1921 års pensionskommittés betänkande. 4,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1925:24 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1921 ARS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE IV

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

MILITÄR TJÄNSTEPENSIONSLAG AVGIVET ENLIGT AV KUNGL. MAJ:T DEN 29 JUNI 1921 OCH DEN 13 JUNI 1924 LÄMNADE UPPDRAG

S

T

O

C

K

H

O

1 9

5 L

M

Statens offentliga utredningar 1925 K r o n o l o g i s k

1. U t r e d n i n g av vissa frågor rörande privatliiroverken. N o r s t e d t . 173 s. 2 p a t . - t a b . E . 2. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r ocli b e t ä n kanden. 3 1 . Den svenska tvättmedelsindustrien m e d särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. A v H j . Heimbiirger. Marcus. 108 s. F i . 3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n den. 2 9 . Den svenska skoindnstrien med särskild h ä n syn till förhållandena före världskriget. Av W. S m i t h . T u l l b e r g . 104 s. F i . 4. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b c t ä n k a n den. 30. D e n svenska cementindustrien med särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F i . 5. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n den. 3 2 . D e n svenska porslinsindustrien med särskild h ä n s y n till förhållandena före världskriget. Av E . W . Tillberg. Tullberg. G4 s. F i . 6. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s utredningar och b e t ä n k a n den. 33. T r y c k e r i - och pappersförädlingsindnstri i Sverige. Av F . H i l g e r d t . Marcus. 125 s. F i . 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e o c h förslag j ä m t e personalrepresentanternas särskilda y t t r a n d e . F a h l c r a n t z . 140 s. F ö . 8. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. F i . 9. B e t ä n k a n d e m e d förslag till grunder för a v s ä t t n i n g till de u n d e r K u n g l . k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t l y d a n d e affärsdrivande verkens förnyelsefonder s a m t för a n v ä n d n i n g o c h placering a v förnvelsefondernas medel. N o r s t e d t . 44 s. K . 10. Förslag till förordning angående statlig inkomst- o c h f ö r m ö g e n h e t s s k a t t j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. F i .

f ö r t e c k n i n g

11. D e t svenska skogsbrukets f ö r u t s ä t t n i n g a r o c h historia. Av N . Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . 12. Sveriges enskilda skogar. A v N . Schager. T i d e n , v i i j , 309 s. F i . 13. Byggnadsstyrelsesakknnnigas b e t ä n k a n d e angående o m organisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m . i n . Marcus. 110 s. K . 14. U t k a s t till ändrad lydelse a v 1—12, 19, 21—24, 26, 28 —35, 40 s a m t 48 o c h 49 §§ i k u n g l . s t a d g a n den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter a n g å e n d e domsagornas förv a l t n i n g . Marcus. 39 s. J u . 15. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t a v s t a t e n s byggnadsverksamhet inom Stockholm. C e n t r a l t r . i v j , 527 s. 12 p l . K . 16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. A v A. Gjöres. Tiden, viij, 168 s. F i . 17. B e t ä n k a n d e rörande det s. k . Geneveprotokollet angående avgörande p å fredlig v ä g av i n t e r n a t i o n e l l a tvister. N o r s t e d t . 148 s. U . 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens landsbygdst a x o r m . m . Marcus. 1G7 s. 7 bil. K . 19—20. U t r e d n i n g rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till l a g o m försäkringsavtal m . m . Norstedt. 386 s. J u . 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e iitkost till strafflag. Speciella delen. 6. A v J . C. W . T h y r é n . L u n d , Berling. vj, 249 s. J u . 23. Förslag till lönereglering f ö r landsfogdar och landsfiskal e r m . m . Marcus. 172 s. S . 24. 1921 å r s p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. Betänkande m e d förslag till m i l i t ä r t j ä n s t e p e n s i o n s l a g . I d u n . 150 s.

Fö.

A n m . Om* särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil u t g ö r a begynnelsebokstäverna till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen d e n 3 febr. 1922 ang. statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m slag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

S T A T E N S O F F E N T L I G A UTREDNINGAR 1925:24 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE IV

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

MILITÄR TJÄNSTEPENSIONSLAG AVGIVET ENLIGT AV KUNGL. MAJ:T DEN

29¶JUNI 1921 OCH DEN 13 JUNI 1924 LÄMNADE UPPDRAG

STOCKHOLM 1925 KUNGL. HOVBOKTRYCKERIET IDUNS TRYCKERI A.-B.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Konungen I. Historik

Sid. 5 Q

II. Framställda erinringar mot det militära pensionsväsendet samt äldre förslag till dess ordnande 25 I I I . Allmän motivering till kommitténs förslag. Pensioneringsgrunderna 33 Uppbörd och redovisning av pensionsavgifter 42 Pensionsväsendets handhavande 46 IV. Specialmotivering. 1. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen (militär tjänstepensionslag) . . . . 53 2. Förslag till pensionstjänsteförteckning 102 3. Förslag till följdförfattning 102 V. Förvaltningen av för pensionering av änkor och barn efter militära beställningshavare avsedda pensionskassor 103 VI. Pensioneringen av flottans gemenskap 114 VII. Den militära pensionsfonden . .115 VIII. Anslagsbehov för det militära pensionsväsendet 118 IX. Kommitténs hemställan .124 X. Författningsförslag. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för officerare och under- • officerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat vid armén och marinen (militär tjänstepensionslag) 127 Förslag till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av militära tjänstepensionslagen # 141 Bilaga. Utdrag av protokoll, hållet hos 1921 års pensionskommitté den 22 maj 1925 143

TILL

KONUNGEN.

Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj.-t åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor.

(i

Till ordförande i denna kommitté utsåg Kungl. Maj:t undertecknad Södermark samt till ledamöter undertecknade Anderson, Leijonhufvud, Sidenbladh och Starbäck. Härjämte förordnades undertecknade Thörnell och von Otter att såsom ledamöter i kommittén deltaga i behandlingen av frågor beträffande arméns respektive marinens pensionsförhållanden. Med avseende å kommitténs uppdrag beträffande det militära pensionväsendet gjorde chefen för finansdepartementet vid kommitténs tillsättande följande uttalande: »Vad angår den militära och civilmilitära personalen må erinras, att, sedan vid 1918 års riksdag beslut fattats om tillfällig löneförbättring för officerare och underofficerare med vederlikar, riksdagen år 1919 godkände Kungl. Maj:ts föreslagna grunder för pensionsförbättring för sådan personal. Genom beslut vid innevarande års riksdag har en mera definitiv lönereglering för personal vid armén och marinen åvägabragts, varvid dock någon saklig ändring i fråga om pensioneringen icke kommit till stånd. I nu förevarande sammanhang torde böra tagas under övervägande, huruvida några jämkningar böra ske i gällande bestämmelser rörande pensionsförbättring för arméns och marinens personal, varjämte den sedan länge vilande frågan om en genomgripande omläggning av den militära pensioneringen synes böra upptagas till vidare behandling.» Departementschefen yttrade vidare, att frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifterna, vilken fråga varit föremål för behandling bland annat vid 1921 års riksdag, särskilt med hänsyn till den kostnadsbesparing, som genom förenklade anordningar på detta område utan tvivel kunde stå att vinna, vore av den vikt, att närmare utredning i ämnet genom kommitténs försorg borde komma till stånd. Sedan kommittén, som antagit namnet 1921 års pensionskommitté, under senare delen av år 1921 och under januari 1922 handlagt vissa' ärenden och bland annat avgivit förslag dels den 12 januari 1922 till ändrade grunder för pensionsförbättring för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen, dels den 24 januari samma år angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen, utarbetade kommittén under förra halvåret 1922 utkast till ny civil pensionslag och till pensionslag för beställningshavare, tillhörande armén och marinen, varjämte kommittén jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 7 april 1922 igångsatte försäkringstekniska undersökningar i syfte att enligt ett uppgjort förberedande förslag åstadkomma enhetliga grunder för statstjänares familjepensionering. Genom Kungl. Majrts beslut den 24 november 1922 förordnades emellertid, att kommitténs arbete skulle vila från och med den 1 mars 1923. Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juni 1924 förordnat, att kommittén skulle den 1 juli 1924 återupptaga sina arbeten. Kommittén har därefter avgivit bland annat följande utlåtanden, nämligen:

den 18 oktober 1924 betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag (statens offentliga utredningar 1924:56); den 14 februari 1925 betänkande med förslag till författningar angående ny pension för vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ävensom allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 198 till 1925 års riksdag); samt den 14 februari 1925 yttrande över förslag till provisorisk löne- och pensionsreglering för arméns och marinens reservstatspersonal. Kommittén får härmed i underdånighet överlämna sitt betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag jämte följdförfattning m. m., varvid kommittén tillika återställer följande framställningar, vilka varit överlämnade till kommittén för att vara tillgängliga vid fullgörandet av dess uppdrag, nämligen: av 1907 års krigsbefäl med förslag till nytt reglemente för arméns pensionskassa; av arméns år 1918 församlade fullmäktige angående sammanslagning av sekreterare- och ombudsmannabefattningarna vid arméns pensionskassa; av arméns musikunderofficerare den 24 oktober 1912 angående förbättrade pensionsförhållanden; av vissa underofficerare vid kustartilleriet den 6 juli 1916 angående likställighet i pensionshänseende med flaggunderofficer vid flottan; av gevärshantverkarkåren den 6 augusti 1923 angående förbättrade pensionsförhållanden ; av chefen för marinstaben den 1 juli 1915 angående ändrad lydelse av grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar den 24 november 1876; av chefen för marinstaben den 13 februari 1917 rörande tjänsteställning och pensionsförhållanden för viss marinens personal jämte däröver avgivna utlåtanden; samt av tillkallade sakkunniga för utredning rörande avlönings- och tjänstgöringsvillkor för marinläkarkåren m. m. den 15 februari 1911 rörande pensionsåldern för marinöverläkaren. Vissa andra framställningar, som till kommittén överlämnats och vilka varit föremål för dess övervägande i samband med nu avgivna betänkande, nämligen: av försvarsväsendets lönenämnd den 15 juli 1922 angående ersättning under flygtjänstgöring m. m.; samt av marinförvaltningen den 7 mars 1923 och den 17 mars 1923 angående förbättrade pensionsförmåner för avskedat överårigt manskap vid sjömanskåren beröra jämväl vissa spörsmål, som av kommittén ännu ej slutbehandlats, och hava behållits hos kommittén för att vara tillgängliga vid dess fortsatta arbeten. Såsom sekreterare vid detta ärendes behandling inom kommittén har tjänstgjort undertecknad von Otter.

8 Utdrag av vid betänkandets justering fört protokoll, innehållande därvid avgivna särskilda yttranden, är bifogat. Stockholm den 22 maj 1925. Underdånigst PER Anders Anderson. Elis Sidenbladh.

SÖDERMARK.

C. A:son Karl

Leijonhufvud. Starbäch.

Fr. von Otter. 0. G. Thörnell.

I. Historik. Historiska och statistiska redogörelser för arméns resp. flottans pensions- Äldre histoväsen återfinnas i protokoll, hållna inför det år 1865 församlade krigsbefälet 1 riker. (sid. 88 ff.), underdånigt betänkande och förslag angående arméns pensionering, avgivet den 27 januari 1876, (bihang till riksdagens protokoll 1876, 2 saml., 2 avd., 1 band), underdånigt betänkande och förslag angående flottans pensionsväsende, avgivet den 31 december 1875 (bihang till riksdagens protokoll 1876, 2 saml., 2 avd., 1 band) samt betänkande och förslag angående förändrat ordnande av det militära pensionsväsendet, avgivet den 31 maj 1912. Kommittén inskränker sig därför här till en återblick på tillkomsten av och grunderna för den förbättring av de militära pensionsförmånerna, som erhölls genom beslut vid 1919 och 1922 års riksdagar, varjämte kommittén lämnar en sammanfattning av nu gällande pensionsbestämmelser och av pensionsväsendets nuvarande organisation. Sedan enligt beslut vid 1918 års lagtima riksdag tillfällig löneförbättring 1919 och 1922 beretts arméns och marinens personal, uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilda sak- aJ.s Pe"sz.ons" kunniga att verkställa utredning och utarbeta förslag rörande tillfällig pensionsförbättring för samma personal. I det betänkande och förslag, som de sakkunniga i anledning härav avgåvo den 14 februari 1919, framhölls till en början, att arméns och marinens personal vore betydligt sämre tillgodosedd i pensionshänseende än vad i allmänhet vore fallet med statens civila tjänstinnehavare, i det att proportionen mellan pension och avlöning vore synnerligen ogynnsam vid den militära pensioneringen. Behovet av förbättrade pensionsförmåner för arméns och marinens personal hade därför redan länge gjort sig gällande, men den fullständiga pensionsreglering, som allmänt ansetts vara av nöden, hade funnits icke lämpligen kunna äga rum annat än i sammanhang med en definitiv lönereglering för ifrågavarande personal. Enär emellertid genom den förenämnda tillfälliga löneförbättringen proportionen mellan pension och avlöning blivit än ogynnsammare än tillförne, sjmtes det de sakkunniga ofrånkomligt, att något åtgjordes i pensionsfrågan i avvaktan på den definitiva pensionsreglering, som syntes böra bliva en följd av en framtida definitiv lönereglering. Detta spörsmål hade synts lämpligast kunna ordnas så, att 1

Eiksdagsbiblioteket nr 9474.

10 under riksdagens medverkan särskilda grunder fastställdes, enligt vilka pensionstillägg kunde tillerkännas personal, som avginge från tjänsten. Dessa pensionstillägg måste så avvägas, att personalens berättigade intressen bleve så långt som möjligt tillgodosedda, men å andra sidan borde hänsyn tagas till sådana omständigheter, som kunde komma att vid en definitiv pensionsreglering öva inverkan på pensionsbeloppens bestämmande lör olika fall. Den tillfälliga pensionsförbättringen borde därför såvitt möjligt följa samma riktlinjer, som kunde tänkas bliva vägledande vid en definitiv pensionsreglering. I sådant hänseende erinrade de sakkunniga, hurusom statskontoret redan i ett yttrande den 13 oktober 1909 uttalat, att gällande bestämmelser ifråga om pensioneringen av personalen vid armén och marinen blivit i väsentliga delar föråldrade och borde ersättas av nya samt att det förefallit statskontoret vara en given sak, att vid utarbetandet av dessa nya bestämmelser den civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd. I enlighet med av Kungl. Maj:t givet uppdrag hade, erinrade de sakkunniga, av en för ändamålet tillsatt kommitté — den militära pensionskommittén — sedermera utarbetats förslag till ny militär pensionslag, vilket ock byggts på den princip, att de för armén och marinen gällande pensioneringsgrunderna skulle bringas till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder. På grund härav kunde man tillsvidare utgå från det antagandet, att vid en blivande definitiv pensionsreglering för arméns och marinens personal pensionsbeloppen komme att bestämmas efter grunder i huvudsak liknande dem, som i sådant avseende gällde enligt 1907 års civila pensionslag. Vid sådant förhållande låge det närmast till hands att tänka sig, att pensionstilläggen bestämdes till skillnaden mellan den vederbörande tjänstinnehavare tillkommande pensionen och den pension, som skulle tillkommit honom, därest en av de sakkunniga skisserad definitiv lönereglering blivit genomförd och samtidigt den civila pensionslagens bestämmelser å honom ägt tillämpning. I övrigt borde uppmärksammas, att pensionstilläggen icke skulle hava någon motsvarighet i ökade pensionsavgifter, liksom ock att de nu stadgade pensionsavgifterna voro förhållandevis låga. Med beaktande härav hade de sakkunniga funnit sig icke böra ifrågasätta, att de pensionsbelopp, som skulle framgå vid en tillämpning av den civila pensionslagens bestämmelser, utan vidare lades till grund för bestämmande av pensionstilläggen. En jämkning av desamma hade synts vara av nöden, på det att icke den definitiva pensionsregleringen, i vad anginge pensionsbeloppens storlek, måtte föregripas genom de ifrågasatta pensionstilläggen. De sakkunniga ansågo, att denna jämkning i regel borde åvägabringas på sådant sätt, att 10 procent avdroges å nyssnämnda enligt den civila pensionslagen beräknade pensionsbelopp, och tillstyrkte därför en tillfällig pensionsreglering på sådana grunder, att utöver de enligt gällande pensioneringsgrunder utgående pensionerna skulle utgå de tilläggsbelopp, som erfordrades för att sammanlagda beloppet skulle utgöra 90 procent av den lön, som utöver dagavlöning m. m. skulle enligt den skisserade löneregleringen tillkomma beställningshavaren.

11 Kungl. Maj:t anslöt sig i de till 1919 års riksdag avlåtna propositionerna nr 276 och 302 angående tillfällig pensionsförbättring för viss personal vid armén resp. marinen i huvudsak till det förslag i ämnet, som av de sakkunniga framlagts, och blevo dessa propositioner av riksdagen bifallna (skrivelse nr 10 A ) . Vid bestämmandet av denna pensionsförbättring utgick man alltså från den i 1907 års civila pensionslag givna huvudregeln, att för tjänst, vars avlöning var delad i lön och tjänstgöringspenningar (dagavlöning), såsom pensionsunderlag skulle tjäna den med tjänsten förenade lönen. Den mera definitiva lönereglering, som godkändes av 1921 års riksdag och fastställdes genom det i huvudsak ännu gällande avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat vid armén och marinen den 29 juni 1921 (nr 388), överensstämmer emellertid icke med förberörda utkast till definitiv lönereglering för ifrågavarande personal; avlöningen är nämligen icke fördelad i lön och dagavlöning, utan samtliga avlöningsförmåner äro sammanförda i en summa, som benämnes lön. 1921 års pensionskommitté erhöll därför enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni 1921 bland annat i uppdrag att taga under övervägande, huruvida några jämkningar borde ske i bestämmelserna om pensionsförbättring för arméns och marinens personal. Med anledning härav avgav kommittén i skrivelse den 12 januari 1922 förslag till ändrade grunder för ifrågavarande pensionsförbättring, i allt väsentligt anslutande sig till de av riksdagen år 1919 beslutade grunderna med de ändringar, som betingades dels av den genomförda löneregleringen, dels av vissa andra under tiden inträdda omständigheter. I sistnämnda avseende erinrade kommittén, hurusom i de under 1920 och 1921 vidtagna pensionsregleringarna för kommunikationsverken, statsdepartementen m. fl. verk, pensionsunderlaget i regel bestämts till % av lönen å billigaste ort i vederbörande lönegrads högsta löneklass. Om man, med tillämpning av den vid pensionsförbättringens beviljande iakttagna regeln om reducering med 10 procent till följd av avgiftsfriheten för pensionsförbättringen och för att ej den definitiva löne- och pensionsregleringen skulle föregripas, ville enligt grunderna för nyssnämnda pensionsregleringar avpassa pensionsförbättringen i förhållande till lönerna i det nya militära avlöningsreglementet, borde pensionsförbättringen i varje fall bestämmas till sådant belopp, att de sammanlagda pensionsförmånerna motsvarade 60 procent av lönen å billigaste ort i vederbörande lönegrads högsta löneklass. Kommittén ansåg emellertid, att med de härav betingade ändringarna borde anstå till den fullständiga pensionsreglering, vilken kommittén komme att föreslå i samband med den genomgripande omläggning av den militära pensioneringen i övrigt, som inginge i kommitténs uppdrag, och fann sig kommittén därför ej för det dåvarande böra framlägga förslag till andra ändringar i bestämmelserna om pensionsförbättringen än som erfordrades för en närmare anslutning till avlöningsreglementet. Kommitténs förslag blev framlagt för 1922 års riksdag i proposition nr 171 samt av riksdagen godkänt (skrivelse nr

12 266). Den 15 juni 1922 utfärdades kungörelse med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen (nr 336). Beloppen av pensionsförbättringen framgå av de uti efterföljande redogörelse å sid. 14 och 19 meddelade tabellerna. Sammanfatt- De militära beställningshavare tillförsäkrade pensionsförmånerna utgå nu i gällande ven- * r e olika former, pension, fyllnadspension och pensionsförbättring. För deras sionerings- åtnjutande gälla olika bestämmelser, nämligen reglementet för arméns penöestamme ser - sionskassa den 26 februari 1904 (nr 9), reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92), cirkuläret angående grunder för pensioneringen av arméns befäl och underbefäl den 22 juni 1877 (nr 22) med däri gjorda ändringar, kungörelsen angående meddelad fastställelse av grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar den 24 november 1876 (nr 51) med däri gjorda ändringar och tillägg samt kungörelsen med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmiltära beställningshavare vid armén och marinen den 15 juni 1922 (nr 336). De viktigaste av de enligt dessa författningar fastställda nu gällande bestämmelserna äro följande. Armén.

Den, som vid armén innehar fast lön på stat, till belopp ej överstigande 1,000 kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens hela belopp. För innehavare av lön, överstigande 1,000, men ej uppgående till 6,000 kronor, utgår pension jämte fyllnadspension med 80 procent av lönen, dock med minst 1,000 kronor. Innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver erhåller i pension jämte fyllnadspension 75 procent av lönen. Med anledning av riksdagens beslut om lönereglering för arméns personal från och med år 1922 har Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1921 bland annat föreskrivit, att vid bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder för beställningshavare, å vilken berörda lönereglering vunnit tilllämpning, skall så anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under år 1921 gällande stat. Pensionsförbättringen utgår med det belopp, som framgår av i det följande (sid. 14) lämnad tabellarisk översikt. Pensionsavgift erlägges med 4 procent av summan av pension och fyllnadspension; för pensionsförbättringen erlägges däremot ingen pensionsavgift. För erhållande av pension fordras i regel att hava uppnått minst 50 levnads- och 30 tjänstår. Fyllnadspension och pensionsförbättring tillkomma däremot i allmänhet blott den, som i tjänsten kvarstått till den i nyssnämnda översikt för vederbörande beställning angivna pensionsåldern. Tjänstår, varmed avses endast sådana »i publik tjänst» tillbragta, få icke av någon beräknas före 18 års ålder. Den, som inträtt i tjänst vid 18 eller 19 års ålder, blir icke berättigad till pension förr än efter 32, resp. 31 tjänstår. Den, som senare kommit i tjänst, skall för erhållande av pension kunna räkna 30 tjänstår.

13 Delägare i arméns pensionskassa, som tjänat i fulla 25 år efter 18 års ålder, kan emellertid, om han erhåller avsked från sin tjänst, innan han uppnått för pensions erhållande stadgade levnads- och tjänstår, genom erläggande av s. k. expektansavgifter lösa de bristande tjänståren och därigenom bereda sig rätt till åtnjutande av kassapension vid expektansårens utgång (expektanspension). För underofficerare vid garnisonerade, värvade trupper och fortifikationen gäller, att de äro berättigade att erhålla kassapension, då de i fulla 25 år efter 20 års ålder tjänat vid någon eller några av dessa trupper. Efter 20 sådana tjänstår och 40 levnadsår äga de jämväl taga avsked med rätt till expektanspension. För åtnjutande av fulla pensionsförmåner i viss beställning erfordras att hava på stat innehaft denna eller högre beställning i minst två år. Den, som ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fulla pensionsförmåner inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som för en lägre grad äro för pensionsrätt bestämda, må kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensionens erhållande. Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vilken han ådragit sig genom utövningen av sin tjänst, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå från tjänsten med rätt till pension och fyllnadspension, uppgående till lönens hela belopp. Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som, efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes för framtiden till tjänstgöring oförmögen, är skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån, även utan egen ansökning, skiljas, mot åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar. Löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder, och som jämväl uppfyllt de villkor, vilka äro föreskrivna för erhållande av de samma tjänst åtföljande pensioner, är skjddig att från tjänsten avgå. 1 Pensionstagare, som tillträder lön, varmed pensionsrätt enligt arméns pensioneringsgrunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension. Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, skall i pension och fyllnadspension lida en minskning, motsvarande två femtedelar av vad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest vad han med tillämpning härav skulle i pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension upp1

Beställningshavare, som erhållit fullmakt på innehavande lön före den 6 maj 1910, må enligt före nämnda dag gällande bestämmelser kvarstå högst tre år efter det han uppnått den levnadsålder, som berättigar till erhållande av fyllnadspension.

14 bära tillsammans med lönen eller den andra pensionen understiger tretusen kronor, avdrag å pension och fyllnadspension skall äga rum endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må överstiga tretusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum. Pensionsförbättring utgår däremot oavkortad. Under det att med kassapension ingen som helst tjänstgöringsskyldighet är förbunden, fordras för åtnjutande av fyllnadspension, att pensionären inträder i vederbörande avdelning av arméns reserver enligt därom gällande bestämmelser samt kvarstår i reserven intill 70 års ålder för den, som blivit pensionsberättigad vid 65 år, och för övriga intill fyllda 65 år, med tjänstgöringsskyldighet vid inträffande mobilisering och i krig samt vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld. För den händelse att delägare i kassan bliver med tillämpning av § 35 regeringsformen entledigad från sitt ämbete, innan han ännu är till pension berättigad, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning att på ansökan medgiva, att den sålunda entledigade får kvarstå såsom delägare i kassan och erlägga stadgade avgifter för att därigenom kunna efter uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande av kassapension. Avliden pensionärs änka, barn eller arvingar erhålla ett hälft års kassapension såsom begravningshjälp. Till pensionär, jämväl sådan som åtnjuter pensions förbättring, utgår dyrtidstillägg enligt de grander, som gälla f. d. befattningshavare vid oreglerade verk. Kommittén meddelar i följande tabell en översikt av pensionsåldrar, pensionsavgifter samt beloppen av pension, fyllnadspension och pensionsförbättring för flertalet beställningshavare med delaktighet i arméns pensionskassa.

Beställning.

Arméfördelningschef m. fl. .

Pensions- Pensionsavgift. ålder.

Pension.

Fyllnadspension.

Pensions- Summa pensionsförbättring. förmåner.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

/ 1 2,400 \ 1,800

3,600 \ 4,200 /

1,500

7,500

1,200

3,300

2,380

6,880

1,200

3,300

1,750

6,250

Inspektören för kavalleriet, kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på

1 Enligt arméns pensionskassas reglemente utgå pensioner till arméfördelningschef m. fl. till 6 st. med 2,400 kronor och till 5 st. med 1,800 kronor.

15 Beställning.

Överstelöjtnant, chef för särskilt för sig bestående kår, eller vid intendenturkåren

Pensions- Pensionsavgift. 1 ålder.

Pension.

Pensions- Summa Fyllnadspensionsförpension. 1 bättring. 1 förmåner.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

2,700

1,350

4,950

1,350

4,950

60 55

2,700

Major, chef för särskilt för sig bestående kår, eller vid intendenturkåren . .

2,450

1,500

4,700

D:o,

2,450

1,500

4,700

1,270 l 2,070 /

3,990

D:o,

annan

annan

Kapten vid intendenturkåren

/ \

108.80 76.80

2,120 1,320

D:o, annan, och ryttmästare

/ \

108.80 76.80

2,120 1,320

1,270 \ 2,070 j

3,990

Löjtnant

( 1

48 40

825 625

1,380 \ 1,580 /

1,600

.

225¶Fanjunkare och styckjunkare

1,250

2,250

Sergeant

36 31.20

180 120

720 660

1,010 \ 1,130 )

1,910

Generalfältläkare

1,200

4,800

1,500

7,500

3,820 3,340

1,280 \ 1,760 /

6,000

Underlöjtnant och fänrik

Överfältläkare

l

240 / \

188.80 169.60

900 Fältläkare

2,850

1,700

5,300

Regementsläkare

2,600

1,500

4,700

Bataljonsläkare

2,270

1,270

3,990

188.80 169.60

3,820 3,340

1,280 \ 1,760 /

6,000

( \

Överfältveterinär

60¶Fältveterinär

2,450

1,500

4,700

Regementsveterinär . . . .

2,345

1,270

3,990

Bataljonsveterinär

1,695

1,180

3,100

112 96

2,350 1,950

2,200 \

5,000

.

60¶Tyg- eller fabriksförvaltare av 1. kl. och fortifikationskassör

80 48

1,625 825

1,050 \ 1,850 /

3,050

Departementsskrivare . . .

80 48

1,625 825

1,000 \ 1,800 /

3,000

Tyg- eller gevärshantverkare m. fl

40 36

880 780

1,010 \ 1,110 /

2,010

Tyg- eller fabriksingenjör

2,600

/

Där två olika belopp äro angivna, avser första beloppet innehavare av lön i beställningens högre löneklass eller innehavare av ålderstillägg, under det att det senare beloppet avser innehavare av lön i beställningens lägre löneklass eller den, som ej åtnjuter ålderstillägg, allt enligt de före 1922 gällande lönestater.

16¶Marinen.

