Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet utredning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:31

FINANSDEPARTEMENTET

TULL. OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XVIII

DEN SVENSKA MEKANISKA

VERKSTADSINDUSTRIENS UTVECKLING INTILL KRIGSUTBROTTET UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL-- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

ERIK LINDER

S T O C K H O L M 19

2 3

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk

förteckning

1. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 s. Fi. 2. Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. 3. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. J o . 4. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vj, 304 s. E. 5. Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s E. 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 7. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande lander. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. 8. Folkomröstningskömmitténs utredningar angående referendum i främmande länder 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Tingsten. Tullberg, iv, 399 s. J u . 9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij, 534 s. J u . 10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av A. Brusewitz. Tullberg. 381 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kanal samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till Ludvika. Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 kart. K. 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E. 13. Vägkommissionens betänkanden. i. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. 15—17. Försvarsrevisionens betänkande 3. Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av

revisionens förslag, särskilda vttranden. (2), 741 s Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85. 4. 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. Beckman. F ö . 18. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 235 s. S 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. J u . 20. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder 5. v Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Tullberg. 71 s. J u . 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms förortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J u . 23. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning m. m. Norstedt. 56 s. J u . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 0. Utredning angående lämpliga distributionssystem för landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . 25. Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 30 s. 2 kart. J o . 26. 1921 års pensionskommittés betänkande 2. Betänkande angående avveckling av den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa. Tullberg. 100 s. E. 27. Underdånigt betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. Beckman. 85 s. J u . 28. Underdånigt betänkande med förslag till förordning angående tillverkning av brännvin m. m. Blom. 67 s. Fi. 29—30. Den industriella demokratiens problem 1. Belänkande jämte förslag till lag om driftsnämnder. 240 s. 2. Den industriella demokratien i utlandet. 267 s. Tullberg. S. 31. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. Av Erik Linder. Tullberg, iv, 435 s. Fl.

m sarsklld K i ^J"™' „ tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstaverna till det departement, under vilket utredning-en avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:31

FINANSDEPAKTEMENTET

TULL* OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XVIII

DEN SVENSKA MEKANISKA

VERKSTADSINDUSTRIENS UTVECKLING

INTILL

KRIGSUTBROTTET

UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL-- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

ERIK LINDER

A.*B. HASSE W. TULLBERGS BOKTRYCKERI STOCKHOLM 1923

Till KONUNGEN.

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av filosofie licentiaten Erik Linder verkställd utredning rörande Den mekaniska verkstadsindu-

IV striens utveckling intill krigsutbrottet. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 4 april 1923. Underdånigst

H. THEMPTANDER.

Karl

Åmark.

DEN MEKANISKA VERKSTADSINDUSTRIENS UTVECKLING UNDER ÅRTIONDENA NÄRMAST FÖRE VÄRLDSKRIGET UTREDNING VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL-- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

AV

ERIK LINDER

Förord. Den så när fullständiga bristen på litteratur över den mekaniska verkstadsindustriens organisation och tillverkningsförhållanden har hänvisat författaren till att vid utarbetandet av föreliggande utredning väsentligen bygga på officiell statistik och de upplysningar som kunnat inhämtas från industriens representanter och andra sakkunniga personer. I den speciella delen förekommande historiska data över tillverkningens och konkurrensförhållandenas utveckling liksom därstädes utförda undersökningar av verkstadsindustriens tillverkningsekonomi hava i viktiga stycken baserats på en av Sveriges Maskinindustriförenings tull- och traktatkommittén överlämnad utredning. Grundmaterialet till tabellerna i del II—III över tillverkning samt inoch utförsel har till större delen sammanställts inom tull- och traktatkommitténs statistiska avdelning under ledning av tjänstemännen därstädes aktuarien K. A. Törnell och e. o. kammarskrivaren F. Hilgerdt. Amanuensen G. Delling har enligt förf:s plan och anvisningar biträtt med komplettering av undersökningarna över vissa maskingruppers tillverkningsekonomi samt jämväl till specialmonografier sammanställt och delvis kompletterat författarens undersökningsresultat med avseende å lantbruksmaskiner och lantbruksredskap. I samråd med förf. har slutligen undersökningen av ekonomisk ställning och räntabilitet för ett antal aktiebolag verkställts av amanuensen E. Lenberg med ledning av i patent- och registreringsverket tillgängliga balans- samt vinstoch förlusträkningar. Stockholm i april 1923. Erik Linder.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Förord

3¶DEL I. Allmän översikt av den mekaniska verkstadsindustrien.

I. Den mekaniska

verkstadsindustriens

tillverkningar

II. Den mekaniska verkstadsindustriens allmänna förutsättningar Råvaror Drag ur maskinindustriens tekniska utveckling

11 i Sverige ..

14 14 17

Reformsträvandena inom maskinindustrien

25¶III. Den tullpolitiska utvecklingen sedan mitten av 1800-talet

27¶IV. Den mekaniska verkstadsindustriens kvantitativa utveckling Inledande anmärkningar Antal verkstäder, arbetare och tillverkningens värde Antalet verkstäder Antalet arbetare Tillverkningens storlek Maskintullens inflytande på tillverkningens utveckling Verkstadsindustrien i förhållande till landets hela industri Verkstadsindustriens tillverkningsvärde i utlandet Tillverkningens storlek inom skilda maskingrupper V. In- och utförsel Införseln Införseln i förhållande till förbrukningen Införselns sammansättning Införseln inom maskingrupperna i förhållande till förbrukningen Införselns fördelning på ursprungsländer Utförseln Utförseln i förhållande till tillverkningen Utförselns sammansättning Utförseln inom maskingrupperna i förhållande till tillverkningen Utförselns fördelning på skilda länder Utförseln inom viktigare maskingrupper fördelade på skilda länder

31 31 35 35 36 36 38 40 40 40 43 43 44 44 46 48 50 51 51 54 54 55

VI. Driftkoncentrationen

57¶VII. Tillverkningens

inom den mekaniska verkstadsindustrien

specialisering

gg

6 Sid.

VIII.

Tillverkningsekonomi Inledande anmärkningar Råvarorna och deras priser Fraktkostnaderna Arbetslöner i Sverige och utlandet Kraft- och bränslekostnader Standardisering och specialisering

IX. Ekonomisk ställning Anläggningarnas värde och kapitalförhållanden Räntabilitet Utdelningspolitik

'* 71 72 ?6 81 86 89 91 92 92 94

BILAGOR TILL DEL I. I. Förbrukning vid vissa specialverkstäder av nedan angivna råvaror och halvfabrikat jämte fördelning efter ursprung år 1913 II. Procentuell fördelning av råvaru- och halvfabrikatförbrukningen vid skilda specialverkstäder år 1913 III. Antal verkstäder och arbetare 1880—1912 IV. Tillverkningarnas fördelning på skilda storleksgrupper i proc. av resp. tillverkningars hela värde, samt antal företag per tillverkningsgren inom resp. storleksgrupper åren 1897, 1904 och 1912 V. Olika tillverkningars andel i proc. av det totala tillverkningsvärdet inom skilda storleksgrupper samt antalet verkstäder inom resp. grupper åren 1897, 1904 och 1912 VI. Den specialiserade tillverkningen av vissa maskiner och redskap åren 1897, 1904 och 1912, fördelad på fem storleksgrupper VII. Data rörande värdeuppgifterna vid in- och utförseln m. m VIII. Diagram över den mekaniska verkstadsindustriens räntabilitet 1911—1914 IX. Balansräkningar samt vinst- och förlustkonti för ett antal aktiebolag inom den svenska mekaniska verkstadsindustrien. Samtliga undersökta bolag X. Dito. Specialverkstäder XI. Dito. Verkstäder med blandad tillverkning

99 101 102

104 108

112 118 120 122 124 126

DEL II. Speciell undersökning av egentlig maskinindustri och viss redskapstillverkning. Grupp „ „ „ „ ^

I. II. III. IV. V. VI. VII.

Ångpannor, ångmaskiner, ångturbiner och lokomobiler m. m 131 Lokomotiv I48 Andra motorer (ej elektriska) 1&5 Maskiner för uppfordring och pressning 173 Metallbearbetningsmaskiner 190 Träbearbetningsmaskiner 205 Maskiner för trämasse-, pappers-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri 217 VIII. Maskiner för sten-, ler-, cement-och glasindustri samt torvberedning 234

7 Sid.

IX.

Maskiner för sädeskvarns-, oljepressning-, choklad-, bageri- och konfityrindustrien X. Maskiner för socker-, stärkelse-, jäst-, sprit-, maltdryck-, mineral-, vatten- och margarintillverkning XI. Maskiner för textilindustrien XII. Maskiner för läder-, kautschuk- och limindustri samt hattmakeri .. XIII—XVI. Lantbruksmaskinindustrien XVII. Mejerimaskiner och redskap XVIII. Sy- och stickmaskiner XIX. Gevär, revolvrar och pistoler XX. Vågar XXI. Brand- och trädgårdssprutor XXII. Liar m. fl. ej specificerade handredskap samt skyfflar, spadar, grepar och högafflar XXIII. Kassaskåp och kassakistor XXIV. Järnsängar XXV. Järnkonstruktioner XXVI. Maskiner för andra ändamål samt reparationsarbeten

242 247 254 262 267 318 327 334 340 348 356 366 372 379 383

DEL III. Vagnar och fordon. Järnvägs- och spårvägsvagnar Velocipeder Andra vagnar och fordon

405 414 424

DEL I

ALLMÄN ÖVERSIKT AV DEN MEKANISKA VERKSTADSINDUSTRIEN

I. Den mekaniska verkstadsindustriens tillverkningar. Den stora grupp av skilda mekaniska tillverkningar, som sammanfattas under begreppet mekanisk verkstadsindustri synes lämpligen i en utredning som den föreliggande böra behandlas så, att verkstadsindustrien i sin helhet göres till föremål för en allmän översikt, varefter de skilda tillverkningarna, indelade i ett flertal grupper, bearbetas i fristående avdelningar. Mekanisk verkstadsindustri begränsas i denna utredning till följande tillverkningar: Grupp. 1. Ångpannor, ångmaskiner, ångturbiner och lokomobiler m. m.

2.

Lokomotiv.

3. Andra motorer (ej elektriska). 4.

Maskiner för uppfordring och pressning.

Nr i stat.

varuförteckning.

1907/11 735 a, b, c, d. 1912/— ur 979, ur 980, 982, ur 983, ur 984 A, B; 1034N, O, P, Q. 1907/11: 252. 1912/—: 1033 A, B. 1907/11: 378 a1, a2, a3, a*, a5, as. 1912/—: 992—996, 1 034 R, MM, ur 1 034 ZZ. 1907/11: 378 t1—t11. 1912/—: 997 B, ur 998 B, ur 999 C, ur 1 000 C, ur 1001 C, 1003, 1004, 1027 C, 1 034 L, S, T, U, F F , ur 1 034 AA, ur 1056—1059 m. fl.

5.

Metallbearbetningsmaskiner.

1907/11: 378 c. 1912/—: 998 A, C, 999 A, B, D, 1000 A, B, D, 1001 A, B, D, 1002, 1005— 1011, 1034 I.

6.

Träbearbetningsmaskiner.

1907/11: 378 d1—d3. 1912/—: 1012—1016; ur 807, ur 808.

7.

Maskiner för trämasse-, pappers-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri. 1907/11: 378 e, f\ f2, g 1 - 6 , h, i. 1912/—: 809, ur 810 B, ur 981, ur 998 B, ur 999 C, ur 1000 C, ur 1001 C, 1 017, 1 018, ur 1 034 A—E, 1 034 CC, ur 1 034 LL, ur 1 046.

12¶Grupp. 8. Maskiner för sten-, ler-, cementoch glasind. samt torvberedning.

9.

10.

varuförteckning.

1907/11: 378 r, s. 1912/—: ur 998 B, ur 999 C, ur 1000 C, ur 1 001 C, ur 1 025 H, 1 034 X, X X , ur 1 034 Y, ur 1 034 LL.

Maskiner för sädeskvarns-, oljepressn.-, choklad-, bageri och konfityrindustrien. 1907/11: 378 m. 1912/—: ur 997 A, ur 998 B, ur 999 C, ur 1000 C, ur 1001 C, ur 1023 C, ur 1 034 K, ur 1 034 Y, ur 1 034 LL, ur 1 034 UU, 1 043 m. fl. Maskiner för socker-, stärkelse-, jäst-, sprit-, maltdryck-, mineralvatten- och margarintillverkning. 1907/11: 378 n, o, p. 1912/—: ur 981, ur 983, ur 984, ur 1029 B, ur 1 030 B, ur 1 034 Y, ur 1034 A A , 1034 D D , 1 034 NN, ur 1 034 PP, 1 034 TT, ur 1 034 Z Z m. fl.

11.

Maskiner för textilindustrien.

12.

Maskiner för läder-, kautschuk- och limindustri samt hattmakeri.

13.

Nr i stat.

Maskiner för jordens beredning såsom plogar, årder, plogskivor och billar samt harvar.

14.

Maskiner för sådd och skörd.

15.

Maskiner för rening av säd eller frö, såsom tröskverk, harpor m. m.

1907/11: 378 l1, l2, l3, l5, l6. 1912/—: 245 B, ur 330 A, ur 810 B, 853, 854, 855, ur 981, ur 983, ur 984, ur 998 B, ur 999 C, ur 1000 C, ur 1001 C, 1034 F, G, Y Y , ur 1 034 B, ur 1034 BB. 1907/11: 378 k. 1912/—: ur 998 B, ur 999 C, ur 1000 C, ur 1 001 C, ur 1034 AA, 1034 V V , ur 1 034 Z Z m. fl.

1907/11: 378 q1—q*. 1912/—: 802, 803 A, ur 803 B, 1 024,1 025 A, B. 1907/11: 378 q5—q13. 1912/—: ur 803 B, ur 810 A, 1025 C, D, E, F, 1026 A, B. 1 027 D, 1028. 1907/11: 378 q14—q17. 1912/—: 1025 G, I, 1027 A, B.

16.

Maskiner för skördens tillgodogörande såsom rotfruktskärare, sädeskrossare m. m. 1907/11: 378 q18—q29. 1912/—. ur 810 A, 811, ur 1025 H, 1043.

17.

Mejerimaskiner och redskap.

1907/11: 378 q21—q23. 1912/—: 1029 A, ur 1029 B, 1030 A, ur 1030 B, 1031, 1032, 1 034 Z.

13¶Grupp. 18. Sy- och stickmaskiner.

19. Gevär, revolvrar och pistoler. 20.

Vågar.

21.

Brand- och trädgårdssprutor.

22. Liar, skyfflar, spadar, grepar och högafflar m. fl. ej spec, handredskap.

1907/11 239 h, 584 a, m. fl. 1912/— 1 280—1 284. 1907/11 607 a, b, c. 1912/— 1034 V. 1907/11: 378 q24—q25, 582 a, b. 1912/—: 812, 814 A, B, 1034 RR, SS.

23. Kassaskåp och kassakistor.

1907/11: 423 a, b. 1912/—: 860, 862 B.

24.

Järnsängar.

1907/11: 427 a, 428 h, o. 1912/—: 773, 869, 870.

25.

Järnkonstruktioner.

1907/11: 428 n. 1912/—: 797 m. fl.

26. Maskiner för andra ändamål.

2¶Nr i stat. varuförteckning. 1907/11 630 a, b, c. 1912/— . 245 C, 857 C, D, 1 019 A, B, 1 020 A B, C, 1021. 1907/11 172 a—e. 1912/— : 871 A—C, E.

1907/11: 378 u, v1, v2, v12, v13, v14, v15, v16, v19, 421 d, e, f, g. 1912/—: 25 B, 215 C, 244 A, 800, 801, 922, 925, 926, ur 979—980, ur 981— 991, ur 997 A, 1 022, 1023 A, B, ur 1 023 C, 1034 H, ur 1034 KK, ur 1034 EE, ur 1034 0 0 , ur 1034 ZZ, ur 1035—1042, ur 1044—1 055.

II.

Den mekaniska verkstadsindustriens allmänna förutsättningar i Sverige.

De naturliga förutsättningarna för den mekaniska verkstadsindustrien röra främst förekomsten av de tunga och svårtransportabla råvarorna samt möjligheten av att på ett ekonomiskt sätt tillgodose det relativt stora kraftbehovet. Av speciell betydelse för verkstadsindustrien är även den för Sverige utmärkande goda tillgången på yrkesskickliga arbetare. En medverkande orsak härtill är givetvis de svenska arbetarnas i regel jämförelsevis höga fysiska och sociala standard, men den väsentliga förklaringsgrunden synes böra sökas i en för vårt folk säregen begåvning för mekaniskt arbete. Råvaror.

Verkstadsindustriens viktigaste råvaror äro gjutjärn (tackjärn), smitt och valsat järn samt vissa metallegeringar; i mindre utsträckning förbrukas även koppar. Av den inhemska tillverkningen av järn och stål tillgodogör sig verkstadsindustrien huvudsakligen valsat järn och stål av götmetall och välljärn (i mindre grad) men även betydande mängder tackjärn och ferrolegeringar samt göt och smidbart gjutgods. Införseln av järn och stål för maskinindustriens räkning består av kokstackjärn, valsat järn och vissa stålsorter (specialstål). Den inom kommerskollegium för tull- och traktatkommittén verkställda industristatistiska specialundersökningen för åren 1913 och 1918 avsåg jämte annat att giva en redovisning av förbrukade råvaror och halvfabrikat. Det insamlade materialet visade sig emellertid mycket ofullständigt och otillförlitligt på denna punkt, varför i här föreliggande utredning endast uppgifter från vissa specialverkstäder rörande förbrukningen av järn och metaller samt inköpta arbeten därav, dock ej färdiga verkstadsprodukter såsom kullager m. m., år 1913 kommit till användning. I bil. I hava de skilda varuslagen för vinnande av större överskådlighet sammanförts i 6 grupper, varjämte en fördelning efter in- och utländskt ursprung genomförts. Redovisningen gäller i övrigt förbrukningen inom flertalet specialföretag1) tillhörande 12 olika maskingrup*) Med specialföretag förstås sådana företag, vars produktion till minst 75 % tillhör en viss maskingrupp.

15 per. Dessa grupper omfatta, som framgår av bil. I, ej alla av verkstadsindustriens mest betydande tillverkningar, men dock flertalet härav. Tyvärr kan ej heller detta begränsade resultat göra anspråk på absolut tillförlitlighet, men det torde dock kunna betraktas som tämligen representativt för förbrukningen av nämnda slag av material. Följande tabell utgör ett utdrag av bil. I och avser att giva en bild av materialets ursprung. Frågan om förbrukningens fördelning på skilda slag av material beröres i kapitlet om tillverkningsekonomien och i specialmonografierna. TABELL I. FÖRBRUKNING VID VISSA SPECIALVERKSTÄDER AV VIKTIGARE RÅVAROR OCH HALVFABRIKAT AR 1913 MED ANGIVANDE AV DERAS FÖRDELNING EFTER URSPRUNG. Av in- Inhemskt Av ut- Utländskt hemskt material i ländskt material i ursprung % av hela ursprung % av hela förbrukförbrukningen ningen Kr. Kr.

Varugrupper

Tackjärn, skrot och järnlegeringar samt arbeten härav, icke smidbara, ävensom aducerade, 2 541 579 jämte gjutna rör Stålgjutgods, verktygs- och snabbsvarvstål samt smitt och kallvalsat järn resp. stål, ävensom 1 188 170 kalldragna rör av järn eller stål Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn samt 2 101 447 varmdragna rör 1 788 304 Järnplåt samt arbeten därav Andra järnvaror, dock ej färdiga verkstadsprodukter • •• 377 633 Koppar jämte andra metaller och metallegerin1 064 724 gar samt arbeten därav Summa

9 061 857

1314 910

11 940

99 73

27 832 670 883 49 879

528 314

2 603 758

1 27 12 33

22¶Vad närmast tackjärnet beträffar förbrukade, som synes av tabellen, verkstadsindustrien efter värde räknat c:a 66 % svenskt och c:a 34 % utländskt; kvantitativt sett torde motsvarande relationstal utgöra c:a 56 resp. 44 %. Det utländska tackjärnet var inom denna industri huvudsakligen av engelskt ursprung. Fördelen av att använda det engelska kokstackjärnet framför det svenska träkolstackjärnet för ett flertal gjuteriändamål hänför sig icke endast till dess oftast lägre pris; på grund av högre kisel- och fosforhalt är detta järn därjämte mera lättflytande samt giver ett med skärverktyg mera lättarbetat gjutgods. Ställas högre anspråk med avseende å hållfasthet och slitstyrka på ett gjutgodsstycke, måste dock det svenska järnet tillgripas. Det förnämsta skälet till att de svenska järnbruken ej före kriget tillverkade ett tackjärn, jämförligt med det engelska, torde ej hava varit av teknisk utan fastmer av ekonomisk art. Frånvaron av fossilt bränsle samt den mellansvenska malmens renhet predestinerade nämligen de svenska järnbruken att inrikta sig på högre järnkvaliteter med mycket ringa svavel- och fosforhalt. Nämnas bör kanske också, att en växling i

tillverkningen av högre och lägre tackjärnskvaliteter av tekniska skäl ej lär kunna komma ifråga.1) Försök gjordes redan före kriget att ersätta det importerade kokstackjärnet med ett lämpligt svenskt järn. Sålunda har sedan omkring sekelskiftet en mindre tillverkning av tackjärn med träkol och koks i blandning och sedan 1906 även med enbart koks, förekommit, men någon betydelse för vår självförsörjning med lämpligt gjuteritackjärn torde denna produktion ej komma att få. Det i Sverige sedan 1908 i elektrisk masugn framställda tackjärnet har ej heller visat sig kunna ersätta kokstackjärnet. I kvalitativt hänseende skiljer det sig nämligen oväsentligt från det vanliga svenska tackjärnet. Om den svenska maskinindustrien — i motsats till den tyska, engelska och amerikanska — vid konkurrens på världsmarknaden belastas med en viss extrakostnad, bestående av frakten till Sverige å det i den exporterade maskinen ingående utländska järnet, så äger den åter med avseende å kvalitetsjärnet och stålet en om än obetydlig fördel framför sina utländska medtävlare — i synnerhet Tyskland och England — som till någon del täcka sina behov av kvalitets järn med svensk råvara. Av ovan återgivna siffror över råvaruförbrukningen framgår, att stålgjutgods, verktygs- och snabbsvarvstål samt smitt och kallvalsat järn och stål samt kalldragna rör av järn eller stål till 99 % var av inhemskt ursprung; motsvarande procenttal för balk-, hörn- och annat varmvalsat järn samt varmdragna rör var likaledes 99. Men även järnplåt och arbeten därav samt andra järnvaror, som ej närmare kunnat specificeras, infördes för verkstadsindustriens räkning i relativt obetydliga kvantiteter. Med avseende å förbrukningen av metaller och metallegeringar ger tabellen vid handen, att 67 % av behovet täcktes av inhemsk vara och 33 av utländsk. Frånvaron av billigt bränsle i tillräcklig mängd inom landet belastar vår verkstadsindustri med en kostnad, som våra främsta utländska konkurrenter Tyskland, England och Förenta Staterna ej behöva räkna med. Då vi i regel kunna betinga oss samma priser å kol och koks vid produktionsorten, som de stora konsumenterna i produktionslandet, bestod nämnda merkostnad före kriget huvudsakligen endast av frakterna inklusive försäkringskostnaderna från England och Tyskland och i vissa fall, då verkstaden ej själv importerade, importörens lagringskostnad m. m. och vinst (engelsk och tysk industri har även i vissa fall att räkna med grossistens lagringskostnad och vinst), men den representerar icke desto mindre anmärkningsvärda belopp. Enligt uppgift i kommerskollegii undersökning över industriens bränslebehov 2 ) uppgick verkstadsindustriens totala förbrukning av stenkol och koks 1913 till 140 165 ton, av vilka sannolikt minst 130 000 ton voro av engelskt ursprung. Sättes den genomsnittliga fraktkostnaden från Englands ostkust till svensk *) Den sedan några år i stor skala bedrivna kokstackjärnstillverkningen vid Oxelösund giver vissa förhoppningar om att tackjärnsimporten skulle kunna betydligt nedbringas. Under och efter världskriget var driften givetvis inskränkt på grund av brist och ytterligt uppdrivna priser på stenkol. Den svenska verkstadsindustriens behov av utländskt tackjärn kunde under krigets senare hälft, men även senare, icke till fullo täckas, varför det svenska järnet i betydande utsträckning kommit till användning i gjuterierna. 2 ) Kommerskollegium: Bränsleförbrukningen åren 1913—1917 vid industriella anläggningar, kommunikationsanstalter samt allmänna verk och inrättningar.

17 västkusthamn detta år till 5 sh. 2 K d., så betalade vår verkstadsindustri i kolfrakter närmare 600 000 kr. eller c:a 0.4 % av dess totala produktionsvärde 1913. Samtidigt förbrukade denna industri c:a 1.8 miljoner kg. råolja och c:a 265 000 kg. petroleum, de förra av galiziskt och de senare av amerikanskt ursprung. Fraktkostnaderna för stenkolen utgjorde visserligen ingen stor merkostnad för svensk verkstadsindustri gent emot tysk, engelsk och amerikansk, men äro dock värda att nämnas, när det gäller att undersöka förutsättningarna för densamma. Oljefrakterna torde icke hava spelat någon nämnvärd roll. Vid undersökningen av tillverkningsekonomien skola fraktkostnaderna ytterligare beröras. Elektrifieringen av våra vattenfall och kraftöverföringen på långa avstånd har för verkstadsindustriens kraftekonomi varit av revolutionerande betydelse, och rika möjligheter föreligga till en ytterligare utveckling på detta område. Vi återkomma till denna fråga vid behandlingen av maskinindustriens tekniska utveckling och tillverkningsekonomien. Med avseende å kraftfrågan bör dessutom erinras om att de betydande framstegen under de två sista decennierna på motorteknikens område möjliggjort en relativt billig kraftgenerering ur råolja. Försök hava även gjorts att ersätta koksen vid tackjärnsmältningen i gjuterierna med torv och elektricitet; resultaten härav synas dock ännu icke giva några löften om oberoende av det utländska bränslet. Vår självständiga mekaniska verkstadsindustris första tillverkningar Drag ur mas kini utgjordes av ångbåtar, ångmaskiner, tröskverk och boktryckarpressar. . ^Den första ångmaskinen byggdes år 1807 vid Bergsund. Ar 1845 tillver- ntfoZtveckkade Motala verkstad den första ånghammaren i Sverige. ung. Det är emellertid först under 1850-talet, som maskinindustrien tager fart. Under detta decennium upptogs tillverkningen av gasverk, mudderverk, flyttbara tröskverk, lokomobiler och lokomotiv. Upphävandet av den vid denna tid tillämpade värdetullen av 5 % å maskiner och redskap (år 1858) lämnade verkstadsindustrien synbarligen oberörd, ty tack vare det livliga järnvägsbyggandet och det ökade behovet av lantbruksmaskiner, upplevde densamma även under de två följande årtiondena en blomstringsperiod. Men en maskinindustri i mera modern mening existerade ännu icke för ett fyrtiotal år sedan. Man sysslade i huvudsak med reparationsarbeten och tillverkning av grövre gjutgods för lantbruks- och fabriksbehov. För att kunna uppehålla en oavbruten drift året om sågo sig reparationsverkstäderna så småningom nödgade att upptaga specialtillverkningar. Med denna omläggning var emellertid marken beredd för den specialiserade massfabrikationen. Uppfinnandet av de moderna verktygsmaskinerna och genomförandet av en rationell arbetsfördelning inom industriföretagen måste dock sägas hava utgjort de verksammaste hävstängerna i utvecklingen till moderna förhållanden. Denna utveckling innebar icke blott, att man sökte mekanisera så många arbetsoperationer som möjligt, uppfinnararbetet inriktade sig även på att skapa maskiner, som i möjligast snabba tempo upprepade respektive operationer. Så uppstodo specialmaskinerna. Ända inemot mitten av föregående sekel dominerade mejseln och filen inom den högre järnförädlingsindustrien. Under sådana omständigheter betecknade den vid denna tid mera allmänt uppträdande maskinsvarven

ett utomordentligt framsteg. Samtidigt levererade järnverken en bättre produkt än förr. England var härvid föregångslandet. Jämte svarven började snart även hy v elmaskinen och kipphyveln att användas. Från senare hälften av 1800-talet daterar sig fräsmaskinens framträdande. Denna maskin behärskar numera hela järnförädlingsindustrien och har även införlivats med det grövre maskinbyggeriet. Betecknande för utvecklingen på arbetsmaskinernas område är tillkomsten av automatiskt arbetande maskiner. Under det att till en början endast fräsmaskinens arbete var helt och hållet automatiskt, frånslagningen inberäknad, användas bl. a. numera också svarvar, "automater", som utföra en hel serie operationer fullständigt utan varje ingrepp från arbetarens sida. Ursprungligen — och ännu i dag för vissa slag av arbeten — tog en svarv helt en man i anspråk. Numera kan en arbetare betjäna ett flertal automatiskt arbetande svarvar, som så tillvida äro lika arbetsbesparande som frasmaskinen. Detsamma gäller ju även flera andra verktygsmaskiner. Av stor betydelse för mekanisk industri har slipmaskinen blivit genom sin förmåga att med utomordentlig noggrannhet bearbeta såväl runda som plana ytor (kullager- och separatorsindustrien m. fl.). Arbetsmaskinernas allt mera fulländade konstruktion har möjliggjort en massfabrikation i modern mening av utbytbara maskindelar. Inom gevärstillverkningen exempelvis är det av särskild vikt, att samtliga delar i ett gevär kunna utbytas mot motsvarande delar i ett annat av samma konstruktion. Dessa delar måste därför vara gjorda med en ännu för få årtionden sedan okänd noggrannhet. Genom den moderna elektriska kraftöverföringsteknikens utveckling inleddes, som tidigare nämnts, under 1890-talet en fullständig revolution i industriens tillgodoseende med energi. Totalanordningen av maskinverkstäderna har under inflytande härav genomgått en grundlig omläggning. I stället för att direkt överföra kraften från den centrala ångmaskinen eller den hydrauliska kraftkällan till en central transmissionsaxel, från vilken kraften vidare överföres till de olika maskinerna medelst ett vidlyftigt system av transmissionsaxlar och drivremmar, inskjutes en eller flera elektriska motorer mellan den ursprungliga kraftkällan och resp. lokala transmissionsaxlar. I vissa fall drivas dock maskinerna direkt av elektrisk motor. Införandet av den elektriska motorn betydde icke endast i så måtto en kraftbesparing som man befriades från långa axelledningar, vilka ofta togo 25 % av hela kraftbeloppet i anspråk endast för att hållas i gång utan belastning från arbetsmaskinerna, utan en kraftbesparing vanns även, på grund av att en arbetsmaskin för olika arbeten erfordrar olika kraft. Den elektriska motorn tager nämligen ej till sig mera kraft, än vad arbetsmaskinen kräver för varje arbetsprocess, resten överföres automatiskt till andra motorer, som för tillfället kanske draga mera energi, eller avlastas hos generatorn. Man finner därför i regel, att antalet hästkrafter, som generatorn behöver utveckla, är betydligt mindre än sammanlagda nominella styrkan hos de elektromotorer, den driver. Anmärkas bör dock, att 15 a 20 % av kraftkällans effekt går förlorad vid generering och överföring av elektrisk kraft, vilket dock icke kan upphäva det nya systemets fördelar vid verkstadsdrift framför det gamla.

19 För denna undersöknings syfte torde ovanstående orienterande antydningar över teknikens utveckling inom verkstadsindustrien vara tillfyllest. Med avseende å den tekniska utrustningen synes denna industri i Sverige i stort sett hava följt med utvecklingen, i den mån tillverkningens omfattning inom ett företag kunnat ekonomiskt motivera detta. Detta sakförhållande bekräftas icke blott av de framgångar svensk maskinindustri vunnit vid stora in- och utländska industriutställningar, utan även i viss grad av längre fram återgivna uppgifter över art och kvantitet av använd drivkraft, över antalet hästkrafter per arbetare och över maskinvärde per arbetare under olika perioder inom ett par typiska maskinverkstäder. A andra sidan torde icke kunna förnekas, att de svenska verkstäderna i mindre utsträckning än maskinfabrikerna i de främsta maskinindustriländerna varit i stånd att begagna moderna automatiska specialmaskiner eller genomföra en långt gående rationell arbetsfördelning i tillverkningsprocessen. Orsaken härtill ligger i att tillverkningen i allmänhet sker i mindre skala inom varje enskilt företag. Säkerligen bär den svenska maskinindustriens i vissa hänseenden efterblivna organisation en dryg del av skulden härtill. Denna svaghet framträder i en allt för ringa driftkoncentration, och, delvis som följd härav, i ett i stor utsträckning drivet mångsyssleri. Huru mången fabrikant mottager icke ännu i dag beställningar på för hans egentliga tillverkning främmande artiklar. Han sätter ofta en ära i att kunna tillverka "allt vad till branschen hörer". Vi återkomma längre fram till dessa frågor. I själva verket hava vi att i nämnda ekonomiska och organisatoriska svagheter söka de viktigaste orsakerna till brister i den tekniska utrustningen och därmed också till de svenska maskinfabrikatens oförmåga i många fall att konkurrera med utländska tillverkningar. Att giva ett fullt tillförlitligt siffermässigt uttryck för graden av teknisk modernitet i maskinindustriens tillverkningsprocesser är ej möjligt. Vi måste inskränka oss till att skärskåda vissa nyss berörda exponenter på den tekniska nivån i driften. Tabell II ger en bild av den använda drivkraften inom verkstadsindustrien under ett antal år. Siffrorna, som särskilt före år 1909 äro mycket osäkra, gälla även företag för tillverkning av fordon, krigsmateriel, visst järnvägsmateriel, ventilations- och värmeledningsmateriel, samt rörlednings- och sanitetsarbeten, vilka tillverkningar i denna utredning ej ansetts tillhöra mekanisk verkstadsindustri. Av tabellen framgår, att den använda totala drivkraften inom den på detta sätt begränsade mekaniska verkstadsindustrien år 1897 uppgick till 8 468 hkr. och år 1913 till 47 098 nkr. Drivkraften var sålunda år 1913 mer än 5 ggr. större än år 1897. De återgivna siffrorna äro dock för höga som mått på den av arbetsmaskinerna faktiskt förbrukade energien, enär, som nämnts, 15 a 20 % av de ursprungliga kraftkällornas energi går förlorad vid genereringen och överföringen av kraften, och siffrorna därjämte icke ange det förbrukade hästkraftantalet utan motorernas nominella styrka. Samtidigt med den starka ökningen i kraftförbrukningen har, som tabellen visar, en förskjutning ägt rum dels med avseende å arten av begagnade primärmotorer, dels beträffande deras användning för omedelbar fabriksdrift och för drift av elektriska generatorer.

20 O

.

n

.c ua co

lu

u

JM

a O * S a ® 7, M

«4

CM

CM O

• *

-5

GM

co

co

i—i

i-i

Ol CO CD

"o"

^>H

U

«4-i

& ,Q

CO

-_i 44

ja u

•3 ,

.

u © (H

G 03 >

»5

-M ^J o>

c3 (H

"3 03

*j!

O

>H

Q}

*""<

-4J

o

g co of a o o

£

a

rf

-4J

4= *©

^ 73

fl O

C

*•< ©

T3

"So c Ö

eo

GM

T-t

1—1

O T-t

o

fr- t -

ti

co eo T-(

O GO •O

CD CD

33 i-H

c

!M

CD CD

t-CD

•il co CO

ffl

»$

•*

o

CO

CO

i-H

1—t

»H

T H

co

1-1

1—1

GM

eo CM o co

CD Cl Cl

co

1—i

i—(

CM

1—1

^n

i—i

CO

^H

i—I

1—1 1—1

T-H

O O

O'

CD GM CD

co T—i

i—I

GM

10 CM

fr-

CM GM • *

CD

O

T-l

frfrGM

o o

q

fl <;

« 5

44 OQ

OJ

CM

GM

lH

co

•<#

CM

o

-<T>

> «

fld u :rt U &

G M

OJ

GM lO i—1

CM O

r.ryf

GM CO

XJ

PH

t -

co

co

-4J

CO

T-t

CM

^h

•o

cd bo > tu ^ +3

73 ©

©

hn 7 3 CD

CM CO

GM GM

H

t-i

c

M<

u-

co

r> fl©

*-> 03 :0 «H

•03

CO

co

CO

*03 w

o

-rfl CD

« # c~ O

CM

co

lO Cl

C

d -K

£ 'V. u ® fl is £

~*

-4->

fl -°

O

1—( Ml

1—1

©

> S OK Bi g, 45 &c

.

T-(

GM lO

ib CO

M X

G IS >1

fr-

CD' CO

Cl

H

3 o

CO

— ,, urs

t^ CD "O

in

-3

eo

o

co

K

TH

1^ TH

Cl 1—1

co CO

fri 44

o

•rH T—1

CO

c-

CO Cl

t^

r-4

©

ma m för d; de av r. gen torer

'C

GM

"* o co -*

a

'B S © ? ©£ g 5

03 Cl

n

CO

fl

co

i-H

ni

k

§s i-S

P 3

UTJ

>Ci CM

os ^H

iJ

o

Cl i> CO

co

-^

CD

C5

T—1

co

•<*

c-

CO

Cl CM

Cl CD Cl

rH

»o frCD teo

•O

o

kO

CD

co

eo

Cl GN CM

O

Oi Oi •rH

t-

O

CM GM

co

I -

-*

i—i

T-"

-* L? >o

rH (K

CM

O

T-t

CM

i—l

CM

os 1—I

CD' CM

CO GM

co

CD

Cl L^

s

:0

rf

<B

GM

»O fria O CO

a

©

C

©

C

2 EH

» . A o 4 03 12 . (_,s *•> s 4*! G 03 r-( is ^ 0)

b. © fl

^ 73 ©

a

•"O

©

-4-3

t-t ••O »55

> rf ™

SD CO -4-> © •*»

-• u © »•

r-^ 05

CO ^

73 ©

g

S-i

»1

-4-i

«1

03 > •r;

;3

pg

X2

a ** <öH o

©

c3

Ö

^

Ta 'Ja

kffl CD TJI

fl©

> 60

Ö

i—1

X j

CO

0¶CO T-l

ifi CM CO

co

H t73

co TJI

CD CO

< ti

rf O g «w 42

•O

a ©

.—i

co

•* i> CD

•o Tji 1*1

Cl

QQ

© -4J 05°

44 M

C

GM CO

CO GM GM

«o CD

i—l

fr» o

•*

Cl

T-l

CO G" I

CO

co

CO

r_i CO

CO

l^ ifl

00 CO

TH

1—1

CO

Cl

Cl

i-H

T—i

^ i;

i—l

co

^H

fr-

•o Cl

<* co

c 3

a^ fl

O

:0

g

•^

O

^>

<+-!

44 S 5 02

K*

fr- O eo o Col OS

te

Cl

GM

CO

Tji

ZCl

Cl

Cl

Cl

Cl

T-l

1—1

1—1

1—1

1—1

1—1

Cl CO

^

7-1

o

fli

•

s

21 Betrakta vi till att börja med arten av de kraftkällor verkstadsindustrien begagnat, finna vi i tab. II för år 1897 att ångmaskiner presterade 50 % av den redovisade primärkraften, vattenhjul och vattenturbiner 48 % och olje- och gasmotorer endast 2 %. År 1909 kulminerade ångkraftens andel med 61 %; år 1913 hade denna andel sjunkit till 40 %. Användningen av hydraulisk primärkraft hade år 1909 gått relativt tillbaka i jämförelse med år 1897. Dess andel av den totala redovisade primärkraften utgjorde förstnämnda år endast 23 %. År 1913 hade motsvarande tal stigit till 40. Olje- och gasmotorer vunno snabbt terräng, men deras betydelse har, åtminstone vad antalet levererade hästkrafter beträffar, varit tämligen begränsad; år 1909 deltogo de med 16 % och 1913 med 20 %. Utvecklingen under perioden 1897—1913 karaktäriseras alltså framför allt av den hydrauliska kraftens, vilket inom verkstadsindustrien är liktydigt med elektricitetens, starkt ökade användning. Vid sidan av elektriciteten har även förbrukningen av flytande bränsle och gas anmärkningsvärt ökats. Denna utveckling har försiggått på bekostnad av ångkraften, som visserligen under periodens första hälft ytterligare ökade sin andel, så att den 1909 levererade inemot 2/3 av det totala kraftbehovet, men som sedan alltmera fått lämna rum för övriga kraftkällor. Fästa vi åter uppmärksamheten på primärkraftens fördelning mellan omedelbar fabriksdrift och drift av generatorer, finna vi huru utomordentligt snabbt elektrifieringen av den mekaniska verkstadsindustrien fortskridit. Det sammanlagda inom företagen själva för generatorsdrift disponerade hästkraftantalet steg från 933 år 1897 till 18 713 år 1913. Man finner vidare, att nämnda hästkraftantal år 1897 utgjorde 11 % av primärmotorernas kraftbelopp, 1909 39 %, och 1913 64 %. Exakta uppgifter om huru mycket elektrisk kraft mekaniska verkstadsindustrien vid skilda tidpunkter disponerat återgivas i den kolumn, som rubricerats "elektriska motorer för omedelbar fabriksdrift". Talen i denna kolumn ange alltså summan av de installerade elektriska motorernas hästkrafttal, vare sig de drivas med förhyrd eller inom verkstäderna själva genererad kraft. Emedan de elektriska motorerna under arbetets gång erhålla en starkt varierande belastning, kunna de med fördel givas en sådan styrka, att deras sammanlagda prestationsförmåga överstiger det totala hästkraftantalet hos de generatorer, som driva dem. Talen i nyssnämnda kolumn äro därför för höga som mått på det i genomsnitt faktiskt förbrukade hästkraftantalet pr tidsenhet. De giva dock ett gott begrepp om, huru enorm användningen av elektriska motorer blivit sedan år 1906. Nämnda år levererade de elektriska motorerna 45 % av den mekaniska verkstadsindustriens totala kraftbelopp, år 1913 hade motsvarande procenttal stigit till 78. De elektriska motorernas sammanlagda hästkraftantal ökades från 8 632 år 1906 till 41 852 år 1913. Som ovan antytts bör antalet hästkrafter per arbetare giva ett om än mycket summariskt mått på maskinkraftens landvinningar. En jämförelse mellan skilda länder är härvid i någon mån möjlig. Tabell III innehåller ifrågavarande tal för ett antal länder under vissa år. Av densamma framgår att Förenta Staterna under hela den studerade perioden använt relativt mera maskinell kraft per arbetare än något annat land. Möjligen skulle Tyskland kunna göra dem rangen stridig. Med säkerhet torde man emellertid kunna påstå, att Sverige för närvarande intager tredje platsen

22 TABELL III. ANTAL HÄSTKRAFTER PER ARBETARE INOM MEKANISKA VERKSTADSINDUSTRIEN I ETT ANTAL LÄNDER. 1895 1899 1900 1903 1904 1906 1907 1909 1912 1913 1914 1915

Land

Sverige Danmark Finland England Tyskland U. S. A

, .

l.i 0.5 1 )

1.2 0.9 1 ) 0.8

0.7 2 ) 1.5

0.3 0.8

bland de undersökta länderna och i allmänhet gott kunnat försvara den. Bortsett från Förenta Staterna och Tyskland kan endast Finland för ett enda år nämligen 1912 uppvisa lika hög siffra som Sverige. Givetvis säga dessa tal i och för sig intet om driftens ekonomiska effektivitet, enär en räntabel användning av ett visst antal hästkrafter per arbetare bl. a. är beroende av produktionsskalans storlek och marknadsläget. Strängt taget giva de i och för sig ej heller något entydigt utslag ifråga om driftens modernitet; då emellertid anpassningen efter teknikens framsteg försiggår snabbt inom kulturländer, har man starka skäl antaga att en hög siffra innebär långt driven mekanisering av driften. Den otvetydiga utveckling mot ökad specialisering och massproduktion,, som sedan några årtionden pågår inom svensk maskinindustri, har endast kunnat försiggå genom en växande anhopning av fast kapital. Såsom exempel på hur utvecklingen beträffande maskinvärdet per arbetare kan ställa sig må följande siffror anföras. 3 ) Talen ifråga härstamma från styrelseberättelserna för tvenne av våra större mekaniska verkstäder, A. en större, mera mångsysslande verkstad, samt B. en typisk specialverkstad. Siffrorna, som i styrelseberättelserna återfinnas under rubrikerna "Arbetsmaskiner m. m." och "Maskiner och inventarier" torde nämligen tvivelsutan i övervägande grad uttrycka maskinvärdet. A.

