Betänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden m. m.

National Library of Sweden

enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:62

FINANSDEPARTEMENTET

1921 ÅRS

LÖNEKOMMITTÉ

BETANKANDE ANGÅENDE

ORDNANDET AV KVINNLIGA BEFATTNINGS HAVARES AVLÖNINGS- OCH PENSIONSFÖRHÅLLANDEN M. M.

S T O C K H O L M 1 9

2 3

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1923 Kronologisk

förteckning

1. Betänkande m e d förslag angående magistraternas 27. ILJnderdånigt betänkande m e d förslag till lönereegler-ing för befattningshavare i domsagorna m. m. Boeckbefriande i visst avseende från ansvar för k r o n o u p p r n a n . 85 s. J u . börden m. ra. Norstedt. 57 s. F i . 2. Förslag till lag om lösdrivares behandling m. fl. för- 28. TUnderdånigt betänkande med förslag till förordnning fattningar. Del 5 av fattigvårdslagstiftningskomniitaingående tillverkning av brännvin m. m. BMom. téns betänkanden. Palmquist. xj, 423 s. S. <ii7 s. F i . 3. S p a n m n å l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s betänkande. Nor- 09—30. Den industriella demokratiens problem. 1. Bebtänstedt. 41 s. J o . Ikande j ä m t e förslag till lag om driftsnämnder. 2240 s. 4. Betänkande med förslag till lag om församlings2. Den industriella demokratien i u t l a n d e t . 2667 s. styrelse samt till bestämmelser om folkskoleärende'Tullberg. S. nas överflyttning från den kyrkliga till den borger31. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och beotänliga k o m m u n e n m. m. Palmquist. vj, 304 s. E . Ikanden. 18. Den svenska m e k a n i s k a verkstadsinndu5. Skolkommissionens b e t ä n k a n d e . 5. Organisatoriska mtriens utveckling intill krigsutbrottet. Av' E. och ekonomiska u t r e d n i n g a r . Norstedt. 236 s. E . ILinder. Tullberg, iv, 435 s. F i . 6. Utredning angående vissa spörsmål rörande städernas domstolsväsen. Av N. Herlitz. Norstedt. 164 s. J u . 32. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betitänIkanden. 19. Sveriges bryggeriindustri. Av A. Lil lien7. Statens ställning till j ä r n v ä g a r n a i olika främmande lberg. Tullberg, iv, 40 s. F i . länder. Av A. Lilienberg. Tullberg. 4L1 s. K. 8. Folkomröstningskommitténs utredningar angående 33. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och beutänIkanden. 20. Garveriindustriens produktionsförhålilanreferendum i främmande länder. 4. Folkomröstningsd e n . Av W . Smith. Marcus, iv, 175 s. F i . institutet i Nordamerikas förenta stater. Av H. Ting34. T u l l och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t t ä n sten. Tullberg, iv, 399 s. J u . Ikanden. 21. Kvalitetsfrågan hos det svenska veetet. 9. Förslag till strafflag, a l l m ä n n a delen, s a m t förslag A v H. Nilsson-Ehle. Marcus. 16 s. F i . till lag angående villkorlig frigivning j ä m t e motiv. 35. Samorganisation av riksdagsbiblioteket och den (cenMarcus, xiij, 534 s. J u . t r a l a statsförvaltningen i bok- ochbiblioteksavseemde. 10. Folkomröstningskommitténs u t r e d n i n g a r angående A v V. Gödel. Marcus. 54 s. F i . referendum i främmande länder. 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien, dess 36. B e t ä n k a n d e och förslag rörande förvaring av förm i n s k a t tillräkneliga förbrytare j ä m t e förslag tilll införutsättningar, former och funktioner. Av A. Bruset e r n e r i n g av farliga återfall sförbrytare. L u n d , IBerwitz. Tullberg. 381 s. J u . Iling. 116 s. J u . 11. Utredning rörande ombyggnad av Strömsholms kan a l samt u t s t r ä c k n i n g av kanalen från Smedjebacken '37. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betstan"kanden. 22. Översiktstabeller angående den svernska till Ludvika. Meddelande från Kungl. K a n a l k o m ändustriens utveckling 1891—1920 j ä m t e a n m ä r k n i n i g a r . missionen. Nr 5. Hseggström. 133 s. 2 k a r t . K. Marcus, i v, 147 s. F i . 12. Betänkande och förslag angående det ecklesiastika 38. Efterskrift till Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid kcomarrendeväsendet. Beckman, xij, 239 s. E . m u n a l a val enligt lagarna den 9 juni 1922. Av TE. v. 13. Vägkommissionens b e t ä n k a n d e n . 4. Förslag till lag Heidenstam. Beckman, (s. 53—61). S. om enskilda vägar m. m. Marcus. 147 s. K. 14. Betänkande m e d förslag till avtal rörande Stock- 39. Om r ö s t s a m m a n r ä k n i n g vid k o m m u n a l a val enaligt l a g a r n a den 9 j u n i 1922. Av E. v. Heidenstam. A m d r a h o l m s bangårdsfråga. Beckman. 46 s. 10 kart. K. upplagan. Med efterskrift. Beckman. (4), 61 s.. S» 15—17. Försvarsrevisionens betänkande. 3. B e t ä n k a n d e 40. J o r d k o m m i s s i o n e n s betänkanden. 6. Om sociala arrren• och förslag rörande revision av Sveriges försvarsdebestämmelser, avlösning av arrendejordbruk, fföreväsende. Del 1. Inledande avdelning, lantförsvaret. k o m m a n d e av vanhävd, upphävande av fideikomimiss viij, 661 s. Del 2. Sjöförsvaret, sammanfattning av i fast egendom, anskaffande av t o m t m a r k till bosttäder revisionens förslag, särskilda yttranden. (2), 741 s. m. m. Marcus. 50o s. J u . Del 3. Bilagor. (2), 90, 33, 28, 19, 53, 85, 4, 30, 2, 48, 30, 41. Skolkommissionens betänkande. 6. Om r ä t t lör 36, 6 s. Beckman. F ö . elever, utexaminerade från statens högre l ä r a r i n n e s e 18. Kommunalförfattningssakkunnigas b e t ä n k a n d e 4 minarium, att vinna inträde vid universitet och m e d förslag till lag om landsting m. m. Beckman. <där avlägga examen, samt om folkskollärares itort235 s. S. bildning i vetenskapligt avseende. Norstedt. 63 ss. E 19. Betänkande angående decisiv folkomröstning, avgivet av folkomröstningskommittén. Tullberg. 40 s. 42. L a g e r h u s - och k y l h u s k o m m i t t é n s betänkande.. 2. Lagerhusväsendet' i Sverige och därmed samrmanJ«. -, h ä n g a n d e förhållanden. Norstedt, viij. 300 ». J o » 20. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r angående 43. Förslag till tullstadga j ä m t e motivering. Norsttedt. referendum i främmande länder. 5, Folkomröstnings(2), 134 s. F i . , . „ , ... institutet utanför Schweiz och F ö r e n t a staterna. 44. Tull- och traktatkommitténs u t r e d n i n g a r och b e t ä n Tullberg. 71 s. J u . k a n d e n . 23. De svenska järn- och metallmanufakctur21. Betänkande angående o r d n a n d e t av Stockholms förindustriernas utveckling med särskild h ä n s y n tilh torortsbanefråga. Blom. 126 s. 11 kart. K. h å l l a n d e n a vid tiden n ä r m a s t före världskri getsä ut22. Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde brott. Av G. Delling. Tullberg, iv, 196 s. F i . till statstjänster. 3. K v i n n a s behörighet a t t i n n e h a v a prästerlig och a n n a n k v r k l i g tjänst. Marcus. 51 s. J u . 45. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och bestank a n d e n . 21. Undersökning angående jordegendom m s 23. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa värdenas utveckling i Sverige och vissa i r ä m m a i n d e delar av lagen den 25 maj 1894 angående jordfästning länder. Av K. Amark. Marcus, iv, 93 s. F i . m. m. Norstedt. 56 s. J u . 24. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 6. 46. S a m m a n d r a g av yttranden över stadsplanelagskcommitténs betänkande med förslag till stadsplamelag Utredning angående lämpliga distributionssystem för och författningar som därmed h a v a samband s i a m t landsbygdselektrifiering. Beckman, viij, 192 s. J o . bostadskommissionens b e t ä n k a n d e med förslag; till 25. I n v e n t e r i n g av odlingsjord längs Inlandsbanan frän byggnadsstadga. Palmquist. 367 s. J u . Ströms södra sockengräns till Storuman. Tullberg. 47. Konimunikationsverkens lönekommitté.^ 5. Beitän30 s. 2 kart. J o . 26. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 2. Betän- *. k ä n d e angående beredande av semester at viss » e k e ordinarie personal i statens t j ä n s t Fahlcrantz. -49 s. k a n d e angående avveckling av den stärbhus efter K. p r ä s t tillförsäkrade förmånen av tjänst- och n å d a r s a m t beredande i s a m m a n h a n g därmed av förbättrad 48. Anvisningar rörande vissa åtgärder för möjliggörainde av ökad spannmålsbelåning från jordbrukarnas tsida. pensionering från prästerskapets änke- och pupillNorstedt. 43 s. J o . kassa. Tullberg. 100 s. E .

Fortsättning å omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 3 : 62 FINANSDEPARTEMENTET

1 9 2 1 ÅRS LÖNEKOMMITTÉ

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ORDNANDET AV KVINNLIGA BEFATTNINGSHAVARES AVLÖNINGS- OCH PENSIONSFÖRHÅLLANDEN M. M.

STOCKHOLM 1 9 2 3 ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning. S k r i v e l s e till K o n u n g e n Inledning

Sid. y 1

I.

1919 å r s s a k k u n n i g a s yttrande o c h förslag i l ö n e f r å g a n o c h d ä r ö v e r

II.

Av k o m m i t t é n v e r k s t ä l l d a u t r e d n i n g a r i l ö n e f r å g a n

23¶III. IV.

K v i n n o r n a s l ö n e s t ä l l n i n g å den a l l m ä n n a a r b e t s m a r k n a d e n Familjeförsörjningsprincipens tillämpning

46 51

V. VI.

Kvinnliga befattningshavares pensionsålder Gift k v i n n a s s t ä l l n i n g

69 105

avgivna utlåtanden

4 VII.

V i s s a s t a t s t j ä n s t e r s r e s e r v e r a n d e för k v i n n o r

114¶VIII.

K o m m i t t é n s y t t r a n d e i lönefrågan

121 IX.

K o m m i t t é n s f ö r s l a g till ä n d r i n g av a v l ö n i n g s r e g l e m e n t e n o c h p e n s i o n s l a g a r m. m. Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen 139 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 161 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten 175 Förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85 s. 1) angående civila Ijänstinnehuvares rätt till pension 182 Förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk 185 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension 194 Förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst 196 Förslag till kungörelse med föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande... 196 Förslag till kungörelse angående ikraftträdande av vissa författningar rörande avlöning och pensionering av befattningshavare i statens tjänst 197

IV

X.

S] Sid Specialmotivering. A. Förslag till ändringar av avlönings reglementena 1. 198 1. Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare 5 vid stats departement och vissa andra verk, tillhörande den civila stats- förvaltningen 1- 199 2. Avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid l postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten fall sv erk 2c 204 3. Avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare e vid lots- och fyrstaten 2. 204 4. Tjänsteförteckningar -• 205

B.

Förslag till ändringar av pensionslagarna

2. 209

C. Förslag till ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) ) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra i till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension 2% 216 I).

Förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga i befattningshavare i statens tjänst 2. 217

E.

Förslag till kungörelse med föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering 7 av vissa kvinnliga befattningshavare vid sådana verk och inrättningar^ f för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande 2. 217

F.

Förslag till kungörelse angående ikraftträdande av vissa författningar avlöning och pensionering av befattningshavare i statens tjänst

rörande, e 2. 218 220

XI.

Kostnadsberäkning

-•

XII.

Övergångsanordningar

2. 221

Kommitténs hemställan Bil.

I.

Bil.

II.

2. 222

Utdrag av protokoll, hållet hos 1921 års lönekommitlé den 12 oktober r 1923 Särskilt yttrande av ledamöterna Broomé och Sörensen 2. 224 Särskilt yttrande av ledamoten Broomé 2. 238 Särskilt yttrande av ledamoten Eriksson 2. 239 Särskilt yttrande av ledamoten Widell 2. 257 Blankett till uppgift å tjänstledighet

2. 258

Bil. III.

Jämförelse mellan nuvarande och av kommittén föreslagen lön för kvinnliga a ordinarie befattningshavare 2. 259

Bil. IV.

Tjänstemäns inamovibilitet enligt utländsk rätt av t. f. förste kanslisekre- ;teraren Israel Myrberg 2. 260

Til* KONUNGEN.

Genom nådigt beslut den 29 juni 1921 uppdrog Eders Kungl. Maj:t ått en kommitté av sex personer att med hänsyn till den pågående uitredningen av spörsmålet angående utsträckt tillträde för kvinnor

VI

till statstjänst verkställa ytterligare utredning av frågan oim oirdnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pemsiomsförhåll anden. Till ordförande och ledamöter i kommittén förordnade Edters Kungl. Maj:t vid kommitténs tillsättande: till ordförande ledlamoten av riksdagens första kammare, numera rik sgäldsfullmä k tigfen Carl Gustaf Ekman och till övriga ledamöter fru Emilia Birooimé, ledamoten av riksdagens andra kammare, förste kontorsbi trädiet vid statens järnvägar Ernst Gustaf Eugen Eriksson, ledamoten «av riksdagens andra kammare, lantbrukaren, numera domäniintesndenten Per Bernhard Nilsson, seminarierektorn Anna Eliisabe^th Sörensen och ledamoten av riksdagens första kammare, öveerdirektören Jakob Ludvig Widell. På därom av Nilsson gjord framställning entledigades han i av Eders Kungl. Maj:t den 30 december 1922 från och m^ed iingången av år 1923 från sagda uppdrag. Såsom sekreterare har kommittén, som antagit namnet 19221 års lönekommitté, den 19 december 1921 hos sig anställt jurris doktorn Siegfried Matz. Till kommittén har ingivits en av Maria Jönsson och Gercda Nystedt å Sveriges folkskollärarinneförbunds vägnar undertecknaad framställning av den 2 november 1921, vari hemställes, att lcön för manlig och kvinnlig folkskollärare måtte bestämmas efteer principen »lika lön för befattningshavare i samma tjänsteställning^». Till kommittén har vidare ingivits en skrivelse, dagtecknaad den 9 juni 1922, i vilken de kvinnliga läkarnas s. k. permanentta kommitté genom med. lic. Karolina Widerström m. fi. hemställeer, att kvinnliga tjänsteläkares lönevillkor måtte bliva desamma soDm de manligas. Slutligen har till kommittén ingivits en i juni månad 19223 dagtecknad framställning från ett stort antal kvinnoföreningaar, vari hemställes, att kommittén måtte föreslå samma avlöninggsgrunder och samma pensionsålder för män och kvinnor. Framnställningen har undertecknats av representanter för följ anade sammanslutningar: Fredrika-Bremer-Förbundet, Föreningen G. (C. I., Sveriges slöjdlärarinneförening, Kvinnliga telegrafpersonalecns förening, Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals föreningg,

VII

Kvinnliga kontorist- och expeditföreningen i Stockholm, Kommunistiska partiets kvinnoutskott, Föreningen kvinnor i statens tjänst, Sveriges folkskollärarinneförbund, De kvinnliga läkarnas permanenta kommitté, Vita bandet, Svenska skolkökslärarinnornas förening, Kvinnliga postföreningen, Akademiskt bildade kvinnors förening, Sveriges nick- och samskolors lärarinneförbund, Stockholms stads kvinnliga tjänstemäns förbund, Svenska kvinnornas nationalförbund, De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd, Svenska kvinnors medborgarförbund, Kvinnliga telefontjänstemannaföreningarnas centralförening, Sveriges moderata kvinnoförbund, Statsbanornas kvinnliga tjänstemannaförening, Frisinnade kvinnors riksförbund och Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. Kommittén får härmed i underdånighet överlämna sitt betänkande angående ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden m. m. Utdrag av vid betänkandets justering fört protokoll, innehållande därvid avgivna särskilda yttranden, är bifogat (bil. I). Stockholm den 12 oktober 1923. Underdånigst CARL EKMAN. EMILIA BROOMÉ.

ERNST ERIKSSON.

ANNA SÖRENSEN.

LUDVIG WIDELL. Siegfried Matz.

Inledning. , V / d SJIsattande a v förevarande kommitté den 29 juni 1921 v t t r a d e

/w

att h a v a eri rat Ä J f 'T™*??rtTentet' ^ * om a t f l L e r a till Ä Ä ^ ^ t e m 5 n t e t . i n k o i n m i t de ^ å n skilda ämbetsmyndigheter in- *mentet P « ^uttordrade yttranden over det av de sakkunniga angående kvinnas till ~ trade till statstjänst avgivna betänkande: » ^ a e n a e Kvinnas tiW

statsrådsprotokollet

»Den granskning, de sakkunnigas förslag .sålunda undergått, h a r väsentl^ T T \ ^ P a f r a ? a n OTn i i m e h å l l e t a v de bestämmelser, vilka äro +r* HIW T?- r 6 5 T 0 P . r a d e t f ö r k v m n a * behörighet a t t bekläda statstjänst. Däremot har, i överensstämmelse med remissens n ä r m a s t e syfte m å l ^ r ^ ^ 8 f ™ 1 1 1 ^ 1 1 ™ . » a ^ d * omfattande och betydelsefulla spörsmålen om kvinnliga befattningshavares avlöning och pensionering efter ett eventuellt genomförande av den föreslagna rlioTm^ZZtTm^l g r a d u p p t a g i t s till bedömande av de i ärendet hörda myndigheterna. E n f r w T 6 b S ! L n d l i n g a v 5»tj»rörda, med v a r a n d r a n ä r a förbundna irägor larer darfor v a r a erforderlig, innan till dem k a n tagas slutlig 1itailr^ Härtill kommer att, p å sätt de sakkunniga själva framhållit, den dem förelagda uppgiften i denna del v a r i t begränsad till en allm a n principutredning och därför icke innefattat frågor, vilka äro av egentlig löneregleringsnatur eller i allmänhet hänföra sig till rent statsruiansiella synpunkter. «» »«*•*

i«*

S99L

^ d v ^ a ™ ? ä r k t a förhållanden synes det m i g lämpligt a t t åt en sär£l w ™1v*f ^ ^ d f a k l i g e n bestående a v personer med insikt och ertarennet; i lönereglerings- och pensionsfrågor samt i statsfinansiella ämnen, lämnas u p p d r a g att, med det föreliggande sakkunnigbetänkandet såsom utgångspunkt, till behandling upptaga frågan om kvinnliga statstjanares avlönings- och pensioneringsförhållanden. Därvid lärer få anses självfallet, a t t denna kommitté skall äga att, i den m å n den finner uppdraget därtill giva anledning, göra även a n d r a delar a v nyssn ä m n d a betankande till föremål för granskning.» Kommittén vill i detta sammanhang vidare erinra om vad i frågan förekommit vid riksdagarna 1920—1923. bedan mom justitiedepartementet den 27 maj 1919 tillkallade sakkunniga tor u t r e d n i n g av frågan om beredande a v utsträckt behörighet för kvinnor att vinna tillträde till civil statstjänst den 14 februari 1920 avlämnat törsta avdelningen av sitt betänkande, avseende frågan om kvinIW*9«o\ ioon . t U l ^ ^ a f c f s t j ä n s t e r , förelade Kungl. Maj:t i proposition Uur. 2bZ) 1920 ars riksdag förslag till ändring a v §S 4, 28, 33 och 108 regeringsformen s a m t § 70 riksdagsordningen, vilka förslag med en mindre 1921 års lönekommitté.

1 Rik. 4*™« 192 °1923 '

2 ändring a v riksdagen antogos såsom vilande till vidare grundlagsenlilig behandling. Enligt den a n t a g n a lydelsen a v § 28 regeringsformen skulle till ddar omförmälda ämbeten och tjänster även kvinnor kunna u t n ä m n a s ooch befordras »med tillämpning av grunder, som av Konungen och riksodagen godkänts». Till prästerlig tjänst skulle dock kvinna ej k u n n a i utnämnas, där ej annorledes blivit bestämt i den ordning § 87 mom. 2 r e g e ringsformen stadgade. Förslag till sådana grunder för kvinnas utnämnande och befoDrdr a n till statstjänst utarbetades sedermera av ovannämnda sakkunnijiga, vilka i ett den 27 december 1920 avgivet betänkande framlade bl. a. försWag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till staatstjänst. '. Sedan 1921 års riksdag därefter slutligt antagit omförmälda grundlaagsändringsförslag, framlade Kungl. Maj:.t i proposition (nr 241) till 1922 ! års riksdag ett förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvmiinas behörighet a t t innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 10 mars 1922 yttrade echefen för justitiedepartementet i frågan om de kvinnliga statstjänarnas . avlönings- och pensionsförhållanden bl. a., att, då departementschefen w o r e beredd a t t tillstyrka, att de lagförslag, som avsåge att angiva grranserna för kvinnornas behörighetsområde inom statstjänsten, forelaades den då samlade riksdagen, h a n ansåge sig böra starkt betona, att därnmed icke tagits någon som helst ståndpunkt till de närliggande sporsnmal, vilka tills vidare lämnades oavgjorda. Att i dessa frågor vitt s k n l d a meningar bröte sig mot varandra vore sedan länge nogsamt k a n t och hade ytterligare blivit bestyrkt av åtskilliga uttalanden, som f r a m k o m mit i samband med myndigheternas granskning av de sakkunnigas 1 forslag. Det vore därför av stor vikt, att den prövning, dessa frågor f r a m deles skulle undergå, bleve förutsättningslös och helt obunden av det beslut, som kunde komma att fattas i fråga om behörighetslagens lrnneDet sammansatta stats- och första lagutskott, vilket förberedde äirendet förklarade sig i avgivet utlåtande tillstyrka det framlagda lag?torslaget dock med den ändring av övergångsbestämmelsen, att, meedan enligt' propositionen lagen skulle t r ä d a i kraft den 1 j a n u a r i 1923, den enligt utskottets hemställan skulle ikraftträda den dag Konungen imed riksdagen bestämide. Avsikten med ändringen i övergångsbestammealsen var den, att lagen ej skulle träda i kraft, förrän löne- och pensiomsbestämmelserna blivit antagna. , . . +. Emot utskottets hemställan yrkades emellertid i avgiven r e s e r v a t i o n avslag å propositionen. I motiveringen till reservationen anfördes bM. a., att ingen anledning syntes föreligga att företaga prövningen av föreliggande lagförslag förrän i sammanhang med fastställandet av avloniingsoch pensioneringsbestämmelser. Först när förslag till dessa forellage, vore m a n i tillfälle a t t pröva ärendet i hela dess vidd, och något t avgörande skäl att redan för det dåvarande binda sig i behorighetstrgagan syntes icke förefinnas. Vid ärendets behandling i riksdagens k a m r a r förkastade första kanmmaren med 56 röster mot 53 utskottets hemställan, varemot aftdra kamuiiaren biföll densamma, i anledning v a r a v -förslaget vitf denna riksdag forllallit. Frågan blev föremål för ny behandling vid 1923 års riksdag, da Kvungl.

3 Maj:t i proposition (nr 40) framlade förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag, jämte därtill sig anslutande förslag om tillägg till vissa stadganden i rättegångsbalken. Förstnämnda lagförslag var av samma lydelse som utskottets förslag vid föregående riksdag, med det undantag att i förslaget ej influtit den inskränkning i kvinnas behörighet att bekläda diplomatisk eller konsulär tjänst, som upptagits i föregående års lagförslag. Det sammansatta stats- och första lagutskott, som behandlade ärendet, hemställde i avgivet utlåtande, att riksdagen måtte finna ifrågavarande proposition icke för det dåvarande kunna bifallas. Emot denna utskottets hemställan avgavs emellertid en reservation, vari hemställdes, att riksdagen måtte för sin del antaga ett förslag till lag i ämnet, som var likalydande med det kungliga förslaget men med ett tillägg, enligt vilket Konungen ägde att meddela särskilda bestämmelser angående villkoren för kvinnas tillträde till vissa domartjänster. Det i reservationen framställda förslaget blev av riksdagen bifallet, och har Kungl. Maj:t sedermera den 22 juni 1923 (nr 249) utfärdat lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. Lagen skall träda i kraft den dag Konungen med riksdagen bestämmer.

I. 1919 års sakkunnigas yttrande och förslag i lönefråg{an och däröver avgivna utlåtanden. Då en detaljerad historik r ö r a n d e statsanställda kvinnors a v l ö n i i n g meddelats dels i l ä r a r lönenämndens betänkande n r I (band 2, b i l a g a X£l), dels i betänkandet i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (del l I I , sid. 116 ff.), h a r kommittén icke funnit erforderligt a t t h ä r f r a m l ä g g a någon särskild historik. Sakkunni- K o m m i t t é n vill allenast e r i n r a om a t t de sakkunniga, som a v g n v i t ga angå- sistnämnda betänkande, för sin del hemställde, a t t principen lika l ö n för ende kvin- m a n ^ k v i n n a i s a m m a befattning skulle läggas till g r u n d för awloträde^tiii ningens bestämmande beträffande såväl begynnelse- eller g r u n d l ö n esoni statstjänst ålderstillägg ooh övriga avlöningsförmåner. 1920. i motiveringen till sitt förslag framhålla de sakkunniga, efter a t t ntava e r i n r a t om föregående u t r e d n i n g a r i ämnet, att, sedan kvinnormas lcönefråga senast v a r föremål för prövning i s a m b a n d med l ö n e r e g l e r i n g a r för speciella tjänstemannakårer, en omständighet tillkommit, v i l l k e n måste tilläggas den största betydelse vid f r å g a n s förestående b e h a m d ling. De s a k k u n n i g a anföra h ä r o m : . "Såsom en förutsättning för denna utredning gäller nämligen, att kvinnor :skcola i princip erhålla samma behörighet som män till statens alla ämbeten och tjiänsster. Huvudvikten ligger härvid icke därpå, att efter genomförandet av denna reformi antalet kvinnliga befattningshavare torde komma att växa och att därmed k v i n n o r n a s lönespörsmål erhåller en ökad räckvidd. I ett beslut av nämnda innebörd miåste framför allt inläggas en ny värdesättning av kvinnornas förmåga att såsom sttatstjänare gagna det allmänna. Under det att kvinnorna hittills blott steg för steg upptagits på nya områden av statstjänsten för att prövas i skilda uppgnfter, måste efter likställighetsprincipens godkännande denna prövning anses awsliutad och ett erkännande givet, att det kvinnliga arbetet för statstjänsten i dess heelhet har icke mindre värde än det manliga. I fråga om behörigheten för kvunnor att innehava statstjänst kommer därmed en omkastning att äga rum: vad ^som förut var undantag, blir hädanefter regel. Det förändrade läge, i vilket frl-ågan om kvinnornas ställning i statstjänsten därmed inträder, kan näppeligen urndgå att inverka på bedömandet av de kvinnliga statstjänarnas avlöningsfråga. _ Så länge kvinnornas upptagande i statstjänsten skedde successivt, kunde h ä r i Uigga ett visst berättigande för att åtminstone tillsvidare hålla deras avlöning påå ett något lägre plan än för män i motsvarande ställning. Kvinnornas anstälhande hade då ännu i viss mån karaktären av experiment, och man kunde därför hava skäl för att vilja avvakta resultatet, innan man definitivt bestämde sig för a t t med avseende å löneförmåner jämställa dem med de manliga befattningshavarna. Annorlunda blir förhållandet, när man finner kvinnorna kunna i allmänhet bekdäda samma befattningar som män; en lönereduktion till kvinnornas nackdel kam då ej längre förklaras genom en hänvisning till att de i förhållande till mänmen i statstjänsten intaga en undantagsställning, vilken kunnat motivera upprätfchåillandet av särskilda avlöningsgrunder. Om det ena könets företräde till d e t s stora

5 flertalet tjänster upphör, är det i och för sig naturligt och följdriktigt, att likställighet bor gälla även i fråga om de rättigheter och skyldigheter, som åtfölja tjänsten. Varje endast på olikheten i kön grundad avvikelse från denna likställighet blir en anomali, mer eller mindre starkt framträdande. Anomalien kan måhända förklaras och försvaras, den kan vara nyttig eller nödvändig. Men för densamma skola då kunna visas särskilda skäl. Hur man än förut betraktat det kvinnliga lönespörsmålet och vilken ståndpunkt man än intagit till detsamma, larer det ej kunna frånkommas, att läget nu väsentligen förändrats. Skall en olikhet i avlöningsvillkor upprätthållas mellan i övrigt likställda befattningshavare måste ställas skärpta anspråk på den bevisning, som skall ådagalägga nödvändigheten av en sådan olikhet. Den här föreliggande uppgiften blir då närmast att till granskning upptaga de skäl, som åberopats till stöd för de nuvarande ^ avlöningsgrunderna, för att efterse, huruvida dessa skäl kunna anses filUa mattet även under den nya förutsättning, från vilken frågan enligt kommitterades uppfattning numera bör betraktas." De sakkunniga erinra härefter om den historiska utvecklingen a v kvinnornas lönefråga. Lika lön för män och kvinnor i samma befattning nade ganska länge v a r i t regel inom de tjänsteområden, till vilka kvinnor först erhollo tillträde. Detta förhållande hade dock ingalunda v a r i t uttryck for en till sm riktighet klart erkänd avlöningsprincip. A t t kvinnlig arbetskraft över h u v u d kommit a t t tagas i bruk för allmän tjänst hade s m närmaste orsak däri, att de löner, som voro förenade med dessa befattningar, ofta visat sig vara för låga för att till dem k u n n a i erforderlig utsträckning draga den manliga arbetskraften. Först sedan de befattningar, i vilka både män och kvinnor anställdes, blivit allt flera oeli otillräckligheten a v lönerna från de manliga befattningshavarnas sida framkallat k r a v på en förbättrad ställning, hade en åtskillnad i lonehanseende blivit genomförd. Denna åtskillnad hade småningom utvecklats alltmera systematiskt, och kvinnornas löneproblem hade sålunda kommit att i högre grad än tidigare betraktas från principiella synpunkter. Även statsfinansiella hänsyn hade emellertid ofta haft ett väsentligt inflytande vid avgörandena om de kvinnliga statstjänarnas löneförhållanden. Denna synpunkt hade j ä m t e vissa hansyn av a n n a n a r t helt visst inverkat vid inrättandet a v speciellt kvinnliga befattningar; genom uteslutande av den manliga konkurren? ? V ^ S d e d e t m e r a i n v e c k l a d e spörsmålet om ett rättvist avvägande a v förhållandet mellan manliga och kvinnliga löner i dessa fall k u n n a t förvandlas till en jämförelsevis enkel och fristående löneregleringsfråga. De sakkunniga anföra härefter vidare: "Under diskussion om avlöningsfrågor i allmänhet har det under senare tid bhvit vanligt att mot varandra ställa två olika system eller principer. Den ena har fått sitt uttryck i formeln lika arbete, lika lön, den andra har betecknats såsom behovsprincipen. I korthet sagt, utgår den förstnämnda principen från den uppfattning, att arbetet såsom sådant skall betalas utan hänsyn till arbetarens personliga levnadsbehov, under det att behovsprincipen uppställer såsom lönepolitikens mål att bereda en arbetsgottgörelse, vilken, i möjligaste mån avpassad efter individuella förhållanden, gör dem, som utföra samma arbete, i ekonomiskt avseende lika förmånligt ställda. Uppenbart är, att behovsprincipen icke kan tänkas förverkligad utan väsentliga modifikationer. Endast till ett fåtal av de många omständigheter, som äga betydelse för den enskildes ekonomi, är det möjligt att taga hänsyn vid bestäm-

6 mande av lön eller ersättning för utfört arbete. I vidsträcktare mening än såsosom ett uttryck för den uppfattning, att lönen bör bestämmas med hänsyn till d<den enskilde befattningshavarens försörjningsplikt, torde behovsprincipen för närvaranande icke hava några förespråkare. Sådan den praktiskt sett framträder, skulle beho\ovsprincipen såsom norm för löneregleringar därför mera egentligt kunna beteckncnas såsom familjeförsörjningsprincipen. Konsekvent tillämpad, skulle denna princncip innebära, att familjeförsörjare, vare sig män eller kvinnor, borde åtnjuta hög3gre avlöning än icke-familjeförsörjare, dessa må nu vara män eller kvinnor. Demnna högre avlöning kan tydligen utgå i form av tillägg till den lön, som är bestänamd för befattningshavare utan försörjningsskyldighet. Om principen skall helt genoiomföras, bör avlönings tilläggets storlek stå i förhållande till försörjningspliktens o omfattning och alltså ökas i den mån familjen tillväxer. Familjeförsörjningsprincipen har hittills icke i vårt land direkt lagts till grurund för någon lönereglering för befattningshavare i statstjänst. Emellertid har d den ofta åberopats såsom förklaring till den genomgående skillnad, som ansetts beböra upprätthållas mellan manliga och kvinnliga befattningshavares löner. Man k har utgått från det faktiska förhållandet, att männen vanligen äro eller bliva famihiljeförsörjare och därför äro i behov av en högre avlöning än kvinnorna. Den maianliga avlöningen bör därför, har det sagts, bestämmas med hänsyn till nämninda förhållande; om ett mindre antal män först sent eller måhända aldrig blir famihiljeförsörjare, föreligga undantagsfall, som icke kunna erhålla inflytande på den s allmänna regeln. Då härvid invänts, att jämväl kvinnor kunna vara familjeförsörja-jare och därför rätteligen borde komma i åtnjutande av samma förmån, har ege?entligen icke givits annat svar än att dylika fall vore alltför fåtaliga för att hänsasyn skulle kunna tagas till dem. Stundom har rent uttalats, att de befattningar, 1 till vilka kvinnor erhållit tillträde, icke finge anses avsedda att bereda uppehälle e för andra än ogifta." E f t e r a t t h a v a o m n ä m n t , a t t l ä r a r l ö n e n ä m n d e n s f ö r s l a g a t t i viviss o m f a t t n i n g l ä g g a f ö r s ö r j n i n g s p r i n c i p e n t i l l g r u n d för l ä r a r p e r s o n a l e i e n s l ö n e r e g l e r i n g i c k e l e d d e t i l l n å g o n å t g ä r d i n ä m n d a r i k t n i n g , e r i n r a i de s a k k u n n i g a o m a t t e j h e l l e r v i d d e n å r 1919 g e n o m f ö r d a l ö n e r e g l e r i n g g e n för k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n p r i n c i p e n o m s ä r s k i l d a l ö n e t i l l ä g g å t i fam i l j e f ö r s ö r j a r e a n s e t t s b ö r a k o m m a t i l l u t f ö r a n d e . D ä r e m o t h a d e delens a m m a i viss m å n erhållit tillämpning vid bestämmande a v dyrticidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst. Sedermera h a d e fråg.gan om tillämpning av familjeförsörjningsprincipen berörts a v lönereggler i n g s k o m m i t t é n i dess d e n 3 n o v e m b e r 1920 d a g t e c k n a d e b e t ä n k a n d e a a n g å e n d e n y , d e f i n i t i v l ö n e r e g l e r i n g för b e f a t t n i n g s h a v a r e v i d statscsdep a r t e m e n t och c e n t r a l a ä m b e t s v e r k . E f t e r a t t h a v a r e f e r e r a t l ö n e r e g g l e r i n g s k o m m i t t é n s u t t a l a n d e i ä m n e t (se n e d a n sid. 58) f r a m h å l l a d e sasakk u n n i g a , a t t det i c k e t o r d e t i l l k o m m a d e m a t t a v g i v a e t t o m d ö m e , h u n r u vida familjeförsörjningsprincipen kunde anses böra vinna tillämpniiing v i d b e s t ä m m a n d e a v s t a t s t j ä n a r n a s avlöning. De s a k k u n n i g a yttttra vidare: "Skall detta spörsmål upptagas, bör det uppenbarligen, såsom löneregleriningskommittén framhållit, göras till föremål för en ingående utredning i ändamål .1 att erhålla en lösning efter enhetliga grunder för statsförvaltningen i dess helblhet. I detta sammanhang kan frågan endast gälla, huruvida med nuvarande avlönimngsgrunder såsom utgångspunkt en lägre avlöning för kvinnliga befattningshavivare kan anses motiverad med hänsyn till familjeförsörjningsprincipen. Såsom förut anmärkts, har stundom den mening gjorts gällande, att vårt i nu-

7 varande avlöningssystem så till vida vore byggt på familjeförsörjningsprincipen, att de manliga lönerna vore beräknade med hänsyn till möjligheten för befattningshavaren att bilda familj. Till den del, detta påstående innebär, att lönen är avsedel att möjliggöra familjeunderhåll, är därmed blott uttalad en självklar sats; om icke familjeförsörjare skola över huvud avstängas från statstjänsten, måste btaten uppenbarligen avlöna dem så, att ej blott de själva kunna leva, utan även de familjemedlemmar, för vilka de äro lagligen försörjningspliktiga. Däremot lärer det icke vara riktigt att såsom ett uttryck för familjeförsörjningsprincipen beteckna nämnda, helt visst för varje avlöningssystem naturliga och nödvändiga förutsättning. En lön, som utgår med lika belopp till den, som är ogift, och till den, som är gift, men icke har barn eller har ett eller flera barn, måste tvärtom uppfattas såsom en ersättning, bestämd uteslutande med avseende å arbetets värde. De hänsyn till familjeförsörjningen, vilka bidragit till att göra avlöningen högre än som nödtorftigt kräves för en ensamståendes underhåll, komma även dem till godo, vilka icke äro underkastade försörjningsplikt. Från den nuvarande lönepolitikens ståndpunkt synes därför konsekvensen bjuda, att samma avlöningsgrunder skola gälla för alla befattningshavare. Att i detta avseende låta en viss kategori av statstjänare intaga en undantagsställning med hänvisning till att inom densamma finnes blott ett fåtal familjeförsörjare är ur principiell synpunkt icke hållbart. Om det måhända i viss mån varit berättigat och utan tvivel också i hög grad skett, att man hittills betraktat kvinnornas anställning i statstjänsten väsentligen såsom en utväg att förhjälpa dem till självförsörjning, kan uppenbarligen en dylik synpunkt ej längre anläggas, då kvinnorna förklarats kunna bekläda även de mest viktiga och maktpåliggande poster i statstjänsten. Med det av löneregleringskommittén gjorda uttalandet, att en tillämpning av familjeförsörjningsprincipen icke bör ifrågakomma annat än för statstjänsten i dess helhet eller väsentliga delar därav, torde också den uppfattning stå i god överensstämmelse, att en dylik tillämpning måste förutsättas komma att ske likformigt för manliga och kvinnliga befattningshavare. Då man ansett sig i fråga om de kvinnliga befattningshavarnas nuvarande löner hava i viss mån tillämpat familjeförsörjningsprincipen, torde det i själva verket hava varit den allmännare och för vårt nuvarande avlöningssystem än mera främmande behovsprincipen, som legat bakom en dylik tankegång. Man synes därvid icke blott hava utgått från det förhållande, att enligt den vanliga uppfattningen mannens levnadsbehov i och för sig äro större än kvinnans, utan även rätt allmänt hava förbisett, att underhållsplikten mot anhöriga, sådan den i verkligheten ofta framträder och socialt gäller, icke alltid stannar vid den rent legala försörjningsskyldigheten. I denna bemärkelse torde ett stort antal kvinnliga befattningshavare hava varit vida mer än självförsörjande. Då^sålunda enligt kommitterades uppfattning det icke kan anses riktigt att under bdiehållande av nuvarande grunder för statens avlöningssystem låta behovs- eller familjeförsörjningsprincipen medföra en allmän löneskillnad mellan manliga och kvinnliga befattningshavare, gäller detta icke blott grund- eller begynnelseavlöningen utan även ålderstilläggen. Beträffande ålderstilläggen har sagts, att de ärö avsedda att utgöra dels en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet bör förläna arbetet, dels ock ett medel att sätta gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter, som bliva en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov. Löneregleringskommittén beräknade i sitt betänkande den" 13 januari 1911 den del av ålderstilläggen, som borde anses betingad med hänsyn till familjeförsörjningen, till hälften av deras belopp och föreslog för den skull, att kvinnlig befattningshavare icke skulle vara berättigad till mer än hälften av ålderstillägg eller där-

8 emot svarande avlöningsförhöjning. Att till grund för anordningen med olika löneklasser i samma befattning i viss mån kan hava legat antydda hänsyn till familjeförsörjningen, må vara riktigt på samma sätt, som att enahanda hänsyn haft inflytande vid fastställandet av begynnelselönen. Då emellertid i avlöningsföreskrifterna ej heller i fråga om ålderstilläggen gjorts skillnad mellan familjeförsörjare och andra, sakna ålderstilläggen i verkligheten denna egenskap att vara speciellt för familjeförsörjare avsedda avlöningstillägg, utan sker uppflyttningen i högre löneklass efter samma regler för alla befattningshavare. Så länge detta är förhållandet, föreligger enligt kommitterades uppfattning icke något giltigt skäl för att, såsom ifrågasatts, för kvinnliga befattningshavare indraga eller reducera ålderstilläggen eller i övrigt låta dem utgå efter andra grunder än som gälla för manliga befattningshavare." De sakkunniga beröra härefter ett annat argument, som framförts emot likalönsprincipen, nämligen att kvinnornas arbetsprestation i en viss tjänsteställning ofta vore underlägsen männens. Detta påstående hänförde sig, framhålla de sakkunniga, icke till de teoretiska kvalifikationerna, vilka måste förutsättas vara desamma, u t a n till ett antagande om en r i n g a r e g r a d av fysisk kraft och uthållighet hos kvinnorna. Till stöd för n ä m n d a antagande hade vanligen erinrats om det förhållande, a t t k v i n n o r i allmänhet pensioneras tidigare än m ä n . Till bemötande av berörda invändning anföra de sakkunniga: "Vad först angår hänvisningen till kvinnornas tidigare pensionering, synes densamma i detta sammanhang vara förfelad. Att det ansetts nödvändig* att låta kvinnor avgå från tjänsten vid en lägre levnadsålder än den, som gäller för män, beror på ett antagande, att deras fulla verksamhetsförmåga börjar avtaga vid en något tidigare period av livet än männens. Men att därifrån sluta till att kvinnorna intill den för dem fastställda pensionsåldern icke skulle vara i lika hög grad tjänstbara som männen äro det till tiden för deras obligatoriska avgång, lärer icke vara riktigt. I övrigt synes frågan om kvinnornas förmåga att i samma utsträckning som männen fullgöra sina tjänsteplikter böra anses avgjord i och med att bestämmelser givits om kvinnors behörighet att innehava vissa tjänster. Förutsättningen för att kvinnor skola erhålla tillträde till samma befattningar som män måste vara den, att i allt, som rör tjänsten, på kvinnorna ställas samma krav som på männen. Det kan då ej synas annat än egendomligt att låta ett antagande om en allmän underlägsenhet hos kvinnorna vinna stöd genom att av nämnda orsak nedsätta deras avlöning. En främmande och i sina konsekvenser betänklig princip skulle därmed införas i förhållandet mellan staten och dess tjänare. Den större eller mindre skickligheten eller arbetsamheten utgör över huvud icke någon grund för en skillnad i avlöningshänseende mellan olika innehavare av samma befattning. För kvinnor som för män måste gälla, att de icke böra befordras till andra tjänster än sådana, som de kunna antagas sköta på ett tillfredsställande sätt. Skulle i fråga om en eller annan befattning en allmännare erfarenhet komma att ådagalägga, att de kvinnliga innehavarna av en sådan befattning i något visst avseende stå tillbaka för de manliga, lärer den naturliga följden härav bliva en strängare prövning av kvinnors förutsättningar för befattningen i fråga." De sakkunniga övergå härefter till spörsmålet, h u r u v i d a kvinnorna på grund av hälsoskäl skulle v a r a i behov av större ledighet från tjänsten än männen och därför med hänsyn till ett ökat behov a v vikarier och a n d r a olägenheter för tjänsten icke skulle kunna äga anspråk på samma lön som de manliga befattningshavarna.

9 Eiter att hava erinrat om att vissa föreliggande sjukstatistiska uppgifter utvisade en något större sjuklighet bland kvinnor än bland män framhålla de sakkunniga, att, även om detta sannolikt måste betraktas som en timligen konstant företeelse, det enligt deras uppfattning icke kunde ifrågasättas a t t med anledning d ä r a v låta samtliga kvinnliga befattningshavare vidkännas en nedsättning av den lön, som eljest borde bes t ä n m a s för dem. De faktorer, med vilka man här hade att räkna, vore ännu i hög grad ovissa. Först vid en senare tidpunkt, då en rikare praktisk erfarenhet stode till buds, skulle det enligt de sakkunnigas men.ng bliva möjligt att bedöma, huruvida något större avseende borde f ä s k s vid denna för kvinnorna och deras ställning i statstjänsten ogynnsamma omständighet. F ö r det dåvarande syntes — såsom också lärarlöneiämnden uttalat — varje säker hållpunkt saknas för att låta det ifrågavarande förhållandet inverka vid fastställandet av kvinnornas löne?. Under alla omständigheter syntes det med fog kunna sättas i fråga, huruvida den r ä t t a utvägen skulle vara att på grund av det högre sjuktal, som till äventyrs kunde påvisas för ett större eller mindre antal kvinnor, vidtaga en allmän lönenedsättning för de kvinnliga befattningshavarna. Riktigare vore då a t t låta den högre sjuklighetens följder individuellt bäras av dem, som därtill vore närmast. I letta avseende hänvisas till de bestämmelser angående tjänstledighetsavdrag vid sjukledighet, som genomförts vid kommunikationsverken. Om kvinnlig befattningshavare erhölle lika lön med manlig innehavare a v samma befattning, borde självfallet tjänstledighetsavdraget beräknas lika för båda. I fråga om den de manliga befattningshavarna åliggande värnpliktstjänstgöringens inverkan på lönefrågan hava de sakkunniga först erinra: om a t t lärarlönenämnden vid bestämmandet av skillnaden mellan mäns och kvinnors avlöning inräknat värnpliktsåret i de manliga lärarnas tjänstgöringstid med en inkomst ungefär motsvarande statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning eller 500 k r . Gemm att värnpliktsåret sålunda inräknades i tjänstgöringstiden, kom enligt nämndens beräkningar de manliga l ä r a r n a s effektiva avlöning a t t något minskas. Då kvinnornas löner beräknades med hänsyn till maniens effektiva avlöning, reducerades, på grund av angivna förhållande, även dessa löner något. För egen del anföra de sakkunniga i ämnet bl. a.: "I fråga om den inverkan, värnplikten skäligen bör utöva på förhållandet mellan manliga och kvinnliga statstjänares löner, intaga kommitterade samma ståndpunkt som till frågan om försörjningsplikten såsom avlönings grund. Kommitterade anse sig alltså kunna lämna öppet, huruvida värnplikten överhuvud bör uppfattas såsom en faktor av beskaffenhet att inverka på avlöningen, men hysa den mening, att, så länge i detta hänseende en åtskillnad icke göres mellan de män, som äro underkastade värnplikt, och dem, som befriats från denna skyldighet, det icke kan anses riktigt att låta värnplikten verka till nackdel för kvinnorna vid avlöningens bestämmande." De sakkunniga övergå härefter till spörsmålet, huruvida de för kvinnornas ställning i pensionshänseende säregna förhållandena med lägre pensionsålder men längre medellivslängd än männens borde inverka på de kvinnliga tjänstemännens allmänna löneställning. Då de omständigheter, vilka h ä r vore i fråga, stode i omedelbart sammanhang med pensionsförhållandena, borde, enligt de sakkunnigas me-

10 n i n g , n ä r m a s t tillses, h u r u v i d a v i d p e i i s i o n s r e g l e r i n g e n s å d a n a ano.ordn i n g a r k u n d e t r ä f f a s , a t t a n l e d n i n g ej f ö r e l å g e a t t b r y t a m e d l i k a l ö önsp r i n c i p e n . D e n u n d e r s ö k n i n g , de s a k k u n n i g a för s å d a n t ä n d a m å l fölöret a g i t , h a d e g i v i t v i d h a n d e n , a t t d e t t a l ä t e s i g u t f ö r a p å ett s ä t t , s<som s y n t e s i n n e f a t t a en t i l l f r e d s s t ä l l a n d e l ö s n i n g b å d e i s y f t e a t t l å t a i de k v i n n l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r n a b ä r a m e r k o s t n a d e n a v sin p e n s i o n e r i r i n g och u r s y n p u n k t e n a t t u p p r ä t t h å l l a en t i l l b ö r l i g j ä m v i k t m e l l a n m a i ä n s och k v i n n o r s b e h å l l n a l ö n e r . De s a k k u n n i g a a n f ö r a i f r å g a n v i d a r e : "Vad först angår den omständigheten, att kvinnlig befattningshavares tjänstår skulle vara färre än mannens och att hon på den grund komme e att under kortare tid erlägga pensionsavgifter, få kommitterade erinra, att i H l 9 2 0 års pensionslag för kommunikationsverken fastställts ett för män och kvinnmor i samtliga befattningar lika antal tjänstår såsom villkor för erhållande av / hel pension, samt att såväl män som kvinnor hava att erlägga pensionsavgifter uninder samma antal år (avgiftsår). I sitt förslag till vissa ändringar i 1907 års r. pensionslag hava kommitterade hemställt, att antalet tjänstår för kvinnlig befefattningshavare skall vara detsamma som för manlig, varför, om detta förslag g godkännes, inbetalning av pensionsavgifter under kortare tid än det för män t och kvinnor gemensamma antalet tjänstår kommer att medföra avkortad pension enmligt de i samma lag angivna grunder. Då därtill kommer, att, såsom det ställlllts i utsikt, bestämmelserna i 1907 års pensionslag i en nära framtid komma att i i nu förevarande hänseende bringas till överensstämmelse med pensionslagen för ktkommunikationsverken, synes ifrågavarande, av löneregleringskommittén åberop>pade omständighet icke längre kunna tilläggas betydelse i det av kommittén angi^ivna hänseendet. Enligt kommitterades förslag i fråga om grunderna för de kvinnliga befattniningshavarnas pensionsförhållanden, vilket förslag väsentligen förutsätter, att mamnlig och kvinnlig tjänsteman i samma befattning skola erhålla lika lön, skall vid l beräkning av pensionsavgift hänsyn tagas såväl till kvinnornas lägre pensionsålålder som till den högre kvinnliga medellivslängden. Beträffande avgifter för efefterlevande anhörigas pensionering skall enligt samma förslag kvinnlig befattniningshavare erlägga avgift för pensionering av efterlevande pupiller. Sistnämnda avivgift koramer visserligen att understiga den avgift, som manlig befattningshavare ) har att inbetala för änke- och pupillpensionering. Om emellertid de avgifter, kvinmnlig befattningshavare enligt kommitterades förslag skall erlägga för sin egen pemnsionering och för pupillpensionering, sammanläggas, komma de att i regel nåiågot överstiga den manliga befattningshavarens sammanlagda pensionsavgifter, i fi följd varav, när pensionsavgifterna frånräknas, den kvinnliga befattningshavarens 3 behållna avlöning kommer att vanligen något understiga den manliga befattniningshavarens." T i l l s t ö d för l i k a l ö n s p r i n c i p e n s g e n o m f ö r a n d e för fnllmaktstjänstermias d e l f r a m h å l l a de s a k k u n n i g a y t t e r l i g a r e , a t t de s k ä l , s o m i a l l m ä n b h e t k u n n a å b e r o p a s till f ö r m å n för d e n n a p r i n c i p , ä g a s i n s t ö r s t a s t y r k k a i fråga om n ä m n d a tjänster. De s a k k u n n i g a y t t r a i detta sammanhaiang vidare: "Förtjänst och skicklighet äro därvid de enda befordringsgrunder, som erkänmnas, och något tvivel får icke förefinnas om lika kompetens hos man och kvinna a så som innehavare av samma befattning. Men svårligen lärer det kunna bestriddas, att den kvinnliga befattningshavarens ställning försvagas, om hennes avlömning sättes lägre blott av den anledning, att hon är kvinna. I och utom tjänsten 1 kan

11 därmed lätt nog befästas den uppfattning, att de kvinnliga tjänstemännen, vilka sålunda i ett avseende bilda en från de manliga skild klass, även i annat stå på ett lägre plan och att staten genom deras anställande låtit sig nöja med arbetskrafter, vilka icke fylla de strängaste anspråkens mått. Att undvika en dylik deklassering av de kvinnliga tjänstemännen måste ur statstjänstens egen synpunkt framstå såsom i hög grad angeläget. För det allmänna föreställningssättet torde det också komma att te sig oegentligt och främmande, om för statens högre tjänster skulle fastställas skilda löner för män och kvinnor." Beträffande de lägre befattningarna påpeka de sakkunniga, att åtskillnad i lönehänseende mellan man och kvinna blivit regel, varför hos många icke torde finnas någon tvekan om dess berättigande. De sakkunniga anföra i denna fråga ytterligare: "En förändring härutinnan lärer emellertid med säkerhet inträda, om en dylik olikhet befinnes icke kunna upprätthållas i fråga om de högre befattningarna. Har principen lika lön i samma befattning en gång vunnit tillämpning inom ett stort område av statstjänsten, bör den uppenbarligen sträckas även till de övriga. Varje gräns, som i detta hänseende uppdrages, måste komma att framstå såsom mer eller mindre godtycklig och blir efter hand utplånad. Då efter genomförande av den nu ifrågavarande reformen fri konkurrens mellan män och kvinnor i större utsträckning än hittills kommer att råda i fråga om de lägre statstjänsterna, är det också ur flera synpunkter mindre lyckligt, att kvinnornas arbetskraft erbjudes för ett lägre pris än männens. Visserligen är olägenheten härav mindre framträdande, då staten är arbetsgivaren, men det torde dock icke kunna betvivlas, att även vad statstjänsten angår vissa slitningar måste bliva en följd av denna olikhet." De sakkunniga erinra slutligen om att införandet av likställighet mellan m a n och kvinna i fråga om tillträde till statens ämbeten och tjänster utgjort ett led i en internationell utveckling, som i längden icke torde lämna något land oberört. Där likställighetsprincipen t r ä n g t igenom, hade den i regel kommit a t t gälla även i lönehänseende. Särskilt i v å r a grannländer hade likalönsprincipen blivit i stort sett konsekvent genomförd. Då denna princip på så många håll och isynnerhet i länder, vilka i alla avseenden stode vårt land nära, ansetts böra vinna tillämpning, hade de sakkunniga icke kunnat undgå att även i detta förhållande finna ett starkt stöd för sin uppfattning, att den borde komma till genomförande även hos oss. Körande de ändringar i avlöningsstater och avlöningsbestämmelser, som borde vidtagas vid. likalönsprincipens genomförande, y t t r a de sakkunniga, att beträffande varje befattning, som kunde innehavas av m a n eller kvinna, skillnaden mellan manliga och kvinnliga tjänstemän borde upphöra och för befattningen angivas blott ett lönebelopp. De sakkunniga y t t r a vidare: "Likaledes bör den i avlöningsreglementet för kommunikationsverken och i det förslag till avlöningsreglemente, som innefattas i löneregleringskommitténs senaste betänkande, gjorda uppdelningen mellan manliga och kvinnliga tjänster såväl vad angår lönegrader och löneklasser som i fråga om tjänstledighetsavdrag ersättas med gemensamma tablåer, i vilka de för kvinnor reserverade befattningarna upptagas under sådan beteckning, som utmärker denna deras egenskap. Skulle, särskilt vid kommunikationsverken, i något fall förekomma, att befattningar, som i nämnda tablåer upptagits under en gemensam beteckning, i verkligheten äro med

12 hänsyn till göromålens beskaffenhet så olikartade, att beteckningen måstte anses avse två skilda tjänster, förutsattes helt naturligt för tillämpning av den rnu förordade avlöningsprincipen, att en uppdelning av tjänsterna äger rum. Å andra sidan böra under en gemensam beteckning sammanföras sådana befattningar,-, vilka till äventyrs i tablåerna hava olika benämning men i själva verket äro likf.artade med hänsyn till de därmed förbundna göromålen." I fråga om tjänster, som kunde komma a t t reserveras för kviinnor, framhålla de sakkunniga, att, då någon omedelbar jämförelse icke k a m d e göras med lön för manlig befattningshavare, den a v de sakkunnigea förordade avlöningsprincipen icke hade tillämpning å dessa rent k v l n m l i g a befattningar. F r å g a n om fastställande a v löner för dessa tjänster bleve därför av ren löneregleringsnatur, och det tillhörde för den skull l icke de sakkunniga att ingå i n ä r m a r e prövning av densamma. Vad ärendets rent statsfinansiella sida beträffade, inginge utredniingen h ä r u t i n n a n ej i de sakkunnigas uppdrag. Emellertid hade de; sakkunniga sökt bilda sig en föreställning om den direkta utgiftsökming, som ett genomförande av likalönsprincipen skulle medföra för stattsverket. De sakkunniga hade i sådant hänseende för befattningaraaa vid kommunikationsverken ävensom lärartjänsterna vid realskolor, samskolor, högre allmänna läroverk, statens folkskoleseminarier s a m t t statens högre lärarinneseminarium verkställt en fcteräkning på s å d a n t ; sätt, att för alla dylika tjänster, vilka kunde innehavas av både m ä m och kvinnor, undersökts antalet kvinnliga tjänstinnehavare och den merkostnad, som skulle uppstå, om deras löner utginge med s a m n u a belopp som till manliga innehavare av befattning med samma beteckming. Då det icke varit möjligt att utgå från exakta uppgifter angående die belopp, som skulle k r ä v a s för en uppfly.ttning av de kvinnliga befattmingsh a v a r n a till motsvarande manliga befattningshavares lönenivå medl hänsyn till ålderstillägg och dyrtidstillägg, hade beräkningen måst grixmdas endast å begynnelselönerna och dyrtidstillägg för icke-familjeförsöirjare. B e r ä k n i n g a r n a utvisade löneökningen u t a n hänsyn till den höjnimg av avdrag för pensionsavgifter, som av de sakkunniga ifrågasatts. Enligt beräkningarna skulle för samtliga däri ingående befattniingshavare vid kommunikationsverken skillnaden i lönen enligt stat uippgå för å r r ä k n a t till 688,665 kr., vartill skulle komma dyrtidstillägg 4174,322 kr. Motsvarande siffror för ovannämnda läroanstalter tillsammanttagna uppgingo till resp. 53,350 kr. och 47,999 kr., vadan alltså den totala kostnadsökningen uppskattades till 1,264,336 kr. Till sist beröra de sakkunniga tvenne spörsmål, som uppstode meed anledning därav, att enligt förslaget även gift kvinna skulle äga tilltträde till statstjänst i samma utsträckning som ogift kvinna. Det ena soporsmålet gällde det fall, a t t båda m a k a r n a innehade befattning, med vnlken vore förenad förmånen av tjänstebostad, ev. i förening med bränslle. De sakkunniga y t t r a i denna fråga bl. a.: "Oftast lärer förmån av tjänstebostad innefatta skyldighet att vara boosatt i sålunda anvisad lägenhet, och i varje fall torde det betraktas såsom mindre lämpligt att tjänstebostad användes på annat sätt. Det torde därför endast: mera sällan kunna förekomma, att gift kvinnlig befattningshavare befordras till 1 tjänst, med vilken är förenad bostadsförmån, under annan förutsättning, än att horn kan begagna den. Skulle det likväl inträffa, att två makar var för sig åtnjutta bostadsförmån, synes anledning föreligga, att, där det är förenligt med tjäinstens

13 intresse, medgiva dem att själva avgöra, vilkendera bostaden de önska använda, och låta förmånen bortfalla för den av dem, som icke begagnar sig därav."

Det andra av berörda spörsmål gällde de särskilda bestämmelser, som kunde vara erforderliga angående gift kvinnas avlöningsförmåner vid ledighet från tjänsten på grund av havandeskap och barnsbörd. Efter att hava erinrat om de bestämmelser, som härutinnan meddelats i kungl kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 529) angående vissa tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet för kommunikationsverken, uttala de sakkunniga den förmodan, att liknande bestämmelser komme att utfärdas även för övriga befattningar i statstjänsten. Intill dess dylika bestämmelser kommit till stånd, borde ledighet av nu ifrågavarande anledning likställas med ledighet för enskilda angelägenheter. Av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas förslag, har Yttranden endast ett fåtal berört frågan om de kvinnliga befattningshavarnas av- över de löning, beroende på att i den remiss, genom vilken yttrandena infordrats, sakkunnigas ämbetsverken anbefalldes att avgiva yttrande, såvitt anginge behörighet förslag. för kvinna att innehava statstjänst inom vederbörande myndighets t j änsteområde. Till förmån för likalönsprincipen eller med förklaring att anledning till erinran emot de sakkunnigas förslag i förevarande avseende ej förelegat hava emellertid yttrat sig överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Jämtlands län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, större akademiska konsistoriet i Uppsala, musikaliska akademien, lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet samt lantmäteristyrelsen. Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att styrelsen i ett tidigare utlåtande angående avlöningen till kvinnliga läkare vid statens sjukvårdsanstalter icke ansett sig böra beröra behovsprincipens tillämpning i fråga om avlöningen till nämnda befattningshavare. Styrelsen ansåge fortfarande, att sagda princip icke borde i större omfattning vinna direkt tillämpning vid bestämmande av avlöningsbeloppen. Styrelsen anför i detta sammanhang vidare: "Visserligen har behovsprincipen, om än i blygsam omfattning, kommit till tilllämpning i fråga om nu utgående dyrtidstillägg till befattningshavare i statens tjänst. Men dels torde denna del av dyrtidstilläggen hava karaktär av tillfällig dyrtidshjälp^ i anledning av nu föreliggande särskilda förhållanden, och dels måste behovsprincipens direkta tillämpande alltid komma att medföra en viss orättvisa mellan å ena sidan dem, som försörja maka och egna barn, och å andra sidan dem, som draga försorg om behövande föräldrar eller andra anförvanter. Då sistnämnda grupp i praktiken måste bliva synnerligen svår att begränsa, bör nämligen antagas, att densamma aldrig skall kunna erhålla särskilda, på ifrågavarande försörjning grundade avlöningsförmåner. En direkt tillämpning av behovsprincipen i form av olika avlöning för familjeförsörjare och ensamförsörjare synes därför i regel icke böra genomföras. Men däremot måste behovsprincipen alltid komma att spela en roll på så sätt, att avlöningarna böra bestämmas till belopp, som anses tillräckliga för erhållande av kvalificerad rekrytering, vilket syfte emellertid beträffande befattningar, som äro avsedda för män, ej kan vinnas, därest avlöningsbeloppen sättas så låga, att män, som bildat eller önska bilda familj, måste avhålla sig från att inträda i statstjänst. Helt visst torde rekryteringen av manliga statstjänstemän icke bliva tillfredsställande, därest celibat vore en ekonomisk förutsättning för innehav av statstjänst.

14 Beträffande kvinnan åter kräva — — — såväl hänsynen till tjänsten a som till de l^gieniska och sociala förhållandena, att kvinnan i statens tjänst är c ogift. Även om gift kvinna skulle tillåtas att innehava statstjänst, torde kvinnan aaldrig liksom mannen vid inträde i statstjänst förutsätta, att hon vid framtida äläktenskap skall komma att ensam försörja make och barn, varför, även under s sagda förutsättning, en för ensamförsörjare avsedd avlöning torde för henne i innebära tillräcklig lockelse till statstjänsten. Någon anledning att för kompeetenta kvinnors tillströmning till statstjänst erbjuda familjeförsörjarlöner föreligger sålåledes ej. Att avlöningen å en befattning ej bestämmes till högre belopp, än somm ger möjlighet att erhålla kompetent innehavare av densamma, synes styrelsen vaara en ekonomisk lag, som ej torde kunna ändras. Huru. denna lag bör tillämpas vid regleringen av de kvinnliga befattnningshavarnas avlöning, kan vara föremål för olika meningar. Styrelsen anser emellllertid densamma böra tillämpas kollektivt så, att å de befattningar, som äro avs'sedda att huvudsakligen innehavas av kvinnor, böra avlöningarna bestämmas till beelopp, som anses lämpliga för ensamförsörjare, medan avlöningarna å de befattninganr, där män anses lämpligare, böra bestämmas såsom för familjeförsörjare. I frågsga om de befattningar, som enligt lagförslaget nu skulle öppnas för kvinnor, torde 3 tillsvidare kunna antagas, att desamma företrädesvis böra besättas med män ochh därför tillsvidare avlönas med för familjeförsörjare lämpade belopp. I den marin det framdeles skulle visa sig, att vissa av ifrågavarande befattningar lämpligen s skulle kunna bestridas av kvinnor, synes reglering av lönerna till för ensamförsöörjare avsedda belopp böra ske, vilket automatiskt torde medföra, att desamma koomma att besättas endast med kvinnor. På anförda grunder och då det torde vara förenat med svårigheter att i avlönningsstaterna uppdela avlöningar i samma befattning i en typ för familjeförsörjarffe, avsedd för män, och en typ för ensamförsörjare, avsedd för kvinnor, anseer sig styrelsen böra biträda kommitterades förslag om lika avlöning för män och kvvinnor i samma befattning; därvid styrelsen emellertid anser sig böra göra en ressservation i fråga om en del av avlöningen, som avser att åtminstone delvis direbkt utgöra bidrag till familjeförsörjare, nämligen ålderstilläggen. Såsom framgår r av i ärendet åberopat yttrande av löneregleringskommittén, äro de ålderstillägg, soom åtnjutas av manliga befattningshavare, avsedda att vara dels uppmuntran och eersattning för det högre värde, som vunnen erfarenhet borde förläna befattningshavvarens arbete, dels ock medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de s större utgifter, som medfölja familjens tillväxt. I enlighet med ålderstilläggens ififrågavarande natur att till en del utgöra direkt familjeunderstöd synes det vara v principvidrigt, om denna del av ålderstilläggen skulle utgå till kvinnliga statstjäänare, vilka i regel aldrig såsom sådana bliva familjeförsörjare. Häremot hava koimimitterade anfört, att, så länge manlig befattningshavare icke är familjeförsörjanre och likväl berättigas uppbära ålderstillägg, böra de kvinnliga befattningshavarna i likaledes uppbära dylikt tillägg å lönen. Oavsett att de kommitterade därvid, liliksom i åtskilliga andra fall, velat göra undantagen normerande för samtliga befattnningshavare, synas de kommitterade icke hava tagit tillbörlig hänsyn till de c ogifta manliga befattningshavarnas regelmässiga egenskap av blivande familjeförsöörjare och de kvinnliga befattningshavarnas regelmässiga egenskap av ensamförsöörjare. Styrelsen får i detta avseende framhålla, att de manliga befattningshavarnas egenskap av presumtiva familjeförsörjare måste anses fastslagen genom deut förhållandet, att de, oavsett om de bilda familj eller ej, äro skyldiga att inbbetala avgiften till pensionering av änka och barn, vilka avgifter jämte därmed samnmanhängande befordringsavgifter medföra en avsevärd minskning i deras avlönningsförmåner. Men om sålunda de ogifta manliga befattningshavarna äro skyldigga att

15 underkasta sig ekonomiska uppoffringar på grund av sin presumerade ställning av blivande familjeförsörjare, synes också denna deras ställning böra räknas dem till godo i fråga om tillträde till de särskilda förmåner, varmed avsetts att bereda familjeförsörjarna en välbehövlig hjälp. Vad däremot angår de kvinnliga befattningshavarna, vilka icke bliva betungade med några avgifter för familjens pensionering, — härvid torde man kunna bortse från de obetydliga avgifter av lägst 3 högst 17 kronor, som enligt förslaget bifogade beräkningar skulle utgå i pupillförsiikringsavgifter —, torde desamma i fråga om tillträde till berörda för familjeförsörjare avsedda förmåner icke kunna jämställas med de ogifta manliga befattningshavarna. P å grund av vad sålunda anförts, anser styrelsen, att den del av ålderstilläggen, som är att anse såsom familjeunderstöd, icke bör utgå till kvinnliga befattningshavare. Huru en uppdelning av ålderstilläggen efter dessas natur av dels ersättning för ökat arbetsvärde och dels familjeunderstöd lämpligen bör ske, anser sig styrelsen knappast äga sakkunskap att föreslå. Men det synes styrelsen, att en sådan uppdelning bör enklast kunna ske på det sätt, att det första ålderstillägget å varje befattning anses utgöra ersättning för det högre arbetsvärdet och således bör utgå till samtliga befattningshavare, såväl manliga som kvinnliga, medan de följande ålderstilläggen å befattningen anses såsom familjeunderstöd och såsom sådana böra utgå endast till manliga befattningshavare." Riksräkenskapsverket h a r i sitt utlåtande uttryckligen tagit avstånd f r å n l i k a l ö n s p r i n c i p e n . I u t l å t a n d e t y t t r a s i f ö r e v a r a n d e f r å g a bl. a.: "Den arbetsprestation, som kan avvinnas en befattningshavare, torde i allmänhet kunna sägas vara en produkt av dennes intellektuella och fysiska resurser. Det måste medgivas, att kvinnans fysik är underkastad sådana växlingar, att hon i avseende å arbetsprodukten är mannen visserligen icke nödvändigtvis kvalitativt, men obestridligen kvantitativt underlägsen. Visserligen finnas tjänster, som nu äro reserverade för män, där arbetsbördan ej är tyngre än att den skulle kunna under alla — även växlande — förhållanden uppbäras av en kvinna. Då synas några hinder ej heller böra resas mot att låta kvinnor erhålla tillträde till sådan tjänst. Vid genomförandet av de särskilda verkens, styrelsernas och institutionernas organisation har man emellertid för tjänster, till vilka kvinnor enligt föreliggande förslag skola äga tillträde, avmätt arbetsbördan med hänsyn till mannens fysiska krafter. Härtill kommer, att i stor utsträckning utvecklingen gått i ^ den riktningen, att arbetsbördan på de olika tjänsterna, sedan någon tid förgått från deras tillkomst, ökats i väsentlig mån. Har man vid en tjänsts inrättande räknat med att kunna taga en manlig individs hela arbetsförmåga i anspråk, är det givet, att det icke går för sig att utan vidare besätta denna tjänst med kvinnlig innehavare, även om de speciella arbetsuppgifterna i vad kvaliteten beträffar skulle kunna anförtros åt kvinnlig arbetskraft. Det är nämligen icke samma sak att utföra den eller den speciella arbetsuppgiften och att bestrida den eller den tjänsten med skyldighet att utföra samtliga med samma tjänst förenade åligganden. Därest i de fall, då en tjänst är byggd på, att en manlig individs hela arbetskraft skall tagas i anspråk för densamma, tjänsten komme att beklädas av en kvinna, skulle det, med hänsyn till kvinnans fysiska underlägsenhet, i ett avsevärt antal fall otvivelaktigt inträffa, antingen att göromålen icke medhunnes eller att den kvinnliga befattningshavaren överansträngdes eller också att göromålens utförande bleve underhaltigt. Med den påfrestning på arbetskrafterna hos innehavarna av de högre tjänsterna från och med andra graden, som man i allmänhet måste räkna med, skulle det, om kvinna utnämndes till innehavare av sådan befattning, med säkerhet ganska ofta inträffa, att hon icke

16 onäktade utföra alla de göroraål, som skulle åligga henne. Detta gäller oockså, ehuru i ringare mån, förstagradstjänsterna. Sådan organisationen nu är, nmåste tjänstemännens arbetsförmåga tidvis komma att utnyttjas till det ytt r ,ersta,i, och hur arbetsvillig och hur arbetsskicklig den kvinnliga personalen än i gemien visat sig vara, komme likväl ett allmänt användande av kvinnlig arbetskraft på föörstagradstjänsterna att innebära ett avsevärt fysiskt försvagande och därimed c också •en minskning av den nu oundgängligen behövliga arbetsprodukten. Då riksräkenskapsverket därför icke kan förorda, att kvinna erhåller tillträide tbill de kamerala tjänsterna i hela den utsträckning och under sådana förut:sättniiingar som de sakkunniga föreslagit, innebär detta emellertid ingalunda, såsom r redan tidigare i detta utlåtande framhållits, att riksräkenskapsverket anser, aitt kvi'innan icke kan användas för arbetsuppgifter, som nu påvila männen. Men d e t innaebär, att, om de kamerala tjänsterna skola, i den utsträckning som här ifrågasäättes, öppnas för kvinnor, måste avsevärt flera tjänster inrättas; och den iifrågaasatta reformen påkallar alltså redan av denna anledning en omorganisation aw helaa förvaltningen och betingar en betydande anslagsökning. Under sådana föirhållaandeu kan frågan om kvinnans tillträde till statstjänst icke lösas utan en efter orgaanisatoriska förhållanden skeende grundlig utredning av löneförhållandenia förr den kvinnliga personalen. Ty det kan ju ingalunda vara lämpligt att beta-la arbbetet högre, om det utföres av kvinnor än av män, vilket skulle bliva fallet förr den händelse de sakkunnigas förslag genomfördes. Härav följer också att d e n sav de sakkunniga uttalade grundsatsen: 'lika lön i samma befattning' är till sin innebörd falsk, därest man därmed vill uttala detsamma som med formeln: 'likica arbete lika lön' samt för så vitt kvinna skulle erhålla tillträde till tjänst, soom är avsedd att taga en manlig individs hela arbetskraft i anspråk. Lönen fö>r kviinnlig befattningshavare bör emellertid lika väl som för manlig befattningshavare avmätas efter förmågan att prestera arbete. Men om detta är riktigt O'ch boefattningarna bibehållas vid samma arbetsrayon som i nuvarande organisation, så i följer därav oundvikligt att en lägre löneskala måste fastställas för kvinnlig perssonal. Även om man tillämpar behovsprincipen, torde resultatet bliva detsamma. Riksräkenskapsverket vill tillika framhålla, att vid den utredning, so>m sållunda ovillkorligen bör företagas innan beslut fattas i denna vittutseende fråga, borr man icke försumma att verkställa ingående undersökningar beträffande den kvininliga arbetskraftens jämförbarhet med männens arbetskraft. Den moderna vetenskkapen sysselsätter sig efter allt exaktare metoder med undersökningar beträffandee vad man plägar kalla olika människors 'personliga koefficient', och man u p p b y g g e r på dessa undersökningar en 'yrkesvalets teknik'. Det vill förefalla som det; icke längre borde ifrågasättas att basera kravet på kvinnans likställighet mod maannen enbart på ett dimmigt känslotänkande, och man borde numera kunna bli ii tillfälle att grunda sitt omdöme i denna för staten lika mycket som för den ensskilde utomordentligt ingripande fråga på en i ekonomiskt och organisatoriskt hänseeende verkligt uttömmande samt tillika vetenskaplig utredning." Ä v e n a v statens provningsanstalt h a r f r a m h å l l i t s , a t t de k v i n m l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r n a icke k u n d e e r k ä n n a s v a r a l i k v ä r d i g a m e d de rmanliga tjänstemännen. Provningsanstalten har i detta sammanhang? utt a l a t d e n f a r h å g a n , a t t , o m k v i n n o r s k u l l e b e r e d a s t i l l t r ä d e t i l l h ö g r e e befattningar vid anstalten, driften — förutsatt, att likalönsprinciipen k o m m e till a n v ä n d n i n g — skulle bliva k o s t s a m m a r e . Kommunikationsverkens styrelser hava samtliga u t t a l a t sig j ä m w ä l i lönefrågan. Generalpoststyrelsen h a r f ö r k l a r a t sig v i s s e r l i g e n k u n n a v a r a e n s e m e d d e s a k k u n n i g a d ä r o m , a t t l i k a a r b e t e ä v e n b ö r a v l ö n a s l i k a , d o c k grivet-

vis under den förutsättningen, att arbetet verkligen vore fullt lika såväl i k v a n t i t a t i v t som i kvalitativt hänseende. Emellertid såge sig styrelsen — särskilt med h ä n s y n till den knappa tid styrelsen fått sig tillmätt för utlåtandets avgivande — icke i stånd att i lönefrågan göra n å g r a bestämda uttalanden. Telegrafstyrelsen anför bl. a.: "Då telegrafstyrelsen härefter övergår till behandling av den särskilt för de affärsdrivande verken vida ömtåligare frågan angående den kvinnliga arbetskraftens avlönande i förhållande till den manliga, nödgas styrelsen redan från början framhålla, att ett godtagande av de sakkunnigas princip om lika lön för man och kvinna i samma befattning givetvis icke får medföra, att lönerna för den mängd befattningar vid telegrafverket, vilka företrädesvis avsetts för kvinnor, i ett slag skola höjas så, att de bliva likvärdiga lönerna för manliga befattningar. Skulle detta bliva fallet, komme det att medföra en revolutionerande inverkan på telegrafverkets taxor, vilkas storlek i främsta rummet är beroende av personalens löner. Det är nämligen att märka, att kvinnlig arbetskraft kommit till en mycket stor användning vid telegrafverket, säkerligen större än vid något annat statens verk, ett förhållande, som huvudsakligen torde vara att tillskriva den omständigheten att kvinnlig arbetskraft kunnat erhållas för billigare pris än den manliga. Till belysande härav må anföras, att av hela den vid telegrafverket sysselsatta personalen, uppgående vid 1920 års slut till omkring 17,000 personer, icke mindre än 12,000 utgöres av kvinnor. Även om den anförda principen icke skulle givas den utsträckta tillämpning, som nyss antytts, skulle densammas tillämpande vid telegrafverket ändock utöva en synnerligen ofördelaktig inverkan på verkets ekonomi, vilken såsom nämnt, i hög grad är baserad på prisbilligheten av den kvinnliga arbetskraften. Mot principen om lika lön för man och kvinna i samma befattning torde dock, så länge behovsprincipen icke på andra områden gjorts normgivande, någon annan gensaga näppeligen kunna göras utom i det hänseendet, att enligt den vid telegrafverket förda statistiken kvinnornas större sjuklighet föranleder betydligt drygare kostnader för verket än männens. Med tillämpandet av nämnda grund för lönernas tillmätande bör emellertid otvivelaktigt följa, att det måste krävas fullt ut lika arbete av kvinna som av man och att den företrädesställning i avseende å semestertidens längd som kvinnorna, åtminstone vid kommunikationsverken, intaga bör bortfalla. Styrelsen befarar emellertid, att likställigheten i löneanspråk från kvinnornas sida kommer att medföra att kvinnorna på många områden komma att undanträngas av männen. Att de sakkunniga icke helt gjort sig reda för skillnaden i valör mellan det arbete, som nu anförtros kvinnor, och det, som kräves av män, synes styrelsen framgå av vissa uttalanden beträffande en del befattningar vid telegrafverket. Så ifrågasattes att befattningarna manlig och kvinnlig ritare äro att anse såsom likvärdiga tjänster, ävenså telegrafassistent och telegrafist, förste telegrafassistent och förste telegrafist samt telegrafkommissarie av klass 3 respektive 4 och telegraf kommssarie av klass 5 respektive 6. Så är emellertid ingalunda förhållandet. Av innehavare utav manlig ritarebefattning krävas helt andra förutsättningar och helt olika arbete än av kvinnliga ritare, vilket givetvis icke innebär att en kvinna icke kan förvärva de färdigheter, som fordras av en manlig ritare, men däremot bör, såson fallet nu är, medföra lägre lön för den ena än för den andra. Likaså fordras mera omfattande teknisk utbildning och ett kroppsligt ofta mera ansträngande arbete av telegrafassistenterna och förste telegrafassistenterna än av telegrafis terna och förste telegrafisterna. Det kan således icke bliva fråga om att helt enkelt utbyta samtliga telegrafist- och förste telegrafistbefattningar mot telegrafassistent och förste 1921 års Unekommittt1..

18 telegrafassistentbefattningar, utan de förstnämnda två befattningsgrupperna a böra bibehållas — dock tillgängliga även för män — med en lägre lön än den för assisistentcr och förste assistenter fastställda. Vad slutligen angår de nämnda telegra-afkommissarietjänsterna, är det visserligen riktigt att såväl de manliga — av 3 och 4 klass — som de kvinnliga — av 5 och 6 klass — innebära föreståndarskaap för stationer vid telegrafverket, men de förstnämnda beteckna, principiellt setett, ett dylikt föreståndarskap av annan omfattning och med delvis andra kvalifika ationer hos innehavaren än de senare. Medgivas må dock, att en och annan ; av de kvinnliga telegrafkommissarieposterna nått den omfattning, att de rätteligen L borde omvandlas till kommissariebefattning av högre klass, men fått förbliva av s sin nuvarande klass på grund av hänsyn till befattningens innehavare eller för aiatt bereda särskilt dugande kvinnor befordringsmöjligheter. Likställas lönerna för r dessa poster med de manliga kommissariernas, torde det icke råda tvivel om c att de komma att sökas av och jämväl besättas med män. För de övriga nuvaarande kvinnliga stationsföreståndartjänsterna bör lönen rimligen bibehållas på ett t lägre plan, enär de icke kunna anses likvärdiga med de stationsföreståndartjänstenr, som nu innehavas av män. Genom vad sålunda beträffande lönefrågan och därmed sammanhängande i spörsmål anförts, har telegrafstyrelsen - som utgår från att detaljerna härutitinnan icke för det närvarande äro avsedda att komma under statsmakternas prö*övning och avgörande — allenast velat fästa uppmärksamheten på faran av att vidd ett eventuellt godkännande av principen 'lika lön för man och kvinna i s samma befattning' göra några förhandsuttalanden, som vid en ingående behandliiing av spörsmålet kunna komma att medföra icke avsedda, ekonomiskt vittgående 1 konsekvenser." Järnvägsstyrelsen

y t t r a r i sitt u t l å t a n d e a n g å e n d e l ö n e f r å g a n bbl. a.:

"Om ej direkt fallande under förevarande remiss, anser styrelsen det ejej vara ur vägen redan här betona, att med en strikt tillämpning av koinmittrterades princip: lika lön — oberoende av kön — för innehavare av samma befahttning, statens järnvägar åtminstone under nuvarande terminologi för befattningarna i givetvis skulle komma i ett ogynnsammare läge än den enskilda ioretagsiimhetiten på enahanda och liknande områden, här närmast de enskilda järnvägarna,^ som obundet kunna tillgodogöra sig den på arbetsmarknaden faktiskt befintliga i skillnaden i kostnaden för manlig och kvinnlig arbetskraft. Denna synpunkt ä r r ingalunda utan sin stora betydelse, då det allmänt kräves, att staten i sin i affärsdrivande verksamhet skall kunna uppnå samma resultat som kan §K§ i den privata företagsamheten. Då kommitterade vidare av de nuvarande benämningarna å tjänsternaa inom verket synas hava dragit den slutsats, att manlig och kvinnlig kontorsskkrivare fullgöra enahanda funktioner inom verket och att enahanda vore fallet medd manliga och kvinnliga kontorsbiträden, finner styrelsen anledning framhålla, att så inom de flesta tjänstegrenar inom verket ingalunda är fallet. Tvärtom utföra såväl i linjetjänsten som inom många av styrelsens byråer de manliga befatttningshavarna efter utbildning inom skilda grenar av järnvägsverksamheten dde vida mer krävande och mera omfattande göromålen inom resp. tjänsteområde, ] medan endast inom vissa av kontoren inom styrelsen likartat arbete i viss utsträcickning föreligger för manliga och kvinnliga befattningshavare. I allt fall känn även beträffande dessa med fullt fog dragas i tvivelsmål, huruvida kvinnan, sonm icke har försörjningsplikt i samma utsträckning som i allmänhet mannen, rättvidsligen bör i genomsnitt fullt likställas med honom i löneavseende. Detta tordee dock ej utesluta, att där kvinnan på dispensvägen kan komma a t t t full-

19 göra likau'tat arbete av mera kvalificerad art som manlig befattningshavare, hon synos dälrvid skäligen böra komma i åtnjutande av enahanda lön." Vattemfallsstyrelsen, som ansett de sakkunnigas utredning och motiver i n g i lönefrågan v a r a alltför ofullständig, anför i detta sammanhang bl. a.: "Den ii del II sid. 157 angivna tabellen upptager icke på långt när alla de kvinnliga befattningshavare vid kommunikationsverken, som skulle komma att direkt elller indirekt beröras av en sådan omläggning av lönesystemet. Det saknas vidare utredning om huru motsvarande förhållanden gestalta sig på den fria arbetsmarknaden. Det gäller dock här huruvida staten i sin lönepolitik skall följa utvecklingen på den allmänna lönemarknaden eller söka föregripa och påverka samma utveckling. Det förstnämnda alternativet torde få anses vara riktigast. Det kan vidare ifrågasättas, om icke den av de sakkunniga föreslagna löneprincipen kommer att försvåra kvinnors tillträde till en hel mängd sådana befattningar, som redan förut i stor utsträckning beklätts med kvinnor, just emedan avlöningen för kvinnorna kunnat sättas lägre än för männen. Därjämte bör det övervägas i vad mån ogynnsamma inverkningar på familjebildningen kunna antagas uppkomma genom införandet av den allmänna regeln, att en kvinnlig befattningshavare skall erhålla samma lön, som är beräknad att förslå till underhåll av en hel familj i motsvarande sociala ställning. Hela denna fråga bör med andra ord bedömas ur vidare och mera samhälleliga synpunkter samt med mera beaktande av frågans praktiska konsekvenser än vad i föreliggande betänkande kommit till uttryck." Slutligen må nämnas, att i ett par av de avgivna utlåtandena framhållits önskvärdheten av a t t i samband med prövningen av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas avlöning även möjligheten av en allmän tillämpning i statens lönesystem av den s. k. behovs- eller familjeförsörjningsprincipen bleve föremål för utredning. F ö r u t o m de av myndigheterna avgivna utlåtandena hava till justitiedepartementet i ärendet inkommit framställningar från styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet, styrelsen för föreningen Kvinnor i statens tjänst, styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening, De kvinnliga kår sammanslutningarnas centralråd s a m t kommitterade för den kvinnliga telegrafpersonalen. I dessa yttranden, vilka till övervägande del avhandla frågorna om kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden samt om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor, hava vederbörande uttalat sin fulla anslutning till principen om lika lön för man och kvinna i samma befattning. Kommitterade för den kvinnliga telegraf personalen hava i sin skrivelse berört vissa av telegrafstyrelsens i ovan återgivna yttrande gjorda uttalanden. I anledning av telegrafstyrelsens förklaring, att den mycket stora användningen vid telegrafverket av kvinnlig arbetskraft torde v a r a att tillskriva den omständigheten, att denna arbetskraft kunnat erhållas för billigare pris än den manliga, framhålla kommitterade, att det vore ägnat a t t väcka förvåning, a t t ett helt verks ekonomi i så väsentlig grad skulle v a r a baserad på »prisbilligheten» av den använda kvinnliga arbetskraften, att detta skulle kunna anföras såsom ett hinder för tillämpningen av en av samma verk själv såsom rättvis erkänd lönereform. Man kunde fråga sig, om en dylik lönepolitik verkligen kunde anses staten värdig och förenlig med en sund utveckling.

20 K o m m i t t e r a d e f r a m h å l l a v i d a r e , a t t a v d e a v t e l e g r a f s t y r e l s e n i omn ä m n d a 12,000 k v i n n l i g a b e f a t t n i n g s h a v a r n a v i d t e l e g r a f v e r k e t o m k k r i n g 10,000 u t g j o r d e s a v t e l e f o n p e r s o n a l , v i l k e n s l ö n e r ej d i r e k t s k u l l e ber>röras a v l i k a l ö n s p r i n c i p e n . D e g r u p p e r , som s k u l l e b e r ö r a s d ä r a v , v o r e d e n e g g e n t l i g a e x p e d i t ö r s g r u p p e n , t e l e g r a f i s t e r och k v i n n l i g a t e l e g r a f k o m m i s s a a r i e r , v i l k a s a n t a l v i d 1920 å r s u t g å n g u p p g i n g e t i l l s a m m a n l a g t 1,222. Gentemot d e n av telegrafstyrelsen åberopade statistiken r ö r a n d d e de kvinnliga tjänstemännens sjuklighet anföra k o m m i t t e r a d e : "En jämförelse mellan motsvarande manliga och kvinnliga befattningshaiavare kan enligt vårt förmenande aldrig med anspråk på rättvisa göras. Kvinnox>rna i dessa befattningar utnyttjas nämligen på ett helt annat sätt än männen. Till belysande härav bedja vi få citera vissa av föreståndaren för telegrafveierkets undervisningsanstalt, i skrivelse av den 6 september 1918 till telegraf styrrelsen angående omläggning av undervisningsplanen, gjorda uttalanden om teleegralexpeditionsarbetets slitsamma karaktär och ett dylikt arbetes fördelning. Det heter nämligen på tal om den manliga telegraf expeditören, assistenten, och arlrbetet på stationen 'att det stora flertalet assistenter måst samlas på de stora telaegralstationerna och där sysselsättas med uteslutande expeditionsarbete vid teleegrafapparaterna. E t t dylikt jäktande enahanda expeditionsarbete under en lång följd av år är ej nyttigt för ett befälsänme. Sinnets spänstighet minskasis och det blir svårare att övergå till ett mera mångsidigt intellektuellt arbete. FFramdeles kan denna sistnämnda olägenhet väsentligt reduceras genom att expedititionsarbetet vid de speciella telegrafsystemen på de stora telegrafstationerna (i(punsningen) kan i större utsträckning överlåtas till den kvinnliga telegrafpersonnalen' samt 'alltjämt kommer att kvarstå det förhållandet att assistenten får ägna i flera år åt jäktande expeditionsarbete'. Bliva kvinnorna, som i de flesta fall % under hela sin tjänstetid utan någon omväxling måste utföra detta jäktande expeditttionsarbete, förr än männen utslitna, borde detta således få tillskrivas arbetet?ts art och ej kvinnornas mindre uthållighet. Även de kvinnliga telegraf kommissarierna utnyttjas på ett helt annat säätt än de manliga. Under hänvisning till de kvinnliga telegrafstationernas mindree omfattning måste en kvinnlig telegrafkommissarie, utom de egentliga förestååndargöromålen, även personligen utföra skrivbiträdes- och kassagöromål, och i nmånga fall dessutom uppehålla en telegrafexpeditörs syssla, vilket en manlig feleegrafkommissarie, praktiskt sett, är befriad från. De kvinnliga telegrafkommissarierna inbespara härmed helt säkert ganska L stora administrationskostnader för verket, ofta genom alltför stor påfrestning a av de egna krafterna, medan den manliga telegraf kommissarien gives tillfälle att i spara de egna krafterna genom befrielse från det mest slitande arbetet, expedititionsoch detaljarbetet. En jämförelse mellan åsyftade grupper manliga och kvinnliga befattningsluiavare måste under dylika omständigheter — vad arbetsuthålligheten beträffar — bliva orättvis, om ej nödig hänsyn tages till ovan anförda omständigheter. Även en annan omständighet torde hava bidragit till att öka antalet sjukKledigheter bland den kvinnliga personalen, särskilt under de gångna krigsåren. Först med de nya avlönings- m. fl. bestämmelserna av år 1920 erhöll den stora extra telegraf personalen, uppgående till 528 kvinnliga, mot endast 62 manliga tjäänstemän, rätt till någon semester. Med den tidigare starka telegraf trafiken ochh den på grund härav rådande stora personalbristen har det ej varit möjligt förr icke semesterberättigad personal att erhålla någon tids vila från det anstränggande arbetet utom mot företeende av sjukledighetsintyg. Enligt vårt förmenandes hade

21 ovanmämnda extra personalgrupp icke heller bort medtagas i den av telegrafstyrelsen anförda statistiken angående sjukledighet-er." Eifter a t t h a v a f r a m h å l l i t , a t t t e l e g r a f a s s i s t e n t e r n a å h u v u d s t a t i o n e r n a tidigrare haft a t t utföra ett delvis t y n g r e arbete ä n telegrafisterna, den s. k. p u n s n m g e n , m e n a t t d e n n a a r b e t s m e t o d a l l t m e r a u t b y t t s m o t s. k. b e l l p e r f o r e r i n g , ett k r o p p s l i g t m i n d r e b e t u n g a n d e a r b e t e , s o m i m i n s t l i k a s t o r u t s t r ä c k n i n g u t f ö r d e s a v k v i n n o r som a v m ä n , a n f ö r a k o m mitterade ytterligare: "Beträffande den högre utbildning, som de manliga telegraftjänstemännen åtnjutnt, må påpekas, att denna huvudsakligen är avsedd för deras framtida ställning som kontrollörer och stationsföreståndare och ej för expeditionsarbetet i och för sig. Vid jämförelsen mellan manliga och kvinnliga telegrafkommissarieposter framhåller telegrafstyrelsen, hurusom de förra 'principiellt sett' beteckna ett förestånoJarskap av annan omfattning och delvis med andra kvalifikationer hos innehavaren än de senare. Telegrafstyrelsen medgiver dock att en och annan av de kvinnliga telegraf kommissarieposterna nått den omfattning, att de rätteligen borde omvandlas till kommissariebefattning av högre klass, men fått förbliva°i sin nuvarande klass på grund av hänsyn till befattningens innehavare, eller för att bereda särskilt dugande kvinnor befordringsmöjligheter. A t t de manliga och kvinnliga telegrafkommissarietjänsterna av klasserna 3 och 4 å ena sidan, samt klasserna 5 och 6 å den andra, av 1918 års löneregleringskomnnitté icke ansetts såsom grundväsentligt olika, framgår av det faktum, att de mot dessa stationer svarande postkontoren endast uppdelats i klasserna 3 och 4 och kunna besättas med såväl manliga som kvinnliga föreståndare. Vidare må framhållas, att vid den överflyttning från kvinnligt till manligt föreståndarskap,_ som nyligen skett å 5:te klass telegrafstationerna Ängelholm och Bollnäs, vid de båda stationsföreståndarnas avgång på grund av inträffad pensionsålder, Ängelholm förvandlades till klass 3 och Bollnäs till klass 4 utan att någon som helst annan förändring i föreståndarskapet försports än detta utbyte av föreståndare. _ Att en station med större omfattning ställer större krav såväl i fråga om organisation som teknisk utbildning på sin föreståndare än en mindre, är självfallet. Men därav synes oss ej följa, att kvinnorna ej skulle lämpa sig som föreståndare även för dessa stationer. En rangplats som goda organisatörer, exempelvis å det pedagogiska området, intaga kvinnorna ju sedan gammalt. Vad den tekniska utbildningen beträffar, ingick denna ännu så sent som intill år 1919 i de kvinnliga telegraf elevernas kurs, men är numera borttagen såsom varande ej behövlig för den kvinnliga telegrafistkåren i sin helhet. I stället anordnas vid behov särslulda så kallade stationsföreståndarkurser för dem, som önska skaffa sig denna särskilda utbildning. I den mån kvinnorna sålunda begagna sig av denna möjlighet att förskaffa sig den högre tekniska och administrativa kompetensen, bör väl icke någon åtskillnad mellan män och kvinnor i befordringshänseende med fog kunna göras. Som ett faktum kvarstår, att kvinnor — även med hittillsvarande utbildning — visat sig med heder kunna förestå stationer, som 'nått den omfattning, att de rätteligen borde omvandlas till telegrafkommissariebefattningar av högre grad*. 'Likställas lönerna', säger telegrafstyrelsen vidare, 'för dessa kvinnliga telegrafposter med de manliga telegrafkommissariernas, torde icke råda tvivel om, att de komma att sökas av och jämväl besättas med män'. Vi förutsätta dock, att telegrafstyrelsen i framtiden liksom hittills låter sig ledas av hänsyn till rättvisa och verklig förtjänst och ej av andra motiv.

