SOU 1923:33

Garveriindustriens produktionsförhållanden utredning

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:33

FINANSDEPARTEMENTET

TTULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XX

GARVERIINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÅ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

WILLIAM SMITH

S T O C K H O L M 1 9

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande m e d förslag angående magistraternas givet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. befriande i visst avseende från ansvar för kronouppJu. börden m. in. Norstedt. 57 s. F i . 20. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar angående referendum i främmande länder. 5. Folkomröstnings2. Förslag till lag om lösdrivares behandling m, fl. föri n s t i t u t e t utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. fattningar. Del 5 av fattigvärdslagstiftningskommitTullberg. 71 s. J u . téus b e t ä n k a n d e n . Bulmquist, xj, 423 s. S. 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholm, för:J. S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s betänkande. Norortsbanefråga. Blom. 120 s. 11 kart. K. stedt. 41 s. J o . 22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors till rade 4. Betänkande med förslag till lag orn församlingstill statstjänster. 3. K v i n n a s behörighet att innehava styrelse samt till bestämmelser om folkskoleärendeprästerlig och annan kyrklig tjänst, Marcus. 51 s J u . nas överflyttning från den kyrkliga till den borger- 23. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om ändring i vissa liga k o m m u n e n m. m. Palmquist. vj, 304 s. E . delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning 5. Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska m. m. Norstedt. 56 s. J u . och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. C. Utredning angående vissa spörsmål rörande städerLtredning angående lämpliga distributionssystem för nas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt, 164 s. J u . landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . 7. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande 25. I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs Inlandsbanan frän länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. Ströms södra sockengräns till Storuman. Tull >erg. B. Folkomröstningskommitténs utredningar angående 30 s. 2 kart. J o . referendum i främmande länder. 4. Folkomröstnings- 26. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 2. Betäninstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av II. Tingkande angående avveckling av den stärbhus efter sten. Tullberg, iv, 339 s. J u . präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar 9. Körslag till strafflag, allmänna delen, s a m t förslag s a m t beredande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad till lag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. pensionering från prästerskapets ä n k e - och pupillMarcus, xiij, 534 s. J u . kassa. Tullberg. 100 s. E . 10. Folkomröstningskommitténs utredningar angående 27. U n d e r d å n i g t betänkande med förslag till lönereglereferendum i främmande länder. 3. Folkomröstr i n g för befattningshavare i domsagorna m. m. Iieckningsinstitutet i den schweizisk;», demokratien, dess m a n . 85 s. J u . förutsättningar, former och funktioner. Av A. Bruse- 28. U n d e r d å n i g t betänkande med förslag till förordning witz. Tullberg. 381 s. J u . angående tillverkning av brännvin m. m. Blom. 11. Utredning r ö r a n d e ombyggnad av Strömsholms ka67 s. F i . nal samt u t s t r ä c k n i n g av kanalen från Smedjebacken 29—30. Den industriella demokratiens problem. 1. Betäntill Ludvika, Meddelande från Kungl. Kanalkomk a n d e j ä m t e förslag' till lag om driftsnämnder. 240 s. missionen. Nr 5. Iheggström. 133 s. 2 k a r t . K. 2. Den industriella demokratien i utlandet. 267 s. 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika Tullberg. S. arrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E . 31. Tull- och traktatkonirnitténs u t r e d n i n g a r och betän13. \ ägkommissionens betankanden. 4. Förslag till lag k a n d e n . 18. Den svenska mekaniska verkstadsinduom enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. striens utveckling intill krigsutbrottet. Av Erik 14. Betänkande med förslag till avtal rörande StockLinder. Tullberg, iv, 435 s. F i . holms bangårdsfråga, Beckman. 46 s. 10 kart. K. 32. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betän15—17. Försvarsrovisionens betänkande. 8. B e t ä n k a n d e k a n d e n . 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. Lilienoch förslag rörande revision av Sveriges försvarsberg. Tullberg, i v, 40 s. F i . väsende. Del 1. Inledande avdelning, länt försvaret, 33. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betänvij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av kanden. 20. Garveriindustriens produktionsförhållanrevisionens förslag, särskilda vttranden. (2), 741 s. den. Av William Smith. Marcus, iv, 175 s. F i . Del 3. Inlagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 34. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betän36, G s. B e c k m a n . F ö . kanden. 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet. 15. Kommunalförfattuingssakkun-nigas b e t ä n k a n d e . 4 Av H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . med förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 35. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den cen235 s. S. t r a l a statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avAv V. (iödel. Marcus. 54 s. F i .

Arii ordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS OFFENTLIGA

TU LE- OCH TRAKTATKOMMITTÉNS

UTREDNINGAR

1923:33

UTREDNINGAR OCH BETÄNKANDEN XX

GARVERIINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÄ UPPDRAG AV TULLOCH TRAKTATKOMMITTÉN AV

WILLIAM

STOCKHOLM

SMITH

1923 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL KONUNGEN.

Tull- och traktatkommittén får härmed i underdånighet överlämna en på dess förutvarande tullavdelnings uppdrag av numera byråinspektören i Generaltullstyrelsen William Smith verkställd

utredning rörande garveriindustriens produktionsförhållanden. För arbetets innehåll samt däri uttalade uppfattningar är författaren ensam ansvarig. Stockholm den 4 april 1923. Under dånigst H. THEMPTANDER.

Karl Amark.

GARVERIINDUSTRIENS PRODUKTIONSFÖRHÅLLANDEN UTREDNING, VERKSTÄLLD PÄ UPPDRAG AV TULL- OCH TRAKTATKOMMITTÉN

WILLIAM SMITH

4 av hudmarknaden s. 38. Hudprisernas inflytande på läderproduktionen s. 38. Konjunkturvågen i U. S. A. 1919—1920 s. 39. ^ U. S. A:s inflytande på världsmarknaden s. 41. Utlandets ingripande på den svenska hudmarknaden s. 42. B.

INKÖP AV OCH INKÖPSKÄLLOR FÖR HUDAR Huvudorter för den europeiska hudmarknaden s. 43- Handeln med kipsh u d a r s. 43. Handeln med La Plata-hudar s. 44. Den svenska h u d importens huvudvägar s. 45. Fördelarna av den förändrade ställningen s. 47. Inrikeshandeln s. 48.

INKÖP AV GARVÄMNEN

4 D.

FRAKTER OCH MATERIALÅTGÅNG Frakternas allmänna betydelse s. 49. Materialkalkyler: Tj r ska s. 49. Svenska s. 50. Frakternas betydelse i konkurrensen s. 52. Råmaterialtransportens omfattning för olika länder s. 53. Sjöförbindelser s. 55. Storleken av en merkostnad s. 55. Inrikes fraktförhållanden s. 56.

RÅVARUTULLAR Inländska tullar: Vegetabilisk garvning. Indisk exporttull å råa h u d a r s. 59. Råvarutullar i utlandet s. 61.

FEMTE

4¶Vitgarvning. Kromgarvning s. 58. Tullen å halvgarvat fabrikat s. 59.

KAPITLET

KONCENTRATIONSFÖRHÅLLANDEN

Specialisering s. 63. Integration s. 64. Driftkoncentration s. 65. Ekonomiska sammanslutningar s. 67. Koncentrationsföreteelser i U. S. A. s. 67.

SJÄTTE

KAPITLET

F Ö R E T A G S S T O R L E K OCH P R O D U K T I O N S K O S T N A D E R

71¶Maskiner och företagsstorlek s. 70. Företagsstorlek och produktivitet i Sverige och U. S. A. s. 71. Arbetslön och företagsstorlek s. 71.

SJUNDE

KAPITLET

BRÄNSLE OCH K R A F T

Klimatets inflytande s. 74. Bränsleförbrukningen i allmänhet s. 74. Bränsleåtgången vid svenska garverier s. 76. Bränsleförbrukningen i U. S. A. s. 77. Merkostnaden för bränsle s. 78. Bränsleåtgång samt maskinstyrka och arbetskraft s. 78.

ÅTTONDE

KAPITLET

KAPITALKOSTNADER

81¶Räntekostnader s. 80. Större anläggningskapital s. 80. Byggnadskostnader s. 80. Tullkostnader på byggnadsmaterial s. 81. Verkliga anläggningskostnader i Sverige och Tyskland s. 81. Krigstidens kapitalinvestering s. 82.

NIONDE

KAPITLET

ARBETSLÖNER Arbetskostnadens faktorer s. 83. Arbetslön s. 83. Svensk lönestatistik s. 84. Engelsk lönestatistik s. 85. Amerikansk lönestatistik s. 86. Löner i Frankrike s. 87. Löner i Tyskland s. 87. Lönenivån i Sverige s. 88.

5 TIONDE

KAPITLET

TILLVERKNINGSKALKYLER

89¶Svenskt koläder s. 89- Amerikanskt sulläder s. 89. Jämförelser mellan svenska och amerikanska kalkyler s. 91. Två svenska individuella kalkyler s. 92. Reducering av kalkylen för U. S. A. till 1913 års förhållanden s. 92. Svenskt ovanläder s. 95. Spaltens ekonomiska betj r delse s. 95. Jämförelse med amerikanska kalkyler s. 95.

ELFTE AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDEN

KAPITLET 98

DEN DIREKTA AVSÄTTNINGEN 98 Läderbearbetande industrier: I Sverige s. 98. I utlandet s. 99. Lädermässor s. 100. Läderkonsumtion för militära ändamål s. 100. Den direkta omsättningens storlek s. 101.

LÄDERHANDELN

101 TOLFTE

KAPITLET

• T U L L P O L I T I K E N OCH D E S S VERKNINGAR

103 A.

REDOGÖRELSE FÖR TULLPOLITIKEN SEDAN MITTEN AV 1800-TALET .. 103 Behandlingen före 1897 s. 103. 1888 års tullkommitté s. 103. 1892—95 års riksdagar s. 104. Riksdagen 1896 s. 105. Riksdagen 1897 s. 105. Riksdagen 1900 s. 105. 1906 års tulltaxekommitté s. 106. Riksdagen 1910 s. 107- Riksdagen 1913 s. 108.

TULLARNAS BETYDELSE FÖR GARVERIINDUSTRIENS UTVECKLING 1.

.. .. 109

UTVECKLINGEN FORE ÅK 1897

110 Sulläder s. 110. Ovanläder och andra slag s. 115. 2.

UTVECKLINGEN EFTER ÅR 1896

116 Bottenläder 116 Hudpriserna s. 116. Sulläderpriserna s. 116. Produktionskostnadernas minskning s. 117. Den tekniska omläggningsproceduren s. 117. Förändringarna år 1897 s. 117. Koläderpriserna s. 124. Kvalitetförändring s. 124. Skyddets utnyttjande s. 125. Konkurrensen Sverige—Amerika s. 127. Ovanläder 127 Ovanläderpriserna s. 127. Tullskyddet för smorläder s. 127. Tullskyddet för lättare skinn s. 128. Möjlig inverkan av tullskyddet i Sverige och Danmark s. 128. Kromläderindustrien under kriget s. 129. 3.

PRISPOLITIK OCH KONKURRENSFÖRHÅLLANDEN

129 Gemensam prispolitik s. 129. Konkurrensförhållanden: Inom landet s. 130. Gentemot utlandet s. 130.

TRETTONDE

KAPITLET

IFÖRTYNGNINGSFÖRBUDET

132 FJORTONDE

KAPITLET

( G A R V E R I I N D U S T R I E N S K A P I T A L F Ö R H Å L L A N D E N OCH R Ä N T A B I L I T E T .. •• 135 A.

FÖRE ÅR 1914

135 B.

UTVECKLINGEN 1914—1920

. TABELLER

1¶BILAGOR

1¶LITTERATURFÖRTECKNING

•

FÖRSTA

KAPITLET

INLEDANDE ÖVERSIKT A. KORT HISTORIK JÄMTE STATISTISK ÖVERSIKT ÖVER DEN SVENSKA GARVERIINDUSTRIENS UTVECKLING Läder och skinn hava i det dagliga livet i alla tider haft och ha alltjämt en Lädrets imångfaldig och betydelsefull användning. Hade de tidigare mera övervägande användamvändning till personligt bruk, såsom till klädespersedlar (byxor, västar, mng' diamasker etc), husgeråd (tapeter, möbler, ämbar, läderflaskor), som material i dåtida färdmedel (fotsackar, vagnsremmar, sadlar och seldon), som skrivimaterial (pergament, pärmar), så hava de numera utan att ha alltför mycket imisit i betydelse för det enskilda hushållet* fått en betydligt mera utsträckt amvändning i produktionens tjänst. Det må blott erinras om den stora förbrukningen av dragremmar i den nutida industrien, av valsar, packningar, molérskivor och allehanda övriga förbrukningsartiklar samt om lädrets fortssatta användning som material i de oerhört ökade kommunikationsmedlen, aiutomobilen däri inräknad. I försvarets tjänst har lädret länge haft mycket att betyda, dels såsom bärare av vapen eller förråd (hölster, balja, livrem, patronbälte, ränsel) och mnderstundom som en del av vapnet (läderkanoner), dels som ingående del i ssoldatens och hästens samt trängens utrustning. Allt eftersom de stående bärarnas antal och storlek tilltogo, fick lädret en motsvarande ökad anwändning. Krig och läderpris — liksom ock värnpliktslagar — ha därför sstädse haft sammanhang med varandra. Under 1800-talets första decennier 2 började de liberala åskådningarna inom Kort märingspolitiken vinna ökad anslutning och i 1824 års tulltaxa kom det nya historik. åiskådningssättet till bestämt uttryck. Under de följande riksdagarna avsskrevos de rådande införselförbuden successivt och 1856 övergavs prohibitivssystemet slutgiltigt. I stället trädde över hela linjen tullavgifter. Även dessa rönte å sin sida eefter hand påverkan av de friare åsikterna angående näringslivets utveckling coch nedpressades allt mer och mer. Under senare hälften av 1880-talet skedde 1 Där bruket av vissa persedlar upphört, har i stället trätt användning av många andra, sså-som börsar, plånböcker, album etc., samt ökad användning av fotbeklädnad. * Rörande den tidigare utvecklingen hänvisas till kommerskollegii specialundersökning »fjäder-, hår- och gummivaruindustrien», nr vilken nedan anförda historiska data äro i limvudsak hämtade.

emellertid i Sverige liksom i större delen av Europa ett omslag i den frihandels vänliga hållningen och ökade tullar började åter komma till användning. För skinn- och läderindustriens vidkommande kan handelsfrihetens utvidgande i början sägas ha saknat större betydelse. De skinn- och läderslag. rörande vilka införselförbud gällde, voro nämligen karduan, klippings-, sämskade. tryckta och färgade skinn samt logarläder * och den egentliga garveriindustrien stod alltså, heter det i specialundersökningen, praktiskt taget oberörd, då ifrågavarande förbud upphävdes genom tulltaxan av år 1824. De s. k. engelska garveriernas huvudtillverkningar, sul- och ovanläder, hade aldrig varit belagda med importförbud. I stället försvårades emellertid införseln av dessa artiklar genom betydande tullavgifter. Sedan 1700-talet kvarstod införseltull även å oberedda hudar och skinn, vilken tull av finansiella skäl bibehölls fram till senare hälften av 1800-talet. Rörande de på olika tider av nämnda århundrade gällande införselavgifterna för hudar och skinn, beredda och oberedda, lämnar kommerskollegii specialundersökning följande översikt': INFÖRSELTULLAR PÅ HUDAR OCH SKINN T u l l a v g i f t e r 1826 Oberedda h u d a r och skinn: Per torra, osaltade 1 skalp saltade » våtsaltade och andra slag » Beredda h u d a r och skinn: sul- och bindsulläder » vitgarvade samt sämskade hudar och skinn » karduans- samt färgade och tryckta skinn » finare skinn för etui-, portfölj- och handsktillverkning »

3 17*

2¶V» 1> fria

37 V»

7« '/« 25 37 V» « 47 112 l /i H 150

ej spec.

1 0 % av värdet

T u l l a v g i f t e r 1865 Oberedda hudar och skinn: torra, osaltade saltade våtsaltade och andra slag Beredda hudar och skinn: sul- och bindsulläder vitgarvade samt sämskade hudar och skinn karduans- samt färgade och tryckta skinn finare skinn för etui-, portfölj- och handsktillverknin°: 1

Per 1 skalp. » »

\t>

1868 öre

1876 öre

1886 öre

189,

fria

Per 1 kg öre »

40 15

» 30 »

} 66

Med »logarläder» har tydligen avsetts något annat än »logarvat läder», vilket närmast betyder barkgarvat (av t y s k a »Lohe» = bark). 2 Rörande tullsatsernas senare förändringar hänvisas till kapitlet om »Tullskyddet och dess verkningar».

9 Beträffande översikten bör märkas, att de för år 1826 upptagna tullsatserna i huvudsak gällde till år 1842, de för 1842 upptagna till 1858 o. s. v. Tullsänkningarna företogos, heter det i samma publikation, intill mitten av 18(60-talet med stor måttfullhet och utan nämnvärd olägenhet för den inhemska läderfabrikationen. Ännu år 1858 stannade också importen av exempelvis sul- och bindsulläder vid den obetydliga kvantiteten av omkring 13 000 skålpund. Till följd av tullnedsättningen nyssnämnda år steg visserligen läderimporten, så att densamma under de tidigare åren av 1860-talet lwde sig omkring 250 000 å 350 000 skålpund sul- och bindsulläder årligen, men icke heller dessa mängder kunde anses utgöra en allvarsam fara för den egma tillverkningens bestånd och utveckling. Annorlunda blev förhållandet efter frihandelssystemets starkt utvidgade tillämpning fr. o. m. år 1865. Lä.derimporten steg nu avsevärt och i all synnerhet ökades densamma högst beltydligt genom den nya tullsänkning, som trädde i kraft år 1868 till följd av en med Frankrike avslutad handelstraktat. Sitt minimum uppnådde lädertulilarna genom 1876 års tulltaxa, som nedsatte införselavgiften för sul- och bindsulläder till 6 öre per skålpund, medan andra skinn- och lädersorter bibehöllos vid den från år 1868 gällande tullsatsen av 20 öre per skålpund. Det protektionistiska omslaget i tullpolitiken kom till uttryck för läderindustriens vidkommande i 1886 års taxa, då tullen för sul- och bindsulläder höjdes. Rörande denna period av utvecklingen hänvisas emellertid till ett följande kapitel. Bland 1800-talets näringspolitiska reformkrav är även att anteckna avskaffandet av det gamla monopol- och skråväsendet. Det avgörande steget i riktning mot ökad näringsfrihet togs år 1846, då en ny fabriks- och hantverksordning utfärdades. Genom skråinrättningens försvinnande bortföll den gamla uppdelningen av skinn- och läderberedningen på fabriksgarverier och skrågarverier och de semare betraktades i fortsättningen som fabriker. Den stora tillökningen i såväl antalet garverier som arbetareantal under perioden 1846 —1850 i nedan anförda huvuduppgifter ur kommerskollegii årliga fabriksberättelser är sålunda en följd av denna omläggning i statistiken. SKINN- OCH LÄDERFABRIKERNA UNDER TIDEN 1831 — 1 8 9 5 T i 11 v e r k n i ir g Årligen

1831—35 1836—40 1841—45 1846—50 1851—55 1856—60 1861—65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95

Antal fabriker

211 257 308 489 540 584 664 662 687 673 662 623 582

Antal arbetare

609 696 809 1513 1 756 1953 1897 1569 1910 1802 1698 1685 1846

K v an t i t e t

Värde

1 000 kg

1 000 st.

1 000 kr.

342 362 432 658 879 1200 1280 1193 1520 1333 1179 1058 1383

105 121 137 251 304 357 487 507 573 544 517 526 350

861 943 1108 1481 2 451 3 777 4 560 4 408 7 276 5 707 5199 5 187 6 046

10¶En närmare belysning av utvecklingen fr. o. m. 1860 återfinnes i ett sentre kapitel. Här må blott påpekas, att tillbakagången efter det stora uppsvinget på 1870-talet dels är en följd av försämrade konjunkturer i allmänhet, dels — i fortsättningen — av en begynnande teknisk omläggningsprocedur, som medförde en ödeläggande konkurrens från särskilt Nordamerikas sida. statistisk Utförliga produktionssiffror rörande tillverkning, företag, arbetarantal efcc. översikt. fgr tiden 1881—1920 återfinnas i tabellerna 1—5. Här må dock återgivas en sammanställningl, vilken ger en föreställning om läderfabrikationens hastiga utveckling efter 1895.

GARVERIINDUSTRIEN ÅREN 1896 — 1 9 1 3

Ege n tillverkning Antal Å r

fabri-

Antal arbetare

Berednings-

Summa

Sul- och bindsulläder

Andra slfl<* öla

lön

1000 kg

1000 kr.

1 000 kr.

ker

För bevillning Tillverkuppskattad inkomst av ning pu fabriks- arbeta.'e rörelsen 1000 kr. kr.

1896 1897 1898 1899 1900

584 568 584 560 524

2 376 2 392 2 462 2 544 2 407

1877 1900 2 310 2 827 2 816

3 933 4 096 5 246 6 469 6 422

3184 3 552 3 975 4 612 4132

692 746 689 609 582

7 809 8 395 9 910 11690 11 136

1224 1218 1.205 1358 1143

3 287 3 51) 4 025 4 595 4 627

1901 1902 1903 1904 1905

505 486 462 444 397

2 326 2 345 2 283 2 416 2 378

3 263 3 919 4 357 5 152 5 825

7 303 8 719 9 545 11422 13 038

4 202 4 308 4 517 5 385 6 342

559 521 451 404 360

12 065 13 548 14 513 17 211 19 740

1092 1074 1104 1046 1197

5 187 5 777 6 357 7 121 8 301

1906 1907 1908 1909 1910

340 298 265 246 245

2 201 2 098 1859 1975 2 095

6 247 6 690 5 330 5 866 7 587

14 638 16 015 12 017 14 096 18 787

7 415 7 198 7 066 8113 9 727

291 290 325 324 420

22 344 23 503 19 409 22 533 28 934

1067 1270 1161 905 1228

10151 11202 10 441 11409 13 811

1911 1912 1913

228 200 136

1926 1860 1812

7 377 7 632 7 900

17 979 19 512 21124

9 820 10 709 13 019

210 194 116

28 009 30 414 34 260

1505 1045 1117

14 543 16 352 18 907

Man finner, att sullädertillverkningen efter år 1897, utan tvivel delvis till följd av ett detta år höjt tullskydd men även till följd av bl. a. skofabrikationens snabba utveckling, ökas i raskare tempo än tillverkningen av andra slag. Efter hand lyckas den inhemska produktionen av detta läderslag så gott som fullständigt erövra den inhemska marknaden. Fabrikationen av övriga läderslag, vilken även den försiggår efter starkt ökad måttstock, måste emellertid alltjämt nöja sig med att tillgodose omkring hälften av behovet. Förhållandet framgår närmare av tablån å nästa sida x. 1

Ur kommerskollegii specialundersökning.

11¶TILLVERKNING

OCH F Ö R B R U K N I N G

Sulläder

Andra slag

Sulläder

Tillverkningen i % av förbrukningen Andra slag

Sulläder

Andra slag

3 078 4 075 5 391 4 859 2 880

9 310 9 452 10 449 10 795 9 534

6 262 7 627 9 367 9 471 7 013

42-2 5 43-3 4 50-21 59-03 67*36

50-8 4 46-5 7 42-44 48-7 0

8 573 9 011 9 055 10 689 12 232

70-5 2 80-oe 84-8 7 87-85 92-oy

49-0 2 47-st 49-so 50-3 8 51-8 5

Andra slag

5 377 5 356 5 203 4 236 3112

3 184 3 552 3 975 4 612 4132

3 933 4 096 5 246 6 469 6 422

1896 — 1 9 1 3

Sulläder

k r o n o r

1 0 0 0 1896 1897 1898 1899 1900

AREN

Förbrukning

Importöverskott

Tillverkning Å r

AV L Ä D E R

58-os

1901 1902 1903 1904 1905

7 303 8 719 9 545 11422 13 038

4 202 4 308 4 517 5 385 6 342

3 053 2171 1702 1580 992

4 370 4 703 4 538 5 304 5 890

10 356 10 891 11246 13 001 14 030

1906 1907 1908 1909 1910

14 638 16 015 12 017 14 096 18 787

7 415 7 198 7 066 8113 9 727

878 780 129 522 1091

7 324 7 619 5 877 8 616 9 628

15 516 16 795 12147 14 618 19 878

14 739 14 817 12 943 16 728 19 355

94-3 4 95-36 98-0 4 96-43 94-51

50-31 48-5 8 54-60 48-50 50'2 6

1911 1912 1913

17 979 19 512 21124

9 820 10 709 13 019

630 677 842

9 921 10 069 12 535

18 609 20189 21966

19 741 20 777 25 554

96-61 96-6 5 9617

49-7 5 ! 51*54 50'0 5 '

I nedanstående diagram åskådliggöres förhållandet mellan tillverkning och iniförselöverskott åren 1896—-1914 l . Miliar

Milj kr.

as?-

'SO'

tij/verkning

Sulläder: 18

infbrselöversko

16 —

—

tillverkning Andra

slag:

'<•

j > r

/ /./

12 s

// 10

--.••« — ~U.'- - - ^

^>o-»

r ..tg,a£

»f»-*-*

18 96

/ m

ISOO

1¶Ur »Statistisk översikt av Sttat. Medd., Ser. A. Bd. Hl: 1.

«•

det svenska" näringslivets utveckling».

1re

\» «•

Kommerskollegii

12 Läderindustrien har endast i ringa omfattning exporterat sina produkter. Exporten utgjorde i procent av tillverkningsvärdet i medeltal årligen under följande perioder: /o

1871—75 1876—80 1881—85 1886—90

0-4 1-8 1-3 1-8

1891—95 1896—00 1901—05 1906—10

1-6 1-1 1-0 1-5

Den årliga utrikeshandeln med de båda huvudslagen av läder framgår närmare av tab. 6 och 7. Rörande den inom hela skinn- och läderfabrikationen anställda arbetspersonalens ålder och kön samt av densamma utförda dagsverken lämnar nedanstående tabell upplysning. GARVERIERNAS ARBETSPERSONAL ÅREN

1896—1913

A r b e t a r e År

över 18 år

under 18 år

Sum ma

Antal dagsverken eller arbetsdagar för samtliga arbetare

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

1896 1897 1898 1899 1900

2 234 2 278 2 329 2 420 2 271

50 33 34 38 32

85 81 99 86 101

2 376 2 392 2 462 2 544 2 407

1901 1902 1903 1904 1905

2 189 2 224 2153 2 292 2 262

37 33 42 33 30

99 84 86 88 82

1 4 2 3 4

2 326 2 345 2 283 2 416 2 378

1906 1907 1908 1909 1910

2 091 1995 1 773 1863 1976

21 24 21 27 28

83 75 64 84 90

6 4 1 1 1

2 201 2 098 1859 1975 2 095

616 939 599 348 522 763 539 928 591 805

7 666 8 297 6 562 7 150 7 800

1911 1912 1913

1814 1731 1691

31 36 26

81 93 88

553 221 534 736 515 430

8 775 9 934 9 570

i ftftf»

1 812

Mani.

Kvinnl.

Som synes spelar kvinnoarbetet en mycket ringa roll inom garveriindustrien, en helt naturlig följd av det i yrket företrädesvis förekommande tunga och besvärliga arbetet. Antalet dagsverken, jämfört med arbetareantalet, anger, att läderindustrien har jämn sysselsättning året om och således icke är att räkna såsom säsongindustri. Det absoluta antalet arbetare minskas efter hand och är år 1913 c:a 25 % mindre än år 1896. Samtidigt stiger produktiviteten, dels till följd av förbättrad teknik och organisation, delvis dock på grund av höjda priser å de tillverkade produkterna. Tillverkningsvärdet är år 1913 per arbetare nära 19 000 kr. mot c:a 3 000 kr. år 1896.

13¶B. DEN SVENSKA GARVERIINDUSTRIENS

ALLMÄNNA

KARAKTÄR OCH S T Å N D P U N K T OMKRING ÅR 1913 Den svenska garveriindustrien har intill världskrigets utbrott varit förnäm- 0kka.tlUligast en vegetabiliskt garvande industri. Kristiden gav emellertid stöten ^ * " J T ^ till en rask utveckling även inom kromlädertillverkningen, en utveckling, deras om_ som dock efter fredsslutet av flera omständigheter bragtes i fara. fattning. Av det i Sverige framställda lädrets tillverkningsvärde utgjorde:

sämsk- och vitgaxvat

Ar 1920

Ar 1913

Ax 1919

88-3 9-3 2'3

81-4 16-6 l-o

77-2 18-6 4-1

— S Limma

För nedan nämnda länder hade tillverkningen av resp. läderslag följande omfattning, räknat i % av hela tillverkningsvärdet: L ä n d e r

År

Veg. garvat

Mineralgarvat

Vifcgarvat

Förenta S t a t e r n a 1 ... Tyskland j Danmark

1914 1910 1913

50-0 63-3 90-4

45-0 32-0 3-3

4-o 4-4

, Annat

0-7 1-9

Summa 0/

100 100 100

Ser man något närmare på den vegetabiliska garvningsmetodens huvudsakliga tillverkningar, finner man, att dessa till allra största delen utgjorts av grövre läder och särskilt sul- och bindsulläder, vilka läderslag under åren 1906—1910 uppgingo till omkring 66 % av hela läderindustriens tillverkningsvärde och år 1913 ännu utgjorde c:a 62 % därav. Det är en egendomlighet, att denna vår förnämsta industrigren på ifrågavarande område är i stor utsträckning grundad på import av utländsk råvara. Förklaringen är att söka däri, att det inhemska hudbeståndet icke så väl lämpar sig för framställningen av särskilt det grövre bottenlädret. Såsom sedan skall visas, har den inhemska tillverkningen av de lättare och dyrbarare läderslagen vissa svårigheter att övervinna. Dessa äro dels av teknisk art, dels av ekonomisk. Tillverkningskapacitet och avsättningsmöjligheter äro i Sverige väsentligt underlägsna de ledande produktionsländernas och det viktsmässigt utmätta tullskyddet är eller har efter hand blivit relativt mindre för dessa tack vare nya tillverkningsmetoder allt lättare varuslag än för de tyngre lädersorterna. Till dessa senare äro även platt- och ovanläder att räkna, vilka äro de näst bottenlädret betydelsefullaste arbetsprodukterna inom garverihanteringen och år 1913 utgjorde nära 27 % av de tillverkade produkternas sammanlagda värde. 1

Beräknade ungefärliga

siffror.

14 Övriga produkters betydelse inom tillverkningen framgår av ovan meddelade siffror. Tillverk- Enligt specialundersökningen framställdes under år 1913 sul- och bindsulfbydeka™ l ä d e r v i d s a m m a n l a g t 65 fabriker, vegetabiliskt garvat platt- och ovanläder bland vid 84, mineralgarvat läder vid 73 samt vit- och sämskgarvat vid 14 företag. fabriks- Då de undersökta företagens antal var 119, visar denna fördelning av proföretagen. duktionen, att flertalet företag drevo en blandad tillverkning. Av åtskilliga anledningar är en sträng specialisering, såsom längre fram närmare påvisas, icke heller någon faktor av särskild betydelse för garveriindustrien, vilket icke hindrar, att en uppdelning på vissa större kategorier, såsom logarvande, mineralgarvande etc. ofta är genomförd. De bästa förutsättningarna för en specialisering erbjuder tillverkningen av bottenläder. Inom denna tillverkningsgren hyser också den svenska läderindustrien ett par av sina förnämsta företag samt flera av medelstorlek. De förut anförda uppgifterna om fabrikernas antal och storlek låta förstå, att de tidigare i stor mängd befintliga smågarverierna efter hand fått giva plats för större och produktionskraftigare företag. En del av de förra hava dock lyckats hålla sig kvar, särskilt på landsbygden, där de jämte beredning GARVERIINDUSTRIENS

L ä n

FÖRDELNING ORTVIS ÅREN 1 9 1 3 OCH 1 9 1 9

i Antal arbetsställen

Antal irbetare

Använd drivkraft, hkr 1

1 o 5 5 8 9 2 o 2 6 10 16 8 4 12 8 8 7 o 6 7 7 3 18 11 178

2 92 7 7 174 36 9 36 4 138 223 402 101 38 135 29 42 64 9 52 127 12 — 30 43

2 56 11 12 258 39 3 27 5 119 402 470 117 60 149 52 64 91 27 87 157 28 6 54 35

5 406 8 12 390 41 11 85 410 476 386 917 268 148 291 46 70 250 118 104 204 3 — 31 8

5 395 8 23 806 106 3 44 10 587

Summa för riket

1 4 2 3 7 9 4 6 1 5 7 12 6 4 10 8 6 5 3 4 1 3 — 13 12 136

2 331

7 052

Därav för städerna ... » » landsbygden

58 78

73 105

926 886

1261 1070

1983 2 201

4 025 3 027

Stockholms stad Stockholms län Uppsala » Södermanlands » Östergötlands » Jönköpings » Kronobergs » Kalmar » Gottlands » Blekinge » Kristianstads » Malmöhus » Hallands » Göteborgs o. Bohus län ... Älvsborgs län Skaraborgs » Värmlands » Örebro » Västmanlands » Kopparbergs » Gävleborgs » Västernorrlands » Jämtlands » Västerbottens > Norrbottens >

1082 1495

491 144 438 115 177 419 17 230 236 40 — 150 31

1 De i denna tabell förekommande uppgifterna om använd drivkraft avse endast de i ö r omedelbar maskindrift, ej de för generator drift använda motorerna.

15 av smärre läderpartier för egen räkning samt lönberedning även ofta driva handel med hudar. Av de 119 i specialundersökningen omhandlade garverierna voro 68 stycken att räkna till småindustrien, d. v. s. hade omkring 4 arbetare eller därunder och voro utan nämnvärd maskinell utrustning. Per anläggning utgjorde det genomsnittliga tillverkningsvärdet för smågarverierna 19 814 kr., för de mera fabriksartade däremot 662 801 kr. Beträffande garveriindustriens lokalisering må slutligen vidstående samman- Qarveriinställning ur industriberättelserna tjäna till ledning. dustriem Rörande garveriindustriens förhållanden omkring år 1913 innehåller mera- ring. nämnda specialundersökning åtskilliga upplysningar, särskilt ifråga om produktion och omsättning, lagerförhållanden och utgifter, vilka i detta sammanhang skulle varit av intresse men av utrymmesskäl ej kunna återgivas.

16¶ANDRA

KAPITLET

TEKNOLOGI A. GARVERIINDUSTRIENS TEKNIK Läderindustriens produktionsförhållanden influeras på ett mångfaldigt och djupgående sätt av råvarornas beskaffenhet och därav betingade framställningsmetoder. En redogörelse för garveriteknikens viktigaste drag torde därför vara oundgänglig. Läder kan definieras såsom en genom tillförande av främmande ämnen i konserverande och förädlande syfte beredd hud. Utgångsmaterial är i stort sett hudar av husdjur, såsom nötkreatur (»tamhudar» av tamboskap och »vildhudar» av den under bar himmel uppfödda, mer eller mindre förvildade boskapen i t. ex. Sydamerika), får, getter, hästar. Av relativt mindre betydelse äro de från jaktvilt av alla slag stammande hudarna. Inom facket skiljer man på »hudar» (av större djur) och »skinn» (av mindre djur). De för beredningen tillförda ämnena äro dels vegetabiliska, dels animaliska, huvudsakligen fettämnen, dels mineraliska. Man skiljer därför mellan vegetabilisk garvning med bark eller andra garvämnen ur växtriket, fett- eller sämskgarvning med trän, degras etc. samt miner algarvning med alun, koksalt etc. (för vit- eller alungarvning) eller med kromsalter (för kromgarvning). Den viktigaste av dessa metoder är den vegetabiliska, genom vilken framställes i stort sett allt sulläder och plattläder samt en del, särskilt grövre eller billigare, ovanläder. Av stor och alltjämt växande betydelse är emellertid kromgarvningen, med vars tillhjälp erhålles bl. a. den övervägande mängden av ovanläder till skodon. För samtliga slag av läder kan framställningen anses omfatta trenne stadier, nämligen förberedning, garvning och efterberedning eller appretering. Huden kan sägas best.å av i huvudsak tre olika lager: ytterst den av förhornade epitelceller bestående överhuden (vartill även hör hårbeklädnaden), därunder den betydligt tjockare, huvudsakligen av bindvävsbuntar bestående läderhuden och innerst underhudsväven, fettlmden, som utgör hudens köttsida. Av dessa lager är det egentligen endast läderhuden, som kan förvandlas till läder. Under det att råhuden i närvaro av fuktighet lätt övergår till förruttnelse, vid kokning med vatten bildar lim och vid torkning blir hornartad och genomskinlig, är lädret en fiberartad, ej längre genomskinlig vävnad, som antingen är mjuk och smidig såsom hos ovanläder, alungarvat läder eller sämskskinn eller ock såsom bottenlädret besitter en viss styvhet och fasthet. Lädret motstår länge, även i fuktigt tillstånd, förruttnelse, vid kokning med vatten övergår det först efter längre tid eller icke alls till lim. Om-

17 vandlingen av råhuden till läder kallas garvning och är i första hand ett konserveringsförfarande. Härtill användas ämnen av för övrigt vitt skilda egenskaper, men huru denna omvandling försiggår är ännu ej till fullo utrett och så länge ej full klarhet vunnits i denna viktiga punkt, kommer läderindustrien fortfarande som hittills att i viktiga avseenden fotas på rent empirisk grund. De förberedande arbetena bestå i läderhudens blottande genom hårbeklädnadens, överhudens och fetthudens borttagande samt dess uppluckrande genom svallning i och för ett snabbare och fullständigare upptagande av garvämnet. De i handeln tillgängliga hudarna äro antingen färska, saltade eller torkade. Särskilt de sistnämnda men även övriga slag måste, innan vidare bearbetning kan påbörjas, uppmjukas. Denna procedur, den s. k. vekningen, sker genom hudarnas inläggning i rinnande eller på annat sätt i rörelse hållet vatten. Numera påskyndas vekningen ofta även genom svaga syror eller svaga alkalier. Efter tillräcklig uppmjukning, vartill åtgår olika tid alltefter hudarnas beskaffenhet eller tjocklek, upptagas hudarna och rengöras på köttsidan, antingen för hand genom behandling med skavkniv eller å maskin. Därpå följer borttagandet av håren jämte överhuden. Avhåringen sker genom olika metoder, allt efter de egenskaper man vill ernå hos lädret. Förutsättningen är i varje fall en sådan uppmjukning av hår och hårrötter samt överhud, att deras avskiljande från läderhuden möjliggöres. Denna uppmjukning kan ske antingen genom ett slags jäsningsprocess, inledd genom upphängning i uppvärmda eller fuktiga lokaler (s. k. svettning eller smultning) eller ock genom inverkan av alkalier, i allmänhet kalkmjölk, men även genom svavelalkalier, företrädesvis svavelnatrium. Sulläder torde ännu ofta behandlas genom smultning. Då kalk användes, måste denna nämligen avlägsnas genom en särskild procedur, och substansförlust uppstår, vilket tolereras, endast om andra, förlusten uppvägande fördelar uppnås. Detta är fallet vid framställningen av ovanläder, som i motsats till sulläder skall förlänas mjukhet och smidighet, och för detta ändamål tillgripes därför i regel kalkning. I särskilda fall är det hänsyn till avfallsmaterialet, som är avgörande för valet av metod. Fårskinn smultas oftast, enär ullen vanligen är en värdefull produkt. Kalkningen försämrar hårens beskaffenhet. Behandlingen med svavelnatrium omöjliggör helt och hållet hårets vidare användning. Sedan hudarna behandlats pä ena eller andra sättet, sker borttagandet av hår och överhud genom skrapning med kniv å skavbock, vilken procedur kallas paining. I större skala sker detta numera å maskinell väg. Härigenom blottas det hudlager, som sedermera utgör lädrets översida och kallas narv. Efter ytterligare rengöring bringas hudarna att »svälla» i sura garvämneslösningar, träsyra (perma) eller ock mycket utspädd svavelsyra, på senare tid även i formalin, mjölksyra m. fl. Har avhåringen verkställts medelst kalklösning, måste den av huden upptagna kalken först avlägsnas. Detta kan ske på flera sätt. Blötning genom vattenläggning tar lång tid och utlöser ej kalken fullständigt. Betning i jäsande kli eller hundträck, vilken metod användes särskilt för ovanläder, erbjuder vissa fördelar, men processen kan ej alltid ledas mot ett fullt tillförlitligt resultat. I nyaste tid ersättas dessa betningsmedel genom på vetenskaplig väg framställda produkter, t. ex. bakteriekulturer eller bukspottskörtelextrakt, (»Dr. Röhms Oropon Beize»), vars verkan är baserad på analoga processer. Slutligen kan avkalkningen ske med syror, antingen oorganiska (salt- eller svavelsyra) i stor utspädning, en billig, men i viss mån riskabel 2 — 7672.

18 metod, eller ock i organiska (myrsyra, ättiksyra etc), ett ofarligt men också dyrare tillvägagångssätt. Vid såväl betningen som behandlingen med syror är processens resultat tvåfaldigt: avkalkning och svallning. Läderhuden har nu bragts i det tillstånd, att den kan genomträngas och mättas av garvämneslösningen och är sålunda färdig för själva garvningen. GarvGarvningen kan genomföras antingen enligt den av ålder följda metoden, ningen. a t t hudarna med mellanlager av garvmaterialet, vanligen bark (oftast ekbark) men även andra garvämnen, inläggas i kar av trä eller cement (strömetoden), eller ock enligt en nyare, vid vilken hudarna behandlas med färdigberedda lösningar av garvämnen (s. k. extrakt- eller snällgarvning). Den förra metoden, som lämnar ett kvalitativt utmärkt och i regel osvikligt resultat, men fordrar lång tid (nio månader å ett och ett halvt år), torde fortfarande hava någon om ock mycket begränsad användning för framställning av sulläder och plattläder, särskilt för militära behov. Den senare, som enligt det amerikanska förfarandet tar en tid av endast omkring 90 dagar men möjligen ej kan sägas lämna ett läder av fullt samma goda kvalitet, användes såväl för sulläder (särskilt det slag därav, som kallas »koläder») som för ovanläder. Ofta kombineras båda metoderna, varvid hudarna först angarvas i lösningar och därefter fullgarvas enligt strömetoden. Även ett omvänt förfarande kan tillämpas. I båda fallen ernås såväl tidsvinst som ett tillfredsställande kvalitativt resultat. För den övervägande mängden av ovanläder, ävensom för åtskilliga slag av finare läder för annan användning samt ej minst för vissa slag av remläder sker garvningen genom användning av kromsalter. De på vanligt sätt förberedda hudarna bringas vid det s. k. enbadsförfärandet i en lösning av basiskt kromsalt antingen (för tunga hudar) genom inhängning i cementbassänger eller genom valkning i fat. I senare fallet äro hudarna genomgarvade på några timmar. Vid tvåbadsförfarandet behandlas de avhårade och förberedda hudarna först i ett svagt surt bad av kaliumbikromat och därpå i en lösning av undersvavelsyrligt natron, som reducerar den av hudarna upptagna kromsyran till ett basiskt kromsalt. Vid båda systemen fixeras garvningen genom efterföljande tvättning med vissa lösningar samt genom insmörjning med fett eller fettemulsion. Färgningen sker i regel innan lädret torkat. För garvningens påskyndande hava under tidernas lopp åtskilliga mer eller mindre lämpliga förfaranden anlitats. Efter åtskilligt experimenterande synes man för närvarande hava stannat vid några få hjälpmedel, vilkas tillförlitlighet kan anses till fullo ådagalagd. Så påskyndas garvämnets upptagande genom valkning i roterande fat och även på annat sätt genom rörelse. I andra fall sker garvningen under vacuum, en gammal metod, som under kriget synes ha fått en förbättrad lösning i Frankrike, där fabriker byggts för ändamålet och enligt facklitteraturen givit utmärkta resultat. Även i Finland och Sverige 1 ha fabriker för tillverkning enligt vacuumförfärandet inrättats. Apprete- Den efter garvningen följande appreteringen avser att göra lädret tjänligt ringen. fg r dess speciella ändamål eller höja dess utseende och omfattar procedurer av många olika slag. Så valsas eller klappas sulläder för ernående av större täthet och fasthet, ovanläder avfalsas, pressas, sträckes, färgas, glättas o. s. v. För åtskilliga av dessa procedurer komma arbetsmaskiner till användning. 1

I Saltsjö-Järla: på grund av konjunkturerna har denna fabrik dock icke satts i gång.

19 De olika slagen av läder och skinn och det därför erforderliga råhud- 0lik * slag av läder materialet torde kunna angivas vara i huvudsak följande: J

| Bottenläder don

till sko- bindsulläder koläder sulläder

Remläder Ovanläder till skodon smorläder boxsidor boxkalv hästchevreaux chevreaux lackskinn svecialäder

av ordinära nöthudar av tunga nöthudar

och vegetabilisk garvning

» »

skinn.

> »

av ordinära nöthudar mineral -{kr om-)garvning av gödkalv- eller spädkalvskinn » » av hästhudar av getskinn » > av kalv- eller chevreaux- vegetab. eller min.-garvskinn ning av nöthudar mineral, förgarvu. och vegetab. eftergarvning av fårskinn eller spalt vegetab. eller mineral.garvning av nöthudar vegetab. garvning

Foderskinn till skodon Plattläivr till sadelmakeri, reseffekter m. m. Handskskinn glacéskinn och av getskinn, doggskinn, vegetab., krom-, vit- eller andra, t. ex. fårskinn m. fl. alungarvn. samt fettsämskskinn garvning Sämskskinn till handav ren-, råddjurs-, get-, fettgarvning skar och klädesfår-, kalvskinn m. fl. persedlar Bokbinderiskinn, diverse diverse möbelläder och lyxläder 1

F ö r vissa ändamål användes för sul- och remläder även kromgarvning.

Med den inträdande arbetsdelningen bereddes möjlighet för maskinens in- Maskiner. gripande i lädertillverkningens teknik. Detta sker utefter tvenne linjer, i det att maskinarbetet å ena sidan tillgripes för sådana uppgifter, där den mänskliga arbetskraften visar sig otillräcklig (hamring och pressning av lädret under hårt tryck, kringdrivande av stora valkfat, hasplar o. dyl., transport av stora mängder råvaror etc), å andra sidan användes för att ersätta arbetarens handgrepp. Arbetsmaskiner av det förra slaget kommo i användning redan på 1870- och 1880-talen. Maskinerna av det senare slaget, avsedda för t. ex. avhåring, skrapning och spaltning av hudarna, falsning, hyvling, stötning, slipning och narvpressning samt färgning av lädret, äro betydligt mera komplicerade och dyrbarare, samt tillkomma först under ett betydligt senare stadium av utvecklingen. Denna utveckling fortgår alltjämt. De viktigare slagen av ifrågavarande maskiner kunna anses hava börjat få större betydelse under åren före och efter sekelskiftet i nära anslutning till utvecklingen av kromläderindustrien. Efter att hava inom denna fått sin första, gestaltning, började de också, i den mån detta var möjligt, överflyttas till den logarvande industrien, givetvis efter vederbörlig teknisk anpassning till den inom denna tillverkningsgren i regel grövre råvaran. Vid tillverkningen av de tyngre lädersorterna har man dock i regel betydligt mindre användning för maskiner än inom kromläderindustrien, som på grund av råmaterialets mångfald och den högre grad av bearbetning, som färdigställningen påfordrar, kan sägas vara praktiskt taget absolut beroende av maskiner. Inom en industri, som är övervägande inriktad på till-

20 verkning av bottenläder och tyngre vegetabiliska ovanläder, som fallet ju är med den svenska, kan man därför icke vänta sig att finna maskinbeståndet lika väl utvecklat som inom andra, exempelvis den tyska eller den amerikanska industrien, inom vilken kromlädertillverkningen intager en mera framskjuten ställning. En jämförelse, grundad allenast på en genomsnittlig användning av maskiner eller maskinkraft kan därför endast under vissa betingelser tillmätas någon betydelse. I tab. 17 och 18 meddelas vissa upplysningar angående olika slag av arbetsmaskiner samt maskinutrustningen vid företag av olika storlek. (Jfr även kap. VI.)

B. TEKNISKA FAKTORER AV SÄRSKILD EKONOMISK BETYDELSE Hudmate- Den råa hudens beskaffenhet är av stor betydelse för lädrets godhet. Ras, Hålets be- kg n? ålder och näring utöva inflytande på hudens egenskaper. Oxar giva skaffenhet. fråfäTe läder än tjurar, i det fria uppfödd vildboskap bättre än tamboskap, med mjölk uppfödda kalvar bättre än sådana, som redan utfodrats med hö eller gräs, kvigor bättre än kalvkor. Även skilda delar av en och samma hud äro av mycket olika kvalitet och tjocklek. Bästa delen är mittpartiet från svansen till början av halsen och nedåt mitten av buken. Den olika tjockleken å hudens skilda partier gör en avfasning antingen av huden eller lädret i många fall nödvändig. För att nedbringa tjockleken och åstadkomma större jämnhet i utgångsmaterialet tillgriper man även spaltning av huden i dess helhet, vilket med den moderna spaltmaskinen är en relativt lätt uppgift. I andra fall bortskäras de tunnare partierna för att återstoden må lämna en mera likformig produkt (sulläderkruponger). Särskilt för remframställning sker en sådan styckning efter stränga grunder. På hudarnas beskaffenhet utövar även sättet för deras konservering genom saltning, torkning, arsenikbehandling etc. det största inflytande. Torkade hudar äro vanligen betydligt riskablare för garvaren än saltade. Även hudmaterialets ursprung har sin betydelse. Hudar från lantbefolkningens hemslakt äro i regel sämre slaktade och sämre bevarade än de som falla vid slakthusen i städerna. Även de olika ländernas produkter skattas olika. Speciella orsaker till hudmaterialets försämring äro märkningen av boskapen med brännjärn samt angrepp av skadeinsekter, t. ex. nötstynget. Den skadegörelse, som förorsakas av insekter, är särdeles ödesdiger, enär den träffar särskilt den värdefullaste delen av huden, ryggpartiet. Lädrets användbarhet betingas ju i regel av dess hållbarhet, styrka och smidighet jämte ett mer eller mindre vackert utseende. För maskinell tillverkning av skodon äro styrkan och smidigheten hos ovanlädret rent av nödvändiga förutsättningar, enär ett skört material helt enkelt icke skulle tåla de maskinella procedurernas påfrestningar. Då nu såväl hudens beskaffenhet som garvningsprocessernas handhavande utöva det största inflytande på lädrets egenskaper, är det tydligt, att ekonomi och teknik inom garveriindustrien måste bliva starkt beroende av varandra. Hudmaterialets skiftande beskaffenhet ställer i och för sig anspråk på fackkännedom vid upphandlingen. Fullt säkerställda äro emellertid ej heller fackmännen, enär hudarna i det skick vari de förekomma i handeln — och sär-

21 skilt i världshandeln — ej alltid möjliggöra ett säkert bedömande. Ett riskmoment är således alltid tillfinnandes vid inköp av hudar på grund av själva materialets beskaffenhet. En annan och kanske än betydligare risk ligger i Huämarkden för hudmarknaden egendomliga benägenheten till oberäkneliga fluktua- "«fews tioner, en benägenhet som icke återfinnes i samma grad hos lädermarknaden. ^ n e T Detta förhållande, vilket längre fram skall upptagas till närmare behandling, beror i sin ordning på hudens egenskap att vara en biprodukt. Slaktningarna bestämmas sålunda av efterfrågan på kött och ej på hudar. Möjligheterna att vid lämplig tidpunkt göra goda inköp äro emellertid beroende av tvenne omständigheter, nämligen affärsskicklighet och kapitalstyrka. Båda kunna icke i allmänhet tänkas existera utan i förening med större företagsformer. Vad själva garvprocesserna beträffar, så äro dessa i stort sett av sådan G.arvmn s natur, att de icke kunna utan svårighet bedömas. Vekningen såväl som 9avhåringen, betningen och svallningen kunna lätteligen föranleda djupgående mipirisTa skador å materialet, om de icke i rätt tid avbrytas. På samma sätt är det karaktär. av stor vikt, att hudarna icke få förbliva alltför länge i en och samma garvlag. Här liksom i nyss berörda fall är orsaken den, att det florerande bakterielivet lätt kan taga överhand och utöva en förstörande inverkan på den ömtåliga hudsubstansen. Även de på rent kemisk väg inledda processerna, såsom avkalkning eller svallning med syror eller alkalier, avhåring med svavelalkalier, garvning med kromsalter, kräva icke blott erfarenhet och sakkännedom utan även och i icke mindre, mån teoretiska kunskaper samt däremot svarande laboratorieutrustning. Överhuvudtaget gäller, att ju mera ekonomisk proceduren skall vara, ju större fordringar ställer den på tekniken. De tidsbesparande processerna äro sålunda också i allmänhet de svårast utförbara, liksom de även i allmänhet fordra mekaniska hjälpmedel. Även material-ekonomien, sparsamheten med hudsubstans såväl som med garvmaterial, ställer liknande krav. Först i och med införandet av spaltmaskinen i garytekniken har man sålunda möjlighet att fullt rationellt utnyttja hudmaterialet. Vidare måste garvämneshalten hos de inköpta garvmaterialierna, garvlagarnas sammansättning och styrka m. m. fortlöpande undersökas på kemisk eller fysikalisk väg. Ett fördelaktigt rendement (utvinning av läder per hudenhet), är i hög grad beroende av tekniken. Dessa fordringar på fackkunskap, mekaniska hjälpmedel, laboratorieutrustning och teoretisk utbildning, som ökas i samma mån som kravet på ekonomisering växer, kunna tillgodoses först i och med hanteringens utveckling till industri under större former. I detta sammanhang framställer sig den frågan, huruvida den svenska indu- Tillgång strien i fråga om tillgång på den fackduglighet av dels teknisk, dels merkantil ?& fack' män art, som kräves mer eller mindre direkt av läderindustriens säregna tekniska framställningsvillkor, intager en gynnad eller missgynnad eller eventuellt jämvägande ställning i förhållande till utlandet. Som en betydelsefull omständighet är härvid att anteckna den komplicerade beskaffenheten av de föreliggande kemiska problemen. Till stor del äro dessa såsom förut omnämnts ännu outredda, varför arbetet på förbättringar inom garveritekniken är mödosamt, kostbart och osäkert. Detta bidrager att ställa denna teknik i bakgrunden för andra, närmare till hands liggande och från svensk näringssynpunkt viktigare spörsmål. Vår relativt ringa tillgång på vetenskapligt bildade kemister torde sålunda i första hand dragas till undersökningen av, exempelvis, metallurgiska och cellulosaproblem, av vilkas lös-

ning våra förnämsta exportindustrier äro beroende ochx gentemot vilkas intressen garveriindustriens måste förefalla betydligt mindre. ModerÄn vidare stå modernitet och storindustrialism å detta område som på nitet och många andra i befruktande växelverkan med varandra. Detta faktum, som storindustrialism. kan iakttagas i både tysk och engelsk facklitteratur där diskussionen av althörande problem är synnerligen livlig, ökas i betydelse därav, att garvämnma äro av många olika slag och deras användningssätt, särskilt i kombination mellan olika vegetabiliska garvämnen, nära nog individuella, i det varje större fabrik begagnar sin egen metod. Inom dessa bedrivas sålunda nya försök och göras nya rön, som givetvis icke komma andra till godo. Förutsittningen är självfallet en sådan storlek hos företaget, att en förräntning av kostnaderna för undersökningarna står i utsikt. Ju större företag, ju större möjligheter till utveckling på grundval av vetenskapliga och rationella metoier, mer eller mindre hemliga. Just garvteknikens ståndpunkt på gränsen meian rationell och empirisk forskning gör detta system lämpligt och eftersträvansvärt. Ett allmänt bekant exempel på en liknande företeelse är den tyska färgämnesindustrien. Tyskt lackläder torde också kunna nämnas som en illustration till systemets framgångar, därest man icke vill även framhilla den tyska läderindustriens utveckling i allmänhet till en betydande exp>rtindustri. Kan det sålunda anses, att en svensk läderindustri i fråga om möjligheter till en vetenskapligt grundad, rationell och självständig teknisk utvecking måste anses stå tillbaka för de äldre och högre utvecklade läderproduktionsländernas, så gäller något liknande även om den lägre tekniska utbildningen eller vad man skulle kunna kalla den fackliga allmänbildningen. En dylik kan i Sverige icke inhämtas utanför industriens egna väggar, enär inga facksk)lor finnas inom landet. En dylik utbildning måste därför antingen tillägnas eller kompletteras vid utländska institut med ty åtföljande svårigheter och kostnader. Ofta blir industrien nödsakad att gå utomlands i och för förvärvande av erforderligt utbildade arbetskrafter, speciellt förmän. Den nära till hands liggande slutsatsen är, att man för svensk läderindustri måste på denna punkt antaga åtminstone en tendens till större kostnader än i jämförelse med de mera utvecklade utländska.2

1 Det är sålunda nu föreslaget, att pappersindustrien skall få en med allmänna nedel bekostad särskild vetenskaplig representant genom inrättandet av en professur vid tekniska högskolan; dylik finnes sedan länge i metallurgiska ämnen. 3 Jfr även kapitel XII.

23¶TREDJE

KAPITLET

RÅMATERIALTILLGÅNGAR De anspråk med avseende på likställdhet, som en inhemsk industri kan uppställa i fråga om materialanskaffningen, äro att i tillräcklig mängd erhålla lika goda kvaliteter till lika låga priser som utlandets motsvarande industri. Även kan det hava sin betydelse, att den har lika möjlighet att erhålla materialierna inom samma tidrymd samt vid lika lämplig tidpunkt. Vad beträffar tillräckligheten i materialtillgången, så kan väl denna under vanliga förhållanden betraktas som för alla länder lika. Så mycket större roll spelar tillgången i stället under abnorma tider, under krigsförhållanden eller under perioder av handelspolitisk spänning. Det gäller då, i vad mån vi på grundval av en inhemsk tillgång äro eller kunna göra oss oberoende av utlandet. Läderframstäl) ningen får anses vara så mycket känsligare mot avbrott i tillförseln under krigstider, som lädret har en starkt framträdande betydelse för ett lands krigsberedskap 1. Även ur andra synpunkter är frågan om storleken av en inhemsk tillgång av en viss betydelse. Är en tullskyddad industri helt och hållet baserad på bearbetning av endast i utlandet befintliga råmaterial, är den givetvis synnerligen känslig för alla åtgärder, som i form av exporttullar, utförselförbud, fraktförhöjningar eller sanitära förordningar etc. kunna försvåra eller fördyra tillförseln. I den mån inhemsk tillgång finnes, föreligger väl däremot i regel möjlighet att genom omläggning i materialinköpen, eventuellt av tekniken, åtminstone delvis neutralisera verkningarna av en dylik åtgärd. Slutligen är den inhemska tillgången så tillvida en faktor att räkna med, som man kan på förhand antaga, att transportkostnaderna för en industri skola ställa sig fördelaktigare, ju större möjligheterna äro att inom landet hämta de behövliga produkterna. Denna faktor är dock helt naturligt starkt beroende av transportkostnadens relativa betydelse i produktionskostnadskalkylen. ^ För inköp av så ömtåliga och till kvaliteten högst varierande varor som råhudar är det också av vikt, att marknaden icke är allt för avlägsen. I den mån behovet av råhud kan tillgodoses inom landet följer därav större möjlighet för köparen att tillgodose sina anspråk på reell behandling, att göra eventuella reklamationer eller att genom personligt besök å inköpsplatsen, vid auktioner etc övertyga sig om varans verkliga beskaffenhet. I samma mån torde väl även beroendet av mellanhänder avtaga. Men framför 1 Denna sida av ämnet, som givetvis icke kan upptagas till närmare behandling i en undersökning av här föreliggande slag, är i viss mån belyst genom statens industrikommissions berättelse över dess verksamhet åren 1914—1920 (Band I) och lärer även komma a t t bliva föremål för sakkunnig undersökning ur krigsberedskapssynpunkt.

24 allt måste tillvaron av en inhemsk marknad erbjuda större möjligheter för köparen att begagna sig av konjunkturerna, särskilt när de äro så starkt växlande, som fallet är med råhudar. De ifrågakommande råvarorna kunna lämpligen särskiljas i tre huvudgrupper, nämligen hudar, vegetabiliska garvämnen och övriga material, omfattande mineraliska garvämnen, såsom alun och kromsalter, vissa andra mineraliska hjälpmaterial, fettämnen, såsom trän, degras och talg, samt bränsle.

A. HUDAR Hudpro- Hudproduktionen har hittills icke varit föremål för statistisk bearbetning. auktionen. Emellertid känner man någorlunda väl kreatursbeståndet och den årliga utgallringen inom detta och med ledning av dessa uppgifter kan man något så när skaffa sig en inblick i hithörande förhållanden. En inom tull- och traktatkommittén för särskilt ändamål verkställd utredning, som i huvudsak stöder sig på uppgifter av B. Låftman i Skandinavisk Veterinärtidskrift 1914 l , har givit till resultat, att antalet utgallrade kreatur i genomsnitt årligen under perioden 1911—1913 kan anslås till nedan angivna tal. Med stöd av dessa samt inhämtade uppgifter angående genomsnittsvikten å renskrädda svenska hudar i färskt tillstånd har följande beräkning verkställts: Hästar Oxar Tjurar Kor Ungnöt och kalvar Får (letter

Den inhemska förbrukningen.

