Förslag till tullstadga jämte motivering
ZKXK National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 201;
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1923: 43 FINANSDEPARTEMENTET
F Ö R S L A G TILL T U L L S T A D G A JÄMTE
M O T I V E E I N G AVGIVET AV
KUNGL, GENERALTtfLLSTYRELSEtf
S T O C K H O L M 19 2 3
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 K r o n o l o g i s k
för
t e c k n i n g
Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan från Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 80 s. 2 kart. Jo. 26. 1921 års pensionskommittés betänkande. 2. Betänkande angående avveckling av den stärbhus efter präst tillförsäkrade förmånen av tjänst- och nådar samt beredande i sammanhang därmed av förbättrad pensionering: från prästerskapets änke- och pupillkassa. Tullberg. 100 s. E. 27. Underdånigt betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. Beckman. 85 s. Ju. 28. Underdånigt betänkande med förslag till förordning angående tillverkning av brännvin m. m. Blom. 67 s. Fi. •>9—30. Den industriella demokratiens problem. 1 Betan240 s. kände jämte förslag till lag om driftsnämnder. 267 s. 2. Den industriella demokratien i utlandet. Tullberg. S. 31 Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. Av Krik Linder. Tullberg, iv, 435 s. Fi. 3'\ Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. Lilienberg. Tullberg, iv, 40 s. Fi. , i 33. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan den. 20. Garveriindnstriens produktionsförhållanden 381 8 Av William Smith. Marcus, iv, 175 s. Fi. - Jua ,. , v , 34. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan Utredning rörande ombyggnad av Stromsholms kanal den. 20. Kvalitetsfrågan hos det ^svenska vetet. Ai samt utsträckning av kanalen från Smedjebacken till H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16- s. Fi. Ludvika. Meddelande från Knngl. Kanalkommissionen. 35. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrali Nr 5. Haeggström. 133 s. 2 kart. K. statsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. Av \ Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrenGjödel. Marcus. 54 s. Fi. deväsendet. Beckman, xij, 239 s. E. 86 Betänkande och förslag rörande förvaring av formm Valkommissionens betänkanden. 4. Förslag till lag om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. skat tillräkneliga förbrytare jämte förslag till interne Betänkande med förslag till avtal rörande Stockholms ring av farliga återfallsförbrytare. Lund, Berhng. U' bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. s. Ju. ... -17. Försvarsrevisionens betänkande. 8. Betänkande och 37. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkan förelag rörande revision av Sveriges försvarsväsende. den 22. Översiktstabeller angående den svenska in Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. vij, 661 s. dustriens utveckling 1891—1920 jämte anmärkningai Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förMarcus, iv, 147 a. Fi. slag, särskilda.yttranden. (2), 741 s. Del 3. Bilagor. Efterskrift till P. M. om röstsammanräkning vid kom (2). 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. munala val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av E. vo: Beckman. Fö. Heidenstam. Beckman, (s. 58—61). S. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med i. Om röstsammanräkning vid kommunala val enligt Is förslag till lag om landsting m. m. Beckman. 235 s. S. garna den 9 juni 1922. Av E. von Heidenstam. Andr Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av upplagan. Mod efterskrift. Beckman. (4). 61 s. 8. folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. Ju. ). Jordkommissionens betänkande. 6. Om sociala arrer Folkomröstningskommitténs" utredningar angående refedebestämmclser, avlösning av arrendejordbruk, förekon: rendum i främmande länder. 5. Folkomröstningsinstitntet mande av vanhävd, upphävande av fideikommiss i fas utanför Schweiz och Förenta staterna. Tullberg. 71 s. Ju. . egendom, anskaffande av tomtmark till bostäder m. H Betänkande angående ordnandet av Stockholms förortsMarcus. 504 s. Ju. banefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. 1. Skolkommissionens betänkande. C. Om rätt for elevei Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tilltrade utexaminerade från statens högre lärarinneseminariun till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet'att innehava att vinna inträde vid universitet och där avlägga ex< prästerlig och annan kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. Ju. men samt om folkskollärares fortbildning i vetenskap Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa deligt avseende. Norstedt. 63, s. E. lar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning m. m. _>. Lagerhus- och kylhuskommitténs betänkande. 2. Lage] Norstedt. 56 s. Ju. husväsendet i Sverige och därmed sammanhänganij Kangl. Elektrifieringskomniitténs meddelanden. 6. btförhållanden. Norstedt, viij, 300 s. Jo. B. Förslag till tullstadga jämte motivering. Norstedt. (2 reining angående lämpliga distributionssystem för lands134 s. Fi. bTgdselektrifiering. B*eckman. viij, 192 s. Jo. Betänkande med förslag angående magistraternas befriande i visst avseende från ansvar för kronouppbörden m. m. Norstedt. 57 g. Fi. Förslag till lag om lösdrivares behandling ra. fl. författningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. Spannmålsrnarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. 41 s. .lo. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse same till bestämmelser om folkskoleärendenas överflyttning från den kyrkliga till den borgerliga kommunen m. m. Palmquist. vj, 304 s. E. Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. Norstedt. 236 s. E. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. Ju. Statens ställning till järnvägarna i olika främmande länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 411 s. K. Folkomröstningskommitténs utredningar angående referendum i främmande länder. 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Ting8ten. Tullberg, iv, 399 s. Ju. Förslag till strafflag," allmänna delen, samt förslag till lag angående villkorlig frigivning jämte motiv. Marcus, xiij. 534 s. Ju. Folkomröstningskornmittens utredningar angående referendum i främmande länder. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess förutsättningar, former och funktioner. Av Å. Brusewitz. Tullberg.
i„m
25 Om särskild trvckort ei angives, är tryckorten Stockholm.
i omslig med enhetlig färg för varje departement.
Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäver
STATENS
OFFENTLIGA
UTREDNINGAR
1923:43
FINANSDEPARTEMENTET
F Ö R S L A G TILL TULLSTADGA JÄMTE
M O TIV E R I N G AVGIVET AV
KUNGL. GENERALTULLSTYRELSEN
STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTEDT & SÖNER
TILL
KONUNGEN.
Härmed får generaltullstyrelsen i underdånighet till Eders Kungl. Maj:t överlämna ett inom styrelsen uppgjort förslag till ny tullstadga jämte därtill hörande motivering.
2 Beträffande anledningen till detta förslags tillkomst och de grunder, som varit ledande vid detsammas utarbetande, tillåter styrelsen sig hänvisa till vad härom anförts i den allmänna motiveringen. Vid förslagets utarbetande har styrelsen haft att taga i övervägande åtskilliga, dels av Eders Kungl. Maj :t till styrelsen överlämnade framställningar rörande ändringar i nu gällande tullstadga, dels till styrelsen direkt inkomna framställningar i sådant syfte. Såsom biträden och för samråd vid arbetet med förslagets utarbetande hava. med stöd av Eders Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 22 juni 1921 anlitats, förutom vissa tjänstemän i styrelsen, tullförvaltarna i Hälsingborg B. I. Borg och i Lysekil C. W. Steffen samt dåvarande t. f. kontrollören vid tullkammaren i Norrköping nuvarande byråinspektören å generaltullstyrelsens tullbehandlingsbyrå C. E. L. Sandquist. Inom generaltullstyrelsen hava i behandlingen av föreliggande förslag deltagit byråcheferna Bergenstjerna, Beyer, föredragande, Ewerlöf, Alsén och Nordström. Stockholm den 20 mars 1923. Underdånigst H. T H E M P T A N D E R .
/
A. R:son ron Hedenberg.
Förslag till
T u 11 s t a d g- a. KAP. 1. Om sjöfart och varuinförsel sjöledes från utrikes ort. §1. Mom. 1. Alla fartyg, som anträffas i svenskt farvatten, skola, vare sig de Tullverkets äro destinerade till svensk eller utländsk ort, vara underkastade tillsyn av tull- tillsyn över fartyg i verkets personal. svenskt farMom. 2. Med svenskt farvatten förstås i denna stadga dels alla inom rivatten. kets gränser belägna insjöar, floder och kanaler dels ock allt vattenområde innanför en gränslinje, som tankes dragen på ett avstånd av. fyra nautiska mil (7 408 meter) från svenska fastlandets strandlinje, sådan densamma ter sig vid lägsta vattenstånd, eller, därest utanför strandlinjen men inom berörda avstånd från denna finnas öar eller skär, från de yttersta skär, som icke ständigt översköljas av vattnet; dock skall i gränsvatten av mindre bredd än åtta nautiska mil mittellinjen utgöra gränsen för svenskt farvatten, såvida icke annorlunda är särskilt bestämt. _ Där till riket hörande ö eller del därav är belägen utanför det fastlandet omgivande svenska farvattnet, skall svenskt farvatten omkring sådan ö eller del därav beräknas på enahanda sätt som ovan sägs beträffande svenskt farvatten omkring fastlandet. § 2. Mom. 1. Vid utövande av den i § 1 mom. 1 omförmälda tillsyn skall tull- Tulltjänstetjänsteman giva sig tillkänna, vid dager genom visande av svenska flaggan mans befogenävensom särskild, av Kungl. Maj:t fastställd tullstandert, hissad på annat ställe het vid tillå trafiken än flaggan, och under mörker genom att från lanterna, försedd med ett brand- isynsvenskt fargult och ett ljusblått glas, giva omväxlande gula och blå ljussignaler. Bemärvatten. kas icke dessa tecken, skall tulltjänstemannen giva sig tillkänna genom avlossande av lösa prejskott. Mom. 2. Tulltjänsteman, som anträffar fartyg i svenskt farvatten, vare berättigad : att gå ombord å fartyget, när och varhelst han det fordrar; att taga kännedom om de till fartyget och lasten hörande handlingar; # att, då fartyget ankommer från utländsk ort och såframt omständigheterna giva anledning därtill, verkställa den visitation å fartyget, som lastens beskaffenhet medgiver, ävensom att försegla luckorna till fartygets lastrum och tillgångarna till övriga förvaringsrum, i vilka gods är inlagt; dock må lastrums-
4 luckorna icke öppnas eller försegling, som nyss är sagd, verkställas, därest sådan åtgärd skäligen kan antagas medföra fara för skada å fartyget eller lasten; att å fartyget anställa den bevakning, som kan finnas erforderlig; sarnt att av befälhavaren och kronolotsen, om sådan finnes ombord, erhålla erforderligt biträde för ombordgåendet ävensom för övriga åtgöranden i tjänsten. Hänvisning Befälhavare å fartyg, som ankommer från utrikes ort, åligge att ställa sig till tiU lagstift- n 0 g g r a n n efterrättelse de föreskrifter, som finnas meddelade till förekommande smittsamma av smittsamma sjukdomars införande i riket, sjukdomars införande.
§ 4.
Vissa åligMom. 1. När tulltjänsteman ej är tillstädes, åligge kronolots, om sådan beganden för f i n n e r sig ombord, hava tillsyn därå, att gods ej föres från eller till fartyget, vidMsvSit a t t l å s e l l e r försegling, som till kronans säkerhet kan vara åsätt fartygets lucoch fy?vSen- kor eller andra tillgångar, ej olovligen brytes samt att olaga förbindelse med det. land eller annat fartyg icke äger rum. Mom. 2. Därest tjänsteman vid lotsverket eller fyrväsendet finner överträdelse av denna stadga eller annan författning, vars efterlevnad tullverket har att övervaka, vara å bane eller överhuvud något förehavas, som synes ägnat att förbereda eller främja sådan överträdelse, skall av honom anmälan om förhållandet snarast möjligt göras till närmaste tullmyndighet, i den mån han icke, enligt vad särskilt må vara stadgat, själv äger vidtaga åtgärd till beivran av överträdelsen. § 5. Inseglingsrätt Mom. 1. Fartyg, som från utlandet ankommer till svenskt farvatten, må och vad vid i c k e u^.Qm £ f a l l a v trängande nöd eller efter tillstånd av vederbörande tullsSlfiakt- direktör eller tullkammare, ingå till annan svensk ort än vid kusten belägen tagas. sjötullplats, i mom. 3 nämnd inloppsstation, även om densamma icke utgör sjotullplats, eller ort, som enligt generaltullstyrelsens bestämmande är att i förevarande hänseende för viss fart anse likställd med sjötullplats; skolande, därest fartyget skall ingå till sjötullplats, som är försedd med inloppsstation eller belägen vid vattenväg inne i landet, iakttagas vad här nedan i mom. 3—5 Mom. 2. Med sjötullplats förstås ort, vare sig vid kusten eller vid vattenväg inne i landet, dit från saltsjön kommande fartyg kan ingå och där tullförvaltning, fördelad å avdelningar, eller tullkammare, tullstation eller tullexpedition finnes. För den trafik å Stora Le, som på grund av § 47 är att med hansyn till tullväsendet anse såsom sjöväga trafik skola Fonka och Grunnerud vid nämnda sjö anses utgöra sjötullplatser. Greneraltullstyrelsen tillkännager årligen, på sätt särskilt är stadgat, vilka orter som utgöra sjötullplatser. . Mom. 3. Följande orter utgöra inloppsstationer till nedannämnda sjötullplatser, nämligen: Dalarö, Sandhamn och' Furusund till Stockholm; Hävringe till Nyköping; Barösund, Arkö och Hävringe till Norrköping; Barösund och Arkö till Mem; Hättan och Gullholmen till Uddevalla; samt kustbevakningsposteringen vid Nordre älv till Kungälv, då farleden genom sagda älv begagnas. . „"•-,.,, Det åligger fartygsbefälhavare, som, kommande från utrikes ort, mgar till någon av de sjötullplatser, vilka sålunda äro försedda med inloppsstation, vare sig fartyget är bestämt dit eller icke, att därvid begagna rätta lotsleder samt,
5 därest icke redan före framkomsten till behörig inloppsstation tullbevakning blivit anställd a fartyget eller dess luckor och övriga lasttillgångar blivit förseglade, på sätt i § 2 sägs, och icke heller kronolots finnes ombord, antingen anlöpa sådan station eller lägga bi i närheten av densamma, så att tulltjänsteman kan komma ombord för att medfölja fartyget eller därå vidtaga erforderliga bevakningsåtgärder; skolande vad sålunda stadgats äga tillämpning jämväl då fartyget ingår till sjötullplats, som är belägen mellan inloppsstationen och den sjötullplats, till vilken nämnda station hör. Befälhavare å maskindrivet fartyg med en avgiftspliktig dräktighet av mer än fyrtio ton är vid ankomst till inloppsstation väl pliktig att, efter i god tid från fartyget given signal, stanna detsamma för att mottaga tullbevakning, om bevakningsförmannen på stället finner erforderligt att åsätta sådan, men må därefter utan vidare uppehåll fortsätta resan. Mom. 4. Befälhavare å fartyg, vars avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton, ävensom å för fiske utrustat eller använt fartyg av större dräktighet är, då fartyget, utan att hava tullbevakning eller kronolots ombord, skall från utrikes ort ingå till Göteborg, pliktig att vid Klippans tullbevakningspostering i sagda stads hamn iakttaga vad i mom. 3 finnes föreskrivet för fartygsbefälhavare, som ämnar sig till någon av de i sagda moment omförmälda sjötullplatser, vilka äro försedda med inloppsstation. Mom. 5. Då fartyg på resa från utrikes ort anlöper Göteborg eller Mem för att kanalvägen fortsätta resan till annan sjötullplats eller till utrikes ort och betryggande kontrollåtgärder icke redan förut blivit med fartyget vidtagna, skola dylika åtgärder ankomma på tullförvaltningen å den av sagda två platser, som anlöpes; och åligge det fartygsbefälhavaren att till tullförvaltningen å anloppsorten avlämna avskrift av den inkommande märkrulia, varmed han enligt § 9 skall vara försedd. Vad sålunda stadgats om Göteborg skall, i händelse fartyget i stället för att anlöpa denna stad begagnar farleden genom Nordre älv, gälla Kungälv. Enahanda förfaringssätt, som nu är sagt, skall ock i tillämpliga delar iakttagas i Stockholm och Södertälje med avseende å fartyg, som på resa från utrikes ort anlöper någon av nämnda städer för att ingå i Mälaren och fortsätta resan till annan sjötullplats, ävensom i Fonka och Grunnerud beträffande fartyg, som ankommer från Norge med destination till annan sjötullplats eller till utrikes ort. § 6. o Mom. 1. Under det fartyg på resa från utrikes ort, oavsett huruvida det- Vad fartygssamma är bestämt till svensk hamn eller icke, befinner sig i svenskt farvatten, befälhavare vare det, utom i fall av trängande nöd, fartygsbefälhavaren förbjudet att sätta tao,a v i d far^ fartyget för ankar ävensom att själv gå i land eller att låta någon å fartyget i svenskt faranställd person eller medföljande resande gå i land eller obehörig person gå vatten. ombord eller gods lossas ur eller lastas i fartyget; dock må, även om trängande nöd icke är för handen, ankring, landgång eller ombordgående, som nyss sagts, ävensom, under behörig tillsyn av kust- eller tullbevakningspersonal, ombordtagande av livsmedel eller skeppsförnödenheter eller ilandförande av synbart brukade gångkläder, sängkläder eller andra effekter, som tillhöra ombord å fartyget anställd person eller detsamma åtföljande resande och äro av beskaffenhet att enligt gällande bestämmelser få tullfritt införas, kunna äga rum, såvida giltig anledning därtill föreligger och gällande författningar till förekommande av smittsamma sjukdomars införande i riket icke lägga hinder •därför. Befälhavare eller annan, som enligt vad ovan sägs går i land, åligge att omedelbart anmäla sig hos närmaste kustbevakningspostering eller vederbö-
e rande tullbevakning. Enahanda skyldighet åligge den, som från land vill begiva sig ombord å fartyget. Mom. 2. Fartyg, som medför tullpliktigt gods från utrikes ort, må i Öresund mellan Falsterbo rev och Kullens fyr inom en halv kilometer från svenska kustens strandlinje, sådan densamma ter sig vid lägsta vattenstånd, eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt översköljas av vattnet, icke befara eller eljest uppehålla sig å annat vattenområde än sjötullplatsernas segelleder och redder, såvida icke trängande nöd föranleder därtill: dock skall vad sålunda stadgas icke gälla i avseende å det tullkammardistrikt, till vilket fartyget enligt last- och skeppshandlingar är bestämt. § 7.
Lastning och Har fartygsbefälhavare av trängande nöd föranletts att ingå till ort, som lossning i icke är sjötullplats, åligge honom att så snart ske kan anmäla förhållandet hos nödhamn.
närmast tillgängliga kustbevakningspostering eller sjötullplats. Sedan sådan anmälan skett, må han vid behov av livsmedel eller skeppsförnödenheter taga sådana ombord. Då omständigheterna tvinga därtill, må lossning äga rum, innan anmälan skett. § 8- . Förbindelse Mom. 1. Vid ankomst till inloppsstation eller sjötullplats må befälhavare med land. å fartyg, som ankommer från utrikes ort, icke utan tillstånd av tullbevakningen lägga till vid land utom när full dager är, såvida icke hamnens beskaffenhet gör sådant oundgängligt. Dylikt tillstånd bör ej förvägras, med mindre därtill föreligger fullt giltig anledning. Det åligger befälhavare hålla tillsyn därå, att icke utan nödtvång eller tillåtelse av tullbevakningen någon av besättningen eller de eljest ombord anställda personer begiver sig från fartyget eller främmande person går ombord å eller eljest har förbindelse med detsamma, innan föreskrivna visitationsåtgärder vidtagits. Beträffande medföljande resandes rätt att gå i land gäller vad i § 14 mom. 2 stadgas. Mom. 2. Vill befälhavare å fartyg utan att avvakta visitation begiva sig i land, skall han omedelbart efter ilandstigandet anmäla sig hos tullbevakningspersonalen på platsen. §9. Märkrulla Mom. 1. Fartyg, som ankommer från utrikes ort och är bestämt till eller och dess av- eljest inlöper i svensk hamn, skall vara försett med en av befälhavaren underlämnande. skriven handling, benämnd inkommande märkrulla. Denna handling skall upprättas å blankett enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär samt i överensstämmelse med vad särskilt må vara stadgat och de närmare föreskrifter, som sagda styrelse äge utfärda, redovisa för fartyget och dess last. I märkrullan skall befälhavaren ock uppgiva, huruvida lönnrum i fartyget eller hemlig tillgång till lasten honom veterligt finnes. Mom. 2. Inkommande märkrulla för fartyg, som icke är av större avgiftspliktig dräktighet än etthundra ton, bör finnas färdig så tidigt, att densamma kan uppvisas för den efter fartygets ankomst till svenskt farvatten först ombord ankommande tulltjänstemannen. Är fartyget av större avgiftspliktig dräktighet än etthundra ton, erfordras uppvisande eller avlämnande av märkrulla först i den hamn, dit fartyget är bestämt eller eljest inlöper, utom i fall då enligt § 5 mom. 5 avskrift av märkrulla skall avlämnas i viss anloppsort. Mom. 3. Så snart fartyg efter ankomsten till sjötullplats ankrat eller lagt till vid land samt tullbevakningspersonal inställt sig ombord, skall märkrullan av befälhavaren överlämnas till sagda personal. Mom. 4. Fullgör icke befälhavare utan dröjsmål vad honom åligger med avseende å märkrullas avlämnande och varder av sådan anledning särskild be-
7 Vakniäg åsätt fartyget, gälde befälhavaren kostnaden härför enligt förrättningstaxan för tullverket. Mom. 5. För fartyg, som på resa utrikes orter emellan av trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak ankrar i eller eljest uppehåller sig i svenskt farvatten bör märkrulla upprättas, därest vederbörande tulltjänsteman finner skälig anledning därtill föreligga. § 10. 1 ! i 0 ! ' ^ i° / a r . t y g ' S/?T- p å r e s * f r ån utrikes ort ankommer till sjötullplats, Visitation skall, även da fartyget tidigare, efter ankomsten till svenskt farvatten eller vid anlopande av mloppsstation, underkastats kontrollåtgärder från tullverkets sida invisitation verkställas. Anlöpas ytterligare en eller flera sjötullplatser, efter det att fullständig invisitation förrättats men innan slutlossnino- ägt rum skall pa dessa ställen den visitation a fartyget verkställas, som må finnas erforderlig i or tillsyn a anbragt försegling eller därå, att icke gods är förstucket eller undandolt i fartyget (eftervisitation); och skall jämväl därstädes i tillämpliga delar iakttagas vad i §§ 8 och 9 stadgas. Mom 2. Visitation, varom i mom. 1 förmäles, skall utan onödig tidsutdräkt verkställas a allmän tjänstgöringstid, varmed förstås tiden mellan klockan sju förmiddagen och klockan fem eftermiddagen varje söckendag, samt å sådan tid ske utan kostnad för fartyget. Finnes erforderlig bevakningspersonal att tillgå, ma, därest fartygsbefälhavare sådant begär, visitation kunna ske jämväl a annan tid än nu är sagt, såvida förrättningen finnes kunna verkställas med nödig säkerhet för kronans rätt. För å sådan övertid verkställd visitation skall ersättning gäldas enligt förrättningstaxan för tullverket. Åno-färja inrättad endast för järnvägstrafik och resandes fortskaffande, ävensom&fiskelartyg, da de användas för drivande av fiske, skola dock å vilken tid av dygnet som helst, även sön- och helgdagar, avgiftsfritt invisiteras. Mom. 3 Maskindrivna fartyg, som efter därom för varje år hos tullförvaltning gjord anmälan göra regelbundna turer från utlandet, äga företrädesrätt till visitation; och ma för sådant fartyg, vilket bör lägga till å bestämd, fartyget anvisad plats, visitation å övertid icke utan synnerligen tvingande omständigheter vägras. Ar dylikt fartyg bestämt till flera inrikes orter och kan i törsta anloppsorten fullständig invisitation icke äga rum, utan att fartyget uppehälles eller medföljande resandes nattro stores, må, sedan nödiga kontrollåtgärder vidtagits, med invisitationen anstå till nästa anloppsort, varest sådant hinder e,] möter. För å övertid vidtagna kontrollåtgärder, som nyss nämnts, skall ersättning gäldas enligt förrättningstaxan för tullverket § 11. Mom. 1. Efter avslutad visitation, som i § 10 mom. 1 omförmäles, skall in- Märkrullas bommande markrullan, lorsedd med åtecknat bevis om visitationen, av visita- presenteriDg. tionsforrattaren överlämnas till tullförvaltningen. Denna har att omedelbart torse handlingen med påskrift om den dag, då avlämnandet skett (märkrullans presentering). I fall då på grund av bristande utrymme i lossningshamn eller andra förhållanden, (iver vilka fartygsbefälhavare eller lastemottagare ei rader, lossning icke omedelbart kan äga rum, må dock, på därom av befälhavaren eller lastemottagaren skriftligen framställd begäran, märkrullans presentering uppskjutas till den dag, då efter meddelat lossningstillstånd som i g Ib mom. 1 sägs, lossning påbörjas. Mom. 2. Närmare bestämmelser rörande handläggning av uppvisad eller avlämnad inkommande märkrulla meddelas av generaltullstyrelsen o» § 12. ka snart fartyg invisiterats, skall befälhavaren till tullförvaltningen ingiva Ingivande av cie lartyget tillhörande handlingar, som bestyrka detsammas nationalitet; bö- skeppshandlingar.
8 rande vid samma tillfälle ock ingivas de handlingar som skola landa till efterrättelsrvid beräkning av förekommande umgälder for fartyget. Företes icke har i riket giltig handling av sistnämnda slag och är fartyget enligt gällande bestämmelser mätningspliktigt, äge tullförvaltnmgen forordna om fartygets m
Tullförvaltning, som mottagit handlingar, varom ovan förmäles äge att, närhelst s å d a n t prövas nödigt, kvarhålla samma handlingar till dess likvid skett ej mindre av stadgade avgifter för resan än även av de fartygets umgälder! for vilka rederiet eljest kan häfta, till tullverket, sa ock av den erfattning för bevakning eller annan åtgärd i tjänsten, for vilken fartygsbefalhavaren i denna sin egenskap kan vara ansvarig. § 13. 0 LossningMom. 1. Lossning och tullbeliandling av gods, som sjöledes inkommer frän j T S u b e - utrikes ort och är å fartygets inkommande märkrulla upptaget såsom last eller handlingsrätt 1 - s t a t t g a s o n l g^dan anse, må äga rum: _ samt vissa * s t a nelstad, i den mån stapelstadsrätten är i gällande kraft; . vxllk^r dari ^ X tullstation finnes, såvida icke vederbörande tu ldirektor eller tullkammare finner godset vara av beskaffenhet att böra till tryggande av statsverkets rätt tullbehandlas vid tullkammardistriktets huvudtullforvaltning och av sådan anledning förbjuder lossning vid tullstationen; å ort, där tullexpedition finnes, såvida fartygets last bestar uteslutande av gods, om vars tullfria beskaffenhet tvekan icke kan rada, eller, i annat fall såvida vederbörande tulldirektör eller tullkammare medgiver lossning och tullbehandling av gods ur fartyget. . ., , Varor, som äro hänförliga till skeppsförnödenheter eller skeppsprovision och å märkrullan upptagna såsom sådana, ävensom till lasten l c k e hanforliga effekter tillhöriga ombord anställda personer eller medföljande resande sa ock barlast ur barlastat fartyg må lossas och tullbehandlas vid vilken sjotullplats som helst, i. 2. 'K annan ort än sjötullplats må, utom i fall, som i § 7 sags, lossning och tullbehandling av från utrikes ort ankommande gods eller barlast icke äga rum, med mindre vederbörande tulldirektör < eller tullkammare därtill lämnat särskilt tillstånd; dock att tillstånd till lossning av barlast ur fartyg, som icke innehar last, må kunna lämnas av annan tullförvaltning inom distriktet än huvudtullförvaltningen. . n„i:v«^ Mom 3 Då ur fartyg, som inkommit frän utrikes ort, annat tullpliktigt gods än skeppsförnödenheter och skeppsprovision lossas annorstädes an i stapelstad, skola de fartyget avseende åtgärder, som ankomma pa tullforvaltning i och för expedition av sådant fartyg (inklarermg av fartyget), vidtagas av huvudtullförvaltningen i det tullkammardistrikt, mom vilket lossningsplatsen är belägen, liksom även angivning och journahsering av det lossade tullpliktiga modset skola ske vid samma tullförvaltning. . • Mom 4. Det åligger varuägare, för vilkens räkning lossning och tullbehandling av tullpliktigt gods verkställes å annan sjötullplats än stapelstad eller å annan ort än sjötullplats, ej mindre att tillhandahålla för tullbehandlmgen erforderlig vågattiralj, vederbörligen justerad, ävensom behövligt handräckningsbiträde än även att, där tullpersonal från annan ort måste beordras till lossningsplatsen för bevakning av lossningen eller tullbehandling av godset, alltid gälda ersättning därför på sätt i förrättningstaxan för tullverket föresknves for det fall att lossning eller tullbehandling äger rum utom sjotullplats. " Då lossning och tullbehandling av tullfritt gods äger rum annorstädes an vid sjötullplats, åligge ersättningsskyldighet enligt nyssnämnda taxa likaledes varuägaren. Lossas annorstädes än vid sjötullplats barlast pa lartygsbeialhavarens begäran, svare han för bevakningskostnaden.
!) Mom. 5. Närmare föreskrifter rörande villkoren för tillstånd till lossning och tullbehandling av gods eller barlast, då, enligt vad ovan sägs, sådant tillstånd erfordras, meddelas av generaltullstyrelsen, som jämväl, då i följd av lokala förhållanden eller tillfälliga omständigheter avvikelse från eller jämkning i vad i denna paragraf stadgas finnes behövlig till lättnad för trafiken och kunna medgivas utan äventyr för eller eftersättande av kronans eller annans rätt, äge förordna om sådan avvikelse eller jämkning. § 14. Mom. 1. Da inkommande märkrulla enligt § 9 mom. 3 avlämnas, åligge Awisitering det saval fartygets befälhavare som övriga ombord anställda personer att, efter och tuilbeanfordran av tulltjänsteman, uppgiva de nya och obegagnade tullpliktiga effek- h a n d l i n g av ter, envar av dem medför. Vad därutav överstiger det, som enligt gällande fartyssbesijttbestämmelser må åtnjuta tullfrihet, skall förtullas i samma ordning som med- meSande följande resandes effekter. resandes Mom. 2. Det förhållande, att invisitation ännu icke ägt rum, må ej utgöra effekter, hinder för medföljande resande att gå i land, så snart tullbevakningspersonal kommit ombord. Rörande ordningen för awisitering och tullbehandling av resandes effekter meddelar generaltullstyrelsen föreskrifter; skolande tullbehandling av sådant, av passagerare medfört resgods, som icke skäligen kan antagas vara inkommet i handelsavsikt, å varje tid av dygnet verkställas utan kostnad för den resande, såframt denne ankommit med passagerarfartyg, som efter förut kungjord turlista gör regelbundna turer, varemot i övrigt tullbehandling av resgods skall äga rum kostnadsfritt endast å tid, som i allmänhet är stadgad för tullbehandling. Mom. 3. Så snart ångfärja, medförande järnbantåg, lagt till, må tåget föras i land. § 15. Mom. 1. Gods, som sjöledes inkommit till bestämmelseorten men ännu icke Omdestinalossats ur fartyget, må, såvida icke trettio dagar förflutit efter den dag, då, tion av fartyg enligt vad i § 11 mom. 1 sägs, inkommande märkrullan presenterats, med far- eller S°dstyget kunna befordras till annan inländsk ort, där detsamma enligt § 13 må lossas, eller till utrikes ort. Mom. 2. Likaså må, då fartyg är bestämt till flera orter, gods, som enligt märkrullan är ställt till en senare anloppsort inom eller utom riket, i stället kunna lossas å en tidigare anloppsort. Mom. 3. Om förändrad bestämmelse enligt mom. 1 eller 2 skall skriftlig anmälan göras hos tullförvaltningen på stället. Mom. 4. Angående behandlingen av fartygets märkrulla i fall, varom i mom. 1 och 2 förmäles, äge generaltullstyrelsen' meddela närmare föreskrifter. § 16. Mom. 1. Gods eller barlast, som sjöledes inkommit från utrikes ort, må Lossningar icke, utom i fall som i § 7 sägs, lossas ur fartyget, innan tullförvaltningen inkommet lämnat lossningstillstånd och bevakning för tillsyn å lossningen tillstädessods, kommit. m Från maskindrivet fartyg, som efter därom för varje år hos tullförvaltningen gjord anmälan gör regelbundna turer från utlandet, må dock, så snart vederbörlig visitation därå förrättats, lossning av lasten genast under behörig bevakning företagas, såframt befälhavaren vid ankomsten avlämnar, jämte föreskriven inkommande märkrulla, en avskrift därav för att, av bevakningsförmannen kollationerad och till riktigheten bestyrkt, såsom lossningsrulla tillställas bevakningspersonalen. Mom. 2. Lossning må icke utan tillstånd av vederbörande tullförvaltning
10 äga rum å annan tid än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstid; och bör, såvida icke å någon ort särskilda förhållanden utgöra hinder därför, under tjänstgöringstiden packhus ävensom tilläventyrs befintligt inhägnat område, som, vare sig ständigt eller endast under annan tid än tjänstgöringstid, är upplåtet till tullverkets uteslutande disposition, hållas tillgängligt för det lossade godsets emottagande. Lossning å annan tid än allmän tjänstgöringstid må, därest erforderlig bevakningspersonal finnes att tillgå och lossningen prövas kunna äga rum utan äventyr för kronans rätt, icke utan tvingande omständigheter förvägras. Det åligger den, på vilkens begäran lossning å sådan övertid sker, att enligt förrättningstaxan för tullverket utgiva gottgörelse för bevakning vid lossningen. . Mom. 3. Erfordras å annan tid än allmän tjänstgöringstid särskild bevakning å lossat gods, intill dess detsamma kan varda infört i packhus eller sådant i mom. 2 omförmält område, som är av beskaffenhet, att detsamma av tullförvaltningen på platsen prövats, i enlighet med av generaltullstyrelsen lämnade föreskrifter, kunna i avseende å trygghet för däri infört gods likställas med packhus, skall för sådan bevakning utgå ersättning enligt förrättningstaxan för tullverket. Denna ersättning skall gäldas av godsets ägare; dock skall i fråga om gods, som lossats å annan tid än tjänstgöringstiden, ersättningen för tiden, intill dess packhuset nästföljande sockendag efter lossningen öppnas för varors emottagande, gäldas av den, som påkallat lossningen. 17
§
-
Ordningsföre- Mom. 1. Å fartyg, som är under lossning, må ej flera luckor hallas öppna skrifter för ^n tullförvaltningen bestämmer; dock må lossning samtidigt ur flera luckor lossning; köl- i c k e förvägras, i den mån bevakningspersonal finnes att tillgå. loTsnintskra- Mom. 2. Under tid, då uppehåll eller avbrott i påbörjad lossning äger rum, troll i visst skola, såvida icke hinder varom nedan sägs möter därför, tillgångarna till de fall. r u m i fartyget, i vilka oförtullat utländskt gods förvaras, vara låsta^ eller förseglade. Finnes erforderlig bevakningspersonal att tillgå, må dock, på fartygsbefälhavares eller lastägares begäran, bevakning i stället åsättas fartyget. Kostnaden för sådan bevakning annorstädes än vid sjötullplats eller å annan tid än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstiden skall enligt förrättningstaxan för tullverket gäldas av den, som påkallat bevakningen, utom i fall då vid sjötullplats bevakning erfordras av anledning, att på grund av fartygets eller lastens beskaffenhet hinder möter för lasttillgångarnas tillslutning eller försegling, i vilket fall bevakningen är avgiftsfri. Mom. 3. Sedan fartygs från utrikes ort medförda, till Sverige bestämda last blivit helt och hållet utlossad, skall, där icke ändock fartyget innehar så stor last från utrikes ort, att hinder därigenom möter, kölvisitation å fartyget omedelbart verkställas. Är fartyg försett med flera, från varandra avskilda lastrum, må på befälhavarens begäran kölvisitation verkställas på det sätt, att varje sådant rum för sig kölvisiteras, så snart det blivit utlossat. Mom. 4. Lossat gods, som bör och kan införas i packhus, skall dit införas, å orter, där packhuskarlslag finnas inrättade, av dessa och å andra orter genom varuägarens försorg. Gods, som lossas och ej omedelbart införes i packhus, må ej uppläggas a annan plats eller i annan ordning än tullförvaltningen bestämmer. Atlydes ej tullförvaltningens föreskrift härutinnan, må meddelat lossningstillstånd kunna återkallas. Mom. 5. Vid lossning av tullfritt partigods erfordras uppräkning av godset till märken och nummer eller kontrollering av kollitalet endast: i fråga om hel last av sådant gods, då vederbörande emottagare eller fartygs-
11 befälhavaren, framställer skriftlig begäran därom; skolande dock såsom villkor gälla, att för ändamålet erforderlig tullpersonal finnes tillgänglig; samt i fråga om last, bestående av förutom tullfritt partigods jämväl tullpliktigt gods, då antingen sådan begäran av emottagaren eller fartygsbefälhavaren framställes eller vederbörande tullförvaltningsföreståndare finner dylik kontroll vara erforderlig för tullverkets säkerhet. För sådan uppräkning eller kontrollering skall, då densamma sker på emottagares eller fartygsbefälhavares begäran, erläggas avgift enligt förrättningstaxan för tullverket. § 18. Mom. 1. Gods, som sjöledes inkommit från utrikes ort till stapelstad men Omlastning ännu ej lossats ur fartyget, må, därest icke trettio dagar förflutit efter den av gods från dag, då, enligt vad i § 11 mom. 1 sägs, inkommande märkrullan presenterats, e t t f a r t ^ i kunna omedelbart ur fartyget omlastas i annat fartyg för befordran till annan e t t a n n a t inländsk ort, där detsamma enligt § 13 må lossas, eller till utländsk ort. Ersättning för bevakning vid sådan omlastning, i den mån densamma sker å annan tid än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstiden, skall_ enligt förrättningstaxan för tullverket gäldas av den, som påkallat omlastningen. Mom. 2. Omlastning, som i mom. 1 sägs, må kunna av vederbörande tulldirektör eller tullkammare medgivas vid annan sjötullplats än stapelstad, såvida onilastningen finnes kunna äga rum utan äventyr för kronans rätt; skolande jämväl vid sådan omlastning ersättningsskyldighet, varom i mom. 1 förmäles, åligga vederbörande, varjämte han, därest för bevakningen erforderlig tullpersonal måste från annan ort beordras till omlastningsplatsen, alltid skall vara skyldig att gälda ersättning för sådan bevakning på sätt i förrättningstaxan föreskrives för det fall, att lossning äger rum utom sjötullplats. Mom. 3. Anmälan om tillämnad omlastning enligt mom. 1 ävensom ansökning om omlastning, varom förmäles i mom. 2, skall göras skriftligen hos vederbörande tullmyndighet. Mom. 4. Generaltullstyrelsen äge utfärda de närmare föreskrifter angående omlastning, varom i denna paragraf förmäles, samt det omlastade godsets behandling och vidaresändning, som finnas erforderliga till betryggande av kronans rätt. § 19. Mom. 1. • Gods, som sjöledes inkommit från utrikes ort, kan enligt denna Angivning stadga angivas till direkt förtullning eller fri disposition, till uppläggning å av inkommet nederlag eller transitupplag eller till omedelbar transitförsändning. sods. Mom. 2. Angivning, varom i mom. 1 förmäles, skall medelst avlämnande till vederbörande tullförvaltning av behörig angivningsinlaga verkställas inom åtta dagar, räknat från och med dagen efter den, då, enligt vad i § 11 mom. 1 sägs, fartygets inkommande märkrulla presenterats. Beträffande gods, som jämlikt § 15 mom. 2 lossas å en tidigare anloppsort än den, dit detsamma enligt inkommande märkrulla är ställt, eller som, utan att vara upptaget å märkrulla, lossas ur fartyget, skall dock angivningstiden räknas från och med dagen efter den, då godset sedermera enligt å vederbörlig märkrulla tecknat bevis blivit uppfört å densamma. För gods, som inkommit med posten, räknas angivningstiden på sätt i § 48 sägs. Mom. 3. Sker ej angivning inom tid som i mom. 2 sägs, skall ägaren bota, för _ gods, som skall förtullas eller uppläggas å nederlag, en tiondel av tullavgiften, för tullfritt gods en halv procent av dess gångbara värde samt för gods, som är ämnat till uppläggning å transitupplag eller till omedelbar transitförsändning, ett belopp, motsvarande den för transitupplag stadgade högsta
12 avgift, dock för allt med samma lägenhet till honom inkommet gods icke i något fall över femtio kronor. Mom. 4. Förändring och återtagande av angivningsinlaga må, med iakttagande av de i sådant avseende av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter, kunna medgivas av vederbörande tullförvaltning. § 20. ÅDgivningsAngivningsinlaga till direkt förtullning eller till fri disposition skall inneinlaga. hålla de uppgifter om godsets beskaffenhet och myckenhet, som erfordras för detsammas identifierande och tullbehandling, allt i överensstämmelse med vad särskilt må vara stadgat och de närmare föreskrifter, som generaltullstyrelsen äge utfärda. För statistiskt ändamål skall vidare i inlagan lämnas uppgift dels om det land, varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige, dels ock om godsets värde, där sådan uppgift, enligt vad särskilt är föreskrivet, erfordras för berörda ändamål. Huruledes förfaras skall, då i inlaga saknas uppgift om inkommen varas värde i fall, då sådan uppgift erfordras för tullbehandlingen eller för statistiskt ändamål, därom är särskilt stadgat. I angivningsinlaga skall varuägaren ock giva till känna, huruvida han önskar närvara vid tullbehandlingen av .det gods, inlagan avser, eller om tullbehandlingen må ske utan hinder av hans frånvaro. § 21. Vissa föreMom. 1. Kostnaden för framförande av gods till tullbehandling, för erforskrifter angående tull- derlig uppackning och återinpackning av godset samt för behövligt handbeliandling; räckningsbiträde vid tullbehandlingen av detsamma ävensom för godsets inprovvägning förande i och utförande ur tullpackhus, där sådant ifrågakommer, skall ägaren vidkännas. Därest ej för viss ort är annorlunda för ordnat, må varuägare själv utföra eller låta genom lämpligt av honom anskaffat arbetsbiträde ombesörja sagda bestyr. För att få i offentlig tullbehandlingslokal allmänneligen nyttjas såsom arbetsbiträde vid bestyret erfordras likväl godkännande av vederbörande tullförvaltning. Ställes icke för tullbehandlingsarbetets behöriga gång tillräckligt handräckningsbiträde till förfogande, äge tullförvaltningen, vare sig tullbehandlingen verkställes i varuägarens närvaro eller i hans frånvaro, att på hans bekostnad anskaffa sådant biträde på sätt lämpligast må finnas. Mom. 2. Därest tullbehandling äger rum i enskild persons lokal eller eljest utom packhusområde, som må vara fastställt av generaltullstyrelsen, skall varuägaren utgiva ersättning därför enligt förrättningstaxan för tullverket. Mom. 3. Erforderliga bestämmelser angående ordningen vid tullbehandlingen ävensom angående provvägning äge generaltullstyrelsen meddela. § 22. Tvist angåen Mom. 1. Äro tullförvaltningsföreståndare och varuägare av olika mening de varas tull behandling. om den tullbestämmelse, som bör tillämpas å angiven vara, skall frågan därom genom tullförvaltningens försorg hänskjutas till generaltullstyrelsens prövning, varvid prov å varan skall bifogas eller, om detta ej kan ske, sådan beskrivning å eller avbildning av densamma insändas, att dess beskaffenhet kan tillförlitligen bedömas. Över redan verkställd tullbcliandling må besvär kunna av varuägaren anföras hos generaltullstyrelsen; skolande emellertid, för att sådana besvär må upptagas till prövning, desamma hava inkommit till styrelsen senast å sextionde dagen efter det tullbehandlingsattest å godset utfärdats, varjämte prov, vars identitet med den tullbehandlade varan^ bestyrkes av vederbörande tullförvaltning, skall tillhandahållas styrelsen, såvida ej i särskilt fall styrelsen finner tullbehandlingsfrågan kunna prövas med ledning
13 av insänd beskrivning eller avbildning, vars riktighet vitsordas av tullförvaltningen. Mom. 2. Skall jämlikt beslut i tullbehandlingstvist högre tullsats än den av ägaren påyrkade tillämpas på den omtvistade varan eller tull för densamma utgå i fall, då varuägaren ansett varan böra åtnjuta tullfrihet, och är tullavgiften ännu icke erlagd samt varan fortfarande finnes kvar i tullverkets vård, må ägaren i stället återutföra densamma i oförtullat skick, såframt icke, av anledning att tullbehandlingstvisten uppenbarligen tillkommit endast i ändamål att bereda ägaren tillfälle till sådan återutförsel, förbud däremot blivit meddelat i sammanhang med beslutet i tullbehandlingsfrågan. § 23. Mom. 1. Därest inkommet varuparti vid tullbehandling befinnes vara del- Sortering, överlåtelse vis skadat eller förskämt, må, om ägaren sådant begär, den skadade eller för- ock återutskämda delen på ägarens bekostnad förstöras och endast återstoden i vanlig försel av inordning tullbehandlas. kommen vara. Törstörande av gods skall ske under tullbevakning. Mom. 2. Inkommen vara, som ännu ej av ägaren disponerats, må kunna av honom överlåtas till kronan; och vare ägaren i sådant fall befriad från därå belöpande oguldna avgifter till tullverket. Överlåten vara skall, där icke beträffande vissa varuslag annorlunda är stadgat, för kronans räkning försäljas å auktion genom vederbörande tullförvaltnings försorg; dock må varan, där särskilda omständigheter giva anledning därtill, efter generaltullstyrelsens eller annan vederbörande myndighets förordnande kunna under tullbevakning förstöras i stället för att försäljas. Har varan redan vid tillfället för överlåtelsen varit skadad eller förskämd, vare ägaren, därest han icke själv ombesörjer förstörande av varan, om sådan åtgärd föreskrives, pliktig ansvara för kostnaden därför; dock skall bevakningskostnad icke påföras honom. Mom. 3. Vill ägare av inkommen tullpliktig vara, som angivits till förtullning, återutföra densamma, må sådant ske, och ägaren befrias från erläggande av den å varan belöpande tull, under villkor, att han vid eller efter undersökningstillfället men i varje fall innan trettio dagar förflutit, räknat från och med den dag, då, enligt vad i § 19 mom. 2 sägs, angivningstiden börjat löpa, hos vederbörande tullförvaltning skriftligen anmäler sådan önskan och varan emellertid kvarbliver i tullverkets förvar samt att å densamma till och med dagen för anmälan tilläventyrs belöpande böter enligt § 19 eller § 26 erläggas. Gjord anmälan om återutförsel må icke utan generaltullstyrelsens medgivande återkallas, sedan ovanberörda tidrymd av trettio dagar efter angivningstidens början tilländagått. Mom. 4. Varuparti, som enligt mom. 3 anmälts till återutförsel, skall, där icke generaltullstyrelsen för särskilt fall annorlunda medgiver, i dess helhet utföras med en och samma lägenhet. § 24. Återutförsel av gods enligt § 22 mom. 2 och § 23 mom. 3 skall, därest god- Föreskrifter set icke utföres genom postverkets försorg i enlighet med vad därom stadgas angående återutförsel i kap. 4, ske under iakttagande i tillämpliga delar av vad enligt § 95 gäller om enligt §§ 22 återutförsel av nederlagsgods; och skall återutförseln verkställas inom nittio daock 23. gar, räknat från och med den dag, då, enligt vad i § 19 mom. 2 sägs, angivningstiden börjat löpa, vid äventyr att ägaren eljest skall till tullverket inbetala ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den för godset belöpande tull. Har tvist angående godsets tullbehandling anhängiggjorts, skall dock berörda tid räknas från och med trettioförsta dagen efter den, då generaltullstyrelsens beslut i tullbehandlingsfrågan blivit genom tullförvaltningens försorg delgivet ägaren, eller, där denne ej kunnat med delgivning anträffas, då tullförvaltnin-
u gen erhållit del av sagda beslut; har även generaltullstyrelsens beslut överklag a t s , r ä k n a s tiden från och med dagen efter den, då K u n g l . Maj :ts beslut delgivits klaganden, eller, under nyssberörda f ö r u t s ä t t n i n g , då t u l l f ö r v a l t n i n g e n fått del av detsamma. Sker återutförseln icke inom e t t h u n d r a å t t i o dagar, r ä k n a t p å ovan omförniält sätt, vare beträffande godset lag, som i § 27 mom. 1 och 2 sägs för det fall, att t u l l a v g i f t för icke u t l ä m n a t gods ej e r l a g t s inom den i mom. 1 av sam ni a par a g r a f omförmälda tid. § 25. Villkor för Mom. 1. Till direkt förtullning eiler fri disposition angivet, vederbörligen utlämnande t u l l b e h a n d l a t gods, beträffande vilket för statistiskt ä n d a m å l u p p g i f t om varav till för- d e t e r f o r c i r a S j m ä j p å sätt särskilt är s t a d g a t , icke ställas till ägarens förfofri Sfpoai-r g a n d e , innan s å d a n uppgift eller skriftlig förbindelse a t t meddela densamma tion angivet a v l ä m n a t s . gods. I övrigt skall såsom villkor för ägares r ä t t att förfoga över t u l l b e h a n d l a t gods, vilket angivits p å förenämnda sätt, gälla, att därå belöpande, till tullverk e t ingående avgifter skola h a v a erlagts, såvida icke antingen m o t s v a r a n d e kont a n t penningbelopp blivit såsom säkerhet nedsatt hos vederbörande tullförvaltning eller ock annan säkerhet därstädes ställts ej mindre för de å godset redan belöpande sådana avgifter än även för de avgifter, som y t t e r l i g a r e k u n n a komm a a t t belöpa d ä r å . Mom. 2. Generaltullstyrelsen äge meddela bestämmelser rörande beska t i enheten av säkerhet, v a r o m i mom. 1 förmäles. § 26. Tid för erMom. 1. Inom femton d a g a r , r ä k n a t från och med den dag, då, enligt vad läggande av i § i g m o m . 2 sägs, angivningstiden börjat löpa, skall belöpande t u l l a v g i f t lör tullavgift och g ^ s g o m a n g i v i t s till direkt förtullning, v a r a gulden vid påföljd av böter. f r y g de r s amtgför motsvarande för varje dag, varunder- betalningen därutöver fördröjes en femteavhämtning dels procent av avgiftsbeloppet; dock att, där säkerhet, enligt v a d i § 2 5 s a g s . av tullbe- ställts medelst nedsättande av kontant penningbelopp, böter ^lcke skola u t g å i handlat gods. y ^ ^ e m a n än som m å belöpa p å tiden före den dag, då sådant nedsättande s k e t t ; skolande det nedsatta beloppet så s n a r t ske k a n a n v ä n d a s till avgifternas gottgörande. . I n o m femton d a g a r efter det f a r t y g s inkommande m ä r k r u l l a presenterats, enligt vad i § 11 mom. 1 sägs, skola u m g ä l d e r n a för f a r t y g e t , där sådana lfråg a k o m m a , v a r a e r l a g d a vid påföljd, som nyss är sagd. Böter enligt detta moment skola i varje fall debiteras med minst tio öre och må, v a d b e t r ä f f a r gods, icke beräknas för längre tid än femton d a g a r . Mom. 2. Det åligger j ä m v ä l ägaren a t t inom den i mom. 1 för betalning av t u l l s t a d g a d e tid, efter föregången tullbehandling, a v h ä m t a till honom ankom met till direkt förtullning eller fri disposition angivet gods, som är u p p l a g t i p a c k h u s eller område, varom i § 16 mom. 2 förmäles. Sker det ej. bote ä g a r e n för varje tiondedels kubikmeter av den r y m d , det sålunda obehöngen kvarligg a n d e godset u p p t a g e r , under var och en av de första fem d a g a r n a f y r a öre, u n d e r v a r och en av de d ä r p å följande fem d a g a r n a å t t a öre och därefter under varje dag, intill dess godset a v h ä m t a s eller, efter v a d i § 27 sägs, v a r d e r försålt å auktion, tolv öre. V i d beräkningen av dessa böter skall i a k t t a g a s , att d e s a m m a icke må u t g å med lägre belopp än tio öre och ej heller med högre belopp än som motsvarar, för t u l l p l i k t i g t gods h a l v a t u l l a v g i f t e n och för tullfritt gods en tiondedel av värdet samt att r y m d , som u t g ö r del av en tiondedels kubikmeter, skall r ä k n a s såsom hel tiondedels k u b i k m e t e r . . . . . T i l l direkt förtullning eller fri disposition angivet gods, som icke i n t a g i t s i p a c k h u s eller sådant område som nyss n ä m n t s , bör, efter verkställd tullbehandling, av ägaren a v h ä m t a s inom femton d a g a r , r ä k n a t från och med den dag, da,
i;> enligt vad i § 19 mom. 2 sägs, angivningstiden börjat löpa. Är godset uppenbarligen av tullfri beskaffenhet och har ägaren icke inom åtta dagar från angivningstidens början inställt sig för att låta tullbehandla detsamma, äge tullförvaltningen, därest sådant erfordras till undanröjande eller förekommande av menlig godsanhopning, öppna och tullbehandla godset utan hinder av att ägaren icke medgivit tullbehandling därav i hans frånvaro. Varder sålunda tullbehandlat gods icke av ägaren avhämtat inom tre dagar efter den, då han bevisligen blivit underrättad om .den verkställda tullbehandlingen, upphör tullverkets ansvarighet för godset. Mom. 3. Har tvist angående inkommen varas tullbehandling anhängiggjorts •eller har annan framställning rörande varas behandling i tullhänseende blivit gjord, skall i den tid, inom vilken skyldighet enligt denna paragraf föreligger att erlägga tullavgift för vara eller att avhämta densamma från packhus eller område, som i paragrafen sägs, icke inberäknas tid, som förflyter från och med ilen dag, då sådant ärende anhängiggjorts, till och med den dag, då detsamma blivit slutligen avgjort, så framt icke, av anledning att tvisten eller framställningen uppenbarligen tillkommit allenast i syfte att bereda varuägaren sådan förmån, förbud mot tillämpning av bestämmelsen därom meddelats i sammanhang med beslutet i ärendet. Vid bestämmandet av den tid, från vilken sålunda skall bortses, skall beträffande den tidpunkt, då ärendet skall anses vara slutligen avgjort, i tillämpliga delar gälla vad i § 24 stadgas med avseende ä den tidpunkt, från vilken i händelse av tullbehandlingstvist tiden för varas återutförsel skall räknas. § 27. Mom. 1. Har vid utgången av femtonde dagen, för vilken enligt § 26 mom. 1 Förfarande, böter skolat påföras inkommet gods, tullavgiften för detsamma ej blivit erlagd, när tullavgift skall godset genom tullförvaltningens försorg så snart ske kan försäljas å ve- eJ eriagts clerbörligen utlyst auktion eller, där godset utgöres av vara, som enligt vad ^yhämtats^ särskilt är stadgat icke må sålunda försäljas, behandlas på i stället föreskrivet sätt. Har gods i enlighet med bestämmelserna i § 25 utlämnats mot annan säkerhet för avgifterna än kontanta penningar och är tullavgiften för detsamma icke erlagd inom sagda tid, skall avlämnad säkerhetshandling försäljas genom offentligt utrop eller annan åtgärd vidtagas för att göra tullverket betäckt av den ställda säkerheten. Har i packhus eller område, varom i § 16 mom. 2 förmäles, intaget, till direkt förtullning eller fri disposition angivet gods icke avhämtats vid utgången av femtonde dagen, för vilken böter enligt § 26 mom. 2 beräknas, vare beträffande sådant gods lag, som nyss är sagt för det fall, att tullavgift för icke utlämnat gods ej erlagts inom utgången av den tid, för vilken böter skola påföras. I fråga om tid, efter vars förlopp i detta moment omförmälda åtgärder skola vidtagas med avseende å gods eller säkerhet, skall vad i § 26 mom. 3 stadgas äga motsvarande tillämpning. Mom. 2. Efter gottgörande av oguldna tullavgifter och böter, å godset tilläventyrs belöpande ogulden ersättning enligt förrättningstaxan för tullverket samt kostnaderna för försäljningen skall, i händelse överskott uppkommer, detsamma tillhandahållas godsets ägare; dock att, där så kallade dragarpenningar enligt behörigen fastställd taxa skola utgöras för godset, sådana må, efter hos tullförvaltningen i varje särskilt fall gjord framställning, av överskottet tillhandahållas vederbörande. Inställer ägaren sig ej inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta beloppet, hemfaller det till kronan. Mom. 3. Har inkommet gods, när trettio dagar förflutit från och med den dag, då, enligt vad i § 19 mom. 2 sägs, angivningstid för detsamma börjat löpa, ej blivit angivet eller, om angivning ägt rum, i följd av ägarens uteblivande 2—231742.
16 ej författningsenligt kunnat tullbehandlas, då skall godset, utan hinder av ägarens frånvaro, av tullförvaltningen öppnas och undersökas, varefter med detsamma förfares på sätt ovan är stadgat. I fråga om sådant med posten inkommet gods, som ej blivit av ägaren angivet, gälle dock vad i § 52 mom. 3 stadgas. Mom. 4. _ Då auktion å gods eller säkerhetshandling skall hållas, åligge det tullförvaltningen, därest ägarens adress är känd, att, då gods skall försäljas på grund av stadgandet i mom. 3, senast åtta dagar, innan auktionen utlyses, och i andra fall senast åtta dagar före auktionen därom underrätta ägaren genom rekommenderat brev. För sådan underrättelse skall erläggas särskild avgift, enligt förrättningstaxan för tullverket. Mom. 5. Har inkommet gods icke blivit lossat inom trettio dagar efter den dag, då, enligt vad i § 11 mom. 1 sägs, fartygets inkommande märkrulla presenterats, och är godset tullpliktigt eller skola böter utgöras för för sen angivning, må tullförvaltningen låta verkställa lossning därav på befälhavarens bekostnad, varefter med godset förfares på sätt i mom. 1 och 2 sägs. Är godset tullfritt och häftar .detsamma ej för böter, må sådan lossning icke verkställas ; dock är befälhavaren ansvarig för kostnaden för den tullbevakning, vars anställande å fartyget kan finnas erforderligt. Mom. 6. Med beslagtaget gods, som genom laga kraft ägande utslag fridömts, förfares i tillämpliga delar på sätt ovan stadgas. § 28. Med varor MiänIi8vnf ' ä m n a d e till nederlag, transitupplag eller omedelbar transitförbestämmeiscr s ä n c l n i n g> förfares på sätt här nedan i kap. 6 och 7 stadgas. angående . Angående behandling av paketpost från utlandet gäller vad därom är stadgat vissa i tull- i k a p . 4 . stadgan omförmälda slag av gods.
g
29>
Hänvisning Förutom på sätt, varom i § 19 mom. 1 förmäles, kan inkommet gods enligt bestämmelse? ? a r s k l l . d a författningar angivas till uppläggning å provianteringsfrilager, till rörande vissa, intagning å fnlager eller till utförsel landvägen till frihamn. Beträffande bei tullstadgan handling av sålunda angivet gods är särskilt stadgat, ej behandlade glag av gods. KAP. 2.
Om sjöfart och varuutförsel till utrikes ort. § 30. Lastning i Mom. 1. Lastning i fartyg av gods för utförsel till utrikes ort, innan slutinnelmr'aTt l o s s m n ^ a v fartygets till Sverige bestämda last ägt rum, må kunna, förbjudas av rikes ort invederbörande tullförvaltning därest densamma finner lastningen vara förenad tagen last. med risk för kronans rätt eller eljest medföra avsevärd olägenhet. Lastning i avskilt lastrum, som i enlighet med § 17 mom. 3 kölvisiterats. må dock icke förhindras, ävenom fartygets lossning i övrigt icke hunnit fullständigt avslutas. Mom. 2. Så länge fartyg innehar å utrikes ort intagen last, är dess befälhavare skyldig att vid fart mellan svenska hamnar eller eljest inom svenskt farvatten ställa sig till efterrättelse vad enligt kap. 1 åligger fartygsbefälhavare, kommande från utrikes ort; och må lastning i fartyget av gods eller barlast' vare sig för utförsel eller, där hinder för sådan inrikes fraktfart icke möter,' för befordran till annan inrikes ort, dit fartyget under sin vidare resa äger inlöpa, icke äga rum annorstädes än vid sjötullplats, med mindre vederbörande tulldirektör eller tullkammare lämnat särskilt tillstånd därtill. Sker efter vederbörligt tillstånd lastning annorstädes än vid sjötullplats, gälde befälhava-
17 ren kostnaden för bevakning vid lastningen enligt förrättningstaxan för tullverket. Generaltullstyrelsen äge meddela närmare föreskrifter rörande villkoren för tillstånd, varom i detta moment förmäles. Mom. 3. Gods, som för utförsel inlastats i fartyg, vilket innehar oangiven last frän utlandet till annan inländsk ort, må icke åter lossas i svensk hamn under andra villkor än de, som i allmänhet gälla för införsel av varor från utrikes ort. § 31. Innan gods eller barlast intages i fartyg för utförsel till utrikes ort, bör far- Lastningstygs beialha våren hos den tullförvaltning, som, enligt vad i § 33 mom. 2 sägs anmälan tiilrådes har att utfärda tullpass för resan eller att å sådant pass göra anteckning varom i § 33 mom 1 förmäles, anmäla, att lastning i fartyget tillämnas; och bör han 1i liika till den tullforvaltnmg, som har att utfärda passet, ingiva de handlingar vilka skola tjäna till bestyrkande av fartygets nationalitet samt till efterrättelse vid beräkning av fartygsumgälderna, där sådana förekomma, såvida sådant icke, enligt vad i § 12 sägs, redan skett. § 32. Mom. 1. Lastningsanmälan, som i § 31 omförmäles, skall göras i följande Obligatorisk a
\\
T i
L •
i
n
-,
T
lastnings an-
mälan A) da lastning skall ske under tid, då utförselförbud å någon vara är gällande, eller a ort, varifrån utförsel av någon vara är förbjudenB) då gods som endast under vissa villkor får utföras, skall inlastas; samt L) da enligt särskild bestämmelse fartygs hela till utländsk ort intagna last oavsett av vad slag den vara må, skall specifikt upptagas å det enligt § 33 för fartyget utfärdade tullpass. I dessa fall skall lastningsanmälan göras hos tullförvaltningen å lastnings01 n - f n w ' - ^ ^ f ö r v a l t n i n g där ej finnes, hos tullförvaltningen a närmaste sjotullplats i tullkammardistnktet. Mom 2 Har befälhavare, i fall då enligt mom. 1 lastningsanmälan skall göras låtit i fartyget inlasta gods utan sådan anmälan eller har han därest •'»nmlan gjorts, i n l a s t a t gods innan tillstånd därtill meddelats av vederbörande tulltorvaltning samt erforderlig ansedd bevakningspersonal för tillsyn över lastningen tillstadeskommit. vare han underkastad, förutom ansvar enligt vad i kap IQ stadgas jamval skyldighet att på egen bekostnad upplossa vad inlastat blivit dar (letsammas beskaffenhet ej kan annorledes utrönas Mom. 3. Kostnaden för bevakning under lastning, som i mom. 1 avses, skall da lastningen äger rum annorstädes än vid sjötullplats eller å annan tid än den ! Ö 1 0 m0mr l ? ? s t a m ( l a allmänna tjänstgöringstid, gottgöras av fartygsbefäl'•avaren enligt förråttningstaxan för tullverket. Mom. A. Närmare bestämmelser rörande sättet för avgivande av lastningsanmälan, varom i mom. 1 förmäles, a-ge generaltullstyrelsen meddela § 33. m J w f J l / ' • ^ e f ä l h a v a 1 r e 1 f f a r t ^ s o m f 'rån svensk hamn avgår med bestäm- Tullpass. me se till utrikes ort, skall vara försedd med tullpass å fartyg och innehavande gocis. Anloper fartyget sedan resan börjat, svensk hamn för intagande av till utlandet bestämd last eller lastfyllnad, skall anteckning om sålunda intagen last eller lastfyllnad göras a det för resan utfärdade tullpasset , i~' 2 \ f . T u 1 l l p a S S J S ^ a j 1 å bankett enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär utfärdas av tullförvaltnmgen i avgångsorten eller, om tullförvaltning dar ej fmnes av tullförvaltnmgen å närmaste sjötullplats inom tullkammardistriktet: dock ma utom i fall som i § 32 mom. 1 avses, passet i stället kunna på begäran av fartygsbefälhavaren utfärdas av huvudtullförvaltningen i distriktet även om annan sjötullplats inom detsamma är närmare.