22 Emellertid angiver telegrafstyrelsen själv en utväg att lösa den svåra fnrågan, vilket vi desto hellre notera, som denna tankegång även varit de kvinnliga a kårorganisationernas egen. Telegrafstyrelsen framhåller nämligen, hurusom d e t t torde anses nödvändigt att bibehålla en lägre telegrafexpeditörs grad, jämte assisistentbefattningarna, båda grupperna tillgängliga för såväl män som kvinnor, nuenn med lägre lön för expeditörerna än assistenterna. Utan att vilja närmare uttala oss om detta telegrafstyrelsens förslag beddja vi i detta sammanhang blott få betona, att vad kvinnorna i främsta rummet se 3 fram emot och hoppas på vid genomförande av likalönsprincipen är ett rättvist lönesystem, som tager tillbörlig hänsyn till arbetsprestationens verkliga värde o och ej är baserat på befattningshavarens kön och utnyttjande av kvinnlig arbetsfcskraft för dess prisbillighets skull. En omläggning av tjänsterna såtillvida, aatt de lämnas öppna för fri tävlan för såväl män som kvinnor, med samma rätltt och tillfälle till erforderlig fackutbildning för båda parterna, synes oss kunma bliva lika nyttig för tjänstemännen själva som för staten."

IL. Av kommittén verkställda utredningar i lönefrågan. De för utredning av frågan om kvinnas tillträde till statstjänst tillkallade sakkunniga hava erinrat om tvenne argument, som i den tidigare diskussionen i lönefrågan stundom anförts till stöd för en löneskillnad mellan manliga och kvinnliga befattningshavare, nämligen dels att oavsett befattningshavarnas lika kompetens i formellt hänseende kvinnornas arbetsprestation i en viss tjänsteställning skulle vara underlägsen männens, dels ock att kvinnorna på grund av hälsoskäl skulle vara i behov av större ledighet från tjänsten än männen. Intetdera av dessa förhållanden hava dock av de sakkunniga ansetts böra läggas till grund för en löneskillnad. Kommittén har emellertid funnit båda dessa synpunkter vara av beskaffenhet att böra underkastas en grundligare utredning än den som hittills förekomvmit. a Utredningen av förstnämnda spörsmål — frågan om det kvantitativa för- Mäns och hållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer — har helt natur- kvinnors ligt visat sig erbjuda mycket betydande svårigheter. De arbetsprestationer, arbetsprestatiosom i statstjänsten förekomma, äro nämligen i allmänhet av natur att ej ner. medgiva någon mätning i kvantitativt hänseende. Och även där arbetet är av rent mekanisk art, förefinnes endast undantagsvis en enhetlig beräkningsgrund för en jämförelse. Vid statens järnvägars kontrollkontors godssamtrafikavdelning har emeller- Statens tid en dylik undersökning utförts, och resultatet därav har ställts till kom- järnmitténs förfogande. Undersökningen omfattade de å avdelningen under hela vägars året 1921 tjänstgörande manliga och kvinnliga befattningshavarna, utgörande kontrollkontor. de förra 1 bokhållare, 1 kontorsskrivare och 23 kontorsbiträden, samtliga ordinarie, samt 3 e. o. kontorsbiträden och 2 aspiranter och de senare 9 ordinarie kontorsskrivare. Arbetet gällde s. k. fördelning, d. v. s. en beräkning av de debiterade godsfrakternas fördelning på olika järnvägsförvaltningar, och avsåg år 1921. Medeltalet per timme uträknade fördelningar utgjorde för

män kvinnor

15.6, 15.i.

Vid bedömande av de anförda genomsnittssiffrorna bör beaktas, att, då de kvinnliga befattningshavarna tillhörde den s. k. kontorsskrivargraden, medan flertalet på den manliga sidan utgjordes av kontorsbiträden, de förra ägt högre teoretisk utbildning (realskolexamen eller avgångsbetyg från åttaklassig flickskola) än flertalet av de senare. Härtill kommer, att de kvinnliga tjänstemännen i allmänhet varit längre tid än de manliga sysselsatta med ifrågavarande arbete och därför böra hava vunnit större rutin än dessa. Å andra sidan bör anmärkas, att bland de manliga tjänstemännen ingå tvenne, som begagnat maskinella hjälpmedel och därvid kommit upp till en särskilt hög prestation. Även vid riksförsäkringsanstalten hava vissa utredningar verkställts till Riksförbelysning av föreliggande fråga, men hava därvid ej erhållits några resul- säkringstat av den art, att desamma synts böra upptagas i betänkandet. anstalten.

24¶Postverket.

Slutligen må nämnas, att vid postverket, på föranledande av kommittén, verkställts undersökningar med vissa postexpeditörer för utrönande av manliga och kvinnliga tjänstemäns arbetseffektivitet, men hava dessa undersökningar ej kunnat givas en sådan omfattning, att ett tillförlitligt omidöme kunnat grundas därpå. Det anförda ger vid handen, att i fråga om det rent statliga verksamhetsområdet det ej visat sig möjligt att åstadkomma utredningar, som k u n n a giva någon säkrare vägledning för avgörande av frågan om förhållandet i kvantitativt hänseende mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer.

Ett arbetsfält från det kommunala området, där ett för ifrågavarande Tandkliniker ändamål i någon mån användbart material kunde tänkas stå till bud.s, ervid Stock- bjuda tandklinikerna vid Stockholms stads folkskolor. Vid dessa äro anholms ställda ett antal manliga och kvinnliga tandläkare med fullständigt idenstads folkskolor. tiska arbetsuppgifter, samma tjänstgöringstid, 5 timmar dagligen, och samma avlöningsförmåner. Över de av envar tandläkare behandlade fall föras vid klinikerna noggranna anteckningar, varvid åtskillnad göres på olika behandlingsformer, nämligen fyllnad, extraktion och pulpabehandling. Kommittén har satts i tillfälle att för en statistisk bearbetning förfoga över ifrågavarande material för läsåret 1920—1921. Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning: Tandläkarnas antal och kön

5 män 7 kvinnor

Genomsnittligt antal behandlingar per tjänstgörings dag och befattningshavare Fulpa-

Fyllningar

Kxtraktioner

behandlingar

3.88 O.o-

11.-'I

2.67¶Då givetvis en avsevärd olikhet föreligger i fråga om den tid, som de skilda behandlingsformerna kräva, måste, för att en jämförelse skall kunna göras, en reduktion ske av siffrorna för vissa av de ifrågavarande behandlingsformerna. I enlighet med anvisningar av en på området sakkunnig person har, om den för en pulpabehandling erforderliga tiden sättes = 1, tiden fölen fyllning, resp. extraktion ansetts kunna bestämmas till 0.6, resp. 0.4. Vid omräkning med begagnande av dessa reduktionstal erhållas följande antal reducerade behandlingar per tjänstgöringsdag och befattningshavare: män 6.32, kvinnor 6.4i. Apotek.

I det enskilda näringslivet har den kvinnliga arbetskraften som bekant i mycket stor omfattning kommit till användning, och i vissa fall hava därvid kvinnor tagits i anspråk för i stort sett samma arbetsuppgifter som män. Exempel på ett dylikt arbetsområde erbjuder apotekaryrket. För att få del av den erfarenhet i förevarande hänseende, som man där anser sig hava vunnit, har kommittén till apoteksföreståndare, som vid ingången av år 1922 haft i sin tjänst minst två kvinnliga biträden, som avlagt farm. kand.-examen, utsänt en förfrågan, huruvida de å resp. apotek anställda kvinnliga biträden, som avlagt nämnda examen, visat sig i avseende på arbetsförmåga och arbetsresultat på olika arbetsområden vara likvärdiga med de manliga med motsvarande utbildning.

25 Svar hava ingått från 24 apoteksföreståndare. Av dessa hava 13 förklarat kvinnorna likvärdiga med männen, 3 av dem med tillägg, att kvinnorna i vissa fall visat sig överträffa männen. 8 hava ansett kvinnorna i allmänhet vara jämngoda med männen men hava härvid gjort ett eller annat inskränkande tillägg. Sålunda har exempelvis anförts, att de manliga biträdena vid särskilt krävande tillfällen, såsom vid epidemier, äga större arbetsintensitet, att kvinnorna ej äga förmåga att i samma grad som männen leda andras arbeten och taga initiativ, att de äldre kvinnorna ej äro lika arbetsdugliga som män vid motsvarande ålder, eller att kvinnornas kroppskrafter ej räcka till för vissa mera ansträngande sysslor (t. ex. laboratoriearbete). En apotekare har ansett kvinnorna vara »i det närmaste likvärdiga» med männen. Två apotekare hava däremot ansett de senare överlägsna. Den ene av dessa har förklarat, att »ett manligt biträde uträttar mera än ett kvinnligt», och den andre har funnit kvinnorna i allmänhet äga mindre uthållighet än männen, dock att vid expedition vid disk och receptur kvinnorna vore »ganska likvärdiga» med manliga biträden. För att vinna en uppfattning om manliga och kvinnliga expediters arbets- Expediintensitet har kommittén från ett större varuhus i Stockholm införskaffat tera uppgift om den provision, som under åren 1920 och 1921 intjänats av pr°visioi manliga och kvinnliga expediter å sådana försäljningsavdelningar, där dessa arbetat under i stort sett likartade arbetsförhållanden. Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning:

Avdelning för

-M ä n K v i ii n o r GenomsnittsGenomsnitt!, (jenomsnittsGenonisnittl provision provision antal expediantal expediper år, per år, ter per är ter per år kr. kr.

Kvinnornas provision i % av männens

Böcker

63.3 b

Pappersvaror

2.o

292.oo

324.4 4

111.11¶Fotografiska artiklar..

l.o

516.6 7

83.30¶Ylle och siden

4.5¶Konserver

527.3 3

671.oo

specerier

665.::;'.

94.24¶Samtliga avdelningar

465.6 6

87.03¶Vid bedömande av genomsnittssiffrorna för samtliga avdelningar — 535.0 8 kr. för män och 465.6 6 kr. för kvinnor — bör observeras, att dessa siffror röna ett visst inflytande av den fördelning av män och kvinnor på olika avdelningar, som är rådande. Då männen synas vara förhållandevis starkare representerade på de avdelningar, som varit i provisionshänseende mera givande, blir relationen mellan den manliga och kvinnliga genomsnittssiffran gynnsammare för männen, än om dessa siffror beräknas med begagnande allenast av genomsnittssiffrorna för var avdelning. En beräkning efter sistnämnda metod ger följande resultat: män kr. 513.32, kvinnor » 496.69. Kvinnornas provision i procent av männens uppgår alltså vid denna beräkningsmetod till 96.7 6.

26¶Industrin.

Vad därnäst beträffar förhållandena inom industrin, kan det visserligen synas, som om i de rätt talrika fall, där män och kvinnor i samma, yrkesgren arbeta efter samma ackordssats, den på en viss tidsenhet in tjäinade arbetslönens storlek skulle utgöra en i någon mån tillförlitlig mä.taire på arbetsprestationernas kvantitet. Emellertid har en av kommittén a n o r d n a d undersökning av hithörande förhållanden inom järn- och stålmanufalkturindustrin, porslins- och kakelindustrin, skoindustrin, krut- och sprängännnesindustrin, tändsticksindustrin samt gummivaruindustrin givit vid hamden, att i regel män och kvinnor i ackordsarbete sysselsättas med olika arbete. Vid en jämförelse mellan de båda könens genomsnittliga ackordsförtjämster vinnes således ej något exakt uttryck för arbetseffektiviteten å ömse håll. Annorlunda torde i viss mån förhållandena gestalta sig inom tryckeriindustrin, där män och kvinnor såsom s. k. beräkningssättare arbeta uinder förhållanden, som ur förevarande synpunkt torde vara i allmänhet fullt likartade. Till belysning av de manliga och kvinnliga beräkningssättairnas ackordsförtjänster må anföras vissa siffror ur en i Svensk typografttidining den 1 november 1920 publicerad lönestatistik för juni månad samnua år. Statistiken, vilken grundats på från arbetarna infordrade löneuppgift.er,, omfattar för Stockholm 289 män och 66 kvinnor. Avlöningen utgiek med nedan nämnt undantag efter en för båda könen lika ackordssats;. Den genomsnittliga veckoinkomsten för nämnda arbetare utgjorde för män kr. 111.79, kvinnor » 92.74. Härvid är dock att märka, att för de gifta männens del ingår i nännnda veckoinkomst ett särskilt familjetillägg å 2 kr., samt att männen i mågot större omfattning än kvinnorna torde hava sysselsatts med mera k r ä v a n d e och därför även bättre avlönat ackordsarbete (t. ex. tabellsättning). Viilken betydelse sistnämnda omständighet äger, har dock icke kunnat u t r ö n a s . I den uppgivna veckoinkomsten ingår ej särskild ersättning för övertidsarbete o. d. Från aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har till kommittén kammats en uppgift, att under vissa delar av år 1921 och 1922 vid tobaksfabrikcerna i Malmö, Stockholm och Gävle ett antal män och kvinnor varit sysseksatta med samma slags ackordsarbete, s. k. halvhandsarbete. I genomsnitt haiva i månaden varit sysselsatta 22.4 män och 62.6 kvinnor. Den genomsnittliga jämförbara ackordsförtjänsten, beräknad i öre för timme, framgår av fÖrjiande tabell: K v i n n o r

M ä n 0 r t

Malmö l Gävle2 Tillsammans 1

Antal arbetare Genomsnittl. Antal arbetare Genomsnittl. i genomsnitt arbetsförtj. i genomsnitt arbetsförtj. per månad per timme, öre per månad per timme, öre 115.4

Kvinmoinias j arbetsföirtj. i % ;av mämneins

93.2'9

94.7 i

94.4 2

Undersökningen har omfattat 7 månader. " Undersökningen liar omfattat 12 månader.

27 Det bör emellertid anmärkas, att, enligt vad från bolagets sida upplysts, jämförelsen här står mellan ett urval av de skickligaste bland de kvinnliga arbetarna och en grupp mindre skickliga manliga arbetare. Det har också från bolaget framhållits, att manlig arbetskraft ej brukar sysselsättas med ifrågavarande arbete, som mera torde vara att betrakta som ett kvinnoarbete, och att männen särskilt i början voro ovana vid arbetet. Då det, såsom av den hittills lämnade utredningen framgått, endast i ett Vwsa mycket begränsat antal fall visat sig möjligt att i fråga om män och fare's kvinnor, som innehava anställning i det allmännas tjänst eller inom det inkomster enskilda näringslivet, vinna utgångspunkter för en jämförelse av arbets- av rörelse, prestationernas kvantitet, har kommittén jämväl övervägt möjligheten av en dylik jämförelse mellan män och kvinnor i företagsledares ställning. Det är allmänt känt, att kvinnor i avsevärd utsträckning driva handelsrörelse inom sådana branscher, där jämväl företag med manliga innehavare finnas. Då kvinnorna sedan lång tid tillbaka ägt den formella behörigheten att driva dylik rörelse och de även i fråga om förutsättningarna att göra ett företag inkomstbringande måste anses i stort sett likställda med männen, har kommittén ansett det kunna ifrågasättas, om icke en jämförelse mellan manliga och kvinnliga affärsinnehavares inkomst av rörelse borde lämna en viss vägledning vid bedömande av förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer. I samband med den inom statistiska centralbyrån pågående bearbetningen av materialet för 1920 års folkräkning har en undersökning verkställts rörande vissa yrkesutövares inkomster av rörelse. Ifrågavarande utredning, som i lokalt hänseende begränsats till Stockholms stad, har omfattat följande yrkesgrupper: 1) minuthandlare med tobak och cigarrer, 2) minuthandlare med beklädnadsartiklar, 3) fotografer. Uppgifterna om inkomsten av rörelsen hava hämtats från vederbörandes deklaration för år 1920 och avse således inkomsten under nämnda kalenderår eller under det räkenskapsår, som tilländagått närmast före den 1 mars 1921. Antalet yrkesidkare inom varje grupp och deras medelinkomst framgår av följgnde sammanställning: K v

M ä n Genomsnittl. inkomst, kr.

Yrkesgrupp Antal

Minu.th.mdl. med tobaks varor...

134¶Minuthandl. med beklädnadsart.

385¶Samtliga yrken

Antal

n n o r Genomsnittl. inkomst, kr.

3,030

Kvinnornas genomsnittl. inkomst i % av männens 68.80

13,194

4,802

36.4 0

7,579

3,743

10,552

1,090

4,195

39.7 6

|

28¶Den procentuella fördelningen av yrkesidkarna på skilda inkomstgrupper ger följande resultat:

Yrkesgrupp och kön

Minuthandl. | m ä n med tobaks-j varor | *v. Minuthandl. [män med bekläd-1 nadsartiklar( ^v. [män Fotografer < \ kV. Samtliga yrken

j ^

1¶Utan inkomstfr. ifrågav. Intill • rörelse 2,000 kr.

I

n

k

o

>™\Z \000 kr.

5,001— 10,000 kr.

m

s

t

1 0 , 0 0 1 - 20,001 — 20,000 50,000 kr. kr.

Over 50,000 kr.

Sunmma perssoner

0.7 6

24.6 3

5.2 2

24.4 3

11.4 3

22.7 1

2.12 OJ 4

lOOO.oo

10.7 7

9.2 3

—

lOOO.oo

31.ÖS

-

lOOO.oo

0.7 5

1000.0 0 lOOO.oo lOOO.oo

m ä n

24.0 0

8.7 3

lOOO.oo

k v

25.9 0

43.4 0

18.9 9

0.0 9

lOOO.oo

Därest endast de personer medtagas i beräkningen, vilkas inkomsterr ej överstigit 20,000 kr., erhållas följande medeltal å årsinkomsten: •

Kvinnornas i inkomst i % : av männens

Y r k e s g r u p p

Män

M i n u t h a n d l . med tobaksvaror

4,199

3,030

72.16¶Minuthandl. med beklädnadsartiklar

6,293

4,140

65.7 9

Fotografer

4,979

3,743

5,603

3,759

67.0 0

Samtliga yrken

Kvinnor

Fördelas yrkesidkarna efter civilstånd erhållas för de olika gruppesrna följande belopp å den genomsnittliga årsinkomsten: O g i f t a Män

Yrkesgrupp

Minuthandl. tobaksvaror

KvinnorMän Kvinnor : Kvinnnornas in1 i nas i inMedelMedel- komst i MedelMedel- j komsfit i Antal inkomst Antal inkomst % av Antal inkomst Antal inkomst % aav , kr. kr. kr. männens kr. | männoens !

med 42

4,050

3,009

4,590

2,890

62.;. 9 0

9,206

4,327

47.0 0

14,108

4,823

3 4 . . 19

4,383

3,659

83.4 s

9,307

2,644

28..41

6,834

3,887

56.8 8

11,724

4,204

35.;. 8 o

Minuthandl. med beklädnadsart.... Fotografer

134¶Samtliga

G i f t a

Kvinnor

yrken

29¶A n k 1 i ng a r

och

änkor

F r i n s kilda

Kvinnor KvinnorKvinnorMän Kvinnor nas innas in1 MedelMedel- komst i MedelMedel- komst i Antal i inkomst, Antal inkomst. % av Antal inkomst. Antal inkomst. % av kr. | männens kr. kr. männens i krMän

Yrkesgrupp

Minuthandl. med tobaksvaror

2,504

61¶Minuthandl. med beklädnadsart....

15 15,417

75¶Fotografer

3,707

21 11,785

5,613

Samtliga yrken

133.9!-

7,4651

48.4 2

5,327

143.7 0

l

47.R3

5,581

3,355

2,784

2,303

3,812

165.5 2

6,000

—

—

—

3,508

8,650

En fördelning av yrkesidkarna efter åldersgrupper har skett i nedanstående tabell: M ä

n

Minuthandlare med tobaksvaror MedelAntal inkomst, kr.

Å l d e r

beklädnadaartiklar MedelAntal inkomst, kr.

Fotografer Antal

Medelinkomst, kr.

5,256

Under 25 år

4,467

9,256

2 5 - 3 5 år

3,938

7,362

35—45 »

9,530

6,902

45—55 »

4.735 5 581

67 194 öft

8,417

55—65 »

3 4.94 I

6M

19,513 19 85R

13,727

65 år och däröver

3,606 i

23,758

4,618

4,404

13,194

7,579

-

Tillsammans

K v i n n o r Minuthandlare med tobaksvaror beklädnadsartiklar MedelMedelAntal 1 inkomst, Antal inkomst, kr. kr.

Å l d e r

Under 25 år

Fotografer Antal

Medelinkomst, kr.

25—35 år

5 | RQ !

2,172 fi 035

14 193

5,423 3 ÖI?;

2,175

35-45

>

3 269

5,507

a mn

4,947 ± U9ft

45—55 »

215 901

55—65 »

2,946 (

115 j

4,931

4,882

65 år och däröver

1,920

1,849

3,030

4,802

3,743

Tillsammans

2,882

30 ExamensUtöver de utredningar, för vilka redogörelse hittills lämnats, liar 1 kornstatistik, mittéji även anordnat en undersökning av studietidens längd för männ och kvinnor vid avläggande av vissa akademiska examina. Ett flertal djlylika undersökningar hava visserligen tidigare verkställts, men vid ingen av t dessa har åtskillnad gjorts mellan män oeh kvinnor '. Den av kommittén utarbetade examensstatistiken vilar på uppgifter a angående fr. o. m. höstterminen 1907 t. o. m. vårterminen 1922 inskrivna! studerande vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurggiska institutet samt Stockholms och Göteborgs högskolor. Uppgifterna hava hänmtats ur inskrivningsmatriklarna, dock har för Göteborgs högskola för tiden h. t. 1907 — v. t. 1916 begagnats arbetet: Göteborgs Högskolas studenter 1891 —1916, biografisk matrikel, utgiven av Erland Långström och Gustaf SStern, Göteborg 1916. De inhämtade uppgifterna, som lämnades å kort, avsågo namn, födelseedag, för de kvinnliga studerandena civilstånd, dag för avläggande av stuadentexamen, dag för inskrivning vid vederbörande universitet, institut eller : högskola och förut avlagda examina. Å korten infördes sedermera med ledning av vederbörande kataliloger uppgift å de intill utgången av vårterminen 1922 avlagda akademiska i examina samt tiden härför, varefter studietidens längd uträknades i å r r och månader. Följande examina kommo härvid i fråga, inom teologiska fakulteten: teologisk-filosofisk examen, teologie kanddidatexamen och teologie licentiatexamen; inom juridiska fakulteten: juris kandidatexamen, juris licentiatexaamen och kansliexamen; inom medicinska fakulteten: medicine kandidatexamen och medicine liceimtiatexamen; samt inom filosofiska fakulteten: filosofisk ämbetsexamen, filosofie kanddidatexamen och filosofie licentiatexamen. Hela antalet inskrivna studerande under förut angivna tid utgjorde 122,041 män och 1,672 kvinnor. Av dessa hade före utgången av vårterminen 1922 5,670 män och 645 kvinnor avlagt examen. Av de studerande, som inskrivits under tioårsperioden h.t. 1907 — v.t. 1917 — 7,831 män och 1,047 kvinnor — avlade examen före utgången av vårterminen 1922: 4,991 män och 570 kvinnor, motsvarande 63.7 3 % av anutalet inskrivna män och 54.4 4 % av antalet inskrivna kvinnor. Man torde krunna antaga, att dessa siffror i stort sett angiva relationen mellan de studerande, som avlägga, och de, som ej avlägga examen. Motsvarande beräkningg för allenast de årsklasser, som inskrivits under tiden fr. o. m. höstterminen .1907 t. o. m. vårterminen 1914, visar nämligen en mycket ringa förskjutniing i procenttalen. Sammanlagt inskrevos under nämnda tid 5,871 män ochb. 688 kvinnor, av vilka resp. 3,834 och 388 avlagt examen före utgången av i vårterminen 1922, d. v. s. resp. 65.30 % och 56.40 .%. 1 P å uppdrag av chefen för ecklesiastikdepartementet utarbetade Gr. Enesrröm en år 1888 offentliggjord statistisk undersökning rörande studie- och examensförhållandeen vid de svenska universiteten. Denna undersökning utvidgades och kompletterades sedeBtmera för 1889 års universitetsexame:;skommitté. — Den år 1902 förordnade universitetsexaamenskommittén offentliggjorde likaledes i sina 1903 — 1906 avgivna betänkanden över exaamina samt undervisnings- och studieväsendet inom de juridiska, medicinska och filosofiska i fakulteterna vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet en examensstaatistik fur dessa fakulteter. — En examensstatistik, begränsad till de medicinska studerandenna och omfattande åren 1908, 1909 och 1910, har utarbetats av Y. Heap-Åberg och s å s o m l bilaga fogats vid ett den 3] december 1919 avgivet betänkande angående v n s a den mediccinska undervisningen rörande frågor.

31¶Vid beräkning av medelstudietiden för avläggande av olika examina — en berälkning, som kommittén begränsat till de filosofiska och medicinska exaimina — har det funnits lämpligt att medtaga allenast de studerande, som inskrivits före utgången av vårterminen 1914, varjämte ur beräkningen uteslutits die studerande, som avlagt examen efter längre studietid än resp. 9 år för mediicine kandidatexamen, filosofie kandidatexamen och filosofisk ämbetsexaanen samt 12 år för medicine licentiatexamen och filosofie licentiatexamen. De erhållna siffrorna för medelstudietiden framgå av följande sammanställning; : Kvinnor

M i ii E x a m c- ii

Medicime kandidatexamen Medicin<e l i c e n t i a t e x a m e n ' Filosofisk ämbetsexamen Filosofie kandidatexamen Filosofie

Kvinnornas medelstudietid i % av männens

Antal

Aledelstudietid i år

100.5 :•

4.Ö7

96.3 0

100.6 i

_l.ii

".".;»

102.0 7

^39

8.2 2

105.84¶Antal

600 331 950 1,383

Medelstudietid i år

licentiatexamen:

a ) a v l a g d efter filosofie k a n d i d a t examen b ) a v l a g d efter filosofisk ä m b e t s examen

Vid bedömande av förevarande uppgifter bör ihågkommas, att i de manliga studerandenas studietid i många fall ingår en längre eller kortare värnpliktstid. För de studerande, vilkas värnplikt reglerats av 1901 års värnpliktslag, har ifrågavarande tid omfattat 365 dagar, därest vederbörande varit tilldelad specialvapen, och eljest 240 dagar, däri inbegripna repetitionsövningarna. För icke vapenföra värnpliktiga nedsattes värnpliktstiden genom lag om ändring i vissa delar av värnpliktslagen den 16 mars 1912 till 182 dagar. De studerande, för vilka 1914 års värnpliktslag varit gällande, hava haft att fullgöra sammanlagt vid hären 485 och vid marinen 500 dagars tjänstgöring. Därtill kommer, att under krigsåren talrika mobiliseringsinkallelser ägt rum för längre eller kortare tid. I fråga om i utlandet företagna undersökningar rörande det kvantitativa utländförhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer må nämnas, att ska under vissa dylika undersökningar under kriget företagits i England. Resultaten sökninäro offentliggjorda av A. W. Kirkaldy i ett arbete med titel »Labour, Finance ferarand the War», 1916. Det har därvid exempelvis vid det engelska postverket i ett par fall konstaterats, att i genomsnitt 5 kvinnor erfordrats för utförande av 4 mäns arbete. Innan kommittén övergår till ett bedömande av den förebragta utredningens betydelse för föreliggande fråga, må inledningsvis erinras om att på ett flertal av de statliga verksamhetsområden, där numera en differentiering genomförts mellan manliga och kvinnliga tjänstemäns löner, tidigare principen om lika lön för män och kvinnor i samma befattning varit gällande.

Kommitténs yttrande.

32 Så var förhållandet t. ex. i postverket, som redan år 1863 erhöll bemyyndigande att i vissa befattningar anställa kvinnliga tjänstemän, och äveni vid statens järnvägar, där den första kvinnliga tjänstemannen anställdes år 11867. Vad järnvägspersonalen beträffar, genomfördes en differentiering i ] lönehänseende i samband med en av 1897 års riksdag beslutad omorganisaation och lönereglering vid statens järnvägar. I det kommittébetänkande, av^givet av 1893 års järnvägskommitté, som låg till grund för omregleringen, rmotiverades åtgärden, vad de kvinnliga kontorsskrivarna beträffar, med att saxmma arbetsprodukt icke kunde, särskilt, då befattningshavaren uppnått en imera framskriden ålder, påräknas av kvinna som av man. För posttjänstemännens del genomfördes den principiella differentierimgen mellan män och kvinnor tidigast i fråga om den extra personalen. I ddenna fråga anfördes i ett den 28 september 1895 av postdirektörerna i Stockhtiolm, Göteborg och Malmö samt postinspektörerna i postdistrikten avgivet yttraande: »Oavsett att en kvinnlig posttjänsteman i regel icke lämpar sig för en kraftfterna hårdare ansträngande tjänstgöring och i övrigt icke besitter den uthållighet,-, som i allmänhet kan påräknas hos manlig posttjänsteman, samt att förhållanden av warjehanda slag påkalla, att särskild hänsyn tages vid placering av kvinnliga posttjänstemän, vadan sålunda kan anses, att ett kvinnligt biträde icke tillför postverket fullt samma gagn som ett manligt sådant, har därjämte i betrakttande tagits den omständigheten, att levnadskostnaderna för kvinna i allmänhet {-ställa sig billigare än för man.» Här anfördes således som ett skäl för den påyrkade differentieringen i lönehänseende förhållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstemänss arbetsprestationer. När sedermera generalpoststyrelsen i skrivelse till Konungen den 222 november 1898 hemställde, att differentieringen i avlöningshänseende rmåtte utsträckas även till de ordinarie kvinnliga postexpeditörerna, åberojpade styrelsen uteslutande nämnda synpunkt. Styrelsen framhöll därvid bil. a., att de kvinnliga expeditörerna, med allt erkännande av deras flit och redbarhet, icke i allo kunde likställas med manliga expeditörer i frågai om användbarhet inom postverket. Den kvinnliga tjänstepersonalen kunde rnämligen varken tjänstgöra vid järnvägsposten eller vid mera kroppsansträngcande sysslor och icke heller annat än undantagsvis påräknas vid skötandde av nattposterna, utan måste dessa besvärligare befattningar anförtros åt maanlig personal. P å grund härav syntes det generalpoststyrelsen icke vara orätttvist, om jämväl avlöningen för den ordinarie kvinnliga postpersonalen i i regel bleve, liksom förhållandet redan vore med avlöningen för de kvinnliga e3xtra biträdena, något lägre än för den manliga personalen. Vad beträffar telegrafverket, där redan under förra hälften av 1860-vtalet kvinnliga tjänstemän vunno anställning, må anmärkas, att dessas avlöining redan från början av finansiella skäl torde ha satts lägre än avlöningem till motsvarande manliga befattningshavare. Även om de omdömen, som sålunda tidigare fällts om de kvinnligai befattningshavarnas arbetsprestationer i jämförelse med de manligas, ej grumdats på någon egentlig utredning i ämnet, synes dock den allmänna erfaremhet, som kommit till uttryck i dessa uttalanden, ej böra frånkännas all Ibetydelse. I varje fall torde det förhållande, att man såväl i postverket som vid statens järnvägar på anförda grunder övergått från den tidigare tilllämpade likalönsprincipen till ett system med differentiering mellan rmäns och kvinnors löner, böra utgöra ett skäl att ägna frågan om förhållandet i

33 kvantitativt hänseende mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer en särskild uppmärksamhet. Då kommittén nu går att bedöma det material till förevarande spörsmåls belysning, som i det föregående framlagts, må till en början erinras om att på ett område som detta det knappast torde vara möjligt att erhålla ett fullständigt klargörande och exakt utredningsmaterial. Såsom redan nämnts, torde det nämligen vara på ytterligt få verksamhetsområden, som män och kvinnor utföra alldeles samma arbete under fullt likartade förutsättningar. Utvecklingen har såväl i det enskilda näringslivet som i fråga om statstjänsten gått i riktning mot en differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete. Och även i de relativt få undantagsfall, där män och kvinnor arbeta i fullt jämförliga sysselsättningar, hava för materialets utnyttjande ur här ifrågakommande synpunkt svårigheter i andra hänseenden yppats. Vad beträffar statistiken rörande skoltandläkarnas arbetsprestationer (ovan sid. 24), enligt vilken antalet reducerade behandlingar per tjänstgöringsdag oclh befattningshavare utgjort för män 6.32 och för kvinnor 6.41, må nämnas., att ifrågavarande arbete givetvis icke är av beskaffenhet att lämpa sig för en kvantitetsmätning. Här inverkar nämligen det utförda arbetets kvalitet i hög grad på den åstadkomna arbetskvantiteten. Ett i det senare hänseendet gynnsamt resultat vinnes ofta på bekostnad av kvaliteten. Och dock kan en ur denna synpunkt god arbetsprestation i sin helhet betraktad vara värdefullare än ett kvantitativt gynnsamt arbetsresultat, som i kvalitativt avseende är underhaltigt. Vidare äro de erhållna genomsnittssiffrorna på antalet reducerade behandlingar per dag i hög grad beroende på de relationstal, som använts vid reduktionen, och i detta hänseende kan givetvis en viss tvekan råda, huruvida beräkningen av antalet reducerade behandlingar fullt motsvarar de verkliga förhållandena. Slutligen är det material, som legat till grund för beräkningen, givetvis alldeles för ringa för att medgiva några säkra slutsatser i den ena eller andra riktningen. Erinringar av sistnämnda slag kunna även riktas emot den utredning om resultatet av fördelningsarbetet vid statens järnvägars kontrollkontor, som ovan sid. 23 anförts, och enligt vilken medeltalet per timme uträknade fördelningar utgjort för männen 15.6 och för kvinnorna 15.1. Även här är antalet observerade individer särskilt på kvinnosidan förhållandevis obetydligt. Därtill kommer, att förutsättningarna för arbetets utförande ej varit å ömse håll lika. De kvinnliga tjänstemännen hava i jämförelse med männen till godo — förutom en högre teoretisk utbildning — en mångårig tjänstgöring på avdelningen, ett förhållande, som i fråga om detta till väsentlig del rent mekaniska arbete givetvis är av stor betydelse. Flertalet av de manliga tjänstemännen har däremot tagits från linjetjänstgöringen och har endast jämförelsevis kort tid sysselsatts med ifrågavarande arbete. Å andra sidan hava ett par av de manliga tjänstemännen varit i tillfälle att begagna vissa mekaniska hjälpmedel, vilket givetvis varit ägnat att höja deras prestationsmöjligheter. De siffror, som vid denna utredning vunnits, kunna således enligt kommitténs mening ej tillerkännas någon större betydelse för bedömande av förevarande spörsmål. Även det material, som erhållits från A. B. Svenska tobaksmonopolet, lider av brister i samma hänseende. Enligt denna statistik (ovan sid. 26) har kvinnornas ackordsarbetsförtjänst vid halvhandsarbete utgjort 94.4 2 % av männens. Här liksom i föregående fall hava de jämförda grupperna ej varit likställda i avseende på förutsättningarna för arbetets utförande. Jäm1921 års lönekommitté.

34 föreisen har nämligen stått mellan de skickligaste av de kvinnliga arbetarna och en grupp mindre skickliga manliga arbetare. Större betydelse äger onekligen den för manliga och kvinnliga beräkningssättare återgivna lönestatistiken (ovan sid. 26). I avseende å förutsättningarna för arbetets utförande torde de jämförda grupperna här vara fullt likställda. Arbetet är också av natur att väl lämpa sig för en m ä t n i n g i kvantitativt hänseende. Vad som möjligen kan göra de anförda siffirorna något osäkra såsom mätare på arbetseffektiviteten å ömse håll, ä r det förhållande, att de manliga arbetarna måhända i större omfattning än kvinnorna sysslat med arbete efter högre ackordssatser samt att gifta män åtnjutit ett särskilt familjetillägg av 2 kr. i veckan. Bortsett från dessa omständigheter utvisa siffrorna, att kvinnornas arbetsförtjänst utgjort i genomsnitt 82.9 6 %' av männens. Av intresse äro också de uppgifter angående expediters provision, som inhämtats från ett varuhus i Stockholm och återgivits ovan (sid. 25). Materialet är visserligen förhållandevis begränsat, men arbetet är av den beskaffenhet, att de jämförda grupperna i avseende å förutsättningarna för arbetets utförande varit i det hela likställda, och provisionen, som utgått efter en för båda könen lika procentsats, är onekligen i viss mån en mätare på den individuella arbetsintensiteten. Jämförelsen utvisar som synes, att kvinnornas provision i genomsnitt utgjort 87.0 3 % av männens. Emellertid framgår av tabellen å sid. 25, att förhållandena varit synnerligen växlande de olika avdelningarna emellan. Den utredning, som verkställts angående mäns och kvinnors inkomster av vissa slag av rörelse, utvisar, såsom av tabellen å sid. 27 framgår, att kvinnornas arbetsinkomster i genomsnitt för hela antalet undersökta fall utgjort 39.76 % av männens. Största differensen faller på minut handlarna med beklädnadsartiklar, där kvinnornas inkomst uppgått till allenast 36.40 % av männens. Motsvarande siffror för minuthandlare med tobaksvaror och fotografer äro resp. 68.8 0 och 49.3 9 %. I en särskild tabell å sid. 28 har en beräkning av inkomstfördelningen skett, varvid endast de fall medtagits, där vederbörandes inkomst ej överstigit 20,000 kr. Kvinnornas inkomst i % av männens har därvid befunnits vara: för minuthandlare med tobaksvaror 72.16, för minuthandlare med beklädnadsartiklar 65.7 9 och för fotografer 75.18 %\ Emot antagandet, att dessa siffror skulle ge uttryck åt förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsförmåga, torde måhända den invändningen framställas, att de av kvinnorna bedrivna affärerna vore av en helt a n n a n typ än de till samma yrkesgrupp nominellt hörande affärer, som bedrivas av män. De förra skulle merendels vara inriktade på en annan kundkrets än de senare och avse att fylla ett annat behov än dessa. Vidare kunde det tänkas, att de affärer, som innehavas av män, ofta vore äldre affärer, som gått i arv eller genom köp förvärvats, medan de affärer, som innehavas av kvinnor, merendels kunde antagas vara grundade av innehavarna.. Även om för vissa fall dylika invändningar kunna äga fog, torde dock utredningen i sin helhet ej kunna på anförda skäl frånkännas viss beviskraft vid bedömande av frågan om mäns och kvinnors arbetseffektivitet. Av intresse ur denna synpunkt är bl. a. den tabell, som upptar yrkesidkarna fördelade efter åldersgrupper. Såväl för män som kvinnor gäller, vad beträffar minuthandlare med tobaksvaror och fotografer, att den lägsta medelinkomsten registreras i den högsta åldersklassen. Detta förhållande är också vid dessa yrkesgrupper naturligt, då affärsinnehavarens person-

35 liga arbetsinsats för dessa i regel mindre affärsrörelser torde spela en mera avgörande roll. Omvänt är förhållandet med minuthandlarna i beklädnadsartiklar. Såväl män som kvinnor nå det högsta inkomstbeloppet i åldersklassen »65 år och däröver». Denna iakttagelse torde få anses visa, att den personliga arbetsinsatsen här icke är så avgörande för inkomsten, utan att firman och den organisation, som skapats, fortsätta att utvecklas, även om affärsinnehavarens personliga arbetsinsats — såsom naturligt är — med åren avtager. Denna iakttagelse torde även motsäga den förut omnämnda anmärkningen, nämligen att männen i stor omfattning skulle övertaga gamla välinarbetade firmor, medan kvinnorna skulle nödgas själva gruinda och upparbeta sina affärer. Vore så i någon mera avsevärd omfattning förhållandet i förevarande bransch, skulle onekligen de yngre manliga affärsinnehavarnas inkomster av rörelsen ej uppvisa någon så betydande olikhet mot de äldres. Statistiken visar emellertid för männens del en ökning med 103.3 % av medelinkomsten för åldersklasserna över 45 år i jämförelse med åldersklasserna under 45 år. För kvinnornas del är motsvarande siffra 10.i. Enligt den av kommittén verkställda examensstatistiska undersökningen, vars resultat framgår av tabellen ovan sid. 31, skulle några större avvikelser i medelstudietiden för män och kvinnor icke föreligga. Enligt denna beräkning har kvinnornas medelstudietid i procent av männens utgjort för avläggande av medicine kandidatexamen » licentiatexamen filosofisk ämbetsexamen filosofie kandidatexamen » licentiatexamen: a) efter avlagd filosofie kandidatexamen b) efter avlagd filosofisk ämbetsexamen

91.94 100.55 96.30 106.62 102.0 7 105.8 4

Emellertid är att märka, att, såsom redan framhållits, för männens del bör avräknas den värnpliktstid, som ingår i studietiden. Vilken betydelse denna faktor äger är givetvis omöjligt att ens någorlunda exakt beräkna. Om man emellertid betänker, att värnpliktstiden under den period statistiken omfattat uppgått till — oberäknat inkallelser vid mobilisering — lägst 182 och högst 500 dagar, torde — även med beaktande av att en del manliga studerande icke fått sin studietid förlängd genom någon värnpliktstjänstgöring — männens effektiva studietid generellt sett kunna sägas ej oväsentligt understiga kvinnornas. Eörande anledningen till att kvinnornas studietid sålunda överstiger männens kunna visserligen skilda meningar yppas. Det må dock i detta sammanhang erinras om att medicinska fakulteten i Uppsala i ett yttrande över betänkandet i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (Yttranden, sid. 160) påpekat, att bl. a. genom en jämförelse mellan män och kvinnor beträffande studietidens längd för de olika examina värdefulla upplysningar ur nu förevarande kvantitativa synpunkt kunde vinnas. Även om det faktum, att kvinnornas studietid sålunda är längre än männens, icke för den huvudfråga, som kommitténs utredning avser, kan äga mera vittgående betydelse, håller dock kommittén före, att nämnda förhållande ej kan helt lämnas ur räkningen, när det gäller att bedöma frågan om förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer i kvantitativt hänseende.

36 Det kunde synas, som om en viss vägledning för avgörandet a v detta spörsmål borde kunna hämtas ur den allmänna erfarenhet, som på skilda områden vunnits i fråga om den kvinnliga arbetskraften, och att ett lämpligt sätt att tillgodogöra sig denna erfarenhet hade varit att gencom en förfrågan till ett antal verkchefer och enskilda arbetsgivare inlhämta deras uppfattning i ämnet. Kommittén har emellertid ansett, att något mera värdefullt material till frågans belysning på detta sätt icke skulle vinnas. Det subjektiva moment, som merendels brukar prägla dylikca allmänt hållna uttalanden, begränsar givetvis desammas värde för en obijektiv undersökning. Därtill kommer, att den enskilde arbetsgivarens eller verkchefens omdöme i förevarande avseende helt naturligt grundas på dem ofta rätt begränsade erfarenhet, som vederbörande anser sig ha vunnit, oich då en värdesättning av de olika uttalandena alltefter omfattningen sav det erfarenhetsmaterial, som stått vederbörande till buds, givetvis ej är rmöjlig, bliva de slutsatser, till vilka ett på så sätt samlat material ledor, lätt felaktiga. I ett fall har kommittén emellertid verkställt en utredning av iifrågavarande slag, nämligen genom den förut omnämnda enquéten till olika apoteksföreståndare. Vid det personurval, som därvid företagits, har kommittén dock sökt undvika de ovan antydda olägenheterna genom altt förfrågan riktats allenast till sådana apoteksföreståndare, som vid ingrången av år 1922 haft i sin tjänst minst 2 kvinnliga biträden, som avlagt farcmacie kandidatexamen. I stort sett torde de avgivna svaren kunna sägass gå i riktning mot ett erkännande av den kvinnliga arbetskraftens jämbörcdighet med den manligas. P å grund av den begränsade omfattning, som mndersökningen ägt, och den osäkerhet, som givetvis gör sig gällande viid det inbördes värdesättandet av de ofta rätt avvikande omdömena, syness dock någon större betydelse ej böra tillmätas dessa uttalanden. Såsom ett allmänt omdöme rörande de sålunda verkställda utrednintgarna vill kommittén för sin del uttala, att, vissa av dessa utredningar onelkligen synas peka hän på en i genomsnitt mindre prestationsförmåga hos kvinmorna än hos männen, men att något allmängiltigt belägg på omfattningen av denna skillnad icke kan anses vara vunnet. SjukligSåsom redan tidigare nämnts, har kommittén funnit erforderligt att grrundJ?f t8f jj r " ligare än hittills skett verkställa en undersökning om den ledighett, som an en. ^ s j u ^ o m e i i e r s v a g frälsas vårdande åtnjutits av manliga och kvimnliga befattningshavare i allmän tjänst. Historik.

Bland tidigare utredningar i ämnet må omnämnas en av nuvarande försite provinsialläkaren Gr. Stéenhoff publicerad undersökning om hälsotillståndet: inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor.1 Vid denna undersökning, so)m omfattat åren 1906—1909, hava emellertid tagits i beräkning endast de sjukedomar, som ägt en varaktighet av minst en månad. Styrelsen för föreningen Akademiskt bildade kvinnor har uti skrivellse till Konungen i augusti 1913 framlagt resultaten av dels en med ledning av Stockholms stads folkskoleöverstyrelses protokoll gjord statistisk undersökning angående av sjukdom förorsakad tjänstledighet bland folkskollärarkåren i Stockholm under 10 år, dels en undersökning angående sjukledigheten under 5 år bland läran-personalen vid statens läroverk i Stockholm och Göteborg samt bland lärarinncor till1 Pedagogiska skrifter utgivna av Sveriges allmänna folkskollärarförenings littteratursällskap, haft. 57, år 1911.

37 hörande Stockholms flick- och samskolors sjukhjälpsförening samt Göteborgs lärarinnors sjukhjälpsförening.1 En jämförande undersökning mellan manliga och kvinnliga lärares vid statens samskolor sjukledighet under åren 1911 —1914 har verkställts av läroverksöverstyrelsen och offentliggjorts i dess den 10 juni 1915 avgivna yttrande över lärarlönenämndens betänkande (sid. 15). I den av skolöverstyrelsen utgivna statistiken rörande folkskolorna och de högre folkskolorna, redovisningsåren 1919 —1920 och 1920—1921, finnas uppgifter bl. a. angående antalet ordinarie lärartjänster, manliga och kvinnliga, som uppehöllos av sjukvikarier vid resp. redovisningsårs utgång. I fråga om de allmänna läroverken utvisar den av skolöverstyrelsen publicerade statistiken för läsåret 1920—1921 antalet av de tjänstledigheter på grund av sjukdom, som åtnjutits av olika slag av lärare. Telegrafverket har i sin årliga statistik från och med år 1913 meddelat uppgifter angående manliga och kvinnliga tjänstemäns sjukledighet. Övriga kommunikationsverk hava icke publicerat motsvarande statistik. Stockholms stads löneregleringskommitté, som den 6 juli 1920 avgav sitt huvudbetänkande, hade låtit verkställa en undersökning angående den omfattning, i vilken kvinnliga befattningshavare hos kommunen i jämförelse med manliga sådana åtnjutit tjänstledighet för sjukdom eller svag hälsas vårdande. Detaljerna av denna undersökning äro emellertid icke offentliggjorda. Vad angår i utlandet företagna undersökningar på förevarande område må erinras, att den danska Lonningskommissionen av år 1917, vars betänkande legat till grund för 1919 års Lov om Statens Tjenesteniaend, företagit en undersökning om sjukligheten hos tjänstemän vid postverket, telegrafverket samt vid statsjärnvägarna, i motsats till de undersökningar, som företagits i Sverige, har vid denna danska statistik gjorts åtskillnad ej endast på befattningshavarnas kön utan även på deras ålder. Resultaten av de tidigare undersökningarna — med undantag för den av styrelsen för föreningen Akademiskt bildade kvinnor anordnade undersökningen om läroverkslärarnas och vissa lärarinnors sjuklighet — peka hän mot en betydligt större sjukledighet bland kvinnorna än bland männen. Sålunda har t. ex. vid läroverken enligt överstyrelsens förutnämnda utredning antalet sjukdagar per läsår uppgått till i genomsnitt för lärare 5.1 och för lärarinnor 11.7. Vid den av Stockholms stads löneregleringskommitté verkställda undersökningen har genomsnittliga antalet sjukdagar per år konstaterats vara 6.7 för män och 16.4 för kvinnor. Den undersökning, som kommittén låtit företaga, har ansetts kunna in- Kommitskränkas till tre år, nämligen åren 1919, 1920 och 1921, och begränsas till tens utde tjänstemän, som vid utgången av år 1921 voro anställda vid veder- r e m n g * börande verk eller inrättning. Sålunda hava de tjänstemän, som före nämnda tidpunkt lämnat sin tjänst, ej medtagits vid beräkningen. För att från undersökningen utesluta dem, som endast mera tillfälligtvis vid sagda tidpunkt haft anställning, har uppgift ej infordrats för de befattningshavare, som varit i tjänst kortare tid än ett år, d. v. s. vunnit anställning efter den 1 januari 1921. Undersökningen har vad beträffar statens tjänstemän omfattat såväl ordinarie som icke-ordinarie tjänstemän, men har begränsats till de tjänstemän, för vilka en normal daglig arbetstid av minst 6 timmar varit i vederbörlig ordning föreskriven. Från undersökningen hava ute1 Resultatet av undersökningen finnes återgivet i lärarlönenämndens betänkande I, b a n d 2, s. 669.

38 slutits chefer och ledamöter i de centrala verken m. fl. ävensom vaktmäsistare och med dem jämförliga befattningshavare. För kommunikationsverkens del hava uppgifter infordrats allenast t för vissa befattningshavare, nämligen vid postverket: kontorsbiträden, kanslibiträden, postexpeditörer, föörste postexpeditörer samt postmästare av klass 4 och 3 ; vid telegrafverket: kontorsbiträden, kanslibiträden, kassörer, kontitorsskrivare, ritare, telegrafister, telegrafassistenter, vaktföreståndare, föörste kassörer, förste telegrafister, förste telegrafassistenter, förste vaktförestånddare, katalogredaktör samt telegraf kommissarier av klass 6 och 5; vid järnvägsstyrelsen: kontorsbiträden, kanslibiträden, kontorsskri w a r e , ritare och bokhållare; samt vid statens vattenfallsverk: kontorsbiträden, kanslibiträden, kontorsssskrivare, ritare, bokhållare och kassörer. Uppgifterna hava inhämtats på kortblanketter av det utseende bil. I I utvrisar. Avsikten var ursprungligen att låta statistiken omfatta samtliga de staitliga verk, vid vilka såväl manliga som kvinnliga befattningshavare i något stttörre antal funnos anställda. Uppgifter införskaffades därför också från stöörsta delen av den civila statsförvaltningen, från vissa grenar av den militära , förvaltningen samt från kommunikationsverken. En närmare undersökningg av det inkomna materialet gav emellertid vid handen, att en stor del av detsamma ej var för ändamålet användbart, i det de lämnade uppgifterna w o r o uppenbart bristfälliga. I den slutliga bearbetningen ingå därför enadast uppgifter från följande verk: rikets hovrätter, socialstyrelsen, riksförsäkriiingsanstalten, pensionsstyrelsen, postverket, telegrafverket, järnvägsstyrelsen, statens vattenfallsverk, generaltullstyrelsen, statistiska centralbyrån, rriksräkenskapsverket, kungl. biblioteket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, rilkets allmänna kartverk, Sveriges geologiska undersökning, statens meteorologgiskhydrografiska anstalt, statens skogsförsöksanstalt, lotsstyrelsen och staatens provningsanstalt. Det i statistiken ingående antalet befattningshavare, fördelat på ålddersgrupper, framgår av följande två tabeller. Vid den statistiska bearbetningg av primärmaterialet, som ligger till grund för dessa tabeller, har materrialet behandlats för vart och ett av de tre åren särskilt. Det i tabellerna riredovisade antalet tjänstemän är alltså inemot tre gånger så stort somi det verkliga.

39¶Manliga tjänstemän

Ordinarie

! Under 25 år ...

S u m m a

Kommunikationsverken

Centrala verk m. fl. Ickeordinarie

Summa

Ordinarie

Ickeordinarie

Summa

Ordinarie

Ickeordinarie

391¶Summa

25—30 år

1,063

! 30—35 >

1,059

1,293

1 35—40 »

1,094

1,118

1,264

1,357

i 40—45 >

—

— — —

—

370 264

{ 45—50 »

i 50—55 »

— —

4,743

5,220

5,405

| 6,368

' 55—60 »

] 60—65 »

i 65—67 »

1¶Över 67 år

—

1,148

Summa

Knnnliga tjänstemän

Tnder 25 år ...

Ordinarie

Ickeordinarie

Summa

Ordinarie

Ickeordinarie

Summa

Ordinarie

Ickeordinarie

Summa

1,256

1,760

2,115

2,715 1,969

25—30 år

1,129

1,356

1,413

33—35 »

1,037

1,170

35-40

»

1,088

1,105

1,200

1,242

40—45 *

—

45—50 » 50—55 >

55—60 »

(0-65

»

—

— —

— —

— — —

65—67 »

— — —

— —

— —

— —

1,324

2,162 1 5,671

1,609

7,280

6,509

över 67 år \

S u in m a

Kommunikations verken

Centrala verk m. fl.

Summa

2,933

9,442

40¶I följande tabell har en sammanställning gjorts av hela antalet tjänstgör^ C e n t r a l Tjänstemän

v e r k

m. fl.

Kom

Ordinarie tjänstemän Icke-ordinarie tjänste Samtliga tjänstemän Ordinarie tjänster män TjänstTjänstTjänstTjän.stSjukdaf görings- Sjukdagar görings- Sjukdagar görings- Sjukdagar görin.gsdagar samtl. |per år'| dagar samtl. per år dagar samtl. iper år dagiar samtl. p

Män. Under 25 år.

398 17.30

8,403

54,801 1,530 10.18

60,647

1,615

1,126 6.13 114,709

2,359

8,403

25—30 år ....

5,846

30—35 > ....

47,853

35—40 » ....

62,108

1,233 9.42 2,255 13.25

66,856

43,:841

1,770

274,t001

13,558

339,030

14,330

25,208

87,316

2,639 11.02

399,075 '22,118

44,572

2,009 16.46

274,366

27,400

943 12.56

150,883

10,937

27,765

899 11.83

107,408

10,990

18,632

1,809 35.44

76,720

11,187

40—45 » ....

34,707 27,400

1,871 19.67 943 12.56

9,865

45—50 > .... 50—55 » ....

22,286

828 13.58

5,479

55-60

» ....

398 17.3 0

14,816

17,536

1,809 37.6

1,096

60—65 »

19,728

1,607 29.75

2,922

22,650

1,627 26.21

53,704

6,891

65—67 »

4,384

1,827

124 24.7 8

6,211

375 22.05

12,056

2,246

1,096

251 20.91

Över 67 år . Samtliga 241,848 10,882

1,096

1,096 177,553 3,791

7.81 419,401 14,673 12.78 1,732,780 108,935

16.43 Kvinnor. 1,314 13.69 313,748 10,359 12.05 348,821 11,673 12.23 5,543 19.49 120,203 4,491 13.65 223,961 10,034 16.35

184,128

7,011

412,460

29,467

65,394

3,808 21.24

40,918

2,240 19.97 1,204 16.02

Under 25 år...

35,073

25—30 år

103,758

30—35 » 35—40 » 40—45 » ......

27,400

45—50 »

13,883

50—55 »

......

13,152

55—60 »

3,288

60—65 >

3,288

1,127 29.64 2,171 60.26 203 22.52 117 12.99

30,325 2,058 24.7 8 95,719 281 11.24 50,052 9,134

5,866 22.

313,457

21,120

2,521 18.40

397,483

34,801

33,246

1,693 18.5S

282,038

24,150

13,883

1,127 29.64

202,031

16,633

1,096

14,248

2,187 56.08

163,305

17,556

3,288

245 27.19

6,576

448 24.86

114,349

22,909

3,288

117 12.9 9

3,288

5,846

489 30.51

65—67 > Över 67 år

... Samtliga 306,154 17,727 21.13 483,640; 17,939 13.54 789,794 35666 16.50|2,072,539 174,000

I antalet sjukdagar ingår för kvinnornas del även ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd. Emellertid utvisa uppgifterna, att dylik ledighet förekommit i relativt obetydlig utsträckning och i genomsnitt omfattat cirka 2 % av kvinnornas sammanlagda ledighet. Vid bedömande av siffrorna i åldersgruppen 60—65 år — 40.ii sjukdagar för män och 26. i o sjukdagar för kvinnor — bör ihågkommas, att den normala kvinnliga pensionsåldern är 60 år, och att således i nämnda åldersgrupp endast ingå de kvinnliga tjänstemän, som tillåtits kvarstå i sina befattningar efter uppnådd pensionsålder. Dessa kvinnliga tjänstemän representera givetvis ett urval av de i fysiskt avseende bäst utrustade kvinnorna. Uteslutas därför ur beräkningen åldersgrupperna över 60 år, samt jämväl

41 ;ar och sjukdagar samt av antalet sjukdagar per år och befattningshavare. R a t i o n

s v e r k e n

é-orc inarie tjänstemän

S

Samtlig a, tjänstemän

nstTjänstSjukdagar ingsgöringsgar samtl. p e r år dagar

u

m

m

a

Icke-ordinarie tjänsteSamtliga tjänstemän män TjänstTjänstSjukdagar Sjukdagar Sjukdagar göringsgöringsdagar samtl. jperår dagar samtl. Iperår samtl. per år

Ordinarie tjänstemän

Tjänstgöringsdagar samtl. | p e r å r Sjukdagar

E03

2,206 8.87

134,444

3,976 10.80

43,841

1,770 14.75

99,006

2,604 9.60

142,847

4,374 11.17

|07

1,116 7.59

327,708

14,674 16.35

279,847

13,643 17.81

108,508

2,646 8.91

388,355

16,289 15.29

B33

1,001 19.60

357,663

15,331 15.66

386,883

15,563 14.6 7

85,489

2,127 9.09

472,372

17,690 13.65

|69

162 6.75

408,444

22,280 19.89

461,783

24,373 19.27

33,977

546 5.88

495,760

24,919 18.36

—

— —

274,366

14,816 19.71

309,073

16,687 19.71

9,865

318,938

16,825 19.27

150,883

10,937 26.46

178,283

11,880 24.31

—

5.n — —

178,283

11,880 24.31

107,408

10,990 37.34

129,694

11,818 33.25

5,479

71 4.75

135,173

11,889 32.12

)96

—

— — — —

77,816

11,187 52.49

94,256

12,996 50.3 3

2,192

—

—

96,448

12,996 49.17

461;

3 3 8.25

55,165

6,924 45.81

73,432

8,498 42.2 3

4,383

53 4.42

77,815

8,551 4 0 . l l

— —

12,056

2,246 68.00

16,440

2,497 55.44

1,827

124 24.7 8

18,267

2,621 52.38

1,096

92 30.62

1,096

92 30.62

1,096

—

2,192

92 15.33

4,518 9.45 1,907,049 113,453 21.72 1,974,628 119,817 22.16

351,822

i

- ! — j !69|

—

8,309 8.61 2,326,450 128,126 20.11

i

112 15,883 12.63

643,040 22,894 12.99

219,201

8,325 13.S7

772,660 26,242 12.41

991,861

34,567 12.74

2,915 12.81

495,397 32,382 23.8 7

516,218

35,010 24.7 5

203,140

7,406 13.32

719,358

42,416 21.54

528 10.55

331,724 21,648 23.83

378,851

24,928 24.02

48,592

2,586 19.42

427,443

27,514 23.51

356 20.91

403,694 35,157 31.79

438,401

37,041 30.34

15,345

637 15.15

453,746

37,678 30.30

1,140 35.59

293,729 25,290 31.43

309,438

25,354 29.8 9

17,537

1,629 33.91

326,975

26,983 30.11

264 17.59

207,511 16,897 29.71

215,914

17,760 30.04

5,480

264 17.59

221,394

18,024 29.71

)96

25 8.32

164,401 17,581 39.0 2

176,457

19,727 40.81

2,192

41 6.83

178,649

19,768 40.41

68 7.56

117,637 22,977 71.28

117,637

23,112 71.72

6,576

313 17.3 7

124,213

23,425 68.84

353 39.20

6,576

470 26.10

—

6,576

470 26.10

—

3,288

:

—

—

,882 21,179 13.14 2,660,421 195,179 26.70 2,378,693 191,727 29.42 1,071,522 39,118 13.32 3,450,215 230,845 24.42

åldersgruppen under 25 år, enär en undre gräns för denna åldersgrupp saknas, blir det sammanlagda antalet sjukdagar för en tjänsteman under ifrågavarande 35 tjänstår: för man 860.85 » kvinna 1,222.10 Genomsnittliga antalet sjukdagar för en kvinna under 35-årsperioden överstiger alltså motsvarande siffra för en man med 361.2 5 dagar eller 41.9 %. Om materialet fördelas så, att de befattningshavare, vilkas sammanlagda sjukledighet, för år räknat, icke uppgått till 120 dagar, föras till en grupp och de befattningshavare, vilkas sammanlagda sjukledighet uppgått till 120

dagar eller mera, sammanföras till en annan grupp, erhållas följande resultat för de centrala verken och kommunikationsverken: Befattningshavare, vilkasi sammanlagda sjukledighet för år räknat uppgått till 120 dagar eller mera

icke uppgått till 120 dagar

Under 25 år

Kvinncor

Män

Kvinnor

Män Å l d e r

Antal sjukdagar per år

Antal sjukdagar per år

tjänstemän

194.3 6

208.01¶Antal tjänstemän 1

Antal sjukdagar per år

Antal tjänstemän

Antal sjukdagar per år

Antal tjänstemän

5.7 7

2,675

10.00¶Antal

25—30 år

1,038

1,898

30—35 »

1,260

1,122

1186.5 5

35—40 »

1,308

1,164

45 » 50 »

268.2 8

50—55 »

27.6 3

253.4 9

10.48 | 9,005

248.2 7

40 45

55_g0

»

234 193

60—65 » Samtliga

6,063

15.18 15.26

278¶Då det kan vara av intresse att se i vad mån tjänsteställningen infliuerar på sjuklighetsfrekvensen, har kommittén verkställt en uppdelning av miatenalet på ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare. Härvid hava fölljande siffror framgått: ^^^ Antal sjukdagar per år för en tjänsteman

Under 25 år 25—30 år 30—35 »

Kvinnor

Män

Å l d e r

Ickceordiniarie

Ordinarie

Ickeordinarie

Ordinarie

14.7 5

13.87 24.7 5

14.6 7

35—40 »

15..16

40—45 »

5.ii

45—50 »

30.0 4

50—55 »

33.2 5

55—60 *

17.3 7

60—65 »

65—67 >

67 år och. däröver

29.42 8.61 22.16 I genomsnitt * Beträffande beräkningen av antalet tjänstemän se ovan sid. 38.

43 Det är givet, att de individuella variationerna i sjuklighetshänseende olika individer emellan äro synnerligen betydande. Då det kan vara av intresse att undersöka, huru i detta hänseende jämförelsen utfaller mellan män och kvinnor, hava befattningshavarna fördelats i grupper, allteftersom de under hela observationstiden — 3 å r — icke åtnjutit någon ledighet, åtnjutit ledighet högst 10 dagar, 11—50 dagar, 51—100 dagar, 101—200 dagar eller över 200 dagar. Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning. Det bör anmärkas, att antalet befattningshavare avser det i undersökningen ingående individuella antalet — ej såsom i de tidigare beräkningarna antalet under 1-årig observation — och att i sjukledigheten icke inräknats ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd. Befattningshavare, som på grund av sjukdom eller sva o hälsas vårdande åtnjutit tjänstledighet

Befattnings-

0 dagar

högst 10 dagar

An-j 0 / tal 1 / o

An-| tal j

havarnas kön och civilstånd

Män

51 — 100 dagar

AnAn- I 0/ tal ! -'° tal

%

101—200 dagar

över 200 dagar

An-| tal!

An-i tall

G/ /o

0 / /0

Antal

% \

764 31.79 280 11.65 152 6.33 142 5.91 2,403 lOO.oo 1,179 34.32 567 16.60 355 10.38 253 7.36 3,436 lOO.oo 34 11.41 2 2 7.38 98 32.89 63 21.14 51 1 7 . U 30 10.0 7 298 lOO.oo ej g i f t a . . . 635 20.23 391 12.46 1,081 34.45 504 16.06 304 9.69 223 7.11 3,138 lOO.oo 664 27.63 4 0 1 16.69

Kvinnor

»

0/ /0

11 — 50 dagar

Summa befattnings- ' havare

669 19.47 4 1 3 12.02

Kommittén har även gjort en bearbetning av materialet ur synpunkten av tjänstledighetstillfällenas fördelning på längre och kortare ledigheter. Ej heller i denna beräkning ingår tjänstledighet på grund av havandeskap och barnsbörd. Av 100 tjänstledighetstillfällen hava omfattat

25—45 å r m ä n » kvinnor

Over 90 . . , sjukdagar

52.7 3

64.6 7

32.7 0

10.2 5

54.li

10.2 7

5.2 9

35.6 7

4.3 2

Q

bumma

o o o o o o o o o o o o

» » kvinnor ...

31—90 sjukdagar

o o

>:

4—30 sjukdagar

p p p p p p p p

U n l e r 25 år m ä n

1—3 sjukdagar

O O O O O O O O

Ålder och kön

>

46.4 2

lOO.oo

55.2 7

2.6 8

lOO.oo

» »

»

kvinnor

o o

5 5 å r o. d ä r ö v e r m ä n . . .

Fö: samtliga åldrar i

Hän

Tad beträffar frågan om folk- och småskollärarnas sjukledighet må nämnas, att kommittén satts i tillfälle att taga del av den förut omnämnda (sid. 37) utredning härom, vilken Stockholms stads löneregleringskommitté låtit ut-

44 arbeta. Statistiken, som omfattar åren 1914—1918 och gäller ordiinarie lärare i läs- och skrivämnen vid Stockholms folkskolor, visar, att gemomsnittliga antalet tjänstledighetsdagar per år för sjukdom eller svag mälsas vårdande utgjort för man 7.34 kvinna 20.44 Uteslutes år 1918, då sjuklighetsfrekvensen på grund av spanska sjiukan var osedvanligt stor, erhållas följande siffror: man 6.64 kvinna „ 18.86 Kommittén har inhämtat motsvarande uppgifter i fråga om åren 1J919— 1921 för folk- och småskollärare i Göteborg och utvisa dessa uppgiften*, att antalet sjukdagar per år och befattningshavare utgjort för manlig folkskollärare 8.54 kvinnlig » 20.80 » småskollärare 23.0 7 Uppgifterna från Göteborg avse såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare, och hava i övrigt vid uppgifternas inhämtande i tillämipliga delar gällt samma regler som för de från de centrala verken m. fl. iinförskaffade uppgifterna. Kommit- Vid bedömande av den sjukstatistiska undersökningens betydelse föir förfen* ytt- hållandet mellan mäns och kvinnors löneställning torde man böra utgå rande. fr^n ^ e o v a n s[^ 41 anförda siffrorna på sammanlagda antalet sjukdagar för en tjänsteman under åldern 25—60 år, alltså 35 tjänstår, nämligen föir manlig tjänsteman 860.85 sjukdagar kvinnlig » 1,222.10 » Antalet sjukdagar per år uppgår i genomsnitt till 24.6 0 för mani och 34.9 2 för kvinna. En kvinnlig tjänstemans årliga sjukledighet översstiger således en manlig tjänstemans motsvarande ledighet med 10.3 2 dagar,, vilket — efter frånräknande av en genomsnittlig semester om 30 dagair — utgör 3.0 8 % av beräknade 335 tjänstgöringsdagar per år. Skillnaden i värde mellan manliga och kvinnliga befattningshavares arbetseffektivitet ur nu förevarande synpunkt inskränker sig emelllertid icke till nyssnämnda procenttal. Hänsyn bör nämligen även tagas till de olägenheter, som i många fall vållas för arbetets gång genom det av kvinnornas större sjukledighet föranledda ökade inkallandet av reservperstonal. Därjämte bör tagas i beaktande, att sjukligheten ofta efterföljes av en läingre eller kortare period, under vilken arbetsförmågan är nedsatt. Någon exakt kalkyl rörande sistnämnda båda faktorers betydelse är helt naturligt ej ' möjligt att lämna. Utländska Vad beträffar de kvinnliga statstjänstemännens avlöningsförhållanden i den'8"' u ^ a n ^ e ^ m å erinras om den utredning härom, som de sakkunniga föir utredning av frågan om kvinnas tillträde till statstjänst verkställt och som finnes återgiven i del I I av de sakkunnigas betänkande (sid. 109—115). Såsom av denna framställning inhämtas, har grundsatsen om lika lön för man och kvinna i samma befattning helt genomförts i Danmark och Nederländerna samt med vissa undantag i Norge och Finland. I England

45 är samma princip genomförd för den lägsta tjänsteklassen ävensom i fråga om begynnelseavlöningen för övriga tjänsteklasser. Däremot råder i de högre klasserna sådan olikhet i avseende på ålderstilläggen för män och kvinnor, att slutlönen blir lägre för de senare än för de förra. Kommittén har införskaffat uppgifter i förevarande hänseende från ytterligare ett antal länder. Av dessa uppgifter framgår, att likställighet så väl i avseende på behörigheten att innehava statstjänst som i lönehänseende genomförts å Island samt i Preussen, Bayern, Sachsen, Wurtemberg och Baden. Principiellt har för hela tyska riket i riksförfattningen uttalats, att alla undantagsbestämmelser rörande kvinnliga befattningshavare skola upphävas. I avseende på orts- och familjetillägg gälla dock i några av de tyska staterna för gifta kvinnliga tjänstemän vissa begränsningar. Jämväl i Österrike och Tjeckoslovakiet samt i Belgien är likställighetsprincipen i berörda hänseenden genomförd.

III. Kvinnornas löneställning å den allmänna arbetsmarknaden. En fråga, som givetvis framställer sig, när det gäller att bestämmai förhållandet mellan mäns och kvinnors löner i statstjänst, är den, huru saimma förhållande ter sig på den allmänna arbetsmarknaden. Utan att i detta sammanhang vilja ingå på frågan, om och i vad mån vid statens lönepolitik hänsyn bör tagas till nämnda förhållande, har kommittén liikväl funnit önskvärt att för frågans allsidiga belysning insamla vissa uppgifter i berörda avseende. Såsom kommittén redan varit i tillfälle att framhålla, har i det ensikilda näringslivet i allmänhet en differentiering gjort sig gällande mellan imäns och kvinnors arbete. Endast undantagsvis torde det därför vara möjligt att anställa en jämförelse mellan den avlöning, som vid prisbildningen åi den allmänna arbetsmarknaden betingas för en viss arbetsprestation utförd aav en man och avlöningen för samma arbetsprestation utförd av en kvinna. Däremot kan givetvis en jämförelse ske mellan den allmänna lönenivåm för män och kvinnor. Av de uppgifter, som stått till kommitténs förfogande, framgår, att lkvinnornas löneinkomst i allmänhet uppgår till mellan hälften och två tredjedelar av männens. Ur en av prof. E. Heckscher verkställd utredning angående förhållandet mellan mäns och kvinnors löner : — den enda i detta ämne i Sveriges vid lönefrågans tidigare behandling verkställda mera ingående utredning — må här återgivas följande siffror angående den procent, som kvinnornas löner uppgått till i jämförelse med männens under tiden 1301—1890 (uppgifterna hämtade ur G. d'Avenels arbete: Histoire économique de la propriété;, des salaires, etc. 1200—1800, del IV, sid. 575). 1301/25

1501/25

1676/1700

1351/75

1526/50

1701/25

1376/1400

1551/75

1726/50

1401/25

1576/1600

1751/75

1426/50

1601/25

1776/1800

1451/75

1626/50

1476/1500

1651/75

62¶Vad speciellt de svenska förhållandena angår, må här anföras siffrorn;a för jordbruksarbetarnas löner under åren 1866—1922, beräknade med led:ning av den officiella jordbruksstatistiken, I procent av männens löner Jhava kvinnolönerna uppgått till:

1866/70

Årslön i husbondes kost 44.7

Sommardagsverkspris 53.9

Vintesrdagsveu-ks pri s 56.<o

1871/75

50.0 Ar

1¶Tryckt i lärarlönenämndens betänkande I, band 2, sid. 675. Rörande förhållandena i Tyskland finnas i förevarande hänseende vissa uppgifter av intresse i International Labour Rieview, V I I I : 1, July 1923, sid. 29 ff.

47 A.r

Årslön i husbondes kost

Sommardagsverkspns

Vinterdagsverks pris

1876,/80

1881./85

1886,/90

1891./95

1896./1900

1901/05

1906./10

1911/15

1916/20

1922!

67.2¶Med ledning av socialstyrelsens lönestatistik hava av kommittén beräknats följiande tal, angivande vuxna kvinnliga arbetares lön per dag i procent av vuxna manliga arbetares inom industri, samfärdsel m. fl. näringsgrenar: 19135

•

•

62.2¶Ovanstående siffror hänföra sig väsentligen till löneställningen inom det rena kroppsarbetet. Till belysning av mäns och kvinnors allmänna löneställning i kontorsarbete må anföras följande siffror, hämtade från samma statistik, utvisande kvinnornas avlöning i procent av männens: 1913

•

•

60.»

63.a

1916 1917

53.6¶Vid bedömande av de ovan anförda procenttalen må erinras, att de samtliga hänföra sig till den genomsnittliga arbetsförtjänst, som på olika områden uppnås av män och kvinnor. Heckscher yttrar angående de relationstal han anför i sin utredning, att deras reella innebörd i de ojämförligt flesta fall är, att män och kvinnor inom samma yrkesgren hava olika sysselsättningar, men att de bättre avlönade sysselsättningarna utföras av män och de sämre avlönade av kvinnor. Med begagnande av de mera specificerade uppgifter, som förefinnas i socialstyrelsens förenämnda statistik för år 1919, har kommittén beräknat kvinnliga kontorsanställdas lön i procent av manligas i olika yrkesgrenar och med fördelning av materialet på tvenne grupper, omfattande den ena mera kvalificerat arbete (grupp A) och den andra rutinarbete (grupp B).

48¶Enligt denna statistik utgjorde kvinnornas lön i procent av männens inom följande yrkesgrenar: Gro sshandel

Detaljhandel

Industri

Banker

Övriga företag!

S;amtliiga

l

Grup p Grupp Grupp Grupp Grupp Grupp Grupp | Grupp Grupp Grupp G r u p p j G r u p p A B A B A B A | B A B A B 57.98 j 80.02

62.6 0

58.37 1 74.14

75.4 1 '

Kommittén har satts i tillfälle att taga del av vissa kollektivavtal för affärsanställda, och utgjorde enligt ett av dessa kvinnligt biträdes lön, i procent av manligt biträdes, för biträde, som fyllt 21 år,

77.7 8;

»

»

»

22 »,

72.00;

»

»

»

23 »,

72.73.

Enligt andra av dessa avtal uppgick för kvinnlig kontorist, som fyllt 18 år, lönen till följande procent av lönen för manlig kontorist, som fyllt 18 år, nämligen under första året som ordinarie

88.46,

andra

»

tredje fjärde femte

»

»

83.S7,

»

>

»

80.56,

»

»

»

76.19,

»

»

»

77.os.

Att en löneskillnad mellan män och kvinnor består ej endast inom de lägre befattningarna utan jämväl sträcker sig till mera ansvarsfulla poster, framgår av uppgifter, som kommittén erhållit angående manliga och kvinnliga kontorsföreståndares löner år 1921 vid ett större affärsföretag i Stockholm. Lönerna uppgingo för fyra manliga kontorsföreståndare till resp. 10,800, 9,000, 7,500 och 7,200 kronor samt för fyra kvinnliga kontorsföreståndare till resp. 7,200, 6,100, 5,640, 4,800. De kvinnliga kontorsföreståndarnas löner i procent av männens utgjorde alltså i genomsnitt 68.8 %. Vid ett annat företag uppgick en kvinnlig kontrollör och expeditionschefs lön till 66.67 % av lönen för en man i motsvarande ställning. Skillnaden mellan mäns och kvinnors löner hör, framhåller Heckscher i förut berörda utredning, »till det ekonomiska livets djupast rotade förhållanden», och vittnar det enligt hans uppfattning om »fullständig brist på insikt i samhällslivets maskineri, om man tillskriver det 'förtryck', 'godtycke' eller dylikt.» Heckscher yttrar i detta sammanhang vidare: »Ett fenomen, som återfinnes i alla tider, på alla orter och under alla olika förutsättningar, måste ha djupt liggande orsaker; och hur mycket dessa betyda, framgår bäst av, att samma resultat inträder, även då man genom lagstiftningsåtgärder just söker uppnå motsatsen. Icke heller en enskild arbetsgivare har för övrigt något intresse i att betala män och kvinnor olika; hans intresse består i att få ett visst arbetsresultat utfört med minsta möjliga kostnad, men detta

49 skulle — under förutsättning av lika arbetsprestation hos män och kvinnor — närmast föranleda honom att pressa ned männens lön till kvinnolönens nivå, vilket just är vad som i regeln icke sker.» Rörande orsakerna till den olika löneställning, som sålunda kan konstateras för män och kvinnor, framhåller Heckscher bl. a., att den som regel ojämförligt viktigaste orsaken är att — allmänt formulerat — den som har valet mellan att få en man eller en kvinna till ett visst arbete föredrar en man, om det ej kostar mera. Heckscher anför vidare härom: »Efterfrågan på manligt arbete vid en given lön är med andra ord ganska säkert starkare än efterfrågan på kvinnligt arbete vid samma lön. Det är önskvärt, att detta faktum — ty att det är ett faktum, torde ej med framgång kunna bestridas — fasthålles, ty eljest glider diskussionen lätt ut på villovägar. Emellertid är detta faktum naturligtvis endast den närmaste orsaken (causa proxima), som sedan i sin tur har sina egna orsaker. Till dessa senare (causae mediae) hör, att mannens arbetsresultat vanligen anses kvantitativt eller kvalitativt överlägset, att mannen, även om han ej är dugligare än kvinnan för underordnade poster, likväl även på dessa har ett ökat värde, därför att han har mera initiativ eller auktoritet, vid förefallande behov kan sättas till mera ansvarsfulla eller ledande uppgifter o. s. v. — allt välkända saker. Ej heller dessa orsaker äro emellertid primära utan bero i sin tur på andra (causae causantes), om vilka meningarna kunna vara mycket delade. De flesta torde vara ense om att bland dem inrycka det förhållandet, att kvinnan icke som regel tänker sig arbetet för brödet som en kallelse för livet. Vid sidan av detta vilja emellertid några lägga huvudvikten på dels könsfördomar — männens ovillighet att subordinera under kvinnor o. s. v. — dels bristande, men nu steg för steg förbättrad, utbildning och träning hos kvinnorna; medan åter andra anse förhållandet såsom mer eller mindre ofrånkomligt. Allt det sagda gäller den svagare efterfrågan på kvinnligt arbete under förutsättning av lika lön, vilket blott är ett annat uttryck för det faktum, att kvinnor måste nöja sig med lägre lön för att över huvud taget kunna få anställning. Att detta är huvudsaken och att alltså en höjning i kvinnolönerna förutsätter en ändring i orsakerna till den svagare efterfrågan, synes mig klart. Men även tillgångens beskaffenhet spelar sannolikt en avsevärd roll för löneskillnaden, såsom ofta har framhållits, ehuru en tillfredsställande nationalekonomisk förklaring härav är betydligt svårare än i avseende på efterfrågan. Den faktor, som här spelar huvudrollen, är antagligen många kvinnors 'parasitiska' ställning, det förhållande, att de ej i verkligheten leva på sin lön utan på sina manliga anhöriga, vilkas lön alltså i verkligheten får räcka att underhålla arbetskraften i kvinnans yrke.» De av Heckscher framhållna synpunkterna lämnades emellertid icke av lärarlönenämnden oemotsagda. Nämnden erinrade nämligen (betänkande I, band 1, sid. 41 ff.) om att förhållandena beträffande efterfrågan på manligt och kvinnligt arbete tedde sig mycket olika på olika områden och att det vore allmänt känt, att kvinnornas arbete på undervisningsområdet, åtminstone då det har till föremål yngre och kvinnliga lärjungar, icke vore mannens underlägset. Nämnden framhöll vidare, att åtskilliga om också icke de djupast liggande orsakerna till kvinnornas lägre löner torde vara av mera övergående natur eller åtminstone komma att förlora i kraft. I detta hänseende erinrar nämnden bl. a. därom, att nutidens självförsörjande kvinna 1921 års

lönekommittc.

50 icke — såsom ofta var fallet med äldre tiders av andra delvis berooende kvinnor — torde kunna nöja sig med en avlöning, som endast utgörr ett bidrag till hennes uppehälle. Sedan industrialismen inskränkt den hussliga verksamhetskretsen och drivit ut en större mängd kvinnor på den öpppna arbetsmarknaden samt även i andra avseenden omgestaltat de samhälleeliga förhållandena, har enligt nämndens övertygelse också frågan om kvinnoornas löner i förhållande till männens inträtt i ett nytt och mera aktuellt skkede. Det vore därför sannolikt, att kvinnornas likaväl som kroppsarbetaiirnas strävande att höja sin löneställning skulle komma att krönas med framggång. Ett par ytterligare skäl till stegring av priset på det kvinnliga arbetett ser nämnden däruti, att den lönenedpressande konkurrensen om det för kvinnnor tillgängliga arbetet torde komma att avtaga i den mån det ena verksamhhetsområdet efter det andra öppnas för kvinnorna samt däruti, att man nunmera — särskilt inom de högre samhällsklasserna — kan iakttaga ett omshlag i de unga flickornas uppfostran, som gör, att kvinnor, som målmedvetet t utbildat sig för en viss verksamhet och se denna som sin levnadsupppgift, börja bli allt vanligare. Det må slutligen i fråga om förhållandet mellan mäns och kvimmors löneställning nämnas, att likalönsprincipen under kriget vann vidstrräckt tillämpning i England, där kvinnorna inom industrien i stor omfattening övertogo männens arbete. Kravet på lika lön framfördes här — märkkligt nog delvis i opposition mot önskemålen på kvinnohåll — från den nmanliga arbetspersonalens sida, då likalönsprincipen ansågs vara en av de säkr raste garantierna för att männen efter kriget skulle återvinna sin ställning. a l 1 Se härom A. W . Kirkaldy: Labour, Finance and the War, 1916, sid. 94, samt Indiiustry and Finance, 1917, sid. 78.

IV. Familjeförsörjningsprincipens tillämpning. B l a n d de önskemål, som i fråga om den civila förvaltningens reforme- Histarik. r i n g vid 1800-talets början gjorde sig gällande, framträdde även kravet Lönercalepa i n s k r ä n k n i n g av mångsyssleriet inom statsförvaltningen. Tjänste- ringar un. m a n n e n borde, menade man, mera odelat ägna sig envar å t allenast en der 180°taleL befattning. Detta önskemål kunde emellertid ej uppfyllas med mindre lönerna bestämdes — för a t t citera ett y t t r a n d e av det särskilda utskott, som vid 1817—1818 års riksdag handlade förevarande fråga — så att tjänstemännen av sitt ämbete eller sin tjänst v a r i sin stad hade »anständig och tillräcklig utkomst». Redan tidigt h a r således vid lönernas bestämmande hänsynen till tjänstemännens levnadsbehov tillerkänts en a v g ö r a n d e betydelse. S a m m a synpunkt kom jämväl till u t t r y c k i det p r o g r a m för statens lönepolitik, som chefen för finansdepartementet framlade vid föredragning i statsrådet den 11 oktober 1856 a v f r å g a n om ny lönereglering för statstjänstemännen. Departementschefen y t t r a d e därvid bl. a., att den lägsta årsinkomst, som under dåv a r a n d e högt uppdrivna levnadskostnader kunde bereda den ogifte tjänstemannen en t a r v l i g men någorlunda tillräcklig bärgning, vore omkring 1,000 riksdaler rmt. F ö r den andra lönegraden, där tjänstemannen borde även såsom gift äga sin bärgning, ansågs lönen kunna bestämmas till 2,000—2,200 riksdaler; för den tredje tjänstegraden föreslogs 3,000—3,500 riksdaler, »varunder en tillväxande familjs underhåll jämte barnens undervisning icke kunde uppskattas»; för fjärde graden 4,500—5,000 riksdaler, »vilket i löneinkomst bleve, under vanliga förhållanden, yttersta målet även för en u t m ä r k t duglig ämbetsmans strävanden»; för femte graden, som komme a t t innefatta rikskollegiernas presidenter, skulle lönen u p p g å till 9,000 riksdaler. Den föreslagna löneregleringen blev vid' 185&—1858 å r s riksdag blott genomförd som ett provisorium. Definitiv lönereglering i överensstämmelse med det kungliga förslaget genomfördes emellertid vid 1859—1860 års riksdag. Angivna synpunkt gjorde sig ock gällande vid löneregleringarna på 1870-talet. Vid föredragning i statsrådet den 19 december 1874 a v frågan om lönereglering för tjänstemännen i Kungl. Maj:ts kansli yttrade chefen för finansdepantementet bl. a., att lönen till kanslisekreterare borde bestämmas så, att den skulle »bereda honom, även med h u s t r u och barn, en någorlunda sorgfri bärgning.» > K r a v e t på lönernas bestämmande efter en för manliga familj ef örsör- statskonUare avpassad behovsnorm kan sägas h a v a varit bestämmande även vid toret 1907. den genomgående lönereglering för den civila statsförvaltningen, som med u t g å n g s p u n k t från löneregleringen för statskontoret å r 1907 under de följande åren genomfördes. Man utgick därvid från den stegring i levnadskostnaderna, som ägt rum från åren 1876—1885 till omkring å r

52 1905, och avpassade lönerna i de olika lönegraderna så, a t t tjänstemiännen skulle erhålla en mot levnadskostnadernas stegring i någon m å n ssvarande löneförhöjning. För de högre befattningarna, vilkas innehav/are icke ansågos i s a m m a mån som tjänstemännen i lägre löneställning v r ara beroende av prisstegringen, vidtogs dock en relativt något m i n d r e avlöningsförhöjning än för befattningshavarna av lägre grad. J ä m v ä l vid de löneregleringar, som tid efter a n n a n ägt r u m för befattningshavare inom stater och kårer utanför den civila statsförvaltningen i egentlig mening, h a r samma k r a v på avlöningens fixering e;fter en manlig familjeförsörjares levnadsbehov hävdats. Post- och Det må härvid, vad kommunikationsverken beträffar, erinras om att telegraf- den av Kungl. Maj:t den 2 j u n i 1899 tillsatta kommittén för u t r e d n i n g av verken frågan om n y a stater för post- och telegrafverken i sitt den 31 oktober 1901. 1901 avgivna betänkande på tal om postexpeditörerna framhöll, att,, då dessas befattningar framdeles i allt större omfattning bleve a t t betraikta såsom sluttjänster, särskilt de manliga postexpeditörerna borde i a.vloningsvillkor så tillgodoses, att för dem möjlighet a t t å sin avlöning underhålla sig och familj ej bleve utesluten. > Motsvarande synpunkter gjordes i fråga om tjänstemannen i la/gsta Statens järnvägar graden vid statens j ä r n v ä g a r gällande av den s. k. järnvägsstatens hone1907. regleringskommitté, vilkens den 18 februari 1907 avgivna betankande lag till g r u n d för en av samma års riksdag beslutad lönereglering för sta tens järnvägar. .!,'•• o TelegrafÄven den kommitté, som den 22 juni 1906 tillsatts för utredrmig; av verket frågan rörande omorganisation av telegrafstyrelsen m. m., framhöll i sitt 1907. den 14 j a n u a r i 1907 avgivna betänkande bl. a., att, om m a n utginge if ran, att tjänstemännens avlöning borde beräknas icke allenast med h ä n s y n till deras egna personliga levnadsbehov u t a n till deras -behov såsom familjefäder och fostrare av det kommande släktet, det vore uppenbarligen oriktigt att, vid beräknande a v vad till tjänstemannens nödiga b ä r g ning hörde, icke t a g a hänsyn till, h u r u utgifterna för en familjs underhall tilltoge, i den mån barnen tillkomnie och med dessas uppväxt. Kommittén föreslog därför, att avlöningsförhållandena borde ordnas sa, att den begynnelseavlöning, som tilldelades tjänstemannen, skulle successivt med stigande tjänstålder ökas med icke allt för långa mellantider och att denna ökning borde fortgå under större delen av tjänstemannens arbetskraftiga tid, i anslutning till de stegrade utgiftsbehov, som ställdes på honom såsom samhällsmedlem. häröver Vad läroverkslärarnas löneförhållanden beträffar må nämnas, att 1899 ken 1904. års läroverkskommitté vid lönens bestämmande för läroverksadjunkterna, efter inhämtande av uppgifter om de normala levnadskostnaderna tor gifta läroverkslärare, uppgjorde en beräkning över levnadskostnaderna för en gift adjunkt under de första åren av h a n s äktenskap, vilken ber ä k n i n g slutade på en summa av 3,000 kr. Med hänvisning till a t t det vore a v vikt, att redan begynnelselönen gjorde det möjligt for en ad^unk.. att t r ä d a i äktenskap, och då beloppen för de olika utgiftsposterna i normalstaten vore så knappt tillmätta, att de icke rimligtvis kunde sattas lägre, hade kommittén icke ansett sig k u n n a såsom adnunktslon i törsta lönegraden föreslå ett lägre belopp än 3,000 kr. Härtill skulle komma tre ålderstillägg, v a r t och ett å 500 kr.