33 347 st. ä 49256 » å 24 642 > å 316203 » å 1131871 » 532029 » å 44815 » ä

22 kg 35 » 40 » 21 »

= 734 ton =1724 » = 986 » = 6 640 > = 6 028 »• 1'6 » = 798 > 2 » = 90 » Summa 17 000 ton

De svenska garveriernas förbrukning av svenska hudar av ovannämnda slag angives i meromnämnda specialundersökning uppgå för år 1913 till 4 866 1 Det är av intresse att jämföra dessa beräkningar med de under kristidens hudreglering framkomna data. Under tiden 1/t 1917—28/a 1919, d. v. s. under nära 2 år, fördelades resp. inköptes inalles c:a 3 381 000 svenska hudar och skinn av nötkreatur. Av dessa hade 25 % fallit från vuxna kreatur, 4 % från ungnöt, 15 % från gödkalvar och 56 % från spädkalvar. Motsvarande relationstal enligt beräkningen härovan äro resp. 25, 5, 30 och 39 %. En avsevärd skillnad framträder, som synes, allenast i fråga om proportionerna mellan gödkalv och spädkalv, en naturlig följd av de under tiden för hudregleringen rådande svårigheterna för gödkalvsproduktionen. Den högre totalsumman för kristiden (per år 1 764 000 mot 1522 000 i årligt medeltal för 1911—1913) sammanhänger utan tvivel med den på grund av foderbristen ökade slaktningen, men kan även stå i samband med vissa egendomligheter vid hudregleringens genomförande. Siffrorna för spädkalv äro sålunda under den första regleringsmånaden omkring 4 gånger större, under de därpå följande 5 månaderna c:a 2 gånger större än under tiden därefter, antydande lagring i spekulationssyfte före regleringens ikraftträdande, varigenom utslaktningssiffrorna för den statistiskt undersökta perioden tydligtvis bli större än eljest skulle varit fallet. 2 Hudvikten hos spädkalv kan i genomsnitt räknas till 3 kg, hos gödkalv till 7 kg och hos ungnöt till 14 kg. Krigsberedskapskommissionen anser, att av 1-5 milj. årligen födda kalvar utgallras till slakt som spädkalvar 700 000 st., efter gödning 400 000 st., varefter 400 000 återstå till påläggning. Enligt kutym hänföras emellertid spädkalvskinn, som »iverstiga den vedertagna viktgränsen, till gödkalvskinn och på samma sätt räknas överviktiga gödkalvskinn till ungnötsgruppen. Detta förhållande kan antagas gälla för omkring 15 % av spädkalvar och 10 % av gödkalvar, varför till spädkalvsgruppen hänförts 600 000 (700 000 — 100 000) till gödkalvsgruppen 460 000 (400 000 — 40 000 + 100 000) samt till ungnöt 72 000 (31 871 + 40 000).

25 ton (dessutom av älg, ren och andra djur till 94 ton), en siffra, som med hänsyn bl. a. därtill, att en del av uppgifterna torde avse hudarnas vikt i saltat tillstånd, torde böra höjas till 5 200 1 ton. För återstoden av den inhemska hudtillgången eller omkring 11 800 ton borde följaktligen avsättning sökas genom export. Den år 1913 till handelsstatistiken deklarerade exportvikten för här ifrågavarande slag av hudar uppgick till 10 607 ton, varav någon del i torkat men säkerligen till övervägande del i saltat tillstånd. Överförd till fårskvikt kan den uppgivna vikten anses motsvara omkring 11 830 ton-, vartill bör läggas vikten av hudarna å de levande exporterade kreaturen, eller 1 120 ton, utgörande en samlad exportvikt av 12 950 ton. Totalsumman av denna export och den inhemska förbrukningen, eller 18 150 ton, överstiger den beräknade hudproduktionen, 17 000 ton, med 1 150 ton eller c:a 7 %. Detta har sannolikt sin orsak däri, att en del skandinaviska, särskilt danska hudar deklarerats som inhemska (av skäl, som närmare angivas i not 1, sid. 27). Denna post kan antagas uppgå till c:a l 000 ton, varmed den förbrukade, inrikes anskaffade kvantiteten skulle minskas. Härigenom vinnes tämligen god överensstämmelse mellan de redovisade siffrorna för produktion, utförsel och förbrukning3. Då den interskandinaviska hudanskaffningen säkerligen till icke ringa del är att betrakta som vikarierande — i det svenska hudar uppköpas av danskar och danska hudar (i båda fallen av samma karaktär) av svenskar o. s. v. — synes man, då fråga är om tillgången och dess möjliga utnyttjande, i stället kunna minska exportsiffran med nämnda kvantitet. Resultatet ger vid handen, att av det svenska hudbeståndet kunde den inhemska industrien icke tillgodogöra sig mera än omkring 30 %. Huru förhållandet ter sig specifikt för de olika slagen av hudar framgår av nedanstående sammanställning, där siffrorna för den inhemska förbrukningen äro hämtade från specialundersökningen (beträffande 2/3 av kvantiteterna ökade med 10 % för att bättre motsvara den producerade färskvikten): i

Antal Oberedda hudar och skinn av

Vikt

(10 0 0 st.)

Produktion

Inhemsk förbrukning

1522 33 577

229 9 347

(ton)

Inhemsk | i % av i % av produkproduk- Produktion förbrukning tionen tionen

Nötkreatur Hästar Getter och får

15 27 60

15 378 734 888

4 505 204 482

29 28 54

Exporten skulle således enligt viktberäkningen omfatta 11 % av nötkrea- Exporten. turshudar, 72 % av hästhudar och 46 % av får- och gethudar 4. 1 2 /s hava antagits vara saltade samt för erhållande av färskvikten multiplicerats med l-i. - Beräknat under antagande, att alla som »färska eller saltade» angivna varit saltade. 3 För övrigt är det att märka, att produktionsberäkningen gäller det årliga medeltalet för 1911—1913 och att med all sannolikhet siffran för året 1913 i verkligheten ligger något högre. * Betraktar man de för år 1913 faktiskt uppgivna, till färskvikt beräknade mängderna av inom landet förbrukade samt exporterade hudar (jämväl av exporterade levande kreatur) såsom motsvarande totalproduktionen, erhåller man till resultat, att exporten uppgår till resp. 72, 73 och 50 % av produktionen.

26¶En jämförelse av de i tablån sammanställda talen är av intresse. De för hästar samt getter och får nära sammanfallande procenttalen för å ena sidan antalet och å andra sidan vikten antyda, att genomsnittsvikten av de inrikes avsatta och utförda hudarna och skinnen är ungefärligen densamma och att således exporten och förbrukningen har samma karaktär d. v. s. omfattar samma viktsgrupper. Helt annorlunda ställer sig förhållandet vis å vis nötkreatursgruppen. Det nära dubbelt så höga procenttalet för viktförbrukningen (29 mot 15) visar, att genomsnittliga tyngden av de inrikes förbrukade hudarna är större än hos dem som äro föremål för export. Genomsnittsvikten för de förra är 197 kg. Exportkvantiteten i färskvikt, dividerad med antalet ej inrikes avsatta hudar, ger däremot ej högre medelvikt än 92 kg. Anslås medelvikten av hudar av fullvuxna nötkreatur till 24 kg och av ungnöt och kalvar till 5'3 kg (se produktionsberäkningen ovan) måste nyss angivna exportmedelvikt innebära, att däri ingå hudar av ungnöt och kalvar till icke mindre än ungefär 80 % \ Vid den inhemska förbrukningen stannar motsvarande siffra, beräknad på liknande sätt, vid 23 % 2. Det återstår att försöka utröna i vad mån den svenska läderindustrien står i beroende av utlandet för täckandet av sitt hudbehov. Specialundersökningen uppger storleken av de svenska garveriernas förbrukning av utländska hudar till 8 711 ton, varav 8 346 ton nöthudar och 214 ton hästhudar. Härtill bör dock läggas dels motsvarande förbrukning vid skofabriker med kombinerad rörelse, här beräknad till 100 ton, dels lönberedda hudar, motsvarande minst 207 ton, dels slutligen hudmaterialet vid en i specialundersökningen ej redovisad större fabrik, motsvarande omkring 600 ton, allt utgörande nöthudar, sannolikt utländska. Härigenom stiger den ifrågavarande förbrukningen av utländskt hudmaterial till 9 618 ton, en siffra, som icke torde röna inflytande av den icke redovisade förbrukningen vid vissa hantverksmässigt bedrivna smågarverier. Dessa torde nämligen så gott som uteslutande syssla med beredning av inhemska hudar. Nyssnämnda siffra borde i stort sett överensstämma med den redovisade importen samma år, enär ju ifrågavarande import icke kan tänkas äga användning inom någon annan industri än garveriindustrien. Visserligen behöver en importerad kvantitet icke vara försåld eller tvärtom en köpt kvantitet icke vara importerad samma år, men de oöverensstämmelser vid början och slutet av ett år, som på grund härav kunna tänkas uppkomma, böra i allmänhet tendera att utjämna varandra. Då i här föreliggande fall årsimporten — som enligt handelsstatistiken uppgick till sammanlagt 12 999 ton — med 3 381 ton överstiger den deklarerade förbrukningen av utländska hudar, torde man böra i korthet försöka klargöra, varpå denna skillnad kan i huvudsak bero. Det kan därvid anföras, att importen av hudar år 1913 var påfallande hög och att en del av densamma, uppgående till åtminstone 1 000 ton 3, måste antagas hava lagrats hos garvarna utan att sagda år indragas i produktionen. Därjämte måste man räkna med att importörerna vid tullangivningen av inkommande hudpartier vanligen icke taga hänsyn till 1 En god bekräftelse på denna karaktär i vår nötkreatursexport har man i den tyska importstatistiken, som för år 1913 anger importen av svenska kalvskinn till 67 % av hela den från Sverige kommande nöthudsimp orten. 2 Ovanläderindustriens utveckling efter 1913 har givetvis åstadkommit vissa förändringar härutinnan. 3 Detta torde kunna ådagaläggas medelst statistiska jämförelser mellan råvaruimport •och produktion under de närmast iiggande åren. Utrymmet medger emellertid ej ett närm a r e utförande härav.

den minskning av varans vikt, som under den långa transporten av transoceana hudar faktiskt inträder och som har sin motsvarighet i den vid affärsuppgörelsen medgivna lättnadsprocenten eller franchisen. Denna viktminskning har anslagits till genomsnittligt 5 % eller i förevarande fall c:a 500 ton. Den till förbrukning under år 1913 importerade mängden hudar skulle följaktligen kunna anses uppgå till 11 500 ton (13 000 ton, minus överskottsimport 1 000 ton, minus franchise 500 ton). Slutligen kan det som ovan nämnts på vissa grunder J antagas, att en del, eller c:a 1 000 ton, av de av förbrukarna såsom inhemska deklarerade hudarna INFÖRSEL OCH UTFÖRSEL AV OBEREDDA HUDAR OCH SKINN UNDER TIDEN 1870—1915

1900 OS

i verkligheten varit av danskt, norskt eller finskt ursprung. Fasthåller man detta antagande, så skulle specialundersökningens uppgift å den förbrukade hudmängden te sig på följande sätt: Utländska Svenska

10 618 ton 2 3 866 » *

Av vissa skäl kan man anse deklarationerna till specialundersökningen lämna en något för låg siffra för det utländska materialet3, vilket gör, att 1 Enligt handelsstatistiken infördes till Sverige år 1913 av nöthudar 1 700 ton från Danmark, 1468 ton från Norge och 371 ton från Finland. Det är sannolikt, att något strängt fasthållande av dessa hudars egenskap av »utländska» icke genomförts vid deklareringen till specialundersökningen, enär de hava ungefär samma karaktär som de svenska och garvas på samma sätt. I åtskilliga fall kan redan vid inköpet varans ursprung ha fördolts. Särskilt kan anledning härtill h a förelegat, om t. ex. danska eller norska hudar stått lägre i pris än de svenska — vilket icke sällan lärer vara förhållandet — varvid det kan ha legat i hudhandlarens intresse att sälja t. ex. dansk vara som svensk. a Blandad vikt. 3 I primärmaterialet har detta k u n n a t konstateras till omkring 350 ton.

28¶Utrikeshandel.

den förbrukade mängden utländska hudar kan i verkligheten anslås till omkring 11 000 ton. Då den justerade importsiffran belöper sig till 11500 ton, får i betraktande av statistikens karaktär överhuvuden tillfredsställande lösning av motsägelserna anses vara uppnådd. Vid den slutliga uppställningen av den svenska garveriindustriens in- och utländska konton visar det sig sålunda, om man till en början räknar med att ovan berörda 1 000 ton hudar, som antagits i verkligheten hava varit danska, norska eller finska, lika väl kunde hava anskaffats inom landet 1 , att skulden till inlandet balanserar på en summa av — i färskvikt 8 uttryckt — 5 200 ton och till utlandet av 15 824 ton eller med andra ord, att av sitt råläderbehov hämtade Sveriges läderindustri år 1913 omkring 75 % från utlandet. Överför man däremot 1 000 ton från inlands- till utlandskontot, stiger siffran till 80 %. Av de till specialundersökningen uppgivna inköpsvärdena framgår det, att den till utlandet gående summan utgör 71 % av totalbeloppet, vilken siffra, jämförd med nyssnämnda 80 %, relativt väl bekräftar de anställda kvantitetsberäkningarna, enär ju priset för huden bör i stort sett tämligen nära ansluta sig till den efter gemensam norm — här i färskvikt — beräknade verkliga hudsubstansens vikt, men å andra sidan antyder, att det utländska materialet ställer sig relativt billigare. Rörande förhållandet mellan importens och exportens storlek hänvisas till tab. 8 och 10 samt till omstående, ur specialundersökningen hämtade grafiska framställning för tiden 1870—1913. Framställningen lider av den i sagda undersökning även påpekade bristen att icke vara fotad på direkt jämförbara siffror, enär importkvantiteterna innehålla väsentligt större andel torkad vara än exportkvantiteterna. För att giva en föreställning om det verkliga förhållandet har för en kortare period såväl importen som exporten omräknats till färskvikt 3 och i därpå följande diagram sammanställts med resultaten av nyss nämnda framställning. Häri gives sålunda uttryck åt den differens, som uppstår på grund av de båda olika beräkningssätten. Det faller i ögonen att kurvan för importen, uttryckt i färskvikt, ryckt väsentligt mycket längre bort från kurvan för den blandade vikten än vad fallet är i fråga om de båda kurvorna för exporten. Här framträder på ett tydligt sätt det redan förut påvisade förhållandet, att den svenska garveriindustrien är i högre grad, än vad som framgår av en summarisk läsning av statistikens siffror, beroende av tillförsel från utlandet. 1 Den interskandinaviska hudtrafiken är sannolikt till icke ringa del att betrakta som huvudsakligen en följd av prisfluktuationer på ömse sidor om gränsen. Delvis har denna trafik sålunda en så att säga vikarierande karaktär. Av exporten år 1913 av svenska nöthudar gingo 2 189 ton till Danmark, 986 ton till Norge och 47 ton till Finland. 2 Beräknad med ledning av de i importen ingående proportionerna av saltad vara, torkad vara etc. 3 Förvandlingstalen till färskvikt hava varit: från torkad vikt 2*4, från kalkstruken 2-0 (båda huvudsakligen gällande för vildhudar), för saltad vikt 1*1 (tamhudar) eller 1-3, det senare avseende den importerade blandningen av tam- och vildhudar. Talen kunna tydligtvis endast betraktas som mycket genomsnittliga hjälptal.

29 Orsakerna till de ovan avhandlade egenheterna i vår materialanskaffning äro att söka dels i det inhemska hudmaterialets egen karaktär, vilken icke lämpar sig väl för framställning av tyngre sulläder, dels i produktionsriktningen, vilken sammanhänger såväl med tullpolitiken som med andra ekonomiska förhållanden.

B. VEGETABILISKA GARVÄMNEN Frågan om våra inhemska tillgångar av vegetabiliska garvämnen samt deras utnyttjande liksom om vårt beroende av utlandet för råmaterialbehovets fyllande synes icke förut hava blivit närmare undersökt.1 Den officiella industristatistiken innehåller uppgift på antalet kilogram tillverkade vegetabiliska garvämnen, men då olika garvämnen äro av mycket olika styrka liksom de i övrigt förete vitt skilda egenskaper, ger uppgiften ingen exakt föreställning om den producerade verkliga mängden garvande enheter, liksom ej heller om den närmare arten därav. Ej heller finnes någonstädes något uppgiftsmaterial för de insamlade eller förbrukade mängderna garvbark, vilka fortfarande i jämförelsevis stor utsträckning komma till användning i garverierna som strömaterial och som material för framställning av garvlagar.2 Då det gäller att försöka komma till någon uppfattning om den inhemska garvämnestillgången och dess utnyttjande, föreligga sålunda icke några omedelbara statistiska data. Emellertid erbjuda vissa tekniska förhållanden möjligheter för en lösning av problemet på indirekt väg. Så kan det färdigberedda vegetabiliskt garvade lädret i stort sett alltid anses innehålla samma relativa mängd garvande ämnen eller med andra ord för vegetabilisk garvning åtgår vid oförändrad metod alltid samma viktsmängd garvande enheter per viss viktenhet läder. Känner man vikten av det producerade lädret, kan man följaktligen även beräkna den därför använda mängden garvande enheter. Den svenska läderproduktionens vikt är en från industristatistiken, åtminstone till allra största delen, känd faktor. Då därjämte tillförseln utifrån av olika slag av garvämnen är åtminstone från år 1907 bekant, bör det icke möta några större svårigheter att i stora drag skaffa sig en inblick i huru stor del av behovet, som industrien måste3 eller plägar tillfredsställa genom anlitande av inhemska garvämnestillgångar. Förbrukningen av garvande enheter angives av Schmidt * uppgå för bottenläder enligt rhenska systemet till 0'6 8 kg samt vid modern fatgarvning till 1 Kommerskollegii specialundersökning för år 1913 behandlar garvämnena endast i samband med undersökningen av garveriernas utgifter under titeln »garvämnen och andra materialier för fabrikationen». Den av samma ämbetsverk i visst samband med föreliggande utredning igångsatta särskilda undersökningen av år 1918 har visserligen försökt bringa klarhet ifråga om all slags råmaterialanskaffning, dock utan att på föreliggande p u n k t ha lyckats framskaffa ett användbart material. Den i industrikommissionens förut omnämnda berättelse meddelade upplysningen om insamlade barkmängder under garvämnesregleringen innefattar endast de genom ombud anskaffade, ej de av garverierna direkt inköpta kvantiteterna. 3 Den genomsnittliga procenthalten garvande enheter är väl känd för alla de vanligen förekommande garvämnena. 4 J . SCHMIDT, Gerbereitechnisches Auskunftsbuch, Durlach 1918.

0*5 6 kg. per kg. läder.1 Enligt samma källa består i fråga om detta förhållande ej heller någon större skillnad mellan bottenläder och lättare lälerslag. Resultatet av en beräkning av den svenska importens storlek för perkden Införseln av garv- 1910 — 1913 återfinnes i tab. 9. Det framgår av denna, att importmänfden ämnen. av garvande enheter år 1913 utgjorde 4 388 ton. Samma år producerades inom landet av vegetabiliskt garvat läder 10 596 ton, som för sin garviing skulle, teoretiskt taget, hava krävt omkring 0*6 kg garvämne per kg läier.2 Då en undersökning av motsvarande förhållanden i dansk och tysk produkton visat, att beräkningen av olika skäl ger ett något lägre tal, nämligen 0*5, och härvidlag använts samma beräkningssätt, synes man emellertid i stillet böra utgå från den mindre siffran. Enligt denna skulle således det samnanlagda behovet av garvenheter för ovannämnda läderkvantitet hava uppgått Inrikes an- till 5 298 ton, varav således 910 ton hämtats ur landets egna tillgångai av skaffning av garv- dylika, huvudsakligen ek- och granbark samt 3 ekträ. Av sammanlagda beämnen. hovet täcktes sålunda c:a 83 % genom import. En blick på siffrorna i tabellen över garvämnesimporten * visar, att importen av dessa är förhållandevis stabil. Detta åskådliggöres ytterligare av bifogade diagram. Särskilt är kurvan för nettosumman belysande för jämnheten i behovet, under det att kurvan för bruttosumman visar större rörlighet, ledgången för år 1914 är givetvis att hänföra till inverkningarna av krigsutbrottet. Extrakter utgöra en övervägande del av importen. Av dessa intager det av kvebrachoträ framställda i sin ordning en betydande plats. De clika garvämnenas betydelse i importen, uttryckt i procent av samtliga garvmde enheter, framgår för övrigt av nedan gjorda sammanställning för åren 1)12, 1913 och 1914: '

1¶Då fatgarvning otvivelaktigt är övervägande, torde ett medeltal ligga närmare 0'6 är 0*7. Alla behövliga uppgifter härför föreligga i resp. länders officiella statistik. Resuliaten voro följande: 2

För Tyskland år 1910. Garvämnen Garvande enheter Läder, vegetabiliskt garvat Använd mängd garvande enheter per kg läder

Ton. brutto 313 472 60 474 120249 0-503 kg.

För Danmark år 1913. Garvämnen Garvande enheter Läder, vegetabiliskt garvat Använd mängd garvande enheter per kg läder

Ton. brutto

5 411 1 453 2 941 0*494 kg.

8 Det kan invändas, att den importerade mängden icke utan vidare kan likställas med den förbrukade. Invändningen torde dock icke kunna tillskrivas samma betydelse som ifråga om importen och förbrukningen av hudar, då ifråga om garvämnesinköp rågot spekulativt moment knappast torde förefinnas. Och den vanliga lagringen hos handlanden eller inom fabriken bör i stort sett balansera på ungefär samma belopp från år "ill år. * Börande betydelsen av denna beteckning se anm. till tab. 9. 6 Siffrorna för 1914 torde kunna tolkas så, att den första gruppen av garvmaterialier (mimosabark, myrobalaner etc.) hunnit inkomma i relativt större mängder före krigsutbrottet, under det att ett motsatt förhållande ägt rum beträffande kvebrachoträ.

31 19 13

19 12

Garvande enheter av

i Mimosabark m. m. Myrobal aner Dividivi Bablah m. fl Galläpplen Vallonea. Kvebrachoträ Kvebrachoextrakt Ekträextrakt Kateku Andra extrakt

1-0 5-1 4-0 6-9 0-1

8-c 12-1 35-0 3-o 1-s 21-8 Summa

26-3

12-1

616 100

1-6 6-5 2-4 5-6 O-o 5'ä 13-0 40-9 l-o 1-8 21-7

19 14

54 4-9

21-o

•

13-o

65-4

5-s 9-2 0-1 7-9 4-7 39-1 2-2 1-5 19-2

> 33;;

4-7 |

62-o

100 Nyssnämnda kvantitet, 910 ton, av inrikes anskaffade garvande enheter fördelar sig med all sannolikhet på bark av ek och gran samt — i mindre mängd — ekträ. Sistnämnda garvämne användes uteslutande i form av extrakt, de övriga dels i denna form, dels såsom strömaterial. Av vissa inINFÖRSEL AV GARVÄMNEN 1ffi0-!S14.

Anm. Det förtjänar annoteras, att värdekurvan, även om den icke är alldeles jämnlöpande med kurvan för summan av garvande enheter, tydligtvis har en tendens att följa denna. De olika redovisningsårens å-pris för totalsummorna av de garvande enheterna utgjorde år 1910 » 1911 » 1912 » 1913 » 1914

0-64 öre per kg. 0-02 » » » 0-69 » » » 0-68 » > 0-cc » » »

År 1914 infördes med den nya statistiska varuförteckningen deklarationsplikt för importerade garvmaterial. — Skillnaden mellan åren 1910—1911 å ena sidan och åren 1912—1914 å andra synes hava sin grund i en omföring i importstatistiken av vissa garvmaterialier från en position med lägre genomsnittspris till en dylik med högre. För övrigt kan anmärkas, att garvämnenas priser icke äro helt och hållet baserade på halten garvande enheter utan även påverkas av garvmaterialets övriga specifika egenskaper, dess allmänna användbarhet för olika lädersorter, dess lätthanterlighet, dess förmåga att bibringa lädret fördelaktigt utseende, tyngd etc.

•

Gumma gsrvftmnen. Summa enheter. Summa enheter i (orm av e«trakt.alla slag. Summa enheter I (orm av kvebrachooxtrakt. Varde milj. kronor.

32¶Den inhemska garvämnestillgången.

Utförseln av inhemska garvämnen.

hämtade uppgifter att döma inköpte de svenska garverierna år 1913 från den då existerande svenska garvämnesfabriken extrakt, framställt ur inhemska garvmaterial, till en mängd, motsvarande 102 ton garvämnesenheter. Resten av inom landet 1 anskaffade enheter eller 808 ton får antagas hava av garverierna inköpts i form av bark. Beräknas bark av ek och gran ingå i lika delar med en gemensam garvämneshalt av 10*8 X> motsvara nämnda 808 ton en barkmängd av 7 481 ton. Givetvis är storleken av den inhemska garvämnesproduktionen att betrakta allenast som ett utslag av bestående ekonomiska förhållanden på garvämnesmarknaden. Kristidsåren 1917—1918 visade, att densamma kunde, tack vare bl. a. garveriernas egen starkt utökade extraktionsförmåga, utvidgas så högst betydligt, att behovet av garvande enheter kunde i det närmaste tillfredsställas trots en till ett minimum reducerad import. Därvid är emellertid att märka, att fordringarna på lädrets kvalitet fingo i större eller mindre grad eftersättas. Beträffande den inhemska garvämnesproduktionen är slutligen att märka, att nära 40 % av densamma exporterades.

C. ÖVRIGA GARVÄMNEN SAMT HJÄLPMATERIAL Övriga garvande ämnen kunna vara av mångahanda slag. Åtskilliga av dem hava emellertid endast begränsad användning, där de icke rent av kunna anses tjäna rent experimentella ändamål. De huvudsakliga slagen av övriga garvämnen äro för kromläderindustrien kromsalter, företrädesvis kaliumbikromat, kromalun och vissa basiska kromsalter samt för vit- och fettgarvningsindustrien vanlig alun och lerjordssulfat samt fettämnen, speciellt trän, talg och äggolja (äggula). Fettämnen av olika slag hava dessutom en vidsträckt användning vid snart sagt all läderberedning, varvid deras verkan ofta kan närma sig den rena garvningens. För tillgodoseendet av sitt behov av kromsalter hava de svenska garverierna under normala förhållanden varit hänvisade till utlandet, framför allt Tyskland, England och Amerika. Särskilt Tyskland synes hava varit huvudleverantör, enär kromsalter därstädes utvunnits som biprodukt vid framställningen av vissa anilinfärger och till följd därav kunnat erhållas till relativt billigt pris. Under krigets senare år upptogs emellertid inom Sverige kromsalttillverkning, baserad på norsk krommalm, och man synes därmed ha lyckats tillgodose en stor del av behovet. Återgången till fredsförhållandena har även för denna tillverkning medfört mindre gynnsamma betingelser, men bättring av läget synes hava inträtt i slutet av år 1921. Angående storleken av garveriernas totala behov av kromsalter kunna inga säkra slutsatser dragas ur det tillgängliga statistiska 2 materialet, icke minst av den anledningen, att kromsalternas användning icke är begränsad till läderindustrien, i 1 Betydande mängder kvebrachoextrakt hava inköpts hos de inhemska garvämnesfabrikerna; då detta extrakt framställts av utländskt råämne, har den motsvarande mängden garvande enheter tillräknats garverierna i och med importen. 2 Kommerskollegii särskilda utredning angiver förbrukningen av >kromalun» för den till c:a 80 % uppgående undersökta delen av industrien till 180 ton år 1913 och 213 ton år 1918. Dessutom redovisas emellertid synnerligen betydande poster »diverse garvämnen och kemikalier».

33¶Vanlig alun och lerjordssulfat äro som bekant föremål för en betydande tillverkning inom landet. Hjälpmaterialier användas i synnerligen stor utsträckning och mångfald. I stort sett gemensamma för samtliga tillverkningsgrenar äro dels de, som1 tjäna till hudens förberedande bearbetning, såsom koksalt, natron, soda, kalk, svavelnatrium, arseniksulfid (realgar), svavelsyra, saltsyra och några organiska syror samt vissa betningsämnen, såsom kli och organiska preparat av olika slag (dr Röhms patent m. fl.), dels sådana, som ha till ändamål lädrets appretering och slutliga färdigställande, såsom fettämnen och färger. Mera speciell användning hava inom kromläderindustrien bland annat sulfiter såsom reduktionsmedel för kromsalterna vid garvningsprocessen enligt tvåbadsförfarandet. Åtskilliga av dessa materialier inköpas från utlandet, andra torde, även om de äro tillverkade inom landet, i sista hand härstamma från importerad råvara. Enligt kommerskollegii särskilda utredning voro av inköpta fettämnen c:a 40 % samt av inköpta »diverse garvämnen och kemikalier» omkring 23 % »varor av utländsk ursprung». Frågan om bränslet undersökes i ett senare kapitel.

1 Garveriernas förbrukning av osläckt kalk anslås av H. Hedström till omkring 2 000 hl. årligen [Sveriges geologiska undersökning, årsbok 4 (1910) n:r 3].

3 — 7672.

34¶FJÄRDE

KAPITLET

ANSKAFFNING AV OCH KOSTNADER FÖR RÅMATERIAL Då nämnda kostnader i det följande göras till föremål för en undersökningr sker det huvudsakligen i syfte att försöka komma till någon uppfattning om i vad mån svensk industri kan befinna sig i ett sämre eller eventuellt bättre läge än utlandets. Även om man a priori skulle finna en undantagsställning för svenska garverier mindre sannolik i de fall, där en världsmarknad gör sina priser gällande, har man dock att taga i betraktande, om icke särskilda förhållanden, exempelvis utpräglade konjunkturrörelser, kunna hava en speciell inverkan på en industri av den i Sverige förhärskande företagsstorleken. Liknande synpunkter kunna behöva anläggas i fråga om gängse handelskutymer, kreditförhållanden etc. Det får därför anses oundgängligt att under behandlingen av ämnet även taga sådana faktorer som prisbildning och förhärskande handelsformer i betraktande. De huvudsakliga kostnadsmomenten skola i det följande behandlas under rubrikerna priser, frakter, tullar och övriga kostnader.

A. PRISER Å HUDAR Det har i det föregående framhållits, hurusom hudmaterialets i hög grad skiftande karaktär i avseende på såväl storlek och tjocklek som på struktur och övriga därmed sammanhängande egenskaper medförde nödvändigheten av en individuell behandling vid tillverkningen. Man kan vid dylikt förhållande väl hava anledning att fråga sig, huru överhuvudtaget en världsmarknad kunnat utbilda sig, då ju en sådan måste grunda sig på förefintligheten av fast normerade typer eller standardartiklar. Svaret måste också bliva å ena sidan, att det — särskilt i förhållande till industriländernas egen oförändrade eller sjunkande råmaterialtillgång— starkt växande läderbehovet framtvingat en sådan utveckling, å andra sidan, att det å världsmarknaden befintliga materialet ingalunda är av den fast normerade beskaffenhet, som ur enbart ekonomiska synpunkter varit önskligt. Visserligen har man kommersiella standardartiklar av imponerande omfattning — såsom kipshudar från Ostindien och La Plata-hudar från Sydamerika — men den tekniska likformigheten är icke i lika grad utpräglad. Inom standardartikeln måste därför i stort sett en sortimentsbildning inträda, antingen redan hos importören eller

35 handlanden eller också i sista hand hos förbrukaren. Denna omständighet är en grundläggande orsak till svårigheten för garverihanteringen att driva specialiseringen till dess höjd. Man finner sålunda mångsidigheten tvärtom vara en egendomlighet för denna industri. Då det dyrbara materialets individuella egenskaper äro skiftande, fordrar en god hushållning en däremot svarande skiftande användning. Där denna fordran icke kan efterkommas i och genom tillverkningen, har förbrukaren endast att i sin tur försälja den del av det förvärvade materialet, som icke lämpar sig för hans fabrikation. Därför finner man handel med inhemska hudar ofta förenad med mindre garverirörelse. Förmågan att rationellt utnyttja det tillgängliga materialet är å andra sidan växande med företagets omfattning. Till den smidigare anpassningen efter utgångsmaterialets säregenheter har också den tekniska utvecklingen givit sina bidrag. Garvningsmetoderna hava utvecklats till allt mera generell användbarhet och med tillhjälp av maskiner, i all synnerhet spaltmaskinen, har man lyckats ingripa omdanande i samma riktning på själva materialet. Även häri framträder storföretagets större möjligheter att anpassa sig efter världsmarknadens förhållanden. Den med den industriella utvecklingen alltmera stegrade efterfrågan på Markhudmaterial av alla slag har tagit sig uttryck i en ständigt fortgående all- no.ds* män stegring av marknadspriset, 1 visserligen ofta avbruten av konjunktur- f^andrörelsernas växlingar under kortare perioder. Den framträder emellertid ringar. även i ett samtidigt pågående närmande av de olika hudsorternas priser till varandra. Även om ett gemensamt prisläge för samtliga slag av hudar icke kan tänkas bliva en följd av denna tendens vare sig faktiskt taget eller formellt 3 , så medför dock utvecklingen i denna riktning, att de särskilda slagen av noteringar bliva i allt högre grad beroende av varandras växlingar, varav följer ett allt starkare framträdande samband mellan världsmarknaden och hemmamarknaderna. Konjunkturrörelserna i den ena varan göra sig gällande i den andra. Även den mest avlägsna och avskilda hemmaindustri är utsatt för återverkningarna av de stora industriernas göranden och låtanden på världsmarknaden. 8 I diagram, bil. 1, som här anföres efter Leon Lobet, * framträder över- Europeensstämmelsen såväl mellan de olika europeiska marknaderna för tamhudar lskarnfrksom emellan priserna för tamhudar och vildhudar, de senare representerade priser. av de sydamerikanska Saladeros. Den fortsatta uppåtgående rörelsen från 1894 till 1912 är iögonenfallande. Först år 1907 — det stora krisåret — inträder en kraftig återgång. Krisen år 1900 kommer däremot till uttryck snarare genom en hejdad rörelse än genom någon starkt utpräglad tillbakagång. Den följes av en så mycket kraftigare stegring i början av 1900talet, vilken torde kunna ställas i samband med bland annat de vid denna tid uppblomstrande sko- och automobilindustrierna i Förenta Staterna. En närmare inblick i såväl de större som de mindre prisrörelserna får man Auktionsav diagram, bil. 2, som utgör ett avsnitt av ett större dylikt över priserna priser i Tyskland. 1

Beträffande skillnaden mellan prisstegringen för hudar och höjningen i den allmänna prisnivån, se anm. till bil. 1. 2 Detta senare är en omöjlighet redan av den anledningen att de olika slagen av råa, saltade, torkade eller p å annat sätt konserverade hudar innehålla mycket växlande antal budsubstansenheter per kommersiell viktenhet. ? Jfr även kapitel XII nedan samt där återgivna diagram. 4 Preisbildung gewerblicher Erzeugnisse in Belgien, im Auftrage des Vereins fur Sozialpolitik herausgegeben von Dr ERNEST MAHAIM: »Les prix dans Tindustrie du cuir» par LEON LOBET.

Mtinchen und Leipzig 1914.

36 å hudauktionerna i Leipzig från 1895 till 1912, meddelat av Adler. l Det kan naturligtvis anmärkas, att auktionspriser i allmänhet äro benägna för häftiga växlingar. I viss mån motverkas likväl denna tendens av de talrika motsvarande auktionerna å andra ställen i Tyskland, liksom av de på andra händer — hos handlande och i lager hos garverierna — befintliga kvantiteternas mängd. Man torde således nog hava rätt att i kurvornas växling se ett bevis för hudmarknadens lättrörlighet, även om denna här möjligen får ett något överdrivet uttryck. Av intresse är att se, huru de i början från varandra mera åtskilda kurvorna för hudar av oxar, kor etc. efterhand komma varandra närmare. Oxhudens kvalitativa företräden giva den dock alltjämt en tydlig övervikt. 2 PrisförGivetvis återspeglar sig hudarnas bättre eller sämre kondition i priset, ändringar likaså deras mer eller mindre renskurna skick. Skiftningarna emellan olika av tekniska m a rknader äro i detta hänseende tämligen stora och hava förut varit ännu orsaker. s j - ö r r e p ö r att kunna jämföra de absoluta priserna för två olika marknader — liksom för två avlägsna tidpunkter å samma marknad — måste man följaktligen noga känna hudarnas sedvanliga marknadsskick vid avyttringen, d. v. s. om de försålts med eller utan kvarsittande horn och mule, svans och klövar etc. För den relativa prisutvecklingen har emellertid denna omständighet i regel mindre betydelse. Hudpriserna hava en tendens att — oavsett alla övriga omständigheter — variera med årstiderna. Den ena orsaken härtill har man att söka i den längre hårbeklädnaden under vintern. Mot en hårvikt per hud av 0-5 till 0-6 kg om sommaren står en vikt av ända till 1*6 kg om vintern. Skillnaden ökas dessutom av den större kvantitet damm och smuts, spillning etc, som vidhäftar den längre hårbeklädnaden. En andra orsak utgöres av de ofta talrikt förekommande hålen eller ärren efter nötstyngets larver, vilka avsevärt kunna skada huden. Omfånget av dessa skador växlar emellertid starkt från år till år och med olika länder och landsdelar. De av ovan antydda orsaker härrörande prisförändringarna kunna anses vara av så att säga teknisk natur och hava intet samband med de fluktuationer, som äro ett uttryck för växlingarna i tillgång och efterfrågan. Orsakerna Den allmänna och sedan lång tid tillbaka fortgående stegringen i hudarnas Ull hud- marknadspris har ovan redan blivit berörd, liksom den till grund härför suqrtnq liggande ökade knappheten i hudbeståndet i förhållande till läderförbrukningen. Vad beträffar tillgången på hudmaterial har man en viss utgångspunkt för bedömandet av den sannolika utvecklingen härvidlag i siffrorna för boskapsbeståndet i olika länder vid olika tidpunkter. Enligt Internationella lantbruksinstitutets statistik har kreatursbeståndet i olika världsdelar under senare tid utvisat huvudsakligen relativ minskning. Räknat per invånare i de olika länderna hade nämligen från år 1905 till 1914 inträtt minskning för de såsom kreatursproduktionscentra mest betydande länderna, såsom framgår av följande sammanställning. Då man emellertid icke vet, huru stor minskningen, resp. ökningen per invånare är i varje fall, kan man endast räkna med en viss sannolikhet. 1 Volkswirtschaftliche Abhandlungen der badischen Hochschulen: FRITZ ADLER, »Die Entwicklung des deutschen Häutemarktes.» Karlsruhe 1913. — Priserna avse otvivelaktigt pfennig pr pfund. 2 Av liknande skäl höjer sig å diagram, bil. 1, noteringen för berlinska oxhudar över parisiska; här ligger dock orsaken i en allmän kvalitativ överlägsenhet hos det tyska hudbeståndet över huvud, beroende på en ändamålsenlig behandling vid slaktningen och denna i sin tur på en väl genomförd sammanslutning mellan slakteriägarna över hela Tyska riket.

37¶Slag av

Ökning (-f) (dier minskning (—) per 1 0 0 0 invånare har inträtt i länder med en boskapsstock av följande storlek (milj. s t y c k . ) x

kreatur

i Europa

+ |

i Amerika

i Asien

+ 1 -

i -

3'2 33'6j 84 Häst 3-1 32-7 N ö t k r e a t u r . . . 20-4 8-2 101-7 138-4 ! 90-1; 4.5-7 Får 19- <) 107-8 26-3 143-1 Getter 25-:; ( 8-61 3-o ' 4-8 30-s

i Afrika

i Australien

I + I —

- f l -

6-6 i 0-7 6-8 ! 5-s — 1 35-7

OS 1-7

— | 11-6

8-s

2-i) 13-5 24-8

85-1

Summ a milj.

—

13-6 186-3 175-4 70-o

73-2 200-8 344-3 16-7

Den kvantitativa utvecklingen av läderförbrukningen kan icke belysas ökning av lä r genom några mera omfattande siffror. Emellertid kan man väl i utveckf^_ ' lingen inom vårt eget land, där konsumtionen av läder2 åren 1896 — 97 kan ningen. beräknas hava uppgått till V 4 kg per individ men under åren 1913—14 belöpte sig till 2" 2 kg, se ett exempel, som har sin motsvarighet i världsutvecklingen överhuvud. Denna ökning förorsakas dels av det allmänna industriella uppsvinget och sainfardsmedlens utveckling, ytterligare påskyndat av automobilismen, dels av ökningen av levnadsstandarden med dess stegrade förbrukning av särskilt skodon. En speciellt stark nötning av arméförråden inträder givetvis vid krigstill- Konfällen. Ett krig kan å andra sidan tänkas förorsaka en ökad nedslaktning junkturav kreatur till arméns och civilbefolkningens förseende med kött. Följden orsaker. härav blir en relativt ökad tillgång på hudar, åtminstone för tillfället. I den mån nedslaktningen betyder en framtida minskning av kreatursstocken, måste det slutliga resultatet självfallet bliva en minskad tillgång på hudar. Liknande äro verkningarna av dåliga skördar, torkår, farsoter, försåvitt dessa kunna sägas i allmänhet öka nedslaktningen för tillfället, men för en kortare eller längre tid framåt decimera boskapsbeståndet. Dylika händelser och förhållanden kunna inträffa vid mycket skilda tidpunkter och hava synnerligen växlande omfattning. Då verkningarna gå i både prisförhöjande och prissänkande riktning, är det slutliga resultatet i fråga om inverkan å världsmarknaden synnerligen svårberäkneligt. Den för hudproduktionen och därför även för prisbildningen å hudmarknaden viktigaste faktorn är produktionen av kött. I stort sett och för normala förhållanden produceras icke hudarna för hudutvinningens egen skull, utan dessa »falla» som biprodukt i slakterierna. Tillgången på hudar är således en konstant funktion av köttförbrukningen, åtminstone för kulturländerna. Då nu värdet av köttet i de flesta fall överstiger värdet av huden å samma slaktdjur med det mångdubbla, är det tydligt, att hudproduktionen icke kan regleras av efterfrågan på hudar. Så mycket starkare måste skiftningarna i efterfrågan återspeglas i prisfluktuationerna. Det nära sammanhanget mellan kött- och hudmarknadernas prisrörelser framgår redan av de ovan påpekade företeelserna vid ökade slaktningar på grund av krig, torkår etc. Mindre tydligt men icke mindre faktiskt är sambandet under förhållanden av motsatt karaktär. Stigande köttpriser medföra 1 Ökningen eller minskningen hänför sig till förändringarna från 1905 (eller därintill närmaste liggande undersökningsår) till år 1914. 3 Däri inberäknat tillverkning och merimport av läder samt merimport av de viktigaste ] äderfabrikaten.

38 sålunda t. ex. icke fallande hudpriser — på grund av ökad slaktning — utan tvärtom stigande. Utsikten till förbättrade produktionsförhållanden vid kreatursuppfödning har nämligen till följd, att ungdjur och kalvar i större utsträckning påläggas och sålunda undandragas slakten. En prispåverkan av denna grund gör sig helt naturligt starkast förnimbar i fråga om hudar av ungdjur och kalvar. I förbigående må det för övrigt påpekas, att just ifrågavarande slag av hudar och särskilt hudar av kalv varit utsatta för den relativt starkaste efterfrågan på grund av sin speciella lämplighet för framställning av ovanläder enligt kromberedningsmetoden. utvidgD e n j hög g r a ( j stegrade efterfrågan å hudar under de senaste årtiondena imdmarl- ^mr * ^ *°^e r m o a del kunnat mötas med en stark utvidgning av hudmarknaden. nåden, i det att dels allt flera länder, speciellt utomeuropeiska, tagits i anspråk såsom leverantörer av hudar, dels hudbeståndet på de gamla marknaderna underkastats en mera rationell behandling. x Hand i hand härmed har gått ett allt intensivare utnyttjande av hudmaterialet inom garverierna. Att utvecklingen därvid följt köttproduktionen i spåren följer av det redan sagda. Dess beroende av denna har med tiden endast blivit större. Så skedde när Argentina och Uruguay från att hava varit uteslutande hudleverantörer, som icke alls eller endast i minimal utsträckning kunde tillgodogöra sig den rika köttillgången, genom grundandet av köttextraktfabriker och sedermera frysningsanstalter blevo en betydelsefull marknad för tillgodoseendet av världens köttbehov. En liknande utveckling kan möjligen även motses för Indien, där köttkonsumtionen är ringa — delvis av skäl, som sammanhänga med den härskande religionen — och där hudproduktionen allt fortfarande trots sin enorma omfattning är fotad på föga rationella grunder. Exporten omfattar således även hudar efter självdöda kreatur. De ännu outnyttjade reserverna för läderindustriens framtida behov torde icke vara särdeles stora. Marknadens gestaltning är alltså avhängig av i vad mån behovet kan avpassas efter tillgången. Surrogat för läder kan i ökad omfattning tillgripas. En minskning av rustningarna är väl också tänkbar, men å andra sidan står en antaglig vidare utveckling av industri och kommunikationsväsen. HudpriFrågan om konjunkturens inflytande på läderindustriens produktionsförhålsemas in- \an([en ar ^ liksom de flesta andra dylika, av invecklad beskaffenhet. Yad som pfläder- i d e t t a sammanhang är av speciellt intresse är att få veta, huruvida just för produk-' svensk industri en påverkan i viss riktning är antaglig. Närmast skulle en tionen. sådan kunna tänkas på grund av företagens genomsnittliga ringa storlek eller ringa kapitalstyrka. Man har velat giva produktionstidens olika längd, sådan den särskilt för sulläder gestaltar sig enligt den äldre metoden och enligt nyare, en särskild betydelse med hänsyn till dess olika verkningar på mindre, företrädesvis efter äldre metod arbetande garverier och större, mera modernt inrättade. 2 Vid uppåtgående konjunktur skulle således den garvare, som arbetade efter den äldre metoden och följaktligen hade den längsta produktionstiden, erhålla den största konjunkturvinsten, enär skillnaden mellan inköpspriset av huden och försäljningspriset för lädret bleve vid en jämnt fortgående stegring större, ju längre tid förflöte mellan inköpet och försäljningen. Omvänt komme det 1

Kromgarvningens införande medgav en enormt utvidgad användning av getskinn till ovanläder m. m. * JULIUS TRIER, Die volkswirtschaftliche Bedeutung der technischen Entwickelimg der deutscheti Lederindustrie (sid. 66 fi), Leipzig 1909.

39 mindre företaget att vid nedgående konjunktur drabbas av den största förlusten. Då tendensen för hudpriset varit, om ock med åtskilliga och betydande avbrott, i det stora hela uppåtgående, skulle man följaktligen i det anmärkta förhållandet hava rätt att se en av orsakerna till de äldre metodernas — och de mindre garveriernas — motståndskraft i kampen för tillvaron. En sådan slutsats kan emellertid näppeligen dragas. Man får givetvis icke förbise, att den kortare produktionstiden tillåter inhöstandet av flera smärre konjunkturvinster under samma tidrymd, som kräves för inhämtande av den större vinsten vid längre produktionstid. Företrädet i det senare fallet är således mera skenbart än verkligt. Däremot kan man av anmärkningen draga den i och för sig icke oviktiga slutsatsen, att en förkortad produktionstid medger en smidigare anpassning efter marknadens skiftningar. Denna anpassningsförmåga har så mycket större betydelse, som råvaran och det färdiga lädret i sina prisrörelser ingalunda äro samtidiga. Erfarenheten har nämligen lärt, att läderpriserna vid stigande konjunktur höja sig långsammare än hudpriserna, men vid fallande konjunktur däremot mestadels falla hastigare. Detta förhållande kan ledas tillbaka till skilda orsaker. Först och främst synes man böra taga hudmarknadens ringa elasticitet i beräkning, vilket gör den benägen för att i allmänhet giva snabba utslag för påverkningar. Lädermarknaden, som är utgrenad i en mångfald av olika arter och skilda kvaliteter och dessutom är till icke ringa grad bunden vid leveransavtal, har icke denna utpräglade rörlighet. Vid tecken till stigande hudpriser är vidare benägenheten att köpa hudar utpräglad, dels emedan därigenom undvikes köp vid än högre nivå, dels på grund av önskan att eventuellt utvidga rörelsen vid en gynnsam tidpunkt. Då hudar äro ett i och för sig dyrbart material kan det väl tänkas, att det behövliga kapitalet anskaffas genom en påskyndad försäljning av det färdiga lagret av läder, varigenom priserna för detta tryckas. En övergång från köparnas sida till lägre kvaliteter har ju även benägenhet att motverka prisförhöjningar, åtminstone formellt sett. Vid fallande hudpriser är det åter för mången en tvingande nödvändighet att snarast möjligt försälja det läder, som bär de högre råvarukostnaderna. De forcerade utbuden framkalla ett däremot svarande prisfall. Kapitalstyrka och affärsskicklighet äro de förutsättningar, som möjliggöra ej endast ett överstående av såväl konjunkturrörelserna som de mindre fluktuationerna utan även ett framgångsrikt utnyttjande av desamma. I dessa avseenden har det större företaget sitt givna företräde, så mycket mera som de båda förutsättningarna ömsesidigt betinga varandra. Från denna synpunkt kan man väl således hava rätt att markera en gränslinje mellan större och mindre industri. För svensk industri med dess ringa företagsstorlek och ringa kapitalkraft betyder denna omständighet väl närmast en sämre ställning i förhållande till utlandet. En intressant inblick i förhållandena på hud- och lädermarknaderna lämnar Konjunk redogörelsen av den 10 juni 1921 för den amerikanska officiella undersökningen t7£vi9™ av orsakerna till den abnorma stegringen år 1919 i sko- och läderpriserna i i5i å— Amerika efter krigets avslutande. 1 1920. Omedelbart efter uppgivandet av den statliga kontrollen över hudpriserna (den 31 januari 1919), började hud-, läder- och skopriser röra sig uppåt snabbare och i större utsträckning än någonsin under perioden 1914—1918 1 Report of the Federal Trade Commission on shoe and leather costs Washington 1921.

and prices,

och kulminerade för hudar och läder på sensommaren och hösten 1919 och för skodon på våren 1920. De under 1919 inträdda ökningarna i lagerbeståndet av hudar voro för stora för att kunna antagas endast motsvara ett förnyande av de under kriget minskade förråden. Ej heller kunde de förklaras ur en ökning av läderproduktionen, vilken var väsentligt ringare. Totala produktionen (för den undersökta delen av industrien) av läder för skofabrikation, sulläder däri inräknat, ökades från 1918 till 1919 med 32 %, varvid emellertid är att märka, att denna ökning mer än utjämnades av stegringen i exporten av läder. Ökningen för enbart läder av kalv- och kipshudar uppgick till 33 %, för läder av getskinn till 20 %. Följden var en avknappning i lädertillgången och en ytterligare höjning av läderprisen.1 Vare sig garvarna kunde hava ökat sin produktion mera än de gjorde eller icke, så är det tydligt, framhåller kommissionen, att deras hudinköpspolitik accentuerade prisstegringarna för hudar, läder och skor. En undersökning av garveriernas lagerbestånd av hudar gav vid handen, att omkring 70 % av marknadens totala förråd voro lagrade hos dem. Särskilt stora voro lagerökningarna för get- och kalvskinn, uppgående för det förra slaget från 28 mars till 31 augusti 1919 till 462 och för det senare från 31 mars till 31 december s. å. till 125 %. Det är möjligt, säger kommissionen, att denna lagring var resultatet av en noga övervägd politik, som gick ut på att genom köp stimulera hudpriserna och samtidigt driva upp läderpriserna genom att undanhålla produktionen hudarna. Åtminstone låg det en stor frestelse att spekulera i de rådande förhållandena. Så länge hudnoteringarna voro i uppåtgående, d. v. s. under en stor del av 1919, och lädret såldes på basis av dessa stigande hudpriser, var nämligen denna läderfabrikanternas politik med ökning av hudförråden tydligtvis fördelaktig. Deras stora inköp av hudar och skinn tenderade att ytterligare driva upp priserna, under det att den tidrymd, som förlöpte mellan inköpet av huden och dess utgång ur produktionen i form av läder, satte dem i stånd att sälja på basis av ett under tiden höjt hudpris. Under denna uppåtgående konjunktur var försäljningsmetoden, att döma av samtidigheten i hudarnas och lädrets prisväxlingar, till övervägande grad baserad på omedelbar leverans med tagen hänsyn i priset till den för ögonblicket rådande hudnoteringen eller (som vid chevreauxpriset) eventuellt den väntade stegringen i denna. Då, i motsats till detta intima samgående mellan hud- och lädernoteringarna, läderpriserna under krisen sjönko långsammare än hudpriserna, visade detta att garvarna nu började sälja på basis av den verkliga råvarukostnaden. Förutsättningen för en sådan prispolitik var givetvis en ovanligt stark efterfrågan och därav föranledd spekulation. Denna spekulation riktade sig i synnerhet mot chevreauxlädret, vilket steg mera än råvaran därför, getskinnet, och nådde denna toppunkt 3 månader tidigare än råvaran. Spekulationen stimulerades av tvenne omständigheter, nämligen dels påläggandet i Indien av en exporttull av 15 % å getskinn (i kraft den 10 sept. 1919), dels den härskande moderiktningen å skodon (höga skaft av chevreaux, som är det enda riktigt lämpliga materialet härför).2 1 Att garvarna icke skulle hava haft några svårigheter att föra mera läder i marknaden, om de hade tillverkat detsamma, visades av det faktum, att deras lager av skoläder minskades under året, särskilt för kalv- och kipsläder, samt chevreaux. I mindre grad minskades förråden av sulläder, boxsidor och fårskinn. a Frånvaron av offentliga noteringar på ovanläder gör kromlädermarknaden särskilt lämplig som spekulationsfält.

41 De omnämnda fakta giva vid handen, att förhållandena kunna gestalta sig synnerligen skiftande under olika tider och i olika länder, beroende på konsumtionens storlek och köpkraft, smakriktning e t c , produktionens storlek, koncentration o. s. v. Till en del är väl det nu skildrade förloppet att tillskriva tillvaron av onormala faktorer. Försäljningsmetoderna äro icke alltid de, som garvarna finna för sig fördelaktigast. Emellertid visar redogörelsen även, att då tillfälle gives är den ameri- u. 8. A.S kanska produktionen genom sin organisation också mäktig att ingripa på ett inflytande gestaltande sätt. Om sammanslutningarna inom den amerikanska lädermark- v& värJf'' nåden skall i annat sammanhang bliva tal. Här må endast påpekas, att stor- nallen leken av denna marknads intressen är sådan, att den gör sig kännbar å alla andra. På den sydamerikanska marknaden är detta inflytande dominerande, icke minst av den anledningen, att den nordamerikanska industrien såsom aktieägare i köttfrysningsanstalterna i Frigorificos kontrollerar en stor del av handeln med marknadens bästa märke. Enligt Adler 1 skeppades från Buenos Aires och Montevideo följande antal hudar: Under l:a halvåret till Europa till Förenta Staterna

1008 1 0 0 0

610 794

764 783

1909 s t y c k

784 932

896 947

Förenta Staterna köpte sålunda mera i Sydamerika än hela Europa samm anlagt. I Indien är förhållandet något annorlunda, enär amerikanarna icke så gärna köpa torkade nöthudar. Men om de verkligen behöva en artikel, ingripa de också på ett kännbart sätt. Getskinn är för dem en betydelsefull råvara, vilket tydligt visar sig i siffrorna för skeppningarna. Dessa omfattade (enligt nyssnämnda källa): 1909 1

till Europa till Förenta Staterna.

2218 12 882

1910 O 0 0 s t y c k

2 875 10 730

2 285 10 721

På den europeiska marknaden uppträder Nordamerika ävenledes som köpare, förnämligast av kalvskinn. Tysklands hela utförsel av denna även inom Tyskland självt begärliga vara fördelade sig på följande sätt på nedannämnda länder. 1

Hela utförseln, ton därav föllo på E u r o p a : Belgien Frankrike England Nederländerna Österrike-Ungern Schweiz Amerika: Förenta Staterna 1

Adler a. a., sid. 154.

15 300

15 601

20 705

20 646

O/ /O

o/ /o

4-3 9-5 2 -2 3-0 7-7 1-6 17-4

47 5'7

2*2 5-3

2-o

5-1 2-1

3-7 0-8

34 37 0-7

3-o 3-o l-o

26-4

29-;

29-4

5*1

4-o

42 Hudar och skinn från Tyskland äro, såsom förut omnämnts, kända för sin utmärkta beskaffenhet och detta är väl en av anledningarna till att Amerika så gärna där köper kalvskinn. Emellertid är även den skandinaviska marknaden föremål för dess intresse. utlandets Här nedan återgivas några siffror från den svenska exportstatistiken. De mgripan- a n t y d a icke i och för sig något utpräglat ingripande från Amerikas sida. C svenskT ^ e ^ a ^ säkerhet har man emellertid här att göra med en statistisk olikhudmark- formighet. De motsvarande siffrorna från amerikansk importstatistik visa nåden, också betydligt högre tal. Det sannolika är, att den till Danmark redovisade utförseln från Sverige i verkligheten är till större eller mindre del bestämd för Amerika. Detta bekräftas för övrigt av dansk handelsstatistik. I följande sammanställning visas även Förenta Staternas andel enligt amerikansk statistik. Av t D t a l a Å r

1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916

Totala exporten nöthudar

U. S A. enligt amerik. statistik

exporten

gingo till

enligt Danmark svensk statistik

Ton

5 502 6 320 8 488 9 558 12 967 10 679 9 853 11270 5 088 4 761

12-2 15-5 10-4 14-6 7-3 16i 8-7 8-1 20-0 20-2

6-7 4-6 9-4 3-3 4-9 35 4-5 10-3 15-8 14-3

18-1 23-4 27-3 18-4 25- 2 31-5 22-2 20-9 25-G

27-5

Norge

Frankrike England

Eedovisad summa %\ enligt Tyskland svensk •statistik

o'o/

12-7 13-7 16-7 9-4 12-1 10-2 10-o 13-3 2-4 2-ö

8-o 4-1 3-6 6-3 6-9 6-2 8-5 5-9

ll-o 15-3 12-4 6-o 5-2 6-3 4-1 2-3 2-0 0-3

36-4 34-4 26-4 50-9 41-1 38-G 45-6 42-2 48-2 31-5

—

92-9 95-5 95-s 94-3 95-4 96-3 94-9 94-9 93-5 76-2

Medeltalet procent var 1907—1916 enligt svensk statistik 7-7 och enligt amerikansk 13*3. Enligt den senare utgjorde av den amerikanska importen från Sverige c:a 76 % kalvskinn. Aret 1919, då den amerikanska lädermarknaden kännetecknades av den livligaste rörelse, gingo icke mindre än 70 % av den svenska exporten av hudar och skinn (enligt svensk statistik) till Förenta Staterna. På grund av restriktionerna betydde detta dock icke någon egentlig absolut ökning, men av talet framgår dock den relativa styrkan av landets efterfrågan.

1¶Det amerikanska fiskalåret börjar den 1 juli och slutar det därpå följande året den 30 juni.

43¶B. INKÖP AV OCH INKÖPSKÄLLOR FÖR HUDAR De viktigaste momenten i hudhandeln äro sortimentsbildningen och kreditgivningen. Alla småposter av hudar från de smärre producenterna måste hopbringas och ansamlas till enhetliga sortiment av lämplig storlek och omvänt måste de från transoceana länder inköpta stora partierna uppdelas i smärre poster, avpassade för den inhemska konsumtionen. Åtskilliga av handelns märken kunna endast köpas i stora partier samt på sådana villkor, att den enskilde konsumenten icke kan tänkas i regel hava resurser att själv uppträda som köpare. På denna punkt ingriper handeln genom att ställa kapital och kredit till förfogande. HuvudSåsom huvudorter för den europeiska hudmarknaden voro tore 1914 att orter för nämna framför andra Hamburg (för hudar särskilt från Indien och Kina men den euroäven från alla andra länder), Antwerpen (speciellt för saltade La Plata-hudar), peiska Amsterdam ock Rotterdam (framför allt från holländska kolonier), Le Havre hudmark(sydamerikanska hudar m. fl.) samt medelhavshamnarna Barcelona, Genua naden. och Triest (mest för torkade hudar av asiatiskt och afrikanskt ursprung). För Sverige var Hamburg ända till år 1914 den utan jämförelse viktigaste inköpskällan för alla slag av hudar, särskilt kipshudar och sydamerikanska hudar. Dessa senare köptes dock även i Antwerpen och på andra håll samt i Sydamerika. Huvuddragen av handeln med dessa båda slag av hudar må här i korthet antydas. 1 „. Handeln Kipshudar utskeppas från Kalkutta. där ett dussintal stora exporthus, vilka med kipsöverallt i upplandet hava sina agenter och uppköpare, fungera som avlastare. hudar. Har avlastaren hopbringat tillräckliga kvantiteter, avger han offert till den hamburgerm^ortar (eller agent), med vilken han står i förbindelse. Denna offert gäller alltid större kvantiteter, åtminstone några tusen stycken, och av skilda styckevikter. Importören, som handlar även med andra varor och icke har något eget lager av hudar, låter offerten gå vidare till en grosshandlare i hudar (vare sig i Hamburg eller någon annan stad). Dennes uppgift ar att uppdela offerten och hava känning med konsumtionen antingen genom kipshandlaren eller direkt med (den större) läder fabrikanten. Efter att hava sonderat marknadens konsumtionsförmåga accepterar importören offerten eller avger eventuellt motanbud. Affären avslutas på basis av skeppmngsvikten i ursprungslandet med tillåten viktförlust under sjöresan på 1 7 2 , 2 Va och 3 X, beroende på sorten. Vid fall av dispyt angående kvaliteten mellan avlastaren och importören var londoner arbitrage' 2 vanligt före kriget. På senare tid plägade dock tvister avgöras även i Hamburg. Efter hudarnas skeppmng drager avlastaren en växel på någon Londonbank, varest importören öppnat motsvarande kredit. . . Under tiden har importören sålt varan till grosshandlaren, som i sm ordning söker avsättning hos den mindre kipshandlaren eller hos fabrikanten. Under den fortsatta prishöjningsperioden för hudar var den tyska hudhandelns makt stadd i ständig tillväxt. Dess rigorösa hållning gent emot konsumenterna föranledde dessa att vid ett gynnsamt tillfälle — prisfallet efter 1 För det följande ligga uppgifter i Adlers förut anförda arbete till grund, för så vitt det rör förhållandena i Hamburg och Antwerpen. * D. v. s. London var forum för uppgörelse i dylika tvister.

