SOU 1923:61

Utredning och förslag angående de enskilda järnvägarnas bokföring enligt av Kungl. Maj:t den 30 nov. 1922 givet uppdrag

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

= tdC7s; National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:61

KOMMUXIKATIOA'SDEPAETEMENTET

UTREDNING OCH FORSLAG ANGÅENDE

DE ENSKILDA JÄRNVÄGARNAS BOKFÖRING ENLIGT A V KUNGL. MAJ:T DEN 30 NOVEMBER 1922 GIVET

UPPDRAG

S T O C K H O L M 1 9

2 3

Statens offentliga utredningar 1923 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

Botäniande ined förslag angående magistraternas befri28. U n d e r d å n i g t b e t ä n k a n d e med förslag till förordning a n a n d e i visst avseende från ansvar för kronouppbörden gående t i l l v e r k n i n g av b r ä n n v i n m . m . Blom. 67 s.' F i . m . m . Norstedt. 57 s. F l . 29—30. Den i n d u s t r i e l l a demokratiens problem. 1. B e t ä n k a n d e j ä m t e förslag till lag om driftsnämnder. 240 s. 2. Förslaj till lag o m lösdrivares behandling m . fl. författ2. D e n i n d u s t r i e l l a demokratien i utlandet. 267 s. ningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskommitténs beTullberg. S . . t ä n k a t d e n . P a l m q u i s t . x j , 423 s. S. 31. T u l l - och traktafckommitténs "utredningar och b e t ä n k a n 3. Spannmålsmarknadssakkunnigas betänkande. Norstedt. den. 18. D e n STenska mekaniska verkstadsindustriens 41 s. J o . u t v e c k l i n g intill k r i g s u t b r o t t e t . A v E . Linder. Tull4. B e t ä n i a n d e med förslag till lag om församlingsstyrelse berg, i v , 435 s. F i . s a m t till bestämmelser om folkskoleärendenas överflytt32. Tull- och t r a k t a t i o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n ning :'rån d e n kyrkliga till den borgerliga kommunen den. 19. Sveriges bryggeriindustri. A v A. Lilienberg. m . m . P a l m q u i s t . v j , 304 s. E . Tullberg, i v , 40 s. F i . 5. Skolkemmissionens betänkande. 5. Organisatoriska och 33. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanekonouiska u t r e d n i n g a r . Norstedt. 236 s. E . den. 20. G a r v e r i i n d u s t r i e n s produktionsförhållanden. 6. U t r e d i i n g angående vissa spörsmål rörande städernas Av W . S m i t h . M a r c u s , iv, 175 s. F i . domstolsväsen. A v N . Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 34. T n l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n 7. S t a t e m ställning till järnvägarna i olika främmande den.. 2 1 . KvaliiDetsfrågan hos det svenska vetet. A v länder. Av A . Lilienberg- Tullberg. 411 s. K . I I . Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . 8. F o l k o n r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar angående refe35. Samorganisation a v riksdagsbiblioteket och den centrala r e n d u u i f r ä m m a n d e länder. 4. Folkomröstningsinstistatsförvaltningen i bok- och biblioteksavseende. A v V . t u t e t i N o r d a m e r i k a s förenta stater. Av H . Tingsten. Gödel. Marcus. 54 s. F i . Tullberg, i v , 399 s. J u . 36. B e t ä n k a n d e o c h förslag rörande förvaring av förmin9. Förslag till strafflag, allmänna delen, samt förslag till skat t i l l r ä k n e l i g a förbrytare jämte förslag till interlag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. Marcus. nering av farliga äterfallsförbrytare. L u n d , Berling. 116 x i i j , 514 s. J u . s. J u . 10. F o l k o n r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s utredningar angående refe37. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n r e n d u u i f r ä m m a n d e länder. 3. Folkomröstningsinstiden. 22. Oversiktstabeller angående den svenska i n t u t e t i d e n schweiziska demokratien, dess förutsättningar, d u s t r i e n s u t v e c k l i n g 1891—1920 j ä m t e a n m ä r k n i n g a r . former och funktioner. A v A . Brusewitz. Tullberg. M a r c u s , i v , 147 s. F i . 381 s. J u . 38. Efterskrift till O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a 11. U t r e d i i n g r ö r a n d e ombyggnad av Strömsholms kanal val enligt l a g a r n a den 9 j u n i 1922. A v E. v . lleidens a m t u t s t r ä c k n i n g av kanalen från Smedjebacken till s t a m . B e c k m a n , (s. 53—61). S. L u d v i i a . Meddelande från Kungl. Kanalkommissionen. 39. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enligt laN r 5. Ha3ggström. 133 s. 2 k a r t . K . g a r n a den 9 j u n i 1922. Av E. v. IIeidens:am. A n d r a 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika arrenu p p l a g a n . Med efterskrift. Beckman. (4), 61 s. S . deväseidet. Beckman, xij, 239 s. E . 40. J o r d k o m m i s s i o n e n s betänkanden. 6. Om sociala arren13. Vägkoaimissionens betänkanden. 4. Förslag till lag om debestämmolser, avlösning av arrendejordbruk, förekomenskilda vägar m . m. Marcus. 147 s. K . m a n d e av v a n h ä v d , u p p h ä v a n d e av fideikommiss i fast 14. B e t ä n i a n d e m e d förslag till avtal rörande Stockholms egendom, anskaffande av t o m t m a r k till bostäder m . m . bangåidsfråga. Bockman. 46 s. 10 k a r t . K . Marcus. 505 s. J u. 10—17. Fcrsvarsrevisionens betänkande. 3. Betänkande och 41. Skolkommissionens betänkande. 6. Om r ä t t för elever, förslag r ö r a n d e revision a v Sveriges försvarsväsende. utexaminerade från statens högre lärarinneseminarium, Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. viij, 661 s. a t t v i n n a i n t r ä d e vid universitet och d ä r avlägga e x a Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av revisionens förmen samt o m folkskollärares fortbildning i vetenskapslag, särskilda y t t r a n d e n . (2), 741 s. Del 3. f c Bilagor. ligt avseende. N o r s t e d t . 63 s. E . (2), 9C, 33, 2 8 , 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 36, 6 s. 42. Lagerhus- och k y l h u s k o m m i t t é n s betänkande. 2. LagerBeckman. F ö . husväsendet i Sverige o c h därmed s a m m a n h ä n g a n d e 18. ' Kommunalförfattningssakkunnigas betänkande 4 med förhållanden. N o r s t e d t , viij, 300 s. J o . förslag till l a g o m landsting m . m . Beckman. 235 s. S . Förslag till t u l l s t a d g a j ä m t e motivering. Korstedt. (2), 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av 134 s. F i . folkoiu-östningskommittén. Tullberg. 40 s. J u . T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n 20. FolkonröstningsTiommitténs utredningar angående refeden. 23. De svenska j ä r n - och m e t a l l m a n u f a k t u r i n d n s t r i r e n d u u i främmande länder. 5. Folkomröstningsinstitutet e r n a s u t v e c k l i n g m e d särskild hänsyn till förhållandena ntanfö: Schweiz och Förenta s t a t e r n a . Tullberg. 71 s. J u . vid t i d e n n ä r m a s t före världskrigets u t b r o t t . A v G. 21. Betänkande angående ordnandet av Stockholms förortsDelling. Tullberg, i v, 196 s. F i . banefriga. Blom. 126 s. 11 k a r t . K . 45. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n 22. Betänkande o c h förslag i fråga om kvinnors tillträde den. 24. U n d e r s ö k n i n g angående jordegendomsvärdenas till stitstjänster. 3. Kvinnas behörighet a t t innehava u t v e c k l i n g i Sverige och vissa främmande länder. A v prästeilig och a n n a n kyrklig tjänst. Marcus. 51 s. J u . K. A m a r k . Marcms. i v , 93 s. F i . 23. Betänkande med förslag till l a g om ändring i vissa de46. S a m m a n d r a g av y t t r a n d e n över stadsplanelagskommitténs lar av .agen den 25 maj 1894 angående jordfästning m . m . b e t ä n k a n d e m e d förslag till stadsplanelag och författN o r s t e i t . 56 s. J u . n i n g a r som d ä r m e d h a v a samband s a m t bostadskom24. Kungl. Kloktrifteringskommitténs meddelanden. 6. U t missionens b e t ä n k a n d e med förslag till byggnadsstadga. redning angående lämpliga distributionssystem för landsP a l m q u i s t . 367 s. J u . bygdse-ektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . I 47. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s lönekommitté. 5. Betänkande 25. Inventering a v odlingsjord längs Inlandsbanan från angående b e r e d a n d e av semester å t viss icke-ordinario Ströms södra sockengräns till S t o r u m a n . Tullberg. 30 personal i statens tjänst. Fahlcranfcs. 49 s. K . s. 2 kart. J o . 48. A n v i s n i n g a r r ö r a n d e vissa åtgärder för möjliggörande av 26. 1921 åis pensionskommittés betänkande. 2. Betänkande ökad s p a n n m å l s b o l å n i n g från j o r d b r u k a r n a s sida. Norangåenle avveckling av den stärbhus efter präst tillstedt. 43 s. J o . försäkride förmånen a v tjänst- och nådar samt bere49. S t a t e n s ställning t i l l j ä r n v ä g a r n a i Sverige med särskild dande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad pensioneh ä n s y n till inlösningsfrågan. Av A. Lilienberg. Tullberg, r i n g från p r ä s t e r s k a p e t s änke- och pupillkassa. Tullv j , 268 s. K . berg. 100 s. E . 50. Bedegörelse fra d e t av de danske, norske og svenske 27. Underdånigt b e t ä n k a n d e m e d förslag till lönereglering Kraftoverfyringskommissioner nedsatte elektroteknisko för beiattningshavare i domsagorna m . m . Beckman. Udvalg a n g a a e n d e elektrisk Kraftöverföring fra Norge 85 s. J u . til D a n m a r k . K ö b e n h a v n , Jyrgensen & C:o. 135 s. K .

Fortsättning å omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 3 : 61

U T R E D N I N G OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

DE ENSKILDA JÄRNVÄGARNAS ROKFÖRING ENLIGT AV KUNGL. MAJ:T DEN 30 NOVEMBER 1922 GIVET UPPDRAG

STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNEB

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Konungen Inledning Motivering av förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg Motivering av förslaget till kungl. kungörelse angående bokföring vid enskild järnväg Förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg Förslag till kungl. kungörelse angående bokföring vid enskild järnväg Formulär för balansräkning Formulär för vinst- och förlusträkning

Sid. 1 3 13 34 42 47 52 57

Bilagor. Utdrag ur kungl. förordning angående handelsböcker och handelsräkningar . . . 61 Utdrag ur allmänna aktiebolagslagen 63 P. M. ang. de nordamerikanska järnvägarnas bokföring och ekonomiska statistik 69 Lag angående de schweiziska järnvägarnas bokföring 122 Förordning angående räkenskaper och redovisning vid de schweiziska järnvägarna 129 Lag angående de engelska järnvägarnas bokföring 146

TILL

KONUNGEN.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret i skrivelse den 18 december 1919, riksdagen i skrivelse den 2 mars 1920 och 1918 års järnvägskommitté i skrivelse den 12 april 1920 gjort framställning om verkställande av utredning i fråga

2 om bokföringen vid de enskilda järnvägarna i landet, uppdrogs i kungl. brev av 21 maj 1920 åt en kommission att verkställa utredning rörande bokföringen vid de enskilda järnvägarna, i syfte att större enhetlighet och likformighet i dessas räkenskaper måtte åstadkommas, samt att inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Till ordförande i kommissionen förordnades överdirektören Jakob Ludvig Widell samt till ledamöter verkställande direktören i svenska järnvägsföreningen, dåvarande majoren i väg- och vattenbyggnadskåren Olof Bärnheim, byrådirektören vid statens järnvägar Sven Norrman, kamreraren vid Göteborg— Borås och Borås—Alvesta järnvägar Karl Richnau och professorn vid handelshögskolan i Stockholm Oscar Sillen. Genom kungl. brev den 5 maj 1922 förordnades sedermera till ledamot i kommissionen riksgäldssekreteraren John Axel Hägglund och till sekreterare förste aktuarien vid statens järnvägar Erik Vilhelm Malmkvist. Genom kungl. brev den 30 november 1922 har därefter kommissionen för utredning i fråga om bokföringen vid de enskilda järnvägarna upplösts och uppdragits åt undertecknade, ledamöter i kommissionen, Norrman och Richnau att med biträde av undertecknad, sekreterare hos kommissionen, Malmkvist uppgöra och senast den 31 maj 1923 inkomma med förslag i fråga om huvudgrunderna för anordnande av en enhetlig och likformig bokföring vid de enskilda järnvägarna. Till kommissionen överlämnades den 8 september 1920 från civildepartementet de till Konungen ingivna framställningarna angående utredning rörande de enskilda järnvägarnas bokföring. Dessa handlingar hava jämte kommissionens arbetsmaterial i övrigt till oss överlämnats. Till fullgörande av det givna uppdraget få vi härmed avgiva underdånigt yttrande jämte förslag till dels lag, dels kungörelse angående bokföringen vid enskilda järnvägar. I fråga om huvuddragen av den nj^a bokföringen hava vi uppnått enighet. Beträffande vissa delvis viktiga punkter hava vi emellertid stannat vid skilda meningar, som då framlagts bredvid varandra. Stockholm den 31 maj 1923. Underclånigst SVEN NORRMAN. K A R L RICHNAU.

Erik

MalmJcvist.

Inledning* För järnvägsaktiebolag gälla de föreskrifter rörande bokföringen, som fin- Nuvarande nas intagna i dels kungl. förordning av den 4 maj 1855 angående handels- / ^ n ^ d e böcker och handelsräkningar, sedan förordningen genom lag av den 28 juni enskilda järn1895 utsträckts att gälla för bland annat samtliga aktiebolag, dels lag av den v ä | ™ s o ^ k " 12 augusti 1910 om aktiebolag. Som bilaga A och B hava närlagts gjorda ekonomiska utdrag ur berörda författningar, upptagande deras i bokföringshänseende vik- s t a lstl ' tigare bestämmelser. Som av dessa bilagor torde framgå, har med 1855 års förordning avsetts att reglera bokföringstekniska förhållanden. 1910 års aktiebolagslag innehåller bestämmelser av stor vikt för bokföringens sakliga reglering. Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall varje järnväg dels under byggnadstiden inlämna årlig berättelse om arbetets fortgång, dels, sedan järnvägen öppnats för trafik, avgiva redogörelse för nya arbeten och uppgift å den rullande materielen, samt dels slutligen viss tid efter järnvägens avsyning överlämna översiktskarta och uppgift å anläggningskostnaden. Berörda skyldigheter började åläggas järnvägarna i från år 1871 givna koncessioner. Från år 1910 äro sådana under byggnad varande järnvägar, för vilka statslån beviljats, ytterligare skyldiga att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen insända detaljerade rapporter angående byggnadsarbetets fortgång och den ekonomiska ställningen. Dessa rapporter skola avges enligt fastställda formulär. Någon skyldighet att, sedan järnväg färdigbyggts, kompletteringsvis bokföra nyanläggningskostnader efter samma grunder som nybyggnadskostnader har icke föreskrivits, väl enär väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ekonomiska granskningsplikt upphör i och med järnvägsbyggnadens avslutning. I koncessionsresolutionerna för enskilda järnvägar finnes bokföringsfrågan berörd endast i samband med bestämmelserna om inlösen av enskilda järnvägar. I efter år 1890 utfärdade koncessioner talas härvid om den enligt av Kungl. Maj:t godkända1 räkenskaper uppkomna nettobehållningen av trafiken. I tidigare koncessioner är formuleringen i berörda hänseende mindre ts^dlig. Sålunda tala koncessioner, utfärdade åren 1875—1889, i allmänhet om den enligt behöriga1 räkenskaper uppkomna nettobehållningen, och koncessioner, utfärdade åren 1869—1874, tala om den nettoinkomst banan lämnat, enligt vad dess 1

Vår kursivering.

ägare kunna tillförlitlig en1 ådagalägga. Sistnämnda koncessioner innehålla därjämte en bestämmelse, att, om ägarna ej vilja eller kunna1 tillförlitlig-en styrka beloppen av den nettoinkomst, varefter löseskillingen bör beräknas, denna skall bestämmas efter banans värdering av fem gode män. I före år 1869 utfärdade koncessioner saknas slutligen bestämmelser om inlösen av och härvid även om bokföring för de enskilda järnvägarna. Av vad sålunda anförts torde få anses framgå, att Konungen beträffande järnvägar, som under senare tid koncessionerats, förbehållit sig viss rätt att utfärda närmare föreskrifter rörande de enskilda järnvägarnas bokföring, men att Konungen däremot icke förbehållit sig sådan rätt beträffande de tidigast koncessionerade järnvägarna. Vidare är att märka, att i allmänna författningar givna bokföringsföreskrifter endast gälla för de järnvägar, som ägas av aktiebolag. I den allmänna järnvägsstatistik, som alltifrån år 1878 sammanställts och publicerats, ha ekonomiska data intagits, och ha dessa i samband ined statistikens reformering, särskilt i årgångarna 1906 och 1914 (13), blivit rätt utförligt redovisade. Vid uppställning av de statistiska frågeformulären har emellertid järnvägsstyrelsen, som icke ansett sig äga befogenhet att meddela föreskrifter angående bokföringen, sett sig förhindrad att närmare definiera de olika bokföringsbegreppen. Den ekonomiska redovisningen har därför blivit beroende på vid olika järnvägar rådande individuella uppfattningar, i enlighet med vilka vid de enskilda järnvägarna på varierande sätt upptagits och bokförts vissa slag av bokföringsposter, såsom t. ex. utgifter för avskrivningar, med resultat att den allmänna järnvägsstatistikens ekonomiska data för skilda järnvägar icke äro med varandra fullt jämförbara, och att säkra hållpunkter saknas för bedömande av de statistiskt redovisade värdenas verkliga innebörd. Denna ofullständighet och brist i den allmänna järnvägsstatistiken har den genom svenska järnvägsföreningens försorg år 1909 publicerade littereringstabellen icke avhjälpt. Sagda littereringstabells främsta uppgift synes hava varit att uppställa ett schema för enhetlig bokföring av de enskilda järnvägarnas driftsutgifter, varigenom skulle underlättas jämförelser mellan dessas storlek vid skilda järnvägar. Genom littereringstabellen erhålles emellertid icke en fullständig reglering av bokföringen, i det att särskilda formulär för balansräkningen och för vinst- och förlusträkningen icke blivit uppgjorda och närmare bestämmelser beträffande avskrivningsförfarandet saknas. Fasta bestämningar av de viktigaste bokföringsbegreppen såsom byggnads- och anläggningskostnad, nettoinkomst, driftöverskott o. s. v. lämnas ej heller. Littereringstabellens användning är slutligen icke obligatorisk. Svenska järnvägsföreningen har senare vid olika tillfällen till sina medlemmar riktat uppmaning att söka tillämpa likformiga bokföringsprinciper. Sålunda beslöt föreningens styrelse den 6 mars 1917 att till förningens medlemmar rikta en kraftig uppmaning att, så snart lämpligen ske kunde, tilllämpa det bokföringssystem, som av föreningen antagits, ävensom att uttala 1

Vår kursivering.

5 önskvärdheten av att månadsbokslut måtte uppgöras. I avskrivningsfrågan har föreningens styrelse den 7 juni 191C uttalat sig för tillämpning av visst enhetligt förfarande. Anförda, av svenska järnvägs föreningen förordade bestämmelser följas emellertid endast delvis av järnvägarna. Månatliga uppgifter över de enskilda järnvågarnas trafik och trafikinkomster ha av ålder insänts till järnvägsstyrelsen ooh av denna publicerats för varje särskild järnväg, under åren 1912—1917 i den statistiska månadspublikationen »järnvägsstatistiska meddelanden». A skrivelse den 12 november 1917 till svenska järnvägsföreningen hemställde kungl. järnvägsstyrelsen, under anförande att frånvaron av månatlig utgiftsstatistik för de enskilda järnvägarna innebure en mycket kännbar olägenhet vid styrelsens taxereglerande verksamhet, om svenska järnvägsföreningens medverkan för upprättande från 1918 års ingång av månatliga uppgifter över jämväl järnvägarnas utgifter. De uppgifter, som härvid komme att ställas till styrelsens förfogande, skulle, om så önskades, betraktas som sådana statistiska detaljuppgifter, vilka icke finge delges allmänheten. Svenska järnvägsföreningen biföll redan den 20 november sagda hemställan, varefter formulär för månadsstatistik utarbetades genom försorg av delegerade, utsedda av järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen. Från och med 1918 års ingång ha därefter i järnvägsstatistiska meddelanden icke publicerats några individuella månatliga uppgifter angående de enskilda järnvägarnas driftresultat. Jämlikt gällande instruktion den 23 mars 1877 för statens ombud vid revision av de med statslån understödda järnvägsbolagens förvaltning och räkenskaper åligger det berörda ombud att årligen avgiva berättelse om granskningen jämte särskilt upprättat sammandrag av bolagets räkenskaper för de senaste fem åren. Till oss ha överlämnats följande till Konungen ingivna handlingar i de en- FramställD Ug r & skilda järnvägarnas bokföringsfråga, nämligen a ^ A~ fullmäktiges i r i k s g ä l d s k o n t o r e t skrivelse den 18 december 1919 a n g å e n d e enskilda järn de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens bokföring, vägarnas bok riksdagens skrivelse den 2 mars 1920, nr 50, angående viss utredning rörande de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens räkenskaper, 1918 års järnvägskommittés skrivelse den 12 april 1020 angående utarbetande av förslag till bokföringsföreskrifter för de enskilda järnvägarna med följande bilagor: transumt av kungl. järnvägsstyrelsens yttrande den 27 april 1916 i anledning av motion i andra kammaren nr 129 av herr Åkerlund, transumt av första kammarens tillfälliga utskotts utlåtande nr 19 (1916) i anledning av herr Åkerlunds motion nr 129, transumt av motion nr 274 (1917) av herr AVidlund om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förstatligande av de enskilda järnvägarna m. m., transumt av herrar riksgäldsfullmäktiges utlåtande den 20 april 1917 över motion nr 274 av herr Widlund,

6 transumt av kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga utlåtande den 27 april 1917 över motion nr 274 av herr Widlund, transumt av kungl. järnvägsstyrelsens underdåniga utlåtande den 26 april 1917 över motion nr 274 av herr Widlund, och utdrag av protokoll, hållet vid sammanträde inom 1918 års järnvägskommitte den 12 april 1920. Av berörda handlingar framgår, att varken inom riksdagen eller bland hörda myndigheter någon meningsskiljaktighet råder rörande behovet och önskvärdheten av närmare föreskrifter till reglering av de enskilda järnvägarnas bokföring. Skilda myndigheter ha emellertid anlagt en något olika syn på bokföringsfrågan, beroende på arten och omfattningen av den statliga uppsikt över det enskilda järnvägsväsendet, de var för sig ha att utöva. Statsrevisorerna och riksgälds fullmäktige ha sålunda särskilt uppmärksammat, att rådande bristfälligheter och olikheter i järnvägsbolagens bokföring försvåra möjligheten att bedöma de statsunderstödda järnvägsbolagens ekonomiska ställning och utsikterna för berörda bolag att kunna fullgöra sina förbindelser till staten. Riksdagen har i sin skrivelse av den 2 mars 1920 i anslutning till statsrevisorernas nyssberörda framställning ansett det vara önskvärt, att en utredning företoges i syfte att ernå större enhetlighet och likformighet i de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens räkenskaper, varefter formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag lämpligen borde upprättas samt bolagen åläggas att i sin bokföring följa dessa formulär. Järnvägsstyrelsen, som har att avge yttrande över framställningar från de enskilda järnvägarna rörande ändringar i deras taxor, har i avgivna yttranden särskilt betonat angelägenheten, att härför erforderliga uppgifter rörande järnvägarnas ekonomiska driftresultat måtte bokföringsvis framkomma, och detta icke enbart för statsunderstödda, utan för samtliga enskilda järnvägar. I yttrande av den 27 april 1916 i anledning av herr Åkerlunds motion har styrelsen alltså för sin del funnit önskvärt: att en utredning komme till stånd rörande lämpligheten av reglerande bestämmelser för de enskilda järnvägarnas bokföring, att bestämdare normer än för närvarande utarbetades rörande disponibla vinstens användning, särskilt rörande avskrivning resp. avsättning till förnyelsefond, att de enskilda järnvägsbolagen borde åläggas föra sina räkenskaper så, att de ekonomiska slutresultaten av järnvägsdriften framginge utan sammanblandning med de ekonomiska resultaten av annan till den egna järnvägsdriften ej hänförlig verksamhet, samt att vid förstberörda utredning till prövning upptoges frågan rörande möjligheten eller lämpligheten att ordna bokföringen så, att av räkenskaperna framginge de ekonomiska resultaten för olika koncessionerade bandelar och arrenderade banor. I yttrande den 26 april 1917 över motion av herr Widlund har styrelsen ytterligare framhållit önskvärdheten av,

att föreskrift utfärdades därom, att särskilda enskilda järnvägar månatligen sammanställde sina utgifter och till järnvägsstyrelsen successivt insände rapport därom. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen liar funnit sig böra kraftigt understryka behovet av åtgärder för införande av ett för alla enskilda järnvägar enhetligt bokföringssystem tillika med normerande best ämmelser för avskrivningar och avsättningar till förnyelsefonder och har härvid erinrat om att på andra håll, såsom i Nordamerikas förenta stater, åtgärder i sådan riktning genomförts. För 1918 års järnvägskommitté har i de enskilda järnvägarnas bokföringsfråga det framstått som synnerligt av behovet påkallat, att de enskilda järnvägarnas bokföring så ordnades, att av räkenskaperna lätt kunde framgå, till vilket belopp den inlösningssumma skall beräknas, som statsverket enligt respektive koncessioner skall erlägga, i händelse statsverket önskar inlösa viss järnväg. I berörda hänseende hade kommittén mött stora svårigheter, särskilt i fråga om tolkningen och tillämpningen av det i koncessionerna använda begreppet »nettobehållning av trafiken». Ur inlösningssynpunkt gällde det att, med bibehållande av andemeningen i koncessions villkorens definition av förenämnda begrepp, finna bokföringsregler, som så nära som möjligt svarade mot nutida bokföringsbegrepp. För ett flertal järnvägar hade för senare tillkomna bandeiar särskilda, koiicessionsvillkor utfärdats, utan att därvid uppmärksammats svårigheten att föra särskilda räkenskaper för de under en och samma förvaltning stående och med gemensam taxa försedda särskilda bandelarnas inkomster och utgifter, och utan att några anvisningar givits om vad för sådana fall vore att iakttaga. 1918 års järnvägskommitté har sedermera i utlåtande av den 30 november 1921 framlagt förslag till nya inlösningsbestämmelser, vilka, därest de bliva lag, torde komma att kräva beaktande vid järnvägsbokföringens ordnande. I länder med privatbanesystem synes järnvägarnas bokföring numera i all- Utländskt mänhet vara reglerad genom statliga föreskrifter. Vi ha, tagit del av givna studiemate allmänna bokföringsbestämmelser i U. S. A., Schweiz och England. I U. S. A. antogs redan år 1887 en lag rörande den mellanstatliga samfärdseln, som bland annat innehåller ingående bestämmelser angående bokföringen och vad därmed sammanhör. Som representant för regeringen vid utövandet av kontroll bland annat i ekonomiskt hänseende över järnvägarna inrättades ett ämbetsverk, benämnt Interstate Commerce Commission (I. C. C.) med vittgående befogenhet. Genom en sin ledamot, professor O. Sillen, som under viss del av år 1920 vistades i U. S. A., hade bokföringskommissionen införskaffat ett vidlyftigt material rörande de enskilda järnvägarnas bokföring, som, i korthet refererat av insamlaren, nu blivit ytterligare bearbetat, så att en av sekreteraren utarbetad p. m. rörande berörda bokföringen vid U. S. A:s järnvägar kan närläggas som bilaga C. I Schweiz antogs år 1896 en lag angående järnvägarnas bokföring. Till

8 densamma sluter sig en av Bundesrat utfärdad förordning, senast förnyad år 1913. Kontrollerande myndighet i Schweiz är regeringen (Bundesrat). Berörda lag och förordning äro i översättningar närlagda som bilaga D. I England antogs år 1911, alltså långt före genomförandet av den bekanta stora järnvägsreformen, en lag angående järnvägarnas bokföring, i översättning närlagd som bilaga E. Eörenämnda författningar angående bokföringen förete likhet i huvuddragen, men därjämte i detaljerna betydande olikheter, beroende på den allmänna strukturen i de särskilda ländernas järnvägssystem och de delvis av denna beroende sylten, man genom bokföringens ordnande velat vinna. Vid utarbetandet av för svenska förhållanden avpassade bokföringsföreskrifter har den utländska järnvägslagstiftningen varit till viss ledning — särskilt vid systematiseringen av räkenskapsformulärens rubriker — men ha vi dock tagit avgörande hänsyn endast till de behov beträffande bokföringens ordnande, som under historiskt givna betingelser framträtt i vårt land. föfbok-1" . V i d P r ö v n i n £ a v d e n närmare innebörden av det oss givna uppdraget ha föringens vi till en början övervägt de erinringar, som i förenämnda framställningar iyordning. g-jorts mot nuvarande bokföringsförhållanden vid de enskilda järnvägarna, och möjligheten att tillgodose de önskemål beträffande bokföringens nyordning, som i samband därmed uttalats. Det har härvid synts ur allmän synpunkt angeläget, att de enskilda järnvägarnas bokföringssystem så ordnas, att räkenskaperna komma att lämna erforderligt siffermaterial såväl för bevakandet av statens ekonomiska intressen i egenskap av stor långivare och såsom berättigad att efter vissa grunder inlösa järnvägarna som ock för den taxereglerande verksamhet, som det tillkommer Kungl. Maj:t att utöva beträffande de enskilda järnvägarna. Räkenskaperna torde jämväl böra i möjlig utsträckning lämna önskvärd vägledning för beskattningen. Som ytterligare riktlinjer för bokföringens nyordning har synts oss böra uppställas fordran, dels att de nya bokföringsföreskrifterna för enskilda järnvägar skola, så nära som är möjligt och lämpligt med hänsyn till järnvägsdriftens säregna natur, ansluta sig till allmänna, i lag och författning för aktiebolag givna bokföringsbestämmelser, dels att räkenskapssammandrag för de enskilda järnvägarna må till sin uppställning, såvitt av förhållandena betingas, ansluta sig till den uppställning, som för statens järnvägars motsvarande räkenskapssammandrag kan komma att fastställas, så att ett så enhetligt redovisningssystem som möjligt för landets samtliga järnvägar må erhållas, och dels att vid uppställningen av bokföringssystem för de enskilda järnvägarna tages största möjliga hänsjm till de enskilda järnvägarnas behov av en på en gång enkel som för praktiska syften fullt användbar redovisning, för vilken icke heller böra uppställas sådana normer, att de enskilda järnvägarnas ekonomiska handlingsfrihet på ett för deras utveckling menligt sätt bindes. Några av de ovan uppställda kraven stå i ett visst motsatsförhållande till

9 varandra. Att ordna bokföringen så, att den på ett fullt tillfredsställande och uttömmande sätt tillgodoser samtliga berörda krav och önskemål, torde därför icke vara möjligt. Vi ha emellertid vid prövning av dylika spörsmål sökt finna lösningar, som såvitt möjligt, tillgodosett olika intressen och synpunkter. I vissa frågor ha vi emellertid ej härvid kunnat mppnå enighet, utan nödgats framlägga särskilda förslag. Som i det föregående angivits, anse vi, att de särskilda bokföringsföreskrifterna för enskilda järnvägar böra så nära som möjligt ansluta sig till i lag och författning givna bokföringsföreskrifter för aktiebolag i allmänhet. Vi ha därför icke upptagit till prövning, huruvida de bokföringstekniska bestämmelser, som återfinnas i 1855 års förordning om handelsböcker och handelsräkningar, äro tidsenliga och avpassade efter järnvägsdriftens fordringar, och vi ha ansett oss med så mycket större fog kunna underlåta en sådan prövning, som dels inga framställningar blivit gjorda om ändring av de enskilda järnvägarnas bokföring i tekniskt hänseende, och dels ett förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av kungl. förordningen ang-ående handelsböcker och handelsräkningar den 29 januari 1916 avgivits av vissa härför utsedda sakkunniga. De bokföringen berörande föreskrifter, som återfinnas i 1910 års aktiebolagslag, avse att sakligt reglera bokföringen. Av särskild betydelse i ifrågavarande hänseende är § 56, som innehåller bestämmelser om aktiebolags balansräkning. De härstädes givna föreskrifterna kunna icke anses vara vid järnvägarna allmänt följda. Särskilt torde föreskrifterna om avskrivning eller däremot svarande avsättning till förnyelsefond vara ofullständigt iakttagna. Enär å ena sidan bör fordras, att författningsenligt givna bestämmelser följas, men å andra sidan ett strängt genomförande av vad aktiebolagslagen stadgar beträffande avskrivning för värdeminskning skulle för ett flertal enskilda järnvägar medföra de största svårigheter och icke önskvärda följder, i värsta fall tvångslikvidation, ha vi för de enskilda järnvägarnas del sökt i avskrivningsfrågan finna föreskrifter, som, om de än i formellt hänseende avvika från aktiebolagslagens stadganden, dock torde i stort sett motsvara lagens andemening, på samma gång som de fylla kraven på en efter järnvägsdriftens särskilda behov ordnad rationell bokföring. Jämväl i ett annat hänseende ha vi sett oss föranlåtna föreslå från aktiebolagslagen avvikande bestämmelser. Nämnda lag föreskriver förbud för upptagande som tillgång av vissa slag av kostnader, såsom stiftelsekostnader, förberedande undersökningar m. m. Icke heller finansomkostnader, såsom kapitalrabatter m. m. torde jämlikt aktiebolagslagen få anses vara tillåtet föra som tillgångar. Även om dessa bestämmelser jämlikt § 141 mom. 7 i aktiebolagslagen icke givits eller av oss föreslås komma att få retroaktiv giltighet, torde dock genomförandet från och med den tid, då aktiebolagslagen trädde i kraft, av lagens bestämmelser om vad som får anses som ett företags tillgångar få tänkas medföra vissa svårigheter för. en del järnvägsföretag. Även för fram-

tiden skulle en sträng tillämpning av berörda stadganden vålla olägenheter särskilt för ekonomiskt mindre väl ställda järnvägar. Motsvarande förhållanden i andra länder, såsom exempelvis Schweiz, ha jämte behovet av relativt jämna driftkostnader under olika år föranlett, att man i utfärdade bokföringsbestämmelser medgivit, att vissa slag av kostnader, som till sin natur otvivelaktigt äro driftsutgifter, dock få provisoriskt föras som tillgångar mot villkor, att kostnaderna amorteras enligt vederbörligen upprättade amorteringsplaner. Vi ha ansett, att järnvägsdriftens fordringar även i vårt land kräva, att detta viktiga och för järnvägarna förmånliga avsteg göres från aktiebolagslagens bestämmelser om vad som i en balansräkning får upptagas som tillgång. Ur inlösenDet av 1918 års järnvägskommitté i förberörda skrivelse av den 12 april forderiigar" -^20 uppställda önskemålet om en sådan redovisning, att, vid eventuell fråga bestämmelser, om statsinlösen, det i koncessionsvillkorens inlösningsbestämmelser omnämnda värdet för nettobehållningen av trafiken skulle genom bokföringen framgå, ha vi icke sett oss i stånd att fullt tillgodose, dels enär berörda behållning ieke kan anses som ett klart definierbart bokföringsbegrepp, dels enär det tillkommer Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva, huruvida nettobehållningen enligt bokföringen blivit vederbörligen angiven. Vi ha emellertid ansett oss böra framlägga vissa förslag till underlättande av ett fastställande av löseskillingen för viss järnväg vid statsinlösen, varvid vi likväl icke kommit till enig uppfattning. De spörsmål, som framträda i samband med inlösningsfrågan, äro vidare rätt invecklade, varför de mera ingående belysas i motiveringen. Sy

BokföringsDet synes ändamålsenligt att indela de nya bokföringsföreskrifterna i dels nas uppdel- allmänna stadganden, som av Konungen och riksdagen gemensamt fastställas ning på dels genom lag, dels närmare föreskrifter och till dem anslutande formulär, som fasten\ungl för- ställas genom i administrativ väg tillkommen kungl. förordning eller, efter av ordning, dels Kungl. Maj:t givet bemyndigande, av viss statlig myndighet, kens verkstäl- -^^ y i s s a allmänna stadganden rörande de enskilda järnvägarnas nya boklighetsbeslut. föring bliva antagna av Konungen och riksdagen gemensamt synes erforderligt, enär vissa i 1910 års aktiebolagslag givna föreskrifter torde böra för de enskilda järnvägarnas del i viss mån modifieras, vartill kommer, att de äldre järnvägarnas bokföring, såsom i det föregående visats, icke enligt koncessionsresolutionerna är underkastad Kungl. Maj:ts godkännande. Det kunde då ifrågasättas att i en bokföringslag för de enskilda järnvägarna intaga samtliga bokföringsföreskrifter ävensom normalformulär för de enskilda järnvägarnas bokföring. E t t sådant förfaringssätt torde dock vara varken erforderligt eller praktiskt, då bokföringens skyndsamma anpassning efter till tid och rum skiftande förhållanden givetvis försvåras, om varje ändring skall av riksdagen godkännas. Vi våga för vår del icke hoppas, att de bokföringsbestämmelser, som i anledning av vår utredning kunna komma att utfärdas, bliva så fullständigt utarbetade och i olika hänseenden så ändamålsenliga, att

11 de ej skola behöva undergå ändringar och modifikationer, i mån som erfarenhet rörande den nya bokföringens verkningar vinnes. Härtill kommer, att i själva järnvägsdriften ävensom i järnvägsväseitidets organisation, järnvägarnas finansieringsförhållanden m. m. torde komma att tid efter annan uppträda förändringar, som kräva ett snabbt genomförande av motsvarande förändringar i bokföringsföreskrifterna och till dem anslutande formulär, för att dessa skola alltjämt fylla sin uppgift. Slutligen måste hänsyn tagas till svårigheten att tillämpa fullt enhetliga bokföringsföreskrifter för till sin storlek så vitt skiljaktiga järnvägar som till exempel trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle å ena sidan och endast några kilometer långa lokalbanor å andra sidan. Vi ha av anförda skäl i avgivna förslag utgått från. att närmare bokföringsföreskrifter skola i enlighet med lagens allmänna bestämmelser meddelas genom i administrativ väg tillkommen kungl. förordning, samt att tillämpningsbestämmelser och dylikt skola utfärdas av vederbörande ämbetsverk. De förslag i fråga om huvudgrunderna för anordnande av en enhetlig och Det framlikformig bokföring vid de enskilda järnvägarna, som vi efter verkställd ut- j^s^omfatt redning haft att avgiva, ha sammanfattats i förslag till: ning. dels lag om bokföring vid enskild järnväg, dels kungl. kungörelse om bokföring vid enskild järnväg med åtföljande normalformulär till uppställning av balansräkning samt vinst- och förlusträkning. De framlagda förslagen äro i det följande motiverade. Följande bokföringen berörande spörsmål hava vi icke upptagit till närmare prövning eller i varje fall icke så slutbehandlat, att förslag kunnat avges. 1. Byggnadsräkenskapernas förande. Önskvärt synes, att för bj^ggnadsräkenskaperna faställas bokföringsrubriker att gälla icke blott för nybyggnad av koncessionerad järnväg utan även för järnväg, som upplåtits för allmän trafik, så att hela byggnadskostnaden blir, på sätt som kan vara erforderligt, uppdelad på olika byggnadstitlar. Förslag till byggnadsräkenskapernas förande synes böra uppgöras av eller i samråd med väg- och vattenbyggnadsstj^relsen. 2. Driftsräkenskapernas förande. Av driftsräkningen, omfattande inkomster och utgifter för järnvägsrörelsen, framgår driftsöverskottet för järnvägsrörelsen, vilket saldo i bokföringen överföres till järnvägsförvaltningens vinst- och förlusträkning. Hur inkomster och utgifter i driftsräkningen bliva systematiskt fördelade på olika rubriker (litteror) är av viss allmän betydelse, varför ock den allmänna järnvägsstatistiken utförligt redogör för inkomsternas och utgifternas fördelning. Sitt huvudsakligaste värde har clock denna litterabokföring, som är av väsentligen statistisk natur, för järnvägsförvaltningarna själva. Då den år 1909 genom svenska järnvägsföreningens försorg utarbetade, i det föregående omnämnda littereringstabellen av föreningen ansetts böra underkastas revidering, utsåg föreningen år 1917 fyra kommitterade för verkställande av revision av littereringstabellen. Emellertid beslöts redan år 1918, att i anledning av motsedd förändring av littereringstabellen för statens järnvägar med revisionen av littereringstabellen för de enskilda järnvägarna måtte få

12 anstå, intill dess kungl. järnvägsstyrelsen fattat beslut rörande littereringstabell för statens järnvägar. Sedermera har en av kungl. järnvägsstyrelsen tillsatt kommitté avgivit förslag till nytt redovisningsformulär i berörda del för statens järnvägar, men liar styrelsen ännu icke tagit ställning till förslaget. Vi hava ingående granskat berörda förslag och undersökt dess användbarhet för de enskilda järnvägarna och härvid kommit till den uppfattningen, att förslaget, efter vissa förenklingar och ändringar i övrigt, skulle vara synnerligen användbart även för de enskilda järnvägarnas del. Vi ha emellertid icke ansett oss böra framlägga förslag i frågan. Liksom svenska järnvägsföreningen hålla vi nämligen före, att, innan ny littereringstabell uppgöres för de enskilda järnvägarna, frågan om statens järnvägars blivande littereringstabell bör vara ordnad. Vidare må framhållas, att littereringstabellen, hur viktig den än är, dock icke intager en central plats i bokföringssystemet. Ur den statliga kontrollens synpunkt är littereringstabellens uppställning en fråga av sekundär betydelse, och ovisst synes, huruvida framläggande av förslag till ny littereringstabell över huvud faller inom ramen av det oss givna uppdraget att inkomma med förslag i fråga om huvudgrunderna för anordnande av en enhetlig och likformig bokföring. Slutligen är att märka, att lag resp. kungörelse om bokföring mycket väl kunna utfärdas och träda i tillämpning, utan att ingående föreskrifter i dem lämnas angående driftsräkningens litteraredovisning. 3. Ekonomisk järnvägsstatistik. Med bokföringens omläggning uppstår behov av järnvägsstatistikens anpassning. Berörda revision av den allmänna järnvägsstatistiken synes böra genomföras av kungl. järnvägsstsa-elsen i samråd med svenska järnvägsföreningen. 4. Påföljd vid överträdelse av givna bokföringsbestämmelser. Huruvida påföljd bör stadgas för överträdelse av givna bokföringsföreskrifter är en fråga av juridisk innebörd, som givetvis ligger utanför ramen av det oss givna uppdraget. 5. Organisationsfrågor. De organisationsfrågor, som torde uppstå i samband med bokföringens omläggning, ligga givetvis utanför ramen av vårt uppdrag.

Motivering ay förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg. Vi hava i inledningen anfört skälen, varför en av Konungen och riksdagen gemensamt antagen lag om bokföring vid enskild järnväg synes erforderlig. Innehållet i en sådan lag torde böra begränsas till allmänna stadganden. Under hänvisning till det avgivna lagförslaget (sid. 42) skola vi nedan motivera de olika paragrafernas innehåll. Enligt § 1 skall lagen tillämpas av järnvägsförvaltning, varmed förstås så- § 1. Lagens väl innehavare av järnvägskoncession som envar, till vilken järnvägsdriftens girighetsupprätthållande helt eller delvis av koncessionshavaren överlåtits. Icke blott ° m r å d e m ' m järnvägsaktiebolag utan även kommuner och enskilda, som idka järnvägsrörelse, bliva sålunda underställda lagens föreskrifter. För järnvägsaktiebolag gälla för närvarande förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar och lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag. Ifrågasättas kunde, att de bestämmelser angående bokföringen, som bland andra bestämmelser förefinnas i berörda författningar och alltjämt böra gälla, utbrötes och överfördes till lagen om bokföring vid enskild järnväg, helst som förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg innehåller icke endast tillägg till i berörda författningar givna, föreskrifter utan ock i vissa delar avsteg från desamma. Enklare torde dock vara att det, på sätt i mom. 2 säges, foreskrives, att i sagda författningar givna bestämmelser skola jämväl gälla, i den mån föreliggande lag icke innehåller särskilda avvikande bestämmelser. Måhända kan det ur praktisk synpunkt vara lämpligt att som bilaga till lagen om bokföring vid enskild järnväg närlägga vissa utdrag ur sagda tidigare författningar, så att samtliga de enskilda järnvägarna berörande bokföringsföreskrifter bliva samlat tillgängliga. Ett dylikt utdrag har såsom redan nämnts av oss verkställts och finnes närlagt som bilagor A och B. 1 § 2 avhandlas, vilka räkenskaperna berörande handlingar skola inges till § 2. Järnoffentlig myndighet, samt i vissa fall tiderna för deras ingivande. vägarnas reDet har ansetts vara av en viss betydelse och därför föreslagits, att balans- °^nkT.SS~ räkningen samt vinst- och förlusträkning med tillhörande bilagor skola inges 2—232245

14 till offentlig myndighet redan före deras fastställande vid bolagsstämma och samtidigt med handlingarnas överlämnande till järnvägsbolagens revisorer. Härigenom vinnes dels möjlighet att i tid ingripa mot föreslagna åtgärder, i fall då ett sådant kan vara motiverat särskilt för bevakande av statens fordringar för lämnade statslån, dels ock tidigare åtkomst av uppgifter, som behövas för taxeändamål, statistikens uppgörande m. m. Styrelse- och revisionsberättelse samt vissa utdrag ur bolagsstämmans protokoll föreslås skola senare insändas. Som mom. 1 c har i undertecknad Norrmans förslag till lag intagits en bestämmelse, att på sätt Konungen förordnar skall inges en beräkning av den i koncessionsresolutionerna nämnda nettobehållningen av trafiken. Detta stadgande kräver en närmare förklaring. 1918 års järnvägskommitté har i sin skrivelse i bokföringsfrågan av den 12 april 1920 påpekat svårigheten att rätt definiera, vad som bör förstås med den nettobehållning av trafiken, som enligt koncessionsbestämmelserna skall vid statsinlösen av enskild järnväg — i vissa fall ovillkorligt, i andra fall alternativt — ligga till grund för löseskillingens beräkning. Efter år 1875 utfärdade koncessioner ange berörda nettobehållning innefatta gjorda utdelningar jämte ränte- och kapitalavbetalningar å lån samt avsättning av kontanta medel eller överförande av säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond. Kommittén, som påvisar, att berörda definition, tagen efter ordalydelsen, icke överensstämmer med nutida bokföringstekniska begrepp och icke är så tydlig som önskligt vore, anser det ur inlösningssynpunkt viktigt, att bokföringsregler utfinnas, med vilkas hjälp den koncessionsenliga nettoinkomsten skall kunna anges i så nära överensstämmelse med nutida bokföringsbegrepp, som är förenligt med bibehållande av andemeningen i koncessionsvillkorens definition.

Enligt undertecknad Biclmaus mening är en bestämmelse av i mom. 1 c angiven innebörd icke av förhållandena påkallad. Som i inledningen nämnts, har det ur allmän synpunkt synts angeläget, att de enskilda järnvägarnas bokföringssystem så ordnas, att bland annat erforderligt siffermaterial kunde lämnas för bevakande av statens stora ekonomiska intressen såsom berättigad att inlösa de enskilda järnvägarna, och har 1918 års järnvägskommitté ansett av behovet påkallat, att av räkenskaperna lätt kunde framgå, till vilket belopp inlösningssummorna vid statsinlösen enligt resp. koncessioner skola beräknas. Sedermera har visats, att bokföringen ej till fullo kan tillfredsställa detta önskemål, utan måste utöver bokföringsresultaten en beräkning göras. Det material, som denna beräknings utförande fordrar, torde genom bokföringens nyordning komma att framgå ur de räkenskapssammandrag, som skola avlämnas, vadan det grundläggande för önskemålets uppfjdlande kan anses vara tillgodosett. Det har emellertid ifrågasatts, att de enskilda järnvägarna utöver dessa räkenskapssammandrag skulle utföra ovannämnda beräkning, som skall ange den i koncessionsresolutionerna nämnda nettobehållningen av trafiken och årligen till viss myndighet ingiva densamma. Olika uppfattningar råda

15 En prövning av, vilka slag av inkomster och utgifter böra tagas i betraktande vid beräkning av »nettobehållningen av trafiken», ligger helt utanför ramen av vårt uppdrag. Någon definition av nämnda begrepp kunna vi således icke lämna. Vad genom bokföringens ordnande kan i berörda hänseende vinnas, är enligt vår uppfattning, att inkomster och utgifter bliva så systematiskt redovisade, att bästa möjliga underlag erhålles för bestämmande av en järnvägs nettobehållning av trafiken. Det av oss framlagda förslaget till vinst- och förlusträkning med bilagda driftsräkningar — i förslaget till kungl. kungörelse om bokföring vid enskild järnväg — har utarbetats under beaktande av denna synpunkt. Sålunda skola enligt förslaget driftresultaten för skilda rörelsegrenar separat redovisas. Vid driftresultatens bokföringsmässiga angivande för visst år kan emellertid hänsyn icke tagas till alla bolagets till driften hänförliga inkomster och utgifter under året. Här torde vara nog att erinra, att vissa utgifter, såsom för skatter, hänföra sig till bolagets totala verksamhet och icke till viss rörelsegren (järnvägsdriften). I vinst- och förlusträkningen komma därför till synes inkomster och utgifter, som icke blivit bokföringsmässigt fördelade på olika rörelsegrenar. Det driftöverskott för järnvägsrörelsen, som vinst- och förlusträkningen enligt vårt förslag har att redovisa, kan således icke sammanfalla med begreppet nettobehållning av trafiken, utan böra för nettobehållningens framräkning till driftöverskottet för järnvägsrörelsen läggas, ävensom från överskottet avdragas vissa, i vinst- och förlusträkningen särskilt angivna inkomster och ut-

om dessa beräkningars uppställning, och det förutsattes därför, att de skulle bliva föremål för successiv prövning och fastställas år för år. Det kan ej anses rimligt att av de enskilda järnvägarna fordra denna årliga beräkning. Dels har en dylik beräkning intresse enbart ur inlösningssynpunkt, och då man med säkerhet torde kunna förutsätta, att flertalet av de enskilda järnvägarna ej komma att inlösas av staten, skulle beräkningarna för deras vidkommande endast vara överflödigt arbete, och dels skall, i de fall statsinlösen blir aktuell, nettobehållningen av trafiken beräknas endast för de tio år, som förflutit närmast före det år, varunder anspråk om inlösen framställes, vadan även i dessa fall en massa onödigt arbete skulle utföras genom årliga beräkningar under tiden då frågan om inlösen ej är aktuell. Genom bokföringens nyordning och det material för nettobehållningens beräkning, som därigenom erhålles, torde så mycket vara vunnet, att man tills vidare kan låta därvid bero och alltså utesluta bestämmelsen i lagens § 2 mom. c jämte motsvarande bestämmelse i kungörelsen om årlig beräkning av den i koncessionsresolutionerna nämnda nettobehållningens av trafiken storlek.

16 gifter. Vilken hänsyn vid nettobehållningens av trafiken beräkning skäligen bör tagas till sådana inkomster och utgifter, torde väl i allmänhet kunna regleras genom allmänna bestämmelser eller prejudikat, men torde esomoftast böra göras beroende av prövning i det särskilda fallet. Sådana poster, som ej kunna bokföringsmässigt tillföras viss rörelsegren, måste kalkylatoriskt uppdelas. Storleken av nettobehållningen av trafiken enligt koncessionernas mening måste således framgå ur en beräkning. Järnvägsbolagen och Kungl. Majrt kunna härvid givetvis hava olika uppfattning om, hur denna beräkning bör uppställas. Det har då synts mig kunna föreligga skäl, att dessa olika uppfattningar bliva föremål för successiv prövning, och att nettobehållningarnas storlek år för år fastställes, så att fasta grunder efter hand vinnas för nettobehållningens beräkning, och icke parterna — staten och vederbörande järnvägsbolag — om en gång inlösningsfrågan blir aktuell, komma att stå inför komplicerade och ouppklarade spörsmål beträffande sättet för inlösningsvillkorens tillämpning. Det är ur anförda synpunkter som jag ansett böra intagas bestämmelsen i mom. 1 c, att järnvägsförvaltningarna skola avgiva beräkning på sätt Konungen förordnar av den i koncessionsresolutionerna nämnda nettobehållningens av trafiken storlek. Härvid förutsattes, att, i fall då krav jämlikt i § 7 föreslaget stadgande ställts på sådan uppställning av räkenskaperna, att driftresultaten skola framgå för olika i en järnvägsförvaltning ingående koncessionsenheter, järnvägarna även skola förpliktas avgiva beräkning över nettobehållningens storlek vid de olika koncessionsenheterna.