53 .Från ett flertal av de myndigheter, som y t t r a d e sig över förslaget, hemställdes, a t t ett fjärde ålderstillägg likaledes å 500 kr. m å t t e beviljas. V i d ärendets föredragning i statsrådet den 31 december 1903 framhöll v e d e r b ö r a n d e departementschef, a t t det icke läte s i g förneka, a t t ämneslär a m a i högsta lönegraden, vilka i allmänhet vore familjeförsörjare med b a r n i den för deras uppfostran kostsammaste åldern och sålunda väl så s t a r k t som deras kamrater i de lägre lönegraderna kände behovet a v en löneökning, genom kommitténs förslag råkat i en särdeles ogynnsam ställn i n g . Departementschefen anslöt sig därför till deras mening, som y r k a t på. bibehållande av ett fjärde ålderstillägg, och hemställde därför, att a d j u n k t e r n a s slutavlöning måtte bestämmas till 5,000 kr. Den kungl. propositionen upptog detta förslag, som även v a n n riksdagens bifall. Även under förarbetena till 1906 års lönereglering för folkskollärarna p0ik. betonades nödvändigheten att vid utmätande av lönen åt de manliga folk- skolorna s k o l l ä r a r n a t a g a hänsyn till de normala levnadsbehoven för en familje^06. försörjare i ordets egentliga mening. I den kungliga propositionen i ärendet föreslogs därför ock en differentiering mellan manliga och kvinnliga folkskollärares löner, genomförd på det sätt, a t t de senares ålderstillägg bestämdes till t v å tredjedelar av de förras. Begynnelseavlöningen för båda skulle u t g ö r a 900 kr. och ålderstilläggen, tre till antalet, respektive 150 kr. för manlig och 100 kr. för kvinnlig lärare. I riksdagen framfördes motkmsvis kravet, a t t i fråga om ålderstillläggen ogift lärare måtte likställas med lärarinna. Det sammansatta stats- och lagutskott, som i ärendet avgav utlåtande, yttrade bl. a., att nämnda förslag u r principiell s y n p u n k t icke sakn a d e ett visst berättigande, då ett av de huvudsakligaste motiven till de föreslagna högre ålderstilläggen för manliga lärare varit, a t t dessa vid tiden för ålderstilläggens utgående i allmänhet vore familjeförsörjare i detta ords egentliga mening. Utskottet anförde vidare: »Erfarenheten giver emellertid vid handen, att av de ogifta folkskollärarna ojämförligt största antalet utgöres av dem, som icke tjänstgjort så länge, att de äro berättigade till ålderstillägg eller blott under kortare tid kommit i åtnjutande därav, samt att i de högre åldersklasserna antalet ogifta är proportionsvis ringa. Av denna anledning och då med fog kan ifrågasättas lämpligheten av att på folkskolans område genomföra en grundsats, som på andra håll ej finnes tillämpad, har utskottet ej heller kunnat biträda ifrågavarande förslag.» Utskottet hemställde i stället om bifall till propositionen, vilken även v a n n riksdagens gillande. I anledning av en inom andra kammaren vid 1908 å r s riksdag väckt Biksdagtn motion togs frågan om familjetillägg upp till behandling. I motionen 1908. hade framförts kravet på en utredning av statstjänarnas löneregleringsfråga enligt vissa i motionen angivna grundsatser. Enligt motionärens mening borde vid löneregleringen förfaras på det sättet, a t t för statens tjänstemän bestämdes en lön, grundlön, olika för olika tjänster, allt efter deras sociala betydelse och de förutsättningar, som erfordrades för deras skötande, men lika för alla i samma tjänst, för gifta och ogifta, för m ä n och kvinnor. Denna grundlön borde vara så tilltagen, a t t den vore tillräcklig för de olika levnadsbehoven, till amortering a v skulder o. s. v. E n sådan grundlön skulle sedan såsom dittills i mån a v behov k u n n a ökas

medelst ålders- eller dyrtidstillägg. Utom denna grundlön skulle diock en familjeförsörjare i statens tjänst (man eller kvinna) erhålla ett ttillskott, som skulle beviljas, så snart tjänstemannen genom bevis styrkt, att han ingått äktenskap. Tillskottet skulle bestämmas olika för olika tjiänster samt ökas för varje barn, som föddes, och denna ökning även lämpas efter tjänsternas olika lönegrad. Andra kammarens tillfälliga utskott nr 3 tillstyrkte i avgivet utlåtande motionen på det sätt, att utskottet hemställde om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning av frågan, huruvida och i vad nnån vid reglering av statstjänarnas löneförmåner borde ifrågakomma ändrade grundsatser i syfte att mera än dittills tillgodose det större Ilevnadsbehov, som de statstjänare, vilka vore familjeförsörjare, hade i jiämförelse med dem, som icke vore familjeförsörjare. I motiveringen till utskottets hemställan anfördes efter en redogörelse för förhållandena i utlandet bl. a., att tillbörligt avseende borde fästas vid det olika levnadsbehov, som förefunnes mellan manliga tjänstemän, beroende på huruvida de vore familjeförsörjare eller ej. Så hade likväl ej skett. Utskottet delade emellertid i det hänseendet motionärens mening, att denna omständighet vid bestämmande av tjänstemännens löneförmåner borde beaktas. Särskilt kunde framhållas, hurusom det olika behovet framför allt gjorde sig gällande med avseeende å bostad. Det syntes fördenskull utskottet vara rätt och billigt, att, i fall tjänstemannen vore berättigad erhålla hyresbidrag eller hyresersättning, denna till ipkefamiljeförsörjare måtte utgå med lägre belopp än till familjeförsörjare. Utskottet, som funne motionärens förslag förtjänt av beaktande, ansäge sig dock i detta sammanhang böra erinra, hurusom det funnes många ogifta, män såväl som kvinnor, vilka därigenom att de försörjde ålderstigna eller minderåriga anhöriga kunde och borde i viss mån betraktas som familjeförsörjare. Därjämte ville utskottet erinra, att de i alla lönestater utgående ålderstilläggen sannolikt avsåge att möta de ökade behov, som en tillväxande familj medförde. Vid ärendets behandling i andra kammaren vann emellertid utskottets hemställan icke bifall, i anledning varav frågan vid denna riksdag förfallit. FolkI sitt betänkande angående folkskoleseminarierna, avgivet den 20 deundervis-a v vceniber 1911, förordade folkundervisningskommittén, att vid lönebeloppens ä an "titten' ^ d e en viss hänsyn borde tagas till de olika levnadsbehoven och i m i9il. synnerhet till den försörjningsplikt, som kunde åligga löntagaren. En indelning av löntagarna i de två grupperna manliga och kvinnliga lärare skulle, enligt kommitténs mening, kränka hänsynen till levnadsbehoven, under det att en löneprincip, som skilde mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare, vore för staten såsom arbetsgivare av största intresse. Dock kunde man icke heller bygga lönesystemet på principen »lika behov — lika lön». Och något dylikt hade heller aldrig blivit ifrågasatt. B ättvisan skulle eljest bliva lika overklig som vid tillämpningen av principen »lika arbete — lika lön». Under åberopande av ett uttalande i det statsrådsprotokoll, vilket varit fogat till Kungl. Maj:ts proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering för folkskolornas lärarkår, hävdade kommittén, att grundsatsen för löneregleringen borde vara, att de, som utförde lika arbete, väl icke alltid borde avlönas med lika lönebelopp,

55 men däremot borde, så vitt möjligt, med hänsyn till sina levnadsvillkor bliva l i k a förmånligt ställda. E t t fullständigt genomförande av n ä m n d a grundsats läte sig dock icke göra, enär levnadsvillkoren växlade för olika individer. Dessa måste därför sammanföras i ett fåtal grupper, för vilka avlöningarna kunde bes t ä m m a s efter genomsnittsförhållanden. Kommittén fann önskvärt, a t t m a n kunde göra åtskillnad mellan familjer u t a n eller med b a r n samt bland de senare mellan sådana, som hade ett fåtal barn, och de, som hade m å n g a , samt även vid fall, 'där försörjningsplikten gällde a n d r a än h u s t r u oeh barn. V i d a r e påpekades svårigheterna vid bestämmandet a v i vad m å n kvinnan k u n d e betraktas som familjeförsörjare, vilket senare dock ansåges ligga alldeles k l a r t i det fall, a t t hon vore änka med barn. Kommitténs förslag innefattade ett lönesystem i tre olika löneplan, ett för manlig gift, ett för manlig ogift samt ett för kvinnlig tjänstinnehavare. Mellan de två förstnämda löneplanerna gjordes skillnaden proportionsvis större än mellan de båda senare. E n direkt proportion mellan resp. löner och de olika kategoriernas levnadsomkostnader ansågs dock varken möjlig eller ens korrekt, enär lönerna i första rummet borde bestämmas av arbetets a r t och omfattning. Till kvinnlig befattningshavare, som vore änka med ett eller flera oförsörjda barn, skulle u t g å ett särskilt lönetillägg. Den anmärkningen, a t t med ett dylikt lönesystem en för vårt löneväsen främmande princip komme a t t införas, bemötte kommittén med en hänvisning till att den a v svenska staten sedan gammalt tillämpade löneprincipen icke hade uppkommit u r principen »lika lön för lika arbete> utan härledde sig från begreppet »anständig bärgning», vilket u t t r y c k ofta komme till a n v ä n d n i n g i de äldre löneförfattningarna. Ämbetsmannens lön borde alltså tillmätas efter h a n s levnadsbehov i det stånd, som hörde till hans tjänst. Då alla statstjänare voro män, och tjänstemännen i regeln voro gifta, krävdes på den tiden ingen a n n a n olikformighet i lönestaterna än den, vilken förorsakades a v tjänsternas olikartade beskaffenhet. Sedermera hade kvinnliga tjänstinnehavare tillkommit vid sidan a v de manliga, och löneskillnaden mellan dem och männen motiverades a v mannens större behov som familjeförsörjare. F ö r kvinnorna bereddes sedan v ä g till allt flera och högre tjänstebefattningar, varigenom familjeförsörjningsprincipens tillämpning som lönefaktor allt mer undanskymdes. Detta hade till följd, att den skillnad i belopp, som ursprungligen förefunnits mellan familjeförsörjarens och icke-familjeförsörjarens löner, fått utseendet av att utgöra en avsiktlig skillnad mellan mannens och kvinnans löner för samma tjänst. A t t söka på ett följdriktigare sätt genomföra skillnaden mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare syntes då icke v a r a a t t genomföra en n y och främmande princip i v å r t löneväsen u t a n s n a r a r e att fasthålla vid dess gamla och bärande grundtanke. Principen »lika lön för lika arbete», som vore h ä m t a d u r det nutida industriella livet och i synnerhet framförts av den moderna kvinnorörelsens representanter, innebure däremot en inom v å r statsförvaltning i det hela n y princip. Ur de över folkundervisningskommitténs förslag avgivna utlåtandena må här följande s a m m a n d r a g meddelas: Länsstyrelsen i Stockholms län anförde bl. a., att med hänsyn till kommitténs motivering anledning hade v a r i t att förvänta, att icke den om-

56 ständighet, a t t den m a n l i g e befattningshavaren vore gift eller ogift s k u l l e läggas till grund för indelningen av dessa befattningshavare i två jgrupper, u t a n endast hänsynen till befintligheten a v b a r n i äktenskapet. :Länsstyrelsen kunde icke biträda den av kommittén föreslagna gruppiindelningen av de manliga befattningshavarna, och detta så mycket miindre, som vid tillämpningen av kommitténs förslag, sådant detta vor<e avfattat, många svårigheter skulle uppstå, för vilkas lösande förslagett icke meddelade någon anvisning. Däremot ville länsstyrelsen icke besitrida, a t t goda skäl skulle k u n n a anföras för en förhöjning i avlöning åt såidana befattningshavare, som hade barn att uppfostra. Länsstyrelsen i Nyköpings län ansåg likaledes, att från försörjmingssynpunkt frågan icke borde ställas såsom kommittén gjort: »gift eller ogift», u t a n snarare »familjeförsörjare eller icke-familjeförsörjare». K o m mitténs uppdelning av löneplanen vore alltför schablonmässig för a t t v a r a rättvis. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhöll, a t t de manliga lärarnas uppdelning i gifta och ogifta ofta kunde komma att verka orättvist. Däremot vore det enligt länsstyrelsens mening rätt, att de kvinnliga äimneslärarnas avlöning satts lägre. Även länsstyrelsen i Västerbottens län ansåg, att en uppdelning a v manliga seminarieadjunkter i gifta och ogifta med olika avlöningsgrader lätt bleve orättvis, så länge ingen hänsyn toges till h u r u v i d a den gifte läraren hade oförsörjda barn eller ej. Lärarlöne- * s i t t huvudbetänkande, avgivet den 31 oktober 1914, upptog lärarlönenämnden nämnden till diskussion de allmänna avlöningsprinciperna. 1914. Emot påståendet, a t t principen lika lön för lika arbete låge till g r u n d för det rådande avlöningssystemet, invände nämnden, att ett flertal löneförmåner — bl. a. ålderstillägg, statens bidrag till befattningshavarens pensionering och till reliktpension ävensom avlöning under sjukdom — vore uttryck för den s. k. behovsprincipen, vilken i fråga osm avlöningen till statliga befattningshavare vunnit beaktande genom en jämnare fördelning av avlöningen över tjänstemannens livstid och ev. även efter hans död. Såsom ett moment vid denna lönefördelning ville nämnden även införa särskilda avlöningstillägg till lärare, som vore familjeförsörjare, en anordning, som dock nämnden — med hänsyn till sambandet mellan det allmänna statliga avlöningssystemet och de statsanställda l ä r a r n a s avlöning — tillsvidare ville begränsa till de kommunalt anställda l ä r a r n a . Familjetillägg skulle u t g å till ordinarie manliga befattningshavare ävensom till kvinnlig befattningshavare, som vore änka, därest befattningshavaren hade eget äkta barn, som vore ogift och ej uppnått 21 å r s ålder. Antalet familjetillägg, som befattningshavaren ägde uppbara, skulle v a r a begränsat till t r e och skulle utgå, ett, därest h a n hade ett barn, två, därest h a n hade m i n s t tre barn, och tre, därest antalet barn uppgick till minst fem. Familjetilläggens belopp satte nämnden förslagsvis v a r t och ett för småskollärare m. fl. till 150 kr. och för folkskollärare m. fl. till 200 kr. P å Kungl. Maj:ts prövning skulle ankomma, huruvida fainiljetilllägg skulle u t g å till befattningshavare, v a r s äktenskap upplösts genom skilsmässa.

57 Ä.ven efter befattningshavarens pensionering skulle familjetillägg utg;å. I händelse befattningshavaren vore tjänstledig på grund av styrkt sjulkdom, skulle familjetillägget fortfarande utgå. Vid tjänstledighet av annan anledning skulle på Kungl. Maj:t ankomma att bestämma, h u r u v i d a familjetillägg skulle utgå. F o r kvinnlig befattningshavare föreslogs den särskilda bestämmelse, att, om hon för sitt b a r n uppbure pupillpension från offentlig änke- och pupillkassa, hon skulle äga a t t som familjetillägg erhålla endast vadl som erfordrades för att utjämna skillnaden mellan beloppet av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära, och beloppet av den hennes b a r n tillkommande pupillpension. F'ragan om beredande av familjetillägg åt folkskollärare v a r seder- 1915 års m e r a i anledning av väckt motion föremål för behandling vid 1915 års riksdag. riksdag. Under hänvisning till det ekonomiska betryck, v a r i en stor del av folkskollärarkåren befunne sig, hemställde motionären, a t t enligt de av lärarlönenämnden föreslagna g r u n d e r n a måtte utgå familjelönetillägg med 200 kr. åt dem, som hade ett eget barn under 21 å r att försörja, samt med 400 resp. 600 kr. åt dem, som hade tre resp. fem d y l i k a barn att försörja. Medel för ändamålet skulle beredas genom anslag- på extra stat. I avgivet yttrande förklarade sig statsutskottet i vissa delar ansluta sig till motionärens förslag, bl. a. a v det skäl, att under rådande brydsanima förhållanden den ekonomiska hjälp, som borde beredas folkskoll ä r a r n a , endast borde komma sådana befattningshavare till godo, som d ä r a v vore mest i behov, och anslöte sig utskottet fördenskull till motionärens förslag, a t t den tillfälliga löneförbättringen endast borde utgå till sådana befattningshavare, som hade b a r n a t t försörja. Den ifrågas a t t a löneförbättringen borde u t g å oberoende därav, h u r u v i d a vederbörande befattningshavare vore m a n eller kvinna. D å pupillpension till avliden folkskollärares b a r n upphörde a t t utgå, n ä r barnet fyllt 18 år, borde tillvaron av barn, som vid den tidpunkt, då bestämmelserna om den tillfälliga löneförbättringen trädde i kraft, överskridit denna åldersgräns, icke berättiga till delaktighet i löneförbättringen. Motionärens förslag, a t t de grunder, som lärarlönenämnden föreslagit i avseende å familjeförsörjningsprincipens tillämpning vid folkskollär a r k å r e n s lönereglering skulle komma till användning jämväl för den tillfälliga löneförbättring, varom n u vore fråga, förklarade sig utskottet icke kunna biträda. Då det gällde att bestämma en tillfällig löneförbättring, borde nämligen iakttagas, a t t inga beslut fattades, som k u n d e v a r a ägnade att föregripa den definitiva regleringen. Beviljande a v en tillfällig löneförbättring a v exempelvis 600 kr. kunde i en fråga som den föreliggande u r denna synpunkt icke v a r a tillrådligt. Över h u v u d taget kunde utskottet icke på löneregleringsfrågans d å v a r a n d e ståndpunkt förorda ett förslag, som innebure, att löneförbättringen bestämdes Ull olika belopp med hänsyn till olika antal barn. Utskottet ansåge följaktligen, a t t löneförbättringen borde u t g å med samma belopp till alla d ä r i delaktiga befattningshavare inom samma kår, oavsett barnantalet, samt a t t det tillfälliga lönetillägget skäligen borde sättas till 250 kr. för folkskollärare och 150 kr. fÖT småskollärare.

58¶Utskottet ville även med styrka betona, att utskottet genom yrkaandet om bifall till ifrågavarande framställning i intet avseende tagit stitåndpunkt till den viktiga frågan, huruvida en kommande lönereglermgg för folkskollärarkåren borde i någon mån byggas på principen om särskilda lönetillägg för familjeförsörjare eller icke, utan stode detta sppörsmål för utskottets vidkommande fullständigt öppet och oavgjort. Emot utskottets beslut anfördes reservation av ett antal av utskobttets ledamöter, vilka, med hänsyn till att utredningen om läramas löneeförhållanden icke kunde anses slutförd, funno det mindre välbetänkt i att biträda en av enskild motionär gjord framställning, som dels innebbure ett inslående på en i löneavseende ny och oprövad princip, dels i ville tillgodose lärarpersonalen vid endast ett slag av de läroanstalter, soom i utredningen avsåges. Reservanterna ansågo för den skull, att utskcottet bort hemställa om avslag på motionen. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Vid samma riksdag var frågan om familjetillägg i hela sin A vidd även föremål för behandling. I väckt motion yrkades nämligen,i, att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t framställa begäran om utredrning och framläggande av förslag rörande tillämpning av principen i om familjeunderstöd vid lönestaters upprättande för alla statens fi.unktionärer. Andra kammarens andra tillfälliga utskott, som i ärendet avgav/ utlåtande, förklarade sig emellertid anse rätta tidpunkten för en uttredning angående allmän tillämpning av principen om familjeunderrstöd vid avlönande av statens funktionärer för det dåvarande ej vara iinne. Utskottet hemställde därför om avslag å motionen, vilket även 1 blev andra kammarens beslut.

Löneregle- J sitt den 21 februari 1918 avgivna utlåtande över lärarlönenämncdens ^mitten™ å r s l a g yttrade 1902 års löneregleringskommitté angående behovspprin1918. cipens tillämpning bl. a., att, därest det överhuvud skulle befinnas ifrån statens sida sett ändamålsenligt att för lärarna tillämpa principen i om särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare, detta spörsmål boorde underkastas en ingående utredning och att, därest denna löneprincip eventuellt skulle visa sig förtjänt av beaktande, den borde genomföras påå en gång inom statsförvaltningen i dess helhet eller åtminstone inom väsentliga delar därav och ej mera försöksvis allenast inom vissa greenar av statstjänsten. En dylik allmän utredning fann kommittén så mycket mera nödvamdig, som ifrågavarande princips utformande i detalj visat sig vara föreemål för delade meningar beträffande ett flertal frågor — bl. a. om gilftermålstillägg i stället för ett av barntilläggen, om den av barnen mppnådda ålder, vid vilken tilläggen skulle upphöra att utgå, om tillläggens utgående efter lärarens pensionering samt om deras förmållände till ålderstilläggen och avlöningen i övrigt. Kommittén yrkade därför, att lärarnas avlöning måtte bestämrmas med tillämpning av dittills vanliga avlöningsprinciper. 1918 års Vid ärendets föredragning i statsrådet den 22 mars 1918 yttrade; veriksdag. derbörande departementschef i frågan om särskilda lönetillägg tilll familjeförsörjare :

59 " "Lärarlönenämndens förslag i fråga om särskilda avlöningstillägg åt familjeförs-sörjare söker förverkliga den enligt min mening riktiga grundsatsen, att man b o r r på ett bättre sätt tillgodose växlingarna i levnadsbehoven — i synnerhet denn försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren — och därefter jämka avlöningsförmånerna. Förslaget kan jämväl bereda större möjlighet att rättvist avväga lönaebeloppen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare än eljest tillämpade avllöningssystem. i D e n av nämnden föreslagna löneprincipen har också tillvunnit sig erkännande frånn olika håll i det offentliga meningsutbytet. Att principen i fråga om de konmmunalt anställda lärarkårerna särskilt framträtt och gjort sig gällande beror givvetvis därpå, att inom dessa kårer de kvinnliga lärarkrafterna äro synnerligen talrrika samt verksamma med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på derras arbete i avseende å såväl arbetets kvalitet som dess kvantitet. Nämndens fört-slag innebär också principens tillämpning endast på sistnämnda lärarkårer. jTill förmån för den föreslagna avlöningsprincipen talar ock den omständigheten, a t t b densamma bland de tjänstemannagrupper, förslaget omfattar, vunnit en synnerl i g e n stark anslutning. 1 Emellertid har det visat sig, att med principens genomförande äro förenade visssa svårigheter. Löneregleringskommittén har framhållit, hurusom principens utfdormande i detalj visat sig vara föremål för delade meningar beträffande ett flerrtal frågor, på vilka kommittén anfört vissa exempel, och har kommittén med hännsyn härtill pekat på nödvändigheten av en utredning i frågan. D e t lärer ej helller kunna bestridas, att ett genomförande av dessa avlöningsprinciper på nu föreevarande område kan vara ägnat att framkalla synnerligen vittgående konsekveenser med hänsyn till avlöningarna för statens egna tjänstemän. < Om j a g också å ena sidan anser mig böra skänka mitt erkännande åt rätttvisan i de grundsatser, lärarlönenämnden med sitt förslag i nu berörda avseende vellat förverkliga, har j a g å andra sidan icke kunnat undgå att finna de av lönereggleringskommittén gjorda invändningarna under förhandenvarande förhållanden utgörra ett avgörande hinder för förslagets avfattande efter nämndens linjer. Hela lönefrågans lösning skulle enligt min övertygelse äventyras på grund av uppkommande motsättningar med avseende på själva löneprincipen, och då en ytterligare utreduimg skulle till en oviss framtid uppskjuta denna synnerligen trängande löner e g l e r i n g , har jag funnit mig böra ansluta mig till löneregleringskommitténs på hitttillsvarande grunder byggda och i denna punkt enhälliga förslag." I överensstämmelse h ä r m e d avfattades den kungl. propositionen, som i cdenna del v a n n riksdagens gillande. ]Det av kommunikatioosverkens lönekommitté den 20 februari 1919 av- Kommugihvna förslaget till lönereglering vid kommunikationsverken u p p t o g ej sy- nikationsateemet med familjetillägg. Kommittén anförde i detta s a m m a n h a n g bl. a., J ^ ^ w a t t t d å kommittén vid behandlingen av dessa spörsmål icke funnit an- mitte m. fl. lecdning föreligga a t t särskilt för kommunikationsverkens del ifråga- 1919—21 s ä t t t a vare sig en tillämpning av behovsprincipen i dess m e r a omfattainde form eller a v ett avlöningssystem med lönetillägg å t familjeföirsörjare, och då bland de personalgrupper, som k o m m i t t é n s arbete avså^ge, införandet av ett dylikt avlöningssystem r ö n t bestämt motstånd, de$t icke hade s y n t s nödigt a t t utveckla skälen för och emot d e t s a m m a . J I sitt betänkande angående lönereglering vid de centrala verken, avg h v e t den 3 november 1920, h a r 1902 års löneregleringskonimitté förklar a t t sig vidhålla sin tidigare uttalade u p p f a t t n i n g , att, därest behovs-

60 principen efter en ingående utredning befunnes förtjäna beaktande, den borde genomföras efter enhetliga grunder inom statsförvaltningen i dess helhet. Till s a m m a uppfattning h a v a sakkunniga angående kvinnas tilltiräde till statstjänst anslutit sig, i sitt den 27 december 1920 avgivna hotankände (del I I ) . I de yttranden, som under år 1921 avgivits över nämnda betänkande; har från några håll uttalats önskemålet, att i samband med utredningen oim de kvinnliga befattningshavarnas löneförhållanden även frågan om famiiljetilläggsprincipens tillämpning inom statens lönesystem i allmänhet nnåtte upptagas till prövning. Sålunda yttrar länsstyrelsen i Hallands län, att starka skäl syntes tala för att taga under utredning frågan om omläggning av det nuvarande lönesystemet, så att åtminstone familjeförsörjningsprincipen därvid skulle erhålla ett lämpligt, begränsat uttryck såväl vad begynnelselön som åhderstillägg anginge. Därest man medelst en rask reform givit kvinnorna — både gifta och ogifta — i avlöningshänseende fullt lika ställning med männen, skulle en dylik omläggning av löneprinciperna, vilken i mänga fall nog skulle innebära lönereduktion, avsevärt försvåras. Styrelsen för postsparbanken har framhållit, att, innan eller i samband med att principen, att mäns och kvinnors arbete skall betalas efter samma norm eller taxa, bleve föreslagen, statsmakterna borde taga definitiv ställning till den inom statens avlöningsväsen då och då sporadiskt uppdykande familjeförsörjningsprincipen. Skulle denna princip befinnas oantaglig, borde detta konstateras, så att den icke vidare tillgrepes som nödfallsutväg i enstaka fall. Vyrtids- Principen om avlöningsförhöjning åt fauiiljeförsörjare h a r i viss m å n tillagg, erhållit tillämpning vid bestämmande av dyrtidstillägg å t befattningshavare i statens tjänst. A v överläggningarna i ämnet h a r emellertid framgått, a t t beslutet icke k a n anses innebära ett principiellt godkännande a v a t t familjeförsörjningen göres till avlöningsgrund. Att i detta fall denna princip kommit till användning, torde väsentligen hava berott därpå, att, d å det av statsfinansiella orsaker funnits icke möjligt att över hela linjen bevilja ett tillägg, som fullt motsvarade penningvärdets sjunkande, de befattningshavare ansetts böra i främsta rummet tillgodoses, vilka måste a n t a g a s mest lida av dyrtidens tryck. Likasom hos oss har även flerstädes i utlandet vid beräknande av dyrUtländska förhållan- tidstillägg eller däremot svarande löneförbättring hänsyn tagits till familjeden. försörjning på det sätt, att familjeförsörjare tillagts något större avlöningsförbättring än icke-familjeförsörjare. Bland de länder, vilkas ordinarie löneförhållanden varit föremål för närmare undersökning av kommittén, hava endast Finland, Nederländerna och Belgien befunnits hava i viss omfattning infört familjeförsörjningsprincipen i sitt ordinarie lönesystem. I Norge synes förevarande fråga vid den senaste stora löneregleringen Norge. av år 1920 ej hava blivit särskilt uppmärksammad. Danmark. Däremot var i den år 1917 tillsatta danska s. k. Lonningskommissionen spörsmålet om införande av familjetillägg föremål för överväganden, men ansåg sig likväl kommitténs flertal ej böra framlägga förslag i denna riktning.

61 E n minoritet inom kommissionen framlade emellertid ett förslag till fanniljetillägg, enligt vilket envar tjänsteman, manlig eller kvinnlig, som hadle skyldighet att försörja hemmavarande barn, skulle äga uppbära ett »Forsergertillaeg» på 100 kr. för varje dylikt barn. Tillägget skulle utbeualas månadsvis räknat från och med barnets födelsemånad. F ö r bestridande av utgifterna för dessa tillägg skulle för varje tjänstem a n avdragas 2 7a °/° a v n a n s månadsavlöning, dock högst 250 kr. för år, från den 1 i den månad, då vederbörande fyllt 20 år. Ogifta tjänstemän u t a n försörjningsplikt och familjeförsörjare utan barn under 18 år skulle desisutom årligen betala 100 kr. för samma ändamål. E n annan minoritet inom kommissionen ifrågasatte, att ålderstilläggen borde nedsättas med 25 % för alla ogifta tjänstemän utan försörjningsplikt. I Finland har sedan år 1908 familjeförsörjningsprincipen tillämpats^ vid Finland. löneregleringen för vissa lärare. Nu gällande bestämmelser i ämnet återfinnas i lagen den 15 april 1921 angående kostnaderna för folkskoleväsendet. E n l i g t denna författning åtnjuter folkskollärare, som är eller varit gift och utgör familjens huvudsakliga försörjare, ett särskilt uppfostringsbidrag på 480 mark årligen för varje barn under 18 år. I 1922 års budget är uppfostringsbidraget åt landskommunernas folkskollärare upptaget till 1,200 m a r k för varje barn. För stadskommunerna utgör det i lagen stadgade beloppet allenast ett minimum. Städerna, som själva bekosta tre fjärdedelar av sammanlagda utgifterna för folkskoleväsendet, äga att frivilligt besluta om ökning av det lagstadgade beloppet. Därjämte har i en regeringsproposition till 1922 års riksdag angående lag om allmänna grunderna för avlöning i statens tjänster och befattningar föreslagits, att s. k. tilläggslön, vilken var avsedd att med viss procent utgå på årslönen efter vissa års anställning och således avsedd att utgöra en motsvarighet till ålderstilläggen i vårt lönesystem, skulle utgå till familjeförsörjare i allmänhet med dubbla och i vissa fall med tredubbla beloppet. Som familjeförsörjare skulle anses man, som hade hustru eller åtminstone ett barn under 18 år, så ock hustru, som hade åtminstone ett barn under 18 år eller som ensam underhölle sin till arbete oförmögne man. Makar, av vilka vardera innehade offentlig tjänst eller befattning, skulle dock icke hänföras till familjeförsörjare. Till tredubbla beloppet av eljest utgående tilläggslön skulle tilläggslönen höjas, om tjänstens eller befattningens till familjeförsörjare hänförda innehavare hade minst sex barn under 18 år. Till arbete oförmöget barn, som till följd av sjuklighet eller vanförhet vårdades av sina föräldrar, skulle likställas med barn under 18 år. Av skäl, som ej ägde samband med familjeförsörjningsprincipen, blev emellertid propositionen avslagen av riksdagen. Enligt den i Nederländerna gällande löneregleringen av den 23 januari Neder1920 uppbär tjänsteman, som har mer än två legitima eller legitimerade länderna. barn under 18 år, ett särskilt s. k. barntillägg å 50 fl. årligen för varje dylikt barn utöver två. Sammanlagt får dock lön och barntillägg ej överstiga 5,000 fl. Inneha båda föräldrarna statstjänst, räknar man i detta avseende med den högst avlönades löneförmåner. För lärare i den lägre undervisningens tjänst gälla särskilda föreskrifter. I Belgien utgår till statstjänstemännen förutom lön och dyrtidstillägg Belgien. ett bostadstillägg å 200 resp. 240 fr. för ogifta och 600 resp. 720 fr. för gifta befattningshavare, beroende på huruvida avlöningen under-, resp. överstiger 6,001 fr., ävensom ett särskilt familjetillägg med 0.5 o fr. för dag för varje barn, som står under tjänstemannens vård.

62 KomAv den historiska översikt som lämnats har framgått, att frågan i om mittens införandet i vårt lönesystem av särskilda avlöningstillägg åt familjeieföryrttrande. s ö r j a re vunnit aktualitet företrädesvis i samband med lönereglering för sådana tjänstemannakårer, i vilka antalet kvinnliga befattningshavare v#arit mera betydande. Detta samband är också helt naturligt. Avlöningen till de manliga befattningshavarna har, såsom av den föregående redogörelölsen inhämtas, nästan undantagslöst reglerats med hänsyn till en familjeförsörjares behov. Sedan den kvinnliga arbetskraften i större omfattnhing vunnit användning inom vissa statliga verksamhetsområden, har givefctvis den fråga uppkommit, huruvida, med hänsyn till att kvinnorna i allmännhet icke vore familjeförsörjare i samma bemärkelse som männen, kvinnliliga befattningshavare över huvud taget borde sättas i en lägre löneställniiing än männen eller om icke i stället alla familjeförsörjare oberoende av k kön borde sättas i ett förmånligare avlöningsläge än icke-familjeförsörjare. 1 Då, såsom nämnt, förevarande spörsmål hittills särskilt uppkommit i sambaand med lönereglering för tjänstemannakårer med ett större antal kvinnliliga befattningshavare, har den utformning, som principen om lönetillägg? åt familjeförsörjare — i det följande benämnd familjetilläggsprincipen — erhållit i de framlagda förslagen, i allmänhet ej varit avsedd för statsförvaltningen i dess helhet utan allenast för begränsade grupper av tjänstemaän. Emot en dylik begränsning i principens tillämpning har emellertid g jo orts gällande, att, därest nämnda princip över huvud funnes böra upptagaas i statens lönesystem, genomförandet borde ske ej blott mera försöksvis inaom vissa grenar av statstjänsten utan efter enhetliga grunder inom statsfiförvaltningen i dess helhet. Såsom förut nämnts, har från vissa av de myndigheter, vilka yttrat i sig över betänkandet angående kvinnors tillträde till statstjänster, den uuppfattning kommit till uttryck, att frågan om familjetilläggsprincipen Ibör komma till avgörande i samband med lönefrågan för de kvinnliga tjänsstemännen. För egen del vill kommittén uttala sin anslutning till denna uppfattnir.ng. Att låta med prövningen av nämnda spörsmål anstå, tills frågan om de kvinnliga befattningshavarnas löneställning i princip blivit avgjord, syrnes ej vara lämpligt. Frågan om familjeförsörjningens inverkan på lönestäällningen måste nämligen i varje fall avgöras vid löneregleringen för de kvinnliga befattningshavarna. Att i det lönesystem, som därvid välj jes, senare inpassa familjetilläggsprincipen komme säkerligen att vara förernat med synnerliga svårigheter. Enligt kommitténs förmenande bör såledles, därest denna princip över huvud taget befinnes lämplig att upptagas i w å r t lönesystem, detta ske i omedelbart sammanhang med att statsmakterna taaga ställning till frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga tjänsstemäns löner i allmänhet. Det kunde måhända synas, som om tidpunkten för nämnda princiips genomförande ej vore lämpligt vald med hänsyn till den genomgripamde lönereglering, som pågår inom statsförvaltningen. Denna omständighet synes dock ej böra utgöra något hinder för genownförande av familjetilläggsprincipen, då, såsom i det följande närmare komrmer att utvecklas, denna torde kunna införas i det nya lönesystemet, utan *att några större rubbningar behöva ske i detsamma. Vidare är att märka, att det nya lönesystemet hittills icke tillämpeats enbart för sig utan blott i förening med dyrtidstillägg, vid vilkas utmätanide

63 visa hänsyn tagits till familjeförsörjningen. Det torde vara att förvänta, att dyrtidstilläggen efter hand komma att ersättas av tillägg i annan form till de fasta avlöningsförmånerna eller, sedan penningvärdet stabiliserats, förenas med den ordinarie avlöningen. Då i samband med en dylik omläggning möjlighet torde förefinnas för familjetilläggsprincipens genomförande för hela statens tjänstemannakår — en fråga, vartill kommittén senare återkommer (sid. 219) — synes jämväl av detta skäl spörsmålet om nännnda princips tillämpning nu böra bringas till avgörande. Den redogörelse för löneförhållandenas utveckling, som ovan lämnats, har givit vid handen, att tanken på lönernas bestämmande efter tjänstemännens normala levnadsbehov icke varit främmande för löneregleringarna i äldre tid. Det har tvärtom redan vid 1800-talets början framställts som ett önskemål, att tjänstemännen av lönen skulle äga »anständig och tillräcklig utkomst». Denna lönegrundsats var f. ö. en naturlig följd av det krav, som samtidigt framställdes, att tjänstemännens verksamhet skulle koncentreras till allenast en befattning för var och en av dem. Tjänstemännen borde alltså ställa hela sin arbetskraft till statens förfogande mot att de erhölle en efter sina levnadsbehov avpassad lön. Då i äldre tid kvinnor icke ägde tillträde till statstjänst och de manliga befattningshavarna förutsattes till övervägande del vara gifta, var det helt naturligt, att man vid bestämmande av lönerna tog hänsyn jämväl till familjens levnadsbehov. Särskilt hava ålderstilläggen, vilka i större omfattning kommo till användning först vid löneregleringarna på 1870-talet, till viss del inneburit en tillämpning av denna princip. Avlöningsförhöjningarna hava nämligen haft det dubbla syftet att dels utgöra en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet borde förläna arbetet, dels ock vara ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter, som bleve en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov. När sedermera kvinnor erhöllo anställning i statstjänst och en differentiering mellan manliga och kvinnliga löner på allt flera områden genomfördes, åberopades förutom andra skäl för en lägre löneställning åt de kvinnliga befattningshavarna även det förhållande, att dessa ej vore familjeförsörjare i samma bemärkelse som männen. Vid bestämmande av avlöningen å de tjänster, vilka reserverats för kvinnor, hava också lönebeloppen fastställts med hänsyn till levnadsbehoven hos en icke-familjeförsörjare. Den uppdelning av löneplanen i en löneskala för manliga och en för kvinnliga tjänstemän, som under loppet av de senaste årtiondena ägt rum och som i gällande löneregleringar nästan undantagslöst genomförts, kan således i viss omfattning sägas giva uttryck åt familjetilläggsprincipen. Det lärer emellertid ej kunna bestridas, att välbefogade invändningar kunna riktas mot en anordning, som betraktar alla män såsom familjeförsörjare och alla kvinnor såsom icke-familjeförsörjare. Bland de manliga tjänstemännen finnas många, som icke äro familjeförsörjare, medan å andra sidan familjeförsörjare ingalunda saknas bland de kvinnliga befattningshavarna. Genom att egenskapen av man eller kvinna gjorts till det faktum, som berättigar till avlöning för familjeförsörjare, resp. icke-familjeförsörjare, har visserligen en enkel regel vunnits för lönens bestämmande åt den enskilde

64 befattningshavaren, men den schablonmässiga uppdelning, som därmed ftöljt, har ej inneburit en tillfredsställande lösning av föreliggande spörsmål. Emot familjetilläggsprincipens införande i statens lönesystem har anfforts bl. a., att detta därmed skulle baseras på en grundsats, som i det enskcilda förvärvslivet vunnit förhållandevis ringa tillämpning. Emellertid bör i icke bortses ifrån att, även om en anordning med direkta familjetillägg entdast mera sällan kommit till användning på den privata arbetsmarknaden, familjeförsörjarna dock ofta i olika form indirekt givits en förmånligare löneställning, såsom genom bostads- och vissa andra naturaförmåner. 'Särskilt är detta fallet inom jordbruket. Det torde därför kunna sägas, att på den privata arbetsmarknaden den gifte arbetarens arbetskraft ofta blir högre värderad än den ogiftes. Även om man hyser den uppfattninjgen, att staten i sin lönepolitik ej kan isolera sig ifrån de för den a l l m ä n n a arbetsmarknaden gällande principerna, lärer dock denna ståndpunkt ej köra drivas så långt, att den under ovan angivna förhållanden skulle utgöra hinder för staten att genom en anordning med särskilda familjetillägg införa en principiell differentiering mellan familjeförsörjares och icke-fam.iljeförsörjares avlöning. Ett annat skäl, som kunde tänkas bliva anfört emot familjetilläggspirincipen, skulle vara hänsynen till rekryteringen, då denna möjligen kutnde bliva ogynnsamt influerad därav, att med familjetilläggsprincipens genomförande totallönen för icke-familjeförsörjare måste bliva lägre, än om lika lön gåves till alla oavsett deras ställning i familjehänseende. Då emellertid möjligheten att bliva familjeförsörjare och därmed erhålla den för diessa bestämda högre avlöningen principiellt sett står öppen för alla, lärer' en tillämpning av familjetilläggsprincipen ej behöva försämra statens rekryteringsmöjligheter. Om f. ö., såsom enligt kommitténs nedan angivna förslag, begynnelseavlöningen och jämväl i viss omfattning ålderstilläg.gen bliva desamma som enligt nu gällande grunder, behöver man säkerligen icke befara, att personer, som vid nuvarande lönesystem uppträda såsom aspiranter på tjänstemannabanan, skulle under ett system med familjetillägg avstå därifrån. Emot systemet med familjetillägg har ur principiell synpunkt ofta anförts, att, då en icke-familjeförsörjare utför samma arbete som en familjeförsörjare, han ock bör vara berättigad att uppbära samma betalning som denne. Det är, menar man, arbetet, som bör betalas, och ej arbetaren. Rättvisan skulle kräva, att lika lön gåves för lika arbete. Det har också påståtts, att vårt nuvarande lönesystem skulle vara byggt på denna princip. Häremot må till en början erinras, att själva formeln »lika lön för lika arbete» över huvud taget ej är tillämplig i fråga om arbete av det slag, som utföres av statens tjänstemän. De arbetsprestationer, som skilda befattningshavare i likställda befattningar utföra, äro nämligen på grund av de individuella variationerna i arbetsförmåga helt naturligt mycket olika. Nämnda formel torde ej kunna tillämpas inom andra arbetsområden än sådana, där avlöningen utgår efter beting. Riktigare synes vara att utbyta formeln »lika lön för lika arbete» mot beteckningen »lika lön i lika befattning». Emellertid torde ej heller en sådan princip ensam för sig få anses ligga till grund för statens lönesystem, ens vad de manliga befattningshavarna beträffar, då de lönebelopp, som olika befattningshavare i likställda befattningar uppbära, kunna växla högst betydligt. Genom att ålderstillägg beviljas befattningshavare efter viss tids tjänstgöring, avlöning till honom

65 i wiss omfattning utgår även under sjukdom och slutligen den av staten bekostade andelen av hans pension kan komma att uppgå till för olika befattningshavare mycket växlande totalbelopp, ställer sig givetvis den avlöming staten betalar till skilda innehavare av likställda befattningar mycket olika. Enligt kommitténs förmenande kan det därför icke med skäl göras gälllande, att vare sig principen »lika lön för lika arbete» eller principen »lika lön i lika befattning» skulle ensam för sig ligga till grund för vårt nuwarande lönesystem. I stället har, såsom redan i det föregående påpekats, hämsynen till tjänstemannens »anständiga bärgning» av gammalt ansetts borra vid lönens bestämmande vara i väsentlig mån normgivande. Att en anordning med särskilda familjetillägg är väl förenlig med denna avlöningsgrumdsats, torde utan vidare vara klart. Ovan berörda skäl emot införandet av familjetilläggsprincipen hava alltså enligt kommitténs förmenande visat sig icke hållbara. Kommittén övergår nu till att taga i betraktande de synpunkter, vilka kommittén funnit tala till förmån för familjetilläggsprincipens upptagande i sltatens lönesystem. Härvid torde i första hand komma i betraktande de sociala synpunkterna. Då statens fortbestånd är grundat på familjen, bör staten ock se till, att desss lönepolitik ej lägger hinder i vägen för familjebildandet. Tvärtom bör staten, därest det kan ske utan att andra viktiga intressen trädas för när, i görligaste mån främja familjebildandet. Visserligen kan ej anordningen med faniiljetillägg i och för sig förväntas medföra någon mera betydande verkan på detta område — familjetilläggen kunna ju i varje fall ej sättas till sådana belopp, att de uppväga de med familjebildandet vanligen förenade kostnaderna — men det kan dock väntas, att, då genom familjetilläggen ökade utkomstmöjligheter beredas för en tillväxande familj, tjänstemannen skall finna det möjligt att redan vid yngre år, än eljest kunde ske, inträda i äktenskap. Obestridligen är det ett samhälleligt önskemål, att föräldrar sättas i stånd att bereda barnen den bästa möjliga uppfostran. Kan staten härvidlag genom ett ur denna synpunkt smidigare lönesystem än det nuvarande främja föräldrarnas strävan, bör den förvisso icke underlåta att utnyttja de möjligheter, som härutinnan erbjuda sig. Det bör även beaktas, att ett lönesystem, som icke gör åtskillnad mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare, lätteligen kommer att bereda de senare en löneställning, som icke är motiverad av deras normala levnadsbehov. Även ur befattningshavarnas egen synpunkt kan en dylik anordning icke anses odelat fördelaktig. En förhållandevis riklig tillgång på medel vid yngre år grundlägger gärna hos individen vanor och levnadsbehov, som sedermera kunna ställa sig hindrande för familjebildandet och i fortsättningen ofördelaktigt inverka på vederbörandes ekonomi. Jämväl i detta avseende skulle införandet av familjetilläggssystemet kunna antagas medföra verkningar i gynnsam riktning. Slutligen böra givetvis de statsfinansiella synpunkterna tilläggas synnerlig betydelse vid frågans bedömande. Kommittén vill härvid erinra om den starka expansion, som statens verksamhet under de senaste årtiondena undergått, varmed följt en högst betydlig ökning av tjänstemannakåren och därmed jämväl av statens utgifter. 1921 års lönekommitté.

66 För att belysa ökningen av tjänstemannakåren under de båda sistta årtiondena har kommittén utarbetat en statistik över antalet ordinariie befattningar inom statsdepartementen och de centrala verken m. fl. samt inom de affärsdrivande verken avseende förhållandena vid ingången av åren 1902, 1907, 1912, 1917 och 1922. Uppgifterna hava för sistnämnda verk erhiållits ur vederbörande årsberättelse och för de verk, som ännu icke avgivit dylik berättelse för 1922, genom meddelande från verket. Siffrorna för 192'2 äro för statens järnvägars del allenast preliminära. I fråga om statsdejpartementen och de centrala verken har begagnats liggaren över statsverkets specialutgiftsstater för resp. år, varjämte i vissa fall kompletterande uppgifter inhämtats från verken. I statistiken ingå ej försvarsdepartemienten med därunder lydande verk och inrättningar samt stater och kårer. Såsom nämnt omfattar statistiken endast ordinarie befattningar. I regel hava därvid jämväl vakanta befattningar medräknats. För några verlk äro emellertid dylika befattningar ej inberäknade, vilket särskilt är förhålltandet för statens järnvägars del. 1902 Verk sa: P

1. Statsdepartement och centrala verk m. fl. .. 6,054

W B" P O

P

3 3

Sa: P

< 5' P o 1

1912 CO

c 3 3

sa: P

Sa

< 5' P

o -1

1917 co

CO p

3 g

sa: P

Sa

5' P o-t

P

B 3

sa: P

< 3o

H

Sa

8 6,062 6,471

90 6,561 7,228

215 7,443 7,711

510 8,221 9,968: 2,073 12

1,830 2,639

213 2 85° 3,487

°90 3 777 4,168

375 4,543 4,478;

2. Postverket 3. Telegrafverket

190 206

4. Statens järnvägar ...

9,388 11,529

739 1,029

710 1,322 2,032

155 11,684 13,909

|

852 1,661 2,513 1,436 2,732 4

208 14,117 18,077

268 18,345 21,924

377 22

5. Statens vattenfalls221 6. Domänverket Summa

380 HOJ

463 —

463 498 — 26! 498 543 694 10 543 — 704 863 | • 18,139 21,427 1,197 22,624 25,877 2,035 27,912 31,723 2,840 34,563 39,049 5,746 44

Av nu meddelade statistiska uppgifter kan slutas, att statens utgifter för tjänstemännens löner, även frånsett det förändrade penningvärdet, numera uppgå till avsevärt större belopp än tidigare. Det är också uppenbart, att grunderna för statens lönepolitik spela en dominerande roll för statens finanser. Härtill kommer, att staten sannolikt för en avsevärd tid framåt, på grund av finansiella svårigheter, nödgas till det yttersta begränsa sina utgifter. Under sådana omständigheter torde det få anses vara en bjudande plikt att söka nå fram till ett lönesystem, som behörigen tillgodoser tjänstemännens behov, utan att statens ekonomiska förmåga över hövan anstränges. Om familjetilläggsprincipen icke genomföres, erbjuda sig tre möjligheter för lönefrågans lösning. Lönerna kunna bestämmas antingen med hänsyn

67 t i l l familjeförsörjarens behov eller efter icke-familjeförsörjarens behov eller sluitligen till något belopp, som ligger däremellan, d. v. s. som understiger familjeförsörjarens och överstiger icke-familjeförsörjarens behov. Hittills har staten i sin lönepolitik i stor utsträckning kunnat följa det föirstnämnda av ifrågavarande alternativ. Av statsfinansiella skäl lärer dock, som ovan nämnts, stora svårigheter möta för en fortsatt tillämpning av den såliunda förda lönepolitiken. Vid de krav på löneförhöjningar, som tid efter annan framkommit, hava oclkså i regel såsom motiv åberopats familjeförsörjarnas levnadsbehov. Upptages ej familjetilläggssystemet, torde man sannolikt vara nödsakad att bestämma lönerna till lägre belopp, än som för de familjeförsörjande befattningshavarna äro lämpliga och skäliga. Upptagandet av familjetilläggssystemet skulle däremot öka möjligheten för staten att även framdeles kunna be.hörigen tillgodose de tjänstemän, som hava familj att försörja. Då sålunda enligt kommitténs mening såväl sociala som finansiella skäl starkt tala för familjetilläggsprincipen och då de emot denna princip anförda invändningarna, såsom ovan nämnts, synas icke hållbara, tvekar kommittén ej att föreslå familjetilläggsprincipens införande i vårt ordinarie lönesystem. Vad den tekniska utformningen av familjetilläggssystemet beträffar, må erinras, att stundom framhållits, hurusom stora svårigheter skulle möta vid dess praktiska tillämpning. Kommittén har funnit, att så näppeligen behöver bliva fallet. En granskning av kommitténs förslagsvis uppgjorda författningsbestämmelser i ämnet torde tvärtom ådagalägga, att införandet av familjetillägg ej kräver några invecklade avlöningsbestämmelser. Det bör också beaktas, att föreskrifternas tillämpning anknyter till fakta, som lätt kunna konstateras, varför några nämnvärda svårigheter vid tillämpningen ej torde vara att befara. Kommittén vill jämväl framhålla, att de svårigheter, som onekligen gjort sig gällande vid uträknande av dyrtidstilläggen, ingalunda berott på den härvid i viss mån tillämpade familjetilläggsprincipen utan förorsakats av helt andra omständigheter. Vad därnäst beträffar frågan om familjetilläggsprincipens överförande på det nuvarande lönesystemet, må till en början nämnas, att kommittén ur olika synpunkter funnit lämpligt att för manliga tjänstemän bibehålla orubbade såväl begynnelselönerna som de två närmast följande löneklasserna i nuvarande löneskala, sådan den fastställts i gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken och övriga till detta sig anslutande avlöningsreglementen. Däremot skulle den eller de återstående löneklasserna uteslutas ur löneplanen. En dylik åtgärd, varigenom manliga tjänstemän, som icke äro familjeförsörjare, genomgående skulle komma i åtnjutande av allenast två avlöningsförhöjningar, finner kommittén fullt motiverad med hänsyn till att löneförhöjningarna, såsom tidigare nämnts, delvis ansetts betingade av hänsyn till familjeförsörjarens ökade behov. I den mån i motiven till avlöningsförhöjningarna ingår hänsyn till det större värde, som ökad erfarenhet bör förläna arbetet, torde även en icke-familjeförsörjare vara tillräckligt tillgodosedd genom de två förhöjningar, som oavkortade skulle komma honom till godo. Med hänsyn till att antalet löneförhöjningar sålunda skulle begränsas, synes lämpligt, att tidsintervallen mellan förhöjningarna något vidgas, och torde tidrymden i fråga lämpligen kunna bestämmas till fem år eller samma

68 tidrymd, som före nuvarande lönereglerings genomförande tillämpades i inom flertalet förvaltningsgrenar. Under den tidigare diskussionen i ämnet hava skilda meningar ypppats angående den omfattning, i vilken familjetillägg borde beviljas. Såhiunda föreslog på sin tid folkundervisningskommittén, att den högre avlöninngen till manlig familjeförsörjare borde utgå redan vid inträde i äktenskapp. I flera av de över detta förslag avgivna utlåtandena yrkades emellertid!, att hänsyn endast borde tagas till befintligheten av barn i äktenskapet. Till sistnämnda ståndpunkt anslöt sig också lärarlönenämnden. Eilnligt dess förslag skulle ett familjetillägg utgå, om befattningshavaren hadde ett eller två egna barn att försörja, två familjetillägg skulle tillkomma den, som försörjde tre eller fyra barn, och tre familjetillägg den, som försöörjde minst fem barn. Från nämndens uppfattning i denna del voro dock t två av nämndens ledamöter skiljaktiga. Dessa yrkade, att ett av familjetilläp.ggen borde utgå såsom giftermålstillägg och de övriga två som barntillägg < efter tillkomsten av resp. andra och fjärde barnet. Som skäl för en dylik annordning framhölls särskilt giftermålets grundläggande betydelse för famniljebildningen och den därmed förenade utgiftsstegringen. E n dylik avlöniingsform skulle ock enligt reservanternas mening i hög grad bidraga tillll att redan från början rädda hustrun åt hemmet. Till reservanternas yrksande i denna del anslöt sig läroverksöverstyrelsen i sitt yttrande över lärarllönenämndens förslag. Då kommitténs förslag om familjetillägg förutsätter bibehållande a v nuvarande grundlöner med närmast följande två löneklasser och alltså inniebär indragande av allenast den eller de återstående löneklasserna, vilka i i regel torde tillfalla befattningshavare först efter giftermålet, bliva de ekonomaiska möjligheterna för tjänstemännen att inträda i äktenskap och bära de därrmed förenade utgifterna i allmänhet ej försämrade vid ett genomförande av Iföreliggande förslag. Med denna anordning lärer således behov av särstkilda giftermålstillägg ej förefinnas, utan torde samtliga familjetillägg böra lutgå såsom barntillägg. Det kan f. ö. ifrågasättas, huruvida alltid genom giiftermålet ökade levnadskostnader verkligen uppstå. Det bör också beaktasj, att vissa av de skäl, som tidigare anförts för att motivera familjetillä^ggen — särskilt vad beträffar barnens uppfostran — ej kunna åberopas till förmån för systemet med giftermålstillägg. I den tidigare diskussionen i ämnet har någon gång ifrågasatts, att famiiljetillägg borde utgå jämväl på grund av fullgjord försörjningsskyldighet mot föräldrar. Emot en dylik anordning kan dock anföras, att den tekmiska utformningen av ett sålunda utsträckt system med familjetillägg skmlle erbjuda synnerligen stora svårigheter, bl. a. med hänsyn till att underhiållet av föräldrar ofta utan några därom uppgjorda avtal bestrides av flera personer gemensamt. F . ö. bör ej förbises, att genom den allmänna ållderdomspensioneringen staten redan nu i någon mån lämnar bidrag till fullgörande av den försörjningsplikt, varom här är fråga. Till sist vill kommittén, som i annat sammanhang redogör för förslaigets detaljer, än en gång betona, att kommittén vid utformningen av fanniljetilläggssystemet bemödat sig om att vinna en ur teknisk synpunkt så onkel lösning av problemet som möjligt. Det lärer ej heller med fog kunna gjöras gällande, att förslagets genomförande skulle komma att i någon nämnvärd grad verka betungande för den kamerala administrationen.

V. Kvinnliga befattningshavares pensionsålder. Liksom i fråga om avlöningen har även i f r å g a om pensionen de i stats- H ' 8tor ' k tjämst anställda kvinnorna i äldre tid varit likställda med männen. E n l i g t reglementet för telegrafverkets pensionsinrättning den 23 okto- Tele9*afb e r 1874 (nr 87) var sålunda för såväl manliga som kvinnliga tjänstemän ]8?4 r ä t t e n till hel pension knuten till det villkoret, a t t levnads- och tjänståren 1907. skuule uppgå för viss linje- och stationspersonal till talet 95 och för personalen hos styrelsen m. fl. till 105. I det kommittébetänkande, avgivet den 19 j a n u a r i 1874, som låg till g r a n d för statsmakternas beslut i frågan, hade den lägre pensionsåldern för linje- och stationspersonalen motiverats med en hänvisning till att erfarenheten givit vid handen, a t t en längre fortsatt tjänstgöring vid telegrafapparaterna medförde speciella nervsjukdomar, varförutom den så ofta förekommande nattjänstgöringen föranledde ögonsjukdomar och en hastig förbrukning av själs- och kroppskrafter. Det ifrågasattes ej av kommittén, att de kvinnliga befattningshavarna skulle beredas möjlighet till pensionering vid tidigare ålder än de manliga. F ö r styrelsens personal fastställdes 'sedermera genom beslut av 1883 års. riksdag pensionsåldern till 65 levnads- och 35 tjänstår. Någon ändring i den sålunda gällande pensionsåldern vidtogs ej i det den 17 december 1886 utfärdade förnyade reglementet för pensionsinrättningen (nr 107). E j heller 1889 års pensionskommitté, vars betänkande avgavs den 28 maj 1894, hade i sitt förslag till pensionslag för civilstaten ifrågasatt någon differentiering i pensionsåldern för manliga och kvinnliga tjänstemän. Kommittén föreslog sålunda, a t t för telegrafister vid telegrafverkets stationer skulle gälla samma pensionsålder, 65 år, som ansågs lämplig för kommissarier och assistenter. F r å g a n blev emellertid ej föremål för riksdagens prövning. I det förslag till lag angående civila tjänstinnehavares r ä t t till pension av staten, som i proposition förelades 1899 å r s riksdag, hade nämligen telegrafverkets personal a v vissa skäl ej upptagits. Samma begränsning iakttogs också vid utarbetande av det betänkande angående förändrat ordnande av det civila pensions väsendet, som den 7 november 1902 framlades av 1899 års pensionskommitté. Den av Kungl. Maj:t den 2 juni 1899 tillsatta kommittén för utarbetande av förslag till nya stater för post- och telegrafverken y t t r a d e i sitt den 31 oktober 1901 avgivna betänkande rörande telegrafverket, att spörsmålen om önskvärdheten u r telegrafverkets synpunkt av tidigare pensionering för den kvinnliga tjänstepersonalen än för den manliga, och frågar, huruvida, i händelse av sådan tidigare pensionering, den kvinnliga personalen borde vid avskedstagandet tillerkännas full pension eller allenast avkortad pension, varit föremål för övervägande inom kommittén. Kommittén hade emellertid ansett de d å v a r a n d e bestämmelserna om pensicnsålderns inträdande för stationstjänstemän efter u p p n å d d a 95 sammanräknade levnads- och tjänstår böra tillsvidare bibehållas för

70 tjänstemannapersonalen vid telegrafverkets distriktsförvaltningar stationer.

ooch

Statens För statens järnvägstrafiks pensionsinrättning hade redan den 6 se*ep^1872^ t e m D e r 1 8 7 2 ( n r 45 ^ utfärdats ett reglemente. Då vid denna tid k v i n n n o r ännu ej vunnit ordinarie anställning vid statens järnvägar, v a r denn i 1910 reglementet stadgade pensionsåldern — en sammanlagd levnads- ooch tjänstålder av 95 år, v a r a v på tjänstaren skulle belöpa minst 30 å r — a avsedd allenast för manliga tjänstemän. Någon ändring beträffannde pensionsåldern vidtogs emellertid icke sedan kvinnor från och med i å r 1876 erhållit ordinarie anställning vid verket. Bestämmelserna i frååga upptogos också oförändrade i det förnyade reglemente för pensionsinräättningen, som utfärdades den 3 november 1882 (nr 56). Sedermera var pensionsfrågan för statens j ä r n v ä g a r s personal föremnål för utredning av en den 6 november 1903 tillsatt kommitté. Dennas föorslag i ämnet, avgivet den 26 juli 1905, ägnade ej särskild uppmärksamhhet åt frågan om den kvinnliga järnvägspersonalens pensionsålder. Enlhigt kommitténs mening borde för samtliga tjänstinnehavare utom bl. a. tåågoch banpersonalen pensionsåldern sättas till 65 år. Kommitténs förslag blev ej underställt riksdagens prövning. Postverket Vad posttjänstemännen beträffar m å nämnas, att de kvinnliga befaattintuii907. ningshavarna enligt föreskrift i kungl. kungörelse den 19 december 18884 voro anställda under sådana former, att tjänsterna ej blevo definitiivt tillsatta. Någon r ä t t till pension tillkom därför ej dessa befattninggshavare. F r å g a n om deras pensionering hade emellertid upprepade gånger vanrit föremål för överväganden. I en den 9 december 1903 dagtecknad frarmställning till Kungl. Maj:t yttrade generalpoststyrelsen i förevaranade ämne bl. a., att, sedan grundsatsen om de båda könens likställighet i f rå^ga om rätt till ålderstillägg och semester under den tid, anställningen i p o s t verkets tjänst varade, efter hand vunnit beaktande, en tillämpning i av samma princip i fråga om de kvinnliga posttjänstemännens r ä t t t till pension vore att »till slutet fullfölja den en gång inslagna vägen». V / a d beträffade pensionsåldern för de kvinnliga tjänstemännen kunde det eenligt styrelsens uppfattning visserligen ur postverkets synpunkt v a r a önsskvärt, att de kvinnliga posttjänstemännen pensionerades något tidigaare än de manliga; då emellertid, vad anginge personal vid telegrafverkket och statens järnvägar, pensionsåldern började vid samma tid för maan och kvinna, ansåge sig styrelsen icke böra för det dåvarande i nänm<ida hänseende ifrågasätta andra bestämmelser än dem, som gällde för . de manliga posttjänstemännen. Sedermera hemställde generalpoststyrelsen ånyo i skrivelser den 13 seeptember 1904 och den 29 november 1906, att, därest förslag till lag angåenide civila tjänstinnehavares r ä t t till pension komme att föreläggas rilksdagen, i sammanhang därmed åtgärder måtte vidtagas för a t t lag<en m å t t e bliva tillämplig jämväl å kvinnliga posttjänstemän. Något yrkanide på lägre pensionsålder för dessa förekom ej heller i nu nämnda skrivelseer. LärarÄven på lärarbanan v a r ursprungligen pensionsåldern densamma fför kårerna m ä n som kvinnor. Folkskollärarnas pensionsålder, som 1866 fastställlts intill 1918. till 60 år, sänktes 1876 till 55 år. Någon skyldighet a t t avgå vid denma ålder v a r emellertid icke stadgad. S a m m a pensionsålder blev föreskriv/en

71 ä v e n för l ä r a r e vid högre folkskolor samt blev enligt kungl. brev den 31 december 1877 gällande j ä m v ä l för l ä r a r n a vid de med folkskoleseminar i e r n a förenade övningsskolorna, övningslärarna vid dessa seminarier s a k n a d e vid denna tid pensionsrätt. För lärarpersonalen i övrigt vid n ä m n d a seminarier, som enligt beslut av 1897 å r s riksdag v u n n i t pensiomsrätt u n d e r samma villkor som gällde för läroverkens lärarkår, int r ä d d e pensionsrätten normalt vid 70 å r s ålder. T a n k e n att verkställa en differentiering mellan pensionsåldern för m ä n och kvinnor synes tidigast hava framkastats av G. Eneström i en a v denne verkställd utredning om ålderdomsunderstöd åt lärare och l ä r a r i n n o r vid småskolor och mindre folkskolor (tryckt 1890). Eneström föreslog, a t t den normala pensionsåldern för manliga och kvinnliga småskollärare skulle sättas till 55 år — således samma åldersgräns, som då var gällande för folkskollärarna — men att r ä t t att komma i åtnjutande av s. k. avkortat understöd borde inträda vid 50 å r för manliga och 45 år för kvinnliga lärare. E n dylik sänkning av åldersgränsen för de senare motiverades med att lärarinnorna bleve tidigare utslitna i tjänsten. Det a v Eneström uppgjorda förslaget blev föremål för ytterligare bearbetning av en kommitté, som den 4 februari 1891 avgav sitt betänkande. I före var ande ämne yttrade kommittén, att, då ifrågavarande lärarpersonal till nio tiondedelar utgjordes av kvinnor, vilka i fysiskt hänseende ägde mindre motståndskraft än männen och därför bleve tidigare utslitna, så mycket mer som de vanligen med a n s t r ä n g d iver fullgjorde det dem ål ägda arbetet, kommittén, till fullo stödd av erfarenhetens vittnesbörd, icke tvekade att för lärarinnorna förorda r ä t t till avkortat understöd redan vid 45 års ålder. 1 den kungliga propositionen i ämnet vid 1892 års lagtima riksdag hemställdes p å ide av kommittén anförda skälen, a t t åldersgränsen för åtnjutande a v understöd måtte bestämmas på sätt kommittén föreslagit. Vad Kungl. Maj:t h ä r u t i n n a n hemställt vann även riksdagens bifall. E n åtskillnad mellan pensionsåldern för manliga och för kvinnliga lärare påyrkades även i det förslag angående ombildnmg av de s. k. mindre läroverken, som framställdes i statsverkspropositionen till 1892 års lagtima riksdag. Enligt propositionen skulle nämligen den normala pensionsåldern för ordinarie manlig lärare vid dylikt läroverk utgöra 65 levnadsår men motsvarande ålder för ämneslärarinna 55 år. Departementschefen motiverade sin framställning i denna del med en hänvisning till föreliggande erfarenhet, som visade, a t t högst få lärarinnor efter uppnående av n ä m n d a ålder ägde den s t y r k a samt den sinnets spänstighet och energi, som erfordrades för en framgångsrik undervisning, särskilt i en skola, där tjänstgöringen vore så ansträngande, som den måste bliva vid ifrågavarande samskolor. Den av Kungl. Maj :t föreslagna omorganisationen vann emellertid ej riksdagens gillande. Oaktat således tanken på en lägre pensionsålder för kvinnlig lärarpersonal redan börjat vinna insteg, föreslog såväl 1889 å r s som 1899 års pensionskommitté, att den normala pensionsåldern för kvinnliga l ä r a r e v i i gymnastiska centralinstitutet, högre lärarinneseminariet i Stockholm oc.i folkskoleseminarierna skulle v a r a densamma som för motsvarande m m l i g a befattningshavare, nämligen 70 å r enligt den förra och 65 å r enligt den senare kommitténs förslag. Först vid den av 1904 års riksdag i samband med läroverksreformen beslutade löne- och pensionsregleringen för den statsanställda lärarper-

72 sonalen blev anordningen med skilda pensionsåldrar för m a n l i g a och kvinnliga befattningshavare mera allmänt genomförd. Redan 1899 å r s läroverkskommitté hade i sitt den 8 december 19-02! avgivna betänkande hemställt, att pensionsåldern för lärarinnorna vied de av kommittén föreslagna statssamskolorna m å t t e s ä t t a s till 55 år, m e l l a n för l ä r a r n a den normala pensionsåldern skulle fastställas till 65 år. Demna åtskillnad hade kommittén funnit skälig med hänsyn till att kvinncorna tidigare än männen bleve utslitna i tjänsten. I den kungl. propositionen i ämnet vid 1904 å r s riksdag upptogs i f r å g a varande förslag, som även v a n n riksdagens gillande. Den sålunda för samskolelärarinnoma införda pensionsåldern blev gemoui beslut av samma års riksdag gällande även för de kvinnliga l ä r a r n a vid högre lärarinneseminariet, vilka dittills saknat pensionsrätt, ä v e n s o m för de kvinnliga ämneslärarna vid folkskoleseminarierna; för l ä r a r i n norna vid övningsskolorna gällde redan förut denna pensionsålder. Även övningslärarna vid folkskoleseminarierna erhöllo pensions-rätt under s a m m a villkor som gällde för motsvarande befattningshavare vid läroverken. Genom beslut av 1906 års riksdag förklarades folkskollärare, som inginge på den a v samma riksdag beslutade nya löneregleringen eller tillsattes efter det kungörelse i ämnet utkommit, vara skyldig att, så s n a r t han uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning förklarats b e r ä t t i g a d till hel pension, avgå från tjänsten. Det skulle dock v a r a vederbörande skolråd obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring ansåges v a r a gagnelig för folkskolan. 1907 års I det genom kungl. proposition till 1907 års riksdag framlagda förpennons- s l a g e t till l a g angående civila tjänstinnehavares r ä t t till pension u p p t o g s iag frågan om pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare till förnyad behandling. Oaktat något direkt yrkande om en allmän sänkning av den k v i n n liga pensionsåldern ej framställts, vare sig i det till grund för propositionen liggande kommittébetänkandet eller av de myndigheter, som i ärendet avgivit utlåtande, hemställde Kungl. Maj:t, att den n o r m a l a pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare måtte sättas till 60 å r och samtidigt med 7 å r understiga den för manliga it jänstemän föreslagna normala pensionsåldern, 67 år. Till motivering härför anfördes av chefen för finansdepartementet vid' ärendets föredragning i statsrådet den 12 j a n u a r i 1907: "Tjänster, vara pensionslagen bör komma till tillämpning, äro redan nu i flera fall besatta med kvinnliga ordinarie innehavare; och detta torde i en snar framtid bliva händelsen i än större utsträckning. Vid sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskraft inträder för kvinnor i allmänhet tidigare än för män, torde riktigast vara att bestämma en lägre pensionsålder för kvinnor än för män och synes mig den normala pensionsåldern för kvinnliga tjänstinnehavare lämpligen böra sättas till sextio år". Vad i den kungliga propositionen i denna del föreslagits, vann också riksdagens gillande. Genom den sålunda a n t a g n a 1907 å r s pensionslag, som även omfattade postverkets tjänstemän, kommo de kvinnliga posttjänstemännen i åtnjutande av pension.

73 "Vid s a m m a års riksdag var jämväl telegrafpersonalens pensionsfråga Telegrafförremål för behandling. ^tet I ett den 14 januari 1907 avgivet betänkande med förslag i fråga om 191°£ förrändrad omorganisation av telegrafstyrelsen hade särskilt tillkallade ko>mmitterade hemställt, a t t pensionsåldern för kvinnor i telegrafverkets tjämst måtte sättas till 5 å r tidigare än för män, nämligen till 60 å r för d e n kvinnliga personalen dock med u n d a n t a g för telegralfister och interur bantelefonister, vilka, då de ständigt vore sysselsatta med apparattjänstgöring, enligt kommitténs förmenande borde pensioneras redan vid 55 år. De kommitterade anförde i frågan bl. a.: "Erfarenheten vid telegrafverket med avseende på kvinnans arbetsförmåga är numera synnerligen stor, och det har visat sig, att hon vid sysselsättning med för hennes krafter lämpat arbete i yngre dagar ingalunda står efter mannen, men att däremot hennes fysiska uthållighet är mindre än mannens, liksom att hoai oftare än mannen utsattes för de nervösa lidanden, som telegraftjänsten har tendens att framkalla. De fall, då kvinnliga tjänstemän visat sig antingen icke alls kunna stå ut med sitt arbete såsom expeditörer till 60 års ålder eller kunna göra det endast på bekostnad av sin hälsa, äro också jämförelsevis talrika. Då det icke rimligen kan ifrågakomma, att staten skulle vid arbetet kvarhålla en personal, som endast genom en fördärvbringande spänning av krafterna kan fortfarande sköta detsamma, föreslå kommitterade, med stöd av åberopade erfarenhet och i enlighet med vad redan inom 1901 års post- och telegrafkommitté föreslogs, att den normala pensionsåldern för de kvinnliga expeditörerna vid telegraf och telefon bestämmes till angivna 55 år." Den kungl. propositionen i ämnet anslöt sig till kommitténs förslag i denna del. Vad Kungl. Maj:t h ä r u t i n n a n föreslagit v a n n även riksdagens gillande. F r å g a n om telegraftjänstemännens pensionering v a r sedermera ånyo föremål för behandling i anledning a v kungl. proposition vid 1914 å r s senare riksdag. P å grund a v framställning från telegrafstyrelsen hemställde K u n g l . Maj:t, a t t pensionsåldern bl. a. för assistenter och telegrafister m å t t e höjas för de förra från 60 till 65 å r och för de senare från 55 till 60 år. Rörande telegrafisternas pensionsålder y t t r a d e .telegrafstyrelsen i sin framställning i ärendet efter ett återgivande a v anförda uttalande i 1907 års betänkande: "Det är visserligen sant, såsom de sakkunniga säga, att telegraftjänsten haft tendens att framkalla nervösa lidanden. Dock synas sådana numera förekomma i långt mindre grad än förr. Medverkande orsaker härtill torde vara dels den telegrafisterna numera tillkommande rätten till en månads semester årligen, under vi.ken tid vederkvickelse från arbetet vinnes, dels ock de i hygieniskt hänseende förbättrade tjänstelokalerna. Otvivelaktigt är det stora flertalet telegraf ister, likaväl som de med såväl apparattjänstgöring som annan stationsskötsel sysselsatta kvinnliga kommissarierna, fullt arbetsdugligt vid den tidpunkt, då de nu måste avgå från sin tjänst. Undantagsfall kunna givetvis förekomma, men för dem fhnes ju alltid möjlighet att begära permanent sjukledighet med rätt att efter fen år erhålla pension — — — —. Att för dylika undantagsfalls skull ålägga

74 hela telegrafistkåren skyldighet att avgå ur tjänst redan vid 55 års ålder, vilJket för dem även medför tungan av stora pensionsavgifter, synes icke växa fjrån statens synpunkt nödigt." Departementschefen förklarade sig vid ärendets föredragning i staitsrådet den 13 m a j 1914 ej hava något att erinra emot telegrafstyrelserna förslag. Den kungl. propositionen vann riksdagens gillande. Statens F r å g a n om pensionsåldern för befattningshavare vid statens jäirnjämvägar v ä g a r blev, efter att, såsom ovan sid. 70 nämnts, h a v a varit föremål iför 1910 • behandling i 1903 års pensionskommitté, upptagen till förnyad p r ö v n i n g av vissa inom civildepartementet tillkallade sakkunniga, som den 29 februari 1908 avgåvo utlåtande i ärendet. De sakkunniga föreslogo, at:t i anslutning till den allmänna pensionslagens stadganden pensionsålde^rn för kvinnlig tjänstinnehavare vid statens j ä r n v ä g a r måtte bestämmas itill 60 år. F ö r s l a g till lag angående r ä t t till pension för tjänstemän vid s t a t e n s j ä r n v ä g a r , i denna del överensstämmande med de sakkunnigas h e m s t ä l lan, blev av Kungl. Maj:t förelagt 1909 å r s riksdag. P å g r u n d av bristande tid blev detsamma ej föremål för någon saklig prövning av n ä m n d a riksdag. Vid påföljande å r s riksdag v a n n emellertid d e t av Kungl. Maj:t då ånyo framlagda förslaget u t a n någon ändring riJksdagens godkännande. YrkesSedan 1912 års riksdag på ordinarie stat uppfört den lokala yrkesuninspektri- spektionen, bestämde påföljande års riksdag i samband med pensionsforsen 1913. hållandenas ordnande pensionsåldern för yrkesinspektör till 65 å r och för yrkesinspektris till 60 år. Lärarna Rörande l ä r a r n a s pensionsålder m å erinras om a t t i samband m e d 1918. 19^8 å r s lönereglering för l ä r a r k å r e r n a åtskilliga ä n d r i n g a r vidtogas i avseende på pensionsåldern. Beträffande manliga l ä r a r e bestämdes pensionsåldern till 60 å r för lärare vid folkskolor, högre folkskolor och folkskoleseminariernas övningsskolor (förut 55 å r ) ; till 62 å r för g y m n a stiklärare (förut 60 år) och för musiklärare (förut 65 år) samt till 65 å r för alla övriga manliga l ä r a r e (för l ä r a r e vid kommunala mellanskolor förut 55 år, för övriga förut 65 år). För samtliga kvinnliga l ä r a r e höjdes pensionsåldern till 60 å r från förutvarande 55 år. Sedermera h a r genom beslut av 1919 å r s lagtima riksdag, i samband med omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning, pensionsrätt vid den för folkskollärare stadgade ålder eller 60 å r införts även för manliga och kvinnliga lärare vid mindre folkskolor och småskolor, vilka förut ägde r ä t t till åldersdomsunderstöd vid 55 å r s ålder. S a m m a pensionsålder som för folkskollärare blev ock gällande för lärare vid statens småskoleseminarier och vid småskoleseminarier, som underhållas av landsting eller av städer, som ej deltaga i landsting. Hospitalen För sjukvårds- och ekonomipersonalen vid hospitalen fastställdes pen1919. sionsålder genom beslut a v 1919 å r s l a g t i m a riksdag, nämligen för kvinnlig befattningshavare till 55 å r och för manlig befattningshavare till 60 eller 62 år, alltefter som vederbörande tillhör sjukvårds- eller ekonomipersonalen.

75 I samband med inrättande av kvinnliga assistenttjänster inom yrkes- Assistenter inspektionen beslöt 1919 å r s lagtima riksdag, a t t pensionsåldern för hos yrkesdes4sa befattningshavare skulle v a r a densamma som för yrkesinspektrisen, mst>ekti°-

d

nr\ o

nen

i&iy.

. w. s. 60 ar. N å g o n ändring av de för kommunikationsverken gällande åldersgrän- Kommunis e r n a för kvinnliga befattningshavares pensionering skedde ej vid den kationsnyireglering av pensionsväsendet för dessa verk, som genomfördes med VVQ^ iag;en den 4 juni 1920 (nr 254) angående r ä t t till tjänstepension för o r d i n a r i e tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens j ä r n v ä g a r oebi statens vattenfallsverk. I den kommitté — kommunikationsverkens lönekommitté — som utarbetade förslaget till denna lag, hade visserligen ifrågasatts, h u r u v i d a ej pensionsåldern för rikstelefonister skulle kunna något höjas från dåvairande 55 år. Emellertid hade detta från telegrafverkets sida med bes t ä m d h e t avstyrkts, enär det nämnda befattningshavare åliggande arbetet fordrade en synnerligen snabb uppfattningsförmåga och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast kunde påräknas hos personer i mera framskriden ålder. Kommittén fann sig ej heller föranlåten a t t upptaga n ä m n d a förslag. R ö r a n d e pensionsfrågans behandling i samband med frågan om kvin- Sakkunninors tillträde till statstjänst vill kommittén hänvisa till den uttömmande 9a. an9framställning, som lämnats härom i andra delen av betänkandet an- \™rn*$t gående kvinnors tillträde till statstjänster (sid. 168 ft.). tm stats, tjänst

A v de sakkunniga, som inom justitiedepartementet den 27 maj 1919 tillkallats för utredning av frågan om kvinnas tillträde till statstjänst, framlades förslag till en generell reglering av de kvinnliga befattningsh a v a r n a s pensionsålder. H ä r v i d hemställdes: a t t den allmänna pensionsåldern för kvinnlig innehavare av statstjänst måtte höjas från 60 till 62 år; a t t pensionsåldern för kvinnlig innehavare av sådan befattning, i vilken pensionsåldern för manlig innehavare vore lägre än 67 år, ävensom i vissa befattningar, som enligt förslaget skulle v a r a reserverade för kvinnor, måtte bestämmas till 60 å r ; samt a t t pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka samt för rikstelefonist m å t t e bibehållas vid 55 kr. I motiveringen till förslaget h a v a de sakkunniga inledningsvis erinrat, a t t det synts ligga helt och hållet utanför de sakkunnigas u p p d r a g a t t t a g a under bedömande, h u r u v i d a den nuvarande för manliga befattningshavare stadgade pensionsåldern av 67 å r kunde anses u r olika synpunkter lämpligt avvägd. Att b y g g a förslaget om den kvinnliga pensionsåldern på en eventuell nedsättning av den manliga hade därför icke k u n n a t ifrågakomma. E j heller hade den under förutsättning av lika pensionsålder framförda tanken på införande a v utsträckt befogenhet för befattningshavare a t t i förtid avgå med nedsatt pension k u n n a t upptagas. De sakkunniga anföra v i d a r e : "En dylik anordning, vilken skulle motiveras därmed, att den normala pensionsåldern eventuellt kunde visa sig vara för hög för kvinnorna, kan nämligen enligt

1920.

76 kommitterades uppfattning såsom allmän regel för statsförvaltningen i dess h e l h e t icke anses tillfredsställande ur tjänstens synpunkt. Det individuella i n t r e s s e t skulle därmed ofta komma ätt tillgodoses på bekostnad av det allmänna. Läggges det i den enskilde befattningshavarens hand att avgöra, när den rätta tiden för avgång ur tjänsten skall anses inne, skulle följden säkerligen bliva den, att åtskilliga i verkligheten uttjänta befattningshavare komme att kvarstå alltför läinge. Även om givetvis en dylik befogenhet skulle i lika mån tillkomma manliga och kvinnliga befattningshavare, synes det icke vara lämpligt att införa densannma utan annan särskild orsak än för att kunna så att säga försöksvis medgiva t de kvinnliga statstjänarna samma allmänna pensionsålder som de manliga. Den friåga, som nu skall besvaras, kan alltså enligt kommitterades mening allenast gSälla, huruvida den allmänna pensionsåldern för kvinnor bör bestämmas till den muvarande manliga, 67 år, eller eventuellt, huruvida den bör behållas oförändrad vid 60 år eller sättas till något år mellan 67 och 60. Såsom en allmän utgångspunkt vid bedömandet av denna fråga lärer kumna anses, att en olikhet i pensionsålder snarast måste betraktas såsom en olägenihet, i synnerhet om manliga och kvinnliga befattningshavare i allt väsentligt bliva likställda i övrigt. Det gäller härvid icke den enes eller den andres enskilda intresse. Det måste ur tjänstens synpunkt framstå såsom önskvärt, att av två innehavare av samma befattning den ene icke skall på förhand förklaras skyldig att lämna tjänsten tidigare än den andre. Stort avseende måste också fäistas därvid, att man i utlandet endast undantagsvis funnit behov av en lägre pensionsålder för kvinnor, även om därvid bör beaktas, att i vissa fall endast tjänståiren hava betydelse för pensionsrätten, och att, där vissa levnadsår bestämts för räitten att avgå med pension, denna ålder flerstädes är något lägre än hos oss. Vid övervägande av de synpunkter, som tidigare anlagts på denna fråga, har det synts kommitterade nödvändigt att helt lämna åsido de teoretiska betraktelser, som framställts angående kvinnornas större eller mindre förmåga av uthållighet i tjänsten över en viss åldersgräns. Med hänsyn till vad i detta avseende förekommit torde omdömet icke kunna bliva annat, än att detta fysiologiska problem ännu måste lämnas öppet och att skälen för vare sig den ena eller för den andra ståndpunkten i denna tvistefråga icke äro tillräckligt övertygande, för att de skulle kunna läggas till grund för ett avgörande av spörsmålet om den allmänna pensionsåldern för kvinnor. Det är sålunda enligt kommitterades uppfattning uteslutande erfarenheten, som bör fälla utslaget vid valet mellan en högre och en lägre pensionsålder. Den utländska pensionslagstiftningens ståndpunkt är visserligen, såsom förut anmärkts, förtjänt av synnerligt beaktande, då den helt naturligt måste uppfattas såsom resultat av en erfarenhet, som vunnits på andra håll. Och då dessa resultat i stort sett synas sammanstämma, kan onekligen en viss sannolikhet anses tala för att fastställandet av lika pensionsålder för män och kvinnor skett med stöd av en mera allmängiltig erfarenhet om lika förutsättningar för båda könen i det avseende, varom nu är fråga. Av en jämförelse med förhållandena i utlandet torde dock i detta fall icke böra dragas alltför bestämda slutsatser. Bortsett från vissa ej oväsentliga olikheter med vår nuvarande allmänna pensionslagstiftning, saknas tillräcklig kännedom, huruvida över huvud taget tjänsteförhållandena i dessa länder kunna obetingat jämställas med våra. Den föreliggande frågan lärer därför böra prövas huvudsakligen med ledning av förhållandena i vårt eget land. Utgår man således från den erfarenhet, som för närvarande hos oss föreligger i fråga om de statsanställda kvinnornas arbetsförhållanden, synes det icke kunna betvivlas, att inom ledningen på olika arbetsområden en övervägande mening

77 stääller sig ganska bestämt avvisande för tanken att nu höja den kvinnliga pensionsåldern till överensstämmelse med den manliga, åtminstone såvitt angår de nmvarande kvinnliga befattningarna. I detta sammanhang må erinras, att vid 19)18 års pensionsreglering för lärarpersonalen vid vissa undervisningsanstalter pensionsåldern för kvinnliga ämneslärare först efter åtskillig tvekan höjdes till 60) år, medan pensionsåldern för manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken oclh seminarierna fastställdes till 65 år. Det skall icke bestridas, att, såsom det gjcorts gällande, den obenägenhet mot en höjning av den kvinnliga pensionsåldern, soim sålunda framträtt, tilläventyrs i viss mån kan hava sin orsak i förhållanden, villka med en förbättring av de kvinnliga statstjänarnas ställning kunna komma attt förändras, och att det därför kan finnas fog för antagandet, att kvinnorna säirskilt i de högre befattningarna skola kunna kvarstå i tjänsten lika länge som miännen. Men detta är dock icke något mer än ett antagande, och att därpå för näirvarande grunda en allmän regel om lika pensionsålder synes icke vara tillråtdligt. Över huvud måste alla bestämmelser om pensionsålder verka i viss mån godtyckligt, då de kunna inrymma endast jämförelsevis små latituder för en av onnständigheterna i enskilda fall påkallad tidigare eller senare avgång från tjänsten. Diå ett lämpligt genomsnittstal måste fastställas såsom allmän eller normal avgångsåhder, ligger det uppenbarligen i tjänstens intresse att vid tvekan mellan ett högre oc;h ett lägre tal det senare kommer att väljas. Visar det sig sedermera, att däirvid ett misstag förelupit eller att en modifikation kan vara på sin plats, står säikerligen ändring vida lättare att vinna, om man har att gå från ett lägre tal tilll ett högre än tvärtom. Med denna uppfattning lärer det vara klart, att kommiitterade vid den nu förestående utvidgningen av kvinnornas arbetsområde inom statstjänsten icke kunna förorda en så avsevärd höjning av den nuvarande allmänna pensionsåldern som från 60 år till 67 år. Sedan kvinnor i tillräcklig utsträckning blivit prövade i sådana befattningar, från vilka de nu äro uteslutna, och i allmänhet ett större jämförelsematerial än det nuvarande finnes att tillgå, skall det visa sig, huruvida olikheten i pensionsålder kan helt och hållet avlägsnas. Framgår a v någon tids erfarenhet, att det övervägande antalet kvinnliga befattningshavare v i d avgångsåldern ännu besitter full tjänstduglighet, ligger däri en anledning att ånyo överväga frågan om pensionsåldern. För övrigt kan med en lägre pensionsålder en prövning av kvinnornas uthållighet och arbetsförmåga i tjänsten komma tilll stånd även därigenom, att enligt gällande bestämmelser Kungl. Maj:t äger låta med avsked anstå för befattningshavare, som vid uppnådd pensionsålder finnes fortfarande kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna. Såsom ovan antytts, måste det betraktas såsom den i och för sig mest önskvärda lösningen av frågan om pensionsåldern, att även i detta avseende likställighet må kunna införas mellan manliga och kvinnliga befattningshavare. Då kommitterade funnit sig förhindrade att för närvarande tillstyrka en så vittgående förändring som denna, har det därför måst framstå såsom angeläget att undersöka, huruvida nu åtminstone ett steg kunde tagas i riktning mot det angivna målet. D e t har synts kommitterade som om skillnaden i den normala avgångsåldern utan olägenhet för tjänsten borde kunna bestämmas till fem år i stället för nuvarande sju år. Förutom vissa av de skäl, som från olika håll anförts till förmån för en längre gående höjning av pensionsåldern, torde beträffande den av kommitterade sålunda intagna ståndpunkten kunna åberopas det förändrade läge, i vilket även denna speciella fråga får anses inträda, om i enlighet med kommitterades förslag likställighet kommer att råda mellan män och kvinnor med avseende å såväl behörigheten att innehava statstjänst som rätten till avlöningsförmåner. En dylik likställighet synes nämligen kräva, att ej heller i nu förevarande hänseende större olikhet upprätthålles, än som nödvändigt påkallas av

78 den försiktighet, med vilken man efter vad ovan framhållits här bör fraimgå. Efter övervägande av de omständigheter, som härvid inverka, hava kommitteerade kommit till den uppfattning, att även med iakttagande av nödig varsamhet hiinder icke bör anses möta för att föreslå en höjning av den normala pensionsålderm för kvinnor från 60 till 62 år. I de fall, då enligt bestämmelserna i 5 § i 1907 års pensionslag särrskild lägre pensionsålder är fastställd för vissa befattningshavare, bör givetvis • den allmänna pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare reduceras på motsvarande sätt. Dock har beträffande de i nämnda lag avsedda tjänsterna den allnnänna regeln om fem års lägre pensionsålder för kvinnlig än för manlig innehaivare av samma befattning endast i ett fall ansetts böra medföra, att i berörda särslkilda fall för kvinnlig befattningshavare skulle fastställas lägre pensionsålder än 6>0 år. Om behovet av en lägre pensionsålder för kvinnor anses motsvara en åldersskillnad av fem år vid högsta pensionsålder för män, eller 67 år, följer därav naturligtvis icke med nödvändighet, att samma skillnad bör upprätthållas även i de fall, då för män fastställts en lägre pensionsålder än 67 år. Den nedre åldersgränsen för kvinnor har synts lämpligen kunna sättas till 60 år. Det undaintag, som härutinnan föreslagits, gäller kvinnliga befattningshavare, tillhörande ;sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka, vilka befattningshavare på grund av tjänstens särskilt ansträngande beskaffenhet ansetts böra bibehållais vid den nuvarande pensionsåldern 55 år. I enlighet med den uppfattning, sålunda uttalats, hava kommitterade utarbetat förslag till ändring i 5 § i 1907 års pensionslag. Den enligt nuvarande 6 § i samma lag innehavare av domarämbete medgivna rätt att kvarstå i tjänsten till fyllda 70 år har ansetts icke påkalla någon särskild bestämmelse om lägre pensionsålder för kvinnlig innehavare av sådant ämlbete. Den skyldighet till förtidig avgång från tjänsten, som avses i 6 § sista stycket, har föreslagits skola för kvinnlig befattningshavare inträda i fall, då hennes pensionsålder är 62 år, vid uppnådda 60 år och i fall då pensionsåldern ä r 60 år, vid uppnådda 58 år. I fråga om pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare enligt pensionslagen för kommunikationsverken föreslå kommitterade i enlighet med ovan angivna grunder ändrad lydelse av 19 § i nämnda lag i syfte att för kvinnlig befattningshavare i regel skall gälla en pensionsålder, som med fem år understiger den för manlig innehavare av samma befattning stadgade. I följd härav skulle den allmänna pensionsåldern för kvinnor höjas till 62 år och pensionsåldern i de fall, då densamma för manlig befattningshavare understiger 67 år, för kvinnor fastställas till 60 år. I fråga om befattningar, vilka i den vid samma lag fogade åldersförteckningen upptagits under rubriken "för kvinnliga tjänstemän avsedda befattningar", förorda kommitterade, att för innehavare av rikstelefonistbefattning den nuvarande pensionsåldern, 55 år, bibehålies, samt att för vaktföreståndare och förste vaktföreståndare vid telegrafverket samt kvinnlig ritare ävenledes bibehålles nuvarande pensionsålder, 60 år. Denna sistnämnda pensionsålder bör enligt jämförelse med de manliga befattningarna telegrafassistent och förste telegrafassistent samt telegrafkommissarie av klass 3 och 4 gälla även för de kvinnliga befattningarna, telegrafist, första telegrafist och telegrafkommissarie av klass 5 och 6. För övriga i åldersförteckningen under nämnda rubrik upptagna befattningar har pensionsåldern synts böra höjas till den enligt förslaget såsom normal för kvinnliga befattningshavare angivna eller 62 år".

De sakkunnigas förslag i fråga om olika pensionsålder för manliga och kvinnliga befattningshavare biträddes icke av en av de sakkunniga, ad-

79 voikaten Mathilda Stael von Holstein, vilken påyrkade lika pensionså l d e r för män och kvinnor i de befattningar, dit tillträde skulle lämnas öpipet för båda könen. F ö r innehavare a v de befattningar, vilka enligt fö>rslaget skulle reserveras för kvinnor, ansåg reservanten anledning salknas att ingå på preciserande a v lämplig pensionsålder, enär denna, inltill dess en omarbetning av pensionslagen kunde komma till stånd, uttan olägenhet kunde förbliva vid gällande 60 år. Till motivering av sitt yrkande anförde reservanten bl. a.: "Av den i betänkandet lämnade historiken över pensionsfrågan framgår tydligt, attt det huvudsakliga skäl, som tidigare anförts för lägre pensionsålder för kvinnliga befattningshavare, nämligen att erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskrafter skulle inträda för kvinnor i allmänhet tidigare än för män, icke är grmndat på någon utredning av frågan utan mera är att anse såsom ett obevisat påstående, vilket, sedan det en gång blivit i tillämpningen fastslaget, ansetts såsom riktigt. Att till grund för detta allmänna omdöme från de överordnades sida kan ligga en erfarenhet bestrides icke, även om det torde få anses, att denna influerats av en allmän uppfattning dels att kvinnorna såsom i allmänhet av svagare kroppskomstitution även måste hava tidigare avtagande arbetskraft, dels att kvinnorna av fysiologiska orsaker ofta i femtioårsåldern hava att genomgå ett svaghetstillstånd, som kan inverka på deras arbetskraft, dels ock att endast en mycket begränsad erfarenhet vid tiden för avgivandet av de första yttrandena måste hava stiått till buds. Beträffande dessa på omdömena antagligen inverkande omständigh e t e r får man givetvis icke av kvinnornas i och för sig svagare kroppskrafter sluta till, att desamma skulle medföra en vid viss ålder avtagande arbetsförmåga — de inverka ju icke på deras livslängd i förhållande till mäns — och i avseende på det faktum, att kvinnor vid viss ålder ofta genomgå ett svaghetstillstånd, säger den allmänna erfarenheten, att därefter återvinna de vanligen sin förutvarande hälsa och arbetskraft. Det har från motståndarna till olika pensionsålder för män och kvinnor ofta framhållits, att den erfarenhet som ansetts föreligga beträffande kvinnornas tidigare avtagande arbetskraft intet bevisar, då mäns och kvinnors arbetsförhållanden ej varit likvärdiga, och härvid har då hänvisats på de självförsörjande kvinnornas ogynnsammare levnadsförhållanden på grund av sämre löner, tvång att på den grund skaffa sig extra arbete m. m. Oavsett dessa omständigheter, ägnade att till kvinnornas nackdel förrycka en jämförelse, får jag framhålla en ytterligare omständighet, på grund av vilken enligt mitt förmenande över huvud taget ingen jämförelse hittills, annat än beträffande vissa begränsade yrkesgrupper, kunnat ske. Med undantag av kvinnoarbetet inom skolvärlden, till vilket jag senare skall återkomma, och vissa befattningar inom kommunikationsverken hava de befattningar inom vilka kvinnor i statstjänst vunnit anställning huvudsakligen endast varit besatta med kvinnor. Även om män vunnit sin första anställning inom samma eller liknande befattningar, kvarstå de i regel ej i desamma i hela livet. De hava befordringsmöjligheter, med därav följande, arbetströtthet motverkande stimulans. Om således erfarenheten av kvinnoarbetet å de befattuingar av olika slag, vari kvinnor hittills prövats, skulle utvisa, att befattningshavaren blir utsliten tidigare än för statstjänst i allmänhet anses böra vara fallet, är därmed ej ådagalagt, att kvinnor bliva utslitna tidigare än män, då män över huvud taget vid 6O-årsåldern ej sysselsättas i sådana befattningar. Enligt mitt förmenande bör man snarare draga den slutsatsen av förenämnda erfarenhet, att i biträdesgraderna, d. v. s. sådana befattningar, som mera uteslutande handha

80 enformiga och mekaniska arbetsuppgifter, det är lämpligt med en lägre pensionsålder än i högre befattningar. På samma sätt utvisar erfarenheten från Ikommunikationsverken, där t. ex. för rikstelefonister är bestämt en pensionsålder av 55 år, intet i denna sak, då inga män äro sysselsatta i denna befattning. Ej heller skillnaden i pensionsålder mellan telegrafister och telegrafassistenteir, de förra kvinnliga, de senare manliga befattningar med huvudsakligen samma sysselsättning, utsäger något härutinnan, då i regel telegraf assistenter långt fö ne 60 års ålder befordrats till andra befattningar. Annan möjlighet till jämförelse föreligger i fråga om lärarebefattningar, och jag vågar uttala den bestämda meningen, att från detta område ingen erfarenhet som motiverar skillnad i pensionsåldern föreligger. Från våra enskilda läreverk hava vi många exempel på dugliga kvinnor, vilka utövat ledningen av sina skolor till långt över sextioårsåldern och erfarenheten från detta område av kvinnoverksamhet har även lett till att skillnaden i pensionsåldern minskats, om den även ännu ej blivit lika, vilket torde vara att hänföra till den allmänt fastslagna skillnaden i pensionslagen. För de statstjänster av högre grad, som nu äro föreslagna att öppnas för kvinnor, föreligger givetvis ingen direkt erfarenhet. Från enskild verksamhet, varest kvinnor haft tillfälle verka på mera ansvarsfulla poster, torde däremot många exempel kunna framdragas på deras oförminskade arbetsförmåga vid framskriden ålder. J a g anser således, att erfarenhet och, enligt mitt förmenande fullt tillräcklig sådan, föreligger för att nu bestämma mäns och kvinnors pensionsålder lika. Därmed vill jag icke hava sagt, att det icke kan vara önskvärt att för vissa befattningar, för närvarande betecknade såsom kvinnliga, bör fastställas en lägre pensionsålder än 67 år, detta dock ej på grund av att de innehavas av kvinnor utan på grund av befattningens art. Det torde böra anmärkas, att dessa befattningshavare i regel tillträda sin tjänst vid så unga år, att de redan med en pensionsålder av 60 år kunna hava uppnått 40 tjänsteår och därutöver. Den tveksamhet beträffande höjningen av pensionsåldern, som kan utläsas ur vissa av de yttranden, som ingått å de av kommitterade utsända frågeformulären, finner jag fullt förklarlig, då svaren avgivits just av de kategorier befattningshavare, varom jag nyss talat, och det är snarare anmärkningsvärt, att de icke samtliga avstyrkt en höjning av nuvarande pensionsålder. J a g är även av den uppfattningen, att vid den tidigare diskussionen om kvinnornas pensionsålder, det förhållandet spelat en ganska framträdande roll, att kvinnornas lägre pensionsålder inverkat på deras avlöning och att därför kravet på lika lön haft sitt komplement i kravet på lika pensionsålder. Att frågan om lika lön i samma befattning men med bibehållen olikhet i pensionsåldern kan lösas, framgår av kommitterades förslag. De yrkanden, som på denna grund kan hava framställts om samma pensionsålder för män och kvinnor hava härigenom bortfallit. Då jag det oaktat vidhåller min uppfattning att lika pensionsålder bör råda, beror detta på min fasta övertygelse, att den kvinnliga arbetskraften är fullt ut lika uthållig som den manliga om åt densamma gives tillfälle att arbeta under lika förhållanden, att det är en bestämd olägenhet i att där likställighet i övrigt råder, andra krav ställas på kvinnor än på män, samt att det föreligger samma statsintresse när d e t gäller kvinnor som män att utnyttja deras arbetskraft, tillgodogöra sig den erfarenhet, de kunna hava vunnit i sin ämbetsutövning, och att ej tidigare än som är nödvändigt inrangera dem i de icke produktiva klasserna. Att det för tjänstemannen, här den kvinnliga, är ett intresse, att ej tidigare än den manliga kamraten sättas på den indragningsstat, som pensionering innebär, har icke på något sätt för mig varit avgörande, även om det måste betecknas såsom en orätt mot

81 kvinnorna om så sker, utan att det tillfyllest har ådagalagts, att de ej äro tjänstedugliga." A v de myndigheter, som y t t r a t sig över de sakkunnigas förslag h a r Yttranden endast ett fåtal berört frågan om de kvinnliga befattningshavarnas pen- över ** sionermg, beroende på a t t i den remiss, genom vilken yttranden in^TST fordrats, ämbetsverken anbefalldes a t t avgiva yttrande, så vitt anginge 9 ,ia, behörighet for kvinnor att innehava statstjänst inom vederbörande m y n d i g h e t s tjänsteområde. Till den av de sakkunnigas flertal hävdade uppfattningen om pensionsåldern har anslutit sig bl. a. medicinalstyrelsen, som förklarat sig a n s e lämpligt, a t t pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare tillsv i d a r e sattes lägre än för män i samma befattning. K o n u n g e n s bef allningshavande i J ä m t l a n d s län, kontrollstyrelsen, vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, större akademiska konsistoriet i Uppsala, drätselnämnden vid universitetet i Lund samt musikaliska akademien h a v a förklarat anledning till erinran mot kommitténs förslag i avseende på b l a. pensionsåldern ej föreligga. Telegrafstyrelsen däremot uttalade s t a r k a tvivelsmål rörande det lämpliga i att höja den normala kvinnliga pensionsåldern p å sätt de sakk u n n i g a föreslagit. I allt fall hade styrelsen med det pensioneringssystem, som vore gällande för kommunikationsverken och vilket bl. a mnebure, a t t befattningshavare, som kunde r ä k n a 30 tjänst- och avgiltsar, erholle full pension, även om h a n på grund a v sjukdom eller neds a t t arbetsförmåga avskedades i förtid, funnit det vara oförsiktigt a t t på en gang utsträcka pensionsåldern så långt som en reservant bland de s a k k u n n i g a förordat. I s a m m a r i k t n i n g g å r även e t t uttalande a v skolöverstyrelsen, som funnit den ifrågasatta förhöjningen i pensionsåldern »icke ä g a tillräckligt stöd i faktiskt förhandenvarande förhållanden för a t t kunna anses välgrundad». önskemål om en lägre pensionsålder — 57 å r i stället för 60 å r — för gymnastiklärarinnor h a r framförts av lärarkollegiet vid gymnastiska centralinstitutet. Styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister å kalbohed h a r »med h ä n s y n till det påfrestande arbete alkoholistvården måste anses vara» hemställt, a t t innehavaren a v husmoderbefattningen vid anstalten måtte pensioneras vid 55 år. Till förmån för principen om lika pensionsålder för m ä n och kvinnor och således med instämmande i advokaten Stael von Holsteins reservation h a v a y t t r a t sig bl. a. överståthållarämbetet i Stockholm, Konungens befallningshavande i Hallands län, lantmäteristyrelsen s a m t stuteriöverstyrelsen. Samma ståndpunkt h a r omfattats a v ett flertal a v professorerna inom filosofiska fakulteten i Lund ävensom av flera ledamöter i det större akademiska konsistoriet därstädes. J ä m v ä l pensionsstyrelsen h a r ansett de sakkunniga icke h a v a företlllräckli t T-M?* 1 S b i l d a n d e skäl för sitt förslag a t t genomgående fastställa lägre pensionsålder för kvinnor än för män. Med hänsyn till att de sakkunniga själva syntes hava betraktat sitt förslag i detta avseende mera som ett provisorium, hade dock pensionsstyrelsen ansett sig icke n u böra framställa något särskilt yrkande. 1921 års

lönekommitté.

