Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen.6,
Hänvisat till av
V0M0<
= tdCjFE National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
lUl få STAT3NS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1925:22
JUSTITIEDEPARTEMENTET
FQRFALSKNINGSBRQTTEN.
FÖRBEREDANDE
UTKAST TILL STKAFFLAG SPECIELLA DELEN.
VI.
AV
JOHAN C. W. THYRÉN
—.J^Elis^?'
I DISTRIBUTION HOS A.-B. GLEERUPSKA UNIV.-BOKHANDELN, LUND Pris kr. 8:—.
S t a t e n s
o f f e n t l i g a Kronologisk
1. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E. 2. Tall- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av Hj.Heimburger. Marcus. 108 s. Fi. 3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoindustrien med särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av W . Smith. Tullberg. 104 s. Fi. 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 30. Den svenska c e m e n t i n d u s t r i e n m e d särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. FI. 5. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien m e d särskild h ä n s y n t i l l f ö r h å l l a n d e n a f ö r e v ä r l d s kriget. Av E. W . Tillberg. Tullberg. 64 s. Fi. 6. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och bet ä n k a n d e n . 33. Tryckeri- och pappersförädlingsi n d u s t r i i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. Fi. 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag j ä m t e p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda ytt° r a n d e . F a h l c r a n t z . 140 s. F ö . 8. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. Fi. 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till grunder för a v s ä t t - ' n i n g till de under Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t l y d a n d e affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas medel. Norstedt. 44 s. K.
U t r e d n i n g a r
1Ö25
förteckning 10. Förslag till förordning a n g å e n d e statlig inkomstoch f ö r m ö g e n h e t s s k a t t j ä m t e m o t i v . Norstedt 40 s. F i . 11. Det svenska s k o g s b r u k e t s f ö r u t s ä t t n i n g a r och historia. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. Fi. 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, viij, 309 s. Fi. 13- B y g g n a d s s t y r e l s e s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e angående o m o r g a n i s a t i o n av b y g g n a d s s t y r e l s e n s byggn a d s b y r å m. m. Marcus. 110 s. K. 14. U t k a s t till ä n d r a d lydelse av 1—12, 19, 21—24, 26, 28—35, 40 s a m t 48 och 49 §§ i kungl. s t a d g a n den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter a n g å e n d e domsagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r d n a n d e t av s t a t e n s byggn a d s v e r k s a m h e t i n o m S t o c k h o l m . Centraltr. xvi. 527 s. 12 pl. K. 16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. Av A. Gjöres Tiden, viij, 168 s. Fi. 17. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e det s. k. G-enéveprotokollet a n g å e n d e avgörande p å fredlig väg av i n t e r n a t i o nella tvister. N o r s t e d t . 148 s. U. 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens l a n d s b y g d s t a x o r m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. 19—20. U t r e d n i n g r ö r a n d e fiskerättsförhållandena vid r i k e t s kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till lag om f ö r s ä k r i n g s a v t a l m. m. Norstedt. 386 s. J u . 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till strafflag. Speciella delen. 6. Av J. C. W . T b y r é n . Lund, Berling. vj, 249 s. J u .
A n m . Om särskild tryckort ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. B o k s t ä v e r n a m e d fetstil Utgöra begynnelsebokstäverna till det d e p a r t e m e n t , under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1925:22
.1 L- S T IT I E D E P A 11T 1". M E N T E T
FÖRFALSKNINGSBROTTEN.
FÖRBEREDANDE
UTKAST TILL STRAFFLAG SPECIELLA DELEN.
VI.
AV
JOHAN C. W. THYRÉN
I DISTRIBUTION HOS A.-B. G L E E R U P S K A UKLT.-BOKHANDELN, LUND
LUND 1925 BERLINGSKA BOKTRYCKERIET
FORORD. Det av mig senast utgivna utkast rörande strafflagens speciella del omfattade de s. k. allmänfarliga förbrytelserna. Nu föreliggande utkast omhandlar en annan grupp av »brott mot allmänheten», nämligen förfalskningsbrotten. Såvitt sistnämnda brott upptagits i den nuvarande allmänna strafflagen, återfinnas de i 12 samt i några fall i 22 kap. Härom se Motiverna, sid. 144 ff. Den komparativa framställningen vilar i det väsentliga på samma grundlag som i föregående delar. Det danska regeringsförslaget av 1924 överensstämmer, för vad angår ifrågavarande område, i allt väsentligt med danska kommissionens förslag av 1928 och har därför här endast undantagsvis berörts. Det tyska förslaget åter av 1925 avviker starkt från det närmast föregående (1919) och har därför fullständigt behandlats. Det nya serbiska förslaget ävensom den nya strafflagen för kantonen Freiburg hava här icke kunnat medtagas. Såsom bilaga till den historiska översikten hava i paralleltryck sammanställts hithörande delar av Lagkommitténs förslag 1839, Lagberedningens förslag 1844, K. F. 7/Q 1858 samt Strafflagen 1864 i dess ursprungliga lydelse. Om skälen till att straffen i nu föreliggande utkast tillsvidare bestämts med hänsyn till straffsystemet i det av mig år 1916 utgivna utkast till strafflagens allmänna del, se förordet till Spec. Utk. V (sid. iv).
[V
Av Here gånger förut anförda skäl hava tillsvidare förbigåtts dels bestämmelser rörande åtalsinstitutet dels bestämmelser motsvarande dem om påföljd enligt Str. L. 2: 19. Med närmast följande del är det min avsikt att övergå till brott mot Staten. Bland dessa torde ämbetsbrotten först komma under behandling. Lund 21 april 1925. Johan C W. Thyrén.
Förkortningar av citerade lagar och lagförslag. och I I I delen. Av Professor Allan Aarg". = Kantonen Aargaus strafflag. Serlachius, enligt uppdrag av JustitieAllm. Utk. = Förberedande utkast till ministeriet. Helsingfors 1922. strafflag. Kap. I — X I I I (allmänna delen). Av Johan C. W . Thyrén. 1916. Fr. = Frankrikes strafflag. A p p . A . - R h . = Strafflagen för Appenzell F r e i b . = Kantonen Freiburgs strafflag. Ausser-Rhoden (Appenzell Inner-Rho- ; Geg*. = »Gregenentwurf zum Vorentwurf eines deutschen Strafgesetzbuches» (av den saknar kodifierad straffrätt). Kahl, v. Lilienthal, v. Liszt och GoldArg". = Argentinas strafflag. schmidt). 1911. B a s . = Strafflagarne för kantonen BaselStadt ock kantonen Basel-Landschaft Gen. = Kantonen Geneves strafflag. (nästan likalydande). G l a r . = Kantonen Glarus' strafflag. G r a u b . = Kantonen Graubundens straffB e l g \ = Belgiens strafflag. lag. B e r n = Kantonen Berns strafflag. Blllg*. = Bulgariens strafflag. Grek. = Greklands strafflag. H. = Hollands strafflag. Calif. = Californiens strafflag. Chil. = Chiles strafflag. I o w a = Iowas strafflag. Col. = Columbias strafflag. I t . = Italiens strafflag. D. = Danmarks strafflag. J a p . = Japans strafflag. D. F s l . 1 9 2 3 = »Betamkning afgiven af L. B. = Lagberedningens förslag (1844). Straffelovskommissionen af 9. Novem- I L. K. = Lagkominitténs förslag (1839). ber 1917.» Kobenhavn 1923. Luz. = Kantonen Luzerns strafflag. D. K. Fsl. = »Betsenkning afgiven af Mex. = Mexikos strafflag. Kommissionen nedsat til at foretage M. B. —= Missgärningsbalken av 1734 ars et Gennemsyn af den almindelige borlag. gerlige Straffelovgivning. 2) Udkast til N. == Norges strafflag. almindelig borgerlig Straffelov med NebP. = Nebraskas strafflag. Motiver.» 1012. N e u c h . = Kantonen Neuchatels strafflag. Eng". = Engelsk straffrätt (anförd efter N. S. W a l e s = £ t r a f f l a g e n för Nya SydStephen, A Digest of the Criminal Wales. Law: Siffrorna avse artt.). N. Zeal. = Strafflagen för Nya Zeeland. Fi. = Finlands strafflag. N. Y. = Staten New Yorks strafflag. Fi. Fsl. = Förslag till ny strafflag. I I N. C a r o l . = Nord Karolinas strafflag.
VI
Obw.---Kantonen Obwaldens strafflag. farliga brott. Av Johan C. W . Thyrén. Port. = Portugals strafflag. Lund 1923. Q u e e n s l . = Queenslands strafflag. S:t Gall. = Kantonen S:t Gallens strafflag. R. = Kysslands strafflag. T. = Tysklands strafflag. Rum. = Rumäniens strafflag. T. Fsl. 1909 —- »Yorentwurf zu einem S. = Sveriges strafflag. Deutschen Strafgesetzbuch. Bearbeitet Schaffh. = Kantonen Schaffhausens von der hierzu besteliten Sachverständistrafflag. gen Kommission». 1909. S c h w . Fsl. = Schweiziska strafflagsför- T. Fsl. 1919 = Entwurfe zu einem Deutslaget (i lydelsen af 1918). schen Strafgesetzbuch, veröffentlicht S e r b . = Serbiens strafflag. auf Anordnuug des Keichs-JustizminiS e r b . F s l . = Serbiska strafflagsförslaget steriums. Zweiter Teil: Entwurf von (lydelsen av 1910). 1919. Berlin 1 9 2 1 . S. Fsl. 1923 = Förslag till strafflag, all- ! T. Fsl. 1925 = Amtlicher Entwurf eines männa delen, samt förslag till lag anallgemeinen Deutschen Strafgesetzgående villkorlig frigivning. jämte mobuchs nebst Begrivndung. Berlin 1925. tiv avgivna av strafflagskommissionen. Thurg". = Kantonen Thurgaus strafflag. Stockholm 1923. TiC. = Kantonens Ticinos strafflag. S o l o t h . ----- Kantonen Solothurns strafflag. Tex. = Texas' strafflag. S p . = Spaniens strafflag. : Torps Fsl. = »Betyenkning angaaende de S p e c . Utk. I = Förberedande utkast till af den under 11. August 1905 nedstrafflag. Speciella delen. I. Brott satte Straffelovskommission udarbeidemot kroppslig okränk b arhet. Av Johan de Forslag indeholdende Udkast til C. W . Thyrén. Lund 1917. Love vednarende den borgerlige StrafS p e c . Utk. 11 = Förberedande utkast till felovgivning med Motiver. Efter Justrafflag. Speciella delen. I I . Ärestitsministeriets Anmodning udarbeidet kränkningsbrotten. Av Johan C. W . af Carl Torp». 1917. Thyrén. Lund 1919. Turk. = Turkiets strafflag. S p e c . Utk. III = Förberedande utkast Ung". = Ungerns strafflag. till strafflag. Speciella delen. I I I . För- V e n e z . = Yenezuelas strafflag. mögenhetsbrotten. Första delen. Av Waadt = Kantonen W a a d t s strafflag. Johan C. W . Thyrén. Lund 1920. WalliS = Kantonen Wallis' strafflag. S p e c . Utk. IV = Förberedande utkast ! W e s t A u s t r . = Westaustraliens strafflag. till strafflag. Speciella delen. IV. För- j Zug" — Kantonen Zugs strafflag. mögenhetsbrotten. Andra delen. Av ZUr. = Kantonen Ziirichs strafflag. Johan C. W . Thyrén. Lund 1922. 0 . = Österrikes strafflag. S p e c . Utk. V = Förberedande utkast till 0 . Fsl. = Österrikiska strafflagsförslaget strafflag. Speciella delen. V. Allmän(i lydelsen av 1912).
FÖRSTA AVDELNINGEN.
Utkast till Lag. Förfalskningsbrott. i§Don, som förfalskar allmän, hos inländskt eller utländskt ämbetsverk eller eljest i allmänt arkiv inneliggande urkund av större vikt, såsom dombok eller statens eller någon kommuns räkenskapsbok, eller som åt urkund, den han vet vara falsk, giver sken av sådan inneliggande äkta urkund; straffes med tukthus från och med sex till och med tio år. Var av gärningen endast ringa skada att befara eller äro eljest omständigheterna mildrande: straffes med fängelse. Yar urkunden av mindre vikt, domes till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter. Åberopar man veterligen falsk urkund, som i denna § omtalas; straffes såsom här för varje fall stadgas.
2§. Beropar man sig, i annat fall än i 1 § omtalas, å allmän, inländsk eller utländsk urkund, den man vet vara falsk, och är skada att befara av gärningen; straffes med fängelse. Äro omständigheterna försvårande, må till tukthus från och med sex till och med åtta år kunna dömas.
2 Är ej skada att befara av gärningen eller äro eljest omständigheterna synnerligen mildrande; vare straffet böter. 3§Brukar man såsom äkta veterligen falsk växel, offert, handelsbok, skuldebrev, kvitto, testamente eller annan enskild urkund, vilken tjänar till omedelbart bevis om rättighet eller om befrielse från skyldighet, och är skada att befara av gärningen; straffes med fängelse. Har man eftergjort obligation, aktie eller annan dylik urkund eller äro eljest omständigheterna, synnerligen försvårande; må till tukthus från och med sex till och med åtta år kunna dömas. Har man siort bruk av falsk urkund, som i denna § säa;s, endast i syfte att göra sin rättighet gällande eller avvärja orättmätigt krav, eller voro eljest omständigheterna sådana, att skada ej var att befara av gärningen; straffes med böter. 4 §•
Brukar man såsom äkta, i annat fall än i 3 § omtalas, veterligen falsk enskild urkund, vilken framstår såsom tillkommen för att tjäna till bevis, och är skada att befara av gärningen; domes till böter eller, där omständigheterna äro försvårande, till fängelse i högst två år. Är ej skada att befara av gärningen, straffes högst med femtio dagsböter och må i ty fall, där omständigheterna, äro synnerligen mildrande, från straff kunna frias.
5 §• Den, som gör bruk av skrift, den han falskeli'gen utgiver for avskrift av urkund, som här ovan omtalas; straffes, där skada är att befara av gärningen, med böter eller fängelse i högst ett år.
6 §. Den, som i annat fall, än i 1, 2, 3 eller 4 § siigs, brukar falsk urkund såsom äkta, straffes med högst femtio dagsböter, där brottet ej är särskilt med högre straff belagt. Äro omständigheterna mildrande, må från straff kunna frias.
Har någon förfalskat eller falskeligen förfärdigat allmän urkund eller urkund, som i 3 § omtalas, i uppsåt att den skall brukas såsom äkta, och har han ej gjort sig torfallen till straff efter 1, 2 eller 3 §; straffes, där av gärningen skada var att befara, med fängelse eller böter; dock må, där han det förfalskade, innan bruk därav gjorts, av egen drift förstört eller oskadliggjort eller omständigheterna eljest äro synnerligen mildrande, från straff kunna frias. Tillverkar någon, i uppsåt som här sägs, sådana falska urkunder yrkesmässigt eller eljest i stort antal; må straffet kunna höjas till tukthus från och med sex till och med åtta år.
8§. Uppgiver någon i urkund, som i 3 eller 4 § omtalas, vad han vet ej sannt vara, och är skada att befara av gärningen; straffes med böter, där brottet ej är särskilt med högre straff' belagt. Har Uikare, veterinär eller barnmorska i utövning av sitt yrke begått sådant brott; straffes med fängelse eller böter.
9§Brukar nian veterligen osann urkund, som i 8 § sägs, såsom sann och är skada att befara av gärningen; straffes med böter, där brottet ej är särskilt med högre straff belagt.
I
10 i Har urkund tillkommit för att tjäna till intyg om sakförhållande, som rör viss person, och använder nian den falskeligen genom att giva sig eller annan ut för den person; straffes med böter. Äro omständigheterna försvårande, må till fängelse i högst ett år kunna dömas. Äro de synnerligen mildrande, må från straff kunna frias. 11 §• Den, som uppsåtligen förstör, undanhåller eller helt eller delvis obrukbargör allmän inneliggande urkund, som i 1 § första stycket omtalas, straffes med fängelse eller med tukthus från och med sex till och med tio år. Var urkunden sådan, som i 1 § andra stycket eller i 2, 3 eller 4 § omtalas; straffes, där skada var att befara av gärningen, med fängelse eller böter. Voro omständigheterna synnerligen försvårande, må till tukthus från och med sex till och med åtta år kunna dömas. 12 §. Förnekar någon, mot bättre vetande, äktheten av allmän urkund eller av urkund, som i 3 eller 4 § omtalas, och är skada att befara av gärningen; straffes med böter eller, där omständigheterna äro försvårande, med fängelse. 13 §. Eftergör eller förfalskar någon inländska eller utländska stämplar eller märken, vilka lagligen gälla såsom allmänna värdetecken: straffes, där han haft uppsåt att utgiva det förfalskade
såsom äkta, med fängelse. Sker gärningen yrkesmässigt eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må straffet kunna höjas till tukthus från och med sex till och med åtta, år. Äro omständigheterna mildrande, må straffet kunna nedsättas, dock ej under tjugo dagsböter. Har någon, i annat fall än i första stycket sägs, ä papper, vara, mått, vikt eller annat, som tecknas med allmänna, inländska eller utländska stämplar eller märken, falskeligen anbragt sådana, eller förfalskat eller missbrukat rätteligen gjord stäm] »ling eller märkning, eller har nian förfalskat det, som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt, och är skada att befara av gärningen; straffes med fängelse eller, där omständigheterna äro mildrande, med böter. Har förfalskaren, i fall som i denna § sägs, av egen drift förstört eller oskadliggjort det förfalskade, innan bruk därav gjorts; ~i_tl
i_«7
må från straff kunna frias. 14 §. Har någon, under sådana förhållanden, att skada därav kunnat uppstå, med vetskap om förfalskningen, bragt i omlopp eller eljest använt förfalskade stämplar, märken, mått, vikter eller andra föremål, som i 13 ? omtalas; vare lag, som där tor varje fall stadgas.
lo §. Den, som obehörigen flvttar, borttager eller förstör gränsmärke, vattenhöjdsmärke eller märke av varaktig beskaffenhet, som blivit utsatt vid plan- eller höjdmätning, eller som falskeligen sätter sådant märke; domes till fängelse eller, där omständigheterna äro svnnerligen mildrande, till minst femtio dagsböter.
6 IB §. Den, som eftergör mynt, gångbart inom eller utom riket, eller som genom filande, klippande eller pä annat sätt minskar mynt eller som åt ringare mynt giver sken av det, som är högre; dömes, där gärningen skett i uppsåt att utgiva det förfalskade såsom äkta, till tukthus från och med sex till och med tolv år. Var faran ringa eller äro eljest omständigheterna, mildrande, må till fängelse ej under sex månader kunna dömas. Lag samma vare, där man eftergör sedel, som utgivits av Sveriges riksbank eller av annan stats bank eller, med tillstånd av in- eller utländsk regering, av enskilt penningverk för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla, eller där man förändrar riktig sådan sedel, så att därigenom åt densamma gives sken av högre värde, eller med dylik sedel, som upphört att gälla, vidtager åtgärd, varigenom sken av giltighet däråt beredes.
Den, som utgiver veterligen falskt mvnt eller falsk penningsedel såsom äkta; straffes, där fall ej är, som i 18 § sägs, så som hade han själv verkställt förfalskningen. Lag samma vare, där någon anskaffar eller i Riket införer veterligen falska penningar i uppsåt att utgiva dem såsom äkta. Försök är straffbart. 18 i Har någon i god tro mottagit falskt mvnt eller falsk penningsedel och, sedan han upptäckt förfalskningen, såsom äkta utgivit det förfalskade: dömes till fängelse eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till minst femtio dagsböter.
19 §. Har någon, för verkställande av förfalskning, förfärdigat eller anskaffat stamp, märkjärn, form. sigill eller annat dylikt redskap och kominer ej brottet till fullbordan; domes till fängelse. Har man, i fall som i denna § sägas, av egen drift förstört eller oskadliggjort det förfärdigade eller anskaffade, innan bruk därav gjorts; vare fri från straff. 20 §.
Med redskap, som i 19 § omförmälas, så ock med vad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk därav ej kan ske. 21 §. Den, som, utan uppsåt att begå brott, som här ovan omtalats, bland allmänheten utsprider föremål, som lätt kan förväxlas med gällande mynt, penningsedel eller allmänt värdetecken; straffes med böter. 22 §. Med urkund förstås i denna lag huvudskrift, som genom underskrivet namn eller på annat sätt innehåller beteckning av utställaren. Utskrift å tjänstens vägnar av telegram å ankomstorten vare lika med huvudskrift ansedd.
ANDRA AVDELNINGEN.
Komparativ översikt av nuvarande europeisk straffrätt. Förfalskningsbrottets systematiska ställning. Varje faktum är i den meningen ett bevismedel, att det alltid gives något annat faktum, vars realitet eller beskaffenhet med större eller mindre visshet kan därur härledas; det förra är då factum prolans, det senare factum probandum. Övertygelsen, att ett visst faktum verkligen inträffat, kan därför — bland annat även i processen, hos en domare eller en jury — skapas genom konstaterandet av andra fakta av de mest skilda slag. Fingeravtryck, fotspår, kvarglömda föremål etc. kunna innebära bevis om en persons närvaro på en viss plats; blodfläckar på hans kläder kunna i förening med andra omständigheter innefatta bevis för att han begått mord: ett föremåls färg, smak, kemiska reaktion etc. kunna bevisa, att det icke är vin, d. v. s. icke genom en viss process framställts ur druvor. Men bland den oöverskådliga mängden av bevis — vilken tydligen växer med människans insikt i tingens naturliga sammanhang — utsöndrar sig en viktig grupp, som kännetecknas därav, att sammanhanget mellan factum prolans och factum probandum åstadkommes genom psykisk förmedling: A övertygas om B:s närvaro på viss tid och plats därigenom, att C muntligen till A uttalar, att han sett B på
9 denna tid och plats, eller därigenom, att A ser ett med C:s namn undertecknat intyg om att så varit förhållandet. Värdet av detta slags bevis beror tydligen på C:s vilja och förmåga att riktigt iakttaga och därefter riktigt återgiva factum pro bandum. Vad verkan åter detta bevis utövar på A:s övertygelse — en fråga, som icke sammanfaller med den om bevisets verkliga värde — beror på A:s större eller mindre visshet om att O besitter eller icke besitter nyssnämnda egenskaper. Naturligen har varje samhällsmedlem alltid ett intresse av att få bilda sin övertygelse om det faktiska förloppet efter sitt mått av insikt i tingens kausalsammanhang utan att av annan förvillas genom framställandet av falska bevis. Detta intresse knyter sig icke endast till de fall, där bevisningen sker genom psykisk förmedling, utan även till den obegränsade mängd av andra fall, där ett slut dragés från ett faktum till ett annat faktum. Intresset att, utan att förvillas av falsk bevisning, få på ena eller andra sättet bilda sin övertygelse blir särskilt potenserat i fråga om de organ, som utöva statens dömande funktion. Då den i domen uttalade rättsverkan rättar sig efter det rättsfaktum, som genom det ena eller andra bevismedlet kunnat konstateras, så har Staten obetingat intresse av att skydda bevisproceduren, vilka bevismedel som än må komma till användning. Åstadkommande t. ex. av falska indicier i process borde således vara kriminaliserat i samma omfång och efter samma synpunkter som mened. Så sker dock icke. Under det eden, då den avlägges efter domstols förordnande, alltid straff skyddas, är detta mestadels endast inom ett inskränkt område förhållandet med indiciebeviset såsom sådant (en annan fråga, huruvida lagen möjligen straffar vilseledande av domare ur synpunkten av bedrägeribrott, jfr. Spec. Utk. IV, 38). Om nu Statens judiciella funktion kan och bör i avseende på bevisningen fullständigt kriminalsanktioneras, så vore det däremot alldeles otänkbart att uppställa en juridisk »rätt till san-
LO ning» (varmed äldre teori någongång sökte operera) för varje individ i livets alla förhållanden och luiminalsanktionera denna rätt. Icke blott vore det uppenbart orimligt, att allt ljugande, muntligt eller skriftligt, lika gott i vad syfte det skedde, belades med straff; även om den osanna uppgiften avgivits »under edlig förpliktelse» el. dyk, så skulle den icke kunna, allmänt talat, göras till föremål för straff. Detsamma gäller ett dylikt extrajudiciellt framställande av falska indicier. För att sådana gärningar, företagna man och man emellan, skola, oavsett sin beskaffenhet i övrigt, beläggas med straff, fordras, att de utgöra medel för något särskilt, av lagstiftaren uppmärksammat syfte, t. ex. orättmätig vinning, ärekränkning etc. Lagstiftaren kan då upptaga erroruppväckandet i brottsrekvisitet, direkt, såsom vid bedrägerirekvisitet, eller indirekt, såsom vid ärekränkningen (därest han lämnar beskyllningen straffri, om den visas vara sann). Men om än en generellt straffskyddacl »rätt till sanning» icke låter sig fasthålla, så är det dock icke omöjligt att någorlunda bestämt avgränsa ett stort och viktigt område, inom vilket ett mer eller mindre genomfört straffskydd icke bör möta betänkligheter. I den allmänna osäkerhet, som följer av bristen i människors sanningskärlek eller minnesgodhet, överhuvud i deras pålitlighet, har samhället sedan länge sökt hjälpa sig genom inrättande av vissa fasta hållpunkter och mer eller mindre konsekvent sökt stödja dessas funktion genom att straff skydda dem. Det psykiskt förmedlade beviset, närmast knutet till det flyktiga ordet eller gesten, har gjorts relativt permanent genom att — med tillhjälp av språktecken eller på annat sätt — fixeras i ett yttre objekt. Detta objekt kommer sålunda, för den som förstår att tolka den däri nedlagda beteckning, att framställa sig icke blott såsom ett bevismedel likt alla andra — fotspår, blodfläckar etc. — utan såsom ett enkom tillkommet bevismedel, ett objekt, som av människor skapats i det uttryckliga syfte att för framtida bruk fixera en bevisning om ett visst faktum. Därmed är möj-
11 ligheten given för den, som så vill, att göra sig någorlunda oberoende av den allmänna mänskliga opålitligheten och med relativ säkerhet kunna övertyga sig eller andra om ett givet faktum. Lades nu anförda reflexioner utan någon inskränkning till grund för en positiv strafflag, så skulle de taga sig det uttryck, att, förutom dels 1) sådana kriminalisationer som bedrägeri m. m., vilka innebära, att inkulpaten förverkligat (eller sökt förverkliga) något visst rätts stridigt syfte medelst uppväckande, på ena eller andra sättet, av falska föreställningar, dels 2) en kriminalisation av all slags förvanskning av bevisningen i process, det skulle uppställas 3) ett allmänt institut, vilket kunde efter omständigheterna stå till nj^ssnämnda delikter antingen i förhållande av exklusivitet (o: subsidiaritet på ena eller andra sidan)-eller konkurrens samt omfatta allt, i vilka livsförhållanden som helst förekommande angrepp på enkom tillkomna bevismedel, såvitt det vore av natur att influera på bevismedlets funktion. För detta allmänna institut passar benämningen förfalskningsbrott, eftersom straffbarheten här knyter sig till blotta förvanskandet av bevismedlets funktion, utan att lagen inskränker rekvisitet till något bestämt syfte. Till stor del torde dock intet praktiskt behov förefinnas att genomföra det allmänna institutet så vidsträckt. Förutsatt blott, att lagstiftaren uppställer ett tillräckligt vidsträckt bedrägeribrott och kriminaliserar all bevisförvanskning i process, synes det allmänna förfalskningsinstitutet kunna inskränkas till vissa enkom tillkomna bevismedel och till vissa former av angrepp på sådana. Uppfyllas åter — såsom mestadels är förhållandet — icke nyssnämnda förutsättningar, så kommer detta visserligen att innebära en pression på lagstiftaren att göra det allmänna förfalskningsinstitutet desto mera vidsträckt. A andra sidan utesluta ovan anförda reflexioner icke, att lagstiftafen kan med ett mindre straff — mera såsom förseelse — kriminalisera missbruket i och för sig av vissa föremål, som utan att vara enkom tillkomna bevismedel (och utan att ens in casn 2
12 utgöra omedelbart eller medelbart bevis om ett rättsfaktum) dock innebära en sådan psykisk förmedling, som ovan omtalats, och därigenom i viss användning kunna hava en övertygande verkan. Så har t. ex. N. 371 (bland förseelserna) en allmän bestämmelse om straff för förfalskning av en skriftlig eller trykt udtalelse, der fremtrader som umiddelbart liidrorende fra en bestemt person. Härunder faller sålunda t. ex. förfalskning av privata brev i det ena eller andra — låt vara för rätten likgiltiga — syftet; av middagsbjudningar o. s. v. Beträffande de gällande strafflagarnas systematiska behandling av förfalskningsbrotten må först anmärkas, att någongång alla de tre ovannämnda synpunkterna äro på det sätt sammanblandade, att såväl meneden — alltså ett brott mot Statens judiciella funktion — som ett större eller mindre område av förfalskningsbrotten behandlats såsom kvalifikationer av bedrägeri. Så är förhållandet i Ö. 199 ff. (all dokumentförfalskning) samt Aarg. 161 c, 164 (förfalskning av enskilda dokumenter). I övrigt kan frågan om förfalskningsbrottets systematiska ställning i modern rätt i huvudsak uppdelas i tvänne: förfalskningsbrottets förhållande till brott mot Staten samt förfalskningsbrottets förhållande till förmögenhetsbrotten.
Förfalskningsbrottets systematiska förhållande till brott mot Staten. P å flere punkter kan förfalskningsbrottet beröra sig med brott mot Staten, i det att ett angrepp på bevismedel kan samtidigt utgöra ett angrepp på Staten vare sig av central eller periferisk natur. Ett centralt angrepp innefattas i sådana åtgärder med statshandlingar, som innebära fara för Statens »säkerhet eller rättigheter emot annan stat». Detta fall upptages ofta i lagarna bland »förräderibrott» och uppfattas clå såsom i främsta rummet brott
I
13 mot Staten. Jfr. S. 8: 22: Fi. 12: 8; N. 93; D. 81; T. 92 2 ; R. 117 o. s. v. Likaså strafflagsförslagen: Fi. Fsl. 12: 5 2 : D. K. Fsl.
113; Torps Fsl. 1032; D. Fsl. 1923, 1082; T. Fsl. 1909, 1131; Geg. 1241; T. Fsl. 1919. 143; T. Fsl. 1925, 98; Ö. Fsl. 1162; Schw. Fsl. 231; Serb. Fsl. 87 c. I romanska lagar förekommer ofta, i liknande syfte, att såsom ett särskilt straffbart fall bland förfalskningsbrotten uppställes förfalskning av statssigillet: Fr. 139; Belg. 179; It. 264; Sp. 283 o. s. v. Vad beträffar »periferiska» brott mot Staten, kunna de kompliceras med förfalskningsbrott antingen i det att ett statsorgan missbrukar bevismedel i utövningen av sin funktion (ämbetsbrott, som innebär förfalskning) eller i det att en extraneus genom dylikt missbruk stör en statsfunktion. Förstnämnda fall, förfalskning i ämbetsutövning, har av flere lagar, särskilt romanska, behandlats såsom kvalifikation av vanlig förfalskning: Ung. 393 ff.; Fr. 145 ff.; Belg. 194 ff.; It. 275 ff.; Sp. 314, 317, 320 e t c ; Port. 218, 224 e t c ; Bulg. 356 ff.: Wall. 180; Graub. 181; Bern 107; Tic. 216; Gen. 131 ff. Lagar, som ej använda denna metod, uppställa möjligen för något fall en dylik legalkonkurrens bland ämbetsbrotten; i övrigt kommer ämbetsbrottet att konkurrera med den beträffande bestämmelsen inom det vanliga förfalskningsinstitutet. Skulle en sådan bestämmelse saknas, återstår således endast det rena ämbetsbrottet. Detta blir särskilt av betydelse i sådana lagar, som sakna eller endast ofullständigt äga bestämmelser om s. k. intellektuell (viss positiv-immateriell) förfalskning (därom jfr ned.). Exempelvis enligt S. kommer en ämbetsman, som uppsåtligen utfärdar ett intyg med osannt innehåll, att straffas enligt 25: 16, medan en motsvarande gärning, som faller utom ämbetsbrottens krets, blir straffri, resp. endast straffas enligt 22: 17. Vad beträffar det andra av ovannämnda fall, angrepp av en extraneus på en statsfunktion genom missbruk av bevismedel, är
14 det av särskilt intresse att undersöka förhållandet mellan förfalskningsbrottet och dylikt angrepp på Statens judiciella funktion. Rörande först menedsinstitutet, har detta, som redan nämnts, undantagsvis sammanförts med förfalskningsbrottet såsom kvalifikationer av bedrägeri. Oftare förekommer, att det sidoordnas med förfalskningsbrottet såsom brott mot den allmänna tilliten eller liknande. Så Belg., som i L. II T. III (»Des crimes et des délits contre la foi publique») uppställer ett kapitel (V) »Du faux témoignage et du faux serment»; Sp. i kap. VI (Del falso testimonio y de la acusacion y denuncia falsas) av L. II Tit. IV (De las fal sed ad es); Port. i Secc. VI (Do falso testemunho e outras falsas declaracoes perante a auctoridade publico) av L. II T. III. Cap. VI (Das falsidades); samt åtskilliga kantonallagar: Waadt 188 ff.; Wall. 187 ff.;
Obw. 57 ff.; Luz. 139 ff.; Bern 114 ff.; Zur. 104, 106 ff.: Zug Aland. G. 6 (§ 65); Schaffh. 248 ff.; Sol. 90 ff.; App. 69, 78; Freib. 187 ff.; Glar. 71 ff.; Gen. 147 ff. Iientav såsom brott mot enskild behandlas meneden i Fr. 361, i nära sammanhang med ärekränkning m. m. A andra sidan förekomma även några lagar, som uttryckligen intaga den teoretiskt riktiga ståndpunkten att bestämma meneden såsom ett brott mot Statens dömande funktion: N. 163 ff.; It., som behandlar mened i kap. IV av L. II T. IV (»Dei delitti contro V amministrazione della giustizia»); Tic. 182 ff.: Neuch. 160 ff.; jfr. äv. Fi. kap. 17; ävenså ofta i utomeuropeisk lagstiftning, t. ex. New Y. i kap. V av Titl. VIII (Of crimes against Fublic Justice); New Jers. bland Crimes against the State. 2. Against Public Justice and the Administration of Government. Sect. 18; Calif. Titl. VII Ch. V § 118; Nebr. Fart I Ch, XVIII (Perversion of Public Justice); Tex. Titl. VIII Ch. I; Iowa Titl. XXIV Ch. VII Sect. 4872; South Austr. Part VII Sect. 291; New Zeal. ISO (Misleading Justice)] West. Austr. 124 (Offences relating to the Administration of Justice)] Queensl. 123; Venez. Libr. I Tit, IV Ley IV o. s. v. Praktiskt viktigare är emellertid frågan om förfalskningsbrottets förhållande till Statens intresse att skvdda dokument-
15 beviset i processen. Detta straffskydd sammanfaller nämligen till stor del med det straff skydd för enkom tillkomna bevismedel, varpå förfalskningsbrottet rationellt sett bör (i första hand) byggas. Om ett dylikt förfalskningsbrott uppställes i lagen, kan det närmast synas täcka även ifrågavarande behov av straffskydd med avseende på Statens judiciella funktion. Emellertid kunna i processen även andra handlingar — för att närmast tänka på denna art av dokument — förekomma såsom bevis, låt vara i allmänhet med mindre beviskraft än de, som framställa sig såsom tillkomna för att bevisa. E t t brev o. s. v. kan under givna omständigheter utgöra bevis för ett faktum, som brevet alldeles icke varit avsett att bevisa. Om nu ingen kriminalisation uppställes i fråga om förebringande av falska skriftliga bevis i processen, ligger det mycket nära till hands för lagstiftaren att supplera denna lucka genom att utvidga förfalskningsbrottets objekt till att omfatta alla handlingar, som in casu kunna tjänstgöra såsom bevis, vare sig de tillkommit för detta ändamål eller icke. Men denna operation innesluter i själva verket samma fel i tankegången, som därest man vid kriminalisation av meneden, för att åtkomma mened inför domstol, ville straffa allt falskt svärjande, även sådant som icke hade att göra med Statens judiciella funktion. Ty sådana handlingar, som väl i ett givet fall kunna verka som bevis, men icke framställa sig såsom enkom tillkomna bevismedel, spela i dagliga livet, utanför processen, icke en sådan roll, att något generellt (högre) straffskydd är nödvändigt. Till den del ett sådant där kan anses erforderligt, uppnås det i tillräcklig grad genom straff för bedrägeri eller bedrägeriförsök. Det riktiga är således att, jämte det man straffar ett större eller mindre område av missbruk, man och man emellan, av såsom bevismedel tillkomna handlingar, i varje fall straffa allt förfalskande av handlingar, av vad slag de må vara, som förekommer i bevisning inför domstol. Men detta sista är icke nog. Även framställande av falska bevismedel på annat sätt än genom skrifter o. d. borde
16 kriminaliseras såsom b r o t t m o t S t a t e n s judiciella funktion. Lag a r n a g å h ä r u t i n n a n (bortsett från m e n e d e n ) g e m e n l i g e n icke l ä n g r e än till a t t straffa falska indicier i kriminalprocess, såvida de v e r k a i materiellt felaktig r i k t n i n g : fällande indicier m o t oskyldig samt, ofta såsom »efterföljande delaktighet», u n d a n r ö j a n d e av indicier m o t skyldig. (Emellertid m å s t e m a n h ä r erinra sig den förut berörda, s t u n d o m f ö r e k o m m a n d e u p p f a t t n i n g av bedrägeribrottet, enligt vilken part, som vilseleder domaren, straffas för bedrägeri, därest d e t t a brottsrekvisit i övrigt uppfylles.) E t t a n m ä r k n i n g s v ä r t u n d a n t a g från den v a n l i g a s t å n d p u n k t e n u t g ö r n o r d a m e r i k a n s k lagstiftning, d ä r n å g r a l a g a r u p p s t ä l l a e t t g a n s k a generellt straffskydd för bevisning, som förebringas i n å g o n proceeding authorized by law (således icke e n d a s t inför domstol). N. Y. 109 straffar s å l u n d a såsom felony själva förfalskningen, då den sker i dylikt syfte: a person who fraudulently makes or prepares any false record, instrument in writing, or other matter or thing, with intent to produce it, or alloiv it to be produced in evidence, or on a motion, as genuine, upon any trial, hearing, investigation, inquiry, or other proceeding, aidhorized by law. E n liknande bestämmelse finnes i Calif. 134, m e n i n s k r ä n k t till bedrägligt syfte: Every person guilty of preparing any false or antedated book, paper, record, instrument in writing, or other matter or thing, with intent to produce it, or allow it to be produced for any fraudulent or deceitful purpose, as genuine or true, upon any trial, proceeding, or inquiry whatever, authorized by law. N ä m d a l a g a r h a v a ä v e n b e s t ä m m e l s e r om begagnande i process m. m. av förfalskningsprodukter, vilka emellertid h ä r a n m ä r k n i n g s v ä r t n o g i n s k r ä n k a s till skriftliga d o k u m e n t e r {instruments in writing). Så N. Y. 107; Calif. 132 (Every person who, upon any trial, proceeding, inquiry, or investigation whatever, aidhorized or permitted by law, offers in evidence, as genuine or true, any book, paper, document, record, or other instrument in writing, knowing the same to have been forged, or fraudulently altered or antedated); ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d N. Y. 107 Minnes. 4838 (Every person
17 who, upon any trial, hearing, inquiry, investigation, or other proceeding authorized by law, shall offer or procure to be offered in evidence, as genuine, a book, paper, document, record, or other instrument in writing, knowing the same to have been forged or fraudulently altered). B l a n d
sydamerikanska lagar har Chil. 212 en bestämmelse, enligt vilken den, som »i straff- eller civilprocess» förebringar falska dokumenter, skall straffas såsom för mened. Om Sp. jfr ned. s. 57. Denna tanke har nu upptagits av senaste tyska strafflagsförslaget (1925), 177: Wer, abgesehen von den Fallen der Urkundenfälschung und der Fälschung öffentlicher Beglaubigungszeichen, ein Beiveismittel in der Absicht fälscht öder verfälscht, dass davon in einem Bechtsverfahren vor einer Behörde Gebrauch gemacht werde, öder wer von einem falschen öder verfälschten Beweismittel in einem Bechtsverfahren vor einer Behörde Gebrauch macht, wird mit Gefängnis lesiraft. B r o t t e t är så-
lunda här, likasom i de nordamerikanska lagarne, konsummerat i och med förfalskandet. Stadgandet kompletteras genom en parallelbestämmelse (178) om förstörande m. m. av bevismedel i ett rättsförfarande. Komplikationer med periferiska brott mot Staten kunna uppstå även på annat sätt än genom förfalskande av bevismedel i Statens judiciella funktion. I stor utsträckning förekomma bevismedel, som av Staten erhållit en särskild sanktion, i det att bevismedlet framställer sig såsom utfärdat av Staten (genom dess högre eller lägre organer); även förekommer, att vissa bevismedel av enskild upprinnelse uttryckligen likställts med de av Staten utfärdade (t. ex. av enskilt penningverk utgivna sedlar, vilka skola »såsom penningar allmänneligen gå och gälla»). I viss mening kan ett angrepp på dylika bevismedel anses redan på grund av deras ursprung innefatta ett angrepp på Staten. Bevismedlet kan därutöver innebära en för Statens egen räkning utövad kontroll i ett eller annat statsintresse, ofta ekonomiskt. Detta sista gäller först och främst den prägel, som Staten åsätter
/
18 mynt och över huvud penningar, men även t. ex. stämplar m. m., som tjäna fiskaliska ändamål. Tillkomsten av ett sådant särskilt statsintresse utgör dock ingen anledning att behandla förfalskning av dessa bevismedel efter andra grunder än andra förfalskningsbrott, låt vara att det särskilda statsintresset kan rättfärdiga ett högre straff och kanske under omständigheter kräva straffskydd för vissa offentliga bevismedel, där ett särskilt straffskydd icke kan anses nödigt för enskilda bevismedel av motsvarande natur (i det att dessa kunna anses tillräckligt skyddade genom bedrägeriinstitutet). Något annorlunda förhåller det sig med de handlingar av olika slag, som förvaras uti ämbetsverken. Bland dem finnes ett stort antal, som ingalunda enkom tillkommit för att tjäna som bevismedel men vilka såsom bilagor etc. kommit i offentligt förvar och kunna vara av större eller mindre betydelse. Förfalskningsåtgärder å dessa handlingar torde därför — med överskridande av basen för det egentliga förfalskningsbrottet — böra kriminaliseras, om ock straffskyddet icke behöver vara så högt som i fråga om viktigare »arkivhandlingar». Såvitt icke blott framställande av oäkta utan även framställande av osannt bevismedel straffas såsom förfalskning av lagarne (varom jfr ned.), kan ett angrepp på statsfunktion av extraneus även på det sätt sammanfalla med förfalskningsbrott, att extraneus till ett statsorgan lämnar uppgifter, som föranleda framställandet av visserligen äkta men till innehållet osannt offentligt bevismedel. Beträffande strafflagarnes ståndpunkt plägar numera ingen systematisk skillnad göras mellan offentliga bevismedel såsom sådana och enskilda bevismedel (även om vid de förra straffet är högre och det straffskyddade objektet vidsträcktare); häremot strider icke, att statshandlingar av särskild vikt ofta, såsom nämnt, straffskyddas ur förräderibrottens synpunkt. Däremot förekommer ännu, att penningförfalskningen skiljes från »dokumentförfalskningen», i det att den senare sättes bland förmögenhetsbrotten, den förra bland brott mot Staten eller möjligen bland brott
19 mot allmänheten. Även förekommer någongång ett sammanförande av penningförfalskning med förfalskning av offentliga dokument, såsom brott mot Staten. Närmare härom jfr nedan.
Förfalskningsbrottets systematiska förhållande till förmögenhetsbrotten. Till den del ett större eller mindre område av förfalskningsbrottet av lagen uppfattas och behandlas såsom förmögenhetsbrott, borde detta innebära, att brottet icke föreligger, såvida icke, oberäknat missbruket av bevismedel, en verklig förmögenhetsrättighet angripits. Med andra ord: bevismedlet skulle skyddas icke såsom sådant, utan endast för det fall, att dess missbruk innebär ett angrepp på förmögenhet. Till den del åter förfalskningsbrottet icke uppställes såsom förmögenhetsbrott, borde häruti anses ligga, bland annat, att straffbar förfalskning, såvitt lagen ej uttryckligen stadgar motsatsen, äger rum, även om bevismedlets missbruk endast åsyftar försvar för ett berättigat ekonomiskt intresse (man vill med en falsk skuldsedel söka utfå en giltig fordran eller med ett falskt kvitto fria sig från att ånyo betala en redan betald skuld). Men det är långtifrån att lagarne allmänt taga dessa konsekvenser; härom jfr ned. Många lagar — särskilt de romanska — ävensom alla mera aktuella strafflagsförslag hava bestämt åtskilt alla de brott, som lagen uppfattar såsom förfalskning, från förmögenhetsbrotten. Hit höra S. 12 kap. (undantaget i 22: 16 är endast skenbart); N. 17 och 18 kapp.; H. B. II T. X ff.; Fr. L. III Ch. I l l S. I (bland Crimes et délits contre la paix publicque); Belg. L. II T. III; It. L. II T. VI; Sp. L. II T. IV; Port. L. II T. III C. VI; Rum. Cart. II Titl. III Cap. I (Crime si delicte in contra intercselor publice); R.
427 ff.; Grek. 226 ff.; Waadt 157 ff.; Wall. 161 ff.: Bas. 63 ff.; Bern 101 ff.; Freib. 162 ff.; Zug 57 ff.; Sol. 76 ff.: Tic. 197 ff.; Gen. 112 ff.; Neuch. 215 ff.; Fi. Fsl. kapp. 20, 21; Torps Fsl.
kapp. 15, 16: D. Fsl. 1923 kapp. 18, 19; Geg. kapp. 11, 12; T. Fsl. 1919 kapp. 14, 15; T. Fsl. 1925, Abschn. 14, 15; Ö. Fsl. Hauptst. 17, 18; Schw. Fsl. Bes. T. Abschn, 10, 11; Serb. Fsl. kapp. 20, 21. Några kantonallagar föra under förmögenhetsbrott (bedrägerikvalifikation) förfalskning av enskilda dokumenter men icke det övriga området av förfalskningsinstitutet: Aarg. 68 ff., 161, II c; Obw. 54 ff., 111 b; ZUr. 98 ff., 183 2 ; Luz. 127 ff., 230 a; Schwyz 105 ff., 83 a; Glar. 64 ff., 1402. App. A.-Rh. 121 a, b för till förmögenhetsbrott (bedrägerikvalifikation) bruk av förfalskade dokumenter och (offentliga) märken, men icke förfalskningen som sådan (jfr 75). Några lagar undantaga penningförfalskning och vad därmed likställes men föra all annan förfalskning till förmögenhetsbrotten, vare sig så, att förfalskningen sidoordnas med bedrägeri: T. 263—266, 267—280; Ung. 3 7 9 - 3 9 0 , 391—407 e t c ; eller så, att den underordnas bedrägeribrottet: Ö. 106 ff.; 197 ff. (beträffande enskilda dokument blir enligt denna lag förfalskningen icke ens bedr&geYikvalifkation annat än under förutsättning av visst värde). Slutligen finnas lagar, vilka uppställa förfalskning överhuvud såsom förmögenhetsbrott: Fi. kapp. 36, 37; Thurg. 158—196; Graub. 171 — 189; St. Gall. 68—92. — D. är något oklar i denna punkt; sannolikt uppfattas dock förfalskningen såsom en art av förmögenhetsbrott, kvalificerad därigenom, att en större, obestämd krets av personer lätt utsattes för att bedragas. Härmed sammanhänger, att denna lag (278) betraktar varuförfalskningen — ett typiskt bedrägerifall — såsom förfalskning i teknisk mening; ävenså uppställer lagen (277) bland förfalskningsbrotten förfärdigande eller användande av urigtige Maal eller Vmgtredskaber (utan avseende på, huruvida förfalskning av märke eller stämpel varit härmed förbunden); likaledes begagnande av icke lagligen justerade eller ved Tid eller Brug förändrade mått eller vikter. Jfr D. K. Fsl. 356 ff. ävensom D. Fsl. 1924, 181. Där lagen håller någon större eller mindre del av vad den
kallar förfalskning, utanför förmögenhetsbrotten, kommer tydligtvis gränslinjen mellan förfalskning och förmögenhetsbrott att väsentligen bero av den betydelse, lagen inlägger i ordet förfalskning: i denna punkt råder lagarna emellan stor olikhet, vilken gör sig gällande såväl med avseende på förfalskningsobjektet som ännu mera med avseende på förfalskningsåtgärden. Detsamma gäller mut. mut, om gränslinjen mellan förfalskning och bedrägeri, till den del lagen uppställer dessa såsom sidoordnade fall av förmögenhetsbrott. Om dessa frågor jfr ned.
Förfalskningsbrottets Huvudarter. Förfalskning såsom ett särskilt brott uppställes i alla lagar utan undantag, såvitt det rör penningförfalskning. Däremot förekommer ännu alltjämt, att övriga fall av förfalskning eller åtminstone ett betydligt område av dessa (bortsett från dem, som kunna hava uppställts såsom förräderi brott eller ämbetsbrott) icke beröres annat än såsom kvalifikationsfall av andra brott: så Ö., som 106 ff. kriminaliserar penningförfalskning men, såsom nyss nämnt, i övrigt endast omtalar förfalskning såsom bedrägerikvalifikation (197 ff.). Ävenledes har ovan anmärkts, att App. A.-Rh. har särskilda kriminalisationer för förfalskning av penningar såväl som andra objekt, under det begagnande av andra förfalskningsprodukter än penningar endast beaktas såsom bedrägerikvalifikation; samt att några kantonallagar, Aarg., Luz., Obw., Zur., Glar. och Schwyz, såsom särskilt brott uppställa förfalskning av penningar och av offentliga dokumenter (såväl handlingar som märken), under det förfalskning av enskilda dokumenter (handlingar och märken) behandlas såsom bedrägerikvalifikation. Penningförfalskningen har sålunda under alla förhållanden ställning av särskilt institut, men skiljelinjen mellan den och den övriga förfalskningen (»dokumentförfalskningen») uppdrages ganska olika. Somliga lagar begränsa den särskilt utsöndrade penningförfalskningen till förfalskning av metallmynt: Eng. Steph. 408 ff. och överhuvud den anglikanska rätten; Turk. 143 ff. Waadt 157 ff.;
Aarg. 70 ff.; Wall. 161 ff.; Bern 101 ff.; Freib. 162 ff.; Ziir. 98 ff.
23 A n d r a l a g a r föra u n d e r penningförfalskning mynt och penningsedlar: S. 12: 12 ff.; D. 264 ff.; H. 208 ff.; Graub. 171 ff., 176;
Schaffh. 243 ff., 246; Luz. 127 ff.; Obw. 54; Schwyz 105; Jap. 148 ff.; ävenså flera förslag: D. K. Fsl. 345 ff.; Torps Fsl. 155 ff.; D. Fsl. 1923, 155 ff.; Schw. Fsl. 206 ff.; Serb. Fsl. 197 ff. J ä m t e p e n n i n g s e d l a r m e d t a g e r F r . 139 statsobligationer o. d. (soit des effets émis par le Trésor public avec son timbre, soit des billets de banques autorisées par la loi); dessa fall (även sedlarne) uppställas visserligen skilda från myntförfalskningen, m e n b e h a n d l a s lika m e d den. Och vad beträffar utländska penningsedlar, om vilka l a g e n tiger, förer r ä t t s p r a x i s förfalskning av dem direkt u n d e r b e s t ä m m e l s e n om u t l ä n d s k a mynt (monnaies étrangeres, 133,). Åtskilliga l a g a r u t s ö n d r a från a n n a n förfalskning, u t ö v e r m}mt och p e n n i n g s e d l a r , v a d som s t u n d o m b e t e c k n a s såsom offentliga kreditpapper: Ö. 106 ff. (öffentliche Kreditspapiere, die als Miinze gel ten, öder die von einer öffentliclien Kasse ausgestellten, die Zahlung eines Kapitals öder einer jährlichen Bente zusichernden, Schuldverschreibungen, öder die zu denselben gehörigen Coupons öder Talons); It. 263 (Per gli effetti della legge penale, sono parificate alla moneta le carte di pubblico credito. Per carte di pubblico credito, s'intendono, oltre quelle che hanno corso legale come moneta, le carte e cedole al portatore emesse dai governi c che costituiscono titoli negoziabili, e tutte le altre aventi corso legale o commerciale, emesse da istituti autorizzati alVemissione); Port. 206 § 1 (notas de buncos nacionaes, ou inscripi'oes, ou obrigaebes de divida pullica portuguezd); Thurg. 196 (offentlicher öder unter amtlicher Authorisation herausgegcbener Kreditpapiere, welche auf den Inhaler lauten, wie Banknoten, Coupons etc); Tic. 203 § 1 (delte carte-valori, cioe le obbligazioni di Stato, o carte di credito pubblico, o titoli di rendita, nominativi od al portatore, tanto del Cantone che della Confederazione c degli Stati confederati ed esteri, nonche degli stabilimenti a ciö legittimamente autorizzati, aventi corso legale o commerciale come moneta in qualsiasi Stato); Venez. 264; Argent. L. 1 2 /u 1900 § 7 m. fl. M å n g a l a g a r m e d t a g a överhuvud värdepapper (särskilt inne-
24 h a varepapper) av m e r a allmän n a t u r . Jfr. Fi. 37: 4 (sådan tryckt obligation, banknot, eller å innehafvaren stäldt värdepapper, som utgifvits af regeringen i Kejsardömet, Storfurstendömet eller främmande stat, eller af vederbörlig statsbank eller, med tillstånd af nämnde regeringar, af kommun, samfund, förening, sällskap, bolag eller enskild person. Såsom tryckt skall värdepapper anses äfven om utställarens underskrift, eller enskilda ord eller siffror äro skrifna); N. 178 (gjcelder ogsaa om trykte v&rdipapirer, der lyder paa ihiendehavercn og er udstedte af nogen til udstedelse af saadane berettiget, saavelsom om de til disse horende udbyttebeviser. Som trykt ansees vcerdipapiret ogsaa, om det indeliolder skreven underskrift eller andre enkelte skrevne ord eller tal); T. 149 (die auf den Inhaler lautenden Schuldverschreibungen, Banknoten, Aktien öder deren Stelle vertretende Interimsscheine öder Quittungen, sowie die zu diesen Papieren gchörenden Zins-, Gewinnanteils- öder Erneuerungsscheine, welche von dem Beich, dem Nordcleutschen Bunde, einem Bundesstaate öder fremden Staate öder von einer zur Ausgabe soldier Papiere berechtigten Gemeinde, Korporation, Gesellschaft öder Privatperson ausgestellt sind); Ung. 210; Belg. 173 (des obligations émises par le trésor public, des coupons d'inter et s afferents ä ces obligations, des billets de lanque au porteur dont V emission est autorisée par une loi, ou en vertu dhine loi), 17o (des actions, olligations ou autres litres légalement émis par des provinces, des communes, des administrations ou étallissements publics, sous quelque denomination que ce soit, par des sociétés ou des particuliers, soit des coupons oVintéréts ou de dividendes afferents ä ces diffevents litres); Sp. 303 (billetes de Banco il otros titulos al portador, 6 sus cupones, cuya emisiönhubiere sido aidorizada por una ley del Beino), 307 (titulos nominativos il otros documentos de credito que no scan al portador cuya emisiön esté autorizada en virtud de una ley); dessutom m e d t a g e s emellertid i 310 el que presentare en juicio cdgiln titulo nominativo al portador, 6 sus cupones; R. 427 ff. (»mynt, v ä r d e p a p p e r och tecken»); Bulg. 189; Glar. 67; Bas. 67; Gen. 121; Zug 59; App. A.-Rh. 73 (även växlar); Sol. 79; St. Gall. 7 1 4 ; Neuch. 217 4 ; Mex. 686; Chil. 174 o. s. v.; s a m t n å g r a förslag: Fi. Fsl. 20: 5 (sådant tryckt, å innehavaren ställt värdepapper, som lagligen ut-
25 givits i rörelsen. Såsom tryckt skall värdepapper anses, även om utställarens underskrift eller enskilda ord eller siffror äro skrivna); T. F s l . 1909, 164; Geg. 2 0 5 ; T. Fsl. 1919, 248 (Banknoten, Schuldverschreilungen, in denen die Zahlung einer lestimmten Geldsumme versprochen wird, Aktien, Interims-, Zins-, Gewinnanteils- und Erneuerungsscheine, soweit diese Papiere auf den Inhaler und auf einen Aussteller lauten, der zur Ausgabe lerechtigt ist); T. Fsl. 1925, 201 2 . H i t k a n ä v e n föras Ö. Fsl., som u n d e r r u b r i k e n »Strafbare Handlungen gegen die Sicherheit des Gcldverkehres», j ä m t e Geldfälschung (»Metallgeld öder Papiergeld») uppt a g e r en b e s t ä m m e l s e om »öffentliche Wertpapiere» (226: Banknoten, soferne sie nicht gesetzliche Zahlungsmittel sind, und auf den Inhaler lautende öder durcli Indossament ubertracjbare Aktien und ebensolche Schuldverschreilungen, die vom Staate, von einem Lande, Bezirke, einer Gemeinde, einer Gesellschaft öder Person auf gesetzlicher Grundlage ausgegelen sind, sowie ihre Coupons und Talons). H ä r m e d bör jämföras, v a d n e d a n (s. 41) n a m n e s om det h ö g r e straff skydd, som, inom c?oto*e^förfalskningen, av n å g r a l a g a r gives åt vissa ekonomiskt v i k t i g a enskilda h a n d l i n g a r , i det a t t de i straffbarhet likställas m e d offentliga. N å g r a strafflagsförslag h a v a s a m m a n f ö r t förfalskning av offentliga värdetecken (stämpelmärken, postfrimärken o. s. v.) m e d penningförfalskning och s t u n d o m givit dem en l i k a r t a d b e h a n d ling: Geg. 206; T. Fsl. 1919, 250 ff.; T. Fsl. 1925, 197 ff. I c k e blott v ä r d e t e c k e n u t a n alla offentliga märken m e d t a g a s i Schw. Fsl. 211 ff.
I) Dokumentförfalskning. A) Förfalskningsobjektet. I doktrinen har det blivit ganska vanligt att sammanfatta all sådan förfalskning, som icke betraktas såsom penningförfalskning, under namnet dokumentförfalskning, därmed objektet för sådan förfalskning således generellt betecknas såsom »dokument». Då emellertid ordet dokument — eller något motsvarande — användes av lagarne själva, är dess betydelse ganska växlande i olika lagar och i de flesta fall betydligt inskränktare än som motsvarar nyssnämnda beteckning i teorien, vilken sålunda snarast får betraktas såsom en denominatio a potiore. 1) B e s t ä m m a n d e t av objektet. Vid bestämmandet av objektet för dokumentförfalskning skilja sig lagarne starkt i avseende på graden av objektets generalisation. Somliga lagar inskränka sig till att uppställa ett större eller mindre antal av mindre grupper utan att försöka någon mera omfattande generalisation; andra gå längre, i det de i ett begrepp sammanfatta t. ex. alla skrifter eller sammanfatta skrifter med vissa andra bevismedel. Dock förekommer endast mycket sällan, att lagen så fullständigt genomför generalisationen av dokumentförfalskningens objekt, att varje bevismedel, som genom detta institut straffskyddas, inneslutes i det generella begreppet; särskilt gäller, att gränsmärken o. d. åtminstone delvis
(såvitt de icke innehålla »tecken») stanna utanför. I alla de fall, där lagen icke driver generalisationen till det yttersta, måste således jämte det enhetliga, mer eller mindre omfattande objektet uppställas tillägg. Om t. ex. det generella begreppet endast omfattar skrifter, måste flere eller färre bestämmelser tilläggas rörande bevismedel, som icke kunna räknas till skrifter o. s. v. Lagar, som icke kunna anses uppställa något mera omfattande enhetligt objekt, äro S., Fi., D., R. Förstnämnda lag (S. 12: 1 — 11) uppställer sex grupper av förfalskningsobjekt (vissa allmänna arkivhandlingar [»handlingar eller skrifter»] § 1, allmänna expeditionshandlingar §§ 2—3, enskilda »dispositivhandlingar» [dock uttryckligen även handelslok; säkerligen även offert m. m.] § 4, vissa andra enskilda handlingar § 5, allmänna stämplar och märken § 7, gränsmärken, vattenhöj dsmärken och vissa plan- och höjdmätningsmärken § 11); grupperna begränsas än enbart genom en beteckning, än genom en verklig definition, än genom en illustrativ och än genom en uttömmande uppräkning. Med S. överensstämmer Fi. 36: 3 ff. i det väsentliga. Liknande även D. 268 ff. (dispositivhandlingar i allmänhet [privat Dokument, som sigter til at stifte Bettigheder eller hceve Forpligtelser] § 268, vissa dispositivhandlingar och vissa offentliga handlingar § 269, vissa mindre viktiga handlingar § 270, mått, vikt och vissa märken ävensom varor [jfr ov. sid. 20] £§ 277, 278, gränsmärken § 279). Starkare splittring visar R. 437 ff. (regeringsskrivelse § 437, statusbevis §$ 438, 439, dispositivhandlingar § 440, expeditionshandlingar i allmänhet § 441, varjehanda andra handlingar och märken §§ 442—452). Beträffande de lagverk, som röra sig med ett mera omfattande, enhetligt genomfört objekt (dokument, handling, Urkunde, écriture etc), måste man, såvitt det rör bestämningen av själva förfalskningsofyWi-^ (och icke den brottsliga åtgärden eller det subjektiva rekvisitet), skilja mellan a) bevismedlets form, b) bevismedlets funktion, c) bevisoljektct samt d) förhållandet mellan bevis3
28 funktion och bevisobjekt — allt försåvitt förfalskningsobjektet (genom lag eller eljest) är bestämt i alla dessa avseenden. a) Beträffande formen kan man närmast åtskilja lagar, som fordra, att dokumentet skall vara bärare av ett »tecken» (och således hava ett tankeinnehåll), och de, som avstå från denna fordran. Inom den förra gruppen kan man åter skilja mellan definitioner, som fordra, att tecknet i fråga skall vara skrivtecken (och dokumentet sålunda kunna betecknas såsom »skrift»), och de, som icke på dylikt sätt begränsa tecknet. Härigenom uppstå närmast tre grupper, karaktäriserade resp. genom begränsning till skrivtecken, begränsning till tecken i allmänhet, ingen begränsning. Inom de två första grupperna förekomma emellertid ytterligare varianter, så att i det hela sju grupper låta sig åtskilja, allteftersom det enhetliga objektet förklaras skola innefatta: 1) sådana skrifter, som betecknas såsom »handlingar» (men icke andra med skrivtecken försedda föremål); 2) skrifter, som hänvisa på en utställare; 3) »skrift», utan annan begränsning; 4) föremål, som innefatta skrivtecken eller »därmed likvärdiga» tecken; 5) föremål, som innehålla tecken (av ena eller andra slaget), vilket hänvisar på en utställare; 6) föremål, som innehålla tecken (utan nämnda begränsning); 7) varje föremål, det må innehålla tecken eller icke. b) I fråga om objektets funktion såsom bevismedel hava tre huvudsynpunkter uppmärksammats av lagarne: huruvida objektet är bestämt att fungera såsom bevismedel; huruvida det är tjänligt för sådan funktion; huruvida det är i faktisk användning såsom sådant, befinner sig i funktion. Sistnämnda synpunkt rör såtillvida brottets objekt (och icke den brottsliga åtgärden), som objektet ju kan användas såsom bevismedel, utan att det är inkulpaten, som bragt det i användning. Den förstnämnda synpunkten, huruvida objektet är bestämt till bevismedel, innefattar varjehanda svårigheter, särskilt rörande frågan, på vad sätt eller av vem detta bestämmande skall hava vidtagits; därpå ingå icke själva lagarne direkt, men begränsa emellertid stundom objektet
29 till vad som framträder såsom bestämt att utgöra bevis. Tager man hänsyn till de ytterligare varianter, som lagarna även på detta område förete, kunna följande fall åtskiljas: 1) objektet framträder såsom bestämt att utgöra bevis; 2) det är bestämt att utgöra bevis; 3) det är tjänligt att utgöra bevis; 4) det är bestämt och tjänligt att utgöra bevis; 5) det är bestämt eller tjänligt att utgöra bevis; 6) det användes såsom bevis; 7) det »sokes använt» såsom bevis. c) Vad vidare angår levisoljektet, äro två fall att åtskilja: beviset skall gå ut på ett rättsförhållande o. d. eller bevisobjektet bestämmes såsom ett faktum vilket som helst. Förstnämnda alternativ uttryckes stundom så, att vad som skall bevisas, är en rättighet eller en skyldighet eller befrielse från en skyldighet e t c Om man med ett positivt rättsfaktum förstår ett faktum, som skapar ett rättsförhållande (o: enhet av rättighet och skyldighet) och med negativt rättsfaktum ett faktum, som utesluter eller upphäver ett rättsförhållande, så torde man kunna uttrycka de ifrågavarande lagarnes växlande formuleringar helt enkelt så, att beviset skall gälla ett rättsfaktum, positivt eller negativt. Ovannämnda olikhet rörande bevisobjektets bestämning kan då i korthet så uttryckas, att bevisobjektet stundom bestämmes såsom ett rättsfaktum, stundom såsom ett faktum, vilket som helst. d) Beträffande förhållandet mellan bevisfunktion och bevisobjekt kan detta antingen vara sådant, att bevisobjektet direkt bevisas genom det beträffande bevismedlet (i det bevisobjektet sammanfaller med »dokumentstemat» = det faktum, som dokumentet omedelbart bevisar) eller att detta sammanhang är indirekt, förmedlat genom ett eller flere mellanled. Denna åtskillnad är genomförbar likaväl, om bevismedlet »framträder såsom bestämt» att bevisa som om det blott är »tjänligt till bevis» o. s. v. E t t sjukbetyg framträder omedelbart såsom bestämt att bevisa en viss persons sjukdom vid viss tidpunkt (== dokumentstemat); detta faktum bevisar i sin ordning t. ex. hans rätt att erhålla under-
30 stöd u r viss sjukkassa. Om det omedelbara bevismedlet i n n e b ä r u p p l å t e l s e eller a v s t å e n d e av en r ä t t i g h e t , k a n det b e t e c k n a s såsom dispositivt (»dispositivhandling»). U n d e r o m s t ä n d i g h e t e r k a n inträffa, a t t det materiella bevismedlet icke blott bevisar u t a n själv i n g å r såsom ett element i r ä t t s f a k t u m , t. ex. v ä x l a r o. s. v., d ä r d o k u m e n t e t (såsom ett materiellt ting) är en f ö r u t s ä t t n i n g för r ä t t s v e r k a n s existens. — Om det o m e d e l b a r t bevisade f a k t u m ( d o k u m e n t s t e m a t ) icke själv är e t t r ä t t s f a k t u m , k a n det likväl v a r a v&ttsrelevant (rechtserhellicli ete.), s å v i t t det i sin o r d n i n g m e r eller m i n d r e direkt bevisar e t t r ä t t s f a k t u m . Vid en k o m p a r a t i v f r a m s t ä l l n i n g av l a g a r n e s s t å n d p u n k t i alla dessa a v s e e n d e n torde v a r a l ä m p l i g a s t a t t u t g å från den först b e r ö r d a frågan, den om bevismedlets form, därvid vi följa den ovan g j o r d a i n d e l n i n g e n i sju grupper. 1) D o k u m e n t e t inskränkes till s å d a n a skrifter, som k u n n a b e t e c k n a s såsom »handlingar» (i m o t s a t s till » m ä r k e n » o. d., ä v e n om dessa äro försedda med skrivtecken). H i t hör Eng. (Steph. 403, 386), som enligt Common Law straffar — dock e n d a s t såsom misdemeanour — s å d a n förfalskning av e t t document, som icke faller u n d e r det g e n o m Forgery Act 1861 kodifierade förfalskningsinstit u t e t (varom jfr ned.); b e g r e p p e t document t o r d e v ä s e n t l i g e n t ä c k a sig m e d »handling» (Steph. 386: The word document . . . does not include trade-marks or other signs, though they may le written or printed). D e n a n g l i k a n s k a r ä t t e n överhuvud t o r d e m e s t a d e l s i n t a g a en l i k n a n d e s t å n d p u n k t . Vidare är a t t hit hänföra F i . Fsl. 2 1 : 3, som h a r en allmän kriminalisation av förfalskning u t a v allmänna och enskilda handlingar (och n a t u r l i g e n dessutom, likasom E n g . , särskilda b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e vissa slag av m ä r k e n o. d.). I n g e n a v n u n ä m n d a l a g a r h a r n å g o n y t t e r l i g a r e till f ö r f a l s k n i n g s o ^ W ^ h ä n f ö r b a r i n s k r ä n k n i n g ; den b e g r ä n s n i n g , som t y d l i g e n är av n ö d e n , vinnes g e n o m b e s t ä m n i n g e n av förfalskningsåtgärdens ang r e p p s n a t u r och det subjektiva rekvisitet, v a r o m jfr ned. 2) D o k u m e n t e t b e s t ä m m e s till sin form såsom skrift med
3L beteckning av utställaren, Detta gäller D. Fsl. 1923, 1582 (en skriftlig med Betegnelse af Udstederen forsynet Tilkendeyivelse). I motiverna (s. 271) anmärkes, »at det, naar Udstederen er betegnet, er uden Betydning, om dette er sket ved 'Underskrift' eller paa anden Maade, ved Navn eller anden individuel Betegnelse». Järnvägsbiljetter o. d. torde sålunda gemenligen bliva »dokument» i lagens mening; entrébiljetter m. m. efter omständigheterna antingen dokument eller endast märken. Förutom ifrågavarande begränsning av dokumentets form har förslaget emellertid även närmare bestämmelser om bevisfunktion och bevisobjekt. Det uppställer härvid ett alternativ: den med beteckning av utställaren försedda skriften skall antingen framträda såsom bestämd att bevisa — och då vilket faktum som helst — eller användas som bevis om ett räftsfaktum; genom dylik användning kan alltså varje skrift av ovannämnda slag erhålla dokuments natur. 3) Dokumentet bestämmes till sin form endast såsom skrift. Hit hör först och främst en stor grupp av lagar, nämligen hela den romanska, incl. den central- och sydamerikanska lagstiftningen: Fr. 147, 150 etc. (écriture); Belg. 196; It. 278, 280 (atto •pubblico och scrittura privata); Sp. 315, 318 (documento i inskränkt mening, jfr ov.); Port. 216, 219 (escriptura, escripto); Rum. 125, 127 (inscrisuri); Turk. 153, 155; [Grek. 247 (gyygaqjov)}; Waadt 178,
179; Wall. 179, 182; Freib. 172, 173; Gen. 133, 136;Neuch. 231, 239; Venez. 279, 281; Arg. L. de ref. 281; Mex.' 713, 717; Chil. 194, 197 etc. Dessa lagar bestämma det enhetliga förfalskningsobjektet endast genom begreppet skrift och straffa, i vad på objektet ankommer, all förfalskning dels av offentlig dels av enskild skrift. Den nödiga begränsningen — vare sig uttryckt i lagen eller stadgad genom rättspraxis — vinnes genom en närmare bestämning av förfalskningsåtgärden (att den skall vara åtminstone ägnad att framkalla skada — aptitas nocendi); stundom därjämte genom det subjektiva rekvisitet (intention de nuire o. s. v.); härom jfr ned. Genomgående torde det vara likgiltigt, huruvida
skriften frambragts för hand eller på annat sätt, t. ex. genom vanligt tryck; däremot fordras, att skriften är fonetisk, d. v. s. att tankeinnehållet framställes i bestämda ord, uttryckta genom ljudtecken. Rörande avskrifter bör anmärkas, att särskilda bestämmelser om telegram förekomma i Belg. 211, 212; Sp. 317; Port. 224 6 . Särskild bestämmelse om avskrift av offentlig handling förekommer i It. 278 2 . Vidare är bland gällande lagar att hit hänföra H. 225, som, jämte det den särskilt nämner dispositivhandling (een geschrift waaruit eenig recht, eenige verbiutenis of eenige bevrijding van schuld kan ontstaan), utvidgar dokumentsbegreppet till varje skrift, dat bestemd is om tot bewijs van eenig feit te Menen. Bevisobjektet kan sålunda vara vilket faktum som helst (men rekvisitet inskränkes liksom i de romanska lagarna genom aptitas nocendi, jfr ned.) Beträffande den svåra frågan om tolkningen av ordet bestämd har holländsk doktrin och praxis i varje fall icke inskränkt området till sådana skrifter, som framträda såsom bestämda till bevis. Bland förslagen har det sista Schw. Fsl. 97 5 (i motsats till tidigare förslag) obetingat ställt sig på ifrågavarande ståndpunkt (Urkunden sind Schriften, die bestimmt öder geeignet sind, eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung zu beweisen). Förslaget har således icke följt de romanska lagarnas system att förlägga all ytterligare begränsning till den brottsliga handlingen eller det subjektiva rekvisitet; ej heller, såsom H., utsträckt bevisobjektet till varje faktum, utan inskränkt sig till rättsfaktum. Även 0. Fsl. hör alternativt till denna grupp. Det bestämmer nämligen dokumentsbegreppet (Urkunde) så, att det omfattar varje föremål, som är bestämt att bevisa ett rättsfaktum, men dessutom varje skrift, som är tjänlig (om också icke bestämd) att bevisa ett sådant. Bevisobjektet är sålunda alltid (direkt eller indirekt) ett rättsfaktum likasom i Schw. Fsl. (Ö. Fsl. 206: Urkunden sind 1. Schriften, die ein Bedd öder Bechtsverhältnis begrilnden öder die bestimmt öder geeignet sind, eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung zu beiveisen; 2. ändere
33 Gegenstände, die nach der Verkehrssitte oder durch Vereinbarung dazu bestimmt sind, eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung zu beweisen). D e t senaste t y s k a förslaget (av 1925) i n t a g e r såtillvida en särskild ställning, som det, efter avskiljande av värdetecken (vilka föras s a m m a n m e d penningförfalskning, jfr ov.), delar hela omr å d e t av objekt för dokumentförfalskning i två, vilka b å d a defin i e r a s . D e t ena b e t e c k n a s m e d ordet Urkunde (T. Fsl. 1925, 1 1 9 : Urkunde: eine Schrift, die zu dem Zwecke errichtet morden ist, ein Becht oder ein Bechtsverhältnis zu begrunden oder eine Tatsache ron rechtlicher Bedeutung zu beweisen); det a n d r a m e d u t t r y c k e t öffentliches Beglaubhjungszeichen (il., I l 1 0 : ein Zeichen, (las eine öffentliche Behörde innerhalb ihrer Amtsbefugnisse oder eine mit öffentlichem Glauben versehene Person innerhalb des ihr zugewiesenen Geschäftskreises an einer Sache in der vorgeschriebenen Form angebracht hat, um eine bestimmte Eigenschaft der Sache zu bestätigen). Till sin y t t r e form b e s t ä m m e s Urkunde således blott såsom skrift, med o v a n a n f ö r d a i n s k r ä n k n i n g i avseende p å bevisfunktion och bevisobjekt (o: från sin tillkomst b e s t ä m d till [medelbart eller omedelbart] bevis om ett r ä t t s f a k t u m ) . 4) D o k u m e n t e t b e s t ä m m e s såsom föremål, i n n e h å l l a n d e skrivtecken eller därmed likställda tecken: Geg. 12 7 ; T. Fsl. 1919, 9 7 (Schrift zeichen oder den Schrift zeichen durch Gesetz, Verkehrssitte oder Vereinbarung gleichgestellte Zeichen). F ö r s t n ä m n d a förslag b e g r ä n s a r objektet y t t e r l i g a r e så, a t t det skall v a r a bestämt a t t bevisa e t t rättsfaktum (Geg. 12: 7: jeder Gegenstand, der dazu bestimmt ist, durch Schriftzeichen oder ihnen durch die Verkehrssitte oder Vereinbarung gleichgestellte Zeichen eine reddlich erhelliche Tatsache zu beweisen). D e t t y s k a förslaget av 1919 å t e r i n t a g e r såtillvida s a m m a ställn i n g som den r o m a n s k a g r u p p e n , a t t det a v s t å r från försöket a t t y t t e r l i g a r e b e g r ä n s a objektet såsom s å d a n t ; den v i d a r e b e g r ä n s n i n g e n sker p å subjektiv v ä g , v a r o m jfr n e d . (T. Fsl. 1919, 9 : jeder Gegenstand, der durch Schriftzeichen oder den Schriftzeichen durch Gesetz, Verkehrssitte oder Vereinbarung gleichgestellte Zeichen einen Gedankeninhalt zum Ausdruck bringt).