17 I mom. 3 föreslås skyldighet för järnvägsförvaltning att till myndighet och på tider, som av Konungen bestämmas, ingiva driftekonomiska uppgifter för månad eller annan del av året. • Såsom i inledningen nämnts, ingivas dylika månatliga uppgifter till kungl. järnvägsstyrelsen, och hava desamma enligt uppgift från järnvägsstyrelsens taxebyrå kommit till vidsträckt användning. Enligt mom. 4 förpliktas järnvägsförvaltningarna att enligt bestämmelser, som av Konungen eller av Konungen förordnad myndighet meddelas, avgiva statistiska uppgifter. Denna bestämmelse har ansetts böra intagas, enär i de äldre koncessionsresolutionerna icke stadgats skyldighet att meddela statistiska uppgifter. I § 3 föreskrives dels att räkenskaperna skola avslutas för kalenderår och § 3. Räkenomfatta alla på året belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ej ägt s k a P s ä r m- m ' rum, dels att räkenskaperna skola så uppläggas och föras, att av dem kunna utan omgång hämtas de för räkenskapssammandragen erforderliga uppgifterna. I första momentet av paragraferna 4 och 6 föreslås, att formulär till balans- §§ 4 och 6. räkning och formulär till vinst- och förlusträkning med tillhörande specifika- Balans- samt vinst- och tioner och bilagor skola fastställas av Konungen eller den myndighet Konungen förlusträkningar. därtill förordnar. I ett flertal framställningar har erinrats om betydelsen, att de ekonomiska resultaten framgå för järnvägsdriften, utan sammanblandning med de ekonomiska resultaten för i samband med järnvägsdriften drivna rörelsegrenar, och ha stadganden i dylik riktning intagits i andra momentet av nämnda paragrafer. Emellertid kunna, såsom tidigare nämnts, icke alla inkomster och utgifter bokföringsvis fördelas på olika rörelsegrenar, varför i § 6 mom. 2 föreskrivits, att, sedan driftresultat separat angivits för olika rörelsegrenar, sådana inkomster och utgifter skola i vinst- och förlusträkningen redovisas, som icke skäligen kunna hänföras till viss rörelsegrens verksamhetsområde eller verksamheten under redogörelseåret. Byggnadsräkenskaperna bilda en specifikation till balansräkningens anlägg- § 5. Byggningsvärden. Några svårigheter att upplägga byggnadsräkenskaper för varje ^ f e f 1 " koncessionerad järnvägsenhet och att årligen komplettera desamma med kostnaden för gjorda förbättringar torde icke föreligga beträffande nya järnvägar. I § 5 mom. 1 har därför, och då kännedom om byggnadskostnadernas storlek för olika koncessionsenheter kan vara av betydelse bland annat vid fråga om statsinlösen, intagits en bestämmelse, att skyldighet till sådan bokföring av byggnadskostnaderna skall åligga järnvägsförvaltning. Beträffande byggnadsräkenskapernas förande vid redan förefintlig järnväg, som innesluter flera koncessionerade järnvägsenheter, ha vi stannat vid olika uppfattning. Det kan för sådan järnväg enligt unUndertecknad Richnau anser, att bedertecknad Norrmans uppfattning va- träffande redan förefintlig järnväg,

18 ra förenat med svårigheter, som dock ej torde böra överskattas, att få genomförd en utredning rörande de tidigare byggnadskostnadernas fördelning på olika koncessionsenheter. I många och sannolikt flertalet fall torde en uppdelning av anläggningsvärdena på olika koncessionsenheter icke heller vara behövlig, då de olika koncessionsenheterna ju esomoftast så intimt samhöra, att järnvägen endast i sin helhet kan tänkas ifrågakomma till statsinlösen. I andra fall kan det åter vara av betydelse, att särskilda anläggningsvärden finnas angivna för olika koncessionsenheter av en viss järnväg. De gode män, som enligt koncessionsvillkoren i vissa fall skola fastställa löseskillingens storlek, lära näppeligen kunna göra detta, utan att kunskap först vunnits om de faktiska byggnadskostnadernas belopp. I anledning av dessa överväganden har jag ansett, att i mom. 2 av § 5 bör intagas ett stadgande, att järnvägsförvaltning skall vara skyldig att före viss dag slutföra utredning angående byggnadskostnadernas uppdelning på dels de skilda järnvägsenheter, dels de olika byggnadstitlar, för vilka Konungen finner sådan uppdelning erforderlig.

som innesluter flera koncessionerade järnvägsenheter, ett krav på en utredning rörande byggnadskostnadernas fördelning på dessa olika enheter stöter på snart sagt oövervinnliga praktiska svårigheter, och att en sådan fördelning för övrigt ej är behövlig annat än från inlösningssynpunkt. Att under sådana förhållanden betunga järnvägarna med detta utredningsarbete synes icke hava skäl för sig, så mycket mer som flertalet av de enskilda järnvägarna ej torde bli föremål för statsinlösen. Vidare synes överflödigt att i bokföringslagen införa bestämmelser om byggnadskostnadens fördelning på olika koncessionsenheter, enär Kungl. Maj:t enligt villkoren i meddelade koncessioner äger rätt att, om fråga om statsinlösen framställes inom 10 år efter det järnvägen blivit öppnad för allmän trafik, påfordra utredning om anläggningskostnaden för viss koncessionsenhet enligt av Kungl. Maj:t godkända räkenskaper. Slutligen är att märka, att, om fråga om statsinlösen väckes efter 10 år, anläggningskostnaden ej skall ligga till grund för inlösningssummans beräkning, varför föreskriften saknar betydelse, sedan denna tid förflutit.

Den ovan ifrågasatta uppdelningen av byggnadskostnaderna, jämväl på byggnadstitlar, kan bl. a. vara betingad av behovet av sakligt underlag för beräkning av erforderlig årlig avskrivning för värdeminskning. Sådana avskrivningar erfordras nämligen med mycket varierande procent för olika delar av byggnadskostnaden. Rörande järnvägsförvaltningarnas skyldighet att i vissa § 7. Driftsräkenskaresultaten för olika i en järnväg ingående koncessionsenheter perna.

fall redovisa driftha vi jämväl stan-

nat vid olika förslag. Undertecknad Norrman anser för Undertecknad Eichnau^ får i föremöjliggörande av inlösnings villkorens liggande fråga anföra följande. I det tillämpning nödvändigt, att sådan föregående ha framhållits de stora skyldighet föreskrives. Gällande kon- svårigheter, som föreligga för fördel-

19 De cessionsbestämmelser om inlösen förut- ning av byggnadskostnaderna. sätta nämligen, att nettobehållningen svårigheter, som möta vid ett försök av trafiken framgår separat för olika till uppdelning av driftresultaten, äro i viss järnväg ingående koncessionsen- ännu större, ty här stöter man på det praktiskt omöjliga. Om t. ex. flera heter. Av vad i det föregående anförts koncessionsenheter bilda en gemenframgår emellertid, att nettobehållnin- samhet i trafikhänseende med för den gen av trafiken enligt koncessionernas sammanlagda trafiksträckan genomgåterminologi icke kan bokföringsvis ende tariffer, genomgående tåg och framgå ens för järnvägsrörelsen i dess tågpersonal, gemensam administration, helhet, utan att densamma måste i viss gemensamma räntor och skatter m. m. mån kalkylatoriskt beräknas. Det kan en fördelning av inkomster och utmåste då givetvis vara förenat med än gifter på de olika koncessionsenheterna mycket större svårigheter att angiva ej göras annat än efter vissa kalkyler. motsvarande nettobehållning för olika Det vill säga, det finnes ingen möjligdelar av en viss järnväg. Härför krä- het att bokföra verkliga, på varje del ves en fördelning av inkomsterna på fallande inkomster och utgifter, utan olika bandelar och en uppdelning av dessa måste framgå ur en beräkning. utgifterna, vilket allt icke låter sig ge- Att under sådana förhållanden fordra nomföras utan att i avräkningai m. m. räkenskapers uppställande så, att behandla varje koncessionsenhet som driftresultaten för olika koncessionssärskild järnväg, vilket skulle kräva enheter må kunna framgå ur dem, är orimligt och ändamålslöst, särskilt som en mycket avsevärd kostnad. en kalkylatorisk fördelning av hela traNågot allmänt krav på redovisning fikenhetens driftresultat på de olika enav inkomster, utgifter och nettobehållheterna när som helst vid påf ordran av ning för olika koncessionsenheter bör Kungl. Maj:t kan utföras enligt de av anförda skäl icke framställas. Då principer, som skulle ha legat till grund emellertid koncessionernas inlösningsför en i räkenskaperna gjord fördelvillkor äro knutna till de olika koncesning. sionsenheterna och icke till järnvägen i dess helhet, torde antingen koncessionsvillkoren böra så ändras, att de hänföra sig till järnvägen i dess helhet eller ock redovisningen så läggas, att nettobehållningen av trafiken kan beräknas för de olika enheterna. Att inlösningsbestämmelserna bringas ur världen på grund av att bokföringen icke är anpassad efter dem, torde icke böra tolereras. En eventuell utredning torde emellertid få antagas giva vid handen, att järnvägsbolagen skola vara villiga medgiva en modifiering av koncessionsbestämmelserna i sådan riktning, att särskild bokföring för olika i

en ekonomisk järnvägsenhet ingående koncessionsenheter endast undantagsvis skulle visa sig erforderlig för tillvaratagande av statens intressen vid en statsinlösen. Med hänvisning till vad sålunda anförts har jag velat föreslå en bestämmelse i § 7 mom. 2, att järnvägsförvaltning skall vara skyldig att på anfordran av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar, så uppställa räkenskaperna, att driftresultaten framgå för de skilda järnvägsenheterna, och att den i koncessionerna omnämnda nettobehållningen av trafiken kan för dem med tillfredsställande noggrannhet beräknas. gliifn skmfäd L i k s o m i U - S - A ' ' i r m a n Interstate Commerce Commissions bokförings* meiian utgif- kontroll genomfördes, torde även i Sverige förekomma, att under »goda» år tSökniDfoch u t g i f t e r ' s o m b o r d e f ö r a s som utgifter för kapitalökning, föras på underhållsutgifter för littera, och att under »dåliga» år utgifter, som hänföra sig till underhåll eller erhåll! 111 " b e t i n g a s a v ntrangering, föras som utgifter för kapitalökning. Emellertid bliva räkenskaperna härigenom missvisande såsom underlag för beskattning, taxesättning m. m. Det är därför av synnerlig vikt, att det, på sätt i § 8 stadgas, i bokföringen noga skiljes mellan utgifter för kapitalökning och utgifter för underhåll. ivfiÄ" ilvibQSO€>-

Efterföljande §§ 9—11 avhandla avskrivningsfrågan, vilken kräver en mera •

-i

stämmelser. ingående utredning. §§ 9—11. § 56 mom. 4 i 1910 års lag om aktiebolag innehåller följande regler för avskrivning: Lagfästa be»Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget, må utan hinder a S n ^ a v - a v v o acl u n d e r ^ s t adgats upptagas till belopp motsvarande kostnaderna för skrivning, tillgångarnas anskaffning eller tillverkning, ehuru verkliga värdet är lägre än detta belopp. I ty fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning. I stället för sådan avskrivning må motsvarande avsättning kunna göras till en särskild förnyelsefond. Sådan fond må ej minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar.» De i lagen använda beteckningarna »avskrivning» resp. »avsättning till förnyelsefond» torde icke vara fullt lyckligt valda. Visserligen framgår av lagen, 1 Bolagets tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning.

21 att här endast avses en mot den på grund av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak fortskridande värdeminskningen svarande avskrivning eller avsättning till förnyelsefond, men lösryckta från sitt sammanhang kunna anförda beteckningar lätt erhålla en vidsträcktare tydning, i det att med avskrivning möjligen kan förstås jämväl kapitalets amortering och i avsättning till förnyelsefond kunna inbegripas avsättningar till större belopp, än som motsvaras av de bokförda värdena för de egendomsdelar, som framdeles skola förnyas. Då lagen med avskrivning avser avskrivning av bokförda värden på grund av viss inträdd värdeminskning och med avsättning till förnyelsefond en mot berörda avskrivning svarande avsättning till ett värdeminskningskonto, kallat förnyelsefond, skulle kunna ifrågasättas, att i de enskilda järnvägarnas bokföringslag införa en i berörda hänseende exaktare terminologi. Emellertid ha vi icke ansett detta i vidare mån lämpligt, än att beteckningen förnyelsefond ändrats till förnyelsekonto, varigenom antydes, att förnyelsemedlen icke bilda en fond i detta ords vanliga mening. Fattas ordet avskrivning i sin vidsträcktaste betydelse, framträda följande Olika slag av Underbegrepp: avskrivningar. 1. Verklig amortering. 2. Avskrivning för värdeminskning, som sönderfaller i a) avskrivning, då värdeminskningen betingas av ålder, nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, b) avskrivning, då värdeminskningen betingas av teknikens framsteg eller av att anordningarna icke längre motsvara rörelsens fordringar. Avsättning för förnyelse i aktiebolagslagens mening synes närmast kunna anges som en bokföringsteknisk variant för avskrivningsförfarandet. Avsättningar för en förnyelse i begreppets vidsträcktare mening nämligen till sådan storlek, att vid utrangering av visst egendomsobjekt och i samband härmed verkställd förnyelse antingen utvidgningar och förbättringar skola kunna genomföras utan kapitalökning eller åtminstone ersättningsarbeten av samma slag som de utrangerade skola trots stigande prisnivå kunna utföras utan tillförsel av nytt kapital, gå däremot längre än det i aktiebolagslagen föreskrivna avskrivningsförfarandet. Vi skola emellertid i det följande avhandla principerna även för dylika avsättningar. Vid vissa utländska järnvägar är föreskrivet, att järnvägsanläggningarnas Verklig amorvärden skola verkligt amorteras. tering. Den främst framträdande orsaken till en dylik bestämmelse har varit inlösningsbestämmelsernas avfattning. Då såsom i Frankrike och vissa andra länder koncession lämnats endast för viss tid (i regel 99 år), varefter järnvägarna skola till större delen utan ersättning tillfalla statsverken, har detta medfört ett ofrånkomligt behov att amortera anläggningarnas värden. Inför faran, att Frankrike, sedan järnvägsanläggningarnas värden sålunda till större delen avskrivits, skulle se sig i stånd att tillämpa synnerligt låga tariffer, som, stöd-

22 jande landets industri, kunde göra denna övermäktig i konkurrensen, ha vissa andra länder, såsom Preussen före världskriget och Schweiz, för sina statsbanors del föreskrivit regler för järnvägskapitalets verkliga successiva amortering. Ett andra skäl för en dylik amortering har särskilt starkt framträtt under, senaste tid i och med motordriftens införande på landsvägarna och i luften. Särskilt kännbar har den härav föranledda trafik- och inkomstminskningen hittills varit vid vissa korta järnvägar. I Sverige har alltid hävdats den uppfattningen, att järnvägsanläggningarna bibehölles vid sina tidigare värden, om underhållet vore gott och vederbörliga avskrivningar eller avsättningar till förnsTelsefond gjordes. Det kan emellertid ifrågasättas, om denna uppfattning är i längden fullt hållbar. Även om beträffande järnvägarna en stigande affärsavkastning och ett stigande affärsvärde än så länge varit regel, torde det dock icke vara uteslutet, att ej en stark rörelse i motsatt riktning kan inträda. Sådana tendenser ha vid ett flertal järnvägar redan framträtt i och med landsvägstrafikens utveckling och industriens, särskilt järnindustriens, nuvarande svårigheter. Genomförandet av en verklig amortering av järnvägsanläggningarna skulle därför enligt vår uppfattning innebära en klok försiktighetsåtgärd. Någon föreskrift om järnvägskapitalets amortering torde emellertid för närvarande icke böra ifrågasättas, enär dels en dylik föreskrift skulle alltför mycket strida mot de principer, som tillämpas gentemot aktiebolag i allmänhet, dels flertalet järnvägar icke ha så god ekonomisk ställning, att ett sådant krav på järnvägsägarna rättvisligen synes böra uppställas. Avskrivning 1910 års aktiebolagslag föreskriver, såsom redan nämnts, endast sådan avrSnsYnint skrivning, som betingas av ålder, nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak, men däremot icke avskrivningar, som betingas av teknikens framsteg eller av att banan med byggnader och rullande materiel icke längre motsvarar rörelsens fordringar. Under förutsättning att järnvägarnas räler få bli liggande, tills de bliva utnötta, att lokomotiven och vagnarna få. fortsätta att gå, till dess deras underhåll ställer sig alltför kostsamt, att de ursprungliga stationshusen alltjämt kunna användas och i allmänhet att de särskilda egendomsobjektens verkliga »livslängd» bestämmes endast av faktorerna ålder, nyttjande eller därmed jämförbar orsak, kräves en relativt låg avskrivning. Emellertid är järnvägstrafiken i allmänhet stadd i utveckling, vilket ställer krav på förstärkt och förbättrad materiel, ombyggnader av stationer m. m. Även själva linjen måste understundom omläggas i syfte att ernå större trafiksäkerhet eller en mera förmånlig trace. Utrangering av ursprungliga egendomsobjekt måste därför mycket ofta vidtagas långt innan deras egentliga »livslängd» är förbi. Givetvis bör icke vid sådan utrangering anläggningsvärdet ökas med mera än skillnaden mellan kostnaden för nyanläggning och den ursprungliga anläggningen, varför sistnämnda värde bör avskrivas. Med hänsyn till järnvägsdriftens särskilda förhållanden synes det därför

kunna vara principiellt riktigt, att avskrivningar eller häremot svarande avsättningar för värdeminskning föreskreves till belopp, motsvarande den totala omfattningen av värdeminskningen, vare sig denna betingas av ålder och slitning eller av bristande modernitet och ändamålsenlighet. Emellertid är det förenat med stora praktiska svårigheter att utvidga det obligatoriska avskrivningsförfarandet till att omfatta även värdeminskning på grund av egendomens otidsenlighet. Under tider, då tekniken gör snabba framsteg och vid järnvägar, där trafiken är stadd i rask utveckling, fortgår en dylik värdeminskning med en helt annan och större hastighet än under tider med färdigutbildad teknik och vid järnvägar med stagnerande trafik. Fasta normer för en avskrivning, som skall motsvara den värdeminskning, som fortgår på grund av teknikens framsteg m. m., torde sålunda icke kunna anges. Vi ha därför ansett oss förhindrade att föreslå någon ändring i gällande lags bestämmelse, som begränsar den obligatoriska avskrivningen till belopp, svarande mot fortskridande värdeminskning på grund av ålder, nyttjande eller därmed jämförlig orsak. Av aktiebolagslagens båda alternativa metoder för avskrivningsförfarandet Avsättning synes formen avsättning till förnyelsefond (förnyelsekonto) erbjuda beaktans- t i u förn y else värda fördelar framför det direkta avskrivningsförfarandet. Viktigast är givet- lfeLte bokvis, att avskrivningskostnaderna, om avsättning göres till fond, bliva jämnt för- f°rillgstekdelade på olika år, men även andra fördelar äro att anteckna. De faktiska av- för avskri?skrivningsbeloppen bliva givetvis i längden desamma, vilkendera metoden än nin g för värdetillämpas; men om direkt avskrivning göres, försvinner avskrivningsbeloppet ur balansräkningen, medan, om avskrivningen göres medelbart genom avsättningar till ett förnyelsekonto, detta lämnar besked om den inträdda värdeminskningens storlek, varjämte av specialredovisningen för kontot framgår ej mindre de årligen tillförda beloppen än även kontots ianspråkstagande vid utrangeringar. En annan fördel, som avsättningsförfarandet erbjuder, är, att anläggningarnas bruttovärden bliva i balansräkningarna redovisade, varvid anläggningarnas nettovärde framgår efter avdrag av förnyelsekontots saldobelopp, medan, om den direkta avskrivnings metoden tillämpas, endast anläggningens resterande nettovärde blir redovisat. Aktiebolagslagen utgår från en avskrivning, motsvarande värdeminskningen Fömyeisekonför all sådan egendom, som genom ålder, nyttjande eller därmed jämförlig or- tots omfattsak undergår värdeminskning. Hänförd till en järnväg, torde bestämmelsen få TeS^aVav-" anses innebära, att avskrivning för värdeminskning skall göras för banans över- sättningar till byggnad, husbyggnader, elektrisk utrustning, verkstäder med inventarier, rul- detsamnia> lande materiel och inventarier, men icke för banans mark eller järnvägens underbyggnad, vilka senare icke undergå värdeminskning genom ålder eller nyttjande. Vid statens järnvägar har avsättning till förnyelsefond regelbundet ägt rum, sedan Kungl. Maj:t på järnvägsstyrelsens framställning i brev av den 15 september 1911 lämnat bemyndigande härtill. Beträffande de enskilda järnvägar-

24 na har svenska järnvägsföreningen den 7 juni 1916 förklarat vissa efter utredning föreslagna avskrivningsprocenter vara rätt avvägda och väl lämpade att användas vid skeende avskrivningar å en järnvägs olika tillgångar. Senare ha vissa höjningar av de ursprungliga avskrivningsprocenterna vidtagits i syfte att, sedan nybyggnadskostnaderna på grund av prisnivåns stegring blivit höjda, möjliggöra ersättning utan ökning av anläggningsvärdet. Sistberörda stegring av avskrivningsprocenterna avser ju emellertid icke genomförandet av en avskrivning i enlighet med aktiebolagslagens bestämmelser, varför vi sakna anledning att i här närmast förevarande sammanhang avhandla densamma. De procenttal för avsättning till förnyelsefond, som före prisnivåns stegring av kungl. järnvägsstyrelsen tillämpats och de, som av svenska järnvägsföreningen rekommenderats till användning, sammanställas nedan. Kungl. Svenska j ärnvägsstyj ärn vägsförrelsen eningen Avsättningsprocent i förhållande till ursprungliga anskaffningsvärdet Husbyggnader utom verkstäder

2¶Verkstadsbyggnader Räler

2 1.5

2 2 2

Växlar med tillbehör

1.5¶Broöverbyggnader . ,

3¶Bangårdsmaskinerier

3¶Signal- och säkerhetsanläggningar

3¶Telefon och telegraf Lokomotiv

2 2.5.

2 3

Personvagnar Godsvagnar

2.5 2.5

3 3

Verkstadsinventarier

10 Andra inventarier Färjelägen

— 2

10 Sjöfartsmateriel

5 Anläggningar för elektrisk drift: O verföringsledningar: Kopparledningar Övriga detaljer Kontaktledningar

0.55 1.4 1.4

—

Husbyggnader

—

Sammanställningen ger vid handen, att de av järnvägsföreningen föreslagna procenttalen i flertalet fall överstiga de vid statens järnvägar ursprungligen tillämpade procenterna för avsättning till förnyelsefond. Orsakerna härtill hava, jämlikt en i svenska järnvägsföreningens handlingar återgiven »P. M. angående slitningsavdrag vid järnvägsbolagslagens taxering», varit, att man dels kombinerat frågan om avsättning för värdeminskning med frågan om tillåtna avdrag

25 för värdeminskning vid taxering, dels vid beräkning av den genomsnittliga årliga värdeminskningen även tagit viss hänsyn till den utrangering, som av olika orsaker ofta äger rum, oaktat föremålen fortfarande kunna vara i gott stånd. Berörda p. m. framhåller därjämte svårigheten att uppskatta olika föremåls livslängd, så att denna motsvarar de skiftande förhållandena vid olika järnvägar i landet. Svenska järnvägsföreningens anmaning att tillämpa ett enhetligt avskrivningsförfarande har i viss utsträckning följts. Dock tillämpa järnvägarna i regel olika grunder, avpassade dels efter järnvägarnas ekonomiska situation, dels efter deras varierande slitningsförhållanden. lledan erfarenheten i vårt land torde sålunda få anses visa, att värdeminskningen vid järnvägarna icke fortgår efter så enkla och enhetliga linjer, att det kan vara lämpligt att för alla järnvägar fastställa definitivt lika detaljbestämmelser rörande obligatorisk avsättning till förnyelsekonto. Än mindre kan det anses lämpligt, att sådana bestämmelser intagas i en av Konungen och riksdagen gemensamt antagen lag. Där i utlandet obligatorisk avsättning till förnyelsefond finnes föreskriven, torde den ock alltid utgå med belopp, svarande mot de olika järnvägarnas särskilda förhållanden. Den i Schweiz ännu gällande förbundslagen angående järnvägarnas räkenskapsväsen av år 1896 föreskriver sålunda, att de årliga avsättningarna till förnyelsefonden skola fastställas av regeringen efter järnvägsförvaltningarnas hörande. I U. S. A., där obligatorisk avsättning till värdeminskningskonto är föreskriven endast beträffande rullande materiel och sjöfartsmateriel, fastställas procenterna för avsättning av Interstate Commerce Commission på förslag av de olika järnvägsförvaltningarna. I § 9, mom. 1 i förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg har i enlighet med förestående utredningsresultat intagits en bestämmelse, att avsättning till förnyelsekonto skall äga rum enligt grunder, som fastställas av Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar. Vi skola vid motiveringen av förslag till kungl. kungörelse återkomma till frågan om grunder för avsättning till förnyelsekontot, sedan densamma här avhandlats så långt som med hänsjm till bokföringslagens innehåll synes erforderligt. För ett stort antal järnvägar äro de ekonomiska årsresultaten så svaga, att Förande inom obligatoriska avsättningar till förnyelsekonto icke kunna göras av årets nettoin- lhl J en a v av~ komster. Verkställas det oaktat avsättningar, så uppstår förlust, och skulle fömyeisedenna i många fall komma att inom kort växa till sådan storlek, att 2/3 a v konto, aktiekapitalet bleve förbrukat och järnvägen måste träda i likvidation. Till undvikande av en sådan utveckling, vilken icke ur någon synpunkt kan vara önskvärd, har i mom. 2 av § 9 intagits en bestämmelse, att föreskriven avsättning till förnyelsekonto må upptagas inom linjen, såvida förefintligt överskott icke medger genomförandet av avsättningen. Genom avsättningens upptagande inom linjen komma balansräkningarna att i varje fall lämna erforderligt besked om värdeminskningens storlek. Givetvis

26 böra icke aktieutdelningar komma till stånd, innan en plan uppgjorts och följts för amortering av berörda inom linjen förda skuld. Förnyelsekontots

Beträffande frågan, under vilka villkor förnyelsekontot må minskas, kunna uppfattningar råda. Man kan antingen föra individuell räkning beträffande värdeminskningen för olika objekt t. ex. olika lok, vagnar, husbj^ggnader m. m. eller ock föra summarisk räkning beträffande värdeminskningen för större eller mindre grupper av egendomsobjekt. Tillämpas den förra metoden, bör förnyelsekontot aldrig få minskas med större belopp, än som vid utförande av ersättningsarbete motsvarar gjorda avsättningar till förnyelsekontot för ifrågavarande utrangerade egendomsobjekt. Tillämpas den senare metoden, bör vid ersättningsarbetes utförande förnyelsekontot få minskas med det bokförda värdet av den utrangerade egendomen utan hänsyn till den faktiska storleken av gjorda avsättningar för vad som utrangerats. Otvivelaktigt är förstberörda princip beträffande förnyelsekontots förande den ur teoretisk synpunkt riktigaste och bästa. Det torde icke heller möta alltför stora svårigheter att i praktiken tillämpa densamma för vissa grupper av egendom såsom t. ex. rullande materiel. Däremot torde den individuella räkningsmetoden bliva svår att tillämpa beträffande flertalet övriga egendomsdelar, enär för dess tillämpning kräves kunskap, utom om anskaffningskostnadens storlek, som ju alltid kan approximativt uppskattas, även om året, då anskaffningen gjordes resp. förbättringsarbeten vidtogos, och bokföringen i regel icke torde vara så lagd, att sistberörda uppgifter kunna utan stort besvär erhållas. Vi ha av anförda skäl ansett bokföringslagens bestämmelse kunna, på sätt § 9 mom. 3 anger, begränsas till att förnyelsekontot icke får minskas annat än i samband med utrangering av det slag av egendomsobjekt, för vilka avsättningar blivit gjorda, och icke med högre belopp än som svarar emot det bokförda värdet av den utrangerade egendomen.

0 lik a

Avskrivning Av aktiebolagslagens i det föregående relaterade mom. 4 i § 56 måste anses vid utrange- fgij a ) a ^ värdet av utrangerade egendomsobjekt icke får upptagas bland järnvägens tillgångar med högre belopp, än det efter utrangeringen kan anses äga. Senast i samband med utrangeringen måste sålunda det utrangerades bokförda värde, naturligtvis exkl. värdet av vid utrangeringen tillvaratagna egendomsdelar, avföras från järnvägens tillgångar. En sådan avskrivning torde dock esomoftast icke konsekvent genomföras. Särskilt torde förekomma, att vid linjeomläggningar, ombyggnader och dylikt hela nyanläggningskostnaden föres som utgift för kapitalökning, utan att avskrivning göres med den ursprungliga byggnadskostnaden för det som utrangeras. Till förtydligande av nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen ha vi i § 10

21 intagit ett stadgande, att vid all utrangering (inkl. i samband med ersättning, förändring och förbättring) anläggningsvärdet skall minskas med det bokförda värdet av det utrangerade. I samband härmed föreskrives, att vid ersättning (inkl. förändring och förbättring) anläggningsvärdet skall ökas med hela nykostnaden, varvid alltså anläggningens tidigare värde ändras med skillnaden mellan den bokförda kostnaden för det nya och det utrangerade egendomsobjektet. Såsom tidigare anförts, har kungl. järnvägsstyrelsen, sedan nyanskaffnings- Konjunkturkostnaderna genom prisnivåns förskjutning höjts, tillämpat större avsättningar fo"iyeisetill förnyelsefond, än som anses betingat av anläggningskostnadernas ursprungliga storlek och föremålens livslängd. Även svenska järnvägsföreningens styrelse har enligt protokoll av den 18 oktober 1918 uttalat sig för förhöjda procenter. Att dessa åtgärder, som för statens järnvägars del godkänts av Kungl. Maj:t och för de enskilda järnvägarnas del vidtagits av de järnvägar, vilkas ekonomi ansetts medge detta, varit synnerligen välbetänkta, därom råder ingen skiljaktig mening. Av bokföringsteoretici har emellertid gjorts gällande, att en avskrivning resp. avsättning för värdeminskning enligt aktiebolagslagens mening bör begränsas till belopp, motsvarande det utrangerades bokförda värde, och att den ytterligare avsättning, som med hänsyn till prisnivåns förskjutning kräves för att realkapitalet skall hållas vid makt, utan att nytt skuldkapital skall behöva tillföras, intar en plats för sig. Avsättning till ett konjunkturförnyelsekonto bör sålunda få göras, men berörda konto bör särskilt redovisas. Vi ha för vår del anslutit oss till denna uppfattning, varav följer, att avsättning till dylikt konjunkturförnyelsekonto för de enskilda järnvägarnas del icke bör vara obligatorisk utan beroende på bolagets ekonomiska ställning. I en bokföringslag torde några bestämmelser om dylik avsättning då icke behöva eller böra intagas. Avsättningar till fond för utvidgningar och förbättringar synas icke heller Fond för utböra i en bokföringslag föreskrivas, om det än framstår som synnerligen an- vidgningar och förbättgeläget och i överensstämmelse med vanliga sunda affärsprinciper, att de järnringar. vägar, vilkas ekonomiska ställning så tillåter, göra största möjliga dylika avsättningar. Såsom i inledningen anförts, ha vi velat föreslå viss lättnad i järnvägsför- § 11. Kostvaltnings enligt aktiebolagslagen förefintliga skyldighet att på visst sätt be- nader att framdeles gränsa tillgångarnas värden. täcka. I § 11 föreslås därför, att vissa slag av kostnader, såsom kostnader för avskrivningar, vilka icke kunna täckas av förnyelsefondsmedel, stiftelsekostnader, finansomkostnader och större oförutsedda utgifter må på villkor, som av Konungen fastställas, kunna, samtidigt som de föras som utgifter, påföras ett tillgångskonto, benämnt »Kostnader att framdeles täcka».

28 § 12. Balans- Beträffande sättet för balansräkning ns revidering i enlighet med de nya revidemi"S bokföringsbestämmelserna ha vi sett oss föranlåtna framlägga olika förslag. Undertecknad Norrman får för sin del anföra följande. För att den nya bokföringen skall kunna lämna ur olika synpunkter tillfredsställande resultat är önskvärt, för att icke säga nödvändigt, att balansräkningens ingående värden revideras i enlighet med de nya bokföringsbestämmelserna. Helst borde en dylik revidering gå tillbaka till järnvägens hela trafikeringstid eller åtminstone till hela trafikeringstiden i innehavarens ägo. Emellertid skulle, som av vissa exempel framgår, kravet härpå medföra avsevärda nedskrivningar av vissa järnvägsbolags tillgångar och ett häremot svarande försvagande av bolagens bokförda ekonomiska ställning. Vid genomförande av 1910 års aktiebolagslag, vilken först införde bestämmelser om vad som får som tillgång upptagas, ha statsmakterna icke heller velat helt genomföra kravet på retroaktiv tilllämpning av den nya lagens bestämmelser vid uppställning av balansräkningens ingående värden, utan medgivit följande i § 141, mom. 7 upptagna viktiga undantag: »Har bolag, då denna lag träder i kraft, 1 i senast prövade balansräkning 2 upptagit tillgång till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, utgör bestämmelsen i 56 § under 1) ej hinder mot att fortfarande upptaga den tillgång till samma belopp, som förut.»

Enligt undertecknad Richnaus mening synes vid genomförandet av den nya bokföringen nödvändigt att, för att genast komma in i det rätta avskrivningsförfarandet, revidera de i balansräkningen uppförda värdena å anläggningar på så sätt, att anläggningarna med tillägg av under åren gjorda avdrag för avskrivningar upptagas till de bokföringsvärden, som skulle ha funnits, om inga avskrivningar företagits. De sålunda å tillgångssidan tillagda beloppen skola samtidigt uppföras å skuldsidan under rubriken »förnyelsekonto» samt där fördelas å resp. underrubriker. En dylik revidering innebär ingen ändring i den slutliga ställning, som senast prövade balansräkning utvisar, i det att de belopp, som tilläggas i tillgångssidan, samtidigt uppföras å skuldsidan. Någon annan revidering synes ej kunna förutsättas, ty då inga bestämda grunder hittills funnits för avskrivningar och i övrigt bestämmelserna i aktiebolagslagens § 56 giva rum för olika tolkningar om förfarandet vid avskrivning, torde ej med stöd av nu gällande lagar några befogade anmärkningar kunna göras mot de värden, som angivas i de enskilda järnvägarnas balansräkningar. Att då vid genomförandet av denna lag fordra en vidsträcktare revidering av balansräkningarna, som bland annat skulle innefatta retroaktiva avskrivningar från år 1911 Vad sålunda stadgas torde fortfa- efter först genom denna lag fastställrande böra äga giltighet för järnvägs- da grunder, torde ej vara möjligt. aktiebolag. Då dock kännedom om de Vid genomförandet av 1910 års ak1 2

Lagen trädde i kraft den 1 januari 1912. Avseende alltså 1910 års räkenskaper.

29 värden, med vilka en järnvägsförvaltnings tillgångar äro upptagna högre än de enligt den nya lagens bestämmelser skulle kunna vara, är av viss betydelse, har jag ansett, att den skillnad mellan en tillgångs bokförda värde och dess kostnad, som jämlikt § 141, mom. 7 i 1910 års aktiebolagslag uppföres som tillgång, skall upptagas skild från övriga tillgångar och i mom. 2 av § 12 föreslagit en bestämmelse i dylik riktning. Härefter uppstår fråga om balansräkningens revidering jämlikt de nya bestämmelserna skall gå tillbaka till den tidpunkt, — från och med 1911 års räkenskaper — från vilken aktiebolagslagen varit beträffande balansräkningens uppgörande gällande, eller om en bestämmelse motsvarande § 141, mom. 7 i aktiebolagslagen bör helt eller i modifierad form intagas i denna lag, så att ingående värden i en vid de nya bokföringsbestämmelsernas ikraftträdande prövad balansräkning skola kunna oförändrade gälla, endast med den modifikation, som av min medsakkunnige föreslås beträffande överflyttning av gjorda avskrivningar till ett förnyelsekonto. En bestämmelse i sistnämnda riktning kunde vara motiverad, därest vi föreslagit skärpning av aktiebolagslagens stadgande om vad som får som tillgång upptagas. Så är emellertid icke fallet i annan mån, än att vi föreslagit normer för avskrivningen (avsättningen till förnyelsekonto), där aktiebolagslagen endast stadgar, att en mot värdeminskningen svarande avskrivning eller avsättning till förn3^elsefond skall göras, utan att angiva, efter vilka närmare grunder avskrivningens storlek skall beräknas. Vårt förslag i detta stycke innebär emeller3 — 232245

tiebolagslag ha statsmakterna icke heller velat genomföra kravet på någon retroaktiv tillämpning av den nya lagens bestämmelser vid uppställning av balansräkningens ingående värden, utan i § 141, mom. 7 medgivit följande viktiga undantag: »Har bolag, då denna lag träder i kraft, i senast prövade balansräkning upptagit tillgång till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, utgör bestämmelsen i § 56 under 1) ej hinder mot att fortfarande upptaga den tillgång till samma belopp som förut.» I enlighet härmed anser jag att § 12 i lagen bör få den lydelse, som av mig föreslagits.

tid enligt min uppfattning endast en tillämpningsbestämmelse till 1910 års aktiebolagslags stadgande. På det att denna tillämpningsbestämmelse icke må verka onödigt tyngande, har vidare föreslagits, dels att avsättning till förnyelsekonto enligt lägre grunder än normalgrunderna må göras, om så prövas befogat, 1 dels att avsättningarna må kunna, om järnvägarnas ekonomiska läge så kräver, föras inom linjen eller provisoriskt uppföras som tillgång under konto »Kostnader att framdeles täcka». Av anförda skäl finner jag det stå i bästa överensstämmelse med redan gällande lag, att det i enlighet med av mig avgivet förslag stadgas, att vid räkenskapernas uppställning enligt bestämmelserna i den nya lagen ingående värden för tillgångar och skulder skola, med det undantag, som 1910 års aktiebolagslag § 141, mom. 7 stadgar beträffande bolags rätt att i visst fall upptaga tillgång till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, åsättas de belopp, som efter utredning, på sätt Konungen föreskriver, framgå under förutsättning att lagen varit tidigare gällande. En revidering av balansräkningen i enlighet med vad sålunda föreslås innebär, att under åren 1911—1923 gjorda utbetalningar för nybyggnader m. m., vilka förts som driftkostnader, skola överföras till anläggningskontot 2 och 1

Se § 3 mom. 3 i förslag till kungl. kungörelse. 1910 års aktiebolagslag innebär icke förbud mot förandet av nybyggnadskostnader som driftkostnader. Den i förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg i § 8 införda bestämmelsen att vid bokföringen skall noga skiljas mellan utgifter för kapitalökning, som skola debiteras järnvägarnas tillgångskonton, och utgifter för underhåll, som skola debiteras järnvägarnas vinst- och förlusträkningar, innebär en nyhet. Tidigare har endast — genom bestämmelsen att tillgångarna ej må upptagas till högre belopp än som svarar mot deras anskaffningskostnad — varit förbjudet att föra drift- och underhållskostnader som anläggningskostnad. En ökning av järnvägarnas tillgångsvärden kan emellertid icke tänkas för järnvägsförvaltningarna vålla några olägenheter ur balanssynpunkt, varför jag ej hyst betänklighet mot den i texten anförda konsekvensen av de föreslagna bestämmelserna. 2

31 påföras något slag av förnyelsekonto eller fond, att under samma tid gjorda avskrivningar skola återinföras å anläggningsvärdena och påföras förnyelsekontot eller konjunkturförnyelsekontot, att avsättningar till förnyelsekonto enligt skäliga grunder skola beräknas för hela tiden, att härvid får tagas under övervägande, i vilken utsträckning avsättningarna — i den mån de ej täckas av verkställda avskrivningar eller avsättningar till förnyelsefond — böra föras inom linjen eller upptagas å tillgångssidan som »Kostnader att framdeles täcka», och att gjorda utrangeringar böra medföra förnyelsekontots minskning med de utrangerade objektens värde. Vidare böra naturligtvis andra i balansräkningen intagna bokföringsposter bringas i reell och formell överensstämmelse med den nya uppställningen för balansräkningen. Först efter en revision av tidigare alansräkningar i huvudsaklig enlighet med vad sålunda föreslås vinnes en klar översikt av de enskilda järnvägarnas ekonomiska ställning och en tast grundval för den nya bokföringens »yggnad. Körande skyldigheten för järnvägsförvaltning att för statlig myndighet hålla § 13. Kontillgängliga samtliga affärshandlingar ha vi kommit till olika uppfattning troll över bok-^ x

Undertecknad Norrman får i denna del anföra följande. Den ekonomiska kontroll, som staten författningsenligt utövar beträffande de enskilda järnvägarnas byggnad och drift, är uppdelad på ett flertal myndigheter, nämligen utom Kungl. Maj:t, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksgäldskontoret och järnvägsstyrelsen, varjämte statens ombud och revisorer i de med statslån understödda

Undertecknad Richnau anser, att då detaljerade bestämmelser med åtföljande normerande uppställningar för vinst- och förlust- samt balansräkningar nu komma att utfärdas för de enskilda järnvägarnas bokföring, så torde så klara riktlinjer bliva uppdragna för bokföringens nyordning, att bestämmelsernas efterlevnad ej bör möta större tvekan eller svårigheter. Då bestämmelserna till yttermera visso bliva

ionngfii.

järnvägsaktiebolagen ha att bevaka sammanfattade i en för järnvägsbokstatens intressen. Någon särskild kon- föringen speciell lag, torde detta medtrollmyndighet beträffande de enskil- föra betryggande säkerhet för att de-| da järnvägarnas bokföring finnes icke. samma komma att efterlevas, ty de enI motsats härtill är i Nordamerikas skilda järnvägarna ha hittills visat sig Förenta stater en mycket ingående eko- synnerligen lojala i att efterleva den nomisk inspektion över staternas järn- mångfald bestämmelser, som i andra avvägar koncentrerad till Interstate seenden förelagts dem. För det övervaCommerce Commission, som utfärdat kande av järnvägarnas ekonomi, som noggranna bestämmelser rörande järn- kan vara behövligt i allmänt intresse vägarnas bokföring och även, bland an- för taxesättning m. m., torde statsnat genom kringresande revisorer, makterna erhålla ett tillräckligt mateövervakar, att de givna bestämmelser- rial i de enligt förenämnda bestämmelna samvetsgrant följas. I Schweiz har ser upprättade räkenskapssammandrag, en motsvarande bokföringskontroll fö- som skola tillställas vissa statliga re banornas förstatligande utövats av myndigheter. Något ytterligare övervakande i deBundesrat, och utövas en sådan alltjämt beträffande de banor, som kvar- talj, utfört av »granskande statlig myndighet» för att konstatera bestämstå som enskilda. Utfärdandet av bestämmelser röran- melsernas efterlevnad synes således ej de de enskilda järnvägarnas bokföring vara behövligt. § 13 i lagen bör därtorde — att döma därav, att man i ut- för endast gälla enskilda järnvägar landet ansett en fortgående gransk- med statslån, och avses där med »mynning erforderlig, liksom ock därav, att dighet, åt vilken Konungen överlämnat aktiebolagslagens få bokföringsföre- uppgiften att granska sådan järnvägs skrifter erfarenhetsmässigt icke hava ekonomiska ställning och förvaltning» blivit i allo följda —• icke kunna anses statens ombud i järnvägsbolagets remedföra i och för sig betryggande sä- vision eller ock de särskilda ombud, kerhet för bestämmelsernas följande, som riksgäldskontoret kan hava befohelst som bokföringsföreskrifterna genhet att tillkalla i de fall, då järnsvårligen kunna ges den tydlighet, att vägsbolag ej fullgjort sina låneförbinej kan komma att råda tvekan, hur delser till staten. vissa poster rätteligen böra bokföras. Till vårt uppdrag hör visserligen icke att pröva, huruvida och i vilken utsträckning ett ordinärt statligt övervakande av bokföringen bör anordnas, men jag har för min del ansett nödigt, att i lagen, på sätt § 13 anger, intages en bestämmelse, att järnvägs förvaltning skall vara skyldig att för granskande statlig myndighet hålla tillgängliga samtliga till järnvägsrörelsen hörande räkenskaper, protokoll, kontrakt, överenskommelser och andra af-

33 färshandlingar samt att genomföra de rättelser i fråga om bokföringen, som kunna av den granskande myndigheten påfordras. Denna skyldighet anser jag böra självklart utsträckas till alla järnvägsförvaltningar, enär statsmyndigheterna för utövande av kontroll över taxeväsendet m. m. ha behov att känna förutsättningarna för varje järnvägsförvaltnings ekonomiska ställning. I § 14 har intagits en bestämmelse, att Konungen äger meddela de ytter- § 14. Tiiiligare föreskrifter angående bokföringen vid de enskilda järnvägar, som för ^JXilfer. lagens tillämpning finnas erforderliga.

Motivering av förslaget till kungl. kungörelse angående bokföring vid enskild järnväg. I avgivet förslag till kungl. kungörelse angående bokföring vid enskild järnväg (sid. 47) hava införts de allmänna bestämmelser, som för bokföringslagens tillämpning synts i första hand viktiga. En kortfattad motivering av förslaget följer nedan. I paragraferna 3, 5 och 6 hava föreslagits bestämmelser, att framställning må kunna göras hos Konungen om tillämpning av andra än de angivna allmänna bokföringsföreskrifterna, De undantag, varom här är fråga, torde visserligen ej få anses vara av den betydelse, att ej viss underordnad myndighet bör kunna anförtros rätten att pröva inkommande framställningar, men då någon viss myndighet för närvarande icke finnes för handläggning av ärenden av ifrågavarande slag, och då vi icke haft att taga ställning till i samband med bokföringens nyordning eventuellt uppkommande organisationsfrågor, ha vi icke haft annat val än föreslå, att berörda framställningar skola göras hos Konungen. § 1. Bok d^het.yl"

l0r

De båda första momenten i § 1 innehålla förpliktelse för järnvägsförvaltning P P r ä t t a v i s s a bokföringssammandrag efter i kungörelsen angivna formulär. Mom. 3 medger emellertid, att bokföringen förenklas, därest större svårigheter möta att i visst eller vissa hänseenden tillämpa formulären oförändrade, och i mom. 4 lämnas allmänt tillstånd att genomföra en större specifikation, än som föreskrivits i formulären. Dessa undantagsbestämmelser torde få anses nödvändiga med hänsyn till den olikhet i storlek och betydenhet, som finnes mellan skilda järnvägar. att u

§ 2. Skyldig- Det första momentet i § 2 stadgar, till vilka myndigheter olika räkenskapshet att avgiva sammandrag skola ingivas. Dessa myndigheter äro enligt förslaget kommurdivCiisivtii)S—

sammandrag, nikationsdepartementet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen (i två exemplar) samt — beträffande statsunderstödda järnvägar — riksgäldskontoret.

35 Den i Norrmans förslag i lagens § 2, mom. 1 c nämnda beräkningen över nettobehållningen av trafiken föreslås skola i två exemplar inges till kommunikationsdepartementet. Givetvis kan sistnämnda beräkning icke behöva publiceras annat än i samband med utredning angående statsinlösen. Närmare bestämmelser angående sättet för beräkningens verkställande torde böra utfärdas först sedan erfarenhet vunnits, rörande vilka slag av inkomster och utgifter ovisshet kan råda beträffande deras medtagande i berörda beräkning. Behovet av avsättning till förnyelsekonto torde i hög grad variera vid olika § 3. Avsattjärnvägar, beroende som det är på många skiftande förhållanden. Definitivt ^yjfigotonto" enhetliga grunder för avsättningens beräkning kunna vi därför icke föreslå. Enligt undertecknad Norrmans uppfattning är det önskvärt, att vissa fasta normalgrunder anges, enligt vilka en järnvägsförvaltning utan vidare kan vara berättigad att verkställa avsättning. Efter prövning av olika ifrågakommande grunder har jag stannat vid att för avsättning till förnyelsekonto beträffande rullande materiel och inventarier föreslå de procentsatser i förhållande till byggnads- eller anskaffningskostnaden, som tidigare, nämligen före kriget, enligt av Kungl. Maj:t givet bemyndigande tillämpats vid statens järnvägar, nämligen för rullande materiel 2-5 procent och för inventarier 5-0 procent. Beträffande järnvägsanläggningen i övrigt har det, särskilt med hänsyn till saknaden av bokföringsuppgifter över byggnadskostnadernas fördelning på olika egendomsobjekt, synts lämpligast, att avsättningens normala storlek får bestämmas efter en enkel och summarisk princip. En sådan tillämpas ock av beskattningsmyndigheterna, som i

Enligt undertecknad Bichnaus uppfattning torde det ej vara lämpligt att giva förfarandet vid avsättning till förnyelsekonto så snäva former, att endast en avsättningsprocent fastställes för olika slag av egendomsobjekt och att tillstånd till ändring, om så anses erforderligt, ovillkorligen skall sökas hos Konungen. Vi hava, som av inledningen framgår, enats om, att sådana normer för bokföringen böra uppställas, att de enskilda järnvägarnas ekonomiska handlingsfrihet ej må bindas på ett för deras utveckling menligt sätt. Särskilt vad avsättningsförfarandet beträffar torde en handlingsfrihet, som hålles inom vissa gränser, vara fördelaktig och böra medgivas. Det synes därför lämpligt att i kungörelsen fastställa såväl minimi- som maximiprocenter för de obligatoriska avsättningar, som skola svara mot fortskridande värdeminskning på grund av ålder, nyttjande eller därmed jämförlig orsak t. ex.