Den, som vid marinen innehar fast lön på stat till belopp ej överstigande 1,000 kronor, erhåller i pension och fyllnadspension lönens hela belopp. För innehavare av lön, överstigande 1,000 kronor men ej uppgående till 6,000 kronor, utgår pension jämte fyllnadspension med 80 procent av lönen, dock lägst 1,000 kronor och högst 4,500 kronor. Innehavare av lön till belopp av 6,000 kronor eller därutöver erhåller i pension jämte fyllnadspension 75 procent av lönen. Av pensionens hela belopp utgöra två tredjedelar kassapension och en tredjedel fyllnadspension. Med anledning av riksdagens beslut om lönereglering för marinens personal från och med år 1922 har Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1921 bland annat föreskrivit, att vid bestämmande av pension enligt gällande pensioneringsgrunder för beställningshavare, å vilken berörda lönereglering vunnit tillämpning, skulle så anses, som om beställningshavaren i sin vid avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under år 1921 gällande stat. Pension och fyllnadspension beräknas i allmänhet efter den fasta lönen utan ålderstillägg; för personal tillhörande marinläkarkåren samt i vissa fall för personalen vid poliskåren inräknas dock intjänt ålderstillägg vid pensionsförmånernas bestämmande. För till beklädnad eller ersättning därför berättigat underbefäl beräknas vid pensionsförmånernas bestämmande värdet av nämnda förmån till bestämt belopp av 20 procent av den fasta lönen. Alla underofficerare vid marinen erhålla pensionsförmåner till lika belopp med maskinistunderofficerare av motsvarande grad vid flottan. Beloppet av pensionsförbättringen framgår av efterföljande å sid. 19 intagna tabellariska översikt. På samtliga pensionsförmåner utgår dyrtidstillägg enligt för f. d. befattningshavare vid oreglerade verk gällande grunder. En var, som vid avskedstagandet stått i tjänst i 30 år och uppnått en ålder av 55 år, är berättigad att erhålla kassapension, beräknad på sätt ovan omförmälts. Vid uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår äger vederbörande åtnjuta i pension 75 procent av den kassapension, som skulle tillkomma honom vid 55 levnadsår. Denna lägre pension utgår, till dess pensionstagaren fyllt 55 år, varefter han är berättigad åtnjuta den kassapension, som bort honom, om han kvarstått i tjänsten, vid den tiden tillfalla. För åtnjutande av den pension, som enligt ovan angivna grunder åtföljer viss tjänst, måste vederbörande hava innehaft densamma på stat under minst två års tid. Den, som uppnått det antal levnads- och tjänstår, som erfordras, men icke innehaft sin tjänst under minst två år på stat, äger uppbära den pension, som åtföljer närmast lägre lönegrad. Fyllnadspension och pensionsförbättring utgå endast till den, som är berättigad till pension och vid avskedstagandet uppnått i efterföljande tabell (sid. 19) angiven pensionsålder. För tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren

17 erfordras dessutom att hava uppnått 35 tjänstår; dylik tjänstinnehavare, som erhållit avsked efter uppnådda 60 levnads- och 35 tjänstår, erhåller pension och fyllnadspension med 75 procent av de motsvarande pensionsförmåner, som efter uppnådda 65 levnadsår skolat tillkomma honom, med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, erhålla den pension och fyllnadspension, som bort tillfalla honom, om han vid avskedstagandet uppnått sistnämnda levnadsålder. Den, som vid avskedstagandet icke uppfyllt villkoren för erhållande av pension och fyllnadspension efter den lönegrad han innehar, är berättigad till dylika förmåner i den högsta lönegrad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions och fyllnadspensions erhållande. Pensionsavgift erlägges med ett belopp, motsvarande 4 procent av summan utav pension och fyllnadspension. Den, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den tjänst han innehar stadgade levnadsålder samt jämväl uppfyllt de villkor, vilka för erhållande av fyllnadspension äro föreskrivna, är skyldig att från tjänsten avgå. 1 Den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada eller sjukdom, vilken han genom utövning av sin tjänst ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att avgå från tjänsten, med rätt till pension med belopp, motsvarande det, som utgör underlag för beräknande av pension och fyllnadspension i den beställning han innehar. Löntagare, som icke uppnått den för rätt till fyllnadspension i dqn tjänst han innehar stadgade levnadsålder, men som efter att under tre på varandra följande år på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och finnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att från tjänsten avgå och kan därifrån utan egen ansökan skiljas mot åtnjutande av pension från allmänna indragningsstaten till belopp, motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst han innehar. Pensionstagare, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension, utom för det fall att pension av andra allmänna medel åtnjutes enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder. Med rätten att erhålla allenast kassapension är icke förenad någon som helst tjänstgöringsskyldighet för vederbörande pensionstagare. Den åter, som kommer i åtnjutande av fyllnadspension, är förbunden att vid inträffande krig och större rustningar, då så påfordras, i land samt i befattning likartad med den, han förut innehaft, tjänstgöra: flaggman, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören, kommendör, överste samt tjänstinnehavare vid marinintendenturkåren intill fyllda 70 levnadsår samt alla övriga, som avgå före fyllda 65 levnadsår, intill denna ålder. 1 De officerare, underofficerare samt vederlikar, vilka erhållit fullmakt på innehavande lön före den 6 maj 1910, må enligt före nämnda dag gällande bestämmelser kvarstå, officer av kommendörkaptens och motsvarande eller högre grad samt den som tillhör marinläkarkåren, högst tre^ år, samt officer av kaptens eller lägre grad eller underofficer, högst sex månader efter det de uppnått den levnadsålder, som berättigar till erhållande av fyllnadspension (s. k. respittid).

2—256542.

18 Den, som utnämnes eller förordnas till annan tjänst med avstående av lönen å den förra tjänsten, dock utan att han därigenom anses hava avgått från densamma, har att fortfarande betala den för tjänsten belöpande pensionsavgiften. Gör han det ej, är han pliktig att vid återinträde betala retroaktivavgift. Officer eller underofficer, som erhållit avsked med tillstånd att kvarstå över stat, är berättigad men icke skyldig att erlägga pensionsavgift; har han icke erlagt dylik avgift och tillträder ånyo lön på stat, skall han erlägga dubbel retroaktivavgift. Skulle delägare bliva entledigad från innehavande ämbete enligt § 35 regeringsformen utan att vara till pension berättigad, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning att låta vederbörande bibehållas vid sin rätt till pension. Vidstående tabell anger pensionsåldrar och beloppen av pensionsavgifter samt av pensionsförmåner för olika beställningshavare. Delägare i arméns pensionskassa äro i huvudsak alla beställningshavare av Kassornas nuvarande officers eller underofficers tjänsteställning vid armén ävensom de, som åtorganisation

njuta pension från kassan. Arméns pensionskassa står enligt det för densamma gällande reglemente av Arméns pensions- den 26 februari 1904 (nr 9) under styrelse av armén genom krigsbefäl eller kassa. fullmäktige. Krigsbefälet sammanträder på Kungl. Maj:ts kallelse, då för arméns pensionskassa eller änke- och pupillkassa särdeles viktiga frågor föreligga till avgörande, och består av en ordförande, generalsperson, förordnad av Kungl. Maj :t, alla officerare av generalitetet samt från varje i kassan delägande regemente vederbörande chef och ett valt ombud i kaptens tjänstegrad samt härutöver så många extra ombud av kaptens tjänstegrad, att antalet ombud av denna grad blir lika med hela antalet generalspersoner och regementschefer. Arméns fullmäktige sammanträda vart femte år, räknat från krigsbefälets eller arméns fullmäktiges senaste sammanträde, såframt Kungl. Maj:t icke skulle finna för gott att av särskilda skäl sammankalla dem inom denna tids förlopp. Arméns fullmäktige utgöras av två generalspersoner, varav den ene ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t, sex regementschefer och åtta kaptener. Krigsbefälet eller arméns fullmäktige äga fatta beslut i alla frågor, som röra pensionskassornas förvaltning eller ändringar och tillägg i för kassorna gällande reglementen. Beslut i ärende, som angår pensioneringsgrunderna eller ändringar i kassornas reglementen, blir dock ej gällande utan att det blivit av Kungl. Maj :t stadfäst. Krigsbefälet eller arméns fullmäktige välja varje gång, de sammanträda, en direktion, bestående av en ordförande och fyra direktörer, att handhava pensionskassans förvaltning. En av direktörerna skall såsom jourhavande varje dag tillstädeskomma i kassan. Pensionskassans befattningshavare tillsättas av direktionen och bestå av en byråchef, en sekreterare och ombudsman, en kassör, en revisor och huvudbokhållare, en bokhållare, två expeditionsvakter samt fyra

19 Beställning.

Pensions- Pensionsavgift.' ålder.

Pension.

Kronor.

Kronor.

Fyllnads- Pensions- Summa förpensionspension. 1 bättring. 1 förmåner. Kronor. Kronor. Kronor.

Flaggman och chefen för kustartilleriet

4,000

2,000

1,500

7,500

Kommendör och överste . .

3,000

1,500

1,750

6,250

Kommendörkapten av 1. gr. och överstelöjtnant . . .

2,400

1,200

1,350

4,950

Kommendörkapten av 2. gr. och major

2,133.33

1,066.G7

1,600

108.80 76.80

1,813.33 1,280

906.67 640

1,270 2,070

/ \

4,700 \ /

Kapten

55¶Löjtnant

1,380

2,580 1,600

Underlöjtnant och fänrik

.

3,990

Flaggunderofficer och underofficer av 1. gr

43.7 8

729.G0

1,155.G0

2,250

Underofficer av 2. gr. . .

666.G7

1,910

Underofficer av 3. gr. . .

1,620

Marindirektör av 1. gr. .

3,000

1,500

1,500

6,000

Marindirektör av 2. gr. .

2,666.G7

1,333.33

1,300

5,300

Mariningenjör a v i . gr., 1. lkl.

2,400

1,200

1,400

5,000

Mariningenjör avl.gr., 2. lkl.

1,866.G7

1,400

4,200 3,990

Mariningenjör av 2. gr. . .

1,600

1,590

Marinöverintendent . . . .

3,000

1,500

1,750

6.250¶Förste marinintend. av 1. lkl.

2,400

1,200

1,350

4,950

Förste marinintend. av 2. lkl.

2,133.33

1,066.67

1,500

108.80 76.80

1,813.3 3 1,280

906.67 640

1,270 2,070

/ \

4,700 \ /

Marinintendent av 1. gr. .

65¶Marinintendent av 2. gr. .

1,380

Marinunderintendent

1,600

Marinöverläkare

3,000

1,500

1,750

6,250

Förste marinläkare . . . .

2,400

1,200

1,700

/ 128 \ 108.80

2,133,33 1,813.33

1,066.67 906.G7

1,000 1,480

. . .

Marin läkare av 1. gr. . . .

3,990 2,580

5,300 \ /

4,200

kvinnliga och två manliga skrivbiträden. Avlönings- och pensionsstat för kassans tjänstemän fastställes av Kungl. Maj:t. Pensionsavgifterna uppbäras genom vederbörande regementes redogörare, vilken därefter insänder desamma till direktionen. v ! D ?I *!? °lik?, be !°PP, äro angivna, avser första beloppet innehavare av lön i beställningens högre loneklass eller innehavare av ålderstillägg, under det att det senare beloppet av er b,ne Ä Y m g L ^ J Z S e r ^ 1ÖnekkSS d l e r d e n S - e J^^rålderstillIgg, allt enligt

20 Pensionsbrev utfärdas av direktionen, sedan den avskedssökandes pensionsrätt blivit av direktionen prövad och godkänd samt Kungl. Maj:t eller vederbörande myndighet därefter beviljat avsked. Granskning av pensionskassans räkenskaper och förvaltning verkställes årligen av genom krigsbefälet eller arméns fullmäktige utsedda revisorer, vilka över revisionen upprätta en berättelse, som tillställes närmast efter revisionen sammanträdande krigsbefäl eller arméns fullmäktige. Dessa äga därefter meddela direktionen ansvarsfrihet för dess förvaltning. Pensionskassans räkenskaper och protokoll skola jämväl hållas tillgängliga för riksdagens revisorer. Pensionskassans fonderade kapital utgör alltsedan år 1857 3,747,794 kronor 38 öre. Kassans inkomster utöver räntan å denna fond bestå av dels delägarnes avgifter, dels ordinarie bidrag från staten, bestående av ersättningsanslag för 3 /5 av Vadstena krigsmanshus äldre inkomster samt för vissa kassan i äldre tider tillkommande besparingar m. m. Enär kapitalet bibehålies oförändrat, sker numera ingen fondering av delägarnes avgifter utan användas dessa direkt för bestridande av pensioneringen. Som kassans inkomster ej äro härtill tillräckliga, är på riksstaten uppfört ett extra förslagsanslag för »arméns pensionskassas egen pensionering m. m.», vilket anslag för budgetåret 1924—1925 utgör 3,800,000 kronor. Härförutom är i riksstaten uppfört ett extra förslagsanslag till »pensionsförbättring åt viss personal vid armén», och ske utbetalningar från detta anslag genom arméns pensionskassa. Detta anslag uppgår för budgetåret 1924—1925 till 950,000 kronor. Slutligen utbetalas genom arméns pensionskassa pensionstillägg till vissa pensionärer från ett för arméns och flottans pensionskassor gemensamt extra förslagsanslag, nu 500,000 kronor, vilket anslag dock även är avsett för pensionstillägg till änkor och barn. Arméns pensionskassas tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter under räkenskapsåret 1923—1924 framgå av följande sammanställning. Tillgångar den 30 juni 1924. Kontanta medel, bankräkningar m. m kr. 10,522: 70 Utlånta medel och upplupna räntor » 3,668,212:0* Kassans fastighet » 80,000: — 1Inventarier * ~ Fordringar hos statskontoret å förslagsanslag för budgetåret 1923 — 1924 • . . > 41,235:61 Summa kronor 3,799,971: 3S Skulder den 30 juni 1924. överlevereringar och outtagna pensioner m. m kr. 3,(89:89 Skuld till statskontoret å förslagsanslag för budgetåret 1923—1924 » 48,387:11 Summa kronor 52,177: — Tillgångar över skulder den 30 juni 1924 . .kr. 3,747,794:38 Summa kronor 3,799,971: 38

21 Inkomster. Ilänte- och hyresmedel kr. 182,984: 16 Pensionsavgifter » 298,891: 24 Anmärkningsmedel » 3,632: 59 Ordinarie anslag till ersättning för inkomster av Vadstena krigsmanshuskassa » 106,000: -— D:o för mistad inkomst av lönebesparingar » 47,101: — Förslagsanslaget för arméns egen pensionering . kr. 492,246: 30 och till fyllnadspensioner » 3,256,516: 31 > 3 748 762: 61 D:o till utdelande av tillfälligt understöd åt avskedade underofficerare m. fl » 6,820: — D:o till pensionstillägg » 279,576: 08 D:o » dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare » 2,144,278: 72 D:o » pensionsförbättring åt viss personal vid armén » 934,410: 23 Summa kronor 7,752,456: 63

Utgifter. Pensioner och fyllnadspensioner kr. 4,217,682: 81 Pensionsförbättring » 934,410: 23 Pensionstillägg -, 279,576:08 kr. 5,431,669:12 Begravningshjälp » 21,262: 50 Avlöningar med dyrtidstillägg » 95,262: 74 Expenser och hyra m. m » 21,743: 37 Uppbördsarvoden m. m » 6,141: 37 Avkortningar m. m » 1,956: 64 Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare m. fl » 6,820: — Dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare » 2,144,278: 72 Arméns fullmäktiges sammanträde m. m • . . . . . . 23,322: 17 Summa kronor 7,752,456: 63 Den 30 juni 1924 utgjorde antalet delägare i arméns pensionskassa 8,178, varav 2,599 pensionstagare. Direktionen över arméns pensionskassa h a n d h a r även förvaltningen av arméns n y a änke- och pupillkassa, avsedd för beredande av pensioner till änkor och minderåriga barn efter delägare i pensionskassan. Dess tillgångar utöver skulder den 30 juni 1924 utgjorde 22,846,859 kronor 41 öre. Änke- och pupillkassan åtnjuter från statsverket ett p å ordinarie stat utgående bidrag med en och en h a l v procent av de löner och beklädnadsbidrag, vilka k u n n a läggas till grund vid beräknande av fyllnadspensioner. För budgetåret 1924—1925 är detta anslag upptaget till 137,286 kronor. A n t a l e t pensionärer i änke- och pupillkassan den 30 juni 1924 utgjorde 1,873 med ett pensionsbelopp av 686,421 kronor 34 öre.

22 Under direktionens förvaltning stå jämväl ett antal donationsfonder med ett sammanlagt kapital av 1,061,791 kronor 66 öre, från vilka under räkenskapsåret 1923—1924 utdelats understöd till 343 personer med tillsammans 43,985 kronor 84 öre. Flottans pensions-

Delägare i flottans pensionskassa äro numera i huvudsak alla i tjänst varande j e l e r p e n s i o n e r a d e beställningshavare vid marinen av officers eller underofficers tjänsteställning. En del civilmilitära beställningshavare, såsom polismän och vissa månadslönare, hava härvid rättighet, men ej skyldighet, att ingå såsom delägare. Pensionskassans uppgift är ej blott att i likhet med arméns pensionskassa bereda pension åt delägare, sedan han avgått ur tjänsten, utan även att bereda pension, s. k. gratial, till avliden delägares änka och barn. De för dessa båda ändamål avsedda medel redovisas dock var för sig och äro därför uppdelade i en pensionsfond och en gratialfond. Pensionskassan omhänderhar dessutom pensioneringen av marinens manskap och daglönare m. fl. Det för flottans pensionskassa nu gällande reglementet fastställdes den 17 november 1899 (nr 92). Kassan står under överinseende av delägarna genom fullmäktige. Dessa bestå av en ordförande, flaggman, utsedd av Kungl. Maj:t, och 16 av delägarna enligt vissa grunder valda ledamöter av officers tjänsteställning. Fullmäktige sammanträda efter av Kungl. Maj:t utfärdad kallelse vart femte år, så framt Kungl. Maj :t icke skulle finna för gott att av särskilda skäl sammankalla dem inom denna tids förlopp. Fullmäktige äga att fatta beslut i alla frågor, som röra ändring i gratialbeloppen eller i gratialavgifterna eller ändringar eller tillägg i kassans reglemente; intet beslut, som avser ändring i reglementet, blir dock gällande utan att detsamma blivit av Kungl. Maj:t stadfäst. Kassan förvaltas av en direktion, bestående av en ordförande, tre direktörer och en överkommisarie, föredragande i direktionen, av vilka ordföranden och överkommissarien förordnas av Kungl. Maj:t och direktörerna väljas av fullmäktige. Vid kassan äro anställda en kamrerare, en sekreterare, en ombudsman, en kassör, två revisorer, en assistent och en vaktmästare samt tre kvinnliga skrivbiträden. Kamreraren och sekreteraren tillsättas av Kungl. Maj :t, övriga tjänstemän av direktionen. Avlöningsstaten fastställes av riksdagen; kassans tjänstemän åtnjuta rätt till pension från kassan enligt av riksdagen godkända grunder. Pensionsavgifternas uppbörd och redovisning, de med pensioneringen förenade bestyren samt räkenskapernas granskning handhavas vid denna kassa i huvudsak på samma sätt som vid arméns pensionskassa. Flottans pensionskassas pensionsfond utgjorde vid utgången av budgetåret 1923—1924 840,604 kronor 70 öre. Fondens kapital ökas enligt gällande reglemente med 1.500 kronor om året. Fondens inkomster utgöras, förutom av del-

23 ägarnes avgifter och räntan å fonden, av ett ordinarie ersättningsanslag för mistade äldre inkomster. E n ä r ej heller vid denna kassa de ordinarie inkomsterna äro tillräckliga för bestridandet av pensionskostnaderna, är på riksstaten uppfört ett ordinarie förslagsanslag till pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar, för budgetåret 1924—1925 till ett belopp av 450,000 kronor. T i l l pensionsförbättring å t viss personal vid marinen är å riksstaten uppfört ett extra förslagsanslag för budgetåret 1924—1925 av 230,000 kronor, varjämte pensionstillägg till vissa pensionärer utgå från det under arméns pensionskassa omnämnda förslagsanslaget å 500,000 kronor. Pensionsfondens tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter räkenskapsåret 1923—1924 framgå av följande sammanställning.

Tillgångar

den 30 juni

Kontanta medel och bankräkningar Utlånta medel och upplupna räntor Inventarier Fordringar, förfallna avgifter förskotterade pensioner

Skulder

den 30 juni

under

1924. kr. » »

82.817: 46 793,324: 97 5,000: —

kr. 9,080: 15 » 53,463: 53 »

62 543 : 68

Summa kronor

943,686: 11

1924.

Överlevereringar och outtagna pensioner

kr.

30,386: 32

Skulder till statskontoret å förslagsanslag för budgetåret 1923—1924 »

72,695: 09

Summa kronor

103,081: 41

kr.

840,604: 70

Summa kronor

943,686: 11

Tillgångar över skulder den 30 juni 1924

Inkomster. Räntemedel Pensionsavgifter Lönebesparingar Ordinarie anslag för mistade inkomster Förslagsanslag till pensionering av befäl och underbefäl m. fl. . D:o till pensionsförbättring åt viss personal vid marinen . . . D:o till dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare . . . D:o till pensionstillägg åt f. d. militära befattningshavare m. fl. D:o till pensionering av lotsstyrelsens och lotsverkets personal .

kr. » » » . » . » . » . » . »

39,872: 44 115,669: 04 5: 06 36,320: — 527,964: 57 212,297: 90 367,418: 75 35,236: 80 30,160:21

Summa kronor 1,364,944:77

21¶Utgifter. Pensioner och fyllnadspensioner Pensionsförbättring Pensionstillägg Avlöningar och dyrtidstillägg _ Expenser m. m Dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare Fullmäktiges sammanträde m. m rr .. VM • Kapitalökning

kr. * »

687,591: 27 212,297:90 35 236: 80 * kr. :

. »

935,125: 97 F ~i O f* Q • f O

' 3,831:23

* 367,418: 75 • • • * ! :— Summa kronor 1,363,444: 77 1,500: — _i. . . kr. ! Summa kronor 1,364,944: 77

V i d utgången av räkenskapsåret 1923—1924 var antalet delägare i flottans pensionskassa 2,927, varav 470 pensionärer. F l o t t a n s pensionskassas gratialfond uppgick vid u t g å n g e n av budgetåret 1923—1924 till 5,637,607 kronor 70 öre. F r å n statsverket åtnjuter fonden bidrag enligt samma grunder som arméns n y a änke- och pupillkassa, vilket bidrag för budgetåret 1924—1925 är upptaget till 62,350 kronor, av vilket belopp dock 16,650 kronor utgör ersättning för inkomster, v i l k a fordom v a n t anslagna till gratialfonden, men sedermera indragits till statsverket. Antalet pensionärer från gratialfonden den 30 juni 1924 utgjorde 895 med ett pensionsbelopp av 244,409 kronor 12 öre. Under direktionens förvaltning stå jämväl ett antal donationsfonder med sammanlagd kapitalbehållning av 752,129 kronor 41 öre, från vilka under räkenskapsåret 1923—1924 utdelades understöd till 186 personer med ett sammanlagt belopp av 18,583 kronor 11 öre. Den av flottans pensionskassa omhänderhavda pensioneringen av flottans m a n s k a p och daglönare m. fl. bestrides från ett å elfte huvudtiteln anvisat ordinarie förslagsanslag för »pensionering av flottans gemenskap», för budgetåret 1924—1925 upptaget till 309,000 kronor. Antalet pensionärer av detta slag var den 30 juni 1924 1,159 med ett pensionsbelopp av 377,196 kronor 56 öre. Direktionen ombesörjer utdelningen från invalidhusfonden av gratifikationer till dem, som vid marinen därtill k u n n a komma i fråga. A n t a l e t gratifikationstagare utgjorde den 30 juni 1924 346 och beloppet av utbetalda gratifikationer 11,810 kronor. Genom såväl arméns som flottans pensionskassor utbetalas enligt därför fastställda grunder dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare och åt pensionsberättigade änkor och barn efter militära befattningshavare från härför avsedda extra förslagsanslag, för budgetåret 1924—1925 uppförda med respektive 2,000,000 kronor och 550,000 kronor.

25 I samband med pensionsutbetalningen till flottans gemenskap utgå pensionstillägg och dyrtidstillägg från härför anvisade anslag, gemensamma för flottans gemenskap och Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, för vilka senare pensioneringen bestrides genom arméförvaltningens försorg.