82 I samma riktning går ett uttalande av statistiska centralbyrån, ,<som i avgivet utlåtande yttrat: »Medellivslängden inom Sveriges befolkning i allmänhet är framför allt i stadierna, vilka här närmast komma i fråga, väsentligt högre för kvinnorna än för mäninen. Enligt statistiska centralbyråns dödlighets- och livslängdstabeller för årtiomdet 1901—1910 ställde sig återstående medellivslängden vid exempelvis 60 års sålder sålunda: . Samtliga städer Stockholm Göteborg

Man.

Kvinna.

14.40 år 13.16 „ 14.u „

17.07 år 16.93 „ 16.88 „

Kvinnornas livslängd översteg alltså männens i samtliga städer med 18.5> %, i Stockholm med 28.6 % och i Göteborg med 19.6 %. Denna kvinnornas högre vitalitet, vilken för övrigt är en internationell företeelse, gör sig gällande även inom de särskilda civilstånden, och ingen anledning finnes till ett antagainde, att ett motsatt förhållande skulle råda bland statens befattningshavare. Det nnåste vidare anses ännu vara outrett, huruvida denna kvinnornas högre vitalitet möjligen motväges av en högre invaliditet eller om ej snarare den gängse s.eden att bestämma en tidigare pensionsålder för kvinnorna endast är att tillskriva en sedan gammalt inrotad föreställning, som icke motsvaras av verkligheten. I. alla händelser hava icke de sakkunniga kunnat påvisa, att inom de befolkningslager, varom här är fråga och som icke syssla med kroppsarbete, själsförmögenhetterna hos kvinnorna bliva tidigare nedsatta än bland männen. >

I de till justitiedepartementet inkomna förut omförmälda framställningarna från styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet, styrelsen för föreningen Kvinnor i statens tjänst, styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening, De kvinnliga kår sammanslutningarnas centralråd eamt kommitterade för den kvinnliga telegraf personalen hava vederbörande uttalat sin anslutning till de krav i fråga om pensionsålderns bestämmande, som kommit till uttryck i advokaten Stael von Holsteins reservation. Styrelsen för föreningen Kvinnor i statens tjänst har i detta sammanhang särskilt framhållit, att den uthållighet de i statsämbetsverken och kommunikationsverken för närvarande arbetande kvinnorna visat, trots de ogynnsamma förhållanden, under vilka särskilt de äldre av dem arbetat — i det de t. ex. erhållit rätt till semester först efter 20 års tjänstgöring — förvissat styrelsen om att den kvinnliga arbetskraften vore fullt ut lika uthållig som den manliga, om åt densamma gåves tillfälle att arbeta under lika förhållanden. . En uppfattning, som vid betänkandets behandling i större akademiska konsistoriet i Lund kommit till uttryck, enligt vilken den lägre kvinnliga pensionsåldern vore en fördel, som kvinnorna sökte tillskansa sig, har gjorts toll föremål för en gensaga från styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening. Styrelsen har påpekat, att för den kvinnliga liksom för den manliga tjänstinnehavaren det tydligen vore en ekonomisk fördel att kvarstå i tjänsten så länge som möjligt, och att för den, som vid sitt inträde i pensionsåldern ännu vore i sin fulla kraft och med intresse ägnade sig åt sin tjänst, det i de flesta fall ingalunda innebure en fördel utan en stor avsaknad att lämna ett arbete, som vederbörande ännu kunde sköta på ett till fredsställande sätt.

83 S l u t l i g e n må nämnas, att De kvinnliga k å r s a m m a n s l u t n i n g a r n a s centrailråd för sin del framhållit önskvärdheten a v att såväl män som k v i n n o r måtte erhålla utsträckt r ä t t att viss begränsad tid före pensionsål dlerns uppnående få avgå med. avkortad pension. i: fråga om pensionslagstiftningen i utlandet vill kommittén hänvisa Utländska till den redogörelse härom, som lämnats i betänkandet angående kvin- förhållanden noirs tillträde till statstjänster (del I I , sid. 109 ff.). Såsom av framställningen inhämtas är samma allmänna pensionsålder gällande för m ä n och kvinnor bl. a. i Danmark, Finland, Nederländerna, Tyskland o c h England. V a d förhållandena i Norge beträffar har visserligen Lov om pensionsordning for statens tjenestemamd den 20 april 1917 förordnats, att ålderdomspension skall tillkomma en tjänsteman, n ä r han frånträder befattn i n g e n vid eller efter uppnående av den för densamma bestämda åldersgränsen, eller — såvitt ingen sådan fastställts — efter uppnående av 70 års; ålder, således vid samma ålder för m ä n och kvinnor. Sedermera har dock genom Lov om åldersgränser for offentlige tjenestemamd den 14 m a j 1917 förordnats, att åldersgränsen skall v a r a 70 år lör män och 65 å r för kvinnor i alla befattningar, för vilka icke en lägre åldersgräns fastställts. En dylik lägre pensionsålder gäller bl. a. för viss kvinnlig personal vid fängelser och tvångsarbetsantalter, vilken pensioneras vid 60 år, och för underordnad kvinnlig personal vid,»statens medicinale anstalter» ävensom för den vid telegrafverket anställda telefonbetjäningen, som kommer i åtnjutande av pension redan vid 55 år. I fråga om pensionslagstiftningen i Nederländerna må tillfogas, att en ny pensionslag blivit därstädes utfärdad den 5 maj 1922. Någon ä n d r i n g i den normala pensionsåldern har ej införts, utan är densamma alltjämt, gemensamt för m ä n och kvinnor, 65 år.

I den diskussion, som hittills förts, då fråga varit om bestämmande Av komav pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän, h a r ej sällan gjorts mittén gällande, att en lägre pensionsålder för kvinnor än för m ä n vore moti- verkställutredverad med hänsyn till a t t kvinnan i såväl fysiskt som psykiskt hän- da ningar. seende i allmänhet »åldrades» tidigare än mannen. Då bedömandet av detta spörsmål närmast synts ankomma på den Yttranden medicinska sakkunskapens målsmän, har kommittén genom skrivelser från de den 6 maj 1922 anhållit hos de medicinska fakulteterna vid universiteten medicinska i Uppsala och Lund ävensom hos lärarkollegiet vid karolinska mediko- fakulteteroch kakirurgiska institutet, att de ville till kommittén avgiva yttrande, huru- narolinska vida genom den medicinska forskningen v u n n i t s n å g r a resultat av be- institutets tydelse för bedömande av frågan om lämplig pensionsålder för kvinn- lärarkoll i g a befattningshavare samt, därest så skulle v a r a fallet, huruvida dessa legium. resultat kunde sägas giva stöd för fastställande av en lägre pensionsålder för kvinnor än för män. I skrivelse den 29 maj 1922 har medicinska fakulteten vid Uppsala, universitet meddelat, att, såvitt fakulteten hade sig bekant, sådana forskningsresultat, som i kommitténs skrivelse åsyftats, ej förelåge.

84 Fakulteten anför vidare: "Medicinsk forskning i detta hänseende måste givetvis grunda sig på ett mycket omfattande erfarenhetsmaterial, och det torde ligga i sakens natur,, att bestämda erfarenheter av tillräcklig omfattning för vinnande av pålitliga resiultat till belysande av det ifrågavarande spörsmålet i dess allmänna avfattning iförst kunna förväntas, efter det kvinnan i med mannen någorlunda jämförlig utsträckning haft tillträde till ett flertal olikartade anställningar i statens tjänst, wilka hittills i stort sett eller uteslutande varit männen förbehållna, samt därtill huinnit utöva sin tjänsteverksamhet under så lång tid, att åtminstone en generation av kvinnliga tjänstinnehavare hunnit avsluta sin verksamhet. De praktiska erfarenheter i fråga om kvinnans uthållighet i tjänsten i oclh för sig samt i jämförelse med mannens, vilka tilläventyrs redan samlats inom wissa särskilda anställningsområden, där kvinnan av ålder eller åtminstone under niågon längre tid varit verksam, äro givetvis icke tillräckliga för ett generellt besvarande av frågan om lämplig pensionsålder för kvinnan i statens tjänst, och d e s s » erfarenheter torde icke hava varit föremål för sådan bearbetning från medicinsk synpunkt, att därav framgått användbara resultat utöver de av vederbörande styrelser genom omedelbar iakttagelse vunna. Av det ovan anförda framgår sålunda, att ännu i allmänhet en nöjaktig utredning från medicinsk synpunkt av det i skrivelsen berörda spörsmålet icke föreligger samt att några genom medicinsk forskning vunna exakta resultait av betydelse vid bedömandet av frågan om lämplig pensionsålder för kvinnligai befattningshavare i statens tjänst sålunda icke föreligga." Medicinska fakulteten vid L u n d s universitet h a r i skrivelse till k o m mittén den 31 m a j 1922 förklarat, a t t fakulteten ej hade sig bekant n å g r a undersökningar från den medicinska forskningens område, som b e r ö r d e det av kommittén åsyftade spörsmålet. Fakulteten y t t r a r v i d a r e : "Många läkare torde emellertid, vad beträffar lärarekåren, genom erfarenheter från sin praktik, hava kommit till den uppfattningen, att de kvinnliga lärarna uppvisa ett avsevärt större procenttal nervösa och överansträngda än vad äallet är med de manliga lärarna — detta nämligen vad angår åldern efter c:a 50 å r — och även inom fakulteten finnes denna erfarenhet representerad. Utan a t t tillmäta förhållandet i fråga större betydelse för den allmänna frågan om eventuell skiljaktighet i pensionsåldern för kvinnor och män, tillåter sig fakulteten att betona, att det dock synes tala för att en eventuell stegring av pensionsåldern för kvinnliga befattningsinnehavare företages med varsamhet, tills en m e r omfattande, direkt erfarenhet rörande verkningarna härav vunnits från de olika verksamhetsfälten, och med bibehållandet av möjligheten till pension vid hittillsvarande pensionsålder, i sådana individuella fall, där dylik med stöd av läkarebetyg eller på andra giltiga skäl synes påkallad." Lärarkollegiet vid K a r o l i n s k a institutet h a r i skrivelse den 7 j u n i 1922 meddelat, att kollegiet med h ä n s y n till den k o r t a tid, som for s v a r s avgivande stått kollegiet till buds, icke funnit sig k u n n a avgiva något utlåtande i ämnet. „ , , . , . . . , , ,»_J Vid skrivelsen v a r fogat u t d r a g a v lärarkollegiets i ärendet förda protokoll, utvisande, a t t professorn I. H o l m g r e n vid ärendets föred r a g n i n g i kollegiet den 18 m a j 1922 avgivit följande särskilda y t t r a n d e :

85 '"Kommitténs fråga till kollegiet är icke skarpt preciserad. J a g skulle vilja fomnulera frågeställningen så: jKan från medicinskt sakkunnigt håll lämnas några upplysningar, som äro av beUydelse, dä det gäller att taga ståndpunkt till frågan, om samma pensionsålder elleir icke bör stadgas för kvinnor som för mänl (Om man ger frågan denna bredd, är det givet, att svaret bör innehålla ej endast fakta utan även medicinska synpunkter på spörsmålets innebörd. Det är givet, att kollegiet med den väldiga fond av medicinskt vetande och medicinsk erfarenhet, som där finnes samlad, bör kunna ha åtskilligt av intresse att säga i saken. För min del vill jag i korthet svara på ungefär följande sätt. D e t första, frågan berörande faktum, som må anföras, är det även i kommitténis skrivelse vidrörda, att kvinnornas medellivslängd är större än männens. Orsakerna härtill äro mångahanda. En orsak är, att männen i långt större utsträckning än kvinnorna ådraga sig syfilis, vars ofta decennier efteråt framträdande följder, särskilt på hjärtat och blodkärlen, förkorta livet. Andra orsaker äro skadliga vanor hos männen, såsom bruk av alkohol och tobak, vilka vanor framkalla sjukliga tillstånd, som minska motståndskraften vid påkommande infektioner. Därtill kommer mankönets oförsiktigare och djärvare natur, som uts;ätter detsamma för olyckshändelser i långt större utsträckning, liksom ock visisa av de manliga yrkena till sin natur äro farliga och medföra för tidig död genom olyckshändelse, t. ex. fiskarens och sjömannens. Ytterligare tillkommer att arbetsförhållandena inom vissa manliga yrken kunna genom bristfällig hygien vara i viss mån hälsovådliga, såsom förhållandet exempelvis ofta är beträffande stenarbetare genom inandning av stendamm och därav förorsakad lungsjukdom. D e t är under sådana förhållanden klart, att det är oberättigat att av kvinnornas större medellivslängd dra slutsatsen, att deras organism skulle vara motståndskraftigare mot den förslitning, som livet under alla omständigheter medför, om ock måste medges, att det, ehuru obevisat, dock är möjligt, att orsaken till deras större livslängd till en del kan ligga i deras kroppsbeskaffenhet. Vid betraktandet av de anförda orsakerna till männens kortare livslängd är det tydligt, att dessa orsaker måste göra sig i olika grad gällande inom olika samhällslager och yrkesgrupper, varav är att vänta, att medellivslängden för män skall vara kortare inom vissa yrken än inom andra. Detta är också som bekant förhållandet. Det är tydligt, att de nu anförda skadligheter, som utgöra de viktigaste orsakerna till mannens kortare livslängd, dels i mycket ringa grad komma i betraktande beträffande kvinnan över huvud taget, vilken yrkesgrupp hon än tillhör, dels icke kunna väntas göra sig gällande i någon nämnvärd grad inom de kvinnliga yrken, som det i detta sammanhang närmast gäller, ej heller inom dessa kan tänkas framträda med olika styrka. Man skulle emellertid kunna tänka sig, att oavsett frånvaron av ovannämnda eller liknande skadligheter, vissa här ifrågakommande }^rken skulle kunna enbart genom arbetets alltför stora kvantitet skada den kvinnliga organismen, så att medellivslängden förkortades. Så vitt jag vet, finnas inga stöd för en sådan uppfattning. Min personliga mening, grundad på en långvarig och omfattande erfarenhet som läkare, är, att av intet yrke, kroppsarbete eller andligt arbete, kan vare sig i fråga om män eller om kvinnor konstateras någon ofördelaktig inverkan på livslängden, som kan tillskrivas arbetandet i och för sig, således arbetets kvantitet. Där personer, som arbetat strängt, kroppsligt eller andligt, dö i jämförelsevis tidig ålder, finnas alltid andra omständigheter i form av oförnuftigt eller yppigt levnadssätt eller otillfredsställande yttre förhållanden eller annat, som förklarar saken.

86 Vi ha sålunda funnit, att av kvinnans större livslängd icke kan dragas .'slutsatsen, att hon gent emot samma skadligheter har större motståndskraft än rmannen samt vidare, att det är ytterst osannolikt, att de yrken, varom här är frråga, kunna utöva något märkbart nedsättande inflytande på kvinnans livslängd. Från omständigheter i saynmanhang med kvinnans livslängd eller olika yrkeisarbetes inflytande på denna torde sålunda inga skäl kunna hämtas, vare sig för eller emot lägre pensionsålder för kvinnan. Jag övergår sedan till kvinnans tillstånd i den åldersperiod, som omsluter jpensionsåldern. Törst några ord härom i allmänhet. Ehuru väl kvinnan dör vid högre ålder än mannen, skulle det väl kunna vara möjligt, att den nedsätttning av kropps- och själskrafter jämte förändring av själslivets beskaffenhet, som karakteriserar ålderdomen och medför nödvändigheten att nedlägga arbetet, hos henne börjar göra sig märkbar tidigare än hos mannen, så att hon vid en viss tidpunkt, t. ex. 55 eller 60 år, redan företer samma ålderdomsfenomen sonn en man vid 65. Så är emellertid beträffande kvinnokönet i stort sett med säkeirhet icke förhållandet, så vitt saken kan bedömas genom iakttagelse och medicinsk undersökning. En läkare är dagligdags i tillfälle att iakttaga ofantliga skillmader i den så att säga anatomiska och fysiologiska åldern mellan olika individler i samma årsklass såväl bland män som bland kvinnor. Gent emot denna sitora individuella skillnad är i varje fall den skillnad, som eventuellt kan finnas mellan de båda könen, alldeles försvinnande. Lika litet ger erfarenheten vid handen, att kvinnan vid ifrågavarande åldersperiod skulle vara mera utsatt för egentlig sjukdom än mannen och därigemom mindre lämpad att arbeta fram till samma åldersgräns som han. Ett allmänt tidigare åldrande eller större sjuklighet kan sålunda icke åberopas som skäl för lägre pensionsålder för kvinnan. Vi nalkas nu den mera speciella frågan huruvida icke, trots att förhållandena i stort sett ligga på nu omnämnt sätt, visst yrkesarbete kan verka förslitande på kvinnan i högre grad än på mannen och sålunda lägre pensionsålder för kvinnan i dessa yrken vara berättigad. Denna fråga är av ganska invecklad beskaffenhet. Låt oss först söka klargöra innebörden av uttrycket, att yrket är förslitande. Som ett sådant yrke namnes ofta sjuksköterskans, och det torde vara otvivelaktigt, att en sjuksköterska särskilt en operationssköterska eller avdelnings sköterska på sjukhus, vilkas arbete är särskilt maktpåliggande, redan tidigt bli odugliga för sitt arbete. Beror nu detta på att de förslitits i den meningen, att de åldrats i förtid eller ådragit sig sjukdom genom sitt arbete? Så långt min erfarenhet räcker, är detta icke förhållandet, utan det väsentliga är, att de småningom förlorat de egenskaper, som krävas för arbetets tillfredsställande utförande, men icke som följd av arbetet, men som följd av tilltagande ålder. Sjuksköterskearbetet kräver sålunda egenskaper, som endast äro tillfinnandes hos jämförelsevis unga människor. Därför blir sjuksköterskan jämförelsevis tidigt oduglig för sitt arbete och bör pensioneras tidigt. Enligt min mening ligga förhållandena på liknande sätt i andra yrken, som äro särskilt slitsamma. De medföra icke påvisbar skada i form av tidigare åldersförändringar och icke sjukdom, såvida ej bristfällig arbetshygien eller andra särskilda skäl föreligga. Det synes mig otvivelaktigt, att sådana skador över huvud taget icke kunna påvisas av arbetet i de yrken, som här komma i fråga, varken beträffande kvinnor eller män och någon anledning till lägre pensionsålder för kvinnorna kan alltså ej heller hämtas därur. Det skulle kunna hända, att trots att ingen skada eller sjukdom vare sig på hjärnan eller den övriga kroppen kan påvisas av yrkesarbetet, detta dock hos

87 kvinnan i högre grad än hos mannen ger upphov till psykiska fenomen, vilka ickte kunna kallas åldersförändringar i vanlig mening, men dock ha sammanhang meed åldern. Det synes mig sålunda möjligt, att kvinnan i visst yrkesarbete, t. ex. lärarens, tidigare mister smaken för arbetet, förlorar arbetslust och intrejsse. Härmed följa förstämning, olust, känsla av otillräckliga krafter och hela häirskaran av nervösa symptom, som ligga på gränsen till sjukdom eller överskrida donna. Hon kan sålunda på denna väg mycket väl bli tidigare än mannen ur-ståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt arbete. För min del är jag övertygad om att det är omständigheter av denna art, so)m äro de viktigaste anledningarna till talet om att kvinnorna bli tidigare än mJännen utslitna i visst yrkesarbete. Uppmärksamheten måste enligt min mening i vida högre grad än vad hittills s k e t t inriktas på denna del av problemet och först efter samlad erfarenhet härom fnån varje yrke för sig kan bedömas i vilken utsträckning sådana fenomen förekomma och vilken betydelse de kunna ha för frågan om tidigare pensionsålder föir kvinnan. På andra omständigheter tror j a g knappast, att ett sådant krav kan grundas."

I anledning av kollegiets yttrande avlät kommittén den 20 j u n i 1922 e n skrivelse till lärarkollegiet, vari kommittén förklarade sig v a r a tacks a m , om kollegiet ville u p p t a g a frågan till förnyad behandling och till kommittén inkomma med utlåtande i ärendet. I skrivelse den 12 december 1922 har kollegiet sedermera avgivit det begärda yttrandet. Efter redogörelse för vissa statistiska utredningar rörande sjuklighet och dödlighet yttrar kollegiet sammanfattningsvis: »Av här ovan anförda torde kunna slutas, att kvinnor oftare än män på grund a\T sjukdom äro urståndsatta att arbeta samt att detta förhållande ändras efter 50-talet, så att kvinnornas morbiditet blir något lägre än männens. Beträffande do olika könens arbetsduglighet, 'vitalitet', särskilt också i statstjänst, efter denna tid, finns intet som talar för kvinnornas underlägsenhet. Om tiden för pensionering finnas inga medicinska skäl av statistisk natur, som tala för nödvändigheten av tidigare pensionering av kvinnor än av män. Men då kvinnornas livslängd är längre än männens, komma de att längre tid uppbära pension än de senare».

Såsom av den historiska redogörelsen framgår, har den differentiering Sjukmellan manliga och kvinnliga befattningshavares pensionsålder, som efter hand statistiska vunnit insteg, motiverats med att kvinnorna tidigare än männen bleve ut- underst(!cslitna i tjänsten. Man har med andra ord ansett, att den minskning i n w ^ a r arbetskraft, som med åren inträdde, gjorde sig tidigare gällande bland kvinnor än bland män. Det förefaller ej osannolikt, att denna uppfattning, som torde hava varit ganska allmänt rådande under början av 1900-talet, till en del grundats på vissa under 1890-talet i Tyskland verkställda sjukstatistiska undersökningar. Genom dessa ansågs nämligen ådagalagt, att sjukligheten hos kvinnorna var avsevärt större än hos männen (Statistik des Deutschen Reichs, Neue Folge, Band 84, 1896). Senare företagna undersökningar hava emellertid visat, att de resultat, vilka tidigare vunnits, delvis varit missvisande på grund av materialets bristfälliga beskaffenhet. I en år 1910 offentliggjord sjuk- och dödlighetsstatistik för sjukkassan för Leipzig med omnejd (Krankheits- und Sterblichkeitsverhältnisse in der Ortskrankenkasse fur Leipzig und Umgegend, Ber-

88 lin 1910) har Statistisches Amt på grundval av ett mycket omfattande material kunnat påvisa, att den större sjukligheten hos kvinnorna i Iförhållande till männen hänför sig till åldersklasserna mellan 15 och 55 år, men att kvinnornas sjuklighet efter sistnämnda åldersgräns är ej oväseentligt lägre än männens. De bearbetade uppgifterna hava gällt åren 1887—april 1905 och omfatttat såväl de obligatoriskt sjukförsäkrade — enligt 1883 års tyska lag arbetare och i viss omfattning även kontorspersonal — som även frivilligt försäkrade. Det undersökta materialet är synnerligen omfattande — inemot 1,300,000 personer under ettårig observation, samt omkring 540,000 sjukdomsfall. Huvudresultaten av undersökningen framgå av följande sammanställning: Antal obligatoriskt sjukförsäkrade medlemmar. Män. Kvinnor.

Å l d e r .

Antal sjukdagar per år och medlem. Män. Kvinnor.

Under 15 år

11,733

3,192

15—19 år

184,269

82,405

20—24 »

176,409

81,998

6.5 7

9.5 5

25—29 »

169,621

37,613

30—34 >

125,610

18,563

13.9514.6 S 14.5a

5.33:

35—39 »

94,799

11,853

40—44 »

69,382

8,399

45—49 »

48,424

5,942

50—54 »

32,535

4,150

55—59 >

20,023

2,715

60—64 »

11,507

1,563

65—69 »

5,589

23.7 3

952,674

259,582

70—74 »

2,134

75 och högre För alla åldrar

I de för kvinnorna angivna siffrorna har ej inräknats den tid vederbörande varit oförmögen till arbete på grund av barnsbörd, så framt ej sjukdom tillstött. Beträffande sjuktidens beräkning må nämnas, att sjuktid ej medräknats, som överskridit 26 (enligt senare bestämmelser 34) veckor, efter vilken tid sjukhjälp ej utgått. Denna begränsning av sjuktiden torde dock ej särskilt påverka siffrorna för kvinnorna i de högre åldrarna i gynnsam riktning. Statistiken visar nämligen, att relativa antalet sjukdomsfall, som överskridit eller beräknats överskrida maximigränsen, är mindre för kvinnor än för män i åldersgrupperna fr. o. m. 55 år. På 1,000 personer (obligatoriskt försäkrade) var antalet fall, som överskridit 34-veckorsgränsen, i åldersgrupperna: 15—24 år.

25—34 år.

35—44 år.

45—54 år.

55—64 ar.

65—74 år.

75 år och däröver.

Män

40.7¶Kvinnor

89 .Även genomsnittliga antalet sjukdagar per sjukdomsfall visar för de högre åldiersklasserna något gynnsammare siffror för kvinnor än för män. {Sålunda utgjorde, med frånseende av sjuktid som översteg 34 veckor, anltalet sjukdagar per sjukdomsfall för obligatoriskt försäkrade: A

1 d e r.

Män.

Kvinnor.

15—24 år

45—54 år

Ålder.

Män. 28.75

Kvinnor. 29.83

25—34 »

55—64 »

35—44 »

65—74 >

42.94¶H anslutning till dessa resultat yttras i den vid tabellerna fogade redogörelsen (I, sid. 84), att i de yngre åldersklasserna männen uppvisade under eljtest lika förhållanden en gynnsammare, genomsnittligt kortare sjukdomstidi än kvinnorna. Vid äldre år hade däremot männen en längre och ogynnsannmare genomsnittlig sjukdomstid — enligt Statistisches Amt ett nytt bevis för; att mannen hastigare förbrukas än kvinnan. ILiknande iakttagelser hava gjorts vid en statistisk undersökning rörande sjuiklighets- och dödlighetsförhållandena i de österrikiska arbetarsjukkassorna i W i e n för åren 1896—1910 (Krankheits- und Sterblichkeitsverhältnisse bei dem Krankenkassen in den Jahren 1896—1910, Wien 1913). Även en svensk sjukstatistik utarbetad för socialförsäkringskommittén (belänkande, del II, sid. 141) uppvisar resultat i samma riktning. Antalet personer under ettårig observation samt antalet sjukdagar per peirson och år utgjorde enligt nämnda statistik (sid. 195): Å l d e r .

Antal personer.

Antal sjukdagar per person och åi

Män.

Kvinnor.

Män.

Kvinnor.

15—24 år

33,167

10,856

25—34 »

87,957

21,841

75,463

20,527

53,794 28,772

16,474

55—64 »

7,595

65—74 »

9,538

2,051

75—84 »

1,511

35—44 > 45—54 »

.'

Det torde böra anmärkas, att för männens del uteslutits de yrkesgrupper, vilka omfatta dels självständiga yrkesidkare, dels huvudmassan av sådana personer, vilka kunna sammanfattas under benämningen tjänstemän. Vidare är att märka, att statistiken ej omfattar sjukdomsfall av kortare varaktighet än 7 dagar och ej heller sjuktid, som infallit efter den 90:de dagen av längre varande sjukdomsfall. Den sänkning av kvinnornas sjuktal under männens i åldern 55—74 år, som framträder i ovan meddelade sammanställning gör sig f. ö. gällande även om ur det använda uppgiftsmaterialet utsöndras den del, som hänför sig till de fyra första medlemsåren eller till obekant medlemstid. Ett sådant beräkningssätt medför den fördel, att en korrektion vinnes mot det s. k. inträdesurvalet. Vid beviljande av inträde åt nya medlemmar antagas nämligen i de svenska sjukkassorna i regel endast sådana personer, vilka, såvitt bedömas kan, icke redan äro sjuka eller påtagligen behäftade med avgjorda sjukdomsanlag. Ett riskurval gör sig följaktligen gällande vid rekryteringen av nya medlemmar, till följd varav en mindre sjuklighet

90 kan antagas göra sig gällande bland de jämförelsevis nya medlemmarna än bland folk i allmänhet. I socialförsäkringskommitténs utredning (II, sid. 200) har företagits? en beräkning av sjuktalet jämväl med uteslutande av ifrågavarande mateinal, varvid följande sjuktal erhållits: Män.

Kvinnor.

Män.

Kvinmor.

1 5 - 2 4 år

Ålder.

5 5 - 6 4 år

Ålder.

9..oo

25_34 ,

65-74 >

12..45

35—44 »

75—84»

25..40

45_54 >

8.05¶De förut omnämnda sjukstatistiska undersökningar, som kommittén llåtit verkställa rörande statstjänstemännens sjukledighet (ovan sid. 37 ff.), kunna på grund av det ringa observationsmaterial, som stått till buds i de h(ögre åldersklasserna, ej lämna någon nämnvärd vägledning vid bedömande? av förevarande spörsmål. Antalet sjukdagar per år uppgingo vid de ovan sid. 38 omförmälda werk för en tjänsteman till: Män.

Kvinnor.

Under 25 år

Ålder.

4 5 - 5 0 år

Ålder.

24.31 Män.

Kvinnor. 29.71

25—30 år

50—55»

40-41

30-35»

55—60»

35—40»

60—65»

40—45 »

30.U

Såsom av siffrorna framgår, äro förändringarna i sjukligheten relativt små i åldersklasserna från och med 35 till och med 50 år, särskilt för kvinnornas del. I åldersgruppen 50—55 år inträder för båda könen en stegring med omkring 33 % mot sjuktalet i föregående åldersgrupp. I följande klass 55—60 år äger en mycket stark stegring rum — avsevärt starkare för kvinnorna än för männen. För de förra har sjuktalet höjts med i förhållande till närmast föregående åldersgrupp omkring 70 %. Männens motsvarande siffra stannar vid omkring 50 %. Närmast följande åldersklass visar åter en mycket bestämd nedgång i sjukligheten. Att denna nedgång är så utomordentligt stark för kvinnornas del, beror uppenbarligen därpå, att de flesta kvinnliga tjänstemän pensioneras vid 60 års ålder och att statistiken således blott omfattar de kvarstående, vilkas hälsotillstånd givetvis måste förutsättas vara gott. Vid en närmare undersökning av materialet visar sig, att ökningen av sjukligheten för såväl män som kvinnor i 50—60-års åldern närmast är beroende på en mycket stark tillväxt av de längre sjukdomsfallen. Dii de senare kunna vara uttryck för rent tillfälliga förhållanden, har — såsom förut nämnts — det funnits lämpligt att göra en speciell bearbetning för de befattningshavares del, vilkas sjukledighet icke under något av observationsåren uppgått till sammanlagt 120 dagar. Vid denna beräkning har följande antal sjukdagar per år erhållits:

91 Män.

Kvinnor.

Män.

Kvinnor.

Unider 25 år

Ålder.

45—50 år

2 5 — 3 0 år

50—55 »

30—35 »

55—60 »

35—40 »

60—65 »

40—45 »

16.53¶Ålder.

Även här framstår vid jämförelse mellan åldersgrupperna 45—50 och 50)—55 år en procentuellt starkare höjning för kvinnornas del än för miännens, men en tendens till utjämning kan dock spåras vid jämförelse mted följande åldersgrupp. E n närmare granskning av materialet ger emellertid vid handen, att den stcegring, som sjuktalet för kvinnornas del uppvisar mellan grupperna 50— 55) och 55—60 år, nämligen från 23. o o till 27.6 3, närmast är beroende påi en relativt stor sjuklighet hos postverkets kvinnliga tjänstemän i åldersgruppen 55—60 år. Vid en uppdelning på de olika verken erhållas följande siffror för nämnda åldersgrupp: Cemtrala verk m. fl

24.86¶Statens järnvägar

24.8 6

Postverket

34.7 8

Telegrafverket

21.72¶Som synes uppvisar telegrafverket den lägsta siffran och mindre än % avr postverkets. E n jämförelse mellan ifrågavarande befattningshavare vid sistnämnda båida verk ger följande resultat: Tjänstemän i åldern 55—60 år, under 1-årig observation, vilkas sjukdagar sammanlagt under 1 år uppgått till följande antal dagar: Summa Verk

1—7

%

fett % E

8—21

22—42

43—61

62—91 92—119

>

fett % &

B.

fett % B

fett %

fels

%

9.48 19 16.38 17 14.66 20 17.24 9

7.76 116

5.oo 11 9.16 3

2.50 120

%

Postverket

36 31.03 4

3.45 11

Telegrafverket

48 40.00 5

4.17 21 17.50 26 21.67 6

El

Det må i detta sammanhang nämnas, att antalet sjukdagar för postverkets kvinnliga tjänstemän i närmast föregående åldersgrupp, 50—55 år, icke nämnvärt avviker från motsvarande siffra för de övriga verken. Siffrorna i fråga äro nämligen: Centrala verk m. fl

24.9 7

Statens järnvägar

18.54¶Postverket

23.73¶Telegrafverket

23.51¶Uteslutes postverket ur beräkningen och medtagas endast de centrala verken m. fl., statens järnvägar och telegrafverket, blir det genomsnittliga antalet sjukdagar per år för åldersgruppen 55—60 år 22.5 2. Även föreliggande material kan således i likhet med sjukkassestatistiken sägas tyda på att kvinnornas hälsotillstånd under perioden 55—60 år åtminstone ej försämras i högre grad än männens. Vid bestämmande av pensionsåldern för män och kvinnor torde hänsyn böra tagas förutom till sjuklighetsförhållandena även till den omfattning, i vilken de båda könen drabbas av invaliditet.

Invaliditetsstatistik.

92¶Sverige.

Till ledning vid denna frågas bedömande har kommittén från pensiomsstyrelsen införskaffat uppgifter angående antalet personer, som av pensiomsstyrelsen beviljats s. k. pensionstillägg eller understöd. Dessa uppgifter aivse antalet personer, som voro berättigade till pensionstillägg och understöd vid utgången av år 1920. Enligt de under nämnda år gällande bestämmelserna (6 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913) utgick av allmänna me^del ett tillägg till avgiftspensionen (pensionstillägg), därest pensionstagare ^var »till arbete varaktigt oförmögen» och hans årsinkomst ej uppgick, för nnan till 300 kr. och för kvinna till 280 kr. Därjämte var stadgat i 33 § av samma lag, att den, som efter fyllda 15 år bleve till arbete varaktigt olförmögen, men för vilken avgifter till erhållande av pension icke blivit erlagcda, ävensom den, vilken vid nämnda ålder redan vore varaktigt arbetsofförmögen, ägde erhålla understöd under villkor och med belopp, som angåemde pensionstillägg i 6 § stadgats. Kommittén har låtit verkställa nedanstående jämförelse mellan uppgifteirna å pensionärernas antal med befolkningsstatistikens uppgifter om folkmängcden i motsvarande åldersklasser år 1917, det senaste år, för vilket sådana u.ppgifter vid denna tabells upprättande förelågo. K v i n n o r

M ä n Å l d e r

17 -22 år

Hela antalet enl. befolkningsstatistiken

Därav pensio-

266,044

1,451

Pensiionärer ii % av heila antahet

Pensio- Hela antalet närer i % enl. befolkningsav hela statistiken antalet

Därav pensionärer

258,677

1,432

22 -25 »

144,205

1,026

143,921

1,095

0.7 6

25 -30 »

214,052

1,590

221,940

1,791

0.8 i

30 -35 »

195,866

1,447

206,868

1,927

0.9 '8

35 -40 »

173,947

1,340

184,655

2,066

1.1-'

157,589

1,404

166,889

2,258

1.3 5

1,465

141,567

2,539

1.7 9

128,263

1,499

145,763

3,439

2.3 6

116,560

2,462

2.U

136,265

6,362

4.6 7

40 -45 » 45 -50 » 60 -55 » 55 -60 »

128,735

60 -65 »

96,480

4,141

4.2 9

114,229

12,239

65 -70 »

79,088

10,812

95,364

27,162

28.4 s

70 -75 » 75 -80 »

60,186

20,489

74,274

38,456

51.7 8

40,217

19,160

52,741

31,936

60.5 5

11,831

31,201

19,244

11,816

8,390

80-85 » 85 -90 »

22,900 7,931

5,127

90 -95 »

1,607

1,066

2,979

1,953

65.5 6

95 år och däröver

Det kan äga sitt intresse att jämföra de ovan återgivna siffrorna med de utredningsresultat, som framkommo vid en av ålderdomsförsäkringskommittén verkställd utredning om svenska mäns och kvinnors invaliditet i åldern över 60 år (betänkande, del II, sid. 14).

93 De av ålderdomsförsäkringskommittén gjorda beräkningarna grundade sig på, uppgifter, som i här ifrågavarande delar införskaffats från de kommunaila myndigheterna, vilka hade att lämna upplysning om huruvida vederbörande var fullt eller nästan fullt arbetsför, delvis arbetsför eller alldeles elller nästan alldeles arbetsoförmögen. Undersökningen omfattade omkring 23(6,000 män och 264,000 kvinnor och avsåg förhållandena under år 1907. Resultatet av undersökningen framgår av följande sammanställning: Landsbygden iAldersgrupp

Ej gifta

Gifta Män

Städerna

Kvinnor

Män

Män

riket

Män

Kvinnor

Ej gifta

Gifta

Kvinnor

Hela

Kvinnor

Män

Kvinnor

1) Antalet arbetsföra i % av hela antalet: 6(0-- 6 5 år 6i5--70 7<0- - 7 5 7'5-- 8 0

» » »

2) Antalet delvis arbetsföra i % av hela antalet: 6i0- -65 >

6>5- -70 »

35.1 47.6

7 0 - -75 »

7 5 - -80 »

3) A n t a l e t a r b e t s o f ö r m ö g n a i

% av hela antalet:

610- -65 »

6.5- -70 »

70- -75 »

75- -80 »

58.6¶Rörande undersökningens resultat yttrar ålderdomsförsäkringskommitténs ordförande, nuvarande presidenten Lindstedt (II, sid. 29). "Den högst väsentliga olikhet mellan könen, som äger rum i fråga om invaliditetsförhållandena och vilken möjligen beror på kvinnans fysiska underlägsenhet och i följd därav tidigare inträdande påföljd av de fysiska krafternas nedsättning, visar sig således, utom beträffande ej gifta kvinnor i städerna, även tydligt beträffande — — — dem, som äro fullständiga invalider. Denna omständighet torde bidraga till att i huvudsak bekräfta objektiviteten av de gjorda uppskattningarna av arbetsförmågan, då ju vid bedömandet av dessa svårare invaliditetsfall uppskattningen av invaliditetens beskaffenhet knappast kan förutsättas röna väsentlig inverkan av, huruvida den person, för vilken uppgift lämnats, tillhört det ena eller andra könet." I Norge företogs under senare hälften av 1890-talet en statistisk undersökning rörande befolkningens invaliditet år 1894. Undersökningen företogs efter s. k. representativ metod och omfattade omkring 82,000 personer. Såsom invalida räknades de, som enligt arbetarkommissionens förslag skulle bliva pensionsberättigade. Invaliditet, förorsakad genom olycksfall i arbete

Norg

94 samt invaliditet, som ansetts vara övergående ha ej medräknats. E j h<eller hava vissa invalida personer med förmögenhetsinkomst inbegripits. P å 100 män och kvinnor kom följande antal invalider: Ålder

Tyskland.

Män

Kvinnor

17—24

60—64

Ålder

25—34

35—44

1.4 Män

Kvhunor

8.. 2

65—69

70—74

12.9 26.8

45—54

75 och däröver.

55—59

genomsnitt

7.4¶På grund av erfarenheten från den tyska invaliditetslagens verkningar under åren 1906—1908 hava uppgjorts tabeller över invaliditetssannolikheten (publicerade i ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande, II, sid. 6). Enligt dessa tabeller är sannolikheten att bliva invalid för åldrar under 60 år omkring 50 % större för kvinnor än för män. Siffrorna, vid vilkas beräkning hänsyn tagits jämväl till invaliditet på grund av olycksfall, äro följande: Män

Kvinnor

35 Ålder

55 Ålder

0.0206 Män

Kvinnor 0.0309

0.0930 O.1083

0.1365 Pensions- För att i någon mån belysa den nuvarande avgångsålderns verkningar, statistik. h a r kommittén från de verk, från vilka tjänstledighetsuppgifter inhämtats, venge. ^ v e n införskaffat vissa upplysningar om antalet tjänstemän, som förtidspensionerats, ävensom om antalet tjänstemän, som kvarstått i sin befattning efter uppnående av pensionsåldern. Vid bearbetning av detta material har detsamma emellertid befunnits icke lämna någon nämnvärd vägledning för bedömande av förevarande fråga. NederDå i Nederländerna redan sedan längre tid tillbaka samma pensionsålder länderna, varit gällande för manliga och kvinnliga befattningshavare, har kommittén ansett det vara av värde att taga del av de erfarenheter, som därstädes gjorts rörande förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares förtidspensionering. Av de inkomna uppgifterna hava följande siffror, som hava avseende på lärare vid offentliga och enskilda skolor, funnits äga intresse ur anförda synpunkt. Pensionsåldern för ifrågavarande befattningshavare är 65 år, lika för män och kvinnor.

95 Kön

och

I % av hela antalet Sammanlagda antalet befattningshavare befattningshavare Av dessa hava förtidshava förtidspensiounder 1-årig observapensionerats nerats tion åren

ålder

1910— 1913

1914— 1919

1910— 1913

1914— 1919

1910— 1913

1914— 1919

4,038

7,946

0.69 3.12

Lärare vid offentliga elementarskolor. Manliga

\ KA ~ , > 50—oo år J

Kvinnliga .

\ 56—60 år

1,602

2,459

3,275

2,392

1.05 1.07

Läirare vid privata elementarskolor. > 50—oo år MaUllga

\ 5 6 - 6 0 år Kvinnliga J Samtliga manliga »

kvinnliga

2.4 6

7,904

14,569

1,233

2,831

Att förtidspensioneringen för kvinnliga lärare är större än för manliga har påvisats även för Danmarks del i en av V. Jespersen i Nationalekonomisk Tidsskrift (Kobenhavn 1914, s. 405) publicerad undersökning rörande »Pensionshyppigheden hos kobenhavnske Kommunelserere og -laererinder». Jespersen har för tiden 1 april 1886—31 mars 1911 beräknat antalet tjänstgörande lärare per år och jämfört detta med antalet under året pensionerade. Vid sammanställning i 10-årsgrupper har erhållits följande resultat för hela 25-årsperioden:

Å l d e r

50—59 år

Antal iakttagna tjänstår

Antal pensionerade Absoluta tal

På 1,000 tjänstår

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

1¶Kvinnor j

1,591.5

2,367.0

105¶Som synes äro de procentuella siffrorna för kvinnorna avsevärt större än för männen. Det må anmärkas, att under ifrågavarande period för såväl män som kvinnor gällde den regel, att envar, som fyllt 70 år, var berättigad att avgå med pension utan avseende på sitt hälsotillstånd. Pensionering före 70 år medgavs allenast på grund av läkarebetyg om »Svagelighed». Någon skyldighet att avgå vid viss ålder fanns ej. Kommittén har inhämtat, att den normala pensionsåldern för manliga penaionsoch kvinnliga tjänstemän i nedanstående städer utgör: aider för

96 befatt-

Manliga

Kvinnliga

havare i

Stockholm

65 år

60 år

kommunal och enskild tjänst.

Göteborg , r . ..

65 » „_ 65 * 67 » 65 »

60 »

M a l m o

Linköping Kristianstad

6° * 62 » 62 »

För vissa kvinnliga befattningshavare, bl. a. vid sjukhus och barnböirdshus, är emellertid pensionsåldern i regel satt lägre, varierande mellan 50 och 57 år. Enligt stadgarna för Sveriges kommunalanställdas pensionskassa ankomnner på vederbörande kommun att själv bestämma pensionsåldern för befattninigshavarna, och har kommunen i sådant avseende att välja mellan 55, 57, 60, 62, 65 och 67 år. I de till kassan anslutna kommuner, i vilkas tjänst manliga och kvimnliga tjänstemän i likabenämnda befattningar äro anställda, hava följamde pensionsåldrar valts: K o m m u n

=-— ^

Befattning

{""'} {taSrbiträdej

Pensionsålder Män Kvinnor

«5 «*

« w

Skellefteå

bokhållare

62¶Söderhamn

bokhållare

60¶Uddevalla

( v ^ ^ f . ^ \ ( kontorsbiträde ) kontorsbiträden

™*

{££*"*"•}

*

ö

{bSSSSr }

«

Trollhättan

—»*

w

Kommittén har upplysningsvis inhämtat, att vid pensionsålderns bestämmande för tjänstemän i enskild tjänst i allmänhet en åtskillnad gjorts mellan män och kvinnor. I regel torde kvinnor pensioneras omkring 5 år tidigare än män. Undantag utgör dock de enskilda järnvägarnas pensionskassa, i vilken samma pensionsålder gäller för män och kvinnor, samt pensionskassan för anställda vid aktiebolaget Nordiska kompaniet, i vilken rätten att komma i åtnjutande av pension inträder vid 60 års ålder för såväl män som kvinnor. Enligt reglementet för pensionering av livförsäkringsaktiebolaget Thules tjänstemannapersonal och betjänte tillkommer rätt till pension var och en av bolagets kontorspersonal efter 30 års oförvitlig tjänstgöring, dock tidigast vid 65 års ålder för män och vid 55 års ålder för kvinnor. Enligt stadgarna för Sveriges privatanställdas pensionskassa, till vilken anslutit sig ett flertal av våra största industriföretag, är pensionsåldern ställd i relation till åldern vid inträdet i kassan sålunda, att pensionsrätt tillkommer män, som vid inträdet i kassan

97 1) ej uppnått 33 år, vid fyllda 62 år; 2) uppnått 33, men ej 34 år, vid fyllda 63 år; 3) uppnått 34, men ej 36 år, vid fyllda 64 år; 4) uppnått 36 år, vid fyllda 65 år; samt kvinnor, som vid inträdet i kassan 1) ej uppnått 29 år, vid fyllda 57 år; 2) uppnått 29, men ej 30 år, vid fyllda 58 år; 3) uppnått 30, men ej 32 år, vid fyllda 59 år; 4) uppnått 32 år, vid fyllda 60 år. På begäran av arbetsgivare kan emellertid kassans styrelse undantagsvis medgiva val av annan pensionsålder än den, som sålunda stadgats, mot att pensionsavgiften enligt för kassan gällande grunder beräknas med hänsyn till den ändrade pensionsåldern. Innan kommittén övergår till att yttra sig i själva sakfrågan, vill kom- Kommitmittén först bringa i erinran, att Kungl. Maj:t den 29 juni 1921 uppdragit tens yttåt en kommitté, som sedermera antagit namnet 1921 års pensionskommitté, rantl8 att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa till pensions- AUmän väsendet hörande frågor. Enligt vederbörande departementschefs anförande ™°f™e~ till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande skulle i kommitténs uppdrag ingå utredning av frågan rörande de förändringar i det statliga persionsväsendet, som påkallades av de nya löneregleringarna för olika grrpper av befattningshavare, ävensom av vissa andra till pensions väsendet höiande spörsmål. Emellertid har Kungl. Maj:t den 24 november 1922 förordnat, att kommitténs arbeten skulle från och med den 1 mars 1923 vik och därefter icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande upptagas. Även om pensionskommitténs arbeten fått ostört fortgå och således pensioislagstiftningsfrågan i hela sin vidd och därmed även spörsmålet om peisionsålderns bestämmande upptagits till allsidig prövning inom nämnda kommitté, lärer dock det till lönekommittén hänskjutna spörsmål, som avser förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares ställning i pensionshänseende, hava bort av lönekommittén beredas till en i möjligaste mån slutgiltig lösning. Efter avbrytandet av pensionskommitténs arleten blir detta tydligen än mera behövligt. Att låta med avgörandet av denna fråga anstå till en oviss framtid, då pensionslagstiftningen i allmänhet kommer att reformeras, torde icke böra ifrågakomma. Vid ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas löneförhållanden kan nämligen pensionsfrågan icke lämnas oberörd, enär densammas lösning i ena eller andra riktniigen givet influerar på dessa befattningshavares löneställning. Även om kommittén sålunda anser detta spörsmål nu böra upptagas till privning, vill kommittén dock — särskilt vad frågan om pensionsålderns bestämmande angår — framhålla, att den lösning, som nu står att vinna, kai bliva i viss mening allenast preliminär. Kommittén delar nämligen i luvudsak den uppfattning, åt vilken i betänkandet om kvinnors tillträde till statstjänster givits uttryck, då där yttrats, att vid valet av pensionsålder erfirenheten borde fälla utslaget. Härtill lärer emellertid möjlighet förefmias, först sedan kvinnor i de högre åldersklasserna haft tillfälle att i stö;re utsträckning än hittills i statstjänsten pröva sina krafter. Pör det nu förestående ståndpunktstagandet är man hänvisad till att byjga på de begränsade erfarenhetsrön, som hittills kunnat göras, samt på del utredningsmaterial, för vilket ovan redogjorts. 19kl års

lönekommitté.

98 Vad då först frågans fysiologiska sida beträffar, framgår av uttalanödena från de medicinskt sakkunniga myndigheterna, att några genom mediciinsk forskning vunna exakta resultat, som kunde äga betydelse vid bedömaande av ifrågavarande spörsmål, icke föreligga. Det ofta hörda påståendet,, att kvinnan åldras tidigare än mannen och därför även bör pensioneras vid yngre år än denne, kan alltså icke sägas äga någon vetenskapligt stjyrkt grund. Den erfarenhet i fråga om den kvinnliga arbetskraftens uthållighet vid iildre år, som inom statsförvaltningen vunnits, är, såsom redan antytts,, för närvarande synnerligen begränsad. Inom skolväsendet samt vid kommuniikationsverken hava visserligen kvinnor vunnit anställning redan från mittten av 1800-talet, men i statsförvaltningen i övrigt har den kvinnliga arboetskraften först under de senaste båda årtiondena i någon större omfattming kommit till användning. Genom den begränsning, som gällt för kvinnors tillträde till statstjänster, har för övrigt, på några enstaka undantag när, möjlighet saknats att imom administrationen pröva kvinnorna på andra än relativt underordnade plattser, där någon omedelbar jämförelse med den manliga arbetskraften i allmämhet icke kunnat göras. Dessa förhållanden mana således till att med försiktigrhet bedöma värdet av den erfarenhet, som man anser sig hittills hava vunmit. Av den historiska redogörelse, som förut lämnats, framgår, att den säinkning, som kvinnornas pensionsålder, jämförd med männens, efter h a n d undergått, icke varit byggd på någon grundligare utredning av frågan.. Endast för sänkningen av de kvinnliga telegraftjänstemännens penskonsålder har en mera ingående motivering förebragts. Men de skäl, som därvid anfördes till stöd för en sänkning av bl. a. telegrafisternas pensionsålder till 55 år, voro dock ej säkrare grundade, än att telegraf sty rellsen redan sex år efter det ändringen vidtagits kunde konstatera, att det sfcora flertalet telegrafister vore fullt arbetsdugliga vid den tidpunkt, då de miåste avgå från sin tjänst. Vad posttjänstemännen beträffar må erinras om att generalpoststyrelisen i framställning den 9 december 1903 angående de kvinnliga posttjänstemännens pensionering förklarade sig beträffande pensionsåldern anse, att det visserligen ur postverkets synpunkt skulle vara önskvärt, att de kvinnliga posttjänstemännen kunde pensioneras något tidigare än de manliiga. Då likväl, vad anginge personalen vid telegrafverket och statens järnvägar, pensionsåldern inträdde vid samma tid för man och kvinna, ansåge sig generalpoststyrelsen icke böra för det dåvarande i nämnda hänseende ifrågasätta andra bestämmelser än dem, som gällde för de manliga posttjänstemännen. Emellertid fick frågan sin lösning först genom 1907 års allmänna pensionslag, i vilken för de kvinnliga tjänstemännen den normala pensionsåldern sattes sju år lägre än för de manliga tjänstemännen. Den allmänna differentiering i pensionsåldern, som sålunda genomfördes i 1907 års lag, hade icke ifrågasatts under det förberedande kommittéarbetet och ej heller påyrkats av de i ärendet hörda myndigheterna. Först i den kungliga propositionen upptogs anordningen med skilda pensionsåldrar för män och kvinnor, och detta skedde med en motivering, som synes giva vid handen, att någon närmare utredning av frågan ej verkställts. Det kunde synas, som om den hittills vunna erfarenheten rörande pensionsålderns verkningar borde till viss grad kunna utläsas ur siffrorna å antalet av de tjänstemän, som förtidspensionerats resp. kvarstått i sin be-

99 fatttning efter pensionsålderns uppnående. Emellertid har, såsom kommittén re(dan tidigare haft tillfälle påpeka, de av kommittén i detta hänseende verkställda undersökningarna ej lämnat någon vägledning. Såsom ett uttryck för hittills vunnen erfarenhet kunna i viss mån de uttalanden anses, som av ett antal myndigheter avgivits i anledning av renniss å betänkandet om kvinnors tillträde till statstjänster. I följd av bejgränsningen i denna remiss har emellertid, såsom förut omnämnts, nerfallet myndigheter icke yttrat sig angående pensionsfrågan. Det är dock anmärkningsvärt, att av de myndigheter, som lik visst uttalat sig härom, ettt ej oväsentligt antal ansett hinder ej böra möta mot en höjning av den kvinnliga pensionsåldern till jämnställdhet med den manliga. Endast från tv.å verk — skolöverstyrelsen och telegrafstyrelsen — hava betänkligheter uttalats gentemot den höjning av den normala pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare till 62 år, som i nämnda betänkande föreslogs. De olika kvinnoföreningar, som yttrat sig i ärendet, hava enhälligt anslutit sig till det i ovannämnda betänkande reservationsvis hävdade kravet på principiellt lika pensionsålder för män och kvinnor. Emot en utjämning av pensionsåldern skulle det förhållandet kunna synas tala, att flerstädes i den kommunala förvaltningen en åtskillnad mellan män och kvinnor genomförts i fråga om nämnda ålder. Man kunde givetvis vara frestad att tro, att denna åtskillnad skulle giva uttryck åt en erfarenhet, som inom kommunalförvaltningen vunnits om den kvinnliga arbetskraftens mindre uthållighet än den manligas. Emellertid torde ej heller här någon mera omfattande erfarenhet i ifrågavarande avseende föreligga, utan synes närmast den i det statliga pensionssystemet genomförda differentieringen i pensionsåldern med mer eller mindre oväsentliga ändringar hava godtagits i den kommunala förvaltningen. Det är för övrigt att märka, att inan på ett par håll närmat den manliga och den kvinnliga pensionsåldern så, att differensen dem emellan minskats till endast 3 år. Vad beträffar det förhållandet, att även vid de privata pensionskassorna i allmänhet införts en åtskillnad mellan pensionsåldern för män och kvinnor, må blott nämnas, att, enligt vad kommittén inhämtat, denna differentiering icke torde hava grundats på särskild erfarenhet inom det enskilda näringslivet rörande den kvinnliga personalens uthållighet vid mera framskriden ålder, utan närmast synes vara ett uttryck för en allmän förmodan beträffande mäns och kvinnors uthållighet vid äldre år. Sannolikt har härvid även inverkat den anordning med skilda pensionsåldrar, som kommit till användning i de statliga och kommunala pensionssystemen. Det må i detta sammanhang erinras om ett av medicinalstyrelsen den 13 januari 1919 avgivet utlåtande i fråga om de kvinnliga läkarnas pensionsålder (se betänkande angående kvinnors tillträde till statstjänster, del II, sid. 175). I nämnda utlåtande förklarade sig medicinalstyrelsen icke kunna förorda en höjning av pensionsåldern för de kvinnliga läkarna över den i allmänhet för kvinnliga befattningshavare gällande sextioårsgränsen. Härvid åberopades som skäl, att inom bankverksamheten, där kvinnor sedan lång tid tillbaka i stor utsträckning ägt anställning, de endast undantagsvis tillätes kvarstå å mera fordrande befattningar, sedan de fyllt 60 år, detta ehuruväl de privata affärsföretagen icke kunde misstänkas för att i förtid pensionera sina befattningshavare. Kommittén vill för sin del framhålla, att vid jämförelse med pensionsförhållandena inom den privata affärsverksamheten icke bör förbises, att på

100 nämnda område jämväl för den manliga personalens del genomgående to»rde hava fastställts en lägre pensionsålder än vid den statliga pensioneringcen. Då det näppeligen torde sättas i fråga, att de principer, som sålunda iniom den privata affärsverksamheten kommit i tillämpning vid bestämmande av den manliga pensionsåldern, skulle överflyttas till det statliga pensionerinigssystemet, lärer en motsvarande åtgärd ej heller vara påkallad, vad (den kvinnliga pensionsåldern beträffar. I likhet med de sakkunniga, som framlagt betänkandet angående k v i n nors tillträde till statstjänster, håller kommittén före, att vid bedömamde av förevarande fråga avseende även bör fästas vid det förhållande, att iman i utlandet endast undantagsvis funnit behov av en lägre pensionsålder för kvinnor än för män. Även där, såsom i Norge, en allmän differentiering skett i pensionsåldern för de båda könen, har den för de kvinnliga befattningshavarna gällande normala pensionsåldern bestämts avsevärt högre än hos oss, nämligen till 65 år. Samma åldersgräns är för såväl män s>om kvinnor gällande i Nederländerna ävensom i Danmark, där dock vid nämnda ålder allenast rätt att avgå med pension inträder, varemot skyldighet att avgå föreligger för såväl kvinnor som män först vid fyllda 70 år. För att vinna möjlighet att bedöma den i Nederländerna stadgade pensionsålderns inverkan på förtidspensioneringen har, såsom förut nämnts, kommittén därifrån införskaffat vissa uppgifter rörande förtidspensionering. Av dessa uppgifter framgår, att åtminstone i fråga om lärare förtidspensiomering förekommer i avsevärt större utsträckning för kvinnor än för m ä n . Detta oaktat har i den år 1922 antagna nya pensionslagen likställigheten mellan könen i avseende på pensionsålder bibehållits. Samma erfarenhet, som vunnits i Nederländerna, har för övrigt även gjorts i Danmark. Denna erfarenhet har dock icke föranlett, att vid pensionsålderns bestämmande vid den gällande pensionslagens genomförande någon åtskillnad gjorts mellan män och kvinnor. Emellertid bör i detta sammanhang nämnas, att frågan om bestämmande av pensionsåldern givetvis kommer i ett annat läge, där, såsom i Danmark och Nederländerna är fallet, tjänstemännen även före pensionsålderns inträde kunna entledigas, utan att hava gjort sig skyldiga till tjänstefel. Då, såsom av den hittills lämnade utredningen framgår, någon mera omfattande erfarenhet om den kvinnliga arbetskraftens uthållighet vid äldre år icke föreligger vare sig hos oss eller i utlandet, har kommittén ansett utredningen närmast böra inriktas på en undersökning, huruvida generellt sett de två förnämsta exponenterna på bristande arbetsduglighet — sjuklighet och invaliditet — kunna sägas i de högre åldrarna vara mera forhärskande hos kvinnor än hos män. Innan kommittén närmare ingår på frågan om sjuklighetsförhållandena, må först erinras om det kända faktum, att kvinnornas medellivslängd ej oväsentligt överstiger männens. Vid den nuvarande normala pensionsåldern för kvinnor, 60 år, utgör den återstående medellivslängden, enligt statistiska centralbyråns livslängds- och dödlighetstabeller för årtiondet 1901—1910, beräknat för samtliga städer, 14.4o år för män och 17.0 7 år för kvinnor. I detta sammanhang må nämnas, att, då 1889 års pensionskommitté föreslog pensionsålderns bestämmande till 70 år, därvid som skäl åberopades bland annat, att medellivslängden för männen stegrats sedan 1860-talet så, att av trettioåringar på 1890-talet lika många hade utsikt att uppnå 70 år som tidigare 65 år.

101 Emellertid bör anmärkas, att den ökade medellivslängden i och för sig iclke torde giva tillräckligt stöd för en utsträckning av pensionsåldern. Åtminstone i England, där sjukkassestatistik finnes upprättad sedan förra häilften av 1800-talet, har man ansett sig kunna konstatera, att med dödlighetens avtagande sjukligheten ökas. l Resultatet av de sjukstatistiska undersökningar, för vilka kommittén ovan (sid, 37 ff., 90 ff.) redogjort, torde icke kunna anses motsäga en förmodan, att 60-årsgränsen för den kvinnliga pensionsåldern är satt väl lågt. Föreliggande sjukkassestatistiska material pekar, såsom nämnt, snarast i den riktning, att hälsotillståndet bland kvinnor över 55 år skulle vara åtminstone ej sämre än bland männen. Givetvis erbjuder det stora vansklighc'ter att bedöma, huruvida statistiken i nu avsett hänseende ger uttryck åt; de faktiska sjuklighetsförhållandena mellan könen. Till en början är att märka, att vid de sjukkassestatistiska undersökningarna den observerade sjuktiden begränsats på sätt förut (sid. 88 ff.) angivits. Däremot har vid den av kommittén verkställda undersökningen om sjukligheten bland statstjänstemännen all sjuktid, som fallit inom den treårsperiod undersökningen omfattat, medräknats. Det är därför naturligt, att det antal sjukdagar per år och person, som vid sistnämnda undersökning framkommit, är avsevärt större än motsvarande siffra enligt sjukkassestatistiken. Anmärkningsvärt är däremot, att motsvarighet till de gynnsamma siffror, som kvinnorna enligt sistnämnda statistik uppvisa i de högre åldersklasserna, icke framkommit vid kommitténs sjukstatistik, som även för åldern 55—60 år uppvisar högre sjuktal för kvinnor än för män. Med hänsyn till det ringa material, som beträffande de högre åldrarna ligger till grund för kommitténs sjukstatistik, är det givetvis omöjligt att säkert bedöma, om denna kan anses bättre än sjukkassestatistiken belysa de verkliga förhållandena. En annan faktor, som bör beaktas, när det gäller att ur förevarande synpunkt bedöma värdet av sjukkassestatistiken, är det förhållandet, att denna till övervägande del avser ett annat befolkningsmaterial än det, som vid pensionsålderns bestämmande närmast kommer i fråga. Sjukkassestatistiken äger helt naturligt sitt största värde för belysning av den kroppsarbetande klassens sjuklighetsförhållanden. Den tyska statistiken visar emellertid, att kvinnornas relativt gynnsamma sjuklighetsförhållanden i åldern över 55 år i stort sett göra sig gällande även bland den i enskild tjänst anställda kontorspersonalen, §om ju i avseende på arbetets beskaffenhet står statstjänstemannakåren förhållandevis nära. I anslutning till det sagda må likväl nämnas, att den tyska statistiken själv gör en viss reservation beträffande möjligheten att med ledning av sjuktalen bedöma befolkningens allmänna hälsotillstånd inom den högsta åldersgruppen. Att kvinnorna inom denna grupp — 75 år och däröver — uppvisa ett gynnsammare sjuktal än inom närmast föregående grupp, har nämligen till en del ansetts bero på att endast ett urval av de i fysiskt hänseende bäst utrustade kvinnorna äga förmåga att vid högre ålder vara verksamma inom förvärvslivet. Då det ej är uteslutet, att verkningarna av ett dylikt urval kunna göra sig gällande även inom tidigare åldersgrupper och måhända i högre grad för kvinnornas del än männens, bjuder 1 Se A. W a t s o n : An Account of an Investigation of the Sickness and Mortality Experience of the I. O. O. F . Mancbester Unity during the five Years 1893—1897, Manchester 1903, sid. 20.

102 försiktigheten givetvis att ej tillmäta sjukkassestatistikens siffror e n avgörande betydelse vid bedömande av mäns och kvinnors hälsotillstånd vid äldre år. Det må också påpekas, att Statistisches Amt i en genom koimbination av sjuk- och dödsstatistiken upprättad »Morbiditätstafel fiir das Deutsche Reich» räknat med en större sjuksannolikhet uttryckt i sjukdagar för kvinnorna än för männen. Enligt denna beräkning skulle på 1 person komma följande antal sjukdagar per år: Ålder.

Män.

Kvinnor

Ålder.

Män.

Kvimnor.

15—19 år

45—49 år

20—24 »

50—54 »

25—29 »

55—59 »

21.is

30—34 » 35_39 ,

15.li

60—64 »

....

65—69 »

33u48

40—44 »

....

70-74 »

43.»8

Alltför stor betydelse torde dock ej böra tilläggas dessa siffror, då de vila på det antagandet, att det antal sjukdagar, som enligt den — på grund av vissa förut omnämnda felkällor — i viss mån missvisande sjukkassestatistiken belöpa på varje dödsfall, skulle vara normerande för samtliga dödsfall, som angivas i den hela tyska folket omfattande mortalitetsstatistiken. Vid jämförelse mellan mäns och kvinnors sjuklighet bör, såsom redan nämnts, även de båda könens ställning i invaliditetshänseende uppmärksammas. Socialförsäkringskommittén har i sitt betänkande angående allmän sjukförsäkring (I, sid. 136) anmärkt, att den utjämning, som sjukkassestatistiken uppvisar för mäns och kvinnors sjuktal i de högre åldersklasserna, möjligen kan vara beroende på att kvinnorna inom dessa åldrar tidigare och i större utsträckning än männen bliva invalider. Under förutsättning att de invalida personernas sjuklighet är större än de icke invalidas och invaliditeten starkare företrädd bland kvinnorna än männen, skulle givetvis sjuktalen för kvinnorna hava påverkats i en för dessa ogynnsam riktning, om jämväl invalidernas sjukdagar skulle medtagits vid de sjukkassestatistiska beräkningarna. Vad spörsmålet om könens ställning i invaliditetshänseende beträffar, synes detsamma närmast böra bedömas med ledning av invaliditetsstatistikens siffror. Det är dock härvid att märka, att några säkra uppgifter på omfattningen av den fysiologiska invaliditeten icke f. n. kunna erhållas. Kommittén vill betona, att de uppgifter, som kommittén införskaffat å antalet personer, som av pensionsstyrelsen tillerkänts pensionstillägg eller understöd, icke kunna anses ge någon tillförlitlig vägledning härvidlag. Enligt 6 och 33 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkringfick, före en av 1921 års riksdag beslutad lagändring, pensionstillägg och understöd ej tilldelas den, vilkens årsinkomst uppgick för man till minst 300 och för kvinna till minst 280 kronor. Då helt naturligt män i större utsträckning än kvinnor uppnå den stadgade inkomstgränsen, kommer givetvis ifrågavarande statistik redan av denna anledning att omfatta ett förhållandevis större antal kvinnor än män. Vidare bör ej förbises, att det ofta ej torde kunna undvikas, att pensionstillägg och understöd komma personer till del, som, ehuru de icke lida av någon fysiologisk invaliditet,

103 dock hava ringa eller ingen möjlighet att med eget arbete försörja sig. Då detta förhållande kan förväntas göra sig gällande särskilt för kvinnornas och speciellt de ålderstigna änkornas del, torde även av detta skäl uppgifterna i fråga ej utgöra någon tillförlitlig mätare på förekomsten av fysiologisk invaliditet. Om man, utgående från hela antalet män resp. kvinnor, beräknar å ena sidan procenten av de män resp. kvinnor, som enligt lagen om allmän pensionsförsäkring åtnjuta pensionstillägg eller understöd ( = A i följande tabell), och å andra sidan procenten av de män resp. kvinnor, som enligt ålderdomsförsäkringskommitténs beräkning skulle vara arbetsoförmögna ( = B i följande tabell), visar emellertid en jämförelse mellan dessa procenttal förhållandevis god överensstämmelse för åldersklasserna 60—70 år, såsom framgår av följande sammanställning: K v i n n o r

M ä n Å l d e r

A

B

'J

A

B

65 år

i 65—70 »

13.6 7

. 20.6

:

60¶Härvid bör dock ej förbises, att ålderdomsförsäkringskommitténs undersökningar avsågo att belysa arbetsförmågan just med hänsyn till förvärvsmö jligheten och sålunda även vad man kan kalla »ekonomisk invaliditet». Samma felkälla kan för övrigt förmodas hava varit av betydelse även vid de i utlandet, bland annat i Norge och Tyskland, verkställda invaliditetsundersökningarna, vid vilka genomgående invaliditetskoefficienten befunnits vara avsevärt högre för kvinnor än för män i de högre åldrarna. Därjämte bör beaktas, att här berörda invaliditetsundersökningar — i likhet med de sjukkassestatistiska undersökningarna — till väsentlig del avse andra befolkningsgrupper än dem, som förevarande utredning närmast har att taga sikte på. Av det sagda torde framgå, att erforderligt material för ett säkert bedömande av de båda könens ställning i invaliditetshänseende ej kan anses för närvarande föreligga. De sakkunniga för utredning av frågan om kvinnas tillträde till stats- Komtjänst hava såsom förut nämnts föreslagit, att den normala pensionsåldern «»«*« för kvinnliga statstjänstemän måtte framflyttas från 60 till 62 år. Då 'ors a'J motsvarande åldersgräns för männen skulle förbliva orubbad vid 67 år, innebär de sakkunnigas förslag, att den normala åtskillnaden mellan pensionsåldrarna för män och kvinnor skulle fastställas till 5 år. Även kommittén är av den uppfattning, att en höjning av den allmänna pensionsåldern för de kvinnliga statstjänstemännen är motiverad. Föreliggande utredningsmaterial — framförallt de sjukstatistiska undersökningarna — giva ej anledning till den förmodan, att hälsotillstånd och därmed även arbetsduglighet skulle efter passerandet av 6 O-årsgränsen för kvinnorna försämras avsevärt snabbare än för männen. Då staten har funnit med sin fördel förenligt att utnyttja männen till i regel fyllda 67 år, bör även kvinnornas arbetskraft kunna tagas i anspråk ett gott stycke över 60-årsgränsen. Då kommittén haft att taga ställning till frågan, i vilken mån kvinnornas nuvarande pensionsålder kan och bör höjas, har kommittén ansett sig

104 kunna gå något längre än nyssnämnda sakkunniga. Efter övervägande a av de skilda möjligheter, som härvid erbjuda sig, har kommittén funnit si sig böra föreslå en normal åtskillnad mellan mäns och kvinnors pensionsåldtder av 3 år, ett förslag, som torde kunna anses förenligt med den försifeiktighet, som vid en höjning av pensionsåldern givetvis är påkallad. Att g gå härutöver och eventuellt i enlighet med de från olika håll framkomnma yrkandena höja kvinnornas pensionsålder till jämnställdhet med männeiens har kommittén ej funnit tillrådligt. Innan en mera omfattande erfarenhdiet vunnits om den kvinnliga arbetskraftens uthållighet vid äldre år, torcrde nämligen en så stark höjning av pensionsåldern som med hela 7 år icleke lämpligen böra genomföras. Först sedan man varit i tillfälle att undcder någon längre tid pröva kvinnornas krafter även inom sådana statliga verlrksamhetsområden, från vilka de för närvarande äro utestängda, och därvivid jämväl ett mera avsevärt antal kvinnor beretts möjlighet att tjänstgöröra över 60-årsgränsen, torde ett erfarenhetsmaterial komma att stå till budtds, vilket möjliggör att mera säkert bedöma, huruvida en ytterligare höjninng av den kvinnliga pensionsåldern kan utan olägenhet genomföras. Den hö öjning av pensionsåldern för de kvinnliga befattningshavarna, som kommmittén föreslår, torde vara tillräcklig för att dylik erfarenhet inom en ( ej alltför avlägsen framtid skall kunna vinnas. Då emot en höjning av pensionsåldern för kvinnorna möjligen kan riliktas den invändningen, att på grund av sjuklighetens ökning vid äldre å år en sådan höjning skulle bliva förlustbringande för staten, hava inom konmmittén verkställts vissa beräkningar, vilka givit vid handen, att, även orim hänsyn tages till den ökade sjukligheten vid äldre år, statsverket bereddes en ej oväsentlig besparing genom att i sin tjänst bibehålla en befattninggshavare i åldern 60—64 år i stället för att pensionera honom och anställlla en ny tjänsteman. Visserligen kan den senares arbetskraft förväntas lämnna i allmänhet ett kvantitativt och i vissa fall även kvalitativt förmånligaitre arbetsresultat, men denna omständighet torde ingalunda uppvägas av deen ökade utgift, som följer med den lägre pensionsåldern. För övrigt synes ett korrektiv mot att i enstaka fall en befattninggshavare vid äldre år kvarstår i sin befattning, oaktat hans arbetsförmåga t i alltför hög grad försvagats, böra vinnas icke genom en nedsättning aav pensionsåldern över hela linjen utan genom ett system med förtidspensionaering av sådana tjänstemän, som här äro i fråga. Vid behandling av förevarande spörsmål har kommitténs uppmärksamnhet fästs vid de stadganden i sådant avseende, som redan nu ingå i våår pensionslagstiftning. Då, enligt vad kommittén inhämtat, dessa stadgandeen — åtminstone vad den civila pensionslagen beträffar — ej torde erbjudda tillräckligt effektivt skydd för statsverkets intressen i dylika fall, har komnmittén funnit önskvärt, att en omarbetning av berörda föreskrifter ägeer rum, och framlägger därför förslag till ändrade bestämmelser i ämnet. Kommittén vill emellertid framhålla, att enligt dess förmenande ändrinngarna i fråga icke i och för sig oundgängligen påkallas av en eventueldl höjning av pensionsåldern för de kvinnliga befattningshavarna och att sååledes sistnämnda fråga torde kunna vinna sin lösning, även om ändradle bestämmelser om förtidspensionering ej anses böra nu genomföras utan försst i samband med en blivande allmän reform av pensionslagstiftningen. I sammanhang med nu ifrågasatta ändringar i pensionslagarna föreslåir kommittén även i vissa andra hänseenden ändrade föreskrifter, vilka koroimittén i det följande ämnar motivera.

VI. Gift kvinnas ställning. En detaljerad redogörelse för tillkomsten av gällande bestämmelser an- Historik, gåående gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst finnes intagen i sakkimnnigbetänkandet angående kvinnors tillträde till statstjänster (II, sid. 78 ff.). Myled hänsyn härtill kan kommittén inskränka sig till vissa kortfattade meddeeländen härom. E n bestämmelse i förevarande hänseende, av innehåll att kvinna, som trirädde i äktenskap, därmed skulle anses hava frånträtt sin befattning, meddeelades redan år 1867 för telegrafverkets kvinnliga personal. Sedermera hava bestämmelser av i huvudsak samma innebörd utfärdats 18886 för postverket och 1907 för statens järnvägar. 1906 års järnvägskommitté anförde i sitt den 18 februari 1907 avgivna beetänkande angående reglering av löneförhållandena för personalen vid statens jäirnvägar såsom motivering för införande av ett dylikt stadgande för statens jäirnvägars del, att, enligt vad till kommitténs kännedom kommit, vid flera föirekommande fall ansetts lämpligt, att kvinnlig befattningshavare, som trätt i gifte, bort frånträda sin ordinarie befattning, varvid emellertid i saknad a w föreskrifter lämnats åt hennes eget skön att härom bestämma. E n föreskrift av enahanda innehåll som den sålunda vid kommunikationsveerken gällande intogs i en kungörelse den 6 november 1903 angående kcompetens för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar. Vad lärarpersonalens ställning i förevarande hänseende beträffar, må nt ämnas, att en bestämmelse om skyldighet för vid statssamskola anställd läirarinna, som trädde i äktenskap, att avgå från sin befattning, infördes i D905 års läroverksstadga, där jämväl föreskrift lämnades, att sökande till läirarinnebefattning vid samskola skulle vara ogift samt att lärarbefattning i teckning och musik vid realskola kunde sökas och innehavas av kvinna, såivida hon vore ogift och uppfyllde de för sådan befattnings erhållande föireskrivna villkor. Bestämmelserna i fråga ägde motsvarande tillämpning jämväl vid högre läirarinneseminariet. Däremot gällde enligt 1914 års stadga for folkskoleseminarierna, att, i hiändelse kvinnlig adjunkt trädde i gifte, det skulle ankomma på folkskolöwerstyrelsens beprövande, om hon skulle bibehållas vid tjänsten, med rätt föir folkskolöverstyrelsen att uppsäga henne därifrån, då seminariets bästa fumnes kräva sådant. Någon inskränkning av ifrågavarande slag har icke varit föreskriven för foilkskollärarinna. Däremot gällde, beträffande småskollärare, enligt kungcörelse den 17 november 1905, att fastare anställning efter fem års tjänstg ö r i n g kunde förvärvas endast av ogift lärare. Medan nu återgivna föreskrifter, med undantag för de vid folkskoleseiminarierna och småskolorna gällande, ägde den innebörd, att kvinnlig befattningshavare, som inginge äktenskap, ansågs hava frånträtt sin befattniing (resp. vore skyldig att avgå från befattningen), erhöllo de generella beestämmelser i nu ifrågavarande hänseende, som 1912 års riksdag fastställde

106 för de vid ämbetsverken anställda kvinnliga biträdenas del, en annan, f för de kvinnliga befattningshavarna gynnsammare avfattning. Föreskriften om ovillkorlig skyldighet att avgå från befattningen på grund av giftermål ersattes nämligen med ett stadgande, enligt vilket kvinnnlig befattningshavare, som inginge äktenskap, icke skulle vara skyldig i att av sådan anledning avgå från tjänsten, därest icke vederbörande överoprdnade myndighet med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande funnne det nödigt. Därjämte stadgades, att gift kvinna finge till biträdesbefattniiing befordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskkilt fall lämnat medgivande. Bestämmelser av enahanda innehåll hava sedermera, enligt beslut av 19917 års riksdag, för kommunikationsverkens del trätt i stället för de tidigaare gällande föreskrifterna i ämnet samt, enligt beslut vid 1918 års riksdag,;, i samband med lönereglering för lärarkårerna meddelats för lärare vid de a allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminaririer. För småskollärarinnornas del har ett i viss mån motsvarande stadgannde givits, nämligen genom kungörelse den 16 september 1918 (nr 750). Även de nya avlöningsreglementena hava i huvudsak anslutit sig till dden avfattning av ifrågavarande stadgande, som sålunda på allt flera områdden vunnit insteg; dock har därvid en formulering valts, som tydligt givit tiillkänna, att Kungl. Maj:ts medgivande för anställning av gift kvinna erfordrras allenast vid första anställningen och ej vid sedermera skeende befordran. . Bestämmelsen i fråga har följande lydelse (se 4 § av avlöningsreglementeraa för resp. kommunikationsverken, de civila verken samt lots- och fyrstatenn): »Gift kvinna må kunna erhålla ordinarie anställning allenast efter Kunggl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande. Därest kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, sk&all hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattning, så framt icke verkets styrelse (i de civila verkens reglemente: 'den myndighaet, varunder hon lyder'; i lots- och fyrstatens reglemente 'lotsstyrelsen') flnnner det nödigt med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande.» Sakkunj ) e sakkunniga för utredning av frågan om kvinnas tillträde till staUtsf S om tia*18* n a v a f o r s i n del ansett särskilda föreskrifter i fråga om gift kvinmias kvinnas behörighet att innehava statstjänst ej böra komma till stånd. tillträde Till motivering av denna uppfattning anföra de sakkunniga bl. a., att, t då till stats- de funnit sig böra intaga den nu angivna ståndpunkten, vore orsaken häärtjänst. t i l l i n g a i u n ( j a a t t finna j e t t underskattande av de olägenheter, anställnirng av gift kvinna kunde medföra för statstjänsten. De sakkunniga anföra vidarre: »Att dylika ölägenheter kunna uppstå och att därför anställning av gift kvinnna i många fall icke är önskvärd eller bör främjas, är alltför påtagligt för att diet skulle behöva här närmare utvecklas. Men då anställning av gift kvinna övrer huvud medgives, är det enligt kommitterades övertygelse icke riktigt att söjka bot för eventuella missförhållanden av denna art genom att försätta statens giffta kvinnliga befattningshavare i en undantagsställning; endast i ringa mån torde på denna väg vinnas åsyftad verkan. I all synnerhet om kvinnor, på sätt nu avsees, erhålla principiellt lika behörighet med män till statens tjänster, synes ett bibbehållande av de för närvarande gällande reglerna i fråga om gift kvinna ic?ke kunna förordas. Såsom en allmän anmärkning mot undantagsbestämmelser av nu ifrågavaranade art har redan tidigare gjorts gällande, att genom dem motverkas ett viktiigt

107 samhhällsintresse, som det eljest ansetts vara för staten angeläget att i möjligaste månn söka befordra. Sålunda har framhållits, att en direkt premiering från statens sida a av det ogifta ståndet svårligen kan försvaras särskilt i en tid, då äktenskapsfrekkvensens och nativitetens avtagande är ägnat att framkalla allvarliga och alltjämtit ökade bek3^mmer. I samband härmed har erinrats, att bestämmelser av dettvta slag kunna icke blott verka till avhållande från äktenskap utan även inbjuada till undvikande av moderskap inom äktenskapet. Härvid torde jämväl böra beakktas det kända förhållandet, att en kvinna, som är hustru eller moder, sällan utann tvingande skäl söker självständig förvärvsverksamhet. I flertalet fall, då dett/ta sker, utgör otvivelaktigt möjligheten för henne att bereda sig egen inkomst en ; av förutsättningarna för äktenskapets ingående eller hemmets upprätthållande: förhhindrar man hennes inträde eller kvarstående i statstjänsten, driver man henne därlför som oftast att uppsöka en annan arbetsmarknad. Den nu antydda synpunnkten, vilken tydligen ej bör förblandas med stundom åberopade hänsyn till d e m enskildes försörjningsbehov, lärer icke kunna frånkännas betydelse, då det gäll ler att avgöra, huruvida de för den gifta kvinnan oförmånliga undantagsbesstämuielser, vilka nu gälla, skola fortfarande upprätthållas. FFör de olika bestämmelser, som i detta hänseende förekommit eller ännu gälla i våårt land, är gemensamt, att med dem avsetts endast det i laga form ingångna ukteenskapet, under det att föreskrifterna icke träffa dem, som utan att vara lagligtt gifta leva under äktenskapliga förhållanden. En hemställan om rättelse härutinnaan gjordes år 1911 av större akademiska konsistoriet i Lund vid besvarande av remniss med anledning av löneregleringskommitténs förutnämnda betänkande av samnma år, och även av ledamöter i konsistoriet i Uppsala framställdes anmärkn i n g i samma hänseende. Någon större praktisk betydelse torde väl icke böra tillääggas den oegentlighet, som onekligen i detta stycke vidlåder ifrågavarande besgtämmelser, men i sin mån torde vad sålunda anmärkts vara ägnat att ådagal ä g g a svårigheten att här finna en fullt rättvis och effektiv regel.» lEfter a t t h a v a framhållit, a t t de äldre bestämmelserna i ä m n e t icke i ö n s s k v ä r d o m f a t t n i n g möjliggjorde ett h ä n s y n s t a g a n d e till de i n d i v i d u e l l a förrhållandena, y t t r a de s a k k u n n i g a v i d a r e : »»Det alltför schematiska drag, som således måste anses känneteckna de nu annuärkta bestämmelserna, återfinnes icke i lika utpräglad form hos de föreskrifter, vilkka för närvarande gälla. Dessa förutsätta nämligen en diskretionär prövning av förekommande fall. Emellertid synes, åtminstone på sina håll, en tämligen schiablonmässig praxis hava utbildat sig vid behandlingen av dylika frågor. Det lonekommer sålunda exempelvis, att gift kvinna, som söker återinträde i ordinarie beftattning, vilken hon innehaft såsom ogift, icke anses kunna erhålla sådan anställlning, med mindre hon såsom gift fullgör extra tjänstgöring i ungefär samma utsträckning, som kräves innan en för tjänsten helt främmande person befordras till ordinarie anställning. En så restriktiv tillämpning som den nu nämnda måste otv/ivelaktigt anses utvisa, att även med den nyare bestämmelsen gift kvinnas möjjlighet att erhålla anställning i statstjänsten kan i ganska hög grad kringskäiras. IKommitterade hava sig icke bekant, huruvida i något fall förekommit, att såsonn skäl för gift kvinnlig befattningshavares entledigande från tjänsten åberopats hemnes äktenskap. Under alla omständigheter synes den bestämmelse, som lägger i vederbörande myndighets hand att avskeda en kvinnlig befattningshavare under hämvisning till att hennes äktenskap i något avseende inverkat ogynnsamt på hemnes fullgörande av tjänsten, innefatta ett skäligen överflödigt korrektiv mot plilktförgätenhet hos denna särskilda kategori av statstjänare. Vanliga medel till

108 beivrande av försummelse i tjänsten eller åsidosättande av föreskrivna skyll digheter lära nämligen kunna antagas i detta avseende göra till fyllest.» De s a k k u n n i g a övergå härefter till f r å g a n , h u r u det skall förfaras,, d å behov föreligger a t t förflytta en gift k v i n n l i g b e f a t t n i n g s h a v a r e från en. ort till en a n n a n , och f r a m h å l l a i detta s a m m a n h a n g , a t t å t l y d n a d för en i v e d e r börlig o r d n i n g given föreskrift om förflyttning k a n f r a m t v i n g a s , ä v e n om n u v a r a n d e stadgande om m y n d i g h e t s r ä t t a t t entlediga k v i n n l i g befattniingsh a v a r e borttages. Den befattningshavare, som icke ställde sig en dylik föreskrift till efterrättelse, hade d ä r m e d ö v e r t r ä t t sin tjänsteplikt och vore u n d e r k a s t a d laga påföljd. De s a k k u n n i g a y t t r a i detta s a m m a n h a n g v i d a r e : »Om sålunda enligt kommitterades uppfattning särskilda bestämmelser angående gift kvinnas anställning i statstjänsten måste anses redan under nuvarande förhållanden mindre lämpliga och nödvändiga, gäller detta i ännu högre grad, däirest behörigheten för kvinna att innehava statstjänst erhåller den utsträckning, som avses i det föreliggande förslaget. Vad först angår den nuvarande bestämmelsen, att gift kvinna kan erhålla ordinarie anställning allenast efter Kungl. Maj:ts i varje särskilt fall lämnade medgivande, är densamma uppenbarligen utan betydelse i fråga om fullmaktstjänsterna, vilka tillsättas omedelbart av Kungl. Maj:t. Beträffande de lägre tjänsterna vill det synas, som om det borde kunna överlämnas åt vederbörande myndighet att i första hand avgöra, om i särskilt fall sådana omständigheter kunna anses vara för handen, att en tjänst icke bör besättas med gift kvinna. I den mån antalet kvinnliga aspiranter till dylika befattningar ökas och tilläventyrs bland dem också kan komma att befinna sig flera gifta kvinnor än nu, måste det ur olika synpunkter innebära en olägenhet, att ett obligatoriskt hänskjutande till Kungl. Maj:t skall äga rum i dessa fall. Då envar sökande kan genom besvär över myndighetens beslut underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning, torde häri ligga en tillräcklig garanti mot uppkomsten av en i ena eller andra riktningen olämplig praxis vid handläggningen av dylika frågor. I sin senare del innehåller, såsom förut nämnts, den nu gällande regeln, att om kvinnlig innehavare av ordinarie befattning ingår äktenskap, hon icke skall vara skyldig avgå från befattningen, så framt icke vederbörlig myndighet med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt. Om denna regel skulle erhålla tillämpning jämväl ifråga om fullmaktstjänster, torde därav böra följa, att befogenheten att meddela entledigande skulle tillkomma Kungl. Maj:t. I fråga om ett särskilt slag av fullmaktstjänster, till vilka kvinnor enligt förslaget skulle erhålla tillträde, skulle emellertid regeln icke kunna gälla. Den lärer nämligen icke kunna förenas med den i grundlagen fastställda principen om oavsättlighet för ordinarie innehavare av domarämbete. Om särskilda bestämmelser beträffande gifta kvinnor icke anses kunna undvaras, skulle därför i fråga om domarämbete icke erbjuda sig annan möjlighet än att återgå till den äldre ståndpunkten och alltså föreskriva, att för kvinnlig innehavare av sådan befattning inträde i äktenskap medför skyldighet att avgå från tjänsten. I fråga om andra fullmaktstjänster synas starka betänkligheter resa sig mot att å dem tillämpa den nu gällande bestämmelsen. De gifta kvinnliga befattningshavarna ställas därigenom i en klass för sig så att säga under speciell uppsikt. Det lärer icke vara föremål för olika meningar, att särskilt i fråga om mera betydande befattningar, med vilka äro förenade självständiga uppgifter eller ett större ansvar, en dylik anordning icke kan vara att förorda. Befattningshavarens ställning skulle därmed försvagas på ett sätt, som ur tjänstens synpunkt

109 måste anses olämpligt. Frågans praktiska räckvidd torde för övrigt vara ganska ringa, då antalet gifta kvinnor i fullmaktstjänster säkerligen icke kan väntas bliva stoirt. Men just med avseende å de fåtaliga fall, som kunna förekomma inom d e t t a område, synes den nu ifrågavarande bestämmelsen icke kunna verka annat än ganska stötande ur allmän och principiell synpunkt. I fråga om samtliga fullmaktstjänster torde av påtagliga skäl en bestämmelse av denna art böra anses änmu mindre erforderlig med hänsyn till själva tjänstgöringen än, enligt vad förut fraimhållits, förhållandet är med de lägre tjänsterna. Om bestämmelsen icke anses böra tillämpas i fråga om de förra, ligger häri säkerligen ett skäl till att ej heller låta den gälla med avseende å de senare, då det uppenbarligen måste betraktas saS'om önskvärt att om möjligt en åtskillnad i detta hänseende icke göres mellan de olika slagen av tjänster. Till sålunda anförda skäl synes böra läggas en kort hänvisning till den erfarenhet, sonn vunnits på områden, vilka ligga statstjänsten nära. I vårt land hava sedan länge lärarbefattningar vid folkskolor och enskilda läroanstalter kunnat innehavas av gifta kvinnor utan att — åtminstone under senare tid — någon klagan försports över att tjänsten blivit lidande därpå. I den gifta kvinnans rätt att lika med den ogifta arbeta i medborgerliga värv gör lagstiftningen icke någon inskränkning. Då härtill kommer, att flerstädes i utlandet och särskilt våra grannländer icke funnits behov av några undantagsregler i detta avseende, synes det på goda grunder kunna antagas, att även hos oss dylika regler utan skada skola kunna undvaras.» Efter a t t h a v a framhållit, a t t en f ö r u t s ä t t n i n g för a t t gift k v i n n a skulle k u n n a likställas med ogift i fråga om behörigheten att i n n e h a v a statstjänst vore, att likställigheten med avseende å tjänstens k r a v gjordes v e r k l i g mellan alla befattningshavare, m a n l i g a såväl som k v i n n l i g a , y t t r a de s a k k u n n i g a slutligen: »I annat sammanhang hava kommitterade uttalat såsom sin uppfattning, att de föreskrifter, vilka kunna anses erforderliga i fråga om gift kvinnas behörighet att innehava statstjänst, böra meddelas i form av lag. I enlighet härmed skulle dessa bestämmelser hava sin plats i den av kommitterade föreslagna lag innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst. Då nu emellertid kommitterade ansett dylika föreskrifter icke böra komma till stånd, följer därav, om denna uppfattning vinner godkännande, att nämnda lag, i saknad av särskilt stadgande om gift kvinna, skall anses äga avseende å såväl gift som ogift kvinna. Oenom lagens antagande under nämnda förutsättning skulle sålunda upphävas de föreskrifter angående gift kvinna, vilka för närvarande finnas upptagna i olika avlöningsbestämmelser.» I de över de s a k k u n n i g a s förslag a v g i v n a y t t r a n d e n a h a v a från m å n g a håll Yttranden s t a r k a betänkligheter u t t a l a t s m o t de s a k k u n n i g a s förslag i förevarande del. över de_ Följande m y n d i g h e t e r h a v a a v s t y r k t de s a k k u n n i g a s förslag och förordat S"**"J^."~ bibehållande av n u v a r a n d e bestämmelser a n g å e n d e gift k v i n n a s behörighet siag_ att innehava statstjänst: länsstyrelserna i Östergötlands, J ö n k ö p i n g s och Örebro l ä n , riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen, telegrafstyrelsen, j ä r n vägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, k a m m a r k o l l e g i u m , k a m m a r rätten, statistiska c e n t r a l b y r å n , försäkringsinspektionen, direktionen för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda s a m t styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister å Salbohed. I s a m m a r i k t n i n g u t t a l a sig länsstyrelserna i S ö d e r m a n l a n d s och H a l l a n d s l ä n s a m t socialstyrelsen. F y r a ledamöter av Göta hovrätt h a v a ansett gift k v i n n a icke böra erhålla tillträde till domarämbete. Styrelsen för postsparbanken h a r u t t a l a t , att, e h u r u n u v a r a n d e bestäm-

110 melser i stort sett finge anses sakna praktisk betydelse, styrelsen med hänsyni till den föga omfattande erfarenhet, som vunnits, icke för närvarande kunde påltaga sig ansvaret att tillstyrka deras slopande. Vattenfallsstyrelsen har ansett., att nu stadgade restriktioner borde bibehållas, men ville såsom en mildare i\orm att alternativt tillämpas förorda införandet av en bestämmelse, som skiulle giva vederbörande verks styrelse rätt att, när så vore förenligt med verkets intresse, ålägga gift kvinnlig befattningshavare avkortad daglig tjänstgöiring med motsvarande minskning i avlöningsförmåner. Kontrollstyrelsen har ansett särskilda bestämmelser i förevarande avseende icke vara erforderliga beträffande fullmaktstjänster, men funnit dylika bestämmelser, ehuru i nuvarande form icke tillfredsställande, behövliga i fråga om de befattningar, vilka enligt sakkunnigförslaget skulle reserveras för kvinnor, d. v. s. huvudsakligen s. k. biträdesbefattningar. Skolöverstyrelsen förklarar sig med ledning av vunnen erfarenhet kunna uttala, att stadgandet om att gift kvinna kan befordras till lärarbefattning, först sedan Kungl. Maj:t därtill lämnat tillständ, utan egentlig olägenhet skulle kunna bortfalla, men att däremot alltjämt ett stadgande syntes böra kvarstå, vars innebörd vore, att, för så vitt kvinnlig innehavare av lärarbefattning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, tekniska fackskolor eller gymnasier ingått äktenskap, hon skulle vara skyldig att avgå från befattningen, därest skolöverstyrelsen med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande funne sådant nödigt. De sakkunnigas ståndpunkt har biträtts av Svea hovrätt, större akademiska konsistoriet i Uppsala, medicinska fakulteten i Lund, överbibliotekarien i Lund och musikaliska akademien. Generalpoststyrelsen har väl funnit i viss mån tvivelaktigt, huruvida gift kvinna bör i förevarande hänseende helt likställas med ogift kvinna, men tilltror sig i varje fall icke att, vad postverket angår, föreslå några särskilda undantagsbestämmelser. Statskontoret har förklarat sig med hänsyn till vad i betänkandet anförts icke vilja framställa några principiella erinringar mot full likställighet även för gift kvinna, men har ansett sig böra framhålla, att i saknad av inskränkande bestämmelser svårlösta situationer kunna uppkomma så till vida, att de, som i tjänsten skola utöva kontroll över varandra, kunna bliva äkta makar och såsom sådana ej längre äro lämpliga att handhava kontrollen. Av övriga myndigheters yttranden framgår i vissa fall icke med tydlighet, huruvida de tagit ståndpunkt till förevarande fråga eller lämnat densamma obesvarad. Beträffande åtskilliga av dessa yttranden torde, av sammanhanget att sluta, få antagas, att förslaget lämnats utan anmärkning. Av de myndigheter, vilka avstyrkt förslaget i vad det avser frågan om behörighet för kvinna att innehava statstjänst, synas flera ansett sig sakna anledning att göra särskilt uttalande rörande frågan om speciella bestämmelser för gift kvinna. Siks^9^rna 1923.

l

Propositionen till 1922 års riksdag (nr 241) med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst ocn annat allmänt uppdrag m. m. var avfattad i anslutning till de av de sakkunniga i denna del anförda synpunkterna. Vid ärendets föredragning i statsrådet den 10 mars 1922 yttrade föredragande departementschefen i frågan bl. a: "De invändningar, som i avgivna yttranden framställts mot förslaget, torde i det stora hela icke kunna sägas innehålla något i denna fråga nytt eller oprövat argument. Jag förbiser därvid icke de av medicinalstyrelsen efter en ingående

Ill oclh sakkunnig utredning framförda betänkligheterna mot förslaget ur medicinska ocfh hygieniska synpunkter. J a g inskränker mig till att mot detta uttalande stäilla det varma förord, förslaget erhållit från medicinska fakulteten i Lund, äv(ensom till att erinra, att förslaget icke från övriga medicinska auktoriteter, villka y t t r a t sig i frågan, rönt någon gensaga på denna punkt. J a g anser mig oclk böra ytterligare starkt betona — vartill anledning gives även på grund av a n d r a mot de sakkunnigas framställning gjorda anmärkningar — att då man låtit sinia farhågor taga form av varningar för allvarliga sociala vådor, man förvisso överdrivit den omfattning, i vilken gifta kvinnor komma att söka statstjänst. Såisom de sakkunniga framhållit, lärer detta sällan ske i andra fall än då en sådan kviinna ser sig oundvikligt tvungen att söka arbete utom hemmet eller ock i de fall], då hennes levnadsförhållanden icke i detta avseende ställa henne annorlunda än en ogift. Om i först nämnda fall statstjänsten är stängd för henne, tvingas horn att söka sin utkomst under förhållanden, som sannolikt icke erbjuda mindre hygieniska och sociala olägenheter än statstjänsten. Mycket har talats om den lägre arbetsprestation, som kan vara att vänta från de gifta kvinnorna. Att den erfarenhet, som hittills föreligger, icke kunnat vara alhtför ofördelaktig, synes mig till någon del framgå av det vitsord, som i detta ärande givits om de nuvarande restriktiva bestämmelsernas ringa praktiska tilliarna pning. I övrigt må erinras, att en speciellt mot de gifta kvinnorna riktad bestämmelse icke äger någon motsvarighet i likartade försiktighetsmått beträffande övriga statstjänare, vilka kunna brista i duglighet, nit och intresse för tjänsten. Såsom en anmärkning, vilken träffar flertalet av de avstyrkande utlåtandena, vill jag framhålla, att ringa uppmärksamhet synes hava ägnats den förändring av frågans läge, som inträder i och med att kvinnor kunna komma att bekläda även fullmaktstjänster. De saltkunniga torde hava klargjort de svårigheter, som måste vara förbundna med de nuvarande restriktiva bestämmelsernas tillämpning även i fråga om de högre tjänsterna. De myndigheter, vilka avstyrkt förslaget, torde ock i allmänhet hava utgått från de nuvarande förhållandena, då kvinnor endast sysselsättas i lägre befattningar. Vad med denna begränsning anförts till stö.d för bibehållande av ifrågavarande föreskrifter, må i viss mån kunna äga sin riktighet. Men mot att härutinnan göra en skillnad mellan olika slag av tjänster torde, på sätt de sakkunniga framhållit, möta betänklighet; att finna en rättvis och rationell gräns måste ställa sig synnerligen svårt. Vid bedömandet av föreliggande fråga lärer det näppeligen undgå uppmärksamheten, att utvecklingen omisskänneligt gått i riktning mot lika villkor för gifta som för ogifta kvinnor i fråga om behörighet att innehava statstjänst. Den tveksamhet, som röjes i flera av de avgivna utlåtandena, har ock styrkt mig i min uppfattning, att ett upphävande av ifrågavarande bestämmelser, även med den begränsade räckvidd, de fortfarande äga, under alla förhållanden måste betraktas såsom en tidsfråga. Då jag icke kunnat finna tillräckliga skäl för deras bibehållande och än mindre för att nu giva dem giltighet för nya områden av statstjänsten, har jag anslutit mig till förslaget att icke i förevarande lag upptaga någon bestämmelse i detta hänseende. Om denna ståndpunkt vinner godkännande, skall alltså likställighet vara genomförd mellan gifta och ogifta kvinnor i det avseende, varom här är fråga." Såsom tidigare n ä m n t s , v a n n propositionen i fråga icke riksdagens bifalL Det genom proposition vid 1923 å r s r i k s d a g (nr 40) framlagda lagförslaget i ä m n e t anslöt sig i förevarande del u t a n ä n d r i n g till föregående å r s förslag.