År

Arbetsmaskiner m. m.

B.

Arbetsstyrkan i medeltal

År

1152 040

1 359 809 1 368 622 1 350 090 1 331 586 1 301 232 1 267 797

454 1008 1069 1056 742 811

2 995 1358 1263 1261 1725 1563

Maskiner och inventarier

Arbetsstyrkan i medeltal

1889 1890 1891 1892 1907 1908 1909 1910

288 544 388 444 437 520 454 940 2 222 096 2 263 874 2 586 248 2 588 732

Maskinvärdet per arbetare kr.

kr.

kr.

kr. 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910

Maskinvärdet per arbetare

337 337 350 363 1064 1118 876 725

856 1153 1250 1253 2 088 2 025 2 952 3 571

*) Järnskeppsbyggerier ingå. ) Den jämförelsevis obetydliga elektriska industrien ingår. ) K a r l Petander: Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri, P . A. Norstedt & Söner, Stockholm 1916. 2

23¶Av tablån framgår tydligt, att den specialiserade och massproducerande verkstaden arbetar med ett högre maskinvärde per arbetare än den mångsysslande. Den väsentliga orsaken härtill torde ligga i att specialverkstaden producerar för världsmarknaden, varigenom dess oftast dyra specialmaskiner kunna utnyttjas effektivare och relativt konstant. Världsmarknaden är nämligen i sin helhet i mindre grad än den nationella marknaden utsatt för kastningar, emedan de nationella rubbningarna i det ekonomiska jämviktsläget världen runt i allmänhet ej hava samma riktning samtidigt utan i stället mer eller mindre utjämna varandra. Exportindustrier, som söka köpare över hela världen, ernå sålunda en stabilare avsättning för sina alster än industrier, som blott äro hänvisade till den nationella marknaden. Kan den moderna specialverkstaden sålunda ekonomiskt utnyttja specialmaskiner och s. k. automater, vilka dag efter dag utan tidsödande omställningar och med stor snabbhet utföra var och en sin del av arbetsprocessen, är detta uteslutet i den mångsysslande verkstaden, emedan där icke endast tillgången på arbete varierar starkare än i specialverkstaden, utan även tillverkningens art är underkastad ständiga växlingar. En specialmaskin kan sålunda i allmänhet ej utnyttjas på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt i den mångsysslande verkstaden, varför denna, som nämnts, i allmänhet ej heller uppvisar lika högt maskinvärde per arbetare som specialverkstaden. Men tydligt är att i samma mån som en mångsysslande verkstad växer, blir möjligheten att räntabelt kunna begagna en viss special- eller automatmaskin större. En viss specialisering är emellertid ej främmande för större mångsysslande verkstäder. Samtidigt som de mottaga beställningar av de mest skilda slag, specialisera de sig på ett eller flera fabrikat. Antingen nu specialmaskinerna begagnas både för specialtillverkningen och för den övriga tillverkningen eller enbart för den förra, så blir följden, att verkstaden kan uppvisa ett relativt högre maskinvärde per arbetare, än en mångsysslande verkstad, som ej äger en specialtillverkning utan lever så att säga ur hand i mun. Detta sistnämnda gäller ju i all synnerhet de mindre verkstäderna. De ovan återgivna siffrorna för maskinvärdet per arbetare bekräfta det kända sakförhållandet, att de modernaste tekniska hjälpmedlen endast kunna komma till full användning vid drift i stor skala, och att en specialiserad massproduktion ökar denna möjlighet. Ser man till huru de faktiska förhållandena utvecklat sig i detta hänseende inom svensk verkstadsindustri, torde man med stöd av ett flertal utlåtanden, som kommit Tull- och traktatkommittén tillhanda från industrierna själva, kunna våga påståendet, att densamma i stort sett ej ägt eller äger samma möjlighet att ekonomiskt tillgodogöra sig tekniska och arbetsorganisatoriska framsteg som de ledande maskinindustriländerna. Icke ens våra efter svenska förhållanden specialiserade storföretag anse sig, med undantag kanske för de ledande inom separators- och kullagerindustrien och möjligen någon annan tillverkningsgren, kunna avstå från att framställa ett otal skilda typer av varje maskin. En verkstad, som nått så långt i specialisering, att den exempelvis endast tillverkar råoljemotorer, lär dock i allmänhet föra i marknaden 50 a 75 st. olika slag av denna maskin. Givetvis måste dock i flertalet fall skillnaden endast bestå i olika

monteringar och andra detaljförändringar, de väsentliga maskindelarna torde blott tillverkas i ett mindre antal typer och dimensioner. Belysande för tillverkningens splittring inom vår verkstadsindustri äro de uppgifter, som erhållits från en av landets största mångsysslande verkstäder. Där tillverkades 98 olika slag av motorer, c:a 40 olika slag av lokomobiler, c:a 100 olika slag av arbetsmaskiner och 8 olika slag av tröskverk. Olikheterna bestodo i flertalet fall även här i olika storlekar och ej i skilda maskinkonstruktioner, men svagheten i vår verkstadsindustri framträder icke förty bjärt inför sådana siffror, då man tager i betraktande, att ifrågavarande företag anses vara ett efter svenska förhållanden modernt skött. En ingenjör vid verkstaden belyser innebörden av siffrorna med anmärkningen, att verkstaden exempelvis icke kunde "lägga upp" en större tillverkning än 15 a 20 svarvar per år, medan konkurrerande tyska och amerikanska verkstäder, som specialiserat sin svarvtillverkning, lade upp något hundratal eller flera. Den svenska verkstaden förmådde sålunda ofullständigt utnyttja specialmaskiner, fixturer och specialverktyg, under det att de utländska tillvaratogo deras fulla kapacitet. Man skulle kunna angiva flera orsaker till nämnda splittring i tillverkningshänseende, såsom höga råvaru- och regikostnader, varigenom avsättningsmöjligheterna bli mindre, så att industriens utveckling fördröj es, den relativt sena tidpunkten för vårt deltagande i konkurrensen på världsmarknaden, det solidariska tullskyddet, nationalekonomiskt och privatekonomiskt planlös företagsamhet o. s. v., men vi måste avstå från att här ingå på desamma. I det föreliggande sammanhanget må erinras om att deras verkan att dels medföra en begränsning av i synnerhet den internationella marknaden, dels befordra mångsyssleriet inom verkstäderna och dels locka till produktionens splittring på ett alltför stort antal företag, varit av utslagsgivande betydelse. Mellan orsak och verkan äger för övrigt på det området en växelverkan rum, som gör det svårt att fixera orsakssammanhanget, när det gäller att förklara verkstadsindustriens läge. Nyssnämnda trenne med vår maskinindustris liv intimt förknippade omständigheter finna sin statistiska verifiering på annat ställe. Sammanfatta vi de notiser, som här kunnat lämnas om den svenska verkstadsindustriens tekniska utveckling, så kan för visso icke förnekas, att en längre driven specialisering och därmed förenad massproduktion av icke sällan standardiserade maskintyper framför allt givit Amerika, Tyskland och England tillfälle att utveckla en produktionsteknik, med vilken vi givetvis hava svårt att tävla. Å andra sidan framstår dock som sannolikt att vår egentliga verkstadsindustri så långt det ekonomiskt varit möjligt under rådande förhållanden på ett tillfredsställande sätt följt med i teknikens utveckling. En höjning av vår verkstadsindustris produktionsteknik upp till genomsnittlig amerikansk och tysk nivå skulle icke kunna försiggå utan djupgående förändringar i vår maskinindustris arbets- och försäljningsorganisation. Det skulle bl. a. icke endast krävas en koncentration och specialisering i tillverkningen av en mängd maskinslag med uppgivande av en del tämligen oväsentliga skiljaktigheter i typer, som nu tillskrivas en ofta oproportionerligt stor betydelse, utan också ett radikalt uppgivande av fabrikat, för vilkas produktion ekonomiska förutsättningar saknas.

25 Med avseende å kraftbehovets tillgodoseende torde vår verkstadsindustri tekniskt och även ekonomiskt intaga en anmärkningsvärt hög nivå även i jämförelse med de i detta avseende bäst gynnade bland våra utländska konkurrenter. Under trycket av den brydsamma situation, som följde efter den 1907 Rejormsträkulminerande högkonjunkturen, synes en om än sporadisk förståelse mnd ™ ™°m ma för en industripolitik med vidare vyer hava trängt sig mera allmänt fram jfr™„ inom fackmännens krets. I den tekniska fackpressen diskuterades ivrigare än förut vådorna av mångsyssleriet, produktionens splittring och bristen på effektiva försäljningsorganisationer för utlandet. Kesultatet av dessa diskussioner har ej helt uteblivit. Inom flera tillverkningsgrenar (kullager, separatorer, lokomotiv, lokomobiler m. fl.) har man lyckats bibehålla eller åstadkomma en starkt koncentrerad tillverkning. Under åren närmast före och i början av kriget har därjämte i ett antal fall sammanslutningar mellan större företag kommit till stånd. Tager man i betraktande att den mekaniska verkstadsindustrien år 1912 enligt den officiella statistiken omfattade 502 verkstäder och 1917 708 x) och att av dessa högst ett 20-tal under senare år sammanslutits till större företag eller i truster och karteller inses, att vi i Sverige med avseende å tidsenlig organisation av maskinindustrien endast gjort en blygsam början. Vid sidan av betydande fördelar av finansiell art hava nyssnämnda sammanslutningar lett till en arbetsfördelning mellan de förenade verkstäderna, som satt dem i stånd att i åtskilliga fall övergå till en i viss grad specialiserad masstillverkning av standardtyper. I detta sammanhang bör därjämte uppmärksammas, att standardiseringen av vissa enklare maskindelar såsom muttrar och skruvar m. m. för maskinindustrien i sin helhet särskilt i Tyskland och Förenta Staterna varit föremål för grundliga undersökningar under senare år. Även i Sverige har emellertid ett livligt intresse försports för denna sak. Målet har här liksom i andra länder begränsats till skapandet av ett nationellt standardsystem, och goda utsikter finnas för en enig anslutning till ett sådant system från de mera betydande maskinverkstädernas sida. En organiserad försäljning på utlandet äger endast ett relativt fåtal ledande verkstäder. Bland dessa intaga en del så till vida en särställning, som de äga egna verkstäder i ett eller flera länder. (Svenska Kullagerfabriken, A.-B. Separator m. fl.) I övrigt torde den högsta organisationsformen bestå av det egna handelsbolaget i utlandet eller det av flera verkstadsföretag gemensamt bildade försäljningsbolaget, som helt övertagit delägarnes utlandsförsäljning av med varandra icke konkurrerande tillverkningar. Sistnämnda form har, såvitt bekant, endast tillämpats i ett enda fall, men bland bolagets delägare återfinnas flera av våra största och modernaste verkstäder (Svenska Verktygsmaskinfabrikers 4 ) Antalet verkstäder 1917 gäller sådana, som huvudsakligen tillverkade mekaniska verkstadsprodukter. Antalet verkstäder som överhuvud bedrevo den tillverkning, varom här är fråga, uppgick detta år till 769. 3 ) En detaljerad skildring över trust- och kartellbildningen inom verkstadsindustrien återfinnes i en inom tull- och traktatkommittén verkställd utredning över sammanslutningsrörelsen inom svensk industri, till vilken här må hänvisas. Utredningen, som utarbetats av sekreterare Adolf Ljunggren, hade vid tryckningen av föreliggande arbete ännu ej publicerats.

26¶Export A.-B., bildat 1917). I flertalet av de fall, där man sökt skapa ordnade handelsförbindelser med utlandet, har antingen försäljningen överlåtits på en svensk handelsfirma, eller också har denna mellanhand förbigåtts och verkstadsföretaget själv skaffat sig representation i utlandet genom utländska handelsfirmor. Givetvis äro dessa representationsformer de billigaste och riskfriaste, men befogade anmärkningar hava riktats mot deras effektivitet. Som allmänt omdöme gäller, att vår verkstadsindustri vid tiden för krigsutbrottet i stort sett ännu icke skapat tidsenliga representationsformer på skilda utlandsmarknader.

III.

Den tullpolitiska utvecklingen sedan mitten av 1800-talet.

Vid mitten av 1800-talet voro "redskap och machinerier" enligt då gällande tulltariff belagda med en tull av 25 % å värdet, med undantag för ångmaskiner och ångpannor, som förtullades efter resp. 10 och 20 % (före 1841 15 och 20 %). Större delen av de införda maskinerna drogo dock enligt särskilda bestämmelser lägre tull. Sålunda fingo enligt bestämmelse i 1851 års taxa — vartill i vissa avseenden motsvarigheter även funnits i tidigare taxor — efter kommerskollegii prövning för nya fabriksanläggningar erforderliga maskiner tullfritt införas "i de fall, då sådana alldeles icke, eller ej till full godhet vid inhemska Machinfabriker tillwerkas, eller ock från dem icke kunna inom lämplig tid erhållas". I övrigt kunde efter ansökan hos kommerskollegium redskap och maskiner, som "för inhemska näringar erfordras", samt till deras förfärdigande behövliga råämnen införas mot en tull av 5 % av värdet. Vid den revision av tulltaxan i frihandelsvänlig riktning, som vidtogs av 1853—54 års riksdag, sänktes tullen å maskiner och redskap (även ångmaskiner och ångpannor) till 5 %. Detta skydd borttogs emellertid av riksdagen 1856—58, vilket vad den grövre maskinindustrien beträffar motiverades därmed att densamma vore stadd i sådan utveckling, att tullskydd vore onödigt. Ifråga om tillverkningen av finare maskiner förmenade ständerna, att fördelen av tullfrihet för maskindelar, med vars sammansättning dessa verkstäder till stor del voro sysselsatta, eller varav de voro i behov för verkställande av reparationer, fullt uppvägde det i alla fall kraftlösa skydd, som den gällande tullen på 5 % innebar. Slutligen sammanhängde tullskyddets borttagande jämväl med de lättnader ifråga om den mekaniska industriens råvaruförsörjning, som vid sagda riksdag åvägabragtes genom den då genomförda tullfriheten å bl. a. tackjärn, stångjärn, järnplåt, järn- och ståltråd. År 1865, då verktyg, som förut varit tullbelagda, sammanfördes med maskiner och redskap, bands den förut genomförda tullfriheten å maskiner och redskap genom handelstraktaten med Frankrike. Nämnda traktat bestod — efter att redan 1876 hava uppsagts av Frankrike, men därefter förlängts i flera repriser — till år 1881. Den enda väsentliga förändring med avseende å maskiner, som företogs under ifrågavarande period, var borttagandet vid 1873 års riksdag av den inskränkning i tullfriheten, enligt vilken till den tullfria rubriken maskiner etc. endast räknades maskiner för fabriker och hantverk, för jordbruket samt för järnvägarnas behov. Maskiner för andra näringar, t. ex. bergshanteringen, upptogos sålunda nu bland de tullfria maskinerna.

28¶Mot slutet av 1870-talet blevo de protektionistiska strömningarna allt starkare inom landet. I 1876 års tullkommittés betänkande, som avgavs 1882, kom detta till uttryck i reservanternas yrkande att maskiner, redskap och verktyg skulle beläggas med en tull av 5 % å värdet. Genom riksdagens godkännande samma år av den nya handelstraktaten med Frankrike bands emellertid tullfriheten å maskiner och redskap för ytterligare 10 år framåt. Kraven på skydd för maskinindustrien vunno emellertid allt flera anhängare, och 1886 hemställde riksdagen, att K. Maj:t måtte söka utverka sådan ändring av den franska traktaten, att bl. a. maskiner, redskap, verktyg, ångmaskiner och ångpannor kunde tullbeläggas. Regeringen var emellertid ej benägen härför. Riksdagarna 1887 och 1888 präglades av häftiga tullstrider. I detta sammanhang må särskilt erinras om att järnproducenternas krav på tullskydd för järn kom i motsättning till verkstadsindustriens behov av tullfria råvaror, så länge maskiner saknade tullskydd. Det kunde emellertid ej förhindras, att tull år 1888 återinfördes på bl. a. stångjärn. I någon mån vann emellertid verkstadsindustrien ersättning, genom att tull samtidigt infördes på fartyg av järn, ångfartyg av trä samt järnvägsmateriel och vissa andra verkstadsprodukter. Då den franska traktaten 1892 utlöpte, antogs av riksdagen — ehuru med svag majoritet och emot bevillningsutskottets förslag att gällande tullfrihet måtte bibehållas — i enlighet med K. Maj :ts och den dåvarande tullkommitténs förslag 10 % värdetull å maskiner (även ångmaskiner och ångpannor), redskap och verktyg. Samtidigt fick emellertid verkstadsindustrien vidkännas, att tullen å tackjärn återinfördes. Tackjärnstullen borttogs emellertid redan 1896. Någon ändring av tullsatsen å maskiner företogs sedan icke förrän år 1904, då elektriska maskiner (dynamomaskiner, elektromotorer och transformatorer) utbrötos ur tulltaxans rubrik för maskiner och åsattes ett till 15 % av värdet förhöjt tullskydd. Genom den år 1906 ingångna handelstraktaten med Tyskland bundos maskintullarna i viss utsträckning till och med 1910, då traktaten skulle utlöpa. De med förtullningen efter värde förbundna olägenheterna hade emellertid redan 1906 givit anledning till en motion i riksdagen, vari föreslogs, att värdetullsatsen å maskiner och verktyg skulle ersättas av vikttullar, i den mån detta lämpligen läte sig göra, samt att vissa uppgivna maskiner och verktyg skulle åsättas vissa angivna vikttullar. I anledning av denna motion hemställde bevillningsutskottet om skrivelse till K. Maj:t med begäran om utredning och förslag angående lämpligaste sättet för sådan förändring av gällande tulltaxa, att maskiner, redskap och verktyg, såväl specificerade som ej specificerade, bleve åsatta vikttull istället för värdetull. Sedan riksdagen i båda kamrarna uttalat sig för en fullständig revision av tulltaxan, bifölls i båda kamrarna med oväsentlig ändring bevillningsutskottets hemställan. Den med anledning av nämnda beslut av K. Maj:t tillsatta kommittén hade slutfört sitt arbete 1909, och vid samma års riksdag förelade K. Maj :t riksdagen förslag till ny tulltaxa. Huvuddragen av innehållet i kommitténs och K. Maj:ts förslag liksom av riksdagsbehandlingen hava åter givits i tull- och traktatkommitténs ut-

29 redningar och betänkanden I, A. Montgomery, Svensk Tullpolitik 1816 —1911, varför här endast några korta antydningar skola göras. I den gamla tulltaxan hade, som nämnts,"maskiner, redskap och verktyg eller delar därav, ej specificerade", sammanförts under en rubrik och dragit en tull av 10 %. I förslaget splittrades nu rubriken så att maskiner, apparater och redskap x) ej elektriska, samt elektriska maskiner och apparater m. m. bildade var sin grupp. Taxan specialiserades i detalj och en ingående gradering av tullsatserna med hänsyn till varornas vikt och förädlingsgrad genomfördes. Med undantag för ett flertal maskiner, som ansågos sakna större betydelse för den inhemska maskinindustrien och vilkas mångfald och vitt skilda beskaffenhet enligt kommitténs mening ej gjorde det möjligt att bestämma tullsatsen efter vikt, hade vikttullar föreslagits. I sin helhet omfattade maskingruppen — elektriska maskiner undantagna — i kommitténs förslag ej mindre än 117 rubriker med särskilda tullsatser, medan i nu gällande taxa deras antal uppgår till 81. I ett gemensamt utlåtande över förslaget gåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen uttryck åt vissa betänkligheter ej mindre över de tulltekniska svårigheter, som voro förenade med förslagets praktiska tillämpning på grund av den långt drivna specialiseringen än över de nedsättningar av verkstadsindustriens tullskydd, som vid övergången till vikttullar ej kunnat undvikas. I utlåtandet föreslogs därför bl. a. att kombinera de föreslagna vikttullarna med bestämmelse om att tullbeloppet för ifrågavarande maskiner i varje fall skulle motsvara, för icke elektriska maskiner och apparater samt delar därtill, minst 11 % och för de elektriska och delar därtill minst 15 % av varans värde. Härvid hade hänsyn särskilt tagits till den förhöjning i tillverkningskostnaderna, som kunde bliva en följd av vissa föreslagna förhöjningar å åtskilliga av verkstadsindustriens råvaror, såsom t. ex. plåt och tackjärn, vilken senare vara i utlåtandet föreslogs ånyo skola tullbeskattas. I övrigt yrkades i utlåtandet — förutom på vissa smärre jämkningar i tullkommitténs förslag ifråga om speciella varuslag — på införandet av en bestämmelse, att för sådana maskiner och maskindelar, för vilka olika tullsatser stadgats efter olika vikt per stycke, tullen skulle utgå med minst samma belopp som för högst tullbeskattade varor i närmast lägre viktsgrupp. Regeringen biträdde i åtskilliga avseenden ämbetsverkens förslag. Avvikelsen bestod särskilt i att regeringen sänkte den föreslagna minimitullen å icke elektriska maskiner från 11 till 10 % av värdet vilket bl. a. motiverades därmed, att ämbetsverkens yrkande om tull å tackjärn icke upptagits av regeringen. Den långt drivna specialiseringen av maskingruppen, mot vilken anmärkning riktats, ansågs av regeringen ofrånkomlig med hänsyn till den inhemska maskinindustriens relativt svaga ställning och utbredning över maskintillverkningens hela område. I regeringsförslagets motivering ifrågasattes, huruvida icke förslaget i vissa delar innebure ett större skydd för maskinindustrien, än som vore nödigt och nyttigt. Det överlämnades emellertid åt bevillningsutskottet att med ledning av en inom tullverket igångsatt utredning rörande tilllämpningen av kommitténs förslag till vikttullar å maskiner taga under övervägande, i vad mån nedsättningar kunde ske. *) Handredskap upptagas i allmänhet icke i denna avdelning. 3

30¶De jämkningar, som riksdagen — delvis med stöd av nyssnämnda VLU utredningsresultat — vidtog, gingo till övervägande del i frihandelsvänlig riktning. Med hänsyn till de praktiska svårigheterna vid användandet av vikttullar antogos dylika endast i fall, där de befunnos särskilt önskvärda, såsom ifråga om elektriska maskiner, lantbruksmaskiner, metall- och träbearbetningsmaskiner samt ångpannor. De föreslagna minimitullarna av 15 och 10 % av värdet för sådana elektriska resp. andra maskiner, som skulle förtullas efter vikt, sänktes vidare av riksdagen till 10 resp. 5 %, varigenom verkliga nedsättningar av tullarna å vissa maskiner i förhållande till då gällande taxa åstadkommos. Den nya tulltaxan, som var avsedd att träda i kraft, då den tyska förlängda traktaten utlöpte eller den 1 dec. 1911, tjänade som grundval för underhandlingarna om det nya tyska handelsavtalet, som antogs av 1911 års riksdag. Avtalet medförde reduktioner av vikttullarna å vissa maskiner i den av 1910 års riksdag antagna taxan. Nedsättningarna voro dock obetydliga och som motvikt mot de konsekvenser till vilka eftergifterna kunde leda, betingade man sig från svensk sida rätt dels att i större eller mindre omfattning återgå till värdetullarna enligt den äldre taxan, dels att ifråga om "slumprubriken" för maskiner i 1910 års taxa — vilken rubrik omfattade de maskiner, som fortfarande skulle förtullas efter 10 % av värdet — eventuellt höja tullen till 12 %. Av sistnämnda bestämmelser gjordes emellertid icke något bruk under den tid traktaten ägde giltighet (t. o. m. 16 mars 1921), liksom ej heller några ändringar av tullsatserna å maskiner och apparater vidtogos under sagda tid. De nya vikttullarna motsvarade före 1914 nära de förutvarande värdetullarna. "När de nya tullarna mera avsevärt understego de gamla, gällde det i stor utsträckning specialmaskiner, automater och patentskyddade maskiner, beträffande vilka den inhemska industrien hade intresse av att de ej blevo alltför högt tullbeskattade. När å andra sidan de nya tullarna i enstaka fall blivit anmärkningsvärt högre än de gamla, hade det i allmänhet varit fråga om enklare maskiner, som voro föremål för tillverkning vid många verkstäder inom landet". 1 ) Den nu berörda utvecklingen avser endast egentliga maskiner, apparater och redskap, ej elektriska. Föreliggande utredning över verkstadsindustrien omfattar emellertid ett flertal varuslag, som enligt tulltaxan icke äro hänförliga till maskiner, apparater och redskap utan ingå i andra grupper i tulltaxan, särskilt gruppen "järn och järnlegeringar samt arbeten därav", såsom förhållandet är bl. a. med plogar, liar, skyfflar med flera handredskap, kassaskåp och kassakistor, järnsängar, järnkonstruktioner, vagnar och fordon. Vid studiet i specialutredningarna av den tullpolitiska utvecklingen, med avseende å de särskilda tillverkningarna, bör särskilt ihågkommas, att den år 1911 införda bestämmelsen om en generell minimitull av 5 % av värdet å sådana ej elektriska maskiner, apparater och redskap, för vilka tullen i första hand utgår efter vikt, endast gäller sistnämnda varuslag, omfattande stat. nr 979—1059 samt å andra nummer upptagna "ej särskilt nämnda" maskindelar. För övriga varuslag stadgas ingen minimitull, vilket ej ansetts nödigt omnämna i resp. specialutredningar. *) Montgomery: Svensk Tullpolitik 1816—1911, sid. 232.

IV. Den mekaniska verkstadsindustriens kvantitativa utveckling. Söker man bilda sig en uppfattning om verkstadsindustriens ställning inom vårt näringsliv vid skilda tidpunkter, hänvisas man främst till den officiella statistikens siffror över antalet företag, arbetareantal och tillverkning. Innan vi övergå till den statistiska redogörelsen torde dock några in- inledande an ledande anmärkningar böra göras. märkningar. Den mekaniska verkstadsindustriens läge har i hög grad varit betingat av den allmänna industriella utvecklingen i Sverige, enär den i betydande utsträckning varit övriga industriers leverantör av maskiner och verktyg. Den nya uppsvingsperiod för verkstadsindustrien, som daterar sig från 1890-talets mitt, var visserligen i framträdande grad en följd av ökad utförsel av maskiner och andra verkstadsindustriens produkter, men kanske främst dock ett resultat av den allmänna höjning hela vårt näringsliv undergick, sedan vi under 80-talet i större omfattning börjat deltaga i världshandeln. Det sammanhang som naturnödvändigt normalt måste råda mellan konjunkturrörelser inom skilda industrier blir med avseende å verkstadsindustriens förhållande till det övriga näringslivet särskilt utpräglat. Den reagerar senare än andra industrier för högkonjunkturens stimulerande inflytande, men träffas starkt och brådstörtat av lågkonjunkturen. Men i än högre grad har denna industrigrens utveckling bestämts av de säregna betingelser, under vilka den arbetar i Sverige. Ursprungligen sysselsatta med tillfälliga maskinbeställningar och reparationer upptogo verkstäderna särskilt under förra seklets två sista årtionden så småningom en maskintillverkning i större stil för den öppna marknaden. I mycket var denna tillverkning, som bekant, frukten av ett flertal geniala uppfinningar, men därjämte har tillgången på en överlägsen råvara och den hos svensken påtagliga fallenheten för mekaniskt precisionsarbete medverkat till det anmärkningsvärda uppsving, som särskilt produktionen av kraft- och verktygsmaskiner samt arbetsmaskiner inom lantbruket erfarit. För dessa tillverkningar fanns jämväl den grundläggande merkantila förutsättningen i en tillräckligt stor hemmarknad, och med dess stöd tillkämpade sig dessa våra viktigaste maskinella tillverkningar snart en marknad utanför landets gränser. Vår tongi-

vande maskintillverknings signatur är kvalitetsarbete, och det är i kraft härav och i mindre grad på grund av billiga priser, som den kunnat arbeta sig fram till en tryggad ställning. En ytterligare omständighet, som kanske är mera säregen för Sverige än för flertalet andra maskinproducerande länder, synes i högre grad, än man i allmänhet är beredd att antaga, hava satt spår i verkstadsindustriens utveckling. I vårt stora och folkfattiga land har bristen på goda kommunikationsleder alltid varit kännbar. Industrien har betungats av höga fraktkostnader. Före järnvägarnas tid och under de första decennierna av deras tillvaro var därför en viss grad av självförsörjning en ekonomisk nödvändighet inom tämligen begränsade rayoner landet runt. Inom ett visst område saknade flera industrier, men särskilt verkstadsindustrien, varje påträngande konkurrens, och i kraft av denna monopolställning förde de länge en tryggad tillvaro. Mycket talar för att man häri har att söka en av förklaringsgrunderna till uppkomsten av ett anmärkningsvärt stort antal små mångsysslande över hela landet spridda mekaniska verkstäder, som med seg uthållighet uppehållit driften inom ett flertal områden ända in i nuvarande tid. Med kommunikationsväsendets utveckling ändrades dock de ekonomiska betingelserna för dessa verkstäder. En mängd gingo under i kampen mot en allt mera övermäktig konkurrens, under det att de övriga mer eller mindre lyckades anpassa sin verksamhet efter senare tiders krav. Verkstadsindustriens läge åren närmast före krigsutbrottet var i stort sett ej gott. Orsakerna härtill äro flera. I anmärkningsvärd grad har en viss ofruktbar självtillräcklighet härskat hos företagarna själva, som uteslutit nämnvärt samarbete i syfte att ernå en koncentration av driften och försäljningsväsendet. Samma omständighet förklarar delvis också den efterblivenhet i fråga om rationella tillverkningsmetoder, som enligt vittnesbörd från fackmännen själva ännu för 10 a 15 år sedan var en starkt bidragande orsak till vår verkstadsindustris oförmåga att ifråga om en mängd viktiga tillverkningar effektivt upptaga tävlan med de utländska konkurrenterna på den svenska marknaden. Möjligheten att genom billigare produktionsmetoder kompensera de snabbt stigande arbetslönerna utnyttjades ej lika snabbt som i utlandet såväl av ovannämnda skäl som på grund av de allt för talrika företagens bristande kapitalstyrka. Å andra sidan lär dock icke heller kunna förnekas, att de stigande arbetslönerna, samtidigt som de utgjorde ett incitament till en ökad användning av maskinkraft, också fördyrade maskinerna och i förening med 'den i Sverige dyrbara kapitalanskaffningen till en del försvårade företagarnas möjlighet att vidtaga kostsammare förbättringar i driften. Orsaken till det onda må nu ligga på ena eller andra punkten, säkert är dock att stora delar av vår verkstadsindustri i anmärkningsvärd grad varit utsatta för en följd av växelverkningar mellan brister hos ledningen, varav den tekniska och administrativa organisationen lidit, och bristande konkurrensförmåga, orsakad av omständigheter, varöver företagen själva ej ägt något inflytande, iil-i I i W H ' W Man skulle dock icke göra verkstadsindustrien full rättvisa, om icke nämnda förhållande såges i belysningen av vissa förklarande fakta. För det första bör uppmärksammas, att de senaste 40 åren utmärkts av en

febril skapareverksamhet på det mekaniskt-tekniska området. Det är tillräckligt att härvid erinra om det mycket stoia komplex av uppfinningar, som knyter sig till användningen av explosionsmotorn. Själv varierad i en ofantlig mängd typer, som ständigt förbättras, har den öppnat oanade tekniska möjligheter. I alldeles särskild grad synes detta tidsskede hava berett det lilla företaget ett ekonomiskt existensberättigande, i den mån det tagit upp tillverkningen av en ny maskin, som genom större prestationsförmåga eller mindre kraftförbrukning eller genom bägge dessa eller andra egenskaper, utträngt en äldre maskinkonstruktion från marknaden. Den nya maskinens tekniska och framför allt ekonomiska företräden ha tillfälligt skjutit frågan om dess pris i bakgrunden och därigenom öppnat en väg till marknaden för det mera oekonomiskt arbetande företaget. Men dock endast till en tid. Erfarenheten visar tydligt nog, att en sinnrik maskinkonstruktion, vare sig den är patentskyddad eller icke, ytterst sällan varaktigt förmår monopolisera marknaden. Den översvämmas i regel snart nog av en mängd varianter av den ursprungliga uppfinningen, och det lilla eller medelstora företaget, som byggde sin ställning på en överlägsen tillverkning, ser sig i följd av den allt livligare konkurrensen ofta ställd inför stora svårigheter att anskaffa kapital för att ernå en billigare drift i större skala och organisera en därefter anpassad försäljningsorganisation. Det hinner med andra ord allt för ofta ej växa ut till ett konkurrenskraftigt storföretag, emedan de i rask följd framträdande konkurrentverkstäderna reducera de i början redan knappa avsättningsutsikterna. I viss mån är härvid av betydelse att såväl staten som den enskilde hava visat en benägenhet att vid bedömande av maskinofferter endast uppmärksamma priserna med bortseende från olikheter i kvalitet. Härigenom beredes mark för nya företag, som ofta föra undermåliga tillverkningar i marknaden till priser, vilka äldre omsorgsfullt arbetande företag ej kunna konkurrera med utan att göra förluster. Under ständig kamp om den otillräckliga inländska marknaden — den utländska saknar för varje företag för sig nämnvärd betydelse i det ojämförligt övervägande antalet fall — pressas på så sätt verkstäderna in i en situation, som nödgar dem att upptaga tillverkningar av snart sagt allt, som kan erbjuda sig inom verkstadsbranschen. Belysande för läget under åren närmast före krigsutbrottet är resultatet av den undersökning av överproduktionen inom svensk mekanisk verkstadsindustri, som anställdes av Sveriges Allmänna Exportförening år 1911.1) Ett av föreningen utsänt frågeformulär besvarades av 90 verkstäder, bland vilka den egentliga maskinindustrien i all huvudsak var företrädd. Av dessa 90 firmor uppgåvo 42 bestämt, att överproduktion förelåge, under det att 32, av vilka de flesta endast voro reparationsverkstäder, ställde sig indifferenta och de 16 återstående — huvudsakligen sysselsatta med cykeltillverkning, reparationer och båtbyggeri — ansågo att någon överprodukton ej förekom inom deras tillverkningsgrenar. En betydande del av den egentliga maskinindustrien var sålunda icke i stånd att nämnda år utnyttja sin produktionskapacitet under ernående av skäliga priser på sina tillverkningar, ja, enligt vad förfråg*) Se "Svensk Export" årg. 1911.

ningarna gåvo vid handen, mången gång icke ens till priser som täckte tillverkningskostnaderna. Ett begrepp om situationens betydelse giva följande siffror. De 42 verkstäder, som uppgåvo sig lida av överproduktionen inom sina resp. tillverkningar, hade 1910 en sammanlagd tillverkning av c:a 27 milj. kr. Sättes detta belopp i relation till verkstadsindustriens totala tillverkningsvärde, varvid för ernående av jämförbarhet posten diverse verkstadsarbeten och reparationer samt tillverkningen av separatorer böra fråndragas men tillverkningen av järnvägs- och spårvagnar läggas till, finner man, att nämnda tillverkningsvärde representerade 49 % av det totala tillverkningsvärdet år 1910. Det var särskilt tillverkningen av träbearbetningsmaskiner, järnvägsvagnar, turbiner, pumpar, torvmaskiner, vissa lantbruksredskap och lantbruksmaskiner samt armatur, som uppgavs hava drabbats svårast av överproduktionen. Det lär icke givas någon antagligare förklaring till resultatet av Exportföreningens undersökning än de förhållanden med avseende å tillverkningens organisation, som ovan påpekats. Denna uppfattning delades även av Exportföreningen i dess till undersökningen knutna reflektioner. Vi citera: "Att vinna lättnad i de ovannämnda förhållandena (d. v. s. de med överproduktionen sammanhängande) genom en ökad avsättning å den inhemska marknaden är naturligtvis omöjligt, då de svenska mekaniska verkstäderna täcka det inhemska behovet flera gånger om. Detta visar sig även däri, att man i det stora hela ej klagar på den utländska konkurrensen här i landet utan i stället på den inhemska konkurrensen, framför allt på det stora antalet mindre fabriker, som upptaga tillverkning av snart sagt vad som helst — även de stora specialverkstädernas, varigenom de förskaffa dessa en ruinerande konkurrens". De karaktäristiska dragen i denna situation äro alltså att kapitaltillflödet till detta industriområde lett till ven omotiverat stor och <t)fta illa kalkylerad företagsbildning, som utgjort ett allvarligt hinder för en rationell arbetsfördelning emellan verkstäderna. En följd härav åter har blivit, att räntabiliteten inom verkstadsindustrien i sin helhet drivits ned till en nivå, som synes allt för låg för att uppmuntra till organisatoriska reformer på lång sikt. Med hänsyn till det allmänna läget är en utveckling till mångsyssleri naturlig och kanske i de flesta fall den enda lösning, som privatekonomiskt sett erbjuder sig, men det lär icke kunna bestridas, och erfarenheten besannar det till fullo, att den inneburit en relativ sänkning av verkstädernas produktivitet, och ytterligare minskat utsikterna att för svensk tillverkning reservera den inländska marknaden och behålla vad som erövrats av den utländska. Lyckligtvis syntes redan före krigsutbrottet en sådan utveckling icke vara allenarådande. Tecken funnos, som tydde på att den snart i stort sett skulle tillhöra en förgången tid. Å andra sidan har det kunnat hända, att ett företag av andra än nyss anförda skäl övergått från strängt specialiserad tillverkning till mångsyssleri. Orsaken härtill har då kanske oftast varit, att en lyckad specialtillverkning skapat de nödiga ekonomiska förutsättningarna för upptagande av nya tillverkningar vid sidan av de gamla. Man har därvid föredragit att begagna sig av utsikterna till en mera omedelbar vinst framför att binda kapital i den långsiktsspekulation, som en massproduktion för världsmarknaden av en enda

35 specialtillverkning skulle innebära med avseende å maskinella förbättringar i driften och skapandet av en effektiv försäljningsorganisation. Den nu skisserade utvecklingen är emellertid typisk ej endast för svensk verkstadsindustri; vi återfinna den i alla kulturländer, som deltagit i det sista halvseklets intensiva maskintekniska arbete. Skillnaden har dock varit, att verkstäderna i de maskinindustriellt ledande länderna i betydande omfattning förmått arbeta sig fram till mer eller mindre specialiserade storföretag, när uppehållandet 'av en tillfredsställande räntabilitet hos företagen krävt en sådan utveckling. De maskintekniska framstegen inom industrien i allmänhet hava visserligen fördelat sig tämligen ojämnt på verkstadsindustriens skilda tillverkningsgrenar, men dock, som tidigare antytts, otvivelaktigt verkat starkt stimulerande på denna industri i dess helhet, särskilt emedan uppfinningar och förbättringar på maskinindustriens område givit verkstäderna tillverkningsobjekt, varigenom de blivit mera oberoende av priskonkurrens och sålunda satts i tillfälle att hembära större vinster än som annars skulle hava blivit fallet. Föga troligt är dock att mångsyssleriet och tillkomsten av små och medelstora företag härigenom ytterligare befordrats. De maskinella uppfinningarna förklara dock endast delvis vår verkstadsindustris struktur. I förening med de förklaringsgrunder, vi tidigare anfört, synas de emellertid utgöra moment av väsentligt intresse till belysande av den statistiska redogörelse över verkstadsindustriens utveckling, vi nu övergå till. På grund av brister i vår officiella statistik över industri och utrikes- Antal verkhandel kan i allmänhet verkstadsindustriens produktion, införsel och ^re^ochmutförsel icke tillförlitligt redovisas före år 1896 resp. 1894. Med avseende verkningens å antalet mekaniska verkstäder och antalet sysselsatta arbetare stå vis- värde. serligen ej goda men dock något så när användbara siffror till förfogande för betydligt längre period. Som bekant sammanhänger bristen i det statistiska materialet särskilt med det förändrade redovisningssättet fr. o. m. 1896 inom industristatistiken och fr. o. m. 1894 inom handelstatistiken men också med en mindre noggrann redovisning under tidigare år. Statistiska uppgifter rörande antalet verkstäder och arbetare 1880—1912 hava sammanställts i bil. III. Överblicka vi perioden 1880—1912 med avseende å antalet företag Antalet verk8tader och arbetare, finna vi, att antalet företag ökades från 215 till 502 eller med 133.5 % och antalet arbetare från 9 357 till 23 864 eller med 155 %. Härvid hava även järnvägs- och spårvägsvagnsverkstäder, som i övrigt ej tagits i betraktande i denna allmänna del av utredningen, medräknats. Fr. o. m. 1896 redovisas emellertid dessa verkstäder särskilt, varför siffror för den övriga ej elektriska verkstadsindustrien kunna erhållas från nämnda år. Man finner efter sådan reduktion av siffrorna, att antalet företag och arbetare år 1896 utgjorde 296 resp. 16 239 och år 1912 482 resp. 22 373, motsvarande en stegring i antalet företag av 62.8 % och i antalet arbetare av 37.8 %. I den mekaniska verkstadsindustriens utveckling betecknar 1890-talets mitt övergången till ett nytt skede. I bil. III kommer detta till synes i ett tämligen stationärt antal företag före år 1891. Stegringen i deras

antal sistnämnda år torde helt och hållet bero på att de statistiska uppgifterna från och med detta år infordrades med större noggrannhet. År 1893 ökas antalet verkstäder med ej mindre än 30 — den starkaste stegringen sedan 1880. Sedan fortgår en jämn ökning t. o. m. 1912, endast under enstaka år kan en svag återgång iakttagas. Belysande är att den procentuella ökningen i antalet verkstäder från 1880—1895 var 32.6 % men från 1895—1912 76.1 %. Antalet arbetare.

