Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 4,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1923:18

SOCIALDEPARTEMENTET

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE IV MED

FÖRSLAG TILL

LAG OM

LANDSTING M. M.

AVGIVET DEN 31 JANUARI 1923

S T O C K H O L M 19

2 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1922 April—Decern 1. Några i a k t t a g e l s e r från 1921 å r s r i k s d a g s m a n n a v a l . Av K. v. H e i d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n u i g a s b e t ä n k a n d e 2. Arbetsstatistisk u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e h u s b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n i Sveriges s t ä d e r o c h s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 208 s. S. 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r till K u n g l . Maj:t d e n 28 april 1922 m e d f ö r s l a g till t a x e ä n d r i n g s a m t d e n 5 m a j 1922 m e d y t t r a n d e över tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t l å t a n d e m . m . Sv. T r . - a k t i e b . 22 s. K. 4. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r vid v ä s t k u s t e n . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. M a r c u s . 13 s. K. 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r ä n d r a d kyrklig indeln i n g o c h o r g a n i s a t i o n i n o m d e till K r i s t i a n s t a d s och M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a n i a av L u n d s stift HffiRgs t r ö m . 392 s. E . 6. Tillägg till b e t ä n k a n d e o c h förslag b e t r . förrådsverks a m h e t e n vid m a r i n e n . T u l l b e r g , v j , 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Hreggström. 95 s. J o . 8. U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främj a n d e . T u l l b e r g , v, 124 s. 1 k a r t . E. 9. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 7. F ö r s l a g till lag o m rätt till t i d n i n g s eller tidskrifts titel m . m . Marcus. 54 s. H. 10. Om l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t o c h d e s s h i s t o r i s k a utveckling. Av Å k e H o l m b ä c k . Almqvist & Wikaell 95 8. S. 11—12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g a n g å e n d e k u l t u r m i n n e s v å r d s a m t o r g a n i s a t i o n av k u l t u r m i n n e s v å r d e n . 1. Historik, m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e s t å u d p u n k t , u t l ä n d s k l a g s t i f t n i n g s a m t bilagor, viij, 483 s. 3 kart. 2. F ö r s l a g o c h motiv, xxiij, 197 s. Oeutraltr. E , 13. Högskolornas l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e n . 2. F a c k h ö g s k o l o r och övriga v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Hreggs t r ö m . v j , 193 s. E . 14. S t a t s m a k t e r n a och b r ä n s l e a n s k a f f n i n g e n u n d e r k r i g s å r e n . Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n avgiven b e r ä t t e l s e ö v e r dess v e r k s a m h e t åren 1917—1921. M a r c u s . 353 s. H. 15. S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g o c h förslag till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g a v k o s t n a d e r n a för d e n officiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e av en perm a n e n t k o n t r o l l ö v e r d e t s t a t i s t i s k a a r b e t e t ni. m . Beckm a n , x, 367 s. F i . IG. F ö r s l a g t i l l vissa ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e j a k t och f å g e l s k y d d . 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysn i n g s b e s t ä i n m e l s e r m . m. M a r c u s . 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e d e t a k a d e m i s k a bef o r d r i n g s v ä s e n d e t. L u n d , B e r l i n g . 268 s. E. 18. D e t svenska l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bokföringsåret 1919—1920. Av L . N a n n e s o n . M e d d e l a n d e från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 (Nr 6 1922). j Norstedt, v i j , 125 s. J o . 19. B e t a n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t J till e r s ä t t n i n g för e l e k t r i s k a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv ' 29 s. J u . 20. M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e ang. o l ä g e n h e t e r n a vid m e l l a n h a n d s s y s t e m e t i n o m l i v s m e d e l s h a n d e l n . E k - ! l u n d . 295 s. J o . 21. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val e n l i g t lagarna d e n 9 j u n i 1922. Av E . v. H e i d e n s t a m . Beckm a n . (4), 51 8. S. 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g till kolonisation å k r o n o p a r k c r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e av i n t e n s i v t skogsb r u k å de n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a dels till kraftigare befrämjande av e g n a h e m s b i l d n i n g å e n s k i l d j o r d i Norrland. Centraltr. (2), xvij, 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . 23. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r i n o m t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , v i i j , 143 s. F i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Meddelande från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 6. Hseggs t r ö m . 69 s. 3 p l . K. 25. F ö r s l a g t i l l f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h i m p o r t av u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m t i l l o m o r g a n i s a t i o n av f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 s. J o .

Fortsättning

ber

26. Utkast till l a g o m v i s s t t r y g g a n d e a v b y g g m a d s b o r g e n ä r e r s f o r d r i n g a r m . m . T u l l b e r g . 51 s. J u . 27. Redogörelse för d e e c k l e s i a s t i k a b o s t ä l l e n a . 5. V ä r m l a n d s l ä n . Av H . S k o g l u n d . B e c k m a n , x l v i j , 692 s. K. 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö i r e s k r i f t e r och o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m l i k e t . 7. Betänk a n d e m e d förslag till K u n g l . M a j : t s n å d i g a s t a d g a angående skydd för m ä n n i s k o r v i d b r a n d f a r a ixuom i n d u striella arbetslokaler. B e c k m a n . 15 s. K. 29 F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e m d e s k o l r e g l e m e n t e f ö r flottan. 1. S k o l o r o c h k u r s e r ' för. s j ö m a u s k å r e n s m a n s k a p . T u l l b e r g , v i j , 117 s. 1 bil. F ö . 30, Åtgärder m o t g o d s a n l i o p n i n g i tullpackhuffl m. n i . G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n över 1914 års t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . J01 s. F i . 31, S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges f a m i l j e n a m n . St.at. r e p r . anst. 12 s. E . 32. Bilaga till k o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . R e d o görelser för i n v e n t e r i n g a v o d l i n g s j o r d . Av E . H a g l u n d . Centraltr. (2), 278 s. 11 k a r t . J o . 38. F ö r s l a g till r e v i d e r a d l a g o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar o c h a r b e t s t i d s f ö r h å l l a n d e n a , inoim vissa yrken. Norstedt. (2), 186, 109* s. S. 31. B e t ä n k a n d e o c h förslag a v g i v n a av d e n av K u n g l . Maj:t d e n 31 a u g u s t i 1920 t i l l s a t t a k o m m i t t é f ö r verkställande av u t r e d n i n g , h u r u v i d a k r i g s d o m s t o l a r n a i fredstid k u n n a avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J u . 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e 1. Utredning och förslag a n g å e n d e h ö j n i n g av m a x i m i gränsen för d e n p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t i g h e t s l c r e d i t e n . Marcus. 26 s. J o . 36.. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n den. 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n . Av E . B0S8BU8. T u l l b e r g , iv, 101 s. F i . 37.. U n d e r d å n i g t u t l å t a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g angående t i l l v e r k n i n g o c h b e s k a t t n i n g av m a l t d r y c k e r m . m . M a r c u s . 143 s. F l . 38.. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n den. 13. Den svenska k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utveckling 1890-1913 m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till d e s s s t ä l l n i n g å r e n n ä r m a s t före v ä r l d s k r i g e t . Av B . O h l i n . M a r c u s , iv, 38 s. F i . 39. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m m o t o r f o r d o n j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r f a t t n i n g a r sfemt till stadga o m trafiken å vägar o c h g a t o r . V. P e t t e r s o n viij, 254 s. 4 b i l . K. 40. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar»! oh b e t ä n k a n den, 12. M a r g a r i n i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till f ö r h å l l a n d e n a före v ä r l d s k r i g e t . Av J. L u b l i n . T u l l b e r g , iv, 184 s. F i . 41, Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o>ch b e t ä n k a n den. 14. H u v u d d r a g e n a v d e t s v e n s k a j o r d b r u l k e t s utveckling 1871—1919. Av A . S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 120s. F i . 42. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n den. 15. Översikt a v j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g i vissa f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . H ö i j e r . M a r c u s . i v, 97 s. F i . ta. B e t ä n k a n d e m e d förslag till a l l m ä n s j u k h u s stadga, m . n i . N o r s t e d t . 302 s. S. 44. K o i n m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e k o m m i t t é 4. B e t ä n k a n d e angående pensionering av icke-ordinarie p e r s o n a l vid postverket, telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r och s t a t e n s vattenfallsverk.. T u l l b e r g , x, 112 s. K. 40. O d l i n g s o r g a n i s a t i o n e n s v e r k s a m h e t å r e n 1918—1922. Marcus. 46 s. J o . -in. Betänkande m e d förslag till l a g om t v å n g s u p p f o s t r a n at unga f ö r b r y t a r e m . m . B e c k m a n , i v , 232 s. J u . 47. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. O m b i l d a n d e av n y a j o r d b r u k m . m . M a r c u s . 358 s. J u . -IS. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o g ö r e l s e för res u l t a t e t a v vissa av j o r d k o m m i s s i o n e n f ö r e t a g n a e n q u é t e r i jordfrågan. Av F . S a n d b e r g . M a r c u s , v i j . 239 s . J u . 49. U t r e d n i n g a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n av p o l i s v ä s e n d e t i riket. Av S. L i n n é r . B e c k m a n , ix, 416 s. S. BO. Bilaga till s t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e för h u v u d d r a g e n av d e n officiella s t a t i s t i k e n s utve ckling

:;;,.

å omslagets

tredje

sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:18

SOCIALDEPARTEMENTET

KOMMUNALFÖRFATTNINGSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE IV MED

FÖRSLAG TILL

LAG OM L A N D S T I N G M. M. AVGIVET DEN 31 JANUARI 1923

«*rN STOCKHOLM 1923 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1761 22]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet .-. 5 A. Lagförslag 1

7 Lag om landsting

9 Lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om landsting

29 Lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän den 20 maj 1921 30 B.

Motivering"

31 Överblick över den successiva ökningen av landstingens uppgifter och verksamhet

33 Landstingets arbetssätt och landstingsförvaltningens nuvarande organisationsformer 46 Grunddragen av den nya lagstiftningen i avseende å landstingens förvaltningsorganisation och arbetsformer 54 Närmare redogörelse för lagförslagens innehåll

G3

Förslaget till lag om landsting I Kap. Om landstingsområde ocli landstingets uppgift (1—4 §§)

63 64

II Kap.

Om val av landstingsmän ^5—15 §§)

III Kap.

Om landstingets början ocli om förslagsrätt till landstinget samt om ersättning åt landstingsman (16—23 §§) 120

76 IV Kap.

Om landstingets förhandlingar (24—38 §§)

V Kap.

Om landstingets förvaltningsutskott, särskilda beredningar ocli tjänstepersonal samt om ersättning åt innehavare av landstingets förtroendeuppdrag (39 - 44 §§) 154

143 VI K a p . ' Om utgifts- och inkomststat, landstingsskatt och revision (45— 53 §§) 163 VII Kap.

Om underställning och offentliggörande landstingets beslut ( 5 4 - 5 8 §§)

av samt besvär

över 192

Förslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om landsting 197 Förslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i 1921 års lag med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- ocli stadsfullmäktige samt av landstingsmän 201

4 Sid.

C. Särskilda yttranden

203 Av herr Rooth

205 Av herr Persson

205 Av herrar Fant och Sterne

207 Av herr Oden

212 D. Bilaga

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet,

Genom beslut den 21 maj 1920 liar Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkuinniga, vilka inom civildepartementet tillkallats för att biträda med utredniing och förslag rörande vissa spörsmål å kommunalförvaltningens område undertecknade Lyberg, Rooth, Lidström, Magnusson, Persson och Oden — , attt verkställa utredning och avgiva förslag rörande ändringar i landstingsföirordningen i vissa hänseenden, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigat statsråidet och chefen för civildepartementet att uppdraga åt ytterligare två pers o n e r att jämte övriga sakkunniga deltaga i sagda utredningsarbete. För siistberörda ändamål liar departementschefen därefter såsom sakkunniga tillkaillat undertecknade Fant och Sterne. Nämnda utredningsarbete har nu slutförts, och såsom resultat av detsaamma överlämnas härmed de sakkunnigas betänkande IV, innefattande förshag till lag om landsting ävensom till lagar dels om vad iakttagas skall i awseende å införande av lagen om landsting och dels om ändring i 1921 årrs lag med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och sttadsfullmäktige samt av landstingsman, jämte motivering för dessa förslag. Under utredningsarbetet hava överläggningar ägt rum mellan de sakkmnniga ocli 1920 års lasarettsstadgekommitté i syfte att, där särmeningar

ii

i sak icke förelegat, åstadkomma likformighet mellan de sakkunnigas och nämnda kommittés författningsförslag på sådana punkter, som berörts av bägge utredningarna. Såsom i motiveringen till 46 § i förslaget till lag om landsting angivits, hava de sakkunniga funnit sig böra till statsrådet och chefen för finansdepartementet avlåta en särskild skrivelse angående ett detalj spörsmål, som rör sättet för landstingsskattens debitering. Till betänkandet avgivna särskilda yttranden i vissa hänseenden åberopas av undertecknade Booth, Persson, Oden, Fant och Sterne. På grund av sjukdom eller annan anledning hindrad övervara en del av de sakkunnigas sammanträden, har undertecknad Booth endast deltagit i vissa av de beslut, som de sakkunniga fattat. I anledning av att de sakkunnigas uppdrag genom Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 förklarats skola upphöra med innevarande dag, tillåta sig de sakkunniga i förevaran de sammanhang jämväl erinra därom, att härmed slutbehandlats samtliga de frågor, som hänskjutits till de sakkunniga för utredning och förslags avgivande, med undantag för frågorna om införande av proportionellt valsätt vid vissa på landsting, stads- och kommunalfullmäktige ankommande val utöver vad därom redan är stadgat, om andra åtgärder för underlättat deltagande i kommunala representantval än uppdelning i valdistrikt och om sättet för undanröjande av vissa med sammanräkningen vid kommunalfullmäktigval förenade olägenheter. Beträffande sistnämnda frågor få de sakkunniga hänvisa till vad i sammanhang med överlämnande av betänkandet I I I i skrivelse den 18 januari 19 22 anförts därom, att behandlingen av dessa spörsmål synts böra företagas först i samband med utarbetandet av en ifrågasatt kommunal vallag. Stockholm den 31 januari 1923. EBNST LYBEBG. AXEL BOOTH.

P.

SVEN ODEN.

LIDSTRÖM.

K.

E.

MAGNUSSON.

GUNNAR FANT.

AXEL

P.

J.

PERSSON.

STERNE.

Sixten

Humble.

A. LAGFÖRSLAG.

9 Förslag till

Lag om landsting. Med upphävande av förordningen om landsting den 21 mars 1862 förordnas som folier: I KAP. Om landstingsområde och landstingets uppgift. Varje län utgör med nedan angivna undantag ett landstingsområde. For vairje landstingsområde skall finnas ett landsting, vars ledamöter benämnas laiiidätingsmän och utses, jämte suppleanter, på sätt och till antal, som i denna lag stadgas. .• # Landstingsmännen äro i utövningen av sitt uppdrag icke bundna av väljarnas föreskrifter. 2

§-

1 mom. I landstingsområde ingår icke stad, vars folkmängds siffra enligt d e n officiella statistiken utgör minst en etthundrafemtiondel;av rikets hela invånarantal, och som antingen, då denna lag träder i kraft, icke deltager i lamdsting eller inom två år efter det årsskifte, vid vilket folkmängden uppnått nyss omförmälda storlek, fattat och delgivit landstinget beslut att ur landstimget utträda. Utträdet skall ske vid utgången av kalenderåret närmast efter deit, under vilket delgivning skett. _ Där sådant beslut icke delgivits landstinget inom stadgad tid, ar stad icke berättigad att utträda ur landsting, förrän fem år förflutit, sedan landstiniget delgivits beslut om utträde. I sådant fall skall utträdet ske vid slutet av det kalenderår, under vilket femårsperioden utgått. Beslut om utträde skall underställas Konungen, som, därest staden befinnes tilll utträde berättigad, meddelar de närmare bestämmelser, vilka för beslutets, gemomförande kunna vara erforderliga. 2 mom. Stad, som icke ingår i landstingsområde, och vars folkmängd, ehuru umderstigande en etthundraf em tiondel av rikets hela invånarantal, icke minskats umder det tal, som berättigat staden till utträde, är icke skyldig att i landsting initräda. . .. Stad, som icke deltager i landsting, äger i landstinget inträda, därest samstämmande beslut därom fattas av staden och landstinget. Sådant beslut skall umderställas Konungen, som meddelar de närmare bestämmelser, vilka for beslmtets genomförande kunna vara erforderliga. 3§Där i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden ett for hela läinet gemensamt landsting icke anses medföra de med denna lag avsedda fordeelar, må Konungen, uppå därom gjord framställning och sedan lansstyrelsen occh landstinget blivit i ämnet hörda, kunna förordna, att mera än ett landstimg skall inom länet bildas. Har mera än ett landsting bildats inom ett län, må Konungen, på tramsttällning av landstingen inom länet och efter länsstyrelsens hörande, kunna iöirordna, att länet skall utgöra ett landstingsområde.

to 4

§• Landstinget tillkommer att, i den ordning denna lag stadgar, rådslå och besluta om tor landstingsområdet gemensamma angelägenheter, vilka avse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter tor kommunikationsväsendets befordrande, hälsovård, undervisning allmän ordning och säkerhet med mera dylikt, så vitt dessa angelägenheter icke enligt gällande forfattningar tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd, ävensom handlägga de ärenden i övrigt, vilka enligt beslut av Konung och riksdag 73a rt l landstinget ankomma.

I I KAP. Om val av landstingsmän. 5

§•

Katt att deltaga 1 val av landstingsmän jämte suppleanter tillkommer en var mom landstingsområdet i kommuns gemensamma angelägenheter röstberättigad man eller kvinna, som senast under nästföregående kalenderår uppnatt tjugusju års ålder. y i c l i 7 i a l e t S k a l 1 d e n f Ö r v e c l e r b o r a n d e kommun å landet eller för stad senast fastställda rostlängd ligga till grund, och ankomme på Konungen att i fråga om sådan längd meddela de särskilda föreskrifter, som erfordras för iakttagande av vad nyss stadgats om viss särskild ålder såsom villkor för rösträtt vid val av landstingsmän. 6§. 1 mom. Valbar till landstingsman eller suppleant för landstingsman är en var mom landstingsområdet vid landstingsmannaval röstberättigad man eller kvinna. Landstingsman kan ej vara: a) den som står under förmynderskap; b) den som är i konkurstillstånd; c) den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest pa grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd varom sist formales, eller den som är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan påföljd; d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan. Landshövding, landssekreterare och landskamrerare kunna med hänsyn till sm tjänsteställning icke vara landstingsmän. 2 mom. Väljes kvinna till landstingsman eller suppleant, äger hon när som helst avsäga sig uppdraget. Annan landstingsman eller suppleant må ej kunna avsäga sig uppdraget, såvida han ej fyra år tjänstgjort såsom landstingsman eller uppnått 60 års ålder eller eljest uppgiver hinder, som av landstinget godkännes. Landstingsman jämte suppleanter väljas med de undantag, som i 8 § 7 mom. andra stycket och 8 mom. tredje stycket omförmälas, för fyra år, räknat frän och med den 1 januari året efter det, då valet skett. Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss åberopade bestämmelser 1 8 § 7 och 8 mom. skola tjänstgöra från och med den 1 januari _ året efter det, då valet skett, och till utgången av tjänstgöringstiden för ovnga landstingsman och suppleanter. Börande upphörande i vissa fall tidigare än ovan sägs av uppdrag att vana landstingsman eller suppleant stadgas i 8 § 7 mom. tredje stvcket och 8 momi fjärde stycket.

11 8

§•

/ mom. För val av landstingsman indelas landstingsområdet i valkretsar. För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och däirutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av 5,000. 2 mom. Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall med undantag, vairom i denna paragraf förmäles, iakttagas, att för varje valkrets kommer att utcses minst fem, högst nio landstingsmän. Stad med mindre folkmängd än 20,000 förenas med annan stad eller andra stiäder eller med angränsande landsbygd till valkrets med minst 20.000 och lnögst 44,999 invånare. Stad, vars folkmängd utgör minst 20,000, bildar en vadkrets, även om flera än nio landstingsmän skola för staden utses. Landsbvgden delas för sig eller, i fall som i nästföregående stycke sags\ tilllsammaiis med angränsande stad eller städer i valkretsar med minst 20,000 oem högst 44,999 invånare; och få därvid delar av samma stad icke ingå i oliika valkretsar. Vid valkretsindelningen iakttages i övrigt, att området for valkrets, som i c k e består enbart av två eller flera städer, skall kunna omslutas med en saimmanliängande gränslinje, samt att delningen i vad angår landsbygden verkstfcälles, där så lämpligen kan ske, efter domsaga, tingslag eller härad, men elljest efter kommuner. Med tingslag förstås sådan del av domsaga, som uttgör egen domkrets. T U I 3 mom. Där med iakttagande av ovan givna bestämmelser valkrets med miinst 20,000 invånare icke kan bildas eller bildandet av sådan valkrets medför swnnerlig olägenhet, må område med minst 10,000 invånare utgöra egen valkirets; dock får i sådant fall valkretsindelningen, så vitt angår landsbygden, ic3ke ske annorledes än efter domsaga, tingslag eller härad. 4 mom. Därest det antal landstingsman, som med tillämpning av nu meddtelade föreskrifter bör utses inom ett landstingsområde, icke uppgår till tjugu, slkall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja landstingsman boestämmas lägre tal än det uti 1 mom. angivna, på det att landstingsmannens aintal för hela landstingsområdet må uppgå till minst tjugu; och skall, med tiillämpning av häremot svarande reduktion av folkmängdssiffrorna, i ovngt gaäUa vad ovan i 2 och 3 mom. är stadgat. 5 mom. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsman, som skall fcör varje valkrets utses, fastställes efter ovan angivna grunder av landstinget. BFörslag till omförmälda indelning skall till landstinget avgivas av länsstyrelsen. För landsting, som enligt 3 § första stycket nybildats, skall indelning, vrarom i detta moment förmäles, fastställas av det äldre landstinget vid dess sidsta lagtima möte efter förslag av länsstyrelsen. 6 mom. Varda de förhållanden, vilka legat till grund for den fastställda kndelningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i 1—4 mnom. här ovan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig, äger landstuinget, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verks t ä l l a jämkningen; och skall, där ej sådant fall är för handen, som i 7 mom fcörsta stycket och 8 mom. andra stycket avses, jämkningen ske året innan val aav landstingsmän nästa gång äger rum. > 7 mom. Har förordnande om stads inträde i landsting givits eller ock bbeslut om utvidgning av stads område meddelats eller annat beslut fattats, ssom föranleder, att område överföres från ett landstingsområde till ett annat, ääger nästa lagtima landsting inom det landstingsområde, dit överföringen skett, ppå länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa dden jämkning i valkretsindelningen, som därav må föranledas. Om folkmängden i det överförda området uppgår minst till tal, som enligt 11 eller 4 mom. berättigar till utseende av en landstingsman, eller om det

12 antal landstingsmän, som efter sådan jämkning, som i nästföregående stycke sags, skall utses för den eller de av jämkningen berörda valkretsar, är högre an det antal landstingsmän, som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall å den för lanclstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verkställts val företagas inom den eller de valkretsar, som må hava vid jämkningen nybildats av det överförda området eller del därav eller ock eljest berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän därstädes i annat fall icke det året skulle äga rum. Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke företages, aga de landstingsman och suppleanter, som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med sina befattningar fortfara längre an till början av tjänstgöringstiden för de vid berörda val ut sedda landstingsmän och suppleanter. I fall, som i första stycket av detta moment avses, skall det förslag till jämkning i valkretsindelning, som av länsstyrelsen avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning av jämkningen skola enligt andra stycket foretagas, ävensom å de landstingsmän och suppleanter, för vilka enligt tredje stycket tjänstgöringstiden inskränkes. 8 mom. Utträder stad ur landsting eller upphör på grund av införlivning med stad eller av annan orsak område, som bildar egen valkrets, att deltaga i landsting, äga de för staden eller valkretsen utsedda landstingsmän och suppleanter icke med sina befattningar fortfara. Har beslut om utvidgning av stads område meddelats eller annat beslut fattats, som föranleder, att område, som utgör del av en eller flera valkretsar, upphör att deltaga i landsting, äger nästa lagtima landsting, på länsstyrelsens forslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som därav må föranledas. Om folkmängden i område, som upphört att deltaga i landsting, uppgår minst till tal, som enligt 1 eller 4 mom. berättigar till utseende av en landstingsman, eller om det antal landstingsman, som efter sådan jämkning, som i nästföregående stycke sägs, skall utses för den eller de av jämkningen berörda valkretsar, är lägre än det antal landstingsmän, som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall å den för lanclstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verkställts val företagas mom den eller de valkretsar, som berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsman därstädes eljest icke det året skulle äga rum. Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke företages, aga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med sina befattningar fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden för de vid berörda val utsedda landstingsmän och suppleanter. I fall, som i andra stycket av detta moment avses, skall det förslag till jämkning i valkretsindelning, som av länsstyrelsen avgives, tillika innehålla uppgift å de val, som med anledning av jämkningen skola enligt tredje stycket företagas, ävensom å de landstingsmän och suppleanter, för vilka enligt fjärde stycket tjänstgöringstiden inskränkes. 9§Val av landstingsman skall förrättas tredje söndagen i september månad eller i stad, därest magistraten så beslutar, närmast därförut infallande lördag. Valet o må dock utsättas till annan dag i september månad, där sådamt samma år valet skall äga rum beslutas med minst två tredjedelar av dej i omröstningen deltagandes röster, på landet av kommunalfullmäktige eder, d a r sådana icke finnas, av kommunalstämma å ordinarie sammankomst i mars månad

13 och i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana icke finnas, av allmänna rådstugan å ordinarie sammankomst i maj månad. Beslutas, på sätt i denna paragraf sägs, annan dag för valet än tredje söndagen i september, skall underrättelse därom meddelas länsstyrelsen före juli månads utgång det år valet äger rum. 10 §. Talen av landstingsman och suppleanter äro omedelbara och ske med slutna sedlar. Vid valen skola begagnas valsedlar av vitt papper utan kännetecken. A valsedel skall ovanför namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av valmän eller för viss meningsriktning). Valsedeln skall antingen upptaga namnen i en följd, det ena under det andra, eller ock avfattas på sätt formulär 1 vid denna lag utvisar. I förra fallet må namnen å valsedeln vara högst dubbelt så många som det antal landstingsmän, vilka skola utses för valkretsen; skall endast en landstingsman utses för valkretsen, må dock valsedel innehålla tre namn. Namnen gälla själva landstingsmannavalet samt, i den mån de därvid icke tagas i anspråk, val av suppleant för avgången landstingsman. I senare fallet må å sedelns vänstra sida upptagas högst två namn utöver det antal landstingsmän valet avser. Dessa namn skola uppföras vart för sig i de särskilda rummen och gälla själva landstingsmannavalet samt, i den mån namnen därvid icke tagas i anspråk, val av suppleant för avgången landstingsman. För suppleantvalet må dessutom i motsvarande rum å sedelns högra sida uppföras högst två namn för vart och ett av de för själva landstingsmannavalet upptagna namnen. Upptager rum å sedelns högra sida två namn, skola de förekomma det ena under det andra. Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddas namn, titel eller yrke och hemvist, så ock den beteckning i övrigt, som kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, vem eller vilka åsyftas. Ogill är valsedel: till vilken använts annat än vitt papper; å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt där anbrägt; vilken saknar partibeteckning eller upptager sådan å annat ställe än ovanför namnen; vilken icke upptager något giltigt namn. Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något dä» förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem som därmed åsyftas, eller upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, anses sådant namn såsom obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än ovan är medgivet, eller äro namn, soim särskilt upptagits för val av suppleant för landstingsman, flera än två, amses det eller de sista, övertaliga namnen såsom obefintliga. För val av suppleant särskilt upptaget namn, som saknar motsvarande namn för själva lamdstingsmannavalet, anses såsom obefintligt. Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla. 11

§• 1 mom. Val av landstingsmän skall å landet förrättas distriktsvis. Höra delar av samma kommun till olika valkretsar för landstingsmannayal, bifldar Tarje del ett valdistrikt, såvida icke i enlighet med vad nedan sägs ytterligare delning i valdistrikt förekommer.

14 Kommun, som icke är delad i valdistrikt på sätt nyss är sagt eller i valkretsar for val av kommunalfullmäktige, så ock valkrets, som nu nämnts, bilda var for sig ett valdistrikt, där icke på grund av bestämmelserna i lagen ° P , J»J tyj " ^ d a g e n del av kommun eller del av sådan valkrets utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, i vilket fall sådan del bildar eget valdistrikt jämväl vid landstingsmannaval. Enligt lagen om val till riksdagen meddelat beslut om distriktsindelning skall dar det icke pa anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning beträffande landstingsmannaval, som förrättas enligt den under nästpåfoljande år upprättade L1 rostlängden. o v om ...,? \ Å landet skall, med avseende å valets förrättande, i övrigt iakttagas följande. ° *"> ^ a ) Valförrättare är i varje valdistrikt den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen utses för val till riksdagens andra kammare b Forrattningslokal och de tider på dagen, under vilka valförrättningen skallaga rum bestammas aV valförrättaren med iakttagande av att valet skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar etter klockan fem eftermiddagen, samt att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles mom kommunen, uppehåll skall göras för den tid gudstjänsten pågår. Om valforrattarens beslut skall underrättelse meddelas länsstyrelsen före ?uli månads utgång det år valet äger rum. . , c ) , 0 m v a l e 1 t utfärdar länsstyrelsen i god tid förut kungörelse, som uppläses i kyrkorna och mfores i ortstidningar. I kungörelsen upptages antalet landstingsman som skola väljas inom varje valkrets, och angives noggrant för varje valdistrikt forrattnmgslokalen och tiden för valet. .. < J)..^ I e d iakttagande av vad i 5 § är stadgat om rösträtt gäller beträffande rosträttens utövning vad om kommunalfullmäktigval är föreskrivet • e) Åi™?1 Y1-d v a l e t t a l h å l l a s e l l e r t y c k t a eller skrivna upprop till de väljande tillåtas mom vallokalen. Vid förrättningen skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet, tillhandahållas valmännen för det.ändamål, varom här nedan lormales Innan valkuvert utlämnas, skall därå intryckas en stämpel, utvisande det valdistrikt, för vilket förrättningen äger rum. Blanketter till valsedlar skola jamval å vallokalen tillhandahållas. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande, att valurnan är tom Valmännen äga avgiva sina röster i den tur, de anmäla sig hos ordföranden l i l l varje valman utlämnas ett valkuvert. I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att möjliggöra for en var att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättaren som allmänheten ar synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valföriaktta 611 ° V e r ^ V a l m a i l S f ö r e l i a ™ n d e där ej må av någon kunna Valmannen har att vid någon av omförmälda särskilda platser inlägga sin valsedel i kuvertet. Sedan valkuvertet tillslutits, överlämnar valmannen utan dröjsmål personligen detsamma till.ordföranden. Efter det ordföranden förvissat sig om att den, vilken avlämnar valkuvertet, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är behörigen stämplat men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet'i valurnan i sammanhang varmed i röstlängden vid namnet på den, vars rösträtt utövats gores anteckning att rösträtten begagnats. Valman, som på grund av kroppsf f f * 6 1 a i : oförmögen att i föreskriven ordning avgiva sin röst, äger att till biträde vid röstningen anlita den han själv därtill utser.

15 Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt med annat kännetecken, varde ej mottaget. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som äkta make är berättigad avlämna vid valförrättningen, är särskilt stadgat. Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om, att sigillen äro obrutna. De valmän, som, då uppehåll för gudstjänst eller eljest göres i valet eller valet skall sluta, aro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill, men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att i den ordning de anmäla sig avlämna sina valsedlar. När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen avslutad. Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas oöppnade. I det protokoll, som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet valkuvert. Vid avfattande av protokollet bör till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes. Valkuverten inläggas härefter i ett eller flera hållfasta omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsatta sigillen skola därefter i protokollet avtryckas. Därjämte skall i protokollet angivas antalet omslag, vari valkuverten inlagts. Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden insände därefter ofördröjligen till den myndighet, som har att sammanräkna de avgivna rösterna, dels det eller de förseglade omslag, vari valkuverten äro inlagda, dels ock valprotokollet och röstlängden. Sker insändandet med allmänna posten, skall försändelsen assureras. 3 mom. I stad är magistraten valförrättare och skall beträffande rösträttens utövning, med iakttagande av vad i 5 § är stadgat om rösträtt, samt beträffande de tider på dagen, under vilka valförrättningen skall fortgå, gälla vad om stadsfullmäktigval är föreskrivet. I övrigt skall med avseende å valets förrättande i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad ovan i 2 mom. b), c) och e) sägs. 12 §. 1 mom. För valkrets, som består av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad, skall länsstyrelsen vid offentlig, i en eller flera av ortens mest spridda tidningar minst sex dagar förut kungjord förrättning sammanräkna de avgivna rösterna. Denna förrättning skall verkställas, så snart omständigheterna det medgiva. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av det vid förrättningen förda protokoll. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter länsstyrelsen genast skall till vederbörande återställa den röstlängd, som för sammanräkningen insänts. 2 mom. I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna rösterna. Där sammanräkningen ej äger rum omedelbart efter röstningens avslutande, skall vid valförrättningen tid och ställe för sammanräkningen tillkännagivas. För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna av magistraten i den folkrikaste staden. Tid och ställe för sammanräkningen skall minst tre dagar därförut kungöras i en eller flera av ortens mest spridda tidningar. Sammanräkning av rösterna skall påbörjas inom sju dagar från valförrättningarnas avslutande. Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokoll över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, varefter från annan magistrat inkommen röstlängd genast återställes.

16 3 mom. Om behandlingen av valsedelsförsändelse, som till länsstyrelsen eller magistraten inkommit, är särskilt stadgat. 4 mom. Vid rösternas sammanräknande användas av Konungen fastställda blanketter med anvisningar, och bör vid avfattande av protokoll över röstsammanraknmgen till ledning tjäna formulär, som av Konungen fastställes. Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända var för sm-, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med minst två närvarandes sigill De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras, till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse av besvär, dessa blivit avgjorda. 5 mom. Länsstyrelse eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning åligger att utan lösen skyndsamt låta tillställa var och en landstingsman och suppleant ett utdrag av valprotokollet, i vad det den ene eller den andre rorer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för den valde. Magistraten skall ock mom tre dagar efter röstsammanräkningeii till länsstyrelsen insända protokoll över förrättningen, upptagande de personers namn och boningsort, som blivit till landstingsmän och suppleanter utsedda, med angivande tillika av den ordning, i vilken suppleanterna skola i stället för varje särskild landstingsman till tjänstgöring inkallas. Länsstyrelsen låter i länskungörelserna meddela underrättelse om samtliga valens utgång. 13

§•

Vid förrättning för rösternas sammanräknande skall förfaras på följande sätt: Lo. a) Sedan valsedlarna ordnats efter partibeteckning, skall inom varje parti, till den utsträckning, som för utseendet av stadgat antal landstingsman ar nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan de namn å partiets valsedlar, vilka, enligt vad i 10 § sägs, avse själva landstingsmannavalet. Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står först å sedeln. _ Partiets valsedlar ordnas i grupper så, att sedlar med samma första namn bilda en grup^). Valsedlarna inom varje grupp räknas, och deras antal utgör gruppens rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först på gruppens valsedlar. Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen. c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket, bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln. _ Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sammanräkning galide för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och nämnda valsedlar ordnas i nya grupper så, att sedlar, som vid den pågående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en grupp; däremot bibehållas övriga befintliga grupper oförändrade. Valsedlarna inom varje nybildad grupp räknas, och deras antal utgör gruppens rösttal. För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och jämförelsetal. Kösttalet för ett namn är lika med rösttalet för den grupp eller sammanlagda rösttalet för de grupper, vilkas valsedlar gälla för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess rösttal, där icke grupp av valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats. H a r så skett, erhålles namnets jämförelsetal genom att dela dess rösttal med det tal, som motsvarar den del, gruppen tagit i besättandet av plats eller platser, som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1. eller, om flera grupper av

17 valsedlar, som gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda, att gruppens rösttal delas med största jämförelsetalet vid sammanräkningen närmast före gruppens bildande. Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller plats i ordningen. d) Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas i decimaler, två till antalet. Höjning av den sista decimalsiffran må ej äga rum. 2:o. a) Skola två eller flera landstingsmannaplatser besättas, fördelas de mellan de olika partierna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas det parti, vilket för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal. Plats, som blivit ett parti tilldelad, besattes genast så, att partiets första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom partiet, partiets andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, partiets tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från ett eller flera andra partier. Jämförelsetalet är lika med .partiets rösttal, så länge partiet ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång så, att partiets rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av partiet tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två partier, skall dock, vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre partier, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund. H a r ett parti redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet namn å partiets valsedlar, varde det från vidare jämförelse uteslutet. b) Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står främst i ordningen inom det parti, som, enligt vad ovan under a) sägs, har största jämförelsetalet. 3:o. a} Sedan valet av landstingsman blivit avslutat, skola suppleanter utses sålunda, att för landstingsman, vald för parti, som endast tilldelats en plats, företagas två nya sammanräkningar inom detta parti, samt att för varje annan landstingsman företages en ny sammanräkning inom det parti, för vilket han blivit vald. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera partier, anses han vald för det parti, från vilket plats först tilldelades honom. De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, vari landstingsmännen blivit valda. Vid varje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka gällde för landstingsmannens namn vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen. Varje valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit genom valet utsedd till landstingsman, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodoräknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande landstingsmannen särskilt upptagna suppleantnamnen eller, om sådant namn ej finnes, det namn för själva landstingsmannavalet, som står främst å sedeln, eller, om ej heller sådant namn finnes, det namn, som står främst bland samtliga suppleantnamnen å sedeln, Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald till suppleant. b) Vid valtillfället skall, särskilt för varje landstingsman, bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna från det parti, för vilket han valts, skola i hans ställe inkallas. Härvid iakttages beträffande landstingsman, vald för parti, som tilldelats endast en landstingsmannaplats, att företräde tillkommer den av suppleanterna, som blivit tidigare vald, samt beträffande annan landstingsman, att suppleant, som utsetts genom den för landstingsmannen företagna sammanräkning, intager plats framför annan suppleant, och att i övrigt företräde tillkommer suppleant, som blivit tidigare vald. 17651 22

is 4:o. Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning. 5:o. Hava landstingsmän icke blivit till föreskrivet antal valda, skall, för utseende av felande antal landstingsmän jämte suppleanter, nytt val ofördröj* ligen anställas. Äro landstingsman men ej suppleanter valda till vederbörligt antal, skall vid valet bero. 14 §. Är någon missnöjd med valet, må han däröver hos Konungen anföra underdåniga besvär; och skall han, vid förlust av talan, sist inom en månad efter den dag, då valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till länsstyrelsen, som genom kungörelse, vilken i en eller flera av ortens mest spridda tidningar införes, utsätter viss kort tid, inom vilken underdånig förklaringöver besvären må avlämnas till länsstyrelsen, varjämte länsstyrelsen, om röstsammanräkningen verkställts av magistrat, från denna infordrar de avgivna valsedlarna samt övriga valet rörande handlingar. Sedan den för förklarings avgivande bestämda tid tilländagått, har länsstyrelsen att besvären jämte de förklaringar, som må hava inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga valet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända för att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras. Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen underrättas. Länsstyrelsen låter sådan underrättelse i länskungörelserna införa samt inkallar, om icke i följd av besvär över valet annan person förklarats vara vald, till ordinarie landstingsman den suppleant, som enligt den vid valtillfället bestämda ordning bör i stället inträda. Förklaras hela valförrättningen olaglig, förordnar länsstyrelsen om ofördröjligt företagande av nytt val samt om tid och ställe för valet. I övrigt gäller vid det nya valet i tillämpliga delar vad här ovan är stadgat om de allmänna valen. 15 §. I stad, där magistrat icke finnes, skall vad i detta kapitel är stadgat i avseende å magistrat gälla om don för sådan stad särskilt tillsatta styrelse. III KAP. Om landstingets början och om förslagsrätt till landstinget samt om ersättning åt landstingsman. 16 §. Till lagtima möte sammanträder utan särskild kallelse landstinget i länets residensstad varje år den första måndagen i september månad; dock må, på därom av föregående landsting gjord framställning eller i anseende till inträffade utomordentliga händelser, länsstyrelsen kunna annan samlingsort utsätta. 17 §. Till urtima möte sammanträder landstinget endast i det fall, att Konungen omedelbart eller på framställning av länsstyrelsen därom förordnar, eller att sådant möte för handläggning av vissa bestämda ärenden beslutas av tre fjärdedelar av landstingets pä lagtima möte såsom närvarande antecknade medlemmar eller påkallas av landstingets förvaltningsutskott genom enhälligt beslut, fattat å sammanträde, vartill utskottets samtliga ledamöter i vederbörlig ordning kallats med angivande, att vid sammanträdet förekommer fråga om urtima möte. Urtima möte, som av landstinget beslutas eller av förvaltningsutskottet påkallas, må ej äga rum förrän minst två månader efter det lagtima möte

19 avslutats. Utskottets beslut om urtima möte skall jämte protokoll i ämnet överlämnas till länsstyrelsen. 18 §. Kungörelse om urtima landsting skall utfärdas av länsstyrelsen, och böra de ärenden, som därvid skola handläggas, i kungörelsen uppgivas. Kungörelsen skall av länsstyrelsen i god tid avsändas för intagande minst fjorton dagar före mötet i en eller flera av länets mest spridda tidningar, varjämte samtliga landstingsmän skola om mötet särskilt underrättas. 19 §. Vid urtima landsting må ej förhandlas eller beslutas över andra ärenden, än dem, för vilkas handläggning landstinget blivit sammankallat, eller som länsstyrelsen enligt den om urtima mötet utfärdade kungörelsen särskilt hänskjutit till landstingets prövning. 20 §. Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, låter länsstyrelsen sådant i länskungörelserna införa och inkallar till ordinarie landstingsman den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda. Inträffar för landstingsman eller behörigen kallad suppleant sådant hinder, att han ej kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta länsstyrelsen, som till tjänstgöring vid det landsting inkallar suppleant efter vad nyss är sagt. Den, för vilken hinder uppkommit, åligger tillika att, så fort ske kan, till landstingets expedition insända sin till landstinget ställda skriftliga anmälan om det inträffade hindrets beskaffenhet. Uppkommer för landstingsman eller suppleant, som inställt sig vid landstinget, sådant hinder, att han ej vidare kan tjänstgöra vid det landsting, skall han ofördröjligen anmäla det till landstingets ordförande, ä vilken ankommer att skyndsamt medelst hänvändelse till länsstyrelsen eller annorledes föranstalta om inkallande av suppleant efter vad förut är sagt. 21 §._ Landstinget prövar frågor om landstingsmans avsägelse eller förfall for utevaro. Där landstingsmans eller inkallad suppleants hinder icke godkännes, skall han bota till landstingskassan för varje dag han är frånvarande fem kronor, men dubbelt, om han uraktlåtit att underrätta länsstyrelsen eller göra anmälan, på sätt 20 § föreskriver, hos landstinget, eller om landstinget måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas. Suppleant, som i anledning av anmält hinder pä kallelse inställt sig, skall tjänstgöra såsom landstingsman, ändå hindret icke godkänts; den, vars hinder underkänts, likväl obetaget att efter anmälan hos landstinget i suppleantens ställe taga säte i landstinget. 22 §. Häftighet att vid lagtima landsting väcka nya frågor eller förslag tillkommer länsstyrelsen, medlem av landstinget, landstingets förvaltningsutskott samt, inom vederbörande förvaltningsområde, utskottets avdelningar och under landstinget lydande förvaltningsstyrelser. Nytt förslag bör, för att kunna komma under behandling, innefatta ett ämne inom landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt och senast den 25 juli avlämnat till landstingets expedition; dock må förvaltningsutskottet och avdelning inom utskottet jämväl efter nämnda tid men senast fjorton dagar före landstingets början framställa dylikt förslag.

20 De inkomna förslagen jämte upprättad föredragningslista skola tryckas och, såvitt ske kan, minst åtta dagar före landstingets början översändas till varje medlem av landstinget. Vad nu är stadgat angående tiden för förslags avlämnande utgör icke hinder för landstinget att, då synnerligen viktiga skäl därtill föranleda, genom särskilt beslut medgiva upptagande till behandling av ny fråga, som blivit väckt senare, dock sist första dagen av landstingets möte. Ej må annan ny fråga än den, som blivit på nu föreskrivet sätt väckt, kunna komma under landstingets överläggning, såvida frågan icke blivit av Konungen till landstinget hänskjuten eller härleder sig från och står i sammanhang med ett förut i behörig ordning väckt förslag. 23 §. Landstingsman, som ej bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter under landstingets möte samt under resan fram och åter av landstingets medel traktamente med belopp, motsvarande traktamente enligt tredje klassen i resereglementet, och efter dagantal, beräknat på sätt i samma reglemente stadgas, ävensom ersättning för resekostnaden, beräknad efter lägsta skjuts- och äkdonslega, där icke järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker. Landstingsman, som bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter under landstingets möte av landstingets medel traktamente med belopp, motsvarande tre fjärdedelar av traktamente enligt tredje klassen i resereglementet. Traktamente under landstingets möte må dock icke utgå för längre tid än fjorton dagar i följd, räknat från landstingets början. Ej heller må för resan fram och åter traktamente eller annan ersättning utgå till den, som enligt 21 § under landstinget inträtt i tjänstgöring, sedan av honom anmält hinder underkänts. IV KAP.

Om landstingets förhandlingar. 24 §. Vid varje landstings första sammanträde företages upprop av landstingsmannen för samtliga valkretsar. Den, som första gången efter förrättat val inställer sig till tjänstgöring såsom landstingsman, skall förete sin fullmakt. Framställes anmärkning mot behörighet att i landstinget taga inträde, äga de landstingsman, vilkas fullmakter blivit godkända, att, efter verkställt upprop, däröver besluta; och må över sådant beslut klagan ej föras. 25 §. Efter upprop och granskning av fullmakter, där sådan jämlikt 24 § vid uppropet ägt rum, utser lagtima landsting bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande och en vice ordförande för tiden intill nästa lagtima möte. Upphör under nämnda tid ordföranden eller vice ordföranden att vara landstingsman, upphör jämväl befattningen som ordförande eller vice ordförande. 26 §. Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller, där två eller flera landstingsmän deltagit i lika många landsting, den av dem, som är till levnadsåren äldst, förer ordet till dess ordförande blivit vald. Inträffar under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande, utses under

21 enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie ledamöter att tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört. Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under den tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört. Därest under tiden mellan landstingets lagtima möten ordförande avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden tjänstgöra som ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra, skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande. Länsstyrelsen kallar äldste ledamot till tjänstgöring, varom ovan stadgat är. 27 §. Ä lagtima landsting må annat ärende än val icke företagas till slutligt avgörande tidigare än ä tredje dagen av landstingets möte, så vida landstinget icke för visst ärende på förvaltningsutskottets hemställan eller genom enhälligt beslut annorlunda bestämmer. Om eljest under mötet minst två ledamöter framställa yrkande om bordläggning av ärende, vilket förut icke blivit uppskjutet, eller som uppskjutits allenast för beredning, varom i 42 § förmäles, då skall med ärendets slutliga avgörande anstå så länge som påyrkats, dock icke utan landstingets medgivande längre än till påföljande dag. 28 §. Landstingets förhandlingar skola vara offentliga; dock må landstinget för någon särskild fråga kunna besluta, att överläggning skall hållas inom lyckta dörrar. 29 §. Ordföranden vakar över ordningen vid landstingets förhandlingar, lämnar ordet åt landstingets ledamöter i den ordning de sig därtill anmält, och kan, efter varning, utvisa åhörare, som sig oskickligt förhåller. 30 §. Landstinget meddelar i en arbetsordning de föreskrifter, som för landstingets sammanträden och ärendenas behandling anses nödiga. 31 §. Landstinget må ej överlägga eller fatta beslut, därest icke minst två tredjedelar av dess ledamöter äro tillstädes. 32 §. Landshövding må i kraft av sitt ämbete landstingets sammanträden övervara och i dess överläggningar men ej i besluten deltaga. Är ej landshövding i läinet tillsatt eller förordnad, äger den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen den rätt nu sagd är. Har landshövdingen förhinder, utövas samma rätt av den avdelningschef, han därtill förordnar. 33§. Finner landstinget sig vid behandlingen av något ärende vara i behov a v upplysningar från ämbets- eller tjänstemän inom länet, må landstinget vända sig till länsstyrelsen med begäran om infordrande av sådana upplysningar. 34 §. B/andstinget må i särskilt fall kunna besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet eller tjänsteman, som i 44 § sägs, eller läkare vid landstingets sjukvårdsinrättning äger, ehuru icke ledamot av landstinget, under dess överlägg*

22 ning för upplysningars lämnande yttra sig i ärende, varmed han i följd av sitt uppdrag eller å tjänstens vägnar förut tagit befattning. 35 §. Val av ledamöter och suppleanter i förvaltningsutskottet samt av personer för särskild beredning, varom förmäles i 42 §, skall, där två eller flera personer skola utses, ske proportionellt pä sätt därom är särskilt stadgat, därest sådant äskas av minst så många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med det antal j^ersoner valet avser, ökat med 1. 36 §. « 1 mom. Där fråga icke är om val, som enligt 35 § skall verkställas proportionellt, framställer ordföranden, sedan överläggningen förklarats avslutad, i varje ärende jn-oposition, så avfattad, att den må kunna med ja eller n e j besvaras. Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Äskas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, dä den skall ske med slutna sedlar. Kösterna avlämnas efter upprop; och äger varje landstingsman en röst. Där ej för särskilda fall i denna lag annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet. Utfalla vid öppen omröstning rösterna lika å bägge sidor, gäller den mening, som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes företrädet emellan dem, som vid val erhålla lika antal röster. 2 mom. Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, da beslutet avser följande ämnen: a) beslut enligt 8 § 3 mom. att för landstingsmannaval skall bildas valkrets med mindre folkmängd än 20,000; b) underkännande av någons behörighet att såsom ledamot i landstinget taga inträde, eller medgivande, varom i 22 § sägs; c) beslut enligt 46 § 2 mom. om befrielse från eller lindring i skyldighet att till visst företag bidraga och om beviljande av anslag för dylikt företag; d) påläggande av avgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år; e) beviljande av anslag till nya ändamål eller behov; f) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning; g) upptagande av lån, ställt på längre återbetalningstid än fem år, eller ingående av borgen; h) avhändande av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp uttaxeras eller upplåning därav ske. 3 mom. Vägrar ordföranden att framställa proposition ä gjort yrkande, skall han, såvida någon ledamot det äskar, till landstingets avgörande hänskjuta frågan om yrkandet må till prövning upptagas. 37 §. Landstingets framställningar till Konungen skola inlämnas till länsstyrelsen, som om deras avsändande besörjer. 38 §. Vid landstingets möte skall föras protokoll, vari upptages förteckning å de vid varje sammanträde närvarande ledamöterna samt för varje föredraget ämne, efter en kortfattad redogörelse för dess beskaffenhet, angivas däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats, och slutligen det av landstinget i ärendet fattade beslut, ävensom, där omröstning ägt rum, lämnas redo-

23 gördse för propositionsordningen och uppgift om huru många röstat för eller emct. I annan mån än nyss sagts må muntliga yttranden icke inflyta i protokollet; dock äger ledamot, som vid ett besluts fattande tillhört minoriteten, rätt att få sådant till protokollet antecknat. I övrigt är det varje ledamot öppet att senast vid protokollets justering skriftligen anföra de skäl, på vilka han sin mening stöder. Sådana anföranden skola såsom bilagor protokollet åtfölja och. där de blivit avgivna uti ärende, varom beslutet skall underställas, jämte beslutet insändas. Protokollet skall, i den ordning landstinget beslutar, justeras sist fjorton dagir efter landstingets avslutande. V KAP. Om landstingets förvaltningsutskott, särskilda beredningar och tjänstepersonal samt om ersättning åt innehavare av landstingets förtroendeuppdrag. 39 §. Landstinget skall å lagtima möte för tiden till nästa lagtima sammankomst utse ett förvaltningsutskott, för vilket landstinget antager reglemente. Förvaltningsutskottet tillkommer: att handhava landstingets penningväsende; att hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr utsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning och därjämte utöva den befattning med förvaltningen av landstingets anstalter och inrättningar, som enligt lag eller författning ankommer å förvaltningsutskottet; samt att avgiva förslag till utgifts- och inkomststat för landstinget. I den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller landstingets beslut finnes föreskrivet, tillkommer vidare förvaltningsutskottet: att verkställa beredning av övriga på landstingets handläggning ankommande ärenden; att ombesörja verkställigheten av landstingets beslut; att, där skäl anses föreligga, anföra besvär över länsstyrelsens vägran att godkänna av landstinget fattat beslut ävensom att avgiva förklaring i anledning av besvär över landstingets beslut; samt att i andra hänseenden företräda landstinget mellan dess möten. 40 §. Landstinget bestämmer i reglementet för förvaltningsutskottet det antal ledamöter jämte suppleanter för dem, varav utskottet skall vara sammansatt; dock må antalet ledamöter icke vara under fem eller över femton och antalet suppleanter icke utgöra mindre än hälften av ledamöternas antal. I reglementet äger landstinget tillika bestämma, huruvida och i vilken omfattning de utskottet tillkommande bestyren skola fördelas å två eller flera särskilda avdelningar av utskottet, därvid dock den befattning med hälso- och sjukvårdsärenden, som enligt allmänna sjukhusstadgan tillkommer utskottet, icke må på olika avdelningar uppdelas. Där utskottet skall vara uppdelat på avdelningar, må landstinget i reglementet kunna föreskriva, att dessa avdelningar skola av landstinget utses genom särskilda val. Har uppdelning skett, ankommer dock å utskottet samfällt att besluta om urtima möte samt att uppgöra det förslag till utgifts- och inkomststat, som skall föreläggas landstinget. Utskottet och avdelning inom utskottet utse inom sig ordförande och vice ordförande. I övrigt skall genom reglementet bestämmas den ordning, i vilken utskottet har a:t "fatta beslut samt eljest utöva sin befogenhet och fullgöra sina åligganden.

24 41 §. _ I avseende på villkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet ävensom angående befogenhet att innehava sådant uppdrag och rättighet att avsäga sig detsamma gäller vad i motsvarande hänseenden enligt 6 § är stadgat om landstingsman. 42 §. Där ett eller flera ärenden äro av den beskaffenhet, att de anses fordra beredning utöver den, som genom förvaltningsutskottet eller eljest kan hava verkställts, må landstinget till särskilt utsedda personer överlämna dem för sådan beredning under landstingsmötet eller mellan landstingen. 43 §. 1 mom. Landstinget äger rätt besluta, att ledamot av förvaltningsutskottet samt utsedd ledamot av annan landstingets styrelse eller nämnd eller av styrelse för landstingets inrättning eller av särskild beredning mellan landstingets möten, ävensom revisor för granskning av landstingets eller sådan inrättnings förvaltning skall för deltagande i sammanträde eller förrättning i landstingets angelägenhet inom landstingsområdet åtnjuta gottgörelse av landstingets medel i form av traktamente och resekostnadsersättning Traktamente för sammanträdes- eller förrättningsdag och för resdag får utgå högst med det belopp, varmed traktamente åtnjutes enligt tredje klassen i resereglementet. Annan ersättning för resan fram och åter mellan vederbörandes hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället får icke överstiga belopp, beräknat efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker. Ersättning för resa, som enligt uppdrag företages i landstingets angelägenhet utom landstingsområdet av person, som i första stycket sägs, må, om landstinget så beslutar, utgå efter annan grund. 2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt 1 mom. beslutats, samt ersättning för kostnader för skrivmaterialier, postporton och annan dylik utgift, som för uppdragets fullgörande kräves, mä efter landstingets bestämmande för det med uppdraget förenade besvär utgå arvode till sådan ledamot av förvaltningsutskottet eller av annan i 1 mom. omförmäld styrelse, nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom utskottet, styrelsen, nämnden eller beredningen, sä ock till revisor, som i 1 mom. sägs. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett är i sänder och fär icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom detsammas fullgörande gär förlustig. 3 mom. Där i annan lag eller författning föreskrift meddelas om arvode eller annan ersättning ät innehavare av landstingets uppdrag, skall till efterrättelse gälla vad sålunda finnes särskilt stadgat. 44 §. Landstinget skall anställa eller låta anställa tjänstemän, vilka det åligger att föra landstingets protokoll och expediera dess beslut, att föra landstingets räkenskaper och handhava dess kassa samt att ombesörja i sammanhang därmed förekommande göromål på sätt och i den omfattning landstinget föreskriver. Landstinget må i övrigt för landstingets samfällda förvaltning kunna anställa eller låta anställa de befattningshavare, som finnas erforderliga.

^

25 Om göromålens fördelning mellan tjänstemännen samt om dessas antagande och entledigande skola föreskrifter meddelas i reglementet för förvaltningsutslottet eller i instruktion för tjänstemännen.

VI KAP. Om utgifts- och inkomststat, landstingsskatt och revision. 45 §. Hed ledning av det av förvaltningsutskottet framlagda förslag till utgiftsoch inkomststat samt de av landstinget fattade beslut skall landstinget, innan det åtskiljes, upprätta fullständig utgifts- och inkomststat för det nästf oljan de ärei, utvisande, å ena sidan, de särskilda utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att påräkna, samt det belopp, vilket skall hos landstingsområdets skattskyldiga invånare uttaxeras. . 46> i -mom. Där i lag eller författning icke finnes stadgat, att skatt eller avgift till täckande av landstingets utgifter utgår efter annan grund, åligger, med undantag som i 2 mom. sägs, skyldighet att erlägga landstingsskatt en var, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder skall inom landstingsområdet påföras allmän bevillning till staten för fast egendom eller för inkomst av fastighet, kapital eller arbete, och skall därvid skatten utgå för fastighet i förhållande till beräknad inkomst, utgörande för jordbruksfastighet sex kronor och för annan fastighet fem kronor för varje fulla etthundra kronor av taxeringsvärdet samt eljest i förhållande till det beskattningsbara belopp, för vilket bevillning skall erläggas jämlikt senast fastställda taxeringslängd för inkomst av fast egendom, kapital och arbete. 2 mom. Där företag, varom förslag hos landstinget blivit väckt, är av den beskaffenhet, att endast vissa kommuner inom landstingsområdet kunna av företaget hava huvudsaklig nytta, äger landstinget besluta, att övriga kommuner skola från bidrag till företaget befrias eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas. Framställes inom landsting yrkande om sådan befrielse från eller lindring i landstingsskatt, som nyss sagts, då skall över detta yrkande beslutas, innan huvudfrågan till avgörande företages, och äga landstingets samtliga ledamöter att i beslut härom deltaga, men i överläggning och beslut i huvudfrågan må icke andra deltaga än landstingsmän för de valkretsar, från vilka bidrag till företaget skall lämnas. 47 §. Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrivarna och magistraterna varje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning, som för varje kommun summariskt upptager såväl taxeringsvärdet å fastighet, särskilt för jordbruksfastighet och särskilt för annan fastighet, som ock beloppet av inkomst av fastighet, kapital eller arbete. Förvaltningsutskottet låter däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för hela landstingsområdet, samt huru mycket sig belöper å varje kommun. 48 §. Länsstyrelsen ombesörjer, på landstingets därom framställda begäran, att de till uttaxering beslutade medel under benämning landstingsmedel varda genom vederbörande, i sammanhang med kronoskatterna, debiterade och indrivna samt i riksbanken för länsstyrelsens räkning insatta inom den tid och med det ansvar, som är för kronans uppbörd stadgat.

26 Ersättning för härmed förbundna kostnader och arbete ävensom för upprättande av den i 47 § omförmälda förteckning skall av landstinget gäldas i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. 49 §. Genom länsstyrelsen skall senast den 15 februari till förvaltningsutskottet överlämnas av landskontoret för nästföregående år upprättad fullständig redovisning över de i sammanhang med kronoskatterna debiterade och uppburna landstingsmedlen. Förvaltningsutskottet låter däröver upprätta sammandrag att föreläggas landstinget vid dess första sammanträde. 50 §. Där debitering och uppbörd av landstingsmedel sker på sätt i 48 § sägs, beslutar länsstyrelsen om avkortning och avskrivning av landstingsmedel under de förutsättningar och i den ordning, som stadgas om avkortning och avskrivning av kronoutskylder. 51 §. Till länsstyrelsen inflytande landstingsmedel skola ofördröjligen utanordnas till landstingets förvaltningsutskott. 52 §. Landstingets räkenskaper skola ställas på kalenderår. 53 §. Landstinget skall vid lagtima möte utse minst tre inom landstingsområdet boende revisorer jämte erforderligt antal suppleanter för granskning av det nästföljande årets räkenskaper och den från landstingets beslut härflytande förvaltning. Före juni månads utgång året efter det revisionen omfattar, skall berättelse över revisionen tillställas förvaltningsutskottet, genom vars försorg densamma skyndsamt befordras till trycket och, om sådant anses påkallat, överlämnas till vederbörande förvaltningsstyrelser för yttrande. Berättelsen förelägges det lagtima landsting, som näst efter revisionen sammanträder; och skall samma landsting besluta i fråga om ansvarsfrihet. VII KAP. Om underställning och offentliggörande av samt besvär över landstingets beslut. 54 §. För att vinna bindande kraft skola landstingets beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, dä besluten angå: a) påläggande av avgifter, vilka erfordra uttaxering för längre tid än fem år; b) upptagande av lån. ställt på längre återbetalningstid än fem år; och c) försäljning, pantförskrivning eller utbyte av någon sådan länskommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta avseende ändamål genom gåva eller testamente länskommunen tillfallit, ävensom överenskommelse, som medför förändring i de rättigheter länskommunen till sådan fastighet äger. Landstingets beslut, som i 8 § 5, 6, 7 och 8 mom. avses, skall delgivas länsstyrelsen, som kungör det till efterrättelse; dock att, därest beslutet avviker från vad för landstinget föreslagits och finnes därutinnan icke vara lagligen grundat, länsstyrelsen har att hänskjuta frågan till Konungens bestämmande.

27 55 §. Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva bindande kraft åt beslut enligt 46 § 2 mom. om befrielse från eller lindring i skyldighet att till visst företag bidraga och om beviljande av anslag för dylikt företag. 56 §. De beslut, som erfordra länsstyrelsens godkännande, böra skyndsamt justeras och skola genast därefter anmälas hos länsstyrelsen, som bör varje särskilt beslut antingen oförändrat godkänna eller ogilla. Länsstyrelsens svar skall, såvitt ske kan, under landstingsmötet meddelas landstinget men eljest i länskungörelserna offentliggöras senast fjorton dagar efter landstingets avslutande. Vägrar länsstyrelsen sitt godkännande, bör skäl därtill uppgivas. 57 §. Landstingets protokoll tillika med den fastställda utgifts- och inkomststaten bör på landstingskassans bekostnad skyndsamt tryckas och, jämte de till landstinget inkomna handlingar, vilka befordras till trycket, utdelas till kommunerna inom landstingsområdet med ett exemplar till en var av dem i så god tid, att samtliga dessa tryckta handlingar må kunna inom fyrtiofem dagar efter landstingets avslutande genom vederbörande kommunalnämndsordförandes och magistrats eller stadsstyrelses försorg hållas tillgängliga å ställe, som för kommunalstämmas eller allmän rådstugas hållande är bestämt. Tre exemplar av de i denna paragraf omförmälda tryckta handlingar skola, i den män tryckningen fortskrider, skyndsamt överlämnas till länsstyrelsen. 58 §. Kommun inom landstingsområdet eller medlem av sådan kommun äger över landstingets beslut anföra besvär, om klaganden tilltror sig kunna visa, att beslutet" kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller annorledes överskrider landstingets befogenhet; och skola i ty fall hans till Konungen ställda besvär ingivas till länsstyrelsen inom sextio dagar från den dag, landstinget avslutats. Beslut enligt 46 § om landstingsskattens storlek må oavsett besvär gå i verkställighet. Avser besvär annat beslut, åligger det klaganden att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärs anförande utgått, till landstingets ordförande ingiva diariiutdrag däröver, att han sig besvärat. Försummas det, må beslutet gå i verkställighet. . Länsstyrelsen skall efter landstingets avslutande ofördröjligen i länskungörelserna likasom i en eller flera av länets mest spridda tidningar införa tillkännagivande ej mindre om dagen för landstingets avslutande än även underrättelse om den tid, inom vilken de till Konungen ställda besvären böra till länsstyrelsen ingivas, ävensom därom, att tryckta exemplar av landstingets protokoll och övriga handlingar komma att, på sätt i 57 § sägs, inom kommunerna hållas tillgängliga. Över landstingets beslut, som i 8 § 5, 6, 7 och 8 mom. avses, må ej klagas.

28 Formulär 1. Formulär till valsedel vid landstingsmannaval. Plats för

partibeteckning.

Valsedelns storlek och antalet rum ä sedeln må lämpas efter behovet. Vänstra sidan är avsedd för landstingsmanna- och suppleantnamn; högra sidan är avsedd för särskilda suppleantnamn.

29 Förslag till

Lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om landsting. Härigenom förordnas som följer: 1

§•

Lagen om landsting jämte vad här nedan stadgas skall gälla till efterrättelse från och med den 1 juli 1924.

2§. Har stad före den nya lagens trädande i kraft nått en folkmangdssiffra av minst en etthundrafemtiondel av rikets hela invånarantal, men Konungen icke före sagda tid förordnat om stadens utträde ur landsting, skola i fråga om sådant utträde gälla den nya lagens bestämmelser. 3§Har landsting före den 1 juli 1924 med tillämpning av § 47 i förordningen om landsting beslutat särskild grund för uttaxering av medel, skall sådant beslut gälla jämväl i vad detsamma avser tiden därefter. 4§Vid 1924 års lagtima landsting skola utses, jämte revisorer med suppleanter för nästa räkenskapsår enligt 53 § i den nya lagen, revisorer med suppleanter för det löpande året enligt äldre lag. Vid lagtima mötet år 1925 skall landstingsområde första gången för val av landstingsmän indelas i valkretsar med tillämpning av den nya lagens bestämmelser. Blir dessförinnan jämkning i valkretsindelningen nödig, skall i fråga om valkrets, som av jämkningen beröres, den gamla lagens stadgande om minsta antalet landstingsmän för valkrets, men i övrigt den nya lagens bestämmelser i ämnet lända till efterrättelse. 6§I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut, som av landsting fattats, innan den nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag gälla.

7§. Vad i äldre lag eller författning finnes föreskrivet därom, att framställning till lagtima landsting skall göras före viss tid, eller att framställning skall avlämnas till Konungens befallningshavande, upphör att gälla; och skall i stället iakttagas vad därom i lagen om landsting stadgas. • 8 §. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till förordningen om landsting eller till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall denna i stället tillämpas. 9§I förordningen den 15 juni 1922 med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. m. skall ingressen hava följande ändrade lydelse:

30 _ Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att angående ersättning för upprättande av de i 47 § i lagen om landsting omförmälda handlingar samt för debitering och uppbörd av landstingsskatt skola tills vidare tillämpas följande föreskrifter:

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän den 20 maj 1921. Härigenom förordnas, att 6 § i lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän den 20 maj 1921 skall erhålla följande ändrade lydelse: 6§I den kungörelse, som angående valförrättningen utfärdas, skull tydligt angivas, vilka dagar förrättningen skall hållas samt å vilken lokal förrättningen skall för varje särskild förrättningsdag äga rum. För detta ändamål erforderliga underrättelser skola i fråga om landstingsmannaval av valförrättaren meddelas länsstyrelsen före juli månads utgång det år, då valet sker. I kungörelsen skall ock meddelas innehållet av 5 § av denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924.

B.

MOTIVERING.

*

33 Överblick över den successiva ökningen av landstingens uppgifter och verksamhet.

I den betydelsefulla reform av svenskt kommunalskick, som är förknippad Riktlinjer vid med tillkomsten av våra gällande kommunalförordningar, kunna väsentligen landstingstvå huvudmoment urskiljas. Å ena sidan tillgodosågos därmed de växande förordningens t, lkom kraven på en till innehåll och form förbättrad självstyrelse för primärkom' st mimerna. Ä andra sidan utökades det kommunala systemet med ett nytt, högre led genom skapandet av representationer även för länen, landstingen. Under årtiondena närmast före denna reforms genomförande hade vid riksdagarna talrika förslag väckts, som vittnat om behövligheten av särskilda kommunala organ för större, av gemensamma intressen sammanhållna områden av vårt land än dem primärkommunerna representerade. I avsevärd mån hade emellertid dessa yrkanden inrymt skiljaktiga meningar både om vilka områden, som borde väljas till enheter i den sålunda åsyftade högre kommunala indelningen, och om den befogenhet, som borde tilläggas de föreslagna kommunalrepresentationerna, Bedan denna omständighet antyder, att vad som låg bakom ifrågavarande yrkanden icke så mycket var förefintligheten av bestämda, till vissa områden knutna uppgifter, för vilkas förbättrade tillgodoseende den föreslagna organisationen vore påkallad, utan fastmera en allmän insikt om ofullständigheten i det radande självstyrelsesystemet, så länge detsamma icke ägde något mellanled mellan å ena sidan det, som företräddes av de relativt många och små primärkommunerna, och å andra sidan den för hela riket gemensamma representationen. I den skrivelse, vari rikets ständer år 1858 för Kungl. Maj:t tillkännagåvo sin önskan, att särskilda länskommunala organ måtte inrättas, framhölls också, att orsaken till den avvisande hållning, som ständerna dittills intagit gent emot de mänga förslagen i ämnet, vore att söka däri, att i dessa förslag »åsikterna om ifrågavarande municipalstyrelsers ändamål och befogenhet icke kommit till full stadga». Emellertid voro även de riktlinjer, som riksdagen nu ansåg sig böra utstaka, synnerligen obestämda. Visserligen fastslogo ständerna, att de föreslagna landstingen borde göras till verkliga representationer för länsmenigheten i länets gemensamma ekonomiska angelägenheter. Men avgörandet i fråga om de särskilda uppgifter, som inom denna vida ram borde tilläggas landstingen, lämnade ständerna genom sina följande anvisningar så gott som fullständigt åt framtiden. Betecknande är, att dessa anvisningar inledas av en allmän förutsägelse, att landstingen borde vara mäktiga en stark utveckling, och att de alltmer skulle öka föremålen för sin verksamhet. Och i fortsättningen heter det: »Det är icke osannolikt, att de deputationer frän länet, som nu sammanträda för vissa ändamål, såsom prövningskommittéer, deputerade för markegångssättning, revisioner av länslasarettets räkenskaper, hushållningssällskap m. fl. kunna i framtiden innefattas i landstingen eller av dem utses, ävensom den förhoppning bör kunna hysas, att en mängd av de vid riksdagarne avlåtna motioner i ekonomisk syftning och av företrädesvis lokal beskaffenhet, skola bliva till landstingen avledda. Mycket av vad som nu utgör föremål för ekonomisk lagstiftning, såsom väghållning, skjutsning, stängselskyldighet o. s. v., torde ock i framtiden kunna dragas under landstingets lagstiftningsbefogenhet, vilket rikets ständer betrakta såsom en stor fördel i vårt land, vars, i avseende på naturbeskaffenheten, näringsutvägar och folklynne, så skiljaktiga landskap fordra helt skiljaktiga reglor för sin hushållning.» 1761 22

34 I full överensstämmelse härmed utformades även det stadgande om landstingens uppgifter, som intogs i 1859 års kommunallagstiftningskommittés förslag till landstingsförordning, och som i stort sett oförändrat bibehölls i förordningen, sådan denna år 1862 avfattades. Kommitterade angåvo också uttryckligen på ett ställe i sitt betänkande, att gränserna för landstingets verksamhet icke synts lämpligen kunna uti bestämda ordalag uttryckas eller genom uppräkning av ärendena punktvis uppdragas. Man hade, såsom kommitterade uttryckte sig, valt att avfatta det ifrågavarande stadgandet i allmänna ordalag med ett ganska rymligt omfång. Utvecklingens Det är ett välkänt faktum, att landstingen i mycket hög grad visat sig äga allmänna den utvecklingskraft, för vilken lagstiftningen sålunda från begynnelsen berett karaktär, utrymme, och som riksdagen enligt vad ovan påpekats förutsagt. Även om en viss villrådighet under de allra första åren av landstingens tillvaro ådagalades från deras egen sida i fråga om på vilka områden deras verksamhet skulle inriktas, stadgade sig snart nog förhållandena i detta hänseende. Till de uppgifter, som, redan förut bundna vid länet såsom enhet, så gott som omedelbart erbjödo sig, och som under årens lopp ständigt ökats i betydelse och omfattning, hava efter hand sällat sig nya, påkallade av den fortgående utvecklingens alltjämt växande krav på ingripande från det allmännas sida. Till denna starka expansion hava landstingen själva i mycket stor utsträckningtagit initiativet, men i betydande mån, särskilt under senaste tiden, har densamma även varit beroende av statsmakternas ålägganden. Den för statsmakterna härvid ofta avgörande anledningen har varit behovet av en kommunal förvaltningsenhet med verksamhet, syftande till utjämning av radande ansenliga olikheter mellan de särskilda primärkommunerna i avseende å skattetrycket, och en förvaltningsenhet, vars representation och förvaltande organ i högre grad än staten hava förutsättningar att kunna överskåda förvaltningsområdet. Jämte det landstingens uppmärksamhet härvid kommit att ägnas åt mera tillfälliga och skiftande uppgifter av mindre räckvidd, har deras huvudsakliga verksamhet tagits i anspråk för vissa bestämda ändamål med permanenta åligganden av organisatorisk karaktär och av betydande ekonomisk räckvidd. Särskildaverk- Ett verksamhetsområde, på vilket man redan i samband med diskussiosamhets- nerna om landstingens inrättande haft uppmärksamheten särskilt riktad, grenar. Anledningen härtill läg naturligen däri, att v a r den allmänna sjukvården. Lasaretts- de ii förefintliga offentliga sjukvården var en angelägenhet, som alltsedan väsendet. m i t t e n av 1700-talet varit överlåten åt länen att under statlig uppsikt ombesörja och bekosta. Just vid tiden för landstingens tillkomst — vid 1862—63 årens riksdag — framfördes förslag om åtgärders vidtagande till ett allmänt ordnande av lasaretts- och kurhusväsendet inom riket och i samband därmed utfärdande av reglementen och instruktioner för dessa inrättningar och deras tjänstemän. Biksdagen gjorde i anledning härav en framställning till Kungl. Maj:t om utredning, vilken sä till vida i förevarande sammanhang är av särskilt intresse, som densamma anvisade sjukvårdsväsendets ombesörjande för framtiden helt och hållet till landstingen med bibehållande naturligen av förutvarande statliga uppsikt. I överensstämmelse härmed begränsade riksdagen sin begäran till att omfatta allenast utarbetande av erforderliga reglementen och instruktioner för sjukvårdsinrättningar och deras tjänstemän. Genom den förnämsta av de instruktioner, som Kungl. Mai:t till följd härav år 1864 utfärdade, — benämnd »instruktion för direktioner vid länens lasarett och kurhus» — fixerades också i viktigare moment landstingens åligganden beträffande sjukvården. Såsom grundläggande i detta hänseende kan instruktionens § 7 betraktas, vilken stadgade, att på landstinget ankomme att besluta

35 anläggande av nya sjukhus eller utvidgning av redan befintligt sådant. För tillsyn över förvaltningen vid varje sjukhus föreskrevs, att en särskild direktion skulle tillsättas, vars ledamöter, utom en eller två självskrivna, skulle utses av landstinget. Bedan genom en kungl. kungörelse år 1863 hade också till landstingen överlämnats det årligen återkommande avgörandet i en annan med den allmänna sjukvården sammanhängande fråga, bestämmandet av den s. k. kurhusavgiftens storlek, vilket tidigare ankommit på länsvis utsedda deputerade. Motsvarande åliggande har bibehållits även sedan kurhusavgiften är 1873 förändrats till en »allmän sjukvärdsavgift». Den befattning med sjukvården, som sålunda anvisats landstingen, och för vilken 1901 års lasarettsstadga fastställt i allt väsentligt oförändrade normer, torde utan gensägelse böra karaktäriseras såsom landstingens förnämsta verksamhetsgren alltifrån deras tillkomst och intill våra dagar. I mycket hög grad är också landstingsinstitutionens ökade betydelse förknippad med det svenska lasarettsväsendets storartade utveckling. Till åskådliggörande av denna utvecklings karaktär kan till en början erinras, att antalet länslasarett — i begynnelsen av 1860-talet något över 40 — under landstingens tillvaro ungefär fördubblats, varjämte tillkommit ett ansenligt antal mindre vårdanstalter, s. k. sjukstugor. Detta förhållande ger dock icke någon exakt föreställning om den verkliga innebörden av det uppsving, som ägt rum ])å ifrågavarande område. Så gott som intet av 1860-talets sjukhus erbjöd nämligen i fråga om rymlighet tillnärmelsevis någon motsvarighet till nutidens länslasarett av genomsnittsstorlek. Tages i stället, såsom tillbörligt är, hänsyn till antalet till buds stående sjukplatser vid länssjukhusen på den tid, då dessa anförtroddes landstingen, och i våra dagar, så konstateras, att sjukhusens resurser mellan nämnda båda tidpunkter i själva verket minst femfaldigats. Satt i relation till folkmängden inom landstingsområdena då och nu innebär detta, att länssjukhusens möjligheter att mottaga till dem hänvisade patienter under de första åren av 1860-talet knappast utgjorde tredjedelen av vad fallet numera blivit. Härtill måste slutligen även framhållas den i siffror svårligen uttryckbara kvalitativa utveckling, som den allmänna sjukhusvården samtidigt undergått. Endast om vederbörligt avseende fästes härvid, kan full klarhet vinnas beträffande utökningen av den uppgift, som den allmänna sjukhusvårdens ombesörjande innebär för landstingen. Bästa föreställningen om utvecklingen i detta hänseende torde erhållas genom en jämförelse mellan landstingens sammanlagda årliga omkostnader för ifrågavarande ändamål vid periodens början och under den senaste tiden. En beräkning av landstingens årsutgifter i genomsnitt enligt staterna för de första sex åren ger för »hälsovårdens» vidkommande — härunder inbegreps vid denna tid väsentligen blott den egentliga sjukhusvården — ungefärligen summan 150,000 riksdaler, medan i staterna för åren 1917—1922 utgifter för lasarettsväsendet upptagits till i medeltal cirka 24 miljoner kronor. I sistnämnda belopp ingå dock icke omkostnaderna för förräntande och amortering av de ansenliga lånesummor, som landstingen under årens lopp måst ikläda sig för uppförande av nya lasarett eller för utvidgning eller modernisering av äldre sådana, och vilka i och för sig så till vida förtjäna att särskilt beaktas, som de givetvis ej oväsentligt ökat landstingens rent finansförvaltande uppgift. Denna ofullständighet till trots torde likväl de nyss meddelade siffrorna giva ett påtagligt vittnesbörd om den åt landstingen anförtrodda sjukhusvårdens utveckling. J ä m t e befattningen med lasaretts- och sjukstugeväsendet äro på den all- Andra uppmänna hälso- och sjukvårdens område åtskilliga andra insatser av landstingen gifter på den beaitansvärda, såsom åtgärder för inrättandet av extra provinsialläkardistrikt aU™änna *•

hälso- och sjukvårdens o?nråde.

86 s a m t för a n s t ä l l a n d e av l ä n s s j u k s k ö t e r s k o r . I s i s t n ä m n d a h ä n s e e n d e hava de flesta l a n d s t i n g e n , framför allt till följd av 1919 års r i k s d a g s b e s l u t om statsb i d r a g för ändamålet, träffat a n s t a l t e r för en p å särskild d i s t r i k t s i n d e l n i n g g r u n d a d fullständig o r g a n i s a t i o n av s j u k s k ö t e r s k e v ä s e n d e t p å l a n d s b y g d e n . Y t t e r l i g a r e hava n å g r a l a n d s t i n g u n d e r d e s e n a s t e åren l ä m n a t b i d r a g till p r i v a t a s j u k h e m för v å r d av k r o n i s k t sjuka, U n d e r d e n allra sista t i d e n hava jämväl f ö r b e r e d a n d e å t g ä r d e r vidtagits i syfte att o r g a n i s e r a d e n n a s j u k v å r d s å s o m en l a n d s t i n g e n s uppgift. Åtgärder mot y i d s i d a n av d e n a l l m ä n n a s j u k v å r d e n h a r l a n d s t i n g e n s u p p m ä r k s a m h e t tuberkulosen. efter n a n d k o m m i t a t t r i k t a s även p å åtskilliga speciella sjukvårds- och hälsoTubeiknios- y å r d s g r e n a r , för vilka s ä r s k i l d a å t g ä r d e r varit av n ö d e n . Till ett sådant, tuberkulos- framför allt u n d e r s e n a s t e åren mycket k r ä v a n d e , s p e c i a l o m r å d e är t u b e r k u l o s sjukstugor, s j u k v å r d e n att hänföra. D e t var egentligen först m e d i n g å n g e n av 1900-talet, som n å g o t s t a r k a r e i n t r e s s e för d e n n a vård började ådagaläggas från l a n d s t i n g e n s sida. S e d a n även s t a t s m a k t e r n a s n a r t n o g givit t i l l k ä n n a sin villighet a t t m e d kraft understödja a r b e t e t för t u b e r k u l o s e n s b e k ä m p a n d e , hava emellertid l a n d s t i n g e n m e d s t ö r s t a iver i n r i k t a t sina a n s t r ä n g n i n g a r p å d e t t a n y a verksamhetsfält. Med hjälp av s t a t s b i d r a g h a r d e t ena l a n d s t i n g e t efter d e t a n d r a u p p f ö r t och u p p r ä t t h å l l i t ett eller flera t u b e r k u l o s s j u k h u s , ställda u n d e r s ä r s k i l d a av landst i n g e t u t s e d d a s t y r e l s e r s förvaltning. B e d a n i början av år 1915 h a d e a n t a l e t dylika av l a n d s t i n g e n o m h ä n d e r h a v d a s j u k h u s stigit till 27, i n r y m m a n d e över 1,600 s ä n g p l a t s e r . S e d e r m e r a hava ytterligare n y b y g g n a d e r och u t v i d g n i n g a r företagits, sä att l a n d s t i n g e n i b ö r j a n av år 1921 förfogade över 36 dylika a n s t a l t e r — t u b e r k u l o s s j u k h u s , t u b e r k u l o s s j u k s t u g o r och t u b e r k u l o s a v d e l n i n g a r vid l a s a r e t t — m e d s a m m a n l a g t o m k r i n g 2,700 sjukplatser. DispensärL a n d s t i n g e n s å t g ä r d e r i k a m p e n m o t t u b e r k u l o s e n h a v a e m e l l e r t i d icke verksam- b e g r ä n s a t s till anskaffandet av s j u k v å r d s a n s t a l t e r för l ä n e n s behov. S å s o m heten. yiktigt led i d e r a s i n s a t s e r p å d e t t a o m r å d e h a r u n d e r d e s e n a s t e åren efå även t i l l k o m m i t en ganska o m f a t t a n d e d i s p e n s ä r v e r k s a m h e t . D e t i d i g a s t e u p p slagen till dylik v e r k s a m h e t i vårt l a n d h a v a givits först u n d e r i n n e v a r a n d e å r h u n d r a d e , av n å g r a av våra s t ö r r e städer. F r å n år 1909 h a r emellertid också d e t ena l a n d s t i n g e t efter d e t a n d r a tagit sig an d e n n a v e r k s a m h e t s g r e n . D e första b e s l u t e n h ä r o m gingo väl e n d a s t u t p å u p p r ä t t a n d e av en eller a n n a n fristående d i s p e n s ä r i n o m l ä n e t a n t i n g e n d i r e k t g e n o m l a n d s t i n g e t s försorg eller g e n o m d e s s b i d r a g för ä n d a m å l e t till p r i m ä r k o m m u n e r eller nationalföreningen m o t t u b e r k u l o s ; m e n s e d e r m e r a h a r d e t s t o r a flertalet l a n d s t i n g p l a n l a g t och delvis r e d a n genomfört en fullständig o r g a n i s a t i o n av d i s p e n s ä r a r b e t e t , i n n e f a t t a n d e u p p d e l n i n g av l ä n e t i e t t s t ö r r e a n t a l dispensärd i s t r i k t och m e d en särskilt u t s e d d d i s p e n s ä r s t y r e l s e för l e d n i n g e n av verks a m h e t e n i d e s s helhet. L a n d s t i n g e n s utgifter för ä n d a m å l e t hava u n d e r dylika förhållanden n a t u r l i g e n u n d e r g å t t en b e t y d a n d e stegring, även o m en väsentlig del av k o s t n a d e r n a b e s t r i t t s och alltjämt b e s t r i d e s av p r i m ä r k o m m u n e r n a . F ö r år 1921 u p p t o g o s i l a n d s t i n g e n s s t a t e r a n s l a g för d i s p e n s ä r v e r k s a m h e t e n till s a m m a n l a g t ungefär 650,000 kronor. vården av I d e t t a s a m m a n h a n g kan även e r i n r a s om den u p p m ä r k s a m h e t , som l a n d s skrofuiösa t i n g e n ä g n a t v å r d e n av skrofulösa b a r n och b a r n av t u b e r k u l ö s a föräldrar. barn. N å g o n d i r e k t b e f a t t n i n g d ä r m e d hava l a n d s t i n g e n visserligen i a l l m ä n h e t icke h i t t i l l s tagit. M e n till de e n s k i l d a a n s t a l t e r för dylik vård, s o m förefinnas i n o m landet, hava anslag s e d a n flera år tillbaka beviljats av de flesta l a n d s t i n g i form av b i d r a g för v å r d e n av medellösa och m i n d r e b e m e d l a d e p a t i e n t e r från r e s p e k t i v e l a n d s t i n g s o m r å d e . Av 1920 å r s l a n d s t i n g a n v i s a d e s s å l u n d a : a t t for d e t t a ä n d a m å l u t g å u n d e r år 1921 t i l l s a m m a n s 250,000 kronor, och för år 1922 h a r därtill anslagits över 400,000 k r o n o r .

37 Av det ovanstående torde hava framgått, att landstingens särskilda ingri- Sammanlagda panden emot tuberkulosen medfört ett betydande plus till deras tidigare be- kostnaden för fattning med hälso- och sjukvårdsangelägenheter. Bäst synes detta kanske av tuberkulosens bekämpande. storleken av de summor, som landstingen under de senaste åren fått anvisa för fyllandet av ifrågavarande uppgift. I genomsnitt för tiden 1917—1922 belöper sig nämligen denna utgiftspost per år till nära 7 miljoner kronor (ensamt för år 1921 till över 10 miljoner kronor). Genom 1919 års epidemilag har även omsorgen om epidemisjukvärden i Epidemiriket så gott som oinskränkt blivit anförtrodd åt landstingen. Beclan därförut sjukvårdenhade densamma påkallat åtskilliga landstings uppmärksamhet, ehuru det enligt föregående lagstiftning på området varit primärkommunernas sak att sörja för nödiga anstalters vidtagande till mötande av epidemier. I vissa fall hade landstingen självmant till och med fullständigt på sig övertagit epidemisjukvården för landsbygdens vidkommande. 1919 års epidemilag har ålagt landstingen ansvaret för denna vård i fråga om såväl landsbygden som städerna, endast med de undantag för de sistnämnda, som särskilda förhållanden kunna anses påkalla. Föreskrift har däri meddelats, att med sagda undantag varje landstingsområde skall utgöra ett epidemidistrikt, för vilket vederbörande landsting är skyldigt att anskaffa och underhålla för ändamålet erforderliga sjukhus samt anställa behövlig personal. Såväl för träffande av dessa anordningar, vilka enligt lagen skola vara genomförda före år 1928, som ock för sjukhusens verksamhet skola omkostnaderna med hjälp av statsbidrag bestridas av landstinget, varjämte särskild styrelse, epideminänmden, skall utses av landstinget för omhändertagande av de med denna verksamhetsgren förenade bestyr. Om den ansenliga börda, som genom nu omnämnda föreskrifter pålagts landstingen, ges en antydan genom den mycket starka stegring av utgiftskontot för epidemisjukvärden, som kan konstateras i landstingens stater för åren från och med 1919, ehuru hittills endast en ringa del av det i epidemilagen utstakade programmet torde hava blivit förverkligat. Landstingens utgifter för detta ändamål upptogos för år 1918 till omkring 900,000 kronor, en siffra, som också ungefärligen motsvarar genomsnittet per år för den närmast föregående tiden. Anslagen i fråga för 1919 däremot stego till över 2 miljonor kronor, för 1920 till mer än 4 miljoner, för 1921 till drygt 6'5 miljoner och för 1922 till över 10"ö miljoner kronor. Ungefär samtidigt med att landstingen blivit organ för epidemisjukvårdens Barnmorskehandhavande, har även barnmorskeväsendet genom särskild lagstiftning gjorts väsendet. till en väsentligen länskommunal uppgift. Genom 1919 års lag om anställande av distriktsbarnmorskor m. m. har nämligen bland annat föreskrivits, att för handläggande av ärenden rörande barnmorskeväsendet skall inom varje landstingsområde på landstingets bekostnad finnas en av detsamma till huvuddelen utsedd barnmorskestyrelse, varjämte landstingen förpliktats att i ej ringa mån bidraga till barnmorskornas avlönande. Utgifterna härför hava i staterna för åren 1920—1922 beräknats till i runda tal respektive 680,000, 940,000 och 760,000 kronor. I anslutning till behandlingen av landstingens andel i den offentliga hälso- Sinnesslövården, och sjukvården är ännu att anteckna ett speciellt verksamhetsområde, som blivit föremål för landstingens omsorg och numera nästan uteslutande blivit hänvisat till dem, nämligen sinnesslövärden. Bedan år 1878 anskaffade ett par landsting de första länsanstalterna för vård av bildbara sinnesslöa barn. Sedan riksdagen sistnämnda år utfäst sig att av statsmedel bidraga till anordinandet av uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, hava även övriga landsting;, under den av staten sålunda lämnade och sedermera ökade medverkan, slagit in på denna väg. Samtliga landsting äga numera särskilda eller i förening med annat landsting disponerade anstalter av ifrågavarande slag. Med

38 dessa, i allmänhet från början endast anordnade såsom skolor, hava efter hand mångenstädes förenats dels asyler för obildbara sinnesslöa och dels arbetshem. Därmed har också denna speciella verksamhetsgren blivit en ej oansenlig uppgift, om vars nutida omfattning landstingens anslag — i medeltal under senaste tiden utöver statsbidragen cirka 2 miljoner kronor årligen — utgöra talande vittnesbörd. Vård av Härtill må slutligen ytterligare erinras om det stöd, som de flesta landsblinda, van- tingen numera år från år lämna dels för vård av blinda, vanföra och fallandeföra och sjuka och dels för sinnessjukvården. Särskilt efter 1912, men beträffande fallandesjuka. — Sinnes- några landsting redan tidigare, hava anslag i form av bidrag för vårdbehövande från vederbörande landstingsområde beviljats till de av enskilda försjukvård. eningar handhavda anstalter för vård av vanföra och fallandesjuka. För vård av blinda med komplicerat lyte har skyldighet att lämna ersättning stadgats enligt särskild författning. Med avseende å sinnessjukvården åter hava landstingen iklätt sig dels bidragsskyldighet av liknande slag, dels ock omkostnader för s. k. upptagningsanstalter m. m. Landstingens utgifter hava i vartdera hänseendet under senaste tiden uppgått till några hundratusental kronor årligen. Folkhögskolor och lantmannaskolor.

Småskollärarinneseminarier.