II. Framställda erinringar mot det militära pensionsyäsendet samt äldre förslag till dess ordnande. Mot sättet för det militära pensionsväsendets ordnande och handhavande hava vid skilda tillfällen från olika håll framställts vissa erinringar. I anledning av att dels riksdagen alltsedan år 1848 måst bevilja särskilt stats- 1856—1858 bidrag för upprätthållande av arméns pensionskassas pensionering enligt gällande drs riksda9stat, dels medel måst särskilt anvisas för den rätt väsentliga ökning i pensionsbeloppen, som genom beviljandet av särskilda fyllnadspensioner ägde rum vid 1856—1858 års riksdag, anhöllo rikets ständer i skrivelse den 27 januari 1858 (nr 194), att Kungl. Maj:t ville låta upprätta förslag till fullständigt ordnande av pensioneringen för arméns befäl samt till beredande av nödig förenkling i förvaltningen. Kungl. Maj:t meddelade emellertid rikets ständer i proposition nr 1 till 1859 års riksdag, att då en omfattande reglering av arméns pensionsväsende icke syntes kunna tillvägabringas, med mindre staten övertoge hela pensioneringen och arméns pensionskassas bestyr därmed helt och hållet upphörde, något förslag i så vittomfattande riktning icke kunde föreläggas riksdagen. På grund härav anförde ånyo ständerna i skrivelse den 5 oktober 1860 (nr 1859—1860 146), att de icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten på det även tidigare ärs rtksda9anmärkta förhållandet, att pensionsväsendet för armén vore förenat med väsentliga olägenheter, som gjorde förvaltningen mera invecklad än nödigt och även till en del motverkade det för staten viktiga ändamålet med pensioneringen. Redan den omständigheten, att vid varje riksdag statsbidrag måste beviljas för upprätthållandet av den arméns pensionskassa efter gällande stat åliggande pensioneringen, samt att medel behövde särskilt anvisas för pensionernas ökande, ådagalade behovet av en ny och omfattande reglering av pensionsväsendet. Härtill komme det olämpliga uti att pensionerna utginge ur två särskilda fonder, nämligen dels av arméns pensionskassa och det statsbidrag, varav denna i senare tider varit i åtnjutande, och dels av det särskilda kreditiv, som för tillämpning av den förhöjda pensionsstaten måst på riksgäldskontoret anvisas. E t t annat olämpligt förhållande vore pensionsrättens olikhet efter de tvenne särskilda pensionsstaterna, som medgåve arméns löntagare den stora fördelen att kunna efter omständigheterna begagna sig av den ena eller andra pensionsstaten, varigenom

för pensioneringen avsedda medel starkare anlitades, än egentligen behovet å pensionärernas sida påkallade. Dessa omständigheter syntes ådagalägga behovet av en annorlunda beskaffad organisation ävensom föranleda till den slutsats, att arméns pensionsväsende icke kunde bliva ändamålsenligt ordnat med mindre, att det helt och hållet överlämnades åt staten, som sålunda borde övertaga arméns pensionskassa men däremot ensam besörja pensioneringen. I betraktande härav anhöllo rikets ständer, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som funnes lämpliga till förberedande av en sådan reglering av pensionsväsendet för armén, att hela pensioneringen måtte kunna av staten övertagas samt mera enhet i grunderna och villkoren för pensioneringen jämte enkelhet i förvaltningen åstadkommas. Efter verkställd utredning föreslog Kungl. Maj:t i proposition den 7 november 1865 (nr 28), att staten måtte, jämte övertagande av förvaltningen av arméns pensionskassa, ikläda sig förbindelsen att besörja arméns hela pensionering i enlighet med den pensionsstat och övriga bestämmelser, som bleve av Kungl. Maj:t och rikets ständer fastställda, samt att därefter inga bidrag från armén för dess pensionering komme att erläggas. 1866 I skrivelse den 9 juni 1866 (nr 67) förklarade sig emellertid rikets ständer års riksdag. i c ^ e k u n n a bifalla ifrågavarande framställning. Såsom skäl härför anfördes särskilt, att krigsbefälet ansett sig ej kunna medgiva pensionskassans överlämnande till statsverkets oinskränkta disposition, varigenom kunnat vinnas den enkelhet i förvaltningen, som utgjort ett av de viktigaste skälen för rikets ständers framställningar i denna fråga, utan därvid uppställt vissa villkor och förbehåll, som gåve anledning till betänkligheter. 1876 och 1877 I proposition nr 26 till 1876 års riksdag angående pensioneringen av arméns års riksdagar, befäl med vederlikar föreslog Kungl. Maj :t, att riksdagen, under förutsättning att arméns -pensionskassa upplöstes och av kassans tillgångar ett belopp av 3,000,000 kronor överlämnades till statsverket, måtte medgiva, att arméns framtida pensionering övertoges av statsverket. Vid behandling av detta förslag framhöll emellertid statsutskottet, att de många på olika håll redan samlade pensionsfonderna och de olika principer, efter vilka pensioneringen för särskilda tjänstemannaklasser vore ordnad, knappast gjorde det möjligt att under dåvarande förhållanden ifrågasätta pensionsanstalternas sammanförande till vissa allmänna kategorier, och att bestyret med arméns pensionering därför lämpligast torde böra fortfarande såsom dittills ombesörjas av arméns pensionskassa med bidrag av statsmedel. I överensstämmelse med vad statsutskottet sålunda anfört, avslogs propositionen av riksdagen (skrivelse nr 43). Ett för 1877 års riksdag framlagt nytt förslag blev av riksdagen godkänt (skrivelse nr 51). Enligt häri angivna grunder skulle pensioneringen fortfarande handhavas av arméns pensionskassa och kostnaderna täckas, i den mån

27 pensionskassans inkomster därtill ej vore tillräckliga, av ett på riksstaten anvisat förslagsanslag. Sedan det år 1907 församlade krigsbefälet för sin del beslutat, att direktionen 1908 över arméns pensionskassa skulle äga att inom sig utse en verkställande direk- ärs riksdag. tör med årligt arvode av 6,000 kronor, och då genomförandet av detta förslag skulle öka kassans förvaltningskostnader och därmed jämväl kassans behov av statsbidrag, blev detta förhållande omförmält i ett vid statsverkspropositionen till 1908 års riksdag, tionde huvudtiteln, fogat utdrag ur statsrådsprotokollet. Riksdagen uttalade i anledning härav i skrivelse den 1 juni 1908 (nr 10), att den icke kunnat underlåta att fästa sig vid den omständigheten, att förvaltningen av arméns pensionskassa droge avsevärt högre kostnader än förvaltningen av andra pensionsinrättningar av jämförlig storlek. På grund härav syntes det riksdagen kunna ifrågasättas, huruvida icke arméns pensionskassas förvaltning skulle kunna ordnas så, att kostnaderna bleve betydligt nedbragta. Med hänsyn till de stora belopp, som årligen från statsverket utginge såsom understöd till kassan, hade riksdagen jämväl ansett sig böra framhålla önskvärdheten därav, att åtgärder vidtogos i ändamål att statsmakterna i högre grad än dittills erhölle inseende och kontroll över kassans förvaltning. För detta ändamål borde bland annat lönestaten underställas Kungl. Maj:ts prövning och godkännande samt Kungl. Maj:t erhålla rätt att i direktionen insätta en eller flera ledamöter. Direktionen över arméns pensionskassa uttalade i anledning härav i skrivelse den 16 mars 1910, att enligt dess förmenande lämpligaste sättet för tillmötesgående av riksdagens nyss berörda önskan om ökat inflytande och kontroll från statsmakternas sida på kassans förvaltning vore, att ordförande i såväl kassans direktion som revision utsåges av Kungl. Maj:t ävensom att kassans lönestat underställdes Kungl. Maj:ts prövning. I utlåtande den 13 oktober 1909 angående föreslagna ändringar i pensione-- Statskontoret. ringsgrunderna för armén och marinen hade emellertid statskontoret ifrågasatt en fullständig omläggning av det militära pensionsväsendet, och att de militära pensionskassorna borde avvecklas i likhet med vad som vid 1907 års riksdag beslutats beträffande civilstatens pensionskassa. I sammanhang härmed framhöll statskontoret, hurusom det svårligen kunde förnekas, att på grund av förändrade förhållanden och i visst avseende förändrat åskådningssätt nu gällande bestämmelser i fråga om pensioneringen av personalen vid såväl armén som marinen blivit i väsentliga delar föråldrade och borde ersättas med nya bestämmelser, vid vilkas utarbetande den civila pensionslagens huvudgrunder borde tjäna till efterföljd, varjämte borde tillses, om icke lämpligt vore, att i en lag sammanföra alla stadganden i avseende å pensioneringen av såväl arméns som marinens militära och civilmilitära personal.

28 CivilkomJämväl civilkommissionen ansåg sig böra i skrivelse den 20 december 1909 missionen. p a t a i a ^en t jjj g y n e s o n ödiga anordningen av två förvaltningsdirektioner med tillhörande personal. Civilkommissionen uttalade därvid den åsikten, att pensionsinrättningarna för arméns och marinens personal kunde utan någon framtida olägenhet sammanslås, samt ansåg, att det från statsverkets synpunkt med allt skäl kunde ifrågasättas, huruvida icke — då ju den militära pensioneringen till så mycket större del bestredes av statsmedel än av pensionskassorna själva samt i allt fall det huvudsakliga arbetet med utbetalning av pensionerna och uppbörd av pensionsavgifterna vilade å statsverkets tjänstemän — denna pensionering och därmed sammanhängande förvaltningsbestyr lämpligen borde avskiljas från pensionskassorna och jämväl utan synnerlig kostnadsökning överlåtas till statskontoret samt armé- och marinförvaltningarna. I någon mån liknande åtgärd hade ju utan känd olägenhet vidtagits i avseende å civilstatens tjänstemän. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 6 maj 1910 av förenämnda riksdagsskrivelse med däröver avgivna yttranden samt statskontorets och civilkommissionens omnämnda uttalanden uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag angående bland annat dels möjligheten att avveckla arméns och flottans pensionskassor i likhet med vad redan beslutats beträffande civilstatens pensionskassa, dels sammanslagning av arméns och flottans pensionskassor, dels förändring av de för armén och flottan gällande pensioneringsgrunder till större likhet med den civila pensionslagens huvudgrunder. Militära penSi

mittén'

Ifrågavarande kommitté — i det följande benämnd militära pensionskomnut-

tén

— a v g a v s i t t b e t ä n k a n d e d e n 3 1 m a J 1 9 1 2 - H ä r i o m l a d e kommittén bland annat dels förslag till en militär pensionslag, dels förslag till en militär pensionsanstalt, avsedd att handhava all militär pensionering med undantag av manskapspensioneringen vid armén. Vad arméns och marinens änke- och pupillkassor beträffar, innebar förslaget deras förenande under gemensam förvaltning. I fråga om den myndighet, åt vilken handhavandet av pensionelingen lämpligen borde anförtros, anförde kommittén följande: Under det att dittills ganska väsentliga olikheter förefunnits mellan arméns och flottans pensioneringsgrunder, komme genom antagande av kommitténs förslag till militär pensionslag så gott som fullständig likhet härutinnan att förefinnas. Uti pensioneringsgrunderna skulle därför ej för framtiden kunna sökas giltig anledning att vid pensioneringen använda tvenne skilda myndigheter. I stället framstode det såsom önskvärt, att därest icke andra faktorer nödgade till annan ordning, alla militära pensionsfrågor handlades av en gemensam myndighet, varigenom icke blott största möjliga enhet vid tilllämpningen av pensionslagen skulle uppnås, utan även kostnaderna för pensionsväsendets handhavande kunde nedbringas. Anledning förefunnes därför ej

29 längre att bibehålla arméns och flottans pensionskassor arbetande sida vid sida med varandra. Under sådana förhållanden erbjöde sig för frågans lösning tvenne olika utvägar. Den ena vore att genom sammanslagning av arméns och flottans pensionskassor bilda en gemensam pensionsinrättning för alla militära och civilmilitära tjänstinnehavare. Den andra utvägen skulle vara att från de nuvarande bägge militära pensionskassorna borttaga all befattning med tjänstemannapensionering, låta armé-, resp. marinförvaltningen omhändertaga hela pensionsväsendet för de militära och civilmilitära tjänstinnehavarna själva — med undantag av pensionsfondens förvaltning, vilken i sådant fall lämpligen kunde anförtros åt statskontoret — samt lägga handhavandet av pensionsväsendet för de ifrågavarande tjänstinnehavarnas änkor och barn under en för armén och marinen gemensam pensionsanstalt. Ett tredje sätt kunde väl även tänkas, nämligen att förlägga tjänstemannapensioneringen vid armén och marinen under något annat pensionsverk. Detta sätt skulle dock enligt militära pensionskommitténs förmenande vålla större olägenheter och ökade kostnader än någotdera av de andra, enär ingen pensionsstyrelse torde vara försedd med större personal eller anordningar i övrigt än som erfordrades för dess behov. Efter en jämförelse mellan de båda förstnämnda sätten för frågans lösning ansåg sig militära pensionskommittén ej kunna förorda tjänstemannapensioneringens förläggande under armé- och marinförvaltningarna. Dessa vore nämligen ej att anse såsom centralstyrelser med hänsyn till de militära och civilmilitära tjänstinnehavarne i samma mening som t. ex. generalpost- och generaltullstyrelserna i förhållande till post- och tullverkens personal. Den militära pensionskommittén fann sig därför böra giva företrädet åt en sådan anordning, som avsåge att ombilda de befintliga särskilda pensionskassorna för armén och marinen till en gemensam pensionsanstalt. Pensionsanstaltens styrelse skulle bestå dels av en av Konungen utsedd ordförande och en av Konungen utsedd verkställande direktör och föredragande, dels av tvenne ledamöter, utsedda av delägarna i anstalten. En reservant inom kommittén anförde emellertid betänkligheter mot att giva enskilda intressen ett så betydande inflytande inom den styrelse, som skulle förvalta den föreslagna nya militära pensionsanstalten. Dessa betänkligheter vore så mycket större, som åt styrelsen enligt förslaget skulle uppdragas ej allenast medelsförvaltning utan även avgörandet av pensionsrättsfrågor. Såväl för armén som marinen underlydande personal funnes redan för den ekonomiska förvaltningen centrala ämbetsverk: armé- och marinförvaltningarna. Vid sådant förhållande ville det förefalla reservanten ändamålsenligast att till dessa ämbetsverk förlägga handhavandet av pensioneringen av den tjänstemannapersonal, varom här vore fråga. Härigenom bleve den militära och civilmilitära tjänstemannapensioneringen ordnad analogt med tjänstemannapensioneringen för personalen vid statsbanorna, postverket och tullverket.

30 Professor Frågan om pensioneringens handhavande överlämnades för vidare utredning Wijkanders ^ j e n f ö r ändamålet tillkallad sakkunnig, professor A. Wijkander, och denne %mg ' anslöt sig till reservantens mening. Han uttalade därvid, att då ett rationellt ordnande av pensionsavgifternas uppbörd och redovisning så gott som med nödvändighet krävde dessas förläggande i första hand under de centrala verk, som i övrigt hade åt sig uppdragen arméns och marinens ekonomi, och då någon fördel ej vunnes genom pensionsutbetalningens förläggande till särskild myndighet, syntes det svårligen med avseende på dessa sidor av den militära pensionslagens tillämpning kunna anföras något giltigt skäl för kommitténs förslag att däri inblanda en fristående pensionsstyrelse. Han framhöll även, att kommitténs uppfattning om armé- och marinförvaltningarnas ställning till de militära tjänstinnehavarna ej vore riktig, utan måste förvaltningarna, vad det ekonomiska beträffar och således även i pensionsfrågor, betraktas som verkliga militära centralstyrelser. Professor Wijkander framhöll slutligen efter en företagen ekonomisk utredning av kostnaderna under olika förutsättningar såsom sin bestämda uppfattning, att några större utgifter ej skulle åsamkas armé- och marinförvaltningarna genom förläggandet av de militära tjänstinnehavarnas pensionering under dessa ämbetsverk, och kunde ej inse någon anledning, varför bestyret med nämnda pensionering skulle kunna på ett billigare sätt utföras genom en fristående pensionskassa. Principiella skäl talade så bestämt för att tjänstinnehavarnes pensionering övertoges direkt av statsverket, att det skulle behövas kraftiga ekonomiska grunder för att en avvikelse därifrån skulle göras. En prövning av frågans ekonomiska sida syntes honom tala för att det vore så långt ifrån att sådana kraftiga grunder framträdde för pensioneringens förläggande till en fristående militär pensionsanstalt, att snarare motsatsen även ur ekonomisk synpunkt vore motiverad.

Yttranden över den militära pensionskommitténs betänkande samt professor Wijkanders ™mstinskom- utredning inhämtades yttranden från de militära förvaltningsmyndigheterna, mittens och statskontoret samt de militära pensionskassornas direktioner och överstyrelser. professor W för^laderS Arméförvaltningen anförde härvid, att då handhavandet av tjänstemannapensioneringen till väsentlig del innefattade disposition av statsmedel, densamma borde ombesörjas av statsmyndighet, och hade ej något att erinra mot att denna pensionering vad tjänstinnehavarna vid armén beträffade anförtroddes åt arméförvaltningens civila departement. Marin förvaltning en gav företräde åt kommitténs förslag och förklarade sig ej vara utrustad med tillräckliga organ för pensionsbestyrens övertagande. Föredragande ledamoten var dock av skiljaktig mening och ansåg, att, om någon ändring skulle äga rum, den militära pensioneringen borde övertagas av arméoch marinförvaltningarna.

31 Statskontoret erinrade, att på 1912 års riksdags begäran påginge utredning, hurvida och på vilka grander en centralisering av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen kunde genomföras, samt att de militära pensionskassornas ställning inom statens pensionsväsende givetvis vid denna utredningmåste tagas i övervägande. Därjämte förelåge anledning antaga, att utredningen komme att ingående behandla det av den militära pensionskommittén jämväl berörda spörsmålet, huruvida icke såväl den civila som den militära pensioneringen och andra dithörande ärenden lämpligen borde överlämnas åt ett enda centralt pensionsverk. Att, innan resultatet av denna utredning förelåge, fatta beslut om ändrat handhavande av den militära pensioneringen i överensstämmelse med det ena eller andra av föreliggande förslag, syntes statskontoret icke böra ifrågakomma. I avvaktan på den anbefallda utredningens resultat borde därför enligt statskontorets mening den militära pensioneringen fortfarande tillsvidare ombesörjas av de nuvarande militära pensionskassorna. Skulle det åter gälla att välja mellan de ovannämnda förslagen till handhavande av det militära pensionsväsendet, ansåge sig statskontoret böra förorda, att frågan om pensionsväsendets handhavande löstes på det av kommittén föreslagna sättet. Även om något bestämt hinder icke förefunnes för överlämnande av tjänstemannapensioneringen till armé- resp. marinförvaltningen, hölle statskontoret dock före, att ringa eller ingen besparing i kostnaderna härigenom skulle vinnas, särskilt om, såsom även av professor Wijkander föreslagits, en fristående förvaltning för den militära änke- och barnpensioneringen komme att inrättas. Den föreslagna pensionsanstaltens styrelse borde, åtminstone då det gällde handläggning av ärenden, som avsåge tjänstemannapensioneringen, enligt statskontorets förmenande bestå endast av ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t. En reservant inom statskontoret höll före, att, därest med hänsyn till önskvärdheten därav, att de nya militära pensioneringsgrunderna snarast möjligt måtte komma i tillämpning, det skulle anses lämpligt att under utredningstiden provisoriskt ordna den militära tjänstemannapensioneringens handhavande, sådant skulle låta sig på enklaste sätt göra genom att tillsvidare uppdraga handhavandet åt statskontoret. Bleve statens pensionsväsende icke centraliserat, syntes det honom ligga närmast till hands liksom det även ur kostnadssynpunkt vore fördelaktigt, att för pensionering enligt den militära pensionslagen anlita vederbörande medelsförvaltande verk, respektive armé- och marinföivaltningarna. Direktionen över arméns pensionskassa hade ej något att i huvudsak erinra mot det av kommittén föreslagna sättet för pensionsväsendets handhavande genom en särskild pensionsanstalt. Direktionen ansåg dock, att de av delägarna utsedda ledamöterna borde beredas ett övervägande inflytande inom styrelsen; hänsjmen till änkekassorna fordrade denna säkerhet, utan vilken arméns och marinens målsmän möjligen icke voro villiga att ställa sina kassor under pensionsanstaltens förvaltning.

32¶Det år 1913 församlade krigsbefälet uttalade, att någon avsevärd eller mera genomgripande förändring i fråga om organisationen av vare sig arméns pensionskassa eller dess änke- och pupillkassa icke borde vidtagas, förr än resultatet av den utav Kungl. Maj:t anbefallda utredningen rörande centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter föreläge och innan detsamma blivit behörigen prövat; att, därest nämnda utredning skulle medföra förslag till centralisering av sådana pensionsanstalter och förslaget även skulle omfatta arméns pensionskassor, dessas överstyrelse borde beredas tillfälle att uttala sig rörande dylikt förslag; samt att, för den händelse — oberoende av den av Kungl. Maj :t anbefallda utredningen angående centralisering av statsunderstödda pensionsanstalter — en omläggning av handhavandet utav arméns pensionsväsende skulle från statens sida befinnas önskvärd, krigsbefälet icke hade något att erinra vare sig mot det av den militära pensionskommittén härutinnan framställda förslag, under villkor att arméns nya änke- och pupillkassa bibehölles såsom en delägarnas tillhörighet och att dess fonder förvaltades för sig enligt de grunder, som vore av Kungl. Maj:t på förslag av kassans delägare fastställda, eller mot att handhavandet av arméns tjänstemannapensionering överlätes åt arméförvaltningen eller annat statens ämbetsverk, likväl under den uttryckliga förutsättningen, att organisationen av arméns änke- och pupillkassa gjordes fristående, och att kassan icke förenades med någon annan dylik kassa. Fullmäktige i flottans pensionskassa angåvo såsom sin åsikt, att, enär i ena som andra fallet staten iklädde sig ansvaret för pensionernas utbetalande till fastställt belopp, clet vore för kassadelägarna av underordnad betydelse, om tjänstemannapensioneringen ombesörjdes av en pensionskassa eller av ett statens ämbetsverk, och uttalade fullmäktige därjämte, att i avvaktan på pågående utredning rörande upprättandet av en central pensionsanstalt någon ändring icke borde vidtagas beträffande organisationen av flottans pensionskassa, även om det skulle befinnas önskvärt, att nya militära pensioneringsgrunder började tillämpas, innan nyssnämnda utredning blivit slutförd; att, för den händelse ovan nämnda utredning icke skulle leda till upprättandet av en central pensionsanstalt, flottans pensionskassa borde bibehållas vid sm nuvarande organisation, varvid fullmäktige icke hade något att erinra mot att antalet av fullmäktige valda direktörer minskades från tre till två; att, om det emellertid av principiella skäl skulle befinnas önskvärt att till marinförvaltningen eller annat statens ämbetsverk överflytta bestyret med tjänstemannapensioneringen, fullmäktige icke hade något att erinra däremot eller mot att handhavandet av pensionsfonden dit överflyttades; samt att, därest en dylik överflyttning av bestyret med tjänstemannapensioneringen komme till stånd, flottans pensionskassa borde bibehållas med uppgift att handhava änke- och barnpensioneringen.

33 Såsom ovan omförmälts, hade 1912 års riksdag anhållit, att en allsidig utred- Centralisening måtte verkställas, huruvida och på vilka grunder en centralisering av pen- r™9ssakkun sionsanstalter, understödda av staten, lämpligen kunde genomföras. De sakkunniga, vilka härför tillkallades — centraliseringssakkunniga — avgåvo i betänkande den 3 november 1917 ett fullständigt förslag rörande all av staten reglerad pensionering. Detta förslag innebar, att denna pensionering, omfattande såväl pensioneringen av statstjänare i egentlig bemärkelse samt av vissa ickestatstjänare som ock familjepensioneringen, skulle handhavas av en statens anstalt. Gentemot de sakkunnigas förslag framhölls emellertid av åtskilliga över detsamma hörda myndigheter, att staten i fråga om pensioneringen av sina egna tjänstinnehavare intoge en helt annan ställning såsom arbetsgivare än då det gällde pensionering av icke-statstjänare. Pensionering av statstjänare kunde icke anses stå i sådant samband med pensionsväsendet i övrigt, att en för hela detta område gemensam förvaltning vore av något större behov påkallad. Den strävan efter större enhetlighet, som ifråga om statstjänares pensionering framträtt, hänförde sig själva pensioneringsgrunderna och kunde icke i och för sig anses betinga någon gemensam pensionsanstalt. Varken den militära pensionskommitténs förslag eller centraliseringssakkunnigas utredning i vad det åsyftade centralisering av pensionsväsendet beträffande statens egna befattningshavares pensionering eller pensioneringen av efterlevande efter sådana befattningshavare har lett till något resultat, och med hänsyn härtill har åt 1921 års pensionskommitté uppdragits att söka finna en lösning av frågan om det militära pensionsväsendets ordnande.

III. Allmän motivering till kommitténs förslag. Sedan numera enligt avlöningsreglementet för officerare och underofficerare Pensionesamt civilmilitära beställningshavare m. fl. på aktiv stat vid armén och mari- ringsgrunderna. nen den 29 juni 1921 (nr 388) — 1921 års militära avlöningsreglemente — Allmänna grunderna för avlöningsbeloppens beräknande och avlöningsvillkoren i allt vä- synpunkter. sentligt ansluta sig till motsvarande föreskrifter i de för civila tjänstemän fastställda avlöningsreglementena, synes ej längre något skäl förefinnas för att ej även pensioneringsgrunderna för den militära personalen bringas till full överensstämmelse med de principer, som vunnit tillämpning i de nyare pensionslagarna för civila befattningshavare, där ej alldeles särskilda orsaker, betingade av den militära organisationen, exempelvis behovet av reservformationer, göra ett frångående härav nödvändigt. E n jämförelse mellan å ena sidan de pensioneringsgrunder, som äro gällande för den militära personalen enligt de i det föregående återgivna bestämmelserna, B—256542

Pensions underlag.

34 och å andra sidan stadgandena i de för civila tjänstinnehavare vid nyreglerade verk gällande pensionslagarna och de med de senare i det väsentliga överensstämmande principer, som kommit till uttryck i kommitténs den 18 oktober 1924 avgivna förslag till civil tjänstepensionslag, giver vid handen, att grunderna för bestämmandet av pensionsunderlagens storlek redan äro ensartade, om man frånser att de militära pensionerna ej äro avpassade efter den gällande, ännu provisoriska löneregleringen utan efter ett tidigare uppgjort utkast till lönestat, samt att vid deras beräknande en minskning av 10 procent ägt rum på grund av att inga avgifter erläggas för den år 1919 beviljade pensionsförbättringen och för att ej den definitiva löne- och pensionsregleringen skulle föregripas. Kommittén — som förutsätter, att vid det militära avlöningsreglementets definitiva fastställande inga väsentliga ändringar i dess grunder vidtagas — ansluter sig till den av statsmakterna godtagna uppfattningen, att pensionsunderlagen för de militära pensionerna böra avpassas enligt samma grunder, som tillämpas i cle civila pensionslagarna, under förutsättning att pensionsavgifter beräknas å hela pensionsunderlaget. Kommittén har i överensstämmelse härmed föreslagit, att pensionsunderlagen i regel skola utgöra två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort inom den lönegrad vederbörande tillhör; för generalspersoner och överstar samt deras vederlikar och beställningshavare av motsvarande tjänstegrader vid flottan begränsas beloppen i likhet med vad som gäller för civila beställningshavare, som åtnjuta samma löneförmåner. Avgångsskyl- I fråga om bestämmelserna rörande avgångsskyldighet föreligger för närvadighet. m n c | e e n 0 i ^ n e t m e llan de militära och civila pensioneringsgrunderna därati, att, medan den civile befattningshavaren är skyldig att avgå vid stadgad pensionsålder, oavsett om han då uppnått det för åtnjutande av hel pension föreskrivna antalet tjänstår, däremot för militär beställningshavare ej föreligger skyldighet att avgå eller någon rätt till pension, förrän han uppnått föreskriven pensionsålder och därjämte fulla antalet tjänstår är intjänt, varjämte det erfordras, att han skall hava innehaft samma eller högre tjänst på stat i minst två år. Militär beställningshavare, som vid pensionsålderns inträde ej i allo uppfyller dessa betingelser, har fått kvarstå i tjänsten, till dess alla villkoren för pensions erhållande varit fyllda. Kommittén har ej funnit skäl bibehålla dessa bestämmelser, utan bör avgångsskyldigheten enligt den militära tjänstepensionslagen inträda enligt samma grunder som efter de civila pensionslagarna, d. v. s. i regel i och med det att pensionsåldern är uppnådd. PensionsEn följd av nyss nämnda bestämmelser i de nuvarande militära pensionebesmZande ringsgrunderna har varit, att ålderspensionen alltid utgått med fullt belopp ?., . eller, såsom benämningen är i de civila pensionslagarna, såsom »hel pension». "'Även i det fall, då vederbörande på grund av sjukdom varit skyldig att före uppnådd pensionsålder avgå från tjänsten, hava, frånsett pensionsförbättring, fulla pensionsförmåner utgått oberoende av antalet tjänstår.

35 Begreppet »avkortad pension» har alltså hittills varit för de militära pensioneringsgrunderna okänt. Jämväl i de för civila tjänstinnehavare före 1907 års pensionslag gällande pensioneringsbestämmelserna saknades föreskrifter, som gjorde det möjligt för den tjänstinnehavare, vilken av ålder eller sjuklighet var oförmögen till vidare tjänstutövning, men ännu icke uppfyllt då gällande allmänna villkor för rätt till pension, att vid avgång från tjänsten erhålla pension från staten. Då det otillfredsställande uti ett sådant förhållande låge i öppen dag, framhöll 1899 års pensionskommitté i det förslag, som låg till grand för 1907 års pensionslag, behovet av lämpligt avvägda, allmänt gällande grunder, enligt vilka dylika pensionsfrågor skulle kunna i varje särskilt fall avgöras. Nämnda kommitté fann det därför nödvändigt att i förslaget upptaga bestämmelser, varigenom någon pensionsförmån bereddes till avgång pliktig men ännu icke till pension enligt de allmänna villkoren berättigad tjänstinnehavare, samt föreslog för detta ändamål pensionernas indelning i hel pension, d. v. s. det pensionsbelopp, som utginge till tjänstinnehavare, vilken fullgjort alla de fordringar, som lagen i regel uppställde som villkor för rätt till pension, och avkortad pension, d. v. s. sådan, som kunde tilläggas tjänstinnehavare, vilken i ett eller annat avseende bruste i uppfyllande av nämnda villkor och därför borde åtnöjas med en del av det pensionsbelopp, som i annat fall tillkommit honom. De skäl, som av 1899 års pensionskommitté anförts, äga visserligen endast i begränsad omfattning giltighet i avseende på de militära pensionsförhållandena, enär ju den, som på grund av sjukdom är ur stånd att tjänstgöra, redan enligt gällande pensioneringsgrunder vid avgången erhåller pension. Då det emellertid ej synes vara förenligt med statens intresse, att den, som uppnått för pensions erhållande föreskriven levnadsålder men icke innehar erforderligt antal tjänstår, tillätes bibehålla sin tjänst endast för att komma i tillfälle att intjäna felande tjänstår, har kommittén, i syfte tillika att ernå överensstämmelse med de civila pensionslagarna, i detta lagförslag ansett sig böra upptaga dessas stadganden i förevarande avseende. Enligt gällande militära pensioneringsgrunder utgår pension till den, som på sjukpensi grand av sjukdom m. m. är skyldig att från tjänsten avgå, alltid, oberoende av antalet tjänstår, med ett belopp motsvarande pension jämte fyllnadspension i den tjänst vederbörande innehar. För civila befattningshavare gäller däremot enligt 1907 års lag samma bestämmelse om sjukpensionens avkortning i förhållande till tjänstårens antal, som gäller för ålderspension, dock att sjukpension skall utgå med minst 75 procent av hel pension. Pensionsförbättring har författningsenligt ej kunnat tilldelas den militära beställningshavare, som på grund av sjukdom före uppnådd pensionsålder avgått från tjänsten, enär enligt § 2 av kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 336) med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt civilmi-

36 litära beställningshavare vid armén och marinen — vilken föreskrift jämväl förekommer i de äldre författningarna (nr 538/1919 och 569/1919) angående grunder för pensionsförbättring — pensionsförbättring endast tillkommer den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension. Emellertid har riksdagen på därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar i särskilda fall (t. ex. riksdagens skrivelser nr 299/1920, punkt 7, nr 69/1923, punkt 4 och nr 107/1924) medgivit, att pensionsförbättring finge utgå till den, som på grund av sjukdom erhållit avsked. Härvid har dock pensionsförbättringen bestämts till det belopp, som i varje särskilt fall skulle tillkommit vederbörande, därest civila pensionslagens bestämmelser rörande sjukpension varit på honom tillämpliga. Kommittén finner sig i fråga om beräknandet av sjukpensions belopp sakna anledning att i den militära tjänstepensionslagen föreslå andra bestämmelser än som gälla för civila befattningshavare. Invalidpension.