IS Vad sålunda stadgas om utfärdande av tullpass skall ock i tillämpliga delar gälla om verkställande å tullpass av anteckning om å senare anloppsort intagen last eller lastfyllnad. Mom. 3. Närmare bestämmelser om utfärdande av tullpass och villkoren därför, i den mån icke .därom är här nedan eller annorstädes särskilt stadgat, samt om tullpassets innehåll meddelas av generaltullstyrelsen. Sagda styrelse äge ock, i fall då sådant finnes kunna med bibehållande av nödig säkerhet för kronans rätt till lättnad för trafiken ske, medgiva befrielse från skyldighet att uttaga tullpass. §34. Villkor för Mom. 1. Såsom villkor för utfärdande av tullpass skall, förutom vad i sådant erhållande av avseende må vara föreskrivet i särskilda författningar, gälla, t U att de ikn£r \§ 3 1 omföxmälda handlingar skola hava företetts; a därå. ° ^ utgående märkrulla för fartyget avlämnas; samt o att betalning skett ej mindre av förekommande avgifter till tullverket för utgåendet än även av de fartygets umgälder, för vilka rederiet eljest kan häfta till tullverket, så ock av den ersättning för bevakning eller annan åtgärd i tjänsten, för vilken fartygsbefälhavaren i denna sin egenskap kan vara tullverket ansvarig; dock må, där hinder möter för omedelbart bestämmande av förenämnda umgälder och avgifter, tullförvaltningen äga att på eget ansvar medgiva anstånd med deras uppdebiterande under högst femton dagar, med villkor att för samma umgälder och avgifter tillräcklig säkerhet nedsättes hos tullförvaltningen i reda penningar eller fullgoda värdehandlingar. De i detta moment föreskrivna villkor för erhållande av tullpass skola, i den mån icke annorlunda är särskilt stadgat, lända till efterrättelse även i fråga om anteckning, enligt vad i § 33 mom. 1 sägs, å redan utfärdat tullpass. Mom. 2. Under nedan angivna förhållanden skall dessutom såsom villkor för erhållande av tullpass eller anteckning därå enligt § 33 mom. 1 ytterligare gälla: A) då i fartyg intages last för befordran till utrikes ort, att ej mindre lasten av fartygsbefälhavaren förtecknas å utgående märkrulla än även särskild inlaga av varje avlastare avgives å det gods, han låter inlasta; B) då i fartyg intages last av någon vara, som endast under vissa villkor må utföras, att dessa villkor äro behörigen iakttagna; samt C) då fartyg avgår från hamn, varest hamnavgifter uppbäras enligt av Kungl. Maj:t jämlikt förordningen den 31 december 1907 angående taxor å hamnavgifter fastställd taxa, att för tullförvaltningen styrkes, antingen att de enligt sådan taxa debiterade hamnavgifter dels för fartyget självt såväl för ankommandet som för avgåendet dels ock för i hamnen inlastade varor behörigen erlagts eller ock att av hamnens ägare eller innehavare godkänd säkerhet blivit ställd för dessa avgifters erläggande. § 35. Utgående Mom. 1. Utgående märkrulla, varom i § 34 förmäles, skall av fartygsbefälmärkrulla och havaren avgivas å blankett enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär a inla°-or° " s a m ^ i enlighet med vad särskilt må vara stadgat och de närmare bestämmelser, som meddelas av generaltullstyrelsen, redovisa för fartyget och dess från Sverige till utrikes ort medförda last. Mom. 2. Angivningsinlaga, som det jämlikt § 34 mom. 2 åligger avlastare att avgiva, skall av avlastaren eller hans ombud överlämnas till fartygsbefälhavaren; skolande även i fall, då avlastare för varans utskeppning använt ombud, inlagan vara undertecknad av avlastaren eller person, som, i enlighet med vad särskilt är stadgat, innehar prokura för honom. Sådan inlaga skall, i överensstämmelse med vad särskilt må vara stadgat och de närmare bestämmelser, som må meddelas av generaltullstyrelsen, innehålla
uppgift om godsets beskaffenhet och myckenhet, om det land., till vilket godset blivit sålt eller är till försäljning eller i annat syfte destinerat, ävensom om godsets värde. Utgöres godset av nederlags-, transitupplags- eller transitgods, skall inlagan avfattas i överensstämmelse med vad i §§ 95 och 116 stadgas. Mom. 3. Fartygsbefälhavare — dock icke befälhavare å ångfärja, som medför järnbantåg — må icke för befordran till utrikes ort inlasta gods, med mindre avlastaren eller hans ombud till honom avlämnat inlaga därå. Det åligger fartygsbefälhavare att till vederbörande tullförvaltning avlämna inlagorna, beträffande gods, som emottagits före tullpassets erhållande, samtidigt med utgående märkrullans ingivande och, beträffande annat gods, senast första söckendagen efter emottagandet. § 36. Mom. 1. Huruledes svenskt fartyg med en avgiftspliktig dräktighet av Villkor för tjugu ton eller därutöver skall för att få nyttjas till handelssjöfart på utlandet svenskt farvara infört i fartygsregistret, därom stadgas i sjölagen och särskild författning. * vgs a n v ä n " Mom. 2. Svenskt fartyg av mindre dräktighet än i mom. 1 sägs, må icke r ^es fart nyttjas till utrikes fart, med mindre än att fartyget är registrerat och märkt på sätt särskilt är stadgat beträffande svenska fartyg, som idka fiske i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen. Fartygets ägare och befälhavare äro ansvariga ej mindre därför, att beteckning, som sålunda bör vara åsätt fartyget, icke överskyles eller annoriedes fördöljes, där sådant ej sker i krigstid för att undgå uppbringning, än även därför, att å skrovets yttersida och å storseglet annan beteckning icke förefinnes. § 37. Mom. 1. Medföres i fartyg, som skall avgå till utrikes ort, för utförsel avsett Kontroll vid nederlags-, transitupplags- eller transitgods eller annat oförtullat utländskt utförsel av gods, skall utförseln av godset ske under den kontroll, som generaltullstyrelsen oför . tullat **" till betryggande av tullverkets säkerhet äge bestämma. landskt gods. Då för vinnande av sådan kontroll erfordras, att bevakning åsättes fartyget, skall, om fartygets avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton, kostnaden för bevakningen gäldas av fartygsbefälhavaren enligt förrättningslaxan för tullverket. Mom. 2. i\ngående återutförsel av postpaket stadgas i kap. 4. § 38. Angiver någon, att sådant till utförsel medfört gods, som i § 37 sägs, blivit Förfarande från utklarerat fartyg lossat å lastningsort eller eljest i svenskt farvatten, och vid anmälan äskar angivaren till ådagaläggande därav lastens utlossning och undersökning, on? o l a ° a 1JMJ" ställe han vederhäftig borgen för kostnad och skada,,som därav kunna följa; och s^omSrmält vare fartygets befälhavare därefter skyldig att på anmaning av tullförvaltgods. ningen verkställa lossning, vid äventyr att eljest anses hava obehörigen utlossat allt i fartyget medfört gods av ifrågavarande beskaffenhet. Varder lossning på tullförvaltningens anmaning verkställd och utrönes därvid, att något underslev icke ägt rum, ersatte angivaren eller ha.ns löftesmän den kostnad och skada, som förorsakats genom lossningen och fartygets uppehållande. § 39. Befälhavare å fartyg, som skall avgå till utrikes ort och dit medföra gods, Skyldigheter som i § 37 sägs, eller svenska varor, för vilka restitution av eller befrielse från Pf--^*788" tull- eller tillverkningsavgift, efter vad därom är särskilt stadgat, blivit ifråga- slm meTför satt, må ej, om djdik last icke förvaras i särskilt, förseglat lastrum, utan till- oförtullat exstånd lasta å annan än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstid portgods. eller vid lastning hava flera skeppsluckor öppna, än tullförvaltningen medgivit; och åligger det honom vidare att ställa sig till efterrättelse de i kap. 1 meddelade
20 bestämmelser rörande trafik från utrikes ort, vilkas tillämpning å i denna paragraf omförmälda fall må, enligt generaltullstyrelsens bestämmande, finnas erforderliga för tullverkets säkerhet. KAP. 3.
A
Om införsel från och utförsel till utrikes ort av varor landvägen; så ock om införsel med ångfärja. §40.
Allmanna j fråga om varor, som landvägen införas till riket, gälle i tillämpliga delar, rörande™aru- såvida icke här nedan annorlunda stadgas, de i kap. 1 meddelade bestämmelser införsel land- angående behandling av sjöledes från utrikes ort inkommet gods. Tid för såvägen. dana varors angivning och för fullgörande av övriga i sammanhang därmed stående skyldigheter räknas i fråga om gods, som inkommit med posten, på sätt i § 48 stadgas, samt i övrigt från och med dagen efter den, då godset ankommit till ort, där det skall tullbehandlas. Har godset under förpassning ankommit med järnväg, räknas tiden från och med dagen efter den, då den godset åtföljande förpassningen enligt åtecknat bevis överlämnats till vederbörande tullförvaltning. § 41. J nvä ^ SfMom. 1. Med avseende å järnvägstrafiken från utrikes ort över riksgränsen. utrikes ort*1 även då sådan trafik förmedlas med ångfärja, gälle följande bestämmelser. A) A bantåg, som anländer till ort, där gränstullförvaltning är förlagd, må, med undantag för effekter, som av tågpersonalen medföras för tågets skötsel eller eljest för användning i tjänsten, samt medföljande resandes i personvagn medförda handresgods, gods icke föras annorstädes än i godsvagn eller resgodsvagn. Det åligger trafikförvaltningen att låta tillställa tullförvaltningen, för att läggas till grund för godsets redovisning, förteckning å vagnarnas innehåll med uppgift å adressort och adressat samt, där innehållet utgöres av särskilda kolli och gällande trafikföreskrifter icke utgöra hinder därför, å kollinas märken och nummer. Tullförvaltningen äge låta kvarhålla tåget så länge, som oundgängligen erfordras för verkställande av betryggande avvisitering ävensom för expedition av gods, vilket skall i oförtullat skick vidare försändas med tåget. B) Avvisitering och tullbehandling av resandes i personvagn medförda handresgods må ske i vagnen under tågets uppehåll i gränsorten eller, efter generaltullstyrelsens bestämmande, före dess ankomst dit. Avvisitering och tullbehandling av annat resgods, i den mån detsamma icke, enligt vad i § 124 sägs, i oförtullat skick vidare transitförsändes, må, under förutsättning att godset förvaras i vagn, som är försedd med en till tullbehandlingslokal inredd avdelning, ske i vagnen under tågets uppehåll i gränsorten samt, om så finnes erforderligt, efter generaltullstyrelsens bestämmande även i närheten av gränsorten före tågets ankomst dit eller efter dess avgång därifrån, men skall eljest företagas under tågets uppehåll i gränsorten och där ske i den ordning, som enligt av generaltullstyrelsen meddelade bestämmelser gäller för tullbehandling av resgods, tillhörigt sjöledes till riket inkommande resande. Tullbehandling av med järnväg inkommet resgods skall å varje tid av dygnet, jämväl å sön- och helgdagar, verkställas utan kostnad för den resande eller trafikförvaltningen. C) Annat gods än resgods skall, därest det icke antingen är förpassat till annan tullförvaltning i överensstämmelse med vad särskilt är stadgat angående varuförseln landvägen mellan Sverige och Norge eller ock vidare omedelbart transitförsändes i enlighet med föreskrifterna i kap. 7, hos gränstullförvaltningen angivas till förtullning eller fri disposition.
21 Ar gods, som sålunda skall tullbehandlas i gränsorten, adresserat till denna ort och förekommer i fraktsedeln särskilt föreskrift om dess angivning, lände sådan föreskrift till efterrättelse. Saknas däremot sådan föreskrift i'fraktsedeln, verkställes angivningen: om emottagaren är bosatt å gränsorten eller veterligen har ombud därstädes, av honom eller hans ombud; samt i annat fall av trafikförvaltningen. Ar godset adresserat till annan ort än gränsorten, skall angivningen i varje fall verkställas av trafikförvaltningen. Vid tullbehandling av gods, som angivits av trafikförvaltningen, vilken därvid må betjäna sig av kommissionär, må den, som har förfoganderätten över godset, antingen själv eller genom i fraktsedeln uppgivet befullmäktigat ombud, vara närvarande för att lämna erforderliga upplysningar och bevaka sina intressen; dock må tullbehandlingen verkställas utan hinder av att han eller hans ombud icke är närvarande. Där sådant finnes erforderligt, må tullförvaltningen bevilja anstånd med avlämnande av sådan uppgift om inköps- eller avsändningslandet, som i § 20 sägs; och vare, för det fall att värdeuppgift, där sådan uppgift erfordras för statistiskt ändamål, icke lämnas vid tullbehandlingen, gällande vad särskilt är stadgat. Gods, som av trafikförvaltning angivits till förtullning, må utan hinder därav kunna, då nämnda förvaltning sådant begär och tullförvaltningen finner det kunna författningsenligt medgivas, i stället angivas till uppläggning å nederlag eller transitupplag eller till omedelbar transitförsändning eller återutföras. D) Gods, som enligt statens järnvägars godstaxa är hänförligt till »lättfördärvligt gods», må, även om det är destinerat till ort, där transitupplagsrätt åtnjutes, av trafikförvaltningen angivas till tullbehandling i gränsorten. Sådan tullbehandling skall, då den avser gods, vilket från gränsorten befordras vidare med tåg, som därifrån avgår före tullförvaltningens näst efter tiden för godsets ankomst inträffande allmänna expeditionstid, samt äger rum i sammanhang med •enligt gällande föreskrifter kostnadsfri expedition av det ankommande tåget, verkställas utan kostnad för varuägare eller trafikförvaltning. E ) Utländsk järnvägsmateriell, som i förevarande trafik inkommer till riket, må tullfritt disponeras och frihet från tullangivning åtnjutas vid sådan materiells in- och utförsel; åliggande det trafikförvaltningen i införselorten, vilken gentemot tullverket alltid skall anses som emottagare av berörda materiell, att till tullverket erlägga belöpande tullavgift för den del av materieilen, som icke utföres ur riket inom en tid av tre månader efter införseln eller inom den längre tid, generaltullstyrelsen i särskilt fall må äga bestämma. Då i följd av järnvägstrafikens krav, lokala förhållanden eller ( Mom. 2, tillfälliga omständigheter avvikelser från i mom. 1 meddelade bestämmelser finnas vara av behovet påkallade och kunna, med bibehållande av nödig säkerhet för kronans rätt, till lättnad för rörelsen medgivas, äge generaltullstyrelsen förordna därom. § 42. Vid tullbehandling i gränsort av gods, varom nedan sägs, som från utlandet Utrönande av inkommit i hel vagnslast, må, såvida sådant efter tullförvaltningens beprövande bruttovikt av finnes kunna ske utan äventyr för kronans rätt, godsets bruttovikt kunna ut- Vfsvnig1SaStSil1S rönas på det sätt, att vagnen med dess innehåll väges å järnvägsvagnsvåg, varefter från den sålunda utrönta vikten dragés vikten av vagnen enligt å densamma, antecknad uppgift, dock under följande villkor, nämligen: att järnvägsförvaltningen utan kostnad för tullverket tillhandahåller dylik våg samt ansvarar för att såväl denna som viktuppgifter å vagnarna äro behörige n justerade; att vikten av vagnen, upptagen i jämna tiotal av kilogram, är på tydligt och
22 iögonfallande sätt antecknad å densamma med angivande av antal oeli beskaffenhet av de lösa tillbehör, vilka skola inberäknas i vagnens vikt; samt att sändningen innehåller endast ett slags vara, hänförlig till en och samma rubrik i tulltaxan, och är åtföljd av faktura, vilken är av tillverkaren eller säljaren utställd på viss emottagare här i landet och genom namnunderskrift av utställaren eller den, som äger rätt att teckna firma för honom, till riktigheten bekräftad samt innehåller uppgift om varans benämning, om antalet kolli och dessas märken och nummer ävensom om godsets brutto- och nettovikt. Om förmälda förfaringssätt för bruttoviktens utrönande må tillämpas, förutom i fråga om gods, som icke drager högre tull än fem kronor för 100 kilogram, endast beträffande de varuslag, som av generaltullstyrelsen bestämmas; ägande samma styrelse även föreskriva de ytterligare villkor, som till tullverkets säkerhet eller av annan anledning kunna finnas erforderliga beträffande visst varuslag, för vilket tillämpning av förfaringssättet medgives. ^§ 43. Utlämnande Mom. 1. Till tullverket ingående avgifter för gods, som till gränsort anav järnvägs- kommit med järnväg och där efter angivning av trafikförvaltningen tullbehandtullbehand- ^s, s k ° l a påföras trafikförvaltningen, varefter godset utlämnas till denna mot lats i gräns- kvitto, innefattande jämväl erkännande av betalningsskyldighet för sagda avort. gifter; och äge trafikförvaltningen kvarhålla godset, till dess mottagaren erlägger, jämte frakt och övriga å godset vilande umgälder, berörda avgifter samt avlämnar tilläventyrs felande uppgifter om godsets inköps- eller avsändningsland samt värde. Likvid av till tullverket ingående avgifter för gods, som sålunda utlämnats till trafikförvaltning, uppgöres månadsvis mellan generaltullstyrelsen och järnvägens styrelse; skolande denna senare, då järnvägen är enskild bana, hos tullförvaltningen för samma avgifter ställa säkerhet, som tullförvaltningen prövar betryggande. Mom. 2. Utan hinder av vad i § 25 mom. 1 föreskrives, må sådant hos tullförvaltning i gränsort av ägaren till förtullning angivet gods, beträffande vilket enligt dithörande frakthandlingar avsändaren förbundit sig att gottgöra vederbörlig tullavgift, efter skriftlig anhållan av trafikförvaltningen utlämnas till ägaren, sedan allenast de å godset för tiden intill utlämnandet möjligen belöpande böter blivit av honom guldna. Sådant utlämnande må dock ske endast för så vitt trafikförvaltningen till tullförvaltningen avlämnat, för att hos tullförvaltningen förvaras, ej mindre förbindelse att ansvara för erläggande före utgången av den i § 27 mom. 1 stadgade tid av samtliga å dylikt gods belöpande, oguldna avgifter till tullverket, däri i förekommande fall inbegripna böter enligt § 26, i den mån dessa senare avse tiden efter godsets utlämnande till ägaren, än även, där trafikförvaltningen tillhör annan än statens järnvägar, sådan säkerhet, som i § 25 mom. 1 omförmäles; skolande emellertid böter, varom nu nämnts, i intet fall utgå för de två närmast efter utlämnandet följande dagarna. Tullförvaltning, som sålunda utlämnat gods till ägare, skall därom med översändande av tullräkning å godset ofördröjligen lämna vederbörande trafikförvaltning underrättelse, därest ej annat blivit mellan förvaltningarna övei enskommet. Angående tullverkets rätt att av den ställda säkerheten göra sig betäckt för å godset belöpande utestående avgifter gälle i tillämpliga delar, vad i §§ 26 och 27 är stadgat. § 44. Till trafikför- Varder gods, som, enligt vad i § 43 mom. 1 sägs, utlämnats till trafikförvaltvaltning nt- ning, på grund därav, att ägaren icke utlöst detsamma, av samma förvaltning lämnat men j orubbat skick återställt till tullförvaltningen inom nittio dagar efter förtulloutlöst gods.
28 ningsdagen, age generaltullstyrelsen att till järnvägens styrelse återbetala de för godset erlagda avgifter. Med sålunda återställt gods förhålles på sätt i kap. 1 stadgas i fråga om gods,-vars förtullning icke ägt rum i behörig tid; dock må, därest med intyg av vederbörande järnvägstjänsteman i bestämmelseorten styrkes, att godset från ankomsten till återsändningstillfället oavbrutet befunnit sig i järnvägsförvaltningens vård, tullförvaltningen i stället äga att, på avsändarens eller hans rättsinnehavares därom före nittionde dagens utgånggjorda framställning, medgiva godsets återutförsel, mot det att böter enligt § 26 mom. 2 erläggas för den tid, godset efter återlämnandet kvarlegat i packhuset, i den mån denna tid infallit efter femtonde dagen, räknat från och med dagen efter införseln. § 45. Mom. 1. Vid varuinförsel landvägen annorledes än å järnväg åligge det den, Varuinförsel som forslar godset, att angiva detsamma till tullbehandling vid närmaste gräns- landvägen tullkammare eller gränstullstation, som han har att passera eller till vilken a°no?ledesan godset bekvämligen kan föras; och bör godset avföras dit utan onödigt uppehåll. d J Är godset i vederbörlig ordning förpassat till ort, där förtullning får äga rum, gälle vad för sådant fall särskilt är stadgat. Mom. 2. Yppar sig å plats vid gränsen mot Norge eller Finland, där gränstullstation icke finnes, behov att införa varor, äge generaltullstyrelsen, där sådant finnes lämpligen kunna ske, uppdraga åt å sådan plats stationerad gränsuppsyningsman att verkställa tullbehandling under de villkor, som av samnia styrelse bestämmas. Mom. 3. Det åligger en var, som ankommer från ort å andra sidan riksgräns, att, vare sig gods medföres eller icke, på gränsbevakningspersonals muntliga anmaning eller medelst visselpipa givna signal avvakta vederbörlig visitation. § 46. Angående utförsel landvägen av oförtullat utländskt gods eller gods, för vil- Yaruutförscl ket restitution av eller befrielse från tull- eller tillverkningsavgift ifrågasattes, landvägen, gälle vad särskilt är stadgat. I övrigt är landväga varuutförsel icke enligt denna stadga underkastad särskild kontroll från tullverkets sida. Beträffande återutförsel av postpaket stadgas i kap. 4. §47. Mom. 1. Beträffande trafik över riksgränsen på sjön Stora Le ävensom på Yaruförscl Idefjorden och Svinesund öster om Saltbacken å svenska och Sponviks skansar ö v c r »ksgränå norska sidan-i skola med, hänsyn till tullväsendet gälla följande bestämmelser. SKiiua £11A *$£, A \ O O -< .. p.i iau. A ; basom landvaga tratik anses: a) trafik med farkost under fyra tons nettodräktighet enligt i Sverige gällande mätningsregel; samt b) trafik över isen; dock att varuförsel med farkost av nyssnämnda dräktighet över riksgränsen i Idefjorden eller Svinesund skall anses såsom landväga varuförsel allenast då varor för gränsbefolkningens behov direkt överföras från ort i det ena riket till ort i det andra riket. B) Såsom sjöväga trafik anses all annan trafik än den, som enligt vad under A ) sägs är att betrakta såsom landväga; skolande förty beträffande sådan sjöväga trafik gälla vad i denna stadga finnes föreskrivet rörande sjöfart och varuförsel från och till utrikes ort. Mom. 2. Beträffande annan trafik än den, som i mom. 1 avses, skola gälla följande bestämmelser. A ) Varuförsel över riksgränsen på insjö eller flod medelst farkost eller på isen skall anses såsom landväga in- eller utförsel. B) Varuförsel, som isvägen annorstädes än över insjö eller flod äger rum
24 till eller från riket, skall ock anses såsom landväga in- eller utförsel; dock att sådan varuförsel till riket icke må ske till annan plats eller under andra villkor än i § 13 stadgas. KAP. 4.
Allmän bestämmelse rörande behandling av paketpost.
Om behandling av paketpost från utlandet. § 48.
I fråga om gods, som sjö- eller landvägen inkommit med posten, gälle i Liillämpliga delar, i den mån icke här nedan annorlunda stadgas, de i kap. 1 meddelade bestämmelser angående behandling av sjöledes från utrikes ort inkommande gods. Tid för angivning av gods, som inkommit med posten, och för fullgörande av övriga i sammanhang därmed stående skyldigheter räknas från och med dagen efter den, då belöpande postavgifter erlagts, eller, där sådana avgifter icke ifrågakomma, då postförvaltningen meddelat bevis, att från dess sida hinder icke möter för godsets utlämnande. § 49. Postverkets Paketgods, som med post ankommer från utlandet till svensk förtullnmgsrätt att omhändertaga plats å gränsort, må omedelbart omhändertagas av postverket. Gods, som är adresserat till annan inrikes ort än gränsorten och icke, enligt paketgods. vad nedan sägs, tullbehandlas å gränsorten eller som, adresserat till utrikes ort, skall i oöppnat skick genomgå Sverige, må från gränsorten under postverkets kontroll vidare befordras utan tullförpassning och tullförsegling. Försändelser, som icke på sådant sätt befordras, skola av postverket överlämnas till tullförvaltningen å gränsorten.
§ so.
TullbehandÄr paketgods adresserat till ort, där tullkammare eller å avdelningar fördelad ling av paketgods till ort tullförvaltning ej finnes, eller till stad, vars tullkammare ej är belägen inom utan tull- staden, skall detsamma tullbehandlas å gränsorten eller, ifall då godset från kammare. utlandet försänts i direkt kartslut till annan utväxlingspostanstalt å förtull-
ningsplats, å denna förtullningsplats; och må postverket hos vederbörande tullförvaltning angiva godset till tullbehandling. Godset skall därvid vara uppfört å en i två exemplar upprättad förteckning, upptagande varje särskilt pakets inlämningsnummer och adressat; skolande denna förteckning jämväl anses såsom angivningsinlaga. Sålunda angivet gods tullbehandlas i närvaro av postverkets ombud, och må tullbehandlingen försiggå, änskönt varuägaren ej är tillstädes. Å det ena exemplaret av ifrågavarande förteckning tecknas kvitto över paketens mottagande, varjämte för varje paket angivas belöpande tull- och andra avgifter. Detta exemplar återställes därefter till postverket; och när sådant från postverkets sida påfordras, skall jämväl specifik tullräkning överlämnas till postverket. Paketen förses med tullförvaltningens sigill och bliva för vidare befordran överlämnade till postverket mot kvitto, innefattande jämväl erkännande av betalningsskyldighet för de påförda avgifterna; ägande postverket att i sin vård kvarhålla godset, intill dess ägaren erlägger, jämte porto och andra å godset vilande umgälder, de av tullverket påförda avgifterna. Likvid av belöpande avgifter till tullverket för gods, som sålunda utlämnas till postverket, uppgöres månadsvis mellan generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen. § 51. TullbehandAnnat paket än i § 50 sägs må likaledes kunna hos tullförvaltningen å gränsling av paketgods med orten eller å ort med utväxlingspostanstalt, dit paketet försänts i direkt kartslut. s. k. franko- av postverket angivas till tullbehandling, därest postverket beträffande paketet sedel in. m. emottagit s. k. frankosedel eller från adressaten erhållit skriftlig begäran om
25 tullbehandlingens verkställande å ort, som nu är nämnd, eller eljest särskilda förhallanden sådant påkalla. Även hos tullförvaltning å annan ort än förut är sagt kan postverket, om i undantagsfall sådant anses nödvändigt, för avsändares eller adressats räkning angiva paket till tullbehandling. I avseende å sålunda angivet paket iakttages i tillämpliga delar vad i § 50 stadgas. § 52. Mom 1. Paket, som avses i § 51 men som icke på sätt där omförmäles av Behandling postverket angivas till tullbehandling, skola, uppförda å sådan förteckning som av paketgods, i § 50 sägs, av postverket överlämnas till tullförvaltningen å adressorten. Å det s o m ska11 an" ena exemplaret av ifrågavarande förteckning, vilket exemplar återställes till XI!!;1™ postverket., tecknas kvitto över godsets mottagande. aaressaien. Sådant paket liksom även i § 50 omförmälda paket, i den mån de icke av postverket angivas till tullbehandling, skola angivas av adressaten, som därvid har att, där ej andra anstalter träffats genom överenskommelse mellan generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen, förete från postverket meddelat bevis, att från dess sida hinder icke möter för godsets utlämnande. Mom. 2. Där paket, som enligt vad i mom. 1 sägs, skall angivas av adressaten, angives till förtullning eller fri disposition, erfordras icke särskild angivningsinlaga, utan må av^postförvaltningen utfärdad avis eller bevis, varom i mom. 1 förmäles, anses såsom angivningsinlaga. Mom. 3. Vad i § 27 mom. 3 stadgas rörande förfarandet med gods, som icke inom behörig tid blivit angivet eller tullbehandlat, skall i fråga om paket, som avses i denna paragraf, tillämpas först sedan ett år förflutit, efter det angivningstiden börjat löpa, därest ej vederbörande post förvaltning för avsändarens räkning skriftligen anhåller om paketets tidigare försäljning, vilken åtgärd, om så påfordras, må beträffande gods, som är utsatt för att försämras eller skämmas, kunna ske omedelbart så snart auktionen på lämpligt sätt kungjorts § 53. Därest paket, som till tullförvaltning överlämnats men ännu ej tullbehandlats. Av postveråterfordras av postverket för att sändas till annan inrikes ort, där tullkammare k e t återfordeller å^ avdelningar fördelad tullförvaltning finnes inrättad, må paketet mot r a t p a k e t kvitto återlämnas till postverket för att utan tullförpassning och tullförsegling befordras under postverkets kontroll. § 54. Till tullföryaltning överlämnat, men ej tullbehandlat paket, som av postver- Äterutförsel ket anmäles till återutförsel ur riket, må av tullförvaltningen mot kvitto åter- " v eJ tnllbelämnas. handlat paQ
r
r
ket.
s 55. Vid den i § 22 mom. 2 och § 23 mom. 3 medgivna återutförsel liksom ock Återutförsel vid återutförsel ej mindre av nederlagsgods eller transitupplagsgods än även a v v i s s t &ods av varor, för vilka tullrestitution eller befrielse från tullavgift må åtnjutas en- ^ ^ f o r " ligt § 13 mom. 1 eller mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för . rSOrg. ' inkommande varor eller enligt förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara, må gods, som angives att utföras med paketpost, mot kvitto överlämnas till postverket. § 56. Paket, som jämlikt § 54 eller § 55 här ovan anmäles till återutförsel ur riket, Behandling skall förses dels med tullförsegling, dels ock med etikett med beteckning »oför- a v P a k e t > s o r k tullat reexportgods» eller — därest paketet innehåller vara, för vilken tull- ^^88*54 restitution eller befrielse från tullavgift må åtnjutas enligt § 13 mom. 1 eller 6?1' och 55. mom. 5 i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor eller enligt förordningen den 13 december 1912 angående tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara — med beteckning »restitutionsgods»; skolande
i varje fall enahanda beteckning tillika medelst s t ä m p l i n g anbringas å till paketet hörande adresskort. Sådant paket befordras av postverket och under dess k o n t r o l l ; och skall såsom bevis om godsets utförsel gälla, där utförseln sker enligt § 54 postverkets kvitto och, där utförseln sker enligt § 55 v a r u ä g a r e n s angivningsinlaga, försedd med tullbevakningens attest om paketets avlämnande till postverket och med postverkets kvitto över godsets m o t t a g a n d e . § 57. Återutförsel P a k e t , som efter verkställd förtullning u t l ä m n a t s till postverket, må inom av iörtullat, e^ a r ^ f r a n förtullniiigsdagen r ä k n a t , k u n n a av postverket a n m ä l a s till återutket ifttämnat försel u r riket. A n m ä l n i n g s h a n d l i n g e n s k a l l a v l ä m n a s i t v å exemplar och innepaket. hålla dels i n t y g därom, a t t paketet åsätt t u l l f ö r s e g l i n g är orubbad och att paketet oavbrutet från förtullningstillfället befunnit sig i postverkets v å r d ävensom att detsamma j ä m t e dithörande adresskort genom postverkets försorg vederbörligen å s ä t t s beteckningen »oförtullat reexportgods», dels ock u p p g i f t om paketets i n l ä m n i n g s n u m m e r och adressat, om den t u l l k a m m a r e , där förtullningen ägt r u m , om dagen, då förtullningen skett, om beloppet av de för godset erlagda avgifter samt om den lägenhet, med vilken paketet skall å t e r u t f ö r a s . A v anmälningshandlingen återställes till postverket det ena exemplaret, försett med a n t e c k n i n g om verkställd anmälan. P å g r u n d av dylik anmälan, vilken även gäller såsom bevis om paketets utförsel, äger generaltullstyrelsen att till generalpoststyrelsen återbetala för p a k e t e t erlagda avgifter. § 58. Behandling D ä r e s t paket, som efter verkställd f ö r t u l l n i n g u t l ä m n a t s till postverket, inom av till post- e t t år, från förtullningsdagen r ä k n a t , med orubbad tullförsegling av postverket nat^en^ter- återställes till den tullförvaltning, som v e r k s t ä l l t förtullningen. och paketet enställt paket, ligt i n t y g av postverket oavbrutet från förtullningstillfället befunnit sig i postverkets vård, äger generaltullstyrelsen a t t till generalpoststyrelsen återbetala för p a k e t e t erlagda avgifter. Med det återställda godset förhålles på sätt i k a p . 1 denna stadga föreskrives i fråga om gods, v a r s förtullning icke i behörig tid ä g t r u m ; skolande, sedan d y likt gods försålts, t i l l ä v e n t y r s u p p k o m m a n d e överskott redovisas till postverket, som är a n s v a r i g t för att överskottet kommer r ä t t ägare till h ä n d a . § 59. Behandling Till u t l ä n d s k a m a k t e r s sändebud i Sverige adresserade paket, vilka äro försedny officiella j a m e c j vederbörande statsauktoriteters sigill eller av vilkas omslag, ehuru de icke tmrSfrLnmaen- ä r 0 försedda med s i g i l l dock t y d l i g t f r a m g å r , att de äro officiella försändelser, de makters som icke innehålla t u l l p l i k t i g a föremål, ä_ger postverket tillställa adressaterna sändebud, u t a n föregående tullbehandling. § 60. Från Sverige P r å n Sverige till utlandet avsänt paket, som icke k u n n a t tillställas adressaavsänt men t e n o c h a v s a t l a n anledning återkommit till Sverige, skall, såvida det åtföljes ätC paket met a v s a m m a svenska adresskort och innehållsdeklaration som vid utgåendet och icke u t g ö r sådan försändelse, som i §§ 5-f—57 sägs, icke v a r a u n d e r k a s t a t tullbehandling. § 61. Bestämmelse R ö r a n d e behandlingen av paket med sådant innehåll, som är till införsel förangående pa- bjudet eller som endast under vissa villkor får till riket införas eller med avirTförTel för- s e e n d e v a r a särskilda å t g ä r d e r skola vid införseln v i d t a g a s , t r ä f f a s n ä r m a r e bjudet inne- överenskommelse mellan generaltullstyrelsen och generalpoststyrelsen, håll.
27 KAP. 5. Om sjöfart och varuförsändning mellan inrikes orter. § 62. _ Mom. 1, Fartyg av vad dräktighet som helst, vilket användes till inrikes sjöfart, skall, då detsamma första gången under kalenderåret avgår från sjötullplats, av tullförvaltningen därstädes förses med årspass, utfärdat å blankett enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär. Denna handling skall under året medföras å_fartyget och vid varje sjötullplats eller kustbevakningspostering, som på inrikes resa anlöpes. uppvisas för påteekning såväl vid ankomsten som vid avgången. Mom. 2. Hurusom svenskt fartyg med en avgiftspliktig dräktighet av tjugu ton eller däröver och avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande skall, innan det förses med årspass, vara infört i fartygsregistret, •därom är särskilt stadgat. Mom. 3. Från skyldighet att uttaga och medföra årspass befrias: a) maskindrivet fartyg, som efter förut kungjord turlista gör regelbundna resor; b) fartyg, som icke går utom det tullkammardistrikt, inom vilket detsamma har sin hemort, samt fartyg, som befar endast insjöar, floder och kanaler. Mom. 4. Närmare bestämmelser om utfärdande av årspass och villkoren därför, i den mån icke därom är särskilt stadgat, samt om årspassets innehåll meddelas av generaltullstyrelsen. Sagda styrelse äge ock. i fall då sådant finnes kunna utan äventyrande av tullverkets säkerhet till lättnad för trafiken ske, medgiva undantag från bestämmelserna i mom. 1.
Årspass.
JYao vid försändning mellan inrikes orter av nederlags-, transitupplags- och Hänvisning transitgods skall iakttagas med avseende å förpassning av sådant gods, så ock t m bestämvad angående dylikt förpassat gods gäller, då detsamma framkommit till be- ™elser o m stämmelseorten, därom stadgas i kap. G och 7. av?förtuiiat utländskt
§ 64. gods. Beträffande förpassning vid försändning mellan inrikes orter av annat gods, Förpassning än i § 63 avses, äge generaltullstyrelsen meddela de bestämmelser, som må fin- a v annat nas erforderliga till statsverkets säkerhet; skolande dock, där i särskild för- P^> ä n * fattning förpassningsskyldighet vid sådan försändning finnes stadgad, sådant ° aV*e&' lända till efterrättelse. Den, som vill från en inrikes ort till en annan avsända gods, vilket enligt Förpassningsgeneraltullstyrelsens med stöd av § 64 meddelade föreskrifter är underkastat inlaga, förpassningsskyldighet. åligge att hos tullförvaltningen å förstnämnda ort eller, om tullförvaltning ej finnes där, hos tullförvaltningen å närmaste sjötullplats inlämna förpassningsinlaga. Närmare bestämmelser angående förpassningsinlagas innehåll och förfarandet med densamma samt rörande åliggande för tullförvaltning, som meddelat förpassning, utfärdas av generaltullstyrelsen. § 66. Mom. 1. Förpassning skall för att vara gällande åtfölja godset. Saknas Påföljder vid giltig sådan handling, där densamma skolat finnas, skall godset anhållas och saknad av därmed i tillämpliga delar förfaras på sätt särskilt är stadgat om olovligen förPassning. infört gods. Kan nöjaktig bevisning åstadkommas, att godset är alstrat eller
tillverkat inom landet eller att det blivit vederbörligen införtullat från utrikes ort, må detsamma utlämnas till ägarens disposition, sedan denne erlagt i böter två procent av godsets gångbara värde, dock ej över ett hundra kronor. I annat fall och där icke svårare ansvar äger rum enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel eller enligt annan särskild författning skall före godsets återlämnande i böter erläggas ett belopp, motsvarande dubbel införseltull enligt gällande taxa. Mom. 2. Har någon vid förpassnings utfärdande påbjuden kontroll blivit av vederbörande tulltjänsteman i avsändningsorten uraktlåten eller beror saknaden av förpassning därpå, att fartygsbefälhavare eller forman försummat att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt av generaltullstyrelsen med stöd av § 64 meddelade bestämmelser åligger med avseende å gods, som han för annans räkning forslar, må sådan omständighet ej föranleda böter för godsets ägare eller förhindra honom att disponera detsamma. § 67. LastningsFartygsbefälhavare, som vill för skeppning till inrikes ort inlasta förpassanmälan. n i n g underkastat gods, skall hos den tullförvaltning, som enligt § 65 har att meddela förpassning å godset, anmäla dess tillämnade inlastning. Kostnaden för den av tullförvaltningen anordnade bevakning, under vilkens uppsikt lastningen må äga rum, skall, då lastning företages annorstädes än vid sjötullplats eller å annan tid än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstid, gottgöras av fartygsbefälhavaren enligt förrättningstaxan för tullverket. § 68. Tullverkets Vad i §§ 1 och 2 stadgas rörande tullverkets tillsyn över fartyg i svenskt tillsyn å in- farvatten samt tulltjänstemans befogenhet därvid gälle i tillämpliga delar jämnkes sjöfart. Vi{\ beträffande inrikes sjöfart. § 69. Särskilda Befälhavare å fartyg, som på resa från inrikes ort inseglar till någon av föreskrifter de i § 5 mom. 3 nämnda sjötullplatser och vars avgiftspliktiga dräktighet icke rörande in- 5 v e r s ( i g e r fyrtio ton, vare. då fartyget under resan befarit någon del av Hälvfs^a^jötull- singborgs, Landskrona, Malmö eller Trälleborgs tullkammardistrikt, skyldig att platser. i avseende å inseglingen iakttaga vad enligt sagda författningsrum åligger fartygsbefälhavare, som ankommer från utrikes ort; och vare fartyget vid inloppsstationen underkastat den undersökning av tullpersonalen därstädes, som må erfordras för utrönande av, huruvida förpa.ssningsskyldighet underkastat gods medföres och åtföljes av behörig förpassning, samt i fall, då godset skall vara försett med tullförsegling, huruvida denna är orubbad. Vid infart till Göteborg skall befälhavare å fartyg av ovannämnda dräktighet, som under resan anlöpt någon del av ifrågavarande tullkammardistrikt, angöra Klippans tullbevakningspostering, såvida icke tullbevakning eller kronolots finnes ombord. §70. Vad iakttagas Mom. 1. Då fartyg, som har skyldighet att medföra årspass eller som inneskall, då far- ;h ar förpassningsskyldighet underkastat gods. från inrikes ort ankommer till T 8 / 1Jlnke.S sjötullplats, åligge det befälhavaren att ofördröjligen anmäla sig hos därvarande mer till tnll- tull förvaltning samt tillika ingiva till fartyg och last hörande passhandlingar, plats. Mom. 2. Då förpassat gods medföres, skall vidare iakttagas: att fartyget icke må lägga till vid land annorstädes än inom sjötullplatsens hamn; att lossning ur fartyget icke må verkställas, innan tullförvaltningen därtill lämnat tillstånd och lasten av tullbevakningen avvisiterats; att, därest betryggande avvisitering icke kan äga rum före lossningen, denna ska.ll, så länge sådant finnes erforderligt, övervakas av tullpersonal: samt att under lossning varande fartyg icke må flyttas från en plats till en annan,
29 med mindre därom hos bevakningsförmannen på platsen göres anmälan med uppgift tillika, vart flyttningen skall ske. **uuaian mea I avseende å lossning varom i detta moment förmäles, ävensom beträffande bevakning av lossat gods under annan tid än den i § 10 mom 2 bestämda al manna tjänstgöringstiden, gälle i tillämpliga delar vad i § 16 mom 2 och 3 stadgas. ~ ' Mom, 3 Vad i mom. 1 och 2 här ovan stadgas äge tillämpning jämväl i det tall, att det medförda förpassade godset utgöres av nederlags-, transitupplagstran.sit- eller annat oförtullat utländskt gods. »""P^ags , Mom 4. Utan hinder av vad i mom. 2 stadgas äge medföljande resande att sa snart fartyget lagt till vid brygga eller kaj eller tullpersonal kommit ombord ga i and och medtaga sådant dem tillhörigt gods, som kan anses såsom reset fekter och således icke är att hänföra till fartygets last Mom. 5. Reseffekter, medförda av resande från inrikes ort å fartyg som under samma resa anlöpt jämväl utrikes ort, skola, såvida icke samma effekter are, försedda med tullförsegling, angivande deras egenskap av inrikes försändelse, anses och behandlas såsom om de ankommit från utrikes ort § 71. Finnes enligt § 65 förpassat gods vid anställd kontrollundersökning till Bristande antal eller mängd överstiga vad förpassningen innehåller med mera än fem pro- ö veren stämf?TT , , , • e d d ^ ö v e r fkjutande godset förfaras på sätt i § 66 stadgas för det melse mellan förpassning tall, att lorpassning saknas. och det förOm vid fartygs ankomst brist förefinnes uti nederlags-, transitupplags- eller passade godtransitgods, som enligt förpassning bort medfölja, vare lag som i § 181 sägs. set. Då fartyg medför gods, förpassat till annan ort än sjötullplats, åligge det Förfarande, befälhavaren att fore ingåendet till sådan ort anlöpa närmaste sjötullplats eller då varor förkustbevakningspostering för avgivande av anmälan, som i § 70 mom 1 säe-s passats till ort än varefter tullförvaltningen eller kustbevakningsposteringen har att med avse- annan sjötullplats. ende a avvisitermg och lossningstillsyn iakttaga enahanda förfarande som i mom. 2 av sagda paragraf stadgas. Där särskild bevakning vid lossningen erfordras,, skall kostnaden för densamma gäldas av fartygsbefälhavaren enligt forrattningstaxan for tullverket. Finnes icke sjötullplats eller kustbevakningE postering närmare lossningsorten än där förpassningen meddelats, må godfet lossas utan föregående anmälan; dock äge i vilket fall som helst tulltjänsteman som vid lossningstillfället anländer till lossningsplatsen, kontrollera los ningen desamma! P a S s h a n d l l ^ a r n a l c k e ™>™ avlämnats till tullmyndighet, emottfga Vad sålunda stadgats gälle ock forman, då denne vid isväga trafik medför gods, 80m enligt generaltullstyrelsens med stöd av § 64 meddelade bestämmelser ar underkastad forpassnmgsskylclighet. __,. § 73. Vill fartygsbefälhavare, som mottagit till viss ort förpassat gods, under reFörändrad san förändra fartygets bestämmelse, vare han därtill berättigad. Lossas det bestämmelse dset s m e iorpassa.de f J är sjötullplats, skall iakttagas vad för sådan av förpassat + ?<>?• ° ?2 n vid gods. ren £ > T P W - H § 1 f ^ J * J f l o s s ni i ^§e 70. ^ t u l l p l a t s , ställe befälhavaA ren sig till efterrättelse foreskrifterna § 74. Befälhavare å fartyg, som från svensk hamn avgår med bestämmelse till an- Aulöpande 1M5nl ° ' a g ? / i h U n ? e r - r e ? a n U t ° m i f a l 1 a v hängande nöd eller efter av utländsk hamn under til stand av generaltullstyrelsen, där sådant tillstånd finnes kunna meddelas inrikes resa. an äventyr for kronans rätt, anlöpa utländsk hamn. Har han utan sådant e J Ä f ' nHvnnZ™ ^ J> inlöpt sådan hamn, vare han, vare sig f ö r p a ssat gods medhaves eller icke, pliktig att vid återkomsten till svenskt farvatten
30 avgå till stapelstad och till därvarande tullförvaltning avlämna inkommande märkrulla, innehållande uppgift icke allenast från vilken svensk ort han först avgått och vilken utrikes ort han besökt, utan även huruvida han före ankomsten till den utländska hamnen anlöpt svensk ort; och må han ej till riket medföra andra varor än dem, som utgjort hans vid avseglingen inom riket intagna last. §75. . . Befinnes svenskt fartyg, som är försett med pass allenast för inrikes sjöfart Förfarande med fartyg, eller som utan pass avgått till inrikes ort, statt utom sin rätta kurs, utanför som under in- svenskt farvatten, utan att trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak därrikes resa anträffas utom till kan anses vara för handen, skall fartyget inbringas till närmaste sjötullsvenskt far- plats och befälhavaren ställas under tilltal vid vederbörlig domstol. Sådan anvatten. hållningsåtgärd må dock icke äga rum inom område, som anses tillhöra främmande stats farvatten. §70. Frihet från Varor och effekter, som till lands eller å insjö, flod eller kanal forslas inom visitation av riket, ävensom reseffekter, som landvägen eller i fartyg, vilket endast går gods. som forslas inom emellan inrikes orter, medföras av resande från en till annan inrikes ort, vare, med de undantag, vartill bestämmelserna i lagen om straff för olovlig varumriket. försel föranleda, icke underkastade tullvisitation.
KAP. 6. Om nederlag. § 77. Mom. 1. Å ort, där tullkammare eller å avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, eller, efter särskilt medgivande av generaltullstyrelsen, i närheten av sådan ort, må utländskt tullpliktigt gods med i mom. 2 stadgade undantag, efter verkställd tullbehandling och mot erläggande av särskild avgift till kronan, kunna under ägarens och tullverkets lås uppläggas å nederlag i enlighet med vad i detta kapitel föreskrives. ; Skyldighet att erlägga tull för nederlagsgods inträder iörst da godset ior inhemsk förbrukning uttages från nederlag. Nederlagsgods kan enligt denna stadga försändas till annan nederlagsplats eller åter utföras till utrikes ort. Mom. 2. Brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter, med undantag av whisky, samt krut och andra explosiva varor må icke uppläggas å nederlag. Lag samma vare beträffande varuparti, vars införsel enligt särskilda bestämmelser är förbjuden, då införselförbudet åsyftar att bevara allmän säkerhet eller att förekomma smittsamma sjukdomar bland människor eller djur eller förödelse bland växter. . . Är i särskild författning stadgat, att vara av visst slag ma till riket ml öras endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tillstand av myndighet eller under vissa villkor, som avse annat än bevarande av allmän säkerhet eller förekommande av smittsamma sjukdomar bland människor eller djur eller av förödelse bland växter, gälle med avseende å uppläggning^ nederlag av varan, där dylik uppläggning ifrågasattes under sådana förhållanden, att införsel icke är medgiven, vad särskilt må vara eller bliva stadgat. § 78. Uppläggning P å nederlag må av emballerat eller buntat gods ej uppläggas mindre än helt av styckegods. kolli, sådant det från utrikes ort eller svensk frihamn inkommit eller frän i n lager uttagits. Utan hinder av vad sålunda stadgats må dock, jämväl vid tullbehandling för uppläggning å nederlag, iakttagas vad i § 23 mom. 1 är foreNederlagsrätt.
31 skrivet med avseende å vara, som befinnes delvis skadad eller förskämd. I särskilt fall må vederbörande tullförvaltning kunna medgiva, att innehållet i ett kolli före uppläggningen fördelas i flera kolli under iakttagande av de bestämmelser, som till betryggande av kronans rätt kunna vara meddelade av generaltullstyrelsen. § 79. Mom. 1. I förvaringsrum för nederlagsgods må annat gods ej på samma Nederlagsgång finnas upplagt, såvida icke vederbörande tullförvaltning för särskilt fall magasin, finner sådant kunna utan äventyr för kronans rätt medgivas. Mom. 2. Där särskilda, av vederbörande kommun anskaffade nederlagsmagasin ej finnas eller utrymme i dem saknas eller varuägare icke vill begagna sig av sådant magasin, må till förvarande av nederlagsgods användas enskild person tillhörigt magasin eller annan lokal, som av tullförvaltningen, i överensstämmelse med av generaltullstyrelsen meddelade föreskrifter, vid besiktning godkänts. Mom. 3. Sker med avseende å belägenhet eller beskaffenhet av nederlagsmagasin sådan förändring, att detsamma icke längre kan såsom sådant godkännas, skall godset, därest det icke genast förflyttas till annat nederlagsmagasin, efter behörig angivning uttagas från nederlag. Har sådan angivning icke skett inom åtta dagar efter den dag, då tullförvaltningen meddelat ägaren förständigande därom, skall godset genom tullförvaltningens försorg försäljas på behörigen utlyst auktion eller, där godset utgöres av vara, som enligt vad särskilt är stadgat icke må sålunda försäljas, behandlas på i stället föreskrivet sätt; skolande vad av köpeskillingen kan återstå efter gottgörande av de avgifter, som jämlikt § 27 mom. 2 skola gäldas ur godset, ävensom av kostnaderna för försäljningen tillhandahållas ägaren i, den ordning, som i sagda författningsrum stadgas.
.8 80Mom. 1. Beträffande angivningsinlaga, som enligt §§ 19 och 40 erfordras An°-iYnin°angående gods, ämnat att uppläggas å nederlag, gälle i tillämpliga delar vad i till nederlag. § 20 stadgas rörande angivningsinlaga till direkt förtullning eller till fri disposition. Mom. 2. Angivning av gods till uppläggning å nederlag må, där ej generaltullstyrelsen för särskilt fall annorlunda medgiver, ej ske vid senare tidpunkt än å femtonde dagen från och med den, då, enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs, angivningstiden börjat löpa. § 81. I avseende å tullbehandling, återutförsel på grund av vad vid tullbehandlin- Tullbénandgen förekommit samt överlåtelse till kronan av till nederlag angivet gods gälle ling m. m. i tillämpliga delar vad i kap. 1 och 3 finnes stadgat rörande varor, som angi- a v t i l ] n ? dei 'lag vits till direkt förtullning. JS! § 82. Mom. 1. För gods, som angives till uppläggning å nederlag, skall nederlags- Nederlagsavgift betalas med en procent av det belopp, vartill tullavgiften för godset med avgift, tillämpning av vid tullbehandlingsattestens utfärdande gällande taxor och författningar bör beräknas. Mom. 2. Har till nederlag angivet gods sedermera, utan att hava blivit upplagt å nederlag, blivit såsom sjöskaclat, enligt vad därom särskilt stadgas, behandlat och försålt, må den för detsamma erlagda nederlagsavgift, på ansökning hos generaltullstyrelsen, till vederbörande restitueras. § 83. Nederlagsavgift skall erläggas inom den i denna stadga för särskilda fall Nederlagsfastställda tid för betalning av tull, vid äventyr att tullförvaltningen ofördröj- avgifts crligen efter förfallotidens utgång genom behörigen utlyst auktion eller, där god- eggande. 3 — 231742.
32 set utgöres av vara, som enligt vad särskilt är stadgat icke må sålunda försäljas, på i stället föreskrivet sätt avyttrar så stor del av det till nederlag angivna eller av det för ägarens räkning å nederlag liggande godset, dock ej mindre än helt kolli, som erfordras till gott görande av nämnda avgift, böter enligt § 19 mom. 3, om sådana skola utgå, å godset tilläventyrs belöpande ogulden ersättning enligt förrättningstaxan för tullverket samt stadgad tull för vad som försäljes. Har säkerhet enligt § 25 blivit ställd, skall densamma, på sätt i § 27 sägs, användas till gottgörande av tullverkets fordran. 1 händelse överskott å försäljningssumman uppstår, efter det jämväl försäljningskostnaden gnidits, skall därmed förfaras på sätt i § 27 mom. 2 stadgas. Nederlagsgods må ej återutföras, innan nederlagsavgiften jämte tilläventyrs för detsamma belöpande böter och ersättning enligt förrättningstaxan för tullverket erlagts eller säkerhet därför, enligt vad i § 25 sägs, blivit ställd. Avförande Mom. 1. Har till uppläggning å nederlag angivet gods icke inom femton datill nederlags- gar från och med den, då, enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs, magasin, angivningstid börjat löpa, blivit efter verkställd tullbehandling avfört till nederlagsmagasin, vare ägaren skyldig för godset erlägga, om detsamma intagits i packhus eller område, varom i § IG mom. 2 förmäles, böter enligt § 20 mom. 2 men eljest böter enligt § 26 mom. 1. Lag samma vare, där gods, som angivits till överflyttning från transit upplagtill nederlag, icke inom femton dagar, från och med angivningsdagen räknat, avförts till nederlagsmagasin. Mom. 2. Har godset icke inom ytterligare femton dagar avförts till nederlagsmagasin, förfares så, som i § 27 mom. 1 och 2 sägs. Mom. 3. Vid tillämpning av vad i mom. 1 och 2 stadgas skola i förekommande fall jämväl bestämmelserna i § 26 mom. 3 iakttagas. Mom. 4. Har värde för statistiskt ändamål, på sätt särskilt är stadgat, icke uppgivits i den inlaga, vari godset angivits till uppläggning å nederlag, och styrkes icke sådant värde vid tullbehandlingen, må godset icke avföras till nederlagsmagasin, förr än skriftlig förbindelse att inkomma med värdeuppgift., enligt vad därom särskilt är stadgat, avlämnats till förrättningsmannen. § 8;3Ägares förMom. 1. Ägare vare berättigad att, efter tillsägelse hos tullförvaliningen, foganderätt efterse och vårda sitt nederlagsgods ävensom att, efter särskild anmälan hos* över ä. neder- tullförvaltningen, taga prov därav i lämpliga mindre kvantiteter, lag hejande iggande
,,
...
rf.
' i * - *
_n._
—x
• _ ?_ _ _ J . _ I
J~
° „
Mom. 2. Ompaekning eller omtappning av nederlagsgods må av tulliorvaltningen medgivas, då till följd av bristfällighet i emballage eller kärl fara förefinnes, att godset under fortsatt magasinering eller tillämnad transport kan skadas eller förstöras. Skulle därvid till följd av särskilda omständigheter omflyttning i olika antal kolli vara av nöden, må jämväl sådant av tull förvaltningen medgivas; dock må härigenom icke föranledas undantag från vad i § 96 stadgas. Mom. 3. Därest av annan anledning, än i mom. 2 sägs, ägare av nederlagsgods önskar att ompaeka eller omtappa detsamma, vare sig i lika eller olika antal kolli, eller att med emballaget vidtaga åtgärd, som icke avser godsets vårdnad, må även sådant kunna medgivas av tullförvaltningen; ägande generaltullstyrelsen meddela de föreskrifter, som vid sådan åtgärd skola iakttagas. § 86. Befrielse från Mom. 1. Har nederlagsgods gått förlorat och kan med avseende å anlednintull för för- gen därtill icke läggas ägaren till last något svårare än uraktlåtenhet i tillsylorat eller nen eller vården om godset eller annan försumlighet, äge generaltullstyrelsen förskämt neGeneraltullstyrelderlagsgods. medgiva honom befrielse från den å godset belöpande tull. sen äge utfärda närmare bestämmelser rörande det sätt, på vilket erforderlig gods.