Få undervisningens område har ett annat på uppgifter rikt verksamhetsfält öppnats för landstingen. Utvecklingen av den högre folkundervisningen i vårt land är sålunda i vidsträckt mån att tillskriva det intresse, som landstingen ägnat däråt. De allra första folkhögskolorna, grundade på 1860-talet, tillkommo väl genom enskilt initiativ, men mycket snart visade sig landstingen vara beredda både att lämna sitt understöd åt de redan upprättade skolorna och att på egen hand fullfölja det uppslag, som den enskilda företagsamheten anvisat. Bedan under 1870-talet tillkommo sålunda folkhögskolor inom flertalet län, antingen inrättade av landstingen själva eller av för ändamålet verksamma föreningar, som åtnjöto ansenliga bidrag av landstingen. Båda dessa typer av folkhögskolor hava sedermera bibehållit sig och nya sådana av bägge slagen hava efter hand grundats. I några fall hava landstingen sedermera helt övertagit de ursprungligen såsom enskilda upprättade skolorna. Samtidigt med den fortgående ökningen av antalet folkhögskolor har utvecklingen också tagit sig uttryck i upprepade utvidgningar av de redan förefintliga skolorna. Såsom en särskild utgrening frän deras ursprungliga verksamhetsområde böra uppmärksammas de lantmanna- och lanthushållsskolor, som mångenstädes upprättats i anslutning till folkhögskolorna. Besultatet har blivit, att landstingen under de senaste åren haft att — i den ena eller andra av nyssnämnda former — taga befattning med omkring ett femtiotal folkhögskolor, varmed i ungefär halva antalet fall lantmanna- eller lanthushållsskolor varit förbundna. Därutöver finnas fristående åtskilliga anstalter för lantbruksundervisningen av liknande slag som de nyssnämnda. De särskilda styrelser, som tillsatts för den omedelbara uppsikten över skolornas verksamhet, hava naturligen, där skolorna varit landstingens egna, utsetts av dessa, och i övriga fall torde de undantagslöst hava inneslutit någon eller några representanter för det bidragsgivande landstinget. Landstingens sammanlagda ärliga utgifter för folkhögskole- och lantmannaskoleundervisningen kava i medeltal för åren 1917—1922 uppgått till betydligt över 1 miljon kronor. Även för den lägre folkundervisningen kunna landstingen, indirekt, tillskriva sig en anmärkningsvärd insats, så till vida som nästan alla landsting äga och underhålla seminarier för utbildning av småskollärarinnor, vilken verksamhet numera reglerats genom särskild lagstiftning (jfr kungl. stadgan den 31 december 1919). Få dessa landstingsseminarier, till vilkas upprättande de första initiativen togos redan under landstingens tidigaste år, ankommer numera

39 väsentligen rekryteringen av ifrågavarande lärarinnekår för landet i dess helhet. Ehuru statsbidrag åtnjutes till avlönande av den för undervisningen vid seminarierna erforderliga lärarpersonalen har dock berörda ändamål krävt anslag frän landstingens sida, som för de senaste åren i medeltal uppgått till över 300,000 kronor årligen. I många olika former hava dessutom den allmänna undervisningen och där- Den allmänna med besläktade angelägenheter numera börjat taga landstingens uppmärksam- undervishet i anspråk genom årligen återkommande krav på ekonomiskt understöd. ningen övrigt. Vid landstingsmötena under senare år hava sålunda i allt vidare omfattning fraixställts och i stor utsträckning även bifallits äskanden om anslag till slöjd-, hantverks- och tekniska skolor, till stipendier åt folkskollärare och -lärarinnor för deltagande i olika slag av kurser — nykterhetskurser, gymnastikkurser, fortsättningsskolekurser och dylikt — samt till en mängd kulturella och vetenskapliga ändamål, såsom till fornminnes-, hembygds-och föreläsningsföreningar ävensom biblioteksverksamhet. I ett par hänseenden hava även speciella undervisnings- och uppfostrings- Dövstumuppgifter knutits vid landstingens verksamhet. En av dem gäller dövstum- undervisningen. undervisningen, för vilken insatser från en del landstings sida mycket tidigt äro att anteckna, och vars ombesörjande sedermera fullständigt uppdragits åt landstingen. Bristen på anstalter i erforderlig omfattning för denna undervisning hade redan före landstingens tillkomst varit föremål för uppmärksamhet. För att råda bot härpå upprättades under 1860-och 1870-talen dels några enskilda dövstumskolor, dels de första av landstingen bekostade anstalterna av denna art. Förslag till ett enhetligt organiserande av dövstumundervisningen över hela riket framlades väl redan i slutet av sistnämnda årtionde av en för ändamålet tillsatt kommitté, men på grund av skiljaktiga meningar om lämpligaste undervisningsmetoden ledde detta förslag först tio år senare till något resultat. Genom den då — år 1889 — utfärdade lagen angående dövstumundervisningen gjordes denna undervisning obligatorisk och ansvaret för dess ordnande och handhavande lades på landstinget och de städer, som ej ingå i landstingsområde. Den härvid genomförda indelningen av riket i sju dövstumskoldistrikt har gjort, att landsting och omförmälda städer gruppvis fått ombesörja denna angelägenhet gemensamt, representerade i och för skolornas förvaltning av en för varje skoldistrikt av ombud för de samverkande landstingen och städerna sammansatt skolstyrelse. För fullgörandet av de skyldigheter, som sålunda ålagts landstingen med avseende å dövstumundervisningen, hava dessa måst anslå summor, som för vart och ett av de senaste åren överstigit 1 miljon kronor. Anmärkas bör emellertid, att statsmakterna låtit verkställa utredning om dövstumundervisningens övertagande av staten. Med de växande kraven på ett offentligt omhändertagande av vanartade Omhänderoch i sedligt avseende försummade barn har på sistone ytterligare en ny spe- tagande av ciell angelägenhet trängt sig på landstingen. Genom 1902 års lagstiftning i vanartade barn. ämnet föreskrevs, att varje landsting inom sitt område borde låta sig angeläget vara att tillse, att dylika barn erhöllo vård å för ändamålet inrättade skyddshem. E n ändring av ifrågavarande lagrum, vidtagen 1919 och ursprungligen avsedd att träda i kraft med ingången av år 1922, skärpte denna bestämmelse därhän, att landstingen skulle bliva pliktiga att draga försorg om upprättandet av sådana skyddshem — särskilda för barn av vartdera könet —med erforderligt antal platser. Om behovet av skyddshem var tillgodosett i annan ordning, skulle dock vederbörande landsting av Kungl. Maj:t kunna fritagas från nämnda skyldighet. Ehuru anstånd sedermera genom lagändring medgivits med tillämpningen av 1919 års stadganden, hava åtskilliga landsting träffat anstalter för vården av ifrågavarande barn i överensstämmelse därmed.

40 I övrigt lämna landstingen regelmässigt anslag för sådana barn, intagna å andra dylika uppfostringsanstalter. Skyddshemsverksamheten har på grund av berörda lagstiftning under de sista åren åsamkat landstingen stora kostnader. För tiden 1919—1922 hava dessa i utgiftsstaterna upptagits till i genomsnitt ungefär 750,000 kronor årligen. I fråga om landstingens åtgärder till jordbrukets och dess binäringars befrämjande gäller kanske i högre grad än beträffande deras verksamhet på något annat område, att synnerligen skiftande angelägenheter varit föremål för deras omvårdnad, ehuru dessa å andra sidan i allmänhet varit av relativt ringa ekoVeterinärnomisk omfattning. Frånsett vad som redan påpekats rörande lantbruksunderväsendet. visningen, är det väsentligen blott i ett hänseende, som härvidlag en uppgift av mera stadigvarande natur kommit landstingen till del, nämligen beträffande veterinärväsendet, vars utveckling och vidmakthållande ju i främsta rummet länder modernäringen till fromma. Kedan från de första åren av landstingens tillvaro härstamma de tidigaste besluten från deras sida om anställande av veterinärer till vederbörande landstingsområdes tjänst. Sedermera har även denna verksamhetsgren satts i system, knutet vid länskommunerna, med en långtgående distriktsuppdelning av landstingsområdena. Bland mångfalden av övriga hithörande angelägenheter, som tidigt och Annan verk samhet för sedermera i växande omfattning rönt bistånd från landstingens sida, kunna jordbrukets emellertid urskiljas åtskilliga, till vilka åtminstone en del landsting numera och dess konstant anvisa anslag. I detta hänseende förtjäna omnämnas de s. k kemiska binäringars befrämjande, stationerna, nötboskaps- och hästpremieringar, frökontroll och fröodling, premier för rov- och andra skadedjurs dödande ävensom åtgärder av olika slag till fiskets befrämjande. Utgifter från landstingens sida förekomma ävenledes allt emellanåt för exempelvis skogsvård, trädgårdsskötsel, utdikningsföretag och elektrifieringar på landsbygden. Kommunikationsväsendet.

Jämte hälsovård, undervisning samt jordbrukets och andra näringars utveckling angiver landstingsförordningen såsom föremål för landstingens verksamhet uttryckligen även dels anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, dels allmän ordning och säkerhet. Befattning med kommunikationsväsendet har därutöver i några speciella hänseenden anvisats landstingen genom särskild lagstiftning. I såväl 1878 som 1911 års skjutsstadga har sålunda föreskrivits, att landstingen skola deltaga i uppgörande av förslag till skjutslegans maximibelopp samt besluta, huruvida och till vilket belopp entreprenadbidrag för skjutsanstalt må anvisas, ävensom, där dylikt bidrag beslutas, bestrida viss andel av detsamma. Och enligt 1907 års lag om bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet skall vederbörande landsting höras rörande sådan särskild föreskrift, varom i denna lag förmäles. Bortsett från nyssnämnda åligganden har landstingens befattning med kommunikationsväsendet alltifrån landstingsförordningens tillkomst och intill våra dagar helt och hållet varit av anslagsgivande natur. I främsta rummet böra härvid ihågkommas de bidrag, som av olika landsting lämnats till ofta mycket omfattande järnvägsbyggnader. Dessutom hava ansenliga summor tid efter annan utgivits till landsvägs- och brobyggnader samt kanaliseringsföretag m. m. Givet är på grund av dessa uppgifters beskaffenhet, att kommunikationsväsendets anspråk på landstingen varit mycket olika inom olika landstingsområden och växlat i betydande grad från det ena året till det andra. Även om i stort sett anslagssummorna för hithörande ändamål visat en fortgående stegring, så torde kommunikationsväsendet vara att räkna bland de verksamhetsfält, där landstingsförvaltningens expansion hittills kommit minst till synes. I genomsnitt för åren 1917—1922 hava de av landstingen för kommunikationsanstalter,

41 utom skjutshållningen, anvisade medel belöpt sig till ej fullt 1 miljon kronor årligen. Även beträffande landstingens åtgöranden för allmän ordning och säkerhet Allmän ordgäller, att någon utveckling av verksamheten på området, jämförlig med den som ägt rum i tidigare beaktade hänseenden, icke är att konstatera. Vad säkerhet. som härutinnan åtgjorts från landstingens sida tillhör i allt väsentligt de senaste årtiondena ocli har förnämligast avsett polisväsendet på landsbygden. I betraktande av den allmänna karaktären hos samhällsförhållandenas utveckling under tiden för landstingens tillvaro är det naturligt, att landstingens omsorger efter hand tagits i anspråk också för sociala ändamål i inskränkt mening. Såsom ett dylikt kan den offentliga arbetsförmedlingen rubriceras, Den offentliga vilken de senaste årtiondena dragits in under landstingens verksamhetsom- arbetsförråde. Arbetsförmedlingsbyråer hade redan upprättats av några större städer medlingen. och förberetts av ett landsting, när år 1907 chefen för civildepartementet genom länsstyrelserna särskilt riktade bland annat landstingens uppmärksamhet på ifrågavarande angelägenhet. Efter denna airmailing tillkommo i hastig följd beslut av större eller mindre räckvidd från de olika landstingens sida om inrättande av arbetsförmedlingsbyråer. Besultatet har blivit, att i närvarande stund betydligt över ett hundratal dylika byråer sortera under landstingen, organiserade med ett huvudkontor och så gott som undantagslöst ett eller flera filialkontor för varje landstingsområde. Endast ett landsting, Malmöhus läns, tager ej direkt befattning med denna verksamhet men lämnar dock bidrag till de åtta inom länet förefintliga, av enskilda primärkommuner omhänderhavda arbetsförmedlingsbyråerna. Ekonomisk medverkan hava landstingen för denna uppgift erhållit stundom från hushållningssällskap och i regel från de kommuner, där kontor öppnats. Landstingens egna omkostnader för ändamålet hava enligt utgiftsstaterna för åren 1917—1922 beräknats till i genomsnitt omkring 250,000 kronor per år. P å allra sista tiden har frågan, om landstingen skola åtaga sig även en Rättshjälpsannan form av social hjälpverksamhet, blivit aktuell. Utgångspunkten härför anstalter. har givits av 1919 års lag om fri rättegång och det av riksdagen i samband med denna lags antagande fattade beslutet om bidrag till rättshjälpsanstalter inom riket. För dylik statsmedverkan har förutsatts, att nämnda anstalter skulle anordnas av landstingen eller primärkommunerna. Några landsting hava också redan vidtagit åtgärder för omhändertagande även av denna nya samhällsuppgift. "Vidare äro att märka de flerfaldiga skyldigheter av betydande ekonomisk Åligganden räclkvidd, som genom de senaste årens fattigvårdslagstiftning ålagts lands- enligt 1918 års fattigtingen. Främst må därvid nämnas fattigvårdslagstiftningens stadganden om vårdslag och en mycket omfattande bidragsskyldighet för landstingen med avseende å därmed fattigas vård å anstalter för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, vanföra och sammantuberkulösa, å länslasarett eller liknande sjukvårdsinrättning samt å anstalt hängande lagför kroniskt eller obotligt sjuka. Fattigvårdssamhälle äger nämligen för de särskild stiftning. omlkostnader, som åsamkas detsamma för dylik vård, uppbära ersättning av vederbörande landsting i regel till hela det utgivna beloppet. Denna bidragsskyldighet har i visst hänseende utsträckts genom lagen den 2 maj 1919 om lindring i de mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöai och fallandesjuka. D e n börda, som härigenom lagts ä landstingen, är avsevärt tyngande. U n d e r år 1921 anvisades sålunda för sagda ändamål tillhopa omkring 4,250,000 kronor. Ifrågavarande ersättningsskyldighet har ock visat sig kräva ett omfattande gransknings- och prövningsarbete från landstingens sida.

42 ålagt landstingen att inrätta och vidmakto Dessutom har fattigvårdslagen hålla arbetshem för omhändertagande av dels i någon mån arbetsföra behövande, vilka äro i behov av anstaltsvård men ej lämpligen kunna emottagas eller behållas å ålderdomshem eller därmed likartad anstalt, dels ock vissa forsorjnmgspliktiga, som av fattigvårdsstyrelse förelagts arbete. Endast därest sådant arbetshem, svarande mot landstingsområdets behov, kommit till stånd i annan ordning, kan landstinget av Kungl. Maj:t fritagas från nämnda skyldighet. För anskaffandet och ordnandet av ifrågavarande anstalter har utsatts en övergångstid av tio år. Några landsting hava redan inrättat sådana anstalter, och i övrigt hava förberedande åtgärder vidtagits. FolkpensioJämväl i kostnaderna för folkpensioneringen hava landstingen ålagts delnering. taga. Landstingsanslagen för detta ändamål belöpte sig för år 1922 till inemot 3,400,000 kronor. NykterhetsEtt särskilt omnämnande kräva också landstingens åtgöranden för nykterundervisning hetsundervisning och alkoholistvård. Nykterhetsundervisningen i dess'olika former har sedan åtskilliga år tillbaka kunnat påräkna understöd av landsalkoholisttingen. För ingripande på alkoholistvårdens område åter har en direkt anvård. visning i 1913 års lag om behandling av alkoholister givits åt bland andra landstingen att anordna anstalter för ändamålet. Landstingens insatser i sistnämnda hänseende hava dock hittills begränsats till anslag av en del landsting för beredande av vård åt medellösa personer på i annan ordning upprättade anstalter. HandhavanTill sist må i detta sammanhang erinras, att till åtskilliga landstings förm e r " f o Sande ställts ansenliga donationer, med vilkas förvaltande åligganden av olika slag förknippats. Mångfalden Med ovanstående torde utvecklingen av landstingens verksamhet i de hän& eenden insatser : > v a r i d e s t a l l t s i n f ö r permanenta förvaltningsuppgifter eller regelbundet återkommande anspråk på ekonomiskt understöd, i" allt väsentligt vara angiven. Det har även — om ock endast i förbigående — redan påpekats, att dessutom i landstingens hittillsvarande verksamhet innefattats tillfälliga insatser för en mångfald av samhällsändamål. Körande dessa skall här ytterligare allenast framhållas, att de mången gång trots sin tillfälliga karaktär ingalunda varit obetydliga — därvidlag torde de senaste årens miljonanslag för avhjälpande av arbetslöshet kunna anföras såsom talande bevis —, samt att de genom sin mångsidighet bära påtagliga vittnesbörd om landstingsinstitutionens expansionsförmåga.

aV

Infordrande Slutligen återstår att fästa uppmärksamheten på landstingen tillagda runkar yttranden tioner i ännu ett par hänseenden. Dels har det, i samma mån som landsänden fmg:en ti.Uvuxit i betydelse, blivit allt vanligare, att landstingens yttranden begärts i frågor, som påkalla statsmakternas ingripande och som beröra Landstinget l a n d s t m g e i l s olika förvaltningsuppgifter. Och dels har åt landstingen i såsom tal- a l l t s t o r r e utsträckning givits befogenhet att utse funktionärer för tillgodokorporation. seende av statliga syften. Sådan befogenhet har efter hand tilldelats landstingen exempelvis i fråga om markegångsdeputerade, ledamöter av inskrivningsnämnder och inskrivningsrevisioner, ledamöter i skogsvårdsstyrelser samt de personer, som skola vara valbara till ledamöter i expropriationsnämnder, m. fl. Utvecklingen Till belysande av landstingsförvaltningens utveckling hava redan beträffande Unannant V^™* verksamhetsgrenar en del siffror ur landstingens stater meddelats. förvaltnin * o r s a m m a andamål kan här ytterligare hänvisas till nedan (sid. 44) intagna gens syn- översikt over landstingens utgifter åren 1875, 1895, 1905, 1913 och 1920—1922.

U

punkt.

43 Vad speciellt angår den med landstingens verksamhet förbundna rent finansförvaltande uppgiften, innebära redan de därvid meddelade siffrorna mycket talande vittnesbörd om det ökade omfång, som densamma vunnit under årens lopp. Till fullo kunna dock icke berörda siffror ge föreställning om den expansion, som härvidlag ägt rum. Framför allt kräves i detta hänseende, att uppmärksamheten jämväl riktas därpå, att landstingen i ständigt tilltagande mån för fyllandet av sina åligganden hänvisats till en omfattande lånepolitik. Tio år efter landstingens tillkomst hade deras sammanlagda skulder ännu ej nått 1 miljon kronor. Vid 1900-talets ingång hade de däremot uppnått ett sex gånger så stort belopp, år 1913 hade de stigit till över 20 miljoner och år 1918 till mer än 35 miljoner kronor. Ett påtagligt bevis för den successivt ökade omfattning, som landstingsförvaltningen vunnit, utgör på sitt sätt även den fortgående stegringen av landstingens skattekrav. Inom åtskilliga landstingsområden förekom under de tidigaste årtiondena för landstingens räkning alls ingen eller en mycket ringa årlig uttaxering eller ock uttaxering blott under några enstaka år, medan däremellan ansenliga perioder förflöto utan att landstingsskatt uppbars. ^ De ännu relativt anspråkslösa utgifterna täcktes under denna tid helt och hållet eller väsentligen av sjukvårdsavgiften och av till landstingen inflytande andel i brännvinsförsäljningsmedlen. Under 1870-talet understeg den i genomsnitt per år uppburna landstingsskatten 20 öre för varje hundratal kronor beskattningsbar inkomst. Men med en ökning, som varit starkast under innevarande århundrade och särskilt under de allra senaste åren, har landstingsskatten i förhållande till den beskattningsbara inkomsten numera uppnått ett nära tio gånger så stort genomsnittsbelopp som det nyssnämnda. Landstingsskatten har under dylika förhållanden i allt högre grad blivit den dominerande posten på landstingsstaternas inkomstsida. I jämförelse därmed spela numera övriga slag av inkomster en mycket underordnad roll i landstingens budget. Till belysande av den starka förskjutning, som härutinnan ägt rum," har nedan (sid. 44) intagits en översikt över landstingens inkomster under samma år, som beaktats i den nyss omförmälda utgiftstabellen. Ur speciellt finansförvaltande synpunkt bör anmärkas, att landstingen med avseende å landstingsskatten hittills varit fritagna från direkt befattning med de för uppbärandet av inkomster av detta slag alltid erforderliga bestyr — debitering, uppbörd och indrivning —, samt att övriga intäkter varit av den beskaffenhet, att även de kommit landstingen till godo utan några särskilda åtgöranden från dessas sida. Vid den översikt, som härmed ägnats den successiva ökningen av lands- jämförelse tingens uppgifter och verksamhet, har givetvis icke förbisetts, att denna ökning med den till en väsentlig del blott avspeglar den betydande utveckling, som samtidigt J J " X ™*ägt rum på det samhälleliga livets alla områden. Men obestridligt ar dock, samhetens att denna allmänna utveckling i stort sett icke framträtt med samma styrka xdveckling. som landstingsförvaltningens expansion. Ej minst påtagligt visar sig detta förhållande vid en jämförelse med den samtida utvecklingens resultat i avseende å primärkommunernas verksamhet. I sådant syfte må här allenast hänvisas till nedan (sid. 45) intagna tabell, vari för några år under perioden 1875—1920 landstingsskattens totala belopp sammanställts med totala beloppet av utskylderna till primärkommunerna.

Om ock ökningen av landstingens verksamhet är en alltifrån deras tillkomst Tendenser til påvisbar företeelse, så torde av det föregående hava framgått, att den senaste J ^ ^ e a v tiden varit en period av alldeles särskilt stark stegring i forevarande han- laiJstinJens seende. Det lär emellertid icke vara någon som helst anledning antaga, att verksamhet.

44 höjdpunkten härutinnan nåtts. Tvärtom tyda åtskilliga tecken på fortsatt expansion. Särskilt torde det kunna förutses, att den allt starkare framträdande strävan att i skatteutjämnande syfte till landstingen överflytta hittills på primärkommunerna ankommande funktioner skall medföra nya verksamhetsuppgjfter eller utvidgning av de förutvarande. Bedan nu hava också ett flertal ^ på särskilda utredningar grundade reformförslag framkommit — på blindvårdens, barnavårdens, vägväsendets, polisväsendets, taxeringsväsendets och den offentliga arbetsförmedlingens områden —, vilka alla giva uttryck åt samma tendens att ytterligare vidga landstingens verksamhet.

Landstingens utgifter i kronor ,åren 1 8 7 5 , 1 8 9 5 , 1905, 1 9 1 3 och 1 9 2 0 — 1 9 2 2 . *) Därav för nedannämiida särskilda ändamål: pensiokommu- nering, välgören- hälsonikaoch het och. tioner fattig- sjukvård vård

underordvisning arbetsoch där- förmed- ningsoch med be- ling och släktade arbets- polisväsen ändamål löshet

År

Totalutgifter

1875 1895 1905 1913 1920 1921 1922

1 776 274 57 229 70116 145 909 9 039 1 201144 212 050 3 946 853 138 440 233 881 143 982 10 637 2 328 610 863 288 7 865 743 198 545 399 813 240 163 37 443 5 472 799 1 064 038 2 17 085 238 370 247 683 488 304 368 )12 728 997 1 654 584 71 085 810, 810 217 1561819 1 253 738 5 643 780 44 503 806 5 461 262 304 174 299 214 94 538 537 1 087 610 2 395 803 1118 312 5 220 887 63 348 422 7 504 524 1 387 846 254 190 89 603 970J 1160 053 1 737 897 905 092 7 915 225 51 205 669 4 921 653 5 036 420 231 085

förvaltningskostnader

jordbruk med binäringar

*) Siffrorna för åren t. o. m. 1913 avss de verkliga utgifterna, därefter de i staterna beräknade utgifterna. 2 ) Uppgift saknas.

Landstingens inkomster i kronor åren 1 8 7 5 , 1 8 9 5 , 1 9 0 5 , 1 9 1 3 och 1 9 2 0 — 1 9 2 2 . ')

Å r

1875 1895 1905 1913 1920 1921 1922

Totalinkomster

1 808 950 4 159 115 7 651 427 14 786 794 71 649 162 95 666 022 90 798 094

D ä r a v brännvinsförsal jnings- andel i bevillningen medel 341817 1 379 021 2 108 377 3 408 279 2 495 000 2 553 000 2 509 000

814 338 1 772 038 2 389 799 2 382121

sjukvårdsavgift

landstingsskatt

640 647 802 802 890 475 867 334 996 014 1012 612 998 796

404 950 1 077 332 3 019 758 6 507 907 55 574 373 73 904 470 68 202 568

*) Siffrorna för åren t. o. m. 1913 avse de verkliga inkomsterna, därefter de i staterna upptagna inkornstbeloppen med tillägg av sjukvårdsavgifterna, där sådana ej ingå i staterna.

45 Landstingsskattens totala belopp jämfört med sammanlagda beloppet av u t s k y l d e r n a till p r i m ä r k o m m u n e r n a åren 1875—1920. l )

A r

1875 1885 1895 1905 1910 1915 1920

Landstingsskattens totala belopp i kr.

404 950 713 343 1 077 332 3 019 758 5 782 324 11 273 690 55 574 373

LandstingsKommunal- skattens storlek utskyldernas i procent av totala belopp kommun ali kr. utskylderna

19 711610 28 256 321 • 35 799 203 57 608 778 88 459 195 113 134 933 400 441 250

2-1 2-5 3-0 5-2 6-6 10-0 13-9

J ) Siffrorna för tiden 1875 — 1915 avse de influtna skattebeloppen, för 1920 däremot de för detta års behov iddebitcrade. beloppen.

46 Landstingets arbetssätt och landstingsförvaltningens nuvarande organisationsformer. Förutsättningarna fö) 1862 års lagstiftning i ämnet.

I visst hänseende förefanns mellan 1862 års kommunallagar i deras ursprungliga skick en grundväsentlig inbördes olikhet, vilken i avsevärd grad även efter genomförda lagändringar blivit bestående, och som markeras redan genom skiljaktigheter i lagarnas uppställning. Förordningen om landsting meddelade givetvis liksom förordningarna för primärkommunerna föreskrifter om den beslutande församlingen och formerna för densammas arbete. Men under det att de senare innehöllo bestämmelser, som förpliktade kommunerna att utse särskilda kommunala organ för ärendenas beredning, innan de företoges till avgörande, och för beslutens verkställighet, samt gåvo rätt utförliga regler för dessa organs verksamhet, saknade landstingsförordningen däremot helt och hållet dylika bestämmelser. Detta förhållande är så mycket mera anmärkningsvärt, som den förvaltningsorganisation, vilken genom förordningarna anvisades åt primärkommunerna, i sina huvuddrag redan förut tillämpats inom dessa och i stort sett funnits lämpad för sin uppgift, varför den bort kunna i mångt och mycket tjäna till förebild även vid skapandet av hjälporgan för den nya länsrepresentationen, landstinget. Då — såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår — 1859 års kommittébetänkande innehöll uttalanden, som vittna om en stark övertygelse, att landstingets verksamhet skulle bliva mycket omfattande, kan bristande förutseende härav icke vara skälet till frånvaron i landstingsförordningeu av bestämmelser i berörda hänseende. Betänkandets motivering lämnar visserligen icke någon upplysning i saken, men en vid detsamma fogad reservation (av herr Stolpe) antyder, att frågan, såsom man kunnat vänta, varit föremål för kommitterades uppmärksamhet, men att majoriteten av dem icke ansett särskilda föreskrifter i ämnet erforderliga. Keservanten, som härom hyste en avvikande mening, föreslog för sin del ett lagstadgande därom, att Konungens befallningshavande skulle hava att tillse, att landstingets beslut måtte bliva till verkställighet befordrade genom kronobetjäningen eller sockennämnderna, där sä lämpligen kunde ske, eller ock genom de särskilda styrelser och befattningsmän, som landstinget kunde för sådant ändamål utse. Det synes ock vara anledning antaga, att lagstiftarnas avsikt varit, att de åtgärder, som kunde bliva erforderliga mellan den beslutande representationens möten, ärendenas beredning och beslutens verkställande, i allt väsentligt skulle komma att ombesörjas av länsstyrelsen, och att denna sålunda inom den länskommunala förvaltningen skulle fullgöra de funktioner, som i primärkommunen tillagts magistraten och drätselkammaren eller kommunalnämnden. I övrigt ansågs uppenbarligen tillräckligt vara sörjt i detta hänseende genom förordningens bestämmelser, att landstinget för de rent expeditionella göromålens utförande skulle antaga sekreterare och kamrerare.

Utvecklingens allmänna karaktärsdrag.

Utvecklingen har, samtidigt som den i viss mån krävt bättre utbildade former för den beslutande länsrepresentationens arbetssätt, icke kunnat hålla sig inom de gränser för den länskommunala organisationen, som förutsattes vid 1862 års lagstiftning på området. Allt eftersom landstingets verksamhet utsträckts över nya områden, delvis vitt skilda från det område, inom vilket länsstyrelsens ämbetsutövning rör sig, hava dennas funktioner i förhållande

47 till landstinget blivit i allt högre grad av rent formell beskaffenhet, och de bestå i våra dagar väsentligen i att utan vidare åtgärd förmedla förslags ingivande till landstinget samt att i länskungörelserna lämna tillkännagivande om fastställelse av landstingets beslut. I stället har vid sidan av den beslutande representationen vuxit fram en allt vidlyftigare organisation för tillgodoseende av beredningsuppgifterna och de rena förvaltningsbestyren inom länskommunen. Beträffande arbetsformerna för den beslutande länsrepresentationen angav Formerna fö 1862 års lagstiftning i stort sett mycket enkla linjer. Den begränsade sig i allt väsentligt till — förutom några rena ordningsföreskrifter — att bestämma om sättet för förslags ingivande och besluts fattande. Ät behovet av någon förberedande handläggning vid mötena av de framställda förslagen, innan dessa kunde till avgörande företagas, ägnade den endast så till vida uppmärksamhet, som den medgav landstinget rätt att för dylik beredning hänskjuta ärende till särskild delegation. I övrigt lämnade landstingsförordningen åt landstinget självt att genom ett reglemente bestämma sin arbetsordning. Det är i främsta rummet tack vare sistberörda, landstingen tillerkända befogenhet, som med avseende å landstingsmötenas arbetssätt vissa regler efter hand utbildat sig, vilka åsyftat att anpassa detsamma efter de växande uppgifternas fordringar. Huvudvikten har härvid kommit att läggas på anskaffande av garantier för att de framställda förslagen under landstingsmötena underkastas en så vitt möjligt tillfredsställande prövning, innan de bringas till avgörande. Bestämmelser hava sålunda tid efter annan inryckts i de särskilda landstingens ordningsföreskrifter, varigenom man sökt utnyttja den ovan omnämnda rätten att tillsätta beredande delegationer för organiserande av ett effektivt utskottsarbete vid mötena, i den mån så låtit sig göra med hänsyn till den begränsade tid, som stått till förfogande för dessa. Numera har härvidlag blivit regel, att landstingen vid varje möte tillsätta vissa bestämda utskott för förberedande handläggning av de allra flesta ärendena, fördelade på dem efter olika ämnesgrupper. I liknande syfte — för att så långt möjligt sätta den enskilde landstingsmannen i tillfälle att särskilt undersöka någon vis.s fråga — hava vidare merendels i ordningsföreskrifterna stadgats om bordläggning i större eller mindre utsträckning av till avgörande framlagt förslag, där sådant äskas av någon eller några ledamöter. I viss mån har även den allmänna lagstiftningen i förevarande hänseende sökt tillgodose utvecklingens krav, nämligen sä till vida som år 1913 bestämmelser intogos i landstingsförordningen, att de till landstinget ingivna förslag skola, så vitt ske kan, i tryckt form delgivas landstingsmännen redan några daggar före mötets början. Framtvingad av den successiva utvecklingen av landstingens verksamhet, hair den nuvarande landstingsförvaltningen tillkommit och steg för steg organiserats i nära anslutning till denna utveckling. Jämte det nya förvaltningsorgan föreskrivits i de särskilda författningar, som till landstingens omvårdnad hänskjutit vissa bestämda samhällsuppgifter, hava de olika landstingen funnit angeläget vara att på egen hand, utan den allmänna lagstiftningens stöd, vidt a g a andra åtgärder till åvägabringande av en förvaltningsorganisation i överemsstämmelse med de ökade uppgifternas krav. Synnerligen anmärkningsvärt är, att vid uppb}^ggandet av den organisation, soim på dessa båda vägar kommit till stånd, sikte mycket länge tagits allenast påt den periferiska förvaltningen, och att, vad särskilt beträffar den allmänna lagstiftningens insatser på området, alltjämt praktiskt taget intet annat är att amteckna än åtgärder i detta hänseende. Såsom framgår av den tidigare i

48 betänkandet lämnade redogörelsen för den successiva utvecklingen av landstingens verksamhet och uppgifter, har ett flertal direktioner eller styrelser inrättats, vilka var för sig fått till åliggande att handhava någon avgränsad del av landstingsförvaltningen, och som därvid givits en synnerligen självständig ställning, i stort sett utan annan kontakt med landstinget är den, som betingades därav, att de utsetts av landstinget, och att detta varit anslagsbeviljande för den av dem omhänderliavda förvaltningens behov. Besultatet har sålunda i första hand blivit en synnerligen månghövdad förvaltningsapparat. Medan på detta sätt såsom bärare av landstingens ökade förvaltningsuppgifter tillskapats det ena organet efter det andra för speciella verksamhetsgrenar, ofta även med lokalt begränsade funktioner, har behovet av ett sammanhållande element i den växande förvaltningsorganisationen allt starkare trängt sig på landstingen. För lösandet av denna fråga om förvaltningens centrala ordnande hava landstingen hittills varit överlämnade helt och hållet åt sin egen företagsamhet. Givet är, att härmed förutsättningar funnits för avsevärt olikartade åtgärder från de skilda landstingens sida, I sin upprinnelse hava dock de i förevarande hänseende träffade anstalterna varit tämligen ensartade över hela linjen. Tidigast har för den rent finansiella sidan av förvaltningen behovet av ett centralt organ givit sig tillkänna. Bedan under allra första åren av landstingens tillvaro beslöto flera av dem tillsättandet av en särskild nämnd — kallad landstingets förvaltningsutskott, förvaltningsnämnd, kassaförvaltning, bestyrelse o. dyl. — med uppgift att handhava landstingets penningväsende mellan mötena. I ett eller annat fall tillades denna delegation jämte sagda åliggande även ett i allmänna ordalag angivet uppdrag att till verkställighet befordra landstingets beslut. Efter liand^ följdes exemplet även av övriga landsting, och flerstädes började förvaltningsutskotten, som benämningen vanligast blev på ifrågavarande nämnder, ytterligare tagas i anspråk av landstingen för beredning av viktigare frågor, vari dessas avgörande krävdes. Härmed var visserligen tidigt ett uppslag givet för åstadkommande av ett centralt organ, som kunde på en gång säkerställa den behövliga enhetligheten inom förvaltningsorganisationen och tillgodose behovet av förberedande handläggning av de till landstingets avgörande hänskjutna ärendena. Men den vidare utvecklingen av detta uppslag har låtit vänta på sig anmärkningsvärt länge. E n blick på de av de olika landstingen för förvaltningsutskotten utfärdade instruktionerna, sådana dessa voro avfattade ännu för blott några få år sedan, visar, att utskotten vid denna tid alltjämt undantagslöst voro utrustade med synnerligen begränsade befogenheter. Såsom typiskt härför torde följande utdrag ur en av de år 1917 gällande instruktionerna förtjäna anföras: » Förvaltningsutskottet tillkommer: l:o) att med biträde av tingets kamrerare vårda och förvalta landstingets egna medel samt därest ej annorlunda blivit stadgat, även de fonder och annan egendom, som kan komma under landstingets inseende och förvaltning; 2:o) att hava tillsyn däröver, att landstingets räkenskaper av kamreraren riktigt föras; 3:o) att avgiva yttrande i de frågor, som för sådant ändamål av landstinget till utskottet remitteras; 4:o) att emellan landstingets sammanträden bevaka tingets intressen samt utföra de uppdrag, som tinget för varje fall giver utskottet; 5:o) att i övrigt vidtaga sådana förekommande verkställighetsåtgärder, som ej enligt instruktion eller särskilt beslut blivit åt annan uppdragna; 6:0) att till landstinget årligen avgiva berättelse angående den på utskottet beroende verkställigheten av föregående landstings beslut.»

49 Till väsentlig del torde förklaringen till detta ringa utnyttjande av det givna uppslaget vara att söka i den redan antydda omständigheten, att förvaltningsutskotten tillkommit helt och hållet vid sidan av lagen, och att de sålunda saknat en fast grund för sin ställning, särskilt i förhållande till de av lagstiftningen erkända speciella och lokala förvaltningsstyrelserna. Då alltjämt i sistberörda hänseende faktiskt intet blev åtgjort, betydde det i realiteten ej heller mycket, att år 1913 i landstingsförordningen intogos bestämmelser, som uttryckligen fastslogo landstingets befogenhet att årligen utse ett förvaltningsutskott för den befattning med landstingskassans förvaltning och för handhavande i övrigt av de åligganden, som landstinget föreskreve. Först de sista årens mer än någonsin stegrade expansion av landstingens uppgifter har gjort behovet av en enhetlig ledning av de skiftande förvaltningsåtgärderna och en förbättrad beredning av de föreliggande ärendena så påtagligt, att åtgärder för dess tillgodoseende synts en del landsting alldeles ofrånkomliga, ehuruväl landstingsförordningen knappast lär hava givit stöd för dessa åtgärder i hela deras omfattning. De resultat, som under de sista åren framkommit ur strävandena efter en översikt av förbättrad organisation av landstingets arbetssätt och förvaltningsformer, äro landstingens ganska olika för olika landstings vidkommande. Medan åtskilliga av dem "JJf^Kom redan nått fram till en genomgripande omorganisation, hava andra hittills ^0,.wer endast vidtagit förberedande åtgärder, som peka i samma riktning, och andra åter hava alltjämt ställt sig helt avvaktande. Även med avseende å den närmare utformningen av den nya organisationen i de landsting, där en sådan kommit till stånd, äro olikheter för handen. Sålunda föreligga dylika skiljakifcigheter så till vida, som den sammanhållande uppgiften inom förvaltningen av en del landsting oinskränkt tillagts förvaltningsutskottet, under det att andra föredragit att för vissa viktigare grenar av förvaltningen tillskapa nya ceintrala organ. En något skiftande karaktär företer den nya organisationen äv<en i så måtto, som några landsting därigenom berett ökat utrymme åt tjäinstemannaelementet inom förvaltningen men av andra åter uppdragsinnehavare i förtroendeställning tagits i anspråk för den nya ordningen. En översikt över de särskilda landstingens åtgärder i nu berörda hänseend e n meddelas här nedan. De första direkt påtagliga åtgärderna i omförmälda centraliserande syfte grunda sig på beslut år 1917 av Älvsborgs läns landsting. I mindre mån har till följd av dessa beslut förvaltningsutskottet utnyttjats för den nya organisationen. Dess medlemstal är alltjämt begränsat till fem och dess åligganden -densamma som tidigare. Däremot är att märka, att enligt nyssnämnda beslut vairje lagtima landsting skall utse en särskild sjukvårdsnämnd med huvudsakl i g t uppdrag att årligen före nästpåföljande landstingssammanträde granska dffi från sjukvårdsanstalternas direktioner inkomna inkomst- och utgiftsförslag e n samt att däröver och med ledning av övriga till landstinget framställda amslagsäskanden i sjukvårdsfrågor avgiva yttranden och förslag till det vid nnötet tillsatta sjukvårdsutskottet. Denna sjukvårdsnämnd skall bestå av den viid det landsting, då valet sker, fungerande ordföranden i sjukvårdsutskottet :säisom ordförande samt därutöver fyra valda ledamöter. Vidare skall enligt beerörda beslut för förberedande och avslutande av inköp för de under landstiinget sorterande sjukvårdsanstalternas gemensamma räkning förefinnas en •cemtral upphandlingsnämnd, sammansatt av förvaltningsutskottets ordförande scom ordförande och dessutom av ledamöter, utsedda av envar av direktionierna för länets lasarett och tuberkulossjukhus. Slutligen innefattades i 1917 åirs beslut, att för tillgodoseende av det ökade behovet av arbetskrafter för 1761 22

50 förvaltningsuppgifterna landstingets kamrerartjänst skulle ombildas till en fullt avlönad befattning. I viss mån likartade. organisationsåtgärder hava år 1918 beslutats av Stockholms läns landsting. Även här har man sålunda sökt åstadkomma större enhetlighet i sjukvårdsfrågornas beredning och sjukvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning genom inrättandet av en sjukvårdsnämnd och en central upphandlmgsnämnd. Likaledes har kamrerartjänsten väsentligt ombildats. Den har nämligen utvidgats till en befattning, vars innehavare, benämnd landstingsdirektör, bland annat ålagts — förutom att utföra de vanliga kamerargöromålen — att bereda och föredraga de ärenden, som förekomma i förvaltningsutskottet, sjukvårdsnämnden eller upphandlingsnänmden, att i viss mån övervaka den ekonomiska förvaltningen vid sjukvårdsanstalterna, samt att med råd och anvisningar bistå de till landstingets förvaltningsområde hörande institutionerna. Från 1919 års landsting är att anteckna beslut om en genomgripande omorganisation för Södermanlands läns landstings vidkommande. Densamma har väsentligen inneburit en avsevärd utökning av förvaltningsutskottets åligganden och befogenheter samt en därav följande omläggning av utskottets" arbetssätt. Efter reformernas genomförande fungerar utskottet på två avdelningar, en sjukvårdsavdelning och en finansavdelning, vilka var för sig väljas av landstinget för tiden intill nästa lagtima landstingsmöte. Antalet ledamöter i vardera avdelningen har satts till sju. På sjukvårdsavdelningen ankommer, förutom verkställigheten av landstingets beslut i hälso- och sjukvårdsangelägenheter, att övervaka den ekonomiska förvaltningen vid landstingets sjukvårdsanstalter, att upprätta och till finansavdelningen överlämna förslag till utgifts- och inkomststater för avdelningens verksamhetsområde, att verkställa utredning och avgiva yttranden i de till detta område hörande ärenden, som skola av landstinget handläggas, samt att mellan landstingets sammanträden bevaka dess intressen och eventuellt föra dess talan i mål, som beröra sjukvårdsfrågorna. Motsvarande åligganden beträffande alla ärenden, som ej avse hälso- och sjukvården, tillkomma finansavdelningen samt dessutom handhavandet av penningförvaltningen och tillsynen över bokföringen ävensom att upprätta och för landstinget framlägga förslag till utgifts- och inkomststat för landstinget. Samfällt äger utskottet att besvara remiss eller behandla annat ärende, som uttryckligen blivit hänskjutet till utskottet i dess helhet, vare sig av Kungl. Maj:t, länsstyrelsen, landstinget eller endera av utskottets avdelningar, samt att avgöra mellan avdelningarna uppkommen fråga, till vilkenderas behandling ett ärende rätteligen hör. — För åstadkommande av en enhetlig upphandling för de under landstinget sorterande anstalterna har genom samma omorganisation vidare inrättats även en central upphandlingsnämnd, bestående av ordförande, utsedd av förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelning,' och av ledamöter, valda av envar av nyssnämnda anstalter. Slutligen har även i detta landsting kamrerarbefattningen ombildats till en landstingsdirektörstjänst med i stort sett samma befogenhet och åligganden för innehavaren, som tillagts motsvarande tjänsteman hos Stockholms läns landsting. Beslut om vidgade befogenheter och åligganden för förvaltningsutskotten ( i nära överensstämmelse med vad sålunda skett i Södermanlands läns landsting fattades år 1919 jämväl av Västmanlands läns landsting och därefter vid 1920 och 1921 års möten ytterligare av Göteborgs och Bohus läns, Östergötlands läns, Uppsala läns samt Malmöhus läns landsting. Beträffande Göteborgs och Bohus läns landsting äro även i övrigt att anteckna åtgärder, i stort sett likartade med dem som nyss påpekats i fråga om Södermanlands lans landsting. För att bättre kunna fylla de ökade uppgifter, som ställts på förvaltningsutskottet, har detta sålunda även här uppdelats på två avdelningar — sjukvårdsavdelning och finansavdelning — med sju ledamöter i var-

51 dera. Vidare har en särskild upphandlingsnämnd inrättats och kamrerarbefattningen utbildats till landstingsdirektörstjänst. Obligatorisk uppdelning av förvaltningsutskottet på två avdelningar, benämnda finansnämnd och sjukvårdsnämnd, med särskilda val till vardera har också beslutats av Östergotlands läns landsting, som därvid bestämt, att var och en av nämnderna skall bestå av tre medlemmar. Däremot hava Uppsala och Malmöhus läns landsting visserligen föreskrivit, att enahanda uppdelning av förvaltningsutskottet skall äga rum men överlämnat åt detta självt att verkställa uppdelningen. Utskottets medlemsantal har i sistnämnda fall satts till sju, resp. tio. Västmanlands läns landsting slutligen, som bestämt antalet ledamöter i förvaltningsutskottet till nio, har icke stadgat om någon dylik uppdelning av detsamma. De särskilda åliggandena hava av Göteborgs och Bohus läns, Östergötlands och Uppsala läns landsting fördelats mellan utskottsavdelningarna eller tillagts utskottet in pleno efter samma grunder, som följts av Södermanlands läns landsting, varemot Malmöhus läns landsting anvisat utskottet att samfällt eller genom en inom detsamma utsedd nämnd verkställa liknande fördelning. Förutom Göteborgs och Bohus läns landsting har av nu omlormalda landsting även Västmanlands läns ombildat kamrerarbefattningen till landstingsdirektörstjänst med i stort sett enahanda uppgifter, som förbundits med denna syssla i Stockholms och Södermanlands län. För fullgörande delvis av samma åligganden hava Östergötlands och Uppsala läns landsting däremot föreskrivit, att vederbörande utskottsavdelning inom sig skall utse särskild föredragande ledamot. .. m Vidare hava de ifrågavarande organisationsåtgärderna jämväl for Östergötlands läns landstings vidkommande innefattat tillsättande av en central upphandlingsnämnd med uppgift att söka åstadkomma enhetlighet i iiiköpen för samtliga under landstinget lydande anstalter. Denna nämnd utses av förvaltningsutskottet • och består av fem ledamöter, varav minst tre skola tillhöra utskottet. Även Västmanlands läns landsting beslöt år 1919 inrättande av dylik särskild upphandlingsnämnd men har sedermera bestämt, att densamma skall upphöra samt dess uppdrag och befogenhet överflyttas på förvaltningsutskottet med rätt för detta att inom sig utse en mindre delegation för handhavande av upphandlingsärendena. Av nu omförmälda organisationsåtgärder hava de av Malmöhus lans landsting beslutade avsetts att innebära allenast en preliminär lösning av det aktuella organisationsproblemet. Detsamma gäller också de anstalter, som i förevarande hänseende träffats av Norrbottens läns landsting enligt beslut vid 192-1 års möte. De hava gått ut på kamrerarbefattningens utvidgning till landstingsdirektörstjänst med åligganden i huvudsaklig överensstämmelse med denn, som enligt vad ovan omförmälts förbundits med motsvarande syssla i övriga landsting, där sådan inrättats. I sammanhang härmed må dessutom omnämnas, att i detta landsting till följd av ett redan år 1919 fattat beslut en särskild sjukvårdsnämnd med tre ledamöter inrättats för förberedande granskning av de av sjukvårdsanstalternas direktioner ingivna statforslagen och andra anslagsäskanden. Jämväl från övriga landstings sida äro att anteckna några reformer, vilka torde få betraktas såsom uttryck för samma reorganisationssträvanden, som i de tidigare särskilt behandlade landstingen utmynnat i mera genomgripande nyordningar. Kopparbergs läns landsting uppdrog sålunda år 1917 åt sitt förvaltningsutskott att ombesörja gemensam upphandling för landstingets anstalter. Av Värmlands läns landsting beslöts redan år 1913 tillsättande av en särskild sjukvårdsnämnd, vilken sedermera tagits till förebild för den nyss omformalda,

52 av Norrbottens läns landsting inrättade sjukvårdsnämnden; och år 1922 har samma landsting även beslutat ombilda kamrerarbefattningen till landstingsdirektorstjanst. Alltifrån år 1914 har vidare en av lasarettsdirektionerna inom Västerbottens län innehaft landstingets uppdrag att för länets samtliga sjukvårdsinrättningar verkställa gemensam upphandling av vissa förbrukningsartiklar. Bagge de sistnämnda landstingen beslöto dessutom år 1920 att tillsätta en s. k. lönenämnd för förberedande behandling av ärenden rörande befattningshavarnas löneförmåner. Slutligen har av Kristianstads läns landsting genom beslut av år 1919 inrättats ett ekonomiråd för länets sjukvårdsanstalter. Detta rads uppgift har angivits vara att tillhandagå sjukvårdsanstalternas direktioner med råd for åstadkommande av enhetlighet i statförslag, då så lämpligen kan ske, ävensom att åvägabringa samverkan i anstalternas ekonomiska förvaltning. Härtill kommer ytterligare, att frågan om nyorganisation på ett vidare plan for närvarande ar under utredning inom några landsting. Detta är sålunda fallet beträffande Jönköpings, Skaraborgs och Kopparbergs läns landsting. Till en del hava dessa undersökningars slutförande tills vidare uppskjutits i avvaktan på det nu framlagda förslaget till ändrad lagstiftning angående landstingen och på resultatet av den utredning om ändringar i sjukhuslagstiftningen, varom nyligen betänkande avgivits av den för ändamålet tillsatta kunc-f ö kommitté. Bildandet av Det behov av fullt legala, fasta och så vitt möjligt enhetliga former som landstings- • l a n s k o m m ™ a l a verksamhetens utvidgning gjort allt mera kännbart, tog förbundet, f.1^ a r Y 2 0 bestämda uttryck å en för överläggning om bland annat landstingens förvaltningsorganisation i Stockholm samlad kongress, bestående av representanter från de olika landstingen, och bidrog i väsentlig grad till bildande samma år av Svenska landstingsförbundet, vars uppgift är »att som ett organ för samarbetet mellan de svenska landstingen tillvarataga deras gemensamma intressen samt att, för underlättande av landstingens förvaltning, sprida kunskap i länskommunala angelägenheter». Anförande till Vad sålunda förekommit ävensom den samtidigt aktuella frågan om ytterpttuZue't ! l g a ^ e u t s J t r ä c k n i l l g a v landstingens verksamhet i vissa hänseenden föranledde den 21 maj 1 S l n o r d " m g , att ämnet blev föremål för Kungl. Maj:ts särskilda uppmärk1920. samhet, Den 21 maj 1920 upptogs detsamma av chefen för civildepartementet i ett anförande till statsrådsprotokollet av i huvudsak följande lydelse: »Landstingens verksamhet har som bekant under senare tid, och särskilt under de allra sista åren, varit stadd i en mycket livlig utveckling. Berörda förhållande, som framgår bland annat av den betydande stegringen av landstingsutgifterna, har sin grund ej blott i en snabbt fortgående utveckling inom de redan vid landstingsinstitutionens inrättande landstingen tilldelade arbetsområden, utan även, och särskilt under de senaste åren, däri, att landstingen fått sig anförtrodda ett flertal särdeles krävande arbetsuppgifter, vilka ej förut ålegat dem. Delvis äro dessa uppgifter helt nya och betingade av de senare årens lagstiftning, delvis äro de sådana, som förut handhafts av lägre kommunala enheter. Och utvecklingen tenderar otvivelaktigt alltjämt i ett utvidgande av landstingens arbetsområde. Icke blott ur skatteutjämningens synpunkt utan även med hänsyn därtill, att landstingens handhavande av vissa uppgifter är ägnat att befordra en effektiv förvaltning, torde den antydda tendensen få anses innebära en utveckling i rätt riktning. Emellertid är det uppenbart, att de senare årens ökning av landstingens arbetsuppgifter medfört behovet av en helt annan organisation av landstingsförvaltningen än den, som vid landstingsinstitutionens tillkomst var till fyllest. Under årens lopp hava även åtskilliga reformer i detta hänseende vidtagits, bland annat

53 genom i n r ä t t a n d e t av landstingens permanenta förvaltningsutskott, och inom vissa landsting hava under de senaste åren försök gjorts att inom gällande lagstiftnings ram åstadkomma större planmässighet och enhetlighet i verksamheten. På sätt framhölls vid den diskussion rörande landstingsförvaltningens organisationsfrågor, som förekom vid landstingens ombudsmöte i Stockholm den 11 och 12 mars innevarande år, torde de brister, vilka vidlåda landstingens organisation, väsentligen bestå dels i ärendenas mindre tillfredsställande beredning samt dels i saknaden av en enhetlig ledning. Till avhjälpande av förstberörda missförhållande har man, enligt vad vid mötet upplystes, i ett par landsting sökt göra förvaltningsutskottet till ett organ för förberedande utredning av de på landstingets handläggning ankommande ärenden, varjämte man verkställt en arbetsfördelning inom förvaltningsutskottet för att detsamma skulle kunna på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. För åstadkommandet av en enhetlig ledning av landstingens angelägenheter har man vidare inom några landsting tillsatt s. k. landstingsdirektörer, vilka hava att, bland annat, utöva tillsyn över förvaltningens alla grenar samt taga initiativ till åtgärder i ekonomiserande syfte och eljest till förvaltningens ändamålsenliga ordnande. Jämväl andra utvägar påpekades vid n ä m n d a ombudsmöte för att åstadkomma större planmässighet beträffande landstingsarbetet. Ehuru således redan nu på vissa håll åtgärder vidtagits för avhjälpande av de förut antydda bristerna beträffande landstingens organisation, lärer det dock vara allmänt erkänt, a t t 1862 års landstingsförordning knappast lämnar möjlighet öppen för en så vittgående omläggning av formerna för landstingens verksamhet,, som numera måste anses vara av utvecklingen oundgängligen påkallad. Det torde därför vara för en önskvärd utveckling på förevarande område nödvändigt, a t t bestämmelserna i landstingsförordningen underkastas revision i syfte att bereda u t r y m m e och stöd åt mera rationell organisation av landstingens arbetssätt och förvaltning. Därvid bör uppmärksamhet ägnas icke blott åt de i det föregående berörda synpunkterna utan även tagas under övervägande, i vad mån eljest åtgärder böra genom ändringar i lagstiftningen vidtagas för befrämjande av landstingens verksamhet. Särskilt bör därvid tillses, att landstingens organisation gör dem skickade att, därest sådant skulle åt dem uppdragas, fungera såsom organ för utjämning av skattetrycket mellan de olika primärkommunerna inom respektive landstingsområden. Vid den ifrågasatta revisionen av landstingsförordningen synes man böra eftersträva att åt lagbestämmelserna giva en avfattning, som för de olika landstingen möjliggör att välja sådana organisationsformer, som lämpa sig för förhållandena inom de särskilda länen. >

54 Grunddragen av den nya lagstiftningen i avseende å landstingens förvaltningsorganisation och arbetsformer. Den föregående översikten över landstingsförvaltningens utveckling och dess nuvarande organisationsformer har sökt lämna en bild av den utomordentligt starka tillväxt, som denna förvaltning undergått under senare tid, och tillika avsett att återgiva konturerna av den nya inre organisation, som ett stort antal av landstingen delvis utanför landstingsförordningens ram infört, i syfte att kunna motsvara de anspråk, som de utvidgade och nytillkomna' arbetsuppgifterna pålagt landstingen. Vid lösningen av de stora förvaltningsproblem, som — knappast förutsedda av 1862 års_ lagstiftare — trängt sig på de nuvarande landstingen, har man, som ock erinrats av statsrådet och chefen för civildepartementet i ovan återgivna yttrande till statsrådsprotokollet den 21 maj 1920, utgått från att de brister, vilka vidlådde landstingens organisation, väsentligen bestode dels i ärendenas mindre tillfredsställande beredning samt dels i saknaden av enhetlig ledning. Dessa bristfälligheter har man inom de nyorganiserade landstingen sökt avhjälpa huvudsakligen genom tvenne medel. Man har ombildat det mellan landstingsmötena fungerande förvaltningsutskottet till ett centralt berednings- och förvaltningsorgan. Och vidare har man, för att giva större enhetlighet åt ledningen av förvaltningsangelägenheterna och av beredningsarbetet, mom ett antal landsting inrättat avlönade tjänstebefattningar till biträde åt förvaltningsutskottet, vanligen under benämning landstingsdirektör, eller ock hava förordnats ledamöter av utskottet till föredragande för skilda, förvaltningsområden. Uppfattningen inom de landsting, som under de sista åren reformerat sin förvaltning, synes vara, att därvid tillfredsställande förvaltningsformer kommit till användning. Vid sådant förhållande har den av de sakkunniga föreslagna nya lagstiftningen, vilkens uppgift enligt statsrådets direktiv vore att »bereda utrymme och stöd åt mera rationell organisation av landstingens arbetssätt och förvaltning», väsentligen resulterat i ett förslag till lagfästande av de riktlinjer, som den pågående utvecklingen angivit. Med andra ord, i förslaget har landstingsförordningens ram vidgats, så att den nya lagen om landsting kan inrymma nyorganisationen med de olika modifikationer därav, som funnits eller kunna befinnas ändamålsenliga, och samtidigt vill denna lag bilda en fast stomme, som, frånsett de av skilda förhållanden och behov "betingade utbyggnaderna inom de särskilda landstingen, avser att stödja en rationell förvaltningsorganisation. Utvecklingen har sålunda i viss mån föregått lagstiftningen, vid vars utformande man åtnjuter förmånen att stå på en av erfarenheten given grund. Ehuru den nya lagstiftningen i viktiga hänseenden skiljer sig från gällande landstingsförordning, innefattar den alltså, i vad den beror landstingens arbetsformer och förvaltningsorganisation, i det väsentliga intet nyskapande, endast ett anpassande till de inom ett stort antal landsting redan bestående förhållandena. Vid revisionen hava de sakkunniga, i enlighet med de givna direktiven, eftersträvat att åt lagbestämmelserna giva en avrättning, som för de olika landstingen möjliggöra att välja sådana organisationsformer, som lämpa sig för förhållandena inom de särskilda länen. Den viktigaste avvikelsen frän gällande lagstiftning innefattar det föreslagna obligatoriska förvaltningsutskottet. Enligt landstingsförordningen äro lands-

55 tingen väl berättigade, men ej skyldiga att inrätta ett förvaltningsutskott, och dettas funktioner hava angivits sålunda: »att med förvaltningen av landstingskassan taga den befattning samt att i övrigt handhava de åligganden, landstinget i särskild instruktion föreskriver». De svävande ordalagen skulle kunna tänkas inrymma befogenhet för landstingen att åt förvaltningsutskottet lämna vidsträckta uppgifter utom den särskilt angivna befattningen med landstingskassan, d. v. s. utöver den egentliga finansförvaltningen. Lagrummets obestämda avfattning har man ock inom de nyorganiserade landstingen använt till stöd för vidtagna åtgärder, varigenom förvaltningsutskottet gjorts till centralt berednings-, verkställighets- och kontrollerande organ samt tillerkänts initiativrätt hos landstinget och i åtskilliga avseenden rätt att företräda landstinget. Att man härvid gått vid sidan av lagstiftningen torde vara visst; i vad mån så skett lärer här ej behöva bliva föremål för närmare utredning. Av de uppgifter, som i lagförslaget tillagts förvaltningsutskottet, skola vissa i varje fall handhavas av utskottet, under det att andra tillkomma utskottet endast i den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller genom landstingets beslut finnes föreskrivet. De förra, de obligatoriska uppgifterna, omfatta, förutom handhavandet av landstingets penningväsende, beredning av sådana ärenden, som hava ekonomisk innebörd, samt kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid landstingets anstalter och inrättningar. Vad först angår handhavandet av landstingets penningväsende — den egentliga finansförvaltningen — torde här endast böra erinras, att detta åliggande innebär enahanda bestyr, som nu gällande förordning i främsta rummet velat anförtro åt utskottet, i den mån landstinget därom fattar beslut. Gemensamt för samtliga landstings förvaltningsutskott är ock, att den nu omnämnda finansförvaltningen uppdragits åt utskottet. För att närmare belysa orsaken till och innebörden av förvaltningsutskottets föreslagna ställning såsom centralt beredningsorgan torde till en början böra bringas i erinran, att landstinget är en relativt talrik representantförsamling, som sammanträder i allmänhet endast en gång om året, och vars möten måste begränsas till kort tidrymd, — alltså en tungrodd apparat, som enligt sakens natur ingalunda själv lämpar sig att vara utredningsorgan. Det vore ock uppenbarligen ett missbruk av tid och penningar att låta flertalet av landstingsmannen förbliva overksamma under stor del av ett landstingsmöte, som upptoges med tidsödande utredningar, överlåtna åt ett mindretal av landstingsmannen. Vidare är att märka, att de ärenden av mångskiftande natur, som inkomma till landstinget: framställningar från landstingets anstalter och inrättningar eller från företag, som anhålla om landstingets stöd, motioner från enskilda landstingsmän, remisser, varigenom landstingets yttrande infordras, etc, ofta icke äro' så fullständigt beredda, att tillräckligt underlag finnes för landstingets beslut. Varje särskild styrelse, vars verksamhet understödes av landstingsmedel, kan visserligen hava lämnat mer eller mindre fullständig motivering till sina förslag, vari dock enligt sakens natur frågorna s e t t s huvudsakligen från den lokala institutionens eller den speciella förvaltningsgrenens synvinkel. I avseende särskilt å sjukvårdsanstalternas statförslag och anslagsäskanden förekommer visserligen yttrande från länsstyrelsen, vilket emellertid i regel inskränker sig till ett naket tillstyrkande. De ärenden som beröra landstingets utgifts- och inkomststat hava sålunda icke underkastats den kritiska granskning i avseende å deras såväl sakliga som speciellt finansiella innebörd, vilken bör föregå den anslagsbeviljande myndighetens beslut. Och även andra ärenden, som äro av den art, att beslut d a n kraves av landstinget, exempelvis lagförslag, remitterade till landstinget för yttrandes avgivande, hava icke i förväg beretts.

w Då, enligt vad förut angivits, den beredning, som verkställes under själva landstingsmötet, måste ske under sådant högtryck, att man icke kan begära, att en grundlig utredning där skall kunna göras av förut icke beredda eller ofullständigt beredda frågor, bör man i allmänhet tillse, att redan då ärendena komma på landstingets bord en tillfredsställande utredning föreligger. Detta beredningsarbete har i lagförslaget ovillkorligt ålagts förvaltningsutskottet i avseende å alla ärenden, som hava sammanhang med utgifts- och inkomststaten, ävensom beträffande själva statförslagets upprättande. Dessa äro nämligen av den art, att man måste, ej minst av sparsamhetshänsyn, kräva, att sådan beredning företages. Till beredningsskyldigheten av de ärenden, som äga sammanhang med utgifts- och inkomststaten, anknyter sig nära det åliggande att upprätta förslag till denna stat, vilket enligt lagförslaget ankommer å förvaltningsutskottet. Statförslagets upprättande innebär emellertid ej blott en sammanställning av de särskilda posterna utan ock att vederbörande ställas inför nödvändigheten att undersöka, vad inverkan dessa poster medföra för uttaxeringen; alltså inför en prövning av, bl. a., anslagskravens relativa berättigande och nödvändighet med hänsyn tagen till den sparsamhetsvilja, som beskattningens tyngd är ägnad att frammana. Vidare skall prövas sättet för anslagens bestridande: om de skola utgå av uttaxerade eller tillgängliga medel eller avlånemedel. Här torde ej närmare än vad skett behöva betonas vikten av att dylikt förslag till utgifts- och inkomststat föreligger redan då landstinget sammanträder. Dylik ovillkorlig beredningsskyldighet bör däremot icke föreskrivas beträffande andra ärenden, som ej omedelbarligen inverka på utgifts- och inkomststaten, enär landstingen understundom torde finna mera ändamålsenligt antingen att uppskjuta frågan till kommande landstingsmöte och under mellantiden föranstalta om utredning däri eller att åt förvaltningsutskottet eller annan landstingets delegation överlåta den landstinget i avseende å ärendet tillkommande befogenheten. Härom skall emellertid nedan närmare avhandlas. Ej mindre viktig än den utredande är å&n förvaltning skontr oil er cinde funktion T som ålagts utskottet. Landstingens största och viktigaste förvaltningsgren, sjukvårdsinrättningarna, är uppdelad på ett stort antal förvaltningsområden, i allmänhet ett för varje inrättning, vilkens angelägenheter handhavas av en särskild, för densamma utsedd direktion eller styrelse. I avseende å lasaretten finnes en föreningslänk, den självskrivne ordföranden — landshövdingen; men då landshövdingen i allmänhet ej torde medhinna att effektivt tjänstgöra såsom ordförande i mer än en direktion, för länsresidensstadens lasarett, är detta samband av mera formell än reell betydelse. E t t undantag från denna uppdelning utvisar epidemiväsendet, vars ledning enligt epidemilagen koncentrerats till en för epidemidistriktet gemensam epideminämnd. I avseende ,å andra förvaltningsgrenar än den egentliga sjukvården tillämpas i allmänhet likaledes ett decentraliserat system med särskilda styrelser för de olika anstalterna. Denna decentralisationsprincip har djupa rötter i vår samhällsåskådning; den är — i avseende å kommunalförvaltningens ställning till statsmakten — den grund, vara vår kommunala självstyrelse uppbyggts. Vad särskilt angår förhållandet mellan länsrepresentationen och dess särskilda förvaltningsorgan torde man kunna säga, att den vidsträckta frihet som lämnats dessa varit till stort gagn särskilt för utvecklingen av vårt sjukvårdsväsen. Den drivande kraften har åstadkommits av det personliga intresset hos medlemmar i dessa lokala styrelser. Man har tagit vara på en viktig psykologisk faktor, då man låtit dessa personers handlingskraft i jämförelsevis stor grad lämnas ohämmad av yttre tryck.

57 I det huvudsakliga bör denna princip i avseende å landstingens förvaltning hägnas och decentralisationssystemet sålunda vidmakthållas. Men härmed låter sig väl förenas, att en central kontrollapparat anordnas, varmedelst landstingen genom sina förtroendemän kunna öva uppsikt över den ekonomiska förvaltningen vid anstalterna. Kravet därom från landstingets — den anslagsbeviljande länsrepresentationens — sida torde vara väl befogat. Kontrollen hör till god ordning, och dess behövlighet har framträtt i skarpare dager i den mån förvaltningen tillvuxit. Redan vunnen erfarenhet från genomförda nyorganisationer synes ock giva vid handen, att ej oväsentliga besparingar härigenom kunna åstadkommas. Denna kontroll, som i lagtexten angivits såsom »överinseende över de för särkskilda verkställighetsbestyr utsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning» har sålunda obligatoriskt ålagts förvaltningsutskottet. I vad mån önskemålen å ena sidan om kontrollens effektivitet och å den andra om tillbörlig handlingsfrihet för de lokala förvaltningarna komina att tillgodoses är en fråga, för vars lösande landstingslagen icke kan giva närmare direktiv. Detta ankommer dels å de reglementen, som de särskilda landstingen komma att utfärda, dels ock å gestaltningen av blivande lagstiftning rörande sjukvårdsanstalterna. — I sistnämnda avseende kunna de sakkunniga ej underlåta att betona angelägenheten av att denna lagstiftning så formas, att densamma kan väl anpassas i den av landstingslagen givna ramen. Tyngdpunkten av sjukvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning bör alltfort ligga hos de lokala styrelserna, vilka jämväl, utan inblandning från någon central länsmyndighet, böra omhänderhava de rena sjukvårdsangelägenheterna. Någon centralisering av den ekonomiska förvaltningen vid sidan av eller under förvaltningsutskottet bör ej heller få förekomma. E n sådan anordning, exempelvis inrättande av överstyrelse för dessa anstalter, till vilken sammanfördes en del av den ekonomiska förvaltningen, skulle kringskära förvaltningsutskottets befogenhet och allvarligt äventyra den enhetliga överblick över och ledning av förvaltningsapparaten, som man genom förvaltningsutskottet syftade att ernå. För bärarne av sjukvårdsintresset inom de olika anstalterna — läkare och styrelser — synes det ock böra vara till gagn, att de ställas i närmare direkt kontakt med sin högsta huvudman, landstinget, genom dess förtroendemän, förvaltningsutskottet. Utskottets överinseende över förvaltningen kommer att med ett mera personligt intresse anknyta landstingets representanter till arbetet å sjukvårdens förkovran. I detta sammanhang torde ock böra uppmärksammas angelägenheten av att den dualism undanröjes, som uppkommit därigenom, att epidemiärendena genom den nya epidemilagen undandragits förvaltningsutskottets myndighet. Förvaltningsutskottet bör enligt de sakkunnigas mening jämväl vara epideminämnd. I syfte att bereda utrymme för, bl. a., den förvaltning i avseende å epidemivården, som utövas av epideminämnden, men som i stället bör anförtros åt förvaltningsutskottet, har i lagförslaget bland utskottets åligganden införlivats en bestämmelse av innehåll att förvaltningsutskottet tillkommer att »därjämte utöva den befattning med förvaltningen av landstingets anstalter och inrättningar, som enligt lag eller författning ankommer å förvaltningsutskottet». Denna bestämmelse — som förutsätter, att epideminämndens åligganden genom ändring i epidemilagen överflyttas på förvaltningsutskottet — bereder ock utrymme för att, bl. a., gemensam upphandling till samtliga sjukvårdsanstalterna kan i lämplig utsträckning verkställas, en anordning som flerstädes redan vidtagits och visat sig medföra besparingar. Förvaltningsutskottets fakultativa uppgifter, vilka ankomma å utskottet endast i den mån annorlunda icke genom lag eller författning eller landstingets beslut finnes föreskrivet, innefatta att bereda andra ärenden än dem, som sammanhänga med utgiftsstaten, att verkställa landstingets beslut och att

58 emellan landstingsmötena företräda landstinget. Inskränkning eller undantag i avseende å .dessa befogenheter kan alltså enligt förslaget meddelas dels genom lagstiftning och dels genom landstingets eget beslut. Men i den mån så ej skett, skola jämväl dessa uppgifter handhavas av utskottet. Frånsett den angivna legala begränsningen, som självfallet måste stadgas, har sålunda i lagförslaget åt landstingen själva inrymts full frihet att avgöra — genom reglementen eller särskilda beslut —, huruvida och i vilken omfattning dessa uppgifter böra lämnas ät förvaltningsutskottet. Vad beträffar beredningen av sådana ärenden, som ej sammanhänga med utgifts- och inkomststatcn, har redan förut erinrats, att lagstiftningen ej bör ovillkorligen ålägga förvaltningsutskottet skyldigheten att verkställa dylik beredning. Dessa ärenden äro nämligen — till skillnad från dem, som direkt anknyta sig till utgifts- och inkomststaten — ofta av den natur, att fullständig utredning däri ej behöver föreligga vid landstingsmötet. Bland förevarande ärenden märkas framställningar om utredning rörande vissa spörsmål, remisser med begäran om landstingets yttrande angående lagförslag, frågor om utfärdande av reglementen, arbetsordningar m. m. Härvidlag är landstinget merendels icke ställt inför något tvång att omedelbart besluta. Landstinget kan, om det så finner ändamålsenligt, uppskjuta frågan till ett kommande landsting och under tiden föranstalta om den erforderliga utredningen. Vad särskilt angår yttranden över remitterade lagförslag, kan landstinget finna lämpligt överlämna åt förvaltningsutskottet att — med begagnande av den ovan omförmälda rätten för utskottet att företräda landstinget — å landstingets vägnar avgiva utlåtande i ärendet. Under sådana förhållanden har i lagförslaget beretts frihet för landstingen själva att besluta, huru skall förfaras med beredningen av dessa ärenden; och endast i den mån landstinget ej givit några bestämmelser härom, inträder förvaltningsutskottets beredningsskvldighet. Bedan på grund av sin förut omnämnda finansförvaltande funktion har förvaltningsutskottet vissa verkställicjhetsbestijr, nämligen att verkställa utbetalning av de av landstinget beslutade anslag, att tillse det landstinget tillkommande inkomster vederbörligen inflyta, att företaga placering av penningmedel och att upptaga beslutade lån. Vidkommande verkställigheten i övrigt av landstingets beslut har man att skilja mellan dels de av landstingets beslut beroende förvaltningsåtgärder, vilka enligt lag eller författning ankomma å vissa styrelser eller myndigheter, exempelvis sjukvårdsdirektionerna, samt dels verkställigheten av andra beslut. Beträffande de förra hänvisar förevarande lagförslag till gällande lag eller författning. Vidkommande de senare lämnas öppet för landstinget att besluta om verkställigheten pä sätt landstinget finner för gott. I saknad av landstingsbeslut därom har enligt förslaget verkställigheten ålagts förvaltningsutskottet. Uppenbart torde vara, att något landstingets organ måste äga befogenhet och skyldighet att företräda landstinget mellan mötena. Ett sådant ställföreträdarskap ligger såväl i landstingets som i tredje mans intresse och är dessutom ägnat att befrämja en snabbare behandling av ärenden, som äro av allmän betydelse och beroende av offentlig myndighets prövning. Med hittills gällande lagstiftning har det mött svårigheter att kunna bevaka landstingets ratt, om det gällt att i ett icke förutsett fall föra civil eller kriminell talan. Och emellanåt har det inträffat, att landstinget förbisett, att en administrativ åtgärd bort av landstinget vidtagas, utan att likväl förvaltningsutskottet i dylikt fall ansett sig befogat att ens provisoriskt ordna saken. Denna lucka avser förslaget att fylla därmed att åt förvaltningsutskottet uppdragits att mellan landstingsmötena företräda landstinget. Jämväl i avseende å denna befogenhet kan inskränkning ske genom lagstiftning eller landstingets beslut.

59 I avseende å förvaltningsutskottets ledamotsantal hava i förslaget endast minimi- och maximigränser stipulerats. Arbetsfördelningen inom utskottet har av de sakkunniga ansetts böra i stort sett helt överlåtas till landstingets eget avgörande. En modifikation härutinnan har gjorts beträffande hälso- och sjukvårdsärendena, rörande vilka, till åstadkommande av enhetlighet på detta viktiga förvaltningsområde, föreskrivits, att desamma icke få uppdelas på särskilda utskottsavdelningar. Enligt nuvarande lagstiftning har allenast länsstyrelsen och enskild ledamot av landstinget förslagsrätt hos landstinget. I praxis har emellertid landstingen flerstädes tillerkänt sina förvaltningsutskott dylik rätt, därvid man såsom stöd för åtgärdens laglighet åberopat, att, då de enskilda landstingsmän, som äro medlemmar av utskottet, äga sådan rätt, det vore orimligt att frånkänna samma landstingsmän in corpore enahanda befogenhet, samt att sålunda en framställning från utskottet i själva verket utgjorde en motion av de landstingsman, som inom utskottet biträtt dess beslut. Huruvida denna tolkning må vara riktig eller ej lämnas därhän. Obestridligt torde emellertid vara, att initiativrätt för förvaltningsutskottet är nödvändig för att utskottet skall kunna fylla sin uppgift. Anledning finnes ej heller att förmena de under landstinget lydande förvaltningsstyrelserna dylik rätt. I följd härav har rätt att vid landsting väcka nya frågor eller förslag inrymts åt — förutom länsstyrelsen och enskild landstingsman — förvaltningsutskottet och sådan förvaltningsstyrelse, som nyss nämnts. Den föreslagna organisationen av förvaltningsutskottet, som ovan i huvuddrag återgivits, åsyftar sålunda att med lagfästande av den redan i många landsting skedda utvecklingen göra förvaltningsutskottet till ett landstingets r e g e r i n g s o r g a n , vilket utreder ärendena och framlägger förslag till landstingets utgifts- och inkomststat, handhaver landstingets penningväsende, utövar kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid de landstinget underlydande anstalterna, samt, under vissa villkor, ombesörjer verkställigheten av landstingets beslut och företräder landstinget mellan landstingsmötena. I enlighet med de sakkunniga lämnade direktiv har, som ovan framhållits, åt landstingen lämnats vidsträckt organisationsfrihet inom den angivna ramen; och i överensstämmelse härmed har jämväl i huvudsak överlåtits helt åt landstingen själva att bestämma om de hjälpmedel och om den inre organisation i övrigt, som erfordras för att förvaltningsutskottet skall på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin uppgift. Då lagstiftningen syftat till att åstadkomma enhetlighet i ledningen av förvaltningsangelägenheterna, har den sålunda begränsat lagstiftningsåtgärderna till åstadkommandet av ett landstingens regeringsorgan, förvaltningsutskottet. Huru landstinget inom detta utskott fördelar och organiserar arbetet samt tillser, att de olika grenarna av förvaltningsområdet sammanhållas under enhetlig ledning, ankommer på landstinget självt att efter de lokala förhållandena bestämma. Vad särskilt angår hjälpmedlen vid arbetets utförande har den föreslagna lagstiftningens uppgift blivit att, med undanröjande av befintliga hinder, lämna öppet för landstingen att välja de medel, som landstingen kunna finna lämpligt, vare sig landstingen vilja anställa tjänstemän eller anlita förtroendemän som föredragande i förvaltningsutskottet eller eventuellt anordna någon kombination av dessa båda system. I avseende å tjänstebefattningar hos landstinget stadgas i nuvarande landstingsförordning-, att landstinget antager tvenne särskilda befattningshavare, sekreteraren och kamreraren, vilkas göromål närmare angivas i förordningen, med rätt dock för landstinget att låta dessa befattningar innehavas av samma

60 person, samt att landstinget därutöver antager »annan nödig betjäning». Vid organiserandet av den flerstädes genomförda landstingsdirektörsinstitutionen har man utsett landstingsdirektören att tillika vara kamrerare och därmed uppfyllt författningens föreskrift om anställande av särskild kamrerare. Denna kombination har sålunda inneburit, att man nyinrättat en viktig befattning, vars tyngdpunkt legat i de nya, i landstingsförordningen ej omnämnda uppgifterna, under det att de med befattningen förenade, mera underordnade kamreraregöromålen kommit att utgöra så att säga den lagliga grund, vara organisationen uppbyggts. Den föreslagna lagstiftningen inskränker sig till att dels föreskriva, att landstinget skall för vissa angivna uppgifter (protokolls- och räkenskapsföring m. m.) anställa eller låta anställa tjänstemän, samt dels medgiva, att landstinget i övrigt må för landstingets samfällda förvaltning kunna anställa eller låta anställa de befattningshavare, som finnas erforderliga. I fråga om anlitande av förtroendemän må erinras, att större möjligheter därtill skulle vinnas genom den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen om rätt för landstinget att besluta om arvode åt, bl. a., föredragande ledamot i förvaltningsutskottet. Härmed hava i huvuddrag angivits den föreslagna lagstiftningens bestämmelser i avseende å landstingets förvaltningsorganisation och dess arbetsformer mellan landstingsmötena. Det återstår nu att i korthet redogöra för förslaget i vad detsamma berör landstingets arbetsformer under landstingets sammanträden. Nuvarande lagstiftning innehåller — frånsett vissa ordningsbestämmelser om'ordförandeval, propositionsordning, protokollsföring o. d. — ett stadgande av innehåll, att landstinget är berättigat att överlämna ärenden för beredning till för ändamålet särskilt utsedda personer. Med stöd av denna bestämmelse pläga landstingen uppdela sig i särskilda utskott för beredning av de olika landstingsärendena, vilka därvid vanligen grupperas efter sin art och fördelas, å dessa utskott. Den kritik, som riktat sig mot landstingens förutvarande arbetsformer, har utgått från förhållandena, sådana de gestaltat sig inom vissa landsting, innan de utbildat förvaltningsutskottet till ett centralt beredningsorgan. I den mån så redan skett och sedan den föreslagna lagstiftningen sökt sörja för att inom alla landsting de ärenden, som sammanhänga med utgifts- och inkomststaten, skola underkastas vederbörlig beredning redan innan de inkomma på landstingets bord, bortfaller i väsentlig mån grunden för dessa anmärkningar. Huru landstinget ordnar sitt arbete under landstingsmötet har, såsom hittills, ansetts böra i allmänhet överlåtas åt landstinget självt att bestämma. Endast i ett par avseenden hava de sakkunniga utöver nu gällande stadganden föreslagit ordningsbestämmelser, åsyftande garantier mot förhastade beslut. Sålunda har i förslaget intagits, bl. a., en bordläggningsbestämmelse, enligt vilken p å yrkande av tvenne ledamöter ett ärende ovillkorligen skall bordläggas och icke får företagas till slutligt avgörande tidigare än nästföljande dag, därest tillförene under mötet ärendet icke blivit uppskjutet eller det uppskjutits endast för sådan utskottsberedning, som nyss nämnts. Vidare har föreslagits ett stadgande av innehåll, att andra ärenden än valärenden i regel icke må företagas till slutligt avgörande tidigare än å tredje dagen av landstingets möte. Härmed åsyftas förhindra, att arbetet under landstingsmötena bedrives med alltför forcerad takt. Slutligen hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå upphävande av den i landstingsförordningen nu stadgade tidsbegränsningen för landstingets sammanträden, Enligt denna kan landstingets lagtima möte fortfara 6 helgfria dagar,

vilken tid efter särskilt, med 2 3 majoritet av landstinget fattat beslut må förlängas med ytterligare högst 4 helgfria dagar. Visserligen torde den nu tillmätta tiden i allmänhet hava visat sig tillräcklig för landstingsarbetet. Men då det är möjligt — synnerligen inom de större länen och vid tillfällen då särskilt viktiga frågor föreligga till avgörande —, att behov av något längre sammanträdestid kan komina att yppa sig, hava cle sakkunniga funnit det vara önskvärt, att den omförmälda tidsbegränsningen borttages, men att i dess ställe, till motverkande av att tiden för landstingsmötena otillbörligt uttänjes, införes en bestämmelse varigenom rätten att uppbära dagtraktamente under landstingets möte inskränkes till 14 dagar i följd, räknat frän landstingets början. .... Frågan om tidpunkten för de lagtima landstingsmötena har varit föremal för synnerligen omfattande överläggningar inom de sakkunniga. En närmare inblick i landstingsarbetet måste övertyga därom, att den — genom 1919 års lagändring — stadgade tiden för början av landstingsmötet, första måndagen i september, är synnerligen olämplig, särskilt med hänsyn till svårigheterna att dessförinnan kunna åstadkomma ett effektivt beredningsarbete, och att tiden borde framflyttas till exempelvis andra måndagen i oktober månad. Men detta spörsmål sammanhänger nära med landstingets debiterings- och uppbördssystem, och de olika alternativ, som inom de sakkunniga diskuterats i syfte att bereda möjlighet för den önskvärda lösningen, hava åtminstone tills vidare ansetts ogenomförliga. Förutsättningen för frågans lösning är en genomgripande rationell reform av det nuvarande statliga och kommunala debiterings- och uppbördssystemet; och de sakkunniga hava sålunda nödgats avstå från att framställa något direkt förslag i förevarande avseende. På annat ställe i betänkandet har närmare redogjorts för denna fråga och den ställning d e sakkunniga intagit till densamma. Enligt nu gällande bestämmelser skola samtliga landstingsbeslut_ underställas länsstyrelsen, vilkens godkännande erfordras för att däråt giva bindande kraft. ' Undantag från denna regel utgöra dels de frågor, däruti besluten kräva Kungl. Maj:ts fastställelse, dels ock vissa särskilt angivna ärenden, som ankomma ensamt på landstingets avgörande, såsom antagande av arbetsordningar och instruktioner samt till- och avsättning av tjänstemän. Stadgandets formulering s^vnes giva vid handen, att länsstyrelsen är berättigad — liksom skyldig — att underkasta landstingets beslut såväl saklig prövning som formell granskning. I praxis torde emellertid denna länsstyrelsens prövningsrätt ansetts omfatta allenast frågan, huruvida beslutet stode i överensstämmelse med lag och författningar, och »prövningen» har i allmänhet blivit en rent formell expeditionsåtgärd utan reell betydelse. Vid sådant förhållande och då näppeligen anledning finnes att i allmänhet låta landstingens beslut — utom dem som erfordra Kungl. Maj:ts fastställelse — bliva för sin giltighet beroende av statlig myndighet, hava de sakkunniga föreslagit upphävande av stadgandet om underställelse till länsstyrelsen utom i ett enda avseende. Enligt de sakkunnigas förslag i fråga om landstingens beskattningsrätt — för vilket redogöres i den speciella motiveringen — kommer den allmänna regeln för uttaxeringen att i större omfattning än hittills gälla till efterrättelse, ity att landstingen skulle kunna besluta undantag från densamma endast så till vida, att vissa kommuner helt befriades från bidrag till ett företag eller i jämförelsevis mindre mån därmed betungades — s. k. lokal eller territoriell differentiering av uttaxeringen. Beslut om dylik differentiering har med hänsyn till sina eventuella konsekvenser ansetts äga sådan vikt, att det bör underställas länsstyrelsen, som har att ägna frågan såväl saklig prövning som rent formell granskning.

62 De avvikelser från nu gällande stadganden i fråga om landstingets arbetsformer och förvaltningsorganisation, som eljest av de sakkunniga föreslagits, äro av mindre betydelse. För dessa redogöres i den speciella motiveringen, i vilken även närmare utvecklas de ovan omförmälda förslag, som här endast kortfattat och översiktligt behandlats. Tillika skall i den speciella motiveringen länmas redogörelse för de nya bestämmelser, som föreslagits i andra hänseenden än beträffande landstingens arbetsformer och förvaltningsorganisation, såsom om stads utträde ur landsting och om valkretsindelning för val av landstingsman.

63 N ä r m a r e redogörelse för lagförslagens innehåll. Förslaget till lag om landsting. De lindringar i nu gällande landstingsförordning, vilka funnits behövliga Laglöv att tillgodose här ovan utvecklade önskemål beträffande landstingets för- revisionens valtningsorganisation och arbetsformer, beröra förordningens mera centrala ™'"aafGrdelar och ett avsevärt antal av densammas lagrum. Ytterligare delar av för- slagets uppordningen hava mast omarbetas med hänsyn till de i sammanhang härmed ställning. verkställda utredningarna om nya villkor för stads utträde ur landsting och om nya regler rörande valkretsindelning för val av landstingsmän. Dä den nuvarande lagstiftningen under sådana förhållanden i allt fall enligt de sakkunnigas förslag skulle komina att väsentligen omgestaltas, har det synts lämpligt att verkställa en fullständig revision av densamma i så måtto, att föråldrade eller eljest olämpliga bestämmelser jämväl i övrigt utmönstras eller underkastas jämkning, samt att åt lagstiftningen i ämnet gives en mera systematisk och överskådlig uppställning än hittills. Om saklig eller förtydligande ändring av ett lagbud icke ansetts erforderlig, har dess hittillsvarande ordalydelse däremot bibehållits, även om densamma i ett eller annat hänseende synts mindre tillfredsställande. De sakkunniga hava med dessa utgångspunkter för lagrevisionen utarbetat en ny författning att helt ersätta förordningen om landsting. Då kommunalförfattningarna, ehuru ursprungligen tillkomna med stöd av Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftningsrätt, enligt regeringsformen hava civillags natur, har den nya författningen i överensstämmelse med numera regelmässigt använd terminologi benämnts »Lag om landsting». Denna lag har — i likhet med vad redan är händelsen med våra övriga kommunallagar — för överskådlighetens skull föreslagits uppdelad i kapitel med genomlöpande paragrafnumrering, nämligen: I Kap. Om landstingsområde och landstingets uppgift (1—4 §§). I I Kap. Om val av landstingsman (5—15 §§). I I I Kap. Om landstingets början och om förslagsrätt till landstinget samt om ersättning åt landstingsman (16—23 §§). IV Kap. Öm landstingets förhandlingar (24—38 §§). V Kap. Om landstingets förvaltningsutskott, särskilda beredningar och tjänstepersonal samt om ersättning åt innehavare av landstingets förtroendeuppdrag ( 3 9 - 4 4 §§). . . . ,„K VI Kap. Om utgifts- och inkomststat, landstingsskatt och revision (45— 53 §§). VII Kaj). Om underställning och offentliggörande av samt besvär över landstingets beslut (54—58 §§). Vid lagförslagets uppställning och vid avfattningen av bestämmelserna under I I Kap. om val av landstingsmän, har beaktats, att en kommunal vallag gång efter annan bebådats, och att i en sådan vallag, som alltså torde vara att motse, skulle sammanföras samtliga kommunallagars med varandra likartade stadganden om sättet för de kommunala representantvalens förrättande och därmed samhörande frågor. Då dessa stadganden i vad angår landstingsmän tillsvidare upptagits i sagda kapitel, hava de, i syfte att deras eventuella utbrytning ur lagen om landsting icke skall behöva föranleda ändrad paragrafering i lagens följande kapitel, sammanförts under ett färre antal paragrafer,

1 §•

än som eljest varit önskligt. Detta gäller särskilt 13 §, i vilken upptagits, bland annat, samtliga bestämmelser om sammanräkningsförfarandet, ehuru dessa i landstingsförordningen, likasom i övriga kommunallagar, äro uppdelade på flera lagrum, och ehuru denna sammanföring medfört, att lagrummet blivit synnerligen omfångsrikt. I KAP.

Om landstingsområde och landstingets uppgift. 1§-

Allmän beI första stycket av landstingsförordningens första § stadgas för närvarande, xtämmelsc om att i varje län — med vissa städer dock undantagna — skall finnas ett landstondstings- ting, sammansatt av valda ombud frän länets landsbygd och städer. FörordCm }attningm' n m g e n s därefter följande bestämmelser äro i enlighet härmed avfattade pä ett sätt, som förutsätter, att landstingsområdet och länet sammanfalla. Först i § 63, förordningens näst sista lagrum, påträffar man stadgandet, att under särskilda omständigheter mera än ett landsting må inom samma län kunna bildas. Enligt lagförslaget åter upptages i 1 § först den allmänna regeln, att varje län utgör ett landstingsområde, därvid erinras om de i lagen omförmälda undantag från denna regel, samt därefter det undantagslösa stadgandet, att för varje landstingsområde skall finnas ett landsting, vars ledamöter benämnas landstingsmän och jämte suppleanter utses på sätt och till antal, som senare i lagen stadgas. I konsekvens härmed användes i fortsättningen av lagförslaget uttrycket »landstingsområde» i stället för »län», när fråga är om den förvaltningsenhet, som representeras av landstinget. Genom den nya formuleringen har även stadgandet, att landstinget utgöres av ombud från länets landsbygd och städer uteslutits, vilket skett huvudsakligen på grund av ändrade föreskrifter, som av de sakkunniga förordats beträffande valkretsindelningen för val av landstingsmän, och som innebära, att landsbygd och stad gemensamt kunna välja landstingsmän. Omformuleringen har sålunda skett av ungefär samma skäl, som den ursprungliga bestämmelsen, att landstinget skulle vara sammansatt av »valda ombud från länets städer och härader eller tingslag), på sin tid jämkats till sin nuvarande, ovan omförmälda lydelse, när häradet eller tingslaget upphörde att med nödvändighet vara avgörande vid landsbygdens indelning i valkretsar. LedamotUnder övervägande har varit, huruvida, sedan även kvinna numera blivit skåpets be- valbar till ledamot av landsting, benämningen »landstingsman» borde i lagen ut'namning och jjytas mot annan, mera lämplig beteckning. Såsom i sådant hänseende passande och med benämningen å primärkommunernas representanter likformig har ifrågasatts »länsfullmäktig». Då emellertid ett flertal yrkes- och förtroendeuppdrags beteckningar av enahanda anledning skulle tarva justering, men sådan tillsvidare icke blivit vidtagen, har det ansetts åtminstone i detta sammanhang onödigt att göra någon ändring av antydd art beträffande ledamotskapet av landsting. Stadgandet, att landstingsman icke är bunden av väljarnas föreskrifter, synes vara överflödigt numera, sedan representantskapets karaktär i angivna hänseende är obestridd och för den allmänna uppfattningen torde framstå såsom självklar. Den omständigheten, att motsvarande bestämmelse beträffande stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige saknas, har icke föranlett, att dylik bundenhet för dessa antagits föreligga, ehuru förekomsten i det förra fallet — liksom beträffande riksdagsman — men frånvaron i det senare av bestäm-

1 och 2 §§.

melse i ämnet varit ägnad ingiva den föreställningen, att en saklig olikhet i de båda fallen åsyftats. Fastän ifrågavarande stadgande för den skull kunde utan •olägenhet i den nya lagtexten uteslutas, har detsamma likväl bibehållits, emedan å andra sidan dess uteslutande möjligen i en framtid kunde tagas till intäkt för den meningen, att landstingsmän i motsats till riksdagsmän må bindas av sina mandatgivares anvisningar. Undantagen från den allmänna regeln, att länet i sin helhet utgör ett lands- Undantag tingsområde, äro enligt lagförslaget i direkt anslutning till 1 § angivna i de från regeln närmast följande lagrummen, nämligen i 2 §, som avhandlar vissa städers sär- Jmglanf^es ställning, och i 3 §, som medgiver läns uppdelning på två eller flera landsting. ö^a«»u'n^

I de diskussioner, som föregingo den nuvarande landstingsförordningens till- Stads utträde komst, intog frågan, huruvida städerna över huvud taget skulle göras delaktiga ur landsting. i de tillänmade länsrepresentationerna eller ej, en mycket bemärkt plats. Detta Bestämmeh spörsmål dryftades för sig redan i den förut omförmälda skrivelse, vari rikets *^J SjjJJJJ1 ständer år 1858 hos Kungl. Maj:t begärde bl. a. utarbetande av en förordning Verkställda om landsting; det föranledde särskild behandling i och en reservation till ändringar. 1859 års i anledning av nyssberörda skrivelse utarbetade kommittébetänkande angående ny kommunallagstiftning; det diskuterades även i det utlåtande av allmänna besvärs- och ekonomiutskottet, som vid 1859—60 årens riksdag avgavs rörande det framlagda förslaget till landstingsförordning; och slutligen upptogs detta spörsmål under delvis nya synpunkter i den skrivelse till Kungl. Maj:t, vari samma riksdag meddelade sina tankar om sistnämnda förslag. I samtliga dessa fall utom i den nämnda reservationen utmynnade frågans dryftande däri, att städerna borde företrädas i landstingen, med undantag blott för Stockholm, som ju intog en särställning vid sidan av länsindelningen. Ingenstädes ägnades däremot någon uppmärksamhet åt en sådan lösning av spörsmålet, som sedermera godtogs, nämligen att låta städer med en folkmängd över en viss gräns stanna utanför länsrepresentationerna men däri upptaga de övriga. I överensstämmelse härmed hade också § 1 i kommitterades förslag till landstingsförordning, vilket förslag i denna del vann ständernas tillstyrkande, följande lydelse: »I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets städer och härader eller tingslag. Dessa ombud, som kallas landstingsmän, äro i utövningen av sitt uppdrag icke bundna av valmäns föreskrifter.» Under debatterna i stånden hade dock ett yrkande gjorts, vilket i princip gick ut på den lösning av frågan om städernas förhållande till landstingen, som sedermera valdes. Av en göteborgsrepresentant inom borgarståndet hade nämligen föreslagits — under framhållande av de olägenheter speciellt för Göteborg, som skulle följa av denna stads deltagande i landsting —, att i landstingsförordningen måtte intagas följande bestämmelse: »Stad med 30,000 innevånare och däröver deltager icke i landsting». Detta förslag hade dock utan vidare diskussion och utan votering blivit avslaget av ståndet. Att emellertid landstingsförordningen kom att innehålla ett stadgande i nära anslutning till det i nyssnämnda förslag påyrkade, torde väsentligen hava berott på vad som anfördes i frågan av Göteborgs äldste vid avgivande av infordrat yttrande rörande kommunalförordningsförslagen. I detta yttrande påpekades, till en början, att de kommuner, som enligt förordningen om landsting skulle samfällt handhava och besluta i en del ärenden, ofta ej hade något annat gemensamt än länsstyrelsen samt erhållit denna gemensamhet ej i följd av lokala förhållanden eller likartade seder och intressen utan snarare helt tillfälligt. Detta vore särskilt fallet i fråga om Göteborgs stad i förhållande till den övriga delen av länet. Göteborg hade icke ens det gemensamma in17G1 22

2 §.