Arbetareantalet i verkstadsindustrien visar redan under de relativt goda åren 1881—1883 en stegring av ej mindre än 25 % eller från 11 655 t. o. m. 14 570, under det att företagens antal samtidigt ökades från 228 till 238. En lika stark ökning kan även iakttagas under år 1889, då arbetareantalet steg från 13 848 t. o. m. 17 339. Siffrorna äro emellertid ej fullt säkra. Uppsvinget i verkstadsindustrien omkring mitten av 1890-talet framträder mindre skarpt i antalet sysselsatta arbetare, men är dock påvisbart. Till en början var ökningen tämligen svag, men från 1897 t. o. m. 1900 uppgick den till ej mindre än 32.9 %, — 17 351 till 23 061; samtidigt tillkommo 68 nya verkstäder. Under den kraftiga "Grunder"-perioden 1901—1904, då ytterligare 64 nya verkstadsföretag trädde i verksamhet, sjunker däremot arbetareantalet svagt med undantag för det sista året. Förklaringen härtill är väl sannolikt, att en del av den personal, som blev arbetslös under lågkonjunkturen efter 1900 års kris, bildade egna verkstadsföretag. Med hänsyn till att de nytillkomna företagen under sistnämnda epok i all huvudsak måste hava varit mindre sådana, synas förhoppningarna på vinst hava ägt ett visst reellt underlag. Småföretagen syssla nämligen väsentligen med reparationsarbeten, varför lågkonjunkturens verkningar bland dessa äro långt mindre kännbara än bland de större, som endast mottaga dyrbarare maskinbeställningar och i övrigt arbeta på lager för den öppna marknaden. I allmänhet torde såväl uppåtgående som fallande konjunkturer hava utgjort kraftiga drivfjädrar till företagsbildning inom verkstadsindustrien under de sista årtiondena, kanske dock mest de fallande, då god tillgång på fackkunnigt folk funnits. Som kapitalplaceringsobjekt har verkstadsindustrien i Sverige aldrig utövat någon större lockelse. Nyssnämnda starka ökning i arbetarantalet under åren 1897—1900 efterföljdes under inflytande av uppåtgående konjunkturer av en ny ansvällning av arbetarstocken under åren 1906 och 1907. Ökningen uppgick till 23.1 %. Tillkomsten av ytterligare 26 verkstäder under de två följande åren kunde i likhet med förloppet åren 1901—1904 icke förhindra en nedgång i verkstadsindustriens arbetarantal år 1909. Till stor del torde dock denna nedgång hava berott på att en del yngre arbetare ej återtogos av verkstäderna efter storstrejken nämnda år. Under de följande åren är arbetarantalet tämligen konstant — sannolikt ett uttryck för en fortgående substitution av fast kapital för arbetskraft.

TillverkTillverkningens värde, erhållet genom summering av skilda fabrikats ningens stor- v ä r ( j e åren 1896—1912, utgjorde: lek.

Ar

Kr.

1896 1897

31519 727 34 083 077

Ar

Kr.

1898 44 396138 1899 49108 816

37 Ar 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906

Kr. 51317 419 50 539 841 50 317 856 51898 338 55 022 972 49 698 6101) 82 571 782

Ar 1907 1908 1909 1910 1911 1912

Kr. 83 293 669 81 215 702 73 973 7192) 82 571 782 85 440 142 101118 753

TILLVERKNINGENS VÄRDE 189<)—1912. MILJ. KR. ISOmilj

1896 97 98 99 1900 01 02

Under hela perioden har sålunda tillverkningens värde ungefär tredubblats. Som mått på den verkliga kvantitativa ökningen i verkstadsindustriens tillverkning är denna siffra dock för hög, emedan penningvärdet under perioden ifråga undergick en successiv sänkning. Antages prisstegringen på verkstadsprodukter under perioden hava hållit jämna steg med uppgången i den allmänna prisnivån, skulle denna hava uppgått A

) Sänkningen från föregående år hänför sig till den stora verkstadslockout, som pågick i fem månader. 2 ) Sänkningen från föregående år förklaras av storstrejken.

38 till 38 %, om Åmarks prisindex begagnas som måttstock 1 ). Med nämnda ökningsprocent bör alltså verkstadsindustriens tillverkningsvärde reduceras för att den verkliga ungefärliga kvantitativa stegringen skall erhållas. Efter denna korrigering skulle tillväxten belöpa sig till 132 %. Till jämförelse kan nämnas att tillverkningsvärdet för landets hela fabriksindustri ökades med 84 % (korrigerad siffra) under samma tid. Produktionsvärdenas ökning försiggick tämligen ojämnt, som synes av följande sammanställning, där uppgång- och nedgångsperioderna markerats. 1896—1900 steg tillverkningsvärdet från 31.5 till 51.3 mili. kr. 1901-1904 „ „ „ 51.3 „ 55.0 „ „ 1905-1907 „ „ „ 55.0 83.3 1908-1909 sjönk ~ „ 83.3 „ 74.0 1910-1912 steg „ „ 74.o „ 101.1 ^ ,, Uppgångsåren framträda tydligt, i synnerhet den högkonjunktur, som kulminerade 1907. Maskintullem Givetvis måste tillverkningens kraftiga utveckling under 1890-talets inflytande pd senare hälft även sättas i samband med att en tull av 10 % pålades inningmsut- f ö r s ee lnn a v maskiner, redskap och verktyg den 21 juni 1892. veckling. ^ omedelbara betydelsen härav undandrager sig dock ett närmare bedömande med hänsyn till andra kraftigt influerande faktorers inflytande på tillverkningens kvantitativa och kvalitativa gestaltning. Det kan sålunda erinras om att en samtidig höjning av ett stort antal tullar och tillkomsten av nya icke förfelade sin stimulerande verkan på industrien i allmänhet, vilket återverkade befordrande på verkstadsindustrien. Såväl denna omständighet som uppgående konjunkturer inom näringslivet i sin helhet över hela världen skapade särskilt gynnsamma förutsättningar för ett mera intensivt utnyttjande av tullskyddet å maskiner. Det torde därför icke vara möjligt att isolera maskintullens inverkan på tillverkningen. De tecken på stimulerad verksamhet, som göra sig gällande inom verkstadsindustrien efter 1892, måste därför betraktas som ett resultat av bl. a. samtliga tullpolitiska åtgärder nämnda år. Bland symptomen på denna ökade verksamhet är särskilt den stegrade företagsamhet, som redan kan iakttagas 1893, fastän läget inom näringslivet i övrigt var tämligen tryckt, värd att uppmärksammas. Den officiella statistikens siffror över antalet företag resp. arbetsställen (fr. o. m. 1896) äro visserligen mycket osäkra, men kunna dock icke frånkännas värde som exponenter på företagsamhetens utveckling. Ifrågavarande siffror (bil. III) visa sålunda, att 30 nya företag tillkommo 1892. Under år 1894 inträder en tillbakagång, men år 1896 tillkomma 29 företag antagligen under det dubbla inflytandet av uppåtgående konjunkturer och den nya tullen, även om det ej är uteslutet, att en korrektare redovisning delvis kan vara orsaken. Den nya tulltaxan av den 9 juni 1911 innebar, som nämnts, för verkstadsindustriens vidkommande dels en uppdelning av tulltaxerubrikerna i 1906 års taxa i ett stort antal nya rubriker, dels en differentiering av tullsatserna och en omläggning av desamma för de flesta rubriker från *) Karl Amark: En svensk prisindex för åren 1860—1913. Kommersiella meddelanden haft. 18, 1921.

39 värdetillsatser till vikttullsatser. Därjämte upptogos "ej särskilt nämnda maskindelar", som tidigare förts till maskiner, i olika rubriker inom grupperna X I I A och B i tulltaxan. Omläggningen från värdetullar till vikttullar syftade närmast till att förhindra bedrägerier vid varornas förtullning och ej att öka tullskyddet, men reformen torde dock för vissa grupper hava inneburit en om än obetydlig höjning av den genomsnittliga tullhöjden. För vissa av de med avseende å införseln viktigaste maskingrupperna kan dock en sänkning av tullskyddet konstateras. Beräknas medeltullhöjden år 1913 för sju av dessa grupper, tillsamman representerande 66 % av den totala införseln av verkstadsprodukter, erhålles följande översikt:

Maskiner för: uppfordring och pressning metallbearbetning1) pappersmasse- m. fl. industrier 2 ) textilindustri sådd och skörd Sy- och stickmaskiner Kraftmaskiner 3 )

Införsel Kr.

Debiterat tullbelopp Kr.

1 398 120 4 323 101

143 810 352 156

2 317 448 1 547 903 2 338 162 1 733 359

223 806 193 538 238 115 181 940

Den fortgående stegringen i tillverkningsvärdet från 1910 till världskrigets utbrott torde dock hava föga sammanhang med de små förändringar, som tullskyddet i stort sett undergick genom övergången till den nya tulltaxan. I alla händelser lär ett sådant inflytande icke exakt kunna påvisas, då nämnda period utmärktes av goda tider inom alla industriländer. . Med avseende å maskindelar, ej särskilt nämnda, visade sig 1911 ars tulltaxa hava medfört i stort sett följande tullar i procent av värdet, utgörande medeltal för åren 1912—1914. Beräkningarna äro baserade på införselvärden och debiterade tullbelopp under nämnda år. Varuslag Maskindelar av: icke smidbart gjutgods .. .. smidbart järn och gjutgods plåt och bleck koppar och mässing zink

Införselvärde Kr.

Tullbelopp Kr.

Tull i % av värdet

140 673 707 613 121 870 96162 2 199

13 882 49147 12 719 8 906 120

9.9 7.0 10.4 9.3 5.5

*) Stansmaskiner m. m., ingående under rubriken 1002 i gällande tulltaxa, äro ej tullbelagda. De ingå därför ej i införselvärdet. „ 2 ) Tryckpressar m. m., ingående under rubriken 1017 i gällande tulltaxa, aro ej tullbelagda. Huvudparten av övriga hithörande maskiner draga en tull av 10 % a värdet. 3 ) Kraftmaskiner omfatta lokomotiv, ångmaskiner, ångturbiner och ångpannor, lokomobiler, motorer och vattenturbiner.

40 o Samtliga slag av i tablån å föregående sida anförda maskindelar utom sådana av plat och bleck drogo sålunda åren 1912—1914 i genomsnitt lägre tull än den före 1911 gällande tullen av 10 %. I och för sig utgör visserligen beräkningen ifråga ej något bevis för att den nya tulltaxan ™ f . ? a r e n sänkning av skyddet å nämnda artiklar, ty tullen kan hava nallit tillbaka införseln av sådana varor, som den drabbade hårdast emellertid torde dock ej någon nämnvärd förskjutning i införselns sammansättning hava ägt rum, denna bestod nämligen i all huvudsak av reservdelar, vilka i regel införas till betydligt lägre kostnader, än om de skulle framställts inom landet. Tullskyddets inflytande på de skilda maskingrupperna behandlas nedan i specialmonografierna.

industri ^ ee t ta vo sr d e / a r a av visst intresse att se, i vad mån verkstadsindustrien förhållanden ™ ^ eende a ovan berörda exponenter på dess utveckling förmått betill landets alla sin betydelse i jämförelse med industrien i sin helhet (fabriker hela industri, och bergverk). I följande tablå återges de mekaniska verkstädernas antal, arbetare och tillverkningsvärde åren 1896 och 1912 i % av hela industriens antal fabriker och arbetare samt tillverkningsvärde. Antal verkstäder

1896 3 o 1912 3.9 Antal arbetare x ) 1896 6.8 1912 6.5 Tillverkning 1896 3.8 1912 4.9 År 1912 utgjorde de mekaniska verkstäderna alltså en relativt större andel av landets samtliga fabriker än år 1896, förhållandet var analogt beträffande tillverkningen, men motsatt vad arbetarantalet angår. Verkstadsindustriens tillverkningsvärde i utlandet.

I jämförelse med verkstadsindustriens omfattning i de ledande maskinindustriländerna har vår egen skäligen blygsamma dimensioner. Enligt en uppskattning på basen av en privat produktionsstatistik, som upplagts av Verein Deutscher Maschinenbau-Anstalten — den enda tillgängliga källan — skulle de tyska maskinfabrikernas sammanlagda tillverkningsvärde uppgå till i runt tal 1.8 miljarder kr. år 1907, och till 2.2 miljarder år 1912. Beloppet betecknas emellertid från sakkunnigt håll som betydligt för lågt. Den engelska maskinindustriens produktion uppgick enligt officiell källa år 1907 till ett värde av 1.9 miljarder kr.

TillverkVi övergå nu att närmare granska de skilda tillverkningsgruppernas ningens storandel av hela verkstadsindustriens tillverkningsvärde åren 1896 och 1912, lek inom skilda maskin- för att klargöra huru tillverkningens art förskjutit sig. grupper. • ^ - L 1 ? 9 6 å F. s arbetarantal är så till vida beräknat som träkolsarbetarna, vilka inså i 1912 ars siffror, skattats till 7 400.

41 TABELL

IV. DE

OLIKA

MASKINGRUPPERNAS

TILLVERKNINGSVÄRDE

I

ABSOLUTA TAL OCH I % AV HELA VERKSTADSINDUSTRIENS TILLVERKNINGSVÄRDE AREN 1896 OCH 1912. Tillverkningsvärde i % av samtliga tillv.-värden

Storleksordn.

5.5 1 723 538 1 283 477 Ångpannor 2 552 318 4.1 1 279 937 Ångmaskiner m. fl 5.0 1 566 900 2 814 534 Lokomotiv 1.6 516 944 16 082 850 Andra motorer Maskiner för: 1.2 4 558 201 375 959 uppfordring och pressning 2.6 2 543 122 816 283 metallbearbetning 4.2 1 310 270 3 625 753 träbearbetning 2.9 914 439 4 056 348 pappersmasse- m. fl. industrier.. .. 420 984 4 281126 1.3 sten-, ler-, cement-, glas- och torvind. 199 753 0.6 676 403 kvarn-, olje-, bageri- m. fl. industrier socker-, stärkelse-, jäst-, sprit- m. fl. 4.0 699 833 1 258 127 industrier 0.6 152 688 174 975 textilindustri O.o 5198 26 765 läder-, kautschuk- m. fl. ind 232 176 1 269 884 1.7 Skyfflar, spadar m. m 290 281 354 810 0.9 Liar, gräsklippningsmaskiner m. m... 658 152 2.1 2 198 216 Plogar, harvar o. d 6 581 759 3.8 1210087 Maskiner för sådd och skörd 2 731 486 694 548 2.2 Tröskverk, harpor o. d 154 014 0.5 509 990 Rotfruktskärare och hackelsemaskiner 4 675 314 13 914 246 14.8 Mejerimaskiner 863 591 2 208 906 2.7 Sy- och stickmaskiner 992 238 1 269 890 3.1 Gevär, revolvrar m. m 122 675 567 028 0.4 Vågar

1.3 2.5 2.8 15.9

Tillverknin gsvärde

Varuslag

210 265 Brand- och trädgårdssprutor 145 796 Kassaskåp och kassakistor 158 600 Järnsängar Div. maskingods och reparationer.. 10 248 683 Summa

409 112 904 855 678 544 24 166 609

0.7 0.5 0.5 32.5

4.5 2.5 3.6 4.0 4.2 0.7 0.7 0.1

O.o 1.3 0.3 2.2 6.5 2.7 0.5 13.7 2.2 1.8 0.6 0.4 0.9 0.7 23.9

31 519 727 101118 753 lOO.oo lOO.oo

Förändringar i det statistiska materialets gruppering liksom dess bristande tillförlitlighet nödvändiggör periodens begränsning till den nyssnämnda. Förskjutningarna i tillverkningen före 1896 synas emellertid för de närmast föregående 10 å 15 åren hava varit helt obetydliga; först under det expansiva skedet efter 1890-talets mitt torde mera anmärkningsvärda förändringar hava förekommit. Av tab. IV, där varje grupps tillverkningsvärde i absoluta tal och i % av verkstadsindustriens hela tillverkningsvärde finnes återgivet, framgår bl. a. följande. Under bägge de jämförda åren representerar gruppen diverse maskingods och reparationer den ojämförligt största andelen av det totala tillverkningsvärdet, men dess procentandel sjönk från 32.5 år 1896 till 23.9

år 1912 x). Se vi till övriga grupper, finna vi, att under år 1896 mjölkskumningsmaskiner intogo främsta rummet bland de rena maskintillverkningarna med en andel av 14.8 %, närmast följda av ångpannor med 5.5 %, lokomotiv med 5.0 %, träbearbetningsmaskiner med 4.2 % och ångmaskiner med 4.1 %. Tillsamman utgöra dessa fem största grupper 66 % av verkstadsindustriens hela tillverkning. År 1912 är läget förändrat. Platsen närmast efter diverse verkstadsarbeten och reparationer intages nu av "andra motorer", vilkas relativa betydelse stigit från 1.6 % år 1896 till ej mindre än 15.9 % år 1912. Därnäst följa mejerimaskiner, vilkas andel av det totala tillverkningsvärdet i det närmaste var oförändrad vid de bägge tidpunkterna; den procentuella andelen sjönk från periodens början till dess slut med endast l.i % till 13.8 %. Sånings- och skördemaskiner samt maskiner för uppfordring och pressning intaga slutligen de bägge följande platserna med 6.5 resp. 4.5 %. De fem största grupperna tillsammantagna representera 64.6 % av hela tillverkningen. Helt naturligt är det verkstadsindustriens stora exportartiklar, nämligen separatorer, motorer samt sånings- och skördemaskiner, som särskilt tillvunnit sig ökad ekonomisk betydelse under perioden. Tillverkningen av dessa artiklar har också i största utsträckning blivit föremål för standardiserad och specialiserad massproduktion. Den ojämförligt övervägande delen av dessa tillverkningar framställdes år 1912 vid ett anmärkningsvärt litet antal mera specialiserade storföretag. Vi återkomma till denna fråga i kapitlen om driftkoncentrationen och specialiseringen. *) Förutom reparationer består denna grupps huvudsakliga tillverkningar av axellager och transmissioner (kullager), järnkonstruktioner, varjehanda maskindelar, propellrar av järn samt under senare år mjölkningsmaskiner, fyrapparater, gasackumulatorer, gasfjärrtändare, dammsugare, dörrstängare, kylmaskiner, mudderverk m. m.

V. In- och utförsel. Införseln av mekaniska verkstadsprodukter under perioden 1896—1913, Införseln. framgår av följande översikt. Serien har erhållits genom summering av införselvärdena för de olika maskingrupperna. 8 792 092 kr.1) 8 759 417 „ 13 296 653 „ 14 805 394 „ 17 999 045 „ 22 099 816 „ 17 453 966 „ 14 075 785 „ 13 580 513 „ 14168179 „

1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903

1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913

18 253 863 kr. 18 554 956 20 446 591 26 945 382 21 263 071 17 972 327 18 798 449 20 064 300 18 743 479 23 862 915 31

3»

33¶INFÖRSELNS VÄRDE 1894—1913. MILJ. KR,

30rnilj. r-n—[

,—,—.—,—j—.—i—r-

25 „

15 „ ,w 10 II

5milj. I I

I

I

I

I

I

1—I

1 1—I

1—I

1—'

'

'— L —'

1894 95 96 97 98 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 08 09 1910 11 12 13

Som diagrammet över införseln klart visar, företer densamma en tydlig känslighet för konjunktursvängningarna. Bortsett från dessa kan *) På grund av handelsstatistikens mindre utförliga varuspecifikation åren^ 1894—1906 hava införselvärdena för textilmaskiner och "maskiner for andra ändamål" delvis beräknats. Se härom specialmonografierna över dessa grupper. I ovanstående siffror hava vågar icke kunnat medtagas, enär dessa före 1912 redovisas under rubriken järnvaror ej särskilt nämnda. Rörande införselvärdets fastställande i övrigt se bil. VII.

en svag stegring konstateras. Som nedan skall visas, höll denna stegring dock ej jämna steg med den inhemska maskinförbrukningens ökning. En blick på den inhemska verkstadsindustriens tillverkningsvärde under uppgångsperioderna ger vid handen, att den starka ökningen i införseln under samma år ej berodde på försämrad konkurrensförmåga hos vår egen verkstadsindustri gent emot utlandet utan på en starkt ökad efterfrågan på maskiner i följd av det allmänna uppsvinget i näringslivet — en efterfrågan, som sporadiskt gav vår egen verkstadsindustri tillfälle att utnyttja sin fulla produktionskapacitet. Den procentiska ökningen under perioden uppgick till c:a 170 %. På grund av den samtidigt fortgående försämringen av penningvärdet är nämnda siffra dock för hög. En summarisk korrigering på grundval av Åmarks prisindex (se sid. 38) ger till resultat en kvantitativ ökning av 96 %. Hela införseln till riket tillväxte samtidigt med 77 % (korrigerad siffra). Införseln i förhållande till förbrukningen.

Förhållandet mellan införseln och förbrukningen inom landet visar, som synes av nedanstående översikt, att vårt behov av mekaniska verkstadsprodukter tillgodosågs från år till år i relativt minskad utsträckning genom införseln och att alltså verkstadsindustriens ställning om ock svagt stärktes i konkurrenshänseende. Detta innebär med andra ord, att ökningen i den del av vår verkstadsindustris tillverkning, som stannat inom landet, varit starkare än ökningen i införseln av mekaniska verkstadsprodukter. Införseln, som år 1896 uppgick till c:a x/s av förbrukningen, utgjorde år 1912 omkring x/4 av denna. År 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904

Införseln i % av förbrukningen

34.5 35.1 32.6 35.2 29.7 26.2 26.1 26.7 30.7

År 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

Införseln i % av förbrukningen

33.9 28.0 30.3 26.5 26.5 26.1 28.9 24.1

De relativt höga procenttalen för år 1897, 1899 och 1907 synas kunna förklaras av vår verkstadsindustris oförmåga att motsvara högkonjunkturens starkt stegrade efterfrågan på maskiner; anmärkningsvärd är dock den förbättring i dess anpassningsförmåga, som kan iakttagas under den särskilt starka högkonjunktur, som kulminerade 1907. Stegringen år 1905 torde närmast finna sin förklaring i då pågående omfattande arbetsstrider, vilka starkt nedsatte produktionen. Införselns sammansättning.

Den år från år tämligen oförändrade uppdelningen av den svenska maskinmarknaden på införda och i Sverige tillverkade maskiner har dock icke hindrat vissa förändringar i införselns sammansättning. I tabell V har de skilda maskingruppernas införselvärde i absoluta tal och i % av den sammanlagda införseln återgivits för åren 1894 och 1913.

45¶TABELL V. INFÖRSELNS SAMMANSÄTTNING.

Varuslag

Kr.

Kr.

1913 Ångmaskiner, ångpannor och lo280 730 komobiler Lokomotiv 80 407 Motorer, ej elektriska 143 220 Maskiner för: uppfordring och pressning . . . . 273 949 498 664 metallbearbetning 159 757 träbearbetning pappersmasse- m. fl. industrier 1 082 079 sten-, ler-, cement-, glas- o. torv 40 266 industri kvarn-, olje-, bageri-, m. fl. ind. 125 091 socker-, stärkelse-, jäst-, sprit-, 2 171 242 m. fl. industrier 1 254 250 textilindustri läder-, kautschuk-, lim- och hatt94 994 industri Maskiner för: jordens beredning (plogar, har46 780 var o. d.) 413 014 sådd och skörd rening av säd eller frö, såsom 92 245 tröskverk m. m skördens tillgodogörande, såsom 9 227 rotfruktskärare m. m 44 571 Mejerimaskiner 808 104 Sy- och stickmaskiner 62160 Gevär, revolvrar, pistoler Vågar Liar m. fl. ej spec, handredskap 49 729 samt skyfflar, spadar och grepar 40 6363) Brand- och trädgårdssprutor 11976 Kassaskåp och kassakistor Järnsängar Maskiner för andra ändamål .... 1 009 001 Summa

8 792 092

1 065 010 190 705 477 644

1894 Gruppernas 1913 storleksordn.

% 3.2 0.9 1.6

2.o

1 398 120 3.1 5.7 4 381 271 1.8 240 669 2 478 2101) 12.3

6.2 18.8 1.3 10.6

412 0701) 718 6391)

1.8 3.1

308 3971) 24.7 2 317 448 14.3

1.3 9.9

223 872 1 547 903

0.5 4.7

1.0 6.6

166 490

106 990 101 426 2 338 162 241032 221 702

0.1 0.5 9.2 0.7

0.5 0.4 10.0 1.0 0.9

114 549 34 711 4 534 4 971 3 5111701'

0.6 0.5 O.i

0.5 O.i

4.1 0.8

0.5 1.4

765 4811)

1894 O.o O.o 15.11)

23 371176

Siffrorna i ovanstående tabell brista så tillvida i jämförbarhet som maskindelar före år 1912 redovisades under resp. maskingrupper men fr. o. m. nämnda år fördes till järn- och stålvaror utan att specificeras med avseende å användningen, varför de i tabellen ej kunnat redovisas för år 1913. (Se bil. VII.) År 1894 intager gruppen maskiner för socker- och stärkelseindustri m. fl. främsta rummet bland införda verkstadsprodukter med 24.7 %, närmast följer gruppen maskiner för textilindustri med 14.3 %, för pappersmassem. fl. industrier med 12.3 %, för "andra ändamål" med 11.5 %, sy- och stickmaskiner med 9.2 % , metallbearbetningsmaskiner med 5.7 % och maskiner för sådd och skörd med 4.7 %. Tillsammans representerade dessa 1 ) 2

Uppgiften gäller år 1911. ) Specifikation saknas. *) I siffrorna ingå även till sprutor apterade slangar och tillbehör.

7 grupper 82.4 % av hela införseln. Ar 1913 har gruppen metallbearbetmngsmaskmer, som 1894 intog 6:te plats, belagt den l:sta med 18 8 %> liksom under år 1894 följer sedan maskiner för "andra ändamål" med • -i iofö r 1 9 1 1 - < U i n o S ! d n e r f ö r P a PPersmasse- m. fl. industrier intaga saval 1894 som 1913 3:dje platsen, sistnämnda år med 10.6 %. Närmast iolja sy- och stickmaskiner med 10 %, textilmaskiner med 9.9 %, maskiner tor sådd och skörd med 6.6 %, och maskiner för uppfordring och pressning med 6 %. Sistnämnda tre gruppers ordningsföljd 1894 var 2 7 och 9. De 7 grupperna hade tillsammans en införsel som uppgick till 77 % av införseln i sin helhet. Bland de kvantitativt mest betydande grupperna ägde de starkaste förskjutningarna rum inom gruppen maskiner för socker- och stärkelsejast-, sprit- m. fl. industrier, vars andel av införseln år 1894 utgjorde 24 7 % men ar 1911 endast 1.3 % samt inom gruppen metallbearbetningsmaskmer, vars andel av införseln åren 1894 och 1913 uppgick till 5.7 resp. 18.8 %.

inlTmtkin- ,S^% "?? ^ ^ ^ ^ e t t omdöme om i vilken utsträckning vår verkgTuppeTTi stadsindustri vid olika tidpunkter förmått tillgodose landets behov av förhållande mekaniska verkstadsprodukter, är man främst hänvisad till att undertili förbruk- söka införseln i förhållande till förbrukningen inom skilda maskinmngen. grupper. Då ofta ett stort antal maskiner ingå i varje grupp och relationen mellan införseln och förbrukningen starkt variera, kan givetvis nämnda undersökning vad flertalet maskingrupper rör endast giva ett mycket summariskt resultat. I specialutredningarna hava de enskilda varuslagen närmare uppmärksammats, i den mån detta varit möjligt En ytterligare svaghet vidlåder nämnda beräkningssätt, på grund av att mtorselvardena, som gälla priserna vid tullgränsen, och utförselvärdena som galla priserna vid exportorten, ej äro fullt jämförbara med tillverkningsvärdena, vilka avse försäljningspriset vid fabriken Vid jämförelser mellan de två här undersökta tidpunkternas relationstal saknar dock, som lätt inses, sistnämnda omständighet betydelse En undersökning av införseln i förhållande till förbrukningen inom varjemaskingrupp åren 1896 och 1913 (tab. VI) visar att vår självförsörjning med avseende å verkstadsprodukter är synnerligen växlande trän grupp till grupp. Under det att införseln av maskiner för läder-, kautschuk- m. fl. industrier bägge de nämnda åren uppgick till c:a 98 % av förbrukningen och av textilmaskiner till c:a 95 resp. 96 %, voro vi praktiskt taget självförsörjande beträffande kassaskåp, kassakistor och järnsängar år 1913. En jämförelsevis obetydlig införsel i förhållande till förbrukningen förete även grupperna lokomotiv, träbearbetningsmaskiner, skyfflar och spadar, liar och gräsklippningsmaskiner samt sprutor, for vilka grupper införselns procentiska andel varierande inom gränserna 5.7—8.9 år 1913. I allmänhet voro förskjutningarna i införselns andel av förbrukningen avsevärda. Samtliga grupper utom ångpannor och ångmaskiner, maskiner för kvarn- olje-, bageri- m. fl. industrier, textilmaskiner, mejerimaskiner samt gevär, revolvrar och pistoler företedde sålunda en mindre införsel i förhållande till förbrukningen år 1913 än år 1896. Särskilt framträdande är denna nedgång beträffande kassaskåp och kassakistor, motorer, sprutor, maskiner för uppfordring och pressning, maskiner för socker-, stärkelse-, jäst-, sprit- m. fl. industrier samt maskiner för sten-, ler-, cement-, glas- och torvindustri. I de fall

åter, där en relativt ökad införsel kunde konstateras, var stegringen anmärkningsvärt stor för gruppen mejerimaskiner. Med säkerhet är dock den verkliga stegringen i sistnämnda fall mindre än vad tabellen nedan utvisar. Den i och för sig i förhållande till produktionen obetydliga förbrukningen erhöll nämligen 1913 på grund av det stora belopp emballage- och fraktkostnader, som ingingo i utförselvärdet, ett betydTABELL VI.

FÖRBRUKNING OCH INFÖRSEL 1896 OCH 1913 3 ) .

Varuslag

Förbrukning Kr.

1896 Ångpannor, ångmaskiner och lokomobiler Lokomotiv Andra motorer Maskiner för: uppfordring och pressning metallbearbetning träbearbetning pappersmasse- m. fl. industrier sten-, ler-, cement-, glasoch torvindustri kvarn-, olje-. bageri- m. fl. industrier socker-, stärkelse-, jäst-, sprit- m. fl. industrier .. textilindustri läder-, kautschuk- m. fl. industrier Skyfflar, spadar m. m Liar, gräsklippningsmaskiner 1 m. m Maskiner för jordens beredning (plogar, harvar o. d.) Sånings- och skördemaskiner Maskiner för säd eller frö (tröskverk och harpor o. d.) Maskiner för skördens tillgodogörande (rotfruktsskär a r e och hackelsemaskiner) Mejerimaskiner Sy- och stickmaskiner .. .. Gevär, revolvrar m. m Vågar Brand- och trädgårdssprutor Kassaskåp och kassakistor.. Järnsängar 1

Införsel Kr.

1896 Införseln i % av förbrukningen

1896 1913

2 718 600 1 586 536 607 730

4 324 486 3 365 150 8 989 981

171 669 139 636 148 899

1 065 010 190 705 477 644

6.3 24.6 8.8 5.7 24.5 5.3

728 331 2 243 358 1145 072

6 610 632 7 516 060 2 695 088

395 842 1 549 044 135 791

1 398 120 4 381271 240 669

54.3 21.1 69.1 58.3 11.9 8.9

1 790 963

5 035 003 l

999 304

2 478 210») 55.8 4 9 '

329 893

2 513 963 )

94 021

412 070 1 ) 28.5 16.4

485 872

1 062 744 *)

303 392

718 6391) 62.4 67.6

718 597 ) 2 889 824 2 422 980 2 567 028

308 3971) 70.1 42.9 2 317 448 95.4 95.6

4 120 010 2 691 548

115 558

783 5561)

113 450

765 4811) 98.2 97.7

842 796

1 489 856

92 966

114 549

669 842 \ 1 731 494 772 824

166 176 1 022 499 1 779 926 1 094 958 • 2) 236 132 157 414 2\ J

146 891 647 074 10112111

239 249 4 446 297 1105 096 773 052 506 420 582 951 543 092

106 768

20 553 41516 1014 968 110 120 • 2) 47 182 22 836 2 ' )

21.9 \ 37.4 . 2 045 255

13.8 20.2

101 426 2 338 162 241 032 221 702 34 711 4 534 4 971

12.4 4.1 42 + 57.0 52.6 10.1 21.8 28.7 20.0 6.9 14.5 0.8 0.9

) Uppgiften gäller år 1911. 2 ) 1896 års import- och exportsiffror för vågar och järnsängar kunna ej erhållas. 3 ) Gruppen maskiner för "andra ändamål" har uteslutits, enär i tillverkningen även ingår reparationer till stort belopp, varigenom jämförelse med in- och utförseln ej är möjlig.

48 ligt mindre värde än det verkliga, vilket åter hade till följd att införselns andel av förbrukningen blev för stor. Men även gruppen ångpannor och ångmaskiner samt gevär, revolvrar och pistoler uppvisade avsevärt ökade procentsiffror år 1913. I förra fallet gäller ökningen, särskilt förvärmare, kokare och gasgeneratorer, i senare fallet jakt- och salongsgevär. Införselns Införselns fördelning på skilda ursprungsländer återgives för åren fördelning på 1907 och 1913 i tab. VII. Tillnärmelsevis jämförbara siffror från tinrsprungs- digare år stå ej till buds, på grund av att uppgifterna före 1905 gälla sista lastningsort i utlandet och icke de verkliga inköpsländerna. Mot valet av år 1907 som det ena jämförelseåret kan anmärkas, att dess siffror präglats av en stark högkonjunktur, vilket icke i fullt samma grad är fallet med 1913 års siffror. På grund av importörernas bristfälliga redovisning av importgodsets ursprung under de första två åren efter den ovannämnda reformen hava siffrorna från 1907, i trots av deras nyss berörda svaghet, dock ansetts lämpligast. TABELL VII.

INFÖRSELNS FÖRDELNING MED HÄNSYN TILL URSPRUNGSLAND.

Införsel i kr.

Införsel i % av hela införseln

Inköpsland

Summa

%

%

2.4 5.5

56 450

51.7 0.8 1.5 0.9 18.6 16.1 0.7 0.2 03

0.6 5.4 0.2 50.2 0.8 1.3 0.4 19.6 19.6 0.7 0.9 0.2

23 862 915

741 951 1 686 127

274 579 1 089 272 86 525 11 994 434 187 386 314 610 106 127 4 682 482 4 691362

13 935 806 227 581 404 070 233 647 5 015 290 4 332 690 187 258 66 983 84 510

Amerikas Förenta Stater

26 945 382

Såväl 1907 som 1913 voro Tyskland, Förenta Staterna, Storbritannien och Danmark våra främsta inköpsländer för mekaniska verkstadsfabrikat. Vår införsel från sistnämnda land torde dock till stor del hava bestått av särskilt amerikanska och tyska maskiner. Tillhopa utgjorde importen från de fyra nämnda länderna ej mindre än 91.9 % år 1907 och 94.8 % år 1913 av den totala. Den allmänna nedgången i införseln från 1907 till 1913 är delvis ett utslag av vårt ökade oberoende av utländsk maskinproduktion, men troligen har skillnaden mellan de bägge årens siffror blivit större än normalt under detta skede i vår verkstadsindustris utveckling, emedan som nämnts en utpräglad högkonjunktur gynnade införseln år 1907.

49 Undersökningen om införselns sammansättning gav bl. a. till resultat, att den sammanlagda införseln år 1913 (i vissa fall år 1911) av 7 grupper, nämligen metallbearbetningsmaskiner, maskiner för textilindustrien, maskiner för pappersmasse- m. fl. industrier, maskiner för sådd och skörd, maskiner för uppfordring och pressning, sy- och stickmaskiner, samt maskiner för "andra ändamål", uppgick till 98 % av hela maskininförseln. TABELL VIII.

Inköpsland

INFÖRSELN AV VISSA VIKTIGARE MASKINER AR 1911 FRAN SKILDA LÄNDER.

MaskiMaskiMaskiMetallMaski- ner för Maski- ner för Sy- och ner för pappersner för uppfordstickbearbet- ner för »andra ningsma- textilin- masse- sådd och ring och maskiändaskiner idustrien m. fl. in- skörd pressner mål» dustrier ning

Norge 65 589 9 820 75 994 66 77 878 D a n m a r k .. .. 49 806 4193 31891 36 889 99111 Tyska riket .. 1 207 591 1280 615 1849 192 133 719 640 529 F r a n k r i k e .. .. 5 610 28 358 62 732 2 631 27 026 Belgien 6114 12 114 36 371 6 518 — Nederländerna 14 536 5 632 1531 475 — 47 668 224 803 Storbritannien 341213 800 999 290 198 112 2 663 174 196 Österrike .. .. 12133 23 818 Amerikas Före n t a Stater 389 119 7 983 115 377 1 005 247 58112 29109 22 731 Övriga länder 16 688 19 374 24 040

Summa införsel

79 653 630 310 630 5 384 257 191 484 465 852 554 1 886 567 7 850 767 707 180 894 53 830 77 871 85 16 669 80 478 102 652 — 425 502 826 720 2 957 103 20 707 118 233 747 818 795 3 037

192 366 2 586 999 96 989 211 968

S u m m a 2 094 474 2 213 062 2 478 210 1 423147 1170 221 2 106 812 3 511170 14 997 096

I tab. VII hava dessa 7 gruppers införselsiffror från år 1911 fördelats med hänsyn till ursprungsland. Tabellen giver vid handen, att metallbearbetningsmaskiner infördes huvudsakligen från Tyskland, Förenta Staterna och Storbritannien i nu nämnd ordning; textilmaskiner från Tyskland och Storbritannien; maskiner för pappersmasse- m. fl. industrier i ojämförligt största utsträckning från Tyskland och till jämförelsevis obetydliga belopp från Förenta Staterna och Storbritannien; maskiner för sådd och skörd huvudsakligen från Förenta Staterna men även, om ock till mindre belopp, från Österrike och Tyskland; maskiner för uppfordring och pressning från Tyskland, Storbritannien, Danmark och Norge; sy- och stickmaskiner från Tyskland, Förenta Staterna och Storbritannien samt maskiner för "andra ändamål" från Tyskland, Storbritannien, Danmark och Förenta Staterna. Tyskland var sålunda år 1911 vår främste leverantör av metallbearbetningsmaskiner, textilmaskiner, maskiner för pappersmasse- m. fl. industrier, maskiner för uppfordring och pressning, sy- och stickmaskiner samt maskiner för "andra ändamål". Förenta Staterna intogo samma år främsta rummet med avseende å införda sånings- och skördemaskiner. Slutligen bör nämnas att Storbritannien under hård konkurrens med Tyskland i det närmaste levererade textilmaskiner till samma belopp som detta land, ja, 1913 överflyglade detsamma.

50¶Utförseln.

Utförseln under perioden 1894—1913 hade följande värde.1) Ar

Kr.

Ar

1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903

3 880 724 4 806 268 6 273 243 6 750 930 7 256 215 8 365 083 10 011 610 10 965 051 11 803 062 13 023 116

1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913

Kr.

13 834 292 13 501190 17 868 326 21 512 753 22 098 897 24 210 710 29 502 712 36 124 732 42 158 502 47 316 311 Utförselkurvan företer, som synes av diagrammet, en anmärkningsvärt jämn och kraftig stegring, oclT den giver en ytterligare bekräftelse på den starka expansion vår verkstadsindustri undergick från 1890-talets UTFÖRSELNS VÄRDE 1894- -1913. MILJ. KR.