34 5) D o k u m e n t e t b e s t ä m m e s till sin form .såsom föremål m e d tecken, innehållande beteckning av utställaren. Så D. K. Fsl. 5 g (Til Dokument henregnes enhvev Genstand, som indeholder en med Betegnelse af Udstederen forsynet Meddelelse, der efter sit Indhold er bestemt til at have Betydning i Betsforhold eller soges benyttet som Bevis i ett sa ad ont). Bevisobjektet är således alltid e t t rättsfaktum m e n funktionen är alternat i v t b e g r ä n s a d , i det föremålet a n t i n g e n skall v a r a bestämt till bevis eller »seges benyttet» som s å d a n t . Beträffande u t s t ä l l a r e k l a u s u l e n utt a l a sig motiv, p å s a m m a s ä t t som ovan anförts från D . F s l . 1923. 6) D o k u m e n t e t b e s t ä m m e s till sin form såsom föremål, som p å v a d s ä t t som helst innehåller ett t i l l k ä n n a g i v a n d e , meddel a n d e e t c , d. v. s. e t t tecken, l i k a g o t t vilket. H i t hör N. 179 (Ved dokument förstaaes i denne lov enhver gjenstand, som i skrift eller paa anden maade indeholder et tilkjendegivende, der enten er af betydning som bevis for en vet, en forpligtelse eller en befrielse fra en saadau eller fremtrader som bestemt til at tjene som bevis). L a g e n inför således en y t t e r l i g a r e b e g r ä n s n i n g av d o k u m e n t b e g r e p p e t , altern a t i v såväl m e d h ä n s y n till funktionen som till bevisobjektet, i det föremålet a n t i n g e n skall v a r a tjänligt till bevis om e t t rättsfaktum eller framträda såsom bestämt a t t bevisa e t t faktum vilket som helst. (Om den subjektiva i n s k r ä n k n i n g e n av s i s t n ä m n d a alternativ jfr ned.) - Bland förseelserna förekommer emellertid (371) den ovan b e r ö r d a b e s t ä m m e l s e , som straffar den, som benytter som egte eller uforvansket en eftergjort eller forvansket skriftlig eller t rykt udtalelse, der fremtrader som umiddelbart hidret-ende fra en bestemt person. T. 267 a n v ä n d e r ordet Urkunde u t a n a t t försöka n å g o n definition (eine inländische oder ausländische öffentliche Urkunde oder eine solche Privaturkunde, welche zum Beweise von Bechten oder Bechtsverhältnissen von Erheblichkeit ist). Ordets betydelse h a r därför sedan lag e n s tillkomst varit m y c k e t omtvistad. R ä t t s p r a x i s h a r s t a n n a t (BG. 34, 435) vid den tolkning, a t t det u t g ö r »ein von Menschenhand gefertigter, sinnlich walirnehmbarer Gegenstand, der geeignet und bestimmt ist, ausserhalb seiner selbst (o: nicht in seinem Dasein oder seiner Be-
35 schaffenheit) liegende rechtserhebliche Tatsachen zu erweisen». Härmed är å t m i n s t o n e så m y c k e t avgjort, a t t föremålet skall i n n e h å l l a t e c k e n (detta inneslutes i det visserligen icke oangripliga u t t r y c k e t ausserhalb seiner selbst) och a t t t e c k n e t icke behöver u t g ö r a s k r i v t e c k e n ; likaså a t t föremålet m e d avseende p å funktionen skall v a r a bestämt och tjänligt till bevis (vilka b å d a p r e d i k a t e r s b e t y d e l s e emellertid är m y c k e t omtvistad) s a m t a t t bevisobjektet (mer eller m i n d r e direkt) skall v a r a e t t r ä t t s f a k t u m . — T. Fsl. 1909, 282, som ävenledes u t a n definition a n v ä n d e r ordet Urkunde, får a n t a g a s acceptera den tyska rättspraxis' ståndpunkt. B l a n d övriga förslag är a t t hit hänföra Torps Fsl. 3 e, som emellertid jämfört m e d n y s s n ä m n d a s t å n d p u n k t i t y s k r ä t t s p r a x i s u t v i d g a r d o k u m e n t e t , i a v s e e n d e p å funktionen, till v a d som är b e s t ä m t eller tjänligt till bevis (Torps Fsl. 3 e: Ved Dokument förstaas enhver Genstand, som indeholder en Meddelelse, der efter sit Indhold er bestemt til at have Betydning i Betsforhold eller kan benyttes som Bevis i saadant). N ä r m a s t till d e n n a g r u p p är a t t hänföra Bas. 69, som i varje fall u t s t r ä c k e r o m r å d e t av Urkunde betydligt över b e g r e p p e t skrift (Urkunden im Sinne dieses Gesetzes sind nicht nur Schriftstucke, sondern audi Abdriicke von Siegeln und Stempeln und ähnliche Zeichen). S n a r a s t n å g o t l ä n g r e g å r Zug 61, som, i det den u t t r y c k l i g e n m e d t a g e r ä v e n gränsmärken, icke synes fasthålla den fordran, a t t Urkunde skall innehålla t e c k e n (Als Urkunden in gesetzlichem Sinne gelten nicht nur Schriftstucke, sondern audi Abdriicke von Siegeln, Stempeln und ähnliche Zeichen, sowie auch Grenzstcine und Marken). F l e r t a l e t tysks p r å k i g a k a n t o n a l l a g a r a n v ä n d a liksom T. ordet Urkunde u t a n definition; mestadels torde begreppet uppfattas mindre vidsträckt än i tysk rättspraxis. 7) Varje föremål, m e d eller u t a n tecken, k a n u t g ö r a dokum e n t . Ö. 199 d, 201 a, som i likhet med T. a n v ä n d e r o r d e t Urk u n d e u t a n definition, h a r i r ä t t s p r a x i s så tolkats, a t t U r k u n d e är jeder leblose Gegenstand, der als Begluuligungsmittel fur eine recht-
lich erhebliche Tatsache zu dienen bestimmt ist. Jämfört med tysk rättspraxis har sålunda den österrikiska frånfallit dels, med avseende på dokumentets form, dess innehållande av tecken, dels, med avseende på funktionen, fordran på tjänlighet för bevis. Man får emellertid här ej förbise det ovan anmärkta förhållande, att dokumentförfalskningen i Ö. ej har någon självständig existens utan endast förekommer såsom kvalifikation av bedrägeri. Brottet måste således först utgöra bedrägeri, innan det blir tal om att undersöka frågan om existensen av dokument och dokumentförfalskning; härmed åstadkom mes sålunda en mycket effektiv — i själva verket alltför effektiv — begränsning. Det sagda gäller emellertid icke om Ö. Fsl., som, utan att begränsa förfalskningen till bedrägeribrottet, i det ena av sina alternativ (jfr. ov. sid. 32) såsom Urkunde medtager varje föremål, som är bestämt till bevis om ett rättsfaktum. Detsamma är att säga om Serb. Fsl. 178, vilket med dokument förstår varje föremål, som är bestämt eller tjänligt att bevisa ett rättsfaktum. — Ung. 391, 401 och Bulg. 352, 361 uppställa liksom T. och Ö., utan definition, begreppet dokument; tolkningen torde närmast överensstämma med Ö. Ovanstående översikt visar bland annat, att tendensen i det moderna strafflagstiftningsarbetet går i riktning mot uppställande av ett enhetligt begrepp (såsom ett bland objekterna för dokumentförfalskning), vilket icke överskrider det område, som kan betecknas med ordet skrift. De två första danska förslagen använde vidsträcktare begrepp; det sista (1923, = regeringsförslaget 1924) har inskränkt sig till »skrift med beteckning av utställaren» (vilket torde komma mycket nära begreppet handling). Det första tyska förslaget (1909) började med det vaga Urkunde utan definition; småningom har detta inskränkts därhän, att det sista tyska förslaget (1925) definierar Urkunde = skrift, från början bestämd till bevis om rättsfaktum. De första schweiziska förslagen bestämde objektet såsom skrifter eller »andra föremål»; det senaste inskränker objektet till skrift.
2) S t r u k t u r e n av d o k u m e n t f ö r f a l s k n i n g e n s objekt.
Om en struktur av dokumentförfalskningens objekt kan man tala i två olika bet}^delser. Såvitt ett enhetligt objekt uppställts, kan lagstiftaren hava anledning att indela detta i olika arter, vilka han kanske behandlar olika i avseende på förfalskningsåtgärdens beskaffenhet, brottets konsummation, det subjektiva rekvisitet eller straffbarheten. Såvitt återigen lagstiftaren icke sammanfattar de olika objekten till en enhet, måste han angiva dokumentförfalskningens omfång (i avseende på objektet) genom uppräknande av objekten; dessas summa angiver således det totala objektet. Strukturen kan m. a. o. antingen gä ut på ett indelande eller ett sammanfogande, gå från det hela till delarna eller från delarne till det hela. Oftast förefinnes en struktur i båda dessa avseenden, i det att dels det enhetliga objektet, som lagstiftaren kanske uppställer, t. ex. skrift, delas i olika fall (t. ex. offentliga och enskilda skrifter) dels området av skrift suppleras med (mer eller mindre enhetliga) bestämmelser rörande icke-skrifter, som äro förfalskningsobjekter. I flertalet lagar (däribland även sådana, som icke uppställa något mera omfattande enhetligt objekt) framträder ett åtskiljande mellan handlingar (resp. »skrifter») och märken (stämplar, bevistecken etc). Vare sig det gäller handling eller märke, kommer dessutom motsatsen mellan offentlig och enskild i de flesta fall att spela en större eller mindre roll. Vi ha förut sett, att denna motsats ännu någon gång kan avspegla sig i brottets systematiska ställning (i det kanske de offentliga dokumen-
38 ten — eller åtminstone de offentliga handlingarna — i olikhet med de enskilda skyddas ur synpunkten av brott mot staten). Detta är i moderna lagar mestadels icke förhållandet, men skillnaden är dock allt fortfarande av stor vikt: ofta så, att den inverkar på förfalskningsbrottets omfång, i det att ett givet objekt straffskyddas endast under den förutsättning, att det är offentligt (detta gäller särskilt märken); ofta så, att den inverkar på konsummationen (i det t. ex. vid det offentliga dokumentet brottet är fullbordat redan med själva förfalskningen men vid det enskilda dokumentet först med begagnandet); och mestadels så, att den inverkar på straffbarhetens grad. a) Handlingar (skrifter). Här bör först anmärkas, att den anglikanska rätten utgör ett starkt iögonenfallande undantag från regeln om betydelsen av motsatsen mellan offentlig och enskild. Eng. Forgery Act (Steph. 388 ff.) indelar dokumentförfalskningen med hänsyn till objektet i fyra grader (med maximum resp. livstids, 14 års, 7 års och 5 års penal servitude). I högsta graden uppställas såsom objekter visserligen några särskilt viktiga offentliga dokument men därjämte icke blott växlar o. d. utan även vanliga skuldsedlar, kvitton och andra enskilda dis]30sitivhandlingar, medan däremot åtskilliga arter av viktiga offentliga dokument uppställas i andra graden eller ännu lägre. Överhuvud har den statsliga synpunkten av det offentliga dokumentets särskilda vikt fatt vika för en mera merkantil uppfattning. Även i R. 437 ff. träder den statsliga synpunkten starkt tillbaka; sålunda ha enskilda dispositivhandlingar i allmänhet ett högre straffskydd än offentliga expeditionshandlingar (440, 441). I olikhet med nu nämnda lagar, som giva förfalskningsobjektet en mycket invecklad struktur men härvid icke använda motsatsen mellan offentlig och enskild såsom skiljelinje, hava några andra lagar, åtminstone såvitt det
rör handlingar (skrifter), överhuvud icke indelat objektet.
Detta
gäller Belg. 196 (Seront punies de reclusion, les autres personnes qui auront commis un faux en éeritures authentiques et publiques, et toutes personnes qui auront commis un faux en éeritures de commerce, de banque ou en éeritures privées); Graub. 178 (Wer wissentlich und mit User Gefährde falsche öffentliche oder Privaturkunden verfertigt oder ächte durch Zusätze, Auslöschungen oder Veränderungen verfälscht, und von so/cheu fahchen oder verfälschten Urkunden Gebrauch macht, soil, nach Massgabe der Gefährlichkeit der Fälschung. der Wichtigkeit des damit beabsichtigten Betrugs, der Grösse des wirklich erwachsenen Schadens und anderer Umstände, in schwereren Fälten o. s. v.); T. Fsl.
1909, 282; Geg. 209. (Den enhetliga behandlingen i alla dessa lagar hindrar icke, att några särskilt privilegierade fall utbrytas; därom jfr ned. sid. 84). Förut har anmärkts, att flere lagar hava utbrutit sådana offentliga handlingar, som äro av vikt för statens rätt gentemot andra stater, och uppfattat förfalskning m. m. av dylika handlingar såsom förräderibrott; att åtskilliga lagar överföra förfalskning av vissa offentliga handlingar, t. ex. statsobligationer — likasom stundom även av vissa enskilda handlingar — till penningförfalskning; samt att stundom ämbetsmäns förfalskning i ämbetet genomgående behandlas såsom ämbetsbrott. Såvitt nu det återstående området (större eller mindre) av handlingar straffskyddas genom förfalskningsinstitutet, hava lagarne, med ovannämnda undantag, mera energiskt straffskyddat offentliga handlingar, eller åtminstone en del av dem, än enskilda handlingar (eller åtminstone, än flertalet av dessa sistnämnda). (1) I några lagar är strukturen den, att lagstiftaren såsom första indelningsgrund vid det enhetliga förfalskningsobjektet — skrift, Urkunde eller huru han nu betecknar det — endast använder motsatsen mellan offentlig och enskild utan inblandning av andra synpunkter. Stundom är denna indelning mera genomgående, så att alla offentliga dokument (såvitt de falla under det
enhetliga objektet) behandlas för sig, alla enskilda för sig. Så Ö. 199 d (öffentliche Urkunden): 201 a (private Urkunden); Ung. 391, 401: (vissa ekonomiskt viktiga handlingar kvalificeras men likställas dock icke med offentliga, 403); Turk. 1522, 155; ävenså några kantonallagar: Glar. 69; Zur. 102; Tic. 217 § 1; App. A.-Rh. 75; Schwyz 106. Stundom åter gäller åtskillnaden mellan offentliga och enskilda dokument endast under viss, särskild förutsättning, under det att de eljest behandlas lika. Detta är förhållandet i T., som 267. där det rör »einfache Urkundenfälsdiung», sammanför offentliga och enskilda dokument men 268, för det fall att brottet begås »in der Absicht sich oder einem anderen ein en Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Schaden zuzufiigcn» uppställer olika straffbarhetsgrader, allteftersom dokumentet var offentligt eller privat. Likaså Bas. 70; Zug 62; Sol. 82. P å annat sätt behandlas frågan i T. Fsl. 1919, som 237 ff. likställer offentliga och enskilda dokument men 241 uppställer ett straffbart förberedelsefall vid förfalskning av offentliga urkunder, vilket icke har någon motsvarighet vid förfalskning av enskilda urkunder. Likaså T. Fsl. 1925, 187, 191. Härvid förekommer, att, under det alltjämt offentliga handlingar genomgående skiljas från enskilda, såväl de förra som de senare ytterligare indelas i grader. Så är förhållandet i S. 12: 1—5 .och Fi. 36: 3 ff., där, såsom förut nämnt, (vissa) arkivhandlingar (dombok etc.) och expeditionshandlingar uppställas såsom arter av »allmänna» handlingar; samt dispositivhandlingar och vissa intyg såsom arter av enskilda handlingar; andra handlingar straff skyddas icke ur förfalskningssynpunkt. (2) En annan ståndpunkt intager Fi. Fsl. 21 kap., vilket, såsom redan omtalat, uppställer begreppet handling såsom generellt objekt (så att varje »handling», såsom sådan, är straff skyddad) och delar detta i arkivhandlingar av nyssnämnda typ och övriga handlingar (allmänna eller enskilda, utan åtskillnad). (3) Ett antal lagar visa den struktur, att de i en högre grad
41 uppställa offentliga handlingar (skrifter) jämte vissa enskilda; i en lägre grad återstående enskilda handlingar. Området av de enskilda handlingar, som likställas med offentliga, växlar. Genomgående anlägges härvid en ekonomisk synpunkt, på det sätt att handlingar av vikt för den allmänna ekonomiska samfärdseln medtagas; sålunda omtalas »handelspapper», »handels- eller bankpapper»; »innehavarepapper», »innehavare- eller ordrepapper», »löpande papper» o. s. v. Därvid användas stundom uttryck, som innesluta även hanclels&oft (så Fr. 147: éeritures de commerce). Lagar, som inskränka sig till nu nämnda ekonomiska synpunkt, äro H. 226; Fr. 147; Sp. 315; Port. 215, 216; Bulg. 362, somrfe facto likställer ifrågavarande handlingar med offentliga (bland annat nämnas »värdepapper, som cirkulera såsom papperspenningar utan att dock lagligen vara likställda med sådana»); Wall. 179; Bern 108; Gen. 133; St. Gall. 71; Neuch. 234 (konsummationen olika). Andra hithörande lagar medtaga även testamente: Thurg. 167, 171; Schaffh. 2362; Ö. Fsl. 208 1 ; Serb. Fsl. 183 3 ; eller åtminstone holografiska testamenten: Waadt 178; Freib. 172; Schw. Fsl. 217 2 . — J ä m fört med vad ovan nämnts (sid. 23 ff.) angående gränslinjen mellan penningförfalskning och dokumentförfalskning, framgår, att det stora flertalet lagar åt en större eller mindre krets av ekonomiskt viktiga enskilda handlingar giva högre straffskydd antingen genom att överföra dem från dokumentförfalskning till penningförfalskning eller genom att, inom dokument förfalskningen, sammanställa dem med offentliga handlingar. (4) Ytterligare förekommer, att ett visst område av offentliga handlingar avskiljes till en högsta grad, återstående offentliga sammanföras med vissa enskilda till en mellangrad samt återstående enskilda sättas i lägsta graden. Så It., som 275 ff. genomgående avsöndrar sådana offentliga handlingar, vilka i straffprocessuellt avseende äro utrustade med särskild beviskraft (se Vatto faccia fede per legge sino a querela di falso); samt i mellangraden sammanför återstående offentliga handlingar med vissa
enskilda, nämligen (284) i testamenti olografi, le cambiali c tutti i titoli di credito trasmissibili per gir at a o al portatore (nämnda enskilda handlingars likställighet med de offentliga sträcker sig dock, enligt rättspraxis, icke till konsummationen, enär brottet vid alla enskilda handlingar fullbordas först med begagnandet; därom jfr
ned.).
Likaså Venez. 276 ff., 285.
(5) D. och de danska förslagen intaga en särskild ställning, i det vissa offentliga och vissa enskilda handlingar sammanföras i en högre grad, medan övriga offentliga och enskilda handlingar erhålla mindre straffskydd. Sålunda straffar D. 269 (maximum 12 års straffarbete) förfalskning dels av ett til almindeligt OmUb bestemt papper dels av offentligt dokument der skulde indeholde en bindende Begel eller Afgjerelse eller og udgjere et juridisk Bevis; 268 (maximum 8 års straffarbete) förfalskning av enskilda dispositivhandlingar: samt 270 (maximum 4 års straffarbete) förfalskning av övriga handlingar, vare sig offentliga eller enskilda. Liknande D. K. Fsl. 351: Torps Fsl. 160; D. Fsl. 1923, 160, vilka emellertid icke särskilt nämna dispositivhandlingar (men dock hava tre grader, i det att till den lägsta föras handlingar — offentliga eller icke — av underordnad betydelse); de två sista förslagen medtaga testamente i den högsta graden. (6) En ganska komplicerad ståndpunkt intages av N., som (182) generellt åtskiljer offentliga och enskilda dokument, där det gäller brott, som fortskridit ända till begagnande; i ett visst kvalifikationsfall (då förfalskningen är medel till annat svårare brott) särskilt utbryter (183) dels vissa offentliga dokument (offentliga protokoll samt med underskrift och sigill försedda offentliga dokument) dels testamenten; samt, såvitt det gäller förfalskningen i och för sig utan avseende på begagnandet, straffskyddar (185) ett särskilt slags objekter, nämligen offentliga protokoll, vida strängare än alla andra fall.
43 Icke sällan beröra lagarne frågan om en handlings inländska eller utländska ursprung. Oftast sker detta i fråga om offentliga handlingar och vanligen för att förklara utländska handlingar likställda med inländska, Ett sådant likställande stadgas i Fi. 36: 8; N. 182: T. 267; Ung. 391 e t c : likaså Ö. Fsl. 207; Schw. Fsl. 221; Serb. Fsl. 1831; för visst fall (intellektuell förfalskning) även Torps Fsl. 161 2 . Däremot stadgar S. 12: 10 ett mindre straffskydd för offentliga utländska än för inländska handlingar (annorlunda beträffande märken, jfr ned.). Där lagen ej yttrar sig i frågan, torde gemenligen rättspraxis likställa utländska offentliga handlingar med inländska, t. ex. Fr. b) Märken etc. Att hela området av sådana bevismedel, som icke kunna betecknas som handlingar (resp. skrifter) utan utgöra märken o. d., åtnjuta straff skydd ur förfalskningssynpunkt, är ingalunda regel. Det förekommer dock i N. 179, under förutsättning att »märket» motsvarar förutsättningarna för »dokument» i lagens mening, nämligen att innehålla ett »tecken» samt uppfylla ovan berörda villkor i avseende på bevisfunktion och bevisobjekt. Detsamma gäller Belg. 1843 (som, likasom i fråga om skrifter, allmänt medtager såväl offentliga som enskilda märken: le sceau, timbre ou marque soit dJune autorité quelconque, soit d'un établissement privé, de banque, dHndustrie ou de commerce, soit cVun particulier; genom L. iU 1879 har sedan härifrån undantagits varumärken såsom föremål för särskild lagstiftning), särskilda bestämmelser om offentliga »adhesivmärken» 188 ff. Uttryckliga lagbestämmelser i detta syfte förekomma även i Bern 105 (Wer in wider rechtlicher Äbsicht Siegel, Stempel oder Zeichen einer Privatanstalt oder von Privatpersonen nachmacht oder verfälscht); Bas. 69 (Urkunden im Sinne dieses Gesetzes sind nicht nur Schriftstucke, sondern audi Aldrucke von Siegeln und Stempeln und ähnliche Zeichen): Zug 61 (som utsträcker begreppet Urkunde ännu längre, 4
jfr ov. sid. 35); båda de sistnämnda kantonallagarne fordra, beträffande en Privaturkunde, att den skall vara zum Beweise von Bechtsverhältnissen erhellich; St. Gall. 72 i.f., som dock endast talar om enskilda stämplar. Ytterligare är att erinra om den bestämda tendensen i T. och ännu mer i 0. rättspraxis att utsträcka lagens (odefinierade) begrepp Urkunde betydligt över handling eller skrift; för vad angår Ö. till och med över begreppet tecken. I båda länderna är emellertid, såsom ovan berört, den närmare begränsningen osäker. I varje fall innehåller T. 275, 276 särskilda bestämmelser om allmänna värdetecken (stämpel-, post- och telegrafvärdetecken). Ävenså nämner Ö. 199 d, vid sidan om »öffentliche Urkunde», eine durch öffentliche Anstalt eingefuhrte Bezeichnung mit Stempel, Siegel oder Prole». — Bland förslagen står Torps Fsl. 158 på samma ståndpunkt som N. i fråga om dokumentbegreppets omfång (för vad formen beträffar); om detta förslag gäller sålunda vad ovan anmärkts om N. Serb. Fsl. 178 har, såsom förut berört, ett synnerligen långt gående dokumentbegrepp, som innesluter alla märken med karaktär av bevismedel (angående rättsförhållanden); emellertid uppställas såsom kvalifikationer förfalskning af offentliga värdetecken (192) och av stämplar å mått och vikt (195) samt såsom privilegiation (191) förfalskning av gränsmärken och vattenhöjdsmärken m. m. Även Ö. Fsl. 206 har ett vidsträckt dokumentbegrepp (jfr ov.) men uppställer särskilt förfalskning av offentligt värdetecken (211) och av gränsmärke m. m. (218—219). I de flesta andra lagar gäller, att offentliga märken medtagas i långt större omfång än enskilda. Stundom indelas märken så, att värdetecken ställas i motsats till andra (någongång tillsammans med penningförfalskning, jfr ov.); stundom allt efter användningen så, att märken av fiskalisk betydelse ställas emot andra (som tjäna till kontroll t. ex. å en varas kvantitet eller kvalitet). Sigill nämnas stundom bland märken men betraktas stundom (med rätta) såsom integrerande del av handling (där de förekomma i
45 dylik a n v ä n d n i n g ) . Såsom objekt för förfalskningen b e h a n d l a s givetvis själva m ä r k e t , s å d a n t det fungerar såsom bevismedel, m e n s t u n d o m ä v e n (eller till och m e d i första hand) den a p p a r a t , v a r m e d m ä r k e t f r a m b r i n g a s ; h ä r o m jfr ned. L a g e n u t t r y c k e r sig s t u n d o m så, a t t den k a n anses m e d t a g a alla bevismedel av ifrågav a r a n d e slag, som äro av offentlig n a t u r . Så S. 12: 7 (å papper, vara, mått, vikt eller annat, som med statens eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt); Fr. 139, 140, 142 m. m.; Port. 228 (séllos, cunhos, marcas ou chancella de qualquer auctoridade ou repartieäo publica); Schw. Fsl. 211 (amtliche Wertzeichen), 212 (amtliche Zeichen, die die Behörde an einem Gegenstand anbringt, um das Ergebnis einer Prilfung oder um eine Genehmigung festzustellen). Ungefärligen s a m m a 1 s t å n d p u n k t i n t a g a : Fi. 36: 10 (allmänt beskattningsmärke); ib. 10 2 (allmänt märke, som tjenar till bevis om mått, vigt, vägningsredskap eller vara); It. sigill (264, 265: il siyillo dello Stato; il siyillo di un' autoritä dello Stato, di una provincia, di un comune o di un istituto sottoposto per legge alla tutela dello Stato, della provincia o del comune, ovve.ro di un notaio); k o n t r o l l m ä r k e n (266, 267: destinate per disposizione di legge o del governo ad una pubblica certificazione); vissa v ä r d e t e c k e n (268 — 270: la carta bollata, i francobolli o le marche da bollo dello Stato); S p . sigill (280—288); k o n t r o l l m ä r k e n (289: de que se usa en las oficinas del Estado para identificar cualquier objeto 6 para asegurar el pago de impuestos); v ä r d e t e c k e n (311: papel sellado, sellos de telegraf os 6 de correos 6 cualquier a otra clase de efectos timbrados, cuya expendiciön esté reservada al Estado); Eng., som förutom b e s t ä m m e l sen om offentliga sigill, h a r detaljerade r e g l e r a n g å e n d e förfalskn i n g av stamps (Steph. 402; ordet innefattar, enligt Stamp Duties Management Act 1891 s. 27 »as well a stamp impressed by means of a die as an adhesive stamp for denoting any duty or fee); R. 434 v ä r d e t e c k e n (utiiiiLiii 3imxb), 450—452 offentliga b e v i s t e c k e n
(ysocTOB'fcpHTejibHHtt 3HaKi>). — Bland förslagen har D. K. Fsl. ett dokumentbegrepp så pass vidsträckt (o: tecken, varav utställaren framgår), att det i allmänhet omfattar offentliga märken; T. Fsl. 1909, som beträffande omfånget av Urkunde torde stå på samma ståndpunkt som tysk rättspraxis (jfr ov.), har särskilt uppställt förfalskning av allmänna värdetecken (284) och av gränsmärken (288); även Geg. (206, 214) och T. Fsl. 1919 (244, 250), som hava ett inskränktare dokumentbegrepp, hava nöjt sig med de nämnda fallen. T. Fsl. 1925 uppställer dels, såsom vi ovan sett, inom dokumentförfalskningen, ett begrepp öffcntliches Beglaubigungszeichen, vars ändamål angives vara att officiellt bekräfta en viss egenskap hos en sak, dels, inom penningförfalskningen, med något strängare straff, offentliga Wertzeichen oder Wertmarken (vilka icke definieras). D. Fsl. 1923, 158 har ett inskränkt dokumentbegrepp, men uppställer såsom särskilda förfalskningsobjekt (164) offentligt Stempel eller Märke, der skal af give Borgen for Genstandens Mgthed, Godhed eller Mängde och (165, med högre straff skydd), märken, som tjäna till Berigtigelse af offentlig e Skatter og Af gifter ävensom Postfrimarker. Fi. Fsl. uppställer 21: 3 såsom allmänt dokumentbegrepp handling, men avser kanske i 21: l 4 att medtaga alla offentliga märken (stämpelpapper, stämpelmärke, frimärke, stämpel avtryck eller annat sådant märke; emellertid namnes i 21: l 5 särskilt kronans stämpel å mått, vikt eller vägningsredskap). I andra rättsordningar inskränker sig den allmänna strafflagen till mera begränsade områden av offentliga märken; gemenligen torde dock dessa bestämmelser suppleras av specialförfattningar. D. 278 straffar, förutom den i 277 nämnda förfalskning av mått och vikt den, som falskelig forsyner Varer eller andre Gjenstande med et offentligt Stempel eller Märke, der skal afgivc Borgen for sammes jEgthed eller Godhed (bestämmelsen blev tidigt, av dansk rättspraxis, analogiskt utsträckt till stämpelpapper, frimärken etc.; jfr nu om stämplar L. lU 1922). H. har en liknande bestämmelse 2191 angående merken, die krachtens wettelijk voorschrift op goederen
47 of hunne verpakking moeten of kunnen worden geplaatst; kvalificerade fall äro förfalskning av m å t t och vikt etc. (218: voorwerpen aan ijk onderworpen) och ä n m e r av k o n t r o l l m ä r k e n (rijksmerken of door de wet vereischte meesterteekenen) p å guld- och silverarbeten (217); d e s s u t o m en s t r ä n g b e s t ä m m e l s e 216 om van rijkswege uitgegeven zegels. Ung. 412 straff s k y d d a r v a r j e h a n d a offentliga v ä r d e t e c k e n s a m t k o n t r o l l m ä r k e n å m å t t och ädla metaller; likaså Bulg. 370. Beträffande enskilda m ä r k e n h a r ovan (sid. 43 ff.) a n m ä r k t s , a t t de erhållit e t t m e r eller m i n d r e generellt straffskydd i N., Belg., Bern, Bas., Zug s a m t bland förslagen i D. K. Fsl., Torps Fsl., Ö. Fsl. och Serb. Fsl.; jfr även ib. om T. och Ö. r ä t t s p r a x i s . Oftast y t t r a sig dock l a g a r n e blott om särskilda k a t e g o r i e r av s å d a n a m ä r k e n , framför allt varumärken och gränsmärken (eller a n d r a m ä r k e n , som avse fastighet). D e t förekommer, a t t lagar, som eljest s k a r p t u t s ö n d r a förfalskningen såsom e t t s j ä l v s t ä n d i g t institut, b e h a n d l a de k a t e g o r i e r av enskilda m ä r k e n , m e d vilka lagen ö v e r h u v u d t a g e r b e f a t t n i n g , icke såsom förfalskning u t a n i a n n a t s a m m a n h a n g . S å H. och It., v a r o m jfr h ä r n e d a n . Varumärken b e h a n d l a s ej sällan i speciallagstiftning. Så S. 5 L. / 7 1884, K. K. 6 / 6 1918 (i st. f. 22: 16 i Str. L. 1864, som b e t r a k t a d e fallet såsom bedrägeri); T. Ges. 12/r, 1894; Ö. Ges. 6 /i 1890, § 23 ff.; Belg. L. 1/i 1879 (som i d e n n a p u n k t e r s a t t art. 184; förfalskande av fabrikats eller firmas n a m n straffas fortfarande enligt art. 191); Eng. Merchandise Marks Act 23 /s 1887; Schw. Bundesg. 2G/9 1890. S t u n d o m omtalas de dock i den allm ä n n a strafflagen, n å g o n g å n g såsom b e d r ä g e r i (H. 337: Hij die opzettelijk waren, welke zelve of op hare verpakking valschelijk voorzien zijn van den naam, de firma of het merk waarop een änder recht heeft, of, ter aanduiding van herkomst, van den naam eener lepaalde plaats, met lijvoeging van een verdichtcn naam of firma, of op welke of op wier verpakking zoodanige naam, firma of merk, zij het ook met eene geringe afwijking, zijn nagelootst; It. inom g r u p p e n Delte frode nei commerci,
48 nelle industrie e negli incanti, 296: Chiunque contraffa o altera i nomi, marchii o segni distintivi delle opere delV ingegno, ovvero dei prodotti di qualsiasi industria), m e n oftare b l a n d förfalskningsbrotten: Fi. 36: 13 (även utländska, förutsatt reciprocitet); D. 278 (den, der uhjemlet anbringer Andres Märke eller Stempel paa Varer, der ere af väsentlig ringere Beskaffenhed end den, som Stemplet eller Market antyder; m i n d r e straff enligt 2 st., om v a r o r n a icke äro af nogen väsentlig ringere Beskaffenhed); Ung. 413 (die Firma oder Industriemarke eines anderen inländischen Fabrikanten, Industriell en, Produzenten oder Kaufmannes widerrechtlich zu dem Zwecke lenutzt, um das Publik um ilber den Ursprung, die Natur und die Eigenschaften der Waren irrezufuhren; i 2 st. s t a d g a s , u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g av reciprocitet, s a m m a straff skydd för u t l ä n d s k t f i r m a n a m n eller m ä r k e ) ; Sp. 2 9 1 ; Port.
230 § 1; D. K. Fsl. 358 ff.; Torps Fsl. 1582; D. Fsl. 1923, 164 (privat Stempel, Märke eller anden Betegnelse. der tjener til at angive noget Genstanden vedrorende Forhold, som er af Betyclning for Samhandelen). Gränsmärken omtalas r e g e l b u n d e t i strafflagarne m e n behandlas i s y s t e m a t i s k t avseende g a n s k a olika av olika lagar. D e lagar, som föra förfalskning ( å t m i n s t o n e av enskilda bevismedel) under bedrägeri, g ö r a så även med g r ä n s m ä r k e s f ö r f a l s k n i n g : Ö. 199 e;
Luz. 230 b; Zur. 1834; Glar. 1405; Schwyz 83 b. Detsamma är emellertid förhållandet ä v e n i åtskilliga lagar, som g e n o m g å e n d e skilja förfalskning från b e d r ä g e r i : H. 333; Bern 234, (235); Freib. 264 a; k a n s k e bör även S. 12: 11 föras hit — en b e s t ä m m e l s e , som visserligen överflyttats från b e d r ä g e r i - till förfalskningskapitlet, m e n med bibehållande av b e d r ä g e r i r e k v i s i t e t (»i ledrägligt uppsåt»). E t t a n t a l l a g a r b e h a n d l a fallet såsom förfalskningsbrott: N. 188; D. 279 (Märke, der betegner de forskjellige Eiendommes Grandser eller de der med forbundne Bettigheder); T. 274 2 ; Ung. 407;
Bulg. 366; Thurg. 177; Graub. 185; Schaffh. 238; Bas. 762; Zug 6 1 2 (uttryckligen under b e g r e p p e t Urkunde, jfr ov.); Sol. 88 2 ; St. Gall. 7 1 ; ävenså alla f ö r s l a g e n : Fi. Fsl. 2 1 : l 3 ; D. K. Fsl.
361; Torps Fsl. 162; D. Fsl. 1923, 166; T. Fsl. 1909, 288; Geg.
49 214; T. Fsl. 1919, 244: T. Fsl. 1925, 193; Ö. Fsl. 218; Schw. Fsl. 222; Serb. Fsl. 191. Även för det fall, att gärningen sker animo lucri, föres den av Fr. 456; Belg. 545, 546; Waadt 327; Wall. 337; Gen. 353; Neuch. 421 under skadegörelse. Slutligen uppställes den såsom ett särskilt brott (usurpazione etc.) av It. 422; Sp. 535; Port. 446 (sammanfört med stöld och rån). — Där lagen fordrar bedrägligt uppsåt el. dyk, kan gärningen i saknad av sådant uppsåt endast straffas såsom skadegörelse eller egenmäktigt förfarande. — Anmärkningsvärt är, att åtskilliga lagar, även sådana, som uppfatta angreppet på gränsmärke såsom förfalskning, icke uttryckligen nämna uppsättande av ett falskt (nytt) gränsmärke, endast förstörande, omflyttande o. s. v.: H. 333; Ö. 199 e; Ung. 407; Fr. 456; Belg. 545, 546; Bulg. 366. Jämte gränsmärken nämnas i några lagar vattenhöjdsmärken: S. 12; 11; Fi. 36: 9 (»eller annat likartat märke»); T. 274 2 ; Thurg. 177; Schaffh. 238. Så alla förslagen: Fi. Fsl. 21: l 3 ; D. K. Fsl.
361; Torps Fsl. 162; D. Fsl. 1923, 166; T. Fsl. 1909, 288; Geg. 214; T. Fsl. 1919, 244; T. Fsl. 1925, 193; Ö. Fsl. 218, 219; Schw. Fsl. 223; Serb. Fsl. 191. Stundom omtalas även plan- och höjdmätning smärken m. m.; S. 12: 11 (av mera varaktig beskaffenhet); Ö. Fsl. 219; Schw. Fsl. 223. Utmål straffskyddas i Ö. Fsl. 219 (ein Zeichen . . das . . von der öffentlichen Behörde zur Vermarkung eines Bergbaues . . angelradit ist). Några lagar tala mera obestämt om grundrättigheter o. d.: N. 188; D. 279; St. Gall. 711; D. K. Fsl.
361; Torps Fsl. 162, D. Fsl. 1923, 166; Serb. Fsl. 191. Enskilda stämplar omtalas, såsom förut nämnt, i St. Gall. 72 i, ./'. (Den in diesem Artikel aufgefuhrten Pr i v at urkund en sind gleichzuhalten fälschlich angefertigte, soivie verfälschte Privatstempel). I några romanska kantonallagar omtalas enskilda trädstämplar:
Waadt 169; Wall. 173; Freib. 184. Järnvägsbiljetter o. d. hava i några länders rättspraxis förts till éeritures e t c resp. Urkunden (i tysk rättspraxis till öffentliche Urkunden, om det gällt statens linjer, eljest till Privaturkunden).
50 Stundom hava de uttryckligen nämnts bland märken: Belg. 1842 (des coupons pour le transport des personnes ou des chosesj; It. 273, 274 (biglietti di strode ferrate o di altre pullliche imprese di t rasporto); R. 443 8 ; Neuch. 230; Serb. Fsl. 189 3 ; i svensk rättspraxis hava de uppfattats såsom »allmänna märken» (N. J. A. 1920, u). Stundom nämnas även entrébiljetter till teatrar o. d. i detta sammanhang: R. 443 8 ; Serb. Fsl. 1893 (någongång även såsom privilegiation, t. ex. N. 184, jfr ned.). Liksom i fråga om handlingar, yttra sig lagarna stundom om utländska märken och stämplar, därvid de än likställas med inländska, t. ex. S. 12: 102 (under förutsättning av Konungens förordnande); Fi. 36: 12 (postfrimärken, under motsvarande förutsättning); Ung. Ges. 1897, XXXVII, 1 (samma förutsättning); Bulg. 370; Ö. Fsl. 2074, 217; Schw. Fsl. 216 (offentliga värdetecken); Serb. Fsl. 1831, 192; än erhålla ett mindre straffskydd. t. ex. Belg. 186, 187 (L. 22/6 1896).
B) Förfalskningsåtgärden. För en komparativ framställning av förfalsknings åtgärden — vi använda ordet åtgärd i stället för handling för att undvika förväxling med handling i betydelsen av visst förfalskningsobjekt lämpar sig bäst att åtskilja 1) angreppets räckvidd, 2) åtgärdens yttre form, 3) konsummationen. 1) Angreppets räckvidd vid dokumentförfalskningen. Även om man utgår därifrån, att förfalskningsbrottets egentliga kärna är missbruk av bevismedel, blir det en öppen fråga, huruvida lagstiftaren i och med förfalskningsbrottet kriminaliserar detta missbruk i och för sig eller uppställer den ytterligare förutsättning, att missbruket skall innefatta angrepp på något annat samhällsskyddat intresse, vara ett medel för en annan
51 rättskränkning. Såvitt förfalskningen uppställes såsom en kvalifikation av bedrägeri, är den uppfattning i varje fall mycket nära till hands liggande, att dylik förfalskning icke har straffrättslig betydelse annat än som medel för bedrägeri (dock saknas icke alldeles exempel på att samma handling, som utgör en sådan bedrägerikvalifikation, även kan vara självständigt kriminaliserad såsom förfalskning, jfr App. A.-Rh. 75 och 121 b, i vad angår [förfälskarens] bruk av falsk offentlig handling). Till den del åter förfalskningen intager en rent självständig systematisk ställning (och icke uppfattas t. ex. såsom en art av förmögenhetsbrott), ligger närmast till hands och inträffar också stundom, att lagstiftaren (i större eller mindre omfång) bortser från förfalskningens vidare verkan och straffar förfalskningen i och för sig, d. v. s. låter brottet bestå endast i angrepp på bevismedel. Emellertid är det för ingen del givet, att lagstiftaren tager dessa konsekvenser av förfalskningsbrottets systematiska ställning: många lagar, som uppställa det rent självständigt, fordra — vare sig uttryckligen i rekvisitet eller såsom de av rättspraxis tolkas — att det falska bevismedlet skall innesluta ett (mer eller mindre aktualiserat) angrepp på annat samhällsskyddat intresse än bevismedlets ostörda funktion (förmögenhet, ära eller något annat); andra lagar, som ställa det bland förmögenhetsbrotten, straffa tvärtom missbruket i och för sig av bevismedel, utan att annat intresse behöver angripas. Närmast åtskilja sig alltså lagarne i sådana, som uppfatta förfalskningen såsom enbart angrepp på bevismedel, och sådana, som uppfatta den såsom ett i angrepp på bevismedel inneslutet angrepp på annat samhällsintresse. Det förekommer emellertid även lagar, som kombinera dessa ståndpunkter, i det de förfara olika inom olika områden av förfalskningsbrottet (t. ex. allt efter som det gäller offentligt eller enskilt förfalskningsobjekt). Vi indela därför, i förevarande avseende, lagariie i trenne grupper.
52 a) Förfalskningsbrottet givet i och med angrepp på bevismedel. Flere hithörande lagar använda uttrycket i rättsstridig avsikt eller liknande, vilket kunde föranleda den uppfattning, att förfalskningen för att vara straffbar måste företagas i avsikt att därigenom begå någon annan rättskränkning. Men dessa lagar avse med nämnda tvetydiga uttryck, att förfalskningen icke skall ske på skämt eller dylikt, utan vara allvarligt menad: avsiktens »rättsstridighet» skall sålunda ligga redan däri, att ett obehörigt ingrepp äger rum i bevismedlets funktion (t. ex. det oäkta bevismedlet avses skola fungera såsom ett äkta bevismedel). Nämnda lagar hava emellertid mestadels icke bortsett från frågan, huruvida angreppet inskränker sig till bevismedlet eller går därutöver. Fastmera ha de antingen, utgående från ringa straffbarhet för det uppställda rekvisitet, stadgat en kvalifikation i fall av viss större räckvidd hos förfalskningsåtgärden, eller, utgående från en högre straffbarhet, stadgat en privilegiation i fall, då rättsstridigheten inskränkes till själva angreppet på bevismedel (eller då den eventuellt överskjutande rättsstridigheten i allt fall är av lindrig beskaffenhet). Det förra är förhällandet i T. 267 (Wer in rechtswidriger Absicht eine . . Urkunde . . verfälscht oder fälschlich anfertigt und von derselben zum Zwecke einer Täuschung Gebrauch macht) jfr kvalifikationen 268 (Eine Urkundenfälschung, welche in der Absicht begången wird, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Schaden zuzufugen; rättspraxis [RG. 21,69; 27, 300; 36, le?] har emellertid, mot en utbredd åsikt i teorien [och i trots av att lagen ställt dokumentförfalskningen bland förmögenhetsbrotten och således konsekvent överhuvud icke borde ansett förfalskningsbrott, än mindre kvalificerat sådant, föreligga, annat än då förmögenhetsrätt angripits], ansett rekvisitet fyllt, även då den omtalade förmögenhetsfördelen icke varit i och för sig rättsstridig) och 271 jfr kvalifikationen i 272 (intellektuell
53 förfalskning); Bas. 69 jfr 70; Zug 61 jfr 62 (här fastslås uttryckligen, a t t kvalifikationen förutsätter skada å a n n a n s förm ö g e n h e t s r ä t t ) ; Sol. 81 jfr 82; Geg. 209 1 (Wer eine fälschlich angefertigte oder verfälschte Urkunde zur Täuschung eines anderen uber eine rechtlich erhelliche Tatsache gelraucht) jfr 209 2 (Handelt der Täter in der Absicht, sich oder einem Driften einen dem Redd zuwiderluufenden Vermögensvorteil zu versdiaffen oder einem anderen einen rechtswidrigen Nachteil zuzufugen — d e t t a sålunda i m o t s a t s till t y s k r ä t t s p r a x i s m e n i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d n y s s n ä m n d a teoretiska åsikt). — Jfr ä v e n N. 189, 190 om intellektuell förfalskning. D e t senare gäller om D., som (268) i fråga om flertalet disposit i v h a n d l i n g a r uppställer en privilegiation naar Gjerningsmanden hverken har paafert eller tilsigtet at paafere Andre nogen Skade; vidare om N., som i 182 1 straffar den, som i retsstridig hensigt benytter som egte eller uforfalsket et eftergjort eller förf alsket dokument m e n i 182 2 privilegierar det fall, a t t benyttelsen har f mulet sted i hensigt at skaffe bevis for et berettiget eller at besk ytte mod et uber ettiget krav, jfr 185 om förfalskning u t a n b e g a g n a n d e s a m t 188 om g r ä n s m ä r k e n . Flere b l a n d strafflagsförslagen ö v e r e n s s t ä m m a i d e n n a del mer eller m i n d r e m e d
N.: D. K. Fsl. 349 jfr 3513 i. /.; Torps Fsl. 158 jfr 1603; D. Fsl. 1923, 158 jfr 160 s ; Ö. Fsl. 208, 209 jfr beträffande Privaturkunde privilegiationen i 209 2 (Wer die Tat lediglich in der Absicht begeht, einen unlegrundeten Anspruch abzuwehren oder einen legriindeten Anspruch durchzusetzen); Serb. Fsl. 180. R., som 437 ff. straffar dokumentförfalskning u t a n avseende p å h u r u v i d a a n n a t intresse angripes, m o d e r e r a r d e n n a s t å n d p u n k t e n d a s t såtillvida, a t t förfalskning av v a r j e h a n d a i 443 uppräkn a d e i n t y g m. m. privilegieras, om det i n t y g a d e sakförhållandet är s a n n t . T. Fsl. 1919, 237 i n t a g e r i h u v u d f r å g a n den gällande t y s k a lagens s t å n d p u n k t (Wer eine Urkunde fälschlich anfertigt oder verfälscht und von ihr in der Alsicht, einen anderen tiler eine rechtlich erhelliche Tatsache zu täuschen, im Rechtsverkehr Gclrauch macht) m e n
54 uppställer ingen särskild kvalifikation på grund av förfalskningens vidare syftning. T. Fsl. 1925, 187 har bibehållit denna uppfattning.
b) Förfalskningsbrottet förutsätter angrepp på även ett annat intresse än bevismedlets ostörda funktion. Såsom förut anmärkts, är det naturligt, att till den del vissa lagar uppställa förfalskning såsom bedrägerikvalifikation, sådan förfalskning endast föreligger, då förmögenhet angripes genom förfalskningen och närmare bestämt på det sätt som stadgas i den beträffande lagens bedrägerirekvisit. Ö., som behandlar all dokumentförfalskning såsom bedrägerikvalifikation (med undantag endast för de dokumenter, vilkas förfalskning av lagen hänförts till penningförfalskning, jfr ov.), känner sålunda ingen dokumentförfalskning utöver de fall, då förmögenhet bedrägligen angripes genom förfalskningen. Men även om många andra lagar gäller, att dokumentförfalskning endast blir straffbar, såvitt angreppet på bevismedel förenar sig med ett angrepp av annan natur. I den gamla teorien tog denna tanke sig uttryck därigenom, att man i förfalskningsrekvisitet åtskilde mutatio veritatis och aptitas nocendi (eller in praeiudicium alterius) och denna dubbelhet återkommer ofta i moderna rättsordningar. Då det för förfalskningens konsummation sällan fordras, att skada skall ha inträtt (jfr ned.), gör det härvidlag ingen stor skillnad, om det avlägsnare angreppet införes i rekvisitet såsom objektivt eller subjektivt [t. ex. ägnad att framkalla skada) (i syfte att framkalla skada], om ock naturligen mer eller mindre osäkerhet kan uppstå i sådana fall, där det objektiva och subjektiva falla i sär (t. ex. möjlighet till skada funnits, men inkulpaten icke insett denna möjlighet, eller tvärtom, inkulpaten avsett att skada, men objektivt ingen möjlighet till skada förelegat). I det hela torde man emellertid kunna antaga, att ifrågavarande lagar, huru de än uttrycka sig,
55 fasthålla s k a d e m o m e n t e t såsom b å d e objektivt och subjektivt: möjlighet till s k a d a förenad med u p p s å t a t t skada. Ä v e n förekommer, a t t l a g e n själv icke uppställer n å g o t dylikt m o m e n t , v a r k e n objektivt eller subjektivt, m e n a t t r ä t t s p r a x i s k o n s e k v e n t och sedan g a m m a l t (i a n s l u t n i n g till n y s s n ä m n d a g a m l a teori) fordrar d e t t a m o m e n t p å b å d e den objektiva och subjektiva sidan. Så är förhållandet i F r . 145 ff. (där l a g e n endast a n v ä n d e r utt r y c k e t eommettre un faux u t a n a t t t a l a om n å g o n prejudice el. dyk; u p p f a t t n i n g e n i r ä t t s p r a x i s finner dock e t t visst stöd i subsidiärb e s t ä m m e l s e n i art. 162: Les faux certificats de toute autre nature, et d'ou il pour rait résulter, soit lesions en vers des tiers, soit prejudice envers le Trésor public). H i t h ö r a n d e lagar, som a n v ä n d a en objektiv formulering, äro följande: H. 225 ff. (indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan); Ung. 391 a n g å e n d e offentliga d o k u m e n t (wenn hieraus fur einen andern eine Rechtsverletzung erwächst oder erwachsen känn — b l a n d möjliga r ä t t s k r ä n k n i n g a r u t b r y t e s f ö r m ö g e n h e t s k r ä n k n i n g och ställes [392], subjektivt, såsom kvalifikationsgrund); beträffande enskilda dokum e n t y t t r a r sig l a g e n icke u t t r y c k l i g e n , m e n a n t a g l i g e n underförstås s a m m a klausul, jfr särskilt § 4 0 2 : Port. 216, 218 (falsificaedo que prejudique ou possa por sua natureza prejudicar terceira pessoa ou o estado); Bulg. 352, 353 (lika med Ung.). S t u n d o m a n v ä n d e r l a g e n en subjektiv formulering: Belg. 213, som visserligen endast t a l a r om begagnande av falsifikatet, m e n tolkas såsom g ä l l a n d e i n s t i t u t e t i sin h e l h e t (L:application des peines portées contre ceux qui auront fait usage des monnaies, effets, coupons, billets, sceaux, timbres, poineons, marques, dépéches télégraphiques et écrits contrefaits. fabriqués ou falsifies, vHaura lieu qidautant que ces personnes auront fait usage de la chose fausse, dans une intention frauduleuse ou å dessein de nuire); Eng. Steph. 384 (with intent to defraud); Waadt 170, 177 (but dolosif); Graub. 178 (mit böser Gefährde); Wall. 178 (dans une intention eriminelle); Bern 108 (som vid straffsatserna förutsätter en eingetretener oder bealsichtigter Xachteil); Freib. 170,
56 171 (par dol et en vue d'obtenir un a vantage illegitime pour lui-méme ou pour d'autres, ou en vue de porter prejudice ä autrui); Neuch. 231, 239 (dans le but de nuire ä autrui dans sa fortune ou de procurer soit ä luiméme, soit ä un tiers, un benefice appreciable); S c h w . Fsl. 217, 220, 222 um jemanden am Vermögen oder an anderen Rechten zu schädigen oder um sich oder einem andern einen unreclitmässigen Vorteil zu verschaffen). Gen. 136, som i fråga om enskilda h a n d l i n g a r fordrar s k a d a (un prejudice quelconque) för b r o t t e t s k o n s u m m a t i o n , nöjer sig i fråga om offentliga h a n d l i n g a r (133) m e d un but frauduleux. T. Fsl. 1909, 282 fordrar syfte a t t b e g a g n a falsifikatet zur T ä u s c h u n g eines anderen uber Redde oder Rechtsverhältnisse (nöjer sig således icke med en T ä u s c h u n g uber eine rechtlich erhebliche Tatsache el. dyk); häri ligger en u t v i d g n i n g av a n g r e p p e t u t ö v e r själva bevisfunktionen. D ä r lagen, såsom förhållandet är m e d S. 12: 1 ff., i det subjektiva rekvisitet parall el t med skada uppställer nytta (för ink u l p a t e n eller annan), u t a n a t t inlåta sig på, h u r u v i d a n y t t a n m å s t e v a r a av r ä t t s s t r i d i g n a t u r eller d e t t a icke är n ö d v ä n d i g t , ö v e r l ä m n a r den åt tolkningen a t t a v g ö r a d e n n a (mer eller m i n d r e osäkra) fråga (jfr emellertid 12: 8, d ä r u t t r y c k e t i bedräglig avsikt synes korrespondera med d e n vanliga klausulen i 12: 7 sig eller annan till nytta e t c ) . Jfr Fi. 36: 3 ff. (denna l a g h a r i flere-fall en m i n d r e s t r ä n g b e s t ä m m e l s e för den händelse, a t t n ä m n d a subjektiva rekvisit icke föreligger: 36: 3 2 , 7 2 , 9 2 ; jfr Fi. Fsl. 21: 1 / . / . ) .
c) Förfalskningen i vissa fall straffbar redan i och med angreppet p å bevismedel, i andra fall först såsom medel för annat angrepp. D e lagar, såsom N. Y. in. fl. (jfr ov. ss. 16 ff.), vilka särskilt u t b r y t a sådan förfalskning, som sker i s a m m a n h a n g m e d bevisn i n g inför domstol m. m., i n s k r ä n k a inom d e t t a o m r å d e icke rekvisitet g e n o m n å g o n y t t e r l i g a r e fordran p å a n g r e p p e t s beskaffen-
57 het (detsamma gäller T. Fsl. 1925, 177, jfr ov.). Men i själva denna uppfattning ligger, att gärningen anses innehålla ett dubbelt angrepp, nämligen dels (liksom annan förfalskning) på bevismedel dels på statens judiciella funktion. De lagar, som behandla viss förfalskning såsom bedrägerikvalifikation, medan annan förfalskning kriminaliseras särskilt, betrakta stundom även sistnämnda område ur bedrägerisynpunkt: Schwyz 106 (in betruglicher Absicht — uttrycket fattas dock icke strikt i förmögenhetsbetydelse, jfr 108); stundom fordras bestämt ett angrepp på annat intresse än bevismedelsfunktionen: Zur. 102 (in der Absicht, sich oder einem Anderen einen rechtswidrigen Vorteil zu verschaffen oder Anderen Schaden zuzufugen); stundom uppställes förutsättningen av »rättsstridig» avsikt (t. ex. Luz. 134 ff.), vilket uttryck dock i några fall torde fattas temligen inskränkande, jfr Obw. 56; Glar. 69 b. I några fall gör lagen en konstitutiv skillnad mellan offentliga (eller åtminstone vissa offentliga) dokument och andra. Sp., som förklarar förfalskning av offentliga (och med dem likställda, jfr ov.) dokument såsom utan vidare straffbar, fordrar (318) i fråga om förfalskning av enskilda dokument, att den sker con perjuicio de tercero 6 con änimo de causdrselo. Begagnandet, utan delaktighet i förfalskningen, förutsätter, i varje fall då det icke sker inför domstol, även vid offentliga dokument (316) intenciön de lucro; för vad angår begagnandet av enskilda dokument (319), har rättspraxis, även då begagnandet skett inför domstol, fastslagit samma rekvisit (Sent. 10/2 1887: Seyun este articulo, para ser punible la presentaciön en juicio de un documento falso son condiciones indispensables . . . un lucro ilegitimo, 6 ä causar ä sabiendas perjuicio indebido). Fi. Fsl. 21: 1 i. f. uppställer i fråga om särskilt utbrutna »arkivhandlingar» (dombok m. m.), en mildare bestämmelse för det fall att det eljest inom hela institutet gällande subjektiva rekvisitet (för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan) icke skulle föreligga. Några lagar intaga den ståndpunkt, att de närmast i förfalsk-
58 ningsrekvisitet införa fordran p å s k a d a eller möjlighet till s k a d a m e n tillägga, såsom e t t m i n d r e straffbart fall, en b e s t ä m m e l s e om förfalskning, som s k e t t i r ä t t s e n l i g t syfte. Sakligen k a n d e n n a s t å n d p u n k t k o m m a n ä r a den nyss anförda hos N. m. fl. l a g v e r k (vilka utbryta n ä m n d a fall ur förfalskningsrekvisitet). H i t h ö r a : It. 275 ff. (ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento) m e d t i l l ä g g s b e s t ä m m e l s e n i 282 (Quando il colpevole commetta alcuno dci delitti indicati negli articoli precedenti per procurare a se o ad altri un mezzo probatorio di fatti ver i — a t t d e t t a i n e x a k t a u t t r y c k icke får t a g a s efter orden, u t a n f a s t m e r a i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d den n o r s k a lagens ovan [sid. 53] citerade u t t r y c k , visar sig av motiverna [Rel. minist, § 571], d ä r såsom skäl för den lägre straffskalan framhålles, a t t »il colpevole intende von gia a cagionare un danno a allrui, bensi evitare un danno a se medesimo»); Thurg. 160 ff. (aus (/ewinnsiichtiger Absicht oder um einen Andem zu schädigen) m e d en tilläggsbestämmelse, dock e n d a s t beträffande offentliga d o k u m e n t , 169 (um sich tiber wahre Tatsachen ein Bewei smittet zu verschaffen); Tie. 215 etc. (in altrui pregiudizio, anche meramente possibile) jfr 219
( = It.); Venez. 276 ff. jfr 283. 2) Förfalskningsåtgärdens yttre form. Missbruk av bevismedels funktion k a n logiskt sett, m e d hänsyn till det sätt, v a r p å m i s s b r u k e t sker, n ä r m a s t åtskiljas i framk a l l a n d e av e t t oriktigt fungerande (positiv förfalskning), och m o t v e r k a n av ett r i k t i g t (negativ förfalskning); n a t u r l i g e n k u n n a h ä r som alltid ö v e r g å n g s f o r m e r t ä n k a s . I b å d a fallen k a n missb r u k e t a n t i n g e n direkt träffa själva bevismedlet såsom e t t m a t e riellt föremål (materiell förfalskning) eller k n y t a sig till n å g o n immateriell o m s t ä n d i g h e t (immateriell förfalskning). Grenom samm a n s ä t t n i n g av dessa t v å i n d e l n i n g s g r u n d e r u p p s t å således fyra former av förfalskningsåtgärd: a) positiv-materiell, b) positiv-immateriell, c) negativ-materiell, d) negativ-immateriell förfalskning.
59 Under den första formen faller vad man i vardagslag förstår under ordet förfalskning, t. ex. utskrivande av en falsk eller förfalskande av en äkta växel. Under den andra formen faller framställandet av ett äkta bevismedel med osannt innehåll (s. k. intellektuell förfalskning, t. ex. en läkare utfärdar ett sjukbetyg för en frisk person eller tvärtom) eller begagnande av ett riktigt bevismedel på ett oriktigt sätt (t. ex. ett i och för sig sannt intyg, givet om X, användes falskeligen så som om det vore givet om A; eller den skuld, som utkräves med tillhjälp av skuldsedeln, är redan betald, ehuru skuldsedeln icke återlämnats). Under den tredje formen faller förstörande, undangömmande eller annan dylik materiell åtgärd med bevismedlet. Under den fjärde formen faller immateriell åtgärd, som motverkar bevismedlets funktion utan att beröra det såsom materiellt föremål (t. ex. bestridande av bevismedlets äkthet eller bevistemats sanning). Det är emellertid långt ifrån, att lagarne i samma utsträckning genomföra en kriminalisation, ur förfalskningssynpunkt, av dessa ur en logisk analys framgående fyra former. Den första formen, den positiv-materiella, som praktiskt såväl som historiskt sett är kärnan i förfalskningsinstitutet, uppställes naturligen alltid, såvitt förfalsknings brottet överhuvud uppställes. Den andra formen, den positiv-immateriella, uppställes i några (särskilt romanska) lagar så generellt, som den kan anses ha praktisk betydelse, åtminstone såvitt det rör missbruk i sammanhang med själva framställandet av bevismedlet (äkta bevismedel med osannt innehåll) och likställes i fråga om straffbarhet med den positiv-materiella formen; i det stora flertalet av andra lagar förekommer den visserligen inom förfalskningsinstitutet men endast för särskilda begränsade områden och ofta (men icke alltid) med väsentligt mindre straffbarhet än den positiv-materiella formen. Den tredje formen, den negativ-materiella, medtages, för så vitt det gäller handlingar e t c , inom förfalskningsinstitutet av ett icke ringa antal lagar, medan åtskilliga andra lagar bestraffa dessa fall ur annan 5
synpunkt än förfalskning. Den fjärde formen slutligen, den negativ-immateriella, finnes endast i undantagsfall kriminaliserad inom förfalskningsinstitutet. För en översikt av lagarnes ståndpunkter är lämpligast att närmast betrakta de fyra formerna var för sig. a) Positiv-materiell förfalskning. Då denna form, som nämnt, alltid uppställes i första hand, sammanfaller dess omfång i varje lag med förfalskningsinstitutets omfång överhuvud, varom jfr ovan. Lagarna innehålla stundom närmare bestämmelser rörande omtvistade frågor vid den positiv-materiella förfalskningen. Sålunda hava några lagar berört frågan om förfalskning i diktad persons namn. N. 181; Eng. Steph. 385 d2; Mex. 7101; D. K. Fsl. 349 och Serb. Fsl. 1793 göra härvid ingen skillnad mellan förfalskning i diktad och i verklig persons namn; detsamma torde genomgående gälla rättspraxis i de länder, där lagen icke upptager frågan. S. 22: 16 har visserligen uppställt fallet i bedrägerikapitlet men bygger rekvisitet efter förfalskningstyp (»sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra»; konsummation i och med begagnandet); emellertid är straffet mindre än motsvarande fall av förfalskning i verklig persons namn (12: 4, 5, 6). Det sista gäller även D. 275 (Skriver Nogen opdigtede Navne under et Document, blive de for falsk Underskrift paa Documentor af samme Beskaffenhed givne Foreskrifter at anvende med en forholdsmmssig NedsceUelse af Straffen, efter Omstcendighederne til det Halve); Gen. 137 (lorsque la fausse écriture ou la fausse signature se rapporte . . . a une personne imaginaire; denna lag synes här anlägga den synpunkt, att i förevarande fall ingen efterlikning av viss persons handstil kan förekomma; jfr ned.). Andra omtvistade frågor vid den positiv-materiella förfalskningen kunna uppstå vid dokument med linderskrift, försåvitt det
61 kan inträffa, att underskriften verkställes av den, som dokumentet utvisar (indikaten), medan en större eller mindre del av kontexten härrör från någon annan. Vare sig indikatens underskrift kommer före eller efter vad som härrör från annan person, kan missbruk av bevismedel föreligga därigenom, att den främmande delen av dokumentet icke överensstämmer med indikatens uppfattning vid undertecknandet. Under omständigheter kan emellertid gärningen närma sig eller övergå till trolöshet eller bedrägeri och lagarna hava därför stundom tagit position i frågan. Detta inträffar särskilt ofta i fall, där ett papper, innehållande en namnteckning, ifylles på obehörigt sätt (blankettförfalskning). Många lagar förklara utan åtskillnad denna gärning för förfalskning. Så N. 180;
D. 273; T. 269; Ung. 404; Port. 220; Bulg. 363; Waadt 185; Freib. 177; Bas. 71; Zug 63; Sol. 83; St. Gall. 74; Mex. 7102 (documento que pueda comprometer los bienes, la honra, la persona 6 la reputaciön de otro, 6 causar perjuicio d la sociedad); D. K. Fsl.
349; Torps Fsl. 158; D. Fsl. 1923, 161; Schw. Fsl. 217; Serb. Fsl. 1791. Andra lagar utsöndra det fall — visserligen det i praktiken vanligaste och viktigaste — att blanketten anförtrotts åt inkulpaten och behandla detta fall icke såsom förfalskning utan såsom trolöshet. Så Fr. 407 (Quiconque, abusant cVun blanc-seing qui lui aura été confié, aura frauduleusement écrit au-dessus une obligation ou décharge, ou tout autre acte pouvant compromettre la personne ou la fortune du signataire); It. 418; Sp. 548 6 ; R. 613; Turk. 235; Wall. 311 (men jfr 186); Tic. 381; Gen. 360; Neuch. 388. Ännu andra lagar, såsom S.; Fi.; Ö.; Belg., beröra ej frågan. — Beträffande åter det fall, att kontexten funnits förut och att namnteckningen erhållits genom att uppväcka villfarelse hos undertecknaren rörande kontextens innehåll, uttala sig lagarna långt mera sällan. Jfr emellertid N. 180 (naar underskriften forskaffes ved hjcelp af en vildfar else, paa grund af hvilken den gives paa et andet dokument eller et dokument af andet indhold end tilsigtet); D. K.
Fsl. 349; Torps Fsl. 158; D. Fsl. 1923, 161; Serb. Fsl. 1792. [Jfr
även S. 12: 2, 4]. I de flesta länder torde rättspraxis vara benägen att här i ganska stor utsträckning antaga förfalskning. I några lagverk beröres ett fall, som under omständigheter kan sväva på gränsen mellan positiv-materiell och positiv-immateriell förfalskning, nämligen att någon, utan att förändra sitt namn, i dokumentet tillägger sig en falsk ställning, ägnad att inverka på dokumentets beviskraft. Någongång anföres detta såsom ett specialfall av positiv-immateriell förfalskning: T. 271 (offentliga dokument), 277 (läkarintyg). Men stundom uppställes fallet, utan avseende på det omfång, som lagen giver den positivimmateriella förfalskningen, såsom en generell form för förfalskning av dokument (varigenom det faktiskt behandlas lika med positiv-materiell förfalskning). Så N. 181 (det dokument . . . hvori udstederen urigtig tillägger sig en stilling, som er af väsentlig betydning for dets beviskraft); Mex. 710 5 (atribuyendose al que extiende el documento, 6 atribuyendo d la persona en cuyo nombre lo hace, tin nombre ö una investidura, calidad ö circunstancias que no tengan y que sean necesarias para la validez del acto); D. K. Fsl. 349; Serb. Fsl. 179 4 .
Såväl i fråga om förfalskning av handlingar som av stämplar (märken) förekommer i åtskilliga lagar, särskilt romanska, att den positiv-materiella förfalskningsåtgärden uppdelas i olika fall. För vad angår handlingsförfalskning har detta emellertid icke mycket mer än redaktionell betydelse, enär de olika fall, som uppräknas, hava samma straffbarhet och i övrigt behandlas lika samt eventuella luckor pläga utfyllas av tolkning i rättspraxis. Beträffande däremot stämpelförfalskning är denna uppräkning stundom förbunden med en verklig struktur, i det de olika fallen i större eller mindre utsträckning erhålla olika rättsverkan. Sådana olika fall, beträffande stämpelförfalskning, äro: 1) förfalskning av (ett mångfaldigande) sVåmnelredskap; 2) frambringande, medelst dylikt falskt redskap, av falsk stämpel (märke) • 3) begagnande av på detta sätt åstadkommen falsk stämpel (märke); 4) frambringande av falsk stämpel (märke) utan användande av
mångfaldigande redskap; 5) begagnande av på sistnämnda sätt frambragt stämpel (märke); 6) frambringande av märke genom obehörigt användande av åkta ståmnelredskap; 7) missbruk av äkta stämpel (märke), t. ex. genom överflyttande av äkta guldsmedsstämpel på annat föremål (jfr Fi. 36: 10 3 : sätter å vara . . allmänt märke, som ej varit för den varan avsett; N. 180 i. ./'.; D. 278; H. 217 3 , 219 3 ; dessa lagar, som uttryckligen påpeka fallet, göra emellertid, liksom flera andra, ingen skillnad i straffbarhet); 8) borttagande av makulationsmärke från ett redan använt äkta märke eller åtminstone användande av dylik förfalskningsprodukt. Isynnerhet tre synpunkter göra sig vid denna struktur stundom gällande i lagarne: den första, att en förfalskning, som innebär fara för frambringande av en obegränsad mångfald förfalskningsprodukter, är straffbarare, än där detta icke är fallet; den andra, att missbruk medelst äkta stämpelredskap eller äkta stämpel (märke) är mindre straffbar än övriga fall; den tredje, att begagnande utan förfalskande innebär mindre straffbarhet än förfalskande. Fallet 8 straffas dessutom ofta väsentligt lindrigare. Fr. uppställer flere grader: strängast bestraffas ovannämnda fall 1—3 (art. 140); därnäst fallet 6 (141); därnäst fallen 4 och 5 (142); därnäst fallet 7 (143, extensivt tolkad i rättspraxis); samt slutligen, med ett mindre straff (L. 16/io 1849, L. ll/e 1849, 21), fallet 8 (begagnande förutsattes). Belg. hopkopplar alla de tre nämnda synpunkterna: förfalskning av det mångfaldigande redskapet ävensom dess användande straffas strängare (180); mindre strängt: förfalskning utan användande av dylikt redskap (182. 184); begagnande (såvitt det icke består i försäljande) av falsk stämpel (märke), lika gott hur det frambragts (183, 184); och framställande av falsk stämpel (märke) medelst obehörigt användande av äkta stämpelredskap ävensom missbruk av äkta märke (182, 185). — För borttagande av makulationsmärke från adhesivmärke, järnvägsbiljett etc. eller begagnande av dylik produkt uppställer 190 ett särskilt ringa straff.
64 It. förfar olika vid olika a r t e r av s t ä m p l a r (märken). I fråga om »adhesi v märken» är det e g e n t l i g a b r o t t e t s fullbordan given först m e d framställande av det falska m ä r k e t (268); e n b a r t begagn a n d e (även försäljande) straffas m i n d r e (270); framställandet i och för sig av r e d s k a p e t straffas ä v e n m i n d r e (269, såsom förberedelsehandling). I fråga d ä r e m o t om andra stämplar (märken) d r a b b a r det s t r ä n g a straffet r e d a n redskapsförfalskningen (266). Obehörigt a n v ä n d a n d e av åkta r e d s k a p eller s t ä m p e l (märke) straffas g e n o m g å e n d e m i n d r e s t r ä n g t ä n f r a m b r i n g a n d e av falska. — F ö r b o r t t a g a n d e av m a k u l a t i o n s m ä r k e (eller b e g a g n a n d e av p r o d u k t e n ) uppställer 274 e t t m i n d r e straff. Sp. uppställer u t t r y c k l i g e n principen av större straffbarhet vid a n v ä n d n i n g av m å n g f a l d i g a n d e r e d s k a p , 290: Si las falsificaciones de que trätan los dos articolos anteriores (o: av m y n d i g h e t s sigill eller av m ä r k e n e t c , som a n v ä n d a s av m y n d i g h e t för a t t identifiera föremål eller kontrollera e i l ä g g a n d e av utskylder) se hubieren verificado sin emplear timbre, ni sello, ni otro instrumento mecdnico propio para la falsificaciém, se impondrd al culpable la pen a inmediatamente inferior en grado d las senaladas para aquellos delitos. Principen, a t t e n b a r t b e g a g n a n d e straffas m i n d r e ä n förfalskande, uppställes i 285 och, u n d e r f ö r u t s ä t t n i n g a t t g ä r n i n g e n ej skett i l u k r a t i v t syfte till förfång för s t a t s k a s s a n , i 288 2 . — B o r t t a g a n d e av makul a t i o n s m ä r k e (eller b e g a g n a n d e av produkten) straffas 293 med e t t m i n d r e straff. Ä v e n lagar, som eljest b e h a n d l a de olika formerna av stämpelförfalskning såsom l i k v ä r d i g a i fråga om straffbarhet, uppställa s t u n d o m e t t mindre straff för den, som å n y o a n v ä n d e r r e d a n a n v ä n d s t ä m p e l e t c : Fi. 36: 11; N. 184 (etpostfrimerke, stempelmerke eller andet merke, et adgangstegn eller en reiselillet eller en lignende gjenstand, der er S0gt givet udseende af at vcere gyldig enten i videre udstrcekning end stemmende med det virkelige forhold, eller efter at den har tält sin gyldighed); H. 221, 222; T. 276; Ung. Ges. 1897,
XXXVII § 1; Fi. Fsl. 21: 4; T. Fsl. 1909, 2842; Geg. 2062; T. Fsl.