36 allmänhet medgiva 1 procents avskriv- för rullande maning. Sistnämnda avskrivning är teriel . . . . lägst 2.5 %, högst 5.0 % större än den som framgår, om man för inventarier » 5.0 » > 10.0 > ställer summan av de avsättningar, för järnvägsansom enligt Kungl. Maj:ts medgivande läggningen i före kriget fingo göras vid statens övrigt . . . » 1.0 » > 1.0 » järnvägar i förhållande till dessas an- för diverse röläggningsvärde exkl. rullande materiel. relsegrenar . » 1.0 » » 2.5 » Berörda procentsats var nämligen enAvsättningarna till förnyelsekonto dast omkring 0-7 procent. Då emeller- äro emellertid av så stor vikt, att de ej tid de föreslagna procenterna för av- böra få undergå oupphörliga fluktuasättning till förnyelsekonto torde be- tioner, i synnerhet som de numera skoträffande rullande materiel och inven- la ingå i driftkostnaderna, utan böra tarier vara i allmänhet väl låga, och då järnvägsförvaltningarna bestämma sig det torde få anses innebära en fördel, för de avsättningsprocenter inom ovan om samma avsättning till förnyelsekon- föreslagna grunder, som de anse sig böto tillämpas som av skattemyndigheter- ra använda, och bör ändring i dem ej na medgives, har jag beträffande järn- göras utan motivering. Denna motivevägsanläggningen exkl. rullande mate- ring skall åtfölja de räkenskapssamriel och inventarier ansett en avsätt- mandrag, som ingå till vederbörande ning till förnyelsekonto av 1 procent myndigheter med undantag av riksskälig och velat föreslå denna som nor- gäldskontoret. merande. Framställning till Konungen om Beträffande avsättningen till förny- ändring av avsättningsprocenterna bör elsekonto för diverse rörelsegrenar ej behöva göras annat än i de fall, att torde en större frihet böra beredas, var- avsättningar önskas, som gå utanför för föreslagits, att järnvägsförvalt- ovan angivna gränser. ning skall äga vid beräkning av avsättMed hänvisning till det här anförda ningen till förnyelsekonto tillämpa anser jag, att kungörelsens § 3 bör erlägst 1 högst 2-5 procent å anläggnings- hålla den av mig föreslagna lydelsen. värdet. Då det för en enhetlig och likformig bokföring är av utslagsgivande betydelse, att samma principer för avsättning till förnyelsekonto komma till tillämpning vid alla järnvägar, har jag •—• med det betydelselösa undantaget för diverse rörelsegrenar — icke kunnat biträda min medsakkunniges mening, att järnvägsförvaltningarna, låt vara inom vissa latituder, må kunna till och med utan motivering själva fastställa storleken av avsättningar till förnyelsekonto. Å andra sidan föreligga otvivelaktigt ganska skiftande

avskrivningsbehov vid olika järnvägar, beroende på ett flertal varierande förhållanden, i främsta rummet olika grad av användning. Förenämnda grunder böra därför icke vara definitivt bindande. I mom. 3 föreslås därför, att framställning om avsättning till förnyelsekonto enligt andra grunder må kunna göras hos Konungen, därest större eller mindre avsättning än enligt normalgrunderna befinnes motiverad på grund av särskilt stor eller liten förslitning å banan eller av annan orsak. Rörande motiveringen av avsättning till ett konjunkturförnyelsekonto hän- nin § 4. Avsattvisas till sid. 27. R ^n konTf

-i

....

n i

jnnkturför-

itragavarande avsättning torde böra fa göras före vinstens fastställande, men nyeisekonto. dock icke vara obligatorisk. Då avsättningen föranledes av prisnivåns förskjutningar, synes dess maximala storlek böra göras beroende av prisnivåns höjd under räkenskapsåret i jämförelse med prisnivåns höjd under byggnadsåret, varvid emellertid torde kunna bortses från prisförskjutningar före år 1913, angående vilka närmare officiella uppgifter icke finnas, ävensom från de smärre prisförskjutningarna under åren 1914 och 1915. Enligt det framlagda förslaget skall avsättning till konjunkturförnyelsekonto icke få göras till högre belopp än som kan motiveras av prisnivåns höjd under räkenskapsåret enligt det genom kommerskollegii försorg i »Ekonomisk översikt» publicerade generalindextalet för grosshandelspriser, jämfört med motsvarande indextal vid tiden för järnvägens byggande, dock tidigast år 1913. I § 5 anges dels närmare vilka slag av kostnader jämlikt bokföringslagens § 11 må kunna påföras tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka», dels under vilka villkor sådan bokföring må äga rum. Där i utländsk järnvägslagstiftning motsvarande förmån är medgiven järnvägsbolag, kräves, att amorteringsplan skall upprättas och underställas vederbörande ekonomiska inspektionsmyndighet för godkännande. Vi ha ansett tillfyllest, att det stadgas, att amorteringsplan skall upprättas, varvid amorteringstiden bör beräknas med hänsyn till kostnadernas storlek, sedd i förhållande till storleken av de överskott, som järnvägsrörelsen i regel lämnar, dock till högst 10 år, utom beträffande kapitalrabatter, för vilka amorteringstiden må utsträckas till lånets amorteringstid. Rätt till beräkning av längre amorteringstid må sökas hos Konungen.

§ 5. Kostnader att framdeles täcka.

Inom linjen förda kostnader för avsättning till förnyelsekonto äro att be- § 6. Inom trakta som uppskjutna kostnader. toa&derSr Så länge de kvarstå inom linjen behöver någon amortering icke ifråga- avsättning till förnyelsekonto.

38 komma. Vid avsevärd och bestående förbättring av en järnvägs ekonomiska ställning torde avsättningarna böra överföras till effektiv skuld å förnyelsekontot. För möjliggörande av detta är det emellertid nödvändigt, att samtidigt kostnaderna överföras till kontot »Kostnader att framdeles täcka», varvid skyldighet inträder att enligt viss amorteringsplan täcka kostnaderna. Amorteringstiden torde i detta fall lämpligen kunna sättas till högst tre gånger det antal år, under vilket avsättningar till förnyelsekonto förts inom linjen — givetvis med den reduktion, som kan betingas därav, att de föreskrivna avsättningarna endast delvis förts inom linjen. Rätt till beräkning av längre amorteringstid synes böra sökas hos vederbörande myndighet. Bestämmelser i angiven riktning ha intagits i § 6. 7. Balans- I § 7 meddelas närmare föreskrifter angående balansräkningens revidering revidering! jämlikt bokföringslagens § 12. Vid den av undertecknad Norrman föreslagna revideringen av tidigare balansräkning torde i vissa fall uppstå komplikationer och spörsmål, som helst böra på en gång definitivt lösas, så att den nya bokföringen får en fast grund att bygga på. Till möjliggörande av en statlig prövning av balansräkningens enligt det nya bokföringssystemet uppställda ingående värden föreslås i mom. 1, att järnvägsförvaltning skall efter företagen utredning senast viss dag till kommunikationsdepartementet i två exemplar ingiva dels avskrift av senast prövade balansräkning, dels förslag till ingående värden i en enligt i kungörelsen stadgat formulär uppställd balansräkning. Närmare bestämmelser om hur revideringen bör genomföras synas erforderliga endast beträffande dels tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka», dels skuldkontona »Förnyelsekonto» och »Konjunkturförnj^elsekonto». I mom. 2 stadgas, att under »Kostnader att framdeles täcka» icke må föras andra kostnader än sådana, som i senast prövade balansräkning varit uppförda som tillgång.

39 I mom. 3 föreskrives, på vad sätt ingående värden för förnyelsekonto och konjunkturförnyelsekonto skola beräknas. J a g har ansett mig icke kunna föreslå, att de nya avskrivningsbestämmelserna skola obligatoriskt äga längre retroaktiv giltighet än till det bokföringsår, för vilket 1910 års aktiebolagslag trädde i kraft, nämligen år 1911. För tidigare år skulle nämligen obligatoriskt tillämpande av de nya bestämmelserna om avsättning till förnyelsekonto medföra förpliktelser, som icke påvila andra aktiebolag. Från och med år 1911 gälla däremot de bestämmelser angående en mot värdeminskningen svarande avskrivning, till vilka de i lagen och i kungörelsen om bokföring vid enskild järnväg givna motsvarande bestämmelserna i huvudsak äro att betrakta som tillämpningsbestämmelser. Berörda revidering torde i vissa fall kom nia att vålla svårigheter, enär äldre bokföring icke alltid är så lagd, att i överensstämmelse med den nya bokföringslagens bestämmelser stående värden kunna utarbetas för förfluten lid. Till underlättande av revideringens räknemässiga genomförande har i mom. 4 intagits en bestämmelse, att under vissa villkor approximerade i stället för exakta värden må införas. De engelska och amerikanska bokföringsbestämmelserna föreskriva, på sätt närlagda bilagor utvisa, en stor mängd formulär, av vilka flertalet dock hänför sig till järnvägsstatistiken. Det intima sambandet mellan bokföring och statistik är här klart dokumenterat. De schweiziska bokföringsbestämmelserna avse åter endast redovisning av inkomster och utgifter samt kapital och äro sålunda begränsade till det, som i vårt land plägar förstås med järnvägsbokföring. Vi ha i avgivna förslag, liksom tidigare statens järnvägars förut nämnda bokföringskommitté, närmast följt det i Schweiz givna exemplet och anse sålunda, att järnvägsstatistiska formulär icke lämpligen böra intagas i en kungörelse angående bokföringen.

Formulär,

40 Till en fullständig samling formulär för den egentliga bokföringen torde böra räknas formulär för balansräkning med bilagor, av vilka byggnadsräkningen är den viktigaste och formulär för vinst- och förlusträkningen med bilagor, av vilka driftsräkningen för järnvägsrörelsen är den viktigaste. Emellertid kunna formulär för balansräkning samt vinst- och förlusträkning mycket väl fastställas, utan att det nödvändigt behöver bestämmas, hur byggnadsräkningen och driftsräkningen skola uppställas. Av denna anledning och i övrigt av skäl, som i inledningen finnas angivna, ha vi begränsat vår uppgift till att framlägga förslag till balansräkning samt vinst- och förlusträkning. För bokföringssystemets fullständigande synes dock önskvärt, att, så snart lämpligen ske kan, formulär bliva av Kungl. Maj:t fastställda även för förande av byggnadsräkningen samt driftsräkningar. BaiansräkFörslaget till balansräkning upptar avsevärt fler rubriker än som vanligen mng. förekomma i de enskilda järnvägarnas balansräkningar. Det är emellertid tydligt, att, om man vill införa ett formulär, som skall vara användbart för alla förvaltningar, detta måste upptaga fler rubriker, än vad varje särskild förvaltning för sin del kan ha behov av. Dessutom medför den av oss föreslagna systematiseringen av olika slag av tillgångar och skulder nödvändigtvis en viss ansvällning av balansräkningens rubriker. Arten av berörda systematisering framgår av följande förteckning över balansräkningens huvudrubriker: Tillgångar. I. Anläggningar för järnvägsrörelsen. I I . Anläggningar för diverse rörelsegrenar. I I I . Ofullbordade arbeten. IV. Värdehandlingar. v. Rörelsemedel. V I . Reserverade tillgångar. V I I . Kostnader att framdeles täcka. V I I I . Underskott (eventuellt). Skulder och eget kapital. I. Statslån, inkl. räntor. I I . Övriga lån mot skuldförbindelse. I I I . Svävande skulder. IV. Aktiekapital. V. Fonder: a. Det egna kapitalets fonder. b. Fonder av skuldnatur. c. Förnyelsekonto. d. Konjunkturförnyelsekonto. VI. Överskott.

41 Inom de olika huvudrubrikerna föreslås ytterligare uppdelning på underrubriker. Vinst- och förlusträkningen har kunnat koncentreras till ett relativt litet antal rubriker. Uppställningen blir givetvis olika, om räkenskaperna uppvisa förlust mot om de visa vinst. Formuläret är uppställt under förutsättning att vinst erhålles, men meddelas i anvisningarna till formuläret, hur detsamma får uppställas, om rörelsen gått med förlust. Inkomsterna uppdelas i förslaget på två huvudrubriker, avseende att visa dels den balanserade vinsten, dels räkenskapsårets inkomster. På motsvarande sätt redovisas under utgifter dels räkenskapsårets utgifter, dels den vinst, som står till bolagsstämmans förfogande. Under räkenskapsårets inkomster upptagas först driftöverskotten enligt drifträkningar för egen järnvägsrörelse och för diverse rörelsegrenar samt vinsten å järnvägsarrenden samt därefter bruttoinkomsterna av värdehandlingar m. ni. Under räkenskapsårets utgifter redovisas samtliga sådana utgifter, vilka icke kunna eller böra åtminstone i sin helhet påföras driftsräkningen för årets rörelse, vare sig beträffande järnvägsrörelsen eller viss annan rörelsegren. Till utgifter av sådant slag ha räknats skatter, avsättning till konjunkturförnyelsekonto, täckningskostnader av alla slag, räntor och diverse utgifter. Som formulär för förande av driftsräkning för järnvägsrörelsen torde, till dess nytt formulär blir vederbörligen fastställt, böra användas den genom svenska järnvägsföreningens försorg utarbetade och i särtryck publicerade littereringstabellen. Av balans- samt vinst- och förlusträkningarnas uppställning följer emellertid självklart, att littereringstabellen bör i någon mån ändras och fullständigas, bl. a. genom tillförande av utgiftslitteror för avsättning till förnyelsekonto. Sagda anpassning torde, sedan formulär för balans- samt vinst- och förlusträkningarna blivit fastställda, böra verkställas genom svenska järnvägsföreningens försorg, intill dess att Kungl. Maj:t prövar lämpligt fastställa helt ny littereringstabell.

rörelsen.

Förslag till

Lag om bokföring vid enskild järnväg. § i. Mom. 1. Järnvägsförvaltning är skyldig att iakttaga de i denna lag givna föreskrifterna angående bokföring vid enskild järnväg. Med järnvägsförvaltning avses i denna lag såväl innehavare av järnvägskoncession som envar, till vilken järnvägsdriftens upprätthållande helt eller delvis av koncessionshavaren överlåtits. Mom. 2. För järnvägsaktiebolag gälla jämväl bestämmelserna i förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar och lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, i den mån föreliggande lag icke innehåller särskilda avvikande bestämmelser. § 2.

Mom. 1. Till myndighet, som av Konungen fastställes, skola för nästförflutet år av aktiebolag, som till sin huvudsakliga uppgift har att driva järnvägsrörelse, ingivas: a) Balansräkning samt vinst- och förlusträkning med tillhörande bilagor, samtidigt med att balansräkningen överlämnas till bolagets revisor, dock senast den 1 maj. b) Styrelse- och revisionsberättelse samt utdrag av bolagsstämmas protokoll beträffande fastställande av balansräkning och vinstens användning senast en månad efter bolagsstämmas hållande. (Norrmans förslag.) c) Beräkning på sätt Konungen förordnar av den i koncessionsresolutionerna nämnda nettobehållningens av trafiken storlek senast den 1 juli.

43 Mom. 2. Annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag, som nyss är sagt, skall till myndighet ocli på tider, varom i mom. 1 stadgas, ingiva sammanställningar, som så nära som möjligt motsvara de i mom. 1 a) och c) omnämnda. Mom. 3. Driftekonomiska, uppgifter för månad eller annan del av året skola av järnvägsförvaltning ingivas till myndighet och på tider, som Konungen bestämmer. Mom. 4. Statistiska uppgifter skola av järnvägsförvaltning lämnas enligt bestämmelser, som av Konungen eller av Konungen förordnad myndighet meddelas. § 3.

Mom. 1. Räkenskaperna skola avslutas för kalenderår och omfatta alla på året belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ej ägt rum. Mom. 2. Räkenskaperna skola så uppläggas och föras, att av dem kunna utan omgång hämtas de för räkenskapssammandragen erforderliga uppgifterna. § 4.

Mom. 1. Formulär till balansräkning med tillhörande specifikationer och bilagor fastställas av Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar. Mom. 2. Vid balansräkningens uppställning må iakttagas, att anläggningsvärden skola framgå såväl för den färdiga banan med rullande materiel och inventarier som för olika till järnvägsdrift ej hänförliga, men i samband med densamma drivna rörelsegrenar och för ofullbordade anläggningar. § 5. Mom. 1. Byggnadsräkenskaperna för koncessionerad järnväg skola såväl under byggnadstiden som sedan järnvägen öppnats för allmän trafik så föras, att byggnadskostnaderna, med den fördelning på olika bjrggnadstitlar, som Konungen kan komma att föreskriva, bliva redovisade för varje särskild koncessionerad järnvägsdel. (Norrmans förslag.) Mom. 2. Beträffande förefintlig järnväg, som innesluter flere koncessionerade järnvägsenheter, vare järnvägsförvaltning skyldig att låta före dag, som av Konungen fastställes, slutföra utredning angående byggnadskostnadernas uppdelning på dels de skilda järnvägsenheter, dels de olika byggnadstitlar, för vilka Konungen finner sådan uppdelning erforderlig.

44 § 6.

Mom. 1. Formulär till vinst- och förlusträkning med tillhörande specifikationer och bilagor fastställas av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar. Mom. 2. Vid vinst- och förlusträkningens uppställning skall iakttagas, att driftresultaten skola separat framgå för såväl egen järnvägsrörelse som andra i samband med densamma drivna rörelsegrenar, börande därefter sådana inkomster och utgifter redovisas, som icke skäligen kunna hänföras till viss rörelsegrens verksamhetsområde eller verksamheten under redogörelseåret. § 7.

Mom. 1. De i § G omnämnda driftresultaten för egen järnvägsrörelse och andra rörelsegrenar skola framgå ur bilagor till vinst- och förlusträkningen. (Norrmans förslag.) Mom. 2. Trafikeras flere i koncessionshänseende skilda järnvägar gemensamt, och äger staten enligt koncessionsbestämmelserna rätt till inlösen av en eller flera av dessa järnvägar på sådana villkor, att kännedom om nettobehållningen av trafiken fordras för lösesummans beräkning enligt visst alternativ, skall järnvägsförvaltning vara skyldig att på anfordran av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar, så uppställa räkenskaperna, att driftresultaten framgå för de skilda järnvägsenheterna, och att den i koncessionerna omnämnda nettobehållningen kan för dem med tillfredsställande noggrannhet beräknas. § 8.

Vid bokföringen skall noga skiljas mellan utgifter för kapitalökning, som skola debiteras järnvägarnas tillgångskonton, och utgifter för underhåll, som skola debiteras järnvägarnas vinst- och förlusträkningar. Transporter av grus och andra materialier för nyanläggningar och ersättningsarbeten (inkl. förändrings- och förbättringsarbeten) få sålunda icke framföras avgiftsfritt å den färdiga banan, utan skola åsättas en mot självkostnaderna svarande frakt. Icke heller må rullande materiel utan skälig avgift användas för berörda slag av arbeten. För kapital, som disponeras för nyanläggningar, skall skälig ränta påföras anläggningskontot.

45 § 9Mom. 1. Avsättning till förnyelsekonto skall äga rum enligt grunder, som fastställas av Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar. Mom. 2. Medger förefintligt överskott icke genomförandet av föreskrivna avsättningar till förnyelsekonto, må desamma upptagas inom linjen. Mom. 3. Förnyelsekonto får icke minskas annat än i samband med utrangering av det slag av egendomsobjekt, för vilka avsättningar blivit gjorda, och icke med högre belopp, än som svara mot det bokförda värdet av den utrangerade egendomen. § 10. Mom. 1. Vid all utrangering (inkl. i samband med ersättning, förändring och förbättring) skall anläggningsvärdet minskas med det bokförda värdet av det utrangerade. Mom. 2. Vid ersättning (inkl. förändring och förbättring) skall anläggningsvärdet ökas med hela nykostnaden, varvid alltså anläggningens tidigare värde ändras med skillnaden mellan den bokförda kostnaden för det nya och det utrangerade egendomsobjektet. § 11. Mom. 1. Vid utrangering av objekt, för vilka avsättning till förnyelsekonto ej äger rum, må, på villkor, som av Konungen fastställas, ett mot utrangeringskostnaden svarande belopp kunna påföras ett tillgångskonto, benämnt »Kostnader att framdeles täcka». På enahanda sätt må förfaras i det fall, att förnyelsekontot ej uppgår till det bokförda värdet av utrangerade objekt. Mom. 2. Vissa andra slag av kostnader, såsom stiftelsekostnader, finansomkostnader och större oförutsedda utgifter må jämväl, på villkor, som av Konungen fastställas, kunna, samtidigt som de föras som utgifter, påföras tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka». § 12. (Norrmans förslag.) (Richnaus förslag.) Mom. 1. Vid räkenskapernas uppMom. 1. Vid räkenskapernas uppställning enligt bestämmelserna i denna ställning enligt bestämmelserna i denlag skola ingående värden för tillgån- na lag må ingående värden för tillgår och skulder, med det undantag, gångar med det undantag, som stadgas som 1010 års aktiebolagslag § 141, i denna paragraf mom. 2 uppföras med mom. 7 stadgar beträffande bolags rätt högst de belopp, vartill de upptagits att i visst fall upptaga tillgång till i senast prövade balansräkning, högre belopp än som motsvarar kostMom. 2. I de fall att avskrivninnaderna för dess anskaffning eller till- gar före ikraftträdande av denna lag verkning, åsättas de belopp, som, efter verkställts på så sätt, att de minskat utredning på sätt Konungen föreskri- anläggningarnas bokförda värden, skover, framgå under förutsättning att la avskrivningsbeloppen återföras till 4

—232245

4(5 denna lag varit jämväl tidigare gällande. Mom. 2. Har tillgång jämlikt förenämnda § 141, mom. 7 i 1910 års aktiebolagslag före ikraftträdandet av berörda lag upptagits till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning enligt lagens bestämmelser, skall skillnaden mellan tillgångens bokförda värde och kostnad upptagas skild från övriga tillgångar.

resp. anläggningsvärden och avskrivningarnas sammanlagda belopp samtidigt överföras till förnyelsekontot eller konjunktur förnyelsekontot.

13. (Norrmans förslag.) Järnvägs förvaltning vare pliktig, att för myndighet, åt vilken Konungen överlämnat uppgiften att granska de enskilda järnvägarnas ekonomiska ställning och förvaltning, hålla tillgängliga samtliga till järnvägsrörelsen hörande räkenskaper, protokoll, kontrakt, överenskommelser och andra affärshandlingar samt att genomföra de rättelser i fråga om bokföringen, som av sagda myndighet påfordras.

(Eichnaus förslag.) I de fall, då enskild järnväg har att svara för statslån, vare järnvägsförvaltningen pliktig att för myndighet, åt vilken Konungen överlämnat uppgiften att granska sådan järnvägs ekonomiska ställning och förvaltning, i egenskap av statens gäldenär hålla tillgängliga samtliga till järnvägsrörelsen hörande räkenskaper, protokoll, kontrakt, överenskommelser och andra affärshandlingar.

§ 14. Konungen äger meddela de ytterligare föreskrifter angående bokföringen vid de enskilda järnvägarna, som för tillämpningen av denna lag finnas erforderliga. Denna lag träder i kraft den

Förslag till

Kungl. kungörelse angående bokföring yid enskild järnväg. Kungl. Maj:t liar funnit gott förordna, att nedan angivna bestämmelser angående bokföring vid för allmän trafik upplåten enskild järnväg skola lända till efterrättelse från och med den 1 januari 19. .. § 1. Mom. 1. Järnvägsaktiebolag skall årligen upprätta balansräkning samt vinstoch förlusträkning jämte till dem anslutande specifikationer och bilagor i enlighet med de bestämmelser och formulär, som i denna kungörelse finnas angivna. Mom. 2. Drives järnvägsrörelse av aktiebolag, vars huvudsakliga verksamhet icke är järnvägsrörelse, eller av kommun eller enskild person, eller trafikeras av staten ägd järnväg som vore den enskild järnväg med särskild taxa, skola mot balans- samt vinst- och förlusträkningarna så nära som möjligt svarande sammanställningar upprättas. Mom. 3. Möter större svårighet att i visst eller vissa avseenden tillämpa den enligt formulären angivna bokföringen, må erforderlig förenkling i redovisningen vidtagas. Dock skall i så fall motiverad anmälan om berörda förhållande göras. Mom. 4. En större specifikation än som i formulären föreskrivits må efter föreliggande behov genomföras. § 2.

Mom. 1. Till kungl. kommunikationsdepartementet och kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i vardera ett exemplar, till kungl. järnvägsstyrelsen i två exemplar samt beträffande statsunderstödda järnvägar till riksgäldskontoret i ett exemplar skola på i lag om bokföring vid enskild järnväg bestämda tider ingivas:

48 a) av järnvägsförvaltning balans- samt vinst- och förlusträkning- eller häremot svarande räkenskapssammandrag med tillhörande specifikationer och bilagor., och b) av järnvägsaktiebolag styrelse- och revisionsberättelser samt utdrag av bolagsstämmans protokoll beträffande fastställande av balansräkning och vinstens användning. (Norrmans

förslag.)

Mom. 2. Till kungl. kommunikationsdepartementet skall på i lag om bokföring vid enskild järnväg bestämd tid beträffande järnväg, vars löseskilling jämlikt given koncessionsresolution må kunna bestämmas med ledningav storleken av nettobehållningen av trafiken, i två exemplar ingivas järnvägsförvaltningens på räkenskaperna grundade beräkning av nämnda nettobehållning. Mom. 3. Samtliga räkenskapssammandrag, varom i förestående mom. 1 och 2 talats, skola vara undertecknade av resp. järnvägsförvaltnings verkställande direktör och kamrerare eller av mot dessa svarande befattningshavare.

§ 3. (Norrmans

förslag.)

(Richnaus

förslag.)

Mom. 1. Den i lag' om bokföringMom. 1. Den i lag om bokföringvid enskild järnväg föreskrivna avsätt- vid enskild järnväg föreskrivna avningen till förnyelsekonto skall äga sättningen till förnyelsekonto skall rum med belopp, som med vissa av- äga rum med belopp, som med vissa sättningsprocenter, på sätt i mom. 2 avsättningsprocenter, på sätt i mom. 2 och 3 säges, svara mot byggnads- eller •—4 säges, svara mot byggnads- eller anskaffningskostnaden för anläggnin- anskaffningskostnaden för anläggnin. gar med rullande materiel. gar med rullande materiel. Mom. 2. Järnvägsförvaltning vare Mom. 2. Järnvägsförvaltning vare härvid berättigad att tillämpa följande härvid berättigad att tillämpa följande avsättningsprocenter, nämligen avsättningsprocenter, nämligen för rullande maför rullande ma2.5 % materiel . . lägst 2.5%, högst 5.0 teriel . . . . för inventarier » 5.0 » » 10.0 5.0 >•: för inventarier för järnvägsanför järnvägsanläggningen i läggningen i 1.0 » samt övrigt . . övrigt . . . » 1.0 1.0 för diverse röför diverse rö2.5 relsegrenar . >/ 1.0 » ror elsegren ar lägst 1.0 » högst 2.5 %

49 börande avsättningarna beräknas på byggnadskostnadernas värden, minskade med däri ingående räntor under byggnadstiden. Mom. 3. Motiveras på grund av särskilt stor eller liten förslitning eller av annan orsak större eller mindre avsättning till förnyelsekonto än de ovan i mom. 2 angivna, må framställning om avsättning till förnyelsekontot enligt andra grunder göras hos Konungen.

börande avsättningarna beräknas på byggnadskostnadernas värden, minskade med däri ingående räntor under byggnadstiden. Mom. 3. Järnvägsförvaltning bör bestämma sig för de avskrivningsprocenter inom i mom. 2 angivna gränser, som den anser sig böra använda, och få .dessa ej utan motivering ändras, Mom. 4. Motiveras på grund av särskilt stor eller liten förslitning eller av annan orsak större eller mindre avsättning till förnyelsekonto än de ovan i mom. 2 angivna, må framställning om avsättning till förnyelsekonto enligt andra grunder göras hos Konungen.

Järnvägsförvaltning vare berättigad men ej skyldig att före vinstens fastställande utöver i § 3 omförmäld avsättning till förnyelsekonto göra avsättning i ill ett konjunkturförnyelsekonto. Sådan avsättning må dock icke göras till högre belopp än som kan motiveras av prisnivåns höjd under räkenskapsåret, jämförd med prisnivåns höjd vid tiden för järnvägens byggande, dock tidigast år 1913. Härvid får, därest järnvägen är byggd resp. materielen anskaffad före år 1916, räknas med högst den relation mellan kostnaderna för räkenskapsåret och 1913 års kostnader, som de genom kommerskollegii försorg* utarbetade generalindextalen för grosshandelspriser utvisa, och, därest banan är byggd och materielen anskaffad år 191G eller senare, räknas med högst relationen mellan grosshandelspriser för räkenskapsåret och de år, under vilka anläggningarna byggts eller materielen anskaffats. § 5. Mom. 1. Järnvägsförvaltning är berättigad att förutom i § 6 nämnda kostnader under tillgångar å konto för »Kostnader att framdeles täcka» tillsvidare uppföra a. Stiftelsekostnader, utgifter för förberedande undersökningar och dylikt. b. Finansomkostnader, kapitalrabatter och dylikt. c. Värdet av utrangerade anläggningar, för vilkas avskrivning förnyelsekontots tillgångar ej äro avsedda eller icke förslå. d. Större oförutsedda utgifter. Mom. 2. Föras i mom. 1 nämnda kostnader interimistiskt som tillgångar, skall amorteringsplan upprättas. Smärre kostnader böra härvid avföras under räkenskapsåret. För kapitalrabatter må amorteringstiden utsträckas till lånets amorteringstid. I övrigt må amorteringstiden beräknas med hänsyn till

50 kostnadernas storlek, sedd i förhållande till storleken av de överskott, som järnvägsrörelsen i regel lämnar, dock till högst 10 år. Mom. 3. Anses längre amorteringstid i särskilt fall motiverad, må framställning om amorteringstidens utsträckning göras hos Konungen. § 6.

Mom. 1. Inom linjen förda kostnader för avsättningar till förnyelsekonto skola vid avsevärd och bestående förbättring av en järnvägs ekonomiska ställning utföras som effektiv skuld å förnyelsekontot, i samband varmed ett motsvarande belopp skall upptagas å tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka» å underkonto »Förnyelsekostnader» och plan för amortering av berörda belopp upprättas. Mom. 2. Amorteringstiden må härvid icke sättas till längre tid än högst tre gånger det antal år, under vilket avsättningar till förnyelsekonto förts inom linjen. Mom. 3. Anses längre amorteringstid i särskilt fall motiverad, må framställning om amorteringstidens utsträckning göras hos Konungen. 7.

{Norrmans förslag.) Mom. 1. Järnvägs förvaltning skall efter företagen utredning senast den 30 november 19. . till kommunikationsdepartementet i två exemplar ingiva dels avskrift av senast prövade balansräkning, dels förslag till ingående balansräkning för löpande år, uppställt enligt i denna kungörelse stadgat formulär. Mom. 2. Under konto »Kostnader att framdeles täcka» må härvid icke föras andra kostnader än sådana, som i senast prövade balansräkning varit uppförda som tillgång. Mom. 3. Ingående värden för förnyelsekonto och för konjunkturförnyelsekonto skola, under beaktande av gjorda avskrivningar och utrangeringar samt utförda ersättningsarbeten, uppföras med de belopp, vartill berörda konton skulle uppgå, därest de i lag resp. i denna kungörelse om bokföring vid enskild järnväg givna bestämmelser varit gällande från och med den 1 ja-

(Eichnaus förslag.) Mom. 1. Järnvägsförvaltning skall efter företagen utredning revidera tidigare balansräkning, så att ingående värden erhållas efter den uppställning för balansräkningen, som denna kungörelse stadgar.

nuari 1911, stående det järnvägsförvaltning fritt att vid revideringen av sagda konton utgå från en tidigare tidpunkt, vilken i så fall bör angivas. Mora. 4. I de fall, då tidigare förda räkenskaper ej giva nödig vägledning för balansräkningens vederbörliga revidering, må efter kända förhållanden approximerade värden införas. Dock böra i sådant fall anges omfattningen av och motiven till de gjorda approximationerna.

52 Formulär för Balansräkning. Ar.

Ar.

Tillgångar. I.

Anläggningar

för

järnvägsrörelsen:

Bana och byggnader

Rullande materiel

c. Inventarier d.

Hjälpanläggningar (inkl. inventarier)

Räntor under byggnadstiden ni. m. Summa byggnadskostuad

Avgår: bidrag utan återbetalningsskyldighet

g. Avgår resp. tillkommer: skillnad mellan byggnadskostnad och vid banans förvärvande erlagd löseskilling . . . . h.1 Tillkommer: skillnad mellan före aktiebolagslagens ikraftträdande bokförd tillgång och kostnad för tillgångens anskaffande, jämlikt § 141 mom. 7 i 1910 års aktiebolagslag Summa bokfört anläggningsvärde för färdiga banan II.

Anläggningar för diverse rörelsegrenar (med erforderlig specilikation för olika rörelsegrenar såsom): Rederirörelse Automobillinjer Hotellrörelse (fristående) Gårdar och fastigheter Summa II

III.

Ofullbordade

arbeten:

För järnvägsrörelsen

För diverse rörelsegrenar (med erforderlig specifikation) . Summa III

1¶Enligt Norrmans förslag.

VärdehandKHgar: a.

Aktier i och fordringar av samhörande järnvägar och andra samhörande företag 1. Aktier (med specifikation) 2. Skuldförbindelser m. m

Övriga värdehandlingar 1. Aktier (med specifikation) 2. Skuldförbindelser m. m Summa IV

Rörelsemedel: a.

Kassa

Bankräkningar

C. Fordran å egna järnvägsstationer d.

Balanserade arbeten

e. Hjälpanläggningars räkning (med specifikation för olika slag av verksamhet) . . . . f.

Diverse rörelsegrenars räkning (med specifikation för olika rörelsegrenar)

Fordran å främmande järnvägar 1. För gemensamt begagnade stationer m. m. 2. För samtrafik m. m

h. i.

. . .

Diverse räkningshavare Förråd Summa V

Reserverade

tillgångar:

Depositioner för outtagna obligationer, obligationsräntor och förfallna kuponger

Särskilda aktiva fonder (med specifikation för olika fonder) Summa VI

Kostnader att framdeles täcka: a.

Stiftelsekostnader, dylikt

förberedande

Finansomkostnader, kapitalrabatter o. d.

Utrangerade anläggningar m. m

Förnyelsekostnader

Diverse oförutsedda kostnader

undersökningar och

Summa VII Underskott: a.

Balanserat från föregående år

För räkenskapsåret Summa VIII

Summa tillgång-ar

54 Ar..

Ar.

Skulder och eget kapital. I.

II.

Statslån, inkl. räntor (med specifikation för olika lån) a. Kapital, icke förfallet . . b. Kapital, förfallet . . . . c.

Ränta, icke förfallen . . .

Ränta, förfallen

Anståndsränta (inom linjen)

Övriga lån mot

Summa I

skuldförbindelse:

Obligationslån (med specifikation för olika lån)

Reverslån (med specifikation för olika lån)

. .

c. Lån av samhörande järnvägar och andra samhörande företag d. III.

Svävande a.

Bankräkningar Växlar

Räntor 1.

Obligationsräntor

Övriga räntor

Oinlösta aktie- och obligationskuponger

Skuld till främmande järnvägar

Summa II

skulder:

b. c.

IV.

Övriga lån

För gemensamt begagnade stationer m

För samtrafik m. m

Diverse räkningshavare

Summa III Aktiekapital (med specifikation på preferens- och stamaktier av olika natur) Summa IV

Fonder.

Det egna kapitalets fonder (med specifikation för olika fonder, såsom): Reservfond

. . . .

Dispositionsfond . . Vinstregleringsfond . Brandförsäkringsfond Skatteregleringsfond Fond för utvidgningar och förbättringar o. a. Samma V a Fonder av skuldnatur (med specifikation för olika fonder, såsom): Pensionsfond Övriga fonder för välgörande och allmänna ändamål . . Summa V b

55 År

År

Förnyelsekonto 1.

För järnvägsrörelsen

2. För diverse rörelsegrenar Summa V c d. VI.

Konjunkturförnyelsekonto Summa V

Överskott: a.

Balanserat från föregående år . . .

För räkenskapsåret Summa VI

Summa skulder och eget kapital

Anvisningar. I—III.

Tillgångar:

Anläggningar

och ofullbordade

arbeten.

Under rubrik I »Anläggningar för järnvägsrörelsen» skall redovisas anläggningsvärdet för den färdiga banan utan hänsyn till inträdd värdeminskning. Nettovärdet av anläggningar för järnvägsrörelsen erhålles alltså genom att från bokförda anläggningsvärdet draga på anläggningarna belöpande saldo å förnyelsekontot. Motsvarande gäller även anläggningar för diverse rörelsegrenar (jfr skuldrubrik V c). Formuläret upptager rubriker först för den totala byggnadskostnaden, efter vilken avsättning till förnyelsekonto skall beräknas, och därefter för de avdrag eller tillägg, I f, I g och I h, som skola göras, för att anläggningarnas bokförda värde må framgå. Räntor under byggnadstiden upptagas såsom särskild rubrik, bl. a. enär någon avsättning till förnyelsekonto å sådan kostnad oj får beräknas. Jämlikt aktiebolagslagens § 5G, mom. 7, få kostnader för bolags bildande samt organisations- och förvaltningskostnader icke uppföras gom tillgång. Icke heller må finansomkostnader, kursförluster och dylikt uppföras som tillgång. I den mån dylika kostnader icke kunna avföras ur räkenskaperna, skola de upptagas under rubrik VII »Kostnader att framdeles täcka». Under rubrik I d, »Hjälpanläggningar», skall upptagas värdet av egendomar och anläggningar, som anskaffats och drivas för järnvägsrörelsens räkning, ehuru med särskild redovisning av inkomster och utgifter, på sätt kan vara fallet med exempelvis bostadshus för personalen, verkstäder, elektricitetsoch gasverk, grustag m. m. Under rubrik II, »Anläggningar för diverse rörelse g renar», skola uppföras värden för sådana anläggningar med till dem hörande materiel och inventarier, som icke ingå i den koncessionerade järnvägsenheten, och som drivas såsom från järnvägsrörelsen i viss mån skilda affärsföretag.

M Under rubrik »Hotellrörelse» bör sålunda exempelvis upptagas värdet av sådana hotellanläggningar, som ligga utanför järnvägsområdet och vilkas huvudsakliga uppgift är en annan än att betjäna den resande allmänheten. Under rubrik III, »Ofullbordade arbeten», skola uppföras kostnader för mera betydande anläggningar, som icke tagits i bruk, förskottslikvider för icke levererad materiel och dylikt. IV—VI.

Värdehandlingar,

rörelsemedel och reserverade

tillf/ångar.

Med i rubrik IV a angivna »samhörande järnvägar och andra samhörande företag» förstås sådana, vilka äro av betydelse för den egna banan, och i vilka kapital därför placerats i syfte att möjliggöra deras tillkomst eller att erhålla inflytande vid deras förvaltning. Värdehandlingar, som tillhöra särskilda fonder, skola upptagas under rubrik VI, »Reserverade tillgångar». Med i rubrik V d angivna »Balanserade arbeten» förstås arbeten, vilkas kostnader provisoriskt bestritts av rörelsemedel, och vilkas bokföring ej hunnit definitivt ordnas. I hjälpanläggningar och järnvägens diverse rörelsegrenar bundna medel (rubriker V e och V f) få ej föras tillsammans med fordringar av diverse räkningshavare (rubrik V h), utan skall detta senare konto omfatta enbart fordringar av utomstående. Under rubrik V må jämväl upptagas sådana inkomstrester, d. v. s. till redovisningsåret hänförliga, men ej kassamässigt influtna inkomster, som icke blivit upptagna under annan rubrik. VII. Kostnader

att framdeles

täcka.

Beträffande kostnader, som föras under rubrik »Kostnader att framdeles täcka» bör i bilaga anges amorteringsplan för olika kostnader, som under året påförts ifrågavarande interimistiska tillgångskonto. Beträffande rubriken VII d »Förnyelsekostnader» hänvisas till § G i kungl. kungörelsen.

Skulder: För statslån skall anges år, då lån erhållits, samt räntefoten. För obligationslån skall anges år, då lån emitterats, samt räntefoten. För reverslån skall anges, i vilken bank eller var eljest lån upptagits samt räntefoten. Anståndsränta å statslån skall föras inom linjen, till dess efter låneannuiteternas fullgörande skyldighet att amortera anståndsräntan inträder. Vid upptagande av anståndsräntan som effektiv skuld skall tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka» påföras ett mot anståndsräntan svarande belopp.

57 Formulär for Yinst- och förlusträknlDff. Ar

Ar.

Inkomster. Balanserad yiust. I föregående års balansräkning redovisad vinst Härav enl. bolagsstämmans besiat disponerat för: (specificeras) Balanserad vinst

Räkenskapsårets inkomster. Driftöverskott av egen järnvägsrörelse Driftöverskott av diverse rörelsegrenar (med specifikation)

. . .

Vinst av järnvägsarrenden (med specifikation) Ränta å kapital, bundet i ofullbordade anläggningar Inkomst av värdehandlingar m. m. Utdelning å aktier Räntor m. m Diverse inkomster (med spec, av större poster) Summa räkenskapsårets inkomster Summa inkomster

Utgifter. Räkenskapsårets utgifter. Vid samförvaltning med andra järnvägar debiterad del av driftöverskottet Skatter Avsättning till konjunkturförnyelsekonto Täckningskostnader: för stiftelsekostnader m. ni. > finansomkostnader o. d. . . . » utrangerade anläggningar ni. m » förnyelsekostnader » diverse oförutsedda kostnader

58 i

År

Räntor: å statslån å obligationslån övriga räntor Diverse utgifter (med spec, av större poster) Samma räkenskapsårets utgifter Till b o l a g s s t ä m m a n s f ö r f o g a n d e r e d o v i s a d vinst. Från föregående år balanserad vinst Räkenskapsårets vinst Summa vinst Summa utgifter Anvisningar.

Det angivna formuläret är uppställt under förutsättning att rörelsen lämnat positiva

resultat.

Har

rörelsen

gått

med förlust, blir uppställningen delvis

förändrad, som av nedanstående exemplifierande formulär

framgår.

Vinst- och förlusträkning. (Negativa resultat.)

Inkomster. Räkenskapsårets inkomster. Vid samförvaltning med andra järnvägar krediterad merinkomst . Ränta å för ofullbordade anläggningar bundet kapital Inkomst av värdehandlingar m. m. Utdelning å aktier Räntor m. m Diverse inkomster (med spec, av större poster) Summa räkenskapsårets inkomster Till bolagsstämmans behandling redovisad förlust. Från föregående år balanserad förlust Räkenskapsårets förlust Summa förlust Summa inkomster Utgifter. Från föregående räkenskapsår balanserad förlust. I föregående års balansräkning redovisad förlust Härav enligt bolagsstämmans beslut täckt genom: (specineras) . Balanserad förlust

59 Ar.

Räkenskapsårets utgifter. Driftunderskott av egen järn vägsrörelse Driftunderskott av diverse rörelsegrenar (med specifikation) 1

Förlust av järnvägsarrenden (med specifikation) Skatter Täckningskostnader: för stiftelsekostnader m. m. » finansomkostnader o. d. . . » utrangerade anläggningar m. m > förnyelsekostnader > diverse oförutsedda kostnader Räntor: å statslån å obligationslån övriga räntor Diverse utgifter (med specifikation av större poster) Summa räkenskapsårets utgifter Summa utgifter

Driftöverskott, resp. driftunderskott av järnvägsrörelsen överföres till vinstoch förlusträkningen från driftsräkningen för järnvägsrörelsen, vilken skall närläggas som bilaga. Driftöverskott resp. driftunderskott av diverse rörelsegrenar överföres till vinst- och förlusträkningen från driftsräkningar för varje särskild rörelsegren. Berörda driftsräkningar böra så uppställas, att olika lmvudslag av inkomster och utgifter översiktligt framgå, men behöva dessa driftsräkningar icke närläggas som bilagor. Vinster resp. förluster av järnvägsarrenden skola överföras till vinst- och förlusträkningen från resp. konton för arrenderade banor. Sammandrag av berörda konton, utvisande bl. a. arrendets storlek, skola när läggas som bilagor. Ränta å kapital, bundet i ofullbordade anläggningar, är utgift för kapitalökning och skall påföras balansräkningens tillgångskonto under rubrik I I I »Ofullbordade arbeten» samt gottskrivas vinst- och förlusträkningen som inkomst, Med vid samförvaltning med andra järnvägar debiterad del av driftöverskottet resp. krediterad merinkomst förstås exempelvis de utgifter resp. inkomster, som i trafikförvaltningen Göteborg—Dalarne—Gävle deltagande järnvägar jämlikt ingången överenskommelse om samförvaltning haft utöver egen banas driftresultat. Avsättning till konjunktur förnyelsekonto. Redovisning, utvisande efter vilka grunder avsättningen beräknats, skall närläggas som bilaga. Täckningskostnader. Tablå, utvisande hur årets täckningskostnader framgå enligt fastställda amorteringsplaner, skall närläggas som bilaga.

60 Diverse inkomster. Härunder skola exempelvis föras vinster vid försäljning av fast eller lös egendom och vid enligt aktiebolagslagen medgiven uppskrivning av värdet av andra tillgångar än för stadigvarande bruk avsedda och vidare inkomster, vilka icke hänföra sig till räkenskapsårets rörelse, såsom vid slitande av tvist genom dom eller skiljedom kan vara fallet. Diverse utgifter. Härunder skola exempelvis föras förluster vid försäljning av fast eller lös egendom och vid annan nedskrivning av olika tillgångar, än som beror på utrangering, vidare utgifter, vilka icke hänföra sig till räkenskapsårets rörelse samt diverse kostnader, vilka icke äro att anse som egentliga driftkostnader, såsom t. ex. undersöknings- och experimentkostnader, allt under förutsättning att utgifterna icke på grund av deras oförutsedda storlek anses böra amorteras under ett flertal år och därför påföras tillgångskontot »Kostnader att framdeles täcka». Diverse inkomster och utgifter av avsevärd betydelse skola specificeras. Specifikationen kan verkställas direkt a vinst- och förlusträkningen eller, om så befinnes lämpligare, i en bilaga till densamma.

61 Bilaga

Utdrag ur

Kungl. förordning angående handelsböcker och handelsräkningar; given Stockholms slott den 4 maj 1855. 1 §. Envar, som, i den ordning särskilda författningar innehålla, i stad eller på landsbygden, till sitt yrke gjort att i gross eller i minut handel såsom näring idka eller att varor till försäljning tillverka eller bearbeta, vare, evad det är enskild man, bolag eller förening, pliktig ordentliga handelsböcker föra, såsom här nedan sägs. Lag samma vare för enkelt bolag, som blivit i handelsregistret infört, så ock för aktiebolag, ändå att det ej idkar sådant yrke, som nu är sagt. Lag 28 juni 1895, som trätt i kraft 1 januari 1897. 3 §._ De i 1 § föreskrivna handelsböckerna skola vara: dagbok, brevbok. inventariebok; köpman dock obetaget att, efter gott finnande, därjämte andra handelsböcker föra. 4 §. I dagboken skola antecknas, dag efter dag, i den ordning de inträffat, alla överenskommelser, företag och affärer, utan undantag, som köpmannen för egen del, eller för andras räkning, enligt uppdrag, avslutat och som med rörelse äga samband, de fordringar och den gäld, som därav eller annorledes tillkommit, borgenärernas och gäldenärernas namn, de växlar eller andra skuldförbindelser, som blivit utgivne, till betalning godkände eller endosseracle, de borgensförbindelser, som blivit ingångne, de kontanta penningbelopp, som,' på vilken grund det vara må, för dagen influtit eller utgått, och särskilt de varor till art, belopp och pris, som utborgade blivit. Deo penningbelopp, som för dagen influtit för varuförsäljning i minut, må för en gang vid dagens slut i dagboken antecknas. 5 §. Är rörelsens omfång eller beskaffenhet sådan, att förande av odelad dagbok olämpligt bleve, må dagboken föras i särskilda avdelningar, med avseende å göromålens och affärernas art. 7 §. Inventariebok skall upprättas vid den tidpunkt köpmannen sin rörelse öppnar och upptaga noggrann uppgift på allt vad han äger i fastighet, lösoren och varulager, med därå påfört värde, på fordringar och gäld, och på beloppet av hans kontanta penningar. Inom de sex första månaderna varje år s^all ock en balansräkning uppgöras, utvisande de tillgångar, köpmannen vid nastförflutna rörelseårs utgång ägde, och de gäldebelopp, för vilka han då på en eller annan grund häftade; börande denna balansräkning i sin ordning uti mventariiboken införas. 5—232245

62 I clen inventariibok, som sålunda upprättas vid den tidpunkt, då köpmannen öppnar sin rörelse, ävensom i den årliga balansräkningen skola inom linjen angivas samtliga de borgens- och övriga ansvarsförbindelser för andra, i vilka köpmannen häftar, i den mån samma förbindelser ej äro att hänföra till gäld, varom ovan nämnts. Lag 14 maj 1909. 8 §. Inventariibok och balansräkning skola av köpmannen med hans underskrift bestyrkas. Är det ett bolag, som rörelsen idkar, och äro^ alla eller flera medlemmar för bolagets förbindelser obegränsat ansvariga; då skola alla de, själva eller genom ombud, underskriva, som sålunda förpliktade äro. Lag 28 juni 1895, som trätt i kraft 1 januari 1897. 9 •§. Dagbok och inventariibok skola, innan de begagnas, inbindas och, var för sig, i fortlöpande sifferföljd, pagineras. Det, som införes, skall i oavbruten följd, utan luckor eller tomma mellanrum, inskrivas. Ej må något av innehållet genom överstrykning eller annorledes oläsligt göras, eller genom radering, utbyte av blad, inskrivning mellan raderna eller i kanten ändras eller tilläggas. Behöves ändring eller tillägg, må det såsom fortlöpande text å bladet antecknas. Hava andra anteckningar däremellan tillkommit, varde ändringen eller tillägget därefter infört, och i sådant fall dagen uppgiven, då ändringen eller tillägget skedde.

Bilaga

Utdrag ur

Allmänna aktiebolagslagen av den 12 augusti 1910 med kommentar av justitierådet S. Skarstedt. Allmän anmärkning. aktiebolagskommitté.

Med »kommittén» förstås, då ej annat sägs, 1905 års 3 §•

Aktierna skola lyda å lika belopp i svenskt mynt. Vad för aktie skall inbetalas må ej bestämmas till lägre belopp än det, vara aktien skall lyda. 53 §. Av aktiebolags årsvinst, efter avdrag för vad som åtgår till betäckande av möjligen förefintlig brist från föregående år, skola minst tio procent avsättas till reservfond. Yid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas till reservfonden, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem). Sedan fonden uppgått till ett belopp motsvarande tio procent av inbetalda aktiekapitalet eller till det högre belopp, som kan vara bestämt i bolagsordningen, må vidare avsättning av årsvinsten kunna upphöra; nedgår fonden under det sålunda stadgade beloppet, skall avsättning därtill ån3'o vidtaga. Till reservfonden skall alltid läggas vad vid aktieteckning må hava för aktierna erhållits utöver det belopp, vara de lyda, så oek, där aktierätt förverkats och aktiekapitalet i följd därav minskats, vad, innan aktierätten förverkades, blivit inbetalt å aktien. Nedsättning av reservfonden må beslutas allenast för betäckande av förlust, som enligt fastställd balansräkning finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet, och som icke kan ersättas av andra befintliga, till framtida förfogande avsatta medel. Kommentar. Då uttrycket »årsvinst» i 1895 års lag (29 §) stundom missförståtts, har man velat i nya lagen tydligare uttala vad som åsyftas. Har ett akiebolags verksamhet under ett räkenskapsår gått med vinst, kallas denna vinst årsvinst eller vinst under året. Denna årsvinst framgår, därest, såsom vanligen torde

vara fallet, s. k. dubbel bokföring användes, av vinst- och förlustkontot, och detta såväl i det fall att avskrivningar ske å de särskilda kontona som i det fall att avsättningar göras till en särskild s. k. förnyelsefond. Avsättningarna till denna fond göras på själva vinst- och förlustkontot, innan vinsten eller förlusten beräknas. Oaktat ett bolag haft årsvinst, är ej sagfc att det finnes någon vinst att utdela, ty från föregående år kan finnas brist, som måste betäckas av årsvinsten. De tio procent, som böra avsättas till reservfonden, skola räknas å årsvinsten efter avdrag av vad som atgar till betackande av möjligen förefintlig brist från de föregående åren. De i 1903 ars bankaktiebolagslags 20 § använda ordalagen »behållna årliga vinst» torde avse att uttrycka detsamma, men kunna möjligen giva anledning till missförstånd. Umförmälda brist framgår av nästföregående års balansräkning och utgör skillnaden mellan de i densamma upptagna skulderna (däri inräknade aktiekapitalet, reserv- och förnyelsefonder) och tillgångarna. (Kommittén.) 54 §. Ej må till aktieägarna annnorledes än i följd av aktiekapitalets nedsättning, efter ty i 49 eller 50 § sägs. utbetalas annat än den vinst, som förefinnes enligt fastställd balansräkning för sista året, i den mån vinsten ej skall avsattas till reservfonden. Kommentar. På sätt angivits redan i anm. till 53 § får begreppet »årsvinst» icke förväxlas med begreppet »vinst enligt balansräkningen». Årsvinst kan finnas men balansräkningen visa förlust; och å andra sidan kan bolagets verksamhet under året hava gått med förlust men balansräkningen visa vinst av verksamheten i dess helhet. Syftet med 54 § 1 p. är i korthet sagt. att utdelning tar äga rum endast då bolagets ställning visar verklig behållning Härav följer utan vidare, att bolaget naturligtvis icke äger att till utdelning använda årsvinst oaktat till följd av lidna förluster under föregående verksamhetsar brist i aktiekapitalet förefinnes. Kommittén anför: »Årsvinsten eller vinsten för året får, enligt vad redan under 53 § är anmärkt, ej alltid i sin helhet utdelas. Därifrån skall nämligen avräknas dels vad som åtgår att betäcka möjlig brist från de föregående aren och dels avsättning till reservfonden. Den förstnämnda avräknmgen har vid en ordentlig bokföring redan skett, då bolagets tillgångar och skulder sammanföras ^balansräkningen. Skillnaden mellan de i balansräkningen upptagna tillgångarna och skulderna, till vilka senare räknas jämväl aktiekapitalet, reservfond och förnyelsefond, utgör därför just vad såväl i gällande lag som i förslaget benämnes den vinst, som förefinnes enligt balansräkningen. Att märka ar emellertid, att denna vinst kan bestå av dels besparade vinstmedel Iran ett eller flera föregående år och dels vinsten för det räkenskapsår, balansrakningen avser (årsvinsten eller vinsten för året). Besparade vinstmedel frän luregående år upptagas emellertid vanligen i balansräkningen under särskild rubrik såsom dispositionsfond, outdelade vinsters konto eller något dylikt. 1 sistberörda fall blir den i balansräkningen såsom vinst betecknade posten endast vinsten för året och utgör följaktligen endast en del av vad som åsyftas med det i lagtexten använda uttrycket "den vinst, som förefinnes enligt vederbörligen fastställd balansräkning'.» . Vad som får utdelas utgöres sålunda av »vinsten enligt balansräkningen i den mån denna vinst ej utgöres av årsvinst, som skall avsättas till reservfond».