Till den, som till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd av skada s j u kdom, vilken han genom utövningen av sin tjänst ådragit sig, befinnes för framtiden oförmögen till tjänstgöring, och därför är skyldig avgå från tjänsten, utgår pension enligt nu gällande pensioneringsgrunder med lönens hela belopp (beträffande underofficerare vid marinen med maskinistunderofficers vid flottan lön i vederbörande grad ökad med 20 procent); med lön avses härvid den s. k. fasta lönen enligt de före år 1922 gällande staterna. Enär pension till den, som avgår från tjänsten på grund av uppnådd levnadsålder och fullt antal tjänstår, i regel utgår med blott 80 procent av lönen (för underofficerare vid marinen ökad enligt nyss angiven grund), har följaktligen för militära pensionärer invalidpensionen hittills varit större än ålderspensionen. Ifrågavarande förmån medgavs år 1914 på Kungl. Maj:ts därom i propositionerna nr 163 och 247 gjorda framställningar i samband med att vederbörandes rätt att vid invaliditet, oaktat föreskriven pensionsålder ej var uppnådd, avgå med pension förändrades till en motsvarande skyldighet. Enligt 1907 års civila pensionslag utgår invalidpensionen, oberoende av tjänstetidens längd, med enahanda belopp, som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehavaren gällande pensionsunderlaget, varmed i regel beträffande äldre lönestater avses hela »lönen» (utom tjänstgöringspenningar o. d.). För civila befattningshavare, vilka åtnjuta avlöning enligt de år 1919 och senare fastställda avlöningsreglementena, utgör pensionsunderlaget, såsom i annat sammanhang omnämnts, i regel två tredjedelar av slutlönen å billigaste ort inom vederbörande lönegrad, vilken beräkningsgrund jämväl av kommittén i det följande föreslås att gälla i fråga om militära beställningshavare. Såsom förut omnämnts medgiva ej gällande föreskrifter om pensionsförbättring, att sådan utgår till annan militär beställningshavare än den, som vid avgång efter uppnådd åldersgräns är berättigad till såväl pension som fyllnadspension. Pensionsförbättring har alltså ej utan vidare tillkommit den, som före

e]leY

37 uppnådd pensionsålder måst avgå från tjänsten på grund av invaliditet. Emellertid har riksdagen även i sådant fall (t. ex. skrivelser nr 296/1920, punkt 3, nr 322/1921, punkt 7, och nr 107/1924) på särskilda framställningar medgivit, att pensionsförbättring finge utgå, oaktat vederbörande ej uppnått ifrågavarande åldersgräns. Härvid har pensionsförbättringen bestämts till sådant belopp, att pension, fyllnadspension och pensionsförbättring sammanlagt kommit att uppgå till det belopp, vartill nämnda förmåner enligt gällande bestämmelser skulle hava belöpt sig, därest vederbörande avgått eller uppnådd åldersgräns. Redan nu beräknas alltså invalidpensionen i överensstämmelse med de för civila befattningshavarna gällande grander, vilka kommittén även upptagit i förslaget till civil tjänstepensionslag, och har kommittén ej ansett skäl föreligga att i den militära tjänstepensionslagen föreslå annan grund. Vid bestämmandet av avgångsåldern för militära beställningshavare måste Pensionsålder. förutom de särskilt höga krav på tjänstbarhet, som för flertalet militära befattningar göra sig gällande, hänsyn jämväl tagas till behovet av att genom en tidigare avgångsålder med åtföljande skyldighet för vederbörande att under viss tid och särskilda förhållanden fortfarande stå till statens fulla förfogande skapa erforderlig mobiliseringsreserv. För civila befattningshavare förefinnes i sistnämnda hänseende icke någon motsvarighet. Under det att pensionsåldern för civila manliga tjänstinnehavare enligt gällande pensionslagar liksom enligt kommitténs förslag till ny civil pensionslag är 60—67 år, inträder pensionsåldern för en stor del militära beställningshavare redan vid 50 års ålder. Kommittén har vid pensionsålderns bestämmande i regel anslutit sig till nu gällande bestämmelser i de militära pensioneringsgrunderna. I den mån avvikelse härifrån skett, har kommittén angivit motiven i den speciella motiveringen till 9 §. Vad angår pensionsavgifterna, vilka för närvarande beräknas endast å kassapensionen och fyllnadspensionen men ej å pensionsförbättringen, erläggas dessa av alla beställningshavare med 4 procent å summan av kassapension och fyllnadspension. Enligt de civila pensionslagarna är däremot avgiften relativt mindre för lägre än för högre befattningar. Då pensionsavgifterna enligt nämnda lagar äro avsedda att täcka i genomsnitt en tredjedel av pensionskostnaden, måste nämligen pensionsavgifterna erläggas efter en högre procentsats av dem, som efter vunnen befordran komma att under jämförelsevis kortare tid mnehava de tjänster, vari de pensioneras. Att någon dylik stegring i avgiftsprocenten för högre beställningshavare icke nu förekommer vid det militära pensionsväsendet finner sin förklaring däri, att de högre beställningshavarna på grund av sin avsevärt högre pensionsålder erlägga pensionsavgifter under väsentligt längre tid än de i lägre beställningar pensionerade och därför komma att även med bibehållande av en enhetlig avgiftsprocent bidraga till pensionskostnaden i större omfattning än de lägre.

Pensionsavgifter.

38 Kommittén h a r haft under övervägande, h u r u v i d a det med h ä n s y n till den tidiga pensionsålder, som i allmänhet måste bestämmas för de m i l i t ä r a beställningshavarna, samt den u r k o s t n a d s s y n p u n k t ogynnsamma proportion som i följd h ä r a v u p p s t å r mellan pensionsavgifternas och pensionernas k a p i t a l v ä r d e n , måhända vore berättigat och l ä m p l i g t bestämma, att pensionsavgifterna skulle utgå enligt a n d r a grunder än som gälla för civila befattningshavare. F o r a t t härvid få en u t g å n g s p u n k t h a r kommittén låtit under förutsättning av nedan angiven befordringsålder samt av kommittén föreslagen pensionsålder ävensom med tillämpning av en räntefot av 4 procent beräkna, h u r u stor del av de föreslagna pensionernas belopp, som skulle t ä c k a s av beställningshavarnas avgifter, därest dessa skulle sättas till belopp, motsvarande de civila tjänstinnehavarnas, och därvid erhållit det resultat, som av efterföljande tabell framgår.

B e s t ä 11n i n

Befordringsålder.

Underlöjtnant Löjtnant Kapten m. fl Major m. fl Överstelöjtnant m. fl. • • Överste m. fl General m. fl. Sergeant vid armén . . • Fanjunkare vid armén . . Underofficer av 3. graden » 2. » » » 1. »

22 26.5 35.5 44 48 51 55 29 43 27 39 48

Genom denna avFöregift täckt Föreslaget slagen Pensions- pensionsdel av pensions- föreslagen ålder. belopp. avgift. pension. Procent. Kronor. Kronor. 50 50 50 55 55 60 65 50 50 50 50 55

1,800 3,036 4,644 5,640 6,036 7,296 8,496 2,196 2,604 1,836 2,196 2,604

19.o

12.6¶F ö r samtliga beställningar skulle enligt n ä m n d a grund utgående pensionsavgifter i genomsnitt k o m m a a t t t ä c k a endast omkring 13,5 procent av pensionsbeloppen, medan däremot, som bekant, motsvarande procenttal for de civila verken beräknas till omkring 3 3 , vilken stora skillnad givetvis finner sin förklaring i den väsentligt lägre pensionsålder, som gäller för det stora flertalet av militära beställningshavare. F ö r att även de militära pensionsavgifterna skulle förslå till täckande av V3 av pensioneringskostnaderna för samtliga bestall ningar, skulle alltså dessa avgifter behöva höjas till 2,5 gånger de civila tjänstemännens i motsvarande lönegrader. Därest man skulle vilja täcka s a m m a del av

39 pensioneringskostnaden med en för samtliga beställningshavare enligt enhetlig grund utgående pensionsavgift, skulle härför erfordras, att avgiften utginge med omkring 10,25 procent av pensionsunderlaget. Då militärernas nödtvungna avgång vid jämförelsevis tidig ålder är föranledd av statliga skäl samt för övrigt de militära beställningshavarna även efter pensioneringen med därav föranledd väsentlig inkomstminskning äro skyldiga att i reserven tjäna staten, synes en dylik höjning av pensionsavgifterna vara obillig. Visserligen skulle en sådan höjning kunna tänkas i samband med en ökning av lönerna; men genom en löneökning komme proportionen mellan de militära och civila lönerna i motsvarande lönegrader ävensom det vedertagna förhållandet mellan lön och pension att helt förryckas. Då man alltså ej med de militära pensionsavgifterna når samma mål, som åsyftas med de civila tjänstemännens avgifter, nämligen att motsvara V3 av pensioneringskostnaden, kunde måhända uppstå fråga om att slopa alla militära pensionsavgifter för egen pensionering och i stället minska lönerna med motsvarande belopp. Att emellertid enbart för militären bryta med den inom hela statsförvaltningen genomförda principen om pensionsavgifter synes kommittén mindre lämpligt, helst som det skulle innebära, att hela den militära pensioneringskostnaden kastades på framtiden. Genom pensionsavgifternas bibehållande blir dock alltid en del av denna kostnad, låt vara mindre än vid statsförvaltningen i övrigt, täckt genom fondering. Om man alltså måste stanna vid att bibehålla pensionsavgifter, uppstår frågan, huruvida de böra beräknas såsom nu enligt enhetliga grunder eller enligt de civila pensioneringsgrunderna proportionsvis högre för de högre beställningshavarna. Då man till utgångspunkt för såväl avlöningarnas som pensionernas storlek tagit de grunder, som använts vid beräknandet av motsvarande förmåner lör de civila befattningshavarna, synes det kommittén, som om man även beträffande pensionsavgifternas belopp bör följa dessa grunder. I en å sid. 40 intagen tabell har kommittén gjort en sammanställning av de beställningshavarna enligt nu gällande bestämmelser åliggande pensionsavgifter och motsvarande avgifter enligt kommitténs föreliggande förslag. ^ Ä de av kommittén föreslagna pensionerna böra fortfarande utgå dyrtids- Dyrtidstm tillägg, så länge dylika tillkomma övriga f. d. befattningshavare i statens tjänst. MDyrtidstilläggen böra dock ej längre utgå efter de gynnsammare grunderna, som hittills gällt för f. d. befattningshavare vid oreglerade verk, utan efter de bestämmelser, som gälla för de f. d. befattningshavare, vilka varit i tjänst vid ny reglerade verk. Till jämförelse mellan de f. d. beställningshavare i de olika lönegraderna till- jämförelse kommande pensionsförmånerna, sådana de å ena sidan utgå enligt nu gällande mellan äldre bestämmelser och de å andra sidan äro av kommittén i föreliggande betänkande S^ofnu föreslagna.

40 utgör pensionsav giften enligt

För beställningshavare, som åtnjuter lön i nedanstående lönegrad

3:e 4:e

» » »

5:e

J>

6:e

* » » » >

7:e 8:e l:a

Kronor.

Kronor.

40—48

»

76.80—108.80

j

» » ;> »

löneplanen Uo

31.20—40

40—43.78

40—48

3:e

T>

> »

4:e

»

s

l:a

J>

2:a

förslag till militär tjänstepensionslag.

j

1:8 lönegraden, löneplanen 0 2:a

nu gällande bestämmelser.

löneplanen

c

2:a

t

J

24—36

3:e

» » » » »

>

36—48

4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e

5>

10:e

ll:e

3>

12:e

»

» » » )) » »

36—40

40—48

40—80

40—80

96—108.80

108.80—128

96—144

13:e

144—160

14:e

169.60—188.80

16:e

16:e

föreslagna, har kommittén i tabell å sid. 41 dels angivit beloppet av den i förra fallet utgående sammanlagda förmånen av pension, fyllnadspension och pensionsförbättring, dels i senare fallet av hel pension. I ena som i andra fallet angiver kommittén dessutom särskilt dyrtidstilläggets storlek under förutsättning att det tal, som anses motsvara levnadskostnadsökningen, är 74. Härav synes, att pensionsbeloppen enligt kommitténs förslag äro avsevärt högre än nu utgående sammanlagda pensionsförmåner. Tager man däremot järn-

41 utgöra pensionsförmånerna enligt nu gällande bestämmelser. För f. d. beställningshavare, som åtnjutit lön i nedanstående lönegrad

Pension, fyllnadspension och pensionsförbättring. Kronor.

föreslagen militär tjänstepensionslag.

Dyrtidstillägg.

Summa.

Hel pension.

Dyrtidstillägg.

Summa.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

Kronor. 2,172

l:a lönegraden, löneplanen 0 .

1,600

2,260

2:a

1,800

» > » » > »

> '

2,580

3,528

3,036

3,672

3,990

1,464

5,454

4,644

5,616

» > »

4,700

1,728

6,428

5,640

1,008

6,648

4,950

1,776

6,726

6,036

1,008

7,044

6,250

1,776

8,026

7,296

1,008

8,304

S

6,880

1,776

8,656

7,896

1,008

8,904

8:e

5 J

7,500

1,776

9,276

8,496

1,008

9,504

l:a

» » »

löneplanen Uo .

1,620

2,280

1,836

2,220

1,910

2,606

2,196

2,652

» »

2,250

3,078

2,604

3,144

2,580

3,528

3,000

3,624

löneplanen C . .

1,610

2,270

1,824

2,196

i

1,880

2,564

2,160

2,604

» » »

2,010

2,742

2,436

2,940

2,310

3,162

2,844

3,432

3:e 4:e 5:e 6:e 7:e

2:a 3:e 4:e

J»

l:a

» » » » » »

2:a 3:e 4:e 5:e 6:e

j

y>

7:e

T>

!)

8:e

1>

2>

9:e

»

10:e

» »

ll.e

tt

12:e

> )> » » »

13:e 14:e I5:e 16:e

» »

.

.

.

.

. . . .

» » » »

• • . .

2,450

3,350

3,036

3,672

3,000

1,104

4,104

3,444

4,164

3,050

1,116

4,166

3,684

4,452

3,100

1,140

4,240

3,924

4,740

3,990

1,464

5,454

5,412

4,200

1,548

5,748

5,076

1,008

6,084

4,700

1,728

6,428

5,724

1,008

6,732

5,000

1,776

6,766

6,036

1,008

7,044

5,300

1,776

7,076

6,360

1,008

7,368

6,000

1,776

7,776

6,996

1,008

8,004

6,250

1,776

8,026

7,296

1,008

8,304

7,500

1,776

9,276

8,496 1

1,008

9,504 J

väl hänsyn till dyrtidstillägget, befinnes totalbeloppet av de nya förmånerna i vissa fall understiga de äldre. Detta förhållande är emellertid helt beroende av den tillfälliga dyrtidstilläggsförmånen och äger sin motsvarighet vid jämförelse

42 mellan pensionsförmåner, som utgå till f. d. befattningshavare tillhörande civila statsförvaltningen enligt å ena sidan äldre, å andra sidan nyare bestämmelser.

Uppbörd och I det yttrande, chefen för finansdepartementet avgav till statsrådsprotokollet redovisning {[en 29 juni 1921 i samband med pensionskommitténs tillsättande, uttalades, att '^avgifter? " kommittén jämväl borde till utredning upptaga frågan om upphörande av all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter eller i varje fall om förenkling i sättet för deras uppbärande. Även då chefen för finansdepartementet den 13 juni 1924 hos Kungl. Maj:t hemställde, att pensionskommittén måtte anbefallas återupptaga sina sedan den 1 mars 1923 ajournerade arbeten, angav statsrådet nämnda spörsmål såsom en av de frågor, vilka kommittén borde taga under övervägande. I anslutning till vad kommittén i detta ämne erinrat och föreslagit i sitt betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag, får kommittén nu anföra följande. Historik

Denna fråga var redan föremål för behandling i ett av centraliseringssakkunniga avgivet betänkande (del II, sid. 50 ff). De sakkunnigas förslag gick i korthet ut på att pensionsavgifterna för såväl egen pensionering som familjepensionering skulle bestämmas i lönestaten i stället för såsom nu i vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente. Lönestaten skulle fördenskull angiva icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen utan även den nettolön, som skulle utbetalas till tjänstemannen. De sakkunniga framhöllo, hurusom genom en på angivna sätt förändrad uppställning av lönestaten allt arbete bortfölle, som vållades därav, att för var gång lönemedel skulle utanordnas, pensionsavgifterna skulle uträknas och kontrolleras samt inlämnas till vederbörande pensionsfond eller pensionskassa. Enligt de sakkunnigas förslag skulle i stället endast nettolönen utbetalas till befattningshavaren och pensionskostnaden skulle täckas genom ett statsanslag till clen pensionsanstalt, som var avsedd att upprättas för övertagande av pensioneringen. I ett över de sakkunnigas betänkande den 1 maj 1919 avgivet utlåtande uttalade sig 1902 års löneregleringskommitté till förmån för ett sådant system, dock med vissa ändringar, och framhöll såsom påtagligt, att genom pensionsavgifternas borttagande — en förändring, vilken lämpligen borde kunna bringas till stånd i samband med en kommande lönereglering — skulle vinnas en väsentlig förenkling i pensionssystemet och därmed även en betydande kostnadsbesparing. Även statskontoret har i utlåtande den 21 juni 1919 gjort gällande en liknande uppfattning och särskilt framhållit, att det borde undersökas, huruvida icke i sammanhang med fastställande av nya lönestater all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter skulle kunna upphöra. Kommunikationsverkens lönekommitté yttrade rörande förevarande fråga i betänkandet angående tjänstepension åt befattningshavare vid kommunikations-

43 verken, att ehuru kommittén icke ville bestrida, att avskaffandet av pensionsavgifterna för egen pensionering skulle medföra en viss förenkling vid utbetalning och redovisning av avlöningsmedel, kommittén dock ansåge sig böra erinra, att i allt fall avdrag å avlöning fortfarande behövde göras för avgifter till änke- och pupillkassor, vilka avgifter på grand av sin natur väl näppeligen skulle komma att upphöra. Vad själva sakfrågan beträffade framhöll lönekommittén, hurusom vid avvägandet av de avlöningsbelopp, som funnos upptagna uti 1919 års avlöningsreglemente för kommunikations verken, det förutsattes, att tjänstemännen alltjämt skulle erlägga avgifter för egen pensionering. Då härtill komme, att frågan om borttagandet av nämnda pensionsavgifter icke syntes böra lösas enbart för dessa verk utan avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, hade kommittén icke funnit anledning att vidare ingå på detta spörsmål. I sitt förslag till ny definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartement och centrala verk, avgivet den 3 november 1920, upptog löneregleringskommittén icke ifrågavarande spörsmål till prövning. Statskontoret, som hade att yttra sig över löneregleringskommitténs förslag i vad det avsåg pensionsfrågorna, gjorde härvid vissa uttalanden angående omläggning av befattningshavarnas pensionsavgifter. Statskontoret anförde härvid bland annat, att anledningen, varför löneregleringskommittén icke alls upptagit nyssnämnda spörsmål till behandling, syntes vara den, att kommittén önskat ernå likhet och enhetlighet med vad i förevarande avseende gällde för kommunikationsverken, för vilkas befattningshavare pensionsförhållandena reglerats genom lagen den 4 juni 1920. Sedan sådan överensstämmelse vunnits, kunde den sålunda undanskjutna reformen givetvis upptagas till prövning och, om den vid närmare granskning visade sig ändamålsenlig, genomföras på en gång över hela linjen. Utan att vilja ifrågasätta ett omedelbart upptagande av detta spörsmål, hade statskontoret dock icke ansett sig kunna underlåta att därå fästa uppmärksamheten, särskilt i betraktande av att reformen kunde väntas medföra en avsevärd förenkling av pensioneringsgrunderna och en icke obetydlig arbetsbesparing inom statsförvaltningens olika delar. Vid berörda löneregleringsfrågas behandling inför Kungl. Maj:t yttrade chefen för finansdepartementet med avseende på de av löneregleringen föranledda provisoriska pensionsbestämmelserna bland annat, att det syntes svårt att för det dåvarande bryta med principen om pensionsavgifter beträffande vissa kategorier av statstjänare, helst det gällde provisoriska bestämmelser. Frågan om övergående till ett annat pensioneringssystem borde i varje fall upptagas till prövning rörande förvaltningen i dess helhet. Det må slutligen nämnas, att frågan om pensionsavgifternas upphörande vid tvenne tillfällen under de senare åren inom riksdagen varit föremål för prövning, i båda fallen till följd av väckta motioner, nämligen dels år 1920, dels år 1921. I anledning av den vid sistnämnda års riksdag i ämnet väckta motionen (nr 46 i andra kammaren) hemställde bankoutskottet (utlåtande nr 44),

att riksdagen måtte besluta skrivelse i ärendet till Kungl. Maj:t med begäran om utredning. Kamrarna stannade emellertid i olika beslut och dessa beslut ansågos icke vara av beskaffenhet att kunna sammanjämkas. De viktigaste av de för uppbörden av pensionsavgifterna och deras redovisning till de militära pensionskassorna nu gällande bestämmelserna äro följande : Pensionsavgiften erlägges av beställningshavare vid arméns pensionskassa kvartalsvis, men vid flottans pensionskassa månadsvis. Uppbörden av pensionsavgifterna verkställes medelst avdrag å till utbetalning förfallet lönebelopp. Influtna pensionsavgifter insändas direkt till vederbörande pensionskassa. Redogörelse för föregående års uppbörd avgives till pensionskassan senast en månad efter räkenskapsårets utgång enligt av vederbörande direktion fastställt formulär. Beställningshavare, som ej uppbär den med beställningen förenade lön eller som kvarstår över stat, inbetalar själv honom åliggande avgifter. Kommitténs Kommittén vill till en början erinra, att vid bestämmandet av de nuvarande y ran e. g £ v gj c j v i i a s o m militära lönerna förutsatts, att beställningshavarna hava skyldighet att lämna bidrag till såväl sin egen pensionering som änke- och pupillpensioneringen. Då fråga nu uppstått om pensionsavgifternas borttagande, har härvid givetvis icke avsetts, att dessa avgifter skulle utan vidare avskaffas — en sådan åtgärd skulle ju i själva verket innebära, att en mot pensionsavgifternas belopp svarande avlöningsförhöjning bereddes beställningshavarna — utan meningen har allenast varit att genom förändring i pensionsavgifternas uppbörd och redovisning vinna förenkling och besparing i det kamerala administrationsarbetet. Närmast till hands ligger då att, på sätt centraliseringssakkunniga föreslagit, i själva löneplanen uppföra den »nettolön», som efter avdrag av pensionsavgifterna — såväl avgiften för egen pensionering som familjepensionsavgifterna — från bruttolönen blir till beställningshavaren utbetald. Visserligen hade kommittén redan innan dess arbeten tills vidare nedlades med utgången av februari 1923 verkställt vissa förberedande undersökningar rörande några av de för statstjänstemännens familjepensionering avsedda kassor i syfte att finna lämpliga grunder för åvägabringande av förenkling och enhetlighet bland annat i fråga om avgifterna; men då ett rationellt ordnande av detta spörsmål, även om frågan nu inskränkes att avse endast den del, som berör avgifterna till kassorna, är synnerligen tidskrävande och därtill kommer, att frågans lösning ytterst är beroende på hur delägarna i kassorna ställa sig till ett eventuellt förslag i ämnet, har kommittén, såsom förut framhållits i dess betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag, funnit sig förhindrad att i detta sammanhang avgiva något förslag till fullständig lösning av nu berörda spörsmål.

45 Även utan en fullständigt genomförd centralisering av familjepensioneringen skulle ett nettolönesystem kunna tänkas provisoriskt tillämpat, men härför skulle uppenbarligen krävas, att avgifterna fixerades till visst belopp för varje beställning och icke — såsom nu i stor omfattning sker beträffande retroaktiva och dylika avgifter — beräknas individuellt. En dylik omläggning av grunderna för familjepensionsavgifternas beräkning kan emellertid givetvis icke genomföras, utan att medgivande därtill först inhämtas av de därav berörda kassorna. Visserligen vore det tänkbart — och denna möjlighet har ock inom kommittén varit under övervägande — att staten därvid trädde emellan och, å ena sidan, till kassorna utbetalade de i dessas reglementen bestämda, efter försäkringstekniska grunder beräknade pensionsavgifterna samt, å andra sidan, av tjänstemännens avlöning innehölle ett för de olika lönegraderna fixerat belopp, vilket skulle beräknas ungefär täcka såväl årsavgifter som retroaktivavgifter, där sådana förekomme. E n dylik anordning skulle emellertid i vissa fall ej bereda de äldre beställningshavarna full rättvisa, särskilt där de, oaktat redan retroaktivavgifter en gång erlagts, skulle nödgas att i form av höjd årsavgift delvis på nytt gälda dylika. Härtill kommer att, även om sakens ordnande på antytt sätt skulle befunnits vara i och för sig av beskaffenhet att kunna förordas, nödiga beräkningar icke hunnit verkställas till klarläggande av omfattningen av de ekonomiska krav, som genom en sådan anordning skulle komma att ställas på statsverket. Av det sagda torde framgå, att det näppeligen lärer vara möjligt att i nu förevarande sammanhang bringa frågan om pensionsavgifternas avskaffande i den del densamma berör avgifterna till änke- och pupillkassorna till sin lösning. Om således tillsvidare det föreliggande spörsmålet måste begränsas till att avse endast avgifterna för beställningshavarnes egen pensionering, uppstår frågan, huruvida man bör enbart för dessa avgifters del övergå till ett system med nettolöner, och således i löneplanerna intaga uppgift å, förutom bruttoavlönmgen, även pensionsavgiften för egen pensionering samt nettolönen, eller huruvida man icke fast hellre bör för närvarande lämpligen stanna vid att i fråga om sättet för avgifternas uppbörd och redovisning genomföra de förenklingar, som med ett bibehållande av nuvarande system för löneplanernas uppställning kunna vinnas. Förstnämnda alternativ, varigenom nettolönesystemet så att säga partiellt skulle komma till genomförande, vill kommittén för sin del ej tillstyrka. En så genomgripande omarbetning av löneplanerna, som härför skulle erfordras, synes nämligen ej lämpligen böra vidtagas enbart för det nu ifrågavarande syftemålets vinnande utan torde därmed böra anstå, tills även frågan om familjepensionsavgifternas indragande kan vara mogen till avgörande, helst som en slutlig prövning av det principiellt betydelsefulla spörsmålet om »nettolönesystemets» genomförande synes böra ske först när frågan i hela dess vidd kan komina under bedömande och konsekvenserna av ett beslut härutinnan kunna överblickas bättre än som för närvarande är möjligt.

46 Enligt kommitténs mening bör alltså anordningen med särskilda avgifter för egen pensionering tills vidare bibehållas. Detta oaktat torde, såsom redan antytts, en förenkling i sättet för uppbörd och redovisning av avgifterna kunna genomföras och finner sig kommittén i sådant avseende böra föreslå, att pensionsavgifterna — i stället för att såsom för närvarande sker redovisas månadsvis, respektive kvartalsvis — centralt omföras årsvis från vederbörande avlöningsanslag till den fond, som kommittén i det följande föreslår för militära beställningshavares pensionering. Genom att sålunda pensionsavgifterna på en gång för hela året överföras till fonden uppstår givetvis en betydande arbetsbesparing. Den föreslagna förändringen förutsätter, att avgifterna icke längre hänföras till beställningshavarna personligen utan till själva beställningarna och alltså utgå även för beställning, som står vakant. Att sålunda de årliga avsättningarna till fonden komma att bliva något större än eljest skulle bliva fallet, kan icke anses såsom någon olägenhet, då ju pensionsfonden härigenom sättes i stånd att bära i någon mån större del av pensionskostnaden. Om pensionsavgifternas omföring till fonden, såsom synes lämpligt, sker i början av budgetåret, vinnes även den fördelen, att de tidigare kunna för fondens räkning göras räntebärande. Det torde böra omförmälas, att vid telegrafverket tillämpas ett system beträffande uppbörd och redovisning av tjänstepensionsavgifterna, som i viss mån liknar det nu skisserade. Vid detta verk sker nämligen omföringen av avgifterna till pensionsfonden centralt hos telegrafstyrelsen och upptagas icke dessa avgifter på avlöningslistorna. Genom den av kommittén nu föreslagna anordningen för tjänstepensionsavgifternas uppbörd och redovisning, som överensstämmer med vad kommittén i detta hänseende föreslagit i sitt betänkande angående civil tjänstepensionslag, torde de väsentligaste olägenheterna av det nuvarande uppbörds- och redovisningssystemet, vad nyss nämnda avgifter beträffar, bliva undanröjda. Redogörarna komma ej vidare att belastas med särskilda avgiftsredovisningar. Att jämväl riksräkenskapsverkets räkenskapsgranskning lättas genom det av kommittén föreslagna redovisningssättet torde vara uppenbart. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang betona, att kommitténs förslag i fråga om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning ej så omedelbart sammanhänger med det av kommittén framlagda förslaget till ny militär pensionslag, att ej detta skulle låta sig med vissa mindre jämkningar genomföras, även om förstnämnda spörsmål ej samtidigt vinner sin lösning.