SOmilj n

I

•

*° •

30 • 25 , 20

15 • 10 „ 5milj. 1694-95 96 97 93 99 1900 01 02 03 04 05 06 07 03 09 1910 11 12 13

mitt intill världskrigets utbrott. De ovan återgivna siffrorna för perioden 1894—1913 visa, att utförselns värde vid dess slut var nära 10 *) Utförselvärdet har fastställts efter samma grunder, som gälla för införselvärdet. Se i övrigt noten å sid. 43.

gånger större än vid dess början. Märkligt nog kan icke ens en tillfällig tillbakagång efter högkonjunkturerna påvisas men väl en stagnation under år 1908. Önskar man liksom för införseln och tillverkningen erhålla ett mått på utförselns kvantitativa ökning, bör den ur de nyss återgivna siffrorna erhållna procentiska stegringen — c:a 800 % — reduceras med hänsyn till penningvärdets fall. Enligt Åmarks prisindex kan prisstegringen under perioden 1894—1913 approximativt beräknas hava uppgått till 38 % med vilka ovan erhållna procentiska stegring bör reduceras. Utförselns kvantitativa stegring skulle sålunda belöpa sig till c:a 550 %. I betraktande av att landets totala utförsel under den nämnda perioden visade en kvantitativ tillväxt på 98 % (korrigerad siffra) måste vår verkstadsindustris exporthandel anses hava utvecklat sig med exceptionell snabbhet och styrka. Förhållandet vittnar gott om de svenska tillverkningarnas höga kvalitet, då från svenskt håll någon intensivare priskonkurrens på världsmarknaden knappast kommit ifråga, och vår verkstadsindustri dessutom i motsats till de ledande industriländernas endast ägt en ofullständig och svagt organiserad försäljningsorganisation för utlandet. För åren 1896—1912 kan utförseln i % av tillverkningen fastställas. Utförseln i Som uttryck för vår verkstadsindustris konkurrensförmåga i utlandet förhållande tillverkäro dessa relationstal behäftade med samma svagheter som motsva- tillningen. rande tal för införselns andel av förbrukningen, då, som nämnts, i utförselvärdena i motsats till tillverkningsvärdena även ingå frakt- och emballagekostnader. Beräkningen gav följande resultat: Ar 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904

% 19.9 19.8 16.3 17.0 19.5 21.7 23.5 25.1 25.1

Ar 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

% 27.2 25.3 25.8 27.2 32.7 35.7 42.3 41.7

Ökningen i tillverkningen har intill sekelskiftet i stort sett varit relativt starkare än ökningen i utförseln, men efter nämnda tidpunkt går en från år till år ökad andel av produktionen till utlandet. Från att hava varit tämligen svagt markerad t. o. m. 1908 kan en accelererad stegring iakttagas intill år 1912, då en återgång inträder. De olika maskingruppernas inflytande på gestaltningen av den nu skildrade utvecklingen undersökas närmare nedan, sedan utförselns sammansättning behandlats. Vår verkstadsindustris främsta utförselvara åren 1894 och 1913 är me- Utförselns jerimaskiner. Av tabell IX framgår, att deras andel förstnämnda år sammansätt mng uppgick till 59.3 % och år 1913 till 34.7 %. Vad de övriga maskingrupperna beträffar kan nämnas, att slumpgruppen maskiner för "andra ändamål" år 1894 intog 2:dra platsen med 8.1 %, metallbearbetningsmaskiner 3:dje platsen med 7 %, ångmaskiner och ångpannor 4:de med 5.7 %, sånings- och skördemaskiner 5 :te med 2.3 %, gevär, revolvrar och

52¶TABELL IX. UTFÖRSELNS SAMMANSÄTTNING. Grupper% % | 1894 1913 | nas storileksordning

Varuslag

Kr. 1894

Kr. 1913

Ångmaskiner och ångpannor Lokomotiv Motorer, ej elektriska Maskiner för: uppfordring och pressning metallbearbetning träbearbetning pappersmasse- m. fl. industrier .. sten-, ler-, cement-, glas- och torviudustri kvarn-, olje-, bageri- m. fl. industrier socker-, stärkelse-, jäst-, spritm. fl. industrier textilindustri läder-, kautschuk-, lim- och hattindustri jordens beredning (plogar, harvar o. d.)

222 277 37 388

1 196 456 146 219 9 595 134

5.7 O.o 1.0

2.7 0.3 21.8

21728 270 456 70 506 52 395

2 069 144 990 280 1675 010 684 303!)

0.6 7.o 1.8 1.4

4.7 2.2 3.8 1.5

56 444

1367 399 *)

sådd och skörd

rening av säd eller frö, såsom tröskverk m. m skördens tillgodogörande, såsom rotfruktsskärare m. m Mejerimaskiner Sy- och stickmaskiner Gevär, revolvrar, pistoler Vågar Liar m. fl. ej spec, hand redskap samt skyfflar, spadar och grepar Brand- och trädgårdpsprutor Kassaskåp och kassakistor Järnsängar

Maskiner för andra ändamål Summa

13 790

12 266 )

0.4 O.o

5 372 46 283

70 2131) 79 796

0.1 1.2

0.2 0.2

15 362*)

0.1 O.o

70 455 87 753

416 062 5 941 904

1.8 2.3

0.9 13.4

63 469

778 884

l.G

6 489 64123 2 304 522 15 198 392 77 548 174 862 81670 190 335 2 92 555 • )

0.2 59.3 2.o 2.1

0.1 34.3 0.4 0.4 0.2

1.3 0.5

0.8 0.3 O.i

O.o

O.o

49 832 19 2913) 770 • =) 318 181

338 584 137 021 61347 5 412 3 003 7531)!

4 2 5 3 6

1 7 6

2 4

8.1 3 880 724

44 304 816

lOO.o

pistoler 6:te med 2.1 % och syT- och stickmaskiner 7 :de m ed 2.0 %. Tillsammans representera nu nämnda 7 maskingrupper 86.5 % av verkstadsindustriens totala export, och mjölkskumningsmaskiner, metallbearbetningsmaskiner samt ångmaskiner och ångpannor härav 72 %. År 1913 hade utförseln av motorer, ej elektriska, som år 1894 endast uppgick till l.o %, ryckt upp till näst främsta platsen efter mejerimaskiner med en procentsats av 21.8. Närmast följde sånings- och skördemaskiner med 13.4 % och maskiner för "andra ändamål" med 6.8 %, vilka grupper år 1894 kommo i 5:te resp. 2:dra rummet. Gruppen maskiner för uppfordring och pressning erhöll under perioden en starkt ökad betydelse; detsamma gäller om ock i mindre grad maskiner för träbearbetning och för *) Uppgiften gäller år 1911. Specifikation saknas. ) I siffrorna ingå även till sprutor apterade slangar och tillbehör.

2 ) 3

53 sten-, ler-, cement-, glas- och torvindustri. Dessa maskingrupper intogo nämligen år 1913 resp. 5:te, 6:te och 7:de plats och deras procentiska andelar utgjorde 4.7, 3.8 och 3.1. De 7 maskingrupperna representerade 1913 tillsamman ej mindre än 87.9 % av verkstadsindustriens hela utförsel, och av dessa 87.9 % representera mejerimaskiner, motorer samt sånings- och skördemaskiner 69.5 %. TABELL X.

PRODUKTION OCH UTFÖRSEL 1896 OCH 1913.1)

Produktion Kr. Varuslag

Ångmaskiner och ångpannor Motorer, ej elektriska

.. ..

Maskiner för: uppfordring och pressning metallbearbetning träbearbetning pappersmasse- m. fl. industrier sten-, ler-, cement-, glasoch torvindustri kvarn-, olje-, bageri- m. fl. industrier socker-, stärkelse-, jästsprit- m. fl. industrier textilindustri läder-, kautschuk-, limoch hattindustri j o r d e n s beredning (plogar, harvar o. d.)

Utförsel i % av produktionen

Utförsel ]Kr.

1896 1913

3 003 475 1 566 900 516 944

4 455 932 3 320 664 18 107 471

456 544 120 000 58 113

1196 456 146 219 9 595 134

15.2 29.9 V.7 4.4 ! 11.2 53.0 1

375 959 816 283 1 310 270

7 281 656 4 125 069 4 129 429

43 470 121 969 300 989

2 069 144 990 280 1 675 010

11.6 28.4 | 14.9 24.o 23.0 40.6

914 439

5 273 586

122 780

684 303 2) 13.4 13.o

420 984

3 469 292 2)

185 112

1367 399 2) 44.0 39.4

199 753

356 371 2 )

17 273

12 266 2)

1 258 127 174 975

480 413 2) 185 328

27 941 50 455

70 2132) 2.2 14.6 79 796 28.8 43.1

5 198

33 437 2)

3 090

15 362 2) 59.4 45.9

658152 1210 087

säd eller frö, såsom trösk694 548 verk m. m skördens tillgodogörande såsom rotfruktsskärande m. m 154 014 Mejerimaskiner 4 675 314 863 591 Sy- och stickmaskiner .. .. Gevär, revolvrar m. m. . .. 992 238 Vågar 122 675 Liar m. fl. ej spec, handredskap samt skyfflar, spadar och grepar 822 457 Brand- och trädgårdssprutor 210 265 Kassaskåp och kassakistor 145 796 Järnsängar 158 600

135 201 125 667

20.5 10.4

15 267 729

28 492

- 7 200 973

4.1 *47.2

15 330 651 2 282 997 1 054 399 643 905

8 391 3 694 331 98 633 7 400 • 3)

15 198 392 174 862 190 335 92 555

5.4 79.0 99.1 11.4 7.7 0.7 18.1 •2) 14.4

1713 891 608 730 639 764 543 533

72 627 21315 11218 • 3)

338 584 137 021 61347 5 412

8.8 19.8 10.1 22.5 7.7 9.6 1.0

x ) Gruppen maskiner för "andra ändamål" har uteslutits, enär jämförbarhet mellan tillverkning och utförsel ej kan erhållas, emedan reparationer till stort belopp ingå i den förra. 2 ) Uppgiften gäller år 1911. 3 ) Exportsiffrorna för 1896 kunna ej erhållas.

54 Utförseln i förhållande till produktionen inom de olika maskiner up1896 och 1913 återgives i tab. X. De erhållna relationstalen förhållande något för höga emedan, som nyss nämnts, tillverknings- och utförseltill tillverk- värdena ej äro fullt jämförbara med varandra, men böra så tillvida vara ningen. av intresse, som de visa, vilka av vår verkstadsindustris produkter, som allt sedan dess genombrottsår haft en relativt betydande utlandsmarknad och huru landvinningar och tillbakagång i exporthänseende fördelat sig på tillverkningar av skilda slag under perioden 1896—1913. Verkstadsindustriens mest utpräglade exportartikel är separatorer, vars utförsel de nämnda åren utgjorde 79 och 99.1 % av produktionen. En stark utförsel i förhållande till produktionen företedde även gruppen maskiner för läder-, kautschuk- m. fl. industrier. Kelationstalen voro här 59.4 och 45.9 %. Anmärkas bör dock, att tillverkningen bägge åren var obetydlig; ej mindre än 98 % av det inhemska behovet täcktes därjämte genom införsel (se tab. VI). Av övriga maskingrupper med jämförelsevis höga relationstal kan nämnas lantbruksmaskiner (11 och 47.2 %), maskiner för sten-, ler-, glas-, cement- och torvindustri (44 och 39.4 %), maskiner för textilindustri (28.8 och 43.1 %) och träbearbetningsmaskiner (23 och 40.6 %) Lägst på skalan stå järnsängar, vars utförsel år 1913 endast belöpte sig till 1 % av tillverkningen. En obetydlig utlandsmarknad i förhållande till inlandsmarknaden ägde därjämte lokomotiv, maskiner för kvarn-, olje-, bageri- m. fl. industrier samt sy- och stickmaskiner såväl 1896 som 1913. Förskjutningarna i utförselns andel av tillverkningen inneburo för samtliga grupper utom fem en ökning. De fem grupper, för vilka en relativ tillbakagång kunde konstateras voro: lokomotiv, maskiner för sten-, ler-, cement-, glas- och torvindustri, maskiner för kvarn-, olje-, bagerim. fl. industrier, maskiner för läder-, kautschuk- m fl. industrier samt sy- och stickmaskiner — tillverkningar, som bortsett från maskiner för sten-, ler-, glas-, cement- och torvindustrier samt maskiner för läder-, kautschuk m. fl. industrier överhuvud hade en obetydlig utlandsmarknad i förhållande till produktionen. Vad åter grupperna med ökade relationstal 1913 beträffar, kan den starkaste stegringen konstateras för gruppen skjutvapen, maskiner för socker-, stärkelse- m. fl. industrier, motorer, lantbruksmaskiner samt kassaskåp och kassakistor.

m

Utförseln

n erna år en gZppeTna i P o aro

utförselns Utförselns fördelning på skilda länder åren 1907 och 1913 återfinnes i skilMViJer t a b e 1 1 X L Jämförbara siffror från tiden före och efter 1905 kunna ej erhållas, emedan uppgifterna före 1905, i motsats till de som stå till buds efter denna tidpunkt, ej gälla försäljningsland utan första lossningsort i utlandet. De största posterna i tabellen ovan gälla våra närmaste grannländer, särskilt Ryssland. År 1907 utgjorde sålunda den sammanlagda utförseln till Ryssland, Tyska riket, Finland, Norge och Danmark c:a 75 % av utförseln i sin helhet. Motsvarande tal för samma länder år 1913 var c:a 64 %. Bortsett från Danmark, vars plats år 1907 som den 5:te i ordningen bland vår maskinindustris utländska avnämare intagits av Frankrike år 1913, voro nämnda länder ännu sistnämnda år våra främsta exportmarknader. Vår maskinexport till utomeuropeiska länder hade under perioden undergått en ej obetydlig ökning — från 9.3 % 1907 till 15.4 % 1913.

55¶TABELL XI. UTFÖRSELNS FÖRDELNING MED HÄNSYN TILL FÖRSÄLJNINGSLAND.

1¶Utförsel i kr.

Utförsel i % av hela utförseln

Försäljningsland

1¶Brasilien

Summa

1 831 220 3 682 303 5 073 417 1 533 974 4 027 909 209 436 460 684 852 309 759 723 114 932 43 330 470 634 2 404 135 562 26 340 26 306 220 759 350 50 515 362 051 1 200 593 428 042

5 047 972 3 380 695 14 475 875 2 401 798 5 077 706 949 735 545 760 2 497 572 3 287 784 599 114 108 491 1 468 924 174 027 199 013 373 188 305 085 1374 916 198 188 147 649 1 042 238 2 212 338 1 448 243

8.5 17.1 23.7 7.1 18.8 1.0 2.1 4.0 3.5 0.5 0.2 2.2 0.6 O.i O.i 1.0 O.o 0.2 1.7 5.6 2.0

10.7 7.1 30.6 5.1 10.7 2.0 1.2 5.3 6.9 1.3 0.2 3.1 0.4 0.4 0.8 0.6' 2.9 0.4 0.3 2.2 4.7 3.1

21 512 753

47 316 311

lOO.o

lOO.o

O.o

Ovan har visats att den sammanlagda utförseln år 1913 av 7 maskin- Utförseln % grupper, nämligen mejerimaskiner, motorer, sånings- och skördema^]£^™ skiner, maskiner för "andra ändamål" maskiner för uppfordring och per ford(.iade pressning, träbearbetningsmaskiner och maskiner för sten-, ler-, ce- på skilda länment-, glas- och torvindustri, uppgick till 98 % av utförseln i sin helhet. En der. blick på tab. XII visar, att den största utförselposten inom var och en av dessa maskingrupper med undantag av gruppen maskiner för andra ändamål gällde Ryssland. För maskiner hörande till sistnämnda grupp var Tyskland vår största avnämare. Uppmärksammas utförselns fördelning på skilda länder för de maskingrupper som med de största andelarna ingå i utförseln nämligen mejerimaskiner, motorer samt sånings- och skördemaskiner, visar tabellen, att Tyskland, Australien, Frankrike och Österrike närmast efter Ryssland äro de största köparna av separatorer, att vår motorexport gäller, förutom Ryssland, främst Norge, Storbritannien, Tyskland och Frankrike samt att sånings- och skördemaskiner funnit sina främsta utländska marknader i Ryssland, Norge, Finland och Danmark. Anmärkningsvärt är därjämte, att vår motorindustri år 1913 kunde uppvisa en ej föraktlig export på de för svensk företagsamhet helt nya marknaderna i Ostasien samt Central- och Svdamerika.

56 Q

s5

i S H I M W t N . C O a j t C O t O O N H C O I N t O S K f l ^ ^ i O ^ T ) ( ( M 5 ! H t O ( N T H C O O O t O H ^ ( M a m H C C Q O l M T l < c O « 0 > * » C O O I > i M I N i O C ä O ( N f l H C i 5 t - n i O C O C D C l C C C S O c O i H i O T U c C t - O l O l M C C i O ^ ^ t M i O O t M T t l O O I M O O H H C N O i n t ^ C C l f - t N t ^ ^ H - ^ O i t - i f t H f - i o o o ^ O i o t o e o H H c o w N H W W H c o

©

<

CO CM CM T-H ->HH

CO

I M ( N

H

CMT-H

O •—I

HH

3 5 oj

H

CQ r a 03 • • -

( M C O ^ O t - O C D ^ O C O » O O t - f f l H N O ; t > H C O H n i n c O H f f i O t C O i H i Q T t l O C M i O C D ( D C l > C O « 3 C C m C O C O - i C O e O N O C O C O i O c N CM N i - l i O T-H CO "tf< r i

T-l Ti OS incoio t»COH

t — CO CM ">* CO O

CQ PH O

fe HH

.Q . . - c o Ö C SS "-* o ö5 - M

55 P co

l O H t B H m i C T i i i o c o i o o e c o (Mcocoasc-cocM-rti-^io-F-osm ! O ( M - * 0 0 C O C O H C O C O L Q ( B ' * ' > J I

CO o r— t » O • *

ococccoasco-^coas-HHasr-fco co co co GM co CIJIOINH T-H • « * GM T-H

C T J W H 1 ( J H C 0 C ! « 0 ( N

CM OS T-H - * CM t ^ t - co os co cc co ••# C M •<*<

I O O O T - H C O T - H - ^ O O O S O S

a jo 2

H H l O C O t ^ N O S t - H I I

M 3 W

^ ft CQ P

CJO CO C CQ

KA HH

M

T

H

I

O

N

M

O

J

W

( M ^ r-i N O H H CM CM i O CM r H

H

'

*

*

( J

T H

! M - * ^ - ! J i m r > J N T t l N l D O O O S • * I M O O t D ^ X h " H H r J ( N i O ( N t » C O C < 5 t > C O ^ I O O T ) l H N - * N GO T-H CD t— T | I O C O ^ t - O H CO T - H - ^ c o c ^ c o c M c o c o r - ^ c o •<# CM CO T-H

OS 0 0 o co co c o CM T-H CO t ^ -HH t o CO in

M

•< ^

^jiCMCO-*-«*liCiOOOS OSiOCOCOGMCMOCMt— C0COiO-*f©CDiC3O3OS

TH ' H

. 5 »03 44

co

g

M

CO GM CD O CO - * * • * l O CO ( N X H OS CO CO t ^ T-i

GM i O CM

M

coococoinco-^eocoocooscocoo-coincocooscOSCOOSOi-H—COOSCOCOCMCDCOCN»n»C»fSiOT-H-HHGO coosic-«i<t^cococococot->oioo-^t-coT-icococo o c o o s i o c M c o o o c o c o i o i n r - o c o c o c M C M r - i o c o VOCOOSOSCOCOOOS-^OSCOIOTHCOI-IOSCDCMOCOT-H H C C O C T C M H N T I H H H CO GM H H CO r i I Q TH eo

HH

M CO

°44 o

®

Ö EH

S *

M

t-^COO«ONTjlTjlTj(OOW -HHCDIOOSCOIOCDC—IOCMGM OOSC^-^iCOt—CMCMiCi-HCO CMCMCOCMCOCMCOOSCOCOTH T - l » r t - ^ I O C M a s C D C D O T H i O COCOCOCMCOr-iT-HiriTjHCMO T * CM rH T H

CO t CO Tt<

CO CO OS CM O ^ T-H CM I - H CM TJT C— CM CM t - CM CM o as os r H CM CO T-i

CO

co t—i

a

>

CO

53 HH

fe

co

co PH

O

fe ©

H •J

S r *

CD : _M .2: *

:

: °*

PS

c

•*

rf

^

C . S - H

HH

f-.

5¶P Hfc« m h Ä Otf« W * ^ S > -« «iO

VI.

Driftkoncentrationen inom den mekaniska verkstadsindustrien.

I den numera mycket livliga diskussionen om höjandet av vår industris konkurrensförmåga intager problemet om driftkoncentrationen en central plats. I synnerhet torde denna fråga vara av betydelse för verkstadsindustrien i Sverige, som i särskild grad lider av en starkt splittrad och svagt finansierad tillverkning. Bland verkstadsindustriens egna målsmän hava de framträdande bristerna härutinnan för svensk industris vidkommande länge uppmärksammats, men dock utan att avsätta anmärkningsvärda resultat. Visserligen hava sammanslagningar av företag särskilt under senare år förekommit, men de hava icke alltid varit förenade med en koncentration av driften. Den mera smidiga utväg, som utbyte av tillverkningar mellan företag erbjuder, har man därjämte i ett fåtal fall begagnat, men intresset härför synes i allmänhet icke vara stort. Det statistiska material över driftkoncentrationen inom svensk verkstadsindustri, som förebringas i det följande, återfinnes i huvudsak i professor N. Wohlins undersökning över driftkoncentrationen inom svensk fabriksindustri. 1 ) Jämförande översikter över koncentrationen inom dansk, tysk och amerikansk verkstadsindustri hava tillfogats. I enlighet med den i svensk officiell industristatistik brukliga metoden under nedan studerade tidsskede äro i de följande tabellerna företagen ej behandlade såsom enheter utan uppdelade på fabriksklasser efter tillverkningens art. Driftkoncentrationen har beräknats på så sätt, att verkstäderna åren 1896 och 1912 indelats i storleksgrupper dels efter tillverkningsvärde, dels efter arbetareantal. Förskjutningen från det ena året till det andra i dessa gruppers tillverkningsvärde, antal företag och antal arbetare — varvid i sista fallet arbetarantalet varit indelningsgrund — har ansetts utgöra ett mått på driftens koncentration. Varken tillverkningsvärdet eller arbetarantalet äro emellertid oklanderliga mätare av driftkoncentrationen. I tider av fallande penningevärde blir sålunda tillverkningsvärdet olämpligt som grund för gruppindelning och som mätare av driftkoncentrationen — en i föreliggande undersökning framträdande olägenhet, enär penningevärdet från mitten av 1890J

) Nils Wohlin: Driftkoncentrationen i svensk fabriksindustri, Stockholm 1915.

58 talet intill världskrigets utbrott undergick en ganska betydlig ändring. En reell tillbakagång i en verkstads tillverkning redovisas därför ej i sin fulla omfattning eller maskeras helt och en stegring av produktionen framstår som större, än den i verkligheten varit. Begagnar man åter arbetarantalet som mått på driftkoncentrationen, leder detta såtillvida till missvisande resultat som en produktionsökning inom en större verkstad i stor utsträckning åstadkommes genom en fortgående modernisering av de maskinella anordningarna och förbättringar i arbetets organisation, men icke i första hand genom en ökning av arbetarantalet, under det att inom de små vanligen med reparationsarbeten sysselsatta verkstäderna en produktionsökning oftast är resultatet av ett ökat antal arbetare. Har en driftkoncentration ägt rum, framstår denna under sådana omständigheter såsom mindre, än den i verkligheten varit, emedan de medelstora och mindre verkstäderna statistiskt erhållit en relativt ökad betydelse eller förete en relativt mindre tillbakagång, än som motsvarar det verkliga förloppet. Oberoende av indelningsgrund vidlåder emellertid ännu en svaghet den bild som på angivet sätt erhålles av driftkoncentrationen. Det låter nämligen tänka sig, att en del av de större verkstäderna äro starkt mångsysslande — vilket även faktiskt varit fallet i betydande utsträckning i Sverige — och därför tillverka varje varuslag i mindre skala än en mindre verkstad, som strängt specialiserat sin tillverkning. En större eller mindre ansvällning av det procentiska tillverkningsvärdet eller det procentiska arbetarantalet inom de storleksgrupper, som omfatta de största verkstäderna, utsäger därför strängt taget föga eller intet om driftens utveckling ur produktivitetssynpunkt, vilket dock ett studium av driftkoncentrationen i första hand åsyftar. En fullständig bild av driftens koncentration kan för verkstadsindustriens vidkommande därför endast erhållas genom en kompletterande undersökning av specialiseringens utveckling. En sådan undersökning har även gjorts i det följande. I nedanstående tablå äro de mekaniska verkstädernas tillverkningsvärden åren 1896 och 1912 grupperade i storleksklasser med tillverkningsvärdet som indelningsgrund. Översikten återger resp. gruppers tillverkningsvärde i absoluta tal och i % av verkstadsindustriens hela tillverkningsvärde. Ett studium av tablån ger vid handen, att de större verkstäderna, till vilka lämpligen kunna räknas sådana, vilkas tillverkning översteg 500 000 kr., under de ifrågavarande åren bidrogo med avsevärt olika procentandelar till verkstadsindustriens totala produktionsresultat. År 1896 uppgick dessa verkstäders produktion till 49.i %, år 1912 hade den stigit till 65.2 %. I betraktande av att penningevärdet avsevärt sjönk under perioden, vittna dessa siffror om att driftkoncentrationen var skäligen svag. Stordriftens ökade relativa betydelse sistnämnda år kom till stånd på bekostnad såväl av den medelstora driften som smådriften. Räknas till den förra kategorien sådana verkstäder, vilkas produktion översteg 50 000 kr. men ej 500 000 kr., och till den senare alltså verkstäder med en tillverkning under 50 000 kronors värde, framgår att dessa grupper år 1896 hade en tillverkning, som uppgick till 41.7 resp. 9.1 % av den totala, men år 1912 till 29 resp. 5.9 %. De nyss återgivna siffrorna giva dock en ofullständig bild av huru driften koncentrerats under perioden. Ökningen i storverkstädernas produktionsandel från 1896 till 1912 kan nämligen hava försiggått såväl

59 do So

.

a

<D

p>

co

>

CO CO

mm rkni ärde

« c

PH

fe

T-H

PZ3 -u

Q

*i

o

H co M

o o

fe fe

T-H

i> r>

O O

«?

o T-H

fe fe fe

(H

PH

CO «T

fe fe O HH

o

o

%*

t—

1 M

o o »o

— ' o3 <*•

8 O

o

O

o

o

rH

s o

53 t—I

M

co r^ co

T-l

co

co

os

O

co

00 CD

T-H

TK

co Q O

eo CO CO

T-H T-H

CO O

-«HH t-

T-H

os

co

O

o

T-H

8 T-H

t^

-* co

Tji

co

m

T*

lO

T-H

f-

r-i

co m co

os co co

- H

CO rH lO

OS GM

I-» CM

TJ<

O

O

T-H

t>-

trH OS

CO

ca

-«-> rf

TH

OS

T-H T-H

os CO tT-H

-U

T-H

na

O tO CM

PJ

_

tr>O

os co os

W CO

IC2

00¶GM CO CO

OS GM O

T-H (-T-l GM

t>GM rH lO

co os co co os

OS in

e

O|

TJ

o T-l

»i

O

CJD

o

53 PS

lT5

O

a M

1 OJ

t-^

er>

O

CM T-H

T-H

a ©

U5

CO

ö

r-H

CM

T-H

OJ

cg

O

T-H

.O

CQ

03 CO

CO co

W

eö

-

CO lO TjH

iTi T-|

o o T-H

CO

os co

~4J

:rf > CD

fe O H

T*

a

fe fe fe fe PH O H

ta

O

PH

CO

o

CO lO r~

o u PH

CD

fe

HH

fe fe fe fe

o 1

u

©

CM

•

H

CO

eo

CO

ua

CO rH O

1 TH

rH

o o

>n CO

T-l

T-l

T-H

s . o o *-<

** H

r>>

-é

CM I O

M fe fe fe fe

T* i-H

TJ<

t>ra r-

O

OJ OS

<M

r*.

cö

fe

CM

Ö•*

CO

T*

os •* O

eo co co

Os

GM TK

CO OS

GM

CD

GM

T-H

os

os 00

T-H

co

co

'H

T-H

OS rH

under en minskning som en ökning av dessa verkstäders antal. Voro nämnda verkstäder under det senare året färre än under det förra, måste givetvis driftkoncentrationen hava varit mera utpräglad, än om förhållandet varit omvänt. Till belysande av denna fråga har nedan sammanställts antalet verkstäder inom varje grupp och deras fördelning på grupperna i % av hela antalet under åren 1896 och 1912. ANTAL VERKSTÄDER 1896 OCH 1912. Verkstäder med tillverkningsvärde i 1000-tal kronor av

Är

t. o. m. 1 0 - 2 5 25—50 50— 100 10 A n t a l

100— 250— 5 0 0 750 500 250

v e r k s t ä d e r :

750— 1000

A b s o l u t a

över 1000

Summa fabriker

t a l

482 A n t a l

v e r k s t ä d e r :

P r o c e n t t a l

2.o

100¶Av tablån framgår, att förhållandet mellan antalet små, medelstora och stora verkstäder, såsom dessa tidigare begränsats, under perioden förskjutit sig så att de medelstora och stora verkstäderna relativt stego i antal på bekostnad av de små. De sistnämnda utgjorde sålunda 1896 66.2 % men 1912 54.4 % av samtliga. Procenttalen för de medelstora verkstäderna voro i nyss nämnd ordning 29.7 och 36.9 samt för de stora 4.1 och 8.7. I detta sammanhang synes en fråga, vars besvarande har en viss betydelse vid bedömandet av driftkoncentrationens omfång böra något beröras. Har tillkomsten av 194 nya verkstäder under perioden minskat tillverkningsvärdet per verkstad? I den mån medeltillverkningsvärdet per verkstad inom var och en av de tre verkstadskategorierna kan giva en bild av verkligheten har, som synes av nedanstående sammanställning, tillverkningens fördelning på Storleksgrupper Tillverkning i 1000-tal kr.

T. o. m. 50 50—500 .. Över 500 ..

Medeltillverkning per verkstad i kronor 1896

14 735 151 287 1 299 389

22 263 159 916 1 520 210

61 ett större antal företag år 1912 än år 1896 icke medfört nämnda resultat; inom alla storleksgrupperna kan i stället en stegring i tillverkningsvärdet per verkstad konstateras, dock obetydlig inom de medelstora och större. Sammanfattas det sagda, kan sålunda konstateras, att den tidigare påvisade ansvällningen i de stora verkstädernas andel av det totala tillverkningsvärdet på bekostnad av de medelstoras och mindres framför allt kommit till stånd genom att verkstädernas antal inom denna storlekskategori starkt ökats. Jämfört med verkstadsantalets relativa ökning inom övriga storleksgrupper visade sig stegringen störst inom denna grupp. Visserligen gick denna ökning av de stora verkstädernas antal jämsides med en tillväxt i deras medelstorlek, men denna tillväxt var dock ej större än att varje särskild verkstads genomsnittliga andel i det totala tillverkningsvärdet 1912 hade nedgått till */» av motsvarande andel 1896. Slutsatsen med avseende å driftkoncentrationens utveckling under den studerade perioden blir, att densamma i belysning av antalet verkstäder och deras fördelning på skilda storlekskategorier framstår svagare, än vad siffrorna över tillverkningsvärdets förskjutning inom storleksgrupperna kunna giva anledning att förmoda. Väljes arbetarantalet till grund för gruppsindelningen, framgår driftkoncentrationens utveckling, i den mån denna kommer till synes i arbetarantalet i varje grupp, av följande översikt. ANTAL ARBETARE 1896 OCH 1912. Verkstäder med ett arbetarantal

IV

Summa arbetare

År t. o. m. 11—20 21—50 10 A n t a l

51— 100

ar b e t a r e :

| 101— 1 201— 200 500

501— 1000

A b s o l u t a

a n t a 1e t

över 1000

l

2 981

3 913

3 487

2 839

3 612

3 520

4 464

4 585

A n t a l

a r b e t a r e :

16 239 22 373

1028 P r o c e a t t a

100 4.6

100 i

Man finner, att de mindre verkstäderna — t. o. m. 50 arbetare — sysselsatte proportionsvis färre arbetare år 1896 än år 1912. Förstnämnda år arbetade inom dessa verkstäder 17.i % av verkstadsindustriens hela arbetarestock, sistnämnda år hade motsvarande procenttal stigit till 23.i %. Första gruppen i tablån och antagligen de flesta verkstäderna i följande grupp torde vara rena reparationsverkstäder och sålunda av underordnad betydelse för vår maskinindustri. Den tredje gruppens verkstäder torde i regel hava en tämligen kontinuerlig tillverkning av maskiner. Dessa minsta bland maskinproducerande verkstäder i egentlig ö

mening uppvisa en relativt mindre procentuell ökning i arbetarantalet än de bägge förstnämnda grupperna, nämligen från 11.6 % år 1896 till 12.7 % år 1912. Begränsas de medelstora verkstäderna till sådana som sysselsatte 50— 200 arbetare, framgår att deras procentuella andel av hela arbetarantalet år 1896 utgjorde 37.8 % och år 1912 31.8 %. En relativ tillbakagång kan även konstateras för än större verkstäder med ett arbetarantal från 201—500. Mot en procentandel av 24.1 år 1896 svarade år 1912 en andel av 20 %. Verkstäder med över 500 arbetare sysselsatte 1896 21.5 % av samtliga arbetare, år 1912 hade denna andel stigit till 25.1. Enligt de nyss anförda siffrorna skulle sålunda någon nämnvärd koncentration av driften under perioden 1896—1912 ej hava förekommit. Verkstäder med 50—500 arbetare sysselsatte nämligen ett relativt färre antal arbetare år 1912 än år 1896, samtidigt ökades relativt anspråken på arbetskraft från de mindre verkstädernas och storverkstädernas sida, och den största andelen av de medelstoras förlust gick därvid till den lilla industrien. I överensstämmelse med detta resultat bör verkstadsantalets fördelning på skilda storleksgrupper hava undergått en motsvarande förskjutning eller med andra ord de minsta verkstäderna utgöra en större andel av hela verkstadsantalet och de medelstora en mindre år 1912 än år 1896. Följande översikt, där antalet verkstäder åren 1896 och 1912 indelats efter arbetarantal, bekräftar att detta i stort sett var förhållandet. ANTAL VERKSTÄDER 1896 OCH 1912. Verkstäder med ett arbetarantal

IV

År t. o. m. 11—20 21—50 10

51— 100

A b s o l u t a

101— 200

201 500—

501— 1000

Summa över 1 fabriker 1000

a n t a l e t

296 1

il

F ö r d e l n i n g

i

%

23.G

100¶Den enda avvikelse som förekommer, förete verkstäder med 21—50 arbetare, i det att deras antal gick relativt tillbaka år 1912, under det att antalet sysselsatta arbetare relativt ökades. Den bild av driftkoncentrationens utveckling från 1896 till 1912, som erhålles när arbetarantalet väljes till indelningsgrund, är sålunda en helt annan, än den som framkommer, då tillverkningsvärdet lägges till grund. Som tidigare antytts förklaras förhållandet av att produktionsökningen inom småverkstäderna i stor utsträckning måste försiggå ge-

nom en ökning av arbetarantalet, på grund av driftens begränsade omfattning och den blandade tillverkningens natur, under det att produktionsökningen inom de medelstora och större verkstäderna bäst kommer till stånd genom en ökad användning av kapital i form av maskiner m. m. och först i andra hand genom anställande av nya arbetare. En relativ stegring i de medelstora och större verkstädernas tillverkning och en relativ minskning i småverkstädernas kan sålunda väl stå tillsamman med en relativ ansvällning av de sistnämnda resp. minskning av de förstnämndas arbetareantal. Uppmärksammas bör även att de s. k. hopsättningsverkstäderna med all sannolikhet ökats i antal under undersökningsperioden. Dessa verkstäder uppvisa ett mycket högt tillverkningsvärde i förhållande till arbetarantalet. Tages arbetarantalet till indelningsgrund faller en sådan verkstad i flesta fall inom de mindre verkstädernas grupper, utgår man däremot från tillverkningsvärdet vid gruppindelningen, återfinnas dessa verkstäder högre upp på storleksskalan. I viss mån bekräftar det erhållna resultatet, att driftkoncentrationen under perioden var obetydlig, ty även med hänsyn tagen till att medelstora och större verkstäder begagna jämförelsevis färre arbetare och mera kapital per enhet tillverkad vara än de små verkstäderna, tyder dock den relativa ökningen av antalet arbetare inom de minsta verkstäderna på att den relativa produktionsökningen inom de medelstora och större verkstäderna dock var proportionsvis obetydlig, så mycket mer som de större verkstädernas antal ökades betydligt, och således produktionsökningen icke skedde under iakttagande av den möjlighet till besparing av arbetskraft som faktiskt förelåg. Det bör dock anmärkas, att en relativ tillbakagång i arbetarantal ej torde hava förekommit bland de allra största verkstäderna. Till belysning av driftkoncentrationens utveckling i utlandet må följande uppgifter över arbetarantalets procentiska fördelning på skilda storleksgrupper av verkstäder anföras. Antalet sysselsatta arbetare har härvid valts till indelningsgrund. För att underlätta jämförbarheten upprepas motsvarande tal för de svenska verkstäderna. Läget i Danmark framgår av följande tablå. 1—20 arb.

21—50 arb.

5 1 - 100 arb.

Över 100 a r b .

29.5 *)

14. i i)

14.8 J )

32.o

41.3 i)

I Sverige Danmark

.. ..

De danska siffrorna giva intryck av en starkt splittrad verkstadsindustri, vars utveckling karaktäriseras av smådriftens och den större driftens ökade betydelse på den medelstora driftens (51—100 arb.) bekostnad. De stora verkstäderna ökade sin betydelse, efter arbetarantal räknat, mera än småföretagen. De svenska siffrorna innebära icke en utveckling mot ökad splittring av produktionen, i trots av att det pro*) Gäller år 1914.

centiska arbetareantalet sjunkit inom företag med mer än 100 arbetare; faktiskt hade en om än obetydlig koncentration av driften försiggått. Då de danska siffrorna kunna antagas gälla under samma förutsättningar som de svenska, bör driftkoncentrationen i den organisatoriskt sett fortfarande svaga danska verkstadsindustrien dock hava varit anmärkningsvärt stark. Arbetarantalets procentiska fördelning på skilda storleksgrupper i Sverige 1912, i Tyskland 1907 och Förenta Staterna 1910 — de enda uppgifter av intresse som kunnat erhållas — har sammanställts i följande tablå. År

1—20

21—50

51—100

101—500

501— 1000

Över 1000

Sverige

4.6¶Tyskland 1 )

4.8 2)

20.3¶Förenta Staterna 3 )..

2.o

|

Tydligen har man i Sverige icke lyckats koncentrera driften i sammaomfattning som i Förenta Staterna och Tyskland. Sålunda sysselsatte verkstäder med högst 50 arbetare i Sverige 23.1 % av verkstadsindustriens hela arbetarstam, i Tyskland 14.9 % och i Förenta Staterna 5 %. Uppmärksammas verkstäder med 500 arbetare och därutöver återfinnas inom dessa i Sverige 25.1 %, i Tyskland 37.2 % och i Förenta Staterna 56.8 % av samtliga arbetare. *) Uppgifterna gälla grupperna: Maschinen und Apparate, Miihlenbau, Wagenbau och Verfärtigung von Schusswaffen. 2 ) Siffran gäller fabriker med 11—20 arbetare. 3 ) Uppgifterna gälla verkstäder för tillverkning av Agricultural implements, Cars and general shop construction, Firearms, Iron and steel, bolts, nuts, washers, Iron and steel, doors and shutters, Lokomotives, Pumps, Sewing machines.