6*5 56 §. Jämte vad i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar är stadgat gälle i avseende å upprättande av aktiebolags balansräkning: 1) Bolagets tillgångar må ej upptagas vare sig över sina verkliga värden eller till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning. 2) Andra tillgångar än sådana, som äro avsedda för stadigvarande bruk för bolaget, må dock upptagas till högre belopp än som motsvara kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning, såframt särskilda omständigheter kunna anses lämna fog härför och dessa i balansräkningen fullständigt angivas. 3) Osäkra fordringar skola upptagas endast till de belopp, varmed de beräknas komma att inflyta, och värdelösa fordringar avskrivas. 4) Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget, må utan hinder av vad under 1) stadgats upptagas till belopp, motsvarande kostnaderna för tillgångarnas anskaffning eller tillverkning, ehuru verkliga värdet är lägre än detta belopp. I ty fall skall dock därå årligen avskrivas det belopp, som motsvarar tillgångarnas av ålder eller nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak uppkomna värdeminskning. I stället för sådan avskrivning må motsvarande avsättning kunna göras till en särskild förnyelsefond. Sådan fond må ej minskas annorledes än genom en minskningen motsvarande avskrivning å ifrågavarande tillgångar. 5) Tillgångar, som under 4) avses, må ej i vidare mån än som betingas av därå nedlagda förbättringar upptagas till högre värde än det, vartill de varit uppförda i närmast föregående fastställda balansräkning. 6) De belopp, vartill aktiekapitalet, reserv- och förnyelsefonder samt andra; fonder uppgå, skola var för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna, 7) Kostnader för bolagets bildande, organisations- eller förvaltningskostnader eller förvärvad egen aktie må ej uppföras såsom tillgång. 8) Äger bolaget aktier i annat bolag, skola dessa i balansräkningen, särskilt för varje sådant bolag, upptagas till antal och värden; och skall, där sä ske kan, till balansräkningen fogas sistnämnda bolags senaste fastställda balansräkning. Kommentar. Ur lagrådets protokoll anföres: »Det är uppenbart, att en på konjunkturernas växling beroende ökning eller minskning av försäljningsvärdet å egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk, saknar betydelse för bedömandet av utfallet av bolagets verksamhet, och det skulle kunna vara synnerligen hårt för aktieägarna, om ett bolag, i händelse dess fabrik och maskiner på grund av nedgående konjunkturer erhölle ett minskat försäljningsvärde, skulle vara pliktigt att genast nedskriva denna egendom med hela värdeminskningen och i följd därav kanske vara förhindrat att göra någon utdelning, ehuru rörelsen i själva verket givit god avkastning. De skäl, som föranleda att egendom, avsedd för bolagets stadigvarande bruk, må bokföras till anskaffningskostnaden, även om denna är högre än det verkliga värdet, talar emellertid än kraftigare för, att dylik egendom icke må under några omständigheter bokföras till högre belopp än anskaffningskostnaden eller över huvud uppskrivas över det värde, vartill den senast bokförts. Det är lätt att inse, vilka betänkliga följder kunde uppstå av en sådan uppskrivning, med vilken ett upptagande över anskaffningskostnaden i realiteten är att likställa. Om det överskott, som balansräkningen genom uppskrivningen kommit att utvisa, användes till utdelning åt aktieägarna, är det i själva verket ej vinst utan en del av bolagets aktiekapital, som utdelas; och om sedermera

H<; till följd av nedgående konjunkturer eller av annan orsak den uppskrivna egendomen faller i värde, kan den gjorda utdelningen rentav förorsaka, att bolaget blir insolvent. Vidare är, såsom erfarenheten giver vid handen, utdelning av på sådant sätt vunnet överskott i hög grad ägnad att hos allmänheten, som oita ej efter forskar, huru medel till utdelning beretts, väcka oriktiga föreställningar om företagets ekonomiska bärkraft och därigenom möjliggöra aktiernas uppdrivande till ett pris, som överstiger deras verkliga värde.» Till statsrådsprotokollet anförde chefen för justitiedepartementet: »Ben balansräkning, för vars upprättande i förevarande paragraf meddelas noggranna regler, är avsedd icke att ligga till grund vid avgörande av frågan, huruvida ett bolag bör träda i likvidation eller avträda sm egendom til konkurs (jfr bestämmelserna i 98 §), utan att angiva vad som får såsom bolagets vinst utdelas. Dessutom vill jag påpeka, att bestämmelserna om bokföringen av de till stadigvarande bruk avsedda tillgångarna icke böra tolkas sa restriktivt att det för ett bolag vore otillåtet att använda en värdeökning k en del av dessa tillgångar till att utjämna en minskning i värde å andra sådana tillgångar, givetvis under förutsättning, att därigenom icke summan av de belopp, vartill samtliga dessa tillgångar förut varit bokförda, höjes. Ty genom en dylik restriktiv tolkning skulle bolagen komma att i olika grad drabbas av förslagets bestämmelser i förevarande avseende, enär ett bolag, som i balansräkningen detaljerade sina till stadigvarande bruk avsedda tillgångar, bleve mera bundet med avseende å värdesättningen av dessa än ett bolag, som summariskt angåve sina tillgångar av ifrågavarande slag; det senare bolaget kunde j u på kontot för sagda tillgångar utjämna eventuella värdeförändringar i detalj.» Angående äldre bolag se 141, § 7. . Beträffande den under 4) stadgade avskrivning erinras, att har icke blott är fråga om de vanliga avskrivningsgrunderna ålder och slitning. Fall kunna nämligen inträffa, då för ett bolag uppkommer värdeminskning, som icke kan anses vara orsakad av ålder eller slitning men dock är av beskaffenhet att ovillkorligen böra avskrivas. Så t, ex. bör, om bolaget bedriver skogsavverkning på sådant sätt, att överavverkning äger rum. avskrivning ske, motsvarande den därigenom förorsakade värdeminskning, likasom, i händelse bolaget idkar malmbrytning i en gruva med begränsad malmtillgång, avskrivningen bor ställas så, att gruvans värde avskrives under den tid, malmen kan beräknas komma att räcka. Har bolaget koncession att under viss tid driva en rörelse med skyldighet att vid koncessionstidens slut utan ersättning avstå den for d.ritten erforderliga egendom, bör tydligen värdet av denna egendom vara avskrivet vid koncessionstidens utgång. (Lagrådet.) Anm. till 6) och ?). Förbud meddelas i 6) mot att, såsom stundom sker, särskilda fonder föras tillsammans eller hopföras med skulderna i en post. — Ang. bolags förvärv av egen aktie, se 51 § med anm. — Även om organisationskostnader varit av beskaffenhet att medföra ökat värde åt bolagets rörelse och i följd härav föranleda, att vid en överlåtelse av denna kan betingas en större köpeskilling än eljest skulle erhållits, få dessa kostnader icke uppföras såsom tillgång.

69 §. Minst en månad före den bolagsstämma varom förmäles i 82 §, avlämne styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna

67 räkenskapsåret. Genom styrelsens försorg skola dessa handlingar jämte den berättelse, som enligt vad nedan sägs skall avgivas av revisorerna, under minst en vecka närmast före stämman hållas för aktieägarna tillgängliga i tillräckligt antal exemplar ävensom ofördröjligen översändas till aktieägare, som med uppgivande av postadress anhåller därom. I förvaltningsberättelsen skall lämnas redogörelse för de under året verkställa avskrivningarna och grunderna därför. Kommentar. Hädanefter skall — i stället för den uppgift i förvaltningsberättelsen angående uppkommen vinst eller förlust, varom 48 § i 1895 års lag stadgar — av styrelsen avlämnas, förutom förvaltningsberättelse och balansräkning, även vinst- och förlusträkning. Meningen är, att aktieägarna skola erhålla fullständig kunskap om huru vinst eller förlust uppkommit. Då aktieägarna för att kunna rätt bedöma resultatet av bolagets verksamhet måste äga kännedom om, vilka avskrivningar som skett, men nödig upplysning i sådant avseende ej alltid meddelas bolagsstämman, har nu stadgats, att i förvaltningsberättelsen skall lämnas fullständig redogörelse ej blott för de under räkenskapsåret verkställda avskrivningarna utan även för de grunder, som därvid tillämpats. (Lagrådet.) 72 §.

Styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skola granskas av en eller flera revisorer. Revisorerna väljas å bolagsstämma; dock må i bolagsordningen kunna bestämmas, att en eller flera revisorer skola på annat sätt utses att jämte de å bolagsstämman valda deltaga i granskningen. Till revisor må ej utses den, som är i bolagets eller styrelseledamots tjänst. 74 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera bolagets kassa och övriga tillgångar samt granska bolagets alla böcker, räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras. Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som av bolaget meddelas och ej avse inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag eller författning eller mot bolagsordningen. Revisorerna skola för varje räkenskapsår över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse, som skall överlämna* till styrelsen minst tvä veckor före den i 82 § nämnda bolagsstämman. Inom samma tid skola revisorerna till styrelsen återställa förvaltningsberättelsen, vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen. 82 §. Inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår skall hållas ordinarie bolagsstämma, å vilken styrelsen har att framlägga sin förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen för det förflutna året tillika med revisorernas berättelse. 97 §. Förutom i det fall, varom förmäles i 33 §, skall aktiebolag träda i likvidation,

68 1) då aktiekapitalet till två tredjedelar eller den mindre del, som kan vara bestämd i bolagsordningen, gått förlorat och ej inom tre månader, efter det bolagsstämman erhållit meddelande därom, bristen blivit fylld. 98 §. Visar sig vid uppgörande av bokslut eller eljest, att aktiekapitalet till den del, som i 97 § under 1) sägs, gått förlorat, lämne styrelsen ofördröjligen meddelande därom å bolagsstämman. Det åligger styrelsen att, när helst anledning yppas till antagande, att bolaget gjort förluster i den omfattning, varom ovan förmäles, ofördröjligen upprätta bokslut för utrönande av bolagets ställning. Vid förlustens beräkning skola tillgångarna upptagas till sina verkliga värden ; dock att tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget, må, även om verkliga värdet är lägre, upptagas till det belopp, som motsvarar kostnaderna för deras anskaffning eller tillverkning med avdrag av den värdeminskning, för vilken enligt 56 § avskrivning bort äga rum. 132 §. Med böter från och med femtio till och med två tusen kronor eller fängelse straffes 6) styrelseledamot, som vid upprättande av balansräkning mot bättre vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §. 141 §. Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Rättigheter och skyldigheter, som uppkommit dessförinnan, skola bedömas efter äldre lag. Aktiebolag, som bildats, innan denna lag trätt i kraft, må registreras enligt bestämmelserna i äldre lag, men i övrigt skall med avseende å sådant bolag denna lag lända till efterrättelse med nedan angivna undantag: 7) Har bolag, då denna lag träder i kraft, i senaste prövade balansräkning upptagit tillgång till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, utgör bestämmelsen i 56 § under 1) ej hinder mot att fortfarande upptaga den tillgång till samma belopp som förut.

69 Bil. C.

P. M. angående de nordamerikanska järnvägarnas bokföring och ekonomiska statistik. c r n Ö I Å ? ? a 1 ? - m - h f r S O m m a t e r i a l i f ö r s t a rummet använts av professor O Uppgiftskillen till bokioringskommissionen lämnad redogörelse för kontrollen av de en- material. skild;, järnvägarnas bokföring i Förenta staterna, utövad av Interstate Commerce Commission med bilagor, bland vilka senare 3 littereringstabeller och ett artat iormular för avgivande av statistiska uppgifter varit av särskilt intresse Har därjämte studerat diverse litteratur rörande amerikanska järnvägsförhallauden Da denna litteratur emellertid till stor del varit av rätt gammalt datum och bokformgsbestämmelserna ändrats tid efter annan, samt det av prof billen till kommittén överlämnade materialet endast belyser vissa sidor av bokloringen — huvudvikten lägges på vad som är av betydelse för avgivande av statis iska uppgilter — kan denna redogörelse icke göra några anspråk på allsic igl.et eller lullstandighet. Har t, ex. icke kunnat beröra sådana, frågor som bokformgsorganisation, allegatens behandling, böckernas tekniska anordning Kassavasende o. s. v. Dessutom är framställningen i den använda huvudkällan, littereringstabellerna sa kortfattad och dessutom uppenbarligen skriven för personer med ingående kännedom om just de amerikanska järnvägarnas räkenskapsväsende att tolkningen av en hel del bestämmelser erbjudit mycket stora svårigheter Har 1 själva verket varit föga bättre ställd än en utländning, som skulle beskriva de svenska järnvägarnas redovisningsväsende och endast hade att tillgå litterenngstabellerna samt den officiella statistiken. Amerikas järnvägars ledande män hava sedan många år tillbaka visat stort intresse for utarbetande och tillämpning av lämpliga regler för bokföring och Inledande statistik, da bådadera insetts vara av den största betydelse för förvaltnings- anmärkningar. f S / " i A v e n a ? | r a . s k ä ha bidragit att påskynda utvecklingen. Av dessa ha Iran iackmannahall särskilt betonats följandemelkn ]jÅJ^tTenS7 P a r a l l d l - l i n i e r ' v a r s byggande tilläts i alla delar av landet och därmed sammanhängande pressning av transportavgifterna. t. De ständigt ungefär en gång i årtiondet återkommande om ebb och flod h ; ™ e n 4 \ n g e n 0 f l e i ' n a ^ ^ " ^ e k o n o m i s ] r t u PP«ving och därpå följande tisL

förilS:n°m.

m! g d " * ^

* * - * ^

* * • * ^

70 4. Sammanbrott av vissa järnvägsföretag, som icke förvaltats affärsmässigt, och elär finansiell rovdrift följts av tillbakagång och slutligen exekutiv försäljning. Anspråken på tillfredsställande bokföring ha kommit från tvenne håll, nämligen dels från företagens egna intressenter, dels från msmcligheterna och då främst centralmyndigheterna i Washington, vilkas maktspråk varit nödvändigt för att i strid mot de enstaka företagens fördomar, införa full enhetlighet åtminstone i de flesta huvudpunkter. JärnvägsInnan jag övergår till en skildring mera i detalj av den nuvarande boksystemefs föringen, måste jag först i korthet beröra vissa allmänna förhållanden, vilka utveckling. g ^ ^ g ä ^ a ^ j ä n a s o m bakgrund, ävensom den historiska utvecklingen. Den snabba utveckling, som Förenta staterna genomgått och den ekononiska blomstring och välmåga, som kommit detta land till del, torde vara i .lögre grad avhängigt av järnvägssystemet än av någon annan faktor. Ståtarnas väldiga område, som från Atlanten till Stilla Oceanen har en utsträckning av 5 000 km. och från de stora sjöarna till Mexikanska golfen av 3 000 kn.. och som inom sig sluter enorma naturrikedomar, hade små möjligheter att för :ransporter i inlandet använda vattenvägar och var då järnvägsbyggandet b< rjade till största delen mycket glest befolkat. Järnvägarna betraktades därföl som verkliga pionjärföretag och man använde alla tillgängliga resurser på deras byggande, detta emedan man däri såg det snabbaste och mest ekonomiska sättet att övervinna de stora avstånden samt vidriga terräng- och klimatiska förhållanden. Företagen hava sålunda erhållit mycket betydliga bidrag i jord och p-mgar och beviljats många viktiga förmåner såväl av förbundsregeringen, som avsett att uppmuntra byggande av transkontinentala linjer till de västra staterna, som av särstaterna och kommunerna, vilka velat draga till sig folk samt tillförsäkra sig fördelarna av moderna handelsvägar. Järnvägarna utbredde sig raskt över hela landet och gick järnvägsbygganclet därvid före kolonisationen i stället _för att som i andra länder följa efter densamma. De olika perioderna av ekonomiskt uppsving och tillbakagång hava visserligen lämnat starka spår å dessa handelsvägar, emellertid bestå för närvarande ett stort antal väl avrundade, blomstrande järnvägssj^stem. Järnvägsnätets utveckling i Förenta staterna åskådliggöres av följande siffror: o 1830

Banlängd eng. mil 23

2 800

9 000

30 000

164 000

193 000

240 000

Vid slutet av räkenskapsåret 1913—14 funnos 252 000 mil järnvägar, vilka under nämnda år tillsammans uppvisade 3 047 milj. dollars driftsinkomster 2 200 » » driftsntgifter och skatter 847 » » överskott.

71 Det ar helt naturligt, att man vid dessa omfattande i privat ägo befintliga Statskonforetag måste kräva noggranna bestämmelser rörande bokföring och statistik troll. samt att såväl förbundsregeringen som de särskilda staterna skall fordra kontroll över räkenskaperna. Till belysning av det följande måste erinras om, att särs täterna äga en rätt hog grad av självständighet, samt att deras regeringar hava en mycket vidsträckt befogenhet i inrikespolitiskt hänseende samt stå i spetsen för administrationen mom sitt område. Blott territorierna styras direkt av förbundsregeringen vilken för övrigt endast har de befogenheter, som i författningen uttryckligen tilldelats densamma. Järnvägarna tillhöra enskilda bolag, som hava skaffat det nödvändiga kapitalet genom utsläppande av aktier, obligationer och övriga skuldförbindelser. Av koncessionerna härröra några få från förbundsregeringen och hava givits under den tid, då ifrågavarande stater ännu voro territorier, det stora flertalet ^ järnvägsbolag ha dock erhållit sina privilegier genom koncessioner från de stater, inom vilkas område deras linjer äro belägna, och ha dessa lämnats enligt dessa staters lagar. Järnvägarna förvaltas genom styrelser, som väljas av aktieägarna, och tjänstemän, som tillsättas av styrelserna. Desamma äro alltså privat egendom och i enskild drift. Då deras verksamhet emellertid är av den allra största betydelse för hela landet och på så mångfaldigt sätt berör befolkningens livsintressen, betraktas densamma numera, allmänt som en i det allmännas intresse utövad offentlig funktion. Järnvägsväsendet är därför underkastat reglering såväl genom staterna som genom förbundsregeringen. Enligt författningen tillhör det förbundsregeringen att reglera samfärdseln med främmande länder samt mellan särstaterna, under det att samfärdseln inom dessa skall regleras av staterna själva. Å denna enkla grundlagsregel hava under de senare årtiondena uppbyggts en mängd lagbestämmelser och övriga föreskrifter. De första försöken till innerstatlig reglering av förhållandena vid järnvägarna Innerstatlia •gjordes omkring 1870 — tidigare synes man blott ha tänkt på att få nya linjer reglering av utbyggda. Vid nämnda tidpunkt hade emellertid såväl nätets utsträckning järnvägssom trafikintensiteten så utvecklats, att kravet på lagbestämmelser började bli förllållanmera allmänt. Som resultat av de s. k. »Granger Agitation» inrättades sålunda pa 70-talet i de västra staterna ett flertal järnvägsmyndigheter vilka hade till uppgift att kontrollera uppfyllandet av träffade bestämmelser och speciellt att efterse, att tarifferna och driften sköttes på rati sätt samt att företagen tillgodosågo såvitt möjligt i lika mån samtliga trafikanters intressen. Vissa av dessa järnvägskommissioner, bland dessa en del mycket viktiga, såsom t. ex. den ar 1869 inrättade kommissionen för Massachusetts hade blott rådgivande Delogenhet och stödde sig i huvudsak på den allmänna opinionen, men så småningom blev kommissionernas makt större och deras anordningar erhöllo bindande kraft. Efter år 1900 ha några av dem, vilka benämnts stats- eller välfardskommissioner, erhållit sådana utvidgade rättigheter icke blott med avseende pa de egentliga järnvägarna utan även beträffande elektriska lokalbanor samt telegraf- och telefonlinjer. Speciellt ha desamma att pröva uppgörandet av arsrakenskaper samt offentliggörandet av de ekonomiska resultaten -Kommissionernas befogenhet gäller utom bokföring samt kontroll å utgivandet av aktier och obligationer även vissa andra viktiga ärenden, vilka ligga utom ramen tor denna redogörelse, nämligen ändringar i tidtabellshänseende och i transportanordningar samt bestämmande av taxor och tariffer. Frågan om j'ärnvägsförhållandenas reglering förblev icke länge en staternas Mellanatat angelagenhet, ty redan under 1870-talet började förbundsregeringen ägna den- ligreglertg av järnvägsförhållandena.

72 samma ökad uppmärksamhet. Emellertid var ärendet då tydligen icke moget för förbundets lagstiftning; först år 1887 var man färdig med en lag angående samfärdselns reglering. Denna kallades Interstate Commerce Act, cl. v. s. lao-en om mellanstatlig samfärdsel och betecknar bl. a. det första steget från förbundsregeringens sida mot införande av en enhetlig bokföring ior de järnvägar vars rörelse omfattar flera stater. Som representant för regeringen inrättades därvid ett särskilt ämbetsverk, benämnt Interstate Commerce Commission (I. C. C ) . Flera järnvägsbolag hade redan förut infört en fast ntterering speciellt av driftsutgifterna samt ordnat bokföring och statistik. Manga hade också offentliggjort värdefulla årsberättelser, men man kan dock betrakta lagen i fråga, vilken kom till stånd samtidigt med en stark utvidgning av järnvägarna och deras affärsomslutning, som upphovet till den nuvarande enhetliga bokföringen och statistiken. , Lagen av 1887 rörande den mellanstathga samfärdseln innehöll bestammelser i fråga om bokföringen m. m. Däri föreskrevs avgivandet av årsberättelser, upptagande inkomster och utgifter, tekniska förhållanden, drift finanser, tariffer samt överenskommelser med andra bolag och gav densamma 1. C. C. rättighet att efter gottfinnande utfärda detaljerade bokföringsföreskrifter. Reglering genom en regeringsmyndighet var något nytt i Förenta staterna,, och det är därför erkännansvärt, att järnvägarna i stället för att motverka foreskrifterna angående enhetlig bokföring år 1888 bildade en bokförmgsforemng, »Railway accounting officers association», avsedd att omfatta bokföringscheferna m. fl. vid de olika förvaltningarna. Nämnda tjänstemän sammanträdde våren samma år för att rådslå angående den form, som skulle givas åt de av lagen föreskrivna årsberättelserna till förbundsregeringen och sa blev genom järnvägarnas vänskapliga medverkan lagen av 1887 först de facto gällande ty dess bestämmelser hade på grund av de beviljade statsmedfens otillräcklighet icke kunnat utan vidare genomföras. Detta samarbete mellan järnvägarna och regeringen har sedan dess alltjämt fortfarit och ehuru naturligtvis åsikterna ibland gått isär, har dock slutligen skapats ett stort verk, vilket val icke hade kunnat frambringas på någon annan väg, nämligen fastställandet av enhetliga föreskrifter för bokföringen, i den mån detta överhuvud taget var möjligt. Detta var intet litet företag för ett land, där järnvägarna sta i den skarpaste ömsesidiga konkurrens och hade att uppvisa de allra största olikheter i geografiskt hänseende, historisk utveckling samt beträffande lokal- och transitotrafikens karaktär, och det behövdes rik erfarenhet, moget omdöme och användande av icke obetydliga kostnader för att ernå tillfredsställande resultat. Nu nämnda lag gjorde goda tjänster men medförde dock mgen fullständig likformighet inom bokföring och statistik. Innan man gick vidare, måsteman emellertid först under moget övervägande söka utveckla det givna förfaringssättet och samla erfarenhet. Efter ungefär 20 år var man dock färdig att taga ännu ett betydligt steg mot skärpning av lagens bestämmelser och utvidgning av I. C. C:s befogenhet. Detta skedde genom en lag av 1906, kand under namnet »Hepburn act», vilken visserligen hade som huvudändamål att reglera viktigare frågor än bokföringen, men vars föreskrifter emellertid också kompletterade tidigare bestämmelser i detta stycke. De införda stränga straffbestämmelserna för uraktlåtenhet att uppfylla föreskrifterna förorsakade någon överraskning, sedan lagen i den offentliga diskussionens hetta antagits som slutsten i lagstiftningen mot godtycklighet vid järnvägarna. I enlighet med denna lag av 1906 — i vilken sedermera upprepade ganger företagits detaljändringar — äger för närvarande vid samtliga järnvägar bokföring rum och uppgöres statistik samt rapporter till I. C. C. Dess huvudsakliga bestämmelser i fråga om här behandlade områden innehålla, att I. C. C. har rätt att från alla järnvägar, som deltaga i den mellanstathga samfarsefn,

infordra ärliga rapporter samt att föreskriva, huru dessa rapporter skola uppgöras ävensom infordra utförliga svar å alla de frågor, som den själv önskar framställa. Kommissionen hade slutligen att fastställa den tid, inom vilken nämnda järnvägar skulle genomföra och tillämpa de enhetliga bokföringsföreskrifterna. Kommissionen skall ständigt ha rätt taga del av alla räkenskapsböcker, rapporter, allegat och övriga handlingar, och är det olagligt, om järnvägarna föra andra böcker och använda andra allegat än de som föreskrivits eller gillats av kommissionen. I. C. C. kan utnämna kommissarier med fullmakt att revidera alla räkenskaper m. m. För den händelse någon järnväg skulle vägra att föra de föreskrivna böckerna eller att framlägga dem för kommissionen eller dess representant, utgår 500 dollars böter för varje förseelse. Falsk mförmg i böckerna, förfalskning av allegat eller förande av böcker m. m., som icke äro föreskrivna eller gillade av kommissionen utgöra förseelser, vilka kunna bestraffas med penningböter eller fängelse eller' bådadera. Vid behandling av hithörande ärenden tillämpas därvid ett särskilt rättegångsförfarande. De av kommissionen anställda kommissarierna straffas med böter och fängelse, om de icke iakttaga sekretess angående de fakta, som komma till deras kännedom. Årsberättelserna uppställas under edlig försäkran om riktigheten och skola vara insända 3 månader efter räkenskapsårets slut, för så vitt icke kommissionen lämnat ytterligare tidsfrist. Om uppgifter icke avlämnas eller eventuella frågor, som I. C. C. är berättigad framställa, icke ingående besvaras, så har den felande järnvägsförvaltningen att erlägga böter av 100 dollars för varje dags försening. Kommissionen har jämväl rättighet att infordra mellanrapporter angående inkomster och utgifter. Vidare kan kommissionen fastställa formulär för bokföring, rapporter och allegat och detta såväl för trafiktjänsten som för kamerala tjänsten. Genom 1906 års lag utvidgades även de särstatliga järnvägsmyndigheternas befogenhet och infördes genom samarbete mellan dessa myndigheter och I. C. C. ett allmänt normalbokföringsschema, vilket byggde på det förut använda och som förbättrats under medverkan av järnvägarnas egna fackmän. Järnvägarna ha i alla hänseenden försökt att efterfölja föreskrifterna och understödja&kommissionen, så att de lämnade föreskrifterna, för vilka nedan närmare skall redogöras, tillämpas som grundbestämmelser för alla järnvägar. Med undantag av möjligen några få bestämmelser synas fackmännen anse de genom ^gemensamt arbete uppgjorda och genom lagen fastslagna föreskrifterna angående enhetlig bokföring komma att bliva bestående till nytta för alla parter, för så vitt man å båda sidor visar god vilja samt håller sig inom de författningsenliga gränserna för järnvägslagstiftnint?en och den kontroll, som tillkommer staterna och förbundsregeringen. I. C. C. består av 7 medlemmar, vilka utnämnas av Förenta staternas pre- Kommissiosident med senatens_ godkännande för en tid av 7 är. Medlemmarna skola nens orgaägna all sin tid och sitt arbete åt kommissionen. Denna har sitt säte i WashingNation. ton och sysselsätter några hundra tjänstemän. Ämbetsverket är för närvarande uppdelat i följande huvudbyråer: Bureau of Administration -bormal Cases Traffic Safety _ Locomotive Inspection

Byrån för Administrativa ärenden, Formella ärenden. Taxeärenden. Säkerhetsärenden. Maskininspektion.

74 Finansärenden. Finance Juridiska spörsmål. LawUpplysningsärenden. Informal Cases Frågoärenden. Inquiry Vagnärenden m. m. Service Värderingsärenden. Valuation Statistiska ärenden. Statistics Kamerala ärenden. Accounts. Flera av dessa byråer äro i sin tur uppdelade i sektioner. IrsravporSom nämnt ha järnvägarna att avgiva såväl månads- som årsrapporter och ter tillkom- kunna dessutom i vissa fall infordras specialrapporter. Dessa rapporter med missionen. g j n a bilagor, vilka sedan 1906 allt emellanåt förbättrats och for vilka formulär fastställas av I. C. C , ha varit det förnämsta medlet till skapandet av enhetlighet i själva bokföringen. Den årsrapport, »annual report», som för närvarande avgives av stora och medelstora järnvägar med ångdrift, bestar av ett stort antal tabeller, vilka tillsammans utgöra en liten bok och vilkas titlar här återgivas, då det synts mig av intresse visa omfattningen av järnvägarnas uppgiftsskyldighet. 101. Bolagets namn, organisationsår,, 101. Identity of respondent. år för grundande av i bolaget upptagna järnvägsföretag m. m. 102. Styrelseledamöter. 102. Directors. 103. Bolagets chefstjänstemän. 103. Principal general officers. 101. Corporations controlled by res- 104. Företag, som direkt eller indirekt kontrollerats av bolaget. pondent. 108. Corporate control over respon- 108. Uppgift på företag, som eventuellt kontrollerat svarandebolag. dent. 109. Uppgift angående bolagets aktie109. Voting powers and elections. kapital, röstningsbestämmelser etc. 110. Av bolaget utställda garantier, sä110. Guaranties and suretyships. kerheter, borgensförbindelser och dylikt. general balance 200 Jämförande balansräkning, upp200. Comparative tagande vissa totalsummor av tillsheet. gångar, skulder och kapital med uppgift på ingående och utgående balans samt skillnad mellan båda. 211. Investment in road and equip- 211 Nyinvestering av kapital i bana och byggnader och rullande matement. riel m. m. 211 L. Investment made during the 21.1 L. Motsvarande uppgifter för arrenderade bansträckor. year in additions and betterments on leased lines 214. Tillgångar motsvarande amorte214. Sinking funds. ringsfonder. 215. Deposits in lieu of mortgaged 215. Depositioner gjorda på grund av försäljning av hypotiserad egenproperty sold. dom. 217. Investments in securities of non- 217. Placering i värdepapper, utgivna av med bolaget samhörande förecarrier companies affiliated with tag andra än trafikföretag. respondent.

75 218. Investments in securities of carrier companies affiliated with respondent. 219. Investments in securities of nonaffiliated companies. 219 a. Investments in securities made during the year. 219 b. Investments in securities disposed of during- the year. 221. Securities and other owned or controlled through nonreporting subsidiaries.

218. Placering i värdepapper, utgivna av samhörande trafikföretag.

219. Motsvarande uppgifter angående icke .samhörande bolag. 219 a. Under året förvärvade värdepapper. 219 b. Under året avyttrade värdepapper. 221. Värdepapper eller dylikt som ägts av svarandebolaget via företag, som icke äro skyldiga att avgiva rapport till kommissionen. 222. Stocks and long-term debt of res- 222. Aktier och långfristiga skulder, pondent retired of canceled during som amorterats eller annullerats the year. under året. 220. Investments advances to other 220. Anläggningsförskott till andra companies. bolag. 223. Loans and bills receivable. 223. Lån till och växlar från andra företag. 228. Other unadjusted debits. 228. Diverse oreglerade aktiva. 23G. Insurance and other funds. 236. Försäkrings- och andra fonder. 251. Capital stock. 251. Specifikation av aktiekapitalet. 251 a. Purposes of the issue and con- 251 a. De olika aktieemissionernas änsideration received for stocks damål och belopp m. m. issued during the year. 252. Stock liability for conversion of 252. Aktieförbindelser för konvertesecurities of other companies. ring av värdepapper utställda av andra företag. 261 m. Unmatured funded debt. 261 m. Ännu ej förfallna fonderade skulder. 261 p. Purposes of the issue and con- 261 p. Ändamålet med samt erhållna sideration received for funded belopp för olika emissioner av debt issued or assumed during obligationer m. m. under året. the year. 261 s. Security for unmatured funded 261 s. Säkerheter för icke förfallna debt. fonderade skulder. 262. Receiver's certificates. 262. Förbindelser utställda av statlig förvaltniiiL»;. (262 gäller järnvägar under tvångs förvaltning.) 263. Nonnegotiable debt to affiliated 263. Icke likvida skulder till samhöcompanies. rande bolag. 271. 275. Sundry current liabilities. 271. 275. Diverse svävande skulder. 284. 286. Sundry unadjusted credits. 281. 286. Diverse oreglerade passiva. 285. Depreciation - - road, equipment 285. FörnyeLsefonder. and miscellaneous physical property. 300 p. Profit and loss account. 300 p. Överskottsräkning. 300 d. Dividends declared during the 300 d. Utdelningar å aktier, beslutade jrear. under året. 300 i. Income account for the year. 300 i. Resultaträkning för året. 310. Railway operating revenues. 310. Inkomster av järnvägsdriften.

76 330. Inkomster och utgifter för diverse rörelsegrenar. 320. Utgifter för järnvägsdriften. 320. Railway operating expences. 350. Specifikation av skatter. 350. Taxes on railway property. 371. Inkomst av utarrenderade järn371. Income from lease of road. vägslinjer jämte redogörelse för arrendevillkoren. 372. Diverse hyror och arrenden. _ 372. Miscellaneous rent income. 373. Joint facilities maintained or ope- 373. Föreningsstationer m. m. drivna av svarandebolaget. rated by the respondent. 375. Separately operated properties — 375. Vinst eller förlust av sidoordnad verksamhet. profit or loss. 37G. Recapitulation of hire of freight 376. Hyror erlagda resp. mottagna för godsvagnar. cars. 381. Föreningsstationer m. m. drivna 381. Joint facilities maintained or opeav andra bolag. rated by other carriers. 383. Av bolaget erlagda arrenden för 383. Rent for leased roads. andra tillhöriga järnvägslinjer samt redogörelse för arrendevillkoren. 384. Diverse hyror och arrenden. 384. Miscellaneous rents. 391. Income and surplus applied to 391. Överskott avsatt till amorteringsoch övriga reservfonder. sinking and other reserve funds 1 393. Income and surplus appropriated 393. Överskott investerat i anläggningarna. for investment in physical property. . . 395. Miscellaneous appropriations oi 595. Överskott använt på annat sätt. income and surplus. Specifikation av alla diverse39G. Miscellaneous items in profit and poster i överskottsräkningen. loss account for the year. 411. Av bolaget trafikerade järnvägs411. Road operated at close of year. linjer (banlängd, spårlängd m. m.). 412. Miles of road at close of year — 412. Järnvägslinjerna uppdelade pa stater. by states and territories. 413. Miscellaneous physical properties 413. Anläggningar för diverse rörelseoperated at the close of the year. grenar. 417. Classification of respondents loco- 417. Ånglokomotiv och vagnpark samt motive, car and floating equipsjöfartsmateriel. ment. 419. Electric locomotive equipment at 419. Elektriska lokomotiv. close of year. 513. Ties laid in replacement and in 513. Slipersutbyte samt förtätning. betterments. 515. Rails laid in replacement and in 515. Rälsutbyte. betterments. Diverse tekniska uppgifter om 520. Miscellaneous characteristics of 520. banan. road. Statistik över_ järnvägsdriften 531. Statistics of rail line operations. 531. (tågmil, vagnmil o. s. v.). 541. Revenue freight carried during 541. Goclsinkomsterna fördelade efter varuslag. the year.

330. Miscellaneous operations.

1¶Med income förstås här som annorstädes årets vinst;, med surplus föregående års samlade överskott.

•561. Employees and their compensa- 5G1. Personal och löner, tion. 571. Consumption of fuel by locomo- 571. Förbrukning av lokomotivbränsle, tives. 581. Contracts, agreements, etc. 581. Kontrakt, överenskommelser o. s. v. 591. Changes during the j-ear. 591. Förändringar under året t. ex. för trafik öppnade bansträckor, uppgjorda arrendeavtal, fusioner med andra bolag etc. I slutet av rapporten har den för bolagets bokföring ansvarige chefen att under edlig förpliktelse intyga bland annat att han vet, att de av kommissionen föreskrivna böckerna ha förts i god ordning under året, att han omsorgsfullt granskat rapporterna, samt att han funnit uppgifterna vara rätt utdragna ur böckerna. Dessutom skall verkställande direktören eller liknande befattningshavare i bolaget intyga, att han omsorgsfullt genomsett rapporterna, och att enligt hans mening alla uppgifter däri äro riktiga. Genom här behandlade formulär fastställes visserligen icke räkenskapsböckernas uppställning i detalj, men lämnas en fast stomme för kontering, d. v. s. uppdelning av inkomster och utgifter för drift och underhåll, utgifter för kapitalökning, inkomster och utgifter av finansiell natur samt av tillgångar, skulder och eget kapital. De närmare bestämmelserna rörande denna uppdelning lämnas i särskilda av I. C. C. utgivna littereringstabeller. Innan jag övergår till en redogörelse för dessa tabeller, måste jag förutskicka Järnvägarnågra ord angående de amerikanska järnvägarnas allmänna organisation, med nas or9^ni' vilken littereringen liksom bokföringen i allmänhet står i nära samband.' sahon. I den mån förefintligt material tillåter, kommer därvid organisationen av bokföringen och kassaväsendet m. m. att behandlas utförligare än övriga partier. Ehuru de amerikanska järnvägssystemen vad beträffar inre förhållanden, nätens omfång, värde för samfärdseln, järnvägspolitiska förhållanden o. s. v., uppvisa de mest skilda förhållanden, uppträder i fråga om förvaltningens yttre organisation en viss likformighet. Järnvägslinjerna ägas av aktiebolag, vilka stå i de mest invecklade relationer till varandra. Man säger, att det ena företaget kontrollerar det andra. Ett kontrollerat företag är emellertid formellt fullt självständigt, med egen styrelse, egna tjänstemän o. s. v. Kontroll ernås i allmänhet därigenom att vissa styrelseledamöter äro gemensamma för båda företagen. Högsta beslutande myndigheten tillhör liksom vid Sveriges enskilda järnvägar bolagsstämman (General meeting). Stämman avgör emellertid endast vissa huvudärenden, såsom frågor om ökning eller nedsättning av kapitalet, gillande av genom Board of directors beslutad utställande av skuldförbindelser, val av medlemmar i the Board m. m. I spetsen för den egentliga förvaltningen står däremot Board of directors, vilken korporation motsvarar ett svenskt aktiebolags styrelse. Då emellertid uttrycket styrelse inom statsförvaltningen användes l h e l t annan betydelse skall här till undvikande av missförstånd termen förvaltningsråd användas. Med användande av statsbaneekonomikommissionens terminologi kan man säga, att förvaltningsrådet har att svara för företagets ledning. Skötseln däremot åligger hos bolaget anställda tjänstemän, av vilka den förnämsta »the president», vilken titel i det följande jämväl må användas på svenska, har verkchefs ställning. Souscheferna benämnas »vice-presidents», 6—232245

78 vilka närmast synas motsvara avdelningscheferna (överdirektörer) i vår järnvägsstyrelse, sådan denna tidigare var organiserad. Förvaltningens centrala tjänsteställe skall i det följande benämnas direktionen. De allmänna reglerna för bolagets verksamhet äro fastställda i allmänna reglementen (bylaws), under det att de olika tjänstemännens befogenheter och åligganden fastställas i speciella instruktioner (organizations). Förvaltningsrådet består i allmänhet av finansmän, vilka antingen äro bankdirektörer, som svara för bolagets finanstransaktioner eller stora aktieägare i bolaget, därtill kommer presidenten och oftast även vice presidenterna; först och främst äro emellertid presidenten och vice presidenterna bolagets tjänstemän och blott som tjänstemän erhålla de avlöning, under det att ställningen som ledamot av förvaltningsrådet är en hedersjwst. Bolagets affärspolitik och dess ekonomiska ledning i stort åligger uteslutande rådet som för detta ändamål icke blott håller sammanträden utan även bland sina medlemmar utser särskilda verkställande utskott, executive committees, vilka stå vid presidentens sida med rådgivande och övervakande myndighet. Utskottens antal växlar givetvis från fall till fall. Såsom exempel må anföras, att det stora järnvägsföretaget Pensylvanian Railroad C :o har särskilda utskott för a) Finanser och kommersiell tjänst, b) Drift och underhåll, c) Fastighetsförvaltning, d) Sidoordnad verksamhet (Incidental business), e) Försäkringsärenden. Presidenten är ledamot av samtliga utskott; även vice presidenterna räknas, då de äro närvarande, som ledamöter i utskotten. Föreningslänken mellan förvaltningsrådet och dess utskott å ena sidan och de verkställande tjänsteställena, däribland direktionen, å den andra är presidenten. Denne är nämligen icke blott chef för direktionen (verkställande direktör) utan i allmänhet också ordförande (chair-man) eller i varje fall ledamot av förvaltningsrådet. Direktionen är i allmänhet uppdelad i ett tämligen stort antal departement. Man kan dock inom hela förvaltningen särskilja trenne huvudavdelningar, nämligen a) Operating, d. v. s. drift och underhåll, b) Treasury and accounting: räkenskapsväsende och finanser samt c) Traffic: kommersiell tjänst. Härtill kommer ett huvudkansli, General office samt departement för juridiska ärenden, fastighetsärenden o. s. v. Indelningen är således en helt annan än hos oss, i det att Operating departement ensam svarar mot våra 3 huvudavdelningar, ban-, maskin- och trafikavdelningen. Framträdande är det starka betonandet av de ekonomiska synpunkterna : särskild finansavdelning och särskild avdelning för taxeärenden eller allmännare för trafikanskaffning. Operating department är i sin tur uppdelat i 3 tjänstegrenar: 1. Transportation department för driften (i inskränkt bemärkelse). 2. Motive power department för anskaffning och underhåll av rullande materiel. 3. Maintenance of way department för bevakning och underhåll av bana och byggnader. I spetsen för Operating department står i allmänhet en General Manager, vilken sålunda har att svara för hela den egentliga driften samt underhållet. Till sin hjälp har denne i direktionen tekniska tjänstemän av olika grader,_ bland vilka märkas cheferna för nyssnämnda stora tjänstegrenar. För ledning av

79 driften (i vidsträckt bemärkelse) uppdelas ett större jämvjigssystem i allmänhet sålunda: 1. Hela systemet i Grand Divisions, på svenska distrikt, under befäl av General Superintendents (distriktschefer) samt 2. Distrikten i Operating Divisions närmast motsvarande våra sektioner, med var sin Superintendent (sektionschef). Mot våra trehövdade linjeförvaltningar svara alltså enhetliga chefstjänsteställen med makten koncentrerad i en hand. Distrikts- och sektionscheferna, vilka var och en inom sitt område ha att svara för såväl drift som underhåll och jämväl utöva befäl över de kamerala tjänstemännen ha vid sin sida tekniska tjänstemän, vilkas tjänsteställning och titlar i någon mån växla. Vanligaste benämningar speciellt för sektionsbefälet synes vara a) Assistant Division Superintendent, sektionschefens närmaste man. vilken leder driften, b) Master Mechanic, vilken har att svara för lokomotiven, c) Master Car-Builder för vagnparken samt d) Division Engineer för underhåll av bana och byggnader. Under sektionscheferna stå dessutom tågledarna (the Train Dispatchers), vilka i Amerika spela en väsentligt större roll än hos oss. Någon direkt motsvarighet till de svenska järnvägarnas 4 avdelningar finnes alltså, som nämnt, icke, vare sig i direktionen eller vid linjeförvaltningarna, framför allt beroende på den väsentligt mera underordnade ställning de maskinoch bantekniska tjänstemännen synas intaga vid de amerikanska förvaltningarna. I fråga om terminologin må anmärkas, att man till General officers räknar högre tjänstemän i direktionen och i allmänhet det högre distriktsbefälet. Sektionsbefälet benämnes däremot officers, under det att övriga tjänstemän vare sig i befälsställning eller ej benämnas employees. Clerks betyder kontorspersonal i allmänhet, som icke innehar chefsställning. Benämningarna förefalla emellertid icke att vara fasta. Den kommersiella tjänsten (Traffic) bildar vid de amerikanska järnvägarna som nämnt egen_ huvudavdelning, ehuru med liten personal. På organisationen av denna avdelning skall här ej närmare ingås, ej heller organisationen av generalkansliet är för förevarande utredning av större intresse. Huvudavdelningen för räkenskaper och finanser uppdelas i regel i tvenne Finansavdepartement, Treasury department för finansiella ärenden och Accounting de- delningen. partment för räkenskaperna. I spetsen för Treasury department (finansdepartementet) står the Treasurer (finanschefen), vilken under presidenten utövar högsta ledningen för järnvägens ekonomi. En stor del av under finanschefen hörande ärenden ha givetvis ingen motsvarighet vid våra statsbanor, da dessa ärenden omhänderhavas av statsverkets (i inskränkt bemärkelse) representanter, speciellt statskontoret och riksgäldskontoret. Hit höra bland annat alla de transaktioner, som sammanhänga med låneförvaltningen. Under finanschefen synes i allmänhet huvudkassan sortera, övriga kassaställen äro däremot underordnade distrikts- och sektionsbefälet. Kontrollen över samtliga kassaställen utövas av Accounting department. I spetsen för räkenskapsavdelningen står en högre tjänsteman benämnd RäkenskapsComptroller, General Auditor eller Auditor, ofta direkt underordnad presi- avdelningen. denten. Under Comptrollern lyder all personal för såväl bokföringsarbete som inkomst- och utgiftskontroll och revision. Till den genomgående separation mellan inkomst- och utgiftsredovisningen, som förefinnes vid de europeiska järnvägarna, finnes alltså ingen motsvarighet vid de amerikanska, ehuru Comptrol-

80 leras stora avdelning alltid är uppdelad på olika sektioner. Denna starka koncentration av räkenskapsväsendets ledning anses hava varit utav stor nytta, då det gällt att rationellt och enhetligt ordna hithörande förhållanden. The Treasurer och the Comptroller motsvara tillsammans, ehuru arbetande under större förhållanden, vad vid en tysk statsbanedirektion benämnes Etatsund Kassenrat eller vid de schweiziska förbundsbanorna överdirektör (Generaldirector) för finansärenden. En förening av dessa båda tjänster på en hand synes däremot i allmänhet icke förekomma vid de stora amerikanska järnvägarna. Bokföringen ansluter sig, som nämnt, till organisationen. I littereringen återfinnes dock, såsom sedan närmare skall visas, avdelningarna endast ofullständigt. Så ingå kostnaderna för allmän ledning för bokföring och finanser o. s. v. tillsammans med en hel del övriga slag av kostnader, bland allmänna omkostnader, varemot the Operating department, vilket givetvis har att redovisa vida övervägande delen av utgifterna, disponerar 3, i vissa fall flera, huvudkonton, nämligen ett för driften, ett för underhåll av bana och byggnader, och ett för underhåll av rullande materiel, alltså med en uppdelning någorlunda motsvarande de olika tekniska underavdelningarna. Endast kostnaderna för den kommersiella tjänsten äro samlade på en egen ensam avdelning. ttererings- Övergår nu till redogörelse för de av I. C. C. föreskrivna littereringstabeltabeller. lerna. Desamma äro till antalet 3, varav en avser huvudbokens konton oeh 2 specialräkenskaperna för drift och underhåll resp. bokföringen av utgifter för kapitalökning. Vad den förstnämnda beträffar äro de förekommande kontona till mycket stor del samlingskonton, varför det uppställda schemat icke giver något bestämt begrepp om huvudbokens faktiska kontouppställning. Att så måste vara fallet, är tydligt, då det gäller bestämmelser gemensamma för en mängd järnvägar, vilka givetvis uppvisa de mest olikartade förhållanden, beträffande organisation, kassarörelse, affärsförbindelser o. s. v. Vissa slutsatser kunna dock dragas redan ur av kommissionen uppgjorda scheman. Huvudbokens konton äro uppdelade i 3 grupper: 1. Tillgångars och skulders konton, vilkas saldon gå till balanskontot (General balance sheet accounts). 2. Det reserverade överskottets konton, salderande i överskottskontot (Profit and loss accounts) samt 3. Årsresultatets konton, vilka saidera i resultatkontot (Income accounts). Nämnda samlingskonton motsvaras i årsrapporten av ovan angivna tabeller. 200. Comparative general balance sheet. 300 p. Profit and loss account. 300 i. Income account for the year.

200. Jämförande balansräkning. 300 p. Överskottsräkning. 300 i. Resultaträkning.

Profit and loss account motsvarar alltså icke vad som i Sverige i allmänhet benämnes vinst- och förlustkonto utan i stället närmast ett vinstfördelningskonto, under det att vinst- och förlustkontot benämnes Income account. Skall i det följande i korthet behandla en del av huvudbokens konton. Dessförinnan har jag dock ansett lämpligt lämna en redogörelse för ovan nämnda specialräkenskaper. Vid jämförelse med svenska förhållanden har jag därvid närmast tagit sikte på statens järnvägars bokföring, detta bl. a. emedan förhållandena vid våra enskilda järnvägar äro så små och förefintliga normerande bokföringsbestämmelser dels ofullständiga, dels i högre grad föråldrade än statens järnvägars.

&1 Bokföringsschemat för anläggningskostnaderna. »Investments in road and Bokföringsequipment», motsvarar våra littereringstabeller för kapitalökningsutgifter. Den- schev}(l för s a m m a ä r emellertid väsentligt mera uppdelad än statens järnvägars huvud- nhwskostlittereringstabell, men däremot ojämförligt mycket mindre detaljerad än den naderna. littereringstabell, som användes för statens järnvägsbyggnader. En förteckning över samtliga konton lämnas i bilaga 1. Såsom därav framgår uppdelas anläggningskostnaderna i 3 huvudrubriker, General accounts, och dessa i sin tur i G2 littera, Primary accounts, varav 47 för bana och byggnader samt fasta maskinella anläggningar, 8 för rullande materiel och sjöfartsmateriel samt 7 för allmänna omkostnader. Vad litterorna för bana och byggnader beträffar, framgår tydligen, att ett icke ringa antal avse speciella anläggningar, till vilka någon motsvarighet i regel icke finnes vid de svenska järnvägarna, så t. ex. littera 7 ställningar för högbanor, 21—22 lagerhus, 23 hamnanläggningar, 24- särskilda lastnings- och lossningsanordningar för kol och malm samt 28—34 och 4-")—46 byggnader, maskinerier m. m. för elektriska kraftstationer. Uppdelningen av de normala byggnadskostnaderna för järnvägslinjerna är relativt litet ingående, så omfattar littera 3 Grading (översatt med banvallens bildande), samtliga kostnader för underbyggnaden med undantag av vissa speciella konstbyggnader, dock med undantag av kostnader för maskiner och verktyg, vilka kostnader utan fördelning ingå å littera 37 och 38. Beträffande kostnaderna för överbyggnaden är att märka, att littera 8 sliprar, 9 räler och 10 övriga spårmaterialier, endast innehålla materialkostnader, under det att motsvarande arbetskostnader upptagas i littera 12 spårläggning och riktning. littera 11 ballast innehåller däremot jämväl en del arbetskostnader. Vissa sammanslagningar förefalla efter svenska förhållanden tämligen oegentliga, så t. ex. av byggnader för stationstjänsten och för allmän förvaltning samt av verkstadsb3>-ggnader och lokstallar. Vad inköpta järnvägar beträffar upptagas, som synes, hela köpeskillingen i en summa, littera 41, och samtliga kostnader för eventuell ombyggnad i en annan summa, littera 42. Någon fördelning på objekt äger således icke rum i motsats till vad fallet är t. ex. vid de schweziska förbundsbanorna, där de ursprungliga byggnadskostnaderna fördelas efter bokföringschemat och blott skillnaden mellan köpeskillingen och byggnadskostnaden upptages i en post. Uppgifter angående anläggningskostnaderna lämnas i förutnämnda tabell 211, varest dock endast kostnaderna för redovisningsåret samt summa anläggningskostnader från och med 1 juli 1914 fördelas på i bilaga 1 upptagna littera, under det att summa anläggningskostnad endast uppdelas å, de trenne huvudrubrikerna. Tabell 211 innehåller förutom nu berörda vertikala fördelning å littera även en horisontal fördelning, nämligen a) nya järnvägsbyggnader (new lines and extensions) och b) nya byggnader och anläggningar vid redan färdiga linjer (additions and betterments), vilka i sin tur uppdelas å arbete utfört å egna linjer och arbete å arrenderade linjer. För varje littera lämnas jämväl uppgift, vilka belopp, som krediteras för utrangerad egendom samt för regleringar (adjustments). Littereringstabellen bär för övrigt tydliga spår av att vara uppställd med hänsyn till underhållskostnaderna och behoven vid den färdiga banan i allmänhet och icke med hänsyn till byggnadsavdelningarna, vilka senare med säkerhet icke torde kunna undgå att i och för kostnadernas övervakande m. m. upplägga en mängd hjälpkonton samt driva kostnadsfördelningen väsentligt längre än vad i littereringstabellen skett.