44 år 1907 — sammansluta sig. Steget följdes emellertid av företrädarna för handeln, som bildade »Verein deutscher und österreichisch-ungarischer Kipshändler» samt »Calcutta Hide Association», båda i Hamburg. Mellan dessa och garveriidkarnas organisation »Verband der Kipsgerber Deutschlands und Osterreichs» lyckades man i början av 1908 åvägabringa en överenskommelse av stor betydelse. Därvid reglerades alla stridsfrågor angående avlastningsfrist, reklamationer, franchise, arbitrage etc., men framför allt fastställdes och katalogiserades noggrant alla olika slag av hudar och sortiment, så att varan slutligen erhöll standardkaraktär. I bestämmelserna sörjde man för — fortfarande enligt nämnda källa — att alla normer mer och mer anpassades efter den tyska handelns behov; speciellt fastställde man Hamburg som arbitrageplats vid dispyter. De svenska formerna för upphandling av kipshudar äro, kan man säga, i stort sett de samma. »Importören» motsvaras här av agenten. Denne synes före kriget i regel hava varit underagent för någon Hamburgerfirma, men numera sälja Kalkuttafirmor, såsom längre ned skall närmare beröras, även direkt på Sverige genom självständiga svenska agenter. Dessa agenter pläga även själva uppträda som grossister. På den inhemska tämligen begränsade marknaden kunna de nämligen icke alltid finna omedelbar avsättning för de salubjudna partierna, och de föranledas därför att själva i fast räkning och på egen risk övertaga en större eller mindre del av det offererade partiet. Av de sydamerikanska hudarna intaga La Plata-hudarna från Argentina, Uruguay och Paraguay främsta rummet. De brasilianska hudarna, som i allmänhet skattas lägre, hava dock på senare tider något vunnit i betydelse i..samband med grundandet av köttberedningsfabriker i södra delarna av landet. (Även andra slag, särskilt av torkade hudar, förekomma i marknaden.) La Plata-hudarna äro av fyra huvudslag, nämligen lant-Mataderos eller »Campos», stads-Mataderos eller rätt och slätt »Mataderos», »Saladeros» och »Frigorificos». Campos komma från slaktare på landet, Mataderos från städernas slaktare, särskilt slakthusen i Buenos Aires och Montevideo, Saladeros från kött-, konserv- och köttextraktfabrikerna i närheten av Parana och Frigorificos från frysningsanstalterna i provinsen Buenos Aires. Härkomsten antyder också den inbördes ordningen ifråga om kvaliteten: Campos bliva i regel illa behandlade vid avdragningen och torkningen och stå därför lågt i pris, Mataderos, som i regel förekomma saltade, men även kunna köpas torkade, tillvaratagas med mera omsorg åtminstone vid slakthusen och äro därför högre skattade; Saladeros och Frigorificos, som alltid konserveras genom saltning, äro över huvud de bästa kvaliteter, som hudmarknaden kan erbjuda. Den gamla och alltjämt förnämsta marknadsplatsen i Europa för Saladeros är Antwerpen. Saladeros-fabrikernas antal anslås till mellan 50 och 100 stycken. De arbeta endast 7 månader på året och äro i regel inrättade på förskottsförsäljning av de under slakten fallande hudarna (vilket väl får antagas hava sammanhang med tidigare förhållanden, då slakten skedde snart sagt endast för hudarnas skull). Detta förskott lämnas av hudeovportören, vilken numera oftast företräder europeiskt kapital, särskilt belgiskt, men ursprungligen stöddes av nordamerikanska förbindelser. Förskottslikviden söker »saladeron» utnyttja på fördelaktigaste sätt, i det han strävar att med begagnande av konjunkturerna förlägga inköpet av boskapen till den gynnsammaste tidpunkten av slaktperioden. Endast ett etablissemang, Liebigkompaniet, som visserligen också är det största och leverantör av de bästa hudarna, und-

45 viker exportören som mellanhand och träder i direkt förbindelse med Antwerpenhus. Den i varje fall brukliga formen för hudtransaktionerna mellan Sydamerika och Antwerpen är övertagande i konsignation. I Antwerpen är handeln i så måtto monopoliserad, att endast några få importörer existera, vilka på sagda sätt övertaga hudarna (eller eventuellt köpa på egen räkning). Ett förutvarande handelshus, Grisar & C:o, har övertagit funktionen som edsvuren mäklare, vilken har att uppväga och taxera de ankomna partierna samt att, efter det importörerna bildat sina sortiment, katalogisera dessa i en månatligen utgiven berättelse. Denna standardisering möjliggör för konsumenten att köpa hos importören utan föregående besiktning av varan. Importören erhåller provision, som inräknas i köpesumman, under det att till mäklaren vid varje avslut betalas 1 %. Då säljaren-importören i allmänhet fordrar kassabetalning med 3 % sconto inom 28 dagar, inträffar det ofta, att en handlande träder emellan för att övertaga krediten. De svenska garvarna synas icke i större utsträckning anlita den belgiska marknaden, men under normala förhållanden voro deras inköp där dock tämligen betydliga. Året 1920 visar emellertid en stark tillbakagång. Frigorificos angivas 1 komma i mindre mängder och mera oregelbundet på marknaden i Europa, enär de i största utsträckning uppköpas av läderproducenterna i Nordamerika, vilka som aktieägare i de relativt fåtaliga, men stort anlagda frysningsanstalterna delvis kontrollera dessa och med förkärlek använda de därifrån kommande hudarna på grund av deras likhet i beskaffenhet med den nordamerikanska boskapsrasens. Enligt inhämtade uppgifter från vår egen marknad utgöra emellertid just Frigorificos sedan lång tid tillbaka en betydande del av den svenska importen. Dessa hudar köpas i regel ab fabrik och köparen har att själv ombesörja transporten ombord. Garvarens — d. v. s. den större fabriksägarens — köp avse i regel leverans fritt ombord eller cif svensk hamn. Här träder därför agenten emellan. Genom sitt å orten stationerade ombud gör denne inköpet, vanligen å börsen, och förmedlar varans fortskaffhing till ångaren. Därjämte kontrollerar han vikten, hudarnas beskaffenhet etc. Förut skedde dessa köp i stor utsträckning genom agenter för hamburgerfirmor och även om direkta köp gjordes, fick sändningen av brist på tillräckligt antal direkta ångbåtslägenheter ofta gå via Hamburg med omlastning där. Sedan de svenska rederierna låtit inreda tillräckligt med lastrum för hudtransport 2 , har denna transitotrafik blivit obehövlig. Samtidigt ha svenska agenter i stor utsträckning övertagit förmedlingen av köpen. Angående den svenska hudimportens huvudvägar ger den i tab. 10 med- Den delade sammanställningen ur handelsstatistiken viss upplysning. svenska Av tabellen framgår tydligt Tysklands överlägsenhet fram till 1915 på alla ™ ™ ; punkter. Visserligen är den väsentligt mindre framträdande i fråga om färsk huvudeller saltad vara, men detta beror till icke ringa del på att tabellen även omfattar vägar. tamhudar. Danmarks och Norges tämligen framskjutna plats i skalan torde också bero förnämligast på deras egenskap av leverantör av inhemska hudar, ehuru det är tänkbart, att även någon transitohandel i vildhudar gick över dessa länder. Över huvud taget får statistiken på denna punkt ifråga om inköpslandet — bedömas med en viss försiktighet. 1

Adler a. a.

* Under den långa sjöresan rummet.

kunna hudarna lätt taga skada av värmen från maskin-

46 Kriget har i dessa förhållanden åstadkommit — vill det synas — djupgående förändringar. Det framträder redan av siffrorna för året 1915 och bekräftas ytterligare av de här meddelade siffrorna för åren 1920 och 1921. Året 1921 är dock på grund av sin starkt minskade import och andra förhållanden mindre upplysande. INFÖRSEL AV NÖTHUDAR ÅREN 1920 OCH 1 9 2 1 Färska eller saltade

Hela införseln i ton Därav i % från: Amerikas Förenta Stater Sydamerika1 Tyskland Storbritannien Brittiska Ostindien Frankrike Danmark Norge Summa %'

Torkade

Kalkstrukna

8 267

8 994

2 747

j 5 t; 1 49-7 j 2-8 j 17-8 — 3-7 9-5 3i)

0-s» 47-2 10-3

4-2 2-9 7-2 19-8 52-4 6-» 0-5

93o

94-8

5-o 2*8 19-9 8-7

4-9 0-2 38-5 15-7 30-7 2-4 2-2 7-7

1-5 72-2 ll-i

28-t; 18-ö 47;,

l-o

94e Det är lätt att se, att Sydamerika, Storbritannien och Brittiska Ostindien trätt i förgrunden i stället för Tyskland. En viss ökning för den tyska handeln framträder emellertid i 1921 års siffror. Huru varaktig denna förändring kan bli lärer väl svårligen kunna bedömas 2. Hamburgs erövring i slutet av förra seklet av den indiska marknaden från engelsmännen är utan tvivel en mycket anmärkningsvärd företeelse 3, men det är mycket osäkert, huruvida historien skall låta upprepa sig på denna punkt. Den av Indien under kriget pålagda exporttullen å kipshudar vid utförsel till alla andra länder än England torde väl kunna få en viss betydelse. Möjligen har den dock endast finansiell karaktär. För närvarande lära emellertid tyska exporthus icke existera i Indien. Det är tydligt, att endast en del av den handel, som förr gick över Hamburg, nu överflyttats till London. Den större parten synes ha utvecklats till en självständig handel direkt med Sydamerika eller Indien. Förändringen må här i korthet belysas genom en sammanställning av importsiffrorna för berörda länder åren 1913, 1915, 1920 och 1921. Dessa år inköptes av nöthudar till Sverige följande kvantiter: 93-9

90;

1 Huvudsakligast från Argentina. * En viktig omständighet beträffande svenska garvarnas inköp av såväl hudar som garvämnen är kreditfrågan. E n avsevärt bidragande orsak till Hamburgs uppsving såsom inköpscentral var den kredit, som hamburgerköpmännen beviljade svenska avnämare. En kredit p å 3 å 6 månader räknat från. varans ankomst till svensk hamn var före kriget ej alls ovanlig och utnyttjades också. Övriga marknader, särskilt den engelska, fordrade kassa mot skeppningsdokumenten, vilket för den svenska garveriidkaren med hans i regel knappa tillgång på rörligt kapital blev särdeles betungande. 3 Av alla från Kalkutta utskeppade kohudar (kipshudar) gingo enligt Adler, räknat sannolikt i 1 000 st. (källan anger ej enhetsgrunden), 1911 1910 1909 3 647 3 765 till Hamburg (och Bremen) 3 696 1858 1 539 » Triest 1246 » Marseille och Barcelona 602 589 457 » Genua 402 402 451 » England 166 99 135

47¶Salta eller färska

Tyskland

Torkade

hudar:

Kalkstrukna

År 1913 ton

År 1915 ton

År 1920 ton

År 1921 ton

226 721 3 493

1 113 4 246

1472 4106 230

445 4 242 926

137 110 2 499

897 794 39

544 1441 200

86 168 211

47 694

252 138 —

369 57 80

48 123 74

hudar:

Övergången till direkta köp är beträffande de båda största grupperna omisskännelig. Kalkstrukna hudar äro en relativt obetydlig artikel och redan på den grund mera lämpad för loco-köp, d. v. s. köp vid inträffande behov från lager, i detta fall i London. De statistiska upplysningarna om en dylik nyorientering bekräftas av inhämtade uppgifter från affärsvärlden. Det är naturligt, att tendensen nu (under rådande depression) är mindre kännbar i marknaden än under 1920, enär konsumenterna under de osäkra förhållandena föredraga att köpa från näraliggande lager och endast täcka behovet så att säga från dag till dag. De nyknutna direkta förbindelserna med producenterna tillmäter man emellertid inom handelsvärlden en icke ringa betydelse. För garveriidkarna medför denna förändrade ställning väl huvudsakligen jrör_ fördelen av snabbare och tillförlitligare känning med världsmarknadspriset delarna av samt reellare betjäning. Att härutinnan även kan ligga en möjlighet till den för~ billigare inköp synes emellertid tämligen sannolikt. Hamburgerfirmorna få ändrade ställväl antagas hava haft sina väsentligaste intressen riktade på andra mera av- ningen. sevärda konsumenter, icke minst på den betydande hemmamarknaden. Mellanhandssystemet försvarar givetvis även överblicken över prisrörelserna å den egentliga marknaden. Därtill kommer, att den till en huvudagent utgående högre provisionen icke sällan av denne under konkurrens utnyttjas som en marginal till utjämning av priset. Av betydelse för handelns funktioner är även kreditfrågan1. En kapitalfattig industri är alltid benägen att anlita kredit med därav följande extra kostnader. Före kriget var det vanligt i Sverige, att kredit anlitades även av större garveriidkare, som köpte direkt genom agent. Efter-krigsperioden har icke ännu kunnat giva någon pålitlig upplysning om utvecklingen på denna punkt. En tillväxt i kapitalkraft har väl kunnat konstateras för de goda åren, men förluster under depressionen hava sedermera varit verksamma i motsatt riktning. De mindre företagen köpa i regel sitt behov av hudar hos handlanden, som givetvis i sitt pris måste innesluta kostnader för lagring, risk etc. Det var före kriget enligt uppgift icke ovanligt, att tyska firmor genom hitsända agenter sålde småpartier direkt till även cle mindre garvarna på landet. Även denna yttring av Hamburgs inflytande på marknaden torde numera vara försvunnen. 1

Jfr not 2 å föregående sida.

48 Genom de förändringar, som sålunda inträtt till följd av kriget eller andra orsaker, kan den svenska läderindustriens ställning i stort sett sägas hava förbättrats, vad möjligheterna att göra goda inköp beträffar. Dess egenskap av att alltjämt vara en relativt liten och kapitalfattig industri torde emellertid i viss mån begränsa verkan av dessa möjligheter. Samtidigt framträder den därjämte av denna anledning som i högre grad kreditbehövande än de bättre utrustade konkurrenterna. D e n i n r i k e s ha haZdlln . ndeln med svenska hudar torde röra sig i samma former som den inrikes omsättningen i andra länder och det är därför ingen anledning att närmare beröra densamma. De mindre partier hudar, som samlas hos smärre slaktare, uppköpas genom ombud för grossister eller större garveriidkare. I denna ansamlingsprocess spelar även den mindre garvaren en viss roll, i det han gör uppköp av hudar i trakten och sedan i sin ordning försäljer dessa, i den mån han icke kan använda dem i sitt eget garveri. Häri har man sannolikt att söka en av orsakerna till de små garveriernas fortsatta bestånd. I ett avseende skiljer sig dock den inrikes upphandlingen från de i utlandet vanliga formerna och detta är genom frånvaron av hudauktioner. I Tyskland anses auktionerna hava i hög grad bidragit att förbättra avdragningsmetoderna och vården av hudarna och därigenom kvaliteten av den tyska varan. Denna är icke minst av denna anledning synnerligen eftersökt å marknaden och uppnår höga priser (jfr avsnittet om priser). Otvivelaktigt har därför auktionsväsendet berett hudproducenterna en ökad vinst. Garyarnas vinst härav torde i betraktande av de samtidigt stigande priserna icke i och för sig vara därmed jämförlig, men fördelen av att äga på nära håll tillgång till ett ypperligt råmaterial lärer icke heller böra underskattas. Frågan om inrättande av auktioner i Sverige har varit föremål för både uppmärksamhet och praktiska försök, men har hittills icke bragts till någon beståndande lösning. En del av de skånska hudarna säljas emellertid sedan åtskilliga år tillbaka på hudauktionerna i Köpenhamn.

C. INKÖP AV GARVÄMNEiN QarvAngående inköp av och inköpsländer för vegetabiliska garvämnen och därämnen. u tinnan under och efter världskriget inträffade förändringar kan man hämta någon, om än ej så fullständig upplysning ur handelsstatistiken (tab. 11). Påfallande är den genomgående minskningen i importen av garvämnen åren 1920 och 1921. Sannolikt är denna året 1921 delvis beroende på en minskad tillverkning av läder och tillföljd därav minskad förbrukning av garvämnen, men året 1920, då lädertillverkningen företer en ökning med inemot 18 % av föregående årets kvantitet, måste den minskade införseln av garvämnen sammanhänga med en ökad inhemsk tillverkning av dylika. Efter krigstidens extraheringsanläggningar var en sådan utveckling naturlig, men den är därför icke mindre ägnad att väcka tillfredsställelse. Vill man ifråga om inköpsländerna uppehålla sig vid de under år 1920 mest betydande importrubrikerna, nämligen myrobalaner, vallonea, kvebrachoextrakt och »andra extrakt» finner man där en förskjutning av inköpen från Tyskland till övriga länder, antingen exotiska eller medelhavsländer, vilka kunna antagas själva vara producenter av ifrågavarande garvämnen.

49 Ifråga om kvebrachoträ är Argentina nu som förr den egentliga huvudleverantören. Storbritannien har samtidigt ryckt fram avsevärt. Omläggningen i handeln med kvebrachoextrakt, som nu i övervägande mängd inköpes i Argentina, kan säkerligen också anses hava den betydelsen, att de svenska garverierna nu i större mån än tillförne förstå att använda det fasta kvebrachoextraktet, vilket torde betyda ett förbilligande av produktionen. En betydande del av de förut inköpta extrakten har utan tvivel varit färdigberedd och i flytande form. Givetvis drager sådant extrakt större frakt och är i och för sig dyrare. 1 sin helhet torde tabellen kunna anses vittna om att Sverige ytterligare i någon mån frigjort sig från mellanhandssystemet.

FRAKTER OCH MATERIALÅTGÅNG

Vare sig frakttariffen i ett land gynnar ett export- eller ett importsyfte Fraktereller är i detta hänseende neutral, kan den likväl vara till nackdel — eller nas aU~ tvärtom till fördel — för en industri i jämförelse med motsvarande industri oTtfdehe i utlandet. Detsamma måste sägas gälla om de utrikes frakterna eller sjö- " V ' * frakterna. Vidden härav beror givetvis på råvarans tyngd eller omfång i förhållande till slutprodukten. Detta förhållande är inom läderindustrien av den beskaffenhet, att någon uppmärksamhet synes böra ägnas åt fraktfrågan. Samtidigt kan materialförbrukningen erhålla viss belysning. Vissa för tysk industri omkring åren före världskriget gällande uppgifter Tyska angående råvaruförbrukning, vilka torde kunna anses för i stora drag all- materiai' mängiltiga, meddelas av Link. 1 Det framgår ur dessa, att för framställning kalkl-/lerav 100 kg läder av olika lädersorter äro följande kvantiteter råmaterial erforderliga (siffror för arbetskostnad och avfall anföras därjämte): I

III

Sulläder, äldre hantverksmässig metod

Sulläder och remläder, modern storindustri

Kromchevreaux (l:ma kvalitet)

200 k g 2 500 » *

187-5 kg 263-C » 118-is » 21-is Mk 6-3G kg 50*00 » 7

357-5 k g 3 231-2 »5 1460-0 » 168-3 0 Mk 78-o kg 153'2 »7

Hudar och skinn Garvämnen Kol Arbetskostnad Håravfall Limläder (avfall)

30¶Mk 6 kg 14 » «

Fallet III (kromchevreaux) har mindre betydelse för svenska förhållanden, enär dylik specialitet icke torde förekomma i nämnvärd omfattning. Siffrorna antyda dock, i vilken riktning utvecklingen går även för den svenska ovanlädermdustrien, vilken i tilltagande omfattning kromgarvar lättare hudar och skinn, om än ej getskinn. För jämförelses skull må här anföras material1

2¶ADOLF LINK, Die Lederindustrie (sid. 28).

Nöthudar. 3 Torkade getskinn. ' Vått och kalkat.

4¶Ekbark.

Tubingen 1913. 6

Garvämnen, salter och syror.

Torkat.

50 kalkyler från två svenska fabriker för kromläder (utgångspunkten är även här 100 kg läder). B

Svenska materialkalkyler. Ovanläder.

Tyngre ovanläder

— I Lättare Lättare ovanläder ovanläder I

H u d a r och skinn ; 680-0 k g 1 | 801-0 k g * Garvämnen, syror, salter samt appreturmedel j 290"t » I 357-4 > Hjälpmaterial, till förberedningen av huden såsom i kalk, svavelnatrium, koksalt m. m ' 283*5 > ! 858*6 Kol och avfall | Uppgift Uppgift saknas :i saknas s

Bottenläder.

800-0 kg 166-s » 162-1 » Uppgift saknas*

Skillnaden mellan kalkylerna A 2 och B är påfallande. I kalkyl B fattas emellertid viktuppgift å en mindre mängd material. Olikheten torde emellertid i väsentlig mån bero på användandet av olika metoder med olika slags kemikalier. Möjligheterna härför äro, såsom det antyddes i ett föregående kapitel, tämligen många. Vid jämförelse med den tyska kalkylen visar A 2 den största överensstämmelsen. Det är att observera, att den tyska uppgiften å hudvikten gäller torkade getskinn och att en förvandling till saltvikt skulle högst väsentligt höja densamma, om än icke så långt som till fullständig överensstämmelse. På grund av sin något ojämna beskaffenhet måste de svenska spädkalvskinnen dessutom falsas (avslipas), varför utgångsvikten för hudmaterialet till 100 kg läder måste bli ytterligare något större. •Tämförbarheten i fråga om garvämnen är svävande. Den tyska kalkylen avser »garvämnen, syror och salter». Det möter svårigheter att bestämt avgöra, vilka materialier, som kunna hava hänförts under denna rubrik, enär användningen av vissa materialier kan vara skiftande. I den svenska motsvarande uppgiften ingå dessutom appreturmedel såsom oljor, fett, färg etc, vars förekomst i den tyska uppgiften är osäker. I alla händelser synes man vara berättigad till den slutsatsen, att hjälpmaterial för det förberedande stadiet (kalkning, avhåring etc.) icke äro tagna i beräkning i de av Link anförda exemplen.4 För fraktfrågan är denna omständighet av icke ringa betydelse. För framställning av 100 kg. kromläder har man således att frakta i fallet A l : 1 254 kg och i fallet A 2: 1 517 kg samt i fallet B: 1 129 kg material, d. v. s. från 11 till 15 gånger slutproduktens egen vikt. Detta oavsett kolkvantiteten, som ju, enligt den tyska kalkylen, är högst betydlig. Beträffande de först anförda kalkylerna för bottenläder enligt Link, I och II, är att märka, att II avser såväl sulläder som remläder, I däremot endast sulläder. Den hantverksmässiga framställningen har, som synes, att dragas med något större materialvikt. Först och främst framträder detta ifråga om garvämnen, men även i någon mån beträffande hudvikten. Garvämnesvikten torde för övrigt kunna antagas vara i många fall lägre vid fabriksframställning, men Link har tydligen räknat med kombinerad bark- och extraktgarvning, där barkmängden utgör en tämligen betydande del. I de nedan med1

Gödkalvskinn. Spädkalvskinn. 8 Jfr kap. VII om bränsle och kraft. 4 Hetta är även en förutsättning för de av Link dragna jämförelserna mellan de olika fallen I, II och III. 1

51 delade svenska kalkylerna för bottenläder är extraktförbrukningen mera framträdande, vilket utgör anledningen, åtminstone till väsentlig del, till den stora skillnaden på denna punkt.

Hudar

100 kg. bottenläder

100 kg bottenläder 1

; 187-5 k g 1 ! 114-7 k g * i 151-6 kg

Garvämnen

IJJO-O

Hjälpmaterial

,31-,; »

I 147-1

21'3 >

i 355^

19-- »

Kalkyl C är såtillvida beräknad, som den hänförts till ett rendement av 53 % eller samma, som ligger till grund för kalkyl II. De båda kalkylerna D 1 och 2, äro egentligen endast årsresultat för en viss fabrik, utvisande, att per 100 kg slutprodukt hade under året använts 114*7 kg hudar etc! Då produktionen var i stort sett enhetlig, hava uppgifterna dock sitt intresse. Fallet D 1 avser ett år strax före kriget, fallet D 2 ett krigsår. I hudmaterialet ingå på grund härav sistnämnda år större mängd inhemska saltade (eventuellt färska) hudar och i garvämneskvantiteten en betydande, sannolikt Övervägande mängd bark. Hudvikten närmar sig motsvarande i C och II, vilken senare såsom beräknad på både sul- och remläder, torde kunna antagas vara i och för sig jämförelsevis hög. Vid jämförelse med den av Link anförda kalkylen för remläder och sulläder (II) visar garvämnesförbrukningen i de svenska fabrikerna en betydligt lägre siffra, av redan berörd anledning. Kalkyl C avser sålunda enbart fast kvebrachoextrakt. I de båda motsvarande uppgifterna för fabriken D finner man siffror, mellan vilka den tyska uppgiftens siffra utgör nära nog det aritmetiska mediet, därmed antydande, att extrakt och bark ingå i denna senare uppgift med ungefär lika kvantiteter. Det bör slutligen anmärkas, att den stora skillnaden per läderenhet i förbrukning av hjälpmaterial i förhållande till å ena sidan kromläder, å andra sidan sulläder och remläder, har sin grund i tvenne omständigheter. Dels strävar man nämligen icke att erhålla hög vikt å kromläder, vilket säljes efter ytmått och för övrigt i sig självt är lättare. Ofta bortslipas betydande mängder hudsubstans vid kromlädertillverkningen för erhållande av fullständig jämnhet i materialet. Ställd i förhållande till hudvikten blir förbrukningen också betydligt mindre framträdande: den sjunker nämligen i fallet A 1 från en 9 gånger högre siffra än i fallet C till en endast 2*5 gånger större. Därjämte ha som hjälpmaterial vid kromlädertillverkningen räknats även vissa produkter, särskilt koksalt, vilka användas till en för kromgarvning speciell förberedning av hudar (s. k. pickling). Tages hänsyn även till detta, blir skillnaden i hjälpmaterialförbrukning relativt obetydlig för båda tillverkningsgrenarna, vilket ju är att vänta, i den mån denna avser att på hudmaterialet åstadkomma samma eller någorlunda jämförliga processer (rening, avhåring, avkalkning). Den vid lädertillverkningen använda materialvikten synes sålunda — frånsett kolet — kunna anses uppgå till 3 å 5, resp. 11 ä 15 gånger slut1 Saltade nöthudar. * Saltade eller torkade nöthudar, inhemska och exotiska.

52 produktens vikt. Inräknar man i båda fallen även bränslekvantiteten, för sulläder 1 kg. per kg. slutprodukt och för kromläder 10 kg. per motsvarande enhet (jfr kapitlet »bränsle och kraft»), får man till slutligt resultat, att råmaterialvikten överstiger fabrikatvikten: Vid produktion av bottenläder 4 å 6 gånger » » » kromläder 21 ä 25 » Man kan härav draga den slutsatsen, att kromläderindustrien bör i jämförelse med utländsk industri vara känsligare för eventuella differenser i fraktförhållandena än bottenläderindustrien. Denna skillnad betonas ytterligare av den olika betydelse, som avfallet har för sagda industrigrenar. För kromchevreaux uppgick sålunda avfallsvikten till 231 kg emot 56 för sulläder. 1 Även om man räknar endast med limlädret — håravfallet tillgodogöres nämligen säkerligen icke så regelbundet — ställer sig siffran 153 emot 50. När de omkring 1921 rådande höga frakterna till största delen omöjliggjorde avsättning av limlädret, vilket icke kan finna användning inom läderfabrikerna, får man antaga, att förlusten härav hårdast träffade kromläderindustrien. Frakter- Den självklara förutsättningen för att fraktförhållandena skola kunna lnnas bety- verka försvårande på den inhemska industriens konkurrensförmåga på den delse i e g n a marknaden är, under för övrigt lika förhållanden, att frakterna tillåta en utlandsproducent att sända den färdiga varan till konsumenten för lägre rensen. fraktkostnader än råvarufrakten betingar för inlandsproducenten. Att jämvikt mellan dessa båda faktorer skulle i regel vara befintlig i ett fall, där råmaterialvikten så väsentligt överstiger fabrikatvikten som inom läderindustrien, är föga sannolikt. Är transportlängden i båda fallen densamma, har man därför anledning antaga, att fabrikatfrakten ställer sig lägre än råvarufrakten. Än mera måste då detta bliva fallet, i händelse transportvägen för råvarorna är längre än för fabrikatet. Liknande verkningar uppstå givetvis, om, under för övrigt lika förhållanden, frakterna ställa sig högre per enhet för den ena parten än för den andra. De vid sjötransport från utlandet förnämligast ifrågakommande varuslagen äro — förutom läder — hudar, vegetabiliska garvmaterial (huvudsakligen i form av extrakt) samt kol. Tyvärr äro fraktsatserna vid sjötransport ofta mycket växlande såväl vid olika tidpunkter som å olika linjer och det är därför knappast möjligt att anskaffa ett tillfredsställande material. Bedömandet försvåras även av den omständigheten, att frakten för läder ofta beräknas efter rymdenhet, vid övriga varuslag däremot efter vikt. Till undvikande av möjliga felaktigheter ha därför nedan anställts beräkningar med ledning allenast av sådana uppgifter, där frakten för samtliga varuslag angivits efter samma enhet. Fraktkostnaderna för transporten av å ena sidan 100 kg. läder och a andra sidan de däremot svarande kvantiteterna hudar och extrakt kunna i nedannämnda fall beräknas hava uppgått till

i Uppgifter för svensk industri saknas, men olikheten torde inom denna hava sin motsvarighet, om än ej så starkt poängterad. 2 E n framställning om sänkning av ifrågavarande fraktsats gjordes i slutet av 1921 av Svenska <^arveriidkareföreningen, dock utan att för det dåvarande lända till någon ändring

53 VII)

KALKYL C

New YorkLondon år 1913 Kr.

V a r u s1

Hudar, saltade (187-5 kg.) Garvextrakt (132 kg.)

2*91 2-34

Summa Läder (100 kg.) VID KALKYL

New York— New YorkHamburg Göteborg år 1913 år 1920 Kr. Kr. 1 3-3 7 2*712

44-68 27-5 0

6-08

72-is

4*9 2

35-7 0

D. 1

London—Köpenhamn år 1913. Hudar, torra (115 kg.) Garvextrakt (147 kg.)

kr. 2'98 » 1*68 Svimma kr. 4'66

Läder (100 kg.)

kr. 2-55

Man har alltså en viss anledning att antaga att de länder, som hava tillgång på nära håll av såväl hudar som garvmaterial, skola försåvitt det gäller transportkostnaderna, hava någon fördel på sm sida gent emot de länder, som behöva transportera bådadera De här använda kalkylerna hava ju avseende endast på sul- och remläder, men det är lätt att se, att något liknande måste — under samma förutsättningar — gälla även för kromlädertillverkningen, i det nämligen härvidlag hudvikten enbart är större än den sammanlagda hud- och garvämnesvikten vid sulläderproduktionen. Det bör även erinras om att förutom de nämnda materialierna åtskilliga andra måste transporteras, t. ex. kol och kemikalier, vadan den framdeducerade marginalen mellan transportkostnaden för läder och för råmaterialierna icke är något maximum. Vid sullädertillverkningen synes man i fråga om kol behöva räkna mecl (se nedan kapitlet om bränsle och kraft) en kostnad av 0*4 5 öre per kg läder (år 1913) eller 45 öre per 100 kg läder. Vid kromlädertillverkningen ökas denna kostnad i och för sig avsevärt, varjämte i regel, åtminstone vid tiden före världskriget, tillkommit frakter för kromsalter. Huruvida den svenska garveriindustrien i verkligheten måste forsla mera Råmateråmaterial utifrån än andra länder är en fråga, som i de flesta fall är omöjlig rialtransportens att besvara. Detta så mycket mera, som förhållandet kan ställa sig olika omfattning för olika hudslag och olika garvmaterial liksom för olika lädersorter. Emel- för olika lertid föreligga härvidlag vissa data av intresse. Enligt uppgifter i Thirteenth länder. Census kan den nordamerikanska läderindustrien år 1909 beräknas55 hava förbrukat : hudar av nötkreatur > » kalvar samt kipshudar

411264 ton 71039 » Summa nöthudar

482 308 ton

Maximifrakter. Beräknad med ledning av förhållandet mellan frakten för garvextrakt och frakten för hudar i föregående kolumn. • Med ledning av i Census uppgivna ä-priser å importerade hudar. 2

54 Importen av nöthudar samt hudar av kalvar och vissa andra djur, varibland hästar, belöpte sig för samma år till 177 259 ton. Importen utgjorde således 37 % av behovet 1 . För Sverige uppgick den kvantitet, som behövde införas år 1913'och således transporteras till 66 °0 av behovet (64 % om man räknar med spec, undersökningens ursprungliga siffror ojusterade). I båda fallen kunna talen anses gälla, i stort sett, blandad vikt, d. v. s. den verkligen transporterade (ej till färskvikt reducerade) vikten 2 . Skillnaden träder än starkare i ögonen, om man beaktar, att den svenska importen till övervägande mängd gick till bottenläderproduktionen, medan den amerikanska däremot till säkerligen icke ringa del gick även till kromläderfabrikationen. Räknar man endast med större nötkreaturshudar, d. v. s. frånräknar kalv- och kipshudar, sjunker det amerikanska importbehovet till 31 % av förbrukningen. •• Man bör i detta sammanhang givetvis icke förbise, att tull å hudar var rådande i Förenta Staterna ända till i augusti 1909. En stor del av importen får väl dock antagas hava uppskjutits, tills tullfrihet inträdde, vadan omständigheten icke lärer böra tillskrivas alltför stor vikt. Vad angår de vegetabiliska garvmaterialierna, så har utredningen (i kapitlet om vegetabiliska garvämnen) givit vid handen, att Sverige år 1913 importerade 83 % av sitt behov (räknat med garvande enheter). I Förenta Staterna synes, om man räknar med resp. värden (vilket närmast borde motsvara nyssnämnda beräkningssätt: jfr anm. sid. 31), motsvarande siffra för år 1909 uppgå till omkring 21 %, alltså även i detta fall betydligt mindre än för svenska förhållanden '. I Tyskland använde läderindustrien år 1910 enligt den då gjorda undersökningen I II III IV

nöthudar, torra eller torrsaltade » färska eller våtsaltade kalvskinn, torra eller torrsaltade » färska eller våtsaltade

36 414 ton 165093 » 3 632 > 46 627 > Summa

251 766 ton

I specialhandeln infördes resp. utfördes följande mängder Införsel I II III IV..

39 931 ton 94075 6 265 25 837 Summa 166 108 ton

Utförsel | , )

l 9 1 0 5 t O D 8 2 6 8 t O D

57 368 ton

1 £ n uppgift i »Report of the Federal Trade Commission on shoe and leather costs and prices, J u n e 10, 1921», att »the greater part of the hides and skins tanned in the United States comes from foreign countries» synes möjligen kunna gälla för antalet, i det kromläderindustrien förbrukar lättare hudar i stort antal. 2 För Sveriges del har emellertid ej hela importen lagts till grund för beräkningen, utan endast den del, som deklarerats komma på den redovisade förbrukningen (spec, undersökningen sid. 142). I den amerikanska siffran har däremot hela årsimporten inkluderats. Den amerikanska procentsiffran är därför sannolikt ett maximum. 3 En fortgående försämring i denna ställning för Förenta Staterna är dock sannolik med hänsyn till dess starka befolkningstillväxt. En motsvarande beräkning för år 1914 visade en ökning av importbehovet till 34 % av hela förbrukningen av större nöthudar (ej kalv- och kipshudar). 4 Som importsiffra har tagits medeltalet mellan fiskalåren 1908/09 och 1909/10.

55 Importen visar sig i detta fall uppgå till c:a 66 % av förbrukningen, såväl om man räknar med hela nöthudsbehovet som med endast kalvskinnen. I detta fall liksom beträffande Förenta Staterna, har man emellertid med all sannolikhet att göra med ett maximum, vilket tydligt framgår åtminstone i fråga om torra eller torrsaltade hudar, där importen med 9*6 % överstiger förbrukningen. l Beträffande förhållandena i ovanberörda avseenden i såväl Förenta Staterna som Tyskland förtjänar det slutligen anmärkas, att läderindustrien i dessa länder är till stor del exporterande. Så utförde Tyskland år 1907 omkring en tredjedel av hela sin produktion av läder och lädervaror 2 . Är 1910 översteg exporten av samma varor importen med c:a 209 milj. mark, och var nära 5 gånger så stor som hela importen. Importen av sulläder belöpte sig samma år till 1 073 ton, exporten däremot till 5 362 ton. I Förenta Staterna översteg exporten fiskalåret 1909—10 importen med omkring 35 milj. dollars och var ej fullt 3 gånger så stor som importen. I följd härav måste importen av råmaterial ställa sig högre i förhållande till den industriella förbrukningen än den behövt göra, därest industrien arbetat endast för hemmamarknaden, såsom fallet är med den svenska garverinäringen. Av en viss betydelse är förekomsten av direkta förbindelser mellan rå- SjöförMnvarans ursprungsland och importlandet, liksom det senare landets allmänna falser. fraktfartsläge. En ringa handelsomsättning och små transportmängder hava helt naturligt en tendens att göra fraktsatserna relativt höga, även om direkta förbindelser existera. Vad beträffar den svenska sjöfarten kunde denna omkring år 1913 erbjuda direkta förbindelser ej endast med de större centra för hudhandeln utan även med de flesta hudproduktionsländerna. Hudar från Indien — och sannolikt från Ostasien i allmänhet — måste dock alltid transporteras via Hamburg med ty åtföljande högre kostnader för omlastning och vidarefraktning. Sedan några år existera emellertid nu även för denna led direkta förbindelser ungefär var tredje vecka. :; I många fall torde hudar köpas cif respektive centrum, t. ex. Hamburg eller Antwerpen, såväl av svenska som andra europeiska konsumenter. För dylikt fall kan någon nämnvärd högre fraktkostnad sannolikt icke uppkomma för svenska köpare, även om det måste antagas att, vad beträffar Tyskland, flodfarten erbjuder de i närheten av nämnda hudcentra belägna stora läderetablissementen (särskilt de tyska i närheten av Hamburg och Elbe) fördelen av särskilt billiga transportkostnader. Att beräkna den verkliga storleken av eventuella merkostnader i frakt- storleken hänseende för industrien i dess helhet är icke möjligt på grundval av det av en m*r~ föreliggande materialet. För att bilda sig en föreställning på en enstaka 1 Motsvarande siffra för Tyskland för garvmaterial kan icke erhållas, enär värdet av de förbrukade garvmaterialierna icke deklarerats och en beräkning med ledning allenast av viktuppgifter skulle leda till alltför osäkra resultat. Så mycket torde nog likväl kunna sägas på grund av tillgängliga data, att vegetabiliska garvmaterialier måste av den tyska läderindustrien importeras i en mängd som kommer den svenska relativa importmängden ganska nära, 2 Julius Trier, a. a. :! Även om den direkta frakten exempelvis Ost-Indien—Sveriges stora importhamnar ställde sig billigare än Ost-Indien—Hamburg—Sverige, blev enligt uppgift den verkliga fraktkostnaden i många fall dyrare för garverierna, enär endast ett mindre antal äro belägna vid eller i närheten av de stora importhamnarna Göteborg, Malmö, Stockholm. De svenska frakterna härifrån till mindre hamnar voro oftast avsevärt, dyrare än fraktenia från Hamburg till svenska kuststäder.

56 punkt om möjligheterna av ett inflytande kan man ju emellertid taga beräkningarna vid kalkyl C ovan av fraktkostnaderna Newyork—Hamburg år 1913 och Newyork—Göteborg år 1920, såsom exempel. Det framgår härav, att i förstnämnda fall råmaterialfrakten skulle överstiga motsvarande läderfrakt med kr. l ' i 6, i senare fallet med kr. 36'43, kolfrakten i båda fallen oräknad. Per kg sulläder skulle således i normala fall, kolfrakt England—Sverige å 45 öre medräknad, komma en merkostnad av 1*5 öre, under förutsättning att frakterna Newyork—Sverige stode i samma relation som Newyork—Hamburg. Exemplet torde gälla även för det fall, att råmaterialierna antagas i stället fraktas från Argentina till Sverige. Frakttarifferna å dessa båda router äro nämligen icke väsentligt skilj aktliga. x Det synes ganska sannolikt, att fraktförhållandena kunnat i och för sig utgöra en anledning, om än icke den mest betydande, till uppkomsten av garverier i länder, som förut endast haft betydelse som leverantörer av råvarorna, i all synnerhet, där både hudar och garvämnen äro på en gång närvarande'-'. I Montevideo finnes sålunda en icke obetydande läderindustri, Chile är sedan gammalt bekant för sitt sulläder (Valdivialäder importerades till Tyskland ännu 1912 och 1913 för ett värde av resp. 2-7 och 1*6 milj. mark) och i Indien halvgarvas årligen betydande mängder hudar, som sedan vidarebearbetas i de mest betydande läderproduktionsländerna. Av dylika införde Tyskland nyssnämnda år för 9-9 och 9'i milj. mark respektive. Den amerikanska exporten till Sverige av billigt sulläder (hemlockläder) var som nämnts under 1800-talets senare decennier särdeles betydande och uppgick år 1897 ända till 2-9 9 milj. kg. I samband med tullskärpning och uppblomstringen av den inhemska industrien har den snabbt nedgått och utgjorde år 1913 omkring tiondedelen av nämnda årskvantitet. I den mån utgångsmaterialierna och slutprodukterna behöva transporteras inom landet, komma även de inrikes fraktförhållandena att utöva en funktion inom fraktproblemet. I främsta rummet har man här att taga hänsyn till järnvägsfrakterna, vilka ju även erbjuda fördelen att vara lätt tillgängliga för ett studium. Detta är däremot icke fallet med de inrikes sjöfrakterna. Emellertid bestämmas de senare fraktsatserna till säkerligen icke ringa del av konkurrensen med järnvägsfrakterna och de torde därför hava en tendens att o följa rörelserna hos dessa. Åtskilliga råvaror för läderindustrien hämtas från landets egna tillgångar. Särskilt är detta fallet med hudar, bark, kalk, ved och vissa kemikalier, särskilt syror, i vissa fall även kol. y Även utifrån hämtade råvaror måste också ofta tillryggalägga större eller mindre väg å de svenska banorna, beroende på garveriernas läge. Icke sällan måste även vid hamn belägna garverier anlita järnväg för sina transporter, enär direkta eller tillräckligt snabba sjölägenheter saknas. 1 I frågan om transportkostnaderna kan man även inräkna sjöförsäkringskostnaden. Denna uppgick å samtliga här ifrågavarande produkter år 1913 till c:a x / 2 % av värdet. Då skillnaden i värde mellan råmaterialierna och slutprodukten icke är särdeles betydande — marginalen var för sulläder i ett visst angivet fall 22 % — kan självfallet denna avgift icke vara av någon som helst betydelse. 2 Det tropiska klimatet i åtskilliga i detta avseende särskilt gynnade länder lärer dock tillsvidare lägga avgörande hinder i vägen för fullgarvning av hudar, enär ödeläggande jäsningsprocesser visat sig svårligen kunna förhindras. 3 Så torde närheten till de skånska stenkolen ha medverkat till förläggningen av kromläderindustrien i Klippan.

57 Huru förhållandet ställde sig år 1913 mellan järnvägsfrakten för läder å ena sidan och råmaterialierna å andra sidan framgår av nedan anförda exempel. (Beträffande råmaterialierna, som i regel transporteras i större mängder, har genomgående räknats med lägsta möjliga fraktsats.)

Varuslag Läder 100 kg Kalkyl C: (bottenläder) Salta hudar 187-5 kg Garvextrakt 132 » Hjälpmaterial 2 32 » Kol 100 Summa råmaterialfrakt

10 km. 100 km. 7 ä 21 öre 1 119 å 155 öre 1 öre öre 22-5 112-5 17-2 109-6 3"2 161 8-0 33o 50 9

800 k< 167 » 162 » 1000 >

96-o 19-7 13-7 80-o

576*o 116-3 53-3 330-0

Summa råmaterialfrakt

209'4

1075-6

Kalkyl B: (kromläder) Salta hudar Syror salter etc Hjälpmaterial 2 Kol

Råmaterialfraktens övervägande betydelse framträder här ännu mera än vid sjöfrakterna. Skillnaden mellan sulläder- och kromlädertillverkningen är icke mindre i ögonenfallande. Motsvarande förhållanden i utlandet ha undersökts, i den mån material varit tillgängligt. Det framgår av denna undersökning, att frakterna i Sverige för ifrågakomna varor voro genomgående högre än i Tyskland och Danmark — - för det senare landet dock endast för transportlängden 100 km. — däremot lägre, i stort sett, än i Norge 3 . Skillnaderna äro emellertid så små, att någon betydelse icke kan tillmätas dem. Möjligen kunna de vid för övrigt lika förhållanden anses utgöra ett om ock obetydligt friktionsmoment för det land, som i de olika fallen visar den högre taxan 4 . Huru förhållandet ställer sig till övriga länder, särskilt dem med privat järnvägsdrift, såsom England och Förenta Staterna, har icke kunnat utrönas, då något enhetligt taxesystem icke synes existera för dessa. Däremot bör det vara tämligen klart, att råvarufrakterna måste för de garverier, som icke hava direkta förbindelser sjövägen och icke hava tillgång till råmaterial på nära håll, i sin mån försvåra konkurrensen såväl gentemot utlandet som emot de bättre belägna inhemska garverierna. •' 1

Den lägre siffran gäller endast sändningar om minst 5 ton.

2¶Frakten har beräknats enligt en specificerad kalkyl.

3 Medeltransportlängden i Sverige för vagnslastgods av hudar, hår, ben in. m. samt läder — i vilken grupp hudar torde spela avgjort största rollen — var 174 km. år 1913, den transporterade mängden för samma grupp omkring 25 000 ton. 4 Av betydelse är också storleken av den varje gång transporterade råämneskvantiteten. H ä r ovan har i allmänhet räknats med lägsta möjliga fraktsats. I åtskilliga fall torde dock de verkligen transporterade kvantiteterna icke möjliggöra användning av minimalsatserna. Företagsstorleken har därför sin betydelse även för denna faktor. 6

Som motverkande faktor uppträder emellertid här ofta den ringare arbetslönen.

58¶De avsevärt höjda frakterna under kristiden måste tänkas hava till en viss grad skärpt den här berörda inverkan av frakttariffen. !

E. RÅVARUTULLAR inländska Bottenläderindustrien i Sverige arbetar till övervägande del med tullfria tullar, råvaror. Våtsaltade eller färska hudar äro tullfria sedan 1858, alla övriga tabiUsk sedan 1865. 2 garvning Av de vegetabiliska garvmaterialen voro garvextrakten tullbelagda såsom kemiskt-tekniska preparat intill 21 juni 1892, men ha därefter varit fria. De flesta övriga hava, innefattade i rubrikerna garvskidor, färgträ (kvebrachoträ) och ekollon (vallonea), varit tullfria, åtminstone sedan 16 maj 1882, alla garvande barkslag sedan 1849, granbark t. o. m. ända sedan 1836. Även de viktigaste av hjälpmaterialen, såsom kalk och svavelnatrium, äro numera fria från tull; den sistnämnda varans tullfrihet daterar sig dock icke längre tillbaka än den 1 december 1911. Ett och annat mer eller mindre vanligt förekommande material, såsom konstgjord svavelarsenik, formalin, stearin och andra, äro fortfarande tullbelagda, men då de ingående kvantiteterna i regel äro ringa och användningen ofta valfri, kan man om tullkostnaden för bottenläderindustriens råvaror i allmänhet påstå, att densamma sedan åtskilliga år tillbaka varit av försvinnande betydelse. Detsamma kan säkerligen utan större felaktighet sägas om den logarvande läderindustrien över huvud, alltså om en övervägande del av svensk garverirörelse. För smorläder kunna svärtnings- och glansmedel antagas förorsaka en något större, men fortfarande obetydlig tullkostnad, uppgående till 2 å 3 öre per kg. vitgarvVid alun- eller vitgarvningen betjänar man sig bland annat av vanlig alun nin 9och svavelsyrad lerjord samt vetemjöl, vilka material äro tullbelagda. Uppgifterna angående kvantiteter, ingående i materialförbrukningen, äro inom denna tillverkningsgren mer än vanligt skiftande, varför beräkningen av tullkostnaden är i motsvarande grad osäker. Det förefaller dock icke vara sannolikt, att sagda kostnad skulle överstiga 3 a 4 öre per kg. färdig vara. KromNågot större betydelse synas råvarutullarna hava för kromlädertillverkgarvning. n i n g e n . I skrivelse den 17 december 1921 påpekar garveriidkareföreningen, att råvarutullarna vid tillverkning av ovanläder enligt kromgarvningsmetoden uppgå till 19*5 öre per kg. läder, hänförligt till rubrik 201, och till 22*4 öre för läder, hänförligt till rubrik 203, varigenom resp. tullsatsers effektivitet i väsentlig mån förminskas. Härtill torde till en början böra anmärkas, att dessa tal delvis äro resultat av värdetullar för kemiskt-tekniska preparat, som år 1913 kunde erhållas för betydligt lägre priser än de, som legat till grund för beräkningen. Man kan av denna anledning med säkerhet för år 1913 räkna med en reducering 1 Från garveriidkarnas sammanslutning har också riktats anhållan till myn digheterna om sänkning av frakterna för såväl hudar och limläder som garvämnen. Beträffande de sistnämnda har därvid även påpekats, att de svenska garvextrakterna innehölle väsentligt mera vatten än de utländska och även därigenom droge relativt högre fraktkostnader. F ö r det närvarande hava framställningarna, som ovan omnämnts, icke föranlett några åtgärder, men deras berättigande hava i väsentliga delar vitsordats av järnvägsstyrelsen, vadan man får antaga, att någon jämkning på denna punkt kan komma till stånd för framtiden. 1 Kom.-koll. sp. u. sid. 51.

59 av nämnda tal till resp. 13 och 16 öre. Vid beräkningen av tullkostnaden har man säkerligen icke heller kunnat undgå att räkna med en teoretisk belastning å tullskyddade kemikalier — exempelvis glykos — vilka tillverkas inom landet, men om vilkas verkliga tullbelastning det är svårt att hava en bestämd mening, enär man icke känner, i vilken mån tullskyddet utnyttjas. Man måste således betona, att även de reducerade siffrorna möjligen kunna vara för stora. I varje fall beteckna de maximum. Det har förut påpekats, att kromgarvningsmetodema utmärka sig för en mycket växlande praxis ifråga om såväl mängd som beskaffenhet av därvid nyttjade material. En firma finner det sålunda fördelaktigt att använda större kvantiteter glykos än en annan, en tredje firma använder icke alls detta ämne utan i stället något däremot svarande, högre eller lägre tullbelastat, eller kanske tullfritt. På samma sätt med åtskilliga andra ämnen. En större kvantitet svavelarsenik påskyndar processen, men gör den dyrbarare. Andra dylika åtgärder motiveras därmed, att de resultera i en bättre kvalitet. Det är tydligt, att det under dylika omständigheter kan råda stor skillnad mellan olika företags materialkalkyler och följaktligen råvarutullkostnader. Men det är icke mindre tydligt, att man icke kan med någon bestämdhet påstå, att den högre tullkostnadskalkylen är mindre berättigad än den lägre, försåvitt nämligen den större förbrukningen av ett material eller den vikarierande förbrukningen av ett annat, högre tullbelastat material medför uppkomsten även högrevärdigare vara än eljest. Emellertid kan det å andra sidan möjligen även inträffa, att den mindre tullkostnaden förefinnes vid det bättre lädret. Huru härmed i verkligheten förhåller sig torde icke vara tillgängligt för utomståendes bedömande. Det bör emellertid vara av intresse att erfara, att det av inhämtade upplysningar framgår, att tullkostnadema för kromlädret vid olika företag år 1913 synas ha kunnat understiga de ovan nämnda med ända till 50 %. Exporttullar i främmande länder kunna påvila kostnaderna för våra däri- indisk exfrån importerade materialier. I allmänhet få dessa exporttullar antagas vara porttull å gällande för alla länder och i dylikt fall kan tydligtvis icke någon merkostnad råa hudaruppstå för svensk industri. En särskild ställning intar emellertid den i september 1919 av indiska regeringen införda exporttullen å råa hudar. Beträffande denna gäller nämligen, att exportörerna på vissa villkor åtnjuta rabatt 1 med Vs av tullens belopp, då varan exporteras till någon del av de brittiska besittningarna. Tullen utgår enligt den 17 december 1921 utfärdad förordning - med 15 % av ett visst tullvärde, beräknat per pound eller styck enligt omstående tabell. Den favör, som för närvarande pä grund av detta stadgande tillkommer brittiska industriidkare, kan för hudar beräknas till lägst 1*6 5 högst 9'9 öre per kg och — beträffande get- och fårskinn — lägst 6 högst 12 öre per styck. ! Även om merkostnaden för de i Sverige vanligen brukade indiska hudarna icke skulle uppgå till mera än omkring 3 öre per kg., så är dock en sådan merutgift ingalunda betydelselös, och förhållandet, om vars sannolika fortbestånd hittills ingenting blivit bekant, torde därför vara förtjänt av särskild uppmärksamhet. Garveriidkareföreningen, som påpekat denna omständighet i sin första skri- Tullen å velse till tull- och traktatkommittén, framhåller därjämte, att den redan tidi"jj^*^ 1 Sannolikt under förutsättning att bearbetning kommer till stånd; jfr garveriidkareföreningens skrivelse 22 december 1919. 2 The Board of Trade Journal, 19 januari 1922. s Efter normalkurs räknat.

60¶Vid export frän Burma tullvärde x per Ib

Annan ort tullvärde ' per Ib

a. 0 p. ~ a* ° p -

6 a. 0 p. 2 a. (i p . 6 p. 1 a. 6 P .

a) kor (jämte kalvskinn) b) bufflar (jämte kalvskinn)

2 a. 0 p. 1 a. 0 p.

Get- och killin gskinn Fårskinn

per styck 1 rp 8 a. 0 p.

per styck 1 rp 8 a. O p .

Arsenikbehanälade

eller lufttorkade

ramade oramade b) bufflar (jämte kalvskinn): ramade oramade

hudar:

a) kor (jämte kalvskinn):

Våt- och torrsaltade

| /

hudar:

gare förefintliga indiska garveriindustrien, som är speciellt inriktad på verkställandet av en enklare garvning under utnyttjande av tillgängliga härför passande billiga garvämnen och billig arbetskraft, ytterligare utvecklats under kriget och att den sålunda framställda s. k. halvgarvade varan efter ytterligare bearbetning i England till smorläder och svecialäder nu vunnit insteg på den svenska marknaden, vilken före kriget icke haft att räkna med konkurrens i dessa artiklar. Orsaken till vår påvisade underlägsenhet i fråga om denna halvgarvade vara ligger givetvis däri, att denna här är tullbelagd, medan den i England kan införas tullfritt. Denna tullskyddsfråga har vid ett par tillfällen2 varit föremål för officiell behandling, åtminstone vad beträffar får- och getskinn. Härom yttrar 1906 års tullkommitté (sid. 387 ff.): »Ävenledes har i framställning till kommittén påyrkats, att, såsom skett i Tyskland, Österrike och Frankrike, tullen å halvberedda, ofärgade får och getskinn måtte borttagas eller betydligt nedsättas i ändamål att gynna en ökad tillverkning inom landet av chagrin och saffian. Dessa skinn erhölles nämligen från Ostindien till så billigt pris, att de i förädlat skick kunde säljas billigare än motsvarande vara, beredd av inhemska get- och fårskinn. Så länge tullsatsen vore densamma för halvfabrikatet som för den förädlade varan, saknades erforderligt skydd för upptagande av en tillverkning, baserad på ostindiska skinn. Denna framställning förskrev sig från innehavaren av en större fabrik av handsk- och glacéläder, vilken redan år 1899, under instämmande från ett större antal skofabriker, framförde samma begäran till bevillningsutskottet, som emellertid icke med anledning därav vidtog någon åtgärd. Motion i ämnet väcktes vid 1900 års riksdag men avslogs, efter det bevillningsutskottet avstyrkt densamma. För sitt avstyrkande åberopade utskottet i huvudsak dels det skälet, att borttagande av eller en väsentlig nedsättning i tullen skulle i hög grad inskränka beredningen av inhemska får- och getskinn till nackdel för såväl de garverier, vilka hittills arbetat därmed, som ock för svenska lantbruket, dels ock ett tulltekniskt 1

1 rupee = 16 anna — 1 kr. 21 öre: 1 anna = 12 pie. Jfr även redogörelsen för tullpolitiken sedan mitten av 1800-talet i ett efterföljande kapitel. 2

(il skäl, nämligen att halvgarvade får- och getskinn, å ena sidan, samt helgarvade sådana skinn ävensom garvade kalvskinn, å den andra, blott med svårighet kunde tulltekniskt skiljas. Kommittén har funnit de av bevillningsutskottet anförda skälen och särskilt dess farhåga för en ogynnsam inverkan på den svenska jordbruksnäringens avsättning av fårskinn alltjämt grundade. Därjämte hava representanter för landets garverinäring avstyrkt förslaget, därvid framhållande, att den ökade tillverkning av chagrin, saffian och liknande skinn, som i följd av tullnedsättningen skulle kunna motses, ej torde medföra fördelar stora nog att uppväga risken för att garverier i grannländerna till filialer härstädes översände garvade skinn, som efter en obetydlig och billig efterbehandling inom Sverige kunde på den svenska marknaden konkurrera med fabrikat, som helt och hållet tillverkats inom landet. För dessa sistnämnda bleve då skyddet utan nytta. På grund härav har kommittén funnit sig icke kunna tillmötesgå den ifrågavarande framställningen.» Det är måhända icke uteslutet, att man kan bliva ställd inför en fortsatt utveckling av här antydda konkurrens. Det kan då ifrågasättas, huruvida icke till mötande av denna ett motsvarande underlättande av de svenska garveriidkarnas anskaffning av sagda halvfabrikat kunde ske genom speciella anordningar i tulltaxan. Som exempel på dylika anordningar kunna nämnas importens bindande vid vissa tullplatser samt tullnedsättning mot ursprungsbevis och konsularattest. Dock är och blir det alltid en särskild fråga, om den svenska industrien, även med tillhjälp av ett på detta sätt förbilligat utgångsmaterial, har betingelser att möta konkurrensen. I åtskilliga fall torde det nämligen krävas en specialisering för ett rationellt utnyttjande av ifrågavarande material, med därav följande anspråk på teknisk och annan facklig utrustning. I varje fall måste man räkna med att väsentliga svårigheter kunna resa sig ur tullteknisk synpunkt mot upprättandet av en särskild rubrik, tullfri eller med lägre tull, för halvgarvade hudar. Det är visserligen sant, att Tyskland såväl som flera andra länder, exempelvis Belgien, Frankrike, Italien och Österrike-Ungern, i sina tulltaxor åren närmast före kriget hade specialrubriker för garvade men ej vidare beredda får- och getskinn med lägre tullsatser än för läder, men dit synas såväl hel- som halvgarvade skinn vara hänförliga. För garvade kohudar eller kipshudar synes någon motsvarande rubrik icke hava varit upprättad. I allmänhet äro väl de mera framskridna industriländerna angelägna att Eåvarugenom speciella anordningar (drawback, restitution) neutralisera de för export- tullar i industrierna besvärande verkningarna av eventuella råmaterialtullar, men fall kunna väl tänkas förekomma, där detta icke är utförbart. Så har den sedan 1902 existerande tullen å olika garvmaterial i Tyskland ansetts vara i kännbar grad besvärande för den i stor omfattning exporterande tyska läderindustrien. Den pålades i avsikt att gynna fortbeståndet av de tyska barkekskogarna, men lärer icke hava nått sitt syfte. x Däremot föranledde den de tyska läderfabrikanterna till kraftiga ansträngningar att rationellt utnyttja garvmaterialierna och påskyndade därigenom industriens utveckling. Ett försök har gjorts att fastställa huru råvarutullar i främmande länder 1 Tyskland lyckades dock säkerställa, delvis tack vare tillförsel från bundsförvanterna och ytterligare utvidgning av kromgarvningen, sitt behov av vegetabiliska garvämnen ända fram till fredsslutet. Om kriget varat ännu vid ingången av år 1920, hade man dock måst räkna med en akut nöd beträffande denna behovsartikel. — ALFRED SAUF.U, Die Lederherstellung im Kriege, Berlin 1919.

belasta därvarande industrier, men vid den synnerligen skiftande användning av råmaterial, som förekommer vid all garvning och särskilt vid kromgarvning — såsom förut påvisats — har det icke varit möjligt att angiva vad facit i varje fall kan bliva, då sluträkningen för två länder uppställes. Tages här endast det näraliggande Tyskland i betraktande, så kanske man dock kan våga säga, att Sverige i fråga om frånvaron av tull å vegetabiliska garvmaterialier möjligen har en fördel framför Tyskland, men däremot beträffande tullar å kemikalier för kromgarvning snarast står i efterhand.