33 undersökning i sådant ärende skall verkställas; och vare styrelsen berättigad att före frågans avgörande påkalla vittnesförhör på varuägarens bekostnad vid den domstol i orten, där överträdelser mot denna stadga skola påtalas. Mom. 2. För nederlagsgods, som vid uttagning från nederlag finnes hava undergått förskämning, må tullförvaltningen medgiva befrielse från tullavgiften, med villkor att godset på ägarens bekostnad förstöres. Beträffande emballerat eller buntat gods skall härvid iakttagas, jämte vad i § 96 stadgas, att, därest ett kollis innehåll, såsom endast delvis förskämt, underkastas sortering, nederlagsrätt ieke vidare må åtnjutas för någon del därav, utan skall i sådant fall vad som icke förstöres efter behörig angivning uttagas från nederlag. Förstörande av gods skall ske under tullbevakning. § 87. När nederlagsgods skall förtullas, avlämne varuägaren till tullförvaltningen Angivning angivningsinlaga därå. Sådan inlaga skall i enlighet med av generaltullstyrel- a v nederlagssen meddelade närmare föreskrifter innehålla de uppgifter om godset, som er- g0 ^ s t i n J01"" fordras för detsammas identifierande. För statistiskt ändamål skall vidare i inlagan lämnas uppgift dels om det land, varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige, dels ock, där sådant är särskilt stadgat, om godsets värde. Angives till förtullning från nederlag gods, beträffande vilket vid uppläggningen å nederlag anstånd med avlämnande av för statistiskt ändamål erforderlig värdeuppgift tagits i anspråk, skall, om tiden för anståndet ännu icke gått till ända och ägaren icke kan i angivningsinlagan uppgiva värdet, skriftlig förbindelse att inkomma med sådan värdeuppgift, enligt vad därom särskilt är stadgat, avlämnas. ' § 88' Vid förtullning från nederlag av arrak, konjak, rom, whisky, vin, bär- och Avdrag för fruktsaft samt sirap och oljor på fat rnå tre procent i läckage åtnjutas, såframt läckage. vid angiyningen till förtullning minst nittio dagar förflutit, räknat från och med dagen efter den, då godset angivits till uppläggning å nederlag. § 89. Mom. 1. Då nederlagsvaror förtullas från nederlag, vare, oavsett om de äro Anstånd med av samma eller olika slag eller om de inkommit med samma eller olika lägen- erläggande heter, ägaren berättigad till anstånd med erläggande av därå belöpande avgif- fv ^ff 1 " ter till tullverket: i nittio dagar, om avgiftsbeloppet för det på samma inlaga n^0Jg_aga" upptagna gods uppgår till femhundra kronor eller därutöver; i trettio dagar för avgiftsbelopp från och med etthundra till femhundra kronor; samt i åtta dagar, allt räknat från och med dagen efter angivningsdagen, om avgiftsbeloppet understiger etthundra kronor. Såsom villkor härför skall dock gälla, att ägaren antingen har å nederlag kvarliggande varor, som i enlighet med vad här nedan stadgas få anses utgöra full säkerhet för oguldna och ytterligare å det kvarliggande godset belöpande avgifter ävensom för böter, till vilka han genom dröjsmål med betalningen av dessa avgifter kan göra sig förfallen, eller ock ställer säkerhet så som i § 25 förmäles. Mom. 2. Generaltullstyrelsen äge, efter hörande av handelskammare i riket och, där så prövas lämpligt, av befintlig sammanslutning av handelsidkare, bestämma, vilka varuslag må godtagas såsom säkerhet för i mom. 1 omförmälda avgifter; och äge styrelsen därvid, för den händelse varuslag, som är av beskaffenhet att under lagring undergå till minskning av varuvärdet ledande förändring, förklaras få godtagas såsom säkerhet, tillika bestämma viss tid från dylik varas första uppläggning å tullupplag, efter vars "förlopp sådant godtagande icke vidare må äga rum. Å nederlag liggande varas pantvärde skall anses motsvara femtio procent av fakturavärdet. Föreligger skälig anledning antaga, att åberopat fakturavärde
34 är för högt, eller kan faktura icke företes eller företedd faktura ej godkännas, eller finner tullförvaltning eljest sådant erforderligt till tryggande av tullverkets rätt, skall tullförvaltningen, där varuägaren icke förklarar sig avstå från rättigheten att begagna godset som säkerhet, låta genom två sakkunniga och ojäviga personer besiktiga varan och bestämma det värde, de anse böra åsättas densamma. Kunna besiktningsmännen icke enas om värdet, gälle såsom varans värde medeltalet mellan de av dem åsatta värdena. ATarans pantvärde skall beräknas till femtio procent av det vid besiktningen varan åsatta värde. Kostnaden för sådan besiktning skall gäldas av varuägaren i fall, då besiktning skett av anledning, att faktura ej företetts, eller då det av besiktningsmännen varan åsatta värde med mera än tio procent understiger varans fakturavärde, men i andra fall stanna å tullverket. Mom. 3. Har varuslag, som enligt generaltullstj-relsens bestämmande må användas såsom säkerhet för oguldna avgifter, varom i mom. 1 förmäles. på grund av avsevärt allmänt prisfall å dylik vara så nedgått i värde, att fara kan anses vara för handen, att å nederlag liggande gods av sådant slag icke skulle utgöra full säkerhet för ett avgiftsbelopp, som motsvarar godsets enligt mom. 2 fastställda pantvärde, äge generaltullstyrelsen förordna, att dylik vara tills vidare icke må godtagas såsom säkerhet eller såsom sådan godtagas endast till visst lägre värde; och äge i sådant fall tullförvaltning, då dylikt gods svarar för avgifter för utlämnat gods och förhållandena prövas giva anledning därtill, ålägga varuägaren att inom honom förelagd tid ställa erforderlig ny eller förstärkt säkerhet, vid äventyr att avgifterna eljest anses genast förfallna till betalning. Mom. 4. Nederlagsgods, som utgör säkerhet för avgifter, vilka belöpa på annat, från nederlag uttaget gods, må icke disponeras av ägaren, innan berörda avgifter behörigen guldits eller annan tillräcklig säkerhet för dem blivit ställd. Mom. 5. Gods, som varuägare vill använda såsom säkerhet för oguldna avgifter, skall på hans bekostnad hållas brandförsäkrat. §90. Påföljder för Mom. 1. Erlägges ej tullavgiften för från nederlag förtullat gods, som mot uraktlåten säkerhet utlämnats, inom den i § 89 för varje fall bestämda tid, vare lag, som tulla^Tft r * § 2 6 mom. 1 stadgas. Sker ej inbetalningen inom femton dagar från anståndsnederlags-01" tidens utgång, förfares så, som i § 27 mom. 1 och 2 är föreskrivet, med iaktgods m. m. tagande, då säkerheten utgöres av nederlagsgods. att detta må föröden nye ägarens räkning, om han sådant äskar, på vanliga villkor kvarbliva å nederlag, så länge den i § 97 bestämda tid icke tilländagått. Mom. 2. Finnes ej för belöpande avgifter sådan säkerhet, som i § 89 omformares, må från nederlag till förtullning angivet gods icke utlämnas till ägaren, innan avgifterna inbetalts. Det åligger ägaren att erlägga tullavgiften inom femton dagar från och med dagen efter den, då angivningsinlagan inlämnats till tullförvaltningen; och gälle vid utebliven betalning vad i § 26 mom. 1 och § 27 mom. 1 och 2 för motsvarande fall stadgas. Mom. 3. Från nederlag förtullat gods, som ej utgör pant för ogulden tullavgift, bör ofördröjligen uttagas, därest i samma förvaringsrum annat gods är upplagt. Sker ej detta, må tullförvaltningen låta på ägarens bekostnad bortföra det förtullade godset och upplägga detsamma i annat förvaringsrum. överlåtelse Ägare till nederlagsgods vare oförhindrad att överlåta eller förpanta detsameller förpant- m a till annan, som därigenom i avseende å nederlagsrätten inträder i alla den ning av ne- f ö r r e s rättigheter och skyldigheter. Om sådan överlåtelse eller förpantning, deriagsgods. v i i k e n i c k e m_g> g ä u a m i n c "l r e än helt kolli, skall skriftlig anmälan i två exemplar av ägaren göras hos tullförvaltningen; skolande berörda anmälan genom påskrift bestyrkas av den, till vilken överlåtelsen eller förpantningen sker. Upp-
35 hör sedermera förpantningsavtal att gälla, skall likaledes skriftlig anmälan av bägge de avtalande göras hos tullförvaltningen. Generaltullstyrelsen äge utfärda de närmare bestämmelser i detta ämne, som må finnas erforderliga. § 92. Mom. 1. Nederlagsgods må från en nederlagsplats till en annan försändas Försändning sjöledes eller på järnväg. av nederlagsg0<isLandväga transport av nederlagsgods mellan två nederlagsplatser annorledes än med järnväg må för särskilt fall kunna medgivas av generaltullstyrelsen, som därvid äger föreskriva de villkor och meddela de kontrollbestämmelser, under vilka sådan transport må ske. Mom. 2. Då nederlagsgods skall sjöledes eller på järnväg försändas från en nederlagsplats till en annan, skall ägaren avlämna angivningsinlaga därå till tullförvältningen å förstnämnda plats. Inlagan skall innehålla de uppgifter om godset, som erfordras för detsammas indentifierande, samt dessutom för statistiskt ändamål uppgift om landet, varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige. Godset skall vid försändningen åtföljas av förpassning, utfärdad av tullförvaltningen i överensstämmelse med av generaltullstyrelsen fastställt formulär. Närmare bestämmelser angående angivningsinlaga och förpassning enligt detta moment äge generaltullstyrelsen utfärda. .§ 93. Nederlagsgods må under vederbörlig bevakning omlastas ur ett fartyg i ett Omlastning annat, såframt godsets beskaffenhet jämte dess mått, vikt eller värde kan ut- a v nederlagsrönas ombord. - g°ds§ 94. Mom. 1. Vad fartygsbefälhavare, som i fartyget medför nederlagsgods från Vad vid en nederlagsplats till en annan, har att iakttaga vid ankomsten till godsets be- framkomsten av stämmelseort, därom stadgas i § 70. förflyttat Mom. 2. Nederlagsgods, som ankommit från en nederlagsplats till en annan, "a^Maf?-118 skall genom ägarens föranstaltande avföras till nederlagsmagasin; och skall tagas, sådant avförande äga rum, i fall då godset ankommit med fartyg, senast å söckendagen näst efter den, då godset lossats, och i fall då godset ankommit med järnväg, senast å söckendagen näst efter den, då den godset åtföljande förpassningen enligt åtecknat bevis överlämnats till tullförvaltningen å ankomstorten. Sker ej detta, skall för godset erläggas, om detsamma intagits i packhus eller område, varom i § 16 mom. 2 förmäles, böter enligt § 26 mom. 2 men eljest böter enligt § 26 mom. 1. Har godset icke avförts inom femton dagar efter den dag, då sådant, enligt vad nyss sagts, senast bort ske, förfares så, som i § 27 mom. 1 och 2 sägs. Mom. 3. Är nederlagsgods, som med fartyg eller järnväg ankommit från en nederlagsplats till en annan, avsett till återutförsel från sistnämnda plats, äge vad i mom. 2 stadgas icke tillämpning, såvida återutförsel äger rum senast å åttonde dagen efter den, då godset lossats eller förpassningen överlämnats till tullförvaltningen. o § 95. Mom. 1. Då nederlagsgods skall återutföras till utrikes ort, skall varuägaren Återutförsel avlämna inlaga därå. Sådan inlaga skall, i överensstämmelse med vad särskilt av nederlagsmå vara stadgat och de närmare föreskrifter, som generaltullstyrelsen äge utS°dsfärda, innehålla erforderliga uppgifter för godsets identifierande. För statistiskt ändamål skall dessutom i inlagan lämnas uppgift om det land, till vilket godset blivit sålt eller är till försäljning eller i annat syfte destinerat, ävensom om godsets värde, där sådant, enligt vad särskilt är stadgat, vid godsets uppläggning å nederlag skolat uppgivas för berörda ändamål.
36 Mom. 2. Innan återutförsel av nederlagsgods må äga rum, skatt godset äv vederbörande tullförvaltning underkastas den undersökning, som må anses erforderlig till säkerhet för att underslev icke förekommit. Mom. 3. Skall nederlagsgods från en nederlagsplats återutföras över annan sådan plats, må, vare sig transporten till utförselorten skall ske sjöledes eller med järnväg, godset, efter att i avsändningsorten hava underkastats den i mom. 2 omförmälda undersökning, i enlighet med vad i § 92 mom. 2 sägs förpassas till tullförvaltningen å utförselorten; och må utförseln därifrån, sjöledes eller med järnväg, äga rum utan särskild angivning samt anses behörigen styrki medelst attest från nämnda tullförvaltning, att det förpassade godset ankommit till utförselorten och därifrån vidare befordrats till utlandet. Mom. 4. Angående återutförsel av nederlagsgods landvägen till Norge annorledes än med järnväg är särskilt stadgat. _ Beträffande återutförsel av dylikt gods genom postverkets försorg stadgas i kap. 4. Mom. 5. Återutförsel av nederlagsgods landvägen annorledes än med järnväg till annat land än Norge må för särskilt fall kunna medgivas av generaltullstyrelsen, som därvid äger föreskriva de villkor och meddela de kontrollföreskrifter, under vilka sådan återutförsel må ske. Mom. 6. Angående kontrollåtgärder vid återutförsel av nederlagsgods äge generaltullstyrelsen meddela erforderliga bestämmelser. § 96Mindre parti Av emballerat eller buntat nederlagsgods må icke mindre parti än helt kolli, än helt kolli8 fsådant det blivit upplagt å nederlag, därifrån uttagas vare sig för förtullning, ^ å n nedef ö r förflyttning till annat nederlag, för intagning å frilager eller provianter n ne er- r j n g S f r jJ a g e r e\\eT fö r återutförsel. §97Tid, varunder Nederlagsrätt må ej i något fall åtnjutas för längre tid än fem ar efter den nederlagsrätt d a g, då godset å första upplagsorten angivits till uppläggning å nederlag. må åtnjutas. | ^ e n a n sextionde och trettionde dagen före utgången av sagda tid skall tullförvaltningen i förekommande fall erinra varuägare härom medelst rekommenderat brev; skolande för sådan erinran erläggas särskild avgift enligt förrättningstaxan för tullverket. Det nederlagsgods, som icke vid utgången av femte året blivit efter behörig angivning uttaget från nederlag, skall genom tullförvaltningens försorg så snart ske kan försäljas å behörigen utlyst auktion eller, där godset utgöres av vara, som enligt vad särskilt är stadgat icke må sålunda försäljas, behandlas på i stället föreskrivet sätt. Innan den för godset influtna betalning tillhandahålles varuägaren, skola därifrån avdragas ej mindre kostnaderna för försäljningen än även de å godset belöpande avgifterna. Anmäler ägaren sig icke inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta återstående belopp, tillfälle detsamma kronan. § 98. Ersättning Kostnaden för all tullbevakning av nederlagsgods å nederlagsplats skall, med förtullbevak-de undantag, som föranledas av bestämmelserna i § 182, gottgöras enligt förning av ne- r ättningstaxan för tullverket, utom i de fall, då godset å allmän tjänstgöringsderlagsgods. ^ g o m j j . 1 Q m o m < 2 s äg S , antingen lossas eller första gången upplägges i magasin eller uttages till förtullning, intagning å frilager, uppläggning å provianterings frilager eller återutförsel. Med de undantag, till vilka § 70 mom. 2 och 3, jämförda med § 16 mom. 2 och 3, föranleda, åligger denna ersättningsskyldighet godsets ägare. Kostnaden för all den tullbevakning, såväl å allmän tjänstgöringstid som a övertid, vilken erfordras i följd av medgivande, varom i § 79 mom. 1 förmäles, skall av vederbörande varuägare gäldas enligt förrättningstaxan för tullverket.
n— O i
§ 99. Generaltullstyrelsen äge att n ä r som helst l å t a tullfiskal eller a n n a n tull- Inventering t j ä n s t e m a n anställa inventering av nederlagsgods. Över sådan inventering, a v nederlagss ds vid vilken ej mindre en magistratsperson eller, i Stockholm, en av överståt° ' h å l l a r ä m b e t e t förordnad person än även godsets ägare eller hans ombud bör v a r a tillstädes, skall av förrättningsmannen u p p r ä t t a s fullständigt instrument, vilket därefter skall till riktigheten b e s t y r k a s av bemälda d ä r v i d närvar a n d e vittnen och till generaltullstyrelsen i n s ä n d a s . Tullförvaltningen å stället må ej förvägras att, när den så fordrar, vinna tillträde till enskildas nederlagsm a g a s i n för inventering eller annan tillsyn därstädes. Utebliver godsets ägare från u t s a t t inventering, ehuru u n d e r r ä t t a d om denna och tiden därför, må inventeringen ändock försiggå. K A P . 7.
Om transitupplag och omedelbar transitförsändning. § 100. Mom. 1. A. ort, där t u l l k a m m a r e eller å avdelningar fördelad tullförvalt- Transituppn i n g finnes, må, såvida vederbörande k o m m u n anskaffat och till tullverket lagsrätt. överlämnat för ändamålet avsett u p p l a g s m a g a s i n , u t l ä n d s k t gods med de i § 101 s t a d g a d e u n d a n t a g och i n s k r ä n k n i n g a r k u n n a , u t a n undersökning från tullv e r k e t s sida i vidare mån än i § 101 mom. 3 omförmäles, mot s ä r s k i l d avgift l i l l k r o n a n u p p l ä g g a s å t r a n s i t u p p l a g under tullverkets lås, i enlighet med v a d i d e t t a kapitel föreskrives. Mom. 2. T r a n s i t u p p l a g s g o d s k a n enligt denna s t a d g a förtullas, försändas t i l l t r a n s i t u p p l a g å annan ort, överflyttas till nederlag å u p p l a g s o r t e n eller återutföras. § 101. Mom. 1. E n d a s t styckegods, varmed förstås gods, som inkommer i emballage villkor för -eller, oemballerat, i stycken eller buntar, m å u p p l ä g g a s å t r a n s i t u p p l a g . God- uppläggande av set skall u p p l ä g g a s sådant det inkommit. g° d s a Mom. 2. Å t r a n s i t u p p l a g må ej u p p l ä g g a s : transitupplag. a ) gods, som enligt t u l l t a x a n är tullfritt, då sådant u t a n r u b b n i n g av tilläveni y r s befintligt emballage uppenbarligen f r a m g å r av kollinas beskaffenhet •eller utseende; b ) k r u t och a n d r a explosiva v a r o r ; c) brännvin och sprit av säd, potatis eller andra jordfrukter, med u n d a n t a g av w h i s k y ; dock inå s å d a n v a r a k u n n a för återutförsel u p p l ä g g a s å t r a n s i t u p p l a g samt före återutförseln försändas till t r a n s i t u p p l a g å annan o r t ; samt d ) v a r u p a r t i , v a r s införsel enligt särskilda bestämmelser är förbjuden, då införselförbudet å s y f t a r att bevara allmän säkerhet eller att förekomma smitts a m m a sjukdomar bland människor eller djur eller förödelse bland v ä x t e r . Ä r i särskild författning stadgat, att v a r a av visst slag m å till riket införas •endast av vissa personer eller s a m m a n s l u t n i n g a r eller efter s ä r s k i l t tillstånd a v m y n d i g h e t eller under vissa villkor, som avse a n n a t än b e v a r a n d e av allm ä n säkerhet eller förekommande av s m i t t s a m m a sjukdomar bland människor eller djur eller av förödelse bland växter, gälle med avseende å u p p l ä g g n i n g å t r a n s i t u p p l a g av v a r a n , där d y l i k u p p l ä g g n i n g ifrågasattes u n d e r sådana förhållanden, a t t införsel icke är medgiven, vad särskilt m å v a r a eller bliva stadgat. Mom. 3. _ Förekommer anledning m i s s t ä n k a , a t t till u p p l ä g g n i n g å transitu p p l a g angivet gods ä r av beskaffenhet a t t j ä m l i k t mom. 2 b ) och d ) icke få u p p l ä g g a s å t r a n s i t u p p l a g , åligge det v a r u ä g a r e n a t t på anmodan av tullförvalt-
38 ningen förete faktura eller annan handling, angivande godsets beskaffenhet. Företes icke sådan handling eller finner tullförvaltningen företedd handling icke tillförlitlig eller tillfyllestgörande, äge tullförvaltningen företaga den undersökning av godset, som må vara erforderlig för utrönande av huruvida detsamma må uppläggas å transitupplag eller icke. § 102. Mom. 1. Till förvaring av transitupplagsgods avsett magasin skall vara Transitupplagsmagasin. beläget nära ortens tullhus samt uppfört av brandfritt material och i övrigt av beskaffenhet att vederbörande tullförvaltning finner detsamma kunna godkännas för berörda ändamål. Mom. 2. Där utrymme saknas i det av vederbörande kommun till tullverket överlämnade transitupplagsmagasin. må till förvaring av transitupplagsgods användas sådana, enskilda personer tillhöriga magasin, som tullförvaltningen finner kunna godkännas; ägande generaltullstyrelsen utfärda erforderliga anvisningar för meddelande av sådant godkännande ävensom föreskriva de särskilda villkor, under vilka transitupplagsgods må uppläggas i magasin, som icke uppfyller de i mom. 1 angivna fordringar med avseende å läge och byggnadsmaterial. Mom. 3. För transitupplagsgods, som upplägges i av vederbörande kommun tillhandahållet transitupplagsmagasin, äge kommunen att av godsets ägare uppbära magasinshyra. § 103. När kommun första gången fullgjort det i § 100 mom. 1 stadgade villkor för Kungörelser om transit- åtnjutande av transitupplagsrätt, utfärdas kungörelse härom av generaltullupplagsrätt. styrelsen, som ävenledes, på sätt särskilt är stadgat, årligen tillkännagiver, å vilka orter transitupplagsrätt åtnjutes. § 104. Mom. 1. Angivningsinlaga, som enligt §§ 19 och 40 erfordras angående gods, Angivning till transit- avsett att uppläggas å transitupplag, skall, i enlighet medcle närmare föreskrifupplag. ter, som generaltullstyrelsen äge utfärda, innehålla behövliga uppgifter för godsets identifierande. I inlagan skall därjämte lämnas uppgift om det land. varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning, för vidare befordran eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige. Mom. 2. Angivning av gods till uppläggning å transitupplag må. där ej generaltullstyrelsen för särskilt fall. annorlunda medgiver, ej ske vid senare tidpunkt än å femtonde dagen från och med den, då, enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs, angivningstiden börjat löpa. § 105. . För gods, som angives till uppläggning å transitupplag, skall transitupplagsTransitupplagsavgift. avgift utgå på sätt nedan sägs. Transitupplagsavgift påföres ägaren för en tid av tre månader i sänder, första gången senast vid utgången av den i denna stadga för särskilda falMastställda tid för betalning av tull eller vid det tidigare tillfälle, då ägaren sådant begär eller då godset avföres till transitupplagsmagasinet, andra gången tre månader efter angivningsdagen och sedermera, så länge godset kvarligger å upplaget, vid början av varje ny termin av tre månader. Avgiften utgår första gången med en krona och varje följande gång med femtio öre för varje 100 kilogram av godsets vikt, dock icke i något fall med mindre än femtio öre för varje särskild varuangivning. Vikten av gods, som angivits till uppläggning å transitupplag,_ må kunna bestämmas genom provvägning av ett större eller mindre antal kolli eller stycken, därest tullförvaltningen med hänsyn till godsets beskaffenhet och de upplysningar angående detsamma, som inhämtas av åtföljande handlingar, finner sådant lämpligen kunna äga rum.
§ 106. Mom.l. Godset vare alltid pant för transitupplagsavgiften och må ej av Eriäggandc ägaren återutföras, förflyttas eller förtullas, innan avgiften jämte tilläventyrs a v transitför godset belöpande böter och ersättning enligt förrättningstaxan för tull- uPPlaS«avs verket erlagts eller säkerhet därför, enligt vad i § 25 sägs, blivit ställd. Mom. 2. Transitupplagsavgiften skall betalas för första terminen senast vid utgången av den i denna stadga för särskilda fall fastställda tid för betalning av tull och för varje följande termin inom femton dagar efter den, då avgiften jämlikt § 105 skall påföras, vid äventyr att tullförvaltningen ofördröjligen efter förfallotidens utgång genom vederbörligen utlyst auktion eller, där godset utgöres av vara, som, enligt vad särskilt är stadgat, icke må sålunda försäljas, på i stället föreskrivet sätt avyttrar så stor del av godset, dock ej mindre än helt kolli eller stycke, som erfordras till gottgörande av nämnda avgift, böter enligt § 19 mom. 3, om sådana skola utgå, å godset tilläventyrs belöpande ogulden ersättning enligt förrättningstaxan för tullverket samt stadgad tull för vad som försäljes. Har säkerhet enligt § 25 blivit ställd, skall densamma, på sätt i §§ 26 och 27 sägs, användas till gottgörande av tullverkets fordran. I händelse överskott å försäljningssumman uppstår, sedan jämväl försäljningskostnaden guldits, skall därmed förfaras på sätt i sistnämnda paragraf mom. 2 stadgas. § 107. Mom. 1. Har till uppläggning å transitupplag angivet gods icke inom tjugu Avförande dagar från och med den, då. enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs. till transitangivningstid börjat löpa, blivit avfört till transitupplagsmagasin, bote ägaren u PP la ? sma gasin ett belopp, motsvarande den för transitupplag stadgade högsta avgift. ' Mom. 2. Har godset icke inom ytterligare tjugu dagar avförts till transitupplagsmagasin, vare lag, som i § 118 sägs angående gods, vilket under ett år kvarlegat å transitupplag. § 108. Utom i fall, som i § 101 mom. 3 sägs, må provtagning eller undersökning av Provtagning till uppläggning å transitupplag angivet eller å sådant upplag liggande gods och undersökicke ske. såvida icke antingen godset dessförinnan angivits till förtullning. u i n ° a v tran " uppläggning å nederlag eller intagning å frilager eller provianteringsfrilager ^ X * 8 * " eller ock generaltullstyrelsen i särskilt fall medgivit, att omförmäld åtgärd må vidtagas utan sådan angivning. § 109. Mom. 1. _ När transitupplagsgods skall förtullas, avlämne varuägaren till Förtullning tullförvaltningen angivningsinlaga därå. Sådan inlaga, vilken ej må omfatta av transitgods, som inkommit med olika lägenheter, skall, i överensstämmelse med vad "ppiagsgods. särskilt må vara stadgat och de närmare föreskrifter, som generaltullstyrelsen äge meddela, innehålla de uppgifter om godsets beskaffenhet och myckenhet, som erfordras för detsammas identifierande och tullbehandling. För statistiskt ändamål skall dessutom i inlagan lämnas uppgift om landet, varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige, ävensom om godsets värde, där sådan uppgift, enligt vad särskilt är stadgat, erfordras för berörda ändamål. Huruledes förfaras skall, då i inlaga saknas uppgift om inkommen varas värde i fall, ^clå sådan uppgift erfordras för tullbehandlingen eller för statistiskt ändamål, därom är särskilt stadgat. _ I inlagan skall varuägaren ock giva till känna, huruvida han önskar närvara vid tullbehandlingen av det gods, inlagan avser, eller om tullbehandlingen må ske utan hinder av hans frånvaro. Mom. 2. I avseende å tullbehandling, återutförsel på grund av vad vid tullbehandlingen förekommit samt överlåtelse till kronan av gods, som förtullas
från transitupplag, gälle i tillämpliga delar vad i kap. 1 och 3 finnes stadgat angående varor, som angivits till direkt förtullning; skolande dock den tid, inom vilken enligt § 21 återutförsel skall äga rum, räknas från och med dagen efter den, då godset angivits till förtullning från transitupplag. Mom. 1. Tullavgiften för å transitupplag liggande gods, som angivits till Betalning av tull för tran- förtullning, skall erläggas inom femton dagar, räknat från och med dagen efter situpplags- den, då angivningsinlagan inlämnats till tullförvaltningen. För transituppgods m. m.
lagsgods, som, utan att hava varit upplagt å transitupplag, angives till förtullning, räknas tiden för erläggande av tull från och med den dag, då, enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs, angivningstiden börjat löpa. Mom. 2. I fråga om varuägares rätt att mot säkerhet för oguldna avgifter utfå godset vare lag som i § 25 stadgas, varjämte beträffande påföljderna för fördröjd eller utebliven betalning eller uraktlåten avhämtning av godset bestämmelserna i §§ 26 och 27 skola, med iakttagande av ovanberörda utgångspunkter för respektive tiders beräknande, i tillämpliga delar lända till efterrättelse. § 111. I fråga om överlåtelse eller förpantning av transitupplagsgods gälle i tillämpÖverlåtelse eller förpant- • liga delar vad i § 91 är stadgat rörande överlåtelse eller förpantning av nederning av trän- ' lagsgods. s itupplagsgods. § 112Mom. 1. Försändning av transitupplagsgods från en transitupplagsplats till Försändning av transit- en annan må endast ske sjöledes eller på järnväg. upplagsgod8. Mom. 2. Då sådan försändning av transitupplagsgods skall ske, har ägaren att till vederbörande tullförvaltning avlämna angivningsinlaga därå. Inlagan skall innehålla de uppgifter om godset, som erfordras för detsammas identifierande, samt dessutom för statistiskt ändamål uppgift om landet, varifrån godset blivit inköpt eller för försäljning eller i annat syfte direkt eller över annat land avsänt till Sverige. Godset skall vid försändningen åtföljas av förpassning, utfärdad av tullförvaltningen i överensstämmelse med av generaltullstyrelsen fastställt formulär. Närmare bestämmelser angående angivningsinlaga och forpassning enligt detta moment äge generaltullstyrelsen utfärda. Mom. 3. Transitupplagsgods må, angivet och förpassat på sätt i mom. 2 sägs, med järnväg försändas till vid riksgräns belägen ort, där tullkammare finnes, även om transitupplagsrätt där icke åtnjutes. För sålunda försänt gods må dock dylik rätt icke kvarstå, sedan detsamma ankommit till gränsort utan transitupplagsrätt; skolande i sådant fall godset omedelbart angivas antingen till förtullning eller till återutförsel med järnväg. § 113. KontrollåtMom. 1. Rörande de kontrollåtgärder, som till kronans säkerhet må anses gärder vid erforderliga vid försändning av transitupplagsgods med fartyg eller järnväg, försändning ^g e generaltullstyrelsen utfärda nödiga föreskrifter. °Ce åvtran- Kostnad för bevakning, som åsättes fartyg, varmed dylikt gods befordras, av ^situppiags* den anledning att fartygets avgifts pliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton, gods. gäldas av fartygsbefälhavaren enligt förrättningstaxan för tullverket. Mom. 2. Omlastning av transitupplagsgods under transport med järnväg må, där godset befordras i sluten vagn eller vagnsavdelning eller annat slutet förvaringsrum under tullverkets lås eller försegling, äga rum endast under tullbevakning, såvida därvid erfordras, att låset öppnas eller förseglingen bry tes. Kostnaden för bevakning vid omlastning, som ovan sägs, skall enligt för-
41 rättiimgstaxan för tullverket gottgöras av den trafikförvaltning, som påkallat bevakningen.
§ iu. Mora; 1. Vad fartygsbefälhavare, som i fartyget medfört transitupplags- Vad vid gods från en transitupplagsplats till en annan, har att iakttaga vid ankomsten aframkomsten v till godsets bestämmelseort, därom stadgas i § 70. förflyttat Mom. 2. Transitupplagsgods, som ankommit från en transitupplagsplats lagTgodsYkaii till en annan, skall genom ägarens föranstaltande avföras till transitupplags- iakttagas, magasin; och skall sådant avförande äga rum, i fall då godset ankommit med fartyg, senast å söckendagen näst efter den, då godset lossats, och, i fall då godset ankommit med järnväg, senast å söckendagen näst efter den, då den godset åtföljande förpassningen enligt åtecknat bevis överlämnats till tullförvaltningen å ankomstorten. Sker ej detta, vare lag som i § 107 stadgas för det fall, att till uppläggning å transitupplag angivet gods icke inom där föreskrivna tider avförts till transitupplagsmagasin. . Mom. 3. Är transitupplagsgods, som ankommit från en transitupplagsplats till en annan, avsett till återutförsel från sistnämnda plats, äge vad i mom. 2 stadgas icke tillämpning, såvida återutförsel äger rum senast å åttonde dagen efter den, då godset lossats eller förpassningen överlämnats till tullförvaltningen. Mom. 4. Har transitupplagsgods, som enligt § 112 mom. 3 försänts till ort utan transitupplagsrätt, icke angivits till förtullning eller återutförsel med järnväg senast å söckendagen näst efter den, då förpassningen överlämnats till •tullförvaltningen därstädes, liksom då sådant icke heller skett inom tjugu dagar därefter, vare lag som i § 107 stadgas för det fall, att till uppläggning å transitupplag angivet gods icke inom där föreskrivna tider avförts till transitupplagsmagasin; skolande dock, elär återutförsel skett senast å åttonde dagen «fter förpassningens överlämnande, böter icke utgå. § 115. Då gods skall överflyttas från transitupplag till nederlag å upplagsorten, aÖverflyttning avlämne varuägaren angivningsinlaga därå till tullförvaltningen. Beträffande vransita gods från sådan inlaga gälle vad i § 109 stadgas rörande angivningsinlaga vid förtull- t PP la s ning av transitupplagsgods. nederlag. § HG. Mom, 1. Då transitupplagsgods skall återutföras till utrikes ort, skall varu- Återutförsel ägaren avlämna inlaga därå. Sådan inlaga, vilken ej må omfatta gods, som a v transitinkommit med olika lägenheter, skall i överensstämmelse med av generaltull- uPl>lagsgods. styrelsen utfärdade närmare föreskrifter innehålla erforderliga uppgifter för godsets identifierande. Mom. 2. Skall transitupplagsgods från en transitupplagsplats återutföras över annan sådan plats eller över gränsort med tullkammare men utan transitupplagsrätt, må godset, vare sig transporten till utförselorten skall ske sjöledes •eller med järnväg, i enlighet med vad i § 112 mom. 2 sägs förpassas till tullförvaltningen i utförselorten; och må utförseln därifrån, sjöledes eller med järnväg, äga rum utan särskild angivning samt anses behörigen styrkt medelst attest från nämnda tulliorvaltning, att det förpassade godset ankommit till utförselorten och därifrån vidare befordrats till utlandet. Mom. 3. Angående återutförsel av transitupplagsgods landvägen till Norge annorledes än med järnväg är särskilt stadgat. Beträffande återutförsel av •dylikt gods genom postverkets försorg stadgas i kap. 4. Mom. 4. Angående kontrollåtgärder vid återutförsel av transitupplagsgods •äge generaltullstyrelsen meddela erforderliga bestämmelser.
§ 117. Av gods, som finnes å transitupplag, må ej mindre parti än helt kolli eller Mindre parti än helt kolli stycke uttagas därifrån vare sig för förtullning, för försändning till annat får ej uttagas transitupplag, för överflyttning till nederlag, för intagning å frilager eller från transitprovianteringsfrilager eller för återutförsel. upplag. § 118.o
Transitupplagsrätt må icke i något fall åtnjutas för längre tid än ett år efter Tid, varunder transitupp- den dag, då godset å första upplagsorten angivits till uppläggning å transitlagsrätt må upplag. Mellan sextionde och trettionde dagen före utgången av sagda tid åtnjutas.
skall tullförvaltningen i förekommande fall erinra varuägaren härom medelst rekommenderat brev; skolande för sådan erinran erläggas särskild avgift enligt förrättningstaxan för tullverket. Det transitupplagsgods, som icke vid utgången av året blivit efter behörig angivning uttaget från transitupplag, skall, efter undersökning och tullbehandling, genom tullförvaltningens försorg så snart ske kan försäljas å behörigen utlyst auktion eller, där godset utgöres av vara, som enligt vad särskilt är stadgat icke må sålunda försäljas, behandlas på i stället föreskrivet sätt. Utgöres varan av brännvin eller sprit av beskaffenhet som i § 101 mom. 2 sägs, må densamma, utan hinder av vad där stadgas, av vederbörande, som enligt gällande bestämmelser inlöst varan, disponeras för förbrukning inom landet. Innan den för godset influtna betalning tillhandahålles varuägaren, skola därifrån avdragas ej mindre kostnaderna för försäljningen än även de å godset belöpande avgifter till tullverket. Anmäler ägaren sig icke inom natt och år efter auktionsdagen att lyfta återstående belopp, tillfälle detsamma kronan. § 119. Ersättning Kostnaden för all tullbevakning av transitupplagsgods å transitupplagsplats för tullbevak- så ock under transport inrikes orter emellan skall, med de undantag, som förning av transitupplags- anledas av bestämmelserna i § 182, gottgöras enligt förrättningstaxan för tullverket, utom i de fall, då godset å transitupplagsplats under allmän tjänstgögods. ringstid, som i § 10 mom. 2 sägs. antingen lossas eller första gången upplägges i magasin eller uttages till förtullning, uppläggning å nederlag, intagning å frilager, uppläggning å provianteringsfrilager eller återutförsel. Med de undantag, till vilka § 70 mom. 2 och 3, jämförda med § 16 mom. 2 och 3, ävensom § 113 föranleda, åligger denna ersättningsskyldighet godsets ägare. § 120. Inventering Varje år, senast i mars månad, skall tullfiskal eller annan tulltjänsteman i av transit- närvaro av en magistratsperson eller, i Stockholm, en av överståthållarämbetet up plagsgods. förordnad person förrätta inventering av det å transitupplag befintliga gods. Härvid äge godsets ägare, därest de så åstunda, vara närvarande, för vilket ändamål underrättelse om dagen för förrättningen bör meddelas dem i god tid. Över inventeringen skall fullständigt instrument upprättas av förrättningsmannen, vilken handling, till riktigheten bestyrkt av ovan omförmälda vittne, därefter skall överlämnas till generaltullstyrelsen. I övrigt äge sagda styrelse att när som helst låta anställa dylik inventering. § 121. Mom. 1. Styckegods, som i § 101 mom. 1 sägs, vilket inkommit från utlanOmedelbar transitför- det till ort, där transitupplagsrätt åtnjutes, må kunna utan erläggande av transändning i situpplagsavgift omedelbart transitförsändas till annan ort, där transitupplagsallmänhet. rätt åtnjutes, eller till utrikes ort; dock må sådan försändning icke äga rum i följande fall, nämligen: a) då godset är av beskaffenhet, som i § 101 mom. 2 a) sägs, och ankommit till riket annorledes än med järnväg, omedelbart eller medelst ångfärja; samt b) då godset består av varuparti, vars uppläggning å transitupplag, enligt vad i § 101 mom. 2 d) stadgas, icke är tillåten.
43 Är i särskild författning stadgat, att vara av visst slag må till riket införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, som avse annat än bevarande av allmän säkerhet eller förekommande av sjukdomar bland människor eller djur eller av förödelse bland växter, gälle med avseende å omedelbar transitförsändning av varan, där dylik försändning ifrågasattes under sådana förhållanden, att införsel av densamma icke är medgiven, vad särskilt må vara eller bliva stadgat. Mom. 2. I avseende å angivning av gods till omedelbar transitförsändning. provtagning och undersökning av sålunda angivet gods (transitgods), sätt för transport av dylikt gods, kontrollåtgärder vid transport därav och vid därunder skeende omlastning samt ersättning för bevakning av transitgods gälle i tilllämpliga delar vad i detta kapitel föreskrives rörande transitupplagsgods. När avgift till kronan för godset icke ifrågakommer i avsändningsorten. må godsets vägning eftergivas, såvida uppgift om dess art och vikt meddelas i angivningsinlagan samt därtill kominer, antingen att dessa uppgifter nöjaktigt: bestyrkas medelst faktura, konossement eller fraktsedel eller oek att godset skall direkt återutföras till utrikes ort eller utgöres av uppenbarligen tullfritt gods, som inkommit med järnväg, omedelbart eller medelst ångfärja. Mom. 3. Där i särskilda fall jämkning i eller undantag från i denna paragraf meddelade bestämmelser finnes kunna med bibehållen säkerhet för kronans rätt meddelas till lättnad eller bekvämlighet för trafiken, äge generaltullstyrelsen medgiva sådan jämkning eller undantag. § 122. Har transitgods icke blivit avsänt inom tjugu dagar, räknat från och med Påföljder för den dag, då angivningstid, enligt vad i denna stadga för särskilda fall sägs, uraktlåtenhet börjat löpa, skall godset, därest detsamma är av beskaffenhet, att hinder för- transitgods. ^JlKSJf fattningsenligt icke möter för dess uppläggande å transitupplag, anses i stället hava blivit angivet till uppläggning å sådant upplag; och bote varuägaren på sätt i § 107 mom. 1 sägs, varjämte transitupplagsavgift skall erläggas. I fall, varom nu är fråga, skall dock den i §§ 105 och 106 mom. 2 stadgade tid för påförande och erläggande av berörda avgift utsträckas till tjugu dagar, räknat från och med ovanberörda dag. Avföres icke godset till transitupplagsmagasin inom närmast följande tjugu dagar, vare lag, som i § 118 sägs angående gods. vilket under ett år kvarlegat å transitupplag. Är åter godset av beskaffenhet, att detsamma författningsenligt icke må uppläggas å transitupplag, bote varuägaren som nyss är sagt; och skall godset, därest detsamma icke inom j-tterligare tjugu dagar avsänts, behandlas på sätt i § 118 stadgas. § 123. Gods, som angivits till omedelbar transitförsändning men ännu icke avsänts, An<*ivL-_ anna; av må kunna angivas till förtullning eller uppläggning å nederlag, såvida angiv- icke avsänt ningen sker, i förra fallet inom fyrtio och i senare fallet inom femton dagar, transitgods räknat från och med den dag, då, enligt vad i denna stadga för särskilda fall ^ V^' sägs, angivningstid börjat löpa. Sker angivning till förtullning senare än efter nelerlag. utgången av tjugonde dagen från angivningstidens början, vare dock varuägaren icke därigenom befriad från erläggande av böter, varom i § 122 förmäles, samt av transitupplagsavgift, där sådan enligt samma paragraf skall utgå. I avseende å angivning, som nu är sagd, och det angivna godset gälle. där godset angives till förtullning, vad i §§ 109 och 110 stadgas, med iakttagande, beträffande tiden för erläggande av tull och godsets avhämtande, av vad i § 110 är föreskrivet för det fall, att transitupplagsgods angives till förtullning utan att hava varit upplagt i transitupplagsmagasin, samt. där gods angives till uppläggning å nederlag, vad i § 115 stadgas.
-14
§ 124. Omedelbar Mom. 1. Beträffande transitförsändning av gods, som med bantåg, vare sigtransitför- omedelbart eller på ångfärja, ankommer till gränsort, där tullkammare eller å med järnväg avdelningar fördelad tullförvaltning finnes, gälle, även om å sådan gränsort till gränsort transitupplagsrätt icke åtnjutes, följande bestämmelser, ankommet ^ ) T fråga om resgods. I den i § 41 omförmälda godsförteckningen skola, vart för sig, upptagas sådant inskrivet resgods, som är avsett att i oöppnat skick i järnvägsvagn befordras genom Sverige till utlandet, samt resgods, inskrivet för direkt vidare befordran till plats här i riket, där tullkammare eller å avdelningar fördelad tullförvaltning finnes inrättad. Förstnämnda slag av resgods må mot kvitto å godsförteckningen överlämnas till vederbörande trafikförvaltning för att genom dess försorg utföras ur riket; åliggande det trafikförvaltningen att ansvara för att dylikt gods icke varder utlämnat inom riket utan förutgången tullbehandling. Resgods, inskrivet för direkt befordran till plats i riket som nyss nämnts, må, därest särskilda förteckningar över godset, angivande kollital och inskrivningsnummer, upprättas för varje destinationsort och av trafikförvaltningen avlämnas i två exemplar, under förpassning omedelbart transitförsändas till destinationsorten utan att godsets vägning erfordras; skolande genom trafikförvaltningens i avsändningsorten försorg vederbörande tullförvaltning i bestämmelseorten medelst telegram underrättas ej mindre om tiden, då sådant resgods väntas ankomma, än även om antalet av de kolli, varav godset består. Avlämnas icke sådana särskilda förteckningar som nyss nämnts, skall godset tullbehandlas i gränsorten eller i närheten av densamma, på sätt i § 41 B sägs. B) I fråga om il- och fraktgods. l:o) II- och fraktgods, avsett att utan föregående tullbehandling befordras till plats i riket, där transitupplagsrätt åtnjutes,- skall, där detsamma icke, enligt vad i § 41 stadgas, tullbehandlas i införselorten, därstädes behandlas på. följande sätt. a) Trafikförvaltningen skall till tullförvaltningen avlämna för varje bestämmelseort upprättad specifik förteckning i två exemplar, särskilt å det gods, som skall befordras med snälltåg, och särskilt å det gods, som skall befordras med godståg, varemot angivningsinlagor å godset icke erfordras. Dessa förteckningar skola innehålla uppgift å varje särskilt kollis märke, nummer, art, vikt och innehåll, då detta är känt. Sedan varje lossat kolli av tullbevakningspersonalen avprickats å den specifika förteckningen, må godset i vanlig ordningunder förpassning transitförsändas till bestämmelseorten. b) Har godset inkommit i täckt järnvägsvagn, som endast innehåller till en och samma bestämmelseort adresserat gods, må. därest icke föreskrifterna under c) här nedan äro tillämpliga, vagnen utan godsets föregående lossning och avprickning under tullplombering och förpassning omedelbart transitförsändas till tullförvaltningen i bestämmelseorten; skolande godset därstädes i närvaro av järnvägstjänsteman avprickas på den specifika förteckningen. c) Har godset inkommit i hel vagnslastsändning från en avsändare till en emottagare och är detsamma avsett att utan omlastning befordras vidare med järnväg, må detsamma av vederbörande trafikförvaltning såsom ett kolli hos tullförvaltningen i införselorten angivas till omedelbar transitförsändning och av bemälda tullförvaltning förpassas till bestämmelseorten, under villkor: att trafikförvaltningen till tullförvaltningen avlämnar en över vagnens innehåll i två exemplar upprättad förteckning, angivande varuslag och vikt; att sådan vagn av tullförvaltningen i införselorten förses med tullplombering,att vagnens lossning därstädes sker i närvaro av järnvägstjänsteman, vilken
45 därvid verkställer anteckning om kollital och märken å det ena exemplaret av förteckningen, som skall åtfölja godset; att det andra exemplaret, i samma avseende kompletterat och försett med behörigt kvitto, återsändes till tullförvaltningen i införselorten; samt att trafikförvaltningen ansvarar för vagnens framkomst i orubbat skick. _2:o) II- och fraktgods, avsett att utan föregående förtullning befordras till vid landriksgräns belägen, transitupplagsrätt saknande plats, där tullkammare finnes, för att därifrån omedelbart vidare befordras till utlandet, må på enahanda sätt, som under l:o) sägs, från införselorten sändas till dylik, transitupplagsrätt saknande plats. Mom. 2. I fråga om transitförsändning av gods enligt mom. 1 skall i tilllämpliga delar eljest gälla vad i § 121 stadgas. Mom. 3. Generaltullstyrelsen äge meddela de närmare föreskrifter rörande behandlingen av i mom. 1 omförmälda godsförteckningar samt angående förpassningen av godset, som må finnas erforderliga. Mom. 4. Då i följd av järnvägstrafikens krav, lokala förhållanden eller tillfälliga omständigheter avvikelser från vad i mom. 1 stadgas finnas vara av behovet påkallade och kunna, med bibehållande av nödig säkerhet för kronans rätt, till lättnad för rörelsen medgivas, äge generaltullstyrelsen förordna därom. § 125. I avseende å angivning av gods, som anlänt såsom omedelbar transitförsändel- Hänvisning se, vare sig det är ämnat till direkt förtullning, till fri disposition, till upp- i avseende å. läggning å nederlag eller transitupplag eller till ytterligare omedelbar transit- ankommet transitgods försändning, ävensom i avseende å tullbehandling; återutförsel på grund av vad till bestämvid tullbehandlingen förekommit eller överlåtelse till kronan, betalning av belö- melserna anpande avgifter samt avhämtning gälle vad ovan stadgas angående varuförsel gående varudirekt från utrikes ort, med iakttagande att de rättigheter och skyldigheter, som införsel difrån utvid sjöväga^varuinförsel beräknas från och med dagen efter märkrullas presen- rekt rikes ort. tering, i fråga om^omedelbar transitförsändelse i stället räknas från och med dagen efter den, då den godset åtföljande förpassningen enligt åtecknat bevis överlämnats till vederbörande tullförvaltning. Utan binder därav att de i § 25 mom. 1 föreskrivna villkor ej blivit uppfyllda, må dock sådant med järnväg såsom omedelbar transitförsändelse anlänt, till direkt förtullning angivet gods av tullpliktig beskaffenhet, beträffande vilket enligt dithörande frakthandlingar den utländske avsändaren förbundit sig att gottgöra vederbörlig tullavgift, efter skriftlig anhållan av järnvägsförvaltningen på platsen samt under iakttagande i tillämpliga delar av de i § 43 mom. 2 fastställda villkor och bestämmelser i övrigt utlämnas från tullförvaltningen till ägaren, sedan allenast de å godset för tiden intill utlämnandet möjligen belöpande böter blivit av honom guldna.
KAP. 8. Om oförtullade utländska varor, bärgade från strandat fartyg eller i nödhamn lossade från skadat fartyg. § 126. Strandar i svenskt farvatten fartyg, lastat eller barlastat, skall fartygets yad vid befälhavare, så snart tullpersonal ankommit till strandningsplatsen, till denna strandning avlämna de till fartyg och last hörande handlingar, som icke må hava förlorats °.ch lossning vid olyckstillfället, för att tjäna till upplysning och efterrättelse vid uppteckning ^ I M J ^ av vad som bärgas; skolande därefter med det bärgade godset förfaras på sätt tagas. i sjölagen och särskilda författningar är stadgat. Består gods, som bärgas från strandat fartyg eller eljest under sådana för-
46 hållanden, att detsamma skäligen kan antagas hava tillhört fartyget eller dess last, av från utrikes ort medförda varor, skall beträffande sådant gods därjämte iakttagas vad här nedan i detta kapitel föreskrives. Lag samma vare beträffande från utrikes ort medfört gods, som lossas från fartyg, vilket på grund av liden skada måst ingå i nödhamn. § 127. Förvaring Mom. 1. Gods, som i § 126 andra stycket omförmäles, bör, därest det icke och bevak- uppenbarligen är av tullfri beskaffenhet, snarast möjligt avföras till lämplig! ning av bär- upplagsmagasin. I sådant magasin, som det åligger ägaren eller hans ombud "dlii mnl l - a ^ a n s kaffa och som skall vara för ändamålet godkänt av tullförvaltningen, sat gods. skall godset förvaras under tullverkets och ägarens lås. Intill dess godset upplägges i magasin eller utan föregående uppläggning i behörig ordning utlämnas till vederbörande eller vidare försändes, skall detsamma stå under tullbevakning. Mom. 2. Är godset uppenbarligen av tullfri beskaffenhet, äge tullförvaltningen pröva, huruvida omständigheterna påkalla godsets ställande under bevakning. Där ägaren eller hans ombud begär, att sådan åtgärd skall vidtagas, bör detta icke förvägras, såvida erforderlig bevakningspersonal finnes att tillgå. Mom. 3. Kostnaden för bevakning annorstädes än vid sjötullplats eller, å sådan plats, under annan tid än den i § 10 mom. 2 bestämda allmänna tjänstgöringstid skall gäldas av ägaren eller hans ombud enligt förrättningstaxan för tullverket. Godset svare alltid för bevakningskostnaden och må ej disponeras innan sådan kostnad blivit gulden. § 128. Försändnincr Mom. 1. Skall gods, som i § 126 andra stycket sägs, försändas vidare med angivning0' samma fartjTg, där detta är eller kan försättas i det skick, att sådant är möjoch försälj- ligt, må detta ske utan särskild tullangivning av godset. I sådant fall skall nin 8 a ^ bä.r" med fartyget och godset förfaras på samma sätt som om fartyget inkommit och lÅamiTjos- avgått utan att lossning ägt rum; dock skall i fråga om påförande av umgälder sat gods. för fartyget iakttagas vad enligt gällande bestämmelser betingas av de i det särskilda fallet föreliggande förhållanden. Mom. 2. Vill ägaren eller hans ombud eller i fall, som i 57 § sjölagen omförmäles, befälhavaren sända godset vidare med annan lägenhet eller på annat sätt än i mom. 3 sägs förfoga över detsamma, skall godset vederbörligen angivas hos huvudtullförvaltningen i distriktet. Mom. 3. Vill ägaren eller hans ombud försälja godset liksom även i fall då, enligt vad i 55 och 57 §§ sjölagen sägs, befälhavaren äger vidtaga sådan åtgärd, må godset, sedan besiktning därå enligt 41 § sjölagen blivit verkställd, av ägaren eller hans ombud eller av befälhavaren försäljas å offentlig auktion i den stapelstad, där godset är upplagt, eller, om det är upplagt å annan ort än stapelstad, antingen i den stapelstad, dit det bekvämligast kan föras,_ eller, om godsets beskaffenhet, enligt vad vid besiktningen utrönts, eller dess ringa värde icke medgiver transport, å upplagsorten. Kungörelse om auktionen utfärdas på sätt och inom tid före dess hållande, som besiktningsmännen bestämma. § 129. Påföljder vid Mom. 1. Försändning, angivning eller försäljning^som i § 128 sägs, bör ske försummad inom ett år, räknat från och med dagen efter den, då inkommande märkrullan försändning, fyr f ar tyget presenteras, eller, om märkrulla icke avlämnas, från och med dagen euÄrsåfi- n i i s t e f t e r d e n < d å sjöförklaring om olyckan avgivits; dock må vederbörande tullning av bär- förvaltning, där omständigheterna giva anledning därtill, kunna medgiva erforgat eller i derlig förlängning av ovanberörda tid av ett år. Har godset icke inom sistberörda nödhamn los- tid e H e r den längre tid. som tullförvaltningen må hava medgivit, försänts, ansat gods. g - v - t g e i i e r fö rs ålt s , förfares med detsamma på sätt i § 27 mom. 3 stadgas. Mom. 2. Har gods, som i § 128 mom. 2 avses, i behörig tid angivits, skall tiden för fullgörande av de enligt, denna stadga ägare åliggande skyldigheter
med avseende å angivet gods räknas från och med dagen näst efter den, då angivning skett. § 130. Mom. 1. Då tullpliktigt gods, som i § 126 andra stycket sägs, försäljes å Behandling auktion enligt § 128 mom. 3, skall godset alltid försäljas såsom oförtullat: och av bärgat eller i nödåligge det säljaren eller hans ombud att inom tio dagar efter auktions förrättnin- hamn lossat gens slut till vederbörande tullförvaltning med bifogande av auktionsprotokollet gods, som ingiva inlaga å det försålda godset, särskilt för vad som skall förtullas och sär- försålts å auktion. skilt för vad som skall återutföras. Mom. 2. Gods, som efter försäljning, varom i mom. 1 förmäles, angivits till inrikes disposition, må icke utlämnas, förr än därå belöpande, till tullverket ingående avgifter blivit erlagcla eller säkerhet därför blivit ställd, på sätt i § 25 stadgas. Äro avgifterna icke erlagda inom femton dagar efter auktions förrättningens slut, bote ägaren på sätt i § 26 mom. 1 sägs; försummas inbetalningen under ytterligare femton dagar, gälle vad i § 27 mom. 1 och 2 stadgas. Mom. 3. Till återutförsel angivet gods skall vara återutfört inom natt och år efter auktionsförrättningens slut. Vad därav kvarligger över nämnda tid skall, därest godset icke genast av ägaren förtullas, av tullförvaltningen försäljas för gottgörande av därå belöpande avgifter. Har efter sådan försäljning ett år förflutit, utan att ägaren anmält sig till.utbekommande av överskott, som, efter det jämväl försäljningskostnaden guldits, må hava uppkommit, tillfälle överskottet kronan. § 131. Bärgat eller i nödhamn lossat tullpliktigt gods, som vid besiktning finnes icke Beräkning av hava blivit skadat, skall vid förtullning draga cle i gällande tulltaxa bestämda tull för bärgat eller i avgifter. I avseende å värdering, försäljning och behandling av gods, för vilket nödhamn losägaren på grund av godsets skadade beskaffenhet fordrar nedsättning i tullav- sat gods. giften, skall förhållas så, som i § 10 tulltaxeförordningen är stadgat. § 132. Om tiden för besiktning, som anordnas på grund av bestämmelserna i 41 § sjö- Bevakande lagen, skall, då besiktningen avser gods, varom i detta kapitel förmäles. veder- av kronans vid bebörande tull förvaltning underrättas. Tullförvaltningens föreståndare eller ve- rätt siktning i derbörligen beordrad underlydande tulltjänsteman skall vara tillstädes vid be- visst fall. siktningen för bevakande av kronans rätt, varvid han har att, om fog till anmärkning mot besiktningsåtgärden icke förekommer, anteckna sitt godkännande därav å besiktningsinstrumentet. § 133. Mom. 7. Utgöres bärgat eller i nödhamn lossat gods av nederlags-, transit- Särskilda upplags-, transit- eller frilagersgods, som angivits till återutförsel eller till för- föreskrifter annat sändning mellan inrikes orter, eller av annat oförtullat utländskt gods, som an- rörande gods, än i givits till återutförsel, gälle beträffande sådant gods i tillämpliga delar vad här § 126 andra ovan i detta kapitel stadgas rörande från utrikes ort medfört gods, med iaktta- stycket avgande att, där godset är åtföljt av tullförpassning, detsamma må utan särskild ses, samt intullangivning kunna vidarebefordras till bestämmelseorten med annat fartyg. förselförbjudna varor. Vad angår nederlags- och transitupplagsgods skall emellertid den tid, varunder godset efter fartygets strandning eller godsets lossning i nödhamn varit upplagt, intill dess detsamma jämlikt § 128 mom. 2 må bliva angivet eller, enligt vad nyss är sagt, utan angivning vidaresänt, icke inberäknas i den tid, varunder nederlags- eller transitupplagsrätt för godset må, enligt vad i §§ 97 och 118 sägs åtnjutas. Där för särskilt fall andra jämkningar i tullstadgans föreskrifter om nederlags- eller transitupplagsgods finnas erforderliga på grund av godsets bärgning från strandat fartyg eller lossning i nödhamn och sådana jämkningar prövas
48 kunna medgivas utan äventyr för kronans rätt, äge generaltullstyrelsen förordna därom. Mom. 2. Består bärgat eller i nödhamn lossat gods av svenska, till utförsel angivna varor, för vilka restitution av eller befrielse från tull eller tillverkningsskatt blivit ifrågasatt, äge generaltullstyrelsen, i den mån vad här ovan i detta kapitel stadgas rörande från utrikes ort medfört gods icke är tillämpligt, efter omständigheterna förordna om behandlingen av sådana varor. Mom. 3. Består bärgat eller i nödhamn lossat gods av varor, vilkas införsel till riket är enligt särskilda författningar förbjuden eller vilka endast under vissa villkor må införas dit eller eljest disponeras därstädes, skola, där ej för visst fall annorlunda förordnas av myndighet, som äger medgiva avvikelse från sådan författning, de för dylika varor givna föreskrifter lända till efterrättelse i tillämpliga delar. KAP. 9.
Om sjöfynd. § 134:
Hänvisning Angående skyldighet att anmäla sjöfynd, vare sig upptaget från botttn (bottill sjöfyndstenfynd) eller anträffat flytande på vattnet (flytfynd) eller drivet å strand lagen.
(strandfynd), så ock om rätt till sådant fynd stadgas i lagen med vissa bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1918, här nedan benämnd sjöfyndslagen. § 135. Vård av sjöSjöfynd, som i § 134 sägs, med undantag av sådant under fartygs resa bärfvnd. gat gods, som, enligt vad i 2 § sjöfyndslagen är stadgat, säljes genom fartygsbefälhavarens försorg, skall, såvitt ske kan, på lämpligt sätt tagas i vård av den tullförvaltning, som mottagit underrättelse om bärgningen. § 136. Besiktning Mom. 1. Vid besiktning av sjöfynd, varom det enligt 3 § sjöfyndslagen av sjöfynd. åligger tullförvaltning att föranstalta, hava besiktningsmännen att tillika värdera fyndet samt, med tillämpning av de i sjölagen stadgade grunder, föreslå skälig bärgarlön. I besiktningsinstrumentet skall anteckning göras om märken och andra kännetecken, genom vilka godset må kunna igenkännas av ägaren; och skall uppgift om dessa märken och kännetecken intagas i den kungörelse om bärgningen, som tullförvaltningen enligt 3 § sjöfyndslagen har att utfärda. Om vad tullförvaltningen har att iakttaga med avseende å besikt# Mom. 2. ningsmäns tillkallande äge generaltullstyrelsen förordna. § 137. Auktion å Finnes vid den i § 136 omförmälda besiktning sjöfynd vara av beskaffenhet, sjöfynd. att det ej kan vårdas utan fara för försämring, i vilket fall skälen därtill böra uppgivas i besiktningsinstrumentet, och skall fyndet förty, enligt vad i 3 § andra stycket sjöfyndslagen är stadgat, försäljas å offentlig auktion, må sådan auktion hållas, så snart vederbörande tullförvaltning hunnit utfärda kungörelse därom. När strandfynd jämlikt 4 § andra stycket sjöfyndslagen tillfallit kronan, skall auktion därå förrättas; och bör kungörelse därom utfärdas av tullförvaltningen samt tiden för auktionens hållande bestämmas till minst fjorton dagar efter kungörelsens utfärdande. Auktion för försäljning av sjöfynd, vare sig i stad eller å landet, skall förrättas genom vederbörande tullförvaltnings försorg.
49 § 138. Med bärgarlöns bestämmande samt med gottgörande av särskilda kostnader Bärgarlön, för bärgat sjöfynd förhålles på sätt i sjölagen och sjöfyndslagen stadgas. Dock äge tullförvaltningen att, sedan besiktning enligt § 136 hållits och såframt fyndet därvid funnits i värde ej överstiga etthundra kronor, söka, där fyndet icke skall enligt 6 § i sistnämnda lag omedelbart efter besiktningen utlämnas till bärgaren, med honom på skäliga villkor ingå överenskommelse om hans bärgarlön och kostnadsersättning ävensom att, om överenskommelse träffas, av under händer varande medel genast utbetala beloppet till bärgaren. Om ägare till fyndet sedermera inom föreskriven tid anmäler sig. bör gottgörelse för denna utgift avfordras honom; dock vare det honom obetaget att, därest han ej nöjes åt den med bärgaren träffade överenskommelse, påkalla domstols prövning av frågan om bärgarlönens och kostnadsersättningens rätta belopp. § 139. Där ej annorlunda särskilt är stadgat, må strandfynd, som be finnes utgöra Förtull ning utländskt oförtullat gods, icke disponeras inom riket, med mindre därför er- a v sJofvIldlagts belöpande tullavgift ävensom, i förekommande fall, särskild skatt. Då bottenfynd och flytfynd disponeras inom riket, skola, där ej annat är särskilt bestämt, stadgad tullavgift samt, i förekommande fall, särskild skatt erläggas därför, såvida icke fyndet visas utgöra sådana inhemska alster eller tillverkningar eller förut införtullade utländska varor, för vilka ej åtnjutits restitution av eller befrielse från dylik avgift eller skatt. § 140. Mom. 1. Befinnes sjöfynd vara skadat, må, där fyndet ännu icke försålts, Nedsättning den därå enligt tulltaxan belöpande tullavgift kunna, då begäran därom fram- a j f g " ^ ^ " ställes av ägaren eller bärgaren innan godset utlämnas till honom, nedsättas bud i samma förhållande som det, vari godsets värde står till värdet av enahanda gods i oskadat skick. I fråga om sådan nedsättning skall i tillämpliga delar gälla vad i § 10 tulltaxeförordningen är föreskrivet. Mom. 2. Utgöres sjöfynd av gods, vars införsel till riket är enligt särskilda författningar förbjuden eller som endast under vissa villkor må införas dit eller eljest disponeras därstädes, skola, där ej för visst fall annorlunda förordnas av myndighet, som äger medgiva avvikelse från sådan författning, de för dylika varor givna föreskrifter lända till efterrättelse i tilllämpliga delar. KAP. 10.