82 I vad mån byggnadskostnaderna uppdelas på områden (bandelar m. m.) framgår icke av här tillgängliga handlingar. örings- Bokföringsschemat för driftsinkomsterna erbjuder icke särdeles stort intresse. 'tsvn- förekommande huvudrubriker och littera framgå av bilaga 2. Något främmande för svenska förhållanden verkar dels den genomgående uppdelningen i rail ster line and water line, dels det fullständiga avskiljandet av gemensamhetsanläggningar (föreningsstationer och dylikt). Beträffande »transportation water line» är att observera, att denna endast omfattar linjer, där sjötransport är huvudsaken och alltså icke korta färjesträckor mellan långa järnvägslinjer. Enda motsvarighet i Sverige torde vara den av Nora Bergslags järnvägar drivna rederirörelsen samt eventuellt ångfärjeleden mellan Trälleborg och Sassnitz, däremot skulle ångfärjelederna Hälsingborg—Hälsingör och Malmö—Köpenhamn med säkerhet anses inkluderade i rail line. Som synes finns även under rail line -t inkomstlittera, nr 113—HG, omfattande »water transfers». Trafikinkomsterna uppdelas, som synes, på ungefärligen samma sätt som i Sverige, dock observerar man. att samtliga godstrafiksinkomster upptagas i en summa. Detta innebär dock närmast icke en skillnad i redovisningen ulan i faktiska transportförhållanden. De amerikanska järnvägarna hava nämligen ingen paket- och ilgodstrafik utan ombesörjes denna av expressbolagen, vilka jämväl omhänderhava en ej ringa del av de transporter, som i Europa gå som fraktstyckegods. »Freight» blir alltså alldeles övervägande vagnlastgods. Någon motsvarighet till avgifterna för salongsvagnar (105) förekommer icke vid de svenska järnvägarna, på samma sätt med 107 expressbolagsavgifter och 109 mjölktransporter efter styckeräkning. Rubrikerna 111 och 112 avse transporter, efter vilka avgifterna beräknas på helt annat sätt än efter den vanliga taxan, 113—116 motsvara, som nämnt, inkomster från ångfärjelinjer. Vad huvudrubriken 3 diverse inkomster beträffar, motsvarar densamma dels extra trafikinkomster, dels (ivriga inkomster. Det torde vara onödigt här ingå på någon närmare redogörelse, anmärkas bör dock, att hj-ror för rullande materiel icke upptagas här utan direkt i ett av resultaträkningens konton. Inkomster för gemensamhetsbangårdar m. m. skola behandlas i det följande i samband med motsvarande utgifter. /öringsSåsom driftsutgifter, operating expenses, redovisa de amerikanska järnvägar" £ör na huvudparten av de utgifter, som vid de svenska järnvägarna upptagas som utgifter för drift och underhåll. Några undantag skola dock påvisas i det följande. Kontosystemet framgår av bilaga 3, vari upptagits samtliga 8 huvudrubriker och 197 littera betecknade i överensstämmelse med det statistiska uppgiftsformuläret, tabell 320. Innan jag lämnar någon närmare redogörelse för littereringen, vill jag förutskicka några allmänna anmärkningar, vilka synts mig nödvändiga för jämförelsen mellan olika schemata. Vad som vid järnvägarna benämnes driftsutgifter omfattar icke blott kassamässiga utgifter utan jämväl en hel del övriga kostnader. För ett affärsverk är det i själva verket icke kassautgifterna som sådana, utan de verkliga kostnaderna, som är o av främsta intresse. 1 de fall då kostnaden till tiden någorlunda sammanfaller med motsvarande kassautgift, bokför man dock alltid den senare. Detta är t. ex. fallet beträffande avlöningskostnaderna. I de fall, då avlöning utbetalats under annat år än det, varunder arbetet utförts, sker bokföringen dock vid de flesta järnvägar å det sistnämnda året. Det är följaktligen närmast kostnaden som bokföres. Då det gäller underhåll av bana och byggnader eller rullande materiel, har man däremot icke samma direkta samhörighet mellan kostnader och utgifter, i det att kostnaden, vilken här de facto är en värdeminskningskostnad, i regel avser en lång tidsperiod, under

8)5 det att utgiften drabbar en viss tidpunkt, liggande efter nämnda periods slut. I ett flertal fall bokföras här utgifterna och icke kostnaderna. Vad beträffar kostnaderna för materialförbrukning motsvaras desamma så gott som alltid av kassautgifter, vilka emellertid i tiden ligga före kostnaden. Förfaringssättet är i detta fall olika. Vid de järnvägar, där kassasynpunkten är starkt dominerande, t. ex. de tyska statsbanorna, bokföras utgifterna, vid övriga järnvägar, däribland t. ex. de amerikanska, de skandinaviska och de schweiziska, bokföras kostnaderna såsom driftsutgifter. Vad beträffar de värdeminskningskostnader, vilka först efter en följd av år komma till synes som utgifter för underhåll (kostnader för bestående värdeminskning), motsvaras desamma i utgiftsbokföringen i regel av vissa avsättningar till värdeminskningskonton eller förnyelsefonder. Ett undantag häri bilda de tyska statsbanorna, vilket sammanhänger med den där dominerande kassasynpunkten. De amerikanska operating expenses äro till övervägande delen närmast kostnader, använder emellertid uttrycket driftsutgifter för att få överensstämmelse med vanlig svensk terminologi. Driftsutgifterna — vare sig desamma definieras på det ena eller andra sättet, kostnader eller resp. egentliga utgifter — kunna uppdelas efter en mängd olika synpunkter. En nära till hands liggande indelning är efter allegatens art, således i avlöningslistor, materialförbrukningslistor och räkningar från utomstående, vilken uppdelning t. ex. förekommer i driftrapporterna vid statens järnvägars maskinavdelning och verkstäder. Denna uppdelning innebär i viss mån jämväl en fördelning efter utgiftens eller kostnadens egenart, nämligen 1) kostnader för disposition av arbetstid — personalkostnader, _ 2) kostnader för förbrukning av konsumtionsartiklar — materialkostnader, 3) övriga kostnader, bland annat för disposition av realkapital. Personalkostnaderna kunna i sin tur fördelas efter avlöningsformer, alltså t. ex. ordinarie avlöning, vikariatsersättning, resekostnadsersättning o. s. v. Materialkostnaderna åter fördelas efter materialiernas art. De litteror, som erhållas vid tillämpandet av här anförda uppdelning, kunna benämnas primära, formella eller kamerala litteror. Man kan emellertid även fördela driftsutgifterna efter statistiska synpunkter, t. ex. 1) efter olika slag av tjänst eller mer allmänt ef ler de förbrukade n3^ttigheternas användning. 2) på olika slag av trafik (persontrafik, godstrafik e t c ) . 3) efter kostnadernas grad av beroende av trafikens omfattning o. s. v. (fasta och föränderliga kostnader). Alla dessa uppdelningar, vilka samtliga äro sekundära, kunna sägas vara av statistisk art och de sålunda erhållna kontona därför benämnas sekundära eller statistiska litteror. Samtliga förekommande littereringstabeller innehålla såväl kamerala som statistiska litteror. Antingen den ena eller den andra synpunkten kan emellertid vara dominerande. Så är t. ex. de tyska statsbanornas bokföringsscheina övervägande uppställt efter kamerala synpunkter. Man skiljer där alltså primärt på avlöningskostnader, materialkostnader o. s. v. och driver uppdelningen av de förra mycket långt, delar således icke blott på olika avlöningsformer utan jämväl på tjänstegrader. Huvudsynpunkten synes här ha varit att söka få en så användbar kostnadsstat som möjligt. Motsatta polen intages av de amerikanska järnvägarna, vars litteraindelning är nästan rent statistisk. De svenska järnvägarna inta i likhet med de schweiziska förbundsbanorna en mellanställning. I det förslag till littereringstabell, som framlagts av statens järnvägars bokföringskommitté, har man sökt samtidigt tillgodose såväl den kame-

84 rala som den statistiska synpunkten genom att införa en dubbel indelning, man så att säga uppdelar utgifterna på ett rutnät. Enligt den amerikanska littereringstabellen uppdelas driftsutgifterna, som av bilaga 3 framgår, i 8 huvudrubriker (General accounts) nämligen I. Maintenance of way and strucI. Underhåll av bana och byggnatures. der. I I . Maintenance of equipment. I I . Underhåll av materiel. I I I . Traffic. I I I . Kommersiell tjänst. IV. Transportation — Rail line. IV. Drifttjänst — järnväg. V. Transportation — Water line. V. Drifttjänst — sjöfart. VI. Miscellaneous operations. VI. Diverse rörelsegrenar. V I I . General. V I I . Allmänna omkostnader. V I I I . Transportation for investment V I I I . Transporter för byggnaderna (Cr). (Kreditkonto). Dessa huvudrubriker motsvara i viss mån statens järnvägars littereringstabells huvudlittera S, T, A, B o. s. v. Huruvida desamma liksom dessa återfinnas i huvudboken framgår icke med säkerhet av förefintligt material men synes sannolikt, redan att döma av själva benämningen. Huvudrubrikerna återspegla i viss mån den ovan behandlade organisationen av de amerikanska järnvägarna och kan man följaktligen redan av den orsaken icke åstadkomma någon parallellställning mellan desamma och de svenska huvudlitterorna. Huvudskiljaktigheterna äro, att de amerikanska järnvägarna sakna särskilda litteror för styrelsen, för gemensamma utgifter och för distriktsförvaltningar, att trafik- och maskinavdelningarnas utgifter sammanslagits till en huvudrubrik, Transportation, men däremot särskild avdelning reserverats för den kommersiella tjänsten, en följd av den starka konkurrensen mellan olika järnvägslinjer samt det fullständiga avskiljandet av utgifter för sidoordnad verksamhet. Uppdelningen av utgifterna för transportation i rail line och water line beror däremot, som redan antytts beträffande inkomsterna, på speciella förhållanden, vartill föga motsvarighet finnes vid de svenska järnvägarna. Huvudrubrik I, Underhåll av bana och byggnader, upptager huvudparten av de utgifter, som hos oss föras på banavdelningens litteror, endast de kostnader, som direkt sammanhänga med drifttjänsten, t. ex. bevakning av vägövergångar samt skötsel av broar upptagas på Drifttjänst. Rubriken ifråga upptar emellertid även en hel del andra kostnader, framförallt de underhållskostnader för fasta anläggningar, som hos oss påföras maskinavdelningen, samt de kostnader, som motsvara vår bandirektörsexpedition och järnvägsstyrelsens banbyrå. Även kostnaderna för underhåll av verkstads- och förrådsbyggnader, som hos oss upptagas på H resp. G-littera, ingå här. Huvudrubriken nr I I , Maintenance of equipment, har ingen direkt motsvarighet vid de svenska järnvägarna, i det att motsvarande utgifter äro uppdelade på ett flertal huvudlitteror. Densamma omfattar nämligen allt underhåll av rullande materiel, sjöfartsmateriel och maskinella anordningar ävensom ledning av verkstadstjänsten i alla instanser. Motsvarande kostnader föras vid statens järnvägar dels å S-littera: verkstadsbyrån, T-littera: förnyelsefonden, A-littera: maskindirektörsexpeclitionerna, B-littera: bangårdsmaskinerier, D-littera: huvudparten av rullande materielens underhåll, E-littera: elektrisk materiel, F-littera: sjöfartsmateriel samt H-littera: allmänna omkostnader för huvudverkstäderna. Huvudsynpunkten vid sammanförande av huvudrubrikerna I och I I synes ha varit dels att fullständigt skilja utgifterna, för underhållet från utgifterna för den egentliga driften, dels att få underhållsutgifterna bokförda på den av-

85 delning (för att använda den svenska terminologien), som har att utföra nämnda underhåll. Huvudrubriken nr I I I , Traffic, har översalts mod kommersiell tjänst. Densamma har, som nämnt, ingen direkt motsvarighet vid de svenska järnvägarna. Hit skulle bland annat föras utgifterna för taxebyråerna, för statens järnvägars resebyrå, bidrag till turisttrafikförbundet m. m. Hithörande kostnader äro i Amerika proportionsvis större än hos oss, men spela dock även där ingen väsentlig roll för järnvägarnas ekonomi. 4:e huvudrubriken: Transportation rail line, översatt med Drifttjänst — järnväg, omfattar den vida övervägande delen av de egentliga driftsutgifterna, nämligen alla de driftsutgiiter, som hos oss upptagas på C, D, E och sannolikt även en del på F . Dessutom skulle rubriken, använd på svenska förhållanden, liksom de föregående, upptaga kostnader för styrelsen och distriktsförvaltningarna. Rubrikerna V och VI torde icke behöva närmare behandlas. Rubriken V I I , allmänna omkostnader, kan närmast sägas omfatta de utgifter, som icke kunna direkt påföras någon avdelning, alltså en huvudpart av kostnaderna för styrelsen och av gemensamma utgifter. Huvudrubrik V I I I är en kreditrubrik, upptagande poster, som vid statens järnvägar redovisas bland inkomsterna under benämningen Godstransporter för statens järnvägars egen räkning, ej berörande drift och underhåll. _ Har nu i stora drag sökt angiva de amerikanska huvudrubrikernas omfattning mätt efter den svenska littereringstabellen. Av intresse är även att gå motsatta vägen, d. v. s. från statens järnvägars huvudlittera till de amerikanska rubrikerna. Man finner då, som redan nämnt, att huvudlittera S: styrelsens byråer och vissa kontor, icke har någon motsvarighet vid de amerikanska järnvägarna. Vid en tillämpning av det amerikanska bokföringsschemat här, skulle administrativa byrån, kameralbyrån och militärbyrån samt kammarkontoret, statistiska kontoret, revisionskontoret och milkontoret föras på General, banbyrån på Maintenance of way and structures, verkstadsbyrån och en del av maskinbyrån på Maintenance of equipment, inrikes och utrikes taxebyråerna på Traffic, de 3 trafikbyråerna och en del av maskinbyrån på Transportation rail line. Däremot skulle kostnaderna för byggnadsbyrån och huvudparten av elektrotekniska byrån icke alls komma med här utan bland utgifter för kapitalökning. Kostnaderna för förrådsbyrån skulle primärt föras på ett h.jälpkonto för att sedermera fördelas å de olika materialierna. Skall i det följande närmare behandla denna fråga. Av statens järnvägars T-litteror skulle, som redan nämnt, de flesta föras på General. Detta gäller emellertid icke om den största u I giften, avsättning till förnyelsefonden, vilken skulle fördelas å huvudrubrikerna I och I I . Av utgifterna på A, distriktsledningsexpeditioner, skulle distrikt schefsexpeditionen föras på General, bandirektörsexpeditionen på Maintenance of way and structures, trafikdirektörsexpeditionen på Transportation rail line och maskindirektörsexpeditionen delvis på Transportation, delvis på Maintenance of equipment. _ Redovisningen av nuvarande B- och C-littera torde framgå av vad som sagts i det föregående. Av D-litterorna, lok-, vagn- och verkstadstjänst, kommer D 1 distrikts- och sektionsledning (i huvudsak), D 2 loktjänst samt D 3 vagntjänst, båda dessa senare med undantag för underhållskostnaderna, på Transportation, D I, verkstadstjänst, däremot på Maintenance of equipment. På samma sätt fördela sig E-litterorna. Av utgifterna på F-litteran skulle antagligen, som nämnt, utgifterna för drift av Sassnitzlinjen föras på Transportation water line, underhållskostnaderna däremot givetvis upptagas på resp. underhållsrubriker I och I I .

86 För G-litteran skulle uppläggas ett särskilt hjälpkonto, efter allt att döma vore en hel hjälpredovisning nödvändig. Återkommer till detta. Utgifter å H-littera, huvudverkstäderna, skulle i huvudsak bokföras på I I , Maintenance of equipment, endast underhåll av verkstadsbyggnaderna på huvudrubrik I, Maintenance of way and structures. DetaljÖvergår nu till detaljrubrikerna (littera). Början göres med underhållsrnbriker. kostnaderna för bana och byggnader. Man märker då först, att den amerikanska uppdelningen här är rent statistisk efter det utförda arbetets art, undantag bilda endast vissa allmänna omkostnader. Littera 201, Superintendence, motsvaras vid statens järnvägar av ej mindre än 9 litteror B, Sektionsledning, och omfattar dessutom, som nämnt, vissa utgifter på S-littera, A-littera (styrelsen och distriktsförvaltningar) samt vissa kostnader å B 2 (för banmästare m. fl.). Kostnaderna för vad som närmast motsvarar våra banvakter synes däremot föras å littera 202, Roadway-maintenance. Överhuvudtaget gör man den observationen, att den amerikanska littereringstabellen i regel icke reserverar särskilda litteror för kostnader, som äro alltför obetydliga, varmed givetvis följer en efter våra förhållanden mycket, summarisk redovisning av kostnaderna för ledning. De undantag från nämnda regel, som man vid ett studium av statistiken upptäcker, torde närmast bero på, att man infört vissa litteror med tanke på framtida behov. Rubrik 201 är alltså ingen obetydlig sådan, utgifterna uppgingo 1916 till cirka 1 procent av totala utgifterna för drift och underhåll, under det att samtliga sammanslagna, kostnaderna a statens järnvägar 9 B 1. litteror utgjorde 0-7 procent av totala utgifterna. Betraktar man de följande underlitterorna, 202--270, finner man, att mot samtliga egentliga underhållslitteror svarar en särskild littera för värdeminskning, motsvarande i Sverige avsättning till förnyelsefond. Undantag bildar endast litteran 220, Track laying and surfacing, vilken endast omfattar arbetskostnader. Varje så uppstående litterapar motsvarar, som av en jämförelse mellan bilaga 1 och bilaga 3 framgår, en särskild byggnadslittera. Denna överensstämmelse mellan littereringen av anläggningskostnaden och littereringen av driftkostnaden utgör givetvis ett mycket stort företräde hos den amerikanska littereringen framför den i Sverige brukliga. Litterorna 271—277 omfatta diverse mera allmänna omkostnader. Då en jämförelse mer i detalj mellan den amerikanska och den svenska littereringen av underhållskostnaderna synts vara av största intresse, hava de amerikanska litteror, som ha närmare motsvarighet i svenska förhållanden, sammanställts med motsvarande svenska litteror. För att ej taga alltför stort utrymme i anspråk har dock i denna utskrift jämförelsen inskränkts till en exemplifiering. Sammanställningen av de svenska litterorna gör ej heller något anspråk på fullständighet utan avser blott att underlätta ett bedömande av den amerikanska littereringen. 202. Underhåll av underbyggnaden föres på B 2. Personalkostnader för banan. B 4 a 1. Banvallen. B 4 a 4. Planteringar. 206. Tunnlar och vägbroar » » B 4 a 3. Vägar samt vägportar o. s. v. 208. Broar, vägportar och kulvertar » B 4 a 2. Broar samt viadukter o. s. v. B 4 a 3. Vägar samt vägportar o. s. v. 219 Sliprar » » B 4 b 2. Sliprar. 214. Räler » » B 4 b 3. Räler med tillbehör.

87 216. Andra spårmaterialier 218. Ballast 220. Spårläggning och riktning

221. Stängsel 223. Snö- ooh sandskärmar samt snögallerier 225. Korsningar och linjesignaler

227. Byggnader för stationstjänst och

allmän förvaltning Omfattar samtliga kostnader för byggnader för stationstjänsten och allmän förvaltning med tillhörande ledningar ävensom alla kostnader, som avse stationsområden m. m.

föres på B 4 b 4. Spårväxlar. * » B 4 b 5. Ballastning. » * B 4 b l . Riktning, samt arbetskostnaderna i B 4 b 2. sliprar, B 4 b 3. räler och B 4 b 4- spårväxlar samt delvis även B 4 b 5. ballastning. » B 3 a . Underhåll av stängsel med grindar och bommar. » B 3 e. Snöröjning (endast underhållskostnaden). B 3 a. Underhåll av stängsel med grindar och bommar. B 3 c. Underhåll av signalerings- och säkerhetsinrättningar m. m. (båda delvis). » » B 4 a 4. Planteringar. B 6 a, Husbyggnader. B 6 b, Bangårdsmaskinerier. B 6 e, Stationsplaner. S 2 f, Renhållning av tjänstelokaler samt vattenavgifter m. m. S 2 g, Underhåll av samt hyra för tjänstelokaler (båda i styrelsen). T 1 a 9, Benhållning av tjänstelokaler samt vattenavgifter m. m. T i a 10, Underhåll av samt hyra för tjänstelokaler (för styrelsekontoren). A 2 c och d, Motsvarande kostnader för distriktsledningen. C 2 b 6, Diverse materialier och kostnader för stationstjänsten. D Ib2, Uppvärmning, belysning och renhållning av tjänstelokaler samt vattenavgifter m. m. D l b 3 , Underhåll av samt hyra för tjänstelokaler o. s. v., de sistnämnda för maskinavdelningens sektionsledning.

88 229. Byggnader för banavdelningens föres på B 5 m. fl. (samma anmärkbehov ning som beträffande 227). Underhåll av banmästare- och banvakts stugor. 231. Vatten stationer» » D 2 d 5. m. fl. Underhåll av lokstallar och lokvändskivor, av vattenstationer o. s. v. o. s. v. Av förestående sammanställning framgår trots förkortningen tydligt huru överlägsen den amerikanska littereringen av underhållskostnader för bana och byggnader är i förhållande till de svenska i fråga om systematik och överskådlighet. Den fråga, som skulle kunna uppkomma, är närmast, huruvida densamma icke i vissa hänseenden gör uppdelningen alltför litet ingående. Särskilt gäller detta om littera 227, byggnader för stationstjänst och allmän förvaltning. Givet är doek, att den av kommissionen föreskrivna littereringen, om så behöves, kan för tekniskt bruk kompletteras med en kalkylatorisk uppdelning. För den centrala tillsynsmyndighetens behov synes emellertid de föreskrivna litterorna vara fullt tillräckliga. Underhåll Kostnaderna för underhåll av rullande materiel, sjöfartsmateriel och maskiav rullande ne\[a anordningar uppdelas på 37 litteror. Om littera 301, Superintendence, ™ e^e gäller detsamma som ovan sagts om motsvarande littera för underhåll av bana och byggnader. Litterorna 302—307 avse stationära, maskinella anordningar, uppdelningen är här densamma som beträffande bana och byggnader, nämligen i utgifter för egentligt underhåll och för värdeminskning. Litterorna 308—331 avse åter olika slag av rullande materiel och sjöfartsmateriel. Här finnes för varje slag av objekt 3 litteror, en för egentligt underhåll (repairs), en för värdeminskning och en för slopning. Användningen av slopningslitteror skall närmare förklaras i det följande i samband med redogörelsen för avsättningarna för värdeminskning. Litterorna 332—-335 avse vissa allmänna omkostnader och motsvara fullständigt lika benämnda litteror under foregående huvudrubrik. Mot varje par av underhållslitteror för stationära, maskinella anordningar och varje triplett av underhållslitteror för rullande materiel svarar en bestämd littera bland anläggningskostnaderna. Arid en jämförelse mellan bilaga 1 och bilaga 3 observerar man dock, att fasta maskinella anordningar, då det gäller anläggningskostnaderna, upptagas bland bana och byggnader, under det att desamma, då man kommer till underhållet, upptagas tillsammans med rullande materielen. Orsaken till denna inkonsekvens framgår icke klart av tillgängliga handlingar, förmodligen är förklaringen delvis historisk. Att samtliga objekt, vars reparation utföres av verkstäderna, upptagas i samma huvudrubrik förefaller också ändamålsenligt. Övergår nu till en sammanställning av de särskilda underhållslittera med motsvarande svenska littera. 301. Ledning.

302. Verkstadsinventarier.

Är i Sverige uppdelad på ett mycket stort antal littera, nämligen H 1—16. Huvudverkstäderna. D 1. Driftverkstäderna. A. Maskindireklörsexpeditionen. S. Verkstadsbyrån m. fl. H13. Underhåll och förbrukning av verktygsmaskiner. D4al3. D:o.

89 304. Kraftstationsmaskiner.

306. Utrustning för omforniarstationer. 305. Ånglokomotiv — underhåll. 311. Andra lokomotiv — underhåll. 314. Godstågsvagnar — underhåll.

E 2 b 1. Underhåll av kraftmaskinutrustning. E 2 b 2. Underhäll av elektrisk utrustning (kraftstationer). E 3 b 1. Underhåll av elektrisk utrustning (omf ormarstationer). D 4 b. Underhåll av lokomotiv och tendrar med tillhörande utrustningseffekter. E 5 b 1. Elektriska lokomotiv (underhåll). D 4 d 1. Resgodsvagnar litt. F (underhåll). D 4 d 2. Täckta godsvagnar (underhåll). D 4 d 3. Öppna gods- och tjänstevagnar (med underlitteror). D 4 cd. Underhåll av övriga delar till förutnämnda vagnar. 1. Buffert, dragnings- och bärfjädrar. 2. Lagerboxar och lager. 3. Yagnaxlar med hjul.

o. s. v. Av föregående sammanställning framgår tydligt, huru ojämförligt mycket mer summarisk den amerikanska uppdelningen är, i det densamma blott innehåller uppgifter, som kunna vara behövliga för mera allmänna driftkostnadsberäkningar, samt för den centrala tillsynsmyndighetens övriga behov. För den tekniska ledningen erfordras givetvis även i Amerika en långt gående kalkylatorisk uppdelning. Denna senare torde emellertid böra varieras från fall till fall, varför det förmodligen är mycket lämpligt, att i en för samtliga järnvägar gällande littereringstabell göra uppdelningen summarisk. Den amerikanska littereringstabellen för underhållskostnaderna lämnar, som redan nämnt, ett gott exempel på en väl genomförd uppdelning ur statistiska synpunkter. Den svenska littereringen torde däremot; kunna sägas utgöra ett försök att samtidigt tillgodose kamerala, allmänt slatistiska och tekniska synpunkter. Resultaten äro tydligen ej särdeles tillfredsställande. För att visa huru en littereringstabell, konsekvent uppställd efter kamerala synpunkter, tar sig ut, anföres här ett utdrag ur de preussiska statsbanornas bokföringsschema. Detta utdrag är jämväl av intresse såsom belysande vad i det föregående sagts angående de tyska järnvägarnas bokföring. Titel 8. Fur Unterlialtung, ErTit. 8. Underhåll, förnyelse och neuerung und Ergänzung der baukomplettering av bana och bygglichen Anlagen. nader. a) Löhne der Bahnunterhaltungsarbei- Avlöning åt banarbetare. ter. b) Beschaffung von Oberbau- und Anskaffning av ban- ocli husbyggnadsBaumaterialien auf Vorrat. materialier till upplag. 1. Schienen. Räler. 2. Kleineisenzeug. Rälstillbehör. 3. Weichen. Växlar. 4. Sclrwellen. Sliprar.

90 5. Baumaterialien. c) Sonstige Ausgaben einschliesslieh der Kosten kleinerer Ergänzungen. d) Kosten erhebliclier Ergänzungen. Titel 9. Eur Unterhaltung, Erneuerung und Ergänzung der Betriebsmittel und der maschinellcn Anlagen. a) Löhne der Werkstättenarbeiter. b) Beschaffung der Werkstattsmaterialien auf Vorrat. c) Sonstige Ausgaben. d) Beschaffung ganzer Fahrzeuge. Lokomotiven. Personenwagen. Gepäck- und Giiterwagen.

Övriga ban- samt husbyggnadsmaterialier. Övriga utgifter inkl. kostnader för mindre kompletteringar. Kostnader för betydligare kompletteringar. Tit. 9. Underhåll, förnyelse och komplettering av rullande material och maskinella anordningar. Avlöning åt verkstadsarbetare. Anskaffning av verkstadsmaterialier för förrådet. Övriga utgifter. Ersättning av rullande materiel. Lokomotiv. Personvagnar. Resgods- och godsvagnar.

Beträffande denna preussiska litterering är emellertid att observera, att densamma i huvudsak var avsedd endast för huvudkostnadsstaten och riksräkenskaperna och att densamma för tjänstebruk kompletterats av en särskild uppdelning efter tekniska synpunkter (Wirtschaftsetat och Wirtschaftsbuchung), vilken är mycket långt driven. Bestämmel- I och med uppställande av littereringstabellen för underhållsutgifterna^ är ser angående givetvis icke fastslaget, huru dessa böra bokföras. Det är nämligen tydligt, bokföring a t t ^uru man än ordnar saken, en hel del utgifter icke kunna direkt bokföras av under- på ovan behandlade statistiska littera. Något slag av uppdelning efter kamehållskostnaderna. rala synpunkter är därför nödvändig. Man kan förfara på flera sätt. Antingen kan man som i Tyskland låta den kamerala bokföringen ingå i huvudbokföringen, under det att den statistiska uppdelningen blir en kalkylationens sak. Man kan också som i Schweiz låta båda uppdelningarna så att säga parallellt ingå i bokföringen, den kamerala uppdelningen dock i en särskild hjälpräkning. Man kan givetvis även som i Sverige fördela alla allmänna_omkostnader efter kamerala synpunkter och alla direkt fördelningsbara utgifter efter statistiska synpunkter. På det sättet bli emellertid tydligen de erhållna resultaten mycket svåranvändbara såväl för utgifternas övervakande m. ni. som för självkostnadsberäkningar. Den amerikanska bokföringen synes intaga en mellanställning mellan den schweiziska och den svenska, dock efter allt att döma väsentligt närmare den förra, särskilt vad gäller utgifterna för underhåll av rullande materiel. Tyvärr äro emellertid de uppgifter, som kunna erhållas ur här tillgängligt material, långt ifrån uttömmande, varför det möter stora svårigheter att bilda sig någon bestämd föreställning om vilket förfaringssätt som tillämpas. Med hänsyn till frågans betydelse anföres här i (något^ förkortad) översättning vissa av I. C. C. lämnade allmänna anvisningar angående bokföringen av utgifter för underhållet. Börjar med bestämmelserna angående vilka utgifter ifrågavarande litteror skola omfatta. Utgifter för Å littera för underhållet av fasta anläggningar och rullande materiel m. m. underhållet s k 0 la föras kostnaderna för reparationer ävensom för värdeminskning av egen(i vidsträckt c ] o n i ; begagnad för driften, vare sig genom slitning och dylikt, elementens inbemarkeise). v e r k a n j olyckshändelser o. s. v.

91 Reparationskostnaderna., vilka fördelats å ett flertal litteror, skola omfatta kostnader för inspektion i och för bestämmande vilka reparationer, som erfordras; eller för att justera, reparera och ersätta delar av egendom, exempelvis reparation av lokomotiv, vagnar, korsningar och växlar eller utbyte av sliprar, räler etc. i spåret; kostnaderna för inspektion och provning efter reparationer; tillfälliga reparationskostnader, såsom konstruktion eller borttagande av provisoriska anläggningar; kostnad för nedskrotning av utrangerade fasta anläggningar (med undantag av sådana, som ej ersättas) ; kostnader för staket m. m. under utförandet av utvidgnings- eller ombyggnadsarbeten; kostnader för uppmätning, röjning, planering, utdikning, förseende med stängsel, gräsklippning och försköning av markområden hörande till byggnader; kostnader för bortskaffande av snö från bj^ggnadernas tak (om arbetet icke utföres av den personal, som använder byggnaden), kostnader för periodisk återställelse av föremål, varierande med årstiderna, t. ex. trädgårdar, buskager och gräsmattor; kostnaderna för växthus, använda för planteringarna, kostnaderna för återställande av gång- och körbanor, gräsmattor m. m. efter till- och ombyggnadsarbeten. Skillnaden mellan den verkliga värdeminskning, som inträder i och med utrangering och ersättning av fast egendomsobjekt och det belopp, som för samma objekt överförts till resp. värdeminskningskonto, skall vid tidpunkten för utrangeringen upptagas på resp. underhållslitteror. Liknande justering å kontot för rullande materiel skall påföras litteran för slopning av rullande materiel. Särskilda underhållskonton hava upplagts för allmänna utgifter, t. ex. ledning, skrivmateralier och trycksaker samt olycksfall., vilka praktiken visat lämpligt att särskilja. Angivna underhållslitteror äro avsedda att omsluta arbetslöner, materialier Egentliga och förnödenheter samt kostnader för arbetståg, ävensom motsvarande kost- underhållsnader för sjötransport, kostnader för skötsel av specialmaskiner, entreprenad- kostnader arbeten, förvärvande av rättigheter, vidtagande av skyddsåtgärder och andra (repairs). liknande kostnader, stående i samband med underhållet av för järnvägsdriften använd egendom. Nu angivna slag av kostnader definieras på följande sätt: a) som arbetslöner räknas de belopp, som betalas för arbete, utfört av i företagets tjänst anställda. För så vitt ej annat uttryckligen angives i anvisningarna för resp. littera, skola kostnaderna för kosthåll, resor och andra mera tillfälliga utgifter påföras samma littera som avlöningarna. b) till kostnader för materialier och förnödenheter räknas inköpskostnaderna för alla materialier och förnödenheter inkl. småverklyg, a leveransorten, ökade med frakter å främmande järnvägar, samt kostnaderna för av företaget verkställd undersökning och lastning ävensom vederbörlig andel av förrådskostnaderna. Kostnad för transporter å företagets egna linjer får däremot icke påföras. Vid beräkning av kostnaderna för använda materialier skall vederbörligt avdrag göras för värdet av icke använda partier samt av avfallsmaterialier, ävensom värdet av vid reparationen tillvaratagna gamla materialier samt av tillfälliga spår, dammbyggnader och andra tillfälliga anläggningar, använda vid reparationerna. c) till kostnader för arbetståg räknas kostnad för arbete utfört av lokpersonal, tågpersonal, stallpersonal, inkl. avlöning åt personal i hithörande reservtjänst, kostnader för bränsle och övriga materialier för arbetståg. d) kostnader för egna sjötransporter, innefattande kostnaderna för personal, inkl. reservtjänst, samt kostnaderna för bränsle och övriga materialier. e) kostnaderna för specialmaskiner omfattar kostnader för använd arbetskraft samt för förbrukning av materialier och förnödenheter för drift av gräv-

92 maskiner av olika slag, mudderskopor, lossningsanordningar för räler och ballast, pålkranar, ogräsutrotare och andra arbetsbesparande maskiner; även hyra för dylika. f) kostnad för entreprenadarbete omfattar kostnader erlagda för arbete utfört på entreprenad av andra bolag, firmor eller enstaka personer samt särskilda kostnader för entreprenadens övervakande. g) till kostnad för rättigheter räknas utgifter för erhållande av särskilda rättigheter t. ex. tillfälligt begagnande av allmän egendom eller gator i samband med företagets reparationsarbeten. (Periodiska utbetalningar för sådana rättigheter och för ständig användning av allmän egendom för järnvägsdriften skola redovisas i resultaträkningen.) h) till kostnader för skyddsanordningar räknas utgifter för skydd mot eld, vatten etc., t. ex. premier för upptäckande och släckning av eldsvådor, kostnader för upptäckande och beivrande av mordbrandsanläggningar, utgifter för vittnesmål i anslutning härtill, belopp, utbetalta till kommunala inrättningar eller andra för skydd mot eld och övriga liknande utgifter i samband med reparationsarbetet, men däremot icke försäkringspremier, som betalas för erhållande av skadeersättningar vid framtida eventuella förluster. _ Av förestående bestämmelser synes tydligt framgå, att särskilda hjälpräkningar äro nödvändiga. Sådana äro direkt föreskrivna i fråga om verkstäderna, under det att vad banavdelningen angår järnvägs förvaltningarna möjligen ha mera fria händer. I fråga om hjälpräkningar för verkstäderna lämnar littereringstabellen följande anvisningar. Eftersom vissa utgifter avseende byggnaderna eller driften icke kunna direkt påföras något visst konto för kapitalökning eller för driftutgifter, hava hjälpräkningar upplagts för att åstadkomma en rättvis fördelning av sådana poster på de egentliga primära kontona (jämför nedan). En hjälpräkning, benämnd verkstadskostnader, skall uppläggas. Denna skall debiteras utgifter för verkstäder, lokstallar, verkstadsspår och övriga anläggningar, varest tekniskt arbete utföres, vilket icke direkt kan påföras bestämda konton. Dessa utgifter skola sedan utportioneras på de berörda kontona. Såsom grundval skall därvid tjäna relationen mellan totala utgifterna å kontot Allmänna verkstadskostnader och summa direkt fördelade lönekostnader. För undvikande av månatliga fluktuationer i relationen mellan allmänna verkstadskostnader och direkt fördelade löner är ett företag berättigat vid den månatliga omföringen använda ett visst procenttal av den fördelade lönekostnaden, under förutsättning att kontot allmänna verkstadskostnader justeras och avslutas vid varje årsskifte. Följande utgifter äro hänförliga till nämnda konto: a) Verkstadstjänstemän. Avlöning åt gemensamma förmän i små verkstäder, vilka direkt övervaka alla avdelningar utan hjälp av avdelningsförmän, avlöning åt avdelningsförmän, biträdande avdelningsförmän, övriga övervakande och ledande tjänstemän samt dessas biträden; avlöning åt eldare och smörjare; avlöning åt renhållningskarlar, diverse arbetare och annan ej yrkesutbildad arbetskraft, sysselsatta med olika arbeten i och omkring verkstäderna; avlöning åt vaktkarlar, portvakter och poliser vid verkstäder, reparationsspår och andra platser, varest tekniskt arbete utföres; avlöning åt arbetare, som förfärdiga, reparera och förvara småverktyg. b) Energi. Kostnaderna för bränsle, använt i kraftanläggningar för ångeller annan drift, avsedda för framställning av energi för användning vid verkstäder eller andra platser, där tekniskt arbete utföres; kostnader för oljor,

93 lett, trassel och andra materialier, använda för driften av sådana kraftanläggningar; avlöning åt maskinister, eldare, montörer, kollämpare och övrig personal, sysselsatt med energiproduktion; kostnaden för kolborstar, materialier för tandning, lampor, hackor, eldrakor, kolkorgar, skövlar samt övriga små verktyg och förnödenheter; kostnaden för köpt vatten och energi. c) Uppvärmning. Kostnaderna för bränsle och andra förnödenheter, använda för uppvärmning av verkstäder och andra platser, varest tekniskt arbete utföres,_ ävensom av verkstadskontor, vaktkurar och uppsyningsmännens rum; avlöning åt eldare, kollämpare och andra arbetare, sysselsatta vid pannor för uppvärmningen. d) Belysning. Kostnaderna för elektrisk ström, gas, olja, oljelampor, lampbrännare, lampglas, lampor, ej_ fastsittande vid byggnaderna, glödlampor och båglampskol samt andra materialier, använda för belysning av verkstäder och verkstadskontor, reparationsspår och andra platser, varest tekniskt arbete utföres ävensom kostnader för använda materialier och utfört arbete för skötsel av elektriska belysningsanläggningar samt reparation av elektriska och andra lampor vid verkstäder. e) Växellokomotiv. _ Alla utgifter, inkl. löner, bränsle och förnödenheter för drift av växellokomotiv, uteslutande använda för verkstäderna. f) Verkstads förnödenheter. Bränsle för smides- och annat verkstadsarbete; förnödenheter och små redskap, använda vid diverse arbete och ej av längre varaktighet; förnödenheter för provrum och laboratorium, använt i förbindelse med verkstadens arbeten; smörjningsmaterialier för verkstadsmaskiner och redskap; vatten konsumerat vid verkstäder etc. och övriga förnödenheter, som användas för diverse ändamål. Förestående bestämmelser hava medtagits i hela sin utförlighet väsentligen för att visa, huru långt man i Amerika går i detalj, då det gäller att reglera de områden av bokföringen, som kunna erbjuda större svårigheter. Det använda uttrycket, clearing account, säger ingenting om nu berörda hjälpräkenskapers uppställning, uttrycket behöver icke betyda något mera omfattande än vad som i Sverige benämnes ett arbetsnummer. Av de vidlyftiga anvisningarna och speciellt fördelningen på olika huvudslag av kostnader synes emellertid framgå, att man verkligen avser en fullständig räkenskap. Man kan knappast undgå att göra den anmärkningen, att denna hjälpräkning, för att bliva till största möjliga nytta, helst borde omfatta jämväl de direkt fördelningsbara arbets- och materialkostnaderna. Huruvida så sker framgår emellertid icke av littereringstabellen. I denna punkt är emellertid särskilt att observera, att I. C. C. i samarbete med den förut omnämnda Railway accounting officers association i detalj bestämmer räkenskapernas uppställning för de särskilda järnvägarna, varför det ingalunda är uteslutet, att en mängd viktiga förhållanden äro ordnade efter generella normer utan att därom någonting finnes nämnt i littereringstabellen. Denna materialiets ofullständighet försvårar givetvis jämförelsen med övriga järnvägar. Vissa förhållanden äro emellertid klara. Verkstadsdriften vid de amerikanska järnvägarna betraktas icke såsom i Schweiz och som av statens järnvägars bokföringskommitté föreslagits, beträffande våra statsbanor som en hjälpverksamhet med fullt självständig bokföring. Kostnaderna för underhåll av verkstadsbyggnader och av verkstadsinventarier ingå nämligen parallellt med övriga underhållskostnader bland Operating expenses. Ännu mindre är det tal om någon förräntning av disponerat kapital, icke ens alla allmänna verkstadskostnader fördelas på de utförda arbetena. Man har ju en särskild littera, 301, Ledning, vilken torde omfatta kostnader för styrelsen, distrikts- och sektionsledning, K jjjjjl! 7—232245

94 r

ärdeY&å som vid en jämförelse mellan clen amerikanska och den svenska litteftnaderS r e r i n g e n av underhållskostnaderna allra skarpast faller i ögonen är den i grund olika behandlingen av värdeminskningskostnaderna. I stats- och väl även flertalet enskilda järnvägars räkenskaper upptages avsättning till förnyelsefond eller dylikt i en enda stor klumpsumma. I svenska järnvägsstatistiken betraktas ifrågavarande utgifter icke som egentliga driftsutgifter. I Amerika fördelas jämväl värdeminskningskostnaderna på de olika objekten, varför man får en mängd littera härför. Avsättning till förnyelsefond för alla objekt är emellertid icke obligatorisk, littereringstabellen säger härutinnan »bokföring av driftutgifterna skall så nära som möjligt angiva de verkliga kostnaderna», emellertid kan ett företag tillåtas att icke göra avsättning för värdeminskning av fasta anläggningar, utan föra dessa kostnader (bokförda värdet minus skrotvärdet) på resp. underhållslittera vid den tidpunkt, då anläggningen ombygges resp. ersattes. Med fasta anläggningar förstås sådana, som ha en bestämd plats i rummet, t. ex. tunnlar, broar, byggnader o. s. v. Avsättning till värdeminskningskonto eller förnyelsefond är alltså obligatorisk endast för rullande materiel och sjöfartsmateriel. Vid sådant förhållande synes det amerikanska parallellställandet av egentliga underhållskostnader med kostnader för värdeminskning vara teoretiskt väl motiverat. Först genom ett sammanslående av båda litterorna i varje litterapar får man ju för olika järnvägar fullt jämförbara siffror, blott ett enda exempel må nämnas, sliprar. Vissa amerikanska järnvägar betrakta i likhet med de schweiziska förbundsbanorna kostnaden för sliprars värdeminskning och utbyte som en kostnad för varaktig värdeminskning och göra avsättning till värdeminskningskonto därför, andra och de äro flertalet bokföra denna kostnad som en vanlig underhållskostnad, i likhet med vad som sker vid nästan alla europeiska järnvägar. Skillnaden kan jämväl uttryckas på det sätt, att den förra gruppen närmast tar sikte på de enstaka sliprarna, vilka ju förbrukas på samma sätt som inventarier, under det att den senare gruppen betraktar slipersuppsättningen som ett helt. Från teknisk synpunkt är givetvis den förra uppfattningen mera motiverad, särskilt då det, som i utlandet är vanligt, gäller sliprar av järn. Huruvida man får tolka förut anförda anvisningar så, att kommisionen har för avsikt göra avsättning till värdeminskningskonto även för fasta anläggningar obligatorisk förefaller ovisst. Säkert är att en övergång till sådan praxis med det förfaringssätt, som tillämpades vid de amerikanska järnvägarna, icke skulle kunna försiggå utan betydliga övergångskostnader. För rullande materiel och sjöfartsmateriel är användningen av ett värdeminskningskonto obligatorisk. Av anvisningarna framgår även, att noggrann statistik föres över vilka belopp, som avsatts för varje särskilt objekt. Det föreskrives nämligen, dels att avsättningen för visst objekt skall upphöra, så snart hela skillnaden mellan bokförda värdet och skrotvärdet blivit avsatt, dels att skillnaden mellan den verkliga värdeminskning, som inträder i och med utrangering av visst egendomsobjekt och det belopp, som för samma objekt överförts till resp. värdeminskningskonto, skall vid tidpunkten för utrangeringen påföras resp. slopningslittera. Den brist, som från början kan hava förefunnits i värdeminskningskontot för rullande materiel, amorteras alltså så småningom allteftersom den vid kontots uppläggande förefintliga materialen utrangeras. Detta förfaringssätt intager en mellanställning mellan det vid svenska statens järnvägar praktiserade (att låta ingångsbristen alltfort bestå) och den schweiziska lagens radikala bestämmelser: »Förnyelsefondens belopp skola vid varje tidpunkt motsvara fulla beloppet av den genom förslitning eller övriga omständigheter uppkomna värdeminskningen å alla i angivna bilaga uppräknade anlägg-

95 ningar och objekt. Befintlig brist amorteras i enlighet med regeringens bestämmelser.» I nära samband med förnyelsefonden stå kostnaderna för utrangering av fasta anläggningar. Dessa kostnader kunna i regel påföras driftsutgifterna eller i vissa fall överskottskontot. Littereringstabellen för anläggningskostnaderna lämnar i detta hänseende följande anvisningar, vilka på grund av sin vikt må anföras i det närmaste in extenso. Då ett objekt annat än mark eller materiel, till exempel en bansträcka, ett Egendom, sido- eller stickspår, verkstads- eller kraftanläggning, maskinhusbyggnad eller U0^nersaU annan konstruktion, utrangeras och ersattes med objekt för samma ändamål, skall bokförda värdet av den utrangerade egendomen krediteras resp. anläggningskonto vid tidpunkten, då objektet utrangeras. Motsvarande belopp skall debiteras som följer: E t t belopp lika med det kreditsaldo i förnyelse fondens balansräkning som hänför sig till det utrangerade objektet, skall debiteras denna fond och återstoden (minskad med tillvaratagna materialier och eventuellt uppburet försäkriniisbelopp) tillika med kostnaden för skrotning av objektet, det konto bland driftutgifterna, som upptog kostnaden för underhåll av egendomen och objektet före dess utrangering. Värdet av tillvaratagna materialier littereras efter desammas användning. Om emellertid det objekt, som utrangerats och ersattes med ett objekt för samma ändamål, är av ringa värde, t. ex. en liten byggnad för banbevakning, och densamma ersattes utan utvidgning, skall kostnaden för ersättningen debiteras driften och ingen justering göras i anläggningskontot. Med I. C. C:s tillstånd må järnvägsföretaget debitera överskottskontot i stället för drifträkningen, t. ex. för stora poster, avseende kostnaderna för avsatt egendom. Företaget skall i så fall till kommissionen insända en redogörelse angivande vilket objekt, som utrangerats och kostnaderna därför, ävensom de orsaker, vilka tala för direkt belastning av överskottskontot. Dessa bestämmelser gälla även bokföringen (vid tidpunkten för utrangeringen) av kostnader för övergiven egendom, även om det nya objektet i verkligheten tages i bruk före den dag, då borttagandet av det utrangerade objektet äger rum. Då ombyggnadskostnaden för en mera betydande byggnad eller andra anläggningar utgör huvudparten av dess värde efter ombyggnaden, skall objektet, då det utrymmes, betraktas som utrangerat och kostnaden bokföras; på sätt ovan angivits samt det ombyggda objektet betraktas som en nybyggnad och den beräknade kostnaden därav upplagas i vederbörande anläggningskonto, varvid hänsyn tages till kvarvarande äldre partier. I intet fall skall belastningen för det ombyggda objektet överstiga kostnaden (efter dagspriser å arbete och materialier) för ett nytt objekt av samma kvalitet och användbarhet för tjänsten, minskat med ett lämpligt avdrag med hänsyn till däri ingående äldre partier. Då ett objekt annat än mark och rullande materiel, t. ex. en bansträcka, Egendom, ett sidospår, en maskin för verkstad eller kraftstation eller en byggnad, ut- utrangerad rangeras och icke ersattes, skall det bokförda värdet krediteras resp. tillgångs- oc *^ e ej~ konto vid tidpunkten för utrangeringen. Samma belopp skall debiteras på följande sätt: Ett belopp lika med det kreditsaldo i förnyelsefondens balansräkning, som avser det utrangerade objektet, skall debiteras denna fond och återstoden (minskad med tillvaratagna materialier och eventuellt uppburet försäkringsbelopp) jämte kostnaden för nedskrotning av objektet, om detta sker genom järnvägs-

96 företaget eller för dess räkning, skall debiteras vederbörligt underkonto till överskottskontot. Bokföringen av skrotvärdet sker i överensstämmelse med användningen av tillvaratagna materialier. Avsöndrade J)å ett markområde, vars kostnad ingår i anläggningskostnaden, övergives, markorn- gkgj] det bokförda värdet krediteras anläggningslittera 2., Markområden för trafikändamål. Om markområdet fortfarande användes av företaget men för annat ändamål, skall dess beräknade värde debiteras tillgångskontot 705, Diverse materiella tillgångar och därvid skillnaden mellan det bokförda värdet och det värde, som uppskattas med hänsyn till den värdeminskning, som inträder i områdets övergivande för trafikändamål, påföras överskottskontot. Om området försäljes, skall skillnaden mellan det bokförda värdet och köpeskillingen påföras överskottsräkningen. TJtrangering Det bokförda värdet av varje objekt (lok, vagnar o. s. v.) skall krediteras av rullande r e S p . tillgångskonto, då objekt utrangeras. Motsvarande belopp skall uppx matenel -, i -, « p..v -i -ii debiteras pa följande satt: m m E t t belopp motsvarande det saldo i förnyelsefondens balansräkning, som avser det utrangerade objektet, skall påföras nämnda fond. Skrotvärdet skall debiteras visst kostnadskonto, beroende på vilket ändamål materialierna användas till; samtliga värdeminskningar, som komma på tiden före den 1 juli 1907 och för vilka ingen avskrivning eller avsättning skett, skall debiteras överskottsräkningen; återstoden däremot debiteras resp. slopningslittera. Kostnaden för skrotning av objekt, om detsamma skrotas genom järnvägen eller för densammas räkning, skall ävenledes debiteras nämnda slopningslittera. Då kostnaden för ombyggnad av visst objekt utgör huvudparten av detsammas värde efter ombyggnaden, skall objektet, då detsamma tages ur tjänst, betraktas som slopat och bokföring ske på sätt i föregående stycke sagts. Det ombyggda objektet skall därefter betraktas som nyanskaffat och det beräknade värdet därav upptagas i resp. tillgångskonto. I intet fall skall kostnaden för det ombyggda objektet upptagas högre än kostnaden (efter dagspriser å arbete och materialier) för nytt objekt av samma huvudslag, samma kapacitet och samma kvalitet, minskat med ett lämpligt avdrag med hänsyn till kvarvarande äldre delar. Då inköpt, begagnad materiel är i sådant tillstånd, att vidlyftiga arbeten erfordras för att uppnå den standard, som företaget fordrar, skola ifrågavarande arbetskostnader påföras resp. tillgångskonto for rullande materiel. Vederbörlig redogörelse för beräkning av de kostnader, som äro nödvändiga för iståndsättande av förvärvad begagnad materiel, skall snarast insändas till kommissionen. Justeringar Då ett egendomsobjekt, t. ex. ett lok eller en byggnad ombygges till ett för genom objekt av annan art, så att det bokförda värdet av sådant objekt måste över°liU arten ^ " r a s till ett annat tillgångskonto, skall nämnda bokförda värde krediteras förändrade resp. tillgångskonto. Tillbörlig hänsyn skall tagas till de materialier, som objekt. erhållas vid ombyggnaden. Det belopp i förnj^elsefonden, som motsvarar det sålunda ombyggda objektet, skall debiteras denna fond. Den beräknade kostnaden för det ombyggda objektet (sedan hänsyn tagits till de äldre delar, som finnas kvar däri) skall upptagas på vederbörligt tillgångskonto. Den bokförda kostnaden för det ombyggda objektet får i intet fall överstiga kostnaden (efter dagspriser å arbete och materialier) för ny egendom av samma kapacitet och kvalitet, minskad med ett lämpligt avdrag med hänsyn till att vissa äldre delar finnas kvar. Bokförda värdet av objektet före ombyggnaden ökat med ombyggnadskostnaden och minskat med det beräknade värdet av

97 objektet efter ombyggnaden samt det belopp, som debiterats förnyelsefonden oeh värdet av tillvaratagna materialier, skall debiteras driftkostnadslittera •— för underhåll av fasta anläggningar resp. för glöpning av rullande materiel — hörande till den litteragrupp, som haft att bära kostnaderna för underhåll av objektet före ombj^ggnaclen. Samtliga förestående bestämmelser avse förnyelse fondernas användning. Be- Avsättning träffande avsättningen till desamma äro föreskrifterna däremot mycket kort- *ÖT v®r?e~ fattade. Littereringstabellen för driftsinkomster oeh driftsutgifter innehåller endast följande allmänna bestämmelser. Värdeminskningskontona, vilka skola krediteras månatligen lika belopp för att täcka kostnaden för värdeminskning av fasta anläggningar, ha till ändamål att skapa reserver för att bestrida eller minska de kostnader, som i annat fall skulle påföras drifträkningen resp. vinst- oeh förlusträkningen för de utrangerade objekten. Sådan avsättning för värdeminskning skall alltid beräknas efter det procenttal av ursprungliga kostnaden (beräknad om densamma ej är känd) eller bokförda värdet eller nuvarande inköpskostnaden, vilket jämlikt företagets erfarenhet och de bästa källor motsvarar den verkliga löpande värdeminskningen. En uppgift om de grunder, som av företaget användas för beräkning av dessa avsättningar, skall intagas i den årliga rapporten till kommissionen. Till dess annorlunda föreskrives, är uppläggande av värdeminskningskonton för fasta anläggningar frivilligt, för järnvägen. Beträffande avsättningen för rullande materiel finnas inga allmänna anvisningar överhuvudtaget utan behandlas varje slag av objekt särskilt. De allmänna riktlinjerna hava redan berörts. Här må vara nog ytterligare anföra detaljbestämmelserna för ånglokomotiv (för övriga lokomotiv samt vagnar gäller ungefärligen detsamma). Ånglokomotiv — värdeminskning (rubrik 309). Denna rubrik skall månatligen påföras visst belopp stående i sådan procentisk relation till ursprungliga anskaffningskostnaden (uppskattad om ej känd), bokförda värdet eller priset för likvärdig materiel, som jämlikt företagets egen erfarenhet och de bästa källor kan anses motsvara den genomsnittliga värdeminskningen. En uppgift angående de använda procentsatserna ävensom den livslängd för materielen, efter vilken desamma beräknats, skall närslutas den till I. C. C. ingivna årsrapporten. Avsättningen till värdeminskningskontot för visst lokomotiv skall upphöra så snart hela skillnaden mellan det bokförda värdet ooh skrotvärdet tillförts värdeminskningskontot. De amerikanska rubrikerna för kommersiell tjänst ha, som redan nämnts, in- Kommersiell gen direkt motsvarighet i den svenska littereringen. Vid statsbanorna uppträda tjänst. motsvarande kostnader bland styrelsens utgifter. Ej heller vid de schweiziska järnvägarna eller de preussiska statsbanorna föras dessa kostnader särskilt. Det motsatta förhållandet vid de amerikanska järnvägarna torde i huvudsak betingas av konkurrensförhållanden, vilka göra att kostnaderna i fråga vid dessa järnvägar äro väsentligt större än i Europa. Ej heller i Amerika spela emellertid ifrågavarande kostnader någon alltför stor roll. De utgöra nämligen endast c:a 2 ä 3 procent av totala utgifterna för drift och underhåll. Av detaljrubrikerna äro 351, Ledning, och 352, Yttre agenturer, de förnämsta. En viss roll spela även annonskostnaderna samt trycksaker. Skall här ej närmare ingå på ifrågavarande rubrikers omfång, vill endast påpeka, att nämnda »Traffic» icke täcker det tyska begreppet Verkehr, varmed det i allmänhet översättes, då huvud-

9<s parten av kostnaderna för arbetet vid expeditioner oeh magasin bokföres under Transportation. Drifttjänst (jämväg).