VII. Tillverkningens specialisering. I föregående kapitel har framhållits, att ett studium av enbart driftkoncentrationen inom verkstadsindustrien, i den betydelse begreppet har fattats, icke kan giva en fullständig bild av tillverkningens koncentration. Anledningen härtill är, att arbetsmaskinernas art möjliggör en produktion inom ett mycket vidsträckt fält av fabrikat, varav följer att en utveckling i riktning mot större verkstadsenheter icke nödvändigtvis behöver innebära en koncentration i tillverkningen av de särskilda varuslagen. Vår verkstadsindustri erbjuder talrika exempel på verkstäder, som vuxit i storlek, därför att ständigt nya tillverkningar upptagits, var och en i relativt liten skala. I den mån den ökade tillverkningen inom ett företag fördelas på oförändrade eller relativt svagt stegrade allmänna omkostnader, har visserligen en driftkoncentration av detta slag inneburit en stegring i tillverkningens produktivitet, men denna omständighet torde vara av föga betydelse och kan inom verkstadsindustrien i regel ej uppväga nackdelarna av mångsyssleriet (se sid. 24). Det bör dock kanske anmärkas, att i en del fall en tillverkning av en mängd olika slag av maskiner vid samma verkstad både ur ekonomiska och andra synpunkter är önskvärd och ofta nödvändig. Den moderna framställningen av vissa varor sker nämligen icke sällan medelst ett system av specialmaskiner, baserade på en viss patenterad tillverkningsmetod av varan ifråga (t. ex. skotillverkning efter Goodyear-systemet). Dessa specialmaskiner inom ett system tillverkas ofta fördelaktigast av samma företag, emedan de till sin konstruktion äro beroende av varandra. Som bekant förekomma även fall, då ett företag åtager sig beställningar å ett industriföretags hela tekniska utrustning (exempelvis den maskinella delen av en pappersbruksanläggning, gasverksanläggningar, elektricitetsverk och vattenverk), emedan kunden finner det bekvämare att överlåta beställningen till en enda firma, och denna därjämte är i stånd att lämna bättre garanti för att systemet funktionerar tillfyllest på alla punkter än flera för varandra främmande firmor, som delat beställningen mellan sig, skulle kunnat. I den statistiska överblicken av tillverkningens specialisering avviker gruppindelningen från den gängse, så till vida som gruppen ångpannor och ångmaskiner uppdelats i ångpannor, lokomobiler, ångmaskiner inkl. ångturbiner och grupperna kassaskåp, järnsängar, järnkonstruktioner och diverse maskingods och reparationer ej medtagits, på grund av bl. a. det tillgängliga primärmaterialets beskaffenhet. I statistiken över de olika grader av mångsyssleri som förekomma inom verkstadsindustrien, ingår dock gruppen diverse maskingods och reparationer. Med avseende

66 å begreppet specialföretag gäller därjämte att ett sådant ansetts föreligga, försåvitt 75 proc. eller mera av dess tillverkning fallit inom en enda maskingrupp. Icke desto mindre torde en del betydande specialtillverkningar inom storföretag här ej hava medtagits, enär nämnda minimiandel ej uppnåtts. Exempel på sådana företag utgöra J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstadsaktiebolag, Stockholm, A.-B. Huskvarna vapenfabriker, Munktells mekaniska verkstadsaktiebolag, Eskilstuna, som äga stora moderna specialverkstäder, vilkas produktion torde vara större än^ någon av specialföretagens i motsvarande branscher (se vidare noten på sid. 134 i del I I ) . Å andra sidan kunna dock icke alltid verkstäder med en tillverkning, som huvudsakligen faller inom en enda maskingrupp, betraktas som specialverkstäder. Det visar sig nämligen att 1897 hade 61 och 1912 114 av dessa verkstäder tillverkningar, som sorterade under gruppen "Diverse maskingods och reparationer''; 44 resp. 68 av dessa nådde ett tillverkningsvärde av högst 50 000 kr. per år och torde sannolikt vara rena reparationsverkstäder, under det att de återstående 17 resp. 46 sysslade med såväl reparationer som tillverkning av diverse maskiner och maskindelar. En tillförlitligare uppgift på verkstäder med något så när specialiserad tillverkning erhålles därför, om samtliga verkstäder med en tillverkning fallande inom gruppen "Diverse maskingods och reparationer" ej betraktas som specialverkstäder. Vid fastställandet av specialtillverkningens omfång har därför bortsetts från nämnda grupp. I bil. VI belyses utvecklingen genom en jämförelse mellan ställningen år 1897, det första år för vilket användbart primärmaterial finnes tillgängligt, samt 1904 och 1912. Siffrorna omfatta de skilda maskingruppernas specialiserade tillverkning och antalet företag, varjämte fördelning på fem storleksgrupper genomförts och maskingruppernas tillverkning procentiskt fördelats på storleksgrupperna. För vinnande av bättre överblick beröra kommentarerna i det följande dock endast läget vid undersökningsperiodens början och slut. En första överblick av siffermaterialet ger vid handen, att år 1897 39 företag1) av 236 eller 16.5 % och år 1912 150 av 472 eller 31.8 % kunde betraktas som specialföretag, om man därmed förstår företag, vilkas tillverkning till tre fjärdedelar eller mera förlagts inom en av de i tabellen angivna grupperna. Övriga, icke så långt specialiserade företag med tillverkningar fallande inom ytterligare en maskingrupp voro 1897 27 och 1912 70 eller 11.4 resp. 14.8 % av samtliga. Motsvarande relativtal för sådana företag med 3, 4, 5, 6 eller flera tillverkningar utgjorde: År

1897 1912

3 tillverkningar

4 tillverkningar

5 tillverkningar

6 tillverkningar

Mer än 6 tillverkningar

11.0 8.5

8.5 7.8

9.8 4.2

3.8 4.2

13.1 4.5

Den tämligen kraftiga absoluta och relativa ökningen i specialverkstädernas antal motsvaras av en betydlig stegring i deras sammanlagda tillverkningsvärde. Detta belöpte sig nämligen 1897 till 7.9 milj. kr., x ) I motsats till förfarandet i den officiella industristatistiken vid nämnda tidpunkt hava företagen här behandlats som enheter, på grund av primärmaterialets beskaffenhet.

eller 34.7 % av hela verkstadsindustriens tillverkningsvärde, men år 1912 till 46.8 milj. kr. eller 64.6 %. De kraftigaste bidragen till denna stegring lämnade den under tiden till storindustriella dimensioner utvecklade tillverkningen av separatorer och explosionsmotorer samt den starkt ökade produktionen av sånings- och skördemaskiner. Vad specialverkstädernas storlek och utvecklingen i detta avseende från 1897 t. o. m. 1912 beträffar, kan en förskjutning i gynnsam riktning iakttagas. År 1897 hade sålunda 35 av de 39 specialföretagen tillverkningsvärden, som understego 250 tusen kr., och 4 som överstego detta belopp. År 1912 åter hade 115 av 150 företag tillverkningsvärden mindre än 250 tusen kr., under det att av de 35 återstående dessa lågo för 19 mellan 250 och 750 tusen kr. och för 16 över 750 tusen kr. Specialtillverkningens fördelning nyssnämnda år efter värde räknat framgår av följande sammanställning. t. o. m. 50 000 50 0 0 0 - 2 5 0 000 250 000-750 000 Över 750 000

Summa

År

1897 1912

Kr.

%

223 141 1 475 556

2.8 3.2

Kr.

%

Kr.

727 920 1 507 223 19.2 5 765 679 12.3 7 853134

%

Kr.

%

Kr.

%

9.3 5 395 828 68.7 7 854 112 100 16.8 31 680 377 67.7 46 774 746 100

Specialtillverkningen år 1897 var visserligen i jämförelse med densammas omfattning år 1912 obetydlig, men dock relativt koncentrerad, i det att de 68.7 % av tillverkningen, som falla inom storleksgruppen över 750 000 kr., voro fördelade på endast 2 företag, varav ett tillverkade separatorer (4.5 milj. kr.) och ett lokomotiv (0.88 milj. kr.) Den återstående delen av produktionen härstammade alltså från 37 verkstäder. Läget år 1912 representerade att enbart döma efter siffrorna näppeligen ett framsteg med avseende å driftens koncentration. Antalet specialföretag med ett tillverkningsvärde över 750 000 voro nämligen 16 med ett sammanlagt tillverkningsvärde av 67.7 % av hela specialtillverkningen. Man får dock ej glömma, att övergången till denna inom det stora flertalet tillverkningar just försiggick under perioden 1897—1912, och så till vida är ju ett framsteg att notera, även om den specialiserade tillverkningens ökning ej höll fullt jämna steg med stegringen i verkstadsindustriens totala tillverkningsvärde. Verkstadsantalet inom övriga storleksgrupper utgjorde, räknat från de mindre verkstädernas grupp till de störres, 71, 44 och 19 och deras andel av specialtillverkningens värde var 32.3 % • Det nu vunna resultatet kompletterar den bild vi i föregående kapitel erhållit av driftkoncentrationen inom verkstadsindustrien i allmänhet. Jämföres specialtillverkningens storlek år 1897 inom storleksgruppen "över 750 000", till vilken grupp, som nämnts, 68.7 % av nämnda tillverkning var koncentrerad, med den totala tillverkningen inom samma grupp och år, finner man, att densamma endast uppgick till 37.9 % av sistnämnda tillverkning. T. o. m. år 1912 hade en så kraftig förskjutning från detta läge försiggått, att specialtillverkningen inom samma storleksgrupp, vilken uppgick till 67.7 % av hela specialproduktionen, ökat sin andel av gruppens totala tillverkning till 55.5 %. Ett utmär-

kände drag för stordriften inom verkstadsindustrien skulle sålunda vara att densamma år 1912 i övervägande grad var specialiserad, enligt den något vida innebörd, vi här giva detta begrepp. Tabell XIII utvisar, med vilka belopp och andelar specialverkstäderna deltaga i de olika maskingruppernas totala tillverkningsvärden aren 1897 och 1912.

TABELL XIV. SPECIALTILLVERKNINGARNAS STORLEK OCH PROCENTISKA ANDEL AV DEN TOTALA TILLVERKNINGEN INOM RESP. MASKINGRUPPER AREN 1897 OCH 1912.

Tillverkningsvärde kr.

Ångpannor Lokomotiv Lokomobiler Ångmaskiner och ångturbiner .. Andra motorer Uppfordring och pressning Metallbearbetningsmaskiner Träbearbetningsmaskiner Maskiner för trämasse-, pappers-, boktryckeri, bokbinderi- och tändsticksindustri Maskiner för sten-, ler-, cementoch glasindustri samt för torvberedning Maskiner för sades-, kvarns-, olje-, choklad-, bageri- och konfityrindustri Sy- och stickmaskiner Textilmaskiner Plogar och harvar m. m Sånings- och skördemaskiner .. .. Tröskverk och harpor m. m Mejerimaskiner Gevär, revolvrar, pistoler Vågar Brand- och trädgårdsspru: or .. Skyfflar m. m Liar m. m Samtliga maskingrupper med undantag av diverse maskingods och reparationer

Specialverkstädernas tillverkning i % av den totala

28 645 939 750

27 054

1.7 61.2

2i

69 268 254119 420 200

13 350 139 211 500 1 620 658 1 357 782

13.1 29.8 22.4

78.7 9.2 63.7 37.4

2 581 059

1 632 025

51000 115 244 217 993 378 300 151 967 4 511428 461 920 60 000 19 970 109 200 23 351

223 135 2 200 268 77 820 1 335 051 5 697 131 721 374 13 131 004 720 000 304 838 276 867 1 071 036 236 010

7 854 112

46 774 746

— 5.7

35.0 99.6 5l.o 61 7 86.7 31.9 94.4 61.6 53.8 67.7 84.3 66.5

60.4 27.8 30.9 20.2

866 65.5 28.7 11.4 20.9

Följande utdrag ur bil. VI belyser driftkoncentrationen inom specialInverkningen för de maskingrupper, vars specialiserande produktion år (T b XIV1) m m S t 2 ° % a V r e S P " g r u p p e r s t o t a l a tillverkningsvärde

69¶TABELL XV.

DRIFTKONCENTRATIONEN UNDER PERIODEN 1897—1912 INOM DEN SPECIALISERADE TILLVERKNINGEN. Verkstäder med tillverkningsvärde av k r . T. o. m. 50 000

Maskingrupper

50 0 0 0 250 000

Antal verkstäder

°M)

Antal verkstäder

.. .. 1897 1912

2.9¶Metallbearbetningsmaskiner 1897 1912

1 7

2.0 9.4

Träbearbetningsmaskiner .. 1897 1912 Maskiner för trämasse , pappers-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri 1897 1912 Maskiner för sten-, ler-, cement- och glasindustri samt torvberedning .. .. 1897 1912 Maskiner för sädeskvarns-, olje-, cboklad-, bageri- och konfektyrindu8tri 1897 1912 Symaskiner och stickmaskiner 1897 1912

2 1

250 000— 750 000

Över 750 000

%

Antal I verkstäder

%

Antal verkstäder

%

1 6

98.0 59.5

1 1

—

—

4.6 2.6

1 4

32.1 34.1

1 2

63.3 63.3

—

—

1 2

lOO.o 3.2

1 2

lOO.o 15.0

—

— 1

1 1

lOO.o 95.3

—

—

—

1 5

lOO.o 50.1

2 1

7.2 0.1

2 2

92.8 2.8

27.3¶Tröskverk och harpor m. m. 1897 1912

5 2

18.6 3.6

1 2

81.4 32.5

63.9¶Mejerimaskinsr och redskap 1897 1912

6.9¶Gevär

1897 1912

—

—

1 1

lOO.o 91.7

Vågar

1897 1912

1 1

lOO.o 78.9

Brand- och trädgårdssprutor 1897 1912

1 3

1 1

73.4 4.9

76.3¶Motorer, ej elektriska

Textilmaskiner

1897 1912

Plogar och harvar m. m. .. 1897 1912 Sånings- och skördemaskiner 1897 1912

Skyfflar m. m Liar m. m

1897 1912

2 7

100.0 15.4 26.6 15.9

1897 1912

7 5

lOO.o 23.7

—

— 2

—

—

1 5

lOO.o 88.4

—

— —

—

—

— —

=

— _

*) Procenttalen angiva specialtillverkningens fördelning på skilda storleksgrupper.

70¶Den starkaste driftkoncentrationen företer specialfabrikationen av mejerimaskiner. Ej mindre än 88.4 % av densamma återfinnes inom 5 företag med ett tillverkningsvärde över 750 000 kr. I betraktande av att 94.4 % av den totala produktionen av dessa maskiner härstamma från specialföretag (se tab. XIII) måste denna tillverkning anses som synnerligen starkt specialiserad och koncentrerad. En starkt koncentrerad specialtillverkning kan jämväl konstateras för motorer år 1912, i det att 86.4 % av produktionen föll på 6 företag inom gruppen "över 750 000 kr." Som ovan visats var 78.7 % av den totala tillverkningen förlagd till specialverkstäder. Man kan härav sluta till att vår mycket betydande motortillverkning till huvudsaklig del bedrevs av en starkt koncentrerad och specialiserad storindustri. Ett motstycke närmast till mejerimaskintillverkningen med avseende å specialiserad och koncentrerad drift erbjuder tillverkningen av sy- och stickmaskiner. Specialtillverkningen var år 1912 till 83.1 % förlagd till 1 företag inom gruppen över 750 000 kr. och hela specialtillverkningen uppgick till 99.6 % av den totala. Anmärkningsvärt höga siffror för år 1912 uppvisar även gruppen maskiner för trämasse-, pappers-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri. Specialtillverkningens driftkoncentration representeras av de 73.1 % som hänföra sig till 1 företag inom gruppen över 750 000 kr. och hela specialtillverkningens andel av totala produktionen belöpte sig till 74.7 %. Uppmärksammas bör slutligen också grupperna sånings- och skördemaskiner samt den mera obetydliga tillverkningen av sprutor, skyfflar och spadar m. m. samt liar m. m. Vad den först nämnda gruppen angår, så var specialtillverkningen år 1912 nästan helt koncentrerad till grupperna 250 000—750 000 kr. och över 750 000 kr. Inom den förra framställdes 27.3 % inom 3 företag, inom den senare 69.8 % inom 2. Specialtillverkningen i sin helhet omfattade 86.7 % av den totala. Den gynnsamma ställning i organisationshänseende, som även kan konstateras för övriga nyss angivna maskingrupper, synes onödigt att här närmare kommentera, då läget med lätthet låter sig avläsa genom en jämförelse mellan resp. siffror i de två senast återgivna tablåerna. Bland verkstadsindustriens mest specialiserade och inom specialproduktionen mest koncentrerade tillverkningar återfinna vi sålunda denna industris främsta exportartiklar, nämligen separatorer, motorer samt sånings- och skördemaskiner. Otvivelaktigt måste tillverkningsorganisationens höga nivå inom dessa tillverkningsgrenar, som bl. a. kommit till uttryck i en specialiserad massproduktion och en långt driven standardisering av tillverkningen, i hög grad hava bidragit till de betydande framgångar, nämnda fabrikat vunnit på världsmarknaden. Visserligen kan icke den likaledes starkt specialiserade tillverkningen av liar, skyfflar, spadar och sprutor uppvisa liknande resultat — utförseln av dessa artiklar är jämförelsevis obetydlig — men anmärkningsvärt är dock, att den nästan fullständigt behärskar hemmarknaden.

VIII.

Tillverkningsekonomi.

Vid ett jämförande studium av en industris produktionsbetingelser i in- J och utlandet erbjuda oftast jämförbara produktionskostnadsberäkningar för identiskt lika varor en lämplig utgångspunkt. Särskilt gäller ju detta industrier med schablonmässig tillverkning, enhetliga råvaror, vilkas priser föga influeras av spekulation, och enhetliga fabrikat. Till belysande av den mekaniska verkstadsindustriens tillverkningsekonomi är denna utväg dock föga användbar. Redan de utomordentligt talrika variationerna i konstruktionen av maskiner för samma ändamål i förening med stora olikheter i storlek och kapacitet lägga i regel oöverstigliga hinder i vägen för erhållandet av kalkyler för två identiskt lika maskiner. Utsträcker man identiteten till materialet i de skilda maskindelarna och utförandets kvalitet, torde nämnda svårigheter få anses oövervinnerliga. Härtill kommer att, även om jämförbara produktionskostnadsuppgifter över enskilda maskinfabrikat kunde erhållas från olika länder, vore de dock endast representativa, om för en viss maskin ett flertal kostnadsberäkningar, var och en representerande typiska storleksgrader av verkstäder, kunde erhållas från resp. länder. Lika nödvändigt vore, att uppgifterna förskreve sig från såväl specialverkstäder som verkstäder med blandad tillverkning, om produktionen av en maskin, vars tillverkningsekonomi är föremål för undersökning, bedrives inom bägge de nämnda verkstadstyperna. Ett så fullständigt uppgiftsmaterial står givetvis icke till buds. I viss mån skulle bristen på ett sådant material kunna ersättas av produktionskostnadsuppgifter över den totala produktionen av representativa tillverkningar eller grupper av sådana. Sådana uppgifter skulle visserligen bliva skäligen summariska, men baserades de på ett tillförlitligt primärmaterial — vilket dock vore svårt att anskaffa — skulle åe likväl kunna användas för denna utrednings syfte att erhålla ett mått på eventuella merkostnader — eller motsatsen — inom inhemsk maskinindustri i jämförelse med särskilt konkurrenskraftig utländsk. För enstaka maskingrupper finnas lyckligtvis tämligen jämförbara uppgifter av detta slag från Sverige, Förenta Staterna, Tyskland och England tillgängliga. De återgivas och kommenteras i de följande specialmonografierna. Det återstår då endast att i detta kapitel mera allmänt belysa verkstadsindustriens produktionsförhållanden genom komparativa uppgifter

över råvaru-, kraft- och bränslepriser samt arbetslöner i Sverige och vissa andra länder. Frakternas, verkstadsorganisationens och standardiseringens betydelse skola jämväl i korthet diskuteras. Den tidigare omnämnda av kommerskollegium för tull- och traktatkommittén verkställda utredningen rörande vissa industriella förhållanden avsåg även att giva en redovisning av förbrukningen av råvaror och halvfabrikat inom verkstadsindustrien åren 1913 och 1918. För undersökningens resultat på denna punkt har närmare redogjorts ovan sid. 15. Följande översikt utgör ett sammandrag från bil. I av den procentiska förbrukningen år 1913, beräknad på värdet. Tackjärn, skrot och järnlegeringar samt arbeten därav, icke smidbara, ävensom aducerade, jämte gjutna rör 33.1 % Stålgjutgods, verktygs- och snabbsvarvstål samt smitt och kallvalsat järn och stål, ävensom kalldragna rör av järn eller stål 10.3 „ Balk-, hörn- och annat varmvalsat järn samt varmdragna r ö r . . 18.3 ,. Järnplåt samt arbeten därav 21.1 Andra järnvaror, dock ej färdiga verkstadsprodukter 3.6 ,. Koppar jämte andra metaller och metallegeringar samt arbeten d ärav 13.6 „ Summa 100.0 % För ett nämare studium av huru råvaruförbrukningen gestaltar sig inom skilda maskingrupper hänvisas till specialmonografierna. I bil. II återfinnes en översikt av olika råvarors och halvfabrikats andel i proc. av deras sammanlagda förbrukning vid skilda specialfabriker år 1913. I betraktande av att materialförbrukningen för så betydande tillverkningar som vattenturbiner och maskiner för uppfordring och pressning ej ingå i ovan återgivna siffror, torde kunna antagas, att procentsiffran för tackjärn, skrot o. s. v. blivit för låg och alltså övriga siffror i motsvarande grad för höga. Ett närmare studium av råvaruförbrukningen måste emellertid reserveras för specialmonografierna i det följande, här kan endast konstateras, att den i svensk verkstadsindustri särskilt dominerande produktionen av grövre maskiner tydligt kommer till uttryck i den relativt stora förbrukningen av tackjärn m. m., järnplåt och arbeten därav samt balk-, hörn- och annat varmvalsat järn samt arbeten därav. Betraktas tablån över de förbrukade råvarorna och halvfabrikatens fördelning med avseende å in- och utländskt ursprung (se sid. 15), finner man, att det utländska materialet var av anmärkningsvärt stor betydelse inom de för vår verkstadsindustri så betydelsefulla grupperna tackjärn m. m. och järnplåt (34 resp. 27 % ). Detsamma gäller även gruppen koppar m. m., vars motsvarande siffra var 33 %. Faktiskt hänförde sig råvaruinförseln för verkstadsindustriens behov i all huvudsak till sistnämnda tre grupper och, om än i mindre grad, till slumprubriken "andra järnvaror". Med avseende å råvarukostnaden ligger utom allt tvivel, att den svenska verkstadsindustrien i regel arbetar med högre råvarukostnader än de större utländska konkurrenterna. Några belysande siffror från år 1913 rörande noteringarna å järn och vissa andra metaller må här återgivas.

73 Genomsnittspris Genomsnittspris på på svensk eller utländsk vara i resp. utländsk vara produktionsländer i Stockholm Kr. per 1 000 kg. Kr. per 1 000 kg. Tackjärn : Cleveland m West Coast Hematite 1 ) Tyskt gjuteritackjärn Io. Svenskt » (Åminne) (Stora) . Svenskt medelpris Balkar: Tyska Vinkel-, balk- oeh Svenskt

52.24, fob engelsk hamn 69.60, fob engelsk hamn 2 69.42 )

69 97 84.30 85.2 170

101 fasonjärn.

146¶Flat: Tysk grovplåt Grov- och mediumplåt, svensk Engelsk pannplåt av stål .. ..

107¶Koppar: Engelsk Tysk .. .

1 253—1 45344 ) 1 2 1 0 - 1 299 )

Tenn: Standard Australiskt och banca Engelskt

3 046—4 150 4) 3 989—4141 4 ) 4 032—4 186 4 )

3 4 0 0 - 4 1804)5)

Bly: Engelskt, mjukt Vanligt

329-388 4) 300—338 4)

330—400 4)5)

Zink: Schlesisk raff.

420-490 4)5)

163 157

}

1400—1420,4)5)

Av tabellen framgår dels att verkstadsindustriens råvaror i regel ställa sig dyrare i Sverige än i Tyskland och England, dels att denna skillnad är störst vad sådana råvaror beträffar, vilka även framställas i Sverige och efterfrågas av verkstadsindustrien för samma ändamål som motsvarande utländska. I viss utsträckning uppvägas visserligen de högre kostnaderna för svensk vara av dess bättre kvalitet, men importerade råvaror undantränga icke desto mindre särskilt med avseende å gjuteritackjärn 1 ) 2 ) 3

Närmast motsvarande det svenska gjut er itack järnet. Handelspris i årsgenomsnitt ur facktidskriften Stahl und Eisen. ) Kommerskollegii berättelse över bergshanteringen. *) Minimi- och maximinoteringar under året. 5 ) Grosshandelspris i Stockholm enligt Stockholms Handelskammares årsberättelse för år 1913. 6 ) Miniminotering i London.

och järnlegeringar samt arbeten därav, järnplåt och arbeten därav samt balkar — allt ingående med stora viktandelar, i våra viktigaste verkstadsprodukter — i betydande omfattning svenska fabrikat. Antoge mars. att prisskillnaden mellan konkurrerande in- och utländska råvaror och halvfabrikat endast hänförde sig till högre kvalitet hos svensk vara, som motsvarades av ett högre maskinpris, och att eventuellt återstående prisskillnad utjämnades av fraktkostnaden för utländsk råvara till Sverige, skulle en väsentlig del av råvaruimporten knappast vara ekonomiskt motiverad och säkerligen ej förekomma. Detta är emellertid, som visats, ej fallet, varför med säkerhet kan antagas, att de svenska råvarorna, även med hänsyn tagen till maskinmarknadens värdering av den högre kvaliteten, draga högre produktionskostnader än motsvarande engelska och tyska. Som i tull- och traktatkommitténs utredning rörande den grövre järnindustrien närmare belysts, är härvid den mindre produktionsskalan och de högre bränslekostnaderna av utslagsgivande betydelse för de högre produktionskostnader maskinindustriens viktigaste råvaror betinga i Sverige, jämfört med motsvarande kostnader i exempelvis England och Tyskland. Eåvaruförbrukningens fördelning på in- och utländskt materiel influeras emellertid icke enbart av råvarornas tillverkningspriser i in- och utlandet; ett flertal andra faktorer öva därjämte inflytande i riktning att såväl befordra som motverka användningen av utländskt material. Uppehålla vi oss till att börja med vid omständigheter, som befordra användningen av utländskt material framför konkurrerande svenskt, torde, bortsett från en faktisk prisskillnad, särskilt den svenska verkstadsindustriens avsättningsförhållanden böra uppmärksammas. Åren närmast före kriget kan verkstadsindustrien antagas hava försålt i runt tal 60 % av sin tillverkning inom Sverige. Härigenom var större delen av industriens avsättning undandragen en i konkurrenshänseende tyngande belastning av de införda råvarornas transportkostnader, emedan samma råvaror införda i förädlat skick som delar i en utländsk maskin, skulle dragit än högre fraktkostnader. Förutsättas måste givetvis härvid, att införseln av råvarorna sker från orter belägna på mindre eller samma avstånd som dem, från vilka vår maskininförsel härstammar. Detta är ju, som bekant, i stor utsträckning fallet, då råvaruinförseln väsentligen sker från Tyskland och Storbritannien, och maskininförseln främst från samma länder och Amerika. Givetvis kunna sådana extrema fall förekomma, att en mekanisk verkstad i exempelvis Östersund, som för tillverkning av en viss maskin begagnar relativt stor kvantitet engelskt järn, ej är i stånd att i Göteborg utbjuda denna maskin till samma pris som en engelsk firma skulle kunna — förutsatt lika manufaktureringskostnader hos bägge fabrikanterna — på grund av skillnaden i fraktkostnader. Icke förty kan det nyss förda resonemanget antagas äga en betydande räckvidd, då marginalen mellan råvarornas och det färdiga fabrikatets fraktkostnader för lika sträckor är tämligen vid (se nedan). Vad särskilt en så viktig importvara som gjuteritackjärn angår bör jämväl erinras om att det engelska gjutjärnet (införseln består huvudsakligen av sådant) icke endast är billigare än det svenska utan även är detta överlägset för vissa gjuteriändamål på grund av dess högre kisel- och fosforhalt. Ett sådant järn blir, som tidigare nämnts, mera

lättflutet i smält tillstånd, "sugning" (blåsbildning m. m.) förekommer mindre, det låter sig lättare bearbetas i kallt tillstånd och genom den högre kiselhalten kan tackjärnet tåla flera omsmältningar utan att bliva hårt, en omständighet av särskild vikt för gjuterierna, som 1i kasserat gods, "göt" och "överjärn" får ett avfall, som måste användas. ) I vissa fall åter är det svenska järnet lika användbart som det engelska, men dess högre pris fäller därvid i regel utslag till det senares förmån 2 ). Uppmärksammas åter faktorer som motverka användningen av med svenskt material konkurrerande utländskt må, i anslutning till vad som nyss sagts om gjutjärn, erinras om, att det svenska järnet framgångsrikt försvarar sin plats, då ett slitstarkt och mindre sprött gjutgods samt aduceringsgods skall framställas. Som allmän regel gäller därjämte, att användningen av svensk råvara framför utländsk befordras vid maskintillverkning för export, även om, som senare skall visas, denna omständighet ingalunda kan vara av större betydelse för maskinindustriens konkurrensförhållanden. Det kan sålunda inträffa, att, om utländska råvaror i större kvantiteter ingå i sådan tillverkning, den dubbla transporten av råvarorna — i obearbetat skick från utlandet till Sverige och i förädlat skick från Sverige till utlandet — mången gång innebär en kostnad, som tenderar göra det likgiltigt, huruvida svensk eller utländsk råvara kommer till användning, när det icke rent utav kan påvisas vara en ekonomisk fördel att begagna svenskt material. Bland ytterligare omständigheter som, oberoende av om tillverkningen sker för in- eller utlandet, befordra användningen av svenskt material, må erinras om att den i stor utsträckning på beställning arbetande svenska verkstadsindustrien mer eller mindre är beroende av att kunna erhålla speciella dimensioner och kvaliteter å från järnverken inköpta halvfabrikat (valsade och smidda produkter samt stålgjutgods) och av att dessa kunna erhållas snabbt och i små partier. De utländska halvfabrikattillverkarna, som dels endast vid stora beställningar äro benägna frångå sin ofta standardiserade tillverkning, dels ej sällan kräva långa leveranstider och ofta avvisa småorder från utländska mindre förbrukare, sakna därför, särskilt vad den mindre verkstadsindustrien rör, betydelse som leverantörer för svensk maskinindustri. Ett i svensk verkstadsindustri ofta uppmärksammat drag med avseende å förbrukningen av råvaror är, som ovan antytts, att dessa ingå till större vikt i den färdiga maskinen eller, vad svenskt material beträffar, äro av högre kvalitet än som är brukligt inom särskilt amerikansk men även tysk och engelsk industri. Ej sällan torde kunna påvisas, att använt material äro av onödigt hög kvalitet, men väsentligen försvarar sig ju förbrukningen av dyrare råvaror ekonomiskt med att den svenska verkstadsindustrien i stor utsträckning inriktat sig på kvalitetsproduktion. Sistnämnda faktum förklarar också den relativt större förbrukningen av råmaterial, även om också här någon gång kan påvisas, att slöseri bedrives. Traditionens makt är på detta område en betydelsefull faktor: man ava ) Se Sixten Nilsson: Det svenska gjuterita ek järnet. Linkoln Bloms boktryckeri, Stockholm, 1921. 2 ) Genom tillsats i "beskickningen" av lämpligt skrot, innehållande utländskt kok«tackjärn, ersätta gjuterierna i viss grad importtackjärnet (se anm. bil. I ) .

står många gånger från de noggranna hållfasthetsberäkningarna och bygger på gammal erfarenhet, vilket ofta leder till att maskingodset gores onödigt solitt. Intill en viss gräns behöver tydligen användningen inom svensk verkstadsindustri av råmaterial i rikligare mängd och av högre kvalitet, än vad som i allmänhet är fallet inom utländsk, ej innebära en försämring i konkurrensbetingelserna, men en klar uppfattning om var nämnda gräns för den ekonomiska användningen av råmaterial går synes, som nämnts, särskilt under tidigare år icke alltid hava förefunnits. Som lätt inses, kunna bestämda eller siffermässigt verifierade uppgifter av något så när generell giltighet för belysande av dessa förhållanden ej förebringas utan synnerligen omfattande, tekniskt sakkunniga undersökningar; det saknas dock ej uttalanden från sakkunnigt håll, som giva vid handen, att vi i en bristande ekonomisk användning av råvarorna i många fall hava att söka en av de om än mindre betydande anledningarna till konkurrenssvårigheter gent emot utländsk produktion. Fraktkost- Utöver vad som redan sagts om frakternas betydelse skall ett försök naderna. g ö r a s a ^ m e d det knapphändiga material som står till buds, söka belysa dels råvarufrakterna och deras förhållande till maskinfrakterna vid införsel till Sverige, dels rå- och färdigfabrikatfrakternas betydelse för verkstadsindustriens konkurrensförmåga med andra länder på våra viktigaste utländska avsättningsmarknader. Upptaga vi till att börja med frågan huru maskinindustriens kon-kurrensförhållanden influeras av fraktkostnaderna mellan in- och utlandet för den färdiga maskinen, föreligga för dess belysande dels uppgifter från ett antal rederier över genomsnittsfrakten från England för maskiner i allmänhet, dels siffror över faktiskt erlagda belopp för frakt, försäkring och spedition för ett flertal olika slag av maskiner, införda från England och Tyskland, i senare fallet via tysk östersjöhamn, till Stockholm. Sistnämnda uppgifter äro hämtade ur Packhusinspektionens i Stockholm tulljournaler för år 1913 och omfatta c:a 450 olika fall. Med ledning härav kunna genomsnittliga transportkostnaderna (inklusive försäkrings- och speditionskostnaderna) för de maskinslag, varav införseln från Tyskland och England huvudsakligen består, angivas. De i följande tablå erhållna värdena hava erhållits på så sätt, att transportkostnaderna per ton och i proc. av varuvärdet för ett flertal maskiner av dels samma, dels olika slag uträknats. De erhållna stickproven på fraktkostnaderna hava sorterats under resp. maskingrupper, varefter för varje tullrubrik minimum och maximum samt medeltal härav beräknats. Ur dessa tal hava sedermera i tablån återgivna siffror erhållits genom fastställande av medeltalen å resp. gruppers medeltal, minima och maxima. Endast viktigare maskingrupper hava angivits i tablån. Ett fullständigare återgivande av beräkningarnas resultat skulle emellertid icke väsentligen förändra den bild av läget tablån giver.

77¶F r a k t , försäkrings- och speditionskostnader Varuslag och transportsträcka

% av v a r u v ä r d e t

Kr. per ton

medeltal

medel tal Metallbearbetningsmaskiner: Tyskland via Östersjöhamn—Stockholm England—Stockholm

55 31

38 27

95 37

4.8 1.9

2.9 1.6

9.1¶Maskiner för uppfordring och pressning: Tyskland via östersjöhamn—Stockholm England—Stockholm

41 34

4.1 2.9

7.3¶Maskiner för trämasse-, papper-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri : Tyskland via Östersjöhamn—Stockholm

12.7¶Sy- och stickmaskiner: Tyskland via Östersjöhamn—Stockholm England—Stockholm *)

4? 43

29 40

107 46

2.1 1.4

1.4 1.1

4.5 2.8

Motorer, ej elektriska (stat. n:r 992, 993): Tyskland via Östersjöhamn—Stockholm

7.5¶Div. maskingods (25 maskinslag): Tyskland via Östersjöhamn—Stockholm England—Stockholm

46 30

29 28

78 31

4.1 3.3

2.4 2.9

6.7 3.5

2.3¶Det mest iögonfallande resultatet av denna undersökning är att transportkostnaderna från Tyskland genomgående visa sig vara högre än samma från England både per ton och i proc. av varuvärdet. Medelkostnaden för de olika maskingrupperna rörde sig i förra fallet inom gränserna 41 och 103 kr. per ton, i det senare från 30 till 43 kr. per ton. Se vi på transportkostnaden i proc. av varuvärdet visar sig denna vid införsel från Tyskland i genomsnitt hava dragit c:a 4.5 %, utom vad grupperna sy- och stickmaskiner samt motorer beträffar, för vilka en kostnad av c:a 2.4 % kunde fastställas. Motsvarande tal för fraktkostnaderna från England i medeltal för i tablån berörda grupper uppgick till 2.7 %. Härvid har dock icke hänsyn tagits till sy- och stickmaskiner, för vilka frakten i genomsnitt endast belöpte sig till 1.4 %. Det är givetvis ej möjligt att med säkerhet generellt angiva, i vad mån den svenska maskinindustrien vid konkurrens med utländsk på den inhemska marknaden får sina egna fraktkostnader från verkstaden till kunden kompenserade, på grund av att de införda maskinerna också draga fraktkostnader inom landet. Sannolikt är dock detta praktiskt taget i regel förhållandet åtminstone gent emot den mest betydande utländska konkurrensen, nämligen den tyska, men ofta även gent emot den engelska. *) F r a k t e n i proc. av varuvärdet gäller ej ställningar till symaskiner, värden för dessa voro 10.3, 8.1 och 13.8 %. 6

Motsvarande

78 Tydligt är emellertid, att, vare sig fråga är om import eller export, sakna i nu berörda fall fraktkostnaderna större betydelse i konkurrenshänseende. Detsamma gäller vid försäljningar till avlägsna transoceana marknader. Skillnaden i fraktkostnaderna från England och Tyskland å ena sidan och Sverige å den andra torde nämligen i dessa fall sakna betydelse, även om en sådan skillnad icke endast hänför sig till olikhet i avstånd utan också till lägre frakttaxor för de tyska och engelska exportörerna. Betydelsen såväl av de importerade maskinernas fraktkostnad vid konkurrens på svensk marknad och av motsvarande kostnad för de svenska maskinfabrikaten vid konkurrens på utländsk, kan emellertid ej fastställas, med mindre än att råvarufrakterna ställas i relation till frakterna å den färdiga varan. Vi äro därmed inne på den andra av de fraktkostnadsfrågor vi inledningsvis berörde. Genomsnittsfrakterna å några av verkstadsindustriens viktigaste råvaror från vissa utländska exporthamnar utgjorde 1913: Per eng. ton (1 016 kg.) sh. d.

Tackjärn (smärre poster) London—Stockholm Plåt och balkar „ „ Koppar i plattor „ „ „ stänger ., „ Zink London—Stockholm

9 6 12 6 17 6 15 — 12 6

En jämförelse mellan här angivna fraktsatser och fobpriserna i London å resp. varor ger vid handen, att fraktkostnaderna endast voro av nämnvärd betydelse för tackjärn, plåt och balkar. För sträckan L o n d o n Stockholm utgjorde nämligen dessa år 1913 vad tackjärn angår 12 a 16 % och beträffande nyssnämnda halvfabrikat 10 a 15 proc. Transportkostnaderna för den särskilt från Tyskland betydande införseln av balkar torde icke mycket hava skiljt sig från motsvarande frakter från engelska hamnar. Frakten inkl. spedition från det tyska järnverket till Stockholm av balkar utgjorde nämnda år c:a 12 kr., motsvarande c:a 12 % av priset vid verket. Det har redan tidigare antytts, att fraktkostnaderna för i verkstadsindustrien använda utländska råvaror, i den mån de förskriva sig från Tyskland och England, och detta är ju fallet med praktiskt taget samtliga införda råvaror, ej nedsätta de svenska maskinfabrikatens konkurrensförmåga gent emot viktigare utländska fabrikat av samma slag, för såvitt konkurrenskampen utspelas på den svenska marknaden. Skälet är tydligen, att det i en maskin ingående materialet drager mindre fraktkostnad, när det införes i oarbetat skick, förädlingsavfall inräknat, än i form av färdig maskin. Låt oss med ett exempel belysa saken. För framställning av det i en snabbsvarv av 2 200 kg:s vikt ingående gjutgodset åtgår 2 235 kg. obearbetat gjutgods. Antagas de extrema fallen, att å ena sidan allt tackjärn och å den andra svarven infördes från England, skulle år 1913 den senare betingat en frakt av c:a 2 kr. per 100 kg. ( L o n d o n Stockholm) och tackjärnet, som erfordras för att framställa gjutgodset i

79 denna kvantitet färdig vara, 1.04 kr. (från försäkrings- och speditionskostnader bortses i bägge fallen). Hade svarven tagits från Tyskland och tackjärnet från England, hade skillnaden, som man av tablån kan sluta till, blivit än större. Motsvarande tal för en excenterpress vägande 900 kg. och i vilken gjutgodset likaledes utgör den ojämförligt största delen av maskinens vikt, voro i runt tal 2 kr. resp. 1.02 k r . 1 )

Helt motsatt är givetvis förhållandet, om svenska fabrikat, vari utländska råvaror ingå, konkurrera på de råvaruexporterande ländernas hemmarknad. Fasthålla vi vid de nyss begagnade exemplen, skulle en svensk snabbsvarv, skeppad från Stockholm och utbjuden i London, i motsats till en likadan engelsk svarv på samma marknad belastas med transportkostnader till ett belopp av 2 +1.04 = 3.04 kr. per 100 kg. och en excenterpress med 2.02 kr. eller 2.2 resp. 3.2 % av svenskt tillverkningsvärde (exportmedelpris minus 10 %). Skatta vi för säkerhets skull den svenska exportörens merkostnad framför den engelska fabrikantens för försäkring och spedition så högt som till 25 % av nyssnämnda procentiska fraktkostnader skulle alltså den totala fraktkostnad som belastar den svenska exportvaran, men ej den motsvarande engelska, uppgå till 2.7 resp. 4.0 %. Uppmärksammas bör slutligen, att de angivna maskinerna så till vida representera samma ytterlighetsfall som tackjärnsgjutgods ingår i bägge till i det närmaste maskinernas hela vikt, men därjämte inom detta fall belysa motsatta ytterligheter, emedan snabbsvarven har ett relativt mycket högt manufaktureringsvärde, under det att excenterpressens är lågt. Det låter sig därför icke gärna tänka, att transportkostnaderna Stockholm—London eller annan engelsk ostkusthamn i något fall skola mycket överstiga 4 % av tillverkningsvärdet. Å andra sidan torde de icke heller i det extrema fallet, att råvaran är helt engelsk, nämnvärt understiga 2.7 %. Hade exporten av de bägge maskinerna gällt Tyskland, kunde fraktkostnaderna enligt tablån å sid. 78, antagas hava belastat vår verkstadsindustri med relativt högre belopp, allt efter destinationsortens avstånd från importhamnen. En jämförelse mellan för England och Tyskland gällande fraktkostnadsuppgifter ger vid handen, att denna höjning för i exemplen berörda maskiner kan uppskattas till minimum c:a 50 %. Resultatet av det knapphändiga överslag av fraktkostnadernas betydelse vid export av maskiner under de ogynnsammaste förutsättningar som i verkligheten kunna tänkas förekomma, nämligen att råvaran helt var av engelskt ursprung (förbrukningen av tyskt tackjärn var relativt obetydlig) och den färdiga varan avsattes i Tyskland, visar, vad två typiska maskintillverkningar beträffar, att de totala transportkostnaderna uppgå till högst 4.1 resp. 6.0 % av tillverkningsvärdet. I betraktande av att de erhållna värdena representera ett maximum, vartill verkligheten i regel ej äger motstycke, torde man kunna våga antagandet, att transportbelastningen vid export till våra mest betydande utländska marknader åren närmast före kriget, nämligen Eyssland och Norge, var av un*) I verkligheten består gjutgodset oftast av en blandning av utländskt och svenskt järn samt skrot, men proportionerna växla givetvis efter gjutgodsets ändamål. I? exemplen ovan antages att 16 % av tackjärnet går förlorat vid gjutningen ("avbränning" och avskrotning").

derordnad betydelse i konkurrenshänseende. Uppmärksammas bör i detta sammanhang, att vår betydande maskinexport på Tyskland (c:a 10 proc. av den totala åren före kriget) ej i och för sig förklaras av att fraktkostnaderna i regel saknade betydelse i konkurrenshänseende. Vår export till detta land bestod nämligen 1913 till 77 % av separatorer och till 15 % av motorer, bägge väsentligen tillverkade av svenska kvalitetsråvaror och ej föremål för starkare konkurrens i Tyskland vid denna tid. De för verkstadsindustriens exporthandel ofta betungande frakterna å verkstadsprodukter inom Sverige undergingo en i vissa fall avsevärd lindring genom de år 1912 införda exporttarifferna vid statens och vissa enskilda järnvägar. Tarifferna tillämpas vid transport till svensk hamn för export sjöledes, under villkor att frakt erlägges för minst 5 resp. 10 ton per sändning och med beräkning av minst denna vikt för varje använd vagn. Frakt skall därjämte erläggas för minst 200 km. och "tilllämpas i samtrafik med enskilda järnvägar, som medgivit motsvarande nedsättning, ävensom i samtrafik med1 annan enskild järnväg, i den mån transporten berör statens järnvägar." ) En summarisk bild av den lindring i transportkostnaderna, som exporttariffens tillämpning innebar år 1913, giver följande sammanställning. Beräkningen av de vanliga tarifferna vid försändelser av högst 5 tons vikt borde strängt taget hava baserats på fraktgodstar iff erna 2—4 och 6, enär samtliga dessa tillämpas, allt efter som maskinerna äro finare, grövre eller söndertagna och helt eller delvis emballerade. I sammanställningen nedan har för översiktlighetens skull taxa 4, den lägsta för grövre ej specificerade maskiner, kompletta eller söndertagna och helt eller delvis emballerade, tillämpats. Frakten har härvid beräknats på 5 resp. 10 ton. Procenttalen angiva sålunda ett minimum i skillnad mellan fraktkostnader efter exporttariff och vanlig tariff för maskiner av nyss angivet slag. 200 k m .

