Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1924:21 JUSTITIEDEPARTEMENTET

FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONENS MEDDELANDEN X I I I

SAMMANDRAG AT

INKOMNA YTTRANDEN ÖVER FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONENS FÖRSLAG DEN 25 AUGUSTI 1923 ANGÅENDE TILLSYNEN Å FASTIGHETSREGISTRERINGEN M M.

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1924 K r o n o l o g i s k Angående ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet. Promemoria, avgiven av chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning. Marcus. 28 s. U. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. - 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. Av L. Kanneson. Meddelande från Knngl. Lantbruksstyrelsen nr 247 (nr 6 1923). Svanbäck. (G), 107 s. J o . Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 12. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. Beckman. 24 s. 2 kart. Jo. Supplement nr 2 till Sveriges familjenamn 1920. Stat. Uepr.-anst. 10 s. J u . Betänkande mod utredning och förslag angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Eklund, vij, 208 s. E. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och Vänern, Göta kanal, jämte bihang, innefattande preliminär utredning rörande vattenväg mellan Hjälmaren och Vänern, Svea kanal. Meddelande frän Knngl. Kanalkommissionen. Kr 4. Hceggström. 173 s. 3 kart. K. Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. Uppsala, Almqvist & Wiksell. xj, 511 s. K. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 13. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. Beckman. 36 s. 2 kart. Jo. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelande. 1#. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. Beckman. 52 s. 2 kart. J o . Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 11. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. Beckman. 32 s. 2 kart. J o .

f ö r t e c k n i n g 11. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 15. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. Beckman. 32 s. 2 kart. J o . 12. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 18. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Gotlands län. Beckman. 19 s. 1 karta. J o . 13. Eörslag till lönereglering för befattningshavare vid rikets allmänna läroverk samt vid folk- och småskolor ru. fl. läroanstalter. Tullberg. 413 s. E. 14. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike 1918— 1922. Av Kils Karleby. Tiden, vij, 111 s. Fl. 15. Det svenska tobaksmonopolet En undersökning av dess verksamhet 1915—1922. Av M. Marcus. Tiden, vij, 106 s. Fi. ' 16. Betänkande med förslag till gruvlag. Korstedt. 400 s. J u . 17. Kungl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 19. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Västernorrlands län. Beckman. 77 s. 2 kart. Jo. 18. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Utredning beträffande planmässig elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. Beckman. 146 s. 3 kart. J o . 19. Anvisningar rörande vägvHsendet och automobiltrafiken. Blom. 24 s. K. 20. Skeppstjänstkommitterades betänkande. 3. Förslag till lag om särskild pensionsförsäkring av sjöfolk. Marcus. 123 s. 1 tab.-bil. H. 21. Eastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. Sammandrag av inkomna yttranden över fastighetsregisterkommissionens förslag den 25 augusti 1923 angående tillsynen å fastighetsregistreringen m. m. Palmqnist. 79 s. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket ntredningen angivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas ntredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1924:21 J U S T I T I E D E P A R T E M E N T E T

FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONENS MEDDELANDEN X I I I .

SAMMANDRAG AV

INKOMNA YTTRANDEN ÖVER FASTIGHETSREGISTERKOMMISSIONENS FÖRSLAG DEN 25 AUGUSTI 1923 ANGÅENDE TILLSYNEN Å FASTIGHETSREGISTRERINGEN M. M.

STOCKHOLM P. P A L M Q U I S T S 245452

\

1924 A K T I E B O L A G

Enligt 7 kap. 14 § i lagen om fastighetsbildning i stad skall arbetet med fastighetsregistrets första uppläggande i städer och de andra samhällen, vilkas fastigheter skola registreras i samma ordning som gäller för fastighetsregistreringen i städerna, stå under överinseende av en kommission, benämnd fastighetsregisterkommissionen. Denna kommission har enligt samma lagrum jämväl att övervaka registrets förande intill dess överinseendet över registret övertages av annan myndighet. Slutligen föreskrives i lagrummet att, sedan arbetet med registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat för rikets städer ävensom övriga samhällen, för vilka fastighetsregister upplägges efter de för stad meddelade bestämmelser, skall överinseendet från kommissionen övertagas av den myndighet, som i allmän lag bestämmes. Under hänvisning till dessa bestämmelser har kommissionen i skrivelse från justitiedepartementet den 29 juni 1920 anmodats att i god tid till nämnda departement inkomma med förslag rörande myndighet, som funnes böra från kommissionen övertaga överinseendet över fastighetsregistret för stad. Den 25 augusti 1923 har kommissionen avgivit det sålunda anbefallda förslaget, vilket återfinnes i kommissionens meddelanden X I I sid. 8 8 — 9 5 . Genom nådig remiss den 31 augusti 1923 hava presidenten i kammarrätten Axel Östergren såsom förordnad att biträda inom justitiedepartementet vid behandling av frågor rörande jordregistret, lantmäteristyrelsen efter överlantmätarnas hörande, byggnadsstyrelsen och länsstyrelserna efter att hava berett magistrater och stadsstyrelser tillfälle yttra sig, anbefallts avgiva utlåtanden över kommissionens förslag, varjämte tillfälle beretts svenska stadsförbundet yttra sig i ärendet. Härnedan meddelas nu ett sammandrag av de i anledning av nyssberörda remiss avgivna yttrandena. Presidenten Östergren: Medan fastighetsregisterkommissionen har överinseendet över första uppläggandet av fastighetsregistret för städer och därmed i avseende å fastighetsregistreringen likställda samhällen, skall den tillsynsmyndighet, om vars tillskapande nu är fråga, hava överinseendet över registrets förande. Tillsynsmyndighetens allmänna uppgift framgår av 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen; särskilda bestämmelser i avseende

4 å denna myndighet finnas på spridda ställen i förordningen om fastighetsregister för stad. Märkligast av de åsyftade bestämmelserna torde vara stadgandet i 43 §, att tillsynsmyndigheten (nu fastighetsregisterkommissionen) äger meddela närmare föreskrifter om förande av fastighetsregister i enlighet med grunderna i nämnda förordning jämte därvid fogade anvisningar, så ock om tillämpning därav i särskilda fall, där ej för behandling av uppkommen fråga annan ordning är stadgad. Erinras må ock om bestämmelserna i 26 och 38 §§ av registreringsförordningen, av vilka den förra paragrafen stadgar, att en kopia av registerkartan skall överlämnas till tillsynsmyndigheten (nu fastighetsregisterkommissionen) och den senare, att kopia eller utdrag av registerkartan i vad den upptager timad förändring i fastighetsindelningen skall tid efter annan överlämnas till samma myndighet. Enligt vad av den remitterade framställningen inhämtas kräves för tillsynen en ej allt för sällan återkommande inspektion. Tillsynsmyndigheten kan sägas hava till uppgift att övervaka, att timande förändringar i fastighetsindelningen rätt införas i fastighetsregistret och å registerkartan, varmed givetvis följer skyldighet att tillse, att inga obehöriga införingar äga rum. Däremot har tillsynsmyndigheten såsom sådan ingen befogenhet att pröva lagligheten av de förrättningar, som skola föranleda registrering. Tillsynsmyndigheten skall •—• med andra ord — icke fungera såsom någon överstyrelse för fastighetsmätningen i städer och därmed likställda samhällen. Även med erkännande att för tillsynsmyndigheten måste fordras höga kvalifikationer, kan jag med hänsyn till nyss angivna begränsning i myndighetens uppgift icke finna försvarligt, att ett särskilt ämbetsverk av permanent karaktär tillskapas för ändamålet. För tillsynsmyndighetens förläggande till justitiedepartementet talar den omständigheten, att fastighetsregistret närmast har till uppgift att vara underlag för nya fastighetsböcker, men nämnda omständighet torde icke med nödvändighet föranleda annat än uppehållandet av vissa förbindelser mellan justitiedepartementet och den blivande myndigheten, på sätt för närvarande, vad jordregisterärenden angår, äger rum med dels kammarkollegium, som hör till finansdepartementet, dels — och framför allt — lantmäteristyrelsen, som hör till jordbruksdepartementet. De gynnsamma erfarenheterna av den nuvarande fastighetsregisterkommissionens nära samarbete med justitiedepartementet hava vidare anförts som grund för tillsynens förläggande till detta departement, men som mig synes med mindre fog, eftersom möjligheten av det nämnda samarbetet väl uteslutande berott av ett tillfälligt förhållande av rent personlig art. Mot tillsynens permanenta förläggande till justitiedepartementet talar enligt min mening skäl av större räckvidd. Den eller de personer, som skulle fä tillsynen sig anförtrodd, skulle naturligtvis utses med hänsyn till lämplighet för detta uppdrag; för departementets övriga arbetsuppgifter kunde därför icke vara att räkna med någon hjälp från honom eller dem (jfr särskilt vad som yttrats i avseende å den ifrågasatta förste-kanslisekreterarebefattningen). Ännu betänkligare synes mig emellertid, att tillsynens förläggande till departementet skulle nödvändiggöra anordnandet där av ett särskilt kartarkiv, varmed förmodligen snart skulle följa anspråk på anställande av särskild personal för kartarbete. I samband med frågan om önskvärdheten av att tillsynen å all fastighetsregistrering kommer i samma myndighets hand, skall jag i det följande framhålla ytterligare en omständighet, som talar mot, att tillsynen å stadsfastighetsregistret förlägges vare sig till särskild myndighet eller justitiedepartementet. I en vid fastighetsregisterkommissionens framställning fogad reservation har framhållits, att den av reservanten förordade särskilda tillsynsmyn-

5 digheten, »fastighetsregisterinspektionen», lämpligen kunde i sinom tid få i uppdrag att övervaka uppläggandet av nya fastighetsböcker. Möjligheten av en sådan anordning torde, med hänsyn till dess övergående för att ej säga tillfälliga natur, emellertid icke böra få inverka på frågan om det permanenta ordnandet av tillsynen på fastighetsregistreringen, men emot reservantens omförmälda förslag kan därjämte erinras, att vid uppläggandet av nya fastighetsböcker förmodligen uppkomma frågor av övervägande rättslig art såsom om överföring till de nya böckerna av anteckningar i de äldre, och att därföre torde vara mera ändamålsenligt att de nya böckernas uppläggande får ske under ledning från justitiedepartementet, låt vara under samarbete med vederbörande tillsynsmyndighet för fastighetsregistreringen. Återstår att undersöka, om tillsynen å fastighetsregistreringen för städerna och därmed likställda samhällen lämpligen kan anförtros något redan befintligt fristående ämbetsverk. I detta hänseende torde rimligen endast byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen kunna komma i åtanke. Medan frågan om inrättande av fastighetsregister för städerna var under utredning, gjordes — såsom ock i detta ärende omnämnts — från stadshåll åtskilliga erinringar mot då framlagt förslag, att ledningen av registreringsarbetet skulle tillhöra lantmäteristyrelsen. Grunden för dessa erinringar torde vara i allt väsentligt bortfallen, såvitt angår ordnandet av tillsynen å registrets förande. En myndighet, som icke såsom sådan har att syssla med stadsplane- och tomtindelningsfrågor utan endast har tillsynen å registerföringen, kan icke väntas få tillfälle att ingripa i de för städerna egenartade fastighetsbildningsförhållandena, och de bestämmelser, som meddelats rörande förordnande av registerförare, torde innefatta betryggande garanti, att städernas legitima intressen härutinnan varda behörigen tillgodosedda. Ur kostnadssynpunkt må erinras, att tillsynens förläggande till byggnadsstyrelsen måste medföra, att detta ämbetsverk utökas med en särskild avdelning och att avsevärda medel ställas till förfogande för inspektionsändamål, under det att, om lantmäteristyresen får utöva tillsynen, förmodligen icke mer än högst en ny tjänsteman skall befinnas lerforderlig, och inspektionen torde kunna i stor utsträckning äga rum i samband med de inspektionsresor, som för annat ändamål företagas av denna styrelses chef eller ledamöter. Bortses från kostnaderna må ju medgivas, att, såvitt angår registreringen av städernas planlagda och tomtindelade områden, byggnadsstyrelsen har ett visst företräde framför lantmäteristyrelsen. Men beträffande städernas övriga områden är den senare styrelsens företräde lika påtagligt. Då nu en sådan uppdelning, att tillsynen å registreringen av planlagda och tomtindelade områden lägges till byggnadsstyrelsen men tillsynen å registreringen av stadsägoområdena till lantmäteristyrelsen icke rimligen kan komma i fråga, kan ju i betraktande av de planlagda och tomtindelade områdenas relativt större betydelse sägas, att tillsynen i avseende å registreringen av stadsområdena i deras helhet bör tillkomma byggnadsstyrelsen. Häremot resa sig dock invändningar ur en annan synpunkt. Såsom fastighetsregisterkommissionen påpekat, är registreringen i stadsägoböckcrna väsentligen likartad med den, som förekommer i jordregistret för landsbygden, och företer den tomtbok, vilken såsom en del av jordregistret föres för vissa områden eller samhällen på landsbygden, stora likheter med den tomtbok, som föres för stad. Olikheterna mellan de båda slagen av register framträda, på sätt kommissionen ävenledes erinrat, egentligen i föreskrifterna om de båda registrens uppläggande och hava mindre intresse för frågan om registrens förande. Starka skäl finnas, enligt vad kommissionen på nu anförda skäl funnit, för en anordning, som innefattar förläggande till samma myndighet av tillsynen å båda registren. Med instämmande i vad fastighetsregisterkommissionen härutinnan anfört, vill jag framhålla, att för

6 tillsynens förening hos samma myndighet tala även andra skäl och särskilt den omständigheten, att gränserna mellan stads- och lantområden icke äro en gång för alla fastställda utan att förskjutningar titt och tätt förekomma, mestadels sålunda, att lantområden införlivas med stad eller göras till nya städer, liksom det ock förekommer, att för samhällen å landsbygden registrering efter typen jordregister med tomtbok utbytes mot registrering efter de för stad gällande föreskrifter. Med det jorddelningsväsen, som står under lantmäteristyrelsens tillsyn, har jordregistret så nära samband, att en förläggning av tillsynen å själva registreringen till annan myndighet icke gärna är tänkbar — ett förhållande, som förtjänar allvarligt beaktande vid prövning av förslaget om inrättande av särskild myndighet för tillsynen å fastighetsregistreringen eller denna, tillsyns förläggande till justitiedepartementet. Även med bortseende från kostnadsfrågan kan jag därför icke finna annat än att tillsynen å fastighetsregistreringen för städer och därmed likställda samhällen hellre bör anförtros åt lantmäteristyrelsen än åt byggnadsstyrelsen. I detta sammanhang må ytterligare framhållas, att enligt 7 kap. 17 § tredje stycket fastighetsbildningslagen förste lantmätare är i kraft av sin tjänst registerförare för vissa samhällen å landsbygden, att i flera fall lantmätare särskilt förordnats till registerförare samt att det för lantmätare torde vara naturligt att subordinera under lantmäteristyrelsen jämväl i registreringsärenden, under det att magistratsledamöter eller under magistraterna lydande tjänstemän, som förordnats till registerförare, icke för sina egentliga tjänstebefattningar stå under byggnadsstyrelsens tillsyn. Om jag på grund av det anförda måste anse, att tillsynen å fastighetsregistrets förande bör anförtros lantmäteristyrelsen, vill jag därmed icke hava sagt, att överflyttningen av tillsynen från fastighetsregisterkommissionen till lantmäteristyrelsen bör ske omedelbart. Tvärtom håller jag före, att det för vinnande av stadga i registreringen är önskvärt, att den nuvarande kommissionen får fortsätta sin verksamhet så länge sådant lagligen kan ske. Byggnadsstyrelsen1: Beträffande först kommissionens förslag att densamma redan nu skulle upphöra finner byggnadsstyrelsen detta icke stå i full överensstämmelse med innebörden av föreskriften i 7 kap. 14 § i lagen om fastighetsbildning i stad, att fastighetsregisterkommissionens funktion skall fortgå, till dess registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat, varefter genom lag bestämmes, vilken myndighet skall övertaga inseendet från kommissionen. Då, såsom kommissionen framhållit, registrets uppläggande ej ännu fortskridit i den omfattning, att detsamma kan antagas vara inom den närmaste tiden i huvudsak slutfört, anser byggnadsstyrelsen frågan om anordnandet av det slutliga överinseendet av fastighetsregistreringen vara för tidigt framkommen. Byggnadsstyrelsen, som i likhet med kommissionen anser det nödvändigt, att för det återstående arbetet med registrets uppläggande en särskilt kvalificerad person handleder och pådriver detta arbete, och som finner det önskvärt, att kommissionens verkställande ledamot fortfarande påtoge sig detta uppdrag, vill därför understryka den av kommissionen uttalade meningen, att »syftet av en mera effektiv tillsyn å registrets uppläggande lär kunna vinnas jämväl med alternativet av en provisorisk åtgärd, innefattande viss förändring inom fastighetsregisterkommissionen», vilket alternativ byggnadsstyrelsen finner för närvarande innebära den bästa lösningen. Förutom att en dylik åtgärd synes bäst överensstämma med berörda lagrum, vill 1 Generaldirektören Möller, byggnadsrådet Lilljekvist och byråchefen Loven.

7 det synas byggnadsstyrelsen som möjlighet att slutligt bedöma frågan om det fortsatta överinseendet över registret näppeligen ännu föreligger, vilken uppfattning jämväl kan sägas styrkas därav att kommissionen icke kunnat ena sig beträffande tillsynens slutliga ordnande. Enligt byggnadsstyrelsens mening bör nämligen vid bestämmande av tillsyningsmyndighet den nya jorddelningslagen avvaktas; det torde sålunda bliva av betydelse för den förevarande frågans bedömande, huruvida olika myndigheter komma att handhava fastställandet av vanlig jorddelning på landsbygd för jordbruksändamål och vid fastighetsbildning av rent samhällsbildande natur. Om, såsom man har anledning förmoda, i den blivande lagen härutinnan kommer att göras en bestämd åtskillnad, torde detta kunna hava inverkan på frågan var överinseendet över de olika jorddelningsregistren bör förläggas. Denna fråga kan vidare röna inflytande av spörsmålet till vilken myndighet tillsynen över mätningsväsendet inom städerna och stadsliknande samhällen slutligen kommer att förläggas, varom de av Kungl. Maj:t tillsatta sakkunnige avlämnat förslag. Av dessa anledningar finner styrelsen det mindre lämpligt att tillsynen över fastighetsregistret slutligt ordnas, innan statsmakterna fattat ståndpunkt beträffande berörda lagförslag. Denna styrelsens åsikt torde vara så mycket mer berättigad, som kommissionens förslag om upprättandet av en särskild avdelning inom justitiedepartementet för övervakandet av fastighetsregistret även innebär, att tillsynen över jordregistret skulle dit överföras från lantmäteristyrelsen. Av ovannämnda skäl kan ej heller lämpligheten av en dylik åtgärd ännu fullt bedömas. Någon nödvändighet att kontrollen över jordregistret och fastighetsregistret för stad lägges under samma myndighet anser byggnadsstyrelsen i varje fall ej föreligga. De av kommissionen föreslagna arbetskrafterna, ett kansliråd och en förste kanslisekretevare, för den tilltänkta fastighetsregisteravdelningen inom justitiedepartementet synas byggnadsstyrelsen ej vara tillfyllest. Om även, såsom gjorts gällande, något särskilt skrivbiträde eller särskild expeditionsvakt ej behöves, synes dock ritbiträde erfordras för införande av förändringar å fastighetsregisterkartorna. Denna åtgärd tillkommer visserligen nu byggnadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen, men även den övervakande myndigheten bör givetvis hava tillgång till riktiga fastighetsregisterkartor. På grund av vad ovan anförts har byggnadsstyrelsen hemställt, att fastighetsregisterkommissionens förevarande framställning ej måtte föranleda någon annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att inom kommissionens arbetsorganisation vidtages den omläggning, som Kungl. Maj:t må finna erforderlig för befrämjandet av registreringens snabba avslutande, och har byggnadsstyrelsen i sådant syfte velat betona den av kommissionen framhållna önskvärdheten av att kommissionens nuvarande verkställande ledamot beredes tillfälle att odelat ägna sig åt sitt arbete åt kommissionens uppgifter. Svenska stadsförbundet: Av den remitterade framställningen inhämtas bl. a., att mycket arbete ännu återstår, innan fastighetsregistrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat för rikets städer och med dem jämförliga samhällen. När efter många svårigheter frågan om tillsynen över stadsfastighetsregistret år 1917 löstes genom uppgiftens överlämnande åt en särskild kommission, förutsattes uttryckligen, att ändring häri icke skulle vidtagas, så länge arbetet med registrets första uppläggande påginge i någon avsevärd omfattning. Denna förutsättning inrycktes ock i fastighetsbildningslagen (7 kap. 14 §). Med hänsyn härtill anser styrelsen* det icke böra ifrågakomma att vid innevarande tidpunkt skrida till avveckling av den särskilda kommissionen. * Utlåtandet är avgivet av förbundets styrelse.

8 Detta är enligt styrelsens mening så mycket mindre påkallat, som de alternativt tillämnade nya anordningarna med uppsiktens överlämnande åt lantmäteristyrelsen eller åt en för ändamålet bildad avdelning inom justitiedepartementet icke synas ägnade att medföra kostnadsminskning utan väl snarare skulle innebära ökade anspråk på statskassan. Av utredningen i ämnet framgår tydligt, att den effektivare ledningen av fastighetsregisterarbetet, som anses önskvärd, utan svårighet kan ernås genom vissa förhållandevis enkla och, enligt vad styrelsen tror sig veta, numera vidtagna åtgärder i syfte att bereda kommissionens verkställande ledamot ökad tid för fullgörande av honom i denna egenskap påvilande uppgifter. Allt synes sålunda tala för bibehållande tills vidare av fastighetsregisterkommissionen, åt vilken i sådant fall givetvis bör beredas de ytterligare arbetsresurser, som må vara erforderliga för vinnande av tillräcklig effektivitet i ledningen. Vad i den remitterade framställningen anförts om önskvärdheten att kunna ordna den slutliga tillsynen på grundval av en mera allsidig erfarenhet rörande registerarbetets skilda grenar vill styrelsen för sin del understryka. I detta sammanhang torde jämväl förtjäna uppmärksammas den inverkan, som en blivande lagstiftning om mätningsväsendet i stadsamhällena kan komma att öva på frågan om ledningen av fastighetsregistret. Det är icke tvivel underkastat, att städernas obenägenhet mot registerarbetets ställande under lantmäteristyrelsens inseende i väsentlig grad beror på mätningsfrågans oklara och svävande läge. Härav förmenas lantmäteristyrelsen såsom chefsmyndighet för registerväsendet kunna föranledas till obehörig inblandning i andra med stadssamhällenas mätnings- och jorddelningsförhållanden sammanhängande angelägenheter. Ett av särskilda sakkunniga inom kommunikationsdepartementet utarbetat förslag till mätningsförordning för rikets städer har för någon tid sedan avgivits till Kungl. Maj:t. Uteslutet torde ej vara, att på underlag av detta förslag kan åvägabringas en ordning, som vore ägnad att avlägsna ovan antydda farhågor. Skedde detta, skulle uppenbarligen de nuvarande betänkligheterna mot att under gemensam ledning — eventuellt hos lantmäteristyrelselsen — sammanföra jordoch fastighetsregistret förlora i styrka och måhända möjlighet yppas att till slut kunna vinna enighet i detta så länge omtvistade tillsynsspörsmål. Överlantmätaren i Stockholms län: De båda register, genom vilka fastighetsregistreringen enligt nu gällande bestämmelser skall äga rum, jordregistret och fastighetsregistret för stad, förete otvivelaktigt i stort sett, särskilt då det gäller dessa registers förande, stora likheter. Med avseende på detta senare arbete må därjämte framhållas, att detsamma, ehuru det obestridligen kräver stor noggrannhet och ordentlighet, dock på det hela taget icke är förenat med några större svårigheter. Framför allt synes mig detta vara förhållandet med förandet av fastighetsregistret för stad. Vad åter beträffar arbetet med ifrågavarande båda registers uppläggande, framträder ju med avseende på detta åtskilliga olikheter dem emellan, varjämte detta arbete ställer betydligt större fordringar på dem, som skola utföra detsamma, än vad förandet av dessa register gör. Arbetet med jordregistrets uppläggande är ju i stort sett genomfört. Däremot återstår det huvudsakliga arbetet med uppläggandet av fastighetsregistret för städer och samhällen, och är det, synes det mig, framför allt detta arbete, som kräver en noggrann tillsyn dels på grund av därmed i många fall obestridligen förenade svårigheter, men också därför att icke sällan för berörda arbete mindre kompetenta personer synas hava fått hand om detsamma.

9 Detta övervakande av fastighetsregistrets för stad uppläggande synes mig också vara av den betydelse och krävande art, att detsamma endast kan anförtros åt en för uppdraget särskilt kvalificerad person, som är i tillfälle att helt ägna sig däråt. Däremot håller jag före, att, sedan fastighetsregistret en gång blivit upplagt, övervakandet av detsammas förande icke behöver förorsaka några större svårigheter. Med hänsyn till vad jag anfört synes det mig ur alla synpunkter lämpligast, om fastighetsregistrets för stad uppläggande alltjämt blir anförtrott åt fastighetsregisterkommissionen, som ju i allt fall med den sammansättning, den nu har, i sig innesluter den främsta experten på området, och sålunda såväl därigenom som genom den erfarenhet, den redan vunnit, mer än någon annan myndighet äger förutsättningen att på bästa sätt slutföra detta arbete, och först, sedan detta skett, frågan om tillsynen över fastighetsregistreringen böra upptagas till slutligt avgörande. Det synes mig också, som om detta vore det enda riktiga förfarandet även med hänsyn till inrättandet av möjligen erforderliga nya tjänster för ifrågavarande tillsyn. Ty först efter fastighetsregistrets uppläggande inträder det för framtiden stadigvarande behovet av de arbetskrafter, vilka erfordras för tillsynen av fastighetsregistreringen, och bliva dessa otvivelaktigt mindre, sedan det mera krävande och omfattande arbetet med registrets uppläggande verkställts och därunder nödig insikt och erfarenhet i detta arbete vunnits av dem, som hava att utföra arbetet i fråga. Ehuru jag sålunda är av den meningen, att med ordnandet av tillsynen över fastighetsregistreringen lämpligast bör anstå, tills fastighetsregistret för stad blivit upplagt, har jag dock ansett mig böra något ingå på de förslag om denna tillsyns ordnande, som beröras i fastighetsregisterkommissionens underdåniga förslag. Jordregistret står ju under lantmäteristyrelsens tillsyn, och förefaller det otänkbart, att denna tillsyn skulle överflyttas från denna till annan myndighet. Lantmäteristyrelsen har handhaft ledningen och tillsynen över detta registers uppläggande och därefter över dess förande under en följd av år. Nämnda styrelse torde sålunda få anses sitta inne med den största erfarenheten, då det gäller detta registers förande. De tjänstemän, vilka ombestyra jordregistrets förande, höra ju till den under lantmäteristyrelsen sorterande lantmäteristaten, vilken är organ för utförandet av de förrättningar, på vilka registreringen i jordregistret grundar sig och som lantmäteristyrelsen har till uppgift att övervaka. Ett överflyttande av tillsynen över jordregistret från lantmäteristyrelsen torde väl under sådana förhållanden knappast på allvar kunna ifrågasättas, synnerligast som någon fördel därigenom icke synes stå att vinna, om inte den att de båda registren anses böra komma under en och samma ledning och lantmäteristyrelsen befinnes olämplig att taga hand om tillsynen över fastighetsregistret för stad. Skulle detta senare bliva förhållandet, synes mig likväl tillsynen över jordregistret böra förbliva hos lantmäteristyrelsen, då ett sammanförande av ledningen för de båda registren under en myndighet visserligen ur en del synpunkter kan anses hava skäl för sig, men äro dessa i allt fall enligt mitt förmenande långt ifrån av den betydelse, att de motivera jordregistrets skiljande från den myndighet, till vilken övervakandet av detta arbete utan tvivel måste anses närmast höra, lantmäteristyrelsen. Jag kan emellertid icke finna, att några bärande skäl framförts mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet för fastighetsregistret för stad. Framför allt förefaller det anmärkningsvärt, att man såsom sådant framhållit »den hos städernas målsmän tidigare yppade obenägenheten emot tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen». Man borde väl vid bedömandet av ett dylikt spörsmål uteslutande hålla sig till sakskäl och däri icke in2—245452.

10 blanda en tillfällig, mer eller mindre uppagiterad stämning för eller emot det ena eller andra såsom tillsynsmyndighet föreslagna ämbetsverket. Det skäl, som av fastighetsregisterkommissionen framhållits såsom det mest betydelsefulla mot fastighetsregistrets ställande under lantmäteristyrelsens ledning, vore, att trygghet ej funnes i lantmäteristyrelsens organisation för att den för berörda ledning såsom oundgängligen erforderliga juridiska kompetensen komme att finnas hos denna styrelse. Jag tillåter mig med avseende härpå ifrågasätta, huruvida icke nödig kompetens i detta hänseende kan vinnas annat än genom juridisk examen. Mig synes, som om den utbildning, som rikets lantmätare erhålla och som är kompetensfordran även för lantmäteristyrelsens tjänstemän, tillförde dessa tjänstemän den kompetens, som ifrågavarande arbete kräver. Härmed må emellertid förhålla sig hur som helst, så torde det i allt fall vara uppenbart, att man till chef för lantmäteristyrelsen aldrig kan tänka sig att sätta annat än en juridiskt bildad person, såvida denna styrelse skall kunna tillfredsställande fullgöra de uppgifter, vilka blivit anförtrodda åt densamma. Någon berättigad anledning antaga, att nödig juridisk kompetens för ifrågavarande övervakande komme att saknas hos lantmäteristyrelsen i framtiden, synes mig sålunda icke förefinnas. Så har man den ekonomiska sidan att taga hänsyn till. Men vad denna beräffar, så synes mig anledning saknas förutsätta, att förläggandet av tillsynen över fastighetsregistret för stad till lantmäteristyrelsen, som redan har överinseendet över jordregistret åt sig uppdraget, skulle medföra större kostnader, än om denna tillsyn förlades till annat ämbetsverk, vilket i så fall skulle bliva justitiedepartementet, då byggnadsstyrelsen, såsom också av fastighetsregisterkommissionen framhållits, under inga omständigheter torde kunna anses härför lämplig. Snarare torde man väl kunna utgå från, att kostnaderna för ifrågavarande tillsyns förläggande till lantmäteristyrelsen bleve mindre eller i allt fall ej större, än om den uppdrogs åt annat ämbetsverk. Såsom jag här ovan framhållit synes mig emellertid slutförandet av fastighetsregistrets för stad uppläggande lämpligast böra anförtros åt fastighetsregisterkommissionen och först därefter frågan om ordnandet av tillsynen över fastighetsregistreringen böra upptagas till slutligt avgörande. Under den tid, som erfordras härför, torde också värdefull erfarenhet vinnas rörande den framtida omfattningen av det därmed förenade arbetet och ett tillförlitligare bedömande av hela frågan därigenom kunna äga rum. Överlantmätaren i Uppsala län: På av fastighetsregisterkommissionen framhållna skäl anser jag, i likhet med kommissionen, att tillsynen å de båda fastighetsregistren eller jordregistret och fastighetsregistret för stad lämpligen bör förläggas till samma myndighet. Av de förslag, som med avseende på valet av myndighet framställts, har kommissionen i första hand upptagit det tidigare framkomna förslaget, att lantmäteristyrelsen bör vara tillsynsmyndighet jämväl i fråga om fastighetsregistret för stad, samt alternativt föreslagit att, med överflyttande från lantmäteristyrelsen av jämväl tillsynen å jordregistret, tillsynen å fastighetsregistret för stad skulle förläggas till justitiedepartementet. Förestående förslag torde emellertid var för sig endast avse överförandet jämlikt 7 kap. 14 § fastighetsbildningslagen från kommissionen till permanent myndighet av överinseendet över fastighetsregistrets fortsatta förande, sedan arbetet med detsammas uppläggande blivit i huvudsak avslutat. Det av kommissionen såsom ett tredje alternativ framställda förslaget synes däremot

11 visserligen i främsta rummet avse tillsyn för ett kraftigare påskyndande av arbetet med fastighetsregistrets uppläggande än vad kommissionen med dess nuvarande organisation kunnat genomföra. Men avser även tillsyn för vinnande av erfarenhet i fråga om registrets fortsatta förande, vilken erfarenhet bör vara av värde vid det slutliga ordnandet av tillsynen. Enligt sistbemälda förslag ifrågasattes en nyordning av tillsynen redan nu, således innan fastighetsregistrets för stad uppläggande hunnit i huvudsak avslutas, avseende sådana förändringar inom en ännu någon tid bibehållen fastighetsregisterkommission, att därigenom ovanberörda syftemål kunde ernås. Emot detta alternativ, som emellertid icke inrymmer förslag rörande myndighet, som finnes böra i sinom tid från kommissionen övertaga överinseendet över fastighetsregistret för stad, torde så mycket mindre något vara att erinra, som de därmed åsyftade åtgärder synas vara av förhållandena synnerligen påkallade, försåvitt annars registrets uppläggande skall kunna antagas bliva i huvudsak slutfört inom den närmaste tiden. Beträffande själva huvudfrågan och då av förslaget i övrigt framgår, att i fråga om det fortsatta förandet stora likheter förefinnas mellan de båda slagen av fastighetsregister; att jordregistret, som numera torde hava upplagts för hela riket och således redan nu allmänt utgör föremål för fortsatt förande, fortfarande står under lantmäteristyrelsens tillsyn; att den juridiska kompetens, som, då registren ytterst avse en rättsangelägenhet, ovedersägligen anses ej kunna undvaras för ledningen av fastighetsregistren, åtminstone för närvarande är företrädd inom styrelsen och det på goda grunder torde kunna antagas, att så även blir förhållandet framdeles; att tillsynen av de båda fastighetsregistren efter det huvudsakliga uppläggandet icke lämpligen bör påvila mer än en myndighet; samt att, såvitt jag kunnat finna, grundade skäl icke förefinnas för överflyttande från lantmäteristyrelsen till annan myndighet av tillsynen å jordregistret; alltså och enär slutligen icke heller lär finnas anledning till det antagandet, att uti den kostnad för det slutliga ordnandet av ifrågavarande tillsyn, som väl i varje fall icke torde kunna undvikas, någon väsentlig skillnad kan behöva uppstå, antingen tillsynen förlägges inom den ena eller andra av de myndigheter, som härvidlag kunna tänkas ifrågakomma, finner jag mig böra tillstyrka, att överinseendet över fastighetsregistret för stad må övertagas av lantmäteristyrelsen, så snart bestämda förutsättningar härför inträffat, varförutom jag anser mig böra förorda, att den nuvarande tillsynen måtte under tiden erhålla sådan utsträckt ordning, varom här ovan omförmälda alternativa förslag innehåller. Överlantmätaren i Södermanlands län: Fastighetsregister är antingen jordregister för landsbygden eller fastighetsregister för stad. Båda hava samma uppgift eller att redovisa befintliga fastigheter och förändringar rörande dessa samt förteckna nybildade fastigheter, de äro i stort sett av likartad beskaffenhet och hava många beröringspunkter, särskilt beträffande fastighetsredovisningen i vissa samhällen å landet av stadsliknande natur samt vid sådana förrättningar, som avse fastigheter både i stad och på land. I likhet med fastighetsregisterkommissionen finner jag därför, att tillsynen å båda registren måste förläggas till samma myndighet. Fastighetsbildningens lämpliga genomförande genom laga skifte, klyvning, ägostyckning, jordavsöndring, avstyckning, tomtindelning eller expropriation är det väsentliga. Uppläggande av fastighetsregister kan vara en rätt så invecklad och krävande uppgift, som torde fordra noggrann tillsyn och ledning, men sedan detsamma en gång blivit färdigt, är dess fortsatta förande relativt enkelt. Den av kommissionen såsom behövlig ansedda in-