112 Lagförslaget blev, såsom tidigare nämnts, av riksdagen antaget, och skedde därvid ej någon ändring i nu ifrågavarande del. Utländska Rörande de utländska förhållandena i förevarande ämne får kommittén förhållan- hänvisa till den utredning härom, som finnes intagen i betänkandet angåemde den kvinnors tillträde till statstjänster (del I I , sid. 74 ff.). KommitKommittén är av den uppfattningen, att, med hänsyn till innehållet i (den téns ytt- nu antagna behörighetslagen, de för närvarande gällande särskilda stadrande. gandena angående gift kvinnas anställning i statstjänst icke längre k u n n a bibehållas. Emellertid bör enligt kommitténs mening förevarande frågai ej därmed helt lämnas å sido vid löneregleringen för de kvinnliga befattningshavarna. Även förbemälda sakkunniga hava ju förklarat, att anställniing av gift kvinna kan medföra olägenheter för statstjänsten, och att därför anställning av gift kvinna i många fall icke är önskvärd. Enligt de sakkunnigas mening skulle dock gällande bestämmelser angående ansvar för tjänstefel kunna anses vara ett korrektiv mot de befarade olägenheterna. De sakkunniga hava likaledes erinrat om att i utländsk lagstiftning särskilda bestämmelser i nu ifrågavarande syfte icke meddelats för gifta kvinnor. Härvid bör dock, enligt kommitténs mening, ej förbises, att de författningsenligt betryggande anställningsformer, som i den svenska statstjänsten beretts det stora flertalet ordinarie befattningshavare, endast i mycket begränsad omfattning och i vissa fall icke alls återfinnas i utlandet och att därstädes befattningshavarna därför kunna avskedas, även utan att fel eller försummelse i tjänsten föreligger. 1 Redan av detta skäl har därför utomlands behov av särskilda föreskrifter i förevarande avseende icke på samma sätt som hos oss varit förhanden. I saknad av motsvarande garanti kunna de hos oss för befattningshavare i allmänhet gällande bestämmelserna icke utan viss skärpning och komplettering anses vara ur statstjänstens synpunkt tillräckligt betryggande i detta avseende. Betydelsen av de olägenheter, vilka onekligen kunna föranledas för statstjänsten genom anställning av gifta kvinnor, hava med skärpa understrukits i flera av de över förslaget avgivna utlåtandena. Då till grund för dessa uttalanden ligger den erfarenhet, som man inom vidsträckta grenar av administrationen anser sig i detta avseende hittills hava vunnit, torde starka skäl tala för att taga under omprövning möjligheten av vissa stadganden, syftande till att neutralisera ifrågavarande olägenheter. Vattenfallsstyrelsen har i sitt utlåtande förordat införandet av en bestämmelse, som skulle giva vederbörande verks styrelse rätt att, när så vore förenligt med verkets intresse, ålägga gift kvinnlig befattningshavare avkortad daglig tjänstgöring med motsvarande minskning i avlöningsförmånerna. E n i viss mån liknande anordning är gällande i Danmark, där dessutom kvinnlig tjänsteman på grund av havandeskap och barnsbörd kan, utöver vanlig tjänstledighet, under viss tid »stå utanför nummer», d. v. s. kvarstå i tjänsten men utan rätt att därunder åtnjuta lön och tjänstårsberäkning. Kommittén har efter övervägande av de skilda möjligheter, som här framställa sig, funnit en lösning av föreliggande spörmål kunna vinnas, genom att sådan kvinnlig befattningshavare, å vilken stadgandet skulle komma att äga tillämpning, förklaras skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande 1

Se närmare härom bilaga IV.

113 myndighet eller, där denna saknar behörighet att meddela tjänstledigheten, Kuingl. Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finnernödigt meddela. E n l i g t kommitténs mening torde behov näppeligen föreligga att göra en dylik bestämmelse tillämplig på gifta men barnlösa kvinnor. Å andra sidan kan emellertid — såsom de sakkunniga ävenledes påpekat — en änlka eller frånskild hustru med barn under sin vårdnad i lika hög grad som den gifta kvinnan vara bunden av åligganden i hemmet. Följdriktigheten torde därför bjuda att låta ifrågavarande stadgande gälla jämv ä l en sådan befattningshavare, och synes stadgandets tillämpning kunna knytas just till vårdnadsskyldigheten. Med den formulering bestämmelsen erhållit i kommitténs förslag, blir den alltså i förekommande fall tillämplig ävten på ogift kvinnlig befattningshavare. Vårdnadsskyldigheten äger enligt gällande lag bestånd, till dess barnet fyllt 21 år. Då det emellertid i normala fall huvudsakligen är under minderårigheten, som vårdnaden om barnet kan väntas försvåra moderns tjänstgöring, torde en lägre åldersgräns böra bestämmas. Kommittén har funnit densamma lämpligen kunna sättas till fyllda 15 år eller samma ålder, som i ett flertal författningar uppställts som gräns för minderårighet. För vinnande av ett enhetligt förfaringssätt anser kommittén, att vissa särskilda föreskrifter rörande det avdrag å avlöningen, som kvinnlig befattningshavare må under här avsedd tjänstledighet vidkännas, böra av Kungl. Maj:t meddelas i tillämpningsbestämmelserna till avlöningsreglementena. Enligt kommitténs mening bör det s. k. D-avdraget här komma i tillämpning och befattningshavaren således vid full tjänstledighet avstå samtliga avlöningsförmåner och vid partiell tjänstledighet äga uppbära allenast den på tjänstgöringstiden belöpande delen av avlöningen. Skulle befattningshavare drabbas av sjukdom under tid, då full tjänstledighet åtnjutes, böra givetvis de i civila avlöningsreglementet 16 § 1 mom. (2 mom. enligt kommitténs förslag) och häremot svarande stadganden i övriga reglementen ej få träda i tillämpning. Vid partiell tjänstledighet bör i dylikt fall sjukavlöning utgå endast i proportion till den vederbörande åliggande tjänstgöringen. Då det icke ansetts skäligt, att gift kvinna vid sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, allenast får vidkännas det förhållandevis ringa avdrag, som vid sjukdom tillämpas enligt 16 § 1 mom. (2 mom. enligt kommitténs förslag), har i nämnda stadgande undantag gjorts för ifrågavarande fall. För sådan händelse komma alltså bestämmelserna i 17 § att vinna tillämpning, vilket innebär, att, därest gällande tillämpningsföreskrifter i denna del ej ändras, befattningshavaren kommer att under i regel tre månader få vidkännas s. k. C-avdrag och för tid därutöver s. k. D-avdrag. Med de bestämmelser kommittén sålunda föreslår, tror sig kommittén i. stort sett hava undanröjt de betänkligheter, som tidigare framkommit mot förslaget om likställighet i anställningsvillkor mellan gifta och icke gifta kvinnor.

li)21 års

lönekommitté.

VII. Vissa statstjänsters reserverande för kvinnor. Spörsmålet om vissa statstjänsters reserverande för kvinnor uppkoim i. samband med frågan om beredande av fastare anställning för vissa biträden hos ämbetsverk och myndigheter. I det av 1902 års löneregleringskommitté den 31 oktober 1907 avgivna betänkande i ämnet anmärkte kommittén, att å fast biträdesbefattning i negel endast borde få anställas kvinnor, men att undantagsvis, därest lämplig kvinnlig arbetskraft ej funnes att tillgå eller av annan anledning så befunnes lämpligt, manlig arbetskraft skulle få anlitas. Därvid borde pensionerade underofficerare särskilt komma i åtanke. Genom beslut av 1910 och 1911 årens riksdagar uppfördes på förslag av Kungl. Maj:t vissa biträdesbefattningar å ordinarie stat, och synas — oaktat något direkt principuttalande ej gjordes — dessa befattningar hava varit avsedda för kvinnor. Efter erhållet uppdrag avgav sedermera löneregleringskommittén den 29 juni 1911 betänkande rörande uppförande i stat av vissa biträden hos ämbetsverk och myndigheter. Rörande frågan, huruvida dessa befattningar skulle stå öppna för såväl män som kvinnor, uttalade kommittén som sin mening, att de biträdesbefattningar av ifrågavarande slag, som vid 1910 och 1911 årens riksdagar på förslag av Kungl. Maj:t uppförts å ordinarie stat, vore avsedda för kvinnor, varefter kommittén fortsatte: »Det synes kommittén icke vara skäl att göra gällande en annan grundsats beträffande de befattningar av enahanda eller liknande slag, som må komma att uppföras på ordinarie stat hos de ämbetsverk och myndigheter, om vilka i nu förevarande ärende är fråga. Även om för vissa biträden med kvalificerat arbete avlöningen må varda i någon mån höjd utöver den normaltyp, som bestämts för skrivbiträdena hos fångvårds- och generaltullstyrelserna m. fl. verk, lärer dock avlöningen för biträdena i fråga i allt fall icke kunna lämna tillräckligt uppehälle åt en tjänstemannafamilj (detta ord taget i dess hittillsvarande allmänna betydelse). Ej mindre därutinnan än även i beskaffenheten av de göromål, som torde komma att utföras av ifrågavarande biträden, lärer förefinnas skälig anledning att låta befattningarna bestridas av kvinnliga innehavare.» Ärendet upptogs till behandling i samband med statsverkspropositionen till 1912 års riksdag. I statsrådsprotokollet över finansärenden den 13 januari 1912 framhöll vederbörande departementschef, att, då av yttranden från vissa i ärendet hörda myndigheter framginge, att hos dem redan vore anställda manliga biträden, som ansåges förtjänta att erhålla ordinarie anställning, och dessa myndigheter framhållit önskvärdheten därav, att befattningarna i fråga finge stå öppna såväl för män som för kvinnor, borde frågan, huruvida biträdesbefattningarna skulle vara förbehållna allenast kvinnor, nu upptagas till principiellt avgörande. Liksom den grupp av statstjänare, varom vore fråga, för det dåvarande till övervägande grad ut-

115 gjcordes av kvinnor, komme säkerligen, med hänsyn särskilt till de relativt bejgränsade avlöningar, som skulle utgå till de nu ifrågasatta nya befattnimgshavarna, att även för framtiden så bliva fallet, även om befattningarna icke uttryckligen undantoges för kvinnor. Konkurrensen från männens sida omi dessa tjänster kunde alltså antagas bliva så ringa, att det ur synpunkten av det speciella kvinnointresset icke vore oundgängligen nödvändigt att förbelhålla dem för kvinnorna. Å andra sidan syntes det ur andra synpunkter i särskilda fall kunna vara önskvärt att kunna besätta befattningarna med miän. Departementschefen, som visserligen ansåge, att ifrågavarande befattnimgar i regel borde besättas med kvinnor, höll dock före, att denna fråga icke borde lösas genom en för alla fall gällande regel, utan att för varje säirskilt ämbetsverk och myndighet borde prövas, huruvida förevarande befatttningar borde förbehållas kvinnor eller stå öppna även för män. Statsutskottet biträdde Kungl. Maj:ts förslag i fråga om avlöningsbeloppen. Beträffande frågan, huruvida förevarande befattningar borde få stå öppna så-väl för män som kvinnor, anslöt sig utskottet icke till departementschefens föirslag. Såväl befattningarnas art som de för desamma föreslagna avlöningsbeloppen syntes nämligen utskottet tala för, att befattningarna borde besättas uteslutande med kvinnor. Vid behandling av ärendet i första kammaren yrkades, att kammaren skalle i avseende å motiveringen beträffande frågan, huruvida förevarande befattningar borde stå öppna såväl för män som för kvinnor, göra det uttallandet, att departementschefens uppfattning vore fullt riktig. Kammaren beslöt i enlighet med detta yrkande. Andra kammaren biföll däremot utskottets förslag oförändrat. I anledning av de skiljaktiga beslut, vari kamrarna stannat i fråga om motiveringen, gjordes i riksdagens skrivelse i änendet ej något uttalande i förevarande fråga. Med anledning härav upptogs ej heller i den kungörelse, som sedermera utfärdades den 10 juni 1912 (nr 151) med allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar, något förbehåll om dessa befattningars reserverande för kvinnor. Emellertid hade redan förut i vissa fall, genom att i vederbörande stater befattningarna betecknats såsom kvinnliga, desamma förbehållits kvinnor. Efter hand blev denna anordning genomförd i allt större utsträckning. När därför i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 507) ifrågavarande biträdesbefattningar generellt betecknades såsom kvinnliga, innebar detta i själva verket allenast en formell bekräftelse på en redan i stort sett genomförd praxis. Vid de löneregleringar efter nya principer, som sedermera genomförts, till en början för kommunikationsverken och sedermera för ett antal andra verk och stater, hava de för kvinnor reserverade befattningarna hänförts till en särskild kvinnlig löneskala. Endast i ett fåtal undantagsfall, t. ex. i fråga om kanslister i diplomatisk eller konsulär tjänst, har möjlighet beretts att besätta befattning med antingen manlig eller kvinnlig innehavare. I det yttrande till statsrådsprotokollet, som föregick Kungl. Maj:ts beslut om tillkallande av sakkunniga för utredning av frågan om kvinnas tillträde till statstjänst, uttalade dåvarande chefen för justitiedepartementet, att principen om könens likställighet icke i praktiken syntes kunna genomföras utan vissa inskränkningar. En del statstjänster syntes till sin natur vara sådana, att de icke lämpligen kunde beklädas av kvinnor eller att de av särskilda skäl borde förbehållas män. Å andra sidan funnes vissa befattningar, som enligt sakens natur lämpligen borde innehavas allenast av

116 kvinnor. En närmare utredning i dessa hänseenden vore givetvis erforderlig, innan frågan kunde vinna sin definitiva lösning. I andra delen av sitt betänkande upptogo de sakkunniga förevarande spörsmål till behandling. Efter redogörelse för arten och antalet av de befattningar, som reserverats för kvinnor, framhöllo de sakkunniga, att ett ej obetydligt antal statstjänster vore av den natur, att deras besättande med kvinnliga innehavare måste anses såsom till fullo motiverat av de naed tjänsterna förenade uppgifternas art. Att under alla omständigheter vissa befattningar inom statstjänsten borde inneha vas endast av kvinnor, torde ej heller vara föremål för någon meningsskiljaktighet. Däremot kunde enligt de sakkunnigas mening olika uppfattningar råda om den större eller mindre utsträckning, i vilken en dylik nödvändighet att för statstjänsten använda kvinnlig arbetskraft skulle anses vara för handen. Efter att hava erinrat om de skäl, som ur synpunkten av likställigheten mellan könen i avseende å behörigheten att innehava befattningar anförts emot anordningen med vissa befattningars reserverande för kvinnor, framhålla de sakkunniga, att, om — såsom i de sakkunnigas förslag skedde — vissa statstjänster förbehölles män, det icke borde anses oförenligt med likställighetsprincipen, att vissa andra tjänster reserverades för kvinnor. Det låge i sakens natur, att de befattningar, som sålunda undantoges från den allmänna regelns tillämpning, varken kunde eller borde utskiftas mellan könen med en strängt genomförd reciprocitet såsom ändamål. Avgörande i detta hänseende kunde icke vara annat än statsintresset, vilket emellertid kunde göra sig gällande på olika sätt med avseende å olika slag av tjänster. De sakkunniga yttra i detta sammanhang vidare: "Om det av kommitterade framlagda förslaget till lag, innefattande bestämmelser angående kvinnas tillträde till statstjänst, blir i huvudsak antaget, kan, teoretiskt sett, likställighet mellan män och kvinnor väl sägas bliva regel på statstjänstens område. Men ser man till det faktiska läget, är givetvis icke en verklig likställighet vunnen endast genom en sådan lagstiftningsåtgärd. Blött ett fåtal kvinnor står rustat att för den närmaste tiden upptaga den konkurrens på nya områden, vartill möjligheten nu skulle givas, och även vad en mera avlägsen tid beträffar vore det förvisso att överskatta reformens sannolika verkan, om nian räknade med att kvinnorna på dessa för dem hittills stängda områden komme att i större utsträckning undantränga männen. Särskilt må härvid erinras, att ett formellt undantagande av vissa tjänstegrupper ansetts överflödigt på den grund, att kvinnor av naturliga orsaker äro uteslutna från tävlan inom desamma. I själva verket måste alltså kvinnans verksamhet i statstjänsten komma att bliva mera begränsad än som framgår av den föreslagna lagens ordalydelse. Redan av dessa orsaker måste det enligt kommitterades uppfattning vara förfelat att vilja bedöma den nu närmast föreliggande frågan ur synpunkten att söka skipa rättvisa mellan två jämställda parter. Framför allt bör dock en bestämd gensaga inläggas mot att på detta sätt manliga och kvinnliga statstjänare ställas not varandra i tvistande om fördelar för den ena eller andra sidan, då frågan i stålet icke får anses gälla något annat än att genomföra den förändring, som nu avses, på sådant sätt, att den blir till verkligt gagn för det allmänna. Och vad an^år den ovan antydda uppfattningen, att det för de kvinnliga statstjänarna skulle vira otillfredsställande, att just vissa av statstjänstens lägsta befattningar reserverades för dem, synes densamma icke kunna tillmätas någon betydelse, om kvinnorna i stort sett erhålla samma möjlighet som männen att uppnå även de högsta statstjänsterna".

117 De s a k k u n n i g a framhålla i fortsättningen, h u r u s o m det förhållande, a t t vhssa befattningar blivit reserverade för k v i n n o r , hade berott a v skäl, som vairit i viss m å n olikartade. De s a k k u n n i g a y t t r a v i d a r e : " I några fall hava tjänster inrättats med särskild hänsyn till önskvärdheten att å d e s s a erhålla kvinnlig innehavare. Det har då gällt tjänsteställningar, från villka kvinnor eljest varit uteslutna. Såsom förut erinrats, äro de sysslor, som åtffölja några för kvinnor reserverade befattningar, av den natur, att befattningarna u t a n fråga böra beklädas av kvinnor. Dessa befattningar utgöra emellertid enda:.st en mindre del av den grupp, om vilken nu är tal. Det stora flertalet tjämster av förevarande slag, inom administrationen, kommunikationsanstalterna m.. fl. arbetsområden, kan enligt erfarenheten skötas såväl av män som av kvinnoir. Att kvinnor — jämförelsevis sent — vunnit anställning i dylika befattnimgar har till en början haft sin naturliga orsak i ett ökat behov av arbetskrafter. D e t t a behov har under den fortgående utvecklingen befunnit sig i ständig stegring, och föredömen från enskild verksamhet hava hänvisat till kvinnorna, då det gällt att förvärva den erforderliga personalen för den ena nya uppgiften efter dem andra inom den lägre statstjänsten. Att i många dylika ställningar kvinnorna efter hand utträngt männen, har emellertid otvivelaktigt i främsta rummet berott därpå, att kvinnornas arbetskraft blivit billigare än männens. I statstjäinsten genomfördes snart nog mellan män och kvinnor en åtskillnad i avlöningshäinseende, vilken därefter städse upprätthållits. Statsfinansiella hänsyn hava för dem skull manat till användande i stor utsträckning av kvinnlig arbetskraft i stiället för manlig. Kostnadsskälet kan dock icke utgöra tillräcklig förklaringsgrund till att numera ett stort antal befattningar formligen reserverats för kvinnor, då ju, från nämnda synpunkt sett, det måste vara för staten lika gott, om em man velat åtnöjas med den avlöning, som bjudits. Även sociala hänsyn hava därtill varit medverkande. Den nyare samfundsutvecklingen har medfört en riklig tillgång av kvinnlig arbetskraft, som under äldre tider varit bunden inom hemmets verksamhetsområde, och därmed också ett behov av lämpliga arbetstillfällen för ett stort antal kvinnor. Den lägre statstjänsten har med åren erbjudit allt vidsträcktare möjligheter till användning av kvinnlig arbetskraft utan annan utbildning än den, som av flertalet kvinnor vanligen förvärvas. Det torde icke vara oberättigat att såsom ett föremål för det allmännas omvårdnad, ett verkligt statsintresse, betrakta frågan om beredande av lämplig verksamhet för dessa kvinnliga självförsörjare, vilka på grund av förhållandenas makt äro hänvisade att söka sin utkomst inom ett tämligen begränsat område, eller i varje fall att så långt som möjligt stödja dem i deras strävan att finna en dylik verksamhet. Redan då kvinnorna först upptogos i allmän tjänst, betonades denna sociala synpunkt, och den har därefter alltmera trätt i förgrunden vid ordnandet av kvinnornas anställning i statstjänsten. Då man omsider gått så långt som till att giva kvinna uteslutande behörighet till vissa dylika befattningar, har detta funnit sitt berättigande jämväl däri, att det då gällt sysslor, om vilka det i allmänhet kan sägas icke vara önskvärt, att manlig arbetskraft dragés till dem från andra områden, där den i regel kan utnyttjas till större gagn. Erfarenheten från den tid, som gått, torde ock hava ådagalagt, att denna anordning varit till fördel för statstjänsten. I de fall, där möjlighet till jämförelse givits, har antagandet om kvinnors större lämplighet för detta slag av arbete bekräftats av, såsom det vill synas, samstämmiga vittnesbörd. Då denna fråga nu skall bedömas från den förändrade utgångspunkt, som uppställer sig efter det kvinnorna i princip erhållit tillträde till statens alla tjänster, är det, såsom redan förut framhållits, av vikt, att de praktiska verkningarna av

118 denna reform icke överskattas. I varje fall lärer det vara förhastat att vännta. alltför mycket av kvinnornas första framryckning på de nya arbetsområdena. Med avseende å de tjänster, vilka för närvarande äro reserverade för kvinnaor, torde ställningen bliva i huvudsak oförändrad i fråga om såväl statens behov av arbetskraft som behovet av arbetstillfällen för den kategori av självförsörjande kvinnor, från vilken rekryteringen av dessa lägre statstjänster nu sker. De owan angivna sociala skälen för att vissa befattningar fortfarande böra beklädas avkvinnor synas därför även efter reformens eventuella genomförande äga full ggiltighet." De sakkunniga upptogo härefter frågan, huruvida deras sakliga uppfaattning nödvändigt borde leda till ett formellt reserverande av vissa befattningar för kvinnor eller om det i detta avseende, liksom med hänsyn ttill åtskilliga förut för män reserverade befattningar, skulle kunna överlämmas åt förhållandena att reda sig själva. Såsom ett huvudskäl för den föirra ståndpunkten anförde de sakkunniga, att deras förslag om höjda pensionssavgifter i de kvinnliga befattningar, å vilka likalönsprincipen enligt deiras mening borde tillämpas, ovillkorligen fordrade ett formellt fullt klart ssärskiljande mellan dessa befattningar och de för kvinnor reserverade befattningarna. I annat fall kunde dessa senare nämligen ej undantagas frrån stadgandena om högre pensionsavgifter, vilket i sin ordning måste mtedföra, att en viss eljest ej avsedd löneförhöjning skulle bliva nödvändig äwen beträffande dessa. De sakkunniga föreslogo alltså, att flertalet av de befattningar, som hiittills varit tillgängliga endast för kvinnor, fortfarande skulle vara reserveraide för dem. Hänsyn till den förändrade ställning, som behörighetslagens aintagande skulle medföra, ansågs dock böra föranleda, att vissa befattningfar, särskilt åtskilliga lärarbefattningar, hädanefter borde bli tillgängliga ä v e n för män. Slutligen må nämnas, att de sakkunniga föreslagit, att de tjänster, villka icke äro i vidare mån reserverade för kvinnor än att för närvarande vnsst förhållande är fastställt mellan antalet manliga och antalet kvinnliga Ibefattningar, skola utan inskränkning kunna innehavas av män eller kvinnior. Flertalet av de myndigheter, som yttrat sig över de sakkunnigas försliag i denna del, har avstyrkt bibehållande av nuvarande anordning med iför kvinnor reserverade befattningar. Därvid har särskilt framhållits, att en dylik anordning vore stridande mot principen om likställighet mellan miän och kvinnor i fråga om behörighet till statstjänst och att något direikt statsintresse, som kunde kräva ett reserverande av befattningarna i fråga, ej kunde påvisas. De myndigheter, som sålunda avstyrkt förslaget, äiro följande: Svea hovrätt, länsstyrelserna i Södermanlands och Hallands läin, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsem, styrelsen för postsparbanken, telegrafstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kammarrätten, statistiska centralbyrån, riksarkivet, överbibliotekarien i Lund, skolöverstyrelsen, musikaliska akademien och kommerskollegium. Socialstyrelsen har därvid yttrat bl. a.: »Under de senaste åren har styrelsen haft hos sig anställda ordinarie och extra biträden av olika lönegrader till ett genomsnittligt antal av omkring 60, bland vilka åtskilliga avlagt studentexamen och en eller annan även akademiisk examen. För närvarande bedriva tre studier vid Stockholms högskola och en

119 vitfl institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning i. Stockhollm, vid vilka studier tjänstgöringen inom ämbetsverket bereder dem ett ekonomiskt stöd. Det intresse för fortsatt utbildning, som på detta sätt framträtt oclh vilket styrelsen ansett sig böra uppmuntra genom beviljandet av tjänstledighet i "wiss utsträckning, kommer uppenbarligen att erhålla en stark sporre, därest tilllträde till högre befattningar inom och utom verket nu skulle öppnas för kvinnor. Därav torde bliva följden, att inom styrelsen, liksom inom andra ämbetsverk med större antal biträden, alltid skulle förefinnas ett antal sådana befattnimgshavare med formell kompetens för anställning såsom tjänstemän av högre gr:ad. Vid uppkommande ledigheter inom dessa grader skulle förstnämnda befattningshavare säkerligen göra anspråk på befordran och såsom skäl därför jämväl åberopa föregående tjänstgöring under ett antal år inom eller utom verket. Med strängt formell tillämpning av nuvarande befordringsprinciper synes det samnolikt att härigenom skulle kunna efter hand framväxa ett visst monopol för kvinnor beträffande rekryteringen till amanuens- och förstagrads-befattningar. Oeh då från dessa de högre tjänsterna i regel besättas, skulle utsikterna för manliga tjänstemän kunna komma att ställa sig synnerligen litet lockande.» Till de sakkunnigas förslag om biträdesbefattningarnas reserverande för kvinnor hava utan närmare motivering anslutit sig kontrollstyrelsen och vetenskapsakademien. Chefen för sjökarteverket har framhållit, att de kvinnliga biträdesbefattningarna möjligen skulle kunna öppnas även för manliga innehavare, men a t t den låga avlöningen icke torde göra dem lockande för andra män än sådana, som mera tillfälligt skulle söka anställning i brist på annan sysselsättning, en lösning, som knappast vore för verket eftersträvansvärd. Chefen för nationalmuseum har ansett skrivbiträdesbefattningen vid museet lämpligast böra besättas med kvinna. I de framställningar från skilda kvinnoföreningar, som, enligt vad förut (ovan sid. 19) nämnts, ingivits till justitiedepartementet — nämligen från styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundet, styrelsen för föreningen Kvinnor i statens tjänst, styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening, De kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd samt kommitterade för den kvinnliga telegrafpersonalen — har enstämmigt yrkats, att biträdesbefattningarna i statsämbetsverken och med dem samställda befattningar vid kommunikationsverken icke måtte reserveras för kvinnor. Till samma uppfattning hava också anslutit sig de kvinnoföreningar, vilka till kommittén inkommit med den i det föregående berörda framställningen rörande de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden. För egen del anser kommittén, att, sedan likställighet i stort sett genom- Kommitténs förts mellan män och kvinnor i avseende på tillträde till statstjänst, ett ,t y ,an bibehållande av anordningen med för kvinnor särskilt reserverade befatt' ningar bör ifrågakomma, endast därest mera tungt vägande skäl kunna anföras härför. Även om vissa sociala skäl kunna sägas i någon mån tala för ett dylikt reserverande, synas de dock enligt kommitténs mening ej äga sådan betydelse, att de tillräckligt motivera en avvikelse från den allmänna regeln. Vad särskilt beträffar behovet att bereda arbetstillfällen för den kategori av självförsörjande kvinnor, från vilken rekryteringen av ifrågavarande statstjänster nu sker, anser kommittén, att någon fara för att

120 kvinnorna på ifrågavarande arbetsområden skulle bliva undanträngda av män näppeligen lärer föreligga. Såsom ett huvudskäl för förslaget om vissa befattningars uttrycklliga reserverande för kvinnor hava de sakkunniga anfört, att en del svårrigheter eljest kunde uppstå med hänsyn till deras förslag om högre pensionsavgifter för kvinnor än för män. Med det förslag till löne- och pensionsreglering, som kommittén i det följande framlägger, komma emellertid de av de sakkunniga antydda svårigheterna icke att föreligga. Till förmån för den nuvarande anordningens upphävande talar, att i de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag, såväl från ett fleirtal ämbetsverk som från samtliga kvinnoorganisationer yrkats, att de nu för kvinnor reserverade befattningarna skola öppnas även för män. För sin del ansluter sig kommittén till denna uppfattning. Därest emellertid avlöningen vid ifrågavarande tjänster skulle regleras efter samma g r a n der, som kommittén föreslår för lägre statstjänster i allmänhet — nämligen högre lön för män än för kvinnor — skulle, i den mån män vunne anställning i dessa nu för kvinnor reserverade befattningar, en avsevärd kostnaidsökning inträda för statsverket. Då enligt kommitténs mening en dylik kostnadsökning måste undvikas, bör förutsättningen för mäns tillträde till dessa befattningar vara, att lönen till manlig innehavare utgår efter enahanda grunder, som gälla för kvinnlig innehavare av samma befattning — en anordning, som ej torde bereda några lönetekniska svårigheter. Till de speciella avlöningsbestämmelser, som av sådan anledning bliva erforderliga, får kommittén tillfälle att i annat sammanhang återkomma. När kommittén alltså föreslår, att i regel de för kvinnor reserverade befattningarna öppnas jämväl för män, måste emellertid betonas, att undantag bör stadgas i fråga om sådana befattningar, vilkas natur kräver, att de förses med kvinnlig innehavare. Vanligen torde detta böra ske genom att ifrågavarande befattning på tjänsteförteckningen erhåller en kvinnlig beteckning (t. ex. yrkesinspektris, husmoder, sköterska, vaktfru). I vissa fall kan emellertid för samma ändamåls vinnande visa sig lämpligare att vid fastställande av stat för viss grupp av befattningshavare angiva ett visst minimiantal befattningar, som böra besättas med kvinnor (t. ex. vissa assistentbefattningar vid fångvården och yrkesinspektionen). Sådana fall torde även förekomma vid en del icke nyreglerade verk, särskilt vid läroanstalterna (t. ex. vid folkskoleseminarium i fråga om övningsskollärarbefattning). För dessa verk bör denna sak ordnas i samband med genomförande av ny lönereglering. Kommittén har ej förbisett, att en motsvarande anordning kunde vara önskvärd för att tillgodose intresset, att vissa tjänster, särskilt vid läroanstalterna, ej komma att besättas uteslutande med kvinnor. För genomförande av en sådan anordning torde emellertid en ändring av behörighetslagen vara erforderlig.

VIII. Kommitténs yttrande i lönefrågan. Innan kommittén övergår till att yttra sig i själva sakfrågan, vill kommittén först erinra om att den principiella frågan om bestämmandet av förhållandet mellan avlöningen till manliga och kvinnliga statstjänstemän sedan början av 1900-talet vid tre skilda tillfällen varit föremål för ingående utredningar, nämligen dels av 1902 års löneregleringskommitté år 1911, dels av lärarlönenämnden år 1914 samt dels av de sakkunniga i fråga om kvinnas tillträde till statstjänst år 1920. I sitt den 13 januari 1911 avgivna betänkande med förslag till de grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar, hemställde 1902 års löneregleringskommitté, att kvinnlig innehavare av de lärar-, lakar- och andra befattningar, till vilka då var ifrågasatt, att kvinnor skulle beredas tillträde, skulle äga att av de med tjänsten enligt stat förenade avlöningsförmånerna tillgodonjuta fyra femtedelar av lönen och tjänstgöringspenningar eller arvode, som inginge i den uti stat upptagna begynnelselönen, samt hälften av ortstillägg och av hyresbidrag eller hyresersättning, som utginge av statsmedel, ävensom hälften av ålderstillägg eller däremot svarande avlöningsförhöjning. Hälften av avdraget å begynnelseavlöningen, d. v. s 10 %, ansåg kommittén motiverad med hänsyn till att den manliga avlöningen bestämts efter familjeförsörjarens levnadsbehov, och återstoden av avdraget betingades enligt kommitténs mening dels av vissa förhållanden, som ägde samband med de kvinnliga befattningshavarnas pensionering, nämligen att kvinnans tjänstår vore färre än mannens, att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlade bidrag till sin egen pensionering, att kvinnan bleve pensionsberättigad vid lägre levnadsålder än mannen samt att kvinnans medellivslängd vore större än mannens, dels ock därav att kvinnan vore fri från obligatoriska avgifter för efterlevande anhörigas pensionering. Den ifrågasatta reduceringen av orts- och liknande tillägg samt ålderstillägg eller motsvarande avlöningsförhöjningar motiverades med att ifrågavarande tillägg delvis bestämts med hänsyn till att mannen i regel vore familjeförsörjare. Lärarlönenämnden föreslog i sitt huvudbetänkande, avgivet den 31 oktober 1914, att vid bestämmande i allmänhet av kvinnliga lärares löner, hänsyn skulle tagas till ev. tidigare pensionsålder, kvinnornas längre medellivslängd samt de manliga befattningshavarnas värnpliktsår, på grund av vilka faktorer en efter vissa grunder beräknad reduktion skulle ske i de ifrågavarande kvinnliga lärarnas löner i jämförelse med de manligas. Vad särskilt de statsanställda lärarna beträffar, vilka enligt nämndens förslag icke skulle komma i åtnjutande av särskilda familjetillägg (se ovan sid. 56), skulle med hänsyn till familjeförsörjningssynpunkten den för kvinnlig lärare sålunda beräknade lönen ytterligare reduceras med omkring 10 %.

122 I detta sammanhang berörde nämnden även frågan, huruvida vid lömernas bestämmande hänsyn borde tagas till ett eventuellt större behov av sjjukledighet för de kvinnliga lärarna än för de manliga. Nämnden fann det visserligen kunna antagas, att, under i övrigt Hika förhållanden, lärarinnan vore mera utsatt för att av hälsoskäl distraheras i sin tjänstgöring, men då något mått på kvinnornas underlägsenhet i dcetta avseende, som kunde läggas till grund för beräkningen av kvinnornas lömer, icke funnes, ansåg sig nämnden ej kunna taga hänsyn till ifråga varainde faktor. De för utredning av frågan om kvinnas tillträde till statstjänst 1 tillkallade sakkunniga hava för sin del, såsom tidigare nämnts, förordat genomförandet av principen lika lön för män och kvinnor i samma befattnhng. För de sakkunnigas motivering och förslag i detta hänseende har i det föregående (sid. 4 ff.) lämnats en utförlig redogörelse. Här må endast erimras om de sakkunnigas uppfattning, att de faktorer i pensionsavseende, s*om enligt de tidigare förslagen ansetts böra föranleda en viss reduktion av de kvinnliga befattningshavarnas löner, i stället borde vinna beaktamde genom högre pensionsavgifter för kvinnorna. Därjämte skulle de kvinnliga befattningshavarna erlägga viss avgift för pensionering av efterlevande barn. De sakkunnigas uppgift var i avseende på lönefrågan begränsad till en allmän principutredning. Till kommittén har däremot hänskjutits uppgiften att bedöma det ifrågavarande spörsmålet med hänsyn till statsfinansiella och lönetekniska synpunkter. För lönefrågans bedömande bör enligt kommitténs mening en grundläggande synpunkt vara den, att de nya lönebestämmelser, som nu må komma till stånd, icke få för statsverket föranleda väsentligt ökade utgiflter. Givet är också, att kvinnoarbetet i statens tjänst ej får ställa sig dyrare än det manliga. En sådan grundsats är motiverad såväl av statsfinansiella skäl som av hänsyn till kvinnornas ställning i statstjänsten. Skulle lönefrågan lösas så, att det kvinnliga arbetet bleve för staten dyrare än det manliga, skulle nämligen — i den mån kvinnor erhölle befattningar, som lika väl kunde innehavas av män — staten få vidkännas en omotiverad utgiftsökning, som förvisso skulle föranleda, att den kvinnliga arbetskraften i mindre utsträckning, än som i och för sig vore motiverat, vunne användning inom statstjänsten. Med utgångspunkt från detta betraktelsesätt har kommittén ansett sig böra undersöka, huruvida sannolikhet finnes för att vid likalönsprincipens tilllämpning statens kostnad för en viss arbetsprestation skulle bliva densamma, vare sig arbetet utföres av en man eller en kvinna. Bland de faktorer, som härvidlag komma i fråga, torde den större sjukligheten bland kvinnliga befattningshavare i jämförelse med manliga vara en av dem, vilkas statsfinansiella betydelse lättast kan beräknas. Såsom av utredningen i kapitlet I I (sid. 44) framgår, har den av kommittén verkställda sjukstatistiska undersökningen givit till resultat, att en kvinnlig tjänsteman genomsnittligt per tjänstgöringsår är på grund av sjukdom tjänstledig 3.o 8 % mer än en manlig tjänsteman. Härtill bör emellertid, såsom tidigare nämnts, läggas den förlust statsverket lider genom ökad användning av mindre tränade vikarier ävensom till följd av den nedsättning i arbetsförmågan, som under konvalescenstiden kan göra sig gällande.

123 lEn emot denna större sjuklighet ungefärligen svarande sänkning av de kviinnliga befattningshavarnas avlöning torde enligt kommitténs mening i adlmänhet vara erforderlig, därest ej det kvinnliga arbetet i statens tjänst skaill bliva dyrare än det manliga. lEn annan.av här ifrågavarande faktorer, som likaledes kan förhållandevis exakt bestämmas, är de kvinnliga befattningshavarnas ställning i pensionshäinseende. Kommittén har i det föregående kommit till den uppfattning, att de kvinnliga befattningshavarnas pensionsålder i allmänhet bör med 3 år understiga den för manliga innehavare av motsvarande befattningar staidgade, och att en härav betingad reduktion i regel bör ske jämväl i fråga orm tjänståren. De kvinnliga befattningshavarna skulle sålunda komma attt i allmänhet vara i tjänst kortare tid än de manliga. D å den av staten bekostade andelen av tjänstemannens pension är att; anse såsom en del av det vederlag, som kommer tjänstemannen till gotdo för det under hela tjänstetiden utförda arbetet, skulle således kvinnorna intjäna denna del av pensionen genom tjänstgöring under färre antal år än männen. Därtill kommer, att — frånsett kommunikationsverken, där lika betalningstid stadgats — kvinnorna även under kortare tid än männen skulle erlägga avgift för den egna pensionen samt att kvinnorna till följd av tidigare pensionering och större medellivslängd kunna beräknas i genomsnitt uppbära pension under längre tid än männen. Det kan visserligen tänkas, såsom de sakkunniga i fråga om kvinnas tillträde till statstjänst jämväl föreslagit, att den av nämnda förhållanden betingade merkostnaden för statsverket skulle kompenseras genom höjda pensionsavgifter för kvinnorna. En sådan anordning låter sig också utan större svårigheter genomföras. Enligt en vid de sakkunnigas betänkande fogad utredning skulle pensionsavgiften för kvinnliga befattningshavares tjänstepension utgå med ett belopp, som utgör den för manlig innehavare av samma befattning stadgade pensionsavgiften ökad med 10 % — betingade av kvinnornas längre livslängd — jämte 25 % för varje år, varmed pensionsåldern understiger den för manlig befattningshavare stadgade. Då kommittén, såsom nämnts, föreslår en åtskillnad mellan den manliga och den kvinnliga pensionsåldern av i regel 3 år, skulle kvinnornas pensionsavgift enligt ovanstående beräkning utgå med 185 % av männens. Då emellertid av andra skäl kommitténs förslag kommer att utmynna i en anordning med procentuella löneavdrag för kvinnliga innehavare av vissa befattningar, synes detta avdrag lämpligen kunna omfatta jämväl skillnaden i pensionsavgifter. Därmed vinnes den fördelen, att man ej behöver räkna pensionsavgifterna för män och kvinnor efter olika grunder. E n av kommittén verkställd kalkyl utvisar, att nyss angivna ökning i kvinnornas pensionsavgift genomsnittligt representerar mellan 2 och 3 % å den manliga slutlönen enligt kommitténs löneplan. En omständighet, till vilken 1902 års löneregleringskommitté tog hänsyn i 1911 års förslag, var den avgift, som manliga befattningshavare hava att erlägga till änke- och pupillkassa. Då kommittén i det följande föreslår, att statsverket skall övertaga pensioneringen av de kvinnliga befattningshavarnas efterlevande barn, utan att någon särskild pensionsavgift härför beräknas, bör givetvis ett emot

124 en dylik avgift svarande belopp inräknas i det avdrag, som kommilttén föreslår skola äga rum å de kvinnliga tjänstemännens avlöning. Såväl löneregleringskommittén som lärarlönenämnden och även de osakkunniga i fråga om kvinnas tillträde till statstjänst hava vid uppgöramde av sina respektive förslag i lönefrågan utgått ifrån att en kvinnlig tjänistemans fullgjorda arbete vore såväl kvalitativt som kvantitativt jämnjgott med motsvarande arbete, utfört av en likställd manlig tjänsteman. Å andra sidan har emellertid, bl. a. när det gällt att giva en natiomalekonomisk förklaring till skillnaden mellan mäns och kvinnors löner (se Heckschers ovan sid. 49 återgivna uttalande), stundom gjorts gällamde, att mannens arbetsresultat vore kvantitativt eller kvalitativt överlägset kvinnans. Det har också från vissa håll framhållits, att den kvinnlliga arbetskraften, då det gällde befattningar med mångskiftande uppgifter., ej vore lika användbar som den manliga. Vad beträffar frågan om förhållandet i kvalitativt hänseende mellan m ä n s och kvinnors arbetsprestationer föreligger enligt kommitténs mening iicke anledning att antaga, det någon mera avsevärd skiljaktighet härvidlag skalle göra sig gällande. Erfarenheten torde visa, att kvinnoarbetet inom de gronar av statstjänsten, där detsamma hittills i någon större utsträckning komimit till användning, varit i kvalitativt avseende i stort sett jämbördigt nned och i en del fall överlägset motsvarande arbete utfört av manliga befattningshavare. Detta gäller givetvis för de arbetsområden, som i stort sett lämpa sig minst lika väl för kvinnor som för män. Erfarenheten torde däremot, enligt vad framgår av yttranden från olika håll, hava givit vid handen, att, såsom redan antytts, den kvinnliga arbietskraften ej är lika mångsidigt användbar som den manliga. Sålunda Ihar t. ex. redan vid införandet av differentieringen i avlöningen till manliga och kvinnliga posttjänstemän från generalpoststyrelsens sida framhållits (ovan sid. 32), att de kvinnliga postexpeditörerna icke i allo kunde likställas med manliga expeditörer i fråga om användbarhet inom postverket. Samma synpunkt har generalpoststyrelsen för övrigt även gjort gällande i sitt utlåtande över betänkandet i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (Yttranden, sid. 83), däri styrelsen yttrat, att såväl vissa av styrelsen från postdirektörerna infordrade uttalanden som även styrelsens egen erfarenhet gåve vid handen, att kvinnorna i allmänhet icke lika väl som männen lämpade sig för den skiftande verksamhet, som förekomme inom postverket, och att detta särskilt gällde i fråga om befattningar, med vilka vore förenat förmanskap för en större personal. Även telegrafstyrelsen har påpekat (Yttranden, sid. 87), att det med befälsposterna vid linjeavdelningen samt trafikdirektörsbefattningarna och stationsföreståndartjänsterna vid de största och medelstora stationerna förenade chefskapet över stora manliga personalstyrkor gjorde kvinnorna mindre skickade att innehava sådana befattningar. Det kan i detta sammanhang nämnas, att större akademiska konsistoriet i Uppsala i sitt yttrande över nämnda betänkande (Yttranden, sid. 150) framhållit, att det torde vara otvivelaktigt, att kvinnan, frånsett de rent fysiska och fysiologiska betingelser, som i längden gjorde hennes arbete mindre effektivt på områden, som ej särskilt vore lämpade för hennes naturell, särskilt på det rent vetenskapliga arbetsområdet företedde en viss underlägsenhet i arbetsförmåga och intensitet i jämförelse med mannen, vartill [även i regel komme underlägsenhet i personlig auktoritet utåt och förmåga av disciplin.

125 IFrån det enskilda näringslivet föreligga uttalanden i förevarande avseende fram en del av de apoteksföreståndare, från vilka kommittén inhämtat de ovam sid. 24 refererade uttalandena. Det har därvid från vissa håll gjorts gälllande, att kvinnorna ej lämpade sig för mera ansträngande sysslor (t. ex. labioratorietjänstgöring) och att de ej heller vore lämpliga att utöva förmamskap över en större personal m. m. ^Vad angår det kvantitativa förhållandet mellan de båda könens arbetsprestation, må erinras om de ovan sid. 32 återgivna yttranden, som avgåvos i stämband med införande av differentieringen mellan manlig och kvinnlig löm vid statens järnvägar och postverket. I båda fallen motiverades åtgärden mecd att de kvinnliga befattningshavarnas arbetsprestationer i kvantitativt hämseende ej kunde anses vara fullt likvärdiga med de manliga befattningshavarnas. IFrån riksräkenskapsverkets sida har i verkets yttrande över åberopade bettänkande (Yttranden, sid. 117) uttalats, att kvinnan obestridligen vore mamnen i avseende å arbetsprodukten kvantitativt underlägsen. I samband häirmed har från verkets sida antytts önskvärdheten av att vid lönefrågans utrredning beaktades jämväl de psykotekniska undersökningar rörande män ocln kvinnor, som flerstädes i utlandet blivit utförda. IKommittén, som tagit del av vissa av dessa undersökningar, vill ur dett material, som stått till buds, anföra följande. I ett arbete av Edlw. Thorndike (Educational Psychology III) refereras några vid armerikanska undervisningsanstalter gjorda jämförande undersökningar anjgående könets inverkan på vissa andliga förmögenheter, bl. a. en undersökning av 25 manliga och 25 kvinnliga studenter vid universitetet i Chicago, flertalet i åldern 20—25 år, samt en i Gilbers »Reseairches of the mental and physical development of school children» publicerad undersökning av 100 gossar och 100 flickor i varje ålder från 6—17 år„ valda på måfå bland skolbarnen. På grund av dessa och andra undersökningar, särskilt vid »colleges» och »high schools» kommer författaren till det resultatet, att könen äro ganska lika och att olika prestationsförmåga till mycket ringa del beror av könet samt att de individuella olikheterna inom ett kön äro så enormt mycket större än olikheterna mellan könen i intellektuellt avseende, att för praktiska ändamål skillnaden mellan könen kan lämnas ur räkningen. Förklaringen till det uppenbara faktum, att männen i så hög grad överträffa kvinnorna i fråga om de stora prestationerna i världen i vetenskap, konst, uppfinningar och organisation, vill författaren söka i den större olikheten mellan männen. Den mest begåvade mannen kan vara överlägsen den mest begåvade kvinnan, fastän genomsnittsmannen är lika eller under genomsnittskvinnan, ifall männen sinsemellan äro mera olika. De mätningar, som blivit gjorda beträffande könsliga olikheter i variabilitet ha också enligt författarens mening gjort det mycket antagligt, att det manliga könet är något mera variabelt än det kvinnliga. Enligt kommitténs mening torde undersökningar av förevarande art icke kunna lämna någon mera avsevärd vägledning vid bedömande av frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga befattningshavares arbete ur kvantitativ synpunkt. För ytterligare belysning av förevarande spörsmål har kommittén införskaffat det material, för vilket ovan redogjorts i kapitlet angående av kommittén i lönefrågan verkställda utredningar. Resultatet av undersökningen har där (sid. 36) sammanfattats sålunda, att

126 vissa av dessa utredningar onekligen synas peka hän på en i genomsnitt niimdre prestationsförmåga hos kvinnorna än hos männen, men att något allmängilltigt belägg på omfattningen av denna skillnad icke kan anses vara vunnet. Det torde komma att sättas i fråga, om man över huvud taget är berättiigad att ur föreliggande material draga några slutsatser av värde för bedömamde av de statsanställda kvinnornas lönefråga. Det göres måhända gällainde, att flertalet av dessa utredningar — och speciellt de, som äro av någon större omfattning — hänföra sig till verksamhetsområden, som i avseende å arbetets natur äro vitt skilda från statstjänsten. Även om ett visst fog ej kan frånkännas en dylik anmärkning, bör dock å andra sidan erinras, att många av de egenskaper, som inom ifrågavarande arbetsområden, t. ex. inom affärslivet, äro ägnade att främja ett gott arbetsresultat, givetvis också äro av värde vid statstjänstens fullgörande och sålunda kunna förvämtas jämväl där lämna ett gynnsamt utbyte. Ehuru helt naturligt något till omfattningen närmare fixerat resultat ingalunda kan anses vunnet genom ifrågavarande utredningar, torde dock — med vidhållande av den förut framhållna synpunkten, att genom kvinnornas allmänna inträde i statsförvaltningen utgifterna icke måtte med hänsyn till arbetsresultatet komima att ökas — försiktigheten bjuda, att visst avseende vid lönefrågans avgörande fästes vid den totalbild av mäns och kvinnors prestationsförmåga, som undersökningen lämnat. Av vad nu anförts torde framgå, att med hänsyn till de förut åberopade faktorerna — kvinnornas större sjuklighet, deras ställning i pensionshänseende och statens kostnader för pensionering av de kvinnliga befattningshavarnas efterlevande barn — ävensom vad som nyss anförts angående förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer en viss nedsättning av kvinnornas lön i jämförelse med männens är av förhållandena påkallad. Utöver dessa faktorer finnas emellertid även andra, som vid bestämmandet av den kvinnliga lönenivån äro av betydelse. Kommittén övergår nu till att närmare behandla dessa. Såväl löneregleringskommittén som lärarlönenämnden föreslog, såsom tidigare påpekats, att vid bestämmande av förhållandet mellan mäns och kvinnors löner hänsyn jämväl skulle tagas till det förhållande, att de manliga befattningshavarnas avlöning utmätts efter en familjeförsörjares levnadsbehov. Av sådan anledning skulle enligt löneregleringskommitténs förslag kvinnliga befattningshavare vidkännas en reduktion av 10 % å den manliga begynnelseavlöningen och 50 % å orts- och ålderstillägg samt enligt lärarlönenämndens förslag 10 % av motsvarande manliga tjänstemäns effektiva avlöning per tjänstår. Sistnämnda förslag avsåg dock allenast de statsanställda lärarna. Då de kommunalt anställda lärarna enligt förslaget skulle erhålla särskilda familjetillägg, togs till utgångspunkt för bestämmande av avlöningen till kvinnlig kommunalanställd lärare avlöningen till dylik icke-familjeförsörjande manlig lärare. Då även kommitténs förslag är grundat på tillämpning av familjetilläggsprincipen, kunde det synas, som om bestämmandet av relationen mellan manliga och kvinnliga löner borde ske utan hänsyn till det förhållande, att de manliga lönerna hittills avsett att täcka kostnaderna jämväl för familjens uppehälle. Emellertid är kommitténs förslag — såsom av framställningen ovan sid. 67 framgår — baserat på att den i gällande löneplan för varje lönegrad intagna begynnelseavlöningen jämte de två första åldfrstilläggen skola bibehållas orubbade. Sker så, bör givetvis vid bestämmande

127 av kvinnornas avlöning hänsyn tagas jämväl till nu förevarande omständighet. Ostridigt lärer nämligen vara, att i den manliga begynnelseavlöningen såväl som i ålderstilläggen ingå belopp, som varit avsedda att tillgodose utgifterna för familjebildningen och familjens uppehälle. Även om man icke uppskattar det bidrag till familjens underhåll, som sålunda kan anses ingå i begynnelseavlöningen, till så hög procent som löneregleringskommittén, lärer man dock ej kunna undgå att vid bestämmande av de kvinnliga befattningshavarnas löner taga hänsyn till berörda förhållande. Såsom nämnts skulle enligt lärarlönenämndens förslag vid avvägningen av de kvinnliga befattningshavarnas löneläge även den männen åliggande värnpliktstjänstgöringen komma i betraktande, och beräknade nämnden därvid värnpliktsåret som ett tjänstår med en inkomst av 500 kronor, ungefärligen motsvarande statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder och dagavlöning. Genom att värnpliktsåret sålunda inräknades i tjänstgöringstiden, kom de manliga lärarnas effektiva avlöning att något minskas, och då kvinnornas löner av nämnden beräknades med hänsyn till männens effektiva avlöning, blevo de förras löner något reducerade på grund av nu angivna förhållande. De sakkunniga i fråga om kvinnas tillträde till statstjänst hava ansett, att, så länge i detta hänseende en åtskillnad icke gjordes mellan de män, som voro underkastade värnplikt, och dem, som befriats från denna skyldighet, det icke kunde anses riktigt att låta värnplikten verka till nackdel för kvinnorna vid avlöningens bestämmande. Enligt kommitténs mening kan det icke bestridas, att den i statens intresse männen åliggande värnpliktstjänstgöringen lägger ett avsevärt hinder i vägen för de manliga tjänstemannaaspiranternas befordran i konkurrens med en kvinnlig aspirant. Även om detta förhållande hittills med det; begränsade tillträde till statstjänsterna, som stått kvinnorna till buds, varit av relativt underordnad betydelse, blir förhållandet givetvis ett annat, när efter behörighetslagens ikraftträdande kvinnorna kunna vinna tillträde till så gott som alla statstjänster. Det kan då icke vara annat än rättvist, att det försteg kvinnorna vid befordran onekligen vinna genom att männen i allmänhet nödgas offra tid på värnpliktstjänstgöringen kompenseras genom en något förmånligare löneställning för männen i jämförelse med kvinnorna. Det förtjänar i detta sammanhang bringas i erinran, att styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening i skrivelse till Konungen i augusti 1S13 i den då aktuella lärarlönefrågan hemställde, att i så måtto hänsyn mitte tagas till värnpliktsförhållandena, att manlig lärare, som fullgjort värnplikt, måtte erhålla sitt första ålderstillägg ett år tidigare än kvinnlig lä:are och manlig lärare, som befriats från värnplikt. Det kan visserligen, såsom här och även i de sakkunnigas betänkande skett, sättas i fråga, om ej även de manliga befattningshavare, som åtnjutit befrielse från värnpliktstjänstgöringen, borde ställas i ett något sämre löneläge än deras manliga kamrater, som fullgjort värnpliktstjänstgöringen. Härvid är dock att märka, att de, som av dylik anledning medgivits befrielse från värnplikten, i allmänhet icke torde ifrågakomma till stitstjänst. Inom en del verksamhetsområden såsom t. ex. för vissa tjänster vid kommunikationsverken äro kraven i avseende på hälsotillståndet t. o. m. stirre än vid militärtjänstgöringen, varför redan av denna anledning vederbörande icke torde vinna tillträde till statstjänst. Vad åter beträffar innehavare av sådana befattningar, för vilka kräves högre skolunderbyggnad,

128 torde någon befrielse från värnplikten i allmänhet ej hava blivit dem bereadd, utan torde de i stor utsträckning uttagits såsom icke-vapenföra värnpliktiiga. Då således dels antalet manliga befattningshavare, som icke fullgjort värnpliktstjänstgöring, torde vara förhållandevis mycket ringa, dels giveitvis vissa lönetekniska svårigheter skulle möta att genomföra en lönedifferentiering med hänsyn enbart till fullgjord värnpliktstjänstgöring synes tillräckdig anledning att ur nu ifrågavarande synpunkt föreslå förändrad löneställming för manliga befattningshavare, som varit befriade från värnpliktstjänstgörimg, icke föreligga. P å anförda grunder har kommittén funnit skäligt att vid bestämmande av relationen mellan den manliga och kvinnliga lönenivån taga viss hänsyn till den männen i allmänhet åliggande värnpliktstjänstgöringen. Ytterligare en mera allmän synpunkt vill kommittén i förevarande saimmanhang beröra, nämligen den, vilken betydelse, som bör tilläggas det faktum att — såsom av den i I I I kap. verkställda utredningen framgår — en avsevärd skillnad är rådande på den allmänna arbetsmarknaden mellan den manliga och den kvinnliga lönenivån. Rörande frågans mera teoretiska sida — huruvida staten i sin lönepoliitik kan handla helt oberoende av denna på den fria arbetsmarknaden förekommande lönedifferentiering — hava bland vetenskapsmännen skilda meningar yppats. Utan att ingå närmare härpå vill kommittén erinra om den diskussion i ämnet, som uppkom i samband med lärarlönefrågans behandling av lärarlönenämnden. I en ovan omförmäld utredning av professor Heckscher har denne med skärpa betonat, att staten i sin lönepolitik måiste taga hänsyn till förhållandena i förevarande avseende på den allmänma arbetsmarknaden. Närmast i anslutning till ett påpekande att den faktiska organisationen på den allmänna arbetsmarknaden i regel innebär en utpräglad differentieriing mellan manligt och kvinnligt arbete yttrar Heckscher bland annat: "Det kan möjligen anses överraskande, att differentieringen spelar den stora roll som nu angivits, då samhällslivet undergår så stora växlingar som i nutiden och då kvinnornas inträngande på ständigt nya områden är ett oförnekligt faktum. Saken torde likväl förhålla sig så; och utvecklingen försiggår på det sättet att, då kvinnorna komma in i en viss förut av män utövad sysselsättning, männen försvinna därifrån. Antingen komma kvinnorna in till lägre lön än de förutvarande manliga arbetarna eller tjänsteinnehavarna, och att dessa då i regeln försvinna, är ju en given sak; eller också komma de in till samma lön som de manliga, varvid dessa kunna stanna något längre men utan att yrket utövar någon lockelse på nya manliga arbetare. Oundgängligen kommer nämligen lönenivån i sådana fall att anpassa sig efter kvinnolönernas nivå, om icke annat så på sådant sätt, att när lönerna i andra sysselsättningar stiga, så följa de i denna sysselsättning ej med i uppgången. Exempel på lika avlöning för män och kvinnor torde, där de över huvud ha någon betydelse, höra till denna grupp av sysselsättningar, alltså till sådana som hålla på att övergå från manliga till kvinnliga men där en hel del män ännu finnes kvar. Gränslinjen mellan manliga och kvinnliga sysselsättningar förskjuter sig ständigt och är ej densamma på två platser; men dess tillvaro synes vara nära nog orubblig. Det kan påpekas, att denna utveckling icke — i varje fall från ren lönesynpunkt — är till männens skada; ty i längden finna dessa säkerligen mera lönande sysselsättningar på de nya områden, som ständigt öppna sig, än de från början haft på dem, från vilka de blivit utträngda.

129 D å det nu senast berörda, såvitt jag förstår, har särskild betydelse för lärarlönenämndens uppgift må tilläggas, att exemplen på lika lön för män och kvinnor symas vara talrikast till finnandes bland offentligen anställda, utan att detta i någ^on mån ändrat läget. Sålunda infördes på 1870-talet i Österrike för vissa dehär av posttjänsten full likställighet mellan män och kvinnor, med den påföljd, att männen nästan alldeles försvunno från de lägre avlönade platserna, tills lagstiftningen måste taga hänsyn till och fastlägga den differentiering, som uppstått entuot lagstiftarens mening. En likartad utveckling lär ha förekommit i flera tyslka staters postförvaltning. I allmänhet har man trott sig finna, att kvinnornas inträdande såsom formellt likställda med männen hindrat en eljest oundgänglig lönestegring." E f t e r a t t h a v a berört frågan om orsakerna till skillnaden mellan l ö n e n i v å n för m ä n och k v i n n o r (se o v a n sid. 49), y t t r a r Heckscher v i d a r e : »>Man må beklaga skillnaden i lön mellan män och kvinnor; detta hindrar icke, att dem är ett faktum, universellt och fundamentalt, byggt på djupt liggande orsaker. E t t sådant tillstånd kommer man icke ifrån genom att ignorera det; man måste tvärtom se det i ögonen, erkänna det och handla därefter. E t t sådant handlingss ä t t får ej innebära, att man utan vidare avskaffar det på en särskild punkt; ty om det är en verkan av djupt liggande orsaker, har man blott undanröjt symptomet, icke sjukdomen själv. Det är med andra ord orsakerna man har att ägna sig åt, icke verkningarna. Utan tvivel skall detta resonemang förefalla mången främmande. Man menar, att staten kan göra vad den vill och anser rätt samt att de goda frukterna ej kunna utebliva. Det är alldeles sant, att staten kan göra vad den vill; men den är icke herre över följderna av sitt handlingssätt, och dessa bliva alltid opåräknade samt sällan välkomna, då man ingriper mot verkningar i stället för mot orsaker. För att nu komma till den fråga, som här omedelbart intresserar, må antydas, vilken verkan en lika lön för lärare och lärarinnor kan antagas få. Man kan tänka sig två möjligheter. Den första skulle bestå i att samtidigt med den nya löneprincipens fastställande lönerna anpassades i förhållande till såväl lärares som lärarinnors normala lönenivå, t. ex. sattes till medeltalet mellan båda. Verkan vore i så fall omedelbart given — en massutströmning av kvalificerade män från banan eller i varje fall den starkaste möjliga avskräckning från tillströmning av nya kvalificerade krafter; samtidigt härmed en tillströmning av kvinnor. Nämnden har nu icke alls tänkt sig något dylikt utan i stället den andra möjligheten, nämligen de nuvarande lärarlönernas höjning i proportion till levnadsbehovens stegring — för kommunalt anställda lärare dessutom med familjetillägg — och följaktligen lärarinnornas upplyftande — realiter — över de manliga lärarnas nuvarande nivå. Att detta kommer att föranleda en tillströmning av kvinnor till seminarier och högskolor, vartill man hittills ännu aldrig sett något motstycke, är väl en självklar sak. I den mån lärarbildningen äger rum vid fria universitet och högskolor, torde denna verkan vara ofrånkomlig. I den mån åter man har seminarier med begränsat antal platser, kan tillströmningen uppenbarligen begränsas, men endast genom att göra dessa platser — i föreliggande fall elevplatserna vid de kvinnliga folkskoleseminarierna — till monopol för ett fåtal kvinnor, som lyftes upp över lönenivån för kvinnor i allmänhet. Däremot kunde det förefalla, som om banans lockelse för männen icke skulle bliva minskad. Detta är dock ett misstag, ty kvinnornas stora tillströmning skulle för en oöverskådlig framtid avskära möjligheten till löneförbättringar. För de allmänna läroverken torde detta resultat vara uppenbart, emedan där _tack vare de fria högskolornas tillvaro skulle finnas kvinnliga sökande i mängd. Även 1921 års lönekommitté.

130 för folkskolorna skulle emellertid samma resultat antagligen snart framträdla, i det att mängden av kompetenta aspiranter till inträde vid de kvinnliga seminarierna skulle leda till dessas utvidgning. Allt detta är en följd av en lönenivå för kvinnor, avsevärt högre än nivån för annat kvinnligt arbete; och det vederlägtges därför ej av erfarenheterna från folkskolan hittills. Lärarbanan skulle bliva ett yrke för kvinnor och ett, från vilket männen i stort sett skulle försvinna. IDen skulle komma att undergå den utveckling, som vi förut funnit i sysselsättningar, där män och kvinnor ha samma lön — i detta fall alldeles särskilt av det skäl, att samma lön här betyder samma tidlön — nämligen att övergå till en irent kvinnlig sysselsättning. Männen — de blivande lärarna — taga sannolikt ingen materiell skada häirav, ty de kunna finna andra lönande banor; och även om ej så vore, spelade det ringa roll, ty skolan är ej till för lärarnas skull utan tvärtom lärarna för skolornas. Det avgörande är i stället, om man anser en sådan utveckling önskvärd från skolans synpunkt; endast och allenast då bör den framkallas. Det torde dock finnas en möjlighet, att den av lärarlönenämnden påtänkta lösningen skulle leda till ett annat resultat, och detta är för vissa områden kanske t. o. m. sannolikare. Resultatet vore för dessa områden, att differentieringen framträngde emot lagstiftarens åsikt, så att de sämre betalda och mera underordnade platserna i verkligheten bleve besatta med enbart kvinnor och de bättre platserna med män. Sker emellertid icke detta, torde det föregående resultatet vara ganska givet, ty någon tredje utväg vid lika och för männen tillräckliga lärarlöner, existerande bredvid nuvarande proportion mellan mäns och kvinnors löner inom andra yrken, torde icke existera. Det kunde visserligen invändas, att det förhållandet att staten avskaffade differentieringen och införde uniformiteten skulle återverka på proportionen inom andra områden. I någon ringa mån bleve detta kanske fallet, därför att antalet lönande sysselsättningar för kvinnor ökades och för män minskades; men i stort sett förmår det intet mot det grundläggande faktum, att efterfrågan på manligt arbete är — approximativt — så mycket starkare än efterfrågan på kvinnoarbete, som motsvarar löneskillnaden. Det nu sagda avser ej att bestrida, att man genom någon anspråkslös minskning av löneskillnaden mellan lärare och lärarinnor skulle kunna draga till statens tjänst de bästa lärarinnorna utan att i alltför skrämmande grad minska tillströmning av manliga förmågor. Men varje större avvikelse från den relativa prisbildningen på manligt och kvinnligt arbete utsätter undervisningen, såvitt undertecknad kan döma, för de konsekvenser, som här ha angivits.» E n helt a n n a n u p p f a t t n i n g h a r h ä v d a t s a v n u m e r a professor Sven B r i s m a n i en artikel i F o r u m (1915 n r 3), i vilken med a n l e d n i n g a v lärarlönen ä m n d e n s b e t ä n k a n d e vissa principfrågor u p p t a g a s till diskussion u r nationalekonomisk s y n p u n k t . Efter a t t h a v a e r i n r a t a t t h ä n s y n e n till den fria arbetsm a r k n a d e n s t u n d o m ansetts m o t i v e r a , a t t de k v i n n l i g a t j ä n s t e m ä n n e n s löner sattes l ä g r e ä n m ä n n e n s , och efter a t t h a v a berört Heckschers n y s s n ä m n d a u t r e d n i n g , y t t r a r B r i s m a n bl. a.: »Det är naturligtvis ett faktum, att på den fria arbetsmarknaden kvinnan i regel avlönas lägre än män. Men det bör framhållas, att härur kan man icke direkt draga någon som helst slutsats om hur tjänstemannalönen kan anordnas. Det är just dennas utmärkande drag, att den kan ordnas efter förnuftiga grunder; det är ej blott arbetsgivarens skyldighet, utan hans plikt att ordna denna lön i överensstämmelse med vad som befinnes principiellt riktigt och lämpligt, cch han bör härvid ej utan vidare taga hänsyn till vad som kan vara praxis på

131 ancdra håll. Det kan vara av vikt att fastslå detta, särskilt som nämndens motiverring på denna punkt är synnerligen svävande. "Detta hindrar naturligtvis ej, att det skulle kunna leda till praktiska svårigheter, om man tillämpade lika lön för män och kvinnor på lärarebanan. Detta hair även framhållits i den ovan anförda promemorian, där det förutspås, att tillämpamdet av denna princip skulle leda till att männen fullständigt skulle utträngas fram detta område, möjligen med undantag för en del särskilt ansvarsfulla poster. ^Detta skulle tillgå först och främst på det sättet, att de höga lönerna orsakade maisstillströmning av kvinnliga sökande. Det synes emellertid ej finnas något rinnligt skäl varför ej en begränsning i detta avseende skulle kunna genomföras. Fö,r folkskolorna finnes redan en dylik i det begränsade elevantalet vid de kvinnliga seminarierna. Vad elementarläroverken beträffar måste en liknande begränsning införas, om kvinnor få tillträde dit. Nämnden har här upptagit ett från läroverksöverstyrelsen härstammande förslag, nämligen att vid varje läroverk höjgst hälften av platserna skulle få besättas med kvinnor. En dylik bestämmelse är emellertid, som en reservant påpekat, synnerligen betänklig ur principiell synpunkt, och den skulle kunna leda till praktiskt nästan orimliga konsekvenser. Vida bättre vore att begränsa tillträdet för kvinnor till provårskurserna; det är sviårt att förstå, varför man ej valt denna nära till hands liggande utväg. I all a händelser råder intet tvivel om att ej genom dylika åtgärder tillströmningen av kvinnliga sökande kan effektivt begränsas. Härmed är emellertid ej saken klar. I den nämnda bilagan framhålles nämligen att även en annan följd skulle uppstå, nämligen att männen skulle drivas bort från den ifrågavarande banan. På grund av den stora tillgången på kvinnor skulle nämligen de löneförhöjningar, som ändrade förhållanden kunna kräva, ej kunna genomdrivas. Lönerna på lärarbanan skulle stanna på samma nivå, medan de stege inom andra yrken, och männen skulle då drivas över till dessa. Häri ligger givetvis en viss sanning, om man endast tänker på de nuvarande förhållandena. Men om man inför högre löner för familjeförsörjare, så synes man ej behöva hysa några dylika farhågor. Det finnes intet skäl varför icke dessas löner skulle kunna höjas i bredd med lönerna på andra områden. Däremot är det möjligt, att marginalen mellan familjeförsörjares och icke familjeförsörjares löner komme att ökas, men detta vore blott en given fördel.» Kommittén är givetvis icke i tillfälle att bedöma föreliggande fråga annat än ur rent praktisk synpunkt. Det kan ju visserligen tänkas möjligt, att, om staten strängt begränsade sina uppgifter till den rena förvaltningsverksamheten, staten kunde i sin lönepolitik åtminstone i viss omfattning frigöra sig ifrån den allmänna arbetsmarknadens prissättning och tillämpa likalönsprincipen. Så lärer däremot icke kunna ske, därest — såsom faktiskt för närvarande är och måhända än mera framdeles kan bliva fallet — staten själv uppträder såsom företagare på det privatekonomiska området och där utövar verksamhet i konkurrens med enskilda näringsidkare. För att statsverksamheten ej skall ställa sig oekonomisk i jämförelse med privatdrift, måste staten givetvis i viss omfattning anpassa verksamheten efter de förutsättningar, under vilka den enskilde arbetar, och därvid bl. a. jämväl taga hänsyn till löneläget på den allmänna arbetsmarknaden. I sitt yttrande över sakkunnigbetänkandet angående kvinnors tillträde till statstjänster har också järnvägsstyrelsen (Yttranden, sid. 91) berört denna synpunkt under framhållande, att med en strikt tillämpning av de sakkunnigas princip: lika lön — oberoende av kön — för innehavare av samma befattning, statens järnvägar åtminstone under nuvarande terminologi för befattningarna givetvis skulle komma i ett ogynnsammare läge än den

132 enskilda företagsamheten på enahanda och liknande områden, här närmiast de enskilda järnvägarna, som obundet kunde tillgodogöra sig den på arbetsmarknaden faktiskt befintliga skillnaden i kostnaden för manlig <och kvinnlig arbetskraft. Denna synpunkt vore enligt järnvägsstyrelsens iförmenande ingalunda utan sin stora betydelse, då det allmänt krävdes, att staten i sin affärsdrivande verksamhet skulle kunna uppnå samma resulrtat, som kunde ske i den privata företagsamheten. Den sålunda anförda synpunkten äger i viss mån även giltighet, där — såsom fallet är med post, telegraf och numera även telefon — statsdriften tillförsäkrats monopol och således drives utan konkurrens med enskild företagsamhet. I dylika fall lärer nämligen monopolställningen i längden kunna u pprätthållas allenast, därest verksamheten ej mera avsevärt fördyras i jämförelse med vad som skulle vara fallet, om den bedreves av enskild näringsidkare. Det kan i anledning av det sagda måhända göras gällande, att en eventuell lönedifferentiering mellan män och kvinnor borde begränsas till löneregleringarna för de affärsdrivande verken, och att hinder ur anförda synpunkt ej borde möta mot att tillämpa likalönsprincipen inom den egentliga statsförvaltningen. Införandet av en dylik åtskillnad i principerna för statens lönepolitik kan dock ej förordas. Därmed skulle nämligen den enhetlighet i lönesystemet brytas, som de nya löneregleringarna avsett att genomföra och som länge utgjort ett önskemål ej minst från befattningshavarhåll. P å anförda skäl är kommittén av den uppfattning, att man icke lärer kunna undgå att i viss omfattning jämväl taga hänsyn till löneställningen å den allmänna arbetsmarknaden vid bestämmande av lönenivån för de kvinnliga befattningshavarna i statens tjänst. Jämväl nu senast berörda faktorer — det förhållande, att avlöningen enligt löneplanen till de manliga tjänstemännen, jämväl i kommitténs förslag, delvis bestämts med hänsyn till familjeförsörjningen, vidare den männen åvilande värnpliktstjänstgöringen samt slutligen även förhållandet mellan männens och kvinnornas löneställning på den allmänna arbetsmarknaden — betinga under nuvarande förhållanden enligt kommitténs mening en lägre löneställning för de kvinnliga statstjänstemännen än för de manliga. Förut har nämnts, att en sådan är påkallad jämväl ur den synpunkten, att kvinnornas arbete ej må för staten ställa sig dyrare än männens. Från vissa håll kommer måhända att hävdas, att — i likhet med vad i England under kriget gjordes gällande — likalönsprincipen vore ägnad att tillgodose männens intresse att bibehållas vid statstjänsterna. En sådan synpunkt har dock kommittén ansett ej böra få vara utslagsgivande, utan synes såväl det allmännas som den enskildes intresse bliva bäst betjänt, om kvinnoarbetet alltjämt beredes möjlighet att under ekonomiskt jämförbara förutsättningar tävla med det manliga arbetet. De skäl, som sålunda ansetts betinga en olika löneställning för män och kvinnor, göra sig dock i väsentligt olika grad gällande inom de skilda verksamhetsområden, till vilka kvinnor hittills ägt eller nu beredas tillträde. Medan nämnda skäl till fullo äga giltighet i fråga om befattningar i de lägre lönegraderna, där kvinnoarbetet i stor omfattning hittills tagits och säkerligen i än större omfattning framdeles kommer att tagas i anspråk och där alltså detta arbetes ekonomiska värde måste bliva bestämmande för löneställningen, ställa sig förhållandena annorlunda, då det gäller de mera fåtaliga befattningarna i högre eller ledande ställning. Därest och i den mån kvinnor på grund av föregående tjänstgöring och vitsordade kvalifikationer i tävlan med män erhålla dylika befattningar, synas nämligen de viktigaste förutsättningarna för en olika löneställning mellan män och

133 kv/innor hava bortfallit. De skäl, som av de sakkunniga för kvinnas tillträde tilll statstjänst anförts till förmån för likställighetsprincipen, kunna i fråga orm dessa senare befattningar tillerkännas giltighet, alldenstund befordran tilll dem sker efter ett urval, som utesluter behovet av ett hänsynstagande tilll sådana faktorer som t. ex. olika grad av sjuklighet och prestationsförm å g a . Man står också här i högre grad än beträffande de lägre befattnimgarna obunden av de statsfinansiella hänsyn, som delvis ansetts betinga dem lägre löneställningen för kvinnorna i dessa befattningar. Då avlönimgen i flertalet högre befattningar utgår enligt den manliga löneplanen koimmer tydligen i jämförelse med nu utgående löner icke någon nämnvärd ökming av ifrågavarande statsutgifters totalbelopp att uppstå, därest kvinnliga imnehavare av sådana befattningar tilldelas lön enligt nämnda löneplan. De anförda synpunkterna leda alltså fram till en lönekonstruktion, som föir ett antal lägre lönegrader, med deras förhållandevis låga kompetenskrav ocm talrika kvinnliga befattningshavare, stadgar viss procentuell löneskillnad miellan män och kvinnor, vilken löneskillnad sedermera successivt minskas, i den mån befattningar med högre kvalifikationer och färre antal befattnimgshavare ifrågakomma, för att slutligen i de högsta lönegraderna utm:ynna i en för män och kvinnor lika löneställning. Då kommittén nu övergår till skärskådande av i vilken omfattning och foirm en dylik differentiering i lönehänseende bör genomföras, kommer kommiittén dock endast att beröra förhållandena vid de s. k. nyregierade verken. H\ur motsvarande förhållanden enligt kommitténs förslag skola ordnas vid de; s. k. oreglerade verken, kommer att behandlas i kapitlet om övergångsbestämmelser. Det spörsmål, som nu föreligger till bedömande, sönderfaller vid närmare granskning i tre skilda frågor. Det gäller nämligen dels att bestämma av/löningen för de kvinnliga befattningshavare, som redan nu finnas anställda i [statstjänst och i regel åtnjuta avlöning enligt de särskilda löneplanerna fö)r kvinnor, dels att bestämma avlöningen för framtida kvinnliga innehaivare av sådana, hittills för män reserverade befattningar, som vid behörighe^tslagens ikraftträdande komma att öppnas jämväl för kvinnor och som i av/seende å löneställningen kunna anses äga en viss motsvarighet bland de befattningar, som avses i de kvinnliga löneplanerna, dels ock att bestämma avdöningen för kvinnliga innehavare av sådana hittills för män reserverade befattningar, som saknat motsvarighet i de kvinnliga löneplanerna. Kommittén har icke funnit skäl att bibehålla den nuvarande anordningen mi.ed särskild löneplan för kvinnliga befattningshavare, utan är kommitténs förslag grundat på en för manliga och kvinnliga befattningshavare gemensam löneplan, vilken för de civila verkens del alltjämt skulle vara uppdelad i en avdelning A (för tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning) oc;h en avdelning B (för övriga tjänstemän). De för närvarande till den särskilda kvinnliga löneplanen hänförda befattningarna skulle således enligt kommitténs förslag överflyttas till den gemensamma löneplanen, som utgöres a v den nuvarande manliga löneplanen, dock med den av familjetilläggssystemets tillämpning föranledda ändring, som ovan sid. 67 omnämnts, nämligen att i lönegraderna 1—11 de två högsta löneklasserna och i lönegraderna 12—20 den högsta löneklassen borttagits. Vid lösande av det första av ovan berörda tre spörsmål, eller med andra ord överflyttningen av de nuvarande kvinnliga befattningarna till den gemensamma löneplanen, uppkommer frågan, huruvida för dessa befattningars del i förevarande sammanhang någon lönereglering i egentlig mening bör äga rum, d. v. s. om en förbättring i deras löneställning är motiverad.

134 Spörsmålet är en vanlig löneregleringsfråga, som i likhet med anc.dra dylika bör bedömas med hänsyn till å ena sidan behovet av löneförbättriing och å andra sidan den statsfinansiella möjligheten att tillgodose ett dyllikt behov. Ur förstnämnda synpunkt må nämnas, att de nuvarande kvinnliiga lönebeloppen fixerats så sent som av 1919—1922 årens riksdagar. Anlledning att för dessa så nyligen omreglerade befattningar nu genomföra en ny lönereglering i syfte att bereda dem en allmän löneförbättring lärer enlligt kommitténs mening icke föreligga. Att på grund av det statsfinansie3lla läget såväl f. n. som säkerligen för en avsevärd tid framåt utgiftsöknimgar kunna medgivas endast för verkligt trängande behov, torde ej behöva Ihär närmare belysas. Även om kommittén således icke kan förorda en allmän löneförbättriing för de nuvarande kvinnliga befattningarna, synes dock undantag böra göiras för den lägsta lönegraden — skrivbiträdesgraden. För denna torde nämligen den nuvarande avlöningen vara tillmätt alltför knappt, och synes någ?on löneförbättring för dessa befattningshavare därför skäligen böra genomfördas. Enligt grunder, som utvecklas i motiveringen till kommitténs förslag itill ändrade tjänsteförteckningar (nedan sid. 205), har kommittén inpassat de kvinnliga befattningarna i den gemensamma löneplanen på följande säitt: B e f a t t n i n

b e n ä m n i n g

Lönegrad i kommiitténs iönslag tilll löneplatn

i gällande kvinnliga löneplan

Skrivbiträde; vaktfru (fångvården, tvångsarbetsanstalter) Kontorsbiträde; biträde (sjökarteverket; enligt kommitténs förslag: kontorsbiträde); sköterska, tvättförestånderska av 2:a kl. (hospital); expeditionsbiträde (lots- ocb fyrstaten; enligt kommitténs förslag: kontorsbiträde); stationsmästare av kl. 3 (postverket) Kameralbiträde (hospital) Kanslibiträde; första vaktfru (fångvården, tvångsarbetsanstalter), husmoder (anstalten å Bona); ritbiträde (sjökarteverket; allmänna kartverket); översköterska, köksförestånderska av 2:a kl., tvättförestånderska av l:a kl., bageriförestånderska, arbetsförestånderska (hospital); stationsmästare av kl. 2 (postverket); rikstelefonist (telegrafverket) Förestånderska av 2:a kl., köksförestånderska av l:a kl. (hospital); laboratoriebiträde av 2:a kl. (statens provningsanstalt); kassör (telegrafverket) Kontorsskrivare; kassörska (hospital); laboratoriebiträde (kontrollstyrelsen); ritare (allm. kartverket, kommunikationsverken); laboratoriebiträde av l:a kl. (statens provningsanstalt); postexpeditör; telegrafist, vaktföreståndare (telegrafverket) Assistent (fångvården; enligt kommitténs förslag: assistent av 3:e kl.); assistent (tvångsarbetsanstalter); kanslist (utrikesdepartementet m. fl.); förestånderska av l:a kl. (hospital); förste postexpeditör; förste kassör, förste telegrafist, förste vaktföreståndare (telegrafverket); bokhållare (statens järnvägar, statens vattenfallsverk; enligt kommitténs förslag: förste kontorsskrivare); kassör och bokhållare (statens vattenfallsverk) Postmästare av kl. 4 (enligt kommitténs förslag: kl. 4 B); telegrafkommissarie av kl. 6 Postmästare av kl. 3; telegrafkommissarie av kl. 5 Katalogredaktör (enligt kommitténs förslag: kontrollör)

10 11 12

135 En överflyttning av de kvinnliga befattningshavarna till ovan angivna löi negrader i den gemensamma löneplanen skulle, därest ej samtidigt en löinedifferentiering genomfördes, för de kvinnliga befattningshavarna medföira en lönestegring i de olika lönegraderna med följande procenttal för orHsgrupperna A, D och G: B e g y n n e l s e lön

Slutlön

D.ort

G:ort

A:ort

D:ort

G:ort

17¶A:ort

17 22

19¶Vid övervägande av den inverkan, som de av kommittén i det föregående saimmanfattningsvis angivna faktorerna skäligen böra utöva på de kvinnliga befattningshavarnas löneställning, samt med beaktande tillika av de statsfimansiella hänsyn, som här oundgängligen måste tillerkännas en avgörande betydelse, har kommittén funnit löneminskningen i de lägre lönegraderna böra bestämmas till 14 %. Denna procentsats har ansetts böra gälla för löinegraderna 1—6. För lönegraderna 7—9 har procentsatsen synts böra säittas till 12 och för lönegraderna 10—12 till 10. I och med att kommittén sålunda fixerat löneställningen för de nuvarande kvinnliga befattningarna, har i själva verket även det andra av de ovan uppställda spörsmålen — bestämmandet av lönen till kvinnlig innehavare a v hittillsvarande manlig befattning med viss motsvarighet i den nuvarande kvinnliga löneskalan — erhållit sin lösning. Det är givet, att någon olikhet ej kan få råda mellan löneställningen för en kvinnlig innehavare av dylik befattning och kvinnlig innehavare av till samma lönegrad enligt kommitténs förslag hänförd befattning, som tidigare tillhört den kvinnliga löneskalan. Vad kommittén ovan föreslagit för de nuvarande kvinnliga befattningshavarna bör därför även gälla för framtida kvinnliga innehavare av de f. n. manliga befattningarna inom motsvarande lönegrader. Vad slutligen angår bestämmandet av lönenivån för kvinnliga innehavare av sådana hittills för män reserverade befattningar, som saknat motsvarighet i den nuvarande kvinnliga löneplanen, är såsom tidigare angivits läget helt visst ett annat än vid löneregleringen för de nyss berörda befattningarna. För de lägsta av nu ifrågavarande lönegrader, nämligen 13:e och 14:e lönegraderna, ur vilka rekrytering av befattningshavare i de högre lönegraderna i regel sker, och där befattningshavarnas antal är förhållandevis avsevärt och anställningen i regel vunnits utan prövning av föregående tjänstgöring i ordinarie anställning, gälla i viss omfattning de skäl för en lägre löneställning, som anförts för de i det föregående behandlade befattningshavargrupperna. Då kommittén emellertid anser, att likalönsprincipen bör

136 genomföras fr. o. m . femtonde lönegraden, i v i l k e n befordran sker efter u r v a l , ä r erforderligt att v i n n a en ö v e r g å n g från den avdragsprocent — 10 % — som föreslagits skola gälla för tolvte lönegraden, till lika löneställning och h a r med h ä n s y n h ä r t i l l a v d r a g e t i trettonde och fjortonde lönegraderna beg r ä n s a t s till 8 %. I fråga o m löneställningen för n u återstående befattningshavargruppter i femtonde och högre lönegrader k o m m e r i b e t r a k t r a n d e en omständighet, s o m k o m m i t t é n i det föregående endast i korthet o m n ä m n t , n ä m l i g e n h ä n s y m e n till de avgifter till änke- och pupillkassa, som å l i g g a m a n l i g innehavare! a v de genom fullmakt eller k o n s t i t u t o r i a l tillsatta b e f a t t n i n g a r n a . ^ Be s a k k u n n i g a angående k v i n n a s tillträde till statstjänst y t t r a röra;nde frågan om pensionering a v k v i n n l i g befattningshavares efterlevande anhöriiga: »Någon obligatorisk pensionering av kvinnliga statstjänares efterlevande anhöiriga har hittills icke kommit till stånd i vårt land. För kvinnliga folkskollärare och vissa andra kommunalt anställda kvinnliga befattningshavare har en dylik pensionering införts, såvitt angår efterlevande barn. Denna pensionering besörjes av statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Kommitterade hava för sin del ansett riktigt och lämpligt, att kvinnlig befattningshavare i statstjänst under samma förutsättningar som manlig befattninigshavare ålägges skyldighet att sörja för pensionering av efterlevande barn. Däremot hava kommitterade icke funnit skäl föreslå pensionering av efterlevainde make till kvinnlig befattningshavare, då något behov av sådan pensionering sällan torde föreligga och för övrigt den allmänna uppfattningen lärer ställa sig tämligen främmande för införande av en dylik änklingspensionering. Beträffande de pensionsavgifter, som det bör åligga kvinnlig befattningshavare att gälda för pupillpensioneringen, få kommitterade hänvisa till förutnämnda utredning av doktor Palmqvist. 1 Av densamma framgår, att berörda avgift bör beräknas till 1 % av det för befattningen gällande familjepensionsunderlag eller delaktighetsbelopp. Den nu ifrågasatta pupillpensioneringen torde böra äga rum i de för olika områden av statstjänsten inrättade änke- och pupillkassorna, främst i civilstatfans änke- och pupillkassa. Enligt de för denna sistnämnda kassa gällande reglementariska bestämmelser är emellertid kvinna utesluten från att vara delägare i kassan. Förslaget förutsätter sålunda, att erforderlig ändring i nämnda bestämmelser kan åvägabringas. Detsamma gäller också övriga änke- och pupillkassor i den mån de hittills icke stått öppna för kvinnliga delägare eller där åtminstone delägarskap för kvinnlig tjänsteman icke varit obligatoriskt. I vårt land saknas för närvarande särskild bestämmelse för det fall, att kvinnlig befattningshavare är berättigad till såväl tjänstepension som änkepension. I Norge, där jämväl änklingspensionering är införd, samt i Danmark inträder vid dylikt sammanträffande av pensionsrätt en viss reduktion av pensionsbeloppen. Då i vårt land pensioneringen av efterlevande anhöriga, frånsett pensionsinrättningarnas förvaltningskostnader, uteslutande eller till övervägande del bestrides av statstjänarna själva, har det synts kommitterade icke böra ifrågakomma att för angivna fall indraga eller nedsätta de pensionsbelopp, vilka motsvara i föreskriven ordning erlagda avgifter.» D å k o m m i t t é n för sin del a n s l u t e r sig till de s y n p u n k t e r de s a k k u n n i g a anfört r ö r a n d e den s. k. ä n k l i n g s p e n s i o n e r i n g e n , begränsas k o m m i t t é n s uttalande i det följande till f r å g a n o m pensionering a v k v i n n l i g a befattningsh a v a r e s efterlevande b a r n . 1 Här ej återgiven.