300 km.

500 km.

800 k m .

5 ton 10 ton 5 ton 10 ton 5 ton 10 ton 5 ton 10 ton Exporttariff, k r Vanlig tariff, k r Skillnad i % av vanlig tariff

..

51.5 69.5 25.9

87.0 139.0 37.4

57.5 91.0 36.8

97.0 182.0 46.7

69.5 118.0 41.1

117.0 236.0 50.4

90.5 154.0 41.2

152.0 308.0 50.6

Översikten visar, att skillnaden mellan exporttariffens och den vanliga tariffens taxor variera inom sträckan 200—800 km. för försändelser om 5 ton mellan 25.9 och 41.2 % och för försändelser om 10 ton mellan 37.4 och 50.6 %. Som ovan nämnts förutsätter tillämpningen av exporttariffen, att frakt erlägges för hel 5- resp. 10-tonsvagn. Det bör emellertid ej förbises, att vinsten vid exporttariffens tillämpning medger inom en tämligen vid marginal ett ofullständigt utnyttjande av resp. vagnar. Det visar sig sålunda förmånligare att för sträckan 200 km. tillämpa vanlig tariff, om försändelsens vikt understiger 2 500 kg., vare sig fraktberäkningen sker efter den ena eller andra av de i detta fall tillämpliga taxorna 2 och 3. 1

) Kungl. Järnvägsstyrelsens ordersamling Ser. B, Nr 1 362.

81 Vid högre vikter intill 5 ton ställer det sig fördelaktigare att begagna sig av den vanliga tariffen intill viktgränserna 3 323 resp. 3 708 kg., allt efter som taxa 3 eller 4 tillämpas, och vid vikter mellan 5 och 10 ton, då endast taxa 4 kan tillämpas, går gränsen vid 6 259 kg. Analoga beräkningar, avseende såväl 5- som 10-tonsvagnar, för övriga i exemplen ovan angivna sträckor, giva följande resultat. Försändelsens vikt ton <2.5) 2.5 5.0 > > 5.0—10.0 j <2.5 2.5 5.0 > > 5.0—10.0 j <2.5| 2.5 5.0 > 5.0—10.0 j

300 500

10-tonsvagn

5-tonsvagn

Sträckor km.

Taxa 2

Taxa 3

Taxa 4

>2 500 2 833

3 214

2 026

>2 500 2 633

2 945

2 011

>2 500 2 623

2 938

| |

800 J

Taxa 4

5 330 <5 000 <5000

Tablåns siffror innebära sålunda, att försändelser vägande högst 2 178 kg. transporteras med mindre kostnad, om den vanliga tariffen, taxa 2, tillämpas, än om exporttariffen kommit till användning. Är maskinförsändelsen av sådant slag, att frakten beräknas efter taxa 3, kommer tilllämpandet av exporttariffen överhuvud taget icke ifråga, vilket utmärkts med " > 2 500". Betydelsen av de övriga siffrorna torde härav vara klar. Till belysande av verkstadsindustriens löneförhållanden i allmänhet Arbetslöner under en längre period står icke ett enhetligt material till förfogande. • mla°%;t I sammanställningen nedan angiva sålunda siffrorna för 1885—1898 raedeltimförtjänsten, beräknad på grundvalen av samtliga anställda arbetares inkomster vid ett större företag, under det att uppgifterna för åren 1910 —1914 samt 1904 och 1908 — det enda år, med vilka luckan mellan åren 1898 och 1910 kunnat utfyllas — avse medeltimförtjänsten för viktigare yrkeskategorier och grovarbetare. I detta fall baseras siffrorna på uppgifter från ett flertal företag. Siffrorna torde dock serien igenom vara tämligen jämförbara med varandra. Rörande deras ursprung i övrigt bör nämnas, att de för den äldre perioden återfinnas i kommerskollegii undersökning av den mekaniska verkstadsindustrien i Sverige (Arbetsstatistik III, 1. Större egentliga mekaniska verkstäder) och de för den yngre i Verkstadsföreningens lönerapporter. Uppgifterna från 1904 och 1908 hava erhållits från ett större företag i Göteborg och gälla endast vid detta betalade löner. Med hänsyn till att timförtjänsten ställer sig avsevärt olika i skilda delar av landet har utvecklingen följts såväl å den ort, där lönerna varit högst som å orter där de varit lägst. Vad de tidigare årens timförtjänster angå, är det givetvis föga troligt, att de i tablån anförda uppgifterna från Stockholm och Skövde beteckna minimi- och maximigränserna för de inom landet betalade lönerna (kommerskollegii material var med avseende å dessa uppgifter starkt begränsat); däremot torde uppgifterna från Verkstadsföreningen över de senare åren gällande minimilönegrupperna I och III (Stockholm med omnejd resp. ett flertal av de billigaste orterna i landsorten) mera närma sig nämnda gränser.

82 År

1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896

|

Verkstad Verkstad i Stockholm. i Skövde. MedeltimförMedeltimförtjänst för samt- tjänst för samtliga arbetare liga arbetare Ore Ore 22.6 22.8 23.o 23.2 23.6 24.4 24.4 24.9 25.3 25.5 25.6 25.6

15.2 15.7 14.9 14.8 15.4 15.o 15.8 15.9 15.9 16.1 16.3 16.5

År

Verkstad Verkstad i Stockholm. i Skövde. MedeltimförMedeltimförtjänst för samt- tjänst för samtliga arbetare liga arbetare Ore Ore

1897 1898 — 1904 — 1908 — 1910 1911 1912 1913 1914

26.7 28.4 — 34.3 42.9 .— 53.4 *) 53.i 55.o 60.1 61.1

17.4 18.3 — — — — — 42.7 2) 42.3 43.o 46.0 47.1

Ökningen i medeltimförtjänsten för perioden i sin helhet i Stockholm från 22.6 öre till 61.1 öre och i Skövde resp. minimilöneklass I I I från 15.2 öre till 47.1 öre innebär en ökning av 170 resp. 210 %. Siffrorna giva vidare vid handen, att lönestegringen, naturligt nog, först tog fart, sedan verkstadsindustrien efter 1890-talets mitt inträtt i sitt expansiva skede. I stort sett försiggick ökningen i accelererat tempo, som framgår av följande sammanställning. L ö n e s t « g r i n g i %

År

1885-1894 1894—1904 1904—1914

Stockholm

^jl39.

Skövde (1885— 1898) och minimilöneklass I I I (1910-1914) 5.9 157.4

Skillnaden mellan timförtjänsten i Stockholm och Skövde uppgick 1885 till c:a 33 % av Stockholmslönerna. Enligt de siffror, som här kunnat förebringas, hade denna skillnad 1914 sjunkit till 23 %. I och för sig förefaller en sådan utveckling icke otrolig, i betraktande av att Sveriges industrialisering fortgick i raskt tempo under perioden 1885—1914, vilket icke gärna kunnat ske utan att utlösa en tendens till utjämning av lönerna inom olika landsändar; tyvärr kan den ovan återgivna lönestatistiken icke göra anspråk på att med säkerhet utgöra bevis för att så faktiskt varit fallet. Verkstadsindustriens löneförhållanden i Tyskland, Frankrike, Belgien, England, Förenta Staterna och Sverige under en följd av år belysas i tab. XVI och i diagrammet på följande sida. Siffrorna äro medeltal av timförtjänst för maskinuppsättare, svarvare, gjutare, smeder, plåtslagare *) Siffrorna för 1910—1914 gälla minimilönegrupp I Stockholm med omnejd. ) Siffrorna för 1910—1914 gälla minimilönegrupp III.

och hantlangare. Visserligen ingå ej alltid samma yrkeskategorier i serierna, men avvikelserna äro dock, som synes av anmärkningarna till tabellen, ej större än att siffrorna kunna anses vara jämförbara och angiva huvuddragen av löneutvecklingen.1) Det är särskilt två drag i dessa löneserier, som äro av dominerande intresse: 1. de svenska lönerna voro intill sekelskiftet genomgående lägre än i de övriga länderna; 2. efter sekelskiftet framträder tydligt den redan under 1890-talets brytningsår påbörjade utjämningen mellan de in- och utländska lönerna. Vid världskrigets utbrott hade sistnämnda utveckling lett till att vi i Sverige i regel betalade fullt lika höga men sannolikt högre arbetslöner än i Tyskland och troligen Belgien och åtminstone i Stockholm med omnejd högre än i Frankrike år 1911 (medeltal för samtliga provinshuvudstäder) och lika höga som i Englands förnämsta industridistrikt Särskilt värt att uppmärksammas är, att den på vår inhemska marknad skarpt konkurrerande tyska verkstadsindustrien antagligen betalade genomsnittligt lägre löner år 1914 än våra egna verkstäder. Den tyska siffran från nämnda år är nämligen medeltimförtjänsten i ett viktigt industridistrikt (Dessau i Anhalt), men icke förty understego de med 30 resp. 7 % de i Stockholm och den svenska landsorten betalade. Uppmärksammas bör att ingen hänsyn tagits till lönernas köpkraft i resp. länder eller den s. k. reallönen. Sannolikt skulle en beräkning av reallönen giva till resultat, att denna åtminstone i England vore högre än i Sverige. L ö n e s t e g r i n g Sverige

År

F r å n 1885 t. o. m. 1898 Från 1898 t. o. m. 1914

Stockholm

Landsorten

23.7 146.5

19.2 132.7

i %

Tyskland

Frankrike

50.9 Lo

14.9 0.8 3 )

Belgien

10.1¶Förenta England Staterna

7.4 2) 0.5

O.i2)

Utjämningen mellan de svenska och de i de stora industriländerna gällande arbetslönerna framträdde som nämnts strax efter sekelskiftet. En jämförande beräkning av den procentiska lönestegringen under förra och senare hälften av perioden 1885—1914 ger en god bild av nämnda process, enär nyssnämnda tidpunkt för dess framträdande ungefär sammanfaller med periodens mittår. *) De utländska lönesiffrorna äro hämtade dels från Kuczynskis "Arbeitslohn und Arbeitszeit in Europa und Amerika", dels från C. von Tyszkas arbete "Löhne und Lebenskosten in Westeuropa im 19. Jahrhundert"; dessutom hava kompletterande uppgifter erhållits ur tidskrifter såsom Reichsarbeitsblatt, Labour Gazette m. fl. De svenska siffrorna härstamma för perioden 1885—1898 från kommerskollegii ovannämnda utredning över mekaniska verkstadsindustrien, för åren 1899—1909 från Lindholmens mek. verkstad, Göteborg och för åren 1910—1914 från Sveriges Verkstadsförening. 2) 1890—1898. 3) 1898—1911.

84 MEDELTAL AV TIMFÖRTJÄNSTER FÖR MASKINUPPSÄTTARE, SVARVARE, G JUT ARE, SMEDER, PLÅTSLAG ARE OCH HANTLANGARE I ETT ANTAL LÄNDER. Öre

1 I

l ! !

— •/'

-*- K-J

v-tf

z

\

Ii'"'

1 t

"rri

/'" I I

1! ! J ! L ! I 1 l_L ! 11 | ! i

n

i

!

i

i

i

i 1

i i

! !

i

i

1 1

1H

| !

i 1 Kl

]

_u_ 4ii i

!

sa

"T" --c

,-,t r ^ j r » * =«*•

J/

1 _>a

I i

v

*V

1 1

b (

"" .;

,,

, ""/ 30

'

N^

"

"** .... -

/

.

/ /

\

/

... _- -'

/ . -- /

-u

,' 1

llgl

'-

/

-T

•

b^ r-

5 1

\ /

.'

10,

/' «"* >

•'—

ÄWI

V- .

...

i

l

i

/

/ •

\ /

• i

i

1885 8 6 87 8 S 09 90 91 92 93 3 * 9 5 96 9 7 28 99 190001 02. 03 OH 05 06 07 OS 09 1910 11 12 13 l't

Stockholm Svenska landsorten (lägsta löner) Tyskland Frankrike Sverige = Sv. —o—o—o—o-Belgien Frankrike = Fr. —o o—-o England England = Engl. * » » » » » • Amerika Tyskland = T.

85¶TABELL XVI. MEDELTAL A TIMFÖRTJÄNST I ÖRE FÖR MASKINUPPSÄTTARE SVARVARE, GJUTARE, SMEDER, PLATSLAGARE OCH HANTLANGARE I NEDANSTÅENDE LÄNDER. Sverige År

Tyskland

Frank rike

AmeriEngkas land «) Förenta Stater

Belgien

Stockholm

Landsorten

27.7 i)

40.9 4)

27.4 6)

37.4 )

44.5 )

24o

1895 1896

—

—

26.8 4

38.8 )

29.1 )

29.2 7)

24.4 9 )

—

29.3 29.9

64.4 5

53.7 )

Belgien. ) Svarvare och hantlangare ingå e j . 7 ) Plåtslagare ingå ej 1897—98. 6

—

— — — —

—

1909 Frankrike. ) Plåtslagare ingå fr. o. m. 1890. 5 ) Endast smeder och svarvare ingå.

1906 Tyskland. ) Maskinuppsättare ingå ej2 ) Gjutare ingå fr. o. m. 1890. 3 ) Smeder ingå fr. o. m. 1897. x

—

— 50.6 5 )

— — —

— — — — —

65.7 66.5

— — 64.2

— — — — —

England. ) Hantlangare ingå ej. Fr. o. m. 1904 ingå endast svarvare, gjutare och m a s k i n u p p s ä t t a r e . Sverige. ) I siffrorna för 1899— 1909 ingå maskinarbetare, kopparslagare och gjutare.

sr, Kraft- och bränslekostnader.

En inom Kommerskollegium verkställd specialundersökning 1 ) fastställer förbrukningen av bränsle reducerat till stenkol inom verkstadsindustrien år 1913 till 168 581 ton med ett värde av 3 250 242 kr. (medelvärde per ton = kr. 19.28). Siffrorna äro av intresse, emedan verkstadsindustriens eventuella merkostnader med avseende å kraft och bränsle gent emot konkurrerande utländsk industri innehållas, som senare skall visas, i denna post. Att denna merkostnad, om den överhuvud taget existerar, måste vara av mycket ringa betydelse för verkstadsindustrien betraktad som ett helt framgår dels av att ovan angivna del av kraft- och bränslekostnaderna endast utgör 1.4 % av industriens totala tillverkningsvärde, dels av att, som tidigare visats (tab. II), förbrukningen av kraft och lyse till betydande del täckes genom den i Sverige jämförelsevis billiga vattenkraften. Vid en jämförande undersökning av kraftkostnaderna i Sverige och utlandet knyter sig i föreliggande fall det största intresset till kostnaderna per hästkraft resp. kilowatt-timme vid ångkraftverk och vattenkraftverk. Till att börja med torde utan vidare kunna antagas som givet, att en jämförelse mellan kraftkostnaderna vid ångkraftverk i Sverige å ena sidan och i Tyskland, England och Amerika å den andra i regel utfaller till Sveriges nackdel. Under i övrigt lika omständigheter belastas nämligen, som känt, det svenska verket med högre kolkostnader på grund av transporter och omlastningar (se nedan). Inom verkstadsindustrien hänförde sig år 1913 c:a 25 % av den installerade kraften till ångmaskiner, och ångturbiner, belägna inom företagen själva. Enligt uppgift från Mellersta och Norra Sveriges ångpanneförening giver en jämförelse mellan bränsle- och ångpriser i Sverige och Tyskland 1913—1914 följande resultat.

Bränslets användningsort

Sverige

Bränsleslag

Stora prima ångkol Småkol Sågverkshack

R h e n p r o v. (Köln) .. ..

Ångpris per 1000 kg. kr.

19.oo

3.oo 1.80 2

0.90 )

Tyskland :

Sch 1 esien Sach sen

Bränslepris per 1 000 kg. kr.

Oberbayr. Kohle Ruhrkohle Saarkohle Schlesische Kohle Schlesische Kohle Steinkohle Bohm. Braunkohle Briketts Ruhrkohle

14.15 24.21 22.25 22.78 8.09—11.57 10.68—16.02 14.24 8.68—12.10 16.91 3 )

2.92 3.18 2.76 3.49 1.42—1.78 1.96—2.67 1.87—2.85 1.35—2.67 2.40

x ) Bränsleförbrukningen åren 1913—1917 vid industriella anläggningar, kommunikationsanstalter samt allmänna verk och inrättningar. Undersökningen publiceades 1918. -) Per kbm. 8 ) Beräknat bränslepris.

87 Bortsett från de fall, då bränslepriserna belastats med stora transportkostnader, såsom när Ruhrkol och schlesiska kol användas i Bayern (fraktkostnaderna c:a 30 resp. 55 % av priset vid förbrukningsorten), visar sig ångpriset i Tyskland genomgående lägre än i Sverige. Särskilt framträder denna skillnad vid en jämförelse med Tysklands kanske allra viktigaste maskinindustridistrikt, nämligen Sachsen. Visserligen är ångpriset där, när det är som lägst, högre än i Sverige, då ångframställningen sker med sågverkshack som bränsle, men då detta bränsle har för lågt kalorivärde för att tåla längre transporter (1 kbm. motsvarar 0.12 ton stenkol) och sålunda endast kan komma till kontinuerlig användning vid verkstäder inom de mest betydande sågverksdistrikten, saknar nämnda lägre ångpris praktisk betydelse för verkstadsindustrien i sin helhet. För en jämförelse mellan kraftkostnaderna vid svenska vattenkraftverk och utländska stå, vad de senare angår, endast uppgifter från Tyskland till buds. Dessa torde dock vara tämligen belysande för kostnaderna i övriga kolproducerande länder, enär kolpriserna tämligen noggrannt justeras efter sitt bränslevärde och skillnaden i övriga kostnader saknar nämnvärd betydelse. Medelförsäljningspriset för energi från svenska s. k. A-kraftverk (de större direkt distribuerande) har av Enström för år 1914 angivits till 1.67 öre per kwt. och av Rossander till 1.9 öre per kwt.; i Norge var motsvarande pris ungefär lika med det svenska och i Tyskland 11.22 öre. Det höga priset i Tyskland kan möjligen förklaras av att den hydroelektriska kraften där nästan uteslutande användes för mindre förbrukning och borgerliga ändamål. Sverige Öre per kwt.

Kommunala företag, huvudsakligen för industridistribution Enskilda distributionsföretag: under 1 000 hkr 1000—4 999 » 5 000 hkr och däröver .. Industriföretag: under 1 000 hkr 1 0 0 0 - 4 999 » 5 000 hkr och däröver ..

Tyskland

Använd- Vid en användningstid av 3 000 tim. per år och ett kolpris av ningstid per år. 20 Mk. 24 Mk. 16 Mk. Timmar öre per kwt. öre per kwt. ' öre per kwt.

3 881

4.19 2.31 1.82

2 572 3 603 4 012

2.43 1.50 0.77

3 488 3 568 4 865

4.94 4.42 1 2 1 2 2.121)ä2.622) 2.42 )å2.95 ) 2.72 )ä3.45 ) 3 3 3 2.37 ) 2.09 ) 1.81 )

En mera detaljerad överblick giver nu återgivna tablå, där genomsnittliga produktionskostnader per kwt. vid svenska vattenkraftverk jämförts med motsvarande kostnader för ångkraftverk vid olika stenkolspriser. Anmärkas bör, att de tyska priserna äro 10 a 20 % för a ) 2 ) 3

1000—6 000 hkr:s ångturbinanläggningar. 1000—3 000 hkr:s ångmaskinanläggningar. ) 6 000—10 000 hkr:s ångturbinanläggningar.

88 låga, då ingen hänsyn tagits till kostnaderna för kraftens överföring till elektrisk energi. Jämförbarheten är jämväl i så måtto ofullständig, som de svenska siffrorna hänföra sig till år 1916, medan de tyska gälla åren närmast före krigsutbrottet. I viss mån utjämnas dock detta genom de svenska verkens längre användningstid. De svenska uppgifterna återfinnas i kommerskollegii specialundersökning: Sveriges monterade vattenkraft, de tyska hos Saitzew: Steinkohlenpreise und Dampfkraftkosten. (Schriften des Vereins fur Sozialpolitik. Bd. 143). I betraktande av att stenkolspriset i Tyskland år 1913 icke torde understigit 16 Mk. skulle det tyska självkostnadspriset härav kunna beräknas ligga minst 50 % högre än det svenska vid jämförelser mellan verk av ungefär samma storlek. Det sagda gäller även England, vars kolpriser efter kalorivärde räknat torde legat på ungefär samma nivå. I betraktande av vattenkraftens stora användning som kraftkälla för vår verkstadsindustri hava vi här att räkna med en om än obetydlig faktor för utjämnande av de merkostnader av flera slag, som tynga vår verkstadsindustri vid konkurrens med särskilt tysk och engelsk industri. Någon större vikt kan den, som sagt, ej tillmätas, som synes av följande överslagsberäkning. Antaga vi att verkstadsindustrien 1914 förbrukade 20 000 medelst vattenkraft genererade hkr. (se tab. I I ) , vilket motsvarade 36 800 000 kwt efter en utnyttjningstid av 2 500 tim. per år, och sätta vi vidare priset per kwt. till 2.5 öre, erhålles en årskostnad av 920 000 kr. En merkostnad av 50 % i det konkurrerande utlandet för motsvarande kraftbelopp skulle, som nu lätt inses, sakna nämnvärd betydelse för utjämnande av de väsentliga merkostnader vår verkstadsindustri hade att bära på grund av produktionens splittring, bristande specialisering och standardisering. Däremot torde den börda svensk verkstadsindustri måste vidkännas i jämförelse med särskilt tysk, engelsk och belgisk industri i form av stenkolsfrakter — vi hava tidigare skattat dessa till c:a 600 000 kr. — ungefär uppvägas av den till minst 400 000 a 500 000 uppgående skillnaden i priset på nyss angivna medelst vattenkraft genererade kvantitet elektrisk energi i Sverige och det pris som motsvarande kvantitet ånggenererad energi drager i Tyskland och England. Trots siffrornas osäkerhet torde dock de summariska beräkningar, som här kunnat göras, giva stöd för antagandet, att den svenska industrien åtminstone med avseende å kraftkostnaderna ej intog en sämre ställning än sina utländska konkurrenter åren närmast före krigsutbrottet. Det återstår att något granska den ojämförligt viktigaste av de poster, som ingå i ovan (sid. 86) angivna stenkolsförbrukning, nämligen bränsle för gjuteriändamål. Som känt användes praktiskt taget endast koks i gjuterierna. Utgår man från att de svenska verkstäderna nödgas betala ett kokspris, som överstiger priset hos våra huvudsakliga leverantörer av detta bränsle, England och Tyskland, med fraktkostnaderna, vilka uppgå ungefär till samma höjd från bägge länderna, kunna vissa hållpunkter för ifrågavarande merkostnad å bränsle erhållas. För omsmältning av 1 ton tackjärn åtgå c:a 200 kg. koks. Skattas genomsnittsfrakten för år 1913 till 5 kr. per engelskt ton (1016 kg.) — frakten från Englands västkust till Stockholm fluktuerade mellan 4 sh. 9 d. och 6 sh. 6 d. — skulle alltså merkostnaden för omsmältningen av 1 ton tackjärn uppgå till c:a

89 1 kr., vilket vid ett medelpris å gjutgods av 200 kr. per ton motsvarar c:a 0.59 å 0.8i % 1av värdet allt efter "avbrännings"- och "avskrotningsprocentens" höjd. ) Någon betydande merkostnadspost synes man emellertid ej heller i detta fall behöva räkna med. Beräkna vi merkostnaden för gjutgodset i en maskin, som praktiskt taget till hela sin vikt består av sådant, nämligen en stationär råoljemotor, finner man att merkostnaden för gjutgodsets omsmältning år 1913 endast utgjorde c:a 0.08 % av motorns tillverkningsvärde. Förhållandet är icke minst anmärkningsvärt med hänsyn till att denna maskin utgör en av verkstadsindustriens förnämsta exportartiklar. Standardiseringen innebär inom verkstadsindustrien dels fastställandet Standardiseav normer med avseende å mått och konstruktion av vissa enklare ma- r^9ciaisertna pch speskindetaljer, såsom skruvar, muttrar, sprintar, kugghjul o. d., dels uppläggande av vissa typer av maskiner och mera komplicerade delar till sådana (växellådor, cylindrar och kannor o. s. v.) som ingå i olika maskintyper. Fördelarna av en sådan standardisering ligga i öppen dag. Arbetskostnaderna nedbringas avsevärt genom den mera kontinuerliga produktion, som blir följden av att vissa detaljer kunna reduceras till ett färre antal typer och storlekar samt göras gemensamma för ett företags hela tillverkning. Konstruktionskostnaderna bliva mindre, sedan ett fåtal en gång för alla standardiserade typer upplagts, och arbetsintensiteten stiger genom den färdighet och rytm i arbetet, som en specialisering har till följd. Ett ytterligare steg mot arbetskostnadernas nedbringande tages, när standardiseringen åtföljes av en inskränkning i antalet tillverkade maskinslag och typer d. v. s. går hand i hand med en specialisering i tillverkningen av färdigfabrikaten. Som lätt inses måste det senare i viss mån bliva en följd av det förra. Vid tiden för krigsutbrottet voro allmänt antagna standardnormer för enklare delar okända i Sverige, däremot torde enskilda moderna verk? städer hava upplagt standardiserade maskindelar (kugghjul, remskivor, kopplingar o. s. v.) och någon gång hela maskinenheter. I stort sett tillhöra dock de större framsteg, som i in- och utlandet gjorts på detta område, de sista åren, och, som naturligt är, hava de ledande länderna på verkstadsindustriens område, särskilt Förenta Staterna, gått i téten. En detalj av det resultat, som i detta hänseende vunnits i Tyskland under senare år, må här återgivas. 2 ) Efter ett mer än 10-årigt arbete avgav en tysk kommitté för standardisering av gängsystem under sista krigsåret ett förslag, som gick ut på att de stora antal gängsystem, som under de senaste årtiondena varit i bruk i Tyskland skulle ersättas av de två oftast tillämpade (S. I.- och Whitworthsystemet). Vinsten av en sådan omläggning belyses av kommittén med följande siffror: *) Med "avbränningsprocenten" avses den förlust, som uppstår vid gjutningen genom att en del av järnet oxideras. Denna förlust varierar med järnets sammansättning. Med "avskrotningsprocenten" åter förstås den del av gjutgodsets vikt, som bortmejslas för att befria detsamma från "göt" och "överjärn" och som går förlorad genom kassation. Givetvis ingår detta järn i senare gjutningsprocesser. Antaga vi, att "beskickningen" består till hälften av tackjärn och till hälften av skrot, kan avbränningen skattas till 5 proc. och avskrotningen till c:a 35 proc. för mindre gjutgodsstycken och till c:a 11 proc. för större. *) Uppgifterna återfinnas i ingenjör O. Hallströms i Industriförbundets anförda publikation återgivna föredrag över standardiseringen inom den mekaniska verkstadsindustrien.

90¶Antal gängsystem „ gängsorter Antal verktyg: mätinstrument borrar . gangverktyg

>

z

nu

i framtiden

10 '*

l

2 *

g^J

™ tj «^o ™ Summa verktyg 1 918 514 Det försprång, som dessa länder redan vunnit med avseende å standardisering framför Sverige, hava de behållit, och utsikterna att taga igen detsamma synas icke stora. En övergång till standardiserad och specialiserad tillverkning fordrar nämligen antingen betydande kapitaltillgångar för inarbetande av de nya standardartiklarna eller en egen skyddad marknad. I själva verket torde förekomsten av dessa betingelser vara utslagsgivande för graden av tillverkningens standardisering och specialisering. Som bekant, saknas dock icke alldeles inom vår egen mekaniska storindustri exempel på den stora kapitaltillgångens betydelse for upparbetandet av en stor och stabil avsättningpå världsmarknaden av standardiserade verkstadsprodukter (kullager, separatorer, fotogenmotorer). Inom svensk verkstadsindustri fanns vid krigsutbrottet och finnes ännu — uttalanden från industriens målsmän vittna enstämmigt härom ) — en ej obetydlig marginal för tillverkningskostnadernas nedbringande genom standardisering även med vederbörlig hänsyn tagen till de hinder, som knapphet på kapital och en liten hemmarknad utgöra för en omläggning av tillverkningen i denna riktning. Följande överslag bör i någon man belysa denna sak. . Arbetskostnaderna inom den mekaniska, ej elektriska, verkstadsindustrien kunde under det normala året 1913 antagas uppgå till i genomsnitt c:a 33 % och omkostnaderna, till vilka räknas allt, som icke utgör direkta arbetslöner och i varan ingående material, till ungefär lika mycket. Enligt uppgift från en erfaren fackman bör en standardisering, som minskar arbetskostnaderna med 25 % och omkostnaderna med 15 %, vara ett tor de flesta av våra större verkstäder uppnåeligt mål. Som lätt inses, skulle härigenom ernås c:a 13 % lägre tillverkningskostnader, vilket fore kriget ungefär motsvarade verkstadsindustriens genomsnittliga tullskydd. Tyvärr erbjuder det material över den svenska verkstadsindustriens produktionsförhållanden, som kunnat hopbringas, icke några pä direkt erfarenhet grundade exakta beräkningar av standardiseringen och specialiseringens betydelse för produktionskostnadernas höjd, men av de talrika mera allmänna uttalanden från industriens målsmän, som ioreligga i denna fråga, torde man våga påstå att bristen på standardisering och specialisering — i förening med den tidigare utförligt berörda splittringen av produktionen på ett allt för stort antal företag — utgör den väsentliga orsaken till vår verkstadsindustris underlägsenhet i konkurrenshänseende gent emot utländsk industri. *) Se bl. a. "Standardisering inom svensk industri" utgiven av Sveriges Industriförbund.

IX. Ekonomisk ställning. Verkstadsindustriens ekonomiska ställning undersökes i det följande för åren 1911—1914 med ledning av balans- samt vinst- och förlusträkningar från 88 större bolag med ett sammanlagt aktiekapital vid 1911 års slut av 61.3 milj. kr. och vid 1914 års slut av 78.9 milj. kr. Som känt, avlämnas sedan 1912 sådana räkningar till patent- och registreringsverket över föregående års räkenskaper och nedan återgivna uppgifter härstamma från detta material. I avsikt att erhålla ett begrepp om huru den ekonomiska ställningen utvecklat sig för bolag med specialtillverkningar och bolag med blandad tillverkning hava nödiga grupperingar företagits. Såsom specialföretag hava räknats sådana bolag, vilkas tillverkning till minst 75 % av värdet kunnat hänföras till någon av de maskingrupper, som fixerats i inledningen till denna utredning, övriga bolag hava tillförts den andra gruppen. Bolag med specialtillverkningar hava därjämte uppdelats i sex grupper efter tillverkningens art och bolag med blandad tillverkning i fyra efter det egna kapitalets storlek, varefter varje grupp gjorts till föremål för särskild undersökning. Schemat för gruppindelningen har i överensstämmelse härmed följande utseende: A. Bolag med specialtillverkningar: 1. Bolag fö tillverkning av separatorer. 2. „ ,, explosionsmotorer. 3. ,, „ metall- och träbearbetningsmaskiner. 4. „ „ kraftmaskiner, andra 5. „ „ lantbruksmaskiner. 1 6. „ „ vissa specialmaskiner ). »'»

»>

»1

55¶B. Bolag med blandad 1. Bo] g med eget kapital intill 2. av 3. 4. över

tillverkning: 200 000 kr. 200 000— 500 000 „ 500 000—1000 000 „ 1000 000 „

*) Till denna grupp har sammanförts olika specialverkstäder, som på grund av för ringa antal ej kunnat bilda egna grupper. Tillverkningarna utgöras av: värmeledningsmaterial, kassaskåp, textilmaskiner, sprutor, precisionsmått, vågar och tändsticksmaskiner.

92 Till belysning av storleksförhållandena inom de två huvudgrupperna kan nämnas, att bolagen med specialtillverkningar voro 36 till antalet och 1914 hade ett aktiekapital av 55.5 milj. kr., under det att bolagen med blandad tillverkning samma år voro 52 med ett aktiekapital av 23.4 milj. kr. Anläggningar- Vinst- och förlust- samt balansräkningar för verkstadsindustrien i dess nas värde och helhet från åren 1911—1914 hava sammanställts i bil. X. kapitalförhål- D e y v i g a s t e uppgifterna angående anläggningarnas värde och kapitalfonden. f ö r n ållandena 1911—1914 framgå av följande sammanställning, där de procentiska värdena redovisats. Tillgångar: Anläggningar Aktier Lager .'.'.'.'.'. Fordringar & kassa Skulder: Aktiekapital Övrigt eget kapital Välgörenhetsfonder Främmande långt kapital Främmande kort kapital

36.7 35.0 35.7 32.2 20.6 18.6 18.6 19.3 20.4 19 - 5 20.3 21.3 22.3 26.9 25.4 27.2 Summa lOO.o lOO.o lOO.o lOO.o 42.1 39.4 38.5 39.9 23.9 22.8 23.1 22.9 I-6 I-5 1.4 J-2 17.5 21.3 20.6 19.7 14-9 15.Q 16.4 lb.3 Summa lOO.o lOO.o lOO.o lOO.o

Granskas anläggningarnas värde i förhållande till samtliga tillgångar, finner man, att detta tenderade att sjunka under perioden. Möjligen kan detta förklaras av aktiebolagslagens stadganden, att de fasta anläggningarna ej få upptagas över sitt anskaffningsvärde, och av att de stigande konjunkturerna medförde högre priser och ökad omsättning, varigenom lager samt fordringar och kassa undergingo en stegring. Dess absoluta belopp steg dock samtidigt med i genomsnitt 6 % per år. Av övriga poster visade aktier och varulager tämligen konstanta relativsiffror, samtidigt som fordringar och kassa företedde en stigande andel. Ser man på det i bolagen placerade totala kapitalet, d. v. s. eget kapital, banklån och skulder till diverse personer, utgjorde detta 1911 145.7 milj. kr. och 1914 197.5 milj. kr., vilket innebär en ökning av 35.5 %. Ökningsprocenten per år befann sig i svag stegring; i genomsnitt utgjorde den 10.2 %. Proportionen mellan eget och främmande kapital undergick så till vida en förskjutning som det senare i någon mån ökade sin andel. Aktiekapitalet, som vid slutet av 1911 uppgick till 61.3 milj. kr., hade vid 1914 års utgång stigit till 78.9 milj. kr., väsentligen pa grund av nyemissioner. I medeltal kan detta sägas hava uppgått till c:a 40 % av det totala kapitalet. Reserverna utgjorde samtidigt c:a 23 %. Vad slutligen förhållandet mellan kortfristiga och långfristiga lån beträffar, erhöllo de förra en om än svagt ökad betydelse. Räntabilitet. För verkstadsindustrien i dess helhet var avkastningen bortsett från vissa specialverkstäder under åren 1911—1914 knappast tillfredsställande. Av bil. X framgår att nettovinsterna i procent av det egna kapitalet under

93 de fyra åren utgjorde 7.1, 8.3, 8.6 och 7.5 %. Avkastningen på det egna kapitalet översteg alltså endast obetydligt normal kapitalränta, och dock u t m ä r k t e s dessa å r av "goda tider" inom verkstadsindustrien. De "blandade" och specialiserade verkstädernas räntabilitet, b e r ä k n a d p å det egna kapitalet, ställde sig dock g a n s k a olika, som synes av följande översikt: 1 ) 1911 1912 1913 1914 % % % % Verkstäder med blandad tillverkning 5.2 6.7 6.3 7.7 Specialverkstäder 8.1 9.2 9.8 7.5 Det var alltså verkstäder med blandad tillverkning, i synnerhet de mindre bland dessa, som drogo ned räntabiliteten för verkstadsindustrien i sin helhet. Undersökes avkastningen för dessa verkstäder inom ovan angivna storleksgrupper, visar det sig nämligen, att denna stiger med storleksgraden h o s företagen (se bilaga V I I I ) . Räntabiliteten, fortfar a n d e beräknad i % av det egna kapitalet, under å r e n 1911—1914 inom skilda storleksgrupper, v a r s å l u n d a : Tillverknings grupper Eget kapital t. o. m. 200 000 200 0 0 0 — 500 000 500 0 0 0 — 1 0 0 0 000 över 1 0 0 0 000

1911 2.9 3.8 5.7 5.7

1912 1913 1914 2.7 4.4 7.4 3.7 5.3 5.5 5.2 5.3 3.1 8.0 6.9 8.8

Under de relativt goda å r e n 1911—1913 synes alltså de två första grupp e r n a s företag i stort sett icke hava avkastat den för perioden n o r m a l a kapitalräntan. Endast företag med över 1 milj. k r . eget kapital k u n n a s ä g a s hava nått över denna nivå. U p p m ä r k s a m m a s b ö r dock att sistnämnda grupp representerade 61 % av de blandade verkstädernas hela egna kapital. Den bättre genomsnittliga räntabiliteten inom specialindustrien uteslöt icke att vissa tillverkningsgrupper arbetade under föga tillfredsställande förhållanden. Avkastningen p å det egna kapitalet utgjorde inom olika specialtillverkningar: Tillverknings grupper Separatorer Lantbruksmaskiner Metall- och träbearbetningsmaskiner 1 ) Motorer Diverse specialmaskiner Kraftmaskiner, andra (ångturbiner) Hela specialindustrien

1911 1912 1913 1914 9.9 10.4 l l . i 8.1 6.5 8.2 8.9 9.0 4.9 4.5 1.3 4.4 4.0 7.7 9.4 7.1 1.5 6.5 6.5 8.6 —8.3 —2.9 —0.3 —1.3 8.1 9.2 9.8 7.5

Av tablån synes, att endast separators- och lantbruksmaskinindustrien lyckades uppehålla en tillfredsställande räntabilitet under hela perioden. Bortsett från år 1911 skulle detta också kunna sägas vara fallet med motorindustrien och, om ock i mindre grad, med tillverkningen av diverse *) De i gruppen metall- och träbearbetningsmaskiner ingående företagen voro i allmänhet små och knappast representativa för ifrågavarande tillverkningar, som väsentligen bedrevos inom några större företag med blandad tillverkning. 7

94 specialmaskiner. Sämst ställda voro ångturbin- och verktygsmaskinindustrierna, som i stort sett ej buro sig, av siffrorna att döma. De räntabla specialtillverkningarna bundo dock ojämförligt mycket mera kapital än de övriga. Det egna kapitalet inom separators- och lantbruksmaskintillverkningen uppgick nämligen till 84 % av specialindustriens egna kapital år 1914 och räknas också motorindustrien och specialmaskintillverkningen med, kunna 92 % av detta kapital sägas hava haft en räntabel placering. Utdelnings- Den i genomsnitt högre avkastningen inom specialverkstäderna än pohtik. inom de övriga medförde också högre utdelningar hos de förra, som synes av följande översikt, där utdelningen beräknats såväl i % av hela det egna kapitalet som av aktiekapitalet.

Verkstäder med blandad tillverkning .. .. Specialverkstäder

1914 utdelning å

1913 utdelning å

1912 utdelning å

1911 utdelning å eget kapital

aktiekapital

eget kapital

aktiekapital

eget kapital

aktiekapital

eget kapital

aktiekapital

3.s

ll.i

10.5¶Skillnaden mellan utdelningarna inom de bägge verkstadskategorierna var betydande och större, än vad man av de ovan återgivna räntabilitetssiffrorna vore benägen att antaga. Det är härav tydligt, att specialverkstäderna använde större del av nettovinsterna till utdelningar och mindre till fonderingsändamål än vad de blandade verkstäderna gjorde. Att så var förhållandet framgår också av bil. XI. En låg räntabilitet inom verkstadsindustrien var vid tiden före kriget utmärkande ej endast för vår egen industri. Såväl i Tyskland som England förekommo livliga klagomål häröver. Följande siffror över läget inom den tyska maskinindustrien (T) äro ganska belysande 1 ). Till jämförelse återgivas motsvarande svenska siffror. Utdelningar i % av

Nettovinst i % av Industrigren

eget kapital

aktiekapital

eget kapital

1910 1911 1912 1913 1910 1911 1912 1913 1910 1911 1912 1913 Verkstäder med blandad tillverkning .. Lantbruksmaskiner ..

T. Sv.

8.4 5.2

7.4 6.7

8.0 6.3

7.3 6.5

5.4 3.4

5.7 3.7

5.2 3.8

T. Sv.

6.2 6.5

9.9 8.2

10.7 10.7 9.0 10.1 10.0 10.0 9.3 11.0 8.9

8.9 8.0

8.4 8.0

*) Technik und Wirtschaft; häfte 6, 1921.