12 spektionen bör därför enligt min mening inriktas huvudsakligen på inspektion och ledning av fastighetsregistret under dess uppläggande. Ledningen och tillsynen av jordregistret har allt hittills ålegat lantmäteristyrelsen eller samma myndighet, som har tillsynen och högsta ledningen av de fastighetsbildande förrättningarna å landet. Detta förhållande måste anses hava varit synnerligen lämpligt och har i intet hänseende visat sig medföra någon olägenhet, som påkallar förändring. Lantmäteristyrelsen har under de år, som gått, sedan jordregistret inrättades, därunder helt visst förvärvat stor sakkunskap och erfarenhet. De fastighetsbildande förrättningarna inom städer och staclsliknande samhällen äro av än enklare natur än motsvarande förrättningar å landet och fastighetsregistret för stad är av likartad natur som jordregistret, varför ingen som helst svårighet synes mig kunna förefmnas för att åt lantmäteristyrelsen uppdraga tillsynen över förandet av både jordregistret och fastighetsregistret för stad, när det sistnämnda en gång blir färdigt. Att överflytta såväl jordregistret som fastighetsregistret för stad till särskild avdelning inom justitiedepartementet synes mig icke endast obehövligt och dyrbart utan jämväl olämpligt, då därigenom ledningen av de fastighetsbildande förrättningarna och fastigheternas registrering icke längre skulle komma att åligga en och samma myndighet. De gamla motsättningarna mellan stad och land, som i forna tider i vissa frågor förefunnits, borde numera icke längre få göra sig gällande, de äro icke av någon verklig innebörd och hava i nu föreliggande fråga intet berättigande. Överlantmätaren i Östergötlands län: Till en början torde böra fastslås, att tillsynen över de för riket upplagda båda registren, jordregistret för landsbygden samt fastighetsregistret för städer och stadsliknande samhällen, ur ekonomisk och lämplighetssynpunkt bör handhavas av en och samma myndighet. Kommissionen har i sin berörda underdåniga framställning aktat skäligt framlägga tvänne alternativa förslag nämligen, att tillsynen över de båda registren skulle antingen uppdragas åt lantmäteristyrelsen eller ock förläggas till justitiedepartementet. Kommissionen uttalar emellertid betänkligheter mot lantmäteristyrelsens kompetens därutinnan, att juridisk insikt, vilken för registrens ledning icke kunde undvaras, ej alltid vore med visshet att påräkna inom styrelsen med nu rådande organisatoriska bestämmelser angående styrelsens sammansättning. Med hittills gällande praxis, vilken nog lärer i framtiden jämväl komma att tillämpas vid besättande av vissa poster inom lantmäteristyrelsen, torde emellertid den av kommissionen uttalade betänkligheten icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Vad angår tillsynens uppdragande åt ett kansliråd och en kanslisekreterare i justitiedepartementet förefaller mig en sådan anordning mindre tilltalande och torde nog i framtiden svårigheter komma att yppa sig att åtminstone för den ena av dessa befattningar vinna fullt kvalificerade personer. Behovet även av teknisk sakkunskap vid utövandet av tillsynen å registren torde icke heller böra helt skjutas i skuggan; och att sådan sakkunskap i fullt mått förefinnes och alltjämt kan påräknas inom lantmäteristyrelsen lärer icke någon bestrida. På grund av vad sålunda blivit antytt och då lantmäteristyrelsen hittills haft sig anförtrott närmaste uppsikten över jordregistret, får jag såsom min mening vördsammast uttala, att ledningen av de båda fastighetsregistren lämpligast bör uppdragas åt styrelsen. Överlantmätaren i Jönköpings län: Då fastighetsregisterkommissionen tillkom, var meningen, att densamma skulle fungera intill dess arbetena med uppläggandet av fastighets-

13 registren för städer och likställda samhällen blivit i huvudsak avslutade. Såsom kommissionen nu själv antytt och för övrigt tydligt framgår av de i kommissionens tryckta meddelanden intagna översikter över arbetenas fortgång, kunna samma arbeten icke anses inom den närmaste tiden i huvudsak avslutade. Vid sådant förhållande kan åtminstone undertecknad ej undgå det intrycket, att frågan om det slutliga ordnandet av tillsynen över fastighetsregistrens förande är för tidigt väckt. Den egentliga anledningen till, att frågan nu kommit upp, synes vara, att kommissionen anser tillsynen över registerkartornas upprättande och registrens uppläggande fordra mera arbete, särskilt inspektion, än som kommissionens medlemmar under hittills varande förhållanden medhunnit. Med exempel från jordregistrets uppläggande kan betydelsen och nyttan av inspektion ej nog betonas. Om något brast vid arbetet med jordregistrets uppläggande, synes det mig vara, att inspektion ej skedde i större utsträckning. Vid dylika arbeten äro visserligen cirkulär, meddelanden och andra verkställighetsföreskrifter till nytta men böra kompletteras av rättelser och påpekanden av missuppfattningar gjorda vid inspektion. Såsom jämväl synes vara kommissionens mening lärer dock berörda behov av inspektion ej kunna motivera tillsynefrågans slutliga ordnanden redan nu, innan arbetena hunnit längre och mera erfarenhet vunnits om vad som efter uppläggandet kommer att fordras av tillsyn. Utan att med avsikt utsträcka mitt yttrande längre än som tillkommer mig, anser jag mig likväl, på grund av det antecknade och vad som av kommissionen anförts, böra framhålla, att rätta sättet för frågans ordnande för närvarande torde vara att tillsvidare bibehålla kommissionen med möjlighet för någon dess medlems odelade arbete eller kanske hellre att göra tillsynen över uppläggandet till ett enmansuppdrag. Redan vid de stridigheter, som föregingo statsmakternas beslut om inrättandet av en tillfällig institution för tillsynen över städernas fastighetsregisters uppläggande, kunde man, enligt mitt bedömande, ej undgå den uppfattningen, att de skäl, som anfördes för läggandet av samma tillsyn under annan myndighet än lantmäteristyrelsen, knappast voro strängt sakliga. Uppläggandet och förandet av fastighetsregister för land eller stad är icke en enbart juridisk angelägenhet och än mindre en fråga av byggnadsteknik eller stadsplanenatur. Det hela är en bokföringsangelägenhet, där sifferposterna äro fastigheter. Ingen tjänstemannakårs i landet arbete sammanhänger så intimt med fastighetsbokföring som lantmätarnas. Deras arbete består i det stora hela i ständig omstöpning, nybildning och registrering av fastigheter. Genom jordregistrets tillkomst hava lantmätarnas blick för system och ordning i fastighetsredovisningen öppnats. Man kan numera ej med skäl göra någon anmärkning mot lantmätarnas åtgöranden i fråga om redovisandet av fastigheter. I fråga om fastighetsbildningen och registreringen i stad och å land föreligger ej någon större skillnad. De, som vilja göra dessa frågor i stad till något för lantmäteriet oförståeligt, torde överskatta svårigheterna i stad och ej vara inne i förhållandena å landet. Såsom kommissionen i nu föreliggande utlåtanden jämväl framhållit, föreligger vidare full parallellism emellan förandet av jordregister och fastighetsregister för stad. Då sålunda, på sätt jag här ovan sökt framhålla, lantmätarna mer än någon annan tjänstemannakår hava ett arbete, som intimt sammanhänger med fastighetsredovisning, och då i detta hänseende ej någon avgörande skillnad föreligger emellan stad och land, synes det mig helt naturligt, att tillsynen över fastighetsregisterna i riket inordnas i den styrelse eller det centrala verk, som företräder lantmäteriet och inrymmer den samlade erfarenheten på hithörande områden. Härtill föreligga så mycket större skäl som annat verk med dylik sakkunskap och erfarenhet saknas.

14 För tillsynen över första uppläggandet av fastighetsregistret för stad kan det måhända för undvikandet av nya tjänster och för erhållandet av erfarenhet om arbetets omfattning, hava varit lämpligt att begagna sig av en tillfällig kommission. Dessa skäl torde dock icke gälla när det gäller den fortsatta och permanent erforderliga tillsynen över förandet. Kommisssionen håller före, att tillsynen över fastighetsregistren för land och stad böra läggas hos en och samma myndighet. Detta lärer med hänsyn till vad kommissionen anfört och ovan framhållits vara det rätta, för så vitt denna myndighet blir lantmäteristyrelsen. Jordregistrets förande hänger nämligen så intimt samman med jorddelningen å landet, att det skulle vara till förfång för bådadera, om tillsynen över desamma åtskildes. Det kan väl ej heller vara till sakens fromma att undandraga jordregistret den erfarenhet, som inom lantmäteristyrelsen vunnits alltsedan de första arbetena med detta registers uppläggande. Såsom mindre lämpligt kan jämväl framhållas, att överlantmätarna, om jordregistret skildes från lantmäteristyrelsen, skulle i sina arbeten komma att lyda under tvenne myndigheter. På grund av det anförda håller överlantmätaren före, att, när tillsynen över fastighetsregistret i stad slutligen skall ordnas, densamma lämpligen ej kan läggas hos annat verk än lantmäteristyrelsen. Över lantmätaren i Kronobergs län: Fastighetsregisterna äro dels vanligt jordregister för landsbygden, dels jordregister med särskild tomtbok dels ock fastighetsregister för städer och vissa andra samhällen. Arbetet med de båda förstnämnda står för närvarande under lantmäteristyrelsens tillsyn och det sistnämnda under fastighetsregisterkommissionens. Att överflytta ledningen av de båda förstämnda registren till byggnadsstyrelsen synes mig knappast kunna på allvar ifrågasättas, då skiftesförhållandenas på landsbygden ordnande i registreringsavseende torde vara för styrelsens verksamhetsområde fjärran liggande. Ledningen av allt registreringsarbetet synes mig lämpligen böra förläggas till en och samma myndighet. Från flera håll har föreslagits, att tillsynen och ledningen borde förläggas till lantmäteristyrelsen. Häremot har svenska stadsförbundet inlagt gensaga och anfört bland annat: »att jordregistrets planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen, icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet att handhava motsvarande på samma gång mera komplicerade och för styrelsen mer främmande uppgift beträffande städerna samt framför allt, att den uppgift, det här gäller, är sådan, att den under jämförelsevis kort tid kräver avsevärt arbete men därefter nära nog sköter sig själv». — För min del håller jag för troligt, att svenska stadsförbundet och målsmännen för städerna över huvud icke fullt satt sig in uti arten och beskaffenheten av arbetet med jordregistrets uppläggande eller vilken nytta det arbetet medfört. — Det klander, som anförts mot jordregistret, har huvudsakligen gällt kostnaden och tiden för uppläggandet. — Att dessa faktorer voro svåra att på förhand beräkna, då det gällde att utreda invecklade, såväl senare tiders som mer än hundra- och tvåhundraåriga tilltrasslade skiftesfrågor, torde vara för en någorlunda välvillig granskare uppenbart. Klander emot själva jordregistret har enligt min erfarenhet icke framförts från något håll, där det varit avsett att användas och bliva till gagn, utan tvärtom hava domare, lantmätare, hypoteks- och andra banker samt jordägare i kraftiga ordalag lovordat detsamma. De, som närmast hava beröring med jordregistret — domarne och lantmätarna — äro i största utsträckning ense om, att det icke blott är till nytta, utan att det kan anses oumbärligt och verkligen har medfört den reda och överskådlighet i fastighetsförhållandena på landet, som man bland annat

15 väntat av detsamma, och att de kostnader det medfört äro bland de bättre placerade statsutgifterna under senare år. — Med denna erfarenhet rörande jordregisterarbetet tvekar jag icke att förorda, att ledningen av registerarbetet även för städer och liknande samhällen förlägges till lantmäteristyrelsen. Kännedomen om fastighetsförhållandena i städerna torde för lantmäteristyrelsen — vare sig denna består uteslutande av förutvarande lantmätare eller även av juridiskt bildade personer — icke kunna vara någonting främmande, i varje fall helt visst icke så främmande eller fjärran liggande för styrelsens verksamhet som insikten i fastighetsförhållandena på landet och registerarbetets för desamma rätta handledning lärer vara inom andra, nu befintliga styrelser. — Jag vill dock instämma i fastighetsregisterkommissionens senare alternativ eller att denna kommission ännu en tid bibehålles på de goda grunder, som däri anförts. överlantmätaren i Kalmar län: Med den kännedom jag i egenskap av förrättningsman för upprättande av registerkarta med tillhörande handlingar för Kalmar stad äger rörande fastighetsregistreringsarbetet, anser jag att inspektioner oftare bort äga rum än vad hittills varit förhållandet, och torde inspektioner under tiden för fastighetsregisternas uppläggande och förande bliva ännu nödvändigare och mera tidsödande, varför jag anser att fastighetsregisterkommissionen, som måhända kommer att fungera ännu ett eller annat år, bör bliva satt i tillfälle att mera odelat ägna sig åt registreringsarbetet. Hur tillsynen å fastighetsregistreringen m. m. efter kommissionens upphörande på lämpligaste — och på samma gång mest ekonomiska — sätt bör ordnas, är för mig svårt att bedöma, dock förefaller det som om största kompetensen för utövande av tillsynen, med lantmäteristyrelsens nuvarande sammansättning, vore att finna inom nämnda styrelse, dit förläggandet av tillsynen jämväl borde kunna äga rum med minsta möjliga kostnader. Skulle av för mig okänd anledning, det icke anses lämpligt, att uppdraga tillsynen åt lantmäteristyrelsen, synes det mig, som om »inrättande av en fristående central myndighet, bestående av en chef och en sekreterare» vore att föredraga framför anordnandet av en fastighetsregisteravdelning i justitiedepartementet; och vill det synas som om kostnaderna för de olika alternativen borde bliva ungefär enahanda. Överlantmätaren i Gotlands län: Vid bedömandet av denna fråga böra lämplighetssynpunkter framför kostnadssynpunkter vara avgörande. I kommissionens förslag äro följande alternativ berörda eller: A. att tillsynen över såväl jordregistret som fastighetsregistret för rikets städer förlägges till s a m m a myndighet, antingen till: 1. Lantmäteristyrelsen. 2. Byggnadsstyrelsen. 3. En fristående nyinrättad central myndighet. 4. En nyinrättad fastighetsregisteravdelning under justitiedepartementet. B. att tillsynen över de båda registren utövas av o l i k a myndigheter, varvid tillsynen över jordregistret självfallet fortfarande bör tillkomma lantmäteristyrelsen, och över fastighetsregistret för stad någon av de här ovan omnämnda övriga myndigheterna. Fastighetsregisterkommissionen har på anförda skäl ansett att endast alt. A. bör ifrågakomma samt att tillsynen över de båda registren bör förläggas till en härför nyinrättad fastighetsregisteravdelning under justitiedepartementet.

16 Om man reservationslöst kan instämma däri, att tillsynen över de båda registren bör förläggas till endast en myndighet, emedan, såsom kommissionen framhåller, stora likheter förefinnas ifråga om förandet av desamma, synes slutledningen böra bli, att lantmäteristyrelsen är den myndighet, som har de största förutsättningarna härför. Svenska statsförbundets på sin tid avgivna yttrande, som i kommissionens förslag anföres, att planläggningen och ledningen av jordregisterarbetet icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för lantmäteristyrelsens lämplighet att handhava tillsynen över fastighetsregistret för städerna, är nämligen obefogat och avser för övrigt tillsynen över arbetet med. detta registers första uppläggande, då nu endast är fråga om att utöva tillsynen vid detsammas förande, vilket arbete enligt svenska stadsförbundets mening »nära nog sköter sig själv>. Att den ursprungliga beräkningen av tidpunkten för jordregistrets fullständiga färdigställande inom alla län, icke hållit streck, vilket möjligen skulle utgöra ett kriterium på lantmäteristyrelsens olämplighet, torde emellertid icke kunna läggas lantmäteristyrelsen till last, utan har tydligen berott på omständigheter och hinder, vilka legat utanför lantmäteristyrelsens makt att kunna undanrödja, ty inom de län, där dylika hinder icke förelegat, har jordregisterarbetet avslutats inom den härför beräknade tiden. Vad Gotlands län vidkommer och ehuru jordregisterarbetet på grund av ombyte av befattningshavare (förste lantmätare) icke kunde påbörjas förr än under slutet av år 1909, förelåg detsamma dock färdigt vid år 1913 års slut, i vad på lantmäterikontoret berodde och utan annan kostnad för statsverket än till avlöning av ett skrivbiträde. Tvärtemot svenska stadsförbundets mening kan man påstå, att lantmäteristyrelsen på ett förtjänstfullt sätt skiljt sig ifrån det krävande och komplicerade arbetet att utöva ledningen och tillsynen över jordregistrets uppläggande och förande och sålunda nu besitter en erfarenhet på detta område, som gör densamma synnerligen lämplig att handhava även övervakandet av förandet av fastighetsregistret för städerna. Fastighetsregisterkommissionen, ehuru den i sitt förslag erinrat om ovannämnda svenska stadsförbundets yttrande, har likväl icke frånkänt lantmäteristyrelsen kompetens att utöva ifrågavarande tillsyn, utan tvärtom framhållit, att lantmäteristyrelsen med den sammansättning den nu har, inrymmer erforderlig, även juridisk kompetens, som anses ofrånkomlig för detta värvs utövande, men påpekar att trygghet för att så även för framtiden skall bliva förhållandet icke gives i styrelsens organisation. Det synes likväl som dylik trygghet utan större svårighet skulle kunna beredas genom förnyade organisatoriska bestämmelser, vilka säkerligen icke skulle försvåra besättandet av resp. befattningar och icke medföra ökade kostnader. Kommissionens tvekan att förorda lantmäteristyrelsen såsom lämplig myndighet synes egentligen grunda sig därpå, att sannolikt ett femtiotal årliga inspektioner bliva erforderliga för att följa registerarbetet och att sålunda ökade arbetskrafter skulle erfordras för lantmäteristyrelsens del, ifall uppgiften skulle anförtros detta verk. Om än icke, såsom svenska stadsförbundet anser, arbetet med registrets förande sköter sig självt, vilket givetvis skulle onödiggöra inspektioner, man likväl måste erkänna att, sedan registret en gång upplagts, arbetets fortsatta övervakande i väsentlig mån förenklas, ligger i öppen dag, att ett kontinuerligt övervakande av detsamma blir nödvändigt. Lantmäteristyrelsen har emellertid redan nu till sitt förfogande organ, som under lantmäteristyrelsens överinseende därvid skulle kunna medverka, nämligen länens överlantmätare, vilka, ehuru i saknad av formell juridisk kompetens, likväl på grund av sin verksamhet och sin ingående kännedom om jordregistrets förande och enär, såsom kommissionen framhåller, stadsägobokens fortsatta

17 förande i stort sett följer samma regler som jordregistret samt detta registers tomtbok företer stora likheter med tomtbok för stad, torde hava förutsättningar för och besitta en hel del praktiska juridiska insikter att vid behov på lantmäteristyrelsens uppdrag kunna utöva dylik inspekterande verksamhet. Den eventuella utökningen av lantmäteristyrelsens arbetskrafter skulle därmed kunna avsevärt begränsas och kostnaderna sålunda hållas inom rimliga gränser. Särskilt från städernas sida, eller rättare stadsingenjörernas, har påyrkats, att åt byggnadsstyrelsen bör uppdragas övervakandet av fastighetsregistret för rikets städer. Detta förutsätter givetvis, att jordregistret fortfarande som hittills skulle läggas under lantmäteristyrelsen och att sålunda principen om en gemensam myndighet för båda registren uppgivas. Emellertid och enär byggnadsstyrelsen för närvarande saknar lämpligt organ för denna verksamhet, vilken för övrigt synes vara alldeles främmande för denna styrelses verksamhet hittills, torde sådan lösning av frågan icke böra ifrågakomma, såsom ock av fastighetsregisterkommissionen framhålles. Reservantens i kommissionen förslag att skapa en helt och hållet ny central myndighet för ändamålet synes icke överensstämma med strävandena i våra dagar att förenkla den statliga förvaltningsapparaten, där så kan ske, och torde sålunda böra lämnas ur räkningen, då det förslag, som kommissionen framlagt, givetvis är att föredraga, särskilt om för den föredragande kanslisekreterarebefattningen fordras juridiska kvalifikationer. På grund av vad sålunda anförts och då det måste anses opraktiskt och i hög grad olämpligt att frånhända lantmäteristyrelsen överinseendet över jordregistret, bör, ifall de båda registren skola sortera under samma myndighet, åt lantmäteristyrelsen uppdragas, att utöva tillsynen även över fastighetsregistret för rikets städer. Överlantmätaren i Blekinge län: På grund av vad kommissionen i sitt berörda förslag anfört för framhållandet av den nära överenstämmelsen i fråga om det fortsatta förandet mellan fastighetsregister för stad och landsbygd synes helt naturligt, att tillsynen å de båda registren för framtiden förlägges under samma myndighet, en åtgärd som måste bliva såväl ur ekonomisk synpunkt billigare som till sin reella verkan nyttigare än en uppdelning mellan olika myndigheter. Enligt gällande lantmäteriinstruktion åligger lantmäteristyrelsen att utöva tillsyn över arbetet med uppläggande och förande av jordregister. Sådan tillsyn har ålegat lantmäteristyrelsen allt sedan tiden för gällande jordregisterförordnings ikraftträdande eller från början av år 1909. Att lantmäteristyrelsen fullgjort detta sitt uppdrag på ett i alla avseenden synnerligen förtjänstfullt sätt torde under tiden tjänstgörande förste lantmätare och överlantmätare med en mun kunna bekräfta, om också den för jordregistrets uppläggande beräknade tidrymd och kostnad på grund av förhållanden, som styrelsen icke kunnat råda över, kommit att överskridas. Svenska stadsförbundets i den vid 1916 års riksdag väckta motionen nr 224 åberopade yttrande, evad däri åsyftas lantmäteristyrelsens berörda uppgift, torde sålunda saklöst kunna lämnas åt sitt öde. Endast en mening torde numera råda därom — jämväl inom svenska stadsförbundet — att av statens centrala ämbetsverk lantmäteristyrelsen med dess nuvarande ledning för närvarande besitter den största kompetens för utövande av tillsynen å fastighetsregister för städer o. d. Utan tillökning av personalen torde dock icke kunna förutsättas att lantmäteristyrel3—245452.

18 sen kan åtaga sig jämväl detta uppdrag, även om de därmed förenade inspektionsresorna kunde omfatta även tillsynen av jordregistret och lantmäteriväsendet i övrigt. Enligt mitt förmenande synes saken lämpligast kunna ordnas antingen medelst inrättandet av en ny byrå — fastighetsregisterbyrån — med särskild byråchef och fördelningen av övriga arbeten inom förutvarande byråer jämkas efter omständigheterna eller, med bibehållande av nuvarande antal byråer, utredningsbyrån uppgå i lantmäteribyrån och denna befrias från jordregisterärendena. För den händelse någon lindring därigenom kunde beredas i lantmäterichefens åliggande eller förenämnda alternativ genomföras torde därjämte den nu vid verket lediga byrådirektörstjänsten böra besättas med ordinarie innehavare. Det av fastighetsregisterkommissionen i detta sammanhang framställda spörsmålet angående nödig ändring i bestämmelserna rörande gällande organisation för lantmäteristyrelsen torde utan större svårighet kunna förverkligas. Beträffande kommissionens alternativ om tillsynens förläggande till justitiedepartementet äger jag icke sådan kännedom angående departementets organisation och övriga i ämnet berörda förhållanden, att jag anser mig i denna del kunna framhålla någon egen åsikt. Överlantmätaren i Kristianstads län: För att erhålla likformighet och enhetlighet, i den mån sådant är utförbart, beträffande fastighetsregistreringen såväl vad angår rikets landsbygd som ifråga om städer och samhällen, där registreringen skall ske enligt de för stad meddelade bestämmelser, synes önskvärt att en enda myndighet beklädes med befogenhet att utöva tillsynen häröver. Enligt mitt förmenande är juridisk kompetens icke härvidlag nödvändig i högre grad än ingående kännedom om jorddelningsväsendet och vad därmed står i samband. Lantmäteristyrelsen, som allt sedan jordregisterförordningens tillkomst ordnat och lett detta registreringsarbete, äger på grund härav en ingående kännedom härom. Om emellertid juridisk utbildning måste anses såsom oundgängligt nödvändig, så finns denna representerad redan nu i lantmäteristyrelsen, och 26 § 1 mom. i gällande lantmäteriinstruktion ger möjlighet, att dylik kompetens blir representerad inom styrelsen jämväl i fortsättningen. Jag kan därför icke finna, att någon annan myndighet, förutvarande eller nytillkommen, har eller får bättre förutsättningar för att leda och utöva tillsynen över nu ifrågavarande arbete än lantmäteristyrelsen. Svenska stadsförbundets i kommissionens underdåniga förslag citerade uttalande, »att jordregisterarbetets planläggning och ledning, som ålegat lantmäteristyrelsen, icke varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet att handhava motsvarande — — — — etc.,» tyder på, att härvid icke beaktats, att med tillkomsten av jordregisterförordningen infördes ett nytt redovisningsinstitut, angående vilket myndigheter såväl som enskilda saknade erfarenhet. Att lantmäteristyrelsen under sådana förhållanden måste så att säga treva sig fram och söka efter vunnen erfarenhet utfinna de lämpligaste arbets- och redovisningsmetoder med hänsyn till jordregisterförordningens, ifråga om invecklade fastighetsförhållanden skäligen ofullständiga bestämmelser, torde ligga i öppen dag. Lagen om fastighetsbildning i stad samt förordningen om fastighetsregister har undergått betydande ändringar, och ett flertal paragrafer hava genom dylika ändringar och tillägg omarbetats. Dessa ändringar hava åtminstone i huvudsak tillkommit först efter vunnen erfarenhet under tillämpningen av den ursprungliga lagtexten. Att lantmäteristyrelsen, innan tillräcklig erfarenhet vunnits, kanske ej alltid lyckades utfinna den bästa lösningen av de mycket betydande svårigheter, som uppstodo under jordregistrets uppläggande, innebär därför icke sådan inkompetens, som tagit sig uttryck i stadsförbundets ovannämnda citat.

19 En omständighet, som vid bedömande av denna fråga icke bör lämnas obeaktad, är följande: Om tillsynen över fastighetsregistreringen skall anförtros åt annan myndighet än lantmäteristyrelsen, så komma överlantmätarna, vilka skola upplägga och föra fastighetsregister för vissa stadsliknande samhällen, i subordinationsställning till två särskilda myndigheter, vilka var för sig hava rätt att fordra största möjliga såväl kvantitativa som kvalitativa arbetsprodukt utan att likväl äga närmare kännedom om den arbetsbörda, som åvilar överlantmätaren beträffande de olika grenarna av hans verksamhet. I saknad av ingående kännedom härom torde respektive myndigheter svårligen kunna få en riktig uppfattning om behovet av ökade arbetskrafter vid vissa lantmäterikontor, där sådan ökning utan tvivel blir nödvändig. Ej heller kan extra arbetskraft, tillsatt av en myndighet, ens tillfälligtvis användas till göromål, som beröra den andra myndighetens förvaltningsområde. Att återigen överflytta tillsynen av jordregisterarbetet från lantmäteristyrelsen, som handhaft denna tillsyn allt ifrån början, till annan myndighet i syfte att få all jordregistrering under en enhetlig ledning, torde ej lämpligen i detta sammanhang kunna ifrågasättas. På grund av vad sålunda anförts, och då kommissionens underdåniga förslag liksom även stadsingenjör Myrbergs reservation innebär ökade utgifter för statsverket utan att samtidigt påvisats, att sådan ökning ovillkorligen bleve en följd av att fastighetsregistreringen lägges under lantmäteristyrelsen, så håller jag före att sistberörda myndighet bör handhava tillsynen över fastighetsregistreringen. Överlantmätaren i Malmöhus län: Fastighetsregisterkommissionen har enligt min mening framdragit fullt övertygande skäl för att jordregister och stadsfastighetsregister böra sortera under samma tillsynsmyndighet. Då det väl näppeligen kan vara tal om att överflytta jordregistret på någon annan myndighet än lantmäteristyrelsen, lärer följden bliva, att jämväl stadsfastighetsregistret måste läggas under lantmäteristyrelsens tillsyn. Detta synes ock vara ett helt naturligt steg i riktning mot att en gång få uppsikten över allt som rörer fastigheters tekniska redovisning anförtrodd åt ett ämbetsverk, som besitter härför nödiga kvalifikationer. De förrättningsåtgärder, som sammanhänga med stadsfastighetsregistrets uppläggande och förande, röra ock i avsevärd del lantmäterikåren. Utav fastighetsregisterkommissionens matrikel januari 1923 framgår, att registerkartans upprättande för de samhällen, där detta arbete ännu ej slutförts, uti 105 fall uppdragits åt lantmätare, under det att dylikt arbete i 49 anförtrotts åt andra personer än lantmätare. Även stadfastighetsregistrets förande är av beskaffenhet att beröra lantmäterikåren så till vida, att, så vitt av ovanberörda matriket framgår, fastighetsregistrets förande i 64 fall åligger lantmätare, i 56 fall uppdragits åt andra än lantmätare, under det att i 59 fall beslut ännu ej synes vara fattat i fråga om valet av person för fastighetsregistrets förande. Stadsfastighetsregistret kommer sålunda att i avsevärd grad uppläggas och föras av lantmätare. Det förefaller vid sådant förhållande ej olämpligt om ledningen av berörda arbete anförtroddes åt den myndighet, som i övrigt är satt att vaka över lantmätares åtgöranden i tjänsten. Såsom yttrande i ärendet får jag alltså vördsamt uttala, att, så vitt jag kunnat finna, starka skäl synas tala för att tillsynen över stadsfastighetsregistret för framtiden anförtros åt lantmäteristyrelsen.