Pensionshandha*-8 vande.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, är det särskilt ^ennQ avseenden, som erinringar framställts beträffande det nuvarande sättet för handhavandet av den militära pensioneringen, nämligen dels i fråga om de höga förvaltningskostnader, som de militära pensionskassorna enligt nuvarande

i

organisationer draga, dels angående det oegentliga däri, att prövningen av pensionsrätten och det i samband därmed stående bestämmandet av pensionsbeloppet handhavas av myndigheter, vilka uteslutande eller i väsentlig mån tillsättas av kassornas delägare, trots det att pensionerna till sin större del bestridas av statsmedel. För att erhålla en överblick av kassornas förvaltningskostnader har kommittén gjort en sammanställning av desamma för år 1922 och räkenskapsåret 1923—1924 samt däivid för jämförelse upptagit' motsvarande belopp för civilstatens änke- och pupillkassa åren 1923 och 1924. I sammanställningen hava medtagits avlöningar (utom dyrtidstillägg) till direktioner och tjänstemän (utom konsulent) samt expenser, men däremot ej hyror, reparationskostnader för fastighet och vissa kostnader, som endast periodvis återkomma. Arméns pensionskassa.

Flottans pensionskassa.

Civilstatens änkeoch pupillkassa.

1923— 1924

1923— 1924

kr. 106,325

91,365

47,148

48,789

74,443

72,402

I tjänst varande och ur tjänst avgångna delägare . . . .

st.

8,090

8,178

2,907

2,927

12,287

12,350

Pensionsberättigade stärbhus .

»

1,861

1,873

2,463

2,600

Pensionerat manskap . . . .

»

1,256

1,159

Summa delägare och pensionärer av olika slag . . . .

st.

9,951

10,051

5,051

4,981

14,750

14,950

Förvaltningskostnad pr delägare kr.

13: 14

11:17

16:22

16: 67

6: 06

5:86

10:68

9:09

9:33

9:80

5: 05

4:84

Förvaltningskostnader . . . .

Förvaltningskostnad pr delägare

Såsom framgår av dessa uppgifter äro förvaltningskostnaderna vid de militära kassorna ganska stora; jämväl en jämförelse med motsvarande förhållanden inom civilstatens änke- och pupillkassa ställer sig för de militära kassorna ogynnsam. Förnämsta anledningen till de höga förvaltningskostnadenia i förhållande till antalet delägare och pensionärer är enligt kommitténs mening att finna i det jämförelsevis stora antalet befattningshavare, som äro anställda vid de militära pensionskassorna. Vid arméns pensionskassa utgör antalet befattningshavare — direktion, tjänstemän, skrivbiträden och vaktmästare — 18, vid flottans pensionskassa 16, men vid civilstatens änke- och pupillkassa blott 13. En sådan jämförelse ställer sig än mer ogynnsam för de militära kassorna, om man tager hänsyn till dels det där rådande enklare uppbördssättet, i det kassorna hava att göra med blott ett relativt fåtal redogörare, dels, beträffande arméns pensionskassa, de där gällande betydligt enklare beräkningsgrunderna för familjepensionsavgifterna. Dock bör härvid å

48 andra sidan uppmärksammas, att civilstatens änke- och pupillkassa i huvudsak blott handhar änke- och pupillpensionering, under det att de militära pensionskassorna dessutom omhänderhava pensioneringen av beställningshavarna, samt att dessa kassor i anslutning härtill i ej ringa utsträckning hava att besvara remisser i pensionsärenden, vilka ej stå i direkt samband med pensioneringsbestyren och vilka ofta kräva ett ganska omfattande utredningsarbete. Ärendenas beredning inom de militära pensionskassorna synes för närvarande taga flera arbetskrafter i anspråk än som torde vara nödvändigt. Särskilt är så fallet inom flottans pensionskassa, där ärendena först utredas av kassans tjänstemän och sedermera med skriftligt utlåtande överlämnas till direktionen, varest de efter ny ingående granskning föredragas av överkommissarien. Kommittén är visserligen övertygad, att genom förenklingars vidtagande i dessa och andra hänseenden tjänstemännens antal skulle kunna nedbringas och förvaltningskostnaderna därigenom bliva mindre, men då skäl, som i det följande komma att angivas, enligt kommitténs åsikt kraftigt tala för att pensioneringen av de militära och civilmilitära befattningshavarna förlägges till ett centralt ämbetsverk, har kommittén ej ansett behövligt att närmare undersöka, vilka förenklingar i administrationen av pensionskassorna, som eljest borde kunna genomföras. Den andra huvudanmärkningen mot det militära pensionsväsendets nuvarande organisation gäller, som nämnts, det oegentliga däruti, att statsmakterna, trots att kassorna förvalta och handhava statsmedel till betydande belopp, hava ringa eller intet inflytande på sammansättningen av kassornas styrelser. Anledningen till detta förhållande synes vara att söka i kassornas historiska utveckling. Det torde hava varit inom hären och flottan som behovet av en understödsverksamhet, avseende beredande av pensioner till dem, som voro uttjänta eller invalider, eller till deras efterlevande, först gjorde sig gällande med påföljd att Vadstena krigsmanshus och amiralitetsarmbössan inrättades. För dessa inrättningar liksom för de pensionskassor, i vilka de i sm ordning uppgingo, arméns pensionskassa och amiralitetskrigsmanskassan, numera flottans pensionskassa, utgjordes inkomsterna ursprungligen av delägarnas tillskott, men sedermera därjämte av inkomster, vilka av staten ställdes till kassornas förfogande under sådana villkor, att de ansetts utgöra kassornas egna medel. Det var under sådant förhållande naturligt, att beslutanderätten över pensionskassornas medel på den tiden tillkom delägarna och deras förtroendemän. Sedermera erhöllo kassorna visserligen ökade bidrag genom statens försorg i form av andel i vakanta löner, stämpelmedel, sakören och viten m. m. Då dessa medel emellertid ej voro statsanslag i egentlig mening, ansågs anledning ej föreligga att inskränka delägarnas inflytande på kassornas förvaltning. Sedan det emellertid av militära skäl visat sig nödvändigt att införa avgångsskyldighet vid invaliditet eller vid uppnådd viss ålder och att i samband

49 härmed öka pensionerna, samt då kassornas egna medel härför blevo otillräckliga, måste staten inskrida genom beviljande av medel, direkt avsedda för bestridande av pensionerna, och detta torde hava utgjort förnämsta anledningen till att riksdagen år 1860 begärde en utredning rörande statens övertagande av hela pensioneringsbestyret. Av skäl, som förut (sid. 26) omnämnts, blevo emellertid till 1865—1866 och 1876 års riksdagar avgivna förslag, avseende att pensioneringen av arméns befäl skulle helt övertagas av statsverket, ej av riksdagen bifallna. Sistnämnda års riksdag godkände däremot ett framlagt förslag, att flottans pensionsväsen fortfarande skulle bestridas av amiralitetskrigsmanskassan med bidrag av statsmedel, varefter 1877 års riksdag godkände då avgiven proposition, enligt vilken arméns pensionering skulle bestridas av arméns pensionskassa med bidrag av statsmedel. Då kommittén nu går att taga ställning till frågan, huru handhavandet av det militära pensionsväsendet och därvid i främsta rummet prövningen av rätten till pension lämpligen skall anordnas, anser sig kommittén böra till en början angiva de sätt för denna frågas lösning, vilka tidigare ifrågasatts eller eljest enligt kommitténs mening kunna tänkas. Dessa alternativ innebära, att pensioneringen skulle kunna handhavas av: direktionerna över arméns, respektive flottans pensionskassor; styrelsen för en ny militär pensionsanstalt, gemensam för armén och marinen ; statskontoret; pensionsstyrelsen; armé- och marinförvaltningarna; statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (eventuellt med ändrad benämning); eller de militära myndigheter, som äga att bevilja avsked, eller, där Konungen beviljar avsked, vederbörande chefer. Sedan staten helt övertagit ansvaret för pensionerna samt dessa utgå enligt grunder, över vilka beställningshavarna ej äga någon bestämmanderätt, finnes enligt kommitténs förmenande ej längre något skäl, som berättigar beställningshavarna till inflytande på pensioneringens handhavande. Ehuru de nuvarande, helt eller delvis av pensionskassornas delägare tillsatta direktionerna torde hava på ett även ur statens synpunkt fullt tillfredsställande sätt handlagt pensionsärendena, finner kommittén det uppenbart, att statens intressen principiellt fordra, att avgörandet av frågor om rätt till tjänstepension förlägges till en statsmyndighet, vars styrelse i sin helhet tillsättes av Kungl. Maj:t. Kommittén anser sig därför ej kunna föreslå, att de nuvarande pensionskassorna bibehållas vid bestyret med tjänstemannapensioneringens handhavande; ej heller har kommittén kunnat förorda det av den militära pensionskommittén framlagda förslaget om inrättandet av en ny militär pensionsanstalt, vars styrelse till en del skulle utses av beställningshavarna. 4—256542.

50 Centraliseringssakkunniga ifrågasatte i sitt förut omnämnda betänkande upprättandet av en statens pensionsanstalt, vilken skulle omhänderhava tjänstemanna- och familjepensioneringen för såväl civila som militära befattningshavare. E t t ordnande av pensionsväsendet i sådan riktning framstår visserligen för pensionskommittén såsom beaktansvärt, särskilt med hänsyn till den förenkling och enhetlighet, som därigenom skulle kunna vinnas; men då en sådan anordning skulle innebära genomgripande förändringar icke blott för tjänstemannapensioneringen i dess helhet utan även beträffande pensioneringen av änkor och barn efter befattningshavare i statstjänst, vilken senare pensionering nu handhaves av skilda för sådant ändamål upprättade kassor, vilkas pensioneringsgrander måste vid förslagets genomförande undergå väsentliga jämkningar, lärer någon utsikt icke förefinnas för att ett dylikt förslag skulle kunna realiseras inom den närmaste tiden. De militära pensionskassornas överstyrelser hava också, såsom förut omnämnts, gjort bestämda uttalanden, att ingen överflyttning till annan änke- och pupillkassa eller motsvarande anstalt bör äga ram av de militära änke- och pupillkassorna. Då härtill kommer, att enligt kommitténs mening i en inrättning, avsedd för såväl tjänstemanna- som familjepensionering, och där sistnämnda pensionering till sin huvudsakliga del skall bestridas genom delägarnas avgifter utan någon garanti från statens sida rörande pensionsbeloppen, delägarna med rätta böra hava anspråk på ett väsentligt inflytande på inrättningens förvaltning och handhavande, anser sig kommittén i frågans nuvarande läge ej kunna tillstyrka en lösning i av centraliseringssakkunniga angiven riktning. Då kommittén, såsom i det följande anföres, anser, att pensioneringens handhavande kan anförtros till ett befintligt ämbetsverk utan att detta för ändamålet behöver i avsevärd mån utvidgas, finner kommittén det överhuvud ej heller böra ifrågasättas, att för ändamålet omorganisera de befintliga kassorna eller inrätta en ny anstalt av nyss angivet slag. Vad härefter beträffar alternativet att pensionsstyrelsen skulle övertaga den militära tjänstemannapensioneringen, vill kommittén erinra, att den av detta ämbetsverk omhänderhavda verksamheten är av ett helt annat slag och avser ett helt annat ändamål än tjänstemannapensioneringen. Kommittén finner det därför ej lämpligt föreslå, att handhavandet av pensioneringen överlämnas till pensionsstyrelsen. Ej heller bör den förläggas under statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., vilken anstalt handhaver pensionering enligt helt andra grunder än här kunna komma ifråga, och vars organisation mindre väl lämpar sig för nu förevarande bestyr. Den tanken har vidare framkastats, att prövningen av pensionsfrågor skulle handhavas av de myndigheter, som äga att bevilja avsked, eller vederbörande chefer. Visserligen hava dessa myndigheter genom kungörelsen den 2 december 1921 (nr 685) fått sig tillagd beslutanderätt i frågor rörande fastställelse av löneklass och tillerkännande av ålderstillägg, vilka frågors behandling i vissa avseenden företer likheter med prövningen av pensionsärenden.

51 Men om också en sådan anordning skulle verka till förenkling i handhavandet, då en del skriftväxling mellan myndigheter skulle bliva överflödig, synes det dock ej lämpligt, att prövningen av de ofta nog rätt invecklade frågorna om pensionsrätt, tjänstårsberäkning för pension m. m. överlämnas till en mångfald olika myndigheter, hos vilka ej alltid erforderlig sakkunskap kan vara att påräkna, varigenom även en enhetlig tillämpning av bestämmelserna lätteligen skulle kunna äventyras. Då jämväl erfarenheten visat fördelen av pensionsfrågors centralisation till myndigheter, som på detta område besitta särskild sakkunskap och vana, anser kommittén ej heller nyssnämnda utväg vara att förorda. Såsom kommittén i det föregående omförmält, uttalades i en reservation till militära pensionskommitténs betänkande den meningen, att det förefölle ändamålsenligast att förlägga handhavandet av pensioneringen av den militära och civilmilitära tjänstemannapersonalen till de för omhänderhavandet av den ekonomiska förvaltningen vid armén och marinen befintliga ämbetsverken, armé- och marinförvaltningarna. Reservanten anförde som skäl härför, att vid flera tillfällen framkastats tanken på ett centralt pensionsverk samt att 1912 års riksdag beslutit hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen skulle kunna genomföras. Reservanten ansåg emellertid, att för den militära pensioneringens genomförande det ingalunda vore av nöden att vare sig för det dåvarande eller framdeles förlägga densamma till en särskild pensionsanstalt, såsom av militära pensionskommitténs majoritet föreslagits, då förenämnda för den ekonomiska förvaltningen centrala ämbetsverk redan voro befintliga. Dessutom erinrades, hurusom nämnda kommitté vid uppgörande av sitt förslag till det militära pensionsväsendets handhavande förutsatt, att de lokala förvaltningsorganen skulle för uppbörd avpensionsavgifter tagas i anspråk av den ifrågasatta nya militära pensionsanstalten, samt att uppbörds- och redovisningsväsendet borde kunna ordnas mera enkelt och planmässigt, om uppbördsmannen vore redovisningsskyldig allenast inför en enda myndighet. Därtill komme att en rationell kassavård med nödvändighet förutsatte sådan anordning, att förvaltare av statens penningmedel icke tillika handhade medel, som skulle särskilt redovisas, såsom exempelvis inför den föreslagna styrelsen. En för ytterligare utredning av dessa frågor särskilt tillkallad sakkunnig anslöt sig, såsom förut omnämnts, till reservantens uppfattning. Kommittén har ägnat de i reservationen och av den sakkunnige framlagda skälen en ingående granskning och är, såsom av det föregående torde framgått, övertygad om obehövligheten att för ändamålet inrätta en särskild pensionsanstalt. Kommittén finner det emellertid ej lämpligt att förlägga det militära pensionsväsendets handhavande till armé- och marinförvaltningarna. Särskilt vid det förhållande, att tillämpningen av de nya pensioneringsbestämmelserna därigenom skulle överlämnas till tvenne av varandra oberoende

52 ämbetsverk, synes en enhetlig tillämpning av bestämmelserna kunna komma att äventyras. Dessa förvaltningar hava visserligen för närvarande bestyren med reservpersonalens och reservstaternas pensionering helt och hållet åt sig överlåtna, varjämte arméförvaltningen omhänderhar pensioneringen av arméns manskap; men de härför gällande pensioneringsgrunderna äro av annan beskaffenhet än de, som komma till uttryck i de nyare pensionslagarna. Pensionskommittén har därför ej kunnat undgå att finna, att de nya funktioner, som genom det militära pensionsväsendets förläggande till armé- och marinförvaltningarna skulle tillkomma dessa ämbetsverk, i allt väsentligt komme att vara till sin natur främmande för deras nuvarande uppgifter. Kommittén är ej heller övertygad, att förvaltningarna äga för pensionsgöromålen tillräckliga arbetskrafter; åtminstone marin förvaltningen har i ett tidigare avgivet yttrande ansett ämbetsverkets utökning med en ny byrå erforderlig. Kommittén har redan i det föregående erinrat om fördelen av pensionsfrågornas centralisering till myndigheter, som på detta område äga särskild sakkunskap och vana; och då hos statskontoret redan finnas i handläggningen av pensionsfrågor rutinerade arbetskrafter, vilka endast synas kräva en ringa ökning, synes det kommittén, som om det militära pensionsväsendets handhavande bör förläggas till statskontoret, som enligt förslaget till civil tjänstepensionslag är avsett att i huvudsak handhava tillämpningen av sistnämnda lag. Då kommittén i det följande föreslår, att den militära pensionsfondens förvaltning under alla omständigheter förlägges till statskontoret, synes jämväl detta vara ett skäl för att övriga med pensioneringen förenade bestyr dit överflyttas. Av statskontoret tidigare uttalade betänkligheter, att dess arbetsbörda genom förläggande dit av ytterligare omfattande pensioneringsbestyr skulle i alltför hög grad ökas och att frågan om upprättandet av en särskild division inom verkets styrelse därigenom skulle bliva aktuell, hava numera, enligt vad kommittén inhämtat, förfallit, sedan riksbokslutsbyrån överflyttats till riksräkenskapsverket och statskontorets en tid överväldigande arbetsbörda även i övrigt minskats. Enligt vad kommittén inhämtat, lärer den ökning i arbetskrafter, som erfordras inom statskontoret, därest pensioneringsbestyren rörande den militära pensioneringen dit överflyttas, kunna inskränkas till en revisors- och två kontorsskrivarbefattningar. Revisorstjänsten kan dock tillsvidare, på sätt kommittén i det följande ifrågasätter, upprätthållas av en vid omorganisationen av arméns pensionskassa övertalig tjänsteman. De farhågor, som av den förut omförmälda reservanten inom militära pensionskommittén uttalats, att en effektiv ekonomisk kontroll över penningmedlen ej erhölles, därest vederbörande redogörare vore redovisningsskyldig inför flera myndigheter, bortfalla, därest kommitténs förslag rörande tjänstepensionsavgifternas uppbörd och redovisning vinner beaktande.

53 Den myndighet, inför vilken pensionsavgifterna redovisas, bör även hand- pensionernas hava pensionernas utbetalande. Då enligt kommitténs förslag statskontoret utbetalande. skall handhava alla övriga med pensionsväsendet förenade bestyr, böra självfallet även pensionerna utbetalas genom statskontoret. Någon tvekan har ej inom kommittén varit rådande därom, att pensions Pensionsfonfondens förvaltning under alla förhållanden bör förläggas till det verk, vil dens förvaltning. ket i regel förvaltar statens övriga kapitalfonder, statskontoret, vare sig prov ningsrätten i pensionsfrågor förlägges dit eller till annan myndighet.

IV. Specialmotivering. 1. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid arme'n och marinen. (Militär tjänstepensionslag). De för närvarande gällande pensioneringsgrunderna för armén och marinen Rubriken. hava, såsom i det föregående omnämnts, utfärdats av Kungl. Maj:t i form av cirkulär, kungörelser och reglementen för vederbörande pensionskassor. Föreskrifterna om rätt till pension för ordinarie befattningshavare såväl vid de civila verken i allmänhet som vid kommunikationsverken äro däremot av lags natur. Kommittén anser ingen anledning föreligga, att ej åt motsvarande föreskrifter för de militära beställningshavarna även bör givas sådan form. Från rubriken till kommunikationsverkens pensionslag har kommittén i rubriken till föreliggande förslag upptagit beteckningen »tjänstepension» såsom utmärkande den pension, som tjänstemannen själv får åtnjuta, i motsats till änke- och pupillpensionen. Då bestämmelserna i lagen äro avsedda att äga tillämpning på i huvudsak samma personalgrupper som dem, för vilka avlöningsreglementet för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen den 29 juni 1921 (nr 388) — 1921 års militära avlöningsreglemente — är gällande, har kommittén avfattat rabriken i anslutning till sagda reglementes. I fråga om vissa av kommittén i lagförslaget använda uttryck och benämningar må framhållas, att då för den militära personalen vederbörandes löneoch pensionsförhållanden hänföra sig till den beställning (överste, major, kapten o. s. v.), han på stat innehar, och ej till den befattning (regementschef, bataljonschef, kompanichef o. s. v.), i vilken han tjänstgör, har kommittén, som i förslaget till civil tjänstepensionslag begagnat sig av uttrycken befattning och befattningshavare, här använt orden beställning och beställningshavare.

54 Antalet med lön förenade beställningar av olika slag är angivet i truppförbandets stat. Innehavare av sådan beställning benämnes beställningshavare på aktiv stat. Den, som vid armén tillhör den vid trupp förbandet fast anställda personalen (vid marinen stammen) utan att uppbära lön i någon beställning och ej heller tillhör arméns (marinens) reservpersonal, är övertalig eller, såsom det också kan uttr37ckas, innehar beställning över stat. 1 §• 1 § 1 mom.

Såsom nyss nämnts, är lagen avsedd att äga tillämpning på de beställningshavare, vilka åtnjuta avlöning enligt 1921 års militära avlöningsreglemente. Då det gällt, att i 1 § angiva lagens tillämplighetsområde, har kommittén ej funnit lämpligt att i lagtexten åberopa det av konung och riksdag fastställda avlöningsreglementet, utan har det synts kommittén ändamålsenligast att, helst som nämnda reglemente ännu är av provisorisk natur, i 1 § hänvisa till en såsom bilaga till lagen fogad förteckning över de beställningar, för vilka lagen skall bliva tillämplig (pensionstjänsteförteckning). I denna hava dessutom för varje beställning angivits för beställningen gällande tjänstepensionsunderlag och pensionsavgift ävensom pensionsålder och tjänstetid för hel pension. De olägenheter, som ansetts vara förenade med en dylik förtecknings införande i den civila tjänstepensionslagen, har kommittén ej ansett förefinnas beträffande den militära tjänstepensionslagen, då densamma knappast kan antagas få tillämplighet på nya grupper av beställningar, varigenom det kan förutsättas, att ändringar i förteckningen endast mera sällan behöva ifrågakomma. Då de olika slagen av beställningar dessutom äro jämförelsevis fåtaliga, blir förteckningen ej av större omfång, varigenom den stora fördelen av att hava uppgifterna rörande pensionsunderlag, pensionsåldrar m. m. för varje beställning på ett ställe sammanförda än mer framträder. Bland de i avlöningsreglementet upptagna beställningshavarna på aktiv stat hava enligt förslaget från lagens tillämplighet undantagits tvenne grupper ined varandra i huvudsak likställda beställningshavare, nämligen bataljonsläkare vid fältläkarkåren och marinläkare av 2. graden. Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren äro visserligen tillsatta med fullmakt, men deras tjänstgöringsskyldighet är begränsad till 75 dagar årligen, varjämte de ej äro bundna vid viss bostadsort. De åtnjuta lön med 2,400 kronor för år jämte två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter en tjänstetid av 3, respektive 6 år, samt härutöver under tjänstgöring visst dagarvode. Avlöningsförmånerna äro bestämda i avlöningsreglementet, men ifrågavarande beställningshavare hava därvid, enär de ej äro tjänstgöringsskyldiga hela året om, ej ansetts kunna infogas i de för övriga beställningshavare gällande löneplanerna. Dessa bataljonsläkare anses, ehuru, såsom av det följande framgår, något riksdagsbeslut ej föreligger, för närvarande skyldiga att vara delägare i arméns pen-

55 sionskassa och berättigade till pension av 1,680 kronor; någon pensionsförbättring är ej för dessa beställningshavare bestämd. Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren benämndes före den år 1914 genomförda omorganisationen av fältläkarkåren extra bataljonsläkare. Denna beställning inrättades år 1911 på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning (proposition nr 126), varvid vederbörande departementschef i det propositionen åtföljande statsrådsprotokollet, utan att framlägga något förslag i ämnet, anslöt sig till ett av tillkallade sakkunniga gjort uttalande, att rätt till pension även skulle tillerkännas extra bataljonsläkare. I anledning härav yttrade sistnämnda års riksdag (skrivelse nr 165), att riksdagen ställde sig mycket tveksam gentemot denna tanke, men då förslag ännu icke förelåge och då det militära pensionsväsendet i hela sin omfattning vore föremål för utredning, ansåge sig riksdagen icke böra göra något närmare uttalande i frågan. Marinläkarna av 2. graden tillsättas med förordnande på tio år och äro skyldiga att efter erhållen kommendering tjänstgöra, då så påfordras; de få fritt välja bostadsort. Deras avlöning utgår enligt avlöningsreglementet i form av arvode med 2,700 kronor för år räknat jämte förhöjning med 300 kronor i arvodet efter en tjänstetid av 3 år. I enlighet med riksdagens skrivelse den 15 maj 1902 (nr 119) och Kungl. Maj:ts skrivelse till direktionen över flottans pensionskassa den 28 november samma år (nr 124) skola de den 3 oktober 1876 fastställda grunderna för pensionering av flottans befäl m. fl. lända till efterrättelse beträffande marinläkarkåren, med iakttagande bland annat, att det till marinläkare av 2. graden utgående arvode i fråga om pensionering skall betraktas såsom fast lön. Enär emellertid arvodestagare endast efter därom gjord skriftlig ansökan antagas till delägare i flottans pensionskassa och hittills ingen marinläkare av 2. graden gjort sådan ansökan, innehar för närvarande ingen sådan marinläkare pensionsrätt. Enligt vad kommittén inhämtat, har hittills icke någon bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare av 2. graden kvarstått i tjänst till uppnådd pensionsålder, utan hava de dessförinnan övergått till annan militärläkarbeställning, med vilken rätt till tjänstpension varit förenad, eller till civil anställning, i vilket senare fall de i regel inträtt i reserven. Med hänsyn till att dessa båda grupper beställningshavare hava en mycket inskränkt tjänstgöringsskyldighet, har kommittén ansett, att militära tjänstepensionslagen ej bör vara på dem tillämplig, desto mindre som de, enligt vad hittills vunnen erfarenhet visar, blott sällan torde komma att kvarstå på aktiv stat till pensionsåldern och de, där grundläggandet av pensionsrätt varit frivilligt, ej begagnat sig av sådan möjlighet. Bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare av 2. graden, som inträder i vederbörlig reserv, har för övrigt enligt förordningen angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal den 15 november 1912 (nr 413) under förutsättning av viss fullgjord tjänstgöring tillförsäkrats pension efter uppnådda

56 55 år, bataljonsläkare vid fältläkarkåren med 300 kronor och marinläkare av 2. graden med 500 kronor. Huru förfaras skall med nu nämnda och övriga beställningshavare, vilka för närvarande åtnjuta delaktighet i de militära pensionskassorna, men å vilka den militära tjänstepensionslagen ej är avsedd att bliva tillämplig, kommer kommittén att i det följande uttala sig. I fråga om marinöverdirektören vid mariningenjörkåren, vilken tillsättes genom förordnande tillsvidare och åtnjuter arvode med ett årligt belopp av 16,000 kronor, har kommittén varit tveksam, huruvida ej denne lämpligen borde pensioneras enligt särskilda pensioneringsgrander, motsvarande dem, som gälla för generaldirektör, vilken tillsättes genom förordnande på viss tid. Enligt dessa grunder är generaldirektör, vilken tillsatts genom förordnande på viss tid och under minst tolv år innehaft generaldirektörsbefattning eller vilken, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blir oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, berättigad att vid avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, Därest sådan tjänsteman, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten antingen på grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, så ock därest han eljest före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära pension till belopp, som med 1,000 kronor understiger det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget. Vad angår förhållandena inom mariningenjörkåren gäller nu, att, därest den, som förordnas till marinöverdirektör, innehar annan befattning vid mariningenjörkåren, denna senare befattning tillsättes medelst förordnande tills vidare. Är den, som erhåller dylikt förordnande, vid kåren anställd, ske motsvarande förordnanden i succession efter honom. Upphör förordnandet för någon av dem, återgår denne jämte en var, som varit uppflyttad efter honom, till sin förra tjänst. Enligt kungl. brevet den 15 december 1905 ( S F S nr 73) tillämpas, i överensstämmelse med 1905 års riksdags beslut, 1876 års pensioneringsgrander å personalen vid mariningenjörkåren, med iakttagande beträffande marinöverdirektör, att fyllnadspension utgår endast till den, som erhållit avsked efter uppnådda 65 levnadsår och 30 tjänstår. Med avseende å det belopp, efter vilket pensionsavgift och pension skulle beräknas för den, som åtnjöt arvode vid mariningenjörstaten, förklarade Kungl. Maj:t uti brev den 12 juli 1878, att för den, som åtnjöte fast arvode och anmält sig till delaktighet i pensionsinrättningen, pension och pensionsavgift skulle beräknas i enlighet med vad 1876 års pensioneringsgrander stadga för