137 Förslaget, att de kvinnliga befattningshavarna skulle inträda i de förefimtliga änke- och pupillkassorna, har kommittén för sin del icke funnit lämpligt. Därest på sätt de sakkunniga ifrågasatt en för de kvinnliga befatttningshavarna särskilt beräknad avgift för änke- och pupillpensionering skmlle införas, bleve denna, såsom ock av den verkställda utredningen framgår, helt naturligt avsevärt lägre än den avgift, som åligger manliga innehavare av motsvarande befattningar. Detta förhållande skulle i vissa fall föiranleda, att — även om, såsom de sakkunniga föreslagit, de kvinnliga befattningshavarnas avgifter för egen pensionering utginge efter en högre procentsats än de manliga tjänstemännens — likväl den efter frånräknande av samtliga pensionsavgifter behållna lönen skulle för kvinnlig innehavare av befattning av nu ifrågavarande slag i vissa fall komma att överstiga den behållna lön, en manlig befattningshavare under i övrigt lika förutsättningar skulle erhållit. Med den ställning kommittén intager till frågan om de kvinnliga befattningshavarnas pensionsavgifter för egen pensionering — nämligen att dessa skulle utgå efter samma grunder som för manlig tjänsteman — skulle givetvis omnämnda förhållande städse inträffa. Kommittén har funnit en lämpligare anordning kunna vinnas, om för kvinnliga innehavare av befattning i de lönegrader, om vilka här är fråga, den i löneplanen angivna lönen minskas med ett belopp, motsvarande de avgifter manlig innehavare av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa. Vid uträknande av ifrågavarande belopp bör förfaras efter enahanda grunder, som enligt vederbörande pensionskassas reglemente äro stadgade för manliga befattningshavare. Därest t. ex. civilstatens änke- och pupillkassas reglemente kommer i fråga, bör således för den kvinnliga befattningshavaren uträknas såväl årsavgift som i förekommande fall befordringsavgift. Genom att ifrågavarande belopp avdrages å lönen, kcimmer detsamma således att så att säga inbetalas till statsverket. Att de kvinnliga befattningshavarna skulle ingå i vederbörande änke- och pupillkassa och statsverket alltså till denna utbetala en efter försäkringstekniska grunder beräknad pensionsavgift, synes av praktiska skäl mindre lämpligt. Enklare torde vara, att staten övertager pensioneringen av de kvinnliga befattningshavarnas pupiller efter enahanda grunder, som tillämpas för vederbörande änke- och pupillkassa. Det sistnämnda bör enligt kommitténs mening gälla ej endast för de befattningshavare, om vilka här närmast är fråga, utan även för de kvinnliga befattningshavare, för vilka ett procentuellt avdrag å lönen skulle äga rum. I detta avdrag kan nämligen den erforderliga avgiften för pupillpensioneringen anses vara inbegripen. Ett av kommittén utarbetat förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst har intagits i kap. I X här nedan. Då pensionering av kvinnliga befattningshavares efterlevande barn endast relativt sällan torde komma i fråga, kan det emot männens avgifter till änkeoch pupillkassa svarande belopp, som skulle avdragas å avlöningen, försäkringstekniskt sett förväntas lämna ett överskott tillräckligt för att täcka jämväl den merkostnad för den kvinnliga befattningshavarens egen pensionering, som av skäl, som tidigare anförts, tillskyndas statsverket vid lika pensionsavgift för män och kvinnor. Någon särskild anordning för att ålägga befattningshavaren åsyftade merkostnad torde därför ej erfordras.

138 Den lösning av de kvinnliga statstjänarnas lönefråga, som kommittén förordar, innebär alltså i korthet sagt, att å den i löneplanen upptagna avlöningen ett avdrag sker för kvinnlig innehavare av befattning i: lönegraderna 1—6 med 14 %, lönegraderna 10 — 12 med 10 %, » 7—9 » 1 2 % , » 13 och 14 » 8 %, varefter likalönsprincipen tillämpas fr. o. m. femtonde lönegraden på det sätt, att avdrag sker endast med det belopp, som manlig innehavare av befattningen skulle erlägga i änke- och pupillpensionsavgift. Även om kommittén icke funnit möjligt att tillmötesgå de längre gående krav på likställighet, som från kvinnohåll med styrka gjorts gällande, innebär dock den lösning, som kommittén föreslår, ett förverkligande av likställighetstanken, så långt denna låtit sig förenas med det utredningsresultat, som i det föregående framlagts och till vilket kommittén ej kunnat undgå att taga hänsyn. Ej minst uppgiften att skapa förutsättningar för kvinnoarbetet att komma till användning inom statstjänsten torde bjuda, att nu, då åt kvinnorna beredes allmänt tillträde till dylika tjänster, vid lönernas bestämmande hänsyn tages till sådana med anställningens innehavande förbundna ekonomiska verkningar, som kunna influera på möjligheten för kvinnor att ej blott erhålla utan även med fördel för det allmänna bibehållas i denna anställning. Kommitténs löneförslag är så uppställt, att, därest erfarenheten ej skulle bestyrka de förutsättningar, från vilka kommittén utgått, en jämkning fram till ökad eller fullständig formell likställighet lönetekniskt låter sig lätt och utan rubbning av systemet genomföras. Skulle alltså den vidgade erfarenhet, som efter hand kommer att vinnas, visa, att t. ex. kvinnornas sjuklighet ej blir av den omfattning, som med ledning av hittillsvarande erfarenhet beräknats, eller att de kvinnliga befattningshavarnas arbetsprestation kommer att visa sig fullt jämbördig med de manligas, så erbjuder kommitténs förslag nära till hands liggande möjligheter att åvägabringa en dylik utveckling.

IX. Kommitténs förslag till ändring av avlöningsreglementen och pensionslagar m. m. Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. 3*. 1. Med ordinarie stat. 2. Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare sig u p p d r a g såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som ä r försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller a n n a n tjänstebefattning a v vad slag det v a r a må, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad a n g å r tjänsteman tillhörande någon av de i 9 § avdelningen B upptagna l:a—17:de lönegraderna, vederbörande myndighet, v a r u n d e r h a n lyder, efter prövning a t t ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande av statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas.

4 i Kvinnlig- innehavare av ordinarie befattning vare, därest ihon h a r vårdnad om barn under 15 år, skyldig a t t ställa sig till .efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet eller, där denna saknar behörighet a t t meddela tjänstledigheten, Kungl. Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt meddela. 5$. 1. F ö r följande 8.500 kronor. 2. F ö r följande 8,000 kronor. 3. Därest kvinna förordnas att innehava befattning, som i 1 eller 2 mom. avses, ankommer på Kungl. Maj:t a t t bestämma, om och i vad mån arvodet, i anslutning till de i 8 § 3 mom. första punkten stadgade grunder, m å minskas. 4. Beträffande den — (lika med nuvarande 3 mom.) — särskilt stadgat.

140 8 *. 1. Till grund för bestämmande av lön för befattning, som jämlikt fl. § 2 mom. tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial, skall ligga dien under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager en elller flera löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönelbelopp. I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till wilken lönegrad varje särskild befattning är att hänföra. Fördelningen levnadskostnaderna. Där flera 10—13 §§. Inom löneklass bestämmes, på sätt i 2 och 3 mom. stadgas, lömebeloppet efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationermigsort blivit hänförd. 2. För manlig innehavare av befattning, som avses i 1 mom., utg, f år lön med i löneplanen angivet belopp utom i fall, varom förmäles i 3 monn. här nedan. 3. För kvinnlig innehavare av befattning, som avses i 1 mom., minskfas i löneplanen angiven lön med ett belopp motsvarande de avgifter manllig innehavare av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- o>ch pupillkassa. H ä r v i d iakttages, att, därest beloppet av dessa avgifter understiger för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt löneplanens avdelning IB i lönegrad 1—6 14 % av lönen, » 7—9 , 12 » » » , » 10—12 10 » » » , » 13—14 8 » » » , lönen i stället skall minskas med nu angiven procent. Lön enligt förevarande moment beräknas för månad, varvid uppkoimmande öretal höjes till närmaste hela antal kronor. Vad sålunda stadgats skall gälla även för manlig innehavare av s å dan befattning, tillhörande någon av lönegraderna 1—11, för vilken s ä r skilt ä r förordnat, att lönen skall utgå enligt detta moment, skolan<de i dylikt fall befattningshavarens avgifter till vederbörande änke- oich pupillkassa erläggas av statsverket. 4. Förutom lön kunna u t g å familjetillägg enligt stadgandet i 14 §, kallortstillägg enligt stadgandet i 15 § samt de särskilda förmåner o<ch ersättningar, som omförmälas i 25—30 §§.

141 9 §. Löneplan. AAvdelning A. För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning. Avdelning B. För övriga tjänstemän. O r t s Löne-

L ö n e g r a d

klass

A

B

C

g r u p p D

E

F

G

K r o n o r

) li;a lönegraden

33:e lönegraden ..

4l;e lönegraden

i9;e lönearaden

~10;e lönegraden

<

...<

<

1 2 3

1,980

2,070 j

2,160

1 2,250 i 2,340 |

2,430

2,520

2,100

2,196 ]

2,292

2,388 j 2,484 j 2,580

2,676

2,220

2,322 1 2,424

2,526

2,628 :

2,730

2,832

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

2,220

2,322

2,424

2,526

2,730

2,832

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2 220 1 2,3^2

2,124

2,526

2,628

2,730

2,832

2,340

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,448

2,460 1 2,574

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

3,060

3,198 I 3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

4,350

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

I 13

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

4,260

4,434

4,608

4,956

5,130

5,304

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

< 14

4,260

4,434

4,608

4,782

4,956

5,130

5,304

4,560

4,746

4,932

5,118

5,304

5,490

5,676

142 O r t s Löne-

L ö n e g r a d

klass

A

B

C

g r u p p D

E

F

G 1

. ..i

K r o n o r

16:e lönegraden

17:e lönegraden

18:e lönegraden

19:e lönegraden

20:e lönegraden

<

<

<

<

\

4,260

4,434

4,608

4,782 1 4,956

5,130

4,560

4,746

4,932

5,118 i

5,304

5,490 ! 5,676

4,860

5,058

5,256

5,454 i

5,652

5,850

6,048

4,860 1 5,058

5,256 ; 5,454 |

5,652

5,850

6,048

5,160

5,370

5,580 ! 5,790 '

6,000

6,210

6,420

5,520 1 5,736

5,952 I 6,168 i

6,384

6,600

6,816

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

5,520

6,168

6,384

6,600

6,816

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

5,880

6,102

6,324

6,546

6,768

6,990

7,212 j

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

5,304

7,668

6,300

6,528

6,756

6,984

7,212

6,720

6,954

7,188

7,422

7,656

7,440 7.890

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340 i 8,580 8,580

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

7,620 8.100

7,860 8.340

8,100 l 8,340

8,580

8,580 i 8,820

9,060

8,820 9.300

9,060

24 25

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

8,100

8,340 j 8,580 |

8,820

9,060 1 9,300

9,540

25 I 8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

9,060

9,300 1 9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 ! 10,260 1 10,500

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500 ! 10,740 1 10,980

9,060

9,300

10,500

9,780

9,780 in ofin

10,260

9,540

9,540 i n non

10,020

10,500

10,740

10,980

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

10 i IL Vid tillträdandet av ordinarie tjänst, tillhörande i 9 § omförmälda avdelning B, erhåller tjänsteman, vare sig han förut innehade sådan tjänst eller ej, lön enligt lägsta löneklassen för den lönegrad, till vilken tjänsten hör, där ej föreskrifterna i 11, 12 eller 13 § giva anledning till avvikelse härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under fem år uppflyttas innehavare av i 1 mom. avsedd tjänst till närmast högre löneklass samt efter ytterligare fem år till högsta löneklassen, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—13 §§. 3. Uppflyttning löneklassen tllländagått. I övrigt löneklass: a) att han tjänstgöring; b) att uppskov helhet; samt e) att tjänstemannen tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, må icke fattas utan att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse viss: tid, mlinst ett halvt och högst fem år. Vid uppsfeovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. Har tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må vederbörande myndighet, på vars avgörande frågan om uppflyttning till högre löneklass ankommer, sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till högsta löneklassen skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet varat. 12 §. 1. Därest ordinarie högre löneklass. Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enlijgt löneklass, som är närmast lägre än den, till vilken han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den nya tjänsten, räkna sig till godo den tid intill fem år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass. Vad sålunda tjänsten utföra. 2. Tjänsteman tjänsten gällande. 14 §. 1. Tjänsteman, tillhörande i 9 § omförmälda avdelningen B, som helt eller till avsevärd del underhåller eget barn av äktenskaplig börd, äger uppbära familjetillägg med följande belopp:

144¶Befattningshavare i lönegrad

För 1 barn

För 2 barn K

r

För 3 barn o

För 4 elleir flera barn

n o r

B l —B3

480 B 4 —BB

750¶B 7 —BIO

900¶B i l — B 14

1,050

B 15—B20

1,200

2. Till tjänsteman, som är i äktenskap förenad med annan innehavaire a v sådan befattning i statens tjänst, vid vilken familjetillägg må å t njutas, u t g å r dylikt tillägg med hälften av ovan stadgade belopp. 3. H a r äktenskap, som i 2 mom. avses, upplösts genom skillnad eller återgång, u t g å r familjetillägg med de i 1 mom. stadgade belopp, do>ck endast för barn, som står under tjänstemannens vårdnad. 4. Familjetillägg u t g å r från och med månaden näst efter den, u n d e r vilken barnet fött» eller genom föräldrarnas äktenskap legitimerats, till och med den månad, under vilken förutsättningarna för familjetilläggtets åtnjutande bortfalla; dock i varje fall ej längre än till och med den m å nad, under vilken barnet fyller, för befattningshavare tillhörande lönegrad Bl—B 4 B5—B7 B 8—Bil

16 år, 17 år, 18 år,

B 12—B 16 B17--B20

19 år, 20 år.

15 §. Till tjänsteman — — — (lika med nuvarande 14 §) klasser.

kallorts-

16 §. 1. Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg icke blott för den tid, h a n tjänstgjort å egen eller annan befattning inom verket eller tjänstgjort såsom l ä r a r e vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, u t a n även för den tid, under vilken h a n enligt bestämmelserna i 21 § eller särskilda föreskrifter åtnjutit semester eller tjänstfrihet eller annan med semester jämförlig ledighet, eller vilken han med vederbörligt medgivande a n v ä n t för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt, d ä r i tjänstemannen u t i denna sin egenskap ä r delägare. 2. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg under högst så lång tid av ett och samma kalenderår, att ledigheten för sjukdom till-

145 lika med semester eller därmed jämförlig ledighet icke överstiger 45 d a g a r , men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl a n n o r l u n d a medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell: A.

F ö r t j ä n s t e m ä n i chefs- e l l e r d ä r m e d jämförlig s t ä l l n i n g (9 § a v d . A). Tjänstledighetsavdrag

L ö n e g r a d

kr.

öre

2.

12 B.

Tjänstledighetsavdrag

L ö n e g r a d

kr. 3.

.

öre 14

—

15¶F ö r ö v r i g a t j ä n s t e m ä n (9 § a v d . B).

Tjänstledighetsavdrag Tjänstledighetsavdrag Tjänstledighetsavdrag Löne- för befattningshavare, Löne- för befattningshavare, Löne- för befattningshavare, grad som åtnjuter lön enligt grad som åtnjuter lön enligt grad som åtnjuter lön enligt 8 § 2 mom., 8 § 3 mom., 8 § 2 mom., 8 $ 3 mom., 8 § 2 mom., 8 § 3 mom., nr kr. ore kr. 1 öre nr kr. | öre j kr. | öre nr kr. öre kr. | öre 1

—

—

—

2 2

—

—

50 i

7 8

—

—

—

—

•

Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som i 3 m o m avses, samt ej heller å sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd. 3. H a r tjänsteman skadats till följd a v olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad a t t tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall kan: a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg, så länge sjukdomen varar; samt b) om olycksfallet, efter upphörande av d ä r a v förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej i vederbörlig ordning medSives, att sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre lelopp än nyss sagts. -921 års lönekommitté.

146 4. H a r tjänsteman förbjudits a t t tjänstgöra till förekommande aav smittofara, må han under tiden å t n j u t a oavkortad lön jämte, i förekomnmande fall, familjetillägg och kallortstillägg, dock högst under sex måånader, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ebtt belopp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, sså framt ej i vederbörlig ordning medgives, att sådant a v d r a g icke skall äg^a r u m eller skall ske med lägre belopp ä n nyss sagts. 5. Föreskrifterna i 2—4 mom. gälla endast för tid, intill dess, enliggt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet a t t avgå från tjänsten inträderr. 17 §. Tjänsteman, vilken meddelats ledighet av annan anledning än sådarn, varom i 16 § staidgas eller vilken är hindrad a t t bestrida sin tjänst ppå g r u n d av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett beloppp, motsvarande det i 16 § 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt kaun förpliktas a t t a v avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till on.nständigheterna prövas skäligt. 18 §. H a r tjänsteman meddelats ledighet från viss del a v tjänstgöringera, må i vederbörlig ordning bestämmas, om och i vad m å n avdrag å a\vlöningen för sådan tid m å äga rum. 19 §. 1. Tjänsteman skall, om h a n därtill förordnas, v a r a skyldig a t t undesr sammanlagt högst tre månader av ett och samma kalenderår såsom viikarie bestrida befattning inom högre lönegrad. Omfattar vikariateet längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariaatet varar, uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dia.tg räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 16 § 2 mom. angivna tjänsttledighetsavdraget för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andrra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagern. 2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 18 § omnförmäld ledighet från viss del av tjänstgöringen, må, där ej undantagssvis vikariatsersättning finnes böra utgå enligt de i 1 mom. av f örevarandde paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövaas skäligt. 3. Vad i 1 mom. lönegrad. 21 §. 1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske u t a n hinder för göroimålens behöriga gång, åtnjuta semester eller däremot svarande ledighe3t under nedan angivna antal d a g a r :

147 Intill det år, Från och med det år, under under vilket vilket tjänstetj änstemannen mannen fyller fyller 40 år 40 år

Tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna enligt 9 § avd. B

20 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 6—14 lönegraderna enligt 9 § avd. B

»

>

Tjänstemän, tillhörande 15—18lönegraderna enligt 9 § avd. B

»

»

Tjänstemän, tillhörande 19—20 lönegraderna enligt 9 § avd. B, samt tjänstemän, som avses i 9 § avd. A

>

»

Tjänsteman 2. Där driftens

myndighet. — dag. 29 §.

För tjänstgöring utöver fastställd arbetstid må till tjänsteman, tillhörande någon av 1—12 lönegraderna enligt 9 § avdelning B, ersättning för övertidsarbete, där sådant arbete undantagsvis måste äga rum, kunna utbetalas enligt grunder, som bestämmas av Kungl. Maj:t.

Angående denna kungörelses ikraftträdande är särskilt stadgat.

148 Bilaga.

Tjänsteförteckning angivande o r d i n a r i e befattningar vid v e d e r b ö r a n d e v e r k ävensom för vissa av dessa befattningar de särskilda l ö n e g r a d e r , till vilka de iäro hänförliga enligt den i 9 § av a v l ö n i n g s r e g i e m e n t e t intagna lönephan. Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Högsta domstolen. Justitieråd

Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet. Kansliavdelningen.

Expeditionsvakter

Kansliråd

B 20

Förste kanslisekreterare

B 16

Registrator

B 14

Andre kanslisekreterare

B 13

Laga vdelningen.

Regeringsrätten. Regeringsråd Expeditionsvakt Nedre justitierevisionen. Revisionssekreterare

Kanslist Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * B 16

Andre kanslisekreterare (med tjänst göring även å kansliavdelningen)

B 13

Kanslibiträde *

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

För tjänstgöring såsom statsrådsberedningens expeditionsvakter:

Expeditionsvakter Svea hovrätt. President Hovrättsråd Krigshovrättsråd

,

Sekreterare Advokatfiskal O verkrigsfiskal

Förste expeditionsvakter

B 3

Aktuarier

Expeditionsvakt

B 1

Arkivarie Notarier

Justitiekanslersexpeditionen. Justitiekansler

A 3

Byråchef

B 20

Registrator

B 13

* Se not å sid. 160.

,

Registratorer

Förste kanslisekreterare(med tjänst göring även å kansliavdelningen)

.

A 4 B 3 B 1

Förste expeditionsvakt

Protokollssekreterare arvode

Ledamot å lagavdelningen, arvode enligt 5 § i reglementet

Expeditionsvakt

A 4 B 3 B 1

Förste expeditionsvakt

Statssekreterare och expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet

Chef för lagavdelningen, enligt 5 § i reglementet

Avdelniing och lömegrad endigt löneplamen

Verk och befattningar

B 1

Fiskaler Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * Expeditions v akter Skrivbiträde *

,

B 20 B 14 B 14 B 13 B 3 B 3 B 1 A 3 B 20 B 20 B 17 B 15 B 15 B 14 B 14 B 14 B 14 B 3 B 3 B 1 B 1

149 Verk och befattningar

! Avdelning j och löneigrad enligt i löneplanen

Göta h o v r ä t t .

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Kontorsbiträden *..

B 3

A 3

Expeditionsvakter

B 1

Hlovrättsråd

B 20

Skrivbiträden *

B 1

Sekreterare

B 17

P'resident

Aulvokatfiskal

,

B 15

A uktuarie

B 14

Arkivarie

B 14

Nfotarier

B 14

F'iskaler

B 14

F u r s t e expeditionsvakt ..,

B 3

Klontorsbiträden *

B 3

,

Ejxpeditionsvakter

B 1

B 17

Direktörer av 2:a klass

B 16

Förste pastor och överlärare

B 16

Direktörer av 3:e klass

B 15

Pastorer och förste lärare

B 15

..

Kamrerare

B 14

Assistenter av l:a klass

B 12

Assistenter av 2:a klass

B 11 B 9

Assistenter av 3:e klass

Hovrätten över Skåne och Blekinge. P'resident

Fångvårdsstaten. Direktör av l:a klass

A 3

Blovrättsråd

B 20

Sekreterare

B 15

A^dvokatfiskal

B 15

Notarier

B 14

Fiskaler

B 14

F ö r s t e expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträden •

B 3

Ejxpeditionsvakter

B 1

F å n g v å r d s s t y r e l s e n o c h fångvårdsstaten. Fångvårdsstyrelsen.

Kronohäktesföreståndare klass

av

l:a

Kronohäktesföreståndare klass

av

2:a

Första vaktfruar

B 9 B 8 ,

B 5

Uppsyningsmän

B 5

Yrkesmästare av l:a klass

B 5

Överkonstaplar

B 4

Yrkesmästare av 2:a klass

B 4

Vaktkonstaplar

B 2

Vaktfruar

B 1

Statens u p p f o s t r i n g s a n s t a l t å Bona. Direktör

B 17

Överdirektör

A 2

Pastor och förste lärare

B 15

Byråchefer

B 20

Byrådirektörer

B 18

Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare

B 11

Sekreterare

B 15

Lärare, tillika avdelningsföreståndare ..

Kamrerare

B 10

B 15

Notarier Aktuarie

B 13

Verkmästare, tillika avdelningsföreståndare

B 10

B 13

Räkenskapsförare och redogörare..

B 10

Revisorer

B 13

Husmoder

Assistenter av 3:e klass...

B 9

Uppsyningsmän

Kontorsskrivare*

B 7

Förste förmän

Kanslibiträden *

B 5

Maskinist

Förste expeditionsvakt

B 3

Förmän

Se not å sid. 160.

B 5 ,

B 5 B 4

,

B 4 B 2

150 Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Verk och befattningar

Fjärde huvudtiteln.

Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.

Försvarsdepartementet.

A. Diplomatisk eller konsulär personal.

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet

Sändebud, tjänstgörande såsom kabinettssekreterare Sändebud eller generalkonsuler tjänstgörande såsom avdelningschefer

A 3

A 2

Legationsråd eller konsuler, tjänstgörande såsom byråchefer ,

B 20

Förste legationssekreterare vice konsuler

B 16

eller

Byråsekreterare Kanslister

B 13 B 9

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet Chef för lantförsvarets kommandoexpedition, arvode enligt 5 § i reglementet Chef för sjöförsvarets kommandoexpedition, arvode enligt 5 § i reglementet Kansliråd Förste kanslisekreterare Registrator Andre kanslisekreterare Kontorsskrivare *

B. Övrig personal.

Kanslibiträden *

Kansliråd, tjänstgörande såsom chef för arkivet

B 20

Förste arkivarier

B 15

Kamrerare

B 15

Andre arkivarier

B 13

Kontorsskrivare *

B 7

Kanslibiträden *

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Portvakt

B 1

Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * Expeditionsvakter Förste expeditionsvakt å lantförsvarets kommandoexpedition ... Expeditionsvakt å sjöförsvarets kommandoexpedition

Arméförvaltningen. Civilpersonalen. Generalkrigskommissarie

Beskickningar och konsulat.

Krigsråd Sändebud

A 3

Sändebud

A 2

Generalkonsuler

A 2

Legationsråd

B 20

Konsuler

B 20

Tjänstemän (bokhållare, registrator, revisorer)

Förste legationssekreterare

B 16

Kontorsskrivare *

Vicekonsuler

B 16

Kanslibiträden *

Andre legationssekreterare

B 13

Förste expeditionsvakt

Andre vicekonsuler

B 13

Kontorsbiträden *

Kanslister

B 9

Expeditionsvakter

* Se not å sid. 160.

Tjänstemän (sekreterare och kamrerare, sekreterare, krigskassör, revisionskommissarier, kamrerare, ombudsman) notarier,

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

151 Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Generalstaben. Prcofessor

B 20

Kirigsarkivarie

B 15

F ö r s t e expeditionsvakt ....

B 3

Eapeditionsvakter

B 1

Artilleristaben. Expeditionsvakt

B 1

Krigshögskolan. F ö r s t e expeditionsvakt

B 3

Expeditionsvakt

B 1

Artilleri- och ingenjörhögskolan. Fiörste expeditionsvakt

B 3

Expeditionsvakt

B 1

Fortifikationen. Expeditionsvakt vid fortifikationsstabens huvudstation Intendenturkåren. Expeditionsvakt vid intendenturstaben

B 1

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Sjökrigshögskolan. Expeditionsvakt

B 1

Sjökrigsskolan. Expeditionsvakt

B 1

Flottans stationer. Expeditionsvakter vid Karlskrona station

B 1

Expeditionsvakter vid Stockholms station

B 1

Sjökarteverket. Förste aktuarie l

B 15

Aktuarie

B 14

Kartograf

B 13

Ritare eller gravör

B 8

Redogörare

B 8

Ritbiträde *

B 5

Kontorsbiträde *

B 3

Expeditionsvakt

B 1

B 1

Femte huvudtiteln.

Marinförvaltningen. Civilavdelningen. Miarinöverkommissarie

A 1

Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet

Amiralitetsråd

B 20

Tjänstemän (sekreterare, förste revisor, kamrerare)

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet

B 15

Tjänstemän (aktuarie och registrator, notarier, revisor och bokhållare, revisorer, marinkassör)...

Byråchef för lagärenden, enligt 5 § i reglementet

B 13

Förste expeditionsvakt

B 3

Kansliråd, spektör

B 3

Förste kanslisekreterare...

B 16

B 1

Förste kanslisekreterare, tillika fattigvårdsinspektörens assistent

B 16

Registrator

B 14

Andre kanslisekreterare

B 13

Kontorsbiträden • Expeditionsvakter

Socialdepartementet.

arvode B 20

Kansliråd tillika

fattigvårdsinB 20

Marinstaben. Registrator och aktuarie med skyl dighet att biträda vid övriga göromål i marinstaben

B 13

Kontorsskrivare *

B 7

Expeditionsvakt

B 1

Kanslibiträden *

B 5

* Se not å sid. 160. 1 Därest till förste aktuarie å sjökarteverkets avdelning för sjömätningsväsendet förordnas militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat, äger han endast uppbära arvode till belopp, som av Kungl. Maj:t kan varda medgivet, allt efter som han är militär i flottans stam eller reserv (med pension) eller å reservstat.

152 Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

S o c i a l d e p a r t e m e n t e t (forts.). Förste expeditionsvakt

,

B 8

Kontorsbiträden * Expeditionsvakter

,

Verk och befattningar

Yrkesinspektionen. Yrkesinspektörer

B 3

Yrkesinspektris

B 1

Assistenter Underinspektörer

Riksförsäkringsanstalten. G eneral direktör

A 3

Statens tvångsarbetsanstalter. Direktör

Byråchefer

B 20

Direktör

Tjänstemän

B 15

Pastor ocb förste lärare

Tjänstemän

B 18

Kamrerare

Kontorsskrivare *

B 7

Assistent

Kanslibiträden *

B 5

Assistenter

B 3

Trädgårdsmästare

Kontorsbiträden *

B 3

Första vaktfruar

Expeditionsvakter

B1

Uppsyningsmän

Förste expeditionsvakt

,

Förste förmän Förmän

Försäkringsrådet. President Försäkringsråd

|

A 3

Vaktfruar

B 20

Pensionsstyrelsen. General direktör

Tjänsteman (sekreterare)

B 15

Tjänsteman (notarie)

B 13

Kontorsskrivare *

B 7

Kontorsbiträde *

B 8

Expeditionsvakt

B 1

Byråchefer Tjänstemän (sekreterare, förste aktuarier) Tjänstemän (notarier, aktuarier)... Kontorsskrivare * Kanslibiträden*

Socialstyrelsen.

Förste expeditionsvakt

Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet

Kontorsbiträden * Expeditionsvakter

Byråchefer

B 20

Skrivbiträden :!:

Tj änstemän (sekreterare, sekreterare och inspektörsassistent, förste aktuarier, förste byråingenjör)...

B 15

Tjänstemän(byråingenjör, aktuarier, bibliotekarie och arkivarie)

Medicinalstyrelsen. Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet

B 13

Kontors skrivare *

B 7

Kanslibiträden*

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Statsinspektör över köttkontrollen i riket

Skrivbiträde*

B 1

Ombudsman

* Se n o t å sid. 160.

Överinspektör för sinnessjukvården i riket, arvode enligt 5 § i reglementet Medicinalråd Kameralbyråchef

Avdebning och löinegrad emligt löneplainen

153 Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

IV.

M e d i c i n a l s t y r e l s e n (forts.).

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Ekonomipersonal.

Byyråveterinär

B 15

Maskinmästare av l:a klass

Seekreterare

B 15

Maskinmästare av 2:a klass

Kaamrerare

B 15

Maskinister av l:a klass

Käontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning

B 15

Tj'jänstemän (notarier, bokhållare, tillika kassör, bokhållare, tillika notarie)

B 13

Hantverksföreståndare av l:a klass

K<Con torsskrivare*

B 7

Hantverksföreståndare av 2:a klass

Kianslibiträden •

B 5

Arbetsf örestånderskor

FOörste expeditionsvakt

B 3

Bagerif örestånderskor

KContorsbiträden *

B 3

Befallningsmän

Eixpeditionsvakter

B 1

Trädgårdsmästare

Skrivbiträde*

B 1

Tvättförestånderskor av l:a klass...

Maskinister av 2:a klass Köksförestånderskor av l:a klass... Köksförestånderskor av 2:a klass...

Tvättförestånderska av 2:a klass ... ' Statens hospital och asyler. I. Läkarpersonal.

Magasinsföreståndare Chaufförer B 19

Hantverkare

B 18

Post- och stadsbud

LOäkare vid Visby hospital

B 16

Eldare av l:a klass

Hlospitalsläkare av l:a klass

B 18

Eldare av 2:a klass

Hlospitalsläkare av 2:a klass

B 16

Föreståndare i stall, ladugård och svinstall

II.

Kontorspersonal. B 15 B 14

Sjätte huvudtiteln.

B 13 B 8 B 7 FKanslibiträden *

B 5

HCameralbiträden

B 4

III.

Kommunikationsdepartementet. Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet

Sjukvårdspersonal.

FFörestånderskor av l:a klass

B 9

IFörestånderskor av 2:a klass

B 6

Förste kanslisekreterare

lUppsyningsmän av l:a klass

B 7

Registrator

lUppsyningsmän av 2:a klass

B 5

Andre kanslisekreterare .

COversköterskor

B 5

Kanslibiträden *

^Sköterskor

B 3

Förste expeditionsvakt .

(Overskötare

B 4

Kontorsbiträden *

^Skötare

B 2

Exp editionsvakter

* Se not å sid. 160.

Kansliråd

154 Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Väg- o c h V a t t e n b y g g n a d s styrelsen. Överdirektör ,

A 2

Byråchefer och ledamöter...

B 20

Byrådirektör och ledamot...

B 18

Förste byråingenjörer

B 16

Byråingenjörer

B 13

Notarie

B 13

Verk och befattningar

Kontorsskrivare * Kanslibiträden*

Registrator, tillika aktuarie

B 13

Revisor och bokhållare

B 13

Kanslibiträden *

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * Expeditionsvakter Kammarkollegium. General direktör Kammarråd Förste advokatfiskal Andre advokatfiskal Tjänstemän (sekreterare, arkivarier) Arkivarie för lantmäteriutredningar Tjänstemän (notarier, fiskaler, registrator)

Byggnadsstyrelsen. Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet

Kanslibiträden *

,

Förste expeditionsvakt

Byggnadsråd

B 20

Kontorsbiträden * Expeditionsvakter

Byråchef

B 20

Intendenter

B 16

Sekreterare

B 15

Kamrerare

B 15

Statskontoret. Generaldirektör

Kanslibiträden *

B 5

Statskommissarier

Förste expeditionsvakt

B 3

Byrådirektör och ombudsman

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakt

B 1

Tjänstemän (sekreterare, räntmäs tare, kamrerare och kassakontrollant, kamrerare) Tjänstemän (revisorer och bokhål lare, notarier, registrator)

Sjunde huvudtiteln.

Kontorsskrivare *

Finansdepartementet. Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet

Kanslibiträden * Förste expeditionsvakt

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet Byråchef för lagärenden, enligt 5 § i reglementet

Kontorsbiträden * Expeditionsvakter

arvode

Kansliråd

B 20

Förste kanslisekreterare

B 16

Myntdirektör

Förste aktuarie

B 15

Förste ingenjör

Registrator...

B 14

Förste ingenjör

Andre kanslisekreterare

B 13

Kamrerare

* Se not å sid. 160.

Mynt- o c h j u s t e r i n g s v e r k e t .

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

155 Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

B 7 B 5 B 3 B 3 B 1

Kontorsskrivare *

Mynt- och justeringsverket. (forts.).

Kanslibiträden *

Ingenjö rer

B 18

Förste expeditionsvakt

Kassör

B 13

Kontorsbiträden *

Föcste expeditionsvakt

B 3

Expeditionsvakter

Kammarrätten. A 3

Generaltullstyrelsen och tullstaten.

B 20

Generaltullstyrelsen.

B 20

Generaltnlldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet

Sekrete rare

B 15

Byråchefer

Advokatfiskal

B 15

Tjänstemän (notarier, aktuarie och registrator, aktuarie)

Kustbevakningsinspektör, enligt 5 § i reglementet

B 13

Chef för statistiska avdelningen

Förste expeditionsvakt

B 3

Byråinspektörer

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Sk rivbiträde *

B 1

President Kammarrättsråd Kammarrättsråd rotel)

(med

revisions-

B 20

Förste revisorer Kamrerare Sekreterare Aktuarier

Överflyttningsstat. Byråchef

B 20

Förste kanslisekreterare

B 16

Registrator

B 13

Revisorer

Överdirektör

A 2

Kontorsskrivare *

Byråchefer

B 20

Förste aktuarier (därav 1 bibliotekarie)

B 15

Kontorsbiträden *

Aktuarier (därav 1 registrator)

B 13

Expeditionsvakter

Kontorsskrivare *

B 7

Skrivbiträden *

Kanslibiträden *

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakt

B 1

Skrivbiträde *

B 1

Andre kanslisekreterare...

arvode

Notarier

Materialförvaltare

Statistiska centralbyrån.

Kanslibiträden * Förste expeditionsvakter

Tullstaten. Tulldirektörer Tullöverinspektörer Tullbevakningschef er Tulldirektörsassistenter Tullförvaltare av klass 1 A

Riksräkenskapsverket. Generaldirektör

A 3

Tullkommissarier

Byråchefer

B 20

Tullförvaltare av klass 1 B

Förste revisorer

B 15

Tullöverkontrollörer

Revisorer

B 14

Förste tullkontrollörer

* Se not å sid. 160.

B 16 B 15 B 15 B 15 B 15 B 13 B 13 B 13 B 13 B 8 B 7 B 5 B 3 B 3 B 1 B 1

B 19 B 17 B 16 B 16 B 16 B 16 B 15 B 15 B 14

156 Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Generaltullstyrelsen och s t a t e n (forts.)

tull-

Gränsbevakningschef

B 14

Tullförvaltare av klass 2

B 14

Tullförvaltare av klass 3

B 13

Tull kontrollörer

B 13

Tullförvaltare av klass 4

B 11

Tullkassörer

B 11

Gränstullmästare

B 9

Kammarskrivare

B 9

Tullmästare

B 8

Kontorsskrivare *

B 7

Gränsöveruppsyningsmän

B 6

Kustöveruppsyningsmän

B 6

Tullkontorister

B 6 B 6

Tullöveruppsyningsmän ! Kanslibiträden*

B 5

j Gränsuppsyningsmän

B 4 B 4

Kustuppsyningsmän

Avdebning och llöne grad eenligt lönepilanen

Verk och befattningar

Aktuarie

B 13

Kanslibiträden * .

B 5

Kontorsbiträden *.

B 3

Avdelningen för ärenden angående skattefri sprit m. m. Ledamot och byråchef

B 20

Laborator

B 15

Sekreterare

B 15

Inspektör

,

B 15

,

B 7

Aktuarie

B 13

Laboratoriebiträde * Kanslibiträde*

B ;5

Kontorsbiträden *

B ;3

Expeditionsvakt

B 1

Åttonde

huvudtiteln.

Ecklesiastikdepartementet. Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet

,

B 4

,

B 3

Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet

B 3

Kansliråd

B 20

Kustvakter

B 2

Förste kanslisekreterare

B 16

Tillsyningsmän

B 2

Registrator

B 14

B 1

Andre kanslisekreterare.

B 13 B 7

Tulluppsyningsmän Förste kustvakter Kontorsbiträden*

Kustbevakningsbiträden Skrivbiträden *

B 1

Kontorsskrivare *

Tullvakter

B 1

Kanslibiträden*

B 5

Förste expeditionsvakt .

B 3

Kontorsbiträden * Expeditionsvakter

B 3 B 1

Riksarkivet. Riksarkivarie

A 2 B 20

Kontrollstyrelsen. Överdirektör

A 2

Avdelningen för kontrollen över till verkningsavgifter. Ö veringenj örer Ledamot och sekreterare

B 15

Arkivråd

Expeditionsvakt

B 1

Förste arkivarier

B 15

Andre arkivarier

B 13

Avdelningen för rusdrycksförsäljningsärenden. Ledamot och byråchef

B 15

Registrator

B 13

B 20

Kanslibiträden*

B 5 B 3 B 1

Sekreterare

B 15

Förste expeditionsvakt ..

Inspektör

B 15

Expeditionsvakter

Förste aktuarie

B 15

* Se not å sid. 160.

I Eldare

B 1

157¶Avde lning och onegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Kontorsskrivare *

Kungl. biblioteket. Riksbibliotekarie

A 1

Föirste bibliotekarier

B 15

Kanslibiträden * Förste expeditionsvakt

Amdre bibliotekarier

B 13

Kontorsbiträden *

Kamslibiträden*

B 5

Expeditionsvakter

Föirste expeditionsvakt

B 3

Komtorsbiträde *

B 3

Skolöverstyrelsens statistiska ning.

Ex.peditionsvakter

B 1

Chef

,

avdel

Förste aktuarie Nationalmuseum.

Aktuarier

Överinte ndent Intendenter (dare) ....

,

A 1

(avdelningsförestånB 16 B 7

Komtorsskrivare *

B 3

Föirste expeditionsvakt, tillika port "vakt

B 3

Föirste expeditionsvakter

B 3 gårdskarl

V i t t e r h e t s - , h i s t o r i e - o c h antikvitetsakademien. Riksantikvarie Antikvarier dare)

B 1 B 1

Ex;peditionsvakter

Kanslibiträden * Kontorsbiträden * Expeditionsvakt

Föirste expeditionsvakt (tekniskt Ibiträde vid handtecknings- och jgravy ravdel ningen)

Ex:peditionsvakt, tillika

Kontorsskrivare *

Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet. Statssekreterare, arvode enligt 5 § i reglementet Expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet Kansliråd

A 1

Förste kanslisekreterare Registrator

(avdelningsförestånB 16

Andre kanslisekreterare

Förste expeditionsvakter

B 3

Kontorsskrivare *

Kontorsbiträde *

B 3

Kanslibiträde * Förste expeditionsvakt

Universitetskanslersexpeditionen. Kanslerssekreterare

B 20

Kanslibiträde*

B 5

Kontorsbiträde * Expeditionsvakter Lantbruksstyrelsen. Generaldirektör

Skolöverstyrelsen. Generaldirektör

A 3

Ledamöter

B 20

Byrådirektör å fiskeribyrån

Förste bibliotekskonsulent

B 15

Byrådirektörer

Sekreterare

B 15

Förste byråingenjörer

Andre bibliotekskonsulent

B 13

Sekreterare

Notarier

B 13

Kassör och bokhållare

B 13

Notarie

Registrator och aktuarie * Se not å sid. 160.

...

Byråchefer å

lantbruksbyrån

158 Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Arkivbiträde

L a n t b r u k s s t y r e l s e n (forts). Kontorsskrivare *

B 7

Kanslibiträden *

B 5

Förste expeditionsvakt

B 3

Kontorsbiträde *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Skrivbiträde *

B 1

Kanslibiträden * Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * Expeditionsvakter Rikets allmänna kartverk. 1.

Den geodetiska

avdelningen.

Ob servator

Stuteriöverstyrelsen.

Statsgeodet

Chef, arvode enligt 5 § i reglementet Byrådirektör och ledamot

B 16

2.

Notarie

B 13

Ritare eller gravör

Kontorsbiträde *

B 3

3.

Den topografiska

avdelningen.

Avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten.

Flyinge hingstdepå och stuteri. Depåchef, arvode enligt 5 § reglementet

Arbetschef 1 Statskartograf

..

Beridare

B 10

Ritare*

Veterinär

B 10

Ritbiträde *

Bokhållare

B 9

Expeditionsvakt Sveriges geologiska undersökning. Överdirektör

Strömsholms hingstdepå. Depåchef, arvode enligt 5 § reglementet Beridare

B 9

Bokhållare

B 8

Statens lokala fiskeriadministration. Fiskeriintendent ,

B 15

Fiskeriassi stent

B 13

Tjänstemän (sekreterare, museiföre ståndare, kemist, statsgeologer) Förste expeditionsvakt Expeditionsvakter Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Överdirektör Byrådirektörer

Lantmäteristyrelsen. Generaldirektör

A 3

Byråchefer

B 20

Byrådirektörer

B 16

Tjänstemän (statsmeteorologer, statshydrograf er)

Lantmäterifiskal

B 15 B 15

Kanslibiträden *

Arkivarie

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Tjänstemän (förste statsmeteorologer, förste statshydrografer)...

Kontorsskrivare *

Byråingenjörer

B 13

Förste expeditionsvakter

Registrator

B 18

Kontorsbiträden *

* Se not å sid. 160. 1 Därest till arbetschef förordnas militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven (med pension), äger arbetschefen allenast uppbära arvode till belopp, som kan v arda nedgivet av Kungl. Maj:t, allt efter som arbetschefen är militär på aktiv stat eller på reservstat eller i reserven (med pension).

159 Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Sprängämnesinspektionen.

Tionde huvudtiteln.

Sprängämnesinspektör

Handelsdepartementet.

Inspektionen över elektriska a n l ä g g n i n g a r för b e l y s n i n g eller arbetsöverföring.

Statssekreterare och expeditionschef, arvode enligt 5 § i reglementet Kansliråd

B 20

Inspektör

Förste kanslisekreterare.

B 16

Registrator

B 14

Lotsverket. Generallotsdirektör

Andre kanslisekreterare.

B 13

Byråchefer

Kontorsskrivare *

B 7

Överfyringenj ör

Kanslibiträde*

B 5

Förste expeditionsvakt .

B 3

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

Byrådirektör och överinspektör Navigationsskolinspektör Skeppsmätningsöverkontrollör och överinspektör Byrådirektör Sekreterare Kamrerare Förste byråingenjörer Teknisk konsulent Sjötekniskt biträde Förste aktuarier Redaktör Notarier Aktuarier Registrator Kontorsskrivare * Kanslibiträden * Förste expeditionsvakt Kontorsbiträden * Expeditionsvakter Skrivbiträden * * Se not å sid. 160.

Kanslibyrån. Sekreterare Kamrerare Registrator Revisorer och bokhållare

Kommerskollegium. Generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet Byråchefer

Avdelning och lönegrad enligt

Kassör och bokhållare ... Kanslibiträde *

B 20 B 19 B 19

Kontorsbiträde * Fyringenjörkontoret. Fyringenjörer

B 19 B 18 B 15 B 15 B 15 B 15 B 15 B 15 B 15 B 13 B 13 B 13 B 7 B 5 B 3 B 3 B 1 B 1

Verkmästare Materialförvaltare Förste expeditionsvakt Expeditionsvakter Distriktsexpeditionerna. Kontorsbiträde * Patent- och registreringsverket. Generaldirektör Byråchefer Byrådirektörer Förste byråingenjörer Bibliotekarie Sekreterare Byråingenjörer Kassör och räkenskapsförare Registrator

..

160 Avdelning och lönegrad enligt löneplanen

Verk och befattningar

Patent- och registreringsv e r k e t (forts.). Föreståndare för varumärken

granskning

Verk och befattningar

Avdelning och lönegrad enligt löneplanen B 5

Kanslibiträde •

B 1 av B 13

Statens provningsanstalt. i

Notarier

B 13

Kanslibiträden *

B 5

B 19

Förste expeditionsvakt

B 3

B 15

Kontorsbiträden *

B 3

Expeditionsvakter

B 1

B 13 Kassör och räkenskapsförare

B 12 B 8

Försäkringsinspektionen.

Kontorsskrivare *

B 7

Överdirektör

A 2

Ledamot och byrådirektör

B 18

Förste aktuarie

B 15

B 6

Förste revisorer

B 15

B 5

Revisor

B 13

Kontorsskrivare *

B 7

B 7

B 5 Expeditionsvakt

B 1 1

* För denna befattning utgår lön enligt 8 § 3 mom., även i det fall, att befattningen innehaves av man.

161¶Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. 1 §• 1. Befattning tid. 2. Övriga ordinarie tjänsten. 3. Antalet ordinarie befattningar vid v a r t och ett av ifrågavarande verk fastställes av Kungl. Maj :t och riksdagen, såvitt angår de i 1 mom. h ä r ovan nämnda befattningar samt de nti den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning uppförda befattningar, som hänförts till 13—20 lönegraderna, dock med det i 14 § 2 mom., andra stycket, angivna undantag. Antalet övriga ordinarie befattningar bestämmes av Kungl. Maj:t.

4§. Kvinnlig innehavare av ordinarie befattning vare, därest hon h a r vårdnad om barn under 15 år, skyldig att ställa sig tall efterrättelse de föreskrifter i fråga om fullständig eller partiell tjänstledighet, som vederbörande myndighet eller, d ä r denna saknar behörighet a t t meddela tjänstledigheten, Kungl. Maj:t med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner nödigt meddela.

5i 1. För befattning 10,000 kronor. 2. Därest kvinna förordnas a t t innehava befattning, .som i 1 mom. avses, ankommer på Kungl. Maj:t a t t bestämma, om och i vad mån arvodet, i anslutning till de i 8 § 3 mom. första punkten stadgade grunder, må minskas. 3. Överdirektör (lika med nuvarande 2 mom.) året.

8 i 1. Till grund för bestämmande av lön för befattning, som jämlikt 1 § 2 mom. tillsattes genom konstitutorial, skall ligga den under 9 § införda löneplan, vilken för varje lönegrad upptager vissa löneklasser med särskilda, för olika ortsgrupper fastställda lönebelopp. I den vid detta reglemente fogade tjänsteförteckning angives, till vilken lönegrad varje särskild befattning är a t t hänföra. 1921 års lönekommitté.

162 Fördelningen — levnadskostnaderna. Den löneklaiss inom. lönegraden, enligt vilken tjänstemannens lön skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 10—14 §§, och bestämmes lönebeloppet inom klassen efter den ortsgrupp, till vilken tjänstemannens stationeringsoxt blivit hänförd. 2. F ö r manlig innehavare av befattning, som avses i 1 mom., u t g å r lön med i löneplanen angivet belopp utom i fall, varom förmäles i 3 mom. h ä r nedan. 3. För kvinnlig innehavare av befattning, som avses i 1 mom., m i n s k a s i löneplanen angiven lön med ett belopp motsvarande de avgifter manlig innehavare av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa. H ä r v i d iakttages, att, därest beloppet av dessa avgifter understiger för befattningshavare, som åtnjuter lön i lönegrad 1—6 14 % av lönen, » 7—9 12 » » » , » 10—12 10 » » » , » 13—14 8 » » » , lönen i stället skall minskas med nu angiven procent. Lön enligt förevarande moment beräknas för månad, varvid uppkom mande öretal höjes till närmaste hela antal kronor. Vad sålunda stadgats skall gälla även för manlig innehavare av sådan befattning, tillhörande någon av lönegraderna 1—11, för vilken särskilt ä r förordnat, att lönen skall u t g å enligt detta moment, skolande i dylikt fall befattningshavarens avgifter till vederbörande änke- och pupillkassa erläggas av statsverket. 4. Förutom lön kunna utgå familjetillägg enligt stadgandet i 15 §, kallortstillägg enligt stadgandet i 16 § samt de särskilda förmåner och ersättningar, som omförniälas i 26—39 §§.

163 9 *. Löneplan.

O r t s

g r u p p

Lone.

L ö n e g r a d

A

klass

B

C

D

E

F

2,340

G

K r o n o r

l;a lönegraden

3:a lönegraden

4:e lönegraden

<

<

...<

/ \

wwgwmmmmw

,cy

uucn

7:e lönegraden

8:e lönegraden

9:e lönegraden

s.

<

Il

1,980

2,070

2,160

2,250

2,430

2,520

2,100

2,196

2,292

2,388 , 2,484 ; 2,580

2,676

2,220

2,322

2,424

2,526 |

2,628 ;

2,832

2,730 |

2,100 |

2,196

2,292

2,388 i 2,484

2,580

2,676

2,220 ! 2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2,340

2,448

2,556

2,664 1 2,772

2,880

2,988

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2,340 i

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,460 |

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,340

2,448 j 2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,460

2,574 j 2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,580

2,700 1 2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

3,180

3,300

n

6 II 2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

7 1 2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

8 1 2,880

3,012 1 3,144

3,276

3,408

8 I) 2,880 9 J 3,060

3,012

3,144

3,276 j 3,408

9 10ft •

a aaa

Q A TA '

il Cl O

10 ||

3,384

3,528 1 3,672 |

3,240

3,540 i 3,672 3,540 |

3,672

3,816

3,960

4,104

3,816

3,960

4,104

3,240

3,384

3,528

3,672

3.4F.O.

3,600

3,750

Q ann

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596 4,350

!

A

f\Kt\

4,350

11 1 3,450

3,600

3,750

3,900

4,050

4,200

3,660

3,816

3,972

4,128

4,284

4,440

4,596

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

3,660

3,816

3,972

4,128 !

4,284

4,440

4,596

<\ 13

3,960

4,122

4,284

4,446 '

4,608

4,770

4,932

4,260

4,434

4,608

4,956

5,130

5,304

3,960

4,122

4,284

4,446

4,608

4,770

4,932

4,260

4,434

4,608

4,782 j

4,956

5,130

5,304

\ 15 1

4,560

4,746

4,932

5,118 |

5,304

5,490

5,676

<

164 O r t s L ö n e g r a d

klass

13:e lönegraden.

<

! 16:e lönegraden.

19:e lönegraden.

20:e lönegraden.

G

r

o

n

o

4,434

4,608

4,782 |

4,956

5,130 |

5,304

4,746

4,932

5,118 |

5,304 i

5,490 I

5,676

4,860

5,058

5,256

5,454 ! 5,652 |

5,850 |

6,048

4,860 |

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

5,160 j

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420

5,520 ! 5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

5,160 |

5,370

5,580

5,790 |

6,000

6,210

6,420

5,520 |

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

5,880 i

6,102

6,324

6,546 i 6,768

6,990

7,212

5,520 |

5,736

5,952

6,168

6,384 |

6,600

6,816

5,880 |

6,102

6,324

6,546

6,768 j

6,990

7,212

6,300 j

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

19 20 20

6,300 |

6,528

6,756

6,984

7,212

7,440

7,668

6,720 \

6,954

7,188

7,422

7,656

7,890

8,124

7,140 ; 7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

7,140 |

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340 |

8,580

7,620 |

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820 !

9,060

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540 9,060

7,620 |

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

8,100 j

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300 '

9,540

8,580 |

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

8,100 |

8,340 i 8,580

8,820

9,060

9,300 ,

9,540

8,580 : 8,820 , 9,060 • 9,300

9,540

9,780 j 10,020

9,060 i 9,300

9,540 i 9,780

10,020

10,260 j 10,500

25 26 27

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

26 27 28

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

9,540

9,780

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

10,020

10,260

10,500

10,740

10,980

11,220

11,460

17:e lönegraden

18:e lönegraden.

p

4,560

14:c lönegraden

p

4,260 lönegradin.

12:e lönegraden.

u

D K

ll.e

r

|Löne-

165 10 §. 1. V i d tillträdandet lön. 2. E f t e r att hava tillhört en och samma löneklass under fem å r uppflyttas tjänstemannen till närmast högre löneklass samt efter ytterligare fem å r till högsta löneklassen, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 11—14 §§. 3. Uppflyttning tilländagått. 1 övrigt — löneklass: a) a t t han — — — tjänstgöring; b) a t t uppskov helhet; s a m t c) att tjänstemannen — tjänsten. Beslut om uppskov av anledning, som i punkten b) sägs, m å icke fattas ritan att tjänstemannen lämnats tillfälle a t t förklara sig, och skall såd a n t beslut avse viss tid, minst ett halvt och högst fem år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under n ä m n d a tid givit anledning till förnyat uppskov därmed. 4. H a r tjänsteman med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b) först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må verkets styrelse sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till högsta löneklassen skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet varat. 12 §. 1. Därest ordinarie högre löneklass. Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som är n ä r m a s t lägre än den, till vilken han på grund a v nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 10 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den n y a tjänsten, räkna sig till godo den tid intill fem år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass. Vad sålunda tjänsten utföra. 2. Såsom undantag från vad i 10 § 1 mom. samt 1 mom. av förevarande paragraf stadgats gäller, a t t lokomotivförare, som vid befordran till lokomotivmästare åtnjöt lön enligt den högsta för lokomotivförare gällande löneklassen, äger i fråga om begynnelselön i den n y a tjänsten s a m t . för ^ vidare uppflyttning till högre löneklass tillgodoräkna sig Jen tid intill fem år, h a n innehaft lön i förstnämnda löneklassen. 3. Befordras ordinarie tjänsteman från tjänst inom lägre lönegrad till någon av nedan angivna tjänster inom högre lönegrad vid samma verk, nämligen: vid postverket: till postexpeditör eller postassistent, » telegrafverket: » telegraf assistent, » statens j ä r n v ä g a r : » kontorsassistent eller sitationsskrivare, » statens vattenfallsverk: » kontorsassistent, må, i den mån så prövas skäligt, för bestämmandet av hans begynnelselön i den n y a tjänsten och sedermera för hans uppflyttning till högre löneklass kunna honom tillgodoföras intill hälften av den tjänstetid, h a n

166 innehaft ordinarie anställning vid verket; dock må härvid icke samtidigt tillämpas 1 mom. a v förevarande paragraf samt ej heller i n å g o t fall tillgodoräknas honom mera än sex år. Uppstår vid hänsyn därtill. 4. Tjänsteman tjänsten gällande. 15 §. 1. Tjänsteman, som helt eller till avsevärd del underhåller eget b a r n a v äktenskaplig börd, äger uppbära familjetillägg med följande belopp: Bef attnin gsh avare i lönegrad

För 1 barn

För 2 barn

F ö r 3 barn

F ö r 4 eller flera barn

K r o n o r

1—3

4—6

7—10

11—14

1,050

! 15—20

1,200

2. Till tjänsteman, som är i äktenskap förenad med a n n a n innehavare a v sådan befattning i statens tjänst, vid vilken familjetillägg må åtnjutas, u t g å r dylikt tillägg med hälften av ovan stadgade belopp. 3. H a r äktenskap, som i 2 mom. avses, upplösts genom skillnad eller återgång, utgår familjetillägg med de i 1 mom. stadgade belopp, dock endast för barn, som står under tjänstemannens vårdnad. 4. Familjetillägg u t g å r från och med månaden näst efter den, under vilken barnet fötts eller genom föräldrarnas äktenskap legitimerats, till och med den månad, under vilken förutsättningarna för familjetillläggets åtnjutande bortfalla; dock i varje fall ej längre än till och med den månad, under vilken barnet fyller, för befattningshavare tillhörande lönegrad 1— 4 16 år, 12—16 19 år, 5— 7 17 år, 17—20 20 år. 8-11 18 år, Till tjänsteman i 29 §.

16 i — (lika med nuvarande 15 %')

stadgat

17 §. 1. Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg icke blott för den tid h a n tjänstgjort å egen eller a n n a n befattning inom verket eller tjänstgjort såsom l ä r a r e vid eller deltagit såsom elev i utbildningskurs vid verket, utan även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 22 § åtnjutit semester eller tjänstfrihet, eller vilken h a n med vederbörligt medgivande använt för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller

167 statsunderstödd pensionsanstalt, d ä r i tjänstemannen uti denna sin egenslkap ä r delägare. 2. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom hindras a t t tjänstg.öra, äger h a n å t n j u t a oavkortad lön jämte, i förekommande fall, faimiljetiillägg och kallortstillägg under högst så lång tid av ett och s a m m a k a l e n d e r å r , a t t ledigheten för sjukdom tillika med semester icke övers t i g e r 45 dagar, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall fiinner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedans t å e n d e tabell: Tjänstledighetsavdrag Tjänstledighetsavdrag Tjänstledighetsavdrag Ijöne- för befattningshavare, Löne- för befattningshavare, Löne- för befattningshavare, jjgrad som åtnjuter lön enligt grad som åtnjuter lön enligt grad som åtnjuter lön enugt 8 § 2 mom., 8 § 3 mom., 8 § 2 mom.,| 8 § 3 mom., 8 § 2 mom., 8 § 3 mom., kr. öre kr. öre nr kr. | öre kr. nr kr. öre | kr. | öre öre i nr

| !

!

i

—.

50 1

2 2

—

—

i —

70 ;

| 40

—

—

1 2

11 12

—

! 80

1 2

—

25¶Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning å sjukdom, som i 3 mom. avses, samt ej heller å sjukdom, som s t å r i samband med havandeskap eller barnsbörd. 3. H a r tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad a t t tjänstgöra å egen eller annan befattning, skal! han: a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg, så länge sjukdomen v a r a r ; samt b) om olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom, inedfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmågan, under tiden likaledes åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg, dock högst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet, men skall tjänstemannen lör tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t eller, vad a n g å r tjänsteman, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna, vederbörande verks styrelse finner skäl medgiva, a t t sådant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp ä n nyss sagts. 4. H a r tjänsteman förbjudits a t t tjänstgöra till förekommande av smittofara, må h a n under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och kallortstillägg, dock högst under sex månader, men skall tjänstemannen för tid därutöver av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ej Kungl. Maj:t, eller vad a n g å r tjänsteman, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna, vederbörande verks styrelse finner skäl medgiva, a t t så-

168 dant avdrag icke skall äga rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts. 5. Föreskrifterna i 2—4 mom. gälla endast för tid, intill dess, enligt vad därom är särskilt stadgat, skyldighet a t t avgå från tjänsten i n t r ä d e r . 18 i Tjänsteman, vilken meddelats ledighet av a n n a n anledning än sådan, varom i 17 § stadgas, eller vilken är hindrad att bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 17 § 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, samt k a n förpliktas a t t av avlöningen ytterligare avstå, vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. 19 §. H a r tjänstemän meddelats ledighet från viss del av tjänstgöringen, äger verkets styrelse bestämma, om och i vad mån avdrag å avlöningen för sådan tid må äga rum. 20 §. 1. Tjänsteinan skall, om han därtill förordnat, vara skyldig att under sammanlagt högst tre månader av ett och s a m m a kalenderår såsom vikarie bestrida högre befattning. Omfattar vikariatet längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid vikariatet v a r a r uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan det i 17 § 2 mom. angivna tjänstledighetsavdraget för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen. Tjänsteman 38 § 2 mom. 2. Ersättning till vikarie för tjänsteman, som meddelats i 19 § omförmäld ledighet från viss del av tjänstgöringen, må, d ä r ej verkets styrelse undantagsvis finner vikariatsersättning böra u t g å enligt de i 1 mom. av förevarande paragraf angivna grunder, bestämmas till det lägre belopp, som prövas skäligt. 3. Vad i 1 mom. lönegrad. 22 §.

1. Tjänsteman äger årligen, när det kan ske ulan hinder för göroinålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna antal dagar: Från oeh Intill det år, med det år, under vilket under vilket tjänsteman- tjänstemannen fyller nen fyller 40 år 40 år 20 dagar

30 dagar

Tjänstemän, tillhörande 6—14 lönegraderna

,

„

Tjänstemän, tillhörande 15 — 18 lönegraderna

„

„

Tjänstomän, tillhörande 19—20 lönegraderna

lö

„

Tjänstemän, tillhörande 1—5 lönegraderna...

169¶Tjänsteman 2. Där driftens

myndighet. dag.

29 §. Den, som bestrider tjänst å ort, tillhörande den i 16 § omförmälda kallortsklassen VI, må, därest tjänstgöringen är av beskaffenhet att i särskilt hög grad utsätta honom för inverkan av ortens klimatiska förhållanden, kunna enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tilldelas kallort^traktamente med 50 öre för varje tjänstgöringsdag.

36 i Befattningshavare, tillhörande någon av 1—7 lönegraderna och åtnjutande lön enligt 8 § 3 mom., må för bestridande av göromål såsom stenograf kunna tillerkännas särskilt arvode med högst 180 kronor för år räknat.

Angående denna kungörelses ikraftträdande är särskilt stadgat.

170¶Bilaga. Tjänsteförteckning, angivande de skilda lönegrader inom den under 9 § i reglementet införda löineplan, till vilka befattningarna vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk äro att hänföra. . . grad

Postverket

Telegrafverket

Statens järnvägar

Statens vattenfallls- i verk

Brevbärare

Expeditionsvakt

Banvakt

Expeditionsvakt

Expeditionsvakt

Skrivbiträde *

Eldare å ångfärja

Skrivbiträde *

Skrivbiträde •

Stationsbiträde

Expeditionsvakt

Vakt

Förrådsvakt 1

i

Ledningsvakt

i

Matros Skrivbiträde * Stationskarl Vagn- och stallkarl Postiljon

Förste träde

stationsbi- Maskin- och pannskötare Maskinvakt å ångfärja

•

Portvakt 2

Rorgängare Timmerman å ångfärja Trafikbiträde Vagnskötare Brevbärarförman

3¶Förste expeditions- Banförman vakt Förste expeditionsFörrådsförman vakt Kontorsbiträde * Förste expeditionsKontorsbiträde * Reparatör vakt Reparatör Förste portvakt Stationsmästare av klass 3 * Värdebrevbärare

Kontorsbiträde *

Förrådsförman Förste expeditiomsvakt Kanalförman Kontorsbiträde * Skogvaktare

Lokomotiveldare Reparatör Trädgårdsförman

* För denna befattning utgår lön enligt 8 § 3 mom., även i det fall att befattningen innehaves av man.

171 Lönegrad

Postverket

Förste postifjon

Telegrafverket

Stationsförman

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

Konduktör

Kontorist

Kontorist

Maskinist

Maskinskötare å ångfärja

Montör

Stallförman

4 Stationsförman

i

Stationsmästare av klass 7

;

Vagnförman

Bokbinderiförman

Förste reparatör

Bangårdsmästare

Fyrmästare

Kanslibiträde *

Kanslibiträde *

Banmästare

Kanslibiträde *

Förste kontorist

Muddermästare

Förste reparatör

Slussmästare

Stationsmästare av Rikstelefonist* klass 2* 5

Tryckeriförman

Kanslibiträde *

Överpostiljon

Ledningsförman Tågmä8tare Verkstadsförman

i

1¶Stationsmästare av Förrådsmästare klass 1 Kassör* Transportmästare Linjeförman Rad iotelegraf ist

Förrådsmästare Förste banmästare Lokomotivförare Maskinist

Befälhavare å bogserbåt Förrådsmästare Förste montör

Schaktmästare Stationsmästare av Trädgårdsmästare klass 6

6¶Tredje maskinist å ångfärja Tredje styrman Trädgårdsmästare

t

Vagngårdsmästare

i

Faktor

Kontorsskrivare *

Kontorsskrivare *

Byggmästare

Postexpeditör *

Ritare *

Ritare *

Förste maskinist

Telegrafist*

Kontorsskrivare *

Vaktf öreståndare *

Reparationsmästare Ritare* Verkstadsmästare

* För denna befattning utgår lön enligt 8 § 3 mom., även i det fall att befattningen iniehaveä av man.

172 Lönegrad

Postverket

Postassistent

8 ••

Statens järnvägar

Statens va.ttenfal Isverk

Förrådsbokhållare

Förste ritare

Förste ritoare

Förste ritare

Kontorsassistent

Kontorsassistent

Materialförval tare

Ledningsmästare

Maskinmästare

Telegrafassistent

Stationsskrivare

Stationsrmästare

Vagnmästare

Overmonfcör

Telegrafverket

Verkstadsmästare i

Andre maskinist å Förste kointorsångfärja skrivare * Andre styrman Instrumenitmakare j

Förste postexpedi- Förste kassör* tör* Förste telegrafist* Förste vaktföreståndare* Linjemästare

9 Verkmästare

Förste kontorsskrivare*

Kassör och hållare "

Lokomotivmästare

Mätareteknik er

bok-!

Stationsinspektor av klass 4 B

i

Stationsmästare av klass 5

|

1 Overbanmästare

1¶Förste postassistent Förste telegrafassi-1 Bokhållare

"1

Postmästare av klass 4 B*

Postmästare av klass 4 A

Telegrafkommissarie av klass 6*

i Bokhållare

j Förste stationsskri-! Driftverkmästare vare

TelegrafkommisI Förste bokhållare sarie av klass 5*| F ö r s t e t e l e g r a f i s t

Kanalinspektor klass 2

av

Telegrafkommisj stationsinspektor sarie av klass 4 ,, av klass 4. AA

j Overmaskinist av klass 2

Kontrollör Postmästare av i klass 3 12

Ingenjörsassistent Kontrollör

Förste styrman av klass 2

Telegrafkommissarie av klass 3

Stationsinspektor av klass 3 Underingenjör Un derin sp ektor Overmaskinist klass 1

av

* För denna befattning utgår lön enligt 8 § 3 mom., även i det fall att befattningen innehaves av man.

173¶L" grad

Postverket

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk Kanalinspektor klass 1

Aktuarie

Aktuarie

Aktuarie

Förrådsförvaltare

Förrådsförvaltare

Byråassistent

Notarie

Huvudkassör

Distriktskassör

Registrator

Notarie

Revisor

Revisor

Expeditionsföreståndare

Revisor och hållare

13 Telegrafverket

av

Kassör Kontrollör Notarie

Förste styrman av Registrator klass l Revisor Kassör

bok-

Kontrollör Notarie Registrator Revisor Förste kontrollör i Postmästare av

14.;

Avdelningsingenjör Baninspektor Förste kontrollör

Distriktskamrer

Inköpschef

Elektroingenjör

Konstruktör

Förrådsförvaltare

Kontorschef

Konstruktör

Radiokommissarie

Maskininspektor

| Telegrafkommissarie av klass 2

Stationsinspektor av klass 2

Kontorschef

Verkstadskamrer Förrådskamrer Sekreterare

Kamrer

Telegraf kommissarie av klass 1 B Förste aktuarie

Postmästare av klass 1 15 |

Kamrer Befälhavare av klass 2 å ångfärja Sekreterare Förrådskontrollör

Förste aktuarie Intendent

..

Överkontrollör

Förste kontrollör

Sekreterare

Förste revisor

Överkontrollör

Intendent Kamrer Milkontrollör Sekreterare Stationsinspektor av klass 1

1¶Överpostmästare

Baningenjör Byråingenjör Befälhavare av Direktörsassistent klass 1 å ångfärja vid kanalverk Linjeingenjör Byråingenjör Telegraf kommisChef för statistiska sarie av klass 1 A kontoret Maskiningenjör Signalingenjör Telegrafingenjör Trafikinspektör Överinspektör Byråingenjör

Kameralintendent

i

16 1

174 Lönegrad

Postverket

Förste intendent

Statens järnvägar

Statens vattenfallsverk

Förste byråingenjör Distriktssekreterare

Direktörsassistent vid kraftverk

Telegrafverket

Förste linj eingen j ör Förste sekreterare Verkstadsingenjör

Förrådsintendent Distriktsingenjör Förste baningenjör Förste byråingenjör Förste byråingenjör Förste sekreterare Förste maskiningenjör

17 .

Förste sekreterare Förste trafikinspektör Lantmätare Överinspektör Byrådirektör 18

Byrådirektör

Ombudsman

Arkitekt

Byrådirektör

Byrådirektör

Driftchef

Ombudsman Överkontrollör

19 1 Postdirektör Byråchef 20

Trafikdirektör

Kanaldirektör

Byråchef

Bandirektör

Byråchef

Linjedirektör

Byråchef

Förste byrådirektör

Tel ef ondirektör

Förste byrådirektör

Telegraf direktör

Maekindirektör Trafikdirektör

175¶Förslag till

Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten. 4 §.

För innehavare av ordinarie befattning såsom kontorsbiträde skall avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äga tillämpning. 5 *. 1. För ordinarie blivit hänförd. 2. Förutom lön k u n n a u t g å lotslott eller ersättning för imistad sådan enligt stadgandena i 11,14 och 17 §§, familjetillägg enligt stadgandet i 12 § samt enslighetstillägg enligt bestämmelserna i 13 § ävensom de särskilda förmåner och ersättningar, som omförmälas i 23—30 §§. 6 §. Löneplan. O r t s Löne-

L ö n e g r a d

klass

A

B

C

g r u p p D

E

F

G

K r o n o r

l:a lönegraden

2:a lönegraden

3:e lönegraden

de löneqraden

1,980

2,070

2,160

2,250

2,340

2,430

2,520

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2,100

2,196

2,292

2,388

2,484

2,580

2,676

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2,340

2,448 j 2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,220

2,322

2,424

2,526

2,628

2,730

2,832

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

III °

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,340

2,448

2,556

2,664

2,772

2,880

2,988

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

i

<

3 II * 1 3

<|

<

176 O r t Löne-

L ö n e g r a d

klass

A

B

i

u

i

o

p E

n

o

i> F

G

r

(

2,460

2,574

2,688

2,802

2,916

3,030

3,144

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

1 7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486

2,580

2,700

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300 i

2,730

2,856

3,108

3,234

3,360

3,486

1 8

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,072

1 7

2,730

2,856

2,982

3,108

3,234

3,360

3,486 1

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3.672 '

3,060

3,198

3,336

3,474

3,612

3 750

3,888 !

3,240

3,384

3,528

3,672

3,816

3,960

4,104

4,860

5,058

5,256

5,454

5,652

5,850

6,048

5,160

5,370

5,580

5,790

6,000

6,210

6,420 |

I 13

5,520

5,736

5,952

6,168

6,384

6,600

6,816

7,140

7,380

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580 !

1 9 f< 8y i 10 |

; 10;c lönegraden

r

<

i

•. 8:e lönegraden

g D

C K

5:e lönegraden

s

<

1 (

l

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,060 9,540

7,620

7,860

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

8,100

8,340

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540 i

8,580

8,820

9,060

9,300

9,540

9,780

10,020 !

7 *.

1. Vid tillträdandet — härutinnan. 2. Efter att hava tillhört en och samma löneklass under fem å r uppflyttas tjänstemannen till n ä r m a s t högre löneklass samt efter ytterligare fem år till högsta löneklassen, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna i 8—10 §§. 3. Uppflyttning tilländagått. I övrigt löneklass: a) att h a n tjänstgöring; b) att uppskov helhet; samt c) att tjänstemannen — tjänsten. Beslut om uppskov a v anledning, som i punkten b) sägs, m å icke fattas u t a n att tjänstemannen lämnats tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut avse' viss tid, minst ett halvt och högst fem år. Vid uppskovstidens utgång skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning till förnyat uppskov därmed.

177 4. H a r tjänsteman, med tillämpning av föreskriften i 3 mom. punkten b), först efter viss tids uppskov blivit uppflyttad till högre löneklass, må Lotsstyrelsen sedermera, om hans fortsatta tjänstgöring anses böra föranleda därtill, kunna förordna, att han för uppflyttning till högsta löneklassen skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid, uppskovet v a r a t . 9 §. 1. Därest ordinarie högre löneklass. Ordinarie tjänsteman, som före tillträdandet av högre tjänst åtnjöt lön enligt löneklass, som ä r n ä r m a s t lägre än den, till vilken h a n på grund a v nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 7 § 1 mom. bör vid befordran hänföras, äger att, för omedelbar eller framtida uppflyttning till högre löneklass i den n y a tjänsten, räkna sig till godo den tid intill fem år, varunder han tillhört eller beräknats hava tillhört berörda lägre löneklass. Vad sålunda tjänsten utföra. 2. Tjänsteman tjänsten gällande. 11 §. Av de lots. För tid, varunder här avsedd tjänsteman icke tjänstgör, äger h a n icke uppbära lotslott; dock a t t lotslott m å åtnjutas under sådan i 14 § 2 mom. avsedd ledighet, varunder tjänsteman äger uppbära oavkortad lön, ävensom under i 19 § omförmäld tjänstfrihet. Angående ersättning 14 och 17 §§. 12 §. 1. Tjänsteman, som helt eller till avsevärd del underhåller eget barn av äktenskaplig börd, äger u p p b ä r a familjetillägg med följande belopp:

Befattningshavare i lönegrad

För 1 barn

För 3 barn

För 2 barn K

r

o

För 4 eller flera barn

n o r 600

1—3

4—8

)

1,050

1,200

^ 10—11

2. Till tjänsteman, som är i äktenskap förenad med a n n a n innehavare av sådian befattning i statens tjänst, vid vilken familjetillägg må åtnjutas, u t g å r dylikt tillägg med hälften av ovan stadgade belopp. 3. H a r äktenskap, som i 2 mom. avses, upplösts genom skillnad eller återgång, u t g å r familjetillägg med de i 1 mom. stadgade belopp, dock eadiast för barn, som står under tjänstemannens vårdnad. 4. Familjetillägg u t g å r från och med månaden näst efter den, under v i k e n barnet fotte eller genom föräldrarnas äktenskap legitimerats, till 1921 års lönekommitté.

178 och med den månad, under vilken förutsättningarna för familjetilläggets åtnjutande bortfalla; dock i varje fall ej längre än till och med den m å nad, under vilken barnet fyller, för befattningshavare tillhörande lönegrad 1—4 5—8

16 år, 17 år,

9—10 11

19 år, 20 år.

13 §. (lika med nuvarande 12 §) — — — enslighets-

Till tjänsteman klasser.

14 §. 1. Tjänsteman äger uppbära oavkortad lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och enslighetstillägg icke blott för den tid, han tjänstgjort å egen eller a n n a n befattning inom verket eller tjänstgjort såsom l ä r a r e vid eller deltagit såsom elev i utbilidningskurs vid verket, u t a n även för den tid, under vilken han enligt bestämmelserna i 19 § åtnjutit semester eller annan med semester jämförlig tjänstfrihet, eller vilken han med vederbörligt medgivande använt för a t t utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser eller idka, studier, som kunna tjäna verkets intressen, eller för tid, som åtgått för fullgörande av de skyldigheter, vilka ålegat honom såsom styrelsemedlem, fullmäktig eller revisor i civilstatens änke- och pupillkassa eller statsunderstödd pensionsanstalt, d ä r i tjänstemannen uti denna sin egenskap ä r delägare. 2. Därest tjänsteman av behörigen styrkt sjukdom, i andra fall än uti 3 mom. avses, hindras a t t tjänstgöra» äger h a n åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekommande fall, fauiiljetillägg och enslighetstillägg under högst så lång tid av ett och samima kalenderår, att ledigheten för sjukdom tillika med semester eller därmed jämförlig tjänstfrihet enligt 19 § icke överstiger 45 dagar eller den längre tid, som för vederbörande tjänsteman kan v a r a bestämd såsom längsta semestertid, men skall, så framt ej Kungl. Maj:t för särskilt fall finner skäl annorlunda medgiva, för tid därutöver å lönen vidkännas ett tjänstledighetsavdrag till belopp för dag räknat, som framgår av nedanstående tabell jämte därvid fogad anmärkning. Tjänstledighetsavdrag

Lönegrad

Lönegrad

Tjänstledigbetsavdrag

Lönegrad

nr

kr. | öre

nr

kr.

öre

1 2

,

|

1 2

nr

Tjänstledighetsavdrag kr.

öre

—

40 8 4 l — Anmärkning. För överlots, lotsförman och lots bestämmes tjänstledighetsavdraget eniigt den lönegrad, som är två grader lägre än den vederbörande tillhör, eller, om sådan grad ej finnes, enligt lönegrad 1.

3. H a r tjänsteman skadats till följd av olycksfall i tjänsten och därigenom blivit hindrad a t t tjänstgöra å egen eller annan befattning, skall han:

179 a) om olycksfallet medfört sjukdom, åtnjuta oavkortad lön jämte, i föirekommande fall, familjetillägg, enslighetstillägg och ersättning för m istad lotslott, så länge sjukdomen v a r a r ; ,samt b) om olycksfallet, efter upphörande av d ä r a v förorsakad sjukdom, imedfört under längre eller kortare tid bestående förlust av arbetsförmtågan, u n d e r tiden åtnjuta de under a) angivna avlöningsförmåner, dock luögst intill dess sex månader förflutit från dagen för olycksfallet; men s k a l l tjänstemannen för tid därutöver äga åtnjuta allenast lön jämte, i förekommande fall, familjetillägg och enslighetstillägg, dock med avdrag å lönen av ett belopp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsa v d r a g , så framt ej Kung]. Maj:t medgiver, a t t sådant avdrag icke skall ä ^ a rum eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts eller a t t ersättning föir mistad lotslott må helt eller delvis utgå. 4. H a r tjänsteman förbjudits a t t tjänstgöra till förekommande av smittofara, må h a n under tiden åtnjuta oavkortad lön jämte, i förekomirLamde fall, familjetillägg, enslighetstillägg och ersättning för mistad lotslott, dock högst under sex månader; men skall tjänstemannen för t i d därutöver äga åtnjuta allenast lön jämte, i förekommande fall, famiiljetillägg och enslighetistillägg, dock med avdrag å lönen av ett belo'pp, motsvarande det i 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, så framt ejj Kungl. Maj:t medgiver, a t t .sådant avdrag icke skall äga r u m eller skall ske med lägre belopp än nyss isagts eller a t t ersättning för mistad lotslott må helt eller delvis utgå. 5. Föreskrifterna i 2—4 mom. gälla endast för tid, intill dess, enligt v a d därom ä r särskilt stadgat, skyldighet a t t avgå från tjänsten inträder. 15 §. Tjänsteman, vilken beviljats ledighet av a n n a n anledning än i 14 § omförmäles eller ä r h i n d r a d a t t bestrida sin tjänst på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 14 § 2 mom. angivna tjänstledighetsavdrag, s a m t kan förpliktas a t t av avlöningen ytterligare avstå vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt. 17 §. 1. Tjänsteman skall, om han därtill förordnas, vara skyldig a t t under sammanlagt högst tre månader a v ett: och samma kalenderår såsom vikarie bestrida befattning inom motsvarande eller högre lönegrad såväl vid lots- och fyrstaten som inom lotsstyreisen. Omfattar vikariat å tjänst inom högre lönegrad längre tid i oavbruten följd än sju dagar, äger han för den tid, vikariatet varar, uppbära särskild vikariatsersättning med ett belopp för dag räknat, motsvarande skillnaden mellan v(xlerbörande tjänstledighetsavdrag för, å ena sidan, den högre befattningen och, å andra sidan, den vikarierandes egen tjänst, dock med minst 50 öre om dagen. H ä r v i d skall emellertid hänsyn icke tagas till den i anmärkning vid 14 § 2 mom. föreskrivna särskilda beräkning av t .1 änstledighe tsavdraget. 2. Ersättning prövas skäligt. 3. Vad i tjänsts 4. Bärest till lotslott.

180 19 §. 1. Semester må, n ä r det kan ske u t a n hinder för göromålens behöriga gång, under nedan angivna antal d a g a r årligen åtnjutas a v : Från och Intill det år, med det år, under vilket under vilket tjänstemantjänstemannen fyller nen fyller 40 år 40 år Tjänsteman å fyr och gasstation samt distriktsfyrmästare och maskinist Tjänsteman å fyrskepp, vars besättning beräknas för kalenderår påmönstrad:

20 dagar j 30 dagar

90 dagar

12 månader 11 men ej 12 månader

»

» 11

»

>

» 10

>

>

»

»

>

»

»

»

»

»

mindre än 6 månader

2. A n n a n än 3. Tjänsteman

dagar. varda bestämd.

Angående denna kungörelses ikraftträdande är särskilt stadgat.

» » » » » » »

181 Bilaga.

Tjänsteförteckning angivande ordinarie befattningar vid lots- och fyrstaten ävensom de särskilda lönegrader, till vilka de äro hänförliga enligt den i 6 § av avlöningsreglementet intagna löneplan.

Befattningar

Lönegrad enligt löneplanen

Lönegrad enligt löneplanen

Befattningar

P e r s o n a l å f y r s k e p p o c h fyr samt å gasstation.

Distriktsbefäl. Lotskapten i mellersta, i södra och i västra lotsdistriktet

11¶Lotskapten i annat lotsdistrikt ...

10¶Fyrmästare å l:a klass fyr

Lotslöjtnant

9¶Fyrmästare å gasstation

Fyrmästare å l:a klass fyrskepp... Distriktsfyrmästare

Fyrmästare å 2:a klass fyrskepp... Lotspersonal.

Fyrmästare å 2:a klass fyr Fyrmästare å 3:e klass fyrskepp...

Overlots Lotsförman å l:a klass lotsplats... Lotsförman å 2:a klass lotsplats... Lots å l:a klass lotsplats Lots å 2:a klass lotsplats Lotsförman å 3:e klass lotsplats... Lots å 3:e klass lotsplats

Fyrmästare å 3:e klass fyr Fyrvaktare å l:a klass fyrskepp... Fyrvaktare å 1 :a klass fyr Fyrvaktare å gasstation Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyrskepx> Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr Fyrbiträde å fyrskepp, fyr och gasstation

Personal Befälhavare Maskinist

å

lotsverkets fartyg.

ång-

182¶Förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85 s. 1) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. 5 §. 1. Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och trettiofem tjänstår; dock att sådan rätt inträder: a) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller Brasilien minst fem år, för lotsförman och lots samt för befattningshavare tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka: vid sextio levnads- och trettio tjänstår; b) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår; c) för fyringenjör och verkmästare vid lotsstyrelsen, å lotsverkets ångfartyg anställd befälhavare och maskinist, å fyrskepp anställd fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde samt distriktsfyrmästare, befattningshavare, tillhörande ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka, tjänstinnehavare vid tullverkets kust- och gränsbevakning, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna i avdelning B av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, ävensom gränstullmästare, gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna, de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare ävensom beridare vid hingstdepå: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår; d) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre tjänstår; e) för yrkesinspektör och assistent inom yrkesinspektionen ävensom underinspektör, för bergmästare, gruvingenjör, sprängämnesinspektören och inspektör över elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring, för chefen för statens provningsanstalt samt avdelningschef och förste avdelningsingenjör vid anstalten, för lärare vid universiteten, karolinska medikokirurgiska institutet, tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärhögskolan, Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium, skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt ävensom för statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen samt länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår; f) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor och tekniska gymnasier samt för rektor vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår;

183 g) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, rektorer och ämneslärare vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under c) särskilt angivna, rektorer vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, förskolan för blinda i Växjö samt hantverksskolan i Kristinehamn för blinda ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem levnadsoch trettiotre tjänstår; h) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna och statens tvångsarbetsanstalter, uppsyningsmän, maskinist, förste förman och förman vid statens uppfostringsanstalt å Bona, för lotskapten och lotslöjtnant, överlots, å fast fyr eller gasstation anställd fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde, landsfogde och landsfiskal, tjänstinnehavare vid tullverkets lokalförvaltning, tillhörande någon av 1—8 lönegraderna i avdelning B av det under c) omförmälda avlöningsreglemente, med undantag av tullkontorist, skogsförvaltare vid universitetet i Uppsala och assistent hos honom samt skogvaktare vid nämnda universitet, andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än de under c), e), f) och g) särskilt angivna ävensom statsgeologer, lantbruksingenjörer och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten ävensom observatörer, statsgeodeter, statskartografer, ritare och gravörer vid rikets allmänna kartverk samt förste aktuarie, aktuarie, kartograf, ritare och gravörer vid sjökarteverket: vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår; i) för chefen för lantbruksstyrelsen: vid sextiosju levnads- och tio tjänstår såsom chef för nämnda styrelse; k) för lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona, ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet och ordförande i anstaltens nämnd: vid sextiosju levnads- och tjugufem tjänstår. 2. Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiofyra levnadsår och trettiotvå tjänstår; dock att sådan rätt inträder: a) för tjänstinnehavare, tillhörande sjukvårdspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka samt för första lärarinna och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår; b) för skrivbiträde, för husmoder vid statens uppfostringsanstalt å Bona, för gymnastiklärarinna och musiklärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt för gymnastiklärarinna vid gymnastiska centralinstitutet, för ämnes- och övningslärarinna vid blindundervisningsanstalterna, för ämneslärarinna och slöjdlärarinna ävensom för husmoder vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: vid sextio levnads- och trettio tjänstår; c) för kontorsbiträde: vid sextiotvå levnads- och trettiotvå tjänstår; d) för under a) och b) i detta mom. ej nämnd innehavare av befattning, som avses i 1 mom. a—k: efter uppnående av ett antal levnadsår och tjänstår, som var för sig med tre år understiger det i nämnda mom. för manlig innehavare stadgade, med iakttagande likväl, att tjänstårens antal skall uppgå till minst tjugu, såvida ej för manlig tjänstinnehavare bestämts

184 lägre antal tjänstår, i vilket fall det sålunda bestämda antalet skall gälila även för kvinnlig tjänstinnehavare. 6 §. Skyldighet att från tjänsten avgå inträder: a) för innehavare av domarämbete vid fyllda sjuttio år eller, där han, efter att hava uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade levnadsoch tjänstår, oavbrutet under sex månader på grund av sjukdom varit oeh fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen; för annan tjänstinnehavare vid uppnående av den i 5 § stadgade levnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio å r ; b) för tjänstinnehavare, som träffats av olycksfall i tjänsten, där olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring; c) för innehavare av domarämbete, som icke uppnått den i 5 § stadgade levnadsålder, där han, i annat fall än under b) sägs, efter att under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte hava varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen; för annan tjänstinnehavare, där han efter att hava uppnått en levnadsålder, som med fem år eller mindre understiger den i 5 § för rätt till hel pension stadgade, i annat fall än under b) sägs, till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga under de sista två kalenderåren varit och fortfarande finnes vara oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning, så ock där han i annat fall än nu sagts finnes till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning. 7 §. Vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § b) sägs, utgår hel pension med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Har tjänstinnehavare, som avgår på grund av någon av övriga i 6 § intagna bestämmelser uppnått det i 5 § för rätt till hel pension stadgade antal tjänstår, utgår till den tjänstinnehavare hel pension. I annat fall vare han berättigad erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår; dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § c) sägs, pensionen icke må understiga sjuttiofem procent av hel pension. Vid tillämpning av sistnämnda bestämmelse gäller den inskränkningen, att pensionen icke må i något fall överstiga den pension, som tjänstinnehavaren skulle hava erhållit, därest han kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde. Tjänstinnehavare, som vid uppnående av den i 5 § stadgade levnadsålder icke kan räkna minst tio tjänstår, är icke berättigad till erhållande av pension och må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i 6 § a) tillätes att kvarstå i tjänsten efter nämnda levnadsålders inträde. Om den — — — pensionsförsäkringsfonden.

185 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1924; dock att beträffande den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag avses, skall, såvitt den tjänst angår, iakttagas: att lagens stadganden icke skola gälla beträffande tjänstinnehavare, som ej är skyldig att underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension och som icke inom tre månader efter lagens trädande i kraft anmäler, att denna lag må å honom vinna tillämpning; samt att stadgandena i 5 § 2 mom. icke skola äga tillämpning å befattningshavare, vilken inom tid, som nyss sagts, gör framställning därom.

Förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. • 17 §• 1. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas genom konstitutorial, skola gälla nedan angivna tjänstepensionsunderlag: Pensionsunderlag för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. kronor kronor

Pensionsunderlag för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. kronor kronor 1,488

3,684

3,468

1,716

1,548

3,924

3,696

1,824

1,644

4,200

4,032

1,644

1,920

1,728

4,476

4,308

2,160

1,944

5,076

5,076

2,436

2,196

5,724

5,724

2,844

2,628

6,036

6,036

3,036

2,796

6,360

6,360

3,240

2,988

6,684

6,684

6,996

6,996

3,444

2.