Särskilda ansvarsbestämmelser m. m. § 141. Mom. 1. Fartygsbefälhavare, som uraktlåter att ställa sig till efterrättelse Förseelser i vad han enligt denna stadga eller enligt föreskrift, som generaltullstyrelsen allmänhet av med stöd av densamma meddelat, har att iakttaga i avseende å fartyget eller havare. dess last, förnödenheter, proviant och ombord anställda eller eljest befintliga personer eller trafiken till eller från detsamma eller dess resa eller som överträder i stadgan eller i enlighet med densamma meddelat förbud i något av nyssberörda hänseenden, dömes, där ej enligt särskild föreskrift i stadgan annan påföljd skall drabba honom för sådan uraktlåtenhet eller överträdelse, till böter från och med etthundra till och med femhundra kronor. Mom. 2. Är med förseelse, som i mom. 1 avses, förenad olovlig varuinförsel eller försök därtill, vare dessutom lag, som därom är stadgat. .§ 142. Mom. 1. Befälhavare å från utrikes ort kommande fartyg, vilken, vare sig Olaga insegfartygets bestämmelseort är svensk hamn eller icke, utom i fall av trängande Iln 8 m- m-
50 nöd eller efter tillstånd av vederbörande tulldirektör eller tullkammare inlöper till annan svensk ort, än i § 5 mom. 1 sägs, eller i något avseende underlåter att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt sagda paragraf åligger, bote, där ej i § 145 annorlunda stadgas, från och med etthundra till och med etttusen kronor. Är fartyget av mindre avgiftspliktig dräktighet än tjugu ton eller odäckat samt till större eller mindre del med varor lastat, skall vid straffets bestämmande detta anses såsom försvårande omständighet. Mom. 2. Till enahanda ansvar, som i mom. 1 sägs, vare ock fartygsbefälhavare, som utklarerat till utrikes ort, förfallen, därest han, oaktat i fartyget medföres för utförsel avsett nederlags-, transitupplags- eller transitgods eller annat o förtullat utländskt gods eller svenska varor, för vilka restitution av eller befrielse från tull- eller tillverkningsavgift, efter vad därom är särskilt stadgat, blivit ifrågasatt, utan trängande nöd eller annan giltig orsak eller vederbörligt tillstånd inlöper till annan svensk ort, än i § 5 mom. 1 sägs, eller tager annan farled, än i § 5 omförmäles, eller förbiseglar där nämnd inloppsstation utan vederbörlig anmälan hos tullpersonalen på stället. Olaga segling Anträffas fartyg, som innehar tullpliktigt gods från utrikes ort, i det enligt i Öresund. § 6 mom. 2 förbjudna vattenområde utan att vara av trängande nöd föranlett att uppehålla sig därstädes, skall fartyget inbringas till huvudtullförvaltningen i det tullkammardistrikt, inom vilket fartyget anträffats. Det medförda tullpliktiga godset skall tagas i beslag och dömas förverkat till lika fördelning mellan kronan och beslagaren; dock skall, om särskild angivare finnes och denne icke är på grund av stadgandet i § 165 mom. 1 till utbekommande av angivarandel oberättigad, angivaren erhålla hälften av beslagarens andel. Lag samma vare om fartyget, där detsamma är av mindre avgiftspliktig dräktighet än tjugu ton eller odäckat. § 144. Har någon mot förbud av fartygets befälhavare eller av tullpersonal begivit sig från eller ombord å fartyg, ankommande från eller avgående till utrikes ort, eller eljest haft omedelbar förbindelse med fartyget, allt då sådant enligt denna stadga eller enligt av generaltullstyrelsen med stöd därav meddelad föreskrift icke fått äga rum, straffes med böter från och med trettio till och med trehundra kronor. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande, må böterna nedsättas till lägst femton kronor. Har någon å fartyg anställd person, annan än befälhavaren, eller medföljande resande, som jämlikt § 6 mom. 1 gått i land, eller har någon, som jämlikt samma moment gått ombord å fartyg, underlåtit att göra föreskriven anmälan hos kustbevakningspostering eller tullbevakning, straffes på sätt nyss är sagt. § 145. Uraktlåter fartygsbefälhavare att, på sätt i § 9 mom. 3 sägs, till vederUraktlåtenhet att av- börande tullpersonal vid anfordran avlämna inkommande märkrulla eller att lämna in- i fall, varom i § 5 mom. 5 förmäles, uppvisa märkrullan och avlämna avskrift kommande märkrulla. därav, bote etthundra kronor och sedermera trettio kronor för varje dag, han försummar sådant fullgöra. § 146. Har fartygsbefälhavare underlåtit att å avlämnad inkommande märkrulla Förtigande av lönnrum uppgiva i fartj^get varande lönnrum eller hemlig tillgång till lasten, straffes o. d. med böter från och med tvåhundra till och med tvåtusen kronor. Kan han göra sannolikt, att han ej ägt kännedom om lönnrummet eller den hemliga lasttillgången, vare han fri från sagda ansvar men bote för bristande tillsyn över fartyget minst trettio, högst tvåhundra kronor.
Olovlig förbindelse mel lan fartyg och land.
.8 147 -
Mom. 1. Mcdhar befälhavare i sitt fartyg gods, som icke är behörigen upp?r£ktl,f m a r ra a fört å inkommande märkrulla, bote, om godset eller någon del därav är tull' pliktigt och icke finnes i fartyget så förstucket eller undandolt, att olovlig införsel därav uppenbarligen är till ämnad, högst ett mot dubbla tullavgiften svarande belopp, dock icke under tjugu kronor, och, om godset är tullfritt, från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Mom. 2. Saknas i fartyg gods, som är uppfört å inkommande märkrulla, och har befälhavaren underlåtit att å märkrullan anteckna eller före den fullständiga invisitation å fartyget, varom i § 10 förmäles, anmäla förhållandet, bote från och med femtio till och med tvåtusen kronor. Mom. 3. Förekommer skälig anledning antaga, att sådan bristande överensstämmelse mellan märkrulla och gods, som i mom. 1 och 2 sägs, icke beror på svårare omständighet än försumlighet av fartygets befälhavare, äge tullförvaltningen pröva, huruvida förhållandet är av betydelse att böra föranleda åtal. § 148 ; Underlåter fartygsbefälhavare att, där sådant enligt § 12 åligger honom eller Undanhållandå eljest vederbörande tullförvaltning det äskar, till tullförvaltningen ingiva u e . av natiode för fartyget utfärdade handlingar, som bestyrka detsammas nationalitet, n a i^,,* 11 straffes, där ej underlåtenheten visas härröra av omständigheter, över vilka han ej kunnat råda, med böter till belopp, motsvarande en krona för varje hel ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet, dock minst etthundra kronor. Mom. 1. Verkställes ur fartyg, ankommande från utrikes ort, lossning, då Olaga lossning. sådant är enligt § 6 mom. 1 eller § 13 mom. 1 eller 2 förbjudet eller eljest icke får äga rum, bote befälhavaren för den olaga lossningen från och med etthundra till och med ettusen kronor till lika fördelning mellan kronan och angivaren; dock skola, där angivaren på grund av stadgandet i § 165 mom. 1 är till utbekommande av angivarandel oberättigad, böterna delas på sätt i sagda moment: stadgas. Är lossat gods belagt med tull, vare dessutom i avseende å godset och fartyget lag, som om olovlig varuinförsel är stadgat. Vad sålunda stadgats gälle ock om lossning ur till utrikes ort avgående fartyg under förhållanden, då lossning därur är enligt av generaltullstyrelsen .jämlikt § 39 meddelad föreskrift förbjuden. Mom. 2. Låter annan än befälhavaren föra gods från fartyg, sedan detta kommit under tullbevakning men innan behörigt lossningstillstånd meddelats, bote, såframt icke enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel m. m. strängare ansvar bör följa å gärningen, från och med trettio till och med femhundra kronor. Äro omständigheterna synnerligen förmildrande, må böterna nedsättas till lägst femton kronor. Har fartygsbefälhavare, i fall då enligt § 32 mom. 1 lastningsanmälan skall Lastning utan lastgöras, låtit i fartyget inlasta gods utan sådan anmälan eller har han, därest ningsanmäanmälan gjorts, inlastat gods, innan tillstånd därtill meddelats av vederbörande lan eller tullförvaltning samt bevakningspersonal tillstädeskommit, bote från och med tillstånd. femtio till och med femhundra kronor. § 151. Inlastar, i strid med vad i § 35 mom. 3 sägs, fartygsbefälhavare gods för Inlastning^ utan angivbefordran till utrikes ort utan att angivningsinlaga till honom avlämnats eller ningsinlaga; underlåter befälhavare att inom i sagda moment föreskriven tid till tullför- underlåtenvaltningen avlämna mottagen sådan inlaga, bote från och med tjugu till och med het att avlämna sådan tvåhundra kronor. inlaga.
§ 152Avgång utan Anträder fartygsbefälhavare resa med bestämmelse till utrikes ort, innan tulltullpass eller p a s s e l l e r vederbörlig anteckning därå, enligt vad i § 33 sägs, erhållits, bote ett anteckning D e i o p p > m o tsvarande två kronor för varje hel ton av fartygets avgiftspliktiga ar ' dräktighet, dock icke under etthundra kronor. § 153. Underlåten Brister ägare av eller befälhavare å svenskt fartyg av mindre avgiftspliktig fördold eller dräktighet än tjugu ton i vad honom enligt § 36 mom. 2 åligger i fråga om obehörig far- {^teckning å fartyget vid dess nyttjande till utrikes fart, straffes med böter från tygsmark- ^ m e d femtio ^ o c h m e ( j femhundra kronor. ning.
Överträdelse av vissa bestämmelser
§ 154. Mom. 1. Fartygsbefälhavare, som åsidosätter vad honom enligt § 67, § 69, § 70 mom. 1 eller § 72 åligger e]]er
rfkeTteHaunderlåter att ställa sig till efterrättelse någon av föreskrifterna i § 70 tion mom. 2 eller låter verkställa lossning ur fartyget i annan ordning än i sagda moment eller i § 72 sägs, bote från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Lag samma vare, där forman, som i § 72 omförmäles, åsidosätter vad honom enligt sagda paragraf åligger. Mom. 2. Är med överträdelse, som i mom. 1 sägs, förenad olovlig varuinförsel eller försök därtill, vare dessutom lag, som därom är stadgat. § 155. Avgång utan . Uraktlåter fartygsbefälhavare att, där sådant enligt § 62 är föreskrivet, årspass; ur- uttaga årspass eller uppvisa innehavande årspass för påtecknmg, bote ett beaktlåtenhet ] o p P j m o tsvarande tjugufem öre för varje hel ton av fartygets avgiftspliktiga att uppvisa aräktighet; dock minst i förra fallet femtio kronor och i senare fallet tjugu årspass.
°
'
kronor. § 156. Avgång utan Avgår fartygsbefälhavare utan att vara försedd med förpassning å medfört förpassning. g.oc]Sj få sådan handling enligt denna stadga eller enligt av generaltullstyrelsen med stöd därav utfärdad föreskrift erfordras, skall han, oavsett om han, såsom själv varuägare, drabbas av påföljd enligt § 66 eller icke, bota från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Lag samma vare beträffande forman, som utan förpassning fraktar gods, vilket enligt av generaltullstyrelsen utfärdad föreskrift skall vara åtföljt av förpassning. § 157. SeglationsMom. 1. Kan fartygsbefälhavare, som under resa mellan inrikes orter utan förseelser un- tillstånd, varom i § 74 förmäles, anlöpt utländsk hamn, icke genom skeppsder resa. inrikes c i a g D 0 k 'e\\eT sjöförklaring styrka, att han av trängande nöd föranletts att anlöpa den utländska hamnen, bote för den olaga resan ett belopp, motsvarande två kronor för varje hel ton av fartygets avgiftspliktiga dräktighet, dock icke under etthundra kronor. Har han, oavsett om anlöpandet av den utländska hamnen föranletts av nödtvång eller icke, vid återkomsten till riket medfört. mot vad i § 74 stadgas, andra varor än dem, som bevisligen utgjort hans vid avseglingen inom riket intagna last, bote, ändå att han i föreskriven ordning anmält sig hos tullförvaltningen på sätt i samma paragraf sägs, från och med femtio till och med femhundra kronor. Mom. 2. Finnes fartygsbefälhavare, som under resa inrikes orter emellan anlöpt utländsk hamn, hava underlåtit att vid återkomsten i svenskt farvatten
53 anmäla sig hos tullförvaltning på sätt i § 74 stadgas, bote från och med femtio till och med femhundra kronor. _ Mom. 3. Beträdes f a r t y g s b e f ä l h a v a r e , som med sitt f a r t y g är stadd p å inrikes resa, med att i öppen sjö eller svenskt farvatten hava ur f a r t y g , som ankommer från utrikes ort eller som a v g å r till utrikes ort med oförtullat utl ä n d s k t gods eller gods, för vilket restitution av eller befrielse från tull- eller annan allmän avgift blivit i s t a d g a d ordning i f r å g a s a t t , i sitt eget f a r t y g inlastat gods under s å d a n a förhållanden, att godset icke lagligen k u n n a t lossas u r det a n d r a f a r t y g e t , eller med att u t a n t r ä n g a n d e nöd eller annan giltig anledning h a v a fört någon ombord å s i s t n ä m n d a f a r t y g varande person i land, vare lag, som angående olaga lossning s t a d g a s i § 149. § 158. K a n f a r t y g s b e f ä l h a v a r e icke visa giltig anledning till sådan olaga resa, var- Fart utom om i § 75 förmäles, bote från och med femtio till och med femhundra kronor svenskt fartill lika fördelning mellan kronan och den, som inbringat f a r t y g e t . Finnes Yat*en u n d e r särskild angivare och är denne ej p å g r u n d av s t a d g a n d e t i § 165 mom. 1 l n r i k e s r e s a ' till utbekommande av angivarandel oberättigad, t a g e han hälften av inbringarens andel. § 159. l a r d e r gods, för vilket t r a n s i t u p p l a g s r ä t t icke m å åtnjutas, lagt å transit- Olaga uppu p p l a g eller varder gods, som icke må omedelbart transitförsändas, sålunda läSgn.inS å försänt och kan därvid icke något skäligen läggas t u l l m y n d i g h e t till last, skall ^ o S " godset t a g a s i beslag och dömas förverkat till fördelning med en tredjedel till trånsitföV k r o n a n och två tredjedelar till beslagaren: och bote ägaren från och med ett- sändning, h u n d r a till och med ettusen kronor. § 100. H a r oförtullat u t l ä n d s k t gods g å t t förlorat under t r a n s p o r t mellan inrikes Oförtullat orter med f a r t y g eller b a n t å g eller medan detsamma eljest befunnit sig i f a r t y g s - utländskt befälhavares eller j ä r n v ä g s f ö r v a l t n i n g s vård, u t a n att någon omständighet kan S ods f ö r l ? m s t y r k a s , som enligt § 181 föranleder befrielse från tullavgifts erläggande, S a n s w t . vare, därest generaltullstyrelsen finner skäl förordna om åtal, f a r t y g e t s eller tågetS o befälhavare eller, där godset g å t t förlorat å järnvägsstation, stationens föreståndare eller den, som i hans ställe haft a t t v å r d a sig om godset, förfallen till böter från och med trettio till och med femhundra kronor. § 161. A n t r ä f f a s å b a n t å g , som ankommit från utrikes ort till station, där g r ä n s - Förvaring av tullförvaltning är förlagd, gods förvarat å plats, där det j ä m l i k t § 41 icke gods å otillmå föras, och är godset icke så förstucket eller undandolt. att olovlig införsel late , n pl s ats å bantåg d ä r a v uppenbarligen är tillämnad, bote tågets befälhavare eller den j ä r n v ä g s tjänsteman, som kan v a r a särskilt förordnad att utöva tillsyn å den del av tåget, där godset a n t r ä f f a s , för underlåtenhet i honom åliggande tillsyn om tåget från och med trettio till och med t r e h u n d r a kronor. § 162. A årder t r a n s i t u p p l a g s - eller t r a n s i t g o d s , som befordras å j ä r n v ä g , under Olaga omlastt r a n s p o r t e n omlastat i strid mot bestämmelsen i § 113 mom, 2, bote förestån-ning av trandaren för den station, där åtgärden ägt r u m eller den, som i hans ställe haft situ PPlagsatt v å r d a sig om godset, från och med trettio till och med t r e h u n d r a kronor e l l e r c r ^ n 3 l t " till lika fördelning mellan kronan och a n g i v a r e n ; dock skola, där angivaren p å g r u n d av s t a d g a n d e t i § 165 mom. 1 är till utbekommande av angivarandel oberättigad, böterna delas p å sätt i sagda moment s t a d g a s . Gitter vederbörande visa, att han ej brustit i den tillsyn, som skäligen k u n n a t fordras, v a r e fri från ansvar.
:a s 163.
s
TulltjänsteMom. 1. Underlåter fartygsbefälhavare eller annan trafikerande att invänta mans Mnd- ankomsten av tulltjänsteman, sedan anmaning eller signal därtill givits enligt vac t/änstentöv^ l denna stadga sägs, eller vägrar någon att lämna sådan tjänsteman tinning; obehö- trade, där han enligt samma stadga äger rätt att det fordra, eller hindrar rigt begag- någon honom eljest i utövningen av förrättning, som han enligt stadgan äger minde av tull- verkställa, eller undandrager någon sig föreskriven skyldighet att efter tillsägelse tillhandagå honom med biträde eller upplysning i oeh för sådan förrättning, straffes med böter från och med trettio till och med tvåhundra kronor, där förseelsen icke är belagd med straff enligt allmän lag. Mom. 2. Var, som utan att vara därtill behörig nyttjar någon av de i § '2 omförmälda standert- eller ljussignaler, skall, därest han ej därför är enligt allmän lag förfallen till högre ansvar, bota från och med trettio till och med tvåhundra kronor. § 164. Brytande av Mom. 1. Bryter någon olovligen lås, plomb eller sigill, som är åsätt av tullUaeller för- m y n diffhet, straffes efter ty i strafflagen stadgas. Arar han av trängande nöd segling. tvingad till gärningen, vare fri från ansvar. Mom. 2. Har av tullmyndighet åsätt lås, plomb eller sigill å fartyg eller bantåg eller å där medfört gods olovligen brutits och varder icke någon förvunnen till gärningen, dömes fartygets eller tågets befälhavare eller, där gärningen skett å järnvägsstation, stationens föreståndare eller den, som i hans ställe haft att vårda sig om godset, för bristande vård om förseglingen till böter från och med trettio till och med trehundra kronor. Kan han göra sannolikt, att förseglingens brytande skett av våda, vare fri från ansvar. § 165. Mter^m^ Mom. 1. Av böter, som ådömas enligt denna stadga, skall, där ej bestämböters för-' melserna i §§ 149, 158 och 162 till annat föranleda, hälften tillfalla kronan och vandling. hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning. Andel i böter och värdet av förverkad egendom, varom i denna stadga förmäles, tillkommer ej angivare, då angivelsen skett av föräldrar mot barn. barn mot föräldrar, adoptivföräldrar och adoptivbarn mot varandra, makar eller syskon mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondfolk under den tid, de äro i tjänsten. Mom. 2. Där enligt bestämmelse i denna stadga beslagare skall erhålla andel i förverkad egendoms värde, må sådan andel icke uppgå till högre belopp än femhundra kronor; vad därutöver skolat tillfalla beslagare gånge till kronan. Mom. 3. Saknas tillgång till fulla gäldandet av böter, som ådömas enligt denna stadga, skola de förvandlas enligt allmän strafflag. § 166. ^ro^kons*1 Utslag och protokoll i mål rörande brott mot denna stadga skola inom tio expediering, dagar efter utslagets avkunnande tillställas tullverkets vederbörande åklagare. § 167. FUl talani aV ® m or dningen för fullföljd i högre rätt av mål rörande brott mot denna stadga gälle vad i allmänhet är stadgat för brottmål. HänvisniD
T
. §
\
till lagen om ^ a d lagen om straff för olovlig varuinförsel m. m. innehåller i 9 § om straff för ersättning för förskingrad egendom, i 11 § om förfarandet med beslagtagen olovlig vara- egendom, i 16 § om åtalsrätt, i 17 § om laga domstol, i 18 § om domstolsinförsel m. m. förfarande i visst fall, då ägare av beslagtagen egendom ej anträffas m. m.,
55 i 22 § om a v y t t r i n g av förverkad egendom samt i 23 § om verkställighet av utslag skall ä g a motsvarande tillämpning i fråga om brott, som avses i denna stadga.
K A P . 11.
Allmänna bestämmelser. § 169. F a r t y g s b e f ä l h a v a r e vare skyldig att ombord mottaga och h y s a den tull- Fartygsbefälpersonal, som v a r d e r posterad å fartyget, ävensom a t t mot skälig e r s ä t t n i n g havares skyltillhandahålla sådan personal erforderlig kost under uppehållet ombord. digheter mot Det åligge ock befälhavaren att, sedan tulltjänsteman genom signal eller på i\issTfail. annat o f ö r t y d b a r t sätt tillkännagivit sin avsikt att g å ombord, medverka därtill, i v a d p å honom ankommer, liksom ock att lämna tulltjänsteman allt det biträde i övrigt och de u p p l y s n i n g a r , denne för verkställighet av honom åliggande t j ä n s t å t g ä r d e r k a n ä s k a . § 170. Vill f a r t y g s b e f ä l h a v a r e , i fall då sådant enligt denna s t a d g a må ske, åbe- Förfarande i ropa t r ä n g a n d e nöd eller annan allmänt giltig orsak såsom anledning att han fal]> då faricke ställt sig till efterrättelse i s t a d g a n meddelad föreskrift med avseende å y ^ v ^ å i T trafiken inom svenskt farvatten, vare han s k y l d i g visa, att sådan nöd eller ropa trängana l l m ä n t giltig orsak förelegat. F i n n e r tulltjänsteman, som u p p t ä c k t överträ- de nöd eller delsen, icke tillfredsställande s t y r k t , att densamma föranletts av t r ä n g a n d e nöd annan alleHer allmänt g i l t i g orsak, eller är skälig anledning a n t a g a , a t t nödtillståndet m ä jJ a f£ l t , s tillkommit genom avsiktlig å t g ä r d av befälhavare eller besättning eller att detsamma endast är skenbart, äge tulltjänstemannen gentemot befälhavaren och fartyget förfara, som om överträdelse av föreskriften skett u t a n att v a r a förorsakad av t r ä n g a n d e nöd eller annan allmänt giltig orsak. § 171. Befälhavare å kronans f a r t y g skall vid enahanda ansvar, som för befäl- Svenska krohavare å h a n d e l s f a r t y g är stadgat, v a r a s k y l d i g i a k t t a g a vad i denna s t a d g a n { J n " f a r t y g förordnas angående insegling, m ä r k r u l l a s avlämnande, bevakning, visitation °&e nationers" s a m t v a r o r s förtullning eller förpassning, därest ej annorlunda för tillfället krigsfartyg, v a r d e r förordnat. F r ä m m a n d e nationers k r i g s f a r t y g äro icke i vidare mån u n d e r k a s t a d e de i t u l l f ö r f a t t n i n g a r n a för a n d r a fartyg meddelade bestämmelser, än att befälhavare är s k y l d i g ställa sig till efterrättelse de tullföreskrifter, som l ä m n a s av vederbörande m y n d i g h e t ; och skall t u l l p l i k t i g t gods, som ilandföres, i vanlig ordning t u l l b e h a n d l a s . § 172. Vid alla de tillfällen, då befälhavare å f a r t y g ej själv är tillstädes d ä r å och Skyldigheter utövar befälet, v a r e s t y r m a n eller annan, som är i befälhavarens ställe, un- f ö ! f artygsd e r k a s t a d e n a h a n d a skyldigheter och ansvar, som enligt denna s t a d g a gälla stänföreträför b e f ä l h a v a r e . d are § 173. D å f a r t y g bogserar flotte eller p r å m , skola de i denna s t a d g a meddelade be- Behandling stämmelser, som hava avseende å. f a r t y g s last, tillämpas j ä m v ä l å flotten eller a v bograd i p r å m e n inlastat gods. Saknas å p r å m , som bogseras av f a r t y g , särskild bep^n3,16"" fälhavare, åligge f a r t y g e t s befälhavare j ä m v ä l de skyldigheter, som eljest skolat fullgöras av befälhavaren å p r å m e n .
56 § 174 -.
Fartygsbefäl- Fartygsbefälhavare, som vill begagna sig av honom jämlikt 155 § sjölagen havares rätt tillkommande rätt att kvarhålla av honom från utrikes ort fraktat gods såsom att framför säkerhet för fordran, som i nämnda lagrum sägs, och sådan avsikt skriftligen "•ods till tull- anmäler hos tullförvaltningen i lossningsorten, vare framför ägaren berättigad behandling, att angiva godset till tullbehandling. Sådan angivning skall verkställas medelst särskilda angivningsinlagor för det till varje särskild ägare ställda gods eller, då godset är ställt till order, för varje särskilt märke. § 175. Hänvisning Har fartygsbefälhavare, som fraktat gods från utrikes ort, i avlämnad ini visst fall kommande märkrulla uppgivit, att konossement tecknats angående godset, må. till sjölagens ändå att märkrullan upptager viss man såsom emottagare av godset, detta icke ano-ående rät- a v c^en tullförvaltning, i vilkens förvar godset befinner sig, utlämnas till annan ter lastemot- än den, som styrker sin behörighet i överensstämmelse med vad i sjölagen stadtagare. gas angående rätter lastemottagare eller ock företer befälhavarens, angivningsinlagan åtecknade medgivande till godsets utbekommande. §17(?Bestämmande Mom. 1. Vid bestämmande av, huruvida gods, som enligt denna stadga utav tullsats lämnas till förfogande inom riket, är att enligt tulltaxan anse såsom tullfritt för inkommet e l l e r tullpliktigt och, i senare fallet, efter vilken tullsats tullavgift skall beräknas för godset, där detsamma icke, enligt vad särskilt kan vara stadgat, må utlämnas utan erläggande av sådan avgift, skola tillämpas de taxor och författningar, som gälla: i fråga om gods, som utlämnas efter angivning till fri disposition eller till förtullning, vare sig direkt eller från transitupplag eller efter omedelbar transitförsänclning, den dag, då tullbehandlingsattest å godset utfärdas; dock skola, där godset dessförinnan mot säkerhet för tullavgiften blivit av tullverket ställt till vederbörandes förfogande, i stället tillämpas de taxor och författningar, som äro gällande den dag, då detta skett; i fråga om gods, som utlämnas efter angivning till förtullning från nederlag, den dag, då tullbeloppet erlägges, eller, där godset må utlämnas från nederlag med åtnjutande av anstånd med tullbeloppets erläggande, den dag, då godset av tullverket ställes till vederbörandes förfogande; samt i fråga om gods, som på grund av ägarens uraktlåtenhet att fullgöra någon honom enligt denna stadga åliggande skyldighet försäljes å auktion eller, där godset utgöres av vara, som jämlikt särskilda bestämmelser icke må sålunda försäljas, behandlas på i stället föreskrivet sätt, den dag, då godset försäljes eller sålunda behandlas. Mom. 2. Tullbehandlingsattest skall utfärdas den dag, då varans rubricering enligt tulltaxan avgjorts och, i händelse tull skall utgå, samtliga för tullavgiftens beräknande erforderliga uppgifter föreligga. § 177. Inställande Där enligt denna stadga gods eller säkerhetshandling skall försäljas å auktion av auktion i på grund av varuägares uraktlåtenhet att inom föreskriven tid fullgöra någon visst fall. honom enligt stadgan åliggande skjddighet, må, ehuru den föresätta tiden tilländagått, försäljningen dock kunna inställas, såvida varuägaren, innan auktionen blivit utlyst, fullgör berörda skyldighet och i förekommande fall erlägger de till tullverket utgående avgifter, för vilkas gäldande godset eller säkerhetshandlingen skolat säljas. Utlyst auktion må däremot icke inställas på grund av varuägares sedermera gjorda erbjudande att fullgöra vad honom ålegat och att erlägga likvid. A7ad sålunda stadgats om inställande av icke utlyst auktion å gods, skall, då godset, enligt vad särskilt är föreskrivet, icke må försäljas å auktion, gälla om
den åtgärd från tullmyndighetens sida, som i stället författningsenligt skall vidtagas, dock under förutsättning, att godset enligt gällande bestämmelser må utlämnas till varuägaren. § 178. Har varuägare, vilken det enligt denna stadga åligger att inom angiven tid Befrielse i avhämta, upplägga eller avsända visst för hans räkning i tullverkets förvar visst fall friliggande gods, vid äventyr att eljest böter skola erläggas eller godset försäljas f7.aruT^fpj å auktion eller, där godset är av beskaffenhet att försäljning å auktion icke är för uraktlåmedgiven, behandlas på i stället föreskrivet sätt, icke inom den föresätta tiden tenhet att vidtagit sådan åtgärd, och kan det skäligen antagas, att berörda uraktlåtenhet fullgöra hoicke kan läggas varuägaren till last utan beror på förhållande, över vilka han n0)m j^^f-'"1" ej kunnat råda, äge generaltullstyrelsen restitutionsvis återbetala erlagda böter " j j j samt. där auktion ännu icke blivit utlyst eller annan föreskriven åtgärd vidtagen, förordna om uppskjutande därav under tid, som må finnas lämplig. Därest ovanlig godsanhopning eller andra utomordentliga förhållanden skulle å någon ort föranleda allmänt betydande hinder för vederbörande varuägare att inom bestämda tider fullgöra dem med avseende å avhämtande, uppläggande eller avsändande av gods enligt denna stadga åliggande skyldigheter, äge generaltullstyrelsen, i den mån sådant anses av trängande behov påkallat, förordna om upphävande tills vidare och så länge dylikt hinder kvarstår av stadgade påföljder för uraktlåtenhet att fullgöra berörda skyldigheter. Om sådant beslut skall anmälan ofördröjligen göras hos Kungl. Maj:t. § 179. Jämväl i andra fall, än i § 23 mom. 2 sägs, må, då särskilda omständigheter Förstörande göra sådant ur tullverkets synpunkt ändamålsenligt, gods, som jämlikt bestäm- a v gods i melse i denna stadga skall, på grund av ägarens uraktlåtenhet att fullgöra någon honom enligt stadgan åliggande skyldighet, försäljas å auktion, efter förordnande av generaltullstyrelsen i stället förstöras; ägande sagda styrelse utfärda närmare bestämmelser om de förhållanden, under vilka tull förvaltning har att hos styrelsen göra framställning om sådant förordnande. § 180. Då enligt denna stadga annat gods än sådant, som överlåtits till kronan, Anktionsprogenom tullförvaltnings försorg försäljes å auktion, skall auktionsprovision bevision, räknas med två procent å försäljningsbeloppet. Denna provision skall ingå till kronan. § 181. Mom. 1. Förkommer oförtullat utländskt gods under sjöväga transport mel- Fartygsbefällan inrikes orter eller medan detsamma eljest befinner sig i fartygsbefälhava- k.av;ires °cl1 rens vård, skola därför belöpande avgifter till tullverket erläggas efter vad som y^l^^l anär känt eller kan utrönas angående godsets beskaffenhet, såvida icke lagligen SVar för bekan styrkas, att godset gått förlorat genom skeppsbrott, uppbringning eller löpande avannan olycka. Kan beskaffenheten icke närmare utrönas, än att tvekan måste S ifter & otör råda. vilken av två eller flera olika tullsatser är tillämplig, gälle den, som är iän^sk^ "0^s för tullverket förmånligast. För avgifternas erläggande ansvare i första rum- som förkorn-' met fartygsbefälhavaren med sin egendom och i andra rummet fartygets rederi mit under med fartyg och frakt. transport. Mom. 2. Går oförtullat utländskt gods förlorat under transport å statens järnvägar eller medan detsamma eljest befinner sig i statens järnvägs förvaltnings vård, åligge järnvägsstyrelsen att ansvara för redovisning till tullverket efter i mom. 1 bestämda grunder av de å godset belöpande avgifter till tullverket, såvida icke kan styrkas, att godset blivit förstört genom olycka. Enahanda ansvarsskyldighet med avseende å oförtullat utländskt gods, som mottagits för befordran, åligge ock ägare av enskild järnväg.
58 § 182. Mom. 1. Gods, som med järnväg, omedelbart eller på ängfärja, från utrikes Särskilda föreskrifter ort ankommer till gränsort här i riket, må, vare sig detsamma skall tullbehandangående las å gränsorten eller i oförtullat skick med järnväg vidare försändas därifrån järnvägsgods.
till annan inrikes ort eller till utlandet, omhändertagas av vederbörande järnvägsförvaltning oeh på dess ansvar, enligt vad i § 181 sägs, förvaras, intill dess detsamma överlämnas till tullförvaltningen å gränsorten för tullbehandling eller i oförtullat skick vidare försändes; dock äge tullförvaltningen, i fall då, efter vad i § 41 mom. 1 A) sägs, hinder möter att i den i samma författningsrum omförmälda godsförteckning lämna uppgift om de särskilda kollinas märken och nummer, så ock då tullförvaltningen på grund av lokala förhållanden eller andra omständigheter eljest finner sådant vara erforderligt för tullverkets säkerhet, att förse järnvägsvagn, vari godset förvaras, med tullplombering eller låta bevaka godset, intill dess detsamma överlämnas eller vidare forsändes. Sådan bevakning skall, jämväl å annan tid än den i § 10 mom. 2 omförmälda allmänna tjänstgöringstid, ske utan kostnad för järnvägsförvaltningen eller varuägaren. Vad sålunda stadgats gälle ock i tillämpliga delar beträffande oförtullat utländskt gods. som från gränsort, dit detsamma inkommit med järnväg, omedelbart eller på ängfärja, eller från annan inrikes ort med järnväg ankommer antingen till gränsort, varifrån detsamma skall med järnväg, omedelbart eller på ångfärja, återutföras till utrikes ort, eller ock till bestämmelseort här i riket. Mom. 2. Tullförvaltning, som av järnvägsförvaltning mottagit till bestämmelseort i riket ankommet oförtullat utländskt gods, åligger tillse, att godset icke ställes till emottagarens förfogande, innan denne avlämnat bevis. at1 järnvägen tillkommande avgifter för godset erlagts; skolande emellertid vad sålunda stadgats ieke äga tillämplighet, med mindre järnvägens styrelse skriftligen förbundit sig att tillhandahålla vederbörande emottagare, samtidigt med kvitto å erlagda avgifter, sådant bevis, som nyss är sagt. § 183. Tullverkets tjänstemän äga att av vederbörande civila oeh militära ämbetsRätt för tullverkets per- myndigheter efter laga anmälan erhålla skyndsam handräckning i den mån såsonal att er- dant erfordras för utövningen av deras tjänst; skolande ej mindre de själva i hålla hand- tjänsten än även de personer, vilka medfölja till handräckning eller såsom vitträckning av annan myn- nen, njuta samma hägn som kronans tjänstemän i allmänhet, när de äro stadda i sina förrättningar. dighet. § 184. Kommunal När, å ort där icke någon annan tulltjänsteman än föreståndaren lör tullmyndighets förvaltningen finnes, denne avlider eller av hastigt påkommet förfall hindras skyldigheter att tjänstgöra, åligger i stad magistraten oeh å landet vederbörande kommuvid förfall för tullför- nalmyndighet ej mindre att medelst telegram eller, där sådant ej kan ske. med valtningsföre- först avgående post härom underrätta den myndighet, under vilken tullförvaltståndare. ningen omedelbart lyder, än även att taga uppbörden samt tullverket tillhöriga handlingar oeh persedlar i sin vård, intill dess vederbörligen förordnad tullförvaltningsföreståndare hunnit ankomma till platsen. § 185. TulltjänsteTulltjänsteman, som icke bär tjänstedräkt, skall vid påfordran styrka sin mans skyldig- behörighet i tjänsten medelst uppvisande av tjänstetecken. het att uppvisa tjänstctecken.
§186. Mom. 1. Arbetstiden hos tullförvaltningarna i och för kontors- och tullbeExpeditionstid hos tull- handlingsgöromål eller den s. k. allmänna expeditionstiden skall, med iakttagande att densamma skall, med nedan omförmälda undantag, över hela riket förvaltningarna. utgöra minst sju timmar dagligen å söckendag samt med behörigt beaktande
59 av olika lokala förhållanden, göromålens m ä n g d och beskaffenhet samt trafikens bekvämlighet, fastställas av generaltullstyrelsen särskilt för varje ort, sedan vederbörande m y n d i g h e t e r på platsen fått tillfälle att y t t r a sig. A ort, där seglation förekommer endast under en del av året, må den allmänna expeditionstiden under tid, då seglation icke p å g å r , k u n n a i n s k r ä n k a s till k o r t a r e t i d än sju t i m m a r om dagen. H u r u l e d e s den allmänna expeditionstiden må under vissa villkor k u n n a å l ö r d a g a r n a under m å n a d e r n a j u n i — a u g u s t i ävensom å sista söckendagen före nyårs-, påsk-, pingst-, midsommar- och julhelg avslutas t i d i g a r e än eljest är bestämt, därom är särskilt s t a d g a t . Mom. 2. U t a n avseende å vad rörande den allmänna expeditionstidens uts t r ä c k n i n g är föreskrivet skall g ä l l a : att tullbehandlingsgöromål, som icke k u n n a utföras med nödig säkerhet för kronans r ä t t annat än vid dagsljus, icke må h a n d l ä g g a s , sedan mörker inträtt: att angående tullbehandling av resandes medförda effekter ävensom av gods, som enligt statens j ä r n v ä g a r s godstaxa är hänförligt till »lättfördärvligt gods», i a k t t a g e s vad ovan är s t a d g a t ; al t hos g r ä n s t u l l f ö r v a l t n i n g tullbehandling och annan erforderlig expedition av ^postförsändelser, avsedda att genom postverkets försorg befordras vidare från gränsorten, skall ä g a rum även utom den allmänna expeditionstiden i den omfattning, som efter framställning må bestämmas av generaltullstyrelsen; att hos g r ä n s t u l l f ö r v a l t n i n g , där t r a f i k p å u t l a n d e t medelst j ä r n v ä g äger rum. vare sig' omedelbart eller p å ångfärja, all expedition, som erfordras i och för k l a r e r i n g av färja eller t å g eller för vidare befordran i oförtullat skick av gods, som ankommer och a v g å r med genomgående tåglägenhet, skall äga rum, då t å g e t anländer, oavsett å vilken tid av dygnet, helg- eller söckendag, detta i n t r ä f f a r : samt att hos g r ä n s t u l l f ö r v a l t n i n g , som nyss är sagd, den kontrollundersökning, som på g r u n d av gällande bestämmelser rörande villkoren för utförsel av vissa varor måste av tullverket företagas före d y l i k a varors utförsel, skall äga rum utan kostnad för v a r u ä g a r e eller trafikförvaltning, då utförselgodset består av levande djur eller varor, som enligt statens j ä r n v ä g a r s godstaxa äro hänförliga i i 11 » l ä t t f ö r d ä r v l i g t gods», samt tillika ankommit till gränsorten med b a n t å g och utföres med tåg- eller färjelägenhet, som a v g å r före tullförvaltningens näst efter tiden för godsets ankomst inträffande allmänna expeditionstid. Mom. .V. F ö r annan, å icke-expeditionstid utförd t j ä n s t f ö r r ä t t n i n g än sådan, som avses i mom. 2, skall den, som p å k a l l a t förrättningen, e r l ä g g a ersättning enligt förrätt n i n g s t a x a n för tullverket. S å d a n expedition å övertid må icke förvägras, då den prövas k u n n a äga r u m u t a n ä v e n t y r för kronans r ä t t samt l ä m p l i g tjänsteman fcr förrättningen finnes att t i l l g å ; dock åligger det den, som å s t u n d a r d y l i k expedition, att hos vederbörande tullförvaltning göra frams t ä l l n i n g därom å allmän expeditionstid, vid ä v e n t y r att framställningen eljest må k u n n a l ä m n a s u t a n avseende. E x p e d i t i o n å övertid vare så ansedd, som om densamma ä g t rum å näst därefter i n t r ä f f a n d e allmänna expeditionstid, därest den eljest skulle leda till m i n s k n i n g i kronans r ä t t till umgälder. § 187. Mom. 1. I vilka fall, utöver vad i denna s t a d g a omförinäles, ersättning för Allmänna av t u l l t j ä n s t e m a n verkställd tjänst förrättning skall u t g ö r a s av trafikerande, bestämmelser därom gälle vad i f ö r r ä t t n i n g s t a x a n för tullverket är föreskrivet. enlist* förrätt Mom. 2. E r s ä t t n i n g enligt sagda f ö r r ä t t n i n g s t a x a ingår till t u l l v e r k e t ; dock ningstaxan att. d ä r enligt t a x a n gottgörelse för rese- och t r a k t a m e n t s k o s t n a d enligt rese- för tullverket.
60 reglementet eller särskild fortskaffningskostnad skall g ä l d a s , s å d a n gottgörelse skall tillfalla den eller de tjänstemän, som verkställt förrättningen. Mom. 3. H u r u l e d e s r ä k n i n g å e r s ä t t n i n g enligt f ö r r ä t t n i n g s t a x a n skall utfärdas, därom äge generaltullstyrelsen förordna. § 188. Klagan över K l a g a n över lokal t u l l m y n d i g h e t s å t g ä r d eller beslut i tjänsten föres hos getttllmyndijs- neraltullstyrelsen, såvida icke saken är av beskaffenhet att böra a n h ä n g i g g ö r a s hets åtgärd ^ domstol: och vare, där icke annorledes är särskilt bestämt, s å d a n k l a g a n eller beslut. . , . , .. \ , , . , , • , • -, icke i n s k r ä n k t till viss tid. Angående tid för återsökande a v tull eller annan avgift, som u p p b ä r e s av tullverket, gäller vad särskilt är eller v a r d e r s t a d g a t . Huruledes ändring må sökas i generaltullstyrelsens beslut, därom s t a d g a s i den för bemälda styrelse gällande i n s t r u k t i o n . § 189. Förskottering V a r d e r tulltjänsteman för av honom i tjänsten vidtagen å t g ä r d genom lagaav tullmedel k r a f t v u n n e t u t s l a g ålagd att g ä l d a redare, f a r t y g s b e f ä l h a v a r e eller v a r u ä g a r e till gäldande e r s ä t t n i n g för liden s k a d a eller förlust, må s a m m a ersättning, ifall den icke stegan ådömd genast k a n u t g å av den a n s v a r s s k y l d i g e s t i l l g å n g a r , förskottsvis u t b e t a l a s av ersättning, tullmedlen. § 190. UtmätningsF a r k o s t med tillbehör, häst med m u n d e r i n g samt velociped, som tulltjänstefrihet för farä r p i i k t i g att hålla mot s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g från tullverket, må ej t a g a s koster m. m., som tulltjän- l steman är skyldig hålla mot lega.
m
... at. S 191.
Hänvisning Angående vad i a k t t a g a s skall med avseende å handels- och sjöfartsförbintill vissa sär- delsen mellan Sverige och D a n m a r k ävensom vid idkande av saltsjöfiske från stämmelser. k u s t e r n a av Blekinge, Skåne, H a l l a n d samt Göteborgs och Bohus län lände till efterrättelse vad särskilt är s t a d g a t . Beträffande behandlingen av s ä r s k i l d a v a r u s l a g vid in- eller utförsel iakttages j ä m v ä l vad i sådant hänseende är eller v a r d e r s t a d g a t . § 192. Vissa befoMom. 1. D ä r e s t i s ä r s k i l d a fall, utöver de i denna s t a d g a u t t r y c k l i g e n omgenheter för förmälda, n ä r m a r e föreskrifter finnas erforderliga i och för reglerande av trag s°yrelBM» f i k e n P å lämpligt och för statsverkets säkerhet b e t r y g g a n d e sätt, äge generaltullstyrelsen i anslutning till vederbörlig bestämmelse i denna s t a d g a u t f ä r d a d y l i k a föreskrifter. ' Mom. 2. Generaltullstyrelsen äge ävenledes, j ä m v ä l i a n d r a fall än ovan i denna s t a d g a sägs, i den mån s å d a n t finnes l ä m p l i g t fastställa formulär till angivningsinlagor och a n d r a h a n d l i n g a r , som enligt s t a d g a n skola av t r a f i k e r a n d e ingivas till t u l l m y n d i g h e t eller u t f ä r d a s av sådan m y n d i g h e t , ävensom bestämma det antal exemplar av sådan h a n d l i n g , som i varje särskilt fall må erfordras. H a r formulär till viss handling, som skall ingivas av t r a f i k e r a n d e , blivit fastställt, må mottagande av dylik handling, som ej a v f a t t a t s å blankett enligt det fastställda formuläret, k u n n a av t u l l m y n d i g h e t v ä g r a s . D e n n a tullstadga t r ä d e r i k r a f t den från och med vilken dag ej mindre nu gällande t u l l s t a d g a av den 1 juli 1904 med d ä r i sedermera gjorda ä n d r i n g a r och t i l l ä g g samt kungörelsen angående behandling av paketpost från utlandet den 17 juli 1912 ( n r 196) med d ä r i gjorda ä n d r i n g a r u p p h ä v a s än även sådana, i anslutning till 1904 års t u l l s t a d g a meddelade bestämmelser, som
61 icke influtit i denna stadga, skola, för så vitt de strida mot densamma, upphöra att gälla. I den mån för närvarande gällande bestämmelser rörande den tidrymd, inom vilken fartygsbefälhavare eller varuägare har att göra någon honom tillkommande rättighet gällande eller att fullgöra någon honom åliggande skyldighet, ävensom rörande påföljder för uraktlåtenhet i fråga härom strida mot vad i denna stadga i berörda hänseenden föreskrives, skola dock förstnämnda bestämmelser även efter det denna stadga trätt i kraft tillämpas i sådana fall, då utgångspunkten för tidens beräknande infallit innan sådant skett.
Motivering. I nu gällande, den 1 juli 1004 utfärdade tullstadga hava ändringar vidtagits genom kungl. kungörelserna den 0 november 1006 (n:r 103), den 2 december 1010 (n:r 132), den 10 november 1011 (n:r 115), den 17 juli 1012 (n:r 107). den 15 november 1012 (n:r 301), den 28 november 1013 (n:r 201), den 5 december 1014 (n:r 408). den 26 februari 1015 (n:r 76), den 10 december 1015 (n:r 543), den 24 november 1016 (n:ris 403 och 587), den 30 november 1017 (n:r 810), den 31 maj 1018 (n:r 307), den 14 februari 1010 (n:r 43), den 23 september 1010 (n:r 627), den 10 december 1010 (n:r 860), den 11 juni 1020 (n:r 450), den 16 juli 1020 (n:r 510) samt den 30 december 1022 (n:r 507). Flera av dessa ändringar hava varit av jämförelsevis ganska stor omfattning. Sålunda har, i sammanhang med clen omreglering av tullverkets stater. som företogs vid 1010 års riksdag, genom kungörelsen den 2 december 1010 (n:r 132) ändring gjorts i 27 olika paragrafer; i sammanhang med utfärdandet av förordningen angående åstadkommande av vissa statistiska uppgifter rörande utrikes handeln den 28 november 1013 (n:r 280) samt med anledning av förordningen om frilager den 20 december 1012 (n:r 351) m. m. hava genom kungörelsen den 28 november 1013 (n:r 201) ändrats icke mindre än 30 olika paragrafer; och genom kungörelsen den 31 maj 1018 (n:r 307) har i samband med utfärdandet av lag med vissa bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1018 (n:r 163) givits ny lydelse åt hela kap. 8 om sjöfynd. Mindre omfattande ändringar hava gjorts dels i samband med utfärdandet av förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 0 juni 1011 (n:r 80) dels med anledning av den under de senaste åren genomförda lagstiftningen angående provianteringsfrilager. tobaksbeskattningen, rusdrycksförsäljningen, behandling av paketpost från utlandet samt arbetstidens begränsning. Vidare hava vissa ändringar vidtagits i fråga om trafiken mellan Sverige och Norge å gränsvattnen i Bohuslän och Värmland, i fråga om märkrullas innehåll och behandling, beträffande rätten att återtaga gjord anmälan om återutförsel av gods enligt § 27, rörande rätten till kroppsvisitation samt angående gods, som med järnväg inkommit från utlandet. Slutligen hava tullstadgans bestämmelser angående järnvägstrafiken från utlandet kompletterats och delvis ändrats genom åtskilliga, på grund av Eders Kungl. Maj:ts särskilda brev utav generaltullstyrelsen utfärdade kungörelser och cirkulär. Ehuru tullstadgan i sitt nu befintliga skick alltså ej oväsentligt skiljer sig från dess ursprungliga lydelse, har dock, såsom generaltullstyrelsen vid tidigare tillfällen framhållit, särskilt på de senare åren anspråk på densammas fullständiga omarbetning gjort sig gällande. Förnämsta anmärkningen mot tull-
63 stadgan har varit, att dess bestämmelser vore för stela för att tillfredsställa trafikens växlande behov och att erforderlig smidighet i tillämpningen av densamma därför icke kunde iakttagas. Visserligen hade generaltullstyrelsen enligt § 190 rätt att medgiva avvikelse från åtskilliga paragrafer i tullstadgan; men det hade dock visat sig. att denna styrelsens befogenhet icke vore tillräcklig för nyssberörda ändamål. Det har vidare framhållits, att åtskilliga av tullstadgans föreskrifter vore strängare och mera hinderliga för trafiken än som vore erforderligt till tryggande av statsverkets rätt och säkerhet; och slutligen har det önskemål framburits, att en viss decentralisation av ärenden från generaltullstyrelsen till de lokala tullmyndigheterna och delvis även inom de lokala tullförvaltningarna själva måtte genomföras. Av 1914 års tullkommission hava i avgivna betänkanden rörande omorganisation av tullverket framlagts åtskilliga förslag till ändringar i tullstadgan, vilka förslag i allmänhet tillstyrkts av generaltullstyrelsen i dess över kommissionens betänkanden avgivna utlåtanden. Flertalet av dessa förslag torde hava sin grund i någon av de synpunkter, som här ovan framhållits. Ä andra sidan lärer det icke kunna bestridas, att särskilt under de senaste åren förhållandena utvecklat sig i den riktning, att ett starkt behov av skärpning av vissa bestämmelser i tullstadgan föreligger, och då särskilt av dem, som röra olovlig införsel av varor och andra brott mot tullstadgan. Dessa förhållanden hava givit styrelsen anledning att i underdånig skrivelse den 30 maj 1922 framlägga förslag till ändrad lydelse av nuvarande kap. 9 i tullstadgan, innefattande straffbestämmelser för dylika överträdelser. Då generaltullstyrelsen, såsom nyss nämnts, i stort sett biträtt de utav 1914 års tullkommission framlagda förslag om ändringar i tullstaclgan samt jämväl finner ej mindre flera andra från trafikens sida framförda önskemål befogade än även skärpta bestämmelser i åtskilliga hänseenden erforderliga, har styrelsen kommit till den uppfattning, att tiden är inne för en mera genomgripande omarbetning av gällande tullstadga, varvid lära böra beaktas ej blott berörda önskemål i den mån sådant synes förenligt med statsverkets rätt och säkerhet utan ock de krav på strängare bestämmelser i vissa hänseenden, som enligt styrelsens uppfattning måste framställas från statsverkets sida. På grund härav har föreliggande förslag blivit uppgjort i nyss antydda riktningar. Vid utarbetande av detta förslag har såsom ledande grundsats iakttagits, att tullstadgan skulle, elär icke särskilda förhållanden funnes böra annorlunda föranleda, innehålla huvudsakligen endast mera konstitutiva bestämmelser rörande trafiken samt dess skyldigheter och rättigheter. I enlighet härmed hava åtskilliga i gällande tullstadga förekommande bestämmelser av mera sekundär art borttagits i avsikt att överflyttas till en särskild författning, tills vidare förslagsvis benämnd »tullordning», vilken med stöd av generaltullstyrelsen i tullstadgan lämnade bemyndiganden skulle utfärdas av styrelsen. Denna författning är alltså avsedd att innefatta icke blott sådana bestämmelser, som angå tullmyndigheternas tjänståtgärder och tjänståligganden, utan jämväl åtskilliga, ehuruväl mindre viktiga föreskrifter, vilka skulle lända till efterrättelse för de trafikerande. Denna anordning avser, att dispenser från och eventuellt ändringar i sådana, trafiken rörande bestämmelser, som icke kunna anses vara av mera konstitutiv innebörd, skulle lättare än nu är fallet kunna ske allt efter trafikens växlande behov eller krav och att sålunda den överklagade stelheten och bristande smidigheten i tullstadgans tillämpning skulle åtminstone delvis undanröjas. Fullständigt torde nämligen detta mål icke kunna uppnås på den nu ifrågasatta vägen; utan torde härför, såsom ock i förslaget ifrågasatts, erfordras, att styrelsen fortfarande må bibehållas vid befogenheten att för särskilda fall förordna om avvikelse från vissa av tullstadgans bestämmelser. I någon mån beror denna nödvändighet på det förhållande att, såsom nyss an5—231742.
64 tytts, icke alla bestämmelser av mindre vikt ansetts kunna utbrytas ur förslaget. Sådana föreskrifter, som äro förbundna med åläggande för trafiken att gälda av föreskriftens iakttagande föranledd kostnad eller som äro av beskaffenhet att, om de överträdas eller icke uppfyllas, för den trafikerande böra medföra viss ekonomisk påföljd eller eventuellt verkligt straff, hava sålunda med få undantag ansetts fortfarande böra hava sin plats i tullstadgan. Men även oavsett sådana fall kan enligt styrelsens förmenande ovanberörda befogenhet för styrelsen icke helt undvaras, därest icke den anförda anmärkningen skall fortfarande kunna anses berättigad, något som torde böra i görligaste mån undvikas. Styrelsen har dock låtit sig angeläget vara att så mycket som möjligt begränsa de fall, då ifrågavarande befogenhet skulle tillkomma densamma. I förslaget hava inarbetats de särskilda bestämmelser, som, enligt vad ovan omförmälts, utfärdats beträffande järnvägstrafiken från utlandet, ävensom innehållet i kungörelsen angående behandlingen av paketpost från utlandet den 17 juli 1912 (n:r 196). Däremot hava gällande bestämmelser angående flygtrafik, med hänsyn till desammas ännu endast mera provisoriska beskaffenhet, ansetts icke för närvarande böra intagas i tullstadgan, liksom även i allmänhet speciella hänvisningar därstädes till frihamns- och frilagerslagstiftningen ansetts icke vara behövliga. Såsom en brist i gällande tullstadga har anmärkts, att bestämmelser nästan helt och hållet saknas rörande behandling av gods, som i nödhamn lossats från skadat fartyg. Förslaget söker — i kap. 8 — avhjälpa denna brist genom komplettering av det kapitel i gällande tullstadga, det sjunde, som innefattar föreskrifter om oförtullade utländska varor, bärgade från strandat fartyg. I fråga om yttre uppställning och de olika paragrafernas innehåll och ordningsföljd ansluter förslaget sig så nära som möjligt till gällande tullstadga. Endast i fråga om kap. 1 har ordningsföljden mellan paragraferna i någon större omfattning ändrats och delvis även innehållet i dem omflyttats, i syfte att vinna en uppställning av bestämmelserna, som närmare än den nuvarande ansluter sig till den tidsföljd, i vilken de komma till tillämpning å ett från utrikes ort inkommet fartyg och dess last. En tablå, utvisande på vad sätt de särskilda paragraferna i tullstadgan och förslaget motsvara varandra, bifogas. Efter denna mera allmänna redogörelse för de synpunkter, som varit ledande vid förslagets tillkomst och dess utformning, övergår generaltullstyrelsen nu till att yttra sig över och närmare motivera dess särskilda delar, i den mån sådant ausetts erforderligt. Där föreslagen bestämmelse ansluter sig till något av 1914 års tullkommission framställt och av styrelsen i dess utlåtanden över kommissionens betänkanden biträtt förslag, tillåter styrelsen sig hänvisa till respektive sidor i berörda tryckta utlåtanden, vilka därvid för korthetens skull betecknats : utlåtande över förslaget till omorganisation av tullverkets gränsbevakning, avgivet den 15 maj 1920. med U. I ; utlåtande över förslaget till omorganisation av tullverkets kustbevakning, avgivet den 11 oktober 1920, med U. I. A; utlåtande över förslaget till omorganisation av generaltullstyrelsen samt tullverkets lokalförvaltning, avgivet den 15 maj 1920, med U. I I ; utlåtande över förslaget till åtgärder mot godsanhopning i packhus m. m., avgivet den 6 juni 1922, med U. I l l ; samt utlåtande över förslaget till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket m. m., avgivet den 14 juni 1920, med U. IV.