66 tresse med länet i övrigt, som i en del residensstäder uppkomme därav, attett stort antal av stadens invånare vore jordbrukare. Sedan vidare framhållits, att den av förordningen anvisade möjligheten att bilda två landsting inom ett län icke i förevarande fall erbjöde en tillfredsställande utväg för frågans lösning, anfördes ytterligare i huvudsak följande: »Enligt 1860 års taxeringslängd har bevillningen för samma år från Göteborgs och Bohus län, städerna inberäknat, utgjort 259,180 riksdaler 92 öre, därav från Göteborg utgått 163,939 riksdaler 80 öre, eller nära två tredjedelar. Om bevillningen eller annan likartad grund tages till måttstock vid fördelningen av de utgifter landstinget beslutar, skulle sålunda Göteborg få därav betala nära två tredjedelar, änskönt med äll säkerhet högst få allmänna utgifter för länet kunna ifrågakomma, som för den på gränsen belägna residensstaden medföra någon nytta, under det att staden ej har att påräkna något deltagande av länet i dess utgifter, för kommunikationer, hamn- och kajanläggningar, eller andra för den allmänna trafiken eller rörelsen vidtagne arbeten och företag. Då i landstinget, som beslutar alla utgifter, Göteborg skulle representeras av 12 röster och det övriga länet av 47, har staden ej heller förmåga att motsätta sig de anspråk, som kunna göras på dess deltagande i det övriga länets utgifter . Genom den föreslagna förordningen om landsting skulle således Göteborg, oaktat dess framstående egenskaper såsom handelsstad och dess stigande inflytande i kommersiellt hänseende, av vida större betydenhet än resten av länets, göras detta underordnat på ett förödmjukande sätt, därav aldrig gott och vänligt förhållande, men väl split och oenighet efter all anledning skulle uppstå; och ehuru omständigheterna i fråga om rikets övriga större städer äro från det nu angivna väsentligen skiljaktiga, äro de i avseende å flere bland dem dock i viss mån likartade.» Ifrågavarande skrivelse utmynnade i en anhållan, »att till förordningen, om den såsom sådan i nåder antages, måtte göras det tillägg, att stad med vilken ovanantydda eller liknande förhållanden inträffar må vara berättigad, om den så önskar, att bilda eget landsting utan skyldighet att därvid förena sig med flere härader än de närmast angränsande, för så vitt dessa härader sådant medgiva». Till statsrådsprotokollet angående landstingsförordningens utfärdande den 23 mars 1862 anförde föredragande departementschefen i nu berörda hänseende endast följande: »Beträffande förslaget till förordning om landsting har det tillägg skett, att författningen icke skulle äga tillämpning å stad, som har mera än 25,000 invånare, för vilket fall det ansetts mera ändamålsenligt, att stadens angelägenheter till hela deras omfång bleve för sig behandlade av dess särskilda kommunalstyrelse». I överensstämmelse härmed erhöll landstingsförordningens § 1 ursprungligen följande lydelse: »I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande, ävensom vad här nedan vidare föreskrives, icke äger tillämpning å stad, som har mera än 25,000 innevånare. Landstingsmännen äro i utövningen av sitt uppdrag icke bundna av valmäns föreskrifter.» Vid 1865—66 årens riksdag väcktes motion inom borgareståndet (nr 151) angående revision av landstingsförordningen. Därvid upptogs ånyo frågan om städernas deltagande i landstingen. Motionären yrkade nämligen bland annat, att, »om icke och helst alla rikets städer befrias från delaktighet i landstingen, åtminstone alla städer*med stadsfullmäktige utbrytas därifrån». Denna motion ledde emellertid icke till någon riksdagens åtgärd.

67 Några yrkanden om ändringar av bestämmelserna om städernas deltagande i landsting förekommo sedermera icke vid riksdagarna förrän år 1891. Då föreslog en motionär (motion nr 85 i andra kammaren), att den för stads utträde ur landsting bestämda folkmängdssiffran, 25,000, skulle ändras till 35,000. Som motivering för detta förslag anförde motionären bl. a.: »Uti kongliga förordningen om landsting av den 21 mars 1862 stadgas i 1 §, att förordningen icke är tillämplig på stad, som har mer än 25,000 invånare. Givet är, synes det mig, att om denna siffra betecknade en lämplig gräns för den kommunala betydelse, som fordrade skilsmässa emellan staden och landet, så har sedan dess redan genom folkmängdens ökning, men kanske ännu mera genom sjukvårdens utveckling i landet, denna gränssiffra blivit för låg. Då därjämte i de flesta landsting numera genom uppförda dyrbara lasarettsbyggnader och dylikt, för vilka betydliga lån upptagits på längre tid, ett sådant finansiellt och administrativt förhållande uppstått, som icke utan stora olägenheter och svårigheter såväl för staden som för det övriga landstingsområdet kan brytas sönder genom en sådan skilsmässa, som för resten onödigtvis kan bidraga att underhålla den i det hela taget oriktiga föreställningen om att staden och landet hava sina skilda intressen att bevaka; så tror jag mig hava andragit fullt giltiga skäl för en höjning av §:s siffra.» Vidare hänvisade motionären till det då vilande grundlagsändringsförslaget i fråga om 6 och 13 §§ i riksdagsordningen, vilket bl. a. syftade till ett fixerande av antalet ledamöter i första kammaren. Det syntes motionären, att även detta förslag utgjorde ett skäl för siffrans höjande, på det att folkmängden i en sådan valkrets måtte mera närma sig den kvot, som för övrigt skulle bliva bestämmande för val till första kammaren. »Med fästat avseende därpå», tillade motionären, »att denna kvot snart, om ej genast, vid tillämpningen av en sådan grundlagsändring torde komma att röra sig omkring siffrorna 35,000, har jag, ehuru de av mig här ovan anförda gemensamma sjukvårdsintressen nog erfordrade en högre siffra, likväl ansett mig böra stanna därvid». Lagutskottet fann sig icke övertygat av de skäl för den ifrågasatta förändringen, som motionären anfört. Utskottet förklarade bl. a. (i utlåtandet nr 45), att, enligt dess åsikt, icke det inbördes förhållandet emellan, å ena sidan, städernas och, å andra sidan, landsbygdens sammanlagda folkmängd borde vara avgörande uti berörda hänseende. »Den nu gällande bestämmelsen», fortsatte utskottet, »vilar pti den otvivelaktigt riktiga förutsättningen, att, när en stad uppnått en högre grad av utveckling, betecknad av, bl. a., en relativt hög folkmängdssiffra, det är med stadens bästa mest förenligt, att staden själv får beslutanderätt i frågor, som -det tillkommer landstinget att för länet i övrigt avhandla; och då en folkmängdssiffra av 25,000 hittills funnits beteckna den gräns, då en så beskaffad utveckling blivit uppnådd, förefinnes intet tvingande skäl, varför denna siffra numera skulle anses för låg.» Utskottet fann dessutom, att motionärens motivering ej heller egentligen syntes ådagalägga behovet av en viss höjning av den ifrågavarande siffran utan mera åsyfta att för framtiden förebygga all vidare utsöndring ur de då bestämda landstingsområdena, Och en sådan rubbning av den uti det behandlade lagrummet uttalade grundsatsen ansåg sig utskottet ej kunna förorda. Vad slutligen beträffade det åberopade skälet, att ett bifall till motionen skulle bringa föreskrifterna i ifrågavarande paragraf i närmare överensstämmelse med de föreskrifter i fråga om val till första kammaren, som innehöllos i det från 1890 års riksdag vilande förslaget om ändring av 6 och 13 §§ i riksdagsordningen, så hade visserligen riksdagen före det nu refererade utskottsutlåtandets tillkomst antagit detta vilande grundlagsändringsförslag, men utskottet förklarade sig likväl

2§-

(iS

icke kunna fästa avseende vid detta skäl, dä berörda förslag ännu icke blivit av Kungl. Maj: t godkänt, Motionärens yrkande vann visserligen andra kammarens bifall, men i första kammaren bifölls lagutskottets avstvrkande hemställan, vadan alltså frågan förföll. Det år 1891 av riksdagen definitivt antagna grundlagsändringsförslaget angående begränsning av riksdagsmännens antal blev icke av Kungl. Maj:t sanktionerat. I stället förelade Kungl. Maj:t 1892 års riksdag ett nytt förslag i ämnet. Det i anledning härav av sistnämnda riksdag såsom vilande antagna grundlagsändringsförslaget ägde med det föregående förslaget i ämnet bl. a. det gemensamt, att medlemsantalet i första kammaren fixerades. Den kvot, som skulle berättiga landstingsområde att utse ledamot av första kammaren, en etthundrafemtiondedel, representerade redan vid denna tid åtskilligt mera än de 25,000 invånare, som enligt § 1 i landstingsförordningen skulle medgiva stad att stå utom landsting. Men dylik stad skulle enligt den preliminärt beslutade grundlagsändringen bilda egen valkrets och utan hänsyn till sin eventuellt mindre folkmängd, än normalkvoten representerade, utse ledamot av första kammaren. På denna oegentlighet hade uppmärksamheten varit fästad redan i statsrådsanförandet vid framläggandet av grundlagsändringspropositionen för 1892 års riksdag. Den naturliga utvägen för undanröjandet av densamma — ändring av § 1 i landstingsförordningen — var även där anvisad. Bedan innan det berörda ändringsförslaget rörande § 6 i riksdagsordningen ännu blivit definitivt antaget, väcktes också motion vid 1893 års riksdag om ändring av § 1 i landstingsförordningen i nyss angivet syfte. Motionen blev då tillbakavisad såsom för tidigt väckt. Biksdagen borde först slutgiltigt antaga det vilande grundlagsändringsförslaget. Vid följande riksdag, 1894, återkom emellertid motionären med sitt yrkande. Detta gick endast ut på att orden »mera än 25,000 innevånare» i landstingsförordningens § 1 skulle utbytas mot »en folkmängd av minst en etthundrafemtiondedel av rikets invånareantal». Lagutskottets majoritet tillstyrkte förslaget oförändrat, men en minoritet av åtta medlemmar anmälde sin reservation vid utskottets beslut. Beservanterna önskade åtminstone i någon mån säkerställa stad, som redan utträtt ur landsting, mot att tvingas att återinträda däri på grund av att dess folkmängd understege den av normalkvoten representerade. Av allmänt intresse för frågan om stads utträdande ur landsting är reservanternas motivering så till vida, som den starkt understryker de med detta utträdande förenade svårigheterna. Det heter där: »En stads utträde ur landstinget medför icke oväsentliga rubbningar i förhållandet mellan staden och länet i övrigt med avseende å de angelägenheter, vilka äro föremål för landstingets verksamhet, och utskiftningen av de vid skilsmässan befintliga gemensamma anstalter och inrättningar kräver för sitt genomförande överenskommelser mellan staden och landstinget, vilkas avfattande i överensstämmelse med rättvisans och billighetens fordringar är en ganska grannlaga uppgift.» Förslaget om en sådan ändring av landstingsförordningens § 1 att stads utträde ur landsting bleve direkt beroende därav, att den uppnått sådant folkmängdstal, som eljest krävdes för utseende av en representant i första kammaren, vann denna gång riksdagens bifall, dock med beaktande av reservanternas yrkande på undantagsbestämmelse för stad, som redan utträtt ur landsting. Den samma år, 1894, av Kungl. Maj:t kungjorda ändrade lydelsen av § 1 i landstingsförordningen var följande: »I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande, ävensom vad här nedan vidare föreskrives, icke äger tillämpning å stad, som har en

69 folkmängd av minst en etthundrafemtiondedel av rikets hela invånareantal, eller å stad, som utträtt ur landsting och vars invånareantal ej minskats under det, som berättigat staden till utträde. Landstingsmännen äro föreskrifter.» I denna form bestod paragrafen utan att i riksdagen vara föremål för några yrkanden om förändringar till år 1909. De då företagna ändringarna voro nödvändiga följder av samtidigt genomförd omläggning av valkretsindelningen för landstingsmannaval och äro strängt taget ej vidkommande den synpunkt, varur paragrafen i förevarande sammanhang beaktas. Lydelsen av den del av den förändrade § 1, som här är av intresse, blev därvid den alltjämt gällande, nämligen: »I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets landsbygd och städer; dock att detta stadgande, ävensom vad här nedan vidare föreskrives, icke äger tillämpning å stad, som har en folkmängd av minst en etthundrafemtiondedel av rikets hela invånarantal, eller å stad, som utträtt ur landsting och vars invånarantal ej minskats under det, som berättigat staden till utträde. Landstingsmannen äro föreskrifter.» Ar 1920 väcktes slutligen likalydande motioner i bägge kamrarna (nr 171 i första och nr 143 i andra kammaren) med yrkande, dels att i landstingsförordningen § 1 orden »dock att» etc. till och med »utträde» skulle ur paragrafen utgå, och dels att beträffande städer, som redan utträtt ur landsting, måtte vid vad sålunda ägt rum bero. Till stöd för dessa yrkanden anfördes följande: »Den nu uti landstingsförordningen § 1 gällande grundsats, att stad, som har ett invånareantal av minst en etthundrafemtiondel av rikets hela invånareantal etc, icke längre skall tillhöra länets landsting, torde numera i stort sett kunna anses föråldrad och framför allt i sin nuvarande form otidsenlig. De praktiska skäl, som från städernas sida talat för ett särskiljande av stad som nått en viss storlek, torde ävenledes hava förlorat väsentligt i betydelse. Ty vilka äro de största uppgifterna, som tillkomma landstinget? Jo, sjukvård av olika slag, undervisningsfrågor, skydds- och uppfostringsfrågor, fattigvårdsuppgifter m. m. I alla eller de flesta av dessa frågor torde intressena för staden som sådan och länets landsbygd plus småstäderna vara sammanfallande, och med få undantag torde också efter en skilsmässa gemensamt ägda anstalter av olika slag utgöra regeln.. Samhörigheten i stort upphör således icke i och med en skilsmässa utan äger alltfort rum, och då därtill kommer, att enligt § 47 mom. 3 redan nu kan i fråga om uttaxering skiljas på olika företag, synes ingen anledning iorefinnas ens ur intressesynpunkt för den större staden, att nu gällande grund för utträde ur landsting bibehålles.» Konstitutionsutskottet föreslog i anledning av dessa motioner (i utlåtandet nr 10), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, »det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning av frågan, huruvida och på vad sätt ändring i gällande bestämmelser om stads utträde ur landsting må kunna ske, samt till riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen giver anledning». Bada kamrarna stannade emellertid för ett något annorlunda beskaffat skrivelseförslag, som inom utskottet framförts av nio reservanter, och riksdagen anhöll sålunda genom sin skrivelse nr 103, att Kungl. Maj:t ville »låta utreda, huruvida och under vilka förhållanden de gällande bestämmelserna om stads rättighet och skyldighet att utträda ur landsting må kunna ändras därhän,

2§.

att i de fall, då såväl stad som landsting önska fortsatt samarbete i lands tinget, oaktat stad uppnått den storlek som berättigar till utträde, den be stående gemensamheten må kunna för viss tid framåt fortfara, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda». I samband med denna anhållan anförde riksdagen följande, sedan den förut lämnat en kortare historik över frågans föregående behandling: »Såvitt hittills varit bekant, hava gällande bestämmelser rörande stads rättighet och skyldighet att utträda ur landsting icke förorsakat någon nämnvärd olägenhet. ^ För städer med omkring 40,000 invånare och därutöver skulle det säkerligen i de flesta fall kännas såsom ett obehörigt tvång att icke få själva fritt ordna för dem betydelsefulla angelägenheter, särskilt på sjukvårdens och fattigvårdens m. fl. områden. Biksdagen har därför icke kunnat anse befogat att beröva dylika städer mot deras vilja en sådan författningsenligt dem tillkommande frihet. Emellertid vill riksdagen icke förneka, att omständigheter i vissa fall kunna tänkas vara sådana, att upprätthållande för viss tid framåt av den inom ett landstingsområde mellan stad och land bestående gemenskapen skulle kunna vara önskvärt för såväl staden ifråga som landstinget i övrigt. I sådant fall borde det stå staden och landstinget fritt att genom en överenskommelse, om vilken båda parterna voro ense, besluta, att den dittillsvarande gemenskapen skulle för viss tid framåt fortfara. Denna tid borde därvid fixeras till sådan längd, att alltför täta förändringar i förhållandena undvekes.» Bestämmcl Landstingsförordningens bestämmelse, att stad med viss folkmängd icke sens till- skall deltaga i landsting, ställde redan från begynnelsen Göteborg utanför länslampmng. representationerna. Sedermera hava till följd av samma bestämmelse i dess ursprungliga lydelse städerna Malmö, Norrköping och Gävle samt på grund av bestämmelsen, sådan den varit avfattad efter 1894 års ändring, Hälsingborgs stad utträtt ur sina respektive landsting. Med berörda stadgandes tilllämpning i de fyra fall, då sålunda skilsmässa mellan stad och landsting ägt rum, hava vissa omständigheter varit förknippade, som i detta sammanhang kräva beaktande. Särskilt torde böra uppmärksammas, att såsom av det nedanstående lärer framgå, villrådighet därvid yppat sig i ett par hänseenden, nämligen i fråga om dels vem som ägt att taga initiativet för åstadkommande av dylik skilsmässa, och dels efter vilka grunder folkmängden bort beräknas för konstaterande, att staden uppnått det såsom avgörande för skilsmässan föreskrivna invånarantalet. Utträdandet har vid varje tillfälle fastslagits av Kungl. Maj:t, som i skrivelser till vederbörande länsstyrelser den 14 april 1871, den 14 juni 1872, den 14 april 1893 och den 26 juli 1918 förklarat, att landstingsförordningen ej vidare ägde tillämpning å staden i fråga. Såvitt av dessa skrivelser framgår, hava desamma beträffande Malmö, Norrköping och Gävle föranletts av framställningar från respektive länsstyrelser, vilka i sin tur åberopat, i fråga om Norrköping, anmälan i ämnet av stadens magistrat och, för Gävles vidkommande, beslut av stadsfullmäktige om erforderliga åtgärders vidtagande för att staden måtte förklaras hava utträtt ur länets landsting. Enligt den kungl. skrivelsen rörande Hälsingborg åter har anhållan om liknande förklaring gjorts hos Kungl. Maj:t av stadens magistrat. I de för städerna Malmö, Norrköping och Gävle till Kungl. Maj:t ingivna framställningarna hava väl till bestyrkande, att det i landstingsförordningen för utträde stadgade invånarantalet uppnåtts, meddelats uppgifter om vad mantals- och skattskrivningslängderna vid den uppmärksammade tidpunkten i detta hänseende utvisat, varjämte för Gävles del även åberopats prästerskapets längder över den i staden kyrkoskrivna befolkningens storlek; men Kungl.

71 Maj:t har likväl funnit påkallat, att i vart och ett av dessa fall inhämta statistiska centralbyråns utlåtande i ämnet. Beträffande Hälsingborg har redan vid framställningen till Kungl. Maj:t varit fogat ett av nämnda centralbyrå utfärdat intyg angående stadens folkmängd. De av statistiska centralbyrån sålunda meddelade uppgifterna hava, såvitt de kungl. skrivelserna ådagalägga, varit bestämmande för Kungl. Maj:t vid prövningen, huruvida vederbörande stad uppfyllt det för utträde ur landsting föreskrivna villkor. De för städernas utträde avgörande folkmängdsuppgifterna hava, i vad de gällt Malmö och Gävle, avsett den 31 december året före det, då Kungl. Maj :t i vartdera fallet avgivit sin ovan omnämnda förklaring. Även för Hälsingborgs vidkommande har hänsyn tagits till befolkningens storlek vid närmast förflutna årsskifte, därvid dock uppgifterna anknutits icke till den 31 december utan till den 1 januari. Denna till synes ringa avvikelse är anmärkningsvärd, då Hälsingborg först genom en sistnämnda datum genomförd inkorporering, som ökade stadens befolkning med nära 9,000 personer, uppnådde det stadgade folkmängdsminimum. I fråga om Norrköping hade väl den till Kungl. Maj:t ingivna framställningen i ämnet hänvisat till mantals- och skatts"krivningslängderna för den 31 december nästföregående år, enligt vilka stadens invånarantal skulle uppgå till mer än 25,000 personer och alltså föranleda utträde ur landstinget. Statistiska centralbyrån meddelade emellertid i sitt utlåtande, att densamma efter de grunder, som den måste likformigt för hela riket följa vid folkmängdsberäkningen, ej kunde för sin del godkänna, a t t Norrköpings stads folkmängd vid den avgörande tidpunkten borde beräknas överstiga 25,000 personer, men att det på grund av stadens folkmängds fortgående tillväxt vore antagligt, att sistnämnda folkmängdssiffra redan vid tiden för utlåtandets avgivande vore om ej överskriden, åtminstone med säkerhet upphunnen, varefter Kungl. Maj:t i detta fall resolverade om stadens utträde under framhållande, att densamma måste antagas »för närvarande» hava mera än 25,000 invånare. I berörda, till Kungl. Maj:t gjorda framställningar har även hemställts om Kungl. Maj:ts avgörande i vissa med den åsyftade skilsmässan mellan stad och landsting förknippade frågor. I den tidigaste framställningen, angående Malmö, begärdes sålunda, att staden måtte tillerkännas rätt att från den tidpunkt, vid vilken den för utträde erforderliga folkmängdssiffran konstaterats hava blivit uppnådd, uppbära den landstinget eljest tillkommande femtedel av de i staden inflytande avgifter för utskänkning av och minuthandel med spirituösa drycker samt att i följd därav jämväl bekomma hälften av ifrågavarande andel utav de försäljningsavgifter, som nästföregående års höst förskottsvis erlagts för de tre sista månaderna av det sistnämnda och de tre första månaderna av det innevarande året. Därjämte anhölls om föreskrift, huru med utövningen av stadens rätt att vara representerad i riksdagens första kammare borde förhållas, för den händelse att icke någon av de utav Malmöhus läns landsting utsedda tio ledamöter i samma kammare före nästkommande riksdag avginge. Beträffande det första spörsmålet fann emellertid Kungl. Maj:t, att staden icke kunde tillerkännas den ifrågavarande rätten, emedan andel i samtliga inom länet inflytande utskänknings- och utminuteringsavgifter påräknats av nästföregående års landsting vid uppgörande av inkomst- och utgiftsstat samt bestämmande av landstingsskattens storlek för det innevarande året. Vidkommande åter frågan om utövningen av Malmö stadsfullmäktiges rätt att utse ledamot i riksdagens första kammare, ansåg Kungl. Maj:t denna fråga i den ordning densamma blivit väckt icke utgöra föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Liknande framställningar hava även gjorts beträffande Norrköping med praktiskt taget enahanda resultat som *• fråga om Malmö. Börande Gävle

2§

2 §.

slutligen hår begärts, att staden, jämte det den förklarades hava utträtt u r länets landsting, även måtte tillerkännas rätt att komma i åtnjutande av de förmåner och rättigheter, som i följd därav lagligen tillkomme staden. Något uttryckligt tillerkännande av dylik rätt meddelades dock icke av Kungl. Maj:t. > Av utträdesresolutionerna torde sålunda framgå, att den nuvarande lagstiftningen icke ansetts medgiva någon som helst utskiftning på de bägge parterna av de förut gemensamma tillgångarna och skulderna. De sakkunniga. Motiven för gällande bestämmelse om stads utträde ur landsting.

Den ovan lämnade redogörelsen ger vid handen, att stadgandet om de större städernas särställning i förhållande till länet såsom landstingsområde tillkommit i dessa stadssamhällens intresse, Följande synpunkter torde därvid hava varit bestämmande. E t t dylikt samhälle hade större möjligheter att på ett tillfredsställande sätt självständigt för sig ordna den förvaltning och fylla de uppgifter, som eljest skulle ankomma på länskommunen, landstinget. Det ansågs därjämte,, att gemenskapen mellan landsbygden och de större städerna var relativt liten med hänsyn till sagda uppgifter, vilka i landstingsförordningen preciseratsnärmast med beaktande av landsbygdens behov och förhållanden, samt att för den skull dessa städers invånare skulle på ett obehörigt sätt till förmån för landsbygden betungas, om de tvungos att ingå i länskommunen. I någon mån kan stadgandets upprätthållande ses även mot bakgrunden av den rätt att utse ledamot eller ledamöter av riksdagens första kammare, som varit tillerkänd stad, som icke deltager i landsting. _ När bestämmelsens tillämpning likväl icke enligt landstingsförordningen gjorts beroende av vederbörande stads fria val, utan formulerats så, att densamma skall ovillkorligen gälla till efterrättelse, när stadens folkmängd uppnått den föreskrivna siffran, torde förklaringen härtill kunna sökas närmast däri, att fördelarna för städerna att utträda ur landsting ansetts så påtagliga, att obenägenhet därtill icke varit att räkna med. Måhända har därvid även medverkat, att den rätt, som under senare tiden i allt större omfattning givitsprimärkommunerna att efter eget val för vissa förvaltningsuppgifter sammansluta sig till nya förvaltningsenheter, vid tiden för stadgandets tillkomst varit jämförelsevis okänd. De skäl, som sålunda ursprungligen motiverat bestämmelsen om de större städernas särställning och sedermera medverkat till densammas upprätthållande,, måste numera i allt väsentligt anses hava bortfallit i vad angår stadssamhälle, som ännu icke uppnått, men hädanefter uppnår den folkmängdssiffray som enligt gällande lag medför dess utträde ur landsting. Ty i den mån landstingsförvaltningen utvecklats och utsträckts över nya områden, kan om densamma med allt mindre fog sägas, att den tillgodoser landsbygdens speciella behov i större omfattning än städernas. Endast i jämförelsevis ringa omfattning är landstingens verksamhet i vår tid av den art, att den kommer uteslutande landsbygden till godo. Och ju längre den tidrymd varit, under vilken en stad utgjort del av länskommunen, ju större gemenskapen mellan staden och det övriga landstingsområdet blivit med avseende å sjukvårdsinrättningar samt andra värdanstalter och inrättningar, desto mindre blir upphävandet av denna gemenskap förknippat med fördelar för staden. Då stad vid utträde ur landsting måste avstå från sin andel i dessa inrättningar och i landstingets överskott i tillgångar utan att erhålla lösen för denna andels värde, lärer det tvärtom kunna betraktas såsom ekonomiskt olägligt för staden att utbrytas u r länskommunen. I allt fall kan det från allmän ekonomisk synpunkt icke vara välbetänkt att genom lagstiftning medverka till upplösningen av en dylik gemenskap och såmedelst giva upphov till de större utgifter, som i regel för-

2§-

orsakas, om stad och landsbygd skola var för sig i stället för gemensamt uppföra och administrera t. ex. anstalter för tillgodoseende av sitt behov av sjukvård. Sedan efter 1921 års grundlagsändring stad, som icke deltager i landsting, i allmänhet icke vidare får välja egen ledamot av riksdagens första kammare, utan har att företaga val tillsammans med landsting, har slutligen bortfallit även det intresse, som i sådant hänseende tidigare varit förknippat med stadens utträde ur landsting. De sakkunniga hava på grund av dessa- ändrade förhållanden ansett, att stadgandets mycket starka skäl tala för borttagande helt och hållet av det stadgande i borttagande landstingsförordningen, som avhandlar stads utträde ur landsting. Med hänsyn eiier^begi-anstill den ståndpunkt, som riksdagen år 1920 intagit till frågan, och då historiska skäl kunna åberopas för ett bibehållande i begränsad omfattning av stadgandet, hava de sakkunniga emellertid stannat vid en omarbetning av detsamma. Till en början har det med de angivna utgångspunkterna ansetts självklart, utträde beroatt lagbestämmelsen om stads utbrytning ur länskommunen icke såsom hittills J"*e a v bör vara tvingande, d. v. s. oberoende av vad vederbörande kommunala repre- slut därom. sentationer därom besluta. Vidare är det med samma utgångspunkter mindre förenligt, att, såsom i riksdagsskrivelsen närmast torde hava åsyftats, åt bestämmelsen gives ett sådant innehåll, att fortsatt samarbete i landstinget skall — för den händelse villkoren för stads utbrytning ur länskommunen eljest äro för handen — vara beroende av såväl stadens som landstingets beslut. Ty då bestämmelsen tillkommit i vederbörande stads intresse, bör det rimligtvis vara staden förbehållet att utan hinder från landstingets sida avstå från bestämmelsens tillämpning. Bestämmelsens innehåll kominer därigenom, i motsats till vad hittills varit fallet, att stå i överensstämmelse med den framställning, som ursprungligen föranledde densammas tillkomst, och som, på sätt ovan omförmälts, utmynnade i en hemställan, att stad skulle »vara berättigad, om den så önskar, att bilda eget landsting». Den ekonomiska förlust, som i längden alltid måste antagas drabba länskommunen i anledning av en större stads utbrytning, gör det visserligen osannolikt, att landstinget skulle motsätta sig stadens önskan att upprätthålla gemenskapen. Men alldeles uteslutet är detta dock icke. Tillfälliga slitningar, av saken strängt taget icke vidkommande beskaffenhet, kunna verka i sådan riktning. Och en landstinget tillförsäkrad medbestämmanderätt kan därjämte lätt fresta till uppställande av villkor från landstingets sida och motvillkor från stadens, med påföljd att enstämmiga beslut av landstinget och staden icke ernås. Det allmänna önskemålet, att gemenskapen upprätthålles, skulle härigenom avsevärt motverkas. Om alltså uteslutande åt staden bör förbehållas rätt att bestämma om sitt fortsatta deltagande i landsting, är det å andra sidan av betydelse för landstinget, att frågan om utträde icke hålles svävande eller får upptagas när som helst efter det att de för utträde lagstadgade förutsättningarna inträtt. Staden bör tillförbindas att inom viss kortare tid därefter lämna landstinget meddelande om sin ståndpunkt samt att, därest staden icke på dylikt sätt använder sig av sin rätt till utträde, fortfarande under viss längre tidrymd kvarstå såsom del av landstingsområdet. Då ett upprätthållande av gemenskapen förutsattes vara det önskvärda och bliva det normala, har ifrågavarande bestämmelse — upptagen i 2 § av lagförslaget — formulerats så, att underlåtenhet från stadens sida att i ärendet besluta medför denna påföljd. För utträde skall nämligen enligt förslaget

2 |.

fordras beslut därom inom två år från det årsskifte, då stadens folkmängd uppnått den föreskrivna storleken, med påföljd vid underlåtenhet härutinnan, att utträde sedermera må ske först fem år efter därom fattat beslut. Med hänsyn till det önskvärda för landstinget, att frågan snarast möjligt bringas till ett avgörande, borde den förra tidsbestämmelsen helst ytterligare inskränkas. Men då de avgörande folkmängdssiffrorna enligt förslaget hänföra sig till den offentliga statistikens årliga uppgifter och dessa siffror ganska sent under året bliva i slutgiltigt skick kända, har behovet av nödigt rådrum åt stadens utredande och beslutande myndigheter icke synts medgiva tidens förkortande till ett år. Den andra tidsbestämmelsen — avseende en tidrymd av fem år — kan åter synas väl kort. Under övervägande har därföre varit att föreskriva en längre tidsperiod — t. ex. tio år —, under vilken gemenskapen skulle fortfara, med förlängning under ny tioårsperiod i händelse uppsägning icke sker inom viss tid före periodens utgång. Men då i så fall, för tillgodoseende av landstingets intressen att under så lång tid som möjligt få räkna med säkra förhållanden, föga vore vunnet, därest icke uppsägningstiden utsträcktes till fem år, samt den föreslagna bestämmelsen äger företräde därutinnan, att den icke markerar gemenskapen såsom begränsad till viss tidrymd och även i övrigt är smidigare, har denna bestämmelse synts mera ändamålsenlig. Allmän förBeträffande de allmänna förutsättningarna för stads rätt till utträde och utsättning lör fortsatta frihet från deltagande i landsting, har någon ändring icke varit ^deitamu!" ^ r a S a s a t t - Ehuru, såsom tidigare erinrats, rätt för staden att ensam för sig landsting. yälj a ledamot av riksdagens första kammare numera ej följer därav, att staden icke deltager i landsting, har under sådana förhållanden likväl i berörda hänseende enligt förslaget bibehållits den hittillsvarande relationen mellan stadens och rikets invånarantal såsom den grundläggande förutsättningen, likasom även i sak _ fått kvarstå bestämmelsen, att en efter utträdet inträffande minskning i den relativa folkmängdssiffran icke framtvingar ett återinträde, såvida stadens absoluta invånarantal icke sjunkit under det, som berättigat till utträde. I fråga om sättet för prövning, huruvida förutsättningarna för utträde föreligga, samt om tid och ordning för utträde hava föreskrifter hittills saknats, vilket — på sätt framgår av redogörelsen för dylika frågors behandling — medfört, att en viss osäkerhet varit rådande. Om också den ifrågasatta lagändringen åsyftar, att stads utbrytning ur landsting helst icke vidare skall inträffa, lärer i sammanhang med ändrad lagstiftning denna osäkerhet dock såvitt möjligt böra undanröjas. I enlighet härmed har den avgörande folkmängdssiffran bundits vid det invånarantal, om vilket meddelande lämnas genom den officiella statistiken, d. v. s. för närvarande av statistiska centralbyrån. Beträffande rätt och skyldighet att taga' initiativ skulle nu rådande oklarhet försvinna genom bestämmelsen, att frågans upptagande är helt och hållet beroende av vederbörande stads beslut. Sedan sådant beslut fattats och delgivits landstinget, skulle utträde komma att ske vid det efter delgivningen nästf oljande årets utgång, respektive vid det efter uppsägningstidens utgång följande årsskiftet. Den respittid, som den förra delen av stadgandet lämnar, motiveras därav, att stads utbrytning ur landsting vid årsskiftet närmast efter det lagtima möte, vid vilket staden anmält sitt utträde, lätt skulle medföra svårigheter med avseende å dels uppgörande av nästa års stat och dels slutförande under den korta tiden mellan landstinget och årsskiftet av den prövning angående rätt till utträde, som enligt förslaget skall ankomma p å Kungl. Maj:t. Stadgandet om tidpunkten för utträde har formulerats på sådant sätt, att, sedan väl beslut därom delgivits landstinget, beslutet skall träda i verkställig-

2 och 3 §§.

het. Staden kan alltså efter sådan delgivning icke utan landstingets medgivande genom nytt beslut annulera ett tidigare. Härigenom förhindras den eventualiteten, att landstinget in i det sista svävar i osäkerhet, huruvida en utbrytning verkligen skall komma till stånd. Med de synpunkter, som i det föregående gjorts gällande med avseende å önskvärdheten, att stad icke utbrytes ur landstingsområde, kunde det måhända synas naturligt, att stad, som icke ingår i landsting, medgåves rätt att åter inträda, därest den därom fattar beslut, eller att stad, vars folkmängdssiffra i förhållande till hela rikets invånarantal sjunkit under den för utträdet avgörande, blir skyldig att åter ingå i landstingsområde. Emellertid ligger det i sakens natur, att, sedan en stad väl utbrutits ur länskommunen samt staden och landstinget ordnat för sig i överensstämmelse härmed, förhållandena oftast ställa sig helt annorlunda, än då fråga är om upplösning av en under decennier bestående gemenskap. För såväl staden som landstinget skulle det bliva synnerligen olägligt, om förändringar i de relativa folkmängdssiffrorna kunde medföra, att staden med ett eller annat års mellanrum växelvis utträdde ur och inträdde i landsting. Och sedan landstinget under en följd av år planerat sin förvaltning och avpassat sina inrättningar med hänsyn till ett landstingsområde av mindre omfattning och med mindre invånarantal, kunde det för landstinget bliva synnerligen olägligt, om staden finge åter tvinga sig in i landstingsområdet Vid tidpunkt, då staden funne det för sig lämpligt. Enligt förslaget har därföre dels bibehållits nyss omförmälda föreskrift, enligt vilken en folkmängds siffra, som absolut taget icke understiger den vilken berättigat till utträde, alltid garanterar stad att icke behöva i landsting åter inträda, dels ock endast så till vida beretts möjlighet för stads återförening med landsting, att sådant äger rum efter samstämmande beslut av staden och landstinget. Likasom hittills blir stad alltså skyldig åter ingå i landstingsområde endast för den händelse, att stadens folkmängd såväl absolut taget som relativt minskats under den siffra, som berättigat till utträde, en eventualitet, som hittills icke haft motsvarighet i verkligheten, och med vilken icke heller för framtiden torde behöva räknas. Även beslut om återförening skola enligt förslaget underställas Kungl. Maj:t. Dylik underställning, ehuru icke behövlig i samma grad som vid beslut om utträde, emedan för återförening förutsattes en i alla avseenden fullständig överenskommelse, har dock ansetts såväl ur administrativ ordningssynpunkt berättigad som även nödvändig för den händelse överenskommelsen dock i något hänseende skulle vara ofullständig och därföre påkalla kompletterande föreskrift av. Kungl. Maj:t.

Stads återinträds i landsting.

3 §• Landstingsförordningens i § 63 första stycket meddelade stadgande o m Läns uppdel på två läns uppdelning på två eller flera landsting har — frånsett det här som i ning eller flera övriga delar av lagförslaget verkställda utbytet av benämningen »Konungens landsting. befallningshavande» mot »länsstyrelsen» — upptagits med oförändrad lydelse såsom första stycke i förslagets 3 §. Det har bibehållits uteslutande med hänsyn till det enda fall detsamma kommit i tillämpning, nämligen beträffande Kalmar län. Någon ytterligare tillämpning torde nämligen, såvitt förhållandena nu kunna överskådas, icke böra förutsättas. Ty häremot tala uppenbarligen samma skäl, som utvecklats i fråga om stads utbrytning ur landsting. Icke heller lärer anledning finnas antaga, att något av våra landsting numera skulle finna det rimligt att söka uppdelning av det län, vederbörande landsting representerar.

3 - 6 §§.

76 Vid sådant förhållande har ansetts överflödigt att omformulera stadgandet, vare sig i syfte att hindra dess tillämpning i fråga om andra län än Kalmar lan eller med beaktande därav, att dess lydelse icke synes lämna full klarhet angående de omständigheter, som tänkas utgöra hållbara skäl för uppdelning. Under det att den nuvarande landstingsförordningen icke anvisar någon utväg för län, vilket uppdelats på två eller flera landsting, att ombilda sig till ett enda landstingsområde, har i andra stycket av förevarande lagrum införts en bestämmelse härom. Av vad ovan anförts följer, att bestämmelsen icke tankes hava annat praktiskt syfte än att möjliggöra en sammanslagning av de två landstingsområdena inom Kalmar län. Även om utsikterna därtill, sedan uppdelning väl kommit till stånd, äro synnerligen små, lärer det likväl vara önskvärt, att lagen giver en dylik anvisning, helst som återförening av landstingen varit föremål för yrkande inom länets södra landsting, men därvid gjorts gällande, att yrkandet berörde ett ämne, som icke i den ordning det framförts kunde komma under landstingets prövning (jfr Kungl. Maj:ts resolution den 13 februari 1866). Bestämmelsen i § 63 andra stycket landstingsförordningen har i förslaget införts bland föreskrifterna om valkretsindelning. Landstingets _ I denna § har angivits landstingets kompetensområde, därvid till såväl kompetens, lmie}^dii som formulering landstingsförordningens motsvarande bestämmelse (§ 1 andra stycket) kommit till användning. Då emellertid landstingets uppgifter allt emellanåt på grund av statsmakternas beslut i det ena eller andra lagstiftningsärendet vidgas till områden, som strängt taget icke äro hänförliga till något av de samhällsändamål, vilkas tillgodoseende ursprungligen ankommit på landstingen, har i lagförslaget uppräkningen av dessa ändamål kompletterats med en bestämmelse, att landstinget därjämte har att handlägga de ärenden, som enligt beslut av Konung och riksdag överlämnas till landstingets avgörande. I I KAP. Om val av landstingsmän. 5 och 6 §§. Rösträtt, Dessa lagrum motsvara och äro i allt väsentligt lika lydande med § 5 ZsägZerätt• m ° f - J f ö r s t a stycket, § 10 och § 11 i landstingsförordningen samt innehålla • villkoren for rostratt och valbarhet vid landstingsmannaval ävensom för rätt till avsägelse av uppdrag att vara landstingsman. Bestämmelsen om rösträtt har endast underkastats en mindre jämkning i förtydligande syfte. Som diskvalifikation för utövande av representantskap är såväl i förordningarna om kommunalstyrelse som i landstingsförordningen för närvarande angivet det förhållandet, att vederbörande »icke råder över sig och sitt gods», under det att enligt samma förordningar rösträtt icke tillkommer den som »a) är omyndig förklarad, b) är i konkurstillstånd». I riksdagsordningen åter är motsvarande diskvalifikationsgrund i bägge fallen angiven med samma ordalag (jfr B, O. §§ 16 och 26) och i nära överensstämmelse med nyss återgivna rösträttsstadgande i kommunallagarna. Då uppenbart torde vara, att någon saklig skillnad icke åsyftas med de två citerade, till ordalydelsen olika bestämmelserna samt den senare bestämmelsen på ett mera exakt och för menige man tydligare sätt angiver innehållet, har i förslaget ett mot densamma svarande uttryckssätt använts för att, i vad angår valbarhet till landstingsman, precisera ifrågavarande diskvalifikationsgrund, varigenom alltså över-

5 - 8 §§.

ensstämmelse med riksdagsordningen skulle vinnas. Vidare har — såsom efter den sålunda vidtagna omformuleringen och för övrigt framdeles även till följd av den nya äktenskapslagstiftningen överflödigt — uteslutits stadgandet, att gift kvinna icke på den grund, att hon., står under mannens målsmanskap, är obehörig att vara landstingsman. Även härutinnan har på så sätt åstadkommits likhet med riksdagsordningen, i vilken stadgandet icke återfinnes. Bland de personer, vilka på grund av sin tjänsteställning icke kunna vara landstingsman, nämner gällande landstingsförordning »landstingets egna tjänstemän och betjänte». I förordningen om kommunalstyrelse för stad åter undantagas från behörighet att innehava stadsfullmäktigeuppdrag »de tjänstemän och betjänte, vilka äro vid stadens drätsel eller andra dess förvaltande verk anställda och för sin befattning redo skyldiga», under det att i förordningen om kommunalstyrelse på landet dylik diskvalifikationsgrund icke finnes omförmäld i vad angår kommunalfullmäktige, men i fråga om ledamotskap i kommunalnämnd omfattar »av kommunen tillsatt och avlönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin befattning är inför nämnden redovisning skyldig». Bestämmelsen är följaktligen i landstingsförordningen mera omfattande än i förordningen om kommunalstyrelse för stad i så måtto, att den utesluter från behörighet att vara landstingsman landstingets tjänstinnehavare, vare sig de äro redovisningsskyldiga eller icke, men å andra sidan mindre omfattande så till vida, att den icke torde diskvalificera andra än landstingets egna befattningshavare, således icke tjänstemän vid landstinget underlydande inrättningar. Därest bestämmelsen över huvud taget skall upprätthållas, bör den lämpligen till innehållet överensstämma med förberörda stadgande i fråga om utövande av stadsfullmäktiguppdrag. Men därigenom skulle från behörighet att vara landstingsman uteslutas t. ex. lasarettssysslomän, ehuru för närvarande fall finnas, då sådana tjänstemän äro ledamöter av landsting och i denna egenskap intaga en framskjuten ställning, utan att några praktiska olägenheter yppats på grund därav, att landstinget samtidigt är deras principal. På samma sätt torde knappast för landstingets självständighet gent emot dess egna tjänstemän någon fara uppstå, för den händelse emellanåt någon av dessa skulle utses till och fungera såsom landstingsman. I valet mellan en mera rationell och med stadgandet i förordningen om kommunalstyrelse i stad överensstämmande avfattning av diskvalifikationsbestämmelsen i denna del «ller densammas uteslutande har den senare utvägen på nu angivna skäl ansetts vara den riktigaste. Vidare har det icke ansetts motiverat att utestänga allmän åklagare från möjligheten att bliva ledamot av landstinget, även om skäl möjligen finnas för bibehållande av motsvarande bestämmelse i vad angår representantskap inom primärkommunerna. Då för den skull icke heller detta hinder för valbarhet upptagits i lagförslaget, har stadgandet om tjänsteställningen såsom diskvalifikationsgrund kommit att omfatta endast landshövdingen och länsstyrelsernas avdelningschefer. 7§Denna § upptager oförändrat nu förefintligt stadgande om mandattiden Mandattid (landstingsförordningens § 16). 8§Att en indelning av rikets län i särskilda valkretsar för landstingsmannaval Valkretskunde bliva behövlig, framhölls redan i den riksdagsskrivelse, varigenom stan- indelning. derna år 1858 hos Kungl. Maj:t begärde inrättande av landsting. Det heter Historik. där: »Länet är således den krets, inom vilken ifrågavarande institution bör bildas, och de mindre områden, som i församlingen böra representeras, äro länets särskilda kommuner. Men om ock detta i allmänhet göres till regel,

8§.

78 måste likväl i anseende till den stora skiljaktighet i folkmängd och antalet av socknar, som förete sig i de olika länen, betydliga undantag därifrån för de större länen fastställas. I Malmöhus län med 247 socknar och 6 städer skulle, efter nämnde regel, landstinget komma att utgöras av 253 ombud, utom vissa ämbets- och tjänstemän, vilkas självskrivna närvaro vid tinget torde befinnas behövlig; men en så stor samling är icke lämplig och skulle föranleda till tidsutdräkt vid ärendenas behandling samt dryga traktamentskostnader, varför inskränkning i representanternas antal torde bliva oundgänglig. Även om fullmäktige skickades endast från vardera av länets 131 pastorater, bleve detta antal överflödigt stort. Länen torde således böra i ett passande antal valdistrikt indelas.» I 1859 års kommittébetänkande framhölls, att en viss måtta vid bestämmandet av representanternas antal så mycket hellre vore på sin plats, som i alla fall de debatterande personernas antal vida mindre än mångsidigheten av deras kännedom om länets särskilda delar och förhållanden utgjorde den tillförlitligaste garantien för väl avvägda beslut. Kommittén hade därför stannat för länets städer och dess härad eller tingslag såsom lämpliga valkretsar. Till undvikande av en för städerna alltför ogynnsam proportion mellan deras och landsbygdens representanttal i landstinget, ansåg kommittén härvid, att städerna i förhållande till folkmängden borde bliva dubbelt så starkt företrädda som landsbygden. I kommitténs förslag till förordning om landsting hade valkretsindelningen angivits dels genom uttryckssättet i § 1 (»I varje län skall finnas ett landsting, sammansatt av valda ombud från länets städer och härader eller tingslag») dels ock genom bestämmelserna i § 3 angående det antal representanter, som skulle för varje valkrets utses. I ständernas yttrande över kommitténs förslag påpekades tillbörligheten av att särskilda föreskrifter gåvos för det fall, att delar av samma härad eller tingslag tillhörde olika län. Ständerna ansågo, att sådan del borde utgöra egen valkrets inom det län, dit den hörde, därest den ägde minst 1,000 invånare; eljest borde den ingå i gemensam valkrets med närmaste inom samma län belägna tingslag. I fråga om valkretsindelningen blev kommitterades förslag med ständernas nyssnämnda tillägg följt av Kungl. Maj:t vid landstingsförordningens utfärdande. Denna valkretsindelning förblev orubbad till den proportionella valmetodens genombrott. Vid ett tillfälle under den mellanliggande tiden hade den dock varit föremål för riksdagsbehandling, nämligen år 1899, då i en inom andra kammaren väckt motion (nr 148) hemställts om den ändring i landstingsförordningen, att, där jämlikt förordningen den 17 maj 1872, angående ändring i vissa fall av gällande bestämmelser om häradsting, flera härad eller tingslag blivit till ett tingslag förenade, sådant tingslag skulle utgöra en valkrets. Förhållandet var nämligen, att efter de regleringar, som skett på grundvalen av nyssnämnda förordning, landstingsmannaval visserligen till en början företagits med de nya domsagorna såsom valkretsar; men genom ett kungl. brev till länsstyrelsen i Uppsala län den 3 mars 1884 hade detta förfaringssätt förklarats oriktigt. Nyssnämnda motion avstyrktes emellertid av lagutskottet (uti. nr 34), och blev av riksdagens båda kamrar avslagen. För utskottets avstyrkande hemställan åberopades såsom skäl, att, med hänsyn till önskvärdheten därav att de olika orterna inom landstingsområdet bleve vid landstinget behörigen representerade, en minskning av antalet valkretsar ej syntes vara att förorda, då ju genom en dylik åtgärd den mindre av de förutvarande, till en förenade

79 valkretsarna lätteligen komme att förlora allt sitt inflytande på tingets sammansättning eller åtminstone att få detsamma väsentligen reducerat. Vid det proportionella valsättets införande visade sig däremot en genomgripande förändring i fråga om valkretsindelningen vid landstingsmannaval nödvändig. I den proposition (nr 30) i ämnet, som förelades 1907 års riksdag, erinrade föredragande departementschefen härvidlag, hurusom, då varje stad samt varje härad eller tingslag utgjorde egen valkrets och rätten att utse flera än en landstingsman gjorts beroende av att valkretsens folkmängd överstege för stad 2,500 och för härad eller tingslag 5,000, åtskilliga valkretsar hade att tillsätta allenast en landstingsman. I dessa fall kunde givetvis proportionellt valsätt icke komma till användning. Dessutom påpekades, att ännu större antal tvåmansvalkretsar förefanns, vari ju dylikt valsätt, även om det icke vore fullständigt uteslutet, likväl skulle verka tämligen otillfredsställande. Då icke anledning förelåge att för dessa små valkretsars anpassning efter det nya valsättet sänka de folkmängdssiffror, som voro bestämmande för rätten att välja landstingsmän, måste tydligen en sådan omläggning av valkretsindelningen företagas, att för framtiden regelmässigt endast större valkretsar kunde bildas. Beträffande de anmärkningar, som 1899 års lagutskott haft att rikta mot ett förstorande av valkretsarna, betonades härvid, att dessa anmärkningar borde avsevärt förlora i betydelse, då bildande av större valkretsar ifrågasattes i samband med införande av proportionellt valsätt, enär ju detta valsätt tillförsäkrade varje mer betydande valmansgrupp att varda inom representationen företrädd och de skilda ortsintressena följaktligen borde hava utsikt att fortfarande göra sig inom landstinget beaktade, även om den dittillsvarande valkretsordningen övergåves. Den av nu anförda skäl föreslagna nya valkretsindelningen vilade på den grundsatsen, att varje valkrets skulle hava sådan storlek, att för valkretsen komme att utses minst tre och, å landet, ej flera än sex landstingsman. Vid tillämpningen av denna grundsats hade det visat sig omöjligt att, i likhet med vad dittills varit fallet, genom bestämmelse i förordningen, anknyta egenskapen av valkrets omedelbart till vissa administrativa eller judiciella enheter. E n särskild valkretsindelning hade blivit nödvändig, för vilken endast de allmänna reglerna kunde i lagstiftningsväg givas. Sistnämnda regler, sådana de föreslogos i den beaktade propositionen, inneburo beträffande landsbygden, att domsaga normalt skulle komma att utgöra valkrets vid landstingsmannaval. I det fall, att domsagans folkmängd uppgick till eller översteg 30,000, varvid ju för densamma borde utses flera än sex landstingsman, skulle delning av domsaga ske under iakttagande av vissa därom särskilt meddelade föreskrifter, nämligen — förutom att varje vid delningen uppkommande valkrets skulle bestämmas så, att den komme att utse minst tre, högst sex landstingsmän — att området för varje valkrets skulle kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje, att delning av domsaga, som utgjordes av flera tingslag eller härad, skulle verkställas, där sådant utan avvikelse från förut omnämnda regler kunde ske, efter tingslag eller härad, samt att eljest delning i valkretsar skulle ske efter kommuner, Delning efter enahanda grunder skulle dock undantagsvis, under särskilda förhållanden, kunna företagas även i fråga om mindre domsaga. Beträffande stad inneburo de föreslagna förändringarna väsentligen den nyheten, att mindre städer skulle förenas till en valkrets. På de härom avfattade bestämmelserna influerade den påyrkade lösningen i en annan samtidigt beaktad fråga. Under framhållande av att städerna dåmera genom sin starkare tillväxt uppnätt ett betydligt gynnsammare läge i fråga om representantskapet i landstinget, än man från början beräknat, och att detta läge skulle bliva ännu fördelaktigare genom de förskjutningar, som en övergång

80 till större valkretsar skulle medföra, föreslogs nämligen i propositionen en höjning av den för städernas representantantal i landstinget bestämmande folkmängdssiffran från 2,500 till 3,000. I anslutning härtill och från ovan angivna utgångspunkter ansågs böra stadgas, att stad med minst 6,000 invånare skulle bilda egen valkrets men mindre stad förenas med annan eller andra sådana städer till en valkrets under iakttagande av att dennas folkmängd bleve minst 6,000, högst 12,000. Från den uppställda huvudregeln, att valkrets borde göras så stor, att minst tre landstingsmän kunde där utses, hade dock förändringsförslaget inrymt möjligheter till undantag. På landsbygden skulle, på grund av synnerliga skäl, kunna inom domsaga bildas valkrets, som hade att välja färre än tre landstingsmän, dock endast för så vitt valkretsen komme att bestå av ett eller flera tingslag. För städernas vidkommande åter föreslogs, att stad, som skulle hava att välja färre än tre landstingsmän, skulle kunna bibehållas såsom egen valkrets, för den händelse den ej kunde — i allt fall icke utan synnerlig olägenhet — förenas med en eller flera dylika städer till valkrets med en folkmängd av minst 6,000. Verkställandet av valkretsindelningen efter nu angivna grunder borde enligt propositionen anförtros åt landstinget självt. Till betryggande av att indelningen komme att ske med nödig sakkunskap och utan obehöriga bihänsyn, föreslogs ett stadgande därom, att förslag till indelning skulle avgivas av Konungens befallningshavande. Såsom särskild garanti mot missbruk av de -ovannämnda undantagsbestämmelser, enligt vilka mindre än tremansvalkretsar i vissa fall skulle kunna bildas, ansågs dessutom böra föreskrivas, att kvalificerad pluralitet krävdes för beslut i dylikt hänseende. Det nu refererade förslaget till ändrad valkretsindelning blev av 1907 års riksdag oförändrat bifallet, och bestämmelserna härutinnan trädde i kraft år 1909, sedan vissa för införande av det proportionella valsättet vid de politiska valen erforderliga grundlagsändringar blivit definitivt antagna. En följdändring av den sålunda beslutade nya valkretsindelningen var den tidigare i annat sammanhang omnämnda omformuleringen av landstingsförordningens § 1, varigenom det förutvarande stadgandet angående landstingets sammansättning av valda ombud »från länets städer och härader eller tingslag» utbyttes mot en bestämmelse, att landstinget skulle vara sammansatt av dylika ombud »från länets landsbygd och städer». Den nuvarande karaktären av valkretsindelningen var härigenom i stort sett bestämd. De ändringar, som i detta hänseende sedermera företagits, tillhöra 1918 års urtima riksdag. Två önskemål blevo då tillgodosedda, dels kravet på jämställdhet mellan stad och landsbygd i fråga om representantskåpet i landsting och dels önskan att i proportionalismens intresse erhålla större valkretsar. Motionsvägen hade det förstnämnda av dessa önskemål bragts inför riksdagen både 1914, 1915, 1916 och 1917 men utan gynnsamt resultat. Det följande årets lagtima riksdag hade av Kungl. Maj:t förelagts en proposition i ämnet, vilken med endast en mindre utvidgning vunnit konstitutionsutskottets tillstyrkande och andra kammarens bifall. Däremot hade propositionen avslagits av första kammaren. En utjämning av proportionen mellan städernas och landsbygdens representanter i landstinget hade varit det egentliga motivet för det förslag till ändrad lydelse av § 2 i landstingsförordningen, som Kungl. Maj:t förelagt 1918 års lagtima riksdag. Men från denna utgångspunkt hade det befunnits nödvändigt att även föreslå ändringar i föreskrifterna om sättet för valkretsarnas bestämmande. I samband med att föredragande departementschefen upptagit detta spors-

81 mål i sitt anförande till statsrådsprotokollet vid propositionens avlåtande, hade han till en början yttrat: »Utgår man alltså' från, att ett och samma folkmängdstal bör vara bestämmande för städers och landsbygds representation i landstingen, framstår till besvarande spörsmålet, huruvida något skäl vidare förefinnes för att bibehålla den nu gällande åtskillnaden mellan land och stad i avseende å valkretsindelningen. Då emellertid denna åtskillnad vunnit hävd och då dess avskaffande måhända skulle synas städerna ägnat att medföra en ytterligare förskjutning till deras nackdel, har jag ej ansett mig äga tillräckliga skäl att föreslå någon ändring i detta hänseende, utan förutsätter bibehållande av den gällande bestämmelsen, att varje län indelas i valkretsar, särskilt för landsbygden och särskilt för städerna.» Däremot ansågos de folkmängdssiffror, som enligt landstingsförordningen dittills varit bestämmande för valkretsindelningen, böra underkastas någon ändring, då dessa siffror gjorts beroende av cfe för landsbygdens och städernas representantantal avgörande folkmängdstal, med avseende å vilka ändring just i detta sammanhang åsyftades. Beträffande den önskade utjämningen av förhållandet mellan städernas och landsbygdens representationsrätt hade Kungl. Maj:t föreslagit, att, medan dittills i fråga om landsbygden folkmängdssiffran 5,000 och i fråga om städerna 3,000 varit normerande för representationsrätten, hädanefter ett folkmängdstal av 4,000 i båda fallen måtte bestämmas. Då Kungl. Maj:t ansett, att gällande bestämmelser om det antal landstingsmän, som varje valkrets skulle utse, borde bibehållas •orubbade, hade Kungl. Maj:t föreslagit, dels att domsaga med en folkmängd av 24,000 (i stället för förut 30,000) eller däröver skulle delas i valkretsar med iakttagande av samma villkor, som förut varit föreskrivna, dels att av tingslag undantagsvis skulle kunna bildas valkrets med mindre folkmängd än 8,000 (förut 10,000), då synnerliga skäl därtill vore, dels att stad i regel skulle bilda egen valkrets först, clå den uppnått en folkmängd av minst 8,000 (förut 6,000), och att stad med mindre folkmängd än 8,000 (förut 6,000) skulle förenas med annan eller andra sådana städer till en valkrets med minst 8,000 (förut 6,000), högst 16,000 (förut 12,000) invånare. I en motion (nr 392 i andra kammaren), väckt i anledning av Kungl. Maj:ts nu behandlade proposition, hade emellertid framhållits, att Kungl. Maj:ts förslag, om det vunne riksdagens bifall, komme att försvåra möjligheterna att erhålla en fullt proportionell representation i landstinget i förhållande till de avgivna rösterna. Därför hade i motionen föreslagits sådan ändring i Kungl. Maj:ts proposition, att valkretsarnas storlek för såväl stad som landsbygd måtte sättas så, att minst fem och högst åtta landstingsmän skulle väljas (i stället för respektive 3 och 6 för landsbygden, 3 och 5 för städer, som sammanslogos till en valkrets, och uppåt obegränsat antal för stad, som bildade egen valkrets). Därjämte hade påyrkats viss inskränkning i rätten att i undantagsfall bilda valkretsar med mindre antal landstingsmän än i regel föreskrivits. Konstitutionsutskottet hade ansett sig böra i ett hänseende tillstyrka de i denna motion gjorda forslag, nämligen i fråga om maximiantalet landstingsman, som skulle kunna i en landstingsvalkrets utses. Utskottet hade därvid framhållit, att en höjning av detta maximiantal från sex till åtta borde ske, då därigenom möjlighet bereddes till större proportionell rättvisa utan att på grund härav någon mera betydande utvidgning av valkretsarna komme att ske till men för bevakandet av lokala intressen i landstinget eller för önskvärd samverkan inom valkretsarna vid valen. En sådan höjning innebure nämligen, att valkretsar på landet skulle kunna bildas med intill 32,000 invånare, medan dittills de största landsbygdsvalkretsarna haft ett folkmängdstal av 30,000. — För övriga i motionen föreslagna ändringar hade utskottet däremot icke funnit tillräckliga skäl föreligga. 1761 22

8§

82 Genom propositionen nr 34 föreslog Kungl. Maj:t 1918 års urtima riksdag, bland annat, att antaga ändringar av landstingsförordningen i här berörda hänseende, vilka voro fullkomligt överensstämmande med dem, varom konstitutionsutskottet vid den lagtima riksdagen samma år hemställt. Tredje särskilda utskottet, till vilket denna proposition remitterades, fann emellertid anledning till erinran mot förslaget på ett par punkter. Utskottet framhöll först och främst, att om folkmängdssiffran 4,000 lades till grund för beräknandet av antalet landstingsman för varje valkrets, komme sammanlagda antalet landstingsmän att i ej oväsentlig grad ökas. Då en dylik ökning varken med hänsyn till landstingets arbete eller ur andra synpunkter kunde anses påkallad, ville utskottet föreslå den ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att till grund för ifrågavarande beräkning måtte läggas den dittills för landsbygden gällande siffran, 5,000. Dessutom hade utskottet funnit skäl föreligga att i högre grad, än enligt Kungl. Maj:ts förslag vore fallet, beakta önskemålet om åstadkommande av större proportionell rättvisa. Utskottet föreslog för den skull, att på landet minimiantalet landstingsman per valkrets skulle höjas från tre till fem. En motsvarande anordning för städernas vidkommande hade utskottet däremot med hänsyn till därmed förenade praktiska svårigheter och den knappa tid, som stått till utskottets förfogande, ej kunnat föreslå. Emellertid ansåg utskottet denna fråga vara värd all uppmärksamhet, varvid särskilt borde tagas under övervägande, huruvida icke för vinnande av det angivna syftemålet mindre städer lämpligen kunde förenas med kringliggande landsbygd i gemensamma valkretsar. Riksdagens beslut i ämnet blev i överensstämmelse med det förslag, som av utskottet i anledning av den behandlade propositionen framlades efter vidtagande ^ av från nyss angivna utgångspunkter erforderliga ändringar med avseende å de i propositionen föreslagna bestämmelserna, varigenom landstingsförordningens nu gällande föreskrifter angående valkretsindelning vid landstingsmannaval tillkommo. Sedermera har frågans förnyade upptagande föranletts av en vid 1920 års riksdag väckt motion (nr 58 i andra kammaren) och riksdagens till följd därav till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse (nr 104). I sagda motion hemställdes, »att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring i förordningen om landsting, att stad, som icke utgör egen valkrets, och som icke utan olägenhet kan förenas med annan eller andra städer, må förenas med den domsaga, vari eller varintill den är belägen». Till stöd för denna hemstäjlan anförde motionären följande: »Enligt 2 § i förordningen om landsting skall, för utseende av landstingsman, länet indelas i valkretsar särskilt för landsbygden och särskilt för städerna. Bestämmelsen om att städer och landsbygd skola utgöra särskilda valkretsar var nödvändig, så länge de hade att utse landstingsmän efter olika grunder, men sedan denna bestämmelse upphört, torde det böra tagas under övervägande, huruvida något skäl vidare förefinnes för att bibehålla den uu gällande åtskillnaden mellan land och stad i avseende å valkretsindelningen. Bestämmelsen i fråga tillkom otvivelaktigt under intryck av den uppfattningen, att stad och land hade skilda intressen att bevaka i landstingen, många ansågo till och med, att tingen huvudsakligen skulle komma att syssla med landsbygdens angelägenheter, så att det kunde sättas i fråga, huruvida staderna alls skulle deltaga i desamma. De år som gått sedan 1862, då landstingen infördes, ha dock givit en helt annan erfarenhet. Någon intressemotsättning mellan stad och land har ej förmärkts, åtminstone icke på senare tiden, och den proportionellt starkare representation, som städerna haft gentemot landsbygden, har därför också ansetts, utan fara för landsbygdens över-

83 vikt, kunnat avskaffas. Däremot har bestämmelsen om, att stad och land skola utgöra särskilda valkretsar bibehållits, utan att något annat skäl därför kunnat åberopas, än att bestämmelsen vunnit hävd, och att dess avskaffande måhända skulle synas städerna ägnat att medföra en ytterligare förskjutning till deras nackdel. Bestämmelsen medför emellertid ganska stora olägenheter, bland annat därigenom, att en valkrets omfattande småstäder får en mycket spridd form, och detta blir i ännu högre grad fallet genom den utökning av valkretsarnas storlek, som beslutades i samband med rösträttsreformen vid urtima riksdagen 1918. I detta fall kan Stockholms län giva ett exempel. Där äro länets alla städer, utom Södertälje, sammanförda till en valkrets, således omfattar denna valkrets 6 städer spridda över hela länet. Frånsett omöjligheten för valmännen i de olika städerna att lära känna de kandidater, som skola väljas, medför denna valkretsindelning många praktiska svårigheter, såväl vid uppsättande av kandidater, som vid förberedande av valet i övrigt. Den största olägenheten är dock den, att stadsvalkretsarna bli alltför små för att någon proportionell rättvisa skall kunna åstadkommas. Enligt den valkretsindelning, som verkställdes föregående år, utse 34 stadsvalkretsar eller 60 % av samtliga, 3 landstingsmän eller därunder, 9 valkretsar utse två landstingsmän och en valkrets utser endast en landstingsman. Att proportionalismen i dessa fall ej kan komma till sin rätt är uppenbart. Då, enligt mitt förmenande, städerna ha mera gemensamma intressen med de bygder, vari de äro belägna än med varandra, tager jag mig friheten föreslå sådan ändring i förordningen om landsting, att städer, som ej bilda egen valkrets, må kunna förenas med den domsaga, vari eller varmtill de äro belägna. Samtidigt kunde tagas under övervägande, huruvida stadsvalkretsarna borde göras lika stora som landsvalkretsarna, eller med en minimifolkmängd av 20,000. Då emellertid en sådan förändring skulle innebära, att flertalet städer skulle komma att tillföras landsvalkretsar, och då något skäl möjligen kan finnas att bibehålla stad och land åtskilda, då ej särskilda olägenheter därav uppstå, har jag ej velat föreslå någon ändring i detta hänseende. Likaledes anser jag, att städer fortfarande må kunna förenas, då detta utan olägenhet kan ske.» I sitt utlåtande (nr 8) i anledning av denna motion ägnade konstitutionsutskottet först en kortare återblick åt den föregående utvecklingen av frågan om stads och landsbygds olika representationsrätt i landstingen, därvid uppmärksamhet särskilt fästes vid ett här ovan (sid. 82) refererat uttalande av tredje särskilda utskottet vid 1918 års urtima riksdag rörande en reform av sådan beskaffenhet, som i den förevarande motionen påyrkades. Därefter anförde utskottet följande: »En förändring i den riktning, som i det nämnda utskottsutlåtandet antydes och i förevarande motion föreslås, synes ur flera synpunkter väl motiverad. De vid landstingsförordningens tillkomst framkomna farhågorna för en stark intressemotsättning mellan stad och landsbygd inom landstingen hava, så vitt utskottet har sig bekant, icke besannats och därmed hade bestämmelsen om skilda valkretsar lika väl som det 1918 borttagna stadgandet om olika representationssätt förlorat sitt väsentliga berättigande. Det torde vara otvivelaktigt, att de smärre städer, varom här är fråga, ur intressesynpunkt i regel stå närmare kringliggande landsbygd än de städer, med vilka de för närvarande äro förenade till landstingsvalkretsar. Särskilt starkt framträder den berörda bristen i nuvarande ordning i de icke sällsynta fall, då ett flertal småstäder i skilda delar av ett län äro förenade till en landstingsvalkrets. Härtill kommer att, såsom i det citerade utskottsutlåtandet framhålles, genom en för-

8§

8 §.

84 ändring i föreslagen riktning större valkretsar skulle kunna erhållas, vilket ur proportionalismens synpunkt måste anses önskvärt; de flesta stadsvalkretsarna äro enligt nu gällande ordning så små, att det proportionella valsättet alls icke, eller blott i ringa grad, kominer till sin rätt. På grund av dessa skäl anser utskottet en förändring i den av motionären föreslagna riktningen önskvärd. Utskottet anser sig emellertid ej kunna, såsom i motionen påyrkats, omedelbart föreslå de ändringar i landstingsförordningen, som för tillgodoseende av motionens syftemål äro behövliga. En begäran hos Kungl. Maj:t om utarbetandet av behövliga stadganden synes så mycket mera befogad, som möjligen, i samband med pågående utredning om reformering av det proportionella valsättet, även andra förändringar i hithörande delar av landstingsförordningen kunna visa sig behövliga. Därjämte bör, enligt utskottets mening, vid utarbetandet av dessa bestämmelser den frågan komma under prövning, huruvida icke i fäll, då städerna i eli landstingsvalkrets fortfarande önska bilda gemensam valkrets, detta fortfarande utan hinder av de ifrågasatta nya bestämmelserna må kunna ske.» Utskottet hemställde på grund av vad sålunda anförts, »att riksdagen i anledning av förevarande motion ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag om sådana ändringar i förordningen om landsting, att stad, som icke utgör (igen valkrets och ej utan olägenhet kan förenas med annan eller andra stader, må förenas med den domsaga, vari eller varintill den är beliigen». Denna hemställan bifölls av riksdagen. I den i överensstämmelse härmed avlåtna riksdagsskrivelsen återgavs såsom riksdagens eget uttalande vad utskottet i ämnet anfört. Alltsedan det proportionella valsättets införande vid våra politiska och kommunala val har gjort sig gällande en med hänsyn till detta valsätts speciella syfte naturlig strävan, att största möjliga antal platser skall vid varje mandatfördelning stå till förfogande. Det önskemål, vartill denna strävan syftar, har man såväl vid riksdagsmannavalen som vid de kommunala representantvalen på olika sätt sökt tillmötesgå, i den mån andra viktiga intressen icke därigenom ansetts äventyrade, Den utväg, som därvid ligger närmast till hands och oftast anlitats, är förstoring av valkretsarna. Såsom av den historiska redogörelsen framgår, tog sig denna strävan, såvitt landstingsmannavalen angår, vid det proportionella valsättets införande uttryck i den allmänna grundsatsen, att för varje valkrets skulle utses minst tre ledamöter, från vilken regel dock under vissa förutsättningar medgavs undantag. Till undvikande av alltför stora rubbningar i den förutvarande valkretsindelningen bestämdes för landsbygdsvalkrets ett maximum av sex. Vid tillämpning av dessa allmänna regler, likasom undantagsbestämmelserna intagna i § 2 landstingsförordningen, kom folkmängden — förutom i de delar av riket (Gottlands län), där enligt mom. 4 i nämnda lagrum ett mindre invånarantal än 3,000 respektive 5,000 bildade underlag för val av varje landstingsman utöver en, — att utgöra i stadsvalkrets minst 6,000 och i landsbygdsvalkrets minst 10,000 samt att i senare fallet icke uppgå till 30,000. För stadssamhällena lagfästes däremot icke någon generell maximisiffra, utan föreskrevs, dels att stad med minst 6,000 invånare alltid skulle bilda egen valkrets, vårföre flera än sex landstingsmän valdes i en förrättning av städer med en folkmängd av 18,000 och däröver, och dels att städer med mindre folkmängd än 6,000 skulle förenas med varandra till valkretsar, därvid åter maximum för valkretsens invånarantal fixerades till blott 12,000.

8 §.

Dessa för städerna gällande föreskrifter inneburo, den förra — enligt vilken Misaförhålianstäder med förberörda minimiantal invånare under inga förhållanden fingo d e n m e d av tillsammans med annan stad bilda valkrets — att stadsvalkrets ofta icke "J^^arnas 1 " kunde komma att utse flera än tre, fyra eller fem landstingsman, allt efterstorlek. som stadens folkmängd understeg 9,000 resp. 12,000 och 15,000, samt den senare — med sitt folkmängdsmaximum 12,000 för valkrets, bestående av två eller flera städer, — att småstäderna praktiskt taget förhindrades att någonsin ingå i valkrets, som ägde välja flera än fyra landstingsman. För landsbygdens del kan erinras, att den av mandatmaximum sex beroende föreskriften, att domsaga med minst 30,000 invånare skulle delas i valkretsar, ofta uteslöt möjlighet att bilda sådan valkrets med rätt att utse flera än tre eller fyra landstingsmän. Nästa lagstiftningsåtgärd till förstoring av valkretsarna omfattade visserligen såväl landsbygd som stad, men åsyftade ernående av större antal mandat vid varje sammanräkningsförrättning endast såvitt angick landsbygdsvalkrets, för vilken enligt den nu förändrade allmänna regeln skulle utses minst fem, högst åtta landstingsmän. Bestämmelsen om stadsvcdkretsarnas förstoring avsäg nämligen uteslutande att i fråga om antalet mandat för varje sådan-krets bibehålla status quo, sedan genom den samtidigt beslutade ändringen även för stad — likasom tidigare för landsbygden — skulle gälla, att varje fullt invånarantal av 5,000 (i stället för 3,000) skulle berättiga till utseende av en landstingsman utöver det mandat, som oavsett folkmängden tillkom varje valkrets. I anslutning härtill undergingo ovan angivna folkmängdssiffror i § 2 ingen annan ändring, än att de, för möjliggörande av nyss omförmälda nya bestämmelses tillämpning, schablonmässigt höjdes. För stad blevo siffrorna 6,000 och 12,000 resp. 10,000 och 20,000, medan för landet siffran 30,000 höjdes till 40,000. Dessa siffror hava därföre i icke mindre grad än de förutvarande medfört svårigheter att vid valkretsindelning tillämpa lagens regelmässiga mandatminimum och att inom gränsen för motsvarande maximum bilda så stora valkretsar som möjligt. De mot lagens syfte i viss mån stridande verkningarna av de nya bestämmelserna blevo till och med i vissa hänseenden kraftigare än förut. Det blev nämligen på grund av den höjda folkmängdssiffra, som stadgades såsom villkor för varje mandat (utöver ett), betydligt svårare än förut att förena småstäder till valkretsar med det fortfarande såsom regel gällande minimiantalet tre landstingsmän. Och för landsbygdens vidkommande blev det ofta vid valkretsindelningen synnerligen vanskligt att nå lagens nya minimum fem landstingsman, vilket i själva verket berodde därpå, att minimum och maximum för antalet mandat kommit att ligga varandra närmare än förut. Ty att utan åsidosättande av lagens övriga föreskrifter om vad vid valkretsindelning skulle iakttagas dela en domsaga med 30,000 invånare så, att varje valkrets fick minst tre mandat, d. v. s. hade minst 10,000 invånare, kunde icke gärna möta några svårigheter. Men att med iakttagande av samma föreskrifter dela en domsaga med 40,000 invånare eller något mera på ett sådant sätt, att vardera valkretsen får minst fem mandat, d. v. s. har minst 20,000 invånare, är givetvis i praktiken oftast omöjligt. Följden av nu anmärkta svårigheter att realisera lagens syftemål i fråga om valkretsarnas storlek har givetvis blivit den, att lagens undantagsbestämmelser, enligt vilka under viss förutsättning valkretsar med mindre folkmängd än 10,000 (stad) resp. 20,000 (landsbygd) få bildas, blivit flera än eljest varit behövligt. Den viktigaste erinringen mot gällande lagstiftning i ämnet är dock den, vilken av samma riksdagsutskott, som år 1918 föreslog dessa bestämmelsers antagande, i viss mån gjordes mot dem i vad angår stadsvalkrets. E n höj-

8 §•

86 ning från tre till fem av minimiantalet mandat jämväl i sådan valkrets hade utskottet emellertid med hänsyn till de med dylik åtgärd förenade praktiska svårigheterna och den knappa tid, som stått till utskottets förfogande, ej kunnat föreslå. Men utskottet förklarade frågan vara värd all uppmärksamhet, och ansåg, att särskilt borde tagas under övervägande, huruvida icke för vinnande av syftemålet mindre städer lämpligen kunde förenas med kringliggande landsbygd i gemensamma valkretsar. Jämväl den år 1920 avlåtna riksdagsskrivelsen om lagändring i syfte, att stad i vissa fall må vid valkretsindelningen kunna förenas med den domsaga, vari eller varintill den är belägen, hade till utgångspunkt önskemålet, att det proportionella valsättets ändamål mera effektivt borde tillgodoses, och i skrivelsen åberopades bland annat det nyss återgivna uttalandet av 1918 års riksdagsutskott. Men medan detta uttalande närmast rörde sig om höjning av minimiantalet landstingsman i stadsvalkrets över huvud taget till samma siffra, som då fastställdes för landsbygden, utmynnade skrivelsen liksom den till grund för densamma liggande motionen i en begäran om ny lagstiftning endast så vitt anginge »stad som icke utgör egen valkrets» och möjligheten att förena sådan med angränsande landsbygd. I motionen uttalades visserligen, att samtidigt kunde tagas under övervägande, huruvida stadsvalkretsarna borde göras lika stora som landsvalkretsarna eller med en minimifolkmängd av 20,000. Men på anförda skäl förklarade motionären sig avstå från att därutinnan avgiva något förslag. Sitt yrkande motiverade han dels därmed, att valkrets, bestående av flera smärre städer, får en mycket spridd form med därav föranledda olägenheter, men dels och framför allt med det förhållandet, att ifrågavarande småstadsvalkretsar bliva alltför små för att den proportionella valmetoden skall kunna komma till sin rätt, i vilket sistberörda hänseende han anförde belysande siffror från närmast föregående valkretsindelning.

omfattningen _ Trots den begränsning, som givits åt riksdagsskrivelsen, hava de sakkunav de sak- niga på grund av det oskiljaktiga sammanhanget mellan frågan om stads uppundSknin 8 a e n d e i landsbygdsvalkrets och den för dylik valkrets gällande allmänna benng ' stämmeisen om minimi- och maximiantal landstingsmän icke kunnat underlåta att taga under övervägande jämväl spörsmålet, huruvida och i vilken omfattning för valkrets, däri stad ingår, bör gälla enahanda bestämmelse. Spörsmålets upptagande står för övrigt i överensstämmelse med det önskemål, för vilket 1918 års riksdagsutskott gav uttryck på sätt förut omförmälts. Vid detta övervägande åter har uppmärksamheten givetvis riktats på de oegentligheter av olika slag med avseende å den nuvarande lagstiftningens maximisiffror, som i det föregående understrukits, och som innebära, att dessa siffror viss mån omöjliggöra ett iakttagande av den allmänna regeln om antalet landstingsmän för varje valkrets. Jämväl frågan om en jämkning i dessa sifferbestämmelser har därföre i detta sammanhang upptagits till behandling. Det till utredning upptagna spörsmålet har alltså nödvändiggjort en rätt avsevärd bearbetning av landstingsförordningens valkretsbestämmelser över huvud taget, Dessa äro sä till vida säregna, att de icke, såsom motsvarande föreskrifter beträffande valkretsar för riksdagsmannaval och fullmäktig val, hava till utgångspunkt ett i sin helhet fixerat antal ledamöter i representantförsamlingen, vilket därefter enligt vissa regler utskiftas på valkretsarna. Alltifrån förordningens tillkomst har det primära för bildande av valkretsar för landstingsmannaval varit, att valkrets oavsett folkmängden utser minst en landstingsman, samt att valkretsarna till sin omfattning och sina gränser göras så lämpliga som möjligt, även om därigenom uppkomma mycket små kretsar. Summan av valkretsarnas antal mandat bestämmer sålunda numerären av ett landstings ledamöter. I allmänhet blir denna numerär större ju mindre val-

8§.

kretsarna göras. Ty ju färre antalet mandat är för var och en av valkretsarna, desto flera av hela landstingsområdets mandat hava tillkommit »oavsett folkmängden». I synnerhet blir detta naturligtvis händelsen, om med stöd av gällande undantagsbestämmelser enmansvalkretsar bildas och dessa icke på långt när hava en folkmängd, motsvarande den, som berättigar till ytterligare ett mandat. Om två landstingsområden hava samma folkmängd, behöver alltså deras landsting likväl icke bestå av samma antal ledamöter. Variationerna i detta antal kunna tvärtom vara rätt avsevärda. Givet är, att dessa variationer kunna betyda, att valkretsindelningen gjorts på ett sådant sätt, att vissa delar av ett landstingsområde, eventuellt vissa politiska eller andra åskådningar inom detsamma, blivit överrepresenterade. Särskilt betänklig är denna möjlighet, då fråga är om landsting, som, enligt numera gällande föreskrifter, har att välja ledamöter i riksdagens första kammare tillsammans med annat landsting eller med stad, som icke deltager i landsting. Det är åtminstone teoretiskt tänkbart, att ett i partihänseende ensidigt sammansatt landsting skulle kunna vid ett val till första kammaren överflygla ett samväljande landsting genom att bilda en mängd enmansvalkretsar av småstäder och av domsagor med minst 40,000 invånare, vilket landstingsförordningen, om också oavsiktligt, synes medgiva. Med hänsyn till vad sålunda anmärkts, vore utan tvivel riktigast, att även för landsting bestämdes, att representanternas antal skall ställas i direkt relation till folkmängden inom det område, för vilket representationen utövar beslutanderätt. En föreskrift, att varje landsting skall bestå av ledamöter till ett antal motsvarande en för varje påbörjat, eventuellt en för varje fullt femtusental av landstingsområdets folkmängd, skulle otvivelaktigt vara det riktigaste. De sakkunniga hava dock funnit betänkligheter tala mot härmed förenad fullständig omarbetning av lagens nuvarande föreskrifter i ämnet och därav följande betydande rubbningar i flertalet kretsindelningar. Frågan härom har därföre så mycket hellre ansetts böra förfalla, som undanröjande av de antydda, redan förefintliga farorna för ett förryckande av resultatet vid val till första kammaren ligger på sidan om de sakkunnigas uppdrag och eventuellt lämpligen bör kunna ske genom kompletterande föreskrifter i riksdagsordningen av samma beskaffenhet som den, vilken där återfinnes i 6 § 7 mom. När förslaget för den skull fasthållit vid den hittillsvarande lagstiftningens utgångspunkter för kretsindelningen, hava emellertid de skäl, som redan med hänsyn till det proportionella valsättets syfte lett till kravet på förstorade landstingsvalkretsar, gjort det angeläget, att undantagen från de allmänna reglerna om minimiantal mandat för valkrets i möjligaste grad begränsas. P å sätt torde framgå av vad nedan anföres skulle föreslagna jämkningar i nu tillämpade bestämmelser därjämte i realiteten komma att medföra den fördelen, att valkretsindelningar, vilka inverka på resultatet av valen till första kammaren, så gott som fullständigt omöjliggöras. Beträffande först spörsmålet om beredande av möjlighet för införlivande skal för och med landsbygdsvalkrets av sådana städer, vilka enligt den nuvarande lagstift- emotsammanningen skola i förening med varandra bilda valkretsar, d. v. s. städer med ^ ' ^ ' * ? mindre än 6,000 invånare, är det obestridligt, att därigenom skulle icke blott o c h s t a d otympliga och söndersplittrade stadsvalkretsar kunna undgås eller åtminstone till antalet högst väsentligt reduceras, utan även det proportionella valsättets ändamål vid valen bättre tillgodoses än för närvarande är händelsen. Huruvida den ena eller den andra utvägen — stads förenande med annan stad eller stads införlivande med landsbygds valkrets — är att föredraga, under förutsättning att i bägge fallen nyss omförmälda fördelar och särskilt den senare av dem i ungefär lika hög grad vinnas, kan icke genom allmängiltiga regler be-

8 §•

88 stämmas. Farhågan att landstingets verksamhet skulle komma att inriktas; huvudsakligen på uppgifter i landsbygdens intresse, och att städerna alltså skulle komma att genom denna verksamhet ekonomiskt missgynnas, har, såsom i annat sammanhang erinrats, visat sig icke hålla streck. Någon ekonomisk motsatsställning mellan ett landstingsområdes städer, å ena, och landsbygd, å andra sidan, kan därföre ytterst sällan göra sig gällande vare sig vid landstingsmannavalen eller i landstinget, och något därav föranlett behov av särskilda representanter för städerna och särskilda för landsbygden föreligger sålunda icke. Med avseende å de skilda lokala intressena inom ett län förhåller det sig tvärtom på det sättet, att dessa mycket oftare äro gemensamma för stad och angränsande landsbygd än för olika städer (eller för skilda delar av landsbygden). Vissa historiska skäl och gemensamma kultursynpunkter kunna visserligen en och annan gång beträffande äldre städer tala mera för deras samgående vid val än för deras åtskiljande och införlivande med landsbygdsvalkrets. Men å andra sidan måste det betecknas såsom alldeles omotiverat, att ett samhälle, emedan det erhållit stadsrättigheter, skall tvingas u r sin gamla valkrets och sammanföras med en annan, äldre eller nybildad stad, med vilken den tidigare saknat alla närmare beröringspunkter. Över huvud taget föreligger det i stort sett lika litet skäl att vid valen skilja sådana nybildade städer, likasom de minsta, äldre städerna, från angränsande landsbygd som att göra detta beträffande köpingar och en del av de större municipalsamhällena. E n synpunkt, som emellanåt framförts till förmån för städernas särgåendevid landstingsmannavalen, har varit, att inom stadssamhällena i allmänhet finnes större tillgång på personer, väl skickade för handhavande av landstingsförvaltningen, och att, därest dessa samhällen välja för sig, större garanti erhålles för sådana personers inväljande i landstinget än för deu händelse, att städerna »uppslukas» av landsbygden. Från annat håll göres gällande, att genom dylik förening av stad och landsbygd städernas väljare, som i regel äro bättre organiserade, hava bättre tillgång på lämpliga kandidater och även av andra anledningar hava större möjlighet att under valförberedelserna framföra sina lokalpersonliga synpunkter, komma att i större omfattning än eljest utverka representanter u r sin krets. Om också dessa synpunkter kunna hava något berättigande, synes avgörande betydelse icke kunna fästas vid dem. När några sakliga intressemotsättningar mellan stad och landsbygd icke finnas, lärer man få förutsätta, att de olika väljargrupperna såväl i stad som på landet förr eller senare finna det för sig angeläget att söka föra fram de inom respektive grupper för sin uppgift bäst kvalificerade personerna, vare sig dessa hava sin verksamhet i stad eller på landsbygden. Att giva bestämmelsen om stads eventuella införlivande med landsbygdsvalkrets ett sådant innehåll, att — såsom riksdagsskrivelsen torde avse — dylikt införlivande skall ske endast för den händelse, att stad icke kan förenas med annan stad, eller att valkrets, bestående av till läget mycket spridda städer, skulle erhållas, har på ovan anförda skäl icke synts berättigat. Från principiell synpunkt riktigast och praktiskt sett lämpligast torde vara, att, lagen icke generellt giver företräde åt någondera av de två valkretstyperna, utan lämnar vederbörande förslagsgivande myndighet, länsstyrelsen, och det beslutande landstinget öppet att från fall till fall välja den typ, som med hänsyn till föreliggande förhållanden befinnes vara den bästa. Man behöver näppeligen räkna med att vare sig landsbygdsrepresentanterna eller stadsrepresentanterna i landstinget äro särskilt benägna att, trots sakliga skäl mot stads och landsbygds förening till gemensam valkrets, lämna företräde åt en dylik anordning. Vid formuleringen av lagtexten hava de sakkunniga därföre låtit de båda valkretstyperna bliva likvärdiga i stället för att beteckna den blan-

8 §.

dade stads- och landsbygdsvalkretsen såsom endast sekundär och uppställa för densammas användande något i tillämpningen mer eller mindre tänjbart villkor. Förhöjt Givet är, att för dylik blandad valkrets icke bör meddelas bestämmelse om mindre minimiantal mandat än för en ren landsbygdsvalkrets. Även med av- mandatminini n ni för seende å städer skulle man alltså, när de ingå i en valkrets av det förra stadsvalkrets slaget, hava att räkna med det hittills endast för valkrets av det senare slaget över huvud taget. gällande minimum, fem landstingsmän. Till besvarande har då uppställt sig frågan, huruvida icke steget med ens bör tagas fullt ut, så att även för rena stadsvalkretsar föreskrivas enahanda regler. Detta skulle innebära, att stad med folkmängd mellan 10,000 och 20,000 jämnställes med städer med mindre folkmängd,' d. v. s. skall bilda valkrets tillsammans med annan stad eller med angränsande landsbygd, samt att endast stad med minst 20,000 invånare kan eller skall bilda egen valkrets. Om den därmed förbundna förnämsta fördelen — ett bättre tillgodoseende av det proportionella valsystemets ändamål — har redan erinrats. Vidare skulle därigenom vinnas, dels att i enstaka fall med stad, som för närvarande bildar egen valkrets, skulle kunna förenas mindre stad, som icke lämpligen kan införlivas med landsbygdsvalkrets, och dels att nya valkretsindelningar icke med nödvändighet måste ske, allt eftersom sådan mindre stad når ett invånarantal av 10,000. E n strävan i nu angiven riktning torde under alla förhållanden komma att göra sig gällande och i längden icke kunna avvisas, så vida det proportionella valsystemet skall upprätthållas. Det har för den skull synts riktigast, att den allmänna regeln om minst fem landstingsman för varje valkrets göres tillämplig på landstingsvalkretsar över huvud taget, och att ändringen helst bör genomföras samtidigt därmed, att rätt betydande rubbningar i valkretsindelningen i allt fall måste ske för småstäders införlivande med landsbygdsvalkretsar, allt under förutsättning att detta låter sig göra utan en fullständig sönderbrytning av nu bestående valkretsar inom landsbygdsområdena. Att denna förutsättning förefinnes kommer att senare påvisas. Måhända skulle ur ovan berörd synpunkt vara att föredraga en bestämmelse, enligt vilken liven städer med en * folkmängd av 20,000 och däröver skulle kunna med annan del av landstingsområdet förenas till valkrets med högst det lagstadgade antalet landstingsmän. Därigenom undginges jämkningar i kretsindelningeii föranledda enbart därav, att stads invånarantal ökas till 20,000 eller däröver. Men att av denna anledning tvinga in i ny valkrets stad, som redan är tillräckligt stor för att ensam för sig välja minst fem landstingsmän, torde icke vara tillräckligt motiverat. De sakkunniga hava därför stannat vid den meningen, att sådan stad likasom hittills bör bilda egen valkrets. Mot invändningen att svårigheter och ölägenheter ofta skulle uppkomma vid följande av regeln, att minimiantalet mandat i stadsvalkrets skall vara fem, må erinras, att den härutiiman föreslagna undantagsbestämmelsen ju alltid kan tilllämpas. Bland annat lärer det vara skälig anledning, att vid den genomgående revidering av valkretsindelningen, som måste bliva en följd av de föreslagna lagändringarna, städer, vilkas invånarantal icke nått men ligger nära 20,000 och därföre kan antagas inom kort nå denna siffra, bibehållas såsom självständiga valkretsar för att undvika nya rubbningar ett eller annat år senare.