3,240

Av de — — — avgiftspensionsunderlag.

19 §. Med pensionsålder förstås i detta kapitel: för manlig tjänsteman den levnadsålder, som för varje befattning finnes aigiven i den vid denna lag fogade åldersförteckning; samt för kvinnlig tjänsteman en levnadsålder, som med tre år understiger den i samma förteckning för befattningen angivna.

186 Pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad, under vilken berörda levnadsålder uppnås. 21 §. 1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för tjänsteman: a) då han uppnått den för hans befattning stadgade pensionsåldern, Konungen, eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, vederbörande styrelse likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till och med den månad, varunder han fyller sjuttio år; b) då han träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för tjänstemannen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; c) då han uppnått en levnadsålder, som med fem år eller mindre understiger den för honom stadgade pensionsåldern, därest han till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga i andra fall än under b) sägs under de sista två kalenderåren varit och fortfarande finnes vara oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning; samt d) då han till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga i andra fall än under b) och c) sägs befinnes för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande styrelse prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket. 2. Har tjänsteman, för vilken enligt 1 mom. a) av denna paragraf inträtt skyldighet att avgå från tjänsten, underlåtit att söka avsked eller har tjänsteman, å vilken bestämmelserna i 1 mom. b), c) eller d) äga tillämpning, icke själv sökt avsked, må han jämväl utan därom gjord ansökan entledigas, åliggande det vederbörande styrelse, där Konungen tillsatt befattningen, att om förhållandet göra anmälan hos Konungen samt att i annat fall själv entlediga befattningshavaren, där ej Konungen på särskild framställning från styrelsen finner skäligt medgiva att med entledigandet må anstå. 22 §. 1. Rätt till tjänstepension vid avgång från tjänsten tillkommer, med det i 2 mom. här nedan nämnda undantag, den, som enligt 21 § erhållit avsked. 2. Tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna minst tio tjänstår, är icke berättigad till tjänstepension och må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i 21 § 1 mom. a) tillätes kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde. 23 §. Beloppet av pension för tjänsteman, som avgår jämlikt 21 § 1 mom. a) (ålderspension), bestämmes enligt följande grunder: a) Innehar tjänstemannen — — — tjänsten. b) Uppgår antalet — — — understiger 30. 24 §. Pension för tjänsteman, som avgår jämlikt 21 § 1 mom. b) (invaldpension), utgår med det belopp, som motsvarar summan av de för tjäns:e-

187 mannen vid tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. 25 §. 1. Beloppet av pension för tjänsteman, som avgår jämlikt 21 § 1 mom. c) eller d) (sjukpension), bestämmes enligt de i 23 § angivna grunder; dock utgår sådan pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension. 2. Vid tillämpning — inträde. 26 §. Av tjänstepension jämlikt detta kapitel anses såsom avgiftspension vad som enligt de i 23 § angivna grunder skulle utgå, därest hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår; återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension. 28 §.

1. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga till nedan angivna belopp, för år räknat:

Lönegrad

Pensionsavgift för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. kronor kronor

63 75 90 114 129 141 166

4 5 6 7 8 9 10

2.

Pensionsavgift —

45 48 54 57 69 81 105 05 117 17 32 132 147 17

Lönegrad

pensionsavgift

Pensionsavgift för befattningshavare, som i åtnjuter lön enligt j avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. kronor kronor

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20

174 192 213 234 279 330 354 378 399 420

165 183 207 225 279 330 354 378 399 420

dödsfall

39 §. Därest vid tillämpning av de i 23 § angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag för sådan tjänst vid något av ifrågavarande verk, som innehafts före denna lags ikraftträdande, skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag, vilket enligt 17 § äi bestämt för samma eller närmast motsvarande befattning. Övergångsbestämmelser. Stadgandena i 17 och 28 §§ skola, vad angår innehavare av befattning såsom skrivbiträde samt annan befattningshavare, som efter utgången av

188 juni månad år 1924 tillträder ordinarie tjänst, träda i kraft den 1 juli 1924 samt, vad angår övriga befattningshavare, å dag, som Konungen med riksdagen bestämmer. Övriga stadganden i lagen träda i kraft den 1 juli 1924, dock att vad i 19 § stadgas angående pensionsålder för kvinnlig innehavare av befattning icke skall, såvitt den tjänst angår, äga tillämpning å befattningshavare, vilken inom tre månader efter lagens trädande i kraft gör framställning därom.

189 Bilaga. Åldersförteckning, amgivande den i 19 § i lagen avsedda pensionsålder för en var sådan befattning viid postverket, telegrafverket, statens Järnvägar och statens vattenfallsverk, som tillsättes genom konstitutorial. o:

i »

Befattning

I Pensions| ålder

Brevbärare

65 Expeditionsvakt

67 x Skrivbiträde 63 Stationsbiträde

Skrivbiträde

Statens järnvägar

Telegrafverket

Postverket

Befattning

| PensionsI ålder

Expeditionsvakt] 67 63 66

1 )

Postiljon

65¶Förste stationsbiträde

3<

63¶Eldare å ångfärja

60 Expeditionsvakt

67¶Förrådsvakt

65¶Ledningsvakt

63¶Matros

63 Skrivbiträde

63¶Stationskarl

63¶Vagn- och stallkarl

63¶Maskin- och pannskötare

86'

Maskinvakt å ångfärja

65¶Portvakt

65¶Rorgängare

65¶Timmerman å ångfärja

65¶Trafikbiträde

63¶Vagn skötare

63 Expeditionsvakt

67 Skrivbiträde

63¶Vakt

63¶Banförman

63 Förrådsförman

67 Förrådsförman

65 Kontorsbiträde

67 Reparatör

60 Förste expeditionsvakt

Förste expeditionsvakt

67¶Kanalförman

65¶Förste portvakt

65 Kontorsbiträde

63 Kontorsbiträde

65¶Skogvaktare

67¶Lokomotiveldare

60 Reparatör

63¶Trädgårdsförman

65 Förste expeditionsvakt

67¶Kontorsbiträde Reparatör

Värdebrevbärare

Banvakt

Pensionsålder

Förste expeditionsvakt

Brevbärarförman

Stationsmästare av klass 3

Befattning

Statens vattenfallsverk PenBefattning sionsålder |

65¶FÖr expeditionsvakt, som tjänstgör vid postkontor, är pensionsåldern 65 år. 2 För maskin- ocli pannskötare, som tjänstgör vid kollossningskran, är pensionsåldern 63 år.

190 1• t-1 o: a o <n g

Postverket

Statens järnvägar

Telegrafverket

Befattning

Pensionsålder

Befattning

Pensionsålder

Förste postiljon

65 Stationsförman

0.

4 Befattning

Pensionsålder

Statens vattenfallsverk Befattning

Konduktör

63¶Kontorist

Kontorist

671 Maskinist

63¶Montör

63¶Maskinskötare å ångfärja

65¶Stallförman

65¶Stationsförman '

63¶Stationsmästare av klass 7 1 65

' Bokbinderiförman

65 Kanslibiträde

67¶Stationsmästare av klass 2

67¶Tryckeriförman

65¶Överpostiljon

c

5¶Stationsmästare av klass 1 Transportmästare

67 65

Förste reparatör

63 Kanslibiträde

67¶Rikstelefonist

58¶Vagnförman

65¶Bangårdsmästare

63¶Banmästare

63¶Förste kontorist

67 1

Förste reparatör

63 Kanslibiträde

67¶Ledningsförman

63¶Tågmästare

63¶Verkstadsförman

i Fyrmästare

63 Kanslibiträde

67¶Muddermästare

65¶Slussmästare

65 Förrådsmästare

65 Förrådsmästare

65 Kassör

67¶Förste banmästare

Befälhavare å bogserbåt

63 Förrådsmästare

65¶Lokomotivförare

60¶Förste montör

68 Maskinist

Linjeförman Radiotelegrafist

63 65

65¶Schaktmästare

65¶Stationsmästare av klass 6

65¶Trädgårdsmästare

65¶Tredje maskinist å ångfärja

65¶Tredje

styrman

Trädgårdsmästare

65¶Vagngårdsmästare

65¶Faktor

65 Kontorsskrivare

67 Kontorsskrivare

67¶Byggmästare

65¶Postexpeditör

67 Ritare

65 Ritare

65¶Förste maskinist

63¶Telegrafist

65 Kontorsskrivare

65¶Reparationsmästare

65 Ritare

65 !

Verkstadsmästare

65 1

'j

Vaktföreståndare

•

! PenIsions! ålder

För kontorist eller förste kontorist, som tjänstgör vid distrikts trarlkavdelning, är pensionsåldern 65 ir.

191 2:

Postverket

g t en?

Befattning

Pensionsålder

Postassistent

67 Befattning

Pensionsålder

Förrådsbokhållare

65 Förste ritare

•

12 :

67¶Övermontör

65¶Verkstadsmästare

65¶Andre maskinist å ångfärja

65¶Förste kontors-j skrivare

65¶Andre styrman

65¶Förste vaktföreståndare

65¶Förste kontorsskrivare

Instrumentmakare

67¶Linjemästare

63¶Lokomotivmästare

Kassör och bok-! hållare

65¶Mätaretekniker

65¶Stationsinspektor av klass 4 B

65¶Stationsmästare av klass 5

65 Overbanmästare

65 2

Bokhållare

Förste telegrafist

63¶Postmästare av klass 4 B

67¶Telegraf kommissarie av klass 6

65¶Postmästare av klass 4 A

67¶Telegrafkommissarie av klass 5 Telegrafkommissarie av klass 4

65 3

67 Förste ritare

Vagnmästare

1¶Förste telegrafassistent

Postmästare av klass 3

67¶Kontorsassistent

Stationsskrivare

67¶Kontrollör

Förste ritare Kontorsassistent

65¶Förste postassistent

11 '

Pensionsålder

63 Verkmästare

no

Befattning

Stationsmästare

Förste kassör

9 Pensionsålder

Befattning

63¶Telegrafassistent

67¶Statens vattenfall sverk

Maskinmästare

Materialförvaltare

Förste postexpeditör

Statens järnvägar

Telegrafverket

Ingenjörsassistent Kontrollör Telegrafkommissarie av klass 3

Ledningsmästare

67¶Bokhållare

67¶Förste stationsskrivare

65¶Driftverkmästare

65¶Förste bokhållare

67¶Kanalinspektor av klass 2

65¶Förste telegrafist

67¶Stationsinspektor av klass 4 A

65¶Overmaskinist av klass 2

65¶Förste styrman av klass 2

65 • Stationsinspektor av klass 3

65¶Underingenjör

65¶Underinspektör

65¶Overmaskinist av klass 1

65¶För telegrafassistent, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år, ' För overbanmästare, som förestår avdelning, är pensionsåldern 63 år. s För förste telegrafassistent eller kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller bos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

192 fl o: 3

Postverket

CB OC)

P

13 Befattning

Telegrafverket Pensionsålder

Befattning

Befattning

Byråassistent

65¶Distriktskassör

67¶Kassör Kontrollör

65¶Notarie Registrator

65 Revisor

67 67 67

Kontorschef

67 Förrådsförvaltare

67 Förrådsförvaltare

67 Notarie

67¶Huvudkassör

67 Registrator

67 Notarie

67 Revisor

67 Revisor

67¶Expeditionsföreståndare Förste styrman av klass 1

Postmästare av klass 2

67 67

14¶Avdelningsingenjor Förste kontrollör

65 66

67 Notarie

67 Registrator

67 Revisor

67¶Baninspektor

65¶Distriktskamrer

67¶Elektroingenjör

65 67

67 65

Konstruktör

65¶Kontorschef

67¶Maskininspektor

65¶Stationsinspektor av klass 2

65¶Verkstadskamrer

67¶Förrådskamrer

67 Sekreterare

67 Kamrer

67¶Telegrafkommissarie av klass 1 B Överkontrollör

67 67

Kontrollör

Inköpschef

Intendent

Sekreterare Overkontrollör

67¶Konstruktör

Förste aktuarie

67 Kassör

Förrådsförvaltare

Radiokommissarie Telegrafkommissane av klass 2

Postmästare av klass 1

l

67 65

Kanalinspektor av klass 1

67¶Aktuarie

67 Pensionsålder

Aktuarie

67¶Förste kontrollör

15 .

Pensionsålder

Aktuarie

Revisor och bokhållare

Statens vatt enfallsverk Penj sionsBefattning 1 ålder j

Statens järnvägar

67 i

i

Befälhavare av klass 2 å ångfärja Förrådskontrollör

65 Kamrer

67 Sekreterare

67 i

67¶Förste aktuarie

67¶Förste kontrollör Förste revisor

67 67

Intendent

67 Kamrer

67¶Milkontrollör

67 Sekreterare

67¶Stationsinspektor av klass 1

1 |

1¶För förste kontrollör, som tjänstgör vid distriktsbyrå eller hos telegrafstyrelsen, är pensionsåldern 67 år.

193 o:

a

.2 H P

a.

Postverket Befattning

Överpostmästare

Telegrafverket

Statens järnvägar

Pensionsålder

Befattning

Pensionsålder

Befattning

| Pensionsålder

67 Byråingenjör

65 Byråingenjör

67¶Direktörsassistent vid kanalverk

67¶Baningenjör

Kameral intendent

67¶Linjeingenjör

65¶Befälhavare av klass 1 å ångfärja

65 Byråingenjör

67¶Chef för statistiskakontoret

67¶Maskiningenjör

65¶Signalingenjör

65¶Telegrafingenjör

65¶Trafikinspektör

65 Överinspektör

65¶Telegrafkommissarie av klass 1 A

i

Förste intendent

Statens vattenfallsverk 1 PenBefattning sions[ ålder

1 i i j ! 17

Förste byråingenjör

67¶Distriktssekreterare

67¶Förste linjeingenjör

65¶Förrådsintendent

Direktörsassistent vid kraftverk

67 Förste sekreterare

67¶Förste baningenjör

Distriktsingenjör

65¶Verkstadsingenjör

65¶Förste byråingenjör

Förste byråingenjör

67 Förste sekreterare

j

Förste maskiningenjör

65 Förste sekreterare

67¶Förste trafikinspektör

65¶Lantmätare

67 Överinspektör

1 ! 18.

i

20 Byrådirektör

67 Ombudsman

67 Byrådirektör

67¶Arkitekt

67 Byrådirektör

67 Byrådirektör

67¶Driftchef

65 Ombudsman

67¶Överkontrollör

67¶Kanaldirektör

65¶Postdirektör

67 Trafikdirektör

67 Byråchef

67 Byråchef

67¶Bandirektör

65 Byråchef

67¶Linjedirektör

65 Byråchef

67¶Telefondirektör

67¶Telegrafdirektör

Förste byrådirektör

Förste byrådirektör

67¶Maskindirektör

65 Trafikdirektör

194¶Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension. 3 §.

För de — — — är stadgat. a) För ifrågavarande tjänstemän skola gälla nedan angivna särskilda pensionsunderlag; och skola av dem erläggas pensionsavgifter till nedanstående belopp," för år räknat: A.

För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

L ö n e g r a d

Pensions- Pensionsunderlag avgift kronor kronor

Pensions- Pensionsavgift underlag kronor kronor

L ö n e g r a d

7,296

7,896

4 med undanta? för iu-i stitieråd och regeringsråd

8,496

510¶Justitieråd och. regerings-

B.

9,000

540¶För övriga tjänstemän. Pensionsunderlag, kronor, ||

L ö n e g r a d

8,796

Pensionsavgift, kronor,

för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. 8 § 2 mom. 8 § 3 mom.

1,644

1,488

2 3

1,716

1,548

1,824

1,644

1,920

1,728

2,160

1,944

6.. 7

2,436

2,196

2,844

2,628

3,036

2,796

3,240

2,988

3,444

3,240

195¶Pensionsunderlag, kronor, |j L ö n e g r a d

Pensionsavgift, kronor,

för befattningshavare, som åtnjuter lön enligt avlöningsreglementet 8 § 2 mom. 8 § 3 mom. 8 § 2 mom. 8 § 3 mom.

3,684

3,468

3,924

3,696

4,200

4,032

4,476

4,308

5,076

5,076

5,724

5,724

6,036

6,036

6,360

6,360

6,684

6,684

6,996

6,996

b) Därest vid — — — tal. c) Pensionen — — — (lika med nuvarande stycke d) — — — eljest upphör. d) Tjänstår — — — (lika med nuvarande stycke e) befattning. e) Därest vid (lika med nuvarande stycke f) befattning. f) Därest tjänsteman — — — (lika med nuvarande stycke g) — — — belopp. Angående denna kungörelses ikraftträdande är särskilt stadgat.

196¶Förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst. 1 §. Barn efter kvinnlig innehavare av sådan ordinarie befattning i statens tjänst, för vilken avlöning utgår enligt grunder, fastställda år 1924 eller senare, är berättigat till pension av statsmedel enligt de bestämmelser, som i vederbörande pensionsinrättning gälla för barn efter manlig innehavare av befattning i samma lönegrad vid det verk eller den stat den avlidna tillhört. 2 §.

Pension, som i denna kungörelse avses, sökes, där befattningshavaren till hört postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk eller tullverket, hos vederbörande styrelse samt i andra fall hos statskontoret. Bifalles ansökningen, utfärdar myndigheten pensionsbrev. Pensionen utbetalas av samma myndighet, som utfärdat pensionsbrevet. Angående denna kungörelses ikraftträdande är särskilt stadgat.

Förslag till kungörelse med föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande. Där efter ikraftträdandet av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kvinna utnämnes eller konstitueras till statstjänst, vilken förut kunnat innehavas endast av man, och för vilken avlöningen är bestämd enligt andra grunder än dem, som fastställts i

197 avlomngsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk eller avlomngsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid stiatsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, ankommer på Kungl. Maj:t att för befattningshavaren bestämma avlöning ävensom pensionsunderlag och pensionsavgift att tillsvidare gälla. Sådan oefattningshavare skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser i iråga om avlöning och pension, som vid en blivande lönereglering för det verk eller den stat, befattningshavaren tillhör, må varda för tjänsten stadgade. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1924.

Förslag till kungörelse angående ikraftträdande av vissa författningar rörande avlöning och pensionering av befattningshavare i statens tjänst. Härigenom förordnas, att kungörelsen den ) angående ändrad lydelse i vissa (nr delar av avlomngsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vatten!allsverk; kungörelsen den ) angående ändrad lydelse i vissa (nr delar av avlomngsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; kungörelsen den (nr ) angående ändrad lydelse i vissa delar av avlomngsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten; kungörelsen den ) angående ändrad lydelse av 3 (nr %} kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänsteman vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen horande verk i fråga om rätt till pension; samt kungörelsen den (nr ) angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst skola träda i kraft den 1 juli 1924 dels beträffande innehavare av tjänst i lägsta lönegraden å nu gällande löneplaner för kvinnliga tjänstemän, dels - i o o ? ? m n d e a n n a n b e f a t t n i n S s h a v a r e , som efter utgången av juni månad ar 1924 tillträder tjänst, å vilken något av förenämnda avlöningsreglementen äger tillämpning. För övriga befattningshavare träda förenämnda kungörelser i kraft å dag, som Konungen med riksdagen bestämmer.

X. Specialmotivering. A.

Förslag till ändringar av avlöningsreglementena.

Innan kommittén övergår till specialmotivering för förslaget till ändring av gällande avlöningsreglementen, må erinras om den omfattning, i vilken lönereglering enligt det först för kommunikationsverken antagna nya lönesystemet hittills genomförts. Förutom vid nämnda verk, för vilka avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) är gällande, har det nya lönesystemet införts vid statsdepartementen och de centrala verken genom avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451). Under sistnämnda reglemente hava med vissa jämkningar inordnats, enligt beslut av 1921 års riksdag, utrikesförvaltningen, fångvårdsstaten och tvångsarbetsanstalterna; enligt beslut av 1922 års riksdag, uppfostringsanstalten å Bona, statens hospital och asyler, tullstaten och statens provningsanstalt; samt enligt beslut av 1923 års riksdag vissa befattningshavare vid sjökarteverket och rikets allmänna kartverk, yrkesinspektionen, statens hingstdepåer och stuteri, statens lokala fiskeriadministration, sprängämnesinspektionen samt inspektionen över elektriska anläggningar för belysning och arbetsöverföring. Det nya lönesystemet har vidare införts enligt beslut av 1921 års riksdag för manskapet vid armén och marinen (avlöningsreglementet den 29 juni 1921; nr 389) samt enligt beslut av 1922 års riksdag för personalen vid lots- och fyrstaten (avlöningsreglementet den 9 juni 1922; nr 379). Därjämte har provisorisk lönereglering på grundval av det nya lönesystemet genomförts dels för tjänstemän vid domänverket genom avlöningsreglementet den 22 juni 1920 (nr 493); dels för officerare, underofficerare och civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen genom avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 388). Enligt beslut av 1921 års riksdag har det nya lönesystemet även vunnit tillämpning vid riksdagens verk. Slutligen har förslag utarbetats till det nya lönesystemets tillämpning på ytterligare ett betydande antal befattningshavare. Det i dessa avlöningsreglementen tillämpade nya lönesystemet har, såsom känt, varit föremål för vissa anmärkningar. Särskilt hava dessa anmärkningar föranletts av den olikartade tillämpning av avlöningsreglementet, som ägt rum inom den civila statsförvaltningen. Förarbeten till en revision av det för de civila verken gällande reglementet hava också igångsatts. Sålunda har Kungl. Maj:t den 28 mars 1923 anbefallt de verk och myndigheter, å vilka sagda reglemente äger tillämpning, ävensom allmänna civilförvaltningens lönenämnd att före den 15 juni 1923 till finansdepartementet inkomma med yttrande dels rörande vederbörande verks erfarenheter vid tillämpningen av de nu gällande avlöningsbestämmelserna för ordinarie och icke-ordinarie personal samt deras eventuella anmärkningar mot bestämmelserna, dels ock i fråga om de önskemål, som från verkens och myndigheternas sida anses böra framställas beträffande en revision av ifrågavarande avlöningsförfattningar.

199 Vid sådant förhållande har kommittén saknat anledning att i förevarande sammanhang till behandling upptaga andra ändringar än sådana, som omedelbart betingas av de förslag, kommittén i det föregående framlagt. I detta sammanhang vill kommittén erinra, att samtliga de förslag kommittén framlägger endast avse ordinarie befattningshavare. Frågan om de icke-ordinarie befattningshavarnas löneförhållanden har kommittén nämligen icke ansett ingå i kommitténs uppdrag.

1.

Avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. 3 §.

Såsom av kommitténs föregående framställning kan inhämtas, har kommittén inarbetat den i 9 § av nu gällande reglemente upptagna avdelning C, löneplan för kvinnliga tjänstemän, i samma paragrafs avdelning B. I anledning härav har kommittén ur förevarande ävensom ur vissa andra paragrafer uteslutit hänvisningen till löneplanens avdelning C. 4 §•

Börande motiven till det i denna paragraf upptagna stadgandet hänvisas till vad kommittén yttrat i avdelningen om gift kvinnas ställning (sid. 112 ff.). 5 §. Enligt kommitténs förslag skall, såsom ovan sid. 137 nämnts, för kvinnlig innehavare av befattning i lönegraden B 15 eller högre lönegrader från lönen avdragas ett belopp motsvarande de avgifter manlig innehavare av befattningen under likartade förutsättningar skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa. Bestämmelse härom har intagits i 8 § 3 mom. första punkten. Därest kvinnlig befattningshavare i någon av ifrågavarande lönegrader förordnas att, med avstående av samtliga löneförmåner från den ordinarie tjänsten, innehava befattning, som i förevarande paragraf avses, bör hon uppenbarligen av arvodet å sistnämnda befattning avstå ett mot nämnda avgift svarande belopp. Då en viss individuell prövning kan bliva erforderlig i förevarande fall, torde vara lämpligt, att bestämmanderätten ligger hos Kungl. Maj:t, som således skulle pröva, om och i vad mån arvodet, i anslutning till de i 8 § 3 mom. första punkten stadgade grunder, må minskas. Då vid denna prövning samma regler äro avsedda att komma i tillämpning, som skulle gällt, därest befattningshavaren varit man, blir följden, att kvinna, som utan att innehava ordinarie statstjänst förordnas till dylik befattning, ej bör vidkännas berörda avdrag. Då bestämmelsen härom ansetts böra inflyta såsom 3 mom., har nuvarande 3 mom. betecknats såsom 4 mom. 8 $.

I fråga om motiveringen till de ändringar, som kommittén föreslagit i denna paragraf, får kommittén hänvisa till vad ovan sid. 135 ff. yttrats angående de kvinnliga befattningshavarnas löneställning i allmänhet samt till sid. 120, där kommittén angivit den princip, efter vilken lönen skall bestäm-

200 mas till manliga innehavare av sådana befattningar, vilka hittills varit reserverade för kvinnor. I paragrafens 1 mom. första stycket har vidtagits en formell jämkning, betingad av de i 3 mom. intagna avlöningsgrunder för kvinnlig befattningshavare ävensom för nyssnämnda manliga tjänstemän. Då avgiften till vederbörande änke- och pupillkassa för manlig befattningshavare kan ändras vid ingången av en månad, måste avlöningen till de kvinnliga befattningshavare, vilkas lön kommer att bestämmas enligt första punkten i 3 mom., beräknas månadsvis, en anordning, som lämpligen torde böra komma till användning för samtliga kvinnliga tjänstemän. För att en avjämning å månadslönen må erhållas torde uppkommande öretal böra höjas till närmaste hela antal kronor. Föreskrifter i berörda hänseenden hava intagits i 3 mom. av förevarande paragraf. Såsom ovan nämnts (sid. 120), skall enligt kommitténs förslag avlöningen till manliga innehavare av sådana befattningar, vilka hittills varit reserverade för kvinnor, utgå enligt de för kvinnliga innehavare av samma befattningar föreslagna grunder. Bestämmelse härom har intagits i 3 mom. sista stycket. De befattningar, å vilka sagda föreskrift skall äga tillämpning, torde lämpligen kunna angivas i vederbörande tjänsteförteckning genom en till densamma fogad not. Ifrågavarande manliga befattningshavare komma i motsats till kvinnliga innehavare av samma befattningar att, om ej annat föreskrives, bliva delägare i samt följaktligen också avgiftspliktiga till vederbörande änke- och pupillkassa. Då emellertid ett emot ifrågavarande avgift svarande belopp inräknats i det procentuella avdrag, som även manliga innehavare av dessa befattningar få vidkännas, och sagda belopp därmed tillgodoförts statsverket, bör befattningshavarens avgift till vederbörande änke- och pupillkassa erläggas av statsverket. Förutvarande 2 mom., i vilket hänvisning till det i 14 § omförmälda familjetillägg intagits, har i kommitténs förslag betecknats såsom 4 mom. 9 §. Rörande de grunder, efter vilka kommittén utarbetat löneplanens avdelning B, har redogörelse lämnats förut (sid. 67). 10 §. I första och fjärde momenten av förevarande paragraf hava vidtagits vissa formella jämkningar, vilka föranletts därav, att i den av kommittén föreslagna löneplanens avdelning B ingå allenast tre löneklasser i varje lönegrad. Såsom tidigare nämnts (sid. 67), skola enligt kommitténs förslag tidsintervallerna mellan de olika löneklasserna förlängas från tre till fem år. I anledning härav har kommittén föreslagit ändrad lydelse av 2 mom. i 10 §. Då överenstämmelse torde böra råda mellan tiden för uppflyttning i löneklass och längsta tiden för sådant uppskov med dylik uppflyttning, varom i 3 mom. förmäles, har kommittén föreslagit, att jämväl den tidsbegränsning av tre år, som stadgats i sistnämnda författningsrum, ökas till fem år. 12 §. De i denna paragraf intagna bestämmelserna om »sneddning» hava ansetts böra undergå den ändring, att längsta tid för sådant tillgodoräknande av tjänstetid, varom i andra stycket av 1 mom. förmäles, bestämmes till fem i stället för tre år.

201 Däremot har i förevarande sammanhang ändring ej ansetts påkallad i de tidsgränser, som i 12 § 1 mom. uppställts i fråga om rätten för tjänsteman a it för uppflyttning till högre löneklass få tillgodoräkna sig tid, under vilken h a n på förordnande uppehållit befattning av visst slag. 14 §. Rörande motiven för familjetilläggsprincipens inordnande i lönesystemet o<eh de allmänna grunderna för dess tillämpning hänvisas till vad kommittén förut yttrat (sid. 62 ff.). Enligt kommitténs mening bör familjetilläggsprincipen ej tillämpas i fråga o;m alla ordinarie tjänstemän, utan allenast i fråga om de befattningshavare, siom tillhöra avdelning B av löneplanen. Från åtnjutande av familjetilllägg skulle således uteslutas dels de befattningshavare, vilka omförmälas i 2 kapitlet av avlöningsreglementet, d. v. s. ordinarie tjänstemän, som tillsiättas genom förordnande (vissa chefer, statssekreterare m. fl.), dels ock de befattningshavare, som hänförts till avdelning A av den i 9 § intagna löneplanen, d. v. s. tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning, vilka tillsättas genom fullmakt. Kommittén föreslår, att familjetillägg må utgå allenast för eget barn av äktenskaplig börd. Oaktat skäl kunna anföras för att dylik förmån skulle få åtnjutas även för vissa andra grupper av barn, t. ex. adoptivbarn och s» k. trolovningsbarn, har det dock synts kommittén, att familjetilläggsprincipens tillämpning bör begränsas till det område, där önskvärdheten av principens genomförande torde kunna påräkna mera allmänt erkännande. Det kan till jämförelse erinras om att lärarlönenämnden hemställde, att dylikt tillägg skulle utgå allenast för »eget äkta barn». En ytterligare förutsättning för rätt till familjetillägg bör givetvis vara, att befattningshavaren själv väsentligen bidrager till barnets underhåll. Att fnllt familjetillägg skulle utgå utan avseende på den omfattning, i vilken befattningshavaren deltager i barnets försörjning, torde sålunda ej böra medgivas. Befattningshavaren kunde nämligen i så fall tillförsäkra sig familjetillägg genom ett förhållandevis obetydligt underhållsbidrag. Motsatta ytterligheten — att medgiva familjetillägg allenast om befattningshavaren ensam helt försörjer barnet — synes åter alltför snävt begränsa rättigheten till familjetillägg. I sådant fall skulle befattningshavaren gå miste om dylikt tillägg, även om barnets underhåll blott i ringa mån bestredes av från annat håll tillskjutna medel. Ifrågavarande stadgande torde därför böra orhålla en sådan avfattning, att å ena sidan familjetillägg icke får åtnjutas, då befattningshavaren allenast i mindre väsentlig mån lämnar bidrag till sitt barns underhåll, men att å andra sidan familjetillägg utgår, även om tjänstemannen ej helt underhåller barnet. Kommittén har i enlighet härmed givit bestämmelsen i fråga den avfattningen, att befattningshavare för att få komma i åtnjutande av familjetillägg skall »helt eller till avsevärd del» underhålla det barn, för vilket familjetillägg ifrågakommer. Det kunde ifrågasättas, att i de fall, då befattningshavares bidrag till underhåll av barn blivit på grund av skilsmässa eller eljest av domstol fixerat, familjetillägget ej finge överstiga beloppet av det underhållsbidrag, som blivit befattningshavaren ålagt. En av kommittén verkställd undersökning rörande i skillnadsmål under senare år utdömda underhållsbidrag till barn har emellertid givit vid handen, att domstolarna i allmänhet utdöma belopp, som betydligt överstiga de för familjetillägg ifrågasatta. Under sådana om-

202 ständigheter synes särskild bestämmelse i ovan antydd riktning icke erhållta någon praktisk betydelse. Vidkommande familjetilläggens belopp har kommittén sökt avpassa dtesamma, så att de utgöra ett avsevärt bidrag till barnens underhåll, u t a n att dock motsvara hela kostnaden härför. Då emellertid utgifterna for barnen i en familj icke kunna anses stiga i direkt proportion till derais antal, synes ej heller familjetilläggets belopp böra ökas i samma proportion. Med hänsyn härtill föreslår kommittén sådan begränsning av nämnda bolopp, att dels familjetillägg icke skall utgå för flera än fyra barn, dels familjtetillägget för varje barn utöver ett skall begränsas till hälften av det för ett barn föreslagna beloppet. Om sålunda familjetillägget för ett barn sättes lika med 100, skulle sammanlagda familjetilläggen enligt kommitténs förslag utgöra för två barn 150, för tre barn 200 och för fyra eller flera barn 250. Kommittén föreslår följande belopp för familjetillägg: För befattningshavare i lönegrad

För 1 barn

För 2 barn

För 3 bara

För 4 eller flera barn 600 k r o n o r

B 1 —B 3

240 kronor

360 kronor

480 kronor

B 4 —B 6

»

»

»

B 7 —B 10

»

>

»

"R 1 1 — B 14

»

»

»

»

»

B 15—B 20

»

»

»

960¶Som synes sammanfaller för den lägsta och högsta gruppen av lönegrader <1 och 2, resp. 15—20) familjetilläggets belopp för ett barn med det belopp, varmed i nämnda lönegrader i A:ort (för lönegraderna 15—20 även i övriga ortsgrupper) slutlönen blivit reducerad med hänsyn till familjetillläggsprincipens genomförande. Genom att sålunda anpassa familjetilläggsskalan efter den allmänna löneskalan har kommittén sökt att i möjligaste mån bibehålla de olika befattningarnas inbördes löneställning. Särskilda bestämmelser erfordras för det fall, att båda föräldrarna innehava sådan statstjänst, med vilken rätt till familjetillägg är förenad. Då för barnen i ett dylikt äktenskap fullt familjetillägg ej bör få åtnjutas från båda befattningarna, är i sådant fall en reduktion av familjetillägget nödvändig. För dyrtidstilläggen gäller f. n. i motsvarande avseende den regel, att barnen räknas till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen, eller, om avlöningarna äro lika, till fadern. Då en anordning, enligt vilken en av föräldrarna ensam skulle få förfoganderätt över hela familjetillägget, mindre väl ansluter sig till de principer, som i den nya äktenskapslagen kommit till uttryck i fråga om makars inbördes ställning i ekonomiskt hänseende, har kommittén ansett, att familjetillägg i här ifrågavarande fall bör utgå till vardera av föräldrarna med allenast hälften av eljest gällande belopp. Enär familjetillägget till vardera av föräldrarna endast mera sällan torde utgå med lika belopp, kommer visserligen genom en sådan beräkning, som nu sagts, det sammanlagda familjetillägget för varje barn i regel att uppgå till lägre belopp än som skulle ifrågakommit, därest tillägget hade rättats efter den högst avlönade av de båda föräldrarna. Härvid bör dock beaktas, att genom båda föräldrarnas anställande i statens tjänst en dylik tjänstemannafamilj i varje fall beredes en förhållandevis gynnsam ekonomisk ställning.

203 Det har ej undgått kommittén, att den avfattning, som stadgandet erhållit föranleder, att, därest en befattningshavare, som äger rätt till familjetillägg ingår äktenskap med annan statstjänsteman, han kommer i ett förhållandevis oförmånligt läge i fråga om familjetillägg för barn ur tidigare gifte. H a n går nämligen i dylikt fall miste om hälften av eljest utgående familjetillägg, utan att den andra maken blir berättigad till familjetillägg för ifrågavarande barn. Då emellertid dylika fall torde förekomma relativt sällan o«ch en annan anordning för familjetilläggens bestämmande skulle vålla tekniska olägenheter, har kommittén funnit ifrågavarande konsekvenser ej v a r a av den betydenhet, att de böra föranleda ändring i förslaget. Nu berörda bestämmelse bör emellertid gälla endast så länge äktenskapet äger bestånd. Har detsamma upplösts genom skillnad eller återgång, bör fullt familjetillägg utgå till envar av föräldrarna, dock allenast för de barn, som vederbörande har under sin vårdnad. I det fall, att äktenskapet upplösts genom döden, bör givetvis familjetillägget till den efterlevande maken utgå enligt i allmänhet gällande grunder. Enligt förslaget skall familjetillägg upphöra, när barnet uppnått viss ålder. Det har synts kommittén skäligt, att nämnda ålder ställes i visst förhållande till befattningshavarnas ställning på löneskalan. I stort sett torde också barnen till tjänstemän inom de lägre lönegraderna bliva självförsörjande vid tidigare ålder än barnen till tjänstemän i de högre. Kommittén föreslår, att familjetillägg skall upphöra att utgå, om befattningshavaren tillhör någon av lönegraderna B 1 —B 4, när barnet fyllt 16 år, B 5 —B 7, » » » 17 », B 8 —B 11, » » » 18 » , B 12—B 16, » » » 19 » , B 17—B 20, » » » 20 » : Den lägsta av dessa åldersgränser sammanfaller med den f. n. för dyrtidstilläggen gällande. 15 och 16 §§. Då föreskrifterna om familjetillägg ansetts böra införas i en ny 14 §, hava de i nämnda paragraf nu upptagna föreskrifterna om kallortstillägg i förslaget erhållit paragrafnumret 15. För att emellertid ändring i följande paragrafers numrering måtte undvikas, har kommittén föreslagit, att nuvarande 15 och 16 §§ sammanföras till en paragraf med nummer 16. Såsom ett första moment i denna paragraf har således intagits hittillsvarande 15 §, varemot de följande 2—5 mom. motsvara de i gällande författningstext med 1—4 betecknade momenten av 16 §. I 16 § har i jämförelse med motsvarande delar av den gamla författningstexten en ändring vidtagits, som påkallas av att befattningshavare enligt förslaget kan uppbära även familjetillägg. Vidare hava de i förevarande paragraf angivna tjänstledighetsavdragen, som hittills varit beräknade med särskilda belopp för varje lönefcto, omräknats med visst belopp för varje lönegrad. E n dylik omläggning av tjänstledighetsavdragen, som nödvändiggjorts av kommitténs förslag i 8 § 3 mom. om olika procentuella avdrag för skilda lönegrader, har för övrigt i förenklingssyfte föreslagits i flera av de genom Kungl. Maj:ts förut omnämnda remiss från verk och myndigheter infordrade yttranden rörande ändringar i avlöningsreglementena. För de befattningshavare, vilkas avlöning utgår med det i löneplanen

204 angivna belopp (8 § 2 mom.), har tjänstledighetsavdraget i allmänhet satfcts till det belopp, vartill det enligt gällande skala uppgår uti den andra lönieklassen av vederbörande lönegrad. I utjämningssyfte hava dock härvid vissa jämkningar vidtagits. I fråga om de befattningshavare åter, vilkas avlöning utgår enligt de i 8 § 3 mom. andra stycket stadgade grunder, har det för vederbörande löniegrad på nyssnämnda sätt bestämda tjänstledighetsavdraget reducerats mted det procenttal, varmed den i löneplanen upptagna lönen i ifrågavarande lönegrad reduceras, minskat med 4 eller den procent, vartill de manliga befattningshavarnas änke- och pupillpensionsavgifter kunna beräknas i medeltal uppgå. Även här hava dock vissa jämkningar måst göras. I fråga om det vid 2 mom. av 16 § fogade undantag för fall av sjukdom, som står i samband med havandeskap eller barnsbörd, hänvisas till vad kommittén yttrat ovan sid. 113. 1 7 - 2 9 §§. De av kommittén i 17—29 §§ föreslagna ändringarna äro delvis endast aiv formell natur och torde ej behöva särskilt motiveras. Vissa av dessa ändringar stå i samband med den av kommittén föreslagna nya lydelsen av 4 §. Den enligt förslaget i 21 § vidtagna ändringen i fråga om omfattningen av semester har kommittén ansett vara en konsekvens av sammanförandet av manliga och kvinnliga befattningshavare till en och samma löneplan. Emellertid har kommittén därvid ej förbisett, att för vissa befattningshavare, t. ex. vid sjukvårdsanstalter, en längre semester, än som här föreslagits, kan vara av behovet påkallad, men torde i sådant fall saken böra ordnas genom specialbestämmelse.

2.

Avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk.

Rörande de av kommittén i det för kommunikationsverken gällande avlöningsreglementet föreslagna ändringar, får kommittén i tillämpliga delar åberopa den motivering, som i det föregående lämnats för ändringarna i det civila avlöningsreglementet. I anslutning till de i 12 § 1 mom. vidtagna ändringar i fråga om tillgodoräknande av tjänstetid vid s. k. sneddning, hava även föreskrifterna i 2 mom. av sagda paragraf rörande uppflyttning i löneklass av lokomotivförare, som befordras till lokomotivmästare, undergått viss jämkning. Då kommittén, enligt vad nedan sid. 205 ff. kommer att närmare utvecklas, givit vissa befattningar vid kommunikationsverken ändrade benämningar, har kommittén i 3 mom. infört de nya benämningarna.

3.

Avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten.

4 §. Då anställning av kvinnlig befattningshavare vid lots- och fyrstaten kan ifrågakomma endast såsom expeditionsbiträde (enligt förslaget kontorsbiträde), har kommittén funnit lämpligt att å dessa befattningshavare det

205 civila avlöningsreglementets bestämmelser förklaras skola äga tillämpning. Dårmed vinnes den fördel, att lots- och fyrstatens avlöningsreglemente behöver undergå endast de ändringar, som betingas av familjetilläggets införande för lots- och fyrpersonalen. Enligt vad kommittén inhämtat är det arbete, som utföres av de manliga innehavarna av expeditionsbiträdesbefattningarna fullt likartat med det, som utföres av de kvinnliga. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande manliga befattningshavare jämväl böra överflyttas till det civila reglementet och lönen för dem alltså utgå efter samma grunder, som skola gälla för andra likartade befattningar (se sid. 120 samt under motivering till tjänsteförteckningar). 6 §.

I löneplanen har, i anslutning till vad som föreslagits för de civila verken oeh kommunikationsverken, för lönegraderna 1—8 i den hittillsvarande A-avdelningen uteslutits de två högsta löneklasserna och för lönegraderna 9—11 den högsta löneklassen. 7 - 1 9 §§. I fråga om ändringarna i övriga paragrafer får kommittén hänvisa till vad som i det föregående yttrats till motivering av motsvarande stadganden i det civila avlöningsreglementet.

4.

Tjänsteförteckningar.

Då kommitténs förslag är byggt på en för manliga och kvinnliga tjänstemän gemensam löneplan, måste, såsom redan tidigare berörts, de i den nuvarande kvinnliga löneplanen inordnade befattningarna överföras till den gemensamma löneplanens lönegrader. Samma spörsmål behandlades jämväl av de sakkunniga för kvinnas tillträde till statstjänst, vilka härvid framhöllo, att, om principen lika lön för man och kvinna i samma befattning lades till grund för statens avlöningssystem, detta måste medföra, att vissa nuvarande avlöningsstater och avlöningsbestämmelser finge undergå förändring. Sålunda borde beträffande varje befattning, som kunde innehavas av man eller kvinna, den nuvarande löneskillnaden mellan manliga och kvinnliga tjänstemän upphöra och för befattningen angivas blott ett lönebelopp. Likaledes borde den i de nya avlöningsreglementena gjorda uppdelningen mellan manliga och kvinnliga tjänster såväl vad anginge lönegrader och löneklasser som i fråga om tjänstledighetsavdrag ersättas med gemensamma tablåer, i vilka de för kvinnor reserverade befattningarna skulle upptagas under sådan beteckning, som utmärkte denna deras egenskap. Därest i något fall, särskilt vid kommunikationsverken, skulle förekomma, att befattningar, som i nämnda tablåer upptagits under en gemensam beteckning, i verkligheten med hänsyn till göromålens beskaffenhet vore så olikartade, att beteckningen måste anses avse två skilda tjänster, förutsattes för tillämpning av den förordade avlöningsprincipen, att en uppdelning av tjänsterna ägde rum. Å andra sidan borde under en gemensam beteckning sammanföras sådana befattningar, vilka tilläventyrs i tablåerna hade olika benämning men i själva verket vore likartade med hänsyn till de därmed förbundna göromålen. Telegrafstyrelsen har i yttrande över de sakkunnigas betänkande, såsom tidigare nämnts (ovan sid. 17), framhållit, att en olikhet i avseende på arbets-

206 uppgifterna råder mellan manliga och kvinnliga ritare vid telegrafverket. Enahanda synpunkt har i fråga om manliga och kvinnliga kontorsskrivare ävensom kontorsbiträden vid statens järnvägar anförts av järnvägsstyrelsen i dess yttrande över sakkunnigbetänkandet (ovan sid. 18). Vad beträffar förhållandena vid statens vattenfallsverk har kommittén inhämtat, att för bokhållare, kontorsskrivare och kontorsbiträden arbetsuppgifterna äro olika för män och kvinnor, varvid genomgående de manliga befattningshavarna utföra det mera kvalificerade arbetet. Kommittén övergår nu till en närmare undersökning, till vilka olika lönegrader i den för män och kvinnor gemensamma löneplanen de nuvarande kvinnliga befattningarna böra hänföras. I den första kvinnliga lönegraden stå för närvarande skrivbiträde vid de civila verken och kommunikationsverken samt vaktfru vid fångvårds- och tvångsarbetsanstalterna. Då det icke synes lämpligt att tillskapa någon ny ordinarie lönegrad, lägre än den nuvarande första manliga, har kommittén överfört ifrågavarande kvinnliga befattningar till nämnda lönegrad. Visserligen komma innehavare av dessa tjänster med tillämpning av den av kommittén föreslagna procentuella löneminskningen för kvinnlig befattningshavare i åtnjutande av en ej oväsentlig löneförbättring, men synes denna vara tillräckligt motiverad med hänsyn till dessa befattningars f. n. förhållandevis låga löneställning. Vad särskilt skrivbiträdesbefattningarna beträffar får kommittén hänvisa till vad härom yttrats ovan sid. 134. I den andra kvinnliga lönegraden äro f. n. placerade kontorsbiträde vid de civila verken och kommunikationsverken, kvinnligt biträde vid sjökarteverket, sköterska samt tvättförestånderska av andra klass vid hospitalen, kvinnligt expeditionsbiträde vid lots- och fyrstaten samt stationsmästare av klass 3 vid postverket. Vad närmast de kvinnliga kontorsbiträdena vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk angår har från verkstyrelsernas sida uppgivits, att dessa i allmänhet utföra mindre krävande arbete än de manliga innehavarna av de likabenämnda befattningarna. Då de senare äro placerade i fjärde lönegraden, torde de kvinnliga kontorsbiträdena ej böra erhålla högre placering än i tredje lönegraden. Att åter placera dem lägre synes ej skäligen böra ifrågasättas. Kommittén föreslår alltså, att de kvinnliga kontorsbiträdena hänföras till den tredje lönegraden i den gemensamma löneplanen, övriga med kontorsbiträdena jämställda kvinnliga tjänstemän böra jämväl överflyttas till samma lönegrad. Då likabenämnda befattningar i skilda lönegrader i allmänhet ej torde böra förekomma vid samma verk, bör i fjärde lönegraden benämningen kontorsbiträde utbytas mot annan benämning, förslagsvis kontorist. I överensstämmelse härmed har förste kontorsbiträde i femte lönegraden benämnts förste kontorist. Det kvinnliga biträdet vid sjökarteverket ävensom expeditionsbiträdena vid lots- och fyrstaten torde böra erhålla benämningen kontorsbiträden. Till tredje lönegraden i den kvinnliga löneplanen höra f. n. kanslibiträde vid de civila verken och kommunikationsverken, första vaktfru vid fångvårds- och tvångsarbetsanstalter, husmoder vid uppfostringsanstalten å Bona, ritbiträde vid sjökarteverket och allmänna kartverket, översköterska, köksförestånderska av andra klass, tvättförestånderska av första klass, bageriförestånderska, arbetsförestånderska och kameralbiträde vid hospital, stationsmästare av klass 2 vid postverket samt rikstelefonist vid telegrafverket.

207 För samtliga dessa befattningshavare med undantag av kameralbiträde föreslår kommittén placering i femte lönegraden. Vad beträffar kameralbiträdena må nämnas, att manligt kameralbiträde hänförts till lönegraden B 4, motsvarande placeringen av manliga kontorsbiträden vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Då de kvinnliga kameralbiträdenas arbetsuppgifter icke torde vara mera krävande än de manligas, kan kommittén icke för dem förorda en högre placering än i fjärde lönegraden. En lägre löneställning synes å andra sidan ej heller böra ifrågakomma. Kommittén föreslår alltså, att kameralbiträdesbefattningarna vid hospitalen inordnas i fjärde lönegraden. Till fjärde lönegraden i den kvinnliga löneplanen hava hänförts förestånderska av andra klass och köksförestånderska av första klass vid hospitalen, laboratoriebiträde av andra klass vid statens provningsanstalt samt kassör vid telegrafverket. Kommittén föreslår, att dessa befattningshavare överflyttas till sjätte lönegraden. I femte lönegraden i den kvinnliga löneplanen stå kontorsskrivare vid de civila verken och kommunikationsverken, kassörska vid hospital, laboratoriebiträde i kontrollstyrelsen, ritare vid allmänna kartverket och kommunikationsverken, laboratoriebiträde av första klass vid statens provningsanstalt, postexpeditör samt telegrafist och vaktföreståndare vid telegrafverket. I fråga om kvinnliga kontorsskrivare vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt ritare vid telegrafverket har från vederbörande verkstyrelser framhållits, att dessa befattningshavare utföra mindre krävande arbete än manliga innehavare av tjänster med samma benämning. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande kvinnliga befattningshavare böra placeras i sjunde lönegraden, d. v. s. en lönegrad under den, till vilken de manliga befattningshavarna hänförts. I fråga om telegrafisternas placering bör beaktas, att telegrafassistenterna tillhöra åttonde lönegraden. På grund av de skäl, som telegrafstyrelsen anfört (ovan sid. 17), torde en jämställdhet mellan telegrafister och telegrafassistenter ej böra genomföras, utan telegrafisterna placeras en lönegrad under den, som assistenterna tillhöra, och således upptagas under sjunde lönegraden. Därest emellertid telegrafisterna placeras i sistnämnda lönegrad, synes detta böra bliva avgörande även för de kvinnliga postexpeditörernas placering, då dessa icke skäligen kunna ställas högre än telegrafisterna. När därvid de kvinnliga postexpeditörerna komma att stå en lönegrad under de manliga, ansluter sig denna placering f. ö. till den differentiering med avseende på arbetsuppgifter, som nu i vissa fall torde gälla. Härtill kommer, att för de kvinnliga befattningshavarna samtidigt öppnas möjlighet att vinna befordran till de i högre lönegrader upptagna befattningarna. P å anförda grunder föreslår således kommittén, att samtliga ifrågavarande befattningar hänföras till sjunde lönegraden. Av skäl, som ovan anförts, påkallar den sålunda föreslagna placeringen ändrad benämning å de i åttonde lönegraden stående postexpeditörerna och kontorsskrivarna. Kommittén föreslår i anslutning till den nuvarande benämningen telegrafassistent, att dessa befattningshavare benämnas postassistenter, resp. kontorsassistenter. Som en följd härav bör förste postexpeditör i tionde lönegraden benämnas förste postassistent. Med hänsyn till att enligt förslaget ritare skulle placeras i sjunde lönegraden torde de likabenämnda befattningshavarna i åttonde lönegraden vid telegrafverket, statens jänvägar och statens vattenfallsverk böra erhålla beteckningen förste ritare.

208 I sjätte kvinnliga lönegraden äro placerade: assistent vid fångvårds- och tvångsarbetsanstalter, kanslist i diplomatisk eller konsulär tjänst, förestånderska av l:a klass vid hospital, förste postexpeditör samt förste kassör, förste telegrafist och förste vaktföreståndare vid telegrafverket, bokhållare vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk ävensom kassör och bokhållare vid sistnämnda verk. Då enligt kommitténs förslag postexpeditörerna placeras i sjunde lönegraden, postassistenterna i den åttonde lönegraden och förste postassistenterna i den tionde böra uppenbarligen de nuvarande kvinnliga förste postexpeditörstjänsterna inpassas i nionde lönegraden. Till samma lönegrad böra även hänföras övriga nu i sjätte lönegraden stående tjänstemän. Då härigenom en förändrad benämning nödvändiggöres för antingen de manliga eller de kvinnliga bokhållarnas del, kunna de senare lämpligen erhålla beteckningen förste kontorsskrivare, en beteckning, som jämväl torde stå i överensstämmelse med dessa befattningshavares arbetsuppgifter. Det kan anmärkas, att nu ifrågavarande befattningshavare genom den föreslagna placeringen erhålla en ej oväsentlig löneförbättring, men med hänsyn till att det dock här gäller en ur en större grupp befordrad och i fråga om såväl kvalifikationer som arbetsduglighet prövad tjänstemannagrupp, har kommittén funnit skäligt tillstyrka en sådan placering. De hittillsvarande kvinnliga assistenterna vid fångvårdsanstalterna torde lämpligen böra erhålla samma benämning som de manliga assistenterna i nionde lönegraden, nämligen assistent av tredje klass. Till sjunde lönegraden i den kvinnliga löneplanen höra postmästare av klass 4 och telegrafkommissarie av klass 6 samt till åttonde lönegraden postmästare av klass 3 och telegraf kommissarie av klass 5. Då i den manliga löneplanen telegrafkommissarier av klass 3 och 4 stå i tolfte resp. elfte lönegraden, skulle vid en rationell inpassning i löneplanen telegrafkommissarierna av klass 5 och 6 placeras i tionde, resp. nionde lönegraden. Emellertid skulle en dylik placering medföra en avsevärt försämrad löneställning för kommissarietjänsterna av klass 5, vilka befattningar, med hänsyn till att de hittills utgjort sluttjänster för de kvinnliga befattningshavarna vid telegrafverket, erhållit en förhållandevis förmånlig löneställning. Det har på grund härav synts kommittén skäligt, att dessa befattningar placeras i elfte lönegraden eller i samma grad som kommissarietjänsterna av klass 4. Då kommittén hänfört förstnämnda befattningar till den grupp av tjänster, å vilka stadgandet i sista punkten av 8 § 3 mom. äger tillämpning, kommer således för en manlig kommissarie vid en station av klass 5 att vid förflyttning till station av klass 4 inträda någon löneförhöjning, varemot en kvinnlig befattningshavare i motsvarande fall kommer att kvarstå vid sin förutvarande lön. Den av kommittén förordade placeringen synes f. ö. motiverad jämväl med hänsyn till telegrafstyrelsens yttrande (ovan sid. 17), att en och annan av de kvinnliga telegrafkommissarieposterna nått den omfattning, att de rätteligen borde omvandlas till kommissariebefattning av högre klass, men fått förbliva av sin nuvarande klass på grund av hänsyn till befattningens innehavare eller för att bereda särskilt dugande kvinnor befordringsmöjligheter. Härtill kommer, att det åt kommunikationsverkens lönenämnd lämnade uppdraget att utreda frågan om klassificering av bl. a. telegrafstationerna torde föranleda, att en omprövning av löneställningen för samtliga ifråga-

209 varande befattningar snarast kommer till stånd. Kommitténs förslag innebär således på denna punkt ett provisorium i avvaktan på att en ny klassificering träder i tillämpning. Därest på sätt kommittén föreslår telegrafkommissarierna av klass 5 placeras i elfte lönegraden, böra kommissarierna av klass 6 upptagas i tionde lönegraden. En konsekvens av kommitténs förslag i denna del är att även hittillsvarande kvinnliga postmästare av klass 4 överflyttas till tionde lönegraden, i vilken ifrågavarande befattningshavare enligt förslaget upptagas under beteckningen postmästare av klass 4 B. Nuvarande postmästare av klass 4 hava i kommitténs förslag erhållit beteckningen klass 4 A. Några kvinnliga postmästare av klass 3 finnas ej för närvarande. I åttonde lönegraden i den kvinnliga löneplanen står även katalogredaktören vid telegrafverket. Kommittén föreslår, att denna befattning överföres till lönegraden 12, samt att benämningen katalogredaktör utbytes mot kontrollör, således en beteckning, som redan nu finnes upptagen i tjänsteförteckningen för ifrågavarande lönegrad. Kommittén föreslår alltså, att de f. n. i de kvinnliga löneplanerna upptagna befattningarna skola inordnas i den gemensamma löneskalans första, tredje — sjunde och nionde — tolfte lönegrader. II sammanhang härmed har kommittén, såsom ovan framgår, funnit erforderligt att för vissa befattningar föreslå ändrad benämning. Kommittén har ingalunda förbisett, att vissa olägenheter äro därmed förbundna men har en sådan åtgärd varit oundgänglig för genomförande av kommitténs förslag. Densamma har dock begränsats till det strängt nödvändiga. B.

Förslag till ändringar av

pensionslagarna.

Innan kommittén övergår till att närmare motivera sina förslag till ändringar i gällande pensionslagar, vill kommittén, vad ändringsförslagen till den civila pensionslagen beträffar, först framhålla, att kommittén varit angelägen att verkställa de erforderliga ändringarna med minsta möjliga rubbning i lagens nuvarande uppställning och avfattning. Såsom redan tidigare nämnts lärer nämligen vara avsett, att den civila pensionslagen skall undergå omarbetning, varför det ej torde få anses lämpligt att nu ifrågasätta mera genomgripande ändringar i lagen. Förslaget till ändring av pensionslagarna i vad angår den normala pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare har kommittén varit i tillfälle att i det föregående motivera. Här torde allenast behöva beröras frågan om de särskilda undantag från den normala pensionsåldern, som i vissa fall ansetts vara påkallade. Såsom undantag från den nu för kvinnliga befattningshavare stadgade Speciella allmänna pensionsåldern 60 år upptager den civila pensionslagen en pensions- föreskrifter ålder av 55 år för: angående kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomi- pensionspersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka; samt åldern. ämneslärarinna vid blindundervisningsanstalterna ävensom första lärarinna, ämneslärarinna, slöjdlärarinna, husmoder och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte. 1921 års lönekommitté.

210 Vad den kvinnliga sjukvårdspersonalen vid hospitalen beträffar, torde de skäl, som föranlett pensionsålderns bestämmande för denna till 55 år, fortfarande äga oförminskad giltighet oeh torde pensionsåldern för dessa befattningshavare därför böra bibehållas oförändrad vid 55 år. Annorlunda synas däremot förhållandena ställa sig i fråga om den kvinnliga ekonomipersonalen vid hospitalen. För dennas vidkommande synas tillräckliga skäl icke förefinnas att avvika från den eljest enligt förslaget gällande regeln, att den kvinnliga pensionsåldern understiger den manliga med tre år. Då pensionsåldern för manlig innehavare av motsvarande befattning är 62 år, blir vid tillämpning av stadgandet i 5 § 2 mom. d) pensionsåldern för ifrågavarande kvinnliga befattningshavare 59 år. För de vid blindundervisningsanstalterna anställda ämneslärarinnorna, med vilka i förevarande avseende jämställts även vissa befattningshavare vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, bestämdes genom 1907 års pensionslag, att den för kvinnliga lärare i allmänhet gällande pensionsåldern skulle tillämpas även på nämnda personal. När sedermera i samband med 1918 års allmänna lönereglering för lärarpersonalen de kvinnliga lärarnas pensionsålder höjdes från 55 till 60 år, inträdde den nu gällande åtskillnaden mellan lärarinnorna vid ifrågavarande anstalter, som ej inbegrepos under nämnda lönereglering, och den kvinnliga lärarpersonalen i övrigt. Vid en påföljande år genomförd motsvarande lönereglering för befattningshavarna vid blindundervisningsanstalterna synes spörsmålet om en höjning av lärarinnornas pensionsålder ej hava förevarit. I avgivet utlåtande över betänkandet angående kvinnors tillträde till statstjänster har direktionen för institutet och förskolan för blinda å Tomteboda hemställt, att pensionsåldern för ämneslärarinna måtte höjas till den nuvarande normala pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare, eller 60 levnads- och 30 tjänstår. Enligt kommitténs mening är det ej heller av sakliga skäl motiverat att sätta pensionsåldern för ämneslärarinnorna vid blindundervisningsanstalterna så lågt som för närvarande är fallet. Emot en höjning av pensionsåldern till 60 år, på sätt direktionen för institutet å Tomteboda föreslagit, synes någon erinran ej vara att göra, helst därigenom full likställighet vinnes mellan övningslärarinnorna, för vilka kommittén ej ifrågasätter någon ändring i nuvarande pensionsålder 60 år, och ämneslärarinnorna. Då pensionsåldern för manliga befattningshavare i motsvarande tjänst är 62 år, skulle således mellan manliga och kvinnliga lärare vid dessa anstalter åtskillnaden i pensionsåldern bliva allenast två år, ett förhållande, som nödvändiggör intagandet i lagen av en särskild bestämmelse om de kvinnliga lärarnas pensionsålder. Vidkommande därefter innehavarna av befattningarna såsom första lärarinna och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte kan kommittén icke tillstyrka någon höjning av den nuvarande pensionsåldern. Då dessa befattningshavares arbete torde vara synnerligen uppslitande och i vissa avseenden jämförbart med sjukvårdspersonalens vid hospitalen, finner kommittén den nuvarande pensionsåldern för nämnda befattningshavare böra bibehållas oförändrad. Däremot lärer anledning saknas att låta innehavarna av befattningarna såsom ämneslärarinna och slöjdlärarinna vid nämnda vårdanstalt kvarstå vid nu gällande låga pensionsålder, utan synas dessa befattningshavare böra i pensionshänseende närmast jämställas med förutnämnda ämnes- och övningslärarinnor vid övriga blindundervisningsanstalter.

211 Innehavare av befattning såsom husmoder vid vårdanstalten i Lund torde kunna jämföras med motsvarande befattningshavare vid länslasarett m. fl. sjukvårdsanstalter, för vilka befattningshavare, därest de tillhöra pensionsanstalten för folkskollärare m. fl., fastställts en pensionsålder av 60 år. Samma pensionsålder torde även böra gälla för husmoder vid statens uppfostringsanstalt å Bona. För den manliga bevakningspersonalen vid fångvårds- och tvångsarbetsanstalter är pensionsåldern för närvarande bestämd till 65 år. Vad den kvinnliga bevakningspersonalen vid nämnda anstalter beträffar, synes skäl ej föreligga till undantag från den eljest föreslagna regeln om tre års skillnad mellan manlig och kvinnlig pensionsålder. Följden härav blir, att pensionsåldern för den kvinnliga bevakningspersonalen höjes från nuvarande 60 till 62 år, en höjning, som — även med beaktande av ifrågavarande befattningshavares särskilda ställning — ej torde böra giva anledning till betänkligheter. För kvinnliga gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier gäller för närvarande en pensionsålder av 60 år. Skulle den av kommittén eljest tillämpade principen om 3 års åtskillnad mellan manlig och kvinnlig pensionsålder upprätthållas, skulle för dessa befattningshavare en sänkning av pensionsåldern till 59 år äga rum. Motsvarande manliga befattningshavare pensioneras nämligen vid en ålder av 62 år. Då kommittén icke ansett någon förändring av ifrågavarande kvinnliga lärares pensionsålder nu böra äga rum, har för dessa en särskild bestämmelse om pensionsåldern införts i ovanberörda 2 mom. b). Till samma grupp böra även hänföras gymnastiklärarinnorna vid gymnastiska centralinstitutet, vilka för närvarande pensioneras vid 60 år. Beträffande de kvinnliga biträdena vid ämbetsverken gäller för närvarande en generell pensionsålder av 60 år. För de högst avlönade av dessa — kontorsskrivare och kanslibiträden — torde skäl till avvikelse från den av kommittén föreslagna normala pensionsåldern 64 år ej föreligga. Däremot torde för skrivbiträden och kontorsbiträden med hänsyn till beskaffenheten av det arbete — maskinskrivning —, som i flertalet ämbetsverk åligger dem, en lägre pensionsålder böra bestämmas. Skrivbiträdena synas skäligen böra bibehållas vid nuvarande pensionsålder 60 år, medan pensionsåldern för kontorsbiträden torde kunna något höjas och lämpligen bestämmas till 62 år. Vad angår pensionsåldern för de vid kommunikationsverken anställda kvinnliga befattningshavarna har för närvarande från den normala pensionsåldern undantag gjorts allenast för rikstelefonister, för vilka nämnda ålder bestämts till 55 år. Det må erinras om att inom kommunikationsverkens lönekommitté var ifrågasatt att något höja dessa befattningshavares pensionsålder. Emellertid blev detta förslag från telegrafverkets sida med bestämdhet avstyrkt, enär det nämnda befattningshavare åliggande arbetet fordrade en synnerligen snabb uppfattningsförmåga och skarp hörsel, vilka egenskaper knappast kunde påräknas hos personer i mera framskriden ålder. P å anförda grunder finner ej heller kommittén lämpligt föreslå någon höjning av rikstelefonisternas pensionsålder, utan synes densamma böra bibehållas oförändrad vid 55 år. För telegrafister och förste telegrafister samt för vaktföreståndare och förste vaktföreståndare får kommittén föreslå en pensionsålder av 62 levnadsår. Dessa tjänstemän skulle därmed komma i åtnjutande av pension tre år tidigare än närmast jämförbara manliga befattningshavare, telegraf-

212 assistent och förste telegrafassistent. I fråga om kvinnliga skriv- och kontorsbiträdens pensionsålder hänvisas till vad ovan yttrats i fråga om motsvarande befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. Tjänstår.

Vad beträffar antalet tjänstår, som för åtnjutande av rätt till hel pension bör krävas, vill kommittén föreslå, att för kvinnliga befattningshavare upprätthålles samma åtskillnad av 3 år i jämförelse med motsvarande manliga befattningshavare, som tidigare föreslagits skola iakttagas i fråga om levnadsåldern. Då antalet tjänstår för rätt till hel pension enligt den civila pensionslagen för manlig befattningshavare i allmänhet fastställts till 35, skulle således för de kvinnliga tjänstemännen i regel krävas 32 tjänstår. I de fall, där för manlig tjänstinnehavare fordras mindre antal tjänstår än det normala, bör enligt kommitténs mening den för kvinnliga befattningshavare gällande tjänståldern ävenledes sättas 3 år lägre än för motsvarande manliga, dock med den begränsning, att kvinnlig befattningshavares tjänstår får understiga 20 endast i det fall, att motsvarande manliga befattningshavares tjänstår understiger nämnda siffra, i vilket fall det för manlig befattningshavare gällande antalet tjänstår gäller jämväl för kvinnor. Det synes nämligen kommittén, att, då tjänstårens antal bestämts så lågt som till 20 eller t. o. m. ännu lägre, en ytterligare sänkning för de kvinnliga befattningshavarnas del ej är påkallad. För kvinnliga innehavare av de befattningar, för vilka annan pensionsålder än den normala av kommittén föreslagits i 5 § 2 mom. a—c böra särskilda bestämmelser meddelas om tjänstålder. För de befattningshavare, vilka enligt punkt a) skulle pensioneras vid 55 levnadsår, torde den för motsvarande grupp nu gällande tjänståldern 25 år böra bibehållas. På samma sätt torde för de kvinnliga befattningshavare, vilka enligt punkt b) skulle pensioneras vid sextio år, den nu stadgade tjänståldern av 30 år fortfarande böra gälla. Vad åter angår de kvinnliga kontorsbiträdena, för vilka i punkt c) i samma moment upptagits en pensionsålder av 62 levnadsår, synes tjänståldern ej böra sättas lägre än till den såsom normal föreslagna 32 år, vilken tjänstålder synes motiverad med hänsyn bl. a. till att dessa befattningshavare i allmänhet vid unga år tillträda sina befattningar. Beträffande kommunikationsverken må nämnas, att enligt den för dessa verk gällande pensionslagen (23 §) för samtliga ordinarie tjänstemän — såväl manliga som kvinnliga — för rätt till hel pension uppställts kravet, att vederbörande skall hava uppnått minst 30 tjänstår och 30 s. k. avgiftsår. Kommittén anser anledning saknas att ifrågasätta ändring härutinnan.

Föreskrif- Såsom i det föregående nämnts, har vid behandling av frågan om penter angå- sionsålderns bestämmande kommitténs uppmärksamhet blivit riktad jämväl ende skyl- p å n u gällande stadganden om skyldighet för befattningshavare att vid inavg^från trädande arbetsoförmåga avgå från tjänsten. tjänsten. De nuvarande bestämmelserna härom torde särskilt för den civila pensionslagens del ej kunna anses innefatta tillräckligt betryggande garantier mot att ej statsverkets intressen eftersättas till förmån för den enskilde tjänstemannens. Vad till en början beträffar befattningshavares skyldighet att utan avseende på levnadsålder avgå från tjänsten, må nämnas, att den civila pensionslagen i denna del — frånsett fallet av arbetsoförmåga till följd av olycksfall i tjänsten — ålägger befattningshavaren sådan skyldighet allenast,

213 däirest han under fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eliter lyte varit ur stånd att tjänstgöra och han tillika finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen. Enligt kommunikations verkens pensionslag kan i motsvarande fall entledigande ske, så snart den framtida arbetsoförmågan är styrkt. Någon längre sammanhängande sjuktid behöver således ej föregå entledigandet. Vidare k a n enligt denna lag som skäl för entledigandet jämväl åberopas nedsatt arbetsförmåga i allmänhet, en avskedsanledning, som saknar motsvarighet i den civila pensionslagen. Däremot är vid kommunikationsverken skyldigheten att avgå från tjänsten i så måtto mera inskränkt, som dylik skyldighet allenast föreligger under förutsättning, att vederbörande förklarats berättigad till pension, vilket bl. a. innebär, att befattningshavaren skall hava uppn a t t minst tio tjänstår. Före uppnående av detta antal tjänstår är tjänstemannen således, även om hans framtida arbetsoförmåga skulle anses styrkt, ej skyldig att frånträda befattningen. Den civila pensionslagens ovan återgivna stadganden torde icke kunna anses tillfredsställande. Ett kringgående av nämnda föreskrifter torde ej erbjuda några svårigheter. De strängare bestämmelser, som kommunikationsverkens pensionslag i denna del innefattar, synas därför lämpligen böra överflyttas till den civila pensionslagen. I denna bör således stadgas, att skyldighet att avgå från tjänsten inträder, därest befattningshavaren i följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller eljest nedsatt arbetsförmåga finnes för framtiden oförmögen att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning. Vidkommande det i kommunikationsverkens pensionslag uppställda kravet, att tjänstemannen för att kunna tvångsvis avskedas skall hava uppnått minst tio tjänstår, må nämnas, att detta stadgande härrör från en i järnvägsstyrelsens instruktion tidigare intagen föreskrift, enligt vilken vederbörande myndighets rätt att på grund av sjukdom m. m. från tjänsten avskeda begränsades till de fall, då befattningshavaren vore berättigad till pension från statens järnvägstrafiks pensionsinrättning. För rätt till pension fordrades enligt reglementet för pensionsinrättningen minst tio tjänstår. I gällande pensionslag hava dessa bestämmelser upptagits. Sedan staten numera övertagit pensioneringen av ifrågavarande tjänstemän, synes anledning ej föreligga att bibehålla det hittillsvarande kravet på tio tjänstår, särskilt som det ur statsfinansiell synpunkt givetvis är förmånligare att vederbörande pensioneras, än att han uppbär avlöning med frånräknande allenast av tjänstledighetsavdrag. Kommittén föreslår alltså, att för kommunikationsverkens tjänstemän stadgas skyldighet att i fall, som här är i fråga, från tjänsten avgå utan avseende å det antal tjänstår befattningshavaren uppnått. Vad angår de befattningshavare, som inordnats under den civila pensionslagen, har för motsvarande fall i 7 § stadgats, att tjänstinnehavare, därest tjänstårens antal icke uppgår till det för rätt till hel pension stadgade men ej heller understiger tio, skall vara berättigad erhålla pension till avkortat belopp i förhållande till det mindre antalet tjänstår, dock att vid avgång från tjänst av anledning, som i 6 § c) sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem procent av hel pension. Bestämmelsen i fråga torde få anses innebära, att, därest befattningshavare på grund av sjukdom eller liknande anledning (6 § c)) måst i förtid avgå, han ej kommer i åtnjutande av någon pension, därest han ej uppnått minst tio tjänstår. En undersökning av förarbetena till lagen ger emellertid vid handen, att en dylik verkan av bestämmelsen icke torde varit avsedd. I det förslag till lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, som utarbetades

214 av 1899 års pensionskommitté, hade nämligen fordran på tio tjänstår för rätt till avkortad pension uppställts allenast i fråga om avgång vid uppnådd pensionsålder (6 § a) och b)). Därest befattningshavaren avgick tidigare på grund av sjukdom eller olycksfall i tjänsten (6 § c) eller d)), skulle pension utgå, i förra fallet med avkortat belopp i förhållande till tjänstårens antal och i senare fallet med hela beloppet av pensionsunderlaget. Vid den omarbetning av lagförslaget, som föregick dess framläggande för riksdagen, erhöll ifrågavarande stadgande i huvudsak sin gällande lydelse. Att döma av vederbörande departementschefs uttalande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907 åsyftade den i paragrafens avfattning vidtagna ändringen att tillmötesgå ett av statskontoret uttalat önskemål om införande av en minimigräns för sjukpension motsvarande tre fjärdedelar av det för den avgångspliktige tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlag. Att för erhållande av sjukpension uppställa krav på minst tio tjänstår synes ej hava varit av departementschefen avsett. I samband med de övriga ändringar i pensionslagen, som kommittén föreslår, synes rättelse i förevarande avseende böra vidtagas, och har kommittén därför åt andra och tredje styckena i 7 § givit en avfattning, varigenom kravet på minst tio tjänstår för erhållande av pension begränsats till det fall, då vederbörande nödgas avgå på grund av att han uppnått pensionsåldern. Vid avgång av anledning som i 6 § c) sägs bör däremot pension utgå även om tjänstårens antal är lägre än tio. För detta fall har också kommittén bibehållit föreskriften om en minimigräns av sjuttiofem procent av hel pension, dock med ett ur kommunikationsverkens pensionslag hämtat tillägg av innehåll, att pensionen ej i något fall må överstiga den pension, som tjänstinnehavaren skulle hava erhållit, om han kvarstått i befattningen till pensionsålderns inträde. Den, som till följd av sjukdom o. d. nödgas avgå från tjänsten, bör uppenbarligen ej i pensionshänseende bliva gynnsammare ställd, än om han kvarstått i befattningen till uppnådd pensionsålder. För tillämpning av de föreskrifter om tvångspensionering, som kommittén sålunda föreslagit, gäller, att befattningshavarens framtida arbetsoförmåga skall vara styrkt. Det kan emellertid ifrågasättas, om ej anledning finnes att för de högre åldrarna uppgiva detta krav och således möjliggöra tvångspensionering även utan att nämnda förutsättning är för handen. Det kan nämligen i det enskilda fallet givetvis ställa sig svårt att få förhållandet i fråga konstaterat. Har då befattningshavaren en längre tid till följd av sjukdom o. d. varit urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning och har han tillika uppnått en ålder, som med några få år understiger pensionsåldern, synes en tvångspensionering vara motiverad. En dylik föreskrift finnes redan nu upptagen i den civila pensionslagen. Enligt 6 § sista stycket har nämligen skyldighet att från tjänsten avgå ålagts befattningshavare, som till följd av sjukdom eller minskad arbetsförmåga befinnes urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden, dock under förutsättning, att befattningshavaren uppnått en levnadsålder, som i regel med 2 år understiger den för hans befattning stadgade pensionsåldern. Kommittén har — särskilt med hänsyn till sitt förslag om höjning av pensionsåldern för de kvinnliga befattningshavarna — haft under övervägande, huruvida ej dessa föreskrifter borde undergå någon skärpning. Det har därvid i första hand synts kommittén lämpligt, att stadgandet i fråga utsträckes att gälla under de fem sista åren före pensionsålderns inträde.

215 Vidare torde i detta liksom i förut nämnda fall vanförhet eller lyte böra jämställas med sjukdom och minskad arbetsförmåga. Å andra sidan synes d<et dock skäligt att i så måtto begränsa stadgandets tillämplighet, att oförmågan att på ett tillfredsställande sätt sköta befattningen skall hava gjort sig gällande under de sista två kalenderåren före entledigandet. De föreskrifter, vilka kommittén sålunda ansett böra intagas i den civila pensionslagen, böra enligt kommitténs mening även införas i kommunikationsverkens pensionslag. Gällande föreskrifter om skyldighet att avgå från tjänst före uppnående a v stadgad pensionsålder hava särskilt vad den civila pensionslagen angår ytterst sällan vunnit tillämpning. Kommittén har därför tagit under övervägande, vilka åtgärder som kunde befinnas lämpliga för att giva ökad effektivitet åt stadgandena i fråga. I 7 § av kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension (nr 85 s. 9) har stadgats, att, därest sådana omständigheter föreligga, att tjänstinnehavare enligt föreskrifterna i pensionslagen synes vara skyldig att avgå från tjänsten, och han icke själv gör ansökan om avsked, det ämbetsverk eller den myndighet, tjänstinnehavaren tillhör eller varunder han lyder, skall anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t och därvid avgiva yttrande rörande den pension, som synes böra tillkomma tjänstinnehavaren. Då det icke synes osannolikt, att placeringen av denna föreskrift i en tillämpningskungörelse föranlett, att densamma ej i önskvärd grad beaktats, har inom kommittén ifrågasatts, huruvida ej stadgandet med några jämkningar i formellt hänseende lämpligen borde överflyttas till pensionslagen. Emellertid har kommittén med hänsyn till förestående omarbetning av sistnämnda lag ej ansett sig böra göra någon hemställan härutinnan. I kommunikationsverkens pensionslag har i 22 § 2 mom. intagits en föreskrift, att, därest för tjänsteman inträtt skyldighet att avgå från tjänsten på grund av pensionsålderns uppnående och han underlåter att söka avsked, han även utan därom gjord ansökan kan entledigas av Konungen eller, där Konungen ej tillsatt befattningen, av vederbörande styrelse, och att i sammanhang därmed frågan om tjänstemannens rätt till pension skall avgöras. Samma stadgande gäller även tjänsteman, för vilken sådant förhållande inträtt, att han på grund av föreskrifterna i 21 § b) eller c) är berättigad till pension. Något uttryckligt åliggande för vederbörande myndighet att vidtaga åtgärder, när sådan anledning till entledigande föreligger, är däremot ej stadgat. Kommittén har ansett ifrågavarande bestämmelse i kommunikationsverkens pensionslag böra undergå den ändring, att skyldighet att för Konungen anmäla åsyftade förhållande ålägges vederbörande styrelse, därest Konungen tillsatt befattningen. Är så ej förhållandet, bör vederbörande styrelse åläggas skyldighet att entlediga befattningshavaren, såvida ej på särskild framställning från styrelsen Konungen beslutar att med entledigandet må anstå. Det må anmärkas, att vad den civila pensionslagen i 6 § sista stycket stadgar om skyldighet för befattningshavare att från tjänsten avgå, icke torde avse innehavare av domarämbete. Vid den omarbetning, som 1899 års pensionskommittés förslag till lag om civila tjänstinnehavares rätt till pension undergick före dess framläggande för riksdagen, infördes i lagförslaget ifrågavarande stadgande. Oaktat detta efter ordalydelsen kan synas tillämpligt jämväl på domare, torde det likväl icke hava varit avsett att gälla dessa befattningshavare.

216 Då kommittén varit angelägen att icke genom sitt förslag om skärpning av bestämmelserna om förtidspensionering rubba domarnas ställning i förevarande avseende, har kommittén i 6 § bibehållit punkten a) oförändrad, varjämte föreskrifterna i punkt c) i dess nuvarande avfattning, i överensstämmelse med vad som otvivelaktigt f. n. är gällande, förklarats skola äga tillämpning å domare. Däremot hava de av kommittén föreslagna skärpta bestämmelserna om skyldighet att avgå från tjänsten på grund av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga icke ansetts böra vinna tillämpning på domare. Det må till slut även nämnas, att kommittén föreslagit en omkastning av ordningen mellan 21 och 22 §§ i kommunikationsverkens pensionslag, varigenom föreskrifterna om skyldighet att avgå från tjänsten intagits i förstnämnda paragraf, medan stadgandena om rätt till pension överflyttats till 22 § — en åtgärd, som synts motiverad av såväl formella som sakliga grunder. För de befattningshavare, som åtnjuta lön enligt 8 § 3 mom. avlöningsreglementet bör uppenbarligen i de lönegrader, där ett procentuellt avdrag sker från den i löneplanen upptagna avlöningen, jämväl pensionsunderlag och pensionsavgifter undergå en reduktion efter samma grunder, som tilllämpats vid reduktionen av tjänstledighetsavdragen (ovan sid. 204). Av denna anledning har kommittén i 17 och 28 §§ av förevarande lag intagit uppgift å de sålunda reducerade beloppen. överRörande motiveringen till kommitténs förslag till övergångsbestämmelser gångs- far kommittén hänvisa till vad som yttras nedan under avd. F. bestämmelser.

C. Förslag till ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension. I anslutning till den ändring, som föreslagits i 17 och 28 §§ av kommunikationsverkens pensionslag bör jämväl i 3 § av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension intagas bestämmelser om pensionsunderlag och pensionsavgift för sådana tjänstemän, vilkas avlöning skall utgå enligt de i 8 § 3 mom. stadgade grunder. Kommittén föreslår, att i samband med den ändring i pensionskungöreisen, som av nämnda anledning påkallas, en omflyttning företages, så att bestämmelserna om pensionsavgifternas belopp överföras från nuvarande punkt c) till punkt a), i anledning varav en ändring bör ske i de följande styckenas beteckning.

1).

Förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst.

I samband med behandling av frågan om de kvinnliga befattningshavarnas löneställning har kommittén även berört spörsmålet om deras ställning med hänsyn till pupillpensioneringen. Kommittén uttalade därvid (sid. 137) som sin mening, att staten borde övertaga pensioneringen av de kvinnliga befattningshavarnas pupiller efter enahanda grundsatser, som tilllämpas för vederbörande änke- och pupillkassa. Under förutsättning att avlöningsbestämmelserna för de kvinnliga befattningshavarna bliva föremål för prövning av 1924 års riksdag, och således föreskrifter i ärendet utfärdas under nämnda år, torde förevarande kungörelses tillämpning kunna knytas till det förhållande, att avlöningen till kvinnlig innehavare av befattning utgår enligt grunder fastställda år 1924 eller senare. Därmed skulle kungörelsens bestämmelser komma att gälla befattningar vid verk, som äro eller framdeles bli nyreglerade, ävensom å sådana befattningar vid oreglerade verk, vid vilka enligt de av kommittén föreslagna övergångsbestämmelserna Kungl. Maj:t provisoriskt kommer att bestämma avlöningen till kvinnlig innehavare.

E. Förslag till kungörelse med föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande. Kommitténs i det föregående framlagda förslag till löne- och pensionsreglering för de kvinnliga befattningshavarna är inpassat i det lönesystem, vilket är gällande vid de s. k. nyreglerade verken. För de verk, vid vilka ny lönereglering icke genomförts, måste alltså särskilda föreskrifter i berörda hänseende meddelas. I riksdagens skrivelse den 25 maj 1923 (nr 213) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag m. m. yttrades rörande förevarande fråga bl. a.: »Den relation mellan manliga och kvinnliga befattningshavares löner och pensioner, som kan komma att bliva gällande för de s. k. nyreglerade verken, kan — — — även läggas till grund för en löne- och pensionsreglering för kvinnliga befattningshavare vid verk, som kvarstå på det äldre lönesystemet, d. v. s. numera i huvudsak landsstaten och undervisningsväsendet. Emot ett dylikt provisorium kunna ej anföras betänkligheter av det slag, som i fjolårets utskottsutlåtande framfördes emot den provisoriska löne- och pensionsreglering, scm då var ifrågasatt, och som innebar, att de kvinnliga befattningshavarna under provisoriet skulle tillerkännas den för manliga tjänstemän bestämda lönen oth sedermera vid den slutliga regleringen eventuellt få vidkännas en löneminskning. » Då de fall, i vilka vid icke nyreglerade verk kvinnor komma att utnämnas till sådan befattning, som hittills fått innehavas endast av man,

218 kunna förväntas bliva relativt fåtaliga och det för vinnande av enhetlighet torde vara lämpligt att låta bestämmandet av avlöning ävensom av pensionsunderlag och pensionsavgift ske av en och samma myndighet, anser kommittén, att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Maj:t att för nämnda befattningshavare bestämma avlöning ävensom pensionsunderlag och pensionsavgift att tillsvidare gälla. Kommittén förutsätter, att denna provisoriska löne- och pensionsreglering sker så, att en definitiv reglering därigenom ej föregripes. Det av kommittén utarbetade förslaget till kungörelse i ämnet är avsett att gälla vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande. Då för domänverket f. n. ett allenast provisoriskt avlöningsreglemente enligt det nya lönesystemet är i kraft, komma således bestämmelserna i förevarande kungörelse att äga tillämpning å kvinna, som vid nämnda verk utnämnes eller konstitueras till befattning, vilken förut kunnat inneha vas endast av man. Vid Kungl. Maj:ts fastställande av avlöning för dylik befattningshavare torde de av kommittén föreslagna nya lönebestämmelserna böra vinna tillämpning.

F.

Förslag till kungörelse ningar rörande avlöning

angående ikraftträdande av vissa författoch pensionering av befattningshavare i statens tjänst.

Det torde vara av praktiska skäl önskvärt, att ikraftträdandet av de kungörelser, som komma att utfärdas vid ett genomförande av kommitténs förslag, regleras i en gemensam promulgationsförfattning. Vidkommande tiden för författningarnas trädande i kraft, må nämnas, att kommittén utgått ifrån att proposition i ämnet kommer att föreläggas 1924 års riksdag, i vilket fall de nya bestämmelserna torde böra träda i tillämpning från och med den 1 juli samma år. Statsfinansiella hänsyn torde emellertid förhindra ett omedelbart genomförande av kommitténs förslag för samtliga befattningshavare vid nyreglerade verk. Såsom av den i det följande intagna kostnadsberäkningen framgår, skulle nämligen förslaget, därest samtliga befattningshavare vid nyreglerade verk omedelbart överginge på det nya avlöningsreglementets grunder, föranleda en merutgift för statsverket — dyrtidstillägg oberäknat — på över l1/-, million kronor. Emellertid skulle säkerligen kostnaderna för ett omedelbart genomförande av familjetilläggssystemet bliva avsevärt större än nyss nämnts. Då tjänstemännen ej kunna mot sin vilja underkastas de nya bestämmelserna, skulle med all sannolikhet endast de tjänstemän, som genom familjetilläggen komme att beredas en avlöningsförbättring, övergå på den nya staten, medan flertalet övriga tjänstemän skulle föredraga att kvarstå i sin förutvarande löneställning. Härigenom komme de finansiella kalkyler, på vilka förslaget vilar, nämligen att genom indragning av vissa löneklasser medel skulle beredas för familjetilläggens bestridande, att rubbas. Kommittén har med hänsyn härtill tagit under övervägande möjligheten att låta det nya förslaget med ett undantag, vartill kommittén senare återkommer, successivt träda i tillämpning, nämligen så att allenast de befattningshavare, som efter den 1 juli 1924 utnämnas eller befordras till

219 befattning vid sådant verk, för vilket ny, definitiv lönereglering genomförts, skulle övergå till det nya lönesystemet. Det sagda skulle gälla icke endast anordningen med familjetillägg utan jämväl i fråga om löneregleringen för de kvinnliga befattningshavarna. P å sätt å sid. 63 nämnts, torde, sedan förhållandena efter kristiden hunnit stabiliseras, ett sammanförande till en gemensam grundlön komma att ske av lön enligt gällande löneplan med dyrtidstilläggen. I samband härmed torde också möjlighet förefinnas att överföra statens hela tjänstemannakår på den nya då i fråga om beloppen förändrade löneplanen. Därmed skulle också den ojämnhet i lönetekniskt hänseende, som eljest kan anses ligga däri att nyutnämnda befattningshavare erhålla en annan och i vissa fall fördelaktigare löneställning än tidigare utnämnda komma att helt upphöra. Några lönetekniska olägenheter av den betydenhet, att de i och för sig borde förhindra genomförandet av de nu ifrågasatta övergångsbestämmelserna synas alltså enligt kommitténs mening icke vara att befara. För en grupp kvinnliga befattningshavare, nämligen de, som tillhöra den lägsta lönegraden i de kvinnliga löneplanerna (skrivbiträden och vaktfruar), föreligga emellertid enligt kommitténs mening starka skäl för ett omedelbart genomförande av kommitténs förslag. Såsom kommittén förut (sid. 134), framhållit torde nämligen för denna lönegrad den nuvarande avlöningen vara tillmätt alltför knappt, i anledning varav någon löneförbättring för dessa befattningshavare skäligen torde böra genomföras. Billigheten synes emellertid kräva, att jämväl de nuvarande innehavarna av dessa befattningar och ej blott de, som framdeles komma att till dem befordras, få åtnjuta den förbättrade löneställning, som kommitténs förslag avser att bereda denna grupp av befattningshavare. De statsfinansiella konsekvenserna av ett omedelbart genomförande av kommitténs förslag i denna del äro också förhållandevis obetydliga. Den direkta merutgiften för löneförhöjningen åt innehavare av ifrågavarande ordinarie befattningar kan beräknas, oavsett dyrtidstillägg, uppgå till omkring 18,000 kronor (se nedan sid. 220), vartill kommer kostnaden förhöjning av vissa icke-ordinarie befattningshavares avlöning, vilken kostnad kommittén ej är i tillfälle att beräkna. På anförda skäl hemställer således kommittén, att de föreslagna kungörelserna förklaras skola träda i kraft den 1 juli 1924, dels beträffande innehavare av tjänst i lägsta lönegraden å nu gällande löneplaner för kvinnliga tjänstemän, dels ock beträffande annan befattningshavare, som efter utgången av juni månad år 1924 tillträder tjänst, å vilken något av förenämnda avlöningsreglementen äger tillämpning. För övriga befattningshavare torde ifrågavarande kungörelser böra träda i kraft å dag, som Konungen med riksdagen bestämmer.

220 XI.

Kostnadsberäkning.

Då kommittén, såsom framgår av vad ovan yttrats (sid. 218), föreslår, att med undantag för innehavare av befattning i lägsta lönegraden å nu gällande löneplaner för kvinnliga tjänstemän (skrivbiträden samt vaktfruar) ändringarna i avlöningsreglementena skola genomföras först successivt, i mån av nyutnämning, kommer vid antagande av kommitténs förslag någon omedelbar kostnadsökning för statsverket att uppstå allenast vad angår förstnämnda kvinnliga befattningshavare. Ifrågavarande kostnadsökning har av kommittén beräknats uppgå till omkring 18,000 kronor. För att emellertid åskådliggöra den statsfinansiella betydelsen av kommitténs förslag, sedan detta blivit fullständigt genomfört, har kommittén verkställt en kostnadsberäkning, byggd på antagandet, att förslaget vore avsett att omedelbart vinna tillämpning på samtliga nuvarande befattningshavare. För utrönande av den kostnadsökning, som förslaget till omreglering av de kvinnliga befattningshavarnas avlöning skulle föranleda, har kommittén gjort nedanstående beräkning, varvid antalet befattningshavare i allmänhet hänför sig till ingången av år 1922. För befattningshavare, vilka icke varit stationerade i Stockholm, har räknats med placering i D-ort. Då hänsyn icke kunnat tagas till befattningshavarnas placering i löneklass inom varje lönegrad, har beräkningen utförts under antagande, att samtliga befattningshavare vore i åtnjutande av slutlönen. Den sammanlagda kostnadsökningen resp. kostnadsminskningen för år utgör för varje lönegrad i avrundat belopp: Lönegrad 1

-f

18,000 kronor

Lönegrad

+ 244,000 kronor

>

-f 117,000

»

>

-f

89,000

»

»

—

2,000

»

»

-f

8,000

»

»

5 6

+ 162,000 + 24,000

» »

» »

11 12

— +

10,000 » 600 »

Nettoökning 650,600 kronor.

Till den nu beräknade kostnadsökningen bör läggas den ökning, som blir en följd av att pensionsavgifterna enligt förslaget komma att för de kvinnliga befattningshavarna minskas i förhållande till nu utgående avgifter. Nämnda kostnadsökning har av kommittén beräknats till i runt tal 125,000 kronor. Den höjning av pensionsåldern, som kommittén förordar, kommer givetvis att medföra en besparing i statens kostnader för pensionering. Å andra sidan medför den höjning i pensionsunderlagen, som kommittén föreslår, en ökning av sagda kostnader. I vad mån dessa båda faktorer komma att balansera varandra har icke varit möjligt att beräkna. I och för utredning av verkningarna i finansiellt hänseende av förslaget om familjetillägg har kommittén från de förvaltningsgrenar, för vilka nyreglering hittills genomförts, införskaffat uppgifter dels å antalet befattningshavare, som enligt dyrtidstilläggsförfattningarna varit att anse som familjeförsörjare, resp. icke-familjeförsörjare, dels ock å antalet familjemed-

221 leimmar, för vilka ökning i dyrtidstillägget åtnjutits. Uppgifterna hänförde sug i allmänhet till förhållandena vid ingången av andra kvartalet 1922. D«e från kommunikationsverken erhållna uppgifterna voro specificerade efter lönegrader och löneklasser. Med begagnande av dessa uppgifter har sedan, närmast för kommunikathonsverken, beräknats kostnaderna för familjetillägg för befattningshavarna i varje olika lönegrad, varvid — enär vid dyrtidstilläggsberäkningen allenast miedtagits barn under 16 år — en approximativ förhöjning vidtagits för d e lönegrader, i vilka enligt kommitténs förslag familjetillägg skulle utgå föir barn över 16 år. Med utgångspunkt från uppgifterna om befattningshavarnas placering i lö>negrad och löneklass har därefter gjorts en beräkning av kostnaderna föir befattningshavarnas avlöning enligt gällande löneplan och enligt den a v kommittén föreslagna löneplanen, varvid samtliga befattningshavare antagits åtnjuta avlöning enligt ortsgruppen E. Det belopp för kostnadsmiinskningen, som denna beräkning uppvisar, har därefter avdragits från det sammanlagda beloppet av familjetilläggen enligt ovan nämnda beräkning, varefter kostnadsökningen per befattningshavare uträknats. Under amtagande, att denna genomsnittliga kostnadsökning är densamma vid k(ommunikationsverken som vid övriga verk, som här komma i fråga, skulle sammanlagda beloppet av utgiftsökningen, därest familjetilläggssystemet nu omedelbart infördes vid samtliga nyreglerade verk, uppgå till omkring 7 50,000 kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen vid ett omedelbart genomforande av kommitténs förslag i dess helhet skulle således — dyrtidstillägg oberäknat — uppgå till i runt tal 1,525,600 kronor. Genom den av kommittén föreslagna övergångsanordningen — nämligen a t t de nya avlöningsbestämmelserna tillsvidare skulle komma i tillämpning på allenast de nyutnämnda befattningshavarna ävensom på innehavare av befattning i lägsta lönegraden å gällande löneplaner för kvinnliga tjänstem ä n — blir emellertid kostnadsökningen för de närmast förestående åren relativt obetydlig. Under första budgetåret torde denna kostnadsökning, vad ordinarie befattningshavare beträffar, icke komma att överstiga 50,000 kronor.