65 KAP. 1. § L Ordalydelsen av § 1 tullstadgan torde kunna giva anledning till den upplattning, att ett fartyg vid fart å inom landet belägna sjöar, floder eller kanaler skulle under alla förhållanden, således till och med om det ankommit från utrikes ort, vara befriat från tillsyn av tullverket. En sådan uppfattning kan tydligen icke vara förenlig med tullverkets säkerhet och är uppenbarligen icke heller, såvitt angår fartyg, kommande från utrikes ort, enligt tullstadgan avsedd. Paragrafens andra moment har därför avfattats i syfte att undanröja en dylik möjlig missuppfattning. Då inom sjöväsendet avstånd allmänt räknas i nautiska mil eller distansminuter, varje motsvarande 1 852 meter, har denna beräkningsgrund ansetts böra införas i förevarande paragraf. Den härigenom uppkommande minskningen i utsträckningen av svenskt farvatten, som inskränker sig till 12 meter, torde vara utan betydelse. Enär vid långgrunda kuststräckor utan skärgård vattenståndet har en ganska stor inverkan på utsträckningen av det område, som är att betrakta såsom svenskt farvatten, har det ansetts böra angivas, att sagda farvatten skall räknas från fastlandets strandlinje, sådan densamma ter sig vid lägsta vattenstånd. En sådan utgångspunkt för beräkningen av svenskt farvattens utsträckning torde ock vara i närmare överensstämmelse med vad i berörda hänseende för närvarande gäller för det fall, att utanför kusten finnas holmar och skär. På många ställen utanför svenska fastlandets kust finnas av havet kringflutna landområden av den storlek att de icke kunna hänföras till »holmar och skär» utan måste anses såsom och faktiskt benämnas »öar». För så vitt en ö ligger inom fyra nautiska mil från fastlandets eller innanför belägen ös strandlinje, torde svenskt farvatten böra räknas från öns yttersta strandlinje; och har fördenskull ordet »holmar» utbytts mot ordet »öar», under vilken benämning jämväl »holmar» torde kunna innefattas. Där återigen en till riket hörande ö eller någon del därav ligger utanför området för det fastlandet med dess öar och skär omgivande svenska farvattnet, torde svenskt farvatten omkring ön eller berörda del därav böra beräknas på enahanda sätt som svenskt farvatten omkring fastlandet, d. v. s. sträcka sig fyra nautiska mil runt ön, räknat från dess strandlinje vid lägsta vattenstånd eller yttersta där utanför belägna skär, som icke ständigt översköljas av vattnet. Det har ifrågasatts, huruvida icke, för det fall att prejning genom lösa skott icke medförde åsyftad verkan, rätt borde vara tulltjänsteman tillerkänd att använda skarpa prejskott, såsom förhållandet varit enligt 1877 års tullstadga. I generaltullstyrelsens förslag till tullstadgan av år 1904 talas endast om »prejskott»; bestämmelserna om de villkor, under vilka skarpa prejskott finge användas, funnos i 1831 års av Kungl. Maj:t fastställda tjänstgöringsreglemente. Styrelsen, som saknar kännedom om de skäl, vilka föranlett, att enligt 1904 års tullstadga endast lösa prejskott må användas, har icke ansett sig böra nu upptaga denna fråga, vilken synes styrelsen icke lämpligen böra behandlas för sig utan ställas i samband med en eventuell mera allsidig utredning, i vad mån och i vilken utsträckning i tjänstgöring stadd tulltjänsteman må använda vapen. Såsom redan i den allmänna delen av motiveringen antytts, är generaltullstyrelsen av den uppfattning, att vissa förhållanden påkalla en skärpning jämväl av åtskilliga andra bestämmelser i tullstadgan än straffbestämmelserna. Den i § 2 tullstadgan medgivna visitationsrätten är enligt styrelsens mening
68 alltför inskränkt för tillgodoseende av tullverkets säkerhet. Till en början torde alldeles icke någon anledning föreligga att undantaga maskindrivna fartyg frår en visitationsrätt, som må utövas mot seglande fartyg; från de på senare tider allt mera talrikt förekommande smärre motorfartygens sida är faran för brott mot tullstadgan säkerligen icke mindre utan tvärtom större än från segelfartygens. Någon begränsning i visitationsrätten med hänsyn till fartygets tontal synes icke heller böra ifråga komma. Den nu stadgade gränsen 40 ton torde sammanhänga med föreskrifterna om lotstvång; men i sådana fall, då befälhavare å fartyg, som är underkastat lotstvång. har för avsikt att överträda tullstadgans bestämmelser, lärer han icke heller hysa betänklighet mot att undandraga sig föreskriven skyldighet att anlita lots. På senare tider har, särskilt för bedrivande av olovlig införsel av spritvaror, framträtt en tendens att använda allt större och större farkoster; och styrelsen har därför i sitt den 30 maj 1922 avgivna förslag till kungörelse angående förbud mot införsel av rusdrycker med mindre farkost till svenskt territorialvatten ansett sig icke kunna sätta gränsen för dräktigheten av fartyg, för vilka förbudet skulle gälla, lägre än till etthundra ton. I och för övervakande av ett eventuellt dylikt förbuds efterlevande måste tydligen obetingad visitationsrätt vara medgiven, då fartyget icke överstiger sagda dräktighet, varom även i berörda förslag intagits föreskrift; men styrelsen håller i allt fall före, att ett fullständigt borttagande av begränsningen i visitationsrätten på grund av fartygs dräktighet skulle vara av stort värde i kontrollsjrfte. Icke heller bör. enligt styrelsens mening, visitationsrätten var beroende av huruvida fartyget är destinerat till svensk eller utländsk ort; någon säker garanti för att ett fartyg, som enligt företedda handlingar är destinerat till utrikes ort, icke under den fortsatta resan i svenskt farvatten söker förbindelse med land. torde nämligen icke förefinnas, och det är vid sådant förhållande av stor betydelse, att vid visitation påträffade, för olovlig införsel lämpliga varor, exempelvis tillhörande proviantförrådet, kunna införseglas under fartygets uppehåll i svenskt farvatten. Styrelsen anser därför visitationsrätten böra vara bunden allenast vid det förbehåll, att fartyget kommer från utländsk ort, och få utövas, då omständigheterna giva anledning därtill; i sammanhang härmed torde befälhavarens nuvarande befogenhet att förbjuda luckornas öppnande böra utbytas mot en bestämmelse,, som likställer en sådan åtgärd med den nuvarande föreskriften rörande försegling av lasttillgångarna, — Någon särskild olägenhet för den legitima trafiken av en på föreslaget sätt utsträckt visitationsrätt torde icke vara att förvänta; givetvis bör det tillkomma vederbörande chefer för kust- och tullbevakning att tillse, att fartyg, som gå i reguljär fart eller som överhuvud icke skäligen kunna misstänkas för olovliga avsikter, icke utan särskild anledning besväras med prejning eller visitation. Då befälhavares rätt att förbjuda luckornas öppnande skulle bortfalla, har den honom nu åliggande skyldighet att, i fall då sådant förbud av honom meddelats, gälda kostnaden för i anledning härav fartyget åsätt bevakning ansetts likaledes böra borttagas. § 4Beträffande mom. 2 av denna paragraf får styrelsen hänvisa till U. I. A. sid. 61, G2 och 112. Den i slutet av momentet gjorda reservation sammanhänger därmed, att även lotspersonal skulle äga viss befogenhet med avseende å övervakandet av efterlevnaden av tullförfattningarna. § 5. Då jämlikt tullkommissionens av generaltullstyrelsen biträdda förslag (U. I I sid. 90) vederbörande tulldirektör eller tullkammare skulle äga pröva och avgöra ansökningar att få utanför tullplats lossa gods ur fartyg, som ankommer från utrikes ort, lärer härav böra följa, att berörda tullmyndigheter även böra
67 äga medgiva sådant fartyg rätt att ingå till annan ort än de i mom. 1 av denna paragraf angivna. I tullförfattningarna förekommer ordet »tullplats» dels i den i § 5 mom. 2 tullstadgan angivna betydelse dels i annan mera vidsträckt omfattning, avseende tillika sådana orter med tullförvaltning, vilka icke hava sjöväga förbindelse med saltsjön. Med anledning härav har i förslaget använts ordet »sjötullplats» för att beteckna sådana med tullförvaltning försedda orter, som hava sjöväga förbindelse med saltsjön. Av skäl, som här ovan, i motiveringen till § 2, omförmälts, har föreskriften om skyldighet för vissa fartyg att på ingående till Göteborg anlöpa Klippans tullbevakningspostering utsträckts att gälla även maskindrivna fartyg, vilkas avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton. Enahanda skyldighet har ifrågasatts för fiskefartyg, oberoende av dräktigheten, enär erfarenheten visat, att ifrågavarande kontrollåtgärd är med avseende å sådana fartyg väl behövlig. Däremot har föreskriftens tillämpning på segelfartyg av större dräktighet än fyrtio ton, med undantag för fiskefartyg, ansetts kunna utan risk efterlåtas. § G. Mom. 1 innebär dels en skärpning dels en lindring i de bestämmelser rörande från utrikes ort kommande fartygs ankarsättning och förbindelse med land, som finnas intagna i tullstadgans motsvarande § 6 mom. 1. I förra hänseendet har förbudet mot ankarsättning, som nu gäller endast farvatten inom skärgård, utsträckts att gälla svenskt farvatten i allmänhet. Denna ändring avser att förhindra fartyg att ankra utanför rikets öppna kuster för att vid lägligt tillfälle olovligen införa gods och utgör alltså ett led i åtgärderna för bekämpandet av smugglingen. 1 viss mån har ock ändringen påkallats därav, att uttrycket »skärgård» synts något svävande och obestämbart. Körande den lindring i nuvarande bestämmelser, som ansetts kunna ifrågasättas, torde generaltullstyrelsen få anföra följande. Enligt dessa bestämmelser är ankarsättning, land- och ombordgående samt lossning och lastning i allmänhet förbjuden, men må äga rum, så framt trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak tvingar därtill. Detta villkor för ett från utrikes ort kommande fartygs rätt att hava förbindelse, med land torde emellertid i vissa fall få anses alltför strängt och verkar ofta i hög grad hinderligt för den lojala trafiken. Så att säga vid sidan av bestämmelserna har med anledning härav, åtminstone på en plats i riket, nämligen Hälsingborg, utbildat sig den praxis, att fartyg på resa mellan utrikes orter ankrat å redden därstädes och ombordtagit proviant eller skeppsförnödenheter från provianterings frilager i Hälsingborg. Även förekommer, att förbindelse mellan sådant fartyg och land äger rum i och för avhämtande eller avlämnande av post, inhämtande av order, på- eller avmönstring av besättningsman eller dylikt. Givetvis hava sådana åtgärder städse skett med tullförvaltningens medgivande och under tillfyllestgörande bevakningstillsyn. I dessa och liknande fall torde näppeligen kunna påstås, att trängande nöd eller allmängiltig orsak tvingar till förbindelse med land; men uppenbarligen är möjligheten att under för statsverkets säkerhet betryggande form få för angelägna ärenden hava en viss sådan förbindelse av stor betydelse såväl för fartyget som för provianteringsfrilagersrörelsen i riket. Det har ock framhållits såsom ett önskemål, att fartyg, som på resa från utrikes ort passerar förbi hemorten, skulle även utan tvingande orsaker få hava den förbindelse med land, som erfordras för att ombordtaga livsmedel, avlämna kläder för tvättning och dylikt, något som, även ^ under tillsyn av kustbevakningen i trakten, icke för närvarande kan anses tillåtet. I syfte dels att legalisera nyss omförmälda reddtrafik, dels att i allmänhet möjliggöra sådan förbindelse mellan fartyg och land, som, utan att trängande nöd
68 tvingar därtill, dock kan anses vara av mera angelägen beskaffenhet, liar styrelsen nu föreslagit, att ankarsättning, landgång eller ombordgående ävensom ombordtagande av livsmedel eller skeppsförnödenheter och ilandförande av tullfria klädespersedlar m. ni. skulle under betryggande villkor och förutsättningar få äga rum, även om trängande nöd eller tvingande orsak icke är för handen, utan endast annan giltig anledning därtill föreligger. Med sin ovanberörda skrivelse den 30 maj 1922 överlämnade generaltullstyrelsen förslag till ändrad lydelse, förutom av kap. 9 tullstadgan, även av § (5 mom. 2 samma stadga. I fråga härom omförmälde styrelsen, hurusom från åtskilliga tullmyndigheters sida anmärkts, att bestämmelserna i nämnda moment ävensom i § 149 tullstadgan borde gälla icke blott för segelfartyg utan även för maskindrivna fartyg samt att § 149 borde vara tillämplig, förutom då fartyganträffades under segling eller rodd i det förbjudna vattenområdet, jämväl då det förankrat därstädes. Styrelsen anförde vidare, att, då dessa anmärkningar syntes styrelsen befogade, styrelsen i överensstämmelse därmed föreslagit ändring i båda omförmälda författningsrum, varjämte styrelsen, enär brott av ifrågavarande slag närmast torde vara att jämställa med försök till olovlig varuinförsel, tillika föreslog, att fartyget, därest det vore av mindre avgiftspliktig dräktighet än tjugu ton eller odäckat, måtte vara förverkat. De ändringar i § 6 mom. 2 tullstadgan, som vidtagits i nyss omförmälda förslag, hava iakttagits jämväl i det nu föreliggande förslaget. Härjämte har dels bestämmandet av det förbjudna vattenområdet i visst hänseende skett i överensstämmelse med § 1 mom. 2 i förslaget, dels den nuvarande begränsningen med hänsyn till fartygens dräktighet borttagits. Då fartyg av större avgiftspliktig dräktighet än fyrtio ton -—• i den mån deras storlek medgiver befarande av området innanför den föreslagna s. k. demarkationslinjen •— icke gärna kunna hava något annat legitimt intresse av en sådan fart än att komma till sin bestämmelseort, synes nämligen icke någon anledning vara för handen att undantaga dem från det för mindre farkoster gällande förbudet, vilket avser att hindra olovlig varuinförsel. §7. En viss valfrihet ifråga om platsen för anmälan enligt denna paragraf torde lämpligen böra råda. Det lärer böra ankomma på vederbörande, som mottagit dylik anmälan, att i förekommande fall bringa den till huvudtullförvaltningens i distriktet kännedom; och lärer bestämmelse härom böra inflyta i tullordningen eller tjänstgöringsreglementet. § 8. Denna paragraf motsvarar § 11 tullstadgan. Beträffande det i mom. 1 gjorda tillägget, att tillstånd till landläggning icke bör utan fullt giltig anledning förvägras, torde få hänvisas till U. I l sid. 128. Den i mom. 2 omförmälda anmälningsskyldighet för befälhavaren torde böra äga rum även i fall, då fartyget lagt till vid land. § 9. ^ Mom. 1 motsvarar § 8 i gällande tullstadga med undantag av däri förekommande detaljerade bestämmelser om märkrullans beskaffenhet och innehåll, vilka bestämmelser torde böra inflyta i tullordningen. — Benämningen »inkommande märkrulla» har föreslagits av den anledning, att den i § 37 tullstadgan omförmälda lastförteckningen för utgående fartyg ansetts lämpligen böra benämnas »utgående märkrulla». Mom. 2 motsvarar § 9 mom. 1 tullstadgan; skillnaden ligger väsentligen däri, att den tidpunkt, då märkrulla bör finnas färdig till uppvisande eller avlämnande, gjorts beroende av fartygets avgiftspliktiga dräktighet i stället för av detsammas beskaffenhet.
69 Föreskrifterna i mom. 3 och 4 återfinnas i § 12 mom. 1, respektive § 13 tullstadgan. Den i mom. 5 föreslagna bestämmelse, vilken saknar motsvarighet i gällande tullstadga, avser att vid behov bereda tillgång till en handling, a vilken kontrollåtgärder, som vidtagits vid visitation å i momentet avsett fartyg, kunna antecknas till upplysning och ledning vid en under fartygets fortsatta uppehåll i svenskt farvatten tilläventyrs företagen förnj^ad visitation å detsamma. § 10. Denna paragraf motsvarar i huvudsak £ IG tullstadgan med däri genom kungörelse den 16 juli 1920 (n:r 510) gjord ändring, från vilken paragraf förslaget i sak avviker endast i fråga om ersättning för visitationsförrättningar å övertid. Den ersättning, som trafikerande skall enligt gällande s. k. sporteltaxa av den 23 december 1910 (svensk författningssamling n:r 134) utgöra för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar, har intill utgången av år 1922. såvitt förrättning ägt rum å övertid, tillfallit vederbörande tjänsteman. Efter genomförandet av tullverkets omorganisation skola emellertid enligt kungörelse den 15 juni 1922 (n:r 377) samtliga slag av tulltjänstemän tillkommande extra inkomster med undantag av s. k. beslagarandelar upphöra att till dem utgå: och i de fall, då av trafikerande ersättning skall gäldas för verkställd tjänstförrättning, skall jämlikt kungörelse den 22 december 1922 (n:r 604) sådan ersättning tillfalla tullverket och utgår tills vidare efter förenämnda sporteltaxa och i sinom tid efter en eventuell ny taxa, som i enlighet med 1914 års tullkommissions förslag här benämnts förrättningstaxa för tullverket. I följd härav erforderliga ändringar i § 16 såväl som i åtskilliga andra paragrafer av tullstadgan hava vidtagits i förslaget. Vad nu beträffar frågan om ersättning för visitation å övertid har styrelsen ansett sådan böra utgå vid de i mom. 1 av förevarande paragraf omförmälda slag av visitationer, nämligen invisitation och eftervisitation, ävensom för kontrollåtgärder enligt mom. 3, dock, vad beträffar ersättning för invisitation, med undantag för ångfärja, såsom för närvarande är förhållandet, samt för fiskefartyg, då det användes för drivande av fiske. Styrelsens förslag i dessa hänseenden överensstämmer, utom i fråga om fiskefartyg, med tullkommissionens förslag (betänkandet IV, sid. 28, 132—135) samt skiljer sig från vad nu enligt tullstadgan och sporteltaxan gäller därutinnan, att ersättning även för eftervisitation skulle utgå. Vad fiskefartyg beträffar, har avgiftsfriheten för invisitation å övertid av sådana fartyg föreslagits på grund av ett regeringsrättens utslag den 6 februari 1918, återgivet i nyssberörda betänkande sid. 133, 134. Tullkommissionen har visserligen ansett avgiftsfrihet för invisitation av dylika fartyg böra vara gällande allenast för så vitt fartygen äro under tio ton; men då ett stort antal sådana fartyg lärer överstiga sagda tontal utan att fartygen därför äro hänförliga till av kommissionen omförmälda större fiskefartyg, som ägas av kapitalkraftiga bolag, vilka driva fiske såsom en storindustri, har styrelsen icke funnit anledning föreslå ändring i det förhållande, som på grund av nyssnämnda utslag för närvarande är rådande, nämligen att fiskefartyg äro, oberoende av storleken, fritagna från ersättningsskyldighet för invisitation å övertid. Föreskriften härom har emellertid ansetts lämpligen böra intagas i tullstadgan, bland annat för att få giltighet även beträffande andra fiskefartyg än de, som avses i den av regeringsrätten åberopade kungörelsen angående vissa föreskrifter i avseende å saltsjöfisket vid kusterna av Blekinge, Skåne, Halland samt Göteborgs och Bohus län den 2 juni 1882. Denna paragraf motsvarar i huvudsak § 12 mom. 1 i gällande tullstadga. Bestämmelsen att tullförvaltning har att förse till densamma överlämnad
70 märkrulla med påskrift om dagen för avlämnandet, vilken åtgärd vanligen benämnes märkrullans presentering, förekommer för närvarande i tullverkets tjänstgöringsreglemente § 65. Då emellertid, såväl enligt tullstadgan som enligt förslaget, från denna dag skall räknas liden för angivning av gods, erläggande av tull, avhämtande av gods m. m., har bestämmelsen ansetts vara av så viktig natur, att densamma här intagits. Rörande den i mom. 1 förekommande bestämmelsen om uppskov i vissa fall med märkrullans presentering torde få hänvisas till U. I I I sid. If)—17. Den i slutet av § 12 mom. 1 tullstadgan förekommande bestämmelsen om presentering av märkrullan, innan invisitation ägt rum, avser det fall, att en tullförhöjning är förestående. Enligt nu följd och genom prejudikat godkänd praxis tillämpas nämligen å en sjöledes från utrikes ort inkommen vara den tullsats, som är gällande då märkrullan presenteras. Vid sådant förhållande kan det, då en tullförhöjning är nära förestående, tydligen vara av vikt fölen varuägare, att märkrullan presenteras omedelbart efter fartygets ankomst och att icke därmed måste uppskjutas, till dess invisitation, som stundom kan taga en tid av flera timmar, ägt rum. Då generaltullstyrelsen emellertid i statsverkets intresse ansett sig böra i § 176 av förslaget ifrågasätta, att å sålunda inkommen vara skola tillämpas de taxor och författningar, som äro gällande vid annan, efter märkrullans presentering infallande tidpunkt, och under sådana omständigheter bestämmelsens kvarstående icke är av något intresse för trafiken, har densamma uteslutits i förslaget. Den i § 12 mom. 2 tullstadgan befälhavare för visst fall ålagda anmälningsskyldighet har ansetts kunna utan betänklighet eftergivas. De närmare bestämmelser rörande handläggning av uppvisad eller avlämnad märkrulla, som enligt_ § 11 mom. 2 i förslaget skulle meddelas av generaltullstyrelsen och sålunda inflyta i tullordningen, torde i huvudsakliga delar komma att motsvara de föreskrifter, som nu äro intagna i § 9 mom. 2 och 3, § 10 samt § 5 mom. 5 i tullstadgan. § 12. Denna paragraf motsvarar § 17 i gällande tullstadga enligt dess lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132). På sätt generaltullstyrelsen i sin ovanberörda underdåniga skrivelse den 30 maj 1922 med förslag till ändrad lydelse av kap. 9 i tullstadgan närmare utvecklat, torde någon straffbestämmelse i syfte att framtvinga ingivande av sådana fartygshandlingar, som skola lända till efterrättelse vid beräkning av förekommande umgälder för fartyget, icke vara erforderlig, medan däremot uraktlåtenhet att avlämna fartygs nationalitetshandlingar, vare sig i första ankomstort eller sedermera under resa mellan svenska hamnar, i fall då sådant påfordras av tullmyndighet, måste vara belagd med straff. Förevarande paragrafs första stycke har avfattats i enlighet med denna styrelsens åsikt. § 13. Av förevarande paragraf motsvarar mom. 1 i huvudsak § I I mom. 1 i gällande tullstadga. Den ifrågasatta utvidgade lossnings- och tullbehandlingsrätten hänför sig till vissa av 1911 års tullkommission väckta förslag; och tillåter styrelsen sig i detta hänseende åberopa vad som i detta ämne anförts i U. I I sid. 190—192. Tillstånd till lossning och tullbehandling å annan ort än sjötullplats av gods, som sjöledes inkommer från utrikes ort, meddelas för närvarande av generaltullstyrelsen med stöd av -den styrelsen enligt § 190 tullstadgan tillkommande rätt att förordna om avvikelse från, bland andra, § I I tullstadgan. Enligt kommissionens förslag skulle ansökningar om sådant tillstånd i stället få prövas och avgöras av vederbörande tulldirektör eller tullkammare. I U. I I sid. 90 har styrelsen biträtt detta förslag och tillika anfört, att ett tillägg i sådan rikt-
71 ning borde införas i berörda § 190. Lämpligare synes dock vara, att en dylik bestämmelse intages i nu förevarande paragraf; och har sådant skett i mom. 2 av densamma, varvid dock rätt att lämna tillstånd till lossning av barlast ur fartyg, som icke innehar last, ansetts kunna utan någon betänklighet överlämnas även till annan tullförvaltning inom tullkammardistriktet än huvudtullförvaltningen. Beträffande mom. 3 torde det tillåtas styrelsen att hänvisa till U. I I sid. 191, 192. I mom. 4 Jämnas föreskrifter om de skyldigheter, som torde böra åligga varuägare eller i visst fall befälhavare, för vilkens räkning lossning och tullbehandling av gods annorstädes än i stapelstad äger rum. Då bland dessa skyldigheter skulle, enligt såväl tullkommissionens som generaltullstyrelsens uppfattning (U. I I sid ; 192), ingåäven förpliktelse att i viss utsträckning gälda kostnad för bevakning av lossning och tullbehandling av godset, hava bestämmelser härom ansetts böra intagas i förslaget. I fråga om denna ersättningsskyldighet torde endast behöva anmärkas, att i sådana fall, då tullpliktigt gods lossas och tullbehandlas annorstädes än i stapelstad och i anledning härav erfordras. att tullpersonal från annan ort beordras till lossningsplatsen, varuägaren torde böra äga skyldighet att alltid, sålunda även då lossningsplatsen är sjötullplats, ersätta statsverkets kostnad för berörda personal på samma sätt, som om lossningsplatsen icke varit sjötullplats. Då statsverkets kostnad för den från annan ort till lossningsplatsen beordrade tullpersonalen är densamma, vare sig sistnämnda plats är sjötullplats eller icke, synes ock varuägarens ersättningsskyldighet böra vara densamma i vilketdera fallet som helst. De i mom. 5 omförmälda närmare föreskrifterna om villkoren för särskilt tillstånd till lossning och tullbehandling av gods, då sådant tillstånd erfordras, tillhöra tullordningen och böra utformas till huvudsaklig överensstämmelse med de villkor, som styrelsen vid beviljande av dylika tillstånd för närvarande plägar föreskriva. Generaltullstyrelsen nu tillkommande rätt att medgiva undantag från tullstadgans bestämmelser angående lossning torde även för framtiden stundom bliva behövlig; och har därför här intagits bestämmelse om sådan befogenhet för styrelsen. Mom. 2 och 3 i § 14 av gällande tullstadga lära, med den föreslagna lydelsen av föreliggande § 13, kunna bortfalla; de i nuvarande § 14 mom. 4 lämnade föreskrifterna ersättas av bestämmelser i § 13 mom. 2 i förslaget. § 14. Paragrafen motsvarar § 15 tullstadgan. Första stycket av mom. 2 har formulerats med hänsyn till möjligheten av att medföljande resande tilläventyrs skulle kunna vara på grund av karantänsbestämmelser eller dylikt hindrade att gå i land. § 15. Paragrafen motsvarar § 18 tullstadgan. I fråga om förkortningen av den tid, inom vilken omdestination må äga rum, från fyrtio till trettio dagar efter märkrullans presentering. får styrelsen hänvisa till U. I I I sid. 29. Den i § 18 mom. 3 tullstadgan förekommande bötesbestämmelsen för det fall, att anmälan om omdestination göres efter angivningstidens utgång, har styrelsen ansett utan betänklighet kunna borttagas. Bestämmelsen gäller endast tullpliktigt gods, och någon anledning att i förevarande hänseende göra skillnad mellan sådant och tullfritt gods synes styrelsen icke föreligga. § 16. Denna paragraf motsvarar § 19 tullstadgan, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelse den 2 december 1910 (nr 132).
72 _ Skiljaktigheterna i sak hänföra sig dels till förut omförmälda, med omorganisationen av tullverket sammanhängande förändring med avseende å ersättningen för förrättningar å övertid, dels till 1914 års tullkommissions förslag i fråga om avstängda bevakningsområden. I sistberörda fråga tillåter styrelsen sig hänvisa till U. I I sid. 126—128. Beträffande avfattningen av sista punkten i första stycket av mom. 2 får styrelsen åberopa vad som anförts i U. I I sid. 128, 129. § 17. Mom. 1, 2 och 4 av denna paragraf motsvara § 20 i gällande tullstadga enligt lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132); dock har i första stycket av mom. 4 intagits en bestämmelse rörande införande av gods i packhus. I fråga om denna bestämmelse hänvisas till U. I I sid. 140, 141. Bestämmelser om verkställande av kölvisitation förekomma för närvarande icke i tullstadgan; denna förrättning omnämnes där endast mera i förbigående i § 33 mom. 1. Då likväl föreskrifter angående kölvisitation enligt styrelsens mening icke böra saknas i tullstadgan, hava sådana intagits i mom. 3 av förevarande § 17 i förslaget; och överensstämma dessa föreskrifter i huvudsak med de i § 34 av tullverkets tjänstgöringsreglemente intagna. Rörande den i mom. 5 förekommande nya bestämmelsen om lossningskontroll i vissa fall får styrelsen åberopa vad som anförts i U. I I sid. 119—122. Den rätt, som enligt styrelsens där gjorda uttalande skulle tillkomma emottagare av godset, har ansetts böra tillkomma även fartygsbefälhavaren; ett intyg från tullverket om godsets myckenhet torde stundom kunna vara av värde för honom. § 18. Paragrafen motsvarar § 21 i gällande tullstadga; dock har omlastning även vid annan sjötullplats än stapelstad ansetts böra få äga rum efter medgivande av vederbörande tulldirektör eller tullförvaltare, då sådant finnes kunna ske utan äventyr för kronans rätt. Rörande den ersättningsskyldighet för bevakning vid omlastning annorstädes än i stapelstad, som skulle åligga vederbörande, tillåter styrelsen sig hänvisa till vad här ovan för liknande fall anförts i motiveringen till § 13 mom. 4. Den tid, inom vilken anmälan eller ansökning om omlastning skall göras, har, liksom den i § 15 av förslaget bestämda tid för omdestination, ansetts böra fastställas till trettio dagar från märkrullans presentering. Den nu stadgade bötespåföljden för det fall, att anmälan icke göres förr än efter angivningstidens utgång, har, liksom i fråga om omdestination av gods (§ 15 i förslaget), ansetts kunna bortfalla. Då godset icke lossats och tullverket alltså icke haft att taga någon särskild befattning därmed förr än vid omlastningen, synes det knappast påkallat av något vägande skäl att utkräva böter för ett mången gång från vederbörandes sida oundvikligt dröjsmål med anmälningen. § 19. Paragrafen motsvarar § 22 i gällande tullstadga enligt dess lydelse i kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291). I mom. 1 har ansetts böra på ett mera direkt sätt, än i § 22 mom. 1 tullstadgan är fallet, uppräknas de olika sätt, på vilka gods enligt tuilstadgan må angivas. Som redan förut antytts, hava de i § 22 såväl som i flera andra paragrafer av tullstadgan förekommande hänvisningarna till frilagerslagstiftningen ansetts kunna borttagas. Endast i ett eller annat fall erfordras i följd härav något tillägg i nämnda lagstiftning; så är förhållandet på grund av borttagandet av den i § 22 mom. 1 tullstadgan förekommande bötesbestämmelsen för för sen angivning av gods till intagning å frilager. Men då nu föreliggande förslags antagande i allt fall skulle medföra åtskilliga ändringar i frilagersstadgan, lärer detta förhållande icke vara av någon betydelse.
T;) _ I mom. 2 har särskild föreskrift rörande den tidpunkt, från vilken angivningstiden börjar löpa, ansetts böra inflyta beträffande dels gods, som jämlikt § 15 mom. 2 i förslaget lossas å en tidigare anloppsort än den. dit detsamma enligt inkommande märkrulla är ställt, dels gods, som, utan att vara upptaget å märkrulla, lossas ur fartyget, s. k. överlossat gods. Angivningstidens början har för ifrågavarande båda slag av gods bestämts på sätt i kungl. brevet till generaltullstyrelsen den 9 april 1920 — kungjort av generaltullstyrelsen den 5 maj samma år (svensk författningssamling n:r 185) — är föreskrivet beträffande överlossat gods. Beträffande mom. 4 tillåter styrelsen sig hänvisa till U. I I sid. Gl. Ifrågavarande befogenhet, vilken bör omfatta jämväl rätt att medgiva återtagande av angivningsinlaga, har synts vara av beskaffenhet, att föreskrift därom icke bör saknas i tullstadgan. De allmänna direktiv, som styrelsen skulle utfärda till ledning för de lokala tullmyndigheternas utövande av sagda befogenhet, lära hava sin plats i tullordningen. I stället för de i § 22 mom. 2 samt i åtskilliga andra paragrafer i tullstadgan förekommande bestämmelser om det antal exemplar, vari inlagor av olika slag skola avgivas, har i § 192 av förslaget intagits föreskrift om befogenhet för styrelsen att utfärda bestämmelser i berörda hänseende. § 20. Paragrafen motsvarar delar av § 23 i tullstadgan, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 28 november 1913 (n:r 291). Såväl i nu förevarande paragraf som i flera andra, i vilka föreskrift meddelas om skyldighet för trafikerande att avlämna angivningsinlaga eller annan handling, har inlagans eller handlingens innehåll angivits endast i allmänna ordalag med bemyndigande för generaltullstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser härom; dock hava städse uttryckligen angivits de uppgifter, som enligt gällande bestämmelser erfordras för statistiskt ändamål. •— Under utarbetandet av föreliggande förslag har ifrågasatts, huruvida icke det borde åläggas varuägare att vid angivning av vara till förtullning deklarera densammas beskaffenhet på sådant sätt, att därigenom en viss kontroll över varans rätta tullbehandling kunde utövas av styrelsens revisionsbyrå. Ehuruväl styrelsen icke vill bestrida,.att vissa fördelar kunde vara att vänta av en dylik deklarationsskyldighet, har styrelsen dock ansett sig icke kunna för närvarande, innan frågan härom blivit närmare utredd, framlägga något förslag i berörda riktning. Härtill kommer, att den förväntade kontrollen icke skulle bliva av något större värde, i händelse, på sätt styrelsen i sitt utlåtande I I I (sid. G9, 70, 75) föreslagit, preskriptionstiden för krav mot varuägare på grund av felaktig tullbehandling skulle inskränkas till sextio dagar efter tullbehandlingsattestens utfärdande. I fråga om sista stycket av § 20 i förslaget tillåter styrelsen sig hänvisa till U. I I sid. 139, 140. § 21. Mom. 1 motsvarar i huvudsak § 24 mom. 4 tullstadgan — enligt paragrafens lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132) — med ett tillägg, hämtat ur det vid U. IV fogade förslag till kungörelse angående förrättandet av handräckningsbestyret vid tullbehandling § 3 mom. 2. Därest kungörelse i enlighet med berörda förslag varder utfärdad, lärer § 21 mom. 1 i förslaget till tullstadga lämpligen böra ersättas med en hänvisning till sagda kungörelse. Moni. 2 utgör en ur § 24 mom. 2 tullstadgan utbruten föreskrift, som av i den allmänna motiveringen anfört skäl ansetts böra kvarstå i tullstadgan. De i mom. 3 avsedda bestämmelser, som skulle utfärdas av generaltullstyrelsen, motsvara föreskrifter i § 24 mom. 1 och 2 tullstadgan. Styrelsen får i ämnet hänvisa till vad i U. I I anförts dels å sid. 139, 140 angående ordningen
71 vid tullbeliandling dels å sid. 141, 142 angående provvägning. Den föreslagna ändringen av § 2 mom. 2 tulltaxeunderrättelserna liar skett genom kungörelse den 15 juni 1922 (n:r 348). Genom kungörelse den 30 december 1922 (n:r 597) angående ändring i bland annat § 24 mom. 2 i gällande tull stadga har generaltullstyrelsen bemyndigats att utfärda erforderliga bestämmelser angående provvägning; och hava på grund av detta bemyndigande, som influtit i nu förevarande paragraf av förslaget, sådana bestämmelser utfärdats genom cirkulär den 8 januari 1923. § 22. Mom. 1 och 2 motsvara respektive mom. 1 och 3 av § 26 tullstadgan enligt kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132). Den i mom. 1 förekommande bestämmelsen, att besvär över verkställd tullbehandling skola, för att upptagas till prövning, hava inkommit till generaltullstyrelsen senast å sextionde dagen efter det tullbehandlingsattest utfärdats, sammanhänger med och beror på stj^relsens i U. 111 framställda förslag, att varuägares rätt att återsöka på grund av oriktig tillämpning av tulltaxan obehörigen erlagd tull skulle vara inskränkt till sextio dagar efter tullbehandlingsattestens utfärdande (sid. 69, 70, 75 samt författningsförslaget § 2 mom. 2, sid. 100). Föreskriften i § 26 mom. 2 tullstadgan har influtit i instruktionen för generaltullstyrelsen den 22 december 1922 (n:r 625). § 23. Mom. 1 motsvarar § 25 tullstadgan. Enligt mom. 2, som motsvarar § 27 mom. 1 tullstadgan, skulle, i motsats till vad för närvarande är fallet, jämväl tullfri vara kunna överlåtas till kronan. Då nämligen varuägaren, därest han av någon anledning icke skulle vilja förfoga över varan, kan låta densamma kvarligga hos tullverket, i vilket fall varan efter viss tid skall försäljas, torde icke någon anledning förefinnas att. av den anledning att varan är av tullfri beskaffenhet, förmena varuägaren att överlåta varan till kronan. Föreskriften att varan må kunna förstöras i stället för att försäljas avser att förekomma det förfaringssätt från varuägarens sida, att en med jämförelsevis hög tull belagd vara överlåtes till kronan och därefter vid auktionen inropas av varuägaren för ett tullen understigande belopp, något som lätteligen kan tänkas, då varan är av beskaffenhet att hava värde endast för honom själv, såsom då den består av t. ex. skyltar, etiketter eller emballage, försedda med varuägarens namn, firmabeteckning eller namn å av honom tillverkad vara. Överlåtelse till kronan av skadad eller förskämd vara torde icke böra medföra befrielse för varuägaren att bekosta varans förstöring; dock har det synts billigt, att kostnad för tullbevakningen vid förstörandet icke påföres ägaren. Mom. 3 motsvarar § 27 mom. 2 tullstadgan enligt kungörelse den 24 november 1916 (n:r 587). Då de förhållanden, som i sistnämnda författningsrum angivas såsom grund för varuägares önskan att återutföra varan, i själva verket innebära, att dylik rätt tillkommer honom oavsett varans beskaffenhet, har i förslaget rätt att återutföra tullpliktig vara tillerkänts varuägaren utan annan inskränkning, än att anmälan skall göras inom viss tid, inom trettio dagar från angivningstidens början. Den nu stadgade tiden av tio dagar efter undersökningstillfället torde stundom vara väl knapp för behövlig kommunikation med avsändaren; å andra sidan torde det vara uppenbart, att tiden icke bör få överstiga den tid, efter vars förlopp icke avhämtad vara skall enligt § 27 i förslaget säljas. Anmälan om återutförsel bör givetvis icke befria varuägaren från böter, som tilläventyrs belöpa å varan för tiden före sådan anmälan. Bestämmelserna i § 27 mom. 2 tullstadgan hava ej sällan — under kristiden i mycket stor omfattning — utnyttjats på ett sätt, som i själva verket medfört
75 en förmån, avsedd att vinnas endast genom användande av frilagersinstitutionen. Inkomna varupartier hava nämligen av ägaren, under uppgift att han icke åtnöjdes med deras beskaffenhet, anmälts till återutförsel, varefter godset ompackats i tullpackhuset och i olika sändningar återutförts till olika länder och adressater. Till förekommande av en dylik, icke avsedd och för tullbehandlingsarbetet i packhusen stundom mycket hinderlig trafik har styrelsen i mom. 4 av förevarande paragraf ifrågasatt den bestämmelse, att till återutförsel jämlikt mom. 3 anmält varuparti skall i dess helhet utföras med en och samma lägenhet; dock har det synts böra tillkomma styrelsen att i särskilda fall medgiva undantag från denna bestämmelse. Packhusens utnyttjande såsom frilagersmagasin och därav härflytande olägenheter torde genom ifrågavarande stadgande i väsentlig mån förhindras. Även andra utvägar för vinnande av detta ändamål hava blivit ifrågasatta, såsom att varupartiet skulle få återutföras endast till det främmande land eller den svenska frihamn, varifrån det inkommit, eller att detsamma icke skulle få före utförseln uppdelas i större antal kolli än det, vari detsamma inkommit. Den förra av dessa bestämmelser torde emellertid lida av det fel, att efterlevandet därav icke kan kontrolleras; den senare åter lärer vara ägnad att, till och med då återutförseln måste anses fullt lojal, förhindra varuägaren att låta verkställa densamma på för honom förmånligaste sätt, exempelvis då en mindre del av innehållet i ett till honom inkommet större kolli skall återutföras, i vilket fall det ofta är fördelaktigast att utföra denna del i flera än ett postpaket. Styrelsen har därför ansett sig böra stanna vid ovanberörda föreskrift om godsets utförande med en och samma lägenhet, såsom varande den lämpligaste och för den lojala trafiken minst hinderliga utvägen. § 24. Denna paragraf motsvarar § 28 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse <len 17 juli 1912 (n:r 197). Rörande densamma tillåter styrelsen sig åberopa vad densamma anfört i U. I I I sid. 42—44. Därförutom torde endast behöva tilläggas, dels att åberopandet av § 95 i förslaget, om återutförsel av nederlagsgods, skett i syfte att angiva, förutom vad med avseende å kontrollen över utförseln skall iakttagas, särskilt på vad sätt varan skall angivas till återutförsel. dels ock att den nu stadgade påföljden för uraktlåtenhet att utföra godhet, nämligen att detsamma skall hemfalla till kronan, ansetts alltför sträng och därför ersatts med föreskrift om godsets behandling på sätt i § 27 mom. 1 och 2 av förslaget stadgas. § 25. Paragrafen motsvarar § 29 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelsen den 28 november 1913 (n:r 291) och innebär, utöver vad nyssnämnda paragraf i tullstadgan innehåller, att tullfritt gods, som häftar för avgifter till tullverket, såsom böter eller ersättning enligt förrättningstaxan, icke må utlämnas, innan dessa avgifter erlagts eller säkerhet därför ställts. Det torde vara synnerligen önskvärt, att bestämmanderätten rörande säkerhetens beskaffenhet i full utsträckning må tillkomma generaltullstyrelsen. § 26. Beträffande denna paragraf, som motsvarar § 31 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132), tillåter styrelsen sig hänvisa till U. I I I sid. 17—34. Härutöver torde endast följande behöva framhållas. Då säkerhet för belöpande avgifter till tullverket blivit ställd medelst nedsättande av ett kontant penningbelopp — något som förnämligast torde ifrågakomma i fall, då det exakta tullbeloppet av en eller annan anledning icke kan bestämmas — synes det obilligt att utkräva böter för för sen betalning av tull i vidare mån än som tiiläventyrs må belöpa å tiden före beloppets nedsättande. En uttrycklig bestämmelse om en dylik begränsning av kravet på böter
76 har intagits i mom. 1, varjämte tillika föreskrivits, att det nedsatta beloppet skall så snart ske kan användas till avgifternas gottgörande. Vidare har, i syfte att tullverket icke må betungas med uppdebitering och redovisning av bötesbelopp på endast några få öre, föreslagits, att böter enligt mom. 1 och 2 icke i någon händelse skola utgå med mindre belopp än tio öre. § 27. Liksom i fråga om § 26 i föreslaget får generaltullstyrelsen beträffande § 27 därsammastädes, vilken paragraf motsvarar § 32 tullstadgan, åberopa U. I I I sid. 17—34. Endast följande torde vara att tillägga. Den i § 32 mom. 1 tullstadgan förekommande bestämmelsen, att utlyst auktion icke må inställas i följd av sedermera gjort erbjudande av likvid, har givit anledning till den praxis, att ett före auktionens utlysande gjort sådant erbjudande antagits och auktionen sålunda inställts. Då ett sådant förfarande synes billigt och förmånligt såväl för tullverket som för vederbörande varuägare, har en allmängiltig föreskrift i sådan riktning intagits i § 177 av förslaget och i sammanhang därmed förbudet mot inställande av utlyst auktion flyttats från § 27 till nyssberörda § 177. — De i § 32 mom. 3 tullstadgan enligt kungörelse den 11 juni 1920 (n:r 450) förekommande bestämmelserna rörande förfarandet med oangivet postgods hava tydligen sin rätta plats i det kapitel av förslaget, vari föreskrifter om behandling av paketpost från utlandet meddelas, och hava där intagits i § 52 mom. 3. — Slutligen torde bestämmelsen i § 32 mom. 5 tullstadgan kunna överflyttas till tullordningen. KAP. 2. § 30. Mom. 1 och 3 motsvara § 33 tullstadgan. Den i mom. 2 förekommande bestämmelsen, att ett fartyg, som innehar å utrikes ort intagen last, är underkastat föreskrifterna i kap. 1 — vilken bestämmelse motsvarar föreskriften i § 36 mom. 4 tullstadgan — torde icke tarva någon särskild motivering. Lastning i ett dylikt fartyg bör tydligen icke få äga rum under andra förhållanden, än då den kontroll, som erfordras på grund av den utländska lastens befintlighet i fartyget, kan utövas, sålunda i regel endast å sjötullplats. Efter särskilt tillstånd bör dock lastning även annorstädes än å sådan plats kunna få ske. Dylikt tillstånd meddelas för närvarande av generaltullstyrelsen men skulle, enligt 1914 års tullkommissions av styrelsen biträdda förslag (U. I I sid. 90, 91), för framtiden få lämnas av vederbörande tulldirektör eller tullkammare. Bestämmelse härom har intagits i mom. 2 av förevarande paragraf. Kostnaden för bevakning vid lastning annorstädes än vid sjötullplats torde böra gäldas av fartygsbefälhavaren. §§ 31 och 32. I dessa paragrafer, vilka motsvara §§ 34 och 35 tullstadgan, meddelas bestämmelser om lastningsanmälan. Medan § 31, liksom § 34 tullstadgan, endast innehåller ett råd till avgivande av lastningsanmälan i allmänhet, lämnas i § 32 mom. 1 bestämmelser om de fall, då lastningsanmälan skulle vara obligatorisk. Dessa fall överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i § 35 mom. 1 och 3 tullstadgan; dock har under A) tillagts bestämmelse om skyldighet att avgiva lastningsanmälan, då lastning skall ske under tid, då utförselförbud är rådande. Detta stadgande liksom även föreskriften om anmälan, då lastning skall ske å ort, varifrån utförsel av någon vara är förbjuden, torde för närvarande hava ringa eller ingen betydelse, sedan utförselförbuden i det närmaste upphävts och tullverkets uppsikt över skeppning av skogsalster från vissa delar av riket upp-
hört; men dessa föreskrifter hava dock ansetts böra här intagas för eventuellt framtida behov. Enligt § 35 mom. 2 tullstadgan erfordras särskilt lastningstillstånd av vederbörande tullmyndighet endast i det fall, att gjord lastningsanmälan avser lastning å ort, varifrån skeppning av någon vara är förbjuden. § 32 mom. 2 i förslaget innebär däremot, att lastningstillstånd måste föreligga i alla de fall, då enligt mom. 1 lastningsanmälan är föreskriven. Då nämligen lastning, som skall föregås av lastningsanmälan, i regel måste kontrolleras av tullbevakningspersonal, bör lastningen icke få påbörjas innan tillstånd därtill lämnats och vederbörande tullförvaltning alltså varit i tillfälle att, om så anses nödigt, anordna bevakning därvid. Lastningsanmälan beträffande gods, som omförmäles i § 35 mom. 4 tullstadgun. har ansetts obehövlig, då dylikt gods måste angivas av varuägaren och inlastning därav alltså icke kan ske utan tullförvaltningens vetskap § 33. Paragrafen motsvarar det huvudsakliga innehållet av § 36 mom. 1 och 3 tullstadgan och innebär icke någon annan saklig ändring, än att den i förstnämnda moment fartygsbefälhavare och avlastare samfällt tillkommande valfrihet med avseende å vilken tullförvaltning, som skall utfärda tullpasset, enligt förslaget skulle tillkomma fartygsbefälhavaren ensam. Anledningen härtill är, att enligt § 37 mom. 4 tullstadgan, sådant detta författningsrum lyder i kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291), avlastare skall till fartygsbefälhavaren avlämna angivningsinlaga å det gods, han låter inlasta, varefter befälhavaren har att tillställa vederbörande tullförvaltning densamma. Detta stadgande har intagits i § 35 mom. 3 av förslaget. Den i § 36 mom. 1 tullstadgan föreskrivna samverkan mellan avlastare och befälhavare, vilken samverkan tidigare erfordrades för att icke avlastarens angivningsinlaga och befälhavarens lastförteckning skulle komma att ingivas till olika tullförvaltningar, är sålunda efter utfärdandet av nyssberörda kungörelse icke vidare behövlig. § 36 tullstadgan tillhör de paragrafer, från vilka generaltullstyrelsen jämlikt § 190 äger medgiva undantag. Då styrelsen med stöd härav i vissa fall medgivit befrielse från skyldighet att uttaga tullpass och dylik befogenhet för styrelsen fortfarande lärer vara behövlig, har i mom. 3 stadgande härom intagits. § 34. Denna paragraf motsvarar delar av § 37 tullstadgan sådan densamma lyder enligt kungörelser den 2 december 1910 (n:r 132) och den 28 november 1913 (n:r 291). 1 mom. 1 hava sammanförts de allmänna villkoren för erhållande av tullpass. Härvid har, då alla de särskilda författningar, som innehålla föreskrift om vissa villkor för utfärdande av tullpass eller utklarering av fartyg, svårligen kunna angivas, endast en allmän hänvisning till sådana författningar blivit M'jord; och hava i anledning härav cle i § 37 mom. 3 och 5 gjorda hänvisningar till vissa av dessa författningar uteslutits. — Enär ett till utlandet avgående fartyg bör, även om detsamma icke skulle hava här i riket intagit last till utrikes ort, till vederbörande tullförvaltning avlämna en handling, som redovisar för fartyget och dess destination, har bland de allmänna villkoren för utfärdande av tullpass intagits det, att »utgående märkrulla» skall avlämnas. Denna benämning överensstämmer med den inom tullverket sedan gammalt använda. I mom. 2 hava därefter angivits de särskilda villkor för erhållande av tullpass, som under vissa förhållanden skulle gälla. Styckena A) och B) motsvara respektive första stycket av mom. 4 samt mom. 1 i § 37 tullstadgan. Någon särskild handling, benämnd lastförteckning, skulle icke förefinnas, utan
78 skulle till utlandet intagen last förtecknas å utgående märkrullan. Beträffande stycket C) får styrelsen anföra följande. Med anledning av en utav Stockholms stads hamnstyrelse gjord underdånig framställning om bemyndigande för tullkammaren i Stockholm att innehålla för fartygs utklarering erforderliga handlingar, intill dess vederbörliga hamnavgifter för fartyget eller dess last erlagts eller betryggande säkerhet för samma avgifters gäldande ställts, hade generaltullstyrelsen i häröver avgivet underdånigt utlåtande den 3 juni 1919 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förklara, att tullmyndighet, som enligt mellan generaltullstyrelsen och stad eller annan kommun jämlikt kungörelsen den 2 december 1910 (n:r 132) träffad överenskommelse verkställde uppdebitering, uppbörd och redovisning av staden eller kommunen tillkommande hamnavgifter för fartyg eller varor, skulle i fall, då fartygsbefälhavare underläte att erlägga för fartyg eller last debiterad hamnavgift, äga att vägra fartygets utklarering, intill dess vederbörlig hanmavgift erlagts eller betryggande säkerhet för dess gäldande ställts. I häröver den 14 maj 1920 avgivet underdånigt utlåtande hade kommerskollegium anfört i huvudsak följande. Det ifrågasatta skyddel borde rättvisligen tillkomma alla de hamnar, där hamnavgifter uppbures jämlikt taxa, fastställd av Kungl. Maj:t enligt förordningen den 31 december 1907, och icke blott sådana, där uppbörden av hamnavgifter verkställdes av tullmyndighet. A^idare borde skyddet utsträckas även till svenska hamnar, som efter fartygets utklarering anlöptes på väg till utlandet. Slutligen borde även vederbörligt erläggande av hamnavgifter, som uppbures i inrikes fart, betryggas genom föreskrift, att årspass icke finge utfärdas eller anteckning därå göras, förrän hamnavgifter visats vara erlagda eller säkerhet för desamma ställts. •—• Skyddet borde enligt ämbetsverkets mening avse, beträffande fartyg, hamnavgifter såväl vid fartygs ankommande som vid dess avgående, men, beträffande varor, hamnavgifter allenast för i hamnen inlastade, med ett fartyg utgående sådana. Genom remiss den 29 juli 1921 hava handlingarna i detta ärende överlämnats till generaltullstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av förslag till ny tullstadga; och har styrelsen, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kommerskollegiuiii utarbetat förslag, i förevarande stycke C) av § 34 mom. 2 intagit föreskrift i ämnet, så vitt rör utrikes trafik. § 35. Denna paragraf motsvarar huvudbestämmelserna i § 37 mom. 4 tullstadgan enligt författningsrummets lydelse i kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291). Den i mom. 1 omförmälda utgående märkrullan skulle, sedan jämlikt § 34 mom. 2 A) till utlandet intagen last förtecknats å densamma i enlighet med de närmare föreskrifter, som skulle meddelas av generaltullstyrelsen, motsvara den i § 37 mom. 4 tullstadgan omförmälda lastförteckning. Lastförteckningen i dess nuvarande skick innehåller åtskilliga, från avlastarnas angivningsinlagor hämtade uppgifter, vilka lämnats för statistiskt ändamål och alltså enligt tryckfrihetsförordningen åtnjuta skydd mot offentliggörande. Det har emellertid vid flera tillfällen gjorts gällande, att lastförteckningen vore att anse såsom en offentlig handling och att alltså intet hinder skulle möta för offentliggörande även av sådana däri förekommande, men ur inlagorna hämtade uppgifter, som lämnats för statistiskt ändamål. Från industriens sida har emellertid denna uppfattning med skärpa bestritts, varvid bland annat framhållits, att offentliggörande av uppgifter rörande de av olika avlastare exporterade varukvantiteter m. m. ofta kunde vara till stor skada för den enskilde industriidkaren. Enligt generaltullstyrelsens åsikt är det emellertid av största betydelse för erhållande av en tillförlitlig exportstatistik, att vederbörande avlastare känna sig fullt trygga mot obehörigt utnyttjande av de utav dem för statistiskt
79 ändamål lämnade uppgifter. Ehuru styrelsen för egen del är av den uppfattning, att lastförteckningen i dess nuvarande skick icke är att betrakta såsom en offentlig handling, har styrelsen dock, därest i enlighet med styrelsens förslag bemyndigande lämnas densamma att utfärda närmare bestämmelser rörande det sätt, varpå till utlandet intagen last skall redovisas i utgående märkrullan, för avsikt att avfatta dessa bestämmelser på sådant sätt, att märkrullan utan någon fara av antydd beskaffenhet skall kunna betraktas såsom en offentlig handling. Detta torde kunna ske därigenom, att de av avlastarna till fartygsbefälhavaren avlämnade inlagorna av denne numreras och därefter uppföras i märkrullan sålunda, att därå för varje inlaga angives allenast densammas nummer jämte kvantiteten, uttryckt på i statistiska varuförteckningen för respektive varuslag bestämt sätt, av å motsvarande inlaga upptaget gods. I inlagorna förekommande uppgifter om varuägarnas namn samt godsets beskaffenhet, destinationsland och värde skulle däremot icke inflyta i utgående märkrullan. I fall, då enligt § 14 tulltaxeförordningen sådant erfordras för beräknande av lastpenningar, skulle från märkrullan till tullpasset överflyttas uppgift om de intagna lastkvantiteterna, vilken uppgift dock, med hänsyn till det ändamål, för vilket densamma är erforderlig, torde kunna lämnas såsom en totalsumma för respektive varor, som skola upptagas i vikt, och varor, som skola upptagas i volym. — Nu angivna förfaringssätt kan uppenbarligen icke tillämpas i fråga om gods, vars utförsel måste kontrolleras av tullverket och som fördenskull skall specifikt upptagas å tullpasset, nämligen nederlagsgods och annat oförtullat utländskt gods samt restitutionsgods; dylikt gods lärer därför fortfarande få specifikt upptagas å utgående märkrullan. Någon olägenhet härav torde dock icke vara att befara, i synnerhet som icke ens i fråga om sådant gods alla de uppgifter, vilka avlämnats för statistiskt ändamål, torde behöva upptagas i märkrullan och tullpasset. Från trafikens sida har framställts anmärkning mot nu gällande bestämmelse, att avlastares angivningsinlaga skall, även i de fall, då avlastaren för varans utskeppning använt ombud, vara undertecknad av avlastaren själv. Det har i sådant avseende framhållits, att bestämmelsen vore omöjlig att på lojalt sätt fullgöra i sådana fall, då avlastaren vore bosatt å annan ort än den, från vilken skeppningen ägde rum. Med anledning härav har i § 35 mom. 2 av förslaget intagits bestämmelse, att inlagan må kunna undertecknas av person, som innehar prokura för avlastaren. §37. I § 39 tullstadgan, varifrån generaltullstyrelsen jämlikt § 190 äger medgiva avvikelse, lämnas utförliga bestämmelser om de kontrollåtgärder, som skola iakttagas vid utförsel sjöledes av oförtullat utländskt gods. I stort torde dessa bestämmelser vara lämpliga och tillfyllestgörande; men styrelsen anser dock, att någon mindre lättnad kan utan risk medgivas. Sålunda torde den i mom. 2 förekommande bestämmelsen, att, därest fartyg, vari utförsel äger rum av annat oförtullat utländskt gods än skeppsprovision, icke är av större avgiftspliktig dräktighet än fyrtio ton, fartyget ovillkorligen skall åtföljas av tullbevakning till öppen sjö, få anses i många fall obehövlig och onödigt sträng, såsom exempelvis då utförselgodset utgöres av en velociped, redskap eller verktyg eller dylikt, som medförts för vederbörandes eget bruk under resan och därefter återutföres. Likaså torde tullförvaltningarnas rätt att pröva, huruvida bevakning skall åsättas passagerarfartyg, som gör regelbundna resor, kunna i den mån utsträckas, att dylik rätt må tillkomma dem utan avseende å godsets större eller mindre värde. I allmänhet taget synes något större befogenhet att pröva behovet av bevakning än den nu medgivna kunna utan risk tillerkännas tullförvaltningarna. Ehuru generaltullst3^relsen sålunda är av den mening, att de nuvarande be6—-231742.
so stämmelserna om kontroll vid sjöväga utförsel av oförtullat utländskt gods böra i stort sett bibehållas, har styrelsen dock ansett sig böra ifrågasätta, att desamma måtte uteslutas ur tullstadgan och att åt styrelsen överlämnas att utfärda dem. Anledningen härtill är förnämligast, att dessa bestämmelser huvudsakligen utgöra föreskrifter, som det åligger tullverkets personal att iakttaga, och att de fördenskull enligt styrelsens uppfattning icke äro av den mera konstitutiva beskaffenhet, som skulle betinga deras upptagande i tullstadgan. Härtill kommer lämpligheten av att samma bestämmelser, vilka på grund av flera omständigheter, särskilt de olikartade lokala förhållandena vid olika delar av rikets kust, måste bliva tämligen omfångsrika och i detalj gående, äro av mera rörlig natur, så att desamma vid behov kunna med minsta möjliga omgång ändras i vare sig strängare eller lindrigare riktning. I enlighet med vad sålunda anförts har § 37 av förslaget inskränkts till ett bemyndigande för styrelsen att utfärda bestämmelser om den kontroll, varunder sjöväga utförsel av oförtullat utländskt gods skall försiggå; dock har uttryckligen föreskrivits, att, i fall då kontrollen anses böra utövas genom att åsätta fartyg bevakning, kostnaden härför skall, då fartygets avgiftspliktiga dräktighet icke överstiger fyrtio ton, liksom för närvarande gäldas av fartygsbefälhavaren. Den sålunda ifrågasatta lydelsen av § 37 i förslaget torde emellertid betinga ändring av § 13 mom. 1 c) i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa för inkommande varor (n:r 80). I detta författningsruin enligt dess lydelse i förordning den 30 oktober 1914 (n:r 376) stadgas, att utförsel av s. k. dråbacksgods skall verificeras genom lossningsintyg av vederbörande ämbetsmyndighet å lossningsorten, bestyrkt av svensk konsul, om sådan där finnes. Sådant bevis om varans ankomst till den utländska lossningsorten erfordras dock icke, därest utförseln skett i fartyg av trettio tons dräktighet eller därutöver och vid utförseln iakttagits den kontroll, som finnes föreskriven för reexportgods i § 39 tullstadgan. I återstående delen av författningsrummet lämnas föreskrifter om viss lättnad i kontrollen för det fall, att utförseln skett i passagerarångfartyg, som gör på förhand kungjorda regelbundna turer. Därest § 37 i den nya tullstadgan kommer att erhålla den av styrelsen föreslagna lydelse, torde den i § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen förekommande hänvisningen till § 39 tullstadgan böra ersättas med en bestämmelse av innehåll, att utförseln skall ske under den kontroll, som enligt generaltullstyrelsen i § 37 tullstadgan lämnat bemyndigande av sagda styrelse föreskrivits i fråga om utförsel av oförtullat utländskt gods. Vid sådant förhållande och då den enligt tulltaxeförordningen medgivna lättnad i kontrollen för det fall, att utförsel av dråbacksgods sker i passagerarfartyg, som gör regelbundna turer, enligt styrelsens mening bör gälla även i fråga om utförsel av oförtullat utländskt gods, lärer föreskriften härom kunna utgå ur § 13 mom. 1 c) tulltaxeförordningen. § 39. Paragrafen motsvarar § 41 tullstadgan enligt kungörelse den 5 december 1914 (n:r408). Den i nuvarande § 41 förekommande uppräkningen av vad fartygsbefälhavare, som i sitt fartyg för utförsel inlastat gods, varom i paragrafen iormäles, har att iakttaga har ansetts kunna utan olägenhet undvaras och ersättas med ett åläggande för honom att ställa sig till efterrättelse sådana i kap. 1 meddelade bestämmelser rörande trafiken från utrikes ort, vilka generaltullstyrelsen finner böra vara till tullverkets säkerhet tillämpliga. Erinras må, att § 41 tullstadgan tillhör de paragrafer, från vilkas bestämmelser generaltullstyrelsen äger medgiva avvikelse.
81 KAP. 3. § 40. Paragrafen motsvarar § 42 tullstadgan och skiljer sig från denna i sak endast därutinnan, att i fråga om gods, som under förpassning ankommit med järnväg, angivningstiden skulle räknas från och med dagen efter den, då den godset åtföljande förpassningen överlämnats till vederbörande tullförvaltning. Den nuvarande bestämmelsen om angivningstidens räknande från den dag, då godset överlämnats, har nämligen visat sig kunna leda till olika uppfattning och tvister om rätta tidpunkten för angivningstidens början. §§ 41, 43, 44. Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts hava i förslaget inarbetats de särskilda bestämmelser rörande järnvägstrafik från utlandet, vilka för närvarande gälla jämsides med tullstadgan. I nu förevarande sammanhang torde endast behöva tagas i betraktande de delar av ifrågavarande särskilda bestämmelser, som mer eller mindre direkt anknyta sig till § 43 tullstadgan, innehållande föreskrifter om tullbehandling vid gränsort av med järnväg dit ankommande gods; de bestämmelser, som avse vidareförsändning i oförtullat skick av dylikt gods, höra däremot till de i kap. 7 av förslaget intagna bestämmelserna om transitförsändning. Till § 43 tullstadgan •— i vissa delar ändrad genom kungörelse den 30 november 1917 (n:r 810) — ansluta sig dels åtskilliga bestämmelser i kungl. brevet den 25 juni 1909 angående tullbehandling av gods, som på järnväg ankommer dels medelst ångfärja till gränsort dels ock från Norge till vid riksgränsen belägna, transitupplagsrätt saknande platser (generaltullstyrelsens kungörelse den 5 juli 1909, svensk författningssamling 1909 n:r 77), vilka bestämmelser, såvitt rör tullbehandling av s. k. lättfördärvligt gods, ändrats genom kungl. brevet den 29 april 1910 (generaltullstyrelsens kungörelse den 2 juni 1910. svensk författningssamling 1910 n:r 52), dels ock åtskilliga av Kungl. Maj:t eller, på grund av generaltullstyrelsen den 28 augusti 1919 lämnat nådigt bemyndigande, av styrelsen utfärdade föreskrifter av mera speciell innebörd, av vilka här ej torde behöva nämnas någon annan än den, att enligt kungl. brev den 24 oktober 1919 (svensk författningssamling 1919 n:r 729) de i ovanberörcla kungl. brev den 25 juni 1909 och den 29 april 1910 meddelade bestämmelser förklarats skola äga tillämpning även å järnvägstrafiken mellan »Sverige och Finland. § 41 mom. 1 A) i förslaget motsvarar § 43 a) tullstadgan med allenast den ändring, att den nu förekommande bestämmelsen om upptagande i godsförteckningen av särskilda kollis märken och nummer gjorts villkorlig. Det har nämligen från järnvägsmyndigheters sida framhållits, att gällande internationella trafikföreskrifter under vissa förhållanden utgjorde hinder för en dylik specifikation av godset. I avdelningen B) hava sammanarbetats de bestämmelser angående tullbehandling av resandes medförda effekter, som förekomma dels i § 43 b) tullstadgan dels under A. 1) samt 2) c) i styrelsens nyssberörda kungörelse den 5 juli 1909 (svensk författningssamling n:r 77). Till stadfästande av den praxis, som påkallats av angelägenheten att undvika tågförsening, har föreslagits bemyndigande för generaltullstyrelsen att medgiva tullbehandling av resgods under tågets gång före dess ankomst till eller efter dess avgång från gränsorten, vilket bemyndigande enligt första stycket av § 41 mom. 1 i förslaget givetvis avser även tullbehandling å tåg, som medelst ångfärja överföres till svensk gränsort.