Utgiftsgrupp IV, Transportation rail line, översatt med drifttjänst — järnungefär halvparten av samtliga kostnader för drift och underhåll. Huvudrubriken i fråga upptager samtliga egentliga e7W/'£kostnader för trafikoch maskinavdelningen samt vissa kostnader för banavdelningen, distriktsledningsexpeditioner och styrelsen. En föreställning om de olika litterornas omfattning lämnar följande sammanställning, vilken liksom de föregående av utrymmesskäl mycket avkortats. Förutskiekas måste emellertid, att här liksom i föregående avdelningar mot varandra uppställda amerikanska resp. svenska littera icke fullständigt täcka varandra. 371. Ledning. C 1. Trafikavdelningen, sektionsledning. D 1. Maskinavdelningen, sektionsledning (huvudparten). E 1. Elektrisk drift. Sektionsledning, ävensom vissa kostnader under S, T och A (Styrelse, Gemensamma kostnader, Distriktsledning). 372. Tågledning (Traindispatching). Vissa kostnader under C 1. (Trafikinspektörernas expedition).

v äg ? omfattar

Ifrågavarande littera är specifikt amerikansk, då ingen europeisk järnväg har någon direkt motsvarighet till tjänsten »Traindispatcher». Ifrågavarande tjänstemän motsvara icke blott vad i Sverige benämnes tågledare utan ombesörja också en stor del av de europeiska stationsföreståndarnas arbete med tågen. Stationsföreståndare i europeisk mening saknas nämligen i Amerika. »The Station Agent» är närmast expedition&föreståndare, de mycket stora stationernas »Station Master» i huvudsak personalchef. 373. Stationstjänstemän. C 2 a. Stationstjänst. Personalkostnader. 376. Sakliga kostnader för stations- C 2 b. Stationstjänst. Sakliga kostnatjänst. der. 373—376 omfatta emellertid icke kostnaderna för speciella rangerbangårdar, vilka i stället föras på följande littera: 377—379 samt 389. 377. Föreståndare och biträden vid C 2 a. Stationstjänst. Personalkostnarangerbangårdar. der. 378. Personal i växlingstjänst. 379. Ställverkskarlar vid rangerbangårdar. 380. Lokpersonal i växlingstjänst. D 2 a. Personalkostnader för lokomotivmästare, lokomotivförare och lokomotiveldare. 382. Bränsle för växellok. D 2 c 1. Stenkol, stenkolsbriketter och bränntorv eller annat bränsle för lokomotiv. Som redan nämnts omfatta littera 377—389 endast kostnaderna för rangerbangårdar. 392. Lokomotivpersonal i tågtjänst. D 2 a. Personalkostnader för lokomotivmästare, lokomotivförare och lokomotiveldare.

99 393. Motorpersonal i tågtjänst. 394. Bränsle för lok i tågtjänst. 395. Elektrisk kraft för tågdrift — egen framställning. 39G. Elektrisk kraft för tågdrift — inköpt. 397. Vatten för lokomotiv i tågtjänst.

398. Smörjmedel för lokomotiv i tågtjänst. 399. Övriga förnödenheter för lok i tågtjänst.

400. Stalltjänstkostnader för lok i tågtjänst.

401. Tågpersonal (trafikavdelningen). 402. Tåg- och vagntjänstkostnader.

E 4 a. Kostnader för personal å elektriska lokomotiv och elektriska motorvagnar. E 2 c 1. Stenkol, stenkolsbriketter och bränntorv eller annat bränsle för lokomotiv . E 2 a. Kraftanläggningar. Personalkostnader. E 2 b. Kraftanläggningar. Sakliga kostnader (flertalet littera). E 2 c. Kostnad för levererad elektrisk energi för tågrörelsen. 1) 2 d l Kostnader för vattenstationers drivkraft samt underhåll av tillhörande kraftledningar inom- och utomhus. för lokomotivs D 2 C å. Materialier smorjning. D 2 c 4. Materialier för lokomotivs putsning. D 2 c 5. D:o för lokomotivs belysning. D 2 c 6. Övriga materialier för lokomotiv. D 2 b. Personalkostnader för stallförmän, maskin- och pannskötare i linjetjänst, stallkarlar samt personal vid filialförråd. D 2 d 2. Uppvärmning av lokomotivstallar och vattenstationer samt underhåll av tillhörande värmeledningar inom- och utomhus. . D 2 d 3. Belysning av lokomotivstallar och vattenstationer samt underhåll av tillhörande belysningsledningar inomoch utomhus. D 2 d 4. Renhållning av lokomotivstallar och vattenstationer samt snöskottning å tillhörande områden. C 3 a. Tågljänst. Personalkostnader. C 3 b. Tågtjänst. Sakliga kostnader. D 3. Vagntjänst, huvudparten. C 2. Stationstjänst. Vissa littera.

404. Skötsel av ställverk (exkl. rangerbangårdar). B 2. Personalkostnader för banans be405. Bevakning av vägövergångar. vakning och underhåll. D:o. 406. Skötsel av rörliga broar.

Av förestående framgår, att den amerikanska och den svenska littereringen väsentligt bättre motsvara varandra i fråga om de egentliga driftkostnaderna än i fråga om underhållskostnaderna. Man lägger märke till, att särskilda littera för vagnkostnader saknas.

100 Ifrågavarande kostnader uppdelas alltefter sin art. på underhåll av byggnader och av rullande materiel samt kostnader för tågdrift. Särskilt är att märka, att littera 402 innehåller icke blott sakliga utan även personalkostnader för vagntjänst. _ Densamma är i själva verket mycket omfattande och upptager speciellt följande kostnadsgrupper: Uppvärmning (av vagnar), belysning, rengöring, smörjning, isning ävensom mera allmänna kostnader för tågdriften, som ej enbart beröra lokomotiven. Generellt undantagna äro dock kostnader för sovvagnar och restaurantrörelse, för vilka särskilda rubriker finnas. Förekomsten av ifrågavarande rubrik visar tydligt, hur man i Amerika strävar att fullständigt skilja mellan kostnader för sidoordnad verksamhet och kostnader • för den egentliga järnvägsdriften. Någon närmare undersökning av dessa kostnader synes icke erforderlig. Anmärkas bör dock, att varje förekommande utgiftslittera jämväl motsvaras av en inkomstlittera av samma storleksordning. Bokföringen är alltså brutto. Denna huvudrubrik upptager huvudsakligen endast de kostnader, vilka icke kunna fördelas på föregående huvudrubriker. Motsvarande kostnader föras vid statens järnvägar å S, T och A, ehuru dessa litteror givetvis äro av en helt annan omfattning, såsom närmare belysts i fråga om styrelsens kostnader. Rubriken allmänna omkostnader omfattade nämligen år 191G endast cirka 3 a 5 procent av totala utgifterna för drift och underhåll, under det att littera S och T vid statens järnvägar samma år utgjorde över 10 procent av totala kostnaden. Anmärkas bör emellertid, att dessa differenser till viss del bero på olika personalförhållanden, bl. a. därpå att de amerikanska järnvägarna endast i ringa omfattning synes pensionera sin personal. Totala pensionskostnaden uppgick vid samtliga amerikanska järnvägar år 1910 till ej fullt 5 milj. dollars. Att kostnaderna för värdeminskning ingå bland underhållskostnaderna har redan berörts. Inom varje huvudrubrik förekomma särskilda littera för gemensamhetsanläggningar (Joint facilities accounts). För dessas förande lämnas i littereringstabellen kortfattade anvisningar, av vilka det viktigaste här må anföras. Specialredovisningar betecknade som »joint facilities accounts» uppläggas för alla av flera järnvägsföretag gemensamt begagnade anläggningar, såsom spår, broar, rangerbangårdar, lastningsanordningar och stationer. Det påpekas särskilt, att dessa konton äro avsedda att användas vare sig resp. överenskommelser röra såväl inkomster som driftutgifter för vederbörande anläggning eller endast avse täckande av växlingskostnader m. m. Då ersättningen för begagnande av en anläggning utgår med ett fast belopp eller beräknas efter ett visst belopp per resande, ton gods, vagn eller annan enhet, skall densamma av den bana, som svarar för driften, rättvist för delas på vederbörande anläggningars olika littera för gemensamhetsanläggningar. Den förvaltande banan skall upptaga ifrågavarande kostnader med riktig fördelning i sin stat, och denna fördelning ha de debiterade bolagen sedan att följa i redovisningen. Gemensam tågtjänst betraktas icke som drift av gemensamma anläggningar, och överenskommelser mellan järnvägsföretag, avseende poster att påföras kontona 392—463 (tågtjänst) upptagas icke å kontot för gemensamma anläggningar. Dessa anvisningar förefalla för en utomstående ej fullt tydliga. Meningen synes emellertid vara att för varje föreningsstation upplägges en särskild räkning (hjälpräkning) och att från denna de totala kostnaderna påföras resp. kostnadslittera (inkomstlittera för inkomster), under det att främmande

101 järnvägars andel bokföras å vederbörande kreditlitteror. De införda debetlitterorna för gemensamhetsanläggningar avse kostnader för av andra järnvägar drivna föreningsstationer m. m. Här liksom vid bokföringen i övrigt märker man den genomgående uppdelningen i kostnader av olika slag och speciellt frånskiljandet av alla räntor, vilka föras direkt å resultaträkningen. Den amerikanska bokföringen saknar litteror för förrådskostnader. Förråds- Förrådsverksamheten betraktas alltså i likhet med vad sker vid de schweiziska järn- verksamhc vägarna som en hjälpverksamhet med självständig redovisning. Littereringstabellen lämnar följande anvisningar. Allmänna förrådskostnader. En hjälpräkning benämnd »Förrådskostnader» skall påföras kostnader för inköp av materialier 1 och förvaring av desamma i bolagets förrådsbyggnader samt distributionen därifrån, inkl. avlöning åt tjänstemän och arbetare inom förrådsavdelningarna samt deras resor, kontorsoch övriga kostnader; ävensom alla utgifter inkl. avlöningar, bränsle och förnödenheter för drift av växellokomotiv, använda uteslutande i förrådstjänst (utgifter för tillfällig växling på förrådsbangården av övriga växellokomotiv påföras vederbörande driftrubriker). Avlöning och utgifter för tjänstemän, använda för inköp eller provning av en enda effekt (t. ex. sliprar) skola som förrådskostnader föras på denna effekt. Totala beloppet förrådskostnader förda på detta konto skall fördelas på de konton, vilka debiterats för materialier proportionellt mot värdet av de påförda materialierna, dock skola kostnaderna för inköpsavdelningen fördelas endast å de utlevererade materialier, vilka inköpts av nämnda avdelning. För att undvika månatliga fluktuationer i relationen mellan allmänna förrådskostnader och värdet av utlevererade eller inköpta materialier, må ett företag verkställa_ berörda uppdelning på grundval av lämpliga procentsatser, under förutsättning att kontot för förrådskostnader justeras och avslutas vid varje årsskifte. Utgifter för skrivmaterial- och blankettförråd. Ett hjälpkonto benämnt »Utgifter för blankettförrådet» skall uppläggas. Detta konto skall debiteras för kostnader för inköp, skötsel och förvaring av skrivmaterialier, blanketter m. m. samt för distribution av dessa effekter, inkl. avlöning åt tjänstemän och arbetare vid blankettförrådet samt deras resor, kontor och (ivriga tjänsteutgifter. De belopp, varmed detta konto belastats, skola fördelas å de konton, som belastats för utlevererade blanketter m. m., proportionellt mot nämnda belastning. För att undvika månatliga fluktuationer i relationen mellan förrådskostnader och värdet av levererade eller försålda materialier är ett företag berättigat verkställa den månatliga omföringen med användande av ett fast procenttillägg, under förutsättning att kontot »Utgifter för blankettförrådet» justeras och avslutas vid varje årsskifte. pverensstämmelsen med de schewiziska förhållandena är rätt stor, huvudskillnaden är, att förrådet icke betalar räntor eller underhållskostnader för sina byggnader. Speciella bestämmelser gälla angående ballastmaterial. Då dessa bestämmelser _ äro ovanligt utförliga och belysande för den amerikanska järnvägsbokföringen i allmänhet, anföras desamma här — trots sin ej stora direkta betydelse — in extenso. Beträffande grus- och sandgropar samt stenbrott föreskrives: Då ett grus- eller sandtag eller ett stenbrott tages i bruk för att bearbetas under en längre period, skall ett särskilt konto uppläggas, benämnt »Driften 1

Tydligen exkl. materialiefakturorna.

102 av grustaget vid resp. driften av stenbrottet vid ». Detta konto skall debiteras för a) det belopp, varmed markområdets värde vid driftens början beräknas överskjuta dess värde, sedan gruset resp. stenen borttagits; det sålunda debiterade beloppet skall samtidigt krediteras det egendomskonto, som innefattar markkost nåden i fråga, b) belopp, som erläggas för rättigheten att borttaga ballast från område, som icke äges av företaget, c) kostnaderna för provborrningar, d) kostnaderna för röjning, schaktning, dränering och dikning av _ området samt för förflyttningar och förändringar av stängsel och byggnader i och för driftens igångsättande vid grustaget eller stenbrottet, e) kostnaderna, med avdrag för det beräknade utrangeringsvärdet av räler och rälstillbehör, som användas för byggande av spår till eller i gropen resp. brottet. Det beräknade slopningsvärclet skall föras på ett särskilt interimskonto »suspense account», f) kostnaden — minskad med slopningsvärdet — för sliprar och andra materialier och för arbete nedlagt på sådana spår, g) avlöningar och tågkostnader för brytning och bearbetning och lastning av ballastmaterial, inkl." kostnaderna för drift, underhåll och värdeminskning av stationära ångmaskiner, grävskopor, stenkrossar och andra dylika maskiner ävensom kostnaderna för vakthållning, h) kostnaderna för sprängämnen, handverktyg och diverse, i) kostnaderna för uppställning, drift och underhåll av signal- och säkerhetsanläggningar vid grusgropar. Dessa konton skola månadsvis krediteras för på under månaden framställd ballast fallande kostnad. Framställningskostnaden skall alltså omfatta de direkt påförbara utgifterna ökade med icke direkt fördelbara utgifter, t. ex. för markområden, spår, maskiner och säkerhetsanordningar. Detta tillägg skall räknas på grundval av den relation, vartill ifrågavarande månadsproduktion står till hela den kvantitet, som beräknas utvunnen från gropen. Om någon del av produktionen från sådana grustag eller stenbrott säljes, skall därpå fallande kostnad krediteras nu berörda hjälpkonto och eventuell vinst inkomstkontot »diverse» (nr 143). Överensstämmelsen med schweiziska förhållanden synes här vara fullständig. Elektriska Ett betydligt antal driftkostnadsrubriker avse kostnader för elektrisk energi. kraftverk j)^ fe elektriska kraftverken måste betraktas som hjälpanläggningar eventuellt m m ' ' sidoordnad verksamhet och för övrigt förhållandena vid olika järnvägar äro mycket olikartade, har man infört särskilda bestämmelser angående bokföring av hithörande inkomster och utgifter. Härvid må anföras bestämmelserna om egentliga kraftverk; för sekundärstationer m. m. gälla motsvarande. Kraftverk.

Redovisningen av utgifterna för drift och underhåll av kraftanläggningar (elektriska ång- eller andra) rättar sig efter det ändamål, för vilket kraften användes. Är kraftverket avsett att användas allenast för företagets egen drift, och kostnaderna skola drabba antingen enbart hjälpkontot »verkstadskostnader» eller enbart någon särskild kontogrupp bland utgifterna för driften, skola utgifterna för verkets underhåll debiteras vederbörande underhållskonto och driftkostnaderna vederbörande driftkostnadskonto, allt svarande mot kraftens användning. I de fall åter, då energien från en sådan anläggning användes för flera olika ändamål, svarande mot olika rubriker, skola utgifterna för drift och underhåll av verket primärt föras å hjälpräkning »Drift av kraftverk». Kostna-

103 derna för underhållet skola sedermera överföras från denna räkning till vederbörliga bland driftsutgifterna upptagna unrierhfdlsrubriker. Driftsutgifterna skola fördelas på vederbörande konton i förhål lande till den energikvantitet, som förbrukats för resp. ändamål. Om en del av den framställda kraften säljes och återstoden användes för företagets eget bruk, skola kostnaderna för drift och underhåll alltid påföras en hjälpräkning. Utgifterna för underhåll skola överföras från denna räkning till vederbörliga underhållskonton bland driftsutgifterna. Den andel av driftkostnaderna, som faller på den försålda energien, beräknad på grundval av förhållandet mellan den försålda och den totala framställda energien, skall krediteras denna hjälpräkning, och debiteras konto 445 (framställning av såld energi). _ Återstående driftkostnader skola fördelas på vederbörande driftkonton på sätt i föregående punkt angivits. I de fall, då kraftanläggningar äro avsedda och begagnade allenast för framställning av energi åt utomstående, skall däri nedlagt kapital upptagas å konto nr 705 »Diverse rörelsegrenar» och dithörande inkomst- och utgiftsposter icke upptagas i drifträkningen. Som generell regel gäller, att utgifterna skola bokföras på den månad de- Diverse allsamma avse eller som littereringstabellen uttrycker det, bokföringen skall så männa benära som möjligt angiva de verkliga kostnaderna. Man har emellertid förut- stämmelser ang. boksett, att detta krav icke skulle kunna uppfyllas beträffande alla poster (t. ex. föringen sådana som motsvara statens järnvägars ersättning från malmbanorna) och av driftsdärför träffat särskilda bestämmelser angående desamma. Följande allmänna utgifter. Tidpunkt för föreskrifter gälla såväl för inkomster som utgifter. bokföringen.

Om av en eller annan orsak storleken av någon post, som påverkar summa Icke fastdriftkostnader resp. driftutgifter icke kan fullständigt bestämmas vid tid- ställda poster punkten för bokslutet för den månad, vartill densamma hänför sig, skall den- påverkande samma uppskattas och i denna form debiteras resp. krediteras drifträkningen drifträkningen. samt i balansräkningen krediteras kontot »Övriga oreglerade skulder» resp. debiteras kontot »övriga oreglerade tillgångar». Nödvändiga justeringar göras, då beloppet fastställts. Företaget ar icke skyldigt antecipera mindre poster, vilka icke nämnvärt påverka drifträkningen. Med försenade poster förstås sådana, som motsvara transaktioner under något föregående räkenskapsår. För den händelse i drifträkenskaperna inga poster införts för anteciperancle av hithörande, försenade poster och beloppet av en sådan post är så stort, att dess upptagande i ett enda års räkenskaper skulle allvarligt förrycka resultatet, är företagaren berättigad att efter medgivande av I. C. C. påföra överskottsräkningen endast en viss del av ifrågavarande belopp (denna bestämmes av kommissionen). Företaget har att till kommissionen insända fullständiga uppgifter angående posten i fråga samt meddela, vilka skäl, som anses motivera ett sådant tillvägagångssätt. Qm beloppet av en försenad post är så stort, att dess upptagande på en enda månad skulle verka förryckande, må densamma fördelas lika på räkenskapsårets återstående månader. Åv förestående framgår tydligt, att man i Amerika på helt annat sätt än här i Sverige söker hålla isär poster avseende olika år. En sådan sträng separation är givetvis nödvändig, för såvitt räkenskaperna skola kunna tjäna som grundval för taxekontrollen.

Försenade poster.

104 'tjämning av Som bekant falla utgifterna för drift och u n d e r h å l l g a n s k a ojämnt å årets utgifterna, olika månader, även förhållandena från år till år k u n n a s t a r k t v a r i e r a . Dessa variationer m i n s k a givetvis möjligheterna för f ö r v a l t n i n g a r n a a t t direkt med ledning: av bokföringen m å n a d för m å n a d bedöma a f f ä r s r e s u l t a t e t . I . C. C. t i l l å t e r därför en u t j ä m n i n g av driftutgifterna. Följande bestämmelser lämnas. I och för utjämnande av de m å n a t l i g a k o s t n a d e r n a för u n d e r h å l l av fasta a n l ä g g n i n g a r och rullande materiel må ett j ä r n v ä g s f ö r e t a g varje m å n a d på r e s p . litteror u p p t a g a en tolftedel av det belopp, som av k o s t n a d s s t a t e n u p p t a g e s för s å d a n a utgifter. P å samma sätt må förfaras med det b e r ä k n a d e beloppet för utgifter avseende skadestånd och förluster, s k r i v m a t e r i a l i e r och t r y c k s a k e r samt annonser. Om en j ä r n v ä g visst år v a r i t u r s t å n d a t t u t f ö r a de beräknade underhållsarbetena och icke vill reglera sina litteror till överensstämmelse med de f a k t i s k a utgifterna, m å den överföra saldona till följande å r och behandla desamma som i följande p u n k t sägs beträffande reserverade driftmedel. Om vissa e r s ä t t n i n g a r för skador och förluster äro avgjorda vid årsskiftet och kontona för sådana utgifter följaktligen icke justerade, skall en redogörelse lämnas angående de överförda saldona, som i n ä s t a stycke s ä g s . L i t t e r o r n a för skrivmaterialier och t r y c k s a k e r s a m t för annonser skola däremot alltid justeras till överensstämmelse med de v e r k l i g a utgifterna. Driftsreserver.

Om vid slutet av ett r ä k e n s k a p s å r reserverade driftmedel finnas, s k a l l järnvägsföretaget till kommissionen insända detaljerad redogörelse h ä r f ö r och därvid angiva av vad orsak i f r å g a v a r a n d e t i l l g å n g a r balanserats, detta med u n d a n t a g av de saldon, som avse förluster och skadestånd, för vilkas saldon föret a g e t endast i sina egna räkenskapsböcker böra införa vederbörliga b e r ä k n i n g a r . Driftsreserverna för olika år skola bokföras skilda åt.

Underlittera Om en j ä r n v ä g j ä m v ä l bedriver sjöfart och ö n s k a r föra särskilda r ä k n i n g a r för fartygs- för densamma, så skall däri a n v ä n d a underkonton a n s l u t a sig till av kommistion med elek- s i ° n e n föreskrivna littera för f a r t y g s d r i f t . Om en j ä r n v ä g för en del av sina trisk drift, linjer h a r elektrisk drift samt önskar föra särskilda r ä k e n s k a p e r för dessa delar, skall däri a n v ä n d a u n d e r l i t t e r a ansluta sig till den litterering, som ä r föreskriven för elektriska j ä r n v ä g a r . Uppdelning D e n u p p d e l n i n g å littera, för vilka ovan redogjorts, kompletteras vid m å n g a av kostna- j ä r n v ä g a r sedan l å n g t t i l l b a k a av en y t t e r l i g a r e k l y v n i n g å olika slags t r a f i k . derna på olika trafik. Sedan 1920 är en sådan k l y v n i n g t. o. m. obligatorisk. E n l i g t I . C. C:s bestämmelser u p p d e l a s nämligen sedan n ä m n d a å r s a m t l i g a litteror i följande underavdelningar: a) kostnader u t e s l u t a n d e för persontrafik b) » » » godstrafik c) » g e m e n s a m m a för person- och godstrafik samt d) » som varken avse det ena eller a n d r a slags trafik. K o s t n a d e r p r i m ä r t tilldelade g r u p p e r n a c) och d) fördelas sedan k a l k y l a t o r i s k t p å person- och godstrafiken. Det k a n h ä r trots sakens stora intresse ej bli fråga om a t t i detalj redogöra för h u r u denna fördelning t i l l g å r . N å g r a m e r a allmänna a n m ä r k n i n g a r må v a r a nog. Till en början må då erinras därom, att förhållandena vid de a m e r i k a n s k a j ä r n v ä g a r n a i allmänhet äro väsentligt större än hos oss, särskilt är godstrafiken av en helt annan o m f a t t n i n g . H ä r a v följer att en väsentligt större del av driftpersonalen k a n avdelas uteslutande för den ena eller a n d r a slags trafiken än vad hos oss är fallet. ^ Lokomotiven synas ej heller som hos oss a n v ä n d a s alternativt för p e r s o n t å g och g o d s t å g och detta ä r väl k n a p p a s t heller fallet med n å g r a v a g n t y p e r . Härav

105 följer, att en stor del av maskin- och trafikavdelningarnas kostnader kan direkt påföras endera trafiken. Samma gäller givetvis; om utgifterna för kommersiell tjänst. Däremot är tydligen även i Amerika endast en ringa del av kostnaderna för banans bevakning och underhåll direkt fördelbar. För år 1918 kunde t. ex. av 638 miljoner totalkostnader för underhåll av bana och byggnader vid de stora järnvägarna (klass I ) endast 72 miljoner direkt påföras endera slagets trafik, nämligen 57 miljoner på godstrafik och 15 miljoner på persontrafik. Den kalkylatoriska klyvningen av kostnaderna under grupp c) och d), som sedermera verkställes, måste betecknas som ganska godtycklig och summarisk. Så uppdelas huvudparten av kostnaderna för banans bevakning och underhåll, littera 202—22G, vilka som bekant till sin natur äro övervägande fasta. d. v. s. icke direkt beroende av den framförda trafiken, proportionellt mot kostnaderna för lokbränsle och elektrisk energi för tågdriften. Då kostnaderna för byggnadernas underhåll sedermera i stort sett utproportioneras mot nyssnämnda kostnader för banunderhållet, bliva även dessa i stort sett uppdelade proportionellt mot kostnaderna för lokbränsle. Kostnaderna för underhåll av rullande materiel fördelas såsom nämnt till största delen direkt. Uppdelningsgrunden för återstående kostnader är här i allmänhet antal lokomotivmil resp. vagnmil. Beträffande kostnaderna för tågtjänst synes däremot i allmänhet gälla, att de icke direkt fördelningsbara kostnaderna uppdelas proportionellt mot de fördelningsbara. Kostnaderna för allmän ledning (superintendence) fördelas i regel efter samma proportion som samhörande fördelade specialkostnader. _ Det är alldeles tydligt, att de genomsnittskostnader, som genom den amerikanska fördelningen erhållas, icke äro användbara, då det gäller taxetekniska detaljfrågor, speciellt beviljande av fraktnedsättningar, då ju de enhetskostnader, som icke på detta sätt kunna erhållas, inkludera en hel del kostnader, som icke äro proportionella mot trafiken. Däremot kan givetvis I. C. C. med ledning av de erhållna siffrorna rätt väl avgöra, huruvida en järnväg på det hela laget tillgodoser persontrafiken å godstrafikens bekostnad eller tvärtom. Då emellertid, som redan nämnts, så betydliga kostnader fördelats alldeles godtyckligt, behövs tydligen ett mycket starkt utslag i ena eller andra riktningen för att kommissionen med ledning av siffrorna skall kunna påfordra ändring. Med de små förhållanden, som råda vid våra svenska jiirnvägar, såväl statssom enskilda, torde en fördelning efter amerikansk metod icke kunna förväntas giva något resultat av större värde. Specialundersökningar i stil med vad 1007 års järnvägstaxekommitté företagit torde för våra förhållanden vara vida lämpligare, vilket naturligtvis icke hindrar, att jämväl ett närmare studium av det amerikanska förfaringssättet kan vara av ej blott teoretisk utan även praktisk betydelse. I det föregående är nämnt, att en av I. C. C:s littereringstabeller är ägnad åt Huvudbohuvudbokens konton, att dessa uppdelas i tre grupper, nämligen: kens konto schema 1. Tillgångars och skulders konton, vilkas saldon gå till balanskontot (General balance sheet accounts). Allmänt. 2. Det reserverade överskottets konton, salderande i överskottskontot (Profit and loss accounts) samt 3. Årsresultatets konton, vilka saidera i resultatkontot (Income accounts), samt att vart och ett av dessa samlingskonton motsvaras av en särskild tabell i årsrapporten. Nämnda, tabellers textkolumner återgivas i bil. 4, 5, 6. I littereringstabellerna upptagas samma rubriker, dock beträffande resultaträkningen i olika ordning. Ett studium av nämnda bilagor samt littereringstabellernas anvisningar ger

106 anledning till en hel del observationer, av vilka några skola här i korthet återgivas. Till en början är det tydligt, att angivna scheman icke medföra någon närmelsevis fullständig reglering av järnvägarnas huvudbokföring. Beträffande bokföringstekniken kan man sålunda icke draga några slutsatser alls. De bestämmelser, som lämnas, äro alla av systematisk art, d. v. s. de ha till ändamål att reglera de olika affärshändelsernas införande å skilda konton. Även i denna punkt har emellertid tydligen ingen högre grad av detaljering eftersträvats. Självklart är visserligen, att ett fullständigt kontoschema icke kan uppläggas annat än för ett enstaka företag och en bestämd tidperiod, och att man därför, då det gäller bestämmelser, gemensamma för ett flertal företag och avsedda att gälla en längre tid, måste inskränka sig till att angiva ett antal fack vari de enstaka kontona kunna inplockas. Detta gäller all bokföringssystematik. Frågan blir alltså huru stort omfång dessa fack eller kontogrupper givas, och med vilken precision uppdelningen i desamma regleras. I detta hänseende har man otvivelaktigt gått mycket längre i reglering beträffande förut berörda specialräkenskaper för byggnaderna och driften än i fråga om huvudboken. Visserligen kompletteras balansräkningen i vissa hänseenden av andra tabeller, men ändrar detta icke mycket i förhållandet i fråga: huvudbokens kontogrupper omsluta väsentligt mer olikartade poster än specialräkningarnas. Orsakerna till nu påpekade förhållande äro givetvis flera och skall här ej göras något försök att visa, vilken samverkan som ägt rum. Följande omständigheter må dock framhållas. 1) De uppgifter, som erhållas i drift- och byggnadsräkningen, äro specifika för järnvägar, huvudbokens uppgifter däremot till stor del lika för ekonomiska företag av skilda arter. Det är givetvis de speciella förhållandena vid järnvägarna, som I. C. C. i främsta rummet har att kontrollera. 2) De förra uppgifterna äro av dominerande betydelse, då det gäller övervakande av taxepolitiken m. m. 3) Med hänsyn till företagens individuella olikheter är det icke möjligt åstadkomma lika stark systematisering beträffande huvudboken som i fråga om specialräkningarna. 4) I. C. C. har att tillgå andra kunskapskällor, vilka torde vara mest användbara beträffande de — mera stabila — förhållanden, som huvudboken avspeglar. ResultatY&å här sagts gäller i främsta rummet balansräkningen och överskottsräkningen, räkningen, under det att resultaträkningen i vissa hänseenden visar mera likhet med drifträkningen. I det föregående anförda regler för kostnaders uppdelning å olika perioder, behandlingen av försenade poster och dylikt gälla även resultaträkningen. På någon redogörelse för dennas olika konton skall jag icke ingå. Vill endast påpeka det konsekventa frånskiljandet av hyresinkomster och hyresutgifter från drifträkningen, vilket icke överensstämmer med svensk järnvägsbokf öringspraxis. I fråga om räntor och skatter är däremot förfaringssättet lika med vårt. Slutligen må anmärkas, att räkningen i fråga icke är någon »ren» vinst- och förlusträkning utan jämväl innehåller vissa uppgifter om vinstens användning. överskottsräkningens uppställning framgår tydligt av bil. 5. Ändamålet med denna räkning är att åstadkomma en fullständig separation mellan resultaten av räkenskapsårets rörelse och tidigare uppkommet överskott. Framfor allt med hänsyn till taxekontrollen torde en sådan uppdelning medföra stora fördelar. ... . ,

107 Även i fråga om balansräkningen inskränker jag mig till ett par anmärk- Balansräk ningar, då betydelsen av de olika kontona är tämligen klar. ningen. I fråga om såväl fordringar som skulder är likviditeten huvudindelningsgrund. Den noggranna redovisningen av upplupna men icke likviderade inkomster och utgifter visar, att man så mycket som möjligt söker få med alla affärshändelser, som avse räkenskapsåret. Förekommande rubriker för kapitalrabatter och premier antyda, att finansförhållandena äro mera invecklade i Amerika än hos oss. Utan ingående studier av denna fråga är det givetvis ej möjligt göra några fullt säkra jämförelser. I fråga^ om förnyelsefondens redovisning har man i Amerika även i det hänseendet gått längre än hos oss, i det att uppdelning å olika huvudslag av egendom gjorts obligatorisk. I inledningen är framhållet, att en redogörelse sådan som denna måste bli mycket ofullständig och olikformig. Sannolikt är, att vissa ej alls eller endast i förbigående behandlade frågor skulle kunnat vara av samma intresse, då det gäller att ordna Sveriges enskilda järnvägars bokföring, som en del av det som medtagits. Har emellertid dels varit beroende av det tillgängliga, allt utom allsidiga materialet, dels varit nödsakad hålla redogörelsens omfång inom någorlunda rimliga gränser. Härtill kommer slutligen svårigheten att, särskilt utan besök å ort och ställe, behandla förhållanden, som i så mångt och mycket avvika från dem, om vilka man har personlig kännedom. Till något uppslagsarbete är denna redogörelse alltså ej avsedd, utan har jag blott sökt giva intresserade en föreställning om den imponerande och för andra länder förebildliga skapelse å järnvägsbokföringens område, som uppstått i den stora unionen. Stockholm i maj 1923. Erik

Malmkvist.

Bilaga 1.

Investment in road and equipment.

Anläggningskostnad.

Anläggningskostnaderna uppdelas i 3 huvudrubriker (General accounts), I. Road. I. Bana och byggnader. I I . Equipment. I I . Materiel och inventarier. I I I . General expenditures. I I I . Allmänna omkostnader. Huvudrubrikerna uppdelas i sin tur i följande G2 littera (Primary accounts) / . Road. 1. Engineering. 2. Land for transportation purposes. 3. Grading. 4. Underground power tubes. 5. Tunnels and subways. 6. Bridges, trestles, and culverts. 7. Elevated structures. 8. Ties.

/ . Bana och byggnader. 1. Byggnadsledning. 2. Markområden för trafikändamål. 3. Banvallens bildande. 4. Underjordiska kraftledningar. 5. Tunnlar och vägbroar. 6. Broar, vägportar och kulvertar. 7. Ställningar för högbanor. 8. Sliprar.

Slutord.

108 9. Rails. 10. Other track material. 11. Ballast. 12. Track laying and surfacing. 13. Right-of-way fences. 14. Snow and sand fences and snowsheds. 15. Crossings and signs. 16. Station and office buildings. 17. Roadway buildings. 18. Water stations. 19. Fuel stations. 20. Shops and enginehouses. 21. Grain elevators. 22. Storage warehouses. 23. Wharves and docks. 24. Coal and ore wharves. 25. Gas producing plants. 26. Telegraph and telephone lines. 27. Signals and interlockers. 28. Power dams, canals, and pipe lines. 29. Power plant buildings. 30. Power substation buildings. 31. Power transmission systems. 32. Power distributions systems. 33. Power line poles and fixtures. 34. Underground conduits. 35. Miscellaneous structures. 36. Paving. 37. Roadway machines. 38. Roadway small tools. 39. Assessments for public improvements. 40. Revenues and operation expenses during construction. 41. Cost of road purchased. 42. Reconstruction of road purchased. 43. Other expenditures — Road. 44. Shop machinery45. Power plant machinery. 46. Power substation apparatus. 47. Unapplied construction material and supplies.

9. Räler. 10. Övriga spårmaterialier. 11. Ballast. 12. Spårläggning och riktning. 13. Stängsel. 14. Snö- och sandskärmar samt snögallerier. 15. Korsningar och linjesignaler. 16. Byggnader för stationstjäast och allmän förvaltning. 17. Byggnader för banavdelningens behov. 18. Vattenstationer. 19. Bränslestationer. 20. Verkstadsbyggnader och lokstallar. 21. Spannmålslagerhus. 22. Lagerhus för varor (andra än spannmål). 23. Hamnanläggningar och dockor. 24. Lastnings- och lossningsanordningar för kol och malm. 25. Gasverk. 26. Telegraf- och telefonanläggningar. 27. Signal- och säkerhetsanläggningar. 28. Dammar och kanaler m. m. för kraftverk. 29. Byggnader för kraftverk. 30. Byggnader för omformanstationer. 31. Överföringsledningar (högspännings-). 32. Distributionsledningar. 33. Kraftledningsstolpar med tillbehör. 34. Underjordsledningar. 35. Diverse anläggningar. 36. Gatubeläggning (endast då spår ligga i gatan eller å allmän väg). 37. Maskinerier för byggnadsändamål. 38. Handverktyg m. m. för banan. 39. Bidrag till allmänna anläggningar. 40. Inkomster och utgifter för drift under byggnadstiden. 41. Köpeskilling för inköpt bana. 42. Ombyggnad av inköpt bana. 43. Övriga kostnader för banan. 44. Verkstadsinventarier. _ 45. Kraftstationsinventarier. 46. Utrustning för understatioiier. 47. Oanvända byggnadsmateriaher och förnödenheter.

109 II. Equipment. 51. Steam locomotives. 52. Other locomotives. 53. Freight-train cars. 54. Passenger-train cars. 55. Motorequipment of cars. 56. Floating equipment. 57. Work equipment. 58. Miscellaneous equipment.

27. Materiel och inventarier. 51. Ånglokomotiv. 52. Övriga lokomotiv. 53. Godstågsvagnar. 54. Persontågsvagnar. 55. Motorer med tillbehör i vagnar. 56. Sjöfartsmateriel. 57. Materiel för tjänstebruk. 58. Diverse materiel.

III. General expenditures. 71. Organization expenses. 72. General officers and clerks. 73. Law. 74. Stationery and printing.

727. Allmänna omkostnader. 71. Organisationskostnader. 72. Överledning för byggnaderna. 73. Kostnader av juridisk natur. 74. Skrivmaterialier och tryckningskostnader. 75. Skatter under byggnadstiden. 76. Räntor under byggnadstiden. 77. Övriga allmänna omkostnader.

75. Taxes. 76. Interest during construction. 77. Other expenditures-General.

Bilaga 2.

Operating revenues. Driftsinkomster. Driftsinkomsterna uppdelas i följande 4 huvudrubriker (General accounts). I. Transportation — Rail line. I. Inkomst av järnvägstransport. I I . Transportation — AVatcr line. I I . Inkomst av sjötransport. I I I . Incidental. I I I . Diverse inkomster. IV. Joint facilitie. IV. Gemensamma anläggningar. Huvudrubrikerna i sin ordning uppdelas i 39 detalj rubriker (Primary accounts), betecknade som följer. I . Transportation — Rail line. 101. Freight. 102. Passenger. 103. Excess baggage. 104. Sleeping car. 105. Parlor and chair car. 106. Mail. 107. Express. 108. Other passenger-train. 109. Milk. 110. Switching. 111. Special service train. 112. Other freight-train. 113. Water transfers — Freight. 114. Water transfers •— Passenger. 115. Water transfers — Vehicles and live stock. 116. AVater transfers •— Other. 8—232245

I. Inkomst av järnvägstransport. 101. Gods. 102. Resande. 103. Resgodsövervikt. 104. Sovvagnar. 105. Salongsvagnar. 106. Post. 107. Expressverksamhet. 108. Övrig persontågsinkomst. 109. Mjölk (efter styckeräkning). 110. Växlingsavgi f ter. 111. Extratåg (efter specialtariff). 112. Diverse godstågsinkomster. 113. Transport å sjösträcka — gods. 114. Transport å sjösträcka — resande. 115. Transport å sjösträcka •— åkdon och levande djur. 116. Transport å sjösträcka — övriga inkomster.

110 II. Transportation Water line. 121. Freight. 122. Passenger. 123. Excess baggage. 124. Other passenger service. 125. Mail. 126. Express. 127. Special service. 128. Other.

II. Inkomst av sjötransport. 121. Gods. 122. Resande. 123. Resgodsövervikt. 124. Annan persontrafiksinkomst. 125. Post. 126. Expressverksamhet. 127. Extra turer. 128. Diverse.

777. Incidental. III. Diverse inkomster. 131. Dining and buffet. 131. Servering. 132. Hotel and restaurant. 132. Hotell och restauranger. 133. Station, train, and boatprivileges. 133. Diverse rättigheter. 134. Parcel room. 134. Förvaring av effekter. 135. Storage — Freight. 135. Magasinshyra för gods. 136. Storage — Baggage. 136. Magasinshyra för resgods. 137. Demurrage. 137. Vagnpenningar. 138. Telegraph and telephone. 138. Telegraf och telefon. 139. Grain elevator. 139. Spannmålslagerhus. 140. Stockyard. 140. Anläggningar för boskap. 141. Power. 141. Försåld energi. 142. Rents of buildings and other pro- 142. Arrenden och hyror. perty. 143. Miscellaneous. 143. Diverse. IV. Joint facilities. 151. Joint facility •— Cr. 152. Joint facility — Dr.

IV. Gemensamma anläggningar. 151. Andel i gemensamma inkomster uppburna av andra. 152. Utbetalt andel av inkomster å egna stationer.

Bilaga 3.

Operating expenses.

Driftsutgifter.

Driftsutgifterna uppdelas i följande 8 huvudrubriker (General accounts), I. Maintenance of way and strucI. Underhåll av bana och byggnatures. der. I I . Maintenance of equipment. I I . Underhåll av materiel. I I I . Traffic. I I I . Kommersiell tjänst. IV. Transportation — Rail-line. I V . Drifttjänst — järnväg. V. Transportation — Water-line. V. Drifttjänst — sjöfart. V I . Miscellaneous operations. V I . Diverse rörelsegrenar. V I I . General. V I I . Allmänna omkostnader. V I I I . Transportation for investment. V I I I . Transporter för byggnader (kre(Cr). ditkonto). Huvudrubrikerna i sin ordning uppdelas i ett stort antal, tillsammans 197, (Primary accounts) detaljrubriker, littera, betecknade på följande sätt.

Ill / . Maintenance of way and structures. 1. Underhäll av bana och byggnader. 201. Superintendence. 201. Ledning. Omfattar såväl resp. byråer m. m. i direktionen som distrikts- och sektionsledning. 202. Roadway maintenance. 202. Underhåll av underbyggnaden. 203. Underbyggnaden — värdeminsk203. Roadway — depreciation. ning. 204. Underground power tubes. 204. Underjordiska kraftledningar. 205. D:o depreciation. 205. D:o värdeminskning. 206. Tunnels and subways. 206. Tunnlar och vägbroar. 207. D:o deprec. 207. D:o värdeminskning. 208. Bridges, trestles and culverts. 208. Broar, vägportar och kulvertar. 209. D:o deprec. 209. D:o värdeminskning. 210. Elevated structure. 210. Ställningar för högbanor. 211. I):o deprec. 211. D:o värdeminskning. 212. Ties. 212. Sliprar. 213. D:o deprec. 213. D:o värdeminskning. 214. Rails. 214. Räler. 215. D:o deprec. 215. D:o värdeminskning. 216. Other track materials. 216. Andra spårmaterialier. 217. D:o deprec. 217. D:o värdeminskning. 218. Ballast, 218. Ballast. 219. D:o deprec. 219. D:o värdeminskning. 220. Track laying and surfacing. 220. Spårläggning och riktning. Rubrikerna 212, 214, 216 och 218 omfattar materialkostnader, rubrik 220 däremot svarande arbetskostnader. 221. Right-of-way fences. 222. D:o depreciation. 223. Snow and sand fences and snowsheds. 224. D:o depreciation. 225. Crossings and signs. 226. D:o depreciation. 227. Station and office buildings 228. D:o depreciation. 229. Roadway buildings. 230. D:o depreciation. 231. Water stations. 232. D:o depreciation. 233. Fuel stations. 234. I):o depreciation. 235. Shops and enginehouses. 236. D:o depreciation. 237. Grain elevators. 238. D:o depreciation. 239. Storage warehouses. 240. D:o depreciation.

221. Stängsel. 222. D:o värdeminskning. 223. Snö- och sandskärmar samt snögallerier. 224. D:o värdeminskning. 225. Korsningar och linjesignaler. 226. D:o värdeminskning. 227. Byggnader för stationstjänst och allmän förvaltning. 228. D:o värdeminskning. 229. Byggnader lör banavdelningens behov. 230. D:o värdeminskning. 231. Vattenstationer. 232. D:o värdeminskning. 233. Bränslestationer. 234. D:o värdeminskning. 235. Verkstadsbyggnader och lokstallar. 236. D:o värdeminskning. 237. Spannmålslagerhus. 238. D:o värdeminskning. 239. Lagerhus (andra än spannmål). 240. D:o värdeminskning.

112 241. Wharves and clocks. 242. D:o depreciation. 243. Coal and ore wharves. 244. D:o depreciation. 245. Gas producing plants. 246. D:o depreciation. 247. Telegraph and telephone lines. 248. D:o depreciation. 249. Signals and interlockers. 250. D:o depreciation. 251. Power plant dams, canals and pipe lines. 252. D:o depreciation. 253. Power plant buildings. 254. D:o depreciation. 255. Power substation buildings. 256. D:o depreciation. 257. Power transmission systems. 258. D:o depreciation. 259. Power distribution systems. 260. D:o depreciation. 261. Power line poles and fixtures. 262. D:o depreciation. 263. Underground conduits. 264. D:o depreciation. 265. Miscellaneous structures. 266. D:o depreciation. 267. Paving. 268. D:o depreciation. 269. Roadway machines. 270. D:o depreciation. 271. Small tools and supplies. 272. Removing snow, ice and sand. 273. Assessments for public improvements. 274. Injuries to persons. 275. Insurance. 276. Stationery and printing. 277. Other expenses. 278. Maintaining joint tracks, yards and other facilities ( D r ) . 279. Maintaining joint tracks, yards and other facilities (Cr).

241. Hamnanläggningar och dockor. 242. D:o värdeminskning. 243. Lastnings- och lossningsanordningar för kol och malm (större). 244. D:o värdeminskning. 245. Gasverk. 246. D:o värdeminskning. 247. Telegraf- och telefonanläggningar. 248. D:o värdeminskning. 249. Signal- och säkerhetsanläggningar. 250. D:o värdeminskning. 251. Dammar, kanaler och rörledningar för kraftverk. 252. D:o värdeminskning. 253. Byggnader för kraftverk. 254. D:o värdeminskning. 255. Byggnader för omformarestationer. 256. D:o värdeminskning. 257. Överföringsledningar (högspännings-). 258. D:o värdeminskning. 259. Distributionsledningar. 260. D:o värdeminskning. 261. Kraftledningsstolpar med tillbehör. 262. D:o värdeminskning. 263. Underjordsledningar. 264. D:o värdeminskning. 265. Diverse anläggningar. 266. D:o värdeminskning. 267. Gatubeläggning (endast då spåren ligga i gatan eller å allmän väg). 268. D:o värdeminskning. 269. Maskinerier för banans underhåll. 270. D:o värdeminskning. 271. Diverse verktyg och förnödenheter. 272. Snö-, is- och sandröjning. 273. Bidrag till underhåll av allmänna anläggningar. 274. Olycksfall. 275. Försäkring. 276. Skrivmaterialier och trycksaker. 277. Övriga utgifter. 278. Bidrag till underhåll av främmande spår, stationer m. m. 279. Underhållsbidrag från andra järnvägar.

113 / / . Underhåll av materiel. 301. Ledning. 302. Verkstadsinventarier. 303. D:o värdeminskning. 304. Kraftstationsinventarier. 305. D:o värdeminskning. 306. Utrustning för understationer. 307. D:o värdeminskning. 308. Ånglokomotiv — reparationer. 309. D:o värdeminskning. 310. D :o slopning. 311. Andra lokomotiv — reparationer. 312. I):o värdeminskning. 313. D:o slopning. 314. Godstågsvagnar — reparationer. 315. D:o värdeminskning. 316. D:o slopning. 317. Persontågsvagnar — reparationer. 318. D:o värdeminskning. 318. D:o depreciation. 319. D:o slopning. 319. D:o retirements. 320. Motor equipment of cars — re- 320. Motorer med tillbehör i vagnar — reparationer. pairs. 321. D:o värdeminskning. 321. D:o depreciation. 322. D:o slopning. 322. D:o retirements. 323. Sjöfartsmateriel — reparationer. 323. Floating equipment — repairs. 324. D:o värdeminskning. 324. D:o depreciation. 325. D:o slopning. 325. D:o retirements. 326. Materiel för tjänstebruk — repa326. Work equipment — repairs. rationer. 327. D:o värdeminskning. 327. D:o depreciation. 328. D:o slopning. 328. D:o retirements. 329. Miscellaneous equipment — re- 329. Diverse materiel — reparationer. pairs. 330. D:o värdeminskning. 330. D:o depreciation. 331. D:o slopning. 331. D:o retirements. 332. Olycksfall. 332. Injuries to persons. 333. Försäkring. 333. Insurance. 334. Skrivmaterialier och trycksaker. 334. Stationery and printing. 335. Övriga utgifter. 335. Other expences. 336. Maintaining joint equipment at 336. Bidrag till underhåll av främmande materiel vid föreningsstaterminals ( D r ) . tioner. 337. Maintaining joint equipment at 337. Underhållsbidrag från andra terminals (Cr). järnvägar för materiel.