XH. Övergångsanordningar. I avseende å ikraftträdandet av kommitténs förslag till ändring av avlöningsreglementen och pensionslagar hänvisas till vad som yttrats ovan sid. 218. Vid övergången till de nya avlöningsbestämmelserna torde vissa närmare föreskrifter bliva erforderliga, delvis likartade med dem, som för statsdepartementen och de centrala verken m. fl. intagits i kungörelsen den 10 oktober 1921 (nr 616). Då vid genomförande av den nya löneregleringen torde böra bestämmas, att meddelandet av dylika föreskrifter ankommer på Kungl. Maj:t, torde något yttrande från kommitténs sida i denna del ej erfordras.

Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer 1921 års lönekommitté, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten; dels antaga det av kommittén upprättade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85 s. 1) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; dels antaga det av kommittén upprättade förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3 § i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst; dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse med föreskrifter i fråga om avlöning och pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare vid sådana verk och inrättningar, för vilka ny, definitiv lönereglering ej är gällande;

dels godkänna det av kommittén upprättade förslag till kungörelse angående ikraftträdande av vissa författningar rörande avlöning och pensionering av befattningshavare i statens tjänst; dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med de för tjänstemän vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, i fråga om övergång till den från och med den 1 januari 1922 gällande stat, tillämpade grunder, utfärda nödiga bestämmelser rörande övergång på ny stat för sådana befattningshavare i statens tjänst, för vilka dylik övergång, i enlighet med vad kommittén i det föregående angivit, kan ifrågakomma; dels ock medgiva, att kostnaderna för den förmån av familjetillägg, som omförmäles i 14 § i avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, 15 § i avlöningsreglementet den 19 juni 1919 (nr 343) för tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk samt 12 § i avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten, må bestridas av de i vederbörande stat upptagna anslagsposterna till avlöning åt ordinarie tjänstemän.

224¶Bil. I.

Utdrag av protokoll, hållet hos 1921 års lönekommitté oktober 1923.

den 12

N ä r v a r a n d e : Kommitténs ordförande och samtliga ledamöter.

§ 1. Företogs till behandling frågan om ordnandet av kvinnliga befattningshavares avlönings- och pensionsförhållanden m. m. och beslöt kommittén att med underdånig skrivelse denna dag avgiva utlåtande i ämnet. Därvid anfördes av nedan nämnda ledamöter de särskilda meningar i ärendet, som finnas återgivna här efteråt. Av ledamöterna Broomé

och

Sörensen:

Den lösning, som nu föreslås av frågan om förhållandet mellan mäns och kvinnors löner i statens tjänst, kan av oss icke betraktas såsom principiellt tillfredsställande och därför ej heller såsom slutgiltig. P å grund av skäl, som framlagts av de sakkunniga för kvinnas tillträde till statstjänst i deras betänkande (del II, sid. 138—155) och som ovan i huvudsak återgivits (sid. 4—11), hysa vi den uppfattningen, att en verkligt tillfredsställande lösning av denna fråga endast kan vinnas genom en fullt ut genomförd tillämpning av den av de ovannämnda sakkunniga förordade löneprincipen »lika lön för man och kvinna i samma befattning». Mot denna princip strider enligt vår mening varken — då den tillämpas lika för manliga och kvinnliga befattningshavare — den av kommittén förordade familjetilläggsprincipen, ej heller de av såväl kommittén som av de sakkunniga uppställda fordringarna, att »lika lön» bör betyda likhet i behållen, icke i nominell lön, samt att staten icke bör få vidkännas några av lägre pensionsålder eller minskade fordringar på tjänstår vållade merkostnader för kvinnliga befattningshavares pensionering. Vi hava alltså intet att invända vare sig mot det faktum, att de föreslagna familjetilläggen komma att medföra en bättre löneställning för flertalet män än för flertalet kvinnor, ej heller mot kommitténs förslag, att staten innehåller så stor del av en kvinnlig befattningshavares lön, som en man under lika förhållanden har att inbetala till den änke- och pupillkassa han på grund av sin tjänst är skyldig tillhöra. Genom denna senare anordning vinnes nämligen, dels att den kvinnliga befattningshavarens behållna lön ej blir större än motsvarande manliga befattningshavares, dels ock att staten får kompensation för de med kvinnornas och deras efterlevande barns pensionering förenade merkostnaderna.

225¶Då kommittén föreslår, att utöver det nämnda avdraget, vilket i genomsnitt beräknats till 4 % av männens lön, skall för kvinnorna i de 14 lägsta lönegraderna göras ytterligare avdrag å de i löneplanen för varje lönegrad upptagna lönebeloppen, så att dessa komma att minskas med i allt 8—14 % — mera i de lägre, mindre i de högre lönegraderna — åberopas av kommitténs majoritet såsom motivering härför, i jämbredd med den enligt vår mening helt dominerande statsfinansiella synpunkten, en del andra omständigheter, vilka förmenas giva stöd åt uppfattningen, att dessa avdrag även i och för sig skulle vara sakligt påkallade. I vad angår de sålunda anförda skälen för ett procentuellt avdrag å kvinnolönerna i de lägre lönegraderna, utöver vad som föreslås från och med 15:de lönegraden, hysa vi en helt avvikande uppfattning, och få vi därför gentemot majoritetens motivering i detta hänseende anföra följande. Såsom motiv för lägre lön åt kvinnliga tjänstemän åberopas i kap. V I H bl. a. dels den männen åliggande värnpliktstjänstgöringen, dels den omständigheten, att även efter familjetilläggsprincipens genomförande en viss del av de i löneplanen upptagna lönebeloppen måste anses avsedd att tillgodose familjebildningen och familjens uppehälle. Gentemot dessa skäl tillåta vi oss framhålla, att det icke kan anses stå i överensstämmelse med statens gällande löneprinciper att på sådana grunder göra någon åtskillnad mellan mäns och kvinnors löner, så länge de i löneplanen upptagna beloppen utan åtskillnad uppbäras av alla manliga befattningshavare, vare sig dessa fullgjort eller icke fullgjort värnplikt, vare sig de bildat familj eller leva ogifta. Vad särskilt beträffar den olikhet mellan män och kvinnor med hänsyn till ställningen såsom familjeförsörjare, vilken ofta tidigare framhållits såsom ett väsentligt motiv för lägre lön åt kvinnliga befattningshavare, tillgodoser enligt vår mening kommitténs förslag om familjetillägg i tillräckligt hög grad familjeförsörjareintresset, för att denna synpunkt, om förslaget bifalles, skulle kunna helt och hållet avföras från diskussionen om mäns och kvinnors löner inom statstjänsten. Det må erinras om att lärarlönenämnden, då den i sitt förslag om lönereglering för kommunalanställda lärare upptog särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare enligt en väsentligt blygsammare måttstock än den av kommittén föreslagna, icke ansåg någon reduktion av kvinnornas löner kunna samtidigt motiveras med hänsyn till familjeförsörjningen. De merkostnader för staten i avseende på kvinnornas pensionering, som uppkomma på grund av åtskilliga å sid. 123 omnämnda förhållanden, hava, i jämförelse med vad nu gäller, betydligt reducerats genom den av kommittén föreslagna höjningen av de kvinnliga befattningshavarnas pensionsålder. Då icke desto mindre en skillnad till kvinnornas nackdel i detta hänseende, även vid bifall till kommitténs förslag, kommer att kvarstå, finner majoriteten häruti ett ytterligare skäl för de föreslagna procentuella avdragen å kvinnolönerna. I avseende på de kvinnliga befattningshavare, för vilka intet annat avdrag å lönen föreslås än det, som motsvarar männens avgifter för änke- och pupillpensionering, säges emellertid i betänkandet (sid. 137), att detta avdrag beräknas täcka såväl merkostnaden för dessa befattningshavares egen pensionering som ock kostnaden för pensioner åt deras efterlevande barn. Då av kommittén verkställda beräkningar visa, att detsamma i ej mindre grad gäller de kvinnliga befattningarna i lönegraderna 1—14, hade det givetvis ej heller för dessa varit erforderligt att 1921 års

lönekommitté.

226 med hänsyn till pensionsförhållandena utsträcka avdraget längre än till vad som föreslås för de högre befattningarna. Kommittémajoritetens motivering för en lägre löneställning för kvinnliga befattningshavare bygger emellertid till rätt väsentlig del på två omständigheter, till vilka man vid föregående tillfällen, då de kvinnliga statstjänarnas lönefråga varit föremål för utredning, icke ansett sig kunna eller böra taga hänsyn. Den ena är förhållandet mellan mäns och kvinnors sjuklighet, den andra förhållandet mellan mäns och kvinnors kvantitativa prestationsförmåga. En ej oväsentlig del av kommitténs arbete har ägnats åt utredningar, avsedda att belysa dessa förhållanden. För resultatet av dessa utredningar har redogjorts i betänkandets kap. II. Vad då först beträffar frågan om mäns och kvinnors sjuklighet synes det oss klart framgå av den genom kommittén verkställda specialutredningen om manliga och kvinnliga befattningshavares sjukledighet, att inom statstjänsten en större genomsnittlig sjuklighet gör sig gällande bland kvinnor än bland män. E n annan fråga är, om detta förhållande bör medföra en lägre lönenivå för kvinnor än för män inom alla befattningar, som tillhöra lönegraderna 1—14. Såväl kommitténs undersökning som allmän erfarenhet ger vid handen, att de individuella variationerna i avseende på sjuklighet äro synnerligen stora såväl bland kvinnor som bland män. Detta förhållande belyses av tabellen överst å sid. 43, av vilken bl. a. framgår, att 19.4 7 % av de undersökta kvinnorna tillhöra den grupp befattningshavare, som under den ifrågavarande 3-årsperioden icke varit tjänstlediga för sjukdom eller svag hälsas vårdande en enda dag, medan 12.2 4 % av de undersökta männen vardera under samma tid åtnjutit sådan ledighet under sammanlagt mer än 100 dagar, däribland 5.91 % över 200 dagar. Av den andra tabellen å samma sida framgår, att frekvensen av långvariga sjukdomar — över 90 dagar — är större bland män, 3.5 6 %, än bland kvinnor, 2.6 8 %. Det synes oss under sådana omständigheter mer än väl kunna ifrågasättas, huruvida spörsmålet om ersättning för de förluster, som vållas statsverket genom befattningshavares sjuklighet, rimligen bör lösas på det sätt, som majoritetens tankegång innebär, nämligen så, att fullt friska kvinnor skola vidkännas löneminskning på grund av andra kvinnors relativt stora sjuklighet, medan den abnormt stora sjukligheten hos vissa män icke medför sådan påföljd vare sig för dem själva eller för övriga manliga befattningshavare. Det är en helt annan princip, som fått uttryck i de för nyreglerade verk gällande bestämmelserna om vissa avdrag å lönen vid tjänstledighet för sjukdom. Varje befattningshavare får enligt dessa bestämmelser till en viss grad individuellt bära följderna av sin sjuklighet genom sjukledighetsavdrag, beräknade efter samma grunder för kvinnor som för män, medan återstående förlust bäres av staten. Det har icke ingått i kommitténs uppdrag att undersöka, huruvida ytterligare någon del av den genom sjukledighet uppkomna förlusten lämpligen kunde till förmån för staten överflyt:as på befattningshavarna. Skulle något sådant befinnas önskvärt, borde enigt vår mening en dylik omläggning av löneprinciperna icke drabba enbart kvinnliga befattningshavare. Ett närmare studium av de tabeller, som ange resultatet av kommitténs undersökningar angående sjukligheten bland statens tjänstemän, ådagalägger, att andra omständigheter än könet synas utöva ett visst inflytande på 3e-

227 hoovet av sjukledighet. Vi vilja i det hänseendet påpeka, hurusom det av ta\bellen nederst å sid. 42 framgår, att genomsnittliga antalet sjukdagar pr år- för manliga ordinarie tjänstemän är 22.16 mot 8.61 för manliga ickeorcdinarie tjänstemän. Motsvarande siffror äro för kvinnorna 29.4 2 resp. 13.3 2. Skkillnaden i sjuklighet mellan män i ordinarie och män i icke-ordinarie tjäänsteställning eller mellan kvinnor i ordinarie och kvinnor i icke-ordinarie stäällning är alltså vida större än skillnaden mellan män och kvinnor i orcdinarie ställning eller män och kvinnor i icke-ordinarie ställning. Då i awseende på de anförda talen kan erinras, att flertalet befattningshavare i iclke-ordinarie ställning befinna sig i de lägre åldersgrupperna och alltså böjra förete en relativt ringa sjuklighet, må hänvisas till specialuppgifterna i 1 tabellen, vilka giva vid handen, att i de åldersgrupper, inom vilka man linnner flertalet icke-ordinarie befattningshavare, medeltalet sjukdagar per år fö»r manliga ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän utgör i åldern under 25 år 14.7 5 resp. 9.60 » > 25—30 » 17.81 » 8.9i » i 30—35 » 14.6 7 » 9.0 9 » » 35—40 » 19.2 7 » 5.? 8 urnder det att motsvarande siffror för kvinnorna äro i åldern under 25 år 13.8 7 resp. 12.4 1 » » 25—30 » 24.7 5 » 13.3 2 » » 30-35 » 24.0 2 » 19.4 2 » » 35—40 » 30.8 4 » 15.15 ÅWen specialsiffrorna bära alltså vittne om i vilken grad anställningsformen spoelar en roll i avseende på behovet av sjukledighet. Tabellen sid. 40—41 upplyser om att det också råder stor olikhet i avseeende på sjukligheten mellan tjänstemän anställda i centrala verk och tjänstemiän anställda vid kommunikationsverken. Medan genomsnittliga antalet sjiukdagar pr år för manliga befattningshavare vid de centrala verken är 122.7 8, är det vid kommunikationsverken 21.7 2. Motsvarande siffror äro för kwinnorna 16.5 0 resp. 26.7 9. Alltså förefinnes en vida större skillnad i sjiuklighet mellan grupperna befattningshavare vid centrala verk och befattniingshavare vid kommunikationsverken än mellan m ä n och kvinnor inom vairdera gruppen eller mellan grupperna samtliga undersökta män och samtl i g a undersökta kvinnor. E n granskning av specialsiffrorna visar, att skdllnaden i sjuklighet mellan de centrala verkens och kommunikationsveerkens befattningshavare med ett par undantag är genomgående för både miän och kvinnor inom de olika åldersgrupperna. Att andra omständigheter än könet kunna vara utslagsgivande beträffande förhållanden, som stå sjukligheten nära, framgår även av den invaliditetssttatistik, byggd på uppgifter i ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande, viilken återfinnes sid. 93. Av den där återgivna tabellen inhämtas icke bhott, att det relativa antalet helt arbetsoförmögna är bland samtliga undersöikta kvinnor i olika åldersgrupper större än motsvarande siffror för samtliga miän, utan också att en gruppindelning efter civilstånd och boningsort — stad elller landsbygd — medför liknande betydliga differenser. Så t. ex. överstiger de^t relativa antalet arbetsoförmögna bland ogifta män i städerna inom samtliga umdersökta åldersgrupper väsentligt motsvarande siffra icke blott för männen uttan också för kvinnorna, om för båda könen räknas med hela undersökningsmaterialet oberoende av civilstånd och hemort.

228 Kommitténs majoritet har icke föreslagit, att det på grund av den konstaterade större sjukligheten bland kommunikationsverkens befattningshavare skulle för dem göras något avdrag å löner, som i motsvarande lönegrader äro lika för kommunikationsverken och centrala verk. Lika litet har med hänsyn till olikheten i sjuklighetsfrekvens någon förändring varit påtänkt i förhållandet mellan ordinarie och icke-ordinarie befattningshavares löneställning. Något sådant bör enligt vår uppfattning icke heller komma i fråga. Men vi hålla före, att då det icke funnits skäligt att i löneavseende taga hänsyn till de större skillnaderna i sjuklighetshänseende mellan de nämnda grupperna befattningshavare, det icke heller kan vara rimligt att ur kommitténs sjukledighetsstatistik draga den slutsatsen, att särskilt de kvinnliga befattningshavarnas löneställning bör ogynnsamt påverkas därav, att dessa genomsnittligt förete en sjuklighet, som relativt obetydligt överstiger den genomsnittliga sjukligheten hos manliga befattningshavare. 1 Resonemanget gäller härvidlag givetvis icke blott den direkta förlust, som representeras av sjukdagarna, utan även de indirekta olägenheter av sjukledigheten, som kommitténs majoritet ävenledes velat räkna kvinnorna till last. Det antydes sid. 138, att den sjuklighet, som konstaterats hos kvinnliga befattningshavare, möjligen kan undergå förändring till det bättre och att en sådan förändring också kan komma att leda till en förbättring i deras löneställning. Från kvinnohåll har det i själva verket ofta framhållits, att det kan förmodas existera ett nära sammanhang mellan den kvinnliga sjukligheten och den kvinnliga lönenivån. De knappa möjligheter den senare medgivit att tillbörligt sörja för rimliga levnadsbehov, däribland vila och rekreation, äro med all sannolikhet — åtminstone vad angår de många i statistiken ingående äldre kvinnliga befattningshavare, som tidigare måst utföra sitt arbete under vida ogynnsammare förhållanden än de nuvarande -— en starkt bidragande orsak till ett mindre tillfredsställande hälsotillstånd. Vi hänvisa i detta sammanhang till vad som med avseende på kvinnor i telegrafverkets tjänst yttras i den ovan (sid. 19—22) citerade skrivelsen från kommitterade för den kvinnliga telegrafpersonalen. Då det nu beredes kvinnorna möjlighet att nå fram till befattningar, där löneställning och arbetsförhållanden icke kunna väntas medföra någon ogynnsam verkan på hälsotillståndet, utgör detta enligt vår uppfattning ett ytterligare skäl att icke ur den föreliggande sjukstatistiken hämta något motiv för en lägre löneställning för kvinnorna. Även i fråga om den andra nya faktorn, som enligt kommittémajoritetens mening bör motivera en lägre löneställning för kvinnor än för män i samma befattning, nämligen förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer, finnas skäl till invändningar mot kommitténs utredningar och slutsatser. I betänkandet åberopas de sid. 32 återgivna yttranden, som avgåvos i samband med införande av differentieringen mellan manlig och kvinnlig lön vid statens järnvägar och postverket, därvid åtgärden motiverades med att de kvinnliga befattningshavarnas arbetsprestationer i kvantitativt hänseende ej kunde anses vara fullt likvärdiga med de manliga befattnings1 Enligt vår mening bör förhållandet mellan mäns och kvinnors sjuklighet anses bättre framgå av siffrorna i tabellen sid. 41—42 (medeltal sjukdagar för samtliga kvinnor 24.42, för samtliga män 20.il) än av den beräkning, som — efter bortskärande av de båda för kvinnorna gynnsammaste åldersgrupperna — av kommitténs majoritet lagts till grund för bedömandet.

229 havarnas. Kommittémajoriteten medger likväl själv, att de omdömen, som sålunda fällts om de kvinnliga befattningshavarnas arbetsprestationer i jämförelse med de manligas, ej grundats på någon egentlig utredning i ämnet. Dock anser kommittémajoriteten, att det är en allmän erfarenhet som kommit till uttryck i dessa uttalanden. Det borde likväl ha varit uppenbart, att t. ex. den erfarenhet, som 1893 års järnvägskommitté ägde om vilken arbetsprodukt, som kunde påräknas av kvinnor »vid mera framskriden ålder», icke kunde vara särdeles betydande, då den första kvinnliga tjänstemannen vid statens järnvägar anställdes år 1867. Tydligen är ifrågavarande uttalande i väsentligt högre grad uttryck för en förmodan än för en erfarenhet. Kommittémajoriteten åberopar även såsom en underlägsenhet hos den kvinnliga arbetskraften, att den ej är lika mångsidigt användbar som den manliga. I sådant avseende anföres bl. a., att generalpoststyrelsen i sitt utlåtande över betänkandet i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster (Yttranden, sid. 83) yttrat, att såväl vissa av styrelsen från postdirektörerna infordrade uttalanden som även styrelsens egen erfarenhet gåve vid handen, att kvinnorna i allmänhet icke lika väl som männen lämpade sig för den skiftande verksamhet, som förekomme inom postverket, och att detta särskilt gällde i fråga om befattningar, med vilka vore förenat förmanskap för en större personal. Vidare anföres, att telegrafstyrelsen påpekat (Yttranden, sid. 87), att det med vissa chefsposter förenade chefskapet över stora manliga personalstyrkor gjorde kvinnorna mindre skickade att innehava sådana befattningar. E n dylik underlägsenhet i användbarhet bör emellertid, enligt vår mening, närmast hava till följd en differentiering i avseende på tjänsterna, t. ex. i fråga om postexpeditörerna och telegraf kommissarierna, i mer och mindre krävande tjänster. En sådan differentiering har kommittén också sökt åstadkomma genom det sätt, på vilket de hittillsvarande kvinnliga befattningarna inplacerats i den nya gemensamma löneplanen. Att dessutom åberopa samma synpunkt för en sänkning av kvinnliga befattningshavares lön, även om de uppnått de mera krävande befattningarna, kan icke vara med rättvisa förenligt. Det omnämnes i detta sammanhang, att större akademiska konsistoriet i Uppsala i sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande (Yttranden, sid. 150) framhållit, att det torde vara otvivelaktigt, att kvinnan, frånsett de rent fysiska och fysiologiska betingelser, som i längden gjorde hennes arbete mindre effektivt på områden, som ej särskilt vore lämpade för hennes naturell, särskilt på det rent vetenskapliga arbetsområdet företedde en viss underlägsenhet i arbetsförmåga och intensitet i jämförelse med mannen, vartill även i regel komme underlägsenhet i personlig auktoritet utåt och förmåga av disciplin. Därvid använder emellertid kommittémajoriteten konsistoriets uttalande lösryckt ur sitt sammanhang och i ett helt annat syfte än som därmed avsetts. Konsistoriet förklarar sig nämligen i princip intet hava att invända emot att lika lön tilldelas kvinnlig befattningshavare som motsvarande manlig sådan, men ger i de anförda orden uttryck åt betänkligheter mot att kvinnor skulle kunna vinna lärarplatser vid universitet icke blott efter kallelse utan även vid tillsättning efter ansökan. Även genom egna undersökningar har kommittén sökt åstadkomma en utredning av spörsmålet om det kvantitativa förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer. Den omständigheten, att kommittén i dessa sina utredningar vinner så föga sägande resultat, ehuru den vänt sig till de mest olikartade områden, där man kunde vänta, att man skulle kunna göra en jämförelse mellan

230 mäns och kvinnors arbete, kan icke göras till en förebråelse mot kommittén. Det klena resultatet beror på de svårigheter, som själva frågan erbjuder, vilka svårigheter kommittén också insett. Vad vi däremot anse vara kojmmittémajoritetens fundamentala missgrepp är, att den, ehuru den medger, att det på ett område som detta »knappast torde vara möjligt att erhålla ett fullständigt klargörande och exakt utredningsmaterial» (sid. 33), och ehuru den yttrar sig med största försiktighet om värdet hos var och en av dessa olika utredningar, likväl dragit för hela löneförslaget avgörande slutsatser av detta osäkra bevismaterial. Det synes oss därför nödvändigt att något närmare granska beviskraften i de utredningar, som kommittén föranstaltat. Sid. 23 redogör kommittén för en undersökning, som utförts vid statens järnvägars kontrollkontors godssamtrafikavdelning angående s. k. fördelningsarbete, och anför, att medeltalet per timme utförda fördelningar utgjorde för män 15.6, för kvinnor 15.1. Kommittén anmärker själv, att förutsättningarna för arbetets utförande ej varit å ömse håll lika. Primärsiffrorna visa, att den omständigheten, att ett par av de manliga tjänstemännen varit i tillfälle att begagna vissa mekaniska hjälpmedel fullständigt förrycka jämförelsen. För dessa båda tjänstemän utgjorde nämligen medeltalet 25.1, resp. 47.i. Frånskiljas dessa båda tjänstemän, blir medeltalet för män 14.1 Kommittémajoriteten kommer till det resultatet, att de siffror, som vunnits vid denna utredning, ej kunna tillerkännas någon större betydelse för bedömande av förevarande spörsmål. Enligt vår mening kunna de icke tillmätas någon betydelse alls. Kommittén har statistiskt bearbetat de anteckningar, som föras över de av tandläkarna vid Stockholms stads folkskolors tandkliniker behandlade fall, och har för att kunna jämföra arbetskvantiteten gjort en beräkning med reduktion av olika behandlingsformer, enligt vilken beräkning antalet reducerade behandlingar per tjänstgöringsdag och befattningshavare utgjort för män 6.3 2 och för kvinnor 6.41. Kommittémajoriteten anser, att av denna utredning inga säkra slutsatser kunna dragas i ena eller andra riktningen. Så mycket torde likväl kunna fastslås, att denna utredning icke lämnar något stöd för den uppfattningen, att kvinnornas arbetsprestationer på detta område skulle vara lägre än männens. Till vilken grad kommittémajoriteten sökt till det yttersta utnyttja möjligheterna att vinna stöd för sin uppfattning om kvinnornas underlägsenhet med avseende på prestationen, framgår särskilt tydligt av att den i lönekapitlet, sid. 125 f., åberopar de sid. 24 f. refererade uttalandena från en del apoteksföreståndare till stöd för sin uppfattning. Enquéten ger emellertid ingalunda till huvud resultat en bild av kvinnornas underlägsenhet, då flertalet apoteksföreståndare förklarat kvinnorna likvärdiga med männen och blott i en del enstaka uttalanden inskränkande tillägg gjorts. Någon beviskraft kan näppeligen tillmätas dessa uttalanden, bakom vilka det i varje fall torde ligga en mycket begränsad erfarenhet. De uppgifter angående expediters provision, som inhämtats från ett varuhus i Stockholm och som återgivas sid. 25, anser kommittén vara av intresse. Jämförelsen skulle utvisa, att kvinnornas provision i genomsnitt utgjort 87.0 3 % av männens. Om den manliga och kvinnliga genomsnittssiffran beräknas med begagnande allenast av genomsnittssiffrorna för var avdelning, uppgår kvinnornas provision i procent av männens till 96.7 6 %. Den förra jämförelsen torde sakna bevisvärde, då männen synas vara förhållandevis starkare representerade på de avdelningar, som varit i provisionshän-

231 seende mer givande genom att innehålla varor i högre prislägen. Beviskraften i denna utredning försvagas vidare av den omständigheten, att män och kvinnor ej alltid ha samma placering på avdelningarna. Enligt vad vi inhämtat, är t. ex. på bokhandelsavdelningen, som visar största differensen till kvinnornas disfavör, placeringen den, att kvinnorna uteslutande äro sysselsatta med försäljning av barn- och ungdomslitteratur samt billig översä ttningslitteratur. Från den lönestatistik från tryckeriindustrin, ur vilken uppgifter återgivas sid. 26, anför kommittén siffror, som enligt kommitténs beräkning sid. 34 utvisa, att kvinnornas arbetsförtjänst i genomsnitt utgjort 82.9 6 % a v männens. Den omständigheten, att de manliga arbetarna måhända i större omfattning än kvinnorna sysslat med arbete efter högre ackordssatser, kan givetvis i sådan grad påverka arbetsförtjänsten, att någon säker slutsats rörande kvinnornas kvantitativa prestation ej kan dragas av de anförda siffrorna. På intet område av kommitténs utredningar i fråga om arbetsprestationen torde felkällorna vara så många, som då kommittémajoriteten sökt att med utgångspunkt från vissa yrkesidkares inkomst av rörelse draga jämförande slutsatser angående arbetsprestationernas kvantitet. Det torde till en början kunna anmärkas, att det är att anlägga en något ensidig syn, då man vill mäta den personliga arbetsdugligheten uteslutande efter inkomstsiffran, enär denna ju är beroende av en mängd omständigheter, bl. a. den hur företagsledaren fördelar vinsten mellan sig och sina medhjälpare. Av den tabell, som upptar yrkesidkarna fördelade efter åldersgrupper, framgår, att, vad beträffar minuthandlarna i beklädnadsartiklar, såväl män som kvinnor nå det högsta inkomstbeloppet i »åldersklassen 65 år och däröver». Kommittén drar därav den slutsatsen, »att den personliga arbetsinsatsen här icke är så avgörande för inkomsten, utan att firman och den organisation, som skapats, fortsätta att utvecklas, även om affärsinnehavarens personliga arbetsinsats — såsom naturligt är — med åren avtager.» Det hade varit logiskt, om kommittémajoriteten härav ytterligare dragit den slutsatsen, att ifrågavarande undersökning överhuvudtaget ej kan vara en mätare på arbetsintensiteten. Kommittémajoriteten väntar sig den invändningen, att de av kvinnorna bedrivna affärerna skulle vara av en helt annan typ än de till samma yrkesgrupp nominellt hörande affärer, som bedrivas av män. Denna invändning är med all säkerhet befogad och är i och för sig tillräcklig för att fråndöma denna utredning beviskraft angående arbetseffektiviteten. Det är i minuthandeln med beklädnadsartiklar, som den största skillnaden mellan mäns och kvinnors inkomster förefinnas. Endast 8.4 7 % av de kvinnliga yrkesidkarna komma över en inkomst av 10,000, under det att det största antalet, 39.49 %, av denna kategori yrkesidkare finnes bland dem, som hava en inkomst av mellan 2,000 och 5,000 kr. Man torde vara berättigad att antaga, att inkomstgrupperna 2,000—5,000, 5,000—10,000 och 10,000— 20,000 representera helt olika typer affärer. Det stora antalet av kvinnor innehavda affärer i denna bransch torde bestå av småaffärer, vid mindre centralt belägna gator, där varorna äro lämpade efter de mindre bemedlades behov, alltså billiga varor. Kanske är det just i fråga om denna typ av affärer icke utan betydelse, att undersökningen gäller just år 1920, då det torde ha varit ett särskilt svårt år för vissa affärer med beklädnadsartiklar, som hade lager inköpta, då allt sjönk. På grund av arbetslöshet minskades köpkraften starkt just hos kunderna i de mindre affärerna, under det att

232 de mera bemedlade, som handla i de större affärerna, ännu ej fått sin köpkraft så decimerad. Jämförelsen vinner givetvis i värde, i samma mån som den inskränkes till att omfatta endast samma typ av affärer. I en särskild tabell har en beräkning gjorts av inkomstfördelningen, varvid endast de fall medtagits, som givit inkomst ej överstigande 20,000. Genom denna reduktion stiger relationen mellan kvinnors och mäns procentuella inkomst från 36.40 till 65.7 9. Om man reducerar bort alla, som ha en inkomst överstigande 10,000 kr., stiger procenttalet för kvinnornas inkomst i förhållande till männens till 83.3 6. Slutligen har kommittén även anordnat en examensstatistisk undersökning. Enligt denna skulle några större avvikelser i medelstudietiden för män och kvinnor icke föreligga. Emellertid anmärker kommittén, att för männens del bör inräknas den värnpliktstid, som ingår i studietiden, ehuru denna faktors betydelse icke ens någorlunda exakt kan beräknas. Kommittémajoriteten kommer sålunda till det resultatet, att kvinnornas studietid är längre än männens, ett förhållande, som den anser ej kunna helt lämnas ur räkningen, när det gäller att bedöma frågan om förhållandet mellan mäns och kvinnors arbetsprestationer i kvantitativt hänseende. Det måste emellertid hävdas, att studietidens längd icke kan användas som mätare på arbetseffektiviteten, då man vid beräkningen endast har tillfälle taga hänsyn till den tid, som förflutit mellan inskrivningen vid universitetet resp. högskolan och avläggandet av examen, och alltså icke känner till hur lång tid som faktiskt använts för studier och för hur lång tid avbrott i studierna eventuellt ägt rum. Såväl vad manliga som kvinnliga studerande beträffar är det ju mycket vanligt, att ett avbrott sker för förvärvsarbete, eller att studierna äga rum samtidigt med förvärvsarbete, varigenom de givetvis fördröjas. I fråga om de kvinnliga studerandena torde man ha att räkna med ännu en anledning till avbrott i studierna, nämligen den att hemmet på grund av sjukdomsfall eller andra omständigheter tager dem i anspråk för längre eller kortare tid. Det förhållandet, att kvinnor icke förrän under de allra sista åren och även då i inskränkt omfattning haft tillträde till de tjänster, för vilka fil. lic. examen erfordras, torde hava vållat, att de haft mindre anledning att draga sig för att fördröja sin examen genom avbrott i studierna av en eller annan anledning. Att kvinnornas procenttal i jämförelse med männens i fråga om medelstudietid ställer sig ogynnsammast vad fil. kand. examen beträffar, kan måhända bero på att den i ett stort antal fall avlägges av kvinnor, som icke därmed avse någon direkt eller målmedveten förberedelse för ett bestämt levnadskall. Det bör till sist beträffande undersökningen om mäns och kvinnors arbetsprestationer framhållas, att den längst gående slutsats kommittémajoriteten kunnat draga därav icke sträcker sig vidare än till ett uttalande, att »vissa» av dessa utredningar onekligen »synas» peka hän på en i genomsnitt mindre prestationsförmåga hos kvinnorna än hos männen. Det är enligt vår mening egendomligt att ur ett så föga Vägande utredningsresultat hämta motiv för en nedsättning i kvinnornas lön i jämförelse med männens. Därvid icke endast bygger kommittémajoriteten på ett löst och osäkert bevismaterial, den överför också vad som icke ens kan kallas erfarenheter utan på sin höjd intryck från ett område till helt andra. Den omständigheten, att

233 kvinnorna icke synas hava haft samma framgång i att sälja tobak som männen, skulle alltså enligt kommittémajoritetens mening bliva avgörande för värdesättningen av kvinnliga statstjänares arbete, även när det gäller områden, där kvinnor visat en alldeles särskild lämplighet för arbetet. Vi vilja här erinra om en grupp kvinnliga befattningshavare, nämligen folkskollärarinnorna, i fråga om vilka man, ehuru de icke äro statsanställda, måste befara, att de principer, som nu fastställas för kvinnor i statstjänst, komma att bliva utslagsgivande. I fråga om denna grupp torde ingen kunna påstå, att kvinnornas arbete skulle vara mindre värt än motsvarande manliga befattningshavares, även om givetvis ett sådant arbete, som ingalunda omfattar blott undervisning utan hela omvårdnaden om barnen, undandrar sig all mätning i kvantitativt avseende. Exemplet från denna grupp befattningshavare torde tydligt ådagalägga, att det är ett misstag att, såsom riksräkenskapsverket gör i utlåtande över betänkandet om kvinnors tillträde till statstjänster (Yttranden, sid. 117), påstå, att den arbetsprestation, som kan avvinnas en befattningshavare, i allmänhet torde kunna sägas vara en produkt av dennes intellektuella och fysiska resurser. Ett flertal faktorer av annan art tillkommer, t. ex. vissa rent personliga egenskaper, såsom samvetsgrannhet och ordningssinne, intresse för arbetet m. m. Även levnadsvanorna spela en icke oväsentlig roll för arbetsprestationen. Såsom ett ytterligare skäl för vår ståndpunkt, att den ena eller andra uppfattningen om kvinnornas kvantitativa prestationsförmåga icke bör in-^ fluera på löneställningen för de kvinnor, som ernått anställning i statens tjänst, vilja vi erinra om att statstjänstemännens lön enligt gällande lönesystem bestämmes efter arten av befattningen icke efter kvantiteten av det presterade arbetet. Då arbetsuppgifterna inom statstjänsten i regel äro sådana, att ackordslön icke kan tillämpas, måste det inträffa och inträffar i själva verket oupphörligt, att mellan innehavare av samma befattning råda rätt väsentliga olikheter i avseende på prestationsförmåga, liksom i avseende på intresse för tjänsten, omdömesförmåga, noggrannhet och allmän duglighet. Vi våga påstå, att skiljelinjen mellan de u r sådana synpunkter mera värdefulla och mindre värdefulla tjänstemännen icke går så, att i det övre skiktet befinna sig de manliga befattningshavarna, i det undre kvinnorna. Säkerligen finner man såväl män som kvinnor inom båda grupperna. Skulle man av kommitténs statistik, i vad den berör prestationsförmågan hos män och kvinnor i allmän tjänst, kunna draga någon slutsats, vore det väl närmast den, att mäns och kvinnors prestationer genomsnittligt komma varandra synnerligen nära och att alltså en bekräftelse i någon mån vunnits på slutsatser, som beträffande intellektuellt arbete dragits av vissa psykotekniska undersökningar (se sid. 125), nämligen att olika prestationsförmåga till mycket ringa del beror av könet. Då individuella olikheter i egenskaper, som äro värdefulla för statstjänsten, icke få något uttryck i avlöningen, så snart det gäller jämförelse mellan individer av samma kön, synes det oss innebära ett tämligen kraftigt avsteg från gällande löneprinciper att vilja motivera ett förslag om lägre lön för kvinna än för man i samma befattning — till och med utan förutsättning av individuell underlägsenhet hos kvinnan — med en förmodan, att den kvinnliga prestationsförmågan skulle vara genomsnittligt lägre än den manliga.

234 Det orimliga i en sådan tankegång illustreras kanske bäst genom en jämförelse. I flertalet länder finnas människor av olika slags härstamning. I vårt östra grannland t. ex. leva sida vid sida två folkstammar, den svenska och den finska, som utmärka sig för rätt betydande rasskillnader. I flertalet länder förekomma bland den övriga befolkningen mer eller mindre starka inslag av judiska folkelement. Det är troligt, att mellan medborgargrupper, som skilja sig i avseende på härstamning, ofta nog skulle kunna konstateras en viss genomsnittlig skillnad i avseende på intelligens, prestationsförmåga eller allmän duglighet. Om det likväl icke faller någon in att på olika härstamning grunda en olika löneställning inom statstjänsten, hänger detta tydligen samman med den uppfattningen, att var och en, vars individuella duglighet är tillräcklig för att fullgöra de med en viss befattning förenade skyldigheterna, också har rätt att uppbära de med tjänsten förenade löneförmånerna, alldeles oberoende av om han kan inräknas i en kategori med större eller mindre genomsnittlig prestationsförmåga. Resonemanget kan utan vidare tillämpas på de i statstjänst anställda kvinnorna. Det har icke ådagalagts, att kvinnorna genomsnittligt äro mindre väl skickade än männen för detta arbete. Men även om majoritetens förmodan i detta hänseende vore riktig, kunde därmed icke rimligen för de kvinnor, som äga erforderliga kvalifikationer, motiveras en lägre lönenivå än den, som gäller för både mer och mindre dugliga män i samma tjänsteställning. Då vi med en viss utförlighet sökt bemöta de skäl för lägre kvinnolöner, som kommitténs majoritet velat hämta ur en konstaterad större sjuklighet och en förmodad lägre prestationsduglighet hos kvinnliga än hos manliga befattningshavare, har detta skett i förhoppning, att dessa synpunkter skulle avföras från diskussionen om de kvinnliga statstjänarnas löneställning, en diskussion, som vi för vår del icke kunna anse avslutad genom ett bifall till det föreliggande förslaget. Det vore enligt vårt förmenande särskilt ödesdigert för kvinnoarbetet, om den tanken vunne insteg, att de kvinnliga befattningshavarnas lägre löneställning skulle kunna rättvisligen motiveras med att deras arbetsprestationer vore männens underlägsna. Arbetsglädjen är nämligen en av de faktorer, som inverka på arbetsresultatet. Och givetvis skulle ingenting kunna verka mera deprimerande på de kvinnliga befattningshavarna, än om de icke blott i flertalet fall finge åtnöja sig med en lägre avlöning än manliga kamrater, utan också finge i motiveringen för lönesystemet fastslaget, att de betraktas som en mindervärdig arbetskraft. Slutligen har kommitténs majoritet hänvisat till löneförhållandena på den allmänna arbetsmarknaden och i den inom näringslivet såsom regel tillämpade lägre lönenivån för kvinnor än för män funnit ett ytterligare skäl emot likalönsprincipens tillämpning inom statstjänsten. Det må erkännas, att under tidsförhållanden, då konkurrensen om arbetstillfällen blivit mer än vanligt skärpt och då kvalificerad arbetskraft erbjuder sig mot osedvanligt låg ersättning, det kan ligga nära till hands att uppställa frågan, huruvida det kan vara rimligt, att staten, särskilt på arbetsområden där det förekommer likartade arbetsuppgifter inom enskild och allmän tjänst, bereder sina befattningshavare en bättre löneställning än den, som betingas av det allmänna läget på arbetsmarknaden. Fasthållas bör dock, att det just tillhör statstjänstens säregna karaktär, att lönerna

235 ieke på samma sätt som inom det enskilda affärslivet fluktuera med växlande hög- och lågkonjunkturer. Även i andra avseenden torde man böra framgå med synnerligen stor försiktighet, om man från förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden vill draga direkta slutsatser om vad som ä r rimligt och riktigt i avseende på statstjänsten. Vi tillåta oss att rörande detta ämne citera ingressen till det inlägg av professor Brisman i diskussionen om olika löneprinciper, av vilket en del redan anförts i betänkandet (sid. 130—131). Brisman yttrar: »Alla hittills förda resonemang om lönefrågan hava i hög grad lidit av en sammanblandning av olika saker. Det existerar ej något sådant som 'lön', som man kan behandla som enhet. Arbetslönen sönderfaller nämligen i tre skilda arter. Den första av dessa kunna vi kalla lönen på den öppna arbetsmarknaden. Den sammanfaller i stort sett med lönen för kroppsarbete. Av de olika kännetecken, som utmärka denna löneform, äro i detta samband två av särskild betydelse. Först och främst betraktas i detta fall arbetet av arbetsgivaren som en vara, som han köper till billigaste pris; han betalar ej högre lön än förhållandena på arbetsmarknaden tvinga honom till. Hur avlöningen ställer sig för arbetaren som människa tar man föga hänsyn till. Arbetsgivaren avlönar arbetet, ej arbetaren. E n följd härav blir, att arbetsgivaren blott betalar själva arbetsprestationen, endera per arbetstimme eller för en viss mängd arbete. Om arbetaren ä r sjuk, får han intet, ej heller då han är för gammal för att arbeta. Ålderstillägg finnes ej, utan tvärtom sjunker lönen vid stigande ålder. Helt annorlunda förhåller det sig med tjänstemannalönen. H ä r observera vi främst, att arbetsgivaren frivilligt betalar högre lön, än vad arbetsmarknadens förhållanden tvinga honom till. I de fall, då exempelvis en vaktmästareplats annonseras ledig, är det ej ovanligt att hundratals sökande anmäla sig. Och om nästan alla tjänstemannaplatser gäller det, att arbetsgivaren även vid en lägre lön skulle få fullt upp med sökande. H ä r tillämpas i stället den principen, att lönen skall vara tillräcklig för att hålla den anställde på en med hänsyn till platsens art önskvärd social nivå. Det är hänsynen till behoven, som här äro avgörande. I motsats till vad som var fallet på den öppna arbetsmarknadens område är det här personen, ej arbetet, som betalas. En följd härav är, att viss lön utgår även vid sjukdom och under ålderdomen, och att avlöningen trots minskad arbetsprestation stiger med levnadsåren genom ålderstillägg. Det tredje slaget av lön representeras av chefslönerna. Dessa överensstämma i viss mån med den öppna marknadens löner däri att lönerna i främsta rummet bestämmas med hänsyn till tillgång och efterfrågan, fast detta här på grund av tillgångens knapphet ofta medför exceptionellt höga löner, som ej stå i någon rimlig proportion till tjänstemannalönerna. Likaså saknas ofta ålderstillägg och ordnade pensionsförhållanden.» Att kommittémajoriteten för sin del erkänner den principiella skillnaden mellan tjänstemannalön och lön på den allmänna arbetsmarknaden framgår givetvis därav, att kommittén framlägger förslag till en avlöningsform för statstjänstemän, familjetillägg, som i vårt land endast i ringa mån torde förekomma i enskild tjänst. Då kommittémajoriteten ur ett utlåtande av professor Heckscher till lärarlönenämnden angående förhållandet mellan mäns och kvinnors löner, citerat dels i kap. III, dels i kap. V I I I av betänkandet, synes vilja hämta prin-

236 cipiellt stöd för sitt förslag om lägre löner för kvinnor än för män inom lönegraderna 1—14, må här i korthet göras några erinringar angående nämnda utlåtande. Den i kap. V I I I citerade delen av Heckschers uttalanden hänför sig väsentligen till frågan, om man på en särskild punkt inom statstjänsten — här undervisningsväsendet — kan utan att framkalla icke avsedda verkningar införa lika lön för män och kvinnor. Det är givet, att den påföljd han förutspår — männens övergång från lärarbanan till andra verksamhetsområden — icke gärna kan tänkas inställa sig beträffande statstjänsten i dess helhet, om, såsom nu ifrågasatts, likalönsprincipen på en gång genomfördes för alla slags befattningar i statens tjänst. Vad åter beträffar citatet i kap. III, må framhållas, att det här återgivna resonemanget till största delen vilar på erfarenheter från den privata arbetsmarknaden. Då Heckscher för sin del icke synes tveka att överföra detsamma på tjänstemannalönen, må hänvisas dels till Brismans nyss citerade yttrande, dels till vad i denna fråga anförts av lärarlönenämnden (refererat i detta betänkande sid. 49—50). På dem, som av likalönsprincipens genomförande inom statstjänsten frukta vittgående konsekvenser av det ena eller andra slaget, måste det givetvis verka i viss mån lugnande, att man i ett jämförelsevis stort antal länder (se sid. 44—45) redan vågat taga detta steg, och att i de länder, Holland och Norge, där denna princip relativt länge tillämpats inom statstjänsten, några menliga följder därav icke veterligen konstaterats. Till stöd för sin uppfattning om nödvändigheten att vid kvinnolönernas bestämmande taga hänsyn till den allmänna arbetsmarknaden åberopar majoriteten vissa betänkligheter mot likalönsprincipen, som i yttranden över de sakkunnigas förslag kommit till uttryck från kommunikationsverkens sida. Dessa betänkligheter ha åtminstone delvis motiverats med att vissa kvinnliga befattningar icke skulle vara likvärdiga med andra manliga befattningar, med vilka de förmodats komma att i lönehänseende jämställas. Då kommittén vid överflyttning av befattningar från den nuvarande kvinnliga löneplanen till den föreslagna gemensamma löneplanen fullt ut beaktat dessa erinringar, torde ett väsentligt skäl för de yppade betänkligheterna därmed hava bortfallit. Till sist ytterligare ett par erinringar mot vad som uttalats i kap. VIII av betänkandet. Då det beträffande lönegraderna 13 och 14 såsom ett särskilt motiv för minskning av kvinnolönerna antydes, att något på prövning av föregående tjänstgöring grundat urval icke kunnat ske bland befattningshavare inom dessa lönegrader, ur vilka rekrytering till de högre lönegraderna i regel äger rum, få vi framhålla, att denna synpunkt äger sin giltighet även beträffande män, som inneha befattningar inom dessa lönegrader, och att den i mån av sin betydelse för löneställningen alltså torde ha gjort sig gällande redan vid fastställandet av löneskalan för manliga befattningshavare. Det gives i motiveringen till löneförslaget flerstädes uttryck åt den tanken, att omsorg om kvinnornas konkurrenskraft inom statstjänsten borde leda till en lägre löneställning för dem. I uppfattningen, att lönesystemet bör så avvägas, att kvinnornas arbetskraft ej blir för staten dyrare än männens, äro vi fullt ense med kommitténs majoritet. Vi anse därför tillbörligt, att staten genom ett sådant avdrag ä kvinnolönerna, som föreslagits för de högsta lönegraderna, får kompensation för de med kvinnornas och deras efterlevande barns pensionering förbundna

237 merkostnaderna. Men härmed anse vi också denna synpunkt fullt ut tillgodosedd. Gent emot tanken på kompensation för de större risker i avseende på hälsotillstånd och arbetsprestation, som anställandet av kvinnor förutsattes kunna vålla staten, vilja vi — utöver vad förut härom erinrats — endast framhålla, att med det lönesystem kommittén föreslår en vida större risk föreligger, att männen skola bli en för staten dyrare arbetskraft, än att kvinnorna skola bli det. Äktenskapsfrekvensen är enligt all erfarenhet ofantligt mycket större bland manliga än bland kvinnliga tjänstemän. Belysande siffror kunna i det hänseendet hämtas från ett område, där något hinder för gifta kvinnors kvarstannande i tjänst aldrig förekommit, nämligen ur lärarlönenämndens statistik angående äktenskapsfrekvens och barnantal bland manliga och kvinnliga folkskollärare. Av denna statistik, som ger möjlighet att överblicka även barnens fördelning på åldersgrupperna över och under 21 år, visar det sig, att bland 5,215 manliga folkskollärare 3,912 äro gifta, och att av dessa 3,016 ha ett eller flera barn under 21 år, medan bland 2,819 kvinnliga folkskollärare 464 äro gifta och av dessa 273 ha barn under 21 år. Medan alltså 57.8 % av samtliga manliga folkskollärare ha barn i denna ålder, stannar motsvarande siffra för kvinnorna vid 9.7 %. De anförda siffrorna ge möjlighet att överblicka, i vad mån risken för staten att få betala familjetillägg blir större, om en befattning innehaves av en man, än om den innehaves av en kvinna. Att denna risk både är vida större och i ekonomiskt hänseende mera betydelsefull, än de förut omnämnda risker, som anställandet av kvinnor kan tänkas innebära, torde icke av någon kunna bestridas. Då kommitténs majoritet synes finna det för kvinnornas del önskvärt att kunna i den fria tävlan om statstjänsterna, som nu skall stå dem öppen, erbjuda sin arbetskraft till lägre pris än det i löneplanen upptagna, få vi för vår del framhålla, att vi icke anse det vara något intresse vare sig för kvinnorna eller för staten, att en kvinna skulle få möjlighet att genom lägre lön vinna försteg i konkurrens med en man om en befattning, för vilken den senare är den i själva verket bäst lämpade arbetskraften. Den fria tävlan på lika villkor sörjer bäst för en sådan differentiering av arbetsuppgifterna, som är ägnad att leda till bästa möjliga arbetsresultat. För vår del anse vi önskvärt, att en sådan naturlig differentiering får göra sig gällande, men vi anse det också kunna begäras, att den kvinna, som fullgör ett visst arbete i statens tjänst, skall, liksom en man i motsvarande tjänsteställning, få fullt ut åtnjuta den lön, som för detta slags arbete är stadgad. Då vi, trots denna vår principiella ställning och utan att kunna godkänna motiveringen för de av kommittén föreslagna särskilda procentuella avdragen å de kvinnliga lönerna i lönegraderna 1—14, likväl avstått från att framställa något yrkande på att dessa skulle utgå ur förslaget, har detta skett på grund av hänsyn, som äro säregna för den just nu föreliggande situationen. Vår anslutning till det av kommittén föreslagna lönesystemet har föranletts dels av önskan att genom ett i möjligaste mån enigt förslag trygga utsikterna för en omedelbar — om också av oss endast såsom provisorisk ansedd — lösning av det föreliggande spörsmålet, dels ock av insikten om att det statsfinansiella läget just nu förhindrar, att en omedelbar lösning också kan bli en lösning, som är principiellt tillfredsställande. Det har synts oss utsiktslöst att i en tid, då ett ekonomiskt nödläge

238 tvingar såväl den enskilde som det allmänna till indragningar och besparingar av alla slag och då försiktigheten bjuder att knappast räkna med någon snar förändring i detta hänseende, påyrka ett genomförande över hela linjen av en löneställning för kvinnorna, som beträffande de nuvarande kvinnliga befattningshavarna skulle medföra mycket väsentliga löneförbättringar och för staten särdeles kännbara kostnadsökningar, utan att några rekryteringssvårigheter i fråga om dessa befattningar kunnat påvisas. Å andra sidan har det synts oss nödvändigt, att man nu utan dröjsmål når fram till ett avgörande av frågan om kvinnornas löneställning, då ett sådant avgörande är förutsättningen för att den av 1923 års riksdag antagna lag, som ger kvinna rätt att innehava flertalet statstjänster, skall träda i kraft. Under sådana omständigheter ha vi ansett oss böra medverka vid utarbetande och framläggande av ett förslag, som, utan att fullt ge uttryck åt vad vi anse såsom den önskvärda och slutgiltiga lösningen, dock i viss mån ger erkännande åt den av oss omfattade löneprincipen och för övrigt — såsom också i kommittémajoritetens motivering antydes — är till sin utformning sådant, att en förändring i den av oss önskade riktningen, när omständigheterna i övrigt medgiva det, torde bli särdeles lätt att tekniskt genomföra. Av ledamoten

Broomé:

Då jag i ett par frågor, som av mig betraktas som lämplighetsfrågor, såsom en av de sakkunniga för kvinnors tillträde till statstjänst företrätt en annan uppfattning än den, till vilken jag nu anslutit mig, får jag härmed i korthet angiva de skäl, som föranlett min ändrade ståndpunkt. Beträffande frågorna om de kvinnliga statstjänarnas pensionsålder samt om vissa platsers reserverande för kvinnor har en till synes enhällig opinion bland kvinnorna samt ett för mig överraskande stort antal av de myndigheter, till vilka de sakkunnigas betänkande remitterats, gått emot de sakkunnigas förslag. Givetvis har jag icke kunnat undgå att taga intryck av en uppfattning, som med sådan styrka framträtt hos de av dessa frågors lösning närmast berörda. Vad angår frågan om kvinnornas pensionsålder, har genom kommitténs utredningar framkommit en del statistiska fakta angående kvinnors hälsotillstånd i de högre åldrarna, vilka låta förmoda, att en höjning av kvinnornas pensionsålder utan några som helst risker kan sträcka sig längre än vad de sakkunniga föreslagit. Min ändrade ståndpunkt i avseende på vissa tjänsters uttryckliga reserverande för kvinnor sammanhänger med frågan om kvinnornas pensionsålder. Genom den ytterligare höjning av den kvinnliga pensionsåldern, som av kommittén föreslås, möjliggöres nämligen — även för de lönegrader, där likalönsprincipen är avsedd att tillämpas — en anordning för täckande av de med kvinnliga befattningshavares pensionering förbundna merkostnaderna, vilken enligt min uppfattning är mera tilltalande än den av de sakkunniga under delvis olika förutsättningar föreslagna lösningen av samma spörsmål. Därmed bortfalla även de hänsyn av övervägande teknisk natur, som för mig i avseende på de sakkunnigas förslag om bibehållande av flertalet för kvinnor reserverade befattningar varit väsentligen bestämmande.

239 Av ledamoten

Eriksson:

När kommittén gått att fatta ståndpunkt till spörsmålet om förhållan- Familjedet mellan avlöningarna till manliga och kvinnliga statstjänstemän, har iläggaden fråga, som kommittén först uppställt till besvarande, varit denna: .z2,mclPe, »Äro de nu till manliga tjänstemän utgående avlöningarna tillmätta efter lämpliga och rationella grunder?» Kommittén har besvarat denna fråga med nej, och därför utarbetat en ny löneplan för manliga tjänstemän, baserad på principen att antalet nu utgående ålderstillägg skall minskas, att tidsperioderna för desammas intjänande utsträckas, samt att vederlag för denna avlöningsminskning beredes genom särskilda familjetillägg. Frågan om differentiering av lönerna för familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare har gång efter annan uppkommit, när det gällt reglering av avlöningarna för vissa grupper av statstjänstemän. Då i kommitténs uppdrag ingår att framlägga förslag bl. a. beträffande avlöningsförhållandena under förutsättning att män och kvinnor i princip äga lika behörighet till flertalet av statens civila tjänster, är det självfallet, att härvid frågan om särskilda tillägg till familjeförsörjare skulle uppkomma. Det är också nödvändigt att såväl statsmakterna som tjänstemännen sättas i tillfälle att taga ståndpunkt till denna betydelsefulla och omstridda avlöningsfråga. För en socialt intresserad person ligger det något bestickande i strävandena att bereda de stora familjerna en bättre ställning i ekonomiskt hänseende. Alltför ofta har man nämligen varit i tillfälle att se under vilka svårigheter föräldrar med många barn haft att draga fram sin stora barnskara. En åtgärd, som medför lättnader i dessa familjeförsörjares bekymmersamma ställning, är därför i och för sig tilltalande. Kommittén har också anfört ett flertal skäl, som tala till förmån för ett lönesystem med särskilda familjetillägg. Då jag det oaktat icke kan biträda förslaget om ett dylikt avlöningssystem för statens tjänstemän, är det förnämligast av den anledningen, att jag anser, att staten i sin allmänna lönepolitik icke bör avvika från de grundsatser, som tillämpas på den allmänna arbetsmarknaden. Därest förhållandet vore så, att statens tjänstemän utgjordes av ett jämförelsevis ringa antal, för administrationen avsedda högre tjänstemän, kunde man måhända lättare vid avlöningens tillmätande beträda fullkomligt nya vägar. Men då det största antalet av statens manliga tjänstemän äro anställda vid de affärsdrivande verken och befinner sig i ställningar och villkor, som nära, för att inte säga fullständigt, sammanfalla med dem, varunder vårt lands övriga arbetarklass lever, synes det mig icke vara möjligt att fullständigt bryta med de inom övriga arbetsområden gällande löneförhållandena. Måhända skall man invända, att, då det statliga lönesystemet är uppbyggt med fasta årslöner och efter vissa tjänstår tillkommande ålderstilllagg, detsamma redan nu företer en bestämd skillnad från löneförhållandena för industriarbetarna. Detta kan vara sant, men skillnaden är ofta mera skenbar än verklig. Exempelvis förekommer inom stora områden i avtalen endast minimilöner — vilka kunna anses motsvara tjänstemännens' begynnelselön — jämte bestämmelse om att allt efter skicklighet och flit arbetaren erhåller högre lön än minimilönen. Dessa löneförhöjningar kunna i viss mån anses motsvara tjänstemännens ålderstillägg. Största skillnaden mellan de båda lönesystemen ligger däri, att en duglig arbetare kan erhålla uppflyttningar oftare än en tjänsteman, ävensom däri att äldre arbetare kunna erhålla reducerad avlöning på grund av minskad arbetsförmåga, vil-

240 ket ju icke sker för en äldre tjänsteman, så länge han anses kunna uppehålla tjänsten. Inom de områden, där uteslutande kvantitetsackord förekomma, eller där för alla arbetare lika timlöner gälla, äro dock löneförhållandena givetvis annorlunda än för statens tjänstemän. Kommitténs förslag avser allenast ordinarie tjänstemän. Det torde dock böra förutsättas, att samma lönesystem skall komma att tillämpas även för de extra ordinarie tjänstemännen, enär det för dessa gällande lönesystemet nära ansluter sig till det för de ordinarie tjänstemännen tillämpade. Vid de affärsdrivande verken och även på andra håll vid statens verk, finnes emellertid en stor icke-ordinarie personal, som icke är anställd som extra ordinarie tjänstemän, och vars avlöning utgår i anslutning till de principer, som på angränsande enskilda områden äro gällande. Jag syftar härvid på arbetare vid verkstäder samt vid affärsverkens nybyggnads- och underhållsarbeten anställd personal. För dessa torde familjetilläggssystemet icke kunna tillämpas. Ett tillämpande av detta system, exempelvis för den mera rörliga, yrkesutbildade verkstadspersonalen, skulle givetvis medföra, att den yngre eller barnlöse arbetaren sökte sig över till enskild drift, där han kunde påräkna högre avlöning, än han skulle erhålla i statens tjänst. Vid statens verkstäder skulle då komma att kvarbliva ett relativt stort antal familjeförsörjare, ett förhållande vilket i sin tur skulle medföra att statens kostnader för det utförda arbetet bleve högre än vad som skulle vara fallet, därest verksamheten bedreves av enskild företagare. Skulle å andra sidan principen om familjetillägg tillämpas för tjänstemännen och icke för arbetarna, komme säkerligen också slitningar att uppstå. Man behöver därvid allenast göra en jämförelse emellan banvakter och banarbetare vid statens järnvägar. Dessa kategorier rekryteras från samma befolkningslager, de utföra i viss utsträckning samma arbete, och leva under samma villkor. Enda skillnaden är, att banvakterna hava en mera fast anställning, men ofta har även banarbetarnas anställning varat under en lång följd av år. Skulle nu till banvakterna utgå familjetillägg, men icke till banarbetarna, uppstode hos dem av de senare, som hade minderåriga barn att försörja, ett ständigt missnöje för att de saknade denna förmån, medan å andra sidan de banvakter, som icke hade minderåriga barn att försörja, skulle sjunka ned till en lönenivå, lika med eller måhända understigande banarbetarens, vilket i sin tur skulle ge anledning till missnöje. Införande av familjetillägg till de lägre statstjänstemännen skulle alltså bliva en källa till ständiga misshälligheter och stridigheter de olika grupperna emellan, eller mellan statens tjänstemän å ena och landets övriga innebyggare å andra sidan. Kommittén uttalar, att då statens fortbestånd är grundat på familjen, bör staten ock se till, att dess lönepolitik ej lägger hinder i vägen för familjebildandet. Därest härmed avses att uttala, att kommitténs förslag, bättre än det nu gällande lönesystemet kommer att främja familjebildandet, synes det mig vara att överdriva verkningarna av ett lönesystem med familjetillägg. Erfarenheten visar, att statens manliga tjänstemän, åtminstone i de lägre graderna, äro familjeförsörjare i större omfattning än andra män inom landet, och då torde icke föreligga något behov att för dem införa ett dylikt lönesystem. Skulle statens bestånd kräva införande av familjetillägg för att motverka en befolkningsminskning, synes man behöva söka ett system, som kan nå befolkningen i dess helhet och icke blott den ringa del, som äro statstjänstemän. Givet är emellertid, att man i sådant fall icke kan nå målet genom att införa familjetillägget såsom löneform, enär

241 vårt folk i sig innesluter stora lager, som icke arbeta för annans räkning eller äro hos annan anställda. Därest dessa befolkningslager skola kunna erhålla ett bidrag till hjälp för bestridande av kostnaderna för uppfostran av barn, måste detta tillskott givas dem på annat sätt än som en löneform. Det må även erinras om att statens tjänstemän själva i allmänhet äro motståndare till ett avlöningssystem byggt på familjetillägg. Och icke ens utsikten, att tjänstemännen som helhet, såsom kommitténs förslag innebär, genom införandet av familjetillägg skulle erhålla ett större totalbelopp i avlöning, än vad som enligt nuvarande grunder utgår, torde komma att förändra denna tjänstemännens uppfattning. Det synes mig därför vara föga klokt av staten att mot tjänstemännens egen uppfattning söka genomföra ett till sina principer nytt avlöningssystem. Även om man finner systemet rationellt och för dess genomförande vill vidkännas vissa ökade kostnader, torde införandet av detsamma icke vara välbetänkt; de gjorda uppoffringarna bliva icke uppskattade och resultatet allenast ett groende missnöje, som ytterst skadar staten såsom arbetsgivare. Då jag sålunda icke anser mig kunna biträda förslaget om familjetillägg, saknar jag anledning att yttra mig om detaljerna i denna del av kommitténs förslag. En följd av min ståndpunkt till frågan om familjetillägget blir emeller- Lönetid, att jag förutsätter det löneplanen för manliga tjänstemän i de nu gäl- planen för lande avlöningsreglementena skall bibehållas oförändrad. Såväl de nu för manll9a varje lönegrad fastställda ålderstilläggen, som ock tidsintervallerna för de- °m™n*~ sammas erhållande, vill jag sålunda behålla helt oförändrade. För de kvinnliga tjänstemännen innehålla de nu gällande avlöningsregle- Aviöninmentena särskild löneplan och tjänsteförteckning. 9™ tlU Kommittén föreslår nu, att såväl löneplanen som tjänsteförteckningen ^änste" skola vara gemensamma för manliga och kvinnliga tjänstemän, varvid män. dock när befattningen innehaves av kvinna — eller i visst fall är avsedd att innehavas av kvinna — det i löneplanen förekommande avlöningsbeloppet skall reduceras på visst angivet sätt. Inom kommittén har jag beträffande löneställningen för de tjänster, till vilka kvinnorna redan före den nya behörighetslagens ikraftträdande ägt tillträde, framfört den meningen, att kvinnornas tillträde till nya områden inom statstjänsten icke borde utöva någon inverkan på löneställningen för de kvinnor, som redan inneha statstjänst. De nu existerande kvinnliga befattningarna borde därför ingå i löneplanen med i stort sett oförändrade avlöningsbelopp. Då emellertid löneställningen för de tjänster, till vilka kvinnorna genom behörighetslagen få tillträde, måste bestämmas med hänsyn tagen till den nu gällande löneskalan för manliga tjänstemän och i ett visst förhållande till denna, skulle löneskalan för de kvinnliga tjänstemännen komma att erbjuda åtskilliga egendomligheter, om dess lägre del skulle bildas av den nu i avlöningsreglementena ingående kvinnliga löneskalan. Och då de lägsta kvinnliga befattningarna, enligt min mening, erhållit en alltför låg löneställning, har jag gärna velat instämma i det förslag till förhöjning av deras avlöning, som kommittén framlägger. Under sådana förhållanden har det icke varit möjligt att helt tillämpa grundsatsen om oförändrad löneställning för de nuvarande kvinnliga tjänstemännen. Med hänsyn till 1921 års lönekomm*tté.

L6

242 dessa omständigheter har jag kommit till den ståndpunkten, att mitt förslag bör byggas på en omarbetning av löneplanen även beträffande de tjänster, till vilka kvinnorna redan nu äga tillträde. Pensions- Innan jag övergår till att närmare utveckla de synpunkter, som för mig frågan, varit bestämmande, då jag utarbetat löneplan för de kvinnliga tjänstemännen, måste jag först beröra pensionsfrågan, enär denna frågas lösning givetvis inverkar på löneskalan. Kommittén har beträffande den egna pensioneringen föreslagit, att kvinnliga tjänstemäns pensionsålder i allmänhet skall vara tre år lägre än den, som fastställts för män i samma befattning, och att kvinnliga tjänstemäns pensionsavgifter skall utgå efter samma grunder som för män, samt beträffande pupillpensioneringen, att de kvinnliga tjänstemännen icke skola tillhöra respektive änke- och pupillkassa och sålunda icke erlägga avgift till sådan kassa, men att ett mot denna avgift svarande belopp skall fråndragas avlöningen, och att statsverket skall övertaga pensioneringen av eventuellt efterlevande barn till kvinnliga tjänstemän. Pensions- För min del har jag varit synnerligen tveksam beträffande den höjning åldern, av de kvinnliga tjänstemännens pensionsålder, som kommitténs förslag innebär. J a g anser det nämligen icke vara med statens intresse förenligt att behålla tjänstemännen kvar i tjänsten vid alltför hög levnadsålder. Och att då höja den för kvinnliga tjänstemän nu gällande pensionsåldern finner jag sålunda vara föga klokt. Då emellertid varje mitt uttalande i denna riktning anses vara ett uttryck för ett alldeles speciellt tjänstemannaintresse och då det ej torde finnas några utsikter att min åsikt skulle vinna bifall, nöjer jag mig nu med att framföra min uppfattning, utan att ställa något yrkande. Pensions- Jag har även varit betänksam i fråga om kommitténs förslag beträffande avgifterna, pensionsavgifterna, och särskilt den sammanblandning av avlöning, tjänstepensionsavgifter och änke- och pupillpensionsavgifter, som innefattas i kommitténs förslag. Det synes mig som om de sakkunniga för kvinnas tillträde till statstjänst sökt lösa denna fråga på ett vida mera rationellt sätt. P å sätt förut nämnts föreslogo de sakkunniga (betänkande, del I I sid. 198) att kvinnliga tjänstemäns avgifter för egen pensionering skulle vara så mycket högre än männens avgifter för samma ändamål som svarade mot kvinnornas högre medellivslängd och lägre pensionsålder, samt att de kvinnliga tjänstemännen skulle erlägga de avgifter till vederbörande änke- och pupillkassa, som motsvarade kostnaderna för pensionering av efterlevande barn. Detta förslag förutsätter visserligen en ändring i flertalet nu gällande reglementen för änke- och pupillkassorna, men det torde väl icke kunna förutsättas, att fullmäktige för delägarna i dessa kassor skulle vägra genomföra en dylik ändring. I alla händelser har jag velat giva min principiella anslutning till de sakkunnigas förslag i dessa avseenden. Utgående från den av doktor R. Palmqvist för de sakkunnigas räkning utförda utredningen har jag sökt beräkna beloppet av de avgifter, som de kvinnliga tjänstmännen, med hänsyn till av kommittén föreslagen pensionsålder, skulle hava att erlägga med tillämpning av de sakkunnigas förslag. J a g har därvid funnit, att nettolönen för de högsta lönegraderna skulle bliva praktiskt taget densamma som enligt kommitténs system. Ekonomiskt sett har saken sålunda ingen större betydelse, varken för statsverket eller för tjänstemännen. Vid sådant förhållande har jag icke ansett lämpligt att bland de stora frågor, som kommitténs förslag behandlar, och om vilka jag förutsätter att mycket delade meningar komma att uppstå, inkasta

243 ytterligare stridsmoment. Jag har därför utgått ifrån kommitténs förslag beträffande tjänstepensionsavgifter och pupillpensionering. Med den ståndpunkt jag slutligen intagit beträffande lönefrågan för de Tjänsiekvinnliga tjänstemännen, kan jag ansluta mig till kommitténs uppfattning, forteckattt tjänsteförteckningen bör vara gemensam för manliga och kvinnliga nm9entjjänstemän. J a g anser mig också kunna biträda det förslag till förändringar i vissa fall av nu förekommande tjänstetitlar, som kommittén framlagt. Däremot anser jag mig icke helt kunna ansluta mig till kommitténs förslag bteträffande inplacering i lönegrader av vissa befattningshavare vid komrnunikationsverken. Den del av tjänsteförteckningen, som jag icke kan biträda, begränsar sig emellertid till 8—11 lönegraderna. Beträffande dessa lönegrader vill jag inplacera de nu befintliga kvinnliga befattningarna, vilka ä r o placerade i lönegraderna 6—8 i den kvinnliga löneplanen, en lönegrad lägre än vad kommitténs förslag innebär. Som motivering för min ståndpunkt härutinnan torde lämpligast kunna anföras förhållandena vid telegrafverket, det enda verk, vid vilket finnas tjänstemän i samtliga de nuvarande kvinnliga lönegraderna 6—8. Till sjätte lönegraden äro nämligen hänförda förste kassör, förste telegrafist och förste vaktföreståndare, till sjunde lönegraden, telegraf kommissarie av klass 6, siamt till åttonde lönegraden, telegraf kommissarie av klass 5. Förutsättningen för klassificeringen av telegrafverkets stationer har varit, att de skola grupperas efter sin betydelse. De förestås dels av män dels av kvinnor. Av stationerna som förestås av män har klass 1 A hänförts till 16:e lönegraden, klass 1 B till 15:e lönegraden, klass 2 till 14:e lönegraden, klass 3 till 12:e lönegraden, samt klass 4 till l l : e lönegraden, medan de båda övriga klasserna, som förestås av kvinnor, på sätt nyss nämnts, placerats i särskild löneplan. Då tjänsteförteckningen nu skall vara gemensam, synes alltså telegraf kommissarie av klass 5 icke kunna placeras högre än i 10:e lönegraden och telegrafkommissarie av klass 6 högst i 9:e lönegraden. Kommittén föreslår däremot inplacering i resp. l l : e och 10:e lönegraderna. Rnligt kommitténs förslag bliva således telegrafkommissarierna av klass 4 och 5 placerade i samma lönegrad. Såsom ovan anförts har telegrafverkets stationsklassiiieering avsetts att vara en gruppering av stationerna efter deras betydelse. På grund av vissa förändringar, som inträtt sedan klassificeringen fastställdes, synas dock de olika grupperna numera skjuta in i varandra, så att vissa stationer i den lägre gruppen äro större och betydelsefullare än vissa stationer i den högre gruppen. Dessa förskjutningar äro störst beträffande stationerna av 4:e och 5:e klass, av vilka senare ett avsevärt antal synas vara större än många av de förra. Detta har måhända sin huvudsakliga förklaring däruti, att, såsom förut anförts, enligt gällande avlöningsreglemente föreståndaren i ena fallet varit man och i det andra fallet kvinna, och att sålunda en uppflyttning av den lägre klassens station till den högre klassen skulle medfört, att en man måst utnämnas till föreståndare. När kvinnorna nu erhålla tillträde även till stationerna av högre klass än 5, förutsätter jag att ett antal hittillsvarande 5:e klass stationer komma att bliva hänförda till klass 4, och därvid erhåller deras föreståndare placering i l l : e lönegraden. Men att till denna lönegrad hänföra samtliga nuvarande telegraf kommissarier av klass 5, synes mig icke skäligt; säkerligen måste det anses, att föreståndarna för de inom klassen efter en omklassificering kvarvarande mindre stationerna äro lämpligt placerade i 10:e lönegraden.

244 Det synes mig vidare, att telegrafkommissarierna av klass 6 icke böra placeras högre än i 9:e lönegraden. De flesta stationer äro förhållandevis små — nära hälften av hela antalet hade under år 1922 en totalinkomst understigande 60,000 kr. och endast för två översteg inkomsten 100,000 kr. E n inplacering i 9:e lönegraden måste därför anses medföra en fullt tillräcklig löneställning. J a g förutsätter dock, att, vid omklassificering av telegrafverkets stationer, några av de betydelsefullaste 6:e klass stationerna komma att bliva hänförda till 5:e klass. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att antalet stationsklasser vid telegrafverket i samband med ikraftträdandet av 1919 års avlöningsreglemente minskades med en, enär de förutvarande 7:e klass stationerna uppflyttades till 6:e klassen. Kommitténs förslag innebär i realiteten att 6:e klassens stationer skola uppflyttas till 5:e klass och att 5:e klassens stationer skola uppflyttas till 4:e klass, en åtgärd, som jag måste anse ganska oberättigad. En placering av telegrafkommissarierna, på sätt jag föreslår, medför visserligen en sänkning i den för dem nu gällande löneställningen, men från denna sänkning äro de nuvarande innehavarna av tjänsterna skyddade genom bestämmelserna i 14 § av gällande avlöningsreglemente. Kvinnliga postmästare av klass 3 vid postverket äro i den nu gällande tjänsteförteckningen inplacerade i samma lönegrad som telegrafkommissarie av klass 5, och postmästare av klass 4 i samma lönegrad som telegraf kommissarie av klass 6. Vad nu sagts beträffande telegrafkommissarier, torde i viss mån kunna gälla även ifråga om dessa postmästare. Det är dock att märka, att det icke finnes någon kvinnlig postmästare av klass 3, vadan inplaceringen i tjänsteförteckningen av denna befattning endast har ett teoretiskt intresse. Då tjänsteförteckningen nu göres gemensam för manliga och kvinnliga tjänstemän, och då postmästare av klass 3 och 4 äro placerade i 12:e resp. l l : e lönegraden, måste dock vid tillämpning av en gemensam tjänsteförteckning företagas en ändrad benämning av de hittills för kvinnorna öppna befattningarna och synes, i anslutning till förhållandena vid telegrafverket, benämningen lämpligen böra vara postmästare av klass 5 i 10:e lönegraden och postmästare av klass 6 i 9:e lönegraden. Det torde slutligen böra framhållas, att en inplacering av stationsföreståndarna vid post- och telegrafverken, på sätt kommittén föreslår, givetvis måste återverka på löneställningen för föreståndarna för 6:e och 5:e klassens stationer vid statens järnvägar. Kvinnliga postmästare samt kvinnliga telegrafkommissarier av lägsta klassen torde i allmänhet rekryteras från de vid resp. verk förekommande befattningar inom 6:e kvinnliga lönegraden d. v. s. förste postexpeditörer samt förste telegrafister och förste vaktföreståndare. För att så skall kunna ske, böra sistnämnda befattningar placeras i en lönegrad, som är lägre än stationsföreståndarebefattningarna, och alltså i 8:e lönegraden. Ifrågavarande befattningars nuvarande löneställning synes också göra en sådan placering lämplig. Härigenom hänföres den nuvarande 6:e kvinnliga lönegradens befattningar till samma lönegrad, där bland andra följande nuvarande manliga befattningar äro placerade, nämligen vid postverket postexpeditörer (enligt kommitténs förslag benämnda postassistenter), vid telegrafverket telegrafassistenter, vid statens järnvägar stationsskrivare och kontorsskrivare (enligt kommitténs förslag äro de sistnämndas titel ändrad till kontorsassistent) samt vid statens vattenfallsverk kontorsskrivare (kontorsassistent) äro placerade. Man skall måhända göra gällande, att en dylik placering innebär

245 en relativ nedflyttning av de kvinnliga tjänstemännen i förhållande till den placering de nu innehava. Utan att allt för mycket ingå på ett bedömande av denna fråga, vars detaljer jag givetvis ej kan helt behärska, vill jag framhålla att jag sökt bilda mig en uppfattning av de i nuvarande sjätte kvinnliga lönegraden placerade tjänstemännens arbetsuppgifter och därvid kommit till den övertygelsen att dessa tjänstemän lämpligen böra placeras i åttonde lönegraden i den gemensamma tjänsteförteckningen. Utgående från dessa synpunkter har jag utarbetat en från kommitténs förslag avvikande lydelse av tjänsteförteckningen för kommunikationsverken rörande lönegraderna 8—11. Av bilaga A, som upptager begynnelse- och slutavlöning å ort A och G för de nu i kommunikationsverkens avlöningsreglemente förekommande kvinnliga befattningarna, framgår å ena sidan den avlöning de nu innehava samt å andra sidan vad som skulle utgå enligt kommitténs och enligt mitt förslag. Vid de verk, för vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, är gällande, återfinnas även vissa befattningar i den nuvarande sjätte lönegraden för kvinnliga tjänstemän. Dessa befattningar äro: assistent (fångvården, tvångsarbetsanstalter); kanslist (utrikesdepartementet m. fl.) samt förestånderska av l:a klass (hospital). Ehuru det vore följdriktigt, att dessa befattningar, särskilt med hänsyn till deras nuvarande löneställning, även placerades i åttonde lönegraden, synes det dock föreligga vissa skäl som tala för att en placering av dem i nionde lönegraden, i enlighet med kommitténs förslag, är lämplig. J a g avstår därför från att för dessa befattningar yrka ändring i kommitténs förslag. Såsom ovan antytts har kommittén förutsatt, att endast den för manliga Lönetjänstemän gällande löneplanen skall införas i avlöningsreglementet. De planen för kvinnliga tjänstemännens löner skulle bildas på så sätt att i varje fall från k™nnh9a löneplanens lönesiffror avgår antingen en beräknad avgift till vederbörande ^män" änke- och pupillkassa, som av en manlig tjänsteman i samma löneställning skolat erläggas, eller ock en för olika lönegrader angiven procent. För att erhålla vetskap om det belopp, som en kvinnlig tjänsteman inom en viss lönegrad åtnjuter i avlöning, måste sålunda en hel del räkneoperationer göras. En kvinnlig befattningshavare i 9:e lönegraden som åtnjuter lön enligt 14:e löneklassen erhåller sålunda, enligt kommitténs förslag, i avlöning å G-ort 88 % av 5,304 kr. beräknad per månad, alltså 389 kr. En tjänsteman i samma löneklass men tillhörande 10:e lönegraden erhåller å samma ort 90 % av 5,304 kr. eller 398 kr. per månad. Det synes mig som om ett dylikt system icke väl motsvarar de krav på överskådlighet i avlöningsreglementena, som från olika håll framställas. Ur flera olika synpunkter synes det mig vara lämpligare att bibehålla den nuvarande uppställningen av löneplanen i en avdelning för manliga tjänstemän och en avdelning för kvinnliga tjänstemän. Därigenom kan man genast ur avlöningsreglementet utläsa det avlöningsbelopp, som i ett visst angivet fall tillkommer vederbörande tjänsteman. Och alldeles särskilt synes det mig olämpligt, att en viss löneklass skall på samma ort betyda olika belopp, beroende på till vilken lönegrad den tjänsteman, som uppbär avlöningen, hänförts. På samma sätt är det ägnat att försvåra tillämpningen av avlöningsbestämmelserna, om för de högre lönegraderna avdraget sättes till samma belopp som en man i motsvarande ställning skulle erlägga till änke- och pupillkassan. J a g anser att dessa avgifter äro

246 för männen alltför variabla för att kunna läggas till grund för ett avdrag för kvinnliga tjänstemän, vilket avdrag därför får karaktären av godtyckligt valda belopp. Som exempel må endast anföras, att för de verk, som tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa, avgiften består dels i en årsavgift och dels i en under vissa år utgående befordringsavgift. Vissa andra verks änke- och pupillkassor hava endast fasta årsavgifter. En tilllämpning av kommitténs förslag skulle medföra, att, om samtidigt två kvinnliga tjänstemän utnämndes till innehavare av byråchefsbefattning, den ena vid postverket och den andra vid telegrafverket, den förstnämnda under de första fem åren efter utnämningen skulle erhålla ett betydligt större avdrag än den senare, men, efter det att fem år förflutit från befordringen, bleve förhållandet omvänt. Det synes mig vara lämpligare, att fastställa ett medelbelopp, som avdrages under hela tjänstetiden, ty härigenom framstår avdragets betydelse mera klart, och man undviker de för de manliga tjänstemännen nu förekommande ojämnheterna, vilka måste anses vara de kvinnliga tjänstemännen ganska ovidkommande. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter, har jag, ehuru jag i vissa delar önskat ett något annat resultat, ansett mig kunna i stort sett instämma i den löneställning, som kommittén föreslår för de kvinnliga tjänstemännen. Men då, som förut sagts, jag anser det vara nödvändigt, att lönebeloppen för de kvinnliga befattningarna intagas direkt i avlöningsreglementena genom att i desamma införes en särskild löneplan, följer därav, att denna måste utarbetas efter principer, som ansluta sig till dem, enligt vilka den manliga löneplanen är uppbyggd. Härav följer att i vissa fall kommer att föreligga vissa differenser mellan lönesiffrorna i kommitténs förslag och den av mig utarbetade löneplanen, vilka differenser måhända icke kunna sakligt motiveras, utan endast äro en följd av systemet. Dessa avvikelser äro dock, som framgår av bil. B, ganska små och kunna därför anses vara utan större betydelse. Såsom förut framhållits har jag förutsatt, att antalet ålderstillägg och tidsintervallerna för desammas erhållande beträffande manliga tjänstemän skola bibehållas oförändrade. Ett tillämpande av kommitténs avdragssystem på den av mig förutsatta löneplanen för manliga tjänstemän skulle medföra en betydligt högre slutavlöning för de kvinnliga tjänstemännen än vad dessa skulle erhålla enligt kommitténs förslag, vilket givetvis ingalunda varit min avsikt. Det är sålunda icke möjligt att kombinera mitt förslag beträffande avlöning till de manliga tjänstemännen med kommitténs avdragssystem för de kvinnliga tjänstemännen. De nu gällande löneplanerna för kvinnliga tjänstemän innehålla ett ålderstillägg mindre än för de manliga tjänstemännen i de motsvarande lönegraderna. Detta förhållande anser jag böra bibehållas och jämväl utsträckas till de högre lönegrader, beträffande vilka nu i de kvinnliga löneplanerna icke finnas motsvarigheter till de manliga lönegraderna. Då, som nyss sagts, ålderstilläggen skola erhållas efter samma tidsintervaller som de, vilka nu gälla, uppnå sålunda de kvinnliga tjänstemännen, enligt mitt förslag, slutlönen efter nio års tjänst, i befattning, tillhörande någon av l:a—ll:e lönegraderna, och efter sex års tjänst i befattning, tillhörande någon av 12:e—20:e lönegraderna. Enligt kommitténs förslag skulle begynnelselönen till kvinnliga tjänstemän i l:a lönegraden å A-ort, bliva 1,704 kr. och å G-ort, 2,172 kr. Dessa siffror hava av mig tagits såsom utgångspunkt vid utarbetande av löne-

247 skalan, och har jag därifrån uppbyggt den för kvinnliga befattningar avsedda löneplanen. De grundläggande synpunkterna för löneplanens uppbyggande kunna angivas sålunda: ålderstilläggen stegras gradvis intill högst 480 kr. per år; ortstillägget är inom samma löneklass lika mellan alla ortsgrupperna och stegras vid jämförelse mellan olika lönegrader successivt intill en skillnad mellan varje ort av högst 240 kr. per år; samt inom en högre lönegrad erhålles icke lägre belopp vare sig i ortstillägg eller ålderstillägg än vad som utgår inom en lägre lönegrad. Dessutom har iakttagits att varken ålderstilläggen eller ortstilläggen äro större för kvinnliga än för manliga tjänstemän inom samma lönegrad. Slutligen har bibehållits den grundsatsen, som återfinnes beträffande den manliga löneplanen, att årslönen skall vara på så sätt delbar med 12, att vid dylik delning antingen hel eller halv krona uppstår. Älderstilläggen å billigaste ort i den av mig utarbetade löneplaneri för kvinnliga tjänstemän framgår av följande tablå. för

2:a— 4:e löneklasserna 5:e— 9:e 10:e—12:e 13:e—14:e 15:e—18:e 19:e—20:e 21:a—22:a 23:e—29:e

72 kronor 120 180 240 300 360 420 480

(Motsvarande tablå för den manliga löneplanen återfinnes i Kommunikationsverkens lönekommittés betänkande den 20 februari 1919, sid. 102). Årslönen å A-ort samt beloppet av det egentliga ortstillägget inom varje löneklass å de olika ortsgrupperna framgår av följande tablå. Löneklaas

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14

D y rörts tillag g

Lön å A-ort;

B

Kr.

Kr.

1,704

78 78

1,776 1,848 1,920 2,040 2,160 2,280 2,400 2,520 2,700 2,880 3,060 3,300 3,540

84 90 96 102 108 114 120 126 132 138 144 150

ä o rt 8 g r u P P

c

D

E

F

Kr. 156 156 168 180 192 204 216 228 240 252 264 276 288 300

Kr. 234 234 252 270 288 306 324 342 360 378 396 414 432 450

Kr. 312 312 336 360 384 408 432 456 480 504 528 552 576 600

Kr. 390 390 420 450 480 510 540 570 600 630 660 690 720 750

Kr. 468 468 504 540 576 612 648 684 720 756 792 828 864 900

248 n y r ö r t s C

Lön å A-ort

B

3,840

4,140

4,440

4,740

Löneklass

t i l l a g 1)

g

å o r t s g r u P P F E G

1,008

1,116

1,020

1,224

5,100

1,080

1,296

5 ,460

1,140

1,368

5,880

1,170

1,404

22—29 ^ 6,300| | 9,660J

1)60

1,200

1,440

(Motsvarande tablå för den manliga löneplanen återfinnes i Kommunikationsverkens lönekommittés betänkande den 20 februari 1919, sid. 53.) TjänsteFör avdelning A i civila avlöningsreglementet »Tjänstemän i chefs- eller män i därmed jämförlig ställning» har uppgjorts en löneplan för kvinnliga tjänstechefs- eller därmed män, i anslutning till de synpunkter som förut framhållits. Det belopp jämförlig varmed lönesiffrorna till de kvinnliga tjänstemännen, enligt mitt förslag, ; fällning. understiger siffrorna för manliga tjänstemän utgör i 20:e lönegraden 360

kronor per år. Då det synts mig lämpligt att sätta reduceringen något högre för chefsbefattningarna, har jag i detta avseende i förslaget upptagit ett belopp av 420 kronor per år. TjänsteDet återstår att behandla löneställningen för de tjänstemän, som tillsättas män, som genom förordnande och som återfinnas i avlöningsreglementenas 5 §. Det tillsättas genom för- skulle måhända anses överensstämmande med det av mig föreslagna systemet, ordnande. att även beträffande dessa tjänster en skala uppställdes för kvinnliga och en för manliga tjänstemän. Vid statens järnvägar hava emellertid de tjänstemän, om vilka här är fråga, icke obligatorisk skyldighet att inträda som delägare i statens järnvägars änke- och pupillkassa. Vid sådant förhållande måste det givetvis anses oriktigt att ålägga kvinnliga innehavare av dessa befattningar ett obligatoriskt avdrag, motsvarande änke- och pupillkasseavgiften. J a g har därför i detta fall stannat vid att föreslå ett stadgande av samma innebörd som det av kommittén föreslagna, och varigenom det överlämnas åt Kimgl. Maj:t att bestämma, huruvida och i vad mån för kvinnlig innehavare av dylik befattning arvodet må minskas. Med hänvisning till vad jag sålunda anfört, har jag ansett, att kommitténs förslag i nedan angivna hänseenden borde erhålla följande ändrade lydelse: 1) Beträffande

249 Förslag till Kungörelse angående ändrad lydelse i vissa delar av avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. 5 §. 3. Därest kvinna förordnas att innehava befattning, som i 1 eller 2 mom. avses, ankommer på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån arvodet, med hänsyn till de avgifter, manlig innehavare av befattningen skolat erlägga till vederbörande änke- och pupillkassa, må minskas. 8 §. 2. För manlig innehavare av befattning, som avses i 1 mom., utgår lön med i löneplanens avdelning A I, resp. avdelning B I, angivet belopp utom i fall, varom förmäles i 3 mom., här nedan. 3. För kvinnlig innehavare av dylik befattning utgår lön med i löneplanen avdelning A II, resp. avdelning B II, angivet belopp. Vad sålunda stadgats skall gälla även för manlig innehavare av sådan befattning, tillhörande någon av lönegraderna 1—11, för vilken särskilt är förordnat, att lönen skall utgå enligt detta mom., skolande i dylikt fall befattningshavarens avgifter till vederbörande änke- och pupillkassa erläggas av statsverket. 4. Avlöningsreglementets nuvarande lydelse av 8 § 2 mom. 9 §. Löneplan. Avdelning A. För tjänstemän i chefs- eller därmed jämförlig ställning.

I. (Avlöningsreglementets nuvarande löneplan avdelning A.) II. 0 Lönegrad Löneklass

A

I

B

r

t

C K

s

g

r

D r o n

u p p o

E

F

G

r

1 2

1 2

11,160

11,400

11,640

11,880

12,120

12,360

12,600

12,780

13,080

13,380

13,680

13,980

14,280

14,580

14,820

15,120

15,420

15,720

16,020

16,320

16,620

15,780

16,080

16,380

16,680

16,980

17,280

17,580

4¶Avdelning B. För övriga tjänstemän.

I. (Avlöningsreglementets nuvarande löneplan för manliga tjänstemän avdelning B.)

250¶II. O L ö n e g r a d

r

t

P P

Löneklass K

l:a

lönegraden.

2:a lönegraden.

3:e lönegraden.

1,782

1,860

1,938

2,016

2,094

1,776

1,854

1,932

2,010

2,088

2,166

2,244

1,848

1,932

2,016

2,100

2,184

2,268

2,352

1,920

2,010

2,100

2,190

2,280

2,370

2,460

1,776

1,854

1,932

2,010

2,088

2,166

2,244

1,848

1,932

2,016

2,100

2,184

2,268 | 2,352

1,920

2,010

2,100

2,190

2,280

2,040

2,136

2,232

2,328

2,424

2,370 i 2,460 2,520 i 2,616

1,848j 1,932

2,016

2,100

2,184

2,268

2,352 2,460

1,920 j 2,010

2,100

2,190

2,280

2,370

2,040 i 2,136

2,232

2,328

2,424

2,520

2,616

2,160 | 2,262

2,364

2,466

2,568

2,670

2,772

2,280

2,370

2,460

1,920 4:e lönegraden.

5:e

lönegraden.

6:e lönegraden.

7.e lönegraden.

S:e lönegraden.

9:e lönegraden

2,172

1,704

2,010

2,100

2,190

2,040

2,136

2,232

2,328

2,424

2,520

2,616

2,160

2,262

2,364

2,466

2,568

2,670

2,772

2,280

2,388

2,496

2,604 ! 2,712

2,820

2,928

2,160

2,262

2,364

2,466

2,568

2,670

2,772

2,280

2,388

2,496

2,604

2,712

2,820

2,928

2,400

2,514

2,628

2,742

2,856

2,970

3,084

2,520

2,640

2,760

2,880

3,000

3,120

3,240

2,400 2,514

2,628

2,742 2,856 2,970 3,084 2,880 3,000 3,120 3,240

2,520 2,640

2,760

2,700 2,826

2,952

3,078 3,204 3,330 3,456

2,880 3,012

3,144

3,276

3,408 3,540 3,672

2,700

2,826

2,952

3,078

3,204

3,330

2,880

3,012

3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

3,060

3,198

3,336

3,474 3,612

3,750

3,888

3,300

3,588

3,732

3,876

4,020

4,164

2,880 3,012 3,144

3,276

3,408

3,540

3,672

3,060 3,198 3,336

3,474

3,612

3,750

3,888

3,300 3,444 3,588

3,732

3,876

4,020

4,164

3,540 3,690 3,840

3,990

4,140

4,290

4,440

3 060 3,198 3,336

3,474

3,612

3,750

3.88S

3,300 3,444 3,588

3,732

3,876

4,020

4,164

3,540 3,690 3,840

3,990

4,140

4,290

4,440-

3,840 3,996 4,152

4,308

4,464

4,620

4;77ö I

3,456

251 O r t s L ö n e g r a d

\ Löne klass

A

i!

C

3,300

3,444

3,588

g r u p p |

D

E

|

F

G

K r o n o r

ll.e

lönegraden

'"ea"19rade"

4,164

3,540

4,290

4,140

;j,H4U|

3,840 . ...

3,990

y,vjy«! 4 , i ^ j

4,ÖUÖ

4,404j

4,biIU

4,776

4,140] 4,3081 4,476

4,644

4,812

4,980

5,148

3,540| 3,690

3,990 4,140

3,840: 3,996J 4,152

4,308

4,464

4,620

4,776

...A i 16

4,140

4,308

4,644

4,812

4,980

5,148:

I 17

4,440

4,6261 4,8]2\ 4,998

5,184

5.3701 5,556

1 18 1 19

4,440

4,626

4,812

4,998

5,184

5,370

5,556

4,740

4,944

5,148