82 Avdelningen C) utgör en sammanfattning av de bestämmelser angående tullbehandling i gränsort av il- och fraktgods, som förekomma i en del av § 43 c) tullstadgan samt under B. 2) i ovanberörda kungörelse den 5 juli 1909. Beträffande förevarande del av § 41 i förslaget får generaltullstyrelsen erinra om följande förhållanden. I underdånig skrivelse den 2 september 1920 har järnvägsstyrelsen, med förmälan att bestämmelserna i § 43 c) tullstadgan i fråga om angivning av med järnväg från utlandet till svensk gränsort ankommande gods,' som enligt sagda författningsrum skulle tullbehandlas å gränsorten, strede mot föreskrifterna i artikel X mom. 3 och 4 av det internationella, av Sverige biträdda fördraget angående godsbefordring å järnväg (svensk författningssamling 1908 n:r 38, sid. 13), gjort framställning om ändring av berörda bestämmelse i tullstadgan till överensstämmelse med det internationella fördraget. Generaltullstyrelsen, som den 29 mars 1921 häröver avgivit infordrat utlåtande, har däri anfört, bland annat, att det icke kunde bestridas, att den av järnvägsstyrelsen anmärkta bristen på överensstämmelse mellan ovanberörda bestämmelser vore för handen; att emellertid ärendet med vad däri sedermera förekommit i huvudsak berörde en intressefråga mellan å ena sidan varuemottagarna och å andra sidan järnvägen, i vilken fråga tullverket icke hade annat intresse än att, om ändring i tullstadgans förevarande bestämmelse skulle göras i av järnvägsstyrelsen begärd riktning, de nya bestämmelserna bleve avfattade på ett sätt, som innebure tydliga föreskrifter rörande tullverkets befattning med ifrågavarande trafik; samt att, därest skäl ansåges föreligga för bifall till järnvägsstyrelsens framställning, generaltullstyrelsen icke funne något att erinra mot sådan ändring av § 43 c) tullstadgan, att detta författningsrum erhölle en av styrelsen i berörda utlåtande föreslagen lydelse. — Sedermera hava, enligt vad generaltullstyrelsen inhämtat, kommerskollegium och järnvägsstyrelsen den 13 mars 1922 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande i ärendet, däri ämbetsverken anslutit sig till det av generaltullstyrelsen framlagda förslag till lydelse av författningsrummet, kommerskollegium dock med förslag om en tilläggsbestämmelse rörande rätt för järnvägsförvaltning att vid angivningen betjäna sig av kommissionär, mot vilket tillägg järnvägsstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra. Den nu föreslagna ordalydelsen av ifrågavarande bestämmelser (andra, tredje och fjärde styckena av § 41 mom. 1 avdelning C) överensstämmer i sak med generaltullstyrelsens förslag i ovanberörda underdåniga utlåtande den 29 mars 1921 med tillägg dels av den under B. 2 av styrelsens kungörelse den 5 juli 1909 (n:r 77) förekommande bestämmelsen om trafikförvaltnings rätt att till tullbehandling angiva gods, ställt till emottagare i införselorten, därest avsändaren bevisligen framställt begäran därom, dels av ovanberörda av kommerskollegium föreslagna bestämmelse. Den ändrade avfattningen avser allenast att mera tydligt angiva, dels att bestämmelserna icke hänföra sig till annat gods än sådant, som på grund av föreskriften i första stycket av nyssberörda avdelning C) skall, såsom adresserat till gränsorten eller till ort inuti landet, där tullkammare ej finnes, tullbehandlas i gränsorten, dels ock att, där godset är adresserat till gränsorten, ett eventuellt förefintligt bestämmande av avsändaren om godsets angivning skall i första hand vara giltigt. Bestämmelsen i femte stycket av förslagets § 41 mom. 1 avdelning C) innebär en såsom lämplig ansedd utvidgning av den trafikförvaltning enligt B. 2 i kungörelsen den 5 juli 1909 tillerkända rätt att angiva gods till transitförsändning, utan hinder av att detsamma angivits till förtull ning. Avdelningarna D) och E ) i § 41 mom. 1 av förslaget motsvara resp. B. 3) och C. i nyssnämnda kungörelse. § 43 tullstadgan tillhör de paragrafer, från vilkas bestämmelser generaltullstyrelsen äger medgiva avvikelse. Genom beslut den 28 augusti 1919 har
83 emellertid Kungl. Maj:t lämnat styrelsen ett särskilt bemyndigande att under vissa förhållanden förordna om avvikelser från bestämmelserna om tullbehandling av järnvägsgods. Detta bemyndigande, som allt fortfarande är behövligt, har intagits i § 41 mom. 2 av förslaget. § 43 mom. 1 i förslaget motsvarar utan ändring i sak delar av § 43 c) samt § 43 d) tullstadgan. Mom. 2 av § 43 i förslaget motsvarar, likaledes utan saklig ändring, det genom kungörelse den 30 november 1917 (n:r 810) tillkomna mom. f) i § 43 tullstadgan. § 44 i förslaget motsvarar § 43 e) tullstadgan enligt författningsrummets lydelse i nyssnämnda kungörelse den 30 november 1917 utan annan ändring i sak än i fråga om tiden för böternas beräknande (se U. I I I sid. 30). § 42Enligt kungl. brev till generaltullstyrelsen den 2 februari 1912 har Kungl. Maj:t medgivit, att vid tullbehandling i gränsort av dit med ångfärja eller järnväg i hela vagnslaster från utlandet ankommet gods, som icke drager högre tull än fem kronor för 100 kilogram, varans bruttovikt må utrönas medelst vägning av hel vagnslast å järnvägsvagnsvåg och att de å vagnarna antecknade taravikterna därvid må godkännas såväl beträffande svenska som utländska vagnar, allt under vissa närmare angivna villkor. Sedermera har enligt särskilda kungl. brev enahanda förfaringssätt medgivits i fråga om i hela vagnslaster inkommande levande växter under visst ytterligare villkor, friska frukter av olika slag samt oglaserade planteringskrukor av lergods. De sålunda meddelade bestämmelserna hava ansetts lämpligen böra inflyta i tullstadgan; och hava desamma intagits i § 42 av förslaget, varvid dock, i enlighet med vad jämlikt kungörelsen den 30 december 1922 (n:r 597) gäller beträffande provvägning av varor, det ansetts böra få ankomma på generaltullstyrelsen att bestämma, för vilka andra varuslag än de, som icke draga högre tull än ovan sagts, förfaringssättet skulle få tillämpas. § 45. Mom. 1 och 3 motsvara de med samma nummer betecknade momenten i § 44 tullstadgan. Beträffande mom. 2 får generaltullstyrelsen hänvisa till vad styrelsen i fråga om gränstullstationernas bibehållande och gränsridarnas (de nuvarande gränsuppsyningsmännens) förtullningsrätt anfört i U. I sid. 42—48 samt 56. § 47. Paragrafen motsvarar § 46 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse den 19 december 1919 (n:r 860). Det i mom. 1 A) a) förekommande uttrycket »under fyra tons nettodräktighet» har använts i stället för det nuvarande uttrycket »under f3^ra tons avgiftspliktig dräktighet», enär farkoster av denna dräktighet icke äro underkastade skeppsumgälder till kronan. KAP. 4. Särskilda bestämmelser angående behandling av paketpost från utlandet äro meddelade i kungörelse den 17 juli 1912 (n:r 196), vilken kungörelse i vissa delar ändrats genom kungörelser den 18 juli 1913 (n:r 152), den 18 september 1914 (n:r 388) samt den 24 november 1916 (n:r 492). Såsom i den allmänna motiveringen omförmälts, hava dessa bestämmelser ansetts lämpligen böra inflyta i tullstadgan och hava i förslaget intagits i kap. 4 §§ 49—61. Första paragrafen i detta kapitel, § 48, innehåller, såsom inledning till de speciella bestämmelserna i de efterföljande paragraferna, dels en hänvisning beträffande gods, som inkommit med posten, till de i kap. 1 meddelade bestäm-
84 melser i tillämpliga delar, i den mån icke förstnämnda bestämmelser annorlunda föranleda, dels ock en ur § 22 mom. 1 tullstadgan utbruten bestämmelse rörande den tidpunkt, från vilken angivningstiden för postgods skall räknas. De övriga paragraferna i kapitlet överensstämma i allt väsentligt med motsvarande paragrafer i kungörelsen angående behandling av paketgods från utlandet. Endast följande torde härvid vara att erinra. I § 52, vars första moment motsvarar § 4 i sagda kungörelse, hava tillagts två nya moment, av vilka mom. 2 motsvarar en ur § 22 mom. 1 tullstadgan hämtad bestämmelse rörande godkännande av postverkets avis eller visst bevis såsom angivningsinlaga och mom. 3 ett till § 32 mom. 3 tullstadgan genom kungörelser den 24 november 1916 (n:r 403) och den 11 juni 1920 (n:r 450) gjort tillägg rörande behandling av med post ankommet gods, som icke inom föreskriven tid blivit angivet eller tullbehandlat. På grund av vid olika tillfällen från trafikerandes sida gjorda framställningar har i § 55 intagits en bestämmelse, enligt vilken återutförsel av nederlagsgods eller transitupplagsgods skulle kunna ske med post, något som för närvarande icke är tillåtet. Ifrågavarande bestämmelse är utan tvivel av ett visst värde för trafiken och lärer icke kunna medföra någon risk eller olägenhet för tullverket. Hänvisning till förevarande paragraf har gjorts i §§ 95 och 116 av förslaget, innehållande bestämmelser om återutförsel av nämnda två slagav gods. KAP. 5. § 62. Paragrafen motsvarar § 47 tullstadgan. Rörande densamma får generaltullstyrelsen anföra följande. Den föreslagna bestämmelsen i mom. 1, att årspass skall uppvisas även vid varje kustbevakningspostering, som anlöpcs på inrikes resa, torde vara ägnad att i viss mån bidraga till kontrollen över den inrikes trafiken med mindre fartyg och är därför ur tullverkets synpunkt önskvärd. Angående de i mom. 2 intagna föreskrifterna om undantag från skyldigheten att uttaga och medföra årspass torde styrelsen få hänvisa till vad densamma anfört i U. I I sid. 130—133. I det underdåniga utlåtande, som kommerskollegium, enligt vad här ovan i motiveringen till § 34 omförmäles, den 14 maj 1920 avgivit i anledning av en utav Stockholms stads hamnstyrelse gjord framställning rörande åtgärd lör tryggande av hamnavgifters behöriga utgående, har ämbetsverket föreslagit, att årspass icke finge utfärdas eller anteckning därå göras, förrän hamnavgifter visats vara erlagda eller säkerhet för desamma ställts. Enligt vad styrelsen varit i tillfälle att inhämta, skulle emellertid en sådan föreskrift, åtminstone i vissa delar av landet, medföra synnerlig olägenhet för den mindre trafiken. Fartygens uppehåll i hamnarna vore ofta mycket kortvariga och det förekomme därför, att hamnavgifter icke betalades för varje särskild gång utan för en längre eller kortare tidsperiod. Med anledning härav har generaltullstyrelsen ansett sig icke böra upptaga ifrågavarande förslag, vid vilket kommerskolle, gium för övrigt icke synes fästa något större avseende. Från de i tullstadgan förekommande bestämmelserna om årspass torde generaltullstyrelsen, fortfarande som hittills, böra äga befogenhet att medgiva avvikelser. § 64. I § 49 tullstadgan äro meddelade bestämmelser rörande de fall, då vid försändning inrikes orter emellan av andra varor än oförtullat utländskt gods för-
85 passning skall åtfölja godset. Bestämmelserna i mom. 1 A.) l:o) erfordras för att vid inrikes varutrafik, kombinerad med utrikes sjöfart, kunna särskilja det inländska och det utländska godset. De övriga bestämmelserna i momentet hava till ändamål att i vissa gränstrakter, där olovlig varuinförsel i större utsträckning kunnat befaras, åstadkomma kontroll över transporten av sådana varuslag, som, enligt vad erfarenheten visat, mera allmänt äro föremål för olovlig införsel, och sålunda motverka olovlig införsel av dylika varor. Enligt styrelsens åsikt vore det synnerligen önskvärt, att ifrågavarande bestämmelser vore av mera rörlig natur, så att, därest det för statsverkets säkerhet skulle visa sig nödigt, att förpassningsskyldighet för något annat varuslag eller i annan trakt än de i bestämmelserna angivna införes, eller därest tvärtom förpassningstvånget skulle kunna i något hänseende eftergivas, sådant måtte kunna ske med minsta möjliga omgång. Generaltullstyrelsen har därför ansett sig böra i § 64 av förslaget ifrågasätta, att, med uteslutande ur tullstadgan av de nuvarande bestämmelserna om de fall, då, förpassningsskyldighet skulle råda, styrelsen i stället måtte bemyndigas att utfärda de bestämmelser i sådant hänseende, som må finnas erforderliga till statsverkets säkerhet. •— Är i särskild författning förpassningsskyldighet stadgad vid transport av viss vara, såsom i fråga om obeskattat socker och brännvin, skulle givetvis sådant lända till efterrättelse. Bestämmelserna i § 49 mom. 2 tullstadgan torde tillhöra tullordningen. § 65. Denna paragraf motsvarar den del av § 50 mom. 1 tullstadgan, som innehåller förpliktande för avsändare av förpassning underkastat gods att ingiva förpassningsinlaga. De närmare bestämmelser angående förpassningsinlagas innehåll m. m., som enligt andra stycket av paragrafen skulle utfärdas av generaltullstyrelsen och alltså inflyta i tullordningen, skulle i huvudsak motsvara föreskrifterna i § 50 mom. 2 samt § 51 tullstadgan. § 66. Denna paragraf motsvarar § 52 tull stadgan utan andra sakliga ändringar än sådana, som betingas av generaltullstyrelsens förslag till lydelse av § 64. § 70. Paragrafen motsvarar i huvudsak § 56 tullstadgan med allenast de av 1914 års tullkommission föreslagna och av generaltullstyrelsen biträdda ändringar, som omförmälas i U. I I sid. 129, 130. Den i § 56 mom. 2 förekommande bestämmelsen om bevakningsförmans skyldighet att mottaga fartygsbefälhavares anmälan torde tillhöra tullordningen. § 71. Paragrafen motsvarar mom. 2 av § 57 tullstadgan, vilken paragrafs första moment torde hava sin plats i tullordningen. § 72. Denna paragraf motsvarar § 58 tullstadgan med undantag av däri förekommande bestämmelse rörande förfarandet med till kustbevakningspostering avlämnade passhandlingar, vilken bestämmelse torde tillhöra tullordningen. § 73. De i § 59 tullstadgan •— vilken paragraf motsvaras av förevarande paragraf i förslaget — intagna bestämmelserna om tullförvaltnings åliggande, då förpassat gods omdestinerats, torde hava sin rätta plats i tullordningen. § 74. Denna paragraf motsvarar § 60 mom. 1 tullstadgan. Enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade resolutioner har medgivits vissa svenska ångfartyg att på resor mellan inrikes orter ingå till Köpenhamn för lossning eller lastning under närmare angivna villkor. Dylikt undantag från paragrafens bestämmelser har ansetts böra ankomma på generaltullstyrelsen.
8<3 § 75. Paragrafen motsvarar § 60 mom. 2 tullstadgan; dock har, liksom i § 6 mom. 1 av förslaget, även annan allmänt giltig orsak än trängande nöd ansetts böra föranleda undantag från paragrafens tillämpning. KAP. 6. Enligt § 62 tullstadgan, som motsvaras av § 77 i förslaget, är nederlagsrätten bunden vid stad, där tullkammare under tullförvaltares (iverinseende finnes. P å grund av denna bestämmelse får gods ej uppläggas å nederlag i de vid gränsen mot Norge belägna platser, där tullkamrar med tullförvaltare såsom föreståndare finnas; ej heller får till dessa platser nederlagsgods sändas från nederlagsplats utom för utförsel till Norge. Detsamma gäller, på grund av §§ 89 och 112 tullstadgan, beträffande uppläggning och försändning av transitupplagsgods och transitgods, dock med de undantag beträffande transitförsändning, som föranledas av de bestämmelser i fråga om järnvägsgods, vilka här ovan, vid behandling av §§ 41, 43 och 44 av förslaget, omförmälts. Vid en sträng tillämpning av gällande föreskrifter i förevarande ämne skulle en varuägare, som önskar att vid en gränstullkammare förtulla nederlagseller transitgods, ankommet från nederlags- eller transitupplagsplats i riket, icke hava annan utväg än att låta jämlikt kungörelsen angående varuförseln landvägen mellan Sverige och Norge den 28 maj 1897 (n:r 48) förpassa godset till närmaste norska tullplats för att därefter återinföra detsamma till gränstullkammaren för förtullning i vanlig ordning. Det har med anledning härav från en gränstullkammares sida framhållits, att fullständig nederlags- och transitupplagsrätt för gränstullkamrarna skulle vara till gagn för trafiken. Ehuru de lokala förhållandena å ifrågavarande platser samt beskaffenheten av trafiken därstädes säkerligen utgöra hinder för begagnande i större omfattning av nederlagsrätten och framför allt transitupplagsrätten, torde dock icke något från tullverkets synpunkt bindande skäl vara för handen att förvägra dem ifrågavarande rätt, som i allt fall kan förväntas vara av en viss betydelse för dessa platser. Styrelsen har därför i § 77 mom. 1 av förslaget ifrågasatt, att nederlagsrätt skulle få åtnjutas å vilken som helst ort, där tullkammare •— vilka numera alla stå under ledning av tullförvaltare — eller å avdelningar fördelad tullförvaltning (förekommande för närvarande i rikets tre största städer) finnes. — Vid några tillfällen har generaltullstyrelsen på särskilda framställningar ansett sig kunna medgiva, att vissa varuslag finge uppläggas å nederlag i magasin, belägna utom stads område. Befogenhet att lämna sådant medgivande har i paragrafen uttryckligen tillerkänts styrelsen. Beträffande de nytillkomna bestämmelserna i mom. 2 tillåter styrelsen sig hänvisa till vad i motiveringen till § 101 mom. 2 d) här nedan anföres. § 78. Paragrafen motsvarar § 63 tullstadgan. Rätten att medgiva, att innehållet i ett kolli före uppläggning å nederlag fördelas i flera kolli, torde, liksom rätt att medgiva ompackning och omtappning av nederlagsgods, böra tillhöra vederbörande tullförvaltning (se U. I I sid. 61). § 79. Denna paragraf motsvarar § 64 tullstadgan. I sak har endast följande ändring föreslagits. Från trafikens sida har vid olika tillfällen ifrågasatts, att det i § 64 mom. 1 tullstadgan meddelade förbud mot samtidigt förvarande i nederlagsmagasin
87 »v nederlagsgods och annat gods måtte upphävas. Det har härvid framhållits, att transitupplagsmagasinen ej sällan vore överfyllda och att det stundom varit svårt att erhålla lämpliga lokaler för förvarande av haverigods, samt att det därför vore önskligt, att dylikt gods kunde få inläggas i nederlagsmagasin utan hinder av att nederlagsgods funnes där upplagt. Generaltullstyrelsen kan för sin del icke finna tillrådligt, att ifrågavarande förbud skulle helt och hållet bortfalla, men anser, att clet borde kunna ankomma på vederbörande tullförvaltning att medgiva undantag från förbudet, såvida sådant prövas kunna ske utan äventyr för kronans rätt. I många fall torde nämligen icke någon svårighet förefinnas att genom avbalkning eller på annat sätt skilja nederlagsgodset från annat i nederlagsmagasin förvarat gods, något som alltid måste anses såsom en förutsättning för att ett dylikt medgivande skall lämnas. Medgivandet torde i regel icke heller böra lämnas i fråga om annat gods än sådant, som i allt fall skall förvaras under tullverkets lås. § 80. Paragrafen motsvarar § 66 tullstadgan. Beträffande förkortningen av angivningstiden från tjugu till femton dagar får generaltullstyrelsen hänvisa till U. I I I sid. 38. — % 66 tullstadgan tillhör de paragrafer, från vilkas bestämmelser generaltullstyrelsen äger medgiva avvikelse. Motsvarande rätt har i förslaget tillerkänts styrelsen i fråga om angivningstiden för uppläggning å nederlag. § 82. Denna paragraf motsvarar § 68 tullstadgan. Då nederlagsavgiften avser att utgöra någon ersättning för, bland annat, de kostnader, vilka tillskyndas statsverket genom den särskilda bokföring, som betingas av godsets angivning till nederlag, torde det ej sällan förekommande förhållande, att till nederlag angivet gods utan föregående uppläggning å nederlag angives till förtullning, icke böra fritaga ägaren från att erlägga nederlagsavgift för det angivna godset. Av denna anledning har den nuvarande bestämmelsen, att nederlagsavgift skall betalas för gods, som upplägges å nederlag, utbytts mot föreskrift, att dylik avgift skall utgå för gods, som angives till uppläggning å nederlag. — I övrigt avser formuleringen av § 82 mom. 1 i förslaget att angiva, att nederlagsavgiften skall bestämmas i förhållande till det tullbelopp, som skall utgå för varupartiet enligt den vid debiteringen av nederlagsavgiften gällande tullsats för vara av förekommande slag; efterdebitering eller restitution av nederlagsavgift skulle alltså icke få förekomma av den anledning, att varupartiet vid uttagning från nederlag skall, på grund av bestämmelse i § 176 av förslaget, draga tull efter en högre eller lägre tullsats, som må vara tillämplig å dylik vara vid varupartiets uttagning från nederlag. §83. Denna paragraf motsvarar § 69 mom. 1 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelsen den 28 november 1913 (n;r 291). Stadgandet att nederlagsgods ej må intagas å frilager, innan nederlagsavgift m. m. guldits, har, såsom förekommande i § 4 mom. 2 frilagersstadgan den 4 mars 1921 (n:r 166), ansetts kunna bortfalla. §84. Paragrafen motsvarar i huvudsak § 69 mom. 2, 3 och 4 tullstadgan, enligt dessa författningsrums lydelse i nyssberörda kungörelse den 28 november 1913. Beträffande första stycket av mom. 1 samt mom. 2 får generaltullstyrelsen hänvisa till vad densamma anfört i U. I I I sid. 39. — Då den i första stycket av mom. 1 angivna utgångspunkt för tidsberäkningen icke kan tillämpas å gods. som angives till överflyttning från transitupplag till nederlag, har i andra styc-
88 ket av momentet intagits föreskrift, att tiden skall räknas från angivnilivsdagen. Med anledning av den föreliggande skiljaktigheten i formuleringen av § GO mom. 3 tullstadgan och § 84 mom. 2 i förslaget tillåter styrelsen sig hänvisa dels till U. I I I sid. 47—49 dels till vad här nedan anföres vid behandlingen av § 178 i förslaget. §85. Beträffande denna paragraf, som motsvarar § 70 tullstadgan, får styrelsen hänvisa till U. I I sid. 61. § 87. Paragrafen motsvarar § 72 tullstadgan enligt densammas lydelse i kungörelsen den 28 november 1913 (n:r 291). §89. I fråga om de i denna paragraf, som motsvarar § 75 mom. 1 tullstadgan, föreslagna bestämmelser angående den s. k. nederlagskrediten torde generaltullstyrelsen få hänvisa till U. I I sid. 257—259. Utöver vad där anförts torde beträffande paragrafens avfattning följande böra framhållas. Formuleringen av mom. 1 innebär, att vid bestämmande av kredittiden hänsyn må tagas ej blott till tullavgift utan även till annan för varan utgående avgift, som ingår till och uppbäres av tullverket i sammanhang med tullen, exempelvis sockerskatt. Överflyttandet av ansvaret för beviljad nederlagskredit från vederbörande tullförvaltningsföreståndare till tullverket innebär otvivelaktigt en viss ekonomisk risk för detta. I syfte att så mycket som möjligt begränsa denna risk hava åtskilliga nya bestämmelser ansetts böra intagas i paragrafen. Sålunda skulle, enligt första stycket av mom. 2, generaltullstyrelsen äga befogenhet att i visst fall, nämligen därest varuslag, som icke utan värdeminskning kan tåla någon längre tids lagring, förklaras få godtagas såsom säkerhet, tillika begränsa den tid, under vilken varan må gälla som säkerhet; i momentets andra stycke lämnas föreskrift, huru förfaras skall, då faktura för gods, som erbjudes såsom säkerhet, icke kan företes, eller då företedd faktura synes upptaga värdet för högt eller eljest anses icke kunna godkännas, exempelvis av formella anledningar; och slutligen skulle enligt mom. 3 generaltullstyrelsen äga befogenhet att, vid inträdande avsevärt allmänt prisfall å vara, som förklarats få godtagas såsom säkerhet, återkalla sådant förklarande eller förordna, att dylik vara må såsom säkerhet godtagas endast till visst lägre värde, i vilket fall vederbörande tullförvaltning skulle hava att vidtaga erforderlig åtgärd till bevarande av tullverkets rätt till avgifterna. •— Det i mom. 1 föreslagna värderingsförfarandet ävensom bestämmelserna om gäldande av kostnaden för värderingen överensstämma i allt huvudsakligt med vad i § 3 tulltaxeunderrättelserna stadgas om besiktningsförfarandet i där förutsatta fall: någon rätt till talan mot besiktningen genom sakens hänskjutande till skiljenämnd, på sätt i berörda paragraf av tulltaxeunderrättelserna stadgas, har, då ett sådant förfarande synes alltför omständligt och kostsamt, ansetts icke här böra ifrågakomma. § 90. Denna paragraf motsvarar § 75 mom. 2, 3 och 4 tullstadgan; föreskriften i paragrafens mom. 5 om förfallodagens utsättande å tullräkning torde rätteligen tillhöra tullordningen eller tjänstgöringsreglementet. Denna föreskrift torde för övrigt böra gälla i fråga om alla tullräkningar (U. I I sid. 156). Beträffande förkortningen av anståndstiderna från tjugu till femton dagar hänvisas till U. I I sid. 39. Den ändrade formuleringen av mom. 3 sammanhänger med vad som föreslagits i § 79 mom. 1.
89 § 92. Denna paragraf motsvarar § 78 mom. 1 och delar av § 79 tullstadgan. Enligt förstnämnda författningsrum må nederlagsgods försändas å enskild järnväg endast då järnvägens ägare med avseende å befordran av dylikt gods underkastat sig samma förpliktelser, som jämlikt § 83 mom. 2 tullstadgan gälla för statens järnvägsförvaltning, nämligen att ansvara för tullbeloppet, därest godset under den tid, det befinner sig i järnvägsförvaltnings vård, går förlorat annorledes än genom olycka. Dylika förklaranden hava till generaltullstyrelsen avlämnats av ett stort antal enskilda järnvägar, på vilka alltså nederlagsgods må försändas, vilket tillkännagivits genom en mängd av styrelsen utfärdade kungörelser. På grund av förekommande sammanslagningar, överlåtelser eller namnförändringar av enskilda järnvägar är det dock ofta svårt för en tullförvaltning att avgöra, huruvida å en viss järnvägssträcka nederlagsgods författningsenligt må befordras. Såvitt styrelsen kan finna, torde icke något uttryckligt förklarande från vederbörande enskilda järnvägs styrelse erfordras för att förbinda järnvägen till ifrågavarande skyldighet, utan synes det vara tillfyllestgörande att, på sätt i § 181 av förslaget — vilken paragraf motsvarar §£ 83 och 107 tullstadgan — skett, knyta ansvarsskyldigheten till mottagandet av godset för befordran. Då godset alltid skall vara åtföljt av förpassning, som angiver dess egenskap av nederlagsgods, kan vederbörande järnvägsförvaltning icke vara i okunnighet om den förpliktelse, densamma åtager sig genom godsets mottagande till befordran. I enlighet med denna uppfattning har i första stycket av mom. 1 i § 92 av förslaget försändning av nederlagsgods å järnväg utan någon inskränkning förklarats medgiven. De bestämmelser rörande angivningsinlaga och förpassning å nederlagsgods, som enligt mom. 2 skulle utfärdas av generaltullstyrelsen och inflyta i tullordningen, skulle i huvudsak motsvara vissa föreskrifter i §§ 79 och 80 tullstadgan. § 94. Av denna paragraf innehåller mom. 1 en hänvisning, motsvarande den i § 81 tullstadgan förekommande; mom. 2 motsvarar § 78 mom. 2 tullstadgan; mom. 3 slutligen innehåller ett nytt stadgande. Rörande avfattningen av mom. 2 får styrelsen hänvisa dels till U. I I I sid. 39 samt 47—49 dels till vad här nedan anföres vid behandlingen av § 178 i förslaget. För övrigt skiljer sig detta moment från § 78 mom. 2 tullstadgan därutinnan, att, medan sistnämnda författningsrum enligt ordalydelsen avser allenast nederlagsgods. som ankommit med järnväg, förslagets bestämmelser skulle vara tillämpliga ej mindre på sådant gods än även på nederlagsgods. som ankommit med fartyg. Någon anledning att behandla på sistnämnda sätt ankommet nederlagsgods annorlunda och mindre strängt än dylikt gods, ankommet med järnväg, torde icke kunna påvisas. Då nederlagsgods skall försändas från en neclerlagsplats till en annan för att återutföras över sistnämnda plats, torde det ofta vara omöjligt för avsändaren att så beräkna tiden för avsändandet, att icke godset under någon längre eller kortare tid bliver kvarliggande å utförselorten. Att för sådana fall uppställa såsom en oeftergivlig fordran, att godset under alla förhållanden skall avföras till nederlagsmagasin vid äventyr att eljest böter skola erläggas, synes styrelsen knappast skäligt. Styrelsen har därför i mom. 3 föreslagit en bestämmelse, enligt vilken de i mom. 2 meddelade föreskrifter om skyldighet att avföra nederlagsgods till magasin vid äventyr av böter för underlåtenhet härav icke skulle äga tillämpning med avseende å nederlagsgods, som för återutförsel ankommit till nederlagsplats, såvida återutförseln äger ruin inom åtta dagar efter den tidpunkt, då nyssnämnda skyldighet i allmänhet inträder.
90 § 95. I denna paragraf meddelas föreskrifter om återutförsel av nederlagsgods. Mom. 1 motsvarar § 84 mom. 1 tullstadgan enligt kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291). Mom. 2 motsvarar sista stycket av § 80 mom. 3 tullstadgan. Från trafikens sida har vid upprepade tillfällen gjorts anmärkning mot det förhållande, att, då nederlagsgods skall från en nederlagsplats återut.föras över annan sådan plats, godset måste å första avsändningsorten angivas till törsändning till utförselorten och därefter å sistnämnda ort angivas till utförsel. Förfarandet förmenas föranleda omgång och kostnader för trafiken, vilka borde kunna undvikas. Det torde icke kunna bestridas, att den sålunda gjorda anmärkningen är i viss mån berättigad; och generaltullstyrelsen har därför ansett sig böra undersöka, huruvida icke något annat och bekvämare förfaringssätt skulle kunna tillämpas. För så vitt försändningen till utrikes ort sker på genomgående fraktsedel med järnväg till utlandet eller med järnväg till utförselorten och därifrån till utlandet med fartyg i samtrafik med järnvägen, torde icke någon betänklighet möta mot att godset i avsändningsorten angives till utförsel via den svenska utförselorten samt från förstnämnda ort förpassas till utförselorten, varifrån utförseln äger rum utan särskild angivning. Ett sådant förfaringssätt är i § 13 mom. 4 tulltaxeförordningen föreskrivet i fråga om restitutionsgods, som utföres med järnväg till Norge. Men även då godset från avsändningsorten befordras till utförselorten med fartyg eller järnväg och därefter utföres från sistnämnda ort i annan ordning än nyss är sagt, torde förfaringssättet kunna tillämpas. Då godset städse skulle förpassas till tullförvaltningen i utförselorten och vederbörande järnvägsförvaltning eller fartygsbefälhavare gent emot tullverket står i ansvar för godsets behöriga framkomst vid äventyr att eljest nödgas erlägga därför belöpande tull, lärer det icke behöva befaras, att bortfallandet av den nu nödvändiga angivningen till utförsel skulle medföra någon särskild risk för tullverket. Godset komme nämligen, liksom nu, att vid ankomsten till utförselorten överlämnas till tullförvaltningen därstädes och under eventuellt kvarliggande i avbidan på utförsellägenhet antingen uppläggas i nederlagsmagasin eller ställas under tullbevakning: enda skillnaden bleve i själva verket, att den särskilda angivningen till utförsel skulle bortfalla. Godsets utförsel skulle givetvis attesteras av tullförvaltningen. I nu ifrågavarande fall — då godset utföres annorledes än på genomgående fraktsedel eller i samtrafik — torde dock vara nödvändigt, att någon person å utförselorten i egenskap av ombud för avsändaren tager hand om godset och ombesörjer detsammas utförsel; det ändrade förfaringssättet lärer därför medföra någon egentlig förmån för trafiken endast i de fall, då försändningen sker på omgående fraktsedel eller i samtrafik. I enlighet med vad sålunda anförts hava bestämmelserna i mom. 3 av förevarande § 95 i förslaget avfattats. Momentet innebär tydligen, att vad i kungörelsen angående varuförseln landvägen mellan Sverige och Norge den 28 maj 1897 (n:r 48) finnes stadgat rörande utförsel med järnväg av nederlagsgods till Norge skulle, liksom genom kungörelse den 10 november 191.1 (n:r 115) redan skett i fråga om dylik utförsel av restitutionsgods, förklaras upphöra att tillämpas. Den i mom. 4 av förevarande paragraf förekommande hänvisning till förstberörda kungörelse har alltså inskränkts till att gälla allenast utförsel annorledes än med järnväg. Föreskriften i mom. 5 sammanhänger med bestämmelsen i andra stjrcket av mom. 1 i förslagets § 92. Mom. 6 utgör, var beträffar utförsel sjöledes, allenast en erinran om § 37 i förslaget.
91 § 96. Paragrafen motsvarar § 85 tullstadgan. Med hänsyn till angelägenheten, att nederlagets begrepp må fasthållas gent emot frilagersinstitutionen, har generaltullstyrelsen ansett sig icke kunna upptaga gjorda framställningar om rättighet för nederlagshavare att uppdela å nederlag upplagt kolli i flera sådana och från nederlaget uttaga ett eller flera av dessa. § 98. Denna paragraf motsvarar § 87 tullstadgan enligt kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291) och skiljer sig från denna endast därutinnan, att dels hänvisning gjorts till den frihet från bevakningskostnads gäldande, som enligt § 182 i förslaget skulle råda för järnvägsgods, dels ock bestämmelse meddelats om skyldighet för vederbörande att gälda all den bevakningskostnad, som föranledes av honom lämnat medgivande enligt § 79 mom. 1 i förslaget. Då nämligen detta medgivande innebär en särskild förmån för trafiken, har det synts billigt, att all därav uppkommande kostnad också drabbar denna. KAP. 7. § 100. Paragrafen motsvarar § 89 mom. 1 tullstadgan. Beträffande densamma tilllåter generaltullstyrelsen sig hänvisa till vad här ovan under § 77 anförts. § 101. Mom. 1 av denna paragraf innehåller samma bestämmelse som § 90 tullstadgan. I mom. 2 angivas de varor, beträffande vilka undantag från eller inskränkning i den allmänna rätten att upplägga gods å transitupplag skulle äga rum. Bestämmelserna under b) och c) motsvara § 89 mom. 2 tullstadgan; i fråga om föreskriften under a) torde styrelsen få hänvisa till vad styrelsen anfört i U. TI sid. 122—124. Beträffande de under mom. 2 d ) förekommande bestämmelserna får generaltullstyrelsen anföra följande. I ett till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet avgivet utlåtande av den 1 november 1922 har generaltullst3^relsen, i anledning av ifrågasatt ratifikation av vissa vid internationella samfärdselkonferensen i Barcelona avslutade överenskommelser, framlagt förslag till förordning med föreskrifter rörande förbud mot införsel eller inskränkning i rätten att införa vissa varor. Enligt berörda överenskommelser skulle de fördragsslutande länderna, bland annat, förbinda sig att icke hindra transitering genom respektive land, med eller utan uppläggning å tullupplag, av till införsel förbjudna varor i annat fall. än då införselförbudet åsyftade att bevara allmän säkerhet eller att förekomma smittsamma sjukdomar bland människor eller djur eller förödelse bland växter. I fråga om varor, vilka enligt i landet gällande bestämmelser finge införas endast av vissa personer eller sammanslutningar eller efter särskilt tillstånd av myndighet eller under vissa villkor, vilka avsåge annat än bevarande av allmän säkerhet eller förekommande av smittsamma sjukdomar eller förödelse bland växter, skulle sålunda transitering, med eller utan föregående uppläggning på transitupplag eller nederlag, vara medgiven, även om de stadgade förutsättningarna för införseln icke vore för handen. I sitt ovanberörda utlåtande anförde styrelsen, att, oavsett huruvida ifrågavarande överenskommelser bleve för Sveriges del ratificerade eller ej, det vore önskvärt, att transiteringsrätt bleve medgiven för alla varor av sistnämnda slag. Av några av de författningar, som röra sådana varor, framgår visserligen direkt eller
92 indirekt, att författningen icke avser att förhindra transitering genom riket. I ett flertal författningar är emellertid förbud mot införsel av vissa varor stadgat utan att begreppet införsel närmare angivits, och har i sådana fall enligt den tolkning, styrelsen givit begreppet införsel, transiteringsrätt icke ansetts kunna medgivas. Några sakliga skäl att under normala förhållanden förhindra transitering genom riket av varor, för vilka införselförbud stadgats av andra anledningar än dem, som angivits i ovanberörda överenskommelser, synas emellertid icke vara för handen. I fråga om sättet för lagfästande av transiteringsrätten uttalade styrelsen i nämnda utlåtande såsom sin mening, att bestämmelserna borde meddelas genom en gemensam författning samt att en sådan författning skulle, i anseende därtill att vissa av hithörande författningar antagits av riksdagen eller utfärdats efter riksdagens hörande, kräva riksdagens medverkan. Under förutsättning, att sådan författning, vartill styrelsen som ovan nämnts avgivit förslag, varder utfärdad, har i nu förevarande mom. av § 101 i förslaget till tullstadga intagits hänvisning till vad sålunda må bliva särskilt stadgat. Vidare har i samma moment föreslagits förbud mot uppläggning å transitupplag av varupartier, vilkas införsel vore i något av ovan angivna syften förbjuden. Att härvid ordet »varuparti» använts, har sin grund däri, att de flesta dylika förbud icke äro generellt gällande för visst varuslag utan anknyta sig till det förhållande, att det i ett särskilt fall inkomna varupartiet härrör från eller förts genom ett smittat förklarat land. Ett parti av en dylik vara, exempelvis ull, kan sålunda få införas till riket och där disponeras, om varupartiet ankommer från ett icke smittat förklarat land, medan ett annat ullparti, kommande från smittat förklarat land, icke får införas och sålunda icke heller skulle få uppläggas å tullupplag eller transiteras. Därest Eders Kungl. Maj.-t skulle finna, att en författning av det innehåll, styrelsen i sitt ovanberörda utlåtande föreslagit, icke skulle kräva riksdagens medverkan, torde bestämmelser i sådant avseende i stället böra intagas i tullstadgan. Den i mom. 3 förekommande bestämmelsen om rätt för tullförvaltning att i visst fall företaga den undersökning av till transitupplag angivet gods, som må vara erforderlig för utrönande av, huruvida detsamma är av beskaffenhet att få uppläggas å transitupplag, är hämtad ur förordningen om straff för olovlig varuutförsel m. m. den 3 mars 1916 (n:r 49) 13 § 1 mom. Ett dylikt berättigande syntes styrelsen, med hänsyn till anledningen till förbudet mot vissa varors uppläggande å transitupplag, vara i hög grad önskvärt. § 102. Mom. 1 och 3 av denna paragraf motsvara § 91 tullstadgan. Mom. 2 återgiver i huvudsak de bestämmelser, som på grund av under kristiden rådande brist på utrymme i transitupplagsmagasinen meddelats genom kungl. brev den 3 mars 1916 och som lämpligen synas böra inflyta i tullstadgan. §104. Denna paragraf motsvarar § 93 tullstadgan. Beträffande förkortningen av angivningstiden från tjugu till femton dagar får styrelsen hänvisa till U. I I I sid. 35. Liksom i fråga om nederlagsgods (§ 80 i förslaget) torde styrelsen böra äga rätt att medgiva avvikelse från bestämmelsen om angivningstid för transitupplagsgods. § 105. Paragrafen motsvarar §§ 94 och 95 tullstadgan. Rörande formuleringen av första stycket får styrelsen åberopa vad_ här ovan, under § 82, anförts i fråga om skyldighet att erlägga nederlagsavgift för till nederlag angivet gods, även om detsamma icke upplägges å nederlag. I övrigt torde styrelsen i fråga om förevarande paragraf få åberopa vad styrelsen anfört i U. I I I sid. 37, 38.
98 § 106. Paragrafen motsvarar § 96 mom. 1 och 2 tullstadgan. T fråga om förkortningen av tiden för transitupplagsavgiftens erläggande från tjugu till femton dagar åberopas vad styrelsen anfört i U. I I I sid. 36. § 107. Denna paragraf motsvarar § 96 mom. 3 tullstadgan. I enlighet med 1914 års tullkommissions förslag (U. I I I sid. 34) har den nuvarande bötesfria liggetiden för transitupplagsgods bibehållits till tjugu dagar. Även liggetiden mot böter har här föreslagits till samma tidsrymd (U. I I I sid. 35). Rörande det förhållande att, i olikhet med vad i § 96 mom. 3 tullstadgan är fallet, enligt förslaget påföljderna för uraktlåtenhet att avföra transitupplagsgods till magasin icke bundits vid försumlighet från varuägarens sida, torde styrelsen få hänvisa dels till IT. I I I sid. 47—49 dels till vad här nedan anföres vid behandlingen av § 178 i förslaget. § 108. Från motsvarande § 97 tullstadgan äger generaltullstyrelsen jämlikt § 190 samma stadga medgiva avvikelse. Denna rätt har i förslaget bibehållits. § 109. Mom. 1 av denna paragraf motsvarar § 98 mom. 1 tullstadgan med tillägg av den ur § 20 i förslaget hämtade föreskriften om varuägares skyldighet att i inlagan tillkännagiva, huruvida tullbehandlingen må ske utan hinder av hans frånvaro. Mom. 2 torde icke erfordra något annat yttrande än ett framhållande av, att den tidpunkt, varifrån jämlikt § 24 i förslaget tiden för återutförsel skall räknas — angivningstidens början d. v. s. inkommande märkrullans presentering eller, i fråga om med järnväg under förpassning ankommet gods, dagen för förpassningens överlämnande — givetvis icke kan tillämpas i fråga om gods, som under längre eller kortare tid varit upplagt å transitupplag; tiden lärer böra räknas från det godset angives till förtullning från transitupplag. Bestämmelserna i § 98 mom. 2 tullstadgan torde böra inflyta i tull ordningen.
§ no. Paragrafen motsvarar § 99 tullstadgan. Rörande densammas avfattning torde få hänvisas till U. I I I sid. 36. § 112. Mom. 1 motsvarar § 101 mom. 1 tullstadgan. Styrelsen tillåter sig i fråga om momentets avfattning hänvisa till vad här ovan anförts under § 92 rörande försändning å järnväg av nederlagsgods, såsom tillämpligt jämväl å försändning av transitupplagsgods. Mom. 2 motsvarar delar av § 103 tullstadgan; övriga delar av denna paragraf ävensom § 105 tullstadgan torde på grund av momentets sista stycke böra inflyta i tullordningen. Ehuru, på grund av formuleringen av § 100 i förslaget, möjlighet är beredd för de gränsorter, där tullkammare finnes inrättad, att komma i åtnjutande av transitupplagsrätt, torde det dock knappast kunna förutsättas, att vederbörande kommuner, i vilka dessa gränstullkamrar äro belägna, skola inom den närmaste tiden fullgöra det för transitupplagsrättens åtnjutande bestämda villkor att till tullverket överlämna transitupplagsmagasin. Saknaden av sådant magasin och därmed även av transitupplagsrätt torde dock icke behöva utgöra hinder för att till dessa gränstullkamrar förpassa transitupplagsgods; men givetvis kan dylikt gods, då transitupplagsrätt saknas, icke få uppläggas såsom transitupplagsgods utan måste antingen förtullas eller omedelbart återutföras. Bestämmelse härom har intagits i mom. 3 av förevarande paragraf.
94 §113. Denna paragraf motsvarar § 104 tullstadgan. I likhet med vad som enligt § 37 av förslaget skulle vara förhållandet vid utförsel av oförtullat utländskt gods och av huvudsakligen samma skäl har i mom. 1 föreslagits, att generaltullstyrelsen skulle äga utfärda erforderliga föreskrifter rörande kontroll vid försändning av transitupplagsgods. Liksom i nyssnämnda paragraf har dock föreskrift intagits om skyldighet för fartygsbefälhavare att i visst fall gälda bevakningskostnad. Beträffande bevakning vid omlastning av transitupplagsgods på järnväg äro föreskrifter lämnade i mom. 3 av § 104 tullstadgan. Enligt dessa föreskrifter må sådan omlastning icke ske annorledes än under tullbevakning, dels i sådana fall då godset befordras i slutet förvaringsrum under tullverkets lås eller plombering och för omlastningen erfordras, att låset öppnas eller plomberingen brytes, dels ock även eljest då tullförvaltningen, på grund av att närmare uppgifter om godset saknas och faran för underslev icke skäligen kan anses förebyggd genom godsets eller emballagets beskaffenhet och åsätt plombering, finner bevakning erforderlig. Bevakning vid omlastning, varom nu förmälts, torde fortfarande böra krävas i förstnämnda fall. Öppnande av tullverkets lås eller brytande av dess försegling ävensom den efter omlastningen erforderliga stängningen eller förseglingen eller annan åtgärd till tullverkets säkerhet under den fortsatta försändningen av godset lärer nämligen icke böra få verkställas av annan än tulltjänsteman. I sådana fall, då vid omlastning öppnande eller brytande av tullverkets lås eller försegling icke erfordras, torde däremot kravet på bevakning kunna eftergivas. Godset befordras nämligen på vederbörande järnvägs förvaltnings ansvar; det åligger densamma, såväl enligt gällande föreskrifter i § 107 tullstadgan som enligt § 181 i förslaget, att gälda tullavgift för gods, som gått förlorat under transporten på annat sätt än genom styrkt olycka, ävensom att i fall av tvekan om godsets beskaffenhet betala tullen efter den för tullverket förmånligaste tullsatsen. I nu nämnda hänseende torde alltså tullverkets säkerhet kunna anses under alla förhållanden betryggad. Underslev kan emellertid begås på det sätt, att någon del av ett kollis innehåll utbytes eller borttages, och mot sådant skulle visserligen bevakning vid omlastning utgöra skydd; men dylikt underslev kan lika väl begås under transporten och vid därunder förekommande uppehåll som vid omlastningstillfälle. En fullt betryggande garanti häremot lärer icke kunna vinnas med mindre än att godset under hela transporten övervakades av tullpersonal, något som dock av olika anledningar icke gärna är möjligt. Därigenom skulle nämligen å ena sidan uppstå behov av en oskäligt talrik bevakningspersonal och å andra sidan den betydelsefulla transitotrafiken i hög grad försvåras och betungas; det må nämligen framhållas, att bestämmelserna i denna såväl som i åtskilliga andra paragrafer av förevarande kapitel måste avse icke blott transitupplagsgods utan även gods, som angives till omedelbar transitförsändning. I enlighet med vad sålunda anförts har mom. 2 av förevarande paragraf avfattats. Såsom följd härav har bestämmelsen i § 104 mom. 4 tullstadgan bortfallit. § 114. Av denna paragraf innehåller mom. 1 en hänvisning, svarande mot den i § 10G tullstadgan förekommande; mom. 2 motsvarar § 101 mom. 2 samma stadga; mom. 3 och 4 sakna motsvarighet för närvarande. Mom. 2 avser, liksom § 94 mom. 2 i förslaget, även gods, som ankommit med fartyg. Beträffande mom. 3 tillåter styrelsen sig hänvisa till motiveringen för § 94 mom. 3 här ovan. Mom. 4 utgör en följd av det i § 112 mom. 3 lämnade medgivande att för-
95 sända transitupplagsgods till gränsort, vilken ej åtnjuter transitupplagsrätt. För uraktlåtenhet att inom behörig tid angiva godset synas lämpligen samma påföljder böra inträda, som enligt § 107 stadgas för uraktlåtenhet att avföra gods till transitupplagsmagasin; dock torde även i detta fall bestämmelsen i mom. 3 böra vara tillämplig. § Hö. Denna paragraf motsvarar den del av § 102 mom. 1 tullstadgan, som handlar om överflyttning av gods från transitupplag till nederlag. Direkt sådan överflyttning synes lämpligen icke böra medgivas för annat fall, än då de båda upplagen äro belägna å samma ort; avses förflyttning av transitupplagsgods till nederlag å annan ort. torde godset böra angivas till försändning såsom transitupplagsgods till nederlagsorten och vid ankomsten dit till uppläggning å nederlag. § 102 mom. 2 tullstadgan torde, liksom § 98 mom. 2, böra inflyta i tullordningen. § 116. I denna paragraf meddelas föreskrifter om återutförsel av transitupplagsgods. Mom. 1 motsvarar den del av § 102 mom. 1 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291), som handlar om återutförsel av transitupplagsgods. I fråga om mom. 2 tillåter styrelsen sig åberopa vad här ovan i motiveringen till § 95 mom. 3 anförts beträffande återutförsel av nederlagsgods såsom ägande tillämpning även å transitupplagsgods. Liksom i fråga om nederlagsgods skulle vad i kungörelsen angående varuförseln landvägen mellan Sverig*e och Norge den 28 maj 1897 (n:r 48) finnes stadgat rörande utförsel med järnväg av transitupplagsgods till Norge förklaras upphöra att tillämpas. Den i mom. 3 förekommande hänvisningen till berörda kungörelse har alltså inskränkts till att gälla allenast utförsel annorledes än med järnväg. Mom. 4 utgör, vad beträffar utförsel sjöledes, allenast en erinran om § 37 i förslaget. §118. Denna paragraf motsvarar § 109 tullstadgan. Jämlikt 90 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker den 14 juni 1917 enligt lydelse i förordning den 22 juni 1921 (n:r 360) må de i tullstadgan förekommande bestämmelser om försäljning i vissa fall av varor å auktion icke tillämpas beträffande rusdrycker, utan åligger det bolag, som äger rätt Ull detaljhandel med rusdrycker, ävensom vissa partihandlare att till skäligt pris inlösa dylik vara. Med hänsyn till denna skyldighet har det synts st3Trelsen obilligt, att varan ovillkorligen skulle av bolaget eller partihandlaren återutföras och icke få disponeras inom landet. Det skäl, som föranlett förbudet mot uppläggande av brännvin och sprit på transitupplag annat än för återutförsel, eller att oinskränkt rätt till dylik varas uppläggning skulle vid tillfällen, då förslag förekomme om ändring i brännvinstillverkningsavgiften, kunna inverka störande på bedömandet av sådan beskattningsfråga, torde icke utgöra nugot hinder för medgivandet av den nu föreslagna rättigheten för vederbörande, som inlöst varan, att disponera densamma inom landet. § 119. Denna paragraf motsvarar § 110 tullstadgan enligt lydelsen i kungörelsen den 28 november 1913 (n:r 291) och skiljer sig från denna endast därutinnan, att hänvisning gjorts till den frihet från bevakningskostnads gäldande, som enligt § 182 i förslaget skulle råda för järnvägsgods. § 121. Denna paragraf motsvarar § 112 mom. 1 och 2 tullstadgan. 7—231742.
96 Mom. 1 innehåller bestämmelser i fråga om villkoren för omedelbar transit försändning av gods. Grundvillkoren härför skulle, liksom för närvarande, vara, att godset uppfyller det i § 101 mom. 1 av förslaget stadgade allmänna villkoret för att få uppläggas å transitupplag, eller att detsamma utgöres av styckegods, samt att vederbörande platser åtnjuta transitupplagsrätt. I vissa fall skulle dock undantag från rätten att transitförsända styckegods gälla, nämligen dels då godset enligt tulltaxan är tullfritt och sådant utan rubbning av befintligt emballage uppenbarligen framgår av kollinas beskaffenhet eller utseende, dels ock då godset utgöres av varuparti, vars införsel enligt särskilda bestämmelser är förbjuden, såvida införselförbudet åsyftar att bevara allmän säkerhet eller att förekomma smittsamma sjukdomar bland människor eller djur eller förödelse bland växter, sålunda i de fall, då godset, jämlikt § 101 mom. 2 a) och d) av förslaget, icke må uppläggas å transitupplag; dock skulle tullfritt gods få transitförsändas, då detsamma ankommit till riket med järnväg, omedelbart eller medelst ångfärja. I fråga om transitförsändning av tullfritt gods torde styrelsen få hänvisa till vad härom anförts i IL I I sid. 122— 124. Beträffande förbudet mot transitförsändning av varuparti, som på grund av dess allmänfarliga eller smittförande beskaffenhet är förbjudet till införsel i riket och, jämlikt § 101 mom. 2 d) icke heller skulle få uppläggas å transitupplag, ävensom den i nu förevarande moment intagna hänvisningen till eventuella bestämmelser rörande transitförsändning av vissa slag av varor, vilkas införsel icke obetingat är tillåten, får styrelsen hänvisa till vad densamma anfört i motiveringen till nyssnämnda paragraf i förslaget. Den i § 112 mom. 2 tullstadgan förekommande allmänna hänvisningen beträffande transitgods till bestämmelserna angående transitupplagsgods har i förslaget utbytts mot ett mera specifikt angivande av de bestämmelser av sistnämnda slag, som skola gälla även i fråga om transitgods. Aridare hava föreskrifterna i nyssnämnda moment om frihet för bevakningskostnad för visst till gränsort ankommet gods överflyttats till § 182 i förslaget, vilken paragraf behandlar frågan om bevakning av järnvägsgods i dess helhet. Den generaltullstyrelsen nu tillkommande befogenhet att medgiva avvikelser från föreskrifterna angående omedelbar transitförsändning torde icke utan olägenhet för trafiken kunna undvaras. §122. Denna paragraf motsvarar § 112 mom. 3 tullstadgan. Beträffande densamma får styrelsen hänvisa till vad i ämnet anförts dels i U. I I sid. 122—124 dels i U. I I I sid. 36, 37. § 123. > Ehuru enligt § 19 mom. 4 i förslaget förändring eller återtagande av angivningsinlaga skulle kunna medgivas av vederbörande tullförvaltning, har dock i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet i gällande tullstadga, intagits en bestämmelse om rätt att under visst villkor till förtullning eller uppläggning å nederlag angiva gods, som förut angivits till omedelbar transitförsändning men icke blivit avsänt. Styrelsen föreställer sig nämligen, att en dylik rätt, tillförsäkrad trafiken enligt tullstadgan och alltså tillgänglig utan särskild _framställning, i många fall skulle vara av stort värde; och någon betänklighet från tullverkets synpunkt mot medgivande av berörda rätt torde icke kunna anses vara för handen. Nyssnämnda villkor är, att den förändrade angiyningen skall ske, vid angivning till förtullning inom fyrtio och vid angivning till nederlag inom femton dagar från angivningstidens början. Förstnämnda tidsrymd har valts med hänsyn till den i § 122 av förslaget stadgade tid, efter vars förlopp icke avsänt transitgods skall försäljas: sedan berörda tid tilländagått, bör tydligen angivning till förtullning icke få äga rum. Till förekommande av möjligheten att begagna ifrågavarande medgivande för vin-
nande av en obehörigen utsträckt bötesfri liggetid för gods, som i själva verket är avsett till förtullning. har föreslagits, att vederbörande varuägare ieke genom den ändrade angivningen till förtullning skall undgå böter enligt § 122 i förslaget samt transitupplagsavgift, där sådan enligt sagda paragraf skulle utgå, ävensom att de i § 110 föreslagna bestämmelser rörande beräknande av tiden för erläggande av tull för och avhämtande av transitupplagsgods, som utan att hava avförts till magasin angives till förtullning, skola tillämpas. Föreskriften att angivning till nederlag skall ske inom femton dagar från angivningstidens början betingas av bestämmelsen i § 80 mom. 2 av förslaget. § 124. Enligt vad under behandlingen av §§ 41, 43 och 44 här ovan omförmälts, skulle vissa delar av de särskilda bestämmelser rörande järnvägstrafik från utlandet, som för närvarande gälla jämsides med tullstadgan, vid det föreslagna inarbetandet i densamma inrymmas i de i kap. 7 av förslaget förekommande bestämmelserna om transitförsändning. Detta skulle gälla de delar av generaltullstyrelsens ovanberörda kungörelse den 5 juli 1909 (n:r 77), som innehålla föreskrifter om viclaresändning i oförtullat skick av från utlandet till gränsort ankommet gods, avsett att befordras antingen till svensk ort med tullförvaltning för att där tullbehandlas eller till annan gränsort för att återutföras därifrån. Ifrågavarande bestämmelser hava nu intagits i förevarande § 124 av förslaget, vilken paragraf sålunda ersätter och kompletterar § 112 mom. 4 och 5 tullstadgan och liksom nyssberörcla kungörelse skulle vara tillämplig utan hänsyn till, huruvida vederbörande gränsort åtnjuter transitupplagsrätt eller icke eller huruvida transporten skett å järnväg, omedelbart eller medelst änglar ja. Mom. 1 avdelning A) motsvarar bestämmelserna under A. 2) a) och b) i nyssberörcla kungörelse den 5 juli 1909 med allenast den avvikelse, att de reglementariska bestämmelserna om förpassningsförfarandet uteslutits för att i stället, enligt paragrafens mom. 5, utfärdas av generaltullstyrelsen. Mom. 1 avdelning B) l:o) motsvarar kungörelsens bestämmelser under B. D a ) och b), likaledes med nyssnämnda avvikelse, varjämte bestämmelsen rörande bevakning av järnvägsvagn under transporten uteslutits, enär densamma ofta visat sig i praktiken ogenomförbar och för övrigt icke står i överensstämmelse med den utsträckta frihet från bevakning av järnvägsgods, som på sätt $ 182 i förslaget utvisar, ansetts böra råda. Som följd härav har givetvis stadgandet om järnvägsförvaltnings skyldighet att gottgöra bevakningskostnaden bortfallit. Mom. 1 B) 2:o) svarar slutligen mot kungörelsens föreskrifter under B. 1) c). Stadgandet är formulerat med hänsyn därtill, att detsamma enligt kungl. brev den 24 oktober 1919 (svensk författningssamling 1919 n:r 729) äger tilllämpning även å järnvägstrafiken mellan Sverige och Finland över Haparanda, vilken stad för närvarande icke ånjuter transitupplagsrätt. Från bestämmelserna i § 112 tullstadgan äger generaltullstj^relsen jämlikt §190 därsammastädes medgiva avvikelse. Vidare har genom nådigt beslut den 28 augusti 1919 styrelsen bemyndigats att under vissa förhållanden förordna om avvikelser från bestämmelserna om transitförsändning av gods, varom nu är fråga. Denna befogenhet för styrelsen torde böra bibehållas; och stadgande härom har intagits i mom. 4 av förevarande paragraf. § 125. Denna paragraf motsvarar § 113 tullstadgan enligt densammas lydelse i kungörelser den 28 november 1913 (n:r 291) och den 30 november 1917 (n:r 810). Rörande utgångspunkten för beräknandet av angivningstid m. m. får styrelsen hänvisa till vad därom anförts under § 40 här ovan.
98 KAP. 8. Redan i det föregående har såsom en brist i gällande tullstadga framhållits, att densamma saknar bestämmelser om huru oförtullat gods, som lossats ur fartyg, vilket till följd av liden skada måst ingå till nödhamn, skall behandlas. Även om dylikt gods skall återinlastas i samma fartyg, kan det ofta inträffa, att reparationen av fartyget drager så lång tid, att de i tullstadgan föreskrivna tidsfrister för vidtagande av åtgärder med avseende å lossat gods. vilka tidsfrister räknas från den dag, då inkommande märkrullan presenterats, bliva överskridna. Därest fartyg och last skiljas åt i nödhamnen, torde det icke sällan förflyta ganska lång tid, innan det blir bestämt, på vad sätt skall med lasten förfaras. Särskilt torde detta vara fallet, om lasten består av styckegods eller lastägarna äro bosatta å utrikes ort. Det lärer därför innebära en obillighet, om gods, som lossas under sagda förhållanden, skulle behandlas på samma sätt, som i allmänhet gäller om lossat gods, utan bör enligt generaltullstyrelsens mening en ganska lång tid tillmätas för fullgörande av de varuägare åliggande skyldigheter, som påkallas med hänsyn till tullverkets rätt. Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga om gods, som bärgats från strandat fartyg, varför i huvudsak samma bestämmelser torde böra gälla i fråga om behandlingen i tullhänseende av gods, som lossats i nödhamn, och gods, som bärgats från strandat fartyg. De i gällande tullstadga förekommande bestämmelserna om behandlingen av bärgat gods lämna även utrymme för tvekan i fråga om skyldigheten att angiva godset och vidtaga övriga i samband därmed stående åtgärder i annat fall än då godset säljes å auktion, på sätt i § 116 tullstadgan sägs. Styrelsen har därför i förslaget upptagit mera detaljerade bestämmelser om behandlingen av gods av ifrågavarande slag. I tullstadgan saknas vidare särskilda bestämmelser för det fall, att bärgat gods består av nederlags-, transitupplags-, transit- eller frilagersgods, som angivits till återutförsel eller till försändning mellan inrikes orter, eller av annat oförtullat gods, som angivits till återutförsel, eller av svenska till utförsel angivna varor, för vilka restitution av eller befrielse från tull eller tillverkningsskatt blivit ifrågasatt. Dylikt gods lärer visserligen kunna behandlas på i huvudsak samma sätt som oangivna utländska varor, vilka bärgats från strandat fartyg. Då emellertid i vissa avseenden särskilda bestämmelser torde erfordras beträffande tullupplags-, restitutions- och därmed jämförligt gods, som måst lossas på grund av inträffat haveri, hava i §§ 126—132 av förslaget intagits bestämmelser om behandling av från utrikes ort medfört gods, varefter i § 133 föreslagits vissa särskilda föreskrifter i fråga om förstnämnda slag av gods. Beträffande de föreslagna bestämmelserna må i övrigt vid de särskilda paragraferna anföras följande. §§ 126 och 127. Dessa paragrafer motsvara §§ 114, 115 och 120 tullstadgan. Då tillsyn från tullverkets sida kan påkallas jämväl då fartj-g strandat i insjö, flod eller kanal, har det i § 114 mom. 1 tullstadgan förekommande uttrycket »å svensk kust eller i skärgård» ersatts med uttrycket »i svenskt farvatten». De i § 115 mom. 1 tullstadgan förekommande bestämmelserna om anordnande av tullbevakning vid strandningshänclelse hava ersatts med föreskrifter i § 127 mom. 1 och 2 rörande bevakning av bärgat eller i nödhamn lossat gods. Beträffande bestämmelserna i § 115 mom. 2 tullstadgan får styrelsen anföra följande.