63¶FEMTE

KAPITLET

KONCENTRATIONSFÖRHÅLLANDEN Av det föregående har det vid olika tillfållen framgått, att arten av såväl de produktionstekniska som de med råvaruinköpen förenade omständigheterna med bestämdhet pekade mot storföretaget såsom innebärande de gynnsammaste betingelserna för uppgifternas lösning. Det stora företaget erbjuder emellertid i sig själv ytterligare fördelar för en ekonomisk drift genom sina möjligheter till nedbringande av arbets-, regie- och kapitalkostnader m. m. Innan undersökningen föres vidare, synes man därför lämpligen böra kasta en blick på den svenska garveriindustriens koncentrationsförhållanden. Detta torde vara påkallat redan av nödvändigheten att vid jämförelser med utländska industrier taga hänsyn till även det inflytande, som företagsstorleken kan utöva på de olika produktionskostnadselementen. Finner man exempelvis i svensk garverihantering ett relativt större antal arbetare sysselsatta per produktenhet än i Förenta Staterna, så kan ju detta lika mycket vara en följd av skillnader i företagsstorleken som i arbetskapaciteten, maskinanvändningen etc. I ett föregående kapitel gavs anledning att påpeka, hurusom den tekniska likformigheten inom hudmarknadens standardartiklar icke var lika utpräglad som den kommersiella. De skiftande egenskaperna hos det dyrbara råmaterialet vore en grundläggande orsak till svårigheterna att driva specialiseringen till dess höjd inom garverihanteringen. Tvärtom tvingades denna på grund av nödvändigheten att rationellt tillgodogöra sig det individuellt gestaltade råmaterialet till en viss mångsidighet. Man kan visserligen påvisa en specialisering utefter stora linjer inom läderindustrien, men denna har ingalunda nått någon högre grad av fullkomlighet. Det finnes sålunda t. ex. en ovanläderindustri och en bottenläderindustri eller — efter en annan icke fullt analog indelningsgrund — en kromläderindustri och en logarvande industri. Men inom dessa underavdelningar har specialiseringen av nämnd anledning i regel få möjligheter till utveckling. De relativt bästa förutsättningarna härför erbjuder bottenläderindustrien, men för denna saknar den svenska industrien, som bekant, det bästa utgångsmaterialet, vildhudarna. I berörda omständighet ligger emellertid en orsak, bland andra, till det större företagets företräde framför det mindre. Ur den stora mängden av inköpta hudar kan den större fabriken sammanställa lämpliga sortiment och behandla dessa, vart och ett, efter dess natur. Härav följer, att det större företaget är mera oavhängigt av såväl hudmarknadens ofullkomligheter som av mellanhänderna. Det mindre garveriet åter är hänvisat till vad handlanden kan leverera av det hudslag, som bäst lämpar sig för hans begränsade produktionsmöjligheter.

64 Individualitetens betydelse hos råvaran har sin fulla motsvarighet hos fabrikatet. De olika slagen av läder, avsedda för samma ändamål, uppvisa ofta i fråga om elasticitet, styrka, färgnyansering etc. vissa skiljaktigheter, som äro att hänföra till svårigheterna att vid fabrikationen övervinna utgångsmaterialets skiftande beskaffenhet. Då de läderbearbetande företagen, enkannerligen skofabrikerna, måste lägga största vikt på ett enhetligt utgångsmaterial, inträder nödvändigheten för läderfabriken att inom sin tillverkning i största möjliga utsträckning sammanföra ensartade sortiment av icke alltför ringa storlek. Det är tydligt, att endast det större företaget mäktar gå i land med denna uppgift. Icke ens detta har alltid möjlighet att ensamt tillfredsställa efterfrågan på en viss speciell lädersort. Skofabrikerna måste därför ofta genom ombud försöka vid olika läderfabriker hopskaffa det nödiga antalet likartade skinn av den — t. ex. på grund av smakeller moderiktning — fordrade speciella beskaffenheten. Ä andra sidan är den större läderfabrikens produktion av den storlek, att den vida överstiger behovet av läder vid en skofabrik av motsvarande rang. Enligt BECKER 1 framställer ett storföretag inom läderbranschen i Tyskland läder för åtminstone ett dussin skofabriker. Närmast är det sådana tillverkningar, som fordra en lägre grad av bearbetning såväl av hud- som lädermaterialet, vilka kunnat göras till föremål för integration. Exempel härpå äro remfabriker och fabriker för tekniska artiklar, däri inbegripet vissa hjälpmaterial vid skofabrikationen, särskilt s. k. ränder, ävensom handskfabriker och sadelmakerier. Den förening av skooch läderfabrik, som ett av de största företagen inom läderbranschen i Sverige i verkligheten företer, kan knappast sägas utgöra något undantag från denna regel, enär företaget ifråga — åtminstone före kriget — tillverkade allenast sulläder för egen användning. Speciella hinder för en integration resa sig ur skofabrikationens säregna avsättningsförhållanden samt ur spänningen mellan hud- och läderpriserna å ena sidan, läder- och skopriserna å andra sidan. Förhållandena i utlandet visa samma drag. Förening av läder- och skofabriker kan påträffas i Sydtyskland och det forna Österrike-Ungern men icke i större utsträckning. 2 Emellertid giva förhållandena i Nordamerika, som nedan skall visas, anledning till betydelsefulla avsteg från regeln. Som en integration kan man ju även räkna å ena sidan beredning inom företagen av de behövliga garvämnena genom extraktion, å andra sidan hudavfallets utnyttjande (särskilt till beredning av lim). Båda dessa utvecklingsmöjligheter äro intimt förknippade med storföretaget. s Beredningen av garvämnes-extrakterna för eget behov inom företagen har 1 C. L. BECKER, Die wirtschaftliche Entwickelucg der deutschen Lederindustrie, Strassburg 1918. 2 BECKER, a. a. — TRIER omnämner i förut anförda arbete, att en enda stor skofabrik själv garvar sitt läder. — HANISCH anför dock, att i västra Tyskland skola enligt uppskattning av fackmän 25 % av lädret förarbetas av läderfabrikerna själva. Huvudsakligen torde detta emellertid gälla sadelmakerier, remfabriker och handskfabriker, i överensstämmelse med vad som ovan påpekats. — LINK känner endast ett fall av kombination mellan läder- och limfabrik. 3 De viktigaste avfallsprodukterna äro barkresterna efter extrahering, allt slags hudavfall (limläder) samt hår. De förstnämnda finna användning inom fabrikerna såsom bränsle, medan de övriga i regel avyttras, limlädret till limfabriker och håravfallet till filt- och penselfabriker. Enligt specialutredningen belöpte sig saluvärdet av biprodukterna till omkring 2 % av hela produktionens saluvärde i Sverige år 1913. Med de år 1921 rådande höga fraktkostnaderna måste emellertid största delen av de svenska garveriernas limläder g å förlorad (jfr kapitlet om frakter).

1)5

under kristiden kraftigt främjats. Den nödiga apparaturen är dyrbar och komplicerad, varför endast de allra största företagen kunna hava utsikt att förränta anläggningen härför under normala tider. Detsamma gäller, om än kanske i mindre grad, kostnaderna för avfallets rationella tillgodogörande. Krigsförhållandena tvungo den tyska industrien till de kraftigaste ansträngningar för utnyttjande av alla avfallsprodukter, och BECKER 1 anser, att den tyska läderindustrien härunder gjort framsteg av stor betydelse även för fredsförhållanden. Här nedan anföras några data ur olika länders statistik rörande företags- nnftkonstorleken. De svenska siffrorna äro hämtade från WOHLIN 2. Rörande detaljerna ccntrati™hänvisas till tabellerna 12—16. Antal

Antal

anställda

År

1895 1896 1907 1912

Tyskland (personer)

relativa tal

absoluta tal

Högst

företag ined bred\ idnäranda antal

Sverige (arbetare)

547 Förenta Staterna ; (arbetare)

relativa tal

absoluta tal

anställda

1 relativa ; absoluta i £aj tal o/

6 391

89-4

3 750

82-ii

—

44-6

38-2

66-4

•o7-2

98a i

82-4

96-J

j H ö g s t 50

51—200 (för F ö r e n t a 51—250)

Staterna

201-1000 f (för F ö r e n t a S t a t e r n a i 251—1000)

Över

1896 1909 1912 1914

1¶Högst 20

]

1895 1896 1907 1909 1912 1914 1895 1896 1907 1909 1912 1914 1895 1907 1909 1914 1895 1907 1909 1914

90-2

—

7 011

98-1

4 347

96-o

99-G

96-5

3-4

0-4

28-9

7 278

— —

| |

37-6

0-2 0*5

= _

40 1

4-e '

4-8 i

O-o 0-1

3 3 i

4 3

0-4 0-4

Den stora skillnaden i företagsstorlek mellan Sverige å ena sidan, Tyskland och Förenta Staterna å andra sidan är i ögonen fallande. Gent emot Tyskland kommer denna dock huvudsakligen till synes i det förhållandet, att 1 2

a. a. sid. 66. NILS WOHLIN, Driftkoncentrationen i svensk fabriksindustri.

Stockholm 1915.

66 Sverige ännu 1912 alldeles saknade företag med över 200 anställda, varemot Tyskland redan 1907 hade 29 stycken, varav 3 med över 1 000 anställda. I fråga om antal småföretag närmar sig Tyskland mera Sverige, men står här så mycket mera tillbaka för Förenta Staterna. Antalet mindre företag i Amerika (högst 20 arbetare) utgjorde år 1909 icke 45 % av hela antalet, medan i Tyskland än mindre företag (med högst 10 arbetare) år 1907 utgjorde 83 % av hela industrien. Det är dock att märka, att siffrorna för Tyskland något ogynnsamt återspegla förhållandena i verkligheten, enär den tyska statistiken vid redovisningen av större garverier räknar särskilda avdelningar, exempelvis extraktionsanläggningar eller färgeriavdelningar, som självständiga företag och därför erhåller större antal smärre dylika enheter än som faktiskt förefinnas. Siffrorna för småföretag äro således för stora, för storföretag för små. Ser man efter, hur de anställdas numerär fördelar sig på företag av olika storlek, framträda nyss påvisade storleksförhållanden i än tydligare relief. För ändamålet bör det vara tillfyllest att anföra arbetarestammens (för Tyskland den anställda personalens) procentiska fördelning ett visst år. Statistiken medger icke fullständig samtidighet, vilket emellertid icke är av större betydelse. 1 Summa arbetare eller anställda personer

52 0 8 8 62 2 0 2 1 859 55 936

Arbetarestammens procentiska fördelning på fabriker, med nedanstående antal arbetare (eller anställda) Länder och år 1 — 10

0 1 — 201 — 2 5 1 — 501 — j över j t-J 2 1 --! 5 1 -! 1 0 1 - 1250 500 11 oooj 1 000| 500 50

17-3

Tyskland TJ. S. A .

å r 1907 » 1909

Sverige U. S. A.

» 1912 26-1 » 1914

26o 4-3

39-s 4-o

j 100 | 200

17-4 10-9 24-8 8-4

12-7 17-6 10-3 21-9

28-7

14-5

7-5 15 - ö

27-4

15-5

13-8

9-6

15-7

11-1 8-5

25-1

9-o

En mätare av företagsstorleken, ehuru av ej samma tillförlitliga beskaffenhet som arbetareantalet, har man även i tillverkningsvärdet. Dylika uppgifter saknas för Tyskland, varför här endast angivas siffrorna för Sverige och Förenta Staterna. I bifogade tabeller 15—16 meddelas vissa närmare detaljer.

Summa tillverkningsvärde

Tillverkningsvärdets procentiska fördelning på fabriker med tillverkningsvärde fallande inom gränserna h ä n d e r ocli år högst 25 000 k r .

över över över 25 000 till 100 000 till 100 000 kr. 500 000 kr. 500 000 kr.

Summa

% i

29 milj. kr. S v e r i g e 1912

328 milj. $

För. Staterna

4'9

4-8

17-7

72-6

intill 5 000$

5 000 till 20 000 $

20 000 till 100 0 0 0 $

över 100 000 $

2-2

97-5

0-2

lOO-o

i 100-0

Indelningen av företagen över 100 000 dollars i den amerikanska Census medger icke en närmare belysning av anhopningen över denna gräns under jämförelse med svensk statistik. Det kan emellertid vara tillräckligt att omnämna, att nära 60 % av hela tillverkningsvärdet år 1914 föllo på fabriker, som årligen tillverkade för över 1 milj. dollars läder.

67¶Det har i det föregående i korthet blivit antytt, att sammanslutningar inom Ekonoläderindustrien av företag på olika produktionsstadier erbjuda svårigheter av miska flera slag. Även rent ekonomiska sammanslutningar äro relativt sällsynta K sammanslutDet betydande spelrum, som garverihanteringen erbjuder sina utövare ifråga ningar. om val av tillverkningsmetoder, inköpskällor, avsättningstillfällen etc. måste göra dessa tämligen obenägna för ett samgående under omständigheter, som kunna äventyra sekretessen i produktionen. (Den form av sammanslutning, som bäst skulle lämpa sig för dessa förhållanden, vore därför närmast trustens). Det kan även inträffa, att ett samfällt uppträdande på marknaden under större former ger anledning till prisstegring å råvaran. Då den nordamerikanska trusten började att som sluten enhet göra sina2 stora inköp på La Plata-marknaden, stego genast priserna åtskilliga procent. Även enskilda stora företag omgärda därför gärna sina inköp med försiktighetsåtgärder av skilda slag. Speciellt är detta förhållandet i länder med utvecklat auktionssystem. Existensen av en svensk sammanslutning under namn av Sko- och läderbranschens fabrikant- och grossistförening, i vars uppgift det ingår att genom ordnandet av kreditfrågor, konkurser och dylikt söka reformera kreditväsendet, kan knappast räknas som ett exempel på ekonomisk sammanslutning. Dess strävan att genom överenskommelse angående kassarabattering och dylika försäljningsvillkor reformera krediten torde dock formellt inrangera densamma bland konditionskartellerna. Svenska garveriidkareföreningen, är en yrkesförening för odlandet av kollegiala intressen. En viss ekonomisk betydelse får givetvis under alla omständigheter anses vara förenad med en dylik sammanslutning, i den mån den bereder möjlighet att bevaka gemensamma intressen 3, framför allt i lagstiftnings- och andra allmänna angelägenheter. Läderindustrien i Förenta Staterna erbjuder emellertid, såsom ovan i korthet Koncenberörts, betydande undantag från den annars gällande regeln. Här existera trationsnämligen sedan lång tid tillbaka åtskilliga slag av sammanslutningar, till {ör^tCgSe2 vilka de enorma såväl produktions- som konsumtionscentra givit upphov. och Integrationen utgår sålunda från både hudproducenter, hudkonsumenter och Hudar läder. läderkonsumenter. De förstnämnda representera den största och mest anmärkningsvärda * koncentrationsföreteelsen inom läderbranschen. Sammanslutningen omfattar de fem största slakteri- eller »packare»-firmorna och är därför känd under namnet »Big Five». Omkring 75 % av alla nötkreatur och får, som slaktas i Förenta Staternas större slakterier, falla inom »Big Fives» verksamhet. Enligt verkställda beräkningar varierade den del av råhudstocken, som hölls av »Big Five» under tiden december 1918 till mars 1920, mellan 64 och 96 % av alla packarefirmors samlade lager, räknat på sista dagen i varje månad. Då packarefirmorna alltid köpa den största och bästa boskapen, betyder denna de fem stora packarnas dominerande ställning, att de i praktiken kontrollera marknaden för de slag av hudar, som äro mest efterfrågade och resultera i det bästa lädret. De förfoga över en stor del av de tyngre hudar, av vilka framställas sul- och plattläder. Samtidigt utöva de kontroll över en stor del av den sydamerikanska marknaden. 1 HANISCH omnämner, att i Tyskland hade (till i febr. 1905) endast grundats en kartell (hästläder-), till vilken 11 fabriker anslutit sig. — HANS HANISCH, Deutschlands Lederproduktion und Lederhandel, Tubingen 1905. 2

3¶BECKKB, a. a. sid.

105.

Se vidare sid. 129 angående gemensam prispolitik. För det följande ligga uppgifter i Eeport of Federal Trade Commission, J u n e 10, 1921, till grund. 4

68 Hudar för lättare läder kontrolleras icke i samma utsträckning av packarna. Någon konkurrens råder mellan lanthudarna och packarnas lättare kohudar och kalvskinn. Ehuru de fem packarna icke i större grad utöva kontroll över marknaden för lanthudar, följa dock priserna för dessa senare packarhudarnas prisrörelser. I några delar av landet behärskas även lanthudsmarknaden av »Big Five». Andra territorier domineras av garverifirman Central Leather C:o eller av filialfirmor under denna trust. En viss grad av integration mellan läder- och hudintressen gör sig således gällande genom Central Leather C:o's verksamhet. En kombination av större utsträckning har emellertid blivit satt i verket genom ingripande i garveriindustrien från de stora packarnas sida och särskilt genom SWIFT & C:o och ARMOUR & C:o.

Den första form, under vilken ett dylikt ingripande skedde, var löngarvningssystemet. Garvarna mottogo till beredning av packarefirmor ägda hudar under den förutsättningen, att gar våren skulle sälja lädret i sitt namn för packarnas räkning. Härigenom sattes dessa i stånd att bestämma försäljningsvillkoren för detta läder och skaffa sig vinst härpå utan att synas på lädermarknaden. Detta löngarvningssystem är fortfarande i bruk i ansenlig utsträckning. Emellertid hava packare därjämte efter hand förvärvat för egen räkning ett antal garverier, som bereda och sälja stora kvantiteter av i deras slakterier fallna hudar. Endast fyra firmor av »Big Five» äro på detta sätt engagerade, medan den femte däremot icke veterligt har vare sig egna garverier eller löngarverier. SWIFT & C:o har sedan 1902 inköpt ett tiotal firmor (varav två läderförsäljningsfirmor och en extraktfabrik), ARMOUR & C:o sedan 1905 ungefär lika många. Garveriindustrien hyser därjämte tvenne av packarna oberoende sammanslutningar av stora dimensioner, nämligen den nyssnämnda Central Leather C:o och American Hide & Leather C:o. Deras och packarnas betydelse för produktionen framgår av följande sammanställning för år 1919 ur »The Report»: Big Fives produktion

De två oberoende garvarfirmornas produktion

pounds kv.-fot » >

23-1 4-8 9-4 30-o

32-3 7-8 12'8

Av allt skoläder

(pounds'

7-1 22-6

A •• 1 T- ! Av annati. an skolader

i kV.-f0t j I, pounds

7-1 30-7

31-7 5-s 16-7

Av allt läder

[ **-*f 1 pounds

7-1 23-9

5-9 29-3

l ä d e r

Av följande slag av skoläder: sulkalv- och kipsboxsidor får och lamm

O'!»

Central Leather C:o tillverkade således omkring en tredjedel av hela sullädersproduktionen och de av »Big Five» kontrollerade eller ägda företagen omkring 30 % av »får- och lamm-» tillverkningen, angiven i kv.-fot. 1 1

Den i vikt angivna produktionen av detta slag av läder var utan betydelse.

69 De båda ovannämnda packarna, vilkas läderintressen varit de mest betydande, hava nyligen (1919 och 1920) avsöndrat dessa genom att på därför särskilt organiserade företag överlåta sina dotterföretag inom läderindustrien. På detta sätt hava uppstått The National Leather C:o (för Swift & C:o) och The Armour Leather C:o med kapital på resp. 30 och 40 milj. dollars. Några drag ur skoindustriens koncentrationsförhållanden kunna i detta sammanhang påräkna ett visst intresse. Ar 1919 existerade inom skoindustrien tolv företag, vilkas produktion översteg 3 milj. par. Deras samlade tillverkning uppgick till över 82 milj. par eller omkring 25 % av hela produktionen. Det största av dessa företag producerade omkring 21 milj. par eller cirka 6 % av hela skotillverkningen. Nyligen skedda fusioner hava sammanlänkat viktiga sko- och läderintressen. I maj 1921 tillkännagavs sammanslutning mellan The International Shoe C:o och Kistler, Lesh & C:o, en av de största tillverkarna av sulläder. Den förstnämnda firmans tillverkning var år 1919 omkring 17 milj. par, den senares omkring 5 milj. kg ekgarvat sulläder. Skofirman ägde sedan några år tillbaka ett ovanlädersgarveri och är således nu i den ställningen, att den kan tillverka både ovan- och bottenlädret för sin egen fabrikation. Icke långt därefter kom en sammanslutning till stånd mellan samma skofirma och ett annat stort företag inom skobranschen, W. H. Mc Elwain C:o. Dessa två firmors sammanlagda tillverkning år 1919 uppgick'till nära 24 milj. par eller något över 7 % av den samlade produktionen. Den anslutna skofirman var för egen del i besittning av såväl garverier som skomaterialfabriker. Sagda båda fusioner hava på detta sätt under gemensam ledning sammanbragt 42 skofabriker, 4 skomaterialfabriker, 5 garverier och 1 ekextraktfabrik. Även andra liknande kombinationer ägde rum 1921, dock ej av tillnärmelsevis samma betydelse.

70¶SJÄTTE

KAPITLET

FÖRETAGSSTORLEK OCH PRODUKTIONSKOSTNADER I allmänhet är ju en av orsakerna till storföretagets företräden att söka i möjligheten till arbetsdelning. Hudmaterialets säregna karaktär gör en sådan delning, varigenom varje arbetsprocedur kan följas med större uppmärksamhet och varje handgrepp utföras med större raskhet och precision av därför speciellt lämpliga arbetskrafter, särskilt betydelsefull för garverihanteringen. En tilltagande arbetsdelning möjliggör således också till en viss grad en förbättring av kvaliteten. Den med arbetsdelningen följande maskinella utvecklingen är inom garveriMaskiner och före- industrien intimt förknippad med företagsstorleken. I Statistik d. D. Reiches * tagsmeddelas antalet viktigare slag av arbetsmaskiner, fördelade på företag av storlek. olika storlek. I tab. 18 återfinnes en därur hämtad sammanställning av medeltalet maskiner av varje slag per företag 2. Det framgår av denna, att ökningen i antalet maskiner ingalunda sker kontinuerligt från grupp till grupp utan med plötslig styrka framträder först med företag, som hava mellan 51—200 anställda. Genom att taga aritmetiska mediet av ökningsprocenten (från grupp till grupp) för samtliga maskinslag inom varje grupp erhåller man ett ungefärligt uttryck för ökningens påpekade karaktär (endast garverier medtagna): Antal anställda I. Intill 3 H. 4 och 5 III. 6— 10 IV. 11— 50 V. 5 1 — 200 VI. 201—1000 VII. Över 1000

Ökning i % — från grupp I är ökningen 5 » II » 13 » » III > > 19 » » IV » » 88 » V » » 244 » » VI » » 647

Då siffrorna betyda ökning från grupp till grupp och alltså äro relativa tal, framgår av dem tydligt den starka acceleration, varmed tillväxten fortgår upp mot de största företagen. Av intresse är i detta sammanhang frågan om produktiviteten. På denna Företagsstorlek och punkt saknas emellertid data, som direkt hänföra sig till företagsstorlek. produk- Även uppgifter, gällande för hela industrier, äro sparsamt förekommande. tivitet Emellertid synes amerikansk statistik erbjuda vissa utgångspunkter för en undersökning i stora drag. 1

Bd 214. För ett antal svenska företag meddelas i tab. 17 även vissa upplysningar angående maskinutrustningen. 3

71 En dylik undersökning bör tydligen helst utgå från kvantitetsuppgifter, Sverige— då produktvärdena på grund av olika omständigheter icke lämpa sig för Förenta jämförelser. Kvantitetsuppgifter föreligga också på denna punkt såväl i den ÖJO e r n a amerikanska Census som i den svenska specialundersökningen. Emellertid hänföra sig uppgifterna i Thirteenth Census i fråga om läder till stycketal och en beräkning av den producerade vikten med ledning härav torde icke lämna ens i stora drag tillfredsställande resultat. Något säkrare ställer sig då en beräkning i relation till den inarbetade hudvikten. För Sverige uppgingo samtliga i produktionen år 1913 indrivna hudar till 13 671 ton 1 . För Amerika beräknades — med ledning å ena sidan av deklarerade stycketal och sannolika styckevikter och ä andra sidan av deklarerade värden samt i den amerikanska importstatistiken angivna å-priser per pound — motsvarande kvantitet för år 1914 till 558 580 ton. För jämförelse under en tidigare period beräknades på samma sätt den indrivna hudvikten i Amerika år 1909 till 578 350 ton och för Sverige år 1910 2 — med utgångspunkt från lädervikten — till 13 274 ton. Antalet arbetare och hästkrafter (avseende den installerade maskmstyrkan) utgjorde: 1909

I Sverige

arbetare» hästkrafter 3 I Förenta Staterna arbetare hästkrafter

— 62 202 148140

2095 3 248 —

1812 4184 —

55 936 172712

Av de anförda uppgifterna framgår det, att per 100 ton inarbetad hudsubstans användes: 1913 1914 1910 16 arb. -f 24 hkr. 13 arb. -j- 31 hkr. I Sverige. 10 arb. + 31 hkr. I Förenta Staterna... 11 arb. + 26 hkr.

Tar man i stället värdet av de inarbetade hudarna till utgångspunkt för -en liknande beräkning, erhåller man till resultat, att per 100 000 kr. värde användes: I Sverige år 1913 I Förenta Staterna år 1914

8 (egentligen 7-7) arbetare + 18 hkr. 6 ( » 6-4) » -f 20 »

Det först använda beräkningssättet visade en meranvändning av arbetare i Sverige år 1913 av omkring 30 %. Med det sist begagnade blir denna siffra endast 20 %. Skillnaden torde vara att tillskriva huvudsakligen den omständigheten, att Sverige använder relativt mera torkade hudar, vilkas pris per kg är högre i. En faktor av motsatt verkan är emellertid lönernas höjd i Förenta Staterna. Arbetslön Vissa data i den amerikanska statistiken tillåta en inblick i saken från ochJö™denna sida. storlek. Det amerikanska manufaktureringsvärdet eller produktionsvärdet utgör nettoförsäljningsvärdet ab fabrik (således utan bortfrakter och försälj ningskost1 Specialundersökningens ursprungliga uppgift. Denna är visserligen icke alldeles fullständig, men även den amerikanska statistiken lämnar en del material oredovisat. 2 Året 1909 i svensk produktion påverkas av storstrejken, varför i stället valts det näraliggande året 1910. 3 Siffrorna ur sp. u. * E n annan orsak kan givetvis ligga i möjligheterna för den amerikanska industrien att köpa billigt.

nåder), minskat med materialvärdet (däri inräknade även hjälpfabrikat och driftsutensilier och bränsle eller energi). I manufaktureringsvärdet ligga således egentligen endast löner, räntor, avskrivningar och diverse utgifter samt årsvinst. Ar 1914 förhöll sig sagda värde till materialvärdet i Förenta Staternas garveriindustri som 29 till 100, i Sverige år 1913 som 21 till 100. Ser man på lönernas andel i dessa tal, visar det sig, att dessa i Amerika uppgingo, satta i samma relation, till 14 (13*8) i Sverige endast till 10 (9'7). Då arbetskrafternas antal i förhållande till samma materialvärde visats vara mindre än i Sverige, måste lönernas större andel i manufaktureringsvärdet bero på i Amerika rådande högre arbetslön. Lönernas fördelning på förvaltnings- och arbetarepersonal visade i förhållande till materialvärdet som 100 följande proportioner: Förvaltningspersonal 2*3 2-6

För Sverige år 1913 > Förenta Staterna år 1914

Arbetarepersonal 7-4 11-2

Summa 9-7 13-fl

Man finner, att den relativt största delen av lönekostnaden faller på arbetslönerna i Amerika 1. Denna arbetslönernas höjd torde i sin mån hava bidragit till den kraftiga utvecklingen av storföretagen i Förenta Staterna. Här nedan följer en sammanställning av visst primärmaterial i Census för 1914. 13

B i % av C

Produktvärde

Manu faktureringsvärde

Materialvärde

Hela garveriindustrien

367 202

82 957

284 245

29¶Fabriker med tillverkningsvärde: Mindre än 5 000 dollars 5 000— 20000 » 20 0 0 0 - 1 0 0 000 » 100 000—1 milj. » 1 milj. och över »

180 640 8 238 138 883 219 260

89 330 3 288 32 428 46 821

91 310 4 950 106 455 172 441

98 105 66 30 28

Det framgår tydligt, att manufaktureringsvärdet, sett i förhållande till matenalvärdet, sjunker starkt under stigande företagsstorlek. Detta synes huvudsakligen vara att tillskriva arbetslönernas sjunkande andel på grund av relativ minskning i arbetareantalet. Av hela manufaktureringsvärdet utgjorde 1 Detta beror icke på arbetarnas större antal i förhållande till de förvaltande personerna, t y dessa senare voro tvärtom relativt färre till antalet än i Sverige. Så kommo per varje förvaltande person:

År 1913 i Sverige » 1914 i Förenta Staterna Lönerna utgjorde per varje: I Sverige 2 år 1913 f Förenta Staterna år 1914

6 arbetare 12 » (11:6). Förvaltningsperson kr. 2 070 5 679

Arbetare kr. 1085 2128

Ehuru således lönerna för de förvaltande voro relativt större än för arbetarna, medförde dock den omständigheten, att de voro relativt färre till antalet, att utgiften för dem icke kom att spela samma roll i Amerika som i Sverige. 2 I specialutredningens arbetslöner ingå även löner till förmän.

nämligen lönerna 46 %. Och av övriga i sagda värde ingående utgiftselement torde åtminstone årsvinst och avskrivningar å maskiner vara relativt stigande från det mindre till det större företaget. Fördelar man den rest av manufaktureringsvärdet, som återstår efter lönernas borteliminerande — vilken rest således innehåller avskrivningar, räntor och diverse utgifter samt årsvinst — finner man, att på varje i industrien anställd person kommer ett belopp av: I Sverige år 1913 I Förenta Staterna år 1914

1445 kr. 2 680 »

Att man här har ett uttryck för en högre produktivitet i det sistnämnda landet är ju troligt, men kan givetvis icke med säkerhet påstås. Det bör förutsättas, att man härvid kan räkna med ungefär samma arbetstid i båda länderna f. Med ledning av vissa uppgifter i Abstract of the Census of Manufactures 1914 -' kan man beräkna, huru produkt- och manufaktureringsvärde ställa sig per arbetare inom olika storleksgrupper. En dylik beräkning gav följande resultat (skoindustrien har tillfogats för jämförelsens skull): Fabriker med tillverkningsvärde: &

I. II. HT. IV. V.

Mindre än 5 000 dollars 5 000— 20 000 > 20 000—100 000 » 100000—1 milj. » 1 milj. och över »

Produktvärde per arbetare 1 000 dollars garverier skofabriker 1-8 1*4 1-s 1-4 2-7 2'0 6-3 2-5 7-2 2-s

Manufaktureringsvärde per arbetare 1 000 dollars garverier skofabriker 0-90 0-90 0-93 0-80 l-io 0-86 1-47 0-96 1-53 1*05

Råmaterialiernas värde per arbetare är i och för sig större än inom den mera arbetskrävande skoindustrien och tilltar även starkare med företagsstorleken. De större garverierna ha sålunda relativt snabbare omsättning och använda sannolikt dessutom dyrbarare material (ovanläderfabrikation), medan skoindustrien är mera homogen från nedan till ovan. Att därjämte i siffrorna kan ligga den innebörden, att vinsten för garverierna tilltager starkare med företagsstorleken, är ju ingalunda omöjligt. Därpå tyder den större spänningen för garverierna mellan minsta och största gruppens tal för manufaktureringsvärdet. Emellertid bör man erinra sig, att räntorna och avskrivningarna spela en större roll inom garveriindustrien på grund av den hastigt tilltagande andel i kostnaderna, som maskinerna få (jfr ovan). Därest nyss antydda tolkning är riktig, kan man vänta en starkare anhopningstendens för större företag inom garveriindustrien än för skofabrikerna. Efterföljande siffror för U. S. A. år 1914 bekräfta denna förmodan (de romerska siffrorna beteckna ovan nyss anförda storleksgrupper): Antal företag i % av hela antalet Grupp I Skoindustrien 10-2 Garveriindustrien ... 9-3

II 15-5 8'5

III 22-4 21-7

IV 41-s 46-6

V S:a % 10-1 100 13-0 100

' I Förenta Staterna arbetade år 1914: 17 % av hela antalet arbetare 54 timmar per vecka. 40 » » :> » 54—60 :> :> 33 » » » » » 60 > » » 2 A. a. tab. 194.

Tillverkningsvärdets procentiska fordelning pa I II III IV V S:a % 0*1 0-4 3-3 42*6 53-5 100 0*1 0-2 2-2 37'S 59-7 100

74¶SJUNDE

KAPITLET

BRÄNSLE OCH KRAFT Målsmän för den svenska garveriindustrien hava påpekat, att i fråga om bränsleomkostnader den svenska industrien i allmänhet på grund av bristen på kol i större mängder inom landet innehar en mindre förmånlig ställning än den utländska. För garverihanteringen kunde emellertid detta förhållande anses vara särskilt betungande, enär denna industri icke vore i stånd att i mera avsevärd omfattning neutralisera avsaknaden av inhemsk kol genom utnyttjande av elektriciteten som kraftkälla, i det att nämligen för själva garvningsproceduren i varje fall krävdes en ånganläggning. Därjämte tarvades för garvämnets extrahering och lädrets torkning värme, vartill kom, att vid de nyare garvningsmetoderna, framför allt kromgarvningen, uppvärmda garvvätskor måste användas. Detta för den svenska garveriindustrien i förhållande till den utländska i och för sig ogynnsamma beroende av bränsleimporten ökades yttermera av det förhållandet, att klimatet nödvändiggjorde större förbrukning av bränsle för den inhemska läderindustrien än för dess utländska konkurrenter, i det att t. ex. torkningen av lädret vid här merendels rådande fuktig och kall väderlek högst väsentligt försvårades och därigenom bränsleåtgången ökades. Klimatets Klimatet är väl icke i och för sig utan betydelse för garveriindustriens inflytande, bränslekostnader, men förhållandena ställa sig utan tvivel mycket skiftande, allt efter det land man tar till jämförelse. Även om man torde kunna påstå, att uppvärmningskostnaderna för svenska garverier i allmänhet säkerligen ställa sig högre än exempelvis för sydtyska, så kan detta påstående näppeligen utsträckas att gälla mellan å ena sidan sydsvenska fabriker och å andra sidan nordtyska. Och en betydande del (ifråga om arbetareantal c:a 48 %) av garveriindustrien är förlagd till Skåne, Halland och Blekinge. Vad beträffar Förenta Staterna, så äro förhållandena på denna stora kontinent ännu mera olikartade, men klimatets fastlandskaraktär giver anledning nog att bedöma frågan om några svenska merkostnader på denna punkt med stor försiktighet. Detsamma gäller icke mindre om kostnaderna for lädrets torkning med hänsyn till de atmosfäriska förhållandena. Tager man till utgångspunkt för jämförelsen länder med mera utpräglat milt klimat, såsom Frankrike eller England, framstår givetvis den svenska industriens ställning i dessa avseenden såsom mera missgynnad. I fråga om England får man ju dock erinra sig landets speciellt fuktiga klimat. Bränsle- Genomsnittligt taget spelar bränslekostnaden en relativt taget obetydlig förbruk- roll inom den svenska garveriindustrien. Ar 1913 belöpte sig de samlade ut B2TJ* S i f t e r n a f ö r bränsle, kraft och belysning till 327 384 kr. eller 0.9 9 % av a män e o m s m t n m g e n j i motsvarande en kostnad för varje kilogram läder av c:a 3 öre.' 1

Spec, unders, sid. 218. ' Angående storleken av en möjlig merkostnad se vidare sid. 78.

75 För olika tillverkningsspecialiteter kan emellertid denna kostnad ställa sig högst skiftande. Man får dessutom även taga i betraktande, att olika metoder alltjämt användas för framställning av samma slags läder samt att arbetskraften är i växlande mängder utbytbar mot maskinkraften. Tillgängliga resultat av undersökningar över enskilda fall måste därför bedömas med en viss försiktighet. Vid logarvningen betjänar man sig numera till största del av extrakter, som fabriken antingen själv framställer genom urlakning av därför tjänliga materialier, såsom bark, trä och andra växtdelar, eller också köper färdiga för mer eller mindre direkt användning efter föregående utspädning. Framställningen av extraktet inom den egna anläggningen kräver i och för sig en viss mängd värme, dels för uppvärmningen av lösningsmedlet,1 dels för vissa indunstningar under fabrikationens gång av extraktlösningen. Frånsett det större behovet av värme för rumsuppvärmning erfordras vintertiden även mera värme för lädrets torkning, vilken ofta måste ske upprepade gånger under framställningsproceduren. Det för en läderfabrik sålunda varierande värmebehovet eller hellre ångkraftbehovet — de sammanfallande behoven av varmvatten, värme för lokalerna och för torkning samt energi kräva nämligen så gott som undantagslöst en ånganläggning — angives av Hausbrand2 uppgå till, räknat per hud om 35—40 kg (eller en lädervikt av 15 —18 kg), eventuellt för extraktion av därför erforderliga 100 kg garvbark med 8 % lösligt garvämne, följande antal kilogram ånga:3

Vinter Sommar

i Fabrikation med extrahering och indunstning

II Fabrikation med köpta extrakt

lägst 293 högst 506 kg » 221 > 406 »

lägst 170 högst 228 kg » 100 » 147 »

Denna ångmängd tankes därjämte ställa till förfogande på vintern 2 hästkrafter och på sommaren 1 hästkraft per hud. Under antagande, att huden lämnar 18 kg läder samt att 1 kg stenkol erfordras för åstadkommande av 7 kg ånga, erhåller man till resultat, att för framställande av 1 kg läder erfordras i fallet I under vintern 2-3—4 kg, under sommaren 1-8—-3'2 kg och i fallet II under vintern 1*4—1*8 kg, under sommaren 0-8—1-2 kg eller, räknat per år med 5 sommarmånader i fallet I 2-1—3-7 kg, i fallet II 11—16 kg, allt under samtidig utvinning av visst antal hästkrafter. Vad angår kromlädertillverkning har Link* angivit en kolåtgång av 1 460 kg för 358 kg torra getskinn, som lämnade 100 kg färdigt läder (chevreaux), d. v. s. en förbrukning av c:a 15 kg kol per läderenhet. Chevreaux av getskinn tillverkas emellertid icke inom landet och siffran torde därför icke 1 Frågan om den extraherade barkens bränslevärde synes bedömas olika. Inom såväl den svenska som den utländska garveriindustrien torde barken fortfarande tämligen allmänt (efter pressning och torkning) komma till användning som bränsle, men i Sverige anställda försök inom cellulosaindustrien lära hava visat mycket litet uppmuntrande resultat. Möjligen gäller detta speciellt granbark, vars befriande från vatten medelst pressning ställer sig svårare än för ekbark. Från enskilt håll inom garveriindustrien har också anförts, att en användning av granbark såsom bränsle är lönande endast under förutsättning, att det ställer sig dyrare att på annat sätt undanskaffa densamma. — Något gynnsammare ställer sig förhållandet för ekträ samt i synnerhet kvebrachoträ. 2 E. HAUSBRAND, Wärmewirtschaft in der Lederindustrie, Berlin 1921. 3 Förutsättningen är att kraften alstras genom en högtrycksångmaskin och den avgående lågtrycksångan användes för värme. 4 Die Lederindustrie.

76 kunna utan vidare uppställas som norm för svensk industri, vilken åtminstone före kriget förnämligast tillverkade kromläder av tyngre typ. Efter kriget har dock även en avsevärd fabrikation av kromläder av kalvskinn upptagits, vars lättare specialiteter (av spädkalv) torde kunna antagas i här ifrågavarande avseende mera närma sig chevreaux. Bränsieåt- Rörande den faktiska bränsleförbrukningen vid svenska garverier föreligga gången vid vissa statistiska data. Vid kommerskollegii specialundersökning år 1918 av svenska bränsleförbrukningen under åren 1913 — 1917 vid industriella anläggningar garverier m. fl. erhölls sålunda kännedom även om garveriernas hela årsförbrukning av såväl stenkol som övriga fasta och flytande eller gasformiga bränslen. 1 Det ligger nära till hands att jämföra denna bränsle- samt stenkolsåtgång med den frambragta kvantiteten läder. Läderproduktionen uppgick under år 1913 enligt industristatistiken, jämförd med specialundersökningen, till följande kvantiteter: År 1913 ton 7 900 » 2 696 > 439 ' » 463 2 Summa ton 11498

Sul- och bindsulläder Andra slag av vegetabiliskt läder Mineralgarvat läder Vit- och sämskgarvat läder

Med ledning härav och med tagen hänsyn till inträffade prisförändringar hava även för åren 1914—1916 de producerade kvantiteterna 3 mineralgarvat samt vit- och sämskgarvat läder vikt-evalverats och jämte 1913 årsproduktsiffra sammanställts med siffrorna från nämnda bränsleundersökning. Ar

Tillverkat läder 1 000 kg

Förbrukat bränsle, reducerat till stenkol 1 000 kg

1913 1914 1915 1916

11498 11080 12 360 10 800

14 260 15 017 17 392 15 324

Förbrukat stenkol, koks och briketter 1 000 kg 4

11172 11893 12 995 10 825

Förbrukade per kg. läder bränsle stenkol kg kg 1-24 0-97 1-3G 1-07 1-05 1-41 1-42 1*00

Sammanställningen visar, att bränsleförbrukningen håller sig omkring siffran 1*3 kg per kg läder samt att stenkolsåtgången, vilken i normala fall synes uppgå till cirka 78 å 79 % av hela bränsleåtgången, kan anslås till ett kg för varje kg läder. Den försvårade stenkolsimporten visar sig i de sjunkande siffrorna för stenkolsåtgången per läderenhet, i all synnerhet om de jämföras med de samtidigt stigande bränsletalen. B 1 Det är visserligen ej fullt klart, huruvida i dessa uppgifter för garveriindustrien även ingå de kvantiteter extraherad bark, som inom garverierna användas som bränsle, men det sannolika är, att döma av primärmaterialet, att dylik bark i regel ej redovisats såsom bränsle. Saken torde med hänsyn till det ringa bränslevärdet ej i och för sig vara av större betydelse. 2 Siffrorna äro specialundersökningens och torde kunna betraktas såsom praktiskt taget fullständiga. 3 A t t dessa kvantiteter måste betecknas som mycket ungefärliga har härvidlag föga att betyda, enär de i varje fall utgöra en synnerligen ringa del, näppeligen överstigande 1 % av den sammanlagda lädervikten. * Utan reduktion sammanlagda kvantiteter; koks och briketter av försvinnande betydelse. 6 Den för bränsleförbrukningen framträdande kontinuerliga stegringen från 1913 torde endels vara att tillskriva redovisningens stigande fullständighet fram mot redogörelseåret (1917) men kan givetvis även bero på de under krigstiden använda olika bränslematerialens så småningom sjunkande bränslevärde.

77¶En i samband med utredningen av tullskyddssystemets verkningar av kommerskollegium igångsatt undersökning för åren 1913 och 1918 företer, vad det först nämnda året beträffar, mycket närakommande resultat, nämligen för bränsle över huvudtaget (i regell troligen icke garvbark medräknad) 12 7 kg och för stenkol enbart 1'0 4 kg. Uppgifter från övriga länder beträffande bränsleförbrukningen föreligga endast från Förenta Staterna. Emellertid hänföra sig uppgifterna i Thirteenth Census i fråga om läder till stycketal och en beräkning av den producerade vikten med ledning härav torde icke vara vidare tillfredsställande. Något säkrare ställer sig då en beräkning av bränsleförbrukningen i relation till den vid garvningen inarbetade hudvikten. För Sverige föreligger i specialundersökningen år 1913 uppgift på den indrivna kilogrammängden råa hudar, för Förenta Staterna har en motsvarande uppgift beräknats (se kapitlet om företagsstorlek och arbetskostnader). Även om resultatet icke kan tillerkännas någon högre grad av exakthet, bör det dock kunna anses bära vittnesbörd om tendensen. För 13 671 ton hudar användes år 1913 i Sverige 11 172 ton stenkol och 14 260 ton bränsle (reducerat till stenkol), i Förenta Staterna år 1914 för beräknade 558 580 ton hudar 1 122 090 ton stenkol och 1 138 482 ton bränsle (reducerat) eller räknat per ton hud 2 (i båda fallen frånsett barkanvändning) i Sverige år 1913 0-82 ton stenkol, 1-04 ton bränsle, i Förenta Staterna år 1914 2-oo » » , 20 4 > »

Den c:a 100 % högre bränsleförbrukningen i det senare landet får antagas bero såväl på den redan vid denna tidpunkt starkare framträdande kromlädertillverkningen i Amerika som på större bruk av maskiner. Ett visst inflytande kan också utövas därav, att i Förenta Staterna nästan hela kraftbehovet alstrades inom industrien själv och således i mindre grad än inom den svenska industrien fylldes med förhyrd kraft (elektricitet), Detta framgår av nedanstående tablå: i

S v e • i g e

U. S. A.

Med förhyrd elektrisk kraft drevos elektromotorer med antal hästkrafter 8 vilket av samtliga installerade hästkrafter utgjorde 3

År 1909

År 1914

6 487

21 570

År 1909

År 1913

22" r> %

30-9 %

i 4-4 %

12-8 %

Den år 1913 i Sverige förhyrda elektriska kraften angives i kommerskollegii särskilda utredning (omfattande c:a 80 % av garverindustrien) uppgå till c:a 1*4 milj. kilowattimmar, motsvarande omkring 1 900 ton stenkol eller för den totala garveriindustrien omkring 2 300 ton. Av hela den år 1913 uppgivna bränslemängden utgör detta c:a 16 %. Tydligen kan en eventuell pris1 Siffrorna för 1918 präglas av större osäkerhet, härrörande först och främst av den då rådande bristen på stenkol, vilken föranledde användandet även av stenkolssorter, särskilt svenska, som icke voro annat än avfall. 2 I båda fallen gäller uppgiften för såväl bränsle- som hudvikten den allra största delen av industrien men icke den totala. 3 I amerikansk statistik uppgives antalet hästkrafter för med hyrd kraft drivna motorer, i svensk statistik däremot endast antalet för generatordrift använda primära hästkrafter. För jämförelsens skull har detta senare antal antagits motsvara ett lika antal elektromotoriska hästkrafter; felet torde i detta sammanhang ej vara av större betydelse.

78 billighet å elektrisk kraft icke vara av någon större betydelse för de svenska garverierna.' Merkost- Vad beträffar bränslefrågan i dess helhet, sedd ur merkostnadssynpunkt, noden för s& torde dess vikt bestämmas allenast av den mängd stenkol, som behöver bränsle. importeras. Då stenkol är en världsmarknadsartikel, måste merkostnaden för dess anskaffande antagas på sin höjd kunna uppgå till kostnaden för dess hitförskaffande eller, vilket är någorlunda detsamma, fraktkostnaden. Av ovan anförda data framgår det, att man kan beräkna stenkolsåtgången för svenska garverier under normalår till omkring 1 kg för varje kilogram läder. Aren 1913 och 1914 kunde den svenska garveriindustrien betraktas såsom nästan enbart logarvande och den anförda siffran kan därför anses väl stämma överens med de på mera teoretisk grund framdeducerade, särskilt den, som gäller för extraktgarvande anläggningar. Frakten England—Sverige utgjorde i december 1913 (Komm. medd. nr 3 år 1917) till Göteborg 4 sh. 9 Vi d- per ton och till Stockholm 5 sh. 9 d. Räknat i genomsnitt med 5 sh. per ton, blir stenkolsfrakten och sålunda den maximala merkostnaden 2 per kg vegetabiliskt garvat läder 0*4 5 öre. Det kan invändas, att vegetabiliskt garvat läder är ett heterogent begrepp, som innesluter de tyngsta såväl som de lättaste lädersorter. I stort sett och för åren närmast före kriget, då sul- och bindsulläder jämte plattläder samt smorläder säkerligen representerade, viktmässigt sett, omkring 90 % av hela produktionen, torde dock resultatet kunna betraktas som giltigt. För övrigt kan kostnaden i fråga, som synes, röra sig inom en vid marginal utan att dock nå upp till gränsen för det avsevärda. Något annorlunda ställa sig förhållandena vid kromlädergarvning. Det har icke varit möjligt att vinna någon bekräftelse på riktigheten av den av LINK anförda siffran, 15 kg kol per 1 kg kromchevreaux, vilken emellertid av honom uppgives som »vollkommen zuverlässig». I varje fall torde den kunna antagas utgöra ett maximum, såsom gällande endast de lättaste lädersorterna, hänförliga till rubr. 203 i tulltaxan. En merkostnad av 0*4 5 öre per kg skulle följaktligen för dessa kvaliteter betyda c:a 7 öre per kg läder. Som ett minimum, gällande de tyngsta sorterna, hänförliga till rubr. 201, kunde man möjligen — att döma av vissa individuella uppgifter — antaga en fjärdedel av maximikvantiteten, varav skulle resultera en merkostnad av c:a 2 öre per kg. Dessa siffror, som till stor del måste antagas stå i ett direkt förhållande till lädrets ringa vikt jämförd med bottenlädersvikten, torde även vara tillämpliga på vegetabiliskt garvade lädersorter av motsvarande viktklasser, således särskilt ovanläder och bokbinderiläder m. fl. sorter. Bränsle- Förhållandet mellan bränsleåtgång samt maskinstyrka och arbetskraft kan åtgång i viss mån belysas, även om befintliga statistiska data icke tillåta någon 'kitutvrkt e x a , k t behandling. Av vikt är det att erinra sig, att uppgifterna på maskmoc™arbets. styrkan avse antalet installerade hästkrafter, vilket utnyttjas eller kan utkraft. nyttjas i mycket olika grad. Av ovan eller i föregående kapitel anförda uppgifter framgår det, att per 100 ton inarbetad hudsubstans användes i Sverige år 1913: 13 arbetare, 31 hkr (104 ton bränsle) i Förenta Staterna år 1914: 10 » 31 » (204 » » ) 1 Det kan antagas, att i stort sett hela den förhyrda elektriska kraftens pris bestämmes av priset å vattenkraft. 2 Någon del av kolförbrukningen är utan tvivel baserad på inköp av svenska kol; i stort sett torde denna omständighet dock vara av ringa betydelse.

79 De inom parentes anförda bränslesiffrorna kunna icke, av förut antydda orsaker, i samma mån vara jämförliga som övriga data, men äro av intresse att se i detta sammanhang. Beträffande deras förhållande var för sig till respektive kraftsiffror må här endast erinras om, dels att Sverige i större mån begagnar hydroelektrisk kraft, dels att en väsentlig del av bränslet åtgår i form av ånga för uppvärmning, torkning etc. och detta i olika mån vid olika metoder. Den väsentligt mindre användningen av arbetskrafter i Amerika motsvaras av en ökad användning av maskiner. Per arbetare utgjorde maskinstyrkan (för varje 100 ton) i Sverige 2-8 hkr (1913) i Förenta Staterna 3-1 » (1914).

Maskinutrustningen per arbetare i danska garverier närmar sig förhållandena i Sverige. Ett par uppgifter från dansk1 produktionsstatistik må här anföras tillsammans med motsvarande svenska. Installerade hkr. per arbetare Är 1906 » 1913

Sverige 1-2 2-8

Danmark 1-1 2-1

1 För en riktig uppskattning av den skedda utvecklingen beträffande användning av maskinell arbetskraft i allmänhet måste man erinra sig, att den tekniska utvecklingen samtidigt gjort stora framsteg i fråga om stegring av arbetseffekten. BECKEB antager, att om den motoriska kraften tilltagit med 200 % den därav följande kraftprestationen i verkligheten ökats med 300 %.

80¶ÅTTONDE

KAPITLET

KAPITALKOSTNADER En merkostnad på denna punkt av produktionen kan tänkas uppkomma av tvenne anledningar, nämligen dels den, att kapitalet överhuvudtaget är dyrare inom landet, dels den, att det investerade kapitalet är proportionsvis större än i utlandet, antingen på grund av större byggnadskostnader, tullar och frakter å maskiner och inventarier e t c , eller emedan det nedlagda kapitalet ej i samma grad utnyttjas. Enligt kommerskollegii specialutredning fördelade sig garveriernas aktiva den 31 december 1913 på följande sätt: Anluggningsmedcl fastigbeter maskiner och inventarier

7-1 4-4 jj.g

Rörelsemedel lager varufordringar

15>9 6-6 22-5

m^-

Summa 34o milj.

Räntekost- Skillnaden i räntesatserna mellan Sverige och utlandet är ju olika för nåder. o l i k a i a m j e r . En beräkning av medeltalet för åren 1911—1913 utvisar, att diskontot i Stockholm var 0*3 % högre än i Berlin, Oss % högre än i London och 1-3 3 % högre än i Paris. 1 Räknar man med en genomsnittlig högre räntekostnad av dels 1 %, dels y a % uppstår en merkostnad för svensk garveriindustri av respektive 340 000 och 170 000 kr. Produktionen uppgick sagda år till c:a 11 500 ton läder. Merkostnaden per kg läder skulle således uppgå till resp. 3 och 1*5 öre. större an- Om anläggningskapitalet är större än i andra länder, medför detta nödZ 1?a 7 / T v ä n c u .gheten a t t förränta även den överskjutande delen. Huru stor denna i api a " verkligheten kan gestalta sig är givetvis icke möjligt att utröna med någon visshet, men vissa hållpunkter erbjuda sig dock för ett övervägande härav. Byggnads- Vad beträffar byggnadskostnaderna, så äro ju dessa beroende dels av arbetskostnader. lönerna, dels av materialkostnaderna. Det är väl sannolikt, att i Sverige i allmänhet användes ett något solidare byggnadssätt på grund av det kallare klimatet. Härav ökas såväl materialkostnadernas som arbetslönernas absoluta siffror. Därtill kommer en speciell tullkostnad för byggnadsmaterial, vilken gentemot länder utan eller med mindre dylik kostnad givetvis blir en merkostnad. Kostnaden för eventuell högre byggnadsstandard låter sig svårligen uppskatta. Den torde dock kunna antagas spela något större roll än den egent1

K.-G. HAGSTRÖM, Bomullsindustriens produktionsförhållanden sid. 137.

81 liga värmemerkostnaden, vilken i ett föregående kapitel visats vara av relativt ringa betydelse. Häri ligger ingen motsägelse, då dessa båda frågor endast utgöra så att säga två sidor av samma problem. Det får antagas, att man bygger solidare för att undgå alltför stora uppvärmningskostnader. Men då faller merkostnaden huvudsakligen på byggnadsstandarden. De maximala tullkostnaderna i Sverige på byggnadsmaterial hava inom Tullkosttull- och traktatkommittén beräknats i en särskild undersökning och därvid nader på visat sig uppgå till maximalt 4*7 % av totalkostnaden för ett år 1913—1914 byggnadsmaterial. i Stockholm uppfört bostadshus av sten jämte tomt. Då tomtkostnaderna och arbetskostnaderna i huvudstaden äro högre än eljest i landet, är det väl troligt, att tullkostnadsprocenten för stenhus i övriga delar av landet är högre än den för Stockholm beräknade. A andra sidan är det sannolikt, att tullskyddet icke fullt utnyttjas. Möjligen kan man våga stanna vid en genomsnittlig högre anläggningskostnad vad fastigheter av sten beträffar — av omkring 4 %. Brandförsäkringsvärdet av garveriindustriens egna byggnader angives i i specialutredningen uppgå till 5*4 milj. En eventuell merkostnad på denna punkt skulle således utgöras av den vanliga räntan å ett extra tillskott i anläggningskapitalet å 216 000 kronor, d. v. s. efter 6 % c:a 13 000 kr. per år eller per producerat kg läder omkring 0"ii öre. Allt under förutsättning, att fabrikerna antagas vara uppförda av tegel. En liknande inverkan utövas av tullskyddet å maskiner och inventarier. Flertalet av garverimaskinerna torde falla under ej särskilt nämnda maskiner, (rubr. 1034) med tull av 10 %. Värdet av denna post av anläggningsmedlen uppgick år 1913 till 3*9 milj. kr. (=brandförsäkringsvärdet). Räknar man med en något lägre tullkostnadsprocent än den angivna — även av hänsyn därtill att tullen måste vara innesluten i det uppgivna värdet — låt säga 7 %, så resulterar härav ett extra kapitalutlägg för industrien med 273 000 kr., som efter 6 % årlig ränta belastar utgiftskontot med 16 380 kr. eller varje producerat kg läder med 0'i4 öre. Den sammanlagda verkan av tullkostnaderna å anläggningar skulle således kunna anslås till omkring ett fjärdedels öre per producerat kg läder. Därvid är att märka, att denna kostnad är en merkostnad endast gentemot länder, som själva hava ingen eller lägre motsvarande kostnad. Då vi köpa de flesta av våra garverimaskiner från Tyskland är det väl emellertid sannolikt, att vi å denna del hava att bära en verklig om ock minimal merkostnad. Ett sätt att jämföra här ifrågavarande kostnader är ju att sammanställa Verkliga anläggverkliga anläggningskostnader från skilda länder för företag med viss kapa- ningskostcitet. Sådana uppgifter äro emellertid av lätt insedda skäl sällsynt förekom- nader i mande och jämförelser dem emellan dessutom i hög grad vanskliga. Emeller- Sverige tid kan det hava sitt intresse att anföra några uppgifter ur ett i Tyskland och Tyskland. publicerat prisbelönat arbete v över kostnaden för byggande och inredning av ett sullädersgarveri med en kapacitet av 200 hudar om dagen. Nämnda arbete rör sig med priser för åren närmast före krigsutbrottet. Enligt däri meddelade kalkyler kunde anläggningskostnaderna för sagda garveri beräknas uppgå till 630 160 kr., nämligen för fastigheter » maskiner » inventarier

359 916 kr. 189330 80 914 270 244 Summa 630 160 kr.

6 —

E. KOLB, Projekt einer Lederfabrik. 7672.

Berlin 1913.

82 Antar man, att det går 300 arbetsdagar på ett år och att de indrivna hudarna väga i genomsnitt 22 kg får man en årsförbrukning av 1 320 ton hudar för den projekterade fabriken. I primärmaterialet för den svenska specialundersökningen för år 1913 återfinnas ett par svenska fabriker av ungefär motsvarande kapacitet, A och B, av vilka A inarbetade omkring 1 000 ton och B omkring 1 700 ton råhudar. A tillverkade icke huvudsakligen bottenläder men väl huvudsakligen tyngre vegetabiliskt garvade lädersorter, B däremot uteslutande bottenläder. De angivna brandförsäkringsvärdena för dessa fabrikers fastigheter och maskiner m. m. utgjorde fastigheter för fabriks- och kontorslokaler maskiner och inventarier

A 261000 kr. 270 000 >

B 251000 kr346 000 >

Summa 531 000 kr.

597 000 kr.

De befintliga skillnaderna kunna bero på flera orsaker. Brandförsäkringsvärdena kunna givetvis för äldre fabriker väsentligt understiga de verkliga nybyggnadskostnaderna och i inventariet kunna gamla och nya maskiner och redskap m. m. ingå i växlande proportioner. Byggnadsmaterialet kan i de svenska fabrikerna dessutom till större eller mindre del utgöras av trävirke. I dessa omständigheter kan förklaringen ligga till de svenska maskinposternas relativa storlek. Möjligheten att man i dessas absoluta storlek har fog för ett antagande av en merkostnad är naturligtvis icke utesluten, men de många föreliggande möjligheterna till individuella variationer i maskinuppsättning och inredning tillåta inga som helst bestämda slutsatser. En särskild fråga är den om de under krigstiden gjorda utvidgningarna. taiinve^e'- Dessa n a v a r i t a v betydande omfattning och den faran ligger nära till hands, ring% att de för normala förhållanden skola visa sig hava varit av alltför stort omfång. Särskilt ovanläderfabrikationen föranleddes på grund av den utestängda tillförseln från utlandet att ansenligt öka sin kapacitet. Även bristen på högvärdiga exotiska garvmaterialier föranledde nödvändiga nyanläggningar i stor skala av apparatur för tillgodogörandet av de inhemska materialierna. Därjämte får man väl antaga, att rena konjunkturutvidgningar kommo till stånd inom flera branscher, märkbara icke minst på stegringen i exporten av skodon. I tab. 17 meddelas några uppgifter om under denna tid anskaffade maskiner. Krigstidens inflytande på kapitalinvesteringen behandlas i ett senare kapitel.