II. Maintenance of equipment. 301. Superintendence. 302. Shop machinery. 303. D:o depreciation. 304. Power plant machinery. 305. D:o depreciation. 30G. Power substation apparatus. 307. D:o depreciation. 308. Steam locomotives — repairs. 309. D:o depreciation. 310. D:o retirements. 311. Other locomotives — repairs. 312. D:o depreciation. 313. D:o retirements. 314. Freight-train cars — repairs. 315. D:o depreciation. 31G. D:o retirements. 317. Passenger-train cars — repairs.

77/.

Traffic.

351. Superintendence. 352. Outside agencies. 353. Advertising. 354. Traffic associations. 355. Fast freight lines.

III. Kommersiell 351. Ledning. 352. Yttre agenturer. 353. Annonser. 354. Trafik förbund. 355. Ilgodslinjer.

tjänst.

114 356. Industrial and immigration bu- 356. Industri- och immigrationskontor. reaus. 357. Insurance. 357. Försäkring. 358. Stationery and printing. 358. Skrivmaterialier och trycksaker. 359. Other expenses. 359. Övriga utgifter. IV. Transportation — Rail line. IV. Drifttjänst — järnväg. 371. Superintendence. 371. Ledning. 372. Dispatching trains. 372. Tågledning. 373. Station employees. 373. Stationstjänstemän. 374. Weighing, inspection and demur- 374. Våg-, inspektions- och vagnkontor. rage bureaus. 375. Coal and ore wharves. 375. Lastnings- och lossningsanordningar för kol och malm. 376. Station supplies and expences. 376. Sakliga kostnader för stationstjänst. 377. Yardmasters and yard clerks. 377. Föreståndare och biträden vid rangerbangårdar. 378. Yard conductors and brakemen. 378. Personal i växlingstjänst. 379. Yard switch and signal tenders. 379. Ställverkskarlar vid rangerbangårdar. 380. Yard enginemen. 380. Lokpersonal i växlingstjänst. 381. Yard motormen. 381. Motorpersonal i växlingstjänst. 382. Fuel for yard locomotives. 382. Bränsle för växellok. 383. Yard switching power produced. 383. Elektrisk kraft för rangerbangårdar •— egen produktion. 384. Yard switching power nurchased. 384. Elektrisk kraft för rangerbangårdar — köpt. 385. Water for yard locomotives. 385. Vatten för växellokomotiv. 386. Lubricants for yard locomotives. 386. Smörjmedel för växellokomotiv. 387. Other supplies for yard locomo- 387. Övriga förnödenheter för växelfives. lok. 388. Enginehouse expenses — Yard. 388. Stalltjänstkostnader — växellok. 389. Yard supplies and expenses. 389. Sakliga kostnader för rangerbangårdar. 390. Operating joint yard and termi- 390. Förvaltningsbidrag åt främmannals ( D r ) . de föreningsstationer. 391. Operating joint j^ards and termi- 391. Förvaltningsbidrag från andra nals (Cr). järnvägar för föreningsstationer. 392. Train enginemen. 392. Lokomotivpersonal i tågtjänst. 393. Train motormen. 393. Motorpersonal i tågtjänst. 394. Fuel for train locomotives. 394. Bränsle för lok i tågtjänst. 395. Train power produced. 395. Elektrisk kraft för tågdrift -— egen framställning. 396. Train power purchased. 396. Elektrisk kraft för tågdrift — köpt. 397. Water for train locomotives. 397. Vatten för lokomotiv i tågtjänst. 398. Lubricants for train locomotives. 398. Smörjmedel för lokomotiv i tågtjänst. 399. Other supplies for train locomoti- 399. Övriga förnödenheter för lok i ves. tågtjänst. 400. Enginehouse expenses •— Train. 400. Stalltjänstkostnader för lok i tågtjänst. 401. Trainmen. 401. Tågpersonal (trafikavdelningen).

115 402. Tåg- or h vagntjänstkostnader. 402. Train supplies and expenses. 403. Sovvagnsrörelsen. 403. Operating sleeping cars. 404. Signal and interlocker operation. 404. Skötsel av ställverk (exkl. rangerbangårdar). 405. Bevakning av vägövergångar. 405. Crossing protection. 406. Skötsel av rörliga broar. 406. Drawbridge operation. 407. Telegraph and telephone opera- 407. Drift av telegraf- och telefonanläggningar. tion. 408. Fartygsdrift (kortare sträckor). 408. Operating floating equipment. 409. Expressverksamhet. 409. Express service. 410. Skrivmaterialier och trycknings410. Stationery and printing. kostnader. 411. Övriga utgifter. 411. Other expenses. 412. Operating joint tracks and faci- 412. Förvaltningsbidrag för främmande spår etc. lities ( D r ) . 413. Operating joint tracks and faci- 413. Förvaltningsbidrag från andra järnvägar för spår m. m. lities (Cr). 414. Försäkring. 414. Insurance. 415. Röjning vid olyckshändelser. 415. Clearing wrecks. 416. Skada å främmande egendom (ej 416. Damage to property. transporterat gods eller överkörda kreatur). 417. Damage to live stocks on right of 417. överkörda kreatur. way. 418. Förkommet och skadat fraktgods. 418. Loss and damage — Freight. 419. Förkorn met och skadat resgods. 419. Loss and damage — Baggage. 420. Olycksfall. 420. Injuries to persons. V. Transportation —• water line. 431. Operation of vessels. 432. Operation of terminals. 433. Incidental.

V. Drifttjänst — sjöfart. 431. Drift av fartyg. 432. Skötsel av hamnanordningar. 433. Diverse.

VI. Miscellaneous operations. 441. Dining and buffet service. 442. Hotels and restaurants. 443. Grain elevators. 444. Stockyards. 445. Producing power sold.

VI. Diverse rörelsegrenar. 441. Servering. 442. Hotell och restauranger. 443. Spannmålslagerhus. 444. Anläggningar för boskap. 445. Framställning av försåld elektrisk kraft. 446. Övrig sidoordnad verksamhet.

446. Other miscellaneous operations. VII. General. 451. Salaries and expenses of general officers. 452. Salaries and expenses of clerks and attendants. 453. General office supplies and expenses. 454. Law expenses. 455. Insurance. 456. Relief department expenses.

VII. Allmänna omkostnader. 451. Högre funktionärer i allmän tjänst. 452. Kontorister och biträden i allmän tjänst. 453. Sakliga kostnader för högre funktionärer i allmän tjänst. 454. Rättegångskostnader. 455. Försäkring. 456. Kostnader för välfärdsanordningar.

116 457. Pensions. 458. Stationery and printing. 459. Valuation expenses. 460. Other expenses. 461. General joint facilities ( D r ) . 462. General joint facilities (Cr). VIII.

Transportation for investment (Cr).

457. Pensioner. 458. Skrivmaterialier och tryckningskostnader. 459. Värderingskostnader. 460. Övriga utgifter. 461. Administrationsbidrag — erlagda. 462. Mottagna administrationsbidrag. VIII. Inkomst av transporter för egna byggnader (kreditkonto).

Bilaga

General balance sheet.

Generalbalans.

Asset side. Investments. 701. Investment in road and equipment. 702. Improvements on leased railway property. 703. Sinking funds. 704. Deposits in lieu of mortgaged property sold. 705. Miscellaneous physical property. 706. Investments in affiliated companies. Subdivided in: A) Stocks, B) Bonds, C) Notes, D) Advances. 707. Other investments. Subdivided in: A ) Stocks, B) Bonds, C) Notes, D) Advances, E ) Miscellaneous. 701—707. Total investments.

Tillgångar. Fast kapitalplacering. 701. Järnvägens anläggningskostnad. 702. Värdeökning å arrenderad egendom. 703. Amorteringsfonder. 704. Depositioner för försåld hypotiserad egendom. 705. Diverse materiella tillgångar. 706. Placeringar i samhörande bolag.

Uppdelas i: A ) Aktier, B) Obligationer, C) Reverser, D) Förskotterade utgifter. 707. Övriga kapitalplaceringar. Uppdelas i: A ) Aktier, B) Obligationer, C) Reverser, D) Förskotterade utgifter. E ) Diverse. 701—707. Summa fast kapitalplacering. Currents assets. Rör elsemedel. 708. Cash. 708. Kassa och giroräkning. 709. Demand loans and deposits. 709. Fordringar betalbara vid anfordran. 710. Time drafts and deposits. 710. Tidsväxlar och bankräkningar med uppsägningstid. 711. Special deposits. 711. Speciella depositioner. 712. Loans and bills receivable. 712. Korttidslån. 713. Traffic and car-service balances 713. Räkning med främmande järnreceivable. vägar — fordringar.

117 714. Net balance receivable from agents and conductors. 715. Miscellaneous accounts receivable. 71G. Material and supplies. 717. Interest and dividends receivable. 718. Rents receivable. 719. Oilier current assets. 708—719. Total current assets. Deferred assets. 720. Working fund advances. 721. Insurance and other funds. 722. Other deferred assets. 720—722. Total deferred assets.

711. Fordran av egna stationer och konduktörer. 715. Diverse debitorers konto. 716. Materialförråd. 717. Ej uppburna räntor och utdelningar. 718. Ej uppburna hyror. 719. Andra rörelsemedel. 708- -719. Summa rörelsemedel. Reserverade tillgångar. 720. Handkassor m. m. 721. Försäkrings- och övriga fonders tillgångar. 722. Övriga reserverade tillgångar. 720- -722. Summa reserverade tillgångar.

Unadjusted debits. 723. Rents and insurance premiums paid in advance. 724. Discount on capital stock. 725. Discount on funded debt.

Oreglerade aktiva. 723. Hyror och försäkringspremier erlagda i förskott. 724. Kapitalrabatt å aktier. 725. Kapitalrabatt och omkostnader för den fonderade skulden. 726. Property _ abandoned changeable 726. Kostnader att amortera för utranto operating expenses. gerad egendom. 727. Other unadjusted debits. 727. Övriga oreglerade aktiva. 723—727. Total unadjusted debits. 723- -727. Summa oreglerade aktiva. Dessutom meddelas inom linjen uppgifter om 728. Securities issued and assumed •— 728. Säkerheter, egna eller övertagna unpledged. — oförpantade. 729. Securities issued and assumed —• 729. Säkerheter, egna eller övertagna pledged. — förpantade. Credits. Stock. 751. Capital stock. 752. Stock liability for conversion. 753. Premium on capital stock. Governmental grants. 754. Grants in aid of construction.

Passiva. Aktiekapital. 751. Aktier. 752. Akticförbindclser i och för konversion. 753. Premier å aktier.

Bidrag från det allmänna. 754. Bidrag utan återbetalningsskyldighet. Long term debt. Skidder å lång tid. 755. Funded debt unmatured. 755. Fasta lån icke förfallna. 756. Receiver's certificates. 756. Skuldsedlar från statliga förvaltare. 757. Non-negotiable debt to affiliated 757. Fasta skulder till samhörande companies. bolag. (a) Notes. (a) Reverser. (b) Open accounts. (b) Bokskulder. 755—757. Total long term debt. 755—757. Totala skulder på lång tid.

118 Current

liabilities.

Likvida

skulder.

758. Korttidslån och skilda växlar. 758. Loans and bills payable. 759. Traffic and car-service balan- 759. Trafikräkning med främmande järnvägar — skulder. ces payable. 760. Audited accounts and wages 760. Utgiftsrester. payable. 761. Diverse rörliga skulder. 761. Miscellaneous accounts payable. 762. Förfallna räntor — obetalta. 762. Interest matured unpaid. 763. Förfallen utdelning — obetald. 763. Dividends matured unpaid. 764. Förfallna amorteringar å fasta 764. Funded debt matured unpaid. lån. 765. Unmatured dividends declared. 765. Beslutad men icke förfallen utdelning. 766. Upplupna icke förfallna räntor. 766. Unmatured interest accrued. 767. Upplupna icke förfallna arrenden 767. Unmatured rents accrued. och hyror. 768. Övriga likvida skulder. 768. Other current liabilities. 758—768. Summa likvida skulder. 758—768. Total current liabilities. Deferred

liabilities.

769. Liability for provident funds. 770. Other deferred liabilities. 769—770. Total deferred liabilities. Unadjusted

Credits.

Reserver av

skuldnatur.

769. Fonder för välgörande ändamål. 770. Övriga reserver. 769—770. Summa reserver. Oregleradc

j^ssiva.

771. Upplupna icke erlagda skatter. 772. Premier å obligationer m. m. 773. Förlustfonder. 774. Driftkostnadsutjämningsfonder. 775. Värdeminskningskonto •—• bana och byggnader. 776. Accrued depreciation — equip- 776. Värdeminskningskonto —; materiel och maskinella anordningar. ment. 777. Accrued depreciation — miscel- 777. Värdeminskningskonto — diverse egendom. laneous physical property. 778. Övriga oreglerade passiva. 778. Other unadjusted credits. 771- - 7 7 8 . Summa oreglerade passiva. 771- -778. Total unadjusted credits.

771. Tax liability. 772. Premium on funded debt. 773. Insurance and casualty reserves. 774. Operating reserves. 775. Accrued depreciation — road.

Corporate surplus. 779. Additions to property through income and surplus. 780. Funded debt retired through income and surplus. 781. Sinking fund reserves. 782. Miscellaneous fund reserves. 783. Appropriated surplus not specially invested. 779—783. Total appropriated surplus. 784. Profit and loss — Balance. 779—785. Total corporate surplus.

Företagets överskott. Egendom anskaffad för över779. skott. 780. Skulder amorterade genom överskott. 781. Amorteringsfonder. 782. Diverse fonder. 783. Överskott disponerat men ^ icke placerat för speciellt ändamål. 779- —783. Summa använt överskott. 784. Överskottsfördelningskontot — salclo. 779- —785. Summa överskott.

119 Bilaga 5. Profit and loss account. I. Credits. 601. Credit balance (at beginning of fiscal period). €02. Credit balance transferred from income. 603. Profit on road and equipment sold. 601. Delayed income credits. 605. Unrefundable overcharges. 606. Donations. 607. Miscellaneous credits.

Överskottsräkning. 7. Inkomster. 601. Ingående balans — överskott. 602. Vinstsaldo överfört från resultaträkningen. 603. Vinst å försäljning av linjer och material. 604. Försenade inkomstposter. 605. Orestituerbara överdebiteringar. 606. Gåvor. 607. Diverse vinster.

II. Debits. II. Utgifter. 611. Debit balance (at beginning of 611. Ingående balans — underskott. fiscal period). 612. Debit balance transferred from 612. Förlustsaldo överfört från resulincome. taträkningen. 613. Surplus applied to sinking and 613. Överskott överfört till skuld-, other reserve funds. amorterings- och övriga reservfonder. 614. Dividend appropriations of sur- 614. Till aktieutdelning använt överplus. skott. 615. Surplus appropriated for invest- 615. Överskott investerat i anläggninment in physical property. gar. 616. Stock discount extinguished 616. Amorterad kapitalrabatt å aktier. through surplus. 617. Debt discount extinguished 617. Amorterad kapitalrabatt å oblithrough surplus. gationer. 618. Miscellaneous appropriations of 618. Diverse dispositioner av överskotsurplus. tet. 619. Loss on retired road and equip- 619. Förlust å utrangerad egendom. ment. 620. Delayed income debits. 620. Försenade utgiftsposter. 621. Miscellaneous debits. 621. Diverse förluster. Bilaga 6.

Income account. / . Operating income. (1) 501. Railway operating revenues. (2) 531. Railway operating expenses. (3) (501—531). Net revenue from railway operations. (4) 532. Railway tax accruals. (5) 533. Uncollectible railway revenues.

Resultaträkning. I. Rörelsens räkning. 501. Egentliga driftsinkomster. 531. Egentliga driftsutgifter. Överskott av järnvägsdriften. 532. Skatter för järnvägsföretaget 533. Icke indrivbara järnvägsinkomster.

120 (6) Railwav operating income. Rad 3—(rad 4 + rad 5). (7) 502. Revenues from miscellaneous operations. (8) 534. Expenses of miscellaneous operations. (9) (502—534). Net revenue from miscellaneous operations. (10) 535. Taxes on miscellaneous operating property. (11) Miscellaneous operating income. Rad 9—rad 10. _ (12) Total operating income (rad G

+ rad 11). II.

Non operating

income.

Nettoinkomst av järnvägsdriften. 502. Inkomster av diverse rörelsegrenar. 534. Utgifter för diverse rörelsegrenar. Överskott av diverse rörelsegrenar. 535. Skatt å egendom för diverse rörelsegrenar. 502. Nettoinkomst av diverse rörelsegrenar. Summa nettoinkomst av järnvägsrörelsen. 77.

Med järnvägsrörelsen samhörande inkomster. 503. H y r a för godsvagnar — kreditsaldo. 504. Hyra för lokomotiv. 505. Hyra för persontågsvagnar.

(13) 503. Hire of freight cars — Credit balance. (14) 504. Rent from locomotives. (15) 505. Rent from passenger-train cars. (16) 506. Rent from floating equip- 506. Hyra för sjöfartsmateriel. ment. (17) 507. Rent from work equipment. 507. Hyra för materiel för tjänstebruk. 508. Hyra för gemensamma anlägg(18) 508. Joint facility rent income. ningar. (19) 509. Income from lease of road. 509. Inkomst av utarrenderade linjer. 510. Diverse hyresinkomster. (20) 510. Miscellaneous rent income. (21) 511. Miscellaneous non operating 511. Inkomst av till järnvägsdriften ej hörande objekt. physical property. (22) 512. Separately operated proper- 512. Inkomst av egendom under särskild förvaltning. ties — Profit. 513. Utdelning å aktier. (23) 513. Dividend income. (24) 514. Income from funded securi- 514. Inkomst av obligationer och fasta lån. ties. (25) 515. Income from unfunded secu- 515. Inkomst av tillfälliga fordringar och bankräkningar. rities and accounts. (26) 516. Income from sinking and 516. Inkomst av amorterings- och andra reservfonder. other reserve funds. (27) 517. Release of premiums on fun- 517. I anspråk tagna premier å fasta lån. ded debt. (28) 518. Contributions from other 518. Bidrag från andra bolag. companies. 519. Diverse inkomster. (29) 519. Miscellaneous income. Summa med järnvägsdriften icke (30) (503 t, o. m. 519). Total non opesamhörande inkomster. rating income. Bruttoöverskott. (31) Gross income (rad 12 + rad 30). 277. Avdrag från bruttoöverskottet. III. Deductions from gross income. (32) 536. Hire of freight cars — De- 536. Hyra för godsvagnar — debet saldo. bit balance.

121 (33) 537. Rent for locomotives. (34) 538. Rent for passenger-train cars. (35) 539. Rent for floating equipment. (36) 540. Rent for work equipment. (37) 541. Joint facility rents. (38) 542. Rent for leased roads. (39) 543. Miscellaneous rents. (40) 544. Miscellaneous tax accruels. (41) 545. Separately operated properties — Loss. (42) 546. Interest on funded debt. (43) 547. Interest on unfunded debt. (44) 548. Amortization of discount on funded debt. (45) 549. Maintenance of investment organization. (46) 550. Income transferred to other companies. (47) 551. Miscellaneous income charges. (48) (536 t. o. m. 551). Total deduction from gross income. (49) Net income (racl 31 — rad 48). IV. Disposition of. net income. (50) 552. Income applied to sinking and other reserve funds. (51) 553. Dividends appropriations of income. (52) 554. Income appropriated for investment in physical property. (53) 555. Stock discount extinguished through income. (54) 556. Miscellaneous appropriations of income. (55) 552 t. o. m. 556. Total appropriations of income. (56) Income balance transferred to Profit and Loss (rad 49 — racl 55).

537. Hyra för lokomotiv. 538. Hyra för persontågsvagnar. 539. Hyra för sjöfartsmateriel. 540. Hyra för tjänstemateriel. 541. Hyra för gemensamma anläggningar. 542. Arrende för järnvägslinjer. 543. Diverse hyror. 544. Diverse skatter. 545. Särskilt förvaltad egendom —• förlust. 546. Ränta å fasta lån. 547. Ränta å tillfälliga skulder. 548. Amortering av kapitalrabatter å obligationer. 549. Organisation för kapitalplacering. 550. Inkomst överlämnad till andra bolag. 551. Diverse utgifter. Summa avdrag från bruttoöverskottet. Nettovinst. IV. Nettovinstens användning. 552. Avsättningar till skuld-, amorterings- och andra reservfonder. 553. Utdelning å aktiestocken. 554. Vinst använd m. m.

för inbyggnader

555. Amortering av kapitalrabatt a aktier. 556. Diverse dispositioner av vinsten. Summa använd vinst. Vinstsaklo överfört skottskontot.

till

över-

122 Bilaga D. ScJnveiz.

Lag angående de schweiziska järnvägarnas bokföring, given den 27 mars 1896. Schweiziska Edsförbundets förbundsförsamling har jämlikt regeringsproposition av den 11 november 1895 förordnat som följer:

Allmänna bestämmelser. 1§. Bokföringen vid samtliga järnvägar i Schweiz skall ordnas enligt bestämmelserna i denna lag. Samma gäller, i den mån i överenskommelse med andra stater icke annat uttryckligen föreskrives, jämväl för i Schweiz belägna järnvägslinjer, som tillhöra utländska företag eller trafikeras av sådana. _ För aktiebolag gälla jämväl bestämmelserna i obligationslagen, i den mån föreliggande lag icke innehåller särskilda avvikande föreskrifter. Bestämmelserna i 11—14 §§ i denna lag äga icke tillämpning på järnvägslinjer, som tillhöra kantoner eller utländska företag. 2 §.

Räkenskapsböckerna skola uppläggas i enlighet med av regeringen fastställda redovisningsformulär och avslutas pr den 31 december varje år. Bokslutsrapporter inkl. balansräkningar skola för granskning och godkännande (15 §) ingivas till regeringen före av denna fastställd tidpunkt, av aktiebolag i varje fall före bolagsstämman. Vid nya järnvägar skall bokslut ske och rapporter insändas första gången vid slutet av det år, under vilket banan helt eller delvis öppnas för trafik. Regeringen äger dock rätt att redan under byggnadstiden infordra här avsedda rapporter. 3§. Alla järnvägsföretag äro, om regeringen så fordrar, skyldiga att samtidigt med de vanliga, hela nätet omfattande bokslutsrapporterna, upprätta och ingiva särskilda redovisningar, utvisande nettoinkomst och anläggningskapital för de enstaka järnvägslinjer, vilka enligt koncessionerna utgöra självständiga inlösningsobjekt.

123 Utgöra ett järnvägsföretags samtliga linjer i koncessionshänseende ett oskiljbart helt, eller har med förbundsmyndigheternas medgivande en sammanslagning av i koncessionshänseende skilda linjer till ett enda, efter enhetliga bestämmelser inlösbart, objekt ägt rum, bortfaller skyldigheten att särskilja nettovinsten och anläggningskapitalet för de enstaka linjerna, och lämnas' endast för tillämpande av mlösningsbestämmelserna erforderlig redovisning angående nettoinkomst och anläggningskapital å de förenade linjerna, betraktade som ett helt. Underlåter ett järnvägsföretag att inom fastställd tid (19 §) ingiva den särskilda redovisning, som fordras för koncessionsbestämmelsernas tillämpning kan regeringen vidtaga i 18—19 §§ angivna åtgärder. Dessutom kunna företagets samtliga linjer förklaras för ett enda odelbart inlösningsobjekt. 1 detta fall räknas som första inlösningstermin den 1 maj 1003 och såsom lösesumma ett belopp lika med antingen 25 gånger genomsnittliga nettoinkomsten för de närmast föregående 10 åren eller också (den bokförda) anläggningskostnaden for hela nätet; beträffande senare inlösningsterminer och lösesummor gälla bestämmelserna i den koncession, som avser den största banlängden.

Byggnadsräkenskaperna.

Ett järnvägsföretags anläggningskonto får med iakttagande av vad i 6—9 88 stadgas, påföras de kostnader, som koncessionshavaren haft för anläggande eller inköp av banan och för anskaffning av rullande materiel m. m. Förvärvas en bana av ett annat företag för ett pris, som understio-er dittillsvarande bokförda värde, får det nya bokförda värdet icke överstiga inköpspriset; ar däremot inköpspriset det högre, får det tidigare bokförda värdet icke överskridas. Organisations- och förvaltningskostnader ävensom räntor (och utdelningar), vilka avse under byggnad varande bana och som belöpa sig på tiden för byggandet, få läggas till anläggningskostnaderna, aktieutdelning dock endast om densamma ägt rum enligt bestämmelserna i bolagsordningen eller enligt kontrakt. Kantor under byggnadstiden få icke beräknas högre än efter räntefoten för i resp. fall använda lån. Vid nyanlagda linjer är det tillåtet att under de sex första trafikmånaderna palora anläggningskontot utgifter för riktning och ballaBtliing av spåret, i den man desamma överstiga de normala underhållskostnaderna.

5§. Efter banans öppnande för trafik få kostnaderna för nya byggnader och anläggningar eller för inköp av rullande materiel påföras anlägVningskontot endast i de fall, då med resp. arbete eller anskaffning avses att åstadkomma en sådan utvidgning eller väsentlig förbättring av bestående anläggningar, som medior gynnsammare driftsförhållanden. Utgifter för förbättring eller förstärkning av överbyggnaden får icke påforas anläggnmgskontot. För i denna paragraf anförda arbeten eller anskaffningar är tillägg av kostnader för organisation, förvaltning och byggnadsledning tillåtet endast i den man dessa arbeten eller anskaffningar medföra särskilda med drift och underhall icke sammanhängande utgifter.

6§. För utrangerade eller förstörda egendomsobjekt skall det å anläggningskontot bokförda värdet bortskrivas. of„ Ersättas de försvunna objekten av motsvarande nya, lar dessas varde patoras anläggningskontot. , . . i i r» J Vid förnyelse av överbyggnaden skall bortskrivnmg av kostnaden tor cle avlägsnade partierna icke äga rum; a andra sidan får ej heller kostnaden för den nya överbyggnaden påföras anläggningskontot.

7§. För transporter, som för det egna företagets byggnader utföras å egna linjer, få endast självkostnaderna påföras anläggningskontot. Tariffer for sådana transporter bestämmas genom ett särskilt reglemente, som fastställes av regeringen. . , ... . «, På materialleveranser och arbetsprestationer för egna byggnaders rakning lar tillägg för vinst ej göras.

8§. För nya byggnader och anläggningar vid den färdiga banan ävensom vid anskaffning av rullande materiel för densamma skola planer och kostnadsberäkningar i förväg underställas regeringen för godkännande. Om denna foreskritt icke iakttages, kan företaget icke göra anspråk på rätt att belasta anlaggningskontot med utgifterna ifråga. 9§. Följande utgifter och förluster få icke föras på anläggningskontot: a) Stiftelsekostnader, däribland särskilt utgifterna för förvärv av koncessioner, kostnader för bolagets bildande och utgifter för förberedande undersökningar, n i b) Kostnader för kapitalanskaffning och kursförluster av alla slag. c) Subventioner eller bidrag till andra järnvägar ävensom till vägar, broar och' byggnader, vilka ligga utom det egna banområdet eller förbliva i tred.ie mans ägo; detta även i det fall, att sådana arbeten utföras av företaget självt och på dess egen bekostnad. cl) Kostnader täckta av bidrag utan återbetalningsskyldighet. e) Organisationskostnader samt engångskostnader vid trafikens öppnande. f) Alla i denna paragraf ej nämnda utgifter, vilkas förande å byggnadskontot icke är tillåtet, jämlikt bestämmelserna i denna lag 4—8 §§. _ Bidrag utan återbetalningskyldighet, som ett företag mottagit, far icke upptagas i balansräkningen.

Driftsräkenskaperna. Förnyelsefonden. Amortering. 10 §. E t t järnvägsföretags räkenskaper för visst år skola omsluta alla på året ifråga belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ännu ej ägt rum Underhållet av befintliga anläggningar och övriga egendomsobjekt skall bestridas av de löpande driftsinkomsterna. Skuldräntor, avsättningar till förnyelsefond enligt lag, i bolagsordning eller

125 reglementen bestämda avsättningar till andra fender ävensom föreskrivna avskrivningar och amorteringar skola uppföras som utgifter i carets resultaträkning, även om driftinkomsterna äro otillräcklig;, för ctesammas täckande. 11 §• För sådana egendomsobjekt, vilka äro underkastade avsevärd slitning, såsom överbyggnad, rullande materiel och övriga inventarier, skall en förnyelsefond uppläggas; vid elektriska järnvägar, linbanor, spårvägar o. s. v. skall förnyelsefonden omfatta jämväl de i stället för lokomotiv använda särskilda driftsanordningarna med tillbehör. De årliga avsättningarna till denna fond beräknas efter anläggnings- eller anskaffningskostnaden och den sannolika användningstiden för varje anläggning eller objekt och uppföras i resultaträkningen såsom utgifter. Förnyelsefonden skall icke gottskrivas för ränteinkomster. Förnyelsefondens behållning skall vid varje tidpunkt motsvara totala beloppet av den minskning av realvärdet, som genom slitning eller annorledes uppstår å alla i första stycket avsedda egendomsobjekt. Den på så sätt beräknade fondbehållningen uppföres i balansräkningen som skuld. Skillnaden mellan det erforderliga fondbeloppet och den del därav, för vars täckning tillgångar finnas, behandlas enligt föreskrifterna i 13 och 14 §§. 12 §. De årliga avsättningarna till förnyelsefonden fastställas efter järnvägsförvaltningarnas hörande av regeringen. Närmare föreskrifter härutinnan intagas enligt regeringens bestämmande antingen i bolagsordningen eller i särskilda reglementen. Förnyelsefonden får tagas i anspråk blott för i nämnda reglementen angivna ändamål. Bestämmelser i detta hänseende skola vara av regeringen godkända. Järnvägsföretaget äger rätt att gentemot jämlikt denna paragraf av regeringen träffade avgöranden anföra besvär hos förbundsdomstolen. Ifråga om besvärsförfarandet gälla bestämmelserna i 16 §. 13 §. De i 11 §, 4:e stycket omnämnda resterande avsättningarna till förnyelsefonden ävensom alla utgifter (andra än för drift och underhåll));, vilka enligt bestämmelserna i denna lag icke få påföras anläggningskontot och icke utgöra några verkliga tillgångar, skola i balansräkningen tillfälligt upptagas å tillgångssidan såsom kostnader att täcka. Sålunda balanserade kostnader skola sedermera amorteras av de årliga driftsinkomsterna. 14 §. Efter införskaffande av amorteringsplan bestämmer regeringen definitivt, inom vilken tidperiod och med vilka belopp resp. amorteringar skola ske. Därvid förfares efter följande grundsatser: Kursförluster på ännu icke återbetalda lån skola täckas under den tid resp. lån löpa. I 9 § under c angivna subventioner eller bidrag skola under koncessionstiden amorteras med lika belopp pr år. För täckning av övriga poster inkl. resterande avsättningar till fönrvelsefonden samt kursförluster på aktier och på redan återbetalda eller före lånetidens slut konverterade lån fastställas tidperioderna av regeringen. 9—252245

126 Kontroll ay bokföringen.

Straff bestämmelser.

15 §. Det åligger regeringen att pröva, huruvida de av järnvägsförvaltningarna ingivna bokslutsrapporterna ävensom de särskilda redovisningarna av nettoinkomst och anläggningskapital äro upprättade i enlighet med denna lag, bolagsordningar och reglementen ävensom i anslutning till gällande koncessionsbestämmelser. Regeringen är för detta ändamål berättigad taga kännedom om järnvägarnas hela ekonomiska förvaltning ävensom att låta verkställa alla i övrigt erforderliga utredningar. 16 §. Om regeringen finner, att bokslutsrapporterna eller de i enlighet med koncessionsbestämmelserna uppställda redovisningarna av nettoinkomst och kapital för viss järnväg icke motsvara föreskrifterna i lag, bolagsordning, reglementen eller koncessioner, äger densamma efter järnvägsförvaltningens hörande vidtaga nödiga anstalter för rättelse. Järnvägsförvaltningarna äro berättigade att med undantag för i 1-1 § angivna ärenden inom 30 dagar efter delfående av regeringens beslut anföra besvär däröver hos förbundsdomstolen. Dessa besvär handläggas i enlighet med för förvaltningsrättsliga tvister föreskrivet förfaringssätt. Förbundsdomstolen avgör för varje särskilt fall, vilken av parterna skall gälda undersökningskostnaderna. 17 §. Utdelning å aktier får äga rum först sedan regeringen godkänt räkenskaperna. Skulle emellertid tvistefrågor uppstå beträffande nettovinstens beräkning eller användning, skall det tvistiga beloppet, intill dess förbundsrätcens avgörande fallit, reserveras enligt regeringens föreskrifter. 18 §. Om en järnvägsförvaltning visar försumlighet och på anmaning icke ingiver föreskrivna räkenskapssammandrag och övriga redogörelser, kan regeringen låta utföra erforderliga undersökningar på förvaltningens bekostnad. Om ett företag upprepade gånger visar försumlighet eller bestämmelserna i denna lag kringgås eller icke iakttagas, kan den felande förvaltningen dessutom straffas med böter intill 10 000 francs. Mål härom falla under förbundsrättskipningen i brottmål. Vidare kan det i 28 § i förbundslagen den 23 december 1872 angående järnvägarnas byggnad och drift omnämnda förfaringssättet tillämpas. 19 §• För de linjer, som enligt koncessionernas inlösningsbestämmelser eller jämlikt överenskommelse kunna år 1903 inlösas av Edsförbundet, skall för åren 1888—1895 de i 3 § i denna lag omnämnda redovisningarna av nettoinkomsten och anläggningskapitalet vara ingivna till regeringen före utgången av år 1896. För de följande åren skola dessa redovisningar bifogas de vanliga årsrapporterna. För andra inlösningsterminer fastställer regeringen tid för ingivandet

127 ay de redovisningar, som erfordrades för koncessionsbes .:liknelsernas tillämpning. Skyldighet att avlämna sådana redovisningar föreligger även för den tidperiod, som faller mellan tillkännagivandet om inlösning och överlåtelsen av banan. É Regeringen kan vägra att granska och godkänna sådan;, årsrapporter, som ingivas utan här avsedda redovisningar, tills erforderliga kompletteringar ägt rum och under mellantiden förbjuda varje utdelning av överskott.

Fastställande av inlösningsvärde. 20 §.

Regeringen kommer att, sedan denna lag trätt i kraft, inleda underhandlingar med jarnvägsförvaltnmgarna i avsikt att genom överenskommelse få fastställt vilka belopp jämlikt denna lag skola för förfluten tid påföras anläggningskontot resp. gottskrivas fön^elsefonden. Likaledes kominer regeringen att söka träffa överenskommelse med järnvägsföretagen angående de grunder, enligt vilka i konccssionsbestämmelserna avsedda nettoinkomster och anläggningskapital skola bestämmas. Om samförstånd ej uppnås, träffar regeringen, efter att hava tagit del av föreliggande räkenskaper och dokument, avgörande angående tvistefrågorna. Järnvägsföretaget är berättigat över dessa avgöranden jämlikt IG § anföra besvär hos förbundsdomstolen. 21 §. I alla de fall, då i koncessionernas inlösningsbestämnielser skiljedomsförfarandet är föreskrivet, hänskjutes avgörandet till förbundsdomstolen. Vid hithörande tvister tillämpas det förfaringssätt, som finnes föreskrivet i avdelning 2, pt 1 av lagen angående organisation av förbundsrättskipningen, i enlighet med vilket sedan järnvägsförvaltningen anfört besvär, förbundsdomstolen såsom ensam instans träffar avgörande. De koncessionsbestämmelser, som åsyfta tillsättande av skiljenämnder för lastställande av lösesummor och avgörande av andra med inlösningen sammanhängande tvistefrågor, upphävas.

Slutbestämmelser. 22 §.

Såsom en avvikelse från gällande obligationsrättsliga bestämmelser bibehålies den rostratt, som förbundet och kantonerna för närvarande äga i de enskilda järnvägsbolagen och hava jämväl för framtiden förbundsmyndigheterna befogenhet att ordna eller fastställa sådana förhållanden genom koncessioner eller vid prövning av bolagsordningar och överenskommelser. 23 §.

Järnvägsbolagens bolagsordningar skola inom en av regeringen föreskriven tidperiod bringas i överensstämmelse med denna lag.

128 24 §.

Förbundslagen av den 21 december 1883 beträffande järnvägsbolagens bokföring upphäves. Jämlikt 1883 års lag träffade överenskommelser angående amortering skola revideras jämlikt bestämmelserna i denna lag. A7id fastställande av nya amorteringsplaner skall hänsyn tagas till föreskrifterna i denna lag angående täckning av brist i förnyelsefonden. I övrigt skola blivande regeringsbeslut angående amorteringarna icke hava retroaktiv verkan. Bestämmelserna i denna lag tillämpas ej retroaktivt på de jämlikt 1883 års lag reviderade och av regeringen godkända byggnadsräkenskaperna. Regeringen befullmäktigas att, intill dess» en lag beträffande sekundärbanorna utfärdats, vid tillämpning av denna lag medgiva sekundärbanorna görliga, lättnader samt taga hänsyn till dessas speciella förhållanden, särskilt vid bestämmande av de normala avsättningarna till förnyelsefonden samt ifråga om amortering av resterande avsättningar till densamma. 25 §. Åt regeringen uppdrages att på grundval av bestämmelserna i lagen angående folkomröstning över förbundslagar och beslut av förbundsförsamlingen den 17 juni 187-1 kungöra denna lag och bestämma tidpunkten för dess ikraftträdande. Beslut av ständerrådet, Bern den 26 mars 1890. JORDAN-MARTIN, president.

Schatzmann, sekreterare.

Beslut av nationalrådet, Bern den 27 mars 189G. STOCKMAR, president.

Bingier, sekreterare.

Beslut av regeringen: Förestående den 1 april 1896 kungjorda förbundslag, som antagits vid folkomröstning den 4 oktober 1896, skall intagas i Edsförbundets lagsamling och träder densamma i kraft den 1 november 1896. Bern den 20 oktober 1896. För schweiziska regeringen A. LACHENAL, förbundspresident.

Ringier, förbundskansler.

129 Förordning

angående räkenskaper och redovisning vid de schweiziska järnvägarna, given den 7 november 1913. Jämlikt 2 § i förbundslagen av clen 27 mars 1890 angåonde järnvägarnas bokföring- och i anslutning till övriga bestämmelser i denna lag har schweiziska regeringen på post- och järnvägsdepartementets föredragning förordnat som följer: Allmänt. S 1. Räkenskapsböckerna skola vid för trafik öppnade järnvägar årligen avslutas pr den 31 december. § 2. Förandet av böckerna skall ske i enlighet med det dubbla systemets principer. Därvid skall i regel användas minst en kassabok, en dagbok eller journal och en huvudbok. Uppdelningen (i rubriker) av inkomster och utgifter kan äga rum i hjälpböcker eller å lösa blad. § 3. Räkenskaperna för visst år skola omfatta alla året avseende inkomster och utgifter inkl. fastställda men ännu icke in- eller utbetalda belopp. Betydande tillgångs- eller skuldposter, speciellt sådana, som sammanhänga med driften, vilka vid bokslutet ännu icke äro exakt kända, skola införas med uppskattade värden. Differenserna skola senare påföras resp. gottskrivas det år. då desamma bliva kända. $ 1. Inkomster och utgifter skola införas i böckerna på så sätt, att en jämförelse med allegaten och årsrapporterna är lätt möjlig.

Formulär för redovisningarna. § 5. Årsredovisningarna skola omfatta: byggnadsräkenskaperna, driftsräkenskaperna samt resultat- och balansräkning, ävensom särskilda redovisningar för specialfonder, för hjälpanläggningar och sicloordnad verksamhet samt för kapitalförändringar (kapitalredovisning). _ § 6. För uppställande av de särskilda redovisningarna äro denna förordning bifogade formulär och anvisningar normerande. § 7. Järnvägsdepartementet kan medgiva en minskning av antalet föreskrivna underrubriker i kapitalredovisningen eller helt låta denna redovisning utgå, om förhållandena vid ett järnvägsföretag så påkalla. Dessutom kunna de angivna redovisningarna och desammas detaljer inskränkas till för varje förvaltning erforderlig omfattning. Ä andra sidan äro förvaltningarna berättigade utöka antalet rubriker. § 8. Räkenskapsallegaten skola ordnas och numreras. Arbetets resp. leveransens natur och ändamål samt mottagande tjänsteställe måste framgå därav. För varje särskilt belopp skall bokföringsrubrik angivas. Utgiftsallegaten för byggnaderna och för driften skola hållas skilda åt.

130 Avgivande av räkenskapssammandrag ock övriga redovisningar. § 9. Till järnvägsdepartementet skall i och för laglig granskning och till föredragning i regeringen ingivas: 1. Senast den på räkenskapsåret följande 1 mars följande handlingar i vardera 6 exemplar, försåvitt icke ett större antal särskilt begäres: a) byggnadsredovisning, upptagande kostnaderna för nya järnvägsbyggnader samt nya bj r ggnader och anläggningar vid den färdiga banan ävensom i samband därmed stående krediteringar, allt ordnat efter objekt och rubriker; b) redovisning av avsättningarna till förnyelsefonden samt av kostnader, som debiterats densamma, varvid jämväl uppgives mängd och enhetspris för använda ersättningsmaterialier, tillägg för arbetskostnader samt avdrag för tillvaratagna materialier. 2. Före nästföljande 1 maj, i varje fall dock senast 30 dagar före bolagsstämmans hållande i 6 exemplar: hela årsbokslutsrapporten inkl. balansräkning i korrektur. I och för förklaring av bokslutsrapporten skall till densamma om möjligt fogas förslag till årsberättelse. Järnvägsdepartementet kan medgiva uppskov med ingivande av redovisningarna, om ansökan därom inlämnas före fristens utgång. De järnvägsförvaltningar, som ha allenast sommartrafik, eller där andra för tidigt bokslut gynnsamma förhållanden föreligga, anbefallas i och för snabb behandling av redovisningarna att insända desamma så tidigt som möjligt utan att invänta de fastställda tidpunkterna. I redovisningarna för nya järnvägsbyggnader är en detaljering efter objekt icke nödvändig. Äro under året förekommande nya byggnader och anläggningar vid den färdiga banan av enkel art eller av ringa omfång, skola i och för underlättande av granskningen utgiftsallegaten biläggas redovisningarna. Den för årsberättelsen avsedda, efter rubriker uppställda byggnadsredovisningen skall jämte utgifter och restitutioner för räkenskapsåret även upptaga sammanlagda kostnader vid redovisningsårets början och slut. § 10. Efter bolagsstämmans hållande eller sedan årsredovisningen godkänts av vederbörande kommunala eller statliga myndighet, skall till järnvägsdepartementet vidare ingivas: 1. Av alla förvaltningar den tryckta årsberättelsen i 25 exemplar för användning inom förbundsförvaltningen. 2. Av järnvägsaktiebolag bolagsstämmoprotokoll i 2 avskrifter, avsett som meddelande om stämmans beslut och om vinstens användning. 3. Av de kantonala eller kommunala banornas förvaltningar en redogörelse för det bokförda överskottets användning. Under 1 och 2 nämnda handlingar skola ingivas även av järnvägsföretag, vilkas linjer ännu befinna sig under byggnad.

Övergångsbestämmelser. § 1 1 . Bestämmelserna i denna förordning skola första gången tillämpas vid 1915 års bokföring. Posterna i de enligt äldre förordning upplagda byggnadsräkenskaperna skola omordnas i anslutning till föreliggande fullständigare schema, och i den mån det är möjligt uppdelas i enlighet med detsamma.

131 Den lika benämnda förordning-en av den 25 november 1884 och övriga bestämmelser angående u p p s t ä l l n i n g och ingivande a v årsredovisningar ersättas genom denna förordning. B e r n den 7 november 1913. F ö r schweiziska regeringen MULLER. Förbnndspresident.

Schatzmann. Förbundskansler.

Bilaga Formulär för järnvägarnas årsredovisningar. Allmän anmärkning. _ A n m ä r k n i n g a r n a nr 1—100 och inom parentes anförda u t t r y c k tjäna till ledning samt förklaring av de olika bokföringsposterna. Byggnadsräkenskaperna. ( Anläggningskontot.) Anm. 1. För belastning resp. gottskrivande av byggnadsräkningen gälla bestämmelserna i bokföringslagen. Anm. 2. Utgifterna för olycksfallsförsäkring, rättegångskostnader ocb skadeersättningar för olyckshändelser ävensom sjukhjälp skola påföras samma rubriker som resp. avlöningar. Kostnaderna för brandförsäkring under byggnadstiden skola föras tillsammans med utgifterna för de försäkrade objekten. Ersättningar till utomstående för upplagsplatser, skada å växtlighet, avledande av källådror eller skada till följd av sprängningar, ras, tunnelbyggnader o. s. v. skola som allmänna byggnadskostnader införas i resp. rubriker. Anm. 3. Kostnaderna för mottagande, undersökning, transport och lagring av byggnadsmaterialier skola föras tillsammans med anskaffningskostnaderna. Anm. Jh Garantibelopp och övriga fordringar, vilka vid byggnadsräkenskapernas avslutande äro bestämda men ännu icke likviderade, skola angivas efter anläggningsvärdena och skulderna. Beträffande ännu tvistiga fordringar skola uppgifter lämnas i redovisningen. Anm. 5. Utgifterna för nya byggnader och anläggningar och efter trafikens öppnande företagna anskaffningar av rullande materiel skola, om objekten vid årsslutet ännu icke tagits i bruk för driften, föras på kontot »ofullbordade anläggningar». Enstaka mindre utgifter kunna dock på annat sätt upptagas bland tillgångarna i balansräkningen. Anm. G. I 7 § av bokföringslagen omförmälda självkostnader för transporter åt byggnaderna skola, i den mån inga rcglementariska bestämmelser finnas, fastställas i samråd med järnvägsdepartementet. Egna materialleveranser och arbetsprestationer beräknas efter självkostnader. Beräkningen av arbetstimmarna och desammas fördelning på rubriker skola grundas på arbetsbefälets dagrapporter.

132 Arun. 7. För utvidgningsarbeten och nyanläggningar och för anskaffning av rullande materiel efter banans öppnande för trafik skola i 8 § av bokföringslagen omnämnda planer och kostnadsförslag i förväg ingivas till järnvägsdepartementet för godkännande. Samma gäller också för av förbundsmyndigheterna fordrade utvidgningar ävensom för ombyggnader, som utföras enligt normalplaner, t. ex. signalanläggningar, grindar, banvaktsstugor, lok och vagnar o. s. v. Åro anläggningarna ifråga av liten betydenhet, så är enbart ett meddelande tillräckligt. För anskaffning av inventarier (andra än rullande materiel) behöva inga förslag ingivas. Slutgiltigt avgörande beträffande bokföringen av kostnaderna ifräga träffas först sedan sluträkning över arbetena eller leveranserna ingivits. Anm. 8. Såsom kostnader, vilka enligt 9 § i bokföringslagen icke få påföras anläggningskontot, räknas i första hand: Såsom stiftelsekostnader: Utgifter, uppkomna genom förberedande arbeten med koncessioner eller för förvärv av sådana samt för bildande och registrering av bolaget (bolagsordning, annonser). Såsom kostnader för kapitalanskaffning: Utgifter för utfärdande av interimsbevis, aktier och skuldebrev, tillkännagivanden och inteckningar, vidare stämpelskatt, låneavgifter ävensom kursförluster på akiier och lån. Såsom kostnader för organisation av driften: Utgifter för reglementen, biljetter, trycksaker, taxor, tidtabeller, överenskommelser samt för bränsle och driftsmaterialier, beklädnad och utbildning av personal ävensom festligheter vid järnvägens öppnande. Anm. 9. Subventioner utan återbetalningsskyldighet och övriga kontanta bidrag till järnvägsbyggnaden skola på synligt sätt gottskrivas anläggningskontot. Hava vid byggandet utan ersättning erhållits markområden, virke eller dylikt, skall värdet därav uppskattas och upplysningsvis meddelas efter redovisningen av byggnadskostnaderna. Anm. 10. Aniäggningskontots kreditering för uppburna avgifter, utrangerade anläggningar och övriga objekt, servitut o. s. v. skall ske på resp. utgifrsrubriker och angivas i den årliga redovisningen. Till balansvärdena för anläggningar, vilkas värde skall bortskrivas, skall även fogas tillägg för allmänna omkostnader. Anm. 11. Entreprenörer och leverantörer ålagda skadestånd för försening skola — såsom kan anses betingat av de nackdelar, som förorsakats järnvägen — krediteras anläggningskontot resp. resultaträkningen. Anm. 12. Sedan arbetena å en byggnad avslutats, skola värdena av för densamma anskaffade reservdelar för bana och rullande materiel samt förråd av spår-, ballast-, lednings- och byggnadsmaterialier överföras till förrådets konto. Värdet av till driften överlämnade verktyg och maskiner ävensom av byggnadskontorens inventarier (rubrik I a) 3) skall överföras till inventariekontot (rubrik IV). Till järnvägsdepartementet skall insändas en förteckning på ifrågavarande förråd och reservdelar. Likaledes skall vid likvid av utgifter för den första rullande materielen och därpå följande nyanskaffningar för varje gång meddelas, vilka fordon utgifterna avse. Anm. 13. Hava för rullande materiel under byggnadstiden erhållits vissa inkomster, gottskrivas desamma drifträkningen under förutsättning, att denna bestritt underhållskostnaderna. Anm. 14. H a r en järnvägs byggnader utförts mot ersättningsbelopp ett för allt, skall kostnadsfördelningen på rubriker ske efter entreprenörernas uppgifter eller i proportion mot posterna i kostnadsförslaget.

133 I. Allmänna omkostnader. a) Förvaltning och byggnadsledning. 1. Avlöningar och resekostnader. 2. Kontors- och expeditionskostnader. 3. Inventarier, instrument och mätverktyg. 4. Hyra och underhåll av lokaler. 5. Allmänna rättegångskostnader och utlåtanden. (>. Diverse. b) Förräntning av anläggningskapitalet. Anm. 15. Från och med tidpunkten för banans öppnande för trafik får utgiften förräntning av anläggningskapitalet icke påföras byggnadsräkningen. Denna grundsats gäller även för det fall, att enstaka linjer eller delar av anläggningar överlämnas till driften. Räntor å garantibelopp belöpande på tiden efter öppnandet för trafik ävensom övriga slutlikvider ingå i resultaträkningen. Under byggnadstiden erhållna ränteinkomster skola krediteras anläggningskontot. Eventuellt överskott av ränteinkomster kan överföras till resultaträkningen. 1. Aktieutdelningar. 2. Obligationsräntor. 3. Övriga räntor och omkostnader. II.

Bana, byggnader och övriga fasta anläggningar.

a) Förvärv av mark och rättigheter. 1. Avlöningar, resekostnader, värderings- ocli riillegangskostnader. 2. Skadeersättningar av alla slag. 3. Lantmäterikostnader. 4. Diverse. b) Underbyggnaden. 1. Jordarbeten, murar, dränering, planteringar o. s. v. 2. Tunnlar och gallerier. 3. Broar, viadukter och kulvertar. 4. Ballastning. 5. Beläggning av gator, vägar och stationsplaner. G. Flod- och strandbyggnader samt bergskydd. 7. Diverse. Anm. 10. Kostnaderna för utom banområdet befintliga tillförselvägar skola liksom övriga vägbyggnader uppdelas a vederbörande rubriker »markförvärv, jordarbeten, broar etc.». c) Överbyggnaden. 1. Rälsunderlag. 2. Räler och rälstillbehör. 3. Växlar, vändskivor och traverser. 4. Läggande av överbyggnaden. 5. Diverse. d) Husbyggnader och maskinella anordningar. 1. Förvaltningsbyggnader och bostadshus. 2. Byggnader för allmän drifttjänst. 3. Belysningsanläggningar utomhus. 4. Utomhusanläggningar för vattentagning oeh renhållning.