57 fast lön å stat. Bestämmelserna i ovannämnda kungl. brev tillämpas fortfarande i avseende å marinöverdirektören vid mariningenjörkåren. Vad beträffar pensionsavgift och pension för den, som förordnats att bestrida högre befattning än den, å vilken han har fullmakt, har i överensstämmelse med 1874 års riksdags beslut genom kungl. brev av den 19 april 1875 stadgats, att den, som förordnats att bestrida sådan högre befattning, därest förordnandet fortfar till den tid, då ordinarie befattningshavare skulle varit pensionsberättigad, har rätt till lika pension med denne, så framt han erlagt därför belöpande pensionsavgift. Genom kungl. resolution den 22 januari 1909 i ett anmärkningsmål har fastslagits, att stadgandena i detta avseende i ovannämnda kungl. brev angående personalens vid mariningenjörstaten pensionsrätt äro tillämpliga jämväl å personalen vid mariningenjörkåren. Militära pensionskommittén ansåg sig icke hava anledning att i förberörda bestämmelser föreslå någon principiell ändring. I yttrande den 12 juli 1913 över berörda kommittés betänkande uttalade statskontoret sin tvekan om lämpligheten av dessa undantagsbestämmelser och ifrågasatte, om det ej i stället borde för marinöverdirektören utfärdas enahanda pensionsföreskrifter, som då voro gällande för bland annat chefsbefattningarna vid post- och telegrafverken. Därmed skulle ock den fördelen vinnas, att anledning bortfölle att låta marinöverdirektören bibehålla fullmakt å annan tjänst vid mariningenjörkåren. Fullmäktige i flottans pensionskassa biträdde i huvudsak vad statskontoret anfört. Kommittén anser sig ej böra framställa något direkt förslag i nu berörda hänseende, då ärendet i första hand är en organisationsfråga, men vill dock uttala sin anslutning till den av statskontoret ifrågasatta ändringen. Kommittén tillåter sig därvid erinra, att endast genom en sådan åtgärd pensionsförhållandena för de beställningshavare, vilka i succesion på förordnande uppehålla de lediga marindirektörs- m. fl. beställningarna, kunna bliva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnade. Så länge marinöverdirektören innehar fullmakt på manndirektörsbeställning, torde nämligen ej de, som i succession efter honom uppehålla beställning i högre lönegrad än den, vara de innehava fullmakt, böra bliva berättigade till pension i dessa beställningar, desto mindre som de numera enligt särskilt beslut endast erhålla lön i den löneklass, som är närmast lägre än den, de skulle hava tillhört, därest de varit ordinarie innehavare av den beställning, förordnandet avser. Enligt en anmärkning i staten för flottans underofficerskår äro av underofficersbeställningarna av 3. graden högst 10 beställningar avsedda för korpraler, tjänstgörande som kockar eller hovmästare. Dessa befattningshavare äro att anse såsom manskap, ehuru de uppbära underofficers avlöningsförmåner. Till kommittén hava av Kungl. Maj:t överlämnats vissa framställningar angående förbättrade pensionsförmåner för avskedat överårigt manskap vid sjömanskåren, däribland ett av marinförvaltningen den 7 mars 1923 avgivet förslag att

58 ifrågavarande kockar och hovmästare skola vid avgång ur tjänsten under vissa villkor erhålla pension med angivet belopp. Kommittén har tagit under övervägande, huruvida ej den militära tjänstepensionslagen borde bliva tillämplig på dessa befattningshavare, vilka uppbära underofficers avlöningsförmåner. Kommittén har emellertid funnit det vara formellt riktigare, att pensionsförhållandena för dessa befattningshavare ordnas genom särskild föreskrift, varom kommittén kommer att avgiva särskilt yttrande. I fråga om den i detta moment omförmälda skyldigheten att inträda i reserven kommer kommittén att närmare yttra sig i motiveringen till 20 §. 1 § 2 mom.

Lagen är avsedd att i huvudsak äga tillämpning endast på beställningshavare på aktiv stat. Kommittén har emellertid ansett, att vissa beställningshavare, som avgått från beställning på aktiv stat men kvarstå över stat, därunder må bibehålla pensionsrätt enligt lagen. Detta gäller dels sådan beställningshavare, som utnämnes eller förordnas till innehavare av annan statstjänst, med vilken rätt till tjänstepension ej är förenad, t. ex. chef för kommandoexpedition, dels beställningshavare, vilken visserligen erhållit avsked, men därvid i författningsenlig ordning erhållit tillstånd att kvarstå över stat. I motsats till vad som äger rum beträffande civila befattningshavare uppehälles nämligen i regel den i förra fallet lediga beställningen ej på förordnande, utan besattes med ny innehavare på stat; under sådant förhållande skulle, om ej särskilda bestämmelser meddelas, den till annan statstjänst utnämnde eller förordnade komma att sakna pensionsrätt. Enligt gällande föreskrifter kan officer eller underofficer, som avgår från beställning på aktiv stat, erhålla tillstånd att med bibehållen befordringsrätt under i regel högst två år kvarstå såsom lönlös. I fråga om nu avsedd personal innehåller reglementet för arméns pensionskassa den bestämmelse, att den, som efter avgång utan pension erhåller beställning med rätt till pension, skall för varje år han varit utan delaktighet i kassan erlägga i allmänhet dubbla men i vissa fall enkla årliga avgifter. Enligt reglementet för flottans pensionskassa är den, som erhållit avsked med tillstånd att såsom lönlös kvarstå, icke pliktig att utan egen ansökan erlägga pensionsavgift, men har han ej erlagt sådan avgift, då han åter inträder i tjänstgöring, är han skyldig att erlägga dubbla avgifter för den tid han varit lönlös. Den, som sålunda haft avsked men återinträtt i tjänst, har vid uppnådd pensionsålder fått räkna tjänstår för den tid han erlagt pensionsavgifter och alltså även för tid, varunder han icke tjänstgjort. Enär nuvarande pensioneringsgrunder såsom villkor för rätt till pension fordra, att vederbörande skall vid avgången åtnjuta lön på stat, har hittills i förekommande fall så förfarits att den, som sålunda beviljats avsked på viss tid

59 och därunder skulle uppnå pensionsåldern, sökt återinträde på stat, om och när ledighet yppats strax före pensionsålderns inträde. Nu ifrågavarande förmån har länge varit militären tillförsäkrad. Med hänsyn till den låga pensionsåldern för flertalet beställningshavare kan det i vissa fall för dessa vara fördelaktigt att före inträdet i pensionsåldern äga möjlighet att under en tid hava avsked för att elärunder antingen söka lämplig civil anställning eller få tillfälle att, om så är behövligt, någon tid före pensionsåldern tillträda en civil anställning, som måhända ej längre stode öppen, då pensionsåldern nåtts. För staten torde det ävenledes vara av värde att i dessa, som hava tillfälligt avsked från lön, äga en reserv, vilken i regel är skyldig tjänstgöra årligen under regementsövningarna. Med hänsyn till sagda förhållanden har kommittén funnit sig kunna förorda, att dylika beställningshavare över stat må bibehållas vid sin pensionsrätt. För ett dylikt medgivande bör emellertid såsom en bestämd förutsättning gälla, att vederbörande skall hava att under tiden erlägga pensionsavgift, Ett återinträde på stat för att vid pensionsålderns uppnående vara pensionsberättigad synes däremot icke böra föreskrivas, helst som det ofta kan bero på en tillfällighet, om beställning vid rätta tidpunkten finnes ledig. Kommittén har likväl ansett, att, för såvitt ej i särskilt fall medgivande därtill enligt 10 § 4 mom. erhålles, tjänstår ej bör få räknas för den tid vederbörande haft avsked utan att han därunder fullgjort militär tjänstgöring eller bestritt annan statstjänst. Det må slutligen här anmärkas, att beställningshavare, som kvarstår på gammal lönestat, i pensionshänseende givetvis kominer att lyda under de förut gällande bestämmelserna. På grund av den anordning för pensionsavgifternas omföring, som kommittén föreslår, kommer för den beställning, en dylik tjänsteman innehar, att till pensionsfonden överföras ett emot den nyreglerade pensionsavgiften svarande belopp. På tjänstemannens avlöning avdrages däremot allenast den gamla pensionsavgiften. Då den senare är lägre än den förra, kommer således pensionsfonden att i dessa undantagsfall tillgodoföras ett något större belopp än som strängt taget vederbort. Lika litet som vid vakans torde emellertid någon olägenhet vara härmed förenad. 2 §•

Då enligt föreliggande förslag uppdelningen av de militära pensionerna i kassa- och fyllnadspension ej vidare skulle förekomma, och staten helt övertager pensioneringen på enahanda sätt, som förhållandet är enligt de civila pensionslagarna, böra också i huvudsak samma regler gälla ifråga om de omständigheter, under vilka tjänstinnehavare går förlustig sin rätt till pension. Kommittén har därför här upptagit samma stadgande, som föreslagits i civila tjänstepensionslagen med en av 12 § i nu förevarande lagförslag föranledd inskränkning.

2 §.

60¶Att den, som avgår utan rätt till tjänstepension och som vid avgången är svensk medborgare, erhåller vederlag för erlagda pensionsavgifter framgår av 6 §. Stadgandet i mom. c) innebär i viss mån ett frångående av nu gällande bestämmelser. I § 63 av reglementet för arméns pensionskassa säges nämligen, att utlänningar, som ingå uti någon på ordinarie stat varande militärbeställning, äga beräkna tjänstår från den tid, de kommit i svensk tjänst, och därefter njuta samma rätt till pension som infödda mot erläggande av lika avgifter. Motsvarande bestämmelse finnes icke vare sig i reglementet för flottans pensionskassa eller i pensioneringsgrunderna; ett stadgande i sådant hänseende torde numera sakna praktisk betydelse och synes icke böra upptagas i de nya pensioneringsbestämmelserna. Militära pensionskommittén föreslog, att den, som med tillämpning av bestämmelserna i 28 § av då gällande strafflag för krigsmakten blivit avsatt, skulle såsom pension få uppbära en tredjedel av det belopp, vartill han eljest varit berättigad. Statskontoret anförde i anledning av detta förslag, hurusom den sålunda av kommittén föreslagna undantagsbestämmelsen från den allmänna regeln, att den, som från tjänsten avsatts eller på grund av fel eller försummelse i tjänsten från densamma skilts, ginge förlustig rätten till pension, saknade motsvarighet på andra områden, där även disciplinära förseelser syntes kunna föranleda avskedande ur tjänsten, såsom exempelvis i fråga om tjänstinnehavare vid statens järnvägar. Enligt statskontorets mening måste ett sådant undantag anses vara ur principiell synpunkt betänkligt, även om i många fall fullständig förlust av pensionsrätt vid avsättning för disciplinära förseelser otvivelaktigt kunde anses vara en synnerligen hård påföljd. Härtill komme, att den föreslagna förmånen endast kunde tillgodokomma de tjänstinnehavare, vilka voro avgångsskyldiga först vid en ålder, överstigande 50 år, d. v. s. i allmänhet endast officerare av regementsofficers eller högre grad. Krigsbefälet delade statskontorets uppfattning, varemot flottans fullmäktige ansågo, att i nu nämnt fall hel pension borde utgå. Under erinran att den, som under dylika omständigheter avgår, enligt 6 § i kommitténs förslag erhåller vederlag för erlagda avgifter, har kommittén ej funnit anledning att här upptaga militära pensionskommitténs förslag, som icke har motsvarighet inom det civila pensionsväsendet. Enligt reglementena för de militära pensionskassorna har delägare, som bliver med tillämpning av § 35 regeringsformen entledigad från sitt ämbete, innan han ännu är till pension berättigad, rätt att med Kungl. Maj:ts medgivande kvarstå som delägare i kassan. Någon sådan rätt till tjänstepension har kommittén ej ifrågasatt i lagförslaget; även i detta fall erhåller emellertid vederbörande enligt kommitténs förslag vederlag för pensionsavgifterna. Kom-

61 mitten förutsätter dock, att K u n g l . Maj :t i förekommande fall med avseende på för handen varande omständigheter vidtager de åtgärder, som rättvisa mot befattningshavaren och statens värdighet k r ä v a . Någon motsvarighet till ovanberörda bestämmelse finnes ej i den civila pensionslagen och är ej heller u p p tagen i kommitténs förslag till civil tjänstepensionslag.

3 §. Kommittén h a r redan i det föregående omnämnt, att i förslaget till pen- 3 § 1 mom. ^ionstjänsteförteckning intagits jämväl uppgift å pensionsunderlagets storlek för de olika beställningarna, Såsom kommittén jämväl ornförmält, h a v a pensionsunderlagen beräknats enligt samma grunder, som gälla för civila befattningshavare. De utgöra alltså i regel omkring % av lönens belopp p å s. k. A-ort i högsta löneklassen inom den lönegrad beställningshavaren tillhör, men äro för generalspersoner och överstar (beställningshavare i motsvarande tjänstegrad vid flottan) samt deras vederlikar begränsade till s a m m a belopp, som för civila befattningshavare, vilka åtnjuta motsvarande lönebelopp. F ö r marinöverdirektören synes, såframt hans pensionsförhållanden ej ordnas i likhet med vad som gäller på viss tid förordnad generaldirektör, pensionsunderlaget böra bestämmas till samma belopp som för överdirektör i högre lönegrad, 7,896 kronor. I avvaktan p å den ifrågasatta omorganisationen av försvaret h a r 1921 års militära avlöningsreglemente ej avsett att i allo utgöra en fullt definitiv lönereglering, och till följd h ä r a v äro där angivna löneförmåner ej slutligt fastställda, något som särskilt torde v a r a förhållandet i fråga om vissa beställningshavare, vilka före nämnda lönereglering utöver lönen åtnjöto arvoden, som avsågo att ersätta ett med beställningen förenat särskilt ansvar. 1918 å r s milit ä r a avlöningssakkunniga y t t r a d e i denna fråga i sitt den 10 februari 1921 avgivna förslag till lönereglering för officerare och underofficerare (sid. 96 ff.) bland a n n a t följande: Vid de undersökningar, som de sakkunniga verkställt för bedömandet avfrågan, huru vid den förevarande löneregleringen lämpligen borde förfaras med nu ifrågavarande arvoden, hade de sakkunniga funnit, att detta spörsmål, som i och för sig vore av en synnerligen komplicerad natur, i vissa avseenden ägde sådant samband med organisationen av försvaret, att dess lösande måste anses falla utom ramen för det åt de sakkunniga lämnade uppdraget. På grund härav hade de sakkunniga ansett sig icke kunna framlägga ett slutgiltigt förslag beträffande frågan om bibehållande eller uteslutande ur vederbörande stater av ifrågavarande arvoden. De sakkunniga hade därför begränsat sig till att dels i ett mindre antal fall föreslå arvodenas ersättande genom särskilda anordningar i samband med löneregleringen, dels ock i andra fall, då en sådan åtgärd funnits vara motiverad av den förbättring av övriga avlöningsförmåner, som löneregle-

62 ringen skulle medföra för vederbörande arvodestagare, förorda arvodenas uteslutande u r lönesystemet utan någon särskild kompensation. I det stora flertalet fall hade däremot de sakkunniga ansett sig endast kunna föreslå en tillfällig lösning av frågan om arvodenas reglerande. Beträffande de arvoden, som kunde antagas komma att kvarstå efter den förestående omorganisationen av försvaret, hade med vissa undantag föreslagits, att arvodena från och med år 1922 tills vidare upptoges i staterna med belopp, som med omkring 16 procent överstege de dåvarande beloppen. Härigenom skulle avlöningen för vederbörande befattningshavare jämlikt grunderna för kommunikationsverkens lönereglering bringas upp till prisnivån vid början av 1920-talet. 1 fråga åter om de arvoden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets omorganisation syntes mera ovisst, föreslogo de sakkunniga, att desamma måtte i 1922 års stater upptagas med oförändrade belopp, med anmärkning att desamma skulle utgå med dessa belopp allenast intill dess annorlunda beslutades. Sakkunniga anförde vidare, att en del arvoden avsåge att på grund av vissa beställningars ansvarsfulla art e. d. bereda deras innehavare ett visst försteg i lönehänseende framför annan personal i samma lönegrad. Den undersökning, de sakkunniga verkställt i förevarande avseende, hade ådagalagt, att detta försteg i huvudsak borde bibehållas. För vissa beställningshavare, vilka vore att hänföra till denna grupp arvodestagare, föreslogo sakkunniga därför, att i avvaktan på den slutliga arméorganisationen och en i samband därmed stående definitiv lönereglering arvoden fortfarande borde utgå. Till denna grupp beställningshavare hänfördes chefen för krigsskolan, fälttygmästaren, styresmännen för artilleriets fabriker, överläkarne vid garnisonssjukhuset i Stockholm samt marinläkare av 1. graden, tillika sjukhusläkare i Karlskrona. K u n g l . Maj:ts i anslutning till sakkunnigas förslag avgivna proposition i ämnet till 1921 års riksdag (nr 350, sid. 191 ff.) blev av riksdagen godkänd (skrivelse nr 3 5 1 ) . D å det nu gällt att avpassa pensionsunderlag för dessa beställningshavare, har kommittén t a g i t under övervägande, huruvida för dem borde bestämmas högre pensionsunderlag än som eljest tillkomme beställningshavare i samma lönegrad. Kommittén h a r ansett sig h a v a särskild anledning u p p t a g a denna fråga med h ä n s y n till att 1924 års riksdag efter av K u n g l . Maj:t i proposition nr 91 framställt förslag beviljat styresmannen vid ammunitionsfabriken C. L . E n g s t r ö m högre pensionsförmån, 6,000 kronor, än som eljest skolat utgå till honom enligt kungörelsen den 15 juni 1922 ( n r 336) med grunder för pensionsförbättring åt viss personal vid armén, i vilket fall den blott skulle utgjort 4,700 kronor. I av statskontoret avgivet utlåtande över av E n g s t r ö m gjoid anhållan, a t t vid avskedet komma i åtnjutande av pensionsförmån till sammanlagt belopp av 6,000 kronor, anförde statskontoret bland annat. Såsom framginge av propositionen nr 350 till 1921 års riksdag angående lönereglering för arméns och marinens personal, hade 1918 års militära lönesskkunniga, vilkas utredning och förslag huvudsakligen lagts till grund för löneregleringen, ansett, att de arvoden, som utöver den fasta avlöningen utginge till styresmännen vid artilleriets verkstäder, vore att hänföra till sådana ar/oden, vilkas fortsatta bibehållande efter försvarets förestående omorganisation s;mtes

63 mera ovisst. Då någon förändring i detta avseende alltså borde till övervägande upptagas först i sammanhang med organisationsfrågan, borde enligt de sakkunnigas förslag ifrågavarande arvoden vid löneregleringen upptagas till oförändrade belopp. J ä m t e det styresmännen, på sätt de sakkunniga föreslagit, å löneplanen erhållit placering i likhet med majorer, utginge därför fortfarande till dem ett årsarvode av 2,400 kronor. Men härav hade också blivit en följd, att, ehuru en styresmans sammanlagda avlöning såsom sådan vida överstege den avlöning, som tillkomme en major, likväl pensionsunderlaget, som avpassats endast efter avlöningen i vederbörande lönegrad å löneplanen, bleve för styresman detsamma som for major eller 4,700 kronor. Om detta förhållande redan med hänsyn därtill måste betecknas såsom en oegentlighet, framträdde förhållandet såsom mindre väl ordnat även ur den synpunkten, att pensionsåldern, som för major vore 55 år, för styresman däremot vore bestämd till 60 år. Vidare måste det betecknas såsom mindre riktigt, att styresmannens underordnade, fabriksingenjören, ehuru hans avlöning vore icke obetydligt lägre, likväl med samma pensionsålder av 60 ar bekomme högre pension än styresmannen. I dessa förhållanden måste givetvis rättelse äga rum vid försvarets förestående omorganisation och den definitiva lone- och pensionsreglering, som i sammanhang därmed kunde väntas bliva genomford. Det syntes därför statskontoret, som om goda skäl skulle kunna anses föreligga för vidtagande av särskild åtgärd till beredande åt sökanden av någon pensionsförhöjning. Beträffande beloppet av sådan förhöjning kunde tvekan visserligen i någon mån råda, men då det sammanlagda pensionsbelopp av 6,000 kronor, som föreslagits, motsvarade vad i sådant avseende tillkomme marindirektor av 1. graden, vilkens åligganden, om än måhända ej fullt så ansvarsfulla som styresmannens, dock syntes vara nära jämförliga med dennes samt bestammandet av sistnämnda belopp icke kunde antagas innebära ett överskridande av pensionsbeloppet för styresman enligt den blivande definitiva pensionsregleringen, funne sig statskontoret kunna förorda beviljande i detta fall av en pensionsförhöjning å 1,300 kronor. F ö r sin del har kommittén emellertid med h ä n s y n till det ovissa läge, vari avlöningsfrågan beträffande dessa beställningshavare befinner sig, ej funnit sig böra föreslå annat pensionsunderlag för dem än som tillkommer dem i enlighet med den lönegrad, inom vilken de åtnjuta avlöning. N ä r en definitiv lönereglering för dem genomföres, bör givetvis frågan om pensionsunderlag och i samband därmed om pensionsavgiftens belopp för samtliga förenämnda beställningshavare upptagas till förnyad behandling. Därest, innan en sådan lönereglering genomförts, fråga om pension skulle u p p k o m m a för sådan beställningshavare, torde den på sätt skedde i förenämnda fall k u n n a lösas genom särskild framställning till riksdagen. För innehavarna av befattningarna såsom chef för rikets allmänna kartverk och såsom chef för sjökarteverket h a r kommittén däremot ansett sig böra föreslå samma pensionsunderlag som för överste ( k o m m e n d ö r ) . Genom beslut vid 1923 års riksdag (skrivelser nr 145 och 216) h a r nämligen riksdagen i anledning av K u n g l . Majrts i propositionerna nr 116 och 127 till samma riksdag framlagda förslag beslutat uppföra dels i staten för rikets allmänna kartverk ett arvode av 2,520 kronor åt chefen för rikets a l l m ä n n a kartverk, då denne vid

64 generalstaben innehar lägre beställning än överste, dels i staten för sjökarteverket ett arvode av 2,520 kronor åt chefen för sjökarteverket, då denne vid flottan innehar lägre beställning än såsom kommendör. I åberopade propositionerna h a v a föredragande departementscheferna vid frågan om kartverkschefernas avlöningsförmåner redogjort för ett av försvarsverkets lönenämnd h ä r u t i n n a n avgivet yttrande. I detta anfördes bland a n n a t följande. Rikets allmänna kartverk och sjökarteverket torde med hänsyn till dessa båda verks organisation, mängden av där anställd personal och de viktiga arbetsuppgifter, som ålåge verken, kunna jämställas med de civila ämbetsverk, i spetsen för vilkas förvaltning stode chefer i den s. k. lägre överdirektörsgraden. I anslutning till vad av 1902 års löneregleringskommitté anförts hölle lönenämnden före, att det måste anses anmärkningsvärt, att, då till chef för rikets allmänna kartverk eller sjökarteverket förordnades officer i lägre beställning än såsom överste respektive kommendör, denne bleve i avlöningshänseende väsentligt sämre ställd än nyss berörda verks chefer. Det torde därför böra tagas under övervägande, huruvida icke en ändring härutinnan borde vidtagas. I detta avseende ansåge lönenämnden sig böra erinra därom, att vissa militära beställningshavare på grund av beställningarnas ansvarsfulla art ansetts böra i lönehänseende beredas ett visst försteg framför annan personal i samma lönegrad. Sålunda åtnjöte, bland andra, chefen för krigsskolan och fälttygmästaren ett arvode av 2,040 kronor. Lönenämnden, som för det dåvarande icke velat ifrågasätta någon rubbning i sistnämnda arvoden, hade ansett det kunna komma under övervägande, huruvida icke den förhöjning i lönen, som i nu if rågavarade fall borde tillerkännas kartverkscheferna, borde begränsas till samma belopp som nyss angivna arvoden. Den förutnämnda jämförelsen mellan kartverkens chefer och överdirektör i lägre grad syntes dock lönenämnden vara så bindande, att nämnden, för åstadkommande av full rättvisa, funne sig böra förorda, att löneförhöjningen fastställdes till skillnaden mellan lön på G-ort i 5 lönegraden enligt gällande löneplan för officerare, 10,500 kronor, och den för överdirektörsbefattning i lägre lönegrad bestämda, 13,020 kronor, eller 2,520 kronor. Pensionskommittén h a r funnit de skäl, som av lönenämnden sålunda anförts för att kartverkscheferna i avlöningshänseende böra v a r a likställda med överdirektör i lägre lönegraden, och vilka skäl av riksdagen lämnats u t a n erinran, innebära tillräckliga motiv för att ifrågavarande chefer jämväl i avseende p å pensionsunderlagets storlek böra vara likställda med sådan överdirektör. 3 § 2 och 3 mom.

Det för viss beställningshavare gällande pensionsunderlaget k a n u n d a n t a g s för hans beställningv j g v a r a e t t a n n a t än det i pensionstjänsteförteckningen angivna. Skulle beställning nedflyttas till lägre lönegrad, bör dåvarande innehavaren, som enligt avlöningsreglementet äger åtnjuta lön enligt den lönegrad h a n vid förflyttningen tillhörde, uppenbarligen ej lida minskning i den honom tillförsäkrade pensionsförmånen. H a n skall med a n d r a ord bibehållas vid det tjänstepensionsunderlag, som vid nedflyttningen v a r för honom gällande. Någon bestämmelse motsvarande vad i civila tjänstepensionslagen är före-

(Ky

slaget i fråga om pensionsunderlag för den, som utan eget förvållande tvångsförflyttas till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, är ej erforderlig i militära tjänstepensionslagen, enär någon sådan förflyttning ej enligt avlöningsreglementet är möjlig i fråga om beställningshavare, varom nu är fråga. Då däremot övergång från officers- eller underofficersbeställning till civilmilitär beställning eller tvärtom samt från underofficers- till lägsta officersbeställning kan ifrågakomma och vederbörande härvid, i händelse tjänstepensionsunderlaget efter övergången skulle bliva lägre än det var dessförinnan, bör vara tillförsäkrad att bibehålla sitt föregående tjänstepensionsunderlag, liksom han enligt 10 § 1 mom. av avlöningsreglementet får bibehålla eventuellt högre lön, har föreskrift av dylik innebörd föreslagits i 3 mom.

4§. Såsom redan tidigare (sid. 46) omförmälts, skola enligt kommitténs förslag 4 § 1 mom pensionsavgifterna vid början av varje budgetår omföras från vederbörande avlöningsanslag till den militära pensionsfonden. Närmare föreskrifter, huru härvid skall förfaras, torde böra meddelas av Konungen. I fråga om pensionsavgifterna har kommittén föreslagit (sid. 39), att deras belopp beräknas enligt samma grunder, som tillämpats beträffande civila befattningshavares avgifter. I regel utgår enligt kommitténs förslag pensionsavgift med det belopp, som i tjänsteförteckningen angives för den beställning, vederbörande innehar. Är emellertid fall för handen, varom i 3 § 2 och 3 mom. omförmäles, d. v. s. beställning har flyttats till lönegrad med lägre pensionsunderlag eller beställningshavare har övergått från beställning å en av avlöningsreglementets löneplaner till beställning med lägre pensionsunderlag på en annan löneplan, skall — enär beställningshavaren enligt sagda paragraf bibehålies vid clet förutvarande högre pensionsunderlaget — pensionsavgiften jämväl utgå med ett mot detta högre pensionsunderlag svarande belopp. Det har redan omtalats, att pensionsavgifterna för närvarande ingå till ar- 4 § 2 mom. mens pensionskassa, respektive flottans pensionskassas pensionsfond samt att dessa inrättningars kapitaltillgångar sedan lång tid bibehållits vid konstant belopp, frånsett att den senare pensionsfonden ökats med 1,500 kronor pr år. Någon fondering av avgifterna äger alltså ej rum. Det är tydligt, att man på detta sätt ej ernår syftemålet med pensionsavgifterna, vilket bland annat är att genom deras förräntning bilda ett kapital, som efter beställningshavarens inträde i pensionsåldern kan användas att tillika med å detsamma upplupna räntor delvis täcka pensionskostnaden och härigenom minska statens utgifter för pensioneringen. Avgifterna användas i stället att bestrida de löpande pensionsutgifterna, varigenom pensionskostnaderna i ej oväsentlig mån skjutas på framtiden. Kommittén anser, att pensionsavgifterna för de militära beställnings- • havarna böra fonderas i likhet med de avgifter, som ingå till civila pensions5—256542.