En annan given följd av föreskrift om gemensamma valkretsar för land och stad måste bliva, att vid landsbygdens uppdelning icke vidare kan gälla, att domsaga, som icke når viss folkmängdssiffra, skall utgöra självständig valkrets. Ty därigenom skulle icke sällan bildande av sådana blandade stads-och landsvalkretsar omöjliggöras. Även om domsagan såsom ovillkorlig utgångspunkt

Domsaga

8 §•

90 för valkretsindelningen bibehölles endast i sä måtto, att vid delningen tingslag eller landskommuner från olika domsagor icke finge med varandra sammanföras^ måste detta emellanåt bliva hinderligt icke blott för denna nya föreskrifts tillämpning, utan för åstadkommande över huvud taget av de i allo mest praktiska kretskombinationerna. Icke heller framstår domsagan numera i nämnvärd grad för landsbygdens befolkning såsom en sammanhållande geografisk enhet. Endast om kommunen kan detta med säkerhet sägas vara händelsen. Och pä grund av samfärdsmedlens beskaffenhet och andra särskilda omständigheter är samhörighetskänslan mellan tvä till varandra gränsande kommuner mom olika domsagor ofta större än mellan två kommuner inom endera av domsagorna. Att alldeles förhindra de förra kommunernas sammanförande vid indelningen i valkretsar, men anse de senares sammanförande såsom självfallet måste betecknas såsom oegentligt. Särskilt olämplig är bestämmelsen, dä domsagas gräns icke sammanfaller med kommungräns, utan skär kommun i två delar, belägna inom var sin av •ett landstingsområdes domsagor. Det har hittills på grund av denna bestämmelse icke varit lagligt att låta de två kommundelarna ingå i samma valkrets, ehuru dylik valkretsindelning någon gång torde hava beslutats, och, då besvär däröver icke anförts, fått träda i tillämpning. Då sådant beslut av ett landsting fattats under erinran, att befolkningen inom sålunda sönderdelad kommun hade ojämförligt större gemenskap i intressen och åskådningssätt än respektive kommundel med den domsaga, till vilken densamma i judiciellt hänseende hörde, har beslutet blivit av Kungl. Maj:t upphävt. (Jfr Begeringsrättens årsbok Bef. nr 92 år 1917). Under sådana omständigheter hava de sakkunniga funnit sig böra förorda, icke blott att ur lagen utgår bestämmelsen, att landsbygden och städerna var för sig skola indelas i valkretsar, vilken ändring är en oundviklig följd av blandade lands- och stadsvalkretsar, utan därjämte att domsagan upphör att vara ovillkorlig utgångspunkt vid delningen. Endast så till vida har den judiciella indelningen enligt förslaget tillmätts fortfarande inflytande vid valkretsarnas bildande, att, så vitt landsbygden angår, gränserna skola i första hand följa domsagan, tingslaget eller häradet. Men tingslag eller härad från olika domsagor kunna enligt detsamma sammanföras; och låter det sig icke lämpligen göra att vid indelningen följa dessa gränser, sker indelningen efter kommuner, därvid jämväl kommuner från olika domsagor kunna med varandra förenas. Stadgandet att delar av samma domsaga, vilka höra till olika landstingsområden, var för sig skola bilda en valkrets, bliver härigenom överflödigt och har alltså uteslutits. Därvid har även med hänsyn till det proportionella valsystemet vunnits en fördel, emedan föreskriften var ägnad att framtvinga valkretsar med mindre än det regelmässiga antalet landstingsmän, vilket bestyrkes av det fall, då den för närvarande är tillämplig.

undantag Genom nu omförmälda förändringar bliva bestämmelserna om valkretsindelfrån regeln ningen betydligt enklare och i tillämpningen smidigare än förut. Med den större I t röl °min imum " * ? l s e f r i ^ e t i I r a g a o m kretsarnas gränser, som härigenom vinnes, uppstår im - otvivelaktigt större möjlighet till s. k. valgeometriska spekulationer, d. v. s. försök att med ledning av tidigare valresultat och röstsiffror skapa en kretsindelning, varigenom det egna partiets röstsiffror bliva i mesta möjliga grad och motståndarnas så litet som möjligt effektiva. Erfarenheten torde visserligen hava visat, att benägenhet till dylika spekulationer hittills ytterst sällan tagit sig uttryck. Förklaringen till detta förhållande är uppenbarligen bland annat, att det är synnerligen vanskligt att av dessa siffror draga någorlunda säkra slutsatser för framtiden. Vad den föreslagna lagstiftningen beträffar

8 §.

må för övrigt erinras, att genom fastställande av högre mandatminimum och underlättande av större valkretsars bildande partiernas röstöverskott och följaktligen frestelsen till »valgeometriska» valkretsindelningar bliva allt mindre. En avgjord fördel av denna större rörelsefrihet — denna ökade möjlighet vid kretsindelningen att på olika sätt gruppera kommunerna — är emellertid, att den i sin ordning medgiver större bundenhet vid de generella bestämmelserna om valkretsarnas storlek, d. v. s. icke så ofta, om ens någonsin, nödvändiggör undantag från dem. Såsom redan tidigare antytts har det härigenom varit möjligt att förorda mycket mindre vittgående undantagsföreskrifter än hittills tillämpade samt att såmedelst upprätthålla kravet på ett flertal mandat inom varje valkrets och samtidigt, trots den mindre begränsade grupperingsfriheten, förhindra missbruk av den beskaffenhet, varom ovan förmälts. Med kvalificerad majoritet är det för närvarande oftast möjligt för ett landsting att, då domsagas folkmängd uppgår till 40,000, eller då fråga är om stad med mindre antal invånare än 10,000, bilda valkrets med mindre antal landstingsman än för landsbygd fem och för stad tre. Enligt förslaget får icke någonsin ett mindre antal än tre förekomma. Och för landsbygden skulle det i fall, då valkrets med mindre än fem landstingsman bildas, vara obligatoriskt att vid kretsindelningen följa gränserna för domsaga, tingslag eller härad. Bägge dessa inskränkningar låta sig utan svårighet genomföra, vilket är en naturlig följd av de inånga vid tillämpning av den allmänna minimiregeln förefintliga möjligheterna att gruppera kommunerna efter sig företeende omständigheter och bestyrkes av det nedan intagna kretsindelningsförslaget. De förhållanden, som enligt landstingsförordningen berättiga till undantag från minimibestämmelserna, angivas vara för landsbygdens vidkommande, att »synnerliga skäl därtill äro», och för städerna, att förening av städer till valkrets av eljest föreskriven storlek icke kan ske eller skulle »medföra synnerlig olägenhet». Även om realskäl föranlett denna skiljaktighet i formuleringen, vilket synes tvivelaktigt, förefinnes däremot icke anledning att på olika sätt formulera förutsättningarna för rätt att göra undantag enligt lagförslaget. Såsom för såväl stad som landsbygd gemensamt villkor har därföre angivits omöjlighet att tillämpa de allmänna reglerna eller synnerlig olägenhet av deras tillämpning. Genom upphörande av valkretsarnas obligatoriska anpassning efter domHögre sagorna avlägsnas till väsentlig del i det föregående påpekade svårigheter i m a ™ ^ t " f ö r vissa fall att på landsbygden erhålla kretsar med minst fem landstingsman, valkrets. vartill orsaken angivits vara den omständigheten, att minimum och maximum — respektive 5 och 8 — genom 1918 års lagändringar kommo att ligga för nära varandra. Sedan genom 1922 års lagstiftning införts en sammanräkningsmetod vid landstingsmannavalen, vilken oberoende av mandatens mångtalighet garanterar ett med det proportionella valsättets syfte överensstämmande resultat, följer så till vida icke någon olägenhet av ett ytterligare i betydlig grad höjt maximum. Kretsarna få emellertid icke göras så omfattande, att det blir alltför svårt för röster från valkretsens skilda delar att vid valförberedelserna göra sig hörda. Ehuru en återgång till den tidigare proportionen mellan minimum och maximum (minst tre, högst sex) skulle motivera en maximisiffra av tio, hava de sakkunniga för den skull icke velat förorda högre maximum än nio, motsvarande en folkmängdssiffra av 45,000, vilket ansetts för sitt ändamål tillfyllest. Att denna ökning av det medgivna mandatantalet sålunda föreslagits har skett icke blott för att avhjälpa ovan omförmälda missförhållande, utan även för att underlätta stads anslutning till landsbygdsvalkrets utan rubbning av valkretsindelningen i övrigt. Om nämligen nu bestående valkrets på lands-

8§.

92 bygden har ett invånarantal, som närmar sig 40,000, och mindre stads anslutning till valkretsen önskas, men den utökade valkretsens folkmängd såmedelst komme att uppgå till minst sagda siffra, skulle med oförändrat maximum jämkning även av annan eller andra valkretsar nödvändiggöras. Genom detsammas förändring påkallas dylik jämkning av annan valkrets endast för det fall, att genom anslutningen den utökade valkretsens folkmängd kommer att uppgå till minst 45,000. Med andra ord, stads anslutning till förefintlig landsbygdsvalkrets kan utan rubbning i övrigt av landsbygdens kretsindelning undantagslöst ske, om stadens invånarantal icke överstiger 5,000, och kan ibland verkställas utan sådan rubbning, om invånarantalet ligger mellan siffrorna 5,000 och 10,000. Då med den nya maximisiffran, 45,000, icke såsom med den nuvarande, 40,000, skulle förbindas föreskrift, att domsaga med mindre folkmängd alltid skall bilda egen valkrets, är det dessutom tydligt, att siffrans höjning icke heller på det sättet nödvändiggör rubbning av bestående kretsindelning, att landsbygdsvalkretsar inom en och samma domsaga, som har en folkmängd mellan 40,000 och 45,000, måste sammanföras till en enda krets. I föreskriften om mandatmaximum göres enligt förslaget endast det undantaget, att stad, som icke skall till valkrets förenas med annan stad eller angränsande landsbygd, bildar en valkrets, även om folkmängden uppgår till 45,000 och följaktligen flera än nio landstingsman skola för densamma utses. Undantaget har sin direkta motsvarighet i gällande föreskrift att stad, vars folkmängd utgör minst 10,000, bildar egen valkrets. Visserligen kan det tänkas, att därest de av de sakkunniga föreslagna nya bestämmelserna om stads utträde ur landsting bliva, lag, städer med mera än 45,000 invånare komma att välja landstingsman. Då, såsom nyss erinrats, numera lagstadgad sammanräkningsmetod undanröjt de väsentligaste olägenheterna av val genom en och samma förrättning av ett mycket stort antal landstingsmän, samt de skäl, vilka tala för en begränsning av övriga valkretsars omfång, icke gälla stad, som bildar egen valkrets, har den möjliga framtida förekomsten av städer, som deltaga i landsting, ehuru de hava en folkmängd betydligt överstigande 45,000, icke synts påkalla föreskrift om deras uppdelning i valkretsar.

övriga smärre Jämte de ändringar i hittillsvarande föreskrifter om valkretsindelning, för ändringar, vilka redogörelse ovan lämnats, hava smärre jämkningar i deras ordalydelse föreslagits. Sålunda har en tydligare ordalydelse givits det nuvarande stadgandet, att valkrets på landsbygden skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje, vilket stadgande någon gång blivit vid upprättande av förslag till indelning missförstått och tolkats, som om detsamma icke vore ovillkorligt, utan gällde till efterrättelse, då delning kunde ske efter tingslag eller härad, men »eljest» icke. Den nya ordalydelsen lämnar icke rum för en sådan feltolkning. För övriga redaktionella ändringar torde motivering vara överflödig. Förslag Såsom i det föregående framhållits har förutsättningen för en del av de till samtliga ändringar som föreslagits varit, att de nya bestämmelsernas tillämpning icke omSdensupp- m e d f ö . r a e n fullständig sönderjnytning av de nuvarande landsbygdskretsarna. delning i val- ^ ö r vinnande av klarhet härutinnan och framför allt i syfte att åskådliggöra, kretsar enligt i vilken omfattning med dessa ändringar skulle ernås en från olika synpunkde ifrågasatta ter lämpligare kretsindelning, har för samtliga landstingsområden utarbetats "meteeräT" n e d a n m t a g n a förslag till valkretsindelning i enlighet med de till antagande ifrågasatta bestämmelserna. Därvid hava i regel för varje landstingsområde upptagits två alternativ, av vilka det första inriktats på städernas sammanförande med angränsande landsbygd och det senare mera allmänt sammanfört städerna med varandra. I bägge fallen har, såvitt ske kunnat, med av-

93 seende å landsbygden den nuvarande kretsindelningen bibehållits. Där delning av domsaga i två valkretsar på senaste tiden företagits, emedan densammas folkmängd stigit över 40,000, har dock sådan domsaga upptagits såsom en valkrets, ifall densamma ännu icke nått det nu föreslagna folkmängdsmaximum — 44,999 — och den förutvarande delningen icke skett efter tingslag eller härad. Givet är, att andra möjligheter än de föreslagna med tillämpning delvis av vartdera alternativet mycket väl kunna tänkas, samt att bristande kännedom om de lokala förhållandena kan hava orsakat, att förslaget på en eller annan punkt upptager någon olämplig kretskombination. Men i huvudsak lärer någotdera av de båda alternativen även vid beaktande av speciella, lokal synpunkter vara acceptabelt. Av" förslaget framgår, att valkretsar med mindre antal landstingsmän än fem skulle förekomma enligt alternativ I i allenast fyra fall — i samtliga fall dock icke mindre än fyra landstingsman — samt enligt alternativ Hi tolv fall, — därav i åtta fall fyra landstingsman och i fyra fall tre landstingsmän — varjämte i de fall, då två olika alternativ icke uppgjorts, förekomma ytterligare två valkretsar med fyra mandat vardera, därvid dock den ena valkretsens folkmängdssiffra med endast 4 understiger den, som skulle berättiga till 5 mandat. Enligt den valkretsindelning, som tillämpats vid de senast förrättade valen, förekomma däremot icke mindre än femtioen valkretsar med färre mandat än fem, därav aderton valkretsar med fyra, tjugusex med tre och sex med två landstingsman samt en valkrets med en landstingsman. Endast tio av de femtiosex stadsvalkretsarna valde minst fem landstingsmän. Därjämte är att märka, att enligt det nu uppgjorda förslaget flera av de stadsvalkretsar, som skulle välja endast fyra landstingsman, hava upptagits såsom självständiga valkretsar, emedan deras folkmängd ligger nära siffran 20,000 och därför kan antagas uppnå denna siffra och berättiga till fem mandat, innan revidering av valkretsindelningen enligt de nya föreskrifterna skulle komma i fråga, eller kort tid därefter. Att någon nämnvärd sönderbrytning av kretsindelningen på landsbygden icke behöver ifrågakomma, framgår därav, att endast i tre fall enligt alternativ I den nya kretsindelningen skulle komina att medföra av stads eller städers anslutning till landsbygdsvalkrets föranledda förändringar utanför den domsaga, av vilken sådan valkrets utgör del. I två av dessa fall hava verkningarna inskränkt sig därtill, att av två domsagor jämte stad eller städer bildats tre valkretsar, därvid härad från olika domsagor sammanförts. I det tredje fallet har valkrets, som för närvarande omfattar hel domsaga, delats på så sätt, att av dennas ena tingslag jämte stad bildats en krets och den ifrågavarande domsagans andra tingslag sammanförts med den till samma landstingsområde hörande delen (härad) av domsaga, som är delad på två landstingsområden. I ett fåtal fall skulle stads anslutning till landsbygdsvalkrets medföra, att densamma icke såsom eljest kan bibehållas, utan måste delas på två valkretsar, därav den ena omfattande ifrågavarande stad. Endast i ett av dessa fall ifrågasattes, för erhållande i bägge kretsarna av fem mandat, uppdelning annorledes än efter tingslag. Det bör till sist bemärkas, att, frånsett nyss omförmälda fall, de båda alternativen frångå härads- eller tingslagsgränserna endast, då detta skett redan enligt gällande kretsindelning. Genom att, såsom lagförslaget medgiver, i vidsträcktare mån frångå dessa gränser är det givetvis möjligt att nedbringa det antal fall, då färre än fem mandat skulle komina att belöpa på valkrets, likasom sannolikt även att undkomma de tre undantagsfall, då härad från olika domsagor skulle ingå i en och samma valkrets.

8 8.

F ö r s l a g till valkretsindelning, grundat på folkmängdssiffror vid i n g å n g e n a v år 1 9 2 2 . ) Valkretsarnas omfattnim

! Folkmängd

Antal mandat

34 429

7 Anmärkningar

Stockholms län. A l t e r n a t i v I. 1. Norra Boslags domsaga inklusive Östhammars och Öregrunds städer 2. Mellersta Boslags^donisaga och Norrtälje sta(U 3. Västra domsagan och Sigtuna stad 4. Täby, Danderyds, Solna och Östra Byds socknar, Stocksunds köping samt Djursholms stad ö. Äkers skeppslag, Värmdö skeppslag, Lidingö köping och Vaxholms stad 6. Sollentuna och Färentuna domsaga 7. Sotholms härad och tingslag, Nacka socken samt Saltsjö badens köping 8. Öknebo härad, Grödinge, Botkyrka, Salems och Hud dinge socknar samt Söder tälje stad Summa mandat enl. alt. I Alternativ II. 1. Norra Boslags domsaga utom Östhammars och Öregrunds städer 2. Mellersta Boslags domsaga 3. Västra domsagan 4. Täby, Danderyds, Solna och Östra Byds socknar samt Stocksunds köping. x

27 642

Städer tillagda, Stad tillagd.

22 979

35 442

»

»

30 238

»

»

31234 Oförändrad.

27 548

37 673

Stad tillä o-d.

32 270 22 714 22 252

Oförändrad.

30 550

) Vid de till jämförelse meddelade uppgifterna angående nuvarande kretsindelning bör observeras, att antalet majidat i de olika kretsarna i regel icke grunda sig p å folkmängdssiffror för senare tidpunkt än ingången av år 1921, varigenom förslaget med avseende å antalet m a n d a t i ett p a r kretsar kommit att skilja sig från nu rådande förhållanden, e h u r u kretsarna i fråga föreslås till omfattningen oförändrade.

95 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

5. Ä k e r s skeppslag, V ä r m d ö s k e p p s l a g och L i d i n g ö köping 6. = a l t . 1:6 7. ==alt. 1:7 8. Ö k n e b o härad, Grödinge, B o t k y r k a , S a l e m s och H u d dinge s o c k n a r 9. Södertälje, V a x h o l m s , Norrtälje, S i g t u n a , D j u r s h o l m s , Ö s t h a m m a r s och Ö r e g r u n d s städer Summa

mandat

Nu varande

enl. alt.

Antal mandat

26 344 31234 27 548

Anmärkningar

Oförändrad.

22 827

31446 Il

OO

Förut Södertälje en valkrets och övriga städer tillsammans en valkrets.

kretsindelning.

2 kretsar med 7 m a n d a t 3

»

3 » 1 krets 1 »

»

»

» 5 » 4 » 3

» » »

Summa 54 mandat.

Uppsala län. i. S ö d r a d o m s a g a n och E n k ö pings stad -. 2. M e l l e r s t a d o m s a g a n 3. N o r u n d a h ä r a d och Ö l a n d s härad 4. Ö r b y h u s h ä r a d 5. U p p s a l a stad Summa Nuvarande

27 447 27 049

Stad tillagd. Oförändrad.

27 435 27 331 29 081

mandat

kretsindelning.

4 kretsar med 6 m a n d a t 1 krets » 5 » 1 » » 2 »

(Något alternativ med särskiljande även av Enköpings stad från landsbygden kan ej uppgöras.)

Summa 81 mandat.

Södermanlands län. A l t e r n a t i v I. 1. J ö n å k e r s h ä r a d och Nyköpings stad 2. B ö n ö h ä r a d , H ö l e b o h ä r a d , D a g a h ä r a d och t i n g s l a g samt Trosa stad

32117 28 593

Stad tillagd.

8 8.

8 8.

96 Valkretsarnas omfattning

i 3. Västra Vingåkers, Östra Vingåkers, Stora Malms, Österåkers, Julita, Flöda och och Sköldinge socknar samt Katrineholms stad 4. Villättinge härad och tingslag, Blacksta, Lerbo, Vadsbro, Bettna, Husby-Oppunda och Vrena socknar ... 5. Äkers och Selebo härads tingslag samt Strängnäs och Mariefreds städer 6. Väster- och Österrekarne härads tingslag samt Torshälla stad 7. Eskilstuna stad Summa mandat enl, alt. I Alternativ II. 1. Jönåkers härad 2. Bönö härad, Hölebo härad samt Daga härad och tingslag 3. Västra Vingåkers, ÖstraVingåkers, Stora Malms, Österåkers, Julita, Flöda och Sköldinge socknar 4. = a l t . 1:4 5. Livgedingets domsaga

6. = alt. 1:7 7. Nyköpings, Strängnäs, Torshälla, Mariefreds, Trosa och Katrineholms städer Summa mandat enl. alt. II

Folkmängd

Antal mandat

33 764

i

Stad tillagd.

21 259

5 Oförändrad.

24 021 30 168

1 Nuvarande valkrets, omfattande V Livgedingets domsaga, delad på ( två kretsar vid sammanförande, j av städer och landsbygd. Oförändrad.

7 Anmärkningar

42 1 20 398

5 Oförändrad.

27 667

»

26 007 21259 37 999 30 168

6 5 8 7

» » » »

28 265

(i 43

Förut Nyköping en valkrets och övriga städer tillsammans en valkrets.

25 760

6 Oförändrad.

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 8 mandat 7

»

2 kretsar » 6 2 » » 5 1 krets » 4 1 » » 3

»

»

» » » »

Summa 44 mandat.

Östergötlands län. Alternativ I. 1. Kinda och Ydre domsaga...

97 Valkretsarnas omfattning

2. Vifolka, Valkebo och Gullbergs domsaga inklusive; Mjölby stad 3. Åkerbo, Bankekinds och; Hanekinds domsaga 4. Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga samt Söderköpings stad 5. Finspånga lans härads domsaga 6. Björkekinds ni. fl. härads domsaga 7. Lysings och Göstrings domsaga samt Skänninge stad.. 8. Aska, Dals och Bobergs domsaga samt Motala och Vadstena städer 9. Linköpings stad Summa mandat enl. alt. I Alternativ II. 1. —alt, 1:1 2. Vifolka,Valkebo o.Gullbergs domsaga utom Mjölby stad 3 —alt I- 3 4. Hammarkinds, Stegeborgs och Skärkinds domsaga ... 5 —alt 1-5 " 6 — a l t T-6 7. Lysings och Göstrings domsa^ 8. Aska, Dals och Bobergs domsa°"a 9 — a l t I- 9 10. Motala, Vadstena, Söderköpings, Skänninge och Mj ölby städer Summa mandat enl. alt. II

Antal Folkmängd mandat

Anmärkningar

27 254

6 Stad tillagd.

23 088

5 Oförändrad.

25 815

6 Stad tillagd.

26 831

6 Oförändrad.

»

26 8(54

6 Stad tillagd.

37 109 27 243

8 6

Städer tillagda. Oförändrad.

|

w

25 760

(>

Oförändrad.

21 257 23 088

5 5

» »

23 220 26 831 29 199

5 6 6

» » »

25 071

C)

»

28 347 27 243

6 6

» »

»

Öi)

Nu varande h 'etsindeln ing = alternativ II. Jönköpings län. Alternativ I. 1. Tveta härad, Mo härad samt Huskvarna och Niissjö stä43 287 17(01 2 2

1 Tveta, Vista och Mo domsagas landsbygd samt Norra och Södra Vedbo domsagas landsbygd,

98 Valkretsarnas omfattning

N o r r a V e d b o tingslag inklusive T r a n å s stad, V i s t a här a d och G r ä n n a s t a d Södra V e d b o h ä r a d och tingslag s a m t E k s j ö stad .. Ö s t r a h ä r a d s d o m s a g a inklusive V e t l a n d a s t a d V ä s t r a h ä r a d s d o m s a g a .. Östbo tingslag inklusive V ä r n a m o stad V ä s t b o h ä r a d och tingslagJ ö n k ö p i n g s stad Summa

mandat

enl. alt.

ui olkmangd n •• j

Antal , ,

°

mandat

Anmärkningar

förut var sin valkrets, uppdelad pa tre kretsar vid sammanförande av städer och lands bygd.

29 088 21 290 23 65S 26 850

Stad tillagd. Oförändrad.

24 781 31 064 29 524

Stad tillagd. Oförändrad.

33 771

Oförändrad.

29 842 23 658 26 S50 24 781 31 064 29 524

Stad tillagd. Oförändrad. Stad tillagd. Oförändrad.

I

A l t e r n a t i v II. 1. Tveta, V i s t a och M o d o m saga u t o m H u s k v a r n a och N ässj ö s t ä d e r 2. N o r r a och S ö d r a V e d b o d o m s a g a u t o m T r a n å s stad 3. = a l t . 1:4 4. = a l t . 1:5 5. = a l t . I : 6 6. = a l t . 1:7 7. = a l t . 1:8 8. H u s k v a r n a , Nässjö, G r ä n n a , E k s j ö och T r a n å s s t ä d e r ... Summa

mandat

enl. (dt.

30 052

Huskvarna, Nässjö och Gränna förut tillsammans en valkrets; Eksjö och Tranås förut tillsammans med Värnamo och Vetlanda en valkrets.

II

Nu varan de kretsindeln ing. 2 kretsar med 7 m a n d a t 3 » » 6 » 2 » » 5 » 2 » » 4 » Summa 50 mandat. Kronobergs län. 1. K o n g a h ä r a d och tingslag s a m t Växjö s t a d 2. U p p v i d i n g e h ä r a d och tingslag 3. M e l l e r s t a V ä r e n d s d o m s a g a 4. V ä s t r a V ä r e n d s d o m s a g a ... 5. S u n n e r b o domsaga Summa mandat enl. alt. I

40 854

26 030 24 001 28 703 39 383

Stad tillagd. Oförändrad.

(Något alternativ med staden skild från landsbygden kan ej uppgöras.

99 Folkmängd

Valkretsarnas omfattning

Antal mandat

Anmärkningar

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 8 m a n d a t 1 » » 7 » 2 kretsar » 6 » 1 krets » 5 » 1 » » 2 » Summa 34 mandat.

Kalmar läns norra landstingsområde. A l t e r n a t i v I. 1. N o r r a T j u s t s h ä r a d , Odensvi socken och G a m l e b y socken inklusive G a m l e b y köping.. 2. L o c k n e v i , B l a c k s t a d s , Hall i n g e b e r g s , Törnsfalls, Gladhammars, V ä s t e r u m s och Hjorteds socknar samt Västerviks stad 3. Sevede och T u n a l ä n s dom• saga, A s p e l a n d s h ä r a d s a m t Vimmerby stad Summa

mandat

enl. alt. I

Nuvarande valkrets, omfattande Tjnsts domsaga, uppdelad på två kretsar vid sammanförande av stad och landsbygd.

23 079

26 703

43 622

_9_

—

20 Förut tre valkretsar, en omfattande domsagan, en häradet och en staden.

A l t e r n a t i v II. 1. T j u s t s d o m s a g a 2. S e v e d e och T u n a l ä n s dom-i saga s a m t A s p e l a n d s härad; 3. V ä s t e r v i k s och V i m m e r b y städer Summa

mandat

enl. alt.

37 906

Oförändrad.

40 603

Domsagan och häradet förut var för sig en valkrets. Vardera staden förut en valkrets.

14 895

20 II

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 8 m a n d a t 1.. » » 6 » 2 kretsar » 3 » 1 krets » 1 » Summa 21 mandat. Kalmar läns södra landstingsområde. A l t e r n a t i v I. S t r a n d a h ä r a d och t i n g s l a g samt Oskarshamns stad N o r r a M ö r e h ä r a d och tingslag samt Handböfds härad

23 556 2^ 688

Förut Norra Möre och Stranda domsaga en valkrets, Handbörds härad en valkrets och Oskarshamn tillsammans med Borg holm en valkrets.

8§

100 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal | mandat

Anmärkningar

3. Södra Möre domsaga

40 726

4. Ölands domsaga inklusive Borgholms stad 5. Kalmar stad Summa mandat enl. alt. I

Domsagan förut delad efter kom muner på två valkretsar.

28 269 17 194

Stad tillagd. Oförändrad. 30

Alternativ II. 1. Norra Möre och Stranda domsaga samt Handbörds härad

43 079

2. = alt. I: 3

40 726

Jfr anmärkning ovan vid alt. I: 1 och 2. Domsagan förut delad efter kommuner på två valkretsar.

26 972

Oförändrad.

27 656

Förut Kalmar en valkrets, Oskarshamn och Borgholm tillsammans en valkrets.

3. Ölands domsaga utom Borgholms stad 4. Kalmar, Oskarshamns och Borgholms städer Summa mandat enl. alt. II

30 Nuvarande kretsindelning. 2 kretsar med 6 mandat 2 » » 5 » 2 » » 4 » 1 krets » 3 » Summa 33 mandat. Gottlands län. 1. Norra domsagan 2. Södra domsagan 3. Visby stad Summa mandat

23 779 22 872 9 584

Oförändrad. 20

Nuva i -ande h -ets indel n ing = den föreslagna.

Blekinge län. Alternativ I. 1. Östra härads domsaga 2. Medelstads härads domsaga och Bonneby stad 3. Bräkne härads domsaga och Karlshamns stad

25 052

6 Oförändrad.

35 913

8 Stad tillagd.

30 586

101 V a lkr e t s arn as omfattning

4. Listers härads domsaga och Sölvesborgs stad 5. Karlskrona stad Summa mandat enl. alt. 1 Alternativ II. 1. = alt. 1:1 2. Medelstads härads domsaga 3. Bräkne härads domsaga 4. Listers härads domsaga

5. = alt. I: 5 6. Konneby, Karlshamns och Sölvesborgs städer Summa mandat enl. alt. Il

Antal Folkmängd mandat

Anmärkningar

Stad tillagd. Oförändrad.

28 959 27 897 33 25 052 32 490 23 035 25 130 27 897

Oförändrad.

14 803 33

Nuvarande kretsindelning = alternativ II. Kristianstads län. Alternativ I. 1. Ingelstads och Järrestads domsaga samt Simrishamns stad 2. (lärds och Albo domsaga ... 3. Villands domsaga och Kristianstads stad 4. Östra Göinge domsaga 5. Västra Göinge domsaga inklusive o Hässleholms stad ... 6. ^Norra Åsbo domsaga 7. Södra Äsbo och Bjäre domsaga samt Ängelholms stad Summa mandat enl. alt. I Alternativ II. Ingelstads och Järrestads domsaga 2. == alt. 1:2 3. Villands domsaga 4. ==alt. 1:4 5. = alt. I: 5 6. = a l t . 1:6 7. = alt. 1:7 8. Kristianstads och Simrishamns städer Summa mandat enl. alt. II

37 559 34 429

Stad tillagd. Oförändrad.

37 613 28 717

Stad tillagd. Oförändrad.

39 399 28 990

Stad tillagd. Oförändrad.

36 072

Stad tillagd. 51

35 187 34 429 24 551 28 717 39 399 28 990 36 072

Oförändrad.

15 434 52

Stad tillagd. Oförändrad. Stad tillagd. (Förut Kristianstad egen valkrets; j Simrishamn tillsammans med Ängelholm och Hässleholm en valkrets.

102 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal manda

21 379

27 144 21 184 22 062

5 5

22 282

25 029

23 307

5 Nuvarande valkrets, omfattande Vemmenhögs, Ljunits och Herre> stads domsaga, delad på två kretsar vid sammanförande av stad och landsbygd. Oförändrad.

32 363

7 Stad tillagd.

43 490

()

Domsagan förut delad efter kommuner på två kretsar; angå< ende Kvistofta socken, vars huvuddel tillhör denna domsaga, jfr nedan vid valkrets 11. Oförändrad.

Anmärkningar

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 8 m a n d a t 3 kretsar » 7 » 2 » » 6 » 1 krets » 5 » 2 kretsar » 3 » Summa 52 mandat.

Malmöhus län. A l t e r n a t i v I. 1. Oxie h ä r a d 2. S k y t t s h ä r a d s a m t s t ä d e r n a T r ä l l e b o r g och S k a n ö r m e d Falsterbo 3. T o r n a h ä r a d 4. B a r a h ä r a d 5. V e m m e n h ö g s h ä r a d 6. L j u n i t s h ä r a d , H e r r e s t a d s h ä r a d och Y s t a d s s t a d

g

7. F ä r s h ä r a d s d o m s a g a 8. F r o s t a och E s l ö v s d o m s a g a inklusive E s l ö v s s t a d 9. B ö n n e b e r g s , Onsjö och Harjagers domsaga jämte d e n till L u g g u d e domsaga h ö r a n d e delen av Kvistofta socken 10. K r o p p s , A l l e r u m s , Flenninge, Höganäs, Väsby, Vikens, Brunnby, Farh u l t s , J o n s t o r p s , Välinge och K ä t t a r n s socknar 11. Välluvs, Bårslövs, Fjärestads, Frillestads, Ekeby, Hesslunda, Kisekatslösa, Mörarps, Södra Vrams, N o r r a V r a m s , B j u v s , Kåger ö d s , H a l m s t a d s och Ö t t a r p s socknar

26 123

21 318

12. L u n d s s t a d 13. L a n d s k r o n a stad

23 450 20 120

5 5

Summa

mandat

enl. alt.

I

] Nuvarande valkrets, omfattande ( Oxie och Skytts domsaga, delad ( på två kretsar vid sammanfö] rande av städer och landsbygd. Oförändrad.

Förut till denna valkrets även den i Luggude domsaga ingående < delen av Kvistofta socken; eljest oförändrad. Oförändrad. »

103 Valkretsarnas omfattning

Alternativ II. 1. Oxie och Skytts domsaga samt staden Skanör med Falsterbo 2. = alt. 1:3 3. = alt. 1:4 4. Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads domsaga 5. = alt. I: 7 (>. = alt. 1:8 7. = alt. 1:9 8. = alt. I: 10 9. = alt, 1:11 10. = alt. I: 12 11. = alt. I: 13 12. Trälleborgs och Ystads städer Samma mandat enl. alt. II

Folkmängd

Antal | mandat

Anmärkningar

36 952 21 184 22 062

Stad tillagd. Oförändrad.

35 641 23 307 32 363 43 49.0 26 123 21318 23 450 20120

Stad tillagd. Jfr anmärkn. vid alt. I: 9. Oförändrad. Jfr anmärkn. vid alt. I: 11. Oförändrad.

23 241

Förut vardera staden en valkrets. 73

Nuvarande kretsindelning. 2 kretsar med 8 mandat 2 » » 6 » 8 » » 5 » 2 » » 3 » 1 krets » 2 » Summa 76 mandat. Hallands län. Alternativ I. 1. Höks härad och tingslag samt Laholms stad 2. Halmstads och Tönnersjö härads tingslag 3. Ärstads och Faurås härads tingslag samt Falkenbergs stad 4. Himle härad och tingslag samt Varbergs stad 5. Norra domsagan och Kungs backa stad 6. Halmstads stad Summa mandat enl. alt. I Alternativ II. 1. Höks härad och tingsla< alt. I: 2

21488 Stad tillagd.

30 727

Oförändrad.

32 283 20 890

I Hallands läns mellersta domsaga { förut delad efter kommuner i två valkretsar; städer nu tilllagda.

25 687 18 500

Stad tillagd. Oförändrad. 34

19 272 30 727

4 Oförändrad.

8 §.

104 Folkmängd

Antal mandat

3. Mellersta domsagan

40 190

4. Norra domsagan 5. Halmstads, Laholms, Falkenbergs, Varbergs och Kungsbacka städer Summa mandat enl. alt. II

24 319

35 067

8 Valkretsarnas omfattning

Ann i ärknin ga r

Domsagan förut delad efter kommuner på två kretsar. Oförändrad.

33 Förut Halmstad en valkrets och övriga städer tillsammans en valkrets.

23 523

5 Oförändrad. (Mölndals stad har ännu ej hunnit utjämkas ur den krets, vartill den hört såsom Fässbergs kommun.)

24 809

5 Oförändrad.

30 798 28 099

7 6

33 369

27 361

34 033

7 Städer tillagda. Oförändrad. (Även en socken av Stångenäs j härad (se nästföljande krets) in\ gick förut i denna valkrets; stad \ nu tillagd. Jfr nästföregående anmärkning; stad tillagd. Stad tillagd.

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 7 mandat 3 kretsar » 5 » 3 » » 4 » Summa 34 mandat.

.

Göteborgs och Bohus län. Alternativ I. 1. Sävedals härad, Båda och Kållereds socknar samtMölndals stad 2. Östra Hisings härad, Västra Hisings härad, Askims, Västra Frölunda, Nya Varvets och Stvrsö kommuner 3. Inlands domsaga samt Marstrands och Kungälvs städer 4. Orusts och Tjörns domsaga 5. Lane härad, Tunge härad, Sörbygdens härad och Uddevalla stad 6. Sotenäs härad, Stängenäs härad och Lysekils stad 7. Norrvikens domsaga och Strömstads stad Summa mandat enl. alt, I Alternativ II. 1. — alt T 1 2. — alt I- 2 3. Inlands domsaga 4 — alt. 1:4 5. Sunnervikens domsaga 6. Norrvikens domsaga 7. Marstrands, Kungälvs, Udde valla, Lysekils och Strömstads städer Summa mandat enl. alt, II

23 523 24 809 26 916 28 099 42 764

5 5 6 6 9

31 064

24 817

5 43

Oförändrad. » » »

Förut delad efter kommuner på två kretsar. Oförändrad. [Förut Uddevalla egen valkrets, i övriga städer tillsammans en l valkrets.

105 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd b

, , mandat

Anmärkningar

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 7 mandat 2 kretsar » 6 » 4 » » 5 » 2 » » 3 » Summa 45 mandat. Älvsborgs län. Alternativ I. 1. Marks domsaga 2. Borås domsaga 3. Kinds och Bedvägs dom saga samt Ulricehamns stad 4. Ale härad och tingslag samt Vättle härad och tingslag.. 5. Kullings härad och tingslag samt Alingsås stad (5. Flundre, Väne och Bjärke domsaga utom Trollhättans stad 7. Nordals, Sundals och Valbo domsaga 8. Tössbo och Vedbo domsaga samt Ämåls stad 9. Borås stad 10. Vänersborgs och Trollhättans städer Summa mandat enl, alt. I Alternativ II. alt. 1:1 = alt. 1:2 Kinds och Bedvägs domsaga Vättle, Ale och Kullings domsaga = alt. 1:6 alt. 1:7 alt. 1:8 = alt. 1:9 Vänersborgs, Trollhättans, Ulricehamns och Alingsås städer I Summa mandat enl. alt. II

34 033 33 289

Oförändrad.

42 843

23 290

Stad tillagd. Nuvarande valkrets, omfattande Vättle, Ale och Kullings domsaga, delad på två kretsar vid sammanförande av stad ocli landsbygd.

24 538

Oförändrad.

23 085

33 200 35 498 28 769 24 534 —

34033 33 289 39 579

Oförändrad.

40 072 24538 33 200 35498 28 769 34 101 —

Stad tillagd. Oförändrad. [Förut Vänersborg tillsammans med Ulricehamn en valkrets och l Trollhättan egen valkrets.

Stad tillagd. Oförändrad.

(Jfr anmärkn. ovan vid alt. I: 10; Alingsås förut tillsammans med Åmål en valkrets.

8 §.

106 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal mandat

Anmärknin gar

Nuvarande kretsindeln ing. 2 kretsar med 8 mandat 3 » » 7 » 2 » » 6 » 1 krets » 5 » 3 kretsar » 3 » Summa 63 mandat.

Skaraborgs län. Alternativ I. 1. Vadsbo norra domsaga och Mariestads stad 2. Vadsbo södra domsaga 3. Gudhems och Kåkinds domsaga samt Hjo och Skövde städer 4. Vartofta och Frökinds domsaga inklusive Tidaholms stad 5. Skånings, Vilske och Valle domsaga samt Skara och Falköpings städer 6. Äse, Viste, Barne och Laske domsaga 7. Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga samt Lidköpings stad Summa mandat enl, alt. I Alternativ II. 1. Vadsbo norra domsaga 2. = alt. 1:2 3. Gudhems och Kåkinds domsaga = alt. 1:4 Skånings, Vilske och Valle domsaga == alt. 1:6 Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga Mariestads, Lidköpings, Skara, Skövde, Hjo och Falköpings städer Summa mandat enl. alt. II

31428 28 170

Stad tillagd. Oförändrad.

39 003

Städer tillagda.

35 208

Stad tillagd.

37 860

Städer tillagda.

34 009

Oförändrad.

39 698

Stad tillagd. 52

2h 994 28 170

Oförändrad. »

26 256 35 208

Stad tillagd. Oförändrad.

25 174 34 009 31 316 39 249 54

Förut Mariestad, Lidköping ocb Hjo tillsammans en valkrets, Skövde och Skara en valkrets och Falköping tillsammans med Tidaholm en valkrets.

107 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal ; , , mandat;

32 076 43 615

7 9

.. , • Anmärkningar °

A

Nuvarande kretsiudeln ing. 3 kretsar med 7 m a n d a t •1 » » 6 » 2 » » 4 > 1 krets » 3 » Summa 56 mandat.

Värmlands län. A l t e r n a t i v I. 1. F ä r n e b o h ä r a d och t i n g s l a g samt F i l i p s t a d s s t a d 2. Ölme, V i s n u m s och V a s e h ä r a d s t i n g s l a g s a m t Kristinehamns stad 3. M e l l a n s y s s l e t s d o m s a g a

4. S ö d e r s y s s l e t s d o m s a g a (even- [ 26 855 1 tuellt u t o m Glava socken)... 1 (23 320)) 5. N o r d m a r k s d o m s a g a (even- \ 18 564 \ tuellt j ä m t e Glava socken) \ (22 099) j 6. J ö s s e d o m s a g a inklusive Arvika s t a d 7 Fryksdals domsaga 8. Älvdals och N y e d s d o m s a g a 9. K a r l s t a d s s t a d Summa

mandat

enl. alt.

34 754 35 040 37 650 19 313

Nuvarande valkrets, omfattande Östersysslets domsaga, delad på två kretsar vid sammanförande av städer med landsbygd.

Förut delad efter kommuner på två kretsar. Glava socken eventuellt över6(5) flyttad till Nordmarks domsagas valkrets för att ej valkrets med 4(5) mindre antal mandat än 5 skall erhållas; eljest kretsarna oför1 ändrade. 7 Stad tillagd. 8 Oförändrad. 8 » 4 » 58

I

A l t e r n a t i v II. 38 664 43(515

1. Ö s t e r s v s s l e t s d o m s a g a 2 — alt 1-3

f 26 855 1 i (23 320)f | 18 564 ] \ (22 099)(

3. — alt. 1:4 4 — alt 1:5 5. J ö s s e d o m s a g a u t o m Arvika stad 6 — alt T 7 7 — alt I- 8 ....: 8 — alt I- 9 9. K r i s t i n e h a m n s , Filipstads och Arvika s t ä d e r Summa

mandat

enl, alt.

II

8 9 6(5)

Oförändrad. Förut delad efter kommuner på två kretsar. VJfr anmärkn. vid alt. I: 4 och 5.

4(5)

27 (544 35 040 37 650 19 313

6 8 8 4

Oförändrad.

23 633

5 58

[Förut Kristinehamn egen vall krets samt Filipstad och Arvika | tillsammans en valkrets.

10S

Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal mandat

Anmärkningar

Nuvarande kretsindelning. 2 kretsar med 8 mandat 1 krets » 7 » 2 kretsar » 6 » » » 5 » 2 » » 4 » 2 2 » » 3 » Summa 59 mandat.

Örebro län.

t

1. G l a n s h a m m a r s och Ö r e b r o j härads tingslag j 2. A s k e r s och S k ö l l e r s t a h ä r a d s I tingslag I

25 932 1993(5

3. K u m l a h ä r a d och H a r d e m o i härad j Grimstens härad, Sundbo h ä r a d och tingslag, E d s b e r g s | h ä r a d och t i n g s l a g s a m t Askersunds stad N o r a d o m s a g a och N o r a stad: L i n d e s d o m s a g a och L i n d e s - • bergs stad '• Örebro stad j Summa

Det sistnämnda tingslaget förutsattes före kretsindelningens verkställande få en folkmängd av minst 20 000 och alltså 5 mandat; för närvarande är till detsamma lagt en socken av det förstnämnda tingslaget.

22 536

Oförändrad.

32 273 42 861

Stad tillagd.

40 749 36 099

mandat

Oförändrad. 48

Nuvarande kretsindelning. 1 krets med 9 mandat 2 kretsar » 8 » 1 krets » 7 » 3 kretsar » 5 » 1 krets » 2 »

(Något alternativ med särskiljande även av Askersunds, Nora och Lindesbergs städer från landsbygden kan ej uppgöras.)

Summa 49 mandat.

Västmanlands län. A l t e r n a t i v I. Södra domsagan j V ä s t r a d o m s a g a n s a m t Ar-| b o g a och K ö p i n g s s t ä d e r . . . Norra domsagan | Ö s t r a d o m s a g a n och Sala! stad Västerås stad j Summa

mandat

enl, alt,

l\

30 69(5

Oförändrad.

37 597 28 551

Städer tillagda. Oförändrad.

41998 30(562

Stad tillagd. Oförändrad.

ci 11

Valkretsarnas omfattning

H

A

Antal i

Folkmängd Landat!

Anmärknin gar

Alternativ II. 1. = alt. 1:1 2. V ä s t r a d o m s a g a n 3. = alt. 1:3 ! 4. Ö s t r a d o m s a g a n j 5. = alt. 1:5 i 6. Sala, K ö p i n g s och A r b o g a städer Summa

mandat

enl. alt,

Oförändrad.

30696 25 792 28551 34 08(5 306(52 19 717

37 II

Nuvarande kretsindelning = alternativ II.

Kopparbergs län. A l t e r n a t i v I. 1. H e d e m o r a tingslag s a m t H e d e m o r a och S ä t e r s s t ä d e r 2. F o l k a r e h ä r a d s tingslag inklusive Avesta s t a d 3. F a l u d o m s a g a s n o r r a tingslag o c h F a l u s t a d 4. F a l u d o m s a g a s s ö d r a tingslag ;•5. V ä s t e r b e r g s l a g s d o m s a g a inklusive L u d v i k a s t a d 6. N å s och M a l u n g s d o m s a g a 7. N e d a n s i l j a n s d o m s a g a

mandat

35 133

Stad tillagd.

30 606

Oförändrad.

36 412 29 196 42 088

Stad tillagd. Oförändrad. Förut delad på två kretsar (den ena med färre m a n d a t än 5). Oförändrad.

26 088

34 550

8. Ovansiljans d o m s a g a Summa

22 262

Nuvarande valkrets, omfattande Hedemora domsagas landsbygd, har delats på två kretsar vid sammanförande av städer och landsbj'gd.

enl. alt. 1

A l t e r n a t i v II. 1. H e d e m o r a tingslag 2. = alt. 1:2 3. F a l u d o m s a g a s n o r r a tingslag 4. = alt. 1:4 5. = alt. I: 5 6. = alt. 1:6 7. = alt. 1:7 8. = alt. 1:8

9. Falu, Säters och Hedemora städer Summa

mandat

enl. alt,

II

20 9(54 22 262

Jfr anmärkn. ovan vid alt. I: 1 och 2.

22 161 30 606 36 412 29 196 42 088 34 550

Oförändrad.

18 096 56

Stad tillagd. Oförändrad. Jfr anmärkn. ovan vid alt. I: 7 Oförändrad. Förut Falun egen valkrets samt Säter M och Hedemora tillsam mans med Avesta och Ludvika en valkrets.

8 §

110 Valkretsarnas omfattning

Folkmängd

Antal mandat

30 922 39 6(52

7 8

Anmärkningar

Nuva)'ande kretsindelning. 1 krets med 8 mandat 3 kretsar » 7 » 2 » » 6 » 1 krets » 5 » »

»

»

2 kretsar

»

»

Summa 56 mandat.

Gävleborgs län. A l t e r n a t i v I. 1. G ä s t r i k l a n d s västra d o m s a g a 2. G ä s t r i k l a n d s ö s t r a d o m s a g a 3. S y d ö s t r a H ä l s i n g l a n d s domsaga och S ö d e r h a m n s stad 4. B o l l n ä s d o m s a g a 5. A r b r å och J ä r v s ö tingslag s a m t D e l s b o tingslag 6. L j u s d a l s t i n g s l a g 7. Bergsjö och F o r s a tingslag samt Hudiksvalls stad Summa

mandat

enl. alt,

mandat

enl, alt.

Nuvaran de kretsin delning. 3 kretsar med 8 mandat 3 » » 7 » 1 krets » 3 » 1 » » 2 » Summa 50 mandat.

26 584 22 156 34 1(57

Stad tillagd. Oförändrad. Västra och Norra Hälsinglands domsagor, förut var sin valkrets, delade på tre kretsar vid sammanförande av stad och landsbygd.

I

A l t e r n a t i v II. 1. = alt. 1:1 2. = alt. 1:2 3. S y d ö s t r a H ä l s i n g l a n d s domsaga 4. = alt. 1:4 5. V ä s t r a H ä l s i n g l a n d s domsaga I 6. N o r r a H ä l s i n g l a n d s domsaga! 7. S ö d e r h a m n s och H u d i k s v a l l s ! städer { Summa

43 596 35 904

Oförändrad.

II\

30 922 39 662

Oförändrad.

32 319 35 904 37 (516 37 771 18 797

Förut vardera staden egen valkrets.

Ill Val k ro tsar n as omfattning

„ ,, .. i Antal folkmängd , . ° i mandat

Anmärkningar

Västernorrlands län. Alternativ I. 1. Medelpads västra domsaga' 39 285 2. Njurunda tingslag samt Sköns och Alnö socknar 28 837 3. Indals tingslag, Ljustorps tingslag samt Timrå socken 22 949 4. Ångermanlands södra domsaga i 36 128 5. Ångermanlands mellersta domsaga inklusive Sollefteå! stad ; 28042 6. Ångermanlands västra dom26 782 saga 7. Nätra och Nordingrå dom26199 saga 8. Själevads .och Arnäs domsaga samt Örnsköldsviks stad 31 585 9. Sundsvalls och Härnösands 28 289 städer Summa mandat enl, alt, I Alternativ II. 1. = alt. I: 1 2. = alt. 1:2 3. = alt. 1:3 4. = alt. 1:4 Ångermanlands mellersta domsagautom Sollefteå stad 6. = alt. 1:6 7. = alt. 1:7 8. Själevads och Arnäs domsaga 9. Sundsvalls, Härnösands, Örnsköldsviks och Sollefteå städer [Eventuellt: 9. Sundsvalls stad 10. Härnösands, Örnsköldsviks och Sollefteå städerl Summa mandat enl, alt. II Nuvarande kretsindelning. 2 kretsar med 8 mandat 4 » » 6 » 2 » » 5 »

Oförändrad.

Stad tillagd. Oförändrad. » Stad tillagd.

58 Förut vardera staden egen val krets.

Oförändrad.

39 285 28 837 22 949 36128 25 281 26 782 26199 27 258 35 377

(16 916)

(4)

(18 461)

(4)

59 Förut Sundsvall och Härnösand var för sig en valkrets samt Örnsköldsvik och Sollefteå till sammans en valkrets.

112 Valkretsarnas omfattning

Antal Folkmängd mandat

Anmärkningar

1 krets med 4 mandat 1 » » 3 » 1 » » 2 » Summa 59 mandat. Jämtlands län. Alternativ I. 1. Jämtlands östra domsaga ... 2. Jämtlands norra domsaga... 3. Jämtlands västra domsaga och Östersunds stad •... 4. Härjedalens domsaga Summa mandat enl. alt. I Alternativ II. 1. — alt. 1:1 2. — alt. 1:2 3. Jämtlands västra domsaga 4. — alt. 1:4 5 Östersunds stad Summa mandat enl. alt, Ii Nuvarande kretsindelning = alternativ II. Västerbottens län. Alternativ I. 1. Västerbottens södra domsaga 2. Umeå domsaga och Umeå stad 3. Västerbottens mellersta domsaga 4. Skellefteå landskommun, Bureå socken och Skellefteå stad 5. Norsj ö och Mala tingslag samt Jörns och Byske socknar ... 6. Lycksele lappmarks tingslag 7. Vilhelmina tingslag och Åsele lappmarks tingslag ... Summa mandat enl, alt. I Alternativ II. 1. — alt. T 1 2 Umeå domsaga 3. — alt. 1:3

32 978 36 686

7 8

Oförändrad. ><,

42 372 22 957

9 5 29

Stad tillagd.

7 Oförändrad.

s

32 978 36 686 28 569 22 957 13 803

Oförändrad.

() 5 3 29

» » »

26 250

6 Oförändrad.

36 241

8 Stad tillagd.

25 751

6 Oförändrad.

28 542

(i

Stad tillagd.

25 830 21 176

6 5

Oförändrad.

21 398

5 42

26 250 28 821 25 751

(5 (5 6

Oförändrad. » »

113 Valkretsarnas omfattninj

Folkmängd

4. Skellefteå l a n d s k o m m u n och B u r e å socken 5. = alt. I: 5 6. = alt. 1:6 7. = alt. 1:7 8. U m e å och Skellefteå s t ä d e r Summa

mandat

enl. alt.

Antal mandat

25 478 25 830 2117(5 21 398 10 484

8 (.

Anmärkningar

Oförändrad.

43 II

Nuvarande kretsindelning = alternativ II, endast med den skillnad att den fjärde valkretsen blott tillerkänts 5 mandat.

Norrbottens län. A l t e r n a t i v I. 1. P i t e å d o m s a g a och P i t e å stad 2. N e d e r l u l e å t i n g s l a g och L u l e å stad 3. J o k k m o k k s l a p p m a r k s tingslag och Överluleå tingslag inklusive B o d e n s s t a d 4. K a l i x d o m s a g a 5. T o r n e å d o m s a g a inklusive Haparanda stad 6. Gällivare d o m s a g a Summa

mandat

41 964

Stad tillagd. Nuvarande valkrets, omfattande Luleå domsaga, delad på två kretsar vid sammanförande av städer och landsbygd.

23 36(5

27 477 32 066

Oförändrad.

26 036 34 469

Stad tillagd. Oförändrad.

enl. (dt. I

A l t e r n a t i v II. 1. P i t e å d o m s a g a 2. L u l e å d o m s a g a u t o m B o d e n s stad 3. = alt. 1:4 4. T o r n e å d o m s a g a u t o m H a p a randa stad 5. == alt. 1:6 6. L u l e å , P i t e å , H a p a r a n d a och Bodens städer Summa

mandat

Nu varande

enl. alt.

II

38 849

Oförändrad.

33 645 32 066 23 272 34 469 23 077 39

Förut Luleå egen valkrets och övriga städer tillsammans en valkrets.

kretsindelning.

1 krets med 8 mandat 3 kretsar » 7 » 1 krets » 5 » 2 kretsar » 3 » Summa 40 mandat. 17C1 22

9-12 §§.

9§Valdag.

Valsedel.

Ordningen för valets förrättande.

Under det lagrum, § 5 i landstingsförordningen, som avhandlar varjehanda förhållanden, som röra själva valförrättningen, ingår för närvarande även bestämmelserna om valdag, vilka däremot i lagförslaget utbrutits och upptagits särskilt för sig under 9 §. Därvid har gjorts ett tillägg, som betingas av ifrågasatt ändring enligt förslagets 11 § beträffande den, som åligger att om valförrättningen utfärda kungörelse. • 10 §. Detta lagrum är lika lydande med § 4 i landstingsförordningen. Det må särskilt påpekas, att, ehuru enligt de föreslagna nya grunderna för valkretsindelningen valkretsar med mindre än tre mandat aldrig skulle förekomma, de nu förefintliga stadgandena angående sättet för val av blott en landstingsman, av vilka ett ingår i förevarande lagrum, dock hava måst bibehållas bland annat med hänsyn till det i lagförslagets 13 § från landstingsförordningens § 9 upptagna stadgandet om kompletteringsval i visst fall. 11 och 12 §§. Dessa två lagrum motsvara bestämmelserna i § 5 mom. 2—5 landstingsförordningen, sedan föreskriften om valdag utbrutits och, på sätt ovan omförmälts, upptagits särskilt för sig under 9 § i lagförslaget, samt giva regler angående ordningen för valets förrättande. De huvudsakliga ändringar, som beträffande dem föreslagits, röra sammanräknande myndighet och kallelse till valförrättning.

Sammanräknande myndighet.

I förra hänseendet har jämkning nödvändiggjorts av stadgandet om blandade landsbygds- och stadsvalkretsar (jfr 8 §). Det låter sig icke göra, att inom sådan valkrets de avgivna rösterna sammanräknas av en myndighet för landsbygd och av en annan för stad. Icke heller kan det anses lämpligt ålägga en magistrat eller stadsstyrelse att verkställa sammanräkning för hela valkretsen, av vilken staden måste antagas i regel utgöra en relativt liten del. Det torde vid sådant förhållande icke återstå annat än att förlägga sammanräkningsförfarandet även i detta fall till länsstyrelsen åtminstone tills vidare och intill dess spörsmålet om de kommunala röstsammanräkningarnas eventuella omläggning, i syfte att minska länsstyrelsernas arbete med dem, varit föremål för utredning och slutlig prövning.

Valförrättningens kungörande.

I det senare hänseendet har från olika håll starkt understrukits lämpligheten, att ansvaret för förrättningarnas behöriga kungörande överflyttas från valnämndernas ordförande till länsstyrelsen. Av glömska beroende underlåtenhet att utfärda sådan kungörelse eller felaktigt kungörande har synnerligen betänkliga konsekvenser för hela valet. Dessa konsekvenser ökas till sin omfattning i samma mån som önskemålet om större valkretsar tillgodoses. Och sannolikheten för underlåtenhet eller felaktighet från någon valnämndsordförandes sida inom en valkrets bliver större i samma mån antalet valdistrikt ökas. Lägges skyldigheten att svara för kungörelses utfärdande på länsstyrelsen, vinnes därjämte en avsevärd besparing av kostnader för kungörandet, vilket, om en och samma myndighet har att ombesörja detsamma, kan ske gemensamt för samtliga valkretsar inom landstingsområdet. Mot en dylik överflyttning kan visserligen göras den anmärkningen, att härigenom åter skulle å länsstyrelserna läggas ett arbete, som inkräktar på deras viktiga administrativa och dömande funktioner, samt att dess behöriga utförande med hänsyn till den mångfald valdistrikt, som numera finnes inom

115 länet och ytterligare torde komma att ökas, även för länsstyrelserna blir förbundet med vissa vanskligheter. Ty för varje valdistrikt måste hos länsstyrelsen vara tillgängliga noggranna uppgifter såväl om valförrättningslokal och de tider på dagen, under vilka förrättningen beslutats skola fortgå, som ock om eventuella beslut, att valet skall äga rum å annan dag än den såsom regel föreskrivna eller skall ske med tillämpning av lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsman den 20 maj 1921. Misstag eller felaktigheter kunna härvid tänkas uppkomma antingen beroende på förbiseende från landsstatstjänstemännens sida eller föranledda ytterst av dem, som hava att för valdistrikten inkomma med uppgifterna. Dessa ölägenheter och faror hava dock icke synts uppväga de fördelar, som den ifrågasatta överflyttningen skulle medföra. Besväret med kungörandet bör bliva jämförelsevis litet, eftersom motsvarande åliggande beträffande valen till riksdagens andra kammare förut åvilar länsstyrelserna samt distriktsindelningen vid de olika valen sammanfaller. Därigenom bör varje länsstyrelse för sitt län redan hava tillgång till ett valschema, vilket givetvis i allt väsentligt blir användbart även vid landstingsmannavalen, och som är ägnat att förebygga misstag. Beträffande den ökning i länsstyrelsernas arbete, som blir en följd av den föreslagna anordningen, kan för övrigt framhållas, att denna ökningtorde kompenseras av den minskning i detsamma, som uppkommer, därest av de sakkunniga ifrågasatta ändringar beträffande länsstyrelsernas befattning med framställningar till landstinget och verkställigheten av dess beslut bliva genomförda. Ehuru de skäl, som anförts för överflyttning till länsstyrelserna av valnämndernas befattning med valens kungörande, icke på långt när med samma styrka tala för en motsvarande överflyttning från magistrater och stadsstyrelser, hava dock särskilt kostnadssynpunkten och den omständigheten, att blandade landsbygds- och stadsvalkretsar framdeles skulle förekomma, ansetts betinga, att den ifrågavarande åtgärden bör omfatta jämväl landstingsmannavalen i städerna. I enlighet härmed har föreslagits, att förrättningarna för landstingsmannaval skola kungöras i huvudsakligen samma ordning som andrakammarvalen, och att för ändamålet behövliga uppgifter skola insändas till länsstyrelsen före juli månads utgång det år val förrättas (jfr sid. 114 och sid. 200 f.). Det ligger i sakens natur, att, därest underrättelse icke inom sagda tid ingår för ett eller annat valdistrikt, länsstyrelsen omedelbart infordrar kompletterande besked från vederbörande, som har att svara för underrättelses meddelande. Om kungörandet av valförrättningarna sålunda skall ombesörjas av länsstyrelsen, lärer det vara Överflödigt stadga, att särskild kungörelse skall i god tid före valet utgå om antalet landstingsman och suppleanter för varje valkrets, varom föreskrift hittills varit meddelad i § 3 av landstingsförordningen. Motsvarighet till denna föreskrift har för den skull i lagförslaget upptagits bland anvisningarna om vad kungörelsen om valförrättningen skall innehålla. Därvid har dock talats endast om antalet landstingsmän, emedan gällande föreskrift, i vad den angår suppleanter, är oegentlig. Såsom av sammanräkningsbestämmelserna framgår, är nämligen antalet suppleanter, som skola utses, beroende av det antal landstingsmän, som varje parti vid valet erhåller, och icke av det antal landstingsmän, som enligt valkretsindelningen skall för varje krets utses. Erhåller ett parti endast ett mandat, skola två suppleanter för den valde efter vederbörliga sammanräkningar nämnas; får ett parti två eller flera mandat, utses lika många suppleanter som för partiet valda landstingsman. Det är alltså efter det proportionella valsättets införande icke möjligt att, såsom tydligen med stadgandet avses, på förhand med ledning av valkretsindelningen fixera annat än antalet landstingsmän, som skola utses.

11 och 12 §§

11 och 1 2 $ .

116 BestämmelFör närvarande äro under ett och samma lagrum — förberörda § 5 i landssemas upp- tingsförordningen — sammanförda dels stadganden, som röra röstupptagningen delning på } n fö r valnämnder och magistrater (stadsstyrelser), och dels vissa föreskrifter ohka lagrum. a n g å e n c i e förrättningen för rösternas sammanräknande. I särskilda moment behandlas därvid först val å landsbygden och därefter val i städerna. Denna uppställning har medfört upj)repningar och brist på överskådlighet samt måste i allt fall undergå jämkning till följd av det nya stadgandet om blandade landsbygds- och stadsvalkretsar. På grund härav har enligt förslaget verkställts uppdelning av ifrågavarande bestämmelser på så sätt, att de, som röra röstupptagningen, sammanförts under 11 § och de, som angå sammanräkningen, införts under de därpå följande lagrummen. Rostupptag- I 11 § äro först under 1 mom. upptagna de enbart för landsbygden gällande ningen, 11 §. föreskrifterna om vad vid distriktsindelning skall iaktagas, varefter ordningen för valförrättnings kungörande och för röstupptagningen är angiven för landsbygdens vidkommande genom detaljerade stadganden i 2 mom. och för städernas del i 3 mom. huvudsakligen genom hänvisning till detaljstadgandena i 2 mom. i mom.

1 mom. innefattar icke någon som helst saklig ändring av hittillsvarande valdistriktsbestämmelser.

2 mom.

2 mom, inledes med föreskriften, att röstupptagningen i varje valdistrikt sker genom valnämnden, varefter följa de ovan omförmälda ändrade bestämmelserna om kallelse till valförrättningen och föreskrifterna angående ordningen vid röstupptagningen. I fråga om dessa senare hava några mindre jämkningar vidtagits. Sålunda har andra stycket under mom. 2 b) av § 5 i landstingsförordningen, såsom innehållande bland annat en onödig upprepning av tidigare meddelad bestämmelse om rösträtt, därvid begagnas ett mindre exakt uttryckssätt, här upptagits i sådan form, att stadgandet, med en erinran om berörda bestämmelse, till sin positiva del avser enbart rösträttens utövning. "Vidare har uteslutits hittillsvarande föreskrift, att röstavgivningen skall ske efter upprop, om kommunalstämman (kommunalfullmäktige) sådant beslutar. Den uteslutna föreskriften står nämligen i uppenbar strid med de strävanden att för väljarna underlätta röstavgivningen, för vilka bland annat föreskrifterna om valförrättningens uppdelning på olika tider under dagen äro uttryck. Beslut om röstning efter upprop måste därföre under alla förhållanden vara oförenligt med väljarnas intressen; och ytterst sällan, om ens någonsin, ifrågasattes numera denna ordning för valet. Yrkande därom skulle säkerligen undantagslöst betecknas såsom utslag av okynne, och vunne det genom överrumpling bifall, skulle valförrättningen avsevärt förryckas. Helst borde den enahanda föreskriften i fråga om val av kommunalfullmäktige och stadsfullmäktige samtidigt borttagas. Men då det är önskligt, att med ändringar av förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad utöver de många, som under de senaste åren skett, om möjligt får anstå till den i utsikt stälda revisionen av dessa författningar, hava de sakkunniga i detta likasom i ytterligare ett eller annat fall, oberoende av möjligen förefintligt skäl till likformighet i samtliga kommunalförfattningar, inskränkt sig till att föreslå- ändring endast med avseende å den författning, som nu är föremål för omarbetning. Slutligen har i momentets sista stycke, som meddelar föreskrift om insändande av valprotokoll m. m., använts det mera allmänna uttrycket »den myndighet, som har att sammanräkna de avgivna rösterna» i stället för den nuvarande direkta föreskriften, att insändandet skall ske till länsstyrelsen, vilken, på sätt i den påföljande paragrafen stadgas, fortfarande alltid skulle vara samman-

llochl䧧.

ramande myndighet för landsbygden. Omformuleringen har skett i syfte att förenkla hänvisningen i 3 mom. till de rörande landsbygden i 2 mom. meddelade föreskrifterna. 3 mom. innehåller jämte den generella hänvisningen till det närmast föregående momentet enbart bestämmelsen, att magistraten är valförrättare i stad, samt att i fråga om rösträttens utövning och de tider på dagen, under vilka förrättningen skall fortgå, gäller vad föreskrivet är för val av stadsfullmäktige. I det nuvarande stadgandet om utövningen, av rösträtt talas icke om stadsfullmäktige utan om allmänna rådstugan. Ändringen har föreslagits i syfte at: vinna likformighet med andra momentet, däri hänvisas till vad i fråga om kommunalfullmäktige är stadgat, men framför allt med hänsyn därtill, att, enligt lagen om röstning genom valsedelsförsändelse, vid landstingsmannaval skall vid röstning utan personlig inställelse gälla samma regler som vid stadsfullmaktigval, vårföre den nuvarande hänvisningen till röstutövningen vid allmän rådstuga icke är fullt riktig. Hänvisningen till de för stadsfullmäktigval gällande bestämmelserna innebär, att enligt förslaget landstingsmannaval i stad skall likasom hittills fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen och minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen, under det att den även för landsbygden oförändrade tidsbestämmelsen föreskriver minst två timmar före klockan tre och minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen. Denna olikhet, enligt vilken röstupptagningen i stad förutsattes bliva avslutad två timmar senare än röstupptagningen på landsbygden, har uppkommit genom beslut av 1913 års riksdag och i anledning av ett då avgivet sammanjämkningsförslag av konstitutionsutskottet. Någon direkt motivering för denna olikhet synes icke vid bestämmelsens tillkomst hava givits. Men skälen torde i huvudsak varit desamma, som samtidigt föranledde enahanda olikhet mellan de för kommunalfullmäktigval och de för stadsfullmäktigval gällande tidsbestämmelserna, d. v. s. man ansåg med hänsyn till arbetstiden inom handel och industri önskvärt, att väljarna i städerna bereddes möjlighet att, sedan arbetet för dagen avslutats, avgiva sina röster. Förhållandena hava emellertid efter år 1913 väsentligen förändrats. Enligt lagen den 19 juni 1919, som år 1922 trätt i kraft, skola landstingsmannavalen förrättas viss söndag i september månad eller närmast föregående lördag, så vida icke stadsfullmäktige (allmänna rådstugan) med dubbelt flertal beslutar valets förläggande till annan veckodag under nämnda månad. Då för den skull röstupptagningen i stad hädanefter antagligen undantagslöst kommer att ske under söndag, då yrkesarbete icke får utgöra hinder för valdeltagande, eller under lördag, då arbetet inom såväl industrier som andra verksamhetsgrenar slutar relativt tidigt på dagen, hava de andragna skälen för särskild tidsbestämmelse, i vad städerna angår, åtminstone beträffande landstingsmannavalen förlorat sin kraft. För övrigt måste oberoende härav anses tvivelaktigt, om de faktiska förhållandena över huvud taget motivera senare tider i stad än på landet. Ty även på landsbygden — särskilt i köpingar och municipalsamhällen — äro stora delar av befolkningen sysselsatta inom industri och handel med enahanda arbetstid som i städerna; och då avstånden till vallokalerna i regel äro mycket större på landet än i stad, synas skilda bestämmelser i alldeles motsatt riktning lika väl kunna ifrågasättas. Någon hållbar grund för en i vad angår stad, men icke landsbygden ovillkorlig föreskrift av beskaffenhet att föranleda röstupptagningens utsträckning till nattens timmar torde alltså icke föreligga. Frånsett det förhållandet, att föreskriften sålunda nödvändigtvis tvingar de med röstupptagningen sysselsatta tjänstemännen till nattarbete, är densamma olämplig i så måtto, att den gör

3 mom.

11-13 §§.

118 det mindre möjligt att omedelbart efter röstningens avslutande verkställa sammanräkning av rösterna, vilket eljest borde kunna ske i stad, som bildar egen valkrets. Den fåfänga väntan på röstande, som ofta utmärker röstupptagningsförrättningarna i sådan stad efter klockan sju eftermiddagen, därest tillräckligt många röstningsställen anordnats, kunde med utnyttjande av de många extra krafter, som bruka fungera som »magistratens deputerade», ersättas med sammanräkningsarbete; och efter några timmars förlopp borde valresultatet kunna vara klart. Då någon ändring likväl icke föreslagits av de sakkunniga, har detta berott därpå, att bestämmelsens bringande till överensstämmelse med motsvarande stadgande för landsbygden skulle medföra, att för riksdagsmannaval, landstingsmannaval och stadsfullmäktigval skulle i stad komma att gälla tre inbördes skiljaktiga bestämmelser, vilket vore för valförrättare och väljare olägligt. En sådan ordning likasom över huvud taget för dessa tre slag av val redan gällande skilda föreskrifter 1 ) om tider, under vilka valförrättningen måste fortgå, torde lämpligen kunna ersättas mecl mera likformiga bestämmelser i enlighet med den allmänna strävan efter gemensamma ordningsregler, som man under de sista åren sökt tillgodose i syfte att underlätta valarbetet. De sakkunniga hava för den skull ansett, att den nu avhandlade föreskriften bör kvarstå tillsvidare och i avbidan på en närmare undersökning, huruvida icke såväl de i kommunallagarna som de i lagen om val till riksdagen förefintliga, hithörande föreskrifterna kunde bringas i närmare överensstämmelse med varandra. I 12 § av lagförslaget äro införda föreskrifter om sammanräkningsförrättningen i de hänseenden, som för närvarande avhandlas i samma lagrum som röstupptagningen, samt om de åtgärder för valresultatets offentliggörande, varom stagclas i § 12 landstingsförordningen. Härvid har gjorts den ändring beträffande sammanräknande myndighet, som, på sätt tidigare erinrats, varit betingad därav, att föreskrift, avseende röstsammanräkning för blandad landsbygds- och stadsvalkrets, blir erforderlig.

13 §• SammanPå skäl, som i det föregående anförts, och som sammanhänga med önskrakmngs- värdheten av vissa valbestämmelsers utbrytande ur lagen om landsting och deras sammanförande i en särskild kommunal vallag, har detta lagrum fått inrymma samtliga regler om det metodiska förfarandet för rösternas räknande. De i detta hänseende gällande reglerna (i §§ 6, 7, 8 och 9 landstingsförordningen) äro med oförändrad lydelse återgivna i lagförslaget. Här har även medtagits den i landstingsförordningens § 9 inrymda bestämmelsen om anställande av kompletteringsval i visst fall. Då det uppmärksammats, att denna bestämmelse ej vederbörligen anpassats efter år 1913 vidtagen ändring angående det antal supleanter, som vid landstingsmannaval skall utses (jfr vad härom anförts å sid. 115), föreslås nu rättelse härutinnan. x ) Enligt gällande föreskrifter skall riksdagsmannaval å landet fortgå mellan kl. 9 f. m. ocli 2 e. m. samt mellan 1<1. 6 och 8 e. m.; riksdagsmannaval i stad mellan kl. 9 f. ni. ocli 2 e. m. samt mellan kl. 5 ocli 9 e. m.; landstingsmannaval å landet och kommunalfullmäktigval minst två timmar före kl. 3 e. ni. och minst två timmar efter kl. 5 e. in.; landstingsmannaval i stad och stadsfullmäktigval minst två timmar före kl. 3 e. ni. och minst två timmar efter kl. 7 e. m-, dock att i varje fall val ej må fortgå under den tid allmän gudstjänst hålles inom valdistriktet, och att i fråga om riksdagsmannaval länsstyrelsen äger på framställning av valförr ä t t a r e n förordna andra tider för valets förrättande än de ovan nämnda med iakttagande att tillträde till valet skall finnas minst två timmar före kl. 3 e. m. och minst en timme efter kl. 6 e. m.

14ochl5§§.

14 §. Nuvarande bestämmelse om besvär över landstingsmannaval (§ 13 i lands- Besvär över tingsförordningen) är oförändrad upptagen under 14 § i lagförslaget. landstingsDärmed hava sammanförts föreskrifterna (§ 14 i landstingsförordningen) om *%"%%£„ länsstyrelsens skyldighet att kungöra av besvär föranledd ändring i yalresul- föranledda tåtet samt att förordna om nytt val, därest hela valförrättningen förklarats åtgärder. olaglig. Bland berörda föreskrifter har sedan år 1913 varit omförmäld jämväl skyldighet att kungöra landstingsmans befriande från uppdraget i anledning av laga ursäkt, som den valde visat hos landstinget, och att till följd därav inkalla suppleant. Då enahanda föreskrift återfinnes i § 20 landstingsförordningen i sammanhang med fråga om prövning av hinder för utevaro och lämpligast synes böra förekomma i detta sammanhang, har den enligt förslaget icke intagits i förevarande lagrum. Med anledning av rådande osäkerhet, huruvida, sedan val förklarats olagligt, länsstyrelsen har att i sammanhang med förordnande om nytt val jämväl bestämma tid och ställe för det nya valet (jfr Regeringsrättens årsbok Kef. nr 88 år 1918), eller om sådant ankommer på vederbörande kommunalstyrelse och valförrättare, har i förslaget gjorts ett tillägg, enligt vilket länsstyrelsen skulle få denna befogenhet. 15 §. I landstingsförordningens sista § erinras, att vad i förordningen stadgas stadsstyrelse. om magistrat har avseende å stadsstyrelse i stad, där magistrat icke finnes. Denna erinran är så till vida oriktig, som den icke äger giltighet med avseende å den i förordningens § 48 (jfr lagförslagets 47 §) givna bestämmelsen om visst åliggande för magistrat. I lagförslagets I I kap. ingå övriga föreskrifter angående magistrat med undantag endast för den i 57 § av lagförslaget meddelade bestämmelsen angående tillhandahållande av landstingets protokoll. Då i sistberörda lagrum stadsstyrelse kan direkt omnämnas jämsides med magistrat, har det synts så mycket lämpligare att intaga den ovan omförmälda erinringen såsom en sista paragraf i detta kapitel, sona en eventuell vallag torde komma att göra densamma helt och hållet överflödig i lagen om landsting.

Tidigare har framhållits, att antalet lagrum under detta kapitel i högre Kapjtlets grad, än som eljest varit önskligt, begränsats i syfte att möjliggöra bibehål- innehåll efte lande av detta antal, om större delen av kapitlet skulle komma att överföras , " ^ „ w till en särskild lag, den nyss omförmälda vallagen. vallag. Efter en sådan utbrytning synes uppställningen av kapitlet med fördel kunna ske på följande sätt: 5 § lika med lagförslagets 5 § första stycket (andra stycket ingår i vallagen), 6 l§ lika med lagförslagets 6 § 1 mom. med undantag av sista stycket, 7 § lika med sista stycket av förslagets 6 § 1 mom., 8 § lika med förslagets 6 8 2 mom., 9 § lika med förslagets 7 § (med nödig redaktionell ändring), 10 §. »För val av landstingsmän beslutar landstinget om landstingsområdets indelning i valkretsar», 11 §. »För varje valkrets skall med undantag, varom stadgas i lagen om kommunala val, utses oavsett folkmängden en landstingman och därutöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av 5,000», 13 § lika med 9 § (med omnämnande av stadsstyrelse såsom likställd med magistrat), IS §. »Valen av landstingsman äro omedelbara och ske med slutna sedlar», 14 §. »Valsättet vid val av landstingsmän är proportionellt», lc> §. »Om röstlängds upprättande, landstingsområdets indelning i valkretsar och valkretsarnas indelning i valdistrikt, om ordningen för valens för-

W §•

120 rättande och rösternas sammanräknande samt om besvär över landstingsmannaval meddelas bestämmelser i lagen om kommunala val». En^ utbrytning av ifrågavarande beskaffenhet skulle, såsom härav torde framgå, medföra, att nära hälften av lagtexten i lagen om landsting bortfölle, vilket givetvis i betydande grad skulle öka lagens överskådlighet och samtidigt' på grund av de utbrutna delarnas natur, begränsa densamma att omfatta, jämte konstitutiva bestämmelser angående landstingets bildande, föreskrifter, som direkt röra landstingsförvaltningen. I I I KAP.

Om landstingets början och om förslagsrätt till landstinget samt om ersättning åt landstingsman. Såsom ett tredje kapitel hava i lagförslaget intagits bestämmelser, motsvarande dem, som för närvarande finnas meddelade i landstingsförordningens § 17 första stycket samt §§ 19—24 och 32 om landstingets sammanträdande till möte, om ingivande av förslag att av landstinget vid mötet behandlas och om den gottgörelse, som ledamot av landstinget äger åtnjuta för deltagande i mötet. 16 §. Tid för Kapitlets första stadgande avser tid och ort för lagtima möte och överenslagtima möte. stämmer till innehåll och form med vad därom för närvarande finnes föreskrivet i första stycket av landstingsförordningens § 17. Med avseende å tidpunkten för de årligen återkommande mötena vilja de sakkunniga emellertid understryka, att en ändring synts mycket påkallad, och att allenast svårigheterna att undanröja vissa hinder, som stå i vägen för ett omedelbart genomförande av den åsyftade ändringen, avhållit de sakkunniga från att föreslå densamma. Tidigare och Det ifrågavarande lagrummets tidsbestämmelse har redan varit föremål nuvarande för åtskilliga jämkningar. Den för utarbetande av kommunalförordningar år be fämnetSCr 1 8 5 8 t i l l s a t t a kommittén hade i sitt förslag till landstingsförordning intagit ett stadgande, som fixerade de lagtima landstingsmötenas början till den tredje måndagen i september. Om skälen härför lämnar kommitténs betänkande inga som helst upplysningar. Däremot anförde rikets ständer i sin såsom yttrande över förslaget år 1860 avgivna skrivelse till Kungl. Maj:t, att de för sin del ansågo lämpligt, att tiden för landstingets lagtima sammanträde blivit utsatt till september månad, emedan vid denna tid av året dels de huvudsakliga lantbruksgöromålen och de sedvanliga sommarutflykterna vore avslutade och dels den egentligen kulna och mörka årstiden, som skulle kunna göra färden till samlingsorten besvärlig för avlägse boende landstingsman, ännu icke inträtt. Emellertid ansågo ständerna, att, särskilt med hänsyn till inträffande marknader i residensstäderna, landstingen borde erhålla frihet att själva en gång för alla utsätta sammanträdesdagen till vilken måndag som helst under september. I överensstämmelse härmed blev också det ifrågavarande stadgandet avfattat vid landstingsförordningens utfärdande. Är 1910 genomfördes härutinnan den ändringen, att den åt landstingen medgivna valfriheten begränsades att gälla blott andra och tredje måndagen i september. Denna begränsning motiverades å ena sidan därmed, att då, till följd av en kort förut vidtagen reform den allmänna uppbörden i regel skulle förrättas under tiden 1 november—15 december och uppbördsboken i färdigt skick skulle vara inne hos Konungens befallningshavande sex dagar före uppbördsstämmans börjande, det vore tydligt, att särskilt i de län, där lands-

121 Ni §•

tingen sammanträdde fjärde eller sista måndagen i september, svårigheter skulle möta för häradsskrivarna att under den korta tid, som förflöte från det tingets beslut rörande landstingsmedlen och sjukvårdsavgiften blivit dem delgivna och till dess uppbördsstämmorna togo sin början, medhinna att fullständiga uppbördsboken medelst debitering av dessa utskylder, införa de debiterade beloppen å debetsedlarna och o kollationera desamma samt slutligen justera och summera uppbördsboken. A andra sidan framhölls, att första måndagen vore olämplig med hänsyn därtill, att första allmänna sammanträdet under hösttinget i ett flertal domsagor toge sin början samma dag och åtskilliga landstingsman jämväl tjänstgjorde i häradsnämnderna. En ny ändring i förevarande stadgande beslöts år 1919, vilken trätt i tilllämpning under år 1922. Denna ändring bestämdes väsentligen av hänsyn till önskemålet att erhålla en för andrakammarval och landstingsmannaval gemensam valdag. Då det ansågs, att nämnda valdag borde förläggas till september och helst utsättas så tidigt som möjligt under denna månad, befanns det vara påkallat att fixera sammanträdestiden till första måndagen i månaden, för att valen skulle kunna äga rum åtminstone den tredje söndagen utan risk att landstingsmötena därigenom skulle kunna hindra landstingsmännen att deltaga i valen. Med denna synpunkt samverkade emellertid även den omständigheten, att från häradsskrivarhåll framställts krav på en sådan ändring, betingad av gällande bestämmelser angående kronouppbörden och den i samband därmed stående uppbörden av landstingsmedel. Svårigheter hade nämligen, särskilt sedan uppbörden börjat ske medelst skattepostan visningar, visat sig vara för handen att hinna avsluta uppbördsboken och utskriva debetsedlarna under den tid, som härför stod till buds efter det landstingen fattat beslut om landstingsskattens storlek. Vad slutligen angick de ölägenheter, som möjligen skulle kunna vara förenade med den åsyftade ändringen, betonades vid dennas genomförande, att dylika ölägenheter icke torde kunna undgås, om man över huvud taget skulle kunna införa den önskade gemensamma valdagen.

Vad som enligt de sakkunnigas mening framför allt kräver en ändring med Framflyttning avseende å tidpunkten för landstingens lagtima möten, är hänsyn till det för av mötestide dessa möten erforderliga beredningsarbetet. Såsom i en föregående avdelning behövlig av av detta betänkande framhållits, hava ju med den fortgående utvecklingen av ^re&tinaslandstingens uppgifter och verksamhet följt växande krav på en förbättrad arbetet. beredning av de till landstingens avgörande hänskjutna ärenden. Och på grund härav har det, såsom likaledes tidigare betonats, synts vara en huvuduppgift för den nya lagstiftningen på området att öppna möjligheter för landstingen att rationellt ordna detta allt viktigare beredningsarbete. Men det torde icke kunna förnekas, att värdet av vad härutinnan i övrigt kan åstadkommas till ej ringa del äventyras, så länge lagstiftningen genom att fixera tidpunkten för landstingsmötena till början av september indirekt hänvisar detta beredningsarbete till den för ändamålet olämpligaste tiden på året, till sommarmånaderna. Att beredningsarbetet måste äga rum omedelbart före landstingsmötet, och att detsamma följaktligen med den nu bestämda sammanträdestiden med nödvändighet kommer att infalla under sommaren, ligger i sakens natur. För den slutberedning, som före de väckta frågornas framläggande inför landstinget bor verkställas av förvaltningsutskottet, hava de sakkunniga, såsom i annat sammanhang framhålles, ansett minst 5 ä 6 veckor erforderliga, och på grund härav har med utgångspunkt från den för landstingsmötet angivna tiden föreslagits, att andra förslag till landstinget än de av förvaltningsutskottet självt framställda skola vara avlämnade till landstingsexpeditionen senast den 25 juli. I vad ifrågavarande beredningsarbete ankommer på förvaltningsutskottet,

122 skulle detsamma alltså väsentligen utföras under augusti månad. Beträffande åter de under landstinget lydande förvaltningsstyrelserna medför naturligen den nyssnämnda föreskriften med avseende å förslagstiden, att uppgörandet av på dem ankommande förslag till det följande årets förvaltning och verkställandet av därmed sammanhängande utredningar och ekonomiska beräkningar måste äga rum under förra delen av sommaren. Någon avgjord lättnad i sitt arbete torde dessa förvaltningsstyrelser dock icke kunna påräkna i och med förslagstidens utgång, enär förvaltningsutskottet torde finna det behövligt att vid sin överarbetning av förslagen gång efter annan taga deras särskilda sakkännedom i anspråk. Denna ordning ger anledning att bringa i åtanke vad rikets ständer år 1860, såsom tidigare påpekats, indirekt anförde som skäl mot landstingsmötets förläggande tidigare på året än till september månad. Det erinrades då dels om de sedvanliga sommarutflykterna och dels om jordbruksarbetets koncentrering under sommaren. Att de ölägenheter för landstingsmännen, som sålunda av riksdagen påpekades såsom en följd av landstingsmötenas hållande under sommaren verkligen förtjänade och alltjämt förtjäna att beaktas, torde icke kunna förnekas. Det kan uppmärksammas, att särskilt den förra synpunkten tillerkänts betydelse, och att för dess tillgodoseende arbetet under sommaren inom såväl offentlig som i förevarande sammanhang jämförlig privat verksamhet brukar så vitt möjligt begränsas. Och då den nuvarande sammanträdestiden nödvändiggör beredningsarbetets koncentrering till augusti månad, en med hänsyn till jordbruksarbetet synnerligen bråd tid, måste även den senare synpunkten fortfarande tillerkännas avgörande betydelse. Det torde alltså stå klart, att beredningsarbetets förläggande till sommaren skulle för de landstingsmän eller landstingets förtroendemän i övrigt, som erhållit i uppdrag att tillvarataga landstingets intressen i förvaltningsutskott och förvaltningsstyrelser, medföra just samma ölägenheter, som man vid landstingsförordningens tillkomst önskade undvika. Redan med hänsyn till de personer, på vilka beredningsarbetet ankommer, måste det för den skull anses synnerligen önskligt, om en framflyttning av mötestiden kunde ske i sådan mån, att åtminstone huvuddelen av beredningsarbetet kunde anstå till efter sommarens slut. Men en dylik framflyttning visar sig vara ännu mera påkallad, om avseende fästes vid de konsekvenser för beredningsarbetet självt, som förenämnda olägenheter i praktiken komma att medföra. Om man för jämförelsens skull ännu en gång tager i betraktande det av 1860 års riksdag tänkta fallet, att landstingsmötena skulle infalla under sommaren, så torde lätt inses, att i detta fall de i förevarancle sammanhang beaktansvärda förhållandena skulle gestalta sig helt annorlunda än i nu uppmärksammade hänseende. Tidpunkten för landstingsmötets början skulle då såsom nu rimligtvis vara fixerad en gång för alla, och vid denna tidpunkt hade landstingsmannen sålunda att — om ock med personliga uppoffringar — inställa sig utan möjlighet att efter stundens krav söka utverka något uppskov med mötet. I fråga om de beredande organen erbjuder det däremot påtagliga svårigheter att långt i förväg bestämma den exakta tiden för sammanträdena, då beredningsarbetets planläggning över huvud taget i stor utsträckning måste bero av de efter hand inkomna förslag, som skola beredas. På grund av svårighet att anträffa ledamot med kallelse eller för denne att efter kallelse komina tillstädes samt därav ofta följande uppskov med beredningsarbetet blir resultatet lätt, att beredningsarbetet uppskjutes, så att det sedan icke hinner genomföras med önskvärd grundlighet och noggrannhet, eller så att icke de utomstående landstingsmannen bli i tillfälle att före avgörandet vid mötet sätta sig till fullo in i vad som vid beredningen i olika ärenden förekommit.

1C §•

Det ligger dessutom i detta beredningsarbetes egen natur, att upplysningar ständigt kunna behöva begäras av institutioner och enskilda, som ej direkt hava att taga befattning med detsamma. Huru svårt det i allmänhet är att under sommaren snabbt erhålla dylika upplysningar, då semestrar och bortovistelse vanligtvis lägga hinder i vägen för att nå den, som i varje särskilt fall äger den största sakkunskapen, därom torde tillräcklig erfarenhet i allmänhet hava vunnits för att det skall erkännas, att en ej ringa olägenhet även ur denna synpunkt följer med beredningsarbetets förläggande till sommarmånaderna.

Dessa olägenheter skulle tydligtvis i allt väsentligt bliva undanröjda, om Mötestidens landstingsmötet bestämdes att äga rum exempelvis under senare delen av framflyttning oktober. Därmed skulle dessutom vinnas en fördel så till vida, som inkomst- 0<%nla^" och utgiftsstaterna för det följande årets förvaltning i så fall skulle komma ogifts- och att uppgöras betydligt närmare början av den tid de avse, än för närvarande inkomststater. kan ske. Värdet härav torde vara så påtagligt och oomstritt, att några vidare utläggningar beträffande detsamma här ej äro behövliga. Då det på grund av nu angivna omständigheter synts påkallat att taga Mötestidens under allvarligt övervägande, huruvida icke landstingsmötena skulle kunna framflyttning framflyttas åtminstone till senare delen av oktober, hava åtskilliga ännu icke och den för andraav de sakkunniga berörda synpunkter, vilka tidigare fått fälla utslaget i före- kammaroch liggande ämne, krävt att bliva beaktade. landstingsval Den senast — år 1919 — beslutade jämkningen i fråga om mötestiden bestämda företogs, såsom i det föregående framhållits, väsentligen för att möjliggöra en valdagen. lösning i åsyftad riktning av spörsmålet om en för andrakammarvalen och landstingsmannavalen gemensam valdag. Det ur flera synpunkter beaktansvärda sambandet mellan sistnämnda spörsmål och frågan om landstingens mötestid blev i detta sammanhang endast i mycket begränsad mån föremål för uppmärksamhet. Avgörande betydelse tillmättes faktiskt endast den synpunkten, att landstingsmötena icke skulle få hindra landstingsmannen att deltaga i berörda val. I detta hänseende kan naturligen intet vara att invända mot den nu ifrågasatta mötestiden, då ju densamma skulle komma att infalla ungefär en månad efter den för närvarande bestämda valdagen. Endast i förbigående vidrördes däremot år 1919 en annan synpunkt, som enligt de sakkunnigas mening allvarligt måste tagas med i räkningen. Härmed åsyftas det omfattande agitationsarbete, som numera föregår varje andrakammarval eller landstingsmannaval, och vari, åtminstone vid sistnämnda slag av val, landstingsmannen i mycket stor utsträckning taga del. Såsom förhållandena efter den år 1919 beslutade ändringen gestaltat sig, torde det vara att antaga, att detta agitationsarbete kominer att kulminera just under den tid, då landstingen äro samlade. Det lär icke kunna undvikas, att landstingsarbetet härigenom blir lidande. Erfarenheterna från det enda tillfälle, då denna ordning hittills blivit prövad, torde åtminstone icke vara de bästa. Det är ur denna synpunkt icke endast fråga om att angelägenheterna vid landstingsmötet kunna bliva direkt försummade för agitationsarbetets skull. På ledamöternas ställningstagande i dessa angelägenheter inverkar också lätt. såsom i liknande situation ofta torde hava konstaterats, den omständigheten, att väljarna just under det omedelbara intrycket av de vid landstingsmötet fattade besluten skola skrida till val, eller med andra ord den enskilde landstingsmannen kan lätt — om ock omedvetet — låta sina avgöranden vid landstinget följa de för den pågående agitationen lämpligaste linjerna, Från nu anförda utgångspunkter måste vara tydligt, att den åsyftade ändringen skulle innebära en avgjord vinst, alldenstimd därigenom lanclstings-

16 §.