134 5. Lastkranar, vagnvågar, lastprofiler vid stationerna. 6. Maskiner och mekaniska anordningar i verkstäder (verkstäder som hjälpverksamhet undantagna). 7. Diverse. Anm. 17. Utgifter för belysnings-, uppvärmnings- och vattenledningar inomhus inräknas i anläggningskostnaderna för byggnaderna. c) Anläggningar för elektrisk tågdrift. Anm. 18. Denna rubrik omfattar anläggningskostnaderna för kraftledningar, transformator- och skyddsstationer m. m. från punkten för strömmens avledande från kraftstationen till och med för den elektriska driften nödvändiga anordningar å spåret. Kostnaderna för elektricitetsverk för driftsändamål redovisas under huvudrubrik V, Hjälpverksamhet. 1. Byggnader för elektrisk drift (transformator- och skyddsstationer etc.). 2. Inventarier till skydds- och transformatorstationer. 3. Ledningar över banan. 4. Kontakträler. 5. Rälsförbindningar. 6. Överföringsledningar. 7. Kostnader för provdrift och diverse. / ) Telegraf-, signal- och säkerhetsanläggningar. 1. Telegraf- och telefonledningar. 2. Signal- och säkerhetsanläggningar. 3. Linjesignaler. 4. Stängsel. 5. Diverse. Anm. 19. Kostnaderna för anskaffning och underhåll av redskap och anläggningar för byggnadsändamål skola fördelas jämlikt sin användning. Anm. 20. (Avser linbanor. Uteslutes såsom utan intresse för svenska förhållanden.) III.

Rullande materiel.

1. Änglok med tendrar. 2. Elektriska lok. 3. Motorvagnar för persontrafik. 4. Personvagnar. 5. Motorvagnar för resgods. 6. Resgodsvagnar. 7. Godsvagnar. 8. Vagnar med svängel (för virkestransport). 9. Tjänstevagnar. Anm. 21. Personvagnar med resgods- eller postavdelning räknas som personvagnar; resgodsvagnar med postavdelning räknas som resgodsvagnar. Snöplogar, dressiner och dylikt föras tillsammans med inventarier för banans underhåll. Kostnaderna för inventarier till lokomotiv och motorvagnar räknas tillsammans med kostnaderna för resp. fordon. Värmeledningsslangar, ackumulatorer o. s. v. betraktas som inventarier för maskin- och verkstadstjänst (IV. 4).

135 IV. Inventarier. 1. För allmän förvaltning-, 2. För banans bevakning och underhåll. 3. För stationstjänst och tågbetjäning. 4. För maskin- och verkstadstjänst. V. Hjälpverksamhet. Anm. 22. Såsom anläggningar för hjälpverksamhet (hjälpanläggningar) räknas sådana anläggningar, vilkas byggnadskostnader inräknas i anläggningskostnaden för banan, men för vilkas drift lämnas specialredovisning, t. ex. verkstäder, kraftverk, gasverk, material- och blankettförråd o. s. v. Byggnadskostnaderna för hjälpanläggningar uppdelas på samma sätt som motsvarande kostnader för banan. Engångsersättning för förvärv av vattenkraft räknas till anläggningskostnaderna, under det att löpande ersättningar påföras driftkostnaderna. Uppdelning av anläggningskostnaderna för elektricitetsverk äger rum efter följande schema:

Anläggningskostnader för kraftverk. I.

Allmänna omkostnader.

a) Förvaltning och byggnadsledning. b) Ränta å anläggningskapitalet. II.

Verkets anläggning.

a) Förvärv av mark och rättigheter. 1. Avlöningar, resekostnader, värderings- och rättegångskostnader. 2. Koncessioner och rättigheter. 3. Ändringar av närliggande anläggningar, skyddsbyggnader på främmande område. 4. Markområden, planteringar. b) Vägar, broar och skyddsbyggnader på eget område. c) Anläggningar för vattnets.ledning. d) Byggnader för driften, inkl. fast utrustning. e) Vattenturbiner med tillbehör. f) Andra kraftmaskiner med tillbehör. g) Elektriska maskiner, omformare och ackumulatorer, h) Apparater och inre ledningar. i) Diverse. III.

Inventarier.

(Summa anläggningskostnad.)

Anläggningar för sidoordnad verksamhet. Anm. 23. Byggnadskostnaderna för olika anläggningar, tillhörande sidoordnad verksamhet, skola, i den mån det är möjligt, uppdelas på huvudrubriker med angivande av förändringar under året.

136 Driftsräkningen. Driftsinkomster. Anm. 2If. Inkomster av försålda maierialicr, vilka icke gottskrivas förrådskontot eller förnyelsefonden ävensom alla inkomster, vilka utgöra rostitutioner av driftsutgifter, skola avdragas från resp. utgiftsrubriker. Anm. 25. Ilestitutioner av trafikinkomster skola avdragas å resp. littera. I.

Inkomster av persontrafik.

Anm. 26. Provision vid försäljning av biljetter ete. skall bokföras som avdrag å inkomsterna. Anm. 27. För statistiska ändamål skall vanlig uppdelning efter biljettslag och klasser ske på föreskrivet sätt. Järnvägsförvaltningarna äro emellertid berättigade att intaga denna uppdelning i driftsräkningen. II.

Inkomster av resgods- och godstrafik inkl. djur.

Anm. 28. Extra trafikinkomster (Nebengebuhren) hänförande sig till resgods- resp. godstrafik resp. levande djur, skola uppdelas och som särskilda poster bifogas inkomsterna av resp. trafikslag. På samma sätt skola inkomsterna för magasin och expressverksamhet uppdelas. 1. Resgods. Anm. 29. Innefattar även inkomsterna av expressgods, bördor av lantmannaprodukter samt för befordran av lik. 2. L e v a n d e djur. Anm. 30. Innefattar även inkomsterna för transporter av hundar.

3. Gods. Anm. 31. värdesaker.

Innefattar även inkomsterna för transporter av penningar och III.

Inkomster av posttrafik.

1. F ö r p a k e t över 5 k g . 2. B i d r a g för postpaket, personal och p o s t v a g n a r . 3. F ö r s ä r s k i l d a prestationer. Anm. 32. Under punkt 1 höra inkomsterna för postpaket över ö kg. enligt 19 § av järnvägslagen den 23 dec. 1ST2 och under punkt 2 den ersättning, som postförvaltningen har att erlägga såsom ett särskilt bidrag jämlikt 4 § av bibanelagen av 21 dec. 1899. I punkt '•) upptagas inkomsterna för övrig postbefordran genom järnvägens personal. Anm. 33. Av postverket lämnad ersättning för underhåll av vagnar och postlokaler bokföres som restitution av driftsutgifter. IV. A.

Diverse inkomster.

Arrenden och hyror. Anm. 31h Arrenden och hyresinkomster skola redovisas med bruttobelopp. 1. F ö r stationer och linjer. Anm. 35. Jämför anm. 75 angående arrenderade linjer. 2. F ö r r u l l a n d e materiel. 3. F ö r b y g g n a d e r , lokaler, m a r k o m r å d e n och dylikt. Anm. 36. Härunder inräknas jämväl fastigheter, serveringslokaler, tjänstebostäder, banvallar etc. Även inkomsterna för affischering höra hit.

137 B.

Bruttoöver skott av hjälpverksamhet. Anm. 37. Beträffande dessa anläggningar se anm. 22. Anm. 38. För möjliggörande av fullständig prisber.äkning för hjälpanläggningarnas arbeten och leveranser kompletteras de bokförda utgifterna med räntor å disponerat anläggnings- och rörelsekapital. De faktiska ränteutgifterna ingå emellertid varken i hjälpverksamhetens räkning eller i driftsräkningen utan i vinst- och förlusträkningen. Av hjälpverksamheten redovisad nettovinst skall därför upptagas här först efter tillägg av räntor och eventuell avsättning till förnyelsefonden.

Diverse. Anm. 39. H i t räknas inkomster av telegram, automater, icke bortarrenderade markområden och dylikt. ( S u m m a tlriftsinkomster.)

Driftsutgifter. Anm. 40. Om en banas drift helt eller delvis uppehälles av tredje man (entreprenör) mot ett belopp ett för allt, så skall denne i driftsräkningen införa de verkliga kostnaderna. Det belopp, varmed den uppburna ersättningen över- eller understiger dessa kostnader, upptages 1 vinst- och förlusträkningen. Anm. bl. Utgifter, vilka utgöra restitutioner av inkomster, skola avdragas å resp. inkomstlittera. Anm. 4'2- Drift- och underhållskostnaderna för användning av stationer och linjer i gemenskap med andra järnvägar skola fördelas på vederbörande utgiftsrubriker. Anm. 1,3. Ersättning till andra järnvägar för trafikering skall uppdelas efter utgiftsschemat och litteravis intagas i den ägandte banans driftsräkning. Anm. J/4. Med personalutgifter förstås avlöningar av alla slag, dyrtidsoch dyrortstillägg ävensom extra löneförmåner, t. ex. bekiädnad, bostäder in natura med tillhörande belysning och uppvärmning eller ersättning för sådana, resekostnadsersättning, flyttningskostnader, sparpremier, milpenningar o. s. v. Anm. b5. Kostnaderna för personal, som användes i flera tjänstegrenar, skola fördelas i proportion mot använd tid. Anm. Ifi. Inom tjänstegrenarna I I — I V skola utgifterna för befälspersonal och för driftspersonal bokföras under huvudrubrik »Personalkostnader», under det att kostnaderna för personal, sysselsatt med underhålls- och förnyelsearbeten skola upptagas å resp. rubriker för »Underhåll och förnyelse». Anm. 47. Kostnaderna för personal i hjälpverksamhet skola redovisas i resp. specialräkningar. Anm. 1/8. Kostnaderna för belysning, uppvärmning och renhållning av tjänstelokaler ävensom för underhåll och förnyelse av inventarier påföras de tjänstegrenar, vilka använt resp. lokaler eller anordningar. En analog uppdelning sker beträffande övriga, inom flera tjänstegrenar förekommande sakliga utgifter, t. ex. för kontorsförnödenheter, trycksaker, porton etc. Om personalkostnaderna för visst tjänsteställe delas på flera utgiftstitlar, skall så även ske med de sakliga kostnaderna. Till kostnader för kontorsförnödenheter, trycksaker, porton etc. skall jämväl räknas utgifter för mångfaldigande av handlingar, böcker, tidningar, tidskrifter, annonser, telegram, telefon och dylikt.

138 I.

Allmän förvaltning.

Personalkostnader. 1. Överordnade förvaltningsmyndigheter. 2. Direktion eller driftsförvaltning. 3. Sekretariat, kansli och därtill hörande tjänsteställen. 4. Kontrollkontor. 5. Revision, bokföring och huvudkassa. 6. Statistiskt kontor. 7. Tariff kontor, agenturer och godsreklamationskontor. 8. Juridisk avdelning och förvaltning av hjälpkassorna. 9. Centralförvaltningens vaktmästarepersonal. B. Sakliga kostnader. 1. Kontorsförnödenheter, trycksaker, porton etc. 2. Belysning, uppvärmning och renhållning av tjänstelokaler. 3. Underhåll och förnyelse av inventarier. 4. Diverse. II. Banans bevakning och underhåll. A.

Personalkostnader. 1. Överledning. 2. Baningenjörer inkl. expeditionspersonal. 3. Banmästare med biträden. 4. Banvakter och grindvakter med ställföreträdare. 5. Vaktförmän och signalvakter. Anm. Jf.9- Användes vaktförmän och sigmalvakter såväl för underhåll som för bevakning av banan, så skall en del av deras avlöning upptagas här. B. Allmänna sakliga kostnader (Ncbenkostcn). 1. Kontorsförnödenheter, trycksaker, porton etc. 2. Belysning, uppvärmning och renhållning av tjänstelokaler. 3. Belysning å linjen. 4. Underhåll och förnyelse av inventarier. 5. Diverse. C. Underhåll och förnyelse av bana och byggnader. Anm. 50. Denna rubrik omfattar såväl kostnaderna för materialanskaffning som avlöning åt med underhållsarbete sysselsatt personal. Avlöningarna kunna bokföras separat. Anm. 51. Kostnaderna för förnyelsearbeten, vilka skola bestridas av förnyelsefonden, skola även införas här men upptagas å en särskild underrubrik. Anm. 52. Utgifter för underhåll och förnyelse av en arrenderad bansträcka för ägarens räkning skola avdragas från arrendet och bokföras bland det arrenderade företagets driftsutgifter (för underhåll och förnyelse). Anm. 53. Ersättning för tillfällig användning av markområden och för skada å årsväxten skall läggas till resp. underhållskostnader för underbyggnaden, överbyggnaden etc. 1. Underbyggnaden. Anm. 5Jf. Till underbyggnaden räknas jordarbeten och murar, dräneringar, skärningar, tunnlar inkl. anstalter för luftväxling, broar, viadukter och kulvertar, ballastning, gator, vägar och stationsplaner, flod- och strandbyggnader ävensom skyddsmurar vid bergssluttningar. Hit räknas även kostnader för underhåll av allmänna vägar.

139 2. Ö v e r b y g g n a d e n . Anm. 55. Till överbyggnaden räknas rälsunderlag, räler och rälstillbehör, kuggstänger, växlar, korsningar, vändskivor, traverse] och stoppbommar, läggande av överbyggnaden och riktning. 3. H u s b y g g n a d e r och m e k a n i s k a anordningar. Anm. 50. H i t räknas förvaltningsbyggnader, bostadshus, byggnader för allmän drifttjänst ävensom magasin, banhallar, plattformar, gångbanor, lastbryggor, signalstationer, ställverksbyggnader e t c , byggnader för verkstäder inkl. mekaniska anordningar, lokstallar och förrådsbyggnader ävensom belysningsanläggningar, vattenstationer och anordningar för renhållning, lyftkranar, vagnvågar och lastprofiler. 4. Telegraf-, signal- och s ä k e r h e t s a n l ä g g n i n g a r . Anm. 57. Under denna rubrik räknas telegraf- och telefonledningar, signal- och säkerhetsanläggningar, linjesignaler, stängsel samt grindar och bommar. 5. I s - och snöröjning. III. A.

Stationstjänst och tågbetjäning.

Personalkostnader. 1. L e d n i n g av stations- och t å g t j ä n s t e n . 2. Stationspersonal. Anm. 58. (Uppräkning av olika slags stationspersonal, översättes ej.) 3. T å g b e t j ä n i n g . Anm. 59. H i t räknas tågmästare, konduktörer och bromsare.

B. Sakliga kostnader. 1. Kontorsförnödenheter, t r y c k s a k e r , porton etc. 2. B e l y s n i n g , u p p v ä r m n i n g och renhållning av tjänstelokaler, b e l y s n i n g av stationsgårdar. 3. U n d e r h å l l och förnyelse av inventarier. 4. F ö r b r u k n i n g s m a t e r i a l i e r för stationstjänsten. 5. K o s t n a d e r för expresstjänst. G. D i v e r s e . Anm. 00. Kostnaderna för växlingslokomotiv bokföras under maskintjänsten. IV. Maskin- och verkstadstjänst Anm. 01. Som maskintjänstkostnader räknas kostnaderna för framförande av tågen med ånga, elektricitet eller annan drivkraft. Vid företag med två olika driftsätt skola utgifterna för varje driftsätt hållas möjligast isär. A.

Personalkostnader. Anm. 02. Finnas verkstäder eller andra till maskintjänsten anslutna hjälpan läggningar, skall en lämpligt avvägd del av kostnaderna för ledning påföras hjälpverksamheten. 1. L e d n i n g av maskin- och verkstadstjänsten. 2. Å k a n d e personal. 3. P e r s o n a l för iordningställande och p u t s n i n g av rullande materiel. 4. Personal för transformator- och skyddsstationer. B. Allmänna sakliga kostnader (Nebenkosten). 1. Kontorsförnödenheter, t r y c k s a k e r , porton etc. 2. Belysning, u p p v ä r m n i n g , renhållning av tjänstelokaler.

140 3. Underhåll och förnyelse av inventarier, exkl. inventarier lör hjälpanliiggningar. 4. Diverse. C. Förbrukning av materialier och energi för tågdriften. Anm. 03. Som materialkostnader räknas även kostnader för anskaffning, transport och skötsel av förbrukningsmaterialier. 1. Bränsle. 2. Elektrisk energi. Anm. GJf. Alstras elektrisk ström genom egna kraftverk., uppföres här de ur specialräkenskaperna framgående självkostnaderna. Anm. Gö. Avser linbanor. 3. Smörjningsmaterialier. 4. Belysningsmaterialier. 5. Putsnings- och desinfektionsmaterialier, vatten, sand och diverse. D. Underhåll och förnyelse av mekaniska och elektriska anordningar. 1. Maskiner och mekaniska anordningar i verkstäder (vilka icke räknas som hjälpanläggningar). 2. Byggnader för elektrisk tågdrift. 3. Utrustning av skydds- och transformatorstationer. 4. Ledningar för elektrisk ström. Anm. 00. Avser linbanor. E. Underhåll och förnyelse av rullande materiel. Anm. 67. Denna rubrik omfattar såväl avlöningar åt med underhåll och förnyelse sysselsatta arbetare som även samtliga sakliga kostnader. Anm. 08. Kostnader för förnyelsearbeten, vilka skola bestridas av förnyelsefonden, skola ävenledes upptagas här, men separat. 1. Änglokomotiv och tendrar. 2. Elektriska lokomotiv. 3. Motorpersonvagnar. 4. Personvagnar. 5. Motorresgodsvagnar. 6. Resgodsvagnar. 7. Godsvagnar. 8. Specialvagnar för virkestransporter. 9. Tjänstevagnar inkl. ångfinkor. V. Diverse utgifter. A. Arrenden och hyror. Anm. 09. Arrenden och hyror skola alltid upptagas med sina bruttobelopp. 1. För järnvägslinjer och stationer. Anm. 7U. Jämför anm. 81 angående arrenderade linjer. 2. För rullande materiel. 3. För övriga föremål. B. Förlust å hjälpverksamhet. Anm. 71. Här upptagas eventuella underskott. Anm. 38 lämnar närmare anvisningar. C. Övriga utgifter. 1. Rättegångskostnader. 2. Brandförsäkringar och skadestånd. 3. Olycksfallsförsäkringar och skadestånd.

141 4. Ö v r i g a f ö r s ä k r i n g a r samt skadestånd för transported. Anm. 72. Innefattar ersättning för förki inne; i h skadat gods för försening av transporter. 5. T r a n s p o r t k o s t n a d e r förorsakade av avbrott å bans I räcka. 6. S k a t t e r och onera. 7. B i d r a g till hjälpkassor och välfärdsanordningar, pensioner, understöd och gratifikationer. 8. R e k l a m k o s t n a d e r och diverse. ( S u m m a driftsutgifter.) Avslutning av driftsräkningen. S u m m a driftsinkomster. D r i f t s u t g i f t e r , a. I n k l . kostnader, vilka bestridas av fonderna. b. E x k l . nämnda kostnader. Överskott resp. underskott enligt a. och b. Anm. 73. Denna tablå är nödvändig, om bland driftutgifterna ingå kostnader, vilka skola ersättas av förnyelse- eller andra specialfonder, överskottet enligt a. överföres till resultaträkningen.

Vinst- och förlu-sträkning. Inkomster. (Kredit.) 1. Överskott från föregående år. Anm. 74-. Användning av föregående årsöverskott till aktieutdelning, avsättning o. s. v. skall här specificeras. Återstoden utgör kvarstående behållning. 2. Driftsöverskott. 3. I n k o m s t av u t a r r e n d e r a d e linjer. Anm. 75. Under denna rubrik redovisar, inkomsterna för sådana järnvägar, vars samtliga linjer äro utarrenderade till ett annat företag mot en bestämd summa. 4. R ä n t o r å för n y a b y g g n a d e r använt k a p i t a l . Anm. 70. Denna rubrik kommer till användning endast för nya byggnader och anläggningar vid den färdiga banan. 5. I n k o m s t av värdeportfölj och fordringar. Anm. 77. Som inkomst av värdeportfölj och fordringar räknas ränta å värdehandlingar, växlar och fordringar inkl. icke förfallna räntor på del av året, ävensom kursvinst, låneavgifter, preskriberade räntekuponger o. s. v. C. Bruttoöverskott av sidoordnad verksamhet. Anm. 78. Beloppen skola angivas särskilt för varje sidoordnad verksamhet. 7. B i d r a g från specialfonderna. Anm. 79. Varje specialfonds bidrag skall här angivas. 8. Subventioner för driften. Anm. 80. Subventionerna skola specificeras. Här skola även uppföras förfallna låneräntor e t c , från vilkas indrivande fordringsägarna hava avstått. 9. Övriga inkomster (med specifikation). 110. Saldo u n d e r s k o t t . ( S u m m a inkomster.) 100—232245

142 Utgifter.

(Debet.) 1. Underskott från föregående år. 2. Driftsunderskott. 3. Ersättning för arrenderad järnvägslinje. Anm. 81. Om denna rubrik gäller analogt vad sagts i anm. 75. 4. Ränta å fasta lån. Anm. 82. Här skola förutom på året belöpande förfallna räntor även upptagas intill årets slut upplupna icke förfallna räntor. Ränta skall angivas separat för varje lån. 5. Räntor å svävande skulder. 6. Finansomkostnader, kursförluster, stämpelavgifter m. m. 7. Räntor å nya aktier. 8. Underskott å sidoordnad verksamhet. 9. Amorteringar ocli avskrivningar. a. Amortering av skuldkapital. b. Amortering av kostnader att framdeles täcka. c. Avskrivningar av övriga tillgångsposter. 10. Avsättning till specialfonderna. Anm. 83. De belopp, som de särskilda specialfonderna krediteras, inkl. eventuella räntor skola upptagas här. 11. Övriga utgifter (med specifikation). Anm. 84. Hit höra även extraordinära bidrag till hjälpkassor. 12. Saldo överskott. (Summa utgifter.)

Balansräkning. Tillgångar. 1. Icke inbetalt kapital. Anm. 85. Uppdelas efter egenart såsom preferensaktier, stamaktier, fasta lån och subventioner. 2. Järnvägens anläggningskonto. 3. Vid järnvägens förvärvande över anläggningskostnaden erlagd löseskilling. 4. Ofullbordade arbeten. Anm. 80. Kan en specifikation efter objekt icke lämnas på denna plats, skola detaljbeloppen redovisas i årsberättelsen. 5. Anläggningar för sidoordnad verksamhet (med specifikation). 6. Kostnader att framdeles täcka. Anm. 87. Debitering av detta konto får ske för extraordinära förluster och kostnader, vilka icke kunna bestridas av löpande årsinkomster. 7. Värdehandlingar, kassa och fordringar. a. Kassa, växlar och bankräkningar. b. Värdehandlingar. c. Diverse räkningshavare (debitorer). Anm. 88. Inkl. icke förfallna räntefordringar. 8. Icke använda markområden. 9. Förråd. 10. Underskott enligt vinst- och förlusträkningen. (Summa tillgångar.)

143 Skulder och eget kapital. 1. A k t i e k a p i t a l . Anm. SO. Aktiekapitalet skall uppdelas å preferens- och stamaktier. Vid järnvägar, som tillhöra kantoner, kommuner eller privatpersoner inträder i aktiekapitalets ställe det egna insatta vinstberattigade kapitalet. 2. F a s t a lån. Anm. 00. För varje lån skall räntefot och tidpunkt för emission angivas. 3. Subventioner. Anm. 01. Här uppföras endast subventioner, för vilka återbetalningsskyldighet förefinnes. Subventioner, vilka blott medföra rätt till vinstandel skola endast anmärkningsvis uppföras med sitt belopp. 4. A m o r t e r a d e skulder. Anm. 02. Inkl. genom ränte- och driftsöverskott amorterat anläggningskapital. 5. Svävande skulder. a. F ö r f a l l n a kapitalbelopp och räntekuponger. b . I c k e förfallna räntor. c. Understödskassans fordringar och av personalen deponerade säkerheter. d. A v entreprenörer gjorda depositioner. e. Diverse r ä k n i n g s h a v a r e ( k r e d i t o r e r ) . 6. Specialfonder. a. Förnyelsefond. b. Reservfond. c. Amorteringsfond. d. Övriga fonder med specifikation. 7. Överskott enligt vinst- och förlusträkningen. Summa skulder och eget kapital. Brist i pensions- och hjälpkassor. Anm. 03. Denna anmärkning skall insättas nederst å balansräkningens skuldsida, om underskott förefinnes i hjälpkassan, som skall redovisas i specialräkningen för kassan samt täckas av järnvägsföretaget.

Specialräkningar. Räkningar för specialfondorna. Anm. 04. För varje specialfond skall uppställas en särskild räkning. Bland inkomsterna skall ingå: behållning från föregående år, avsättning, eventuell kreditering av räntor; bland utgifterna förekomma lämnade bidrag, eventuella överföringar och behållning vid årets slut. Anm. 05. För förnyelsefonden skola avsättningar, lämnade bidrag och kvarstående behållning uppdelas efter objekt (överbyggnad, rullande materiel e t c ) . R ä k n i n g a r för hjälpverksamhet. Anm. 06. Med hjälpverksamhet förstås verksamheten vid de i anm. 22 angivna anläggningarna. Till dessas inkomster räknas: ersättning för arbeten och leveranser till

144 eget företag och till utomstående, försäljning av begagnande materiialieer ävensom behållna förrådseffekter. Däremot ingå under utgifterna: kcostnaader för personal, materialier och drivkraft, vidare underhåll, förnyelsce ocbh avskrivning av anläggningar och inventarier eller eventuell avsättnimg tilill förnyelsefond, räntor å det genomsnittliga anläggnings- och rörelsekapiitaleet samt från föregående år övertagna materialier. Saldo inkomster ellear utitgifter angiver nettovinst eller förlust, överföring till driftsräkningen skalill ske jämlikt anm. 38. Räkningar för sidoordnad verksamhet. Anm. 97. Härtill räknas rörelsegrenar, vilka kunna drivas oberoende aav järnvägsrörelsen och vars anläggningskapital avskilts från banans andägggningskonto, t. ex. anläggningar för rederirörelse, offentliga belysnings- ocbh kraftanläggningar, hotell, restauranger, bostadshus och dylikt. Driftsräkningen skall uppställas på analogt sätt som för hjälpanlägg?ninngarna. Det bruttoöverskott resp. den förlust, som crhålles utan beräkr.iandde av räntor eller avsättning till specialfonderna, skall överföras till vinst - ocbh förlusträkningen. Till de egentliga driftsutgifterna för sidoordnad verkksamhet skola läggas de av eventuella speeialfonder bestridda kostnaderma. Räkningar för hjälpkassorna. Anm. 98. Dessa i hjälpkasselagen föreskrivna efter särskilda fornnuläär uppställda redovisningar skola i redogörelsen bifogas de årliga räkemskaaperna för järnvägen.

Kapitalredovisning. Anm. 99. Denna redovisning har till ändamål att å ena sidan angiva dele årliga förändringarna i det fasta kapitalet och i de amorterade lånen och åå andra sidan förändringar i värdet av anläggningar för järnvägsrörelsem ocbh för sidoordnad verksamhet ävensom beträffande kostnader att fram dele©8 täcka. Kapitalredovisningen utgör ingen del av de systematiska räkenskapernaa och förekommer icke i huvudboken. Den utgör blott ett förklarande utdragg ur ifrågakommande konton. Avslutningen av räkningen ger antingen ett aktivsaldo, d. v. s. ett (över-rskott av det anskaffade kapitalet eller ett passivsaldo, som betyder, a t t armläggningskostnaderna överstiga summa fast kapital. Inkomster. 1. Aktivsaldo från föregående år. 2. I n b e t a l t k a p i t a l (med specifikation). 3. A n v ä n d a överskottsmedel. a. F ö r amortering av lån. b . För a v s k r i v n i n g a r ( f r å n anläggningskontot, från ofullbordade anlägg-; - ningar eller från a n l ä g g n i n g a r för sidoordnad v e r k s a m h e t ) . c. F ö r a m o r t e r i n g av kostnader a t t framdeles t ä c k a . 4. Köpeskillingar och restitutioner. Anm. 100. Härmed förstås belopp erhållna t. ex. vid försäljning av mark-cområden, utrangering av anläggningar och rullande materiel. Desamma a kunna lämnas av kassan, förnyelsefonden, förrådet eller debiteras kontot>t »kostnader att framdeles täcka» o. s. v.

145 5. Överföring från kontot ofullbordade kontot. 6. Till följande år överfört passivsaldo. (Summa inkomster.)

ningaff till anläggnings-

Utgifter. 1. Passivsaldo från föregående år. 2. Återbetalning av kapital (med specifikation). !'). Överföring av medel från kontot »amorterade lån». -1. Utgifter å anläggningskontot (inkl. överföring från kontot ofullbordade arbeten). 5. Utgifter för ofullbordade arbeten. 6. Kapitalökningsutgifter för sidoordnad verksamhet. 7. Kostnader, förda å kontot »kostnader att framdeles täcka». 8. Till följande år överfört aktivsaldo. (Summa utgifter.)

146 Bilaga E. England-

Lag angående de engelska järnvägarnas bokföring, given den 16 december 1911. Kungl. Maj:t har med parlamentets råd och samtycke förordnat som följcer: 1 §• 1) Järnvägsbolag skall vara skyldigt årligen upprätta räkenskaps- och sltatistiska tablåer i enlighet med formulär intagna i bil. 1 till denna lag, och skcola räkenskapstablåerna för granskning underställas bolagets revisorer. 2) Tablåerna skola undertecknas av den eller de tjänstemän hos bolagcet, som ha att helt eller delvis svara för riktigheten och därjämte — för registirerat järnvägsbolag — av styrelsens ordförande eller vice ordförande. Tablåer.ma skola upprättas för kalenderår eller annat räkenskapsår, som med hänsyn t i l l speciella förhållanden kan komma att av Board of Trade fastställas för vksst bolag eller visst slag av bolag. 3) Järnvägsbolag har att inom sextio dagar efter räkenskapsårets utgåmg till Board of Trade ingiva tablåerna i sex exemplar, liegistrerat bolag är skyldigt på begäran lämna ett exemplar därav till envar aktieägare eller obligationsinnehavare. 4) Järnvägsbolag, som underlåter att upprätta eller i rätt tid ingiva i denma paragraf föreskrivna handlingar, kan på administrativ väg ådömas böter upp t:ill fem pund för varje dag dröjsmålet varar. 5) Har i rapport eller redogörelse, som upprättats och insänts jämlikt denma paragraf, med undertecknares vetskap lämnats oriktig uppgift, kan denne aav domstol dömas till fängelse eller straffarbete under högst ett år eller tiill böter av högst hundra pund eller på administrativ väg till böter av högst femttio pund.

2§. 1) Ett exemplar av de tablåer, vilka i bil. 1, del I betecknats med 1 (ai), 1 (b), 1 (c), 3 och 18 skall, såsom ingivet till Board of Trade jämlikt_ denma lag, diarieföras och förvaras hos registreringsmyndigheten för bolag i En^g-

147 land ssamt i de fall, då någon av bolagets linjer är bolagen i Skottland resp. Irland!, jämväl hos registreringsmyndigheten fö Skottland resp. Irland. Board of Traide skall för detta ändamål, så snart handlingarna från bolaget ingått, tillställla varje berörd registrator ett exemplar av i denna paragraf omförmälda tablåeir. o 2) JEn var är berättigad_mot en avgift av en shilling för varje bolag och gångjhos vederbörande registrator taga del av här angivna tablåer ävensom att på begäran erhålla officiellt bestyrkt avskrift eller utdrag av sådan tablå mot lcösen, som bestämmes av Board of Trade. Denna får icke sättas högre än sex: pence per blad — för Skottland per tvåhundra ord. 3) Bestämmelserna i Lagen angående järnvägssäkerheter av år 188G angående avgivande av halvårsrapporter över lånt kapital skola upphöra att gälla, och skall i 14 § av sagda lag (vilken avser uppgift om inteckningar och skuldförbindelser) uttrycket »bolagets till registret anmälde tjänsteman» ersättas med uittrycket »den för uppgifternas riktighet ansvarige tjänstemannen». 3 §•

1) På sätt i denna paragraf stadgas äger Board of Trade, då så prövas lämpligt, göra ändringar i och tillägg till bilaga 1 till denna lag, och skall, sedan ändringar eller tillägg sålunda vidtagits, lag vara, som om desamma ingingve i bilagda bilaga 1. 2) Då Board of Trade ämnar vidtaga sådan ändring eller tillägg, som i föregående moment sägs, skall kungörelse därom införas i de i London, Edinburgh och Dublin utkommande allmänna tidningarna, med uppgift angående förslajgets innebörd samt beträffande det ställe, där avskrift av detsamma kan erhålLas, ävensom om den tid — minst en månad — inom vilken besvär eller erinrimgar av intresserad part eller för såclans räkning skola vara till Board of Tr;ade ingivna, ävensom i övrigt vidtaga åtgärder lör att erforderliga upplysnimgar på lämpligaste sätt må lämnas intresserade. 3) Board of Trade vare skyldig att till prövning upptaga av en var i saken intresserad ingivna besvär och erinringar, som inkommit inom föreskrivem tid, samt bereda den, som ingivit desamma, tillfälle till samråd med sig i äreiiidet. 4) Järnvägsbolag, vilkas sammanlagda kapital utgör minst tredjedelen av det sammanlagda kapitalet för alla järnvägsbolag i de förenade konungarikena, kunnat själva eller genom ombud inom minst en månad och högst tre månader efter utgången av den tid, inom vilken besvär skola vara ingivna, hos Board of Trade anmäla missnöje med det sätt, varpå av visst järnvägsbolag ingivna besvär handlagts, och skall i sådant fall, för såvitt icke anmälan återtages, Boardl of Trades beslut anses som preliminärt och träda i kraft först sedan det godkänts av parlamentet. 5) Board of Trade äger att i form av proposition till fastställande föreslå parlamentet sådan bestämmelse, som för sin giltighet fordrar sådan behandling. Om, medan sådan proposition ligger under handläggning i ettdera parlamcnitshuset, en framställning göres mot någon däri ingående bestämmelse, skall propositionen, i vad den avser sådan bestämmelse, för handläggning hänvisas till av huset tillsatt särskilt utskott eller, om båda parlamentshusen så finna lämpligt, till ett gemensamt utskott, och må härvid klaganden äga rätt att inställa sig och föra talan på sätt som om parlamentsförslag finnes stadgat. 6) Förutom i föregående punkter av denna paragraf omförmälda befogenheter äger Board of Trade att på framställning av bolaget vidtaga de särskilda ändringar i de i bilaga 1 till denna lag intagna tablåerna, som prövas erforderliga för formulärens anpassning efter bolagets särskilda förhållanden.

4 §. 1) Järnvägsbolag skall icke vara skyldigt alt uppgöra eller tillställa sina aktieägare eller revisorer bokföringssammandrag eller balansräkningar eller att hålla ordinarie bolagsstämma mer än en gång om året; och må åtgärd, som jämlikt särskilt stadgande skall vidtagas å ett järnvägsbolags bolagsstämma vid viss angiven tidpunkt, kunna beslutas å bolagets ordinarie stämma, när helst den äger rum; dock att vad nu sagts icke för ett järnvägsbolag medför befrielse fråin skyldighet att uppgöra halvårsbokslut, där sådant bokslut erfordras i och fcör verkställande av i bolagsordningen föreskriven vinstutdelning halvårsvis. 2) Styrelsen för ett registrerat järnvägsbolag äger, om den finner Ibolagets ställning så medgiva, fastställa och utbetala en preliminär utdelning för första halvåret, även om icke för sagda tid räkenskaperna reviderats eller räke:nskapstablåer delgivits aktieägarna, ävensom att avsluta sitt register över' aktieägarna och sina överlåtelseböcker före den dag, å vilken den preliminiära utdelningen fastställes, på sätt och tid samt under samma villkor, som stadgats beträffande rättighet att avsluta ifrågavarande böcker, innan den ordin.arie utdelningen fastställts eller ordinarie bolagsstämma hållits. 3) Bestämmelserna i järnvägsbolagens bolagsordningar skola tolkas med de jämkningar, som befinnas nödvändiga för vinnande av överensstämmelse med bestämmelserna i denna paragraf. 5 §• Denna lag skall ej leda till inskränkning i några ett järnvägsbolag påvilande förpliktelser eller Board of Trade tillkommande rättigheter, som grumda sig på 9 § i 1871 års järnvägslag med däri genom 32 § av 1888 års järnvägs- och kanaltrafikslag gjorda ändringar, dock att de statistiska uppgifter, som det enligt nämnda paragrafer åligger ett järnvägsbolag att lämna, endast behöva avgivas på begäran av Board of Trade och å tid, som denna myndighet 'bestämmer.

6§. 1 ) 1 denna lag — innnefattar uttrycket järnvägsbolag var och en som arrenderar järnväg eller i annan form uppehåller järnvägsdrift; uttrycket järnväg betj7der sådan järnväg, som oktrojerats genom särskild lag (special A c t ) ; innefattar uttrycket »special Act» varje aktstycke, vilket har samma verkan som en lag; med uttrycket lagliga bestämmelser »statutory provisions» förstås bestämmelserna i ett sådant aktstycke; avser uttrycket registreringsmyndighet (Registrar of Companies), den myndighet, som handhar föreskriven registrering av bolag enligt 1908 års bolagslag i England, Skottland resp. Irland; avser uttrycket aktieägare, innehavare av andelsbevis å kapital, vilket ic ko anskaffats genom upplåning eller i övrigt har karaktär av skuld, och uttrycket obligationsinnehavare innehavare av obligation eller annan skuldförbindelse. 2) Järnvägsbolag, som jämlikt någon »special Act» är fritaget från bestämmelserna i 9 och 10 §§ av 1871 års järnvägslag beträffande vissa elller samtliga linjer, skall jämväl vara fritaget från skyldigheten att upprätta, för granskning underställa och ingiva tablåer enligt föreskrifterna i denna laig. Sådan befrielse kan jämväl av Board of Trade medgivas varje bolag elller annan korporation, för vilken järnvägsrörelsen endast är att betrakta som hjäl pverksamhet till korporationens huvudrörelse, för såvitt bolaget resp. korpora-

149 tionen för denna har skyldighet att ingiva bokföringstablåer enligt av Board of Trade fastställda formulär eller att framlägga sådana inför parlamentet. 3) (Om en järnväg förvaltas eller driften uppehälles av en trafikförvaltning eller ainnan korporation, vilken representerar två eller flera järnvägsbolag och jämväigens inkomster och utgifter redovisas i biläga J. 1 vilken upprättas och ir;give:s_aVode olika bolag, som förvaltningen representerar, så skall förvaltningen! i fråga beträffande bestämmelserna i denna lag betraktas såsom ett järnvägsbolag.

1) .1 bilaga 2 till denna lag anförda lagar varda härigenom upphävda i den omfattning, som angives i kol. 3 i samma bilaga. / T ? V I ) e i m a l a g b e n ä m n e s >>la §' angående järnvägarnas bokföring av år 1911>: (.Railway Companies Accounts and Returns Act) och träder i kraft den 1 jan» 1913.

Bilagor. Bilaga 1. 2

Innehållsf örte ökning.'

Del I. Ekonomiska tablåer. Nr 1 a. Nominell kapitalanskaffning, för vilken tillstånd beviljats, unplaed J i r ö av bolaget. Nr 1 b. Nominell kapitalanskaffning, beviljad, upplagd av bolaget i förening med annat bolag. N r 1 c. Nominell kapitalanskaffning, beviljad, upplagd av annat bolag, för vilket bolaget antingen ensamt eller i förening med annan garanterar utdelning. N r 2. Andels- och aktiekapital, upplagt jämlikt tablå 1 a, visande hur stor del, som utgivits. N r 3. Kapitalanskaffning genom revers- och obligationslån. N r 4. Inkomster och utgifter å kapitalkontot. N r 4 a. Investeringar i andra bolag. N r 5. Specialredogörelse för kapitalökningsutgifter för året. Nr fi. Beräkning av förestående utgifter å kapitalkontot. N r 7. Kapitalresurser och övriga tillgångar disponibla för bestridande av förestående kostnader å kapitalkontot, N r 8. Inkomster och utgifter av bolagets hela rörelse. N r 9. Föreslagen användning av nettovinsten. N r 9 a. Redogörelse för preliminär vinstutdelning. N r 10. Inkomster och utgifter för järnvägsrörelsen. Härtill bilagor: Bil. A. Underhåll och förnyelse av bana och byggnader, •^l- B» » » rullande materiel. 1. Lokomotiv. 2. Personvagnar. . 3. Godsvagnar. ~ \ }/""förmälda utdrag J upptagas endast sådana inkomster och utgifter, vilka redovisas av trafikmin en) g ^ ' ^ 1 detalj ^ * d e S ä r s k i l d a b o l a S e t l s räkenskaper (anmärkt vid översätt2 Tablåerna återgivas ej här. 11—232245

150 Bil. C. Bil. D. Bil. E . Bil. F .

Lokomotivtjänstkostnader. Trafiktjänstkostnader. Allmänna omkostnader. Kostnader för uppsamling och distribuering av gods (speditionskostnader). Bil. G. Trafikering av främmande linjer och vice versa. Bil. H. Kilometer- och timpenningar för vagnar samt hyra för förhyrda vagnar. Bil. J. Gemensamt ägda eller gemensamt arrenderade linjer, inkomster och utgifter (trafikförvaltningar). Nr 11. Inkomster och utgifter avseende omnibusar och övriga personåkdon icke gående å järnväg. Nr 12. Inkomster och utgifter för ångfartyg. Nr 13. Inkomster och utgifter för kanaler. Nr 14. Inkomster och utgifter för hamnar och hamnanordningar. Nr 15. Inkomster och utgifter för hotell- och restaurantrörelse som drive» av järnvägen. Nr 16. Inkomster och utgifter för övriga diverse rörelsegrenar. Nr 17. Elektriska kraftstationer. Nr 18. Balansräkning. Del II. Statistiska tablåer. I. Banlängd. a. Bandelar ägda, öppna för trafik. b. » » , koncessionerade men icke öppnade för trafik. c. » trafikerade av bolaget. II. Rullande materiel. a. Ånglok och tendrar. b. Motorvagnar (ej elektriska). c. Fordon för elektrisk drift. d. Persontågsvagnar (ej elektriska motorvagnar). e. Godstågsvagnar. f. Tjänstevagnar och hästar för växlingstjänst. I I I . Hästar och fordon använda för uppsamling och distribuering av gods och passagerare. IV. Ångfartyg. V. Kanaler. VI. Hamnar och hamnanordningar. VII. Hotell. VIII. Markområden och fastigheter, som icke ligga inom järnvägsområdet. IX. övriga företag. X. Underhåll och förnyelse av bana och byggnader (bil. A). XI. Underhåll och förnyelse av rullande materiel. XII. Antal lokmil. X I I I . Persontrafik och inkomster därav. XIV. Godstrafik och inkomster därav. XV. a. Tontal av olika huvudslag av mineralier och övrigt fraktgods. b. Antal levande djur, transporterade i godståg. XVI. Jämförande sammanställning av ekonomiska resultat för olika år. Intyg av de ansvariga tjänstemännen att all bolagets egendom uppgivits. Intyg av revisorer. Innehållsförteckning. Karta över bolagets linjer.

Fortsättning från otnslagets andra sida. »rsäag angående lapparnas renskötsel m. m. Beckman. B6 s. S. örslag till stadga angående nomadnndcrvisningen i ket samt till instruktion för nomadskolinspektören. •eckman. 52 s. S. tätens kolonisationsnämnds berättelse 1918—1922. Maris. 87 s. Jo. ;etii.;nkando angående regelbunden automobiltrafik samt ngående maskinell vägtrafik i de nordliga länen. Tullergc 191 s. K. koilöverstyrelsens folkskolutredning. Betänkande och årslag angående statsbidrag till uppförande av byggftder för folkskoleväsendet i riket. Beckman. 110 s. E. ti 11 manfattning av utlåtanden och yttranden i anleding av skolkommissionens den 28 april 1922 avgivna etänkande. Korstedt. 334 s. E.

57. ' Vid virkesmätning erforderliga relationstal. Norstedt. 172 s. Jo. 58. Förslag rörande tillgodogörande av kronans fiskevatten. Marcus. 112 s. Jo. 59. Allmänfarliga brott. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 5. Av J. C. W. Thyrén. Lund, BerIing. vj. 234 s. Ju. 60. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 8. Utredning beträffande de allmänna förutsätsniigarna med avseende å krafttillgångar, kraftbehov och iraitöverföring för elektrifiering av Sveriges olika kraftdistrikt. Beckman. 28 s. 4 kart. 2 väggkartor i särskild bilaga. J o . 61. Utredning och förslag angående de enskilda jtrnvägarnas bokföring. Norstedt. (4), 150 s. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna til det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Ealig-t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas inredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1923 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom k l ä m m e r beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Utredning rör. städernas domstolsväson. [1923: G] Förslag till strafflag, allmänna delen, s a m t till lag a n g . villkorlig frigivning. [1923: 9] Betänkande och förslag rörande förvaring a v förminskat tillräkneliga förbrytare m. m . [1928: 36] S a m m a n d r a g av yttranden över stadsplanclagskommitténs s a m t bostadskommissionens betänkanden. [1923: 48] Förberedande utkast till strafflag. Allmänfarliga brott. [1923: 59]

Statsförfattning.

Fast egendom.

Jordbruk med binäring.ar.

S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k n n n i g a s b e t ä n k a n d e . [1923: 3\] Betänkande a n g . d e t ecklesiastika arrondeväsendet. [19'23: 12 ] Inventering a v odlingsjord längs I n l a n d s b a n a n . [1923: 25] Jordkommissionens b e t ä n k a n d e n . 6. [1923:40] Lagerhus- o c h k y l h n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . 2. [1923: 42'] Anvisningar r ö r a n d e vissa å t g ä r d e r för ökad s p a n n m å l s bellån ing;. [1923: 48] Statens kolonisationsnämnds berättelse 1918—1922. [19'23: 53 ] Förslag r ö r a n d s tillgodogörande av k r o n a n s fiskevatten.. [1923: 58]

Allmän statsförvaltning.

Folkomröstningskommitténs utredningar. 3 . F o l k o m r ö s t n i n g s institute: i den schweiziska domokration. [1923:10] 4 . Folkomröstninssinstitntet i N o r d a m e r i k a s förenta stater. [1923:8] 5. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och Förenta staterna. [1923: 20] Folkomröstningskommitténs betänkande a n g . decisiv folkomröstning. [1923: 19] Betänkande och förslag i fråga om k v i n n o r s tillträde till statstjänster. 3. [1923: 22] Betänkande med förslag till lönereglering för befattningshavare i domsagorna m . m . [1923: 27] Kommnnikationsverkens lönekommitté. 5. [1923:17]

Kommunalförvaltning. KommnnaUörfattningssakknnnigas betänkande. 4. [1923: 18] Efterskrift t;ll Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a v a l . [1923:38; Om röstsammanräkning vid k o m m u n a l a v a l . A n d r a u p p lagan. [1923: 89]

A attenvasen.

Politi. Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923: 2] Betänkande med förslag till förordning ang. t i l l v e r k n i n g av brännvin m . in. [1923: 28]

Socialpolitik. Den industriella demokratiens problem. 1. [1923:29] 2. [1923:30]

Bergsbruk.

Industri. Handel ocli sjöfart. Kommunikations väsen. I Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i f r ä m m a n d e l ä n d e r . [1 923:7]] Utredning rörande Strömsholms k a n a l . [1923: 11] • Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . ' 4. [1928: 13] Förslag till a v t a l r ö r . Stockholms bangårdsfråga. [1923: 14] Betänkande ang. Stockholms förortsbanefråga. [1923: 21] Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i Sverige. [1923:49] Betänkande ang. regelbunden antomobiltrafik m . m . [1928: 54]] i De enskilda j ä r n v ä g a r n a s bokföring. [1923: 01]

Bank-, kredit- o c k penningväsen.

Statens o c h kommunernas linaiisväsen. Magistraternas befriande från ansvar för kronouppbörden m . m . [1923: 1] Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 18. Ben svenska mekaniska verkstadsindustriens utveckling intill krigsutbrottet. [1923: 31] 19. Sveriges bryggeriindustri. [1923:32] 20. Garveriindustriens produktionsförhållanden. [1923: 88] 2 1 . Kvalitetsfrågan hos det svenska vetet. [1923: 34] 22. Tabeller ang. indnstriens utveckling. [1923: 37] 23. De svenska j ä r n - o c h metallmannfakmrindnstriernas utveckling. [1923: 44] 24. U n dersökning ang. jordogendomsvärdenas u t v e c k l i n g i Sverige och vissa främmande länder. [1923: 45] Förslag till tallstadga. [1923: 43]

Skogsbruk.

Vid v i r k e s m ä t n i n g erforderliga relationstal. [1923: 57]

Försäfcriiigsväsen. Kyrkoväsen.

Undervisningsväsen. odling i övrigt.

Andlig

Betänkande m e d förslag till lag om församlingsstyrelse nn. m . [1923:4] Skolkommissioncns b e t ä n k a n d e . 5 . Organisatoriska och e k o nomiska u t r e d n i n g a r . [1923: 5] 6. Om r ä t t för e l e v e r , utexaminerade från statens högre l ä r a r i n n e s e m i n a r i u m , a t t v i n n a i n t r ä d e vid u n i v e r s i t e t och d ä r avlägga e x a m e n samt om folkskollärares fortbildning i v e t e n s k a p l i g t a v seende. [1923: 41] Förslag till ä n d r i n g a r i jordfästningslagen m . m . [1923: 23] 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e 2 ang. b e r e d a n d e av förbättrad pensionering från prästerskapets ä n k e - o c h pupillkassa m . m [1923: 2G] Samorganisation av riksdagsbiblioteket o c h d e n c e n t r a l a statsförvaltningen i b o k - o c h biblioteksavseende. [1928: 3 5 ] . Förslag till stadga angående n o m a d u n d e r v i s n i n g e n m . m . [1923: 52] Betänkande och förslag a n g . s t a t s b i d r a g till u p p f ö r a n d e tvv byggnader för folkskoleväsendet i riket. [1923: 55] S a m m a n f a t t n i n g av u t l å t a n d e n i anledning av skolkorumissionens b e t ä n k a n d e . [1923: 50]

H ä l s o - ocli sjukvård. Försvars väsen.

Allmänt näringsväsen. K. F.lektrifieringskommitténs meddelanden. 6. Ang lämpliga distributionssystem [1923: 24j 8. A n g . krafttillgångar och kraftbehov ni. m. [1923: 00] Förslag angående lapparnas renskötsel m . m . [1923: 51] Bidegörelse angaaende elektrisk Kraftöverföring fra Norge til DanmarK. [1923: 50]

Stockholm 1923.

Försvarsrevisionens b e t ä n k a n d e . 3 . Del 1. I n l e d a n d e a v d e l ning, lantförsvaret. [1923: 15] Del 2. Sjöförsvaret, s a m m a n f a t t n i n g a v revisionens förslag, särskilda y t t r a n d e n . [1923: 10] Del 3 . Bilagor. [1923:17] ,

'Utrikes ä r e n d e n .

P . A. Norstedt & Söner.

2 3

2¶Verkstadsbyggnader Räler

2 1.5

2 2 2

1.5¶Broöverbyggnader . ,

3¶Bangårdsmaskinerier

3¶Signal- och säkerhetsanläggningar

3¶Telefon och telegraf Lokomotiv

2 2.5.

2 3

2.5 2.5

3 3

10 Andra inventarier Färjelägen

10 Sjöfartsmateriel

5 Anläggningar för elektrisk drift: O verföringsledningar: Kopparledningar Övriga detaljer Kontaktledningar

0.55 1.4 1.4

0 lik a

44 § 6.

52 Formulär för Balansräkning. Ar.

1¶Enligt Norrmans förslag.

54 Ar..

55 År

57 Formulär for Yinst- och förlusträknlDff. Ar

58 i

59 Ar.

61 Bilaga

69 Bil. C.

2 800

9 000

30 000

164 000

193 000

240 000

1¶Med income förstås här som annorstädes årets vinst;, med surplus föregående års samlade överskott.

87 216. Andra spårmaterialier 218. Ballast 220. Spårläggning och riktning

89 304. Kraftstationsmaskiner.

94 r

118 Current

122 Bilaga D. ScJnveiz.

126 Kontroll ay bokföringen.

128 24 §.

129 Förordning

137 B.

138 I.

142 Utgifter.

145 5. Överföring från kontot ofullbordade kontot. 6. Till följande år överfört passivsaldo. (Summa inkomster.)

146 Bilaga E. England-

150 Bil. C. Bil. D. Bil. E . Bil. F .

232245 Internationell rätt.