65 1919, 2 5 1 ; T. Fsl. 1925, 198. A n d r a s å d a n a l a g a r g ö r a åter ingen skillnad mellan d e t t a fall och a n n a n stämpelförfalskning: S. 12: 7; Bulg. 3 7 1 ; Torps Fsl. 159 etc. N. 369; D. K. Fsl. 348 2 , 363 3 ; Torps Fsl. L. om Fors. 27; D. Fsl. 1923, L. om Fors. 28; D. Fsl. 1924, 179 2 jfr 1 7 1 ; Schw. Fsl. 327 uppställa, i analogi m e d v a d som ofta förekommer vid penningförfalskning, bötesstraff för den, som utsprider o. s. v. föremål, som g e n o m sin likhet bl. a. m e d vissa v ä r d e t e c k e n l ä t t k u n n a giva a n l e d n i n g till förväxling. S å d a n a b e s t ä m m e l s e r innehållas stundom i specialförfattningar, t. ex. Fr. L. llli 1885, L. 3 0 / 3 1902. Jfr n ä r m a r e h ä r o m ned. ss. 90 ff.
b) Positiv-immateriell förfalskning. Åtskilliga l a g a r genomföra, såvitt det rör h a n d l i n g (écriture etc.) såsom objekt, efter den franska r ä t t e n s föredöme, den positiv-immateriella förfalskningen i v i d s t r ä c k t omfång, v a r v i d dess e n a form (jfr ov. s. 59), den »intellektuella» förfalskningen, ofta uppställes såsom en fullständig parallellform till den positiv-materiella. H i t höra H., där u t t r y c k e t valschelijk opmaakt i 225 ff. i p r a k t i k e n anses omfatta såväl positiv-materiell som intellektuell förfalskning (jfr emellertid 226 1 och 227, där i fråga om en authentieke åkte olika straffbestämmelser uppställas); Fr. 146 (intellektuell förfalskning av ä m b e t s m a n : tout fonctionnaire ou officier public qui, en rédigeant des actes de son ministére, en aura frauduleusement denature la substance ou tes circonstances, soit en écrivant des conventions autres que celles qui auraient été tracées ou dictées par tes parties, soit en constatant comme vrais des faits faux, ou comme avoués des faits qui ne Vétaient pas), 147 (intellektuell förfalskning av offentliga h a n d l i n g a r , b e g å n g e n av e x t r a n e u s : par . . alteration de . . faits que ces actes avaient pour objet de recevoir et de constater), till s i s t n ä m n d a b e s t ä m m e l s e h ä n v i s a r art. 150 (förfalskning av en écriture privée); 154 2 , 157; Belg. 196 (som beträffande såväl
m offentliga som enskilda handlingar innehåller ett rekvisit = det nyss citerade i Fr. 147); Sp. 314 (intellektuell förfalskning av ä m b e t s m a n : suponiendo en un acto la intervenciön de personas que no la han tenido; atribuyendo å las que han intervenido en el declaraciones 6 manifestaciones diferentes de las que hubieren hecho; faltando d la verdad en la narraden de los hechos o. s. v.), 315 ( m o t s v a r a n d e be-
stämmelse för extraneus), 318 (detsamma beträffande förfalskning av enskild handling); 322 2 ; Port. 216—222 (denna lag framhåller uttryckligen, att det osanna faktum skall vara ett sådant que os mesmos documentos teem por fim certificar e authenticar, ou que é essendal para a validade d1 esses documentos); 2 3 1 ; Turk. 153 ff.; W a a d t 177 (Celui qui, dans un acte ou dans une écriture et avec dol, constate, fait ou laisse constater, comme vrai, un fait qu'il sait étre faux, ou comme faux un fait qu'il sait étre vrai, commet le délit de faux imma-
tériel); Wall. 178; Freib. 171; 355 2 ; Neuch. 236; 241 (dessa kantonallagar i huvudsak = Waadt). I nämnda länders rättspraxis straffas sålunda såsom förfalskning t. ex. att en sekreterare i protokollet upptager frånvarande såsom närvarande; oriktig uppgift i konnossement, i pantlånareregister e t c ; och framför allt det praktiskt viktigaste fallet, oriktigt förande av handelsböcker. Bland förslagen utsträcker D. K. Fsl. den positiv-immateriella förfalskningen till alla dokument (353: Den, der i Ret sfor hold benytter eller overlader till Benyttelse et cegte oq uforfalsket Dokument som vedrorende en anden Person end den, hvem det virkelig angaar, eller paa anden mod Dokumentets Bestemmelsc stridende Maade, straffes udenfor Tilfmlde, hvor smrlige Begler gcelde . . . Med samme Straf straffes den, der udenfor Tilfmlde, hvor sirlige Regler galde, for at skuffe i Retsforhold i eller til et Dokument af giver urigtig Erklmring angaaende nogen Omstamdighed, som Dokumentet er bestemt til af beridne, eller som benytter eller overlader til Benyttelse et saadant Dokument som indeholdende Sandhed;
jfr 362 om märken); jfr 354, 1951. Jfr D. Fsl. 1923, 162 (icke 163). Andra lagar kriminalisera den positiv-immateriella förfalskningen i mindre omfång. Oemenligen intaga dessa lagar den
67 s t å n d p u n k t , a t t s å d a n förfalskning straffas, såvitt det rör offentliga h a n d l i n g a r och k a n s k e ä v e n vissa i n t y g av enskild n a t u r (särskilt l ä k a r i n t y g ) . D å förfalskningen i fråga begås av ä m b e t s m a n i ä m b e t e t , blir den n a t u r l i g e n alltid straffbar; liksom vid a n d r a fall av förfalskning i ä m b e t e t förekommer än, a t t d e t t a fall u p p t a g e s i förfalskningsinstitutet, än, a t t det n a m n e s b l a n d ä m b e t s b r o t t e n , än, a t t det överhuvud icke särskilt omtalas u t a n i n g å r u n d e r n å g o t m e r a generellt ä m b e t s b r o t t s r e k v i s i t . Till n u n ä m n d a t y p h ö r a följande l a g a r : Fi. 36: 7 (Har någon . . uppsåtligen vilselett den, vilken åligger föra kyrkobok. mantalsförteckning, eller annan dylik allmän handling, och sålunda föranlett oriktig anteckning däri), ib,3 (bruk); jfr även, b l a n d förseelserna, 42: 3, 5: N. 189 (Den, som i inclen- eller udenlandske offentlige dokumenter eller beger eller i Imgeattester afgiver urigtig erklcering angaaende nogen begivenhed eller omstamdighed, hvorfor erklmringen er bestemt til at af give bevis . . saafremt hensigten har vmret at forskaffe sig eller andre en uberettiget vinding eller at skade nogen) och 190 (bruk av dylik h a n d l i n g ) ; m o t s v a r a n d e g ä r n i n g av ä m b e t s m a n u p p t a g e s b l a n d ä m b e t s b r o t t e n 120; jfr även, b l a n d förseelserna, 372 (den, som for at fere andre bag lyset angaaende omstcendigheder af betgdninq for retsforhold eller foretagelsen af retshandler udsteder en skriftlig bevidnelse, der indeholder us andhed . . . den, som i hensigt at tilvende sig eller andre en fordel eller at skade nogen, hgnagtig udgiver sig eller en anden for en i en bevidnelse omhandlet person eller paa anden maade retsstridig benytter en bevidnelse); T. 271 (Wer vorsätzlich bewirkt, dass Erklärungen, Verhandlungeu oder Tatsachen, welche fur Redde oder Rechtsverhältnisse von Erhehlichkeit sind, in öffentlichen Urkunden, Btichern oder Bcgistern als abgegcben oder geschehen beurkundet werden, während sie uberhaupt nicht oder in andercr Weise oder von einer Person in einer ihr nicht zustehenden Eigenschaft oder von einer anderen Person abgegeben oder geschehen sind); 273 (bruk av dylik h a n d l i n g ) ; 278 (Ärzte und ändere approbierte Medizinalpersonen, welche ein unrichtiges Zeugnis uber den Gesundheitszustand eines Menschen zum Gebrauche bei einer Behörde
68 oder Versicherungsgesellschaft wider besseres Wissen ausstellen); 279 (bruk av dylik handling), 363; Ung. 3 9 4 - 3 9 7 , 400 (intellektuell förfalskning av offentlig handling, 405 (bruk därav), 408 (läkarintyg), 410 (bruk därav), 411 (kommunalordförandes i n t y g om uppförande eller förmögenhetsförhållande); It. 276 (Il pubblico ufficiale, che, ricevendo o formando un atto nell'esercizio delte sue funzioni, attesta come veri e seguiti alla sua presenza fatti o dichiarazioni non conform a veritä, od omette o altera le dichiarazioni da lui ricevute, ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento); 290 (Il pubblico ufficiale o altri che abbia legale facoltä di rilasciare certificate, quando attesti falsamente in alcuno di essi la buona condotta, Vindigenza, o altre circostanze atte a procacciare alla persona cui il certificate si riferisce la beneficenza o la fiducia pubblica o privata, o il conseguimento di ufficii o impieghi pubblici o di favori o di beneficii di legge, o Vesenzione da funzioni, servigi od oneri pubblici), ib. (bruk); 279 1 (Chiunque attesta falsamente al pubblico ufficiale, in un atto pubblico, Videntitä o lo stato della propria o dell'altrui persona, o altri fatti dei quali 1'atto sia destinato a provare la veritä, ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento) m e d privilegiationer (pass etc.) i 286 och 287; vidare, i fråga om enskilda handlingar, 288 (Chiunque, essendo per legge obbligato a tenere speciali registri soggetti alVispezione delVautorita di pubblica sicurezza, o a fare notifieazioni aWautoritä stessa, rispetto alle proprie operazioni industriali o professionali, scrive o lascia scrivere negli uni o nelle altre indicazioni o clati falsi); 289 (Il medico, il chirurgo o altro ufficiale di sanitä, che rilascia per solo favore un falso attestato, destinato a far fede presso V autorita . . Se, per effetto delV attestato falso, una persona såna di mente sia ammessa o trattenuta in un manicomio, o derivi altro grave nocumento . . . Se il fatto sia commesso per danaro o altra utilitä, data o promessa, per se o per altri o. s. v.), ib. (bruk av dylik h a n d l i n g ) ; 279 2 h a n d e l s p a p p e r (chi in titoli o effetti di commercio attesta falsamente Videntitä della propria o dell'altrui persona), 292; R. 445 ff. (osanna uppgifter inför m y n d i g h e t , som inflyta i offentliga h a n d l i n g a r av viss art; ä v e n s o m s å d a n a uppgifter i
69 vissa enskilda h a n d l i n g a r — handelsböcker etc. — såvitt dessa inför m y n d i g h e t åberopas), 448 (bruk), 439 (jfr ned.); Bulg. 355 ff. (väsentligen = U n g . ; i 367 m e d t a g e s , j ä m t e l ä k a r i n t y g , i n t y g av v e t e r i n ä r om djurs hälsotillstånd; Bas. 73, 74 2 , 75 2 och Zug 63 (väsentligen = T.); Tic. 223 2 , 225 ff. (liknande m e n u t a n a t t medt a g a n å g r a enskilda h a n d l i n g a r under intellektuell förfalskning); Thurg. 161, 168; Sol. 85, 89 2 . Jfr även Schaffh. 234 a; ZUr. 103 c. F l e r t a l e t b l a n d strafflagsförslagen h ö r a ä v e n hit: Fi. Fsl. 2 1 : l 2 i fråga om a r k i v h a n d l i n g a r (Var som i en för anteckningar av visst slag avsedd arkivhandling föranleder en oriktig anteckning av ifrågavarande slag, genom att vilseleda den, vilken det åligger att införa anteckningarna i handlingen), ib. 2 1 : 2 (bruk): Torps Fsl. 161, Lov om Fors. 10; liknande D. Fsl. 1923, 163 (Den, som for at skuffe i Retsforhold i offentligt Dokument eller Bog, i privat Dokument eller Bog, som det ifelge Lov eller sirligt Pligtforhold paahviler ham at udf&rdige eller fete, eller i Lage-, Jordemoder- eller Dyrelmyeattest afgiver urigtig Erklcering om noget Forhold, angaaende hvilket Erklmringen skal tjene som Bevis, ä v e n bruk), 162 (Den, som i Retsforhold gar Brug af el cegte Dokument som vedrerende en anden Person end den, hvem det virkelig angaar, eller paa anden mod Dokumentets Bestemmelse stridende Maade), L. om Fors. 11, 13; T. Fsl. 1909, 285, 286, 283 2 ; Geg. 211, 212, 210 2 ; T. Fsl. 1919, 238 (Die Strofen der Urkunden fälschung [§ 237] treffen audi den, der bewirkt, dass eine rechtlich erhebliche Tatsache in einer öffentlichen Urkunde unrichtig beurkundet wird, oder der von einer solchen unrichtigen Beurkundung in der Absicht, einen anderen uber die beurkundete Tatsache zu täuschen, im Bechtsverkehr Gebrauch macht), 242 (Ein Arzt, Zahnarzt oder Tierarzt, der wissentKch uber den Gesundhcitszustand oder uber die Ur sache des Todes eines Menschen oder eines Tieres ein unrichtiges Zeugnis sum Gebrauch bei einer Behörde, einer öffentlichen Versicherungsanstalt oder einer anderen Versicherungsunternehmung ausstellt . . . Wer von einem unrichtigen Zeugnis soldier Art in der Absicht Gebrauch macht, eine Behörde, eine öffentliche Versicherungsanstalt oder eine andere V er sicher ung sunter nehmung zu täuschen), 243 (Wer bei einer Prtifung, die bei einer Behörde zur Er-
70 langung einer Anstellung oder eines Titels oder zum Nachweis der Beftihigung zu einem Amte oder Beruf abzulegen ist, die vorgeschriebene Versicherung der selbständigen Herstellung fur eine Prtifungsleistung abgibt, die er ganz oder teilweise (lurch einen anderen hat anfertigen lassen . . . Ebenso wird bestraft, wer einem anderen fur eine solche Prufung Leistungen, der en selbständige Herstellung zu versichern ist, ganz oder zum Teil anfertiqt; kvalifikation, om s i s t n ä m n d a g a m i n e : b e g å s y r k e s m ä s s i g t eller om n å g o n offentligen eller g e n o m utsprid a n d e av skrift, wenn auch in verschleiender Weise, erbjuder dylika prestationer), 240 (Wer in der Absicht, sich das Fortkommen zu erleichtem, von einem Ausweispapier Gebrauch macht, das fur einen anderen ausgestellt ist . . . Ebenso wird bestraft, wer einem anderen in der Absicht, ihm das Fortkommen zu erleichtern, ein Ausweispapier iiberlässt, das nicht fur ihn ausgestellt ist. Den Ausweispapier en stehen gleich änder e Urkunden, die im Verkehr als Ausweis verwendet zu wer den pflegen, und Zeugnisse); T. Fsl. 1925 u p p t a g e r u n d e r förfalskningsi n s t i t u t e t endast l ä k a r i n t y g o. d. (192: Wer bei berufsmässiger Ausubung der Eeilkunde, Krankenpflege oder Geburtshilfe ein unrichtiges Zeugnis zum Gebrauch im Bechtsverkehr ausstellt; ä v e n s å den, som b e g a g n a r dylikt i n t y g ) ; v a d a n g å r intellektuell förfalskning av offentliga dokument, behandlas den tillsammans med ä m b e t s b r o t t e n : efter bestämmelsen om ä m b e t s m a n s unrichtige Beurkundung m. m. (128), uppställes ett (först m e d b e g a g n a n d e t konsummerat) rekvisit för extraneus (129: Wer von einer unrichtigen öffentlichen Urkunde oder von einer mit einem unrichtigen öffentlichen Beglaubigungszeichen versehenen Sache im Bechtsverkehr in der Absicht Gebrauch macht, einen anderen tiber das beurkundete Redd, Rechtsverhältnis oder die beurkundete Tatsache oder die bestätigte Eigenschaft der Sache zu täuschen), vilket sålunda omfattar b å d e det fall, a t t extraneus själv är a n s v a r i g för bevismedlets oriktiga innehåll, som a t t h a n , u t a n a t t d e t t a är förhållandet, b e g a g n a r e t t honom veterligen oriktigt bevismedel; jfr 140; Ö. Fsl. 212 (1. Wer, um einen Rechtsanspruch oder ein Beweismittel fur eine Tatsache von rechtlicher Be-
71 deutung zu schaffen, durch Erregung oder listige Benutzung eines Irrtums bewirkt, dass in einer öffentlichen Urkunde eine unwahre Tatsache von rechtlicher Bedeutung beurkundet wird; 2. wer eine unwahre Urkunde dieser Art zur Geltendmachung eines Rechtsanspruches oder zum Beweis einer Tatsache von rechtlicher Bedeutung gebraucht); 213 (1. Der Ar st, Tierarzt oder ein von der öffentlichen Behörde besteliter Soch v erstand i g er, Schätzmann oder Dolmetsch. der bei Austibung seines Berufes eine unwahre Tatsache beurkundet; 2. Der Gewerbeinhaber, der in einem Arbeitszeugnis eine unwahre Tatsache beurkundet. um die öffentliche Behörde tiler die Befähigung eines anderen fur eine Gewerbebefugnis irrezuftihren; 3. wer eine unwahre Urkunde dieser Art zum Beweis einer Tatsache von rechtlicher Bedeutung gebraucht); 214 (Wer bei der Errichtung einer öffentlichen Urkunde oder bei der öffentlichen Beglaubigung einer Urkunde die Identität eines anderen als Zeuge bestätigt, obwohl er ihn nicht kennt); Schw. Fsl. 219 (Wer durch Täuschung bewirkt, dass ein Beamter oder eine Person öffentlichen Glaubens eine rechtlich erhebliche Tatsache unrichtig beurkundet, namentlich eine falsche Unterschrift oder eine unrichtige Abschrift beglaubigt; wer eine so erschlichene Urkunde gebraucht, um einen andern filer die darin beurkundete Tatsache zu täuschen); en bestämmelse rörande intyg av läkare och djurläkare förekommer bland ä m b e t s b r o t t e n 282 (1. Ärzte oder Tierärzte, die vorsätzlich ein unwahres Zeugnis ausstellen, das zum Gelrauche lei einer Behörde oder zur Erlangung eines itnlerechtigten Vorteils bestimmt oder das geeignet ist, wichtige und berechtigte Interessen Drifter zu verletzen . . Hat der Täter daftir eine besondere Belohnung gefordert, angenommen oder sich versprechen lassen . . 2. Handelt der Täter fahrlässig . .); Serb. Fsl. 185 (offentlig handling), 187 jfr 188 (intyg av läkare eller djurläkare). Även den form av positiv-immateriell förfalskning, som består icke i framställande av ett äkta bevismedel med osannt innehåll utan i oriktigt begagnande av ett äkta och sannt bevismedel, beröres, såsom även av ovanstående framgår, ofta i lagarne: särskilt obehörigt användande av pass o. d. Jfr Fi. 42: 5 (bland
72 förseelserna); N. 372 (likaså); T. 363 2 (likaså); Ö. 320 g (likaså):
Fr. 1542, 157; It. 292; Sp. 3222; Port. 231; R. 439; Turk. 156 (L. 1907); Thurg. 161; Schaffll. 234 a; Freib. 3552; Ztir. 103 c; Bas. 742; Tic. 2232, 229; Sol. 892; St. Gall. 83; Neuch. 241: D. K. Fsl. 353 och D. Fsl. 1923, 162 (som tillägga: eller paa anden mod Dokumentets Bestemmelse stridende Maade jfr ov.); Torps Fsl. 161;
T. Fsl. 1909, 2832; T. Fsl. 1919, 240; T. Fsl. 1925, 190; Ö. Fsl. 210 3 ; Schw. Fsl. 218 1 ; Serb. Fsl. 189 4 . D ä r v i d förekommer även, a t t vissa h j ä l p h a n d l i n g a r s j ä l v s t ä n d i g t kriminaliserats. N å g r a lagar, v a r i b l a n d S. och D., u p p t a g a överhuvud icke positiv-immateriell förfalskning inom förfalskningsinstitutet; ens t a k a fall kriminaliseras s t u n d o m i a n n a t s a m m a n h a n g (jfr S. 22: 2 4 , 17, 18; D. 155). c) Negativ-materiell förfalskning. o
Åtskilliga l a g a r straffa d e n negativ-materiella förfalskningen såtillvida generellt, a t t de m e d t a g a den inom hela omfånget av det u t a v lagen u p p s t ä l l d a e n h e t l i g a d o k u m e n t b e g r e p p e t ä v e n s o m k a n s k e beträffande g r ä n s m ä r k e n o. d. (men icke beträffande övriga eventuellt uppställda särskilda fall av märken). D e t t a gäller N. 187 (Den, som i retsstridig hensigt . . tilintetgjor, forstikker eller helt eller delvis ubrugbargjer et dokument), 188 (den, som i retsstridig hensigt borttager, fiytter eller edelcegger grcenseskjel eller märke for grundeiendom eller grundrettighet); T. 274 (Wer 1. eine Urkunde, welche ihm entweder iiberhaupt nicht oder nicht ausschliesslich gehört, in der Absicht, einem anderen Nachteile zuzuftigen, vernichtet, beschädigt oder unterdrtickt} oder 2. einen Grenzstein oder ein anderes zur Bezcichnung einer Grenze oder eines Wasserstandes bestimmtes Merkmal in der Absicht, einem anderen Nachteil zuzufugen, wegnimmt, vernichtet, unkenntlich macht, verrtickt oder fälschlich setzt); Ung. 398, 406 (förstörande a v dokument), 407 (av g r ä n s m ä r k e n ) ; It. 283 (Chiunque sopprime o distrugge. in tutto o in parte, un atto originate o una copia di esso, che, secondo
73 la legge, tenga luogo dell'originate mancante, ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento), [422]; Bulg. 365, 366; Thurg. 160, 177; Bas. 76;
Zug 61; Tic. 221, [390 e gränsmärken]; Sol. 88; St. Gall. 71, 74; D. K. Fsl. 350, 361; Torps Fsl. 159, 162; D. Fsl. 1923, 159 (For Dokumentfalsk straffes ogsaa den, der ved at tilintetgore, bortskaffe eller helt eller delvist at ubrugbargore et Dokument hindrer en anden i at benytte det som Bevismiddet), 166 (Den, som for at skuffe med Hensyn til Gramserne for Grundejendom, Grundrettigheder eller Bettigheder med Hensyn til VandUb eller Vand streck ninger sietter falsk Skelsten eller andet Mwrke for disse eller forvansker saadant Mcerke); T. Fsl. 1909, 287, 2 8 8 ; Geg. 213, 214; T. Fsl. 1919, 239 (Wer in der Absicht, sich oder einem anderen auf fremde Kosten einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Nachteil zuzufugen, eine öffentliche Urkunde oder eine zum Beweis von Redden oder Rechtsverhältnissen erhebliche Pri v at urkunde, die ihm nicht gehört oder uber die er nicht allein verftigen darf, beschädigt, zerstört, beseitigt oder unterdriickt) och 244 ( g r ä n s m ä r k e n m. m. jfr ov. T. 274 2 ); T. Fsl. 1925, 189, 193; Ö. Fsl. 215 (1. Wer eine öffentliche Urkunde oder eine letztwillige Verftigung vernichtet, beseitigt oder beschädigt, um zu hindern, dass sie zur Geltendmachung eines Rechtsanspruches oder zum Beweise fur eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung diene oder um ihren Beweiswert zu verringern . . Wer die Tat an einer Privaturkunde begeht .. Der Täter ist wegen Vereitlung des Urkundenheweises nicht strafbar, wenn sich der Benachteiligte eine andere Ausfertigung der Urkunde verschaffen känn), 218 (gräns- och v a t t e n h ö j d s m ä r k e n ) och 219 (Wer ein Zeichen verruckt, beseitigt oder unkennttich macht, das zur Landesvermessung oder zur militärischen Aufnahme einer Gegend dient oder von der öffentlichen Behörde zur Vermarkiing eines Bergbaues oder zur Bezeichnung des Wasserstandes angebracht ist); Schw. Fsl. 220 (skrifter), 222, 223 (gräns- och v a t t e n h ö j d s m ä r k e n s a m t l a n t m ä t e r i tecken); Serb. Fsl. 190 ( = N. 187), 191 ( g r ä n s m ä r k e n m. m.). I n å g r a l a g a r förekommer, a t t n e g a t i v - m a t e r i e l l förfalskning uppställes inom e t t b e g r ä n s a t o m r å d e av förfalskningsobjekten. S. 12: 1 straffar sålunda negativ-materiell förfalskning i fråga
om där nämnda »arkivhandlingar» och 12: 11 (förutsatt »bedrägligt uppsåt») i fråga om gränsmärken m. m.: Fi. Fsl. 21: l 3 upptager endast gränsmärke; Zur. 102 medtager alla offentliga dokument. Dessutom bör anmärkas, att Ö. 201 a: Glar. 1402 och Zur. 183 2 , vilka såsom bedrägerikvalifikation (under förutsättningav visst värde) uppställa positiv-materiell förfalskning av enskilt dokument, i detta sammanhang medtaga även negativ-materiell förfalskning; detsamma gäller enligt Ö. 199 e; Glar. 1405 och Zur. 1834 även gränsmärken. Åtskilliga lagar behandla överhuvud icke negativ-materiell förfalskning inom förfalskningsinstitutet. Detta gäller Fi.; D.; H.; Fr.; Belg.; Sp.; Port; R. och några kantonallagar: Waadt; Wall.; Freib.; Neuch. I allmänhet uppställes dock fallet i annat sammanhang (liksom de lagar, som endast partiellt uppställa den negativ-materiella förfalskningen, hava supplerande bestämmelser på annat håll, t. ex. S. 22: 2 5 ): de härvid använda synpunkterna växla: skadegörelse (Fr. 439, med samma indelning av écriture som vid positiv-materiell förfalskning; Belg. 527; R. 552 etc), bedrägeri (D. 252), oredlighet (FL 38:4), stöld (Mex. 487); om gränsmärken i It., Sp., Port. jfr ov. sid. 49. Undantagsvis förekommer (H.; Sp. etc), att lagen alldeles icke uttryckligen berör fallet (bortsett från särskilda bestämmelser om gränsmärken). d) Negativ-immateriell förfalskning. Bland gällande lagar uppställes denna form endast av N. 187 (Den, som i retsstridig hensigt fragaar sin underskrift paa noget dokument). Av förslagen medtaga D. K. Fsl. 350 och Serb. Fsl. 190 densamma. I andra lagar förekommer någongång, att fallet omtalas i annat sammanhang; så S. 22: 13 (nekar man sin hand och förskrivning); Fi. 38: 7 etc.
75 Av ovanstående framgår, att lagarne, med hänsyn till den utsträckning, vari de medtaga de olika förfalskningsformerna, kunna indelas i 1) sådana som (inom förfalskningsinstitutet) endast uppställa positiv-materiell förfalskning (D.; Aarg.; Graub.; Luz.; Obw.; Glar.; App. A.-Rh.); 2) sådana som endast uppställa positiv-materiell och positiv-immateriell förfalskning (FL; H.; Fr.; Belg.;
Sp.; Port.; R.; Turk.; Waadt; Wall.; Schaffh.; Bern; Freib.; Gen.; Schwyz; Neuch. — bland dessa lagar giva de romanska ävensom H. lika stor utsträckning åt den positiv-immateriella som åt den positiv-materiella förfalskningen); 3) sådana, som endast uppställa positiv-materiell och negativ-materiell förfalskning (S.; 0.); 4) sådana, som uppställa positiv-materiell, positiv-immateriell samt negativ-materiell förfalskning (T.; Ung.; I t ; Bulg.; Thurg.; Zur.; Bas.; Zug; T i c ; Sol.; St. Gall.; samt det finska, de senare danska, de tyska, det österrikiska och det schweiziska förslaget); 5) sådana, som uppställa alla fyra formerna: positiv-materiell, positiv-immateriell, negativ-materiell och negativ-immateriell förfalskning (N.; D. K. Fsl.; Serb. Fsl.). 3) K o n s u m m a t i o n e n vid d o k u m e n t f ö r f a l s k n i n g .
Till den del lagen uppfattar förfalskningen såsom en form (kvalifikation) av bedrägeri, kommer konsummationen — såvida lagen icke uppställer särskilda regler för denna kvalifikation — att bestämmas av bedrägerirekvisitet; sålunda kommer enligt 0. förfalskningen att konsummeras i och med error uppväckandet (jfr Spec. Utk. IV, 28). Såvida åter förfalskningsbrottet har självständig existens, är först och främst, beträffande positiv förfalskning, tydligt, att, där lagen nöjer sig för konsummation med mindre än begagnandet, särskilda regler måste uppställas för det fall, att förfalskningsprodukten begagnas av någon, som icke är ansvarig för förfalskningen. (Det motsvarande fallet vid negativ förfalskning, att någon tillgodogör sig det av annan begångna negativa förfalsknings6
brottet, har icke av lagarne särskilt beaktats). Bortsett härifrån måste man skilja mellan de nyss omtalade olika förfalskningsåtgärderna. 1) Vad först angår positiv-materiell förfalskning, är det en nästan genomgående regel, att, där lagen uppställer särskilda rekvisit med avseende på andra förfalskningsobjekt än handling (eller vad med handling likställes) — alltså i fråga om särskilt uppställda märken o. d. — konsummationen inträder redan i och med förfalskandet. Undantag härifrån göra de senaste danska förslagen, Torps Fsl. och D. Fsl. 1923. Undantaget är dock såtillvida mera skenbart, som förslagens försöksbestämmelse gör det möjligt att i dessa såväl som andra fall icke blott straffa inkulpaten, ehuru han icke fortskridit till begagnande, utan straffa honom lika strängt, som om detta varit fallet. Även må anmärkas, att S. 12: 7, som låter missbruk av offentliga stämplar och märken konsummeras i och med förfalskningen (jfr dock s. 153), medger str&ifnedsöttning bland annat på den grund, att förfalskningsprodukten icke begagnats, och stadgar strsLifrihet under den ytterligare förutsättning, att inkulpaten av egen drift förstört förfalskningsprodukten eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan därav. — Förfalskning med ty åtföljande begagnande straffas även i andra lagar strängare än förfalskning ensamt: Fi. 36: 10; jfr Port. 232 § 1 (Nos crimes de falsidade é sempre circumstancia attenuante o facto de new se ter feito uso do documento publico ou particular, ou objecto falsificado, ou de nao ter resultado d'esse uso o prejuizo ou proveito que determinou a falsidade — alltså en a l l m ä n b e s t ä m m e l s e ,
som gäller både skrifter och märken); Mex. 697. Beträffande däremot konsummationen av annan positiv-materiell förfalskning än den som rör de särskilt utbrutna fallen av märken e t c , äro lagarnes ståndpunkter mycket växlande. Det förekommer sålunda a), att hithörande brott alltid äro konsummerade i och med förfalskningen; b) att det i vissa fall (o: i fråga
77 om vissa förfalskningsobjekt) samt c) att det alltid fordras en mera framskriden handling. ad a. Några lagar låta förfalskningsbrotten alltid konsummeras redan med förfalskandet och låta överhuvud icke den frågan konstitutivt inverka, huruvida förfalskningen fortskridit till begagnande, utan stadga i ena som andra fallet samma rättsverkan. Detta gäller H.; Fr.; Belg.; Eng.; T i c ; Gen.; Sol.; T. Fsl. 1925; Schw. Fsl.; Serb. Fsl. Andra lagar, som jämväl alltid låta brottet konsummeras i och med förfalskandet, stadga dock en olika rättsverkan, allteftersom gärningen fortskridit till begagnande eller icke. Denna olikhet i rättsverkan kan antingen röra straffet eller åtalsfrågan. Mindre straff, då produkten icke begagnats, förekommer generellt i P o r t 2321; Luz. 134 2 ; Mex. 718; T. Fsl. 1909, 282. Detsamma stadgas för vissa men icke för alla fall i N. och Sp. [304, 306, 309, 316, 319, 322) (317, 325]. Åtalet göres enskilt, såvitt det rör enskild handling, där förfalskningsprodukten icke begagnats, i Waadt 182; Wall. 183; Freib. 1751. Även må anmärkas, att några hithörande lagar medgiva straffrihet, om förfalskningsprodukten icke blott icke begagnats utan av förf älskaren förstörts: Waadt 183; Wall. 184; Freib. 175 2 . ad b. Tvänne lagar, som stadga särskilt strängt straffskydd för vissa offentliga handlingar (arkivhandlingar), låta detta fall konsummeras vid förfalskandet, men övriga fall av handlingsförfalskande först med begagnandet. Detta gäller S. 12: 1 och Fi. 36: 3. Den förra av dessa lagar gör ingen skillnad mellan förfalskning ensam och förfalskning jämte begagnande; Fi. åter har strängare straff, där förfalskningen följes av begagnande. Andra lagar låta gränsen gå mellan offentliga och enskilda dokument, så att förfalskning av de förra konsummeras i och med förfalskandet men av de senare först med begagnandet. Så It. 280 (det sista gäller enligt rättspraxis även sådana enskilda handlingar, t. ex. växlar, vilka i annat avseende likställas med offent-
78 liga h a n d l i n g a r , jfr ov.); Ung. 391, 401, 409: Bulg. 3 6 1 ; St. Gall. 71, 72; Neuch. 232, 239. H ä r v i d b e h a n d l a s stundom falska läkari n t y g lika m e d offentliga h a n d l i n g a r : Ung. 409. R. låter i a l l m ä n h e t k o n s u m m a t i o n i n t r ä d a redan vid förfalskn i n g e n , ehuru straffet blir mindre, om icke b e g a g n a n d e följer. U n d a n t a g g ö r a emellertid vissa enskilda handlingar, vilkas förfalskning k o n s u m m e r a s först m e d b e g a g n a n d e t . ad c. T. och t v å av de t y s k a förslagen (Geg.; T. Fsl. 1919) s t a d g a g e n o m g å e n d e , i fråga om »Urkunden», k o n s u m m a t i o n först m e d b e g a g n a n d e t ; likaså Torps Fsl. och D. Fsl. 1923, m e n om dessa jfr a n m ä r k n i n g e n o v a n r ö r a n d e k o n s u m m a t i o n av stämpelförfalskningen . D. u p p s t ä l l e r n ä r m a s t rekvisit, som e n d a s t k r ä v a förfalskn i n g e n s v e r k s t ä l l a n d e , m e n tillägger i en allmän b e s t ä m m e l s e (276), a t t g ä r n i n g e n icke är fullbordad, förr ä n i och m e d b e g a g n a n d e t (saasnart Falskneren har gjort Brug af Documentet eller givet det fra sig til Benyttelse af en Anden, uden Hensyn til, om Nogen derved er bleven skuffet). Mindre fortskridna fall straffas sålunda såsom försök (jfr D. 46). U n d a n t a g s v i s förekomma lagar, som för k o n s u m m a t i o n icke nöja sig m e d förfalskandet, m e n icke heller l å t a b e g a g n a n d e t alltid bliva a v g ö r a n d e . S å D. K. Fsl. 350 (For Dokumentfalsk straffes ogsaa den, der giver et falsk . . Dokument fra sig for at scette Modtageren i Stand til at bruge det til at skuffe i Retsforhold, samt den, der i nmvnte 0iemed af en anden mocltager et saadant Dokument) och Gen. 136, som i fråga om enskilda h a n d l i n g a r fordrar i n t r ä d a n d e av skada. 2) Vad a n g å r positiv-immateriell förfalskning, är g e n o m g å e n d e regel, a t t b r o t t e t fullbordas i och m e d framställandet av det o s a n n a bevismedlet. N å g r a l a g a r b l a n d dem, som u t a n vidare likställa positiv-materiell och positiv-immateriell förfalskning, h ö r a till den g r u p p , som l å t a alla förfalskningsbrott k o n s u m m e r a s i och m e d förfalskandet. A n d r a l a g a r b e g r ä n s a den positiv-immateriella för-
79 falskningen i huvudsak till offentliga handlingar, men även där bestämmes konsummationspunkten till handlingens framställande; detta även i sådana lagar (T.; Torps Fsl.; D. Fsl. 1923), som icke anse positiv-materiell förfalskning, även om det gäller offentliga handlingar, fullbordad, förr än det kommit till begagnande. Stundom förekommer, att positiv-immateriell förfalskning med ty åtföljande begagnande straffas strängare än förfalskning ensamt: Fi. 36: 71. Det har redan anmärkts, att vissa lagar behandla det såsom positiv-materiell förfalskning, om någon utfärdar ett bevismedel, däri han tillägger sig en falsk ställning av natur att inverka på beviskraften (t. ex. egenskap av läkare); i sådant fall kominer konsummationen av dylik förfalskning att följa reglerna för positiv-materiell förfalskning. 3), 4) Negativ-materiell och negativ-immateriell förfalskning konsummeras gemenligen i och med åtgärdens företagande (förstörande av handling, nekande av namnteckning o. s. v.). Undantag göra dock kanske Torps Fsl. 159 och D. Fsl. 1923, 159, vilka uttrycka rekvisitet vid negativ-materiell förfalskning så, att genom dokumentets obrukbargörande en annan hindras från att begagna det såsom bevismedel. Jfr även 0. Fsl. 215 (jfr o v. s. 73).
I alla de fall av positiv förfalskning, där lagen låter konsummation inträda före begagnandet, uppstår, såsom nämnt, frågan, huru den skall straffas, som begagnar förfalskningsprodukten utan att ha varit med om dess framställande. Rent undantagsvis förekommer, att detta fall överhuvud icke föres till förfalskning: Mex. 7202 (si obrare ä sabiendas, se le impondrå la pena correspondiente al fraude u otro delito que resulte, sin agravar aquella por la falsedad). I övrigt är, för vad angår positiv-materiell förfalskning, regeln, att inkulpaten straffas för förfalskning; vanligen lika med den, som både förfalskat och begagnat produkten (i fråga om
80 falskt gränsmärke pläga lagarna icke nämna åberopandet i och för sig; jfr dock FL Fsl. 21: 2, 21: l 3 ). Det huvudsakliga undantaget, såvitt det rör handlingsförfalskning, från det sistnämnda innefattar sådana fall, där förfalskaren överträtt en särskild plikt och därigenom ökat sin straffbarhet; gäller således framför allt de lagar, som inom förfalskningsinstitutet uppställa särskilda regler för förfalskning begången av ämbetsmän. Beträffande åter stämpelförfalskningen hava vi redan sett, att dennas struktur enligt några lagar innebär, att enbart begagnande utan del i förfalskningen åtminstone under vissa förutsättningar belägges med mindre straff. — Även vid intellektuell förfalskning utsträcka lagarne vanligen straffbarheten till den, som begagnar handlingen utan att hava del i förfalskningen. Beträffande Fr. m. fl. följer detta redan av det fullkomliga likställandet av de båda förfalskningsformerna (j. o. s. 65). I övrigt jfr Fi.36: 73 (straffbarheten med hänsyn till det subjektiva rekvisitet mindre vidsträckt än vid förfalskandet); N. 190; T. 273, 279; Ung. 405, 410 (men icke 411); It. 289, 290 (men icke 279, 288); R. 448 o. s. v. Ävenså förslagen: Fi. Fsl. 21: 2; D. K. Fsl. 353; Torps Fsl. 161; D. Fsl. 1923, 163: T. Fsl. 1909, 285, 286: Geg. 211, 212; T. Fsl. 1919, 238, 242; T. Fsl. 1925, 192, 129: Ö. Fsl. 212, 213: Schw. Fsl. 219 (men icke 282); Serb. Fsl. 185, 188. Enligt några lagar (särskilt romanska) leder begagnandet (i och för sig) av falskt dokument i process icke till straff, förrän det visar sig, att den part, som åberopat dokumentet, efter motpartens exceptio falsi och på särskild fråga av domaren, vidhåller sitt åberopande: Fr. Code cflnstr. Crim. 458 f f . — D e t förekommer även, att partens avstående i dylikt fall från att åberopa dokumentet leder till straffnedsättning (även för part, som haft del i förfalskningen): Port. 232 § 1 (Nos crimes de falsidade é sempre circumstancia attenuante . . no caso em que o apresentante de um documento falso em juizo tenha declarado desistir cVelle nos termos da lei civil, depois de arguido de falso).
81 En närmare bestämning av begreppet begagnande förekommer icke i lagarne. Stundom förklaras dock, att bevismedlet skall anses begagnat, i varje fall då det med brottslingens begivande kommit ur hans värj o — jfr särskilt det i anglikansk rätt ofta förekommande uttrycket utter; jfr även D. 276 m. fl. Medbrottslingar måste härvid betraktas såsom ett helt; det utgör intet begagnande, att förfalskningsprodukten överlämnats av framställaren till den, som åtagit sig utspridandet (ett redan anmärkt, egendomligt undantag härifrån utgör på sitt sätt D. K. Fsl. 350). Med nödvändighet torde dock aldrig fordras, att förfalskningsprodukten kommit ur brottslingens värjo, om den nämligen dessförutan, genom hans åtgörande eller efter hans beräkning, kommit i tillfälle att i sin egenskap av bevismedel påverka någon utomstående. I sådana fall som t. ex. förfalskning av arkivhandling (till den del lagarna här låta begagnandet spela någon roll) måste begagnandet anses givet, om icke förr, så i och med åberopande av den falska handlingen (men väl i allmänhet redan i och med att den falska handlingen framställer sig såsom inneliggande handling). Överhuvud måste åberopandet av ett bevismedel anses innebära ett begagnande, även om den åberopande aldrig haft bevismedlet om hand; understundom uppställes dock detta fall särskilt av lagen, t. ex. I t 281 (Chiunque fa uso o in qualsiasi modo profitta di un atto falso — det senare alternativet lärer ej få anses innefatta det fall, att någon passivt har nytta av en främmande förfalskning). Några lagar likställa med begagnande vissa åtgärder, som närmast framstå såsom förberedelse till begagnande. Så anskaffande: N. 1852; lagrande eller införande av förfalskningsprodukter: H. 220, 232; Sp. 326 ff.; P o r t 228; Serb. Fsl. 182.
C) Det subjektiva rekvisitet. De huvudsakligaste synpunkterna rörande det subjektiva rekvisitet hava redan framhållits i samband med frågan om för-
82 falskningsåtgärdens räckvidd (jfr ov. ss. 52 ff.). Vi ha sett, attvissa lagar fordra rättsstridig avsikt, därmed de endast mena avsikten att låta det oriktiga bevismedlet fungera såsom riktigt: medan andra fordra avsikt (eller åtminstone uppsåt) att .skada och sålunda rättsstridighet i uppsåtet även med avseende på den vidare verkan av bevismedlets användning. Ävenså hava vi funnit, att visst syfte, särskilt att bereda sig orättmätig vinning, stundom användes i institutets struktur. Här är ytterligare att tillägga, att culpa inom detta institut i icke så ringa utsträckning kriminaliseras, dock huvudsakligen beträffande positiv-immateriell förfalskning, t. ex. ämbetsmans oaktsamma utfärdande av intyg o. s. v. Exempelvis må nämnas Fr. 155 (Les officiers publics qui délivreront ou feront délivrer un passeport ä une personne qu'ils ne connaitront pas personnellement, sans avoir fait attester ses noms et qualités par deux citoyens a eux connus). Ävenledes mera begränsade fall avses i D. K. Fsl. 355 (Den, der uden Benyttelseshensigt förfcer diger eller forskaffer sig et falsk Dokument, der efter Form og Indhold fremtra^der som et til almindeligt OmUb bestemt Vardipapir, straffes med Bede, naar det kommer i OmUb, uden at det skyldes Omstandigheder, hvorover han ikke var Herre); liknande 363 2 (rörande missbruk av äkta offentliga märken och redskap till deras framställande); S. 12: 19 (missbruk genom missvårdande av redskap till framställande av offentliga märken) o. s. v.; jfr ned. under penningförfalskning (sid. 97). Någongång förekomma emellertid mera generella a«/j)«-kriminalisatione(r: så Port. 216 § un. och 218 § un., omfattande de olika slagen av offentliga handlingar (Se se provar que alguma das falsidades cleclaradas n'este artigo foi commettida por mera inconsideracäo, negligencia ou inobservancia do respectivo regimento, a pena serä em todos os casos a de prisdo correccional); jfr även Fi. Fsl. 21: 22 angående bruk av allmän arkivhandling, allmänt märke m. m. (Har han ej vetat men med iakttagande av tillbörlig varsamhet bort kunna misstänka, att den var falsk). Om Sp. jfr Spec Utk. I, 40.
83 D) Kvalifikationer och privilegiationer. Vi bortse här från den inverkan på straffbarhetens grad, som knyter sig till redan behandlade frågor om deliktets struktur (t. ex. indelningen i offentliga och enskilda dokument), om motsatsen mellan enbart angrepp på bevismedel och ett i dylikt angrepp inneslutet angrepp på annat intresse samt om deliktets konsummation. I övrigt förekomma i ganska stor utsträckning kvalifikationer, grundade på omständigheter i brottssubjektets person. Det har redan anmärkts, att många lagar, t. ex. Fr., behandla ämbetsmans förfalskning i ämbete såsom kvalifikation av vanlig förfalskning. [Någongång uppställes det härvid såsom en ytterligare kvalifikation, att ämbetsmannen låtit bestämma sig av mutor (t. ex. att utfärda ett osannt intyg); så Neuch. 245.] Kvalifikationen förekommer icke blott vid positiv förfalskning utan även vid negativ-materiell; så Ung. 398 (ämbetsmäns förstörande av dokument, som de å ämbetets vägnar hava i förvar) jfr 406. Stundom kvalificeras läkares utfärdande av falskt intyg, såvitt det lett till otillbörligt inspärrande eller kvarhållande på hospital (H. 228; It. 2893) eller sammanhänger med för säkring sheåv^gevi (H. 229) eller beror på mutor (Fr. 160 2 ; Belg. 204 2 ; It. 289 4 ; Turk. 161; T i c 225 2 - 3 ; Gen. 143). P å allmänt sätt kvalificeras missbruk av yrke i Thurg. 180. Yrkesmässigt begående av gärningen namnes såsom kvalifikation i R. 442 (yrkesmässigt förfärdigande av pass e t c ) . Bland andra kvalifikationssynpunkter märkes huvudsakligen hänsyn till det ekonomiska värde, som genom förfalskningen sättes på spel: N. 183 (er der ved forbrydelsen voldt eller tilsigtet voldt skade for mere end 1000 kroner); [Ö. 201, där emellertid det angivna värdet, såsom ovan anfört, är förutsättning för att förfalskning av enskilda dokumenter skall såsom kvalifikation utbrytas ur det enkla bedrägeribrottet]; Ung. 402, 403 4 ; Fr. 156; Bulg. 361 2 ;
Thurg. 1672, 175; Tie 216—218; Gen. 138; Sol. 88; Neuch. 2312, 239.
84 Förfalskningens betydelse såsom medel för svårare brotts begående kvalificerar densamma enligt N. 183 (som middel til foroveisen af en forbrydelse, som kan medfore 2 åars fcengsel eller strengere straf); kvalifikationen gäller, jämlikt 187, även för negativ-materiell och negativ-immateriell förfalskning. (Jfr om positivimmateriell förfalskning § 189 i. /.).
Bland jirivilegiationsgrunåer märkes, förutom redan behandlade synpunkter, som hänföra sig till sannfärdigheten av det falska bevismedlets innehåll eller till syftet, närmast förfalskningsproduktens bristande skriftlikhet eller överhuvud dess på oskickligt utförande grundade relativa ofarlighet. Jfr D. 271 (naar det falske Document paa Grund af dets oiensynlige Mangier har vceret mindre farligt), 274 (Er Förfalskningen saa kjendelig, at Ingen uden aabenbar Uforsigtighed derved kunde skuffes); Waadt 181; Gen. 137; D. K. Fsl. 352. Någongång utsträckes synpunkten av bodräkt att gälla även förfalskningsbrottet (o: enskilda skrifter): St. Gall. 75; Neuch. 240; Schw. Fsl. 220 2 . I mycket stor utsträckning förekommer, att vissa förfalskningsobjekt utbrytas ur deliktets struktur och uppställas såsom privilegiationer, antingen utan vidare eller i förbindelse med visst jämförelsevis ofarligt syfte. Detta gäller företrädesvis 1) legitimationspapper av olika slag; 2) sjuk- eller friskbetyg (såsom intellektuell förfalskning av läkare kunna dylika fall stundom framstå såsom kvalifikationer); 3) intyg om varjehanda andra personliga förhållanden: tjänst, yrkesskicklighet, fattigdom, fräjd, uppförande m. m. Ofta äro lagarnes bestämmelser på detta område mycket detaljerade. Jfr S. 12: 3, 5; Fi. 36: 4 2 , 5 i.f.; H. 228—231; Ung.
408-411; Fr. 153 ff; Belg. 198 ff.; It. 285 ff.; Sp. 320 ff.; Port 224 ff.; Turk. 156 fl; T. Fsl. 1909, 283; Geg. 210; T. Fsl. 1919, 240 (men icke T. Fsl. 1925).
85 Den vid penningförfalskning allmänt förekommande privilegiationen för den, som i ond tro utgiver vad han i god tro mottagit, utsträckes helt naturligt till de dokument, som i vissa lagar likställts med penningar. Därom jfr ned. Några lagar innehålla en bestämmelse om straffrihet för den brottsling, som i tid uppenbarar brottet och sina medbrottslingar för myndighet: Fr. 144; Belg. 192, 180; Turk. 151 (även för den, som efter ranns åkningens början bidrager till medbrottslingarnes gripande). Jfr ned. angående motsvarande bestämmelser vid penningförfalskning.
il) Penningförfalskning. A) Objektet. Vi hava ovan sett, att det stora flertalet lagar behandla förfalskning av penningsedlar tillsammans med förfalskning av mynt eller analogt därmed; ävenså, att ett betydligt antal lagar medtaga flere eller färre andra värdepapper av allmän natur samt att några strafflagsförslag (de senare tyska samt det schweiziska) tillsammans med penningförfalskning uppföra förfalskning av offentliga värdetecken (det schweiziska även av andra offentliga tecken). Beträffande objektets omfång i övrigt, återstår huvudsakligen frågan, huruvida objektet inskränkes till inländskt mynt etc. eller utsträckes även till utländskt. I det stora flertalet av nu gällande lagar (såväl som i alla förslag, jfr t. ex. T. Fsl. 1925, 201 1 : Geld im Sinne dieses Gesetzes ist inländisches und ausländisches Geld, gleichviel aus tvelchem Stoff es hergestellt ist) är förhållandet det sistnämnda (men jfr ned. angående deliktets struktur); undantag göra några kantonallagar, som inskränka objektet till penningar gångbara inom landet: Bern 101 {laglig giltighet inom hela Schweiz); Thurg.
190; Schaffh. 243; Luz. 127; Obw. 54; Glar. 64; Freib. 162; Zur. 98; App. A.-Rh. 71; ävenså stundom utomeuropeisk rätt, t. ex. Nebr. 2233; Calif. 477; N. Carol. 348 (även här medtages utländskt inom staten gångbart mynt). Penningförfalskningen omfattar således i regel mynt etc. gångbart inom eller utom riket; såsom självklart torde lagarne, för
87 vad angår mynt och penningsedlar, förutsätta, att de utgivits av en stat eller med auktorisation av någon sådan; på de i detta sammanhang uppstående mer eller mindre tvivelaktiga frågor ingå lagarne icke. Särskilda förhållanden kunna visserligen i undantagsfall hava bestämt en lag att medtaga även den opräglade metallen: så Calif. 477: Every person who counterfeits . . any kind or species of gold dust, gold or silver bullion, or bars, lumps, pieces or nuggets. Med avseende på deliktets struktur, till den del denna ankommer på objektet, skilja lagarne någon gång, såvitt de jämte mynt medtaga penningsedel, på sådant sätt mellan dessa objekt, att sedelförfalskningen är mera straffbar. Så S. 12: 14 jfr 12; Ö. 108, 119: Belg. 160 jfr 173; App. A.-Rh. 73 2 . Av dessa lagar förer S. i motsats till de övriga inga andra kreditpapper än penningsedlar under penningförfalskning; i Ö. gäller förhöjningen endast penningsedlar, icke andra allmänna kreditpapper (111); i Belg. och App. A.-Rh. omfattar förhöjningen alla papper, som straffskyddas i sammanhang med penningförfalskning (se o v. ss. 23 ff.). Lika straffbarhet par. cet. (åtminstone vad angår guld eller silvermynt) stadgas åter i FL 37: 1 ff.; N. 174; D. 264, 265; H. 208;
T. 146; Ung. 2031; Fr. 132, 139; It. 263; Sp. 294; 303; Port 206 § 1; R. 4271; Bulg. 1831; i det stora flertalet kantonallagar samt i alla förslagen: Fi. Fsl. 20: 5; D. K. Fsl. 345 ff.; Torps Fsl. 155 ff.; D. Fsl. 1923, 155 ff.; T. Fsl. 1909, 159 ff.; Geg. 202 ff.; T. Fsl. 1919, 245 ff.; T. Fsl. 1925, 194 ff.; Ö. Fsl. 220 ff.; Schw. Fsl. 206 ff.; Serb. Fsl. 197 ff. En annan skillnad i strukturen är, att inländska penningar (o: med laglig kurs i inlandet) i flere lagar åtnjuta högre straffskydd än utländska. Detta är förhållandet i D. 264, 265; H. 208 ff., 212; Fr. (L. 13/Ö 1863) 132, 133 (utländska sedlar nämnas icke i lagen men föras i rättspraxis under »monnaies étrangercs», 133);
Belg. 160 ff.; Sp. 294, 297; Port. 212; Eng. Steph. 411 d, e, 412; R. 427; Waadt 157, 160; Graub. 171, 177; Tic 197; Gen. 112,
88 116; likaså, i den utomeuropeiska rätten, genomgående de australianska lagarne (N. Zeal. 314, 318, 319, 320; W e s t Austr. 153 ff.; Queensl. 150; N. S. Wal. 303 ff, 318; South Austr. 280; Vict. 281, 296); ofta den spanska gruppen, t. ex. Mex. 673 (en tredubbel indelning, i inländska, utländska med laglig kurs i inlandet och utländska utan sådan förekommer i Col. 315 ff.); någongånoden nordamerikanska rätten, t. ex. Iowa 4861, 4868 (olika minimum); Tex. 564; ävenså Jap. 148, 149. Andra lagar uppställa uttryckligen lika straffskydd: S. 12: 12, 14; Fi. 37: 1 ff.; N. 174; T. 146; Ö. 118; Ung. 203; It. 256; stundom den nordamerikanska rätten, t. ex. N. York 511 1 ; N. Jers. 189, 190; Miss. 1179, 1180. Strafflagsförslagen stå genomgående på sistnämnda ståndpunkt. Beträffande wywtförfalskning (i inskränkt mening) göres stundom skillnad mellan guld- eller silvermynt och andra mynt, dels så, att förfalskning av de förra straffas strängare än förfalskning av de senare (S. 12: 12, som skiljer även mellan guld och silver och sålunda har tre grader; Fr. 132; Belg. 160 ff.; Sp. 294; Port 211; så allmänt den anglikanska rätten), dels även så, att vid vissa former av förfalskning straffskyddet överhuvud inskränkes till guld- och silvermynt (jfr ned.); åtskilliga nordamerikanska lagar förutsätta överhuvud inga andra objekt för myntförfalskning än guld- och silvermynt. Understundom utsöndras »skiljemynt» eller vissa sådana: Ung. 203, 207, 208 (Ges. XXXVI, 1908, Art. XII §§ 40, 41, 42). Strafflagsförslagen behandla myntarterna lika. B) Å t g ä r d e n . I fråga om förfalskningsåtgärdens former äro de ovan vid dokumentförfalskningen uppställda synpunkter (åtskiljandet mellan positiv och negativ samt materiell och immateriell förfalskning) föga tillämpliga vid penningförfalskning (även om man ej utan skäl betecknat vissa hithörande former såsom ett slags »intellektuell» förfalskning). I stället skilja lagarne allmänt mellan å ena
sidan eftergörande av mynt e t c , å andra sidan minskande av mynts metallvärde; stundom även mellan eftergörande av penningar och ökande av penningars skenbara värde genom varjehanda manipulationer (däri inräknat utplånande av makulationsmärke å makulerad sedel). Såvitt åtgärden icke berör det i myntet innehållna beviselementet o: värdebeteckningen (utan t. ex. består allenast i förgyllande av ett silvermynt eller dylikt), ligger den strängt taget utanför förfalskningsbegreppets rationella gränser (och faller enbart under bedrägerirekvisitet); emellertid hava lagarne, antagligen av praktiska skäl, i allmänhet icke skilt dessa fall från de övriga (jfr dock Fr. 134). Vid lagens tystnad (t. ex. Belg.) torde väl förekomma, att rättspraxis följt den rationella linjen. Några lagar beröra även det fall, att den, som å statens (eller annans) vägnar har att tillverka äkta mynt e t c , därvid förfar bedrägligt eller överskrider sin befogenhet: Belg. 171, 172; Mex. 676; Bras. 244 (även överemission av banksedlar: straff såväl för bankens direktörer etc. som för regeringens kontrollanter, vilka låtit det passera). Någongång stadgar lagen skyldighet att till myndighet överlämna falska penningar, som förekomma i rörelsen, och straffar u n d e r l å t e n h e t h ä r a v : It. 440 (Chiunque, avendo ricevuto, come genuine, monete per un valöre complessivo oltre le lire died, le conosca poi contraffatle o alterate, e non le consegni entro tre giorni alV autorita, indicandone possibilmente la provenienza).
I några gällande lagar och alla strafflagsförslag förekomma bestämmelser angående föremål, som, utan att utgöra egentliga förfalskningar av penningar m. m , genom sin likhet med sådana lätt kunna föranleda förväxling. Så N. 369 (Med beder straffes den, som blandt al menheden udspreder gjenstande, der er saa lige noget slags inden- eller udenlandsk mynt, pengeseddel, stempelmerke eller postfrimerke eller dokument af den i § 178 omhandlede art, at forveksling let kan finde sted); H. 440 (Hi) die drukwerken of stukken metaal in een vorm die ze op munt- of bankpapier of op muntspecien doet gelijken, vervaar-
90 digt, verspreidt of ter verspreiding in voorraad heeft); T. 360 G (wer Waren-Empfchlungskarten, Ankundigungen oder andere Drucksachen oder Abbildungen, welche in der Form oder Verzierung dem Papier g elde oder den dem Bapiergelde nach § 149 gleich geachteten Rapier en ähnlich sind, anfertigt oder verbreitet, oder wer Stempel, Stiche, Flatten oder andere Formen, welche zur Anfertigung von solchen Drucksachen oder Abbildungen dienen können, anfertigt); Ö. 325 (wer Adressen, Ankundigungen oder uberhaupt Druckwerke in soldier Art verfertiget, dass sic bei oberfiächlicher Betrachtung leicht als gangbare Munzen oder öffentliche Kreditspapiere angesehen werden können). S t u n d o m givas dylika bestämmelser i speciallagstiftning: D. L. 3 0 /u 1874, L. 9 / i 2 1889: Fr. L. nji 1885, L. 30 / 3 1902; Belg. L. 4 / 7 1889; Eng. Post Off. Bröt, Act 14/s 1884, s. 7. I strafflagsförslagen förekomma de genomg å e n d e : D. K. Fsl. 348 2 , 355 2 , 363 3 ; Torps Fsl. L. om Fors. 27; D. Fsl. 1923, L. om Fors. 28 (Med Bode fra 10 til 10,000 Kr. straffes den, som udspreder eller i saadan Hensigt forfmrdiger Genstande, som ved Form og Udstyr frembyder saa vcesentlig ydre Lighed med Benge eller med et til almindeligt OmUb bestemt Vardipapir eller med Stempelmmrker, Frimmrker og lignende Frig0relsesmidler, at Forveksling let kan finde Sted);
T. Fsl. 1909, 3084; Geg. 3602; T. Fsl. 1919, 427; T. Fsl. 1925, 366 (Wer geschäftliche Ankundigungen oder andere Drucksachen oder Abbildungen anfertigt oder verbreitet, die fur den Verkehr die Gefahr einer Verwechslung mit Papiergeld (§ 201) begrunden, ivird mit Geldstrafe bestraft, Ebcnso wird bestraft, iver Formen anfertigt oder verbreitet, die zur Herstellung soldier Drucksachen oder Abbildungen geeignet sind); Ö. Fsl. 230 3 ff. (wer Met all zeichen, Drucksachen oder andere Gegenstände, welche Geld oder öffentlichen Wertpapieren täuschungsfähig ähnlich schen, verfertigt, feilhält, in Verkehr setet oder in das Inland einfuhrt . . . Der Täter, der freiwillig und nicht iveil er weiss, dass seine Tat entdecki ist, den Gegenstand vernichtet oder zur Gefährdung des Verkehres unbrauchbar macht, wird straflos); Schw. Fsl. 327 (wer, ohne die Absicht zu fälschen, insbesondere zum Scherz oder zur Reklame, Metallgeld, Papiergeld, Banknoten oder amtliche Wertzeichen des In- oder Auslandes so
91 nachmacht oder nachahmt, dass die Gefahr einer Verwechslung mit ivirklichem Metallgeld, wirklichem Papiergeld, wirklichcn Banknoten oder wirklichen amtlicheri Wertzeichen herbeigefuhrt wird s a m t wer solche Gegenstände einfiihrt, feilhält oder in Verkehr bringt); Serb. Fsl. 337 (endast in- eller u t l ä n d s k a p e n n i n g a r , jfr 197). Avskaffat eller nött m e t a l l m y n t m. m. omtalas i Schw. Fsl. 325, 326 (325: Wer verrufenes oder abgenidztes Metallgeld des In- oder Auslandes einfuhrt oder erwirbt, um es in Umlauf zu bringen — wer solches Geld in grosser Menge in Umlauf bringt; 326: Wer. um sich oder einen andern unrechtmässig zu bereichern, Silberkurantmiinzen oder Scheidemiinzen, die in der Schweiz keinen gesetzlichen Kurs haben, einfuhrt oder erwirbt, um sie in Umlauf zu bringen, [oder] solche Munzen in grosser Menge in Umlauf bringt). D e s s a fall höra emellertid rationellt icke under förfalskningsinstitutet (utan till bedrägeri). S t u n d o m förekomma, b o r t s e t t från n ä m n d a bedrägerifall, b l a n d m y n t b r o t t e n kriminalisationer, som icke h a v a a t t g ö r a m e d penningförfalskning. S å l u n d a uppställas straff för obehörigt förfärdigande och utgivande av penningar. [T. 145 a: Wer im Litande Schuldverschreibungen auf den Inhaber, in denen die Zahlung einer bestimmten Geldsumme versprochen wird, ohne die erforderliche staatliche Genehmigung ausstellt und in den Verkehr bringt — det är alltså h ä r e n d a s t fråga om i n n e h a v a r e p a p p e r , m e n jfr 149; likaså Geg. 207 jfr 205; T. Fsl. 1919, 249 jfr 248]; Ö. Fsl. 232 (1. Wer, ohne hiezu gcsetzlich ber edit igt zu sein, die Ausgabe von Banknoten oder anderen auf den Inhaber laidenden unverzinslichen Schuldverschreibungen veranstaltet, die im inländischen Verkehr als Geldzeichcn verwendet wer den können, wird mit Geldstrafe in der Höhe des Zehnfachen der ausgegebenen Wertzeichen, jedoch nicht unter zehntausend Kronen bestraft. Der Täter wird nur mit Ermächtigung der Anstalt verfolgt, deren Privileg verletzt wurde. 2. Wer die Ausgabe von Geldzeichen aus Metall veranstaltet, die im inländischen Verkehr als Geld verwendet werden können, oder iver solche Geldzeichen in das Inland einfuhrt, ivird tvegen Vergehens in der Höhe des funffachen Wertes der ausgegebenen Geldzeichen bestraft. Der 7
92 Täter wird nur mit Ermächtigung des Finanzministers verfolgt); jfr ä v e n b l a n d förseelserna Fi. 44: 27 (Sätter någon, utan behörigt tillstånd, i omlopp sedel, anvisning, polett eller annat, för att gälla såsom mynttecken); N. 367 (uden belwrig bemyndigelse förfajrdiger i ind-eller udlandet gangbare Penge); ä v e n i speciallagstiftning, t. ex. Ung. Ges. X X X V I I , 1899, § 7. — A t t m o t förbud »yrkes- eller v a n e m ä s s i g t » i betaln i n g lämna eller mottaga utländsk valuta straffas i Ö. Fsl. 233. — D e n i äldre t i d e r v a n l i g a k r i m i n a l i s a t i o n e n av vägran att mottaga p e n n i n g a r m e d laglig kurs, förekommer ä n n u s t u n d o m : Belg. 556 4 (Ceux qui, ä défaut de convention contraire, auront refuse de recevoir les monnaics non fausses ni altérées, selon la valeur pour laquelle elles ont cours legal en Belgiquej: It. 441 (Chiunque rifiuta di' rice ver e per il loro valöre monete aventi corso legale nello Stato); P o r t 214. Beträffande deliktets struktur, i v a d p å å t g ä r d e n a n k o m m e r , u t b r y t a l a g a r n a oftast minskandet av ä k t a m y n t s v ä r d e (genom filande, »klippande», u r h å l k a n d e j ä m t e ifyllande av a n n a t ä m n e etc.) såsom e t t särskilt och m i n d r e straffbart fall: S. 12: 13; Fi. 37: 5; N. 175; D. 264; H. 210 (ringa skillnad) o. s. v.; så ä v e n förslagen: Fi. Fsl. 20: l 2 ; D. K. Fsl. 346; Torps Fsl. 155 2 ; D. Fsl. 1923, 155 2 : T. Fsl. 1909, 161; Geg. 2 0 3 ; T. Fsl. 1919, 246; T. Fsl. 1925, 195 (kvalifikation vid y r k e s m ä s s i g h e t ) ; Ö. Fsl. 223 (likaså): Schw. Fsl. 209 (likaså); Serb. Fsl. 200 (såvida ej yrkesm ä s s i g h e t föreligger). H ä r v i d innefattas s t u n d o m alla slag av m y n t i s a m m a b e s t ä m m e l s e : Fi. 37: 5; N. 175: D. 264 1 ; H. 210; T. 150; It. 257; s t u n d o m i n s k r ä n k e s straffbarheten till guld- och silvermynt: S. 12: 13; Ung. 203 3 ; Eng. Steph. 410 och m e s t a d e l s den a n g l i k a n s k a r ä t t e n ö v e r h u v u d ; s t u n d o m g r a d e r a s den efter olika m y n t s l a g : Belg. 161, 163, 165, 167; Sp. 295; P o r t 208 2 , 211. D e t förekommer emellertid även n å g o n g å n g , a t t d e t t a fall uppställes såsom l i k v ä r d i g t m e d a n n a n förfalskning: Ö. 118 c (der eclite Stilcke Geldes auf was immer fur eine Art in ilirem inncren Werte und Gehalte, nach welchem sie gemunzet worden, verringert); Fr. 132 (aura
93 conirefait ou alteré); Mex. 671 (enligt L. 15/i2 1903: förut mindre straff för minskande än för eftergörande). Stundom har lagstiftaren uppställt olika straffskalor, allteftersom de falska mynten äro fullvärdiga eller icke: 0. 119: It. 256; Mex. 670 (I. 15/i2 1903): Chil. 162 e t c ; eller allteftersom metallens beståndsdelar äro de legala eller icke: Chil. 163. — Tex. 557 uppställe]' avvikelse från denna proportion såsom förutsättning för själva myntförfalskningsbrottet: He is guilty of counterfeiting who makes, in the semblance of true gold or silver coin, any coin of whatever denomination, having in its composition a less proportion of the precious metal of which the true coin intended to be imitated is composed, than is contained, in such true coin. Okande av äkta sedels värde eller förskaffande av skenbar giltighet åt makulerad äkta sedel genom makulationsmärkets utplånande uppställes vanligen (S. 12: 14: Fi. 37: 1: H. 208; T. 146; Ö. 118 c; Ung. 203 2 jfr Ges. XXXVI, 1908, Art, XII § 40: Fr. 139:
Belg. 173: Sp. 303: Port 206 § 1 etc; R. 429; FL Fsl. 20: 1: Torps Fsl. 155: D. Fsl. 1923, 155; T. Fsl. 1909, 159: Geg. 202; T. Fsl. 1919, 245: T. Fsl. 1925, 194; Ö. Fsl. 220; Serb. Fsl. 198) såsom lika straffbart som eftergörandet: någongång såsom mindre straffbart (N. 175: D. 264, 265; D. K. Fsl. 346; Sehw. Fsl. 207). Fr. 134 behandlar färgande av mynt i bedrägligt syfte (utan ändring av prägeln) såsom ett särskilt mindre straffbart fall. — I några lagar uppställes det överhuvud såsom ett mindre straffbart fall än eftergörande, att man åt ringare mynt giver sken av högre: S. 12: 13; Belg. 161; bland förslagen D. K. Fsl. 346; Schw. Fsl. 207; i dessa sistnämnda gäller, som nyss nämnt, regeln även sedlar. Det vanliga är emellertid, att detta fall straffas lika med eftergörande (jfr, utom nyss i fråga om sedlar citerade lagrum, Eng. Steph: 409 d). Högre straffbarhet för det fall. att förfalskaren (resp. importören e t c ) även begagnar (utprånglar) förfalskningsprodukten, förekommer i FL 37: 1; P o r t 206; Mex. 672. 688.
94 Schw. Fsl. 206 ff. uppställer en serie av olika strängt bestraffade fall: 1) eftergörande av penningar (maximum 15 års tukthus); 2) förfalskande av äkta penningar (5 års tukthus); 3) utprånglande av falska eller förfalskade penningar (3 års tukthus); 4) import, anskaffande eller lagrande av falska eller förfalskade penningar eller av minskade mynt (fängelse, maximum 2 år); 5) minskande av mynt samt utprånglande av minskade mynt (fängelse, maximum 2 år, eller böter). Därtill komma stränga kvalifikationer för fallet 4, om brottet bedrives i stor skala, och för fallet 5, om det begås yrkesmässigt; samt privilegiationer i fallen 3 och 5, om produkterna övertagits bona fide (jfr ned.). — I fråga om offentliga tecken, vilka detta förslag medtager till penningförfalskningen, är straffbarheten, med undantag för stämplar å mått och vikt, väsentligt mindre, dock med något större straffskydd för värdetecken än för kontrolltecken. Konsummationen är i fråga om penningförfalskning nästan alltid given i och med förfalskningen (undantag gör Graub. 171: Miinzen . . nachmacht, in der Absicht, dieselben als Geld in Umlauf zu bringen, und dieses dann auch wirklich tut). Vid detta förhållande uppstår, likasom beträffande dokumentförfalskningen, med nödvändighet en parallellinj e till huvudrekvisitet, nämligen det fall att någon, utan att hava del i förfalskningen (eller åtminstone utan att därför hava gärningsmannaansvar), utsprider förfalskningsprodukten. Till största delen gäller här, att samma straffbarhet uppställes för utspridandet som för själva förfalskningen (undantag, i det utprånglingen straffas mildare, göra |S. 12: 16, såtillvida som, för utprånglarens vidkommande, det vanliga minimum sänkes, om »bedrägeriet varder yppat, innan skada skett»]; N. 1761; D. 267 [långt mindre straff]; Ö. 201 a (bedrägeri); Belg. 169; Eng. Steph. 413, 414 (långt mindre straff utom vid iteration) och ofta den anglikanska rätten); Mex. 674; Chil. 168 e t c ; bland förslagen Fi. Fsl. 20: 1, 2 [där dock det omvända
95 synes gälla i fråga om minskat metallmynt]; D. K. Fsl. 347; Schw. Fsl. 208 jfr ov.) — detta dock under den förutsättning, att utspridaren övertagit förfalskningsprodukten in mala fide. Har han själv i god tro mottagit produkten och därefter, sedan han upptäckt förhållandet, utgivit den såsom äkta, allians straffbarhet oftast mindre, stundom högst väsentligt mindre: S. 12: 17: FL 37: 3; N. 176: D. 267 t . / . ; H. 213; T. 148: Ung. 209: Fr. 135: Belg. 170; It. 258; Sp. 301; Port 209; R. 430; likaså i allmänhet kantonallagarne; ävenså förslagen: FL Fsl. 20: 2 2 ;
D. K. Fsl. 3472; Torps Fsl. 156 i. /.; D. Fsl. 1923, 156 i. ./.: T. Fsl. 1909, 160, 1612: Geg. 2023, 2033; T. Fsl. 1919, 247: T. Fsl. 1925, 196; Ö. Fsl. 222, 224: Schw. Fsl. 208, 209: Serb. Fsl. 1992, 200 4 . Däremot gör Eng. och mestadels den anglikanska rätten ingen principiell skillnad mellan bona och mala fides vid förvärvet; likaså Ö. 291 a. I äldre lagar användes ofta uttrycket bedragits o. d.; dock är det ingalunda givet, att detta får fattas i teknisk mening, så att benefikt förvärv skulle vara uteslutet. — En egendomlig presumtionsbestämmelse förekommer i Mex. 675 (Se presumird que el circulador obra ä sabiendas de que la moneda es falsa si diere en un solo acto tres 6 mas monedas falsas, 6 lierare consigo mayor numero en el acto de poner en circulaciön alg una de ellas; 6 si se le probare que ha hecho uso alg una otra vez de moneda falsa 6 alterada sabiendo que lo es). Liknande stundom även den anglikanska rätten. För ett särskilt fall, nämligen då förfalskningen bestått i minskande av äkta mynts värde, förekommer, att även malafideförvärvaren blott under bestämda förutsättningar straffas för utspridande (T. 150: gewohnheitsmässig oder im Einverständnisse mit dem, welcher sie verringert hat, als vollgultig in Verkehr bringt); ävenså, att straffrihet stadgas för Jowrt/^förvärvare, som utsprider förfalskningsprodukten in mala fide: N. 176 3 : T. 150; Ö. Fsl. 2242 (om den erhållits i betalning). Införande i riket (i utprånglingssyfte) uppställes ofta såsom likvärdigt med begagnande, så att straffet blir detsamma som för
96 förfalskningen: FL 37: l 4 : H. 209, 211; T. 147: Ung. 206 2 ; Fr. 132 ff. (mynt), 139 (sedlar e t c ) : Belg. (även försök till införande) 168 (mynt), 176 (sedlar etc.): It. 256 s ; Sp. 299; Jap. 148, 149 o. s. v. Detsamma gäller om anskaffande likagott hur (i utgivningssyfte) enligt FL 37: l 4 : N. 174; H. 209, 211 (in voorraad heft);
Ung. 2062: FL Fsl. 20: 1: D. K. Fsl. 345, 346: Torps Fsl. 155: D. Fsl. 1923, 155: T.. Fsl. 1909, 159, 1611; T. Fsl. 1919, 245, 246: T. Fsl. 1925, 194. 195: Ö. Fsl. 2203, 223 2 . Någongång namnes anskaffandet såsom en mindre straffbar förberedelsehandling: Jap. 150. Med särskilda straff uppställes »införande, förvärvande eller lagrande» i Schw. Fsl. 210: och »samlande» i Serb. Fsl. 201. Innehav, förvärv eller avyttrande av de genom minskande av mynt erhållna metalldelar straffas enligt Ö. Fsl. 225: Serb. Fsl. 202; förvärv enligt Ö. 120. Dylikt innehav omtalas även i Eng. Steph. 411 f (who has in his custody or p>ossession any filings or clippings, gold or silver bullion, or gold or silver in dust or solution, obtained by impairing current gold or silver coin, knowing it to have been so obtained) och allmänt i de australianska lagarne: Queensl. 153; Vict. 284; W e s t
Austr. 156: N. Zeal. 317: N. S. Wal. 307; S. Austr. 268. Angående innehar av falska mynt uppställes i Sp. 302 en presumtionsbestämmelse (Serån castigados como reos de tentativa de los delitos de expendicion de moneda aquellos en cuyo poder se encontraren moncdas falsas que por su numero y condiciones se inficra razonablementc que est än destinådas ä la expendicion). Liknande bestämmelser ofta i anglikansk rätt,
C) Det subjektiva rekvisitet. Om bonafidciövvärva,ves utgivande in mala fide av förfalskade penningar, jfr ov. Rena c^z/j^-kriminalisationer förekomma stundom; så FL Fsl. 20: 3 (Den. som av oförsiktighet i rörelsen såsom äkta utgiver mynt.
97 vilket han har skäl att misstänka vara eftergjort eller förfalskat); D. 267 och D. K. Fsl. 347, där, för vad a n g å r u t g i v a n d e av falska penningar, dolus s a m m a n s l å s m e d visst område av culpa (skent han ved eller formoder), 348 (den, som eftergjort eller förfalskat p e n n i n g a r u t a n Udgirelseshensigt, straffas, hvis Pengene ere komne i OmUb): Torps Fsl. 157, endast förmodande (Den. der udgiver eller läder udgive Penge, som han formoder er eftergjortc eller fqrfalskede . . . Har Udgiveren eller den, for hvem han handler, i god Tro modtaget Pengene, er Straffen Bode og kan under formildende Omstamdigheder helt bortfalde); liknande D. Fsl. 1923, 157. D e fall av culpa, då »missbruk» föranledes därigenom, a t t n å g o n , som »lovligen» k o m m i t i b e s i t t n i n g av förfalskningsverkt y g , h a n d l a r m o t givna föreskrifter, eller a t t någon, som efter beh ö r i g t u p p d r a g förfärdigat äkta v e r k t y g , missvårdar dem, straffas i S. 12: 19. Icke egentligen kriminalisationer av culpa u t a n f a s t m e r a förseelser b y g g d a p å fara innefattas i s å d a n a s t a d g a n d e n som S* 12: 15 (Har man eftergjort mynt eller penningsedel, eller sådan sedel, på sätt i 14 § sägs, förändrat, och kan ar omständigheterna prövas, att det ej i bedräglig avsikt skett; straffes ändock, där lian ej av egen drift det eftergjorda eller förändrade förstört eller all skadlig verkan därav förebyggt). Jfr p r e s u m t i o n s b e s t ä m m e l s e n om den, som förfärdigat verktyg, ä g n a d e för förfalskning, m e n ej ö v e r t y g a s om ont uppsåt: S. 12: 18 (straffrihet för clen, som av egen drift förstört eller obrukbargjort det förfärdigade). — Jfr vidare FL 44: 26 (obehörigt tillverkande m. m. av r e d s k a p till förfärdigande av penningar, v ä r d e p a p p e r , offentliga m ä r k e n eller obehörigt t a g a n d e eller u t l ä m n a n d e av a v t r y c k efter dylikt redskap); N. 367 (obehör i g t tillverkande av p e n n i n g a r och h ä r m e d likställda v ä r d e p a p p e r samt av r e d s k a p för s å d a n tillverkning), 368 (obehörigt förfärdigande av offentliga s t ä m p l a r eller m ä r k e n ) ; T. 360 4 , 360 5 ; Ö. 329, 330; It. 260 ( s t r ä n g t bestraffat och s a m m a n s l a g e t m e d förberedelse till förfalskning: Chiunque fabbrica o detiene strumenti
98 destinati esclusivamente alla contrafazione o alterazione di monete e punito con la reclusione da uno a cinque anni), 271 (liknande bestämmelse a n g å e n d e offentliga sigill ni. m.); Sp. 327 (uttrycklig p r e s u m t i o n s b e s t ä m m e l s e : El que tuviere en su poder cualquicra de los utiles 6 instruments de que se habla en el articulo anterior, y no diere descargo suficiente sobre su adquisiciön 6 conservation). Bland förslag e n jfr Ö. Fsl. 230 1 -2; Serb. Fsl. 204.
D) Kvalifikationer och privilegiationer. Särskilt i förslagen förekomma s t a d g a n d e n a n g å e n d e penningförfalskning, som äro a t t u p p f a t t a såsom kvalifikationer. H u v u d sakligen r ö r a de dels brottslingens person dels förfalskningens ekonomiska bet}'delse. I förra a v s e e n d e t h a v a r e d a n berörts de s t r ä n g a bestämmelserna om iteration i Eng. Steph. 413, 414 jfr 4 1 2 ; jfr även Torps F s l . 155 (I Gentag elsestilfadde kan de ovenfor foreskrevnc Straffe forh0jes med indtil det halve); likaså Ö. F s l . 220 6 (der Täter, der wiederholi räck)ätlig ist), 227 6 . S t r ä n g a r e straff vid yrkesmässighet förekommer i flera förslag: T. Fsl. 1919, 246 vid m i n s k a n d e av m e t a l l m y n t (stark straffskärpning); T. Fsl. 1925, 195; Ö. Fsl. 220 6 (vid eftergörande av m y n t eller sedlar), 223 4 (vid m i n s k a n d e av m e t a l l m y n t ) , 227 c (offentliga v ä r d e p a p p e r ) ; Schw. Fsl. 209: l 2 (vid m i n s k a n d e av m e t a l l m y n t ) ; Serb. Fsl. 200 2 (likaså). Beträffande åtgärden är enligt Ö. Fsl. 220* förfalskningens skickliga utförande en kvalifikationsgrund (wer Geld auf solche Art fälschl oder verfälscht, die zur Täuschung besonders geeignet ist). R ö r a n d e den ekonomiska betydelsen kvalificerar b r o t t e t s omfång enligt Ö. Fsl. 220 5 (Wer die Tat in grossem Um fånge begeht), 227 5 ; likaså S c h w . Fsl. 210 2 , beträffande införande, förvärv och l a g r a n d e av förfalskningsprodukter (Wer sie in grosser Menge einfuhrt, erwirbt oder lagert). Värdet a n v ä n d e s i Ö. Fsl. 222 2 , 225 2 såsom kvalifikationsgrund. I 0 . 117 uppställes såsom en försvårande omstän-
99 dighet, a t t det (med p e n n i n g a r p e r e t är e t t innehavarepsinnei'.
likställda) a l l m ä n n a kreditpap-
Beträffande privilegiationer h a v a vi r e d a n b e r ö r t den subjekt i v a o m s t ä n d i g h e t , a t t den, som i ond tro u t g i v i t p e n n i n g a r , h a d e m o t t a g i t dem i god t r o (jfr ov. s. 94). Ö. Fsl. 222 3 , 224 2 uppställer vid d e t t a fall en särskild privilegiation, då n å g o n u t g i v e r Geld, das er oder sein Auftraggeber in Zahlung erhållen hat (straffrihet, enligt s i s t n ä m n d a l a g r u m , såvitt det blott rör minskande av met a l l m y n t , jfr ov.). Farans ringhet är en ej sällan av l a g a r n a framhållen s y n p u n k t . N. 174 2 privilegierar sålunda g ä r n i n g e n , saafremt det alene er enkelte myntet eller pengesedler, som er anskaffede, eller som uden benyttelse af dertil scerlig egnede redskaber er eftergjorte; Ö. 108, 110, 111 genomför i fråga om »ein als Munze geltendes öffentliches Kreditpapier » m o t s a t s e n m e l l a n a t t die Verfertigung mit Werkzeugen geschehen ist, welche die Vervielfältigung dieser Papiere erleichtern och a t t die Nachmachung mti der Feder oder mit anderen Werkzeugen, als jenen der erwähnten Art, stattgefunden hat; i fråga om myntförfalskning (119) skiljes s k a r p t mellan det fall, a t t besondere Gefährlichkeit oder grosser Schade dazu kommt och a t t d e t t a icke är förhållandet; jfr Chil. 171 (då v e m som helst k u n n a t m ä r k a förfalskningen, mildras straffet till bedrägeristraff); ä v e n Ö. 119 h a r en särskild straffnedsättning, d å förfalskningen »sich fur jedermann kennbar darstellet»; jfr Ung. 204 (vid m i n d r e värde). H ä r m e d s a m m a n h ä n g e r , a t t värdets obetydlighet s t u n d o m n a m n e s såsom privilegiationsgrund: Ung. 204, 208; Sp. 301 etc. (för bonafideiörvärvaren; så ofta l a g a r n e av den spanska g r u p p e n t. ex. Chil. 170); Ö. Fsl. 2 2 1 , 228 2 (dock j ä m l i k t förstn ä m n d a l a g r u m , såvitt rör eftergörande av p e n n i n g a r , e n d a s t under den y t t e r l i g a r e förutsättning, a t t g ä r n i n g e n skett ohne Mittel anzuwenden, welche die Vervielfältigung erleichtern). Såsom förut berört, förekommer i somliga r o m a n s k a l a g a r
(95
100 en b e s t ä m m e l s e om straffrihet för den, som a n g i v e r sina medbrottslingar. Så F r . 138 (Les personnes coupables des crimes mentionnes en V artide 132 ser ont cxemptes de peine, si, avant la consommation de ces crimes et avant toutes poursuites, elles en ont donné connaissance et révélé tes auteurs aux autorités constituées, ou si, meme apres les poursuites commencées, elles ont procure Varrestation des autres coupables); Belg. 192 (si, avant toute emission de monnaies contrefaites ou aUérées, ou de papiers contrefaits ou falsifies et avant toutes poursuites, elles en ont donné connaissance et révélé les auteurs ä Vautorité); Port. 213 (que, antes de consummado qualquer dos crimes enunciados nos artigos antecedentes, c antes de se instaurar o processo, der d auetoridade publica conhecimento do mesmo crime e das suas circumstancias, c dos outros coréus); Turk. 147. — It. 262 t a l a r ej om angivelse, m e n väl allmänt om h i n d r a n d e av b r o t t e t (se riesca, prima die V autorita ne abbia notizia, a impedire la contraffazione, Valterazione o la circolazione delte monete contraffatte o alterate).