20 Överlantmätaren i Hallanäs län: Fastighetsregisterkommissionen upptager i sin skrivelse flera alternativa förslag till lösning av den uppställda frågan. Om man bortser från alternativet, att uppgiften i fråga skulle anförtros byggnadsstyrelsen, ett förslag, som utan vidare utveckling torde kunna lämnas ur räkningen, och fäster sig vid de båda andra alternativa förslagen, huruvida ifrågavarande uppgift bör överlämnas till lantmäteristyrelsen eller till en avdelning inom justitiedepartementet, synes det att döma av den förebragta motiveringen som om fastighetsregisterkommissionen knappast själv haft fullständigt klart för sig vilken av berörda statsinstitutioner, som vore lämpligast, låt vara att kommissionen stannar vid att förorda den sistnämnda. Det förefaller mig som om de skäl, vilka kommissionen förebragt för och emot ett förläggande av ledningen av fastighetsregistreringen till den ena eller andra av dessa båda myndigheter, erbjuda tillräckligt material för bedömande av den uppställda frågan. Ett viktigt moment torde föreligga däruti, att ledningen av jordregistret och ledningen av fastighetsregistret böra förenas i samma hand. I denna punkt torde kommissionen kunna påräkna instämmanden från alla håll, där erfarenhet vunnits angående fastighetsredovisningen. Men under denna förutsättning skulle vidkommande förslaget att ledningen uppdroges åt en avdelning inom justitiedepartementet nuvarande ledningen av jordregisterarbetet göras till föremål för ändring, lantmäteristyrelsen skulle avskiljas från befattning med jordregistret. En sådan ändring kan väl uppenbarligen icke vara lämplig. Jordregistret utgör en del av lantmäteriväsendet; det intima samband, som råder mellan jorddelningen och redovisningen av denna, måste givetvis föranleda, att denna redovisning •—• jordregistret — ligger under den myndighet, som har hand om lantmäteriväsendet. Under iakttagande härav återstår endast att undersöka det skäl, som fastighetsregisterkommissionen anfört mot att ledningen av fastighetsregistret förlägges under lantmäteristyrelsen. Med framhållande att denna ledning förutsätter juridisk kompetens befarar kommissionen, att, ehuru sådan kompetens nu finnes i lantmäteristyrelsen, så möjligen icke skulle bliva förhållandet framdeles. Denna förmodan torde dock icke vara befogad. Inom lantmäteriväsendet förekomma uppgifter, som långt mera än tillsynen över fastighetsregistreringen fordra juridisk insikt. Det kan alltså på mycket goda grunder antagas, att lantmäteristyrelsen allt fortfarande kommer att företrädas av rättsbildad person. Av vad sålunda blivit anfört torde framgå, att ledningen av fastighetsregistret, då tidpunkten för ändring av nuvarande anordning rörande denna ledning inträffar, bör förläggas till lantmäteristyrelsen. Överlantmätaren i Göteborgs och Bohm län: Jordregistret står i så intimt samband med lantmäteriverksamheten, att det synes självfallet att lantmäteristyrelsen skall utöva tillsynen över detta register. Under den långa tid, styrelsen utövat tillsynen, har styrelsen givetvis också blivit förtrogen med de olika svårigheter, som kunna uppstå icke blott vid jordregistrets uppläggande utan även vid dess förande, och därigenom allt mer skickad för tillsynen. Icke heller torde kunna påvisas annat än att styrelsen på ett i allo tillfredsställande sätt sköter sitt åliggande härutinnan. Under sådana förhållanden synes mig alternativa förslagen, som avse rubbning i bestämmelsen om styrelsens tillsynsmyndighet ifråga om jordregistret, mindre välbetänkta. Jag håller därför före att, om sammanföring av tillsynen över de båda slagen av register under en och samma myndighet skall ske, någon annan myndighet än lantmäteristyrelsen därvid icke bör komma ifråga, så mycket mindre som stora likheter finnas beträffande förandet av registren. De förändringar i styrelsens organisation,

21 som kommissionen fordrar för vinnande av trygghet för att tillsynen alltid lägges under rättsbildad ledning, torde vara lätta att få genomförda. Då emellertid den i fastighetsbildningslagen givna förutsättningen för fastighetsregisterkommissionens ersättande med en permanent tillsynsmyndighet ej ännu inträtt och troligen icke heller inträder inom en snar framtid, så kan ifrågasättas, huruvida skäl förefinnas att nu skapa aktualitet åt frågan om denna tillsynsmyndighet. Visserligen äro provisoriska anordningar i allmänhet av beskaffenhet att snarast böra ersättas med beståndande, men förevarande fall är av den säregna art, att frågan icke torde förlora på att ligga till sig. Kommissionen vidrör också frågan tillsynes huvudsakligen av den anledningen, att önskemålet om en effektivare tillsyn å registret och ett påskyndande av registrets uppläggande tilläventyrs därigenom skulle befordras. Men kommissionen framhåller jämväl, att detta syfte giveivis även kan ernås genom kommissionens bibehållande ännu någon tid, om vissa förändringar vidtagas i kommissionens arbetsorganisation, samt framställer en sådan anordning som alternativt förslag under uttalande att förändringen kan föras fram till ett enmansuppdrag med biträde av sekreterare. Den lösning detta förslag innebär, anser jag vara för närvarande lyckligast och förslaget därför förtjänt att vinna framgång. Överlantmätaren i Älvsborgs län: Såsom kommissionen framhåller, föreligger onekligen i fråga om det fortsatta förandet av jordregistret och fastighetsregistret för stad så stora likheter att starka skäl tala för ett förläggande till en och samma myndighet av tillsynen å de båda registren. I betraktande av det intima sambandet mellan jorddelningsväsendet och fastighetsredovisningen i jordregistret anser jag, att tillsynen över jordregistret icke under några förhållanden bör förläggas till annan myndighet än lantmäteristyrelsen, som jag också finner väl ägnad att övertaga tillsynen jämväl över fastighetsregistret för stad. Den allvarligaste betänkligheten härför finner kommissionen förefinnas däri, att lantmäteristyrelsens organisation ej giver tillräcklig trygghet för att styrelsen jämväl i framtiden skall äga tillgång till erforderlig juridisk kompetens för utövande av ledningen av registren. Även om kommissionens åsikt, att juridisk insikt är absolut nödvändig för registrens ledning, en åsikt, som jag ej obetingat kan dela och som tidigare i fråga om jordregistret ej förfäktats, skulle vara riktig, lärer väl utan större svårighet den berörda tryggheten kunna vinnas genom en ändring i lantmäteristyrelsens organisation. Genom att tillsynen över fastighetsregistren eventuellt skulle undandragas lantmäteristyrelsen och läggas under annan myndighet befarar jag däremot väsentliga olägenheter för överlantmätarne i deras tjänsteutövning, därigenom att dessa, som bland mycket annat hava att föra ej mindre jordregistret än i fråga om samhällen på landet och köpingar, som ej bilda egen kommun, och vilka icke förklarat sig vilja bekosta registerföringen, även fastighetsregister för stad, komme att lyda under tvenne olika myndigheter. Därest den av städernas målsmän tidigare ådagalagda oviljan mot lantmäteristyrelsen skulle tillmätas sådan betydelse, att tillsynen över fastighetsregistret för städerna icke anses böra läggas under lantmäteristyrelsen, håller jag före att jordregistret allt fortfarande bör bibehållas under nämnda, myndighet, men tillsynen över fastighetsregistret för städerna förläggas till justitiedepartementet. Överlantmätaren i Skaraborgs län: Jag ansluter mig till den av fastighetsregisterkommissionen intagna ståndpunkten, att tillsynen å jordregistret och fastighetsregistret för stad

22 borde förläggas till en och samma myndighet. Då tillsynen över jordregistret utövas av lantmäteristyrelsen, synes det mig vara självfallet, att lantmäteristyrelsen jämväl borde bliva uppsiktsmyndighet för fastighetsregistreringen inom städerna. En sådan anordning var ju också föreslagen i de först uppgjorda förslagen till förordning angående fastighetsregister för stad, ehuru på grund av den från städernas målsmän framkomna oppositionen i det slutgiltigt antagna förslaget tillsynen uppdrogs åt fastighetsregisterkommissionen. Den av svenska stadsförbundet i det sammanhanget framförda och av städernas representanter begärligt anammade kritiken emot jordregistrets planläggning och ledning torde hava varit huvudsakliga anledningen till att ledningen av fastighetsregistreringen inom städerna icke anförtroddes åt lantmäteristyrelsen. Berörda kritik torde emellertid numera kunna anses såsom tämligen oberättigad, ty lika litet som lantmäteristyrelsen kunde förutse, att jordregisterarbetet på grund av fastighetsförhållanden, som voro vida mera invecklade än man kunnat tro, skulle taga en så avsevärt längre tid i anspråk än den ursprungliga beräknade, lika litet kan fastighetsregisterkommissionen göras ansvarig för att uppläggandet av fastighetsregistret för städerna ännu ej nått den omfattning, att det inom den närmaste tiden kan bliva slutfört. Jag håller följaktligen före, att den tidigare yppade obenägenheten emot tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen numera icke bör tillmätas någon större betydelse utan att tillsynen bör anförtros åt lantmäteristyrelsen såsom varande mest kompetent av redan befintliga ämbetsverk. I varje fall anser jag i likhet med kommissionen det icke vara lämpligt att anförtro denna uppgift åt byggnadsstyrelsen. Skulle lantmäteristyrelsen icke kunna komma i fråga såsom uppsiktsmyndighet, ansluter jag mig till det av kommissionen framlagda alternativa förslaget om tillsynens förläggande till justitiedepartementet, dock endast vad beträffar fastighetsregistret för stad. Jag anser nämligen att, hur angeläget det än månde vara att få tillsynen å jordregistret och fastighetsregistret för stad förlagd till samma myndighet, det är vida mer angeläget att genom bibehållandet av lantmäteristyrelsen såsom uppsiktsmyndighet å jordregistret tillse, att den sakkunskap och den erfarenhet, som under årens lopp där förvärvats, fortfarande utnyttjas för erhållande av fullständig enhetlighet vid tillämpningen av jordregisterförordningens föreskrifter. Överlantmätaren i Värmlands län: Det synes svårt att bedöma, vilketdera bör givas företräde av de båda alternativa förslag, som kommissionen framlagt i fråga om tillsynens slutliga ordnande. Beträffande jordregistret torde väl detta på grund av dess intima samhörighet med jorddelningsväsendet på landet icke kunna underläggas någon lämpligare myndighet än lantmäteristyrelsen. Och såsom kommissionen påvisat är det åtskilliga skäl som tala för, att tillsynen över de båda slagen av fastighetsregister utövas av en och samma myndighet. Emellertid synes det lämpligast att, såsom jämväl ifrågasatts, det slutliga ordnandet uppskjutes och den särskilda kommissionen tills vidare bibehålles såsom tillsynsmyndighet. Överlantmätaren i Örebro län: Det torde få anses utan vidare givet, att fastighetsregistret, vare sig det rör stad eller landsbygd, bör stå under ett och samma överinseende. Tillsynen å stadsfastighetsregistret bör redan av denna anledning icke förläggas till byggnadsstyrelsen. En enhetlig ledning skulle däremot vinnas, om överinseendet förlades till lantmäteristyrelsen. Där finnes ju ock för närvarande sakkunskap på området, men, huruvida så alltid må bliva förhållandet, utgör en ännu icke löst organisationsfråga.

23 Frågor angående fastighetsregister kräva i särskild grad speciell utbildning och erfarenhet. Då såsom av fastighetsregisterkommissionens skrivelse framgår härtill kommer, att arbetet är kvantitativt betydande och att täta inspektioner erfordras, så förefaller det vara ur det allmännas synpunkt lämpligast och ekonomiskt fördelaktigast, att tillsynsmyndigheten för såväl stad som landsbygd utövas av specialutbildade personer, som icke hava att syssla med något annat. Med instämmande i vad stadsingenjören Myrberg i sin reservation till protokollet i denna del anfört, får jag uttala min anslutning till hans förslag, att tillsynen må ordnas som en självständig institution med en chef och en sekreterare. Överlantmätaren i Västmanlands län: På grund av vad fastighetsregisterkommissionen framhållit anser jag, att lantmäteristyrelsen bör vara tillsynsmyndighet jämväl i fråga om fastighetsregistret för stad. Även om för trygghets vinnande ändring i styrelsens nuvarande organisation anses erforderlig, synes en sådan vara att föredraga framför varje annat alternativt förslag till frågans lösande. Att intill dess en dylik organisationsändring kan komma att föreligga ordna tillsynen medelst vissa förändringar inom en ännu någon tid bibehållen fastighetsregisterkommission har jag med hänsyn till de skäl, som härför anförts, intet att erinra. Att anförtro uppgiften åt byggnadsstyrelsen synes icke under några förhållanden böra ifrågakomma. Överlantmätaren i Kopparbergs län: Av alla i saken framkomna förslag synes mig endast det, som tillsyftar tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen, vara acceptabelt. Mot detta förslag har visserligen anmärkts dels, att därvid kunde befaras, att lantmäteristyrelsen skulle få en viss benägenhet till gynnande av lantmäterikåren på stadsingenjörernas bekostnad, och dels att betryggande garantier saknades för, att inom styrelsen framdeles komme att finnas den juridiska insikt, som vid tillsynen i fråga icke kunde undvaras. Beträffande förstnämnda anmärkningen, så synes man hava förbisett, att analog anmärkning kan med minst lika stort eller lika litet fog göras mot vilken myndighet som helst, vartill tillsynen i fråga komme att förläggas. Skulle exempelvis tillsynen såsom ifrågasatts, förläggas till byggnadsstyrelsen, kunde denna styrelse lätt misstänkliggöras för en viss benägenhet att gynna arkitekter och stadsplaneingenjörer på stadsingenjörernas och lantmätarnas bekostnad. Bleve tillsynen, såsom kommissionen föreslagit, förlagd till justitiedepartementet att handhavas av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare, skulle med enahanda fog kunna göras den invändningen, att den formella synpunkten bleve allt för mycket dominerande till skada för den tekniska, och att representanterna för den sistnämnda komme att tillbakasättas. För att taga udden av dessa anmärkningar synes, om något avseende vid desamma över huvud taget bör fästas, mig den utvägen öppen, att antagandet och entledigandet av de tjänstemän, som skola utföra fastighetsregistreringen, överlämnas, sedan behöriga kompetensvillkor fastställts, åt respektive ortsmyndighet. Beträffande den andra anmärkningen, att betryggande garantier skulle saknas för att inom lantmäteristyrelsen framdeles komme att finnas den juridiska insikt, som för tillsynen i fråga icke kunde undvaras, vilken kommissionen betecknat såsom en »allvarlig betänklighet», har jag ansett mig böra framhålla, att den kurs i författningskunskap, som numera ingår i lantmäteriexamen, synes beträffande de delar av juridiken, som beröra fastighetsregistreringen, vara minst lika omfattande som den, vilken ingår i föreskriven utbildning

24 för rättegångsverken, att lantmätarna under hela sin tjänsteverksamhet dagligen handlägga spörsmål rörande fastighetsbildning och fastighetsregistrering och att de sålunda inom detta särskilda område av juridiken måste anses innehava den bästa möjliga såväl teoretiska som praktiska utbildning. Någon den ringaste fara för, att inom lantmäteristyrelsen framdeles skulle komma att saknas de juridiska insikter, som för ledningen av fastighetsregistreringen påkallas, synes mig sålunda icke förefinnas. Den icke minst viktiga delen av fastighetsregisterarbetet är av rent lantmäteriteknisk art, vilket förhållande blivit särskilt betonat bl. a. i sista stycket av 7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen. För nöjaktig ledning av denna del av arbetet torde uppenbarligen enbart juridisk utbildning, även om densamma är än så omfattande och grundlig, icke vara tillfyllest, och synes mig enbart av denna anledning förenämnda av kommissionen framställda förslag vara oantagligt. Fastighetsregistret står som bekant i intimt samband med jordregistret, och är arbetet med de tvenne registren i sina huvuddrag väsentligen ensartat. Lantmäteristyrelsen har hittills handhaft ledningen av jordregisterarbetena och har därvid vunnit en erfarenhet på detta område, som är enastående och som synes böra tillgodogöras vid ledningen av arbetena med fastighetsregistret. Lantmäteristyrelsen är sålunda den enda centrala myndighet inom landet, som innehar icke blott den juridiska och tekniska kompetens, som för ledningen av arbetena med fastighetsregistret erfordras, utan är samma styrelse jämväl det enda centrala verk, som innehar någon egentlig erfarenhet på ifrågavarande område. Om sålunda intet särskilt ämbetsverk skall inrättas för ifrågavarande angelägenhet, synes ingen annan utväg förefinnas, än att tillsynen i fråga helt överlämnas till lantmäteristyrelsen. Vill man däremot, såsom kommissionen synes hava ifrågasatt, för saken inrätta ett särskilt ämbetsverk och förlägga detta till justitiedepartementet, synes det ofrånkomligt, att den sakkunskap och erfarenhet inom ifrågavarande område, som finnes inom lantmäteristyrelsen, beredes ledande ställning inom det nya verket. Överlantmätaren i Gävleborgs län: Fastighetsregisterkommissionen framhåller i sin skrivelse, att på grund av de stora likheter beträffande de bestämmelser, som komma i tillämpning vid förandet av fastighetsregister för rikets landsbygd och för städerna, tillsynen över de båda registrens förande bör tillkomma samma myndighet, en anordning, som såväl på grund av ekonomiska skäl som för vinnande av enhetlighet och system i arbetet, utan någon tvekan torde vara att förorda. Då överinseendet för närvarande beträffande fastighetsregistret för landsbygden eller jordregistret är förlagt till lantmäteristyrelsen, synes det ligga närmast till hands att samma styrelse även tillägges fastighetsregistrets för städerna tillsyn. I kommissionens skrivelse har även förutsatts, att överinseendet över fastighetsregistret skulle kunna förläggas till byggnadsstyrelsen, ett förslag, som synes synnerligen olämpligt, då ju fastighetsregistreringen står i intimt samband med jorddelningsväsendet, ett område på vilket byggnadsstyrelsen genom sin organisation torde sakna erfarenhet. Kommissionen har även alternativt föreslagit tillsynens förläggande till justitiedepartementet genom inrättandet av en särskild fastighetsregisteravdelning, vilket förslag enligt den motivering kommissionen anfört synes kunna medföra förenkling och påskyndande av vissa ärendens behandling; även skulle härigenom vissa besparingar i lantmäteristyrelsens stat kunna ernås. Då fastighetsregistren skola ligga till grund vid nya fastighetsböckers upp-

25 rättande, synes även häri vara ett skäl för överinseendets förläggande till justitiedepartementet. Uppsiktsmyndighetens förläggande till lantmäteristyrelsen eller till justitiedepartementet torde vara en ren kostnadsfråga, vilken är vansklig att besvara, men då enligt kommissionens förslag tillsynens förläggande till justitiedepartementet skulle erfordra inrättandet därstädes av en fastighetsregisteravdelning bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare torde utgifterna härför bliva avsevärda och då det dessutom synes mig som om en mer enhetlig ledning kunde vinnas genom att lantmäteristyrelsen anförtros uppsiktsmyndighet över såväl fastighetsregister för landsbygd som för städerna, särskilt på grund av att samma styrelse alltid haft att övervaka jorddelningen inom hela landet och sålunda besitter verklig sakkunskap och erfarenhet i därmed sammanhängande frågor, anser jag lantmäteristyrelsen i främsta rummet böra tilldelas överinseendet. Överlantmätaren i Västernorrlands län: I likhet med stadsförbundet är även jag på de av förbundet anförda skäl av den mening, att överinseendet över fastighetsregistret för stad ej bör anförtros lantmäteristyrelsen. Ännu ett skäl härför är, att överlantmätaren, som även dessförutan år för år får sig nya, allt tyngre och tyngre bördor pålagd, utan tvivel skulle komma att ytterligare betungas med avgivande av infordrade yttranden i en mängd frågor rörande samma register. Ej heller anser jag byggnadsstyrelsen lämplig och skickad att handhava överinseendet i fråga, likasom det ej heller torde vara lämpligt att för ändamålet inrätta en fristående central myndighet. Däremot tilltalas jag av förslaget att förlägga tillsynen över fastighetsregistret för stad till justitiedepartementet genom anställande där av för ändamålet nya tjänstemän — jag vill tillägga — i tillräckligt antal och försedda med nödiga kvalifikationer. Måhända vore även lämpligt att samtidigt dit överflytta uppsikten över jämväl jordregistret. Vad kostnaderna för den ena eller andra anordningen angår, torde dessa ej komma att variera särdeles mycket, vilkendera av de ifrågakomna myndigheterna tillsynen än må anförtros. Enligt min åsikt bör i alla händelser kostnadsfrågan ej vara den avgörande faktorn, endast den anordning, som beslutas, fullt tillfredsställande kommer att fylla sin uppgift. Överlantmätaren i Jämtlands län: I förslaget har fastighetsregisterkommissionen prövat möjligheterna för lantmäteristyrelsen och byggnadsstyrelsen att utöva nämnda tillsyn å fastighetsregistreringen m. m. Alternativt har föreslagits såsom tillsynsmyndighet en fristående central myndighet eller också tillsynes förläggande till justitiedepartementet genom att där upprätta en särskild fastighetsregisteravdelning. Jordregistret står redan under lantmäteristyrelsens tillsyn och genom att med denna sammanföra tillsynen över fastighetsregistret, skulle givetvis stora fördelar vinnas i synnerhet i ekonomiskt hänseende. Den juridiska insikt, som erfordras för tillsynen över fastighetsregistret, torde såväl nu som framdeles förefmnas hos lantmäteristyrelsen. Det är ju även synnerligen önskvärt, att överlantmätarne, som föra tomtböckerna och fastighetsregistren för samhällen å landet, lyda under en och samma myndighet nämligen lantmäteristyrelsen. Ett överlämnande av tillsynen till byggnadsstyrelsen, till en fristående central myndighet eller till en under justitiedepartementet lydande fastighetsregisteravdelning skulle för varje 4 — 245452

26 av nämnda fall medföra anställandet av särskild personal. I ekonomiskt hänseende torde en sådan anordning förorsaka förhöjda kostnader. Med anledning av vad här ovan anförts, får jag därför föreslå, att lantmäteristyrelsen blir tillsynsmyndighet för fastighetsregistret. Overlantmätaren i Västerbottens län: Fastighetskommmissionens förslag utmynnar i huvudsakligen två alternativ, det ena åsyftande att lantmäteristyrelsen bleve tillsynsmyndighet, det andra tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Samtliga förslag till fastighetsregister för stad liksom även Kungl. Majrts proposition i ämnet avsågo tillsynsmyndighetens förläggande till lantmäteristyrelsen. Att denna anordning ej kom till stånd, utan ledningen av fastighetsregistrets uppläggande anförtroddes åt en särskild kommission, var uteslutande en eftergift för svenska stadsförbundet, som förvisso icke varit helt av godo. Säkert är, och det torde lätt kunna konstateras av envar, som någorlunda följt utvecklingen av fastighetsregistrets uppläggande, att detta skulle hava vunnit ofantligt på att kunna tillgodogöra sig den erfarenhet och organisationsförmåga, som arbetet med jordregistrets uppläggande givit. Då, oaktat lantmäteristyrelsen hållits på sidan om fastighetsregistrets uppläggande, i det närmaste två tredjedelar av förrättningsmännen för upprättande av registerkarta utsetts bland lantmätare, förefaller det även naturligt, att dessa och deras arbete borde stått under kontroll av den myndighet, under vilken de i övrigt sortera. Arbetets planmässighet och framför allt dess snabba slutförande hade därigenom säkerligen betydligt främjats. När nu fråga framställes om vilken myndighet bör övertaga överinseendet över fastighetsregistret för stad, synes det mig underligt, att tvekan därom fortfarande kan råda. Någon myndighet eller enskild person med den kapacitet ifråga om fastighetsregister, som nu förefinnes inom lantmäteristyrelsen, lärer icke existera. Svenska stadsförbundets invändningar mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet, gående ut på dels farhåga, att vid tillsättande av förrättningsmän lantmäterikåren skulle komma att gynnas på bekostnad av stadsingenjörerna, dels en insinuation om att jordregistrets planläggning och ledning icke skulle hava varit av beskaffenhet att stärka förtroendet för styrelsens lämplighet i förevarande hänseende, torde numera sakna berättigande. Tillsättningsfrågorna äro nu i huvudsak avgjorda och beträffande det framställda klandret mot planläggningen och ledningen av jordregistret torde vid detta laget hava framgått, att ifråga om arbetet med jordregistret ingalunda större anledning till missräkning föreligger än ifråga om fastighetsregisterarbetet. Förhandsberäkningar över tid och omkostnader hava visat sig icke mindre tillförlitliga beträffande det senare som det förra. Tvärtom är det att antaga, att om de rön, lantmäteristyrelsen under sitt arbete med jordregister gjort, tagits till vara vid arbetet med fastighetsregistret, detta senare nu hade avancerat betydligt längre än som skett. Vad som vidare talar för förläggande av tillsynen över fastighetsregistret till lantmäteristyrelsen är behovet av tillgång till icke blott juridiskt utan jämväl tekniskt kompetent ledning. Den ovan påvisade omständigheten, att i det närmaste 2/3-delar av samtliga samhällen funnit sig föranlåtna för registerarbetet använda sig av lantmätare, visar tillräckligt tydligt, att desamma insett fördelen av att använda den erfarenhet i såväl jordredovisning som mätningsteknik, som lantmätarne genom sin utbildning och i sin praktik förvärvat. Också kan jag icke uraktlåta att framhålla, att av den jämförelse mellan mätningsväsendet i stad och på landet, som jag haft tillfälle att göra, synes framgå, att det var ett stort missgrepp av myndigheterna att icke förlägga tillsynen över städernas mätningsväsen till lantmäteristyrelsen. Medan nu mätningsväsendet å landet kontrolleras av en rigorös mätnings-

27 förordning, som med sina fordringar på kontroll och sina säkerhetsföreskrifter fyller de största anspråk på noggrannhet, saknar fortfarande mätningsväsendet i stad de allra enklaste noggrannhetsbestämmelser. Såväl tomt- som avstyckningskartor äro byggda på grafiskt angivna vinklar utan kontroll, och säkerställandet av ägogräns sker ytterst primitivt. Kartan över en avsöndring i en avlägsen landsbygd är numera i noggrannhet ofantligt överlägsen kartan över en avstyckning från område i stad, som kanske i värde hundrafällt överstiger den förra. Vid sådant förhållande synes det mig nödvändigt, att tillsynsmyndigheten över fastighetsregistret har tillgång till största möjliga erfarenhet i såväl mätningsteknik som jordredovisning och denna finnes numera i dess högsta potens representerad inom lantmäteristyrelsen. Det är att märka, att fastighetsregistret för stad är avsett att bliva ett fullständigt katasterverk och att registrets värde till stor del är beroende på att det kartmaterial, på vilket det vilar, är fullt tillförlitligt. Önskemålet är givetvis, att de brister, som efter första uppläggandet vidlåda en stor del av detta, så småningom skola kunna undanröjas. Vad som i övrigt talar för tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen, framgår tillfullo av fastighetsregisterkommissionens eget uttalande. Genom omplaceringar inom styrelsen lärer säkerligen kunna så ordnas, att denna förläggning kan ske utan någon väsentlig förhöjning i för styrelsen gällande stat. Likaså lär väl icke någon farhåga behöva råda för att icke Kungl. Maj:t, därest tillsynsmyndigheten förlades till lantmäteristyrelsen, vid utseende i framtiden av ny chef för densamma skulle taga tillbörlig hänsyn till den juridiska kompetens, som för tillsynen av fastighetsregistret kunde anses erforderlig. Överlantmätaren i Norrbottens län: Då fastighetsregistrets uppläggande för rikets städer ävensom övriga samhällen, för vilka fastighetsregister skall upprättas efter de för stad meddelade föreskrifter, icke ännu till större delen blivit utfört, synes mig tiden för slutligt bestämmande av den myndighet, som skall övertaga överinseendet av fastighetsregistret för städer och liknande samhällen, ännu icke inträtt. På skäl, som fastighetsregisterkommissionen i slutet av sitt underdåniga förslag framhållit, synes mig tillsynen fortfarande tillsvidare lämpligast böra utövas av fastighetsregisterkommissionen med av densamma föreslagna omläggning av arbetsorganisationen. Först sedan fastighetsregistren för rikets städer och andra samhällen, vars fastigheter skola inregistreras i samma ordning som gäller för stad, blivit i huvudsak upplagda och någon erfarenhet även vunnits om de tillsyningsåtgärder, som föranledas av fastighetsregistrets fortsatta förande, synes mig nödigt besluta om vilken myndighet, som skall anförtros handhava överinseendet över fastighetsregisterföringen i rikets städer och med dem i detta hänseende jämställda samhällen. Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse nödvändigt att snart bestämdes, vilken myndighet, som skulle övertaga förenämnda överinseende, torde lantmäteristyrelsen, som nu inom sig har tillgång på rättsbildade personer och vars chef varit och är ledamot av fastighetsregisterkommissionen, utan tvivel vara den åtminstone under nuvarande förhållanden lämpligaste myndigheten, helst densamma redan har överinseendet över jordregistret eller fastighetsregistret för landet. Lantmäteristyrelsen:1 Lantmäteristyrelsen finner sig till att börja med böra något beröra frågan, huruvida det kan anses lämpligt att redan nu, i det läge fastighetsregistre1 Byråchefen Hamrin, t. f. byråchefen Bagger-Jörgensen och byrådirektören Hernlund.

28 ringen befinner sig, ordna den framtida tillsynsmyndigheten över stadsfastighetsregistret. I denna del synes fastighetsregisterkommissionen själv snarast luta åt den uppfattningen, att den effektivare ledning av arbetet med registrets uppläggande, som anses erforderlig, skulle lika väl tillsvidare kunna ernås genom en förändring av kommissionens arbetsorganisation. Lantmäteristyrelsen delar denna uppfattning och vill särskilt erinra om att det väsentliga sakskälet för att tillsynen över fastighetsregistrets första uppläggande anförtroddes en särskild kommission var, att ett dylikt omfattande men tillfälligt uppdrag icke ansågs böra påläggas ett ordinarie ämbetsverk, då därigenom kunde framtvingas inrättande av nya tjänster, som sedermera ej motsvarade något behov, men vilkas indragning ej så lätt läte sig göra. På den ståndpunkt registrets uppläggande för närvarande synes vara, torde nämnda skäl mot uppgiftens överflyttande till en ordinarie ämbetsmyndighet fortfarande bestå. Den omfattande inspektion, som enligt fastighetsregisterkommissionens uttalande i hög grad påkallas under registrets uppläggande för att dels påskynda arbetet dels tillse, att detsamma verkställes på ett riktigt sätt, torde däremot beträffande registrets förande knappast vara erforderlig annat än under den första tiden efter registrets uppläggande. Innan sålunda dels registret i huvudsak upplagts dels närmare erfarenhet angående omfattningen av arbetet med registrets förande erhållits, synes det definitiva ordnandet av tillsynen över registret icke lämpligen böra ske. Lantmäteristyrelsen håller sålunda före, att det av fastighetsregisterkommissionen framförda önskemålet om en mera effektiv tillsyn över registrets uppläggande för närvarande bäst tillgodoses genom förändring i fråga om kommissionens organisation. Ett annat skäl, som även talar för ett uppskjutande av frågan om det definitiva ordnandet av tillsynen över fastighetsregistret, är att frågan om överinseendet över städernas mätningsväsende ännu icke blivit slutligt ordnad. Då emellertid, sedan registret väl en gång blivit upplagt, förändringarna i registret därefter bliva helt beroende av förekommande mätningsförrättningar (tomtindelning, tomtmätning, avstyckning o. s. v.) och registrets förande huvudsakligen blir en registrering av de genom förrättningarna åstadkomna ändringarna i fastighetsindelningen, synes knappast frågan om framtida tillsynsmyndighet över registret böra lösas helt fristående från frågan angående ordnandet av städernas mätningsväsende. För den händelse Kungl. Maj:t av andra skäl skulle finna lämpligt, att frågan redan nu definitivt ordnades, får styrelsen emellertid upptaga till skärskådande de förslag, som fastighetsregisterkommissionen i donna del framfört. Fastighetsregisterkommissionen har i sitt förslag utgått från alt med hänsyn till de stora likheter, som förefinnas i fråga om förandet av å ena sidan jordregistret, å andra sidan fastighetsregistret för stad, .starka skäl tala för att samma myndighet utövar tillsynen över båda registren. Lantmäteristyrelsen delar denna uppfattning, men anser likväl frågan icke kunna bedömas uteslutande ur denna synpunkt. Styrelsen håller nämligen före, att frågan bör ses jämväl från synpunkten av sambandet mellan jorddelningen och fastighetsregistreringen samt med hänsyn till de fördelar och nackdelar, som ur organisations- och ekonomisk synpunkt kunna uppstå genom de alternativa förslagen i fråga om tillsynens definitiva förläggande. Med utgångspunkt härifrån lärer frågan om jordregistrets förflyttande under annan myndighet än lantmäteristyrelsen helt böra lämnas ur räkningen. Jordregistret utgör slutredovisningen av all fastighetsbildning å landet eller med andra ord av jorddelningens utveckling därstädes. Bortsett från att jordregisterarbetet allt från dess början handhafts av

29 lantmäteristyrelsen och utförts av styrelsen underställd personal, varigenom stor erfarenhet på området samlats inom styrelsen och lantmäterikåren, synes den omständigheten, att jorddelningsverksamheten å landet verkställes av styrelsen underställd personal och utgör denna personals huvudsakliga uppgift samt att såväl närmaste övervakandet av jorddelningsväsendet som uppläggandet och förandet av jordregistret tillkommer överlantmätarna i länen, i och för sig tala tillräckligt tydligt mot jordregistrets förläggande under annan tillsynsmyndighet än lantmäteristyrelsen. Den av fastighetsregisterkommissionen framhållna möjligheten, att, därest fastighetsregistret skulle förläggas under annan myndighet genom jordregistrets överflyttande från lantmäteristyrelsen till denna myndighet, vissa besparingar skulle kunna genomföras beträffande styrelsens stat, synes lantmäteristyrelsen alldeles utesluten med hänsyn till den ringa omfattning, i vilken numera — sedan registret i huvudsak upplagts — ärenden rörande jordregistret till styrelsen inkomma. Något skäl av ekonomisk art kan sålunda ej anföras för jordregistrets förflyttning från lantmäteristyrelsen, varemot av ovan anförda sakskäl en sådan förflyttning skulle medföra väsentliga nackdelar. Vill man sålunda uppehålla sambandet mellan de båda fastighetsregistren för land och för stad finnes enligt styrelsens mening ingen annan utväg än att även lägga tillsynen över det sistnämnda under lantmäteristyrelsen. För ett dylikt ordnande av tillsynsmyndigheten talar kanske i än högre grad rena organisationssynpunkter. Såsom av överlantmätarens i Malmöhus län yttrande i ärendet framgår, utföres nämligen arbetet med fastighetsregistret i mycket stor utsträckning av till lantmäterikåren hörande tjänstemän. Att därför lantmäteripersonalen även i denna del av sin verksamhet lämpligast borde stå under samma tillsynsmyndighet som i fråga om annan deras verksamhet torde vara uppenbart. Om detta redan är fallet beträffande den å länen arbetande lantmäteripersonalen, torde detta i än högre grad gälla rikets överlantmätare. Enligt 7 kap. 17 § i lagen om fastighetsbildning i stad skall för samhälle å landet överlantmätaren vara registerförare, så framt ej samhället förklarat sig vilja bekosta registerföringen, något som emellertid endast undantagsvis torde bliva fallet. För närvarande finnes ett sextiotal köpingar och municipalsamhällen, för vilka överlantmätarna på grund av denna lagbestämmelse sannolikt komma att upplägga och föra fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser. Det torde även böra bemärkas, att härefter tillkommande samhällen, för vilka fastighetsregister såsom förstad bestämmes skola föras, såsom regel komma att vara av den art, att överlantmätarna bliva registerförare för desamma. Sedan det första uppläggandet av fastighetsregistret inom nuvarande städer och här ifrågavarande samhällen slutförts, kommer sålunda för framtiden arbetet med fastighetsregistrets uppläggande att ensamt åligga överlantmätarna. Skulle tillsynen över fastighetsregistret förläggas till annan myndighet än lantmäteristyrelsen, komme sålunda överlantmätarna i subordinationsförhållande till två särskilda myndigheter i olika delar av sin verksamhet, något som ur organisationssynpunkt icke kan betraktas annat än såsom en stor olägenhet och som säkerligen skulle medföra onödiga slitningar mellan de båda myndigheterna och svårigheter för överlantmätarna att tillfredsställa båda myndigheterna i fråga om såväl kvantitativ som kvalitativ arbetsprodukt. Även beträffande utnyttjande av den övriga å lantmäterikontoren anställda personalen för fastighetsregisterarbetet torde en dylik dualism i tillsynsmyndigheten komma att ofördelaktigt inverka. Ser man slutligen frågan ur kostnadssynpunkt, torde utan gensägelse det ställa sig för staten fördelaktigast, att tillsynsmyndigheten förlägges till lantmäteristyrelsen. Såsom av fastighetsregisterkommissionens förslag framgår, torde, därest tillsynen över fastighets-

30 registret förlägges till annan förefintlig eller nyinrättad statsmyndighet, minst två tjänstemän för ändamålet erfordras. Enligt styrelsens mening torde däremot, om lantmäteristyrelsen erhölle uppdraget i fråga, det framtida övervakandet av fastighetsregisterarbetet icke kunna bliva av den omfattning att icke inom styrelsen en särskild för ändamålet tillsatt tjänsteman skulle medhinna att omhänderhava ärendena såväl rörande jordregistret som fastighetsregistret. Förutom därigenom uppkommande minskning i kostnader för tjänsteavlöning torde även möjligheten att inom en större organisation bättre kunna utnyttja arbetskrafterna vara till fördel ur organisationssynpunkt. Härtill kommer, att den för tillsynen över fastighetsregistret nödvändiga inspektionen bör inom lantmäteristyrelsen kunna ordnas på sådant sätt, att densamma i huvudsak kan verkställas i samband med styrelsens övriga inspektionsverksamhet, varigenom en väsentlig kostnadsbesparing bör kunna vinnas. I detta sammanhang vill styrelsen med anledning av fastighetsregisterkommissionens uttalande, att, om fastighetsregistret förlägges till lantmäteristyrelsen, den byrådirektörsbefattning i styrelsen, som för närvarande är vakant och upprätthålles på förordnande, icke då kan indragas, hava framhållit, att oberoende av denua sak och av helt andra skäl någon indragning av nämnda befattning enligt styrelsens mening icke kan ifrågakomma. Uti kommissionens skrivelse har vidare uttalats att för ett förläggande av tillsynen över fastighetsregistret till lantmäteristyrelsen fordras, att genom organisatoriska bestämmelser trygghet vinnes, att tillsynen över registret lägges under rättsbildad ledning. Ehuru styrelsen icke obetingat kan instämma i de skäl, som härför anförts av kommissionen, vill styrelsen hava framhållit, att redan med hänsyn till styrelsens nuvarande arbetsuppgifter tillgång till juridiskt bildad befattningshavare inom styrelsen måste anses vara nödvändig. För vinnande av trygghet, att detta alltid blir fallet, torde i styrelsens instruktion bestämmelser härutinnan lämpligen kunna införas. Av vad lantmäteristyrelsen ovan anfört torde framgå, att jordregistret liksom hittills bör ligga under lantmäteristyrelsen dels med hänsyn till dess nära samband med styrelsens övriga uppgifter dels även ur organisationssynpunkt och på grund av den befattning öyerlantmätarna alltid måste hava med detsamma, samt att fastighetsregistret för stad dels på grund av dess nära samband med jordregistret dels med hänsyn till överlantmätarnas handhavande av fastighetsregistren för de stadsliknande samhällena och dels ur synpunkten av minskade kostnader för tillsynsmyndigheten lämpligast även bör förläggas under lantmäteristyrelsen. Därest frågan om tillsynsmyndighetens definitiva framtida ordnande icke nu anses bör lösas, synes densamma böra upptagas i samband med frågan om tillsynen över städernas mätningsväsende. Skulle därvid, trots de fördelar ur organisations- och kostnadssynpunkt, som ett förläggande till lantmäteristyrelsen av överinseendet över såväl stadsfastighetsregistret som städernas mätningsväsende skulle medföra, annan statsinstitution anses för ändamålet böra ifrågakomma såsom tillsynsmyndighet över mätningsväsendet i städerna, synes det lantmäteristyrelsen kunna ifrågasättas, att fastighetsregistret för stad även förlägges till samma statsinstitution. Härvid bör emellertid beaktas, att om tillsynen över städernas mätnings- och fastighetsregisterförhållanden på detta sätt skulle ordnas, man därmed i själva verket tillskapar två skilda lantmäteristyrelser, en för landet och en för städerna och vissa samhällen, samt att överlantmätarna och personalen å lantmäterikontoren i länen liksom det stora antal lantmäteritjänstemän, som äro verksamma såsom mätningsmän och registerförare i städer och andra samhällen, komme att lyda under båda styrelserna.