83¶NIONDE

KAPITLET

ARBETSLÖNER Arbetskostnaden beror av två huvudsakliga faktorer, arbetstid och arbetslön. ArbeteArbetstiden kan på sätt och vis anses representeras av antalet arbetare, näm- kostnaden» ligen under förutsättning att dessa hava genomsnittligt samma arbetstid och fakiorerarbetsintensitet. A andra sidan sammanhänger arbetskostnaden intimt med ett annat kostnadselement, nämligen maskinkostnaden, sammansatt av kostnaderna för bränsle eller annan energi, annan driftkostnad samt ränta och avskrivning å maskinkapitalet. Lägre arbetskostnad i ett land än i ett annat kan således vara beroende på antingen användning av mindre antal arbetare eller lägre lön, eventuellt på bådadera. Det mindre arbetareantalet kan i sin ordning vara en följd av högre arbetsintensitet eller fördelaktigare arbetsorganisation samt av mera utvecklad maskindrift. Den lägre arbetslönen kan åter — i den mån den ej är en följd av lägre timpenning — vara beroende på användandet av kvinnlig eller minderårig eller mindre kvalificerad arbetskraft. Inom garveriindustrien är denna synpunkt av underordnad vikt. I det föregående ha några av dessa sidor av problemet berörts i samband med frågan om företagsstorlekens inverkan på arbets- och regiekostnaden. Här nedan må nu arbetslönens storlek i och för sig ägnas någon uppmärksamhet. Det statistiska material, som kan läggas till grund för en jämförande undersökning av arbetslönernas storlek i olika länder, är i fråga om lönerna inom garveriindustrien ganska#< bristfälligt och medger endast en ytlig inblick på en och annan punkt. Även en sådan torde emellertid kunna tillmätas ett visst värde. Arbetstidens längd kan antagas under för-krigsperioden hava varit täm- Arbetslön. ligen lika i alla länder av betydelse — den växlar mellan 54 och 60 timmar och är relativt oberoende av säsongrörelser. Man kan därför lämpligen frånse denna faktor och uppehålla sig allenast vid timlönens storlek. Emellertid avse undersökningarna på detta för statistisk bearbetning svårtillgängliga fält två huvudsakliga slag av timlön, nämligen dels verkligen intjänad sådan, dels minimilön, liggande till grund för kollektivavtal. Då den senare i det stora hela är en abstrakt storhet och den förra är ett resultat av såväl tidlönsarbete som stycklöns- eller annat ackordsarbete, måste en jämförelse redan av denna anledning stöta på svårigheter. Andra försvårande moment äro lönernas växling efter orter inom landet samt efter de speciella yrkesspecia-

84¶Svensk lönestatistik.

liteternas fordringar. Slutligen kunna de föreliggande siffrorna vara fotade på en grundval, som är mycket olika i fråga om fullständighet och tillförlitlighet. De svenska uppgifterna före år 1914, då svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik började publiceras, röra allenast kollektivlöner. Den första undersökningen rörde förhållandena enligt under 1907 gällande avtal '. Därefter har år efter år publicerats under året ingångna avtal. På grundval av dessa arbeten är följande tabell sammanställd, vilken således utvisar minimitimlönen för vuxna, manliga yrkesarbetare å vissa orter under vissa år. Då de åren 1907—1908 gällande avtalen utgå vid olika tidpunkter, har man ingen säkerhet för att de i varje fall förnyats, men det sannolika är, att de i huvudsak bestått, tills det i augusti år 1912 ingångna riksavtalet började gälla. Lägsta timlönesats i Sverige enligt kollektivavtal för yrkeslärd garveriarbetare (öre)

Stockholms stad Stockholms län; Norrtälje landsbygden Östergötlands län: Linköping Valdemars vik Kalmar län: Västervik Jönköpings län: landsbygden Blekinge län: Karlskrona Kristianstads län: Kristianstad .. Ängelholm Klippan Malmöhus län: Malmö Lund Landskrona Ystad Trälleborg . Eslöv Kävlinge 1.. Hallands län:

Halmstad Falkenberg Göteborgs och Bohus län: GöteborgUddevalla. Älvsborgs län: Vänersborg Alingsås landsbygden Värmlands län: Karlstad Arvika Örebro län:

Örebro landsbygden Kopparbergs län: landsbygden Gävleborgs län: Gävle Norrbottens län: landsbygden

1909 i 1910

42 35 40

—

191!

44 36

32 35 36

38 40 40 40

35 35 35 40

36-0 38 37

35 38 40 38 38 34

40-7 37

—

40 38-

40 40 40 40

41 40

47 43

—, — 39

41 i

40 38 38 39 35 38 30 36 3235 40

40 38 39

37 37 37

39 40

Enligt det år 1912 ingångna avtalet, som upprättades mellan Svenska Garveriidkareföreningen och De förenade förbunden, skulle hos dåvarande 1

Arbetsstatistik A: 5. Dessutom fri bostad. » skattebidrag. 4 Approximativ siffra. 6 Inberäknat hyresbidrag 1

85 eller blivande medlemmar av föreningen, där äldre avtal under sagda avtals giltighetstid utlöpte, gällande timlöner bibehållas vid ingående av nytt avtal. Arbetsgivareföreningens lönestatistik bereder tillfälle till jämförelse mellan ovan anförda lönesatser och de verkligen intjänade timlönerna, så långt dessa kunnat omfattas av statistiken. Enligt föreningens årsbok för år 1914 ställde sig den verkligen intjänade timlönen för vuxna manliga yrkeslärda garveriarbetare 20—70 år på följande sätt (statistiken omfattar omkring 56 % av hela antalet garveriarbetare). Timpenning för arbete på ordinarie tid, inklusive extra förmåner i kontant eller in natura Y

r k e s g r u p p Med tidlön ore

Kalkhusarbetare Färghusarbetare Garvningsarbetare Togningsarbetare Ej spec, fackarbetare

I | !

I genomsnitt Med ackordoavsett lönelön formen öre

365 36" "i 36 o 37-3 39'9

43-3 39-9 42-7 44-0 43-2

53'<) 45-i 55" 2 52' 7 55'6

Den genomsnittliga timförtjänsten ligger i verkligheten över kollektivavtalets minimilön (omkring 10 %). Däremot uppgår icke de med tidlön arbetande männens timförtjänst till samma minimum. Detta kan bero på åtskilliga omständigheter, men torde bl. a. sammanhänga därmed, att någon del av arbetarna icke varit organiserade och andra återigen ålderstigna och av dessa anledningar icke kommit i åtnjutande av kollektivlönen. Vissa låga ortslöner, som icke reglerades genom att intagas i riksavtalet, kunna ju dessutom hava influerat på medeltalssiffrorna. I engelsk statistik återfinnas löner för garveriarbetare endast i »Earnings Engelsk löneand hours enquiry» för. år 1906. I denna publikation meddelas den för angivet statistik. antal yrkesmän intjänade veckoförtjänsten efter tidlön och styckelön, såväl särskilt för varje specialitet som för alla tillsammantagna. Med ledning av det meddelade genomsnittliga antalet arbetstimmar i veckan (55*4) erhåller nian den genomsnittliga timförtjänsten inom garveriyrket i England för nämnda år. Denna uppgick till 46 öre för samtliga i yrket anställda arbetare — förmän frånräknade — och fördelade sig på yrkesspecialiteterna pä följande sätt. Medelförtjänst i ören per timme Y r k e s k a t e g o r i e

Vekvalkare Bomarbetare Skärare Kalkstrykare Pyrstrykare Garvningsarbetare Torkhusarbetare Vasknings- (utsättnings-) arbetare Sp altare

Med tidlön

Med ackord

Oavsett löneformen

47 50 55 52 68 47 51 52 56

46 46 53 51 68 41 45 49 55

37 38 40

—

34 36 39 51

86¶Medelförtjänst i ören per timme Y r k e 8 k a t

o r i e r

Falsare Riktnings- (utsättnings- eller vasknings-) arbetare Narvsättare Smörjningsarbetare Narvkrusare Narvsättare och färgare G1 ansare Pergamentmakare Ullsorterare Lagerarbetare Verkstadsarbetare Maskinister och eldare Vanliga arbetare Andra

Med tidlön

Med ackord

Oavsett löneformen

51 37 47 39 46 45

64 50 53 51 60 58 84 54 52

60 43 51 48 53 49 84 54 51 40 53 42 34 44

47 40 53 42 34 39

49¶Samtligaj

46¶Det skulle visserligen hava varit av intresse att kunna inordna de uppräknade kategorierna i den av arbetsgivareföreningen använda grupperingen, men då gränserna icke äro fullt bestämda, måste en beräkning i detta syfte ställa sig alltför osäker. De anförda lönerna för engelska yrkeskategorier torde för övrigt i och för sig vara tillräckligt upplysande. Ameri- 1 8 9Den amerikanska Bulletin of the bureau of labor innehåller uppgifter från 0 tiU l y 0 7 o m stSk' genomsnittlig timförtjänst för yrkesmän i läderindustrien. Dennas storlek år 1907, beräknad i svenskt mynt, visas av följande tabell. Färgare Skärare Glansare Bomarbetare Riktningsarbetare

77 öre 71 » 67 » 66 » 69 »

Utsättare (vaskare) Falsare Sträckare (stollare) Hjälparbetare Bomarbetare

76 öre 101 » 76 » 61 » 70 »

Det kan ju på grundval av dessa siffror sägas, att lönerna i såväl England som särskilt Förenta Staterna betydligt överstego de svenska på motsvarande tidpunkter. Något närmare därom låter sig emellertid icke deduceras av det föreliggande materialet. De anförda siffrorna för England och Amerika äro ju visserligen medeltal, men förhållandena kunna ställa sig synnerligen olika för olika delar av landet, mer eller mindre välbelägna för export. Medeltalssiffran för Förenta Staterna för Colorers (färgare), vilken i dollars utgjorde 0*2o74, var sålunda ett genomsnitt för följande grupper av stater, var och en med speciellt medeltal, nämligen: Norra atlantstaterna Södra » Norra centralstaterna Södra » Västra staterna

0*2114 0*1491 0 2325 0*1919 0*2620 Samtliga 0 2074.

För övriga specialiteter ställa sig siffrorna analogt, så att man kan säga, att lönerna i de sydligare staterna voro betydligt lägre än i de nordliga, men däremot i de västra staterna betydligt högre.

87¶I »Annuaire statistique de la France» återfinnas vissa uppgifter om löner för garveriarbetare (»ouvriers tanneurs») i Paris och 43 landsortsstäder åren 1896, 1901, 1906 och 1911. Dessa synas utgöra genom enquéte utrönta gällande dags- och timlöner å sagda orter och anföras såväl för varje landsortsstad särskilt som för samtliga i genomsnitt. De förra växlade år 1911 mellan 0'30 och 0*6o francs per timme och utgjorde i medeltal 0'40 francs. För de olika tidpunkterna ställde sig siffrorna på nedan angivna sätt (i ören): 1896 ( p e r timme 47 öre ( p e r dag 468 » ,.., /per timme 25 » Övriga aaer \ p e r d a g . . . 269 » p

— —

47 öre 468 » 28 » 290 »

47 öre 468 » 29 » 294 »

26 öre 271 »

Löner i Frankrike.

Skillnaden mellan Paris och övriga städer i fråga om lönernas stegring anses bero på att landsortsstäderna först så småningom rycka fram till en mera utvecklad storindustriell ståndpunkt med därav följande högre löner, ett stadium, som huvudstaden redan vid första jämförelseåret uppnått. Den tyska officiella statistiken redovisar hithörande förhållanden (i »Reichs- Löner i arbeitsblatt») genom att angiva antalet arbetare med lägsta avtalsmässiga Tyskland. timlön av storlek, fallande inom vissa gränser. Ar 1908 omfattar statistiken endast under året ingångna avtal, åren 1912, 1913 och 1914 däremot under dessa år gällande avtal, varjämte därvid även redovisats tapetserare särskilt. Då siffrorna för denna senare kategori äro ägnade att belysa garveriarbetarnas allmänna lönenivå medtagas de även. Inom läderindustrien i Tyskland åtnjöto sålunda följande antal arbetare löner enligt följande lägsta avtalsmässiga lönesatser: ....

Intill

År

25 pf.

Läderindustriarbetare

... 1908 | 1912 » därav tapetserare 1912! Läderindustriarbetare ... 1913 därav tapetserare 1913 Läderindustriarbetare ... 1914 därav tapetserare 1914

91 — —

— — —

s e - 6 6 — Över 36— 26 — 46 — 35 pf. 45 pf. 55 pf. es pf. 75 pf. 75 pf. 4 354 2 551 638 13 199 808 27 634 13 280 — 866 634 12 227 686 _

1 652 9! 8 365 2 588j 3 622 5 719 2 445 3 622 7 724 4 393 3 632 4 521 3 831 3 632 8 3291 4 322 3 657 4 347 3 740 3 657

Summa arbetare 1

— 1 10 110 70 110 70

7 657 28 422 12 621 29 773 12 920! 29 279] 12 500

—

Tapetserarna utgjorde av hela antalet arbetare inom gruppen: intill 25 pf 26—35 » 36—45 > 46—55 »

0 4*0 6-1 68-3

0 0 65 586

o/ /o

94*5 100-0 0

87-2 100-0 63-6

56—65 66—75 över 75

» -* »

Timlönerna voro sålunda för dessa yrkesmän väsentligt högre än för garveriarbetare i genomsnitt. Huru dessa senares löner fördelade sig på de olika grupperna framgår av följande tabell.

88¶Lägsta lönesats

Av hela antalet garveriarbetare åtnjöto följande antal, uttryckt i %, lön enligt bredvidstående lönesatser: 1908

• Intill 25 pf 1 26—35 » 1 36—45 » ; 46—55 » > 66—75 över 75

i-2 56-8 33-3 8-5 o-i

» » Summa procent

3'fl 78-4 ' 16-7 0-fl ! 0*o :

3-8 73-0 19o 8'8

3-b 68*8 23*7 3-5

0-2 1 100

pa i 100

Stegringen i lönerna från år 1908 å ena sidan till 1912—1914 å andra sidan framgår tydligt av sammanställningen. Men även från 1912 till 1914 är ett fortskridande i samma riktning märkbart. De flesta arbetarna (68-8 %) kvarstodo dock ännu 1914 vid en lönesats av 36—45 pfennige eller 32—40 öre. Ar 1908 låg tyngdpunkten vid lönerna mellan 23—31 öre, dock med någon större procent arbetare än år 1914 överskjutande denna medelnivå. Lönerna ligga därför tydligen de svenska ganska nära, även om man möjligen har anledning att förmoda, att de i genomsnitt lågo något lägre i Tyskland. Lönenivån Enligt det anförda skulle sålunda lönerna i garveriyrket i Sverige omkring i Sverige. 1913 kunna sägas stå på en något högre nivå än på kontinenten men avsevärt understiga lönerna i England och framför allt Amerika.

89 TIONDE

KAPITLET

TILLVERKNINGSKALKYLER Till tull- och traktatkommittén ha vid olika tidpunkter ingivits enligt vissa Svenskt normer upprättade kalkyler för olika huvudslag av läder. Här må till en koläderbörjan anföras en av fyra större fabriker gemensamt uppställd beräkning av tillverkningskostnaderna för ett kg koläder, helt (rubrik 200: sul- och bindsulläder; tullsats 28 öre). 1913

1. Råmaterial: nöthud Garvämnen och andra materialier 2. Driftkostnader 3. Arbetskostnader 4. Regiekostnader 5. Kapitalkostnader

[

1920 dec.

kr.

\,T

kr.

2*20 0-40 0*05 0-18 0-15 0-17

70-o 12-7 1-5 5*7 4*6 5*4!

5*oo

59*5 18-1 4-0 5-5

2*7 51 l-2o ! 0-33 0-71

45-3 19-8 5-4 11-7

100 G 07

100 Summa i

3-15

Försäljningspris ab fabrik 1

3-2 5

1-52 0-3 4 0-4 6 0-79 0-29 8-40

a)*» i7-8

5*50 (1921 jan.)

Uppgifterna för åren 1913 och 1918, som enligt den uppgjorda planen borde hämtas direkt ur företagens böcker, skulle avse erhållande av nettotillverkningsvärdet å företagets produktion, varvid försäljningskostnader, frakter för försålda fabrikat, avskrivningar å varufordringar o. dyl. skulle uteslutas. Siffrorna för nämnda år äro årsmedeltal, men för 1920 resultat av en valvering på grundval av i slutet av året gällande priser. Den förut omnämnda amerikanska kommissionen har även föranstaltat en Ameriundersökning av produktionskostnaderna för olika slag av läder, särskilt dem, kanskt suiläd€r som tjäna skoindustrien till råmaterial. För detta ändamål infordrades uppgifter från 262 garverier, såväl större som mindre, varigenom avsågs att få ett för skoläderindustrien representativt genomsnitt. De infordrade uppgifterna grupperade sig på följande sätt: 1) hudkostnaden för varje slag av läder; 2) garvningskostnaden för varje slag av läder, inneslutande arbetskostnader och utgifter för garvmaterial, driftkostnad (»factory overhead 1 ») och utensilier ; 1 I denna kostnad torde även ingå löner till fabriksledningspersonal samt vissa värdenedskrivningar.

90 3) totalkostnad, oberoende av läderslag, inneslutande garvnings- och råmaterialkostnad, administrativa och allmänna utgifter samt försäljningskostnader; 4) totala försäljningen av varje särskilt läderslag ävensom summan av samtliga; 5) totala investeringen enligt balanskontot. De administrativa och allmänna utgifterna samt försäljningskostnaderna, som erhöllos ur uppgifterna enligt grupp 3) efter fråndragning av garvningsoch råmaterialkostnaderna, beräknades sedermera enligt viss metod för varje enhet av de undersökta lädersorterna. I och för ernåendet av tillverkningskostnaderna uteslötos vissa av bolagen meddelade poster av kommissionen. Så skedde beträffande utskylder i form av inkomst- och konjunkturskatter, ränta på insatt kapital och på upplånade pengar, extra utdelningar (»bonuses») till bolagstjänstemän, donationer, livförsäkringspremier, avskrivningar av osäkra fordringar, fonder för osäkra fordringar och reserver för andra ändamål än värdenedsättning av företagets realkapital (»plant equipment») och förluster på försäljningar eller på förstörelse av kapitaltillgångar. För sulläder framkommo vid nämnda undersökning följande siffror:

Garvningsspecialitet

Medeltal för alla företag: 1918 Ekgarvning Hemlock Union Samtliga 1919 Ek Hemlock Union ... Samtliga

G a r v n i n g s k o s t n a d AdmiNetto nistra- FörsäljOkn. eller Total Driftråhudstiva nings- Totalminskn. Antal kostI Garv- kost- på grund garv- och all- kost- kostföretag nad per Arbete i mate- nad och av kom- nings- männa nad kost- kost- nader utenrial pound silier mi8sionem nad läder1 nader justering Cents

Cents

32*0 25*8 29*6

3i 2-2 2-5

7*1 5*7 6-0

2*5 2*2 2-4

Cents

— 0*5 + 0*8 — 0*1

12-2 10-9 10-8

1-2 0-6 0*7j

1*5 1*4 l-o!

46*9 38*7 42*1

1-J

44*2

1*7 1-5

2-8

— 0-1

32*2 27*7 30*7

3-6 2-5 2-9

7-8 6-6 6-4

2-9 2-3 2-8

— 0-4 + 0-6

l-8{ 0-7

+ o*3

13-9 12-o 12-4

0*7!

49*1 41*9 45-0

2-7

0-1

l-ll

68-2 66*7 70*3

6-6 5*7 5*9

15*2 14*7 14-3

5-3 5-7 5-7

1-1 + 2-1

26-0 28-2 25-7

2*6 1-5 1*6

3-2 36 2'4

100 100 100

65*6 66-1 68-2

7-3 6-0 6-5

15-9 15-7 14*2

28-8 28-6 27-6

2*6 1-7 1-5

3-5 3-6 2-7

100 100 100

6 8

15e

o 5-5 6-2 5-8

28-0

100 Procentiska tal: 1918 Ek Hemlock Union Samtliga 1919 Ek Hemlock Union ... Samtliga

Efter avdrag av försålt avfall.

0-2 02 — 0-8

4- 1-4 + 0-7 - 0 2

91 Uppgifterna gälla visserligen ett par onormala produktionsperioder, åren 1918 och 1919, men då de lämna ett tämligen sällsynt tillfälle till inblick i en främmande industris produktionsförhållanden, torde de icke böra lämnas obeaktade. I förbigående må nämnas, att hemlocklädret beredes med tillhjälp av barken från den amerikanska hemlockgranen. Hemlocksullädret, som utfördes första gången 1844 till England, blev inom kort en fruktad konkurrent till de europeiska sullädersorterna tillfölje sin billighet, men har sedermera åter utträngts, mestadels på grund av införandet av skyddstullar. Kvaliteten anses icke alltid hava stått högt. Uniongarvning är enligt Schmidt 1 en kombination mellan hemlock- och ekgarvning. Hemlockmetoden synes av undersökningen att döma alltjämt vara den billigaste, ekgarvningen den dyraste. Däremellan ligger uniongarvningen. Skillnaden mellan »hemlock» och »union» ligger dock huvudsakligen i råhudskostnaden. För åvägabringande av större jämförlighet har vid sammanställningen av Jämföreikalkylerna här nedan försäljningskostnaden utelämnats i den amerikanska s e r mel^an kalkylen samt i den svenska borteleminerats dels räntorna, dels utgifterna Malier för utskylder och försäkringspremier, varvid räntorna approximativt beräknats kanska uppgå till 2 %, utskylder och premier till 4 % av nettotillverkningskost- kalkyler. nåden (allt enligt 1918 års förhållanden). Förvandlingen av de amerikanska siffrorna till kronor (per kg) för åren 1918 och 1919 har skett efter en medelväxelkurs av resp. 3-o 9 och 3*9 6'. Det må för övrigt erinras om att den svenska kalkylen avser det lättare slag av sulläder, som benämnes »koläder». Den amerikanska undersökningen däremot gäller sannolikt såväl vanligt sulläder som »koläder». Då driftkostnader och allmänna omkostnader icke hava samma innebörd i kalkylerna hava de sammanslagits i den svenska. 1 Kostnadselement

U. S. A. kr.

Båhudskostnad* per läder Garvmaterial Arbetskostnad Driftkostnad Allmänna kostnader

1 9 1 9 U. S. A.

Sverige o/

kr.

1 9 2 0 Sver ge

kr.

kg 70-5 15-4 6-5 5-5 \ 2-x

4-87 1-52 0'46

...

2*06 0-45 0-19 016 0-06

1-06

5-8 i 13-4 1.

2*70 0*0 4 0*28 0*23 0*10

Summa

2-92

7-91

lOOo

61*o 19*2

68*4 16*2 7*1 5'8 2-5 lOOo

2*71 1*20 0*71

47.8 21*2 12-6

1*0 5

18-5

5*67

lOOo

Kalkylerna för 1918 äro ju med avseende på tidpunkten jämförliga med varandra, men en flyktig blick på de olika posterna är nog för att visa, att de äro byggda på alltför olika förhållanden för att kunna lämna stöd åt någon verkligt givande diskussion. Bland annat hava tydligen hudpriserna i Sverige varit på grund av blockaden utsatta för en betydligt starkare prisförhöjning än i Amerika. 1

Gerbereitechnisches Auskunftsbuch. Kommerskollegii meddelanden 1920, häfte 6. s De svenska posterna ha minskats med den i »The report» angivna avfallsprocenten för limläder etc. 2

92 Kalkylerna för 1919 och 1920 respektive ligga ju då så till vida närmare varandra, som de äro ett resultat av friare produktionsförhållanden. Även i detta fall lämnar dock jämförligheten mycket övrigt att önska. Priserna å nöthudar i slutet av år 1920 (den tidpunkt, för vilken den svenska kalkylen är uppställd) voro sålunda i Amerika icke stort mera än hälften av årsmedelpriset för 1919. Arbetslönerna voro däremot sannolikt ökade med omkring 30 %. Därjämte intog valutan en annan ställning än under 1919. Beträffande den närmare jämförbarheten mellan de båda kalkylerna må för Rendement och övrigt anmärkas, att den ringare tillverkningskostnaden i Amerika även är kostnads- att tillskriva ett högre rendement än i Sverige. Det speciella slag av sulberäkning. läder (koläder), som den svenska kalkylen avser och vilket i regel framställes av svenska hudar eller tamhudar, ger nämligen mindre utbyte än av vildhudar framställt sulläder. En följd härav blir, att de olika kostnadselementen och följaktligen även totalkostnaden, räknat per kg läder, bliva högre för koläder än för sulläder. En ytterligare skillnad ligger däri, att koläder erhåller en något högre grad av bearbetning än sulläder och följaktligen har att bära något drygare arbetskostnader. »The report» anger medelrendementet, som ligger till grund för den amerikanska kalkylen, till 0*84 8. Rendementet för berörda fyra svenska företag kan med stöd av vissa uppgifter beräknas till O-634. För ernående av ett bättre jämförelsematerial ha i stället ur primärTvå svenska materialet till kommerskollegii specialundersökning sammanställts kalkyler individu- för år 1913 för tvenne betydande sullädergarverier i Sverige, vilka framella kalställa såväl koläder som sulläder. Det gemensamma rendementet uppgick till kyler. 0*84 9 och ligger följaktligen det amerikanska så nära som möjligt. Därjämte har ett försök gjorts att reducera de amerikanska kalkylerna Reducering av för år 1918 till 1913 års förhållanden. Prisstegringen å såväl läder som kalkylen nöthudar från 1913 till 1918 angives nämligen i kommissionens egen rapport för U.S. A till 1913. och för arbetslöner i allmänhet äro även officiella amerikanska siffror för samma tidpunkter tillgängliga. Handelsstatistikens importvärden giva viss ledning för bedömandet av de olika garvmaterialens prisväxlingar, varefter indextal för bränsle och byggnadsmaterial m. m. kunna läggas till grund för en approximering av förändringarna å övriga kostnadselement. En sådan reducering torde trots sina vanskligheter erbjuda ett visst intresse. Vid den här nedan företagna har en minskning av de amerikanska siffrorna för år 1918 skett med vissa procentiska genomsnittstal, vilkas beskaffenhet längre ned diskuteras. 1

Samtliga

1918 Kostnadselement

cents per pound Råhud, netto *

301 6-6 2-4 2-8 0-9

Driftkostnad Arbetskostnad Allmän kostnad Summa 1 Den av kommissionen appliceras här.

reduceras med 0/

30 40 30 25 25

42-8 gjorda justeringen

s u 11 ä d (i r 1

3¶Union Hemlock 1913 1913 kr. per kg kr. per kg

cents per pound

kronor per kg

21-1 40 1-7 2*1 0-7

1-73 0-3 3 0-14 0-17 0-06

1-53 0*28 0*13 0*14 0*04

1*69 0*30 0*14 0-16 0-04

29-6

2-43

2*88 j

i primäruppgifterna

har

ansetts

böra

93 De använda reduceringstalen kunna givetvis både ur allmänna och speciella grunder ställas i fråga. Även om råhudspriset (för nöthudar) år 1913 stod 30 % lägre än år 1918, så är det därför icke givet, att råhudskostnaden bör reduceras med samma procent. Då omsättningen i sullädergarverier är tämligen långsam och lagring av råhudar spelar en avsevärd roll, särskilt i tider av växlande konjunkturer, kan råhudskostnaden för ett givet år röna avsevärt inflytande även av priserna under ett föregående år. Nu stodo priserna å nöthudar i Amerika år 1917 c:a 20 % högre än år 1918, priserna för år 1912 däremot nära 7 % lägre än 1913. Det är sålunda möjligt, att inköpskostnaderna i verkligheten voro något högre år 1918 och något lägre år 1913 än vad noteringarna utvisa, varav följer att reduceringen möjligen bort ske efter ett högre procenttal. Rörande arbetskostnaden bör det anmärkas, att den nyttjade reduceringssiffran (25 %) är ett uttryck för hela arbetslönenivåns förändring och ej särskilt för garveriarbetarnas. Det är emellertid icke uteslutet — snarare sannolikt — att garveriarbetarnas löner starkare påverkats av krigets efterfrågan på läder för militära ändamål än genomsnittligt var fallet. Om så är, måste även reduceringsprocenten för denna post vara för låg. Beträffande siffran för garvmaterial kan sägas, att den hållits vid en försiktig höjd. Om reduceringstalen för driftkostnader och allmänna kostnader kan man icke fälla något bestämt omdöme i ena eller andra riktningen i avseende på deras riktiga avvägning. Däremot har man en viss hållpunkt för bedömandet av storleken av den erhållna totalsumman för nettotillverkningskostnaden i de rådande läderprisen. Kommissionen anger medelpriset för sulläder år 1913 till 32 cents per pound och år 1918 till 53 cents. Detta ger en marginal mellan tillverkningskostnaden och medelpriset av 10*1 cents år 1918 och, räknat med 29'6 cents, 2*4 cents år 1913, d. v. s. endast omkring en fjärdedel av den förra. Detta tyder på att tillverkningskostnaden år 1913 varit lägre än vad den anställda beräkningen givit vid handen. x I den här nedan gjorda sammanställningen ha de svenska siffrorna, som meddelas såväl för vart och ett av företagen som för båda gemensamt, hopställts enligt samma grunder som ovan (sid. 91) relaterats, varvid med hänsyn till den speciella innebörden i den amerikanska kalkylens uppgifter kostnaderna för regie och kapital fördelats mellan »driftkostnader» och »allmänna kostnader» enligt ungefär samma grunder som de amerikanska. 2 Sålunda ingå i de svenska driftkostnaderna även värdenedskrivningar och löner till fabriksledningspersonal, i de allmänna kostnaderna bl. a. löner till annan förvaltningspersonal, hyror och kontorskostnader.

1 Vid närmare påseende finner män, att det av de undersökta företagen år 1918 erhållna verkliga försäljningspriset väsentligt understigit medelnoteringen, beroende väl bl. a. på försäljning även av lägre kvaliteter än de noterade. Antar man, att det verkliga genomsnittsförsäljningspriset år 1913 stod i samma proportion till noteringen detta år, erhåller man härför siffran 30*6 cents per pound, vilket med endast 1 cent överstiger den Inräknade nettotillverkningskostnaden. Denna marginal är tydligtvis för ringa för inskrivning av såväl försäljningskostnader (vilka år 1918 uppgingo till 1-4 cents per pound) som räntor och vinst. J Till ledning härför har använts uppgifter i Kommerskollegii specialundersökning an •iående garveriernas utgifter år 1913.

94¶De sålunda framkomna kalkylerna hava följande utseende: Kostnadselement

Råhud Garvmaterial Driftkostnad Arbetskostnad Allmän kostnad Summa

Sverige 1913 U. S. A. 1913 Alla sulläder 2 företag Hemlock * Union X y 32 företag x ocli y 6 företag 7 företag Kr. per kg Kr. per kg Kr. per kg Kr. per kg Kr. per kg K r . per kg l*fi3 0-23 0-18 0-14 0-04

1-69 0-30 014 O-lfi 0'04

1-73 0-33 0-14 0-17 0-06

1-75 081 0*07 0*15 0*07

1-82 0-85 0-07 0-16

0-oc

1-69 0-28 0-0 7 0-14 0-07

225 Det kan invändas mot sammanställningen, att de till jämförelse uppställda amerikanska kalkylerna äro i alltför hög grad ett resultat av justeringar och därför icke kunna tillmätas någon betydelse. De sakna dock icke inre kriterier på riktighet. Att driftkostnaden är hög kan hava sin orsak i en större maskinutrustning med ty åtföljande högre bränsle- och utensiliekostnader samt högre avskrivningar (dessa ingå nämligen i kalkylen). Detta har sin motsvarighet i arbetskostnaden, som trots betydligt högre arbetslöner ändock håller sig på ungefär samma nivå som den svenska. De allmänna kostnaderna äro tydligt mindre, vilket sammanhänger med den större företagsstorleken. Garvmaterialierna äro också något lägre, vilket var att vänta med avseende på garvämnestillgången i Amerika. Slutligen är den framträdande låga hudkostnaden det synliga uttrycket för den förut påpekade relativt bättre tillgången inom landet av hudmaterial, som speciellt lämpar sig för sulläder. Rörande de amerikanska siffrornas absoluta storlek behöver man ju icke egentligen intaga någon deciderad ståndpunkt. Att de torde vara i och för sig höga torde framgå av nyss (sid. 93) gjorda påpekanden.3 Det må dessutom erinras om att den amerikanska beräkningen i sin helhet avser ej mindre än 32 företag, av vilka 15 stycken i avseende på tillverkningskostnaden lågo under medeltalet.* Det ringa antalet företag på den svenska sidan av tabellen kan giva anledning till den anmärkningen, att siffrorna hava föga allmängiltig karaktär. Särskilt kan en sådan anmärkning träffa avskrivningssiffran, vilken ingår som en betydelsefull post i driftkostnaden och vilken plägar få en mycket individuell gestaltning inom olika företag. Detta gäller i viss grad även garvmaterialposten. Emellertid torde man väl vara berättigad att på grundval av det föreliggande materialet draga den slutsatsen, att våra bästa företag ligga det amerikanska genomsnittet tämligen nära. I fråga om ovanläder har man icke samma möjligheter till bedömande av resultaten av företagna justeringar som i fråga om sulläder. Ej heller äro de av kommissionen angivna prisnoteringarna å ovanläder lika representativa 1

Rendementet var 1*064. Rendement 0'814. 3 Antar man, att i U. S. A. marginalen mellan nettotillverkningskostnaden och noteringen för sulläder var år 1913 41 öre, d. v. s. hälften av den för år 1918 konstaterade, måste siffran för tillverkningskostnaden sänkas från 2-4 3 till 2" i 2. — Skillnaden mellan nettotillverkningskostnaden för det svenska företaget Y och samma firmas medelnotering för sulläder och koläder var år 1913 42\5 öre. * I fråga om driftkostnaden speciellt uppvisade ej mindre än 20 stycken lägre tal än medelnivån, vilket visar att medeltalet i regel ej är så stort, som kalkylen utvisar. 2

95 som sullädernoteringarna. Då metoden emellertid synes medgiva vissa inblickar i ett för övrigt föga tillgängligt spörsmål, torde man böra försöka även i fortsättningen betjäna sig av densamma. Den inlämnade svenska kalkylen å boxsidor av svenska nöthudar (rubr. 201, Svenskt tullsats 65 öre per kg) har sin motsvarighet i den amerikanska för »Cattle, ovanläder: dress shoe, side upper». Den förra visar ett utbyte av Is o •-fot per kg, boxsidor. den senare av 1'7 8 Q-fot, vilket antyder, att de svenska hudarna varit något tunnare än de amerikanska. Häri har man antagligen att se en av orsakerna till att den amerikanska kalkylen visar högre vinst för spalt än den svenska (år 1918 l nära 15 öre per Q-fot mot 6 öre för svenska boxsidor; den svenska kalkylen för år 1913 Spaltens visar endast 2 öre). Detta är en anmärkningsvärd omständighet, för så vitt ekonosom det kan antyda en genomgående underlägsenhet hos det svenska hud- miska bematerialet. Tydligtvis kan icke hur tunn spalt som helst nyttiggöras, utan tydelse. dess användbarhet får antagas uppträda först med ett visst minimum av tjocklek. Härigenom kan det tjockare utgångsmaterialet visa en plötsligt uppträdande överlägsenhet, som icke står i direkt proportion till det varierande måttet. Den amerikanska kalkylen, reducerad till 1913 års priser och till kronor, Jämförelse amerioch den svenska, justerad och omgrupperad efter förut relaterade grunder med kanska till större jämförlighet med den amerikanska, anföres här nedan. kalkyler. U. S. A. 1918

Kostnadselement

Råhud netto Garvmaterial Driftkostnad Arbetskostnad Allmän kostnad

Cents per D-fot

Reduceras med

Cents per D-fot

Kronor per D-fot

20-8

30 45 30 25 25

14-6 1-5 2-2 2-s

0-54 0-06 O-OS

2-7 3-1 3-8

l-o Summa

0-io J

0-7

0-03

0-81 I

Sverige 1913 Kronor per D-fot 0-68 0-15 0-06 0-07 0-03 0-99

Aven i detta fall har den reducerade nivån för den amerikanska kalkylen utfallit något högre, än som kan anses riktigt i förhållande till bestående noteringar å den färdiga varan. En justering med hänsyn till en antaglig marginal mellan tillverkningskostnad och noterat medelpris skulle emellertid icke sänka summan för -tillverkningskostnaderna med mera än 2 öre eller från 81 .öre till 79, en minskning, som icke har någon betydelse för jämförelsen. Aven denna kalkyl visar — delvis av redan antydd anledning — den största merkostnaden på råhudens konto, men garvmaterialierna förete även de en avsevärd skillnad. Denna kan emellertid förklaras av olikheter i metod2 och det är att märka, att den svenska kalkylen avser endast trenne företag. En individuell olikhet av sagda anledning kan således spela en stor roll. De höga arbetslönerna i Amerika framträda, såsom var att vänta, i denna kalkyl i högre relief än förut. Kalkylen för svensk boxkalv av spädkalvskinn (rubr. 203, tullsats 90 öre Boxkalv. per kg) synes kunna jämföras med den amerikanska för »calf», även om 1

Trots betydligt lägre hudpriser; jfr kalkylen å sid. 91. - Jfr ovan sid. 58 och 59.

96 denna senare visar ett större rendement (2 647 Q-fot mot 2 300 LJ-fot för den svenska) och således är framställd av flera och lättare skinn. Hyfsade på samma sätt som förut visa kalkylerna följande utseende: 1 Sverige U . & . A. 1913 1918 1913 Kronor Cents Kronor Reduceras Cents per per per per med D-fot D-fot D-fot D -fot %

Kostnadselement

Råhud netto Garvmaterial Driftkostnad j Arbetskostnad | Allmän kostnad

I j Summaj

36-3 1 2-2 2*4 i 4-3 1*4

50 45 ; 30 25 25

18a > 1*2 ; 1'7 ] 3'8 11

0-68 O'OO 0-06 0*L2 Q-04

0-70 OMO 0-06 ()-07 O'OS j

25-4

0 96 j

Reduceringssiffran för råhud motsvarar i detta fall prisförändringen för speciellt kalvskinn, vilka stigit mera än nöthudar. Garvningsmaterialierna ha i båda de sist berörda fallen reducerats med ett något större tal än för sulläder, i enlighet med det utslag, som importprisernas förändringar givit för hit hörande specifika varuslag. För boxkalv är den framdeducerade kostnadsnivån för 1913, 25-4 cents, i förhållande till medelnoteringen detta år tydligen alltför hög. Mot tillverkningskostnaden 46*6 (oberäknat försäljningskostnaden) svarade år 1918 en medelnotering av 54: mot den beräknade kostnaden år 1913, 25'4 cents, står emellertid en noteringssiffra på endast 25 cents. En ytterligare reducering ned till en antaglig nivå skulle i detta fall vara av intresse. Då ej endast kalvskinnspriserna utan även kalvläderpriserna stigit hastigare än förut omhandlade lädersorter, bör man emellertid vid en dylik justering räkna med en relativt liten marginal. Vid justeringen här nedan har denna antagits utgöra 2/5 av marginalen år 1918. Råhud Garvmaterial Driftkostnad Arbetskostnad Allmän kostnad

U. 8. A. kr. per D-fot 0-59 0*04 0-05 O'lo 0*03 Summa 0-81

Sverige kr. per D-fot 070 0*10 0-06 0-07 0*03 096

De verkställda beräkningarna och justeringarna hava ju haft till ändamål snarare att söka sig fram till en utsiktspunkt, varifrån eventuellt en överblick kunde erhållas över ifrågavarande förhållanden, än att försöka uppnå positiva resultat. Resultatet av kalkylreduceringen för boxkalv är icke minst i behov av denna erinran. Emellertid saknar ej heller denna inre tecken på att hava utfallit s. a. s. i rätt riktning, vilket framgår av jämförelse med såväl den svenska boxkalvkalkylen som båda kalkylerna för boxsidor. Råhudskostnaden är således större, garvmaterialkostnaden mindre än för boxsidor. Vad angår den svenska kalkylens höjdnivå, så saknar man material för dennas bedömande. Försäljningspris för kalkylen är icke meddelat, enligt uppgift av den anledning, att ur de inarbetade hudpartierna framkomma läder 1

34*8.

Siffran ej fullt säker; den speciella undersökningen av råhudsförbrukningen har siffran

97 av flera olika kvaliteter, allt efter sommaterialet under procedurens gång visar sig lämpligt för svart- eller kulörtfärgning, för bearbetning till prima eller sekunda kvalitet etc. Det överpris, som erhålles för en utfallande andel prima sortering, får sålunda ersätta det underpris, som en sekunda sortering lämnar. 1 Rörande de svenska kromläderkalkylerna är för övrigt att*märka, att man icke känner de närmare grunderna för medeltalens hopställande. Även om principerna härför äro fastslagna i uppgiftsformulären, torde tillämpningen av dessa därmed dock icke vara under alla omständigheter absolut given. Intet av de trenne företag, på vilkas uppgifter kalkylerna äro grundade, hade år 1913 kromläderstillverkning som uteslutande eller ens övervägande specialitet. Man måste därför antaga, att viktiga poster i kalkylerna äro i högre eller mindre grad sannolikhetsberäkningar. Det förtjänar även anmärkas, att ett av företagen sagda år deklarerade förlust på sin totaltillverkning. Slutligen må även erinras om den ovan berörda individuella olikhet, som företagen emellan kan till myckenhet och beskaffenhet existera i avseende på användning av kemikalier, fett- och färgämnen just vid kromläderberedning, en olikhet, som vid ett så ringa företagsantal som det föreliggande tydligtvis kan göra sig starkt gällande. Det kan slutligen vara av intresse att även för ovanläder se efter, huru produktionsförhållandena ställde sig år 1918 i båda länderna. Därvid hava de amerikanska siffrorna endast evaiverats i kronor (efter en kurs av 3-o 9) och de svenska siffrorna minskats med 5'5 %', motsvarande de i den amerikanska undersökningen uteslutna posterna. Boxsidor Boxkalv

U. S. A. 0-97 1-44

Sverige 2-oo 1-9S

Det märkliga förhållandet, att de lättare skinnen framställdes så betydligt billigare i Sverige år 1918 än de tyngre boxhudarna, beror på den under kristiden inträffade bristen på nöthudar vid samtidigt överflöd på kalvskinn, vilket åstadkom en betydligt starkare prisstegring å de förra.

1 De i garveriidkareföreningens skrivelse (bil. L.) meddelade »värdena» år 1913 för boxhud om 12 l/« D-fot och för boxkalv om 18 D-fot — resp. 95 öre och 1 krona per D-fot — kunna enligt uppgift ej uppfattas som genomsnittsförsäljningspris för sagda kalkyler.

7 — 767 2.

98 ELFTE

KAPITLET

AVSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDEN A. DEN DIREKTA AVSÄTTNINGEN Avsättningsförhållandena utgöra en betydelsefull punkt i den industriella ekonomien. Mängden av och köpkraften hos avnämarna samt behovet av mellaninstanser på varans väg ut till konsumtionen utöva härvid sitt större eller mindre inflytande. Läderindustriens produkter äro nästan undantagslöst halvfabrikat — sämskläder är snart sagt den enda artikel, som kan sägas övergå direkt till konsumtion — och som köpare stå därför de läderbearbetande företagen själva, där icke läderhandeln av en eller annan anledning skjuter sig emellan. Detta sker — utom i de fall där det gäller att övertaga uppgiften att lämna kredit — i synnerhet, när de smärre företagarnas, de mindre sadelmakeriernas och etuifabrikernas samt de många små skomakarnas och skoreparationsverkstädernas, behov av läder skola tillgodoses. Lade,Det är således förnämligast de stora företagen emellan, som en direkt bearkommunikation äger rum. Främst bland konsumenterna stå skofabrikerna. . heta?de bRedan förut har det givits anledning att framhålla, att det är skofabrikernas iSverigl e h o v a v stora > enhetliga sortiment av ovanläder, som binder deras intressen vid de stora garverierna. Härigenom inledes och upprätthålles en livlig, direkt förbindelse mellan producent och förbrukare, vars fortsatta utveckling endast hindras av kreditbehovets uppträdande. Garveriidkaren behöver rörelsekapital för sina råhudsinköp, men hans behov av kontantlikvider kan icke alltid tillgodoses av skoindustrien, vars egna kapitaltillgångar ofta anlitas av kunder, som i avsevärd utsträckning nödgas begagna sig av kredit. De läderbearbetande industriernas inbördes betydelse år 1913 i avseende på tillverkningsvärde och arbetareantal belyses av följande sammanställning:

R e s e f f ektf a b r i k e r Handskfabriker Sadelmakerier Ej spec, fabriker

Tillverknings-

A r b < i t a r e-

värde

an t a l

Milj. k r .

i %

Antal

i %

42*0 1-7 0-9 11 0-7 0-5

89-5 3-6 1-9 2-4 1-5 1-1

7 357 418 54 307 173 77

87-S 5-0 0-6 3-7

~~100

2-o 0-9

99 Skofabrikernas övervägande betydelse såsom avnämare av garveriindustriens produkter torde utan vidare framgå av dessa siffror. Förhållandet bekräftas även av uppgifter i kommerskollegii specialundersökning över inom landet inköpta material av läder- eller skinnvaror. Enligt dessa belöpte sig år 1913 sagda inköp för skofabriker reseffekt- och portföljfabriker handskfabriker läderutstansnings- och remfabriker

till 14'8 milj. » 0*1 » » 0*3 » » 0*7 »

kr. » » »

En jämförelse mellan garveriernas produktion år 1913 och skofabrikernas materialanskaffning av svenskt sulläder och ovanläder under samma år torde även i detta sammanhang hava sitt intresse, även om materialet icke är fullständigt eller siffrorna icke fullt jämförliga. 1 Jämförelsen visar, att emot den producerade kvantiteten sulläder står, sedan från densamma först frånräknats en till 38 % beräknad kvantitet sulläder för reparationsändamål 2 , en inköpt kvantitet å 84 % av återstoden. För ovanläder- och plattläder pr oduktioyiens vidkommande, vars k vantitets- uppgifter icke låta sig med tillräcklig grad av säkerhet evalvera, visar jämförelsen, att skofabrikernas inköpssumma för svenskt ovanläder uppgår till ungefär 50 % av försäljningsvärdet för nämnda lädersorter. Som detta försäljningsvärde omfattar även plattläder, bör procentsiffran för skofabrikernas inköp av svenskt ovanläder vara åtskilligt högre. Det sålunda bestående sambandet mellan berörda båda produktionsgrenar låter förstå, att de svenska garveriernas ekonomiska förhållanden äro starkt förknippade med den svenska skoindustriens. Detta så mycket mera, som skoindustriens tillverkning redan så gott som fullständigt tillgodoser det svenska behovet av skodon. Densamma utgjorde i % av förbrukningen 1896—1900 1904

94-38 99-08

1909 1913

98-65 99*22

Om företagsstorleken har betydelse för den direkta och därmed billigare Laderkonavsättningen inom läderindustrien, så är det tydligt, att de här förut i detta ^inierande avseende behandlade industriländerna, Tyskland och Förenta Staterna, skola Töandet kunna uppvisa överlägsenhet gent emot Sverige. Till jämförelse i fråga om avsättningsmöjligheterna må här även anföras några uppgifter om de läderförbrukande industriernas arbetareantal och tillverkningsvärde:

Skotillverkning Handsktillverkning Sadelmakeri Tillverkning av leksaker av läder Drivremtillverkning Militäreffekttillverkning

Tyskland år 1907 personer 369 606 32 767 74818 2 818 3 079 2 492

Uppgifterna för Tyskland avse antal anställda personer (ej endast arbetare) samt gälla även för hantverket, vilka båda omständigheter väsentligt höja siffrorna. I amerikansk statistik äro endast siffror för arbetare tillgängliga enligt här följande yrkesindelning: 1 Skofabrikernas anskaffning år 1913 får antagas till icke ringa del avse varor, som producerats år 1912. 2 Industrikommissionens berättelse, bd III, sid. 48.

100 F ö r e n t a S t a t e r n a år 1909 Tillverkningsvärde ArhpKr<, Milj. dollars Arbetare 512-8 198 297 23-6 11354 54-8 14 632 23-7 3 006 28*o 11122 3*6 1472 18*s 7 681

Skofabriker Handskfabriker Sadelmakerier Remfabriker Keseffektfabriker Portfölj fabriker A n n a n läderindustri

Såsom nyss påpekats sker icke all omsättning mellan garverier och större läderkonsumenter direkt, men siffrorna här ovan antyda ju likväl, till vilka proportioner en sådan omsättning har möjlighet att stiga. För sin avsättning betjäna sig de stora läderfabrikerna i regel av agenter (dessutom givetvis av resande). En enda stor fabrik i Mainz var således omkring år 1905 företrädd av agenter å följande platser inom och utom Tyskland 3 : Berlin Bremen (för export) Breslau Erfurt Frankfurt a. M. Hamburg 1 för export 1 för platsen Köln Metz Pirmasens Lädermässor.

Läderkonsumtion för militära ändamål.

Brussel Bordeaux Köpenhamn Rusts chuck London Pougéres Lyon Marseille Paris 1 för export 1 för platsen

Athen Neapel Wien Kristiania Lissabon Oporto Bukarest Moskwa Riga S:t Petersburg Warschau

Göteborg Stockholm Barcelona Madrid Sevilla Konstantinopel Saloniki Alexandria Smyrna New York Melbourne

t Tyskland spela sedan gammalt även lädermässorna en viss roll, vilken dock anses vara stadd i avtagande, vad omsättningen av utställda varor beträffar. Däremot hava vissa mässor betydelse som en slags börsartad institution, där fackmän sammanträffa för avhandling av gemensamma angelägenheter och där samtidigt affärsöverenskommelser inledas och avtal träffas om provsändningar o. . dyl. En motsvarighet härtill existerar i Sverige numera även i den s. k. Örebromässan, som utvecklat sig ur läderföreningens å denna plats årligen hållna sammanträden. En möjlighet att avsätta sina produkter utan förmedling av handeln är i Tyskland även beredd läderproducenterna genom de s. k. »Gerbervereinigungen fur den Heeresbedarf». Grundandet av dessa föranleddes i mitten av 1890-talet av den preussiska arméförvaltningen och huvudorsak härtill var, att man ville underlätta avsättningen för de garvare, som vid sin tillverkning huvudsakligen betjänade sig av inhemsk ekbark (vilket garvningssätt sedan gammalt ansetts lämna den lämpligaste och hållbaraste produkten). Därjämte önskade man givetvis också säkra täckningen av ett utomordentligt behov till måttliga priser. Medlemmarna i sagda föreningar voro nämligen även förpliktade 2 att vid mobiliseringstillfälle ställa hela sin produktion till förfogande till de priser, som kunde bliva fastställda. Den tyska härens läderbehov vid sagda tidpunkt anslogs till omkring 1 200 ton årligen. Åtta föreningar existerade. Angående medlemskap, organisation, leveransvillkor etc. funnos utförliga föreskrifter. Genom det sedermera in1 HAMSCH, a. a. sid. ' HANISCH, a. a. sid.

82. 86.

101 trädande kriget omskapades givetvis i viss utsträckning denna fredsorganisation. Storleken av den omsättning, som under berörda eller liknande förhållanden försiggick utan handelns medverkan, uppskattades i Tyskland till omkring femtio procent av totalomsättningen i läderbranschen. 1 För svenska förhållanden är någon motsvarande siffra icke tillgänglig. Emellertid upplyser specialundersökningen om huru stor procent av totalutgifterna som försäljningskostnader och avskrivningar på varufordringar representerade för dels 21 aktiebolag, dels 89 övriga företag år 1913: Försäljningskostnader Avskrivningar på varufordringar Summa

p r o c e n t av t o t a l u t g i f t e r n a 21 aktiebolag 89 övriga ägare 2'03 2*St> 0*5:; 0*87 2'5« 3'45

Detta visar tämligen tydligt de största företagens företräde på denna punkt, särskilt som ibland övriga ägare ingå en mängd typiska småföretag, som av lätt insedda skäl redovisa små försäljningskostnader och därför sänka medeltalet. Grupperas företagen efter denna linje i 62 småföretag och 48 andra, lämnar undersökningen följande siffror: Försäljningskostnader Avskrivningar på varufordringar Summa

48 större företag 2'28 063 286

62 mindre företag 1-49 066 216

Man skulle sålunda också kunna säga, att det är såväl de största som de minsta företagen, som ha de minsta försäljningskostnaderna.

B. LÄDERHANDELN Mellanhanden är av behovet påkallad, så snart en producent, som endast kan sälja kontant, icke kan finna någon kontant betalande konsument eller omvänt, så snart en konsument, som behöver kredit, icke kan finna någon producent, som kan bevilja sådan. Därjämte erbjuda de hos mellanhanden befintliga lagren varje förbrukare en välkommen hjälp vid plötsligt inträdande behov. Dessa lagrade förråd underlätta därjämte anskaffningen för de små eller medelstora företag, som visserligen förbruka stora mängder, men många och utvalda kvaliteter och därvid konsumera så litet av varje sort, att den direkta anskaffningen från en producent icke vore möjlig eller åtminstone obekväm och oekonomisk på grund av nödvändigheten att vid inköpet underkasta varan en okulär besiktning. Slutligen betingas handelns nödvändighet även av det synnerligen utgrenade behovet av läder i smärre kvantiteter för skilda ändamål, bland annat för de många små, huvudsakligen med reparationsarbeten sysselsatta skomakerierna. För åtskillnaden mellan grossisten och detaljisten brukar inom läderbranschen uppställas den regeln, att den förre säljer endast i originalförpackning, den senare även delar av sådan. 1

HANISCH, a. a. sid.

88.

Den direkta omsättningens storlek.

102 Grossisten gör sina uppköp såväl hos fabrikerna som hos smågarvarna. l Gent emot läderfabriken uppträder grossisten både såsom köpare i fast räkning och som kommissionär. Köp ske mot kontantbetalning och kassarabatt. Vid kommissionsaffärer håller fabrikanten ett stående lager hos grossisten. Fabrikanten limiterar priserna, men grossisten är berättigad att sälja till överpris, varvid han antingen själv behåller den härav uppkomna förtjänsten eller delar densamma efter vissa grunder med fabrikanten. Därjämte erhåller han provision (i Tyskland 2—4 %)2, vari ingår även delkredereprovisionen, d. v. s. viss riskpremie för grossistens övertagande av den med försäljningen på kredit förenade risken. Avräkning sker mestadels med korta mellanrum. Leverantören erhåller dessutom rätt att draga på grossisten intill 2/3 av kommissionslagrets värde. Sagda handelsform erbjuder såväl producenten som grossisten fördelar. Den förre befrias från kreditriskerna och ökar sina möjligheter att erhålla rörelsekapital; den senare löper icke fara att bliva liggande med osäljbara lager.

1¶HANISCH anslår den på läderfabrikerna fallande andelen till 3/4 av totala uppköpen.

' HANISCH, a. a. sid.

90.

103 TOLFTE

KAPITLET

TULLPOLITIKEN OCH DESS VERKNINGAR A. REDOGÖRELSE FÖR TULLPOLITIKEN SEDAN MITTEN AV 1800-TALET Tullen å beredda hudar och skinn har sedan år 1857, då densamma utgick med 88* 2 öre per kg för sulläder och högre belopp upptill 264-6 öre per kg för övriga slag, varit föremål för åtskilliga förändringar. 1 Nämnda år beslöts en nedsättning i tullen å sulläder till 58"i öre per kg, Behandhn9 ör vilken tull därefter i samband med avslutandet av handelstraktaten med 1^ Frankrike sänktes först till 35'3 öre och därefter till 23'5 öre per kg. Ar 1875 nedsattes densamma ytterligare till 14'i öre per kg. Efter att man förgäves vid 1879 och 1882 års riksdagar motionerat om förhöjning av denna tullsats, biföll 1885 års riksdag emot bevillningsutskottets avstyrkande en av enskild motionär i detta syfte gjord framställning. Från och med år 1886 utgick tullen å sulläder med det högsta belopp vår handelstraktat med Frankrike tillät, 24 öre per kg. Tullen å hudar och skinn, andra slag, sattes år 1858 till 94"i öre 2 och därefter år 1865 till 70-5 öre per kg samt sänktes år 1868 ytterligare till 47 öre per kg. Härefter ändrades emellertid dessa tullsatser ej (frånsett ett par mindre omjusteringar 3 ) förrän år 1898, ehuru framställningar om förhöjning gjordes såväl av 1888 års tullkommitté som i proposition till 1892 års riksdag samt i motioner vid riksdagarna 1893, 94, 95 och 96. 1888 års tullkommitté framhöll, att inom knappast någon näringsgren behovet av ändring i den under de sista årtiondena förda tullpolitiken gjort sig mera kännbart gällande än inom läderindustrien. Garveriernas antal, antalet arbetare och begagnade maskiner samt redskap hade avtagit. Värdet av såväl sullädertillverkningen som smorlädertillverkningen hade sjunkit. Det 1888 enda slag av tillverkningar vid garverierna som gått framåt till såväl myckenhet års tullsom värde var beredningen av »hudar och skinn.» hommxtt Införselsiffrorna bekräftade ifrågavarande industrigrens tillbakagång. Införseln av råvaran, de oberedda hudarna, hade minskats, under det att införseln av fabrikaten ökats. Samtidigt med att garverinäringen sålunda gått tillbaka, hade emellertid den inhemska konsumtionen av läder tilltagit i ansenlig grad; och detta gällde icke blott om konsumtionen i och för sig utan även i dess förhållande till 1

Före decimalsystemets införande angåvos tullsatserna med skålpund som viktenhet. Vissa finare hudar och skinn, såsom färgade, pressade e t c , drogo likväl till år 1865 högre tull (178*8 öre per kg). I övrigt märkes, att vitgarvade och sämskade hudar och skinn till år 1892 voro åsatta samma tull som sulläder. 3 Tullen sattes vid övergången till decimalsystemet (1881) till 50 öre, men sänktes åter år 1386 till 47 öre per kg. 2

104 folkmängden, en omständighet, som var så mycket anmärkningsvärdare, som samtidigt importen av utländska skodon alltjämt ökats. Konsumtionen av sulläder hade emellertid icke stigit i samma proportion som förbrukningen av hudar och skinn, andra slag, vilket förhållande berodde på den under årens lopp allt mångsidigare användning, som den senare artikeln erhållit för beklädnadsändamål och andra behov. Ur tullagstiftningssynpunkt var det emellertid den minskade tillverkningen av sulläder, som i första hand påkallade uppmärksamhet. Den officiellt uppgivna tillverkningen av ifrågavarande artikel hade från att år 1860 ha varit åtta gånger så stor som införseln sjunkit så, att den år 1888 icke omfattade mer än en fjärdedel av införselkvantiteten. Orsaken härtill, ofta berörd i riksdagen, var konkurrensen med det amerikanska hemlockslädret. Hemlocksbarkens användning gjorde, att garvningen tog flera månader kortare tid, varigenom en besparing i arbetslön och ränta å driftkapital kunde äga rum. Därtill kom, att i Amerika enligt uppgift hudarna voro ungefär 20 % samt garvämnet omkring 60 å 70 % billigare än i Europa. Allt detta gjorde det nu nödvändigt, att ett kraftigt skydd för den inhemska näringen infördes. I Tyskland bestode också ett tullskydd av 32 öre per kg, i Danmark av 33 Va öre. Norge hade höjt sin tull så långt traktaten med Frankrike tillät (23 öre). Kommittén föreslog för sulläder en tullsats av 40 öre per kg, vilket belopp avvägts med hänsyn tagen till de upplysningar, som av kommittén inhämtats angående priset å svensk och amerikansk vara. Beträffande de till rubriken »andra slag» hörande skinnen, vartill alunerade och sämskade skinn enligt kommitténs förslag hädanefter borde räknas, föreslogs en förhöjning till 65 öre per kg. Kommittén förbisåg ingalunda, att höjningen skulle kunna förorsaka en ökning av importen från Norge, varifrån på grund av mellanrikslagen i Norge tillverkat sulläder fick tullfritt införas, men hyste den uppfattningen, att den norska konkurrensen, om än menlig, icke kunde bliva av ruinerande beskaffenhet. 1 I Kungl. Maj:ts proposition till 1892 års riksdag med förslag till ny tulltaxa upptogs tulltaxekommitténs förslag beträffande dessa tullsatser oförändrat. Bevillningsutskottet hemställde om riksdagens bifall härtill, varemot dock reservation anfördes av samtliga utskottets andrakammarledamöter. I reservationen framhölls, att de svårigheter, för vilka den svenska läderindustrien varit och var utsatt, enligt reservanternas mening icke förorsakats av bristande tullskydd, utan de hade sin grund i att industrien ifråga icke velat eller ännu icke kunnat tillgodogöra sig utlandets, särskilt Amerikas förbättrade tillverkningsmetoder, vilka verkat därhän, att bättre varor kunnat åstadkommas på samma gång som tillverkningskostnaderna sjunkit. Att med tullar skydda en industri från en konkurrens, som uppstod av sådana anledningar, ansågo reservanterna vara att döma denna industri att alltid förbliva på en outvecklad ståndpunkt och något sådant skulle för övrigt ej låta sig göra utan ständigt upprepade tullförhöjningar. Ett dylikt förfaringssätt skulle emellertid utgöra den största orättvisa mot konsumenterna, särskilt när fråga var om en artikel, vilken såsom denna var att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna. Reservanterna hemställde på grund härav om ett bibehållande av den gällande tullsatsen. Riksdagen biföll efter gemensam omröstning reservationen, varför de gällande tullsatserna av 24 och 47 öre per kg bibehöllos. 1

Importen uppgick årligen till 4 ä 500 000 kg.