124 mötena de år, då andrakammarval eller landstingsmannaval äga rum, icke skulle inträffa förrän efter det ifrågavarande val blivit ett fullbordat faktum och en tidrymd av nästan ett helt år skulle skilja det nästföregående mötet från valet. Den omständigheten, att den ifrågasatta ändringen vid bibehållande av den nu bestämda dagen för landstingsmannavalen skulle innebära en omkastning av ordningen mellan landstingsmötena och nämnda val, ger anledning att syna det föreliggande spörsmålet från ännu ett par sidor. Det har vid flera tillfällen i liknande sammanhang gjorts gällande, att representantval icke borde äga rum vid sådan tid, att en representant tilläventyrs komme att som sådan fungera även sedan det blivit genom valet fastslaget, att han ej ägde tjänstgöra under påföljande mandatperiod. Detta skulle tydligen bliva fallet, därest tiden för landstingssammanträdena framflyttades på sätt här ifrågasatts utan förändring med avseende å den nu stadgade valdagen. De såsom motiv för nyssnämnda uprjfattning uttalade farhågorna, att en icke omvald representant skulle visa bristande intresse för sitt uppdrag, om han toges i anspråk för detsamma även efter valet, hava emellertid enligt de sakkunnigas mening icke blivit bestyrkta av erfarenheten från andra representationer, inom vilka ledamöterna fungera efter valet. Däremot har det vid de år 1922 hållna landstingssammanträdena visat sig, att en avgjord olägenhet är förknippad med sammanträdenas hållande före valen, sedan dessas förläggande till hösten föranlett, att mandattiden numera satts att löpa från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. Det är naturligen ofta önskvärt med avseende å landstingens olika förtroendeuppdrag — speciellt i fråga om medlemskap i förvaltningsutskottet —, att dessa komma att innehavas av personer, som tillhöra landstinget. Att med säkerhet kunna tillgodose denna synpunkt, när det gäller att utse förtroendemän vid ett landstingssammanträde, vilket — såsom de år 1922 hållna — är det sista i valperioden, låter sig emellertid tydligtvis icke göra, då man vid sammanträdet ej kan veta, vilka personer genom det följande valet skola utses till medlemmar av landstinget från och med det nästkommande årsskiftet. Vad ovan framhållits beträffande sambandet mellan frågan om landstingens mötestid samt den för andrakammarvalen och landstingsmannavalen bestämda valdagen torde berättiga till den slutsatsen, att nämnda fråga i detta hänseende genom den nu åsyftade ändringen skulle erhålla en lyckligare lösning än den senast godtagna. Beträffande vad i övrigt i förevarande ämne tidigare anförts, torde kunna sägas, att knapjiast något avseende numera behöver fästas vid den av 1860 års rikédag gjorda erinran angående årstidens beskaffenhet och därav följande svårigheter vid resorna till och från landstingssammanträdena, därest dessa skulle äga rum senare än i september månad. Den ofantliga förbättring, som vårt lands kommunikationer undergått sedan detta skäl åberopades, lär väl hava gjort detsamma i det närmaste betydelselöst.

Mötestiden Helt annorlunda gestaltar sig det föreliggande spörsmålet, om hänsyn tages och ordningen till den omständighet, som föranledde 1910 års beslut, att sammanträdena icke for lands- s k u i l e kunna börja senare än tredje måndagen i september, och som med%f debiteHng' v e i 'kat till den sedermera vidtagna ytterligare tillbakaflyttningen till förstaoch uppbörd, måndagen i samma månad, nämligen sammanträdestidens beroende av tiden för landstingsskattens uppbörd. Avgörande härvid är, att landstingen, ehuru de formellt äga befogenhet att efter eget gottfinnande ordna sin uppbörd, likväl genomgående följt den anvisning, som givits i § 49 av landstingsförordningen, och låta landstingsmedlen debiteras och uppbäras i sammanhang med kronoskatterna. Därmed blir det de för debiteringen och uppbörden av dessa

16 §•

skatter utfärdade föreskrifterna, som i första hand måste beaktas vid bedömandet av föreliggande spörsmål. Enligt sistnämnda föreskrifter, sådana de utformats efter år 1922 beslutade ändringar, och enligt de direktiv, som i samband därmed meddelats, normeras arbetet med kronoskattens debitering och uppbörd väsentligen genom följande tidsbestämningar. Omedelbart efter den 15 juli, då tiden för ingivande av besvär över taxeringsnämndernas beslut utgår, böra debiteringsförrättarna kunna påbörja debiteringsarbetet på grundvalen av de av taxeringsnämnderna åsatta taxeringarna. Debiteringen på dessa preliminära taxerings siffror bör vara fullständigt verkställd före ingången av november månad, då prövningsnämndernas arbete skall vara avslutat och deras beslut beträffande taxeringarna skola hava fullständigt meddelats debiteringsförrättarna för verkställande av därav påkallade ändringar i debiteringen. För slutförandet av sitt arbete disponera debiteringsförrättarna därefter de två veckorna till den Ib november, då debetsedlarna senast skola utsändas för att vara de skattskyldiga till hända i tid före uppbördsterminens början, vilken är utsatt till den 25 november. Vad åter speciellt angår inordnandet i detta schema av landstingsskattens debitering och uppbörd, så är det ju ett avgörande faktum i förevarande sammanhang, att debiteringen därav icke kan påbörjas förr, än landstinget vid sitt möte bestämt, med vilket belopp denna skatt skall utgå i förhållande till de skattskyldigas beräknade eller bevillningspliktiga inkomst. Detta innebär, att debiteringsarbetet i denna del för närvarande kan igångsättas först vid mitten av september månad eller kort därefter. I övrigt gäller naturligen den ovan med avseende å kronoskatterna angivna ordningen även för landstingsskattens vidkommande. Den tid av ungefär två månader, som sålunda står till debiteringsförrättarnas förfogande för landstingsskattens debitering torde — naturligen i betraktande jämväl därav, att en betydande del av arbetet med kronoskatternas debitering måste utföras samtidigt — icke kunna inskränkas i nämnvärd mån, åtminstone ej så mycket som vore behövligt för att landstingens mötestid med bibehållande av nuvarande uppbördstermin skulle kunna framflyttas till senare delen av oktober. Härvid bör särskilt uppmärksammas, att de sista veckorna av den för debiteringsarbetets förrättande anvisade tiden i allt fall måste erbjuda ett drygt arbete till följd av att prövningsnänmdernas beslut först då föreligga i sin helhet. Skall den önskade framflyttningen av tiden för landstingens lagtima möten kunna genomföras, lärer det sålunda vara nödvändigt att samtidigt på ett eller annat sätt sörja för att tillräcklig tid oaktat denna framflyttning erliålles för debiteringsarbetet. Därmed blir visserligen det föreliggande spörsmålet av rätt komplicerad beskaffenhet, och det torde kunna förutses, att det icke låter sig lösas utan en genomgripande ändring i den nuvarande ordningen för lanclstingsmedlens debitering och uppbörd. Men även med dessa fakta inför ögonen synes det enligt de sakkunnigas ovan utvecklade mening obestridliga behovet av den åsyftade reformen kräva, att tanken på dennas realiserande icke uppgives. Vid prövning av frågan, huru erforderlig tid för debiteringsarbetet trots Möjligheter den avsedda framflyttningen av landstingsmötet skulle kunna erhållas, lärer att genom det ligga närmast till hands att undersöka, om möjlighet finnes för en sådan ändrad debiteringsordändring med avseende å uttaxeringen för varje budgetår, att denna helt eller ning undvika delvis till storleken bestämmes tidigare än vid mötet närmast före budget- hindret för årets början. Detta skulle kunna ske endast genom att landstinget å lagtima mötestidens möte antingen ett år tidigare än hittills upprättade utgifts- och inkomststaten framflyttning

16 §.

126 Landstings- eller också ett år i förväg fattade beslut om uttaxering av landstingsmedel till skattens be- viss summa (»ordinarie landstingsskatt») för att påföljande år i enlighet med slutande helt den först då uppgjorda budgeten täcka återstående skattebehovet genom en eller delvis tidigare än vid tilläggsskatt. Den förra utvägen torde helt och hållet kunna lämnas ur räkningen, emedan mötet närmast före budget- det måste betecknas som icke blott olämpligt, utan också praktiskt taget årets början. omöjligt att på ett så tidigt stadium beräkna landstingets utgifter för ett för-

valtningsår. Dessutom skulle vid tidpunkten för utgifts- och inkomststatens beslutande de taxeringsförrättningar, som fastslå de skattskyldigas skatteförmåga, icke ännu vara ens påbörjade och någon beräkning, huru uttaxeringen skulle verka per inkomstenhet således icke vara möjlig att göra. Denna sista anmärkning drabbar visserligen jämväl den senare utvägen, i vad densamma avser beslut om ordinarie landstingsskatt, och dessutom kan erinras såsom ur principiell synpunkt betänkligt, att man vid beslutet härom saknar kännedom om det slutliga skattebehovet. Men därest man ordnar så, att den ordinarie skatten finge motsvara endast landstingets nödvändigaste, årligen återkommande utgifter (genom en maximering av denna skatt, exempelvis till 70 ä 80 % av föregående års uttaxering), kunde dock dessa principiella anmärkningar måhända lämnas å sido. Vid försök att på denna väg lösa förevarande spörsmål möta emellertid oöverstigliga svårigheter i avseende å den ifrågasatta t i l l ä g g s s k a t t e n . Dess debitering kan tänkas ske antingen å samma skatteunderlag som för den ordinarie skatten eller å det påföljande årets. Det senare förfaringssättet träffas i full omfattning av den nyss nämnda principiella anmärkningen, att skatten beslutas utan kännedom om skatteunderlaget, och måste, enligt de sakkunnigas mening, i följd härav anses uteslutet. Dessutom kan erinras, att detsamma strider mot regeln att uttaxering för ett års skattebehov bör träffa samma skattskyldiga. Och vad angår utvägen att debitera tilläggsskatten å samma skatteunderlag som den ordinarie skatten, hava de sakkunniga funnit, att därmed skulle förknippas alltför stora praktiska och uppbördstekniska svårigheter, bland annat skatteandelens påförande fulla två år efter intjänandet av den beskattade inkomsten och dubbla skattedebiteringar för varje år med därav föranledda dubbla debiteringskostnader. Resultatet skulle alltså bliva, att landstingen för framtiden i fråga om skatten i dess helhet praktiskt taget berövades den nuvarande möjligheten att vid sina beslut om ifrågasatta åtgärder låta sig vägledas jämväl av hänsyn till de skattskyldigas förmåga att bära kostnaderna för de åsyftade åtgärdernas genomförande, samt därjämte att åtminstone en del av skatten fixerades, innan anslagskraven för olika ändamål varit underkastade prövning. Då härigenom de naturliga garantierna för en besinningsfull skattepolitik och en rationell buclgetbehandling ginge förlorade, hava de sakkunniga funnit sig böra alldeles uppgiva tanken på en anordning, varigenom den årliga debiteringen av landstingsskatt skulle vara oberoende av det samma år hållna lagtima mötet och dess beslut om uttaxering. Eget debiterings- och uppbördsväsende.

Upprätthållande av det direkta sambandet mellan en slutgiltigt prövad utgiftsstat och omedelbart därpå följande debiteringsåtgärder torde sålunda få anses såsom under alla förhållanden oundgängligt. För den skull och då, enligt vad tidigare anförts, förkortning av tiden för debiteringsarbetets utförande icke kan ifrågasättas, måste tillgodoseende av önskemålet om senare sammanträdestid leda till en motsvarande förskjutning av sagda arbete och därmed även till ändrad tid för landstingsskattens uppbärande. Härvid kan tänkas, att skatten antingen icke vidare debiteras i sammanhang med kronoutskylderna eller också fortfarande påföres den skattskyldige i kronoskatte-

16 §.

debetsedeln, vartill i så fall tillfälle måste beredas genom senare debitering än hittills jäniväl av statsskatten. Bland de möjligheter, som i det förra fallet, med eller utan särskild lagstiftning eller statsmakternas medverkan i annan ordning, kunna tänkas yppa sig för landstingen, hava de sakkunniga tagit under övervägande följande: eget debiterings- och uppbördsväsende, landstingsskattens uttagande av kommunerna inom landstingsområdet i proportion till deras skatteobjekt samt landstingsskattens debitering och uppbörd för landstingets räkning i sammanhang med kommunalskatten. Såsom förut påpekats, har redan med hittillsvarande lagstiftning den förstnämnda av dessa tre möjligheter stått öppen för landstingen, och dess utnyttjande har även från landstingshåll allvarligt bragts på tal i samband med frågan om landstingsskatteprovisionens storlek (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 204 till 1922 års riksdag). Men såsom torde kunna slutas även därav, att likväl ännu intet landsting anlitat utvägen med särskild debitering och uppbörd av landstingsmedlen, lärer obestridligen med denna utväg vissa olägenheter vara förbundna. Det torde sålunda vara ofrånkomligt, att en dylik fristående debitering och uppbörd med därav nödvändiggjorda särskilda anordningar jämväl för de inflytande landstingsmedlens bokföring och för granskningen av deras redovisning måste komma att kräva en vidlyftigare förvaltningsapparat, än som för närvarande tages i anspråk speciellt för landstingsskattens vidkommande. Förutom därav följande ökade svårigheter för landstinget och dess förvaltningsutskott att överblicka förvaltningsarbetet torde därmed bliva förbundna större utgifter för landstingsmedlens uttagande och redovisning. Åtminstone efter den sänkning av landstingsskatteprovisionen, som numera skett, kan man svårligen tänka sig, att landstingen skulle kunna inrätta ett eget debiterings- och uppbördssystem, som fungerade utan större kostnader än det hittills använda förfaringssättet. För övrigt är det ur allmän sparsamhetssynpunkt förkastligt att utan tvingande skäl skapa ytterligare ett fristående debiterings- och uppbördsförfarande. Ty att för debitering och uttagande av kronoutskylderna och landstingsskatten var för sig skulle påfordras mera arbete och högre omkostnader, än som äro förknippade med det hittills regelmässiga förfarandet, är uppenbart. Det kan dessutom med fog sägas, att en ökad splittring av åtgärderna för de allmänna pålagornas uttagande och därav följande ojämn fördelning av uppbördsterminerna även i och för sig vore till nackdel för den skattebetalande och för uppbördsresultatet. På grund härav torde inrättande av eget debiterings- och uppbördsverk för landstingen endast i nödfall böra tillgripas. En enkel och för landstingen tilltalande lösning av det föreliggande sporsPrimarmålet skulle onekligen nås, om primärkommunerna ålades att till landstingen kommunerna årligen utgiva ett belopp, svarande mot varje kommuns efter de skattskyldiga ansv*riga fov inkomsternas storlek beräknade andel i landstingets behov av skattemedel, tingsskatten. för Ådiket ändamål kommunerna ägde att i erforderlig mån öka det för deras egen räkning behövliga och i kommunalskattedebetsedeln upptagna utskyldsbeloppet. En dylik lösning skulle kunna genomföras utan nämnvärd ökning av de kommunala debiterings- och uppbördsorganens arbetsbörda, åtminstone för den händelse att — såsom ur rent principiell synpunkt är önskligt — olikheten mellan de allmänna skattebestämmelserna för primärkommunen och för landstinget samtidigt undanröjdes (jfr sid. 173). Men ur annan synpunkt tala dock vägande skäl mot densamma. Varje kommun för sig och icke landstinget skulle därigenom få vidkännas följderna av försummelser med avseende å landstingsskattens inbetalande. Detta skulle givetvis försämra ställningen för de kommuner, som — tillfälligtvis eller mera stadigvarande — råka i särskilt hög grad inrymma försumliga eller insolventa

16 g.

128 skattebetalare, då i dylika kommuner förhållandena i realiteten komme att för övriga skattebetalare gestalta sig så, som om landstingsmedlen därstädes uttoges efter en högre skatteprocent än i landstingsområdets i fråga om skatteinbetalningen bättre lottade kommuner. Härigenom komme anordningen att i viss mån motverka den utjämning av den kommunala skattebördan, vars främjande numera blivit en av landstingets viktigaste uppgifter. Sannolikt skulle för den skull och möjligen även av andra anledningar från primärkommunernas sida stort motstånd resas mot åtgärder av dylik innebörd.

LandstingsFörslaget om landstingsmedlens debitering och uppbärande tillsammans skattens ut- med kommunalutskylderna för landstingets räkning mot skälig ersättning på s a m m a sat landstinget * s o m ^e hittills uttagits i sammanhang med statsskatten träffas icke 6 S av ( e läkning ^ anmärkningar, som av skilda anledningar gjorts mot de ovan skärskågenom primär- dade utvägarna. Vad särskilt angår kostnaderna för samtliga allmänna pålagors kommunernas uttagande finnes icke skäl antaga, att ett dylikt förfarande, varigenom landstingsförsorg, skatten och kommunalskatten i stället för landstingsskatten och kronoskatten påfördes i samma debetsedel, skulle ställa sig ogynnsammare. Skillnaden i kostnadshänseende skulle huvudsakligen bliva den, att primärkommunerna i stället för staten droge fördelen av det gemensamma debiterings- och uppbördssystemet. En fördel vid debiteringens utförande skulle genom dylik omläggning vinnas så till vida, som vid landstingsskattebeloppets fixerande räknas i stort sett med samma skatteunderlag som vid bestämmande av det kommunala utskyldsbeloppet, under det att förhållandet är ett annat i fråga om landstingsskatten, å ena, och inkomst och förmögenhetsskatten till staten, å andra sidan. Om och när — på sätt nyss angivits såsom önskligt — fullständig likformighet genomföres i fråga om primärkommunens och länskommunens allmänna beskattningsregler, skulle denna fördel bliva ännu mera framträdande. Men även mot en sådan sammanföring hava gjorts invändningar, som åtminstone delvis måste tillmätas betydelse. Enligt uppgifter, vilkas tillförlitlighet dock icke närmare undersökts, skall sålunda kommunalutskyldernas indrivning hittills i allmänhet hava givit ett sämre resultat än indrivningen av de på kronodebetsedlarna npptagna skatteposterna, vadan alltså den ifrågasatta förändringen så till vida kunde komma att bliva ekonomiskt ofördelaktig för landstingen. I betraktande av att de kommunala debiteringsförrättarna på landsbygden ofta äro för en begränsad tid valda förtroendemän och därföre i allmänhet icke kunna besitta någon på längre tids vana grundad färdighet i debiteringsförfarandet, måste det vidare ifrågasättas, om skyldighet för dem att ombesörja även landstingsskattens debitering icke skulle innebära en alltför dryg ökning av deras arbetsbörda. Sistnämnda synpunkt kräver uppenbarligen särskilt beaktande, emedan debiteringsarbetet påvilar de ifrågavarande kommunala förrättningsmännen till följd av ett förtroendeuppdrag, avsett att fullgöras vid sidan av och utan intrång på deras borgerliga sysselsättning. senare debiteF)å de sakkunniga ansett, att åtminstone för närvarande frågans lösningring av såväl icke bör anknytas till någon av de här ovan skisserade utvägarna, har en bilandstings- dragande orsak härtill varit, att under vissa förutsättningar framför samtliga kronoskatt ^essa m a s t e givas företräde åt den återstående, förut antydda utvägen: bibehållande av sambandet mellan debiteringarna av landstingsskatt och kronoskatt med framflyttning av tiden för debiteringsarbetets utförande. Statsekonomiska och statsbudgetära synpunkter måste emellertid till sist fälla avgörandet i fråga om ändrade tider för statsskattens påförande och den därmed oskiljaktigt förbundna frågan om tidpunkten för skattemedlens inflytande till stats-

129 kassan. På grund härav är möjligheten att på denna väg realisera önskemålet om senare sammanträdestid för landstingets lagtima möte väsentligen beroende av det resultat, vartill en ingående undersökning i sistberörda avseende leder. Men då denna undersökning icke torde hava sin plats i detta sammanhang, hava de sakkunniga inskränkt sig till ett mera allmänt angivande av de förutsättningar, under vilka en så beskaffad omläggning synes medföra även andra fördelar än ökad möjlighet för landstingens vidkommande till rationell budgetberedning och en även i övrigt god ekonomisk förvaltning. Till en början må härvid erinras, att anledning till spörsmålets upptagande i landstingsförvaltningens intresse synes så mycket större, som jämväl utan sagda intresses beaktande ändring rörande kronoskatteuppbörden varit ifrågasatt i så måtto, att uppbördens fördelning på två terminer föreslagits under åberopande av de på kronoskattedebetsedeln upptagna utskyldernas starka stegring. Sålunda hava motioner om utredning i detta syfte väckts vid såväl 1920 som 1921 års riksdag (1920: nr 161 i första kammaren och nr 216 i andra kammaren; 1921: nr 144 i första kammaren och nr 230 i andra kammaren). Av vederbörande utskott, som avgivit utlåtande i anledning av dessa motioner (utlåtande 1920 nr 2 av första kammarens andra och nr 4 av andra kammarens tredje tillfälliga utskott; utlåtande 1921 nr 8 av första kammarens andra och nr 7 av andra kammarens femte tillfälliga utskott), har i intet fall önskvärdheten av den av motionärerna ifrågasatta upi3delningen bestritts. Andra kammarens utskott hava t. o. m. vid bägge tillfällena starkt understrukit vikten av att något bleve åtgjort i motionernas syfte. Att det oaktat intet av berörda utskott funnit sig böra tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet har väsentligen berott på att den ifrågasatta reformen ansetts komma att medföra så stora kostnader och ölägenheter, speciellt med avseende å debiterings- och uppbördsförfarandet, att dessa skulle vara av avsevärt större betydelse än de beräknade fördelarna. I det tidigast avgivna utlåtandet har dessutom särskilt framhållits den omständigheten, att en del av kronouppbörden genom den åsyftade reformen måste komma att inflyta senare ä n vad förut skett, varigenom betänkliga svårigheter och rubbningar skulle vållas i fråga om finansieringen av statsverkets utgifter. Häremot har dock i ett senare utlåtande med åberopande av ett av statsbokföringskommittén avgivet yttrande påpekats, att, därest såsom ifrågasatt vore — och som ju numera blivit fallet — budgetåret omlades så, att det komme att löpa från den 1 juli till och med den 30 juni, ur berörda synpunkt intet vore att erinra mot motionärernas förslag. Det framförda kravet har alltså visserligen skjutits undan men icke avvisats och blir givetvis än starkare, om efter överflyttning till landstingen av nya verksamhetsfält landstingsskatten ytterligare skulle komina att stiga. Därest, såsom riksdagsutskotten antagit, åtgärden vidtoges alldeles isolerad, d. v. s. utan revidering av värt debiterings- och uppbördsväsende över huvud taget, skulle, på sätt i deras utlåtanden anförts, otvivelaktigt inträda en betydande höjning av särskilt uppbörds- och reclovisningskostnaderna. Dessutom skulle e n dylik isolerad ändrings åtgärd lätt medföra, att den ena av de två uppbördsterminerna komme i kollision med kommunalskatteuppbörden, samt att således den åsyftade vinsten av densamma i verkligheten ginge förlorad. Bägge dessa olägenheter äro förbundna även med den eljest nära till hands liggande utvägen a t t fördela kronoskatte- och landstingsskatteuppbörden på två terminer så, att kronoskatten uppbures å samma tid som hittills, d. v. s. i december, och landstingsskatten t. ex. i februari månad det påföljande året. Om landstingsskatten bleve bestämd först i mitten av oktober månad, skulle det bliva nödvändigt att utsträcka uppdelningen jämväl till debiteringsarbetet, i vilket fall alltså såväl uppbörden som debiteringen av nämnda skatt måste bliva föremål för helt fristå17C1 2 2

16 §

16 g.

130 ende åtgärder. Även om dessa ankomme på samma funktionärer, som utföra arbetet med kronoutskylderna, skulle under sådana omständigheter en dylik uppdelning för landstingen leda till ett resultat, som ur kostnadssynpunkt föga skilde sig från en anordning med eget debiterings- och uppbördsverk. De två ölägenheter, vilka nu närmast blivit berörda, leda omedelbart tanken på ett förfaringssätt, varigenom både landstingsskatten och .kommunalutskylderua upptagas i samma debetsedel som kronoskatten samt uppbördsterminerna ordnas med lämpliga mellantider och sammanlagda skattebeloppet någorlunda jämnt fördelat på dem. Om en dylik sammanföring av skatterna förverkligas, är det givetvis såväl för landstingen och primärkommunerna som framför allt för statsverket angeläget, att det sker på ett sådant sätt, att debiteringen blir slutförd sä tidigt som möjligt, så att första uppbördsterminen icke inträffar senare än som är oundgängligen behövligt. Tidjnmkten för densamma bör sålunda helst icke framskjutas längre än som motsvarar eventuell förskjutning i sammanträdestiden, d. v. s. något över en månad. När kronoskatteuppbörden för närvarande är avsedd att börja den 25 november, borde alltså efter den tilltänkta omläggningen första uppbördsterminen taga sin början ungefär vid årsskiftet. Då utgifts- och inkomststaterna för landskommunerna ävensom för den kyrkliga kommunen både på landet och i stad skola fastställas redan i oktober, torde icke uppstå några svårigheter att, i vad dessa primärkommuner angår, utan väsentliga lagändringar ordna så, att debiteringsarbetet hinner fullbordas före december månads utgång, d. v. s. en månad tidigare än debetsedlar skola vara utskickade enligt den därom nu förefintliga bestämmelsen. För att möjliggöra detta torde endast vara nödvändigt, att ändrade föreskrifter meddelas om debiterings- och uppbördslängdens upprättande och justering. Därvid torde kunna ifrågasättas, huruvida justeringsproceduren blir mera behövlig för debiteringen av kommunalutskylder än för debiteringen av landstingsskatt, beträffande vilken någon motsvarande procedur lika litet som i fråga om statsskatten är föreskriven. Åtminstone för den händelse att, såsom varit ifrågasatt, arrendators och annan brukares skattskjddighet för den brukade fastigheten skulle upphöra och att debiteringen i sin helhet verkställes av statens eller städernas tjänstemän, lärer den bliva överflödig. Och i motsatt fall synes den kunna antingen ersättas med uppgifter i taxeringslängder och uppbörd sbok eller inskränkas till att omfatta de jämkningar i uppbördsbokens anteckningar om skattskyldiga, vilka påkallas av brukares förberörda skattskyldighet till primärkommunen. Härmed förbundet arbete och dess eventuella justering av representantförsamlingen torde utan svårighet medhinnas före november månads utgång. I den borgerliga stadskommunen ställer sig saken så till vida annorlunda, som för närvarande stadgas, att utgifts- och inkomststaten i stad skall fastställas i december månad, samt bestämmelsen härom måste ändras, därest debetsedlarnas utsändande skall medhinnas före nämnda månads utgång. Om samtidigt den hittills för stad gällande ordningen för justering av debiteringsoch uppbördslängden anses behövlig, torde nyssberörda stadgande behöva ändras därhän, att staten kommer att uppgöras före mitten av november eller senast före den 20 i samma månad. Det måste visserligen för budgetens uppgörande vara en försämring, att tidpunkten mellan statens fastställande och början av det år, vars anslagsbehov den avser att täcka, något förlänges. Men olägenheten synes knappast vara större, än att den uppväges av de fördelar, som i andra avseenden skulle vinnas. Och det bör bemärkas, att landskommunen och särskilt landstinget —• för att icke tala om statsmakterna — måste utföra budgetarbetet ännu tidigare i förhållande till budgetårets början, samt att försämringen för städernas vidkommande skulle medföra — jämte andra

131 fördelar — en förbättring i motsvarande hänseende för landstingen. Genom ändringarna skulle samtliga kommunala (inklusive länskommunens) utgifts- och inkomststaters beslutande komma att ske under månaderna oktober och november, medan det nu sträcker sig över tiden september—december, vilken förändring i och för sig torde få betraktas såsom en förbättring. Skulle likväl en tillbakaflyttning av budgetarbetet i städerna vara mindre opportunt, kan det för tillgodoseende av landstingsförvaltningens behov avsedda syftet utan olägenhet nås därigenom, att statsskatten, så vitt angår stadssamhällena, debiteras för sig, under det att landstingsskatten och stadsutskylden pålores den skattskyldige av stadens debiteringstjänstemän i en och samma debetsedel. Visserligen skulle genom en sådan modifikation gå förlorade några av de fördelar, som synts de sakkunniga följa av samtliga ifrågavarande skatters påförande i en gemensam debetsedel. Men att, i vad angår de skattskyldiga i städerna, lata landstingsskatten debiteras av städernas tjänstemän skulle dock medföra den vinst, som enligt vad ovan sagts är förbunden med landstingsskattens uttagande genom kommunernas försorg för landstingets räkning, utan att träffas av den särskilda anmärkning, som riktats mot förfaringssättet, för den händelse det skulle kräva ökat arbete av landskommunens förtroendemän. Vare sig denna modifikation komme att göras eller uniformitet mellan städerna och landskommunerna skapades i berörda avseende, kunna naturligen olika sätt för uppbördsterminernas fixerande och de olika skatternas uppdelning på dem tänkas. Onskligt torde vara, att dessa terminer i allmän författning bestämdes icke blott så vitt angår dem, under vilka uppbörd av statsskatt skall ske, utan även i övrigt. Däremot synes kommunen, i huvudsaklig överensstämmelse med vad hittills varit fallet, kunna tillerkännas befogenhet att besluta, huruvida och i vad mån å de sålunda fastslagna tiderna kunde, utöver den eller de för statsskattens inbetalande alltid behövliga uppbörderna, erfordras sådana för kommunalutskyldernas och landstingsskattens inbetalande. Om uppbördsterminerna fastställdes exempelvis till januari månad, senare hälften av mars, senare hälften av juni och senare hälften av september månader, skulle det otvivelaktigt med hänsyn till den skattskyldiges intresse av skatteinbetalningarnas jämna fördelning över året vara bäst, om en fjärdedel av sammanlagda skattebeloppet förfölle till betalning å envar av dessa terminer. Men med en sådan anordning komme statsverket sannolikt icke att vara betjänt, emedan, även om den första inbetalningen skulle anses omfatta uteslutande statsskatt, i den mån densamma uppginge till minst en fjärdedel av skattesumman, inkomst- och förmögenhetsskatten till sin återstående del — vilken för de större inkomsttagarna ofta måste bliva högst betydande — skulle till statskassan inflyta alltför sent. Dessutom torde, om på så sätt de tre slagen av skatter inginge i alla fyra uppbörderna eller flertalet av dem, redovisningsarbetet avsevärt tyngas och fördyras. 1 ) Anspråket på möjlighet till skatternas jämna fördelning med matematisk noggrannhet på lämpligt avvägda uppbördstider synes för den skull nödvändigt att i så måtto eftergiva, att inkomst- och förmögenhetsskatten icke till någon del får förfalla till betalning senare än å uppbördsterminen i mars. Det torde till och med vara anledning räkna med att hela denna skatts inbetalande förlägges till den första uppbördsterminen, vilken i så fall skulle omfatta enbart utskylderna till staten. A övriga tre terminer eller det mindre antal kom') H ä r hava lämnats ur räkningen de avgifter av varierande slag, som för närvarande påföras i kronoskattedebetsedeln, och som, därest de fortfarande skulle på samma sätt som hittills debiteras i sammanhang med krououtskylderna, givetvis icke borde uppdelas på olika uppbördsterminer utan i sin helhet erläggas å den av terminerna, som med vederbörande avtalas eller annorledes bestämmes.

16 §

16 §.

132 munen beslutar torde återstående skattebeloppet böra jämnt fördelas och utgöras av landstingsmedel och kommunalutskyld i proportion till vardera skattens summa. Under förutsättning att kommunen icke finner någon av dessa tre uppbördsterminer överflödig, skulle skatteutbetalningarna under året betydligt jämnare än hittills fördelas, låt vara att genom hela statsskattens uttagande i januari någon ojämnhet komme att kvarstå. Det sammanlagda redovisningsoch bokföringsarbetet behövde knappast bliva större än för närvarande och skulle i allt fall icke bliva besvärligare än för den händelse att kravet på två särskilda uppbördsterminer för de i kronoskattedebetsedeln hittills påförda utlagorna måst ensamt för sig tillgodoses. Då uppbördstillfällena icke skulle bliva flera än för närvarande, torde det vidare vara självfallet, att uppbörden kunde ordnas så, att därmed förenade utgifter och besvär icke ökades. Att åter debiteringsarbetet, utfört för varje skattskyldig av en och samma person i samma uppbördsbok eller debiteringslängd och i en enda debetsedel, samt de direkta kostnaderna för debetsedlar och deras distribution bleve, såsom tidigare framhållits, betydligt mindre än hittills, lärer vara påtagligt. Arbetet skulle ytterligare minskas, om önskemålet rörande enahanda grunder för utgörande av landstingsskatt och av skatt till primärkommunen förverkligades. De beslutade uttaxeringsbeloppen per inkomsthundrade kunde därefter för varje borgerlig primärkommun sammanläggas samt en post — omfattande såväl kommunalskatt som landstingsskatt — i stället för två särskilda påföras varje skattskyldig såväl i uppbördslängden som i debetsedeln. Ytterligare några fördelar synas vara att vinna genom en omläggning av debiterings- och uppbördsväsendet på det sätt, som ovan skisserats. Genom den vid 1922 års riksdag beslutade omorganisationen och utsträckningen av tiden för prövningsnämndens verksamhet hava debiteringstjänstemännen måst åläggas ett dubbelarbete, föranlett av de ändringar i taxeringarna, som av prövningsnämnden beslutas. De s. k. omslut, som i ty fall måste verkställas för att rätta debiteringarna — vilka för tids vinnande provisoriskt ske på grundvalen av taxeringsnämndernas beslut — kunna bliva nog så tidsödande, och deras medhinnande torde under vissa förhållanden vara äventyrat. Därest genom senare skatteuppbörd en förlängning av mera än en månad erhålles i den efter prövningsnänmdsarbetets avslutande disponibla tiden för debiteringsarbetet, skulle någon fara för dess medhinnande uppenbarligen icke föreligga och dylika omslut sannolikt icke vidare vara erforderliga. Till sist synes skatternas sammanförande i en debetsedel vara ägnat att underlätta vidtagande av åtgärder för effektivare kontroll över restantieindrivningen. Särskilt under de sista åren hava åtskilliga erfarenheter givit vid handen, att betänkliga brister härutinnan förefinnas. Det är nämligen synnerligen svårt och oftast omöjligt att kontrollera vederbörande exekutors uppgifter om fortfarande oguldna skattebelopp, varav den kontanta behållningen av restantieindrivningen är beroende. Om skattepåföringarna bindas vid samma debetsedel, synes lämpligen varje restantieredovisning böra omfatta såväl den ena som den andra skatten, om också beloppen inlevereras till olika personer, varje kassainventering likaledes avse samtliga skatterestantier och uppgifterna om ännu utestående restantier i någon form verificeras, möjligen genom restlängden for varje skattskyldig åtföljande kvittensblanketter, vilka vederbörande exekutor skulle vid tjänstemannaansvar vara skyldig att i mån av mottagen likvid utlämna till skattebetalaren eller förse med anteckning om inbetalningen. Vad slutligen angår spörsmålet, huruvida statens tjänstemän eller kommunala myndigheter skulle efter en omläggning av ifrågavarande beskaffenhet omhänderhava arbetet med debiteringen och uppbörden, synes det naturligt, att debiteringarna och vad därmed sammanhänger böra ombesörjas av de

133 tjänstemän, som hittills utfört motsvarande arbete med avseende å skatter och avgifter, upptagna i kronoskattedebetsedeln. Att lägga detsamma på landskommunernas funktionärer lärer nämligen redan på skäl, som tidigare anförts, icke kunna ifrågakomma. Och under alla förhållanden måste det antagas, att häradsskrivarna på grund av sin större rutin verkställa uträkningarna mycket lättare och snabbare än de kommunala förtroendemännen. Även härutinnan skulle alltså en fördel vinnas genom de förändrade anordningarna. Emellertid uppställer sig frågan, huruvida icke härigenom häradsskrivarnas arbetsbörda skulle avsevärt ökas och tillskott i arbetskrafter därför nödvändiggöras. Under förutsättning, att skattepåföringarna bleve till antalet lika många som hittills, torde detta visserligen inträffa. Därvid mä dock beaktas, att, på sätt tidigare erinrats, de för landstingsskatten och den allmänna kommunalutskylden i stort sett enahanda skattegrunderna underlätta debiteringsarbetet, samt att ytterligare förenkling skulle vinnas, om dessa grunder komma att bringas i full överensstämmelse med varandra, frånsett den kommunala progressivskatten. Vidare synes uppenbart, att med det snaraste bör undanröjas i lagstiftningen möjligen förefintlig anledning till det slöseri med arbetstid och arbetskraft, som förekommer vid debiteringen av skatterna till den borgerliga och den kyrkliga kommunen. För varje skattskyldig uträknas och upptages i regel utskylden till den borgerliga kommunen, till skolan samt till kyrkan och prästerskapet var för sig1). Alldeles oberoende av debiteringens omläggning på sätt nu avhandlas bör det utan olägenhet låta sig göra, att i fråga om borgerliga och kyrkliga kommuner, vilkas gränser sammanfalla, eller i fråga om de delar av dem, som sammanfalla, först skatteprocentsatserna summeras och därefter ett skattebelopp uträknas för varje skattskyldig. Den omständigheten, att enligt förordningen om kyrkostämma, kyrko- och skolråd, § 35, vissa främmande trosbekännare, i den mån därom är särskilt stadgat, åtnjuta lindring i skattskyldigheten till svenska kyrkan samt dess prästerskap och betjäning, innefattar tydligen icke hinder eller svårighet vare sig att konsekvent tillämpa ett dylikt debiteringsförfarande eller att efter uppbörden med hänsyn till de olika ändamålen uppdela och redovisa summan av de influtna skattemedlen. Den väsentliga ökningen i häradsskrivarnas arbete skulle följaktligen utgöras av den kommunala progressivskattens uträknande och påförande. Men därest de personliga skatterna eller avgifterna avskaffas — vilket de sakkunniga på skäl, som i motiveringen till 46 § utvecklas, funnit påkallat —, synes det, som om under ovan angivna förutsättningar i dessa tjänstemäns arbete skulle vinnas lättnad, som uppvägde eller åtminstone i det närmaste uppvägde den av kommunalskattedebiteringen föranledda ökningen. Mantalspenningarnas och sjukvårdsavgifternas upphörande komme nämligen först och främst att medföra en mycket betydande minskning i antalet debetsedlar, som måste utskrivas och distribueras. Att döma av de vid behandlingen av 46 § omförmälda uppgifterna torde denna minskning kunna beräknas till tio ä tjugo procent av hela antalet kronoskattesedlar. Till följd av de särskilda bestämmelserna angående kommunal skattskyldighet för arrenderad jord skulle visserligen kunna inträffa, att för uttagande av kommunalskatt debetsedel behövde utskrivas å en del av de personer, för vilkas vidkommande efter de personliga avgifternas avskaffande kronoskattedebitering icke skulle bliva erforderlig; men uppenbarligen gäller dock denna eventualitet allenast ett fåtal fall, och blott i jämförelsevis mycket ringa mån skulle densamma följaktligen komma att motväga den nyssnämnda starka reduktionen av antalet skattesedlar. Vidare skulle de personliga avgifternas upphörande medföra lättnader i arbetet med avseende å återstående debetsedlar så till vida, som debiteringstjänstemännen praktiskt taget för varje *) Jfr 5 § i förordningen den 19 nov. 1920 ang. särskilda grunder för utgörande av 1921 — l f 2 i års allmänna kommunalutskjdder m. m.

16 §

16 §.

134 fall sluppe besväret med införande av två skatteposter och utsättande dessutom av antalet skattskyldiga »mankön» och »kvinnkön» samt — när avgifter i samma debetsedel påföras man och hustru, eventuellt även barn — hopsummeringen av två eller flera avgifter. Även det arbete, som åligger häradsskrivarna på grund av deras befattning med mantalsskrivningarna, skulle samtidigt i någon mån minskas. Ännu en icke oväsentlig lättnad i debiteringstjänstemännens åligganden skulle inträda, därest skjutsstadgans föreskrifter om särskild debitering och redovisning av landstingens bidrag till skjutsentreprenaderna bleve upphävda. Uppenbart är, att uträkningen och införandet i debetsedlarna av de i förhållande till landstingsskatten försvinnande små bidragsbeloppen äro förenade med ungefär lika mycket besvär som motsvarande åtgärder med landstingsskatten, men att den särskilda skattepåföringen och redovisningen under senare tider knappast varit motiverade av den obetydliga olikheten i debiteringsgrunderna för nämnda skatt, å ena, och entreprenadbidrageii, å andra sidan, samt, sedan denna olikhet bortfallit, numera måste beteclaias såsom meningslösa. Till besparande av överflödigt arbete och onödiga kostnader böra därför skjutsstadgans bestämmelser ändras därhän, att landstingets andel till skjutsentreprenaderna skall utgå av landstingsmedel likasom statens utgår av statsmedel, varefter den hittillsvarande posten i kronoskattedebetsedlarna »bidrag till skjutsentreprenaderna» skulle försvinna. Så vitt framgår av den mera summariska granskning, som de sakkunniga kunnat ägna spörsmålet, torde under nu angivna förutsättningar icke möta några större svårigheter att överlämna hela debiteringsarbetet, i vad det angår landsbygden, åt häradsskrivarna, även om hänsyn tages därtill, att detsamma delvis måste förläggas till den tid under året, då de äro sysselsatta jämväl med mantalsskrivningarna. Vidkommande åter ombesörjandet av uppbörden lärer det vara påtagligt, att därmed kan på ett tillfredsställande sätt ordnas efter olika linjer. Emellertid torde antingen uppbörden av samtliga skatter lämpligen omhänderhavas av samma tjänstemän, som hittills haft befattning med statsskattens uppbärande (postverket och städernas kronouppbördskassörer) eller också endast sistnämnda skatt uppbäras i den för densamma nu fastställda eller möjligen framdeles jämkade ordning, men skatten till länskommunen och primärkommunerna genom kommunala tjänstemän och förtroendemän. D#t förra alternativet skulle visserligen för landstingens vidkommande vara att föredraga så till vida, som landstingen under sådana omständigheter likasom för närvarande torde hava att från länsstyrelsen erhålla redovisning, under det att det senare alternativet väl komme att medföra, att landstingsområdets samtliga kommuner skulle var för sig direkt till landstinget inleverera uppburna medel. Vid en lösning enligt detta senare alternativ torde å andra sidan den ökning i landstingets arbete, som sålunda därmed skulle bliva förkippad, komma att motsvaras av en lättnad i samma mån uti länsstyrelsens hittillsvarande besvär med skatte uppbörden." När de sakkunniga, i stället för att föreslå senare tid för landstingets lagtima möte, funnit att med ändring i detta hänseende må tills vidare anstå, har det, såsom av det anförda framgår, skett med vidhållande av uppfattningen, att sådan ändring måste betecknas såsom i hög grad önskvärd för ett nöjaktigt handhavande av landstingsförvaltningen och särskilt de ekonomiska angelägenheterna. Uteslutande i syfte att — efter utredning rörande vissa utanför de sakkunnigas uppdrag liggande spörsmål — möjliggöra den ekonomiskt och i övrigt bästa lösningen av frågan och med förvissning, att erfarenheten efter landstingsförvaltningens reformering skall ytterligare bestyrka vik-

16 och 17 §§

ten av det framförda önskemålets realiserande, hava de sakkunniga inskränkt -sig till en redogörelse för de olika möjligheter, som varit under övervägande, och till ett uttalande, att denna utredning bör igångsättas och slutföras under den närmaste framtiden. 17

§•

Vid sidan av bestämmelserna om årligen återkommande ordinarie landstings- Rätt att påmöten har landstingsförordningen allt sedan sin tillkomst inrymt föreskrifter, lialla urtima möte som medgiva för ett landsting att i särskilda fall samlas till urtima ting. Syftet med dessa föreskrifter har naturligen varit att sörja för ett snabbare avgörande i angelägenheter, vilka oförutsett yppa sig under tiden mellan de lagtima sammankomsterna, eller som eljest av en eller annan anledning kräva beslut av landstinget vid annan tidpunkt av året än den, då lagtima möte hålles. För åvägabringande av urtima möte hava hittills två vägar varit anvisade. Ä ena sidan har landstinget självt vid lagtima möte kunnat bestämma, att urtima sammankomst för handläggning av vissa angivna ärenden skall äga rum, och å andra sidan har Kungl. Maj:t antingen av eget initiativ eller på framställning av vederbörande länsstyrelse kunnat förordna om sådan sammankomsts hållande. Medan den förstnämnda utvägen förutsätter, att anledningen till urtima möte vid ett föregående lagtima sammanträde skall vara förutsedd, har den andra vägen hittills anvisat det enda sätt, pä vilket urtima möte kan sammankallas för det fall, att en mellan de lagtima mötena uppkommande fråga kräver skyndsamt beslut av landstinget. Med hänsyn till sistberörda eventualitet hava de sakkunniga funnit skäl numera föreligga, att rätt till påkallande av urtima möte även måtte medgivas förvaltningsutskottet. E n dylik rätt torde i själva verket allenast vara att betrakta som en naturlig följd därav, att, såsom i betydande mån i praktiken redan skett och med föreliggande lagförslag ytterligare avses, landstingsförvaltningen i förvaltningsutskottet erhåller ett centralt organ med förutsättningar att handhava ledningen av densamma. Såsom sådant organ bör förvaltningsutskottet otvivelaktigt vara särskilt skickat att bedöma, när ett extra sammanträde av landstinget är av nöden; och att möjlighet sålunda beredes för ett sammankallande på initiativ från landstingsförvaltningens sida, torde vara att anse såsom en icke obetydligvinst av nämnda centrala förvaltningsorgans skapande. Det bör ej heller förbises, att den utveckling, varav förvaltningsutskottets inrättande i och för sig förestavats, ökat de risker, som kunna vara förbundna med ett fördröjt avgörande från ett landstings sida vid inträffande oförutsedda händelser, något som tydligtvis särskilt talar för att giva den nyskapade förvaltningsledningen tillfälle att vid behov utan omgång åvägabringa landstingets sammankallande. I betraktande av den vidlyftiga apparat, som ett urtima landstingsmöte utan gensägelse innebär, ligger det emellertid vikt uppå, att den nya rättighet, som enligt det nu sagda skulle givas förvaltningsutskottet, icke kommer att tagas i anspråk i annat fall, än när verkligt behov föreligger. Såsom garanti i detta syfte har beträffande den motsvarande rättighet, som hittills tillkommit landstinget självt, uppställts fordran på viss kvalificerad majoritet för fattande av beslut om urtima mötes hållande. En garantibestämmelse av liknande slag oör enligt de sakkunnigas mening meddelas även med avseende å förvaltningsutskottets befogenhet i berörda hänseende. Härvid torde dock utan fara för a t t befogenhetens avsedda värde äventyras, en ytterligare skärpning av garantien kunna åstadkommas och full samstämmighet inom förvaltningsutskottet uppställas såsom villkor för landstingets sammankallande på dess initiativ. Ä ena sidan bör nämligen till följd av den i detta fall beslutande församlingens mindre medlemstal dylik samstämmighet lättare kunna uppnås inom förvaltningsutskottet än inom landstinget. Och å andra sidan torde lagstiftningen

17-19 §§.

136 vid överlåtandet av ifrågavarande rättighet på ett landstingets organ ommöjligt i ännu högre grad, än när det gäller dess utövande genom landstinget självt, böra sörja för att denna rättighet tillgripes allenast, då behovet att så göra blivit allmänt erkänt. För att ytterligare säkerställa mot ett otillbörligt utnyttjande av stadgandet härom har detsamma synts böra kompletteras med uttryckliga föreskrifter, att till behandling av förslag om dylikt möte samtliga utskottsledamöter skola kallas med angivande, att vid utskottets sammanträde sådan fråga förekommer. I övrigt hava i den åt förvaltningsutskottet i förevarande hänseende medgivna rätten föreslagits samma begränsningar, som hittills gällt i fråga om landstingets motsvarande befogenhet, genom stadgande, att urtima möte av utskottet kan påkallas endast för handläggning av vissa bestämda ärenden, samt att sådant möte, där det skall hållas på grund av utskottets beslut, icke får äga rum, förrän minst två månader efter det lagtima möte avslutats. För åstadkommande av urtima mötes inkallande i vanlig ordning, även när initiativet utgår från förvaltningsutskottet, har slutligen befunnits lämpligt, att i detta sammanhang tillfogas ett stadgande av innehåll, att efter fattat beslut framställning i ämnet skall göras hos länsstyrelsen med bifogande av vederbörligt protokoll rörande beslutet.

18 §. Kungörelse Därnäst har i lagförslaget oförändrad upptagits landstingsförordningens och särskild nuvarande föreskrift i § 20 om urtima mötes kungörande. Beträffande åter underrätuise ^Qn j s a m m a paragraf hittills meddelade bestämmelsen, att landstingets ordom m förande skall om mötet särskilt underrättas, torde kunna ifrågasättas, hurunlöte' ° vida denne i främsta rummet är i behov av sådan underrättelse, då det väl i praktiken får anses självfallet, att ett beslut eller förordnande om urtima möte ändock icke förbigår ordförandens uppmärksamhet. Snarare skulle kunna tänkas, att ett sådant beslut eller förordnande icke observeras av en eller annan av landstingets övriga medlemmar. Då i varje fall, särskilt med hänsyn till de för utevaro från mötet stadgade böter, landstingsledamot med rätta torde kunna göra anspråk på att han utan omgång erhåller kännedom om landstingets sammanträdande, hava de sakkunniga ansett, att ifrågavarande bestämmelse bör icke blott bibehållas beträffande ordföranden utan även utvidgas att gälla jämväl med avseende å landstingets övriga ledamöter. 19 §. Begränsning Såsom de enda angelägenheter, vilka vid urtima möte kunna bliva föremål av urtima fö r landstingets förhandlingar och beslut, föreskriver landstingsförordningen lwndlhu^-och^ närvarande dels ärenden, för vilkas handläggning landstinget blivit sammanbeslvtande- kallat och dels därutöver frågor om besvärs anförande över Konungens berätt, fallningshavandes vägran att godkänna av föregående landsting fattat beslut. Härvidlag föreslå de sakkunniga, å ena sidan, en utvidgning och, å den andra,. en begränsning. Det ligger i sakens natur, att som huvudregel i förevarande hänseende liksom hittills bör gälla, att inga andra ärenden än de, som föranlett det urtima mötets sammankallande, må upptagas vid detsamma. Emellertid har erfarenheten ådagalagt, att understundom vederbörande länsstyrelse vid urtima mötes inkallande förehaft annat ärende, vars omedelbara hänskjutande till landstinget varit önskvärt, men som med iakttagande av gällande lagstiftning i ämnet icke kunnat göras till föremål för det ifrågavarande mötets behandling. Dylika fall äro givetvis framför allt att räkna med, när urtima möte tillkommer på grund av ett tidigare lagtima mötes beslut eller till följd av omedelbart

19och20§§.

förordnande av Kungl. Maj:t, och om, såsom föreslagits, även förvaltningsutskottet tillerkännes rätt att påkalla urtima möte, ökas tydligen möjligheterna för deras inträffande ytterligare. Dessa omständigheter hava föranlett de sakkunniga att till det omförmälda lagrummet föreslå ett tillägg, varigenom möjlighet beredes länsstyrelsen att få även andra ärenden än dem, för vilka ett urtima möte beslutats eller förordnats, upptagna vid detsamma, därest uppgift om dessa av länsstyrelsen till mötets prövning särskilt hän skjutna frågor meddelas i den om mötet utfärdade kungörelsen. Det förtjänar påpekas, att, om icke en dylik möjlighet öppnas för länsstyrelsen, densamma t. o. m. kan bliva nödsakad att, med användande av den rättighet den redan nu äger, utverka landstingets förnyade sammankallande omedelbart efter det ett urtima möte hållits. Däremot föreslå de sakkunniga borttagande av den nu gällande bestämmelsen, att på urtima möte alltid må kunna till behandling företagas frågor om besvärs anförande över länsstyrelsens vägran att godkänna av föregående landsting fattat beslut. Skälet härtill är väsentligen, att, medan hittills endast landstinget ägt avgöra dylika frågor, förvaltningsutskottet enligt de sakkunnigas i annat sammanhang motiverade ståndpunkt bör medgivas rätt att däri besluta. Om så sker, är tydligen på ett vida mera effektivt sätt sörjt för ett skyndsamt avgörande i frågor av förevarande slag, än fallet varit på grund av berörda möjlighet att utnyttja ett lägligt inträffande urtima möte.

20 §. I fråga om vad som bör iakttagas vid landstingsmans avgång under den Landstingslöv honom bestämda tjänstgöringstiden har i förslaget intagits ett med nu- mans avgång varande lagstiftning i ämnet överensstämmande stadgande. Däremot hava oc7\ hvncler med avseende å hittills meddelade föreskrifter rörande hinder för landstings- tingsinan $at man att deltaga i landstingsmöte vissa smärre ändringar och kompletteringar deltaga i befunnits påkallade. landstings. m5te I andra och tredje styckena av landstingsförordningens § 21 stadgas för närvarande, bland annat, att landstingsman, för vilken hinder inträffar, så att han ej kan inställa sig vid landstinget, dels skall ofördröjligen därom underrätta Konungens befallningshavande och dels skall, så fort ske kan, till landstingets sekreterare insända sin till landstinget ställda skriftliga anmälan om det inträffade hindret. Någon bestämmelse om motsvarande åligganden för behörigen kallad suppleant, som icke kan inställa sig vid mötet, förefinnes däremot ej i detta sammanhang och för övrigt endast så till vida, som § 23 i förordningen angiver, att dylik suppleant skall bota för frånvaro från landstingsmöte, därest han ej, där så ske kunnat, senast vid landstingets första sammanträde anmält hinder, som av landstinget godkännes. Ej heller gives för närvarande någon föreskrift om inkallande av annan ersättare, därest förut behörigen kallad suppleant är förhindrad. De skiljaktigheter, som sålunda härutinnan föreligga med avseende å ordinarie ledamot och å suppleant, torde svårligen kunna sägas hava fog för sig. Då huvudsyftet med bestämmelserna i förevarande hänseende måste vara att så långt möjligt säkerställa landstingets fulltalighet, och då lagstiftningen i detta syfte redan ansetts böra räkna med den naturligen jämförelsevis ringa sannolikheten, att även inkallad suppleant är hindrad att inställa sig, synes konsekvensen fordra ett stadgande, att även för detta fall ersättare skall kallas, där så kan ske. Som emellertid dylik kallelse förutsätter, att länsstyrelsen erhållit kännedom om förefintligheten av hinder för inkallad suppleant, torde vidare den skyldighet, som efter vad nyss sagts åligger ordinarie ledamot, att underrätta länsstyrelsen om inträffat hinder, utsträckas att gälla jämväl för behörigen kailad suppleant. Även i fråga om anmälningsskyldigheten till landstinget tala övervägande skäl

20 §.

138 för att föreskrifterna med avseende å hindrad suppleant bringas i överensstämmelse med vad som gäller för hindrad ordinarie ledamot. Härvid må framhållas det företräde, som ett sålunda omformulerat stadgande äger så till vida, som det direkt angiver den ifrågavarande skyldigheten och ej indirekt, såsom förhållandet är beträffande hindrad suppleant. Därtill kominer, att nu gällande bestämmelse för suppleants vidkommande saknar de närmare uppgifter om vart anmälan skall ingivas och huru den i övrigt skall vara beskaffad, som meddelas i fråga om ordinarie ledamot. De sakkunniga hava följaktligen föreslagit sådana ändringar av de i andra och tredje styckena av landstingsförordningens § 21 intagna föreskrifterna beträffande hinder för landstingsman, att samma föreskrifter skola gälla jämväl hinder för behörigen kallad suppleant. I övrigt hava med avseende å ifrågavarande lagrum ett par mindre jämkningar, väsentligen av formell art, synts böra vidtagas. Den ena av dessa avser bestämmelsen, att anmälan om hinder skall insändas till landstingets sekreterare. Då de sakkunniga av skäl, som i det följande närmare skola angivas, funnit lämpligt att åt lagens föreskrifter rörande landstingens tjänstepersonal giva en mera allmän avrättning än hittills varit fallet och i överensstämmelse därmed någon uttrycklig skyldighet för landstingen att anställa tjänsteman med benämningen sekreterare enligt förslaget icke skulle stadgas, så har här såväl som annorstädes i liknande fall ordet »sekreterare» utbytts mot »expedition». Den andra av de åsyftade ändringarna gäller det i samma lagrum förekommande uttrycket »anmälan om det inträffade hindret». Med dessa ordalag angives icke direkt, att ifrågavarande anmälan skall lämna den för landstingets prövning av förfallsfrågan erforderliga uppgiften om beskaffenheten av hindret. I förtydligande syfte har därför nämnda uttr}Tck utbytts mot »anmälan om det inträffade hindrets beskaffenhet». Slutligen har förevarande lagstadgande synts kräva ytterligare en komplettering, nämligen för det i landstingsförordningen hittills icke beaktade fallet, att hinder påkommer för landstingsman eller suppleant, sedan han inställt sig vid landstinget. Även för detta fall torde en bestämmelse böra givas, som garanterar, att så vitt möjligt den genom förhindret uppkomna luckan i landstingets fulltalighet snabbt utfylles. En dylik bestämmelse har tydligen under landstingens tidigare tillvaro saknat större praktisk betydelse, då såväl landstingsmötenas korta varaktighet som de sämre kommunikationerna gjorde det föga sannolikt, att en först under pågående möte inkallad suppleant skulle hinna komma tillstädes före mötets avslutande. Kommunikationsväsendets förbättring och den förlängning av landstingens sammanträdestid, som redan ägt rum, och för vilken föreliggande lagförslag ytterligare avser att bereda möjlighet, torde däremot numera giva ett vida större berättigande ät en sådan bestämmelse som den ifrågasatta. När de sakkunniga på grund härav funnit sig böra föreslå ett kompletterande stadgande i förevarande hänseende, har stadgandets syfte synts bliva bäst tillgodosett, om genom detsamma föreskrives, att hindret i detta fall skall anmälas till landstingets ordförande, och att denne efter dylik anmälan skyndsamt medelst hänvändelse till länsstyrelsen eller annorledes skall föranstalta om vederbörande suppleants inkallande. Med avseende å sättet för inkallandet har med denna formuleringlämnats öppet för ordföranden att vid varje särskilt tillfälle anlita den utväg, som efter förhållandena kan vara mest ändamålsenlig, samtidigt som länsstyrelsen ålagts skyldighet att lämna sitt biträde, när ordföranden finner lämpligt att påkalla detsamma.

21 §.

21 §. Nu gällande bestämmelser (§§ 22 och 23) i fråga om landstingets prövning utevaro från av anmält hinders giltighet såsom förfall för utevaro samt beträffande botes- landsting me eller utan plikt vid förfallolös utevaro hava ansetts böra helt och hållet omredigeras. Utgångspunkten för denna omredigering har varit, att skäl icke synts före- ^°.d^aJli ligga för bibehållande av hittillsvarande uppdelning av nämnda bestämmelser på två paragrafer, en i fråga om ordinarie ledamot och en angående suppleant. Skiljaktigheterna i sak mellan dessa bägge lagrums föreskrifter hava uppenbarligen till en del förestavats av den ovan påpekade olikheten beträffande vad som skall iakttagas, å ena sidan, när ordinarie ledamot och, å den andra, när kallad suppleant anser sig hindrad att tjänstgöra vid landstingsmöte. Då de sakkunniga funnit bestämmelserna beträffande suppleant i sistnämnda hänseende böra bringas till överensstämmelse med vad som stadgats för ordinarie ledamots vidkommande, har jämväl en häremot svarande ändring beträffande suppleants bötesplikt synts böra vidtagas, varigenom icke blott försummad anmälan till landstinget utan ock uraktlåtenhet att underrätta länsstyrelsen om det inträffade hindret upptages bland anledningarna till böter för kallad suppleant vid frånvaro från mötet. Vad åter angår den nu så till vida förefintliga skillnaden, att snppleant, som är frånvarande utan anmälan om hinder, i regel skall bota allenast tvä kronor men ordinarie ledamot i motsvarande fall alltid dubbla beloppet, torde för densamma inga som helst bärande skäl någonsin hava kunnat anföras. Detsamma måste väl slutligen sägas gälla även beträffande den olikhet, som består däri, att kallad suppleant, som vederbörligen fullgjort sin skyldighet att anmäla inträffat hinder till landstinget, likväl skall påföras dubbelt bötesbelopp, om landstinget måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas, men ordinarie ledamot, som fullgjort sina motsvarande åligganden, blott drabbas av enkel bötesplikt. På grund av vad nu anförts hava de sakkunniga ansett sig böra föreslå gemensamma bestämmelser i fråga om böter för frånvarande ordinarie ledamot och för frånvarande kallad suppleant. Därvid har det synts naturligast, att ett uttryckligt stadgande meddelas därom, att landstinget »ger pröva uppkommen fråga om förfall, i vilket sammanhang befunnits lämpligt att jämväl uttryckligen angiva samma rätt för landstinget beträffande gjord avsägelse. I övrigt hava dessa bestämmelser synts böra avfattas i anslutning till vad som hittills gällt beträffande ordinarie ledamot, dock med sådant tillägg, att alltid, därest landstinget måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas, utevaro komme att medföra dubbla böter. I fråga om storleken av de stipulerade bötesbeloppen vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten därpå, att, ehuru yrkanden om deras höjning icke saknats, desamma dock till siffrorna förblivit oförändrade alltsedan landstingsförordningens tillkomst, och att de följaktligen faktiskt blivit väsentligen reducerade genom penningvärdets fall. Om ifrågavarande bötesplikt bibehålies, kan det knapj^ast vara lämpligt, att den fortfarande skall vara så föga kännbar, som den för närvarande är. Ätminstone synes en höjning böra företagas därhän, att böterna åter bringas till ungefär samma faktiska storlek, som de hade vid landstingsförordningens tillkomst. En dylik höjning torde sä mycket mindre få anses obefogad, som ju, sedan hittillsvarande bötesbelopp fixerades, ratt till traktamentsersättning tillerkänts landstingsmännen, och sålunda svårigheter för dem ur kostnadssynpunkt att inställa sig vid mötet knappast numera bör vara att räkna med. I stället för de nuvarande bötesbeloppen två och fyra kronor har under sådana förhållanden föreslagits fem och tio kronor. Till bestämmelserna i förevarande hänseende hava de sakkunniga slutligen ansett ett tillägg böra göras. Det har nämligen visat sig, att åtskillig tvek-

21 och 22 §§.

samhet förorsakats av den nuvarande bristen på uttrycklig föreskrift om vad ett underkännande från landstingets sida av anmält hinder innebär med avseende å vem som därefter äger tjänstgöra vid landstinget. Det torde visserligen kunna anses ligga i sakens natur, att ett dylikt underkännande icke i och för sig utesluter den i anledning av hindrets anmälan inkallade suppleanten från fortsatt tjänstgöring, med däremot måste det synas mycket tvivelaktigt, huruvida rättighet tillkommer den, vars hinder icke godkänts, att — med undanskjutande av suppleanten — inträda i tjänstgöring. Denna rättighet bör emellertid enligt de sakkunnigas mening vara erkänd. Den, som i god tro anmäler sig vara förhindrad, bör icke rimligtvis, även efter det han upplysts om sitt misstag beträffande hindrets giltighet såsom förfall, uteslutas från deltagande i landstingets förhandlingar. Det är härvid att märka, att ett misstag av ifrågavarande slag blir särskilt förklarligt därigenom, att lagen ju icke för detta fall närmare anger, huru hindret skall vara beskaffat för att räknas såsom förfall, utan överlämnar frågan därom helt och hållet till lands. tingets diskretionära prövning. Därtill kommer, att det såsom hinder uppgivna förhållandet ofta kan vara beroende av annan person, exempelvis av en arbetsgivare, som icke låter sig övertygas om detsammas ogiltighet såsom förfall, förrän landstingets avgörande därom träffats, d. v. s. med andra ord, att hindret understundom kan bortfalla i och med landstingets underkännande. Att låta lagstiftningen omöjliggöra för den, vars hinder underkänts under dylika omständigheter, att inträda i tjänstgöring, torde icke vara riktigt. I betraktande av vad sålunda anförts, föreslå de sakkunniga, att ifrågavarande lagrum kompletteras med en bestämmelse av innehåll, att suppleant, som i anledning av anmält hinder på kallelse inställt sig, skall, om hindret icke godkänts, tjänstgöra som landstingsman endast intill dess den, vars hinder underkänts, infinner sig till tjänstgöring vid landstinget. 22 §. Ingivande I nuvarande lagbud angående förslags väckande vid landsting (landstingsav förslagtillförordningens § 32) föreslå de sakkunniga ett par realändringar, vilka direkt landstinget. D e ti n gas av det» merberörda huvudsyftet att låta de för landstingets verksamhet erforderliga förvaltningsorganen komma till sin rätt. Den ena av dem avser att tillerkänna såväl förvaltningsutskottet som eventuellt förefintliga avdelningar inom detta utskott och för särskilda förvaltningsgrenar tillsatta styrelser initiativrätt vid landstingsmötena, i bägge fallen anpassad efter de olika organens befogenhetssfärer inom förvaltningen. Förvaltningsutskottets förslagsrätt skulle sålunda sträcka sig över landstingets hela verksamhetsområde, medan utskottsavdelningarnas och de särskilda förvaltningsstyrelsernas initiativrätt skulle inskränkas till de speciella gebit inom nämnda verksamhetsområde, vartill deras funktioner i övrigt äro begränsade. Den andra av de åsyftade ändringarna gäller nuvarande föreskrift angående tiden för förslags avlämnande till landstingsmötet. Den tidpunkt, före vilken förslag skulle väckas, var ursprungligen i landstingsförordningen fixerad till fjorton dagar före mötets början. Samtidigt med att år 1913 den nyheten infördes, att de till mötet inkomna förslagen skulle tryckas och, så vitt ske kunde, minst åtta dagar före mötet delgivas landstingsmännen, ändrades denna tidpunkt till tjugu dagar före mötets begynnelse, vilken förändring endast motiverades med önskvärdheten av erforderlig tid för förslagens tryckning och utsändande i nyss angiven ordning. Då, såsom i det föregående betonats, numera befunnits erforderligt, att åt de framförda förslagen före upptagandet vid mötet gives en grundlig beredning genom förvaltningsutskottets försorg, lärer det vara alldeles oundgängligt att berörda tidpunkt ytterligare tillbakaflyttas åtminstone två ä tre veckor. Man måste härvid icke blott räkna med

22 och 23 §§

att beredningsarbetet skall vara avslutat före mötets början, utan bör också sörja för att beredningens resultat sä vitt möjligt må kunna i tryckt form delgivas landstingsmannen samtidigt med själva förslagens utsändande. I sammanhang med den sålunda betingade ändringen har det, särskilt till undvikande av misstag från förslagsställares sida, synts lämpligt, att i stället för den hittills använda formen för ifrågavarande tidsbestämning utsattes viss av den något varierande tidpunkten för mötets början oberoende dag, å vilken förslagen senast skola ingivas. Från angivna utgångspunkter har den 25 juli därvid ansetts vara lämpligt datum. Då särskild beredning före mötet icke kan ifrågakomma beträffande förslag, som direkt utgår från förvaltningsutskottet eller någon dess avdelning, är däremot i vad angår dylika förslag en så långt gående begränsning av tiden näppeligen behövlig. För dessa förslags vidkommande har för den skull upptagits en bestämmelse, att de må ingivas jämväl efter den 25 juli, men senast fjorton dagar före landstingets början. Lagrummet har i övrigt blott underkastats några mindre jämkningar med hänsyn därtill, att, såsom tidigare framhållits, nuvarande stadgande om landstingets skyldighet att anställa tjänsteman med benämningen sekreterare föreslagits böra utgå.

23 §. Slutligen har i förevarande kapitel inrymts bestämmelser om landstings- Landstingsmans rätt till ersättning för deltagande i landstingsmöte. Till en början har mans ersätt mng därvid såsom huvudföreskrift upptagits ett stadgande fullständigt överensstäm' mande med den lydelse, som de sakkunniga i sitt den 18 januari 1922 avgivna betänkande I I I föreslagit beträffande § 24 i nuvarande landstingsförordning. I avseende å motiveringen få de sakkunniga hänvisa till vad härutinnan anförts i nämnda betänkande. Ny är däremot en i detta sammanhang föreslagen bestämmelse, varigenom landstingsmans rätt att erhålla traktamente under landstingets möte skulle begränsas i så måtto, att dylikt traktamente icke finge utgå för längre tid än fjorton dagar i följd, räknat från landstingets början. Tillkomsten av denna bestämmelse har förestavats av det resultat, vartill de sakkunniga kommit vid prövning av frågan angående nu gällande föreskrifter (i landstingsförordningens •§ 18) om maximitiden för lagtima möte. Ursprungligen innehöllo sistberörda föreskrifter, att sådant möte i regel endast finge fortfara sex helgfria dagar, men att likväl, där något i stadgad ordning till behandling upptaget ärende erfordrade längre överläggning än att beslut inom denna tid kunde hinna fattas, landstinget ägde förlänga tiden för sin samvaro med ytterligare högst två helgfria dagar, därest minst tre fjärdedelar av dess såsom närvarande antecknade medlemmar därom överenskomme. Det förtjänar uppmärksammas, att det enda skäl för den sålunda bestämda maximitiden för mötets fortvaro, som vid landstingsförordningens tillkomst närmare angavs, var, att landstingsmännen, som skulle komma att såsom sådana tjänstgöra utan åtnjutande av dagtraktamente, icke borde för uppfyllandet av sina plikter i detta hänseende drabbas av alltför stora kostnader. Föreskrifterna i fråga hava härefter icke undergått annan ändring i sak, än att landstingen erhållit rätt att i nyss angiven ordning besluta mötets förlängning utöver de regelmässiga sex dagarna med fyra i stället för två helgfria dagar, samt att den för dylikt beslut erforderliga kvalificerade majoriteten begränsats till två tredjedelar av de avgivna rösterna. Ehuru det icke hittills lär hava förekommit, att något landsting till fullo utnyttjat föreskrifterna om mötestidens längd, torde med hänsyn till den ständigt fortgående ökningen av landstingsverksamhetens omfattning vara önskligt,

23 §.

142 att landstingen beredes möjlighet att förfoga över ytterligare några dagar för slutförandet av det vid mötet föreliggande arbetet. Vid varje lagtima möte förekomma numera hundratals viktiga ärenden, vilka skola bringas till avgörande inom den korta tid, som mötena alltjämt taga i anspråk. Att denna tid merendels icke nämnvärt stegrats utöver vad som ansågs erforderligt under landstingens tidigaste verksamhetsår, trots att de till behandling förevarande ärendena sedan dess mångfaldigats i antal och till stor del var för sig vuxit i betydelse, torde berättiga till den åsikten, att förliandlingstempot vid landstingen numera drivits upp i en grad, vid vilken måste ifrågasättas, om förhastade beslut kunna undvikas. Visserligen skulle genom den av de sakkunniga föreslagna lagstiftningen skapas garantier för att ärendena hädanefter bliva i förväg beredda, vilket bör förekomma förhastade beslut, föranledda av ofullständig utredning. Men det ligger givetvis stor vikt uppå, att lagstiftningen icke genom en alltför snävt tillmätt maximitid för mötet hindrar landstingen att, om de så för ärendenas grundliga övervägande finna påkallat, övergå till en mindre hastig förhandlingstakt. Några farhågor, att genom större frihet för landstingen i detta hänseende skulle föranledas ett onödigt förhalande av mötet, torde ej heller behöva hysas. I och för sig lära sådana farhågor innebära ett underskattande av den allmänanda, varförutan självstyrelse över huvud taget icke kan på ett tillfredsställande sätt utövas. Och ett dylikt förhalande torde man så mycket mindre hava anledning befara, som erfarenheten hittills givit vid handen, att landstingsmännen i allmänhet äro starkt benägna att påskynda mötets avslutande för att med det snaraste kunna återgå till sina borgerliga sysselsättningar. Efter det numera traktamentsersättning för mötestiden tillerkänts landstingsmännen, har tydligen också det mot en förlängning av denna tid vid landstingsförordningens tillkomst anförda skälet förlorat sin giltighet. Ä andra sidan kan mot vad ovan anförts om hittillsvarande erfarenheter göras den invändningen, att erfarenheterna kunna bliva helt annorlunda, sedan rätt till dagtraktamenten införts och dessa traktamenten blivit höjda. Med beaktande av denna invändning och då längre arbetstid än fjorton dagar under lagtima landsting icke lärer, så vitt utvecklingen nu kan överblickas, vara erforderlig annat än i exceptionella undantagsfall, hava de sakkunniga visserligen enligt lagförslaget uteslutit bestämmelsen om maximitid för lagtima möte men, efter förebild i riksdagsordningens föreskrift om begränsningen av riksdagsmännens arvode, i stället låtit landstingsmannens rätt till dagtraktamenten sträcka sig till högst fjorton dagar. Slutligen skulle enligt förslaget i lagrummet intagas ett stadgande, avsett att reglera ersättningsrätten för det ovan (vid motiveringen för lagförslagets 21 §) angivna fall, att anmält hinder för deltagande i mötet icke blivit av detta godkänt såsom förfall och den, som ansett sig hindrad, på grund därav under mötets gång inställer sig till tjänstgöring. Då landstinget i sådant fall rimligtvis icke bör åsamkas dubbla kostnader, såsom förhållandet skulle bliva, om både den suppleant, som inkallats till följd av hinderanmälan, och den, som gjort denna anmälan, vore berättigade till ersättning för sina resor fram och åter till landstinget, har i förevarande hänseende föreslagits, att den sistnämnde — som föranlett annans inkallande — icke skall äga uppbära dylik ersättning.

14,3

IV KAP. Om landstingets förhandlingar. Under rubriken »Om landstingets förhandlingar» hava i fjärde kapitlet förutom ett par nya stadganden sammanförts bestämmelser, vartill motsvarighet återfinnes i § 17 andra stycket, §§ 2 5 - 2 7 , 31, 33, 35, 38—40 och 42—44 i den nuvarande landstingsförordningen.

Av förordningens övriga lagrum äro även §§ 36, 37 och 41 av det innehåll, att de, om de icke ansetts obehövliga, bort placeras i detta kapitel. När en särskild bestämmelse angående ordförandens rätt att deltaga i lands- Nuvarande tingets överläggningar och beslut ursprungligen ingick såsom § 36 i lands- bestämmelse tingsförordningen, voro betingelserna för ett dylikt stadgande så "till vida helt f.ancj) ord'.. andra än nu, som då till ordförande kunde utses även annan person än med- ^ddtega*? lem av landstinget. Att man under sådana förhållanden fann behövligt att i landstingets förordningen angiva skillnaden i befogenhet för å ena sidan den ordförande, övedäggsom var medlem av landstinget, och å andra sidan den, som erhållit sitt upp- lingar och besIut drag utan att vara vald till landstingsman, är naturligt. Paragrafen i fråga hade då följande lydelse: »Ordföranden äger att i landstingets överläggningar och, därest han bland landstingets medlemmar utsedd är, jämväl i dess beslut deltaga.» Kedan är 1894 bortföll emellertid möjligheten att utse person utanför landstinget till ordförande vid detsamma. Det oaktat bibehölls § 36 i sin förutvarande avfattning intill år 1900, då en motionär vid riksdagen påpekade det oriktiga i att bestämmelsen alltjämt utgick från den ej vidare existerande förutsättningen, att en landstingsordförande ej vore medlem av tinget. 1 anledning härav gavs åt berörda paragraf dess nuvarande lydelse: »Ordföranden äger att i landstingets överläggningar och beslut deltaga.» Det lär emellertid vara uppenbart, att paragrafen med sistnämnda lydelse föreskriver något i och för sig självfallet. I parlamentarisk praxis har nämligen icke varit ifrågasatt, att den. medlem av en församling, som utses till ordförande, därigenom skulle, då sådant icke uttryckligen föreskrivits, berövas någon av sina med medlemskapet förbundna rättigheter. Skälet varför, såsom för den skull varit naturligast, den ifrågavarande bestämmelsen icke långt före detta utrangerats ur förordningen, kan sannolikt endast hava varit, att man velat undvika den förändrade paragrafnumrering, som därav skulle hava föranletts. Detta skäl gäller emellertid icke, då nu en helt ny lag föreslås, varför berörda stadgande icke i denna upptagits.

I § 37 har alltsedan landstingsförordningens tillkomst meddelats följande Nuvarande bestämmelse: »Äskar någon vid föredragning av ett utav Konungens befall- bestämmelse ningshavande eller enskild landstingsman väckt förslag, att det, i anseende *??* för,iandtill sin vikt eller outredda beskaffenhet, må till nästa landsting uppskjutas, TfrZTml då skall över denna begäran först beslutas.» Det synes icke sannolikt, att uppskov med för denna bestämmelse kunnat åberopas något annat bärande skäl än den ärendes avgöomständigheten, att i § 40 av förordningen uppställts krav på kvalificerad rande m majoritet för bifall till sådant uppskovsyrkande, varom här är fråga. Då de anncf.^ands sakkunniga emellertid på grunder, som vid behandlingen av lagförslagets 36 § skola angivas, ansett, att nyssnämnda krav bör uppgivas, och då motsvarande anvisningar i fråga om propositionsordningen eljest icke förekomma i kommunallagarna, har någon bestämmelse motsvarande den, som nu meddelas i § 37 av landstingsförordningen, icke intagits i lagförslaget.

24 §.

144 Nuvarande Angående de motiv, som ursprungligen kunna hava förestavat den i landsbestämmelse tingsförordningens § 41 givna föreskriften, att förslag, som av Kungl. Maj:t ang. lands- ^\ landstinget framställes, skall vid samma landsting oförändrat antagas eller tm tcmderättU~ avslås, hava de sakkunniga ej lyckats erhålla några som helst upplysningar. beträffande Att över huvud taget hållbara grunder någonsin kunnat påvisas för detta Kungl. Majds stadgande, synes ej heller troligt. Principiellt kan den begränsning av landsoch andra tingens genom landstingsförordningen eljest medgivna beslutanderätt, som förslag. stadgandet innebär, möjligen hava ansetts' försvarlig, dä denna beslutanderätt i och för sig förvärvats genom den av Kungl. Maj:t ensam utfärdade förordningen. Men ur denna synpunkt blir det i varje fall betänkligt, att i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag inrymma en dylik möjlighet för Kungl. Maj:t att genom användande av sin förslagsrätt till landstingen när som helst inskränka dessas beslutanderätt i de angelägenheter, som i lagen anvisats till deras avgörande. Vid tillämpningen lär det icke kunna undvikas, att den ifrågavarande bestämmelsen kommer att verka såsom en press på landstingen, så snart fråga är om ett av Kungl. Maj:t framställt förslag, vartill bifall i huvudsak synes önskvärt, men vari landstingets intresse kräver någon mindre modifikation. Inför valet mellan att förorsaka uppskov med den föreliggande frågans lösning ytterligare ett år, vilket givetvis skulle bliva följden av ett fullständigt avslag, eller att godtaga den föreslagna lösningen, ehuru den i någon detalj befunnits vara för landstinget olämplig, kan detta se sig nödsakat att uppgiva sin mening till och med i fall, då sannolikt vore, att Kungl. Maj:t ej skulle hava något att invända mot densammas beaktande, om blott Kungl. Maj:ts uppmärksamhet bleve fästad därpå. Och om åter i en dylik situation landstinget finner sig tvunget att avslå det framställda förslaget, visar sig även därvid den ifrågavarande bestämmelsens olämplighet, emedan genom densamma dröjsmål kan förorsakas i ett fall, då eljest inga svårigheter skulle hava yppat sig att tillmötesgå landstingets särskilda önskemål. Så mycket mera" beaktansvärda synas dessa omständigheter vara, som det lär kunna förutsättas, att Kungl. Maj: t knappast torde finna anledning taga initiativ i andra landstingsangelägenheter än sådana, som äro av synnerlig vikt och betydelse, varigenom de ovan antydda konsekvenserna av berörda stadgandes bibehållande givetvis måste förefalla särskilt betänkliga, De sakkunniga hava därför ur såväl principiella som övriga frågan vidkommande synpunkter funnit, att stadgandet ej bort upptagas i den nya lagen, och vid sådant förhållande har även uteslutits den allenast till följd av detta stadgandes förefintlighet för närvarande behövliga föreskriften, att andra förslag än de av Kungl. Maj:t framställda må i sin helhet eller delvis eller med förändringar kunna antagas eller förkastas. 24 §. Upprop och Såsom bestämmelserna, angående upprop och fullmaktsgranskning vid landsfullmakts- tinget för närvarande äro avfattade (i landstingsförordningens § 25), torde mot granskning. c | e m åtskilliga smärre anmärkningar kunna riktas. Stadgandet, att vid varje lagtima landstings första sammanträde upprop av samtliga valkretsarna i länet skall företagas, kan sålunda knappast sägas vara tillfredsställande, då å ena sidan uppropet tydligtvis bör gälla de inom samtliga valkretsar utsedda landstingsmännen och å andra sidan dylikt upprop naturligen bör äga rum jämväl vid urtima sammankomst. Vidare synes föreskriften beträffande de utsedda ombudens skyldighet att förete sina fullmakter vara olämplig ur ett par synpunkter. Tolkad efter ordalydelsen lär den innebära, att fullmakterna skola uppvisas vid uppropet å varje lagtima landstingsmöte. Då det rimligtvis icke kan förutsättas, att varje särskild fullmakt skall prövas av landstinget mer än en gång, men en och samma fullmakt gäller för varje landstingsman under

145 hela mandatperioden, synes det vara påtagligt, att en formulering med nyss angiven innebörd icke bör bibehållas. A andra sidan har det förevarande stadgandet icke uppmärksammat det fall, att någon ledamot av landstinget kommer tillstädes först efter uppropet. Givet är, att denne i sådant fall icke bör taga säte och stämma i landstinget utan att hans fullmakt dessförinnan blivit företedd och prövad i vederbörlig ordning, och att alltså det ifrågavarande stadgandet bör kompletteras med en bestämmelse i sådant syfjte. Till beaktande av nu påpekade omständigheter hava sålunda en del mindre jämkningar befunnits nödvändiga vid berörda stadgandes intagande i den nya iagen. 25 och 26 §§. Dessa lagrum ansluta sig sä gott som fullständigt till stadgandena i landstingsförordningens §§ 26 och 27. Den mindre omredigering, som vidtagits med avseende å nuvarande § 26 vid upptagandet av densamma såsom lagförslagets 25 §, är till följd av den föreslagna ändringen av närmast föregående lagrum erforderlig för att giva bestämmelsen det avsedda innehållet, att ordförande- och viceordförandeval skola äga rum vid varje lagtima möte.

24-27 §§•

Ordförande och vice ordförande.

27 §. Såsom 27 § hava i lagförslaget intagits dels en föreskrift, att väckt fråga Tid för väckt i regel ej må företagas till slutligt avgörande förr än å tredje dagen av lands- frågas avtingets möte, och dels ett stadgande, att bordläggning av till avgörande upp- okande. — taget ärende under vissa betingelser skall äga rum. Någon motsvarighet till Zint" dessa bestämmelser har icke förefunnits i landstingsförordningen. Med hänsyn å ena sidan till den stora mångfald av till beskaffenheten skiftande och ofta komplicerade ärenden, vari ett landsting numera vid varje möte har att besluta, samt å andra sidan till den begränsade tid för ärendenas prövning, som över huvud taget står till landstingsmannens förfogande, lärer det icke kunna förnekas, att de stadganden, som här föreslagits, hava fog för sig. Genom den redan i landstingsförordningen förefintliga bestämmelsen, att, så vitt ske kan, till landstinget inkomna förslag jämte upprättad föredragningslista skola minst åtta dagar fore landstingets början översändas till varje medlem av landstinget, har man visserligen sökt sörja för att tillfälle beredes landstingsmännen att före tinget sätta sig in i de ärenden, varom de skola träffa avgörande. Men värdet av denna bestämmelse får icke överskattas. De däri intagna orden »såvitt ske kan» inrymma möjligheter till undantag, som tyvärr torde utnyttjas i ej ringa mån. Och även om det är att hoppas, att den för förslagens utsändande stadgade minimitiden skall kunna bättre iakttagas, om, såsom de sakkunniga föreslagit, tiden för nya frågors väckande kommer att utgå tidigare än hittills, så bor det dock uppmärksammas, att ifrågavarande minimitid i och för sig är ganska .knappt tillmätt, och att av densamma understundom en ej oväsentlig del torde åtgå för förslagens postbefordran. Det lär ej heller kunna förutsättas, att landstingsmannen från den stund han erhåller förslagen i sin hand och intill landstingets början skall kunna odelat ägna sin uppmärksamhet ät desamma. Under dylika förhållanden torde mången gång inträffa, att landstingsmannen vid sin ankomst till tinget ännu icke hunnit taga närmare kännedom om de föreliggande förslagen. I varje fall kan han för dessas bedömande anse sig behöva särskilda upplysningar, som icke stå honom till buds före mötets början. Först vid landstinget torde han också i allmänhet bliva i tillfälle att samråda om de förekommande ärendena med sina närmaste meningsfränder bland landstingsmännen. Att han sålunda även efter mötets början kan kräva att erhålla någon tidsfrist, innan han ställes inför avgörandet, synes påtagligt. 17 01 2 2

27 §.

146 Denna tidsfrist skulle naturligen en landstingsman för varje särskild frågas vidkommande kunna förskaffa sig, om bestämmelse meddelades, att bordläggning av ärende, som företoges till avgörande, skulle äga rum, där så påyrkades. Men bortsett från att denna utväg alltid förutsätter ett initiativ från den enskilde landstingsmannens sida, som denne mången gång nog tvekar att påtaga sig, lärer det icke vara lämpligt att med hänsyn till situationen vid mötets början hänvisa landstingsmannen till en dylik utväg. Vid en tidpunkt, då han kanske ännu icke hunnit mer än hastigt genomögna det ifrågavarande förslaget, kan det till och med vara svårt att avgöra, om ett bordläggningsyrkande bör framställas. I det ena fallet har landstingsmannen vid det ytliga genomläsandet fått det intrycket, att han är på det klara med frågans innebörd, och att han sålunda är redo att taga ställning till densamma, varför han avstår från bordläggningsyrkande — och finner efteråt, att han i hastigheten misstagit sig. I ett annat fall gör ärendet vid första påseendet honom tveksam och föranleder honom att yrka bordläggning, då sådan icke varit behövlig, om han blott haft tillfälle att ostört under en kortare stund ägna ärendet sin uppmärksamhet före dess upptagande. I betraktande härav har osökt inställt sig det spörsmålet, om man icke för att tillgodose det ifrågavarande syftet skulle kunna lata lagstiftningen direkt föreskriva, att ärende icke må företagas till avgörande förr än viss tid efter mötets början. De sakkunniga hava härvid kommit till den uppfattningen, att ett dylikt stadgande, om det blott i viss mån begränsas, kan meddelas, utan att därav föranledas några som helst olägenheter för landstingsarbetet i övrigt. Sedan numera blivit allmänt vedertaget, att landstingen för beredning hanskjuta ett flertal av de förekommande ärendena till därför särskilt tillsatta utskott, kan över huvud taget icke hela den för mötet avsedda tiden disponeras för landstingets plenisammankomster, utan måste en väsentlig del därav anslås för utskottsarbetet. Visserligen lär det vid något eller några landsting hava förekommit, att detta beredningsarbete utsträckts över så gott som hela landstingsmötet med tillämpande av den ordningen, att utskotten successivt förelagt landstinget, vad de vid ett kortare sammanträde för varje dag kunnat avsluta, och landstinget därom omedelbart fattat sitt beslut. Men framför ett dylikt förfaringssätt torde dock ett koncentrerande av beredningsarbetet vid början av mötet vara att föredraga, då i så fall åtminstone för de flesta ärendenas vidkommande landstingsmännen erhålla någon tidsfrist för studiet av de inkomna utskottsutlåtandena, innan frågorna skola företagas vid landstinget in pleno, medan däremot i förra fallet praktiskt taget alla ärenden föreligga i berett skick först när de skola upptagas till slutligt avgörande. Om sålunda det naturliga torde vara, att man i första hand söker, så långt möjligt är, slutföra det erforderliga utskottsarbetet, lär åtminstone under de två första dagarna av mötet föga tid bliva övrig för plenisammanträclen. Någon fara, att mötestiden i sin helhet skulle komma att förlängas, därest i ovan angivet syfte en bestämmelse meddelades, som förhindrade frågas uppptagande till slutligt avgörande förr än å tredje dagen av mötet, synes under sådana förhållanden knappast föreligga. Härtill kommer, att vid en dylik bestämmelse undantag torde kunna göras för val, emedan ur den nu beaktade synpunkten icke i allmänhet tillnärmelsevis samma fog finnes för anstånd i fråga om dessas förrättande som beträffande övriga ärendens avgörande. Därmed skulle alltjämt en i och för sig ofta rätt tidskrävande uppgift kvarstå för ett eventuellt plenisammanträde även under någon av de bägge första mötesdagarna. Till undvikande av varje tänkbar olägenhet skulle dessutom enligt förslaget möjlighet beredas landstinget att i särskilt fall, då så kan finnas påkallat, göra undantag

27-31 §§.

frän berörda regel om anstånd åtminstone till tredje dagen med ärendenas avgörande. Att låta landstinget genom vanligt majoritetsbeslut efter yrkande av enskild landstingsman besluta dylikt undantag torde emellertid icke vara tillrådligt, då- därigenom regelns värde möjligen skulle äventyras. Och det lärer för sitt syfte vara fullt tillfredsställande, om landstingets befogenhet i detta hänseende begränsas, så att densamma allenast må gälla, därest förvaltningsutskottet, som bör vara särskilt skickat att bedöma dylikt spörsmål, föreslår avvikelse från ifrågavarande regel eller i annat fall landstinget enhälligt är av den åsikten, att det förevarande ärendet bör skyndsamt avgöras. E t t stadgande av ovan angiven beskaffenhet bör emellertid enligt de sakkunnigas mening icke utesluta möjligheten för en landstingsman att första gången en fråga eljest föredrages för slutligt avgörande utverka densammas bordläggning. Även med den tidsfrist, som genom ett sådant stadgande skulle beredas, kan naturligen för något särskilt ärende ytterligare anstånd av olika anledningar vara önskvärt. Framför allt kan detta tänkas vara fallet med avseende å ärende, som varit hänvisat till utskott och följaktligen kanske förelegat i slutberett skick endast under en kort stund före dess upptagande vid landstingets plenum. E n föreskrift, att bordläggning en gång skall äga rum, där så påyrkas, utgör för övrigt i allmänhet icke någon nyhet för landstingen, då flertalet förut tillämpar en dylik i vederbörande arbetsordning intagen bestämmelse. I anslutning till vad härvid i åtskilliga fall iakttagits hava de sakkunniga i fråga om föreskriftens närmare preciserande ansett lämpligast uppställa såsom villkor för att bordläggning skall komina till stånd, att minst två ledamöter skola framställa yrkande därom. Och till förekommande av ett otillbörligt förhalande av mötet har föreslagits, att av dylikt bordläggningsyrkande icke skall föranledas längre tids uppskov med det ifrågavarande ärendets avgörande än till påföljande dag. 2 8 - 3 1 §§. De för närvarande i §§ 33—35 av landstingsförordningen intagna stadgandena hava fördelats på förslagets följande fyra lagrum så, att 28 § skulle komma att meddela nuvarande bestämmelse angående landstingsförhandlingarnas offentlighet jämte därutinnan hittills föreskriven, inskränkning, 29 § överensstämma med vad hittills i förordningens § 35 särskilt stadgats om ordförandens befogenhet, 30 § inrymma en i fråga om arbetsordning för landstinget given föreskrift till ersättande av nuvarande stadgande i förordningens § 33 mom. 2, samt slutligen 31 § upptaga nu gällande kvorumbestämmelse med en mindre formell ändring. Vad härvid särskilt angår föreskriften om arbetsordning för landstinget Arbetshava de sakkunniga icke funnit skäl föreligga att bibehålla landstingsförord- ordning. ningens hittillsvarande preciserande av, i vilken ordning de föreliggande ärendena böra på föredragningslistan upptagas allt efter som de hänskjutits av Kungl. Maj:t till landstinget eller kvarstå oavgjorda från föregående möte eller innefatta förslag, som ingivits av Konungens befallningshavande, eller äro av landstingsmän väckta frågor. Någon olägenhet av att helt och hållet överlämna åt landstingen att besluta beträffande förhandlingsordningen i detta likaväl som i övriga hänseenden torde nämligen icke kunna påvisas, varemot erfarenheten lär hava ådagalagt, att vad därvidlag hittills varit föreskrivet, ofta icke utan obehag kunnat efterlevas. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett ifrågavarande lagbud kunna begränsas till en bestämmelse därom, att landstinget äger i en arbetsordning meddela de föreskrifter, som för landstingets sammanträden och ärendenas behandling anses nödiga.