6P»

fonden. Någon anledning att för framtiden skilja mellan de avgifter, som erläggas av personal vid armén och vid marinen, föreligger ej, utan böra samtliga ingå till en gemensam fond för pensionering av militära beställningshavare, vilken, i enlighet med vad kommittén i det föregående (sid. 53) föreslagit, bör förvaltas av statskontoret. De närmare föreskrifterna för fondens förvaltning böra, i likhet med vad förhållandet är i fråga om fonden för pensionering av civila, befattningshavare, meddelas av Konungen. Kommittén framlägger i det följande förslag härtill. Om, såsom kommittén föreslår, pensionsavgiften förskottsvis för budgetåret utgår från avlöningsanslaget, förutsattes, att innehavaren av beställningen under hela det löpande budgetåret kominer att bibehållas vid sin rätt till avlöning. Blir så ej förhållandet — t. ex. om beställningshavaren domes till mistning av lönen under viss tid — bör han själv inbetala den på samma tid belöpande delen av pensionsavgiften. Har ledighet beviljats beställningshavaren under sådana förhållanden, att hela avlöningen skall avstås, bör likaledes den på tjänstledighetstiden belöpande delen av pensionsavgiften erläggas. Det sålunda inbetalda beloppet bör tillföras det anslag, från vilket pensionsavgifterna, utgått. De närmare föreskrifterna härom torde böra meddelas av Konungen i en särskild tilllämpningsförfattning och framlägger kommittén i det följande förslag härtill.

5 och 6 §§. Enligt nu gällande militära pensioneringsgrunder medgives icke återbetalning av behörigen erlagda pensionsavgifter. Något undantag från denna regel finnes icke. I sitt förslag till civil tjänstepensionslag har kommittén i huvudsak anslutit sig till de principer i fråga om pensionsavgifts återbetalning, som fått uttryck i kommunikationsverkens pensionslag. Enligt denna är tjänsteman, som avgår från tjänsten utan pensionsrätt, berättigad att i viss ordning erhålla vederlagför erlagda pensionsavgifter: för tjänsteman, som upphör att innehava ordinarie anställning i statens tjänst, sker detta därigenom, att för beredande åt honom av pension från allmänna pensionsförsäkringsfonden enligt 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring, kapitalvärdet av de av honom erlagda pensionsavgifterna från vederbörande pensionsfond inbetalas till pensionsstyrelsen (12 § i kommunikationsverkens pensionslag); är åter fråga om övergång till befattning vid annat verk, skall överflyttning av pensionsavgifternas kapitalvärde till annan pensionsfond äga rum dels i det fall, då med inträdet i den nya befattningen är förenad skyldighet att erlägga retroaktivavgift (11 §), dels ock i det fall, att tjänstemannen övergår till annat kommunikationsverk (10 § första stycket) eller ock till annat statens verk, beträffande vilket föreskrift meddelats, att överföring av pensionsavgifter skall äga rum vid övergång från nämnda

verk till befattning, å vilken kommunikationsverkens pensionslag äger tillämpning (10 § andra stycket). Vid avfattningen av lagförslagets 5 § har kommittén sökt att i ett enda stadgande sammanfatta de i kommunikationsverkens pensionslag, 10 § andra stycket och 11 §, behandlade fall. Därjämte har kommittén haft att taga hänsyn till den ändrade anordningen för pensionsavgifternas uppbärande, som kommittén i det föregående föreslagit och som föranlett, att såväl 5 § som även 6 § i förslaget, vilken senare § i övrigt nära ansluter sig till 12 § i kommunikationsverkens pensionslag, erhållit en från motsvarande stadganden i nämnda lag något avvikande formulering. Det har icke synts kommittén erforderligt, att i 5 § i förslaget stadgas en begränsning motsvarande den, som för de i 11 § av kommunikationsverkens pensionslag avsedda fall finnes föreskriven, nämligen att en överflyttning av kapitalvärdet endast skall ske i händelse retroaktivavgift utgår i den nya befattningen. I anledning av föreskriften i 6 § av lagförslaget erfordras ändring i § 5 mom. 2 i kungörelsen den 31 december 1917 angående anordnande av den i 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen, och har kommittén framlagt förslag till sådan ändring i samband med förslaget till civil tjänstepensionslag, vilket förslag är så avfattat att det avser att gälla även avgifter, som influtit till militära pensionsfonden. Enligt förordningarna angående arméns reservstater och reservstat för marinen utbetalas pensionerna till förutvarande beställningshavare vid dessa reservstater av arméförvaltningens civila departement, respektive marinförvaltningen. Pensionerna utgå av anslagen till reservstaterna, på vilket anslag jämväl pensionsavgifterna tagas till uppbörd. Ehuru visserligen alltså dessa pensioner utgå från andra medel än den militära pensionsfonden, har kommittén ej funnit anledning föreslå överförande dit av kapitalvärdet utav de avgifter, som av vederbörande beställningshavare erlagts under den tid han stod på aktiv stat, enär någon fondering av de innehållna avgifterna för personal å reservstaterna ej äger rum. 7 och 8 §§. Kommittén har i det föregående (sid. 49 ff.) anfört de skäl, vilka varit 7 § och 8 bestämmande för kommitténs här givna förslag, att prövning av rätten till pen-* momsion i regel förlägges till statskontoret. I händelse beställningshavaren underlåter söka avsked, bör pensionsfrågan avgöras av Konungen. Föreskrifterna i de militära tjänstgöringsreglementena i fråga om avskeds meddelande torde böra omarbetas för att erhålla överensstämmelse med pensionslagen, i ändamål bland annat att begäran om avsked och om pension skola

68 framställas i skilda ansökningar. Det torde emellertid ej ankomma på kommittén att framlägga förslag härutinnan. 2 mom.

I 2 mom. av förevarande paragraf hava upptagits föreskrifter om de handlingar, som skola åtfölja pensionsansökningen. Bestämmelserna ansluta sig till vad kommittén i samma avseende föreslagit i den civila tjänstepensionslagen. Kommittén har dock icke i nu föreliggande förslag använt benämningen tjänsteförteckning, då denna har en annan hävdvunnen betydelse enligt arméns tjänstgöringsreglemente.

3 mom.

Här föreslagna föreskrift ansluter sig till enligt nuvarande reglementen gällande bestämmelser.

4 mom.

Detta moment innehåller föreskrifter, överensstämmande med vad kommittén föreslagit i civila tjänstepensionslagen 5 § 4 mom. Kommittén yttrade därvid: »Enligt 7 § av verkställighetskungörelsen till den civila pensionslagen åligger det vederbörande verk, att, om sådana omständigheter föreligga att någon underlydande befattningshavare enligt föreskrifterna i pensionslagen synes vara skyldig att avgå från tjänsten, men han ej själv gör ansökan om avsked, anmäla förhållandet hos Kungl. Maj:t och därvid tillika avgiva yttrande rörande den pension, som synes böra tillkomma tjänstinnehavaren. I samband med att vissa andra föreskrifter ur nämnda kungörelse nu överflyttas till pensionslagen, torde även förevarande stadgande böra inrymmas i lagen.» Enligt bestämmelserna i nu gällande reglementen för de militära pensionskassorna skall vederbörande direktion utfärda pensionsbrev, sedan underrättelse om avskedet blivit direktionen meddelad. Enär den av vederbörande myndighet meddelade expedition om beviljad pension i viss mån torde kunna sägas ersätta pensionsbrev, har kommittén icke funnit någon föreskrift om utfärdande av särskilt pensionsbrev erforderlig. Med hänsyn till sättet för pensionernas utbetalning, som sker genom postverket, torde ej heller något behov av pensionsbrev numera förefinnas. Skulle det emellertid anses önskvärt, att anordningen med pensionsbrev bibehålies, torde föreskrift härom lämpligen kunna meddelas i ett nytt moment under denna paragraf. 9 §•

9 §.

I det föregående har kommittén redan varit i tillfälle omnämna, att enligt kommitténs förslag pensionstjänsteförteckningen, till vilken här hänvisas, är avsedd att innehålla jämväl uppgift å den för beställningen stadgade pensionsålder, d. v. s. den levnadsålder, vars uppnående i regel utgör förutsättning för att komma i åtnjutande av tjänstepension. Kommittén har jämväl framhållit, hurusom vid bestämmandet av pensionsålder för militär och civilmilitär beställningshavare hänsyn måste tagas ej blott

69 till de särskilt höga krav, som i avseende på tjänstbarhet böra ställas på arméns och marinens personal, utan även till behovet att genom en tidig avgångsålder skapa en reserv vid mobilisering. För att kunna bedöma i vad mån någon jämkning i nu bestämda pensionsåldrar vore önsklig eller möjlig, hänvände kommittén sig i skrivelse den 28 januari 1922 till cheferna för generalstaben och marinstaben med begäran, att de efter den utredning, som kunde finnas erforderlig, om och i vilken mån några ändringar kunde anses vara från organisatorisk synpunkt påkallade i fråga om nu gällande pensionsåldrar eller eljest till kostnadernas nedbringande utan men för försvaret kunde tillstyrkas, ville till kommittén inkomma med yttrande. Sådana yttranden, åtföljda av utlåtanden jämväl från vissa andra militära myndigheter, avgåvos av chefen för generalstaben den 8 mars 1922 och av chefen för marinstaben den 24 mars 1922. Sedermera har även chefen för intendenturkåren ingivit en P. M. rörande intendenturpersonalens pensionsålder. I detta sammanhang har kommittén jämväl upptagit till behandling vissa till Kungl. Maj:t ingivna framställningar, vilka till kommittén överlämnats, nämligen dels förslag av sakkunniga rörande avlönings- och tjänstgöringsvillkor för marinläkarkåren den 15 februari 1911 angående förhöjd pensionsålder för marinöverläkaren med däröver av marinförvaltningen, direktionen över flottans pensionskassa, samt statskontoret avgivna yttranden, dels framställning av chefen för marinstaben den 1 december 1917 om revidering av pensioneringsgrunderna förde civilmilitära kårerna vid marinen med därtill hörande yttranden av cheferna för dessa kårer samt däröver av direktionen över flottans pensionskassa och statskontoret avgivna yttranden. Kommittén kommer i det följande att vid varje grupp beställningshavare redogöra för de förslag, som beträffande densamma framställts. Innan kommittén övergår till denna redogörelse, anser sig kommittén likväl böra betona, att genom ett rätt utnyttjande av den möjlighet, som enligt 11 § 2 mom. av lagförslaget förefinnes att före pensionsåldern med pension avskeda en beställningshavare, som befinnes urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, behovet att vidmakthålla en kroppsligt och andligt spänstig kår torde kunna nöjaktigt tillgodoses utan att pensionsåldern av detta skäl hålles särskilt låg för hela kåren. I anledning härav har kommittén i vissa fall, där ej behovet av reservpersonal påvisats eller eljest synes föreligga, ansett sig kunna föreslå höjning av den nu fastställda pensionsåldern. Någon höjning i gällande pensionsåldrar för officersbeställningarna vid armén har kommittén ej föreslagit med nänsyn till behovet av reservpersonal. I fråga om intendenturkårens överstelöjtnanter, majorer och kaptener har visserligen generalintendenten i förenämnda P. M. uttalat, att man numera ej i fråga om fysisk och intellektuell tjänstbarhet kunde ställa lägre fordringar på dem än på övriga officerare i motsvarande grad. Särskilt beträffande kaptenerna vore deras arbetsbörda som regementsintendenter för visso så stor och det dem påvi-

Armén.

lande ekonomiska ansvaret så tyngande, att de starkaste skäl talade föl pensionsålderns sänkning till likhet med vad som är bestämt för övriga kaptener. Då något ökat behov av reservpersonal ej påvisats, har kommittén emellertid ej ansett sig böra föreslå någon sänkning i pensionsåldern. Ej heller i fråga om pensionsåldern inom underofficerskåren vid armen har kommittén i regel ansett sig böra föreslå några ändringar. För förvaltare vid intendenturkåren och fanjunkare vid krigsskolan bör dock pensionsåldern, som nu är 60 år, kunna höjas till åtminstone 63 år. Kommittén vill härvid erinra, att pensionsåldern för förrådsmästare vid telegrafverket och statens järnvägar, med vilka befattningshavare ifrågavarande beställningshavare torde i det väsentliga kunna likställas, är 65 år. För redogöraren vid ridskolan, vilken för närvarande i likhet med det stora flertalet underofficerare är avgångsskyldig vid 50 år, torde pensionsåldern, då befattningen är en ren expeditionstjänst, kunna sättas till 65 år. Kommittén har ansett sig kunna föreslå höjning av pensionsåldern för överläkarna vid garnisonssjukhuset i Stockholm från 55 till åtminstone 63 år. Dessa beställningar torde nämligen i allt väsentligt motsvara lasarettsläkaretjänster, för vilka pensionsåldern är 65 år. Även för överfältläkaren och överfältveterinären, för vilka beställningar pensionsåldern nu är bestämd till 60 år, synes densamma kunna höjas till 63 år. Pensionsåldern för personalen vid förråds- och hantverksstaten har i förslaget utom i fråga om fortmaskinister och förrå ds vaktmästare höjts med 3 år till 63 år. Chefen för generalstaben har i sitt förenämnda yttrande förklarat sig ej hava något att erinra mot en sådan generell höjning. Vid artilleriets fabriker och tygverkstäder motsvarar visserligen icke personaltillgången behovet vid mobilisering, men denna omständighet ansåge chefen för generalstaben icke böra utgöra ett bestämt hinder för en höjning av pensionsåldern, då bristen alltjämt minskades genom ökad tillgång på för artilleriteknisk tjänst utbildade värnpliktige och då även civil personal vid mobilisering syntes kunna användas för fyllande av behovet. Beträffande fortifikationskassör och departementsskrivare hava arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartementet ej haft något att erinra mot att sådan beställningshavare, under förutsättning av vissa garantier för att vederbörande skulle äga full tjänstbarhet m. m., erhölle rättighet att efter uppnådd pensionsålder kvarstå under en s. k. respittid av 5 år. Kommittén, som ej anser att respittid bör för någon personal återinföras, men däremot finner, att det av departementen avsedda syftet på ett tillfredsställande sätt uppnås genom tilllämpning av förut omnämnda 11 § 2 mom. i lagförslaget, har här föreslagit pensionsålderns höjning från 60 till 65 år. Rörande poliskonstapel har kommittén inhämtat, att nuvarande pensionsålder, 60 år, är för hög med hänsyn till den rörlighet, som tjänsten kräver, särskilt

71 vid patrullering inom vidsträckta bevakningsområden. Pensionsåldern har därför i förslaget sänkts till 55 år. I fråga om officerskårerna vid marinen föreslår kommittén i överensstämmelse med ett av kommissionen för de allmänna kartarbetena gjort uttalande, att pensionsåldern för chefen för sjökarteverket, för vilken nu gäller den pensionsålder, som medföljer hans innehavande beställning på stat, bestämmes till 65 år. Beträffande officerare av kaptens och lägre grad har chefen för marinstaben påyrkat pensionsålderns sänkning från 55 till 50 år och därvid i detta hänseende anfört, att av inom marinstaben utförda beräkningar framginge, att en ej oväsentlig brist i mobiliseringsbehovet förefunnes inom reservpersonalen tillhörande dessa grader. Vid upprepade tillfällen hade därjämte från olika håll påpekats önskvärdheten av att åldersgränsen inom kaptensgraden vid marinen, i överensstämmelse med vad fallet vore inom hären, bestämdes till -50 år. För den, som icke vunne befordran, borde av billighetsskäl möjlighet beredas att kunna avgå med pension, innan levnadsåldern lade större hinder i vägen för erhållandet av annan anställning. Denna ålder torde i allmänhet ej kunna sättas högre än 50 år. Då befordran till regementsofficersgrad i regel infölle vid omkring 40 års ålder, skulle den tid, som en icke befordrad kapten nödgades kvarstå i tjänst, genom en sådan sänkning av pensionsåldern komma att minskas från omkring 15 till 10 år, en anordning som ur tjänstesynpunkt uteslutande måste anses fördelaktig. Såväl tjänstens som även i inånga fall individens bästa talade alltså för en sänkning av åldersgränsen med 5 år. Under erinran att jämväl militära pensionskommittén på sin tid föreslog en dylik sänkning av pensionsåldern, anser sig ej heller 1921 års pensionskommitté kunna underlåta att på grand av vad sålunda från sakkunnigt håll anförts upptaga pensionsåldern i enlighet med vad sålunda påyrkats. I fråga om underofficerare av 2. och 3. graden har marinstabschefen ävenledes uttalat sig för pensionsålderns sänkning till 50 år från nuvarande 55 år. Dessa underofficerare, framhåller chefen för marinstaben, tjänstgöra ombord i befattningar, som fordra vida större rörlighet och spänstighet än som i allmänhet krävas av flaggunderofficerarne. En sänkning av pensionsåldern för underofficerare av 2. och 3. graden komme huvudsakligen att drabba vid befordran förbigångna underofficerare. Enär dessa av naturliga skäl i mindre grad än till underofficerare av 1. graden befordrade bibehölle duglighet och intresse för tjänsten, vore deras kvarstannande icke önskvärt. Med hänsyn till sålunda anförda skäl och under erinran att även militära pensionskommittén föreslog pensionsålderns sänkning för underofficerare av 2. graden har kommittén även här ansett sig böra följa marinstabschefens förslag. Någon sänkning av pensionsåldern för flaggunderofficer (underofficer av 1. graden) har ej ifrågasatts.

Marinen.

72 För underofficer, musikdirektör, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien, har kommittén ansett pensionsåldern kunna höjas till åtminstone 60 år. Med avseende på pensionsåldern inom mariningenjörkåren har chefen för marinstaben efter samråd med marinöverdirektören föreslagit, att densamma för inarindirektör av 1. graden höjes från 60 till 62 år. Med hänsyn till att dessa beställningshavare i regel torde tjänstgöra i land och med avseende jämväl fästat därå, att pensionsåldern för maskindirektör vid statens järnvägar är 65 år, har kommittén ansett, att pensionsåldern för marindirektör av 1. graden bör kunna sättas åtminstone till 63 år. För specialingenjör -— liksom även för kemisterna i marinförvaltningen — bör pensionsåldern vid jämförelse med motsvarande befattningar vid statens järnvägar kunna bestämmas till 65 år. Beträffande marinintendenturkåren har det ej synts marinstabschefen föreligga någon anledning att vidtaga några jämkningar i pensionsåldern. Kommittén har också bibehållit denna vid 65 år. Enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 11 december 1903 angående tillämpning å personalen vid marinintendenturkåren av grunderna för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar må, såsom förut omförmälts, beställningshavare, som erhåller avsked efter uppnådda 60 levnads- och 35 tjänstår, undfå pension och fyllnadspension med 75 procent av de sammanlagda pensionsförmåner, som efter uppnådda 65 levnadsår skolat honom tillkomma, med rätt för honom att, sedan han uppnått 65 levnadsår, åtnjuta de pensionsförmåner, som honom bort tillfalla, om han vid avskedstagandet uppnått sistnämnda levnadsår. Då detta pensioneringsförfarande innebär en viss förtidspensionering, som ej ansluter sig till principerna för kommitténs förslag i övrigt, har kommittén ej ansett sig böra föreslå dess bibehållande. Kommittén vill även i detta fall erinra, att beställningshavare, som på grund av sjukdom eller nedsatt arbetsförmåga ej kan på ett tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, på grund av bestämmelserna i 11 § i förslaget kan förklaras skyldig avgå från beställningen. I ett chefens för marinstaben skrivelse bilagt yttrande från chefen för marinintendenturkåren har uttalats, att, enär personalen vid denna kår erlägger lika pensionsavgifter och vid uppnådd pensionsålder uppbär lika pensionsbelopp som personalen vid officerskåren, vilken emellertid tillträder pensionen väsentligt tidigare, kompensation borde i någon form beredas marinintendenturkårens personal antingen genom pensionsavgifternas minskande eller pensionernas höjande eller också på det sätt, att möjlighet bereddes marinintendent, som så önskade, att med full pension avgå från tjänsten före pensionsåldern. Kommittén vill i anledning härav erinra att såväl i den nu gällande civila pensionslagen som i kommitténs förslag till ny civil tjänstepensionslag i många fall förekomma olika pensionsåldrar för i avlöningshänseende likställda befattningshavare utan att det ifrågasatts, att någon ändring i pensionsbeloppen eller pensionsavgifterna av sådan anledning skulle betingas. Kommittén har därför ej

73 heller funnit skäl att för denna personals vidkommande i nu föreliggande lagförslag göra någon avvikelse från allmänna regeln. Beträffande marinläkarkåren har pensionsåldern för marinöverläkaren, vilken nu är 60 år, föreslagits: av sakkunniga för utredning rörande avlönings- och tjänstgöringsvillkor för marinläkarkåren till 62 år (med 3 års respittid), av en reservant bland sakkunniga till 60 år (med 3 års respittid) samt av chefen för marinläkarkåren till 65 år. Chefen för marinstaben föreslår ävenledes en pensionsålder av 65 år, och kommittén anser, att pensionsåldern för marinöverläkaren bör, i likhet med vad som föreslagits för generalfältläkaren, sättas till 65 år. För förste marinläkare, vilkens pensionsålder nu är 60 år, föreslår marinöverläkaren en pensionsålder av 63 år, chefen för marinstaben 62 år. Kommittén anser sig böra föreslå 63 år. För mannläkare av 1. graden med en nuvarande pensionsålder av 55 år föreslog marinöverläkaren ursprungligen 58 år, men har sedermera anslutit sig till ett förslag av chefen för marinstaben avseende 60 år. Pensionsåldern bör enligt kommitténs förmenande för marinläkare av 1. graden i allmänhet bestämmas till 60 år; för de marinläkare av 1. graden, som tillika äro sjukhusläkare, bör pensionsåldern av samma skäl, som anförts i fråga om överläkarna vid garnisonssjukhuset, bestämmas till 63 år. Den för närvarande för befattningshavarne vid flottans poliskår för erhållande av fulla pensionsförmåner bestämda pensionsåldern av 65 år finner kommittén för hög med hänsyn till deras ansträngande tjänstgöringsförhållanden. Kommittén föreslår, att pensionsåldern sänkes till 60 år. Enligt inom kommittén gjord beräkning komma de av kommittén i vissa fall föreslagna höjningarna av pensionsåldern att, sedan bestämmelserna nått full verkan, i genomsnitt medföra en minskning i årliga pensionsutgifterna av omkring 158,000 kronor, varemot å andra sidan de föreslagna sänkningarna av pensionsåldern medföra omkring 332,000 kronors ökning av samma utgifter. I dess helhet synes alltså kommitténs förslag i förevarande hänseende i sinom tid medföra en årlig kostnadsökning av omkring 174,000 kronor. På grund av den relativt låga levnadsåldern, 40 a 42 år, hos de nu till tjänståren äldste av vid befordran ej förbigångna kaptener vid flottan komma bestämmelserna emellertid ej att erhålla full verkan förrän omkring år 1935, intill vilken tid de i övrigt av förslaget betingade kostnadsökningarna och besparingarna komina att i huvudsak uppväga varandra. I fråga om den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern inträder, gäller enligt kommunikationsverkens pensionslag och har i förslaget till civil tjänstepensionslag jämväl upptagits den bestämmelsen, att pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken föreskriven levnadsålder uppnås. Härigenom

74 underlättas, att ombyte å tjänst i anledning av beställningshavares pensionering kan äga rum vid månadsskifte, vilket ur flera synpunkter måste anses önskvärt. Inom kommittén har emellertid ifrågasatts, huruvida ej pensionsåldern borde anses inträda vid utgången av det kvartal, under vilket vederbörlig levnadsålder inträder. Särskilt med hänsyn till militära förhållanden, där ofta den i samband med avgången stående befordran för en annan beställningshavare nödvändiggör dennes omedelbara förflyttning, kunde, om avsked och befordringar i regel begränsades till kvartalsskiftena, vissa med flyttningen sammanhängande kostnader besparas för såväl beställningshavaren som, enär denne enligt avlöningsreglementets 26 § kan av staten erhålla skälig ersättning för bostad, där sådan måst av honom vara förhyrd på två ställen, jämväl för staten. Även kunde det måhända ur andra synpunkter vara lämpligt att sammanföra alla befordringar till ett fåtal gånger om året. Kommittén har emellertid ej ansett sig böra i förevarande hänseende föreslå andra bestämmelser än som, enligt vad nyss är sagt, i fråga om civila statstjänare äro gällande och av kommittén upptagits i dess förslag till civil tjänstepensionslag. Enligt § 67 mom. 4 i arméns pensionskassas reglemente äger avliden pensionärs stärbhus undfå ett hälft års kassapension såsom begravningshjälp. Visserligen skulle, då numera enligt avlöningsreglementena för såväl civila som militära befattningshavare stärbhuset efter den som avlidit, under det han stod i tjänst, må åtnjuta begravningshjälp enligt vissa grunder, det kunna anses billigt, att liknande förmån även tillkomme stärbhus efter pensionär, men kommittén har likväl, eftersom dylik förmån ej finnes medgiven i kommunikationsverkens pensionslag eller upptagits i förslaget till civil tjänstepensionslag, ej heller här ansett sig böra upptaga någon bestämmelse om begravningshjälp. 10 §. 10 <§ 1 mom.