105 Vid riksdagarna 1893, 1894 och 1895 föreslogs motionsvis en förhöjning av ifrågavarande tullsatser till de av Kungl. Maj:t år 1892 föreslagna beloppen. Riksdagen avslog emellertid framställningarna. ^.ven vid riksdagen år 1896 inlämnades en lika lydande motion. Bevill- Riksdagen ningsutskottet framhöll efter anförande av en del statistik rörande tillverkningen av läder inom landet samt import och export, att, oaktat tillverkningsvärdet vid landets samtliga fabriker av alla slag stigit betydligt under de båda senare årtiondena, tillverkningen av läder trots det alltjämt växande behovet av denna vara ej blott icke ökats utan, synnerligast i fråga om så viktiga varor som sul- och smorläder, högst betydligt minskats, under det att samtidigt införseln tiodubblats och utförseln fortfarande saknade betydelse. Statistiken visade vidare, att de flesta garverierna här voro mindre sådana. I synnerhet för dessa var konkurrensen med de stora utländska garverierna (särskilt de amerikanska), vilka på grund av billigare råvaror och garvämnen samt användandet av snabbare tillverkningsmetoder kunde producera ett billigare läder, ruinerande. Att sålunda garverinäringen arbetade under trycket av en övermäktig utländsk konkurrens ansåg utskottet ligga i öppen dag och hemställde på grund härav om bifall till motionen. I reservation av 7 av utskottets ledamöter framhölls bland annat, att den mycket stora del av importen, som härrörde sig från Norge, skulle kvarstå, oberoende av en eventuell tullförhöjning. Riksdagen beslöt efter gemensam votering att bifalla reservationen, varför de gällande tullsatserna sålunda bibehöllos. Slutligen väcktes i motioner vid 1897 års riksdag förslag om dessa tull- Riksdagen 1897 satsers höjande till de i propositionen till 1892 års riksdag föreslagna beloppen, 40 öre och 65 öre per kg för respektive sulläder och beredda hudar, andra slag. Bevillningsutskottet hemställde om bifall och åberopade härför samma skäl, som utskottet vid föregående års riksdag anfört. I reservation av åtta av utskottets andrakammarledamöter framhölls, att det största antalet garverier inom landet (nämligen de mindre av dessa) upphört med sullädertillverkningen och övergått till beredning av svenska hudar och skinn samt något smorläder, under det att den viktiga sullädertillverkningen övertagits av de större garverierna. De mindre hade för ovannämnda slag av arbete sin kundkrets i den närmaste omgivningen, som varken blev större eller mindre på grund av en tullförändring. Den konkurrens, de hade att uthärda, härrörde sig därför förnämligast från de större inhemska garveriernas sida. Vidare hade riksdagen fattat beslut om mellanrikslagens upphörande den 13 nästkommande juli, varigenom garverinäringen skulle befrias från den besvärligaste konkurrensen. Vidare borde vid bedömandet av denna fråga konsumenternas intresse iakttagas. På grund härav yrkades i reservationen på ett bibehållande av de gällande tullsatserna. Riksdagen beslöt emellertid efter gemensam omröstning att bifalla bevillningsutskottets hemställan om en tull av respektive 40 och 65 öre per kg. Dessa tullsatser, om vars snara promulgerande riksdagen hemställt, trädde i kraft den 6 april samma år. Vid riksdagen år 1900 väcktes förslag om särskilda åtgärder för under- Riksdagen 190 lättande av införsel till riket av garvade men icke färgade eller ytterligare °förarbetade får- och getskinn. För tillverkningen av portföljer, väskor, penning- Haivbörsar, bokbinderiarbeten, möbelklädsel m. m. samt framför allt till skodon garvade skmn (såväl ovanläder som foder) användes en slags särskilt för ändamålet beredda får- och getskinn (chagrin, saffian, karduan, maroquin), vilka hittills icke varit föremål för tillverkning här i landet av den anledningen, att tillgången på

106 getskinn var ytterst begränsad och de inhemska fårskinnen icke vore för ändamålet lämpliga. Till följd härav hade behovet av dylika, skinn tillgodosetts genom import från England, Tyskland, Frankrike och Österrike. Men de skinn, som från dessa länder hit infördes, hade ej framställts av där inhemska getter och får utan kommo från engelska besittningar i Ostindien, där dessa skinn lämpligt och billigt kunde förarbetas, varefter de försåldes på offentliga auktioner i England. Ej blott av engelska fabrikanter uppköptes dylika skinn, utan sådana importerades även till Tyskland, Frankrike och Österrike, där man hade en särskilt låg tull för dessa slag av skinn. För att vi själva skulle kunna inom landet förädla dessa skinn, hemställdes nu om tullfrihet eller eventuellt tull av 5 öre per kg för desamma. Bevillningsutskottet yrkade avslag å motionen i ämnet. Utskottet ansåg nämligen, att ifrågasatta åtgärd skulle bereda svårigheter för de mindre garverier i landsorten, som uppköpte och beredde inhemska får- och getskinn. En mot behovet svarande tillverkning av i motionen omnämnda slag av skinn ansåg utskottet för övrigt borde kunna låta sig göra utan borttagande eller nedsättande av tullen. I världsmarknaden förekom nämligen och försåldes icke blott halvgarvade utan i lika om ej större mängd råa får- och getskinn. Men en oeftergivlig förutsättning för utvecklingen av en fabrikation inom landet av färdig vara, beredd av utländska liksom av svenska råa skinn, var enligt utskottets mening att halvfabrikatet, berett i andra länder med billig arbetskraft och billiga garvningsämnen, icke finge i landet införas tullfritt eller så gott som tullfritt. Dessutom framhöll utskottet, att de halvgarvade får- och getskinnen voro i förhållande till åtskilliga andra produkter inom läderindustrien av obetydlig vikt. Tullsatsen å sådana skinn blev därför jämförelsevis lägre än å andra lädervaror av större vikt. Därtill kom, att den ifrågasatta åtgärden skulle bereda stora svårigheter av tullteknisk art. Med anledning härav hemställde därför utskottet, att riksdagen ej måtte godkänna motionen, vilken hemställan också av riksdagen bifölls K 1906 års I 1906 års tulltaxekommittés förslag till ny tulltaxa vidtogs beträffande tulltaxe- tullen å hudar och skinn åtskilliga förändringar. Den förutvarande rubriken kommitté. >>gul_ o c h t>i n( i su iiäder» uppdelades i två rubriker, varav den ena innefattade renskuret sådant läder, s. k. kärnstycken, samt maskinremläder, under det att till den andra hänfördes hela eller halva hudar samt de vid hudars renskärning fallande styckena från huvud, hals, buk och ben. Beträffande tullen å kärnstycken av sul- och bindsulläder framhöll nu kommittén, att då sådana börjat i allt större omfattning föras i marknaden och då deras värde per viktenhet var 20 å 25 % högre än värdet å hela eller halva hudar, denna vara ansetts böra upptagas under särskild rubrik, vars tullsats föreslogs till 45 öre, motsvarande 18 å 20 % av värdet. A hela eller halva hudar samt stycken därav föreslogs en lägre tullsats, 35 öre per kg, motsvarande 16 ä 18 % å priset för hela eller halva hudar och 20 å 25 % å värdet av hudstycken. Kommittén ansåg nämligen, att det gällande tullskyddet för sullädertillverkningen, som varit fullt effektivt, borde i stort sett bibehållas, varvid den något förhöjda tullen å renskuret läder, vilken artikel ansågs vara mest hotad av den utländska konkurrensen, borde motsvaras av en liknande nedsättning i tullen å hela och halva hudar samt stycken därav. Med avseende å rubriken »hudar, andra slag» föreslog kommittén, att där1

Angående 1906 års tulltaxekommittés ställning till samma fråga, se »Båvarutullar».

107 under fallande artiklar måtte uppdelas i två viktgrupper med gräns vid 2*5 kg per stycke. Beträffande tullsatsens höjd för dessa båda viktklasser framhölls, att den år 1897 fastställda tullsatsen av 65 öre kommit att innefatta ett vida mindre effektivt skydd, än som vid dess antagande avsågs. Ovanläderberedningen, vid vilken ännu på 1890-talet vegetabiliska garvningsämnen kommit till användning, hade nämligen under senare tid i stor utsträckning övergått till s. k. mineralgarvning, varvid erhölls ett läder så betydligt mycket lättare än det efter äldre metoder garvade, att detsamma enligt uppgift stundom icke hade mera än hälften så hög specifik vikt som det sistnämnda. Även om den gällande tullsatsen av 65 öre per kg vore ganska hög för en så oumbärlig förbrukningsartikel som det grövre ovanlädret och en jämkning i tullen därför önskvärd, ansåg sig kommittén likväl ej kunna förorda detta, då tillverkningens fortsatta bestånd därigenom skulle äventyras. För dessa slag av ovanläder föreslogs ett bibehållande av den gällande tullsatsen, 65 öre per kg. För de lättare slagen av ovanläder, vägande under 2*5 kg per stycke, föreslogs en tullsats av 2 kr. och 1 kr. 20 öre för resp. »lackerade skinn» och »andra slag». En framställning från garveriidkare om betydligt högre tullsatser för dessa slag av ovanläder ansåg sig kommittén ej kunna förorda med hänsyn till konsumenternas intresse. I Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1910 års riksdag upptogs tulltaxe- Riksdagen kommitténs förslag oförändrat. 1910. Bevillningsutskottet föreslog däremot vissa ändringar i tulltaxekommitténs förslag till tullsatser å hudar, andra slag. Utskottet fann visserligen rättvist, att en reglering av tullen å dessa artiklar genomfördes med hänsyn därtill, att lädret numera genom tillämpandet av modernare garvningsmetoder vore lättare, per ytenhet räknat, än vid fastställandet av den gällande tullsatsen. Men skulle viktgränsen sättas vid 2-5 kg ansåg utskottet, att nästan alla de skinn, som skofabrikerna använde för sin beredning, komme att falla under viktgränsen och sålunda förtullas med lägst 1 kr. 20 öre per kg, en tull nära nog dubbelt så hög som den gällande. Med hänsyn vidare därtill, att vissa skinnsorter ej bereddes inom landet och att även andra industrier än skofabriker skulle genom de föreslagna bestämmelserna få sina råmaterialier väsentligt fördyrade, föreslog utskottet, att viktgränsen ej sattes högre än vid 1 kg. Detta så mycket mera som utskottet ansåg, att garverinäringen åtminstone för tillfället arbetade med gynnsammare resultat än skoindustrien. Dessutom hemställde utskottet, som fann de i propositionen föreslagna tullsatserna väl höga, att dessa nedbringades från 2 kr. till kr. 1*5o och från 1 kr. 20 öre till 1 kr. för resp. »lackerade skinn» och »skinn, andra slag». En av utskottets ledamöter reserverade sig för den av Kungl. Maj:t föreslagna viktgränsen. Den inhemska ovanläderberedningen kunde icke uppvisa tillnärmelsevis så gynnsamt resultat som sullädertillverkningen. o Detta framgick bland annat av den ansenliga importen av ovanläder. A andra sidan hade vår export av oberedda hudar varit mycket avsevärd. En ytterligare förädling av svensk råvara syntes därför möjlig. Som av utskottsbetänkandet vidare framgick var det med avseende å skinn vägande mellan 1 och 2 kg per stycke i hel hud, som de svenska garverierna företrädesvis behövde ett bättre skydd. Första kammaren biföll utskottets hemställan med den i reservationen föreslagna ändringen. Andra kammaren biföll utskottets hemställan oförändrad.

108 Efter gemensam omröstning beslöt riksdagen bifalla utskottets hemställan, varför ovannämnda viktgräns bestämdes till 1 kg. Riksdagen I motion vid 1913 års riksdag hemställdes om nedsättning i tullen å sul1913. läder. Motionären, som ansåg, att det gällande tullskyddet hade haft till följd, att priserna å i handeln förekommande lädersorter hade ökats, framhöll, att det i konsumenternas intresse vore nödvändigt, att priset på sullädret sänktes, i synnerhet som det i handeln numera förekommande lädret var av sämre beskaffenhet och mindre slitstarkt. På grund härav yrkades i motionen på en nedsättning i lädertullen, å kärnstycken till 25 öre per kg och å hela eller halva hudar till 20 öre per kg. Bevillningsutskottet framhöll, att den svenska bottenläderindustrien vore så gott som uteslutande hänvisad att importera sitt råmaterial och de betydliga höjningar i världsmarknadspriserna, som ägt rum å råvaran, hade i sin tur haft till följd, att priserna å bottenlädret stegrats, dock icke vad Sverige angick, i samma proportion som priserna å råhudar. Emellertid ansåg sig utskottet böra undersöka huruvida en sänkning av gällande tullsatser å sulläder kunde anses påkallad och gav i detta syfte en kort överblick över ifrågavarande industris utveckling före och efter tillkomsten av det nuvarande tullskyddet. Före 1897 års tullförhöjning hade det största antalet garverier mom vårt land utgjorts av mindre sådana, företrädesvis förlagda där det fanns god tillgång på hudar och bark. Att för dessa i liten skala drivna hantverkerier konkurrensen med de stora utländska garverierna skulle verka ruinerande var uppenbart. Tullförhöjningen år 1897 hade emellertid hos oss, i likhet med vad i andra läderproducerande länder redan förut ägt rum, föranlett uppkomsten av en storindustri inom lädertillverkningen. De små garverierna hade icke kunnat uthärda konkurrensen med berörda storindustri, utan hade småningom gått under. Storindustrien hade emellertid på ett förtjänstfullt sätt infört moderna arbetsmaskiner och tillverkningsmetoder på samma gång den eftersträvat att förbättra sina fabrikat och den hade till följd härav nu nått en sådan ställning, att den så gott som helt och hållet behärskade den inhemska marknaden. De ogynnsamma förhållanden, som förr utgjorde grunden till den svenska garverinäringens underlägsenhet vid konkurrensen med den utländska och som föranledde 1897 års riksdag att väsentligt höja tullen å sul- och bindsulläder, kunde efter vad som sålunda anförts ej längre sägas vara för handen. Genom den omdaning av organisation och arbetsmetoder, vilken den svenska bottenläderindustrien undergått på de 15 år, varunder den åtnjutit berörda tullskydd, hade den vuxit sig så stark, att den ej längre syntes vara i behov av ett så högt skydd. Utskottet föreslog därför en nedsättning härav, som emellertid ansågs böra ske så varsamt som möjligt. För kärnstycken och maskinremläder föreslogs en tullsats av 35 öre per kg och för hela eller halva hudar samt stycken därav 28 öre per kg. I en reservation av ett flertal av utskottets ledamöter hemställdes, att motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. I annan reservation anmärkte motionären, att den av utskottet angivna grunden till att priserna på läder ökats, nämligen brist på råvara och stegring i priset å denna, endast vore delvis riktig. Den ökade efterfrågan på läder ansåg motionären även bero på att dettas kvalitet betydligt försämrats efter införandet av de moderna garvningsmetoderna. Enligt reservantens mening bidrog tullen att uppmuntra denna sämre beredning. Under debatten i riksdagen framhölls det bl. a., att en nedsättning av tullen endast skulle verka därhän, att de svenska bottenlädergarverierna nödgades

109 för att motstå den utländska konkurrensen i likhet med de utländska garverierna övergå till framställandet av lägre kvaliteter och användandet av ringare sortiment hudar. Vidare påpekades, att tullsatsen var bunden genom handelstraktaten med Tyskland. Att nu nedsätta denna vore att göra sig av med ett värdefullt bytesobjekt till nästa traktatförhandling. Efter gemensam votering biföll riksdagen bevillningsutskottets hemställan.

B. TULLARNAS BETYDELSE FÖR GARVERIINDUSTRIENS UTVECKLING Verkan av en tull är, liksom fallet är med de flesta ekonomiska åtgärder, svår att överskåda i hela dess vidd. Även om det endast gäller att utforska, huruvida ett tullskydd i verkligheten kommit den effekt åstad, som man åsyftat med dess upprättande, äro möjligheterna till misstag vid tydningen av företeelserna mångfaldiga. Andra faktorer än tullskyddet kunna samtidigt vara i verksamhet och utöva inflytande i enahanda eller möjligen i motsatt riktning. Innan man drager några slutsatser av gjorda iakttagelser ifråga om den industriella utvecklingen, har man följaktligen att se till, huruvida icke även sådana faktorer som den tekniska utvecklingen, lagstiftning, växlingar i efterfrågan m. m. spelat in vid resultatets frambringande. I den mån den pålagda tullen varit eller kan betraktas som en uppfostringstull, är den frågan först och främst att ställa, huruvida skyddet förmått göra industrien starkare och konkurrenskraftigare genom att höja företagsstorleken och den tekniska ståndpunkten och genom att bringa den på sund ekonomisk basis. Vid undersökningen av läderindustriens koncentrationsförhållanden påvisades enligt Wohlin, hurusom företag med över 50 arbetare ökats i den omfattningen, att deras sammanlagda arbetare antal år 1912 uppgick till över 35 % av hela arbetarestammen, under det att motsvarande siffra år 1896 (året före höjningen av sullädertullen) belöpte sig allenast till omkring 7 %. Siffran för företag med högst 10 arbetare minskades däremot, så att den är 1912 var endast 26 % mot 59 % år 1896 (se vidare tab. 12). Otvivelaktigt beteckna dessa siffror en betydligt snabbare utveckling än under föregående perioder. Sedd under en längre följd av år, tedde sig utvecklingen på följande sätt s : ? v

Ärligen

1861-65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—00 1901—05 1906—10 1

i Antal . fabriker !

Antal j Tillverkningsvärde arbetare [ milj. kr.

Antal arbetare per företag

1897 1569 1910 1802 1698 1685 1846 2 436 2 350 2 046

2*85 2*37 2-79 2-6S 2-56 2-70 3-19 4-31

664 662 j 687 1 673 1 662 623 j 582 564 i 459 1 279

;

4-« 4-4 7-3 5'7 5-2 52 6-0 9-1 15-0 23-o

Ökning mot föregående per % 15-4 51*6 64*8 53*3

5-n 7-33

| Tillverkningsvärde per företag 1 000 kr.

Ökning mot föregående per% 5*1 18*1 35*1 18-6 43-4

Uppgifterna för antal och värde ur »Statistisk översikt 1870—1915:.

6*9 6*6 10-6 8*1 7-9 8-3 10-3 16-1 32-7 82-4

Ökning mot före-, gående Per% 5-0 24-1 56-3 i 103-1 151-9

110 Man finner härav, att en ökning i tillverkningsvärdet visserligen tager sin början med perioden 1891—1895, men att denna åren 1896—1900 är så mycket kraftigare, att den ter sig språngartad. I detta sammanhang skulle det haft sitt givna intresse att erfara något om nyanläggningar eller nybildningar inom industrien under ifrågavarande tidsskeden. Specialundersökningen har gjort detta ämne till föremål för särskilt studium och även framlagt visst material till dess belysning. Ehuru av givet värde i och för sig kan dock denna undersökning icke sägas lämna något bestämt vittnesbörd om tullskyddssystemets inflytande på industriens utveckling och det torde därför icke vara skäl att i föreliggande framställning ägna ämnet ytterligare uppmärksamhet. En hänvisning till arbetet ifråga torde därför vara tillfyllest.1 1. TULLSKYDDET OCH UTVECKLINGEN FÖRE ÅR 1897 Fråga är nu, i vad mån den ovan antydda utvecklingen kan ställas i samband med det under olika perioder utgående tullskyddet. För möjliggörande av en inblick i detta spörsmål anföres här nedan en sammanställning över tillverkningen samt importen av sulläder åren 1861 — 1900, vartill fogats uppgift dels om tullskyddets storlek, dels om prisvariationerna å hudar på världsmarknaden. Tillverkningens storlek har i sammanställningen måst angivas i kronor, enär de tillgängliga kvantitetsuppgifterna ända fram till 1896 äro fördelade på två olika slag av måttenheter (kilogram och stycken). Till korrigering har prisuppgiften å råvaran bifogats. Att döma av de anförda siffrorna har den på 1860-talet inträdande sänkningen i tullskyddet från 59 öre till 35 öre icke haft någon särdeles starkt framträdande verkan. Man har dock att vid ett stillastående råvarupris anteckna ett sjunkande tillverkningsvärde samt under åren 1865 och 1866 något stigande importsiffror. År 1867 faller emellertid jämväl siffran för importkvantiteten och tydligtvis mera än som kan vara att tillskriva återhållsamheten inför en väntad ytterligare tullsänkning. Ökningen i importen det följande året, då tullen sänktes till 23 */, öre per kg är nämligen ej tillräcklig för att föra siffran upp till den för 1865 gällande. Från år 1868, då tullskyddet ytterligare sänkes, kan man emellertid konstatera en kraftig stegring av införseln under nästa period några år framåt. Siffrorna sjunka något år 1874 och, i synnerhet, år 1875, tydligtvis på grund av den väntade nya tullsänkningen, ty år 1876 springer importsiffran upp i det dubbla. Samtidigt stiga emellertid under denna period även tillverkningssiffrorna. Det bör dock observeras, att råhudspriserna under denna period ävenledes äro starkt stigande och att följaktligen åtskilligt, ja kanske en större del av den framträdande produktionsökningen kan vara att hänföra till ett stigande läderpris. Emellertid rådde under de första åren på 1870-talet en högkonjunktur med kulminationspunkt för Sverige vid året 18742 och denna kan givetvis även hava varit märkbar inom läderindustrien. Den på sagda år kommande tillverkningssiffran, som fortfarande visar stegring, medan råhudspriset sjunkit, tyder ju också på, att konjunkturen verkligen spelat in. 1 2

Sp. U. sid. 121—130. Statistisk översikt, sid 352.

Ill I n f ö r s e l 2 Sul- och bindsulläder samt vitgarvat och sämskat

Råhud,1 salt., per kg.

Tillverkning Sulläder

Tullskydd per kg.

Öre

Milj. kr.

Öre

Milj. kg.

Milj. k r .

116 107 95 95 91 91 91 99 91 95

2*8 2'6 2-5 2*7 2-8 2-6 2-2 2-2 2-4 2-8

59 59 69 59 35 35 35 23-5 23-5 23-5

0*112 0*109 0*104 0-162 0-176 0-191 0-15 5 0-169 0-199 0 2 22

0*5 0-4 0*4 0*4 0*4 0*5 0*4 0*4 0*5 0*5

107 124 136 132 132 116 128 111 111 124

3-1 3*5 3-3 3-5 3-4

23-5 23-5 23-5 23-5 23-5 14 14 14 14 14

0*243 0*486 0*954 0*824 0*706 1-445 1*320 1-515 1-540 1-683

0-c 11 2*2 2-0 2*4 3-5 3*2 3*5 4-o 4-3

116 116 116 116 107 95 103 80 83 91

l-ö

15 15 15 15 15 24 24 24 24 24

1-618 2-066 1-9S9 1-97S 2-484 1-457 2-ooi 2-053 2-273 2-305

3-5 4-5 4-4 4-1 5i

2-351

3-1 '2-7 2-9 3-4 5-8 5-4 5-4 5-2 4-3 3i

85 76 80 78 103 91 91 101 103 103

2s 2-3 2-0 1-4 1-6

1-9 1-6

0-s 1-5

l-o 1-2

l-o 1-2 1*0 1-7 1-4

la 1-4 •3-2 3-9 4-1 5'2 6-5 6-4

24 24 24 24 24 24 '40 40 40

2-12 9 2-28S 2-756 2-783 2-842 2-986 2-892 2-407 1*733

3-o 4-1 4-2 4-7 3-4

Från och med år 1876 inträder en verkligt kraftig sänkning i det bestående skyddet, från 23*5 öre till 14 öre per kg. Med undantag för en mindre justering i samband med övergången till det nya decimalsystemet förblev denna tullsats oförändrad i 10 år. Denna period kännetecknas av ständigt sjunkande tillverkningssiffror och lika stadigt stigande importsiffror. Råhudspriset håller sig tämligen konstant. 1 Sauerbeck, La Plata-hudar. ' Utförseln av försvinnande betydelse. 3 F r . o. m . d e n 21 /6 1892 u t g å v i t g a r v a d e o c h s ä m s k a d e s k i n n u r s i f f r o r n a . 4 » » » 1895 f u l l s t ä n d i g a r e r e d o v i s n i n g u n d e r r u b r i k e n » s u l - o c h b i n d s u l l ä d e r » endast »sulläder»). 5 I k r a f t d e n 6 a p r i l 1897.

(förr

112 År 1886 följer en höjning av tullskyddet till dess förra nivå (24 öre). Denna tullsats, som blir bestående i 12 år, synes skenbarligen icke hava något nämnvärt inflytande vare sig på tillverkning eller import. Den senare fortfar att stiga oavbrutet * från en höjd av omkring 2 000 ton år 1887 (året 1886 är importen minskad såsom en följd av den starka ökningen året 1885) till omkring 2 900 ton år 1896 (1897 är införseln sannolikt även något påverkad av spekulation). Tillverkningen förefaller däremot stagnerad. Tar man i betraktande de samtidigt, åtminstone i stort sett, fallande råvarupriserna, så kan man dock möjligen ha rätt att tala om någon, ehuru obetydlig ökning av produktionen. Denna kulminerar det goda konjunituråret 1891, men visar sedan en något ojämn kurva. Från 1893 synes enellertid ökning åter hava inträtt. De före år 1895 uppställda produktionssiffrorna vittna otvivelaktigt kraftigt om industriens tryckta läge. Då beslutet om tullförhöjningen år 1897 fattades, förelåg ej heller ännu resultatet för år 1895, och man hade därför ej anledning att närmare undersöka det förebragta statistiska materialets värde. Resultatet av omläggningen av produktionsstatistiken, genom vilken från och med år 1895 en noggrannare redovisning möjliggöres, låter emellertid förstå, att åtskilligt dittills fattats i materialets fullständighet. Skillnaden mellan siffrorna för åren 1894 och 1895 framgår av följande sammanställning. i lötw Ar i b j 4

(Sulläder ,Andra slag

: ,Qcr ÄIIÖWO

lAndra

i Sul- och bindsulläder slag

Kg 493 080 793014

Stycken 16 063 354211

Värde kr. 1357 123 4 065 655

1119 997 563930

24 362 240292

3 151133 2 833 562

Ökningen för sullädret är högst avsevärd, i det att tillverkningen visar mer än dubbelt så höga tal det senare året. Samtidigt framträder en motsvarande om än icke fullt lika stor minskning av siffrorna för andra slags läder. Med all sannolikhet har man således här att göra med en statistisk omflyttning av vissa kategorier läder. Det är icke möjligt att med visshet säga vilka eller vilket slag, som sålunda före år 1895 hänförts till ovanläder, men vid en verkställd granskning av primärmaterialet har det framgått, att åtminstone i en del fall s. k. koläder, d. v. s. ett av vanligen svenska hudar berett lättare slag av sulläder, tidigare rubricerats såsom »andra slag». Detta vill med andra ord säga, att i den äldre statistiken skulle såsom »sulläder» hava deklarerats huvudsakligen av importerade hudar (vildhudar) berett sulläder. En sådan skillnad består än i dag, då »koläder» till övervägande del alltjämt framställes av inhemsk råvara 2 (»kohudar»). Kolädret fick betydelse särskilt för den mekaniska skotillverkningen och, ehuru uppgifter därom saknas, bör man kunna antaga, att dess produktionsutveckling är på det närmaste förknippad med skofabrikationens. Dess större smidighet gör det helt naturligt mera lämpat som material vid den maski1 Det är att observera, att mellanrikslagen lämnade betingelserna för den norska sulläderexporten till Sverige oförändrade och att denna således indirekt gynnades genom tullhöjningen. 8 Skillnaden har även sin tekniska grund, i det med koläder särskilt avsågs och avses ett smidigare och mindre fast sulläder. De speciella egenskaperna hos detta tillskrives bland annat kalkningsproceduren, vilken vid detta slag av sulläder trädde i stället för den eljest brukliga svettningen eller smultningen av hudarna (för hårets avlägsnande). Ingenting hindrar således, att »koläder» även framställes av oxhudar eller vildhudar, ehuru dessa i allmänhet äro mindre lämpade härför.

nella fastsyningen av sulan än det tjocka och styva sullädret. För framställning av kolädret var snällgarvningen eller extraktgarvningen mera användbar än för det tjocka sullädret och man kan därför ytterligare antaga, att utvecklingen av denna metod i sin mån gynnade produktionen av koläder. I n f ö r s e l 1

T i 11 v e r k n i n Råhud, salt., per kg

öre

Milj. kr.

Hudar och skinn Milj. kr.

116 107 95 95 91 91 91 99 91 95

0*9 0-9 1-3 11 0-9 0*8 0-s 0-8 0-9 0-9

1873 1874 1875 1876 1877 1878 1879 1880

107 124 136 132 132 116 128 111 111 124

1-1 1*1 T 2' 1

0*9 0*9 0-8

1881 1882 1883 1884 1885 1886 1887 1888 1889 1890

1 i ! j i |

116 116 116 116 107 95 103 80 83 91

0*8 0*8 0-6 0*6 0-7 0-7 0-7 0-6 0-4 0-4

1891 1892 1893 1894

j ! * |

85 76 80 78

»0-8 0-6 0*7 0*8

1895 1896 1897 1898 1899 1900

i ; ! j !

103 91 91 101 103 103

A r

1861 1882 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870

;

1¶Smorläder

l 1

Tullskydd per kg Öre

Milj. kg

Milj. kr.

0-4 0-6 l-o 1-2 1*2 1*1 0-9 1*1 1-8 1*2

94-1 (178*8) 94-1 (178*8) 94-1 (178*8) 94-1 (178*8) 70*5 70*5 70*5 47 47 47

0*0 2 8 0*0 3 5 0*035 0*029 0*030 0*030 0-0 28 0-032 0-036 0-053

0-2 OS

1*4 2*1 2*8 2*7 2*6 2*9 2*8 2*5 2-6 2-3

47 47 47 47 47 47 47 47 47 50

0*064 0-089 0-10 5 0-143 0121 0*142 0*17 2 0*127 0*131 0*163

0*8

2-9 2-7 3-o

50 50 50 50 50 47 47 47 47 47

0*175 0*194 0*2 22 0*20 7 0*2 2 4 0*212 0-2 3 2 0*268 0*309 0*318

2-1 2*3 2-7 2-5 2-7 25

38 2-7 3-4 3-2 34 37 8-8 26 31

47 47 47 47

3*o 3*3 l

2-8

47 47

32 3-s 4-o 4-6 4-1

Smorläder och andra än sulläder och vitgarvade eller sämskade

65 65 65 65

0*316 0-33 4 0*421 0*509 0*633 0*553 0*705 0-906 0-822 0-491

Utförseln utan betydelse. Pr. o. m. 1891 redovisas beredningslön särskilt, vilken här ej inräknats. ' » > » 31/B 1892 ingå vitgarvade och sämskade skinn i siffrorna. 4 » » » 1895 redovisas bindsulläder under sulläder. 5 I kraft den 6 april 1897. 2

8—7672.

T. T.

o-.0*3 0*4 0*4 0*3 0-4 OM

0*fi lo 1*2 1-7 1-4 1-7 2-o 1-5 1-5 1-9

2-s 3.2 3-7

3-s 3-8 3

3-7 4-2 2*5 3'8 3-2 4-2 5-4 4-9 2-9

114 Till Sverige infördes extraktgarvning efter amerikanskt system i mediet av 1880-talet vid Nilssonska garveriet i Norrköping 1. Den första skofabriken grundades 1883. Arbetarnas antal var år 1886 omkring 100, år 1890 421 (i 4 fabriker) och 1895 1 148 stycken (i 14 fabriker). Därest koläder redovisats under andra slag av läder än sulläder eller, som rubriken då lydde, »hudar och skinn», borde en begynnande tillverkning av detta komma till synes i oproduktionsuppgifterna för dessa läderslag. Detta synes också vara fallet. A sid. 113 återgivas siffrorna för »smorläder» och »hudar och skinn» i samma kombination som förut sulläder. Man finner därav, att i tillverkningen av »hudar och skinn» från och med år 1886 en tydlig stegring inträdde, än ytterligare betonad, om man jämför tillverkningsvärdet med de starkt fallande siffrorna för råvarupriset. Denna stegring förefaller egendomlig, om den sättes2 i förbindelse med den år 1886 genomförda om ock obetydliga sänkningen av tullskyddet (från 50 till 47 öre), men finner sin förklaring i den samtidigt inträdande höjningen i tullskyddet för sulläder (från J5 till 24 öre). Därmed är icke sagt, att tullskyddet är den enda verksamma faktorn. Såsom nyss påpekats har man nämligen anledning att sätta en ökad produktion i samband även med andra omständigheter av såväl yttre som inre natur (den begynnande skoindustrien och extraktgarvningens uppkomst). En jämförelse med råhudsimporten kan tänkas lämna vissa upplysningar angående samma spörsmål. Om införseln av hudar skedde huvudsakligen för framställning av sulläder samt smorläder — ett antagande, som i stort sett torde vara riktigt — borde denna råvaruimport stå i ett jämförelsevis konstant förhållande till tillverkningen av åtminstone sagda slag av läder. Detta är emellertid icke fallet. Förhållandet mellan råvaruimporten (i ton) och tillverkningsvärdet (i 1 000 kr.), uttryckt genom kvoten av dessa båda storheter, visar under femårsperioder följande tal för dels sulläder ensamt, dels sul- och smorläder tillsammantagna, dels ock hela lädertillverkningen:

Årligen

1861—65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—00

Råhudsprjs

Dividerad med råhudsimporten blir kvoten av tillverkningsvärdet för

ton

per kg ore

allt läder

12 671 11 614 18 297 10113 12 324 14 423 15 379 23 193

101 93 126 118 114 90 84 98

1-S0 1*90 1-98 2-81 2*io 1-7S 1*9 2 2*u

Råhudsimport

sul- och .... smör-

...., sulläder

1-06 1-43 1*34 1'fifl

1*05 1*06 0*92 0-99 0*59 OSS 0*5 7 1-13

läder

0*ss 0*5 7

Tabellen å följande sida visar resultatet, uttryckt i relativa tal (medeltalet för 1861—65 och 1866—70 = 100). Förhållandet mellan värdet av hela lädertillverkningen och råvaruimporten visar sig vara, med undantag för perioden 1876—80, relativt konstant, för de övriga grupperna och speciellt för sulläder visa siffrorna däremot sjunkande 1 De första försöken datera sig dock redan Uppfinningarnas bok, bd VIII, sid. 557. från året 1872.' (Se Sp. U. sid. 61.) 2 Smorlädret visar också från 1887 en fallande kurva

115 Årligen

1861—65 1866—70 1871—75 1876—80 1881—85 1886—90 1891—95 1896—00

Allt läder 97 103 107 152 114 96 104 114

Sul- och smorläder

Sulläder

85 114

99 100

10K

121 71 46

93 56 36 54 107

tendens och når botten vid slutet av 1886—90. Perioden 1896—1900, då en förbättrad statistik hunnit upprättas, företer icke blott en resning till den ursprungliga nivån utan även en ökning därutöver K Av allt att döma äro således tillverkningssiffrorna från mitten på 1880talet för sulläder för små, för så vitt man vill hänföra dem till allt sullädergarvat läder eller bottenläder överhuvud, och det synes därför sannolikt, att man i stället för en minskning eller stagnering i denna tillverkningsgren snarare har att göra med en fram till 1898 kontinuerligt stigande produktion, ehuru den först år 1895 träder i dagen i statistiken. Ett stillastående eller eventuellt en tillbakagång skulle däremot då i stället böra antecknas för »hudar och skinn», i överensstämmelse med vad som även i statistiken kommit till synes för smorläder. Nämnda ökning för sulläder kan sannolikt sättas i samband med tullsatsens höjning år 1886, men som ovan påpekats kunna även andra omständigheter härvid tänkas hava samtidigt varit verksamma. Emellertid har tullhöjningen i varje fall icke hindrat den utländska konkurrensen, ty det är först med året 1898, då ytterligare en höjning träder i kraft, som införseln börjar att gå tillbaka. Beträffande tullskyddets betydelse för tillverkningen av smorläder och andra Ovanläder läderslag under äldre tider lämnar tablån inga mera anmärkningsvärda upp- och andra sla lysningar. Smorläderproduktionen förefaller vara mycket jämn och tull9sänkningarna av åren 1865 och 1868 synas icke utöva någon djupare inverkan. Så småningom falla emellertid siffrorna fram mot 1886 och därifrån något raskare till 1891, ett år med goda konjunkturer. Efter 1894 försvinner rubriken ur den officiella statistiken. Ej heller övriga läderslag visa någon större känslighet för tulländringarna. Huvudparten av tillverkningen torde utgöras av plattläder för sadelmakareoch tapetserarearbeten och dess efterfrågan inom små-företagarvärlden är väl sannolikt mindre störd av utländsk konkurrens. Den ökade utbredningen av kommunikationsmedel, industriens utveckling och en stigande levnadsstandard medföra en ökad förbrukning av alla slags lädervaror. Importsiffrorna befinna sig också i stadig, ehuru relativt långsam tillväxt. Det är dock att märka, att den större delen av dessa importvaror räknas efter ytmått och icke i viktenheter och att ökningen således, absolut sett, är av större dimensioner än siffrorna låta förstå a. 1 Denna kan dock även tänkas hava till orsak antingen en relativt större förbrukning av inhemskt hudmaterial eller också en ökning av marginalen mellan råvarupriset och fabrikatpriset. 2 Importvärdena torde för detta avsnitt få anses vara i alltför hög grad schematiska för att ägna sig som statistiskt bevismaterial.

UTVECKLINGEN EFTER ÅR 1896 BOTTENLÄDER

uiveckFör frågan om utvecklingens sammanhang med tullskyddet bör ett studium Ungsnefter a v prisförhållandena vara upplysande. I tab. 19 äro jämte tillverknings- och år 1896. importsiffror e n d e i u r diverse källor hämtade priser sammanförda \ vilka sedermera för vinnande av åskådlighet givits form av diagram, A och B, det förra avseende sulläder, det senare koläder. Det svenska prismaterialet vidlådes av en del bristfälligheter, vilka även framträda å diagrammen. Emellertid framgår det av en jämförelse med de utländska priserna såväl som med svenska priser ur olika källor, att materialet i stort sett måste anses vara ganska tillfredsställande. HudDiagram A visar, att full överensstämmelse är tillfinnandes mellan torgpriserna priserna, j Stockholm för svenska kohudar (färska, med horn) och grosshandelspriserna (i Bremen) för salta La Plata-hudar, vilka båda noteringar angivits i kvartalspriser. Sagda kurvor förete även kongruens med priserna i Förenta Staterna på tunga hudar efter infödda oxar (årsmedeltal) 8 . Införandet av tull år 1897 i Amerika på tyngre hudar (kalvskinn förblevo tullfria) har tydligtvis medfört en ökning i priserna å dessa. Kurvan för tunga oxhudar i Förenta Staterna går sålunda omedelbart upp i nivå med den högre liggande för La Plata-hudar och förblir där — i stort sett — ända till 1909, då tullen upphäves. Visserligen avser kurvan för La Platahudar sistnämnda år ett annat, något dyrare hudslag, men företeelsen är icke desto mindre fullt tydlig. Avståndet till den lägre liggande kurvan för svenska kohudar synes bekräfta detta förhållande. Sulläder- Man har möjligen häri en av orsakerna till prisfallet å amerikanskt sulprisema. läder efter 1909, vilket icke synes motsvaras av ett liknande fall å La Platahudar. Dessa förete visserligen en nedåtgående rörelse, men först efter en djärv stigning mot höjden och den genomsnittliga nivån ligger otvivelaktigt högre än föregående är (jfr Sauerbecks priser å La Plata-hudar i tabellen). Den under sista kvartalet år 1909 uppspringande kurvan har med största sannolikhet sin orsak just i ökad efterfrågan från Amerika på dessa hudar, som efter den 6 augusti kunde tullfritt införas. Spekulation kan således hava stegrat verkningarna av tullförändringen. Därtill kom år 1911 ett bakslag i den uppåtgående konjunkturen. I början av år 1911 inställde sullädertrusten i Amerika driften under 2 månader. Förhållandet synes hava haft en viss återverkan på prisnivån för sulläder i Sverige, märkbar å de båda enskilda fabrikernas försäljningspriser, vilka visa fallande tendens redan år 1911, ytterligare ökad 1912. Importen av sulläder — huvudsakligen hemlock — var också under 1910 betydligt större än eljest. Återgången i konjunkturen 1911 samt slutligen den i slutet av året (1 dec.) inträdande tullsänkningen, visserligen endast 5 öre per kg, kunna tänkas hava bidragande samverkat vid denna utveckling. Beträffande lädernoteringarna är att märka, att grosshandelsnoteringarna genomgående ligga på en något för hög nivå, beroende på att rabatt i regel beviljas större avnämare. Detta framgår också av en jämförelse med de 1 I de fall, där flera noteringar anförts för samma varuslag, har tagits medeltal mellan högsta och lägsta notering. 2 Vår inhemska hudmarknads intima samband med världsmarknaden är därmed ådagalagt.

117 enskilda fabrikernas försäljningspriser. Kontinuiteten i grossistnoteringen är tyvärr flerestädes avbruten. Dock kan man i stort sett konstatera en tämligen genomgående kongruens mellan denna och de enskilda noteringarna. A-noteringen härrör från en stor specialfabrik för tillverkning av bottenläder. Den har icke tillämpat fatgarvning, men väl extraktgarvning, sannolikt ända från den tidpunkt, då kurvan börjar. Kvaliteten kan i stort sett anses vara oförändrad, men år 1901 började ett nytt förfaringssätt tillämpas för hudens förberedning. Från sagda år går noteringen stadigt neråt, följd av grossistnoteringen. Att en stor fabrik kan hava utövat en påverkan å denna är vid våra små förhållanden icke uteslutet. Men det antagliga är väl, att det nya eller liknande nya förfaringssätt börjat tillämpas även av andra garverier. Ser man på den totala utvecklingen, så är det påfallande, huru de svenska priskurvorna från utgångspunkten så småningom närma sig ej endast kurvan för hemlockslädret i Amerika — därunder korsande hemlocksnoteringen i Sverige — utan även hudnoteringarnas linjer. Särskilt är detta fallet med de enskilda noteringarna, som väl få betraktas som mera faktiska än grossistnoteringen. Det förbilligande av den svenska tillverkningen, som häri kommer till synes, Produkkan tillskrivas tvenne huvudsakliga orsaker, förbättrad teknik och ökad om- tionskostnadernas sättning. minskning. Det lider intet tvivel, att de mångfaldiga klagomål över garverinäringens betryckta läge, som i början och mitten av 1890-talet så ihärdigt uppstämdes, voro ett uttryck för den tekniska omläggningsprocedurens många besvärligheter. Man kan icke säga, att de voro oberättigade. Garvningsprocessernas så att säga ockulta karaktär var vid denna tidpunkt än mera utpräglad än nu. Den enskilde garveriägaren hade ingen ledtråd att följa, det existerade Den tekicke ens ett svenskt laboratorium, när produkterna av de nya metoderna niska omi alltjämt ökade kvantiteter började flöda in över landet. Man hade så läggningsprocemycket mera skäl att ställa sig tvekande inför en tillämpning av de nya duren. tillverkningsmetoderna, som dessa otvivelaktigt lämnade ett oftast underhaltigt och i regel mycket ojämnt läder, helt naturligt för övrigt, då man var okunnig om vad som var det väsentliga i det nya. Försök att följa med utvecklingen fattades icke och nya fabriker grundades på dyrt köpta patent men med föga framgång1. Ännu så sent som år 1904 hade de svenska garvarna icke tillgång till någon undersökningsanstalt inom landet. Visserligen hade materialprovningsanstalten i april detta år tillkännagivit, att den inrättat sig för undersökningar av garvämnen etc, men de tyska exportfabrikanterna av garvextrakt nekade att godkänna analyser av andra än 3 å 4 namngivna vetenskapsmän, alla tyska, däribland föreståndaren för tyska garvareföreningens laboratorium i Berlin2. Den svenska garveriidkareföreningen ingick därför avtal med nämnda utländska anstalt, varigenom analyser för svenska garvare 8underlättades. Ännu i slutet av 1905 synes detta förhållande hava existerat . Aven om, såsom ovan påvisats, den svenska produktionen av bottenläder Förändicke hade gått så mycket tillbaka, som de officiella siffrorna läto förstå, så ringarna år 1897.

1¶År 1902 trädde ett stort nybildat bolag i konkurs, varvid bolagets för 100 000 kronor förvärvade patenträtt å elektrisk garvning såldes för 8 kr. 2 Nord. garv.- o. lädertidn., årg. 1905, nr 1. 3 Orsaken härtill var säkerligen de hithörande kemiska problemens invecklade och outredda beskaffenhet, vilken nödvändiggjorde en koncentrering av undersökningen till ett fåtal laboratorier, som kunde följa vissa på empirisk grund uppställda och prövade metoder.

118 Diagram A.

SVENSKA OCH UTLÄNDSKA NOTERINGAR (Rörande de Ull grund ligganda

__ 3S0380 — 340 —

1— 23« 45-

Ekgarvat sulläder; U. S. A. Svenskt sullädert"l-.ma Buenos Aires'.' grossknotering.

8———•—•—

Hemlocksulläder; U. S. A. grossh.not.

7— — — ————

Saltade hudar; Bremen: Buenos Aires.

Svensk grossh.not. för hemlocklåder.

Svenskt sulläder, firma A. »»

firma B.

g 10

„

Montevideo.

Tunga oxhudar; U.S.A. Svenska kohudar; torgpriser i Stockholm.

)R HUDAR OCH SULLÄDER. eerna.se tab. 19)

T905

<ö

O 1913

120 Diagram B.

SVENSKA OCH UTLÄNDSKA NOTERINGS

(Rörande de till £ rund liggas

— 440r

420400 380p

•] Q

Svenskt koläder.

1 3

Kårnstucken, grossh. notering.

sulläder.

Amerikanskt sulläder.]

sulläder.

„ M

koläder.l > Firma A . sulläder]

„

koläder]

Bremen; Buenos Aires! Montevideo.

Tunga oxhudar; U.S.A.

* * Svenska kohudar; torgpriser i Stockholm

notering.

„

-| _ . Saltade hudar;

4 ——— — — — — Svenskt ko- och bindlädec! Grossh.

360-

Svenska skoindustriens tillverkningsvärdj i milj. kr.

Firma B. 340

sulläder.

'-'i 280 ^ v ^ — r f i - i =

••77.:*..

40 200 1

> 32

<24

12>[

8 0 * -• J S — L

[4.5

+•**'''

f-^^q

Milj. kr. 44 220

•.iN|£ not.

/ \

-f—-v-

121 FÖR HUDAR OCH KOLÄDER »riserna. se tab

19'

Milj. kr.

KARTOGRAFISKA INS1ITUTET

122 Diagram C.

SVENSKA OCH UTLÄNDSKA NOTERINGA

(Rörande de till grui

öro 440,

1 (

(

Svenskt smorläder. grossh.not. •*:!3

Kipssmorlåder (svenskt) «

400?—

3*""-""' — " — 4

Svenskt smorläder,firma B. „

plattläder,

„

7¶Ekgarvat plattläder i U. S. A. grossh.not.

8 9

Kipshudar, Dakka. bästa; Bremen. Saltade hudar; Bremen: Buenos Aires.

„

Montevideo.

5¶Vaxkalv: U. S. A. o fot.

11 — _ _ — _ _ —

Svensk boxkalv, afot.

6¶Svenskt sulläder, firma A.

•)2

Chromkalv: U. S. A. ofot.

123 IR OVANLÄDER OCH HUDAR. »nde priserna,se tab. 20)

124 kan man dock fatta, att under omständigheter som de nyss antydda läget skulle vara ganska prekärt, då den höjda tullen år 1897 genomfördes. Denna kom genast till synes i den svenska noteringen för amerikanskt sulläder (se diagram A) men däremot ej i noteringen för det svenska. I juli samma år trädde därjämte mellanrikslagen ur kraft. För amerikanskt och norskt sulläder hade därigenom tillträdet till den svenska marknaden försvårats och den svenska varan fick ökade möjligheter att göra sig gällande särskilt gent emot den amerikanska. 1 Som synes deltog ej heller den svenska noteringen å hemlocksläder i stegringen de båda närmaste åren inom Förenta Staternas egna gränser. Då höjning slutligen under året 1899 måste genomföras även av den svenska hemlocksnoteringen, är avståndet till den ledande svenska sulläderfabrikens försäljningspris minimalt och under nästföljande år sjunker detta senare för en längre tid under hemlocksnoteringen. Att den inhemska marknaden efter hand blir lättare tillgänglig för de svenska varorna framgår av de ständigt minskade införselsiffrorna jämförda med de samtidigt stegrade tillverkningssiffrorna (se tabell 19). Dessa tillverkningskvantiteter avse emellertid även s. k. koläder och det är tydligt, att den svenska garverihanteringens uppsving icke är att tillskriva enbart sulläderproduktionens ökning. Såsom i det föregående även berörts har kolädret speciell användning inom den fabriksmässiga skotillverkningen. Denna senares kraftiga uppväxt måste därför antagas hava haft en god del att betyda för garverinäringens framsteg. Koläder- I diagram B framträder detta sammanhang på ett omedelbart sätt. I allmänhet priserna. ä r prisskillnaden de båda läderslagen emellan icke särdeles stor, enär framställningssättet ofta är detsamma, med den skillnaden, att kolädret underkastas en något omständligare beredning efter garvningen. I stort sett äro de båda kur\ r orna jämnlöpande, koläderpriset på en något högre nivå. Ar 1906 inträder emellertid en märklig förskjutning i deras inbördes läge, i det att noteringen för koläder kraftigt går i höjden, medan sulläderkurvan ligger stilla. Företeelsen är analog för såväl de enskilda som grossistnoteringarna (den framträder jämväl i fråga om kärnstycken) och har tydligen sitt ursprung i den ökade skotillverkningen under högkonjunkturen fram till krisåret 1907. Under denna högkonjunktur har uppenbarligen efterfrågan på bättre och elegantare skodon ökats och i jämbredd härmed efterfrågan och priset på det därför behövliga kolädret. Kvalitet Det förbilligande av den svenska sullädertillverkningen, som nyss påtör: pekades hava ägt rum under utvecklingens gång, kan även tänkas hava sin ändnng. 0Tsa^ helt eller delvis i en kvalitetförsämring, som icke skulle hava kommit till synes i noteringen. Yissa skäl kunna tala härför. Det med allehanda barnsjukdomar behäftade nya garvningssättet blev givetvis ej bättre i och med att det tillämpades i Sverige. I den mån de nya metoderna på ett tidigt stadium vunno tillämpning inom landet får man därför antaga, att de därmed förbundna bristfälligheterna medföljde. Emellertid ökades snart erfarenheterna och metoderna såväl som produkterna förbättrades. De äldre metoderna modifierades och kombinerades med de nya på ett lyckligt sätt, så att man vid en väsentligt förkortad garvningstid erhöll ett kvalitativt tillfredsställande resultat. Då den tekniska omläggningen i Sverige blivit i huvudsak 1 Man skulle som en bidragande omständighet även kunna peka på den samtidigt inträdande tullbeläggningen av tunga hudar i Amerika, men en inverkan i denna riktning är härvidlag mindre sannolik, då restitution av hudtullen beviljades vid export.

125 genomförd, vilket för så vitt man avser de ledande företagen torde hava vant fallet omkring sekelskiftet, kan med säkerhet en någorlunda tillfredsställande lösning av problemen antagas hava uppnåtts. Efter sagda tidpunkt — och det är med denna som det starkaste prisfallet kommer till synes — torde man näppeligen böra räkna med någon kvalitetförsämring och detta så mycket mindre, som de största företagen i branschen, vilka arbetat för den fria marknaden, åtnjutit gott anseende för sina tillverkningar. Det bör dessutom hållas i minne, att konkurrensen med de efter äldre, beprövade metoder tillverkade lädersorterna ständigt måste hava varit verksam under övergångstiden och bidragit att hålla den noterade kvaliteten uppe. 1 Vad beträffar den fabrik, A, vars noteringar här avtecknats i diagrammen, så är dess kvalitet, såsom i det föregående påpekats, oförändrad, sannolikt sedan 1894, men i varje fall sedan 1901. 2 Med det förbehåll, som nyssberörda omständighet kan i viss mån utgöra, torde det sålunda få gälla som sannolikt, att den till synes komna prissänkningen å bottenläder i stort sett är liktydig med ett på grund av tekniska förbättringar och ökad omsättning möjliggjort förbilligande av tillverkningen. Till den ökade omsättningen har tullskyddet bidragit genom inskränkning av den utländska konkurrensen. Även andra faktorer hava emellertid medverkat till bottenläderindustriens förbättrade ställning, främst den uppblomstrande skofabrikationen. Kan man således säga, att tullskyddet för bottenläder, efter allt att döma, Skyddets på ett kraftigt sätt medverkat vid den tekniska omläggningsprocessen och ntnyttbidragit att förbilliga tillverkningen samt påskynda företagsutvecklingen, så iandeär emellertid därmed ingenting utsagt om dess lämpliga avvägning eller om graden av dess utnyttjande. Det är ju möjligt, att produktionskostnaderna fallit mera än vad prislägeskurvans förskjutning anger — vilket skulle antyda, att tullskyddet trots ett sjunkande pris utnyttjats i stegrad grad — men det är också möjligt, att skyddet på grund av olika omständigheter blivit utnyttjat i ringa grad eller eventuellt på olika tider i olika grad. För att kunna med någon säkerhet besvara dessa spörsmål behövde man tydligtvis hava kännedom om de faktiska tillverkningskostnaderna på olika tidpunkter av den ifrågavarande perioden. Det enda, som utredningen i detta hänseende kunnat visa, är emellertid en ungefärlig kännedom om förhållandena är 1913 (se »tillverkningskalkyler»). Emellertid synes man dock på grundval av det föreliggande materialet böra försöka en diskussion av berörda ämne. Betraktar man den tekniska omläggningen såsom i huvudsak fullbordad vid sekelskiftet — beträffande fabriken A är detta, såsom förut nämnt, ett faktum — så torde därav följa, att produktionskostnadens ytterligare nedgång kan i stort sett vara beroende — frånsett råvarupriset — allenast av ökningen i omsättning, företagsstorlekens utveckling och dylika förhållanden. Då denna nedgång måste ske relativt långsamt och de årliga förändringarna därför bliva mindre betydande, torde man i detta sammanhang kunna lämna densamma ur räkningen. Att förtyngning av lädret kan ha spelat en viss roll är naturligtvis icke uteslutet. Då kännedomen om och tillämpningen av detta förfarande går långt tillbaka i tiden, föreligger emellertid knappast någon anledning att räkna med förtyngningen som en just i detta sammanhang uppdykande faktor. 2 Att ekgarvning ännu 1894 varit förhärskande inom den svenska industrien är ju emellertid möjligt och antydes även av prisnivån för det ekgarvade sullädret i Amerika, vilken nära sammanfaller med den svenska vid denna tidpunkt, men snart avlägsnar sia* därifrån. o 5

126 Till problemets ytterligare förenkling kan man för vinnande av en åskådlig jämförelselinje antaga, att produktionskostnaderna — vilka för fabriken A, oräknat försäljningskostnader, räntor, utskylder och avskrivningar av varufordringar, år 1913 lågo i nivå med grossistnoteringen i Förenta Staterna på hemlockläder — även tidigare befunnit sig i höjd med denna och följt dennas växlingar. (Då båda äro i samma mån beroende av hudpriserna, som till c:a 70 % ingå i varupriset, synes föga vara att invända emot att som en arbetshypotes acceptera en dylik parallellitet. Dock bör det uppmärksammas, att de amerikanska hudpriserna i ett par fall följa sin egen linje.) Utgår man från dessa förutsättningar, så synes man kunna konstatera, att tullskyddet av de bäst situerade företagen endast mera undantagsvis kunnat utnyttjas till extraordinära profiter. Marginalen mellan nämnda produktionskostnad och försäljningspriset uppgår under åren 1901—13 till nedannämnda belopp : År 1901 » 1902 » 1903 » 1904 » 1905

37 öre År 1906 35 » » 1907 U » » 1908 29 » > 1909 42 » » 1910

21 öre År 1911 13 » » 1912 19 » » 1913 25 » 47 »

55 öre 28 » 33 »

Beträffande dessa tal är det till en början att märka, att de för åren 1903 och 1904 samt åren 1910 och 1911 måste antagas vara för höga, enär La Platahudarna vid dessa tidpunkter stå väsentligt högre än de amerikanska, varför de svenska produktionskostnaderna icke kunna ha nedgått i samma grad som de amerikanska. Samtliga måste därjämte minskas med utgifterna för försäljningskostnader — rabatter däri inberäknade — räntor, utskylder och avskrivningar för varufordringar, innan vinsten kan framträda. Dessa utgifter kunna för år 1913 beräknas uppgå till omkring 17 öre per kg. Med fasthållande av antagandets karaktär av arbetshypotes kan man minska de anförda siffrorna med sagda belopp och kommer därigenom fram till det resultatet, att vinsten under ifrågavarande år, räknat i procent av totala produktionskostnaden, utgjort: Årl901 »1902 > 1903 »1904 » 1905

9-1% Årl906 8-5% »1907 13-3% »1908 5-9% »1909 12-2 % » 1910

1*8% Årl911 0-0% »1912 0.9% »1913 3-5% 13-6 %

18*o % 4-a % 6*4%

Det kan råda olika meningar om vad som bör anses vara en normal marginal mellan den totala framställningskostnaden och försäljningspriset. I garveriindustrien, där vinsten i hög grad är en konjunkturfråga, får det ena årets vinst ersätta ett annat års förlust. Ser man på det genomsnittliga resultatet, vilket för de 13 åren uppgick till 7-6 X, torde de framkomna talen knappast giva anledning att antaga, att tullen å sulläder kunnat utnyttjas till högre belastning av konsumtionen, än vad som kan anses direkt framgå ur skyddsändamålet, särdeles om man besinnar, att de högsta talen med sannolikhet utfallit för höga (av nyss nämnd anledning). Det bör också erinras om att siffrorna hänföra sig till ett bland de bäst situerade företagen och att således genomsnittet för hela industrien med säkerhet är sämre. Man synes kunna fastställa, att de närmaste åren efter sekelskiftet — möjligen även före — varit de bästa och jämnaste, vilket skulle kunna tyda på, att skyddet kunnat bäst utnyttjas under denna period. Genom ökad konkurrens och skiftande konjunkturer har sedermera en ändring inträtt. Iögonfallande

127 är krisåret 1907. — Uppsvinget år 1910 i skoindustrien samt den i motsatt riktning löpande konjunkturen i Amerika ha förut berörts. Vid en jämförelse av marginalen omkring år 1897 och omkring åren 1906 Konkuroch 1907 mellan hemlocknoteringen i Amerika å ena sidan och i Sverige å rensen andra sidan får man ett intryck av den pristryckningspolitik, som måste hava Sverige— Amerika. utövats av Förenta Staterna under årens lopp 1 (grossistnoteringen i Sverige är tyvärr under en stor del av denna tid alltför stereotyp). Denna politik synes emellertid så småningom upphöra, i det marginalen åter vidgas. 2 Företeelsen har sitt intresse, då den ses i samband med den egendomliga faktiska situationen, vilken innebär, att det inländska i regel mervärdiga fabrikatet måste för sin existens genomföra kampen med det utländska av lägre kvalitet. Denna så att säga relativa ojämförbarhet mellan de båda huvudfaktorerna i konkurrensen gör det också omöjligt att med någon säkerhet uttala sig om huruvida tullskyddet utnyttjats till fullo i den meningen, att priset å den svenska varan kunnat höjas till samma nivå, som bildas av en fullt motsvarande utländsk varas pris, ökat med tullens hela belopp. Sannolikheten talar emellertid för att detta endast undantagsvis kunnat ske. Kurvan för ett dylikt pris skulle med all säkerhet hava legat ungefär i nivå med den svenska grossistnoteringen för hemlock, fattad som faktisk (utan rabatter). 3 En blick på diagram A visar emellertid, att A-noteringen efter år 1901 ständigt — med undantag för året 1910 — ligger under denna linje. Vad här ovan anförts om sulläder torde i stora drag vara tillämpligt även på koläder, med de modifikationer, som följa av detta läderslags intimare beroende av skoindustriens konjunkturer. OVANLÄDER

Det tillgängliga materialet tillåter icke beträffande ovanläder en lika direkt Ovanbehandling av spörsmålen ifråga som vid bottenläder. I tab. 20 och diagram C Uderäro emellertid en del data sammanförda, som tillstädja en viss inblick i Prisernaförhållandena. Jämförelsen med den i diagrammet inlagda sullädernoteringen visar, att smorlädrets prisutveckling är en helt annan än sullädrets, av allt att döma beroende på frånvaron av de orsaker, som reglerat denna senare. Den tekniska omläggningen har sålunda betytt mindre för smorläder och dess tyngd har medfört, att den utländska konkurrensen gjort sig mindre kännbar. Därtill kommer dess samband med skotillverkningen. Tyvärr finnas efter 1895 inga Tuiitillverkningssiffror för smorläder, men det är troligt, att det alltjämt spelat skyddet en tämligen betydande ehuru kanske avtagande roll som ovanläder till grova fö^smorskodon. Under de föreliggande omständigheterna har sannolikt tullskyddet kunnat utnyttjas väl, även om den inhemska konkurrensen har varit stor. Inflytandet av stigande materialpris och stigande arbetslöner får dock icke förbises. Av diagrammet framgår även den stora skillnaden mellan typen för det gamla finare ovanlädret, vaxkalv, och det nyare kromlädret. Den amerikanska noteringen för kromkalv börjar icke förrän år 1907, ehuru varan betydligt 1 I Nord. G. o. L. tidn. omnämnes vid olika tillfällen under 1900-talets första decennium, att Amerika tillämpat särskilda exportpriser. 2 Det bör observeras, att noteringen efter år 1907 är gemensam för både sekunda och prima. 3 År 1918 lågo enligt »The Report» produktionskostnaderna för hemlock 8 % lägre än för uniongarvat och 17 % lägre än för ekgarvat.