32 -34 §§.

32 §. Rätt för Bestämmelse angående landshövdings rätt att deltaga i landstingets överlandshövding läggningar har hittills meddelats i landstingsförordningens § 17 tillsammans att deltaga i m e c [ föreskrift om tid och ort för lagtima möte. Denna sammanställning torde överlägg-S knappast i och för sig kunna anses berättigad, och med den kapitelindelning, ningar. som de sakkunniga föreslå, lärer dess bibehållande vara ännu mera olämplig. Den givna platsen för bestämmelsen i fråga synes i stället vara bland stadgandena rörande landstingets förhandlingar, varför den i lagförslaget upptagits under 32 §. Även lagrummets lydelse har ansetts böra något förändras. Lagstiftningen har hittills sökt sörja för att den behövliga kontakten mellan länsstyrelsen och landstinget under alla förhållanden må kunna upprätthållas, därigenom att i detta sammanhang föreskrivits att, då landshövding i länet icke är tillsatt eller förordnad, eller då han har förhinder, den i tjänsten äldste ledamoten i landshövdingämbetet — eller enligt nuvarande terminologi — den i tjänsten äldste avdelningschefen i länsstyrelsen skall äga den ifrågavarande befogenheten att deltaga i landstingets överläggningar. För det fall, att landshövding ej är tillsatt eller förordnad, torde över huvud taget någon annan norm än ancienniteten i tjänsten icke vara möjlig i fråga om vilken av de bägge avdelningscheferna, som bör äga nyssnämnda rätt att ersätta landshövdingen, ehuru det kunde vara önskligt, att avgörandet härom läte sig träffas med hänsynstagande till förekomsten vid mötet eller under någon särskild mötesdag av viktigare frågor, som hava direkt beröring med den enes eller den andres verksamhetsområde. För den händelse äter, att ersättare för landshövdingen vore behövlig, emedan denne vore hindrad själv utöva ifrågavarande befogenhet, skulle däremot ovan påpekade önskemål kunna bliva tillgodosett genom ett stadgande, som åt landshövdingen överlämnade att för varje särskilt fall förordna den av avdelningscheferna, som han funne lämpligast böra ifrågakomma. Speciellt i betraktande därav, att vid den uppdelning i två landstingsområden, som är genomförd för Kalmar läns vidkommande, landshövdingen ständigt måste vara hindrad att deltaga i ettdera mötets förhandlingar, torde naturligen ett stadgande av nyss angivna slag kunna anses välmotiverat. I överensstämmelse härmed har också lagrummet avfattats i lagförslaget. 33 §. Upplysning 33 § innehåller vad för närvarande finnes föreskrivet i landstingsförordav statstjän- lingens § 42 angående landstingets rätt att vid behov erhålla upplysningar steman i ^ m a m D e t s . Q ^ tiänstemäii inom länet. länet.

•>

34 §.

UpplysGenom den beredning, som lagförslaget förutsätter att varje ärende skall ningars in- undergå, innan det företages till avgörande av landstinget, komma visserligen hämtande av ^ allmänhet dess ledamöter i tillfälle att göra sig fullt förtrogna med de omförtro^ende- ständigheter, som böra på avgörandet inverka, De betänkanden och utlåtanden män och som avgivits, eller de protokoll som förts rörande beredningen, böra naturligen tjänstemän, därom lämna upplysningar. Men icke sällan inträffar det, att en fråga är av sådan beskaffenhet eller omfattning, att den icke utan stor svårighet låter sig på ett uttömmande sätt skriftligen belysas. Ett alltför tidsödande arbete kan därmed vara förknippat. Nya uppslag, som icke under beredningen varit föremål för undersökning eller kritik, kunna därefter framföras. Och till synes vägande invändningar, som, så vitt av den skriftliga utredningen framgår, icke därunder blivit beaktade eller bemötta, göras måhända i landstinget.

149 a Om nu den förtroendeman eller tjänsteman, som närmast handhaft beredningen, icke är ledamot av landstinget, är det möjligt, att fullt uttömmande upplysningar i ämnet icke kunna lämnas, och att därav föranledes ett mindre välgrundat eller ett förhastat beslut. Även om de föreslagna bestämmelserna om förvaltningsutskottets uppgifter äro ägnade att göra en sådan på verklig eller skenbar ofullständighet i utredningen beroende situation mindre sannolik än för närvarande, blir den dock fortfarande tänkbar. Och med den tendens att till nya områden utsträcka landstingens verksamhet, som starkt framträder i lagstiftningsarbetet, ökas faran för och konsekvenserna av ett mindre välbetänkt beslut i någon fråga av kanske stor ekonomisk eller social räckvidd. Det är tydligt, att dylik fara för länsrepresentationens vidkommande är större och korrektiv mot densamma mera behövligt än så vitt angår riksdagsrepresentationen och primärkommunens representantförsamling. Ty för dessa är det ofta jämförelsevis lätt att medelst ärendets uppskjutande till ett snart därefter inträffande sammanträde införskaffa kompletterande utredning genom de beredande organen, under det att landstinget, som endast en gång om året och under en kort tidrymd sammanträder till lagtima möte, är förhindrat anlita samma åtgärd, så vida icke den vidlyftiga apparaten med urtima mötes inkallande skall tillgripas. De sakkunniga hava för den skull ansett sig böra taga under övervägande, huruvida icke landstinget kunde beredas möjlighet att under förhandlingarna höra vissa sina förtroendemän och tjänstemän i ärende, varmed de särskilt tagit befattning. Av förtroendemännen torde härvid icke andra kunna komma i fråga än ledamöterna av förvaltningsutskottet, vilket med den ställning av finansiell länsregering, som lagförslaget vill giva detsamma, måste antagas besitta en ingående kännedom om ärendena i allmänhet. Visserligen är det med hänsyn till förvaltningsutskottets ställning och befogenhet önskligt, att till ledamöter och framför allt föredragande ledamöter bliva utsedda landstingsmän. Men lagförslaget förutsätter, att denna regel ingalunda blir undantagslös, utan att det för vinnande av bästa möjliga resultat av utskottets verksamhet emellanåt, framdeles liksom hittills, anses nödvändigt att härvid gå utanför landstingsmännens krets. Att giva dessa ledamöter av landstingets finansstyrelse befogenhet att, när de så önskade, yttra sig i landstinget vore visserligen att i förhållande till detsamma bereda dem en ställning, jämförlig med statsrådens i förhållande till riksdagen eller den, som enligt § 36 i förordningen om kommunalstyrelse på landet tillförsäkrats kommunalnämndens ordförande och vice ordförande i förhållande till kommunalfullmäktige. Men då betänkligheter med fog torde yppa sig mot införande av allmän yttranderätt för dessa icke-landstingsmän, hava de sakkunniga stannat för en bestämmelse, enligt vilken landstinget är oförhindrat att besluta om vederbörande personers hörande, och som stadgar att fråga därom alltid måste för varje fall särskilt väckas och avgöras. Vidare har såsom en erinran, att dessa yttranden om möjligt böra begränsas till strängt sakliga redogörelser, angivits, att de skola avse upplysningars lämnande. Dessa begränsningar äro uppenbarligen i ännu högre grad påkallade, i den mån vissa tjänstemän i förevarande avseende likställas med förvaltningsutskottets ledamöter. De sakkunniga hava föreslagit, att sådan likställighet skulle skapas med avseende å landstingets egna tjänstemän och dessutom dem, som i första hand berett ärendena vid landstingets viktigaste inrättningar, d. v. s. läkarna vid landstingets sjukvårdsanstalter. Då åt de förra i större eller mindre omfattning, beroende på den tillämpade organisationsformen, måste anförtros utredningen och verkställigheten av åtskilliga förvaltningsbestyr, kan deras hörande i fall, som ovan omtalats, vara lika "behövligt som förut omförmälda förtroendemäns. Men om under stadgandet icke inbegrepes andra

34 §

34-36 §§.

150 tjänstemän än landstingets egna, vilka kunna antagas behandla de viktiga sjukvårdsfrågorna närmast ur mera allmänna för rättnings- och ekonomiska synpunkter, torde detsamma med visst fog träffas av anmärkningen, att lagstiftningen medverkade till de speciella sjukvårdssynpunkternas undanskjutande vid sjukvårdsärendenas behandling i landstinget. Att de förra synpunkterna mera omedelbart utvecklas och kraftigare framhävas i landstinget, än som understundom sker för närvarande, är utan tvivel synnerligen önskvärt. Men att förhindra landstinget att, om det så önskar, låta de senare på motsvarande sätt komma till sin rätt vore obilligt och olämpligt, även om de, såsom de sakkunniga i annat sammanhang erinrat, utan tvivel komma att under beredningen inom förvaltningsutskottet diskuteras och beaktas. För samarbetet mellan landstinget och de speciellt sakkunniga inom landstingets ojämförligt förnämsta verksamhetsområde skulle det för övrigt icke vara lyckligt, om dessa hade befogad anledning till den uppfattningen, att lagstiftningen beredde vägen för ett underskattande av deras sakkunskap och uppgift. De sakkunniga hava icke underkänt betydelsen av de invändningar, som göras mot det föreslagna stadgandet om inhämtande av upplysningar från tjänstemän. De mest vägande torde vara, att stadgandet kan förvandla landstingets överläggningar till meningsutbyten mellan tjänstemännen, leda till betydande förlängning av överläggningarna, förorsaka kontroverser mellan representanter och utanför landstinget stående fackmän samt giva de sistnämnda tillfälle att genom sin sakkunskap och auktoritet otillbörligt influera på representanternas ställningstagande. Vad den sista invändningen angår, må framhållas, att tjänstemännen dock aldrig kunna förhindras att enskilt försvara och arbeta för sin mening samt att därigenom öva påtiyckning på landstingsmännen. Detta sker därvid utan den kontroll, utan den starkare känsla av tjänstemannaansvar och utan den större möjlighet att få anförda skäl bemötta, som följa med ett uppträdande offentligen inför landstinget. Gent emot de farhågor, åt vilka invändningarna i övrigt giva uttryck, må framhållas, dels att det får förutsättas, att landstinget icke onödigtvis skall begagna sig av ifrågavarande befogenhet att upplysningsvis höra personer, och dels att de föreslagna begränsningarna i denna befogenhet äro ägnade att motverka missbruk. Skulle ett landsting icke begagna sig av stadgandet med den aktsamhet, som detsamma förutsätter, samt missförhållanden i anledning därav uppkomma, lärer reaktionen mot en dylik tillämpning av lagen i längden ej heller utebliva utan förr eller senare kräva en ändrad praxis. Till sist mä erinras, att likasom vederbörande förtroendeman eller tjänsteman icke enligt förslaget har någon rätt att bliva inför landstinget hörd, så är han givetvis icke heller skyldig att efter beslut av landstinget yttra sig, så vida sådan skyldighet icke i någon form uttryckligen angivits såsom ingående i hans tjänsteåligganden.

35 och 36 §§. Formerna Bestämmelser angående formerna för träffandet av avgöranden vid landsför besluts tingens möten meddelas för närvarande dels i § 39 av landstingsförordningen, fattande vid v ilket lagrum avhandlar den normala propositions- och omröstningsordningen, landstinget. d e l s j g 4 0 g o m g e r fö r e s k r ift e r i fråga om de fall, då kvalificerad majoritet .är erforderlig för besluts fattande, dels ock i §§ 31 och 38, vilka var för sig i samband med stadgande om att landstinget må välja förvaltningsutskott, respektive särskilda beredningar föreskriva, att dessa val under vissa villkor skola ske proportionellt. De sakkunniga föreslå, att för vinnande av större översiktlighet dessa bestämmelser i den nya lagen upptagas i ett sammanhang, fördelade på 35 och 36 §§. De nyssberörda föreskrifterna angående

36 §.

tillämpning av proportionell valmetod i vissa fall skulle härvid, sammanförda till en gemensam bestämmelse, utgöra det första av nämnda bägge lagrum. Det senare av dem skulle i två moment innesluta övriga nuvarande föreskrifter i ämnet, med vissa ändringar i avseende å såväl innehåll som form, och därtill i ett tredje moment upptaga en av de sakkunniga såsom ny föreslagen bestämmelse. I det nu förefintliga stadgandet, att ordföranden för varje fråga, som föreFramkommit till behandling, skall framställa proposition, så avfattad att den må ställande av kunna besvaras med ja eller nej, har det uppmärksammats, att en mindre in- P10P°sltl011advertens så till vida är för handen, som dylik propositionsställning givetvis icke är på sin plats och ej heller någonsin lär hava varit avsedd att ifrågakomma, då avgörandet skali träffas genom val efter proportionell metod. E n omformulering, varigenom berörda stadgandes tillämpning vid sådana val uteslutes, har för den skull synts påkallad. Beträffande omröstningsförfarandet vid landstingen hava de sakkunniga an- omrOstniogssett, att alla skäl numera tala för en övergäng från den hittills gällande slutna förfarande. voteringsformen till öppen omröstning vid avgörandet i varje annan fråga än val. Det förtjänar härvidlag påpekas, att tillämpande i regel av öppen i stället för sluten omröstning påyrkades redan vid landstingsförordningens tillkomst av ett av de då hörda riksstånden, nämligen av borgarståndet, likaväl som samma stånd även uttalade sig i enahanda riktning beträffande omröstningsförfarandet inom stadsfullmäktige. I sistnämnda hänseende vann också borgarståndets mening beaktande vid kommunalförordningarnas utfärdande, och alltsedan dess har sålunda i fråga om stadsfullmäktige gällt föreskriften, att omröstning, utom vid val, skall verkställas öppet. Även beträffande beslut å allmän rådstuga, å kommunalstämma eller inom kommunalfullmäktige har den öppna omröstningen stadgats såsom det regelmässiga förfarandet, ehuru därvid tillika föreskrivits, att sluten votering i större eller mindre mån skall komma till användning, därest sådant påyrkas. Att några speciella skäl, som icke äro till finnandes i fråga om nämnda primärkommunala församlingar, skulle särskilt påkalla sluten voteringsform inom landstingen, torde få anses uteslutet. Därtill kommer, att sedan frågan om den öppna eller slutna omröstningens företräde varit föremål för prövning vid en mängd riksdagar för riksdagens egna besluts vidkommande, ett avgörande till förmån för den ö p p n a omröstningen även i detta hänseende numera träffats i så måtto, som för densammas införande erforderliga grundlagsändringar antagits såsom vilande av 1922 års riksdag. Vid avfattande av det nya stadgande, som sålunda ansetts böra meddelas i förevarande hänseende, har fråga särskilt yppat sig angående lämpligaste sättet för beslutets bestämmande vid lika rösttal. En möjlighet vore ju att låta avgörandet härvidlag träffas genom lottning i en eller annan form, såsom förhållandet skulle bliva i riksdagen, därest nyssnämnda grundlagsreform definitivt antages. Men i anslutning till vad hittills enligt förordningarna om kommunalstyrelse i stad och på landet gällt i fråga om de beslutande församlingarna i primärkommunerna, samt med hänsyn därtill, att det i dem tilllämpade förfaringssättet i stort sett torde hava visat sig ändamålsenligt, hava d e sakkunniga stannat vid att föreslå, att utslagsröst i dylikt fall må tillkomma ordföranden. I övrigt har åt ifrågavarande lagbud givits en lydelse i nära överensstämmelse med motsvarande stadgande i § 41 av förordningen om kommunalstyrelse i stad.

152 Med avseende å de beslut, för vilkas giltighet § 40 i nuvarande landstingsförordning uppställer kravet på två tredjedelars majoritet, har till en början ändring varit av nöden såsom en följd av föreslagna nya bestämmelser för valkretsindelningen vid val av landstingsman. Nu gällande stadganden hava utgått ifrån att såsom regel varje landsbygdsvalkrets skulle komma att utse minst fem och varje stadsvalkrets minst tre landstingsmän, men samtidigt i någon mån gjort även ännu mindre valkretsar obligatoriska och slutligen också inrymt vissa möjligheter för landstingen att utan absolut nödtvång frångå den nyssnämnda regeln. Dessa möjligheter hava bestått däri, att landstingen på synnerliga skäl kunnat besluta, dels att tingslag med mindre folkmängd än 20,000 skulle bilda särskild valkrets, och dels att dylik krets skulle bestå av stad eller städer med mindre folkmängd än 10,000. Såsom garanti mot missbruk av denna åt landstingen inrymda befogenhet har stadgats, att på densamma grundade beslut icke kunna fattas, för så vitt ej två tredjedelar av de avgivna rösterna förenat sig därom. De nya grunder för valkretsindelningen, som av de sakkunniga nu föreslås, hava däremot, efter vad tidigare påpekats, i förevarande hänseende uppställt den regeln, att varje valkrets, vare sig den består av enbart landsbygd, av enbart stad eller städer eller ock av både landsbygd och stad eller städer T skall hava en folkmängd av minst 20 000 och sålunda utse minst fem landstingsmän. En direkt motsvarighet till landstingens hittillsvarande, ovan omnämnda befogenhet att i vissa fall frångå den nu gällande regeln skulle emellertid komma att förefinnas även enligt de föreslagna grunderna, då dessa, skulle medgiva för landstingen att undantagsvis besluta bildandet av valkretsmed mindre än 20,000 invånare, då sådant ej utan synnerlig olägenhet kunde^ undvikas. Ehuru sålunda å ena sidan den nyss angivna bestämmelsen angående kvalificerad majoritet såsom villkor för visst beslut med avseende å valkretsindelningen icke från de i förslaget förhandenvarande utgångspunkternavidare kan bibehållas, så har å andra sidan under nu påpekade förhållanden en motsvarande bestämmelse i stället synts böra meddelas beträffande beslut,, att valkrets med mindre folkmängd än 20,000 skall bildas. Det torde ligga i sakens natur, att denna bestämmelse härvid bör uttryckligen begränsas att gälla allenast för de i 8 § 3 mom. av lagen behandlade fall, sä att densamma, icke blir giltig jämväl då till följd av alltför ringa folkmängdstal för landstingsområdet i dess helhet mindre tal än 5,000 bestämts såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja landstingsman. Av de i landstingsförordningens § 40 uppräknade ämnen, vari kvalificerad majoritet erfordras, hava vidare i lagförslaget helt och hållet uteslutits de två sist nämnda: »förlängning av landstings lagtima möte utöver sex helgfria dagar» och »uppskov till nästa landsting av väckta frågor». I fråga om det förstnämnda av dessa ämnen har utelämnandet varit en naturlig följd av den föreslagna, tidigare (vid 23 §) motiverade ändringen med avseende ä mötestidens längd. Vad äter angår kravet på kvalificerad majoritet för fattande av beslut om uppskov av väckt fråga till nästkommande möte, har vidmakthållande av detsamma synts de sakkunniga fullständigt ändamälslöst. Möjligheten att realiter åstadkomma ett dylikt uppskov lär nämligen likväl förefinnas även för en majoritet, som ej förfogar över de åsyftade två tredjedelarna av rösterna, då densamma alltid kan avslå det ifrågavarande förslaget, med avsikt att eventuellt framföra det ånyo vid påföljande landsting. Däremot har i lagförslaget, utöver de beslut, vartill enligt nuvarande lag; erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, upptagits jämväl »beslut enligt 46 § 2 mom. om befrielse från eller lindring i skyldighet att • till visst företag bidraga och om beviljande av anslag för dylikt företag». Skälen härför hava angivits i motiveringen för den föreslagna 46 §, vartill de sakkunniga sålunda här få hänvisa.

30-38 §§.

Slutligen hava de sakkunniga i .detta sammanhang uppmärksammat, att för propositionsnärvarande inga föreskrifter finnas meddelade i landstingsförordningen angåvägran, ende vad som skall iakttagas vid ordförandes propositions vägran. Det torde få anses ligga i sakens natur, att ordföranden bör hava både rättighet och skyldighet att, när han så finner påkallat, vägra proposition ä framställt yrkande; men vid brist på närmare föreskrifter i ämnet lär det med visst fog kunna ifrågasättas, huruvida dylik propositions vägran skall vara definitivt avgörande för det ifrågavarande yrkandets öde, eller om landstinget må äga befogenhet att särskilt pröva densamma för att eventuellt på sig lägga ansvaret för det omtvistade yrkandets upptagande. Enligt de sakkunnigas mening bör landstinget tillerkännas dylik befogenhet. På grund härav har i berörda lagrum föreslagits en bestämmelse av innehåll, att vid propositionsvägran frågan, huruvida proposition å det ifrågavarande förslaget må framställas eller ej, skall, därest så påyrkas, hänskjutas till landstingets särskilda avgörande. • 37 §. Såsom 37 § har i lagförslaget intagits nuvarande stadgande i landstings- Framställförordningens § 43, att landstingets framställningar till Konungen skola in- ningar till lämnas till länsstyrelsen att av densamma vidarebefordras. Konungen. 38 §. Med avseende å hittills (i landstingsförordningens § 44) meddelade före- Protokoll. skrifter angående landstingets protokoll hava vid deras intagande i 38 § av den nya lagen allenast föreslagits några mindre jämkningar och kompletteringar, vilkas ändamålsenlighet med hänsyn till rådande faktiska förhållanden utan vidare torde vara påtaglig, särskilt om i betraktande tages, att de sakkunniga samtidigt föreslå upphävande av de för närvarande i § 61 av landstingsförordningen gällande bestämmelserna om skyldighet för landstinget att ombesörja visst sammandrag av protokollen och om beskaffenheten av detta. Speciellt torde dock beträffande frågan om formerna för protokollens justering böra påpekas, att nuvarande stadgande därom, vilket föreskriver, att varje dags protokoll skall vid början av o påföljande dags sammanträde justeras, synts vara i dubbel måtto olämpligt. Ä ena sidan har det visat sig mången gång stöta på hart när oöverkomliga svårigheter att medhinna protokollets uppsättande i den för justering slutgiltiga formen under tiden mellan det ifrågavarande sammanträdets avslutande — kanske sent på kvällen — och påföljande dags sammankomst. Och å andra sidan förutsätter den omförmälda bestämmelsen en föredragning å varje sammanträde av föregående dags protokoll, som understundom kan vara rätt tidskrävande, utan att dock någon större uppmärksamhet därvid torde vara att påräkna från landstingsmannens sida och följaktligen ej heller någon värdefullare garanti, att protokollet blir vederbörligen avfattat, därigenom skulle vara för handen. På grund tav dessa omständigheter har en ändring i berörda hänseende befunnits vara av nöden, varvid syftet synts fullt ut bliva tillgodosett genom en föreskrift, som med ' överlämnande åt landstinget självt att närmare bestämma, i vilken ordning justeringen må äga rum, allenast uttryckligen angiver, att protokollet för varje möte skall vara justerat inom viss kortare tid efter mötets slut. Denna tid h a r av de sakkunniga föreslagits till fjorton dagar. Genom en bestämmelse av nu angiven art skulle landstinget bliva i tillfälle a t t antingen en gång för alla genom föreskrift i sin arbetsordning eller genom särskilt beslut i varje fall överlåta exempelvis åt sitt förvaltningsutskott eller åt för ändamålet utsedda ledamöter att ombesörja justeringen.

39 och 40 §§.

154 V KAP. Om landstingets förvaltningsutskott, särskilda beredningar och tjänstepersonal samt om ersättning åt innehavare av landstingets förtroendeuppdrag. Detta kapitel meddelar bestämmelser om de organ, med vilkas biträde landstinget, medan det är samlat och mellan mötena, utövar sin verksamhet, vare vid fullgörande s ig a ^ d e s s a organ inrymmes rätt att i vissa hänseenden i landstingets ställe s upp ~ fatta beslut eller på dem endast ankommer att bereda ärendena eller verkgift. ställa besluten. Vissa av dem äro obligatoriska, under det att förefintligheten av andra är beroende på landstingets eget bestämmande; en del av de bestyr, varom är fråga, måste enligt förslaget likasom hittills handhavas av tjänstemän, andra helt eller delvis av personer i förtroendeställning, medan åter beträffande andra valfrihet lämnas landstinget. I kapitlet hava vidare upptagits delviS nya bestämmelser, varigenom för det i regel endast en gång om året under kortare tid sammanträdande landstinget anvisas hjälpmedel och förvaltningsformer, i främsta rummet avsedda att göra det möjligt för länsrepresentationen att fylla sin uppgift med hänsyn till såväl landstingsförvaltningens hittillsvarande utveckling och nuvarande omfattning som den ytterligare arbetsbörda, som väntas bliva lagd på landstinget. I enlighet med den ståndpunkt, åt vilken tidigare givits uttryck, hava bindande föreskrifter för förvaltningens ordnande föreslagits endast i den mån sådant för den ekonomiska förvaltningens enhetlighet befunnits nödigt, men i övrigt åt lagbuden givits en så vid ram, att arbetet inom densamma kan organiseras på det sätt, som varje landsting finner för sig lämpligast. Såsom i viss mån ett komplement till dessa stadganden hava med dem sammanförts bestämmelserna om landstingets rättighet eller skyldighet att besluta om ersättning åt sina ifrågavarande funktionärer. Landstingets hjälporgan

Förvaltningsutskottet det centrala organet för landstingsförvaltningen.

39 och 40 §§. De viktigaste och mest omfattande funktionerna hava förbehållits förvaltningsutskottet, vilket, såsom förut sagts, hädanefter skulle bliva obligatoriskt, och vars befogenhet närmare preciserats i förslagets 39 §. E n av de föreslagna, för landstinget tvingande bestämmelserna har alltså här upptagits, vilket varit nödvändigt redan av den anledningen, att, framför allt mellan landstingets möten, ett ständigt tillgängligt organ för landstinget måste handhava åtskilliga angelägenheter, vilka icke äro rena verkställighetsbestyr, och vilka följaktligen icke lämpligen böra överlämnas till tjänstemän. E t t påtagligt uttryck för detta behov är, att samtliga landsting sedan många år tillbaka, ehuru icke därtill pliktiga, utse förvaltningsutskott, och att de med eller utan stöd av lag åt detta utskott delegerat en avsevärd del av den befattning, som landstinget har att taga med varjehanda förvaltningsbestyr. För det befogenhetsområde, som genom den nya lagen ansetts böra utstakas för förvaltningsutskottet, har i huvudsak redogjorts redan i den tidigare lämnade framställningen angående grunddragen av den nya lagstiftningen i avsende å landstingens förvaltningsorganisation och arbetsformer. Såsom av denna redogörelse torde hava framgått, har uppgiften härvidlag befunnits vara på en gång att närmare precisera vissa huvudåligganden såsom obligatoriska för utskottet och att undanröja de hinder, som med hittillsvarande lagstiftning stått i vägen för landstingen, dä det gällt att utnyttja förvaltningsutskottet för en verkligt rationell förvaltningsorganisation. 1 det sistnämnda hänseendet har uppgiften synts böra lösas på det sättet, att den nya lagen åt utskottet utöver de obligatoriska åliggandena anvisar vissa befogenheter, med rätt för landstinget att i dessa senare göra inskränkningar, i den mån detsamma finner lämpligt.

39och40§§.

Ett par av de rättigheter, som under alla förhållanden skulle tillkomma förvaltningsutskottet, nämligen initiativrätten i samtliga inom landstingets kompetensområde liggande ärenden och rätten att påkalla urtima möte, hava, enligt vad befunnits lämpligt, redan tidigare inrymts i lagförslaget tillsammans med övriga bestämmelser i fråga om förslags väckande vid landsting och om urtima möte (resp. 22 och 17 §§). Men i övrigt har det naturliga synts vara, att i ett sammanhang uti förevarande lagrum angives utskottets hela befogenhetsområde, med inbegripande av både de uppgifter, som alltid skola vila å utskottet, och de, vari begränsningar må kunna göras. I överensstämmelse med vad som framhållits i den nyssnämnda redogörel- För landssen för grunddragen av den nya lagstiftningen har härvid såsom obligatoriska tinget binföreåligganden för utskottet föreskrivits, att utskottet skall handhava landstingets dande skrifter om penningväsende, hava överinseende över de för särskilda verkställighetsbestyr förvaltningsutsedda styrelsers eller personers ekonomiska förvaltning samt avgiva förslag utskottets till utgifts- och inkomststat för landstinget. För att utskottet på ett verksamt befogenheter. sätt skall kunna överblicka landstingets finansiella ställning och giva landstinget behövlig ledning i fråga om den ekonomiska förvaltningen, eller, med andra ord, för att utskottet över huvud taget skall kunna tjänstgöra som det centrala organ för landstinget, som utökningen av dess uppgift kräver, måste utskottet undantagslöst i nu angiven utsträckning handhava landstingets angelägenheter. Beträffande penningväsendet torde, såsom tidigare påpekats, genom för- Penningslagets antagande i de flesta fall knappast någon ändring komma att ske i be- väsendets handhavando. stående förhållanden. Någon rättighet eller skyldighet att följa eller ingripa i de under lands- överinseende tinget lydande styrelsernas och förtroendemännens arbete eller att taga befatt- över särskilda ning med, granska och i ett fullständigt förslag till utgifts- och inkomststat förvaltningssammanföra de anslagskrav, som årligen ställas på landstinget, har däremot, s uppdrags-0 varken enligt lagens bud eller — med undantag för ett fåtal fall — genom innehavare. landstingens åtgärder bredvid lagen, tillkommit förvaltningsutskottet. Även i fråga om de huvudsynpunkter, som varit bestämmande för de av d e sakkunniga föreslagna förändringarna härvidlag, har redogörelse tidigare lämnats. Därutöver synes dock den åt utskottet i dessa hänseenden tillagda befogenheten böra ytterligare något belysas. Icke sällan inträffar det, att sjukvårds- och andra inrättningars styrelser, byggnadskommittéer samt liknande landstingets uppdragsinnehavare mellan landstingets möten hava behov av anvisningar från ett auktoritativt organ för landstinget. Ibland kan frågan gälla en alldeles oförutsedd situation, som kräver snabbt ingripande av betydande räckvidd, ibland rör den sig om icke tillgängliga medels anskaffande eller om träffande av uppgörelser, som kunna medföra ändring i landstingets rättsliga ställning gent emot tredje man. Emellanåt kan det även inträffa, att frän ett dylikt organ ingripande på eget initiativ är önskvärt för vinnande av förbättrade administrativa och ekonomiska anordningar. För att vara utrustad med de för dylika ingripanden av den ena eller andra arten nödiga förutsättningarna måste detta organ, vilket rimligtvis icke kan bliva annat än förvaltningsutskottet, helst hava under sitt inseende alla förvaltningsområden av likartad beskaffenhet. Ty på så sätt erhålles genom sammanställningar och jämförelser en överblick av det hela och en erfarenhet om olika inrättningars skötsel, som för befogenhetens utövande är av synnerlig vikt.

39 och 40 §§.

156 Om denna befogenhet sålunda bör tillerkännas förvaltningsutskottet, får å andra sidan icke underskattas den fara för olämplig inblandning, som därav skulle kunna bliva en följd. Möjligheten för inblandning får icke sträckas så långt, att den srjeciella sakkunskap, som enligt lag eller landstingets beslut beretts utrymme vid en inrättnings skötsel eller ett uppdrags utförande skjutes åt sidan, eller att de personer, åt vilka överlämnats inrättningens eller uppdragets omedelbara handhavande, förlora känslan av ansvar för sitt arbete. Och för undvikande av konflikter är det därjämte oundgängligt, att tydliga gränser uppdragas för den rätt till ingripande pä eget initiativ, som tillerkännes utskottet. I enlighet härmed har i lagtexten markerats, att denna rätt skall inskränkas till den ekonomiska förvaltningen. Alldeles uteslutet är det alltså, att utskottet med stöd av ifrågavarande lagbestämmelse skulle kunna företaga sig att giva anvisningar beträffande t. ex. vårdmetoderna vid en sjukvårdsinrättning eller angående undervisningsmetoden vid ett småskoleseminarium. »Ekonomisk förvaltning» är emellertid ett tänjbart begrepp, som icke utesluter gränsfall, angående vilka olika uppfattningar äro möjliga. . De sakkunniga hava för den skull förutsatt, att, i den mån sådant finnes erforderligt, i lagar och andra allmänna författningar, varigenom under landstinget lydande inrättningars administration regleras, detta begrepp för varje särskilt fall närmare preciseras, vare sig detta sker genom en uppräkning av vad till den ekonomiska förvaltningen hörer eller genom ett angivande vad därunder icke må inbegripas. I lagtexten har vidare begagnats ordet »överinseende» för att därigenom antyda, att utskottet icke på grund av bestämmelsen kan taga sig beslutanderätt över de uppdragsinnehavare, varom är fråga. Endast för den händelse, lagar och författningar av nyss omförmäld art sådant föreskriver eller såväl uppdragsinnehavaren som utskottet finner ett ärendes beskaffenhet därtill föranleda, skulle sådan beslutanderätt tillkomma utskottet. Eljest innebär bestämmelsen, att utskottet skall hava obehindrat tillträde till vederbörande inrättningar och företag jämte allt vad till dem hörer, följa förvaltningen och vara berättigat att från funktionärerna vid dem erhålla önskade upplysningar för att med ledning bland annat därav verkställa budgetberedningen samt eventuellt hos landstinget anmäla förhållanden, som kräva dess uppmärksamhet, eller direkt hos vederbörande göra de erinringar, som prövas påkallade.

Uppgörande Stadgandet om åliggande för förvaltningsutskottet att verkställa budgetav förslag till beredning är, såsom av den föregående framställningen inhämtas, avsett att utgifts- och fylla det krav, som framför allt måste ställas på landstingsorganisationen för att densamma numera skall på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin uppgift. Samtliga anslagskrav, vare sig de utgå från utskottet självt, länsstyrelsen, enskild landstingsman eller underlydande institutions styrelse, skola av utskottet efter den beredning, som finnes erforderlig, icke blott sammanföras utan också var för sig och i förhållande till varandra prövas samt till- eller avstyrkas. Givet är, såsom förut påpekats, att härvid i främsta rummet gäller att med hänsyn till det föreliggande behovet väga mot varandra de anslag, som begäras, och att verkställa den gallring, som icke kan undgås vid beaktande av gränserna för landstingsområdets ekonomiska bärkraft och av den skattetunga, som åvilar dess invånare. Men utskottet bör även åligga att oberoende därav avstyrka gjorda förslag, som icke äro tillräckligt motiverade eller, om skäl därtill finnes, förorda annan lösning av ett föreliggande spörsmål, än som genom framställning eller motion föreslagits. Att vid den beredning, som sålunda tillkommer utskottet, en synnerligen stor betydelse måste tillmätas de uppfattningar, som av de olika anstalternas,

39 och 40 §§.

särskilt sjukvårdsinrättningarnas styrelser och fackmän framförts, ligger i sakens natur. Men att på grund av den speciella sakkunskap, som icke blott vid sjukvårdens handhavande utan även vid sjukvårdsinrättningarnas ekonomiska förvaltning måste få göra sig gällande, undantaga sjukvårdsangelägenheterna frän förvaltningsutskottets budgetberedning bör icke få ifrågakomma. Därigenom skulle i själva verket de synpunkter, vilka uppbära kravet pä en landstingens budgetberedning, i hög grad åsidosättas, eftersom de viktigaste och ojämförligt största posterna i budgeten röra sjukvården samt meningsbrytningarna inom landstinget helt naturligt just beträffande dessa poster bliva många och starka. Oavsett de allmänt ekonomiska skäl, som härvid måste vara avgörande, skulle det säkerligen även från ren sjukvårdssynpunkt vara skadligt, om dessa angelägenheter undandroges behandling av en förtroendenämnd, som tankes bliva särskilt representativ för åskådningarna inom landstinget och för den skull också måste antagas vara i besittning av den största auktoriteten gent emot detsamma. Ty genom den intima kontakt, vari läkare och andra speciella representanter för sjukvården under den förberedande behandlingen komma med utskottet, de ingående upplysningar, som därunder kunna lämnas, och de personliga inlägg, vartill därunder för dem beredes tillfälle, synas de bästa garantierna skapas för respektive anslagsfrågors allsidiga behandling i landstinget och för ett vägande försvar mot invändningar, som måhända inom landstinget göras mot de begärda anslagen. På sätt i annat sammanhang motiverats har, förnämligast såsom en följd av bestämmelserna om en varje lagtima möte föregående budgetberedning, föreslagits en betydligt tidigare tidpunkt — den 25 juli — än den nuvarande, inom vilken framställningar och motioner skola hava till landstinget inkommit, varjämte enligt förslaget förutsatts, att de skola avlämnas direkt till landstingets expedition. I vissa författningar föreskrives emellertid, att vederbörande anstalters styrelser skola i annan ordning och före annan tidpunkt avgiva sina förslag rörande anstalternas stater. Jämkning i dessa föreskrifter är sålunda påkallad. Någon anledning att därvid bibehålla länsstyrelsen såsom förmedlare av anstalternas framställningar till landstinget torde icke förefinnas. Ty annat yttrande över dem än ett kort tillstyrkande förekommer ytterst sällan, då framställningarna av länsstyrelsen överlämnas till landstinget. Blir förvaltningsutskottet ett beredande organ med avseende å budgeten, synes för övrigt beredning jämväl av länsstyrelsen vara överflödig. Sina insatser på sjukvårdens, likasom på andra områden av landstingets förvaltning, kan länsstyrelsen i allt fall göra med stöd av sin framställningsrätt och den landshövdingen tillförsäkrade rätten att deltaga i tingets överläggningar. För vinnande av överensstämmelse med lagen om landsting har for den skull — att gälla, intill dess de olika stadgarna (eller författningarna) varit föremål för omarbetning —- i annat sammanhang (jfr sid. 199 f.) föreslagits en generell föreskrift, att, med ändring av vad i äldre författning är stadgat därom, att under landsting lydande inrättnings styrelse eller direktion är skyldig att inom viss tid till Konungens befallningshavande avlämna sina framställningar rörande inrättningens utgifts- och inkomststat, skall gälla, att sådana framställningar skola av styrelsen eller direktionen avlämnas i enlighet med föreskrifterna i lagen om landsting.

De funktioner, som, utöver ovan omförmälda, lämpligen böra inrymmas åt Föreskrifter, förvaltningsutskottet, men vilkas omfattning icke genom lagen skulle fastslås vilkas tilläm såsom ovillkorlig, hava härefter omförmälts, med angivande att de tillkomma ning kl"in^ utskottet, såvida icke annorlunda genom lag eller författning eller av lands- f^jT^ beslut tinget föreskrives. Så länge landstinget icke givit andra regler i fråga om modifieras utskottets befogenhet, skulle detsamma således icke vara bundet av andra eller sättas ur kraft.

39 ocli 40 §§.

158 gränser än de i allmän författning utstakade. Denna formulering har framför ett stadgande, varigenom ifrågavarande funktioner skulle tillkomma utskottet, i den mån landstinget sådant besluter, det företrädet, att mellan dess möten en representant för landstinget i ifrågavarande hänseenden finnes, även om landstinget skulle hava underlåtit att därom meddela föreskrift, samt att landstinget har frihet att avfatta sina föreskrifter i form av begränsningar av utskottets allmänna befogenhet.

Beredning av Det i lagtexten först upptagna av dessa utskottets åligganden avser beredandra ärenden ningen även av andra på landstinget ankommande ärenden än utgifts- och B ifts an *& " inkomststaten. Redan tidigare har påpekats, att en dylik beredning i och för S1 staten. g måste anses påkallad, och att densamma, om icke mötestiden till följd därav skall förlängas, lämpligen bör verkställas redan före mötets början. I särskilt hög grad gör sig behovet härav gällande i fråga om behandlingen av lagförslag, vilka beröra landstingsförvaltningen eller närliggande ämne, och som av Kungl. Maj:t överlämnas till landstinget för dess yttrande. Med den nuvarande ordningen hava landstingen i allmänhet antingen undandragit sig att avgiva dylika yttranden under hänvisning till deu knappa tid, som stått till förfogande, eller avgivit sådana av synnerligen mager beskaffenhet, ehuru vägledande erfarenheter från landstingsområdet kunnat framdragas, om en mera ingående behandling varit möjlig, eller ock hava yttrandena i själva verket endast givit uttr}Tck åt en uppfattning, som någon enstaka, för ämnet speciellt intresserad landstingsman framfört och formulerat. En viss tvekan kan råda, huruvida jämväl till ett landsting inkomna motioner böra göras till föremål för utredning och yttrande, innan de i landstinget föredragits och remitterats. Då emellertid även ett i motion behandlat ämne kan vara av beskaffenhet att fordra införskaffande av upplysningar och annat utredningsmaterial, vilket icke medhinnes under mötet, har det icke synts skäligt att i lagen göra undantag för förslag, väckt av enskild landstingsman, helst som varje landsting, om anledning därtill yppas, är obetaget att göra undantag, avseende antingen motioner över huvud taget eller möjligen sådana, i vilka motionären avböjer beredning av förvaltningsutskottet, eller att inskränka beredningen till exempelvis införskaffande av de faktiska uppgifter, som utskottet kan finna av nöden för landstingsbehandlingen.

besiuf

Eätt att företräda landstinget mellan mötena.

Bland övriga bestämmelser av ifrågavarande art har härnäst upptagits stadgande om förvaltningsutskottets befattning med verkställigheten av landstingets beslut. Den funktion, som sålunda omförmäles, torde vara den, vars fullgörande jämte penningväsendets handhavande hittills allmänt inom landstingsområdena utgjort utskottets huvudsakliga verksamhet, och är följaktligen ingen nyhet, ehuru densamma torde komina att avsevärt vidgas, om utskottets befattning med ärendena i övrigt utsträckes på föreslaget sätt. Icke heller härefter följande föreskrifter, att förvaltningsutskottet mellan landstingets möten äger företräda landstinget, röra sig på ett område, som för närvarande är främmande för utskottets verksamhet. Men då fråga härom dragits under Kungl. Maj:ts prövning, har rätt att i särskilda avseenden lämna förvaltningsutskottet bemyndigande att på dylikt sätt fullgöra landstingets funktioner frånkänts landstinget, såvida bemyndigandet icke varit starkt begränsat. Då sålunda ett landsting genom beslut den 19 september 1912 i fråga om ordnandet av extra provinsialläkardistrikten inom länet för tiden intill 1922 års lagtima landsting på förvaltningsutskottet överlåtit all landstinget tillkommande befogenhet eller befattning med hänsyn till extra

39och40§§.

provinsialläkare inom landstingsområdet, förklarade regeringsrätten, att vad anfört blivit till stöd för förvaltningsutskottets behörighet att i det ärende, som dragits under regeringsrättens prövning, fatta beslut av viss beskaffenhet eller att landstinget å utskottet överlåtit sin befogenhet uti ifrågavarande avseende, icke, vid det föi4iållandje___init_J.andstinget saknat laga stöd för att ])ä sätt i förevarande fall skett å annan överlata den befogenhet, som lagligen tillkomme landstinget, vore av beskaffenhet att kunna för utskottet medföra någon behörighet uti förevarande avseende (Regeringsrättens årsbok Ref. nr 135 år 1913). "-"•-• Med avseende å utskottets egenskap av ställföreträdare för landstinget omförmäles först utskottets behörighet att klaga över länsstyrelsens vägran att godkänna underställt landstingsbeslut. Det särskilda omnämnandet av denna rätt har närmast föranletts därav, att, såsom tidigare erinrats, möjligheten till dylik klagan i landstingsförordningen varit uppmärksammad vid angivande av ärenden, som må på urtima möte handläggas. Då enligt de sakkunnigas förslag endast ett fåtal beslut hädanefter skulle underställas länsstyrelsens prövning samt i händelse av bifall därtill vägrad fastställelse alltså framdeles får antagas bliva än sällsyntare än hittills, har dock ett omnämnande enbart av dylikt fullmäktigskap synts mindre motiverat. Samtidigt har därföre talats om den härmed nära sammanhängande behörigheten att avgiva förklaring med anledning av besvär över landstingsbeslut. P å skäl, som tidigare anförts, har till sist givits en allmän föreskrift, att utskottet jlmryaUXlsxrTg^ -mellan landstingets möten företräder detsamma. ^Möjligen klm~lmiot ett sä omfattande ställföreträdarskap, som lagtextens formulering skulle skapa, erinringar göras. Det är emellertid antagligt, att landstingen icke skola underlåta att genom reglementet eller annorledes, om behov—yppas, göra nödiga begränsningar till förhindrande, att länsrepresentatkmernas rätt trades för nära, eller att representantskapet så småningom faktiskt avlyftes från landstinget och skjutes över på utskottet. Självfallet torde våra" att begreppet »företräda» icke medför rätt för utskottet t. ex. att forvärva eller försälja fast egendom och än mindre kan omfatta funktioner, vilka enligt grundlagsbud ankomma på landstinget, såsom utövande av beskattningsllftteTi jeller va"i~av riksdagsmän.

I enlighet med de allmänna direktiven för den nya lagstiftningen om lands- FOrvaUning tingsförvaltningen har det, såsom under ärendets behandling gäng efter annan utskottets funnits anledning påpeka, varit angeläget att vid lagstiftningens utformning sammantillse, att landstingen i vidsträcktaste grad lämnas fria händer vid förvalt- sa„J^!ifft l ningens organiserande, samt att frångå denna regel blott i den man det ansetts Antal vara oundgängligt för erhållande av en central, enhetlig och i övrigt effektiv ledamöter, finansförvaltning. Det är tydligt, att med denna utgångspunkt, endast för så vitt motsatsen icke fordras såsom en konsekvens av sistberörda önskemål, landstingen böra hava frihet att på sätt de finna för sig mest ändamålsenligt bestämma om förvaltningsutskottets sammansättning och arbetssätt. En ytterligare anledning härtill är, att lagstiftningen så vitt möjligt bör undvika att meddela föreskrifter, som skulle kunna nödvändiggöra för landsting, vilka nyorganiserat sin förvaltning, att väsentligen frångå de organisationsformer, som de redan valt och funnit fungera väl. Det lagrum i förslaget — 40 § — vilket avhandlar denna del av ämnet, utgår sålunda därifrån, att landstingen skola i stort sett efter gottfinnande meddela bestämmelser härom i det reglemente för utskottet, som redan i 39 § omförmäles. •

•

f»

"I

"I

1 J

"

1 O

"I

J

(JClAbUfii •

39och40§§.

160 Omfattningen och arten av det arbete, som skulle komma att pävila utskottet, framför allt just handhavandet av finansförvaltningen, men även utskottets vittgående befogenhet att företräda landstinget, fordra dock någon lagstadgad garanti mot arbetets överlämnande till ett alltför ringa fåtal utskottsledamöter. Ty i annat fall skulle riskeras, att utskottet ingalunda bleve fullt representativt för de åskådningar och önskemål, som inom landstinget äro förhärskande, och för den skull i sitt förhållande till landstinget icke kunde utöva den ledning, som med dess beredande verksamhet i viss mån åsyftas. Och en någorlunda fyllig utskottssammansättning är önskvärd särskilt av den anledningen, att de ärenden, som ankomma på utskottets handläggning, äro av så skiftande innehåll och, vad angår större landstingsområden, ofta fordra kännedom om så skilda lokala förhållanden, att olika sakintressen och olika delar av området böra vara inom utskottet företrädda. Om på grund härav visst minimum för antalet ledamöter lagfästes, kunna knappast å andra sidan de skäl avvisas, som tala för ett lagstadgat maximum till förhindrande av en alltför tungrodd apparat och ett alltför delat ansvar. Med hänsyn till de omständigheter, vilka nyss åberopats för ett minimum, och då en fördelning av utskottets arbete på två eller flera avdelningar antages i regel komma att ske, måste detta maximum bliva relativt högt. Såsom framgår av redogörelsen för landstingets nuvarande organisationsformer har i landstingsområden, där man sökt ordna landstingsförvaltningen efter tidens krav, ända till tolv ä fjorton ledamöter ansetts behövliga, ehuru endast två avdelningar inom utskottet förekomma. Minst samma antal måste vid sådant förhållande antagas vara önskvärt särskilt inom de största länen, helst som en längre gående uppdelning i vissa fall kan tänkas ifrågakomma. Med beaktande av dessa synpunkter hava siffrorna fem och femton i förevarande lagrum upptagits som minimum respektive maximum.

Arbetssätt.

Som nyss nämnts förutsätter lagförslaget, att en uppdelning av utskottet på avdelningar tämligen regelmässigt kommer att ske. För att undanröja tvekan om lagligheten av ett förfarande, varigenom utskottets beslutanderätt utövas av en del av detsamma, har ett uttryckligt medgivande härtill intagits i lagtexten, vilken därjämte innehåller, att landstinget självt må kunna genom särskilda val verkställa denna uppdelning. Full frihet lämnas alltså landstingen i dessa hänseenden. Utskottsarbetet kan i sin helhet utföras av det samfällda utskottet men också uppdelas på väsentligen självständigt arbetande avdelningar, två eller flera, eventuellt med en eller annan ledamot gemensam. Och om arbete på avdelningar genom reglementet föreskrives, är landstinget obetaget att däri stadga, antingen att avdelningarna väljas av landstinget, eller att utskottet verkställer uppdelningen. I landstingets organisationsfrihet beträffande arbetsfördelningen inom utskottet hava dock några inskränkningar ansetts vara av särskilda skäl påkallade. Sålunda förutsätter förslaget, att beslut om urtima möte (jfr sid. 135 f.) alltid skall fattas av utskottet in pleno för att hava bindande kraft. En anordning, varigenom sådant beslut kunde fattas av en utskottsavdelning, skulle nämligen försvaga de garantier mot onödiga urtima möten, vilka ansetts oundgängliga. Vidare har främst i syfte att säkerställa en sammanhängande och enhetlig budgetberedning i förslaget upptagits stadgande, att, där särskilda avdelningar finnas, den slutliga behandlingen av förslaget till utgifts- och inkomststat skall företagas av det samfällda utskottet, ävensom att hälso- och sjukvårdsärendena icke få splittras på olika avdelningar. För att erhålla en någorlunda klar bestämmelse angående vad till sistberörda slag av ärenden är att hänföra talas i stadgandet om utskottets befattning med hälso- och sjukvårdsärenden

161 •enligt »allmänna sjukhusstadgan». De sakkunniga hava sålunda förutsatt, att en sådan stadga — såsom lasarettskommittén föreslagit i sitt år 1922 avgivna betänkande — kommer till stånd, och att den enligt sagda betänkande åt en s. k. sjukvårdsnämnd inrymda befogenheten kommer att i stadgan tillerkännas förvaltningsutskottet. De sakkunniga, vilka i övrigt icke funnit anledning granska de bestämmelser, som enligt den föreslagna stadgan skulle tillkomma sjukvårdsnämnden (förvaltningsutskottet), hava därjämte förutsatt, att till sådana sjukvårdsärenden icke borde — på sätt § 3 av stadgeförslaget innehåller — hänföras för sjukhusen gemensamma uppköp. Dylika uppköp äro i viss mån av annan natur än övriga förvaltningsärenden rörande sjukhusen, och det torde sannolikt emellanåt inträffa, att de på ett fördelaktigare sätt handhavas av annan avdelning än sjukvårdsavdelningen eller av annan landstingets delegation än förvaltningsutskottet. I stället för bestämmelsen härom i § 3 av stadgeförslaget torde i enlighet härmed på lämplig plats i stadgan upptagas en föreskrift, som giver landstinget befogenhet att, på sätt det finner lämpligt, anordna gemensam upphandling för sjukvårdsinrättningarna. Det har ifrågasatts att binda landstinget genom föreskrift, att en särskild sjukvårdsavdelning alltid skulle finnas, och att denna avdelning måste utses av landstinget, Syftet med ett dylikt stadgande skulle vara bland annat att på ett kraftigt sätt framhäva, att hälso- och sjukvårdsintressena måste vara starkt representerade inom utskottet, och att garantera dessa intressens tillgodoseende vid valet inom landstinget. Gent emot denna tankegång kan dock till en början anmärkas, att intet landsting lärer förbise, att de viktigaste och mest omfattande frågor, som landstinget och följaktligen även utskottet behandlar, röra hälso- och sjukvården, samt att följaktligen utskottets sammansättning i främsta rummet måste under alla förhållanden avpassas med hänsyn härtill. Det skulle snarare kunna antagas, att, just på grund av dessa frågors dominerande under landstingets förhandlingar, mindre uppmärksamhet vid valets förrättande ägnas det förhållandet, att även andra viktiga angelägenheter skola av utskottet handläggas. Skulle åter kravet på en särskild, av landstinget vald sjukvårdsavdelning grunda sig på uppfattningen, att landstingen vid val av förvaltningsutskott i -denna del böra framför allt tillgodose läkare- och andra speciella sjukvårdssynpunkter, må den erinringen göras, att det — vare sig sjukvårdsavdelning finnes eller icke — alltid blir en öppen fråga, huruvida landstingen vilja förnämligast betona dessa synpunkter vid valen eller hellre önska främst tillgodose behovet av allmänt administrativ och ekonomisk kompetens, vilket senare i så fall torde ske särskilt därför, att de speciella sjukvärdssynpunkterna genom vederbörande vårdanstalters styrelser och läkare fått göra sig gällande på ett tidigare stadium, nämligen under ärendenas grundläggande behandling. Någon garanti för val i den ena eller andra riktningen orhålles alltså icke därigenom, att landstinget enligt lag skulle vara skyldigt a t t välja en sjukvårdsavdelning inom utskottet. Det avgörande skälet mot ett dylikt stadgande är under sådana omständigheter, att det skulle innebära ett onödigt frångående av den önskade regeln, a t t obligatoriska organisationsformer böra undvikas, samt att olägenheter därav lätt kunde uppstå för landstinget. Det är visserligen sannolikt, att flertalet landsting ordnar förvaltningen så, att en avdelning för hälso- och sjukvårdsärenden fungerar inom utskottet. Men att för den skull indirekt tvinga de minsta landstingsområdena, där övriga ärenden måhända utgöra en relativ obetydlighet, att för dessas handläggning hava en särskild utskottsavdelning eller a t t behandla dem i utskottsplenum men de viktiga hälso- och sjukvårdsfrågorna blott av en fraktion inom utskottet synes icke rimligt. Giveib är dess1 7 G 1 22

39 och 40 §§

39-44 H.

102 utom, att på så sätt skulle uppstå ett visst tvång att öka utskottsnumerären och därmed även förvaltningskostnaderna mera, än som eljest varit påkallat. Vidare kan situationen inom ett landsting vara sådan, att det bättre och lättare låter sig göra för utskottet att fördela sina ledamöter på de olika arbetsområdena än för landstinget att verkställa fördelningen genom separata val. I synnerhet är sannolikheten av en dylik situation stor, om inom ut skottet flera avdelningar, kanske ända till fyra, skola bildas, eller om det skulle vara önskvärt, att en utskottsledamot göres till ledamot av mera än en avdelning. E n del av de landsting, vilkas förvaltningsutskott arbeta på avdelningar, har också överlämnat uppdelningen åt utskottet självt. Någon anledning att genom lagbud tvinga dessa landsting att i sagda hänseende omändra utskottsorganisationen finnes näppeligen. Till sist måste det betecknas som icke fullt konsekvent att å ena sidan tilllåta ett så lågt antal utskottsledamöter som fem samt förutsätta proportionellt val av utskottet och dess av landstinget utsedda avdelningar men å andra sidan förplikta landstinget att välja särskilda utskottsavdelningar. Ty följden härav måste antingen bliva, att minimiantalet icke kommer i tillämpning eller, om så sker, att, i händelse av och i trots av val efter proportionell metod, det proportionella valsättets syfte icke blir behörigen tillgodosett.

41 §• Valbarhet till Då förvaltningsutskottet enligt lagförslaget förutsattes komma att mellan förvaltnings- mötena vara landstingets ställföreträdare, har det synts naturligt, att samma utskottet och cliskvalifikationsgrunder, som uppställas i fråga om uppdrag att vara landsavsagesera . tingsmän, oc^ 8 a m m a s käl, som berättiga till avsägelse av sådant uppdrag, böra gälla även ledamotskap av förvaltningsutskottet. Stadgande härom har intagits i denna paragraf, till vilken motsvarighet icke finnes i landstingsförordningen. 42 §. Beredningen I detta lagrum omförmälas de beredande organ i förtroendeställning, vilka under lands- Landstinget är berättigat anlita jämte förvaltningsutskottet för att på ett tilltin9 m e och *n fredsställande sätt fylla sin uppgift. Nuvarande stadgande härom återfinnes mötena. i § 38 landstingsförordningen. Men under det att med berörda stadgande närmast avses utskott, som arbeta, medan landstinget är samlat, har i förevarande paragraf omförmälts även mellan landstingens möten verksamma beredningar. I sak har härigenom icke skapats någon vidgad befogenhet för landstinget, emedan befogenhet att tillsätta utredningskommittéer reda U anseM. tillkomma landstinget, ehuru uttrycklig föreskrift i ämnet saknas. 43 §. Ersättning åt Under denna paragraf hava införts de bestämmelser om landstingets rätt att innehavare av inom vissa gränser besluta om ersättning åt innehavare av landstingets förlanästingcts troendeuppdrag, vilka föreslagits i de sakkunnigas den 18 januari 1922 avgivna uppdrag*' betänkande I I I ; och hänvisas till den motivering, som i sagda betänkande anförts för bestämmelsernas innehåll. 44 §. Landstingets I landstingsförordningen föreskrives enligt § 28, att landstinget skall antaga tjänstemän, sekreterare och kamrerare samt »annan nödig betjäning», varjämte i påföljande §§ angivas de angelägenheter, för vilka var och en av de två tjänstemännen har att svara.

44 och 45 §§.

Den nuvarande lagstiftningen har alltså velat fastslå, att vissa med landstingets verksamhet förbundna göromål med hänsyn till sin beskaffenhet och omfattning fordra tillgång till tjänstemannakrafter och följaktligen icke böra inrymmas under det arbete, som åligger innehavare av landstingets förtroendeuppdrag. Naturligtvis hava de göromål, varom är fråga, och som redan vid landstingsförordningens tillkomst ansågos kräva anställande av tjänstemän, i betydande grad ökat allt efter som landstingens verksamhet utvidgats. Var avlönad arbetskraft tidigare av nöden, så är detta i ännu högre grad fallet numera. Samtidigt hava de förvaltningsbestyr, vilka i äldre tider utförts av oavlönade kommunala förtroendemän, i kanske ännu högre grad tilltagit i vikt och omfattning. Flera landsting hava därföre, såsom av ovan lämnad redogörelse framgår, funnit sig nödsakade att låta även en del av dessa senare bestyr omhändertagas av fast anställda och fullt avlönade befattningshavare. Andra åter hava nyorganiserat sig på grundvalen av den gamla ordningen, men därvid nödgats åt vissa av de valda förtroendemän, på vilka lagts betydande arbetsbördor, anvisa någon ersättning för åsamkade kostnader och minskad arbetsförtjänst. Bägge de anlitade utvägarna torde mindre väl överensstämma med gällande lags anda och mening. Med hänsyn till den frihet, som det ansetts lämpligt giva landstinget i frågaom förvaltningens ordnande, hava de sakkunniga enligt lagförslaget öppnat möjlighet till såväl den ena som den andra organisationsformen. Sålunda skulle genom stadgandet i 43 § lagfästas rättighet för landsting att med vissa begränsningar bevilja arvode åt innehavare av dess förtroendeuppdrag. Och på samma gång som i fråga om göromål, vilka skola handhavas av tjänstemän, ett stadgande i huvudsaklig överensstämmelse med förut gällande upptagits i förslagets 44 §, föreskrives i lagrummet, att andra förvaltningsbestyr kunna överlämnas till tjänstemän. Huruvida och på vilket sätt de förra göromälen skola på olika befattningshavare fördelas, gör den föreslagna nya lagen, i motsats till den gamla, helt beroende på landstingets beslut. Och den lämnar likaledes landstinget fria händer att låta samma befattningshavare helt eller delvis ombesörja även de övriga i 44 § av förslaget omförmälda bestyren eller att för deras utförande skapa särskilda befattningar. På grund av den ställning, som förvaltningsutskottet förutsattes komma att intaga, och det ansvar för förvaltningen, som skulle åvila utskottet, är det sannolikt lämpligt, att utskottet i vissa fall får befogenhet att tillsätta erforderlig personal, för vars anställande landstinget anvisar medel. I lagförslaget talas för den skull om befattningshavare, som landstinget anställer eller låter anställa. VI KAP.

Om utgifts- och inkomststat, landstingsskatt och revision. De i den föreslagna lagens sjätte kapitel intagna lagrummen äro avsedda att ersätta nuvarande stadganden i §§ 45—57 av landstingsförordningen och meddela särskilda föreskrifter i fråga om landstingets utgifts- och inkomststat, landstingets beskattningsrätt och revision av landstingets förvaltning. 45 §. Då, såsom ovan påpekats, enligt 39 § av den nya lagen skyldighet skulle utgifts- och tilläggas förvaltningsutskottet att avgiva förslag till utgifts- och inkomststat, inkomststat. har naturligen gällande bestämmelse i landstingsförordningens § 45 — angående ordförandens åliggande att genom kamreraren verkställa viss för statens

45 och 40 §§.

164 uppgörande erforderlig beräkning och att framlägga denna för landstinget — kunnat helt och hållet utelämnas i lagförslaget, Av samma skäl har givetvis ock varit påkallat, att vid upptagandet av nuvarande § 46 såsom 45 § i den nya lagen utbyta den därstädes gjorda hänvisningen till nyssnämnda beräkning mot en hänvisning till det av förvaltningsutskottet uppgjorda statförslaget.

46 §. Grunderna för landstingets beskattningsrätt äro angivna i § 47 landstingsförordningen och hava med något förändrat innehåll upptagits under 46 § i föreliggande lagförslag. Om dessa grunder voro meningarna i hög grad delade vid landstingsförordningens tillkomst, likasom förslag till ändringar sedermera gång efter annan Gällande bestämmelsers varit ifrågasatta och i några fall lett till jämkningar i de ursprungliga bestämmelserna. tillkomst. I 1859 års kommittébetänkandc hade föreslagits följande avfattning av § 47: »De avgifter, som av landstinget blivit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den bevillning för egendom, rörelse, lön eller annan inkomst, som av en var skattskyldig till statsverket erlägges, på det sätt, att den summa, som av landstinget blivit till uttaxering bestämd, jämföres med hela det för ovannämnda föremål från länet till statsverket utgående bevillningsbelopp, då sig visar huru många ören riksmynt i landstingsskatt belöpa sig på varje riksdalers bevillning. Slutar sig det sålunda bestämda öretalet med ett bråk, bör detta till helt öre höjas. De särskilda avgifter, som utgå för tillverkning eller försäljning av brännvin eller andra brända eller destillerade drycker, ävensom bevillning, som pålagts utan hänsikt till motsvarig inkomst, må vid bestämmande av landstingsutskylder ej i beräkning tagas.» Såsom skäl för denna avfattning anförde kommitterade: »Rättigheten att inom länet upptaga erforderliga skattebidrag torde böra medgivas vara ett nödvändigt villkor för landstingets blivande förmåga, att kunna verka för sina ändamål. Kommitterade hava föreslagit (§ 47) att till bestämmande grund för dessa bidrags uttaxering bevillningen till staten enligt 2:a artiklen skulle fastställas, utan att mantal eller fastighetsvärde härvid borde ifrågakomma eller, beträffande skattskyldigheten, någon skillnad äga rum med avseende på det större eller mindre gagn, eller det olika intresse, olika delar av länet eller olika klasser av de skattskyldiga kunde av ett eller annat beslutat företag anse sig hava att förvänta. Detta större eller mindre gagn av olika företag kunde vara växlande. Den ena gången kunde det i större mån tillfalla en del av länet och dess bebyggare; en annan gång någon annan. Skiftningarne häruti kunde ej med tillräcklig noggrannhet beräknas; men av länets välstånd och framåtskridande i allmänhet borde alla delar därav finna sig väl. Likväl, och på det nya företag, som medföra kostnader, måtte till sin behövlighet och nytta hava inom landstinget vunnit ett allmännare erkännande, hava kommitterade funnit skäligt föreslå (§ 40), att beslut om avgifters påläggande till uttaxering för längre tid än fem år, och i allmänhet rörande nya företag, skola erfordra en pluralitet, bestående av tvåtredjedelar av de avgivna rösterna.» Om denna formulering hade emellertid kommitténs sex ledamöter ingalunda varit ense. Tre av dem hade nämligen anmält avvikande mening av inbördes i viss mån olika innehåll. Sålunda hade borgmästaren C. J. Stolpe i ett betänkandet bilagt förslag till förordning om landsting velat åt landstingen giva möjlighet att från den undantagslösa regel, som majoriteten uppställt, och som även av honom upptogs såsom gällande »i allmänhet och där ej annorlunda förordnats» (47 §),

165 göra undantag. Om sådana undantag skulle landstinget kunna besluta såväl på det sättet, att invånarna i viss ort, som icke lagligen borde drabbas av kostnaden för företag, eller som icke kunde av företaget hava någon nytta, befriades från skyldighet att därtill bidraga (45 §), som ock i så måtto, att ort, som kunde påräkna mindre nytta av företaget än andra delar av landstingsområdet, i ringare mån än dessa behövde lämna bidrag (46 §). Detta förslag om beredande av möjlighet för landstingen till en territoriell differentiering med avseende å landstingsskattens utgörande hade, upplyser reservanten, av pluraliteten förkastats i anseende till yttrad farhåga, att hela landstingsinrättningen löpte fara att sönderfalla, och att debiteringsbestyret skulle i hög grad invecklas, därest icke en och samma taxeringsgrund bleve för länets alla orter gällande. Utan att bestrida vikten av detta inkast, fruktade reservanten likväl å andra sidan, att flertalet av nyttiga företag skulle stranda just på denna taxeringsgrundens allmänlighet, vilken skulle förhindra godvillig jämkning i bidragen, med hänsikt till skilda orters större eller mindre gagn av ett företag. I länet uppträdde en mängd intressen av kommunal natur, men sällan vore de så allmänna, att de anginge eller i lika mån anginge hela den på en stor yta spridda befolkningen. Av många företag, som reservanten väntade bliva föremål för landstingets behandling, såsom upptagande av nya vägar, upprensning av far- och flottleder m. m., tillfölle nyttan så påtagligen vissa lokaliteter, att det icke utan obillighet kunde begäras, att andra orters invånare skulle till dessa företag i lika mån bidraga, och om jämkning då ej vore tillåten, bleve följden, att dessa orters ombud motsatte sig företaget. Hållande den grundsatsen, att lagen borde underlätta och icke motverka lovliga avtal, hade han uti dessa paragrafer sökt giva regler för behandlingen av dylika frågor. Att besväret med debiteringen och räkenskapsföringen därigenom ökades, kunde ej förnekas, men därpå hade reservanten trott mindre avseende böra fästas. En annan kommittéledamot, brukspatronen C. H. Ekstrand, hade i anslutningtill en reservation, som syftade till möjliggörande över huvud taget för menigheter «med gemensam egendom eller med gemensamma åligganden eller företag att bilda en kommun med gemensam kommunalförvaltning, hemställt bland annat, att när inom landsting fråga blivit väckt, som vid överläggning visat sig angå blott en del eller vissa delar av länet, ett eller flera härader, en eller flera socknar eller städer o. s. v., sådan fråga kunde av vederbörande distrikt, som därav ansåges hava fördel, upptagas och såsom kommunalärende behandlas. Och till sist hade en tredje ledamot, riksarkivarien J. J. Nordström, vilken i likhet med herr Stolpe velat godkänna ovan omförmälda, av kommitterade uppställda regel såsom endast i allmänhet gällande, föreslagit detta tillägg till det av kommitterade formulerade lagrummet: »Men i fråga om företag eller åtgärder, för vilka avgifter eller arbetsbidrag böra enligt lag endast från hemman och fastighet utgå, eller i avseende å vilka andra grunder för kostnadernas uttaxering äro bestämda, ställe sig landstinget till efterrättelse vad sålunda stadgat är. Då i andra fall fråga om avgifters uttaxering uppkommer, skall grunden därför först bestämmas.» Till stöd för detta yrkande anfördes bland annat: »Utan avseende på jordmantal, fastighetsvärde eller andra synpunkter har bevillningen till staten enligt 2 artikeln här blivit föreslagen till bestämmande grund, så på landet som i städerna, för uttaxering av de skattebidrag, landstinget för sina ändamål skulle äga att utskriva. Om detta förslag bleve lag, skulle i och med detsamma en högst genomgripande förändring av alla nu fastställda förhållanden i avseende å skattskyldighet och deltagande uti de å hemman eller jord för det närvarande lagda besvär bliva genomförd. Kunde sådant i allmänhet och framför allt på behörig väg, samt utan att förflytta en

166 stor del av bördan på andra, utföras, vore det utan tvivel gott och väl. Men därtill fordras andra undersökningar, andra rättsprövningar och andra bestämningar än de, med vilka kommitterade haft att taga befattning. Såsom det nu framkommit och framstår torde kommitterades ifrågavarande förslag icke kunna erkännas vara med billighet och rätt förenligt, så vida ej väsentliga modifikationer därtill fogas. En stor del av de företag, landstingen kunna besluta, och för vilkas utförande medel behöva utskrivas, komma utan tvivel att åsyfta jordkulturens och kommunikationsväsendets förbättring inom länet, såsom, exempelvis, vattensjuka markers uttappning, vattendrags rensning, vägförbättringar, anstalter för skogsplantering och skogsvård, anstalter för boskapsoch hästavelns förbättring, lantbruksskolor, med mera dylikt. För en del av dessa företag äro redan nu genom lag kostnaderna anvisade på jorden, och de andra äro ock sådana, att kostnaderna för dem förnämligast borde drabba jorden, som av dem drager den omedelbara nyttan; och beträffande invändningen, att alla länets inbyggare måste anses hava något gagn att förvänta av länets ekonomiska förkovran, så torde den här ej betyda mer, än om man sade, att alla rikets innevånare hava i sin mån fördel av det goda, som åstadkommes varhelst inom riket det må vara. — — Men vad som ansetts böra gälla för de mindre kommunerna, där medlemmarna likväl, såsom närmare till varandra boende, mera omedelbart erfara verkningarne av det goda, som inom kommunen uträttas, det borde väl ock böra gälla för de stora länskommunerna, särdeles i fråga om kostnader för företag, som redan genom lag äro påförda jorden.» Under det att herr Stolpe alltså lade huvudvikten på möjligheten till territoriell differentiering, önskade sålunda herr Nordström omfattande möjligheter till undantag i fråga om själva grunden för avgifters uttagande från länets invånare till täckande av landstingets utgifter samt betonade särskilt befogenheten av avgifter och arbetsbidrag från hemman och fastighet. När sedermera kommittéförslaget överlämnades till rikets ständer för yttrande, anslöt sig allmänna besvärs- och ekonomiutskottet i allt väsentligt till kommittéförslaget i denna del och anförde därvid i huvudsak följande: »Till . beredande av tillgångar för de företag, som landstinget kan besluta, hava de kommitterade tillerkänt detsamma rätt att beskatta länets innevånare och i själva verket vore utan en sådan rätt hela landstingsinrättningen snart sagt gagnlös. De avgifter, som med tillämpning av denna rätt bliva av landstinget fastställda till uttaxering, skola vidare, enligt de kommitterades förslag, fördelas å länets skattskyldige innevånare i förhållande till den bevillning för fastighet, lön eller annan inkomst, som var och en av dem erlägger. Även detta ovillkorliga stadgande torde icke undgå att hos en och annan väcka den betänkligheten, att somliga av länets kommuner eller klasser skola komma att till de övrigas vinning belastas med skattebidrag, därav de själva icke hämta motsvarande nytta, och tvenne av kommitténs ledamöter hava ock i avgivna reservationer visat sig dela denna betänklighet. Visserligen skulle man kunna överlåta åt landstinget självt att för särskilda företag, eftersom de synas komma att mera gagna vissa kommuner, näringar eller klasser än de övriga, fastställa särskilda taxeringsgrunder. Men icke heller på denna väg lärer någon fullkomlig rättvisa stå att vinna, emedan varje sådan särskild taxeringsgrund alltid blir behäftad med någon godtycklighet, som gör att dess billighet alltid i något hänseende kan ifrågasättas. I själva verket torde uppgiften att finna en regel för utskyldernas fördelning, som låter dem träffa olika delar av länet eller olika klasser av dess innevånare i noggrannt förhållande till det större eller mindre gagn de var för sig kunna påräkna av de företag, som med utskylderna skola bekostas, innebära en omöjlighet antingen man försöker med en enda för alla avgifter lika taxeringsgrund, eller medgiver antagande av sär-

167 skilda taxeringsgrunder för särskilda företag. Men det senare alternativet har d e n olägenheten att betydligt inveckla och försvära debiteringsbestyret samt kontrollen däröver, och dessutom befarar utskottet, att om man blott en gångfrångår grundsatsen om en enda taxeringsgrund, så kommer, vid varje förslag om något nytt företag, frågan om en särskild taxeringsgrund att väckas och föranleda så långa överläggningar och så mycken strid, att landstingets verksamhet därigenom bleve i betydlig mån förlamad. Utskottet tvekar därför icke att föredraga det förra alternativet och såsom ensam, oföränderligen lika, taxeringsgrund godkänna den av de kommitterade föreslagna, eller bevillningen efter andra artikeln. Sådan denna bevillning finnes ordnad uti nu gällande bevillningsförordning, kunna visserligen grundade anmärkningar däremot göras. Men då en ny bevillningsförordning för närvarande är under utarbetning, bör något huvudsakligt avseende därvid icke fästas. Det uti de kommitterades förslag egentligen viktiga, som bör fasthållas, är, att alla länsutskylder böra av var och en utgöras i förhållande till hans förmögenhet eller inkomst. Genom antagande av denna grundsats torde man ock på det hela taget vinna ett ungefär lika gott resultat i avseende på billigheten som genom medgivande av olika taxeringsgrunder, ty av hela länets framåtskridande hava alla dess delar nytta, och om ett i dag beslutat företag möjligen mera omedelbart gagnar en del än en annan, så kan i morgon beslutas ett företag, som verkar tvärtom och så vidare. Och slutligen kan den gemensamhet, som härigenom kommer till stånd emellan länets särskilda delar och folkklasser, och som i själva verket är likartad med den som redan äger rum i avseende på hela riket, icke annat än vara nyttig för livandet av den kommunala andan och en därpå grundad verklig fosterlandskänsla. » Den uppfattning, som utskottet sålunda sökt hävda, mötte dock motstånd, framför allt i borgarståndet. Den skrivelse, som år 1860 av rikets ständer avläts i ämnet till Kungl. Maj:t, kom därför att, med betonande av samma synpunkt, som blev avgörande för landstingsförordningens bestämmelse om stads utträde ur landsting, eller att huvudsakligen landsbygden skulle komma att draga fördel av landstingets verksamhet, närmare sammanfalla med de av reservanterna herrar Stolpe och Nordström anvisade riktlinjerna än med kommittémajoritetens och utskottets förslag. Skrivelsen utmynnade nämligen i hemställan om undantagsbestämmelser — vilka av ständerna avfattats — beträffande grunderna för avgifters utgående i nära överensstämmelse med den senares reservation och beträffande territoriell differentiering i enlighet med vad herr Stolpe åsyftat så till vida, att antingen städerna eller landsbygden skulle kunna från landstingsskatt befrias. Skälen härtill avgåvos i skrivelsen sålunda: Kommitterades förslag att lägga bevillningen för egendom, rörelse, lön eller annan inkomst till grund för uttaxering av alla landstingsskatter utan undantag hade onekligen förtjänsten av enkelhet och lätt tillämplighet, men torde däremot i avseende på billighet och rättvisa kunna lämna åtskilligt övrigt att önska. I detta avseende ansåge rikets ständer uppmärksamhet böra fästas i. synnerhet vid det förhållandet, att om detta de kommitterades förslag bleve gällande lag, så skulle med tillämpning av hittills gällande bevillningsstadga städerna i ungefär en tredjedel av rikets samtliga län komma att i landstingsskatt ensamma betala omkring hälften av hela det för länet erforderliga belopp, och i ett län, nämligen Göteborgs, ej så obetydligt därutöver. E t t sådant förhållande skulle måhända för städerna och deras jämförelsevis med landsbygdens fåtaliga befolkning bliva väl betungande, i synnerhet som skäl ej saknades till det antagande, att de företag, vartill medels beviljande komme att av landstingen erfordras, i vida övervägande grad bleve sådana, som egentligen åsyftade lantmannanäringens och särskilt jordbrukets nytta och förkovran.

40 §

40 §.

168 Väl borde erkännas, att det svårligen läte sig göra att uppställa en sådan taxeringsgrund, som i varje särskilt fall komme skatten att träffa olika delar av länet eller olika klasser av dess innevånare i noggrant förhållande till det större eller mindre gagn, de var för sig kunde hava att påräkna av det företag, som med skatten bekostades. En solidaritet måste i detta hänseende äga rum emellan länets särskilda delar och folkklasser och kunde det även till en viss grad utan obillighet, emedan hela länets framåtskridande beredde alla dess delar fördel och nytta. Men utan undantag torde denna grundsats icke böra vara, och rikets ständer ansåge därföre att, om än den av kommitterade föreslagna taxeringsgrund eller inkomstbevillningen lämpligen kunde bibehållas såsom regel, det dock tillika borde medgivas landstinget rättighet att med avseende på* ett där föreslaget företags särskilda beskaffenhet att ensamt eller i ojämförligt övervägande grad avse antingen landsbygdens eller städernas intressen, besluta någon annan grund för kostnadens uttaxering, som i det ifrågavarande fallet funnes vara med billighet mera överensstämmande. Dessutom vore för närvarande bekostandet av en mängd företag, som kunde bliva föremål för landstingets verksamhet, ålagt ensamt jorden eller andra speciella beskattningsföremål genom lag, som icke kunde ändras utan stor rubbning av hävdvunna förhållanden och därföre icke heller torde böra ändras utan noggrann och omsorgsfull prövning av omständigheterna i varje särskilt fall; och då rikets ständer i enlighet med kommitterades förslag vid 61 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet samt 71 och 72 §§ i förordningen om kommunalstyrelse i stad i avseende på de smärre kommunerna funnit undantag från den allmänna beskattningsregeln i sådana fall som de ovan nämnda böra äga rum, ansåge rikets ständer ock enahanda förfarande i avseende på de större kommunerna eller länen böra iakttagas. När till sist ärendet företogs till avgörande av Kungl. Maj."t, uttalade föredragande departementschefen, att man i fråga om avgifternas till landstinget fördelning icke velat frångå rikets ständers beslut, eftersom fråga var om »en kommunens beskattningsrätt och grunderna för dess tillämpning». Jämte några redaktionella ändringar ifrågasattes därför endast den jämkningen i det av rikets ständer förordade innehållet, att landstinget skulle kunna icke blott alldeles befria stad eller landsbygd från bidrag utan jämväl gradera vardera» bidragsskyldighet. I enlighet härmed erhöll vid landstingsförordningens tillkomst § 47 följandeformulering: »I fråga om bestämmande av avgifter eller arbetsbidrag för sådana företag eller åtgärder, till vilka bidrag böra enligt lag från hemman och fastighet utgå, eller i avseende å vilka andra grunder för kostnadernes uttaxering äro fastställda, gäller till efterrättelse vad i ty fall stadgat är. I övrigt må landstinget, med avseende på ett if rågaställt företags beskaffenhet, särskilt bestämma grunden för uttaxering av de medel, som för dess utförande erfordras. I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som i föregående moment omtalas, böra de avgifter, som av landstinget blivit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning enligt art. I I bevill ningsstadgan för fast egendom eller för inkomst av kapital eller arbete, som av en var skattskyldig till statsverket erlägges, på det sätt, att den summa,, som av landstinget blivit till uttaxering bestämd, jämföres med hela det från länet till statsverket utgående bevillningsbelopp enligt art. I I bevillningsstadgan, då sig visar, huru många öre riksmynt i landstingsskatt belöpa sig på varje riksdalers bevillning. Bråk av öretal bör till helt öre höjas. Då fråga om grunden för avgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga först avgöras. Framställes inom landsting påstående, att företag, varom förslag blivit väckt, är av den beskaffenhet att endast stad eller endast lands-

46 §.

bygd av företaget kan hava huvudsaklig nytta, och att förty i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare sig samfällt eller en eller flera bland dem, må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas; då skall jämväl över sådan framställning beslutas innan huvudfrågan till avgörande företages.»

Såväl den allmänna regel, som innefattades i lagrummets andra stycke, Beslutade som undantagsbestämmelserna i första och andra styckena hava sedermera ändringar i underkastats jämkningar i anledning av framförda reformförslag. lagrummets I fråga om den första avläts redan till 1865—06 års riksdag proposition, Beträffande som var föranledd av år 1863 beslutade ändringar i § 58 av förordningen om den allmänna kommunalstyrelse på landet beträffande grunden för kommunalutskyldernas utgörande, och vari föreslogs dels förändring i enahanda riktning beträffande § 47 i förordningen om landsting, så att avgifter, som av landstinget beslutades enligt berörda paragraf, komme att för jordbruksfastighet, evad den vore i mantal satt eller ej, utgå med dubbelt belopp emot för annan fastighet och för inkomst av kapital eller arbete, dels ock ett tillägg, enligt vilket sådan jordbruksfastighet, för vilken bevillning ej utgjordes, likväl skulle erlägga avgifter till det belopp, som, därest bevillning för densamma skulle enligt art. I I i bevillningsstadgan utgå, på grund av taxeringsvärdet svarade mot sådan bevillning. I sammanhang därmed och under erinran, att, om en »billig allmän grund » för avgifternas utgörande sålunda fastställdes, rätten för landstinget a t t »med avseende å ett if rågaställt företags beskaffenhet särskilt bestämma grunden för uttaxering av de medel, som för dess utförande erfordras,» syntes bliva mindre behövlig, innehöll den kungl. propositionen därjämte förslag, a t t sista punkten i första stycket av paragrafen skulle utgå. Sammansatta bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet tillstyrkte bifall till propositionen, vilken dock, huvudsakligen på grund av bondeståndets avvisande hållning, icke blev av riksdagen antagen. Vid 1868 års riksdag väckt motion i enahanda syfte rönte, ehuru tillstyrkt av lagutskottet, samma öde. Ifrågavarande ämne, i vad detsamma avsåg erläggande av landstingsskatt även för sådan jordbruksfastighet, för vilken bevillning icke erlades, upptogs sedermera i motioner vid 1884 och 1888 års riksdagar. Vid den senare riksdagen bifölls förslaget av bägge kamrarna, men efter inhämtande av bland annat domänstyrelsens yttrande förklarade denna gång Kungl. Maj:t sig icke kunna antaga detsamma. Sedan därefter förnyade motioner i ämnet åren 1892 och 1896 icke föranlett någon riksdagens åtgärd, fick frågan vila till 1904 års riksdag, då motion i andra kammaren väcktes därom, att andra stycket av § 47 skulle erhålla följande lydelse: »I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas, som i föregående moment omtalas, böra de avgifter, som av landstinget blivit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst av kapital eller arbete, som av envar skattskyldig till statsverket erlägges; skolande jämväl för jordbruksfastighet, för vilken bevillning ej erlägges, landstingsskatt påföras efter det belopp, som, därest bevillning skulle utgå för densamma, på grund av taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning, varemot inkomst av arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande av landstingsskatt tagas i beräkning.» Lagutskottet, som i huvudsak anslöt sig till motionärens uppfattning, ansåg frågan om statens skattskyldighet för kronoparker, vilken år 1898 föranlett ett

46 §.

170 tillägg i § 58 av förordningen om kommunalstyrelse på landet, böra lösas i samband med frågan om statens skattskyldighet för jordbruksfastighet i egentlig mening och fann vid sådant förhållande lämpligt, att riksdagen utan att för det dåvarande antaga något formulerat förslag överlämnade åt Kungl. Maj:t att taga frågan i förnyat övervägande. I enlighet härmed förordade utskottet och avlät riksdagen skrivelse till Kungl. Maj:t. Efter ett återgivande av lagrummets innehåll i förevarande avseende anförde riksdagen i sin skrivelse huvudsakligen: Den sålunda bestämda grund för utgörande av landstingsskatt skilde sig från de i 58 § av förordningen om kommunalstyrelse på landet stadgade grunder för kommunalutskylders utgörande bland annat däruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder skulle utgå jämväl för sådan jordbruksfastighet, för vilken bevillning ej erlades, varvid till beräkningsgrund toges det belopp, som, därest bevillning för fastigheten skulle utgå, svarade mot det taxeringsvärde, som fastigheten blivit åsätt. Vad sålunda stadgats beträffande jordbruksfastighet hade genom lag den 2 april 1898 utsträckts att gälla jämväl kronopark, som bildats vare sig av mark, som åt kronan inköpts efter 1874 års början, eller av staten tillhörig jordbruksdomän eller del av sådan. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning vore befriad från erläggande av bevillning, så följde därav, att för vissa staten tillhöriga fastigheter erlades kommunalskatt, men icke landstingsskatt. Vid riksdagen hade enskild motionär väckt förslag om ändring av §§ 47 och 48 i förordningen om landsting i syfte att i fråga om jordbruksfastighet den skillnad, som i de särskilda författningarna blivit i nu ifrågavarande avseende gjord beträffande grunderna för utgörande av kommunalutskylder och landstingsskatt, måtte upphöra. Riksdagen hade funnit detta förslag förtjäna beaktande. Enligt riksdagens åsikt förelåge intet giltigt skäl för den nuvarande åtskillnaden i berörda hänseende. Även landstingsskatten vore ju till sin natur en kommunalskatt, ehuru utgående för en större kommuns behov, och det syntes därför riksdagen rättvist och billigt, att densamma utginge efter samma grunder som annan kommunalskatt. Arrendatorerna av kronans egendomar skulle visserligen därigenom få sig ålagda avgifter, från vilka de förut åtnjutit befrielse, men landstingsskatten syntes i allmänhet icke vara av den betydenhet, att detta förhållande borde väcka någon betänklighet mot den föreslagna ändringen, helst det icke syntes kunna antagas, att arrendatorerna av kronans domäner i allmänhet vore i sämre ekonomisk ställning än landets självägande mindre jordbrukare och enskilda arrendatorer, vilka utgjorde landstingsskatt. Dessutom vore väl på många ställen kronoarrendatorerna redan taxerade för inkomst av arrendet och cleltoge på denna grund i landstingsskatten, vilket emellertid ej vidare skulle äga rum, därest den ifrågasatta ändringen genomfördes. Kungl. Maj:t avlät sedermera proposition till 1905 års riksdag med förslag till ändringar i flera olika delar av landstingsförordniiigen. I fråga om utgörande av landstingsskatt för bevillningsfri jordbruksfastighet förklarade sig Kungl. Maj:t nu dela de synpunkter, som av riksdagen framförts. I det vid propositionen fogade lagförslaget hade § 47 andra stycket avfattats i enlighet härmed men också i övrigt omformulerats så, att hänvisningen till särskild artikel i bevillningsstadgan samt bestämmelsen om förhållandet mellan landstingsskatten och inom länet utgående bevillingsbelopp uteslötos. Den kungl. propositionen bifölls av riksdagen, varigenom stycket erhöll följande lydelse: »I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som i föregående moment omtalas, böra de avgifter, som av landstinget blivit till uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillning för fast

171 egendom eller för inkomst av kapital eller arbete, som av envar skattskyldig till statsverket erlägges. För sådan jordbruksfastighet, för vilken bevillning ej erlägges, påföres landstingsskatt efter det belopp, som, därest bevillning skulle utgå för densamma, på grund av taxeringsvärdet svarar mot sådan bevillning, varemot inkomst av arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande av landstingsskatt tagas i beräkning; skolande vad sålunda stadgas gälla jämväl kronopark, som bildats vare sig av mark, som åt kronan inköpts efter 1874 års början, eller av staten tillhörig jordbruksdomän eller del av sådan.» I den titt 1907 års riksdag avlåtna propositionen om kommunal rösträttsreform blev även frågan om grunderna för den kommunala beskattningen föremål för behandling i så måtto, att i kommunallagarna föreslogos ändringar, avsedda att tillmötesgå önskemålet om upplösande av sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten. »På samma gång man härigenom skulle vinna fria händer att med bevillningen företaga de ändringar, denna i sin egenskap av statsskatt kan böra undergå», heter det i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet, »skulle möjlighet tillika givas att underkasta den kommunala beskattningen de modifikationer, som i avseende å denna beskattnings särskilda ändamål kunna finnas erforderliga. Fördelarna härav torde vara så påtagliga, att åtgärder i riktning av jämväl denna reforms genomförande nu synas böra vidtagas; dock torde den kommunala beskattningen fortfarande böra vila på den taxering, enligt vilken bevillning till staten utgöres.» »Till vinnande av en enhetlig norm för kommunalutskylderiias utgörande», »fortsätter departementschefen, »torde det härvid vara lämpligt att låta dessa utgå i förhållande till inkomst, och till sådan hänföra icke blott taxerad beskattningsbar inkomst av kapital och arbete utan även, i fråga om fastighet, en antagen inkomst. Nu rådande förhållande mellan de särskilda beskattningsföremålen — jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst — såsom faktorer vid bestämmande av kommunal skattskyldighet torde böra lämnas orubbat. Sålunda synes fortfarande böra antagas, att avkastningen utgör av jordbruksfastighet 6 procent samt av annan fastighet 5 procent av taxeringsvärdet. » Den i Överensstämmelse härmed av Kungl. Maj:t föreslagna nya lydelsen av § 47 i landstingsförordningen antogs av riksdagen och trädde i kraft år 1909. Efter denna ändring, som" i sak helt och hållet berörde lagrummets andra stycke och därutöver endast innebar en något förändrad uppställning av lagbudet med sifferbeteckning för vart och ett av dess tre moment, fick lagtexten sin nuvarande avfattning. Dock har i sammanhang med 1920 års kommunala skatteprovisorium utfärdats en förordning den 19 november 1920, vilken är av betydelse vid landstin gsförordningens tillämpning, och som föreskriver, att vad i avseende å utlagors utgörande stadgas om bevillningstaxerad eller till bevillning beskattningsbar inkomst av kapital och arbete beträffande utlagor, som skola utgå i förhållande till taxeringarna till .bevillning under vart och ett av åren 1921 till och med 1924, i stället skall gälla bevillningstaxerad eller till bevillning beskattningsbar inkomst av fast egendom, kapital och arbete. Därjämte bör erinras, att, sedan, på sätt nyss omförmälts, lagändring vidtagits i syfte att göra den kommunala skattskyldigheten oberoende av de ändringar, som kunde finnas erforderliga beträffande bevillningen såsom statsskatt, bevillningen genom 1910 års skattelagstiftning bibehållits uteslutande i kommunalt intresse och för att i avbidan på en kommunalskattereform utgöra underlag för den kommunala beskattningen samt därföre visserligen icke formellt men i realiteten helt och hållet upphört att vara statsskatt.

40 §

40 §.