Frågor g e m e n s a m m a för dokument- och penningförfalskning. Förberedelse. Då den moderna rätten i allmänhet (undantag gör Danmark och de danska förslagen) skarpt skiljer förberedelse och försök samt enligt regeln lämnar den förra straffri, är det begripligt, att lagarne, isynnerhet rörande penningförfalskning, ofta uppställa särskilda rekvisit för förberedelse. (S. 12: 18: FL 37: 6; N. 177, 186; H. 214, 223, 234: T. 151; Ö. 118 d; It. 260, 271: Sp. 326,
328, 329; T. Fsl. 1909, 162; Geg. 204; T. Fsl. 1919, 241, 252; T. Fsl. 1925, 191, 199; Ö. Fsl. 216, 229: Schw. Fsl. 213; Serb. Fsl. 203). Vanligen omfatta dessa rekvisit icke alla möjliga fall av förberedelse (undantag göra Ö. 118 d och R. 431); i flertalet fall inskränka de sig till förfärdigande eller anskaffande av redskap (någongång namnes särskilt: av papper) för förfalskningen (S.; FL; N.; T.; Geg.; Ö. Fsl.; Schw. Fsl.); någongång talas om innehav (H.): förfärdigande eller innehav (It); förfärdigande eller importerande (Sp.); förfärdigande, anskaffande eller avyttrande (T. Fsl. 1919; T. Fsl. 1925; Serb. ¥s\.); förfärdigande, anskaffande eller överlåtande (T. Fsl. 1909) — allt av redskap. Kriminalisationen hänför sig någongång endast till penningar (Ö.; Serb. Fsl.); någongång till penningar samt allmänna märken (S.); stundom till penningar och de med dessa av lagen likställda allmänna värdepapper (FL; T.; R.; T. Fsl. 1909; Geg.); eller till penningar och nämnda värdepapper samt offentliga märken (H.; It.; Schw. Fsl.); eller till penningar och nämnda värdepapper samt alla offentliga dokument, vare sig handlingar eller märken (T. Fsl. 1919; T. Fsl.
102 1925; Ö. Fsl.); slutligen till penningar och dokument överhuvud i N. 177 (penningar m. m.), 186 (Den, som til förberedelse af dokumentfalsk forfoerdiger eller anskaffer . . . gjenstande, der tilkjendegiver sig som bestemte til at benyttes til eftergjorelse eller förfalskning): Sp. 326 (El que fabricare. 6 introdujere . . utiles é instruments destinados conocidamente å la falsificacion de que se träta en los capitulos precedentes de este titulo). Mestadels uttrycka sig lagarne så, att även anskaffande, i förfalskningssyfte, av ett äkta redskap ingår under rekvisitet. Stundom namnes emellertid detta fall uttryckligen: N. 186; Sp. 329 (som fordrar, att brukande av det äkta redskapet ägt rum; rekvisitet i 326 omfattar endast förfärdigande eller importerande, icke annat anskaffande av redskap).
Straffen. En jämförelse mellan de olika lagarnes straff skalor, vilken alltid stöter på de ofta förut framhållna svårigheterna (jfr Spec Utk. I, 79 ff.), är lättare i fråga om penning- än i fråga om dokumentförfalskning. Beträffande den förra, äro straffen oftast desamma för sedel- som för myntförfalskning, i några fall dock högre. Följande maxima gälla sedel förfalskning en: livstids frihetsstraff': Fr. 139; Sp. 303; Eng. Steph. 388; tjugofem år: Port 206; tjugo år: Ö. 119; Belg. 173; femton år: N. 174; T. 146; It. 263, 256; T. Fsl. 1909, 159;
T. Fsl. 1919, 245; T. Fsl. 1925, 194: Ö. Fsl. 220; Schw. Fsl. 206; tolv år: D. 264; R. 427; D. K. Fsl. 345; D. Fsl. 1923, 155: tio år: S. 12: 14; Ung. 204 '(Ges. XXXVII, 1908, Art. XII); Bulg. 183: FL Fsl. 20: 1: Torps Fsl. 155; Geg. 202 (men jfr 89); Serb. Fsl. 198; nio år: FL 37: 1 (begagnande förutsatt); H. 208. Nedanstående maxima uppställas för myntförfalskning (i inskränkt mening):
103 livstids frihetsstraff: Fr. 132; Sp. 294; Eng. Steph. 409; tjugofem år: P o r t 206; tjugo år: 0. 119; femton år: N. 174; T. 146; Belg. 160; It. 256; Turk. 143; T. Fsl. 1909, 159: T. Fsl. 1919, 245; T. Fsl. 1925, 194; Ö. Fsl. 220; Schw. Fsl. 206; tolv år: D. 264; R. 427; D. K. Fsl. 345; D. Fsl. 1923, 155; tio år: Ung. 204 (Ges. XXXVII, 1908, Art. XII); Bulg. 183; FL Fsl. 20: 1; Torps Fsl. 155; Geg. 202 (men jfr 89); Serb. Fsl. 198; nio år: FL 37: 1 (begagnande förutsatt); H. 208. åtta år: S. 12: 12; Beträffande dokumentförfalskningen försvåras, för vad angår handling (skrift etc), jämförelsen väsentligt därigenom, att i flera lagar särskilda höga maxima uppställas för särskilda fall, t. ex. förfalskning av handling, utfärdad i regentens namn (D; R.) eller ämbetsmans förfalskning i ämbetet. Likaså hava ett antal lagar särskilda skalor för offentliga (och därmed likställda) handlingar. Följande maxima uppställas emellertid för handlingsförfalskning: livstids frihetsstraff: Fr. 145—6; Eng. Steph. 388; R. 437; sexton år: D. 272; femton år: Belg. 194; It. 275. tolv år: D. K. Fsl. 351; tio år: T. 268; Ö. 203 (men jfr 51); Ung. 393; Bulg. 3 5 3 - 4 ; T. Fsl. 1909, 282; T. Fsl. 1923, 237; T. Fsl. 1925, 187; Schw. Fsl. 217; Serb. Fsl. 183; åtta år: S. 12: 1; Fi. 36: 3; N. 183; FL Fsl. 21: 1; Torps Fsl. 160; D. Fsl. 1923, 160; sju år: H. 226; fem år: Geg. 209 (men jfr 89). två år: Ö. Fsl. 208.
TREDJE AVDELNINGEN.
Svensk Rättsutveckling. I) Rättsutveckling före 1734 års lag. Under det redan de äldsta sydgermanska rättskällorna — under tydlig påverkan från den romerska rätten — i stort omfång kriminalisera olika arter av förfalskning (och mestadels för hela detta område använda ett enhetligt straff, nämligen högra handens avhuggande), innehålla de svenska landskapslagarne endast ett fåtal hithörande bestämmelser. De yttra sig icke om penningförfalskning; av dokumentförfalskning beröra de endast förfalskning av gränsmärken och av enskilda märken, vilka åsatts föremål såsom tecken på äganderätt. Beträffande gränsmärkesförfalskning visar sig i landskapslagarne en påfallande skillnad i stränghet: under det vissa lagrum under omständigheter stadga livsstraff, nöja sig andra med tre marks böter. Denna stora olikhet är troligen så att förklara, att de stränga bestämmelserna äro kvarlevor från gammal sakralrätt, sådan den helt visst i förhistorisk tid både i germansk och romersk rätt funnits beträffande angrepp å gränsmärken (om forngermansk rätt jfr Grimm, D. Rechtsalth. 546; om romersk rätt se Princ. I, 33). Det förekommer till och med, att i samma lag (Sdm. L.) och i samma balk av lagen gränsmärkesförfalskning enligt en bestämmelse belägges med livsstraff (eller eventuellt 40 marks böter), enligt en annan med tre marks böter; denna olikhet kan
105 emellertid bero på den olika vikten av gränsmärken mellan byar och gränsmärken mellan tegar i samma by. Handlingen bestämmes stundom endast såsom förstörande av gränsmärke, stundom alternativt såsom förstörande eller förfärdigande. Vid livsstraff medgives lösen, antingen (Sdm. L.) med bestämt belopp (40 mark) eller (U. L.) med belopp, som står i målsägandens skön. I några fall låter lagen, här såsom så ofta, gripande å bar gärning inverka. Hithörande stadgande ur landskapslagarne äro följande: U. L. IF//;. 18: 1: Giör man ra ok rör a bolstap anncers allr brytar hans ra ok rör. war par bar ok a takin, aru til sax manna witni: pa ma han binda ok til pinx föra, ok perce sax manna witni a han fylla, sum peer waru ok a saghu. Hawi malseghandi wald, hwat han will haldar Jiff hans toka ok upp hanqia, allr lösi sik wip hwarn lot, sum han wip kombar. Nu kan han sjalffwar undan koma, ok warpa klcepi off hanum takin, allr aru til twaggia manna witni: pa war i sik map atartan manna epe. Ealdar at epe, bote atartan markar. Nu ar ai afftakt til allr witni: wari sik pa map atartan mannum, allr bote sax markar, ok par laggins ra nipar, sum per fyrra laghu, map domum ok skialum. Sdm. L. Bygn. 23 pr.: Hivar sum rywer ra a bot st ape anncers, (dier gör annan orcetlica, warper gripin wip med full um witnum: pa scat syn per til nämna, witna sipan synaman swa, ut par synis ra ruwin oc annar gör. Söke pa han, sum mannen grep wip raförning, po (]io del. Schl.) med VI manna witnum oc pratylptum epe. Giter swa sökt, pa misti pen halsin, sum ra gamblan vpcastape, oc nyan giorpe annan, celler lose sic med XL markum. Giter oc el swa sökt, pa seal pen, sum sakin gifs, waria sic mej) epe pratylptum. Giter han sic swa wart, wari saclös. Ealz at epe, bote sum skilt ar, oc han wari sacös, sum af tact giorpe. W m . L. I Bygn. 20 pr.: Hwar sum riuir ra, ar sandir at, böti prea markir, riuir annat (annan Schl.) oc prea markir, riuir pripia oc prea markir, gangi boot sum fyr. vek i boot py mere at han fiere riuir. W m . L. II Bygn. 18: 1: Gior man ra oc rör a bolstap annars,
106 ollar ryfwar pön rör ratlica agho liggia, var pr bar oc at akin: böti III markar fore ett, oc swa fore annat oc swa fore pripia, ollar vare map epe tolf manna oc laggins par rör åttor nypor, som fyr lagho map domom oc skotom. B å d a landslagarne b e h a n d l a g r ä n s m ä r k e s f ö r f a l s k n i n g . M. E. L. L. u p p t a g e r (enligt ordalydelsen) e n d a s t det fall, a t t g r ä n s m ä r k e flyttas; Chr. L. L. skiljer m e l l a n d e t t a fall, som bestraffas s t r ä n g a r e , och d e t fall, a t t g r ä n s m ä r k e förstöres, u t a n a t t e t t n y t t s ä t t e s . G r i p a n d e å bar g ä r n i n g spelar fortfarande en roll m e n e n d a s t en processuell (i det a t t m å l e t i m o t s a t t fall blir dulsmål). Straffet ä r u n d e r alla förhållanden 40 m a r k s böter, m e n i n y s s n ä m n d a s v å r a r e fall (då n y t t g r ä n s m ä r k e uppsattes) tillkommer enligt Chr. L. L.: hete Unfair, oc ivari äldre tings bar i eller witnisbari. S t a d g a n d e n a h a v a följande lydelse: M. E. B. 22: 1: Huar sum riuer raom alla flyter tialdrum a bolstap annars, ok gör annan oratleka, värper takin viper mep fullum vitnum, pa skal per syn til nämna; vitna sua syna man, at per synis ra riuin alla tialdra, ok annor ny gör, söke po sik pen, sum aftakt giorpe, mep tuaggia manna vitnum ok tolf manna epe; giter sua sökt, bote pen, sum ra gambla ok tialdro vp kast ape ok nya giorpe, fgritighi marker; giter ok ei sik sua sökt, pa skal pen, sum sak gifs, varia sik mep tolf manna epe; giter han sik sua vart, vari saklös; falz aat epe, bote fyritighi marker, ok han vari saklös, aftakt giorpe. Chr. B. 27: 2: Hwar som wtan lagha döma rifuir raa oc bort kastar, warder han tilwnnen meth witnom oc heretznempd, bote XL mark til treskiptis; riffuer han oc jnflyter a annars bolstadh, warder tilwnnen, som sakt osr: bote XL mar c oc hete tiufuir, oc wari äldre tings bar i eller witnisbari. Vitis thet honom, och ar ey bar oc atakin, wari sik meth XII manna ede, raade halfua nempdh huar tliera, eller Ute, oc hete som sagt ar. Beträffande enskilda märken förekomma straffbestämmelser — vilka för den följande u t v e c k l i n g e n fingo stor betydelse d ä r i g e n o m a t t a n d r a former av förfalskning analogiskt fördes u n d e r dem —
107 för den, som lägger märke å det, som hörer annan till. I de äldre l a g a r n e , incl. M. E. L. L., belägges b r o t t e t m e d ett jämförelsevis r i n g a straff, n ä m l i g e n h ö g s t t r e m a r k s böter. I St. L. och Chr. L. L. u p p s t ä l l a s d ä r e m o t v i d a s t r ä n g a r e straff, vilka y t t e r l i g a r e s k ä r p a s vid g r i p a n d e å b a r g ä r n i n g . S i s t n ä m n d a lag talar, i motsats till de övriga, icke blott om fallet a t t l ä g g a märke å annars märke u t a n ä v e n om a t t l ä g g a märke å annans ting (om ock o m ä r k t ) ; ä v e n s å u p p s t ä l l e r den såsom subjektivt rekvisit wil sik swa annars manz ting til egna; i n t e t d e r a torde emellertid i n n e b ä r a n å g o n reell skillnad g e n t e m o t övriga lagar. St. L., som p å d e n n a p u n k t är g a n s k a utförlig, skiljer mellan det fall, a t t n å g o n »lägger sitt m ä r k e å a n n a n s m ä r k e » (utan a t t u t p l å n a d e t t a senare), och a t t n å g o n u t p l å n a r a n n a n s m ä r k e och i stället å s ä t t e r sitt eget. D e t förra b e l ä g g e s m e d böter, som k u n n a förvandlas till kroppsstraff och förvisning. D e t senare b e h a n d l a s betydligt s t r ä n g a r e , n ä m l i g e n såsom de kvalificerade fallen av s. k. full t j u v n a d , där h ä n g n i n g i n t r ä d d e vid en halv m a r k s v ä r d e (jfr Spec. Utk. III, 86). -— K o n s u m m a t i o n e n är överallt given m e d själva handlingen. H i t h ö r a n d e s t a d g a n d e n äro följande: U. L. Wip. 27 pr.: Loggar man marki a marki annars, hwat pingi pat halzt ar, döpa allr quiku: bote pan pre markar, allr dyli map tiu mannum, allt pat batra ar an halwar öre, pat ar priggia märka bot, ar pat half war öre allr minna, pre öra: bot at. Sdm. L. Bygn. 29: 1 ö v e r e n s s t ä m m e r , i avseende p å innehållet, fullkomligt m e d U . L. Hels. L. Wip. 22 pr.: Lägger marki a marki annars, hivat pat ar döth alter quikt: bota III marker, een pat ar batra an halfwr öra, ar pat halfwr öra alter minna, bota III öra alter dyli map III mannum, aller priggia öra boot clylias map III mannum, ok III märka boot map XII mannom, M. E. L. L. Bygn. 32: 1: Lägger man märke a annars märke, huat pinge pet halzt ar, döt alla quikt, ar pet batra an haluer öre, bote pre 8
108 marker, alla dyli mep siax manmim; ar pet haluan öre vart alla minna, bote pre öra, alla dyli mep priggia manna epe. C h r . L. L. Bygn, 43 pr.: Leggir man merke a annars manz tingh, döth eller quikt, oc wil sik swa annars manz ting til egna, eller legger merke a annars manz merke ath forwilla thet meth; war dir han bar oc atakin, eller ledis til hans meth fullom skalom, st ande tiufs rath fore, eptir thy thet wart ar. Nw witis tliet honom oc hin dyl fore, ar thet wort X marker eller meer, dyli meth XII manna ede, dier bote XL marc; ar thet III marc wort eller meer, dyli meth IX mannom, eller bote XII mark; ar thet öre wort, bote III marc, eller dyli meth VI mannom; ar thet half öre wort eller minne, dyli meth threm mannom, eller bote VI öra. St. L. Bygn. 15: 1: Lägger man märke a annars mans märke, hivar ia hända ti/inge thet halst ar, döt eller quikt, ar thet batra an halfuer öre ok minna een mark, ok wardher bar a takin: bote thiughu marker til traskiptis malsaghandenom, konungenom ok stadhenom. Orkar han eig botum, wardhe slaghin widher stupuna, ok ryme stadhin; ivardher eig bar a takin, vtan wardher with honom eller hanne, wari sik medh sex manna edhe; fallis han eller hon at edhenum, fallis til sakinna; orkar han eller hon eig botum, gange tha til arfwdhis först fore malsaghandenom, siva fore konungenom ok stadhenom; ar tliet märka ivardh, ok ivardher bar a takin medh twiggia manna witnum, bote XL marker, som för war sakt, ok hete man eig thas batre, etta ryme stadhin ok miste öron sin badhin. Wardher honom etta hanne thetta with, wari sik medh sax manna edhe; falz han ella hon at edhenum, ok orkar eig botum, wari thervm lagh, som förra war sakt, at han eller hon til arfwdhis gange. § 2. Skar man ella hugger annars mans merke aff. ok safer sith merke aa, ok kan eig redha frän sik aff hwem lian thet fik, ok ivardher takin medh sax manna witnom, wardhe hahgdher, een thet ar half märka wardhe; ar thet minna gange som annar tiufnadher. Wardher eig bar a takin medh witnom, vtan ivithis tho honom, wari sik medh tholff mannom eller köpwitnum sinum, at han thet medh köpe fik ok annars eig; faldz han at edhenum, fallis til sakinna.
109 Bestämmelser om rättsstridigt förfarande vid mätande och vägande förekomma föga i landsrätten men väl i alla de medeltida svenska stadslagarne. Genomgående uppställas bestämmelser, som grunda sig på användande av orätt mått eller vikt (utan sammanblandning med annat bedrägeri i mätande eller vägande); däremot är det icke avgörande, huruvida måttet (vikten) är märkt eller icke. St. L. har även här utförliga bestämmelser. Begås brottet i tjänsten utav någon av de båda män, som skola väljas för att »hava all stadens märke och därmed märka», så är det konsummerat i och med förfalskningsåtgärden: straffet är hängning »utan alla lösning», försåvitt delinkventen gripes på bar gärning; eljest 40 marks böter, vilka, om delinkventen ej mäktar erlägga dem, förvandlas till kåkstrykning och förvisning. Begås åter brottet av privat person, så fordras för dess konsummation icke blott begagnande, utan skadas åstadkommande; i övrigt graderas straffet, vilket även här kan stiga till »hängning utan all lösen», dels med avseende på skadans storlek, dels allteftersom delinkventen gripits på bar gärning eller icke. Vg. L. I I Forn. X L V. En rat dciceppa oc ratteer bismari seal vm alt landit vara oc huar pcm hauir eig rot, sipan han ar laghvarper af foghot o allr harazhöpingo, bote åtta örtugher.
Härmed överensstämmer till innehållet Vg. L. III, 58. Bj. 38: 2: Huar minna stop ha war en rat, giceldi pre markar, hwar vanmatu giwer af vini, oc warpcer forwnnin cd, bote ena mark til proskiptis, fore ivanmatu af miop oc tramnce höt sex öra. fore swanst öl pre öra. hwar sum at annare matu sal, en rapit hatvar sot, bote pre markar. ib. § 4 : Fore vrattan pundoro, orettan span, oc fore orcet bisman: bote pre markar. Hwar sum mep merom spanni köper in ok mäter vt mep minni spanni, urerpcer par gripin mep: bote XL markar alter vari sik mep tolf mannum. Visb. St. L. II, 27. So wc bevunden iverd, oder vorwunnen, mid wichte oder mate, dede val sch sin: de löse sinen hals ene werue,
110 änder werue vor XL marken, mer to deme derelen male much he nicht d ingen. S t L. Kon. 16: 5: Falskar ok nokor then bisman, span, siel aam, ella hivat thet halzt ar, i wikt ella maatto, som thöm marker, ok vardher bar a takin medh siex manna witnom, wardhe hongder vtan alla lösning; wardher honom tliet mit, ok or eig bar a takin. ok wardher folder, gange eig liiff hans fore, vtan bote XL marker, ella war ie sik medh totff'manna edhe, an eig ceru witne til. Then som tlietta witer androm ok orkar eig widher binda, bote XL marker peninga. Thesse twenne XL marker gange til treskiptis; en tridhiung taki malsaghanden, annan konungen, tridhia stadhen. Orkar hwarghin therra botum i thesso maleno, wardhe slaghin widher stupona ok flye stadhen. ib. c. 17: Hwilken annar man som span, pyndara, siel aam, bisman, ella nokra maato ella wikt falskar, ella hivat thet halzt or, ok gör ther medh enne märka peninga skadlia, ok wardher taken widher forska gerning: han skal hangia vtan alla löösning. Gör lian ther minne skadlia medh, tha gange ther vm som vm annan thiwffnad. § 1. Wardher thet honom iviith, ok ar eig bar a taken, warie sik medh tolff manna edhe; fceldz han aat edhenum, bote XL marker til treskiptis malsaghandenom, konungenom ok stadhenom. liva)- som thet androm wither ok' orkar eig til binda, bote XL marker, som för ar saght, Nw een engin therra orkar botum, tvardhe slaghen widher stupona ok fly c stadhen. Jfr i b . Köpm, 2 1 : 4 : Hwar tunnobindare skal haffwa eet märke hivar vm sik, som han skal sina tunnor, seeffat ok iornfat medh markia, ok annur tholiken, tha the ceru göra, swa at finds nokat therra eig siva rot som thet skal, cer thet tunnor eller annat tholikt, tha skal ther vm gänga som vm annat falz i konungx balkenum. Rättsutvecklingen från Chr. L. L. till 1734 års lag visar, att de i praktiken uppdykande nya fall av förfalskning analogivis knötos till nu anförda stadganden i S t L. och Chr. L. L. Några hithörande frågor reglerades emellertid genom särskild lagstiftning; detta gällde framför allt myntförfalskning, vilken tidigt började att betraktas såsom crimen maiestatis. P å ena eller andra
Ill sättet hade, redan före 1734 års lag, ett betydligt område av förfalskningsinstitutet kriminaliserats — naturligtvis till icke ringa del under inverkan av utländsk rätt (och därmed av romersk rätt i dess recipierade gestalt). Sålunda hade rätten tagit position, beträffande dokumentförfalskning, till de olika huvudformerna av brottets objekt. Med avseende på förfalskning av handlingar hade det utbildat sig den uppfattning, vilken även i K. Råds Br. stadfästats, att deliktet, om skada skett, borde anses falla under S t L. Kon. 17 (K. B. Br. 13 /6 1711); om ingen skada skett, var detta stadgande icke tilllämpligt, men man dömde då efter Chr. L. L. Bygn. 43, varvid straffet emellertid, åtminstone under den senare tiden, synes hava fixerats till 40 marks böter (K. Br. 12/i2 1722). Från dessa regler fanns ett viktigt undantag, rörande offentliga handlingar, vartill även räknades bankens sedlar. Dylik förfalskning skulle, vare sig skada skett eller icke, straffas högre än annan, varvid emellertid förhöjningen var arbiträr {K. B, Br. 3 / 7 1711). Men vid sådana offentliga handlingar som pass, attester o. d. inträdde, enligt rättspraxis, ingen förhöjning över de 40 marks böterna (såvida ingen skada skett). Sistnämnda arter av handlingar intogo således redan nu, inom de offentliga handlingarne, en särskild ställning. Vad angår offentliga stämplar e t c , straffades förfalskning av stämpelpapper enligt K. F. 23/i<2 1686. Beträffande förfalskning av mått och vikt hade man, såsom vi veta, stadgandena i St. L. Kon. 16: 5; 17. Ehuru emellertid St. L. Kon. 25 uppställt regeln »En pundare, eth bisman ok en span skal gänga vm alt riket» (en regel, som för ett särskilt landskaps vidkommande uttalas redan i den ovan anförda VG. II, Forn. 45 jfr VG. III, 58) och sedan dess åtskilliga stadganden av samma innebörd tillkommit (Norrk. Besl. 1604 § 7: K. Maud, 13 /i, 7/s 1605: K. Res. på Allm. Besv. 1627, § 9; Riksd. Best, 1638 § 7), var det först genom K. Bak. 10/s 1665, som ett enhetligt justerings väsen genomfördes i riket. I sammanhang därmed förbjöds vid strängt straff bruk av kasserat mått m. m.
112 Denna reform hindrade dock icke, att man i straffrättsligt avseende allt fortfarande skilde mellan å ena sidan begagnande av oriktigt mått e t c , likagott om justeringsmärket var förfalskat eller om måttet var ojusterat, kasserat e t c , å andra sidan oriktigt mätande med riktigt mått (tre marks böter enligt St. L. Köpm. 28). Beträffande gränsmärken hava vi ovan sett, att förfalskning av dylika straffades enligt Chr. L. L. Bygn. 27; att skillnad därvid gjordes mellan förstörande och flyttande av gränsmärken; och att den senare handlingen var belagd med strängare straff. Likaledes känna vi, att genom Chr. L. L. Bygn. 43 och St. L. Bygn. 15: 1 förfalskning av enskilda märken i visst fall kriminaliserats. Med avseende på förfalslniing\s%ri>Yfc;/ kan till positiv-immateriell förfalskning hänföras den ovan citerade St. L. Köpm, 21: 4 om tunnbindare, som förfar orätt vid märkande av tunnor e t c Senare tillkommo dithörande bestämmelser i specialförfattningar, t. ex. Rust. O. 1686 § 5 (den, som ingivit falsk rustningslängd på sina frälsegods, straffades med konfiskation av de gods, uppgiften rörde). Negativ-materiell förfalskning medtages, såsom framgår av det anförda, uttryckligen i ett fall, nämligen vid gränsmärken (förstörande; i Chr. L. L. mindre straffbart än sättande av nytt märke). Huruvida i övrigt ett totalt förstörande av dokument skulle ansetts straffbart enligt här anförda bestämmelser, är ovisst. Beträffande negativ-immateriell förfalskning omtalas i SjÖl. 1667 Sk. 9: 4 förnekande av hand och förskrivning: den, som därtill varder förvunnen, har att erlägga duplum (väl i analogi med det romerska: lis infitiando crescit in duplum). Beträffande konsummationen är sannolikt, att förfalskningsbrottet överhuvud ansågs konsummerat genom själva förfalskningsåtgärden. Därför talar den ovannämnda skillnaden vid bestraffningen, allteftersom skada skett eller icke; det är knappast antagligt, att under den senare synpunkten skulle kommit blott det fall, att falsariet begagnats och likväl »ingen skada skett». Visserligen kan anmärkas, att såväl förslaget 1643 som
113 de första förslagen (1696, 1713) till 1734 års lag uttrycka sig så, som om myntförfalskning vore konsummerad först i och med att någon blivit »bedragen»; men att man icke får bygga allt för mycket på ordalagen, synes bland annat därav, att dessa samma förslag i fråga om vanlig förfalskning icke uppställa något dylikt villkor; jfr ned. Begagnandet av utav annan förfalskat dokument likställdes i R. Bsl. 1638 § 7 uttryckligen med själva förfalskandet. Vad straffet angår, modifierades detta, försåvitt det var bestämt till tjuvnadsstraff, genom åtskilliga senare lagar, varibland särskilt den bekanta Str. O. 1653 § 3 (jfr Spec Utk. III, 89). Enligt denna inträdde livsstraff vid ett värde av 60 D. Sm., ävensom vid tredje resan stöld. Myntförfalskning blev tidigare än övriga fall föremål för särskild lagstiftning; under det de övriga fallen länge till stor del överlämnades åt rättspraxis att analogiskt behandla, gjorde den, som nämnt, tidigt framträdande uppfattningen av myntbrotten såsom crimina maiestatis, att regeringen fann sig föranlåten att uttryckligen och särskilt straffbelägga dem — ej minst i syfte att skärpa straffen. Så behandlades myntförfalskning redan under medeltiden, i förordningar under senare hälften av 1400talet {Calm. St, 1474 § 9; K. St, 10/8 1485 § 4; K. St, 1489 § 1; K. St. 1493 § 9), således kort efter antagandet av Chr. L. L. K. Plak. 16/a 1569 belägger nedsmältande av inländskt mynt med dödsstraff och straffar även export strängt — en tydlig inverkan av den utländska rätten. K. Plak. 20/i2 1671 mildrade straffet för detta fall till konfiskation av metallen och böter till fyradubbla värdet. Vid tiden närmast före 1734 synes väl förfärdigande, men icke annat förfalskande av mynt hava bestraffats såsom crimen maiestatis; i andra fall synes man, efter K. F. 29 /T 1698, hava nöjt sig med det vanliga förfalskningsstraffet, även såtillvida, att förfalskaren, där ännu ingen skada skett, undslapp med 40 marks böter. Blotta (det dolosa) begagnandet av falskt
114 m y n t v a r g e n o m s i s t n ä m n d a K. F . b e l a g t m e d a r b i t r ä r t straff; b e h a n d l a d e s väl s å l u n d a a l d r i g såsom crimen maiestatis. L a g f ö r s l a g e t 8 /s 1643 »Om straff i missgerningom» visar i sitt 11 k a p . »Om fal ss och flärdli (Be Gr i mine Falsi)» den u p p f a t t n i n g av b e g r e p p e t falsum, som d å v a r den r å d a n d e i u t l ä n d s k doktrin (innebärande en s a m m a n s l a g n i n g a v de r o m e r s k a i n s t i t u t e n falsum och stellionatus). F ö r s l a g e t s a m m a n f ö r n ä m l i g e n falskt vittnesbörd, förfalskning och b e d r ä g e r i . D e §§ (3, 4, 7, 8, 10), som a n g å förfalskning, anföras h ä r ; i övrigt se S p e c Utk. IV, 114. 3. Förfalskar man Segell och breef, uthplånar, tillsätter eller förändrar i Böcker, Räkningar, Ilandskriffter, Inventarier, Testament er, Doomar, afskriffter, eller och them swijkliga fördöllier, sönderrijfwer, förbränner, eller dichtar och skrijfwer nyia, straffes som annor tiufwer, och skadan är till, Giör thet någor Eedsworen som sådane Handlingar betrodde äro, miste Embete sitt, och om saken så stoor är, tu finger sina, änn prof tvås känn, att han thet af sivijk och ondsko giordt h af wer. 4. Lägger mann märcke å annars mans tingh, dödt eller qwickt, will sigh thet tillägna, eller lägger märcke å annars mans märcke, att förivilla thet medh, stånde Tiufz Rätt före, effter ty thet wärdt är. 7. Hivar som utlian laga doom wettandes och williandes rijfwer Råå bortt, kastar eller innflytter å annars boolstadh, böthe åter skadan then ther af lagin är, och ther till medh fyratijo dahler, och heete t jufwer, och wari aldrigh Tingbäri eller wittnisbäri. 8. Förfalskar mann Guldh, Silfwer eller myntt, det ware sigh vppå hwadh sätt dhet hälst war a kan, förgyller, skiär eller klipper, eller af annorstada införer, och jör gott uthgifwer och idhsprijder, wari thet effter
115 som skadan är till, som annor tiufnadh; Myntar och annor änn som tillsätter är, eller slår falskt myntt, straffes till Lijfwet. 10.
Een Tunna, en Spann, en Kanna, en alln, en wicht böör wara if wer heela Rijket, effter som thet i hwario Landzände af Konungen stadgat är; then som thet förfalskar eller förfalskat brukar och ther medh bedrager, standi tiuufzrätt,
II) 1734 å r s lag. D o k t r i n e n s v i d s t r ä c k t a u p p f a t t n i n g av falsum, vilken i lagförslaget 1643 t a g i t sig e t t tydligt uttryck, h a r i förarbetena till 1734 å r s lag r e d a n från början fullständigt övergivits. U n d e r det i f ö r s t n ä m n d a förslag, såsom nyss n ä m n t , falskt vittnesbörd, förfalskning och b e d r ä g e r i s a m m a n f ö r t s till g e m e n s a m b e h a n d l i n g u n d e r r u b r i k e n De crimine falsi, skiljas n u förfalskning och bedrägeri, i det a t t förfalskningen, å t m i n s t o n e till stor del, u p p t a g e s i h ö g m å l a b a l k e n och bedrägeriet i t j u v a b a l k e n ; m e n e d e n , såvitt den beröres i de straffrättsliga b a l k a r n e , s a m m a n s t ä l l e s m e d falsk angivelse. D e t t a gäller r e d a n om förslagen 1696; jfr Högni. o. Eds. B. 15: 1 (Skulle dett hända någon saaklöss blifwa på falsk angifwande eller wittnesbördh dömd och straff att, till ähra, lijf eller lekamen, stånde den som sådant åstad hk om mitt, samma rätt som lian den andra giordt hafwerj; ib. 16 (Om förfalskande af myndt, wicht, skilliemärken och aUmenna skriffter, sampt konungens och collegiers Jiandh och insegel) och Tjufv. B. 7 (Om bedrägerij, falss och flärdhj. Visserligen är skiljelinjen mellan förfalskning och bedrägeri, b e t r a k t a d m e d mod e r n a ögon. allt a n n a t ä n rationell. U n d e r det, s å v i t t a n g å r enskilda handlingar, den, som »förfalskar, utplånar, tillsätter eller förundrar bref eller signete, böcker, rächningar, handskrifter, inventarier. testamenter, af skri filer» föres till b e d r ä g e r i k a p i t l e t Tj. B. 7: 7, uppt a g e s i Högm. o. Eds. B. 16: 6 bl. a. den, som »effterskrijfwer annors mans handli och efftertrycker hans inseegel». D e n n a o e g e n t l i g h e t avhjälptes emellertid r e d a n i förslagen 1713: s i s t n ä m n d a b e s t ä m melse utgick ur h ö g m å l a b a l k e n och i stället infördes ordet namn i Tjufv. B. 7: 7. S å l u n d a intogo förslagen 1713 den ställning,
a t t förfalskning av allmänna bevismedel, jämte myntförfalskning, sattes som högmålsbrott, men förfalskning av enskilda bevismedel sammanfördes med bedrägeri. Detta ändras emellertid definitivt i förslagen 1723: här överföras, såsom förfalskningsobjekter, de enskilda handlingarne till allmänna bevismedel i Högm, B. 15, medan bedrägerikapitlet försvinner ur tjuvabalken och överhuvud ur de straffrättsliga balkarne (därom jfr Spec Utk. IV, 120). Ställningen förblef densamma, sedan, från och med 1729 års förslag, de straffrättsliga balkarne förenats i Missgärningsbalken (kapp. 7, 8).
M. B. av 1734 års lag behandlar i kap. 7 förfalskning av mynt och i kap. 8 av handlingar incl. insegel samt på ett särskilt ställe (49: 3) viss förfalskning av enskilda märken. Andra fall, tillhörande förfalskningsinstitutet i dess moderna, vidsträckta betydelse förekomma på nedananförda ställen i andra balkar. M. B. 8 § 1: Brukar någor falskeliga Konungens namn eller insegel, sig til nytto, eller annan til skada; miste äran, och straffes thertil man med tretijo tu par spö, och qrinna ined Hugo fyra par ris, eller Hugo fyra dagars fängelse vid vatn och bröd, äntå at ingen skada theraf följer. Sker thet med Konungens Befalningshaf vandes, eller någon Rätts namn, eller insegel; vare ock ärelös, och plichte man med aderton par spö, och qvinna med fiorton par ris eller sexton dagars fängelse vid vatn och bröd, Bedraga the sig thcrmed gods eller penningar til; st ande ock tiufsrätt. § 2: livar som förfalskar Rättens domböcker, tänkeböcker eller skrifter, eller Kronones räkenskaper och handlingar, som til alman nytto och rättelse äro; varde stäld i halsjärn vid en påle och plichte med arbete vid Konungens Slott eller Fästning på vissa åhr, dier hela sin lifstid, som gierningen är til. § 3 : Utplånar, Utsätter, eller förändrar någor annars namn eller insegel, eller på annat sätt förfalskar böcker, räkningar, för skr ifiningar,
118 bref, och andra skrifter, eller sönderr if ver och förbränner them, och skrifver andra i stället, at thermed skada giöra; miste äran, och bote fyratijo daler, gälde och skadan åter. Giör han thet i embetes ärender; ligge i tveböte. H. B. 8 § 2: Brukar någor i handel, upbörd eller utgift, falskt mått eller vigt; straffes som för tiufnad. $ 3 : Falskar then mått eller vigt, som är för ordnad at them rätta och märka; miste lifvet. Varder annar man tillvunnen at hafva satt Krouones märke å mått eller vigt; miste äran, och bote hundrade daler. Ändrar någor krönt mått eller vigt, och thet således falskar; varde ock ärelös, och bote femtijo daler. J. B. 13 § 2: Uptager, ändrar eller bortkastar någor, som til laga åhr kommen är, rör och råstenar, eller andra skiljemärken, af okynne eller sielfsvald; bote tiugu daler. Giör thet öfvermage, varde ther före näpst af föräldrar eller husbond a, i någon kronobetientes närvaro. § 3 : Nu rifvcr, flytter eller vrider then, som til laga åhr kommen är, rå och rör, eller skiljemärken, eller sätter andra neder, af arghet och illvilja, at thermed förvilla annars rågång; bote fyratijo daler, och vare ärelös. M. B. 49 § 3 : Lägger någor märke å thet, som hör er annan til, dödt eller qvickt; eller lägger märke å annars märke, och vit sig ther med något t il ägna; st ande tiufsrätt. H. B. 1 § 11: Hvar som sätter annar handtverkares märke å sitt arbete, bote femtijo daler. Finnes ther i flärd eller fals, plichte ther til som sagdt är. M. B. 7 § 1: Falskar then mynt, som myntning förtrodd är; miste ära och lif, och fylle skadan af gods sitt. Slår eller giuter annar man falsk mynt; vare ärelös, och straffes med fyratijo par spö, eller en månads fängelse vid vatn och bröd, och arbete sedan try åhr vid Kronones fästning eller smidja; gälde ock åter skadan, ther han någon thermed bedragit. Samma lag vare om then, som therthil rådt eller hulpit, så at gierningeu theraf skedd är. § 2 : Prånglar någor ut thet mynt, han vet falskt vara, äntå at han til myntningen ej rådt, eller hulpit; fylle skadan, och plichte med fängelse vid vatn och bröd, eller med spö eller ris, efter som bedrägeriet är til.
119 § 3 : Varder någor med falskt mynt bedragen, och äntå han sådant märkt, gifver thet sedan til en annan ut; plichte med fängelse efter omständigheterna, och rätte skadan up. § 4: Klipper någor mynt, ehvad slag thet helst är, eller thet eljest på hvarjehanda sätt svikeliga minskar; miste äran, och plichte med fiorton par spö, ellofra par ris, etter flera, eller med häclite vid vatn och bröd, alt efter som brottet är til, och gälde skadan åter.
Såsom av ovanstående framgår, uppdrager M. B. icke någon egentlig gränslinje mellan offentliga och enskilda handlingar: endast vissa fall av offentliga handlingar äro särskilt framhävda. Så har 8: 2 uppställt begreppet arkivhandlingar, bestämt på ungefärligen samma sätt som i gällande lag (det heter likväl: »Kronones handlingar, som til allmän nytto och rättelse äro»). I 8: 1 hafva vissa expeditionshandlingar utsöndrats, nämligen handlingar med »Konungens, Konungens Befallningshafvandes eller någon Rätts namn eller insegel». Att andra expeditionshandlingar än de nämnda fördes under 8: 3 tillsammans med enskilda handlingar 1 ), framgår uttryckligen av slutpunkten i 8: 3: »Giör han thet i embetes ärender. ligge i tveböte». Det iakttogs även i 1700-talets rättspraxis (Flintberg V, 164: privatperson som förfalskat prestbevis, straffades enligt 8: 3). I 8: 3 sammanslås alla icke i 8: 1 och 2 undantagna handlingar under den generella benämningen »skrifter». Att lagen likväl icke haft andra »skrifter» i sikte, än sådana, som genom sitt innehåll framställde sig såsom bestämda till bevismedel, torde, efter de i § 3 uppräknade exempel (då med brev här, i motsats till § 4, troligen menas skuldebrev, kvittobrev, vexelbrev o. d. likasom 'med böcker naturligtvis handelsböcker) och efter tidens allmänna uppfattning (för vilken en längre gående generalisering av dokumentbegreppet var främmande) kunna tagas för givet: icke l
) I praxis synes den uppfattningen hava förekommit, vilken emellertid ogillades i högsta instans, att orden i slutet av § 3, »giör han thet i ämbetes ärender» etc. skulle" avse all förfalskning av de under denna § hörande offentliga handlingar, vare sig den företogs av ämbetsman eller privatperson.
heller giver 1700-talets rättspraxis anledning till en annan uppfattning. Förfalskning av vissa arter av handlingar, såväl offentliga som enskilda, omtalades i den följande speciella lagstiftningen. Så »permissionspass, värvningspatent, kapitulationsbevis» i KrigsArt. 3l / 3 1798, 10: 19; orlovssedel i K. F. 17/8 1757 och Legost. 23 /ii 1833, § 30 (på båda ställena med hänvisning till M. B. 8: 3). — E t t särskilt fall av användande utav falskt pass omnämnes i B. B. 2 8 : 14: Hvar som genom falskt pass eller annat svek tager fri skiuts eller förtäring af gästgivaren eller allmogen; bote hundrade daler, och för svek sitt särskilt, som thet är til.
Vad beträffar sättet för missbruket, så namnes i M. B. 8 förstöring icke vid de särskilt utmärkta fallen av förfalskning utav offentliga handlingar; väl däremot i § 3, där det likväl efter ordalagen förutsattes, att förstöringen av den äkta handlingen varit förenad med förfärdigande av en falsk handling. Förfärdigande i diktad persons namn uppfattas i 1700-talets rättspraxis (åtminstone i högsta instans) såsom förfalskning och straffas efter 8: 3: K. Br. 4 /io 1785. — »Intellektuell» förfalskning kan anses innefattad i 8: 3, nämligen såsom begången av ämbetsman. Fullt otvetydigt är detta visserligen icke efter lagens bokstav, men rättspraxis visar, att det så uppfattades (K. Råd, Prot. 18 /u 1788: präst, som författat oriktigt sockenstämmoprotokoll, straffas enligt 8: 3 med ärelöshet och två gånger 40 dalers böter). Särskilda fall av intellektuell förfalskning behandlades i speciell lagstiftning, t. ex. falska attester, utfärdade av stads-, regements- eller amiralitetsfältskärer (K. Res. på Allm. besv. 26 /u 1756 § 53); osannfärdig rapport till annans förfång, utgiven av officer eller underofficer {Krigs-Art. 31/3 1798, 2: 29); orlovssedel av osannt innehåll (Legost. 23 /n 1833, § 24) o. s. v. En viss tendens synes hava funnits i rättspraxis att straffa falskt begagnande av pass, prästbetyg och dylika handlingar efter M. B. 8: 3. Ännu 1842 dömdes i underrätterna en person, som använt ett för annan utfärdat prästbetyg, skyldig till
121 förfalskning efter nämnda §, varemot H. I), fann honom, då detta förfarande ej vore att hänföra till förfalskning, ej kunna i den delen till ansvar fällas (Schmidt XV, 57); 1855 dömdes en person, för samma åtgärd, av underrätten skyldig till förfalskning efter 8: 3, varemot Göta Hov R. och H. D. funno åtgärden ej kunna till förfalskningsbrott hänföras (ib. XXVIII. 446). — Nekande av hand och förskrivning ansågs ej, lika litet som i nu gällande Lag, såsom förfalskningsbrott. Fallet omtalas emellertid såsom »brott» i U. B. 4: 2, men utan hänvisning till bestämt lagställe. Antagligen avdömdes det i analogi med II. B. 11: 2: Nu nekar man till lånet, och finnes sedan, ut han thet vitterliga innchafvcr; gifve thet ut, och gälde skadan åter. bote och thertil hälften av värdet. Genom K F 30/s 1835 sanktionerades emellertid gärningen i H. B. 9: 11. Denna § erhöll då följande lydelse: Fordrar någon den gäld. han vet gulden vara, eller nekar skuldenär sin hand och för skr if ning och varder funnen med osanning; bote hälften af det han fordrat eller vägrat att gälda, målsegandens ensak. Lagens ordalydelse i M. B. 8 giver närmast vid handen, att förfalskningsbrottet i fråga om handlingar skall anses konsummerat i och med själva förfalskningsåtgärden. Någon tvekan kan i § 1 uttrycket brukar (någor falskeliga Konungens namn eller insegel o. s. v.) väcka; det låter emellertid mycket väl tänka sig. att med bruka namn endast förstods att underteckna handlingen med namnet, således icke detsamma som att bruka handlingen. Tydligt är även, att om det i § 3 omhandlade brott, vilket innefattar bl. a. förfalskning av mindre viktiga expeditionshandlingar, ansågs konsummerat i och med själva förfalskningsåtgärden, detta desto mera måste gälla om förfalskning av de viktigare, i § 1 omtalade expeditionshandlingar. Ett stöd för åsikten, att brottet skall anses konsummerat utan avseende på begagnandet, kan även hämtas därur, att lagen uttrycker sig på samma sätt i fråga om myntförfalskning (7: 1), vilken den med all säkerhet avsett att straffa, även om ännu ej utprånglande skett. — Inträdande av skada
122 föranledde i det uti 8: 3 sanktionerade fallet endast skadeståndsskyldighet (liksom vid myntförfalskning); i 8: 2 (arkivhandlingar) namnes ingenting om skadas inträdande, men straffet bestämmes, inom en ytterst vidsträckt latitud, efter »som gierningen är til», vilket tydligen innebär hänsyntagande bland annat till skadas befintlighet, resp. storlek; vid de i 8: 1 omhandlade viktiga expeditionshandlingar är straffet detsamma, »äntå at ingen skada theraj följer»; men försåvitt förf älskaren berett sig fördel av förmögenhetsnatur, föranleder detta tjuvnadsansvar. Detta särskilda ansvar omnämnes icke vid §§ 2 och 3, varav alltså skulle framgå, att väl den, som genom förfalskning av domstols expeditionshandling, men t. ex. icke den, som genom förfalskning av domstols huvudprotokoll eller av växel etc. beredde sig förmögenhetsfördel, skulle stånda tjuvnadsansvar. Denna av ordalydelsen framgående uppfattning stödjes, för vad angår § 3, av bestämmelsen beträffande vållad skada, som talar blott om skadeståndsskyldighet. men icke om särskilt straff. Emellertid visar sig, att rättspraxis på denna punkt varit osäker. K. Br. 4/io 1785 förklarar sålunda, i överensstämmelse med nyssnämnda uppfattning, en person, som genom falska assignationer på åtskilliga handelshus tillnarrat sig varor, hava gjort sig, enligt M. B. 8: 3 förfallen till att, jämte ärans förlust, bota 40 daler — således endast det i 8: 3 för själva förfalskningen stadgade straff. Däremot jfr K. Br. 4/2 1763 om en person, som genom att på falska orlovssedlar skaffa tjänstefolk platser, tillskyndat sig vinning. Dolost begagnande av falsarium, vilket i fråga om mynt uttryckligen namnes, men icke likställes med själva förfalskningen (7: 2), omtalas icke av lagen vid förfalskning av handlingar. Den förut rådande uppfattning att anse detta fall lika med förfalskning (j. o. s. 113) kvarblev emellertid: jfr bl. a. K. Rådk. Prof. 22 /i 1787. Beträffande det subjektiva rekvisitet bestämmes det i § 1 (viktigare expeditionshandlingar) genom orden »sig til nytto, eller annan til skada»; i § 2 (arkivhandlingar) namnes det icke: i § 3
123 (övriga handlingar) heter det »at thermed skada giör a». Härmed förstods icke, vad den moderna lagstiftningen och teorien stundom uttrycker genom det ovan omtalade rekvisitet »rättstridigt uppsåt». Blotta avsikten att genom begagnande av falsariet framkalla rättsrelevanta verkningar ansågs icke för avsikt att skada. Sedan underrätterna dömt en person efter 8: 3 för det han skrivit falskt prästbetyg, på vilket en annan person blivit »till båtsman legd till en ledig rote, samt fått tillstånd att gå till skrift» så förklarades i K Br. 30 /u 1763 nämnda lagrum i detta fall icke tilllämpligt, eftersom ingen anledning fanns, att förbrytelsen skett i avsigt att därmed skada göra (vid vilket förhållande ett arbiträrt straff ådömdes). Å andra sidan ansågs skada icke liktydigt med förmögenhetsskada. Så straffades enligt 8: 3 en person, som, medan hans hustru ännu levde, genom falskt prästbevis om hennes död sökt styrka sin hiiiderslöshet till nytt äktenskap: K. M. Utsl, 10 /io 1794. — Från denna ståndpunkt skulle man väl svårligen till M. B. 8: 3 hava hänfört det fall, att någon genom förfalskning av där omtalade handlingar sökte skydda en rättighet eller avvärja en rättskränkning. Beträffande offentliga stämplar etc. nämndes intet i M. B. Förfalskning av stämpelpapper straffades fortfarande enligt förutnämnda K F. 1686, jfr K F. u / i 1748, § 5. Brottet hänfördes genom K. F. 10 /e 1803, § 29, till M. B. 8: 1. Jfr vidare K. King. 16/5 1835; K. F. 14 /n s. å.; K. Kung. 12/i2 s. å. Ett särskilt fall av förfalskning utav kronomärke omtalas U. B. 8: 8: Hvilken som egenvilligt rubbar thet gods, som Konungens Befalningshafvande låtit i qvarstad sätta, eller med Kronomärke tékna; bote fyratijo daler: Orkar han ej bota; plichte med fiorton dagars fängelse vid vatn och bröd. Samma lag vare om then, som brukar Kronones märke, utan han hafver ther lof til. Om förfalskning av kontroll stämplar handlade K. Br. 18/7 1758. — Missbruk av mått och vikt omtalas H. B. 8: 2. Här skiljes bestämt mellan själva förfalskningsbrottet, konsummerat genom förfalskningsåtgärden (§ 3), och begagnandet, som bestraffades såsom 9
124 stöld (§ 2). Stadslagens åtskillnad mellan det fall, att den, som är förordnad att måtten »rätta och märka», och att annan person begått förfalskningen (j. o. s. 109), bibehölls; likaså livsstraffet för den förre. I senare fallet skildes mellan åsättande av falskt märke och ändrande av »rätt krönt» mått och vikt; det förra straffades strängare. Bedrägeri vid mätande med ett »rätt krönt» mått belades med ett ringare straff (§ 4). Missbruk av gränsmärken behandlas i J. B. 13: 2 och 3. Här borttogs den gamla skillnaden i Chr. L. L. B. 27: 2 (j. o. s. 106) mellan förstörande och rubbande av gränsmärken; i stället skildes mellan att brottet begicks av arghet.och illvilja (§ 3) eller av okynne och självsvåld (§ 2); ärelösheten inskränktes till förstnämnda fall. Jämte förstörande och rubbande av gränsmärke namnes även (vilket icke varit fallet i Chr. L. L.) enbart nedsättande av nytt gränsmärke. Att lägga märke å annans märke m. m. omtalas i M. i?. 49: 3 bland tjuvnadsbrott och behandlades såsom sådant. Skillnaden i S t L. B. 16 (j. o. s. 107) mellan att lägga märke å annans märke och att med utplånande av annans märke åsätta sitt eget, har här bortfallit. — Om varumärke innehölls en bestämmelse i H. B. 1: 11. Sammanhanget synes utvisa, att förfalskning av dylikt betraktats såsom närstående varuförfalskning, ehuru mindre brottslig: under det varuförfalskning ådrog tjuvnadsstraff, var förfalskning av varumärke belagt med fixa böter av 50 daler; vid konkurrens med varuförfalskning inträdde kumulation. Närmare bestämmelser om förfalskning av varumärke gåvos i K. F. 12 /i 2 1835. Beträffande myntförfalskning, som behandlades i M. B. 7, utsöndrades närmast det fall, att förfalskningen verkställts av »then som myntning förtrodd är»; endast detta fall var belagt med dödsstraff (§ 1). I övrigt skildes, beträffande förfalskningsåtgärden, mellan förfärdigande av falskt mynt (§ 1) och »svikligt minskande» av äkta mynt (§ 4); i senare fallet inträdde arbiträr bestraffning (likväl med bestämda straffarter). Brottet var, enligt lagens orda-
125 lydelse, i alla dessa fall konsummerat m e d själva förfalskningsåtg ä r d e n . I fråga om begagnandet av falskt m y n t , förfärdigat av a n n a n , ' a v s ö n d r a d e s såsom e t t särskilt brott (§ 3) det fall, a t t n å g o n »varder med falskt mynt bedragen, och äntå han sådant märkt, gifver det sedan till en annan ut»; b å d a fallen straffades a r b i t r ä r t , dock m e d olika straffarter. Vid de a r b i t r ä r t straffade fallen inv e r k a d e n a t u r l i g t v i s den eventuellt å s t a d k o m n a s k a d a n s storlek p å bestraffningen: i ö v r i g t t a l a s icke i n å g o t fall om särskilt straff för eventuellt å s t a d k o m m e n skada, e n d a s t om s k a d e s t å n d s skyldighet (i m o t s a t s till b e s t ä m m e l s e n i 8: 1 om förfalskning av v i k t i g a r e e x p e d i t i o n s h a n d l i n g a r ; j . o. s. 121). Förfalskning av penningsedlar beröres icke i M. B. E m e l l e r t i d r e g l e r a d e s d e t t a fall g e n o m K. F. 10/ia 1741 och K. F. 2/b 1747, d ä r det föreskrevs, a t t om n å g o n , »ehvad han är i Bananens tjenst eller icke, på ett eller annat sätt förfalskar, förändrar eller eftergör en Banquens sedel, vare sig LäneBanc o Attest, LäneBanquens Assignation på WäxelBanquen, eller LäneBanquens Bokhåll er iesedel till Casseuren, eller WäxelBanquens Transport- eller Cassasedel, till större eller mindre summa, antingen han därmed tillbringar sig penningar och varor, eller icke; Så skall en sådan, utan allt skonsmål eller anseende till person, stånd eller vilkor, mista ära och lif samt warda hängd: Skolandes vederbörande domare alla sådana mål utan uppehåll af göra (K. F. 2jb 1747). — Ben, som därtill rådt eller hulpit, så att förf diskningen eller bedrägeriet därigenom gjort eller befordrat blifvit, eller utprånglat en sedel, som han vetat vara falsk, och penningar eller varor därföre emottagit; miste äran och stånde 2 timmar utanför Bancohuset vid en påla uti halsjern, samt afstraffes därefter med 40 par spö, eller en månads fängelse vid vattn och bröd, och arbete sedan 3 eller flere år vid Kronans Fästning eller Smedja, alltsom omständigheterna äro, och gälde därtill med altan skada, Men skulle bedrägeriet yppas, innan den falske sedeln blifvit utprånglad, och någon därigenom således icke blifvit skadad; vare den, som om sedelns förfalskande varit i samråd, eller låtit sig bruka till att utprångla en sedel, den han vetat vara falsk, ändå ärelös; samt stånde en Urna utan-
126 före Bancohuset vid en påla i halsjern, och slite sedan 30 par spö; eller sitte 24 dagar i häckte vid vattn och bröd (K. F. 10/i2 1741). G e n o m K. F . 6 /n 1754 s t a d g a d e s vidare, a t t eho, som falska Banc*o Transportsedlars upphofsman fasttager eller angifver, så att han avtappas och om sitt brott öfvertygas, skall därföre utan dröjsmål hafva af Riksens Ständers Banko att undfå en vedergällning af 40,000 daler K:mt, samt om han än på något sätt vore i brottet delaktig med sedlars utprånglande eller eljest, därföre varda alldeles otilltald och ostraffad, jämväl ock hans namn hållas förtegat, om han så åslundar.
Ill) 1864 års strafflag. Bortsett från de partiella förändringar, som vid olika tillfällen genom speciell lagstiftning företogos i enskilda punkter, förblev förfalskningsinstitutet i nu skildrade skick ända till K F. 7 / 9 1858. Denna K. F. betecknar såtillvida ett nytt skede, som genom densamma en mängd av de förut spridda fallen sammanfördes, varjämte bestämmelserna ändrades till huvudsaklig överensstämmelse med de i Str. L. 1864 upptagna. Detta resultat utgjorde emellertid till stor del frukten av det genom L. K. utförda lagstiftningsarbete, på denna punkt endast i jämförelsevis ringa grad modifierat av L. B. L. K. intager, i avseende på förfalskningsbrottens systematiska ställning, en ståndpunkt, vilken vid tiden för L. K:s arbete representerades av vissa tyska lagar. Den för nämligen förfalskning av allmänna och förfalskning av enskilda bevismedel till alldeles skilda delar av systemet. Förfalskning av offentliga handlingar, stämplar och märken samt av mynt sammanföres och upptages bland brott mot det offentliga. Att L. K. härvid tänkt sig fides publico såsom deliktets angreppsobjekt, framgår av Motiv. s. 43 och s. 80. Förfalskning av enskilda handlingar sattes av L. K. bland förmögenhetsbrotten, dock såsom en särskild grupp (Kap. 26), skild från bedrägeribrotten. Denna fördelning ändrades till överensstämmelse med nu gällande lag i L. B. Förändringen berodde emellertid för ingen del på en förändrad principiell ståndpunkt. Tvärtom förklara Motiv. s. 28 ff., att lagstiftaren befinner sig inför det dilemma — såvida han vill sammanslå de i L. K. skilda arterna av för-
128 falskning — att antingen föra de mot det offentliga riktade förfalskningsbrotten till brotten mot privata, eller ock föra de mot det enskilda riktade förfalskningsbrotten till brotten mot det allmänna; det heter visserligen sedan, att förfalskning i båda fallen är »i sig själv samma brott», men detta utföres icke närmare, och L. B. slutar med att åberopa då gällande lags förfarande i 31. B. 8. Antagligen var det väl också sistnämnda omständighet, som förskaffade denna uppfattning seger (H. D. och Hovrätterna hade anslutit sig till L. K.; jfr även Wretmam reservation, L. B. Prot. s. 130). Vår gällande Str. L.:s behandling av frågan vilar således icke på en med den moderna uppfattningen överensstämmande åsikt om förfalskningsdeliktets väsen, utan snarast på det faktum, att offentliga och enskilda handlingar i 1734 års Lag varit sammanförda. Såsom vi veta, hade 1734 års Lag ej i princip skiljt emellan allmän och enskild handling, utan endast utsöndrat tvänne arter av allmänna handlingar, nämligen arkivhandlingar och vissa expeditionshandlingar, under det övriga expeditionshandlingar likställas med enskilda. L. K. uppdrager däremot, såsom av det ovannämnda framgår, en principiell gräns mellan allmän och enskild handling, men låter såväl skillnaden mellan arkiv- och expeditionshandlingar, som mellan de i M. B. 8: 1 omnämnda, särskilt viktiga expeditionshandlingar och de övriga falla. Begreppet allmän handling definieras av L. K. (13: 3) på ett sätt, som ord för ord överensstämmer med definitionen i 1864 års Str. L. 12: 2, varvid emellertid definitionen i L. K. omfattar även arkivhandlingar (» . . . skrifves eller utgår . . . » ) . — Åtskiljandet mellan arkivhandlingar och expeditionshandlingar återkom icke heller i L. B. (jfr. emellertid Spens' reservation, L. B. Prot. s. 22) men väl i K. F. 7/o 1858 (med den skillnad att i stället för »Kronones handlingar», M. B. 8: 2, sattes »andra sådana handlingar»), varifrån det övergick i Str. L. Utsöndrandet av särskilt viktiga expedition shandlingar (M. B. 8: 1) återkom varken i L. B. eller sedan;
129 däremot avsöndrades från och med L. B. (14: 2) den grupp av mindre viktiga expeditionshandlingar, som nu förekommer i Str. L. 12: 3 (med den skillnad att respass, som namnes i L. B. och K. F. 1858 uteslutits i Str. L.). — Korska offentliga handlingar likställdes av L. K. (13: 7) med svenska (såsom redan genom K. F. Ye 1819 skett med norska mynt och sedlar); bestämmelsen ingick i Str. L. 12: 9, men bortföll genom L. 21/i 1906. Förfalskning av andra utländska offentliga handlingar likställdes av L. K. (ib.) med förfalskning av enskild handling; även denna bestämmelse kvarstod i L. B., blev genom K. F. 1858 gällande lag och upptogs i Str. L. 12: 10. Angående enskild handling har L. K. (26: 1, 2), i motsats till 1734 års lag fullkomligt samma indelning (med alldeles samma exempel), som nu Str. L. 12: 4 och 5. A v v i k t , såsom utvisande den synpunkt, varur de nu i Str. L. 12: 5 nämnda fallen ursprungligen avsöndrats, är L. K:s yttrande i Motiv. s. 80: »[ifrågavarande handlingar äro . . . .] av sådan beskaffenhet, att någon egentlig rätt eller förbindelse ej å dem kan grundas, och att man, genom förfalskning der av endast söker bereda, sig andras välvilja eller deltagande» etc. Härom jfr nedan. — L. K:s indelning gick, som nämnt, genom L. B. och K. F. 1858, oförändrad in i Str. L. 1864. Vi känna av det föregående, att 1734 års Lag ej upptagit missbruk av stämplar och märken, vare sig allmänna eller enskilda, bland förfalskningsbrotten (insegel hade nämnts, men endast såsom åsatta handlingar). Redan L. K. intager häruti i huvudsak den ståndpunkt, som sedan blev den gällande lagens. Den betraktar visserligen missbruk av allmänna, men icke missbruk av enskilda stämplar och märken såsom förfalskning. Missbruk av enskilda stämplar och märken, försåvitt det i lagförslaget sanktionerades, intogs (24: 2 9 , 14) bland bedrägeribrotten. Norska allmänna stämplar och märken likställas av L. K. (13: 7) med svenska; om andra utländska allmänna stämplar och märken namnes däremot ingenting. I nu nämnda delar kvarstod L. K:s uppfattning i L. B., i
130 K. F. 1858, samt i 1864 års Str. L.; genom L. 20/6 1890 likställdes emellertid även andra utländska allmänna stämplar och märken än norska, med svenska, »der Konungen förordnat, att de samma skydd njuta skola» (jfr Nya Lagber. Motiv. s. 67). Från att alldeles icke åtnjuta straff rättsligt skydd, hava alltså, genom sistnämnda L., dylika stämplar och märken, under nämnda förutsättning, vunnit ett relativt högre skydd än motsvarande handlingar. — Bestämmelserna om gränsmärken (förut J. B. 13) upptogos av L. K. delvis (jfr nedan), i bedrägerikapitlet (24: 13) och förenades med den nya bestämmelsen om v aitenhöjdsmärken; i samma kap. upptogos även bestämmelser, motsvarande M. B. 49: 3 och H.B. 1: 11 om enskilda märken (24: 29, 14). Detta övergick oförändrat i L. B., varemot K. F. 1858 överförde missbruk av gränsmärken och vattenhöj dsmärken till förfalskningskapitlet, därvid sedan förblivit; genom L. 5/e 1917 tillades märke av varaktig beskaffenhet, som blivit utsatt vid plan- eller höjdmätning. — K. F. 1858 upptog bestämmelsen i M. B. 49: 3. Str. L. införde, i likhet med L. K. och L. B., sistnämnda bestämmelse i bedrägerikapitlet, som sålunda kom att innehålla dels en bestämmelse om varumärke (22: 16), dels en bestämmelse om att lägga sitt märke å annans märke etc. (22: 2 6 ): slutligen blev den förra av dessa bestämmelser i huvudsak överflödig genom L. 5/? 1884 §§ 12, 13. I avseende på iöiislskningmtgärden överensstämmer L. K. med gällande lag i fråga om handlingar, med undantag därav, att L. K. icke nämner förstörande av arkivhandlingar såsom ett fall av förfalskning (L. K. gör, såsom ovan nämnt, överhuvud icke arkivhandlingar till föremål för någon särskild bestämmelse; förstörande av handling namnes däremot såsom bedrägeribrott [24: 2 3 ], likasom ännu [Str. L. 22: 25] i alla andra fall än det nämnda). L. K:s ståndpunkt återkom i L. B. (25: 2 3 ; jfr emellertid Spens' reservation, L. B. Prot. s. 22, 23), men ändrades i K. F. 1858 (§ 1, § 235) till överensstämmelse med det nu gällande. — Förfärdigande av handling i diktad persons namn hade, som nämnt, i 1700-talets
131 rättspraxis behandlats såsom förfalskning; detta brott omnämndes ej varken i L. K. eller L. B., men sanktionerades i K. F. 1858 (§ 231) såsom bedrägeribrott. — »Intellektuell» förfalskning hade till väsentlig del behandlats såsom förfalskning enligt 1734 års Lag och i därpå följande rättspraxis (j. o. s. 120); egendomligt nog, har detta fall försvunnit i L. K. och återkommer sedan icke. Däremot upptogs av L. K. en hithörande detalj bland bedrägeribrotten (24: 22), nämligen meddelande af falska uppgifter i sådana enskilda handlingar, vilka i L. K. 26: 2 avsöndrats såsom mindre viktiga. Denna L. K:s bestämmelse hade väl närmast föranletts av Legost, 1833 § 24. Den övergick sedan genom L. B. (25: 25) och K. F. 1858 (§ 39) i Str. L. 1864 (22: 17). — Den i 1734 års Lag bland förfalskningsbrotten befintliga, från det romerska falsum härstammande bestämmelsen om brott mot »brevhemligheten» kvarstod ännu i L. K. (26: 4) bland förfalskningsbrotten, men överflyttades redan av L. B. (25: 17) till annan plats, och behöll sedan denna {K. F. 1858 § 32; Str. L. 22: 10). Med avseende på förfalskningsåtgärden vid allmänna stämplar och märken hade 1734 års Lag (H. B. 8: 3), beträffande privata brottsubjekt endast omnämnt åsättande av kronans märke ävensom ändrande av det därmed märkta (vilka båda fall varit i olika grad straffbara); L. K. omtalar (13: 4, 5) »förfalskande av allmänna stämplar och märken» och »missbruk av äkta» sådana; L. B. tillägger (14: 8) missbruk av stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är. Det historiska sammanhanget med II. B. 8: 3 ställer det utom allt tvivel, att det i K. F. 1858 § 7 och därefter i Str. L. 12: 7 uttryckligen nämnda »förfalskande av det, som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt» var avsett att innefattas i L. K:s och L. B:s bestämmelser, ehuru det ej ernådde ett fullt otvetydigt uttryck. — K F. 1858 grupperade fallen på samma sätt som Str. L. (falskeligen anbringa stämplar eller märken — förfalska eller missbruka stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är — förfalska det, som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt); denna
förändring måste emellertid, åtminstone i förhållande till L. B., anses vara av endast redaktionell natur. — I varje fall framgår uppenbart av L. K. Mot, s. 77, att L. K. följde den rationella gränsen emellan förfalskning och bedrägeri i fråga om missbruk av mått och vikt. I fråga om förfalskningsåtgärden vid gränsmärken bibehöllos bestämmelserna i 1734 års Lag (J. B. 13: 3): L. K. 24: 13: L. B. 25: 14: K. F. 1858 § 10; Str. L. 12: 11). Det genom L. K. nyinförda förfalskningsobjektet vattenhöjdsmärke likställdes genomgående med gränsmärke. Genom L. 5/e 1917 tillades märke av varaktig beskaffenhet, som blivit utsatt vid plan- eller höjdmätning. Beträffande förfalskningsåtgärden vid det i M. B. 49: 3 behandlade fall, hade där omnämnts att lägga märke å det som hörer annan till och att lägga märke å annans märke: däremot icke blotta utplånandet av annans märke. L. K. (24: 29) upptog sistnämnda fall; omnämnde däremot uttryckligen blott det första av de i M. B. förekommande: därvid har sedan förblivit (L. B. 25: 2 9 ; 1864 års Str. L. 22: 22; nu 22: 26). — Bestämmelsen i H. B. 1: 11 erhöll i detta avseende redan i L. K. (24: 14) den form, som den sedan fick behålla, till dess den upphävdes genom L. 20/G 1890. Det hette nämligen redan i L. K.: »sätter någon olovligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke än rätte tillverkarens» (i stället för H. B. 1: 11 »livar som sätter annar handtverkares märke å sitt arbete»), I detta sammanhang är att nämna en av K. F. 1858 företagen förändring i Straffbalksförslagen, vilken emellertid aldrig kom att ingå i Str. L. I anslutning till en tendens, som framträder såväl i 1734 års lag (H. B. 8: 3; M. B. 7: 1; 8: 3) som i vissa moderna lagstiftningar, uppställde nämligen K. F. 1858 särskilda straffbestämmelser för de fall, att förfalskning av arkivhandlingar begås av ämbetsman, som har dem under sin vård (§ 1): att förfalskning av offentliga stämplar eller märken begås av den, som stämpling eller märkning betrodd är (§ 7);
133 att förfalskning av gränsmärke eller vattenhöjdsmärke begås av ämbetsman, som betrodd är att dylika märken sätta eller rätta (§ 10); fatt förfalskning av mynt eller sedel begås av den, som myntning eller förfärdigande av sedel betrodd är, §§ 13, 141. — Däremot nämndes ingenting om det ovannämnda fall, som enligt M. B. 8: 3 och enligt 1700:talets praxis hade betraktats såsom förfalskningsbrott, och som snarare hade kraft särskild sanktion, nämligen »intellektuell» förfalskning av expeditionshandling. I fråga om brottets konsummation stodo L. K. och L. B. på den ståndpunkt, som måste anses hava varit 1734 års Lags, i det de nämligen läto brottet vara konsummerat i och med förfalskningsåtgärden utan avseende på begagnande; likväl med den skillnad, att, under det 1734 års Lag icke uppställer särskilda straff, allteftersom brottet fortskridit till begagnande av falsariet eller icke (men väl, i M. B. 8: 1, stadgar särskilt straff, då brottet realiserats så långt, att förmögenhetsfördel därav följt), L. K. uppställer det av förfalskaren företagna begagnandet såsom försvårande omständighet (inom skalan), medan L. B. genomgående sänker det ordinarie straffminimum för det fall, att bruk ej gjorts av falsariet. Vid de bland bedrägeribrotten upptagna fall namnes ingenting om begagnandet, varken i L. K. eller L. B. K. F. 1858 gjorde på denna punkt den genomgripande förändringen, att vid all förfalskning av handlingar, med undantag av arkivhandlingar, brottets konsummation inträdde först med begagnandet. I övriga fall kvarstod däremot K. F. 1858 på L. K:s och L. B:s ståndpunkt. Str. L. följde häruti K. F. 1858 och olikheten med Straffbalksförslagen blev så mycket större, som uti Str. L., i motsats till L. K. och L. B., försök icke blev generellt grundlag för straffbarhet. Bortsett från myntförfalskning, hade 1734 års Lag endast vid förfalskning av mått och vikt särskilt omtalat det fall, att annan än förfalskaren begagnar falsariet (H. B. 8: 2); detta brott hade behandlats annorlunda än själva förfalskningen (j. o. s. 122).