31 Stadsingenjörskontoret i Stockholm: Som framgår av fastighetsregisterkommissionens skrivelse, har frågan om lämplig tillsyningsmyndighet över städernas fastighetsbildningsregistrering varit ganska svårlöst, och inrättande av fastighetsregisterkommissionen som uppsiktsmyndighet under fastighetsregistrens första uppläggande har närmast varit att betrakta som en provisorisk åtgärd för vinnande av erfarenhet. Denna anordning har emellertid visat sig vara synnerligen välbetänkt, då kommissionen från första stund inriktat sitt arbete på att lämna städerna all den hjälp och ledning vid arbetets utförande, som de kunnat önska. Arbetet med fastighetsregistrens uppläggande har ofta varit förenat med ganska stora svårigheter med avseende på anskaffning av kartmaterial samt markredovisningen. Svårlösta spörsmål hava ofta uppstått med avseende på riktigaste sättet att redovisa marken, olika i olika städer, men har kommissionen fall för fall behandlat desamma samt publicerat och delgivit respektive registerförare och förrättningsmän för registerkartas upprättande samtliga råd och upplysningar. Vad Stockholm vidkommer, har kommissionen även med förståelse upptagit eventuella önskemål rörande lättnader av formell natur vid registrets uppläggande. Det synes kontoret vara en fördel för städerna, om det får anstå med fastighetsregisterkommissionens indragning, till dess fastighetsregistren blivit mera allmänt upplagda. Vid ordnandet av det framtida överinseendet över fastighetsregistren, är enligt kontorets åsikt av vikt att detsamma anförtros åt en i juridiskt avseende väl kvalificerad myndighet. Den auktoritativa ställning, fastighetsregisterkommissionen haft, har varit till gagn för fastighetsregistreringen, och kontoret anser, att bästa resultatet med det fortsatta arbetet kommer att vinnas, om överinseendet lägges till justitiedepartementet, såsom registerkommissionen själv föreslagit. Byggnadsnämnden i Stockholm: Nämnden anser lämpligast att, sedan fastighetsregisterkommissionen upphört, tillsynen över fastighetsregistreringen förlägges till justitiedepartementet på sätt fastighetsregisterkommissionen föreslagit. Stadskollegiet i Stockholm: A de skäl, svenska stadsförbundets styrelse i sitt ovan återgivna yttrande anfört, finner stadskollegiet lämpligast, att avgörandet av här ifrågavarande ärende får anstå, intill dess de i fastighetsbildningslagen angivna förutsättningarna för det definitiva ordnandet av tillsynsmyndigheten över registerverket föreligga. Byrådirektören Hernlund anförde vid stadsfullmäktiges i Stockholm behandling av ärendet. Stadskollegiets förslag till utlåtande rörande frågan om ordnande av tillsynen över fastighetsregistret för stad utmynnar i ett åberopande av stadsförbundets i ämnet avgivna utlåtande och innebär sålunda, att för närvarande någon ändring i nu gällande ordning för tillsynens utövande icke bör ske utan att liksom hittills den för ändamålet särskilt tillsatta fastighetsregisterkommissionen bör fortsätta att utöva överinseendet. Denna åsikt synes också vara fullt riktig med hänsyn till att fastighetsregistrens uppläggande icke fortskridit så långt, att man kan vänta arbetet slutfört under den närmaste tiden. Tillsynen över fastighetsregistrets uppläggande erfordrar även en betydlig inspektionsverksamhet och kräver därför mer arbetskrafter än vad som givetvis blir fallet, sedan registren väl upplagts och endast tillsyn erfordras över det fortsatta förandet av desamma. Detta var också ett av skälen till, att en särskild kommission erhöll uppdraget att övervaka fastighetsregistrets uppläggande, intill dess detta arbete i huvudsak blivit slutfört, för att ej inom

32 ett ordinarie ämbetsverk skulle för ändamålet tillskapas tjänster, som sedan kanske för framtiden icke kunde behövas. Ehuru jag sålunda kan helt instämma i stadskollegiets uppfattning i frågan, har jag likväl ansett mig med några ord ytterligare böra belysa densamma med hänsyn till de yttranden, som avgivits av byggnadsnämnden och stadsingenjörskontoret. I motsats till stadskollegiet ha nämligen byggnadsnämnden och stadsingenjörskontoret ansett sig böra ingå även på frågan om det slutliga ordnandet av tillsynsmyndigheten över fastighetsregistret och därvid förordat, att sedan fastighetsregisterkommissionen slutfört sitt arbete, d. v. s. när registren i huvudsak blivit upplagda, tillsynen bör förläggas till justitiedepartementet såsom fastighetsregisterkommissionen föreslagit. Detta innebär sålunda tillskapandet av en särskild, helt ny institution endast för denna speciella uppgift. Enda skälet, som av stadsingenjörskontoret anförts härför, är, att en i juridiskt hänseende fullt kvalificerad myndighet bör utöva tillsynen över fastighetsregistret. För min del kan jag ej inse nödvändigheten av juridisk sakkunskap i allmänhet för övervakandet av fastighetsregistrets förande. För detta erfordras blott kännedom om den speciella lagstiftning, som avser registreringen, samt särskilt kunskap om jorddelningens inverkan på fastighetsbildningen inom städerna. Sedan fastighetsregistret väl upplagts, innebär nämligen dess förande uteslutande en registrering av den genom legala jorddelningsförrättningar fortsatta nya fastighetsbildningen och utgör sålunda en ren bokföringsåtgärd. Ser man sedan på de skäl, som av fastighetsregisterkommissionen anförts för dess alternativa förordnande av justitiedepartementet såsom tillsynsmyndighet över fastighetsregistret, kan man ej gärna finna annat än att dessa skäl sakligt äro tämligen svaga. Fastighetsregisterkommissionen utgår från den i och för sig riktiga principen, att med hänsyn till det nära sambandet mellan jordregistret för landet och fastighetsregistret för stad samma myndighet bör hava tillsynen över båda registren. Då lantmäteristyrelsen redan har överinseendet över jordregistret, har det synts kommissionen närmast till hands att förlägga även fastighetsregistret för stad under samma styrelse. Den enda farhåga, kommissionen uttalar mot detta sätt för sakens ordnande, är, att trygghet ej funnes för att inom lantmäteristyrelsen skulle finnas erforderlig juridisk kompetens. Kommissionens uttalande gäller emellertid ett ordnande av den statliga tillsynsmyndigheten redan nu, innan registret i huvudsak blivit upplagt. Även om möjligen för registrets uppläggande i särskilda fall erfordras juridisk sakkunskap, torde emellertid den av kommissionen uttalade farhågan icke kunna anses befogad, då inom lantmäteristyrelsen för andra uppgifter alltid erfordras tillgång till juridiskt kvalificerad person, och säkerhet för att så alltid blir förhållandet kan med lätthet vinnas genom en instruktionsbestämmelse. Det kan ju i förbigående nämnas, att för närvarande såväl den ordinarie och den tillförordnade chefen för styrelsen som även en av byråcheferna hava juridisk utbildning, och vidare kan framhållas med hänsyn till förslaget, att lantmäteristyrelsens ordinarie chef samtidigt är fastighetsregisterkommissionens verkställande ledamot. Kommissionen upptar emellertid alternativet justitiedepartementet såsom sitt förslag på grund av, såsom kommissionen säger, den tidigare yppade obenägenheten från städernas sida emot tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen. Detta är sålunda det skäl, som ansetts böra vara utslagsgivande för upprättande av en helt ny myndighet för ändamålet. För min del tror jag emellertid, att den förr uttalade misstänksamheten mot lantmäteristyrelsen, särskilt från stadsingenjörshåll, numera icke bör tillmätas större betydelse, då densamma säkerligen stött sig på helt andra grunder än vad som för frågans avgörande

33 bör vara utslagsgivande. Ett stöd för denna uppfattning finner jag även i stadsförbundets nu avgivna yttrande, där lantmäteristyrelsen namnes såsom eventuellt den framtida tillsynsmyndigheten över fastighetsregistret. Till slut vill jag endast nämna, att det av kommissionen framförda förslaget att till en eventuell avdelning i justitiedepartementet även förlägga tillsynen över jordregistret, sålunda fastighetsregistret för landet, torde vara otänkbart att genomföra. Jordregistret utgör slutredovisningen av jorddelningen på landet och sammanhänger alltför nära med det under lantmäteristyrelsen stående jorddelningsväsendet för att ett dylikt förslag skulle kunna vara tillrådligt. Härtill kommer, att den närmare tillsynen över jorddelningen på landet, vilken verkställes av lantmäteripersonalen, utövas av överlantmätarna i länen och att dessa även hava att föra jordregister. Ur såväl teknisk som administrativ synpunkt bör därför jordregistret icke överflyttas till annan myndighet utan fortfarande stå under lantmäteristyrelsens ledning. För den eventuella avdelningen i justitiedepartement skulle sålunda återstå att övervaka fastighetsregistrets förande i städerna, en uppgift, för vilken väl knappast kan anses erforderligt att upprätta en ny, särskild myndighet. Denna uppgift bör utan svårighet kunna överlämnas till den myndighet, som sköter jordregistret, utan att mer än högst en tjänsteman för ändamålet erfordras, varvid denna arbetskraft även för andra uppgifter bör kunna tillgodogöras och då i främsta rummet för jordregistret. I detta sammanhang kan omnämnas, att arbetet med tillsynen över jordregistrets förande, ehuru jordregistret dock omfattar hela landet, inom lantmäteristyrelsen numera icke är av större omfattning än att en person icke är annat än delvis sysselsatt med detsamma. Att tillsynen över förandet av fastighetsregistret för stad skulle medföra väsentligt mera arbete än som är fallet beträffande jordregistret, torde knappast för framtiden vara att vänta. På grund av vad jag sålunda anfört får jag, under betonande av att stadskollegiets hemställan icke innebär, att stadsfullmäktige för närvarande taga ställning till frågans slutliga ordnande, yrka bifall till stadskollegiets förslag. Stadsfullmäktige

i Stockholm åberopa, vad stadskollegiet i sitt utlåtande anfört.

Borgmästaren Lindhagen vid Stockholms rådhusrätts första avdelnings behandling av ärendet. År 1917 uppdrogs tillsynen över stadsfastighets registret åt en särskild kommission, som skulle bibehålla ledningen, så länge arbetet med registrets första uppläggande pågingo i någon avsevärd omfattning. Då enligt vad upplyst blivit detta första uppläggande ännu icke på avsevärd tid kan förutsättas bliva avslutat, finner jag någon anledning icke förekomma att för närvarande ersätta den särskilda kommissionen med någon ny organisation. Frågan, åt vilken myndighet högsta uppsiktens utövande kan för framtiden lämpligen böra överlämnas, synes sålunda vara för tidigt väckt. Vill man emellertid redan nu söka bilda sig en uppfattning därom, anser jag vara av vikt betona, att organisationen ej bör onödigtvis fördyras och tillåtas antaga obehövliga proportioner. Såvitt huvudstaden åtminstone angår, förefaller arbetet med registrets uppläggande redan nu vara högeligen överorganiserat. Det bebådar också betydande svårigheter för en tomtmarks exploaterande i önskvärd tid på grund av de många omgångar, som ställas i utsikt och för övrigt redan nu hota i och för en tomts slutliga bestämmande såsom en juridiskt avskild del från den 5—84B4B8.

34 omkringliggande marken. Dylika tendenser hava naturligtvis också benägenhet att göra sig gällande vid organisationen av den högsta ledningen. Den ursprungliga tanken att till lantmäteristyrelsen förlägga icke blott fastighetsregistrets övervakande utan även bedömandet av stadsplanefrågor har uppgivits så till vida, att man, säkerligen med fog, frångått planerna på att lägga stadsplaneväsendet under lantmäteristyrelsen. Det återstår således endast frågan om tillsynen å fastighetsregistret, och då detta samt jordregistret inbördes överensstämma i stora delar, föreligga starka skäl för att tillsynen å båda registren förlägges till samma myndighet eller således till lantmäteristyrelsen, som redan innehar tillsynen över jordregistret. En sådan anordning är desto mera tänkvärd, som, enligt vad blivit upplyst, densamma skulle ställa sig billigare än någon annan utväg, ja till och med sagts kunna möjligen utan särskilda utgifter ombestyras av lantmäteristyrelsen. Att anordna en särskild juridisk organisation förlagd till justitiedepartementet synes icke vara av behovet påkallat. Särskilda juridiska insikter kunna knappast vara erforderliga för denna bokföring, helst om den efter registrets första uppläggande kommer, såsom från sakkunnigt håll blivit uttalat, att »sköta sig själv». Skulle mot förmodan i något undantagsfall en juridisk vägledning behöva tillitas, lärer möjlighet därtill framdeles som hitintills icke komma att saknas inom lantmäteristyrelsen och bör för övrigt kunna vinnas genom särskild rådplägning för det speciella fallet. Civilassesorn Jedin vid Stockholms rådhusrätts första avdelnings behandling av ärendet: Vidkommande först ifrågasatt omorganisation av den nuvarande tillsynen över arbetet med fastighetsregistret bör, om en sådan för arbetets snabbare fullbordan anses erforderlig, vid omorganisationen tillses att kvalificerad juridisk kompetens fortfarande finnes. Beträffande därefter frågan om ordnandet av det framtida överinseendet över fastighetsregistreringen må framhållas att, enär fastighetsregistreringen ytterst är en rättsangelägenhet, överinseendet över densamma bör anförtros åt en myndighet med ej mindre allsidig erfarenhet i registerarbetets skilda grenar än även väl kvalificerad juridisk kompelens. Stockholms rådhusrätts första avdelning i fastighetsärenden: Avdelningen hemställer, att magistraten måtte finna lämpligast, att avgörandet av ifrågavarande ärende får anstå, intill dess tidpunkten för det definitiva ordnandet av tillsynsmyndigheten över registcrverket föreligger. Magistraten i Stockholm avdelnings hemställan.

uttalar sig i överensstämmelse

med

rådhusrättens

första

Överståthållarämbetet: När frågan om den lämpligaste tillsynsmyndigheten uti nu förevarande avseende förevar vid 1917 års riksdag uttalade överståthållaren Carl Hederstierna den meningen, att lantmäteristyrelsen borde vara det rätta organet i detta fall. Denna åsikt hyser överståthållarämbetet alltjämt. På sätt fastighetsregisterkommissionen i sin nu avgivna framställning erinrat står jordregistret för närvarande under tillsyn av lantmäteristyrelsen, och kommissionen har själv medgivit att med hänsyn till detta registers och fastighetsregistrets för stad inbördes överensstämmelse i stora delar starka skäl förefunnes för en anordning, innefattande förläggande till samma myndighet av tillsynen å

35 båda registren. Den huvudsakliga erinran häremot, som kommissionen gjort, är att trygghet i styrelsens organisation ej funnes för att tillsynen å registren komme att läggas under rättsbildad ledning. Överståthållarämbetet kan ej finna att denna invändning bör vara avgörande. Har kommissionen rätt uti sin berörda fordran på rättsbildad ledning, så synes det vara enklast att tillskapa den erforderliga tryggheten genom bestämmelser i fråga om lantmäteristyrelsens organisation. Detta synes vara vida enklare än att, på sätt kommissionen föreslagit, förlägga tillsynen vare sig till en fristående central myndighet eller till justitiedepartementet. Båda dessa förslag måste överståthållarämbetet avstyrka. Hur viktig den ifrågavarande tillsynen än är, icke kräver den dock ett nytt ämbetsverk eller en ny byrå i ett departement. Kommissionen har emellertid såsom ännu ett alternativ föreslagit bibehållandet av kommissionen inom ännu någon tid med beredande åt verkställande ledamoten av tillfälle att en tid framåt odelat ägna sitt arbete åt sin uppgift. Då detta alternativa förslag synes vara ägnat att påskynda fastighetsregistrets uppläggande, har överståthållarämbetet däremot icke något att erinra, och får därför tillstyrka detsamma, men ämbetet gör denna tillstyrkan under uttryckligt framhållande av att tillsynen, enligt ämbetets åsikt, slutligen bör överlämnas åt lantmäteristyrelsen. Stadsfullmäktige i Södertälje: Då de skäl kommissionen anfört för sitt tillstyrkande Stockholms av att till justitiedepartementet överlämna överinseendet över fastighetsregistret för stad län. synas stadsfullmäktige övertygande, i all synnerhet som kommissionen ställer i utsikt att tillsynsmyndigheten, på detta sätt anordnad, skall kunna erhållas för en kostnad, som föga »iverstiger, vad tillsynen å registret för närvarande kostar statsverket, och såvitt stadsfullmäktige kunnat finna, någon kostnad för den blivande tillsynen icke kommer att påvila städerna, få stadsfullmäktige förklara sig icke hava något att erinra mot fastighetsregisterkommissionens ifrågavarande förslag, i vad det avser förläggande av tillsynen över fastighetsregistreringen till justitiedepartementet. Magistraten i Södertälje instämmer i stadsfullmäktiges yttrande. Stadsfullmäktige i Djursholm och stadsstyrelsen därstädes tillstyrka bibehållande av fastighetsregisterkommissionen tills vidare intill dess registerarbetet slutförts eller, därest detta icke skulle befinnas lämpligt, tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Vaxholm och magistraten därstädes förklara sig icke hava något att erinra mot fastighetsregisterkommissionens förslag, att tillsynen över fastighetsregistren förlägges till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige

i

Östhammar

förorda

justitiedepartementet

som tillsynsmyndighet.

Stadsstyrelsen i Östhammar: Då i fråga om stadsägobokens fortsatta förande i stort sett samma regler lära komma i tillämpning, som gälla i fråga om fastighetsregistret för rikets landsbygd eller jordregistret; då tomterna inom ett samhälle, vars fastigheter eljest redovisas i jordregistret, enligt gällande bestämmelser skola upptagas i en tomtbok, som företer stora likheter med den tomtbok, som föres för stad; och då alltså i fråga om det fortsatta förandet stora likheter förefinnas mellan de båda slagen av fastighetsregister eller

36 fastighetsregistret för stad och jordregistret, anser stadsstyrelsen att tillsynen å de båda registren böra förläggas till samma myndighet. Av de föreslagna anordningarna för ändamålet i fråga synes det som om lantmäteristyrelsen lämpligast skulle kunna omhändertaga tillsynen över fastighetsregistret för stad, enär denna myndighet redan har tillsynen å jordregistret och enär dess chef ju även har mångårig erfarenhet på här i fråga varande område såsom sekreterare och ledamot i fastighetsregisterkommissionen. En sådan anordning synes stadsstyrelsen vara mycket att föredraga framför tillsynens förläggande till någon nyinrättad avdelning av justitiedepartementet eller något helt och hållet nyskapat, tillfälligt eller permanent organ. Stadsfullmäktige i Öregrund och stadsstyrelsen därstädes förorda det av vice stadsingeniören O. Myrberg framförda förslaget. Stadsfullmäktige i Norrtälje och Sigtuna samt magistraterna i nämnda städer hava icke avgivit yttrande i ärendet, ehuru de lämnats tillfälle därtill. Kungl. May.ts befallningshavande i Stockholms län: Beträffande lämpligheten av att överlämna tillsynen åt lantmäteristyrelsen eller åt byggnadsstyrelsen anser sig länsstyrelsen, då här föreligger en dessa myndigheter vidkommande inre organisationsfråga, icke äga förutsättning för att däröver yttra sig. Detsamma gäller om förslaget att förlägga tillsynen till justitiedepartementet. Då utredning saknas huru de olika projekten — inklusive inrättandet av en fristående central myndighet — ställa sig till varandra i kostnadshänseende, undandraga sig desamma jämväl av denna anledning länsstyrelsens bedömande. Under erinran att den i 7 kap. 14 § lagen om fastighetsbildning i stad angivna förutsättning för överinseendets överflyttande från fastighetsregisterkommissionen till annan myndighet ännu icke inträtt, anser sig länsstyrelsen kunna ifrågasätta huruvida icke kommissionen fortfarande tillsvidare må fungera med den förstärkning av arbetskrafterna eller den jämkning i organisationen, som omständigheterna må påkalla. Drätselkammaren i Uppsala: Beträffande alternativet med lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet vill drätselkammaren erinra därom, att i annat sammanhang från stadens sida gjorts bestämda invändningar mot väckt förslag om förläggande av städernas mätningsväsen under lantmäteristyrelsens överinseende. Att här ingå på skäl, som anförts mot en dylik anordning, torde vara överflödigt. Det må vara nog att i det hänseende, varom här är fråga, framhålla, att de spörsmål, som i samband med fastighetsregistrets förande kunna inställa sig, i övervägande grad icke äro av mätningsteknisk natur utan måste bedömas ur rent juridiska synpunkter. Med hänsyn härtill framstår det såsom ett nödvändigt krav, att tillsynen över fastighetsregistret ordnas på ett sätt, som i främsta rummet tillförsäkrar uppsiktsmyndigheten erforderliga juridiska insikter. Därest denna synpunkt tillbörligen beaktas, torde det för övrigt vara skäligen likgiltigt, om tillsynen anförtros åt justitiedepartementet eller om därför inrättas en fristående central myndighet. Någon anledning varför fastighetsregisterkommissionen redan nu borde avlösas av en permanent tillsynsmyndighet torde icke föreligga, utan talar lämpligheten för att den fortfarande får fungera, intill dess fastighetsregistret blivit i sin helhet upplagt.

37 Stadsfullmäktige i Uppsala: Beträffande det föreslagna alternativet med lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet vilja stadsfullmäktige erinra därom, att i annat sammanhang från stadens sida gjorts bestämda invändningar mot väckt förslag om förläggande av städernas mätningsväsen under lantmäteristyrelsens överinseende. Att här ingå på de skäl, som anförts mot en dylik anordning, torde vara överflödigt. Det må vara nog att i det hänseende, varom här är fråga, framhålla, att de spörsmål, som i samband med fastighetsregistrets förande kunna inställa sig, i övervägande grad icke äro av mätningsteknisk natur utan måste bedömas ur rent juridiska synpunkter. Med hänsyn härtill framstår det såsom ett nödvändigt krav, att tillsynen över fastighetsregistret ordnas på ett sätt, som i främsta rummet tillförsäkrar uppsiktsmyndigheten erforderliga juridiska insikter. Såväl på grund härav som i övrigt synes det stadsfullmäktige beträffande de föreslagna alternativen lämpligast, att uppgiften anförtros åt justitiedepartementet. Magistraten i Uppsala: Magistraten instämmer i vad fullmäktige anfört, dock med tillägg, att, enligt magistratens förmenande, någon avlösning av fastighetsregisterkommissionen icke synes böra ske, förrän arbetet med fastighetsregistrets första uppläggande hunnit åtminstone i stort sett avslutas. Stadsfullmäktige i Enköping: Fullmäktige instämma i kommissionens förslag att förlägga tillsynen å de båda fastighetsregistren till justitiedepartementet på det sätt, kommissionen i sitt förslag närmare angiver. Magistraten i Enköping: Magistraten finner kommissionens förslag att förlägga ifrågavarande tillsyn till justitiedepartementet vara lämpligt. Kungl. Majas befallningshavande i Uppsala län: Befallningshavanden tillstyrker det alternativa förslaget om tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen, dock att, på sätt magistraten i Uppsala förordat, icke någon avlösning av fastighetsregisterkommissionen bör ske, förrän arbetet med fastighetsregistrens första uppläggande hunnit åtminstone i stort sett avslutas. Byggnadsnämnden i Nyköping: Kommissionen föreslår i första hand att lantmäteristyrelsen, som för närvarande utövar tillsyn över jordregistret, jämväl bör vara tillsyningsmyndighet ifråga om fastighetsregistret för stad. Emot en sådan anordning nödgas byggnadsnämnden av skäl som i annat sammanhang anförts såväl av svenska stadsförbundet som av ett flertal städers myndigheter och vilka skäl delvis berörts i kommissionens nu framlagda förslag, ställa sig bestämt avvisande. Alternativt föreslår kommissionen, att tillsynen över fastighetsregistret må förläggas till justitiedepartementet, inom vilket för ändamålet skulle inrättas en särskild fastighetsregistreringsavdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Emot detta förslag har byggnadsnämnden intet att erinra, detta så mycket mindre som, enligt vad kommissionen framhållit, den föreslagna anordningen på vis och sätt tidigare praktiserats och befunnits i avsevärd grad påskynda och förenkla vissa ärendens behandling. Ej heller har byggnadsnämnden något att erinra mot att fastighetsregisterkommissionen, intill dess arbetet med fastighetsregistreringen i städerna blivit i huvudsak slutfört, fortfarande må handhava ledningen av och uppsikten över fastighetsregistrets uppläggande.

38 Med stöd av vad sålunda anförts har byggnadsnämnden föreslagit, det stadsfullmäktige i sitt yttrande över föreliggande förslag måtte hemställa, att fastighetsregisterkommissionen tills vidare och intill dess arbetet med fastighetsregistreringen i städerna blivit i huvudsak slutfört måtte bibehållas vid ledningen av och uppsikten över fastighetsregistrets uppläggande, samt att tillsynen över fastighetsregistret sedermera måtte förläggas till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Nyköping: Fullmäktige hemställa, att fastighetsregisterkommissionen tills vidare och intill dess arbetet med fastighetsregistreringen i städerna och sådana stads liknande samhällen, där fastighetsregister skall föras, blivit i huvudsak slutfört måtte bibehållas vid ledningen av och uppsikten över ej mindre fastighetsregistrets uppläggande utan även dess förande samt att frågan om slutligt ordnande av tillsynen över fastighetsregistrets förande måtte avgöras först senare, då detsamma mera närmade sig sin fullbordan och ytterligare erfarenhet beträffande dess förande erhållits. Magistraten i Nyköping instämmer i stadsfullmäktiges yttrande i ärendet under förutsättning att tillfälle beredes de kommunala myndigheterna att i sinom tid ånyo yttra sig i frågan om slutligt ordnande av tillsynen över fastighetsregistrets förande. Stadsfullmäktige i Katrineholm och stadsstyrelsen därstädes förorda lantmäteristyrelsen som tillsynsmyndighet, stadsstyrelsen av den anledning att jord- och fastighetsregistren skulle komma under samma myndighet. Stadsfullmäktige i Eskilstuna: Stadsfullmäktige uttala önskvärdheten av, att den nuvarande fastighetsregisterkommissionen, eventuellt i någon mån ombildad och på lämpligt sätt rekryterad, gjordes permanent, så att det arbete, som av densamma utföres, på bästa sätt komme att tillgodogöras och fullföljas. Antalet ordinarie ledamöter och dessas arvoden torde utan större svårighet kunna avvägas så, att denna lösning av frågan komme att utfalla väl så litet betungande för statsverket som vilken som helst annan hittills föreslagen. Magistraten i Eskilstuna: Då den nuvarande fastighetsregisterkommissionen förvärvat stor erfarenhet inom ifrågavarande område, framstår för magistraten såsom mest önskvärt och lämpligt, att kommissionen, eventuellt något ombildad, jämväl efter registrens uppläggande tillsvidare bibehålles såsom tillsynsmyndighet. Skulle emellertid anses lämpligt, att tillsynen över fastighetsregistret för stad från kommissionen redan nu eller framdeles övertages av annan myndighet, vill magistraten med hänsyn till kravet på att denna myndighet framför allt besitter erforderlig juridisk kompetens, uttala sig för, att tillsynen anförtros åt justitiedepartementet. Huru frågan än må komma att ordnas, anser magistraten i varje fall, att lantmäteristyrelsen icke bör utgöra tillsyningsmyndighet beträffande fastighetsregistreringen i städerna; och vill magistraten härvid framhålla, att magistraten tidigare i annat ärende uttalat sig mot väckt förslag om förläggande av städernas mätningsväsen under lantmäteristyrelsen. Stadsfullmäktige i Strängnäs som tillsynsmyndighet.

och magistraten därstädes förorda justitiedepartementet

39 Stadsfullmäktige i Trosa: Som staten och kommunerna under senare är fått vidkännas högst avsevärda kostnader för fastighetsregislrets åstadkommande, är det av vikt, att detsamma vidmakthålles och efter vad erfarenheten visat kan detta ske endast genom att arbetet står under tillsyn av en eller flera på området sakkunniga personer. Det gäller därför att för framtiden söka anordna en kontrollerande myndighet försedd med erforderliga kvalifikationer och med förutsättningar att kunna arbeta effektivt. Skulle såsom fastighetsregisterkommissionen påvisat felaktigheter förekomma vid själva uppläggandet av registren eller vid de fortlöpande införingarna däri, gäller det att snabbt få dem rättade och likaså är det av vikt, att den upplysningsverksamhet på området, som hittills bedrivits av kommissionen, får fortleva. Såsom av kommissionens tryckta meddelanden framgår är det icke få fall, däri med fastighetsregistren sysselsatta personer eller myndigheter lämnats svar på framställda frågor och erhållit anvisningar till lösandet av komplicerade fall. Kommissionen synes hava löst sin uppgift på ett lyckligt sätt och detta torde till stor del bero på det av kommissionen tillämpade förfaringssättet vid ärendenas behandling. Kommissionen liar arbetat under lättare former än våra vanliga ämbetsverk och institutioner och detta är en värdefull erfarenhet. Med hänsyn till det goda arbetsresultat, som man under förhandenvarande omständigheter måste anse kommissionen hava nått, förefaller det olämpligt, att åt lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen uppdraga överinseendet över fastighetsregistreringen. Att låta kommissionen fortleva i sin nuvarande form är icke lämpligt och har heller aldrig varit avsett och att skapa ett helt nytt ämbetsverk, »fastighetsregistreringsinspektionen», förefaller mindre tilltalande, ty dels torde så småningom ovan antydda ämbetsverkens tyngre arbetssätt influera på det nya ämbetsverket, som därigenom komme att förlora i arbetseffektivitet, dels ock bleve kostnaderna för inspektionen alltför stora. Med den genomgående sparsamhetsiver, som nu gör sig gällande inom statsförvaltningen, torde skapandet av ett helt nytt ämbetsverk vara föga förenligt. Härtill kommer dessutom den omständigheten, att den blivande inspektionens arbetsbörda icke kan på förhand bestämmas, det hela skall ju ske mera på försök för att därefter kunna givas fastare former. Att bilda ett ämbetsverk för mera ovissa förhållanden torde statsfinanserna icke tillåta. Det framlagda förslaget att till justitiedepartementet överlämna här ifrågavarande inspektionsverksamhet synes stadsfullmäktige fördelaktigast, dock torde förslaget böra jämkas i någon mån. Tillsättandet av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare förutsätta ordinarie befattningar och synes mindre lämpligt, i synnerhet som kanslisekreteraren, därest han icke vore jurist, icke tankes skola vikariera för kanslirådet vid semester eller annan ledighet, vid vilka tillfällen arbetet sålunda måste ligga nere. Båda tjänsteinnehavarna böra vara jurister med praktisk läggning och skolade såväl i domarvärv som i fastighetsregistreringsgöromål. Endast om staten skaffar sig fullt kompetenta arbetskrafter kan ett gott arbete åstadkommas. På grund av vad här ovan anförts vågar stadsfullmäktige i underdånighet föreslå att för verkställande av i fastighetsregisterkommissionens skrivelse omförmälda tillsyn över fastighetsregistrens uppläggande och förande ävensom inspektion av pågående registerarbeten inom justitiedepartementen måtte i fastighetsregisterkommissionens ställe anordnas en särskild avdelning för handläggande av hithörande ärenden. Denna avdelning torde uppföras på extra stat och utgöras av en byråchef såsom inspektör och en tjänsteman i 16:e lönegraden av nu gällande avlöningsreglemente med titel antingen förste sekreterare, statskonsulent för fastighetsregisterärenden eller byrådirektör. Skrivbiträde och expeditionsvakf ävensom ämbetslokaler torde departementet kunna tillhandahålla utan vidare kostnad. Båda tjänsteinnehavarna böra vara i domarvärv prövade och tillika hava på eget ansvar omhändcr-