99 Enligt § 141 i tullstadgan den 7 december 1860 (n:r 60) skulle för den särskilda bevakningstillsyn, som vid strandningshändelser erfordrades till vårdande av godsägares eller assuradörers rätt, ävensom för det biträde vid bärgningen, vilket av tullbetjäningen kunde varda lämnat, skälig gottgörelse efter räkning, som vederbörande tullkammare granskat och godkänt, av skeppare eller godsägare utgivas. I sitt den 3 december 1875 avgivna förslag till ny tullstadga anförde generaltullstyrelsen, att styrelsen ansåge det vara av synnerlig vikt, att tullbetjäningens tillgöranden vid strandningshändelser inskränkte sig till bevakandet av vad som bärgades, och att ordalydelsen av förevarande stadgande icke måtte giva tullbetjäningen anledning att uppträda som bärgare. Generaltullstyrelsen hemställde fördenskull, att de i berörda paragraf av 1860 års tullstadga förekommande orden »ävensom för det biträde vid bärgningen, vilket av tullbetjäningen kunde varda lämnat» måtte uteslutas. I 1877 års tullstadga erhöll emellertid förevarande författningsrum —• § 124 mom. 2 •— följande lydelse: »Tullbevakningen må jämväl, där sådant utan eftersättande av dess övriga åligganden kan ske, på särskild begäran av skeppare lämna det biträde, som erfordras till vårdande av godsägares eller assuradörers rätt. Om ersättning för dylikt biträde skils i sjölagen; dock skall i varje fall tullbetjänings räkning å dylikt biträde granskas av tullkammaren». I gällande tullstadga hava i § 115 mom. 2 sistnämnda bestämmelser upptagits oförändrade. Av den nu lämnade redogörelsen vill det synas, som om ifrågavarande bestämmelser i § 115 mom. 2 tullstadgan skulle avse icke endast den särskilda bevakningstillsyn, som må förekomma vid strandningsfall med hänsyn till andra intressen än tullverkets, utan även — särskilt på grund av hänvisningen till sjölagen i fråga om ersättningen för det i momentet omförmälda biträdet -— det biträde med själva bärgningsarbetet, som må lämnas av tullpersonal. Bestämmelser om bevakning av tullfritt gods samt om ersättning därför hava, såsom ovan antytts, upptagits i § 127 av förslaget. I fråga ,om biträde av tullpersonal vid själva bärgningsarbetet anser styrelsen emellertid, att tullpersonalen i regel icke bör genom att lämna sådant biträde dragas från sin uppgift att bevaka det bärgade godset. Skulle likväl i något särskilt fall tullpersonalen kunna, utan eftersättande av berörda åliggande, biträda med bärgningsarbetet, lärer det böra ankomma på vederbörande tullmyndighet att medgiva sådant. P å grund härav och då de bestämmelser, som i fråga härom kunna erfordras, torde hava sin plats i tjänstgöringsreglementet, hava de i § 115 mom. 2 tullstadgan förekommande bestämmelserna uteslutits ur förslaget. § 127 mom. 1 motsvarar, vad angår förvaring av bärgat gods, § 120 i gällande tullstadga. I tullstadgan saknas bestämmelser om vederbörandes skyldighet att utgiva ersättning för bevakning av bärgat gods. Enligt punkten 5) av taxa å ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar, den 23 december 1910 (n:r 134) skall emellertid ersättning enligt resereglementet utgå för bevakning av gods utom tullplats, varmed torde åsyftas bland annat den godsbevakning, som vid strandningsfall i vissa fall utövas av särskilt beordrad tullpersonal. Då emellertid enligt styrelsens mening såsom regel bör gälla, att trafikerandes skyldighet att utgiva ersättning för av tulltjänstemän verkställda förrättningar bör finnas uttryckt i tullstadgan, hava i mom. 3 av förevarande paragraf upptagits bestämmelser i detta avseende. § 128. Denna paragraf motsvarar delvis § 116 tullstadgan. Såsom redan i den allmänna motiveringen till 'detta kapitel antytts, kunna bestämmelserna i motsvarande kapitel av tullstadgan i vissa fall giva anledning till tvekan, vilka av tullverkets intresse påkallade åtgärder med bärgat oför-
100 tullat gods skola vidtagas och inom vilken tid sådant bör ske. I tullstadgans § 116 förutsattes visserligen, att godset understundom återinlastas i samma fartyg och därmed vidarebefordras; men uttryckliga bestämmelser rörande förfaringssättet i sådana fall saknas. Det lärer dock ligga i sakens natur, att särskild tullangivning för dylik vidareförsändning med samma fartyg icke bör fordras. Detsamma lärer böra gälla, då gods, som lossas ur fartyg i nödhamn, återinlastas i samma fartyg, ehuruväl enligt bestämmelserna i § 8 mom. 2 tullstadgan fullständig märkrulla då skall avlämnas och något undantag från skyldighet att angiva lossat gods icke finnes stadgat. Då det förfaringssätt, som i berörda fall torde hava vunnit hävd, lärer överensstämma med vad sakens natur kräver, hava bestämmelser härom upptagits i mom. 1 av förevarande § 128. Emellertid torde det icke så sällan inträffa, att bärgat eller i nödhamn lossat gods vidarebefordras till bestämmelseorten eller annan ort med annat fartyg. Sådan vidarebefordran är omförmäld i 57 § sjölagen, men tullstadgan innehåller icke några särskilda föreskrifter härom. Dylika föreskrifter torde emellertid lämpligen böra meddelas. Tullstadgans bestämmelser rörande omedelbar transitförsändning kunna nämligen i sådana fall merendels icke tillämpas på den grund, att tiden, inom vilken angivning och försändning skall ske, redan tilländalupit. I sådana fall, då godset icke vidaresändes utan disponeras på platsen, torde det kunna inträffa, att ägaren önskar förfoga över detsamma på annat sätt än genom försäljning å auktion på sätt i § 116 tullstadgan omförmäles, exempelvis genom uppläggning å nederlag eller transitupplag eller genom direkt förtullning. Enligt 57 § sjölagen är, då fartygsbefälhavare äger försälja last, försäljning å offentlig auktion ej heller ovillkorligen föreskriven. Då godset försäljes å auktion, skall detsamma enligt § 118 tullstadgan på närmare omförmält sätt angivas; motsvarande bestämmelse är upptagen i § 130 mom. 1 i förslaget. Men jämväl i andra fall, då godset icke vidarebefordran med samma lägenhet, torde det för tullverkets redovisning av godset vara erforderligt, att detsamma angives; och har styrelsen därför i mom. 2 i förevarande § 128 upptagit en allmän bestämmelse härom. Närmare bestämmelser om behörigheten att verkställa sådan angivning, som väl i de flesta fall, då ägare ej finnes på platsen, torde göras av fartygsbefälhavaren i egenskap av ombud för lastägaren eller ock av behörigen antagen haverikommissionär, hava icke ansetts erforderliga. T mom. 3 hava slutligen upptagits bestämmelser, motsvarande tullstadgans §116, om försäljning av bärgat gods å auktion, varvid den sakliga ändring ansetts böra vidtagas, att försäljning å upplagsorten skulle få ske även då godsets ringa värde icke medgiver transport till vederbörande stapelstad. §129. I gällande tullstadga finnas icke några bestämmelser meddelade om att avsändning av bärgat gods, som återinlastas i samma fartyg, skall ske inom viss tid. I fråga om auktion å bärgat gods innehåller § 116 tullstadgan endast, att auktionen skall förrättas å tid, 'som bestämmes vid besiktning, anordnad enligt 41 § sjölagen. Angivning av å auktion sålt gods skall emellertid enligt § 118 mom. 1 tullstadgan ske inom fjorton dagar efter auktionen. Underlåtenhet att verkställa angivning inom berörda tid är clock icke i och för sig förenad med någon påföljd. För det fall, att bärgat gods skall vidarebefordras med annan lägenhet eller disponeras på platsen utan att försäljas å auktion, saknas emellertid, såsom i motiveringen till nästföregående paragraf framhållits, i tullstadgan särskilda föreskrifter om angivning och tid, inom vilken sådan skall ske. Ehuruväl bärgat eller i nödhamn lossat gods enligt § 127 i förslaget skulle under upplagstiden förvaras i särskilt magasin och det i allmänhet torde ligga i vederbörandes eget intresse att snarast möjligt träffa förfoganden angående godset, anser dock styrelsen det vara lämpligt, att tullstadgan innehåller tids-
101 bestämmelser i förevarande avseende. Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen till nu förevarande kapitel, lärer tiden, inom vilken ifrågavarande åtgärder skola vidtagas, böra tillmätas ganska rundligt; och har styrelsen föreslagit densamma till ett år med rätt för vederbörande tullförvaltning att medgiva erforderlig förlängning. Har vid utgången av berörda tid av ett år eller den längre tid, som tullförvaltningen må hava medgivit, åtgärd med godset icke vidtagits, skulle enligt förslaget godset undersökas samt därefter genom tullverkets försorg försäljas på auktion. Beträffande den tidpunkt, från vilken fristen bör räknas, så torde i det fall, att märkrulla för fartyget avlämnas, tiden böra, på sätt i allmänhet gäller beträffande angivning av med fartyg från utrikes ort inkommet gods, börja löpa från den dag. då märkrullan presenterats. För det fall, att märkrulla icke avlämnas, torde angivningstiden böra räknas från den dag, då sjöförklaring i saken avgivits. Har däremot angivning skett, lärer det vara en rimlig fordran, att de åtgärder, som sedermera skola vidtagas med godset allt efter angivningen, fullgöras inom viss kortare tid, varför i mom. 2 av förevarande paragraf intagits bestämmelse, att tid för fullgörande av berörda åtgärder skall börja löpa från och med dagen näst efter den, då angivning skett. § 130. Denna paragraf motsvarar § 118 tullstadgan; dock har tidsfristen för betalning av tull i överensstämmelse med §§ 26 och 27 i förslaget inskränkts till femton dagar samt i anslutning härtill tiden för angivning minskats från fjorton till tio dagar. Särskild påföljd för underlåtenhet att verkställa angivning har lika litet i förslaget som i gällande tullstadga ansetts behövlig. § 131. Denna paragraf motsvarar § 119 tullstadgan. § 132. Denna paragraf motsvarar § 117 tullstadgan med det tillägg, att i förslaget upptagits föreskrift om att underrättelse om tiden för besiktning skall av vederbörande meddelas tullförvaltningen. § 133. Såsom redan i den allmänna motiveringen till förevarande kapitel framhållits, torde visserligen bärgat eller i nödhamn lossat oförtullat gods, som medförts från svensk ort, kunna behandlas på i huvudsak samma sätt, som föreslagits beträffande från utrikes ort medfört gods. Därest från svensk ort medfört gods skall återinlastas i samma fartyg och sändas vidare, lärer sålunda ny tullangivning av godset icke böra fordras. Skall godset säljas å auktion eller eljest disponeras på platsen, lära ock de för sådant fall i fråga om från utrikes ort medfört gods föreslagna bestämmelserna i allmänhet kunna tillämpas. Om däremot godset varit angivet till försändning mellan inrikes orter och skall med annat fartyg sändas vidare till bestämmelseorten, synes föreskriften i § 128 mom. 2, att godset skall angivas, kunna efterlåtas för det fall, att förpassningen, som skall åtfölja godset, finnes i behåll. I sådant fall torde tull förvaltningen kunna, i stället för att utfärda ny förpassning, å den godset åtföljande förpassningen göra anteckning om den skedda omlastningen och eventuellt underrätta tullförvaltningen i godsets bestämmelseort härom. Om däremot förpassningen gått förlorad eller om godset skall sändas vidare med järnväg eller till annan ort än den ursprungliga bestämmelseorten, torde ny angivning av godset vara erforderlig. Likaledes synes ny angivning böra fordras, om godset skall med annat fartyg sändas vidare till utrikes ort. Utgöres godset av nederlags- eller transitupplagsgods, torde det vidare vara_ lämpligt, att tullstadgan innehåller uttrycklig bestämmelse därom, att i tid, varunder neder-
102 lags- eller transitupplagsrätt jämlikt §§ 97 och 118 i förslaget må åtnjutas, vilken tid räknas från dag, då godset angavs till nederlag, respektive transitupplag, icke skall inberäknas tid, varunder godset varit upplagt till följd av fartygets strandning eller godsets lossning i nödhamn. Emellertid torde i fråga om bärgat eller i nödhamn lossat nederlags- eller transitupplagsgods i särskilda fall jämväl andra jämkningar i tullstadgans föreskrifter om sådant gods stundom kunna bliva påkallade oeh utan äventyr för kronans rätt medgivas. På grund härav har i andra stycket av mom. 1 föreslagits befogenhet för generaltullstyrelsen att medgiva sådana jämkningar. Vad nu är sagt om oförtullat utländskt gods, som medförts från svensk ort, torde i huvudsak kunna tillämpas även å svenska, till utförsel angivna varor, för vilka restitution av eller befrielse från tull eller tillverkningsskatt blivit ifrågasatt. Då likväl särskilda åtgärder kunna finnas erforderliga till förekommande av att restitution av eller befrielse från tull eller skatt för dylikt gods, som ej utföres utan disponeras inom landet, obehörigen må åtnjutas, torde det böra ankomma på generaltullstyrelsen att efter sig företeende omständigheter förordna om behandlingen därav. Bestämmelse härom har intagits i mom'. 2 av förevarande paragraf. I tullstadgan saknas bestämmelser för det fall, att bärgat gods utgöres av varor, vilkas införsel är förbjuden eller må ske endast under iakttagande av vissa villkor. I 24 § i kungörelsen angående vad iakttagas bör till förekommande av smittsamma husdjurssjukdomars införande i riket den 9 december 1898 (n:r 127) är visserligen bestämt, att generaltullstyrelsen skall förordna om behandlingen av i kungörelsen avsedda djur och varor, som bärgats från strandat fartyg eller lossats från fartyg, som måst ingå till nödhamn. Emellertid hava i ett flertal författningar stadgats förbud eller inskränkning i rätten att införa vissa varor, utan att författningarna innehålla bestämmelser om hur med varorna skall förfaras, om de lossas i annan än vanlig ordning. Då bestämmelser härom synts styrelsen lämpligen böra inflyta i tullstadgan, har i mom. 3 av förevarande paragraf upptagits enahanda stadgande, som för motsvarande fall gäller i fråga om sjöfynd enligt § 128 mom. 2 tullstadgan, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelse den 31 maj 1918 (n:r 307). KAP. 9. Detta kapitel motsvarar kap. 8, §§ 121—128, i gällande tullstadga, sådant detsamma lyder enligt kungörelse den 31 maj 1918 (n:r 307), utfärdad i anledning av lagen med vissa bestämmelser om sjöfynd den 2 april 1918 (n:r 163). Endast i följande avseenden skiljer sig förslaget från tullstadgan. De olika slagen av sjöfynd hava. i § 134 angivits i närmare överensstämmelse med 1 § sjöfyndslagen än vad i § 121 tullstadgan är förhållandet, varjämte för sjöfynd, anträffat flytande å vattnet, föreslagits benämningen »flytfynd». De i § 123 tullstadgan förekommande bestämmelserna om vad tullförvaltning har att iakttaga med avseende å besiktningsmäns tillkallande skulle enligt § 136 mom. 2 få utfärdas av generaltullstyrelsen. Bestämmelsen i § 125 tullstadgan om auktionsprovision faller under den allmänna föreskriften om sådan ersättning i § 180 av förslaget. Enär enligt förordningen den 2 juni 1922 (n:r 261) särskild skatt skall erläggas för automobilgummiringar, som införas till riket, har i § 139, motsvarande § 127 tullstadgan, ordet »sockerskatt» ersatts med uttrycket »särskild skatt».
103 KAP. 10. Såsom ovan nämnts, har generaltullstyrelsen med underdånig skrivelse den 30 maj 1922 framlagt förslag till ändrad lydelse av nuvarande kap. 9 tullstadgan, innefattande bestämmelser om olovlig varuinförsel och andra överträdelser av stadgan ävensom om laga domstol och rättegång i tullmål. Nämnda kapitel av tullstadgan motsvaras, till de delar detsamma icke rör olovlig varuinförsel, av kap. 10 i nu föreliggande förslag till tullstadga. Enligt vad protokollet över finansärenden för den 13 januari 1923 utvisar har nämligen statsrådet och chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet, vid föredragning av generaltullstyrelsens nyssberörda skrivelse uttalat såsom sin uppfattning, att av de bestämmelser, som nu funnes i kap. 9 tullstadgan, de som anginge olovlig varuinförsel och därmed sammanhängande spörsmål borde utbrytas för att göras till föremål för lagstiftning av Konung och riksdag, samt att vad därefter återstode av sagda kapitel, huvudsakligen föreskrifter i fråga om straff för seglationsförseelser, fortfarande borde utfärdas av Kungl. Maj:t. I anslutning därtill hade statsrådet låtit inom finansdepartementet utarbeta ett förslag till lag om straff för olovlig varuinförsel m. m., vilket, sedan lagrådets yttrande däröver inhämtats, borde föreläggas riksdagen till antagande. Föreskrifterna om ^ straff för seglationsförseelser syntes däremot icke omedelbart behöva undergå andra väsentliga ändringar, än som betingades av utbrytningen; med övriga ifrågasatta ändringar kunde utan olägenhet anstå, till dess generaltullstyrelsen framlagt sitt i utsikt ställda, fullständiga förslag till ny tullstadga. E t t utkast till de av utbrytningen betingade ändringar i 9 kap. tullstadgan hade ock utarbetats inom finansdepartementet. I enlighet med statsrådets och chefens för finansdepartementet av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan beslöts, att lagrådets utlåtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över ovanberörda förslag till lag om straff för olovlig varuinförsel m. m. Med anledning av vad sålunda förekommit har generaltullstyrelsen givetvis, såsom redan antytts, ur nu föreliggande förslag till kap. 10 tullstadgan uteslutit de delar av nuvarande tullstadgas 9 kap., som innehålla bestämmelser om olovlig varuinförsel och vad därmed sammanhänger. Beträffande övriga delar av sagda kapitel anförde generaltullstyrelsen i sin ovanberörda skrivelse av den 30 maj 1922, att straffbestämmelserna för seglationsbrott borde skärpas, då de sedan lång tid tillbaka gällande bötessatserna, ofta redan ursprungligen synnerligen låga, på grund av penningvärdets sjunkande i många fall kommit att förlora så gott som all betydelse, att förslaget därför skiljde sig från gällande tullstadga förnämligast clärutinnan, att en allmän och ganska betj^dande skärpning av ansvarsbestämmelserna, jämväl för seglationsbrott, ägt rum, samt att i övrigt, bland andra, den förändring vidtagits, att ett antal specificerade straffbestämmelser för dylika brott och andra förseelser av fartygsbefälhavare sammanförts under en paragraf av mera allmänt innehåll. Nu föreliggande förslag till kap. 10 tullstadgan skiljer sig från det med skrivelsen av clen 30 maj 1922 överlämnade förslaget — här nedan kallat 1922 års förslag —• huvudsakligen i avseende å bötessatsernas belopp, vilka i flertalet fall ansetts böra i viss mån nedsättas. Vidare har sammanförandet i en paragraf av olika seglationsförseelser av befälhavare i nu föreliggande förslag skett i mindre omfattning än i förra förslaget. Och slutligen hava de föreslagna ändringarna i tullstadgan i vissa fall, för vilka generaltullstyrelsen får tillfälle här nedan redogöra, föranlett ändringar i 1922 års förslag.
104 Beträffande de särskilda paragraferna i förslaget får generaltullstyrelsen anföra följande. § 141. Denna paragraf motsvarar § 148 i 1922 års förslag. I styrelsens ovanberörda skrivelse den 30 maj 1922 har i motiveringen till berörda § 148 anförts, att i paragrafen stadgats straff för överträdelse eller bristande uppfsdlande av vad fartygsbefälhavare eller hans ställföreträdare enligt tullstadgan hade att iakttaga, att gälla i den mån icke enligt särskild föreskrift i stadgan annan påföljd skulle inträda, samt att i följd härav skulle efter paragrafen komma att bedömas de förseelser, vilka bestraffades enligt nedannämnda paragrafer i kap. 9 av gällande tullstadga, nämligen enligt § 148: förseelser mot § 5 samt vissa förseelser mot § 4 1 ; § 151: vissa förseelser mot §§ 6, 7, 11, 12, 19, 20, 33 och 4 1 ; § 157 mom. 1 och 3, sistnämnda moment enligt kungörelsen den 28 november 1913 (n:r 291): förseelser mot § 35 mom. 1, respektive § 37 mom. 4, enligt detta författningsrums lj^delse i nyssberörda kungörelse; § 158: vissa förseelser mot §§ 53, 55, 56 och 58; samt § 160 mom. 2: förseelser mot § 60 mom. 1. I sammanhang härmed anmärkte styrelsen, att vissa i §§ 151 och 158 av tullstadgan upptagna straffbestämmelser för andra av fartygsbefälhavare begångna förseelser mot samma stadga än dem, som sålunda skulle bestraffas enligt § 148 i 1922 års förslag, nämligen i § 151 för underlåtenhet att enligt § 17 tullstadgan avlämna skeppshandlingar till vederbörande tullförvaltning ävensom för anträdande av resa till utrikes ort, innan tullpass eller anteckning därå enligt § 36 tullstadgan erhållits, samt i § 158 för åsidosättandet av skyldighet att uppvisa årspass för påteckning enligt § 47 mom. 1 samma stadga, i 1922 års förslag återfunnes i respektive §§ 150, 151 och 158. I nu föreliggande förslag har, såsom redan antytts, förevarande § 141 erhållit en mindre utsträckt omfattning än § 148 i 1922 års förslag. Förnämsta anledningen härtill har varit, att de förseelser, som skulle bestraffas enligt sistnämnda paragraf, i gällande tullstadga äro belagda med betydligt varierande bötesstraff. Medan sålunda för samtliga förseelser mot § 151 tullstadgan straffet utgör ett fast bötesbelopp av 50 kronor och för samtliga förseelser mot § 158 samma stadga böter från och med 10 till och med 100 kronor, äro för förseelser mot § 148 och § 160 mom. 2 tullstadgan böterna bestämda till från och med 50 till och med 500 kronor, mot § 157 mom. 1 till från och med 20 till och med 200 kronor samt mot § 157 mom. 3 till från och med 10 till och med 100 kronor. Med bibehållande av de i 1922 års förslag uttryckta grundsatser, att en genomgående straffskärpning är av behovet påkallad och att en viss latitud i bötesstraffen alltid bör förefinnas, har generaltullstyrelsen nu funnit sig böra ur § 148 i 1922 års förslag utskilja och i särskilda paragrafer av det nu framlagda förslaget upptaga straffbestämmelser för sådana i nämnda paragraf avsedda förseelser av fartygsbefälhavare, som ansetts fortfarande böra bestraffas antingen, såsom i allmänhet är fallet, lindrigare eller, i ett fall, strängare än de förseelser, för vilka straff enligt § 141 i föreliggande förslag skulle utgå. Härvid har dock, såsom redan nämnts, bötessatsernas belopp, framför allt maximibeloppen, nedsatts under vad i 1922 års förslag upptagits. De sålunda ur § 148 i 1922 års förslag utskilda förseelserna äro de, som bestraffas enligt § 148, § 157 mom. 1 och 3, § 158 samt § 160 mom. 2 tullstadgan. Men härjämte skiljer sig nu förevarande § 141 från § 148 i 1922 års förslag i följande hänseenden. Enligt ovanberörda redogörelse för innebörden av sistnämnda paragraf skulle, bland andra, viss förseelse mot § 12 tullstadgan, för vilken straff nu är stadgat i § 151 därsammastädes, i stället bedömas enligt § 148 i 1922 års för-
105 slag. Härmed avses uraktlåtenhet från fartygsbefälhavares sida att fullgöra honom enligt § 12 mom. 2 tullstadgan åliggande anmälningsskyldighet för det fall, att tullpersonal icke skulle inställa sig ombord inom viss angiven tid. Då emellertid, på sätt i motiveringen till § 11 här ovan omförmäles, nämnda anmälningsskyldighet ansetts kunna bortfalla, kan givetvis icke § 141 i föreliggande förslag innebära straffpåföljd för uraktlåtenhet att göra sådan anmälan. Vidare skulle enligt samma redogörelse vissa förseelser mot § 41 tullstadgan, som nu bestraffas enligt § 151 i samma stadga, i stället bestraffas enligt § 148 i 1922 års förslag. Mot § 41 tullstadgan svarar § 39 i nu föreliggande förslag. 1 sistnämnda paragraf hava emellertid de i kap. 1 meddelade bestämmelser rörande trafik från utrikes ort, som det skulle åligga fartygsbefälhavare att under de i paragrafen omförmälda förhållanden ställa sig till efterrättelse, icke närmare angivits, utan har i stället stadgats, att föreskrift i berörda hänseende skulle få meddelas av generaltullstyrelsen. Med anledning härav har i nu förevarande § 141 införts ett tillägg till § 148 i 1922 års förslag, innebärande, att straff enligt § 141 skulle ådömas även för underlåtenhet från fartygsbefälhavares sida att ställa sig till efterrättelse av generaltullstyrelsen med stöd av tullstadgan meddelad föreskrift eller för överträdelse av förbud, som i behörig ordning utfärdats av styrelsen eller, i visst fall enligt § 30 mom. 1, av vederbörande tullförvaltning, allt dock likaledes under förutsättning, att dylik förseelse icke skall bestraffas enligt annan föreskrift i stadgan. I sammanhang härmed tillåter styrelsen sig framhålla, att det förhållande, att i en av Kungl. Maj :t utfärdad författning straff stadgas för överträdelse av bestämmelser, som efter vederbörligt bemyndigande meddelats av generaltullstyrelsen, redan nu förekommer i tullagstiftningen. I § 30 frilagersstadgan den 4 mars 1921 (n:i 166) är nämligen straffbestämmelse fastställd för överträdelse av ordningsföreskrift, som meddelats genom av generaltullstyrelsen med stöd av § 8 i förordningen om frilager fastställt reglemente för frilager eller i enlighet ined bestämmelserna i sådant reglemente. Slutligen lärer enligt ifrågavarande § 141 böra bedömas överträdelse av den i § 30 mom. 2 av föreliggande förslag intagna bestämmelse, att lastning i fartyg, som innehar å utrikes ort intagen last, icke utan särskilt tillstånd må äga rum annorstädes än å sjötullplats. I enlighet med vad sålunda anförts skulle, med iakttagande av skiljaktigheterna mellan tullstadgan och förslaget till ny sådan stadga i fråga om paragrafernas nummer, enligt § 141 mom. 1 bestraffas följande av fartygsbefälhavare begångna överträdelser, nämligen av § 6 mom. 1: olaga ankring eller lastning, olaga landgång, uraktlåtenhet att förbjuda olaga landgång eller ombordgående, uraktlåten anmälan; av § 7: uraktlåten anmälan om anlöpande av ort, som icke är sjötullplats; av § 8 (§ 11 tullstadgan): olaga landläggning, bristande tillsyn å förbindelsen mellan fartyg och land, uraktlåten anmälan hos tullbevakningspersonal om ilandgående; av § 16 mom. 1 och 2 (§ 19 mom. 1 och 2 tullstadgan): lossning utan behörigt lossningstillstånd och bevakningstillsyn eller, utan vederbörligt tillstånd, å annan tid än allmän tjänstgöringstid; av § 17 mom. 1 (§ 20 mom. 1 tullstadgan) : överträdelse av föreskrift rörande antalet luckor, som må hållas öppna vid lossning; av § 30 mom. 1 (§ 33 mom. 1 tullstadgan): lastning mot meddelat förbud; av § 30 mom. 2: lastning utan vederbörligt tillstånd annorstädes än å sjötullplats ; av § 39 (§ 41 tullstadgan) : lastning utan vederbörligt tillstånd å annan tid än allmän tjänstgöringstid, överträdelse av meddelad föreskrift om antalet luckor, som må hållas öppna vid lastning, överträdelse av föreskrift rörande trafik
106 från utrikes ort, som jämlikt generaltullstyrelsens bestämmande är tillämplig, för såvitt ej överträdelse av sådan föreskrift skall bestraffas enligt annan paragraf. I fråga om ordalydelsen av förevarande paragrafs mom. 1 torde endast behöva anmärkas, att de i § 148 av 1922 års förslag efter orden »befälhavare å fartyg» förekommande orden »eller den i hans ställe är» ansetts, med hänsyn till § 172 i förslaget, vara obehövliga. Då flera av de brott mot tullstadgan, som sålunda skulle inrymmas under § 141, kunna vara förenade med olovlig varuinförsel, har, liksom i §§ 151 och 158 tullstadgan, i mom. 2 av förstnämnda paragraf intagits föreskrift, att i avseende å sistberörda brott, där sådant är för handen, dessutom skall vara lag, som särskilt är stadgat. § 142. Denna paragraf motsvarar § 148 tullstadgan och innehåller, såsom ovan nämnts, straffbestämmelse för förseelser, vilka varit att hänföra under § 148 i 1922 års förslag. Paragrafen avser det här ovan antydda fall, då straffet ansetts böra vara strängare än straffet för de förseelser, å vilka § 141 skulle vara tillämplio:. Enär för uraktlåtenhet att i fall, som i § 5 mom. 5 sägs, uppvisa märkrulla och avlämna avskrift därav straff är stadgat i § 145 av förevarande förslag, har i mom. 1, som avser straff för underlåtenhet från fartygsbefälhavares sida att ställa sig till efterrättelse vad honom enligt § 5 åligger, undantag gjorts för försummelse med avseende å märkrullas företeende. ,§143. Denna paragraf motsvarar § 149 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. Paragrafen, beträffande vilken generaltullstyrelsen tillåter sig hänvisa till motiveringen för § 6 mom. 2 här ovan, skiljer sig i sak från § 149 i 1922 års förslag endast så till vida, som däri förekommande bestämmelser om fartygets inbringande och det medförda tullpliktiga godsets förverkande skulle, liksom berörda § 6 mom. 2, vara tillämpliga på varje fartyg, oberoende av dräktigheten. Enligt ovanberörda protokoll över finansärenden för den 13 januari 1923 har chefen för finansdepartementet vid behandlingen av frågan om straff för olovlig varuinförsel m. m. uttalat den uppfattning, att enskild angivare icke borde tilläggas någon självständig rätt inom då ifrågavarande lagstiftningsområde och att sålunda angivares rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom borde bortfalla. I enlighet härmed hava ock i förslaget till lag om straff för olovlig varuinförsel m. m. bestämmelserna rörande fördelning av böter och värdet av förverkad egendom avfattats. Generaltullstyrelsen har dock såväl i nu förevarande paragraf som i §§ 149, 158 och 162 bibehållit den nu för de i sagda paragrafer omförmälda fall stadgade rätten till angivarandel i förverkad egendom eller böter, delvis av den anledning, att departementschefens nyssberörda uttalande icke ovillkorligen synes avse jämväl seglationsförseelser, men huvudsakligen av det sakliga skäl, att förseelser, som skulle straffas enligt nämnda paragrafer, i regel icke torde kunna komma till tullverkets kännedom utan att angivning sker, något som särskilt gäller om förseelser, som avses i §§ 149 och 162 men även, om än i mindre grad, om förseelser enligt §§ 143 och 158. § 144. . Denna paragraf motsvarar § 152 såväl i tullstadgan som i 1922 års förslag. Enligt § 152 tullstadgan är straff för av annan person än befälhavare å ett från utrikes ort ankommande fartyg begången förseelse, bestående i något slag av olovlig förbindelse mellan fartyget och land, stadgat endast för det fall
107 att sådan förseelse äger rum i strid mot § 11 mom. 1 tullstadgan — motsvarande § 8 mom. 1 i förslaget — alltså endast då sådant sker efter det fartyget ankommit till inloppsstation eller tullplats. Olovlig förbindelse mellan fartyg och land kan emellertid enligt tullstadgan äga rum även i strid mot § 6 mom. 1 och § 41 mom. 1 tallstadgan — motsvarande respektive § 6 mom. 1 och § 39 i förslaget; för sådana fall kan emellertid för närvarande, på grund av ordalydelsen av § 152 tullstadgan, den skyldige, om han är annan än befälhavaren, icke straffas, medan däremot befälhavaren är underkastad straffpåföljd enligt § 151 mom. 1 tullstadgan och detta ovillkorligen sålunda, även i det fall att han förbjudit åtgärden. Vid olovlig förbindelse mellan fartyg och land i strid mot § 11 mom. 1 tullstadgan straffas däremot befälhavaren, jämlikt § 151 mom. 2 samma stadga, endast om han kan anses hava brustit i den honom åliggande tillsyn å förbindelsen mellan fartyg och land. Enligt generaltullstyrelsens mening finnes icke något giltigt skäl, varför en person, som i strid mot förbud av befälhavare eller tullbevakning haft olovlig förbindelse med land eller fartyget, skulle bestraffas endast då överträdelsen förövats vid inloppsstation eller tullplats men däremot icke då dylikt olovligt förehavande skett under förhållanden, som avses i § 6 mom. 1, eller då fartyget befinner sig på avgående till utrikes ort och medför gods, som omförmäles i § 41 mom. 1, samt av sådan anledning skall i vissa hänseenden vara underkastat samma bestämmelser som från utrikes ort ankommande fartyg. Å andra sidan synes befälhavaren, då han meddelat förbud mot förbindelse mellan fartyg och land, icke böra vara straffbar, om förbudet overtrades, såvida han icke kan anses hava brustit i honom åliggande tillsyn, något som i varje förekommande fall torde böra prövas efter sig företeende omständigheter. I anslutning till vad nu anförts har i förevarande paragraf straff bestämts för en var annan än befälhavaren, som mot förbud av denne eller tullbevakning begiver sig från eller ombord å ankommande eller avgående fartyg eller eljest har omedelbar förbindelse med fartyget, då sådant icke får äga rum, vare sig enligt förslaget — § 6 mom. 1 och § 8 mom. 1 — eller, med hänsyn därtill att enligt § 39 i förslaget generaltullstyrelsen skulle äga meddela föreskrift cm vad fartygsbefälhavare under de i sagda paragraf omförmälda förhållanden har att iakttaga, enligt på grund härav av styrelsen meddelad föreskrift. Med den. lydelse, paragrafen erhållit, torde någon särskild föreskrift om straff för medföljande resande, som mot befälhavarens förbud lämnar fartyget, innan tullbevakning kommit ombord, vara överflödig. Enligt § 14 mom. 2 i förslaget skulle resande, så snart tullbevakningspersonal kommit ombord, vara berättigad gå i land, såframt ej av särskild anledning hinder därför möter. Då anledningen till överträdelse, varom i nu förevarande paragraf är fråga, ofta kan vara av sådan beskaffenhet, att särskilt ömmande omständigheter måste anses föreligga, har möjlighet till nedsättning av straffet för sådana fall ansetts böra beredas. I paragrafen har slutligen intagits straffbestämmelse för det fall, att annan än befälhavaren uraktlåter göra den i § 6 mom. 1 föreskrivna anmälan. § 145. Denna paragraf motsvarar § 154 såväl i tullstadgan som i 1922 års förslag. § 146. Denna paragraf motsvarar § 155 såväl i tullstadgan som i 1922 års förslag. Förtigande av lönnrum i fartyget eller hemlig tillgång till lasten måste anses såsom en förseelse av ganska allvarlig beskaffenhet.
108 § 147. _ Denna paragraf motsvarar § 156 såväl i tullstadgan som i 1922 års förslag. Anledningen till den ändrade formuleringen av mom. 1 är den, att enligt § 9 mom. 1 i föreliggande förslag till tullstadga generaltull styrelsen skulle äga utfärda närmare föreskrifter om det sätt, på vilket fartygs last skall redovisas i inkommande märkrullan. Det må anmärkas, att åtal för bristande överensstämmelse mellan märkrulla och last endast mycket sällan förekommer; i regel prövas sådant förhållande vara beroende på omständighet, som enligt mom. 3 kan befria från åtal. § 118. Denna paragraf motsvarar bestämmelse i § 151 mom. 2 tullstadgan samt § 150 i 1922 års förslag. I sin ovanberörda underdåniga skrivelse den 30 maj 1922 med förslag till förändrad lydelse av kap. 9 tullstadgan framhöll generaltullstyrelsen, att de handlingar, vilka en från utrikes ort ankommande fartygsbefälhavare jämlikt § 1 7 tullstadgan hade att ingiva till vederbörande tullförvaltning, vore dels registreringscertifikat eller annan handling, som bestyrkte fartygets nationalitet, dels ock mäthrev eller annan mätningshandling, efter vilken umgälder för fartyget, där sådana skulle utgå, borde beräknas. Styrelsen anförde vidare, att något behov av en särskild straffbestämmelse i syfte att framtvinga mätningshandlings överlämnande till tullförvaltningen — något som enligt tullstadgan i regel erfordrades allenast vid inklarering från eller utklarering till utrikes ort •— i själva verket icke förelåge, då följden av uraktlåtenhet att förete sådan handling uppenbarligen bleve, att fartj^get underkastades mätning; och jämlikt § 37 mom. 2 tullstadgan finge tullpass icke utfärdas, innan belöpande avgifter erlagts, varför beträffande fartyg, som avginge till utrikes ort, ett för avgång utan tullpass stadgat bötesstraff, som avsevärt överstege skeppsumgäldernas belopp, där sådana skulle utgå, vore ägnat att framtvinga mätningshandlingens avlämnande. Vidkommande åter den egentliga nationalitetshandlingen, måste denna givetvis företes vid .fartygs ankomst från utrikes till svensk ort; men företeende av denna handling kunde dock även erfordras å annan ort än första ankomstorten och över huvud taget när som helst vid fart inom riket, särskilt, i fråga om utländskt fartyg, för övervakande att detsamma icke dreve kustfart eller annan fart, vartill det icke vore berättigat. Det syntes därför nödvändigt att genom straffbestämmelse framtvinga företeende av nationalitetshandlingen, dels då denna handling enligt § 17 tullstadgan skulle avlämnas dels även eljest, då vederbörande tullförvaltning funne det behövligt. Detta straff borde utgå med böter till ett belopp av en krona för varje ton av avgiftspliktiga dräktigheten, dock minst etthundra kronor, alltså med ett belopp, för ton räknat, som något överstege sammanlagda umgälderna till tullverket, för ton 70 öre. ^För avgång utan tullpass 'borde böterna utgå med högre belopp, nämligen två kronor för varje ton av avgiftspliktiga dräktigheten, dock minst två hundra kronor, med hänsyn även därtill, att enligt gällande bestämmelser tullpass icke finge utfärdas, med mindre jämväl vissa andra avgifter för fartyget än de till tullverket ingående, såsom lotsavgifter och tonavgifter, blivit erlagda. I enlighet med styrelsens sålunda uttalade uppfattning har i nu föreliggande förslag avfattats dels § 12 — motsvarande § 17 tullstadgan — dels förevarande § 148, dels ock § 152, som innehåller straffbestämmelse för avgång till utrikes ort utan tullpass eller vederbörlig anteckning därå; dock har det tidigare föreslagna minimibeloppet av böter för sistnämnda förseelse, tvåhundra kronor, ansetts kunna nedsättas till etthundra kronor.
109 § 149. Mom. 1 och 2 av denna paragraf motsvara respektive § 150 och § 153 tullstadgan samt § 153 i 1922 års förslag. I mom. 1 har inryckts uttryckligt stadgande därom, att lossning ur från utrikes ort ankommande fartyg är straffbar, icke blott då sådant är förbjudet enligt § 6 mom. 1 utan även då enligt § 13 mom. 1 eller 2 förbud därför är gällande eller lossning eljest icke må äga rum. Någon anledning att göra skillnad mellan dessa olika fall lärer icke kunna påvisas; och det torde få anses antagligt, att även § 150 tullstadgan har samma innebörd, även om detta icke fullt tydligt framgår av formuleringen. Beträffande angivares andel av böter torde styrelsen få hänvisa till vad här ovan yttrats i motiveringen till § 143. Är angivare oberättigad till angivarandel, synas böterna böra fördelas på vanligt sätt. Avfattningen av momentets andra stycke hänför sig till den föreslagna lydelsen av § 39, svarande mot § 41 mom. 1 tullstadgan. Liksom enligt § 144 och av enahanda anledning har vid synnerligen förmildrande omständigheter strafflindring ansetts böra medgivas vid tillämpning av mom. 2. § 150. Denna paragraf motsvarar § 157 mom. 1 tullstadgan och innehåller, såsom i motiveringen till § 141 nämnts, straffbestämmelse för förseelse, som varit att hänföra under § 148 i 1922 års förslag. » § 151. Denna paragraf motsvarar § 157 mom. 3 tullstadgan enligt lydelse i kungörelse den 28 november 1913 (n:r 291) och innehåller ävenledes straffbestämmelse för förseelse, som enligt 1922 års förslag varit att bedöma efter § 148. § 152. Denna paragraf motsvarar bestämmelse i § 151 mom. 2 tullstadgan samt § 151 i 1922 års förslag. Rörande densamma torde få hänvisas till motiveringen för § 148 här ovan. § 153. Paragrafen motsvarar § 157 mom. 2 tullstadgan samt § 157 i 1922 års förslag. § 154. Denna paragraf motsvarar § 158 tullstadgan med undantag för straffbestämmelsen vid uraktlåtenhet att uppvisa innehavande årspass för påteckning samt avser förseelser, som varit att hänföra under § 148 i 1922 års förslag. Forman, som verkställer transport av förpassningspliktigt gods, har här likställts med fartygsbefälhavare. § 155. Denna paragraf innehåller straffbestämmelse dels för nyssnämnda ur § 158 tullstadgan utskilda uraktlåtenhet att uppvisa årspass för påteckning dels för den i § 159 samma stadga omförmälda uraktlåtenhet att i behörig ordning uttaga årspass. Paragrafen motsvarar § 158 i 1922 års förslag. Förseelserna, särskilt den förstnämnda, torde få anses vara av jämförelsevis lindrig beskaffenhet. § 156. Paragrafen innehåller straffbestämmelse för den i § 159 tullstadgan omförmälda uraktlåtenhet från fartygsbefälhavares sida att uttaga förpassning å medfört gods, då sådan erfordras, samt motsvaras i 1922 års förslag av § 159. Förseelsen torde få anses likvärdig med förseelse enligt § 147 mom. 1, i fall då det icke å märkrullan upptagna godset är tullfritt, varför enahanda bötesstraff ifrågasatts.
110 Enär enligt § 64 generaltullstyrelsen skulle äga meddela bestämmelser rörande förpassning vid försändning mellan inrikes orter av annat gods än nederlags-, transitupplags- och transitgods, har förevarande § 156 avfattats med hänsyn härtill, varjämte, liksom i § 154, forman ansetts böra vid transport av förpassningspliktigt gods vara likställd med fartygsbefälhavare. § 157. Denna paragraf motsvarar § 160 tullstadgan. I 1922 års förslag motsvaras densammas mom. 1 och 3 av § 160, under det att mom. 2 skulle hänföras under § 148. Då det i mom. 1 omförmälda seglationsbrott, anlöpande av utrikes ort under inrikes resa, närmast är att anse såsom avgång utan tullpass, enligt vad i § 152 sägs, har samma bötesansvar föreslagits för förstnämnda som för sistnämnda förseelse. Mom. 3 har erhållit en i viss mån från mom. 3 i § 160 tullstadgan avvikande lydelse, förnämligast i syfte att närmare angiva vad där betecknas såsom olovlig miastning. § 158. Paragrafen motsvarar § 161 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. Beträffande angivares andel av böter tillåter styrelsen sig hänvisa till vad här ovan anförts i motiveringen till § 143. § 159. Denna paragraf motsvarar § 162 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. Bestämmelsen har ansetts böra uttryckligen förklaras gällande även för det fall att gods, som icke må omedelbart transitförsändas, varder sålunda försänt. Vid domstolarna hava nämligen skiljaktiga meningar uttalats i fråga om den nuvarande bestämmelsens tillämplighet på omedelbart transitförsänt gods. Föreskriften om det förverkade godsets fördelning är avfattad i enlighet med motsvarande föreskrift i 20 § i ovanberörda förslag till lag om straff för olovlig varuinförsel m. m. § 160. Denna paragraf motsvarar § 163 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. Liksom § 181 i förslaget skulle nu förevarande paragraf avse icke blott nederlags-, transitupplags- och transitgods utan jämväl andra slag av oförtullat utländskt gods. § 161. Denna paragraf motsvarar § 164 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. § 162. Paragrafen motsvarar § 165 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. Den vidtagna ändringen beror på de ändrade bestämmelser rörande omlastning under transport av transitupplags- och transitgods, som skulle gälla enligt § 113 mom. 2, motsvarande § 104 mom. 3 tullstadgan. Beträffande angivares andel av böter får styrelsen hänvisa till vad här ovan anförts i motiveringen till § 143. Är angivare oberättigad till angivarandel, synas böterna böra fördelas på vanligt sätt. § 163. I denna paragraf, vars mom. 1 motsvarar § 166 tullstadgan, har liksom i § 166 av 1922 års förslag, i mom. 2 stadgats ansvar för obehörigt användande av tullverkets i § 2 omförmälda igenkänningssignaler, i den mån sådant missbruk icke må vara belagt med högre ansvar enligt allmän lag.
Ill § 164, Paragrafen motsvarar § 167 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag § 165. Denna paragraf motsvarar, med de ändringar, som föranledas av utbrytandet ur tullstadgan av bestämmelserna om olovlig varuinförsel, § 169 tullstadean samt §§ 140 och 169 i 1922 års förslag. Enligt förslaget skulle angivare, med undantag för de fall, som omförmälas i andra stycket av förevarande paragrafs mom. 1, kunna erhålla andel i böter enligt §§ 149, 158 och 162 samt andel i förverkad egendom enligt § 143. Mom. 2 innehåller, beträffande beslagares andel i förverkad egendom jämlikt §§ 143 och 159, enahanda begränsning som i samma avseende skulle gälla enligt 20 § i förslaget till lag om straff för olovlig varuinförsel m. m.; dock har generaltullstyrelsen icke ansett sig böra ifrågasätta, att eventuellt överskott å beslagarandel skulle ställas till styrelsens förfogande för det i sistnämnda paragraf omförmälda ändamål, utan har föreslagit, att sådant överskott skulle gå till kronan. Någon motsvarande begränsning av beslagares. angivares eller inbringares andel i böter är icke här erforderlig, då högsta bötesbeloppet enligt de paragrafer i förslaget — §§ 149, 158 och 162 •— som tillerkänna sådan person andel i böter, utgör 1 000 kronor och alltid hälften av böterna skulle tillfalla kronan. §§ 166 och 167. Dessa paragrafer motsvara §§ 172 och 173 i såväl tullstadgan som 1922 års förslag. § 168. Paragrafen hänvisar till de bestämmelser i lagen om straff för olovlig varuinförsel m. m., vilka synts böra i tillämpliga delar gälla även i fråga om överträdelser av tullstadgans föreskrifter och andra i förevarande kapitel angivna förseelser.
KAP. 11. § 170. Enligt åtskilliga paragrafer i förslaget, liksom i gällande tullstadga, kan vid trängande nöd eller annan allmänt giltig orsak eljest förbjudet förfarande vid seglatioii inom svenskt farvatten äga rum utan stadgad straffpåföljd. Sådant iir förhållandet vid uraktlåtet iakttagande av vissa bestämmelser i §§ 5, 6, 7, 8. 74 och 75 i förslaget. Såvitt styrelsen kan finna, måste enligt allmänt gällande bevisningsregler den, som vill åberopa trängande nöd såsom anledning till och straffrihet för ett i allmänhet förbjudet förfarande, ock bevisa, att sådan nöd förelegat. En allmän föreskrift härom har emellertid synts styrelsen önskvärd. Enligt §§ 75 och 143 i förslaget skulle fartyg i vissa fall av tulltjänsteman inbringas till tullplats, såvida icke fartygsbefälhavaren av trängande nöd föranletts till det förfarande, som enligt föreskrifterna i berörda paragrafer är förbjudet. Tulltjänstemannen måste alltså redan vid anhållandet av fartyget pröva, huruvida trängande nöd kan anses hava varit för handen. Därest uppgivet nödtillstånd icke på tillfredsställande sätt styrkes ävensom i sådana fall, då skälig anledning föreligger till antagande, att nödtillståndet är självförvållat eller skenbart, synes det rimligt, att tulltjänstemannen må kunna utan risk förfara som om nödtillstånd icke förelegat. Det lärer sedermera, därest ät al mot vederbörande anställes, bliva dennes sak att på ett tillfyllestgörande sätt styrka, att ett verkligt nödtillstånd rått vid tillfället. 8— 2.11742.