134 Emellertid veta vi av det föregående, att man i praxis ej tvekat att i övrigt likställa begagnande med förfalskning och att denna uppfattning varit rådande långt före 1734 års Lag. L. K. befann sig därför i överensstämmelse med då gällande rätt, då den uttryckligen uppställde denna princip; den utsträcktes emellertid även till begagnande av förfalskat mått och vikt (13: 2, 5; 26: 3). Däremot utsträcktes den icke till de av L. K. såsom bedrägeri ansedda fallen. L. K. följdes i denna del (alltjämt bortsett från myntförfalskning) av L. B. (14: 6, 8, 10), K. F. 1858 (§§ 6, 8, 9) och Str. L. (12: 6, 8, 9, 10). — Den nu i Str. L. 22: 18 innehållna bestämmelse om »svikligt begagnande av orlovssedel, pass eller annat dylikt bevis, som för annan utgivet är», härrör från L. B. 25: 26. L. B. anmärker härvid i Motiv. s. 44, att detta brott ej kan hänföras till förfalskningsbrott, »då själva betyget ej blivit förfalskat» — en inverkan av den alltjämt förekommande uppfattningen av förfalskningsdeliktet såsom snarare riktat mot bevismedlet i dess egenskap av sakligt objekt än i dess funktion såsom bevismedel. Vi hava ovan sett, att ännu under tiden omedelbart före K. F. 1858 en tendens fanns i rättspraxis att behandla detta fall såsom förfalskning, efter M. B. 8. Vid intet fall av dokumentförfalskning uppställes ett längre gående objektivt rekvisit än begagnande (vilket på sitt sätt varit fallet i M. B. 8: 1; egentligen medförde dock det där omtalade inträdandet av förmögenhetsfördel en kumulation av tjuvnadsstraff och förfalskningsstraff; ingick således ej såsom konstitutivt moment i förfalskningsbrottets rekvisit). Vad brottets subjektiva sida beträffar, uppställer redan L. K., för flertalet av de utav L. K. såsom dokumentförfalskning uppfattade fall, rekvisitet »sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra». Detta gäller om förfalskande av allmänna och enskilda handlingar och begagnande av förfalskade handlingar samt om förfalskande av allmänna stämplar och märken (13: 1, 2, 4; 26: 1, 2, 3). I fråga om begagnande åter av förfalskade allmänna stämplar och märken har L. K. ej nämnt något subjektivt rekvi-
135 sit (13: 5); likväl kan ej betvivlas, att denna skillnad är av helt och hållet redaktionell natur; detsamma gäller om det avvikande subjektiva rekvisit, »till bedrägeri», som (13: 5) av L. K. uppställts i fråga om missbruk av äkta stämplar eller märken. Uppenbarligen har det ansetts, att uttrycket »till bedrägeri missbrukar» skulle i avseende på det subjektiva rekvisitet fullkomligt täcka sig med uttrycket »sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, förfalskar»; jfr vidare vad som säges här ned. angående det vid gränsmärkeförfalskning fordrade rekvisitet »bedrägligt uppsåt». Rekvisitet »sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra» övergick oförändrat till L. B.; A'. F. 1858 och Str. L. Vid bestämmelsen om begagnande av falska (allmänna) stämplar och märken ville L. B. avhjälpa den oegentlighet, som låg i L. K:s tystnad angående det subjektiva rekvisitet; men i stället för att använda samma uttryck, som både av L. K. och av L. B. själv använts i motsvarande fall vid handlingar (»i avsigt, som förut sagt är»), upptog L. B. det nyssnämnda, hos L. K. i samma § vid missbruk av äkta stämplar förekommande rekvisitet och insatte, såsom gemensamt subjektivt rekvisit för de i 14: 8 nämnda fall, bestämmelsen »i bedräglig avsigt», vilken sedan för vad angår begagnande av allmänna förfalskade stämplar och märken, kom att kvarstå och återfinnes i Str. L. 12: 8. Att emellertid L. B., lika litet som L. K., med detta uttryck avsåg något annat än vad som på föregående ställen hette »sig eller annan till nytta o. s. v.», kan ej betvivlas. Uttrycket måste förklaras såsom en redaktionell inadvertens, likasom den inadvertens hos L. K., som det var avsett att rätta. E n gång inkommet, blev det emellertid kvar {K. F. 1858, § 8; Str. L. 12: 8). Vad angår det subjektiva rekvisitet, hos L. K., i de ovan omtalade fall, som av L. K. fördes bland »bedrägeribrott», var detta av ganska växlande beskaffenhet. Vid förstörande av handling (24: 23) förutsattes, att uppsåtet gick ut på »förfång för annans rätt»; detta rekvisit kvarstod sedan oförändrat (L. B. 25: 2 3 ;
136 K. F. 1858, § 23 5 ; Str. L. 22: 25). — Vid nekande av hand och förskrivning (24: 22) användes uttrycket »falskeligen», om vars betydelse det är svårt att bilda sig ett exakt begrepp; det kvarstod i L. B. 25: 22, men ändrades i K. F. 1858 § 36 till »mot bättre vetande»; så även Str. L. 22: 13. — Vid gränsmärken och vattenhöj dsmärken använde L. K. (24: 13) det sedan alltjämt kvarstående uttrycket »i bedräglig avsigt». J. B. 13 hade här skilj t emellan två fall, att brottet skett »av okynne eller siälvsvåld», och att det skett »av arghet och illvilja at thermed förvilla annars rågång». Att det var L. K:s mening att med rekvisitet »bedräglig avsigt» uttrycka just detta sistnämnda fall, och varken mera eller mindre, kan icke betvivlas. Detta visas ytterligare av L. K:s i Motiv. s. 76 intagna reflexioner över bedrägeribegreppet, där L. K. bestämmer bedrägeri i vidsträcktaste mening = varje genom erroruppväckande åstadkommen eller åsyftad rättskränkning, och såsom arter av detta begrepp nämner dels förfalskning, mened, falsk angivelse, förgiftning av varor, som till salu hållas, tändande av falska eldar till sjöfarandes förledande m. m., dels »bedrägeri uti inskränktare bemärkelse», vilka »till större delen bestå i kränkning av egendomsbrott». I sin helhet skall sistnämnda begrepp omfatta alla uti L. K. Kap. 24 ( = Str. L. Kap. 22) nämnda brott. Om någon inskränkning av det i Str. L. 12: 11 fordrade rekvisitet »bedrägligt uppsåt» i anologi med förmögenhetsbrottet bedrägeri i modern teknisk mening (jfr Str. L.: »bedrägeri och annan oredlighet», i olikhet med L. K:s nyss nämnda terminologi) kan under sådana förhållanden tydligen icke vara tal, men lika litet om någon utvidgning därav till att omfatta allt rättsstridigt uppsåt. Uppsåtet måste gå ut på erroruppväckande (»förvillande»), ej t. ex. på den skada, som kan uppstå genom svårigheten att återfinna gränsen, utan att någon positiv falsk föreställning om gränslinjens läge väckes. — Vid det i M. B. 49: 3 omhandlade missbruk av enskilt märke (»lägger någor märke» etc.) hade redan där fordrats animus lucri (»och vit sig ther med något tillägna»); detta
137 rekvisit kvarstod alltjämt oförändrat (L. K. 24: 2 9 ; L. B. 25: 2 9 ; Str. L. 22: 26). E B. 1:11 (varumärke) hade däremot icke antytt något subjektivt rekvisit: L. K. införde såtillvida ett sådant, som det förutsattes, att varan skulle »till salu hållas», vilken bestämmelse sedan alltjämt kvarstod (även i L. bji 1884 § 12). Bestämmelsen om begagnande av handling skriven i diktad persons namn, tillkom, efter vad vi redan känna, såsom ny i K F. 1858 § 23 m. 1, och behandlades, med undantag av platsen i systemet och av straffet, såsom förfalskning. Sålunda fastställdes här samma suhjektiva rekvisit, som vid förfalskningsbrott med avseende på handlingar: »sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra», vilket rekvisit förblev oförändrat (Str. L. 1864, 22: 2 1 ; enligt Lag 1890, 22: 16). Den i Str. L. 12: 18 sanktionerade förberedelsehandling och den i Str. L. 12: 19 sanktionerade politiförseelse hade båda sin motsvarighet i L. K. (13: 6, 16), varmed L. B. (14: 9, 19) överensstämmer. Beträffande det förra fallet namnes ej i Lagförslagen anskaffande (endast förfärdigande); ej heller göres, i fråga om straffsatsen, skillnad mellan det fall, att inkulpaten övertygas, och att han icke övertygas om brottsligt uppsåt. I båda dessa avseenden förforo Lagförslagen på motsatt sätt vid myntbrotten, och då i K. F. 1858 (§ 18) bestämmelsen gjordes gemensam för myntoch stämpelförfalskning, följde denna K. F. härvid Lagförslagens förfarande vid myntbrotten: likaså Str. L. 12: 18. Beträffande den i Str. L. 12: 19 sanktionerade politiförseelse uppställde Förslagen ej det rekvisit (som, infört i K. F. 1858 § 19, övergick i Str. L. /• c), att missbruk verkligen inträffat. Penningförfalskningen, sådan den uppställdes av L. K. (13: 8 ff.) överensstämmer i de väsentliga dragen med gällande svensk rätt. L. K. medtog mynt och penningsedlar men icke obligationer eller andra dylika värdepapper; den behandlar in- och utländska penningar såsom fullkomligt likvärdiga (»Då», heter det i motiv.,
138 »i anseende till handelsgemenskapen emellan Riket och andra länder, förfalskning af deras mynt kan medföra lika stor skada för Rikets invanare, som om den skett med det inländska myntet; och brottsligheten i gerningsmanncns uppsåt är i båda fallen lika stor, har man ock funnit skäligt att å förfalskning af så väl det in- som utländska guld- eller silfvermyntet stadga enahanda ansvar. Samma synpunkt återkommer vid sedelförfalskningen); gjorde, inom sed<?/förfalskningen, ingen åtskillnad mellan olika förfalskningsåtgärder, ej heller mellan sedlar utgivna av Staten eller (med dess tillstånd) av enskilt penningverk; utbröt däremot, inom WT/^förfalskningen, såsom »mindre vådligt», ett mildare bedömt område, nämligen att »minska» mynt, t. ex. genom »filande» eller »klippande», samt att »åt ringare mynt giva sken av det som högre är». Än vidare straffades — alltjämt i överensstämmelse med nu gällande svensk rätt — utprångling av falska penningar lika med förfalskningen; även upptogs (13: 13) från M. B, 7; 3 bestämmelsen i nuvarande Str. L. 12: 17 om bonafide-iörveLrvdLren, som mala fide utgiver förfalskningsprodukten (det nuvarande alternativet »söker utgiva» nämndes icke, eftersom L. K. hade generellt försöksstraff). Däremot saknas i L. K. någon motsvarighet till nuvarande bestämmelsen i Str. L. 12: 15 om eftergörande eller förändrande av penningar under sådana förhållanden, att det av omständigheterna kan prövas, att det ej skett »i bedräglig avsikt». Likaledes saknas i L. K. bestämmelsen i Str. L. 12: 162 om det fall att, vid utprångling av falska penningar, »bedrägeriet» varder yppat, innan skada skett. En annan olikhet, visserligen mera teknisk, är bestämmelsen i L. K. 13: 12, att utprångling företagen av förfalskaren själv skulle anses som en försvårande omständighet vid straff för förfalskningen: jfr de nuvarande bestämmelserna i Str. L. 12: 122, 12: 13 2 , 12: 142, där det namnes som exempel på »synnerligen mildrande omständigheter», att bruk ej gjorts av förfalskningsprodukten. Slutligen sammanförde
139 L. K. 13: 8 guld- och silvermynt, lika med Str. L. 1864 men i motsats till nuvarande 12: 12 (L. 20/G 1890), under samma straffskala (medan kopparmynt uppställdes för sig själv i 13: 10). Förberedelseåtgärden att förfärdiga eller anskaffa förfalskningsverktyg straffades såsom »ofulländadt försök». Även då intet förfalskningsuppsåt visats, straffades, såsom nu, det obehöriga förfärdigandet etc. i och för sig. En redan berörd olikhet är, att underlåtenhet av den, vilken verktygen lovligen kommit tillhanda, a t t vederbörligen avlämna dem, straffas (med ett ringa straff), även om intet missbruk skett. I övrigt skilja sig dessa bestämmelser från nuvarande rätt däruti, att, såsom ovan anmärkts, bestämmelserna i L. K. 13: 14—16 och L. B. 14: 17—19 endast röra verktyg för förfalskning av mynt och penningsedlar. L. B. (14: 11 ff.) överensstämmer rörande penningförfalskning med L. K. i allt väsentligt, med undantag av en punkt (däruti dess ändring icke blev beståndande). Den borttager nämligen (14: 14) straffskyddet för sådana penningsedlar, som utgivits av utländskt enskilt penningverk; i övrigt indelas objektet i två grader, så att det högre straffskyddet förbehålles sedlar, som utgivits av svenskt allmänt penningverk eller av norska riksbanken, medan ett lägre straffskydd gives åt andra främmande staters sedlar samt åt sedlar, som med behörigt tillstånd utgivits inom Sverige av enskilt penningverk. (»Däremot», heter det i motiv., »och enär, enligt 72 § Regeringsformen, Rikets Ständer allena äga rätt att genom Banken utgifva sedlar, hvilka för mynt i Riket må erkännas, har man ansett eftergörande och förfalskning af dessa sedlar jemväl böra till straffbarhetsgraden uttryckligen skiljas från dylika åtgärder med öfriga sedlar, hvilka eljest inom Riket lofligen kunna utgifvas, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla, men till hvilkas emottagande i betalning någon laglig förbindelse för mottagaren ej äger rum. Med sistnämnda slags sedlar åter har man i jämförelse ställt endast dem, hvilka utgifvas af sådana utländska penningeverk, som kunna komma under benämning af Statsbanker, enär andra, af utländsk Regering autoriserade dylika in10
140 rättningar icke synts kunna göra anspråk på större skydd, än som i lagen tilldelas förbindelser i allmänhet af inländska eller utländska per-
soner eller korporationer»). — I övrigt visar L. B. den skillnad från L. K. med avseende på straff skalorna, att straffet för penningförfalskning sänkes och att sedel förfalskning straffas strängare än myntförfalskning (resp. 10 och 8 års maximum, under det att det gemensamma maximum enligt L. K. varit 12 år). I ett fall höjde L. B. straffet, nämligen för bonafideförv&rvaren, som in mala fide utgiver penningarna. K. F. 7/9 1858 ändrade samtliga de förutnämnda punkter, däruti avvikelser förekommo från nu gällande lag, till överensstämmelse med den sistnämnda; allenast med det undantag, att guldoch silvermynt fortfarande sammanfördes. Den ovan berörda straffnedsättningen i nuvarande lag för det fall, att bruk ej gjorts av förfalskningsprodukten, var enligt K. F. 1858 limitativ (enligt nu gällande lag: »eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande»). Vidare uppställde denna lag kvalifikationer (§§ 13, 144) för det fall, att penningförfalskningen även var ämbetsbrott (jfr ovan om dokumentförfalskning), ävensom en motsvarande kvalifikation (§ 192) vid förseelsen att »missvårda» äkta verktyg. Nämnda kvalifikationer borttogos i Str. L. 1864 och beträffande myntförfalskning utvidgades, som nyss nämnt, privilegiationen till att omfatta »synnerligen mildrande» omständigheter överhuvud. I övrigt överensstämma, för vad angår penningförfalskning, dessa båda lagar, bortsett från några obetydliga jämkningar i straffskalorna. L. 20/c 1890 gjorde några mindre ändringar i strafflagens bestämmelser om penningförfalskning. Sålunda uppställdes (12: 12) olika skalor för förfalskning av guld- och av silvermynt. »Sedan enligt nu gällande myntlag», h e t e r det i motiv., »silvermynt övergått till att vara allenast skiljemynt, synes falskmyutning icke längre böra bestraffas lika strängt i fråga om silvermynt som då det gäller guldmynt, Då emellertid eftergörande av silvermynt på grund av dessa mynts högre
141 värde är ett vida farligare brott än eftergörande av skiljemynt av oädel metall, liar Beredningen ansett sig böra i fråga om silvermynt föreslå en särskild straffskala». — Den nyssnämnda utvidgningen av privilegiationen, till att omfatta alla »synnerligen mildrande» omständigheter, utsträcktes nu även till »minskande av mynt» m. in. i 13 $ ävensom till sedelförfalskning enligt 14 §. Även infördes bötesstraff såsom alternativt i 17 § (utprångling av falska penningar, varmed man själv blivit bedragen). Vad angår straffet för de här ovan omtalade brotten visar den historiska utvecklingen genom de nämnda stadierna — L. K. 1839: L. B. 1844; K. F. 1858; Str. L. 1864: L. 1890 — en lika bestämd tendens att sänka straffet för de av lagen till förfalskning hänförda, som att höja straffet för de till bedrägeri (eller »annan oredlighet») hänförda brott. Ett synnerligen talande exempel på det förra är, att minimum för straffet vid förfalskning av allmän handling sjunkit från 3 års straffarbete (L. K. 13: 1) till 1 månads fängelse (Str. L. 12: 3 enligt L. 1890) — visserligen i sammanhang med en uppdelning av deliktet. Ett annat exempel är, att maximum för straffet vid förfalskning av enskild handling utav mindre vikt sjunkit från 3 års straffarbete (L. K. 26: 2) till 6 månaders straffarbete (Str. L. 12: 5 enligt L. 1890) - - detta utan någon uppdelning av deliktet. Vid förfalskning av enskild handling utav större vikt ävensom av allmänna stämplar eller märken, stadgade L. K. (13: 18: 26: 1), såsom en oundviklig påföljd, förlust av medborgerligt förtroende för alltid; redan enligt L. 1890 (Str. L. 12: 21, i dess förändrade lydelse) kunde vid dessa brott inträffa, att förlust av medborgerligt förtroende alldeles icke ådömdes. — Det andra undantag bland de av Str. L. till förfalskningsbrott (12 kap.) hänförda fall är förfalskning av gränsmärke, vilket brott nu straffas strängare (straffarbete i 6 månader — 4 år) än i L. K. (straffarbete i 6 månader — 3 år; L. B.
142 hade ytterligare sänkt straffet) — men detta fall hade, såsom vi veta, av L. K. och L. B. betraktats såsom bedrägeribrott. De bland här ovan omtalade brott, som upptagits i Str. L. 22 kap., visa däremot, jämfört med L. K. eller överhuvud med tidigare stadier, alla höjning av straffet, med undantag endast av det i Str. L. 22: 17 behandlade fall (falsk uppgift i orlovssedel etc), där straffet sjunkit (förut: böter in genere; nu: böter intill 100 kronor). Beträffande penningförfalskning är sänkningen mindre markerad, men förekommer även där. För sedelförfalskning var maximum enligt L. K. 12 års straffarbete, nu 10 år; för förfalskning av guldmynt då 12 år, nu 8 år; av silvermynt då 12 år, nu 4 år; av kopparmynt då 6 år, nu 2 o. s. v. För bonafideförväbrva,ren gäller dock motsatsen: L. K. uppställde ett maximum av sex månaders fängelse; efter successiva höjningar av L. B. och i K. F. 1858 utgör nu maximum 2 års straffarbete.
FJÄRDE AVDELNINGEN.
Motiver. I) Allmän motivering. Svenska strafflagen, ehuru tillhörande de äldre, har — visserligen mera av historiska än av principiella skäl — kommit att intaga den moderna ståndpunkt, att förfalskningsbrottet i det väsentligaste hållits i sär från förmögenhetsbrotten samt att dokument- och penningförfalskning sammanförts. Till den del enstaka fall, som rationellt höra till förfalskningsbrottet, av lagen behandlats såsom förmögenhetsbrott eller åtminstone upptagits därunder, har Utk. överflyttat dem till förfalskningsbrotten; härom jfr ned. Beträffande gränslinjen mellan dokument- och penningförfalskning tillhör S. det fåtal lagar, som begränsa penningförfalskningen till penningar i egentlig mening (och sålunda icke behandla obligationer e t c , än mindre aktier o. d. såsom objekt för penningförfalskning). Utk. har emellertid följt den gällande lagen även i denna punkt. De egentliga penningarnes funktion i samhället medför, att det stora flertalet mottagare icke ha förutsättningar eller tillfälle att underkasta dem mera än på sin höjd en ytterst flyktig granskning; möjligheten att i stort omfång sätta falska penningar i omlopp är i praktiken vida större än i fråga om de nämnda värdepapperna. Utk. har emellertid givit dessa ett högre straffskydd än som i allmänhet tillkommer enskilda handlingar; därom jfr ned.
144 A) Dokumentförfalskning. Den gällande svenska strafflagen har i det särskilt uppställda förfalskningsinstitutet (12 kap.) icke upptagit de svåraste fallen av förfalskning utav statshandlingar; dessa hava kriminaliserats bland förräderibrotten (8: 23). Icke heller har den inom förfalskningsinstitutet särskilt berört ämbetsmans förfalskning i ämbetet. I båda dessa avseenden synes skäl att följa den gällande lagen; beträffande ämbetsförfalskningen åtminstone såtillvida, att frågan om dess utbrytande ur ämbetsbrotten uppskjutes, tills dessa senare behandlas. i) Objektet. I avseende på bestämmandet av dokumentförfalskningens objekt företer den gällande svenska strafflagen två starkt i ögonen fallande olikheter gentemot flertalet gällande lagar: under det merändels handling såsom objekt för förfalskning fattas såsom ett enhetligt objekt (eller såsom ingående under ett ännu mera omfattande enhetligt objekt), straff skyddar S. en serie av särskilda arter av handlingar; och under det tvärtom, flertalet lagar icke sammansluta (allmänna) märken till ett enhetligt begrepp, utan i stället uppräkna olika fall av sådana, rör sig S. med det visserligen dubbelt betecknade men dock sakligen enhetliga begreppet »allmänna stämplar och märken» (omfattande alla allmänna bevismedel, som icke ingå under" ordet handling). I stället för att unifiera begreppet handling och sönderdela begreppet märke sönderdelar S. handling och unifierar märke. Däremot överensstämmer S. med flertalet lagar däri, att enskilt märke endast för enstaka områden kan utgöra objekt för dokumentförfalskning. Då den svenske lagstiftaren uppställde sina fyra olika klasser av handlingar (inneliggande handling 12: 1 — expeditionshandling 12: 2, 3 — »dispositivhandling» 12: 4 — de i 12: 5 avsedda intyg), kan det vara tvivelaktigt, om han därmed ansåg
145 sig hava uttömt hela området av begreppet handling — i alla händelser har han långt ifrån omfattat allt, som enligt modernt språkbruk skulle ingå under uttrycket skrift. Skrifter av mindre vikt, som icke äro enskilda handlingar enligt 12: 4, 5 och ej heller allmänna expeditionshandlingar, utan inneligga i ämbetsverk, kunna i betraktande av uttrycket i 12: 1 Ull allmän nytt a och efterrättelse och av den därmed sammanhängande höga straffskalan (minimum två års straffarbete) icke anses falla under 12: 1, än mindre under någon annan §. Enskilda skrifter, som icke äro jämförliga med de i 12: 4 nämnda »dispositivhandlingarna» och icke heller utgöra intyg jämförliga med de i 12: 5 nämnda fall (jfr ib: dylik handling), hava svårligen av lagstiftaren ansetts utgöra objekt för dokumentförfalskning. P å sistnämnda punkt (12: 5) hava visserligen praktiska skäl framkallat en något extenderande tolkning. Men hur vidsträckt man än ville tolka lagens uttryck beträffande de olika arterna av handling, är det uppenbart, att de sammanlagda icke täcka det behov av straffskydd, som förefinnes i fråga om förebringande i processen av falska skrifter: än mmdre förebringande av andra falska föremål. Att denna lucka, såsom ovan utförts, bör fyllas, torde knappast vara föremål för tvivel. Men systematiskt synes obetingat riktigt att uppställa straffskyddet för processen i det sammanhang, dit det rätteligen hör, alltså tillsammans med mened, falsk angivelse m. m. såsom brott mot statens judiciella funktion. Det egentliga förfalskningsinstitutet bör icke omfatta större område än det, där straffskydd kan anses praktiskt nödigt även i privata förhållanden mellan människorna inbördes. Strängt taget, skulle detta leda därhän, att icke ens alla allmänna handlingar skulle indragas under det egentliga förfalskningsinstitutet; sådana nämligen, som varken utgivits, så att de därigenom kunna inverka såsom bevismedel i privata förhållanden, icke heller äro inneliggande handlingar av den betydelse, att de kunna sägas vara i nämnvärd mån »till allmän nytta och efterrättelse». För-
146 falskning av dylika handlingar borde därför snarast straffskyddas i sammanhang med andra angrepp å statens funktioner. Men på grund av den flytande gränsen mellan dessa handlingar och sådana allmänna inneliggande handlingar, som böra medtagas, har det ansetts lämpligast att behandla även de förra i detta sammanhang. — Om avskrifter jfr ned. Den gällande strafflagen får, såsom redan nämnt, anses under uttrycket allmänna stämplar och märken straff sky dela alla sådana allmänna bevismedel, som icke ingå under begreppet handling. Intet skäl torde finnas att inskränka detta generella objekt. Däremot har Utk., lika med flere aktuella strafflagsförslag, upjodelat ifrågavarande område av allmänna bevismedel i tvänne, nämligen dels allmänna värdetecken, dels andra allmänna stämplar och märken. I flera avseenden närmar sig värdeteckensförfalskningen till penningförfalskning; bland annat även däri, att en massproduktion är fullkomligt tänkbar. Ett icke oväsentligt större straffskydd torde därför här vara pä sin plats; då emellertid bagatellfall kunna förekomma, har minimum även här bort sättas ganska lågt. Dokumentförfalskningens objekt enligt Utk. innefattar således att börja med alla allmänna bevismedel, vare sig handlingar (»urkunder», jfr ned.) eller märken. Då man kommer över till enskilda bevismedel, kan frågan icke undgås rörande en lämplig gränslinje mellan sädana, som böra åtnjuta förfalskningsskydd och de övriga. Till en början synes, i överensstämmelse med gällande strafflag, sådana enskilda bevismedel, som äro att uppfatta såsom märken, böra avskiljas, i det bland dem endast vissa klasser (t. ex. gränsmärken) straffskyddas ur förfalskningssynpunkt och dessa delvis kanske lämpligast inom specialstraffrätten (t. ex. varumärken). [Det i Str. L. 22: 2G upptagna fall att lägga märke å det, som hörer annan till eller utplåna annans märke har uppställts i Spec. Utk. IV, 2 § 4 mom.: frågan om dess slutliga placering torde tillsvidare kunna uppskjutas]. Obestridligt är, att även andra klasser av enskilda märken ofta nog missbrukas, men till den del detta kräver kriminalisation, torde en
147 tillräcklig sådan vara given i och med bestraffande av bedrägeri och bedrägeriförsök. Att sträcka kriminalisationen ut över detta område, torde på sin höjd böra komma i betraktande vid uppställande av förseelserna. Det är därför här nödigt — vad även beträffande allmänna bevismedel är åtminstone önskvärt — att i lagen markera en såvitt möjligt bestämd gräns mellan märken och andra bevismedel. Utk. har för detta sistnämnda område i stället för uttrycket handling använt urkund och definierat detta ord så, att urkunden icke blott skall kunna betecknas såsom skrift (varmed avses, att den skall innehålla fonetiska tecken [jfr ov. s. 32]; även om naturligen avbildningar o. d. kunna ingrediera i skriften och därmed utgöra objekt för förfalskning) utan även innehålla beteckning av utställare, Denna beteckning åstadkommes naturligen i de flesta fall genom underskrift av namn, dock är detta icke nödvändigt. Ifrågavarande synpunkt fasthålles i några av de danska förslagen, däribland de senaste (1923, 1924), jfr ov. s. 31. Utk. fordrar ytterligare, att skriften i fråga skall framträda såsom original. Att t. ex. duplikator av växlar och konnossement äro att betrakta såsom original, torde icke av lagen behöva påpekas. Däremot har det ansetts nödigt att i lagen förklara, att utskrift av ett telegram å ankomstorten är ur förfalsknings synpunkt att anse lika med original. Än vidare har förfalskningsobjektet utsträckts även till avskrifter av de med högre straff skydd omgärdade urkunder (allmänna eller enskilda). Utk. uppställer nämligen väl straffskydd för hela det nu angivna begreppet enskild urkund, men av större intensitet är straffskyddet endast beträffande visst område av urkundsbegreppet: det överskjutande området har kriminaliserats tilläggsvis, mera ur synpunkten av förseelse (ehuru för sammanhangets skull bestämmelsen i fråga här upptagits). Det högre straffskyddet gives i två fall, resp. anknytande sig till Str. L. 12: 4 och 5. Det förra fallet avser att omfatta samma krets av urkunder, som enligt riktig tolkning torde böra anses falla under den nuvarande 12: 4. Denna krets av urkunder kan icke uttömmande karaktäriseras
148 därmed, att urkunden grundar rättighet (eller befrielse från skyldighet). Detta kan sägas om t. ex. växel och testamente, men icke t. ex. om handelsbok eller kvitto. Icke heller är det avgörande, huruvida urkunden är bestämd att utgöra bevis om rättighet e t c : än mindre, att den framstår såsom tillkommen för att utgöra sådant bevis. Detta gäller visserligen om t. ex. skuldebrev eller kvitto men kan svårligen sägas om handelsbok eller offert. Vad som däremot är utmärkande för alla dessa urkunder är, att deras tjänlighet till bevismedel om rättighet av lagen är knuten till urkunden på ett varaktigt sätt: i och med att en urkund är handelsbok i lagens mening har den viss laga beviskraft: i och med att en urkund är en offert, grundar den viss rättighet för mottagaren och utgör därmed bevis om denna rättighets existens o. s. v. Med denna till själva urkunden permanent knutna beviskraft — vida skild från den av tillfälliga omständigheter beroende beviskraft, som under givna förhållanden kan tillkomma vilket föremål som helst följer, att handlingen är omedelbart bevisande i fråga om rättighet eller skyldighet (om också icke alltid »dispositiv» i den betydelse man rätteligen bör giva detta ord): den bevisar icke ett faktum, som i sin ordning kan utgöra bevis om en rättighet, utan den bevisar direkt rättigheten själv. Om Utk. således här avser att överensstämma med lagstiftarens intentioner i 12: 4, går det däremot i det andra av ovannämnda båda fall utöver vad man kan förmoda hava varit lagstiftarens egentliga avsikt i 12: 5. Utk. inskränker sig här icke till sådana bevismedel, som (medelbart) hava eller lätt kunna tänkas få rättslig betydelse, utan medtager alla urkunder, som framstå såsom tillkomna för att utgöra bevis om ett faktum vilket som helst, alltså intyg av alla slag, lika gott vad de intyga. Härvid har den uppfattning legat till grund, att ett intyg bör såsom sådant, med hänsyn till allmänhetens befogade anspråk att kunna lita på dess äkthet, åtnjuta effektivt straff skydd, under det att ett föremål, som rent tillfälligtvis kommit att utgöra bevismedel,
149 låt vara rörande rättighet, är — åtminstone bortsett från ett ringa förseelsestraff — tillräckligt skyddat, i och med att processbevisningen skyddas. 2) Å t g ä r d e n .
Vositiv-materiéll förfalskning förekommer i Str. L., utom 12 kap., i 22: 2°, 16. Str. L. har alldeles icke upptagit positiv-immateriell förfalskning inom förfalskningsinstitutet och överhuvud mycket obetydligt berört densamma. Därav följer, att dylik gärning — med undantag för fallen 22: 2 4 , 17, 18 — icke enligt svensk rätt blir i och för sig straffbar, annat än då den begås av ämbetsman i ämbetet (25: 16, 17). Negativ-materiell förfalskning namnes av Str. L. inom förfalskiiingsinstitutet, såvitt rör arkivhandlingar (12: 1) och gränsmärken m. fl. (12: 11): i övrigt faller dylik gärning, därest den blir straffbar, under 22: 2 5 . Av negativ-immateriell förfalskning omtalar 22: 13 nekande av hand och förskrivning. I alla dessa avseenden synes lagen böra suppleras, resp. under förfalskiiingsinstitutet böra inrymmas fall, som nu uppställts utanför detsamma. De enstaka i 22: 2 4 , 17, 18 upptagna fallen av positiv-immateriell förfalskning hava därför i Utk. generaliserats. Den »intellektuella» förfalskningen (äkta men osann urkund, Str. L. 22: 24, 17) omfattar enligt Utk. alla enskilda urkunder, som motsvara nuvarande 12: 4, 5. Beträffande åter intellektuell förfalskning av allmän urkund (framställande av äkta men osann sådan), synes med denna kriminalisation lämpligast böra anstå, till dess brott mot staten komma under behandling. Det i Str. L. 22: 18 uppställda fall (svikligt begagnande av visst intyg utgivet för annan person) har såtillvida generaliserats, att kriminalisationen omfattar alla intyg (allmänna eller enskilda) om sakförhållande, som rör viss person. Däremot har tillsvidare den fråga uppskjutits, huruvida denna form av positiv-immateriell förfalskning skall medtagas i hela sitt omfång, så att varje obehörigt (eller åtminstone varje svikligt) användande av äkta och sannt bevismedel kriminaliseras
150 i detta sammanhang (begagnande av en skuldsedel för att ånyo utkräva en redan betald skuld; obehörigt användande av kvitto, fullmakt o. s. v.). Lagarne hava så gott som alltid nöjt sig med den kriminalisation av dylika fall, som gives i sammanhang med bedrägeriinstitutet; endast mycket sällan förekommer, att förfalskningsinstitutet utvidgats ända till nämnda gräns (så dock D. K. Fsl. och D. Fsl. 1923, jfr ov. s. 72.) Negativ-materiell förfalskning har kriminaliserats i fråga om alla allmänna urkunder samt enskilda motsvarande Str. L. 12: 4, 5 (om ock icke fullt på samma bas som positiv-materiell förfalskning; därom jfr ned.), ävensom gränsmärken, vattenhöj dsmärken m. fl., där straffskydd för det närvarande inträder enligt 12: 11. Vad slutligen angår negativ-immateriell förfalskning har även ovan nämnda bestämmelse i 22: 13 synts böra generaliseras (till förnekande av äktheten utav allmän urkund eller utav enskild urkund motsvarande Str. L. 12: 4, 5) och överflyttas till förfalskningsinstitutet — då dylika gärningar under omständigheter kunna innebära ett mycket effektivt angrepp på bevismedlets funktion. Dokument förfalskningen omfattar sålunda, enligt Utk., positivmateriell förfalskning med hänsyn till alla uppställda förfalskningsobjekt; positiv-immateriell förfalskning med hänsyn till huvudområdet av enskilda och för visst fall även till allmänna urkunder; negativmateriell förfalskning med hänsyn till allmänna och till nyssnämnda huvudområde av enskilda urkunder ävensom till gränsmärken m. fl.; negativ-immateriell förfalskning med hänsyn till allmänna och till nämnda område av enskilda urkunder. Med avseende på förfalskningsåtgärdens räckvidd (jfr ov. ss. 50 ff.) har strafflagen för vad angår 12 kap:s fall mestadels den subjektiva begränsningen sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra; endast i fråga om begagnande av (allmänna) stämplar och märken (12: 8) samt i fråga om förfalskning av gränsmärken etc. (12: 11) utbytes detta rekvisit mot en annan subjektiv klausul: i bedräglig avsikt (uppsåt). Såväl nämnda uttryck i 12: 8 som än mer histo-
151 i-iska skäl (jfr ov. ss. 122 ff.) göra sannolikt, att lagstiftaren i förstnämnda subjektiva rekvisit under ordet nytta icke förstått rättsenlig utan endast orättmätig nytta (men naturligen icke begränsat ordet nytta, lika litet som ordet skada, till förmögenhet); se sid. 155. Uppenbarligen äro fall tänkbara, då en förfalskning företagits under sådana förhållanden - - på skämt, på grund av vad o. s. v. — a t t såväl subjektivt som objektivt icke blott varje skadande utan även varje allvarlig verkan överhuvud av förfalskningen är på förhand absolut utesluten. Givetvis böra dessa fall hållas utanför det straffbara området. Men å andra sidan bör lagstiftaren icke — d. v. s. icke genomgående — fordra, att ingreppet i bevismedlets funktion skall hava — objektivt eller subjektivt — syftat åt skada, d. v. s. kränkning av något ur samhällets synpunkt berättigat intresse, oberäknat intresset av bevismedlens ostörda funktion. Detta sistnämnda intresse är i stor utsträckning starkt nog att i och för sig förtjäna straff skydd. Emellertid får det ingalunda anses som ett axiom, att det alltid har denna styrka. Och även där så är förhållandet, är det mycket möjligt, att skillnaden i samhällsfarlighet är så betydlig mellan sådan förfalskning, •där intet annat samhällsintresse angripes än just bevismedlets ostörda funktion, och sådan, där funktionsstörandet är medel till ett vidare angrepp (på förmögenhet, ära, politiska intressen o. s. v.), att det visar sig lämpligast för deliktets struktur att uppställa olika rättsverkningar för de båda fallen. P å grundval av denna uppfattning har Utk. kommit därhän att i förevarande avseende behandla förfalskningsbrottets olika objekter och olika former ganska olika. Det angrepp (utöver angreppet på bevismedelsfunktionen), som kan innefattas i brottet, uttryckes med den objektiva klausulen: är skada att befara av gärningen. Jämlikt vanliga regler skall denna klausul, där den uppställes, täckas subjektivt, d. v. s. inkulpaten skall hava uppfattat omständigheterna sådana, att (efter normalt bedömande) skada var att befara. Men i avseende på användandet av denna
152 klausul förfar Utk. på tre olika sätt: antingen uppställes klausulen alldeles icke, därvid således ingen särskild bevisning kräves om möjlighet till skada: eller uppställas olika straff skalor för de fall, att möjlighet till skada förelåg och att detta icke var förhållandet: eller fordras det genomgående inom hela rekvisitet, att möjlighet till skada fanns. Det första inträffar dels i sådana fall, där gärningen är av den beskaffenhet, att faran synes utan vidare kunna presumeras — så vid förfalskning av inneliggande allmän urkund (1 §), av allmänt värdetecken (131 §), av gränsmärken m. m. (15 §), vid förstörande av viktig inneliggande allmän urkund (111 §) eller av gränsmärke m. m. (15 §); dels i vissa fall, som (åtminstone ofta) äro mera av förseelses natur och där Utk. under mildrande omständigheter medger straffrihet: förfalskning (6 §) av sådana enskilda urkunder, som icke ingå under 3 eller 4 § (och sålunda icke för närvarande åtnjuta förfalsknings skydd) samt den form av positiv-immateriell förfalskning (10 §) att obehörigen använda ett (äkta och sannt) intyg, som utfärdats för annan person. Det andra förekommer vid förfalskning av expeditionshandlingar (2 §) och av sådana enskilda urkunder (3, 4 §§), som motsvara Str. L. 12: 4, 5. Här gäller sålunda, att t. ex. förfalskande av ett kvitto för att avvärja ett dubbelkrav visserligen alltid straffas men efter en väsentligt mildare straffskala än vanlig förfalskning av dylik handling. Det tredje förekommer i sådana fall, där det å ena sidan synts lämpligt att fordra uttrycklig bevisning om möjlighet till skada, å andra sidan straffrihet synts kunna utan vidare medgivas, då ingen sådan bevisning förebragts. Hit hava förts: förfalskning utav avskrift, såvitt sådan straffas (5 §); »intellektuell» förfalskning, såvitt den här kriminaliserats (§§ 8, 9: utfärdande ävensom bruk av äkta men osann enskild urkund av den i § 3 eller 4 omhandlade art); negativ-materiell förfalskning (förstörande etc) av vissa andra urkunder än de i l 1 § särskilt utbrutna arkivhandlingar (11 2 §); negativ-immateriell förfalskning, såvitt den här behandlats (12 §: nekande av viss urkunds äkthet): förfalskning av
andra allmänna stämplar eller märken än värdetecken (132 §); samt (7 §) sådan förfalskning av expeditionshandlingar eller av de i 3 § nämnda enskilda urkunder (motsvarande Str. L. 12: 4), som icke fortskridit till begagnande (i båda de sistnämnda fallen, §§ 132, 7, kan, vid synnerligen mildrande omständigheter, straffrihet inträda, ehuru [ursprungligen] skada var att befara av gärningen). Beträffande konsummationen av förfalskningsbrottet, förfar Str. L., i likhet med flere andra gällande lagar, ganska olika i olika fall. För vad angår positiv-materiell förfalskning av handlingar, är här att skilja mellan »arkivhandlingar» (Str. L. 12: 1) och övriga arter av förfalskningsskyddacle handlingar (12: 2, 3, 4, 5). Vid de förstnämnda är brottet fullbordat i och med själva förfalskningsåtgärden: i alla övriga fall fordras, att bruk gjorts av det förfalskade. Beträffande förfalskning av stämplar eller märken är det visserligen icke nog, att märket såsom isolerat (t. ex. frimärke) förfärdigats; det fordras (12: 7), att märket anbringas, resp. att riktig märkning förfalskas eller »missbrukas» (t. ex. genom överflyttning, jfr ov. s. 63), eller att det rätteligen märkta föremålet (t. ex. mått, vikt) förändras. Däremot fordras icke i princip, att den sålunda tillkomna förfalskningsprodukten begagnas, så att bevismedlet trätt i funktion: dock inträder, där begagnande ej ägt rum, under viss ytterligare förutsättning straffrihet. Såsom förberedelse straffas emellertid (12: 18) förfärdigande etc. av verktyg (och således även förfärdigande av själva märket, såvitt detta skett genom att först förfärdiga ett verktyg). I fråga om gränsmärke etc. (12: 11) inträder konsummation därmed att det »falskeligen sättes». — Beträffande övriga förfalskningsformer, den positivimmateriella, negativ-materiella och negativ-immateriella — till den del de upptagits i Str. L. — är brottet fullbordat i och med åtgärden: utfärdande av osannt intyg (22: 2 4 , 17); begagnande av för annan utgivet intyg (22: 18); förstörande e t c av handling (arkivhandling 12: 1: i övrigt 22: 25) eller av gränsmärke e t c (12: 11); nekande av hand och förskrivning (22: 13).
154 Utk. har såtillvida avvikit från denna ståndpunkt, att förfalskning av värdetecken (men icke av andra märken) konsummeras (analogt med penningförfalskning) i och med blotta förfärdigandet, även om märket icke anbragts; samt att beträffande sådana urkunder, som motsvara »handlingar» enligt Str. L. 12: 2—4 (men icke 12: 5), en särskild straffbestämmelse uppställes för det fall, att förfalskning skett, men att det icke kommit till begagnande. I sistnämnda fall kan emellertid, under synnerligen mildrande omständigheter, straffrihet inträda. Beträffande värdetecknen lärer man icke kunna neka det berättigade i den stundom framträdande tendensen i modern lagstiftning (jfr ov. s. 25) att i mer eller mindre mån likställa deras förfalskning med penningförfalskning. Angående åter de nyssnämnda urkunderna, förekomma visserligen några lagar, som, särskilt i fråga om enskilda urkunder, uppskjuta konsummationen till begagnande (jfr ov. ss. 77 ff.); men frånvaron i den svenska lagen av generellt försöksstraff gör, att dess ståndpunkt i detta avseende likväl är ganska exceptionell. Och då fakultativ straffrihet medgives, synes inga betänkligheter möta mot en dylik utvidgning. Den i lagarne någongång förekommande föreskrift (ib,), att, såvitt rör enskild urkund, förfalskning, som icke fortskridit till begagnande, faller under enskilt åtal, torde förtjäna övervägas, då åtalsfrågan kominer under behandling. Den parallelform, som är nästan självskriven i fall, då lagen låter konsummationen inträda före begagnandet (jfr ov. s. 79) nämligen begagnande, utan andel i förfalskningen, av veterligen falskt bevismedel, uppställes, för vad angår positiv-materiell förfalskning, av vår lag liksom av nästan alla andra lagar. Str. L. gör härvid, lika med övriga lagar, undantag beträffande gränsmärken m. m. (12: 11): åberopande av dylikt märke, som veterligen blivit av annan falskeligen satt, straffas icke såsom del. sui gen. Antagligen beror lagarnes tystnad med avseende å detta fall på dess praktiska sällsynthet; Utk. har låtit härvid bero. I
155 övrigt uppställer Utk., lika med Str. L., genomgående samma straffbarhet för enbart begagnande som för förfalskning jämte begagnande. 3) Det subjektiva rekvisitet. Str. L. uppställer för flertalet fall ett subjektivt rekvisit »sig eller (innan till nytta eller att därmed skada göra». I tvänne fall i 12 kap., nämligen vid begagnande (icke förfalskande) av allmänna stämplar (12: 8) samt vid gränsmärkesförfalskning (12: 11) utbytes detta rekvisit, som nämnt, mot »i bedräglig avsikt» (»uppsåt», 12: 11). Det är icke att antaga, att lagstiftaren härmed åsyftat någon ändring i det vanliga subjektiva förfalskningsrekvisitet, särskilt icke, att han velat behandla begagnande av stämplar annorlunda än förfalskande (en annan sak är, att t. ex. ett förstörande av gränsmärken, som skett av rent okynne, utan uppsåt att störa bevismedlets funktion, endast straffas som vanlig skadegörelse). I övrigt har Str. L. inom 12 kap. i privilegiationsavseende utbrutit ett särskilt subjektivt rekvisit ur det allmänna (12: 2: för att sig eller annan förthjälpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa). Beträffande de i 22 kap. upptagna fall, som kunna anses tillhöra förfalskningsinstitutet i vidsträckt mening, uppställes intet subjektivt rekvisit i 22: 2 4 , 17 och 18 (positiv-immateriell förfalskning) samt 22: 13 (negativ-immateriell förfalskning): här fordras sålunda endast, att det objektiva rekvisitet är subjektivt täckt. I fråga om förfalskning i diktad persons namn (22: 16) uppställes det vanliga subjektiva förfalskningsrekvisitet: sig eller annan till nytta o. s. v. Vid 22: 26 (att lägga märke å det, som hörer annan till etc) heter det »för att något därmed sig tillägna» och vid den negativ-materiella förfalskningen i 22: 25 »till förfång för annans rätt». — Om det sätt, varpå Utk. (bortsett från det här icke upptagna fallet 22: 2G) ersätter dessa subjektiva rekvisit med den objektiva förutsättningen av möjlighet till skada jfr ov. ss. 151 ff. — I avseende på förfalskning av stämplar och märken har Str. L. 12: 18, 19 bestämmelser, som dels kriminalili
156 sera visst culpa-idXL (missbruk av vanvårdade verktyg, 12: 19) dels innebära ett presumtivstraff, formellt byggt på fara (förfärdigande av redskap, utan att brottsligt uppsåt visats). Till dessa bestämmelser, av vilka den första kanske bör uppställas bland förseelserna, innehåller Utk. ingen motsvarighet, - - I tvänne hithörande fall stadgar Str. L. straffrihet på grund av »i handling visad ånger» (»tätige Reue»): förfalskande av allmänna stämplar eller märken (12: 72) samt förfärdigande av förfalsknings verktyg (12: 18:i). Utk. har till dessa fall lagt ett tredje, nämligen viss urkundsförfalskning, som icke fortskridit till begagnande (7 §); enligt Utk. är dock straffriheten i det första och tredje av dessa fall endast fakultativ. 4) Kvalifikationer och privilegiationer.
Str. L. har i ett fall (12: 3) uppställt en privilegiation, nämligen vid förfalskning av expeditionshandling av mindre vikt, varpå exempel anföras (om det subjektiva rekvisitet jfr ov.). Utk. har ej ansett nödigt att bibehålla denna, då vid synnerligen mildrande omständigheter och alltid, då skada ej är att befara av gärningen, straffet är böter. Däremot har Utk. uppställt en kvalifikation vid förfalskning av vissa urkunder, vilken ej fortskridit till begagnande, nämligen att förfalskningsprodukterna framställas »yrkesmässigt eller eljest i stort antal» (7 §).; yrkesmässighet namnes även i fråga om förfärdigande av falska värdetecken (13 §) såsom exempel på synnerligen försvårande omständigheter.
B) Penningförfalskning. Såsom förut nämnt (sid. 143) har Utk. följt gällande lag däruti, att penningförfalskningens objekt endast omfattar mynt och penningsedlar. Str. L. skiljer vidare (lika med vad som är vanligt bland de anglikanska och romanska lagarne) i straffbarhet mellan olika arter av mynt (S. 12: 12 har tre grader: guldmynt, silvermynt och andra mynt) och tillhör även det fåtal lagar, som uppställa en högre straff skala för sedelförfalskning (12: 14) än som
157 överhuvud förekommer vid myntförfalskning. Utk. har, i likhet bland annat med samtliga strafflagsförslag, uppställt en och samma skala såväl för eftergörande av sedlar som av de olika arterna av mynt; denna skala är så rymlig (6 månaders fängelse — 12 års tukthus), att vederbörlig hänsyn till de nämnda åtskillnaderna kan tagas vid straffmätningen. Vidare har Str. L. icke blott medtagit utländska penningar utan likställt dem med inländska; häruti följer Utk. gällande lag. Likasom Str. L. inskränker Utk. penningförfalskningen till missbruk av gällande mynt: utprånglande av (äkta men) avskaffat mynt är att betrakta såsom ett bedrägerifall (åtminstone om det materiella värdet är mindre än det nominella beloppet, vilket i dylika fall gemenligen är förhållandet); missbruk av sedel, som upphört att gälla, är förfalskning, endast om någon åtgärd vidtagits, varigenom sken av giltighet beretts sedeln. Liksom det stora flertalet lagar skiljer Str. L. mellan olika förfalskningsåtgärder, varvid den låter denna olikhet inverka på straffbarheten i fråga om metallmynt men icke i fråga om sedelmynt. De fall (12: 13), att någon filar eller klipper eller överhuvud »minskar» guld- eller silvermynt (andra mynt medtagas icke i denna bestämmelse) samt att man åt ringare mynt giver sken av det som högre är, straffas lindrigare än eftergörande av mynt (för eftergörande, 12: 12, äro maxima resp. 8, 4 och 2 års straffarbete, minima 4 år, 1 år samt 6 månader; i 12: 13 är skalan 6 månader — 4 år; vid synnerligen mildrande omständigheter kan i alla dessa fall minimum nedsättas till hälften). Beträffande sedelförfalskning nämnas särskilt, jämte eftergörandet, de fall, att man giver riktig sedel sken av högre värde eller makulerad sedel sken av giltighet; men dessa fall stå under samma straff skala som eftergörande av sedel (4—10 års straffarbete). Utk., vilket, som sagt, likställer mynt- och sedelförfalskning, införer icke blott de olika fallen av sedelförfalskning utan även de olika fallen av myntförfalskning under samma skala (därvid »minskandets» straffbarhet utsträckes, såsom i mo-
158 dern straffrätt — bortsett från den anglikanska — är det vanliga, till alla myntarter) och låter sålunda den gradering, som kan vara befogad in casu, komina an på str aff mätningen. Vad särskilt beträffar minskande av mynts värde genom någon kemisk eller fysikalisk behandling, är det väl sannt, att skadan kan vara ganska ringa, räknat i procent av metallens värde. Men brottet kan dock uppenbarligen, om det bedrives i mycket stort omfång, vara särdeles lukrativt och så mycket farligare, som det kan vara svårt att upptäcka. Exempelvis den franska rätten gör heller ingen dylik skillnad; den mexikanska lagen, som förut i likhet med det stora flertalet gjort skillnad, har numera (sedan 1903), antagligen på grund av praktisk erfarenhet, likställt minskande med eftergörande (gemensamt maximum 8 års frihetsstraff; förut resp. 4 och 8). — Beträffande återigen det fall, att åt ringare mynt gives sken av högre, har det stora flertalet av lagar och förslag likställt detta med eftergörande (jfr o v. s. 93). I strafflagsförslagen förekomma alltid och i gällande lagstiftning ofta — antingen, såsom i Norge, Holland, Tyskland, Österrike, i själva strafflagen eller, såsom i Danmark, England, Frankrike, Belgien, i specialförfattningar — bestämmelser åsyftande att förhindra reklam genom utspridande av föremål, som, utan att egentligen kunna betraktas såsom falska mynt eller sedlar, likväl äro tillräckligt lika äkta mynt eller sedlar för att lätt kunna föranleda förväxling. Behovet av ett dylikt stadgande har gjort sig kännbart även i vårt land och Utk. uppställer ett sådant (21 §), utan att därmed hava avgjort frågan, huruvida stadgandet i sinom tid bör införas bland förseelserna, Utk. straffar endast utspridande av dylika föremål; då detta förhindras, är det föga sannolikt, att särskilt straff för förfärdigande eller import skulle visa sig behövligt. I fråga om konsummationen har Str. L. den nästan undantagslöst av lagstiftningen intagna ståndpunkt att låta densamma inträda redan i och med förfalskningen. Därmed uppstår behovet
159 av den förut omtalade parallellinj en till huvudrekvisitet, för det fall att någon, utan att hava del i förfalskningen, utsprider förfalskningsprodukten. Vår lag hör till dem — de utgöra bland europeiska lagar flertalet — som straffa utprånglandet enbart i det hela lika strängt som förfalskningen (S. sänker dock minimum, då ingen skada skett, 12: 16), under den förutsättning, att utprånglaren övertagit det förfalskade in mala fide. Utk. följer här den gällande lagen, dock utan nyssnämnda sänkning av minimum: det ordinarie minimum (6 månaders fängelse) har ansetts tillräckligt lågt för alla fall, då de falska penningarna mottagits med vetskap om förfalskningen. Har åter utprånglaren själv mottagit penningarna i god tro och därefter, sedan han upptäckt förhållandet, utgivit dem såsom äkta, uppställer Str. L. likasom flertalet europeiska lagar ett väsentligt mindre straff än för det motsatta fallet. Även här överensstämmer Utk. med lagen. I en mängd lagar och förslag belägges anskaffande av falska penningar eller importerande i riket därav eller bådadera, utprånglingssyfte förutsatt, med straff, ofta med samma straff som begagnandet (jfr ov. s. 95). Utk. har även (172 §) uppställt båda åtgärderna såsom likvärdiga med begagnande. Båda kunna vara av stor betydelse i ett omfattande falskmynteri och förtjäna att straffas fullt ut lika mycket som utprånglandet i detalj. Om förberedelsefallet i Str. L. 12: 18 jfr ov. s. 153. Beträffandet det subjektiva rekvisitet uppställer Str. L. visserligen icke direkt något sådant vid förfalskning av mynt eller penningsedel. Men då den stadgar ett särskilt mindre straff (15 §) för den som eftergjort penningar m. m., där av omständigheterna kan prövas, att det ej skett i bedräglig avsikt, kan svårligen den slutledning e contrario undgås, att lagstiftarens mening varit att göra förfalskaren bevisskyldig, då han velat göra gällande, att uppsåtet icke gått ut på att utgiva penningarne såsom äkta. På denna processuella fråga synes emellertid strafflagen icke böra inlåta sig. Vad beträffar det i Str. L. 12: 15 omhandlade
160 fall synes bestraffning därav knappast nödig i annan mån än som följer av Utk. 21 § (jfr ov. s. 158). Om Str. L.:s särskilda bestämmelse rörande bonafideiövv är varen, som mala fide utgiver de falska penningarne, jfr. sid. 159. Om r«/j>r/-bestämmelserna i Str. L. 12: 19 jfr ov. s. 155. Bestämmelsen i Str. L. 12: 20 om oskadliggörande av förfalskningsverktyg och förfalskningsprodukter återfinnes i Utk. 20 §.
II) Hänvisningar och anmärkningar vid de särskilda §§. 1 §'. Att L. K. och L. B. icke avsågo att under uttrycket allmän handling i resp. 13 och 14 kap. inbegripa kommunal handling, synes tydligt av den utav dessa förslag uppställda definitionen (13: 3 resp. 14: 3). Enär denna definition intogs i bestämmelsen om expeditionshandling i K. F. 7/a 1858 (§ 2) och därifrån övergick till Str. L. 12: 2, är det föga sannolikt, att Str. L. avsågnågon ändring häruti. Men i betraktande av de kommunala förhållandenas utveckling och av nuvarande språkbruk, där ordet allmän hänför sig till både stat och kommun, kan svårligen betvivlas, att åtminstone i Str. L. 12: 1 till handlingar, som äro »till allmän nytta och efterrättelse», böra räknas även (vissa) sådana av kommunal natur. I varje fall måste en ny strafflag otvivelaktigt tillerkänna sådana urkunder det högre straffskyddet. Denna utvidgning har därför i lagtexten uttryckligen framhållits. Om inneliggande urkunder av mindre vikt jfr o v. s. 146. För vad angår det i 3 st. nämnda åberopandet av falsk inneliggande urkund (jfr Str. L. 12: 6), lärer så mycket mindre behöva uttryckligen framhållas, att stadgandet härom icke avser att tillämpas på den, som själv förfalskat urkunden, som, enligt konkurrensbestämmelsen i Allm. Utk. 9: 1 jfr S. Fsl. 1923, 11: 1, rättsverkan bleve oberörd av ett dylikt stadgande. Under alla förhållanden blir det naturligen att betrakta som en förmildrande
161 omständighet, att förfalskaren icke åberopat förfalskningsprodukten. — Att åberopandet skall avse urkunden i den del, den är förfalskad (likasom att förfalskningen skall träffa urkunden så, att den inverkar på dess funktion såsom bevismedel), följer av förfalskningsbrottets natur (att innebära angrepp å bevismedels funktion) och har icke bort i lagtexten uttalas. 2 §.
Om det fall, att förfalskning av expeditionshandling verkställts men brottet icke fortskridit till begagnande, se 7 §. Det i Str. L. 12: 2 särskilt nämnda fall, att förfalskaren »förskaffat sig» äkta underskrift eller sigill, synes lika litet som andra särskilda förfalskningsåtgärder behöva framhållas (såvida däri icke skall ligga annat, än som rationellt faller inom förfalskningsinstitutet). Den i detta sammanhang uppkommande frågan om gränslinjen mellan förfalskning och bedrägeri måste överlämnas åt tolkningen (likasom fallet är enligt nu gällande lag). I motsats till vad som bör gälla om arkivhandlingar, har det ansetts, att vid förfalskning av expeditionshandlingar skada (utöver den, som ligger i själva angreppet på bevismedel) icke får presumeras. En särskild straffskala uppställes därför för bland annat det fall, att »skada ej är att befara av gärningen». 3 §.
Om förhållandet mellan 3 och 4 $$ (motsvarande Str. L. 12: 4, 5) jfr ov. s. 147 ff. Då falsk icke får förväxlas med osann, kominer den, som under eget namn i handelsbok inför oriktiga uppgifter, icke under 3 utan under 8 §. I sistnämnda § är straffet visserligen endast böter, men i de fall där detta straff kan synas för milt, torde i allmänhet bestämmelsen om bedrägeri eller konkursförbrytelse (eller försök till dylikt brott) bliva tillämpliga. Förhöjningen av maximum vid förfalskning av »obligation,
162 aktie eller annan dylik urkund» — som allmänt finner motsvarighet i lagarne (i det dylik förfalskning antingen anses lika med penningförfalskning eller med förfalskning av offentlig urkund) — torde tillräckligt motiveras dels av det större värde, varom här ofta är fråga, ävensom det täta ombytet av innehavare, dels av den utvecklade teknik och betydliga brottslingsenergi, som kräves för att eftergöra dylika papper med någon utsikt att placera dem. Bland andra »synnerligen försvårande omständigheter» bör det fall beaktas, att bevisningen om urkundens falskhet möter särskilda svårigheter: sålunda t. ex. förfalskning av testamente (framför allt holografiskt). Bland fall, där skada icke är att befara av gärningen, har här särskilt framhållits, att det falska bevismedlet använts i syfte, som varit materiellt befogat, t, ex. att utfå en fordran, för vilken annat bevis icke kunnat åstadkommas, eller att freda sig* från dubbelkrav, då skuldsedeln icke återlämnats och kvitto ej funnits. De lagar, som med säkerhet kunna antagas innefatta detta fall i förfalskningsbrottet, ställa det gemenligen icke under samma rättsverkan som vanlig förfalskning. 4 §. Det i 4 § nämnda förfalskningsobjekt skall hava karaktären av enkom tillkommet intyg samt i sin egenskap av urkund utgöra skrift, så beskaffad, att en bestämd utställare därav framgår (22 §). Enskilda märken av ena eller andra slaget komma således icke härunder; icke heller brev m. m., som tillfälligtvis kunna användas såsom bevis för ett eller annat faktum. Härom jfr ov. ss. 12, 147. Enligt Utk. är det däremot likgiltigt, huruvida bevisobjektet är av rättslig betydelse. Även där så icke är fallet, bör det allmänna intresset att kunna förlita sig på ett enkom avgivet intyg anses berättigat till straffskydd. Då emellertid fall lätt kunna tänkas, där intyget är så utan praktisk betydelse eller omstän-
163 digheterna i övrigt så beskaffade, att gärningen icke kan anses ådagalägga någon nämnvärd brottslighet i viljan, har det lagts i domstolens hand att fria från straff. o §•
Förfalskning förmedelst »avskrift» har i nuvarande svensk rätt icke kunnat straffas. Gärningen kan lätt tänkas förekomma t. ex. vid ansökningar o. d. och Utk. straffar den, försåvitt det föregivna originalet är urkund av något bland de i föregående §§ omhandlade slag och under förutsättning att skada är att befara av gärningen. Ar däremot det föregivna originalet brev o. d., som skulle falla under 6 §, straffar Utk. icke avskriftsförfalskningen. — Från själva avskriftsförfalskningen får naturligtvis noga skiljas en eventuell förfalskning av vidimationen, vilken, vare sig det föregivna originalet är av ena eller andra arten, alltid kommer under 4 § (motsvarande Str. L. 12: 5). 6 §.
Den här omtalade gärning är egentligen av förseelses natur och upptages endast för sammanhangets skull, för att visa hela omfånget av straffskyddet för skrift. Såsom förut framhållits, kan gärningen förvandla sig till ett allvarsamt brott, där förfalskningen användes i process o. dyk Men kriminalisationen av dylik gärning tillhör ett annat område, nämligen brott mot statsfunktioner. Detta stadgande innebär jämfört med Str. L. en utvidgning av det straffbara området, såtillvida som enbart förfalskning (utan begagnande) av handlingar, som omtalas i Str. L. 12: 2, 3, 4, icke för det närvarande är straffbar. Det har förut anmärkts, att denna ståndpunkt, i betraktande av att den svenska rätten icke heller straffar försök till förfalskning, i modern rätt utgör
164 ett undantag. Skall luckan utfyllas, synes det lämpligare kunna ske genom ett sådant stadgande som det föreslagna, än genom insättande av en försöks bestämmelse vid det ordinarie brottet. Då det är fråga om urkund, som omtalas i 4 § (motsvarande Str. L. 12: 5), har straffskydd icke ansetts behövligt, förr än brottet fortskridit till begagnande. Yrkesmässig tillverkning av dylika förfalskningsprodukter, vilken någon gång beröres av lagarne, kan särskilt tänkas få praktisk betydelse i fråga om falska pass o. d., för vilket fall ett strängt straff torde vara på sin plats. 8, 9 §§. I dessa §§ behandlas den s. k. intellektuella förfalskningen, missbruk medelst äkta men osann urkund. Såvitt rör allmän urkund — alltså ämbetsman, som i arkiv- eller expeditionshandling inför osann uppgift eller extraneus, som föranleder, att dylik uppgift införes kan visserligen icke betvivlas, att dylik gärning bör uttryckligen kriminaliseras, men nämnda brott torde lämpligen böra behandlas i sammanhang med brott mot statsfunktion (även om det slutligen befinnes riktigast att införa dem bland förfalskningsbrotten), Här har behandlats intellektuell förfalskning av urkunder, som falla under 3 och 4 £§ (motsvarande Str. L. 12: 4, 5); att utsträcka straffbarheten i detta avseende till andra skrifter (6 §), kan tydligen icke komma i fråga. För vad angår 3 §:s område (Str. L. 12: 4), innebär stadgandet en utvidgning av straffbarheten utöver det nuvarande. Sådana fall, som t. ex. att någon undertecknar en handling med sitt eget namn men falskeligen (i handlingen) uppgiver sig vara prokurist för viss firma eller att någon kvitterar en främmande räkning under (å kvittot synligt) förebärande, att han haft uppdrag därtill o. s. v., synas obetingat böra straffas ur synpunkten av missbruk utav bevismedel; luckan torde mera än en gång hava gjort sig kännbar i svensk rättspraxis.
165 Den ökade straffbarheten för läkare m. fl., som utfärdat osannt intyg i utövningen av sitt yrke, har sin motsvarighet i många lagar. För den enskilde däremot, som använder ett osannt sjukbetyg, kan fallet ofta snarare framstå såsom en privilegiation (likasom i fall av positiv-materiell förfalskning av dylikt intyg, S. 12: 5). 10 §. Beträffande den form av positiv-immateriell förfalskning, som består i missbruk av äkta och sannt bevismedel, har det icke ansetts tillrådligt att för det närvarande gå över den gräns, som nästan alltid iakttages av lagstiftningen. Det är här således icke fråga om varje otillbörligt användande av ett sådant i och för sig riktigt bevismedel utan endast om sådant användande, som sker därigenom, att någon utgiver sig för annan än den han är. Det är däremot likgiltigt, huruvida det endast gäller personens identitet (pass o. d.) eller intyget rör någon viss egenskap (yrkesduglighet etc.) hos den omhandlade personen (jfr S., där 22: 18 vid sidan av pass nämner orlovssedel). U & Här sammanföras de bestämmelser, som i Str. L. äro delade på 12: 1 (förstörande av arkivhandlingar) och 22: 2 5 . Då det icke rör de särskilt viktiga arkivhandlingarne i Utk. 1 § 1 st., förutsätter Utk. bevisning därom, att skada var att befara av gärningen. Stadgandet är sålunda icke tillämpligt, då vederbörande utan svårighet kan förskaffa sig ett annat exemplar (med samma beviskraft) av urkunden i fråga. Att urkunden är i dens ägo, som skadas, eller överhuvud i främmande ägo, är enligt Utk. icke i och för sig nödvändigt, 12 §. Bestämmelsen i Str. L. 22: 13 om den, som nekar sin hand och förskrivning, har av Utk. generaliserats såtillvida, att för-
nekandet, mot bättre vetande, av äktheten utav viktigare urkunder (motsvarande 1, 2, 3, 4 §§) straffas; däremot icke förnekandet (mot bättre vetande) av innehållets sanning. Sistnämnda fråga torde böra prövas i sammanhang med frågan om straff skydd för statens judiciella funktion. 13, 14 §§. Ur Str. L.:s bestämmelse 12: 7 om allmänna stämplar och märken har Utk. utbrutit ett fall, vilket, såsom förut nämnt, den moderna lagstiftningen stundom tenderar att sammanställa med penningförfalskning, nämligen förfalskning av allmänna värdetecken. Utbrytningen innebär icke endast högre straffbarhet för det utbrutna fallet utan även en tidigare konsummation. Under det enligt Str. L. 12: 7 förfärdigande av frimärke ännu icke är fullbordat brott, utan det fordras dess anbringande (men icke begagnande), så är enligt Utk. 13 § konsummationen given i och med själva förfärdigandet, eftergörandet, analogt med penningförfalskning. Än vidare fordrar Utk. i fråga om förfalskning av värdetecken endast uppsåt att utgiva förfalskningsprodukten såsom äkta, medan i övriga fall fordras, att skada var att befara av gärningen (och att detta förhållande var subjektivt täckt). Straffet är för det utbrutna fallet strängare, men för övriga fall mildare än det gemensamma straffet i Str. L. 12: 7. Bestämmelsen i sistnämnda lagrum om straffrihet i visst fall har, såsom förut nämnts, bibehållits men gjorts fakultativ. 15 §. I stället för det subjektiva rekvisitet i bedrägligt uppsåt (Str* L. 12: 11) har Utk. satt obehörigen. Då av allmänna regler följ err att inkulpaten för att straffas efter denna § måste ha insett föremålets betydelse av gränsmärke e t c , sjuies brott ur förfalskningssynpunkt föreligga i och med en dylik uppsåtlig inverkan på bevismedlets förmåga av funktion. Skadande m. m. av före-
167 målet, utan insikt om dess karaktär av bevismärke, blir naturligen vanlig skadegörelse. 16 §. Lagarne indela ofta penningförfalskningen, i avseende på straffbarheten, i en mängd olika fall: inländska och utländska penningar, mynt och sedlar (eller andra papper), guldmynt, silvermynt e t c , eftergörande eller förändrande o. s. v. Den svenska lagen har såtillvida gått ett stycke på vägen till unifiering, som den likställer in- och utländska penningar ävensom, i fråga om sedlar, de olika förfalskningsformerna inbördes. Utk. har, såsom redan nämnt, gått vidare på denna väg och överhuvud sammanslutit hela penningförfalskningen uti en — visserligen ganska vid — skala. Otvivelaktigt kan brottet i alla sina olika modi uppträda mycket växlande med avseende på samhällsfarligheten: från de mest primitiva, relativt ofarliga försök till ytterst raffinerade och farliga metoder. Det sista gäller icke minst »filande och klippande» av metallmynt. Härom jfr ov. s. 158. Utk.:s maximum Ii o-o-er något över det högsta maximum i Str. L. (12 års tukthus i stället för 10 års straffarbete) och likaså dess minimum (<> månaders fängelse i stället för 2 månaders straffarbete). 17 §. Såsom förut nämnt, har Utk. med utprånglande av falska penningar likställt anskaffande och importerande i utprånglingssyfte. Med avseende på dessa handlingars beskaffenhet har försöksstraff ansetts befogat (det har däremot ansetts obehövligt, där handlingen bestämts såsom användande, brukande, åberopande av bevismedlet, 2—6, 9, 14 §§). 18 §. Str. L. talar i 12: 17 om att någon blivit bedragen med falskt mvnt etc. Då emellertid - - god tro förutsatt — saken ligger
168 någorlunda lika för den, som i gåva erhållit de falska penningarne, synes riktigare att använda uttrycket »i god tro mottagit». 19, 20, 21 §§. Härom jfr ov. ss. 153, 158. 22 §. Om urkundsbegreppet jfr ov. s. 146. Huru den moderna lagstiftningen fortgått i inskränkande riktning (till skrift), se sid. 36. Då urkundsbegreppet bestämmes såsom här skett, synes nödigt att stadga särskilt straff skydd för telegram. Den på ankomstorten utfärdade telegrafiska depeschen är uppenbarligen en avskrift, icke huvudskrift; ofta avskrift av en hel serie avskrifter. Men de faktiska förhållandena i rättslivet göra det ofta nödvändigt att på blotta grundvalen av detta slags avskrifter avsluta stora affärer, avsända stora leveranser o. s. v., och det vore en boja på affärslivets utveckling, om ej största möjliga tilltro kunde skänkas åt telegrammets äkthet. Detta är skäl nog att behandla förfalskning av telegram såsom förfalskning av urkund i huvudskrift.
Bilaga, 1 till Andra
Avd.
Gällande lagar. I) D o k u m e n t f ö r f a l s k n i n g . A) F ö r f a l s k n i n g a v h a n d l i n g a r (Urk u n d e n , é e r i t u r e s etc.). S.
12 leap. 1 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon domstols eller annan offentlig myndighets dombok eller huvudprotokoll, kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; domes till straffarbete från och med två till och med åtta år. 2 §. Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgiven i Konungens namn, eller i Rikets ständers eller deras avdelningars eller i domstols, Konungens befallningshavandes eller annan offentlig myndighets, eller i särskild ämbets- eller tjänstemans uti ärende, som till hans'ämbete eller tjänst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, varmed sken av allmän handling däråt beredes; och har han av den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, bruk gjort; domes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. 3 §. Var handlingen av mindre vikt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjuk-
dom, eller annat dylikt; och har man därav sig begagnat för att sig eller annan forthjälpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; då skall till straffarbete i högst ett år eller fängelse i högst sex månader dömas. 4 §. Den, som falskeligen i annan persons namn skriver köpebrev, testamente, kontrakt, skuldebrev, växel, invisning, kredit- eller kvittobrev, handelsbok eller annan enskild handling som till bevis om rättighet eller befrielse frän förbindelse tjänar, eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, varmed sken av gällande handling däråt beredes; varde, där han den handling, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två månader nedsättas, eller, ock till fängelse dömas. 5 §. Har man, på sätt i 4 § sägs, skrivit eller förfalskat och begagnat annan enskild handling, än de där nämnda, såsom orlovssedel, betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; domes till straffarbete eller fängelse i högst sex månader.
I
170 22 kap. 16 §. Var som, sig eller 36 ha)). § 3. Hvar, som, för att be- F i . annan till nytta eller att därmed skada reda sig eller annan nytta eller skada angöra. begagnar eller beropar sig å veter- nan, falskeligen förfärdigar eller förfalskar ligen falsk, i diktad persons namn skri- domstols eller annan offentlig mvndigven handling av beskaffenhet, som i 12 hets dombok eller hufvudprotokoll, kronokap. 4 § sägs, domes till fängelse i högst räkenskapsbok, kyrkobok, mantalsförteck-sex månader eller straffarbete i högst två ning, jordebok, eller annan dylik handar. Aro omständigheterna synnerligen ling, hvilken tjenar till allmän nytta eller försvårande; må tiden för straffarbete till efterrättelse, straffes med tukthus från fyra år höjas. och med ett till och med sex år och förVar handlingen av beskaffenhet, som lust af medborgerligt förtroende. Gjorde i 12 kap. 5 § omförmäles: då skall till han bruk af den falska eller förfalskade fängelse i högst sex månader eller böter handlingen; domes till tukthus från och dömas. med två till och med åtta år och förlust 12 leap. 6 §. Brukar någon, i avsikt af medborgerligt förtroende. som förut sagd är, allmän eller enskild Begicks handlingen ej i afsigt, som handling, den han vet falsk vara; straf- of van sägs: vare straffet fängelse ej unfes så. som hade han förfalskningen själv I der två månader. gjort. § 4. Har någon förfalskat allmän 22 leap. 2 §. Såsom bedrägeri skall handling, hvilken är utgifven af offentanses och efter 1 § straffas: lig myndighet eller tjensteman, eller falskeligen förfärdigat sådan handling, 4. om man mot bättre vetande avgi- | och gör han, för att bereda sig eller ver falsk utsaga i sådan försäkran, som annan nytta eller skada annan, bruk avses i 6 kap. 9 § giftermålsbalken deraf; straffes med tukthus från och 17 §. Uppgiver någon i orlovssedel med ett till och med fyra år och förlust eller annan sådan enskild handling, som af medborgerligt förtroende, eller, der i 12 kap. 5 § namnes, vad han vet osannt omständigheterna äro synnerligen mildvara, och därav annan vilseledas eller rande, med fängelse ej öfver två år eller skadas kan; bote högst etthundra riksböter. daler. Var den falska handlingen respass, 18 $. Begagnar sig någon svikligen intyg om fräjd, eller annat dylikt bevis: av orlovssedel, pass eller annat dylikt domes till fängelse i högst ett år eller bevis, som för annan utgivet är; straffes böter. med böter. § 5. Hvar, som falskeligen förfärdigar 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och eller förfalskar köpebref, testamente, efter 1 § straffas: kontrakt, skuldebref, vexel, qvittens, handelsbok, eller annan sådan enskild 5. om man uppsåtligen, till förfång handling, och gör bruk deraf för att beför annans rätt, förstör eller gör obruk- reda sig eller annan nytta eller skada bara de handlingar, vara den sig grundar. annan, straffes med tukthus i högst fyra V §• — — nekar man emot år och förlust af medborgerligt förtrobättre vetande sin hand och förskrivning ende, eller, der omständigheterna äro — — — — ; straffes med böter eller synnerligen mildrande, eller handlingen fängelse. är orlofssedel, enskildt intyg om fräjd, eller annat dylikt bevis, med fängelse
171 ej öfver sex månader eller böter högst femhundra mark. § 6. Har annan, än den, hvilken verkstält förfalskning, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, gjort bruk af handling, som han visste vara falsk; varde ansedd så, som hade han sjelf begått förfalskningen. § 7. Har någon, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, uppsåtligen vilseledt den, hvilken åligger föra kyrkobok, mantalsförteckning, eller annan dylik allmän handling, och sålunda föranledt oriktig anteckning deri; straffes med tukthus i högst fyra år och förlust af medborgerligt förtroende, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse i högst två år eller böter ej under femtio mark. Gjorde han bruk af den oriktiga anteckningen; vare straffet tukthus från och med två till och med åtta år och förlust af medborgerligt förtroende. Begicks brottet utan sådan afsigt; vare straffet fängelse i högst ett år eller bö;er. Gör annan i afsigt, som i 1 mom. sägs, bruk af sådan oriktig anteckning; varde ansedd så, som hade han sjelf föran'edt anteckningen. § 8. Hvad ofvan i detta kapitel stadgas, gälle ock handling, som är skrifven eller utgifven i annat land. [42 kap. § 3. Uppgifver någon i orlofssedel, eller enskildt betyg om frejd, fattigdom, egenhändig underskrift eller annat dylikt, hvad osant är, och vet han, att annan kan deraf tillskyndas skada; bö:e högst etthundra mark. § 5. Den, som, i afsigt att vilseleda myndighet eller enskild person, begagnar respass, orlofssedel eller dylikt bevis, som är utfärdadt för annan, bote högst trehundra mark]. [16 kap. § 15. Förstör, skadar, undanskaffar eller tillegnar sig någon upp-
såtligen allmän urkund, protokoll, rättegångshandling eller annan handling eller skrift, som förvaras i allmänt arkiv eller hos myndighet eller tjensteman, eller för tjenstens skull öfverlemnats åt myndighet eller tjensteman; straffes, om ej brottet bör enligt 12 kap. anses, med fängelse.] [38 kap. § 4. Den, som, i afsigt att skada annan, förstör, skadar, undanskaffar eller undanhåller handling, hvilken kan tjena till bevis om rättighet, rättsförhållande eller befrielse från förbindelse och ej uteslutande tillhör förbrytaren, straffes med fängelse ej öfver två år eller böter. Om straff för förstörande, skadande eller undanskaffande af handling i allmänt förvar är i 16 kap. stadgadt.] [§ 7. Hvar, som, emot bättre vetande, nekar sin underskrift eller förskrifning — — — — straffes med böter eller fängelse ej öfver sex månader.]
§ 179. Ved dokument forstaaes i N denne lov enhver gjenstand, som i skrift eller paa anden maade indeholder et tilkjendegivende, der enten er af betydning som bevis for en ret, en forpligtelse eller en befrielse fra en saadan eller fremtrseder som bestemt til at tjene som bevis. § 180. Lige med dokumentfalsk straffes det, naar et papir eller anden gjenstand, hvorpaa nogen har tegnet sit navn, uberettiget udfyldes, eller naar underskriften forskaffes ved hjselp af en vildfarelse, paa grund af hvilken den gives paa et andet dokument eller et dokument af andet indhold end tilsigtet, eller naar et dokument er istandbragt derved, at et egte segl, stempel eller merke uberettiget er benyttet. § 1 8 1 . Som falsk anses ogsaa det dokument, der udstedes i en ikke tilvserende persons navn, eller hvori udste12
172 deren urigtig tillaegger sig en stilling, § 183, saafremt det er skeet som middel som er af vaesentlig bet} r dning for dets til forevelsen af en forbrydelse, der kan beviskraft, eller hvis indhold er blevet medfere 2 åars faengsel eller strengere forandret ved borttagelsen af nogen del straf. af samme. Den, som eliers forfaerdiger eller an§ 182. Den, som i retsstridig hen- skaffer et falsk dokument for at benytte sigt benytter som egte eller uforfalsket det eller lade det benytte paa en efter et eftergjort eller forfalsket dokument, §§ 182 eller 183 strafbar maade eller eller som medvirker hertil, straffes med medvirker hertil, eller som i lige henfaengsel indtil 2 aar, men indtil 4 aar sigt forfalsker et egte eller anskaffer et naar der handles om et indenlandsk eller forfalsket dokument eller medvirker herudenlandsk offentligt dokument. Under til, straffes med beder eller med indtil saerdeles formildende omstaendigheder kan det halve af den for benyttelse besteinte beder anvendes. faengselsstraf. Har benyttelsen fundet sted i hensigt Straf efter denne paragraf kommer at skaffe bevis for et berettiget eller at ikke til anvendelse, saafremt den skylbeskytte mod et uberettiget krav, anven- dige faeldes efter §§ 182 eller 1 8 3 . des boder eller faengsel indtil 1 aar. § 186. Den, som til förberedelse af § 183. Med faengsel indtil 5 aar dokumentfalsk forfaerdiger eller anskaffer straffes den, der som middel til forevel- falsk segl, stempel eller merke eller andre sen af en forbrydelse, som kan medfere gjenstande, der tilkjendegiver sig som 2 åars faengsel eller strengere straf, be- bestemte til at benyttes til eftergjerelse nytter som egte eller uforfalsket et eftereller förfalskning, eller i saadan hensigt gjort eller forfalsket dokument, eller som tilvender sig et egte segl, stempel eller medvirker hertil. merke, eller som medvirker hertil, strafE r det benyttede dokument en offent- fes med faengsel indtil 3 aar. lig protokol, et med underskrift og segl § 187. Den, som i retsstridig henforsynet offentligt dokument eller en sigt fragaar sin underskrift paa noget sidste viljeserklaering, eller er der ved dokument eller tilintetgjer, forstikker forbrydelsen voldt eller tilsigtet voldt eller helt eller delvis ubrugbargjer et doskade for mere end 1000 kroner, kan kument, eller som medvirker hertil, straffaengsel indtil 8 aar anvendes. fes saaledes som i § 182 bestemt, men § 184. E r det forfalskede dokument, efter § 183, saafremt det er skeet som som i retsstridig hensigt er benyttet som middel til forevelsen av en forbrydelse, uforfalsket, et postfrimerke, stempelmerke der kan medfore 2 åars faengsel eller eller andet merke, et adgangstegn eller strengere straf. en reisebillet eller en lignende gjenstand, § 189. Den, som i inden- eller udender er sogt givet udseende af at vaere landske offentlige dokumenter eller beger gyldig enten i videre udstraekning end eller i laegeattester afgiver urigtig erklaestemmende med det virkelige forhold, ring angaaende nogen begivenhed eller eller efter at den har tabt sin gyldig- omstaendighed, hvorfor erklaeringen er behed, straffes den skyldige med beder stemt til at afgive bevis, eller som beeller med faengsel indtil 6 maaneder. virker eller medvirker til, at saadan er§ 185. Den, som forfalsker en of- I klaering afgives, straffes med beder eller fentlig protokol eller medvirker hertil, I med faengsel indtil 1 aar, men indtil 3 straffes som i § 182 bestemt, men efter I aar, saafremt hensigten har vaeret at for-
175 skaffe sig eller andre en uberettiget vinding eller at skade nogen. § 190. Den, der har benyttet som rigtig nogen saadan erklaering som i § 189 naevnt, straffes saaledes som der bestemt. 3 7 1 . Med beder eller med faengsel indtil 6 maaneder straffes den, som i retsstridig hensigt udgiver eller paa anden maade benytter som egte eller uforvansket en eftergjort eller forvansket skriftlig eller trykt udtalelse, der fremtraeder som umiddelbart hidrörende fra en bestemt person, eller som medvirker hertil. 372. Med beder eller med faengsel indtil 3 maaneder straffes den, som for at fere andre bag lyset angaaende omstaendigheder af betydning for retsforhold eller foretagelsen af retshandler udsteder en skriftlig bevidnelse, der indeholder usandhed. Med beder eller med faengsel indtil 6 maaneder straffes den, som, i hensigt at tilvende sig eller andre en fordel eller at skade nogen, legnagtig udgiver sig eller en anden for en i en bevidnelse omhandlet person eller paa anden maade retsstridig benytter en bevidnelse, eller som medvirker hertil.
D#
§ 268. Den, som falskelig skriver andenMandsNavn underTestament, Contract, Gjaeldsbrev, Transport, Anvisning, Caution, Fuldmagt, Qvittering eller noget andet privat Document, som sigter til at stifte Rettigheder eller haeve Forpligtelser, anses med Strafarbeide fra 1 til 8 Aar; dog kan Straffen, naar Gjenstanden er af ubetydelig Vaerdi, eller ievrigt under saerdeles formildende Omstaendigheder, navnlig naar Gjerningsmanden hverken har paafert eller tilsigtet at paafere Andre nogen Skade, nedsaettes endog til Faengsel paa Vand og Bred, ikke under 4 Gange 5 Dage.