40 haft uppläggande eller fullföljande av jorderegister eller fastighetsregister. Stadsfullmäktige hänvisa i underdånighet till motsvarande anordning inom jordbruksdepartementet beträffande kontrollen över statens egnahemsverksamhet och den därav vunna erfarenhet. Vidare torde åtgärder böra vidtagas i syfte att justitiekanslern och justitieombudsmannen vid de av dem årligen företagna inspektionerna ägnade uppmärksamhet åt här ifrågavarande registers förande och efter slutade inspektionsresor lämnade meddelande till justitiedepartementet rörande sina därvid gjorda iakttagelser. Härigenom skulle fastighetsregisteravdelningens arbete kunna underlättas. Magistraten i Trosa instämmer i vad stadsfullmäktige anfört i ärendet. Stadsfullmäktige i Torshälla och Mariefred och magistraterna i nämnda städer hava icke yttrat sig i ärendet, ehuru de lämnats tillfälle därtill. Kungl. Maj:ts befallning skavande i Södermanlands län: Arbetet med fastighetsregistreringen har visat sig långt mera tids- och arbetskrävande och vida mera invecklat än från början torde hava förutsetts, varjämte kostnaderna blivit och bliva betydande för såväl staten som vederbörande kommuner. Enligt föreskrift i 7 kap. 5 § av lagen om fastighetsbildning i stad hade registerkartorna bort vara upprättade inom utgången av år 1920, men blott för ett jämförelsevis litet antal samhällen inom riket torde ens nu efter ytterligare nära tre års förlopp sådana kartor vara fullbordade; och för de samhällen, där registerkartor hunnit upprättas, torde arbetet med fastighetsregistrens uppläggande icke hava långt fortskridit. Det synes K. B. för den skull ännu icke föreligga tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma, huru överinseendet över fastighetsregistreringen i städerna och med dem därvidlag likställda samhällen lämpligast och utan alltför stor kostnad för statsverket bör anordnas. Av kommissionens ifrågavarande underdåniga skrivelse och därvid fogade protokollsutdrag framgår, att en ledamot av kommissionen, dåvarande generaldirektören i läntmäteristyrelsen G. E. Grefberg, icke deltagit i ärendets behandling och att kommissionens två övriga ledamöter varit av olika meningar. Då dessutom i 7 kap. 14 § av ovannämnda lag föreskrives att överinseendet över fastighetsregistren skall, sedan arbetet med registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat för rikets städer ävensom övriga samhällen, för vilka fastighetsregister upplägges efter de för stad meddelade bestämmelser, från kommissionen övertagas av den myndighet, som bestämmes i allmän lag, men det förmodligen kommer att dröja ganska lång tid innan arbetet med fastighetsregistrens uppläggande varder i huvudsak avslutat, anser K. B., att med frågan om nämnda tillsyns övertagande från kommissionen av annan myndighet kan och bör tillsvidare anstå. Östergötlands Stadsfullmäktige i Linköping: Enligt inhämtad upplysning är registret i närvarande län. stund upplagt för endast c:a 25 av de 179 städer och samhällen, för vilka fastighetsregister såsom för stad föres. Det synes därför, som om lämplig tidpunkt för if rågakomna förslags avgivande knappast ännu inträtt. Kommissionen synes vara medveten härom och har därför såsom motiv för förslagets avgivande framhållit, att enligt kommissionens mening inrättandet redan nu av den slutliga tillsyningsanordningen skulle i hög grad påskynda registrets uppläggande. Fastighetsregisterkommissionens tillsyn över registerarbetet har hittills utövats dels genom lokala inspektioner och dels genom meddelandet av skriftliga anvisningar för registre-

u lingen i de särskilda fall, som av förrättningsmännen äskats, och synes kommissionen ifråga om anvisningars meddelande iakttagit en berömvärd skyndsamhet. Arbetet med registrets uppläggande åvilar ju dels särskilt förordnade förrättningsmän och registerförare, dels fastighetsbokförare och dels magistraterna, resp. K. B. På grund av dess art av tillfällighetsarbete lärer det knappast kunna beräknas, att de personer, som utföra den huvudsakliga delen därav, nämligen förrättningsmännen, skola med åsidosättande av sin egentliga verksamhet kunna helt ägna sig åt detsamma liksom det ock ofta torde möta svårigheter för isynnerhet fastighetsbokförare att vid sidan av ordinarie tjänst verkställa på dem ankommande granskningsarbete. Kommissionen anser, som ovan är sagt, att den effektivare ledning, som den slutliga tillsyningsmyndigheten skulle genom bl. a. tätare lokala inspektioner kunna utöva, skulle i hög grad påskynda arbetet. På grund av vad förut har framhållits rörande kommissionens ledning av arbetet och dettas karaktär av tillfällighetsarbete synes det vara synnerligen tvivelaktigt, om så kommer att bliva förhållandet. En annan omständighet, som talar emot den permanenta tillsyningsmyndighetens anordnande redan nu, är, att på registerarbetets nuvarande ståndpunkt det ej torde kunna fullt klargöras, i vilken grad tillsyningsåtgärder, sedan registret blivit upplagt för samtliga rikets samhällen, bliva erforderliga. Givet är, att en ny ordning av tillsynen redan nu lätt kan leda till inrättandet av nya tjänster, som sedermera ej motsvara något behov. Kommissionen synes själv vara tveksam i denna sak. T slutet av skrivelsen framhåller nämligen kommissionen, att då syftet med omdaningen, nämligen en effektivare ledning, jämväl kan uppnås genom en i vissa avseende förändrad organisation av fastighetsregisterkommissionen, detta alternativ bör förtjäna beaktande desto hellre, som därigenom erfarenhet vunnes ifråga om de slutliga tillsyningsåtgärder, som kunna bliva erforderliga. Kommissionen har som sagt även föreslagit, att registret fortfarande skulle stå under kommissionens ledning, dock med den omläggning av kommissionens arbetsorganistion, att verkställande ledamoten bereddes tillfälle att mera än nu är fallet ägna sig åt denna uppgift. Stadsfullmäktige anse på grund av vad här anförts det vara för statsverket förmånligast, att detta kommissionens förslag vinner beaktande. Därigenom kommer säkerligen även registerarbetet att bäst befrämjas, helst som någon personalförändring inom kommissionen ej försports. Stadsfullmäktige anse därför, att då frågan om inrättande av tillsynsmyndighet ej för närvarande är aktuell, densamma bör vila i avvaktan på större erfarenhet rörande vidden av det arbete, som kan komma att påvila denna myndighet. Magistraten i Linköping: Magistraten, som finner det uppenbart, att hittillsvarande tillsyn å arbetet med fastighetsregistret i städerna icke varit nog effektiv, har däremot tvekat beträffande frågan, åt vilken myndighet tillsynen bör anförtros, antingen åt justitiedepartementet eller fastighetsregisterkommissionen efter behörig omorganisation. Lantmäteristyrelsen och byggnadsstyrelsen torde icke böra härvid ifrågakomma. Vid valet emellan justitiedepartementet och kommissionen har magistraten slutligen stannat vid kommissionen och vill därvid åberopa samma skäl, som av stadsfullmäktige i sitt utlåtande anförts. Fastighetsregisterföraren i Norrköping John E. Petterson: Då fastighets registren skola utgöra underlaget för fastighetsböckerna och således ytterst avse en rättsangelägenhet, torde det, såsom fastighetsregisterkommissionen anför, vara ovedersägligt, att för registrets ledning 6—246452.

42 juridisk bildning icke kan undvaras. Även denna omständighet talar bestämt mot att förlägga ledningen till lantmäteristyrelsen, där instruktionsmässigt juridisk kompetens saknas. Under sådana förhållanden synes fastighetsregisterkommissionens förslag att anförtro uppgiften åt justitiedepartementet vara väl motiverad. Beträffande reservanten Myrbergs förslag att ordna tillsynen som en självständig institution, skulle detta givetvis med hänsyn till det avsedda ändamålet vara synnerligen tillfredsställande, men torde detsamma ur kostnadssynpunkt för det närvarande jcke vara lämpligt. I anslutning till vad ovan anförts får jag tillstyrka bifall till fastighetsregisterkommissionens förslag, att överinseendet över fastighetsregistreringen i städerna från kommissionen övertages av justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Norrköping och magistraten därstädes tillstyrka kommissionens förslag, att tillsynen å fastighetsregistreringen förlägges till en vid justitiedepartementet inrättad fastighetsregisteravdelning. Stadsfullmäktige i Söderköping: Fullmäktige instämma i fastighetsregisterkommissionens föl-slag om tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Magistraten i Söderköping: Magistraten finner fastighetsregisterkommissionens uppslag om inrättande av en central myndighet bestående av en chef och en sekreterare vara den bästa lösningen av frågan och torde nog största kompetensen hos blivande befattningshavare säkrast garanteras genom att reservanten stadsingenjören O. Myrbergs förslag att chefen borde erhålla överdirektörs och sekreteraren byråchefs avlöning vunne beaktande. Skola ekonomiska skäl tillmätas övervägande betydelse anser magistraten för sin del kommissionens förslag om tillsynens förläggande till en fastighetsregisteravdelning under justitiedepartementet såsom det uppslag, som är att föredraga framför övriga lösningar av frågan. I alla händelser bör ett blivande lagförslag icke utgöra hinder för statens möjlighet att fortfarande tillgodogöra sig nuvarande verkställande ledamotens i fastighetsregisterkommissionen sakkunskap i ämnen, som röra fastighetsregistret. Stadsfullmäktige i Motala kommissionens förslag.

förklara sig intet hava att erinra mot fastighetsregister-

Magistraten i Motala: Magistraten ansluter sig till kommissionens förslag, att tillsynen förlägges till justitiedepartementet och att inom departementet inrättas en särskild fastighetsregisteravdelning bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. I motsats till kommissionen är magistraten dock av den åsikten, att jämväl sekreteraretjänsten bör tillsättas med särskilt kvalificerad det vill säga rättsbildad person. Sekreteraren måste antagas vara den naturlige ersättaren för kanslirådet vid dennes semester, sjukdom eller vid övriga tillfällen, då denne är förhindrad uppehålla sin tjänst. På grund härav, och då sekreteraren genom sin tjänstgöring säkerligen får tillfälle att skaffa sig väsentlig erfarenhet i hithörande fastighetsfrågor och därför väl närmast bör komma ifråga vid befordran inom avdelningen, vore det lämpligast, att samma kvalifikationer ställdes på kanslirådet och sekreteraren. Av kommissionens yttrande framgår icke på vad sätt tillsynen skulle utövas. För att densamma skall bliva effektiv, torde det vara av nöden, att tillsynen i största möjliga mån får karaktären av lokala inspektioner. Att fastighetsregisteravdelningen skulle kunna

43 undvara skrivbiträde anser magistraten uteslutet, varför utgiften härför jämväl torde ra beaktas vid beräkningen av kostnaderna för anordnandet av tillsyn över fastighetsregistret. Stadsfullmäktige i Vadstena: Stadsfullmäktige, som visserligen finna det i någon mån vanskligt att fatta en bestämd ståndpunkt till de föreliggande olika förslagen, få dock förklara sig icke hava något att erinra mot den nuvavande fastighetsregisterkommissionens förslag om tillsynens förläggande till justitiedepartementet, vilket förslag synes stadsfullmäktige vara den naturligaste vägen för frågans framtida lösning. Magistraten i Vadstena tillstyrker fastighetsregisterkommissionens förslag. Stadsfullmäktige

tiva

i Skänninge hava ej något att i ärendet erinra.

Magistraten i Skänninge förklarar sig tillstyrka fastighetsregisterkommissionens alternaförslag, att tillsynen å fastighetsregistret för stad förlägges till justitiedepartementet.

Stadsfullmäktige i Mjölby: Det synes fullmäktige vara en riktig tankegång att överinseendet över fastighetsregistren blir densamma för såväl jordregistren på landet som fastighetsregistren i städerna, då desamma i stort sett hava samma ändamål och funktion endast med den skillnad, som uppstår genom städernas särskilda förhållanden på fastighetsbildningens område i jämförelse med landet. Skulle av vissa skäl lantmäteristyrelsen icke vara lämplig att verkställa tillsynen jämväl å städernas fastighetsregister, vilket med hänsyn till de tidigare skäl, som från städerna anförts är möjligt, hava stadsfullmäktige för sin del intet att erinra mot fastighetsregisterkommissionens förslag om en fastighetsregisteravdelnings inrättande inom justitiedepartementet, för så vitt denna anordning i billighet och effektivitet ställer sig förmånligare än inrättandet av ett fristående tillsynsorgan, vilket senare stadsfullmäktige icke kan överblicka. Stadsstyrelsen i Mjölby: Då det för närvarande råder rätt stora meningsskiljaktigheter rörande det framtida handhavandet av de arbetsuppgifter, som nu påvila fastighetsregisterkommissionen i vad det gäller att inlägga tillsynen av fastighetsregistren inom nu befintliga organ, synes det stadsstyrelsen, som om en avveckling av kommissionen vid nuvarande tidpunkt icke vore lämplig. Med hänsyn till det i ett flertal städer ännu pågående registerarbetet, synes en sådan avveckling, innan registerarbetena i huvudsak avslutats, icke stå fullt i samklang med fastighetsbildningslagens i dess 7 kap. 14 § inryckta förutsättningar för kommissionens upplösning. För en förtidig avveckling talar ju icke heller kostnadssynpunkten, dä ökade kostnader icke kunna undvikas, vare sig man lägger tillsynen hos lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen, inom justitiedepartementet eller skapar ett helt fristående organ. Vid ett val mellan förestående alternativ, då i en framtid kommissionen jämlikt bestämmelserna i fastighetsbildningslagen skall upphöra, synes lantmäteristyrelsen vara det organ, som lämpligast bör handhava tillsynen, då jordregistren för landet och fastighetsregistren för stad väl lämpligen bör läggas under samma tillsynsmyndighet. Mot detta hava emellertid städernas målsmän mycket kraftigt reagerat, förnämligast ur synpunkten, att städernas mätningsväsen står i ett svävande läge. Det är clock möjligt, att dessa svårigheter kunna inom kort övervinnas, och då lantmäteristyrelsens myndighet i förhållande till städernas mätningsväsende och deras speciella fastighets- och jorddelningsförhållanden blir klarlagd genom förratt-

44 ningar på området, torde de nu mycket delade meningarna kunna enas. Med hänsyn till det anförda synes någon åtgärd för fastighetsregisterkommissionens avveckling i sin helhet icke för den närmaste framtiden böra ifrågakomma. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län: I likhet med kommissionen anser K. B., att befogade invändningar kunna framställas mot det diskuterade förslaget att låta överinseendet över fastighetsregistret övertagas av lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen. Av de i kommissionens skrivelse ifrågasatta anordningarna synes alltså enligt K. B:s mening endast någotdera av de övriga alternativen behöva tagas under närmare övervägande. Kommissionen synes för sin del anse, att den ifrågavarande angelägenheten bäst kunde ordnas genom inrättandet av en fristående central myndighet, bestående av en chef och en sekreterare, men har med hänsyn till de rådande ekonomiska förhållandena ansett sig icke böra framlägga ett sådant förslag. Någon beräkning av kostnaderna för en dylik anordning har icke framlagts, men kommissionen förutsätter, att kostnaderna torde kunna hålla sig inom ganska rimliga belopp. Däremot har kommissionen ansett sig kunna föreslå förläggandet av tillsynen över såväl fastighetsregistret som jordregistret till justitiedepartementet, varest för sådant ändamål skulle inrättas en fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Beträffande kostnaden för en dylik anordning har kommissionen förklarat sig hysa den uppfattningen, att densamma föga skulle överstiga vad tillsynen å registren för närvarande kostar statsverket. För K. B. synes detta senare uppslag vara värt att tagas under närmare övervägande. Med hänsyn till vad kommissionen anfört beträffande omfattningen av det arbete, som tillsynen över registrets uppläggning och förande hittills vållat kommissionen, torde dock kunna ifrågasättas, huruvida tillräckligt effektiv tillsyn över detta arbete under nuvarande förhållanden skall kunna utövas av de två tjänstemän, av vilka fastighetsregisteravdelningen enligt förslaget skulle bestå. Detsamma torde gälla förslaget om tillsynens överlämnande åt en nybildad, av två personer bestående centralmyndighet. Härom kan emellertid K. B. icke bilda sig någon bestämd uppfattning. I varje fall synes det K. B. vara lämpligt, att, tillsvidare och så länge arbetet med registrets första uppläggande fortgår, tillsynen över arbetet bibehålles hos den redan existerande fastighetsregisterkommissionen, inom vilken för ändamålet erforderlig sakkunskap och erfarenhet torde vara representerade. Den av kommissionen påpekade olägenheten därav, att viss ledamot av kommissionen på grund av särskilda förhållanden varit förhindrad att helt ägna sig åt sitt uppdrag, lärer väl på ett eller annat sätt kunna för framtiden förebyggas. Fastighetsregisterföraren i Jönköping Einar Adéll: I fastighetsregisterkommissionens skrivelse återfinnes följande: »Med hänsyn till den hos städernas målsmän tidigare yppade obenägenheten emot tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen, torde en alternativ anordning böra övervägas». Jag vill då framhålla, att denna obenägenhet fortfarande finnes, och att städernas angelägenheter i denna sak ej bör överlåtas på lantmäteristyrelsen. Fastighetsregistret för stad är så pass viktigt för samhällena, att tillsynen över detsamma enligt min mening bäst utövas av en självständig institution. Då emellertid riksdagen tyvärr redan uttalat sig emot att skapa ett nytt ämbetsverk, trots att kostnaderna härför enligt kommissionens skrivelse skulle hålla sig inom rimliga belopp, så har man att välja

45 emellan en tillsyningsmyndighet sorterande direkt under justitiedepartementet eller ock en avdelning inom byggnadsstyrelsen. Att inordna tillsyningsmyndigheten under byggnadsstyrelsen anser jag vara det lämpligaste av dessa två alternativ, då därigenom städernas stadsplaneväsende, byggnadsväsende och fastighetsregister komme under en och samma myndighet. Emellertid förordas av fastighetsregisterkommissionen tillsynens förläggande till justitiedepartementet, vilket från juridisk synpunkt är att föredraga, och då detta förslag antagligen kommer att vinna statsmakternas bifall, hemställes att magistraten under framhållande av de två här ovan omnämnda alternativen, nämligen självständig institution eller byggnadsstyrelsen, förordar en tillsyningsmyndighet sorterande direkt under justitiedepartementet. Magistraten i Jönköping åberopar, vad fastighetsregisterföraren Adéll anfört. Byggnadsnämnden i Huskvarna: Kommissionen har stannat för att alternativt föreslå tillsynens förläggande till justitiedepartementet, och skulle där inrättas en särskild fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste sekreterare. Härigenom vinnes också att anskaffandet av nya lokaler blir överflödigt. Denna anordning utgör på samma gång ett led i strävandena att till departementen förlägga de centrala ämbetsverken. Kommissionen vitsordar också att under den tid dess verkställande ledamot jämväl innehade befattning i justitiedepartementet kommissionen på sätt och vis var inlagd i detta departement och att detta förhållande i hög grad förenklade och påskyndade vissa ärendens behandling. Detta senast omnämnda förhållande, att ärendenas behandling både förenklas och påskyndas anser nämnden hava stor betydelse, och då fullt sakkunnig tillsyn även genom detta förslag kan erhållas och kostnaden härför beräknas hålla sig inom ramen för de nu utgående kostnaderna för tillsynens utövande, vill nämnden tillstyrka detta av kommissionen sist framlagda förslag, att den framtida permanenta tillsynen över städernas fastighetsregistrering bör förläggas till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Huskvarna: Fullmäktige avgiva yttrande i överensstämmelse med fastighetsregisterkommissionens förslag, att tillsynen över fastighetsregistreringen i städerna bör handhavas av en fastighetsregisteravdelning, förlagd till justitiedepartementet. Stadsstyrelsen i Huskvarna: Då det synes lämpligt att nu vidtaga åtgärder för att inrätta den ifrågavarande slutliga tillsyningsmyndigheten, på det att erforderlig mera effektig ledning må komma registerarbetet till godo redan i dess nuvarande läge, och då på skäl, som i förslaget framförts, dels icke lantmäteristyrelsen därvid bör ifrågakomma, dels tillsynen å jordregistret och fastighetsregistret i städerna m. fl. orter bör uppdragas åt samma myndighet, dels upprättandet av en fristående central myndighet på grund av nuvarande ekonomiska förhållanden torde böra undvikas, finner stadsstyrelsen sig böra förorda kommissionens förslag, att tillsynen å båda registren förlägges till justitiedepartementet, där en fastighetsregisteravdelning för ändamålet bör inrättas. Byggnadsnämnden i Nässjö: Ifråga om tillsynen å fastighetsregistreringen har kommissionen tvenne förslag, nämligen, att tillsynen förlägges antingen till lantmäteristyrelsen eller till justitiedepartementet Av nämnda alternativ synes det byggnadsnämnden vara att

46 föredraga, att nämnda kontroll förlägges till justitiedepartementet, då ju fastighetsregistreringen ytterst är en rättsangelägenhet, och städerna i mätningshänseende äro underordnade justitiedepartementet i så måtto, att redogörelse över förekommande mätningar skola till departementet årligen insändas. Ifråga om tillsynens ordnande anser byggnadsnämnden att denna t. v. bör omhänderhavas av fastighetsregisterkommissionen, varvid dock, som kommissionen själv framhåller, kommissionens verkställande ledamot borde beredas större möjlighet att odelat ägna sig åt fastighetsregisterarbetet. Att redan nu, innan registren äro upplagda, vidtaga förändringar i hittills varande anordningar för tillsynen torde vara onödigt, då desamma icke visat sig vara olämpliga. Lämpligare torde väl vara alt vänta med tillsynens slutliga ordnande, tills registren i huvudsak äro upplagda. Stadsfullmäktige den anfört.

i Nässjö

och stadsstyrelsen därstädes åberopa, vad byggnadsnämn-

Stadsfullmäktige i Värnamo: Då det vore föga troligt, att riksdagen skulle lämna sitt medgivande till inrättande av ett helt. nytt ämbetsverk för detta ändamål, ville stadsfullmäktige såsom sin åsikt framhålla, att tillsynen borde överlämnas åt byggnadsstyrelsen eller justitiedepartementet, vilketdera sedan komme att visa sig ändamålsenligast, men däremot, med hänsyn till de önskemål, som tidigare uttalats från städernas sida, icke till lantmäteristyrelsen. Stadsstyrelsen i Värnamo åberopar, vad stadsfullmäktige anfört. Magistraten i Eksjö: Vid (ivervägande av vad i förslaget anförts synes det magistraten lämpligast, att tillsynen må tillkomma justitiedepartementet. Magistraten i Gränna: Då, såsom vice stadsingenjören Olof Myrberg yttrat, fastighetsregistreringen i städerna ännu icke kommit fullt i gång, kan och bör överinseendet över detta arbete fortfarande utövas av fastighetsregisterkommissionen, men, när berörda arbete, vilket ju skall läggas till grund för nya fastighetsböcker, blivit i huvudsak avslutat, bör (iverinseendet övertagas av en för ändamålet inrättad avdelning i justitiedepartementet, åt vilken avdelning jämväl tillsynen över jord registret bör uppdragas. Stadsfullmäktige i Jönköping, Hvetlanda, Eksjö, Tranås och Gränna samt stadsstyrelserna i Vetlanda och Tranås hava beslutat att icke avgiva yttrande i ärendet. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jönköpings län: Då, enligt vad fastighetsregisterkommissionen i sitt betänkande framhållit, arbetet med fastighetsregistrens uppläggande icke ännu blivit i huvudsak avslutat för rikets städer ävensom övriga samhällen, för vilka fastighetsregister upplägges efter de för stad meddelade bestämmelser, saknas för närvarande den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättningen för kommissionens ersättande med en permanent tillsynsmyndighet. När kommissionen detta oaktat föreslagit, att kommissionen redan nu skulle ersättas av en tillsynsmyndighet, synes anledningen härtill vara kommissionens uppfattning, att dess arbetsuppgifter såväl till främjande av arbetets

i? fortgång som ock med mindre kostnader för statsverket kunna anförtros åt kommissionens verkställande ledamot såsom ett enmansuppdrag — med biträde av en sekreterare — och att detta uppdrag bör i sig innesluta den blivande tillsynen över fastighetsregistren, inordnad under justitiedepartementet såsom en särskild byrå med ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Enär kommissionen anser, att dess uppgifter med fördel kunna anförtros åt kommissionens verkställande ledamot såsom ett enmansuppdrag, anser sig K. B. böra tillstyrka en dylik anordning. Däremot kan K. B. icke tillråda, att frågan om sättet för slutliga ordnandet av tillsynen över fastighetsregistren avgöres, innan arbetet med fastighetsregistrens uppläggande blivit i huvudsak avslutat. Under detta arbetes gång kunna nämligen vinnas erfarenheter av största betydelse för frågans definitiva lösning. Skulle likväl nämnda fråga anses böra redan nu företagas till avgörande, vill K. B. förorda, att tillsynen över fastighetsregistren anförtros åt lantmäteristyrelsen. Denna styrelse har redan tillsynen över jordregistren, såväl deras uppläggande som fortsatta förande, och härav har, ehuru jordregistren i minst lika grad som fastighetsregistren i stad såsom underlag för fastighetsböckerna avse en rättsangelägenhet, icke såvitt K. B. erfarit, försports några olägenheter. Därest emellertid tillsynen över fastighetsregistren med nödvändighet skulle kräva, att inom lantmäteristyrelsen anställes en byråchef med juridisk utbildning, lära kostnaderna härför icke bliva större, än i händelse tillsynen skulle ske genom en i justitiedepartementet inordnad särskild byrå. Givetvis vore det ock för lantmäteristyrelsen av stor betydelse, om en av byråcheferna därstädes hade juridisk utbildning. Ty helt visst förekomma inom styrelsen ett flertal mål, för vilkas avgörande juridisk utbildning kräves i än högre grad, än vad fallet skulle bliva med tillsynen över fastighetsregistren. Att lantmäteristyrelsen, i all synnerhet om en av dess byråchefer ägde juridisk utbildning, skulle sakna kompetens att öva tillsyn över fastighetsregistren i stad, torde väl icke gärna kunna sättas i fråga. Man kan därför icke taga någon större hänsyn till, att, enligt vad kommissionen erinrat, hos städernas målsmän tidigare yppats obenägenhet emot tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen. Därest mot förmodan förhållandena i Stockholm och möjligen någon annan av de större städerna skulle visa sig vara av så säregen beskaffenhet, att tillsynen över fastighetsregistren där måste erhålla en säi*skild organisation, lärer tillsynen kunna överlämnas åt någon av staden för ändamålet tillsatt, med juridisk kompetens utrustad myndighet. K. B. anser nämligen icke lämpligt, att tillsynen över fastighetsregistren utövas direkt genom justitiedepartementet, då en sådan anordning skulle medföra dels justitiedepartementets belastande med en mängd detaljarbeten, som hellre borde ankomma på en underordnad myndighet, dels ock vissa svårigheter för vinnande av rättelse i tillsynsmyndighetens beslut, vilka ju icke skulle kunna överklagas. För övrigt anser K. B. sig böra bestämt avstyrka åtgärder, vilka i likhet med det föreslagna ordnandet av tillsynsmyndigheten åsyfta att till departementen förlägga de centrala ämbetsverken. Ämbetsverkens uppgående i departementen, vilket knappt torde stå i överensstämmelse med 10 § regeringsformen, skulle medföra, att de administrativa målens avgörande i långt större utsträckning, än nu är möjligt, komme att bliva beroende av de skilda uppfattningar, vilka stå i samband med regeringarnas olika politiska ståndpunkt. Av skäl, som kommissionen åberopat, anser K. B., att tillsynen över fastighets-» registren icke bör anförtros åt byggnadsstyrelsen.

48 {ronobergs

Byggnadsnämnden i Växjö: Vid de tillfällen byggnadsnämnden tidigare yttrat sig över lagförslag, som inneburit ett ordnande av städernas mätnings- och markredovisningsväsende, har nämnden avstyrkt lantmäteristyrelsen som tillsyningsmyndighet, och något skäl att frångå denna ståndpunkt synes icke nu föreligga. Av de föreslagna tvenne alternativen anser byggnadsnämnden därför, att vid ett slutligt ordnande av tillsyningsmyndighet över städernas fastighetsregister, justitiedepartementet närmast borde komma i fråga, då ju fastighetsregistreringen ytterst är en rättsangelägenhet och bör såsom sådan sortera under en judiciell myndighet. Det synes emellertid byggnadsnämnden som om lämpligaste sättet att tillsvidare ordna tillsynen över städernas fastighetsregistrering vore att på sätt kommissionen själv ifrågasatt genom en omläggning av arbetsorganisationen inom fastighetsregisterkommissionen låta densamma ännu en tid fungera som tillsyningsmyndighet. Stadsfullmäktige

i Växjö åberopa, vad byggnadsnämnden anfört.

Magistraten i Växjö: Städernas fastighetsregistrering är enligt magistratens mening i huvudsak en rättsangelägenhet och bör såsom sådan handhavas av judiciella myndigheter, och tvekar på den grund magistraten icke att förorda, att överinseendet å registreringen lägges hos justitiedepartementet. Då emellertid den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättningen för fastighetsregisterkommissionens ersättande med en permanent tillsyningsmyndighet ännu ej inträtt, synes det som om överinseendet tillsvidare och intill dess nämnda tidpunkt infallit lämpligast borde kvarbliva hos kommissionen, måhända med omläggning av arbetsorganisationen därstädes på sätt kommissionen själv föreslagit. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län anser sig böra förorda fastighetsregisterkommissionens förslag att tillsvidare bibehålla kommissionen såsom tillsyningsmyndighet i fråga om fastighetsregistrering och att ännu någon tid låta anstå med dess ersättande medelst annan myndighet i avbidan på den större erfarenhet beträffande fastighetsregisters förande, som under tiden kan vara att vinna. dmar län.

Stadsfullmäktige i Kalmar: Då det synes ganska visst, att överinseendets överlämnande till lantmäteristyrelsen är förenat med de minsta kostnaderna och nämnda styrelse redan förut handhaver tillsynen av jord regis tre t samt tillsynen av de båda registren, såsom det uttyckligt framhållits i kommissionens utlåtande, bör lämnas åt samma myndighet, tillstyrka fullmäktige, att ifrågakomna tillsyn över fastighetsregistret för stad måtte överlämnas till lantmäteristyrelsen. Magistraten i Kalmar anser, att tillsynen bör förläggas till en fastighetsregisteravdelning inom justitiedepartementet. Magistraten i Oskarshamn: Magistraten finner tillsyningsmyndigheten ifråga om fastighetsregister för stad lämpligen böra anförtros till byggnadsstyrelsen, men icke lantmäteristyrelsen. Magistraten i Västervik: Magistraten anser, att lantmäteristyrelsen bör från fastighetsregisterkommissionen övertaga överinseendet över fastighetsregister för stad.

49 Stadsfullmäktige i Oskarshamn, Västervik, nmmerby och Borgholm, magistraten i Vimmerby och stadsstyrelsen i Borgholm hava icke avgivit yttrande i ärendet, ehuru de beretts tillfälle därtill. Kungl. Maj:ts befallning shavande i Kalmar län: Såvitt K. B. av utredningen i ärendet kunnat finna, synes det K. B. lämpligast, att överinseendet över fastighetsregistret för stad anförtros åt lantmäteristyrelsen, såsom varande den på området mest sakkunniga myndigheten. Att upprätta en ny centralmyndighet, låt vara av mindre omfattning, synes K. B. ej under nuvarande förhållanden, då indragning av tjänster på alla håll ifrågasattes, tillrådligt, lika litet som att överflytta bestyret ifråga på byggnadsstyrelsen, som icke lärer förfoga över erforderlig sakkunskap i ämnet. Skulle därför det förstnämnda alternativet av en eller annan anledning icke kunna genomföras, vill K. B. i andra hand förorda, att tillsynen utövas av en särskild avdelning inom justitiedepartementet. Stadsfidlmäktige justitiedepartementet.

i Visby förorda,

att tillsynen å fastighetsregistreringen förlägges till Gotlands län.

Magistraten i Visby: Tillsynen bör lämpligen förläggas till lantmäteristyrelsen, som synes äga de bästa förutsättningarna för utövande av ifrågavarande uppdrag. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Gotlands län anför, att tillsynen å fastighetsregistret för stad och jordregistret enligt K. B:s åsikt lämpligen bör tillhöra en och samma myndighet samt att, därest icke en ny fristående myndighet för ändamålet skall tillskapas — en utväg som icke torde vara att förorda — lantmäteristyrelsen synes vara närmast till att erhålla sagda uppdrag under förutsättning att sådan ändring i dess organisation vidtages att erforderlig juridisk kompetens för uppdragets handhavande alltid förefinnes inom styrelsen att tillgå. Byggnadsnämnden i Karlskrona: Byggnadsnämnden anser, att ifrågavarande tillsyn Blekinge län. icke bör uppdragas åt byggnadsstyrelsen. Det synes nämnden lämpligast, att frågan ordnas på sådant sätt, att uppgiften anförtros åt justitiedepartementet eller lantmäteristyrelsen, börande emellertid i varje fall en särskild avdelning hos vederbörande myndighet inrättas för handläggning av hithörande ärenden. Stadsfullmäktige

i Karlskrona

instämma i vad byggnadsnämnden anfört.

Magistraten i Karlskrona: Fastighetsregistrets tillförlitlighet är beroende på, att detsamma dels från början riktigt upplagts och dels riktigt upptager därefter timade förändringar. Tillsynsmyndigheten måste följaktligen vara fullt kompetent att bedöma dessa förhållanden, vilket kräver både juridisk och teknisk sakkunskap. Särskilt är den förstnämda sakkunskapen oundgänglig vid bedömandet av de i 3 och 4 kap. i fastighetsbildningslagen omförmälta åtgärder, vilkas riktighet tillsynsmyndigheten vid inspektioner i samband med granskning av fastighetsböckerna måste tillse. I likhet med kornmissionen anser magistraten, att det icke bör ifrågakomma, att ett nytt ämbetsverk för tillsynen över fastighetsregistret skapas. Denna tillsyn bör mycket 7—245458.