172 Beträffande I fråga om de två undantagsbestämmelserna blev den i första stycket (mom. 1) undantags- av paragrafen intagna tidigast föremål för omarbetning, vilket skedde år 1883 bestämmelsen om särskilda i anledning av en då framlagd kungl, proposition, som var grundad på skattegrunder för regleringskommitténs år 1882 avgivna betänkande. erläggande av I detta betänkande hade vid granskning av vårt dåvarande skattesystem avgifter till gjorts följande uttalande beträffande de personliga utskylderna: landstinget. »Den personliga skatten är den enklaste och, så att säga, råaste av alla

skatteformer. Den tillhör staternas barndom; under ett samhällsskick, då den personliga kraften ännu gäller allt, samt ingen eller ringa olikhet inträtt i de enskildes ekonomiska levnadsvillkor, kan en dylik enkel skatteform vara naturlig och jämväl ur rättvisans synpunkt låta försvara sig. Men om personliga skatter sålunda kunna finnas, även i vidsträckt grad, lämpliga under ett tidevarv av begynnande och låg kultur, bliva de allt mindre användbara och befogade, i den mån samhällets inkomstkällor alltmer flerfaldigt utvecklas. I överensstämmelse härmed har ock användandet av denna beskattningsform allmänneligen blivit alltmer inskränkt, så att den numera dels i inånga staters budgeter, exempelvis Norges, Danmarks, Englands, Belgiens, Bayerns, Österrikes, Italiens m. fl., alls icke förekommer, dels förlorat i relativ betydenhet inom de länder, vilka ännu i en eller annan form bibehållit densamma.» Kommittén, som för den skull ansåg, att det vidsträckta användandet hos oss av den personliga beskattningsformen tarvade genomgripande förändringar, ansåg likväl, att »en, men en lindrig personlig skatt till staten» läte ur vissa synpunkter försvara sig, samt, på skäl vartill de sakkunniga senare skola återkomma, att den s. k. sjukvårdsavgiften fortfarande borde utgå. Då det enligt kommitterades mening syntes självklart, att intet landsting borde tillåtas att, i större omfattning än i lag vore medgiven, tillgripa utvägen att påbjuda personliga avgifter för bestridande av utgifter, men erfarenheten dock visat, att beslut därom fattats, förordade kommittén, att till § 47 landstingsförordningen skulle fogas följande tillägg: »Utom den i särskild författning stadgade sjukvårdsavgift må landsting ej besluta någon personlig skatt.» I den kungl. propositionen blev det ifrågasatta tillägget omformulerat och erhöll i stället denna av riksdagen godkända lydelse: »dock att, med undantag för den i särskild författning stadgade sjukvärdsavgift, ingen personlig eller efter matlag utgående avgift må av landstinget beslutas.» Någon ändring av första momentet har därefter icke vidtagits. Beträffande lagrummets sista stycke (mom. 3), som avser uteslutande terriBeträffande undantagstoriell differentiering med bibehållande av taxeringsvärden och taxerade inbestämmelsen komstsiffror såsom underlag för debiteringen, erinrades i motion vid 19OS års om territoriell riksdag, att landstingsförordningen icke angåve, om rätten att deltaga i överdifferentieläggningar och beslut även i sådant fall tillkomme landstingets alla ledamöter ring. eller blott dem, som representerade de delar av landstingsområdet, ärendet berörde. Motionären framhöll, att i förordningen borde inflyta en föreskrift därom, att, till dess frågan om vilka delar av landstingsområdet ett ärende skulle anses beröra vore avgjord, alla landstingsledamöter men därefter blott de sist omförmälda ägde deltaga i överläggningen och besluten. Riksdagen anslöt sig till motionen och anhöll i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t ville taga i övervägande, i vad mån förordningen borde undergå jämkning, i syfte att tydliga och fullständiga stadganden måtte erhållas beträffande sättet för handläggning och avgörande av frågor, som endast berörde viss del av landstingsområdet, antingen landsbygden eller städerna, vare sig samfällt eller en eller flera bland dem, samt därefter till riksdagen framlägga de förslag, vartill förhållandena kunde föranleda.

40 §.

I den proposition till 1905 års riksdag, varom ovan förmälts, upptogs jämväl detta spörsmål till behandling och föreslogs med beaktande av de synpunkter, som av riksdagen framförts, följande tillägg till sista stycket: »och äge landstingets samtliga ledamöter att i beslut härom deltaga, men i överläggning och beslut i huvudfrågan må icke andra deltaga än ledamöter frän de delar av länet, som skola till företaget bidraga.» Med detta tillägg, som av riksdagen antogs, fick momentet sin nuvarande lydelse.

Den allmänna beskattningsgrund, som finnes uttryckt i lagrummets andra Andringsför moment, sammanfaller icke med den, vilken i de* för primärkom mun erna *W ™™£ e gällande förordningarna är bestämd för kommunalutskylders utgörande. Onsk- regeln.anna värdheten av överensstämmelse härutinnan har, såsom även framgår av den ovan lämnade historiska redogörelsen, gång efter annan framhållits, under erinran att landstingsskatten vore en kommunalskatt och att för samtliga allmänna kommunalskatter borde gälla enahanda bestämmelser. E t t steg i den önskade riktningen togs av statsmakterna genom 1905 års lag om påförande av landstingsskatt även för bevillningsfri jordbruksfastighet. Den ännu bestående väsentligaste skillnaden är, att arrendator eller brukare av jordbruksfastighet väl skall påföras kommunalutskyld i allmänhet men icke landstingsskatt. Redan Add 1877 års riksdag väcktes men avslogs motion därom, att landstingsskatten skulle påföras sådan arrendator eller brukare i stället för ägaren. Och genom besvär över debiteringsåtgärder har emellanåt, ehuru utan framgång, gjorts gällande, att landstingsförordningens bestämmelse i §47 borde tolkas så, att den i tillämpningen sammanfölle med motsvarande stadgande i förordningen om kommunalstyrelse på landet och i stad. Å andra sidan har vid kommunalskatteutredniiigar varit ifrågasatt att ur lagstiftningen helt och hållet utmönstra bestämmelserna om arrendators och brukares kommunala skattskyldighet för arrenderad eller brukad fastighet. Fastän starka skäl uppenbarligan tala för åvägabringande av likformighet i ovan angivna hänseende mellan utskylderna till primärkommunerna och till länskommunerna, hava de sakkunniga haft så mycket mindre anledning att till besvarande upptaga det omtvistade spörsmålet härom, som detsamma torde utgöra en del av den umder utredning varande frågan om förändrade grunder för kommunalskattskyldligheten över huvud taget och för den skull i sammanhang med denna fråga inom kort måste bliva föremål för slutlig prövning. Genom 1920 års ändringar i bevillningsförordningen hava förutsättningarna för de genom 1905 års lagstiftning införda bestämmelserna om landstingsskatt för bevillningsfri fastighet och vad därmed äger samband bortfallit. Ty enligt 5 § i bevillningsförordningen i dess nuvarande lydelse äro de fall, då frihet från bevillning medgives, i hög grad begränsade; och vad särskilt angår staten tillhörig fastighet gäller, att bevillning påföres icke blott jordbruksfastighet — som enligt § 47 förutsattes vara bevillningsfri men likväl skall påföras landstingsskatt — utan även i avsevärd omfattning »annan fastighet», vilken tidigare varit fri från såväl bevillning som landstingsskatt. Någon anledning att i lagtexten bibehålla den sålunda överflödiga föreskriften om debitering av landstingsskatt för fastighet, som icke påföres bevillning, torde icke föreligga, då en omarbetning av lagrummet i andra avseenden i allt fall måste ske. Momentet har för den skull omredigerats så, att detsamma låter påförande av landstingsskatt vara helt beroende av skyldighet att erlägga bevillning. Då föreskriften i sin nuvarande lydelse är ofullständig och oklar så till vida, att densamma endast innehåller, att landstingsskatt bör av »envar skatt-

40 §.

174 skyldig» utgöras i förhållande till beräknad, respektive taxerad, inkomst men däremot icke, såsom motsvarande bestämmelse för primärkommunerna (F. K. L. § 57, F. K. S. § 57), direkt och i första hand fastslår, vilka det åligger att betala landstingsskatt, har ett förtydligande härutinnan ansetts vara på sin plats. Momentet har därför enligt förslaget uppställts så, att först meddelas föreskrift, att skatt skall erläggas av envar, som inom landstingsområdet enligt senast fastställda taxeringslängder skall påföras bevillning för fast egendom eller för inkomst av fastighet, kapital eller arbete, samt därefter gives uttryck åt regeln om relationen mellan skattebeloppets storlek och den skattskyldiges inkomst, beräknad på sätt redan nu finnes i lagen angivet. Då enligt den förut omförmälda förordningen den 19 november 1920 hänsyn skall vid denna beräkning tagas till taxeringslängden för inkomst m fast egendom, kapital och arbete i stället för den i landstingsförordningen omförmälda taxeringslängd för inkomst av kapital och arbete, har vid omformuleringen av lagtexten detta förhållande samtidigt iakttagits, varigenom den senare följaktligen kominer att direkt ansluta sig till numera givna regler för taxeringsförfarandet. Det har ifrågasatts, huruvida, sedan sålunda skattskyldigheten skulle under alla förhållanden vara beroende av skyldigheten att erlägga allmän bevillning r icke även skattebeloppets storlek borde ånyo ställas i relation till bevillningen. Visserligen var den ar 1907 beslutade och genom lag år 1909 vidtagna ändringen motiverad med önskvärdheten, att kommunalskatternas, inklusive landstingsskattens, storlek skulle göras oberoende av bevillningen och av de jämkningar i reglerna för densammas utgörande, vilka med hänsyn till växlingarna i statens skattebehov kunde finnas erforderliga. Men redan kort tid därefter blev, såsom förut erinrats, vid omläggningen av våra direkta skatter till staten, bevillningen i realiteten såsom statsskatt utmönstrad ur skattesystemet och förvandlad till en för kommunala behov avpassad skatteform. Några jämkningar i densamma, påkallade av växlande statsbehov eller av förhållanden, som icke hänföra sig till den kommunala beskattningen, lära därföre icke längre kunna sättas i fråga. Därtill kommer, att en icke oväsentlig lättnad skulle beredas debiteringstjänstemännen, om den i uppbördsboken till siffran angivna bevillningen för jordbruksfastighet kunde vid uträkningen av landstingsskatten användas i stället för den till sex procent av taxeringsvärdet uppgående beräknade inkomstsiffran, vilken icke finnes i uppbördsboken utsatt och därföre måste i varje särskilt fall uträknas för att därefter multipliceras med den beslutade utdebiteringen för inkomsthundrade. I en till landshövdingen i Älvsborgs län avlåten skrivelse, vilken till de sakkunniga överlämnats, har en häradsskrivare i sagda län, närmast med anledning av exempel, intagna i »formulär till taxeringslängd över jordbruksfastighet» (Svensk författningssamling 1921, nr 473) fäst uppmärksamheten å berörda förhållande. På vilket sätt och i vad mån den ifrågasatta och den gällande bestämmelsen kunna giva skiljaktiga resultat framgår av följande exempel: En person, som äger jordbruksfastighet, taxerad till 20,800 kronor, påföres bevillning för denna med — L - ^ : 1,000= 1*2 4 8 kronor T24, sedan bråkdelen av 1 öre bortfallit. Utginge landstingsskatten i förhållande till bevillningen med exempelvis 20 kronor per påförd bevillningskrona, skulle debiteringstjänstemannen endast hava att multiplicera med den redan tillgängliga siffran P24 och därvid erhålla skattebeloppet 24 kronor 80 öre. I stället utgår landstingsskatten med två kronor för beräknat inkomsthundrade, vilken senare siffra därföre måste först uträknas. Sedan därvid erhållits talet 12-4 8, multipliceras detsamma med 2 och giver skattebeloppet 24 kronor 96 öre.

40 g.

Med tillämpning av det förra förfaringssättet skulle alltså erhållas ett skattebelopp, som med 16 öre understiger resultatet enligt det senare. Någon skillnad av praktisk betydelse i fråga om skatteintäktens storlek skulle detsamma icke medföra. Om vid bevillningens uträknande brutet öretal alltid bortfaller, skulle 16 öre representera det högsta tänkbara belopp, varmed landstingsskatten i varje särskilt fall efter en eventuell omläggning kunde bliva mindre, förutsatt att utdebitering beslutats i ovan antagen omfattning (20 kronor per bevillningskrona, resp. 2 kronor per inkomsthundra). Ehuru sålunda skäl synts tala för den ifrågasatta återgången till landstingsskatten såsom direkt grundande sig på och uträknad efter bevillningen samt även åtgärder till underlättande av debiteringsarbetet äro, med hänsyn till detsammas eventuella utförande genom landstingets egna organ, av betydelse för lanclstingsförvaltningen, hava de sakkunniga likväl funnit sig icke böra i ämnet avgiva förslag. Bestämmande har därvid varit, att den sakliga ändring, som därmed skulle göras i hittillsvarande grundregel för skattens påförande, i och för sig är lika starkt påkallad i vad angår förordningarna för primärkommunerna, samt kan tänkas även påkalla eller möjligen helt ersättas med jämkning i bevillningsförordningen. De sakkunniga skulle därmed komma in på ett ämne, som till avsevärd del ligger utanför deras uppdrag. Dessutom föreligger möjligheten, att kommunalskattekommitténs arbete giver ett resultat, som tillgodoser det gamla önskemålet, att kommunalutskylderna bliva alldeles oberoende av bevillningen. Under antagande, att vad i ämnet blivit anfört vinner beaktande av nämnda kommitté eller i annan ordning, hava de sakkunniga för sin del inskränkt sig till att hos vederbörande departementschef göra anmälan om den ovan omförmälda, till de sakkunniga inkomna skrivelsen och de synpunkter, som i anledning av densamma blivit framförda.

I de under § 47 mom. 1 och 3 landstingsförordningen givna bestämmel- Ändringsserna om undantag från regeln i mom. 2 omförmäles först fall, dä enligt lag för.?!?9 bidrag till utgifternas täckande böra frän hemman och fastighet utgå eller Jn^åntagssärskild grund eljest är fastställd för kostnadernas uttaxering. Därefter till- bestämmeierkännes landstinget befogenhet att besluta om sådan grund med den enligt serna. 1883 års tillägg i lagen gjorda begränsningen, att ingen personlig eller efter matlag utgående avgift må uti)ver den i särskild författning stadgade sjukvårdsavgiften beslutas. Andra speciella stadganden om avgifter till täckande av landstingets ut- / särskild lag gifter än den sålunda i lagtexten omnämnda sjukvårdsavgiften finnas numera stadgad avgift icke. Denna avgift är visserligen obligatorisk, men landstinget (och stad, som sjukvårdsicke deltager i landsting) äger inom författningsenliga maxima — 50 öre för av<Ji> en' man och hälften därav för kvinna — bestämma avgiftens storlek med iaktta- . gande dock, att man alltid skall påföras dubbelt högre belopp än kvinna. I likhet med den enda ytterligare kvarstående personella kommunalskatten, folkskoleavgiften, vilken dock icke är obligatorisk, påföres sjukvårdsavgift alla dem, som äro skyldiga erlägga mantalspengar. Mantalspengars utgörande äter åligger varje man och kvinna, som uppnått 18 års ålder med undantag dock för dels dem, som åtnjuta fattigunderstöd, gemenskapen vid arméns och flottans värvade regementen och kårer samt den egentliga lappallmogen, och dels därutöver dem, vilka enligt vederbörande kommunalstyrelses intyg böra för fattigdom eller sjuklighet från denna avgift befrias. Då frågan om sjukvårdsavgiftens borttagande är aktuell samt spörsmål, som röra sättet för landstingsutgifternas täckande genom utdebitering, kunna, på sätt i det föregående framhållits (jfr motiveringen vid 16 §), vara av en viss betydelse för landstingens administration, hava de sakkunniga ansett sig böra ägna någon uppmärksamhet åt skälen för och emot en sådan åtgärd.

40 §.

176 Sjukvårdsavgiften eller, som den tidigare benämnts, kurhusavgiften var ursprungligen avsedd att täcka kostnaderna för lasarettsväsendet, vartill den under landstingens första verksamhetsår mer än väl förslog. Ännu så sent som på 1880-talet intog den en betydande plats på inkomstsidan i landstingens budget, vilket synes hava varit den huvudsakliga anledningen till skatteregleringskommitténs förslag år 1882, att avgiften, i motsats till personliga skatter i allmänhet, skulle bibehållas. Efter att hava uttalat den meningen, att det icke vore med någon verklig olägenhet förenat eller i någon mån obilligt att bibehålla den personliga skatt, som för det dåvarande fastställdes att utgå för ett ändamål, »vars tillgodoseende måste ligga alla samhällsmedlemmar, ej minst de mindre bemedlade, lika om hjärtat, nämligen den allmänna sjukvården», tillägger nämligen kommittén, att denna sjukvårds »behöriga upprätthållande måhända skulle försvåras eller påkalla en betänklig höjning i legosängsavgifterna, om det bidrag, som länmas genom den nu utgående personliga sjukvårdsavgiften, bleve vederbörande myndigheter undandraget». Helt annorlunda ställer sig saken i våra dagar. Sjukvårdsavgiften spelar numera en synnerligen underordnad roll i landstingens inkomststater och uppgår ungefär till 1*6 procent av den till allmän utdebitering beslutade landstingsskatten. Huru avgiften i jämförelse med landstingsskatten och summan av övriga inkomster successive förlorat i betydelse för landstingen belyses av följande tablå: Landstingsskattens och sjukvårdsavgiftens storlek i procent av landstingens samtliga inkomster 1874—1922. År 1874 1880 1885 1890 L895 1900 1905 1910... 1911 1912

Landstingsskatt

Sjukvårdsavgift

21-3 199 27-1 19 9 25c 26-2 39-5 51-6 44-7 43-4

38 7 29-2 28-4 25-2 19-4 15-9 11-6 7-8 68 69

År 1913 1914 1915 1916 1917 19181) 1919 1920 1921 1922

Landstingsskatt

Sjukvårdsavgift

44-0 52-8 55" 7 60-8 66-9 75-o 76-2 78-o 77-5 75-4

59 6-2 5-0 3-7 3-3 2-8 1-8 1.4 11 11

*) Fr. o. ni. år 1918 äro procenttalen u t r ä k n a d e på de vid u p p r ä t t a n d e t av staterna för •de ifrågavarande åren uppskattade beloppen.

Avgiftens bortfallande skulle alltså icke medföra någon kännbar förskjutning av skattebördan. Under antagande att inom ett landstingsområde landstingsskatten utgör 2 kronor för inkomsthundra, när även sjukvårdsavgift erlägges med 50 öre för man och 25 öre för kvinna, samt att de inflytande sjukvårdsavgifterna årligen uppgå till en hundradel av den inflytande landstingsskatten, skulle sjukvårdsavgiftens bortfallande medföra en höjning av landstingsskatten från 2 kronor till 2 kronor 2 öre. Manlig innehavare av en inkomst å 2,500 kronor, för vilken bevillning och följaktligen landstingsskatt erlägges, skulle i så fall få sistnämnda skatt ökad med 50 öre, d. v. s. med ett belopp, motsvarande just sjukvårdsavgiften, vårföre hans skattetunga skulle bliva oförändrad, under det att en lättnad skulle hava inträtt, om hans inkomst varit lägre. Om densamma uppgått till 5,000, skulle landstingsskatten belöpa sig till 101 kronor i stället för nu 100 kronor 50 öre (inklusive sjukvårdsavgift). Vid inkomstsiffran 10,000 skulle motsvarande belopp bliva resp.

177 202 kronor och 200 kronor 50 öre, vid siffran 20,000 resp. 404 kronor och 400 kronor 50 öre etc. Efter att redan år 1888 hava varit föremål för motion har yrkande om sjukvårdsavgiftens avskaffande framförts i riksdagen åren 1895, 1896 och 1899 samt, sedan därpå frågan under en följd av år fått vila, återupptagits under riksdagarna 1912, 1920 och 1922. Oftast har i samma motion eller åtminstone samtidigt yrkats utmönstrande ur vårt skattesystem jämväl av övriga återstående personliga skatter. Vid de två sistnämnda riksdagarna bifölls den i ämnet väckta motionen av andra kammaren men avslogs av den första, vårföre det yrkande på utredning, vari motionen utmynnade, icke föranledde någon riksdagens vidare åtgärd. Såsom skäl för skatteformens upphörande har förnämligast anförts, att densamma icke vore förenlig med de principer, vilka eljest äro grundläggande för vårt skattesystem, liksom för moderna skattesystem i allmänhet. När sålunda bevillningsutskottet avstyrkte den år 1895 väckta motionen om sjukvärdsavgiftens borttagande, framfördes visserligen i den av sju utskottsledamöter avgivna reservationen utförligt de olika skälen mot avgiftens bibehållande. Men starkast betonades nyssberörda principiella uppfattning, vilken ensamt för sig framfördes av en åttonde reservant, herr Swartling, då han beledsagade sitt votum med detta yttrande: »Då redan 1882 års skatteregleringskommitté uttalat den åsikt, att, på grund av denna skatteforms principvidrighet, de personella utskylderna borde så snart och så vitt som möjligt eftergivas, samt riksdagen sedermera, genom beslut om avskaffandet av en del av dessa utskylder, synes hava erkänt riktigheten av förenämnda åsikt, och då därjämte under senare åren förhållanden inträffat, som, enligt min uppfattning, utgör ytterligare skäl för borttagandet av ifrågavarande slags skatter, så anser jag, att utskottet hade bort tillstyrka bifall till herr Ströms förevarande motion» (om avgiftens upphörande från och med 1896). Även i det år 1900 av kommunalslnittekommittén avgivna förslaget om, bland annat, personella avgifters avskaffande lades huvudvikten vid den principiella sidan av saken. För avgiftens bibehållande har, jämte behovet av densamma som skattekälla, anförts, att densamma vore av en viss psykologisk betydelse, vore ägnad att stärka känslan av samhörighet med och förpliktelse mot samhället hos dem, vilkas skatteplikt inskränkte sig till dylika personella avgifter. Den kunde, såsom statsutskottet år 1895 i anledning av väckt motion om mantalspengarnas avskaffande formulerade denna sats, betraktas såsom »ett uttryck av det aktiva medborgarskapet». Men oavsett den ytterst osäkra faktor, med vilken härvid räknas, och de olika meningar, som kunna råda om lämpligheten a t t söka befordra samhällskänslan genom att uppbära skatt av individer, vilka sakna eljest såsom existensminimum ansedd inkomst, synes detta skäl förlora det mesta av sin bärkraft med hänsyn till den befogenhet att befria från avgiften, vilken lagts i de kommunala myndigheternas händer. Det är nämligen påtagligt, att den ovan omförmälda rätten för vederbörande kommunalstyrelse att på grund av fattigdom eller sjuklighet eftergiva skyldigheten att erlägga mantalspengar i och för sig stämmer mindre väl överens med tillgodoseende av detta psykologiska moment, samt att detsamma fullständigt förlorar sitt varde genom ett mycket olikartat utnyttjande inom olika kommuner av denna rätt. Det torde icke vara uteslutet, att i en kommun praktiskt taget alla, som icke nått en inkomst motsvarande vad enligt gällande allmänna skattelagar behandlas såsom existensminimum, anses vara fattiga och för den skull icke bliva påförda mantalspengar, under det att i en annan kommun icke någon vinner dylik befrielse. På samma sätt kan naturligtvis begreppet »sjuklighet» uppfattas på vitt skilda sätt av olika kommunalstyrelser. Resultatet 1761 22

40 §

46 §•

178 blir väsentligen beroende på de makthavandes inom respektive kommun subjektiva omdöme och allmänna läggning. Till belysande av bland annat den omfattning, i vilken befrielse medgives inom olika orter, hava några stickprov införskaffats för åren 1919 och 1920 samt i nedanstående tabell sammanställts med folkmängds siffror och i viss utsträckning med antalet debetsedlar, i vilka påförts enbart mantalspengar och sjukvårdsavgifter. Antalet Antalet Antalet restförda Antalet debetrestförda debetsedlar med befriade sedlar, debet- enbart personell från ervara skatt sedlar läggande endast med som av per- upptagits vara , enbart avkortats sonell personell n , personell skatten skatt . , . . eller avskatt skatt lndrivits .... skrivits

1 Sammanlagda antalet kronodebetsedlar

Folk- j mängden

{ ^

1284 1375

1686 1375

378 363

114 73

264 290

16 220 17174

37 471 37 973

Nedansiljans fögderi \ , Q^Q

969 913

2 355 1963

372 266

277 192

16 459 16 936

35 810 35 823

Halmstads fögderi •••»laon

2 107 2 059

4 076 3139

456 326

95 74 304 125

1301 1271

293 191

1042 919

634 557 517 425

15 055 16 531 5 630 5 774

40152 39 919

483 387 474 450 956 1001

203 131

152 201 341 366 314 294

11244 11461

2 229 2 0^9

1133 977

386 316

747 661

5 496 6 083 19106 19 352

Falu f ö g d e r i .

Nu a'il a *

stad

. i

f!919 \1920

Nyköpings stad

L ^

A i i. A Örebro stad

»1919 11990

12 206 12 212

34861 35 096

Beträffande denna tabell må uppmärksammas, att de i första kolumnen meddelade siffrorna avse antal personer, medan siffrorna i följande kolumner gälla antal debetsedlar, oavsett om var och en av dessa upptaga skatt för en person eller för flera (exempelvis man och hustru). Dessa bägge kategorier av siffror äro sålunda icke utan vidare fullt jämförbara. Emellertid äro d e av ifrågavarande debetsedlar, som avse mer än en person, relativt få. P å grund härav torde vid en jämförelse mellan de i första och andra kolumnerna angivna siffrorna kunna anses framgå, att uti de i tabellen avsedda fallen redan genom kommunalstyrelsernas befogenhet att befria för fattigdom eller sjuklighet fritagits från skyldighet att erlägga personell skatt 20 ä 40 procent av de personer över 18 år, som eljest icke äro skattepliktiga. Det ovan gjorda antagandet, att kommunalstyrelserna i mycket olika omfattning meddela befrielsei berörda hänseende, torde ock bestyrkas av de i tabellen lämnade uppgifterna. Ytterligare kan detta belysas genom ett påpekande, att antalet befriade år 1920 i de särskilda kommunerna inom de tre i tabellen omförmälda fögderierna varierade mellan ej fullt 1*7 och 8" 4 procent av kommunernas folkmängd, Vidare förtjänar att i tabellen särskilt uppmärksammas de synnerligen höga siffror, som densamma utvisar beträffande antalet fall, vari avkortning eller avskrivning i fråga om berörda debetsedlar förekommit. Det visar sig av dessa siffror, att intill 33-5 procent av debetsedlarna icke givit något resultat. I själva verket hava under dylika förhållanden exempelvis i Nyköpings stad år 1920 de personliga avgifterna betalats endast av inemot hälften av de

179 personer över 18 år, som icke påförts skatt för inkomst av fastighet, kapital eller arbete. Den tyngst vägande invändningen mot sjukvårdsavgiften — likasom mot våra övriga personliga avgifter — lärer dock vara den, som göres ur praktiskekonomisk synpunkt. Redan år 1875 i betänkande, avgivet av kommitterade rörande fråga om reglering av de till landsstaten hörande tjänster m. m. (sid. 81), yrkades avskaffande av kapitationsskatterna, under påpekande att det besvär och- de kostnader, som med deras uttagande vore förbundna, icke stode i rimlig proportion till de obetydliga skattebeloppen samt att, trots ett besvärligt handräckningsförfarande, en avsevärd del av de påförda skatterna till sist måste avskrivas. Denna anmärkning gäller med uppenbarligen ännu större styrka i vår tid. Disproportionen mellan de små skattebeloppen — vilka bibehållits oförändrade och vilkas höjande knappast torde kunna ifrågakomma — och kostnaderna för deras uttagande har på grund av penningvärdets fall i hög grad ökat. Anmärkningen träffar ifrågavarande skattepåföringar under alla förhållanden. Det belopp av högst 50 öre, varom kan vara fråga, påfordrar i varje förekommande fall ett flertal debiterings- och indrivningsåtgärder: anteckning i mantalslängderna, beloppets påförande i uppbördsboken och införande i debetsedel, anteckning om likvid i uppbördsboken, beloppets bokföring samt granskning av redovisningen för uppbörden. Men framför allt träffar den de fall, då skattepåföringen omfattar endast dylika avgifter. Ehuru sjukvårdsavgiften debiteras i samnnmhang med mantalspengarna, kunna debiteringarna i dylika fall för skattskyldig person icke komma att sammanlagt avse större skattebelopp än 90 öre för man och 45 öre för kvinna. Jämte nyss omförmälda åtgärder måste därvid på kostnadssidan upptagas i sin helhet arbetet med införande i uppbördsboken av den skattskyldiges namn och hemvist ävensom debetsedelns nummer, utgift för debetsedelblankett, arbete med debetsedelns utskrivande samt arbete med och utgifter för densammas översändande till den skattskyldige. Om likvid sker i vederbörlig ordning, tillkommer bestyr med beloppets lyftande ocli redovisande. Förekommer åter försummelse harutinnan från den skattskyldiges sida, återstår i stället restindrivningen med eventuellt ett i regel vidlyftigt handräckningsförfarande: införande i restlangden (vilken för redovisningens underlättande plägar upprättas i tre exemplar) av skattebeloppet, den skattstkyldiges namn och hemvist ävensom debetsedens nummer, restlängdens översändande till exekutorn, som i sin ordning måste anlita underordnade exekuitionstjänstemän, eventuellt avkortning eller avskrivning, vidare, i den mån llQmdräckning å annan ort därunder befinnes behövlig, utskrift genom exekutorns försorg av restlängdsutdrag för varje resterande, skriftväxling for handräckningsåtgärden och, i lyckligaste fall, beloppets lyftande och översändande till vederbörande exekutor samt till sist månatliga redovisningar av influtna belopp till länsstyrelsen. Yid ett försök att i pengar uppskatta det arbete, som utföres, då indrivningsåtgärd sålunda påkallas, skulle säkerligen summan, ökad med utgifterna för postporton, papper och annan skrivmateriel, bliva mångfaldigt större än beloppet av de i debetsedeln påförda avgifterna, även om — såsom stundom sker — avgifterna för mera än en person äro i en och samma debetsedel intagna. Om alltså missförhållandet mellan skattebelopp och omkostnader är störst i de fall, då endast kapitationsskatt påföres, samt detta missförhållande ytterligare ökats i mån av penningvärdets sjunkande, har visserligen å andra sidan antalet sådana fall åtminstone relativt taget avsevärt minskats. Men att antalet fortfarande är betydligt, framgår av de stickprov, som tagits från några

4(5

46 §.

taxeringsdistrikt och vilkas siffror blivit sammanställda i ovan intagna tabell. Dessa siffror visa därjämte, att en avsevärd procent av dessa skattskyldiga måste upptagas i restlängd, ehuru befrielse från avgifts påförande beviljats av kommunalstyrelserna, i vissa fall i stor omfattning. Såsom allmänt omdöme i frågan om sjukvårdsavgiftens bibehållande eller avskaffande torde alltså kunna sägas, att densamma är principiellt ohållbar, ehuru alltför ringa för att kännas betungande ens för de minst bemedlade, att den numera icke spelar någon nämnvärd roll för inkomststaterna, att det psykologiska moment, som man velat förbinda med den personliga skattens erläggande, och som skulle göra detta till »uttryck av det aktiva medborgarskapet» äger föga värde, då avgiftens påförande är beroende av de kommunala myndighernas gotttinnande och underlåtenhet att betala påförd avgift mycket ofta måste tolereras, samt att det med fog kan ifrågasättas, huruvida i själva verket, med hänsyn till arbete och kostnader för de influtna medlens uttagande, nämnvärd nettobehållning därvid uppkommer. Något direkt intresse att på grund av sistberörda förhållande utverka sjukvårdsavgiftens upphörande hava påtagligen icke landstingen, så länge debitering och uppbörd av all landstingsskatt verkställes i sammanhang med debitering och uppbörd av kronoutskylderna på därför nu stadgade villkor. Men då lagförslaget liksom landstingsförordningen förutsätter, att självständigt debiterings- och uppbördsväsende kan av landstingen anordnas, och det icke är uteslutet, att inom en del landstingsområden kommer att i framtiden tilllämpas en sådan anordning, kan frågan framdeles komma a^t erhålla viss betydelse för landstingens ekonomi. Något ovillkorligt samband med nya former för landstingsförvaltningen och förvaltningsarbetet har emellertid sjukvårdsavgiftens avskaffande icke. Yid sådant förhållande och då frågan om samtliga personliga skatters upphörande bör i ett sammanhang och oberoende av lagstiftningen om landsting tagas under övervägande, hava de sakkunniga icke funnit anledning föreslå upphävande av gällande författning om den allmäna sjukvårdsavgiften. Ett ytterligare bidragande skäl därtill har varit, att spörsmålet redan dragits under Kungl. Maj:ts särskilda prövning genom underdånig skrivelse från stadsfullmäktige i Stockholm, över vilken yttrande avgivits av, bland andra, landsting och vederbörande stadsfullmäktige, samt att detsamma för den skull antagits komma att av denna anledning underställas riksdagen. Ehuru de sakkunniga för den skull inskränkt sig till ett framförande av ovan omförmälda synpunkter och ett uttalande om önskvärdheten av sjukvårdsavgiftens borttagande, har det avgivna lagförslaget dock så till vida rönt inflytande av de sakkunnigas mening i ämnet, att hänvisningen till stadgandet om sjukvårdsavgift icke upptagits i 46 §, vilket är överflödigt, då lagrummets allmänna erinran om avgifter, vilka i lag eller författning finnas föreskrivna, omfattar jämväl denna avgift. Förordningen därom kan alltså upphävas utan att ändring behöver göras i lagen om landsting. Nyss berörda erinran skulle dock efter ett sådant upphävande saklöst kunna ur lagrummet bottagas såsom saknande reelt underlag, såvida icke möjlighet att framdeles lagstadga om särskilda avgifter önskas därmed upprätthållen. Särskild Yad angår den landstinget hittills medgivna rätten att besluta om särskild grund för ut- grund (mom. 1) för uttaxeringen och om territoriell differentiering med avse^territolicit e n c ^ e & landstingsskattens utgörande (mom. 3) voro, som av redogörelsen för differentie- bestämmelsernas tillkomst framgår, meningarna under förarbetena till lagen ring. synnerligen delade om det riktiga och lämpliga att åt landstingen inrymma en dylik makt.

46 .§.

Och knappt hade landstingsförordningen hunnit utfärdas, innan yrkande Tidigare framställdes, att tredje momentet i § 47 skulle utgå. Till stöd för detta yr- ändringsf&v kände anfördes, i den därom vid 1862—63 års riksdag väckta, sedermera av- f*t* s ° m ! ck slagna motionen, att landstinget, om yrkandet icke bifölles, skulle beklädas med e reStiitat.g0 obegränsad makt att ålägga »såväl stad som landsbygd inom länet huru stor skattebörda som helst och till vad ändamål som helst». Då landstinget svårligen med rättvisa skulle kunna urskilja, vad som vid ett företag inom länet gagnade stad eller land eller den ena landsbygden framför den andra, ansåg motionären, att man genom momentets bibehållande samt därmed följande ojämn beskattning skulle framkalla emellan ett landstings olika delar en avund, vilken skulle tillintetgöra den enhet i tänkesätt och strävanden inom ett och samma län, som man genom förordningen velat framkalla. Såväl senare framkomna ändringsförslag som undantagsbestämmelsernas tillämpning angiva, att deras innebörd dessutom lämnat rum för olika tolkningsmöjligheter. I annat sammanhang har omnämnts, hurusom en del landsting med stöd av stadgandet i första momentet ansett sig hava befogenhet att besluta personliga avgifter, även om föreskrift därom icke fanns i särskild lag eller författning, samt att på grund härav genom lagändring år 1883 gjordes ett tilllägg till lagrummet med uttryckligt förbud mot bestämmande av avgifter, utgående per capita eller för matlag. Föreskriften i tredje momentet åter har givit anledning till skilda tolkningar, särskilt så till vida, att densamma av somliga ansetts utgöra hinder för territoriell differentiering annorledes än genom befrielse helt eller delvis från bidragsskydighet för enbart stad eller för hela landsbygden inom ett landstingsområde, samt att följaktligen befrielse från eller minskad skattskyldighet icke kunnat tillåtas beträffande en del av landsbygden. Huvudsakligen sistberörda förhållande föranledde skatteirglcringskommittén att år 1883 föreslå följande ändrade lydelse av tredje momentet: »Då fråga om grunden för avgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga först avgöras. Därvid kan ifrågakomma, dels huruvida i andra fall, än dessa, då genom lag eller på annat sätt särskilda grunder blivit fastställda, annan grund än den i 2:o angivna skall antagas för utgörande av avgift, dels huruvida landstingsområdets samtliga delar skola i lika förhållande deltaga i avgifternas utgörande eller delar därav åtnjuta befrielse eller lindring. Väckes fråga om annan grund för avgifts uttaxering än det i 2:o angivna förhållande mellan fastighet och inkomst, så erfordras bifall därtill av två tredjedelar bland dem, vilka i beslutet deltaga, och må ingen annan grund antagas, än den, som står i visst förhållande till taxeringsvärdet eller skattetalet av skattskyldigs fastighet eller inkomst eller förmögenhet, såvida icke gällande lag sådant medgiver. Fram ställes inom landsting påstående, att företag, varom förslag blivit väckt, är av den beskaffenhet att endast stad eller endast landsbygd av företaget kan hava huvudsaklig nytta eller ock att någon del av landstingsområdet därav har ingen eller ringare förmån, och att förty i givna fall landsbygden allena eller städerna allena vare sig samfällt eller en eller flera bland dem eller ock viss del eller vissa delar av landstingsområdet må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas, då skall jämväl över sådan framställning beslutas, innan huvudfrågan till avgörande företages.» Detta förslag till' närmare utformning av undantagsbestämmelserna kom dock icke att leda till vidare åtgärd.

46 §•

182 I delvis samma syfte, som varit bestämmande för skatteregleringskommitténs förslag, väcktes år 1896 inom riksdagens andra kammare motion med yrkande, att momentet skulle formuleras sålunda: »Då fråga om grunden för avgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga först avgöras. Framställes inom landsting påstående, att företag, varom förslag blivit väckt, är av den beskaffenhet, att endast vissa kommuner av företaget kunna hava huvudsaklig nytta och att förty de övriga kommunerna må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas, då skall jämväl över sådan framställning beslutas, innan huvudfrågan till avgörande företages.» Motionen, som icke vann riksdagens bifall, förnyades år 1897 med i huvudsak enahanda yrkande och med enahanda resultat som år 1896. Ur motiveringen till motionerna inhämtas bland annat följande. . Efter erinran, att ifrågavande lagrum vid landstingsförordningens tillkomst varit föremål för större meningsskiljaktigheter än kanske någon annan paragraf i förordningen, och att riksdagens dåvarande fördelning i fyra stånd med stridiga intressen medfört, att avfattningen icke blivit av tillfredsställande beskaffenhet, förmenade motionären, att detta förhållande överdrivit skillnaden mellan stad och landsbygd och på samma gång medfört, att avfattningen ej så tydligt, som önskvärt "vore, angå ve, att vid uttaxeringen hänsyn finge tagas till graden av den nytta landstingsområdets skilda kommuner var för sig kunde hava av ett företags utförande. Motionären ansåg, att den uppdragna skillnaden mellan stad och landsbygd vore lika obehövlig som otidsenlig och varit föråldrad redan vid första framträdandet, under det att bestämmelser icke gåvos för fall, som efter lagens utfärdande förekommit, och med hänsyn till vilka man måste hjälpa sig med en för allmänheten svårfattlig lagtolkning. Såsom exempel härpå omnämnde motionären, att i Alvsborgs och i Gävleborgs län för anskaffande och underhåll av sjukvårdsanstalter landstingsområdet indelats i skilda kretsar, vilka var för sig fingo bekosta dessa särskilda anstalter, under det att man i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län för bidrag till järnvägsanläggning indelat länet i olika grupper med olika skattskyldighet för varje grupp. Lagutskottet, som vid bägge riksdagarna avstyrkte motionen, ansåg, att den föreslagna förändringen ingalunda vore välbetänkt, »ty», säger utskottet år 1897, »det bör anses önskvärt, att inom landsting, liksom inom andra folkrepresentationer, ortsintressena träda tillbaka för det allmänna intresset, och det kan från denna synpunkt ej vara lämpligt att i vidare mån, än redan tilllåtet är, giva de olika ortsintressena ökad vikt gentemot länets gemensamma intressen. Därmed skulle ock kunna vållas betänklig splittring bland landstingets ledamöter, och frågorna skulle med långt större svårighet vinna en för länets gemensamma bästa lycklig lösning. Förutom denna rent principiella betänklighet vill utskottet även framhålla de praktiska svårigheterna vid och ölägenheterna av den ifrågasatta lagändringens tillämpning. I många fall lärer det nämligen svårligen kunna ådagaläggas, att en ifrågasatt utgift icke länder till någon fördel för en viss lantkommun, liksom det ej heller låter sig göra att med någon säkerhet bedöma den olika graden av fördel för de många lantkomniunerna sins emellan av en dylik utgift. Fältet vore därmed öppnat för en mängd stridigheter och olika meningar inom landstinget, och detta förhållande kunde ej annat än verka förlamande på den opartiska behandlingen av föreliggande frågor.» Utskottet höll även före, att de av motionären påstådda ölägenheterna av gällande bestämmelser vid närmare eftersinnande icke kunde anses vara av betydenhet. Även om en kommun i följd av nämnda bestämmelser skulle komma att bidraga till en utgift, som icke vore av fördel för kommunen,

46 §.

skulle åtminstone i många fall denna olägenhet förr eller senare uppvägas därav, att landstingets övriga kommuner finge bidraga till utgifter, som huvudsakligen medförde nytta för förstnämnda kommun. Av särskilt intresse är det i lagutskottets utlåtande gjorda uttalande om lagrummets innebörd. Utskottet yttrade härom följande: »Då motionären synes hysa den åsikt, att den av honom föreslagna ändringen uti ifrågavarande paragrafs ordalydelse endast skulle innebära ett förtydligande •av redan nu gällande bestämmelser, vill utskottet, som icke delar denna uppfattning, framhålla, att, enligt dess förmenande, i de fall, på vilka motionären anfört exempel, då landstingsbeslut, varigenom vederbörande landstingsområde blivit med avseende på utgörandet av vissa avgifter fördelat i områden med olika eller särskild beskattning för vissa ändamål, blivit gällande, sådant berott •därpå, att frågan om ett dylikt besluts överensstämmelse med de i förordningen om landsting stadgade grunder icke genom besvär dragits under vederbörande myndighets prövning.» Om också detta uttalande, särskilt med hänsyn till vad vid landstingsför- Undantagsbeordningens tillkomst förevarit, får anses hava goda skäl för sig, synes utskottet st&mmeisena dock hava förbisett, att »vederbörande myndighet» icke delat utskottets uppfattning. Sålunda hade det av motionären omförmälda beslutet av Jämtlands läns landsting om uttaxering för täckande av anslag för järnvägsbyggnad i anledning av besvär varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning genom resolution den 5 januari 1872. Kungl. Maj:t hade enligt resolutionen funnit skäligt att gilla av landstinget antagna grunder för uttaxeringen, emedan den landstinget tillkommande »frihet att, med undantag av de fall, där avgifter eller arbetsbidrag för if rågakommande företag eller åtgärder böra enligt lag från hemman och fastigheter utgå, eller andra grunder för kostnadernas uttaxering äro fastställda i övrigt, med avseende på ett ifrågaställt företags beskaffenhet särskilt bestämma grunden för uttaxering av de medel, som för dess utförande erfordras, måste antagas jämväl innefatta befogenhet att i vissa beskattningskretsar eller grupper fördela särskilda kommuner inom viss del av landstingsområdet, på sätt med hänsyn till läge och övriga omständigheter, de där för olika kommuner betinga olika fördelar av ifrågaställda järnvägsanläggning», landstinget genom beslutet vidtagit. Under det att enbart tredje momentet i § 47 landstingsförordningen synes avhandla spörsmålet om befrielse från eller minskning i vissa områdens skattskyldighet, torde det således imed stöd av berörda resolution få anses, att en territoriell differentiering i vidare bemärkelse är tillåten genom tillämpning av stadgandet i första mOlileii tet. I förbigående må påpekas, att med en sådan tillämpning av lagrummet det år 1905 gjorda tillägget om behörighet för landstingets ledamöter att i överläggning och beslut deltaga icke kommit att ansluta sig till samtliga tänkbara fall av dylik differentiering utan endast till sådana, enligt vilka skillnad göres mellan stad, å ena, samt landsbygd, å andra sidan. För att erhålla någon föreställning om den omfattning, i vilken landstingen utnyttjat undantagsbestämmelserna i gällande lag, och det behov av deras upprätthållande, som med hänsyn härtill kan antagas föreligga, hava de sakkuninga genom Svenska landstingsförbundets medverkan införskaffat en sammanställning i ämnet, vilken återfinnes i den vid betänkandet fogade bilagan och som omfattar landstingsbeslut till och med år 1921. Med avseende å fall, som däri omförmälas, torde någon närmare uppmärksamhet icke behöva ägnas förhållanden, som uppkommit därigenom, att till landstingsområde hörande stad enligt Kungl. Maj:ts beslut jämlikt epidemilagen bildar eget .epidemidistrikt. För avgörande av förefintligt behov av differentiering bör

46 §.

184 måhända större betydelse icke heller fästas vid de oberoende av nya epidemilagen fattade besluten om olika bidragsskyldighet beträffande utgifter för epidemisjukvården (Uppsala läns, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar läns norra och Blekinge läns landsting). Ty antingen kan även i dessa fall med stöd av epidemilagen utverkas bildande av särskilda stads epidemidistrikt eller också saknas de i sagda lag avsedda förutsättningarna för undantag från regeln, att hela landstingsområdet skall bilda ett epidemidistrikt. Att i lagstiftningen bibehålla en bestämmelse i syfte att vinna resultat, som kan bliva liktydigt med undantag från epidemilagens allmänna stadgande, utan att dessa förutsättningar äro för handen, kan givetvis icke vara riktigt. Enligt inhämtade upplysningar hava också de tre förstnämnda länens landsting vid övertagande av epidemivården därmed ansett tidigare med stöd av landstingsförordningen tillämpad differentiering icke vidare kunna ifrågasättas, utan ansett sig hänvisade uteslutande till epidemilagens föreskrifter. Av de i bilagan sammanförda upplysningarna i övrigt inhämtas till en början, att landstingens benägenhet att göra undantag från den allmänna regeln om sättet för landstingsskattens utgörande varit störst under de första åren av landstingens verksamhet samt därefter blivit allt mindre, så att numera dylika undantag — frånsett dem, som röra epidemisjukvården — förekomma inom endast sju landstingsområden. Av dessa hava två, Södermanlands läns och Västerbottens läns, enbart territoriell differentiering, som dock enligt Kungl. Maj:ts ovan relaterade resolution den 5 januari 1872 i själva verket helt och hållet stöder sig på stadgandet i mom. 1 om landstingets rätt att besluta särskild grund för uttaxeringen, i det att länen äro indelade i zoner, som med varierande belopp per inkomsthundrade bidraga till täckande av utgifter för vissa järnvägsföretag. Uteslutande territoriell differentiering, men med stöd av mom. 3, har även Malmöhus läns landstingsområde, inom vilket endast landsbygden deltager i kostnaderna för ett flertal olika ändamål, såsom länssjuksköterskornas och extra provinsialläkarnas avlönande, bostadsinspektionen å landsbygden, bakteriologiska undersökningar, veterinärväsendet, lösdriveriets bekämpande och centralpolisen. Landstingen i Jämtlands län och Norrbottens län röra sig med blandad territoriell och annan differentiering med stöd helt och hållet av mom. 1, i det att länen äro indelade i zoner, vilka i kostnaderna för järnvägsföretag deltaga i olika proportion både i förhållande till varandra och per inkomsthundrade av olika beskattningsföremål. Återstående två landsting, Gottlands läns och Västernorrlands läns, hava annan än territoriell differentiering, i det att jordbruksfastighet deltager ensam eller med relativt större belopp per inkomsthundrade än andra beskattningsföremål i kostnaderna för, i förra fallet veterinärväsendet och i senare fallet vissa vägföretag. (Veterinärväsendet inom Gottlands län kan sägas på sätt och vis även vara föremål för territoriell differentiering med stöd av mom. 3.)

Nu föreslagna Vid besvarande av spörsmålet, huruvida och i vad mån gällande bestämändringar, melser i ämnet böra bibehållas, torde till en början kunna betecknas såsom en obestridlig oegentlighet, att den territoriella differentieringen måst stödja sig på annan del av lagrummet än den, vilken tillåter sådan differentiering på visst sätt (jfr lagutskottets utlåtande nr 22 år 1897). Den ovan omförmälda åsikten, att landstingsförordningen endast medgiver, att skillnad göres mellan stad, å ena, samt landsbygd, å andra sidan, måste åtminstone så till vida vara riktig, som något annat tydligen icke varit åsyftat, även om lagrummets formulering giver möjlighet till en annan tolkning. Ty om man önskat, att stadgandet i mom. 1 skulle berättiga till territoriell differentiering i oinskränkt omfattning, hade det uppenbarligen varit meningslöst att i mom. 3 medgiva sådan i mindre omfattning.

46 §.

Men även lämpligheten av bestämmelserna över huvud taget måste anses Borttagande tvivelaktig. Vad först angår friheten för landstingen att besluta om annan a v lan(1 sgrund för uttaxering än den med ledning av bevillningstaxeringen erhållna — att"bestämma därvid tills vidare må lämnas åsido eventuellt däri inrymd rätt att besluta särskild gnmci territoriell differentiering —, lägger densamma i landstingets händer en alltför för beskattnin obegränsad makt, även sedan inskränkning skett genom förbudet mot avgift, sutgående per capita eller för matlag. Missbruk av denna makt skulle leda till vådliga följder: en orättfärdig fördelning av skattetungan mellan olika samhälls- och yrkesklasser samt därav alstrat allmänt missnöje och misstroende. I fall, då någon som helst hållbar grund för en specialskatts beslutande icke uppgives eller föreligger, finnes visserligen genom besvärsrätten samt föreskriften om underställning och länsstyrelsens eller Kungl. Majds godkännande garanti mot missbruk. Men då med något sken av berättigande sådan grund åberopas, torde länsstyrelsen eller Kungl. Maj:t svårligen kunna ingripa. Att försök till övergrepp icke veterligen gjorts, åtminstone under de senaste decennierna, vittnar på ett fördelaktigt sätt om landstingsmajoriteternas lojalitet, men måhända även därom, att inrymmande åt kommunalrepresentationer av en så obunden beskattningsrätt stått i strid med det allmänna rättsmedvetandet eller varit så främmande för landstingsmajoriteterna, att de icke ens haft vetskap om vidden av sin befogenhet. Frånvaro av missbruk hittills kan dock näppeligen ensamt för sig vara tillräckligt för denna befogenhets vidmakthållande utan på sin höjd medverka därtill, om med hänsyn till förhållandena i våra dagar • ett starkt behov av dylik skattedifferentiering verkligen visas vara för handen. Härvid är märka, att lagbestämmelsen — såsom redan vid 1865—1866 års riksdag underströks i den ovan omnämnda propositionen om bestämmelsens borttagande — blivit skäligen obehövlig efter ändrad lagstiftning, varigenom jordbruksfastighet vid tillämpning av regeln i mom. 2 pålägges relativt högre landstingsskatt än vid landstingsförordningens utfärdande. Ty i främsta rummet torde bestämmelsen hava med hänsyn till dåvarande allmänna beskattningsnormer avsett att i fråga om vissa företag möjliggöra beslut om större bidragsskyldighet för sådan fastighet, än som erhölls, när relationen mellan påförd bevillning helt bestämde olika beskattningsföremåls andel i skattetungan. Eiktigheten härav bekräftas också av tillämpningen såväl i vår tid som framför allt under den första tiden av landstingens verksamhet. Att vid sådant förhållande i en ny lag upptaga en principiellt förkastlig bestämmelse synes icke hava skäl för sig, helst som under de sista åren allenast fyra landsting inlåtit sig på annan skattedifferentiering än territoriell. I ett av dessa fall (Gottlands län) rör det sig om en obetydlighet: några mindre anslag till veterinärväsendet. I lagförslaget finnes för den skull icke omtalad någon landstingets befogenhet att besluta om en från den allmänna taxeringen till bevillning avvikande grund för landstingsskatts utgörande. För att undgå rubbning i de förhållanden, med vilka landstinget räknat på grund av redan fattade beslut, har dock ansetts lämpligt att genom en övergångsbestämmelse giva dylika beslut bindande verkan även för tiden efter nya lagens trädande i kraft (jfr nedan sid. 198). Vidkommande till sist möjligheten att besluta skattedifferentiering i terri- Ändrad betoriellt hänseende utan frångående inom de skilda områdena av skattens lag- atammeise stadgade relation till inkomstsiffran ställer sig saken något annorlunda än omterritorie beträffande beslut om särskild beskattningsgrund. Visserligen kunna samma tiering. invändningar göras om eventuellt uppkommande orättvis fördelning av skattetungan. En del av landstingsområdet kan i jämförelse med andra delar på ett svårberäkneligt sätt betungas alltför hårt eiler beröras allför lätt av landstingsskatt, under det att genom det andra slaget av beslut denna orättvisa kan drabba såväl vissa delar av landstingsområdet som vissa samhälls- och

46 §.

186 yrkesklasser. Men vid den enbart territoriella differentieringen är faran mindre, emedan själva beskattningsgrunden dock icke får rubbas. Och även möjligheten att vid prövning av underställt eller överklagat beslut kontrollera skattevariationernas rättmätighet är måhända i detta fall större, eftersom lagen dock lämnar anvisning om karaktären hos de företag, rörande vilka bestämmelsen får tillämpas. Då beslutet innefattar fullständig befrielse av skattskyldighet för en del av landstingsområdet och lika beskattning per inkomsthundrade för den övriga delen, torde för övrigt ur nu berörda synpunkt betänkligheterna kunna lämnas åsido, därest föreskrift meddelas, att endast representanterna för den senare delen äga deltaga i överläggning och beslut om anslag för det ändamål, varom är fråga. Liknande garanti mot missbruk är däremot icke möjlig, då uppdelning sker i zoner, av vilka samtliga, ehuru i olika grad, göras skattskyldiga. Om majoriteten av representanterna beslutar gradering av skatteskalan på ett sådant sätt, att befolkningen i de trakter, som de representera, får en mycket obetydlig andel i utgiften, under det att praktiskt taget hela utgiften lägges på den övriga delen av landstingsområdet, äger samma majoritet därefter deltaga i själva anslagsfrågans avgörande och kan följaktligen besluta om ett anslag, för vars täckande varken de själva eller deras väljare behöva erlägga någon nämnvärd skatt. I förra fallet hava emellertid ur andra synpunkter gjorts allvarliga erinringar av principiell innebörd. Ar ett ifrågasatt företag till nytta för blott en del, kanske en mindre del av landstingsområdet, och har landstinget sig icke genom lag ålagt att tillgodose det samhällsintresse, som företaget avser att främja, kan det i allmänhet knappast betraktas såsom en landstingsområdets »gemensamma angelägenhet». Men framför allt erinras, att rätt för landstingsman att på detta sätt besluta om skatts uttagande inom de valkretsar eller kommuner, vilkas befolkning valt dem till ledamöter av landstinget, i verkligheten kan betyda, att primärkommunernas beslutande församlingar—kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige — i visst ärende berövas sin befogenhet att företräda kommunen. Såsom gällande bestämmelser tolkats, möjliggöra de till och med, att en enda person får fatta beslut av bindande verkan för kommun. Det är icke uteslutet, att, sedan kommunalfullmäktige enhälligt avslagit anhållan om anslag från kommunen för t. ex. ett järnvägsföretag, kommunens representant i landstinget några dagar senare dekreterar i alldeles motsatt riktning. Såsom en bägge fallen träffande anmärkning har därjämte erinrats, att uttaxeringens differentiering med 'hänsyn till olika länsdeiars nytta av ett företag utgör ett avsteg från det nutida strävandet, att landstingens verksamhet väsentligen bör syfta till utjämning av de variationer i skattetungan, som uppkomma, när varje primärkommun skall ensam vidkännas kostnaderna för sina inrättningar och företag. Häremot har dock å andra sidan invänts, att genom dylik differentiering lättnad ofta beredes de skattetyngda kommunerna, emedan det icke sällan är just sådana, vilka på grund av sitt missgynnade läge eller andra faktiska förhållanden i mindre grad hava fördel av företag, som landstinget igångsätter. Hade redan förefintlig lagstiftning icke legaliserat ett förfaringssätt, som kan tänkas leda till konsekvenser av ovan omförmäld beskaffenhet, borde detsamma enligt de sakkunnigas mening under inga omständigheter medgivas i lagen om landsting. Då detta emellertid skett, utan att missbruk hittills försports, kan likväl ifrågasättas, huruvida icke med den härigenom landstingen tillförsäkrade handlingsfriheten äro förknippade praktiska fördelar, som göra det önskvärt, att den åtminstone tills vidare bibehålies. Det har i sådant hänseende anförts, att många för länskommunens utveckling synnerligen be-

187 tydelsefulla företag förverkligats endast tack vare den utväg därtill, som landstingsförordningen genom sina bestämmelser i § 47 öppnat, och att även för framtiden detta finge antagas inträffa, om de i huvudsak lämnades orubbade. Att från ett stort antal kommuner, som var för sig skola fatta ståndpunkt, utverka samstämmande, beslut om varje kommuns bidrag till täckande av kostnaderna för t. ex. ett järnvägsföretag, som för dem samtliga ehuru i olika grad är av stort intresse, har alltid sina vanskligheter. Jämförelsevis underordnade eller saken icke vidkommande eller ensidiga synpunkter lämnas därvid större tillfälle att här och var fälla avgörandet och äventyra den nödvändiga enigheten. Inom landstinget åter sammanföras de olika orternas i regel mest representativa personer. Tillfälle beredes dessa att för varandra framföra ortsintressena och att direkt väga dem mot varandra. De besitta oftast bättre förutsättningar än primärkommunernas representanter att se saken i stort och att frigöra sig från ensidiga synpunkter. Visserligen skulle det alltid vara möjligt för ett landsting att på så sätt taga ledningen, att det ansloge ett visst, relativt litet belopp för det projekterade företaget med villkor, att var och en av de kommuner, som i jämförelse med övriga ansåges hava större nytta av detsamma, lämnade anslag i enlighet med den fördelning mellan kommunerna, som landstinget funnit rättvis. Men de nyss antydda vanskligheterna med hänsyn till ärendets behandling av ett flertal kommuner skulle det oaktat kvarstå, om också i något förminskad grad. Vid avgörande av frågan, huruvida i lagen om landsting bör bibehållas möjlighet att i uttaxeringen göra jämkningar, grundade därpå, att nyttan av ett företag ojämnt fördelar sig på befolkningen inom landstingsområdet, synes därjämte någon hänsyn böra tagas till det förhållandet, att i förordningen om kommunalstyrelse i stad (§ 59) ännu kvarstår stadgande med liknande syfte i vad angår beskattningen inom stadssamhällen, samt att starka röster understundom höjts för differentieringens upptagande jämväl i lagstiftningen rörande landskommunernas beskattningsrätt. Av naturliga skäl hänför sig det för stad gällande stadgandet visserligen icke till skiljaktigheter beroende på den kommunala förvaltningsenhetens territoriella omfattning. Men i övrigt är detsamma både till syfte och formulering väsentligen överensstämmande med den nu avhandlade bestämmelsen i landstingsförordningen. Att vidgade differentieringsmöjligheter påyrkats, framgår bland annat av det tidigare omförmälda, år 1900 avgivna skattekommittébetänkandet, i vilket föreslogs, att till de primära landskommunerna skulle utsträckas den möjlighet till jämkning eller gradering, som vore landsting och städer medgiven. Även i kommittéförslaget angående kommunala nybildningar uttalades i viss mån sympati för intressedifferentiering. Under beaktande av vad sålunda anförts och av önskvärdheten att icke utan mycket starka skäl inskränka den bestämmanderätt, som en gång tillerkänts länsrepresentationen, hava de sakkunniga låtit sina betänkligheter i denna del falla och i lagförslaget under andra momentet av 46 § upptagit ett stadgande, enligt vilket territoriell differentiering fortfarande skulle bliva tillåten. Att därvid i lagtexten fortfarande betona möjligheten av en differentiering, som avser stad, å ena, och landsbygden, å andra sidan, skulle med de sakkunnigas utgångspunkter vara felaktigt. Denna möjlighets upprätthållande har icke ansetts påkallad av de skäl, som vid densammas skapande åberopades, nämligen faran för att landsbygden genom landstingens åtgöranden skulle ekonomiskt gynnas på städernas bekostnad. Såsom de sakkunniga upprepade gånger haft anledning betona, har utvecklingen icke besannat det till grund för denna farhåga liggande antagandet, att landstingens verksamhet till sin natur måste bliva sådan, att huvudsakligen landsbygden därav hade fördel.

46 §

46 §.

188 Belysande i detta hänseende torde vara, att för närvarande icke mera än ett landsting (Malmöhus läns) i nämnvärd omfattning har skattedifferentiering mellan städerna, å ena, och landsbygden, å andra sidan, samt att de anslag, som därav beröras, icke äro synnerligen betydande. Det har i stället i främsta rummet varit landstingsområdenas vidsträckthet joch därav följande olikheter i de ofta långt ifrån varandra liggande kommunernas och länsdelarnas olikartade intressen, som talat mot en ändring i bestående förhållanden. Enligt lagförslaget har därföre i nära överensstämmelse med den ordalydelse, vilken skatteregleringskommittén, såsom tidigare omförmälts, ifrågasatte år 1883, talats om företag, av vilka vissa kommuner ensamma eller huvudsakligen hava nytta. På ovan anförda sklil måste det anses alldeles förkastligt, att å landstingssammanträde i sålunda medgiven ordning fattas beslut om bidragsskyldighet från blott en kommun. I syfte att förhindra sådant beslut och att bereda länsstyrelsen större möjlighet att använda sig av sin nedan omförmälda rätt att vägra fastställelse därå har vid stadgandets formulering använts pluralisformen »kommuner». Formuleringen medför vidare i motsats till gällande föreskrift, att landstinget icke är berättigat att vid differentieringen följa andra gränser än primärkommunens. En sådan rätt har nämligen ansetts oegentlig, då primärkommunens beslutande församling icke själv har dylik befogenhet, och då denna rätt är ägnad att skapa svårigheter vid debiteringen. Då i lagförslaget icke upptagits motsvarighet till den förutvarande bestämmelsen om frihet för landstinget att, utan föreskrift i särskild författning, för skattedebiteringen besluta annan grund än bevillningstaxeringen, har det synts obehövligt att, såsom skett i skatteregleringskommitténs förberörda förslag, vid avfattningen av stadgandet om territoriell differentiering erinra därom, att den regelmässiga, i 1 mom. omförmälda beskattningsgrunden även i fall av differentiering skall tillämpas. För att undvika oegentliga konsekvenser i och osäkerhet vid tillämpningen har däremot föreskriften om rätt till deltagande i huvudfrågans behandling fått en något ändrad formulering i lagförslaget. Den nuvarande ordalydelsen, enligt vilken däri må deltaga blott »ledamöter från de delar av länet, som skola till företaget bidraga», är nämligen bristfällig i så måtto, att det kan tänkas inträffa, att några landstingsmän icke finnas från de kommuner, som skola bekosta företaget, med påföljd att ingen vore berättigad fatta beslut. Då vidare numera vid val till landstingsman bostadsbandet är knutet icke till valkretsens gränser utan till landstingsområdets, kan landstingsman vara boende utanför den del av länet, som han representerar. I sådant fall synes det avgörande böra vara, huruvida han representerar någon eller några av de orter, om vars beskattande är fråga, och icke om han är inom någon av dem boende. Föreskriften har i enlighet härmed ändrats därhän, att i behandlingen av huvudfrågan icke äga deltaga andra än landstingsman för de valkretsar, från vilka bidrag till företaget skall lämnas. Ehuru det i landstingsförordningen uppställda kravet på länsstyrelsens godkännande såsom förutsättning över huvud taget för landstingsbesluts giltighet, på skäl, som i motiveringen till 55 § utvecklas, enligt lagförslaget eftergivits, har detsamma dock enligt berörda paragraf upprätthållits i fråga om beslut, fattade med stöd av 46 § 2 mom. Detta har skett på grund av de exceptionella förhållanden, som skola föreligga för att berättiga till dylikt beslut, och i syfte att i någon mån motverka missbruk. Av enahanda anledning hava i 36 § bland beslut, vilka kräva dubbelt flertal, upptagits avgöranden i positiv riktning enligt nyssnämnda moment såväl i vad angår det preliminära bestämmandet om differentiering som beträffande frågan om anslags beviljande.

47-50 §§.

47 §. Lagförslagets 47 § meddelar, liksom nu § 48 i landstingsförordningen, före- Taxeringsskrifter angående insändande till landstinget av vissa taxeringsuppgifter att uppgifter till tjäna till ledning för landstingsskattens bestämmande. Bortsett från några ledning för formella jämkningar avviker det nya lagrummet från nuvarande bestämmelse ^jtatten»' allenast så till vida, att genom detsamma förvaltningsutskottet ålägges att bestämmande upprätta det sammandrag över de inkomna uppgifterna, vilket hittills ordföranden varit skyldig att genom kamreraren ombesörja. Denna ändring torde få anses vara en konsekvens därav, att det enligt 39 § skulle ankomma på förvaltningsutskottet att upprätta förslag till utgifts- och inkomststat för landstinget. 48 §. De föreskrifter angående landstingsmedlens debitering och indrivning i Landstingssamnianhang med kronoskatterna, som för närvarande utgöra § 49 i lands- skattens debi tingsförordningen, återfinnas i första stycket av lagförslagets 48 §. Allenast ^ ^ w i » * . i vad desamma stadga, att de inflytande medlen skola insättas i lantränteriet, har ändring vidtagits för att befria det ifrågavarande lagrummet från den bristande överensstämmelse mellan ordalag och innebörd, som förefunnits alltsedan ikraftträdandet av kungl. kungörelsen den 4 december 1908 med föreskrifter i anledning av lantränteriernas indragning med 1909 års ingång. Efter vad tidigare påpekats, innebära dessa till bibehållande i den nya lagen föreslagna bestämmelser, att landstinget är oförhindrat att ordna landstingsmedlens debitering och uppbörd på annat vis, än bestämmelserna förutsätta såsom det regelmässiga. Såsom ett andra stycke i denna paragraf upptar förslaget vidare föreskrift angående ersättning för landstingsmedlens debitering och uppbörd ävensom för upprättande av den i 47 § omförmälda förteckning. Då det hittills i landstingsförordningens § 53 härom meddelade stadgandet numera bragts ur tillämpning genom den år 1922 utfärdade förordningen med särskilda föreskrifter angående ersättning för debitering och uppbörd av landstingsskatt m. ni., har givetvis anledning icke förefunnits att ånyo upptaga detta stadgande i den nya lagen. I stället har naturligen fråga uppstått, om i densamma borde inryckas nyssnämnda särskilda föreskrifter i ämnet. Emellertid har vid dessas tillkomst uttryckligen betonats (jfr Kungl. Maj:ts proposition nr 204 till 1922 års riksdag), att de vore att betrakta såsom helt och hållet provisoriska, och att slutgiltigt avgörande i förevarande hänseende icke borde träffas, förrän dels den pågående utredningen om definitiv lönereglering för landsstatens tjänstemän vore avslutad och dels frågan om städernas kronouppbördstjänstemäns ställning blivit slutligt ordnad. Som ännu inga av dessa förutsättningar torde få anses vara för handen, lära berörda särskilda föreskrifter angående landstingsskatteprovisionen oförändrade och såsom provisoriska bibehållas. Vid sådant förhållande och då det för övrigt torde få anses riktigast, att ifrågavarande ersättningsbestämmelser meddelas i en särskild förordning, även när de skola slutgiltigt avfattas, har i landstingslagen synts böra intagas allenast en föreskrift, att landstingsskatteprovisionen skall utgå i enlighet med vad därom är särskilt stadgat. 49 och 50 §§. I anslutning till vad för närvarande finnes stadgat i §§ 50—52 av landstingsförordningen hava i lagförslagets 49 § intagits bestämmelser om länsstyrelsens redovisning av landstingsmedlens uppbörd och om upprättandet av sammandrag däröver att föreläggas landstinget, samt i 50 § meddelats före-

49-51 §§.

190 skrifter angående länsstyrelsens åliggande att besluta om avkortning och avskrivning av landstingsmedel. Nu gällande stadganden i dessa hänseenden äro så avfattade, att de måste anses äga giltighet icke blott för det fall, att debiteringen och uppbörden försiggår på det i lagen anvisade sättet genom länsstyrelsens försorg, utan även därest landstinget beslutar att uttaga iandstingsmedlen i annan ordning. Påtagligt är emellertid, att någon sådan redovisningsskyldighet, varom här är fråga, icke kan åläggas länsstyrelsen, för såvitt denna ej tagit befattning med landstingsmedlens uppbärande. Och om ett landsting föredrar att på egen hand ombesörja debiteringen och uppbörden, torde det naturliga vara, att landstinget självt och ej länsstyrelsen skall äga besluta om avkortning och avskrivning. För den skull har vid bestämmelsernas upptagande i den nya lagen föreslagits en formulering, varav7 uttryckligen framgår, att de gälla, blott för såvitt debitering och uppbörd sko i den i lagens 48 § omförmälda ordning. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas, om icke lagstiftningen i detta sammanhang borde meddela närmare föreskrifter angående vad som är att iakttaga jämväl för det fall, att ett landsting väljer att självt ombesörja sina skattemedels uttagande. Särskilt kunna törhända dylika föreskrifter finnas behövliga till förekommande av att ett landsting förlägger skatteuppbörden till en olämplig tidpunkt. Såsom ovan närmare utvecklats (jfr motiveringen vid 16 §), hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra förorda utredning angående reformerande av den nu tillämpade ordningen för landstingsmedlens debitering och uppbörd med undvikande om möjligt, att landstingen hänvisas att anordna självständigt debiterings- och uppbördssystem. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga icke funnit skäl föreligga att uti den föreslagna lagen inarbeta några nya bestämmelser i förevarande hänseende. För övrigt hava med avseende å berörda lagbud endast några mindre ändringar vidtagits. Såsom en följd av det för förvaltningsutskottet föreslagna allmänna åliggandet att handhava landstingets penningväsende har synts böra föreskrivas, att länsstyrelsens ovan omförmälda redovisning över inflytande landstingsmedel skall överlämnas till utskottet i stället för till landstingets ordförande såsom hittills varit stadgat, och att på detta utskott liven må ankomma att ombesörja upprättandet av det sammandrag av sagda redovisning, som bör föreläggas landstinget. Och i stället för den nuvarande formuleringen »om avkortning av bevillning för inkomst av kapital eller arbete ävensom inkomst- och förmögenhetsskatt samt om avskrivning av restförda utskylder och avgifter till kronan» har i 50 § använts uttrycket »om avkortning och avskrivning av restförda kronontskylder», vilket uttryck ansluter sig till den i gällande uppbördsreglemente brukade terminologien.

51 §. utanordning Det föreslagna allmänna åliggandet för förvaltningsutskottet att förvalta av till läns- landstingets penningväsende har föranlett ändring jämväl av de nuvarande bestämmelserna i -landstingsförordningens § 54 angående de till länsstyrelsen inflytande inflytande landstingsmedlens utanordning till landstinget och deras handlandstingshavande efter utan ordningen. Om åt förvaltningsutskottet gives nyssnämnda medel. åliggande, bör tydligen landstingets ordförande fritagas från sin hittillsvarande befattning med ifrågavarande medels utanordning, liksom även ett dylikt åliggande givetvis måste anses innesluta skyldighet för förvaltningsutskottet att på bästa sätt söka fruktbargöra de mottagna medlen, till dess de bliva behövliga för avsedda ändamål. Då det vidare ligger vikt uppå, att dessa inkomster fortast möjligt ställas till förfogande för landstingsförvaltningens behov, har åt berörda bestämmelser synts böra givas sådan formule-

51-53 {$.

ring, att därav uttryckligen må framgå, att landstingsmedlen skola utan dröjsmål utanordnas allt efter som de inflyta. I förevarande hänseende har alltså föreslagits ett stadgande av innehåll, att till länsstyrelsen inflytande landstingsmedel skola ofördröjligen utanordnas till landstingets förvaltningsutskott. 52 §. Landstingsförordningens föreskrift i § 55, att landstingets räkenskaper Räkenskapsskola ställas på kalenderår, har oförändrad intagits såsom 52 § i lagförslaget. «'• 53 §. I 53 § hava angående revision av landstingsförvaltningen sammanförts be- Revision. stämmelser motsvarande dem, som för närvarande inrymmas i §§ 06 och 57 av landstingsförordningen. Vid avfattandet av dessa bestämmelser hava de sakkunniga till en början beträffande revisorernas och deras suppleanters antal ansett, att möjlighet bör beredas landstingen att i mån av behov överskrida den i bägge fallen hittills stadgade siffran tre. Erfarenheten torde nämligen redan nu hava ådagalagt, att den i detta hänseende gjorda begränsningen varit svår att upprätthålla, vilket i och för sig torde vara fullt förklarligt på grund av landstingsförvaltningens starka tillväxt. Några betänkligheter lära rimligtvis ej heller kunna hysas mot att härvidlag låta landstingen själva träffa avgörandet, om blott i landstingslagen bibehålles föreskrift, att i allt fall minst tre revisorer skola utses för varje års förvaltning. Vidare har det icke synts lämpligt att liksom hittills låta valet av revisorerna för ett visst förvaltningsår äga rum först vid det landsting, som sammanträder under detta år. Härvid må påpekas, att 1921 års riksdag förehaft till behandling ett näraliggande spörsmål i fråga om utseende av primärkommunernas revisorer. I det utlåtande (nr 38), som konstitutionsutskottet i detta sammanhang avgav, erkändes fördelen av att kommunala revisorer väljas redan före det års ingång, som revisionen skall omfatta, och framhölls, att kommunallagarna syntes lämna öppet för primärkommunerna att utse revisorer i denna ordning. Det förtjänar också erinras, att samma förfaringssätt numera tämligen regelmässigt tillämpas jämväl inom privatekonomiska sammanslutningar. Om man beaktar, att med landstingsrevisionen ej allenast avses ren sifferkontroll utan granskning även av de vidtagna förvaltningsåtgärdernas överensstämmelse med d<e av landstingen fattade besluten, torde man ej heller kunna förneka önskvärdheten av att landstingens revisorer alltifrån ingången av det förvaltningsåf, de skola granska, äga kännedom om sitt blivande åliggande. Det kan nämligen med allt fog förutsättas, att en person, som erhållit sitt revisionsuppdrag redan före det ifrågavarande förvaltningsårets början, skall under dettas lopp med alldeles särskild uppmärksamhet följa förvaltningens gång och därmed för den kommande granskningen erhålla ett underlag av direkta erfarenheter rörande denna förvaltning, vilka han icke haft anledning förvärva, om han tilldelats uppdraget först efter verkställandet av en väsentlig del av de förvaltningsåtgärder, som av honom skola granskas. Under dylika förhållanden hava de sakkunniga enligt berörda lagrum föreslagit, att landstingen skola årligen utse revisorer för granskningen av det nästföljande — i stället för det löpande — årets räkenskaper och förvaltning. Med hänsyn till de svårigheter, som merendels yppa sig att inom nu föreskriven tid — före den 1 maj — hinna fullborda revisionen, har slutligen även sådan ändring synts böra vidtagas, att ytterligare ett par månader skulle stå, till förfogande för revisionsarbetets slutförande.

54-56 §§.

192 VII KAP. Om underställning och offentliggörande av samt besvär över landstingets beslut. I sitt sista kapitel skulle den nya lagen enligt de sakkunnigas förslag komma att innehålla bestämmelser om underställning och offentliggörande av samt besvär över landstingets beslut, motsvarande de föreskrifter, som nu inrymmas i §§ 58—62 av landstingsförordningen. 54 §. Kungl. Maj-.ts Kapitlets första lagrum meddelar samma bestämmelser angående Kungl. godkännande. j\j a j : t s prövning och fastställelse av vissa landstingets beslut, som för närvarande utgöra § 58 i landstingsförordningen, med en mindre omformulering, varigenom de bragts i närmare överensstämmelse med motsvarande stadganden i förordningarna om kommimalstyrelse på landet och i stad. 55 och 56 §§. LansstyrelSåsom i en tidigare avdelning av detta betänkande (sid. 61) framhållits, kännande ^ör enligt de sakkunnigas mening den nuvarande generella bestämmelsen, att landstingets beslut, med vissa undantag, skola underställas länsstyrelsens godkännande, icke vidare bibehållas, utan dylik underställning ifrågakomma endast i fall, då landsting begagnat sig av den i 46 § omförmälda befogenhet att avvika från den allmänna regeln rörande landstingets beskattningsrätt. Beträffande motiven härför vilja de sakkunniga, utöver vad som redan anförts i nyss åberopade sammanhang, ytterligare göra några erinringar. I 1859 års kommittébetänkande med förslag till kommunallagar yttrades i detta ämne bland annat följande: »Vad åter särskilt angår den omständigheten att, utom de Kungl. Maj:ts omedelbara prövning förbehållna frågor, även de flesta andra av landstingets beslut skulle, för sin giltighet, erfordra Korns befallningshavandes fastställelse, har den sin grund däruti, att ju mera omfattande och mångsidig landstingets verksamhet, i följd av sin egen natur, måste bliva, och ju lättare dess beslut alltså kunde komma i beröring och kollision ined den gällande, allmänna ekonomiska lagstiftningen, desto angelägnare är det, att en till avböjande av en sådan kollision erforderlig prövning måtte i tid varda anställd; och detta särskilt även därföre, att, då gränserna för landstingets verksamhet icke torde lämpligen kunna uti bestämda ordalag uttryckas, eller genom uppräkning av ärendena punktvis uppdragas, den tänkbara våda för den allmänna förvaltningens obehindrade gång, som härav möjligen vore att befara, genom den föreslagna ordningen på ett enkelt sätt avlägsnas.» De skäl, som sålunda i det citerade betänkandet åberopades för hittillsvarande vidsträckta tillämpning av underställningsförfarandet med avseende å landstingens beslut, torde visserligen hava haft sin fulla giltighet i begynnelsen av landstingsinstitutionens tillvaro. Men numera lär detta icke kunna sägas vara fallet, sedan gränserna för landstingens verksamhet genom praxis och i betydande mån även genom särskild lagstiftning måste anses så noggrant fixerade, att någon orsak att befara osäkerhet eller missförstånd från landstingens sida angående räckvidden av deras befogenheter icke synes vara för handen. Så till vida torde i varje fall berörda generella bestämmelse om underställning uppenbarligen icke vara mera påkallad beträffande

55 och 56 §§

landstingen än i fråga om primärkommunernas beslutande församlingar, för vilkas vidkommande sådan generell bestämmelse icke finnes. Det bör emellertid påpekas, att vid en jämförelse med den av 1859 års kommitterade föreslagna avfattningen av nuvarande § 62 i landstingsförordningen och motiven för densamma torde framgå, att kommitterade ej tänkt sig länsstyrelsens prövningsrätt inskränkt blott till att förebygga kollisioner med statsadministrationen av nyss avhandlat slag utan även att därigenom skulle tillses, att besluten icke stocle i strid med lag och författning i all- j mänhet, ej vilade på orättvis grund o. s. v. Obestridligt synes dock vara, att ej heller för prövning ur sistberörda synpunkter större skäl förefinnes för underställning av landstingens beslut än av de avgöranden, som träffas för primärkommunernas räkning av dessas beslutande församlingar. Slutligen torde till belysande av förevarande spörsmål även böra erinras om vad länsstyrelsen i Södermanlands län i ämnet anfört uti ett till Konungen den 7 mars 1921 avgivet utlåtande, vilket i avskrift med skrivelse den 14 juli samma år överlämnats till de sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det de sakkunniga genom brev den 21 maj 1920 lämnade uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ändringar i landstingsförordningen i vissa hänseenden m. m. Berörda utlåtande innehåller bland annat följande: » Slutligen tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande' i detta sammanhang uttala den uppfattningen, att bestämmelsen därom att landstingets, hela länskommunens, beslut i regeln för att erhålla bindande kraft måste godkännas av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, är föråldrad och olämplig, något som synnerligen tydligt framgår, bland annat, vid en jämförelse därmed, att, vad angår de smärre kommunerna och municipalsamliällena, beslut av stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kommunal- eller municipalstämnia samt kommunal- eller municipalfullmäktige endast i vissa angivna fatt erfordra Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes godkännande. Med hänsyn till landstingsärendenas ökade antal och omfattning låter det sig numera svårligen göra att få landstingsbesluten underställda Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes prövning och godkännande inom den i 60 § landstingsförordningen angivna tiden, senast fjorton dagar efter landstingets slut. De handlingar, som E d e r s Kungl. Maj:ts befallningshavande vid prövning av besluten äger att tillgå, lämna i åtskilliga fall ej fullt tillräcklig ledning för bedömande, huruvida beslutet är i laga ordning tillkommet och i övrigt med ; lag överensstämmande. Vid prövning av landstingets beslut anser sig Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunna taga hänsyn till, huruvida beslutet må vara lämpligt och av behovet påkallat, utan endast till, huruvida j det är lagligt eller icke. I allmänhet torde länsstyrelserna draga sig för att j vägra godkännande på andra landstingsbeslut än de, som synas up_penbart \ överskrida landstingens befogenhet. Här i länet torde åtminstone under "de sMaste tjugu åren icke hava förekommit något fall, då Eders Kungl. Maj:ts j befallningshavande vägrat fastställelse å landstingsbeslut. I minst ett fall har ; dock förekommit tvekan, huruvida icke landstingets beslut överskrede landstingets befogenhet; detta beslut blev sedermera på underdåniga besvär av \ samme klagande som i nu ifrågavarande ärende av Eders Kungl. Maj:t upp- : hävt. Därest Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande vägrar godkännande å ett landstingsbeslut, kan en sådan vägran, åtminstone i sådana fall, där större i enighet rått om landstingets beslut, komma att av åtskilliga landstingsleda- j möter missuppfattas, såsom om Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sökte utöva något slags förmynderskap över landstinget. A andra sidan kan Eders | Kungl. Maj:ts befallningshavande försättas i den situationen att behöva I formligen godkänna ett beslut, varigenom en av Eders Kungl. Maj:ts befall1761 22

55 oeh56§§.

194 ningshavande på eget initiativ hos landstinget gjord framställning blivit i väsentliga delar av landstinget avslagen. Såsom framgår av härvid bifogat transumt av en underdånig skrivelse den 15 december 1903 har härvarande länsstyrelse redan då uttalat den uppfattningen, att det med skäl kunde ifrågasättas, huruvida ej bestämmelserna i 59 § landstingsförordningen därom, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes godkännande i regeln erfordras för att giva bindande kraft åt landstingets beslut borde ändras därhän att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes fastställelse, liksom i fråga om beslut av stadsfullmäktige, allmän rådstuga och kommunalsstämma, skulle erfordras endast i vissa särskilt angivna undantagsfall. Med åberopande av vad sålunda blivit anfört får Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet hemställa, antingen att landstingsförordningen måtte ändras därhän, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes fastställelse å landstings beslut komme att erfordras endast i vissa särskilt angivna undantagsfall, eller ock att bestämmelserna i 59 och 60 §§ av landstingsförordningen om Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes godkännande av landstingsbeslut måtte helt och hållet upphävas.» Bedan tidigare — vid motiveringen till 46 § — hava utvecklats de särskilda skäl, som vid nu angivna förhållanden föranlett de sakkunniga att föreslå, att kravet på länsstyrelsens godkännande likväl må upprätthållas i e t t hänseende, nämligen beträffande beslut enligt 46 § 2 mom. om befrielse från eller lindring i skyldighet att till visst företag bidraga och om beviljande av anslag för dylikt företag. I fråga åter om dé bestämmelser, vilka nu meddelas i § 60 av sistnämnda förordning, angående vad som är att närmare iakttaga beträffande de av länsstyrelsens godkännande beroende besluten, lär den föreslagna begränsningen i berörda underställningsförfarandes tillämpning icke i och för sig kräva några förändringar. Några mindre jämkningar i dessa bestämmelsers lydelse hava dock av andra skäl ansetts vara på sin plats vid deras upptagande såsom 56 § i lagförslaget. En dylik jämkning har sålunda betingats därav, att de sakkunniga, s^som ovan (vid motiveringen till 38 §) påpekats, funnit den nuvarande föreskriften, att varje dags protokoll skall justeras vid påföljande dags sammanträde, böra uppgivas. Med hänsyn till önskvärdheten av att länsstyrelsen snabbast möjligt blir i tillfälle att meddela landstinget sitt avgörande i fråga om det underställda beslutet, har det vid sådant förhållande synts påkallat, att i förevarande lagrum särskilt angives, att sådant beslut bör skyndsamt justeras för att därefter genast anmälas hos länsstyrelsen. Vidare har det uppmärksammats, att en olämplig konsekvens vid en sträng tolkning skulle kunna förorsakas av gällande föreskrift, att länsstyrelsens svar i ärendet skall, såvitt ske kan, påföljande dag meddelas landstinget men eljest i länskungörelserna offentliggöras senast fjorton dagar efter landstingets avslutande. Med en sådan tolkning skulle denna bestämmelse tydligtvis utgöra hinder för länsstyrelsen att direkt meddela landstinget sitt ifrågavarande svar,, även om detta kunde avgivas visserligen icke den nästföljande dagen men likväl under tiden för landstingets sammanvaro. Då härigenom landstinget onödigtvis skulle kunna bliva berövat möjligheten att i anledning av ett vägrat godkännande från länsstyrelsens sida fatta nytt beslut i ämnet, föreslås en sådan ändring i förevarande stadgande, att orden »påföljande dag» utbytas, mot orden »under landstingsmötet». Slutligen hava de sakkunniga ansett, att i den nya lagen ej bör upptagas det stadgande i nuvarande § 60, som föreskriver, att landstinget, om det ännu är samlat, när länsstyrelsen vägrar godkännande å underställt beslut, äger av-

55-57 §§.-

göra, huruvida frågan skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, och att eljest samma befogenhet tillkommer det näst därefter sammanträdande landstinget. Detta stadgande har nämligen synts obehövligt, då möjlighet likväl enligt den föreslagna lagen alltid komme att förefinnas att erhålla Konungens avgörande i ämnet genom besvär, varom i förra fallet landstinget självt och i senare fallet dess förvaltningsutskott skulle äga besluta. 57 §. I fråga om offentliggörande av landstingets beslut inrymmer landstings- Offentlig förordningen nu den bestämmelsen (i § 61), att det justerade protokollet och görande av ett däröver efter vissa angivna grunder utarbetat sammandrag skola tryckas på landstingets landstingets bekostnad samt utdelas till länets kommuner och därstädes hållas tillgängliga för allmänheten. Ursprungligen torde stadgandet om upprättandet av dylikt protokollssammaiidrag hava föranletts huvudsakligen av sparsamhetshänsyn, enär man då tänkt sig, att protokollet ej skulle behöva tryckas. Men då nu protokollen, i enlighet med gällande lydelse av omförmälda paragraf, hos de flesta landsting befordras till trycket 1 ), föreligger ej längre detta sparsamhetsskäl. Tvärtom förorsakar den nuvarande bestämmelsen om skyldighet att upprätta och låta trycka protokollssammandrag onödigt stora kostnader för landstingen. Vidare innebär sammandragets upprättande ett helt onödigt dubbelarbete. Den möjlighet att på ett bekvämt sätt få kännedom om landstingets beslut, som måhända jämväl utgjort skäl för ifrågavarande bestämmelse om protokollssammandrag, vinnes väsentligt bättre genom register, som vanligen upprättas till protokollet, än genom sammandraget, vilket saknar ett registers överskådlighet och (med det i nedanstående not angivna undantaget) i allmänhet är så knapphändigt, att man vid efterforskande av landstingets beslut i ett ämne oftast måste gå till själva protokollet. På grund härav har något stadgande om skyldighet att upprätta protokollssammandrag icke upptagits i lagförslaget. Då det däremot torde vara önskvärt, att de till landstinget inkomna handlingar, som befordrats till trycket, och vilka ofta äro av betydelse för bedömande av innebörden av landstingets beslut, bliva tillgängliga för allmänt heten i samma ordnimg som protokollen, hava de sakkunniga i förevarande lagrum föreslagit ett stadgande av innehåll, att landstinget skall låta tillställa varje kommun tryckt exemplar av protokollet jämte den fastställda utgifts- och inkomststaten ävensorn samtliga de till landstinget inkomna handlingar, vilka befordras till trycket. Med avseende å d@ närmare föreskrifter, som hittills ytterligare meddelats angående offentliggörandet av landstingets beslut, hava även några mindre jämkningar synts böra. vidtagas. Ehuru tydligt utsäges, att de ifrågavarande landstingshandlingarna skola utdelas till varje kommun inom landstingsområdet — alltså jämväl till städerna — finnas beträffande ombesörjandet i kommunerna av dessa handlingars offentliggörande endast bestämmelser, som äro tillämpliga på landskommunerna. Den ofullständighet, som härutinnan är för handen, bör givetvis utfyllas, Men i fråga om såväl städerna som landskommunerna torde ifrågavarande skyldighet lämpligast böra åvila de organ, på vilka eljest verkställighetsåtgärder pläga ankomma, nämligen i stad magistrat eller stadsstyrelse och på landet kommunalnämndsordföranden, varför bestämmelsen synts böra ändras jämväl i vad J ) Inom ett landsting, där det s. k. sammandraget avfattas med samma fullständigliet som protokollet, ocli genom nppställningssättet ges större överskådlighet än detta, h a r man för den skull ansett onödigt att trycka jämväl protokollet.

57ochoS§§.

196 den stadgar, att ordförande i kommunalstämma skall taga befattning med tillhandahållande åt allmänheten av omförmälda landstingshandlingar. Vidare hava de sakkunniga, med hänsyn till den ändring, som företagits med avseende å protokollens justering (jfr sid. 153), och i övrigt för att bereda landstingen tillräcklig tid för tryckningens ombesörjande, funnit, att en något längre tidsfrist bör meddelas, inom vilken efter mötets avslutande dessa handlingar skola göras tillgängliga i kommunerna.

58 §. Besvär över I viss mån hava även de i landstingsförordningens § 62 givna föreskrifterna landstingets angående besvär över landstingets beslut synts böra omarbetas vid deras uppbeslut. tagande i den nya lagen. På dessa föreskrifters nuvarande avfattning har, såsom av 1859 års kommittébetänkande framgår, den hittills gällande generella bestämmelsen om underställning av landstingets beslut influerat och föranlett, att desamma, i vad de stipulera på vilka grunder besvär må anföras, utvisa skiljaktigheter från motsvarande stadganden i förordningarna om kommunalstyrelse på landet och i stad. Därest den föreslagna inskränkningen i underställningsförfarandets tillämpning godtages, torde vid sådant förhållande böra följa, ätt för besvärs anförande samma grunder som i sistnämnda förordningar skola stadgas jämväl i landstingslagen. Även i ett annat hänseende hava berörda föreskrifter hittills skilt sig från de för primärkommunerna givna bestämmelserna, nämligen så till vida som beträffande landstingets beslut bestämmelse saknats om vem, som på angivna grunder äger att besvära sig. Också härutinnaii torde rättelse böra ske efter mönster av förordningarna för primärkommunerna, varvid besvärsrätt enligt de sakkunnigas mening bör tillerkännas endast kommun inom landstingsområdet och medlem av sådan kommun. Vidare har vid jämförelse med motsvarande lagbud för primärkommunerna befunnits lämpligt, att ifrågavarande stadgande jämväl för övrigt i tillämpliga delar bringas i överensstämmelse med dessa. Det har sålunda bl. a. fullständigats genom föreskrifter beträffande verkställigheten av beslut, varöver besvär anförts, och angående skyldighet för den klagande att genom diariiutdrag underrätta landstinget, att han sig besvärat. I det förstnämnda av dessa hänseenden har stadgats, att beslut enligt 46 § om landstingsskattens storlek må gå i verkställighet oavsett besvär, vilket torde vara nödvändigt, alldenstund eljest hela landstingsförvaltningen kunde äventyras och möjligheten att debitera och uppbära landstingsmedlen i samband med kronoskatterna i dylikt fall alltid skulle uteslutas. Slutligen har enligt de sakkunnigas mening skäl icke förelegat att i den nya lagen — såsom skett i gällande landstingsförordning — upptaga särskild bestämmelse om begränsning till den klagande själv av verkningarna av ändring i överklagat beslut, emedan en dylik bestämmelse i fråga om beslut, som befunnits kränka enskild rätt, torde få anses vara obehövlig och i övriga hänseenden är oegentlig.