§ 269. E r det en Statsforskrivning, en Vexel eller et andet saadant til almindeligt Omleb bestemt Papir, med Hensyn til hvilket Forbrydelsen er begaaet, bliver Straf arbeide fra 1 til 12 Aar at idemme. Samme Straf er anvendelig, naar Nogen paa lige Maade falskelig udfaerdiger en Ministerial- eller OvrighedsResolution, en Retsact eller noget andet offentligt Document, der skulde indeholde en bindende Regel eller Afgjerelse eller og udgjere et juridisk Bevis. § 270. Skriver Nogen falskelig anden Mands Navn under Andragender, Vidnesbyrd, Pas eller andre Documenter, der ifelge deres Beskaffenhed ere af mindre Betydenhed end de i §§ 268 og 269 naevnte, bliver han at straffe med Faengsel paa Vand og Bred, ikke under 2 Gange 5 Dage, eller med Strafarbeide indtil 4 Aar. § 2 7 1 . De i §§ 2 6 8 — 2 7 0 foreskrevne Straffe skulle dog, naar det falske Document paa Grund af dets eiensynlige Mangier har vaeret mindre farligt, kunne nedsaettes, efter Omstaendighederne indtil det Halve. § 272. Den, der efterskriver Kongens Navn, straffes med Strafarbeide, dog ikke under 2 Aar. § 273. Den, som falskelig udfylder et i en Andens Navn udstedt og af denne underskrevet, men til Udgivelse endnu ikke bestemt Document eller forsyner det med Segl, hvor dette udfordres til at give Documentet fuld Gyldighed, anses, som om han falskelig havde underskrevet det. § 274. Med samme Straf, som om han havde forsynet det med falsk Underskrift, anses fremdeles den, der forfalsker Indholdet af et Document. E r Förfalskningen saa kjendelig, at Ingen uden aabenbar Uforsigtighed derved kunde skuffes, kan Straffen nedsaettes, efter Omstaendighederne til det Halve.
174 § 275. Skriver Nogen opdigtede Navne under et Document, blive de for falsk Underskrift paa Documenter af samme Beskaffenhed givne Forskrifter at anvende med en forholdsmaessig Nedsaettelse af Straffen, efter Omstaendighederne til det Halve. § 276. De i §§ 268 — 275 naevnte Forbrydelser anses som fuldbyrdede, saasnart Falskneren har gjort Brug af Documentet eller givet det fra sig til Benyttelse af en Anden, uden Hensyn til, om Nogen derved er bleven skuffet. [155. Naar Nogen ellers til Brug i Retsforhold, der vedkomme det Offentlige, afgiver falsk skriftlig Erklaering eller skriftlig bevidner Noget, hvorom han ingen Kundskab har, bliver han at straffe med Beder eller Faengsel, forsaavidt Gjerningen ikke efter sin Beskaffenhed medferer heiere Straf.] [252. Samme Straf kommer till Anvendelse paa den — — — som i bedragerisk Hensigt berever en anden Midlerne til at gjere en lovlig Fordring gjaeldende eller til at vaerge sig imod en urigtig Fordring ved at fravende ham Documenter eller tilintetgjere disse eller gjere dem ubrugelige — — —.]
H.
2 2 5 . Hij die een geschrift waaruit eenig recht, eenige verbintenis of eenige bevrijding van schuld kan ontstaan, of dat bestemd is om tot bewijs van eenig feit te dienen, valschelijk opmaakt of vervalscht, met het oogmerk om het als echt en onvervalscht te gebruiken of door anderen te doen gebruiken, wordt, indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan, als schuldig aan valschheid in geschrift, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste vijf jaren. Met dezelfde straf wordt gestraft hij die opzettelijk gebruik maakt van het valsche of vervalschte geschrift als ware
het echt en onvervalscht, indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan. 226. De schuldige aan valschheid in geschrift wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zeven jaren, indien zr J gepleegd is: 1°. in autlientieke akten; 2°. in schuldbrieven of certificaten van schuld van eenigen staat, eenige provincie, gemeente of openbare instelling; 3°. in aandeelen of schuldbrieven of certificaten van aandeel of schuld van eenige vereeniging, stichting of vennootschap; 4°. in talons, dividend- of rentebewijzen behoorende tot een der onder de beide voorgaande nummers omschreven stukken, of in de bewijzen in plaats van deze stukken uitgegeven; 5°. in voor omloop bestemd krediet- of handelspapier. Met dezelfde straf wordt gestraft hij die opzettelijk gebruik maakt van eenig in het eerste lid vermeld valsch of vervalscht geschrift als ware het echt en onvervalscht, indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan. 227. Hij die in eene autlientieke åkte eene valsche opgave doet opnemen aangaande een feit, van welks waarheid de åkte moet doen blijken, met het oogmerk om die åkte te gebruiken of door anderen te doen gebruiken als ware zijne opgave in overeenstemming met de waarheid, wordt, indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren. Met dezelfde straf wordt gestraft hij die opzettelijk gebruik maakt van de åkte als ware de inhoud in overeenstemming met de waarheid, indien uit dat gebruik eenig nadeel kan ontstaan. 228. De geneeskundige die opzettelijk eene valsche schriftelijke verklaring afgeeft nopens het al of niet bestaan of
175 te gebruiken of door anderen te doen bestaan hebben van ziekten, zwakheden gebruiken als ware het echt en onverof gebreken, wordt gestraft met gevanvalscht of als ware de inhoud in overeengenisstraf van ten hoogste drie jaren. Indien de verklaring wordt afgegeven stemming met de waarheid, wordt gestraft met het oogmerk om iemand in een krank- met gevangenisstraf van ten hoogste twee zinnigengesticht te doen opnemen of te- jaren. Met dezelfde straf wordt gestraft hij rughouden, wordt gevangenisstraf van ten hoogste zeven jaren en zes maanden die opzettelijk gebruik maakt van eenig in het eerste lid vermeld valsch of veropgelegd. Met dezelfde straffen wordt gestraft valscht stuk als ware het echt en onverhij die opzettelijk van de valsche ver- valscht of als ware de inhoud in overeenstemming met de waarheid. klaring gebruik maakt als ware de in232. Hij die biljetten eener krachhoud in overeenstemming met de waarheid. tens de wet opgerichte Nederlandsche 229. Hij die eene schriftelijke gecirculatiebank, waarvan de valschheid of neeskundige verklaring nopens het al of niet bestaan of bestaan hebben van ziek- I vervalsching hem toen hij ze ontving bekend was, in voorraad heeft of binnen ten, zwakheden of gebreken valschelijk het rijk in Europa invoert, met het oogopmaakt of vervalscht, met het oogmerk om het openbaar gezag of verzekeraars merk om ze als echt en onvervalscht uit te misleiden, wordt gestraft met gevan- I te geven of te doen uitgeven, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hooggenisstraf van ten hoogste drie jaren. ste zeven jaren. Met dezelfde straf wordt gestraft hij 233. Hij die opzettelijk valsche of die, met gelijk oogmerk, van de valsche of vervalschte verklaring gebruik maakt vervalschte biljetten eener krachtens de wet opgerichte Nederlandsche circulatieals ware zij echt en onvervalscht. 230. Hij die een getuigschrift van bank weder uitgeeft nadat de valschheid of vervalsching hem is bekend geworden, goed gedrag, bekwaamheid, armoede, gebreken of andere omstandigheden valsche- wordt gestraft met gevangenisstraf van lijk opmaakt of vervalscht, met het oog- ten hoogste drie maanden of geldboete merk om het te gebruiken of door anderen van ten hoogste driehonderd gulden. 234. Hij die stoffen of werktuigen te doen gebruiken tot het verkrijgen van eene indienststelling of tot het opwekken voorhanden heeft waarvan hij weet dat van welwillendheid en hulpbetoon, wordt zij bestemd zijn tot het plegen van eenig gestraft met gevangenisstraf van ten hoog- in artikel 226 n°. 2 — 5 omschreven misdrijf, wordt gestraft met gevangenisstraf ste een jaar. Met dezelfde straf wordt gestraft hij van ten hoogste zes maanden of gelddie opzettelijk gebruik maakt van eenig boete van ten hoogste driehonderd gulden. De stoffen en werktuigen worden verin het eerste lid vermeld valsch of vervalscht getuigschrift als ware het echt beurdverklaard. 235. Bij veroordeeling wegens een en onvervalscht. 231. Hij die een reispas, \eilig- der in de artikelen 2 2 5 — 2 2 9 en 232 heidskaart of reisorder valschelijk op- omschreven misdrijven, kan ontzetting van de in artikel 28 n°. 1—4 vermelde maakt of vervalscht, of die zoodanig stuk op een valschen naam of voornaam of met rechten worden uitgesproken. aanwijzing eener valsche hoedanigheid doet afgeven, met het oogmerk om het
176 T.
267. W e r in rechtswidriger Absicht eine inländische oder ausländische öffentliche Urkunde oder eine solche Privaturkunde, welche zum Beweise von Rechten oder Rechtsverhältnissen von Erheblichkeit ist, verfälscht oder fälschlich anfertigt und von derselben zum Zwecke einer Täuschung Gebrauch macht, wird wegen Urkundenf älschung mit Gef ängnis bestraft. 268. Eine Urkundenfälschung, welche in der Absicht begången wird, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Schaden zuzufugen, wird bestraft, wenn 1. die Urkunde eine Privaturkunde ist, mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren, neben welchem auf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark erkannt werden känn; 2. die Urkunde eine öffentliche ist, mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren, neben welchem auf Geldstrafe von einhundertfiinfzig bis zu sechstausend Mark erkannt werden känn. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe ein, welche bei der Fälschung einer Privaturkunde nicht unter einer Woche, bei der Fälschung einer öffentlichen Urkunde nicht unter drei Monaten betragen soil. Neben der Gefängnisstrafe känn zugleich auf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark erkannt werden. 269. Der fälschlichen Anfertigung einer Urkunde wird es gleich geachtet, wenn jemand einem mit der Unterschrift eines anderen versehenen Papiere ohne dessen Willen oder dessen Anordnungen zuwider durch Ausfullung einen urkundlichen Inhalt gibt. 270. Der Urkundenfälschung wird es gleich geachtet, wenn jemand von einer falschen oder verfälschten Urkunde, wissend, dass sie falsch oder verfälscht ist, zum Zwecke einer Täuschung Gebrauch macht.
2 7 1 . Wer vorsätzlich bewirkt, dass Erklärungen, Verhandlungen oder Tatsachen, welche fur Rechte oder Rechtsverhältnisse von Erheblichkeit sind, in öffentlichen Urkunden, Buchern oder Registern als abgegeben oder geschehen beurkundet werden, während sie uberhaupt nicht oder in anderer Weise oder von einer Person in einer ihr nicht zustehenden Eigenschaft oder von einer anderen Person abgegeben oder geschehen sind, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu dreihundert Mark bestraft. 272. W e r die vorbezeichnete Handlung in der Absicht begeht, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Schaden zuzufugen, wird mit Zuchthaus bis zu zehn Jahren bestraft, neben welchem auf Geldstrafe von einhundertfunfzig bis zu sechstausend Mark erkannt werden känn. Sind mildernde Umstände vorhanden, so tritt Gefängnisstrafe ein, neben welcher auf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark erkannt werden känn. 273. W e r wissentlich von einer falschen Beurkundung der im § 271 bezeichneten Art zum Zwecke einer Täuschung Gebrauch macht, wird nach Vorschrift jenes Paragraphen und, wenn die Absicht dahin gerichtet war, sich oder einem anderen einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Schaden zuzufugen, nach Vorschrift des § 272 bestraft. 274. Mit Gefängnis, neben welchem auf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark erkannt werden känn, wird bestraft, wer 1. eine Urkunde, welche ihm entweder uberhaupt nicht oder nicht ausschliesslich gehört, in der Absicht, einem anderen Nachteile zuzufugen, vernichtet, beschädigt oder unterdriickt — 277. W e r unter der ihm nicht zustehenden Bezeichnung als Arzt oder als eine andere approbierte Medizinalperson
177 oder unberechtigt unter dem Namen sol- Urkunden, als ob sie fiir ihn ausgestellt cher Personen ein Zeugnis iiber seinen seien, Gebrauch macht, oder welcher solche oder eines anderen Gesundheitszustand fiir ihn ausgestellte Urkunden einem anausstellt oder ein derartiges echtes Zeug- deren zu dem gedachten Zwecke iiberlässt. nis verfälscht, und davon zur Täuschung von Behörden oder Versicherungsgesellschaften Gebrauch macht, wird mit Ge199. Unter den Bedingungen des § 0 . fängnis bis zu einem J a h r e bestraft. 278. Ärzte und andere approbierte j 197 wird der Betrug schon aus der BeMedizinalpersonen, welche ein unrichtiges | schaffenheit der Tat zum Verbrechen Zeugnis iiber den Gesundheitszustand I d) wenn jemand eine öffentliche Ureines Menschen zum Gebrauche bei einer Behörde oder Versicherungsgesellschaft kunde oder eine durch öffentliche Anwider besseres Wissen ausstellen, werden stalt eingefiihrte Bezeichnung mit Stemmit Gefängnis von einem Monat bis zu pel, Siegel oder Probe nachmacht oder verfälscht; — — — zwei Jahren bestraft. 2 0 1 . Die Arten des Betruges lassen 279. Wer, um eine Behörde oder eine Versicherungsgesellschaft iiber sei- sich zwar wegen ihrer zu grossen Mannen oder eines anderen Gesundheitszu- nigfaltigkeit nicht alle in dem Gesetze stand zu täuschen, von einem Zeugnisse aufzählen. Insbesondere macht sich aber der in den § § 2 7 7 und 278 bezeichneten mit Riicksicht auf den eben erwähnten Art Gebrauch macht, wird mit Gefängnis j Betrag eines Verbrechens schuldig: a) wer falsche Privaturkunden verbis zu einem Jahre bestraft. 280. Neben einer nach Vorschrift fertigt oder echte verfälscht; wer Urder §§ 267, 274, 2 7 5 , 277 bis 279 er- kunden, welche ihm gar nicht, oder nicht ausschliesslich gehören, zum Nachteile kannten Gefängnisstrafe kann auf Verlust der burgerlichen Ehrenrechte erkannt eines anderen vernichtet, beschädiget oder unterdriickt; wer nachgemachte oder werden. 363. Wer, um Behörden oder Privat- verfälschte öffentliche Kreditspapiere, wie personen zum Zwecke seines besseren auch, wer verfälschte Miinze, ohne EinFortkommens oder des besseren Fortkom- verständnis mit den Verfälschern oder mens eines anderen zu täuschen, Pässe, Teilnehmern wissentlich weiter verbreitet. Militärabschiede, Wanderbiicher oder son202. Die Strafe des Betruges ist stige Legitimationspapiere, Dienst- oder Arbeitsbucher oder sonstige auf Grund insgemein Kerker von sechs Monaten bis besonderer Vorschriften auszustellende zu einem Jahre, bei erschwerenden Umständen aber von einem bis zu fiinf Zeugnisse, sowie Fiihrungs- oder Fähigkeitszeugnisse falsch anfertigt oder ver- Jahren. 203. Ubersteigt aber der Betrag oder fälscht, oder wissentlich von einer solchen falschen oder verfälschten Urkunde Ge- Wert, den sich der Täter durch das brauch macht, wird mit Haft oder mit Verbrechen zugewendet, oder worauf die Geldstrafe bis zu einhundertfunfzig Mark Absicht gerichtet gewesen ist, die Summe von [zweitausend Kronen]; oder hat der bestraft. Gleiche Strafe trifft denjenigen, wel- Verbrecher den Betrug mit besonderer cher zu demselben Zwecke von solchen Kuhnheit oder Arglist veriibt; oder die fiir einen anderen ausgestellten echten Betrugereien sich zur Gewohnheit ge-
178 macht, so ist die Strafe schwerer Kerker von fiinf bis zu zehn Jahren. 320 f. Wenn jemand eine öffentliche Urkunde ohne die im § 197 vorausgesetzte böse Absicht nachmacht oder verfälscht. Die Strafe ist Arrest von drei Tagen bis zu einem Monate. Jfr även 320 e, g.
ces actes avaient pour objet de recevoir et de constater. 148. Dans tous les cas exprimés au present paragraphe, celui qui aura fait usage des actes faux sera puni des tra^ vaux forces a temps. 149. Sont exceptés des dispositions ci-dessus, les faux commis dans les passeports, feuilles de route et pennis de chasse, sur lesquels il sera particuliéreFr. 145. Tout fonctionnaire ou ofricier ment statue ci-apres. public qui, dans l'exercice de ses fonc150. Tout individu qui aura, de l'une tions, aura commis un faux, des maniéres exprimées en l'article 147, Soit par fausses signatures, commis un faux en écriture privée, sera Soit par alteration des actes, éeritures puni de la reclusion. ou signatures, 151. Sera puni de la méme peine Soit par supposition de personnes, celui qui aura fait usage de la piece Soit par les éeritures faites ou inter- fausse. calées sur des registres ou d ; autres actes 152. Sont exceptés des dispositions publics, depuis leur confection ou cloture, ci-dessus, les faux certificats de l'espece Sera puni des travaux forces a perdont il sera ci-aprés parlé. pétuité. 153. Quiconque fabriquera un faux 146. Sera aussi puni des travaux passeport ou un faux permis de chasse, forces a perpétuité, tout fonctionnaire ou ou falsifiera un passeport ou un permis officier public qui, en rédigeant des actes de chasse originairement veritable, ou de son ministére, en aura frauduleuse- fera usage d'un passeport ou d'un permis ment denature la substance ou les cirde chasse fabriqué ou falsifié, sera puni constances, soit en écrivant des convend'un emprisonnement de six mois au moins tions autres que celles qui auraient été et de trois ans au plus. tracées ou dietées par les parties, soit en 154. Quiconque prendra, dans un constatant comme vrais des faits faux, passeport ou dans un permis de chasse, ou comme avoués des faits qui ne 1'étaient un nom suppose, ou aura concouru comme pas. témoin ä faire délivrer le passeport sous 147. Seront punies des travaux forle nom suppose, sera puni d'un emprices a temps, toutes autres personnes qui sonnement de trois mois ä un an. auront commis un faux en écriture authenLa méme peine sera applicable ä tout tique et publique, ou en écriture de comindividu qui aura fait usage d'un passemerce ou de banque, port ou d'un permis de chasse délivré Soit par contrefacon ou alteration sous un autre nom que le sien. d'ecritures ou de signatures, Les logeurs et aubergistes qui, sciemSoit par fabrication de conventions, ment, inscriront sur leurs registres, sous dispositions, obligations ou décharges, ou des noms faux ou supposes, les personnes par leur insertion apres coup dans ces logées chez eux, ou qui, de connivence actes, avec elles, auront omis de les inscrire, Soit par addition ou alteration de seront punis d'un emprisonnement de six clauses, de declarations ou de faits que I jours au moins et de trois mois au plus.
179 Ils pourront aussi étre mis, par 1'arrét 155. Les officiers publics qui déou le jugement, [sous la surveillance de livreront ou feront délivrer un passeport ä une personne qu'ils ne connaitront pas la haute police] pendant le méme nombre personnellement, sans avoir fait attester d'annees. 157. Les peines portées en Particle ses noms et qualités par deux citoyens å eux connus, seront punis d'un empri- precedent seront appliquées, selon les distinctions qui y sont établies, ä toute sonnement d'un mois ä six mois. personne qui se sera fait délivrer par Si l'officier public, instruit de la supposition du nom, a néanmoins délivré ou l'officier public une feuille de route sous fait délivrer le passeport sous le nom un nom suppose ou qui aura fait usage d'une feuille de route délivrée sous un suppose, il sera puni d'un emprisonneautre nom que le sien. ment d'une année au moins et de quatre 158. Si l'officier public était instruit ans au plus. de la supposition de nom, lorsqu'il a déL e coupable pourra, en outre, étre privé des droits mentionnés en 1'article livré la feuille de route, il sera puni, savoir: 42 du present Code pendant cinq ans au Dans le premier cas pose par l'article moins et dix ans au plus, ä compter du 156, d'un emprisonnement d'une année jour ou il aura subi sa peine. au moins et de quatre ans au plus; 156. Quiconque fabriquera une fausse Dans le second cas du méme article, feuille de route, ou falsifiera une feuille de route originairement veritable, ou fera d'un emprisonnement de deux ans au usage d'une feuille de route fabriquée ou moins et de cinq ans au plus; Dans le troisieme cas, de la reclusion; falsifiée, sera puni, savoir: Dans les deux premiers cas, il pourra, D'un emprisonnement de six mois au en outre, étre privé des droits mentionmoins et de trois ans au plus. si la fausse feuille de route n'a eu pour objet que de nés en l'article 42 du present Code pentromper la surveillance de Fautorité pudant cinq ans au moins et dix ans au blique; plus, k compter du jour oil il aura subi D'un emprisonnement d'une année au sa peine. moins et de quatre ans au plus, si le 159. Toute personne qui, pour se Trésor public a payé au porteur de la rédimer elle-méme ou affranchir une autre fausse feuille des frais de route qui ne d'un service public quelconque, fabriquera, lui étaient pas dus ou qui excédaient sous le nom d'un médecin, chirurgien ou ceux auxquels il pouvait avoir droit, le autre officier de santé, un certificat de tout néanmoins au-dessous de 100 francs, maladie ou d'infirmite, sera punie d'un E t d'un emprisonnement de deux ans emprisonnement d'une année au moins et de trois ans au plus. au moins et de cinq ans au plus, si les 160. Tout médecin, chirurgien ou sommes indument percues par le porteur autre officier de santé qui, pour favoriser de la feuille s'elevent ä 100 francs et quelqu'un, certifiera faussement des maau dela. Dans ces deux derniers cas, les cou- ladies ou infirmités propres ä dispenser pables pourront, en outre, étre privés des d'un service public, sera puni d'un emprisonnement d'une année au moins et de droits mentionnés en 1'article 42 du pretrois ans au plus. sent Code pendant cinq ans au moins et S'il y a été mu par dons ou promesdix ans au plus, å compter du jour ou ses, la peine de l'emprisonnement sera ils auront subi leur peine.
180 d'une année au moins et de quatre ans 164. II sera prononcé contre les au plus. coupables une amende dont le minimum Dans les deux cas, le coupable pourra, sera de 100 francs, et le maximum de en outre, étre privé des droits mention- 3,000 francs; l'amende pourra cependant nés en l'article 42 du present Code pendant étre portée jusqu'au quart du benefice cinq ans au moins et dix ans au plus, ä illegitime que le faux aura procure ou compter du jour oil il aura subi sa peine. était destine ä procurer aux auteurs du Dans le deuxiéme cas, les corrupteurs crime ou du délit, ä leurs complices ou seront punis des mémes peines que le ä ceux qui ont fait usage de la piece médecin, chirurgien ou officier de santé fausse. qui aura délivré le faux certificat. [407. Quiconque, abusant d'un blanc161. Quiconque fabriquera, sous le seing qui lui aura été confié, aura fraudunom d'un fonctionnaire ou officier public, leusement écrit au-dessus une obligation un certificat de bonne conduite, indigence ou décharge, ou tout autre acte pouvant ou autres circonstances propres ä appeler compromettre la personne ou la fortune la bienveillance du Gouvernement ou des du signataire, sera puni des peines porparticuliers sur la personne y designee, tées en l'article 405. et ä lui procurer places, credit ou seDans le cas oil le blanc-seing ne lui cours, sera puni d'un emprisonnement de aurait pas été confié, il sera poursuivi six mois a deux ans. comme faussaire et puni comme tel.] L a méme peine sera appliquée: 1° ä [439. Quiconque aura volontairement celui qui falsifiera un certificat de cette briilé ou détruit, d'une maniére quelconespéce, originairement veritable, pour l'apque, des registres, minutes ou actes oriproprier ä une personne autre que celle ginaux de 1'autorité publique, des titres, ä laquelle il a été primitivement délivré: billets, lettres de change, effets de com2° ä tout individu qui se sera servi du merce ou de banque, contenant ou operant certificat ainsi fabriqué ou falsifié. obligation, disposition ou décharge, sera Si ce certificat est fabriqué sous le puni ainsi qu'il suit: nom d'un simple particulier, la fabrication Si les pieces détruites sont des actes et 1'usage seront punis de quinze jours de 1'autorité publique, ou des effets de ä six mois d'emprisonnement. commerce ou de banque, la peine sera la 162. Les faux certificats de toute reclusion; autre nature, et d'oii il pourrait résulter, S'il s'agit de toute autre piece, le soit lésion envers des tiers, soit prejudice coupable sera puni d'un emprisonnement envers le Trésor royal [public], seront de deux ä cinq ans, et d'une amende de punis, selon qu'il y aura lieu, d'apres les 100 francs ä 300 francs.] dispositions des paragraphes 3 et 4 de la présente section. 163. L'application des peines portées 193. Le faux commis en éeritures B e l g contre ceux qui ont fait usage de mon- ou dans des dépéches télégraphiques, avec naies, billets, sceaux, timbres, marteaux, une intention frauduleuse ou ä dessein de poincons, marques et écrits faux, contre- nuire, sera puni conformément aux artifaits, fabriqués ou falsifies, cessera toutes cles sui vants. les fois que le faux n'aura pas été connu 194. Tout fonctionnaire ou officier de la personne qui aura fait usage de la public qui, dans l'exercice de ses foncchose fausse. tions, aura commis un faux,
181 I port, port d'armes ou livrét contrefait ou Soit par fausses signatures, Soit par alteration des actes, éeritures | falsifié, sera puni d'un emprisonnement d'un mois k un an. ou signatures, 199. Quiconque aura pris dans un Soit par supposition de personnes, passe-port, un port d'armes ou un livrét, Soit par des éeritures faites ou intercalées sur des registres ou d'autres un nom suppose, ou aura concouru comme actes publics, depuis leur confection ou témoin ä faire délivrer ces pieces, sous le nom suppose, sera puni d'un empricloture, sonnement de huit jours a six mois. Sera puni des travaux forces de dix 200. Sera puni d'un mois å deux ans ans k quinze ans. 195. Sera puni des travaux forces d'emprisonnement quiconque aura fabride dix ans k quinze ans, tout fonction- qué, contrefait ou falsifié une feuille de naire ou officier public qui, en rédigeant route ou aura fait usage d'une feuille de route fabriquée, contrefaite ou falsifiée. des actes de son ministére, en aura 201. Toute personne qui se sera fait denature la substance ou les circondélivrer par l'officier public une feuille stances, de route sous un nom suppose ou en" Soit en écrivant des conventions autres prenant une fausse qualité, sera punie que celles qui auraient été tracées ou d'un emprisonnement de huit jours k dietées par les parties, deux ans. Soit en constatant comme vrais des 202. L'officier public qui aura défaits qui ne 1'étaient pas. livré un passe-port, un port d'armes, un 196. Seront punies de reclusion les livrét, une feuille de route k une perautres personnes qui auront commis un sonne qu'il ne connaissait pas, sans avoir faux en éeritures authentiques et publiques, et toutes personnes qui auront com- fait attester ses nom et qualité par deux mis un faux en éeritures de commerce, citoyens k lui connus, sera puni d'une amende de vingt-six francs k deux cents de banque ou en éeritures privées, francs. Soit par fausses signatures, Si l'officier public était instruit de la Soit par con tref aeon ou alteration supposition de nom ou de qualité, lorsqu'il d'ecritures ou de signatures, Soit par fabrication de conventions, a délivré ces pieces, il sera puni d'un dispositions, obligations ou décharges, ou emprisonnement de six mois k trois ans. Il sera puni d'un emprisonnement d'un par leur insertion apres coup dans les an ä cinq ans, s'il a été mu par dons actes, Soit par addition ou alteration de ou promesses. Dans ces deux derniers cas, il pourra, clauses, de declarations ou de faits que en outre, étre condamné ä 1'interdiction, ces actes avaient pour objet de recevoir conformément ä l'article 3 3 . et de constater. 203. Sera punie d'un emprisonnement 197. Dans tous les cas exprimés dans la présente section, celui qui aura de huit jours a un an, toute personne qui, fait usage de l'acte faux ou de la piece pour se rédimer ou affranchir un autre fausse sera puni comme s'il était l'auteur d'un service du légalement, ou de toute autre obligation imposée par la loi, aura du faux. fabriqué un certificat de maladie ou d'in198. Quiconque aura contrefait ou firmité, soit sous le nom d'un médecin, falsifié un passe-port, un port d'armes ou un livrét, ou aura fait usage d'un passe- chirurgien ou autre officier de santé, soit
182 sous un nom quelconque en y ajoutant faussement une de ces qualités. 204. Tout médecin, chirurgien ou autre officier de santé qui, pour favoriser quelqu'un aura certifié faussement des maladies ou des infirmités propres ä dispenser d'un service du légalement ou de toute autre obligation imposée par la loi, sera puni d'un emprisonnement de huit jours ä deux ans. S'il a été mu par dons ou promesses, il sera puni d'un emprisonnement d'un an k cinq ans; il pourra de plus étre condamné a 1'interdiction, conformément a l'article 3 3 . 205. Quiconque aura fabriqué, sous le nom d'un fonctionnaire ou officier public, un certificat attestant la bonne conduite, 1'indigence ou toute autre circonstance propre k appeler la bienveillance de 1'autorité publique ou des particuliers sur la personne y designee, ou ä lui procurer places, credit ou secours, sera puni d'un emprisonnement d'un mois ä un an. Si le certificat a été fabriqué sous le nom d'un particulier, le coupable sera puni d'un emprisonnement de huit jours a six mois. 206. Ceux qui auront fabriqué, sous le nom d'un fonctionnaire ou officier public, des certificats de toute nature pouvant compromettre des intéréts publics ou privés, seront punis d'un emprisonnement de six mois a cinq ans, et pourront de plus étre condamnés ä 1'interdiction conformément ä 1'art. 3 3 . Si le certificat a eté fabriqué sous le nom d'un particulier, le coupable sera puni d'un emprisonnement de deux mois k un an. 207. Celui qui aura falsifié un certificat, et celui qui se sera servi d'un certificat falsifié, faux ou fabriqué dans les circonstances énumérées aux a r t i d e s 203, 204, 205 et 206, seront punis des peines portées par ces a r t i d e s et selon les distinctions qu'ils établissent.
208. Tout fonctionnaire ou officier public qui, dans 1'exercice de ses fonctions, aura délivré un faux certificat, falsifié un certificat, ou fait usage d'un certificat faux ou falsifié, sera puni de la réclusion. 209. Ceux qui auront concouru comme témoins a faire délivrer un faux certificat par une autorité publique seront punis d'un emprisonnement de huit jours a deux ans. S'ils se sont laissé corrompre par dons ou promesses, ils seront punis d'un emprisonnement de six mois ä trois ans, et ils pourront étre condamnés ä 1'interdiction, conformément k l'article 3 3 . 210. Les logeurs et aubergistes qui auront sciemment inscrlt sur leurs registres, sous des noms faux ou supposes, les personnes logées chez eux, ou qui auront falsifié leurs registres de toute autre maniére, seront punis d'un emprisonnement de huit jours ä trois mois. 2 1 1 . Les fonctionnaires, employes et préposés d'un service télégraphique, qui auront commis un faux dans 1'exercice de leurs fonctions, en fabriquant ou en falsifiant des dépéches télégraphiques, seront punis d'un emprisonnement d'un an ä cinq ans. 212. Celui qui aura fait usage de la dépéche fausse sera puni comme s'il était l'auteur du faux. 2 1 3 . L'application des peines portées contre ceux qui auront fait usage des monnaies, effets, coupons, billets, sceaux, timbres, poincons, marques, dé péches télégraphiques et écrits contrefaits, fabriqués ou falsifies, n'aura lieu qu'autant que ces personnes auront fait usage de la chose fausse, dans une intention frauduleuse ou ä dessein de nuire. 214. Dans les cas prévus aux quatre chapitres qui precedent et pour lesquels aucune amende n'est spécialement portée, il sera prononcé une amende de vingtsix francs k deux mille francs.
183 attestato concernente il contenuto di atti, [527. Quiconque aura méchamment ou frauduleusement détruit d'une maniére ove ne possa derivare pubblico o privato quelconque des registres, minutes ou actes | nocumento, la pena é della reclusione da originaux de 1'autorité publique, des titres, I uno ai cinque anni. 278. Chiunque, non essendo pubblico billets, lettres de change, effets de comufficiale, commette una falsitå in atto merce ou de banque contenant ou operant obligation, disposition ou décharge, sera pubblico nei modi indicati nell'art. 275, é punito con la reclusione da tre a dieci puni comme s'il avait soustrait les mémes anni; e, se 1'atto faccia fede per legge pieces et d'apres les distinctions établies sino a querela di falso, la reclusione non au premier chapitre du present titre.] puö essere inferiore ai cinque anni. Se la falsitå si commetta nella copia di un atto pubblico, sia supponendone It. 2 7 5 . Il pubblico ufficiale, die, nell'eser1'originale, sia formandola diversa dal cizio delle sue funzioni, forma, in tutto o in parte, un atto falso o altera un atto vero, sia alterando una copia vera, la vero, ove ne possa derivare pubblico o pena é della reclusione da uno a cinque anni; e, se 1'atto faccia fede per legge privato nocumento, é punito con la resino a querela di falso, la reclusione non clusione da cinque a dodici anni. Se 1'atto faccia fede per legge sino puö essere inferiore ai tre anni. 279. Chiunque attesta falsamente al a querela di falso, la reclusione é da otto pubblico ufficiale, in un atto pubblico, a quindici anni. Agli atti originali sono equiparate le 1'identitä o lo stato della propria o dell'alcopie autentiche di essi, quando, a norma trui persona, o altri fatti dei quali 1'atto sia destinato a provare la veritä, ove ne di legge, tengano luogo dell'originale manpossa derivare pubblico o privato nocucante. mento, é punito con la reclusione da tre 276. Il pubblico ufficiale, che, ricevendo o formando un atto nell'esercizio mesi ad un anno; e da nove a trenta delle sue funzioni, attesta come veri e mesi, se trattisi di un atto dello stato civile o dell'autorita giudiziaria. seguiti alla sua presenza fatti o dichiaÉ punito con la reclusione da tre razioni non conformi a veritä, od omette o altera le dichiarazioni da lui ricevute, mesi ad un anno chi in titoli o effetti di commercio attesta falsamente 1'identitä ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento, e punito con le pene stabilite della propria o dell'altrui persona. 280. Chiunque forma, in tutto o in nello articolo precedente. 277. Il pubblico ufficiale, che, sup- parte, una scrittura privata falsa o altera ponendo un atto pubblico, ne Simula una una scrittura privata vera, ove rie possa copia e la rilascia in forma legale, ovvero derivare pubblico o privato nocumento, é rilascia una copia di un atto pubblico punito, quando egli o altri ne faccia uso, con la reclusione da uno a tre anni. diversa dall'originale, senza che questo 2 8 1 . Chiunque fa uso o in qualsiasi sia stato alterato o soppresso, é punito con la reclusione da tre a dieci anni; modo profitta di un atto falso é punito, ancorché non sia concorso nella falsitå, e, se 1'atto sia tra quelli che per legge con le pene rispettivamente stabilite nell' fanno fede sino a querela di falso, la reclusione non puö essere inferiore ai art. 278, se trattisi di atto pubblico, e con la pena stabilita nell'art. 280, se si cinque anni. tratti di scrittura privata. Se la falsitå sia commessa in un
184 282. Quando il colpevole commetta alcuno dei delitti indicati negli articoli precedenti per procurare a sé o ad altri un mezzo probatorio di fatti veri é punito con la reclusione da un mese a due anni, se trattisi di atto pubblico, e con la reclusione sino a sei mesi, se trattisi di scrittura privata. 283. Chiunque sopprime o distrugge, in tutto o in parte, un atto originale o una copia di esso, che, secondo la legge, tenga luogo dell'originale mancante, ove ne possa derivare pubblico o privato nocumento, soggiace rispettivamente alle pene stabilite negli articoli 275, 278, 279 e 280, secondo le distinzioni in essi contenute. 284. Per l'applicazione delle disposizioni degli articoli precedenti sono equiparati ai pubblici ufficiali coloro che sono autorizzati a form are atti ai quali la legge attribuisce pubblica fede; e agli atti pubblici sono equiparati i testamenti olografi, le cambiali e tutti i titoli di credito trasmissibili per girata o al portatore. 285. E punito con la reclusione da uno a diciotto mesi: 1° chiunque contraffa licenze, passaporti, fogli di via o di soggiorno; 2° chiunque altera in qualsiasi modo documenti veri della specie indicata nel numero precedente, a fine di attribuirli a persone, o di riferirli a hioghi o tempi diversi da quelli per i quali furono rilasciati, ovvero falsamente ne fa apparire eseguite le certificazioni o adempiute le condizioni richieste per la loro validitä ed efficacia; 3° chiunque fa uso di licenze, passaporti, fogli di via o di soggiorno contraffatti o alterati, o li rimette ad altri affinché ne faccia uso. 286. Chiunque, nel farsi rilasciare licenze, passaporti, fogli di via o di soggiorno, si attribuisce nei medesimi falso nome o cognome, o falsa qualitä, ovvero
coopera con la sua attestazione a farli cosi rilasciare, é punito con la reclusione sino a sei mesi é con la multa da lire cinquanta a mille. 287. II pubblico ufficiale, che, nell' esercizio delle sue funzioni, commette alcuno dei delitti preveduti negli articoli precedenti, o in qualsiasi modo concorre nell'esecuzione di essi, é punito con la reclusione da sei mesi a tre anni. 288. Chiunque, essendo per legge obbligato a tenere speciali registri soggetti all'ispezione dell'autorita di pubblica sicurezza, o a fare notificazioni all'autoritä stessa, rispetto alle proprie operazioni industriali o professional^ scrive o lascia scrivere negli uni o nelle altre indicazioni o dati falsi, é punito con la reclusione sino a tre mesi o con la multa da lire cinquanta a mille. 289. II medico, il chirurgo o altro ufficiale di sanitä, che rilascia per solo favore un falso attestato, destinato a far fede presso 1'autoritä, é punito con la reclusione sino a quindici giorni o con la multa da lire cento a mille. Alia stessa pena soggiace chi fa uso del falso attestato. Se, per effetto dell'attestato falso, una persona såna di mente sia ammessa o trattenuta in un manicomio, o derivi altro grave nocumento, la pena é della reclusione da sei mesi a tre anni. Se il fatto sia commesso per danaro o altra utilitä, data o promessa, per sé o per altri, la pena é della reclusione da tre mesi a due anni; e da due a sette anni, se l'attestato abbia l'effetto preveduto nel precedente capoverso: e in ogni caso si aggiunge la multa da lire trecento a tremila. Alle stesse pene indicate nel precedente capoverso soggiace chi dä o promette il danaro o altra utilitä. Tutto ciö che siasi dato si confisca. 290. II pubblico ufficiale o altri che
185 abbia legale facoltä di rilasciare certificati, quando attesti falsamente in alcuno di essi la buona condotta, l'indigenza, o altre circostanze atte a procacciare alia persona cui il certificato si riferisce la beneficenza o la fiducia pubblica o privata, o il conseguimento di ufficii o impieghi pubblici o di favori o di beneficii di legge, o 1'esenzione da funzioni, servigi od oneri pubblici, é punito con la reclusione sino a quindici giorni o con la multa da lire cento a millecinquecento. Alla stessa pena soggiace chi fa uso del falso certificato. 291. Chiunque, non avendo le qualitä o le facoltä indicate nei due articoli precedenti, contraffä un attestato o certificato della specie ivi preveduta o ne altera uno vero, e chiunque fa uso di un tale attestato o certificato contraffatto o alterato, é punito con la reclusione sino a sei mesi. 292. Chiunque, per indurre in errore 1'autoritä, presenta ad essä un atto, attestato o certificato vero, attribuendolo falsamente a sé o ad altri, soggiace alla pena stabilita nell'articolo precedente. [418. Chiunque, abusando di un foglio firmato in bianco a lui affidato con 1'obbligo di restituirlo o di farne un uso determinato, vi scrive o fa scrivere un atto che importi qualsiasi effetto giuridico a danno di chi lo ha firmato, é punito, a querela di parte, con la reclusione da tre mesi a tre anni e con la multa non inferiore alle lire trecento. Se il foglio firmato non era stato affidato al colpevole, si applicano le disposizioni dei capi terzo e quarto del titolo sesto.] B) F ö r f a l s k n i n g a v s t ä m p l a r eller märken. S.
12 kap. 7 §. Den som, sig eller annan till nytta eller att därmed skada göra, å papper, vara, mått, vikt eller annat,
som med statens eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig ordning blivit stämplat eller märkt; domes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Är ej bruk gjort av det förfalskade, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet till två månader nedsättas, eller ock till fängelse dömas. Har man, innan bruk blivit gjort av det förfalskade, av egen drift det förstört eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan därav; vare från ansvar fri. 8 §. Har någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig avsikt det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen själv gjort. 10 §. I fråga om förfalskning av handling, som utfärdas av offentlig myndighet i främmande stat, eller bruk av sådan veterlig falsk handling, gälle vad om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 § sägs, stadgat är. Sådan stats allmänna stämplar och märken vare, om förfalskning eller missbruk därav sker, lika med svenska ansedda, där Konungen förordnat, att de samma skydd njuta skola. 11 §. River, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat gränsmärke, märke av varaktig beskaffenhet, som blivit utsatt vid planeller höjdmätning, eller märke, som till betecknande av bestämd vattenhöjd satt är, domes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter. 22 kap. 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas:
186 6. om man, för att något därmed sig tillägna, lägger märke å det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke.
36 kap. § 9. Den, som, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, uppsåtligen borttager, förstör, rubbar, flyttar eller falskeligen sätter rå eller rör, eller märke för vattenhöjd, eller annat likartadt märke, straffes med tukthus i högst fyra år och förlust af medborgerligt förtroende, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse ej öfver två år. Begicks handlingen utan sådan afsigt, vsom ofvan sägs; vare straffet fängelse i högst sex månader eller böter ej öfver femhundra mark. § 10. Hvar, som, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan: 1) eftergör eller förfalskar i Kejsaredömet eller Storfurstendömet faststäldt stämpelpapper, stämpelmärke, postfrimärke, stämpelaftryck, tullstämpel eller annat allmänt beskattningsmärke; 2) å i Kejsardömet eller Storfurstendömet faststäldt mått, vigt eller vägningsredskap eller å vara falskeligen anbringar eller förfalskar kronans stämpel eller annat allmänt märke, som tjenar till bevis om mått, vigt, vägningsredskap eller vara, som behörigen stämplats eller märkts; eller 3) sätter å vara i Kejsaredömet eller Storfurstendömet faststäld kronostämpel eller annat allmänt märke, som ej varit för den varan afsedt; straffes med tukthus i högst två år och förlust af medborgerligt förtroende, eller, der omständigheterna äro synnerligen mildrande, med fängelse ej öfver två år. Gjorde han bruk af det eftergjorda eller förfalskade tinget; domes till tukthus i högst fyra år och förlust af med-
borgerligt förtroende, eller fängelse ej öfver tre år. Har annan, än gerningsmannen, i afsigt som ofvan sägs, gjort sig eller annan förfalskningen till godo; varde ansedd så, som hade han sjelf föröfvat densamma. Det eftergjorda eller förfalskade tinget samt med falsk stämpel märkt mått, vigt eller vägningsredskap vare förbrutet. L a g samma vare om stamp, märkjern eller annat redskap, som tjenat till eller varit afsedt för utförande af sådant brott, som i denna § namnes, så ock om falskeligen märkt vara, som anträffas hos förfalskaren eller å lager eller hålles till salu. § 11. Den, som ånyo gör bruk af eller sätter i omlopp i Kejsaredömet eller Storfurstendömet faststäldt äkta stämpelpapper, stämpelmärke, postfrimärke eller annat allmänt beskattningsmärke, hvilket honom veterligen redan blifvit för sitt ändamål användt, straffes med fängelse i högst sex månader eller böter. § 12. Stadgandena i 10 och 11 §§ varde äfven tillämpade å eftergörande och förfalskning af främmande stats postfrimärken äfvensom å begagnande af dylika märken, som veterligen redan varit i bruk, der Kejsaren och Storfursten förordnat att den statens märken skola åtnjuta samma skydd, som Kejsaredömets eller Storfurstendömets enahanda märken. § 13. Hvar, som håller till salu eller sätter i omlopp vara, hvilken honom veterligen blifvit falskeligen märkt med tillverkares, köpmans, firmas eller inrättnings i Kejsaredömet eller Storfurstendömet märke, straffes med böter ej under femtio mark eller fängelse i högst ett år. L a g samma vare, om varan blifvit falskeligen märkt med tillverkares, köpmans, firmas eller inrättnings i främmande stat märke, i händelse emellan den staten och Ryssland är afslutadt fördrag om skydd för varu- och fabriks-
187 märken, eller tillverkare, köpman, firma eller inrättning i Ryska Riket åtnjuter enahanda, på ömsesidighet grundadt skydd uti den främmande staten, eller någon i Kejsaredömet eller Storfurstendömet varder genom förfalskningen bedragen. Hvad i denna § stadgas, skall ock tillämpas, när å vara uppsåtligen sättes märke, som har sådan likhet med annans märke, att förvexling lätt kan ske. J f r 44 kap. 26, 27 §§ (sub I I ) .
N.
§ 188. Med faengsel indtil 5 aar straffes den, som i retsstridig hensigt borttager, flytter eller edelaegger graenseskjel eller merke for grundeiendom eller grundrettighed eller saetter falsk graenseskjel eller merke eller medvirker hertil. H a r handlingen fundet sted i hensigt at skaffe bevis for et berettiget eller at beskytte mod et uberettiget krav, anvendes beder eller faengsel indtil 1 aar. § 368. Med beder eller med faengsel indtil 3 maaneder straffes den, som uden beherig bemyndigelse forfaerdiger indeneller udenlandsk offentligt segl, stempel eller merke, stempelpapir, stempelmerke eller postfrimerke eller lignende, eller som medvirker hertil. § 375. Med beder eller med faengsel indtil 6 maaneder straffes den, som gjor sig skyldig i ulovlig stempling af guld-, selv- eller andre metalarbeider, eller som falholder ulovlig stemplede metalarbeider.
P.
§ 277. Den, der i svigagtig Hensigt forfaerdiger urigtige Maal eller Vaegtredskaber eller forandrer rette Maal eller Vaegtredskaber, saavelsom den, der benytter saadanne falske eller forfalskede Redskaber til dermed at bedrage Andre, straffes med Faengsel paa Vand og Bred, ikke under 5 Dage, eller med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar. Under
saerdeles skjaerpende Omstaendigheder, ligesom og naar Forbrydelsen gjentages, kan Straffen stige indtil 6 Åars Strafarbeide. Den, der i sin Naeringsdrift benytter Vaegt eller Maal, som ikke lovlig er justeret eller som ved Tid eller B r u g er bleven forandret, straffes ferste Gang med Beder indtil 100 Rd. og i Gjentagelsestilfaelde med heiere Beder eller Faengsel. § 278. Med den i foregaaende Paragraphs l s t e Stykke foreskrevne Straf anses fremdeles den, som forfalsker Varer, eller som falskelig forsyner Varer eller andre Gjenstande med et offentligt Stempel eller Maerke, der skal afgive Borgen for sammes iEgthed eller Godhed, eller som svigagtig tilvender sig sligt Stempel eller Praeg paa Gjenstande, der ikke egne sig dertil, saavelsom den, der uhjemlet anbringer Andres Maerke eller Stempel paa Varer, der ere af vaesentlig ringere Beskaffenhed end den, som Stemplet eller Maerket antyder. Ere de Varer, hvorpaa Andres Maerke eller Stempel uhjemlet er anbragt, ikke af nogen vaesentlig ringere Beskaffenhed, bliver den i § 277 2det Stykke fastsatte Straf at anvende, hvorhos Paatale kun finder Sted, forsaavidt Nogen, som derved er forurettet, begjaerer det. Saa kommer ogsaa den nysnaevnte Straffebestemmelse til Anvendelse med Hensyn til mindre, i Smaahandelen forefaldende, Vareforfalskninger, ved hvilke kun ubetydelige Tab tilfeies Nogen. § 279. Den, som i bedragerisk Hensigt flytter, saetter eller borttager Skjaelsten eller forvansker andet Maerke, der betegner de forskjellige Eiendommes Graendser eller de dermed forbundne Rettigheder, bliver ligeledes at straffe efter Bestemmelsen i § 277 l s t e Stykke.
L3
188 H.
216. Met gevangenisstraf van ten hoogste zes jaren wordt gestraft: 1°. hij die van rijkswege uitgegeven zegels namaakt of vervalscht, met het oogmerk om die zegels als echt en onvervalscht te gebruiken of door anderen te doen gebruiken; 2°. hij die, met gelijk oogmerk, zoodanige zegels vervaardigt door wederrechtelijk gebruik te maken van echte stempels. 217. Met gevangenisstraf van ten hoogste vijf jaren wordt gestraft: 1°. hij die op gouden of zilveren werken valsche rijksmerken of door de wet vereischte meesterteekenen plaatst of echte vervalscht, met het oogmerk om die werken te gebruiken of door anderen te doen gebruiken alsof de daarop geplaatste merken of teekenen echt en onvervalscht waren; 2°. hij die, met gelijk oogmerk, op de bedoelde werken merken of teekenen plaatst door wederrechtelijk gebruik te maken van echte stempels: 3°. hij die echte rijksmerken of door de wet vereischte meesterteekenen inzet, aanvoegt of overbrengt in, aan of op andere gouden of zilveren werken dan die waaraan zij oorspronkelijk zijn aangebracht, met het oogmerk om die werken te gebruiken of door anderen te doen gebruiken alsof de bedoelde merken of teekenen oorspronkelijk daarop waren geplaatst. 218. Met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren wordt gestraft: 1°. hij die op voorwerpen aan ijk onderworpen valsche rijksmerken plaatst of echte vervalscht, met het oogmerk om die voorwerpen te gebruiken of door anderen te doen gebruiken alsof de daarop geplaatste merken echt en onvervalscht waren; 2°. hij die, met gelijk oogmerk, op de bedoelde voorwerpen merken plaatst
door wederrechtelijk gebruik te maken van echte stempels. 219. Met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren wordt gestraft: 1°. hij die andere dan de in de artikelen 217 en 218 bedoelde merken, die krachtens wettelijk voorschrift op goederen of hunne verpakking moeten of kunnen worden geplaatst, daarop valschelijk plaatst of echte vervalscht, met het oogmerk om die goederen te gebruiken of door anderen te doen gebruiken alsof de daarop geplaatste merken echt en onvervalscht waren; 2°. hij die, met gelijk oogmerk, op de bedoelde goederen of hunne verpakking merken plaats door wederrechtelijk gebruik te maken van echte stempels; 3°. hij die echte merken gebruikt voor goederen of hunne verpakking waarvoor die merken niet bestemd zijn, met het oogmerk om die goederen te gebruiken of door anderen te doen gebruiken alsof de bedoelde merken daarvoor bestemd waren. 220. Hij die opzettelijk valsche, vervalschte of wederrechtelijk vervaardigde zegels, teekenen of merken, of de voorwerpen waaraan zij wederrechtelijk verbonden zijn, gebruikt, verkoopt, te koop aanbiedt, aflevert, ten verkoop in voorraad heeft of binnen het rijk in Europa invoert, als waren die zegels, teekenen of merken echt en onvervalscht en niet wederrechtelijk vervaardigd of wederrechtelijk aan de voorwerpen verbonden, wordt gestraft met dezelfde straffen als in de artikelen 216—219 zijn bepaald, naar de daar gemaakte onderscheidingen. 2 2 1 . Hij die voorwerpen aan ijk onderworpen ontdoet van het daarop geplaatste afkeuringsmerk, met het oogmerk om die voorwerpen te gebruiken of door anderen te doen gebruiken als waren zij niet afgekeurd, wordt gestraft met
189 gevangenisstraf van ten hoogste een jaar. Met dezelfde straf wordt gestraft hij die opzettelijk deze van het afkeuringsmerk ontdane voorwerpen gebruikt, verkoopt, of te koop aanbiedt, aflevert of ten verkoop in voorraad heeft, als waren zij niet afgekeurd. 222. Hij die van rijkswege uitgegeven zegels, welke reeds tot gebruik hebben gediend, ontdoet van het merk bestemd om ze voor verder gebruik ongeschikt te maken, met het oogmerk om die zegels te gebruiken of door anderen te doen gebruiken als waren zij nog niet gebruikt, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie jaren of geldboete van ten hoogste drie honderd gulden. Met dezelfde straffen wordt gestraft hij die opzettelijk deze van dat merk ontdane zegels gebruikt, verkoopt, te koop aanbiedt, aflevert, ten verkoop in voorraad heeft of binnen het rijk in Europa invoert, als waren zij nog niet gebruikt. [333. Hij die, met het oogmerk om zich of een ander wederrechtelijk te bevoordeelen, hetgeen tot afbakening der grenzen van erven dient vernielt, verplaatst, verwijdert of onbruikbaar maakt, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste twee jaren]. [337. Hij die opzettelijk waren, welke zelve of op hare verpakking valschelijk voorzien zijn van den naam, de firma of het merk waarop een ander recht heeft, of, ter aanduiding van herkomst, van den naam eener bepaalde plaats, met bijvoeging van een verdichten naam of firma, of op welke of op wier verpakking zoodanige naam, firma of merk, zij het ook met eene geringe afwijking, zijn nagebootst, binnen het Rijk in Europa invoert zonder klaarblijkelijke bestemming om weder te worden uitgevoerd, verkoopt, te koop aanbiedt, aflevert, uitdeelt of ten verkoop of ter uitdeeling in voorraad heeft,
wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste zeshonderd gulden. Indien tijdens het plegen van het misdrijf nog geen vijf jaren zijn verloopen, sedert eene vroegere veroordeeling van den schuldige wegens gelijk misdrijf onherroepelijk is geworden, kan gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden worden opgelegdj. 2 2 3 . Hij die stoffen of werktuigen voorhanden heeft waarvan hij weet dat zij bestemd zijn tot het plegen van eenig in artikel 216 omschreven misdrijf, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. De stoffen en werktuigen worden verbeurdverklaard. 224. Bij veroordeeling wegens een der in de artikelen 216—222 omschreven misdrijven, kan ontzetting van de in artikel 28 n°. 1—4 vermelde rechten worden uitgesproken.
274. Mit Gefängnis, neben welchem T . auf Geldstrafe bis zu dreitausend Mark erkannt werden kann, wird bestraft, wer — — •— 2. einen Grenzstein oder ein anderes zur Bezeichnung einer Grenze oder eines Wasserstandes bestimmtes Merkmal in der Absicht, einem anderen Nachteil zuzufugen, wegnimmt, vernichtet, unkenntlich macht, verriickt oder fälschlich setzt. 275. Mit Gefängnis nicht unter drei Monaten wird bestraft, wer 1. wissentlich von falschem oder gefälschtem Stempelpapier, von falschen oder gefälschten Stempelmarken, Stempelblanketten, Stempelabdriicken, Postoder Telegraphen-Freimarken oder gestempelten Briefkuverts Gebrauch macht,
190 2. unechtes Stempelpapier, unechte Stempelmarken, Stempelblankette oder Stempelabdriicke fiir Spielkarten, Pässe oder sonstige Drucksachen oder Schriftstucke, ingleichen wer unechte Postoder Telegraphen-Freimarken oder gestempelte Briefkuverts in der Absicht anfertigt, sie als echt zu verwenden, oder 3. echtes Stempelpapier, echte Stempelmarken, Stempelblankette, Stempelabdriicke, Post- oder Telegraphen-Freimarken oder gestempelte Briefkuverts in der Absicht verfälscht, sie zu einem höheren W e r t e zu verwenden. 276. W e r wissentlich schon einmal zu stempelpflichtigen Urkunden, Schriftstucken oder Formulären verwendetes Stempelpapier oder schon einmal verwendete Stempelmarken oder Stempelblankette, ingleichen Stempelabdriicke, welche zum Zeichen stattgehabter Versteuerung gedient haben, zu stempelpflichtigen Schriftstiicken verwendet, wird, ausser der Strafe, welche durch die Entziehung der Stempelsteuer begrundet ist, mit Geldstrafe bis zu sechshundert Mark bestraft. Gleiche Strafe trifft denjenigen, welcher wissentlich schon einmal verwendete Post- oder Telegraphenwertzeichen nach gänzlicher oder teilweiser Entfernung des Entwertungszeichens zur Frankierung benutzt. Neben dieser Strafe ist die etwa wegen Entziehung der Post- oder Telegraphengebuhren begrundete Strafe verwirkt. 364. Mit Geldstrafe bis zu einhundertfiinfzig Mark wird bestraft, wer wissentlich schon einmal verwendetes Stempelpapier nach gänzlicher oder teilweiser Entfernung der darauf gesetzten Schriftzeichen, oder schon einmal verwendete Stempelmarken, Stempelblankette oder ausgeschnittene oder sonst abgetrennte Stempelabdriicke der im § 276 bezeichneten Art veräussert oder feilhält.
Gleiche Strafe trifft denjenigen, welcher wissentlich schon einmal verwendete Post- oder Telegraphenwertzeichen nach gänzlicher oder teilweiser Entfernung des Entwertungszeichens veräussert oder feilhält.
199. Unter den Bedingungen des § 197 wird der Betrug schon ans der Beschaffenheit der Tat zum Verbrechen d) wenn jemand eine öffentliche Urkunde oder eine durch öffentliche Anstalt eingefiihrte Bezeichnung mit Stempel, Siegel oder Probe nachmacht oder verfälscht; e) wenn die zur Bestimmung der Grenzen gesetzten Markungen weggeräumt oder versetzt werden. Jfr 330.
139. Ceux qui auront contrefait le sceau de l'Etat ou fait usage du sceau contrefait, Seront punis des travaux forces ä perpétuité. 140. Ceux qui auront contrefait ou falsifié, soit un ou plusieurs timbres nationaux, soit les marteaux de l'Etat servant aux marques forestiéres, soit le poincon ou les poincons servant ä marquer les matiéres d'or ou d'argent, ou qui auront fait usage des papiers, effets, timbres, marteaux ou poincons falsifies ou contrefaits, seront punis des travaux forces ä temps, dont le maximum sera toujours applique dans ce cas. 141. Sera puni de la reclusion, quiconque, s'etant indument procure les vrais timbres, marteaux ou poincons ayant l'une des destinations exprimées en l'article 140, en aura fait une application ou usage préjudiciable aux droits ou intéréts de l'Etat.
191 142. Ceux qui auront contrefait les sont applicables aux crimes mentionnés marques destinées ä, étre apposées, au dans l'article 139. [456. — — — quiconque aura dénom du Gouvernement, sur les diverses espéces de denrées ou de marchandises, placé ou supprimé des bornes ou pieds corniers, ou autres arbres plantés ou reconou qui auront fait usage de ces fausses marques; ceux qui auront contrefait le nus pour établir les limites entré différents sceau, timbre ou marque d'une autorité heritages, sera puni d'un emprisonnement quelconque, ou qui auront fait usage des qui ne pourra étre au-dessous d'un mois sceaux, timbres ou marques contrefaits; ni excéder une année, et d'une amende égale au quart des restitutions et des domceux qui auront contrefait les timbrespöste ou fait usage sciemment de timbres- mages-intéréts, qui, dans aucun cas, ne pöste contrefaits, seront punis d'un em- pourra étre au-dessous de 50 francs.] prisonnement de deux ans au moins et de cinq ans au plus. 179. Seront punis des travaux forces D e l g . Les coupables pourront, en outre, étre privés des droits mentionnés en l'article de dix ans ä quinze ans, ceux qui auront 42 du present Code pendant cinq ans au contrefait le sceau de l'Etat, ou fait usage moins et dix ans au plus, ä compter du du sceau contrefait. 180. Seront punis de la reclusion: jour ou ils auront subi leur peine. Ceux qui auront contrefait ou falsifié Ils pourront aussi étre mis, par 1'arrét ou le jugement, [sous la surveillance de la soit des timbres nationaux. soit les poinhaute police] pendant le méme nombre cons servant ä marquer les matiéres d'or ou d'argent; d'annees. Ceux qui auront fait usage de ces Les dispositions qui precedent seront applicables aux tentatives de ces mémes timbres ou poincons contrefaits ou falsifies; délits. Ceux qui auront contrefait ou falsifié 143. Quiconque, s'etant indument procure les vrais sceaux, timbres ou mar- i les poincons, coins ou carrés destines ä ques ayant 1'une des destinations expri- la fabrication des monnaies; Ceux qui auront contrefait ou falsifié mées en l'article 142, en aura fait ou tenté de faire une application ou un les poincons, matrices, cliches, planches usage préjudiciable aux droits ou in- ou tous autres objets servant ä la fabritéréts de l'Etat, ou d'une autorité quel- cation soit de timbres, soit d'actions, conque, sera puni d'un emprisonnement obligations, coupons d'interets ou de dide six mois a trois ans. | videndes, soit de billets de banque dont Les coupables pourront, en outre, étre ! 1'émission a été autorisée par une loi ou privés des droits mentionnés en l'article ! en vertu d'une loi. 1 8 1 . Seront punis de la méme peine 42 du present Code, pendant cinq ans au moins et dix ans au plus, ä compter du j ceux qui auront sciemment exposé en vente des papiers ou des matiéres d'or jour ou ils auront subi leur peine. Ils pourront aussi étre mis, par 1'arrét ou d'argent marqués d'un timbre ou d'un ou le jugement, [sous la surveillance de poincon contrefait ou falsifié. 182. Si les marques apposées par le la haute police] pendant le méme nombre \ bureau de garantie ont été frauduleused'annees. 144. Les dispositions de Particle 138 j ment appliquées sur d'autres objets, ou si | ces marques ou l'empreinte d'un timbre
192 ont été contrefaites sans emploi d'un Ceux qui auront contrefait le sceau, poincon ou d'un timbre contrefait, les timbre ou marque d'une autorité étrancoupables seront punis d'un emprisonnegére quelconque, ou qui auront fait usage ment de six mois ä cinq ans. des sceaux, timbres ou marques contre183. Celui qui, s'etant procure avec faits, seront punis d'un emprisonnement connaissance du papier marqué d'un timde trois mois ä trois ans et pourront bre contrefait ou falsifié, en aura fait étre condamnés å 1'interdiction conforméusage, sera puni d'un emprisonnement de ment ä 1'art. 3 3 . huit jours ä six mois. La tentative de ce délit sera punie 184. Sera puni de trois mois ä trois d'un emprisonnement d'un mois ä un an. ans d'emprisonnement, et pourra étre con187. Sera puni d'un emprisonnement damné ä 1'interdiction conformément ä d'un mois ä deux ans, quiconque, s'etant l'article 3 3 : indument procure les vrais sceaux, timbres, Celui qui aura contrefait des coupons poincons ou marques ayant 1'une des pour le transport des personnes ou des I destinations indiquées aux art. 179 et 180 choses, ou qui aura fait usage du coupon I et appartenant ä des pays étrangers, en contrefait; I aura fait une application ou un usage Celui qui aura contrefait le sceau, préjudiciable aux droits et aux intéréts timbre ou marque soit d'une autorité de ces pays, d'une autorité quelconque quelconque, soit d'un établissement privé, ou méme d'un particulier. de banque, d'industrie ou de commerce, La tentative de ce délit sera punie soit d'un particulier, ou qui aura fait d'un emprisonnement de huit jours ä six usage des sceaux, timbres ou marques mois. contrefaits. 188. Seront punis d'un emprisonneLa tentative de ces délits sera punie ment de deux mois ä trois ans et pourd'un emprisonnement d'un mois ä un an. ront étre condamnés ä 1'interdiction con185. Sera puni d'un emprisonnement formément ä 1'art. 3 3 , ceux qui auront de deux mois ä trois ans, quiconque, contrefait des timbres-poste ou autres s'etant indument procure les vrais sceaux, timbres adhésifs nationaux ou étrangers, timbres, poincons et marques ayant 1'une ou qui auront exposé en vente ou mis des destinations exprimées aux art. 179 en circulation des timbres contrefaits. et 180, en aura fait une application ou La tentative de contrefacon sera punie un usage préjudiciable aux droits et aux d'un emprisonnement d'un mois ä un an. intéréts de l'Etat, d'une autorité quel189. Ceux qui, s'etant procure des conque, ou méme d'un particulier. timbres-poste ou autres timbres adhésifs La tentative de ce délit sera punie contrefaits, en auront fait usage, seront d'un emprisonnement de quinze jours ä punis d'un emprisonnement de huit jours un an. ä un mois. 186. Ceux qui auront contrefait ou 190. Seront punis d'une amende de falsifié les sceaux, timbres, poincons ou vingt-six francs å trois cents francs: marques ayant l'une des destinations indiCeux qui auront fait disparaitre soit quées aux art. 179 et 180 et appartenant d'un timbre-poste ou autre timbre adhésif, ä des pays étrangers, ou qui auront fait soit d'un coupon pour le transport des usage de ces sceaux, timbres, poincons personnes ou des choses, la marque indiou marques contrefaits ou falsifies, seront quant qu'ils ont déjä servi; punis de la reclusion. Ceux qui auront fait usage d'un timbre
193 sione da un mese a due anni e con la ou d'un coupon dont on a fait disparaitre multa sino a lire millecinquecento. cette marque. 266. Chiunque contraffä i bolli, pun191. Quiconque aura, soit appose, soit fait apposer par addition, retranche- \ zoni, marchii o altri strumenti destinati ment ou par une alteration quelconque, per disposizione di legge o del governo sur des objets fabriqués, le nom d'un ad una pubblica certificazione, ovvero fa fabricant autre que celui qui en est uso di tali strumenti contraffatti, ancorché l'auteur, ou la raison commerciale d'une da altri, é punito con la reclusione da fabriqué autre que celle de la fabrication, uno a cinque anni e con la multa da lire sera puni d'un emprisonnement d'un mois cinquanta a tremila. Alle stesse pene soggiace chi, non ä six mois. La méme peine sera prononcée contre essendo concorso nella contraffazione, pone in vendita oggetti sui quali siasi fatto uso tout marchand, commissionnaire ou débitant quelconque qui aura sciemment ex- di detti strumenti contraffatti. 267. Chiunque contraffä le sole imposé en vente ou mis en circulation des objets marques de noms supposes ou pronte degli strumenti indicati nei precedenti articoli, con un mezzo non atto altérés. alla riproduzione e diverso dall'uso degli [545. Sera puni d'un emprisonnement de huit jours ä six mois et d'une amende strumenti contraffatti, é punito con la de vingt-six francs ä deux cents francs, reclusione da sei mesi a tre anni, nel caso dell'articolo 264; da un mese ad un ou d'une de ces peines seulement, quiconanno, nel caso degli articoli 265 e 266; que aura — déplacé ou supprimé e sempre con la multa sino a lire mille. des bornes, pieds corniers ou autres arbres 268. Chiunque contraffä la carta bolplantés ou reconnus pour établir les limilata, i francobolli o le marche da bollo tes entré dliferents heritages.] [546. Lorsque les faits prévus par dello Stato é punito con la reclusione da l'article precedent ont été executes dans due a cinque anni e con la multa da lire le but de commettre une usurpation de mille a tremila. 269. Chiunque contraffä i bolli per terrain, la peine sera un emprisonnement d'un mois a un an et une amende de la carta bollata, per i francobolli o per le marche da bollo, o la carta filigranata cinquante francs ä deux mille francs.] per l'applicazione di detti bolli, é punito con la reclusione da sei a trenta mesi e con la multa da lire cinquanta a mille. It. 264. Chiunque contraffä il sigillo 270. Chiunque fa uso di carta bollata, dello Stato destinato ad essere apposto agli atti del governo, o fa uso di tale di marche da bollo o di francobolli contrafsigillo contraffatto, ancorché da altri, é fatti, ovvero li pone in vendita o Ii mette altrimenti in circolazione, é punito con la punito con la reclusione da tre a sei anni reclusione sino a trenta mesi e con la e con la multa. 265. Chiunque contraffä il sigillo di multa sino a lire cinquecento. 2 7 1 . Chiunque, non essendo concorso un'autorita dello Stato, di una provincia, di un comune o di un istituto sottoposto in alcuno dei delitti preveduti negli articoli precedenti, detiene i sigilli o i bolli per legge alla tutela dello Stato, della provincia o del comune, ovvero di un contraffatti, ovvero gli strumenti destinati notaio, o fa uso di tale sigillo contraffatto, esclusivamente alia contraffazione, é punito con la reclusione da un mese a due ancorché da altri, é punito con la reclu-
194 anni e con la multa da lire cinquanta a cinquecento. 272. Chiunque, essendosi procurato i veri sigilli, bolli, punzoni o marchii indicate nel presente capo, ne fa uso a danno altrui o a profitto di sé o di altri, soggiace alle pene stabilite nei precedenti articoli, diminuite da un terzo alla meta. 2 7 3 . Chiunque contraffä o altera biglietti di strade ferrate o di altre pubbliche imprese di trasporto, ovvero fa uso di tali biglietti contraffatti o alterati, ancorché da altri, é punito con la reclusione sino ad un anno e con la multa da lire cinquanta a mille. 274. Chiunque cancella o fa in qualsiasi modo scomparire dai bolli, dai francobolli, dalle marche da bollo, o dai biglietti di strade ferrate o di altre pubbliche imprese di trasporto, i segni appostivi per indicare l'uso giä fattone, ovvero fa uso di tali oggetti cosi alterati, é punito con la reclusione sino a tre mesi e con la multa sino a lire cinquecento. [422. Chiunque, per appropriarsi in tutto o in parte l'altrui cosa immobile, o per trarne profitto, ne rimuove o altera i termini, é punito con la reclusione sino a trenta mesi e con la multa da lire cinquanta a tremila. Alia stessa pena soggiace colui che, per procacciarsi un indebito profitto, devia acque pubbliche o private. Se il fatto sia commesso con violenza o minaccia verso le persone, o da piu persone con armi, o da piu di dieci persone ancorché senza armi, la reclusione é da uno a cinque anni e la multa da lire millecinquecento a cinquemila].
II) Penningförfalskning. 12 kap. 12 §. Eftergör någon mynt, som inom eller utom riket gångbart är; domes, om det var guldmynt, till straffar-
bete från och med fyra till och med åtta år; om det var silvermynt, till straffarbete från och med ett till och med fyra år; och, om det var annat mynt, till sådant arbete från och med sex månader till och med två år. Har man ej myntet utgivit eller begagnat, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande: må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften av den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. 13 §. Den, som i bedräglig avsikt filar eller klipper guld- eller silvermynt, eller det eljest på något sätt minskar, eller giver åt ringare mynt sken av det, som högre är; domes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Ar ej bruk gjort av det förfalskade, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften av den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. 14 §. Eftergör man sedel, som av rikets ständers bank eller annat rikets allmänna penningverk, av annan stats bank eller, med tillstånd av in- eller utländsk regering, av enskilt penningverk utgiven är, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; domes till straffarbete från och med fyra till och med tio år. Lag samma vare, där man riktig sådan sedel förändrar, så att därigenom åt densamma gives sken av högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att gälla, utplånar tecken, varigenom sådant utmärkes, eller eljest därmed vidtager åtgärd, varigenom sken av giltig sedel däråt beredes. Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagt är, förändrat, sedeln ej utgivit eller begagnat, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas till
195 hälften av den eljest för brottet stadga- uppsåt eller vetskap, som där sägs, ej övertygad varder, straffad med böter, de minsta strafftid. högst ett hundra riksdaler. 15 §. Har man eftergjort mynt elHar man, i fall som i denna § säler penningsedel, eller sådan sedel, på | sätt i 14 § sägs, förändrat, och kan av J gas, av egen drift det förfärdigade eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; omständigheterna prövas, att det ej i bedräglig avsikt skett; straffes ändock, vare från straff fri. 19 §. Nu komma stampar, märkdär han ej av egen drift det eftergjorda eller förändrade förstört eller all skadlig järn, formar eller verktyg, som i 18 § verkan därav förebyggt, med böter, högst omförmälas och äkta äro, någon lovligen tillhanda: hörer honom ej till att dem etthundra riksdaler. 16 §. Utprånglar någon veterligen vårda; bör han dem till Konungens befalskt mynt eller falsk penningsedel; straf- fallningshavande eller i annan allmän fes så, som hade han förfalskningen själv vård avlämna: gör han det ej och varda de av annan, utan hans vetskap och gjort. Varder bedrägeriet yppat innan skada vilja, missbrukade; straffes med böter, skett; må tiden för straffarbetet nedsät- högst etthundra riksdaler. Samma lag tas till hälften av den eljest för brottet vare, om den, som efter behörigt uppstadgade minsta strafftid, dock ej under drag förfärdigat slika verktyg, underlåter att dem avlämna till vederbörande, två månader. 17 §. Har någon blivit med falskt som dem beställt, eller dess kända bud, mynt eller falsk penningsedel bedragen eller annorledes dem missvårdar, och och, ändå att han sådant märkt, sedan missbruk därav sker. 20 §. Med falska stampar, märkdet mynt eller den sedel till annan utgivit eller sökt utgiva; domes till fän- j järn, formar eller andra till förfalskning gelse eller straffarbete i högst två år. I ämnade verktyg, så ock med vad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, ringare fall må till böter dömas. att missbruk därav ej ske kan. 18 §. Har någon, antingen i uppsåt 21 §. Den, som till straff efter i, att begå förfalskning eller missbruk av svenska allmänna stämplar eller märken, 2, 11 eller 14 § fälles, varde ock dömd eller av främmande allmänna stämplar till påföljd enligt 2 kap. 19 §. Lag eller märken, vilka lika med svenska samma vare, om någon efter 4, 7, 12, 13, 16 eller 18 § prövas skyldig till anses skola, eller att eftergöra eller förfalska mynt eller penningsedel, eller, straffarbete i minst sex månader. med vetskap om annans uppsåt till sådant brott, förfärdigat eller anskaffat 37 kap. § 1. Har någon: stamp, märkjärn, form eller annat verk1) eftergjort metallmynt, som är gångtyg, varmed förfalskningen verkställas Storfurstendömet skulle, och kommer ej brottet till full- bart i Kejsaredömet, bordan; varde ändock dömd till straffar- eller utom Ryska Rikets område, eller bete i högst två år eller fängelse i högst gångbart sedelmynt, som är utgifvet af regeringen i Kejsaredömet, Storfurstensex månader. Har någon utan behörigt uppdrag för- dömet eller främmande stat, eller av vederbörlig statsbank, eller, med tillstånd färdigat sådana stampar, märk järn, foraf nämnde regeringar, af annan kreditmar eller verktyg, som i föregående moment omtalas; varde, ändå att han om inrättning;
196 2) från äkta sedelmynt, som upphört Försök är straffbart. att gälla, utplånat tecken derom, eller § 4. Hvad i detta kapitel stadgas med myntet vidtagit annan åtgärd, hvari- öm sedelmynt gälle ock sådan tryckt genom deråt beredts sken af giltigt mynt; obligation, banknot, eller å innehafvaren 3) genom ändring af äkta metall - stäldt värdepapper, som utgifvits af reeller sedelmynt gifvit deråt sken af högre geringen i Kejsaredömet, Storfurstenvärde; eller dömet eller främmande stat, eller af ve4) anskaffat eller till landet infört derbörlig statsbank, eller, med tillstånd eftergjordt eller förfalskadt metall- eller af nämnde regeringar, af kommun, samsedelmynt, fund, förening, sällskap, bolag eller enoch skedde sådant i afsigt att utgifva skild person. myntet såsom äkta eller giltigt; straffes Såsom tryckt skall värdepapper anmed tukthus från och med två till och ses äfven om utställarens underskrift, med sex år, eller ifall omständigheterna eller enskilda ord eller siffror äro skrifna. äro synnerligen mildrande, med tukthus § 5. Hvar, som skär, filar, eller i högst två år. annorledes nppsåtligen minskar metallPrånglar han ut myntet; vare straffet mynt, hvilket är gångbart inom eller tukthus från och med tre till och med utom landet, i afsigt att utgifva myntet nio år, eller, vid synnerligen mildrande såsom fullgiltigt, straffes med tukthus i omständigheter, högst tre år. högst tre år, eller, der omständigheterna Den, som domes till straff efter denna äro synnerligen mildrande, med fängelse §, skall ock förklaras förlustig medborger- ej öfver ett år. Prånglar han ut mynligt förtroende. tet: domes till tukthus i högst fyra år, Försök till brott, som här namnes, eller, vid synnerligen mildrande omstänär straffbart. digheter, till fängelse ej öfver två år. § 2. Har annan, än den, hvilken Har annan, än den, hvilken minskat eftergjort eller förfalskat metall- eller mynt eller varit deri delaktig, utgifvit sedelmynt, eller anskaffat eller till lan- j myntet såsom fullgiltigt, ändå att han det infört falskt mynt, eller i sådant visste det vara minskadt; straffes med brott varit delaktig, utprånglat myntet tukthus i högst tre år, eller, vid synnermed vetskap om dess falska egenskap; ligen mildrande omständigheter, med straffes med tukthus frän och med två fängelse ej öfver ett år. Emottog han till och med sex år, eller, der omständis:- sjelf myntet såsom fullgiltigt och utgaf heterna äro synnerligen mildrande, med det sedan såsom sådant, ändå att han tukthus i högst två år och varde i begge | märkt det vara minskadt; domes till fallen förklarad förlustig medborgerligt fängelse i högst sex månader eller böter förtroende. ej öfver femhundra mark. Försök är straffbart. Försök till sådan utprångling, som § 3. Hvar, som mottagit eftergjordt i denna § namnes, är straffbart. eller förfalskadt metall- eller sedelmynt § 6. Har någon, för eftergörande såsom äkta eller giltigt och åter utgifver eller förfalskning af metall- eller sedeldet såsom sådant, ändå att han märkt mynt, eller värdepapper, förfärdigat eller förfalskningen, straffes med fängelse i anskaffat stamp, märkjem, form eller högst ett år eller böter. Äro omständighe- annat dertill tjenligt redskap, straffes terna synnerligen försvårande; vare straf- för sådan förberedelse med fängelse i fet fängelse eller tukthus i högst två år. högst två år.