.112 § 171. Från motsvarande § 177 tullstadgan skiljer sig förevarande paragraf endast Järutinnan, att andra stycket formulerats med hänsyn till bestämmelsen i § G av kungörelsen angående främmande örlogsfartygs tillträde till samt lotsning i svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten den 20 december 1912 (n:r 401). §§ 174 och 175. Mot bestämmelserna i den mot § 174 i förslaget svarande § 180 tullstadgan hava vid flera tillfällen framförts anmärkningar från importörers sida, under det att från rederinäringens sida framhållits, att berörda bestämmelser borde oförändrade kvarstå. Anmärkningarna hava i. korthet sagt gällt, att en importör på grund av paragrafens innehåll vore hindrad att, innan frakt och andra därmed i samband stående skulder å till honom inkommet gods erlagts. angiva och besiktiga godset i syfte att utröna, huruvida detsamma vore av kontraherad eller eljest tillfredsställande beskaffenhet. Paragrafen borde ändras, så att en dylik besiktningsrätt tillkomme importören utan hinder därav, att frakten icke blivit betald. Från rederinäringens sida har häremot i huvudsak genmälts, att erläggandet av betingad frakt på intet vis borde vara. beroende av varans leveransgiltiga beskaffenhet utan att frakten borde erläggas, så snart fraktavtalet fullgjorts. Förevarande fråga har varit föremål för behandling av 1914 års tullkommission, som i sitt betänkande I I I , efter att hava redogjort för vad i frågan tidigare förekommit, anfört, att kommissionen funnit sig icke böra verkställa en av generaltullstyrelsen och kommerskollegium ifrågasatt ingående utredning i ämnet, avseende jämväl frågans civilrättsliga sida, utan ville inskränka sig till ett uttalande, i vad mån betänklighet kunde anses möta för den äskade besiktningsrättens införande, om saken såges uteslutande från tullverkets synpunkt; och har kommissionen uttalat såsom sin mening, att från tullverkets sida något hinder för ett medgivande i princip av sådan rätt icke kunde anses möta, under förutsättning att otvetydiga gränser kunde uppdraga-s mellan de fall, då med hänsyn till godsets art eller andra förhållanden besiktningsrätt lämpligen kunde medgivas, och de fall, då sådan finge anses utesluten. I sitt utlåtande I I I sid. 84, 85 har generaltullstyrelsen visserligen uttalat sin anslutning till kommissionens sålunda angivna mening men, under betonande att frågans kärnpunkt vore lösningen av den föreliggande intressekonflikten mellan importörerna och rederierna, vidhållit sin uppfattning, att för sådant ändamål den av såväl styrelsen som kommerskollegium ifrågasatta ingående undersökningen av frågan vore nödvändig. Under nu angivna omständigheter har § 174 i förslaget avfattats i överensstämmelse med § 180 tullstadgan. . Jämväl mot § 181 tullstadgan, mot vilken paragraf svarar Jj 1 7 J I torslaget, har anmärkning framställts, i det att bestämmelserna i förstnämnda paragraf förmenas kunna medföra, att ägare av inkommet gods obehongen hindras att förfoga över detsamma eller får förfoganderätt däröver allenast pa villkor, som kränka hans berättigade intressen. Då denna fråga nära, sammanhänger med den här ovan nyss omförmälda och liksom denna i själva verket rör sig om en intressekonflikt mellan olika parter, torde jämväl härom en ingående utredning erfordras, vilken lämpligen synes böra verkställas i samband med förutnämnda undersökning; och har styrelsen fördenskull ansett sig böra i § 175 av förslaget upptaga bestämmelserna i § 181 tullstadgan oförändrade. § 176. Enligt rådande och genom prejudikat godkänd praxis tillämpas, i saknad av uttryckliga föreskrifter i ämnet, å gods, som från utlandet ankommit till annan
113 tullplats än frihamn och angivits till direkt förtullning eller till fri disposition, de taxor och författningar, som äro gällande vid det tillfälle, då godset anses infört till riket. Införseln anses, på sätt generaltullstyrelsen i underdånigt utlåtande den 26 oktober 1911 omförmält, hava ägt rum: beträffande, gods, som inkommit med fartyg, den dag, fartygets märkrulla enligt åtecknat bevis ingivits till tullförvaltningen å ankomstorten; beträffande gods. som inkommit med posten, den dag, belöpande postavgifter erlagts, eller, där sådana avgifter icke lfrågakomma, den dag, postförvaltningen meddelat bevis, att från dess sida hinder icke möter för godsets utlämnande; beträffande gods, som under förpassning ankommit med järnväg, den dag, godset enligt förpassningen åtecknat bevis överlämnats till tullförvaltningen å bestämmelseorten; samt beträffande gods, inkommet landvägen på annat sätt än nu sagts, den dag, godset ankommit till ort. där det skall tullbehandlas. Beträffande gods, som angives till förtullning från nederlag eller transitupplag, finnas däremot bestämmelser meddelade, i det att det förra slaget av gods skall, jämlikt § 73 tullstadgan, förtullas efter de taxor och författningar, som äro gällande, då det angives till förtullning, samt, jämlikt § 99 samma stadga, tull för transitupplagsgods. som angives till förtullning, skall beräknas efter den vid angivningen gällande taxa. En följd av dessa bestämmelser är, att vid tillfällen, då tullsatsen för visst varuslag blivit höjd, ett i tullverkets förvar befintligt oförtullat varuparti av sådant slag utlämnas till vederbörande varuägare mot erläggande av förut gällande lägre tull, såvida varupartiets införsel i ovan omförmäld betydelse, respektive detsammas angivning skett, innan den högre tullen trätt i kraft. Beträffande åter frihamnsgods förhåller det sig härutinnan på helt annat sätt. Enligt § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn den 15 november 1907 (n:r 117), sådant detta författningsruin ursprungligen lydde, skall förtullning av gods, som införes från frihamn, ske efter de taxor och författningar, som äro gällande, då införseln äger rum. I brist på uttrycklig bestämmelse om vad härmed avses, har nyssnämnda föreskrift tolkats så, att införseln' anses äga rum först i det ögonblick, varan efter vederbörlig tullbehandling föres över frihamnsområdets gräns. Härav följer, att en i frihamn tullbehandlad vara. även om den vid tullbehandlingstillfället vederbörliga tullavgiften därför redan erlagts, icke må, där tullförhöjning å dylik vara trätt i kraft efter tullbehandlingen, men innan den förtullade varan hunnit föras över frihamnens gräns, disponeras av ägaren, med mindre för varan erlägges ytterligare ett belopp, motsvarande tullskillnaden. I fråga om frilagersgods gäller, enligt § 19 mom. 2 i förordningen om frilager den 20 december 1912 (n:r 351), att förtullning av gods, som uttages från frilager, skall ske efter de taxor och författningar, som äro gällande, då uttagning äger rum. Förhållandet i fråga om frilagersgods torde alltså få anses analogt med vad som gäller rörande frihamnsgods, ehuruväl någon praxis i förevarande hänseende icke kunnat utbilda sig, då något frilager ännu icke är inrättat. Dessa förhållanden hava föranlett representanter för frihamnsintresset i riket att hos Kungl. Maj:t göra underdåniga framställningar om utfärdande av bestämmelser till upphävande av den ogynnsamma ställning, som vid inträffande tullförhöjningar ägare av gods i frihamn eller å frilager intoge vid jämförelse med ägare till gods i tullhamn. Genom kungl. förordningen den 19 augusti 1921 (n:r 502) angående ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn har väl möjlighet vunnits att i viss mån utjämna den ovan antydda olikställigheten; och har Kungl. Maj :t, med stöd av berörda förordning, i skrivelse till generaltullstj-relsen nyss-
114 nämnda dag, intagen i svensk författningssamling 1921 n:r 503, medgivit, att visst till Stockholms frihamn inkommet gods må under angivna villkor förtullas efter de taxor och författningar, som gälla den dag, då sådant anmälningsbevis, varom förmäles i § 17 mom. 1 frihamnsstadgan den 23 september 1919 (n:r 626), avlämnats till tullförvaltningen i frihamnen. Liknande bestämmelser hava senare, enligt kungl. skrivelser till generaltullstyrelsen den 28 augusti och den 14 september 1922 (n:r 458 och 469), förklarats gällande beträffande förtullning av gods, som införes från Göteborgs, respektive Malmö frihamn. Den sålunda meddelade föreskriften synes emellertid icke hava varit tillfredsställande för vederbörande intressenter. I särskilda till finansdepartementet under år 1921 ingivna skrifter hava nämligen Stockholms frihamnsaktiebolag, Göteborgs frihamnsaktiebolag och Malmö frihamnsaktiebolag hemställt om meddelande av bestämmelser i syfte att förtullning av gods, som infördes från frihamn, skulle ske efter de taxor och författningar, som gällde, då godset angåves till förtullning, varjämte Göteborgs frihamnsaktiebolag tilllika hemställt om meddelande av liknande bestämmelse beträffande förtullning av gods från frilager. Efter det generaltullstyrelsen den 12 november 1921 häröver avgivit infordrat utlåtande, beslöt Kungl. Maj:t den 31 december 1921. enligt styrelsens förslag, att nyssnämnda framställningar skulle överlämnas till styrelsen för att läggas till grund för styrelsens behandling av föreliggande ämne i sammanhang med inom styrelsen pågående arbete med utarbetande av förslag till ny tullstadga. På grund av förekomna omständigheter fann generaltullstyrelsen sig emellertid föranlåten att upptaga frågan, såvitt densamma angår frihamnsgods, särskilt för sig och utan samband med omarbetningen av tullstadgan; och hemställde därvid styrelsen i underdånig skrivelse den 20 februari 1922 om tilllägg till § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, av innehåll, att Kungl. Maj:t skulle äga meddela föreskrifter i fråga om tidpunkten, då införseln av en vara skulle anses verkställd. I samma skrivelse angav styrelsen tillika, huru enligt styrelsens uppfattning begreppet införsel lämpligen kunde tolkas, vad beträffade frihamnsgods. Då. såvitt styrelsen har sig bekant, något beslut i anledning av styrelsens berörda hemställan icke meddelats, torde styrelsen nu hava att upptaga frågan i den omfattning, som föranledes av Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 31 december 1921; och lärer styrelsen därvid kunna få bortse från den i styrelsens nyssberörda skrivelse angivna tolkning av begreppet införsel, då densamma avsåg allenast frihamnsgods. I sitt ovanberörda utlåtande av den 12 november 1921 framhöll styrelsen, att densamma ansåge likformighet beträffande å ena sidan tullhanm och a andra sidan frihamn i fråga om den tidpunkt, då införsel av ett varuparti skulle anses hava skett, vara önskvärd, men att för avgörandet av frågan, om över huvud taget en sådan likformighet kunde vinnas och på vad sätt detta lämpligen borde ske, erfordrades en närmare utredning, som lämpligen kunde företagas i samband med omarbetningen av tullstadgan. Då styrelsen nu går att behandla denna fråga, torde lämpligen först böra undersökas, huruvida den önskvärda likformigheten skulle kunna vinnas på det sätt, att den enligt tullstadgan för nederlags- och transitupplagsgods gällande bestämmelsen förklarades gälla allt gods, som angives till förtullning eller fri disposition, sålunda icke blott, såsom frihamnsbolagen ifrågasatt, frihamns- och frilagersgods, utan även gods, som inkommit till annan tullplats än frihamn och omedelbart angives på sätt nyss nämnts. En dylik bestämmelse, vilken alltså skulle innebära, att godset skulle behandlas efter de taxor och författningar, som gälla den dag, angivningen sker. skulle uppenbarligen medföra den stora fördelen av nära nog fullständig allmängiltighet;
115 från densammas tillämplighetsområde skulle endast behöva göras ett oväsentligt undantag, nämligen för gods. som enligt tullstadgan skall försäljas å auktion på den grund, att behörig angivning icke ägt rum. Något hinder att tillämpa en dylik bestämmelse på annat gods än frihamnsgods torde knappast kunna anses föreligga; men rörande frihamnsgods kan styrelsen icke tillstyrka bestämmelsens genomförande. Till en början lärer det förhållande, att en dylik föreskrift ifrågasatts i de förslag till förordningar angående frihamn och frilager, som utarbetats inom finansdepartementet för att föreläggas 1907 års riksdag, men icke blivit av statsmakterna godtagen, utgöra hinder för bestämmelsens genomförande. Detta hinder föreligger alltså även för frilage rsgods. Men oavsett detta förhållande gäller, beträffande frihamnsgods, att bestämmelsen skulle kräva anordnande av en särskild kontroll däröver, att det angivna godset vid tiden för angivningen verkligen funnes i frihamnen samt att detsamma efter angivningen icke bleve utbytt mot annat. En sådan kontroll skulle emellertid endast med svårighet och jämförelsevis betydande kostnader kunna anordnas. Styrelsen har fördenskull ansett sig icke kunna ifrågasätta en bestämmelse i nu omförmäld riktning, utan funnit det nödvändigt att söka finna en annan tidpunkt för avgörandet av frågan, efter vilka taxor en till fri disposition eller förtullning angiven vara skall behandlas, även om något av den allmängiltiga användbarhet, som tillkommer angivningsdagen. därvid måste uppoffras. En utväg i förevarande hänseende tror styrelsen sig hava funnit i en bestämmelse, enligt vilken å gods, som angives till förtullning eller fri disposition, skulle tillämpas de taxor och författningar, som äro gällande den dag, då tullbehandlingsattest utfärdas å godset. En dylik bestämmelse skulle kunna tillämpas såväl å gods, som inkommit till annan tullplats än frihamn och där angives till fri disposition eller till förtullning, vare sig direkt eller från transitupplag eller efter omedelbar transitförsändning, som å gods, vilket angives till fri disposition eller till förtullning från frihamn eller frilager. De enda slag av gods, å vilka bestämmelsen av vissa skäl icke lämpligen torde böra tillämpas, äro gods, som angives till förtullning från nederlag, samt gods, som enligt tullstadgan skall, på grund av ägarens uraktlåtenhet att fullgöra någon honom enligt stadgan åliggande skyldighet, försäljas å auktion eller, där sådan försäljning enligt gällande bestämmelser icke må ske, behandlas på i stället föreskrivet sätt. För den sålunda ifrågasatta tidsbestämningen tala, förutom densammas egenskap att lämpa sig för den ojämförligt övervägande delen av det gods, som angives till fri disposition eller till förtullning, även andra skäl. Vid tullbehandlingsattestens utfärdande måste alla för det tullbehandlade varupartiets rubricering enligt tulltaxan och tullavgiftens beräknande erforderliga uppgifter föreligga; varupartiets beskaffenhet i tullhänseende är alltså då avgjord. Det synes styrelsen vid sådant förhållande vara såväl principiellt riktigt som även rättvist och billigt, att den då gällande tullsatsen å vara av det i attesten upptagna slag får bliva definitivt gällande för det varuparti, attesten avser, och att en sedermera inträdande förändring av denna tullsats bliver utan inverkan på tullbeskattningen av detsamma, i vilken riktning förändringen än gått. Vidare skulle, vid tillämpning av ifrågavarande bestämmelse, det av frihamnsbolagen åsyftade målet vinnas i lika hög grad, som genom antagandet av angivningsdagen såsom den bestämmande tidpunkten i så måtto, att gods, som förtullas från frihamn, bleve fullkomligt likställt med gods, som direkt förtullas å annan tullplats. De betänkligheter, som på sin tid gjorde sig gällande mot antagandet av angivningsdagen såsom bestämmande tidpunkt i fråga om gods, som förtullas från frihamn, torde genom framflyttandet av den avgörande tidpunkten till dagen för tullbehandlingsattestens utfärdande förlora »
116 sin egentliga betydelse, framfor allt om, såsom vid något tillfälle på senare tid varit förhållandet, vid tullförhöjning å en s. k. kassaartikel efterbeskattning av i den fria rörelsen befintliga kvantiteter av samma vara äger rum. Slutligen torde det enligt styrelsens åsikt icke sakna betydelse, att tidsbestämningen i nu ifrågavarande fall bliver densamma, som av styrelsen föreslagits såsom utgångspunkt dels i § 22 av föreliggande förslag beträffande tiden för anförande av besvär över verkställd tullbehandling dels i U. I I I sid. 75. 100 beträffande tiden för rätt att i vissa fall återbekomma för högt erlagd tullavgift. Vissa förhållanden torde emellertid nödvändiggöra en modifikation i den föreslagna regeln. Enligt såväl § 29 tullstadgan som § 25 i föreliggande förslag må tullbehandlat gods kunna utlämnas utan att tullavgift därför erlagts. om nämligen säkerhet blivit på närmare angivet sätt ställd för denna och andra avgifter för godset. Större importörer pläga ofta ställa generell sådan säkerhet i form av värdehandlingar, bankgaranti eller dylikt. Mot sådan säkerhet utlämnas till dem inkommet gods intill den gräns, som betingas av säkerhetens storlek; då tullbeloppet närmar sig denna gräns, måste detsamma inbetalas, varefter säkerheten ånyo bliver användbar. I allmänhet sker utlämnande av gods mot säkerhet för tullen dock först efter det tullbehandlingsattest utfärdats; i sådant fall skulle givetvis den föreslagna bestämmelsen äga tillämpning. Men det förekommer stundom, att en varuägare är angelägen att utfå till honom inkommet gods, vars tullbehandling, exempelvis på grund av att faktura eller annan för tullbehandlingen erforderlig handling saknas, icke kunnat avslutas och vara alltså icke heller tullbehandlingsattest kunnat utfärdas. I sådana fall plägar det tillmötesgående visas varuägaren, att godset detta oaktat utlämnas mot säkerhet, vare sig befintlig generell sådan eller för tillfället ställd, varvid givetvis tillses, att säkerheten tilltages så, att densamma under alla förhållanden är tillräcklig. Har gods sålunda utlämnats, synes emellertid frågan om godsets tullbeskattning böra anses vara definitivt avgjord i och med utlämnandet, så att en därefter, men före tullbehandlingsattestens utfärdande, inträdande förändring av tullsatsen för dylikt gods icke må inverka på det ifrågakomna varupartiet. Den omständigheten, att det tillåtits ägaren att disponera över detsamma, torde sålunda å ena sidan böra fritaga honom från skyldighet att erlägga tull efter en högre tullsats än den som gällde vid utlämnandet; endast i ovan omförmälda form av efterbeskattning synes något tillskott i tullavgiften billigtvis böra kunna ifrågakomma. A andra sidan bör varuägaren icke vara berättigad att påfordra tillämpning å den utlämnade varan av en tilläventyrs beslutad lägre tullsats än den vid utlämnandet giltiga. Vid bedömandet av sådana fall synes det böra vara likgiltigt, huruvida godset verkligen av varuägaren avhämtats från tullverket eller icke; har allenast tillstånd att förfoga över varupartiet lämnats honom av vederbörande tullmyndighet, synes hans rätt att vara fritagen från krav å högre tull än den, söm vid tillståndets lämnande skolat belöpa å varupartiet, böra vara betryggad, även om han av någon anledning icke hunnit avhämta godset förr än en högre tullsats blivit gällande. Det torde här böra anmärkas, att den nu ifrågasatta bestämmelsen givetvis är ägnad att vid inträdande tullförhöjningar tillgodose statsverkets intresse på ett mera effektivt sätt än nuvarande praxis i fråga om till direkt förtullning eller förtullning från transitupplag eller efter omedelbar transitförsändning angivet gods, enär enligt sagda praxis å sådant gods för närvarande tilllämpas den tullsats, som gäller å en tidigare dag än dagen för tullbehandlingsattestens utfärdande. I det föregående har nämnts, att den föreslagna bestämmelsen icke läm-
117 pade sig för gods, som angives till förtullning från nederlag, samt för gods. som av viss anledning skall försäljas å auktion eller behandlas på annat i stället föreskrivet sätt. Yad först beträffar gods,'som angives till förtullning från nederlag, beror dettas undantagsställning i berörda hänseende därpå, att till nederlag angivet gods tullbehandlas före uppläggningen å nederlag, varvid givetvis tullbehandlingsattest utfärdas. Sedermera kan godset kvarligga å nederlag under en tid av ända till fem år. Att vid sådant förhållande låta dagen för tullbehandlingsattestens utfärdande bliva avgörande för frågan om tullsatsen, skulle uppenbarligen vid beslutad tullförhöjning å visst varuslag ställa å nederlag liggande gods av sådant slag i en i förhållande till annat dylikt gods alltför gynnsam ställning. I § 73 tullstadgan är, såsom redan nämnts, föreskrivet, att nederlagsgods skall förtullas efter de taxor och författningar, som äro gällande, då det angives till förtullning. Något avgörande hinder för bibehållande av denna föreskrift torde väl icke föreiinnas; men styrelsen har dock ansett sig böra ifrågasätta ändring av densamma, då den i allt fall ställer nederlagsgods i en något gynnsammare ställning vid förestående tullförhöjning än den, annat gods vid tillämpning av den föreslagna regeln skulle intaga. Har en omedelbart förestående tullförhöjning blivit känd kanske endast en eller annan timme före expeditionstidens slut dagen före den, då tullförhöjningen skall träda i kraft, kan ägare av å nederlag liggande gods för närvarande med största lätthet undgå den högre tullen allenast genom att i hast avfatta och före expeditionstidens slut inlämna en angivningsinlaga, under det att ägare av annat gods i tullverkets förvar skulle komma i åtnjutande av samma förmån endast i det fall, att icke blott godset angåves utan även tullbehandlingsattest därå utfärdades före nyssnämnda tidpunkt. Det minsta, som enligt styrelsens mening bör fordras föi att nederlagsgods vid tullförhöjning skall undgå att beläggas med den högre tullsatsen, är, att tull för detsamma erlagts före tullförhöjningens trädande i kraft eller, om godset må utlämnas mot säkerhet för tullen, att detsamma, sedan detta förhållande hunnit konstateras, av tullförvaltningen före sagda tid ställts till ägarens förfogande. Styrelsen anser alltså, att å gods, som förtullas från nederlag, böra tillämpas de taxor och författningar, som gälla den dag, då tullbeloppet erlägges, eller, då godset må utlämnas från nederlag med anstånd med tullavgiftens erläggande, den dag, då godset av tullverket ställes till vederbörandes förfogande, även om detsamma ej då avföres från nederlagsmagasinet. Vidkommande härefter gods, som på grund av ägarens uraktlåtenhet att fullgöra någon honom enligt tullstadgan åliggande skyldighet skall försäljas å auktion eller, om sådan försäljning enligt särskilda bestämmelser ej må äga rum, behandlas på i stället föreskrivet sätt, skulle visserligen den föreslagna allmänna regeln för tullbeloppets bestämmande kunna tillämpas, utom då godset utgöres av nederlagsgods, vara, såsom ovan framhållits, tullbehandKngsattest kan hava utfärdats till och med för flera år sedan. Vid sådant förhållande synes det, för att allt auktionsgods må bliva i förevarande hänseende likformigt behandlat, lämpligt, att tull för dylikt gods, där sådan skall utgå, beräknas efter de taxor och författningar, som gälla den dag, då godset försäljes å auktion eller behandlas på eljest föreskrivet sätt. För en sådan bestämmelse talar ock det förhållande, att stundom en ganska avsevärd^ tid kan förflyta mellan tullbehandlingsattestens utfärdande och godsets försäljning. I anslutning till vad nu anförts hava bestämmelserna i förevarande § 176 mom. 1 avfattats. Momentet avser allt gods, som enligt tullstadgan angives till fri disposition eller till förtullning, ävensom ovan omförmälda auktionsgods. Generaltullstyrelsen har med avsikt undvikit att, såsom skett i frihamnsförord-
118 ningen, anknyta bestämmelsen om varas tullbeskattning till det mångtydiga begreppet »införsel»; sådant vore nämligen enligt styrelsens mening å ena sidan obehövligt och å andra sidan olämpligt med avseende å allt annat i momentet omförmält gods än sådant., som efter ankomsten till riket omedelbart angives till förtullning eller fri disposition. I och med tillkomsten av ifrågavarande bestämmelser i mom. 1 av förevarande paragraf skulle givetvis § 73 och första punkten av § 99 i gällande tullstadga bortfalla. Mom. 2 av paragrafen har tillkommit i syfte att tillförsäkra varuägare rätt att få tullbehandlingsattest utfärdad och därmed frågan om varans tullbeskattning avgjord så snart sådant är möjligt. I avseende å detta moment torde få framhållas, att en till äventyrs föreliggande avsaknad å för enbart statistiskt ändamål erforderliga uppgifter angående godset icke ovillkorligen bör hindra attestens utfärdande; de felande uppgifterna kunna avlämnas senare och attesten kompletteras med dem. Generaltullstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang beröra denna fråga såvitt angår även gods, som från frihamn eller frilager angives till fri disposition eller förtullning. Därest den av styrelsen i förevarande § 176 av förslaget ifrågasatta princip för bestämmandet av en varas tullbeskattning varder gillad, torde den önskvärda likformigheten mellan gods, som angives enligt tullstadgan, och gods, som angives från frihamn eller frilager, kräva, att bestämmelser i enahanda riktning varda meddelade beträffande sistberörda två slag av gods. Vad då först beträffar gods, som angives till fri disposition eller förtullning från frihamn, innehåller, såsom redan nämnts, § 19 mom. 1 i frihamnsförordningen enligt dess lydelse i ovanberörda förordning den 19 augusti 1921 (n:r 502) den föreskrift.^att godset skall förtullas efter de taxor och författningar, som äro gällande, då införseln äger rum, dock med Konungen förbehållen rätt att i fråga om visst gods bestämma en tidigare tidpunkt. Huvudsakligen i syfte att undvika frihamnsförordningens tyngande med administrativa bestämmelser föreslog generaltullstyrelsen i sin ovan omförmälda underdåniga skrivelse den 20 februari 1922, att, med bibehållande av föreskriften i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen om tiden för införseln såsom den avgörande, ett tillägg därtill skulle göras, innefattande bemyndigande för Konungen att meddela föreskrift i fråga om tidpunkten, då införseln skulle anses vara verkställd. Vidare anförde styrelsen, att det enligt nyssberörda förordning den 19 augusti 1921 till omförmälda, paragraf i frihamnsförordningen gjorda tillägget om Konungens rätt att modifiera huvudstadgandet borde åtminstone tills vidare kvarstå, men att, därest det vid den förestående omarbetningen av tullstadgan skulle visa sig, att en genomgripande ändring av bestämmelserna rörande införsel över tullnamn borde komina till stånd, det till äventyrs kunde bliva nödvändigt att borttaga sagda tillägg. I anslutning till vad styrelsen sålunda anfört får styrelsen nu föreslå, att till § 19 mom. 1 frihamnsförordningen i dess ursprungliga lydelse måtte fogas ett tillägg med bemyndigande för Konungen att meddela föreskrift i fråga om tidpunkten, då införseln skall anses vara verkställd. Med stöd av en sådan avfattning torde vidare förklaring böra utfärdas av innehåll, att införsel av till fri disposition eller förtullning angivet frihamnsgods skall anses verkställd den dag, då tullbehandlingsattest å godset utfärdas; att, där godset dessförinnan mot säkerhet för tullavgiften ställes till vederbörandes förfogande, införseln skall anses vara verkställd den dag, då detta skett; samt att. i fall då godset på grund av uraktlåten betalning av tull skall försäljas å auktion eller behandlas på eljest föreskrivet sätt, införseln anses sammanfalla med försäljningsdagen eller den dag, då godset behandlas på nämnda sätt. — Det synes vid sådant förhållande kunna ifrågasättas, huruvida den i § 36 mom. 1 frihamnsstad-
119 gan den 23 september 1919 (n:r 626) förekommande bestämmelsen angående rätt för föreståndaren för frihamnens tullförvaltning att bevilja uppskov med inlastning av tullbehandlat gods bör kvarstå. Visserligen torde den av ett dylikt medgivande påkallade upplagringen inom frihamnen av en vara, som är att anse såsom införd i tullinlandet, kunna anses i någon mån innebära en oegentlighet; men då sådant uppskov kan under vissa omständigheter vara oundgängligen erforderligt och detsamma endast får omfatta en kortare tid samt något spekulationsintresse icke gärna kan därigenom tillgodoses, anser styrelsen för sin del, att berörda bestämmelse kan utan olägenhet kvarstå. Skulle ändrade bestämmelser i fråga om frihamnsgods enligt vad nu föreslagits komma till stånd, lärer det tillägg till § 19 mom. 1 frihamnsförordningen i dess ursprungliga lydelse, som tillkommit genom förutnämnda förordning den 19 augusti 1921, ävensom ovanberörda på grund av detta tillägg meddelade bestämmelser rörande förtullning av gods, som införes från frihamnarna (svensk författningssamling 1921 n:r 503 samt 1922 n:r 458 och 469), böra samtidigt upphöra att gälla. Några förändrade bestämmelser rörande gods, som från frilager angives till fri disposition eller förtullning, äro visserligen strängt taget icke av behovet påkallade, då frilager ännu ej finnes inrättat, men det torde dock få anses lämpligt, att dylika bestämmelser utfärdas samtidigt med bestämmelser om frihamnsgods. Någon anledning att i fråga om frilagersgods avvika från vad som skulle gälla om frihamnsgods torde icke föreligga; och får generaltullstyrelsen alltså föreslå, dels att till § 19 mom. 2 i förordningen om frilager den 20 december 1912 (n:r 351) måtte fogas ett tillägg om bemyndigande för Konungen att meddela föreskrift om den tidpunkt, då uttagning från frilager skall anses vara verkställd, dels ock att i sådant avseende måtte meddelas förklaring till innehållet motsvarande vad här ovan ifrågasatts rörande frihamnsgods. Beträffande slutligen provianteringsfrilagersgods gäller enligt § 6 i förordningen om provianteringsfrilager den 15 november 1912 (n:r 298), att tullavgifter, som skola utgå för varor, upplagda å sådant frilager, skola beräknas efter de taxor och författningar, som äro gällande, då förtullningsinlaga för godset skall avlämnas. Sådan inlaga skall jämlikt § 14 i kungörelsen med vissa föreskrifter angående rättighet att hålla provianteringsfrilager den 15 november 1912 (n:r 299) avlämnas i slutet av varje kalenderkvartal och bör på grund av § 5 i förordningen avse allt å frilagret upplagt gods, som av ägaren disponerats på annat sätt än för fartygs proviantering och utrustning. Någon anledning att ifrågasätta ändring i dessa bestämmelser synes styrelsen icke vara för handen. § 177. Beträffande denna paragraf får styrelsen hänvisa till vad här ovan anförts under § 27. §178. Såsom motivering för bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf torde styrelsen få åberopa vad densamma anfört i U. ITI sid. 47—49. Emellertid har en dessa bestämmelser kompletterande föreskrift ansetts önskvärd. Erfarenheten under senare år har visat, att under vissa förhållanden och på vissa orter en så betydande godsanhopning kunnat inträda, att det varit i mycket stor utsträckning omöjligt att i tillgängliga magasin bereda plats för från utlandet inkommet gods, då det skolat uppläggas i tullverkets vård, eller att finna lägenhet för vidare befordran av sådant gods. Ehuru det torde kunna antagas, att så utomordentliga förhållanden i berörda hänseenden som de under vissa delar av kristiden rådande skola bliva sällsynta, torde dock, på grund av arbetskonflikter, ishinder eller annan orsak, liknande förhållanden kunna på
120 en eller annan ort inträda i en omfattning, som medför betydande hinder för ve'derbörande varuägare att fullgöra dem åliggande skyldigheter med avseende å godsets uppläggande eller avsändande. Enligt första stycket av denna paragraf skulle visserligen varuägare i dylikt fall kunna efter ansökning hos generaltullstyrelsen erhålla restitution av böter, som påförts honom på grund av godsets kvarliggande. Men denna utväg kan dock for en större importör medföra olägenheter av ganska avsevärd betydelse, nämligen dels nödvändigheten att erlägga debiterade böter, stundom till ganska höga belopp, dels besväret med restitutionens sökande. Till undvikande härav har styrelsen trott sig kunna ifrågasätta ett bemyndigande för densamma att under förhållanden av ovan omförmäld beskaffenhet förordna om temporärt upphävande av de olika påföljder, som enligt tullstadgan gälla vid fall av uraktlåtenhet från varuägares sida att fullgöra honom åliggande skyldigheter med avseende å avhämtande, uppläggande eller avsändande av gods. Med hänsyn till beskaffenheten av ett sådant förordnande har skyldighet ansetts böra åligga styrelsen att ofördröjligen anmäla detsamma hos Kungl. Maj:t. § 179. Såsom motivering för denna paragraf torde få hänvisas till vad styrelsen här ovan anfört angående det i § 23 mom. 2 av förslaget förekommande motsvarande stadgande. För att undgå att erlägga tull för ett varuparti kan nämligen ägaren, i stället för att överlåta detsamma till kronan, underlåta att fullgöra honom med avseende å varupartiet åliggande skyldigheter, i vilket fall detsamma i regel skall försäljas å auktion med möjlighet för varuägaren att under angivna omständigheter inropa godset för ett pris, vida understigande tullavgiften därför. § 180. Enligt 1914 års tullkommissions av generaltullstyrelsen biträdda förslag (IL I V sid. 13—15) skulle den för närvarande till vederbörande tulltjänstemän utgående auktionsprovision vid försäljning enligt tullstadgan av beslagsgods eller annat gods ävensom vid försäljning av sjöfynd indragas och ingå till statsverket; och genom kungörelse den 15 juni 1922 (n:r 377) har förordnats, bland annat, att samtliga slag av tulltjänstemän tillkommande extra inkomster med undantag av s. k. beslagarandelar skola från och med den 1 januari 1923 upphöra att till dem utgå. Med anledning härav har i förevarande paragraf införts bestämmelse om beräknande av auktionsprovision och denna provisions ingående till kronan. Provisionen torde böra beräknas med samma belopp som för närvarande, eller två procent av försäljningssumman. Då godset säljes för kronans egen räkning, torde någon anledning att beräkna auktionsprovision ej förefinnas. § 181. Denna paragraf motsvarar §§ 83 och 107 tullstadgan, vilka innehålla bestämmelser om ansvaret för belöpande tull för nederlags- eller transitupplagsgods. som förkommit under sjöväga transport eller transport med järnväg mellan inrikes orter. Paragrafen har emellertid erhållit ett något vidsträcktare tillämpningsområde än nämnda paragrafer i tullstadgan, i det att densamma skulle gälla icke blott, såsom dessa, nederlags-, transitupplags- och transitgods, utan även annat oförtullat utländskt gods, förnämligast sådant, som är avsett att återutföras enligt § 22 mom. 2 och § 23 mom. 3 i förslaget och som, jämlikt § 24 därsammastädes, skall vid utförsel annorledes än genom postverkets försorg behandlas såsom nederlagsgods. Sådant gods har nämligen ur tullverkets synpunkt samma karaktär som de nyss nämnda övriga slagen av gods och ansvarsskyldigheten vid transporten torde därför böra vara densamma. •— Angående ansvarsskyldighet för ägare av enskild järnväg, vara oförtullat utländskt gods mottagits till befordran, torde styrelsen få hänvisa till vad härom yttrats i motiveringen till § 92 mom. 1 här ovan.
121 § 182. I § 182 tullstadgan är föreskrivet, att oförtullat utländskt gods, som å järnväg ankommer till bestämmelseort i riket och icke inom utgången av nästföljande söckendag kan överlämnas till tullförvaltningen på platsen, skall ställas under särskild tullbevakning på järnvägsförvaltningens bekostnad; och skall, jämlikt punkt 10) i gällande s. k. sporteltaxa för tullverket den 23 december 1910 (n:r 134) ersättning härför utgå såväl å allmän tjänstgöringstid som å övertid. Vidare är i § 112 mom. 2 tullstadgan föreskrivet, att i gränsort, där järnvägsförbindelse med utlandet äger rum medelst ångfärja, bevakning av gods, som inkommit i järnvägsvagn och omedelbart med genomgående lägenhet befordras vidare transito eller som ankommit till gränsorten såsom omedelbar transitförsändelse och med genomgående tåglägenhet utföres till utlandet, skall äga rum utan kostnad för varuägare eller trafikförvaltning. En konsekvens av sistberörda föreskrift bliver tydligen, att, i andra fall än de nämnda, bevakning av gods, som ankommit med järnväg, skall gottgöras enligt de allmänna reglerna för bevakning av gods. Frågan om järnvägarnas och särskilt statens järnvägars ersättningsskyldighet för å övertid vid gränsort förekommande bevakning och tullbehandling av från utlandet ankommande gods har sedan lång tid tillbaka varit under handläggning. 1914 års tullkommission har i sitt betänkande I V med förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid tullverket m. m. (sid. 53—58) behandlat denna fråga och därvid redogjort för densammas uppkomst och vad i huvudsak förekommit däri. Kommissionen har, beträffande bevakningen och kostnaden därför, för sin del anfört, att, enär godset å gränsstationen stode under vård av järnvägsförvaltningen, vilken vore gentemot tullverket ansvarig för detsamma, det syntes obehövligt att jämväl tullverket anordnade bevakning därav. Sådan borde alltså ej vidare förekomma, och därmed förfölle spörsmålet om kostnaden därför. Med anledning av de yttranden över kommissionens ifrågavarande förslag, som avgivits av tullbevakningsinspektionen i Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg och Trälleborg, fann generaltullstyrelsen nödvändigt att inhämta järnvägsstyrelsens yttrande i saken; och som detta yttrande icke inkommit till generaltullstyrelsen vid tiden för avgivandet av dess utlåtande över kommissionens nyssnämnda betänkande IV, anhöll generaltullstyrelsen (U. IV sid. 25, 26) att få tills vidare uppskjuta avgivande av yttrande i ifrågavarande mera fristående ämne. Sedermera har till generaltullstyrelsen inkommit det begärda yttrandet från järnvägsstyrelsen, dagtecknat den 17 juli 1920; och har järnvägsstyrelsen däri tillstyrkt det förslag rörande bevakning av järnvägsgods, som tullkommissionen, enligt vad nyss nämnts, framlagt. .Tullkamrarna i Hälsingborg och Trälleborg hava i sina yttranden över kommissionens förslag anfört, bland annat, att med ångfärjorna ankommande godsvagnar med däri inlastat gods omedelbart efter vagnarnas ilandförande övertoges av tullverket; att i följd härav ansvaret för godset från sagda tidpunkt måste anses överflyttat å tullverket och vila å detta, till dess järnvägen efter godsets tullbehandling eller förpassning åter mottagit detsamma för vidare befordran och därmed även återtagit ansvaret därför; samt att i fråga om lokalt gods, ankommet med ångfärjorna, tullverkets ansvar måste anses vara detsamma som för annat sjöledes inkommet gods. Samtliga ovanberörda tullmyndigheter hava vidare uttalat betänkligheter mot och mer eller mindre kraftigt avstyrkt, att järnvägarna skulle själva få utöva bevakning över till gränsort från utlandet med järnväg inkommet gods, och såsom stöd härför anfört huvudsakligen, att järnvägspersonalen icke kunde tänkas ägna godset samma noggranna tillsyn, som en för sådant ändamål särskild beordrad tullpersonal kunde
122 förväntas utöva. Häremot har järnvägsstyrelsen i sitt nyssberörda yttrande genmält, att statens järnvägar givetvis vore beredda att bära ansvaret för inkommande gods, jämväl sådant som vore avsett att kvarstanna å gränsorten, intill dess detsamma mot kvitto överlämnades till tullverket; att statens intresse alltså icke kunde äventyras genom järnvägens övertagande av bevakningsbestyret; att sådant för övrigt redan ägde rum. i det att nederlags- och transitgods finge transporteras å järnväg utan tullbevakning; samt att det icke funnes någon anledning antaga att, om en ny plikt skulle åläggas statens järnvägars personal, denna icke skulle vara besjälad av lika stort nit som tullpersonalen, då det gällde att tillvarataga statens intressen och rättigheter i fråga om tullgods. Vid övervägande av denna fråga har generaltullstyrelsen funnit de betänkligheter mot järnvägarnas övertagande av förevarande bevakningsbestyr, som framförts av tullmyndigheterna, visserligen icke kunna frånkännas allt berättigande men dock icke vara av beskaffenhet att böra utgöra hinder för ett partiellt genomförande av kommissionens förslag. P å sätt järnvägsstyrelsen erinrat, må oförtullat utländskt gods på järnvägsförvaltningens ansvar försändas mellan inrikes orter, under vilken transport ofta ganska långvariga uppehåll å olika platser torde förekomma utan att godset underkastas tullbevakning. Den risk, som för tullverket skulle uppstå därigenom, att gods. som från utlandet ankommit med järnväg, omedelbart eller på ångfärja, till gränsort, skulle, under tiden till dess detsamma överlämnas till tullförvaltningen därstädes eller i oförtullat skick vidare försändes, stå under järnvägens bevakning — varvid järnvägen givetvis skulle hava att ansvara för godset på sätt i § 181 av förslaget sägs — torde icke kunna anses så mycket större än tullverkets risk i nyss förut omförmälda fall, att fördenskull särskild tullbevakning ovillkorligen skulle fordras. Enligt generaltullstyrelsens åsikt bör man dock ej gå så långt som till ett direkt stadgande, att tullbevakning icke under några förhållanden skulle erfordras eller få anordnas, utan torde prövningen härav få ankomma på vederbörande tullförvaltning. Särskilt kan den omständigheten, att hinder möter för avgivande av specificerad godsförteckning, varom i § 41 mom. 1 A) förmäles, betinga anordnande av tullbevakning, liksom även sådant eller tullplombering av vagnarna kan anses erforderligt på grund av lokala förhållanden, såsom vagnarnas uppställning å icke inhägnad eller avsides belägen plats, eller i följd av andra omständigheter. Huruvida tullbevakning, då sådan prövas erforderlig, skall vara kostnadsfri eller icke, kan givetvis nu som förut vara omtvistligt; men generaltullstyrelsen har dock, med hänsyn dels till angelägenheten, att järnvägstrafiken mellan Sverige och utlandet och särskilt den viktiga transittrafiken må i största möjliga mån underlättas och främjas, dels ock till det förändrade läge av frågan, som uppstått genom föreskriften att av trafiken utgående ersättning för tjänstförrättning å övertid icke vidare skall tillfalla tulltjänstemännen, funnit sig icke böra vidhålla sin förut omfattade åsikt, att ersättning för ifrågavarande bevakning skall utgöras av järnvägsförvaltningen, utan anser, att densamma bör, såsom redan enligt § 112 mom. 2 tullstadgan för vissa fall gäller, vara kostnadsfri för såväl järnvägsförvaltningen som varuägare. I anslutning till vad sålunda anförts hava bestämmelserna i § 182 mom. 1 första stycket av förslaget avfattats. Konsekvensen torde emellertid fordra, att dessa bestämmelser förklaras i tillämpliga delar gällande i fråga om utländskt oförtullat gods, som ankommit med järnväg, även i andra fall. än i första stycket avses, nämligen dels då sådant gods från gränsort, dit det inkommit från utlandet, ankommer antingen till annan gränsort för att därifrån återutföras eller till sin bestämmelseort här i riket, dels ock då godset från annan inrikes ort än gränsort ankommer till gränsort för återutförsel eller till
123 bestämmelseort i riket. Sistnämnda fall avser huvudsakligen nederlags- och transitupplagsgods men även gods, som angivits till återutförsel jämlikt § 22 mom. 2 och § 23 mom. 3 i förslaget. Bestämmelser i nu nämnd riktning hava intagits i andra stycket av förevarande moment. Någon anledning att i fall, varom i momentet förmäles, göra skillnad mellan statens järnvägar och enskild järnväg torde, då jämlikt § 181 i förslaget ansvarigheten skulle vara densamma, enligt styrelsens åsikt icke fö re finnas. Det torde böra framhållas, att ändringen till övervägande grad berör statens järnvägar. A alla de gränsorter, där järnvägstrafik med utlandet förekommer, utom i Mon, förmedlas denna trafik av statens järnvägar. I sammanhang med frågan om bevakning av från utlandet med järnväg till gränsort ankommet gods har tullkommissionen framställt förslag rörande tullbehandling av dylikt gods. Rörande detta förslag yttrar styrelsen sig vid behandlingen av § 186 här nedan. § 182 mom. 2 i förslaget motsvarar senare hälften av § 182 tullstadgan. § 18G. Denna paragraf motsvarar i huvudsak § 185 tullstadgan enligt lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132). Följande torde emellertid vara att här anföra. Enligt punkt 4 av de vid sporteltaxan för tullverket den 23 december 1910 (n:r 13-1) fogade allmänna bestämmelserna skulle den i § 185 tullstadgan omförmälda arbetstiden hos tullförvaltningarna i och för kontors- och tullbehandlingsärenden eller den s. k. allmänna expeditionstiden över hela riket under tid. då seglation vid respektive tullplats pågår, utgöra minst sju timmar dagligen å söckendag. Från och med den 1 januari 1923 gäller samma stadgande enligt kungörelse den 22 december 1922 (n:r 604), varigenom nj^ssberörda allmänna bestämmelser upphävts. Denna föreskrift har ansetts böra intagas i mom 1 av förevarande paragraf med den förändring, som funnits lämplig med anledning därav, att vid åtskilliga tullplatser seglation antingen icke alls eller endast under en del av året förekommer. Vid sistnämnda tullplatser torde, såsom för närvarande är fallet, expeditionstiden kunna under den tid av året. då seglation icke förekommer, få inskränkas till kortare tid än sju timmar. I momentet har därjämte erinrats om bestämmelsen i kungörelsen den 19 juni 1919 (n:r 326), enligt vilken den allmänna expeditionstiden må under vissa villkor kunna å angivna dagar avslutas tidigare än eljest är bestämt. Såsom här ovan i motiveringen till § 182 omförmälts, har 1914 års tullkommission framställt ett förslag rörande tullbehandling av från utlandet med järnväg till gränsort inkommet gods. Detta förslag innebär (se kommissionens betänkande I V sid. 57, 58), att den i kommissionens förslag till förrättningstaxa bestämda ersättning för tullbehandling å annan tid än allmän expeditionstid icke skulle, vare sig av varuägare eller järnvägsförvaltning, erläggas, då tullbehandlingsförrättning å övertid avsåge gods. som nyss nämnts. Kostnaden skulle alltså drabba tullverket, antingen i form av vederbörande personal beviljad, mot övertidstjänstgöringen svarande ledighet å ordinarie arbetstid eller i form av densamma tillerkänd övertidsersättning. Såsom stöd för detta förslag har kommissionen anfört, att den internationella järnvägstrafiken borde beredas all lättnad, som kunde åstadkommas, och att olika statsmyndigheter fördenskull borde samverka till befordrande av en snabb expediering av godset å gränsstationerna; skulle kostnaderna läggas å godset, vore det fara värt, att detta för desammas undvikande komme att få kvarligga på gränsstationen för undergående av tullbehandling först på ordinarie tid, men härav hämmades trafiken och olägenheter bereddes såväl den enskilde som järnvägsmyndigheterna. I det yttrande järnvägsstyrelsen, enligt vad i motiveringen till § 182 här
124 ovan omförmäles, avgivit den 17 juli 1920 har sagda styrelse instämt i detta kommissionens förslag och därvid framhållit, att den internationella trafiken icke kunde avgränsas till tider, som överensstämde med tullverkets allmänna expeditionstider; att den extra kostnad, som uppstode i följd av godsets förtullning å övertid, visserligen pålades godset, men att härigenom de trafikanter, vilkas gods hunne behandlas å ordinarie expeditionstid, gynnades gentemot dem, vilkas gods utan deras eget vållande måste tullbehandlas å övertid: samt att ett borttagande av avgift för tullbehandling å övertid av genomgående gods därför vore i den internationella trafikens intresse synnerligen eftersträvansvärt. Med anledning av vissa av tullkammaren i Trälleborg i dess yttrande över kommissionens förslag uttalade farhågor för att statens järnvägar skulle i alltför vidsträckt mån komma att påfordra förtullning A övertid, om avgift därför icke ifrågakomme, har järnvägsstyrelsen anfört, att dessa farhågor vore överdrivna, eftersom dylik förrättning givetvis icke kunde påfordras med mindre den beredde snabbare järnvägsbefordring. Emellertid har järnvägsstyrelsen i ett tidigare i detta ämne avgivet utlåtande av den 26 april 1919, återgivet i tullkommissionens betänkande IV. sid. 54—57, uttalat en annan uppfattning i frågan. Järnvägsstyrelsen har däri anfört^ att skillnad borde göras mellan de utgifter, som avsåge bevakning, och dem, som avsåge tullbehandling. Bevakningskostnaderna borde på angivna skäl drabba tullverket; de avgifter däremot, som uppstode i samband med tullbehandling å övertid, främjade direkt ett trafikanternas intresse, i det att därigenom snabbare befordring av deras varuförsändelser möjliggjordes. Då styrelsen vid sådant förhållande ansåge sig berättigad vidtaga åtgärd för att lägga dylika, kostnader på varuförsändelserna samt någon svårighet att fördela desamma på de olika sändningarna icke förelåge, hade styrelsen för sin del icke något yrkande i fråga om tullbehandlingskostnaderna. Generaltullstyrelsen kan för sin del icke finna de av kommissionen och järnvägsstyrelsen i yttrandet av den 17 juli 1920 anförda skäl för medgivande av avgiftsfri tullbehandling å övertid av med järnväg till gränsort inkommetgods, avsett att från gränsorten vidare befordras med järnväg, vara fullgiltiga. Såsom järnvägsstyrelsen framhållit, främjas genom tullbehandlingens verkställande å övertid ett vederbörande trafikants intresse, och den omständighet, att trafikant, vilkens gods hinner tullbehandlas å expeditionstid, därigenom kommer i ett gynnsammare läge än annan trafikant, vilkens gods måste tullbehandlas å övertid, är icke något för järnvägstrafiken utmärkande. Samma förhållande_måste tydligen råda i fråga om sjöledes inkommande gods; den trafikant, vilkens gods ej hinner tullbehandlas å expeditionstid, måste antingen vänta eller gottgöra kostnaden för tullbehandling å övertid. Något skäl att i förevarande hänseende ställa varuägare, som använder järnvägsbefordring för sitt gods, gynnsammare än den, som inför godset sjöledes, kan enligt styrelsens mening icke vara för handen. Att de båda befordringssättens fortfarande jämställande skulle kunna medföra någon minskning i den internationella järnvägstrafiken eller något hinder för dess vidare utveckling, kan styrelsen icke finna antagligt. Ty denna fråga berör icke, såsom frågan om bevakningskostnaden, den stora transittrafiken utan endast trafiken från gränsorterna till orter inom landet, som sakna tullkammare, i följd varav till dem destinerat gods skall tullbehandlas i gränsorten. Slutligen kan styrelsen icke undgå att åtminstone i någon mån dela de av tullkammaren i Trälleborg uttryckta farhågorna för att från järnvägsmyndigheternas sida skall visas en viss benägenhet att påfordra tullbeliandling å övertid även i fall då sådan icke vore oundgängligen nödvändig. P å grund av vad sålunda anförts har styrelsen icke biträtt kommissionens nu ifrågavarande förslag utan inskränkt sig till att i mom. 2 av förevarande
125 paragraf erinra om de fall, då enligt förslaget tullbehandling å övertid skall i ske kostnadsfritt, nämligen enligt bestämmelser i § 14 mom. 2 samt § 41 I mom. 1 B) och D ) . Den i § 185 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse den 2 december 1910 (n:r 132) förekommande bestämmelsen om särskild tjänstgöringstid vid tullplats, som är inloppsstation, har upphävts genom kungörelse den 16 juli 1920 (n:r 510). Med ämbetsskrivelse den 8 september 1922 har statsrådet och dåvarande t. f. chefen för finansdepartementet till generaltullstyrelsen överlämnat, för att av styrelsen tagas i övervägande vid avgivande av förslag till ny tullstadga, dels en av statens järnvägars kommissionär i Malmö, Hälsingborg och Trälleborg den 9 april 1921 gjord framställning om utfärdande av sådana föreskrifter för tjänstgöringen vid tullförvaltningarna i nämnda städer, att tullbehandling av till därvarande hamnar ankommet exportgods, särskilt lättfördärvligt sådant och levande djur, måtte utan övertidsersättning verkställas å annan tid än den för respektive tullförvaltning fastställda expeditionstiden, så att godset kunde utgå med först avgående ångfärjelägenhet, dels ock häröver av järnvägsstyrelsen den 30 juli 1921 och av generaltullstyrelsen den 14 juni 1922 avgivna utlåtanden tillika med ytterligare en skrift från bemälde kommissionär. Såsom stöd för berörda framställning har statens järnvägars kommissionär anfört, bland annat, att det för exportens främjande vore nödvändigt, att icke några onödiga hinder lades i vägen för trafikens behöriga gång och godsets snabba befordring; att samarbete mellan de statens verk, som hade med trafiken att göra, låge i den trafikerande allmänhetens intresse och att samma allmänhet borde få sitt gods tullexpedierat över statens ångfärjeleder utan extra kostnad och utan sådan onödig tidsutdräkt, att det därigenom kunde skadas; samt att beträffande från utlandet inkommande gods det vore medgivet, att tullbehandling av resgods och lättfördärvligt gods i vissa fall finge äga rum utan kostnad för varuägare eller järnvägsförvaltning. Slutligen har hänvisats till tullkommissionens här ovan omförmälda förslag, att tullbehandling å övertid vid gränstullförvaltning måtte äga rum på tullverkets bekostnad. I sitt ovanberörda utlåtande har järnvägsstyrelsen såsom sin ståndpunkt i frågan framhållit, att det för vissa transportföremål vore oundgängligen nödvändigt, att vederbörlig tullbehandling å gränsstationerna verkställdes i omedelbar anslutning till de genomgående tåg- och färjelägenheternas ankomstoch avgångstider, samt att det vore till stor fördel för den trafikerande allmänheten, därest denna tullbehandling, även vid de tillfällen då den måste utföras på andra tider än de berörda tullkamrarnas ordinarie expeditionstider, kunde äga rum utan att särskilda kostnader därigenom behövde påläggas godset, något som skulle bidraga till att främja trafiken å statens järnvägar. Av de utav generaltullstyrelsen hörda tullmyndigheterna hava tullkamrarna i Trälleborg och Hälsingborg samt tulldirektören i Malmö i _ viss mån tillstyrkt framställningen, medan däremot packhusinspektionen i sistnämnda stad avstyrkt densamma, dock med reservation av inspektionens dåvarande andre föreståndare, vilken i huvudsak anslutit sig till tullkammarens i Hälsingborg uttalande i ämnet. Generaltullstyrelsen har i sitt den 14 juni 1922 avgivna utlåtande hemställt, att handlingarna i ärendet måtte överlämnas till styrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande av förslag till ny tullstadga. Slutligen har statens järnvägars kommissionär i sin ovan omförmälda senare skrift i ärendet, med ändring i viss mån av sin tidigare framställning, hem-
126 ställt, att samma lättnader i fråga om tullbehandling, som nu vore gällande för importerade utländska lättfördärvliga varor, även måtte komma exporterade svenska lättfördärvliga varor och levande djur till del. Vid behandlingen av denna fråga torde generaltullstyrelsen till en början få framhålla, att det av kommissionären använda uttrycket »tullbehandling» av exportgods icke fullt riktigt betecknar den åtgärd från tullverkets sida, varom här är fråga. Någon tullbehandling av utiörselgods i samma mening som tullbehandling av varor, vilka införas till riket, förekommer nämligen icke. Men under den tid, utförselförbud varit rådande, har kontrollundersökning av till utförsel anmält gods givetvis varit erforderlig till övervakande av utförselförbudens efterlevande. Sedan numera utförselförbuden så gott som fullständigt upphävts, erfordras icke av nyss nämnd anledning någon kontrollundersökning av utförselgods. Då emellertid beträffande åtskilliga varuslag ävensom levande djur av vissa slag gäller, att utförsel icke är tillåten med mindre vissa föreskrifter rörande utförselgodsets beskaffenhet, märkning eller dylikt finnas iakttagna, erfordras tydligen fortfarande kontrollundersökning vid utförsel av sådana varor och levande djur. Sådan undersökning liksom även den undersökning av utförselgods, som erfordrades för övervakandet av exportförbudens upprätthållande, har emellertid i så måtto ansetts likställd med tullbehandling — med vilken åtgärd densamma ju ock obestridligen har stor likhet — att, då undersökningen ägt rum å annan tid än allmän expeditionstid, ersättning därför enligt sporteltaxan uttagits såsom för tullbehandling å övertid. Den nu ifrågavarande framställningen åsyftar befrielse i viss utsträckning från denna ersättningsskyldighet, men har, i följd av att numera utförselförbuden i huvudsak upphävts, för närvarande icke samma räckvidd, som vid den tidpunkt, då framställningen gjordes. Jämlikt kungl. brevet den 29 april 1910, kungjort genom generaltullstyrelsens kungörelse den 2 juni samma år (svensk författningssamling 1910 n:r 52), gäller beträffande s. k. lättförclärvligt gods, att tullbehandling därav i gränsort, dit detsamma inkommit med järnväg, omedelbart eller på ångfärja, skall, då tullbehandlingen avser gods, som från gränsorten vidare befordras med tåg, som därifrån avgår före tullförvaltningens näst efter tiden för godsets ankomst inträffande allmänna expeditionstid, samt äger rum i sammanhang med enligt gällande föreskrifter kostnadsfri expedition av det ankommande tåget eller färjan, verkställas utan kostnad för varuägare eller trafikförvaltning. I nu föreliggande förslag har denna bestämmelse intagits i § 41 mom. 1 D )Nu förevarande framställning, sådan densamma slutligen formulerats, avser, såsom av ovanstående framgår, att motsvarande frihet från ersättningsskyldighet skulle gälla även beträffande å övertid verkställd kontrollundersökning vid utförsel av lättfördärvliga varor och levande djur, i den mån sådan undersökning betingades av gällande villkor för utförsel av sådant gods. Även generaltullstyrelsen anser för sin del fog förefinnas för ett medgivande i den ifrågasatta riktningen såsom ägnat att, utan någon större uppoffring från tullverkets sida, underlätta utförseln av vissa ömtåliga varor, såsom kött, smör m. m. ävensom levande djur; och har styrelsen fördenskull i mom. 2 av förevarande paragraf av förslaget intagit den bestämmelse, att kontrollundersökning vid utförsel med järnväg eller ångfärja av lättfördärvliga varor och levande djur skall äga rum kostnadsfritt, då utförselgodset ankommit till gränsort med bantåg för att därifrån utföras med tåg- eller färjelägenhet, som avgår före tullförvaltningens näst efter tiden för godsets ankomst inträffande allmänna expeditionstid. Mom. 3 motsvarar sista stycket av § 185 tullstadgan med allenast den ändring, att ersättningen angivits skola utgå enligt den nya författning, av
127 1014 års tullkommission benämnd »förrättningstaxa för tullverket», som skulle ersätta den nuvarande s. k. sporteltaxan. § 187. Då av tulltjänsteman verkställd tjänstförrättning ansetts böra ersättas av vederbörande trafikerande, är i flertalet fall föreskrift intagen i förslaget, att respektive torrättning skall gottgöras enligt förrättningstaxan för tullverket. En del tjänstförrättningar, för vilka ersättning lärer böra utgå, äro emellertid icke särskilt omtalade i förslaget, och följaktligen saknas beträffande dessa förrättningar dylik föreskrift. Såsom exempel på sådana förrättningar må nämnas invisitation utom sjötullplats och tullbehandling utom tullplats. Med anledning härav har i mom. 1 av förevarande paragraf erinrats, att ersättning enligt förrättningstaxan kan utgå för andra däri omförmälda tjänstförrättningar än dem, beträffande vilka dylik föreskrift förekommer i tullstadgan. Då jämlikt kungörelse den 15 juni 1922 (n:r 377) samtliga slag av tulltjänsteman tillkommande extra inkomster med undantag av s. k. beslagarandelar skola från och med den 1 januari 1923 upphöra att till dem utgå. har i^ mom. 2 en bestämmelse ansetts böra intagas, att ersättning enligt forrättningstaxan för tullverket skall ingå till tullverket; dock torde rese- och Iraktamentskostnad ävensom särskild fortskaffningskostnad, som skall utgå enligt förrättningstaxan, böra tillfalla vederbörande tjänsteman, vilken i sådant fall givetvis icke bör åtnjuta ersättning av tullverket för dylik kostnad. § 191. På en hos ministern för utrikes ärendena gjord förfrågan, huruvida den under den 8 maj 1838 avslutade handels-, sjöfarts- och vänskapstraktaten med Ryssland ävensom andra mellan Sverige och Ryssland avslutade överenskommelser, som anginge tullförhållandena mellan Sverige samt Ryssland och Finland, måste, efter det sagda traktat från och med den 24 oktober 1917 blivit uppsagd, anses hava förlorat sin giltighet jämväl i vad de avsåge förhållandet mellan Sverige och Finland, har bemälde minister den 6 september 1920 meddelat, att berörda traktat från och med den 2-1 oktober 1918 upphört att gälla för samtliga länder, som tillhört det forna ryska riket, och att Finland följaktligen icke hade någon traktatsenlig rätt att åberopa för åtnjutande av de förmåner, som jämlikt bestämmelse i § 3 i kungörelsen den 24 augusti 1838 angående vad i avseende å handeln och sjöfarten mellan Sverige samt Ryssland och Finland iakttagas bör (n:r 31) medgivits skeppare å finska fartyg i svenska hamnar. Med anledning härav har i förevarande paragraf i förslaget, som motsvarar § 189 tullstadgan enligt dess lydelse i kungörelse den 10 december 1915 (n:r 543), uteslutits hänvisningen till bestämmelserna om finska allmogens sjöfart på Sverige. Däremot har i paragrafen ansetts böra erinras om den under den 22 september 1871 (n:r 50) utfärdade deklaration angående särskilda bestämmelser till befrämjande av handels- och sjöfartsförbindelsen emellan Sverige och Danmark, särskilt med avseende på Öresund. Den i § 189 tullstadgan enligt dess lydelse i nyssberörda kungörelse förekommande hänvisningen till gällande tobaks- och rusdryckslagstiftning har ersatts med en allmän hänvisning till de särskilda bestämmelser, som gälla beträffande in- eller utförsel av vissa varuslag. § 192. I fråga om de i denna paragraf föreslagna beinyndiganden torde generaltullstyrelsen kunna inskränka sig till att hänvisa till vad styrelsen anfört dels i U. I I sid. 155, 156 dels i motiveringen till § 19 här ovan. 9—231742.
128 Övergångsstadgande. På sätt i motiveringen till § 95 mom. 3 och § 110 mom. 2 i förslaget framhållits, torde, vid bifall till generaltullstyrelsens förslag till lydelse av dessa författningsrum, bestämmelserna i kungörelsen angående varuförseln landvägen mellan Sverige och Norge den 28 maj 1897 (n:r 48) böra, i vad de avse utförsel med järnväg till Norge av nederlagsgods och transitupplagssamt transitgods, upphöra att gälla. Då sagda kungörelse utfärdats före gällande tullstadga och dess ifrågavarande bestämmelser alltså icke kunna anses meddelade i anslutning till denna, lära desamma icke kunna anses upphävda genom bestämmelsen i första stycket av förevarande övergångsstadgande, ulan synes det erforderligt, att särskild föreskrift härom utfärdas, liksom pä sin tid skett i fråga om utförsel med järnväg till Norge av restitutionsgods (genom kungörelse den 10 november 1911, n:r 115). Rörande andra stycket av övergångsstadgandef torde styrelsen få hänvisa til] U. ITT sid. 49.
129 T a b l å innefattande en jämförelse mellan 1904 års tullstadga och förslaget. Tullstadgan
§ 1 § 2 § 3 :§4
Förslaget
Förslaget m. m.
Tallstadgan m. m.
§1 §2
§ 1 § 2
§ 1 § 2
§ 3 § 4 mom. 1
§ 3 § 4 mom. 1
§ 3
§ 5
§ 5 (och tullordningen)
§ 6 §7
§ 6
mom. 2
§ 4
— §5
§ 5
§ 6
§ 10
§ 7 § 6 § 9 mom. 1 (och tullord- § 7 ningen) § 8 § 9 mom. 2 § 9 mom. 1 — (tullordningen) mom. 2 — (tullordningen) mom. 3
«.M § 12 mom. 1
§ 8 § 9 mom 3, § 11
mom. 4
§ 13
mom. 5
—
§ 8 § 9 mom. 1 mom. 2 och 3
mom. 2
—
§ 11 §8 § 9
mom. 1.
§ 12 mom. 1.
§ 10
§ 16
§ 11 § 12
§ 12 mom. 1. § 14
§ 10
§ 13 § 14
§ 12
§ 15
§ 18
§ 15 § 16
§ 16 § 17 mom. 1
§ 19 § 20 mom. 1
§ 9 mom. 4
i § 13 § 14 ! § 15
§ 14
: § IB i § 17 § 18
§ 13
! § 19 § 20
§ 7
§ 17 § 15
§ 17 mom. 1, 2 och 4
mom. 2
mom. 2
| § 21
§ 18
mom. 3
' § 22 § 23
§§ 19, 48, 52 mom. 2
mom. 4
(§ 33) § 20 mom. 3
§ 20 (och tullordningen)
§ 24 § 25 § 26 § 27 § 28 § 29 mom. 1 mom. 2 § 30
mom. 5
.
§ 21 § 23 mom. 1
§ 18 § 19
§ 21 § 22
§ 22 § 23 mom. 2 och 3
§ 20
§ 23
§ 21
§ 24
§ 24
§ 22 § 23 mom. 1
§ 26
§ 25 — (tullordningen) § 28
mom. 2 och 3 mom. 4 § 24 § 25
§ 25 § 27
— § 28 § 29 mom. 1
180 Tullstadgan § 31
Förslaget ni. m.
Förslaget
Tullstadgan ni. in.
§ 26 § 27, § 52 mom. 3
§ 26
§ 31
§ 32
§ 27
§ 32
§ 33
§ 30 mom. 1 och 3
!•§ ^
§ 30
§ 34
§31
I § 29
—
§ 35 •
§ 32
[ § 30 mom. 1 och 3
§ 33
§ 36 nioin. 1 och 3 mom. 2
§ 33 (och tullordniiigeu)
mom. 4
—
(tullordniiigeu)
§ 30 mom. 2
mom. 2
§ 34
: § 32
§ 35 $ 36 mom. 1 och 3
§ 37 mom. 1, 2 och 4 §§ 34, 35 (och tullord- ': § 33 ningen) § 34 mom. 3 och 5 — § 38 § 36 § 35 § 39 § 37 (och tullordningen) § 36 § 40 § 38 § 37 § 41 § 39 (och tullordniiigeu) § 38 § 42 § 43
§ 40 §§ 41, 43 och 44
§ 44
§ 45 (och tullordningen)
§ 36 mom. 4
; § 31
§ 37 mom. 1, 2, del av mom. 4 § 37 del av mom. 4 § 38 § 39 i 40
§ 39
§ 41
§ 40
.
§ 42 § 43 samt delar av generaltullstyrelsens kungörelse 5 /7 1909 (n:r 77); styrelsens kungörelse 8/e 1910 (n:r 52).
§ 45
§ 46
§ 46 § 47
§ 47 § 62 (och tullordningen)
§ 41 1 § 43 § 44 |
§ 48 § 49
§ 63 § 64 (och tullordningen)
§ 42
—
§ 65 (och tullordningen)
§ 45
§ 44
§ 66
§ 46
§ 45
§ 67
§ 47
§ 54
§ 68
§§ 4 8 - 6 1
§ 46 — K. k. 17 7 1912 (n:r 196) .
§ 55
§ 69
§ 56 § 57 mom. 1
§ 70 (och tullordningen) — (tullordningen)
§ 50 )
§ 51 J § 52 § 53
mom. 2
§ 71
(K. B. »/i 1912 m. 11.)
§ 62
§ 47
§ 63
§ 48
§ 64 § 65
§ 49 §§ 50 och 51
§ 58
§ 72 (och tullordningen)
§ 66
§ 52
§ 59
§ 73 (och tullordningen)
§ 67
§ 53
§ 60 § 61
§§ 74, 75 § 76
§ 68
§ 54
§ 62
§ 77
§ 63
§ 78 (och tullordningen)
§ 64
§ 79 (och tullordningen)
§ 69
§ 55
§ 70 § 71
§ 56 § 57 mom. 2
§ 72
§ 58
§ 73 § 74
§ 59 § 60 mom. 1
§ 75
§ 60 mom. 2
131 Tullstadgan
Förslaget
Förslaget m. m.
§ 65
—
(tullordningen)
§ 66 § 67 § 68 § 69
§§ 83, 84 § 85 (och tullordningeu)
Tullstadgan m. ni.
§ 76
§ 61
§ 80
§ 77
§ 62
§ 81
§ 78
§ 63
§ 82
§ 79 §80
§ 64
§ 86 (och tullordiiingen)
§ 81 § 82
§ 72
§ 87 (och tullordningeu)
§ 83
§ 67 § 6H § 69 mom. 1
§ 73
(§ 176) § 88
§ 84
§ 69 mom. 2, 3 och 4
§ 85
§ 70
§§ 89, 90 (och tullordningen
§ 86
§ 71
§ 70 • §71
§ 74 § 75
~~
> § 76 ! § 77
§ 91 (och tullordningen)
§ 66
§ 87
§ 72
§ 88
§ 74
§ 89
§ 75 mom. 1
§ 78 mom. 1
§ 92 mom. 1
§ 90
§ 75 mom. 2, 3 och 4.
mom. 2
§ 94 mom. 2
§91
§ 77
§ 79
§ 92 mom. 2 (och tnllordningen)
§ 92
§ 78 mom. 1, § 79
§ 80 mom. 3 sista stycket
§ 95 mom. 2
§ 93
§ 82
i övrigt .t § 81 ' § 82 § 83 § 84 § 85 ! § 86 § 87 § 88
§ 94 mom. 1 och 2 — (tullordningeu) § 94 mom. 1
mom. o § 95 mom. 1 mom. 2
§ 93
§ 181 mom. 3 § 95 mom. 1, 4, 5 och 6 (samt tullordningen) § 95 mom. 4 mom. 5 § 96 mom. 6
§ 97 § 98
§ 81 § 78 mom. 2
— 84 mom. 1 § 80 mom. 3sistastyc-i ket § 84 mom. 4 § 84 mom. 3 § 84 mom. 2
§ 96 § 97
§ 85 §86
§ 89
§ 99 § 100, § 101 mom. 2
§ 98
§ 87
§ 90
§ 101 mom. 1
§ 99
§ 91
§ 102 moin. 1 och 3
§ 100
§ 88 § 89 mom. 1
§ 92
§ 103
§ 93
§ 104 (och tullordningen)
§ 101 § 102 mom. 1 och 3
§ 94 | § 95 |
§ 105
§ 96
§§ 106 och 107
§ 97
§ 108 § 109 (och tullordningen)
§ 98
§ 90, § 89 mom. 2 § 91
mom. 2 § 103 § 104 § 105
§ 92 § 93 §§ 94 och 95
§ 106
§ 96 mom. 1 och 2
§ 107
§ 96 mom. 3
§ 108
§ 97
§ 109 mom. 1
§ 98 mom. 1
132 Tullstadgan
Förslaget m. m.
Tullstadgan m. m.
§ 99 § 100 § 101 mom. 1
i § HO (§ 176)
§ 109 mom. 2
_
' § 111 § 112 mom. 1
§ no
§ 99 § 100
mom. 2
; § 114 mom. 2
§ 102 mom. 1 mom. 2
— (tullordiiiugen) i
mom. 4
, § 116 mom. 3
mom. 5
—
§ 103 § 104
i § 109
§ no
mom. 3 mom. 4 och 5
§ 120 § 121 § 122 § 124 § 125 § 126 — (huvudsakligen tullordningen eller tjänstgöring9reglem en tet) § 128 mom. 3
§ 115 mom. 1 | mom. 2 1
§ 123 § 124 § 125 § 126
§ 104
^ 114 mom. 1
S 101)
mom. 2 mom. 3 och 4
§ 132 § 130 § 131 § 127 mom. 1
mom. 4
—
§ 102 mom. 1
— § 108
§ 117 § 118 § 119
§ 109
§ no
§ 120
§ 111 § 112 mom. 1 och 2 § 112 mom. 3
§ 121 § 122 § 123 § 124
— § 112 mom. 4 och 5 samt delar av generaltullstyrelsens kungörelse bh 1909 (n:r 77) .
§ 125 § 126 § 127 mom. 1 mom. 2 och 3
S 113 § 114 § 120
§ 128 mom. 1 och 2
— —
mom. 3
§ 116
§ 134 § 129
•
§ 101 mom. 2
;j 102 mom. 4
§ 114
§ 121 § 122
§ 113
mom. 2 mom. 3
§ 113
§ 119 ; § 120
§ 102 mom. 1
§ 118 § 119
§ 111 § 112 mom. 1 och 2
§ 103
§ 112 mom. 2 (och tull- » n-y ordningen) * u /(ocn i. itullordniugen) ii A • Y . Hl| °§ 116 mom. 1 §^ n113
§ 181 § 117
; § io8
§ 101 mom. 1
mom. 3
§ 114 mom. 1
§ 107
§ 118
mom. 2
— (tullordningen)
j § 105 ! § 10b'
i § 116 § 117
§ 111 § 112 mom. 1
§ 115, § 116 mom. 1 (och tullordningen) — (tullordningen)
mom. 3
1 Förslaget
—
§ 135 § 136 (och tullordningen) § 130 § 131 § 137 § 132 - (§ 180) § 133 § 138 § 134
§ 121
§ 135
§ 122
§ 118 § 119 § 117
§ 136
§ 123
§ 137
§ 124
§ 138
§ 126
133 T ull stadgan
Tullstadgan m. m.
Förslaget
Förslaget m. m.
§ L39 § L40
§ 127
§ 14S
§ 139 § 140 Lag om straff för olovlig vaminförsel ra. m. § 142
§ 149
§ 143
§ 150 § 15]
§ 149 inom. 1 ^ 141, MS. 152
§ 152
§ 144
§ 1 53 § 154
>? 149 mom. 2 § 145
§ 155
§ 146
§ 156 § 157
§ 147
§ 151
§ 157 mom. 3
§§ 150, 151, 153
§ [52
del av § 151 mom. 2
§ 158
§§ 154, 155
§ 159 § 160
§§ 155, 156
§ 53 § L54
delar av § 158
§ 161
§ 158
§ 162
§ 159
§ 163
§ 160 * 161
§ 127 § 128 §§ 129-147
$ 164 § 165 $ 166 § 167
$ 157
§ 162 § 163 § 164
§ 141 § L42
§ 149 § 152
§ L45 § 46 § L47 § L48
§ 154
del av § 151 mom. 2 j
$ L49
§§ 150, 153
§ L50
§ 157 mom. 1
§ .55 § :L56 § ][57 § 58 § ]L59
§ 157 mom. 2 delar av $§ 158, 159 del av § 159 § 160 § 161 § 162 § 163 § 164
§ 166 § 167
§ 165 § 168
§ L64 § L65
§ 171
§ 168
§ 172
§ 166
§ - 66 § i L67 § [68
§
§ 168 § 169
§ i 69
§ 177 § 178
§ 171 § 172
§ i.70 § iL71 § iL72
§ 179
§ 173
§ 176
$ 156
§ ]L60
§ 169 § 170
§ 175
§ 155
§ " 61 § L62
§ 168
§ 167
§ 148
§ 143 § 44
§ 168
§ 173 § 174
§ 128 delar av £ 151
§ i173 § i.74 § i.75 § iL76 § ]L77 § i.78 § i.79
§ 165
§ 169 § 172 § 173 §§ 137, 168, 170, 171, 174 § 175
— § 177 § 178 § 179 § 180 § 181 -
— — —
(§§ 73, 99)
134 Tullstadgan
Förslaget m. ni.
Förslaget
Tnllstadgan m. m.
§ 180
§ 174
§ 180
§ 181
§ 175
§ 182 § 18)5
§ 182 §§ 188, 184
§ 181 § 182 ij 188
§ 184
§ 185
§ 184
§ 183
§ 185
§ 186
§ 185
§ 1H4 § 185
- (§ 125) §§ 83, 107 S 182 § 183
§ 186
§ 187
§ 186
§ 187 § 188
§ 188 §§ 189, 190
§ 187
§ 186
S 188
§ 189 $ 190
§ 191
§ 189 § 190
* 187 ^ 188 mom. 1 § 188 mom. 2
§ 191
§ 189
§ 192
Statens offentliga utredningar 1923 S y s t e m a t i s k
f ö r t e c k n i n g
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)
Allmän lagstiftning.
Rättskipning. Fångvård.
Utredning rör. städernas domstolsvasen. [1923: 6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang. villkorlig frigivning. [1923:9] Betänkande och förslag rörande förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare m. m. [1923: 36]
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Folkomröstningskommitténs utredningar. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923: 10] 4. Folkomröstningsinstitntet i Nordamerikas förenta stater. [1923: 8] 6. Folkomröstningsinstitntet utanför Schweiz och Förenta staterna. [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande ang. decisiv folkomröstning. [1923: 19] Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. 3. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. [1923: 22] Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m. m. [1923: 27]
Kommunalförvaltning. Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande. 4. [1923: 18] Efterskrift till P. M. om röstsammanräkning vid kommunala val. [1923:38] Om röstsammanräkning vid kommunala val. Andra upplagan. [1923: 39]
Statens ock kommunernas
finansväsen.
Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m. m. [1923: 1] Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 18. Den svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923: 31] 19. Sveriges bryggcriindustri. [1923:32] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923:33] 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet. [1923: 34] 22. Tabeller ang. industriens utveckling. [1923: 37] Förslag till tullstadga. [1923: 43]
Polili. Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923: 2] Betänkande med furslag till förordning ung. tillverkning av brännvin m. ni. [1923: 28]
Allmänt näringsväsen. K. Elektrifieringskommitténs meddelanden.
F a s t egendom.
6. [1923: 24]
Jordbruk med binäringar.
Spannmålsmarknadssakknnnigas betänkande. [1923: 3] Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [1923: 12] Inventering av odlingsjord längs Inlandsbanan. [1923: 25] Jordkommissionens betänkande. 6. [1923:40] Lagerhus- och kylhuskommitténs betänkande. 2. [1923: 42]
V-attenväsen. Skogsbruk.
Bergsbruk.
Industri. Handel och sjöfart. Kommunikationsväsen. Statens ställning till järnvägarna i främmande länder. [192&7] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923: 11] Vägkommissionens betänkanden. 4. [1923: 13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923: 14] Betänkande ang. Stockholms förortsbanefråga. [1923: 21]
Bank-, kredit- och penningväsen. Försäkringsväsen. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andliä odling i övrigt. Betänkande med förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. [1928: 4] Skolkommissionens betänkande. 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] 6. Om rätt för elever, utexaminerade från statens högre lärarinneseminarium, att vinna inträde vid universitet och där avlägga examen samt om folkskollärares fortbildning i vetenskapligt avseende. [1923: 41] Förslag till ändringar i jordfästningslagen m. m. [1923: 23] 1921 års pensionskommittés betänkande 2 ang. beredande av förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillkassa m. m. [1923: 26] Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den centrala statsförvaltningen i bok-och biblioteksavseende. [1923:35] Försvarsväsen.
Den industriella demokratiens problem. 1. [1923:29] 2. [1923:30]
Försvarsrevisionens betänkande. 3. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. [1923: 15] Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förslag, särskilda yttranden. [1923: 16] Del 3. Bilagor. [1923: 17]
Hälso- och sjukvård.
Utrikes ärenden. Internationell rätt.
Socialpolitik.
Stockholm 1923. P. A. Norstedt & Söner.