6.9 6.1

7.5 6.4

6.8 I

95 Invändningar kunna möjligen göras mot jämförbarheten mellan de tyska och svenska siffrorna för maskiner med blandad tillverkning, då den tyska källan ej tydligt angiver, vilka tillverkningar, som ingå under nämnda rubrik. Sålunda torde stora delar av specialindustrien hava medtagits bland det tyska materialet. Till väsentlig del torde de dock täcka varandra. En blick på tabellen visar att den tyska maskinindustrien under åren närmast före kriget genomgående lämnade högre nettovinster och större utdelningar än den svenska.

BILAGOR

99 00 £4 . tn 50

c

-c a a a

PQ

H

< >

73 a . 3 £ . 3

a «

:oS « -

cs

1s 53

is

ft

2 2 •S c. •S £

C

:3

o o

PH O

1I

O

ta

M

T-l

oo

^

c a

a os

OS

a

O O ,

o

a

u

h « "

d C to

2*5 2 "3 a

-is

"3 ? JM

« *"

>

ktygs- o amt sm n och sti ;na rör stål

oj

Ä

|

CO OJ CD

T-H O rH - ^ r H CM

• *

0 0 CO CM O vO t -

O

Ti 1

T-H CD

1 t - CO O

1 O f -

'

CO 00

T_l

CM

'

oj

O co 1 ^

1 I 1 1

Ii k ens

eo 00 t» cM

i -**i ta - *

i

i n co T-H o

'

'

CO r H

O H I O

H l f l H T-H H O C )

CD

CO CD CT5 CO r H CT5

o o Ti

t » T-H CO -*cH

CM O Ti CM

"* -*

T-H CD CD 00 T* O ta ta O rH 1 eo t -

cö

Tj<

O Ti CO' Ti Ti t— O O T-H O oo oo c— CM ta CD CO r H CM CM • * - ^ T-H r H T-H

' r H

o TH

Ti

rH

CM

ta rH y-l

1 11 1

cK

|

tå

O 00

^J TH

OJ o T-i

1 11 1

T-H rH

o

fl

O

o

o T-H o <—I

o rH o rH

GM CM CO Ti t - CO

^ Ti ta

T-H

O

t~ CD

O <M

1-1

TH

CM

o

O O O O O O

-*

C- O

co co

co • *

O

CM

CO

9 > 3

+a

ä?

cö tä t~ co eo O Ti o

• *

CD

rH

eo ta

ta

-* O c o oo co c -

o t -

T-H t <J5 O T-H

O

CO

•TJT

CD CO r-l

• * CO

O

00 C»

T-H - * j i CM CD

c o eö

CÖ

CT5 T-H Ti t — t - Ti

Ti ta T H CO

T-H

'

rH

r-l T-H

T.

T* O

O

O " * CM Ti 00 ta co i n CD o -^< CD 00 CO CO 1 CD CO JO ifs oo ta CM co

CM

T-H

, O O °l O O t-

T-H r H T-H

00 ta co

ta - * T-t

O

-* 1 1 1 1 1 1 a»

2 O

ai Oi

o r~ T-t

00¶CO TH TH

3to na a a 3

g)

1 1 1 1 1 CM

c-

c» l>

T-H

o CD

.,

é?

3 CD

<N

TH

W

o a c

T-H

W

o

rH

t o co

•*

TH

Ö cc - * T-H co eo O CO o O t - O CO -<* o 1 Ht-<# 1

cö

• *

i>

O iO

rH CM

eo o -H

o TH cn

|

'

'

TH

eo i-i

.,

co a °3 :a»

c£

•Sto

as

9¶B •gft a w

2 a^ •g MS) o 53 B

era TH

1 1

oS

•H" « 2

TH

cd co eo T-H co o

|

c 2 £ co O MS

O j S > SO

TH

•*

TH

§

O

^

o CO

T-H o

o o t~ CO

B O

o

\ ai T-H co CM o co co

co o

^

CM CM

O

o

T-H T-l

»o ta

M

:oS

C O CT5

CM t—

O • T^moo o

O

o

oS

al

3h järnleg :ten därå snsom ad j u t n a rör

t»

O CD O

at

1 *A

O

o a o

a«> 2s

krot t ar ra, ä imte

s

T-H CO

eo

||

£M

co c* O

rH r H t ~ .

T-l

c o

is o, 3 g

+»

° b S <to 5 — Q :oS 3

r^

iC CO

t-l

*" 3 ~ ^ ;É - 2 os ^ 'c

CO

I o o ° | I o ^ 1 O O fM 1 O g5

O

"2 fl

« p

r-

3* G

CO

T-l

o o rH

.t_>

O .3.rfOS

C O

ta

T-H

M

a)

O

CJ5

CM 00 T-H

ä

S

t-

CTi CD CM

«#

C

i

ta o co o IO o

^

t^ CN CO CO

i

M O

•a

•lH

rH

''l

CD

JH~~

4n < " c as al

CO

Ö

CN

o T-H o i-H

0^

is a< 3 £ p. 3

CT

t^

i

ri

Is

u

w

i

1 '1 '1^1 ^o t - ' '1CO

!

'

b

M

3M -w

i

|

-.CD O

+»

cJ

.

CO 00 CQ

a o

«tf

"O

| |

c£

a

>

STSS

o a o

CD •«#

CT5

Tji

T-H

eo

H C O C O C D H H O »

*R o o CM

- * • *

-* »* CM

W

o °? "*• l" o o t [ - O ^ i Q t - C M O 00 O t— CM Ti CD 00 Tti eo ta CM eo - * CM N « i o o h - e o CM r-l O r-l CM Ti CC •<* * #

CO ta

Ti CD CO

rH

OJ

\å

o os l>no TH

icO •^ CM

OS

ST" CD

bfi

|H CD

a »ej

u

-3 rn •o »H CD

CD

60 c '3 CD

CD

M co "o o3 , -

"fi

a~ "-fl Xu fl C

6C C «c3 .

PH

«»H

s bfl c

a

c3

rf M

£3

O -t-> O

a >

.

H

CO

:

.

t> c3 5D C

03 »H

fl. '

a ^"O s '3S :. f-fli f fCi gro " ro 73

CD ^ 2

v 'C . PHJ3 CD fi, m IB P-rcJ O

CD

05¶G 03 : co JA

g »H 'fl onb a OO - C.rr) D

CD

CD X2 t-i CD O

.

«3 t=u

• Ä r* ~

t-

c a !S

rf g CO

:£C° ^ 3 j-

«ä - f l «w fl M •- CtJ >H H " g u, ^m03co

c c

c4 u u CD CD g » o cs Ö a • • M S c o CD E *s "H s CD a . a te T3 03 T I - f l t-t b 2 C5 Ils! "fl ^ ^ 6 00 C 3 ODCO £ co St? co a - r ^ f l , M i a : fcOflCD oS^osS^oSxcSoi fl " ^ 03 03 - u 03 m

o c» O* m

S SS

§

»rf

S^S>>^

a a A CQ

^

100 a

a a © a

PH

o

io 1-H CO

Ti ta CMCD •># CD

r-l cc Oi - * O r H

o Ti Ti

cMcnoscocot^co T-HCDiOCMiOCDirj CM COCOrHrH

\a co co

CO CO r H

T-H

3oo -O c

S3

:oS

t-

O

3 g •zs 3ft a o

PH

>

-oi

M

OS

era o

o i to « os < *

,

ib ib CM CM

T-5-tJ, CO CO

CD CM

1 * # CD CM T-H CO

i

c)

era

o i CM

ifJiO -rji T-H

t - O T-H co

O co

O o

T.

r-l

CC Ti

00¶I O I O O I T - H C M

0 5 0 o t > T-H r H

t » T-H "<JH ta CO

t ta CM

'

CO O CD I O

CO O l CD co t l O O

CO O täta '

0 0 CT>

o?

PH

42 M

as

2¶S a o? *rH PH

O 3 oS

I.,M

1 rH CD OS

o

a o

M

c*

•o a

>

a 3 73 ft

PH

oS

MS a CB 13 oS 33 oS

>

g

3 O C

o

TH

•* • * - * H * t - t -

" . "-? aö i b coco

eö t—

o c ~ ; c 2 c s . o , ^ t ^ o i b cö t-^ O i b CM' H a i c c C D H eft c o

t»

HH, l O 0 0 CO iC5 0 0

COCO C D - H - * CO

Ti Ti Ti

CO O TJH - * t - H * O CO 110 CD T-H CD CO CO CO CO l O ( M t - CD t -

I> IO 00

cTiio T-HCJ3 CO-rJi

coco - • # OS t -

CM CO t -

cMcoair-eocTsco r H CO CO - * l f i l£0 ""5* GM t - ( N H H

T-l CO

CM CM T-H

0-

TH

CM

ejs I O

C-

tå

Ti

CM CM

ib

C M C M

C M C O

C O

CM ta l O H t - rH

t - O N t 0 0 Ti

O l O ta

ooeo T-i CD

c o - * r-I

Ti t -

H*

C-,

1 l

l

l

1 CO

-

l

r

j

n

O O 1 - # '

'

' m "*f eo

M

-

a w>

'

H

O

fe

* *

CD

fl

PH

fl fö

fl

>

.rH

•M m 60

OS O

a

a«

1» t-t

0?

ft o £. 3

§ 3 •2 ft a Eo

W "3

O

a o

G

o

PH

Sto

eo

ft

• *

Pit A

TH

:oS P-i

7* ft 3 g

cö

>3

b CD

OS

•*

PH

TO O Qfl b i

•-T

T H

a :o3

cö

fl

a PH§5 s

, r H

«

fi

bO

'Ö

. 2

' f l rfl O

CO

"^

00¶CÖ CD

PH CÖ

bO

O O O t-CM Ti CO

rH O Ti O CD CO

- * CD O

O O C D 0 5 C D t - e O C M i O O - ^ t - i c O r H O CM 0 0 r H CM iCO 0 0

T* (M I>

eö Ö cö

ta ta

c o o ta r-i

eo •<*

oo o eo CM o a s T H co eo CM - * i > Tjr

CO O

I I

II

II I

1 1 1 "*' 1 1 1 5i

II II

II II

m0 0 1 1 1 11 «o >° 11 1 1 11 co Ti 1

I

1 T-H

1 Ti t-

PH

O

a

o H ii

1 Tt<

TH

O O

a> t-

™ Ek

-. t+ ° * :CÖ

a

-<

O O

O

O

O

oo

o o o

>a 1 ,Q

O

T - H r H r H r H T - H T ^ ^ ^

as « > 2 •S» a co

r H r H ^ r H C T S i O i UOrH COCT5

.

o

co

Ti

O O O O ' t>-

co CM

* ^ c H i O C O I C D I

T-H CO

pH

• * 1 oi

era 00 00

o 1 co 1 1 1 ib

SM

OS

P H "

r-«

ta

' ta T)T tn. CM

'

t ~ CM I C O

00¶CO co

' eo

t> t>CO

o ocS PH

«+H

fe CD

> c3 <

JO 5

r

5 1a 4

CD

H

" jD

1 ' CD

PH

CQ

flfi-

«cö

u CD

a

CM

03 CD

CD

a

PH

^

-t^ i,.

- * J 03

•rVfl o <«

a^-fi-S

; PH CD

S-S o. ö co t r

^D§ a a

g t* aö

M to M> fl Si w

« CM

co

' T3

fl tia a o

H

- U PH X —< ° r CD Q CD P H £ •

- § § rH ^

»

Cj H

f-

O

fl fi

O

-H - f i © O

>. C °

cä ° S t

a Ö PH 2 O) O M

.a 2 ^

PH.a^PH^S :0 :0 © O .fl '-OfiTJ H W < 4 H E < H fi««H H 4 M CO

B

CO

PH

O

o

CO

CQ

3 PH

cö

4 ^

fl fl fl O

CM

O g S S S

co

•Cl. >

•

m

H->

TJ

°

•CÖ S

^

>

fl

rH

(D

g

r> 3

~

C 0 T 3

PH

fl

fl

fl

(H

H

> =0 r-H «

.

i-»

H

>

: 0 CQ «fH r r j

g

CD e ö

ew

H-i r r t ^ H

P, O

_ .

rr! A r f l

a

rfl

^.LcJtbrt

>

fe M°SL°1D

H —

bOrn

g

W

2fl.fl

*%~rBg

r g f l f e ^

rt ^ § - g | r S g.

> 2? s a ^

T3 ci

^rt2«-3

T.S eö

O :cÖ ^ 3 HH, - ^ g 4-, S H-» CO O

5^ " ^ ir^^S "bb

bD

cö

a PH PH

fl

.-<H

r« ^ ^ 4 f i OO £ .

fl

'-HfeHO•rn : 0

^ 4 4 cö fl © r g . 2 -S rr, © fe 9

co __

£?°CÖ CQ

S.fl°g

» c H ö n S g

O

P 4 ®

s

> g

-

cö

>

bO.fe'S^

rf 5; ^ ^ f l ° H? a s "s' PH-W

j g B

Cö-fi

a-

=8 : g - f l . H a P © + H

^ f ^ c1flgO>

CÖ P r

CO fl-^rW » ' O

rö

r l

fl

.rH P H

fl

co

a rH fi rH t u fl ?? flrQjJH ^ : 0 "fl C W " **H l-H M rGj CQ CÖ »cö cö co f bO . • * H a © ^ , > r 7 l r - > S , Ö f l ' i a ! ' H © l © r j H CÖ cö * " P fl C j A fH h r r t - H : < .> X •o : : u © Jä S fe flM :§ ^ =S ° ( J ^ sW) ra • —• > + 5 . ^ fl bo C 3 • ö CÖ > r f l SCO • • rH > "+ rHt><5,gP | eö ^ g C O fl=0H» PH

rt.S

m

fl

öl-c co

Cö bJDJnäH ±1 CÖ' CO

v^3

rfl CJ O

CO

_

—

t > 3 fl ©

© +i cö Ö

© 4 Q CD

r « fl " g « g bO C-H »CÖ ,£5 « ä A

cö

fl

O/ O

Cö

P<

bD

W

M

W5.S i rt cö cö ö r H S S r t - © a ^ a c o =

CO

0 X 5 ^ j. 4 5 © f i ^f - c^ e {Hn- c o p .3 JH - f. 5l .^f i^ c^o .^ ^ . f^ i cc D r M f l c 0 ? O C , c D c B ^ C O ^ C 0 r 3 - r - . f l H Ö C C 0 0"-3c«o3-"o3o3fllo3-Do303a>cä<>o3o3

c^

CU

© &

.rH

o3 C O

P H P H 0 3 P H " S P H » I 1 O 3

s.aog^ggaSrQSöa:

a a

•p^

CÖ

PH « * H

cö

fl bo

3 bO

rt-S:^cö| CD . p , r Q :eö WJr-J^^fl ro - <D : 0 _ r » 1 3 h m

S

CO r f l

0 CO

•03

a?

os

O

i2S|3=§

cö

T-l

<£

O ® PH?

o ^

CO

• *

fr-

P<:O

rH

O O O C Ö O O C - N J o o o in> o o i o T-H T-H T-H T-H T-H

1-i

CD 2r (H

PH S

bC

CO

o

PH O | H CD

t5 «fH

Tji co

T-H

PH

5 &I § &

cö;2

r < »O

CM ta

CD ,

S > - H I -5 S w> -

PH

eo

5 >

bfl

t»' l > t - , co

TH

-a a aa

'5? M

]

°

ta

«'dM'H4<l

a

- * Ö t-i>.

ä

CO

a

o

> cCÖ CÖ r H

O.

43 PH

•PS

•

CÖ

Pn<5

1a

oö W . S

•ÄHS

:0 bO

a

•a

fl ^ v

CO

CD

CO

00 <M ta

cS

•>

g rt i- a ^ > =2 o - ^ S f l fe cö

fl " ä j bCPH

'

ej

CHH*1

CJ - H

r j PH

|

ö

.rfl

CÖ

eö

O ICO 1 CO

•

CO

t~ H

" rt" 'l

PH

to H

:cö ' p n

S

^e. :cö_T-:

>

fe

fl © .S P , 44 P H

o

1 l

B * Fl fe

>

:0

cö

t-*

PH M

_cö

CM

t>.

m

bp

eo

P H

G5

S * -H P H CD fl4fl

^3

00 IC5 t>

tO

'CÖ

O --" 4 - H

r Q CÖ <4-l

*Ö J4

fl CO fl ' Ö cc t-i fl Pccö 'A O

O O

cö

o CO

T-H

''-' a oS

b i CO

Hj

1 - * ' t-^ t-H

S

'C

fl eo en o

^'b£5 >

o

bO

•* t o m

1ÄM

cö

,3

T-l

ös

i

^ a oS

0 3

0 0 O CM - * C ~ t > - O CO l O CO CD e o r H r H CO CO T-H CM C ~ 0 0 O

T-l

oS

" a T3 a a *& CD <H a ° 42tS 3

Ti t 00

B

a > OS " 2

COCO CO CT> CM t~-

w ** r-H - ^

"3 OS

4¶O i O CM i<0 ta Ti

fl g

s

«"

- S - £ °««

4fl

C Q

fl:

CÖ Prt<-r> rH T? H + J

fl

S^S^r-M V d S

r--1©H-1^ä

101 •. s i a > a s g> 2 g oS oS 4S a :o3 en

-

g

^

h ft

a OS

a> :o3 a PH

'Sb .

ro

a H^

-*

•*

[>

cq

t—' T-I

CM

CD

Ö

eo

»o CM CM

r H

o eo CM CO eo T U

| H J

ö

co CÖ CM

TH

CH.

irt

cö

ib

cö

f^fe

^r j 8^H r* t(-c CQ CQ CÖ

ft 3£ 45 3 » O ho 45 W c S « M

•7-j

CQ

Ö a CJ

o

,

ar- t«,f 2 S,^, E ^ -3 £

:oS

-,-j

oS

^

'"

"H

*J

a

OS "3

H - , rM CD P H ^ CO

a

>

PH

05¶CÖ "05 > r © CÖ CÖ rfl*"

PH

o

CO

CM"

Ö

Ö

o

CM

CM

l O

E* 1'

•

o.

,_,

CO

|

CM

rfl 1 bDÖ

T H

"3

-fl

<

r2rS • f l :eö

—

•3 fe

r*

9 OS

CD T 3

g 3

CM

•3

tc3

m

Ci

ö O

p

"

Ö

T.

55 1

eo

ft 5 a cu

*H

te CM

•pH

ol"

«*

o CM

eo b»

l O

T-H

© 2 HH»

h -a PH

:oS •-»

CÖ

pvcö

oS

^s d

PH

CÖ

_

a

a a * a os

:eö

P-

>

rH i

bO

PH

PH

Balk-, he och annat valsat jä samt varmc rör

PH

8 eö

l

4H

Q

!S

A

+*

CO

to

co

CH.

t--

Tfi

r H

r-l

CM ^

O

bo HH

3 bo

i

i 2

co

| CM i b r H

"*

fe fl

o

Prg

T-H

>ri4 CÖ CD

§ | >

I

ft

O]

O

*-3 to t 3 "flfl CQ

W

PH

"* Tji

T

T—(

r H

S ib

e»

to

CJ5

t-^

te c-

T-H

to

rH

t O

t-^ CM

ib

GM

i

|

OS

o

o

CD

-tji

t-.

l O

r H

:

t-

.

5 PH

rä 5 ±5 ,3, ftf oS PH bo > •« ^ .5 rfl l i l w « eng ts co •*

&

CQ

iq »O

PH

ocn s rvstål och k irn res nsom gna re n och

a

OJ o CM

rrj

t g a ^ " -5 5 g »3

o> ib

-aS fl

oS

CM

cö cö

£ a 3 PH

CJ

järnlei iringa amt ar eten av, iek smid ira, äv nsom uceradi samt gjutna rör

PH

C

hn - a

H 4°3

m

*

cg

|H

o

r3

<u

.

O

- *

O

C)

t-' CM

KO t *

cö -ÖH

ib ta

r> CO

PH

© PH

O H->

O

-*-' .fl CO

rH

^rS fe 4-t

u >

.03

*p

fl.

©

CQ

c--

to

ib ta

ö

P H bo

-38 M

>

H J

.3

os

r* CÖ

to G

CO CÖ

a

'o

H-» O r O

rfl

M cö O

© O

b0 0 •33

c

"fl

be

_fl ©

cö

H-3

©

PH

r Q

CD fln

PH

CÖ © r Q

rfl PH

P H TH

£ "C to

r^

fl

T!

"m "©

rfl CJ

-fl

o

P H

CÖ

• u 00

.a

r f l

_fl o 'fl cb a

©

r3

PH

© P i

PH

a 'fl

©

" f l .45 Cö © fl © M Cr*l MO Q

2 M

> fe «*

o

t-, co

T-l

CCÖO

fl "So fl •ca

© ' f l bO :c3 a

00 CÖ

r21ö

©

• •

0 . CO

«

PH

«*H

eo r H CM

T-H

-3

r Q

4 J

O CO

;3 cö

CO

cö

CD PH

p-

o

DD

T3 4fl W O

©

PH

rfl © O

CQ

13 PH

CÖ CQ CD CÖ

©

fl

a > IS ©

CQ

05 DO

C

riS1

PH

si

©

C O O fl fl O b 0 £ £ fl fl o rM fl 'fl fl a fl £ o fl 09 'A fl — J _fl 3 fl 3 13 60 iscö c cö cö 'ä c fl fl '5° cö fl © bO

PH"

O

PH

PH

<4H

•M

P-

PH

<»H

=HHH

cö

o

e*H

p-

CQ

CO

o

2 PH

' © 50 CO

t-

cc

PH

P-

CQ

PH

05 PH

PH

CJ

H-

o.

§

CD 13

CO

s

•08

©

©

Ö

P H

©

CQ CÖ

2 M

PH

r O -4-3

rQ

CQ CÖ

CQ CÖ

-H

H

rlcö

S

B b lD •CÖ

> >

CO 03 CO

co

CÖ

M

fe

f"1

O 05

a* CQ " e j

!-§ § Il •H PH

' .

'fl© 1Q

102¶BILAGA III.

ANTAL VERKSTÄDER OCH ARBETARE 1880—1912.

1 År

Antal verkstäder

215 228 232 238 227 230 231 224 232 234 221 265 260 290 276 285 314 313 348 380 381 393 409 427 445 447 451 455 484 481 482 491 502

1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912

Antal arbetare

9 357 11655 13 606 14 570 13 628 13 526 13 230 11687 13 848 17 339 16 708 17 039 15 148 15 348 16 324 17 642 16 457 17 351 19 767 21667 23 061 21 750 21205 20 757 21246 20 932 23 452 25 762 25 595 23 001 23 667 22 550 23 864

103¶NOT TILL BIL. III.

Åren 1880—1891 räknas till mekaniska verkstadsindustrien aduceringsfabriker, gjuterier och mekaniska verkstäder, verkstäder för tillverkning av mudderverk, kard-, kulsprute-, sprut-, stick- och symaskinsfabriker. Efter år 1891 räknas ovannämnda fabriker med undantag av sådana för tillverkning av mudderverk samt kardfabriker antingen till gjuterier eller till mekaniska verkstäder. I kommerskollegii berättelse över industrier och hantverk för år 1892 anges gjuterier och mekaniska verkstäder omfatta antingen uteslutande gjuterier eller enbart mekaniska verkstäder eller också gjuterier förenade med vare sig mekaniska verkstäder eller med mindre betydande järn- och stålvarufabriker. Före år 1891 hava gevärsfabriker uteslutits, enär uppgift om arbetareantal ej kunnat erhållas. Till och med 1895 ingår järnvägsmaterial under rubriken mekaniska verkstäder; efter nämnda år redovisas detsamma särskilt under "järnvägs- och spårvägsvagnfabriker"; vilka medtagits i Bil. I I I 1 ) . Från och med år 1907 hava kassakontrollapparater, skriv- och räknemaskiner uteslutits. *) Antalet järnvägs- och spårvagnsverkstäder utgjorde i genomsnitt under femårsperioder och en tvåårsperiod. Antal verkstäder Antal arbetare 1896—1900 24 925 1901—1905 23 1629 1906—1910 27 1615 1911—1912 21 1428

104 co en eo

H

H H Ö

r-i CÖ tå

•*

OO

!fi

8i

h

I>

l^. VH

CM cö CM'

Ö

eo co Ö CÖ

O

CO

CM

ta t - co

£8

Ant.

O o företag J A

o •* co Ö rH CÖ

I o oo

«*

eo CO CM Ti T-H CM r-l

8 '-'o

as PH

Ä OS

PH

pä

PW

O i£0

Ant. företag

I o o o

^

s°, företag Ant.

o o ta ta CM

PH

© o

COCOCD

l

1 "? 1

l t- 1

en «* en r-i CM' CÖ

en CD

«*i • *

Ö

CÖ CD CÖ

iTiCDCM

rHrH

Ö

00 CT3

lO

CM

H

rl

CM Ö i b

o

co eo o CÖ t-" -cfi rH

•*

t> O 00

1¶CM eö

O CM CÖ CM CM T-H

i b b CM CM eo

Ant. företag

CO rH CO rH rH rH

CO CM CM

1 rt eo

rH

eo co o

r H CM CO

-# co co

ctf

r~- en m CÖ i b CM

en

- * i b eö

•*

H

eo en

rH K)

O O

rH rH T-H

CO t - CO

«*

O

CD CD Ti

CO ö

CÖ

T~i !>• " *

00 tn.

ö CM"

r-i CM' CM'

-* en o CM •** CM

rH

CO

l>

C-; C3 CM

CM i b cö

Ant. företag

Q

en TH en

co eo eo

CM

m -H

CO »O H*t

i> eo oo

Ö Ö r-i

O" O r i

O CM* r-i

- # CM r-i

Ö r-i CM

O

Ant. företag

3<

a

«

^

8 OQ

•*

H

tH-

Ö Ö T-i

CM TH

o in ^

CO O

CH

Ö r-i Ö

T-i O

Ö

Ö T-i Ö

t » . -H/1 CM

t~ T H CM O l O H CO Ti OJ

t - , H * CM Ti O rH COCftCÄ

Ant. företag

Q

t"- -rf oq

Z « P5 : <

O i O rH CCOCTS

t-- -HH CM 0 5 0 H CO CD Ti

I— -Hr CM ~. O rH

cocr. OJ

t - -HH CM fflOH 00 Ti Ti

roOrt CC TiTi

r>

aw

fl

P-5 GO r-H P5

rS

> o •J o 9

-K CM

rH

Ti tå ö

I o o o

C SO C

'fl

O

3 o 5 PQ a

I I

Ant. företag

&Q PH On -T- P ^

<,

-

TH TH C»

HH TH

HCH

00 CM

CO c» r> CO lO CO

T-i T-i l O •pH T-H

88¶PH pq

EH Z

CO

CO-HH O

--ji -ni

CM TH T H

H as

H H K

en o o t » t-- CM CO CM

H*I

CO CJ5 CM T-H T-H

H

O co EH PH ^

OQ

eo o

rH r-i Ö

*

I o

O iQ O CM hH

l-H CM TH

Ö Ö Ö

Ant. företag

o o 12 rH

t-H O

eo CM >re

T. Ö « *

fl c C3 OH

fl

C

•« bo G

CO ecj

CD r «

ato c

•<H

*- "fl M © os a

i 05 TH

o\

CM

O

CM

CÖ Ö

T-H"

TH

TH

O" i b

> o

Ant. företag II o o o o

§8

O

CM

co

ö

CM"

ib oi

en

Ant företag

oo i£?rH I o o o o o

T*

"i

eoeo

°o ota

Ant. företag

O tm

o o

Ant. företag

IC5 iQ CM

T H C O O O

C M I O T H

CO

.

coeöeö

t-^ T-i cö

ib

I t- 1

' » ' • H ' O

CO

ta tn. eo eo T-H eo

t - ib ib co

in

00 O

H

CO

C»

, H

--i i b r-i CO

•«* co co OO

O

tn-

- H

CM O

TJH

CM

TH

O

Tji

CO

Tji

. *

.H,,,,

eö -#' CM"

Hi

CO

TH

CH

eo cö t>-<* CM

o

o

lO "

C O T H C O

C M T H C O

o

CMCJCO

Ö H - *

öibt-i

T-I

T-I

IO

is

- *

CC

00 CO

Ant. företas r. co

H

CO

8 EH""

TH

Hi

U0

O r-i Ö

CM

tn

eo -<* i O

eo CM eo

CO

CM

TH

eo ers o

O

TH

CD - *

O

-*

tH

CO CO

co

CM

TH

-3*

r-i

Tji

r-i CO CM

TKCCO.

eo T-H eo

CH.

O

eo oo

CM" eö

TH

CM

CM Ö - *

o

H*

CM

- * r-i ©

Ant. företag

a

[H.

HHt-' eo CM - *

tn

Hi

ridÖ

CO

CO

t-i Ö

eö i b r-i

HH

CM CM i b

n

CM o ' eö CO eo CM

Ant. företag

08 o ta CM

H

TH

T-H" OS

Ant. företag

8§

ta

CM CM

r-i CM* CÖ CM CM

en

CM' CÖ

TH

O

Ö

t - -t* CM

t - -HH CM O . O H CO Ti Ti

CO

CO

T-H Ö CM"

O' CÖ r-i

rH rH CO

i-H TJI l£0

C» eo CM

öo

TH

Hi

ta CM

Ö Ö

ÖÖ

Ant. företas t - T * CM Ti O rH CO Ti Ti

CDOH

xo.cn

O 60 .. c«

P«.Jai

"fl

a o

An

£

srtl H-J

CJ - r H JH

'U

rtfl

M H-3 o

:n r Q

<+H

rfl

(H

© O

© i

r, m OR

rt

CD fl 44

fl -

i5 fl "*H

oq a. rS M O

© 'C ED

H

H-a

r > r f l

CO

rt

44 q ö © H-» 03

*H

£ GO rj

"fl rfl

G

fl

S -Org .fl © ±4 -fl *H

ICC?

•

- H

CO O

rt

'

*-•

JU

55 -^ 'fl

© 2

rS 2

o

jj

G

fl j r srt ej m ° j>> u

•O • - bo

"" S.S

CO T.

Ti

s'a ®

cb-0

'J. —i H C

cS . Q

t - H * CM CT3 O T-H

T-H

© © c

•r-VS

© rQ oj 60 O

t~ -<* CM Ti O CC Ti

c

fl

c 4c!

13 © rfl

» fe «

rt fl-o

rt

gaa 5.1-, SH

fli

oo

©

a '"

3 "Én CD

-Jä

Cö

Ti

tn- -Hi CM Ti O rH CO CT5 OS

106 00

CM

TH

-*

CO

CO

«*

> o

o 8 HH

It)

HH

Ö

CD

CO CD

en

co

—i

t-"

-cji

Ö

80 0 0

Ant. företag

88 o >a o

t-

Ant. företag

CM

CM

Hi

t-"

Ö

CM

CM r H CM

0 0 0 0

o 0 0 0

o TH r> W Ö t - '

CM

HH

CO

CO

CO

H>

en

0 O

CO

t>- cö r-i

*5

t-i

Ö

CM CO T-H

10 CD

CM

Ant. företag

CM t -

KO iC3

l^

CH.

co

I O O O OO

^

CM' CD

Ö

CC CC T j i

H*

°o O O

KO CM

Ant. företag

co

88 o o .-,0

o

-*_

.H

C»

tå t-i >6

lO

Tji eö

o

TH

Ant. företag -fl

I o o o o o

a

l^

T j i CM*

COlH,r>

1 o

0,r,

« Ö

Ant. företag

o o o o Or-,

CD T-H

HH

TH

•>SM t -

ta

iO

Ant företag

ta

en

T-H ta

Ti

CM

30 CM

riÖri T j i CM

Hi

CO

T-i Ö

eo

CM

en

1-

O

i b T j i CM

co

CH.

iÖ

Tji

eo co

CM

CM r-i

O

co

co

en

,

TH

cc

eö t-" i b

o

ö ö ö

eo CM

f;

CD Ö

O

COCOr-

H*

CO

Ö

CD CM

CM

CO

CO

.O

TH

-rH

-rH

CM

S)

T-i

Ö

CD CM

Ö

en c-, Tji O i

t - Tji Ti O CO Ti

CM —i Ti

t— -Hi CM Ti O r-l CC Ti Cl

CD CD itO

1 ^ T j i CM OJ O T-H CC Ti Ti

t - T j i CM ( T . O H co er. OJ

TH

HH

ööö

O

Ti

T-H

« * TH en CÖ T j i t>"

O

ic

Ö

t-

O

O

lO

CD

©

t—

CO

CD Ö

Tji

8 Ant

o

O

Cl

1¶CM CO CM

CM CM CO

CM

CM t - - CÖ

O

c-; T-i

CM CO CM

O

HH

C

ööö

företag t n . T j i CM O l O H

cocnen

rfl rfl

ö 60

fl 'fl M

r^4 1

t©

••2 a

a

© rQ

m

.rH HH

©

c afl cs

rfl

12 r- * •0 a, M 0 0 m

M

O

'-I

. fl

•~

sCD H H J

©

M

.fl

60 M

o

'Si2

3 p-

a

g

to r ^

©

O

t - T j i CM O 2 O H CO Ti Ti

<J5

rfl

flfl ••c

t-

Ti

^f44 fl, O

Is 44-g 5 2 § a

T j i CM

CÖ 43

fl ** H

t -

enen CC

g

»

rfl X< ED

fl fl rt

•rr rH

O

107 TH

en

OS i ©

I o o o

CO CM

CO 00

CM CD 00

oi eö

CH

Ö r-i

Ant. företag •TH

<>-!

oo

.a

Ö T-i eo

SS oo o co oo Tji t ~ o i

w

o

O HO O t-

Ant. företa? CM CM C H

oo oo o _

^

c a n CÖ i-i r-i T-H CM CO

eo eo oi

CO T H 0 0

Ö CO CM CO CM r H

Ant. företag TH C H CO

I o

•rH co en

2 o© o

Tji Ö

rH

Or-,

Ant. företag ta

w H

So

« o

o o

>

i o

r-i

< <

ta

^

°2o°

TH CO H H

CH

l b CM Tji T-t CM

T-H T-H T H

TH

-*

Ö Ö

Ö

IO

TH

CO CO CO

CH

T - i T-i

t-i

o ö eo

CM' CM" t-^

eo

Hi

CM CM »O

Ö Ti tå

CO o

o

CO CO CM

O t - i Tji

Ö

Ö CD

eö eo eo

co_ H; en Ö CM i b

TH

Hi

T-i CO r-i

t— T j i CM

t - T H CM

O I O H C O C T I C H

O J O H

HH

O

Hi

co co

tå Tji CD

TH

io

ta

t-^ CO CO

Ant. företag

rA r—I

rt

Cn H i CM

ö t-' ib

Ant. företas. Hi

lO o CM

»c CM

r-i eö Ö

oo

Ant företag c*>

? ! CM

O —I rH

Ant. företa;

110 CO

r H CM

I - •*# CM Ti O r-l CC Ti Ti

Hi

CM

CC Ti

Ti

t - TJ< CM Ti O rH

cooa.

-fl F« •oS

Q

fl

rt rt OH

©

^ J.

SCrS ~"© IH 13 •73 r rflt

« 2

s-a 3.2 "SL?

rt

CH

T-H

t - TJH CM O O r i CC Ti Ti

flso

rt

T-i CM' Ö

a flrt C

1 2

<

'

Q r—I

1 >8

M

O r-lo

co O Z ci

rH

r—I

° rH

TH

Q °

rt s *! 8 > ^ co

-

OS

i> N9

u O

Ant. företag

1 © ^ ©8 o © o o Ant. © 8 företag

ta *—' t— r H

O ta

t -

r5

si

ta

•rt

O

CO T j i CM

T j i H-H

Hl

CH. Hl

ta

t -

O

Ti O CM

ta

TH

eo

io

|

T-H eö

CM

1 11 1 1

I

1¶T-l T-t

1-i

r-l

r-i eo

i

co o

cn

CH

r-l

r-i

lO

1 C M ©

Tji

1 t--

Ant. företag

CO T j i

rH

CO CO

r-i

1 1 1 \* 1

CM T-H eo

T—1 CO —•i

r-l

I CM

en ta

co i n

co

•rt O

ta

oo

cn i o

^

CD CM r H

rH

O

O

öö 1

ÖÖ 1

CM CM r H r-l

T-H t -

eo

T j i CM CO

Ant. företag

CO CO CO rH

ta

CD CM

r H r-l

r-l

T j i CD r H T-H

CO r H t T-H

T j i CD 0 0

CM

lO

CM

C-

00¶Hi CM

T j i CM r H

CM eo

O

OOO

1 1 °. 1 rH O

cn

<3\

r H T j i CD

r H T j i CO

© CM t -

t- O O

CO CM CM

1 r-l eo

eo co O

r H CM eo

•*

CO CO

O

Hl

CO Hl

Hi

I

CH

I

I>

TH

rH

r-l

r-l

r-l

O

en

co

en co

oo

CO CM

O

CM T j i

O

eo

r-l

|

O

1 CM

ta

co

O

Hi

-H

CO

CM

CM r-l

Tji eo CM

uo © eo

t -

ifi

t -

rt

c«

•*.

1 1

CM O

1 T-1 1 1 1

CM

I

1¶CO CM T J T

1 1

T-H

en -*

c» Hi

|

lO

CO CO r H

ÖCM

ö 1ö

1 1 1 r H CM CM

© o

Ant. företag

t— O i

CM Os 1

rH

1 rH

1 11

o o CM

^ Ant. företag

S

^

t-1

Ant. företag

TH

TH

CO

«*

C

lO

**

1 1

rH

rH O

O

ö 1

1C.HCO

Tji r H

rH

rH

I I 1 1

CM

CM O

•n

i

ta

r H OS CD

os eo oo

CM T j i T-H

,

00¶O CM T-H T j i TjM

CM r H T * <

H H l O

CO OS

CO t -

r H CM CO

TH

eo

I

r-l

rH

rH

t— H * CM

t - v } i CM OS © rH 0 0 Ti Ti r-l r-l r-l

t-

[ > CQ rt p-

rH

CM

rH

t — T X CM OS O T-H CO Ti Ti r-l r-l r-l

oo eo

t -

o

fl

60 H

rQ

H

a

fl

•rtfl

3 -4 M

M m *»H

44 ©

O

>

o

É

u © r-

C P P es

rt

Oi 60

1-H

~3

G

fl

"© t-

rfl

rt CQ

a

60 C

C

p o M o

rt

> * c

'a? «H~

©

fl flu

TJ4

rH rH

Oi

Vi •O

u o

fl "~ 60 P U

r-

"1

>H a © r=

.a i M ©

® 5 c Z

o

• f l cc

HÖ

O

o

03 O

t>

CM rH

oo o s os

HV>

O

eo

t - T* OS O

© rQ U 03 © rQ

o F H5

CH.

> ti 60 fl fl

O ©

s 60

co

t - TjrCN OS © rH CO OS OS r-i r-l r-i

t « - T j < CM OS O rH 0 0 OS OS r-l r-l r-l rfl

>—t

TH

'

rH

r-l

at

1 1 TH

l O CM CO

TJ< CM O rH

ta ta os oo cn ta © © T j i

Ö 1Ö

r-l

OS CO

ta

Ö 1Ö

Ti

t -

eo eo CM

1 O

co os os

T-H

eo

,

r-l

cn o TH CM T j i

T-H CO r H

T-H rH

1 CM

t -

c-

^

Ö

1¶TJ< n o

iQ

© T j i

cn CM co

TH

CO CM

CO

1 1Ö

1¶CO r H CO

CO Ti OS rH rH rH

rt <!

i

' iH

1 o

o o

t -

ico Ti eo

CH

rH

CM

1 OJ

eo

rH rH

1 ö 1

1 *"

CH

rH

' 1

^

'

Hl

co eo CM

^

rt K tH rt < rt

eo

CD

CO T-H r H

1o o o

H

CM

OOO

CO

1 OOO

C O O l O

r;

M

CM

1 Ant. företag

a

O

1 O

Ant. företag

rH O CM

H > rt

CC

ö 1

I

O

CM uO T j i

en o

2 ° ©uO

PH

eo

co e o Tji

1 1 1 CÖ 1

••<

ca

r H CM 0 0

o^

En

rt

eo i Q eo

©

O

o

* - ! CO

r H CO 110

Hi CO

o

© Ro o O o © 21

rt

CO

O

O

Tji e o

o w rt Q

TH

CM r H CM

Hi

rH ©

O

«*

O

1¶O O o o o © o O lO O CM rH

rH

CM CM r H

O

ta CM

ta co ta

Ti

CM

CH eo co r H CO T J < CM

T-H

T-i

•rt

OeoifJ

CM 00 CO

i

OO © oo o

t -

Hl CM

CD CO

r-H rH 55

oo oo T j i CO

HI

^

1 o 2 o ©o © ol O O

ta

r H CO r H

ia

rH

109 ©

o

^

U © s©

rH

Ant. företag

CH

cn

cn

.

cn

i

KO

Tji

r H

r-i

i Tji

1 öeö

O O©

rH

1 ©

co' 1 CÖ

CM r-i

CO

T-H

|

1 r-i CO

CM r H CM

r-i

I CM

CM

1 *1 1

I

!

1©

c^

1¶T-H CO

HO

Ant. företag

1© O O

^

2© © O

o © KO KO CM

Ant. företag

•

cn cn

CO

CH

T - H T-H

1 ta

c - cn

Hl

t

CM r-l

t r

Hl

i

eo

ö

1 ©

T-H T - H O I

r-l

ifi

T-H o

.a

co co

OS CO

CM CM r H

o

1 CO 0 0

I

Hl

rH

1 °- 1

! 1 1 ! © 1 CM

1 ^1

1 1i

O

r-l

'--. <=. I O Tji 1

» rH

r H CO

^ 1 1

O

1 OI

1 1 1 1

TH

,

TH

00 CH

T-i

T j i CD T j i

O

O

rH

O T- I

ö©

t

Oi t-

CM O

T-H

CD CM

r H CD

j

rH

T-H

cn

co

HI

cn

CO

CM

»o

CM CM

T-H

T *

,

CO_

KOOlO

o

©

O

1 ^ 1

1¶CM O l >

O

1 o 1

r H

Ti

Tji

T-H

co

1O O ©

.