197 § 7. Eftergjordt eller förfalskadt eller paa anden maade formindsker i metall- eller sedelmynt eller värdepapper vaerdi mynt, der i ind- eller udlandet er gångbar, i hensigt at udgive samme eller vare förbrutet. L a g samma vare om stamp, märk- i saadan hensigt giver gangbare penge jern, form och annat redskap, hvilket udseende af en heiere vaerdi end den tjenat till eller varit afsedt för efter- virkelige eller ikke gangbare penge udgörande eller förfalskning af mynt eller seende af at vaere gangbare, eller som medvirker hertil. värdepapper. § 176. Den, som udgiver som egte 44 kap. § 26. Den, som utan beeller uforfalskede penge, der er efterhörigt uppdrag tillverkar, eller utan lof eller utöfver lofgifven tid innehar, eller gjorte eller forfalskede saaledes som i §§ 174 eller 175 omhandlet, eller som åt obehörig person aflemnar stamp, märkjern, form eller annat redskap, som är medvirker hertil, straffes, forsaavidt han tjenligt till förfärdigande af metall- eller ikke faeldes efter nogen af disse parasedelmynt eller annat värdepapper, som grafer, med faengsel henholdsvis indtil 10 og 6 aar. namnes i 37 kap., eller af stämpelpapper, Har udgiveren selv i god tro modstämpelmärke, postfrimärke, stämpelaftryck. tullstämpel eller annat allmänt taget de eftergjorte eller forfalskede beskattningsmärke, straffes med böter penge, straffes han med beder eller med högst trehundra mark. faengsel indtil 6 maaneder. Udgivelse af mynt, som ved filing, Lag samma vare, om någon utan behörigt uppdrag tager eller åt obehörig beklipning eller paa anden maade er gjort undervegtig, er ikke strafbar, naar person lemnar lovligen taget aftryck af man selv i god tro har modtaget den sådant redskap. som gångbar. Redskapen och aftrycken vare för§ 177. Med faengsel indtil 6 aar brutna. § 27. Sätter någon, utan behörigt straffes den, som til förberedelse af notillstånd, i omlopp sedel, anvisning, polett, gen i § § 1 7 4 eller 175 omhandlet foreller annat, för att gälla såsom mynt- brydelse forfaerdiger eller anskaffer redtecken; straffes med böter eller fängelse skaber eller andre gjenstande, der tilkjendegiver sig som bestemte til eftergjerelse i högst sex månader. eller förfalskning af penge, eller som medvirker hertil. § 178. Hvad ovenfor er bestemt om N. § 174. Med faengsel i mindst 3 aar straffes den, som eftergjer i ind- eller penge, gjaelder ogsaa om trykte vaerdiudlandet gangbare penge i hensigt at papirer, der lyder paa ihaendehaveren og udgive dem eller i saadan hensigt an- er udstedte af nogen til udstedelse af skaffer eftergjorte penge, eller som med- saadanne berettiget, saavelsom om de til disse herende udbyttebeviser. virker hertil. Som trykt anses vaerdipapiret ogsaa, Kortere tids faengsel kan anvendes, saafremt det alene er enkelte mynter om det indeholder skreven underskrift eller pengesedler, som er anskaffede, eller andre enkelte skrevne ord eller tal. § 367. Med beder eller med faengsel indeller som uden benyttelse af dertil saertil 4 maaneder straffes den, som eftergjer lig egnede redskaber er eftergjorte. § 175. Med faengsel indtil 8 aar eller uden beherig bemyndigelse forfaerstraffes den, som filer eller beklipper diger i ind- eller udlandet gangbare penge
198 eller noget dokument af den i § 178 omhandlede art eller redskab eller anden gjenstand, der tilkjendegiver sig som bestemt til forfaerdigelse heraf, eller som medvirker hertil. § 369. Med beder straffes den, som blandt almenheden udspreder gjenstande, der er saa lige noget slags inden- eller udenlandsk mynt, pengeseddel, stempelmerke eller postfrimerke eller dokument af den i § 178 omhandlede art, at forveksling let kan finde sted, eller som medvirker hertil.
§ 264. Den, som eftergjer dansk Mynt eller Nationalbankens Sedler, straffes med 2 indtil 12 Åars, og den, som forfalsker samme, med 1 indtil 6 Åars Strafarbeide. Forbrydelsen er fuldbyrdet, saasnart Mynten eller Seddelen er bleven forfaerdiget eller forfalsket, om den end ikke er udgiven. § 265. Den, som eftergjer fremmed Mynt eller fremmede Pengesedler, skal, om de end ei ere bestemte til Udgivelse her i Riget, anses med Strafarbeide fra 1 indtil 8 Aar, og den, som forfalsker dem. med Strafarbeide indtil 4 Aar. § 266. Deltager Nogen i et Falskmyntneri, der er begaaet i Udlandet under saadanne Omstaendigheder, at Hovedmanden ikke her i Riget kan dragés til Ansvar, ved her i Landet at udgive de falske Penge, bliver han at straffe, som om han selv var Gjerningsmanden. § 267. Udgiver Nogen Penge, om hvilke det er ham vitterligt eller han har Formodning, at de ere eftergjorte eller forfalskede, uden at hans Forhold dog kan betragtes som Delagtighed i Falskmyntneriet selv, straffes han med Forbedringshusarbeide indtil 2 Aar eller med Faengsel. Har han selv modtaget
Pengene som aegte, straffes Faengsel eller Beder.
han med
208. Hij die muntspecién of munt- H . papier namaakt of vervalscht, met het oogmerk om die muntspecién of dat muntpapier als echt en onvervalscht uit te geven of te doen uitgeven, wordt, als schuldig aan valsche munt, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste negen jaren. 209. Hij die opzettelijk als echte en onvervalschte muntspecién of muntpapier uitgeeft muntspecién of muntpapier waarvan de valschheid of vervalsching hem, toen hij ze ontving, bekend was, of deze, met het oogmerk om ze als echt en onvervalscht uit te geven of te doen uitgeven, in voorraad heeft of binnen het rijk in Europa invoert, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste negen jaren. 210. Hij die muntspecién in waarde vermindert, met het oogmerk om ze aldus in waarde verminderd uit te geven of te doen uitgeven, wordt, als schuldig aan muntschennis, gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste acht jaren. 211. Hij die opzettelijk als ongeschonden muntspecién uitgeeft muntspecién waarvan de schennis hem, toen hij ze ontving, bekend was, of deze, met het oogmerk om ze als ongeschonden uit te geven of te doen uitgeven, in voorraad heeft of binnen het rijk in Europa invoert, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste acht jaren. 212. Indien een der in de artikelen 208 — 211 omschreven misdrijven ten opzichte van buitenlandsche muntspecién of buitenlandsch muntpapier wordt gepleegd, wordt het maximum der gevangenisstraf met twee jaren verminderd. 213. Hij die opzettelijk valsche, vervalschte of geschonden muntspecién of
199 148. AVer nachgemachtes oder verfälschtes Geld als echtes empfängt und nach erkannter Unechtheit als echtes in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu dreihundert Mark bestraft. Der Versuch ist strafbar. 149. Dem Papiergelde'werden gleich geachtet die auf den Inhaber lautenden Schuldverschreibungen, Banknoten, Aktien oder deren Stelle vertretende Interimsscheme oder Quittungen, sowie die zu diesen Papieren gehörenden Zins-, Gewinnanteils-oderErneuerungsscheine, welche von dem Reich, dem Norddeutschen Bunde, einem Bundesstaate oder fremden Staate oder von einer zur Ausgabe solcher Papiere berechtigten Gemeinde, Korporation, Gesellschaft oder Privatperson ausgestellt sind. 150. W e r echte. zum Umlauf bestimmte Metallgeldstiicke durch BeschneiT. 146. W e r inländisches oder auslän- den, Abfeilen oder auf andere Art verdisches Metallgeld oder Papiergeld nach- j ringert und als vollgultig in Verkehr macht, um das nachgemachte Geld als bringt, oder wer solche verringerte Miinzen echtes zu gebrauchen oder sonst in Ver- gewohnheitsmässig oder im Einverständkehr zu bringen, oder wer in gleicher nisse mit dem, welcher sie verringert hat, Absicht echtem Gelde durch Veränderung als vollgultig in Verkehr bringt, wird mit an demselben den Schein eines höheren Gefängnis bestraft, neben welchem auf W e r t s oder verrufenem Gelde durch Ver- Geldstrafe bis zu dreitausend Mark, sowie änderung an demselben das Ansehen eines auf Verlust der biirgerlichen Ehrenrechte noch geltenden gibt, wird mit Zuchthaus erkannt werden kann. Der Versuch ist strafbar. nicht unter zwei Jahren bestraft; audi 151. W e r Stempel. Siegel, Stiche, ist Polizeiaufsicht zulässig. Sind mildernde Umstände vorhanden, Plätten oder andere zur Anfertigung von Metallgeld, Papiergeld oder dem letzteren so tritt Gefängnisstrafe ein. 147. Dieselben Strafbestimmungen gleichgeachteten Papieren dienliche Forfinden auf denjenigen Anwendung, wel- men zum Zwecke eines Munzverbrechens cher das von ihm audi ohne die vorbe- angeschafft oder angefertigt hat, wird mit zeichnete Absicht nachgemachte oder ver- j Gefängnis bis zu zwei Jahren bestraft. 152. Auf die Einziehung des nachfälschte Geld als echtes in Verkehr bringt, sowie auf denjenigen, welcher nachge- gemachten oder verfälschten Geldes, sowie machtes oder verfälschtes Geld sich ver- der im § 151 bezeichneten Gegenstände schafft und solches entweder in Verkehr ist zu erkennen, audi wenn die Verfolbringt oder zum Zwecke der Verbreitung I gung oder Verurteilung einer bestimmten ! Person nicht stattfindet. aus dem Auslande einfuhrt. valsch of vervalscht muntpapier weder uitgeeft nadat de valschheid, vervalsching of schennis hem is bekend geworden, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste drie maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. 214. Hij die stoffen of werktuigen voorhanden heeft waarvan hij weet dat zij bestemd zijn tot het plegen van een muntmisdrijf, wordt gestraft met gevangenisstraf van ten hoogste zes maanden of geldboete van ten hoogste driehonderd gulden. De stoffen en werktuigen worden verbeurdverklaard. 215. Bij veroordeeling wegens een der in de artikelen 208—211 omschreven misdrijven, kan ontzetting van de in artikel 28 n°. 1—4 vermelde rechten worden uitgesproken.
200 360. Mit Geldstrafe bis zu einhundertfunfzig Mark oder mit Haft wird bestraft — — — 4. wer ohne schriftlichen Auftrag einer Behörde Stempel, Siegel, Stiche, Plätten oder andere Formen, welche zur Anfertigung von Metall- oder Papiergeld, oder von solchen Papieren, welche nach § 149 dem Papiergelde gleich geachtet werden, oder von Stempelpapier, Stempelmarken, Stempelblanketten, Stempelabdriicken, Post- oder Telegraphenwertzeichen, öffentlichen Bescheinigungen oder Beglaubigungen dienen können, anfertigt oder an einen anderen als die Behörde verabfolgt; 5. wer ohne schriftlichen Auftrag einer Behörde den Abdruck der in Nr. 4 genannten Stempel, Siegel, Stiche, Plätten oder Formen, oder einen Druck von Formulären zu den daselbst bezeichneten öffentlichen Papieren, Beglaubigungen oder Bescheinigungen unternimmt, oder Abdriicke an einen anderen als die Behörde verabfolgt; 6. wer Waren-Empfehlungskarten, Ankundigungen oder andere Drucksachen oder Abbildungen, welche in der Form oder Verzierung dem Papiergelde oder den dem Papiergelde nach § 149 gleich geachteten Papieren ähnlich sind, anfertigt oder verbreitet, oder wer Stempel, Stiche, Plätten oder andere Formen, welche zur Anfertigung von solchen Drucksachen oder Abbildungen dienen können, anfertigt; Jfr §§ 1 0 6 — 1 1 7 . § 118. Das Verbrechen der Mvinzverfälschung begeht derjenige: a) der unbefugt nach einem, wo immer im Umlaufe gångbaren Gepräge Miinze schlägt, obschon Schrott und Korn der echten Miinze gleich, oder noch hältiger wäre; b) der nach einem, wo immer gång-
baren Gepräge entweder aus echt ein Metalle geringhältigere, oder aus geringschätzigerem Metalle unechte Miinze schlägt, oder sonst falscher Miinze das Ansehen echten Geldes gibt; c) der echte Stiicke Geldes auf was immer fiir eine Art in ihrem inneren W e r t e und Gehalte, nach welchem sie gemiinzet worden, verringert, oder ihnen die Gestalt von Stucken höheren Wertes zu geben sucht; d) der Werkzeuge zur falschen Miinzung herbeischafft, oder auf was sonst immer fiir eine Art zur Verfälschung mitwirkt. § 119. Die Strafe dieses Verbrechens ist schwerer Kerker von fiinf bis zehn J a h r e n ; wenn aber besondere Gefährlichkeit, oder grosser Schade dazu kommt, von zehn bis zwanzig Jahren. Nur dann, wenn die Verfälschung sich fiir jedermann kennbar darstellet, oder, wenn die unbefugt geprägte Miinze der echten an Schrott und Korn gleich ist, känn die Strafe zwischen einem und fiinf Jahren ausgemessen werden. § 120. Als Teilnehmer an der Munzverfälschung begeht ein Verbrechen, wer verfälschtes Geld im Einverständnisse (§ 109) mit demjenigen, der die Verfälschung begången, oder begehen geholfen hat, oder mit einem anderen Teilnehmer ausgegeben hat; oder die Teile, um welche die echten Geldstiicke in dem Falle des § 118, c) verringert worden, an sich loset. § 1 2 1 . Eine solche Teilnahme soil mit schwerem Kerker von einem bis fiinf, und bei verursachtem grossen Schaden, bis zehn Jahren bestrafet werden. Jfr 329. 132. Quiconque aura contrefait ou F F . altéré les monnaies d'or ou d'argent ayant
201 cours legal en France, ou participé a poursuites, elles en ont donné connaissance remission ou exposition desdites monnaies et révélé les auteurs aux autorités concontrefaites ou altérées, ou a leur intro- stituées, ou si, méme apres les poursuites duction sur le territoire francais, sera commencées, elles ont procure l'arrestation des autres coupables. puni des travaux forces ä perpétuité. 139. Ceux qui auront contrefait le Celui qui aura contrefait ou altéré sceau de l'Etat ou fait usage du sceau des monnaies de billon ou de cuivre ayant cours legal en France, ou participé ä contrefait, Ceux qui auront contrefait ou falsifié, 1'émission ou exposition desdites monnaies soit des effets érnis par le Trésor public contrefaites ou altérées, ou ä leur introduction sur le territoire francais, sera avec son timbre, soit des billets de banques autorisées par la loi, ou qui auront puni des travaux forces ä temps. 133. Tout individu qui aura, en fait usage de ces effets et billets contreFrance, contrefait ou altéré des monnaies faits ou falsifies, ou qui les auront inétrangéres, ou participé ä remission, ex- troduits dans l'enceinte du territoire position ou introduction en France de francais, Seront punis des travaux forces k monnaies étrangéres contrefaites ou altérées, sera puni des travaux forces a perpétuité. 144. Les dispositions de l'article 138 temps. 134. Sera puni d'un emprisonnement sont applicables aux crimes mentionnés de six mois ä trois ans quiconque aura dans l'article 139. colore les monnaies ayant cours legal en France ou les monnaies étrangéres, dans 160. Quiconque aura contrefait des B e l g le but de tromper sur la nature du metal, ou les aura émises ou introduces sur le monnaies d'or ou d'argent ayant cours legal en Belgique sera puni des travaux territoire francais. Seront punis de la méme peine ceux forces de dix ans ä quinze ans. 1 6 1 . Sera puni de la reclusion celui qui auront participé ä 1'émission ou ä l'introduction des monnaies ainsi colorées. qui aura altéré les mémes monnaies. 162. Celui qui aura contrefait des 135. L a participation énoncée aux precedents articles ne s'applique point ä monnaies d'autre metal ayant cours legal ceux qui, ayant recu pour bonnes des en Belgique sera puni d'un emprisonnepieces de monnaie contrefaites, altérées ment d'un an å trois ans. Le coupable pourra, en outre, étre ou colorées, les ont remises en circulation. Toutefois, celui qui aura fait usage condamné ä 1'interdiction, conformément desdites pieces, apres en avoir vérifié ou ä l'article 3 3 , et place, pendant cinq ans fait verifier les vices, sera puni d'une au moins et dix ans au plus, sous la amende triple au moins et sextuple au surveillance spéciale de la police. L a tentative de contrefacon sera punie plus de la somme representee par les pieces qu'il aura rendues ä la circulation, d'un emprisonnement de trois mois ä sans que cette amende puisse, en aucun deux ans. 163. L'alteration des mémes monnaies cas, étre inférieure ä 16 francs. 138. Les personnes coupables des j sera punie d'un emprisonnement de trois crimes mentionnés en l'article 132 seront j mois a un an. 164. Quiconque aura contrefait des exemptes de peine, si, avant la consommation de ces crimes et avant toutes ! monnaies d'or ou d'argent n'ayant pas
202 cours legal dans le royaume sera puni ä la verification du titre et du poids des de la reclusion. monnaies d'or et d'argent, seront con165. Sera puni d'un emprisonnement damnés aux travaux forces de quinze ans d'un an a cinq ans, celui qui aura altéré k vingt ans. les mémes monnaies. 172. Ceux qui auront commis cette Il pourra de plus étre condamné ä fraude dans le choix des échantillons de 1'interdiction, conformément k l'article 3 3 , monnaies d'autre métal seront punis de et ä la surveillance spéciale de la police la reclusion. pendant cinq ans au moins et dix ans au 173. Seront punis des travaux forces plus. de quinze ans ä vingt ans, ceux qui auront 166. La contrefacon des monnaies contrefait ou falsifié des obligations émises d'autre métal n'ayant pas cours legal dans par le trésor public, des coupons d'intele royaume sera punie d'un emprisonne- réts afferents ä ces obligations, des billets ment de six mois ä deux ans. de banque au porteur dont 1'émission La tentative de contrefacon de ces est autorisée par une loi, ou en vertu monnaies sera punie d'un emprisonnement d'une loi. dun mois ä un an. 174. Seront punis des travaux forces 167. L'alteration de ces monnaies de dix ans ä quinze ans, ceux qui auront sera punie d'un emprisonnement de deux contrefait ou falsifié soit des obligations mois ä six mois. au porteur de la dette publique d'un pays 168. Seront punis comme les faus- étranger, soit des coupons d'interets affesaires ou comme leurs complices, d'apres rents ä ces titres, soit des billets de les distinctions établies aux a r t i d e s pre- banque au porteur dont 1'émission est cedents, ceux qui, de concert avec eux, autorisée par une loi d'un pays étranger auront participé soit ä 1'émission ou ä la j ou par une disposition y ayant force tentative d'emission des dites monnaies i de loi. contrefaites ou altérées, soit ä leur in175. Ceux qui auront contrefait ou troduction sur le territoire beige ou ä la falsifié soit des actions, obligations ou tentative de cette introduction. autres titres légalement émis par des pro169. Quiconque, sans étre coupable vinces, des communes, des administrations de la participation énoncée au precedent ou établissements publics, sous quelque a r t i d e , se sera procure, avec connaissance, denomination que ce soit, par des sociétés des pieces de monnaies contrefaites ou ou des particuliers, soit des coupons d'intealtérées et les aura mises en circulation, rets ou de dividendes afferents ä ces ou tenté de les mettre en circulation, différents titres, seront punis de dix ans sera puni d'un emprisonnement d'un mois ä quinze ans de travaux forces, si 1'émisä trois ans. sion a eu lieu en Belgique, et de la reclu170. Celui qui, ayant recu pour bon- sion, si 1'émission a eu lieu ä 1'étranger. nes des pieces de monnaies contrefaites 176. Seront punis comme les fausou altérées, les aura remises en circula- saires ou comme leurs complices, d'apres tion, apres en avoir vérifié ou fait verifier les distinctions établies aux a r t i d e s preles vices, sera puni d'une amende de cedents, ceux qui, de concert avec eux, vingt-six francs ä mille francs. auront participé soit ä 1'émission ou ä la 171. Ceux qui se rendront coupables tentative d'emission de ces actions, oblide fraude dans le choix des échantillons gations, coupons ou billets contrefaits ou destines, en execution de la loi monétaire, falsifies, soit ä leur introduction en Bel-
203 gique, ou ä la tentative de cette introduction. 177. Quiconque, sans s'etre rendu coupable de la participation énoncée au precedent article, se sera procure, avec connaissance, ces actions, obligations, coupons, billets contrefaits ou falsifies et les aura émis ou tenté de les émettre, sera puni d'un emprisonnement d'un an ä cinq ans. 178. Celui qui, ayant recu pour bons des actions, obligations, coupons ou billets contrefaits ou falsifies, les aura remis en circulation apres en avoir vérifié ou fait verifier les vices, sera puni d'un emprisonnement d'un mois ä un an, et d'une amende de cinquante francs ä mille francs, ou d'une de ces peines seulement. 192. Les personnes coupables des infractions mentionnées aux art. 160 ä 168, 171 ä 176, et au dernier alinéa de 1'art. 180, seront exemptes de peines, si, avant toute emission de monnaies contrefaites ou altérées, ou de papiers contrefaits ou falsifies et avant toutes poursuites, elles en ont donné connaissance et révélé les auteurs ä 1'autorité.
It.
256. É punito con la reclusione da tre a dodici anni: 1° chiunque contraffä monete nazionali o straniere aventi corso legale o commerciale nello Stato o fuori; 2° chiunque altera in qualsiasi modo monete genuine, col dare ad esse 1'apparenza di un valöre superiore; 3° chiunque, di concerto con colui che abbia eseguito o sia concorso ad eseguire la contraffazione o alterazione di monete, le introduce nello Stato o le spende o le mette altrimenti in circolazione, ovvero le procura ad altri a fine di spenderle o di metterle altrimenti in circolazione. Se il valöre legale o commerciale
rappresentato dalla moneta contraffatta o alterata sia molto rilevante, la pena é della reclusione da cinque a quindici anni. Se il valöre intrinseco delle monete contraffatte sia uguale o superiore a quello delle monete genuine, la pena é della reclusione da uno a cinque anni. 257. Chiunque altera monete della qualitä indicata nell'articolo precedente scemandone in qualsiasi modo il valöre, ovvero, di concerto con chi abbia cosi alterato la moneta, commette alcuno dei fatti indicati nel n. 3° del detto articolo é punito con la reclusione da uno a cinque anni. 258. Chiunque. senza concerto con chi abbia eseguito o sia concorso a eseguire la contraffazione o 1'alterazione, spende o mette altrimenti in circolazione monete contraffatte o alterate é punito se trattisi di quelle indicate nell'articolo 256, con la reclusione da uno a sette anni, e da tre a dieci, nel caso preveduto nel primo capoverso; e, se trattisi di quelle indicate nell'art. 257, con la reclusione da tre a trenta mesi. Se il colpevole abbia ricevuto in buona fede le monete, la pena é della detensione sino a sei mesi o della multa sino a lire duemila. 259. Le pene stabilite negli articoli precedenti sono diminuite da un sesto ad un terzo, se la falsitå sia facilmente riconoscibile. 260. Chiunque fabbrica o detiene strumenti destinati esclusivamente alia contraffazione o alterazione di monete é punito con la reclusione da uno a cinque anni. 2 6 1 . Quando per i delitti preveduti negli articoli precedenti si applica la pena della reclusione, sono sempre aggiunte la multa e la sottoposizione alia vigilanza speciale della autorita di pubblica sicurezza. 262. Va esente da pena il colpevole 14
204 di alcuno dei delitti preveduti negli articoli precedenti, se riesca, prima che 1'autoritä ne abbia notizia, a impedire la contraffazione, 1'alterazione o la circolazione delle monete contraffatte o alterate. 2 6 3 . P e r gli effetti della legge penale, sono parificate alla moneta le carte di pubblico credito.
Per carte di pubblico credito, s'intendono, oltre quelle che hanno corso legale come moneta, le carte e cedole al portatore emesse dai governi e che costituiscono titoli negoziabili, e tutte le altre aventi corso legale o commerciale, emesse da istituti autorizzati all'emissione.
B HagSi 2 till Andra
Avd.
Aktuella Strafflagsförslag. I) Dokumentförfalskning. A) F ö r f a l s k n i n g a v h a n d l i n g a r (skrifter e t c ) . Fsl.
21 kap. 1 §. Var som, för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan, 1) falskeligen förfärdigar eller förfalskar en arkivhandling; 2) i en för anteckningar av visst slag avsedd arkivhandling föranleder en oriktig anteckning av ifrågavarande slag, genom att vilseleda den, vilken det åligger att införa anteckningarna i handlingen; — straffes med fängelse eller tukthus i högst åtta år. Begås brottet utan sådan avsikt, vare straffet fängelse eller böter. 2 §. Gör annan än den, som begått förfalskningen, bruk av urkund, som omförmäles i I §, med vetskap om att den är falsk, vare ansedd så, som hade han själv begått förfalskningen. Har han ej vetat men med iakttagande av tillbörlig varsamhet bort kunna misstänka, att den var falsk, vare straffet böter eller fängelse i högst sex månader. 3 §. Var, som för att bereda sig eller annan nytta eller skada annan gör bruk av annan än i 1 § omförmäld allmän eller enskild handling med vetskap om, att den är falsk eller förfalskad;
straffes med fängelse eller tukthus i högst fyra år eller, där omständigheterna äro mildrande, med böter.
§ 5. g) Til Dokument henregnes en- D . K . hver Genstand, som indeholder en med Betegnelse af Udstederen forsynet Meddelelse, der efter sit Indhold er bestemt til at have Betydning i Retsforhold eller seges benyttet som Bevis i et saadant. § 349. Den, der ger Brug af et falsk Dokument for at skuffe i Retsforhold, straffes for Dokumentfalsk. Som falsk anses et Dokument, naar det betegner nogen som Udsteder, der ikke er det, eller udstedes i en opdigtet Persons Navn, eller der er givet det et Indhold, som ikke hidrerer fra Udstederen, eller naar et ufaerdigt, med Navn forsynet Dokument uberettiget udfyldes. Lige med falsk Dokument anses Dokumentet 1) naar Navntegnelsen paa det er forskaffet ved Hjaelp af en Vildfarelse, paa Grund af hvilken den er givet paa et Dokument af andet Indhold end tilsigtet, 2) naar Udstederen urigtig har tillagt sig en Stilling, der er afgerende for Dokumentets retlige Betydning, 3) naar ret Segl eller Stempel uberettiget er anbragt paa et Dokument,
Fsl
206 som ikke er faerdigt uden Anbringelse af Segl eller Stempel, samt 4) naar Dokumentets Indhold uberettiget er forandret ved Borttagelse af nogen Del af det. § 350. For Dokumentfalsk straffes ogsaa den, der giver et falsk eller dermed ifelge § 349 ligestillet Dokument fra sig for at saette Modtageren i Stand til at bruge det til at skuffe i Retsforhold, samt den, der i naevnte Ojemed af en anden modtager et saadant Dokument, endvidere den, der for at skille nogen ved hans Ret fragaar sin Navntegnelse paa et Dokument eller tilintetgor, forstikker eller helt eller delvis ubrugbarger et saadant. § 3 5 1 . Dokumentfalsk straffes med Arbejdsfaengsel, mindst 8 Maaneder, eller med Strafarbejde indtil 8 Aar. Angiver Dokumentet sig at hidrere fra Kongen eller at indeholde en offentlig Myndigheds Afgerelse eller Bevidnelse, eller er det en offentlig Forskrivning eller et til almindelig Omleb bestemt Vaerdipapir, kan Straffen stige til Strafarbejde indtil 12 Aar. E r Dokumentet efter sin Beskaffenhed eller er Förfalskningen af underordnet Betydning, eller har Hensigten alene vaeret at skaffe Bevis for et berettiget eller at beskytte mod et uberettiget Krav, er Straffen Bede eller simpelt Faengsel. Under saerlig skaerpende Omstaendigheder kan Straffen stige til Arbejdsfaengsel. § 352. Straffen for Dokumentfalsk kan nedsaettes med det halve, naar det falske Dokument er behaeftet med saa ejensynlige Mangier eller Förfalskningen saa kendelig, at det kun ved stor Uforsigtighed kan skuffe. § 353. Den, der i Retsforhold benytter eller overlader til Benyttelse et aegte og uforfalsket Dokument som vedrerende en anden Person end den, hvem det virkelig angaar, eller paa anden
mod Dokumentets Bestemmelse stridende Maade, straffes udenfor Tilfaelde, hvor saerlige Regler gaelde, med Bede eller simpelt Fiengsel indtil 6 Maaneder. Med samme Straf straffes den, der udenfor Tilfselde, hvor saerlige Regler gaelde, for at skuffe i Retsforhold i eller til et Dokument afgiver urigtig Erklaering angaaende nogen Omstaendighed, som Dokumentet er bestemt til at bevidne, eller som benytter eller overlader til Benyttelse et saadant Dokument som inde holdende Sandhed. E r Dokumentet et saadant, som det ifelge Lovgivningen er paabudt at udstede, kan Straffen stige til simpelt Faengsel udover ovennaevnte Graense eller til Arbejdsfaengsel. § 354. Med Bede indtil 600 Kr. straffes den, der udenfor de i § 197 naevnte Tilfaelde undlader at udstede et i Lovgivningen i visse Retsforhold paabudt Dokument eller udelader af et saadant noget af det paabudte Indhold eller indferer i det noget, som det er forbudt at optage, eller indferer i det noget urigtigt, uden at Betingelserne for Anvendelse af § 353, 2det Stykke ere tilstede, alt for saa vidt ikke saerlige Regler hjemle anden Straf. § 355. Den, der uden Benyttelseshensigt forfaerdiger eller forskaffer sig et falsk Dokument, der efter Form og Indhold fremtraeder som et til almindeligt Omleb bestemt Vaerdipapir, straffes med Bede, naar det kommer i Omleb, uden at det skyldes Omstaendigheder, hvor o ver han ikke var Herre. Fremdeles finder Bestemmelsen i § 348, 2det Stykke tilsvarende Anvendelse med Hensyn til forannaevnte Papirer. § 3. e) Ved Dokument förstaas enhver TOPpS Genstand, som indeholder en Meddelelse, der efter sit Indhold er bestemt til at have Betydning i Retsforhold eller kan benyttes som Bevis i saadant.
207 § 158. For Dokumentfalsk straffes den, som ger Brug af et falsk eller forfalsket Dokument til at skuffe i Retsforhold. Lige med falsk Dokument anses: 1) et med aegte Underskrift forsynet Dokument, naar Underskriften ved Hjaelp af en Vildfarelse er opnaaet paa et andet Dokument eller paa et Dokument af andet Indhold end af Underskriveren tilsigtet; 2) en Genstand, som uberettiget er forsynet med et offentligt eller privat Stempel, Maerke, Benaevnelse eller anden Betegnelse, der tjener til at angive noget angaaende Genstandens Beskaffenhed, Maengde eller noget andet denne vedrerende Forhold, som er af Betydning for Samhandeien, eller med en Betegnelse, der paa Grund af sin Lighed med en af de ovenfor naevnte let forveksles med denne. § 159. For Dokumentfalsk straffes ogsaa den, der ved at tilintetgere, bortskaffe eller helt eller delvist at ubrugbargere et Dokument hindrer en anden i at udeve den ham tilkommende Ret til at benytte det som Bevismiddel, eller som for at skuffe i Retsforhold fjerner en Betegnelse af den i § 158 Nr. 2 naevnte Art eller ger Brug af en Genstand, paa hvilken den rette Betegnelse er fjernet eller tilintetgjort. § 160. Dokumentfalsk straffes med Arbejdsfaengsel i indtil 4 Aar. Angiver Dokumentet sig at hidrere fra Kongen eller at indeholde en offentlig Myndigheds Afgerelse eller Bevidnelse, eller er det en offentlig Forskrivning, et til almindeligt Omleb bestemt Vaerdipapir eller en sidste Viljesbestemmelse, kan Straffen stige til Arbejdsfaengsel i 8 Aar. E r Dokumentet efter sin Beskaffenhed, eller er Förfalskningen eller det,
som derved seges opnaaet, af underordnet Betydning, eller har Ojemedet alene vaeret at gennemfere et berettiget eller at afvaerge et uberettiget Krav, er Straffen Bede, simpelt Faengsel eller under saerdeles skaerpende Omstaendigheder Arbejdsfaengsel i indtil 1 Aar. § 161. Den, som udenfor det i § 158 Nr. 2 omhandlede Tilfaelde benytter et aegte og uforfalsket Dokument som vedrerende en anden Person end den, hvem det virkelig angaar, eller paa anden mod Dokumentets Bestemmelse stridende Maade, straffes med Bede eller med simpelt Faengsel i indtil 6 Maaneder. Den, som for at skuffe i Retsforhold i eller til inden- eller udenlandsk offentligt Dokument eller Bog eller i privat Dokument eller Bog, som det ifelge Lov eller saerligt Pligtforhold paahviler ham at udfaerdige eller fore, eller i Laegeeller Dyrlaegeattest afgiver urigtig Erklaering om noget Forhold, angaaende hvilket Erklaeringen skal tjene som Bevis eller Kontrol, eller som benytter eller overlader til Benyttelse i Retsforhold et saadant Dokument som indeholdende Sandhed, straffes med simpelt Faengsel eller med Arbejdsfaengsel i indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Bede. § 158. Den, der ger Brug af et D . F s l . 1 9 2 3 falsk Dokument til at skuffe i Retsforhold, straffes for Dokumentfalsk. Ved Dokument förstaas en skriftlig med Betegnelse af Udstederen forsynet Tilkendegivelse, der enten fremtraeder som bestemt til at tjene som Bevis eller benyttes som Bevis for en Rettighed, en Forpligtelse eller en Befrielse for en saadan. E t Dokument er falsk, naar det ikke hidrerer fra den angifne Udsteder, eller der er givet det et Indhold, som ikke hidrerer fra denne.
208 § 159. For Dokumentfalsk straffes med Haefte eller med Faengsel indtil 3 ogsaa den, der ved at tilintetgere, bort- Aar eller under formildende Omsteendijjskaffe eller helt eller delvist at ubrujr- i heder med Bede. bargere et Dokument hindrer en anden Paa samme Maade straffes den, der i at benytte det som Bevismiddel. i Retsforhold ger Brug af et saadant § 160. Straffen for Dokumentfalsk Dokument som indeholdende Sandhed. er Faengsel indtil 4 Aar. Lov om Fors. § 13. Med samme Angiver Dokumentet sig at indeholde Straf som i § 12 anfert straffes den, som en offentlig Myndigheds Afgerelse, eller er iovrigt til Brug i Retsforhold, der veddet en offentlig Forskrivning, en Check, kommer det offentlige, forsaetlig afgiver Veksel eller andet til almindeligt Omleb urigtig skriftlig Erklaering eller skriftlig bestemt Dokument eller en sidste Viljes- bevidner noget, hvorom han ingen Kundbestemmelse. kan Straffen stige til Faeng- skab har. sel i 8 Aar. E r Dokumentet efter sin Beskaffenhed, eller er Förfalskningen eller det, § 282. Wer eine Urkunde fälschlich T . F s l . som derved seges opnaaet, af underord- anfertigt oder verfälscht, um sie zur -fann net Betydning, eller har Ojemedet alene i Täuschung eines anderen iiber Rechte vaeret at gennemfere et berettiget eller 1 oder Rechtsverhältnisse zu gebrauchen. at afvaerge et uberettiget Krav, er Straf- ; wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren, fen Bede, Haefte eller Faengsel indtil 1 bei mildernden Umständen mit Haft bis Aar. zu zwei J a h r e n oder mit Geldstrafe bis § 1 6 1 . Med Straf som i § 160 an- zu dreitausend Mark bestraft. givet anses den, der til at skuffe i RetsW e r in der gleichen Absicht von forhold benytter et med aegte Underskrift einer falsenen Urkunde Gebrauch macht, forsynet Dokument, naar Underskrifteu wird mit Gefängnis bestraft. ved Hjaelp af en Vildfarelse er opnaaet Bezweckte der Täter, sich oder einem paa et andet Dokument eller paa et Doku- anderen unrechtmässigen Gewinn zu verment af andet Indhold end af Underschaffen oder einem anderen rechtswidrig skriveren tilsigtet. Nachteil zuzufugen, so ist die Strafe § 162. Den, som i Retsforhold ger Zuchthaus bis zu zehn Jahren. bei milBrug af et aegte Dokument som veddernden Umständen Gefängnis. rerende en anden Person end den, hvem § 283. Wer, um sich oder einem det virkelig angaar, eller paa anden anderen das Fortkommen zu erleichtern, mod Dokumentets Bestemmelse stridende Ausweispapiere oder Zeugnisse fälschlich Maade, straffes med Bede, Haefte eller anfertigt oder verfälscht oder wissentmed Faengsel indtil 6 Maaneder: lich von falsenen Schriften solcher Art § 163. Den, som for at skuffe i Gebrauch macht, wird mit Gefängnis oder Retsforhold i offentligt Dokument eller Haft bis zu sechs Monaten oder mit GeldBog, i privat Dokument eller Bog, som strafe bis zu eintausend Mark bestraft. det ifelge Lov eller saerligt Pligtforhold Dieselbe Strafe trifft denjenigen, welpaahviler ham a t . udfaerdige eller fere, cher zu gleichem Zwecke echte fiir einen eller i Laege, Jordemoder- eller Dyr- anderen ausgestellte Ausweispapiere oder laegeattest afgiver urigtig Erklaering om Zeugnisse gebraucht oder einem anderen noget Forhold, angaaende hvilket Er- solche nicht fur diesen ausgestellte Schrifklaeringen skal tjene som Bevis, straffes | ten iiberlässt.
209 § 285. W e r vorsätzlich bewirkt, dass schung eines anderen uber eine rechtlich erhebliche Tatsache gebraucht, wird mit in einer öffentlichen Urkunde eine rechtlich erhebliche Tatsache unrichtig beur- | Gefängnis bestraft. Handelt der Täter in der Absicht, kundet wird, oder wer eine unrichtige | sich oder einem Dritten einen dem Recht Beurkundung solcher Art zur Täuschung zuwiderlaufenden Vermögensvorteil zu eines anderen gebraucht, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu einem J a h r oder | verschaffen oder einem anderen einen mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark | rechtswidrigen Nachteil zuzufugen, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n . bestraft. § 210. WTer in der Absicht, sich Liegen die Voraussetzungen des § oder einem anderen das Fortkommen zu 282 Abs. 3 vor, so ist die Strafe Zuchterleichtern, fälschlich angefertigte oder haus bis zu fiinf Jahren, bei mildernden verfälschte Ausweispapiere oder ZeugUmständen Gefängnis. § 286. Arzte, die ein unrichtiges nisse gebraucht, wird mit Gefängnis bis Zeugnis iiber den Gesundheitszustand j zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe oder die Todesursache eines Menschen j bis zu eintausend Mark bestraft. Dieselbe Strafe trifft den, der in der zum Gebrauch bei einer Behörde, einer öffentlichen Versicherungsanstalt oder gleichen Absicht echte fur einen andeeiner anderen Versicherungsunternehmung ren ausgestellte Ausweispapiere oder wider besseres Wissen ausstellen, werden Zeugnisse gebraucht. § 2 1 1 . W e r durch arglistige Täumit Gefängnis oder Haft bis zu zwei schung bewirkt, dass in einer öffentJ a h r e n bestraft. Mit Gefängnis oder Haft bis zu einem lichen Urkunde eine rechtlich erhebliche Tatsache unrichtig beurkundet wird, oder J a h r oder mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark wird bestraft, wer ein unrich- wer eine unrichtige Beurkundung solcher tiges Zeugnis solcher Art zur Täuschung Art zur Täuschung eines anderen iiber diese Tatsache gebraucht, wird mit Geeiner Behörde, einer öffentlichen Verfängnis bestraft. sicherungsanstalt oder einer anderen VerLiegen die Voraussetzungen des § sicherungsunternehmung gebraucht. 209 Abs. 2 vor, so ist die Strafe Zucht§ 287. W e r eine Urkunde, die ihm nicht oder nicht ausschliesslich gehört, haus bis zu fiinf Jahren. § 212. Ärzte, die wider besseres in der Absicht, einem anderen Nachteil zuzufugen, beschädigt, vernichtet oder Wissen ein unwahres Zeugnis iiber den Gesundheitszustand oder die Todesursache unterdriickt, wird mit Gefängnis, bei mildernden Umständen mit Haft bis zu zwei eines Menschen zum Gebrauch bei einer Behörde, einer öffentlichen VersicherJahren oder mit Geldstrafe bis zu dreiungsanstalt oder einer anderen Versichertausend Mark bestraft. ungsunternehmung ausstellen, werden mit Gefängnis bestraft. § 12. 7) Urkunde: Mit Gefängnis bis zu einem Jahr oder jeder Gegenstand, der dazu bestimmt mit Geldstrafe bis zu fiinftausend Mark ist, durch Schriftzeichen oder ihnen durch die Verkehrssitte oder Vereinbarung gleich- wird bestraft, wer ein unwahres Zeugnis solcher Art zur Täuschung einer Behörgestellte Zeichen eine rechtlich erhebliche de, einer öffentlichen VersicherungsanTatsache zu beweisen: § 209. W e r eine fälschlich angefer- stalt oder einer anderen Versicherungstigte oder verfälschte Urkunde zur Täu- I unternehmung gebraucht.
210 § 213. Wer eine Urkunde, deren beseitigt oder unterdriickt. wird mit GeHerausgabe oder Vorlegung ein anderer fängnis bestraft. verlangen kann, in der Absicht beschä§ 240. W e r in der Absicht, sich digt oder unterdriickt, dem anderen ihre I das Fortkommen zu erleichtern, von eiBenutzung als Beweismittel fiir eine i nem Ausweispapier Gebrauch macht, das rechtlich erhebliche Tatsache zu entzie- | fiir einen anderen ausgestellt ist, wird mit hen, wird mit Gefängnis bestraft. i Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bis zu eintausend Mark bestraft. Ebenso wird bestraft, wer einem anT. F s l . 1919. § 9. 7) eine Urkunde: jeder Gegenstand, der durch Schrift- i deren in der Absicht, ihm das Fortkomzeichen oder den Schriftzeichen durch 1 men zu erleichtern, ein Ausweispapier Gesetz, Verkehrssitte oder Vereinbarung | iiberlässt, das nicht fiir ihn ausgestellt ist. Den Ausweispapieren stehen gleich gleichgestellte Zeichen einen Gedankeninj andere Urkunden, die im Verkehr als halt zum Ausdruck bringt; — — § 237. W e r eine Urkunde fälsch- Ausweis verwendet zu werden pflegen, lich anfertigt oder verfälscht und von ihr i und Zeugnisse. § 2 4 1 . Mit Gefängnis bis zu zwei in der Absicht, einen anderen iiber eine rechtlich erhebliche Tatsache zu täuschen, ! Jahren oder mit Geldstrafe wird bestraft, im Rechtsverkehr Gebrauch macht, wird | wer zum Zwecke der Herstellung falmit Gefängnis nicht unter einem Monat scher öffentlicher Urkunden I 1. Formen oder andere Gerätschaften, bestraft. die zur Herstellung falscher öffentEbenso wird bestraft, wer in gleicher licher Urkunden, insbesondere öffentAbsicht von einer falschen Urkunde im licher Bescheinigungen oder BeglauRechtsverkehr Gebrauch macht. bigungen, dienen können, Der Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fallen ist die 2. Papier, das einer zur Herstellung öfStrafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. fentlicher Urkunden bestimmten Pa§ 238. Die Strafen der Urkundenpierart gleicht oder zum Verwechseln fälschung (§ 237) treffen auch den, der ähnlich ist, bewirkt, dass eine rechtlich erhebliche 3. Vordrucke fiir öffentliche Urkunden Tatsache in einer öffentlichen Urkunde anfertigt, sich verschafft, feilhält oder unrichtig beurkundet wird, oder der von einem anderen iiberlässt. einer solchen unrichtigen Beurkundung Den Formen oder Gerätschaften stehen in der Absicht, einen anderen iiber die die mit solchen Formen oder Gerätschafbeurkundete Tatsache zu täuschen, im ten hergestellten Abdriicke gleich. Rechtsverkehr Gebrauch macht. Die Gerätschaften, Vordrucke, Ab§ 239. W e r in der Absicht, sich driicke und das Papier können eingezooder einem anderen auf fremde Kosten gen werden, auch wenn sie dem Täter einen Vermögensvorteil zu verschaffen nicht gehören. oder einem anderen Nachteil zuzufugen, § 242. Ein Arzt, Zahnarzt oder Tiereine öffentliche Urkunde oder eine zum arzt, der wissentlich iiber den GesundBeweis von Rechten oder Rechtsverhält- heitszustand oder iiber die Ursache des nissen erhebliche Privaturkunde, die ihm I Todes eines Menschen oder eines Tieres nicht gehört oder iiber die er nicht al- | ein unrichtiges Zeugnis zum Gebrauch lein verfugen darf, beschädigt, zerstört. i bei einer Behörde, einer öffentlichen Ver-
211 sicherungsanstalt oder einer anderen Ver- j gebraucht werde, wird mit Gefängnis sicherungsunternehmung ausstellt, wird nicht unter einem Monat bestraft. Ebenso wird bestraft, wer von einer mit Gefängnis bis zu zwei J a h r e n befalschen oder verialschten Urkunde im straft. W e r von einem unrichtigen Zeugnis Rechtsverkehre zum Beweis eines Rechsolcher Art in der Absicht Gebrauch tes, eines Rechtsverhältnisses oder einer macht, eine Behörde, eine öffentliche Tatsache Gebrauch macht. Der Versuch ist strafbar. Versicherungsanstalt oder eine andere In besonders schweren Fallen ist die Versicherungsunternehmung zu täuschen, Strafe Zuchthaus bis zu zehn Jahren. wird mit Gefängnis bis zu einem J a h r e § 189. W e r eine Urkunde, iiber die oder mit Geldstrafe bestraft. § 2 4 3 . W e r bei einer Priifung, die er nicht allein verfiigen darf, in der bei einer Behörde zur Erlangung einer Absicht vernichtet, beschädigt, beseitigt Anstellung oder eines Titels oder zum oder unterdriickt, zu verhindern, dass sie Nachweis der Befähigung zu einem Amte im Rechtsverkehre zum Beweis eines oder Beruf abzulegen ist, die vorgeschrie- Rechtes, Rechtsverhältnisses oder einer bene Versicherung der selbständigen Her- Tatsache gebraucht werde, wird mit Gestellung fiir eine Priifungsleistung abgibt, fängnis bestraft. § 190. W e r von einem Ausweisdie er ganz oder teilweise durch einen anderen hat anfertigen lassen, wird mit papier, das fiir einen anderen ausgestellt Gefängnis bis zu sechs Monaten oder ist, im Rechtsverkehre Gebrauch macht, als ware es fiir ihn ausgestellt, wird mit mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark Gefängnis bis zu einem J a h r e oder mit bestraft. Geldstrafe bestraft. Ebenso wird bestraft, wer einem anEbenso wird bestraft, wer ein Ausderen fiir eine solche Priifung Leistungen, weispapier, das fiir ihn ausgestellt ist, deren selbständige Herstellung zu versichern ist, ganz oder zum Teil anfertigt. einem anderen in der Absicht iiberlässt, dass er im Rechtsverkehre davon Gebrauch W e r die im Abs. 2 bezeichnete Tat geschäftsmässig begeht, wird mit Gefäng- mache, als ware es fiir ihn ausgestellt. Den Ausweispapieren stehen Zeugnis bis zu zwei Jahren bestraft. Gleiche Strafe trifft den, der sich öffentlich oder nisse und andere Urkunden gleich, die im durch Verbreitung von Schriften, wenn Verkehr als Ausweis verwendet zu werden auch in verschleiernder Weise, zur Her- pflegen. § 1 9 1 . W e r zum Zwecke der Fälstellung solcher Leistungen anbietet. schung oder Verfälschung uffentlicher Urkunden oder Beglaubigungszeichen Formen oder andere Gerätschaften, die zur T. Fsl. § I L 9) Urkunde: Herstellung solcher Urkunden oder Bee ne 1925 * Schrift, die zu dem Zwecke errichtet worden ist, ein Recht oder ein glaubigungszeichen geeignet sind, oder Rechtsverhältnis zu begrunden oder eine Abdriicke, die mit solchen Gerätschaften Tatsache von rechtlicher Bedeutung zu hergestellt sind, oder Vordrucke fiir öffentliche Urkunden oder Beglaubigungszeichen beweisen; § 187. W e r eine Urkundein der Absicht anfertigt, sich verschafft, feilhält oder fälscht oder verfälscht, dass sie im Rechts- einem anderen iiberlässt, wird mit Geverkehre zum Beweis eines Rechtes, eines fängnis bis zu zwei Jahren oder mit GeldRechtsverhältnisses oder einer Tatsache strafe bestraft.
212 Ebenso wird bestraft, wer zum Zwecke ; zen ihrer Amtsbefugnisse von öffentder Fälschung oder Verfälschung öffent- | lichen Organen errichtet werden, die einer licher Urkunden oder Beglaubigungszei- Behörde unterstehen, welche im Inland chen Papier anfertigt, sich verschafft, ihren Sitz h a t : feilhält oder einem anderen iiberlässt, das 3. die durch besondere gesetzliche einer zur Herstellung öffentlicher Urkun- Vorschrift als öffentliche Urkunden erden oder Beglaubigungszeichen bestimm- klärt oder ihnen gleichgestellt sind: ten Papierart gleicht oder zum Verwech4. die von ausländischen Organen erseln ähnlich ist. richtet werden, soferne sie nach dem Die Gerätschaften, Abdriicke, Vorausländischen Gesetz als öffentliche Urdrucke und das Papier können eingezogen kunden gelten. werden, auch wenn sie nicht dem Täter Den öffentlichen Urkunden sind gleichgehören. gestellt die von einer öffentlichen Be§ 192. W e r bei berufsmässiger Ausii- hörde innerhalb ihres Wirkungskreises bung der Heilkunde, Krankenpflege oder ausgehenden amtlichen Bezeichnungen Geburtshilfe ein unrichtiges Zeugnis zum eines Gegenstandes, durch die dessen Gebrauch im Rechtsverkehr ausstellt, Verkehrswert, Feingehalt, Mass oder wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren Gewicht oder eine andere fiir den Verbestraft. kehr erhebliche Tatsache beglaubigt wird. W e r von einem solchen unrichtigen § 208. 1. W e r eine falsche öffentZeugnis im Rechtsverkehr in der Absicht liche Urkunde, eine falsche letztwillige Gebrauch macht, einen anderen iiber die Verfiigung oder ein falsches Orderpapier beurkundete Tatsache zu täuschen, wird oder Inhaberpapier anfertigt oder eine mit Gefängnis bis zu einem J a h r e oder echte Urkunde dieser Art verfälscht um mit Geldstrafe bestraft. einen Rechtsanspruch oder ein Beweismittel fiir eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung zu schaffen; § 206. Urkunden sind 2. wer eine falsche oder verfälschte 1. Schriften, die ein Recht oder Urkunde dieser Art zur Geltendmachung Rechtsverhältnis begriinden oder die be- ! eines Rechtsanspruches oder zum Bestimmt oder geeignet sind, eine Tatsache \ weise fiir eine Tatsache von rechtlicher von rechtlicher Bedeutung zu beweisen; j Bedeutung gebraucht, 2. andere Gegenstände, die nach der | wird mit Gefängnis von zwei Wochen Verkehrssitte oder durch Vereinbarung | bis zu zwei Jahren bestraft. dazu bestimmt sind, eine Tatsache von j Den Inhaberpapieren sind die Einrechtlicher Bedeutung zu beweisen. lagebiicher der Banken, Sparkassen und § 207. Als öffentliche Urkunden j Vorschusskassen gleichgestellt. sind solche Urkunden anzusehen. § 209. 1. W e r eine falsche oder 1. die im Inlande von einer offent- j verfälschte Privaturkunde zur Geltendlichen Behörde innerhalb der Grenzen | machung eines Rechtsanspruches oder ihrer Amtsbefugnisse oder von einer mit ! zum Beweise fiir eine Tatsache von rechtöffentlichem Glauben versehenen Person licher Bedeutung gebraucht, wird mit Geinnerhalb des ihr zugewiesenen Geschäfts- fängnis oder Haft von einer Woche bis kreises in der vorgeschriebenen Form zu einem J a h r oder mit Geldstrafe von errichtet werden; fiinfzig bis zu viertausend Kronen be2. die im Ausland innerhalb der Grenstraft.
213 2. W e r die Tat lediglich in der Absicht begeht. einen unbegriindeten Anspruch abzuwehren oder einen begriindeten Anspruch durchzusetzen, ist mit Haft bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu tausend Kronen zu bestrafen. § 210. 1. Wer eine falsche behördliche Legitimationsurkunde anfertigt oder eine echte verfälscht, um sich oder einem anderen den Eintritt in einen Dienst oder eine Arbeit zu erleichtern; 2. wer von einer falschen oder verfälschten behördlichen Legitimationsurkunde Gebrauch macht, um sich oder einem anderen den Eintritt in einen Dienst oder eine Arbeit zu erleichtern, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu sechs Monaten bestraft. 3. W e r von einem falschen oder verfälschten Zeugnis einer Privatperson oder von einer echten, aber nicht fur ihn bestimmten behördlichen Legitimationsurkunde Gebrauch macht, um sich den Eintritt in einen Dienst oder eine Arbeit zu erleichtern, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu tausend Kronen bestraft. 4. WTer die unter 1 bezeichnete Tat gewerbemässig begeht, wird mit Gefängnis von einer Woche bis zu einem Jahre bestraft. § 212. 1. Wer, um einen Rechtsanspruch oder ein Beweismittel fiir eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung uz schaffen, durch Erregung oder listige Beniitzung eines Irrtums bewirkt, dass in einer öffentlichen Urkunde eine unwahre Tatsache von rechtlicher Bedeutung beurkundet wird; • 2. wer eine unwahre Urkunde dieser Art zur Geltendmachung eines Rechtsanspruches oder zum Beweis einer Tatsache von rechtlicher Bedeutung gebraucht, wird mit Gefängnis von zwei Wochen bis zu zwei Jahren bestraft.
§ 213. 1. Der Arzt, Tierarzt oder ein von der öffentlichen Behörde bestellter Sachverständiger, Schätzmann oder Dolmetsch, der bei Ausubung seines Berufes eine unwahre Tatsache beurkundet; 2. der Gewerbeinhaber, der in einem Arbeitszeugnis eine unwahre Tatsache beurkundet, um die öffentliche Behörde iiber die Befähigung eines anderen fiir eine Gewerbebefugnis irrezufiihren; 3. wer eine unwahre Urkunde dieser Art zum Beweis einer Tatsache von rechtlicher Bedeutung gebraucht, wird mit Haft bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu zweitausend Kronen bestraft. § 214. W e r bei der Errichtung einer öffentlichen Urkunde oder bei der öffentlichen Beglaubigung einer Urkunde die Identität eines anderen als Zeuge bestätigt, ohwohl er ihn nicht kennt, wird mit Haft bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu tausend Kronen bestraft. § 215. 1. W e r eine öffentliche Urkunde oder eine letzwillige Verfiigung vernichtet, beseitigt oder beschädigt, um zu hindern, dass sie zur Geltendmachung eines Rechtsanspruches oder zum Beweise fur eine Tatsache von rechtlicher Bedeutung diene oder um ihren Beweiswert zu verringern, wird mit Gefängnis von zwei Wochen bis zu zwei J a h r e n bestraft. 2. W e r die Tat an einer Privaturkunde begeht, wird mit Gefängnis oder Haft von einer Woche bis zu einem J a h r oder mit Geldstrafe von funfzig bis viertausend Kronen bestraft. Der Täter ist wegen Vereitlung des Urkundenbeweises nicht strafbar, wenn sich der Benachteilig'te eine andere Aus! fertigung der Urkunde verschaffen kann. § 216. W e r ein Mittel oder W e r k i zeug anfertigt oder erwirbt, das zur Fäl-
214 schung oder Verfälschung einer öffentlichen Urkunde oder eines öffentlichen Wertzeichens dienen soil, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu sechs Monaten bestraft.
Schw. Fsl.
sig fälscht oder verfälscht oder mit solchen Schriften Handel treibt, wird mit Gefängnis nicht unter einem Monat bestraft. 219. W e r durch Täuschung bewirkt, dass ein Beamter oder eine Person öffent§ 97. 5) U r k u n d e n sind Schriften, lichen Glaubens eine rechtlich erhebliche die bestimmt oder geeignet sind, eine Tatsache unrichtig beurkundet, namentTatsache von rechtlicher Bedeutung zu lich eine falsche Unterschrift oder eine beweisen. unrichtige Abschrift beglaubigt, 217. 1. W e r , um jemanden am Verwer eine so erschlichene Urkunde mögen oder an andern Rechten zu schägebraucht, um einen andern iiber die digen oder um sich oder einem andern darin beurkundete Tatsache zu täuschen, einen unrechtmässigen Vorteil zu verwird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahschaffen, eine Urkunde fälscht oder ver- ren oder mit Gefängnis bestraft. fälscht oder die echte Unterschrift oder 220. 1. W e r eine Urkunde vernichdas echte Handzeichen eines andern zur tet, beschädigt, beiseiteschafft oder entHerstellung einer unwahren Urkunde bewendet, um jemanden am Vermögen oder niitzt, an andern Rechten zu schädigen oder wer eine von einem Dritten herge- um sich oder einem andern einen unstellte Urkunde dieser Art zur Täuschung rechtmässigen Vorteil zu verschaffen, gebraucht, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahoder mit Gefängnis bestraft. ren oder mit Gefängnis bestraft. 2. Die Unterdriickung von Urkunden 2. Betrifft die Fälschung oder der zum Nachteil eines Angehörigen oder FaMissbrauch ein öffentliches Register, eine miliengenossen wird auf Antrag verfolgt. öffentliche Urkunde, eine eigenhändige 2 2 1 . Die Artikel 217 bis 220 finden letztwillige Verfiigung, ein Emissionspa- | auch Anwendung auf Urkunden des Auspier, einen Wechsel oder ein anderes landes. Orderpapier, so ist die Strafe Zuchthaus bis zu zehn J a h r e n oder Gefängnis nicht unter sechs Monaten. B) F ö r f a l s k n i n g a v s t ä m p l a r eller 3. In besonders leichten Fallen kann märken. auf Gefängnis oder Busse erkannt werden. 218. 1. W e r , um sich oder einem 21 kap. 1 §. Var som, för att be- F L F s andern das Fortkommen zu erleichtern, reda sig eller annan nytta eller skada annan — — — — Ausweisschriften, Zeugnisse, Bescheinigungen fälscht oder verfälscht, 3) förstör, rubbar eller falskeligen eine von einem Dritten hergestellte sätter rå eller rör, märke för vattenhöjd Schrift dieser Art zur Täuschung geeller annat sådant märke; braucht, 4) eftergör eller förfalskar stämpelechte, nicht fiir ihn bestimmte Schrif- papper, stämpelmärke, frimärke, stämten dieser Art zur Täuschung missbraucht, pelavtryck eller annat sådant märke; wird mit Gefängnis oder mit Busse 5) å mått, vikt, eller vägningsredbestraft. skap falskeligen anbringar eller förfal2. W e r solche Schriften gewerbsmässkar kronans stämpel;
215 straffes med fängelse eller tukthus i högst åtta år. Begås brottet utan sådan avsikt, vare straffet fängelse eller böter. 4 §. Den, som ånyo gör bruk av eller sätter i omlopp äkta stämpelpapper, stämpelmärke, postfrimärke, eller annat sådant märke, vilket honom veterligen redan blivit för sitt ändamål använt, straffes med böter eller fängelse i högst sex månader. 33 kap. 13 §. Var, som vid handel eller uppbörd brukar mått, vikt eller vägningsredskap, som i lag ej tillåtits eller ej behörigen stämplats eller m ä r k t s ; straffes med högst etthundra dagsböter. Lag samma vare, om sådant mått, vikt eller vägningsredskap innehas av näringsidkare i rum, där handel bedrives eller varor finnas till försäljning.
Fsl.
§ 356. Den, der for at skuffe i Samhandelen forfaerdiger urigtigt eller forandrer rigtigt Maale- eller Vejeredskab, eller forskaffer sig eller benytter saadant urigtigt Redskab, straffes med Arbejdsfaengsel eller Strafarbejde indtil 6 Aar. § 357. Den, der i Strid med derom gaeldende Regler i Samhandelen benj'tter Maale- eller Vejeredskab, som icke er lovlig justeret og stemplet, eller som ved Tid eller Brug er blevet forandret, straffes paa den Maade, som den saerlige Lovgivning hjemler. § 358. Den, der for at skuffe i Samhandelen uberettiget forsyner en Genstand eller skaffer den forsynet med et offentligt eller et nogen privat lovlig forbeholdt Stempel, Maerke, Benaevnelse eller anden Betegnelse, hvis Ojemed er at bringe noget om Genstanden til almindeligt Kendskab, eller som i naevnte Hensigt ger Brug af saaledes uberettiget maerket Genstand, straffes, hvis Genstanden er af vaesentlig ringere Beskaffenhed end den, Betegnelsen antyder, med Arbejdsfaengsel
eller under skaerpende Omstaendigheter med Strafarbejde indtill 6 Aar. Hvis Genstanden ikke er af vaesentlig ringere Beskaffenhed, straffes den skyldige med Bede eller simpelt Faengsel. Straffen kan dog under saerlig skaerpende Omstaendigheder stige till Arbejdsfaengsel. Ovenstaaende Bestemmelser komme til Anvendelse, om end Betegnelsen ikke gengives uforandret, men Förändringen ikke er af anden Beskaffenhed, end at Betegnelserne i deres Helhed, trods Forskel i Enkeltheder, let kunne forveksles. § 359. De i § 358 foreskrevne Straffe finde tilsvarende Anvendelse paa den, der for at skuffe i Samhandelen uberettiget forandrer en Betegnelse af den i § 358 naevnte A r t , hvormed Genstanden er forsynet, eller fjerner eller tilintetger saadan Betegnelse, saaledes at derved Genstandens Beskaffenhed angives urigtigt, saa vel som paa den, der i det naevnte Ojemed ger Brug af en Genstand, hvis Maerke er behandlet paa den föran angivne Maade. § 360. Den, der udenfor de i §§ 358 og 359 omhancllede Tilfaelde for at skuffe i Retsforhold ger Brug af eller overlader eller modtager til Brug eftergjorte eller forfalskede Maerker eller lignende Genstande, eller som i saadant Ojemed borttager eller tillintetgör slige Genstande, straffes, for saa vidt hojere Straf ikke er forskyldt, med Arbejdsfaengsel. Til simpelt Faengsel eller Bede kan Straffen nedsaettes, naar Frimaerker, Adgagnstegn, Rejsebilletter eller lignende Genstande af underordnet Betydning forfalskes ved at give dem Udseende af at vaere gyldige i videre Udstraekning end den virkelige. § 3 6 1 . Med Arbejdsfaengsel eller Strafarbejde indtil 6 Aar straffes den, der for at skuffe med Hensyn till Graenserne for Grundejendom eller Grundrettigheder eller for Rettigheder med Hensyn till Vandleb eller Vandstraekninger, saetter falsk Skelsten eller andet Maerke for disse
216 eller flytter, borttager, forvansker eller odelsegger saadant Maerke. Sker det for at skaffe Bevis for et berettiget K r a v eller for at beskytte mod et uberettiget, kan Straffen gaa ned til simpelt Faengsel eller Bede. § 362. Med Bede indtil 600 Kr. eller simpelt Faengsel indtil 3 Maaneder straffes den, der med Hensyn til Maerker eller lignende Genstande foretager Handlinger af den i § 353 med Hensyn til Dokumenter angivne Art. Med Bede eller simpelt Faengsel indtil 6 Maaneder straffes den, der ved Falholdelse af Varer eller ved anden i Lovgivningen angivet Virksomhed med Hensyn til Varer benytter Stempler, Maerker eller andre Betegnelser eller Vareformer, som indeholde urigtige eller vildledende Angivelser om det, de ere bestemte til at tilkendegive om Våren. § 363. Med Bede indtil 200 K r . straffes, for saa vidt ikke saerlige Regler hjemle anden Straf, 1) den, der helt eller delvis undlader at bruge paabudte Stempler, Maerker, andre Betegnelser eller Vareformer, eller bruger saadanne, som ere forbudte, eller i hvilke forbudt Indhold er optaget eller indfert noget urigtigt, uden at Betingelserne for Straf efter § 367 ere tilstede, 2) den, der uberettiget, men uden Benyttelseshensigt har forfaerdiget eller forskaffet sig inden- eller udenlansk offentligt Segl, Stempel eller Maerke eller de til saadannes Frembringelse eller Gengivelse fornedne Stempler, Clichéer eller lignende, naar Benyttelse har fundet Sted, uden at det skyldes Omstaendigheder, hvorover han ikke var Herre, samt 3) den, der med Hensyn til Frimaerker eller lignende Frigerelsesmidler företager nogen af de i § 348 ommeldte Handlinger under tilsvarende Betingelser.
§ 162. Den, som for at skuffe med T o r p S Hensyn til Graenserne for Grundejendom, Grundrettigheder eller Rettigheder med Hensyn til Vandleb eller Vandstraekninger saetter falsk Skelsten eller andet Maerke for disse eller flytter, borttager, forvansker eller edelaegger saadant Maerke, straffes med Arbejdsfaengsel i indtil 4 Aar. Sker det for at haevde et berettiget eller afvaerge et uberettiget Krav, er Straffen Bede, simpelt Faengsel eller under saerdeles skaerpende Omstaendigheder Arbejdsfaengsel i indtil 1 Aar. § 164. Med Faengsel indtil 3 Aar eller under formildende Omstaendigheder med Haefte straffes den, der falholder eller paa anden Maade i Samhandelen ger Brug af Genstande, som uberettiget er forsynede med offentligt Stempel eller Maerke, der skal afgive Borgen for Genstandens iEgthed, Godhed eller Maengde. Med Faengsel indtil 1 Aar, med Haefte eller under formildende Omstaendigheder med Bode straffes den, der paa samme Maade ger Brug af Genstande, som uberettiget er forsynet med privat Stempel, Maerke eller anden Betegnelse, der tjener til at angive noget Genstanden vedrerende Forhold, som er af Betydning for Samhandelen. Med Straf som o venfor angivet anses den, der paa samme Maade ger Brug af Genstande, paa hvilke lovlig anbragt Stempel, Maerke eller Betegnelse er forvansket eller fjernet. Lov om Fors. § 29. Paa samme Maade straffes den, som undlader at bruge paabudte Stempler, Maerker eller Vareformer eller bruger saadanne, der er forbudte, eller i hvilke forbudt Indhold er optaget eller noget urigtigt anfört.
§ 165. Med Faengsel indtil 4 A a r D . F s L anses den,- der ger Brug af eftergjort 1 9 2 3 . eller forfalsket Stempelpapir, Stempel-
217 Auf die Einziehung von falschen, verfälschten, wiederverwendeten oder zur Wiederverwendung bestimmten Wertzeichen sowie von Gerätschaften der vorbezeichneten Art ist zu erkennen, auch wenn die Verfolgung oder Verurteilung einer bestimmten Person nicht stattfindet. Die etwa wegen Hinterziehung der Abgaben oder Gebiihren verwirkten Strafen bleiben unberuhrt. § 288. W e r , um einem anderen Nachteil zuzufugen, einen Grenzstein oder ein anderes zur Bezeichnung einer Grenze oder eines Wasserstandes bestimmtes Merkmal beseitigt, unkenntlich macht, verriickt oder falsch setzt, wird mit Gefängnis, bei mildernden Umständen mit Haft bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark bestraft. § 308. Ebenso wird bestraft [mit Geldstrafe bis zu zweihundert Mark oder mit Haft bis zu zwei Monaten] T. Fsl. § 284. W e r amtliche Wertzeichen, — — — 3) wer Stempel, Siegel, Stiche, 1 9 0 9 . insbesondere Post-, Telegraphen- oder Plätten oder andere Formen, die zur HerStempelmarken oder andere Steuerzeichen stellung von Metall- oder Papiergeld oder fälschlich anfertigt oder verfälscht, um von solchen Papieren, die dem Papiersie als echte zu verwenden, oder wer zu geld gleichstehen (§ 164), von amtlichen demselben Zwecke falsche Wertzeichen W T ertzeichen (§ 284), von öffentlichen solcher Art sich verschafft, verwendet, Bescheinigungen oder Beglaubigungen diefeilhält oder in Verkehr bringt, wird mit nen können, oder wer Abdriicke der beGefängnis nicht unter einem Monat, bei | zeichneten Formen oder Formulare zu den mildernden Umständen mit Gefängnis bis I genannten öffentlichen Papieren, Beglaubizu drei Jahren oder Haft bestraft. I gungen oder Bescheinigungen ohne schriftW e r wissentlich bereits verwendete : liche Erlaubnis einer Behörde anfertigt, Wertzeichen dieser Art wiederverwendet sich verschafft oder an einen anderen als oder zum Zwecke der Wiederverwendung die Behörde iiberlässt; — — sich verschafft, feilhält oder in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis oder Haft bis § 206. W e r amtliche Wertzeichen, G e g „ zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe insbesonderePost-,Telegraphen-oderStembis zu eintausend Mark bestraft. W e r zum Zwecke eines der vorbe- ' pelmarken oder Steuerzeichen oder Verzeichneten Vergehen zu dessen Ausfiih- | sicherungsmarken in der Absicht fälschrung dienliche Gerätschaften anfertigt, i lich anfertigt oder verfälscht, die falsich verschafft oder einem anderen iiber- | schen Wertzeichen als echte oder die verlässt, wird mit Gefängnis oder Haft bis ! fälschten zu einem höheren W e r t e zu zu einem J a h r oder mit Geldstrafe bis ! verwenden, oder wer fälschlich angeferI tigte oder verfälschte Wertzeichen dieser zu dreitausend Mark bestraft. maerker, andre til Berigtigelse af offentlige Skatter og Af gifter tjenende Maerker samt Postfrimaerker. § 166. Den, som for at skuffe med Hensyn til Graenserne for Grundejendom, Grundrettigheder eller Rettigheder med Hensyn till Vandleb eller Vandstraekninger saetter falsk Skelsten eller andet Maerke for disse eller forvansker saadant Maerke, straffes med Faengsel indtil 3 Aar. Sker det for at haevde et berettiget eller afvaerge et uberettiget Krav, er Straffen Bede eller Haefte. Lov om Fors. § 32. Med Bede straffes den, som undlader at bruge paabudte Stempler, Maerker eller Vareformer eller bruger saadanne, der er forbudte, eller i hvilke forbudt Indhold er optaget eller noget urigtigt anfört.
218 Art als echte oder zu einem höheren W e r t verwendet cder in der Absicht, dass sie in einer solchen Weise verwendet werden, in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis bestraft. W e r bereits verwendete Wertzeichen dieser Art wieder verwendet oder in der Absicht, dass sie wieder verwendet werden, in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis bis zu einem Jahre oder mit Geldstrafe bis zu funftausend Mark bestraft. W e r zur Vorbereitung eines der vorbezeichneten Vergehen zu dessen Ausfiihrung dienliche Mittel oder Gerätschaften anfertigt oder sich verschafft, wird mit Gefängnis bis zu einem J a h r oder Geldstrafe bis zu funftausend Mark bestraft. § 30 findet Anwendung. § 214. Wer einen Grenzstein oder ein anderes zur Bezeichnung einer Grenze oder eines W T asserstandes dienendes Merkmal in der Absicht beseitigt, unkenntlich macht, verriickt oder falsch setzt, auf seine Benutzung als Beweismittel fiir eine rechtlich erhebliche Tatsache einzuwirken, wird mit Gefängnis bestraft. Fsl.
1919.
§ 244. W e r in der Absicht, sich oder einem anderen auf fremde Kosten einen Vermögensvorteil zu verschaffen oder einem anderen Nachteil zuzufugen, einen Grenzstein oder ein anderes zur Bezeichnung einer Grenze oder eines Wasserstandes bestimmtes Merkmal falsch setzt oder an eine falsche Stelle riickt, beseitigt oder unkenntlich macht, wird mit Gefängnis bis zu zwei J a h r e n oder mit Geldstrafe bestraft. § 250. W e r in- oder ausländische amtliche Zoll-, Steuer- oder Stempelzeichen oder Post- oder Telegraphenwertzeichen, inländische amtliche Versicherungsmarken,
andere inländische amtliche Wertzeichen, inländische amtliche Karten oder Marken, die zum Bezug von Gegenständen des täglichen Bedarfs berechtigen, in der Absicht, dass sie als echt verwendet werden, fälschlich anfertigt oder verfälscht oder wer sich in dieser Absicht falsche Wertzeichen, Karten oder Marken dieser Art verschafft, wird mit Gefängnis nicht unter einem Monat bestraft. Ebenso wird bestraft, wer falsche Wertzeichen, Karten oder Marken dieser Art als echt verwendet, feilhält oder in Verkehr bringt. In besonders schweren Fallen ist die Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren. § 2 5 1 . W e r bereits verwendete Wertzeichen, Karten oder Marken (§ 250) als giiltig wieder verwendet oder in der Absicht, dass sie als giiltig wiederverwendet werden, sich verschafft, feilhält oder in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark bestraft. § 426. Mit Geldstrafe bis zu eintausend Mark wird bestraft, wer ohne schriftliche Erlaubnis der zuständigen Behörde oder des rechtmässigen Ausstellers oder Herstellers 1. Formen oder andere Gerätschaften, die zur Herstellung öffentlicher Urkunden, insbesondere öffentlicher Bescheinigungen oder Beglaubigungen, dienen können, oder Vordrucke fur öffentliche Urkunden — — 3. Papier, das einer zur Herstellung der in Nr. 1, 2 bezeichneten Gegenstände bestimmten Papierart gleicht oder zum Verwechseln ähnlich ist, anfertigt, sich verschafft, feilhält oder einem anderen als der Behörde oder dem Aussteller oder Hersteller iiberlässt. Den Formen stehen die mit solchen Formen hergestellten Abdriicke gleich.
219 den oder Beglaubigungszeichen bestimmten Papierart gleicht oder zum Verwechseln ähnlich ist. Die Gerätschaften, Abdriicke, Vordrucke und das Papier können eingezogen werden, auch wenn sie nicht dem Täter gehören. § 193. W e r einen Grenzstein oder T. Fsl. § 188. W e r ein öffentliches Beglauein anderes zur Bezeichnung einer Grenze 1 9 2 5 . bigungszeichen fälscht oder verfälscht oder einem echten öffentlichen Beglaubi- oder eines Wasserstandes bestimmtes gungszeichen eine andere Sache unter- Zeichen in der Absicht, dass davon im schiebt in der Absicht. dass von der Sache Rechtsverkehr zum Beweis eines Rechts Gebrauch gemacht werde oder nicht Geim Rechtsverkehre Gebrauch gemacht werde, als wäre das Beglaubigungszeichen brauch gemacht werden könne, unrichtig oder die Sache echt, wird mit Gefängnis setzt, an eine unrichtige Stelle riickt, beseitigt oder unkenntlich macht, wird bestraft. Ebenso wird bestraft, wer von einer mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit einem falschen oder verfälschten öffent- mit Geldstrafe bestraft. § 197. W e r inländische oder auslichen Beglaubigungszeichen verseheuen oder von einer einem echten öffentlichen ländische amtliche Wertzeichen oder Beglaubigungszeichen untergeschobenen Wertmarken in der Absicht, dass sie als echt verwendet werden, fälscht oder verSache im Rechtsverkehre Gebrauch macht, als wäre das Zeichen oder die Sache fälscht, oder wer sich in dieser Absicht falsche Zeichen oder Marken dieser Art echt. verschafft, wird mit Gefängnis nicht unDer Versuch ist strafbar. In besonders schweren Fallen ist die ter einem Monat bestraft. Ebenso wird bestraft, wer falsche oder Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren. § 191. W e r zum Zwecke der Fäl- • verfälschte Zeichen oder Marken dieser schung oder Verfälschung öffentlicher Art als echt verwendet, feilhält oder in Verkehr bringt. Urkunden oder Beglaubigungszeichen ForDer Versuch ist strafbar. men oder andere Gerätschaften, die zur In besonders schweren Fallen ist die Herstellung solcher Urkunden oder Beglaubigungszeichen geeignet sind, oder ! Strafe Zuchthaus bis zu fiinf Jahren. Als amtliche Wertzeichen gelten auch Abdriicke, die mit solchen Gerätschaften bergestellt sind, oder Vordrucke fiir öffent- ! Stempelabdriicke, die auf Postsendungen liche Urkunden oder Beglaubigungszeichen i zur Freimachung angebracht werden. § 1 9 8 . W e r bereits verwendete inanfertigt, sich verschafft, feilhält oder oder ausländische amtliche einem anderen iiberlässt, wird mit Ge- , ländische fängnis bis zu zwei Jahren eder mit Geld- | Wertzeichen oder Wertmarken als giiltig i wiederverwendet oder in der Absicht, strafe bestraft. Ebenso wird bestraft, wer zum Zwecke dass sie als giiltig wiederverwendet werder Fälschung oder Verfälschung öffent- ! den, sich verschafft, feilhält oder in Verlicher Urkunden oder Beglaubigungszei- j kehr bringt, oder wer in gleicher Absicht chen Papier anfertigt, sich verschafft, I auf solchen Zeichen oder Marken den feilhält oder einem anderen iiberlässt, das Entwertungsstempel oder das Entwereiner zur Herstellung öffentlicher Urkun- | tungszeichen entfernt, wird mit Gefängnis § 428. Formen, Abdriicke, Vordrucke, Papier, Drucksachen und Abbildungen der in den §§ 425, 426 bezeichneten Art können eingezogen werden, und zwar auch dann, wenn sie dem Täter nicht gehören.
220 bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bestraft. Der Versuch ist strafbar. I n besonders leichten Fallen kann das Gericht von Strafe absehen.
Fsl.
beseitigt oder unkenntlich macht, das zur Landesvermessung oder zur militärischen Aufnahme einer Gegend dient oder von der öffentlichen Behörde zur Vermarkung eines Bergbaues oder zur Bezeichnung des Wasserstandes angebracht ist, wird mit Haft bis zu drei Monaten oder mit Geldstrafe bis zu tausend Kronen bestraft.