50 väl kunna på tillfredsställande sätt utövas inom annan nu befintlig styrelse, så att statsverket icke belastas med kostnaderna, som inrättande av ett särskilt ämbetsverk skulle medföra. Beträffande frågan, att överinseendet över fastighetsregistret skulle förläggas till byggnadsstyrelsen delar magistraten fullständigt kommissionens uppfattning, att sagda styrelse icke lämpar sig för detta ändamål. Den framhållna omständigheten, att ledningen av stadsplaneväsendet är förlagd till byggnadsstyrelsen, kan enligt magistratens mening icke utgöra skäl för att registertillsynen skulle uppdragas åt nämnda styrelse. Registrets huvudändamål är nämligen, såsom ovan framhållits, icke att vara material för stadsplanerna. Och om nu, såsom kommissionen förutsätter och som säkerligen vore lämpligast, tillsynen över såväl stadsfastighetsregistret som jordregistret bör tillkomma en och samma myndighet samt det helt naturligt icke kan ifrågakomma att förlägga jordregistret till byggnadsstyrelsen, torde det vara uteslutet, att denna styrelse skulle erhålla uppdraget att vara tillsynsmyndighet (iver fastighetsregistret. Lantmäteristyrelsen, som redan har inseendet över jordregistret, bör däremot även lämpligen kunna övertaga tillsynen över stadsfastighetsregistret, detta dock endast om, såsom kommissionen förutsätter, registertillsynen lägges under rättsbildad ledning. Den av svenska stadsförbundet uttalade farhågan, att genom lantmäteristyrelsens förordnande såsom tillsynsmyndighet städernas ingenjörstjänstemän skulle tillbakasättas för lantmätareintresset, torde vara i hög grad överdriven. Genom föreskrifterna i 2 kap. 2 § och 7 kap. 4 § med flera stadganden i fastighetsbildningslagen synas städernas rätt på förevarande område vara väl iakttagen. Erforderlig teknisk sakkunskap finnes ju i lantmäteristyrelsen, och det läte sig säkerligen lätteligen ordnas så, att behövlig juridisk ledning av förevarande ärenden bleve inom denna styrelse tillgänglig. Vad angår förslaget om uppdragandet av tillsynen åt en inom justitiedepartementet inrättad fastighetsregisteravdelning, dit både jordregistret och fastighetsregistret skulle förläggas, så vore ju en dylik anordning från rättssynpunkt synnerligen betryggande, dock måste här erforderlig teknisk sakkunskap ställas till förfogande. Kommissionen har emellertid icke bestämt förordat lantmäteristyrelsen eller justitiedepartementet till erhållandet av förevarande uppdrag utan endast alternativt framhållit dessa bägge myndigheters lämplighet. För egen del håller magistraten före, att saken lättast, mest praktiskt och med de minsta kostnaderna skulle ordnas, om lantmäteristyrelsen utsåges till nu ifrågavarande övertillsynsmyndighet. Stadsfullmäktige

i Ronneby:

Fullmäktige tillstyrka bifall till kommissionens förslag.

Magistraten i Ronneby har ej något att erinra mot kommissionens framställning. Stadsfullmäktige i Karlshamn: Fullmäktige tillstyrka, att fastighetsregisterkommissionen bibehålles och tillsynen å registerarbetet utövas av kommissionen, intill dess nämnda arbete blir färdigt, samt att först därefter bestämmes, åt vilken myndighet kontrollen över fastighetsregistret skall anförtros. Magistraten

i Karlshamn

har icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts.

51 Stadsfullmäktige i Sölvesborg och magistraten därstädes dela den av vice stadsingenjören Myrberg uttalade skiljaktliga meningen under förutsättning att — över huvud taget — fastighetsregistret skulle anses oundgängligen böra även i fortsättningen stå under särskild tillsyn av överordnad institution. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län: Då, på sätt fastighetsregisterkommissionen framhållit, den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättning för fastighetsregisterkommissionens ersättande med en permanent tillsynsmyndighet ännu ej inträtt, håller K. B. före, att tillsynen å fastighetsregisterväsendet i stad fortfarande bör tillsvidare anförtros åt fastighetsregisterkommissionen, därvid emellertid torde böra övervägas, huruvida ej vissa förändringar beträffande kommissionens organisation skulle kunna vidtagas i syfte att påskynda registrets uppläggande. Ehuru frågan om fastighetsregisterkommissionens ersättande med en mera permanent anordning sålunda, enligt K. B:s mening, ej ännu är aktuell, vill K. B. i allt fall beträffande detta spörsmål framhålla vissa synpunkter. Tillsynen å stadsfastighetsregistret och övervakandet av jordregistret torde böra förläggas till en och samma myndighet. Det torde på i ärendet förut framförda skäl icke böra ifrågakomma vare sig att för ändamålet inrätta en fristående central myndighet eller att förlägga tillsynen till byggnadsstyrelsen. Återstå de båda alternativen: tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen eller till justitiedepartementet. Vilket av dessa alternativ, som är att föredraga, synes K. B. tveksamt. Huvudsaken synes vara, att den blivande permanenta tillsynsmyndigheten får sig tillförsäkrad erforderlig såväl juridisk som lantmäteriteknisk sakkunskap. Huruvida detta lämpligast kan ske genom tillförandet till lantmäteristyrelsen av ytterligare juridiskt utbildad tjänsteman eller genom justitiedepartementets förstärkning med lantmäteritekniskt biträde är en fråga, som undandrar sig K. B:s bedömande. Under förutsättning att från organisatorisk eller annan synpunkt den senare utvägen låter sig lika lätt genomföras som den förra, synes det K. B. som om de av bland andra svenska stadsförbundet framhållna synpunkterna böra fälla utslaget till förmån för förslaget om tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Kristianstad och magistraten därstädes anse, att tillsynen över-Kn fastighetsregistreringen, då arbetet med registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat, bör uppdragas åt en särskild avdelning inom justitiedepartementet, samt att intill dess så sker, tillsynen omhänderhaves av fastighetsregisterkommissionen. Stadsfullmäktige i Ängelholm och stadsstyrelsen därstädes förklara sig intet hava att erinra mot kommissionens förslag. Stadsfullmäktige i Simrishamn och Hässleholm samt magistraten i Simrishamn ävensom stadsstyrelsen i Hässleholm hava icke avgivit yttrande i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem. Kungl. Maj-.ts befallningshavande i Kristianstads lån: Av de i kommissionens skrivelse omförmälda särskilda alternativen ifråga om tillsynens anordnande anser K. B. förslagen om uppgiftens anförtroende å byggnadsstyrelsen eller åt en fristående central myndighet icke böra ifrågakomma. Byggnadsstyrelsen torde icke få anses särskild lämpad för ända-

52 målet, och inrättande av en särskild central myndighet torde medföra onödiga kostnader och synes icke heller från någon synpunkt vara behövligt. De återstående alternativen anser K. B. bådadera kunna accepteras. Enligt K. B:s mening finnes goda skäl för att överlämna tillsynen åt lantmäteristyrelsen, vilken för närvarande utövar tillsynen över jordregistret. Då emellertid fastighetsregisterkommissionen själv synes finna fördelaktigast, att tillsynen förlägges till en avdelning i justitiedepartementet, vilken mening jämväl delas av de i ärendet hörda stadsmyndigheterna, har K. B. för egen del icke något att erinra däremot. Tillsvidare torde emellertid fastighetsregisterkommissionen, till sin organisation förenklad på sätt kommissionen föreslagit, böra bibehållas såsom tillsynsmyndighet. Magistrate)! i Malmö: På de i fastighetsregisterkommissionens skrivelse anförda skäl anser magistraten, att fastighetsregisterkommissionen tillsvidare och intill dess registerarbetet avslutats bör omhänderhava ifrågavarande tillsyn och denna därefter bör förläggas till justitiedepartementet. Stadsingenjören i Lund K. Romson: Kommissionen framlägger såsom förslag angående tillsynen å fastighetsregistreringen, att denna förlägges antingen till lantmäteristyrelsen eller till justitiedepartementet, i båda fallen såsom en särskild fastighetsregisteravdelning. Av de föreslagna alternativen, synes mig det, som avser kontrollens förläggande till justitiedepartementet, vara att föredraga. Städerna äro, så vitt jag har mig bekant, f. n. icke underordnade kontroll från lantmäteristyrelsens sida annat än i fråga om mätningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen, vilka ytterst sällan torde förekomma (sådana mätningar hava ännu icke förekommit i Lund). Städerna äro alltså f. n. praktiskt taget oberoende av lantmäteristyrelsen. Däremot äro städerna underordnade byggnadsstyrelsen i stadsplanehänseende och justitiedepartementet i mätningshänseende i så måtto, att redogörelse över förekommande mätningar skall till departementet årligen insändas. Lantmäteristyrelsen är kontrollmyndighet för lantmäteriet. Då fastighetsregistreringen ytterst är en rättsangelägenhet, såsom kommissionen framhåller, förefaller det, som borde denna närmast höra hemma inom justitiedepartementet, dit såväl byggnadsstyrelsen som lantmäteristyrelsen hade att vid behov vända sig i fastighetsregisterfrågor. Härtill kan framhållas, att städernas målsmän tidigare visat avgjord obenägenhet för tillsynens förläggande under lantmäteristyrelsen. Beträffande tillsynens ordnande förefaller det mig, som borde denna tills vidare omhänderhavas av fastighetsregisterkommissionen, varvid dock kommissionens verkställande ledamot borde beredas större möjlighet att odelat ägna sig åt fastighetsregisterarbetet allt i enlighet med kommissionens eget uttalande. Det syntes onödigt att redan nu, innan registren äro upplagda, vidtaga förändring i hittillsvarande anordning för tillsynen, vilken, såvitt jag funnit, icke visat sig olämplig. Bättre torde vara att låta denna på sätt som hittills fortgå — dock med ökad befogenhet för verkställande ledamoten såsom ovan framhållits — tills registren i huvudsak äro upplagda, varigenom även bättre erfarenhet angående registren kan vinnas till gagn för tillsynens slutliga ordnande. Stadsfullmäktige yttrande i ärendet.

i Lund hava icke något att erinra mot stadsingenjören K. Bomsons

Stadsplaneingenjören i Landskrona Isak Mattsson: Under arbetet med det första uppläggandet av fastighetsregistret har det vid flera tillfällen yppat sig stora svårigheter

53 vid avgörandet huru xissa områden skola upptagas och registreras. Ofta hava de skilda områdenas natur varit »vår att avgöra, och vid flera tillfällen hava vissa paragrafer i lagen om fastighetsbildning i stad varit svåra att tolka och därför blivit föremål för särskild behandling. Där dylika svårigheter yppats hava dessa emellertid snabbt lösts antingen genom exemplifierade fall eller också — då det varit nödvändigt — genom nya förordningar, som ersatt de förut gällande. De spörsmål, som sålunda införts i fastighetsregisterkommissionens meddelanden, hava härvid varit av ovärderlig nytta för klarläggandet dels av rena registerfrågor och dels av belysandet av mera invecklade paragrafer i fastighetsbildningslagen. Tack vare den grundliga juridiska och sakliga insikt i berörda frågor, som varit företrädd inom kommissionen, har sådana upplysningar erhållits att arbetet med fastighetsregistreringen fortgått lugnt och jämt. Den smidighet som fastighetsregisterkommissionen visat härvidlag, har verkat mycket välgörande på fastighetsregistrens fullbordande och den stora erfarenhet, som kommissionen på detta område förvärvat, synes mig böra tillvaratagas på något sätt. De flesta städer torde nog för närvarande vara färdiga med sina fastighetsregister, men ännu återstår en del och så länge dessa arbeten pågå, torde det vara lämpligast att fastighetsregister-kommissionen behåller sin nuvarande sammansättning och funktion. Då de åtgärder, som påfordra registrering, och de arbeten, som skola utföras enligt lagen om fastighetsbildning i stad, ingripa i varandra på flera ställen, torde det krävas en ingående juridisk kännedom om dem för att det skall vara möjligt att bedöma konsekvensen av ändringar eller nya förordningar. Och då fastighetsregistren sedermera skola ligga till grund för fastighetsböckerna, alltså avse en mycket viktig rättsangelägenhet, anser jag mig kunna biträda kommissionens eget alternativa förslag, enligt vilket den slutliga tillsynen över fastighetsregistreringen bör läggas under justitiedepartementet, och vill jag dessutom framhålla önskvärdheten av att den myndighet, som skall verkställa denna tillsyn, i huvudsak erhåller den sammansättning, som den nuvarande fastighetsregisterkommissionen har. Enligt kommissionens andra alternativ skulle lantmäteristyrelsen komma ifråga som tillsyningsmyndighet under särskild motivering att den hade tillsynen över jordregistret. De eventuella likheter mellan de båda registren, som framhållas, anser jag dock icke böra vara utslagsgivande vid bedömandet härav, utan fastmer det ovan omnämnda sambandet mellan de arbeten, för vilkas fullgörande föreskrifter äro givna i lagen om fastighetsbildning i stad. Från denna synpunkt sett torde det ligga närmare om tillsynen lades under byggnadsstyrelsen. Denna har dock nyligen omorganiserats och några särskilda anstalter för utövandet av tillsynen över fastighetsregistret hava icke vidtagits. Med anledning av det anförda hemställes att — sedan fastighetsregisterkommissionen upphört — tillsynen över fastighetsregistreringen förlägges till justitiedepartementet och att en särskild fastighetsregisteravdelning inrättas därstädes, i huvudsaklig anslutning till fastighetsregisterkommissionens alternativa förslag. Stadsfullmäktige

i Landskrona

åberopade, vad stadsplaneingenjören Mattsson anfört.

Byggnadsnämnden, stadsfullmäktige och magistraten i Hälsingborg uttala sig för, att kommissionen må bibehållas såsom tillsyningsmyndighet, till dess registret blivit i huvudsak upplagt, samt att därefter tillsynen å fastighetsregistreringen förlägges till justitiedepartementet.

Stadsfullmäktige i Eslöv och stadsstyrelsen därstädes: Under alla förhållanden finna stadsfullmäktige och stadsstyrelsen icke lämpligt, att tillsynen förlägges under Iantmäteristyrelsen, utan anse lämpligast, att densamma förlägges under justitiedepartementet, och detta så mycket mer som fastighetsregistreringen ytterst är en juridisk angelägenhet. Lämpligt vore även, om den nuvarande fastighetsregisterkommissionen bibehölles, intill dess fastighetsregistren i huvudsak blivit upplagda. Stadsingenjören i Ystad Carl G. Carlson: Såsom framgår av det i fastighetsregisterkommissionens skrivelse till Konungen citerade yttrandet från svenska stadsförbundet har detta framställt stora betänkligheter mot att lägga städernas mätningsväsen och fastighetsregistreringen under lantmäteristyrelsens överinseende. Detta yttrande åberopades jämväl i 1916 års riksdags skrivelse till Kungl. Maj:t, däri riksdagen, med förmälan, att den ej kunnat bifalla Kungl, Majrts proposition med anledning av 1914 års fastighetsregisterkommissions förslag till fastighetsbildningslag, återförvisade ärendet till förnyad utredning. I den av 1917 års riksdag antagna nu gällande lagen hava även de av svenska stadsförbundet framställda anmärkningarna vunnit beaktande. Under sådana förhållanden synes det mig vara inkonsekvent att nu föreslå lantmäteristyrelsen som högsta myndighet för fastighetsregistreringen, då dess lämplighet härför ej gärna kan tänkas vara större nu än år 1916. Då det vidare av fastighetsregisterkommissionens skrivelse framgår, att övervakandet av registreringen utgör en så pass stor arbetsbörda, att kommissionen anser nya tjänster måste för ändamålet inrättas, vilken myndighet — lantmäteristyrelsen eller justitiedepartementet — som än erhåller uppdraget, förefaller det av vice stadsingenjören Myrberg reservationsvis framlagda förslaget om en självständig institution vara det bästa. Om detta förslag ej vinner statsmakternas gillande, vilket måhända under nuvarande tider är antagligt, anser jag det för städerna utan tvivel förmånligare att övervakandet av fastighetsregistreringen förlägges till justitiedepartementet i stället för till lantmäteristyrelsen, såsom även av kommissionen alternativt föreslagits. Stadsfullmäktige

i Ystad åberopa, vad stadsingenjören Carlson anfört.

Magistraten i Ystad: Beträffande frågan om den tillsynsmyndighet, som må övertaga den av kommissionen nu utövade verksamheten, har kommissionen ställt sig avvisande till det tidigare väckta förslaget, att uppgiften borde anförtros åt byggnadsstyrelsen; och torde av kommissionen anförda skäl härför nämligen, att vid den omorganisation av byggnadsstyrelsen, som nyligen skett, inga anstalter träffats, som kunnat lämpliggöra styrelsen för sagda uppdrag, ävensom att registret innefattar en för styrelsen främmande uppgift, anses fullt vägande. Vad så angår det av kommissionen till prövning upptagna förslaget att skapa en fristående central myndighet bestående av en chef och en sekreterare, vilket förslag i vice stadsingenjören Myrbergs reservation närmare utformats därhän, att chefen skulle äga överdirektörs avlöning och sekreteraren byråchefs, finner sig magistraten icke heller kunna tillstyrka ett dylikt förslag. Oavsett de rådande ekonomiska förhållandena, som föranlett kommissionen (f. d. rådmannen Dahl) att avstyrka förslaget härom, lärer tillskapandet av en särskild ny ämbetsmyndighet för här avsedda ändamål icke väl överensstämma med motiverna till riksdagens beslut vid kommissionens tillkomst, vari bestämt uttalades, att sådana anordningar, som avsåge skapandet av ett nytt ämbetsverk, borde undvikas för

55 dessa mera tillfälliga göromål. Den av kommissionen förebragta utredning kan icke heller anses utgöra tillförlitlig grund härför, då behovet av 2 ständigt sysselsatta befattningshavare icke blivit därigenom till fullo ådagalagt. Magistraten kan icke dela den uppfattningen, att den här avsedda tillsynen bör förläggas till justitiedepartementet. Redan departementets allmänna organisation och arbetssätt synas ingiva allvarliga betänkligheter mot ett inrymmande inom departementets ram av fastighetsregistertillsynen. Det torde vara tillfyllest att härutinnan erinra, hurusom kommissionen ifrågasätter, att denna tillsynsmyndighet måste för lokala inspektioner i skilda delar av vårt land beräkna åtminstone 100 dagar. Jämväl de myndigheten i övrigt tillkommande uppgifter såsom att vägleda registerarbetet genom utfärdande av exempel och föreskrifter samt på begäran av offentlig myndighet meddela utlåtanden i frågor rörande registerväsendet synas icke heller vara av beskaffenhet att lämpligen böra helt förläggas till justitiedepartementet, då desamma åtminstone delvis icke kunna anses av enbart juridisk natur. De av kommissionen till stöd härför anförda skäl synas ock magistraten föga vägande. Vad kommissionen andragit därom, att ett sådant ordnande skulle utgöra ett led i strävandena att till departementen förlägga de centrala ämbetsverken, torde så mycket mindre förtjäna avseende, som kommissionen tillkommit för att undvika tillskapandet av ett nytt ämbetsverk och det icke från något håll ifrågasatts att giva tillsynsmyndigheten en sådan gestaltning. Den omständigheten att under tid, då kommissionens verkställande ledamot jämväl innehade befattning i justitiedepartementet, en enklare och snabbare behandling kunde beredas vissa å kommissionen beroende ärenden, lärer icke böra tillmätas någon större betydelse vid förevarande prövning, enär i fall, som därmed avsåges, i allmänhet uppenbarligen fullständig utredning förebragts av kommissionen och det sålunda allenast gällde Kungl. Maj:ts ställningstagande till de föreliggande ärendena. Vad så angår det av kommissionen åberopade skäl, att genom den föreslagna tillsynsanordningen vissa besparingar skulle kunna göras å lantmäteristyrelsens och eventuellt justitiedepartementets stat, finner magistraten i avsaknad av varje ekonomisk utredning såväl härutinnan som beträffande ifrågavarande reglering över huvud, sig icke kunna ingå i detaljprövning av berörda skäl. Ett torde dock stå fast. Skall tillsynsmyndigheten anordnas såsom en särskild avdelning inom justitiedepartementet, bestående av ett juridiskt utbildat kansliråd och en förste kanslisekreterare utan speciella kvalifikationer, och denna myndighet omfatta såväl fastighetsregister i stad som jordregister, lärer samma myndighet icke kunna undgå biträde av tekniskt sakkunniga, vare sig lantmätare eller stadsingenjörer åtminstone beträffande större ärenden av mätningsteknisk natur. Att en sådan registeravdelning innebär ett avsevärt försvagande av den nuvarande anordningen, borde ligga i öppen dag. Särskilt med hänsyn därtill att kommissionen själv med skärpa betonat, att den lokala inspektionsverksamheten icke kunnat med verklig effektivitet fullföljas, synes det magistraten anmärkningsvärt, att kommissionen icke åt sagda registeravdelning velat bereda en sammansättning, som är ägnad att garantera en i alla avseenden fullt sakkunnig prövning av å avdelningens avgörande beroende ärenden. Kommissionen har vid övervägande av frågan om lämpligaste tillsynsmyndighet ansett lantmäteristyrelsen icke böra ifrågakomma, enär i styrelsens organisation trygghet ej gives för tillvaron inom densamma av den juridiska insikt i förevarande ärenden, som med hänsyn till registrens uppgift att bilda underlag för fastighetsböckerna ej kan undvaras. Enligt kommissionens uppfattning måste nämligen tillsynen å registren läggas under rättsbildad ledning.

56 Jämväl den hos städernas målsmän tidigare yppade obenägenheten mot registrens fölläggande till lantmäteristyrelsen och sannolikheten av en genom en sådan förläggning nödiggjord förstärkning av styrelsens arbetskrafter hava bidragit till kommissionens uppfattning, att tillsynsmyndigheten ej borde anförtros till lantmäteristyrelsen. Det torde visserligen, på sätt ock kommissionen antytt, kunna häremot erinras, att lantmäteristyrelsen för närvarande i eminent mening besitter för uppdraget erforderlig sakkunskap, då kommissionens bärande kraft sedan dess tillkomst numera är generaldirektör och chef för lantmäteristyrelsen samt chefen för administrativa byrån jämväl äger juridisk utbildning, varjämte kommissionens biträdande sekreterare sedan dess upphov ävenledes är byrådirektör inom lantmäteristyrelsen. Den mångfald uppgifter i övrigt, som åvila generaldirektören liksom framför allt chefen för administrativa byrån, vars arbetsbörda år för år ökas, kunna emellertid icke möjliggöra, att från deras sida inspektionsverksamhet utövas i den omfattning, kommissionen i sitt utlåtande ifrågasätter. Verklig garanti för, att tillsynen å registerarbetet i dess båda former må kunna bedrivas med erforderlig kraft, torde endast kunna vinnas inom lantmäteristyrelsens ram genom tillskott av dess nuvarande arbetskrafter, därvid med hänsyn till uppgiftens väsentligen rättsliga natur en juridisk kraft synes vara erforderlig inom styrelsen. Såsom kommissionen framhållit, lärer emellertid detta icke vara tillfyllest åtminstone för den närmaste tiden, då ytterligare en person tidvis måste vara tillgänglig härför. Med lantmäteristyrelsens nuvarande organisation låter det sig emellertid uppenbarligen icke göra att utan avsevärda olägenheter i systemet infoga den för registertillsynen sålunda nödiga personal, speciellt den juridiskt utbildade ledaren därav. Ett sådant infogande skulle ock, på sätt kommissionen berört, särskilt med hänsyn därtill, att det i förevarande fall till icke ringa del gäller en städernas mätningsväsende berörande fråga, vara ägnat att uppriva den gamla striden mellan lantmäteristyrelsen och stadssamhällena om tillsynsmyndighet över städernas mätningsväsende, som efter många omskiften lyktat med städernas frigörelse i det väsentligaste från styrelsens tillsynsmyndighet härutinnan. Av sålunda angivna skäl synes det magistraten, att en överflyttning å lantmäteristyrelsen av den ifrågavarande tillsynsmyndigheten ej bör äga rum. Det förefaller emellertid magistraten, som om den föreliggande utredningen giver stöd åt den meningen, att en permanent överflyttning icke åtminstone inom den närmaste tiden må äga rum. Ännu återstår i åtskilliga samhällen en icke ringa del av arbetet med fastighetsregistrets första uppläggande och detta bör självfallet, så långt görligt är, ske under ledning av kommissionen, på det att enhetlighet och följdriktighet i tillsynen och de därvid meddelade föreskrifter måtte vinna tillämpning. Uppenbarligen har den lokala inspektionsverksamheten av kommissionen avsevärt försummats påtagligen därför, att kommissionens verkställande ledamot tagits i anspråk för andra viktiga statsuppgifter, men olägenheterna härav torde, enligt vad kommissionen framhållit, kunna undanröjas därigenom, att denne beredes tillfälle att under någon tid odelat ägna sig åt berörda verksamhet. Först sedan fastighetsregistret blivit i städerna och därmed likställda samhällen upplagt, och inspektionsverksamheten bedrivits i sådan omfattning, att någorlunda tillförlitlig utredning vunnits angående tillämpningen i orterna av gällande författningar å ifrågavarande område, synes det böra tagas i övervägande, huru den här avsedda tillsynen bör slutgiltigt ordnas. Dessförinnan lärer nämligen svårligen med viss säkerhet kunna avgöras beskaffenheten och omfattningen av förevarande tillsynsverksamhet, helst antagas måste att i mån

57 av registrets fortsatta förande behovet av vägledande föreskrifter och utlåtanden i hithörande frågor minskas. På grund av vad sålunda anförts har magistraten i anledning av ifrågavarande utlåtande hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, då arbetet med fastighetsregistrets uppläggande ännu ej kan anses i huvudsak slutfört, finna sådana förhållanden, som i 7 kap. 14 § i lagen om fastighetsbildning i stad förutsättas för bestämmande av den myndighet, som må efter fastighetsregisterkommissionen övertaga överinseende å fastighetsregistrets förande, ej nu vara förhanden, att, då arbetet med registrets uppläggande och övervakandet av registrets förande icke synes hava bedrivits med önskvärd effektivitet, Kungl. Maj:t måtte, i den mån så ej numera skett, vidtaga särskilda åtgärder för påskyndande av samma arbete; att, då beskaffenheten och omfattningen av det överinseende, som för framtiden i förevarande avseende må ifrågakomma, ej ännu kan tillförlitligen överskådas, och det måste anses önskvärt att, såvitt lämpligen ske kan, överinseendet tillsvidare bibehålles av kommissionen med i huvudsak hittillsvarande sammansättning, kommissionens nuvarande ledamöter och biträdande sekreterare måtte förordnas att åtminstone intill utgången av nästkommande år utöva ifrågavarande uppdrag. Stadsfullmäktige i Trälleborg: Fullmäktige anse sig icke böra ingå på något bedömande av de utav fastighetsregisterkommissionen uppställda alternativen i fråga om övertagandet från kommissionen av överinseendet över registren. Stadsfullmäktige inskränka sig därför till att förorda, att fastighetsregisterkommissionen må fortfarande och tillsvidare bibehållas vid sin verksamhet samt att båda registren böra handhavas av en och samma överordnad myndighet. Magistraten i Trälleborg: Som bekant har lagstiftningen angående fastighetsregister för städerna framförts till ej oväsentlig mån för att möjliggöra den planerade lagstiftningen om ändrade former för inskrivning i fastighet. Fastighetsregistren skulle ligga till grund för domstolarnes nya fastighetsböcker, vilka skulle ersätta de nuvarande vid domstolarne förda böcker ävensom deras lagfarts- och inteckningsprotokoll. För att möjliggöra detta måste full överensstämmelse råda mellan register och de nya böckerna. Magistraten vill hålla före — och denna magistratens mening vinner stöd av kommissionens skrivelse — , att utan kommissionens ledande och rådande verksamhet skulle det påbörjade arbetet blivit i mångt och mycket värdelöst och det antydda syftet alls icke kunnat nås. Men magistraten anser vidare, att en dylik ledande och rådande hjälp behoves under en tid, och en ganska rymlig sådan, jämväl efter registrens uppläggande. Fastighetsregistret för Trälleborg har blivit färdigupplagt i december 1922 men torde ännu behöva förbättring, rättelse och komplettering. Och ej underligt att så är förhållandet. De kamerala förhållandena inom städerna, särskilt å icke planlagt område, hava varit nästan oreglerade av lag; och först under de senaste två till tre decennierna har en förändring inträtt. Även om ett register blivit upplagt innebär detta därför icke garanti, att den av magistraten påpekade nödvändiga överensstämmelsen mellan register och domstolarnes fastighetsböcker verkligen föreligger. Divergenser härutinnan hava också visat sig härstädes. Låt vara att Trälleborgs stad härutinnan företer särskilt svåra förhållanden, då Trälleborgs lantförsamling, som för femton år sedan inkorporerades med staden, aldrig 8—245452.

58 undergått skifte i någon form och jordeboken för staden alls icke kunnat tjäna att reda upp förhållandena. Ett intresserat och intimt samarbete mellan mätningsman och registerförare — här samma person — å ena, samt magistrat och rådhusrätt å andra sidan, är därför ännu erforderligt, innan magistraten vågar förorda, att registret lägges till grund för de nya fastighetsböckerna, till vilka alla rådhusrättens, till åtskilliga tusentals uppgående inskrivningar skola överföras. Här behöves emellertid enligt magistratens mening stöd av en överordnad myndighet med auktoritet och stor sakkunskap på såväl det rent tekniska lantmäteriområdet, som — och detta ej minst — på det juridiska området; eller just en sådan institution som kommissionen. Magistraten vill därför förorda, att denna fortfarande tillsvidare bibehålies vid sin verksamhet. Med denna magistratens uppfattning skulle kanske vidare yttrande ej erfordras, utan med sådant kunna anstå tills en gång i framtiden överlåtandet av överinseendet över registret till annan myndighet lämpligen kunde ske. Emellertid torde vissa allmänna synpunkter kunna framhållas. Magistraten delar sålunda kommissionens åsikt, att båda registren, jordregistret och fastighetsregistret för stad, böra handhavas av samma överordnade myndighet. Båda registren hava precis samma syfte, om än förhållandena betinga vissa olikheter, oavsett att jordområden, liggande under landsrätt, ofta nog överföras till städerna eller det bestämmes, att för desamma skola uppläggas sådant register, som gäller för stad. Lämpligt då, att båda registren så att säga toge sikte på varandra. Med denna utgångspunkt synes det magistraten, att byggnadsstyrelsen näppeligen lämpar sig för att övertaga bestyret. Huruvida lantmäteristyrelsen borde få sig uppdraget anförtrott, vågar magistraten ej yttra sig om; men vill endast understryka vad ovan sagts, att juridisk sakkunskap med vidsträckt insikt i alla till inskrivningsväsendet hörande lagar och författningar, och dessa äro för visso numera många och invecklade nog, är en nödvändig förutsättning, liksom ock att vid tillsättandet och utbildandet av mätningsmän och registerförare icke ensidiga tekniska synpunkter må få försteget och därigenom samarbetet mellan dessa å ena samt magistrat och rådhusrätt, å andra sidan, äventyras. Kommissionen framkastar tanke på en särskild avdelning inom justitiedepartementet. Mönstret för denna kan sökas i kommissionens egen sammansättning och arbetsordning. Magistraten hyser sympati för denna tanke. Har kommissionen kunnat — såsom så förtjänstfullt skett — under första tiden, under den svåraste perioden sålunda, fylla uppgiften, torde en sådan byrå med liknande organisation kunna därefter fullgöra uppdraget på ett syftet motsvarande sätt. Stadsfullmäktige i Malmö, Skanör och Falsterbo samt magistraterna i Lund, Landskrona, Skanör och Falsterbo hava icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem. Kungl. Mwj:ts befallningshavande i Malmöhus län: Av de olika förslag till ordnande av den slutliga tillsynen över fastighetsregisterväsendet, som i fastighetsregisterkommissionens underdåniga skrivelse upptagas till skärskådande, torde ett bestämt företräde böra tillerkännas det förslag, som innebär förläggande till justitiedepartementet av en gemensam fastighetsregister- och jordregisterinspektion, bestående av ett kansliråd och en kanslisekre-

59 terare. Ifrågasättas må dock, huruvida det ej blir nödvändigt att såsom kvalifikation för erhållande av kanslisekreterarebefattningen uppställa villkor om domarekompetens. Vid förfall för kanslirådet eller under av denne åtnjuten tjänstledighet torde kanslisekreteraren böra förordnas att bestrida kanslirådsbefattningen, varjämte det i och för sig synes betänkligt att utlämna sekreterargöromålen hos den myndighet, som skall utöva högsta ledningen av fastighetsregisterväsendet, åt en icke rättsbildad person. Det synes K. B. som om anledning saknas förorda, att redan nu bestämmelse träffas angående den myndighet, som efter fastighetsregisterkommissionen skall övertaga överinseendet över fastighetsregisterväsendet. För det fortsatta arbetet med uppläggande av fastighetsregister för rikets städer och de övriga samhällen, för vilka skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser, torde fastighetsregisterkommissionens verksamhet icke kunna undvaras. Då så är och det icke torde vara möjligt att nu överblicka, när arbetet med fastighetsregistrens uppläggande — även om detta, såsom i fastighetsregisterkommissionens skrivelse förutsattes, varder påskyndat kraftigare än hittills — kan vara i huvudsak avslutat, synes det lämpligt, att med definitivt ställningstagande till frågan om sättet för ordnandet av den slutliga tillsynen tillsvidare får anstå. Härigenom vinnes ock, att ökad erfarenhet kan förväntas till gagn för frågans slutliga avgörande. Stadsfullmäktige i Halmstad: Det är givetvis svårt för stadsfullmäktige att bilda sig Hallands län. en uppfattning angående lämpligheten av de av kommissionen föreslagna anordningarna, då stadsfullmäktige sakna kännedom om de med överinseendet förknippade svårigheterna. Emellertid synes det stadsfullmäktige uppenbart, att endast en rättsbildad person, som därtill är fullt förtrogen med de olika mätningsmetoderna, kan utöva en fullt tillfredsställande kontroll. Huruvida denne inspektör sedermera anknytes till det ena eller andra ämbetsverket, spelar måhända icke den roll, som från olika håll ifrågasatts. Närmast synes det ligga till hands, att, så länge uppläggningen av fastighetsregistren allmänt pågår, kommissionen bibehålles i den omfattning, som kommissionen alternativt ifrågasatt. Med denna anordning undgår man att till grund för beslutet om en omläggning av inspektionen lägga endast den erfarenhet, som vunnits under pågående arbete med registrens uppläggande. I den mån på olika håll registren fullständigt upplagts, vinner man erfarenhet om vilken kontroll, som därefter erfordras. För städerna torde också genom en dylik anordning vinnas en bättre insikt i fråga om kontrollens behövlighet och effektivitet. Magistraten i Halmstad: Magistraten biträder den av stadsfullmäktige uttryckta åsikten att kommissionen tills vidare bör bibehållas i den omfattning, som ifrågasatts. För denna anordning talar alldeles särskilt den omständigheten, att det icke kan anses lämpligt att vid nuvarande tidpunkt, då uppläggningen av register pågår överallt i Sveriges städer, ombyte av övervakande myndighet äger rum. En ny kontrollmyndighet kan endast med svårighet och efter avsevärd tid föi'värva den erfarenhet, som står kommissionen till buds, varför ett personombyte endast synes lända till nackdel. Stadsfullmäktige i Falkenberg: Stadsfullmäktige, som icke hava något att erinra mot fastighetsregisterkommissionens förslag, att till justitiedepartementet förlägga tillsynen över fastighetsregistreringen, vilja bestämt avstyrka det inom kommissionen framkomna förslaget om tillsynens ordnande som en självständig institution, varigenom komme att för den

60 centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet skapas ett nytt ämbetsverk med därav föranledda, sannolikt icke obetydliga kostnader. Magistraten i Varberg: Betydelsen av fastighetsregistret och dess riktiga förande är så stor, att magistraten anser sig böra understryka kommissionsledamoten Myrbergs yttrande om att behörig tillsyn måste utövas och utövas sakkunnigt. Med kännedom om de fördelar, som varit förenade med att ledningen av fastighetsregistrens första uppläggande varit överlämnad till en särskild, under mera fria former arbetande kommission och då den framtida tillsynen tydligen i största möjliga utsträckning bör ske genom inspektioner, tvekar magistraten ej att avstyrka tillsynens överlämnande till lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen samt att förorda en fullt självständig tillsynsmyndighet enligt kommissionsledamoten Myrbergs förslag. Stadsfullmäktige i Kungsbacka: Tillsynen å fastighetsregistreringen bör förläggas till lantmäteristyrelsen eller justitiedepartementet såvida förslaget att jämväl dit överföra tillsynen å jordregistret genomföres. Magistraten i Kungsbacka: Tillsynen över registerarbetet torde, sedan detta slutförts, böra förläggas under justitiedepartementet, dock helst under en fristående central myndighet — fastighetsregisterinspektion. Stadsfullmäktige i Laholm och Varberg samt magistraterna i Laholm och Falkenbog hava icke avgivit yttrande i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län: Då, enligt vad fastighetsregisterkommissionen själv uppgivit, arbetet med fastighetsregistrens uppläggande ännu icke fortskridit så långt, att. detsamma kan antagas bliva inom den närmaste tiden i huvudsak slutfört, synes det ur alla synpunkter K. B. lämpligast, att någon permanent tillsynsmyndighet ännu icke upprättas, utan att kommissionen fortfarande tills vidare bibehålies, eventuellt med de förändringar, som av kommissionen i dess i sådant hänseende föreslagna alternativ antytts. Beträffande den slutliga organisationen av tillsynsmyndigheten är K. B. ense med kommissionen däri, att tillsynen å såväl fastighetsregistret som jordregistret bör förläggas till samma myndighet. Att byggnadsstyrelsen härvid icke kan ifrågakomma, synes K. B. uppenbart, bland annat enär ju tillsynen över jordregistret icke kan dit förflyttas. Icke heller kan K. B. tillstyrka att något nytt ämbetsverk för ändamålet inrättas. Förslaget att låta tillsynen ske genom en nyinrättad byrå inom justitiedepartementet kan nog ur vissa synpunkter förefalla tilltalande, men då dels intet skäl synes föreligga att från lantmäteristyrelsen borttaga dess nuvarande bestyr med jordregistret och dels erfarenheten visat att en dylik speciell byrå inom ett departement plägar i sig innebära fröet till självständigt ämbetsverk, anser K. B. ej heller denna utväg vara att tillråda. Däremot anser K. B. det särdeles naturligt att tillsynen jämväl över städernas fastighetsregister anförtros åt lantmäteristyrelsen, som besitter och, om så behöves, lätteligen kan ytterligare tillförsäkras den kompetens, även i juridiskt avseende, som uppdragets utförande kräver.