128 Tullskyddet för lättare skinn.

tidigare kommit till betydelse. 1 Man ser detta av den svenska boxkalvnoteringen, som börjar redan 1902.Ej heller mineralgarvade läderslag äro föremål för den officiella industristatistiken förrän år 1913, då deras tillverkningsvärde uppgives till 3-2 milj. kr. Det är således icke möjligt att giva något direkt svar på frågan om tillverkningens förhållande till tullskyddet under den ifrågavarande perioden. Att det emellertid i den mening varit otillräckligt, att tillverkningen icke lyckats erövra hela den svenska marknaden, framgår otvetydigt av hela utvecklingen (jfr l:a kapitlet, tabellen å sid. 11). I fråga om vikttullsatser gäller, att ju tyngre vara, ju mera verksamt skydd. Det medgives av de svenska garveriidkarna, att skyddet för smorläder i allmänhet varit tillräckligt. För vissa grövre kromgarvade ovanläderssorter kan det väl också tänkas hava varit verksamt till en ej alltför ringa grad, medan det varit mindre verksamt eller overksamt för lättare skinn. Särskilt gäller detta för de allra lättaste, trots den dessa åsatta högre tullsatsen. Det är visserligen sant, att en del lättare specialartiklar, exempelvis chevreaux, troligen icke med framgång kunna upptagas till fabrikation inom landet, men enligt uppgift är chevreaux numera icke lika oumbärlig som förut utan har börjat ersättas med s. k. nötchevreaux av inhemsk tillverkning. Importen av ovanläder och därmed jämförliga läderslag uppgick åren 1912 —1914 till följande kvantiteter (ton): Skinn av 1 kg ock däröver

Summa

År färgade | lackerade

andra

Skinn under 1 kg pr st.

Summa i

ton

färgade

lackerade

andra

ton

259 226 216

417 529 538

30 40 42

19 20 23

466 589 603

i 1912 1913 1914

234 197 198

12 14 11

13 15 7

Då de lättare skinnsorterna bära en högre tull (90 öre mot 65) så skulle man ju härav kunna draga den slutsatsen, att den högre tullsatsen förmår relativt mindre väl skydda tillverkningen än den lägre tullsatsen. Men förhållandet kan även hava sin orsak däri, att de lättare slagen faktiskt förbrukas i större mängd. Vad tullsatsens relation till varuvärdet beträffar, så synes förhållandet emellertid vara just det anmärkta, såsom närmare framgår av en garveriidkarnas utredning, här meddelad i tab. 21.* Av den jämförelsevis obetydliga export, som förekom före krigstiden, uppgående 1912 och 1913 — de första år uppgiften lämnas i denna form — till 65 ton årligen, voro över 70 % av tyngre beskaffenhet, sannolikt till övervägande del smorläder. Då det i specialundersökningen för 1913 uppgives, att skofabrikerna inköpte c:a 40 % av sitt behov av ovanläder från svenska tillverkare, så är det troligt att i denna kvantitet ävenledes ingår en relativt stor del smorläder. Slutligen är det att märka, att till industristatistiken möjligen som mineralgarvat läder deklarerats även s. k. kombinationsgarvat läder, varav en kvalitet, svecialäder, haft stor marknad och även haft avsättning i utlandet. Detta läderslag torde stå smorläderstypen ganska nära. Möjlig Även om således tillverkningen av egentligt kromgarvat ovanläder under inverkan tiden före 1914 icke kan sägas ha nått någon avsevärd utveckling, så var av tullskyddet i Sverige och Danmark.

1 2

Svensk boxkalv annonseras i fackpressen första gången i november 1900. Jfr redogörelsen för tullpolitiken.

129 dock mineralgarvningen som helhet icke alltför obetydlig. Dess produktion belöpte sig år 1913 till omkring 9 % av totala tillverkningsvärdet. I Danmark, där samma garvningsmetod åtnjöt ett något lägre tullskydd, nämligen 60 öre per kg för alla slag av läder, var motsvarande relation endast omkring 3 %. Under kriget, då tillförseln av utländskt ovanläder under åren 1917 och Krom 1918 så gott som avstannade, ökade den svenska garveriindustrien kraftigt läåersin framställning av kromläder. Vid sex av de största fabrikerna visade %ndu'*rien produktionen följande utveckling: 1 kriqet År 1913 1914 1915 1916 1917 1918

Milj. Q-fot 2*271 3-127 2*788 2*604 6-2t>5 7*973

Enligt vad som inhämtats av skofabrikanter har den svenska produkten visat sig vara av god kvalitet och man har väl därför rätt att antaga, att de första och största svårigheterna vid framställningen övervunnits.

3. PRISPOLITIK OCH KONKURRENSFÖRHÅLLANDEN Aren före sekelskiftet hade under trycket av de ovan skildrade övergångs- Gemensam förhållandena tanken på en yrkesförening blivit allt starkare och efter ett prispoiuik. föregående dryftande av saken i fackpressen kom Svenska garveriidkareföreningen år 1900 till stånd. Det ligger naturligtvis nära till hands, att medlemmarna i en dylik förening vid sina sammankomster även börja diskutera prisfrågor och att föreningen härigenom efter hand kan få en viss betydelse för prisutvecklingen inom branschen, även om inga som helst bindande överenskommelser träffas. Så synes även hava blivit fallet med nämnda förening. I bilaga 3 återgivas vissa meddelanden ur »Nordisk garveri- och lädertidning», utgiven sedan början av 1890-talet, samt »Sveriges läder- och skoindustri», den senare organ för Sko- och läderbranschens fabrikant- och grossistförening och utgiven sedan 1910. Att döma av spridda uttalanden i förstnämnda tidskrift synes man redan omkring år 1903 hava vid föreningssammankomster i viss mån sysslat med prissättningsfrågor. Dessa sammanträden höllos emellertid endast för respektive distrikt och eventuella muntliga överenskommelser hade sålunda ringa räckvidd. Priserna fortforo också att falla. Garveriidkarnas senare försök att uppnå höjning i sina priser förefalla emellertid att hava slagit bättre ut. Sålunda följdes de i notiserna av år 1905, 1909 och 1912 omnämnda överenskommelserna 2 av förändringar i noteringarna i åsyftad riktning (se diagram A). Som motiv för prisförhöjningarna framföres i allmänhet stegrade råvarupriser. Sannolikt har man även haft att räkna med stegrade arbetslöner. Redan 1902 äro lönerörelser i gång vid garverier på skilda ställen och fortgå under en följd av år framåt. 1 Enligt industrikommissionens berättelse. * y a d f ° r m e n för de i bilagan återgivna meddelandena beträffar, så är det ju mycket möjligt, att denna är mindre koncis. En föreningsmedlem, som sedan garveriidkareföreningens startande haft ledande ställning inom densamma, betonar i brev till författaren, att »även om det diskussionsvis berörts prisfrågor, så har aldrig överenskommits om bestämda priser eller föreningsmedlemmarna bundits vid några vissa försäljningspriser». 9 — 7 6 7 2 . T. T.

130 Rörande de svenska prisnoteringarnas förhållande till de amerikanska åren 1910 och 1911 har förut varit tal. Det är möjligt, att industrien vid detta tillfälle lyckats i högre grad än förut till sin fördel utnyttja tullskyddet. Denna möjlighet torde emellertid i så fall delvis vara att tillskriva den starkt ökade skotillverkningen (se diagram B). Ett återfall sker här i stället år 1912, då de amerikanska noteringarna i stället äro på uppgående (liksom för övrigt hudnoteringarna). Grossistnoteringen ligger dock vid detta tillfälle stilla. Över huvud taget har denna efter 1909 en tendens att åter vilja avlägsna sig från de övriga noteringarna. KonkurOrsaken till den skisserade utvecklingen av priserna är väl närmast att rensför- söka i den förut berörda, efter hand ökade inhemska konkurrensen. De redan hållanden. förut talrika garverierna för tillverkning av sulläder eller koläder (jämte andra tyngre läderslag) utökades sålunda efter 1897 med åtskilliga nya, varav flera Inom betydande. År 1897 tillkommo sålunda Malmö Läderfabriks Aktiebolag och landet. C. Hildisch J:or & C:o,a Lund, år 1898 Aktiebolaget Dan. Lundgrens läderfabrik, Falkenberg, och Svenska remfabriksaktiebolaget, år 1899 Aktiebolaget Norrvikens läderfabrik, Borås, och Aktiebolaget Hallsbergs läderfabrik, Hallsberg, samt 1907 Aktiebolaget Pålen & Rydbecks garveri i Nättraby. Ombildningar och utvidgningar inom de äldre företagen kännetecknade icke mindre denna tid. Av fabriker, som ägnade mera uppmärksamhet åt ovanlädersfabrikationen än övriga, tillkommo Malmö handsk- och glacéläderfabriksaktiebolags anläggning i Kävlinge år 1898, Aktiebolaget Askersunds läderfabrik samt Läderfabriksaktiebolaget Göta, Alingsås, år 1904, Klippans chromläderfabriksaktiebolag år 1906 och Garveriaktiebolaget Ballin, Kävlinge, år 1907. Även efter denna tid tillkommer en och annan fabrik av betydelse. Gentemot Den totala utländska konkurrensen framgår indirekt av den i första kapitlet utlandet. återgivna tabellen över tillverkningens storlek i förhållande till förbrukningen (sid. 11). Huru de olika industriländerna deltaga var för sig i denna konkurrens visas närmare av tab. 22—27. De statistiska uppgifterna för åren 1890—1904 äro vad fördelningen på importländer angår mycket otillfredsställande, enär de först år 1905 gälla det verkliga inköpslandet. Före sagda år visa siffrorna i allmänhet endast sista avsändningslandet och omfatta således även via- och transitotrafik. Sulläder. Vad sulläder beträffar framträder detta särskilt i importen från U. S. A, Alla uppgifter, officiella2 som inofficiella, överensstämma däri, att den huvudsakliga importen av sulläder skedde från Amerika. Först år 1905, då nya föreskrifter angående importuppgifterna trädde i kraft, uppträder likväl Amerika bland inköpsländerna med någon större siffra. Vid denna tid är emellertid införseln redan reducerad till en bråkdel av sin forna storlek. Följande år, då den nya ordningen hunnit vinna mera stadga, är den amerikanska andelen än större. Den uppgår då till c a 62 % av totalimporten. Närmast i raden komma England, Norge och Tyskland. De exporterande ländernas egen statistik erbjuder möjlighet att korrigera eller verifiera de svenska uppgifterna. Vid en granskning av Englands och Norges officiella publikationer, framgingo följande data: 1 Det uppgavs i fackpressen, att firman, som var norsk, grundats som en följd av mellanrikslagens upphävande. 4 Se även sp. u. sid. 59, där det omtalas, att redan omkring 1880 konkurrensen från utlandet enligt garveriidkaxnas erfarenhet utövades i sulläder från Nordamerika dels direkt, dels transito över England, Tyskland och Norge samt i ovanläder från Frankrike, Tyskland och Danmark. Som konkurrensartiklar nämndes även australiskt läder samt engelskt avfallsläder, s. k. bukar. Denna senare artikel hade svensk notering ända till år 1900.

131 Expo r t

A r

1894 1895 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902

Total import av sulläder enligt, svensk statistik

Eng engelsk vara

ton

»leather unwrought» ton

2 756 2 783 2 842 2 986 2 892 2 407 1733 1700 1 209

370 362 315 417 522 428 177 183 197

t i l l

S v e r i g e

land

från

N o r g e

främmande vara »leather»

norsk vara

ton

främmande vara »barkade hudar, även sulläder» ton

1637 1568 1522 1769 2 085 1407 1035 1154 491

357 337 339 374 86 74 53 37 32

441 283 386 368 265 249 87 132 68

»sulläder»

De kvantiteter av andra slags läder, som kunna tänkas ingå i de siffror här ovan, som ha en något vidare omfattning, kunna i detta sammanhang betraktas som betydelselösa. Det är då av siffrorna tydligt, att de från de båda nämnda länderna kommande egna produkterna äro av mycket ringa betydelse i förhållande till hela den svenska totalimporten. Den genom samma länder transiterande »främmande» mängden uppgår däremot till 66 å 80 % av totala införseln. Denna »främmande» vara måste givetvis identifieras såsom huvudsakligen amerikansk. Ovanstående tabell ger även en föreställning om verkan av mellanrikslagens upphävande fr. o. m. den 13 juli 1897. Exporten av norskt sulläder till Sverige sjunker därvid från 374 ton år 1897 till 86 ton år 1898. Betydligt svagare är tillbakagången för det genom Norge transiterande amerikanska lädret. Som fournerare av andra slag av läder fungerade framför allt Tyskland. Under ett tidigare skede — ungefär fram till 1907 — har även Danmark spelat en betydande roll, närmast följt av England och Nordamerika. Sistnämnda land har sedan 1911 gått förbi England. Danmarks framskjutna ställning är ägnad att förvåna. Med all sannolikhet är det också här i huvudsak fråga om transiterade och ej inom landet producerade varor. Enligt den danska statistiken utfördes nämligen ännu så sent som vid tiden före världskrigets utbrott till Sverige av här ifrågavarande produkter endast smärre kvantiteter, däremot återutfördes tämligen betydliga mängder av från andra länder importerade dylika varor. Såsom framgår av här anförda tal: Läder och skinn, även lackerat, färgat, förgyllt etc. (ej sulläder) År 1911 1912 1913

Dansk vara 5-2 ton 2-i » 1-6 »

Främmande vara 90-7 ton 85-7 » 82-o »

Med största sannolikhet har man väl här ett exempel på den roll, som Köpenhamns frihamn spelar i den kommersiella rörelsens tjänst, ännu sedan den svenska handeln eljest i betydande omfattning lösgjort sig från sitt gamla beroende av mellanhänder.

Andra siag ai

läder.

132 TRETTONDE

KAPITLET

FÖRTYNGNINGSFÖRBUDET Ehuru icke tillkommet såsom något led i skyddspolitiken, har dock det på grundval av en riksdagens skrivelse den 13 september 1918 utfärdade förbudet mot förtyngning av sul- och bindsulläder samt remläder genom sina verkningar kommit att i viss mån få en skyddspolitisk innebörd. Risken för importören, att ett i utlandet beställt parti icke skall uppfylla de föreskrivna fordringarna i avseende på askhalt och vattenhalt och därför hemfalla under införselförbudet, är stor nog att verka avhållande på denne, då det gäller att göra affärer i dessa artiklar. Överhuvud taget kan man icke vänta, att utländsk industri skall omlägga sin tillverkning enligt de i Sverige gällande föreskrifterna, och eventuella beställningar på här leveransgillt läder måste därför sannolikt kalkyleras till högre priser än eljest gällande. Därtill komma speciella kostnader och tidsutdräkt för provtagning och undersökning vid införseln. Förordningen av den 13 september 1918 innehöll ett allmänt förbud mot förtyngning av sul- och bindsulläder, randläder, remläder och plattläder med ämnen, som icke vore erforderliga för garvning eller vidare beredning av lädret ävensom mot överdriven tillförsel av garvämnen. Barium-, magnesium-, bly- och tennsalter samt andra mineraliska salter ävensom glykos, dextrin, melass och dylika organiska ämnen finge endast i ringa mängd användas till blekning och appretering av nämnda slag av läder. Statens industrikommission ägde att meddela närmare föreskrifter till ledning vid bedömande av gränsen för tillåten förtyngning av läder. Den 11 april 1919 utkom en ny förordning i ämnet, i vilken förbudet begränsades till sul- och bindsulläder samt remläder, varjämte föreskrevs, att till riket inkommet sul- och bindsulläder eller remläder icke finge utlämnas från tullverket, därest lädret vid behörigen verkställd undersökning befunnes förtyngt. Förtyngning skulle anses föreligga, där den i askan av lädret påvisbara mängden av oorganiska ämnen översteg i hela och halva hudar, kärnstycken (kruponger) samt avskilda framdelar 3 procent samt i avskilda bukar 3*5 % av det lufttorkade lädrets vikt eller urtvättningsförhisten av organiska och oorganiska ämnen översteg i hela och halva hudar, kärnstycken (kruponger) samt avskilda framdelar 20 % samt i avskilda bukar 25 % av det lufttorkade lädrets vikt. Lufttorkat läder skulle beräknas hava en vattenhalt av 18 %. Genom förordning av den 11 juni 1920 skärptes bestämmelserna såtillvida, att nämnda askhalt förklarades icke böra få överstiga 2-5 resp. 3 °/a av lädrets vikt. Samtidigt fastställdes emellertid för undersökningen vissa toleranser, nämligen för askhalt 0*5 % och för urtvättningsförlust 2-5 % av det lufttorkade lädrets vikt.

133 Det torde inom fackkretsar vara en utbredd åsikt, att bottenläderindustrien i och med förordningens bestånd åtnjuter ett ganska effektivt skydd. Som exempel härpå kan anföras ett offentligt uttalande vid Läderföreningens årsmöte i januari 1921 av en styrelsemedlem i Sko- och läderbranschens fabrikant- & grossistförening, återgivet i fackpressen. 1 Det framhålles nämligen här i samband med frågan om den betydande importen av bl. a. färdiga skodon under 1920, hurusom, vad färdigt läder beträffade, åtminstone bottenläderindustrien varit betydligt lyckligare ställd, »särskilt på grund av lagen om förtyngning, som stipulerar en viss askhaltsgräns o. s. v. och till stor del hämmat importen, medan ovanläderindustrien legat sämre till. > Den månatliga införselstatistiken kan tänkas i detta hänseende lämna viss upplysning. Som av efterföljande tabell framgår, minskades införseln av sul- och bindsulläder starkt under april, maj och juni månader 1919 för att därefter å nyo taga fart, till dess försämrade konjunkturer eller minskad efterfrågan åter bragte siffrorna att sjunka. En liknande inverkan kan spåras i juni 1920, men då kortvarigare. Med all sannolikhet hade importörerna efter vunnen erfarenhet lättare att överblicka och anpassa sig efter den nya situationen. Sul- och bindsulläder 1919 Ton

Juli

0*3 120*4 483*1 287*(5 96.6 5-a 288*3 165-7 342*2 926*9 39-e 35-9

1920 Ton 492 514 484 31-3 21i 27 331 344 20-3 106 9*7 13-0

Alla andra slag 1919 Ton

1920 Ton

8-s 15*0 10*4 2*8 57*7 13*7 50i 980 93-2 122-8 111 106-9

111-5 16-8 146*4 159*5 61.6 75-1 79*3 57* c 48*4 52*4 15*2 36*0

Även om förtyngningslagen utövar ett hämmande inflytande, så kan den dock synbarligen icke likställas, såsom emellanåt sker, med ett importförbud för sulläder. Möjligen kan detta omdöme gälla för lägre och billigare kvaliteter, vilka ha svårare att bära de med undersökningen förenade besvären och kostnaderna. Då det just är de lägre kvaliteterna, som förut utövat den svåraste konkurrensen med det svenska sullädret, så kan emellertid satsen möjligen hava en viss praktisk giltighet. Importsiffrorna under senare hälften av år 1919 visa dock, att införseln icke hindras, om ett starkt behov av utländsk vara föreligger. Av speciell betydelse för den framtida utvecklingen härvidlag är exportländernas intresse för åstadkommande av en liknande lagstiftning inom egen jurisdiktion. I den mån den utländska industrien inriktar sig på framställning av läder, som fyller de i Sverige uppställda fordringarna, får man räkna med, att den svenska lagens här ifrågavarande verkningar upphävas. Huru förtyngningslagen verkade på importen från olika länder visas av tab. 28. Tyskland synes fortast ha anpassat sig efter de svenska förhållandena, vilket möjligen kan hava samband med en därstädes under krigstiden och sannolikt även tidigare existerande liknande lagstiftning. För övrigt 1

»Sveriges läder- och skoindustri», nr 3, 1921.

134 visar tabellen, att kärnstycken varit det för förtyngning mest utsatta varuslaget, vilket har sin förklaring i den omständigheten, att det också är det dyraste. Då det därjämte är det av hemskomakarna och reparationsverkstäderna mest använda, antyder förhållandet också, på vilka punkter, som lagen varit verksammast. Förbudet mot förtyngning gäller endast läder och icke därav framställda fabrikat. Härav uppkomma vissa icke önskvärda' biverkningar. Ifråga om skodon, vilka följaktligen torde kunna införas med sulor av förtyngt läder, torde förhållandet spela mindre roll, då under normala förhållanden importen hittills varit ringa. I varje fall kommer förtyngningen att falla endast på en mindre del av den färdiga varan. Annorlunda är förhållandet med remmar, speciellt driv- och transportremmar. Dessa bestå ju nämligen uteslutande av läder, som kan förtyngas och för vilket förtyngningsförbudet gäller. Då den svenska tillverkaren, såvitt man kan se, är förhindrad att för sin fabrikation använda förtyngd råvara, den utländska däremot oförhindrad att införa sitt fullfärdiga fabrikat i förtyngt skick, föreligga synbarligen ganska stora möjligheter för denna senare att underbjuda den förra. Då ett fabrikat icke i och för sig nödvändigt måste anses sämre på grund av förtyngningen — det är på grund av sin tyngd skenbart billigare — föreligger ej heller alltid någon bestämd överlägsenhet för svensk vara i kvalitetshänseende. Den svenska remfabrikanten synes därför i detta avseende befinna sig i en oförmånlig ställning. Det kan visserligen anmärkas, att driv- och transportremmar numera säljas efter längd eller yta och icke efter vikt, men då priset påverkas av tjockleken, torde saksammanhanget faktiskt ställa sig så, som nyss blivit antytt.

135 FJ O R T ONDE

KAPI T L E T

GARVERIINDUSTRIENS KAPITALFÖRHÅL LANDEN OCH RÄNTABILITET A. FÖRE ÅR 1914 Läderindustriens kapitalförhållanden hava varit föremål för granskning redan i specialundersökningen för år 1913. Vid detta tillfälle framvisades även vinstutdelningsförhållandena för aktiebolagen. För de enskilda företagen har däremot av flera skäl någon dylik undersökning icke kunnat genomföras. På denna punkt måste således resultatet bliva ofullständigt. Av det totala i garveriindustrien investerade kapitalet, eller omkring 35 milj. kr., utgjorde de enskilda garveriidkarnas 11'4 milj. kr., d. v. s. 32'6 %. Den huvudsakliga delen, eller 67'4 %, faller emellertid på aktiebolagen. Efter borteliminerande av ävenledes redovisade kapitalbrist1 och årsförlust visade ifrågavarande 22 aktiebolag följande kapitalställning den 31 december 1913: Tillgångar

% av till11 000 kr. gångarna

Fastigheter Maskiner och inventarier Lager Varufordringar Aktier Övriga tillgångar

4 715 3 250 10 642 3 500 80 544

20*7 14-3 46*8 15*4 0-4 2*4

Summa

22 731

100-0

1 000 kr. skulderna

Skulder Aktiekapital Eeservfonder Förnyelsefonder Andra reserver Fonder för personal Varuskulder Övriga skulder Årsvinst

i 7 116 •741 I i 1 286 j j 160 i i 39 6 181 j 6 428 | 780

Summa! 22 731

31*3 3*3 5*6 0*7 0*2 27--' 28*3 3*4 100*0

Samma publikation redogör även för kapitalförhållandena inom aktiebolagen, fördelade på olika storleksgrupper, samt för vinstutdelningen under femårsperioden 1909—1913 (till jämförelse meddelas samtidigt motsvarande siffror för skofabrikerna): 1

F r å n föregående år kvarstående förlust.

Kapitalställning 1913.

136 GARVERIAKTIEBOLAGENS KAPITALSTÄLLNING

DEN 31 DECEMBER

1913 Aktiebolag med ett aktiekapital av 100 000 intill 500 000 kr. Antal 13

Under 100 000 kr. Tillgångar

Antal 2 Tillgångar kr.

500 000 kr. och däröver Antal 7

% av till- Tillgångar | % av tillgångarna ] kr. j gångarna

Tillgångar I % av tillkr. | gångarna

Fastigheter Maskiner och inventarier Lager Varufordringar Aktier Övriga tillgångar

44 600

9-89

1 746 371

23-51

2 923 946

19-69

92 774 182 928 118 909

20-5 s 40-5 s 26-3 s

1 013 766 3 082 820 1 373 805 5 881 204 847

13-65 41-50 18-50 0-08 2-76

2 143 581 7 376 746 2 006 793 74 120 327 443

14-43 49-6 7 13-51 0*50 2-20

Summa

450 796

100 00

7 427 490

100 oo

14 852 629

100 oo

11 585

Aktiebolag med ett aktiekapital av 100 000 intill 500 000 kr.

Under 100 000 kr.

S k u l d e r

j 500 000 kr. och där- i över

Skulder kr.

% av skulderna

120 000 38 155 708

26*6 2 846 0*16

2 437 500 201 814 327 577

32*82

Skulder kr.

% av skulderna

Aktiekapital Reservfonder Förnyelsefonder Andra reserverade medel Fonder för personalen Varuskulder Övriga skulder Årsvinst

2 838

0-6 3

157 102

2-11

238 445 43 830 6 820

52*90 9*72 1-51

2 599 905 1 442 405 261 187

Summa

450 796

100 oo

7 427 490

% av skulderna

4 558 500; 501124 957 428

30*69 3-3 7 6*4 5

35-00 19-42 3*52

38 7561 3 342 486! 4 942 121 512 214

0*26 j 22* 5 o i 33*28 3-45

lOOoo

14 852 629!

100 oo

2*72 4*41

AKTIEKAPITAL O C H UTDELNING Å R E N 1909 — 1 9 1 3 G a r v e r i e r A r

Antal företag

Aktiekapital kr.

S k o f a b r i k e r

Utdelning %

kr.

Antal företag

Aktiekapital kr.

Utdelning %

| i

kr.

1909 1910 1911 .... 1912 1913

I |

21 21 21 22 22

5 666 250! 5 722 500

5-12 5-8 7

6 998 000 7 116 000

5-67 5*90

290 141 335 973 334 983 389 483 419 778

21 26 28 32 33

4 511 500 5 265 500 5 526 500 6 189 673 6 474 673

5*33 i 240 610 6-2 4 328 360 5*7 5 1 318 010 4-91 | 304 100 5-26 1 340 350

Det disponibla vinstbeloppet efter avskrivningar samt efter avdrag av eventuellt förekommande tantiem var år 1913 för garverierna 780 221 och

137 för skofabrikerna 731 873 kronor. Av nämnda summor disponerades följaktligen 53*8 och 46-5 % resp. för utdelning till aktieägare *. Vid bedömandet av vinstutdelningen bör även tagas i betraktande, att ett antal aktiebolag under de särskilda åren helt och hållet saknat vinstutdelning. Antalet och däremot svarande aktiekapital utgjorde för garverierna År 1909 > 1910 » 1911 > 1912 » 1913

8 st. 7 » 7 » 9 » 8 >

2057500 kr. 1908500 » 2013000 » 2459000 » 2 105000 >

Nyssnämnda efter specialundersökningen meddelade procentsiffror kunna således endast giva en föreställning om den genomsnittliga räntabiliteten inom industrien, d. v. s. den del därav, som omfattar aktiebolagen. Det är därjämte att märka, att olika tillverkningsgrenar kunna uppvisa olika räntabilitet. Nämnda 22 aktiebolag innesluta därjämte även bl. a. en handskfabrik samt en skofabrik av betydenhet, vilka äro kombinerade med garverirörelse. NETTOVINST OCH

Kabriksgrenar

UTDELNING

År

PA OLIKA FABRIKSGRENAR AREN 1911

Nettovinst i Kontant utdeln. Aktie- Eget Gratisi % av % av' Antal kapital kapital aktier företag 1 000 1 000 aktie- 1 eget aktie- eget 1 000 kr. kr. kapital jkapital kapital kapital kr.

Större ker

bottenläderfabri- 1911 1912 1913

3 3 3

1600 1600 1600

2 378 2 439 2 572

9-0 10*3 14*1

6*0 6*7 8*8

5*3 5-9 5-6

3-6 3-9 3-5

Mindre riker s

bottenläderfab- 1911 1912 1913

3 6 6

321 1374 1374

405 1585 1678

12*2 8-9 12*3

9*7 7*7 10*0

9-o 4-1 6-6

7-2 3*6 5-5

Ovanläderfabriker *

1911 1912 1913

4 4 4

839 989 989

1077 1288 1351

13*3 14*8 13-2

10*4 11*3 9-7

S-i 8-o 8-4

6-3 6-1 6-1

Remfafcriker

1911 1912 1913

1 1 1

169 169 169

273 299 301

25*5 37-0 26-0

15*8 21*o 14*7

20-o 24-0 20-0

12-5 13-3 11-3

1 1

200 200

420 438

25*5 20*0

8-0 8o

1 1 1

1000 1000 1000

1360 1377 1435

16*3 16-5 18-s

12*1 9*2 12*o 12-0 13-1

3-8 37 5-9 5-8 5-6

Kombinerad handsk- och 1911 läderfabrik * 1912 1913 Kombinerad sko- och 1911 läderfabrik 1912 1913

8-o 8-o 8-o

1 Härtill artmärkes i specialundersökningen, att redovisningen icke alltid visat sig fullt klar och likformig, varför den möjligheten icke är utesluten, att i den angivna totala vinstsumman influtit belopp, som sedermera vid vinstens disponering använts för avskrivningsändamål. * Ordinarie avskrivningar i vinstdispositionen ha fråndragits nettovinsten; avsättningar till skattefond i vinst- och förlustkontot, som ej disponerats för skatteutbetalningar, h a inräknats i nettovinsten (>exklusive skatter»). * Därav 1 kombinerad med handelsrörelse i större omfattning. 4 Därav 1 kombinerad med remfabrik. * Uppgift för år 1911 ej meddelad; företaget grundades år 1898.

138 Aven remfabriker hava räknats hit. Då det i detta sammanhang givetvis vore av intresse att erfara, huru de olika yrkesspecialiteterna hava förräntat sitt kapital, vilket möjligen skulle kunna giva någon ytterligare ledning för bedömandet av frågan om tullskyddets utnyttjande, anföras ovan (sid. 137) några siffror, hämtade ur den separatundersökning av industriens kapitalförhållanden, som av tull- och traktatkommittén åvägabragts.1 Det må emellertid anmärkas, att gränserna mellan specialiteterna icke äro skarpt uppdragna, enär tillverkning av ovanläder icke förekom som uteslutande specialitet hos något av de dit hänförda företagen. Tvärtom torde garvning av bottenläder och plattläder hava förekommit i ganska betydande omfattning även inom denna grupp. I mindre mån gäller även om bottenläderfabrikerna, att de ej äro renodlade specialister. Av de nyss gjorda anmärkningarna angående gruppindelningens brister framgår det omedelbart, att siffrorna här ovan icke kunna tillmätas något stort värde i och för sig. Materialet kan ju ej heller sägas vara särdeles omfattande, då det år 1913 motsvarade allenast 52 % av det totala i garveriindustrien investerade kapitalet. Räknat endast med aktiebolagen utgjorde materialet 77 %. En av de större bottenläderfabrikerna hade under åren 1911 och 1912 förlust, vilket förklarar de lägre siffrorna dessa år. Samma är förhållandet med en av ovanläderfabrikerna, där förlusten emellertid sträcker sig även till året 1913. Om man så vill, skulle man ju kunna anse att siffrorna bekräfta ett tidigare gjort antagande, enligt vilket ovanläderfabrikerna skulle i något större mån ha lyckats utnyttja tullskyddet än bottenläderfabrikerna. Även dessa senare ha emellertid förut visats hava haft en relativt god konjunktur under åren 1910—1913. Vad beträffar ovanläderfabrikerna kan den omständigheten, att ett av företagen var kombinerat med remfabrik, hava till viss del bidragit till det gynsamma resultatet, åtminstone om man får döma efter den utomordentliga räntabilitet, som den redovisade specialfabriken för remmar företer. Det bör slutligen erinras om att beteckningen »ovanläder> vid denna tidpunkt ingalunda avser kromläder allenast, utan i lika eller kanske större mån andra slag, speciellt smorläder.

B. UTVECKLINGEN UNDER ÅREN 1914 1920 Samtliga grupper hava kraftigt gynnats av krigstiden. Året 1920 innebär emellertid en tvär vändning till det sämre. Ökningen från år 1914 till år 1920 av aktiekapital, eget kapital och total investering ställde sig för de olika grupperna på följande sätt: Fabriksgrenar

Milj. kr. |

Milj. kr. Större bottenläderfabriker i Mindre > Ovanläderfabriker ] Remfabriker , Kombinerad handsk- ochläderfabrikj Kombinerade sko- och läderfabriker i Av amanuensen JT. Hörlin.

Eget kapital

Aktiekapital

3*8 2*2 2*5 l-o Oö 2*5

213 159 254 284 100 216

• 2-9

2*7 2*4 1-2 0-8 3-8

Total kapitalinvestering

Milj. kr.

83 147 141 240 112 236

5-4 4-6 1-9 1-8 1*8 4*9

"'o

114 115 52 256 100 117

139 Den stora ökningen av det egna kapitalet har icke alltid räckt till för den av kristiden föranledda expansionen. Dessutom har ökad upplåning måst tillgripas, vilket framgår av de fall, där den totala kapitalinvesteringen stigit med högre belopp än det egna kapitalet. I sin helhet har dock det främmande kapitalet, relativt sett, gått tillbaka, nämligen från omkring 48 % år 1914 till c:a 42 % år 1920. Året 1920 visar tillbakagång gent emot 1919, som representerar höjdpunkten av konjunkturkurvan. Större bottenläder-, ovanläder- och remläderfabriker redovisa förlust och flera företag upplösas. Från 1919 till 1920 minskades — oberäknat de upplösta företagen — kapitalinvesteringen med 8'6 milj. eller nära 15 %. Detta kan sammanhänga såväl med realisationer eller nedskrivningar av lager som med inbetalningar av upplånat kapital, som ej längre är lönande i rörelsen. Tillgångarnas relativa förändringar under inverkan av konjunkturen och penningvärdets fall antydas av följande procenttal för de olika grupperna:

Fabriksgrenar

Större bottenläderf abriker ! Mindre bottenläderfabriker

År

1914 1920 1914 1920

Anläggningar Aktier och maskiner 25 I' 25 13

Lager

Debitorer

Summa

41 57

34 25

100 100

1 1

38 36

36 50

100 100

36 37

27 35

100 100

—

19 39

50 31

100 100

o/ /o

Ovanläderfabriker

1914 1920

Remläderfabriker

1914 1920

36 28 31 30

Kombinerad liandsk- och läderfabrik...

1914 1920

39 29

—

42 49

19 22

100 100

Kombinerad sko- och läderfabrik

1914 1920

38 19

2 1

41 28

19 52

100 100

För samtliga grupper finner man en relativ minskning av det i fasta anläggningar och maskiner bundna kapitalet. Anledningen härtill är framför allt den, att de till för-krigspriser anskaffade anläggningarna i balansen stå kvar vid sina låga värden, medan varulager och debitorer värderas efter dagspriser. Fastlåsandet av anläggningarna vid inköpsvärdet (genom förbud mot uppskrivning i värde) föreskrives även av aktiebolagslagens 56 §. Den dolda reserv, som på grund härav inflyttat i garveriernas balanser, tenderar emellertid att med stigande penningvärde åter försvinna. Krigstidsförhållandena medförde emellertid även, såsom i ett föregående kapitel berörts, nödvändigheten av en omläggning av vissa tillverkningar, särskilt av ovanläder med åtföljande nyanskaflhingar av maskiner och nybyggnader. Ovanläderfabrikerna visa därför i detta hänseende en mindre gynnsam utveckling än t. ex. sulläderfabrikerna. Till en del torde remläderfabrikernas siffror kunna hänföras till ett liknande förhållande. Som motsvarighet till anläggningsmedlens minskning står ökningen av summan av lager och debitorer, utvisande en förbättring av likviditeten. I

ett par fall, nämligen för större bottenläderfabriker och remfabriker, är denna ökning dock vunnen genom en ökning av lager och en minskning av debitorer, vilket under en period av sjunkande priser får antagas vara mindre gynnsamt än där förhållandet är det motsatta, såsom särskilt för mindre bottenläderfabriker. De senare redovisa också vinst, de förra förlust. Kristidsutvecklingen är icke avslutad med året 1920. Huru ställningen under den fortsatta depressionen förändrats har emellertid icke kunnat göras till föremål för någon undersökning, då något material ej föreligger härför.

141 T A B . 1. GARVERIERNA, FÖRDELADE EFTER A R B E T A R P E R S O N A L OCH T I L L V E R K N I N G S V Ä R D E Antal fabriker tillhörande A r

ensamma personer

andra bolag

aktiebolag

Summa fabriker

ÄGARE, JÄMTE TILLHÖRANDE PER FABRIK ÅREN 1 8 8 1 — 1 9 1 9 Antal arbetare per fabrik

Tillverkning per fabrik Beredningslön av egna för främmande råvaror gods kr. kr.

1881 82 83 84 85 1886 87 88 89 90

649 654 653 637 623 633 605 609 588 585

28 22 21 25 24 29 31 23 24 28

670 675 666 660 637 649 629 623 608 605

7 811

1891 92 93 94 95

585 556 543 551 550

24 30 35 32 34

602 583 575 570 581

8 754 I 8 863 I 8 930 9 748 10 500

897 779 979 1066 1444

1896 97 98 99 1900 1901 02 03 04 05 1906 07 08 09 10 1911 12 13 14 15 1916 17 18 19 20

550 527 518 504 466 450 423 403 382 341 299 254 227 211 206 188 165 101 92 93 89 90 113 120 118

584 568 584 •••560 524 505 486 462 444 397 340 298 265 246 245 228 200 136 128 128 132 134 162 178 177

12187 13 466 15 790 19 788 20142 22 783 26 805 30 437 37 854 48 815 64 862 77 894 72 015 90 280 116 383 121 926 151 101 251 052 280 939 531 281 558 831 484 733 626 707 519 355 606 370

1185 1314 1 179 1088 1110 1108 1071 976 910 906 855 975 1228 1316 1714 920 970 856 765 1274 1507 2 801 5102 6 830 7 720

6 9 13 18 19 20 19 21 26 25 24 25 25 25 25 26 25 24 24 26 30 31 37 44 42

28 32 53 37 39 35 44 38 36 31 17 19 13 10 14 14 10 11 12 9 13 13 12 14 17

8 001 7 872 7 918 7 679 7 927 8 153 8 006 8 733 8 871

6 6 7 7 8 9 8 9 13 15 17 16 14 14 13 15

I denna siffra har jämväl inräknats ett stat eller kommun tillhörigt företag.

Anm. Nedgången av antalet företag fr. o. m. 1913 beror på förändrat redovisningssätt; detta år utgallrades nämligen vid redovisningen ett antal smärre, till hantverket närmast hänförliga företag, vilket även förklarar det ökade arbetarantalet och tillverkningsvärdet per fabrik. F r . o. m. 1918 redovisas dessutom som garverier endast sådana företag, vilkas huvudsakliga tillverkning utgjordes av läder och skinn, medan siffrorna för tidigare år omfatta samtliga företag, där tillverkning av dessa varuslag bedrivits. Antalet företag, som bedrivit garverirörelse men vilkas huvudsakliga tillverkning varit av annan art, utgjorde: 1914 3 st., 1915 4 st., 1916 2 st., 1917 3 st., 1918 10 st., 1919 2 st. och 1920 4 st. I tabellens siffror ingå även sämskfabriker, vilka före 1913 redovisas iör sig i industristatistiken. Antalet dylika fabriker med arbetare utgjorde i genomsnitt per å r : 1 8 8 1 — 1 8 9 0 4 fabriker, var och en med i medeltal 4 arbetare, 1891—1900 4 » » » » » i » 9 » , och 1901—1912 3 » > » » » i t 5 » Garveriernas förvaltningspersonal redovisas i industriberättelserna först fr. o. m. 1913 och har uppgått till nedanstående antal personer: 1913 296 st., 1914 291 st., 1915 219 st., 1916 224 st., 1917 258 st., 1918 284 st. och 1919 295 st

142 TAB. 2.

TILLVERKNINGEN H

S ii 1 1 ä d e r År

; Ton

68 69 70 1871

72 73 74 75 1876

77 78 79 80 1881

82 83 84 85 1886

87 88 89 90 1891

92 93 94 95 1

727 781 682 916 948 948 897 926 944 780 681 626 443 540 513 640 524 272 520 361 445 381 514 355 650 516 440 493 1120

St.

d a r

S m u j i B u ei »Skinn»

S ammanlagt värde 1 000 kr.

13 570 8 066 29 403 45 978

2 192 2 220 2 444 2 849

12 406 14 353 12 662 13 085 8 190

3128 3 472 3 302 3 522 3 362

6 455 4 806 2 728 3 147 2 395

2 803 2 261 1959 1399 1631

2 134 2 830 1392

1545 1911 1578

980 896

778 1 512

620 3 330 2 690 11255

1206 1008 1200 1 013

17 365 9 445 9 955 16 063 24 362

1710 1353 1 193 1357 3 151

Ton

St.

Sammanlagt värde 1 000 kr.

18 497 12 357 16 217 10 441

766 765 897 923

12 745 16 853 38 299 19 646 12 873

1075 1365 1759 2108 1487

10 529 4 757 2 899 3 674 2 679

1314 1113

265 244 292 274 273 310 328 479 334 307 309 283 284 262 236 247 209 197 220 233 234 220 157 124 299 230 246 270

17 040 7010 23 857 25 419

920 927 816 775 811 634 627 697 694 656 595 425 412 824 599 744 788

3 777 3 766 1660 2 675 3117 3 080 2 906 2 845 3 588 6 702

Ton

St.

Sammanlagt värde 1 000 kr.

7 12 7 14 6 19 13 16 7 22 13 23 33 37 37 17 20 8 16 18 20 17 20 33

201 144 181 341 203 802 201 475 250 626 167 848 227 934 216 208 195 222 171 568 184 172 170 365 130 760 108 226 96 021 124 235 121 875 166 765 134 453 115 013 140 120 112 517 122 803 115 813

394 438 475 492 534 499 j

649 572 500 532 462 427 417 392 345 320 349 !

374 339 '

345 350 284 302 327

•

Summan är resultat av hoplagda enheter kilogram, stycken och kronor, varför den icke alltid

Anm. Stycketals- och viktsuppgifterna avse icke samma kvantiteter. År 1867 utgjorde således Beredningslön redovisas i industristatistiken först fr. o. m. 1891; intjänt beredningslön före sagda av »skinn» och >diverse hudar och skinn» med inräknande av den i tabellen för sagda år redo»Skinn»: 36 ton och 148 986 st, med ett sammanlagt värde av 456 520 kr.; »diverse hudar De för år 1895 i kolumnen »sulläder» lämnade uppgifterna äro redovisade som »sul- och bindspecificerade slag», d. v. s. smorläder + hudar och skinn: 564 ton och 240 292 st, med ettsamman-

143 AV LÄDER ÅREN 186 7 — 1 8 9 5 o

c h

k i

n B e r e d n i n g s lön

»Diverse hudar och skinn»

Summa 1 hudar ocl skinn i

Ton

St.

123 148 195 112 117 274 303 193 262 425 421 415 380 380 385 391 491 525 427 502 389 355 574 342

250 674 296 099 241 246 244 441

Sammanlagt värde 1 000 kr.

522 677 807 665 894

244 689 311 378 321 224 384 449 383 624

1 570 2 138 2 155 2 115

385 779 396 601 351 650 381 975 394 019

2 393 2 347 2117 2 206 1949

437 830 391 558 338 375 386 145 363 131

2 551 2 342 2 668 3 435 2 334

430 167 417 534 419 872 353 021 365 138

3 087 2 887 3 071 3 353 3 492

Ton

129 160 202 126 123 294 317 209 269 447 434 439 413 418 422 409 511 533 442 520 408 372 595 374 337 574 567 523

Samman1 000 st. lagt värde i 1 000 kr.

452 477 445 446 495 479 549 601 579 557 581 522 513 502 534 516 460 553 498 545 558 532 476 481 224 270 265 329

Ton

Sammanj 1 000 st. ;lagt värde 1 000 kr.

916 1 115 1283 1157 1428 2 069 2 787 2 728 2 614 | 2 925 2 809 2 540 2 622 i 2 342 1 2 896 2 662 3 017 3 809 2 673 3 433 3 237 3 354 3 655 3 819 2 608 3 089 3 010 3 278

156 176

289 260

540 454 563 608 839

exakt stämmer med summan av i tabellen anförda ton eller 1 000-tals kr. sullädertillverkningen dels 727 ton dels 13 570 st. år ingår i de redovisade tillverkningsvärdena å hudar och skinn. År 1891 utgjorde fabrikationen visade beredningslönen: och skinn»: 389 ton 344 304 st. med ett sammanlagt värde av 2 691 158 kr. sulläder»; förutom sagda post samt »beredningslön» redovisas ifrågavarande år endast vandra, e lagt värde av 2 833 562 kr.

144 TAB.

TILLVERKNINGEN

AV LÄDER A R E N

! Sul- och bindsulläder

Å r

Plattläder, ovanläder m. m.

Ton

1 000 kr.

Ton

1 000 krj

1896 97 98 99 00

1877 1900 2 310 2 827 2 816

3 933 4 096 5 246 6 469 6 422

1 339 1473 1702 2 319 1568

3 065 3 403 3 766 4 453 4 056

1901 02 03 04 05

3 263 3 919 4 357 5 152 5 825

7 303 8 719 9 545 11422 13 038

1666 1630 1 598 1966

1906 07 08 09 10

6 247 6 690 5 330 5 866 7 587

1911 12 13 14 15 1916 17 18 19 20

1896 — 1920

BeredningsSumma l lön för främmande råvärde vara |i 000 kr. 1 000 kr. 1 000 kr.

Vit- och sämskgarvat läder Kg

119 149 209 159 76

7 117 7 648 9 221 11081 10 554

692 746 689 609 582

4125 4 252 4 451 5 338 6 298

77 56 67 48 44

11506 13 027 14 062 16 807 19 380

559 521 451 404 360

14 638 16 015 12 017 14 096 18 787

7 363 7 151 7 012 8 059 9 673

52 47 oo 53 54

22 053 23 212 19 084 22 209 28 514

291 290 325 324 420

7 377 7 632 7 900 7 288 8116

17 979 19 512 21124 21038 36158

9 772 10 651 12 208 13 852 30 606

48 58 811 1070 1240

27 799 30 220 34143 35 960 68 004

210 194 116 98 163

7 450 5 057 5 767 6 973 8 245

47 695 36 569 48 174 53 411 60 347

24 425 27 897 51 663 37 244 42 567

1645 487 1689 1790 4 414

73 766 64 954 101 527 92 445 107 328

199 375 827 1216 ; 1366

1 Summan resultat av hoplagda enheter kronor, varför den icke alltid exakt stämmer m-d summan av i tabellen anförda 1 000-tals kronor.

Anm.

Produktionen för ett antal smärre garverier är fr. o. m. 1913 utesluten ur statistiken.

TAB.

TILLVERKNINGEN

AV S U L - O C H B I N D S U L L Ä D E R ÅREN

S u 1Å r

Kärnstycken och maskinremläder Ton

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920

1257 1 318 1466 1100 910 904 1385 1941

SAMT

REM.ÅDER

1913—1920

1 000 kr. 4155 4 573 7 646 8 326 8 275 9 794 13 979 18 801

b i n d s u l l ä d e r

c eh

Hela och halva hudar samt stycken därav Ton 6 643 5 970 6 650 6 350 4146 4 863 5 588 6 304

Summan resultat av hoplagda enheter kilogram och kronor.

1 000 kr. 16 970 16 465 28 512 39 369 28 294 38 380 39 433 41545

Sum n a 1 Ton 7 900 7 288 8116 7 450 5 057 5 767 6 973 8 245

. 000 kr. 21124 21038 36158 47 695 36 569 48174 53 411 60 347

145 TAB.

TILLVERKNINGEN AV HUDAR OCH SKINN, BEREDDA, ANDRA SLAG, ÅREN 1 9 1 3 — 1 9 2 0 H u d a r och s k i n n , b e r e d d a , a n d r a slag Plattläder och ovanläder, | Mineral- I Vit- och vegetabiliskt garvade, garvat läder, sämskgarvat alla slag alla slag läder

A r

1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1

Ton

1 000 kr.

1000 kr.

1 000 kr.

2 696 2 584 3 239 2 456 2 022 2 542 2162 2 544

9044 8 947 22 021 18 557 17 928 29 994 21876 22 566

3164 4 905 8 585 5 868 9 969 21670 15 368 20 002

811 1070 1240 1645 487 1689 1790 4 414

13 019 14 922 31846 26 071 28 385 53 353 39 034 46 981

34143 35 960 68 004 73 766 64954 101 527 92445 107 328

Summan resultat av hoplagda enheter kronor.

TAB.

UTRIKESHANDELN MED SKINN OCH LÄDER ÅREN 1 8 3 1 — 1 9 0 0 I n f ö r s e l

A rligen

1831- -35... 1836- -40... 1841- -45... 1846- -50... 1851- -55... 1856- -60... 1861- -65... 1866- -70... 1871- -75... 1876- -80... 1881- -85... 1886- -90... 1891- -95... 1896- -1900 1

10¶Summa

Summa l hudar och skinn, beredda, alla slag

Sulläder

Andra slag

Införselöverskott

U t f ö r s e l Summa

Sulläder

Andra slag

Summa l

Ton 1000 kr. Ton 1000 Ton 1000 Ton 1 000 Ton 1000 Ton 1000 Ton 1000 kr. kr. kr. kr. kr kr. 20 15 13 5 2 25 139 188 642 1681 1500 3 705 2 026 4 322 2018 3 880 2 461 3 587 2 572 4 686

1 1 3 4 9 22 31 36 104 147 204 268 443 695

21 16 16 9 12 47 170 224 228 747 2 908 731 1648 5 436 453 2 230 6 775 213 2 286 7 093 601 2 904 7 187 142 3 267 8 828

3 9 8 4 10 6

Summan resultat av hoplagda enheter kilogram och kronor.

T. T.

20 16 15 9 8 36 166 221 28 742 2880 106 1631 5 330 69 2 218 6 707 67 2 277 7 027 99 2 883 7 089 97 3 247 8 731

146 TAB.

IN- OCH UTFÖRSEL AV HUDAR OCH SKINN, BEREDDA, EJ HANFORLIGA TILL PÄLSVERK ÅREN 1 8 8 1 — 1 9 2 1 Andrst slag 2

Sulläder och bindsulläder 1 Å r

Införsel

Ton 1881 82 83 84 85 1886 87 88 89 90 1891 92 93 94 95 1896 97 98 99 00 1901 02 03 04 05 1906 07 08 09 10 1911 12 13 14 15 1916 17 18 19 20 21 1

1000 kr.

1612 2 066 1989 1 978 2 484 1457 2 001 2 053 2 274 2 305 2 351 2129 2 288 2 756 2 783 2 842 2 986 2 892 2 407 1733 1700 1209

3 546 4 545 4 375 4 055 5 091 3 001 4122 4 230 4 684 3 365 3 079 2 682 2 882 3 445 5 845 5 400 5 376 5 205 4 332 3119 3 060 2176 1726 959 1583 879 1073 565 966 503 812 391 140 294 250 565 481 1100 700 296 781 268 964 319 596 211 5 352 1735 4 200 1148 48 8 2 472 285 2 093 10 259 332 2 485 669 115

Införsel

Utförsel

Ton

1000 kr.

16 6 4 10 6 3 2

2 4 6 13 13 19 5 3 19 111 1! 31 4

39 14 9 25 14 7 5 6 10 16 32 16 24 6 7 23

20 2 6 7

4 2 12 1 39 40 16 78 19 4 29 59 62 108 12 0 0 0 89 489 699!

7 4 25 3 81 88 33 164 43 10 70 121 139 229 75 16 0 1 558 2 531 1500

Ton

1000 kr.

2105 175 2 326 194 2 659 222 2 486 207 2 688 224 2 546 212 232 2 784 268 3 213 309 3 713 318 3 811 316 3 795 334 3 650 421 4 214 509 2 547 633 3 798 553 3 244 705 4167 906 5 428 822 4 929 491 2 941 739 4 431 810 4 857 790 4 731 900 5 397 805 6 033 936 7 482 749 7 774 548 6 067 739 8 877 846 10184 894 746 10 476 836 10 900 833 13 386 1231 13 534 1220 21966 136 26 589 5 260 187 9 899 756 937 57 883 370 63 098 16 113

Utförsel

Ton 1 2 5 7 4 4 3 4 7 6 9 6 7 13 18 28 15 6 12 10 10 26 32 15 24 24 32 25 35 63 71 67 68 372 599 197 24 23 24 61 53

1000 kr. 14 29 59 86 52 46 38 51 87 68 108 56 73 64 108 165 92 37 70 61 60 154 193 93 143 158 165 198 266 565 561 676 721 2178 6 758 3 929 749 876 889 3 042 1022

St. nr 1907—11: 219 a, b, c; » » 1912—20: 199 A—D, 200 A, B, C, 206 A. — Före M /B 1892 hitfördes även sämskat och vitgarvat läder. — Fr. o. m. 1912 även maskinremläder samt utstansat sul- och bindsulläder, vilka varuslag även före 1912 i allmänhet hänförts till sul- och bindsulläder. * St. nr 1907 — 11: 220 a—g, i; » » 1912—20: 200 D, 201 A, B, C, 202, 203 A, B, C. 206 B, 207 A, B, 208 A, B. Före 1893 hänfördes sämskat och vitgarvat läder till sul- och bindsulläder. — Före 1907 även gyremmar av läder. — Fr. o. m. 1912 även valross- och flodhästhudar, ävensom läder- och skinnstycken utstansade etc., vilka varuslag även före 1912 i allmänhet hänförts till hudar och skinn, beredda, andraslag.

147 TAB. 8.

SVERIGES UTRIKESHANDEL MED OBEREDDA HUDAR OCH SKINN ÅREN 1 8 3 1 — 1 9 1 3 Införsel

Utförsel

Införselöverskott

Ä r l i g e n Ton

1 000 kr.

Ton

650 593 753 1096 1288 3174

611 437

1 000 kr.

Ton

1 000 kr.

1831-35 1836—40 1841—45 1846-50 1851-55 1856—60 1861—65 1866—70 1871—75 1876-80 1881—85 1886-90 1891—95 1896—00

1 121 1482 l 555 1834 2 534 2 322 3 659 2 022 2 465 2 885 3 076 4 638

6 343 2 957 3 697 2 991 2 611 5 036

0 0 0 2 10 127 255 612 674 886 1378 1798 2 017 3 526

1901 1902 1903 1904 1905

5 833 7 111 6 882 8 973 8 591

6 416 7 822 7 708 10 230 10 051

4 998 5 184 5 908 5 737 7126

4 498 4 665 5 436 5 450 7126

3 236 1465

1918 3157 2 272 4 780 2 926

7 478

5 790

3 011 i

9 657 9 235 7 727 10 419 12 478

12 071 10 768 8 575 12 703 15 243

7 370 6 001 6 783 9 036 10 078

7 886 5 341 5 583 7 867 8 652

2 287 3 234 1384 2 399

4186 5 427 2 991 4 836 6 591

9 903

2 050

13 564 15 299 15 367

278 270

2 309

8196 1

Medeltal 1906 1907 1908 1909 1910 Medeltal 1911 1912 1913 1

Exportöverskott.

11 102 11974 l 12 999

13 842 15 569 23 563

13 487 11435 10 690

610 437 1121 1480 1 545 1707 2 279 1711 2 985 1136 1087 1087 1059 1112

835 1927

2 385

5 693 2 364 2 945 1895 1323 1862

148 -*

Gai vand enhe IOC kg

® •B

rH i

lOOcO^CMOOl^-fl-C

1>®OOC» rH rH rH OI

OI 09 CO ©1

»OlOtCt-ii O I r H <M rH

o o .•

-3 °" -, 3 r»

« 9

i O « O t ~ C 0 0 1 C O C O - < * © O i © C J l C O C O r H e O O i O l i O l O rH rH rH t -

CD e e rH » 1 l O r"4

C O C C O O S C S O T f ^ i O H O O O H O O O H C T - M - ö t M l O i O r J t c » O i05 - * O I r H

CN OC 35 O - * t—

(

Garvande enheter 1 000 kg a>

ers

> •

C S i O C C T f C M t M O ^ i O H • S 0 0 O - * "*t-<3i-r|t00 N H ( N CM l O t -

>» «!

» n co (M CR n 6 co < H c o i O H / o t H C C H i - c o a —i CM r H CO O i

H r t O O C O f M e O i H O O L O C O C 0 - < * T j ( r H r - l - < * « 0 - * C C O CN O I CM 0 0 OOtOQCrHCM

2 w>

oS PH i

O » * CC i © 0 0 CS

CN t - O t > CC CO H t - O i OS C O © t ~ C N - H e O t > - * 0 0 t r rH CM CM CM t -

QOOt^ooiccM^iriieiio Ht-COOHCRCOCO^t»

o •«

OI CO CO OI

-r}(

H C » l > f

~ • * ""•

<5 «e rH »H

m H eo • * eo co c» cc t - H l O r H © CO ^ 1 O CO l ^ h T* O I O I CO CO O i r H

a> <u O

05¶CN 00 0O t - O O 09

o c

-«

„5

io 1-1

— M M O O i # t ~ 0 0 CM b CO " # CO i-H

•J

ras

k O C O O C M i O » O l D h ( M r t O *

C O O p i O H i O h N H O ( M C B O H H t » H C O C O C C OI rH CMCO »C r H

00 » ö CO 1 H CO « *

0 5 » C 5 0 0 C M r H O e O " * > C O O O O i O i H H O O C O l O l "

T * »O

i(5co-<*H rH

CM oo «o eo i-H r H CO O I

rH * * CO "«* rH

T l O C O r i T f C - C C H F - t » o i c o i H i »n»ooo5oo COCMOI - t c o H i s rH

CD OO I O »© t ^ cs 99

* H

, •8© S B • O SP Ö S * ^

aooi'-*ft-CM©©ioeDQc O i CN © H i O O f M H O l H H H CO O I CO O I

C S I>»

cc a o —^ H * CO »O

OS >.

2 PH

rH CO rH r H t ~ CN © CO lO © 00 r-«-rJICNC0rH©CNt~a0rH CO O i »ft CO CN O i © O l i-H r H O I CN r H

- * ^ * O I •**( © CS CO 0 0 1H

* H SH

g : a

"B »

:rt

§1 a§

B JH

§ £

2 S£ -y

c» «B

Cl S

M ••"*

- 0

a 3 o ®M 5 - H a<-<e ^ P<. X S HH fO r^ ® r ^ fl * * °* — "CD JH ^ - O « J 3 r H -*3 a j jflj

S-s I a" a

»4

_ «S -H ® Co r H W S3 O 6. 0 •<H J J "<-< _ , " ' Ö rf B

,„CO B CO a

8 « a -s O ^a ,S ->• v

S'rt m

I co

fe ti - CO "T

' *

H r j A 4

O r« B B O * ^3 B co "^r? ^ . 2 -h>" -O B m •H*^.rt

a a o 9 -5rM •a fi

>> B a

er-f

«"o a co ,5 J . •H O

t>» °5 1 j W7Z o

-^ q B B

B »; jo »

P H O

-H

( H ^

2 §rd « q > co .ä" co -O «« "C r fe fl

B S

CD fH fl B ""D CD

O fl fl fl i

ftSs.flg

3 CO

B M

o HP

ja o

Bark av m imosa, ller gi (ej ek- e Myrobalan er ... Dividivi ... 1 Bablah, Al j Galläpplen ! Vallonea...

CO ©

w et>

r H - M . 0 0 g) f*

«o Z

"••'•IH

TJ< ©J r-< OO 0 0 SS

co - t

> •

ä °r5

eo t » » o -c» 35 CS

» - a r H ^

4> "3

« *

M / H

-•

CO 0 0 »O 0 O 35 8 9

»a « ^-^ ** CM

"H r j

O rH

- ^

2¶Z 'S »• ä "H B

s §

T H

.8 S ~ .å a

2 g 2 2M*> •5 z. CA

z w cs z w z a

-•^ B . hH T 1 •*a _3 ^J ' ^ bio ® H « Q.

«S

i , — i - ^n fn t J ) < H r 4 .r-»«0j

4»

-B

B :x t O

-»J B - M *H

"ä B

- *1 s |a

Sa B 2

O B 41 £ r d r d JH P

CD CP j j -S

co M B *H en B O .O

i-s

. X§g ®^ ö ™ S e? ag rfl ä -43

J MS

-^] -r)

> 'O

• » g . C B 5» +J OOs-i S-i r H

149 TAB.

10.

INFÖRSELN AV NOTHUDAR AREN 1 9 0 7 A.

j 6 753 753 5 909 7 939 9 255

8 396

8 497 8 690 7 252 8181

0-3 11-4 41-5 17 1 15o 2*0

1-3 4-3 36-1 21-6 151 4-9 3-2 101 1-6 1*1 Os

()*o

Summa redovisade %

Hela införseln i ton.