§ 2 1 1 . 1. W e r ein falsches öffentliches Wertzeichen, insbesondere eine Postmarke, Stempelmarke oder sonst ein öffentliches Stempelzeichen anfertigt, um es als echt zu verwenden oder in Ver2 1 1 . 1. W e r amtliche Wertzeichen. S c h w kehr zu setzen; namentlich Postmarken, Stempel- oder 2. wer einem echten öffentlichen Gebuhrenmarken, fälscht oder verfälscht. Wertzeichen den Schein eines höheren | um sie als echt oder unverfälscht zu verW e r t e s verleiht, um es in dieser Gestalt I wenden, zu verwenden oder in Verkehr zu setwer entwerteten amtlichen Wertzeizen ; I chen den Schein giiltiger gibt, um sie 3. wer ein falsches oder verfälschtes i als solche zu verwenden, öffentliches Wertzeichen an sich bringt wird mit Gefängnis bestraft. oder einem anderen verschafft, damit es als Der Täter ist auch strafbar, wenn er echt oder unverfälscht verwendet oder die Tat im Ausland begången hat, in der in Verkehr gesetzt werde, Schweiz betreten und nicht ausgeliefert wird mit Gefängnis oder Haft von wird. einer Woche bis zu einem Jahre be2. W e r falsche, verfälschte oder entstraft. wertete amtliche Wertzeichen als echt, 4. W e r die Tat gewerbemässig be- unverfälscht oder giiltig verwendet, wird geht, wird mit Gefängnis von vi er Wo- i mit Gefängnis oder mit Busse bestraft. chen bis zu drei Jahren bestraft. § 328. W e r Postwertzeichen des InNeben der Freiheitsstrafe kann in oder Auslandes nachmacht, um sie als allén Fallen Geldstrafe bis zum Zelm- nachgemacht in Verkehr zu bringen, ohne fachen des Betrages der Fälschung ver- die einzelnen Stiicke als Nachmachungen hängt werden. kenntlich zu machen, § 217. Die Bestimmungen der §§ wer solche Nachmachungen einfuhrt, 211 und 216 sind auf öffentliche Wert- feilhält oder in Verkehr bringt, zeichen des Auslandes anzuwenden. wird mit Haft oder mit Busse bestraft. § 218. W e r ein zur Bezeichnung 212. W e r amtliche Zeichen, die die einer Grenze oder eines AVasserstandes Behörde an einem Gegenstand anbringt, dienendes Zeichen falsch setzt, verruckt, um das Ergebnis einer Priifung oder um beseitigt oder unkenntlich macht, um ein eine Genehmigung festzustellen, zum BeiBeweismittel fiir eine Tatsache von recht- spiel Stempel der Gold- und Silberkonlicher Bedeutung zu schaffen oder zu trolle, Stempel der Fleischschauer, Marunterdriicken, wird mit Gefängnis oder ken der Zollverwaltung, fälscht oder verHaft von einer Woche bis zu einem fälscht, um sie als echt oder unverfälscht Jahre bestraft. zu verwenden, § 219. W e r ein Zeichen verruckt, wer falsche oder verfälschte Zeichen
221 deres Grenzzeichen beseitigt, verruckt, dieser Art als echt oder unverfälscht verunkenntlich macht oder falsch setzt, wird wendet, wird mit Gefängnis oder mit Busse mit Zuchthaus bis zu drei J a h r e n oder mit Gefängnis bestraft. bestraft. 2. W e r ein zur Feststellung der Län213. W e r Geräte zum Falschen oder Verfälschen von Metallgeld, Papiergeld, des-, Kantons- oder Gemeindegrenzen dieBanknoten, amtlichen Wertzeichen oder nendes Grenzzeichen beseitigt, verriickt, amtlichen Zeichen anfertigt oder sich ver- unkenntlich macht oder falsch setzt, wird schafft, um sie unrechtmässig zu ge- mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren oder mit Gefängnis nicht unter einem Monat brauchen, bestraft. wer Geräte, womit Metallgeld, Pa223. W e r ein öffentliches Vermespiergeld, Banknoten, amtliche Wertzeisungs- oder Wasserstandszeichen beseichen oder amtliche Zeichen hergestellt tigt, verriickt, unkenntlich macht oder werden, unrechtmässig gebraucht, falsch setzt, wird mit Gefängnis oder wird mit Gefängnis bestraft. 214. W e r zum Zwecke der Täuschung mit Busse bestraft. in Handel und Verkehr an Mässen, Gewichten, W a g e n oder andern Messinstrumenten ein falsches II) Penningförfalskning. Eichzeichen anbringt oder ein vorhande20 kap. 1 §. Den som, i avsikt F l . nes Eichzeichen verfälscht, att utgiva myntet som äkta, eftergör eller an geeichten Mässen, Gewichten, Wagen oder andern Messinstrumenten Ver- förfalskar mynt eller anskaffar eftergjort eller förfalskat mynt; straffes med tuktänderungen vornimmt, hus i högst tio år eller, om omständigfalsche oder verfälschte Masse, Gewichte, W a g e n oder andere Messinstru- heterna äro mildrande, med minst ett i års fängelse. mente gebraucht, Innefattar förfalskningen minskande wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren av metallmynts metallvärde, vare straffet oder mit Gefängnis bestraft. 215. Falsches, verfälschtes oder ver- minst sex månaders fängelse och högst ringertes Metallgeld, falsches oder ver- fyra års tukthus. 2 §. Den, som utprånglar eftergjort fälschtes Papiergeld, falsche oder verfälschte Banknoten, amtliche Wertzeichen, eller förfalskat mynt; straffes, där han amtliche Zeichen, Masse, Gewichte, Wagen icke är enligt 1 § straffbar, med tuktoder andere Messinstrumente, sowie die hus i högst sex år eller fängelse i minst sex månader. Fälschungsgeräte, werden eingezogen, unHar han i god tro mottagit myntet brauchbar gemacht oder vernichtet. såsom äkta, men efter att hava märkt, 216. Die Bestimmungen dieses Abatt det är eftergjort eller förfalskat, utschnittes finden auch Anwendung auf Metallgeld, Papiergeld, Banknoten und giver det i rörelsen såsom äkta, vare straffet böter eller fängelse i högst sex Wertzeichen des Auslandes. månader. 222. 1. Wer, um jemanden am Ver3 §. Den, som av oförsiktighet i mögen oder an andern Rechten zu schädigen oder um sich oder einem andern rörelsen såsom äkta utgiver mynt, vilket han har skäl att misstänka vara efeinen unrechtmässigen Vorteil zu vertergjort eller förfalskat; straffes med schaffen, einen Grenzstein oder ein an-
Fsl.
222 böter eller fängelse i högst sex måna- j er gångbar, for at udgive den eller lade der. I den udgive, eller som i saadan Hensigt Har han själv i god tro emottagit j giver gangbare Penge Udseende af en myntet såsom äkta, vare för sådant vål- j hejere Vaerdi end den virkelige eller ikke lande från straff fri. ! gangbare Penge Udseende af at vaere 4 §. Har någon för eftergörande j gangbare, samt den, der i samme Heneller förfalskning av mynt anskaffat eller I sigt forskaffer sig saaledes forfalsket förfärdigat stamp, märk järn, form eller ; Ment eller Penge, straffes med Strafarannat därtill tjänligt redskap: straffes : bejde indtil 6 Aar. med fängelse. § 347. Den, der uden at vaere straf5 §. Vad i detta kap. stadgas om skyldig efter §§ 345 eller 346, udgiver nrynt, gälle ock sådant tryckt, å in- i eftergjorte eller forfalskede Penge som nehavaren ställt värdepapper, som lagli- | aegte eller uforfalskede, skent han ved : gen utgivits i rörelsen. eller formoder, at de ere eftergjorte eller Såsom tryckt skall värdepapper an- forfalskede, straffes med Arbejdsfaengsel. ses, även om utställarens underskrift H a r Udgiveren selv i god Tro modeller enskilda ord eller siffror äro j taget de eftergjorte eller forfalskede skrivna. : Penge, straffes han med simpelt Faeng33 kap. 14 §. Den, som utan behö- sel eller Bede. rigt uppdrag tillverkar eller utan lov inne§ 348. Den, som uden dermed at har eller åt obehörig person avlämnar stamp, j forbinde Udgivelseshensigt, har foretaget märkjärn, form eller annat redskap, som är nogen af de i §§ 345 og 346 ommeldte tjänligt till förfärdigande av metall- eller j Handlinger, straffes, hvis Pengene ere sedelmynt eller annat i 20 kap. omför- ; komne i Omleb, med Bede. mält värdepapper eller av stämpelpapper, Med Bede indtil 200 Kr. straffes den, stämpelmärke, postfrimärke eller annat , der udspreder Genstande, som ved deres allmänt beskattningsmärke; straffes med I Form og ovrige Udstyr have saa betyböter. delig ydre Lighed med inden- eller udenL a g samma vare, om någon utan beI landske gangbare Penge, at Forveksling hörigt uppdrag tager eller åt obehörig let kan. finde Sted. Lige Straf er den, person lämnar avtryck av sådant redskap. ; undergivet, som har forfaerdiget eller 15 §. Sätter någon utan behörigt tillforskaffet sig saadanne Genstande, hvis stånd i omlopp sedel, anvisning, polett de ere komne i Omleb som Penge, uden eller annat, för att gälla såsom mynttecat det skyldes Omstaendigheder, hvorover ken; straffes med böter. han ikke var Herre. D. K. Fsl.
§ 3 4 5 . Den, som efterger Penge, § 155. Den, som efterger eller f o r - T O P p s I der ere gangbare i Ind- eller Udlandet, I falsker Penge for at bringe disse i Omfor at udgive dem eller lade dem ud- saetningen som aegte, eller som i samme give. eller som i saadan Hensigt forskaf- Hensigt forskaffer sig eller andre efterfer sig eftergjorte gangbare Penge, straf- , gjorte eller forfalskede Penge, straffes fes med Strafarbejde indtil 12 Aar. i med Arbejdsfaengsel fra 1 til 10 Aar. § 346. Den, som filer, beklipper E r Förfalskning sket ved at formindeller paa anden Maade formindsker Vaer- ! ske Vaerdien af gångbar Ment, er Straffen dien af Ment, der i Ind- eller Udlandet ; Arbejdsfaengsel fra 6 Maaneder til 6 Aar.
22a E r Eftergerelse eller Förfalskning S gjorte eller forfalskede Penge. H a r Udsket i saa ringe Omfång, paa saadan ! giveren modtaget Pengene i god Tro, Maade eller vad saadanne Midler, at Om- j kan Straffen nedsaettes til Haefte eller saetningens Sikkerhed ikke derved ud- ! Bede. § 157. Den, der udgiver Penge, som saettes for betydeligere Fare, er Straffen t han formoder er eftergjorte eller forArbejdsfaengsel i indtil 3 Aar. I Gentagelsestilfaelde kan de ovenfor | falskede, straffes med Haefte eller med foreskrevne Straffe forhejes med indtil j Faengsel indtil 3 Aar. Har Udgiveren modtaget Pengene i god Tro, kan Strafdet halve. § 156. Straffebestemmelserne i § 155 i! fen nedsaettes til Bede og under formildende Omstaendigheder bortfalde. finder tilsvarende Anvendelse paa den, Lov om Fors. § 28. Med Bede fra som udgiver eller läder udgive eftergjorte eller forfalskede Penge. Har Udgiveren i 10 til 10 000 Kr. straffes den, som udeller den, for hvem han handier, i god | spreder eller i saadan Hensigt forfaerdiger Tro modtaget Pengene, straffes han med i Genstande, som ved Form og Udstyr fremI byder saa vaesentlig ydre Lighed med Penge simpelt Faengsel eller Bede. § 157. Den, der udgiver eller läder i eller med et til almindeligt Omleb bestemt udgive Penge, som han formoder er efter- I Vaerdipapir eller med Stempelmaerker, Frimaerker og lignende Frigerelsesmidler, at gjorte eller forfalskede, straffes med simpelt Faengsel eller med Arbejdsfaengsel Forveksling let kan finde Sted. i indtil 3 Aar. Har Udgiveren eller den, § 159. W e r inländisches oder aus- T. F S i . 1 9 0 y for hvem han handier, i god Tro modtaget Pengene, er Straffen Bede og kan ländisches Metallgeld oder Papiergeld under formildende Omstaendigheder helt I fälschlich anfertigt oder verfälscht, um i das falsche Geld als echtes in Verkehr bortfalde. Lov om Fors. § 27. Den, som ud- zu bringen, oder wer in gleicher Absicht spreder Genstande, som ved Form og Ud- '• falsches Geld sich verschafft, wird mit styr frembyder saa vaesentlig ydre Lighed [ Zuchthaus, bei mildernden Umständen mit med Penge eller med et til almindeligt i Gefängnis nicht unter einem Monat beOmleb bestemt Vaerdipapir eller med Stemstraft. pelmaerker, Frimaerker og lignende Frigo§ 160. W e r vorsätzlich falsches Geld relsesmidler, at Forveksling let kan finde als echtes in Verkehr bringt, wird mit Sted, straffes med Bode. Zuchthaus, bei mildernden Umständen mit Gefängnis nicht unter einem Monat : bestraft. Hatte der Täter das falsche Geld als D. Fsl. § 155. Den, som efterger eller for1 9 2 3 i a l s k e r Penge for at bringe dem i Om- j echtes erlangt, so tritt Gefängnis oder saetning som aegte, eller som i samme ! Haft bis zu sechs Monaten oder GeldHensigt forskaffer sig eller andre efter- ; strafe bis zu eintausend Mark ein. Der gjorte eller forfalskede Penge, straffes Versuch ist strafbar. § 1 6 1 . W e r Geldmiinzen durch Bemed Faengsel indtil 12 Aar. E r Förfalskning sket ved at formind- j schneiden, Abfeilen oder auf andere Art ske Vaerdien af gångbar Ment, er Straf- verringert, um sie als vollgultig in Verfen Faengsel indtil 4 Aar. j kehr zu bringen, oder wer in gleicher § 156. Lige med Eftergerelse og i Absicht verringerte Geldmiinzen sich verFörfalskning straffes Udgivelse af efter- i schafft, wird mit Gefängnis bestraft.
224 Diese Strafbestimmung findet auch wird mit Zuchthaus bis zu zehn J a h r e n auf denjenigen Anwendung, welcher vorbestraft. sätzlich solche Geldmiinzen als vollgultig Dieselbe Strafe trifft den, der falin Verkehr bringt. Hatte der Täter das sches Geld als echtes oder verfälschtes verringerte Geld als vollgultig erlangt, zu einem höheren W e r t in Verkehr bringt. so tritt Geldstrafe bis zu eintausend Hatte der Täter das falsche oder Mark ein. verfälschte Geld als echtes oder unverDer Versuch ist strafbar. fälschtes erlangt, so ist die Strafe Ge§ 162. WTer zum Zwecke eines Miinz- fängnis bis zu sechs Monaten oder Geldverbrechens oder Miinzvergehens zu des- strafe bis zu eintausend Mark. sen Ausfiihrung dienliche Gerätschaften § 2 0 3 . W e r Geldmiinzen in der anfertigt, sich verschafft oder einem Absicht verringert, sie als vollgultig in anderen iiberlässt, wird mit Gefängnis Verkehr zu bringen, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren bestraft. bestraft. § 163. Auf die Einziehung von falDieselbe Strafe trifft den, der solche schem oder verringertem Gelde sowie Geldmiinzen als vollgiiltig in Verkehr von Gegenständen der im § 162 bezeich- bringt. neten Art ist zu erkennen, auch wenn Hatte der Täter das verringerte Geld die Verfolgung und Verurteilung einer als vollgiiltig erlangt, so ist die Strafe bestimmten Person nicht stattfindet. Gefängnis bis zu sechs Monaten oder § 164. Dem Papiergelde stehen gleich Geldstrafe bis zu eintausend Mark. Banknoten, Schuldverschreibungen, in § 204. W e r zur Vorbereitung eines denen die Zahlung einer bestimmten Geld- Geldverbrechens oder Geldvergehens zu summe versprochen wird, Aktien, Inte- dessen Ausfiihrung dienliche Mittel oder rims-, Zins-, Gewinnanteils- oder Erneue- Gerätschaften anfertigt oder sich verrungsscheine, soweit diese Papiere auf schafft, wird mit Gefängnis bestraft. den Inhaber lauten und von einem zur § 30 findet Anwendung. Ausgabe Berechtigten ausgestellt sind. § 205. Dem Papiergelde stehen § 308. Ebenso wird bestraft [mit Geld- gleich: Banknoten, Schuldverschreibungen, strafe bis zu zweihundert Mark oder mit in denen die Zahlung einer bestimmten Haft bis zu zwei Monaten] •— — — Geldsumme versprochen wird, Aktien, 4) wer W'arenempfehlungskarten, An- Interims-, Zins-, Gewinnanteils-, oder kundigungen oder andere Drucksachen oder Erneuerungsscheine, soweit diese Papiere Abbildungen, die im Verkehr leicht mit { auf den Inhaber lauten und von einem Papiergeld oder solchen Papieren, die dem zur Ausgabe Berechtigten ausgestellt sind. Papiergeld gleichstehen (§ 164), verwech§ 207. W e r Schuldverschreibungen selt werden können, anfertigt oder ver- auf den Inhaber, in denen die Zahlung breitet, oder wer Stempel, Stiche, Plätten einer bestimmten Geldsumme versprochen oder andere Formen, die zu ihrer Her- wird, ohne die erforderliche staatliche stellung dienen können, anfertigt; Genehmigung in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis oder Geldstrafe bis zu Geg. § 2 0 2 . W e r Metallgeld oder Papierzehntausend Mark bestraft. geld in der Absicht fälschlich anfertigt | § 208. W e r ohne Erlaubnis der zuoder verfälscht, das falsche Geld als | ständigen Behörde Papier anfertigt oder echtes oder das verfälschte zu einem j in Verkehr bringt, das dem zur Herstelhöheren Wert in Verkehr zu bringen, } lung von Reichskassenscheinen oder von
225 Reichsbanknoten verwendeten, durch äussere Merkmale erkennbar gemachten Papierhinsichtlich dieser Merkmale gleich oder so ähnlich ist, dass die Verschiedenheit nur durch Anwendung besonderer Aufmerksamkeit wahrgenommen werden känn, wird mit Gefängnis bestraft. 1st die Handlung fahrlässig begången, so ist die Strafe Gefängnis bis zu sechs Monaten oder Geldstrafe bis zu eintausend Mark. § 360. Mit Geldstrafe bis zu dreihundert Mark wird bestraft: 1) wer Formen, die zur Herstellung von Metall- oder Papiergeld oder . von solchen Papieren, die dem Papiergeld gleichstehen (§ 205), von amtlichen Wertzeichen (§ 206), von öffentlichen Bescheinigungen oder Beglaubigungen dienen können, oder wer Abdriicke der bezeichneten Formen oder Formulare zu den genannten Papieren, Beglaubigungen oder Bescheinigungen ohne schriftliche Erlaubnis einer Behörde anfertigt, sich verschafft oder einem anderen als der Behörde iiberlässt; 2) wer Drucksachen anfertigt oder in Verkehr bringt, die im Verkehr leicht mit Papiergeld oder solchen Papieren, die dem Papiergeld gleichstehen (§ 205), verwechselt werden können, oder wer Formen, die zu ihrer Herstellung dienen können, anfertigt. T. Fsl. § 245. W e r deutsches oder auslän1 9 1 9 . disches Metallgeld oder Papiergeld in der Absicht fälschlich anfertigt oder verfälscht, es als echt in Verkehr zu bringen, oder wer sich in dieser Absicht falsches Geld verschafft, wird mit Zuchthaus bestraft. Ebenso wird bestraft, wer falsches Geld als echt in Verkehr bringt. § 246. W e r inländisches oder ausländisches Metallgeld in der Absicht verringert, es als vollwertig in Verkehr zu bringen, oder wer sich verringertes Geld
in dieser Absicht verschafft, wird mit Gefängnis bestraft. Ebenso wird bestraft, wer verringertes Geld als vollwertig in Verkehr bringt. Der Versuch ist strafbar. W e r die Tat gewerbsmässig begeht, wird mit Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n bestraft. § 247. W e r falsches oder verringertes Geld, das er als echt oder vollwertig eingenommen hat, als echt oder vollwertig weitergibt, obwohl er es als falsch oder verringert erkannt hat, wird mit Gefängnis bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu dreitausend Mark bestraft. Ebenso wird bestraft, wer falsches oder verringertes Geld, das ein anderer als echt oder vollwertig eingenommen hat, fiir diesen als echt oder vollwertig weitergibt, obwohl er es als falsch oder verringert erkannt hat. Der Versuch ist strafbar. § 248. Dem Papiergelde stehen gleich Banknoten, Schuldverschreibungen, in denen die Zahlung einer bestimmten Geldsumme versprochen wird, Aktien, Interims-, Zins-, Gewinnanteils- und Erneuerungsscheine, soweit diese Papiere auf den Iuhaber und auf einen Aussteller lauten, der zur Ausgabe berechtigt ist. § 249. Wer, abgesehen von den Fallen des § 55 des Bankgesetzes, vorsätzlich oder fahrlässig im Inland ausgestellte Schuldverschreibungen auf den Inhaber, in denen die Zahlung einer bestimmten Geldsumme versprochen wird, im Inland ohne staatliche Genehmigung in Verkehr bringt, wird mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe bis zu fiinfzigtausend Mark bestraft., § 252. Mit Gefängnis bis zu zwei Jahren oder mit Geldstrafe wird bestraft, wer zum Zwecke einer Geldfälschung, einer Geldverringerung oder einer W e r t zeichenfälschung 1. Formen oder andere Gerätschaften,
226 die zur Ausfiihrung einer Geldfäleinem anderen als der Behörde oder dem schung, Geldverringerung oder Wert- Aussteller oder Hersteller iiberlässt. Den Formen stehen die mit solchen zeichenfälschung dienen können, Formen hergestellten Abdrucke gleich. 2. Papier, das einer zur Herstellung von § 427. Wer geschäftliche AnkundiPapiergeld (§ 248) oder der in § 250 genannten Gegenstände bestimmten gungen oder andere Drucksachen oder Papierart gleicht oder zum Verwech- Abbildungen anfertigt oder verbreitet, die fur den Verkehr die Gefahr einer Verseln ähnlich ist, wechslung mit Papiergeld (§ 248) begriinanfertigt, sich verschafft, feilhält oder den, wird mit Geldstrafe bis zu eintausend einem anderen iiberlässt. Mark bestraft. Den Formen oder Gerätschaften stehen Ebenso wird bestraft, wer Formen andie mit solchen Formen oder Gerätschaf- ertigt oder verbreitet, die zur Herstellung ten hergestellten Abdriicke gleich. solcher Drucksachen oder Abbildungen § 2 5 3 . Falsches oder verringertes Geld dienen können. § 428. Formen, Abdriicke, Vordrucke, sowie die falschen, wiederverwendeten oder zur Wiederverwendung bestimmten Papier, Drucksachen und Abbildungen Wertzeichen, Karten oder Marken (§§ der in den §§ 425, 426 bezeichneten Art können eingezogen werden, und zwar auch 250, 251) sind einzuziehen, auch wenn dann, wenn sie dem Täter nicht gehören. sie dem Täter nicht gehören. Das Gleiche gilt fiir Gerätschaften, Abdriicke und Papier der im § 252 be§ 194. W e r Geld in der Absicht T . F s l . zeichneten Art. fälscht oder verfälscht, es als echt in 1 9 2 5 . Hat der Eigentiimer des Geldes an Verkehr zu bringen, oder wer sich in der Geldfälschung oder Geldverringerung dieser Absicht falsches oder verfälschtes nicht teilgenommen, so ist das Geld nur Geld verschafft, wird mit Zuchthaus beunbrauchbar zu machen. straft. Sind wegen Hinterziehung von AbgaEbenso wird bestraft, wer falsches ben oder Gebiihren Strafen verwirkt so : oder verfälschtes Geld in Verkehr bringt. werden sie neben den in den §§ 250 bis § 195. W e r Metallgeld in der Ab252 vorgesehenen Strafen verhängt. sicht verringert, es als vollwertig in Ver§ 426. Mit Geldstrafe bis zu ein- kehr zu bringen, oder wer sich verringertausend Mark wird bestraft, wer ohne tes Geld in dieser Absicht verschafft, schriftliche Erlaubnis der zuständigen Be- wird mit Gefängnis bestraft. hörde oder des rechtmässigen Ausstellers Ebenso wird bestraft, wer verringeroder Herstellers — — tes Geld als vollwertig in Verkehr bringt. 2. Formen oder andere Gerätschaften,. j Der Versuch ist strafbar. die zur Herstellung von Metallgeld I W e r die Tat gewerbsmässig begeht, oder Papiergeld (§ 248) oder von Wertzeichen, Karten oder Marken der wird mit Zuchthaus bis zu fiinf Jahren im § 250 bezeichneten Art dienen bestraft. § 196. W e r falsches, verfälschtes oder können, 3. Papier, das einer zur Herstellung der verringertes Geld, das als echt oder vollin Nr. 1, 2 bezeichneten Gegenstände wertig eingenommen worden ist, in der bestimmten Papierart gleicht oder zum Absicht, den durch die Einnahme entVerwechseln ähnlich ist, standenen Schaden von sich oder einem anfertigt, sich verschafft, feilhält oder anderen abzuwälzen, als echt oder voll-
227 Dem Gelde stehen gleich Banknoten, wertig weitergibt, wird mit Gefängnis Schuldverschreibungen, in denen die Zahbis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe lung einer bestimmten Geldsumme verbestraft. sprochen wird, Aktien, Interims-, Zins-, Der Versuch ist strafbar. § 199. W e r zum Zwecke einer Geld- Gewinnanteils- und Erneuerungsscheine, soweit diese Papiere auf den Inhaber und fälschung, Geldverringerung oder W e r t zeichenfälschung Formen oder andere auf einen Aussteller lauten, der zur Ausgabe berechtigt ist. Gerätschaften, die zur Herstellung von § 365. Wer ohne schriftliche ErGeld oder von Wertzeichen oder Wertlaubnis der zuständigen Behörde oder des marken der im § 197 bezeichneten Art oder zur Geldverringerung geeignet sind, rechtmässigen Ausstellers oder Herstellers oder mit solchen Gerätschaften herge- Formen oder andere Gerätschaften, die stellte Abdriicke anfertigt, sich verschafft, zur Herstellung öffentlicher Urkunden oder Beglaubigungszeichen, von Geld (§ 201) feilhält oder einem anderen iiberlässt, wird mit Gefängnis bis zu zwei J a h r e n oder von Wertzeichen oder Wertmarken der im § 197 bezeichneten Art geeignet oder mit Geldstrafe bestraft. sind, oder Abdriicke, die mit solchen GeEbenso wird bestraft, wer zum Zwecke rätschaften hergestellt sind, oder Voreiner Geldfälschung oder einer Wert- drucke fur öffentliche Urkunden oder zeichenfälschung Papier anfertigt, sich Beglaubigungszeichen anfertigt, sich ververschafft, feilhält oder einem anderen schafft, feilhält oder einem anderen als iiberlässt, das einer Papierart gleicht oder der Behörde oder dem Aussteller oder zum Verwechseln ähnlich ist, die zur Hersteller iiberlässt, wird mit Geldstrafe Herstellung von Geld oder Wertzeichen bestraft. oder Wertmarken der im § 197 bezeichEbenso wird bestraft, wer ohne schriftneten Art bestimmt ist. liche Erlaubnis der zuständigen Behörde § 200. Falsches, verfälschtes oder oder des rechtmässigen Ausstellers oder Herstellers Papier, das einer zur Herverringertes Geld sowie die falschen, wiederverwendeten oder zur Wiederver- stellung der in Abs. 1 bezeichneten Gewendung bestimmten Wertzeichen oder genstände bestimmten Papierart gleicht Wertmarken der im § 197 bezeichneten oder zum Verwechseln ähnlich ist, anArt sind einzuziehen, auch wenn sie nicht fertigt, sich verschafft, feilhält oder einem anderen als der Behörde oder dem Ausdem Täter gehören. ! steller oder Hersteller iiberlässt. Das gleiche gilt fiir Gerätschaften, § 366. Wer geschäftliche AnkiindiAbdriicke und Papier der im § 199 be| gungen oder andere Drucksachen oder zeichneten Art. Abbildungen anfertigt oder verbreitet, die H a t der Eigentiimer des Geldes an fiir den Verkehr die Gefahr einer Verder Tat nicht teilgenommen, so ist das wechslung mit Papiergeld (§ 201) beGeld nur unbrauchbar zu machen. griinden, wird mit Geldstrafe bestraft. Sind wegen Hinterziehung von AbgaEbenso wird bestraft, wer Formen anben oder Gebuhren Strafen verwirkt, so fertigt oder verbreitet, die zur Herstellung werden sie neben den in den §§ 197 bis solcher Drucksachen oder Abbildungen 199 vorgesehenen Strafen verhängt. geeignet sind. § 2 0 1 . Geld im Sinne dieses Geset§ 367. Gerätschaften, Abdriicke, Vorzes ist inländisches und ausländisches drucke, Papier, Drucksachen und Abbildungen der in den §§ 365, 366 bezeichneGeld, gleichviel aus welchem Stoff es ten Art können eingezogen werden, und hergestellt ist.
•
228 zwar auch dann, wenn sie nicht dem Täter gehören. § 220. 1. W e r falsches Metallgeld oder Papiergeld anfertigt, um es als echt in Verkehr zu setzen; 2. wer echtem Metallgeld oder Papiergeld den Schein eines höheren Wertes oder ausser Verkehr gesetztem Gelde den Schein gångbaren Geldes verleiht, um es in dieser Gestalt in Verkehr zu setzen; 3. wer falsches oder verfälschtes Geld an sich bringt oder einem anderen verschafft. damit es als echt oder unverfälscht in Verkehr gesetzt werde; 4. wer falsches oder verfälschtes Geld als echt oder unverfälscht in Verkehr setzt. wird mit Kerker oder Gefängnis von einem bis zu zehn Jahren bestraft. 5. W e r die Tat in grossem Umfange begeht oder wer Geld auf solche Art fälscht oder verfälscht, die zur Täuschung besonders geeignet ist; (i. der Täter, der wiederholt nickfällig ist oder die Tat gewerbemässig begeht, wird mit Kerker von zwei bis zu fvinfzehn Jahren bestraft. Neben der Freiheitsstrafe kann in alien Fallen Geldstrafe bis zum Zehnfachen des Betrages der Fälschung verhängt werden. § 2 2 1 . W e r Geld in einem fiinf undzwanzig Kronen nicht tibersteigenden Betrage fälscht oder verfälscht, ohne Mittel anzuwenden, welche die Vervielfältigung erleichtern, oder wer falsches oder verfälschtes Geld in einem fiinf undzwanzig Kronen nicht iibersteigenden Betrag an sich bringt, einem anderen verschafft oder als echt oder unverfälscht in Verkehr setzt, wird mit Kerker von einem bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von drei Monaten bis zu drei Jahren bestraft. Neben der Freiheits-
strafe kann Geldstrafe bis zum Zehnfachen des Betrages der Fälschung ver hängt werden. § 222. 1. W e r falsches oder verfälschtes Geld, das er ohne Kenntnis dieser Eigenschaft erhalten hat, als echt oder unverfälscht in Verkehr setzt, wird mit Gefängnis oder Haft von einer W^oche bis zu einem J a h r e bestraft. 2. W e r Geld abschiebt, bei dem der Betrag der Fälschung hundert Kronen iibersteigt, wird mit Gefängnis oder Haft von vier Wochen bis zu drei J a h r e n bestraft. 3. W e r Geld abschiebt, das er oder sein Auftraggeber in Zahlung erhalten hat, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu zweitausend Kronen bestraft. § 2 2 3 . 1. W e r den Metallgehalt eines Geldstiickes verringert, um es als vollwertig in Verkehr zu setzen; 2. wer verringertes Geld an sich bringt oder einem anderen verschafft, damit es als vollwertig in Verkehr gesetzt werde; 3. wer ein in seinem Metallgehalte verringertes Geldstuck als vollwertig in Verkehr setzt, wird mit Gefängnis von zwei Wochen bis zu zwei Jahren bestraft. 4. W e r die Tat gewerbemässig begeht, wird mit Kerker von einem bis zu fiinf Jahren oder mit Gefängnis von sechs Monaten bis zu fiinf Jahren bestraft. Neben der Freiheitsstrafe kann in alien Fallen Geldstrafe bis zum Zehnfachen der Verringerung des W e r t e s verhängt werden. 224. W e r verringertes Geld, das er ohne Kenntnis dieser Eigenschaft erhalten hat, als vollwertig in Verkehr setzt, wird mit Gefängnis oder Haft bis zu sechs Monaten oder mit Geldstrafe bis zu zweitausend Kronen bestraft. W e r Geld abschiebt, das er oder sein
:•
229 Auftraggeber in Zahlung erhalten hat, ist nicht strafbar. § 2 2 5 . 1. W e r die aus einer Geldverringerung gewonnenen Metallteile erwirbt oder veräussert, wird mit Gefängnis von einer Woche bis zu einem J a h r e bestraft. 2. AVer die Tat an Metallteilen begeht, deren Metallwert fiinfundzwanzig Kronen iibersteigt, wird mit Gefängnis von vier Wochen bis zu drei Jahren bestraft. Neben der Freiheitsstrafe kann in beiden Fallen Geldstrafe bis zum Zehnfachen des Betrages verhängt werden. § 226. Öffentliche Wertpapiere sind Banknoten, soferne sie nicht gesetzliche Zahlungsmittel sind, und auf den Inhaber lautende oder durch Indossament iibertragbare Aktien und ebensolche Schuldverschreibungen, die vom Staate, von einem Lande, Bezirke, einer Gemeinde, einer Gesellschaft oder Person auf gesetzlicher Grundlage ausgegeben sind, sowie ihre Coupons und Talons. § 227. 1. W e r ein falsches öffentliches Wertpapier anfertigt, um es als echt in Verkehr zu setzen; 2. wer einem echten öffentlichen Wertpapier den Schein eines höheren Wertes oder einem ausser Verkehr gesetzten öffentlichen Wertpapiere den Schein eines noch gångbaren Wertpapieres verleiht, um es in dieser Gestalt in Verkehr zu setzen; 3. wer ein falsches oder verfälschtes öffentliches Wertpapier an sich bringt oder einem anderen verschafft, damit es als echt oder unverfälscht in Verkehr gesetzt werde; 4. wer ein falsches oder verfälschtes öffentliches Wertpapier als echt oder unverfälscht in Verkehr setzt, wird mit Kerker oder Gefängnis von einem bis zu zehn Jahren bestraft. 5. W e r die Tat in grossem Umfange begeht oder wer ein Wertpapier
auf solche Art fälscht oder verfälscht, die zur Täuschung besonders geeignet i s t ; 6. der Täter, der wiederholt ruckfällig ist oder die Tat gewerbemässig begeht, wird mit Kerker von zwei bis zu fiinf zehn Jahren bestraft. Neben der Freiheitsstrafe kann in alien Fallen Geldstrafe bis zum Zehnfachen des Betrages der Fälschung verhängt werden. § 228. W e r ein öffentliches W e r t papier in einem fiinfundzwanzig Kronen nicht iibersteigenden Betrage fälscht oder verfälscht, ohne Mittel anzuwenden, welche die Vervielfältigung erleichtern, oder wer ein falsches oder verfälschtes öffentliches Wertpapier in einem fiinfundzwanzig Kronen nicht iibersteigenden Betrag an sich bringt, einem anderen verschafft oder als echt oder unverfälscht in Verkehr setzt, wird mit Kerker von einem bis zu drei Jahren oder mit Gefängnis von drei Monaten bis zu drei Jahren bestraft. Neben der Freiheitsstrafe kann Geldstrafe bis zum Zehnfachen des Betrages der Fälschung verhängt werden. § 229. W e r ein Mittel oder Werkzeug anfertigt oder erwirbt, das zur Fälschung oder Verfälschung von Geld oder öffentlichen Wertpapieren dienen soil, wird mit Gefängnis von zwei Wochen bis zu zwei Jahren bestraft. § 230. 1. W e r falsches Metallgeld oder Papiergeld oder ein falsches öffentliches Wertpapier anfertigt, ohne die Absicht, es als echt in Verkehr zu setzen: 2. wer Metallgeld oder Papiergeld oder ein öffentliches Wertpapier verfälscht, ohne die Absicht, es als unverfälscht in Verkehr zu setzen; 3. wer Metallzeichen, Drucksachen oder andere Gegenstände, welche Geld oder öffentlichen Wertpapieren täuschungsfähig ähnlich sehen, verfertigt, feilhält, in Verkehr setzt oder in das Inland einfuhrt,
230 wird mit Haft bis zu sechs Wochen 206. W e r Metallgeld, Papiergeld oder S c h w oder mit Geldstrafe bis zu fiinfhundert j Banknoten fälscht, um sie als echt in Kronen bestraft. Umlauf zu bringen, wird mit Zuchthaus Der Täter, der freiwillig und nicht bestraft. weil er weiss, dass seine Tat entdeckt In besonders leichten Fallen ist die ist, den Gegenstand vernichtet oder zur Strafe Gefängnis. Gefährdung des Verkehres unbrauchbar Der Täter ist auch strafbar, wenn er macht, wird straflos. die Tat im Ausland begången hat, in der § 2 3 1 . Die Bestimmungen sind auf ! Schweiz betreten und nicht ausgeliefert Geld und öffentliche Wertpapiere des j wird. Auslandes anzuwenden. 207. W e r Metallgeld, Papiergeld oder § 232. 1. Wer, ohne hiezu gesetz- Banknoten verfälscht, um sie zu einem lich berechtigt zu sein, die Ausgabe von höhem WTert in Umlauf zu bringen, wird Banknoten oder anderen auf den Inha- mit Zuchthaus bis zu fiinf J a h r e n oder ber lautenden unverzinslichen Schuldver- ; mit Gefängnis nicht unter sechs Monaten schreibungen veranstaltet, die im inlän- i bestraft. dischen Verkehr als Geldzeichen verwenIn besonders leichten Fallen ist die det werden können, wird mit Geldstrafe i Strafe Gefängnis. in der Höhe des Zehnfachen der ausge208. W e r falsches oder verfälschtes gebenen Wertzeichen, jedoch nicht unter i Metallgeld oder Papiergeld, falsche oder zehntausend Kronen bestraft. Der Täter verfälschte Banknoten als echt oder unwird nur mit Ermächtigung der Anstalt verfälscht in Umlauf bringt, wird mit verfolgt, deren Privileg verletzt wurde. Zuchthaus bis zu drei Jahren oder mit 2. W e r die Ausgabe von GeldzeiGefängnis bestraft. chen aus Metall veranstaltet, die im inHat der Täter oder sein Auftraggeber ländischen Verkehr als Geld verwendet oder sein Vertreter das Geld oder die werden können, oder wer solche Geldzei- Banknoten als echt oder unverfälscht chen in das Inland einfiihrt, wird wegen eingenommen, so ist die Strafe GefängVergehens mit Geldstrafe in der Höhe j nis oder Busse. des fiinffachen Wertes der ausgegebenen 209. 1. W e r Geldmiinzen durch BeGeldzeichen bestraft. Der Täter wird j schneiden, Abfeilen oder auf andere Art nur mit Ermächtigung des Finanzmini- ! verringert, um sie als vollwertig in Umsters verfolgt. | lauf zu bringen, wird mit Gefängnis oder Die Geldstrafe kann den Betrag von 1 mit Busse bestraft. fiinfzigtausend Kronen iibersteigen. Die Betreibt der Täter das Verringern geErsatzsstrafe darf nicht höher als mit werbsmässig, so ist die Strafe Zuchthaus Haft in der Dauer eines Jahres bemesbis zu drei Jahren oder Gefängnis nicht sen werden. unter einem Monat. § 2 3 3 . W e r entgegen einem kund2. W e r so verringerte Geldmiingemachten Verbote der Regierung ge- j zen als vollwertig in Umlauf bringt, werbemässig oder gewohnheitsmässig aus- ; wird mit Gefängnis oder mit Busse ländisches Geld in Zahlung oder an bestraft. Zahlungsstatt gibt oder nimmt, wird mit Hat der Täter oder sein Auftraggeber Haft bis zu vier Wochen oder mit Geldoder sein Vertreter die Miinze als vollstrafe bis zu dreihundert Kronen bestraft. wertig eingenommen, so ist die Strafe Busse.
231 210. W e r falsches oder verfälschtes |1 Metallgeld, Papiergeld. Banknoten und Wertzeichen des Auslandes. Metallgeld oder Papiergeld, falsche oder § 325. Wer verrufenes oder abgeverfälschte Banknoten oder verringerte niitztes Metallgeld des In- oder Auslandes Geldmiinzen einfuhrt, erwirbt oder lagert, einfuhrt oder erwirbt, um es in Umlauf um sie als echt, unverfälscht oder vollwertig in Umlauf zu bringen, wird mit | zu bringen, wer sdches Geld in grosser Menge Gefängnis bestraft. j in Umlauf bringt, W e r sie in grosser Menge einfiihrt, wird mit Haft oder mit Busse bestraft. erwirbt oder lagert, wird mit Zuchthaus Das Geld wird eingezogen. bis zu fiinf Jahren bestraft. § 326. Wer, um sich oder einen an2 1 3 . W e r Geräte zum Falschen oder dern unrechtmässig zu bereichern, Silberkurantmunzen oder ScheidemiinVerfälschen von Metallgeld, Papiergeld, Banknoten, amtlichen Wertzeichen oder zen, die in der Schweiz keinen gesetzlichen amtlichen Zeichen anfertigt oden sich ver- Kurs haben, einfuhrt oder erwirbt, um sie schafft, um sie unrechtmässig zu ge- in Umlauf zu bringen, solche Miinzen in grosser Menge in brauchen, Umlauf bringt, wer Geräte, womit Metallgeld, Pawird mit Haft oder mit Busse bestraft. piergeld, Banknoten, amtliche Wertzei§ 327. Wer, ohne die Absicht zu chen oder amtliche Zeichen hergestellt falschen, insbesondere zum Scherz oder werden, unrechtmässig gebraucht, | zur Reklame, Metallgeld, Papiergeld, Bankwird mit Gefängnis bestraft. i noten oder amtliche Wertzeichen des In215. Falsches, verfälschtes oder ver- i oder Auslandes so nachmacht oder nachringertes Metallgeld, falsches oder ver- ahmt, dass die Gefahr einer Verwechslung fälschtes Papiergeld, falsche oder ver- mit wirklichem Metallgeld, wirklichem fälschte Banknoten, amtliche Wertzeichen, Papiergeld, wirklichen Banknoten oder amtliche Zeichen, Masse, Gewichte, Wagen wirklichen amtlichen Wertzeichen herbeioder andere Messinstrumente, sowie die gefiihrt wird, wer solche Gegenstände einfuhrt, feilFälschungsgeräte, werden eingezogen. unhält oder in Verkehr bringt, brauchbar gemacht oder vernichtet. wird mit Busse bestraft. 2 1 6 . Die Bestimmungen dieses AbDie nachgemachten oder nachgeahmten schnittes finden auch Anwendung auf Gegenstände werden eingezogen.
Bilaga till Tredje L. K.
1839 Avd. L.
B.
1844 I) Dokumentförfalskning. 13 kap. § 1. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra, falskeligen skrifver allmän handling, eller sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar, eller å falsk skrift förskaffar sig underskrift eller besegling, hvarmed egenskap af allmän handling deråt beredes, domes till straffarbete i tredje eller fjerde grad.
14 kap. § 1. Hvar som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra, falskeligen skrifver allmän handling, eller sådan handling, genom tillägg eller utplåning, eller annorledes, falskeligen förändrar, eller å falsk skrift förskaffar sig underskrift eller besegling, hvarmed egenskap af allmän handling deråt beredes, domes till fängelse i tredje eller fjerde grad. Är ej bruk gjordt af den förfalskade handlingen; då må straffet nedsättas till fängelse i femte grad.
K. F.
/9
Bilaga till Tredje
Avd.
1858 Str. L.
1864 I) Dokumentförfalskning. § 1. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon domstols eller annan offentlig myndighets dombok eller hufvudprotokoll, Kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; domes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. Förfalskar eller förstör embets- eller tjensteman, i afsigt, som ofvan är sagd, slika handlingar eller skrifter, som han under sin vård har; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år. § 2. Har någon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens- namn, eller i Rikets Ständers eller deras avdelningars, eller i domstols, Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig myndighets, eller i särskild embets- eller tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken af allmän handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; domes till straffarbete från och med ett till och med fyra år.
12 kap. 1 §. Den, som sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar eller ock förstör någon domstols eller annan offentlig Myndighets dombok eller hufvudprotokoll, Kronans räkenskapsböcker eller andra sådana handlingar eller skrifter, som till allmän nytta och efterrättelse äro; domes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.
2 §. Har nägon antingen förfalskat allmän handling, som är utgifven i Konungens namn, eller i Rikets Ständers eller deras Afdelningars, eller i domstols, Konungens Befallningshafvandes eller annan offentlig Myndighets, eller i särskild embets- eller tjenstemans uti ärende, som till hans embete eller tjenst hörer, eller å falsk skrift tillsatt eller annorledes förskaffat sig underskrift eller besegling, hvarmed sken af allmän handling deråt beredes; och har han af den falska handlingen, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, bruk gjort; dömes till straffarbete från och med ett till och med fvra år.
234 L.
K.
1839 L.
B.
§ 2. Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass eller betyg om frägd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt, och har man förfalskningen gjort, för att dermed sig eller annan forthjelpa, eller underhäll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa: varde dömd till fängelse i sjunde eller sjette grad. Är ej bruk gjordt af den förfalskade handlingen; då må fängelsestraffet ej sättas högre, än i sjunde grad. § 3. Med allmän handling förstås § 3. Med allmän handling förstås den, som skrifves eller utgår i Konungens den, som skrifves eller utgår i Konunnamn, eller i Rikets Ständers eller deras gens namn, eller i Rikets Ständers eller afdelningars, eller i Domstols, Konungens | deras Afdelningars, eller i Domstols, KoBefallningshafvandes eller annan offent- nungens Befallningshafvandes eller annan lig Myndighets, eller i särskild embets- offentlig Myndighets, eller i särskild emeller tjenstemans, uti ärende, som till bets- eller tjenstemans, uti ärende, som dess embete eller tjenst hörer. till embete eller tjenst hörer. 26 kap. § 1. Hvar som, sig eller § 4. Den som, sig eller annan till annan till nytta, eller att dermed skada i nytta, eller att dermed skada göra, falgöra, falskeligen i annans namn skrifver skeligen i annans namn skrifver köpebref, köpebref, testamente, kontrakt, skulde- | testamente, kontrakt, skuldebref, vexel, bref, vexel, invisning, kredit eller qvittö- j invisning, kredit- eller qvittobref, hanbref, handelsbok eller annan enskild hand- j delsbok eller annan enskild handling, ling, som till bevis om rättighet eller som till bevis om rättighet eller befrielse befrielse från förbindelse tjenar, eller från förbindelse tjenar, eller sådan handgenom tillägg, utplåning eller annorledes, ling, genom tillägg eller utplåning, eller förfalskar sådan handling, skall fällas annorledes, falskeligen förändrar, eller till straffarbete i femte eller fjerde grad, å falsk skrift förskaffar sig underskrift, och tillika dömas medborgerligt förtro- ! hvarmed sken af gällande handling deråt ende för alltid förlustig. beredes, dömes till fängelse i femte eller fjerde grad. Är ej bruk gjordt af den förfalskade handlingen; då må straffet nedsättas till fängelse i sjette grad. § 2. Sker förfalskning, som i 1 § • § 5. Begår någon förfalskning, som sägs. af annan enskild handling, såsom j i 4 §. sägs, af annan enskild handling, orlofssedel, betyg om god frägd, fattig- [ än de der nämnda, såsom af orlofssedel dom eller sjukdom, eller annat dylikt; eller betyg om frägd, fattigdom, sjukdom dömes förfalskaren till fängelse eller I eller annat dylikt; vare straffet fängelse straffarbete i femte grad. i sjunde grad. Är ej bruk gjordt af den förfalskade handlingen; varde den omständighet, vid straffets bestämmande, såsom mildrande ansedd.
K. F.
/a
1858 Str. L. 1864
§ 3. Var handlingen af mindre vigt, såsom resepass, eller betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan forthjelpa eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; då skall till straffarbete från och med fyra månader till och med två år dömas.
3 §. Var handlingen av mindre vigt, såsom betyg om frejd, fattigdom, sjukdom, eller annat dylikt; och har man deraf sig begagnat för att sig eller annan forthjelpa, eller underhåll, sjukvård eller annan slik förmån åt sig eller annan förskaffa; dä skall till straffarbete i högst ett år dömas.
§ 4. Den som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente, kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjenar, eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete från och med sex månader till och med tre år. § 5. Har man, på sätt i 4 § säges, skrifvit eller förfalskat samt begagnat annan enskild handling än de der nämnde, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete från och med två månader till och med ett år. § 2 3 . Såsom bedrägeri skall anses och efter 22 § straffas: l:o) Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, be-
4 §. Den, som falskeligen i annan persons namn skrifver köpebref, testamente, kontrakt, skuldebref, vexel, invisning, kredit- eller qvittobref, handelsbok eller annan enskild handling, som till bevis om rättighet eller befrielse från förbindelse tjenar, eller riktig sådan handling genom tillägg, utplåning eller annorledes förfalskar; eller å falsk skrift tillsätter eller förskaffar sig underskrift, hvarmed sken af gällande handling deråt beredes; varde, der han den handling, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar, dömd till straffarbete från och med sex månader till och m6(i fyra år. 5 §. Har man, på sätt i 4 § sägs, skrifvit eller förfalskat och begagnat annan enskild handling, än de der nämnda, såsom orlofssedel, betyg om frejd, fattigdom, sjukdom eller annat dylikt; dömes till straffarbete i högst sex månader. 22 kap. 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas: l:o) Om man, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, begagnar eller beropar sig å veterligen IG
236 L.
K.
13 kap. § 2. Brukar man, i afsigt som i 1 § sägs, allmän handling, den man vet falsk vara; straffes som förf älskare. Gör förfalskaren sjelf bruk af handlingen; vare den omständighet för honom såsom försvårande ansedd. 26 kap. § 3. Brukar man, i afsigt som i 1 § sägs, enskild handling, den man vet falsk vara; straffes som förf älskare. Gör förfalskaren sjelf bruk af handlingen; vare den omständighet för honom såsom försvårande ansedd. 13 kap. § 4. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra, eftergör eller annorledes förfalskar Statens eller andra allmänna stämplar eller märken, hvarmed papper, varor, mått, vigt eller annat dylikt teknas skola; vare förfallen till straffarbete i fjerde eller femte grad.
§ 5. Brukar man veterligen förfalskade stämplar eller märken, som i 4 §. sagde äro, eller missbrukar man till bedrägeri ägta stämplar eller märken; straffes som förfalskare. Gör förfalskaren sjelf bruk af förfalskade stämplar eller
L.
B.
§ 6. Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den han vet falsk vara; straffes såsom hade han förfalskningen sjelf gjort.
§ 7. Den som, sig eller annan till nytta, eller att dermed skada göra, eftergör eller annorledes förfalskar Statens eller andra allmänna stämplar eller märken, hvarmed papper, vara, mått, mål, vigt eller annat dylikt teknas skall, straffes med fängelse i fjerde eller femte grad. Är ej bruk gjordt af det förfalskade; då må straffet nedsättas till fängelse i sjette grad.
§ 8. Den som, i bedräglig afsigt, brukar falska stämplar eller märken, som i 7 § sagda äro, eller begagnar sig af stämpling eller märkning som falskeligen gjord är, eller missbrukar äkta stämplar eller märken, eller stämpling eller märk-
K. F.
/9
gagnar eller beropar sig å veterligen falska sädana handlingar, som i 4 och 5 §§ omförmälas och i diktade personers namn skrifna äro. § 6. Brukar någon, i afsigt, som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf
Str. L. 1864
falska sädana handlingar, som i 12 kap. 4 och 5 § omförmälas och i diktade personers namn skrifna äro. 12 kap. 6 §. Brukar någon, i afsigt som förut sagd är, allmän eller enskild handling, den han vet falsk vara; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
gj<>rt-
7 §. Den som, sig eller annan till § 7. Den som, sig eller annan till nytta eller att dermed skada göra, ä nytta eller att dermed skada göra, å papper, vara, mått, vigt eller annat, som papper, vara, mått, vigt eller annat, som med Statens eller andra allmänna stämp- med Statens eller andra allmänna stämplar eller märken tecknas, falskeligen lar eller märken tecknas, falskeligen dylika stämplar eller märken anbringar; dylika stämplar eller märken anbringar; eller förfalskar eller missbrukar stämpeller förfalskar eller missbrukar stämpling eller märkning, som rätteligen gjord ling eller märkning, som rätteligen gjord är; eller förfalskar det, som i behörig är; eller förfalskar det, som i behörig ordning blifvit stämpladt eller märkt; dö- ordning blifvit stämpladt eller märkt; mes till straffarbete från och med ett I dömes till straffarbete från och med ett till och med fem år. Stämplar eller mär- till och med fyra år. Är ej bruk gjordt af det förfalskade; ker den uppsåtligen falskt, som stämpling eller märkning betrodd är; vare må tiden för straffarbetet nedsättas till straffet sådant arbete från och med fyra hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Har man, i fall som till och med tio år. Är ej bruk gjordt av det förfalskade; sist sagdt är, af egen drift förstört det må tiden för straffarbetet kunna ned- förfalskade eller genom vidtagna åtgärder sättas till hälften af den eljest för brot- förebyggt all skadlig verkan deraf; vare tet stadgade minsta strafftid. Har man, från ansvar fri. i fall sist sagdt är, af egen drift förstört det förfalskade eller genom vidtagna åtgärder förebyggt all skadlig verkan deraf; vare från ansvar fri. § 8. Har någon, med vetskap om säd an förfalskning, som i 7 § sägs, 1 bedräglig afsigt det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
8 §. H a r någon, med vetskap om sådan förfalskning, som i 7 § sägs, i bedräglig afsigt det förfalskade begagnat; straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort.
238 L.
K.
märken; vare den omständighet för honom såsom försvårande ansedd. § 7. Straffbestämmelserne i 1, 2, 4, 5 och 6 §§. skola ock tillämpas, om norrske allmänne handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda, förfalskade eller missbrukade, som der sägs. Förfalskning af annan utländsk offentlig Myndighets handling, eller bruk af sådan vetterligen falsk handling, straffes efter 26 Kapitlet. § 6. Har någon, utan behörigt uppdrag, förfärdigat stämplar eller märken, som i 4 §. sagde äro; straffes, ändå att han om brottsligt uppsåt ej öfvertygad varder, med böter eller fängelse.
L.
B.
24 kap. 13 §. Rifver, flyttar eller vrider man i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller andra gränsemärken, eller märken, som till beteknande af bestämd vattenhöjd satte äro; dömes till straffarbete i femte grad. Samma lag vare om den, som sådana märken falskeligen sätter.
ning som rätteligen gjord är, straffes som förfalskare efter 7 §. § 10. Straffbestämmelserna i 1, 2, 6, 7, 8 och 9 §§ skola ock tillämpas, om Norska allmänna handlingar, stämplar eller märken varda eftergjorda, annorledes förfalskade eller missbrukade, såsom der sägs. Förfalskning af utländsk offentlig Myndighets handling, eller bruk af sådan veterligen falsk handling, straffes efter 4 eller 5 §. § 9. Har någon, utan behörigt uppdrag, förfärdigat stämplar eller märken, som i 7 § sagda äro; straffes, ändå att han om brottsligt uppsåt ej öfvertygad varder, med böter eller fängelse i sjunde grad. 25 kap.lk §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat gränsemärke, eller märke, som till beteknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes till fängelse i sjette eller sjunde grad. Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
14 §. Sätter någon olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än rätta tillverkarens; straffes med böter.
15 §. Sätter någon olofligen ä tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än rätta tillverkarens; straffes med böter.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — 9. om man lägger märke å det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke, att sig något dermed tillegna.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — 9. om man, för att något dermed sig tillegna, lägger märke å det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke.
K. F.
/9
1858 Str. L. 1864
9 §. Hvad i 2, 3, 6, 7 och 8 §§ är stadgadt, ege ock tillämplighet vid förfalskning eller missbruk af Norrska allmänna handlingar, stämplar eller märken. I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig myndighet i annan Stat, eller bruk af sådan veterligen falsk handling; vare lag, som i 4, 5 eller 6 § sägs.
9 §. Norska allmänna handlingar, stämplar och märken vare, om förfalskning eller missbruk deraf sker, lika med Svenska ansedda. 10 §. I fråga om förfalskning af handling, som utfärdas af offentlig Myndighet i annan Stat, än nu sagd är. eller bruk af sådan veterlig falsk handling, gälle hvad om förfalskningsbrott, som i 4, 5 eller 6 § sägs, stadgadt är.
§ 10. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat gränsemärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes till straffarbete från och med ett till och med fyra år. Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter. Varder embets- eller tjensteman, som betrodd är att rå och rör eller andra sådana märken, som ofvan sagda äro, sätta eller rätta, dervid beträdd med brott emot denna § ; varde dömd till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. § 38. Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse efter thy i 36 § stadgas. Är för brott, hvarom denna § handlar, tillverkningens förlust för visst fall särskildt stadgad; gälle ock det till efterrättelse.
11 §. Rifver, flyttar eller vrider man, i bedrägligt uppsåt, rå och rör eller annat gränsmärke, eller märke, som till betecknande af bestämd vattenhöjd satt är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år. Samma lag vare om den, som sådant märke falskeligen sätter.
22 kap. 16 §. Sätter man olofligen å tillverkning, som till salu hålles, annans märke, än rätte tillverkarens; straffes med böter eller fängelse, efter ty i 13 § stadgas. Är för brott, som sagdt är, tillverkningens förlust för visst fall särskildt stadgad; gälle ock det tilLefterrättelse. 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — 6. om man, för att något därmed sig tillägna, lägger märke å det, som hörer annan till, eller utplånar annans märke.
240 L.
K.
1839 L.
B.
22 §. Uppgifver någon, i orlofssedel eller annan enskild handling, som i 26 Kap. 2 § namnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan missledas eller skadas k a n ; straffes med böter.
25 §. Uppgifver någon, i orlofssedel eller annan enskild handling, som i 14 Kap. 5 § namnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan missledas eller skadas kan; straffes med böter.
2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — — 3. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstörer eller gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar.
26 §. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter eller fängelse i sjunde grad. 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — — 3. om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstörer eller gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar.
2. om man falskeligen nekar namn under skriftlig förbindelse.
2. om man falskeligen nekar namn under skriftlig förbindelse.
L.
K.
sitt
1839 L.
sitt
B. 1844
II) Penningförfalskning. 13 kap. § 8. Eftergör någon guldeller silfvermynt, som inom eller utom Riket gångbart är; dömes till straffarbete i tredje eller andra grad. § 10. Eftergör man kopparmynt; dömes till straffarbete i femte grad.
14 kap. § 1 1 . Eftergör någon guldeller silfvermynt, som inom eller utom Riket gångbart är; dömes till fängelse i tredje eller fjerde grad. § 13. Eftergör man kopparmynt; dömes till fängelse i sjette eller sjunde grad.
§ 9. Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- eller silvermynt, eller det eljest på hvarjehanda sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det, som högre är; dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad.
§ 12. Den som, i bedräglig afsigt, filar eller klipper guld- eller silfvermynt, eller det eljest på hvarjehanda sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det, som högre är, dömes till fängelse i femte eller sjette grad.
K. F.
/9
§ 39. Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling, som i 5 § namnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan vilseledas eller skadas kan; bote från och med fem till och med etthundra riksdaler. § 40. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugu till och med tvåhundra riksdaler. § 2 3 . Såsom bedrägeri skall anses och efter 22 § straffas: 5:o) Om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar. §36. Nekar man emot bättre vetande sin hand och förskrifning — — straffes med böter från och med fem till och med tvåhundra riksdaler. Äro omständigheterna särdeles försvårande, då må till fängelse från och med två månader till och med två år dömas. K. F.
7 Str.
L.
17 §. Uppgifver någon i orlofssedel eller annan sådan enskild handling, som i 12 kap. 5 § namnes, hvad han vet osannt vara, och deraf annan vilseledas eller skadas kan: bote högst etthundra riksdaler. 18 §. Begagnar sig någon svikligen af orlofssedel, pass eller annat dylikt bevis, som för annan utgifvet är; straffes med böter från och med tjugu till och med tvåhundra riksdaler. 2 §. Såsom bedrägeri skall anses och efter 1 § straffas — — — 5:o) Om man uppsåtligen, till förfång för annans rätt, förstör eller gör obrukbara de handlingar, hvarå den sig grundar. 13 g. — — Nekar man emot bättre vetande sin hand och förskrifning — — straffes med böter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande; då må till fängelse dömas.
/ 9 1858
Str.
L.
1864 II) Penningförfalskning. § 1 1 . Eftergör någon guld- eller silfvermynt, som inom eller utom riket gångbart är; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år. Varder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med ett till och med två år dömas. Har man ej myntet utgifvit eller begagnat; må tiden för straffarbetet kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. § 12. Den som i bedräglig afsigt filar" eller klipper guld- och silvermynt, eller det eljest på något sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det, som högre är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med tre år.
12 kap. 12 §. Eftergör någon guldeller silfvermynt, som inom eller utom riket gångbart är; dömes till straffarbote från och med fyra till och med åtta år. Varder kopparmynt eftergjordt; då skall till straffarbete från och med sex månader till och med två år dömas. Har man ej myntet utgifvit eller begagnat, eller äro omständigheterna eljest synnerligen mildrande; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. 13 §. Den, som i bedräglig afsigt filar eller klipper guld- och silfvermynt, eller det eljest på något sätt minskar, eller gifver åt ringare mynt sken af det, som högre är; dömes till straffarbete från och med sex månader till och med fyra år.
242 L.
K.
1839 L. B.
§ 11. Eftergör, eller förfalskar man § 14. Eftergör eller förfalskar man annorledes, sedel, som af Rikets Bank annorledes sedel, som af Rikets Bank eller annat Rikets allmänna Penningeeller annat Rikets allmänna Penningeverk verk, af utländsk Stats Bank, eller, med utgifven är och för mynt i Riket gäller; tillstånd af in- eller utländsk Regering, I dömes till fängelse i andra eller tredje af enskild Bank eller annat enskildt Pengrad. Eftergör eller förfalskar man Norningeverk utgifven är och för penningar ska Riksbankens sedlar; vare lag samma. allmänneligen går och gäller; dömes till Sker det med utländsk Statsbanks penstraffarbete i tredje eller andra grad. ningesedel, eller med sedel, som inom I Riket, med behörigt tillstånd, af enskild Bank eller annat enskildt Penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; då skall till fängelse i tredje eller fjerde grad dömas.
K. F.
/9
1858 Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. § 13. Eftergör eller förfalskar den Rikets mynt, som myntning deraf betrodd är; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år, eller på lifstid. § 14. Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af in- eller utländsk regering, af enskildt penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år. Lag samma vare, der man riktig sådan sedel förändrar, så att derigenom åt densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att gälla, utplånar tecken, hvarigenom sådant utmärkes, eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom sken af giltig sedel deråt beredes. Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat, sedeln ej utgifvit eller begagnat; må tiden för straffarbetet kunna nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid. Varder vid Rikets Ständers Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk anställd embets- eller tjensteman eller den, som betrodd är att Bankens eller penningeverkets sedlar förfärdiga, förvunnen att hafva sådan sedel eftergjort eller, på sätt ofvan sägs, förändrat; varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år, eller på lifstid. § 15. Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt i § 14 sägs, förändrat, och kan af omständigheterna pröfvas, att det ej i be-
Str. L. 1864
243 Är ej bruk gjordt af det förfalskade; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
14 §. Eftergör man sedel, som af Rikets Ständers Bank eller annat Rikets allmänna penningeverk, af annan Stats Bank eller, med tillstånd af in- eller utländsk regering, af enskildt penningeverk utgifven är, för att såsom penningar allmänneligen gå och gälla; dömes till straffarbete från och med fyra till och med tio år. Lag samma vare, der man riktig sådan sedel förändrar, så att derigenom ät densamma gifves sken af högre värde, eller å dylik sedel, som upphört att gälla, utplånar tecken, hvarigenom sådant utmärkes, eller eljest dermed vidtager åtgärd, hvarigenom sken af giltig sedel deråt beredes. Har den, som sedel eftergjort eller, på sätt nu sagdt är, förändrat, sedeln ej utgifvit eller begagnat; må tiden för straffarbetet nedsättas till hälften af den eljest för brottet stadgade minsta strafftid.
15 §. Har man eftergjort mynt eller penningesedel, eller sådan sedel, på sätt i 14 § sägs, förändrat, och kan af omständigheterna pröfvas, att det ej i be-
244 L. K.
1839 L. B.
§ 12. Utprånglar någon vetterligen § 15. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel; falskt mynt eller falsk penningesedel; straffes som förfalskare. Gör förfalska- I straffes såsom hade han sjelf förfalskren det sjelf; vare den omständighet för ningen gjort. Sker sådan utprångling honom såsom försvårande ansedd. af förfalskaren; varde den omständighet för honom såsom försvårande ansedd. § 13. H a r någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen och, ändå att han sådant märkt, sedan gifvit det mynt eller den sedel till annan ut; straffes med fängelse.
§ 16. H a r någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen, och, ändå att han sådant märkt, sedan gifvit det mynt eller den sedel till annan ut; straffes med fängelse i sjunde eller sjette grad.
§ 14. Den som, i uppsåt att efter§ 17. Den som, i uppsåt att eftergöra eller annorledes förfalska mynt eller göra eller annorledes förfalska mynt eller penningesedel, eller med vettskap derom, penningesedel, eller med vetskap om anförfärdigat eller anskaffat stämplar, for- nans uppsåt till sådant brott, förfärdimar eller andra verktvg, hvarmed för- gat eller anskaffat stämpel, form eller falskningsbrottet verkställas skulle, straf- annat verktyg, hvarmed förfalskningsfes såsom för ofulländadt försök dertill. I brottet verkställas skulle, straffes såsom § 15. Har någon, utan behörigt upp- för ofulländadt försök dertill. drag, förfärdigat sådana verktyg, som i § 18. H a r någon, utan behörigt upp14 §. nämnde äro; straffes, ändå att han drag, förfärdigat stämpel, form eller verkom förfalskningsuppsåt eller vettskap • tyg, som i 17 § omtalas; straffes, ändå derom ej öfvertygad varder, med fäng- I att han om uppsåt eller vetskap som der else eller böter. i sägs, ej öfvertygad varder, med fängelse i sjunde grad eller böter.
K. F.
/9
1858 Str. L. 1864
dräglig afsigt skett; straffes ändock, der dräglig afsigt skett; straffes ändå, der han° ej af egen drift det eftergjorda eller han ej af egen drift det eftergjorda eller förändrade förstört eller all skadlig ver- förändrade förstört eller all skadlig verkan deraf förebyggt, med böter från och kan deraf förebyggt, med böter, högst etthundra Riksdaler. med fem till och med etthundra riksdaler. 16 §. Utprånglar någon veterligen § 16. Utprånglar någon veterligen falskt mynt eller falsk penningesedel: falskt mynt eller falsk penningesedel, straffes så, som hade han förfalskningen straffes så, som hade han förfalskningen sjelf gjort. sjelf gjort. Varder bedrägeriet yppadt, innan skada Varder bedrägeriet yppadt innan skada skett: må tiden för straffarbetet neds k e t t ; må tiden för straffarbetet kunna sättas till hälften af den eljest för brotnedsättas till hälften af den eljest för tet stadgade minsta strafftid. brottet stadgade minsta strafftid. 17 §. Har någon blifvit med falskt § 17. Har någon blifvit med falskt mynt eller falsk penningesedel bedragen mynt eller falsk penningesedel bedragen och, ändå att han sådant märkt, sedan och, ändå att han sådant märkt, sedan det mynt eller den sedel till annan ut- det mynt eller den sedel till annan utgifvit eller sökt utgifva; dömes till fängelse gifvit eller sökt utgifva; dömes till fängelse eller straffarbete från och med två eller straffarbete i högst två år. månader till och med två år. 18 §. Har någon, antingen i uppsåt § 18. Har någon, antingen i upp- att begå förfalskning eller missbruk af såt att begå sådant brott, som i 7 § sägs, stämplar eller märken, som i 7 eller 9 eller att eftergöra eller förfalska mynt § omförmälas, eller att eftergöra eller eller penningesedel, eller med vetskap förfalska mynt eller penningesedel, eller, om annans uppsåt till sådant brott, förmed vetskap om annans uppsåt till såfärdigat eller anskaffat stamp, märkjern, dant brott, förfärdigat eller anskaffat form eller annat verktyg, hvarmed förstamp, märkjern, form eller annat verkfalskningen verkställas skulle: och komtyg, hvarmed förfalskningen verkställas mer ej brottet till fullbordan; varde ändå skulle, och kommer ej brottet till fulldömd till fängelse eller straffarbete från bordan; varde ändock dömd till straffoch ined två månader till och med två år. arbete i högst två år eller fängelse i Har någon utan behörigt uppdrag högst sex månader. förfärdigat sådana stampar, märkjern, for° Har någon utan behörigt uppdrag förmar eller verktyg, som i föregående mofärdigat sådana stampar, märkjern, forment omtalas; varde, ändå att han om mar eller verktyg, som i föregående mouppsåt eller vetskap, som der sägs, ej ment omtalas; varde, ändå att han om öfvertygad varder, dömd att bota från uppsåt eller vetskap, som der sägs, ej och med fem till och med etthundra riksövertygad varder, straffad med böter, daler. högst etthundra Riksdaler. Har man, i fall som i denna § sägas, H a r man, i fall som i denna § sägas, af egen drift det förfärdigade eller anaf egen drift det förfärdigade eller anskaffade förstört eller obrukbart gjort; skaffade förstört eller obrukbart gjort; vare från straff fri. vare från straff fri.
246 L. K.
1839 L.
B.
§ 16. Nu komma de i detta Kapi§ 19. Nu komma stämplar, märken, tel nämnde stämplar, märken, formar formar eller andra verktyg, som i detta eller andre verktyg, som äkta äro, någon i kapitel omtalas och äkta äro, någon loflofligen tillhanda: hörer honom ej till att | ligen tillhanda: hörer honom ej till att dem vårda, och lemnar han dem ej af j.dem vårda, och lemnar han dem ej af till Konungens Befallningshafvande eller till Konungens Befallningshafvande eller i annan allmän vård; bote till femtio , i annan allmän vård; bote till femtio Riksdaler. Riksdaler. Lag samma vare, om den, som blifL a g samma vare, om den, som efter vit betrodd att förfärdiga slika stämplar, | behörigt uppdrag förfärdigat slika stämpräglar eller märken, icke aflemnar dem I plar, märken, formar eller verktyg, unomedelbart till det Embetsverk. som dem derlåter att dem aflemna omedelbart till beställt, eller till dess kända bud eller det Embetsverk, som dem beställt, eller tjenare, eller ock annorledes missvårdar till dess kända bud, eller ock annorledes dem, eller de verktyg, hvarmed de för- dem missvårdar, så att missbruk deraf färdigas, sä att missbruk deraf ske kan. ske kan.
§ 17. Med falska stämplar, märken eller formar, eller andra till förfalskning ämnade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk deraf ej ske kan. § 18. Den, som gjort sig förfallen till straff efter 1, 2, 4, 5, 8, 9, 10, 11 eller 12 §., skall ock dömas medborgerligt förtroende för alltid förlustig.
§ 20. Med falska stämplar, märken, formar eller andra till förfalskning ämnade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk deraf ej ske kan. § 2 1 . Den, som till straff efter 1, 2, 4, 7, 11, 12, 13 eller 14 § dömes, vare ock förfallen till den påföljd, som i 2 Kap. 21 § utsatt är.
K. F.
/9
1858 Str. L. 1864
19 §. Nu komma stampar, märkjern, § 19. Nu komma stampar, märkjern, formar eller verktyg, som i 18 § omformar eller verktyg, som i 18 § omförförmälas och äkta äro, någon lofligen mälas och äkta äro, någon lofligen tillhanda : hörer honom ej till att dem vårda, tillhanda: hörer honom ej till att dem bör han dem till Konungens Befallnings- i vårda; bör han dem till Konungens Behafvande eller i annan allmän vård af- ; fallningshafvande eller i annan allmän lemna; gör han det ej och varda de af • vård aflemna: gör han det ej och varda annan, utan hans vetskap och vilja, miss- de af annan, utan hans vetskap och brukade; bote från och med fem till och vilja, missbrukade: straffes med böter, med femtio riksdaler. Samma lag vare, högst etthundra Riksdaler. Samma lag vare, om den, som efter behörigt uppom den, som efter behörigt uppdrag fördrag förfärdigat slika verktyg, underfärdigat slika verktyg, underlåter att dem aflemna till vederbörande, som dem låter att dem aflemna till vederbörande, som dem beställt, eller dess kända bud, beställt, eller dess kända bud, eller ock annorledes dem missvårdar och missbruk ; eller annorledes dem missvårdar, och missbruk deraf sker. deraf sker. Missvårdar embets- eller tjensteman dylika verktyg, som under hans tillsyn äro, straffes derför som för annat tjen- . stefel. 20 §. Med falska stampar, märkjern, § 20. Med falska stampar, märkjern, j formar eller andra till förfalskning ämformar eller andra till förfalskning ämnade verktyg, så ock med hvad genom nade verktyg, så ock med hvad genom förfalskning tillkommit, skall så förfaras, förfalskning tillkommit, skall så förfaras, att missbruk deraf ej ske kan. att missbruk deraf ej ske kan. 21 §. Den, som till straff efter 1, § 2 1 . Den, som till straff efter 1, 2, 4, 7, 10, 1 1 , 12, 13, 14 och 16 §§ 2, 4, 7, 1 1 , 12, 13, 14 eller 16 § fälles, dömes, skall ock förklaras äran förlustig. varde ock dömd medborgerligt förtroende för alltid eller på viss tid förlustig. Pröfvas någon skyldig till straffarbete efter 18 § ; då skall han tillika dömas till förlust af medborgerligt förtroende pä viss tid.
INNEHÅLL. Sid.
Förord FÖRSTA A V D E L N I N G E N : U t k a s t till l a g
1—
7.
ANDRA A V D E L N I N G E N : K o m p a r a t i v översikt a v nuvarande europeisk straffrätt
103.
Förfalskningsbrottets systematiska ställning 8— 12. Förfalskningsbrottets systematiska förhållande till brott mot Staten _ 12 19 Förfalskningsbrottets systematiska förhållande till förmögenhetsbrotten 21 e 19 Förfalskningsbrottets Huvudarter 22— 25. I) Dokumentförfalskning 26 85. A) Förfalskningsobjektet 26— 50. 1) Bestämmande av objektet 26— 36. 2) Strukturen av dokumentförfalskningens objekt ... 37— 50. a) Handlingar (skrifter) 38— 43. b) Märken etc 43 50. B) Förfalskningsåtgärden 50— 81. 1) Angreppets räckvidd vid dokumentförfalskningen 50— 58. a) Förfalskningsbrottet givet i och med angrepp på bevismedel 52— 54. b) Förfalskningsbrottet förutsätter angrepp på även ett annat intresse än bevismedlets ostörda funktion 54— 56. c) Förfalskningen i vissa fall straffbar redan i och med angreppet på bevismedel, i andra fall först såsom medel för annat angrepp 56— 58. 2) Förfalskningsåtgärdens yttre form 58— 75. a) Positiv-materiell förfalskning 60— 65. b) Positiv-immateriell förfalskning 65— 72. c) Negativ-materiell förfalskning 72— 74. d) Negativ-immateriell förfalskning 74— 75.
Sid.
3) Konsummation vid dokumentförfalskning 75— 81. 8 C) Det subjektiva rekvisitet 1 " 8 ^D) Kvalifikationer och privilegiationer 83— 85. II) Penningförfalskning 86-100. 8 6 A) Objektet - 88' 8 8 _ 96 B) Åtgärden C) Det subjektiva rekvisitet ^— 9 8 D) Kvalifikationer och privilegiationer 98—100. Frågor gemensamma för dokument- och penningförfalskning 101—103. Förberedelse 101—102. Straffen 10'2-103-
TREDJE AVDELNINGEN. Svensk rättsutveckling I) Rättsutveckling före 1734 års lag II) 1734 års lag III) 1864 års strafflag
FJÄRDE AVDELNINGEN. Motiver
104—142. 104—115. 116-126. 127—142.
143—168.
I) Allmän motivering 143—lbO. A) Dokumentförfalskning 144—156. 1) Objektet 144-149. 2) Åtgärden 149—155. 3) Det subjektiva rekvisitet 155 —lo6. 4) Kvalifikationer och privilegiationer 156. B) Penningförfalskning 156—160. II) Hänvisningar och anmärkningar vid de särskilda §§ ... 160 168. Bilaga 1 till Andra Avd I) Dokumentförfalskning A) Förfalskning av handlingar (skrifter etc.) B) Förfalskning av stämplar eller märken II) Penningförfalskning Bilaga 2 till Andra Avd I) Dokumentförfalskning A) Förfalskning av handlingar, (skrifter etc.) B) Förfalskning av stämplar eller märken II) Penningförfalskning Bilaga 3 till Andra Avd I) Dokumentförfalskning II) Penningförfalskning
167—204. 167—194. 167—185. 185 194. 194—204. 205—231. 205 " -221. 205—214. 214—221. 221—231. 232—247. 232 — 240. •• 240—247.
S t a t e n s
o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14] Ä t e a n l d W * k a S t t U 1 s t r a M a g - FörfalskningsStatsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens bvggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] *
Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk.
Industri.
Handel och sjöfart.
Kommunalförvaltning.
Kommunikationsväsen. Statens och kommunernas finansväsen. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betftnroT oQn- T*31, D e n , s v e n s k a tvättmedelsindustrien. L4J Ä). Den svenska skoindustrien. [3] 30 Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska P„ or B 8 i^ 8m ? , " tri t ei ?-.C B l * • Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] Betänkande ftmed förslag tillv e rgrunder för avsättning V m ke m m r9 ' « s förnyelsefonder Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10] Politi.
Socialpolitik. Det^sven.ska skogsbrukets förutsättningar och histoSveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [16]
Bank-, kredit- och penningväsen.
Försäkringsväsen. Betänkande med utredning och förslag angående socialtorsäknngens organisation. [81 korslag till lag om försäkringsavtal. [21]
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odllne i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken.
Hälso- och sjukvård.
Allmänt näringsväsen. Bet
Försvarsväsen. Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag. [7]
Sxo a r n m. ^ t r [ i 8 ] ' a t t e n f a l l S S t - y r e l S e n S ^ L s b y g d s -
Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid riket* kuster. Del 1. [19] Del 2. [20]
Utrikes ärenden. Internationell rätt. Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet annellatyåtet[lrf P fredHg Väg av internil«°-
I.und lfl25, Herlingska Boktryckeriet