61 Andre stadsingenjören i Göteborg A. Södergren: Städernas mätningsväsen eller åt-1 minstone den del därav, som berör fastighetsbildningen, sammanhänger intimt med fastighetsregistreringen, ett förhållande, som tager sig uttryck bl. a. däri, att det närmaste handhakandet av en stads såväl mätnings- som registreringsfrågor ofta skötas av en och samma tjänsteman. Det skulle därför för städerna givetvis vara av värde, om överinseendet över såväl mätnings- som registreringsväsendet bleve förlagt hos samma myndighet. Var överinseendet över städernas mätningsväsen kommer att förläggas, är ännu ej avgjort. Hur den centrala ledningen av fastighetsregisterarbetet bör ordnas, sedan registret en gång blivit upplagt, synes emellertid i första hand vara en statlig angelägenhet, vid vars slutliga detaljutformning städerna torde sakna anledning att lägga allt för stor vikt. Däremot torde det för städerna vara av så mycket större betydelse, hur tillsynen handhaves under tiden för själva uppläggandet av registret. Att det fordras delvis olika kvalifikationer för tillsynen före och efter registrets uppläggande torde utan vidare inses, och denna uppfattning har också kommit till synes i lagstiftningen och understrykes ytterligare i kommissionens nu föreliggande skrivelse till Konungen. Särskilt vill jag i detta sammanhang framhålla värdet av att städernas tjänstemän, som sysselsättas med registret, kunna som hittills med förtroende och utan byråkratiska former hänvända sig till den tillseende myndigheten för inhämtande av råd och upplysningar. Om tillsynen redan nu skulle förläggas till ett bestående ämbetsverk, kan det med skäl antagas, att de friare arbetsformer, som kännetecknat fastighetsregisterkommissionen, skulle till skada för det hela komma att avlösas av mera byråkratiska sådana. Den nuvarande fastighetsregisterkommissionen har — därom torde meningarna knappast vara delade — handhaft överinseendet på ett av städerna och deras tjänstemän högt skattat sätt. Den omständigheten att kommissionen själv anser en effektivare inspektion önskvärd, synes enligt mitt förmenande även tala för att kommissonen, låt vara efter viss omläggning av dess arbetsorganisation, kvarstår, till dess registret blivit i huvudsak upplagt och börjat komma till praktisk användning. Det synes nämligen självfallet, att behovet av inspektioner är störst under själva uppläggandet av registret och tiden närmast därefter. Skulle överinseendet redan nu, långt innan registret är upplagt, överföras till ett bestående ämbetsverk, kunde ju tänkas att just för inspektionsverksamhetens skötande den fasta personalen från början gjordes större än som framdeles kunde tillfullo utnyttjas. — Vad som ytterligare talar för en ännu någon tid bibehållen fastighetsregisterkommission är att härigenom i fråga om registrets fortsatta förande vinnes ökad erfarenhet, som torde kunna utnyttjas vid det slutliga ordnandet av tillsynen. Byggnadsnämnden, drätselkammaren och stads-.fullmäktige i Göteborg samt därstädes åberopa, vad andre stadsingenjören Södergren i ärendet anfört.

magistraten

Stadsfullmäktige i Mölndal och stadsstyrelsen därstädes avstyrka tillsynens förläggande till lantmäteristyrelsen, sedan arbetet med registrets uppläggande blivit i huvudsak avslutat, samt förorda, att tillsynen om möjligt förlägges till byggnadsstyrelsen. Stadsfullmäktige i Kungälv och magistraten ärendet, ehuru tillfälle därtill lämnats.

därstädes hava icke avgivit yttrande i

62 Stadsfullmäktige i Marstrand och magistraten därstädes uttala sig för, att tillsynen över fastighetsregistreringen måtte överföras till justitiedepartementet eller byggnadsstyrelsen. Stadsfullmäktige i Lysekil: Som fastighetsregistreringsväsendet onekligen är av synnerligen invecklad natur, synes det i och för ordnandet av detta krävas att fastighetsregisterkommissionen i en eller annan form bibehålles ännu någon tid. Detta kommer uppenbarligen att bliva av värde därigenom att kommissionen får tillfälle att följa registerföringen under den första tiden och på sätt hittills skett meddela de råd och upplysningar, som helt visst komma att erfordras på många håll. Det kan också tänkas att härigenom skall vinnas en mångfald erfarenheter, som kunna bliva till nytta vid bedömande av frågan om ordnandet av den slutliga tillsynen. Det vill på grund härav synas som om med denna frågas avgörande kunde anstå ännu någon tid. Om emellertid detta icke skulle anses lämpligt, få stadsfullmäktige för sin del uttala sig för tillsynens förläggande till justitiedepartementet genom inrättande därstädes av en fastighetsregisteravdelning. Magistraten i Lysekil

åberopar vad stadsfullmäktige därstädes anfört.

Stadsfullmäktige i Uddevalla: Fullmäktige beslöto tillstyrka, att tillsynen över fastighetsregister för stad måtte läggas under justitiedepartementet och att tillsynen å jordregistret för landet överflyttas från lantmäteristyrelsen till samma departementet. Magistraten i Uddevalla: I likhet med vad stadsfullmäktige framhållit, anser magistraten, att tillsynen över fastighetsregistrets förande icke bör överlämnas åt lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen utan i stället läggas direkt under justitiedepartementet. Anledningen till denna magistratens uppfattning vilar i huvudsak därå, att ett centralt ämbetsverk, enligt vad erfarenheten visat, icke torde äga den smidighet i fråga om handläggandet av ärenden, som nödvändiggöres för att bringa reda i tillämpningen av och för vidtagandet av erforderliga rättelser uti redan från början icke tillräckligt noga genomtänkta lagar, såsom fallet är med lagen om fastighetsbildning i stad och därtill hörande förordning om fastighetsregistrets förande, vilka omedelbart efter det de börjat tillämpas måst omarbetas i högst väsentliga delar (34 olika §§), och det torde med ganska stor sannolikhet kunna antagas, att omarbetningen av samma lag och författning härigenom långt ifrån avslutats utan fast hellre kommer att utsträckas, så att de ännu återstående bristfälligheterna, vilka äro många, varda, om det ens låter sig göra, avhjälpta. Jämväl den nuvarande fastighetsregisterkommissionen, som tillsvidare har tillsynen över registrets förande, torde med hänsyn till sitt arbetssätt icke kunna betraktas annat än som ett centralt ämbetsverk, vilket ingalunda jävat den tvekan om dylika verks lämplighet för uppdragets fullgörande magistraten här ovan tillåtit sig uttala. Enligt magistratens förmenande hade det nämligen bort vara nämnda kommission angeläget att i betydligt högre grad än vad fallet varit, under tiden för uppläggandet av registret och omedelbart efter dess fullbordande genom täta besök å de olika platserna biträda vederbörande med erforderliga råd och upplysningar. Nu har kommissionens tillsyn över fastighetsregistrets uppläggning och förande, vad Uddevalla beträffar, inskränkt sig till att av kommissionen utsända ledamöter vid två tillfällen under uppläggningen av registret och ett tillfälle efter dess fullbordande, infunnit sig härstädes för att verkställa inspektion utan att på förhand härom underrätta registerföraren, vilken vid samtliga tre tillfällen varit bortrest, och följden

63 härav har också blivit, att något sammanträffande med registerföraren för överläggning om till förevarande sak hörande frågor icke kunnat äga rum. En »inspektion» vidtagen under sådana former synes förlora väsentligen i betydelse. Då kommissionen därföre i sin nu ifrågavarande framställning yttrar: »Kommissionen har ock arbetat under betydligt mindre byråkratiska former än som kännetecknar förvaltningen i allmänhet», lärer man icke kunna undgå att finna, att kommissionen något överskattat sin egen förmåga att skilja på olika former av byråkratisk verksamhet. Magistraten håller därför för antagligt, att ett inordnande av inspektionsverksamheten under justitiedepartementet, där departemenschefen är i tillfälle att ägna tjänstemännens åtgöranden en omedelbar tillsyn, skulle vara betydligt förmånligare för såväl ärendenas lämpliga handläggning som ock att inspektionen sköttes på ett sätt, som, bättre än de andra föreslagna, skulle leda till samförstånd och enhetlighet i fråga om det framtida förandet av det synnerligen viktiga fastighetsregistret. Stadsfullmäktige i Strömstad: Fullmäktige, som i likhet med kommissionen anse, att den slutliga tillsynen över fastighetsregistret för stad samt jordregistret bör förenas under juridiskt sakkunnig ledning, hava under förutsättning, att organisatoriska eller statsfinansiella synpunkter icke lägga hinder i vägen, ej något att erinra vare sig mot kommissionens förslag till uppsiktsmyndighet eller mot det av vice stadsingenjören Myrberg reservationsvis framställda förslaget om tillsynens ordnande såsom en särskild institution. Magistraten i Strömstad: Magistraten anser, att överinseendet över fastighetsregistret i stad icke bör överlämnas åt vare sig lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen, utan ansluter sig till stadsfullmäktiges yttrande i ärendet. Kungl. Maj:ts befallning skavande i Göteborgs och Bohus län: K. B. uttalar såsom sin mening, att tidpunkten att överflytta tillsynen över registeringsarbetet å annan myndighet ännu icke torde vara inne, utan synes densamma fortfarande och intill dess registerarbetet hunnit närmare sin avslutning, lämpligast böra utövas av fastighetsregisterkommissionen, tilläventyrs med den förändring i kommissionens sammansättning, som av kommissionen själv föreslagits. Vidkommande frågan om åt vilken myndighet tillsynen slutligen bör anförtros, är K. B. av den meningen, att detta icke bör uppdragas åt vare sig lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen. Häremot tala vad förstnämnda myndighet beträffar de skäl, som av städernas målsmän anförts häremot, och beträffande den senare myndigheten det förhållandet, att förevarande arbete torde vara skäligen främmande för byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter. Då inrättandet av en fristående central tillsyningsmyndighet av ekonomiska skäl icke lärer vara genomförbar, ansluter sig K. B. till kommissionens alternativa förslag, att tillsynen förlägges till justitiedepartementet. Drätselkammaren

i Vänersborg förordar, att tillsynen anförtros åt byggnadsstyrelsen.

Stadsfullmäktige

i Vänersborg hava uppdragit åt drätselkammaren att avgiva yttrande.

Magistraten i Vänersborg: Magistraten får under bestämt avstyrkande av att tillsynen å fastighetsregistret för stad förlägges till lantmäteristyrelsen uttala den mening att de i

64 kommissionens underdåniga skrivelse och i reservationen föreslagna anordningarna synas var för sig antagliga. Med hänsyn till kostnaderna instämmer emellertid magistraten i del slut, vartill kommissionen kommit. Stadsfullmäktige i Trollhättan: Till en början vilja stadsfullmäktige framhålla, hurusom det för fastighetsregistrens uppläggande på ett tillförlitligt sätt och utan allt för stor tidsutdräkt synes vara av allra största betydelse, att fastighetsregisterkommissionens hittillsvarande verkställande ledamot beredes tillfälle att, på sätt för viss tid nu skett, även fortfarande ägna hela sin arbetskraft åt kommissionens uppgifter, tills fastighetsregistren blivit i huvudsak avslutade. Innan så skett skulle ett personombyte i denna befattning enligt stadsfullmäktiges mening hava mycket menliga följder för hela det återstående arbetet med fastighetsregistrens uppläggande, då en därför fullt kvalificerad person säkerligen ej lätt står att finna samt, även om detta lyckades, det torde erfordras en avsevärd tid för honom att på detta speciella område vinna den sakkunskap och erfarenhet, som erfordras för ett effektivt påskyndande av fastighetsregistrens uppläggande å respektive platser. Därest sådant personombyte kan undvikas, synes inrättande av en permanent tillsyningsmyndighet före den i fastighetsbildningslagen förutsatta tiden icke böra ifrågakomma. Skola nämligen de erforderliga arbetskrafterna inom en dylik myndighet beräknas endast efter den blivande arbetsbördan för tillsynen över registrens förande, torde de ej förslå även till överinseendet över registrens uppläggande utan särskild förstärkning ar arbetskrafterna i början av myndighetens verksamhet, vilken förstärkning det sedermera ej torde bliva lätt att indraga. Huru tillsynsmyndigheten bör organiseras torde även kunna röna inflytande av det sätt, varpå den ännu olösta frågan om överinseendet över städernas mätningsväsen slutligen ordnas. Måste frågan om inrättande av en permanent tillsynsmyndighet redan nu oundgängligen upptagas till bedömande, anse sig stadsfullmäktige i likhet med ledamoten i kommissionen Olof Myrberg böra bestämt avstyrka, att tillsynen förlägges till lantmäteristyrelsen. De skäl, som mot en sådan anordning anförts i samband med frågan om inrättande av fastighetsregisterkommissionen, hava fortfarande sin fulla giltighet, och den i städerna rådande allmänna motviljan mot inrymmande åt lantmäteristyrelsen av befogenhet att blanda sig i städernas mätnings- och markredo visnings väsen torde sedan dess ingalunda hava minskats. Med hänsyn till arten av den blivande tillsynsmyndighetens verksamhet synes densamma böra bestå av en lämplig rättsbildad person med sådan avlöning och självständig ställning, att han vid uppsiktens utövande kan göra sig tillräckligt gällande, varjämte han till sitt biträde bör erhålla en sekreterare med sådan utbildning, att denne vid behov kan träda i chefens ställe. Huruvida en så beskaffad tillsynsmyndighet bör förläggas till ett redan bestående ämbetsverk eller få en fullt fristående ställning lärer dels vara en kostnadsfråga dels ock bli beroende av i vilken grad sammanförandet till en myndighet av likartade uppgifter genom den ena eller andra anordningen bäst kan befrämjas. Herr A. Strömberg i reservation mot stadsfullmäktiges i Trollhättan beslut: Beträffande fullmäktiges avgivna yttrande rörande fastighetsregisterkommissionens förslag om tillsyn ä fastighetsregistret m. m. har undertecknad i viss mån en avvikande mening, nämligen i vad yttrandet avser det bestämda avståndstagandet från den permanenta tillsynen över registerföringens läggande under lantmäteristyrelsen, som framgår av uttrycket »anse sig stadsfullmäktige i likhet med ledamoten i kommissionen Olof Myrberg böra bestämt av-

65 styrka, att tillsynen förlägges till lantmäteristyrelsen», med tillhörande motivering. »De skäl som mot en sådan anordning anförts i samband med frågan om inrättande av fastighetsregisterkommissionen hava fortfarande sin fulla giltighet och den i städerna rådande allmänna motviljan mot inrymmande åt lantmäteristyrelsen av befogenhet att blanda sig i städernas mätnings- och markredovisningsväsen torde sedan dess ingalunda hava minskats.» Enligt min mening borde stadsfullmäktige i denna del av sitt yttrande, med framhållande av att stadsfullmäktige på den korta tid, som stått till buds, icke ens närmelsevis kunnat bilda sig en klar uppfattning om, vilket statsorgan vore bäst skickat för framtiden handlägga ärendet rörande fastighetsregistrets skötsel, särskilt som i vissa avseenden förhållandena förändrat sig, sedan frågan om tillsättande av själva kommissionen var på tal, i stället hava beslutat att icke taga definitiv ställning till denna fråga utan med förtroende överlämna avgörandet härom till myndigheter, som i detta avseende sitta inne med större sakkännedom än stadsfullmäktige nu kunna prestera. Stadsstyrelsen i Trollhättan har icke funnit skäl avgiva yttrande. Stadsfullmäktige i Alingsås ansluta sig till de av svenska stadsförbundet, enligt fastighetsregisterkommissionens skrivelse den 25 augusti 1923, anförda synpunkter för avstyrkande av, att lantmäteristyrelsen bleve tillsynsmyndighet. Magistraten i Alingsås: Magistraten delar med flertalet stadsmyndigheter farhågorna för att ett förläggande av tillsynen över fastighetsregistret till lantmäteristyrelsen icke skulle bliva från städernas synpunkt sett tillfredsställande. Skälen härför framgå delvis av det i fastighetsregisterkommissionens skrivelse citerade yttrandet av svenska stadsförbundet i fråga om förordnandet av förrättningsmän för upprättande av registerkarta och registerförare. Då det nu på sin tid ansågs lämpligt att tillsätta en särskild kommission för att utöva tillsyn över själva registerarbetet i dess förberedande stadium, trots att jordregistret hörde under lantmäteristyrelsen, synes det magistraten, som om konsekvensen härav borde vara den, att en särskild myndighet, det vill säga en med hänsyn till dess nya egenskap av bestående ämbetsverk något omorganiserad fastighetsregisterkommission fortfarande finge utöva tillsynen över fastighetsregistret. Det är nämligen av största vikt att förandet därav, som ju huvudsakligen är en rättsangelägenhet och en betydelsefull sådan, står under uppsikt av därför särskilt skickade och rättsbildade krafter, som icke hava sitt huvudintresse fästat på helt andra för denna sak tämligen främmande uppgifter. Kostnaderna för en dylik anordning skulle knappast ställa sig högre än om tillsynen förlades till ett redan bestående ämbetsverk, ty en utökning av dess arbetskrafter bleve väl i alla händelser en nödvändighet i och med nya göromåls förflyttande dit. Magistraten anser därför för sin del att en särskild tillsynsmyndighet för städernas fastighetsregister bör inrättas även med risk att skilja dessa och jordregistren åt, men att, därest detta icke av vissa skäl anses kunna ske, tillsynen lämpligast torde böra förläggas till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige

i Borås hava beslutat att icke avgiva yttrande.

Magistraten i Borås: I kommissionens skrivelse beröres möjligheten att åtminstone för någon tid framåt låta fastighetsregisterkommissionen i något omgestaltad och reducerad form tills vidare kvarstå och därvid omhänderhava kontrollen över ifrågavarande registrering. •* 9 — 2 4 5 4 5 2 .

66 Då städernas fastighetsregistrering mångenstädes ännu är långt ifrån fullbordad och i varje fall torde i omfattande grad kräva rättelse och inspektion, synes den myndighet som på ett så förtjänstfullt sätt hittills igångsatt, lett och givit råd och anvisningar vid registreringen, vara den bästa övervakningsmyndigheten och den nämnda anordningen att anbefalla. Registreringsförhållandena skulle därigenom lättast vinna stadga och ordning, och, om, såsom sannolikt är, därefter någon särskild central myndighet för dessa frågor skulle visa sig obehövlig, borde överflyttandet av dem till annat redan bestående centralt verk därigenom väsentligt underlättas utan organisatoriska utvidgningar eller ekonomiska uppoffringar, Under tiden vunnes ock en viss erfarenhet om registreringsfrågornas mångfald och art m. m. till belysning av lämpligheten av deras förläggande under den ena eller den andra myndigheten. I ekonomiskt hänseende synes en ytterst fåtalig, fortsatt fastighetsregistreringskommission icke verka avskräckande och i varje fall icke draga större kostnad än vilken annan anordning som helst. Beträffande förslaget att förlägga överuppsikten över städernas registreringsväsende till lantmäteristyrelsen finner sig magistraten icke kunna tillstyrka detta förslag, dels med hänsyn till den obenägenhet som städernas målsmän tidigare yppat häremot och som säkerligen på goda grunder kvarstår, och dels på grund av den avsevärda tillökning av arbetskrafter inom styrelsen jämte en viss omorganisation av densamma som kommissionen i samband med förslaget ställer i utsikt. Såsom huvudskäl för anordningen anföres att lantmäteristyrelsen redan har tillsynen över jordregistret. Detta företer visserligen likheter med fastighetsregistret för stad men också många olikheter, och man torde kunna säga att såväl registerna som framförallt de områden som omfattas av det ena och det andra registret äro så avgränsade från varandra att, då stadsområdena ifråga om sitt mätnings- och stadsplaneväsen samt sin fastighetsbildning icke stå under lantmäteristyrelsen, tillsynen över deras ägoregistrering icke bör tillkomma denna styrelse allenast därför att den övervakar annan besläktad fastighetsregistrering. Att justitiedepartementet skulle betungas med registreringsfrågorna synes magistraten icke heller fullt lyckligt. Att juridisk insikt i dessa frågor är av värde är väl tydligt, men vikten härav torde närmast framträda vid bestämmandet av registerförordningarnas innehåll och form. Därefter torde, åtminstone vad städerna beträffar, insikt i de administrativa och tekniska frågor som beröra fastighetsbildningen i stad samt städernas mätnings- och stadsplaneväsende framträda med minst samma betydelse. Ur synpunkten av registerfrågornas beskaffenhet synes fördenskull tillfyllestgörande skäl icke finnas för deras förläggande till justitiedepartementet, vars arbetsbörda ändock torde vara mycket stor och icke kunna förstoras utan en kanske betydlig ökning av arbetskrafter och organisatorisk förändring. Städerna lyda beträffande sitt bebyggande och stadsplaneväsende under byggnadsstyrelsen och frågorna om deras mätningsväsende torde inom kort även bliva dit hänvisade. Dessa frågor hava såväl sinsemellan som med fastighetsregistreringen ett visst inbördes sammanhang. Organisatoriskt synes det därför böra innebära en fördel att även städernas fastighetsregistrering förlades under byggnadsstyrelsen. Även praktiskt borde det vara fördelaktigt. Till stor del torde nämligen övervakandet över registreringen komma att ske genom inspektion, och detsamma gäller väl ock om mätnings- samt stadsplane- och byggnadsväsendet. I alla dessa avseenden kunde inspektion samtidigt äga rum till ömsesidig båtnad för övervakningsmyndigheten och städerna. Givetvis behövde icke utökningen av arbetskrafter inom byggnadsstyrelsen genom anordningen bliva större än hos något annat verk, snarare motsatsen, då tillsynen över särskilt registreringen näppeligen kunde anses såsom synnerligen

67 stort tillskott till det arbete med städernas förhållanden som byggnadsstyrelsen genom någon eller några av sina funktionärer har att fullgöra. Om kontrollen några år framåt bibehålies hos fastighetsregisterkommissionen, kunde under tiden lämpliga förberedande åtgärder och anordningar vidtagas inom byggnadsstyrelsen. Magistraten tillåter sig därför uttala den meningen att fastighetsregisterkommissionen någon tid framåt bör — möjligen i reducerad form — bibehållas såsom övervakningsmyndighet över städernas fastighetsregistrering och att denna, sedan den vunnit behörig stadga och ordning, sedermera förlägges under byggnadsstyrelsen. Byggnadsnämnden i Ulricehamn har föreslagit att stadsfullmäktige ville uttala sig för att den framtida tillsynen över fastighetsregistreringen bleve överlämnad till lantmäteristyrelsen, enär denna dels redan hade att utöva tillsyn över jordregistret och dels torde äga den bästa tillgången på för ifrågavarande göromål lämplig personal. Stadsfullmäktige

i Ulricehamn åberopa, vad byggnadsnämden anfört.

Magistraten i Ulricehamn: Det är uppenbarligen angeläget, att arbetet med upprättandet av de ännu ej färdiga fastighetsregistren avsevärt påskyndas. Det ligger i sakens natur, att registreringsarbetet blir besvärligare och dyrbarare, om det icke forceras, och att även arbetets resultat i viss mån bliver lidande av att det utdrages under en längre tid, varunder förändringar i materialet oupphörligen äga rum. Det är också angeläget, att registren, i den mån de bliva färdiga, bliva väl och ordentligt förda. Tyvärr brister det nog härutinnan, något som registerförarna själva torde vara benägna att medgiva. Härtill samverka flera orsaker. De förhållanden, som av fastighetsregisterförfattningarna regleras, äro i praktiken i hög grad mångskiftande, och författningarna äro ej sällan ofullständiga eller dunkla och svårtydda. Härom vittnar den betydande litteratur av »spörsmål», som fastighetsregisterkommissionen utgivit till ledning för vederbörande. Registerförarebefattningarna i små och medelstora städer utgöra utan undantag bisysslor, alltid illa avlönade och i regel pålagda personer, som redan förut varit tyngda av arbete. Det torde för många av dem vara utomordentligt svårt, om ej omöjligt, att egna den betydande tid åt sysslan, som kräves för ett ingående studium av »spörsmålen» och av det vidlyftiga förberedande lagstiftningsarbetet på ifrågavarande område, till vilket man oupphörligen behöver gå tillbaka vid tillämpningen av författningarna i fråga. Under sådana förhållanden är det givetvis önskvärt, att fastighetsregistren och arbetet med deras uppläggande inspekteras och inspekteras ofta. Det räcker ingalunda med inspektion vart fjärde år. Minst en gång om året bör registerföraren beredas tillfälle att med tillgång till registerhandlingarna samråda med en på området speciellt erfaren och sakkunnig person, som kan ge goda råd och underlätta registerförarens arbete. Men en dylik inspektion borde icke behöva ske på så dyrbart sätt som nu sker 1 , — av en generaldirektör, åtföljd av sekreterare. Det måste i regel vara tillfyllest, om sekreteraren reser ensam. Och för att möjliggöra tätare inspektioner bör åt sekreteraren beredas biträde av åtminstone en amanuens, som också snart nog bör bli kompetent att förrätta inspektioner. Det bör bemärkas, att större delen av de fel, som konstateras vid inspektionerna, för de speciellt sakkunniga framstå såsom nog så uppenbara. Det måste därför anses vara ett oekonomiskt utnyttjande av överkvalificerad arbetskraft att låta inspektionen förrättas, på sätt nu sker. Tätare inspektioner skulle göra 1 I regel förrättas inspektion av allenast en befattningshavare i kommissionen. Av till den 8 april 1924 verkställda 268 inspektioner hava 237 verkställts av en person, 30 av två personer och 1 av kommissionen samfällt.

68 vida mera gagn och dessutom bliva vida mindre kostbara. Intilldess registerföringen vunnit full stadga, bör tonvikten läggas på givandet av goda råd. I de fall, då en inspekterande sekreterare eller amanuens kunde komma att stanna i villrådighet beträffande det riktiga eller lämpliga förfarandet, vore ju tillfälle att underställa saken den överordnades bedömande. Magistraten har kommit till den uppfattningen, att då den högt kvalificerade person, som hittills lett registerarbetet, alltjämt lärer stå till buds, den uppgift, som hittills påvilat fastighetsregisterkommissionen, lämpligen bör överlåtas åt denne ende person. På den punkt registerväsendet nu kommit göra de övriga medlemmarna i kommissionen ringa gagn. Däremot bör för uppgiften detacheras väl kvalificerad underordnad personal i tillräckligt antal. Det kan ifrågasättas, huruvida inte just för att möjliggöra täta inspektioner lämpligen borde anställas två biträdande sekreterare eller amanuenser. En sådan anordning skulle säkerligen icke bliva nämnvärt dyrare än den nuvarande kommissionen, men vida effektivare. Frågan huruvida tillsynen över städernas fastighetsregister slutligen bör läggas under den ena eller andra myndigheten eller organiseras på annat sätt, bör lämpligen lämnas öppen, till dess fastighetsregistren äro upplagda samt registerföringen vunnit mera stadga än nu är fallet. Först då kan man avpassa den ordinarie arbetskraft, som kräves, på lämpligaste sätt och så, att uppgiften ådrager statsverket minsta möjliga kostnad. Enligt magistratens uppfattning kommer inspektionen att kunna ordnas synnerligen enkelt och billigt, sedan med ledning av en längre tids erfarenhet koncisa och fullständiga formulär utarbetats. Stadsfullmäktige

i Åmål förorda justitiedepartementet som tillsynsmyndighet.

Magistraten i Åmål har beslutat att icke yttra sig i ärendet. Kungl. May.ts befallningshavande i Älvsborgs län anför, att K. B. i huvudsak instämmer i det av magistraten i Ulricehamn i ärendet avgivna yttrandet, enligt vilket den uppgift, som hittills påvilat fastighetsregisterkommissionen, lämpligen tills vidare bör överlåtas åt en enda person nämligen kommissionens verkställande ledamot med biträde av för ändamålet erforderlig, väl kvalificerad personal, samt att frågan om det slutliga ordnandet av tillsynen över städernas fastighetsregister bör lämnas öppen, till dess fastighetsregistren äro upplagda samt registerföringen vunnit nödig stadga. Magistraten i Mariestad: Särskilt på grund av det nära sammanhanget mellan fastighetsregistret och fastighetsböekerna kan juridisk insikt uppenbarligen ej undvaras för registrens ledning. Det synes magistraten lämpligast, att tillsynen förlägges till justitiedepartementet. Magistraten i Lidköping förordar lämpligheten av att, intill dess registrens första uppläggande ägt rum, övervakandet handhaves av verkställande ledamoten i nuvarande kommission och att, först sedan omförmälda arbete beträffande samtliga städer avslutats, övervakningen övertages helst av en fristående central myndighet eller möjligen av justitiepartementet på sätt som i underdåniga skrivelsen föreslagits. Stadsfullmäktige i Skara: Med hänsyn till fastighetsregistrets grundläggande betydelse för städernas fastighetsväsen och de avsevärda kostnader, dess uppläggande och förande åsamkat städerna, torde dessa böra fordra garanti för att vederbörande tjänstemän på et!