197 Förslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om landsting. Då åtskilliga övergångsbestämmelser ävensom, i några fall, ändrad lydelse av gällande författningar såsom följd av den nya lagens föreskrifter äro påkallade, har det synts lämpligt att meddela sålunda erforderliga stadganden i en särskild promulgationslag. Härigenom skulle lagen om landsting för framtiden befrias från bestämmelser, som blott under en kortare övergångstid hava tillämplighet och därefter äro betydelselösa, varjämte skulle undvikas ett flertal nya författningar om ändringar i vad hittills i olika avseenden varit stadgat. I lagförslagets 1 § är intaget ett generellt stadgande, att den nya lagen Tiden för skall träda i kraft den 1 juli 1924. Detta stadgande bygger på antagandet, landsting*att riksdagen godkänt lagen nämnda år, och förutsätter alltså, att den kommer lagens i tillämpning redan vid ärendenas beredning m. m. före och deras handlägg- * rÄ ^*« e l ning under det lagtima landsting, som följer närmast efter den nya lagstiftningens tillkomst. Då lagrevisionen utförts i syfte att snarast möjligt dels legalisera inom åtskilliga landsting använda förvaltningsformer, som av förhållandena framtvungits, ehuru de väsentligen ligga utanför gällande lagstiftnings ram, och dels för övriga landsting möjliggöra önskliga nyorganisationer, utan att åtgärder på sidan om lagen därvid behöva tillgripas, torde det ligga i sakens natur, att den nya lagen snarast möjligt får fylla sitt syfte. Endast för den händelse, att andra skäl med styrka tala för ett uppskov — såsom av en minoritet av de sakkunniga förordats — bör sådant komina i fråga. Några dylika skäl synas icke föreligga. Visserligen har såsom stöd för yrkande om uppskov anförts, att vissa förvaltningsutskott icke utsetts med tanke på eller behörigt hänsynstagande till de maktpåliggande och vittomfattande värv, som enligt lagförslaget skulle ankomma på utskottet, och att dessa utskott för den skull icke bleve vuxna sin uppgift. Men denna uppfattning har endast ett visst formellt berättigande, eftersom landstingen vid 1923 års lagtima möte torde bliva i tillfälle att yttra sig över lagförslaget och följaktligen då, om icke tidigare, måste vid utseende av förvaltningsutskott hava sin uppmärksamhet riktad på möjligheten av ökade åligganden för detsamma. För övrigt förhåller det sig på det sättet, att de landsting, varom här är fråga, i allmänhet velat avvakta den motsedda nya lagstiftningen, innan de bundit sig vid organisationsformer, vilka möjligen mindre väl komme att överensstämma med denna lagstiftning. De hava ofta redan igångsatt utredning i syfte att erhålla förslag till förvaltningsarbetets ordnande. Och inom det återstående mindretalet landsting torde liknande åtgärder få antagas komma till stånd vid 1923 års lagtima möte, därest landstingen, på sätt nyss erinrats, då erhålla del av lagförslaget. Det är alltså sannolikt, att landstingen senast vid 1924 års lagtima möte, d. v. s. kort efter det att lagen skulle träda i tilllämpning, hava färdig en förvaltningsorganisation, som står i samklang med denna lags innehåll. Om detta undantagsvis icke skulle ske, lärer knappast någon skada därav följa, utan det tvärtom i allt fall vara en fördel för det ifrågavarande landstinget, om dess förvaltningsutskott det oaktat erhåller utsträckt befogenhet: initiativrätt, befogenhet att bereda och sammanställa budgeten, före-

198 träda landstinget mellan mötena, hava möjlighet att öva inseende över och samarbeta med landstingets sjukhusdirektioner etc. Det är riktigt, att arbetet antagligen blir mindre tillfredsställande än för det fall, att förvaltningen nyorganiserats och efter nyorganisationen någon tid fungerat. Men anledningfinnes näppeligen antaga, att det skulle bliva avsevärt sämre än det, som utförts av ett nyss ombildat förvaltningsutskott, inom vilket det gamla utskottets ledamöter säkerligen i allmänhet komma att utgöra den väsentligaste arbetskraften, Under sådana omständigheter torde föreligga så mycket mindre skäl att uppskjuta lagens ikraftträdande, som det ju icke heller för den händelse att lagen träder i kraft senare skulle åligga landstingen någon skyldighet att omorganisera sina förvaltningsutskott. Även i sådant fall kan det inträffa, att landstinget underlåter detta. Det enda tvång som i detta hänseende skulle påläggas landstinget gäller antalet utskottsledamöter. Men att den visserligen behövliga bestämmelsen, att utskottet skall bestå av minst fem ledamöter skulle vara en positiv garanti för ett tillfredsställande arbete, har givetvis icke någon förutsatt. Sex landsting hava för närvarande mindre än fem ledamöter. Skulle något av dem icke redan år 1923 höja antalet till föreslaget minimum, utan ett mindre förvaltningsutskott under tiden mellan den 1 juli och landstingets möte i början av september år 1924 utöva de vittomfattande nya funktionerna, lärer det vara en olägenhet, som vida uppväges av ovan omförmälda fördelar, och som icke rimligen kan motivera ett lagbud, vilket formellt skulle medföra hinder för utskottet såväl under denna tid som även efter val av lagstadgat större antal ledamöter att utöva funktioner, som sedan flera år tillbaka de facto genom landstingsbeslut tillagts vissa förvaltningsutskott utan några reglerande lagbestämmelser.

2§övergångs- Gällande bestämmelse om stads utträde ur landsting är, såsom vid behandbestämmelse Ungen av frågan framhållits, avfattad på ett sådant sätt, att stad, som nått ang. stads den avgörande folkmängdssiffran, skall upphöra att i landsting deltaga. Om utträde ur annat icke stadgas, skulle följden härav bliva, att, där berörda förhållande landsting. konstateras hava skett före nya lagens trädande i kraft, staden måste ur landsting utträda, även om den med tillämpning av de nya bestämmelserna skulle önska upprätthålla gemenskapen, och även om Kungl. Maj:t icke före sagda tid i sedvanlig ordning resolverat, att förutsättningarna för utträde föreligga. Till förhindrande av en dylik eventualitet, som särskilt med avseende å en av rikets städer synes kunna inträffa, har i förevarande lagrum föreslagits en bestämmelse, som föreskriver, att nya lagen skall tillämpas, såvida Konungen icke före densammas trädande i kraft förordnat om stadens utträde ur landsting. Skulle vid tidpunkten för lagens antagande visa sig, att anledning icke finnes att räkna med några fall av ifrågavarande beskaffenhet, behöver bestämmelsen givetvis icke ingå i promulgationslagen.

3§Övergångs- I 3 § av promulgationslagen har intagits ett stadgande, varigenom, på sätt bestämmelse i motiveringen till 46 § i huvudförslaget angivits, tidigare fattat beslut om ang. särskild särskild grund för uttaxeringen får gälla jämväl i vad det avser tiden efter uUaTerinTen. n ^ a l a S e n s trädande i kraft. Av uppgifter, som till de sakkunniga inkommit, vill det synas, som om, då avvikelse från den regelmässiga debiteringsgrunden varit avsedd i fråga om t. ex. amortering och förräntning av lån för ett företag, direkt beslut därom

199 icke alltid fattats för hela amorteringstiden i sammanhang med företagets igångsättande, utan för endast ett år i sänder, varje gång under hänvisning till de ursprungliga förutsättningarna för landstingets ställningstagande i frågan. Om vederbörande landsting i sådant fall önskar upprätthålla möjligheten att efter särskild debiteringsgrund slutamortera lånet, är landstinget hänvisat att därom åvägabringa beslut, innan den nya lagen träder i tillämpning.

4§.

Under detta lagrum har införts en övergångsbestämmelse rörande val av övergångsrevisorer vid 1924 års lagtima landsting. Då enligt huvudförslaget (53 §) revi- bestämmelse sorer skola väljas för det påföljande året och icke såsom hittills för det lö- anf val av pande, har bestämmelsen ansetts vara på sin plats, emedan eljest det lagtima landsting, som sammanträder år 1924, skulle — i saknad av föreskrift i ämnet — kunna tänkas inskränka sig till val av revisorer enligt nya lagen, d. v. s. blott för det påföljande året.

5 §.

Detta lagbud är av praktisk betydelse uteslutande för den händelse, att Verkställighe urtima landsting hållits kort före tidpunkten för lagens ikraftträdande, och «" beslut, som har upptagits till förekommande av villrådighet om de former för beslutens fattats fore befordrande till verkställighet m. m., som i ty fall skulle tillämpas. "rädandTi kraft.

6§-

Enligt 8 § 6 mom. i förslaget till lag om landsting — liksom enligt nu Valkretsindel gällande föreskrift — skall jämkning av valkretsindelning, därest sådan på- nin9 första kallas av ändring i de förhållanden, vilka legat till grund för indelningen, g$"g*na e^.f_ eller eljest finnes nödig, ske året innan val av landstingsmän nästa gång äger skrifterna. rum. Då med de ändrade förhållanden, varom sålunda talas, uppenbarligen åsyftas de faktiska folkmängdssiffror m. m., på vilka kretsindelningen grundats, torde föreskriften knappast kunna anses innefatta klar anvisning om tidpunkten för ny indelning, föranledd av ändrad lagstiftning. För den skull har föreslagits upptagande i förevarande lagrum av en motsvarande bestämmelse beträffande den revision av kretsindelningen, som bör ske för att huvudförslagets stadganden i berörda hänseende snarast möjligt må komma i tillämpning. Då allmänna val av landstingsman nästa gång skola förrättas år 1926, har bestämmelsen givits det innehållet, att 1925 års landsting skall i ämnet besluta, Lagförslagets bestämmelser i 8 § 7 och 8 mom. (landstingsförordningens § 2 mom. 8 och 9) kunna medföra, att jämkning i valkretsindelning blir nödvändig redan vid 1924 års landsting. De ändringar i bestående förhållanden, som i dessa lagrum omförmälas, torde undantagslöst vara sådana, varigenom landsbygd införlivas med stad. Följden av en dylik förändring blir icke sällan, att den efter inkorporeringen återstående delen av valkretsen (landsbygdsvalkrets eller blandad stads- och landsbygdsvalkrets) icke har tillräckligt stor folkmängd för att erhålla det regelmässiga minimiantalet mandat. Om nu vid jämkningen skulle tillämpas den njra lagen, vilken strängare än den gamla upprätthåller regeln om mandatminimum, kunde måhända inträffa, att kretsindelningen inom hela landstingsområdet eller en stor del av detsamma år 1924 måste rubbas för att vinna lagliga kretskombinationer, vilka vid den allmänna kretsindelningen år 1925 till följd av ändrade folkmängdssiffror måste upplösas och ersättas med nya. Till undvikande av denna eventualitet och därmed förbundna men eljest överflödiga kompletteringsval har i andra stycket av förevarande § upptagits stadgande, att den gamla lagens bestämmelser om minsta antalet landstingsman skola gälla till efterrättelse, därest sådan jämkning skulle bliva behövlig.

200 Föreskrifter i Såsom vid behandlingen av 39 § i huvudförslaget anmärkts, förekomma i andra författ- e n cjei författningar föreskrifter, vilka stadga annan ordning för framställningar ning ar om ^-Q i a n c | s tinget, än som förutsattes i berörda förslag. ringar till Sålunda föreskrives i 19 § av 1901 års lasarettsstadga och i 16 § av 1915 landsting, års tuberkulossjukhusstadga, att lasarettsdirektionen respektive sjukhusdirektionen skall före juli månads utgång till Konungens befallningshavande överlämna till direktionen inkommen revisionsberättelse ävensom förslag till utgifts- och inkomststat för att vidare befordras till landstinget med Konungens befallningshavandes yttrande över förslaget. Till dessa lagrum hänvisa i motsvarande avseenden sjukstugestadgan och tuberkulossjukstugestadgan. I 5 § av reglementet för barnmorskestyrelserna i riket den 21 november 1919 föreskrives åter, att det åligger barnmorskestyrelsen att årligen i maj månad till landstinget avgiva förslag till nästkommande års utgifter för barnmorskeväsendet inom barnmorskestyrelsens verksamhetsområde. För att utan omarbetning av omförmälda författningar erhålla överensstämmelse mellan dessa och andra möjligen förefintliga bestämmelser av dylik beskaffenhet, å ena, samt lagen om landsting, å andra sidan, har i 7 § av promulgationslagen upptagits en allmän bestämmelse, vilken, på sätt vid redogörelsen för innehållet i 39 § av huvudförslaget omförmälts, låter stadgandet i 22 § av detta förslag bliva gällande framför dessa speciella nu förefintliga bestämmelser. Det är emellertid önskligt, att de särskilda författningarna så småningom komma att stå i direkt överensstämmelse med lagen om landsting, samt att därvid, såvida det utan större olägenhet kan ske, föreskrives tidigare datum (än den 25 juli), före vilket statförslag skola vara till landstingets expedition inkomna. Skulle den av 1920 års lasarettsstadgekommitté i förslaget till allmän sjukhusstadga, § 27, upptagna föreskriften, att direktioner vid sjukhus, som drivas av landsting, skola före juni månads utgång avlämna sina statförslag, bliva gällande tidigare än eller samtidigt med ny lagstiftning om landsting, torde förevarande lagbud icke behöva ingå i promulgation slagen, utan berörda föreskrift jämte jämkning i en eller annan författning ersätta detsamma, därvid enahanda tidsbestämmelse i de olika fallen bör om möjligt åvägabringas. 8§. Ersättning Innehållet i förevarande lagrum är motiverat av den ändring i landstingsför debitering förordningens hittillsvarande, i realiteten upphävda stadgande om ersättning och uppbörd för landstingsskattens debitering och uppbörd m. m., som omförmälts vid beat- landstings- handlingen av 48 § i huvudförslaget, och som innebär, att icke i lagen om landsting utan i särskild författning skulle framdeles vara inrymda bestämmelserna om denna ersättnings storlek.

rörslaget till lag om ändrad lydelse av 6 § i 1921 års lag med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipaloch stadsfullmäktige samt av landstingsmän. Pä skäl, som tidigare (sid. 114 f.) närmare utvecklats, hava de sakkunniga föreslagit sådan ändring av landstingsförordningens nuvarande bestämmelser om kungörandet av landstingsmanaval, att detta kungörande skulle ankomma på länsstyrelsen i stället för såsom hittills på vederbörande valförrättare, och att med hänsyn härtill denne skulle vara pliktig att före juli månads utgång det år då valet sker meddela länsstyrelsen de för ifrågavarande kungörelse erforderliga underrättelser. Till följd härav har ett mindre tillägg funnits påkallat till det stadgande i ämnet, som förefinnes i 6 § av 1921 års lag med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän. Nämnda stadgande avser det fall, att val beslutats skola fortgå å två eller tre förrättningsdagar, och föreskriver bl. a., att i kungörelsen angående valförrättningen i dylikt fall skall tydligt angivas, vilka dagar förrättningen skall hållas samt å vilken lokal förrättningen skall för varje särskild förrättningsdag äga rum. Då över huvud taget särskild bestämmelse i detta hänseende ansetts behövlig, torde vid nyss berörda ändring i landstingslagen jämväl särskild föreskrift angående valförrättarens ovan omförmälda skyldighet att lämna för kungörelsen erforderliga underrättelser böra i förevarande sammanhang meddelas.

C.

SÄRSKILDA YTTRANDEN.

205 Av herr

Hooth:

Beträffande 16 §. Till följd av sjukdom har jag icke varit i tillfälle att närvara vid slutbehandlingen av denna paragraf. Jag har emellertid icke kunnat ansluta mig till de sakkunnigas motivering. Så sent som år 1919 beslöt riksdagen, att landstingen skola sammanträda den första måndagen i september månad, vilket beslut trätt i tillämpning år 1922. Att nu återigen vidtaga ändring i bestämmelsen om tiden för landstingens sammanträden, anser jag onödigt och olämpligt. Det har icke försports, att det vore förenat med någon svårighet att inom nu bestämd tid medhinna beredningen av ärendena inom landstingen, och från landstingen själva hava några krav i berörda avseende icke heller framkommit. Framflyttning av tidpunkten för landstingens sammanträden innebär en fullständig omläggning av nu gällande ordning för landstingsskattens debitering och uppbörd, vilket, bland annat, skulle föranleda till att landstingsskatten komme att inflyta senare än vad som nu är förhållandet, och jämväl ytterligare bidraga till den med rätta påtalade olägenheten därav att utlagorna till det allmänna utkrävas alltför lång tid efter det inkomsten intjänats. De utvägar, som i motiveringen anvisats för att omlägga debiteringsförfarandet, vittna om de svårigheter som framkomma, då man avviker från nu gällande stadganden på ifrågavarande område. Beträffande 46 §. Jag anser det vara principiellt riktigt, att varje medborgare, såvitt han förmår, bidrager till det allmännas utgifter, samt att det ligger en viss betydelse däri, att varje medborgare genom gäldandet av mantalspenningar, sjukvårdsavgift och folkskoleavgift, vilka skatter icke på något sätt kunna anses tryckande, erinras om sina förpliktelser mot det samhälle han tillhör och av vars fördelar han är delaktig. I närvarande tid, då man alltjämt söker efter nya skatteobjekt, lärer det icke heller vara lämpligt att avstå från denna skatteintäkt, som i allt fall inbringar omkring tre miljoner kronor. Med den uppfattning jag sålunda har i berörda avseende, har jag icke kunnat ansluta mig till de sakkunnigas motivering i fråga om borttagande av den personliga sjukvårdsavgiften. Stockholm den 31 januari 1923. Axel Booth.

Av herr

Persson:

Mot lagförslagets 46 § 2 mom., som medgiver s. k. lokal eller territoriell skattedifferentiering, nödgas jag reservera mig. I motiveringen till det nämnda lagrummet (sid. 180 o. följ.) anföras skäl såväl för som emot dylik differentiering, men under det de sakkunniges majoritet vid vägandet mot varandra av dessa skäl, ehuru med största tvekan och tydligen huvudsakligast av vissa pietetshänsyn, stannat vid att föreslå bibehållande i lagen av ifrågavarande bestämmelser, synes mig, att, då det nu i alla fall gäller en fullständig revision av landstingsförordningen eller rättare helt ny lag om landsting och de sakkunnige icke låtit vördnaden för det be-

206 stående hindra sig från bortrensning av i nuvarande förordnings § 47 mom. 1 medgiven olika grund för uttaxering till landstinget, steget bort tagas helt ut och en så pass principvidrig och irrationell bestämmelse som den här ifrågavarande utmönstras. Man må till en början besinna, att någon motsvarighet till sådan skattedifferentiering icke finnes vare sig i den stora gemenskapen staten, där riksdagen är den beslutande, eller i primärkommunernas stämmor resp. fullmäktige.1) Icke heller i väghållningsdistriktet gives möjlighet till dylik skattedifferentiering. Och någon tanke att på dessa områden införa en sådan ordning är väl också utesluten. Några bärande skäl för att landstinget i berörda hänseende skall stå i en klass för sig torde vara svåra att upptäcka. Ty om företag, vartill landstinget anslår medel, med något fog kunna sägas vara till huvudsaklig nytta för endast vissa kommuner inom landstingsområdet, kan man tydligen med ännu större fog lägga liknande synpunkter på riksdagens anslag och med ungefär lika stor befogenhet på väghållningsdistriktets. Och liven i landskommunerna skulle man väl utan svårighet kunna konstruera fram territoriell intressegradering, synnerligast i de stora Norrlandskommunerna, vilka äro vidsträcktare än hela landstingsområden i södra Sverige. Någon särställning för landstingen, som skulle betinga för andra områden okända eller utdömda beskattningspriiiciper, föreligger sålunda icke. Men vidare kunna varken lagförslagets bestämmelser eller länsstyrelsens prövning hindra, att territoriell intressegradering sker godtyckligt. För resten är nog en viss godtycklighet ofrånkomlig, då full rättvisa i dylika fall torde vara omöjlig att upimå. E n omständighet, som visserligen icke behöver tillmätas allt för stor betydelse men ändå kan vara värd att också taga någon hänsyn till, är att territoriell differentiering av landstingsskatt försvårar debitering och räkenskapsföring. Den omskrivna beskattningsformen är kanske dock. betänkligast ur rent principiell synpunkt. Att de till ett landstingsområde hörande kommunerna få finna sig i att sammanslutningens representation — landstinget — pålägger skatter är ju naturligt, så länge enhetliga beskattningsprinciper tillämpas;, men så fort man låter landstinget beskatta endast vissa kommuner inom området eller bestämma en lokal gradering av bidragsskyldigheten, är man inne på farliga vägar. De enskilda kommunerna ha sina egna beslutande organ, för vilka landstinget icke bör få upphäva sig till förmyndare. Är det en landstingsområdets gemensamma angelägenhet som är i fråga, då är det naturligt, att landstinget skall besluta, men också lika naturligt, att landstingsområdet som sådant även skall bära konsekvenserna. Rör frågan däremot endast vissa kommuner inom området, då bör den väl icke rimligtvis betecknas såsom en landstingsområdets gemensamma angelägenhet, och följaktligen bör det icke heller tillkomma landstinget att fatta för de kommuner det gäller bindande beslut. Jag kan heller icke undkomma den uppfattningen, att skattedifferentiering inom landstingsområdet står i dålig överensstämmelse med vår tids allmänna strävan för skatteutjämning, en strävan som också statsrådet och chefen för r Den i § 59 F. Iv. S. medgivna intressedifferentieringen är icke fullt jämförlig med den n u ifrågavarande, men att även den icke är betingad av n å g o t praktiskt behov torde med all önskvärd tydlighet framgå av det förhållandet, att, enligt kommitténs för utredning och förslag angående kommunala nybildningar den 12 dec. 1917 avgivna betänkande, intressedifferentiering enligt § 59 F. K. S. allt sedan förordningens tillkomst 1862, d. v. s. under mera än 50 år, förekommit allenast 3 gånger, nämligen i L u n d (1886), i Malmö (18S5%! samt i Nyköping (året ej angivet i redogörelsen).

207 dåvarande civildepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 maj 1920 i samband med uppdrag till de sakkunnige angående revision av landstingsförordningen beaktat samt skänkt sitt erkännande, då han vid konstaterande av att landstingens verksamhet under senare tid och särskilt under de allra sista åren varit stadd i en mycket livlig utveckling, betecknar detta bl. a. ur skatteutjämningssynpunkt innebära en utveckling i rätt riktning. Några varaktiga olägenheter av differentieringsrättens borttagande kan jag icke upptäcka, och tillfälliga sådana böra helt kunna neutraliseras genom att i lagens övergångsbestämmelser giva landsting, som för närvarande tillämpa differentiering, rådrum för övergående till annan ordning. Detta är i sammanträngd form de skäl, som föranlett min reservation mot förslagets 46 § 2 mom.; och vill jag dessutom påpeka, att uteslutning av ifrågavarande stadgande icke inverkar på lagförslaget i övrigt i annan mån än att 55 och 56 §§ jämväl bliva överflödiga, varjämte 36 § 2 mom. samt 39 § tarva en mindre omredigering. Stockholm den 31 januari 1923. P. J. Persson.

Ar herrar Fant

och

Sterne:

l:o) Ang. föreslagen inskränkning i landstingens rätt att själva bestämma om förhandlingsordningen vid mötena. I 27 § första stycket i förslaget till lag om landsting hava de sakkunniges majoritet inrymt ett stadgande, som innebär förbud för lagtima landsting att slutligt avgöra andra ärenden än val tidigare än å tredje dagen av landstingets möte. Undantag från denna bestämmelse medgives enligt samma lagrum endast i tvenne fall, nämligen dels då förvaltningsutskottet i avseende å visst ärende till landstinget framställt förslag om att detsamma måtte slutligt avgöras å tidigare dag och landstinget därefter, genom vanligt majoritetsbeslut, bifallit denna framställning samt dels då landstinget, likaledes för visst ärende, enhälligt fattat beslut om sådan tidigare slutbehandling. De i betänkandet åberopade skälen för införande av dessa nya legala ordningsregler hava icke kunnat övertyga oss om behovet av desamma. Genom det senare stycket av samma §, vilket förslag vi biträda, torde nämligen tillbörligt hava beaktats önskvärdheten att bereda skydd gentemot användning av alltför forcerad arbetstakt under landstingsmötena. Beträffande varje ärende, som förut icke blivit uppskjutet eller som uppskjutits allenast för utskottsberedning, kunna enligt sistberörda förslag tvenne landstingsledamöter, som framställa bordläggningsyrkande, ovillkorligt framtvinga uppskov med detsammas slutliga avgörande till påföljande dag. Vid sådant förhållande och då vissa landsting nu finna fördelaktigt att tillämpa en förhandlingsordning, enligt vilken landstinget tidigare än å tredje mötesdagen avgör en hel del ärenden av mindre vikt (års- och revisionsberättelser, vissa anmälningsärenden m. m.), anse vi, att de ifrågavarande stadgandena i första stycket av 27 § skulle innebära ett onödigt ingrepp i landstingens handlingsfrihet, av vilket olägenheter för åtminstone några landsting kunna uppstå; i följd varav vi vilja hemställa att detta stycke måtte uteslutas. I sammanhang härmed påkallas emellertid viss jämkning av ordalagen i paragrafens andra stycke. Därjämte anse vi, att det sålunda återstående stadgandet bör ges tillämplighet jämväl i fråga om urtima landstingsmöte.

208 Vi hemställa alltså, att 27 § i förslaget till lag om landsting måtte erhålla följande lydelse: »Framstöttes under landstings möte ar minst två ledamöter yrkande om bordläggning av ärende, vilket förut icke blivit uppskjutet, eller som uppskjutas allenast för beredning, varom i 42 § förmäles, då skall med ärendets slutliga avgörande anstå sa länge som påyrkats, dock icke utan landstingets medgivande längre än till påföljande dag.» 2:o) Ang. särskild sjukvårdsavdelning inom förvaltningsutskottet. I avseende å landstingens viktigaste förvaltningsområde, hälso- och sjukvårdsväsendet, har det föreliggande förslaget, i nära anslutning till den inom många landsting vidtagna nyorganisationen, uppdragit åt landstingets mellan landstingsmötena fungerande organ, f ö r v a l t n i n g s u t s k o t t e t , att utöva kontroll över den ekonomiska förvaltningen vid sjukvårdsanstalterna samt att till landstinget bereda hälso- och sjukvårdsärendena, Härutinnan har ingen som helst meningsskiljaktighet rått inom de sakkunniga; likaväl som de enhälligt hävdat den uppfattning (se sid. 57), att blivande lagstiftningsåtgärder rörande sjukvårdsväsendet — vartill förslag nu framlagts av den s. k. lasarettskommittén — böra anpassas efter den omförmälda, av de sakkunniga förordade organisationsgrunden samt att det därmed ingalunda vore förenligt, om man vid sidan av eller under förvaltningsutskottet, fristående från detsamma, inrättade en särskild sjukvårdsnämnd eller överstyrelse för sjukvårdsinrättningarne; en anordning, som skulle kringskära förvaltningsutskottets befogenhet och allvarligt äventyra den enhetliga överblick över och ledning av förvaltningsapparaten, som man genom förvaltningsutskottet syftade att ernå. Huruvida och på vad sätt en a r b e t s f ö r d e l n i n g bör ske inom utskottet, har däremot varit föremål för meningsbrytningar inom de sakkunnige. På grund av att hälso- och sjukvårdsväsendet utgjorde ett avgränsat förvaltningsområde, vars angelägenheter borde handhavas av vissa för detta uppdrag särskilt lämpade och intresserade personer, ifrågasattes intagande i landstingslagen av föreskrift därom att en särskild sjukvårdsavdelning alltid skulle finnas inom förvaltningsutskottet, med frihet för landstinget att.antingen utse avdelningarne inom utskottet genom särskilda val eller att låta utskottet självt företaga denna arbetsfördelning. Till stöd härför har jämväl åberopats, att särskild sjukvårdsavdelning i förvaltningsutskottet förekomme hos flertalet av de nyorganiserade landstingen, samt att behov därav sannolikt komme att mera allmänt föreligga. För egen del hava vi tidigare varit böjda att förorda detta förslag; men då förvaltningen inom Gottlands läns och möjligen ytterligare ett eller annat landsting är av den relativt ringa omfattning, att någon uppdelning av utskottet därstädes antages icke vara av behovet påkallad, hava vi förenat oss i det framlagda förslaget till lydelse av 40 § i landstingslagen. Enligt detta äger landstinget bestämma, huruvida och i vad mån uppdelning av utskottet å avdelningar skall förekomma, dock med inskränkning, att hälso- och sjukvårdsärendena icke få splittras å olika avdelningar inom utskottet, samt att utskottet samfällt alltid skall uppgöra förslaget till utgifts- och inkomststat för landstinget. Tillika har landstinget medgivits rätt att, om det så vill, utse avdelningarne av utskottet genom särskilda val. Efter erinran härom och i anslutning till vad ovan anförts rörande sammanhanget mellan de sakkunnigas förslag och blivande lagstiftningsåtgärder rörande sjukvårds väsendet, anse vi oss ock böra meddela nedanstående till närmare klargörande av vår ställning till ifrågavarande spörsmål.

209 Mellan lasarettskommittén och de sakkunniga hava förts förhandlingar med syfte att söka utforma de båda kommittéernas förslag i avseende å landstingens befattning med sjukvårdsväsendet så, att de läte sig inordnas till ett enhetligt system. Vid dessa förhandlingar framställde undertecknad Fant, i egenskap av delegerad för de sakkunniga, ett medlingsförslag, vilket biträtts av undertecknad Sterne och som jämväl förordats av ledamoten i lasarettskommittén herr Träff (se dennes reservation å sid. 237 i lasarettskommitténs betänkande). Detta förslag, vilket avsåg att tillmötesgå inom lasarettskommittén uttalade önskemål, innebar, att i landstingslagen upptoges en föreskrift därom att inom förvaltningsutskottet alltid skulle finnas en särskild sjukvårdsavdelning, som, utsedd genom särskilt val av landstinget, hade att utöva utskottets befattning med hälso- och sjukvårdsväsendet. Förutsättningen härför var, att lasarettskommittén i förslaget till allmän sjukhusstadga uteslöte bestämmelserna om tillsättande av särskild, från förvaltningsutskottet fristående sjukvårdsnämnd och i stället obligatoriskt uppdroge den tilltänkta sjukvårdsnämndens åligganden åt en av landstinget särskilt vald sjukvårdsavdelning inom förvaltningsutskottet l). Då emellertid enighet härutiniian mellan de båda kommittéerna ej kunnat uppnås, hava vi ej funnit anledning vidhålla detta medlingsförslag, framför vilket, av ovan angivna skäl, det föreliggande förslaget till avfattning av 40 § i landstingslagen vore att föredraga. 3:o) Ang arvode till förtroendemän. Med åberopande av den motivering, som av oss lämnats i vår reservation till kommunalförfattningssakkunnigas betänkande I I I , hemställa vi, att 43 § 2 mom. i förslaget till lag om landsting måtte erhålla följande lydelse: »2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt 1 mom.- beslutas, samt ersättning för kostnader för skrivmaterialier, postporton ocli annan dylik utgift, som för uppdragets fullgörande kräres, må efter landstingets bestämmande kun.i/a utgå arrode till sådan ledamot av förvaltningsutskottet eller ar annum i 1 mom. omförmäld styrelse, nämnd eller beredning, som tjänstgör Siåsom sekreterare, räkenskapsförare, kassuförealtar c, föredragande eller verkställande ledamot, så ock till revisor, som i 1 mom. sägs. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett år i sänder»; sand att till 36 § 2 mom. i samma lagförslag måtte göras följande

tillägg:

»Till beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster, då beslutet avser följande ämnen: — — — i) beslut om sådant arrode, som i 43 § 2 mom. sägs. Beslut om — — — därav ske.» 4:o) Ang. övergångsbestämmelserna. I de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser föreskrives, att lagen om landsting skall gälla till efterrättelse från och med den 1 juli 1924. Detta stadgande bygger på den förutsättning, att 1924 års riksdag godkänner lagen och att denna därefter promulgeras på våren eller försommaren nämnda år. x ) I sammanhang härmed torde ock böra observeras vad de sakkunniga i »grunddragen» (sid. 56—57) enhälligt framhålla i fråga om förvaltningsutskottets befattning med sjukvårdsanstalterna: »Tyngdpunkten av sjukvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning bör alltfort ligga hos de lokala styrelserna, vilka jämväl, u t a n inblandning från någon central länsmyndighet, böra omhänderhava de rena s j u k v å r d s a n g e l ä g e n h e t e r n a » . 1701 22 II

210 Utgående från samma förutsättning, anse vi emellertid, att den föreslagna tiden för ikraftträdandet innebär en alltför brådstörtad tillämpning av nya bestämmelser, å vilka åtskilliga landsting icke äro beredda, och att denna tid bör framflyttas i enlighet med vad nedan angives. Till belysande av vår uppfattning härutiiman vilja vi till en början erinra om att lagförslaget innehåller föreskrift om tillsättande av ett förvaltningsutskott med vissa närmare angivna åligganden, bl. a., att i förväg bereda de ärenden, som äga sammanhang med utgifts- och inkomststaten samt att upprätta förslag till denna stat. Visserligen hava åtskilliga landsting redan omorganiserat sin förvaltning i huvudsaklig överensstämmelse med de i lagförslaget upptagna riktlinjer för laiidstingsförvaltningen, men övriga landsting hava ej utrustat sina förvaltningsutskott med den vidsträckta befogenhet, som enligt förslaget skall tillkomma utskottet, utan låtit deras uppgift huvudsakligen begränsas till den egentliga finansförvaltningen. Sålunda ingår icke landstingsärendenas beredning bland de funktioner, som nu tillkomma förvaltningsutskotten inom sistnämnda landsting. Vidare understiger ledamotsantalet i några landstings förvaltningsutskott, som endast bestå av 3 ledamöter, det i lagförslaget angivna minimum. Nu torde väl i allmänhet få anses vara principiellt oriktigt att genom lagbud utrusta en för visst ändamål vald kommunal styrelse med behörighet vida mer omfattande och delvis av annan art lin den, som förutsatts, då uppdraget lämnats de valde, utan att tillfälle lämnas för den väljande församlingen att förrätta nytt val innan lagbudet träder i kraft. Av vad ovan erinrats framgår emellertid, att just detta förhållande skulle inträffa, därest lagen om landsting bleve gällande redan den 1 juli 1924. Ty först de i september nämnda år sammanträdande landstingen kunde vid val av förvaltningsutskott beakta den genom nyn lagstiftningen åt förvaltningsutskottet tillerkända befogenheten. Medan de sakkunniges majoritet synes förutsätta, att redan 1923 års landsting skola vid utskottsvalen taga viss hänsyn härtill, och bl. a. i denna omständighet sökt stöd för sitt beslut i fråga om tiden för lagens ikraftträdande, kunna vi däremot icke finna, att enbart tillkomsten av ett sakkunnigförslag till lagstiftning bör förväntas åstadkomma dylik verkan. Om ock, på grund av att de i förslaget angivna grundlinjerna numera finge anses hava vunnit mera allmänt godkännande, majoritetens omförmälda förutsättning visade sig hållbar och sålunda jämväl de icke nyorganiserade landstingen vid val av förvaltningsutskott ifråga om såväl ledamotsantal som personval beaktade att de valda eventuellt komme att genom ny lagstiftning tillerkännas väsentligt vidsträcktare befogenhet, kvarstår dock den av oss angivna principiella anmärkningen. Men även andra skäl tala emot ett så tidigt ikraftträdande, som av majoriteten föreslagits. Förvaltningsutskotten få för kort tid att sätta sig in i lagbestämmelser, vilka, promulgerade i maj eller juni 1924, skola av dem tillämpas redan den 1 juli samma år. Och många av utskottets ledamöter, vilka icke äga tillgång till Svensk författningssamling, komma antagligen att sväva i okunnighet om dessa bestämmelser, intill dess de blivit kallade till eller infunnit sig å utskottssammanträde, som utlysts för behandling av de nytillkomna uppgifterna. Vidare bör lagens ikraftträdande uppskjutas för att bereda de landsting, vilka med stöd av nu gällande stadganden tillämpat sådan skattedifferentiering, som icke medgives i lagförslaget (annan differentiering än territoriell), tillfälle att vid 1924 års lagtima landstingsmöte fatta beslut, som i erforderlig mån betiygga fortvaron av bestående förhållanden (jämför motiveringen till 46 § landstingslagen och 3 § i övergångsbestämmelserna). Då de sakkunniges

211 majoritet förutsätta, att redan 1923 års landsting med anledning av lagförslagets innehåll i förevarande hänseende kunde särskilt uppmärksammas å angelägenheten av att fatta beslut härom, vilja vi, under hänvisning till vad vi ovan anfört, ånyo framhålla, att enbart ett f ö r s l a g om ny lagbestämmelse ej bör tillmätas sådan betydelse, att kommunerna på grund därav skola känna sig uppfordrade att vidtaga vissa åtgärder. Enligt vårt förmenande bör den nya lagen om landsting, därest densamma antages av 1924 års riksdag, ej träda i kraft tidigare än den 1 juli 1925. De till lagtima möte år 1924 sammanträdande landstingen beredas därigenom tillfälle såväl att vid valen av förvaltningsutskott taga hänsyn till de nya obligatoriska uppgifterna för utskottet, som ock att vidtaga erforderliga dispositioner med anledning av den förut omnämnda inskränkningen i hittills medgiven rätt till skattedifferentiering. Att, såsom eljest kunde anses ligga nära till hands, låta bestämmelserna om val av förvaltningsutskott och om landstingets förhandlingsordning vinna tillärapning redan vid 1924 års landsting men fastställa lagens ikraftträdande i övrigt till den 1 januari 1925 låter sig icke lämpligen göra med hänsyn till de landsting, som icke redan omorganiserat sin förvaltning. En sådan omorganisation kan ej i en handvändning företagas vid 1924 års landstingsmöte. Det räcker ej med att utse ett fylligare sammansatt förvaltningsutskott. Landstingen måste ock tillse, att detta även har erforderliga hjälpmedel för att kunna motsvara de anspråk, som ställas på detsamma, samt att hela förvaltningsapparaten i övrigt bliver tillfredsställande anordnad. För sådant ändamål kräves utredning; och om än till ledning för en omorganisation kan såsom mönster läggas hos andra landsting prövade anordningar, och om än många landsting redan vidtagit förberedande åtgärder i detta hänseende, måste dock av den nya lagstiftningen beredas skälig tid härför. Man får förutsätta, att inom de icke nyorganiserade landstingen vid 1924 års möte föranstaltas om dylik utredning samt att vid 1925 års landstingsmöte definitivt beslut fattas. Först vid detta möte kan sålunda den nya lagens bestämmelser om landstingens förvaltningsformer effektivt bringas i tillämpning inom samtliga landsting. Sistberörda omständighet skulle givetvis kunna andragas såsom skäl för ett ännu längre uppskov med ikraftträdandet, eller till den 1 september 1925 eventuellt till första måndagen i sistnämnda månad, då landstingens sammanträden skola börja. Men med det av oss förordade ikraftträdandet redan den 1 juli 1925 vinner man dock, bl. a., att inom de icke nyorganiserade landstingen ärendena bliva genom förvaltningsutskottet beredda, om ock kanske mindre fullständigt, redan till 1925 års landstingsmöte. P å grund av vad sålunda anförts, hemställa vi, att 1 § i förslaget till »lag om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om landsting» måtte erhålla följande lydelse: »Lagen om landsting jämte vad här nedan stadgas skall gälla till efterrättelse från och med den 1 juli 1925»; att i 3 och 4 §§ av samma lagförslag årtalet 1924 utbytes mot 1925; samt att jämväl i förslaget till »lag om ändrad lydelse av 6 § i lagen med vissa föreskrifter i fråga om val av kommunal-, municipaloch stadsfullmäktige samt av landstingsmän den 20 maj 1921» tiden för ikraftträdandet angives till den 1 juli 1925. Stockholm den 31 januari 1923. Gunnar

Fant.

Axel

Sterne.

212 Av herr Oden: I fråga om ikraftträdandet av den föreslagna lagen om landsting har-jagen från sakkunnigmajoriteten avvikande mening. Jag ansluter mig härutinnan i det stora hela till den uppfattning och de yrkanden, som framförts under punkt 4 i den av herrar Fant och Sterne avgivna reservationen. Stockholm den 31 januari 1923.

Sven Oden.

D. BILAGA.

215 Till

Kommunalförfattningssakkunrxigai,

Stockholm.

I enlighet med begäran från Kommunalförfattningssakkunniga har Svenska landstingsförbundets byrå verkställt en undersökning rörande olika uttaxering av landstingsskaft inom ett och samma landstingsområde. Beträffande denna undersöknings huvudsakliga resultat, som föreligga i bifogade tabell, må i korthet anföras följande. Landstingsförordningen medgiver som bekant vissa undantag från den allmänna regeln, att landstingsskatten skall vara densamma inom hela landstingsområdet och för olika beskattningsföremål. Alltsedan landstingens första verksamhetsår, 1863, har sålunda rätt allmänt förekommit dels olika uttaxering på landsbygd och i stad, dels olika uttaxeringar inom länets kommuner i allmänhet på sådant sätt, att dessa indelats i grupper med olika skatteprocent. Särskilt i sistnämnda fall men jämväl annars har därtill förekommit olika utdebitering för skilda slag av beskattningsföremål. Undantagsvis har dessutom vid sidan av den i lag föreskrivna sjukvårdsavgiften, utan stöd i gällande förordningar, pålagts andra personliga avgifter. I landstingsförordningen namnes ingenting rörande de ändamål, för vilka differentiering i landstingsskatten må äga rum. Och någon enhetlig praxis härutinnan har icke utbildats. Åtskilliga landsting, särskilt de norrländska, hava i mycket stor utsträckning begagnat differentierad landstingsskatt, under det att andra, nämligen Jönköpings, Kalmar läns södra och Skaraborgs läns landsting, aldrig avvikit från regeln om lika landstingsskatt. Till de sistnämnda bör även räknas Örebro läns landsting, vilket först 1921 beslöt differentiering, därtill föranlett av att Örebro stad bildat eget epidemidistrikt. Av två landsting, Stockholms och Kristianstads läns, har differentierad skatt tilllämpats endast vi dl ett tillfälle, i Stockholms län år 1902, en uttaxering av 1 öre per bevillning-skrona å landsbygden till bestridande av kostnaderna för lösdriveriets bekänapande, samt i Kristianstads län år 1869, en extra uttaxering av 35 öre i Kristianstad och 10 öre i övriga kommuner till en läroverksbyggnad i nämnda stad. Den högre uttaxeringen i Kristianstad år 1869 är det enda fall, då uttaxeringen varit högre i stad än på landsbygd. Högre uttaxering pa landsbygden har däremot varit ganska vanlig och har tillämpats för följande ändamål: Allmän sjukvård på landsbygden, såsom extra provinsialläkare och distriktssjuksköterskor (Malmöhus län 1886—1921); epidemisjukvård på landsbygden (Uppsala län 1902—1921, Södermanlands län 1902—1921, Östergötlands län 1908—1920, Kalmar läns norra 1909—1921, Blekinge län 1904—1921, Västmanlands län 1920—1921 och Gävleborgs län 1906—1916); vägväsendet (Västernorrlands län 1877—1921 och Jämtlands län 1863—1897); jordbruksundervisning (Malmöhus län 1913—1921 och Jämtlands län 1881 —1887); veterinärväsendet (Gottlands län 1863—1921, Malmöhus län 1886—1921 och Norrbottens län 1877); länets centralpolis (Malmöhus län 1900—1921); samt lösdriveriets bekämpande (Stockholms län 1902 och Malmöhus län 1900— 1921).

216 Olika uttaxeringar inom länets kommuner på sådant sätt, att dessa indelats i grupper med olika skatteprocent, förekomma numera endast för bestridande av kostnader för järnvägsföretag. Dylik differentiering synes tidigast hava beslutats av Jämtlands läns landsting, år 1881; därefter hava följt Västerbottens läns landsting, år 1886, Norrbottens läns landsting, år 1890, Västernorrlands läns landsting, år 1893, och Södermanlands läns landsting, år 1916. Gruppindelningen i Västernorrlands län tillämpades endast fem år, men de övriga bibehöllo densamma även år 1921. Norrbottens läns landsting har år 1922 övergått till enhetlig landstingsskatt. En sådan gruppindelning av kommuner har jämväl förekommit i fråga om lasarettsväsendet. Landstingsområdet har indelats i två eller tre lasarettsdistrikt, vartdera med ett lasarett, för vilket kostnaderna bestritts huvudsakligen genom sjukvårdsavgifter och uttaxering inom distriktet. Så har varit fallet inom Kronobergs län åren 1863—1888, Alvsborgs län åren 1882—1907, Gävleborgs län åren 1881—1916, Västerbottens län åren 1869 — 1871 och Norrbottens län åren 1903—1908. Lappmarkerna i Västerbottens och Norrbottens län intogo under kommunalförordningarnas första årtionde en särställning. Förordningen om kommunalstyrelse på landet synes där icke hava tillämpats förrän på 1870-talet; ej heller ägde mantalsskrivning eller bevillningstaxering rum. Landstingsskatten måste då också uttagas från lappmarkernas kommuner efter andra grunder än från övriga. I Västerbottens län togs åren 1863—1873 15 % av landstingsskatten från lappmarkerna, fördelat på socknarna efter folkmängden och inom dessa efter den grund, som varje socken ägde att bestämma. Under samma år uttaxerades landstingets utgifter i Norrbottens län, med undantag av sådana, som icke berörde lappmarkerna, med a / ]6 på de lappska socknarna med samma belopp på var och en. Olika hög landstingsskatt för skilda slag av beskattningsföremål var tidigare ganska vanlig men tillämpas för närvarande endast undantagsvis. Dylik differentiering visar följande former: uttaxering endast på fastighet eller på jordbruksfastighet och högre uttaxering på fastighet respektive jordbruksfastighet än på andra beskattningsföremål. Uttaxering endast på jordbruksfastighet har under många år tillämpats av Gottlands och Värmlands läns landsting för avlönande av distriktsveterinärer; i Gottlands län bidrager dock Visby stad alltsedan 1863 med 2/19 av kostnaderna härför. Från och med år 1895 är uttaxeringen inom Värmlands län lika på alla beskattningsföremål, men Gottlands län uttaxerar fortfarande ,7 / 19 av kostnaderna för veterinärväsendet på jordbruksfastighet. Högre uttaxering på jordbruksfastighet än på övriga beskattningsföremål har vidare tillämpats av Gävleborgs läns landsting för undersökningar rörande frostförande sankmarkers utdikning och för veterinärväsendet, av Västernorrlands och Jämtlands läns landsting för vägväsendet samt av Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns landsting för järnvägsföretag. Gävleborgs läns landsting borttog denna form av differentiering år 1890 och Västerbottens läns landsting år 1893, men Norrbottens läns landsting först år 1922. Västernorrlands och Jämtlands läns landsting bibehålla den allt fortfarande. Ehuru uttryckligt förbud mot andra kapitationsskatter, än sjukvårdsavgifter, först år 1883 infördes i landstingsförordningen, hade i rättstillämpningen samma grundsats genom utslag av Kungl. Maj: t redan tidigare fastslagits. Ett år 1870 av Jämtlands läns landsting fattat beslut, att av landstingets kostnader för järnvägen Sundsvall—Östersund—Trondhjem r>/20 skulle fördelas på de skatteskrivna personer, som erlade bevillning efter första artikeln, lika för man och kvinna, blev sålunda av Kungl. Maj:t upphävt, enär dylik beskatt-

217 ningsgrund icke utan stöd av uttryckligt lagstadgande, såsom i fråga om kurhusavgift, finge tillämpas. Personliga avgifter hava emellertid vid enstaka tillfällen, utan att beslut härom överklagats, pålagts inbyggarna i några andra landstingsområden. Av varje mantalsskriven person upptog sålunda Kronobergs läns landsting år 1863 10 öre för ordnande av länets lasaretts- och kurhusväsende; Gävleborgs län 10 öre åren 1881—1884 (för skolänclamål?); Västernorrlands län år 1878 50 öre av man och 25 öre av kvinna för vägväsendet samt Norrbottens län 20 a 30 öre åren 1869—1874 till folkskoleväsendets förbättring och år 1874 50 öre inom Luleå lasarettsdistrikt för uppförande av lasarett i Luleå. Någon olaglig personlig avgift har icke förekommit under de sista fyrtio åren. De omnämnda differentieringarna i landstingsskatten hava, där de icke bero på bestämmelser i den nya epidemilagen, med åren blivit allt sällsyntare. För år 1922 hava sålunda endast de i nedanstående tabell angivna differentieringar förekommit. Utdebitering p e r 100 kr. beräknad beskattningsb a r inkomst Landstingsområde

å landsbygden aV jordbruksfastighet

Södermanlands län 1 ) Kalmar läns norra 2 )... Gottlands län 3 ) Blekinge län 4 ) Malmöhus län 5 ) Örebro län 6 ) Västernorrlands län 7 ) Jämtlands län 8 ) Västerbottens län 9 ) ....

av övriga föremål

180/224 200 227 | 214 200 130 120 220 210 180/220 180/260 237/245

i städerna av jordbruks fastighet

av övriga föremål

148/200 1% 214 183 113 110/120 220 220

210 188/260 242,5

Anmärkningar och nioter. 1 ) Variationen i uttaxeringen för städerna beror, förutom på nedan angivna olikhet beträffande uttaxering för järnvägisändamål, därpå, att Eskilstuna stad utgör eget epidemidistrikt och således ej deltager i uttaxeringen för epidemisjukvården. För järnvägen Järna—Norrköping uttaxeras inom vissa kommuner 7 a 44 öre per 100 kr. beräknad inkomst. 2 ) Städerna deltaga ej i kostnaderna för epidemisjukvården. 8 ) Skillnaden i uttaxeringen beror därpå, att kostnaderna för veterinärväsendet vittaxeras särskilt å landsbygden med Ii! öre per 100 kr. beräknad inkomst av jordbruksfastighet. Till detta ändamål bidrager Visby stad med Vig av totalkostnaden; stadens andel gäldas av stadskassan. 4 ) Å l a n d s b y g d e n 3 4 av annuiteten för lån till epidemisjukstugors anläggande samt övriga anslag till epidemisjukvården. I städerna 1 /i av förenämnda annuitet. 5 ) Skillnaden i uttaxeringen mellan landsbygden och städerna beror därpå, att kostnaderna för länssjuksköterskornas och extra provinsialläkares avlönande, för bostadsinspektion å landsbygden, för veterinärväsendet, för det provisoriska sinnessjukhuset vid Hälsingborg och för länets polisväsende bestridas av landsbygden ensam. c ) För Örebro stad, som bildar eget epidemistrikt, utgör utdebiteringen 110 öre: för länet i övrigt 120 öre. 7 ) Den egentliga landstingsskatten utgår med 200 öre per 100 kr. beräknad inkomst. Därtill kommer uttaxering av vägmedel med 20 öre för jordbruksfastigbet och 10 öre för övriga beskattningsföremål. 8 ) V a r i a t i o n e r n a bero p å g r u n d e r n a för a m o r t e r i n g e n av e t t j ä r n v ä g s l å n . F ö r övriga ä n d a m å l u t t a x e r a s i n o m hela länet såväl å l a n d s b y g d s o m i stad 180 öre p e r 100 k r . i n k o m s t . Annuiteten å järnvägslånet åter uttaxeras blott på kommunerna i landskapet Jämtland, varvid dessa fördelats j fem klasser, som betala:

218 Å 100 kr. inkomst K l a s s

av jordbruksfastighet

av annan fastighet

av kapital och arbete

öre

öre

öre

40 38 35 32 16

80 76 • 70 64 32

I .. TT III .. IV .. V ..

.

8 7 6 5 2

9 ) För allmänna ändamål uttaxeras 235 öre. Därtill kommer inom samtliga kommuner (utom Holmö kapellförsamling av Sävars kommun vad beträffar Inlandsbanan) uttaxering för marklösen;

dels till Inlandsbanan i landstingsområdets för ändamålet bildade fyra kretsar, enligt landstingsbeslut år 1916

K r e t s

dels till banan Umeå—Holmsund i landstingsområdets för ändamålet bildade tre kretsar, enligt beslut år 1918

Uttaxering per 100 kr. inkomst

K r e t s

öre I II III IV

5,0 3,5 2,5 1,5

Uttaxeringper 100 kr. inkomst öre

I II III

5,o 3,5 2,0

Landstingsförordningen har i § 47 alltid innehållit vissa bestämmelser rörande ordningen för besluts fattande, då fråga uppkommit om differentiering i landstingsskatten. Huruvida sagda bestämmelser även följts av landstingen, är med ledning av tillgängliga landstingshandlingar, vilka särskilt från äldre tider äro synnerligen summariska, svart att avgöra. Att fråga om grunden för avgifters uttaxering undantagslöst först avgjorts, torde vara säkert. Likaså synas alltid beslut först hava fattats angående befrielse eller lindring i bidrag till visst företag för landsbygd eller städer eller del av landstingsområde, innan huvudfrågan upptagits till avgörande. Det år 1905 införda tillägget till mom. 3 att i beslut rörande befrielse eller lindring landstingets samtliga ledamöter äga deltaga, men i överläggning och beslut i huvudfrågan endast ledamöter från de delar av länet, som skola bidraga till företaget, synes däremot av några landsting icke hava iakttagits. Av protokollen att döma synas sålunda före den nya epidemilagens antagande städernas representanter ofta hava deltagit i beslut rörande anslag till epidemisjukvården, ehuru uttaxering för ändamålet företagits enbart på landsbygden. Såsom exempel på landsting, varifrån protokollen upplysa, att hithörande bestämmelser noggrant blivit följda, förtjänar Malmöhus läns landsting anföras. Stockholm den 30 november 1922. För Svenska landstingsförbundets byrå: SYEN

ODEN.

219 Tablå utvisande olika uttaxering av landstingsskatt dels å landsbygd och i stad eller inom delar av landstingsområde samt dels å skilda slag av beskattningsföremål.

1 Landstingsområde

Utdebitering på 100 kr. beräknad leskattningsbar inkomst å landsbygden | i städerna öre öre beav av slutad jordav jordav år bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fastig- föremål het het

Stockholms län

1902 Uppsala län

|

Ett anslag till lösdriveriets bekämpande uttaxeras enbart å landsbygden med 1 öre por bev.-kr.

|

Anmärkningar

3 Påföljande år ingen uttaxering.

1902 1903 1904 190:5 190'6 1907 190.8 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

32 31 42 65 78 78 78 59 71 56 80 83-6 78-5 78 107 94 100 139 172 158

25 24 38 55 54 47 48 42 64 41 35-8 46-6 40 31 69 66 73 103 118 118

Landsbygden bestrider ensam kostnaderna för epidemisjukvård och distriktssjuksköterskor.

Södermanlands län.. 1902

0/16

Uttaxering endast för landstingets epidemisjukvård; Nyköping och Eskilstuna utanför.

1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909

42 41 36 44 50 52 66

17/42 12/41 8/36 13/44 16/50 21-5/52 28 '66

Den lägre landstingsskatten i städerna gäller Nyköping och Eskilstuna, som hava egen epidemisjukvård.

220 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Södermanlands län.. (forts.)

Östergötlands län ...

Kronobergs län

å landsbygden öre . beslutad år

Anmärkningar

av av jordav jordav bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fas ti g- föremål het 1 . het |

'

•

•

•

'

'

•

'

.

'

106 72 74 89 133 152 167

49,-106 26/72 33/74 54/89 106/133 120/152 131/167

1917 1918 1919 1920 1921

174 206 160 212 200

136/174 178/206 134/160 170/212 116/200

1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

65 70 90 90 90 105 105 115 135 160 200 200 200

57/65 61/70 75/90 60/90 55/90 60/105 72/105 90/115 105/135 125/160 170/200 160/200 160/200

Den lägre landstingsskatten i städerna gäller Linköping och Motala, som själva hand-, hava epidemisjukvården.

10 |

10 j

Dessutom 10 öre av varje mantalsskriven person för ordnande av lasaretts- och kurhusväsendot.

1910 1911 1912 1913 1914 1915

1875 1876

..

i städerna öre

19/32 10'28

19 10

6 Den lägre landstingsskatten i städerna gäller Nyköping ocli Eskilstuna, som hava egen epidemisjukvård.

Dessutom inom vissa kommuner för järnvägen Järna—Norrköping 21 ä 170 öre. D:o 15 ä 100 öre. D:o 2 ä 70 » . D:o 0-2 ä 40 « . D:o 3 ä 90 » . D:o 1 ä 14 » . Den lägre uttaxeringen gäller endast Eskilstuna.

; ~~.l i

• '

•

Det lägre beloppet avser Växjö sjukvårdsdistrikt, det högre Sunnerbo härads distrikt.

1877 1878

För sjukvård inom Sunnerbo härad 4,200 kr., vilket belopp uttaxeras såsom landstingsmedel inom nämnda härad sålunda, att ena hälften utgår i förhållande till den bevillning, som enligt I I art. bevillningsstadgan erlägges och andra hälften till utgörande fördelas på de inom häradet boende personer, som äro skyldiga att er^ lägga mantalspenningar.

1879 Inom sjukvårdsdistrikten var för sig uttaxering enligt ovanstående grunder.

1880 1881 1882 1*83 1884

50/58 36/93 35/74 45/71 33/74

50 36 35 45 3?

Det lägre beloppet avser Växjö lasaretts-. distrikt och äet högre Sunnerbo härads distrikt.

221 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Kronobergs län ... . (forts.)

å landsbygden öre beslutad år

1885 1886 1887 1888

i städerna öre

av av jordav övriga bruk s- övriga f as tig- föremål fastig- föremål bet het

14/42 13/29 14/50 13/27

Kalmar läns norra.. 1 8 9 0 -

14 13 14 13

Det lägre beloppet avser Växjö lasarettsdistrikt och det högre Sunnerbo bärads distrikt.

•

Lägre utdebitering i Ilumskulla skate, som genom Kungl. brev 1890 befriats från deltagande i kostnader för landstingets järnvägslån.

76 90 80 78 78 88 112 156 156 166 178 174 186

Städerna deltaga icke i kostnader för epidemisjukvården.

12 Dessutom särskilt bidrag av Visby med 200 kr. till veterinärväsendet; stadens andel gäldas av stadskassan.

1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Gottlands län

Anmärkningar

av jordbruks-

57/78 92 82 80 80 90 114 158 158 168 180 180 190 12

1872 1873

40 22 22 22 22 22 28 28 28 33 37

7/14

—

Särskilt bidrag av Visby å 309 kr. ring endast å fastighet.

1877 1878 1879 1880 1881 1882 1883

21 21 20 19 31 77 46

— — — —

— — — —

Särskilt bidrag av Visby å 158 ä 232 kr.

1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871

— — 6 6 6 3/11 8/16

11 57 14

— — — — —

Särskilt bidrag av Visby å 250 kr. Uttaxering endast på fastighet.

3 8

Särskilt bidrag av Visby å 275 kr. Den lägre utdebiteringen avser inkomst, den högre fastighet.

—

Särskilt bidrag av Visby å 275 kr. Uttaxering endast på fastighet. Särskilt bidrag av Visby å 275 kr. Den lägre uttaxeringen avser inkomst, den högre fastighet.

11 • 57 14

Uttaxe-

222 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst å landsbygden öro

i städerna öre

Lan d st in gsområde

beslutad år

Gottlands län

1884 1885 1886 1887 1888 ^89 1890 1891 1892

64 38 55 44 60 57 44 54 51

29 3 28 14 30 27 14 24 21

1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

33 23 15 15 15 17 16 46 85 97 104 114 106 126 136 128 106 132 110 115 118 118 158 168 173 171 177 236 205

18 8

29 3 28 14 30 27 14 24 21 18 8

— — —

— — —

—

—

(forts.)

Blekinge län

-

1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917

av av jordavjordav bruks- övriga bruks- övriga fas tig- föremål fastig- föremål het het

76 77 105 103 103-5 91 102 94 86 84 105 132 140 14<1

30 71 51 88 98 90 110

120 115 92 118 95 100 105 105 145 155 160 158 160 214 186

Anmärkningar

t

Dessutom särskilt bidrag av Visby stad å 316 kr. utgörande 2 /io av kostnaderna för veterinärväsendet.

Dessutom särskilt årligt bidrag från Visby å 316 ä 926 kr. utgörande tyi9 av kostnaderna för veterinärväsendet.

30 71 51 88 98 90 110 120 115 92 115 95 100 105 105 145 155 160 158 160 214 186

68 67 85 84 78-5 69 79 74 66 61 83 107 118 127

A landsbygden 3/4 av annuiteten för lån till epidemisjukhus samt övriga anslag till epidemisjukvården. A städerna V< av nämnda annuitet.

223 Landstingsområde

Blekinge län (forts.)

Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst å landsbygden i städerna öre öre i beav av slutad jordav jordavår bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fastig- föremål het bet 1918 1919 1920 1921

165 188 180 204

Kristianstads län ... 1869

Malmöhus län

150 173 163 185 20

Anmärkningar

A landsbygden 3/i av annuiteten för lån till epidemisjukhus samt övriga anslag till epidemisjukvården. A städerna lU av nämnda annuitet. Dessutom för läroverksbyggnaden i Kristianstad 35 öre i nämnda stad och 10 öre i övriga länet.

1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899

41 41 30 18 18 33 33 33 23 23 20 31 30 31

40 40 28 16 16 31 31 31 20 20 18 28 28 28

Kostnaderna för distriktsläkares och -veterinärers avlöning uttaxeras endast å länets landsbygd.

1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

50 48 50 57 62 59 57 57 71-5 74 80 54 60

45 41 41 49 52 52 49 44 55-5 60 70 43 45

Kostnaderna för distriktsläkares ocli -veterinärers avlöning, sjuksköterskor å landsbygden, lösdriveriets bekämpande samt länets centralpolis uttaxeras endast å landsbygden.

1913 1914 1915 1916 1917

71 95 105 111 120

53 75 84 95 104

A landsbygden ensam uttaxeras kostnaderna för länssjuksköterskorna, extra provinsialläkare, veterinärväsendet, provisoriska sinnessjukhuset vid Hälsingborg, jordbruksundervisningon, centralpolisen och lösdriveriets bekämpande.

1918 1919 1920 1921

214 248 236 180

188 229 217 153

A landsbygden ensam uttaxeras kostnaderna för länssjuksköterskorna, extra provinsialläkarna, bostadsinspektion på landsbygden, bakteriologiska undersökningar, veterinärväsendet, provisoriska sinnessjukhuset vid Hälsingborg, lösdriveriets bekämpande och centralpolisen.

Göteborgs o.Bolins 1. 1863 1864

20 10

1 10 5

20 10

! 10 5

224 Utdebitering på 100 kr. ber äknad beskattr ingsbar inkomst

Landstingsområde

å landsbygden öre beslutad år

i städerna öre

Göteborgs o. Bohus 1. 1865 (forts.) 1866 1867 1868 1869 1872 1877 1878 1879 1880 1881 1882

20 20 20 20 20 40 60 30 30 30 40 60

10 10 10 10 10 20 30 15 15 15 20 30

20 20 20 20 20 40 60 30 30 30 40 60

10 10 10 10 10 20 30 15 15 15 20 30

Älvsborgs län

16 10 30 20

8 5 15 10

16 10 30 20 35 '45 30/41 35/36 35/47 25/37 15/27 7/23

8 5 15 10

Värmlands län

1863 1864 1865 1866 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891

Anmärkningar

av av jordjordavav bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fastig- föremål het het

Det högre beloppet i norra sjukvårdsdistriktet, omfattande bl. a. städerna Vänersborg och Åmål, det lägre i södra, omfattande bl. a. städerna Borås, Alingsås och Ulricehamn.

— —

Ingen uttaxering.

0/27

Landstingsskatt distriktet.

20/45

Det lägre beloppet i norra och det högre i södra sjukvårdsdistriktet.

20/25

Det högre beloppet i norra och det lägre i södra sjukvårdsdistriktet.

1894 1895 1896 1897 1898 1899 1903

25/45 35/40 35/50 35/50 25/35 30,35 36/38

Det lägre beloppet i norra och det högre i södra sjukvårdsdistriktet.

40/45

Det högre beloppet i norra och det lägre i södra sjukvårdsdistriktet.

1906 1907

36/50 72/83

Det lägre beloppet i norra och det högre i södra sjukvårdsdistriktet.

1876 1877 1878 1879

43 58 32 64

8 1 43 33 i 58 3 ! 32 41 64

endast i norra

sjukvårds-

Det högre beloppet i norra och det lägre i södra sjukvårdsdistriktet. Det lägre beloppet i norra och det högre i södra sjukvårdsdistriktet. Aren 1900— 1902 lika utdebitering inom båda sjukvårdsdistrikten.

8 33 3 41

Ett årligt anslag å 10,000 kr. för avlönande av 10 distriktsveterinärer uttaxeras enbart å jordbruksfastighet. Åren 1895 —1899 icke någon uttaxering. Från och

225 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

å landsbygden öre beslutad år

av av jordjordav av bruks- övriga bruks- övriga fa stig- föremål fastig- föremål

het \ ännlands län forts.)

Örebro län

1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894

i städerna öre

Anmärkningar

het j

51 30 51 48 54 52 31 31 20 33 21 2t 21 10 10

20 10 24 20 28 22

— — — — — — — — —

20 10 24 20 28 22

51 30 51 48 54 52 31 31 20 33 21 21 21 10 10

— — —. —

—

med år 1900 lika utdebitering på alla slags beskattningsföreinill.

*

— — —

122 125

För Örebro stad, som bildar eget epidemidistrikt, 122 öre.

Västmanlands län... 1900

36 50 50 50 62 65 95 85 66 84 109 86 100 87 93 118 115 110 140 204

14 26 25 25 38 40 55 50 37 60 79 60 66 60 62 75 77 85 120 180

Kostnaderna för epidemisjukvården på landsbygden uttaxeras endast å landsbygden.

1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 ; 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919

Kopparbergs län

1863 Gävleborgs län

1863-1890

Av kostnader för undersökning rörande frostförando sankmarkcrs utdikning uttaxeras ena hälften enbart på jordbruksfastighet och andra hälften på länets hela be villningss umma.

1879—1890

Kostnaderna för veterinärväsendet uttaxeras enligt ovanstående grunder.

•

3 Under de närmast uttaxering.

påföljande

åren ingen!

Dessutom 5 öre av varje mantalsskriven person samt 15 öre pr bev.-kr. inom Söderhamns lasarettsdistrikt.

226 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst å land sbygden öre

Landstingsområde

i

Gävleborgs län

beav slutad jordav år ] bruks- övriga i fastig- föremå het ' 1882

i städerna öre av jordavbruks- övriga fastig- | föremå het | 10

Anmärkningar

3 Dessutom 5 öre av varje mantalsskriven person samt 16 öre pr bev.-kr. inom Söderhamns lasarettsdistrikt.

(forts.) 1883

2 Dessutom 5 öreavvarjemantalsskriven person.

14 Dessutom 5 öre av varje mantalsskriven person samt 25 öre pr bev.-kr. inom Söderhamns lasarettsdistrikt.

1885-

10 Dessutom 39 öre i Gävle och Gästriklands lasarettsdistrikt samt 11 öre i Söderhamns och Södra Hälsinglands lasarettsdistrikt

11 Dessutom 55 öre i Gävle, 27 öre i Söderhamns och 3 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

7 Dessutom 55 öre i Gävle, 27 öre i Söderhamns och 5 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

6 Dessutom 62 öre i Gävle, 29 öre i Söderhamns och 4 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

6 Dessutom 52 öre i Gävle, 26 öre i Söderhamns och 7 öre i Hudiksvalls lasaretts distrikt.

1 Dessutom 27 öre i Gävle, 30 öre i Söderhamns, och 18 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt. Med 17 öre i Gävle, 38 öre i Söderhamns och 12 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

" 1892

.Med 29 öre i Gävle, 44 öre i Söderhamns och 18 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

1893 Med 2 8 öre i Gävle stad, 38 öre i Gästriklands fögderi, 37 öre i Söderhamns och 29 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

"

"

:

Med 45 öre i Gästriklands. 40 öre i Söderhamns och 60 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

•

—I —

^ —

7 Dessutom 36 öre i Gästriklands, 2 1 öre il Söderhamns och 5 8 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

1897 !

16 Dessutom 2 1 öre i Gästriklands, 13 öre i Söderhamns och 5 3 öre i Hudiksvalls lasarettsdiutrikt.

! j

Med 45 öro i Gästriklands. 3 1 öre i Söderhamns och 97 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

• '

227 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

!

Gävleborgs län (forts.)

beslutad år

å landsbygden öre

i städerna öre

av jordav bruks- övriga fastig- förem å het

av jordav bruks- övriga fastig- föremål het

Anmärkningar

14 Dessutom 13 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 14 öre i Söderhamns och 49 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

20 Dessutom 15 öre inom landsbygdsdclcn av Gästriklands, 12 öre i Söderhamns och 60 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

10 Dessutom 38 öre inom landsbygdsdclcn av Gästriklands, 17 öre i Söderhamns och 49 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

12 Dessutom 31 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands. 16 öre i Söderhamns och 45 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

16 Dessutom 32 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands. 21 öre i Söderhamns och 57 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

16 Dessutom 42 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 31 öre i Söderhamns och 50 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

18 Dessutom 37 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 27 öre i Söderhamns och 52 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

25 Dessutom 48 öre inom landsbygdsdclcn av Gästriklands, 29 öre i Söderhamns och 42 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt. Landsbygden vården.

1906— -1916

bekostar

ensam epidemisjuk-

32-5

25 Dessutom 30 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 35 öre i Söderhamns och 43 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

28 Dessutom 30 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 3 1 öre i Söderhamns och 61 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

40 Dessutom 26 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 20 öre i Söderhamns och 69'5 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

15 Dessutom 29 öre inom landsbygdsdelcn avGästriklands, 2 1 öre i Söderhamns och 54 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

25 Dessutom 55 öre inom landsbygdsdelcn av Gästrikslands. 38 öre i Söderhamns och 64 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt. Dessutom 42 öre inom landsbygdsdelen avGästriklands, 28 öre i Söderhamns och 63 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt. Dessutom 34 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 27 öre i Söderhamns och 52 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

228 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Gävleborgs l ä n . (forts.)'

V ä s t e r n o r r l a n d s län

å landsbygden ore beslutad år

i städerna ore

Anmärkningar

av av jordavav jordbruks- övriga bi-uks- övriga fastig- föremål fas tig- föremål het het

25 Dessutom 22 öre inom landsbygdsdelcn av Gästriklands, 35 öre i Söderhamns och 47 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

75 Dessutom 32 öre inom landsbygdsdelen av Gästriklands, 44 öre i Söderhamns och 67 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

45 Dessutom 50 öre inom landsbygdsdelcn av Gästriklands, 70 öre i Söderhamns och 82 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

45 Dessutom 3 3 öre inom landsbygdsdclcn av Gästriklands, 103 öre i Söderhamns och 124 öre i Hudiksvalls lasarettsdistrikt.

40 Dessutom för täckande av väganslag 25 pr bev.-kr. av jordbruksfastighet och öro pr annan bev.-kr.

35 Dessutom för vägan slaget 50 öro för nian ocli 25 öre för kvinna. Dels allmän uttaxering del s taxering för väganslaget.

1879 1880

särskild

ut-!

30 25

Dessutom för väganslaget 15 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 6 öre pr annan

35 Dessutom för väganslaget 10 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 4 öro pr annan bev.-kr.

35 Dessutom lör väganslaget 20 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 8 öre pr annan bev.-kr.

35 Dessutom för väganslaget 15 öro pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 6 öre pr annan bev.-kr.

35 Dessutom för väganslaget 12'5 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 5 öre pr annan bev.-kr.

1881 1882

bev.-kr.

För uttaxering till järnvägsföretag indelades länets kommuner i fyra grupper, därvid inom första gruppen utdebitcrades 12'5 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 10 öre pr annan bev.-kr. Inom övriga tre grupper resp. 75, 50 och 25 % av uttaxeringen i första gruppen.

1893—1897

1895 1996

oo 25

Dessutom för väganslaget 7'5 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet och 6 öro pr annan bev.-kr. D:o 10 öre och 8 öre. D:o 10 » » 8 »

229 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Västernorrlands län

å landsbygden öro beslutad år

i

1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

25 25 25 25 35 45 60 60 75 100 230 110 120 80 90 90 95 110 134 130 172 215 215 200

•

Dessutom för väganslaget 8 öre pr bev.-kr.; för jordbruksfastighet och 5 öre pr annan bev.-kr. D:o 6 öre och 4 öre. D:o 5 » » 3 » D:o 4 » » 2-6 » D:o 5 » » 3 » D:o 12 » » 8 » D:o 8 » » 5 » D-.o 18 » » 11 » D:o 18 » »> 12 » D:o 6 5 » » 3 D-.o 6 » » 3 » D:o 16 » » 9 >. D : o 14 » » 7 » D:o 3 » »» 1 » D:o 10 » » 5 » D:o 20 » » 10 » D-.o 10 » « 5 » l):o 10 -» » 5 » D:o 6 » » 3 » D:o 10 » » 6 » D:o 3 » » 1 » D:o 12 » » 6 >» D:o 7 » » 3" 5 » D:o 12 » » 6 » D:o 25 » » 13 i

1882 1883 1884

,

Anmärkningar

av av j ordav jord- j av bruks- övriga bruks- , övriga fa stig- föremål! fastig- föremål het het

(forts.)

Jämtlands län

i städerna öre

Dessutom dels för bidrag till järnvägsbyggnad olika belopp (0'27—4"49 pr bev.-kr.) och dels landstingsskatt efter mantal för lant-j bruksskola, vägar, broar, färjerodd samt; skjutshållningen. Landstingsskatt dels med 0'2 4 4" 18 pr bev.-kr. och dels efter mantal.

—

krj

Uteslutande efter mantal.

1886 1887

Dels med olika belopp pr bov.-kr. och dels efter mantal.

1888 Dels med olika belopp pr bev.-kr. enligt särskilt upprättad klassifikation och dels »efter skattetal».

1889 1890

Med olika belopp pr bev.-kr. enligt särskild klassifikation.

1891 Dels med olika belopp pr bev.-kr., 52,900 kr., dels efter mantal, 49,709 kr., »för vägar, broar och färjesund».

230 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

ålandsbygden öre

i städerna öre

beav av slutad jordjordav av år bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fastig- föremål bet het 1892

25 Dessutom 5 3 700 kr. med olika belopp pr bev.-kr. (till ränta och amortering av järnvägslån) samt 4 1 889 kr. efter mantal (»för vägar, broar och färjesund»).

25 Dessutom 5 3 745 kr. med olika belopp pr bev.-kr. efter särskilt upprättad klassifikation, samt 54 926 kr. efter mantal.

8 Dessutom 5 3 539 kr. med olika belopp pr bev.-kr. efter särskild klassifikation, samt 54 294 kr. efter mantal.

7 Dessutom vissa belopp grunder.

17 Dessutom lägst 11 högst 252 öre-pr bev.-kr. till ränta och amortering av järnvägslån samt med 16'13 kr. upp till 32''2 5 kr. pr mantal till vägar, broar och färjesund.

i Dessutom dels med olika belopp pr bev.-kr. dels efter mantal.

1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

38 75 76 76 92 92 92 73 93 93 81 81 33 28 56

: Dessutom med olika belopp pr bev.-kr. till ränta och amortering av järnvägslån.

1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

60 93 129 130 130 130 180 180

Dessutom för annuitet å järnvägslån inom landskapet Jämtland 20/52 öre av jordbruksfastighet, 40/104 öre av annan fastighet och 3/10 öre av kapital o. arbete. D:o med resp. 20/50, 40/100 och 3/10 öre.

(forts.)

Västerbottens län....

Anmärkningar

enligt ovanstående

D:o 16/40, 32/80 och 2 / 8 öre.

60 % på allmän bevillning för i mantal satt jord, 21 % på allmän bevillning för annan fast egendom samt 19 % på allmän bevillning för inkomst av kapital o. arbete.

231 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Viisterbottens län (forts.)

å landsbygden öre

i städerna öre

be av slutad jordjordår bruks- övriga bruks- ovnga fastig- föremål fastig- föremål het het

Anmärkningar

1866 1867 1868

15 % av landstingsskatten från lappmarkerna fördelat på socknarna efter folkmängden och 8 5 % enligt av 1863 års landsting stadgade grunder.

1869 Vartdera lasarettsdistriktet ansvarar för de belopp, som för resp. lasarett erfordras; 15 % av landstingsskatten utgår från lappmarkerna, fördelat på de särskilda socknarna efter folkmängden att utgå inom dessa efter den grund varje socken kan för sig bestämma.

1870 D:o. Vidare bestämdes, att landstingsskatten skall utgöras med dubbelt belopp å varje bev.-kr. för jordbruksfastighet mot varje bev.-kr. för övriga föremål.

1871 1872 1873

1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880 1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887

Det belopp, som å landstingets samtliga invånare uttaxeras, utgår med 20 % å lappmarkerna, fördelat å socknarna efter folkmängden och inom dessa efter den grund, varje socken bestämmer, samt med 80 % å det nedre landet, därvid utdebiteringen! sättes dubbelt å bev.-kr. för jordbruks- 1 fastighet mot bev.-kr. för övriga före-1 mål. Med dubbelt belopp å bev.-kr. för jord-i bruksfastighet mot bev.-kr. för andra beskattningsföremål.

48 66 72 72 84

24 33 36 36 42

78*) | 39 28 | 14 12 6

48 66 72 72 84

24 33 36 36 42

78*) 28 12

39 14 6

1889 Ö/22 3/11 5/22 3/11 1890 37/182 19/91 37/182 19/91 1891 30 30 15 15

*) Endast av den i mantal satta jorden. För annan jordbruksfastighet 39 öre. Dessutom uttaxerades »för inköp av jord för järnvägen efter andra av landstinget bestämda grunder». Utdebiteras i fem särskilda kretsar med olika belopp pr bev.-kr. Dessutom för jordlösen till järnväg i fem kretsar med 32/160 öre pr bev.-kr. för jordbruksfastighet samt 16/64 för andra beskattningsföremål.

Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landsti n gsomra do

i städerna öre

å landsbygden öre

•

beslutad år

Västerbottens län...

(forts.)

av av jordav j ordav bruks- j övriga bruks- övriga fastig- : föremå] fa stig- föremål het het 74

37 Anmärkningar

Dessutom för jordlösen till järnväg 12/60 öre pr bev.-kr lör jordbruksfastighet samt 6 30 öre för andra beskattningsföremål.

1893 1894

. 59 66

3S

Dessutom efter gruppindelning med lägst 12 högst 72 öre pr bev.-kr.

1896 1897 1898

49 51 48

Dessutom efter gruppindelning med lägst 8 högst 4 8 öre pr bev.-kr. för jordlösen till järvägsanläggning.

51 Dessutom efter gruppindelning med lägst 1 högst 22 öre pr bev.-kr. för jordlösen till järnvägsanläggning.

1900'

54 Dessutom efter gruppindelning med lägst 2 högst 17 öre pr bev.-kr. för jordlösen till järnvägsanläggning.

1907 1908

132 125

Dessutom särskild uttaxering till jordlösen för järnvägsanläggning, varvid länet indelats i 8 kretsar med en utdebitering av lägst 3 och högst 36 öre pr bev.-kr.

125 Dessutom särskild uttaxering till jordlösen för järnvägsanläggning, varvid länet indelats i 8 kretsar med en utdebitering av lägst 2 och högst 24 öro pr bev.-kr.

115 Dessutom särskild uttaxering till jordlösen för järnvägsanläggning, varvid länet indelats i 8 kretsar med en utdebitering av lägst 2 och högst 24 öre p r bev.-kr.

115 Dessutom särskild uttaxering till jordlösen för järnvägsanläggning, varvid länet indelats i 8 kretsar med en utdebitering av lägst 1'5 och högst 18 öre pr bev.-kr.

115 Dessutom för jordlösen dels till statsbanan Bastuträsk —Skellefteå—Kallholmen lägst 1.5 och högst 18 öro samt dels till Inlandsbanan lägst 3 och högst 10 öre pr bev.-kr.

1914 1915

125 185

Dessutom för jordlösen till banan Bastuträsk —Kallholmen lägst 2'5 och högst 30 öre pr bev.-kr. D;o resp. 1'5 och 18 öre. D:o » 1*6 » 18 » , samt till Inlandsbanan lägst 2'4 och högst 8 öre.

1916 1917 1918

220 220 240

Dessutom för jordlösen till järnväg efter gruppindelning med 20, 16, 12, 8 och 4 öre pr bev.-kr.

Dessutom för jordlösen till banan Bastuträsk —Kallholmen lägst 1'5 och högst 18 öre pr .bev.-kr.

233 Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst

Landstingsområde

Västerbottens län... (forts.)

N o r r b o t t e n s län

å landsbygden ore

i städerna ore

av avav jordjordav bruks- övriga bruk s- övriga fastig- föremål fastig- föremål het het

270 Dessutom för banan Bastuträsk—Kallholmen lägst 1,5 och högst 18 öre och för banan Ulriksfors—Yolgsjön lägst 1*6 och högst 5 öre per bev.-kr.

300 Dessutom för banan Bastuträsk—Kallholmen lägst 1 och högst 12 öre pr bev.-kr. och för statsbanan Umeå—Holmsund lägst 4 och högst 10 öre pr bev.-kr.

235 Dessutom för Inlandsbanan lägst 1*5 ochj högst 18 öre, och för banan Umeå—Holm-j sund lägst 2 och högst 5 öre pr bev.-kr. Landstingets utgifter, med undantag av så-| dana. som icke beröra lappmarkerna, ut-, taxeras med 1/16 på de lappska för-i samlingarna med samma belopp på vari och en.

1869 1870 1871 1872 1873

Landstingets utgifter, med undantag av sådana, som icke beröra lappmarkerna, uttaxeras med 1 16 på de lappska församlingarna med samma belopp på var. och en. Dessutom uttaxering med 20 öre av varje inom länet mantalsskriven icke. utfattig person till folkskoleväsendets för-j bättring.

1874 Personliga folkskoleavgiften höjes till 30 öre, nomadlapparna undantagna. För nytt lasarett i Luleå uttaxeras 50 öre av varje mantalsskriven person i Luleå lasarettsdistrikt.

1875 E t t anslag å 3 000 kr. till avlöning av veterinärer uttaxeras med '*/$ efter jordbruksbevillning och l /s efter allmän bevillning.

1881 1882

41 41

1883 27 1881 57 1885 85 1886 . 89 1887 I 134 1888 106

1761 2:

Anmärkningar

beslutad ar

16 25 3 13 18 22 31 32

41 41

16 25

27 57 85 89 134 106

3 13 18 22 31 32

Dessutom personlig landstingsskatt å 30 öre.

»Med olika belopp pr bev.-kr. i olika kommuner.»

1890 1891 1892 1893 1894

»Med olika belopp per bev.-kr. inom fem särskilda grupper av områdets kommuner.»

Utdebitering på 100 kr. beräknad beskattningsbar inkomst å landsbygden öre

Landstingsområde

beslutad år

Norrbottens län

1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902

(forts.)

i städerna öro

av av jordjord- '• av av bruks- övriga bruks- övriga fastig- föremål fastig- föremal hct het

. i .

.

Anmärkningar

»Med olika belopp pr bev.-kr. inom fem särskilda grupper av områdets kommuner.

20 Dessutom »efter olika grund för vart och ett av de trenne lasarettsdistrikten och slutligen anslag till järnväg med olika belopp å länets socknar fördelade i sex zoner».!

20 Dessutom 18 öre pr bev.-kr. i Luleå och 24 öre i Piteå lasarettsdistrikt samt »anslag till järnväg med olika belopp å länets 1 socknar fördelade i sex zoner».

20 Dessutom »för vart och ett av de trenne lasarettsdistriktcn resp. 38, 25 och 5 öre pr bev.-kr.». Till Norra stambanan anslagna 15 000 kr. uttaxeras å länets kommuner, indelade i 6 zoner.

20 Dessutom med 17 öre pr bev.-kr. i Luleå lasarettsdistrikt, 72 öre i Piteå distrikt och 7 öre i Haparanda distrikt, varjämte »för järnvägen anslag å 15 000 kr. uttaxerats, därvid länet indelats i 8 zoner» med en utdebitering av lägst 4 och högst 12 öre" pr bev.-kr. för fastighet samt lägst 2 och högst 6 öre för inkomst av kapital och arbete.

23 Dessutom med 16 Öre pr bev.-kr. i Luleå lasarettsdistrikt och 30'5 öre i Piteå distrikt, varjämte för Norra stambanan uttaxerats 15 000 kr., därvid länet indelats i 8 grupper med en utdebitering av lägst 3'5 och högst 11*6 öre för fastighet samt lägst 2 öro och högst 5'5 öre för inkomst av kapital och arbete.

50 Dessutom en uttaxering å 1 5 0 0 0 kr. för Norra stambanan, varvid länet indelats i 8 grupper med en utdebitering av lägst 3 och högst 11 öre för fastighet samt lägst 1'5 och högst 5"5 öre för inkomst av kapital och arbete.

41 Dessutom en uttaxering å 1 5 0 0 0 kr. för Norra stambanan, varvid länet indelats i 8 grupper med en utdebitering av lägst 4 ocli högst 12 öre för fastighet samt lägst 2 och högst 6 öre för inkomst av kapital och arbete.1

•

1907 Uppgift saknas.

235 Utdebitering på 100 kr. ber iknad beskatti ingsbar inkomst

Lan d stin gsområde

Norrbottens län (forts.)

å landsbygden öre

i städerna öre

beslutad år

av jordbruks-

av

1911 1912

87/98 36/43 87/98 36/43 »Variationen beroende på olika fördelning på resp. kommuner av för järnvägarna; 67/76 47/53 67/76 47/53

Anmärkningar

avav jordövriga bruks- övriga fas tig- föremål fas tig- föremål het het

beslutade uttaxeringar.»

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

85-8 87-2 102-8 109-6 117 154-8 169

69 85-8 72-8 87-2 88-7 102-s 103-9 109-6 111-2 117 150-9 154-8 168-6 169 I99i

217 Dessutom uttaxering för järnvägsföretag 69 Lappträsk—Karungi—Övcrtårneå och Ka-J 72-8 rungi—Haparanda, varvid länet indelats 88-7 i 8 grupper, vilkas andel i uttaxeringen 1 103-9 avvägts sålunda att å skattskyldiga inom 111-2 2:dra, 3:dje, 4:de, 5:te, 6:te, 7:de och 150-9 8:de grupperna uttaxeras pr bev.-kr. resp. 168-6 90. 80, 70, 60, 50, 40 och 30 % av vad som uttaxeras å dem, vilka tillhöra l:sta| gruppen. På jordbruksfastighet lägges xl%< mera än på bevillning å annat beskatt- 1 ningsbart föremål. Dessutom uttaxering dels för bandelarna' Lappträsk —Karungi—Övertorneå samt Karungi—Haparanda efter ovan angivna; grunder samt dels för bandelen Morjärv! — Kalix, varvid länets kommuner upp-! delats i fem grupper, vilkas andel i uttaxeringen avvägts sålunda, att å skattskyldiga inom 2:dra, 3:dje, 4:de och 5:tc grupperna uttaxeras pr bev.-kr. resp. 85, 70, 55 och 40 % av vad som uttaxeras å dem, vilka tillhöra l:sta gruppen. Utdebiteringen är inom l:sta gruppen 10'8 öre för jordbruksfastighet och 7"2 öre för annan fastighet och inkomst.

Fortsättning

från

omslagets andra

ocli nuvarande organisation i Sverige jämte kort översikt av dess organisation i vissa främmande länder samt i internationellt hänseende. Av S. Wioksell. Beckman. 118 s. Fi. Flottans skolsakkunnigas betänkande 4 angående undervisningsplan för skolor och kurser vid sjömanskåren. Tullberg, xj, 146 s. 2 bil. Fö. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 16. Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till uren 18'JO -1913. Av S. K. Stockman. Marcus, iv, 102 s. Fi. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 17. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning aren närmast före världskriget. Av B. Ohlin. Marcus, iv, 101 s. Fi. Förslag om upprättande av ett under Kungl. Arméför-

sida.

valtningcns sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek, V. Petterson. 1G2 s. Fö. Bokföringen vid försvarsförvaltningen. Tillägg till betänkande och förslag angående organisation av den centrala försvarsförvaltningen. Palmquist. (5), 76 s. Fö. K. Socialstyrelsens utlåtande med förslag till lag angående hyresregleringens avveckling m. ni. Norstedt. 42 s. Ju. Utredning och förslag rörande förskaffande av lik för den för läkareutbildningen nödvändiga anatomiska undervisningen. Av I. Broman. Lund. Berling. G:i s. E. Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet i riket. Beckman. 20 s. S. Soeialförsäkringskommittén 3. Betänkande ocli förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor. Norstedt. 114 s. S.

1923 1. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende frän ansvar för kronouppbörden ni. ni. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om lösdrivares behandling ni. fl. författningar. Del 5 av fatligvärdslagstiftningskommittéiis betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 3. Spanninålsniarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. Jo. 4. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleUrendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. ni. Palmquist. vj, 304 s. K. 5. S i ol kommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 8. K. 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 16-1 s. Ju. 7. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande hinder. Av A. Lilienberg. 'tullberg. 411 s. K. 8. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tings-ni. Tullberg, iv. 400 s. Ju. 9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 534 s. Ju.

10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutei i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 3S1 s. Ju. 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen frän Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkomniissionen. Nr 5. Hieggström. 133 s. 2 kart. K. 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. V.. 13. Vägkoinniissionens betänkanden. i. Förslag till lag om enskilda vägar m. in. Marcns. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revision! slag, särskilda yttranden, ij, 743 s. Del 3. Bilager, ij, 468 s. Beckman. F5, 18. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting in. in. Beckman. 235 s. S.

A. Hill. Om särskild tryckort ej ahgives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet. Jo. == jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement

Statens offentliga utredningar 1922—1923 Systematisk

förteckning

Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Allmän lagstiftning. Kättskinning. Fångvård. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. [26] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Förslag till lag om tvångsuppfostran. [46] Förslag till lag ang. hyresregleringens avveckling. [56] Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923:6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang. villkorlig frigivning. [1923: 9] Statsförfattning. A lim än statsförvaltning. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statistiksakkunnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [50] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923:10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923: 8]

Kommunalförvaltning. Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21] Koinmunalförfattningssakkunnigas betänkande 4. [1923: 18] Statens ocli kommunernas iiuansväsen. Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Tull- o. traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. [40] 13. Den svenska kautschukindustriens utveckling. [38] 14. Huvuddragen av det svensk,a jordbrukets utveckling. [41] 15. översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder. [42] 16. Den svenska järnhanteringens utveckling. [52] 17. Den svenska glasindustriens utveckling. [53] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. [371 Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m. m. [1923:1] Politi. Betänkande och förslag rörande bralidskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. [28] Förslag till omorganisation av polisväsendet. [49] Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet, [58] Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923: 2] Socialpolitik. Byggnadsarbetarsakkuimigas betänkande 2. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. m. [33] Socialförsäkringskommittén 3. [59] Hälso- ocli sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Patentlagstiftningskommitténs bet. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren. [H] Mellanhandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18]

Betänkande med förslag ang. arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och import av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontrollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Värmlands län. [27] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Jordkonmiissionens betänkanden. 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Bedog. för resultatet av vissa enquéter i jordfrågan. [48] Spaiinniålsmarkiiadssakkunnigas betänkande. [1923: 3] Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [192 J: 12] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri. Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten.

[4]

Handel och sjöfart. Kom munikat ions väsen. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och S maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] För-ilag till förordning om motorfordon. [39] Statens ställning till järnvägarna i främmande länder. [1923:7] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] Vägkommissionens betänkanden. 4. [1923: 13] Förslag till avtal rör. Stockholms baugårdsfråga. [1923: 14] Bank-, kredit- och penuiiigväsen. 1921 års fastighetskreditsakkunniga.

Betänkande 1. [35]

Försäkrings väsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordringsväsendet. [17] Supplement nr 1 till Sveriges familjenamn. [31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska undervisningen. [57] Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse ni. m. [1923: 4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] Försvarsväsen. Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Flottans skolsakkunnigas betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. [29] 4 angående undervisningsplan för skolor och kurser vid sjömanskåren. [51] Förslag om upprättande av ett under K. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotekr [541 Bokföringen vid försvarsförvaltningen. [53] Försvarsrevisionens betänkande 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923:15] Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. [1923:16] Del 3. Bilagor. [1923:17] Utrikes ärenden. Internationell r ä t t .

S t o c k h o l m , K. L. Beckmans Boktr., 1923. 1761 22