1¶CM r H

1 Cni 1

O o KO © © t-

CO CO

|

Ant. .företag

1 O

CO

1¶T-l T j i CM

©2 1©

CO

1 O

1 rt CM CM

8 § © © ,

•

1 Ö 1

c^

t - rH

i

•*? 1

CO

ta

ta

C»

CO

CM

to

Hl

CM

•*»

O

• *

co

l O

T-H

T-H

O

CM r H CM

CM T-H CM

CD t - t -

CO T j i ICO

eo CM eo

CO

e>°

I > - CO CM

eo e o ©

T-H O

© KO ©CM r-l

2©

Ant. företag

KO O » r H

KO co eo

CD T J < CM

1©

cS?

TH

2©

eo

r

T-H

co co

^

CM

O

CO CC

H

rt

O

TJI

o

eo

CM r H r-H

CM CM CM

©

T-H

©

cn Hi cn CM T j i T-H

KO CM t -

CM CO CD

Tji oo c c

T-H

CO

r H

CM CO T J I

| • *.

- e »c: cr H CM r H

l -

CM

O

CH,

1 T-H T-H

T-H ©

Tji

T-H ©

O

H C O H

I

KO 110

H * CO C 5

Tji eo Tji

CM

iC

O

OJ

Hl

8§ © 2o^

Ant. företag

CD T J * CO

1O o ©

^

eo eo KO

°©

Ant. företag

K 0 r-i CN r H CM

- *

CH

CO

Hl

TH

CH.

O

C".

CM

CO

1O © o o©

^

CO T j i CM

CM O

©

r - i CM

1 T-H O

O

O ©

©

©

CO CM

Tj< T-H CM

eo T-H co

CM CO

I

T-H

CO r H

T—1 r-l

eo

r H TJ( if5

"•

r-l

r H

Hl

CO

© ©

CM 1

o

TH

HH

rt

©KO ©CM r-l

Ant. företag

o eo . T-H Ö 1

CM

CH.

CO

eo

33 T-H T-H

CM

O

O

rH

Ant. förelag

os co oo

CO CM |

eo eo CM

CO CM CM

»1 1

t - T j i CM CS O T-H

t— T J I CM OS

t OS

co os c. r-l r-t r-i

co os os T-H T - H T - H

CM CM

rt

OS

©

CC OS

rH

> 60

60 T-t

r H

t^ fl

©

mass ycke stiel

© 't'%

rH

T-H

T.

T-H T-H

ppersokbinstri ..

T-H

©

a ©

H

©

rg

_>

©

:<ä

fl

H-a

r Q

-2 44 g

m

rt

L,

«*H

© C

Si oo

«

a

O Q

S^rfl

H-»

g

rt

> .2 1

'C ©

•4-3

o fl u

•O «trt

»s o r =0

>

.

.a

i2 6c<2 G

...a

C _ 44 r f l

rt OO rQ©

S

§

§

CC

T-H

© t-l

c* fl o

1 H"

Tji CM © T-H

•

en cn

1 © ö

|

r-i

T-H

"

: o .^H . «-H »H fl 6 0 O CD C i < 03 H J . f l

r^H

- H

rH

C - T J ( CM OS

O

CO OS o s

>H

"SS 6 0

^

askine pressi och k

••o

»H

O 60

askine masse deri- <

©

.®'é -? ®

O

-rH

CQ

44 u

©

©

r H

r H

s

CO

r H CO CO

e o T-H e o

e o Tji C M

i

rt

CH

O J

T-H T-H

en

H

lO

^

38 T. o. 10 0

cn

CM

socker-, stär kelse-, , maltdryck-, mineoch marga rintill-

KO

askine jäst-, ralvat verkn

EH

& O fa

desk ioko indu

CO

< <

T

T-H

rrt

©

c 00

a

>, 00

" ©

o ©

B 44

rt 00

a H-9

H

T-H

1 10 cn

© »H

OO r-l

1 11

© 1©

Ant. företag

1 1 1 1 1 1

r H

1 ©

1 ÅS ©2 ©X

Ant. företag

^ t - r-l

1© © ©

0 ^

© ©

°©

Ant. företag

© t^ KO

8 §8

Ant. företag

CM

1© © O O © © © © KO rH

1 1

1 1

1 *: 1 T-H

1 1 1 1 11 1 ! 1

OO

|H

r H

CM

CM

1 TJ<

1 ICS

Hi

1 © ©

© O

O

t- © ©

I

rH rH CM

CO

CM

rt

O

rt

CM l>- CM

CM CO CM

Tjr ta KO

r H

l O

CO

r H

0 0

Tji

eo

0 TH

eo

eo cn CM Tji CM

CO

CM

H.

cn

to

CO

TH

CM

rt

CO

cn

eo

CD KO

COr-H

© 00 CM

t—

Tjt

KO

cn

TH

Hi

CO

.

TJH ta

©

©

1 T-i

KO eo T *

T-H

I

rH

O

CO

^2

Ant. företag

CM CO T-H

co t - t -

TJ< CM tn.

t - © rH rH rH

^

rt

- *

00 HI

©

eo CM T H

rH

O ©

CO CM rH

TJH t -

CO CO CM

OS t - rH rH

r-i rH CM

CM

CO

© ©

rfl © CD

rfl

" r t

• * »

>

t -

ta

1-

CO rH CO

Tjf

Tjl

rH r-i CM

© t^- co

TJ. CM

© os r--

00 CO t -

KO rH

©

rH

TH

rH t - CO rH

|

CO

O

CH.

CM

rt

rH

00 O

Hi

rt

Hi

O

©

rH ©

T-H

CM CO CM

CO

CH

O

c»

Tji

l O

CM ©

CM

©

rH rH

rH r-l

I

©

T-H

CD © KO

r-i

rH

CD r H

Tj( r H

© r H

© TH

CO

rH CM CM

1 T J (

tHOS

T J I

C M

t »

Tji

CM

t-

TJI CM

©

T-H

OS 0 0 rH

© OS rH

r H OS rH

OS CO rH

© OS rH

tn.

T J *

CM

l ^ OS

0 0

OS

OS

00 o s os

603 a A

•a s flIt ä>

© uti CD 42 os 00 s*

0 "fl

flu rtm

C

•2,rH ^ ®

el ci

®

.a

44¶J l « c rt O fl

CD

CM r H r H

t » T J , CM OS © rH 00 os os r-l

fl fH

44 X!

u 0

fl fl"ti 00 (H

rH

rH

rH

u

fl© CO

§rt

ta

00 o s o s

r-l

rH

ocis rt

O

fl

H3M

rH

W

=03

T-H

rH

O

©

Oi

rfl CD

^ 05

fl

rfl

"i

>H ©

JT *rt £« 3

© -^

3 1 CD O ce3 00

a

CM

.

r H OS rH

1 r-H

I

rH

fl©

W

rH

'fl,

O

^ "SrQ 2

©

80 © „rr-J CD : r t

Si fl °° © p

.a rt ©" 44 .5? "H S

8&S

SH

fl

rQ

CD 03

a "5H

.®

s

T H

1 r4 1

"o

rfl

CO

ta

CO

O i

I

T-H

rt

4aj

p m :0 g 00

JH

'H

CM

Ö 1 Ö

•

*psl ä

O •HI H

1 1

'

M

£ ft

1 T-H

* B (Li rfl fl "•

•HI t-i

G S3 . a 60 44 0

§

r H

*"°ti rH

©

11 I

rH

KO

OS

T-H

1 11

HH

eo

CM

CO

CD

Tji

00 CM

rH ©

CH

HI

CO

H r t O

CM CO CM

fl -"

a

Tji

eo CM CD

rt

CD - H

CO

'fl M ©

CO

© ©

CH

CM

1 1 1

© O

oj a j*

CO

©

CH

CM CM

r H

jtf-s Oti

t-t ©

CO

CO

rt

r H

60 C

CO

CM

©

rH rH rH

«? 1

tH

KO

CO

1 1 !

T-H

CO

CM CO CM

*

11 O

©CM

CM

^

.

©

©

CO

.

T-H ©

© rH KO

T - H ©

CO

11O CM 11O

rH CO

CM

5 00050 000

rH

OS

© © ©

Ant. företag

cö 1 i

TH

rt

OX

iO

Tjt

KO

ä©

Hi

I

r H r-l

Ant. företag

Hi

OS

^

©KO ©CM

1 1 i

OS

r-l

2©

rH

©

rH

1! 1

TH

TH

O © O

r H

r H

TH

© CM TJI

CO ©

^

T-H

cn

ta t— 10

CO rH rH

1 tH-'©'

1 1!

00 CH

CM

lO

CM

O

1 rH rH

O

rH

©

CH

CO

1 rH rH

! 1 1 1

OCD

Ant. företag

-*

CM

1 OO

t - CM KO

1 © © o

CM

1 CH

H<

1 ©CD

CM

© © ©

Ant. företag

,

CH

ta

CM

CD

O

CM KO ©

1 1 1

00 CO

8°0 ©

CM CM KO

rt

^

1 ©

11-1

".

1 1

1 " 1 1 OS 1

r-t

id 0

O

r-

1 CM

© © 1

CM

1 1

1 OS

CM

co cn co 00 CM © CO CO CM

1 'H 1 1 1

i

r H

1 cn

I

1 1©

i T-1 1 T-i

T-H

r H

1 1

O

i

1 CO

CM

lO

Hl

i

rH 1 r-i

1 1 <*• 1 1

ox"

r H

11 !1 11

i

i©

1 CO

1 1 *: i 1 t-

1 I 1

ON.

KO

. eo

ox>

©

©

rfl ©

u

ti > "o > © rn

(H

u

rt r>

©

rH

rH

Ill © »H

1 CO

rt

© © 1

©

© O

CM T-H

1¶CM T-H T-H

1 Hl

^

©

0>8 8

Ant. företag

rH

CM

C5

<N

,

eo

eo

CH

d ö 1

CM CO T j i CM T-H T-H

.—. CO

CD © t—

I

T-H

1 ©

28 O

1 11

0 ^

1 1

Hi

rt

© TJT

eo

1 I 1

1 1I

O

1 1 I 1 1 1

1 1 1 1 11

T-H

CM - J *

CM

C-

CM

0 © r—

TH

Ant. företag

1 11 1 11

1 1

CM

1 © 1

t

oX>

rt 1 1

tnl

1 1

Ant. företag

1 ^ 1

CM

I

CM !

I

eo

1 r^

n

O O O O © O © HO 0 t•0 1 r-l

\o OX

0 0 © © © 0 CM

Ant. företag

1©

OX5

Ant. företag

T-l

CM CM T-H

O

Ant. företag

22 1 ©

O

CH

Ö© 1 T-H T-H

en ci CO CM

00 I

i

CM KO CO

Hi

O

00 CO

KO TJ< T-H

I co eo 1

Tji eo eo

CM T-H

CM T-H r H

CM

O

HI

0 0

CM

CO

rt

rt

O

O

O

T-H

©

O O

CM CM T j i

T-H

rt

Ant. företag

KO (O CM

CO

H>

CO ©

rH

. ©8 2©

© . 0 © CM rH

Ant. företag

as

C>N

•

CO

rt

CH

cn

i

O

CO T-H

CM'

1 CM

r H KO CO

TH

I

ta

0 Ant. företag

fir*

OS

CO

•

O

CH

O

eo

CM

O

ta

co 0

CM CD ©

0 0 0 CO © T-H T J I CD T J < t n . KO TJI © rH

rH

©

eo

t - T j ( CM OS O rH

t— Tjt CM OS © T-H

t - TTT CM OS O T-H

00 o s o s

CO OS ©

00 os os

rH rH

T-H

T-H

O

fl

T-H

r H

rH

'o'2'S

"o 0

m

^ti

rt

ti fl :3

U*c i fl

O ©

CD

a

6cg<fl

CO 00

fcT.r-a

-H

<3 60

rt

©

fl rfl CC? - 4 ©

T-!

:o3

00 H

. rt

fl ©

c

'

;H

"H J2

«*H

*"'

Oi

•HI

O

r"%.VM

rt

tH

* *

SH

fl

SH HH>

-fl 0

ti60 •rt >

0 T-H

© CO CO

r H CM r H

00¶CM rH CO CO CD t -

T-H

rH

iH

HI

KO TJH ©

ta

4 CM

CMCOCH.

O

H

CO

0 0 OS OS TjiTjiTjt

CM 00

'

JH_

OS CD OS CM KO CO

©

*

T-H

CM Tjl uO

cc co cn O KO © CD © KO

O

co

L— T j i CM OS © T-H CO OS OS rH rH rH

Hi

CM

1 r H CO 1 KO eo 1

-*

co © co c o eo c o

CO CM CO

rH

°©

CO CM

CO

t— co 00 CM TJI KO

I I

©

r H

rH

eo 00 CM

HI

r H

CO

t— O t -

0 ©

°©

lO

ta c o c o

CO

! r-i CM

00¶Tji co c o

T j i CO CM

eo KO

©

c o Tji eo

r H CM OS

CM

i

co

1 I

oi Ö 1

iCS

l ©

8 8 © ©

© 0

eo TH cn rH © rH

CM

O O O O © O © KO © CM

fl

©

u

rt flfl a 44 " f l ri4 m

« Sv,

Ö

>H "2

PQ

^

rt

rt A

©

rH

ti 0 a

.a * 3® 20 00

©

ti

-H

s

r H

r H

112¶BILAGA VI. DEN SPECIALISERADE TILLVERKNINGEN AV FÖRDELAD PÅ FEM F ö r e t a g

m e d

t. o. m. 10 000 kr. 10 0 0 0 - 5 0 000 kr. tillverkningsvärde

9 O to

T i l l v e r k n i n g a r

Hi

O:

ro

H. o ° '

kr.

g a t»

tillverkningsvärde

» rt ro

ro 4- äv3 s

ris

kr.

a

3 2.C0

fl » < I3 S' oa

Ångpannor och ångmaskiner: ångpannor

1897 1904 1912

1 1 1

9 500

3 1

10 900 5 925

1.1 O.o 14

16 100

5 000

18 700

l.i

1 2

1200 8100

0.3 1.7

28 645 l(K).o 31 100 25.2 17 554 64.9i

1904 1912 andra

1897 1904 1912

lokomotiv

1897 1904 1912

Motorer, ej elektriska

1897 1904 1912

391 479

1 1

18 000 17 400

1.9 8.2

1 4

33085 134 955

12.6 8.3

1 •2 1

18 000 29 400 34 800

4.3 6.2 2.6

41757 lOO.o

82 859

Maskiner för: uppfordring och pressning

bearbetning av metaller

1897 1904 1912 1897 1904 1912

1904 1912 trämasse-, pappers-, boktryckeri-, bokbinderi- och tändsticksindustri 1897 1904 1912 läder-, kautschuk- och limindustri samt hattmaken 1897 1904 1912

113¶VISSA MASKINER OCH REDSKAP AREN 1897, 1904 OCH 1912, STORLEKSGRUPPER. en

t i l l v e r k n i n g

av:

50 0(H) - 2 5 0 000 kr.|250 000—750000 kr. tillverkningsvärde

P P

ro &

11* rozrt

kr.

B a»

«roSS" sa 3 ' p

p c?

tillverkningsvärde

p 3 P

(i-6 rtO so os

0 C:

är. t-t

tillverkningsvärde

p 3 P

kr.

2.ro_ rop fj

O:

fl P ' -H

ro t i a 3

o u in IIJ a.

över 750 000 kr.

kr.

^ ° -m fB 3 K —. P <

3¶Sj»C; C j ro - < L

P ac.

' (0

p 3 ST O: rt ro P OHJ

Summa specialtilltillverknings- verkning i % av värde hela till0N verk2 . ro s at» ningen kr. H. P •< 3 Srr

°<?Ba

P

3 ' p

i

92 515

74..S

1 2 3

28 645 100.0 123 615 lOO.o 27 054 lOO.o

1.7 6.8 2.1

57 886 lOO.o

57 886 lOO.o

55 350

939 750 lOO.o

2 8

416 069 759 933

41.9 5.7

000 57.0 6 991 969 lOO.o i 565 600 426 5.o 6 11532 376 86.4 31 13 350 139 lOO.o

47.5 78.7

99.1 35.2 84.2

68 650 325 350 178 000

69 268 lOO.o 925 807 lOO.o 211 500 lOO.o

13.1 54.0 9.2

1 1 6

249 119 230 273 963 516

98.o 87.4 59.5

2 254 119 100.0 2 263 358 lOO.o 14 1 620 658 lOO.o

29.8 34.8 63.7

1 3 4

135 000 440 034 463 164

32.1 92.1 34.1

4 420 200 lOO.o 7 477 534 100.0 7 1 357 782 100.0

22.4 20.3 37.4

1 1

174 050 55 000

16.8 2.1

41757 lOO.o 1 2 1 035 722 100.0 5 2 581 059 lOO.o

4.4 60.7 74.7

582 457

503 487

266 000

859 818

558 200

2 6 4

884 400

1 861 672 1 1885 000

83.2 73.1

114 (FORTS. BIL. VI.) F ö r e t a g

m e d

t. o. m. 10 000 kr. 10 000—50 000 kr. p

T i l l v e r k n i n g a r

E

tillverknings värde

P

£•2 BÖ.P

O:

tillverkningsvärde

< ai *"*"

O:

rt ro p TO

kr.

flp < a rtp-

ro 5 a

rt ro

H-go*

kr.

p

ro S 2 , 3

3 ' p

sten-, ler-, cement- och glasindustri samt torvberedning 1897 1904 1912

9 300

r-P <) O ~rr TO H ; £ ' P

40 212

1 4

50 000 100.0 163 130 73.1

sädeskvarns-, oljepressnings-, choklad-, bageri- och konfektyrindustri 1897 1904 1912 socker-, stärkelse-, jäst-, sprit-, maltdrycks1904 1912

-

textilindustri: sy- och stickmaskiner

1897 1904 1912

10 000

1 2

50 000 42 500

31.2 1.9

1897 1904 1912

1 1

5131 3 620

20.4 4.7

20 000

1897 1904 1912

1 2

700 11400

0.1 0.9

1 4

30 000 84 641

5.6 6.3

1897 1904 1912

27 300

1 1

10 000 4 000

0.9 0.1

rening av säd eller frö, såsom tröskverk harpor m. m 1897 1904 1912

5 1 1

28 300 2 000 10 000

18.6 0.4 1.4

3 1

64 500 15 900

12.1 2.2

1000 100.0

andra textilmaskiner

jordens beredning: h a r v a r m.

sådd eller skörd

plogar, årder ra

samt

skördens tillgodogörande, såsom rotfruktsskärare, sädeskrossare m. m 1897 1904 1912

115 (FORTS. BIL. VI.) en

t i l l v e r k n i n g

av: C

50000—250 000 kr. 2 5 0 0 0 0 - 7 5 0 0 0 0 kr. tillverkningsvärde

P

2. O: rt

kr.

ro

g.ro Sap rip <

p (K)

p 3

£. o? •-«

ro

tillverkningsvärde

p 3

|1*

-i

kr.

p

ro s a

its

tillverkningsvärde

ro

kr.

p

ro e a oo.

3 • P

T*

~ T

T~H

Summa specialtilltillverknings- verkning i % av värde < m **• hela tillro -d iP verkningen kr.

över 750 000 kr. p 3

|1* O:rt

2.£<? ro p cro 3ea

s-C rt r=. P £. P <!

3.CV

ro B®

3 ' P

3 't»

3 ' p

3 6

358 214 lOO.o 1 632 025 lOO.o

35.7 38.1

1 5

50 000 lOO.o 223 130 lOO.o

17.7 33.0

1 1 2

51000 lOO.o 100 000 62.5 328 947 15.o

1 3 5

51000 lOO.o 160 000 lOO.o 2 200 268 lOO.o

5.7 17.1 99.6

115 244 lOO.o

74 200

1 2 2

115 244 lOO.o 25131 lOO.o 77 820 lOO.o

60.4 14.8 51.0

1 1 5

217 993 lOO.o 150 000 28.3 669 610 50.i

1 4 12

217 993 lOO.o 530 700 100.0 1 335 051 lOO.o

27.8 44.9 61.7

2 2

351000 345 628 159 775

4 4 8

378 300 lOO.o 1115 628 lOO.o 6 697 131 lOO.o

30.9 54.2 86.7

6 7 5

151 967 lOO.o 534 322 100.0 721 374 100.0

20.2 43.8

1000 lOO.o

492 281

60 000

1 1

318 002 280 444

88.8 17.2

123 667 183 500 234 535

850 000

1 828 821

1 1

350 000 569 400

66.0 42.7

92.8 31.o

3 1 553 966

2.8 1 2 2

760 000 3 979 390

68.1 69.8

1 1

284 322 460 939

53.2 63.9

34.3 32.5

116 (FORTS. BIL. VI.) F ö r e t a g m e d t. o. m. 10 000 kr. 10 000—50 000 kr. tillverkningsvärde

P 3 P

T i l l v e r k n i n g a r

P < IB*" ro HH s o H m os

o!

rt ro

kr.

3 2.1» K- P <

£sg ro e a

p

3¶Mejerimaskiner och redskap

Gevär, revolvrar och pistoler

Vågar

Brand- och trädgårdssprutor

Liar, m. fl. ej spec, handredskap

1897 1904 1912

ro-o so

rt ro

g.ro°'

O:

kr.

p CJQ

8 600

5 075

0.1 O.o

1897 1904 1912

12 656

4.i

1897 1904 1912

1 1

2 500 6 000

2.3 2.2

a a» 3H. P

•

?(ro e a 3

' p

1 1

1897 1904 1912

tillverkningsvärde

p

a

' P

63 339

2 3

35 000 51698

19 970

17.o

36 673 lOO.o 13.2 __ i

1897 1904 1912

7 3 3

23 351 lOO.o 8104 6.9 19 400 8.2

1 2

20 000 36 610

16.9J

Skyfflar, spadar, grepar och högafflar med eller utan skaft 1897 1904 1912

1 3 2

6000 15 320 15 200

1 1 5

23 000 36 790 155 142

21.1 8.1 14.5

0.8 7 158 672 0.5 18 458 087 0.3 48 1 328 680

2.o 2.7 2.9

Summa 1897 16 64 469 1904 20 90 355 1912 23, 146 876

5.5 3.4 1.4

15.5¶Anm. Till specialföretag hava r ä k n a t s sådana företag som u n d e r verkning, uppgående till 75 % eller m e r a av företagets hela tillverk maskingods och r e p a r a t i o n e r " med den omfattning denna hade i in

117 (FORTS. BIL. VI.) e n

t i l l v e r k n i n g

av: a

över 750 000 kr.

50 000—250 000 kr. 250000—750000 kr. tillverkningsvärde

P

3 P

3 P

O:

O:

rt ro

kr.

p 31}

rtrr

543 296 559 540

CC -Q SO rt J^ OS

p

«

rt ro

ii! I

p 0<T

kr.

3"g*s a 5" i 5 ro 3 ^ 3 -

P

ro e a 09 3

' P

™

.H,

„

Summa specialtilltillverknings- verkning värde i % av hela tillro-3 s o Ert ^ verk3 -• g kr. ningen 3'e-r•5a —• H ro e a 3 • u

13 'P

ll.i 6.9

2 3

901 089 898 260

461 920 lOO.o

1 4 511 428 lOO.o 1 4 511428 100.0 2 6 667 414 82.1 9 8120 399 lOO.o 5 11 604 790 88.4 14 13 131 004 lOO.o

86.6 90.9 94.4

1 461 920 lOO.o 2 1 106 625 lOO.o 720 000 lOO.o 2

65.5 81.9 61.6

1 1 098 625 60 000

p p

O:

3|5

kr.

' P

6.7 4.2

tillverkningsvärde

P P

ro 3

^Sea

4 3

tillverkningsvärde

P

„

660 000

60 000 lOO.o 296 800 89.5 240 484 78.9

1 4 6

60 000 lOO.o 331 800 lOO.o 304 838 lOO.o

28.7 79.o 53.8

107 760 234 194

97.7 84.6

1 2 4

19 970 lOO.o 110 260 100.0 276 867 lOO.o

11.4 47.8 67.7

90 000 180 000

76.2 76.3

7 5 6

23 351 lOO.o 118 104 lOO.o 236 010 lOO.o

7.5 i 35 6 66.5

80 200 404 832 52 500

73.4 88.5 4.9

3 109 200 lOO.o 456 942 lOO.o 7 11 1 071 036 100.0

20.9 64.8 84.3

68.7 39 7 854112 100.o! 55.6 80 16 895 016 100 o 67.7 150 46 774 746 lOO.o

34.7 46.4 646

12 1 507 223 29 3 957 993 44 5 765 679

848 194

19.2 2 727 920 23.4 8 3 000 870 12.3 19 7 853 134

79.2 9.3 2 5 395 828 17.8 5 9 387 711 16.8 16 31 680 377

resp. år inom någon av ovan upptagna varugrupper redovisat en tillning av samtliga här upptagna varuslag inklusive gruppen "diverse dustriberättelserna före 1913.

118¶BILAGA VII. DATA RÖRANDE VÄRDEUPPGIFTERNA VID IN- OCH UTFÖRSELN AV TILL DEN MEKANISKA, EJ ELEKTRISKA, VERKSTADSINDUSTRIEN HÄNFÖRLIGA VARUSLAG. 1896 Irna^in— 1 9 n ä r o värdeuppgifterna verkliga cifpriser (styrkta vid tullförseln. behandlingen genom fakturor och fraktbrev) med undantag för de i rubrikerna 172, 427, 428 ingående varuslagens värden, vilka beräknats inom kommerskollegium: 1912—1913 äro värdena likaledes baserade på styrkta cifpriser med undantag för de under rubrikerna 245 B, C, 752, 773, 797, 802, 803, 807 —812, 814, 853—855, 857 C, 860, 869—871, 1 280—1 284 ingående varuslagens värden, vilka beräknats inom kommerskollegium; 1914—1917 äro samma värdeberäkningsprinciper gällande som under åren 1912—1913 med den skillnaden, att värdena för de till rubrikerna 752, 773, 797, 802, 803, 809, 810 A, 811, 812 A, B, 854, 855, 860, 869, 870, 1 280—1 284 hänförliga varuslagen deklarerats av importörerna.

Yärdeuppgif- 139g—1Q1\ äro värdena deklarerade av exportörerna med undantag för förset varuslag, hänförliga till rubiken 172, 427, 428; 1912—1913 äro värdena deklarerade av exportörerna med undantag för de under rubrikerna 245 B, C, 752, 773, 797, 802, 803, 807—812, 814, 853—855, 857 C, 860, 869—871, 1 280—1 284 ingående varuslagen, vilkas värden beräknats inom kommerskollegium; fr. o. m. 1914 äro samtliga värden deklarerade av exportörerna. Redovisningen Före 1912 hänfördes lösa, ej specificerade maskindelar vid såväl imdeiar. P o r ^ s o m e x P o r t till rubrikerna för de maskiner, redskap eller verktyg, vartill de hörde. Fr. o. m. 1912 redovisas maskindelarna vid export under motsvarande rubriker för maskiner och vid import under rubrikerna 750 A, C, 751 A, 753 A, 754 A, 810 B, 880 A, 881 A, 882 B, D, 883 B, D, 884 B, D, 891 A, 892 A, 893 A, 894 B, D, 895 B, D, 896 B, D, 931 A, B, C, 952 A. Då det icke framgår av handelsstatistiken, till vilka specialrubriker de importerade maskindelarna bort hänföras, därest de deklarerats enligt samma norm som vid export, måste vid jämförelse mellan importsiffrorna hållas i sikte, att motsvarande maskindelar endast under tidsperioden 1896—1911 ingå i de olika maskin grupperna. I sammanhang härmed kan omnämnas, att importvärdet av de sålunda fr. o. m. 1912 särskilt specificerade maskindelarna uppgick till 1164 000 kronor år 1913 och till 1 017 000 kronor år 1914.

119 Den från år 1912 gällande statistiska varuförteckningen är uppställd ..Br^ndl' efter helt andra principer än föregående års. På grund därav kan man %™/°nr^5j._ i de flesta fall icke erhålla exakt jämförbarhet i sifferserierna före och s e n m , a 1S96 efter nämnda år, även om man bortser från det förut relaterade för- —1911 och hållandet beträffande maskindelarna. I vissa fall blevo förändringarna 1918. 1912 inom en del maskingrupper så omfattande, att sifferserierna icke kunna fullföljas efter 1911.

120¶BILAGA VIII. MASKININDUSTRIENS RÄNTABILITET. Nettovinsten i % av eget kapital.

10 9 ,-8 7 6 5 ^ 4 3 2

-—

-.-" "*"""

•

\ • ^

-H

*" --.L

**

1*

Specialtill verkn. Hela maskinind. Blandad tillverkn.

.

1914 RÄNTABILITETEN HOS VERKSTÄDER MED SPECIALISERAD TILLVERKNING. Nettovinsten i % av eget kapital. 12

! I i i

i !

__——'~-~~~"-— i —

10 9

**"^ I ^

8 7

.

r"*"-'

k

N \ N» h^ '— --— — \ K ' '

.<-* * •

^

/

'

' I '/'; /

6 L

k! /

5 "•^•»•WCTJB» 4

/ 3 / 2 / I

• •

kv

—

^

!

s,

r

\

X

^

^

1 /

V

i

y '1

• y

0 x^- - - . - « .

I

- 1

-2 -3 -4

" —

r"

I

(

r-'

Separatorer

r^

i

/

Hela specialind.

!.<1

-5

\f

-6

—

/1

- 7

—

Lantbruksmaskiner

mm9

Verktygsmaskiner

/

- 8

- 9

Motorer

f

-10 1911

Specialmaskiner

j

— 1912

1914 Angturbiner

121¶RÄNTABILITETEN HOS VERKSTÄDER MED BLANDAD TILLVERKNING. Nettovinsten i % av eget kapital. 9

a

"""" —- ~^- .—

y

7 S"' Q

^

^*T

*~L-.

i

—.—

i—I—'

r

.

^

•^

Y y. >

,s

<*

—

*N

s %N

2 1

122¶BILAGA IX. BALANSRÄKNINGAR SAMT VINST- OCH DEN SVENSKA MEKANISKA A. SAMTLIGA UNDER-

Tillgångar 1911

och skulder (1000-tal %

%

kr.).

%

°/ !

Tillgångar: Fast egendom

1768 34 425 22149

2 084 35 925 24181

2 396 40 273 27 142

2 433 40 363 29 386

Summa Avskrivn. fond (—).. ..

58 342 4 895

62190 5 718

69 811 6 500

72182 8 580

S:a anläggn.

53 447 29 956 29 712 32 535

Aktier Fordr. och kassa S:a tillgångar

36.7 20.6 20.4 22.3

56 472 29 981 31440 43 506

35.o 18.6 19.5 29.9

63 311 32 974 36103 45 090

35.7 18.6 20.3 25.4

63 602 38 100 42110 53 683

i i

32.2 19.3 21.3 27.2

145 650 100

161 399 100

177 478 100

197 495 100

61257 17 294 7 547 2114 7 973

63 545 17 527 8104 1733 9 464

68 381 18 908 9 520 1674 10 884

78 862 24 726 7 747 1700 11080

100 373

109 367 4 2 446 36 561 29 100

124115 4 2 438 38 863 32 075

62.8¶Skulder: Aktiekapital Reservfond Övriga reserver Årets vinst S.a eget kapital Skattefond Välgörenhetsfond Långa skulder 1 ) Korta » 2) S:a skulder Nyemission Genom överkurs Gratisaktier Nedskrivning

— 2 321 25 491 21653

— 1.6

17.5 14.9

145 650 100

2 378 34 396 24 279

21.3 15.0

161 399 100 1913

— — —

—

— 1.4

20.6 16.4

— 1.2

19.7 16.3

177 478 100

197 495 100

3 511 690 1500 — 175

9 585 2 600 1050 — 154

*) I huvudsak obligations- och banklån. Detsamma gäller motsvarande post å bil. X 2och XI. ) I huvudsak varuskulder. Detsamma gäller motsvarande post i bil. X och XI.

123¶FÖRLUSTKONTI FÖR ETT ANTAL AKTIEBOLAG INOM VERKSTADSINDUSTRIEN. SÖKTA BOLAG.

Inkomster, utgifter och vinstdisposition

Inkomster: Tillverkning Räntor Utdelning å aktier Övriga inkomster S:a inkomster Utgifter: Allmänna omkostnader Räntor Skatter Avskrivning Årets vinst > förlust (—) S.a utgifter -}- netto Vinstdisposition: Utdelning Reservfond Dispositionsfond Övriga reserver Vinstbalans Summa Arets vinst (— förlust) i % av Aktiekapital Eget kapital Utdelning i % av Aktiekapital Eget kapital Årets vinst

..

(1000-tal

kr.).

23 955 7 3 538 477

27 852 22 3 474 302

27 966 177 3 551 361

28 765 154 3 635 291

27 977

32 055

32 845

16 558 1665 533 2 428 7 477 — 684

18 524 1763 534 2 461 8 579 — 251

17 532 1769 645 9 623 — 203

18 022 1872 763 2 848 9 598 258

27 977

32 055

32 845

5 798 163 1099 485 — 68

6 064 260 1286 477 492

6 700 383 1396 859 285

7 665 555 674 408 296

7 477

8 579

9 623

9 598

2 689

7.5 8.3

9.5 6.0

9.8 8.5

4-2

6.0¶Avskrivning i % av anläggningsmedel

4.4¶Anm. Av de undersökta 88 företagen redovisa 65 räntesaldo, 79 avskrivningar på patent och anläggningar och 23 skatteutbetalningar. Avskrivningar å osäkra fordringar torde icke i nämnvärd omfattning ingå i ovan återgivna siffror.

124¶BILAGA X.

BALANSRÄKNINGAR SAMT VINST- OCH DEN SVENSKA MEKANISKA B. FÖRETAG MED SPE-

Tillgångar 1911

och skulder %

(1000-tal %

kr.).

%

%

Tillgångar: Patent

2 238

2 322

Fast egendom

14 847

15 341

17 702

16 837

Maskiner

8 606

9 231

12 624

Summa

25 098

26 537

30 992

31 783

Avskrivn. fond (—).. ..

2 385

2 882

4 442

S:a anlägga.

22 713

23 655

27 848

27 341

23.2¶Aktier

26 895

26 628

29 597

34 309

29.1¶Lager

13 565

13 687

16 955

20 478

17.3¶Fordr. och kassa

16 171

25 658

27 574

35 965

30.4¶S:a tillgångar

79 344 100

89 628 100

101 974 100

46 567

118 093 100

Skulder: 52.2

45 7

55 477

Aktiekapital

41424 Reservfond

13 461

13 583

14 737

18 053

Dispositionsfond

2 889

3 768 679

Övriga reserver

625 Disponibel vinst

5 389

6 176

7 411

6 922

72 229

84 899

S.a eget kapital

62 839

65 287

—

Skattefond

—

—

—

Välgörenhetsfond

1.5¶Långa skulder

10 503

15 928

16 987

18 392

15.6¶Korta

4 376

6 731

12 996

> S:a skulder

79 344 100

Nyemission Genom överkurs

101 974 100

118 093 100

2 081

8 910

2 600

—

—

Gratisaktier Nedskrivning

89 628 100

—

— 175

125¶FÖRLUSTKONTI FÖR ETT ANTAL AKTIEBOLAG INOM VERKSTADSINDUSTRIEN. CIALTILLVERKNING.

Inkomster,

utgifter och vinstdisposition

(1000-tal

kr.).

11586 4 3 456 334

12 692 5 3 360 138

14 386 175 3 389 128

14 631 142 3 427 115

15 380

18 078

18 315

8 051 626 500 1148 5 540 — 485

8 078 609 506 1024 6123 -145

8 556 818 593 1046 7177 -112

9 182 1022 668 1 115 6 511 -183

15 380

18 078

4591 84 734 368 -237

4 765 204 781 160 213

5 284 185 993 654 61

5 869 282 382 211 -233

5 540

6 511

10.5 6.9

Inkomster: Tillverkning Räntor Utdelning å aktier .. .. Övriga inkomster .. .. S:a inkomster Utgifter: Allmänna omkostnader Räntor Skatter Avskrivning Arets vinst > förlust (—) S.a utgifter -f- netto Vinstdisposition: Utdelning Reservfond .. .. i Dispositionsfond i Övriga reserver ' Vinstbalans .. .. Summa Årets vinst (— förlust) i Aktiekapital Eget kapital Utdelningar i % av Aktiekapital Eget kapital Arets vinst

ll.i

92.6 Avskrivningar i % av anläggnings90.9 3.8 4.3 medel Anm. Av hithörande 36 företag redovisa 25 räntesaldon, 33 avskrivningar på det4.1fasta kapitalet och 10 skattebetalningar. Avskrivningar å osäkra fordringar torde icke i nämn5.1 värd omfattning ingå i ovan återgivna siffror.

126¶BILAGA XI.

BALANSRÄKNINGAR SAMT VINST- OCH DEN SVENSKA MEKANISKA C. BOLAG MED BLAN-

Tillgångar 1911

och skulder (1 000-tal %

%

kr.).

%

%

Tillgångar: Patent Fast egendom Maskiner

123 19 578 13 543

119 20 584 14 950

158 22 571 16 090

111 24 526 16 762

Summa Avskrivn. fond (—).. ..

33 244 2 510

35 653 2 836

38 819 3 356

40 399 4 138

S:a anläggn. Aktier Lager Fordr. och kassa

30 734 3 061 16 147 16 364

S:a tillgångar

46.3 4.6

24.4 24.7

32 817 3 353 17 753 17 848

45.7 4.7

24.7 24.9

35 463 3 377 19148 17 516

47.o 4.4 25.4 23.2

36 261 3 791 21632 17 718

45.7 4.8

27.2 22.3

66 306 100

71771 100

75 504 100

79 402 100

Aktiekapital Reservfond Dispositionsfond Övriga reserver Arets vinst

19 833 3 833 5 736 1360 2 584

20 384 3 944 6173 1297 3 288

21814 4171 6 631 1049 3 473

23 385 6 673 3 979 1021 4158

29.5¶S:a eget kapital Skattefond Välgörenhetsfond Långa skulder Korta »

33 346

35 086

49.o

696 18 441 17 548

39 216 4 632 20 471 19 079

695 14 988 17 272

37 138 4 698 19 574 18 090

Skulder:

S.a skulder Nyemission Gratisaktier Nedskrivning

22.6 26.0

66 306 100

25.7 24.4

71771 100 551

26.0 23.9

24.o

75 504 100

79 402 100

675 1050 154

127¶FÖRLUSTKONTI FÖR ETT ANTAL AKTIEBOLAG INOM VERKSTADSINDUSTRIEN. DAD TILLVERKNING.

Inkomster,

utgifter och vinstdisposition

(1000-tal

kr.).

12 396 3 82 143

15 160 17 114 164

13 580 2 162 233

14134 12 208 176

12 597

15 455

13 977

14 530

8 507 1039 33 1280 1937 — 199

10 446 1 154 68 1437 2 456 -106

8 976 951 52 1643 2 446 -91

8 840 850 95 1733 3 087 -75

12 597

15 455

13 977

14 530

1207 79 365 117 169

1299 56 505 317 279

1416 198 403 205 224

1796 273 292 197 529

2 456

2 446

3 087

12 .9

7.7¶Inkomster: Tillverkning Räntor Utdelning a aktier Övriga inkomster S:a inkomster Utgifter: Allmänna omkostnader Räntor Skatter Avskrivning Årets vinst » förlust (—) S:a utgifter -f- netto Vinstdisposition: Utdelning Reservfond Dispositionsfond Övriga reserver Vinstbalans Summa Årets vinst (— förlust) i % av Aktiekapital Eget kapital Utdelningar i % av Aktiekapital Eget kapital Årets vinst

59.7¶Avskrivningar i % av anläggnings4.8 medel 4.6 4.2 4.4 Anm. Av hithörande 52 företag redovisa 40 räntesaldon, 46 avskrivningar på det fasta kapitalet och 13 skatteutbetalningar. Avskrivningar på osäkra fordringar torde icke i nämnvärd omfattning ingå i ovan återgivna siffror.

DEL II

SPECIELL UNDERSÖKNING AV EGENTLIG MASKININDUSTRI OCH VISS REDSKAPS* TILLVERKNING

I. Ångmaskiner, ångpannor, ångturbiner samt lokomobiler m. m. Stat. nr 1907—1911: 735 a, b. c. d; fr. o. m. 1912: ur 979, ur 980, 982. ur 983, ur 984 A, B, 1034 N, O, P, Q. Det nu gällande tullskyddet å till denna maskingrupp hörande artiklar Tullpolitiska data. utgör: Ångpannor, stationära eller avsedda för transport ni. ni.: ångpannor och förvärmare med tuber eller rör av annan metall än järn: 979 vägande per stycke netto högst 1 500 kg. 100 kg. kr. 30: — av större vikt 980 100 „ „ 20: — andra slag: mångtubiga (med mer än 3 tuber) med 982 rör av högst 250 mm. diameter och vägande per stycke netto högst 5 000 kg. 100 9: andra, härunder inbegripna alla utan tuber och rör: 100 „ .. 6 983 nitade 100 „ „ 7 50 984 pressade eller svetsade 1034 N Ångturbiner samt särskilt inkommande (resp. utgående) inre roterande delar därtill 100 kr. . 10 , 10 100 „ O Ångmaskiner 100 ., , io P Ånglokomobiler 100 ., , 10 Q Landsvägslokomotiv och ångvältar År 1892 belades "Maskiner, redskap och verktyg eller delar därav, ej specificerade" med en tull av 10 % av värdet. Tullkommittén av år 1906 hade i sitt år 1909 avgivna förslag till ny tulltaxa genomfört en detaljerad specialisering och ingående graderat tullsatserna med hänsyn till varornas vikt och beskaffenhet även för här ifrågakommande artiklar. Kommitténs förslag bifölls vad dessa artiklar angår i all väsentlighet av 1910 års riksdag. Avvikelserna från detsamma bestodo i: att viktgränsen för nr 982, gällande taxa, sattes till 5 000 kg. i stället för föreslagna 3 000 kg.;