0-3 41

0-8 6-9 42-7 23-6

4*9

8*9

47*6 24*5

42*8 27-0

8*7 2*1 3-9 6-2

l-o

9*2 1*1 2-9 6-3 1-7

0-1 0-2

0-1

0-7 0-8

98o

994 B.

TORKADE

O-o

43-2 29-s 11-5

1-6 4-3 2-7

Ils l-o 4-i 7*8 0*5 0-2 0c

l-o

2*2

7-6 0-5 O» 0*3 98*4

0*5 8-3

1915 j

4-7 15*2

51-9

40-2 19-2 16-6

29o

—

23 8 18*7

14-8

41 2-6 5-7 1-4 0*3

1-5 1*9 46 0-4 0-5

O-o

99«

98*0

95e

8-9 13*6

— 5*3 0-5

1 914

2 549 2 200 2 536 3 175 1453 2 379

0*2 2*8

0*2 2*1

0*5 5*3

1-8 9-5

2*3 9*7

0*3 7*1

0*4 2*5

0-6 3-8

77*7

75*8 14-5

73*8 9*r,

69-5

75*0

80*8

78*7

77*0

5*7 7-1 1*6

7-4

0*7 0-4 2*7 1-5 0-5 0T. 0*2

1*8 3*7 0*4 0*8 0-3 2*7 0*4

l-o

2*3 11 1-6

33*4 37*7

1-7 0*6 0*6 2*1

3*5 4-3 1*7 0-9 0-7 0-5 3-1 0-8

7*1 3*6

2-4 1-3 0-6 0-3 0-8 2-o

42 05 Of. 10 18 0-9 10 1*8

99l

96-8

98*8

98-s

1910 i 1911 , 1912

från:

Amerikas Förenta Stater Sydamerika' Tyskland Brittiska Ostindien. Storbritannien Belgien Danmark Norge Finland Frankrike Nederländerna

8-3 4-4 1-1 2i 1-5 0-6 01 0-7

Summa redovisade %

99-5

Hela införseln i ton

—

l-o

—

0-4 1-4 0*2 1*9 0*8

4*7 1-2

97i

— 978 lOOo

35-4 64-6

1-4

58-5 39-3 0-9 0-9

9 9 6 1006

— 8-7

KALKSTRUKNA

1907 i 1908 ; 1909

Därav i %

1911 Därav i % från: Amerikas Förenta Stater Sydamerika 1 Tyskland Danmark Norge Finland Storbritannien Belgien Frankrike Italien Nederländerna

Därav i %

FÄRSKA ELLER SALTADE 1910

1907 Hela införseln i ton

1»15

360:

310,

66*1 31*4 0*o 0*8

70*3 23-5 0*0 5-8

98 8

99 6

3-6 74-9 14-7

— 1-7 2*5 I 90*9 93-5 85*2 3-2 2*2 3*2 O-o — 1-4 2*6 5-9 4-9 97 2 100© 100*0

från:

Sydamerika • Tyskland Brittiska Ostindien. Storbritannien Norge Summa redovisade %

Hnvudsakligen från Argentina.

6-3

99 5 !

2-1 90-o

6-1

—

150 TAB. 11. INFÖRSELN AV GARVÄMNEN ÅREN 1912, 1913, 1915, 1920 OCH 1921. 1913

95-7

94*6

—

89-1 0-9 10-0

29-8 70*2

94.6 !

lOOo

1000 Hela införseln i ton

2 263

1371 Därav i % från: Argentina Amerikas Förenta Stater

99*1

98-1

100-0

99l

98 i

lOO-o

7o*9 24*1 100*0

1298 i

69*0 31*o

64-5 35-5 ;

0-3

1912 Myrobalaner: Hela införseln i ton Därav i % från: Tyskland Storbritannien Brittiska Ostindien.. Frankrike

1-9 Summa

Kvebrachoträ, helt eller i stycken:

Summa Kvebrackoträ, raspat: Hela införseln i ton Därav i % från: Tyskland Belgien Norge , Argentina Brasilien

77-8 21-8 Summa

lOOo

100 o

53*3

0-0

46*7

lOOo

Dividivi: Hela införseln i ton

387 Därav i % från: Tyskland Frankrike Venezuela Storbritannien

96-6

248 :

3*4 62-1 37-9 Summa

100©

lOOo

59*0

67-5

lOOo

Vallonea: Hela införseln i ton Därav i % från: Tyskland . Storbritannien Asiatiska Turkiet Grekland Summa

1-6

—.

36-1

32-5

24-3 60-9 14-8

100 o

54*3 36*8

47-2 i 4-9 i 36-9 j 3-0 j

89l

92 ©

100©

Ekträextrakt: Hela införseln i ton Därav i % från: Danmark Frankrike Tyskland Storbritannien

6*2 2-7 Summa

100©

10-9

151 TAB. 11 (forts.) 1912

93*2 l-o 0-1

970 j 1-9 0-o

24-5 41-7 21-8 11»

47-8 34-8 8-7 4-4

99 7

99»

95 7

Katekuextrakt: Hela införseln i ton Därav i %

från:

Tyskland Storbritannien Danmark Norge Argentina Summa

45-5 0-5 8*1 45*«

Kvebrachoextrakt: Hela införseln i ton Därav i %

3 838

4 889

10 338

3 203

3 326J

64-4 21-7 1-9

58-0 20-7 6-6 0-8 61 6-4

0-3 25*9 1*3 2*9

1*5

10-4 6-8 0-3 1-4 0-3 77-1

O-o

3-5

från:

Tyskland Storbritannien Frankrike Danmark Belgien Argentina Brasilien Amerikas Förenta Stater

30 8*7

3-8

62*3

1-8 Summa

32*5

58*9 2*8

0-2

99 7

98©

3 440

3 814

1 182

26-6 8-4 7-7 49-9 5-o

32-5 7-3 14-4 40-2 1-7

2*7 51*1

30-4 23o 13-6 26-6 3-6

Andra e x t r a k t l : Hela införseln i ton Därav i %

från:

Tyskland Storbritannien Italien Frankrike Danmark Brittiska Ostindien Amerikas Förenta Stater Summa

0-4

4-5 53*7 2*8 4*1 2-5 6-8 24-7

98o

813 i

2-1 85-4

98*

3-4 4-5 32-8 42

972 Andra ej förut upptagna g a r v ä m n e n 2 : Hela införseln i ton Därav i %

från: 87-1

Tyskland Storbritannien Italien Frankrike

100-0

lOOo

12-2 12-o

0*7

Summa 1 Av mimosa, kastanjeträ, ekbark m. m. * Bablah, algarobilla m. fl.

100©

152 TAB. 1 2 .

GARVERIER, REMFABRIKER, SÅMSKFABRIRER I SVERIGE Det absolnta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående arbetareantal Högst 10

11— 20

21— 50

51 — 101— j 201 — 501 — 200 I 500 1000 100

Över 1 000 Summa

Absoluta tal 1896 19i2

5471 169!

22j 16

161 13

1896 1912

93-21 82-4|

3-7|

2-7| 6*8

587 205 Procentiska

7*8

0*2 i 1-5

tal —i —

0-21 2*0

100*0 100*0

Arbetarstammens absolnta och procentiska fördelning på fabriker med ovanstående antal arbetare Absoluta tal 1896 1912

1427| 485!

3331 254

487) 4611

1896 1912

59-o] 26-1

13-sl 13*7

20iI 24-8

651 192

2419 1859

107! 467!

Procentiska

TAB. 1 3 .

2-7J 10-8

tal

4-4 25-1

100*0 lOOo

LÄDERFABRIKER 1 I TYSKLAND

Det absolnta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående antal personer A r 6—10

11—50

51—200

201— 1000

Över 1000

7 10 17 26

Summa

Absoluta tal 18753 1882» 1895J 1907

10153 8 614 5 671 3 299

808 741 720 451

408 456 620 597

1875 1882 1895 1907

88-s

7i 7-5 101 100

3*6 4*6 8-7 13-1

45 '' 61 119 j

155 1

Procentiska

1 2 8

87-2 79-3 72-9

0-4 i 0-6 ! i-7 ; 3-4 i

11 421 1 i 9 883 3 ; 7150 3 4 531

tal 0i 0-1 0-2 0-5

O-o 0-o 0i

lOO-o 100-0 100*0 lOO-o

Lohmiihlen, Gerberei, Verfertignng v. gefärbten u. lackiertem Leder; delföretag (jfr texten). Häri inräknade s. k. »Alleinbetriebe». Siffrorna hämtade ur Hanisch (a. a. sid. 54).

153 TAB. 1 4 .

LADERFABRIKER 1 FÖRENTA STATERNA

Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med nedanstående arbetareantal A r Inga

51— 100

6—20 21—50

101— 251— 250 500

501— 1 000

Över Summai 1 000

Absoluta tal 1909 1914

1909 1914

30 18

213 113

3*3 2*4

23*2

15*2

166 152

18*1 20*6

200 141

150 175

116 103

Procentiska

tal

21-8 19-0

16-3 23-7

12-6 13-9

26 I 24 ;

14 12

2-8

1-5 l-ö

3*2

919 741

0*4 0-4

lOOo, 100-0 i

Arbetarestammens absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovanstående antal arbetare

1909 1914

Absoluta tal 480 | 2 184 i 6 809 I 10 956! 17 8691 9 021! 9 6171 5 2661 62 202j 289 i 1 982 4 677 ! 12 229! 15 346 8 6551 7 708 5 0501 55 9361

1909 1914

0-8 0-5

Procentiska tal

TAB. 1 5 .

10-9 84

17-6 21-9

28-7 27-4

14-5 15-5

15-5 13*8

8-5 9*0

100*0 • lOOo!

GARVERIER, REMFABRIKER, SÄMSKFABRIKER I SVERIGE Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med tillverkningsvärde fallande inom gränserna (1 000-tals kronor)

A r

over over over högst över lOJöver 25 över 50 over over 10 till 25 till 50 till 100 100 till 250 till 500 till 750 till 1 000 Summai 500 250 1000 750 Absoluta tal

12 | 11

1896 1912

448 77

33 14

1896 1912

76*3 37*6

12*1 31-2

o* ti i

lOO-o 39 1-5 lOO-o I Tillverkningsvärdets absoluta och procentiska fördelning på fabriker med ovannämnda tillverkningsvärde

1896 1912

1 339! 11211 1 169j 1 337! 17041 978! 567! —i 8 215! 434! 453 935 1765! 3 350! 3 596J 2 461 14 974 28 967! 999

1896 1912

16-81 1-5

19 13

Procentiska 6-8 j

3-2 6-3

2-1 5-4

1 i 6 i

— 3

-; 8i

587 205

tal 0-5 4-4

0-2

2-9

Absoluta tal

Procentiska tal 13-7, 3-4

14-21 1-6

16-3 J 3-2!

20-7) 6-1

11-91 11-6

6*9| 12-4

8-51

—I 100-Oj 51-7 lOO-o

154 TAB.

16-

LÄDERFABRIKER

I FÖRENTA

STATERNA.

Det absoluta och procentiska antalet fabriksanläggningar med tillverkningsvärde fallande inom gränserna Å r Mindre än 5 000 $

5 000 till 20 000 $

1904 1909 1914

171 121 69

166 117 63

1904 1909 1914

16-3 13-2 9-3

15-8 12-7 8-5

Över 20 000 till 100 000 till 100 000 $ 1 000 000 $ 1 000 000 $

Summa

Absoluta tal 244 193 161

420 410 345

Procentiska

tal

23-3 21-0 21-7

40-o 44-6 46-6

48 78 103

1049 919 741

4-6 8-5 13-9

100*0 100*0 lOO-o

Tillverkningsvärdets absoluta och procentiska fördelning pji fabriker med ovannämnda tillverkningsvärde Absoluta tal 1904 1909 1914

0-4 0-3 0-2

1-s 1-2 O-c

1904 1909 1914

0-2 Oi 0-1

0*7 0-4 0-2

12-9 9-9 8*2

Procentiska

TAB.

17.

5-1 3o 2-2

146-0 158*6 138*9

Valkmaskiner Valspressar Valkfat Spaltmaskiner Avhåringsmaskiner Skav- eller skärmaskiner, blanchermaskiner Utsättningsmaskiner, glättmaskiner... Tvättmaskiner Stötmaskiner Stollmaskiner Falsmaskiner Barkkvarnar Glansstötningsmaskiner Borstmaskiner Slipningsmaskiner Hasplar Summa

252*7 327*9 367*2

36-2 48-1 59-7

lOO-o 100*0 lOOo ;

tal 57-S 48-4 37-s

A N T A L MASKINER F O R E OCH E F T E R (FÖR VISSA SVENSKA GARVERIFÖRBTAG.)

Maskinens art

91-6 157*9 219*3

19 1 4 .

Nuvarande antal maskiner

Därav anskaffade efter 1914

Antal företag

Antal maskiner

Antal företag

Antal maskiner

% av hela antalet

22 27 22 9

51 283 27 11

10 17 12 4

17 131 13

33 46 48 45

19 12 8 15 10 11

40 34 10 28 30 38 10 20

11 6 4

22 14 4 16 20 28 3 16

55 41 40 57 67 74 30 80

6 13

7 70

7 50

100 70

155 o o o o o o \-K

o o o

o o o o

antal arbetsföre- maskitag ner per företag

S 22

O i O i H C O - H

00 M

å»

cbeböiöirHcb

(O a

l O Tji 0 0 » b H

O i "tf t ~ O I O i

»O ©

H W l f j H n i l

CO ©

CH -H

r H CO

O O C S O K i

-H

cbcb»böirH

Öl

Ö l rH CO Öl CO Öj

—

C-

iH O

CO Hl

OO CN 0 0

c b Ö j O i Ö j r H l b r H - T j t r H

•?S,fi

lO ^1 ( •

ifl

i»

r-i rH Öl ^H »"H

-H< >o O

i.-i

00¶O J r H Ö j r H r H r H r H Ö j T C

2 2 i2 SB

1-. SO

fi **-•

l O CO O I CO CO 0 0 l O CO »O O I CO r H

Oi CO

r H © C D 0 0 O i 0 0 O i i O t ~ CO © lO rH 1-H r - i

o»

O» <N <N =>« -H

-H

<M O

rH o

' Ö l

li-H

i-H <"M ©

d V flfl -*f SH C3 fi : o •*»

(M t -

a «M -H o i

«1 . i fe '*

-H o

•Q O

o o o

0 0 OI lO i-H lO Oi

» , , , o, i i

o o o o

I I I I I I

"S I***! fi«-t? " 2 e» S- -H

s a g s

-C

CD CD CD

CO Hl

O i t O O t O - H C l

O O r l H + O j H I M O l ' »

r H r^-l CO r H r H

Öl

Ö l i—I CO CO CO r H

ÖlÖtlbrHrH-^ICDt-cb

i I I I I I ! I I

©oiOicoi^

»o

co co r- oi ->* oi

0 0 CO »O O I CO OlOIOiCO

OI r-l

0 0 i-H - # 0 0 © rHi-HCO oi

i-H i>

d -H :e3 q)

-H

r*4

2d a> n r*

3.3 S-S

na en oi t> -p +3 2

50¶CH**H i*,

cd ol eä <a,*f3 M r* r* i > CO K ca

•rl ^4

w •MS ^ai si

? d 3rd 3 <d.^i

I s Ull HJ - r t - K M »3 M •& £

d.a

•r!

-ils | ** d *11*1* Q co

feta

ög.S.S

6X) d oa sä r H 7 J 03 U 03 -H

d •-* t> r> 02feO PQ d S) -9--.nl 05fe

156 TAR. 19. SAMMANSTÄLLNING AV SVENSKA OCH UTLANDSKA HUD- OCH SULLÄDER OCH Amerikanska grosshandelspriser * Är och kvartal

sulläder tunga oxhudar, heminfödda lock

ekgarvat

Införsel av sul- 0. bindsulläder ton

Tullsatser

Sulläder sul- 0. bindsulameribind- kärnläder kanskt svenskt enskild firma 6 sul- stycken l:ma läder ton t * A B

1 2 3 4

2 756

2 783

2 3 4 1 2 3 4

1 2 3 4 1 2 3 4

Tillverkning av

1289 (beräk.)

218 218 218 218

271 268 268 268

222 243 243

268 295 313

2 842

225 220 220 220

313 313 311 308

2 986

24 40

220 233 235 235

297 275 275 275

2 892

2 310

235 235 235 235

275 275 275 275

1 2 3 4

2 407

2 827

235 235 235 238

275 275 275 278

1 2 3 4

2 816

290 290 290 283

1 2 3 4

— 203

250 250 250 250

3 263

250 250 250 250

275 275 275 275

1 2 3 4

3 919

250 250 250 250

263 263 263 263

— _

— '

1 Ur "Wholesalepriees**; * Grosshandelspriser ur ^Nordisk Garveri- och lädertidning; med inär det Läderföreningens notering, som publiceras; 3 Fr. o. m. 1908 är noteringen hämtad ur Stock3:dje kvartalet 1895 angives uttryckligen, att noteringen gäller l:ma svenskt sulläder av Buenos2:dra kvartalet 1904 gäller noteringen ko- och bindläder; ' Torgpriser i Stockholm, t. o. m. 1904 * Grosshandelspriser ur "Vierteljahrshefte": 9 Ur Stockholms Handelskammares årsberättelser:

157 LÄDERNOTERINGAR MED INFÖRSEL- OCH KOLÄDER ÅREN

TILLVERKNINGSSTATISTIK

1894—1913

S v e n s k

it o

t e r i n g a r

TillverkFärska Buenos-Aires Sako- laderos i Bremen Monte- La Plata- ning av skodon Kärn- hudar hudar video ameri- svenska svenskt enskild firma 6 stycken med kvartals- års- saltade saltade milj. kr. kanska horn priser priser 10 » 9 * 6 * * A 1 B 7 8 8 Koläder

Kärnstycken

— — — — _ — — — — — — — — — i — i i

— — — — — -— — — — — — — — — — — •

—

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — _.. — — — — — — — — —

263 258 258 258

258 "283' 313

— — —

313 313 313 313

300 275 275 275

275 275 275 275

275 275 275 278

— — —

— —

290 290 290 285

— — —

280 280 280 280

— — —

263 263 263 263

— — —

— — — — — — — — —

— — — —

— — — — — — —

— — . — — —• — — — — — — — — — — — — — — _ — — — — — — — — — — —

— — — — — — — —

tJ —

34 32 32 39

80 80 80 80

— — —

— —

—

2-7

41 56 52

98 114 92

— — —

— —

— — —

42 40 39 44

89 89 89 90

3-5

50 51 54 58

91 89 89 92

55 58 58 63

95 96 96 89

58 58 58 58

97 93 96 108

58 53 53 53

109 107 102 98

56 57 57 57

98 98 100 103

57 57 57 57

104 104 103 107

— — —

— — — —

— — —

4*»

— — —

8-5

— —

_ — —

— — —

10-4

— — —

—

11-4

— —

— — — — — —. — 1

—

— —

— — —

•

— — — _ — _ — —

_ ! 'i

_ — —

— —

_ —

101 97

12-5

—

__ —

—

gången av 1902 synes en viss förändring i noteringen ha skett; fr. o. m. 3:dje kvartalet år 1904 holms Handelskammares årsberättelse och gäller såväl l:ma som 2:da kvalité; * Först fr. o. m. Aires-hudar; s Genomsnittliga försäljningspriser per år; 8 Fr. o. m. 3:dje kvartalet 1895 t. o. m. ur Nordisk Garveri- och lädertidning, därefter ur Stockholms Handelskammares årsberättelser 10 Ur Sauerbecks prisöversikter i "Journal of the Royal Statistical Societyu.

158 TAB. Amerikanska grosshandelspriser * Är och kvartal

sulläder tunga oxhudar, heminfödda lock

ekgarvat

Införsel av sul- o. bindsulläder ton

Tullsatser

Tillverkning av Sulläder sul- och sul- o. bindsul- ameribind- kärn- läder 6 kanskt svenskt enskild firma sul- stycken l:ma läder ton ss i

1903 1 2 3 4 1904 1 2 3 4 1905 1 2 3 4 1906 1 2 3 4 1907 1 2 3 4 1908 1 2 3 4 1909 1 2 3 4 1910 1 2 3 4 1911 1 2 3 4 1912 1 2 3 4 1913 1 2 3 4 1

4 357

5 825

6 247

6 690

5 330

5 866

7 587

7 377

35 35

45 45

7 632

7 900

— 10 Se föregående sida.

250 250 250 260 250 i

263 263 263 263 263 260 1 263 234 242 234 242 234 242 234 248 234 255 236 266 238 273 238 273 238 273 241 274 250 275 250 275 250 275 250 270 245 254 245 253 245 253 245 253 245 257 258 245 258 250 276 250 250 288 250 288 250 288 240 288 245 291 245 294 250 288 250 288 250 288 250 288 260 288 260 295 260 305 260 315 280 315 280 315

230 — — — 215 — — — 230 — 1 ~"' ! 230 — — — 230 — — — 225 — — — 235 — — — 250 — — — 250 — — — 240 — — — 265 — — —

159 (forte.) S ve n s k a

n o t e r in g a r

TillverkFärska Buenos-Aires Saning av koladeros i Bremen Monte- La Plata- skodon Kärn- hudar hudar milj. kr. video ameri5 svenska svenskt enskild lirma stycken med kvartals- årssaltade saltade kanska horn priser priser __ 7 10 9 2 2 2 6 8 8 2 B Koläder

Kärnstycken

—

— — —

57 57 59 59

107 107 111 111

—

110 109

—

263 263 263 263

— — —

—

328 320

263 263 265 265

290 290 290 293

320 315 315 320

265 265 265 273

— — —

299 300 300 300

336 338 338 338

288 288 294 319

— — —

—

305 305 305 305

338 338 338 331

306 297 288 286

— — —

318 322 321 330

269 268 268 268

— — —

_ — —

336 338 338 352

269 270 270 285

— — —

368 370 370 376

288 288 288 297

.— — —

— — —

375 375

— — " ' 375 380 — __ 381 373 _ 375 — 380 —

300 300 298 280

— — —

288 288 294 314

— — —

406 420 420 420

335 350 350 350

— — —

— —

13-3

— —

— 106 111

— — —

— — — 16-1

— 111

—

107 104

~~—

363 363

—

363 363 363 363

68 64 67 73

116 116 116 118

118 108 113 123

17-5

— — —

363 363 372 404

73 73 78 83

121 121 127 129

122 122 123 135

21-8

— — —

390 388 388 380

80 80 75 68

129 127 113 100

137 129

25*9

— — —

356 355 362 375

53 55 63 67

111 111 118 121

113 103 104 120

23-4

— — —

375 375 375 390

70 73 75 82

121 125

129 133 139 158

— — —

393 393 393 404

89 83 83 83

154 144 136 139

34*1

— — —

—

415 415 415 408

79 84 86 91

145 138 139 142

33-6

406 410 406 418

102 106 110 117

145 147 146 178

36*o

— — —

434 453 453 448

121 117 117 115

194 181

41-0

—

— — — — — — _ — — — — — — — — —

— — —

— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —

— 104

— — —

— I — —

160 TAB. 2 0 . SAMMANSTÄLLNING AV SVENSKA OCH AMERIKANSKA NOTERINGAR FÖR PLATT- OCH OVANLÄDER SAMT NOTERING FÖR KIPSHUDAR ÅREN 1 8 9 4 — 1 9 1 3 Svenska noteringar Fabrik B *

Grosshandelsnotering '

svenskt kips- svenskt plattsmor- smor- smor- läder läder läder läder

svensk boxkalv

kromkalv

vaxkalv

D-fot

Country Nr 1 D-fot middles kff

Grosshandelsnoteringar * Är ocli kvartal

Amerikanska grosshandelsnoteringar s plattläder ekgarvat

270 270 270 270

270 270 312 325

293 300

275 275 275 275

300 300 300 300

189<

275 275 275 275

300 300 300 300

275 275 275 275

300 300 300 300

275 275 275 275

300 300 300 300

288 288 288 288

90 90 90 90

288 265 i 237 288 288 288 I —

90 90 90 90

1 300 2 300 3 300 41 300

Kipshudar Dakka, bästa

273 Ur Nordisk Garveri- och lädertidning; fr. o. m. 3:dje kvartalet 1895 sannolikt ny notering; fr. o. m. 3:dje kvartalet 1904 är det Läderföreningens notering, som publiceras. * Enskild fabriks försäljningspris. s Ur "Wholesaleprices". *• Grosshandelspris i Bremen ur "Vierteljahrshefte".

161 TAB. 2 0 (forts.) Svenska noteringar Grosshandelsnoteringar ' Är och kvartal

1¶Grosshandelsnotering 1

Amerikanska grosshandelsnoteringar 3

svensk boxkalv

kromkalv

Country ± D-fot D-fot middles | ,__

vaxkalv

Kipshudar Dakka, bästa

plattläder ekgarvat

O-fot

1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4

300 300 331 333

288 288 325 325

90 _90^ 100 100

333 330 328 341

325 323 320 336

100 100 100 108

350 350 363 388

350 350 350 350

112 112 119 130

1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4 1 2 3 4

388 388 388 388

350 350 350 346

130 124 114 107

388 388 388 388

318 315 331 338

104 103 103 103

388 388 388 408

338 352 338 338 i 360 j

110 112 112 122

413 413 413 383

365 365 365 383

130 130

1 2 3 4

385 385 392 388

380 375 375 386

351 [ 282

8 4

385 385 388 393 393 393 382 385

1 2 3 4

398 425 425 425

415 445 445 445

244 Se not å föregående sida.

svenskt kips- svenskt plattsmor- smor- smor- läder läder läder läder

1 9

1913 Fabrik B 2

7672. T.

— —

~~ 92

— 350

—

Ttl

i-H

if}

cä

•«

2:6

a 7, <

-< < X ir. y. x, •o i* en

<n •H

-H CD

as Ö

>^> CD

i-H

i—I

£ oic

< 7T.

—J

SuO

3 ^ ^ S

•3

V-, 4a CC 7]

pq PQ

M V

-rH

P > rOM

H CO cp c 4 ,4

n O

o W

163 t>

r)i

•*

00 CO

»O

öo

öi

co Oi

cc Ci

co Oi

rH HI

t -

HI IO

— Oi eo

•"-

a 50 < -i

r—

• ^

H C5

"•*

l O

»o

Ci CO

-5

l O

*-'

i-H

1—i

o re;

•M H

o -o

"<*•

t -

M O

CO •*

>o M

~ CC

-t

-cH

rji

Tji

I-H

2 H »O

C/C

w 2

J -J MJ

< B

H Ol

•*

2 CO

sbr rM

P M H 3

CD I'd -*o

co fcfi

-d d o

S 2 *

PH -H r ' CD £

K r1S

* " b b ^ Hi rr- CD " ° 43 cp fl 3 - 2 fH . 3 CD

!>i •P

co eg

^ r d

• II

> M cc: a

CC QO r d

rrt *<£ H PH

164 TAB.

22.

INFÖRSELN

FRAN OLIKA L A N D E R ÅREN

AV S U L L Ä D E R OCH B I N D S U L L Ä D E R

1890 — 1 9 0 6 . TON.

Nederländerna

Belgien

Storbritannien

20*6

—.

5*1

1 365-5

25*0 15*4 16*8 26*0 45*4

43*2 14-7 13*0 39*3 68-4

0*5 3*2

6*9 7*7

738-0 730-4 345-4 319*6 164*3

34*8 59*3 75-8 91*4 84-8

78-2 43i 41*0 80*4 90*1

0*1

1901 02 03 04 05

174*4 97-4 56-'• 37-4 22*4

68* 2 67-8 129-2 222*3 36-2

122*9 194*2 153*2 85*9 82*7

0-5 9-1 S-9

27*«;

23-2

52-5

Danmark Tyskland

År

Norge

875*3

37*5

1891 92 93 94 95

996*3 928*4 875*5 792-' 632*7

1896 97 98 99 1900

14-9 8-7

1 273-1 1 159-3 1 345-6 1 853-2 2 004-9

16-5 25*6 26*6 47*7 14*2

1 874-6 2 125-2 2 402-8 1 867-4 1 3771

30-o 19-s

3*4 3*9 41 0-8 3-2

1 330-6 834-1 606-8 502-4 113-6

3-2

1*4

84-3

0*o o-i

5-s

0*2

l-o 0-5 0*2

—

U. S. A.

— — —

Övriga länder

Summa

0-7

2 304-6

30-3 29-s 23-1

4-6 0-1 0-1 0-4 0-1

2 350-5 2 128-9 2 287-7 2 755-9 2 783-4

99-3 1-5

0-5 0-2

2 841-9 2 986-4 2 891-6 2 406-8 1 733-0

— — — — — — —

—

0-o

2*5

284-7

2*3 0*0 0-5 1-9

1 700-0 1 208-9 959-0 879-2 : 564-6 j

309-7

1-1

503-1 !

Anm. F r . o. m. 1905 avse de uppgivna länderna verkliga inköpsländer, medan tidigare införsellandet bestämts efter varans sista lastningsort i utlandet. Siffrorna omfatta även utstansade och utskurna stycken av sul- och bindsulläder, såsom maskinremläder m. m. TAB.

23.

INFÖRSELN

FRAN

OLIKA L A N D E R ÅREN

AV S U L L Ä D E R OCH B I N D S U L L Ä D E R

1907—1911. TON.

År

Norge

Sulläder,

hemlocks-

1907 i

3-0

08 1

09 [ 10 j 11 1

2-6 0-7

Sulläder, 1907 1 08 . 09 ! 10 11

01 — 02 00

Tyskland

(stat. 0*0 3*8 4*6 1 7-9 |

annat 14-4 1-7 1-4 0*7 —

Bindsulläder 1907 : 08 , 09 : 10 11 j

Danmark

nr 219 b )

l-o 14*1 6-8 (stat.

nr 219

3-8 1*8 1-3 9-3 26-3

I ! j j

Belgien

Storbritannien

U. S. A.

11-8 3-9 14-5 33-9 14-3

172-1 49-5 98-5 230*9 103-1

0-2 0-5 0-2 1-4

187-7 55-5 121*3 271*6 132-4

64-0 21-1 45-9

0-7 1-5 0-6 0-3 3-9

162-0 58-9 90-1 130-3 95-1

0-o 0-o O-o

41-5 25-5 38-5 , 79-6 j 69-0

Övriga länder

Summa

21 9 a)

0*3 0*8 0*6 1-4 5-7

(stat.

—

Nederländerna

13*9 11-9 9-6 25-9 35-1

0-2

— 1-s — —

— — — —

0-4

1-1

—

1*7

O-o

— ~

1-8

69-s

66*4 22-7 30-0 17-7

—

49-8

—

3-a

0*8

l-o

— —

16-4 11-4 23-4

— —

0*2

30-s

1*2 1-9

—

8-4

—

c) 17-6 11-7 12-4 37-s 30*1

— o-i —

0*0 4-3

165 TAB.

24.

INFÖRSELN

FRÅN

OLIKA ÅREN

Danmark Tyskland

Norge

Kärnstycken

(renskurna):

Nederländerna

av sulläder,

(stat.

nr 199 6-i 4*3

— 0-o 0*0 —

(renskurna):

! I

Kärnstycken 1912 13 14 15 16

I ! ! •.

Icke

0*» 0-4 —

0*6 0*0 —

(renskurna):

— — —

mas 54-s 56*8 36*1

—

hudar:

sulläder,

renskurna

0*1

Övriga ' länder

(stat.

69-7 65*6 49*2 69*1

2-3 0-2 2-9

14*

7-8 10*7 (stat.

nr 200

0-2 0-S

annat

renskurna

hudar:

bindsulläder

— — —

17*1 34*3 15*o 25*5 41

28-2 33-8 24-2 0-6

(stat.

nr 200

0*o 13 6 0-9 1-5

77-0 94-9 70*5 24*7 10*7

22*0 16-3 3*4 696-2 378*5

0*3 8*4

5-0 5-6 l-i 0-1 -

O-o

16*6 14*0 3i 647*5 377-4

2*3

1-1

O-i 92-9

15-s 12-8 9-9 549-2 406-3

7-o 2-0 1-9 9-s 2-2

58-6 105-8 58*1 220-2 581

0-i

0-7 l-i 0-3

10-7 7-1 __

(stat

nr 200

—

Sul - eller bindsulläder utstan 0*0 0-5 1912 — 13 0-o 0*4 — 14 Oo 0*1 — 0-o 0*0 15 — 0*0 16 — — Även kärnstycken av valross- och flodhästhudar.

11-4 15-9 8*1 148*1 202*5

2-2 23*5 0i

16*9 24*5 19*2

15*4

sulläder,

0-4 16-1 • -

2*9 144*3 201*7

82-3 71-9 58-5 72-o 90-7

nr 199 C)

5*3

— — 4-3 1-s -

2-0 2-8

—

hemlocks-

Summa

0*6 11*3

hudar:

—

nr 199 B) 5*8 13i 3*5 3*2

(stat.

0*0

renskurna

4*4

annat

av bindsulläder1

0*1 1-6

O-o 40*3

Icke

3-5

1*5 4*9 0*1

1912 13 14 15 16 Icke

av sulläder,

—

(renskurna):

0*0

1912 13 14 15 16

U. S. A. i

2-o

0*o

Kärnstycken

1¶Storbritannien

Belgien

hemlocks-

BINDSULLÄDER,

TON

0-5

1912 i 13 j 14 15 16

1912 13 14 15 16

AV S U L L Ä D E R OCH

10-s

1912 13 14 15 16

LÄNDER

1912—1916.

1-3

2*9 524*2 313-4

0-o

6-8 30.5 17-o 52*1 9-2

—

127-9 42*7

0-o 0-5

O.o 0-o 0i

o-i 0-4 0.3

0-1 0-5

o-i

l-o 0-5

166 TAB. 25. INFÖRSELN FRÅN OLIKA LÄNDER AV BEREDDA HUDAR OCH SKINN, ANDRA SLAG ÄN SULLÄDER OCH BINDSULLÄDER, ÅREN 1890—a 906- TON Danmark

Tyskland

NederStorbriBelgien länderna tannien

FrankÖvriga U. S. A. länder rike

År

Norge

20-0

80-8

193-G

1-2

6-4

8-5

6-9

0*1

317*5

1891 92 93 94 95

26-4 30-1 32-5

188-3 200-1 258-9 326-2 397*0

3-8 5-6 3-1 2-7 0-9

1*9 1-7 1-3 1-5 5-9

8-6 7-1 8-8

6-4 7-9 7-9

38-4

81-0 80-!» 108-9 113*0 122-1

0*0 0*2 0*1 C*i 0*3

316*2 333*7 421*4 509*4 632*9

1896 97 98 99 00

48*2 43-5 5-7 31 2*5

126-7 125-7 150-7 152-7 146-6

310*6 376-8 561-3 487-9 280-9

1*3 0*6 0*7 1*8 1*2

552*7 705*4 906-1 822-s 490-9

1901 02 03 04 05

3*7 2*i

4-o 1-9 1-7

194-5 212-s 220-3 223-3 138-3

739*4 810-0 789-5 899-9 805-1

1-8

124-4

935-8

38-s

15-s

10-s

29-9

37-7

— — 0-6 0-7

l-o

1-s

8-9

44-5 123-0 147-0 135-0 45-8

17-1 21-9 21-1 17-5 9-1

0-2

2*9

5" 5 8-6 14-7 1-8

426-4 453-8 412-8 495-3 486-6

10*1 24*2 22*3 24-3 13*6

4-9 4-2 1-3 2" 7 1-5

87-6 108-3 124-7 143-7 96-2

11-3 4-7 3-8 8-5 8-1

— — — 43-7

1*0 0-4 0*7 0*3 15*3

611-0

18*3

104-s

5-o

55-o

14* s

10-s 9*6

1-2

1-5

— — —

Summa

Anm. Fr. o. m. 1905 avse de uppgivna länderna verkliga inköpsländer, medan tidigare införsellandet bestämts efter varans sista lastningsort i utlandet. Siffrorna omfatta även utstansade och utskurna stycken, såsom tillskurna ovanläder till skodon, ränder m. m.

167 TAB. 2 6 . I N F Ö R S E L N F R Å N O L I K A L Ä N D E R AV B E R E D D A H U D A R OCH ANDRA SLAG ÄN S U L L Ä D E R OCH B I N D S U L L Ä D E R , SAMT VISSA A R B E T E N ÅREN

År

Danmark

i Norge

Tyskland

1907—1911.

SKINN, DÄRAV

TON

StorbriNederBelgien i tannien länderna!

Frankrike

TT. S . A .

Övriga ; Summa länder

1¶Barkade

(stat. 0-2 0*2 0*1

1907 08 09 10 11

0*o 6*5

Vitgarvade

Färgade

Lackerade

(stat.

0*o 0*o

1907 08 09 10 11 Saffian

—

0*o

— (stat.

— —

1907 08 09

10 11 Sämskade

2*0 3*2

o-s ;

i-s

0*o -

1*2 1*3

(stat.

—

! !

nr 220

19*6 11*0 M 4*0 1*9

00 03 02

— — —

2*1 1-6 0*7

0*0 0i 0-2 0*1

— —

0-5 3*7 4*2 0*0

0-3

—

2*o

0*o 0*2

—

27*S 18*2 9*9 7*0 12-5

l-o

—

0*2

—

0*0

—

— —

0*9 0*4 1-4 1*4 1-8

49-6 27*8 40*2 51-8 32*9

12*5 7*6 7*8 17*5 23*7

87'3 36-4 39*1 42*8 46*3

—

0-6 0*7 0*6 0*8

0*<>

O-o 0*1 0*6 0*7 2*9

0*4

0*o 0*o

—

0*1 0*2 0i

—

13-5 8-1 5*6 6-0 7*1

4*8

527*8 433*0 646*6 740*8 783-9

0*2 Oo 0*0 0*4

Oo 0-6

l-o 1-8 0*3

0*o O*o 0*1 0*8

0*6

0-3

1-8 0*4 0-4 0-5

—

0-6 2*1 0*4 0*9 1'1

5*6 2*8 4*5 4-1 3*9

1*8 0*0

0*0 0*o

0*o 0*o

—

O-o 0*0 0*0

O-o

0*o

—

0*1

—

0*o

O-i 0*1

0*i 0*1

— — —

0*7

1-7 |

—

1-0

till

skod< n

0*0

1-8 l*i 0*9 1-4

0*o

l*o

beredda 1-2 0-4 0-2 0*3

hudar

och

5-4 1 3-1 1-6 ! 2-2 4-7

0*0

— — —

0*6 01 0-6

i-o

0*1 0*o 0*0 ' 0*0

o-i o-i o-i

0-8

i-s :

(stat.

— — — —

0*0 0*0

nr 220

Syremmar

18*0 8*2 18*0 21-8 38*6

2*o 3*s 1*0

20*1 US 9-7 7-3 3*9

O-o

—

— — — — —

32-8 22-2 29-3 38-7 47*7

—

O-o

— — —

0*1

—

1*9

6l 4-9 2-7 2*8 3*1

0*2 I 0*5 O-o ' 0-1

0*1 Oo

0*3

; j i

1*7 5*0 1*6

ovanläder

0-o

— —

0*1

1907 08 09 10

Andra

d) 28*3 16-5 24*0 322 36-7

0*o

Oo 0*o

Tillskurna

1907 08 09 10 11

nr 220 1-8 0*7

—

1907 08 09 10 11

nr 220 3*6 | 4*5 i 3*9 ' 4*8 ; 6-4 !

0-9

(sta t. nr 220 4-6 0*0 3*2 — 2-7 3*2 4*4 —

eller alunerade 6*5 ] o-o — 1*7 . 0*0 1*5 ; — 2*4 ' —

(stat. nr 220 c) 309*0 0*9 i 94*8 279*3 1*3 ! 72*3 449*7 0*3 ! 89*3 512*2 0*5 ! 92*9 — ! 102*7 i 536*7

1907 08 09 10 11

5*2 2*4 3*1 1-7 2-1

0*0

1907 08 09 10 11

nr 220 a) l-i o*4 : 0*9 0*9 —

skin n 31*5 17-9 12-s 18-2 14-5

(stat. nr 220 t 1) 2*6 —

l-o 1-2

— — — — —

0*1 0*0

7-5 8-1 7*9 23-1 13-6 11-3 7-7 5*4

— — — —

0*o

—

— — — —

0*o 0*0

1-4 0*9 0-2 0*5 0*5

— — — — —

0*o Oo 0*o

O-o O-o

2-9 2*2 1*2 2-2 1*6

50*8 10*4 10*1 12*1 3*9

1-6 0*9 0*3 0*9

12*1 0*8

0-8 0*5 0-1 0-5 3*2

106*s 35*1 26*0 35-1 26-3

—

0*0

—

(stat. nr 220 i ; 0*5 2-8 0*4 0*6 0*4 0*0 i 0-5 0*5

—

11*3

18-s

—

0-2 o-i 1-5

0*0 0*0

—

0-o

—

— —

168 TAB. 2 7. INFÖRSELN FRAN OLIKA LÄNDER AV BEREDDA HUDAR OCH SKINN, ANDRA SLAG ÄN SULLÄDER OCH BINDSULLÄDER SAMT VISSA ARBETEN DÄRAV ÅREN 1 9 1 2 — 1 9 1 6 . TON Ar

Norge

Dan- | Tysk- j NederStorbri-; FrankU. S. A. i ?."*» mark j land jländerna Belgien tannien ! rike i lander

Valross- och flodhästhudarl (stat. nr 200 D) 0*4 0*5 1912 — — 0*1 13 0*o — — 0*5 14 — 0*4 15 1*0 16 — — —

0*1 0-4 0*2 0*1

bumma

0-1 -

l-o

—

1-1 0-6 0-4 1*0

Andra slag i stycken, vägande minst 1 kg, färgade (stat. nr 201 A) 20*4 1912 198-0 3*7 — — 6*3 4-0 13*5 165-7 4*7 13 7*8 —4-6 — 44*7 137-8 3*2 6*3 14 6-0 — — — 2*6 16-2 51*6 7*9 29*7 15 — — 131-5 5*4 37-9 16 1-1 55-7 — — — —

233*6 197-2 198-3 0*7 1 240-2 0l 100*2

Andra slag i stycken, vägande minst 1 kg, lackerade (stat. nr 201 B) 1912 1-4 8-0 _ — — 1-8 — ! — 13 12-o l-ö — — 14 0-7 9-7 ! _ — — — 15 l-o 1-5 0-6 — _ — — 16 4*8 — — —

0*5 i 0-7 0*1 0*3 0*9 |

— i —

1-2 0-s 0*3 i

Andra slag i stycken, vägande minst 1 kg, andra (stat. nr 201 C) 1912 | — I — j 9-s — — — 3*2 j 13 4*0 — 4*4 0*5 | 57 14 1-3 0-5 — 15 7-7 5-4 4*4 — 8-0 0-6 16 5*6 1-2 3*9 0-o 2-7 Andra slag i stycken, vägande under 1 kg, gull- och silverskinn (stat. nr 202) 1912 0*o j 0-o 0*o i — 0-o 0-o 0-o ! — — 13 0*o i 0*i j 0-o — — — 14 0*o ! o*o j — 0-o 15 0*o l — — — — 16 0*2 ! 0*o oo : — — Andra slag i stycken, vägande under 1 kg, färgade (stat. nr 203 A) 228-9 1912 16-7 4-5 22-0 45-4 73*9 24-1 13 1-e 285-3 26-6 1-3 32-9 31i 67-0 81*4 0*6 14 2911 24-8 l-o 35-7 34-4 49-3 99*3 2-s 399-s 16-2 15 77-0 12-7 155-6 167*9 — i*o i 143*3 3-5 612-7 16 29-9 3-1 147*7 — Andra slag i stycken, vägande under 1 kg, lackerade (stat. nr 203 B) — — 6-3 19 5 0-9 1912 — 3*2 9-2 13 27-1 1*7 — — 1-3 0*7 9-6 14 24-9 1*5 0*9 5*0 — 15 6-3 33-2 0*6 — — 2*3 — 16 107*9 4-9 1*2 — — — — Andra slag i stycken, vägande under 1 kg, andra (stat. nr 203 C) 3*5 1912 6*9 l-o — — 6-2 i — 3*9 13 6*2 0-8 6*7 — — 3*7 5*5 14 3*9 7-3 — 1-2 _ 4*8 1*5 15 3-5 9-1 — 9-8 2*5 16 6*8 1*1 4-9 | — 6-4 — — 1

Icke renskurna.

11-s 14*2 10*5 4*0 5-7 12*9 14*5 7*3 20*6 13*3 Ol 0-1 0*0 O-o

— 10-2

0*9 2-1 2*2

2*s 0-7

416-5 529*3 538*4 8349 942*0

30*2 40*3 42*0 42-5 0-4 1 114-5 0*4 0-3 0*1 0*1

1*2 j 2*0 1*0 | 0*8 j o-i!

18-s 19-7 22-5 29-0 21s

TAB. 27 (forts.) Tyskland

Norge

Läder-

och skinnstycken, — 1 j

— : — —

14 15 16

2*9 j

! 0*3

—i

Läder-

och skinnstycken,

1912 13

— — — —

16 16 Läder207 •

Danmark

och B)

13 14 15 16

— — —

14 15 16

— i

—

— —

4*4

—

0*o

0*0

— —

— — — —

O-o

utstansade

0*o

— —

0*o

Oo 0*o

—

O-o

utstansade

0*o

— —

O-o

0-1

O-o

Läder- och skinnstycken, begripna (stat. nr 208

1912 13

2*7

— — —

l-o

22*1

—

0-2

O-o O-o

och delar

— — — — —

0*o

Läderoch skinnstycken, nr 208 A) 1912 13 14 15 16

3*9 I

etc .' hästskyltar

— — —

0-o

skinnstycken,

— —

utstansade 6*7 |

etc .* andra 0-0 —

—

1912 Neder- | Storbri- j F r a n k U. S. A. Belgien tannien i rike [änderna;

utstansade 0*0

0*o 0*o

— — — — slag,

— _

därav

— — — — —

lackerade

(stat.

0*2

Oo etc:

— — — — _

andra

— — — — _ ,

et c: andra

— — — — —

utstansade ei c: B) 10-2 —l 93 5*8 — 3*4 — 3*o —

—

slag,

—

0*o ]

— — —

B) 9*1 8*6 5*4 4-7

0*o

nr 207

— — — — —

— —

0*1 0*0

0*2 0*0

andra:

— — —

ovanläder

till

(stat.

0*o

— — — — —

skodon

(stat.

0*0 0*0

—

0*o

0-o

0*o

0*0

0*1

— — —

— — — —

— —

0-o

— — —

0-o

andra:

ränder,

— — —

nr 206 2-4 j 1*7 ! 2*7

av gull- eller silverskinn

— — — — _ slag:

(stat.

— — — — —

0*o

— — — —

Övriga Summa länder 1

—! —

1-4

3o 2-9

—

även hopskarvade,

— —

—

0-2 0*2 Oi

härunder

in-

1*6 1-6 0-6

11-7 10-8 7-8 54-5 21-3

— — —

24-2 15-2

0*s 0*2

170 TAB. 2 8 . SAMMANSTÄLLNING AV UNDER ÅREN 1919 (EFTER 11 APRIL), 19*20 TULLVERKETS FÖRSORG PROV UTTAGITS OCH INLÄMNATS TILL TEKNISKA I V olika partierna äro i enlighet med resultatet av undersökningen enligt förordningarna såsom i otillåten grad förtyngda och sådana, som äro detta. Varuslag, kvantitet A = icke kr o m g a r v a t

Ick e Ursprungs and

l Argentina

Australien

Danmark

England

Holland

Tyskland

U. S. A.

2 A st.

B st.

A st.

B st.

1919 1920 1921 1919 1920 1921

—

588 324

977 137 50

447 2 352

1919 1920 1921

50 12

—

1920 1921

730 130

1203 652

1919 1920 1921

—

500 200

—

1919 1920 1921

10 1336

1919 1920 1921

1050 Syd-*o. Cen- 1919 tral-Ame- 1920 rika (utom 1921 Argentina)

—

B st. 8

A st.

A st. j 9

—

B st.

—

4 j 5

—

— 2 046

272 — /X3 2429

201 72

-•137 - 274

—

175 168

170 3 020

—

160 1950 612 1 182

—

z 1 52350

115 348

340 Divers e samt j obekan i varu- i si A B st. | st. |

38 3

— 3 805

—

1ä der

Halsai 1 ocli buk ar 2

Kärnstycken

Halva hudar

Hela mdar

förtyngt:

—

— 14

— —

__ —

1» j

' 11

Anm. "• halsar, 2 bukar, s 1 500 st. obek., 4 75 st. och 676 kg obek., 8 751 st. obek., e 8 050 st. 12 13 kg obek., 12 st. halv halva dessutom 956 kg, u" 58 st. och 10*5 kg 466 bogst. och 20 st. obek., 13 1 000 st. *" sst. balar och 586 kg obek. samt 360 par sulor och 504 par klackar, 18 5 000 del. av bukst., 5 000 21 22 23 24 2S halva hudar, 10 st. obek.. 10 st. obek., 35 st. obek., 12 500 st. bukavfall, dessutom 334 10

171 OCH 1 9 2 1 TILL FÖRTULLNING ANGIVNA LÄDERPARTIER, AV VILKA HÖGSKOLANS MATERIALPROVNINGSANSTALT FÖR UNDERSÖKNING

GENOM

av den 11 april 1919 och den 11 juni 1920 uppdelade i sådana, som icke äro att anse och ursprungsland äro angivna i den mån uppgifter härom lämnats till anstalten B =

förtyngt 1

« 1

0 v r i g a län- 1919 der 1920 1921

407 — 170

37 56

110 E.j uppgivna 1919 1920 länder 1921

160 2 S 1980 — 1 386

500 80 6

Summa 1919

1920 1921

3 240 647

1591 2 7 1108

1695 28 8 095 170 1901

3 825 119 r

K Ursprungsland

Danmark

England

Holland

Ej uppgivna länder Summa

1919 1920 1921 1919 1920 1921 1919 1920 1921 1919 1920 1921 1919 1920 1921

34 « 27

989 1389

i 1 272 P2429 5 003 -'•' 137 1 670 2 274 159

l ä d e r

1 950 2 766

Halva hudar

A st.

24¶Hela hudar B st.

».

Obekant *f-aruslag A | B st. | "stT"

Kärnstycken

B st.

A st.

| (

—

__ j

B st.

_ —

—

— —

— 58

;

15 —

140 85

— — 300

—

— •

— 83

— 300

37 100

—

37 398

184 85

—

obek. och 2 200 st. avfall, 7 52 st. obek. och 671 st. avfall, 8 3 000 st. del. av bukst., 9 75 par sulor, hudar och delar därav och 41 st. obek., 14 20 st. obek., 1S 20 st. Tiliaspalt, , e 1 526 st. obek., I7 122 bukavfall och 4 000 st. avfall samt 331 kg obek., 19 922 kg obek. samt 2 507 sulor, 20 30 st. hela och kg, *6 158 kg bukar, 27 dessutom 956 kg, 28 dessutom 34 kg, 29 137 st. halsar och dessutom 158 kg bukar.

172 HUDN0TERIN6AR A SKILDA EUROPEISKA MARKNADER ÅREN 1804-1012. (efter Leon Lobet)

"O Kohudar Parit

3¶Saladeros Le Havre 81 Juli

Bil. 1.

n J/2 n

n 1 «

0- + —-toTyngr» oxhudar Pari»

n 1 11

°—-••-<> furior» oxhudar Barlin

TFT > r

140 S

"* 1

15(1

udar Sru»ael

ctm. pr 1 kj

* t >*/ *?/

1»

>•*'

V 1 1

•-* t 1

* t

// *

*1-jf

^£r~ K)

// ;

;1 ... i

.. O- 1

.'V

— Kr-

—-cy

•

\-"i \

>._._

—T-

-é

^..x

T-""-'

0¶KART 36RAFIS KA INSTITUTET!

Anm. Som bevis på att stegringen av hudpriserna varit starkare än höjningen i den allmänna prisnivån må här anföras några relativa tal, bildade med utgångspunkt från Sauerbecks prisindex och däri anförda relativa tal, vilkas genomsnitt för perioden 1890—1894 i båda fallen satts lika med 100. Detta genomsnitt var för generalindexpriserna 68'G, för hudpriserna 65*6.

1890/94. 1895/99. 1900/04. 1905/09. 1910/14.

Generalpris

Hudpr

100 92 103 110 121

100 123 136 150 182

173 HUDPRISER I LEIPZIG 1894-1912. (efter Adler). Till slutet a» 1895 gro3shandelgpri3er, därefter auktionspriser.

Bil. 3.

MEDDELANDEN I FACKPRESSEN Ur Nordisk garveri- och lädertidning: 3

/ ]() 1905, Nr 19, sid. 147. "Svenska garveriidkareföreningen har på årsmöte i Malmö beslutit, att från den 1 oktober höja priset på alla sorters läder med 10 ä 25 öre per kg på grund av ytterligt stegrade pris å såväl råvara som bearbetning." 4 / 9 1909, Nr 17, sid. 131. "•Dyrare läder. På Svenska garveriidkareföreningens möte i Stockholm den 30 augusti beslöts att till följd av den fortsatta prisstegringen å råvaror höja samtliga läderpriser 5 —10 %."

Ur Sveriges läder- och skoindustri: 1

/ 10 1912, Nr 19, sid. 2 6 1 . "Svenska garveriidkareföreningens styrelse höll den 20 september sammanträde i Malmö. Härvid utsågs till föreningens vice ordförande konsul Ernst Schollin och till föreningens kassaförvaltare direktör Knut Belfrage.

174 ... Vid sammanträdet överlades bl. a. angående de åtgärder, som från föreningens sida borde vidtagas för att bringa läderpriserna i överensstämmelse med de exceptionellt höga råvarupriserna. Styrelsen fattade intet definitivt beslut i frågan, men det framhölls, att priset på råvaran icke i mannaminne nått en sådan höjd som nu, vadan branschen f. n. befinner sig i ett mycket svårt läge, som endast kan avhjälpas genom en effektiv och ganska avsevärd prisförhöjning."

/ l l 1912, Nr 22, sid. 307: -'Svenska garveriidkare företaga gemensam höjning, beslutad på i dagarna hållet extra sammanträde.

prisför-

Garveriidkareföreningen var kallad till extra sammanträde tisdagen den 12 dennes i Stockholm för behandling av läget inom läderindustrien. Mötet var talrikt besökt och förhandlingarna leddes av föreningens ordförande herr Alfred Ehrnberg. För att i detalj visa de prisstegringar, som bland annat La Plata-hudar varit underkastade, påpekades följande: (tablå å råhudspriser, här utesluten). Allmänna åsikten bland deltagarna var att väsentliga prisförhöjningar måste vidtagas särskilt av de firmor som ej redan framgått härmed i tillräcklig grad, och att priserna måste höjas bortåt 50 öre per kg mot vad de gällde på föråret. Följande resolution antogs enhälligt: På grund av de under sommaren och hösten höjda priserna å råa hudar ända upp till 30 % jämförda med fjolårets, hava undertecknade läderfabrikanter, medlemmar av Svenska garveriidkareföreoingen, ansett sig nödsakade vidtaga motsvarande höjning å sina färdiga fabrikater, vilket kommer att medföra en prisförhöjning å bottenlädret av upptill 50 öre per kg. (Härefter uppräknas namnen på 26 garveriidkare, varav ett 20-tal av de mest betydande.) Man fann att som marknadsläget och utsikterna nu gestalta sig en ytterligare prisstegring snart nog vore av behovet påkallad. Med anledning av en del påpekade missförhållanden uppdrogs åt en kommitté, bestående av ordföranden herr Alfr. Ehrnberg och herr Karl Lundberg, att till ordinarie mötet i sommar inkomma med förslag till likartade slutsedlar. Efter det allmänna mötet vidtog styrelsesammanträde, varunder bland andra frågor gemensam försäljning av limlädersproduktion upptogs till behandling."

175 Använd litteratur.x Abstract of the Census of Manufactures 1914. Washington 1917. Adler, Fritz, Die Entwickelung des deutschen Häutemarktes. Karlsruhe 1913. Becker, C. L., Die wirtschaftliche Entwickelung der deutschen Lederindustrie. Strassburg 1918. Final Eeport on the first Census of Production of the United Kingdom. (1907). London 1912. Hanisch, Hans, Deutschlands Lederproduktion und Lederhandel. Tubingen 1905. Hausbrand. E., Wärmewirtschaft in der Lederindustrie. Berlin 1921. Key-Åberg. K, Svenska Arbetsgivareföreningens lönstatistiska årsböcker. Stockholm 1916 —1921. Kolb, E., Projekt einer Lederfabrik. Berlin 1913. Link, Adolf. Die Lederindustrie. Tubingen 1913. Lobet, Leon, Les prix dans Tindustrie du cuir, se Mahaim, Preisbildung etc. Läder-, hår- och gummivaruindustrien, specialundersökning av kommerskollegium. Stockholm 1915. Mahaim Emest, Preisbildung gewerblicher Erzeugnisse in Belgien. Munchen und Leipzig 1914. Report of an Enquiry by the Board of Trade into the Earnings and Hours of Labour of Workpeople of the United Kingdom, II. London 1909. Report of the Federal Trade Commission on Shoe and Leather Costs and Prices. W a s h ington 1921. Sauer, Alfred, Die Lederherstellung im Kriege. Berlin 1919. Schmidt, J., G-erbereitechnisches Auskunftsbuch. Durlach 1918, Schmidt, J. u n d A. Wagner, Gerbereitechnisches Auskunftsbuch. Durlach 1905. Statistik des Deutschen Reichs, Bd 213, 1; 214, 1. Reichsarbeitsblatt (månatlig). Berlin. Statsmakterna och den svenska industrien under krigstiden, Bd I- Stockholm 1920. Stockholms handelskammares årsberättelser. Diverse årgångar. Thirteenth Census of the United States, 1910, Vol. X. Washington 1913. Trier, Julius, Die volkswirtschaftliche Bedeutung der technischen Entwickelung der deutschen Lederindustrie. Leipzig 1909. Uppfinningarnas bok. Bd 8. Wholesale Prices, 1890 to 191(>. Bulletin of the United States Bureau of Labor Statistics no. 226. Washington 1917. Wohlin, Nils, Driftkoncentrationen i svensk fabriksindustri. Stockholm 1915.

1 Här upptagas ej regelbundet utkommande officiella svenska publikationer eller tidskrifter, ej heller mera speciell teknisk litteratur, in- eller utländsk.

Intill den 15 juni 1923 offentliggjorda delar av Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden: I. II. III. IV. V. VI. VII. VIII. IX. X. XI. XII. XIII. XIV. XV. XVI. XVII. XVIII. XIX. XX. XXI.

Svensk tullpolitik 1816—1911 av A. Montgomery. Bomullsindustriens produktionsförhållanden av K.-Gr. Hagström. Utredning angående det svenska jordbrukets produktion samt salaöverskott av spannmål av E. Höijer. Jämförelse mellan jordbrukets utveckling i vissa delar av Sverige, Danmark samt Norge av E. Höijer. « Tabeller till belysning av det svenska jordbrukets utveckling 1871 — 1919 jämte anmärkningar av E. Höijer. Svensk traktatpolitik 1816—1914 av A. Montgomery. Utlåtande angående frågan om differentialtullar till skydd mot valutadumping. Utlåtande i valutafrågan. Utlåtande angående järnvägsfrakternas reglering. Utlåtande med förslag till förordning om åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping. Pappersindustriens produktionsförhållanden av E. Bosseus. Margarinindustriens utveckling med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget av J . Lublin. Den svenska kautschukindustriens utveckling 1890—1913 med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Ohlin. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling 1871—1919 av A. Sjöström. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder 1871-— 1913 av E. Höijer. Den svenska järnhanteringens utveckling med särskild hänsyn till åren 1890—1913 av S. K. Stockman. Den svenska glasindustriens utveckling med särskild hänsyn till dess ställning åren närmast före världskriget av B. Ohlin. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet av Erik Linder. Sveriges bryggeriindustri av A. Lilienberg. Garveriindustriens produktionsförhållanden av William Smith. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet av H. Nilsson-Ehle.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas n u m m e r i den kronologiska förteckningen.) Allmänt näringsväsen. A l l m ä n lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. K. Elektrifieringskonimitténs meddelanden. C. [1923:24] U t r e d n i n g rör. städernas domstolsväsen. [1923:6] Förslå"- till strafflag, a l l m ä n n a delen, samt till lag ang. Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d binäringar. villkorlig frigivning. [1923:9] S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n i i i g a s betänkande. [1923:3] Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. [1923:12] , Folkomröstningslcommitténa utredningar, 3. Folkom- Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. [1923:25] röstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923: 10] 4. Folkomröstningsinstitntet i NordameVattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. rikas förenta stater. [1923:81 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. Industri. [1923:20] F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s betänkande ang. decisiv H a n d e l o c h sjöfart. folkomröstning. [15-23:19] lietänkande och förslag i fråga om kvinnors tilltrade Kommunikationsväsen. till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet a t t innehava prästerlig och a n n a n kyrklig tjänst. [1923:22] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i främmande l ä n d e r Betänkande mod förslag till lönereglering; för befatt[1923:7] ningshavare i domsagorna m. m. [19*23: 271 Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] Vagkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923:14] Kommunalförvaltning. Betänkande ang. Stockholms förortsbanefråga, [1923:21] K o m m u n a l författningssakkunni gas betänkande. 4. Bank-, kredit- o c h penningväsen. 11923:18] Försäkringsväsen. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. K y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. Andlig Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörodling i övrigt. den ra. m. [1923:1] Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och betän- B e t ä n k a n d e med förslag till lag om församlingsstyrelse k a n d e n . 18. Den svenska mekaniska verkstadsindum. m. [1923:4] striens utveckling intill krigsutbrottet. [1923:31] 19. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska och Sveriges bryggeriindustri. [1923:32] 20. Garveriinduekonomiska u t r e d n i n g a r . [1923:5] striens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvali- Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. m. [1923:23] tetsfrågan hos det svenska vetet. [1923:34] 1921 års pensionskommittés betänkande 2 ang. beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änkeoch pupillkassa m. m. [1923:20] roiiti. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och d c n c c n t r n l a statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. Förslag till lag om lösdrivares behandling [1923:2] [1923:35] Betänkande med förslag till förordning 3g. tillverkning av brännvin m. m. [1923:28] Försvarsväsen. Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3. D e l l . Inledande avSocialpolitik. delning, lan tförsvaret. [1923:151 Del 2. Sjöförsvaret, Betänkande jämte förslag till lag om driftsnämnder. sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttDel 1. [1923:29] Del 2. [1923:30] randen. [1923:16J, Del 3. Bilagor. [1923:17] Hälso- o c h sjukvård.

Utrikes ärenden.

S t h l m 1923, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.

I n t e r n a t i o n e l l rätt.