69 tillfredsställande sätt utföra dem anförtrott arbete. En effektiv kontroll över detta arbete torde därför vara ofrånkomlig. Fastighetsregisterkommissionen har i skrivelsen den 25 augusti 1923 framställt alternativa förslag till »kontrollens anordnande. I första hand har kommissionen föreslagit, att lantmäteristyrelsen skulle bliva tillsynsmyndighet för fastighetsregistret. Emellertid torde det, såsom kommissionen framhållit, icke vara möjligt för lantmäteristyrelsen att utan anställande av särskilda befattningsinnehavare åtaga sig kontrollen över fastighetsregistret i stad. På grund härav samt av skäl, som av svenska stadsförbundet anföras i det yttrande, som finnes intaget i ifrågavarande skrivelse, vilja stadsfullmäktige bestämt avstyrka, att lantmäteristyrelsen göres till tillsynsmyndighet över fastighetsregistret. Alternativt har kommissionen föreslagit, att tillsynen förlägges till justitiedepartementet och där utövas av en fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Kostnaden för tillsynsmyndigheten skulle då endast bliva avlöning åt dessa två befattningshavare. Särskilda kostnader för skrivbiträde, expeditionsvakt och lokal skulle då ej bliva erforderliga. Stadsfullmäktige hava för sin del funnit sistnämnda förslag vara tillfredsställande. Därigenom torde en fullt effektiv tillsyn kunna åstadkommas med minsta möjliga kostnad. Det torde dock enligt stadsfullmäktiges mening vara lämpligt att, till dess fastighetsregistret blivit i huvudsak upplagt, utnyttja den synnerliga sakkunskap och erfarenhet, som torde föreligga hos fastighetsregisterkommissionen. Stadsfullmäktige får därför såsom sin mening uttala, att fastighetsregisterkommissionen fortfarande bör fungera, till dess fastighetsregistret blivit i huvudsak upplagt, möjligen med någon förändring i kommissionens arbetsorganisation, varom fullmäktige dock icke kunnat yttra sig. Därefter bör tillsynen över registret utövas av en till justitiedepartementet förlagd fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Magistraten i Skara instämmer i stadsfullmäktiges yttrande. Magistraten i Skövde biträder förslaget om tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Hjo anse justitiedepartementet vara den myndighet, som bäst ägnar si» att handhava tillsynen ifråga. Magistraten i Falköping: Magistraten förordar tillsynens förläggande till justitiedepartementet, där en fastighetsregisteravdelning skulle inrättas. De skäl, som svenska stadsförbundet anfört mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet, synas magistraten i stort sett ännu gälla. Kostnaden för inrättandet av en dylik avdelning i justitiedepartementet är ju föga betydande och torde ej bliva större än den utökning av lantmäteristyrelsen, som torde nödvändiggöras, om tillsynen å fastighetsregistreringen skall å lantmäteristyrelsen överflyttas. Stadsfullmäktige i Mariestad, Lidköping, Skövde, Falköping och Tidaholm samt magistraten i Hjo ävensom stadsstyrelsen i Tidaholm hava icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län anser sig böra förorda, att tillsynen över fastighetsregistreringen anförtros åt lantmäteristyrelsen. De skäl, som synnerligast av städernas talesmän anförts mot en sådan anordning, anser K. B. icke bärande. Då nämnda

70 styrelse nu utövar tillsynen över jordregistret, synes densamma väl skickad att handhava enahanda bestyr jämväl beträffande fastighetsregistret i stad. Även om ett överflyttande till lantmäteristyrelsen av denna tillsyn skulle nödvändiggöra utökning av arbetskrafterna därstädes, så torde dock en sådan anordning med säkerhet ställa sig förmånligare ur kostnadssynpunkt än om bestyret härmed ordnades på annat sätt. Uti kommissionens betänkande framhålles nödvändigheten av att registren clå och då på ort och ställe inspekteras. Därest tillsynen lägges hos lantmäteristyrelsen, blir densamma i tillfälle att genom sina underlydande organ, överlantmätarne, utöva denna inspektion, vilket helt visst skulle betydligt nedbringa kostnaderna. Då överlantmätarne i vissa fall själva äro registerförare och därjämte genom handhavande av jord registrens förande förvärvat stor erfarenhet i hithörande göromål, synes några allvarligare betänkligheter mot deras lämplighet för sådana uppdrag icke kunna anföras. Även praktiska skäl synas tala för att tillsynen över fastighetsregistren icke splittras utan handhaves av en och samma ämbetsmyndighet för land och stad, helst som städerna i stor utsträckning hava med landsbygden likartade jordförhållanden. Därest lantmäteristyrelsen med sin nuvarande organisation icke skulle befinnas lämplig att handhava bestyret, synes nödig omorganisation icke möta oöverstigliga svårigheter. Stadsfullmäktige i Karlstad: Kommissionen erinrar därom, att beträffande stadsägobokens fortsatta förande i stort sett gälla samma regler som i fråga om fastighetsregistret för rikets landsbygd eller jordregistret, vilket för närvarande står under tillsyn av lantmätenstyrelsen. Det kunde på grund härav, då starka skäl förefinnas för en anordning, innefattande förläggande till samma myndighet av tillsynen å båda registren, ifrågasättas, huruvida ej lantmäteristyrelsen borde vara tillsynsmyndighet jämväl i fråga om fastighetsregistret i stad. Kommissionen finner sig emellertid av skäl, i vilka stadsfullmäktige för sin del instämma, icke kunna förorda denna anordning. I stället föreslår kommissionen tillsynens förläggande till justitiedepartementet, i samband varmed där skulle inrättas en fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare. Jämväl tillsynen å jordregistret skulle härmed överföras till justitiedepartementet, varigenom kostnaderna skulle kunna nedbringas och även andra förmåner vinnas. Då de skäl, kommissionen anfört för sistberörda förslag, synas stadsfullmäktige mest bärande, uttala sig stadsfullmäktige för den av kommissionen sålunda förordade anordningen i fråga om överinseendet över fastighetsregistret för stad. Magistraten

i Karlstad instämmer i vad stadsfullmäktige anfört.

Stadsfullmäktige i Kristinehamn och magistraten därstädes anse, att ledningen av och uppsikten över fastighetsregistrets uppläggande och förande tills vidare bör stå under överinseende av en fastighetsregisterkommission. Beträffande slutliga ordnandet av tillsynen över fastighetsregistrets förande anse stadsfullmäktige och magistraten att denna icke bör lämnas till någon självständig institution och ett nytt ämbetsverk därigenom skapas utan sammanslås med tillsynen över jordregistret och båda förläggas till justitiedepartementet. Stadsstyrelsen i Arvika anser, att fastighetsregistertillsynen av skäl som reservationsvis framförts vid fastighetskömmissionens sammanträde den 25 augusti 1923 av vice stads-

71 ingenjören Myrberg, bör anförtros åt en säskild inspektion, bestående av en chef med överdirektörs avlöning och en sekreterare med avlöning som byråchef, båda med juridisk utbildning. Stadsfullmäktige i Filipstad och Arvika samt magistraten i förstnämnda icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem.

stad hava

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Värmlands län: K. B. ansluter sig till det av fastighetsregisterkommissionen alternativt angivna förslag, att denna kommission tillsvidare bibehalles, dock med sådan omläggning av kommissionens arbetsorganisation, att verkställande ledamoten beredes tillfälle att, till dess den slutliga tillsynsanordningen kan komma att inrättas odelat ägna sitt arbete åt den uppgift, som i kommissionen påvilar honom Beträffande det definitiva ordnandet av tillsynen å fastighetsregistreringen för stad synes det K. B. ur aua synpunkter lämpligast, att denna tillsyn förlägges till justitiedepartementet, dit jamval övervakandet av jordregistret samtidigt skulle överföras från lantmätenstyrelsen. Den organisation som härvid förutsattes inrättad i justitiedepartementet, — en fastighetsregisteravdelning, bestående av ett kansliråd och en förste kanslisekreterare, — torde, såvitt K. B. ai i tillfälle bedöma, vara tillfyllest, dock att enligt K. B:s mening även för förste kansusekreterarebefattningen bör krävas juridisk utbildning, varigenom innehavaren av denna befattning vid semester eller förfall för kanslirådet kan uppehålla dennes tjänst. Inrättandet för ifrågavarande ändamål av en fristående central myndighet anser sig K. B. böra bestämt avstyrka. Stadsingenjören i Örebro N. Glimstedt: I sakens nuvarande läge synes det mig, som Örebro bin. om, då kommissionen ej heller står enig kring sitt förslag — reservanten har for sm del tillstyrkt tillsynens förläggande till en fristående central myndighet — forslaget om kommissionens bibehållande ännu någon tid mest vore förtjänt av beaktande. Jag kan nämligen icke finna något av kommissionens förslag vara så utformat, att en bestämd uppfattning kan bildas om det enas företräde framför det andra. Som bekant, föreligger emellertid nu förslag om visst ordnande av tillsynen over rikets mätningsväsende. Enligt detta av särskild kommitté avgivna förslag skulle såsom en avdelning i byggnadsstyrelsen inrymmas en avdelning för mätningsärenden. Arbetet harmed skulle omhänderhavas av två tjänstemän — varav — om jag minns rätt — en med byggnadsråds och en med intendents tjänsteställning. Det lärer väl ock icke kunna ifragakomma annat än att chefen skall vara en rättsbildad person, vartill byggnadsstyrelsen nu ej heller lär äga tillgång. Föredraganden i kommunikationsdepartementet i ärenden om stadsplanei, byognadsbestämmelser o. d. lär konsulteras i rättsangelägenheter härvidlag. Då jag icke av den motivering, kommissionen anfört, kan finna, att tillsynen over fastighetsregistret för stad nödvändigsvis måste sammankopplas med tillsynen over jordregistret, förefaller det mig i stället, som om lämpligen inspektionen och tillsynen apstädernas fastighetsregister kunde handhavas och på samma gång utövas av den myndighet, som föreslagits må äga tillsyn över städernas mätningsväsende. Den härav föranledda kostnaden torde icke överskrida kostnaden för de anordningar, som här blivit av kommissionen föreslagna. Stadsfullmäktige i Örebro och magistraten därstädes anse lämpligast, att tillsynen å fastighetsregistreringen fortfarande tillsvidare utövas av fastighetsregisterkommissionen.

12 Stadsfullmäktige i Askersund förklara sig ingenting ha att erinra mot fastighetsregisterkommissionens förslag, att överinseendet över fastighetsregistret för stad förlägges till justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Nora och Lindesberg samt magistratenia i nämnda städer och Askersund hava icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts dem. Kungl. Maj:ts befallning skavande i Örebro län: Genom den speciella kännedom om fastighetsregistrering, lantmäteristyrelsen vunnit såsom tillsynsmyndighet över jordregistret torde denna styrelse vara särskilt lämpad att handhava jämväl tillsynen över uppläggandet och förandet av städernas fastighetsregister. Då härtill kommer, att det icke synes lämpligt att under förhandenvarande förhållanden för ändamålet vidmakthålla eller inrätta någon tillfällig statsinstitution, synes det K. B. som om lantmäteristyrelsen borde bliva den centrala tillsynsmyndigheten. Västmanlands Byggnadsnämnden i Västerås: Förslaget innebär ett interimistiskt ordnande av tillsynen &»». under den tid, som ännu åtgår innan registret blivit färdigt, och alltså innan förutsättningen for det slutliga ordnandet inträtt på sådant sätt, att fastighetsregisterkommissionens arbete omlägges genom att åt dess verkställande ledamot beredes tillfälle att en tid framåt odelat ägna sitt arbete åt registrets färdigställande, eller ock kommissionen ombildas till ett enmansnppdrag med de funktioner kommissionen hittills haft. I fråga om den sålunda anvisade utvägen anför kommissionen: »Detta alternativ förtjänar desto hellre beaktande som därigenom vinnes erfarenhet ifråga om registrets fortsatta förande i orterna och de tillsynsåtgärder, som därav föranledas, vilken erfarenhet bör vara av värde vid det slutliga ordnandet av tillsynen». Den anvisade utvägen kan byggnadsnämnden så mycket hellre förorda som den vid tillsynens slutliga ordnande torde förhindra uppkomsten av motsättningar liknande dem, som förelågo i frågan om tillsynsmyndighet för städernas mätningsväsende emellan lantmäteristyrelsen och flertalet städers myndigheter såsom förespråkare för byggnadsstyrelsen. Byggnadsnämnden ansluter sig alltså till kommissionens förslag att efter den ombildning, som lämpligen kan genomföras i fråga om kommissionens arbete, tills vidare bibehålla åt kommissionen uppsikt över de upplagda fastighetsregistren. Stadsfullmäktige

i Västerås åberopa, vad byggnadsnämnden anfört.

Magistraten i Västerås: Den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättning för fastighetsregisterkommissionens ersättande med en permanent tillsyningsmyndighet synes visserligen ej ännu hava inträtt, men då de av fastighetsregisterkommissionen anförda motiv för en ny ordning redan nu av tillsynen äro värda beaktande, får magistraten under erinran, att de föreslagna anordningarna måste hava avgjort företräde framför ett överflyttande till annan myndighet av tillsyningsmyndigheten jämväl ur synpunkten att därigenom bäst tillgodogöres den erfarenhet med tillsynearbetet, som redan vunnits inom fastighetsregisterkommissionen, såsom eget yttrande ansluta sig till vad byggnadsnämnden och stadsfullmäktige i frågan anfört'. Stadsfullmäktige yttrandet.

i

Sala

instämma uti det av fastighetsregisterkommissionen avgivna

73 Magistraten i Sala: Med hänsyn till de stora likheter, som förefinnas emellan å ena sidan fastighetsregistret på landet eller jordregistret och å andra sidan fastighetsregistret för stad, synes det lämpligt att tillsynen å båda registren anförtros åt samma myndighet. På av kommissionen anförda skäl torde härvid varken lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen ifrågakomma, utan talar praktiska skäl för att tillsynen bör tillkomma en särskild för ändamålet upprättad tillsyningsmyndighet. Om för ändamålet skall inrättas en fristående central myndighet eller tillsynen skall förläggas till justitiedepartementet med en särskild fastighetsregisteravdelning, torde vara en organisationsfråga av underordnad betydelse, då enligt magistratens uppfattning samma resultat bör kunna vinnas, vare sig den ena eller andra organisationsformen väljes. Med den strävan, som numera gör sig gällande att till departementen förlägga de centrala ämbetsverken torde måhända det av kommissionen föreslagna alternativet vara att föredraga. Med hänsyn till att avdelningens chef mycket ofta kommer att befinna sig på inspektionsresor ute i landet, är det emellertid nödvändigt, att avdelningens andre befattningshavare (en förste kanslisekreterare), som vid dessa tillfällen kommer att fungera såsom chefens ställföreträdare, äger juridisk kompetens. Kommissionen förutsätter, att för tillsynsmyndighetens räkning icke erfordras något särskilt skrivbiträde. Magistraten har emellertid svårt tänka sig, att myndighetens åligganden skola kunna fullgöras utan att densamma äger tillgång till dylikt biträde. Stadsfullmäktige

i Köping hava icke avgivit yttrande, ehuru tillfälle därtill beretts.

Magistraten i Köping: Då, såsom i kommissionens förslag.framhållits, den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättning för fastighetsregisterkommissionens ersättande med en permanent tillsynsmyndighet ännu ej inträtt och ej heller kan beräknas inom den närmaste tiden inträda, synes det magistraten lämpligast, att man för närvarande icke vidtager nyordning av tillsynen utan avvaktar en mera allsidig erfarenhet rörande registerarbetets skilda grenar för att på grundval av sådan erfarenhet slutgiltigt ordna tillsynen. Stadsfullmäktige

i Arboga förorda justitiedepartementet såsom tillsynsmyndighet.

Magistraten i Arboga: Då fastighetsregistren komma att ligga till grund för de nya fastighetsböcker, vilka efter registrens fullbordande äro avsedda att uppläggas, och registrens förande sålunda kommer att intimt sammanhänga med det legala inskrivningsväsendet, torde tillsynen över registrens förande lämpligast böra uppdragas åt justitiedepartementet. Kungl. Maj.ts befallningskavande i Västmanlands län: Enär, såsom kommissionen framhåller, den i fastighetsbildningslagen angivna förutsättningen för kommissionens ersättande med en permanent tillsynsmyndighet ej ännu inträtt, synes förslaget om samma kommissions bibehållande tills vidare under ifrågasatt förenklad organisation för fortsatt tillsyn framför andra kommissionens förslag vara värt beaktande. Om detta förslag anses icke böra förverkligas, synes, att döma av den hittills vunna erfarenheten, justitiedepartementet böra omhändertaga tillsynen över fastighetsregistren. Av kommissionen vitsordas nämligen, att hithörande ärendens behandling i hög grad förenklats och påskyndats under den tid kommissionen så att säga varit inlagd i detta departement på så sätt att kommissionens verkställande ledamot jämväl innehade befattning i departementet. 1 0—245452.

74 Fastighetsregisterföraren i Falun C. Liljestrand uttalar, att, med erinran om det förhållandet att flertalet av städer och samhällen ännu icke upplagt fastighetsregistret, det kan anses vara mindre lyckligt om den fortsatta tillsynen och ledningen lägges i händerna på en inom stadsfastighetsväsendet icke förtrogen myndighet. De av kommissionen alternativt föreslagna myndigheterna synas icke äga den nödvändiga speciella sakkunskap, som tillsynen av fastighetsregistrets uppläggande och dess fortsatta förande kräver. Dessutom torde knappast några större erfarenheter ännu hava vunnits rörande fastighetsregistrets fortsatta förande i städerna för att nu på ett lyckligt sätt lösa frågan om tillsynen och ledningen av fastighetsregistret. Av nu anförda skäl anser ingenjören Liljestrand att tills dess fastighetsregistret blivit upplagt i samhällena, fastighetsregisterkommissionen fortfarande bibehålles event, med den förändring, kommissionen i slutet av sitt avgivna förslag närmare angiver. Stadsfullmäktige i Falun och magistraten därstädes förorda, att tillsynen förlägges till justitiedepartementet med i huvudsak den organisation, som kommissionen i detta avseende föreslagit. Stadsfullmäktige i Säter anse, att tillsyningsmyndigheten lämpligen bör förläggas till justitiedepartementet i enlighet med vad kommissionen alternativt föreslagit men anse tillika, att tillsyningsmyndigheten så fort sig göra låter sättes i funktion, för att arbetet härigenom måtte kunna påskyndas. Magistraten i Säter: Enär inrättandet av ett särskilt ämbetsverk för ändamålet icke synes lämpligt, uttalar sig magistraten för önskvärdheten av att överinseendet anförtros lantmäteristyrelsen. Stadsfullmäktige i Hedemora: Det är ur ekonomisk synpunkt fördelaktigast, om det ifrågavarande överinseendet kan anförtros åt ett redan befintligt ämbetsverk. Fullmäktige för sin del anse lantmäteristyrelsen vara den myndighet, som i sådant avseende företrädesvis bör komma i fråga. I varje fall bör överinseendet över fastighetsregistret anförtros åt samma myndighet som har granskningen av jordregistret om hand. Magistraten i Hedemora: Magistraten, som icke anser lämpligt att för ändamålet inrätta ett nytt ämbetsverk, har för sin del uttalat sig för, att överinseendet anförtros lantmäteristyrelsen. Stadsfullmäktige i Avesta: Den fortsatta tillsynen av registret torde bäst kunna tillgodoses, om denna uppgift lägges på en fristående, för detta ändamål särskilt inrättad myndighet eller styrelse. Stadsstyrelsen i Avesta: Det vill synas stadsstyrelsen lämpligt, att överinseendet över fastighetsregistret för stad med hänsyn såväl till dithörande ärendens stora omfattning som ock praktiska art anförtros åt en särskild institution.

75 Stadsfullmäktige i Ludvika: Det förefaller stadsfullmäktige, som om inrättandet av en ny central myndighet icke skulle vara erforderligt utan att tillsynen av fastighetsregistreringen väl skulle kunna anförtros någon av de övriga föreslagna, dock anse stadsfullmäktige jordregistrets och fastighetsregistrets handhavande av samma myndighet icke av den motivering kommissionen framlagt vara behövligt. Av lantmäteristyrelsen eller justitiedepartementet, vilka av kommissionen alternativt förordas som utövare av tillsynen över fastighetsregistreringen, förorda stadsfullmäktige för sin del justitiedepartementet, då därigenom för allmänheten stora praktiska fördelar vore att förvänta. Stadsstyrelsen i Ludvika förordar justitiedepartementet, då därigenom för allmänheten stora praktiska fördelar vore att förvänta. Kungl. Maj.ts befallningshavande i Kopparbergs län: För att arbetet med själva uppläggandet av fastighetsregister för städerna måtte snarast möjligt kunna fullbordas, anser K. B. för sin del att överinseendet däröver borde handhavas av en myndighet, som enbart ägnade sig åt ifrågavarande arbete. På grund härav förordar K. B. att sagda överinseende, på sätt kommissionen föreslagit, tillsvidare måtte anförtros åt en vid justitiedepartementet förlagd fastighetsregisteravdelning, likväl med öppen lämnad möjlighet att framdeles sedan uppläggandet av fastighetsregister i huvudsak fullbordats, anförtro överinseendet över fastighetsregistret åt lantmäteristyrelsen, eller annan myndighet, som då må finnas lämplig. Stadsingenjören i Gävle Gunnar Sjöberg: Som registret torde få sägas hava mera rättslig än teknisk karaktär, synes överinseendet böra handhavas av justitiedepartementet. Drätselkammaren Sjöbergs utlåtande.

i Gävle och stadsfullmäktige

därstädes instämma i stadsingenjören

Magistraten i Gävle förordar justitiedepartementet som tillsyningsmyndighet. Stadsfullmäktige i Söderhamn: Tillsynen över fastighetsregistrens ordnande i städerna synes, sedan fastighetsregisterkommissionen fullgjort sitt uppdrag rörande registrets uppläggande, böra förläggas till justitiedepartementet, enär därigenom dels statsverkets utgifter för ändamålet skulle i möjligaste mån nedbringas, dels genom den föreslagna anordningen för städernas del största opartiskhet vore att förvänta vid handläggning av städerna berörande ärenden. Magistraten beretts.

i

Söderhamn

har icke avgivit yttrande i ärendet, ehuru tillfälle därtill

Stadsingenjören i Hudiksvall F. Bruno: Med hänsyn till att meningarna varit delade angående vilken myndighet, som bör övervaka mätningsväsendet i stad, och denna fråga ännu icke är slutgiltigt behandlad, anser jag att övervakandet av fastighetsregister i stad bör läggas direkt under justitiedepartementet intill dess frågan om den myndighet, som skall övervaka mätningsväsendet i stad, blivit avgjord och registret därefter övervakas av denna myndighet.

76 Stadsfullmäktige

i Hudiksvall

åberopa, vad stadsingenjören Bruno anfört.

Magistraten i Hudiksvall förordar det av kommissionen föreslagna alternativet om tillsynens förläggande till justitiedepartementet. Genom att, såsom kommissionen jämväl föreslagit, omlägga dess organisation fram mot ett enmansuppdrag, skulle, oavsett att ytterligare erfarenhet i fråga om lämpligheten av tillsynens förläggande under justitiedepartementet skulle erhållas, också vinnas en lämplig övergångsform härför. Kungl. Maj.ls befallningshavande i Gävleborgs län: I likhet med fastighetsregisterkommissionen anser K. B. att en i justitiedepartementet inrättad särskild byrå eller avdelning vore att såsom tillsynsmyndighet föredraga framför lantmäteristyrelsen och har K. B. fördenskull tillstyrkt ifrågavarande av kommissionen förordade alternativa anordning. Stadsfullmäktige i Härnösand och magistraten därstädes förorda justitiedepartementet, som tillsynsmyndighet. Stadsfullmäktige i Sundsvall: Stadsfullmäktige anse, att den förändringen skyndsammast bör vidtagas i kommissionens sammansättning, att den erhåller en verkställande ledamot, som helt kan ägna sig åt dess arbete. Vad angår frågan om den slutliga tillsynsmyndigheten, hava stadsfullmäktige i följd av den korta tid, som anslagits för yttrandes avgivande, svårt att uttala en bestämd mening. Det vill dock synas fullmäktige på grund av de av kommissionen anförda skälen, att tillsynen bör överlämnas till en särskild avdelning uti justitiedepartementet hellre än till lantmäteristyrelsen eller byggnadsstyrelsen. Inrättandet av en ny självständig institution med en chef med överdirektörs avlöning och en sekreterare med byråchefs avlöning på sätt reservanten i kommissionen föreslagit, synes icke vara erforderligt, och medföra alltför stora kostnader. Magistraten i Sundsvall förordar justitiedepartementet som tillsynsmyndighet. Stadsfullmäktige i Sollefteå och stadsstyrelsen därstädes anse, att tillsynen bör förläggas till en särskild avdelning inom justitiedepartementet. Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik tillstyrka det kommissionen måtte tillsvidare fungera och att frågan om ett framtida ordnande av tillsynen över städernas registerförning bör lämnas öppen, dock med uttalande av att vad Örnsköldsviks stad beträffar den åsikten gjort sig gällande, det tillsynen bör läggas under justitiedepartementet. Magistraten i Örnsköldsvik: Magistraten ansåge att tillsynen, åtminstone tills vidare, lämpligen kunde bibehållas hos fastighetsregisterkommissionen, med de förändringar i dess sammansättning som visat sig vara av behovet påkallade. Sedermera, efter det att ytterligare erfarenhet vunnits angående betingelserna för tillsynsmyndighetens lämpliga anordning och funktion, torde vidare förslag angående sådan myndighets konstanta anordning givetvis vara att förvänta och torde prövning härutinnan till dess böra uppskjutas.

77 Kungl. May.ts befallningshavande i Västernorrlands län: Då det synes angeläget, att åtgärder omedelbart vidtagas i syfte att arbetet med fastighetsregistreringen i städer och andra samhällen med fastighetsregister enligt de för stad meddelade föreskrifter må varda vederbörligen påskyndat, anser sig K. B. böra framhålla att en nyordning av tillsynen över registerarbetet, redan på arbetets nuvarande läge, är synnerligen av behovet påkallat. Därvid håller K. B. före, att nämnda nyordning av tillsynen enklast och effektivast åstadkommes därigenom, att fastighetsregisterkommissionen fortfarande bibehålles, men att dess arbetsorganisation omlägges därhän, att verkställande ledamoten av kommissionen beredes tillfälle att odelat ägna sitt arbete åt den krävande och betydelsefulla uppgift, som i kommissionen påvilar honom. Stadsfullmäktige i Östersund och magistraten därstädes tillstyrka fastighetsregisterkommissionens förslag, i vad detsamma avser förläggande av tillsynen över fastighetsregistret till justitiedepartementet. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län: Vad först angår förslaget att förlägga tillsynen över fastighetsregistreringen till byggnadsstyrelsen förefaller det som om nämnda tillsyn icke skulle fullt stå tillsammans med de uppgifter och den sammansättning, byggnadsstyrelsen äger, åtminstone för närvarande. Beträffande härefter alternativet att uppdraga tillsynen åt lantmäteristyrelsen har K. B. av vad som förekommit vid behandlingen av tidigare förslag i ämnet trott sig kunna inhämta, att hos städerna finnes en obenägenhet mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet. Att denna uppfattning fortfarande gör sig gällande, synes bekräftas av magistratens och stadsfullmäktiges i Östersund yttranden. Då den föreliggande frågan är en angelägenhet, som särskilt rör städernas intressen, förtjänar givetvis deras åsikt allt beaktande. Emellertid förefaller det, som om grunden till städernas misstro mot lantmäteristyrelsens tillsyn huvudsakligen vore att finna i en farhåga att städernas egna tjänstemän icke skulle få tillfälle att deltaga i registerarbetet i den utsträckning, som deras kompetens och förtrogenhet med städernas förhållanden samt även städernas ekonomiska intressen kräva. Kan denna farhåga med säkerhet bringas ur världen, synas städerna knappast kunna göra några befogade erinringar mot lantmäteristyrelsen såsom tillsynsmyndighet, och det lärer vara otvivelsaktigt att Kungl. Maj:t genom instruktionsbestämmelser skulle kunna åstadkomma, att städernas tjänstemän förordnas att erhålla registerarbete i hela den utsträckning, Kungl. Maj:t finner lämpligt för att tillmötesgå städernas önskemål. Under denna förutsättning blir tillsynens förläggning uteslutande ett organisationsspörsmål inom den centrala administrationen, om vilket det icke lärer ankomma på K. B. att framställa förslag. K. B. tillåter sig emellertid ifrågasätta, huruvida icke tillsynen kan utövas av lantmäteristyrelsen med där redan tillgängliga arbetskrafter samt huruvida icke således ett särskilt tillskapat tillsynsorgan, vare sig fristående eller inordnat i justitiedepartementet, får anses onödigt i nuvarande statsfinansiella läge. I detta sammanhang vill K. B. erinra, att anledningen till att registerarbetet blivit fördröjt under senare år sannolikt torde ligga i samhällenas förklarliga och berättigade önskan, att icke betunga de skattedragande med andra utgifter än sådana, som äro alldeles oundgängliga. Det torde därför knappast vara lämpligt att nu vidtaga särskilda anordningar för att forcera registerarbetet.

78 Västerbottens Stadsfullmäktige i Umeå: Sedan arbetet med fastighetsregistrets uppläggande för rikets län städer ävensom för övriga samhällen, för vilka fastighetsregistret upplägges efter de för stad meddelade bestämmelser, avslutats, bör överinseendet över registret övertagas av lantmäteristyrelsen. Magistraten sionens förslag.

i Umeå:

Magistraten

har

icke något att erinra mot bifall till kommis-

Stadsfullmäktige i Skellefteå förorda på de av fastighetsregisterkommissionen anförda skäl, att tillsynen över fastighetsregistret förlägges till en inom justitiedepartementet inrättad särskild fastighetsregisteravdelning. Magistraten

i

Skellefteå

har icke yttrat sig i ärendet, ehuru tillfälle därtill beretts.

Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län: Ur alla synpunkter synes K. B. lämpligast, att tillsynen över fastighetsregistreringen och i samband därmed tillsynen över jordregistret överföres till lämplig avdelning inom justitiedepartementet. Norrbottens län.

Stadsfullmäktige

i Luleå hava icke begagnat sig av lämnat tillfälle att yttra sig i ärendet.

Stadsingenjören i Luleå: Med hänvisning till de skäl, som vid olika tillfällen framförts, huvudsakligen från städerna, mot uppdragets överlämnande till lantmäteristyrelsen och hänvisande till de skäl mot sådan anordning, som framlagts i remisshandlingen, får jag, under påpekande av att dessa kvarstå ovederlagda, på det bestämdaste avstyrka sådan lösning av frågan. Av kommissionens skrivelse i ärendet framgår emellertid att starka skäl tala mot det tidigare förslaget om överlämnandet av uppdraget till det nyligen omorganiserade överintendentsämbetet, numera byggnadsstyrelsen, som saknar härför erforderlig och kompetent arbetskraft, och att den av kostnadsskäl icke anser sig böra framlägga förslag om upprättandet av en fristående central myndighet, oaktat den anser sådan anordning vara den bästa. Kommissionen föreslår vidare alternativt ifrågavarande tillsyns förläggande till justitiedepartementet, men tyckes ej vara riktigt på det klara med huruvida denna anordning heller skulle vara riktigt fördelaktig. Kommissionen slutar sin skrivelse med att framhålla alt den, med någon omorganisation, fortfarande och tills vidare skulle kunna bibehållas. En sådan anordning är givetvis fördelaktig, då den dels icke förorsakar rubbningar i arbetets gång i annan mån än att det påskyndas och dels giver tillfälle till ytterligare erfarenheter om arbetets omfattning och den för detsamma erforderliga kompetensen och arbetsstyrkan. Magistraten i Luleå instämmer uti vad stadsingenjören i Luleå anfört. Stadsfullmäktige ärendet.

den

i Piteå hava icke begagnat sig av lämnat tillfälle att yttra sig i

Magistraten i Piteå har, utan att närmare ingå på en kritik av huvudförslaget om tillämnade tillsynsmyndigheten, uttalat sin fulla anslutning till det alternativa förslag,

79 som i skrivelsen framlagts, nämligen att fastighetsregisterkommissionen måtte ännu någon tid bibehållas med företagande av den omläggning inom densamma, som kan bliva nödvändig för vinnande av det ifrågavarande ändamålet. Det väsentligaste skälet för denna magistratens mening är det att därigenom kan vinnas full likformighet och enhetlighet i det ännu icke så långt framskridna registerarbetet ute i orterna samt att tillfälle därigenom kan beredas kommissionens verkställande ledamot, som på detta område genom sin föregående verksamhet och omfattande insikter kan betraktas såsom oersättlig, att föra arbetet till ett lyckligt slut. Stadsfullmäktige i Boden hava intet att erinra mot kommissionens förslag att tillsynen av fastighetsregistren t. v. förlägges under justitiedepartementet, då detta för närvarande torde vara det billigast lämpliga sättet att lösa frågan. Stadsstyrelsen i Boden: Det synes stadsstyrelsen vara den från alla synpunkter lämpligaste lösningen av frågan att tillsynen förlägges under justitiedepartementet. I motsats till Vad kommissionen föreslagit anser stadsstyrelsen, att såsom kvalifikation för kanslisekreteraren jämväl bör uppsättas kravet på juridisk utbildning. Stadsfullmäktige i Haparanda: Då fullmäktige anse att kommissionens förslag utan tvivel kommer att ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än det av vice stadsingenjören Myrberg gjorda förslaget, tillstyrka fullmäktige kommissionens förslag. Stadsstyrelsen i Haparanda: Det synes stadsstyrelsen, som om med hänsyn till den sannolika avsevärda besparing, som vinnes genom att undvika inrättandet av ett särskilt ämbetsverk, tillsynen över fastighetsregistrens förande lämpligast förlägges till justitiedepartementet, varigenom utom sagda besparing ernås önskvärd intimitet i handhavandet av ärenden rörande fastighetsbildning. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län anser, att frågan om det slutliga ordnandet av tillsynen över fastighetsregistreringen i städerna är för tidigt väckt, alldenstund registrets första uppläggande flerstädes ännu icke avslutats. För ernående av likformighet och kontinuitet i detta synnerligen viktiga arbete synes det vara angeläget, att detsamma står under ledning av en och samma myndighet åtminstone till dess register allestädes blivit upplagda. Därigenom skulle även större erfarenhet vinnas rörande omfattningen och arten av det arbete, som kommer att krävas för tillsynen över registreringsväsendet efter registrens första uppläggande, något som givetvis blir av största betydelse då det gäller att träffa avgörande rörande den lämpligaste formen för tillsynsmyndighetens slutliga organisation.

Statens offentliga utredningar 1924 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Statsförfattning.

Rättskipning.

Fångvård.

F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 2. Bokföringsåren 1920—1921 och 1921—1922. [2] Fastighetsregisterkommissionens meddelanden. 13. [21]

Allmän statsförvaltning. Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till gruvlag. [IG]

Kommunalförvaltning.

Statens och. kommunernas

Industri.

Handel o c h sjöfai-t. Skeppstjänstkommitterades betänkande. 3. [20]

flnansväsen.

Politi.

Kommunikations väsen. Utredning rörande ny vattenväg mellan Östersjön och Vänern jämte bihang. [6] Anvisningar rörande vägväsendet och automobiltrafiken. [19]

Bank-, kredit- och penuingväsen. Socialpolitik. Iakttagelser rörande socialiseringen i Österrike. [14] Det svenska tobaksmonopolet. [15] Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Hälso- och sjukvård.

Supplement nr 2 till Sveriges familjenamn 1920. [4] Betänkande angående det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. [5] Betänkande och förslag angående läroverks- och landsbibliotek. [7] Förslag till lönereglering för befattningshavare vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter. [13] Allmänt näringsväsen. Knngl. Elektrifieringskommitténs meddelanden. 9. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Hallands län. [18] 11. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Blekinge län. [10] Försvarsväsen, 12. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Kopparbergs län. [3] 13. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Västmanlands län. [8] 14. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Värmlands län. [9] 15. Ang. elektrifiering av landsbygden inom Jämtlands län. [11] 18. Ang. Utrikes ärenden. Internationell rätt. elektrifiering av landsb3gden inom Gotlands län. [12] 19. Ang. elektrifiering av landsbygden inom VästernorrAngående ordnandet av statens kommersiella informationslands län. [17] verksamhet. [1] NORSTEDT STHM 1924 241430