I förevarande paragraf har kommittén föreslagit bestämmelser om beräkningen av tjänstår för erhållande av pension. Enligt gällande pensioneringsgrunder för armén är såsom villkor för fulla pensionsförmåners erhållande stadgat, att beställningshavare skall hava stått i statens tjänst i 30 år eller, beträffande vissa underofficerare, i 25 år. Motsvarande föreskrifter för marinen angiva, att beställningshavaren skall hava stått i tjänst vid »flottan» i 30 år; för marinläkare må dock enligt särskild bestämmelse såsom tjänstetid räknas hela den tid löntagaren stått i statens tjänst. I kommunikationsverkens pensionslag (20 §), vars bestämmelser i detta avseende av kommittén överförts i dess förslag till civil tjänstepensionslag, har, i anslutning till föreskrifterna i vederbörande avlöningsreglemente beträffande uppflyttning i löneklass, tjänstårsberäkning för pension medgivits för tid, under vilken tjänsteman, efter fyllda aderton år, i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som vederbörande myn-

75 dighet prövar vara därmed jämförlig. Därjämte har även delägarskap i kassa för pensionering av icke-ordinarie personal i avseende å tjänstårs beräkning för pension tillagts samma värde som innehav av ordinarie eller extra ordinarie befattning. För att tjänstetiden skall få räknas som tjänstår fordras i regel, att befattningshavaren verkligen tjänstgjort i befattningen. Från tjänstetiden avräknas således den tid, befattningshavaren varit tjänstledig; dock har med tjänstgöring likställts tjänstledighet för fullgörande av offentligt uppdrag ävensom tjänstledighet för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning. Vidare har viss annan tjänstledighet tillagts samma värde för tjänstårsberäkningen som tjänstgöring, nämligen ledighet, som utgjorts av semester eller föranletts av skada i tjänsten eller sjukdom eller erfordrats för fullgörande av vederbörande åliggande militär tjänstgöring. Utöver semester åtnjuten ledighet, omfattande mindre än 15 dagar i följd, medför ej heller, oavsett anledningen till ledigheten, avdrag vid tjänstårsberäkningen. De i nu förevarande lagförslag upptagna bestämmelserna om tjänstårsberäkning ansluta sig till motsvarande föreskrifter i det av kommittén avgivna förslaget till civil tjänstepensionslag, om ock med en på grund av militära förhållanden något avvikande formulering. Att den tid, varunder beställningshavare innehaft beställning, på vilken den militära pensionslagen är tillämplig, skall inräknas i tjänståren, är uppenbart. Likaså anser kommittén, att den tid vederbörande varit surnumerär fänrik eller sergeant, d. v. s. den tid, varunder han efter första utnämningen till officer fått stå lönlös, på grund av att lön ej funnits tillgänglig, skall anses som tjänstår för pension. Däremot har kommittén varit tveksam, huruvida hela tjänstetiden såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller marinläkare av 2. graden må tillgodoräknas, och detta med hänsyn till förut omnämnt förhållande, att dessa beställningshavare hava en mycket begränsad tjänstgöringsskjddighet. Då de emellertid hänföras till ordinarie beställningshavare, har kommittén ansett sig böra föreslå att de i likhet med vad nu är fallet få räkna tjänstår för pension för nu nämnd tid. Den tid beställningshavare varit fast anställd såsom manskap bör utan tvekan vara att räkna såsom tjänstår för erhållande av pension. Likaså bör den tjänstgöring i övrigt, som berättigar till tjänstårsberäkning för civil pension, berättiga till sådan förmån enligt militära pensionslagen. De av kommittén föreslagna bestämmelserna innebära i två avseenden avvikelser från nuvarande bestämmelser, i det att såsom tjänstår ej skulle få räknas den tid officer varit officersftspirant, ej heller hela den tid beställningshavare förut må hava tillhört reserven. I förra hänseendet har kommittén funnit det mindre lämpligt, att aspiranttiden skall räknas som tjänstår för erhållande av pension, dels emedan densamma i viss utsträckning sammanfaller med de vapenföra studenternas värnpliktstjänstgöring, vilken, där den fullgjorts före erhållandet av statstjänst, enligt vad kommittén i förslaget till civil tjänstepen-

76 sionslag förutsatt, ej skulle få medtagas vid tjänstårsberäkningen, dels emedan antagningen till officersaspirant sker vid en tidpunkt under denna värnpliktstjänstgöring, som inom vissa gränser kan växla från fall till fall. Då kadetter vid marinen böra i ifrågavarande hänseende vara likställda med officersaspiranter vid armén, bör ej heller den tid, kadett vid marinen såsom innehavare av beställning över stat tjänstgjort, få räknas som tjänstår. Någon olägenhet innebär nu föreslaget beräkningssätt ej för beställningshavaren, under förutsättning att tjänstårens antal anpassas i förhållande därtill. Kommittén återkommer i det följande till nämnda fråga. I vad mån tjänstetid i reserven må räknas som tjänstår behandlas i 2 mom. I fråga om avdrag vid tjänstårsberäkningen har kommitténs förevarande förslag i huvudsak anslutits till motsvarande bestämmelser i förslaget till civil pensionslag. Sålunda anser kommittén, att tjänstår för pension ej längre bör få räknas för den tid beställningshavare haft avsked med rätt att kvarstå över stat, ehuru den militära pensionslagen enligt dess 1 § under sådan tid är på honom tillämplig och pensionsavgifter därunder obligatoriskt skola erläggas. Denna tid måste nämligen enligt kommitténs mening likställas med tid, varunder ledighet för enskilda angelägenheter åtnjutits. Såsom förut omnämnts, hava ifrågavarande beställningshavare enligt nu gällande reglementen rätt att räkna sådan tid tillgodo mot erläggande av vissa avgifter; denna rätt bortfaller alltså. Den tid, varunder vederbörande under avskedstiden fullgjort militärtjänstgöring eller må hava innehaft annan statstjänst, skall dock givetvis tillgodoräknas som tjänstår. Med erinran att det för erhållande av hel pension för de olika beställningshavarna erforderliga antalet tjänstår angives i pensionstjänsteförteckningen, övergår kommittén nu till redogörelse för de grunder, enligt vilka antalet tjänstår här bestämts. För att bliva antagen till officersaspirant vid armén erfordras att under kalenderåret näst före det, då anställning sökes, hava uppnått högst 22 års ålder. Utnämning till officer bör alltså i regel kunna äga rum före fyllda 25 år. Bibehålles pensionsåldern för kompaniofficer vid i allmänhet 50 år, kan därför ej lämpligen för hel pensions erhållande fordras mer än 25 tjänstår. För de officersbeställningar, för vilka pensionsåldern är 55 år, böra i anslutning härtill kunna fordras 30 tjänstår och, där pensionsåldern är 60 år eller högre, 35 tjänstår. För underofficerare, vilka i regel börja sin tjänstetid såsom fast anställda före 20 års ålder, kan antalet tjänstår för erhållande av hel pension bestämmas till 30. För förvaltare vid intendenturkåren, redogörare vid ridskolan, fanjunkare vid krigsskolan samt tygunderofficer har kommittén ansett ifrågavarande antal tjänstår böra med hänsyn till den väsentligt högre pensionsåldern kunna höjas till 35.

77 Med hänsyn till att erforderlig kompetens för anställning som bataljonsläkare vid fältläkarkåren, i huvudsak omfattande medicine licentiat-examen, i regel icke vinnes förrän inemot 30 års ålder, anser kommittén, att för hel pensions erhållande erforderliga antalet tjänstår för bataljonsläkare, där pensionsåldern är 55 år, bör vara 25 samt i proportion härtill för läkarbeställningar med högre pensionsålder. För bataljonsveterinär, till vilken beställning kompetens nås tidigare än till bataljonsläkarbeställning, kan antalet tjänstår höjas till 27. Beträffande de högre beställningarna föreslås 30 tjänstår för fältveterinär och regementsveterinär samt 33 tjänstår för överfältveterinär. Beträffande förråds- och hantverksstaten samt i fråga om arméns polispersonal anser kommittén, att antalet tjänstår för hel pension skäligen bör kunna sättas 30 år lägre än antalet levnadsår vid pensionsålderns inträde. Vid marinen erfordras för anställning som kadett en levnadsålder av högst 20 eller 21 år, således lägre än vid armén. Ä andra sidan är utbildningstiden i regel ett år längre. För hel pensions erhållande erforderligt antal tjänstår bör därför även här för kaptener och officerare av lägre grader bestämmas till 25, under förutsättning att vad kommittén föreslagit i fråga om pensionsåldern vinner beaktande. I övrigt torde i fråga om officerare och underofficerare vid marinen samma synpunkter kunna göras gällande som för armén. För att bliva mariningenjör av 2. graden erfordras en utbildningstid av minst 8 år, räknat från det vederbörande blivit antagen till mariningenjörselev. Då för att antagas härtill bland annat fordras att ej hava fyllt 20 år, böra, med hänsyn till att pensionsåldern är föreslagen till 60 år, 30 tjänstår i regel kunna vara intjänta vid sistnämnda ålder. Sökande till beställning som specialingenjör får icke hava fyllt 31, i vissa fall 35 år. Då pensionsåldern är föreslagen till 65 år, bör ej fordras fler än 30 tjänstår för erhållande av hel pension. För kemisterna i marinförvaltningen bör samma antal tjänstår föreskrivas. Vid marinintendenturkåren, där pensionsåldern genomgående är föreslagen till 65 år, kunna 35 tjänstår utan olägenhet fastställas såsom villkor för hel pension. Marinläkare av 1. graden får räkna tjänstår även för clen tid han varit marinläkare av 2. graden. Med hänsyn härtill och till att pensionsåldern föreslås till lägst 60 år anser kommittén under hänvisning till vad som anförts i fråga om bataljonsläkarna, vid armén, att 30 tjänstår i regel kunna intjänas före pen-

78 sionsålderns inträde. F ö r beställningshavare vid marinläkarkåren med högre pensionsålder bör antalet tjänstår bestämmas i förhållande härtill. Vid flottans poliskår bör beställningshavare vid 60 års ålder i regel k u n n a r ä k n a 30 tjänstår, vilket antal därför torde böra bestämmas såsom villkor for hel pension. 10 « 2 mom

10 § 3 mom

10 § 4 mom

N ä r beställningshavare övergår från reservstat eller reserv till beställning på aktiv stat, bör i s a m m a n h a n g därmed i varje särskilt fall av Konungen bestammas den tid, som beställningshavaren får tillgodoräkna som tjänstetid for erhållande av pension. A t t h a n härvid bör få tillgodoräkna den tid, v a r u n d e r han varit inkallad till tjänstgöring, anser kommittén u p p e n b a r t ; i vad man tid därutöver på grund av föreliggande förhållanden - - exempelvis den verksamhet, v a r å t vederbörande under anställningstiden på reservstat eller i reserven a g n a t sig, erlagda pensionsavgifter, förut tillförsäkrad pensionsrätt ni. m. — skallgen må få beräknas, synes böra ankomma på prövning i varje särskilt fall. I 20 § 1 mom. andra stycket av kommunikationsverkens pensionslag liksom i förslaget till civil tjänstepensionslag 18 § 2 mom. hava regler rörande tjänstårsberäkning meddelats för det fall, att enskilt företag övertagits av staten. Därvid äger tjänsteman, som vid övertagandet övergått till statstjänst, såvida ej Konungen annorledes bestämmer, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter prövning av vederbörande verkstyrelse tillgodoräkna jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid nämnda företag. Föreskrift i berörda hänseende har av kommittén h ä r införts. Prövningen skulle enligt denna lag självfallet tillkomma statskontoret; dock synes utredning rörande den föregående anställningens art lämpligen böra redan vid företagets övertagande verkställas. I paragrafens 4 mom. har kommittén föreslagit bestämmelser rörande tillgodoräknande såsom tjänstår av tid, varunder befattningshavare utom statens tjänst utfört arbete av a l l m ä n n y t t i g beskaffenhet. Förslag i sådant hänseende h a r av kommittén framlagts i dess förut avgivna betänkande rörande civil tjänstepensionslag, varvid kommittén anförde följande. F r å s a n om en dylik utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning har tidigare varit föremål för utredning. I ett den 29 maj 1920 av 1902 års lönereg ermgskommitté avgivet utlåtande har löneregleringskommitten framlagt forslag till sådan ändring av 17 § av den civila pensionslagen, att vid tjänstårsberäkning, efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, finge tillgodoräknas tjänstinnehavare två tredjedelar av den tid han utom statens tjänst utfört .arbete som ur det allmännas synpunkt må anses likvärdigt med eller av högre värde än det, han hatt att utföra å den befattning, från vilken avgången sker». Löneregleringskommittén har i fråga om ärendets tidigare behandling erinrat, att spörsmålet om rätt för statstjänare att för ålderstillägg och i pensionshan-

79 seende få tillgodoräkna sig verksamhet annorstädes än i statstjänst närmast vunnit aktualitet i samband med den löne- och pensionsreglering, som vid 1918 års lagtima riksdag genomfördes för lärarkåren. I anledning av ett yttrande av chefen för ecklesiastikdepartementet i det vid proposition nr 260 angående löne- och pensionsreglering för lärarepersonalen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter fogade statsrådsprotokoll förklarade nämnda riksdag (skrivelse nr 394) sig dela departementschefens uppfattning om önskvärdheten av att en utredning komme till stånd, huruvida och i vilken omfattning och under vilka förutsättningar statstjänsteman vid tjänstårsberäkning borde i pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i statstjänst, Löneregleringskommittén har vidare erinrat, hurusom frågan om r ä t t att såsom tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig annan tjänstgöring eller verksamhet, än som nu i allmänhet vore i sådant hänseende medgivet, utgjorde en av grundtankarna i det förslag om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering m. m., som den 3 november 1917 avgivits av särskilda sakkunniga. I det av dessa sakkunniga utarbetade »Förslag till bestämmelser angående statens tjänstemannapensionering», Kap. I, Allmänna bestämmelser, hade 7 § 2 mom. följande lydelse: »Vid beräkning av genast börjande pension skola tjänstår tillgodoräknas tjänstinnehavaren även för den tid, under vilken han tidigare innehaft annan med pensionsrätt förenad tjänst. Och i de för tjänsten gällande särskilda pensionsbestämmelserna kan stadgas, att vid sådan beräkning tjänstår skola tillgodoräknas tjänstinnehavare jämväl för den tid, under vilken han, utan att samtidigt innebava med pensionsrätt förenad tjänst, haft viss anställning, som icke är förenad med pensionsrätt.» Såsom motivering för detta förslag, i vad det avsåge tillgodoräknande av tid, under vilken annan med pensionsrätt förenad tjänst innehafts, anförde — enligt vad löneregleringskommittén vidare erinrat — de sakkunniga (sid. 45): De nya bestämmelserna innebure, att den, som tidigare haft annan med pensionsrätt förenad tjänst än den, från vilken avgång skedde med rätt till genast börjande pension, alltid skulle hava samma pensionsrätt, som om han under hela sin tjänstetid haft sistnämnda tjänst. De tjänstår, som han intjänat i den tidigare tjänsten och som han varit berättigad räkna sig till godo för erhållande av pension i den tjänsten, om han kvarstannat i denna, skulle han alltså äga att räkna sig ftll godo för erhållande av genast börjande pension för den andra tjänsten. Denna princip gällde enligt äldre bestämmelser, om båda tjänsterna vore statstjänster eller båda vore delaktiga i endera av vissa pensionsinrättningar. Men vid övergång t, ex. från statstjänst till annan tjänst eller tvärtom förlorade tjänstinnehavaren däremot i regel enligt de äldre bestämmelserna all den pensionsrätt, han intjänat i den förra tjänsten, och räknade inga tjänstår för denna. Då pension vore att anse som en uppskjuten lön för i tjänsten fullgjort arbete, innebure denna indragning av den i en tjänst intjänade pensionsrätten en orättvisa, som kunde förklaras, då pensionsväsendet vore uppdelat på skilda kassor, som var för sig bildade ekonomiska enheter, men som borde undanrödjas, när pensionsväsendet centraliserades i en enda anstalt. Löneregleringskommittén har ytterligare påpekat, hurusom den grundsats, som av de sakkunniga sålunda förordats, i viss utsträckning vunnit tillämpning enligt reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (nr 878, §§ 22 och 45). Därest den anordning — framhåller löneregleringskommittén vidare — som i förevarande avseende ifrågasatts av centraliseringssakkunniga, komme att bliva

80 allmänt genomförd, skulle det spörsmål, som förelåge till kommitténs handläggning, nämligen frågan om rätt för statstjänsteman att i pensionshänseende fa tillgodoräkna sig verksamhet annorledes än i statstjänst, hava därmed vunnit sin lösning. Nämnda sakkunnigas förslag hade emellertid i olika hänseenden mött erinringar, och det vore knappast att förvänta, att detsamma inom den närmaste tiden skulle komma till utförande. Vid sådant förhållande hade löneregleringskommittén ansett sig böra taga under övervägande, huruvida någon åtgärd i förevarande syfte skulle kunna vidtagas, innan en mera ingripande omläggning, pa sätt av de sakkunniga planlagts, kunde bringas till verkställighet. Därest i den civila pensionslagen skulle införas ett stadgande av ovan antydd innebörd, borde detsamma i anslutning till vad löneregleringskommittén föreslagit angående tillgodoräknande av dylik verksamhet för beräkning av ålderstillagg begränsas till att avse allenast sådan verksamhet, som ur det allmännas synpunkt kunde anses likvärdig med eller av högre värde än den, som vederbörande befattningshavare hade att utföra å den befattning, från vilken avgången skedde. Prövningsrätten härvidlag borde förbehållas Kungl. Maj:t. Löneregleringskommittén hade icke förbisett, att ett dylikt stadgande skulle så till vida avvika från vad som för det dåvarande vore gällande rörande tillgodoräknande i pensionshänseende av verksamhet i statens tjänst, att i sistnämnda fall kunde komma i betraktande icke blott tid, under vilken vederbörande innehaft annan statstjänst än den, från vilken avgången skedde, utan även tid, varunder han i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller förordnande. Något krav på den föregående tjänstgöringens likvärdighet med tjänstgöringen å den befattning, från vilken avgången skedde, vore sålunda här icke uppställt. Att giva det stadgande, som nu till äventyrs kunde böra meddelas angående ratt att tillgodoräkna även verksamhet utom statens tjänst, en dylik mera vidsträckt avfattning syntes dock kommittén ej tillrådligt, helst som det gällde att infora en på detta område helt ny princip. Naturligt vore emellertid, att fall kunde förekomma, å vilka den ifrågasatta allmänna regeln ej skulle äga tillämpning, men som likväl vore sådana, att ett tillgodoräknande av annan verksamhet än i statens tjänst kunde med fog ifrågasättas; dessa fall borde givetvis göras till fo'reimu för särskild prövning. . Därnäst gällde det att avgöra, huruvida sådan utom statens tjänst förlagd verksamhet, som kunde anses likvärdig med eller av högre värde än tjänstgöringen å den befattning, från vilken avgången ägde rum, skulle i sm helhet eller endast delvis få tillgodoräknas vederbörande i det hänseende, varom fråga vore. Härvid borde uppmärksammas, att för dylik verksamhet utom statens tjänst några pensionsavgifter icke kunde hava influtit till vederbörande pensionsfond. Då man hade att utgå från att i stort sett en statens befattningshavare genom e<ma avgifter bestrede ungefär en tredjedel av sin pensionering, under det att återstående två tredjedelar bekostades av statsverket, ville det synas kommittén rimligt, att av den tid, varunder befattningshavare utom statens tjänst utövat verksamhet, som kunde anses likvärdig med eller av högre värde än tjänstgöringen å den befattning, från vilken avgången ägde rum, allenast, två tredjedelar finge komma i betraktande vid tjänstårsberäkning för erhållande av pension. Såsom löneregleringskommittén påpekat, torde — anförde pensionskommittén vidare — vid bestämmandet av den omfattning, i vilken tjänsteman m å i pensionshänseende få tillgodoräkna sig verksamhet utom statens tjänst, avseende böra fästas vid den utsträckning, i vilken dylikt tillgodoräknande medgivits för intjänande av ålderstillägg. Sedan löneregleringskommitténs ifråga-

81 varande betänkande avgivits, har för de nyreglerade civila verken bestämmelse i sistnämnda hänseende meddelats, nämligen i 11 § 2 mom. av det för dessa verk gällande avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; senaste lydelse 1922, nr 367). Här har stadgats, att befattningshavare för placering i löneklass må efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall helt eller delvis tillgodoräknas den tid han utom statens tjänst utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som i avseende å sin art och omfattning finnes ur det allmännas synpunkt svara mot, vara jämförbart med eller av högre värde än det arbete, han har att utföra å befattningen. Närmast i anslutning till återgivna bestämmelse har pensionskommittén avfattat 3 mom. av 18 § i förslaget till civil tjänstepensionslag. I likhet med löneregleringskomittén har pensionskommittén funnit, att befattningshavaren i pensionshänseende ej bör få tillgodoräkna sig mera än intill två tredjedelar av den tid, han utövat den verksamhet varom här är fråga. Däremot har pensionskommittén ej ansett skäl att upptaga den av löneregleringskommittén föreslagna begränsningen, att det arbete, befattningshavare utfört utom statens tjänst, skall vara likvärdigt med eller av högre värde än det, han haft att utföra å den befattning, från vilken avgång sker. Ett tillgodoräknande av arbete utom statens tjänst synes pensionskommittén böra medgivas även i det fall, att ifrågavarande arbete visserligen ej är likvärdigt med det, befattningshavaren utfört å den sista befattning han innehaft, men väl likvärdigt med det å en tidigare innehavd lägre befattning utförda arbetet. Med den av löneregleringskomittén föreslagna begränsningen skulle nämligen befordran till högre befattning rent av kunna medföra en sådan försämring i rätten att räkna tjänstår, att befattningshavare till följd av befordran kunde komma att lida minskning i det pensionsbelopp, som han skulle åtnjuta efter avsked från den före befordran innehavda befattningen. Då det ej sällan torde vara förenat med avsevärda svårigheter att först vid den tidpunkt, då befattningshavaren avgår från tjänsten, bedöma i vad mån han må såsom tjänstår få tillgodoräkna sig tid, varunder han utom statens tjänst utfört arbete, synes det pensionskommittén önskligt, att, där så utan olägenhet kan ske, denna fråga upptages till prövning redan vid befattningshavarens anställande i statstjänst. Enär från vissa ämbetsverk i över kommitténs förslag avgivna yttranden framhållits, att en konsekvens av detsamma skulle kunna bliva, att en person, som från verksamhet utom statens tjänst anställdes direkt i högre statstjänst, i pensionshänseende kunde bliva sämre ställd än om han tillträtt sin anställning i en lägre tjänst och därefter befordrats till den högre, har i propositionen nr 153/1925 med förslag till civil tjänstepensionslag bestämmelsen omformulerats därhän, att tjänstemannen må kunna efter prövning tillgodoräknas intill två tredjedelar av den tid han utom statens tjänst må hava utfört arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som finnes hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. 6—256542.

82¶Kommittén har nu i föreliggande lagförslag avfattat stadgandet i anslutningtill vad som sålunda föreslagits i nämnda proposition. Inom det militära området torde bestämmelsen få sin största betydelse i fråga om civilmilitära beställningshavare, vilka från anställning i civil tjänst övergå till militär verksamhet, Kommittén har emellertid ansett, att föreskriften bör kunna så tolkas, att den får tillämpning även på officerare och underofficerare i de fall, då de efter erhållet avsked från krigstjänsten eller beviljad tjänstledighet varit anställda hos främmande makt och därunder vunnit erfarenheter, vilka kunna förväntas bliva av särskilt gagn för deras militära arbete efter återinträde i svensk tjänst. Härvid får kommittén omnämna, att enligt reglementet för arméns pensionskassa § 62 mom. 1 den, som efter att hava varit i utrikes tjänst och därunder deltagit i krig erhåller militär beställning, får i pensionshänseende tillgodoräkna sådan tjänst som tjänstetid mot erläggande av vissa avgifter. Anses en sådan tolkning icke kunna förutsättas, vill kommittén alternativt föreslå, att mom. 4 erhåller följande lydelse: Efter prövning av Konungen av den tid, han må hava i främmande makts tjänst innehaft anställning eller utom statens tjänst utfört arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, under förutsättning att anställningen eller arbetet kan anses hava varit — arbete i statstjänst. 10 § 5 mom.

I 5 mom. har kommittén upptagit ett stadgande motsvarande 18 § 4 mom. i förslaget till civil tjänstepensionslag'. 11 §•

11 § 1 mom.

Kommittén har å sid. 34 angivit de grunder, vilka böra vara bestämmande för militär beställningshavares avgångsskyldighet, och därvid uttalat, att denna skyldighet i regel bör inträda i och med det att pensionsåldern är uppnådd. Nuvarande pensioneringsgrander medgiva emellertid Konungen eller den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, att då särskilda omständigheter därtill föranleda och därest vederbörande är vid armén fältduglig eller vid marinen till krigstjänst duglig, eller han i övrigt prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, låta med avskedet anstå under viss vid anståndets meddelande angiven tid, dock att anstånd, som sålunda medgivas, icke må sammanlagt överstiga tre år, eller vad beträffar officer vid marinen av kaptens eller lägre grad eller underofficer vid marinen, sex månader. Denna bestämmelse skiljer sig från motsvarande föreskrift i de civila pensionslagarna särskilt i det avseendet, att anstånd med avgången endast medgives, »då särskilda omständigheter därtill föranleda». Denna restriktion infördes enligt beslut av 1914 års senare riksdag, som i skrivelse nr 1 uttalade, att ett kvarstående icke borde göras beroende av vederbörande myndighets gottfinnande, utan endast medgivas i sådana fall, där det betingades av särskilda förhandenvarande omständigheter. Med hänsyn till den stora betydelsen därav, att armén

83 och marinen ägde ett fullt krigsdugligt befäl, i stånd att uthärda alla de med ett krig förenade ansträngningarna, syntes det riksdagen, att ett kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder jämväl borde göras beroende av att vederbörande vore till krigstjänst duglig. Ett frångående av denna fordran borde endast äga rum i fråga om sådana befattningar, för vilkas bestridande på ett tillfredsställande sätt krigsduglighet i detta ords egentliga bemärkelse ej kunde sägas vara erforderlig. Såsom villkor för dylikt medgivande har i förslaget vidare föreskrivits, att vederbörande skall vara fullt tjänstduglig. Med detta uttryck har kommittén avsett, att vederbörande allt efter arten av sin beställning skall uppfylla de särskilda krav, som måste uppställas för tjänstens behöriga fullgörande. ^ I fråga om avgångsskyldighet på grund av olycksfall i tjänsten avvika de civila pensionslagarna från de gällande militära pensioneringsgrunderna i det betydelsefulla avseendet, att sjukdom, som ådragits i tjänsten, men dock icke är en direkt följd av olycksfall i tjänsten, i de senare likställes med dylikt olycksfall. Kommittén har med hänsyn till svårigheten för att icke säga omöjligheten i de flesta fall att konstatera orsakssammanhanget mellan tjänstgöringen och sjukdomen, vid avfattningen av lagförslaget i ämnet (1 mom. b) anslutit sig till de i de civila pensionslagarna använda ordalagen. Därjämte har kommittén, då under krig erhållen blessyr e. d. ej lämpligen torde böra betecknas som olycksfall, bibehållit uttrycket skada. I avseende på skyldigheten att avgå i följd av otjänstbarhet, som ej orsakats av i tjänsten iråkad skada e. d., föreskriva nuvarande pensioneringsgrander, att den, som, efter att under tre på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden oförmögen till tjänstgöring, är skyldig att från tjänsten avgå. I detta hänseende innebär kommitténs förslag den ändringen, att, såsom även skett i förslaget till civil tjänstepensionslag, tidsbegränsningen borttagits samt att avgångsskyldighet jämväl inträder vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan. Enlig°t kommitténs förmenande måste det nämligen anses vara riktigt, att staten skall kunna omedelbart pensionera en beställningshavare, som befunnits vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte eller ock nedsatt arbetsförmåga för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning. Redan militära pensionskommittén föreslog, att om beställningshavare, vars u § 2 mom avgangsskyldighet inträdde vid 60 års ålder eller senare, befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, och han tillika uppnått en ålder, som med två år understege pensionsåldern, Konungen skulle kunna förklara honom skyldig att från tjänsten avgå. Arméns militära myndigheter samt krigsbefälet hade ej något att erinra mot förslaget i denna del. Flottans fullmäktige och chefen för marinstaben ansågo, att motsvarande föreskrift även borde gälla för de

84 tjänstinnehavare, vilkas rätt till hel pension inträdde vid respektive 50 och 55 levnadsår. Även 1921 års pensionskommitté har funnit ett sådant stadgande vara synnerligen önskligt. Kommittén har redan i det föregående omnämnt, att möjliga nackdelar av kommitténs förslag att i vissa fall höja pensionsåldrarna skulle motvägas genom en bestämmelse i här anfört syfte. Jämväl med hänsyn till den i många fall föreliggande svårigheten att vinna den för pensionering enligt 1 mom. b) och c) erforderliga bevisningen om framtida oförmåga till arbete finner kommittén ett sådant stadgande vara påkallat. Emellertid har kommittén ej funnit den av militära pensionskommittén ifrågasatta inskränkningen, att bestämmelsen blott skulle gälla de vid 60 år och högre åldrar avgångsskyldiga, böra ifrågakomma. Kommittén har därför här intagit en bestämmelse lika lydande med vad i motsvarande hänseende av kommittén föreslagits i civila tjänstepensionslagen. 12 §. Föreskrifterna i 1 mom. a ) , c), d) och e) äro knutna till de i 11 § stadgade grunderna för beställningshavares skyldighet att från tjänsten.avgå. Nu gällande pensioneringsgrunder innehålla ett medgivande, att den, vilken ej uppnått den levnadsålder och tjänstetid, som erfordras för erhållande av fyllnadspension inom hans innehavande grad, men väl den levnadsålder och tjänstetid, som äro bestämda för pensionsrätt i en lägre grad, må kunna avgå med sådan pension i den högsta grad, inom vilken han uppfyllt villkoren för pensions erhållande. Denna bestämmelse har vid sin tillkomst motiverats därmed, att det icke synts vara med billighet överensstämmande, att officerare i högre grad, där pensionsrätten först senare inträdde, ej skulle få begagna den pensionsrätt i lägre grad, vartill de varit berättigade, om de kvarstått i denna grad. Det skäl, som sålunda föranlett ifrågavarande medgivande, torde allt fortfarande äga giltighet. Kommittén har därför ansett sig böra i 1 mom. b) upptaga denna bestämmelse. Genom skrivelse den 25 augusti 1922 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att, i samband med fullgörandet av det kommittén lämnade uppdrag rörande omläggningen av den militära pensioneringen, verkställa utredning och avgiva förslag rörande de särskilda förmåner, som böra tillkomma dels under flygtjänstgöring skadad personal vid försvarsväsendet efter avgång från tjänsten, dels ock i samband med flygtjänstgöring omkommen beställningshavares efterlevande. Rörande senare delen av det kommittén sålunda givna uppdraget kommer kommittén framdeles att avgiva yttrande. I ett nämnda skrivelse bifogat av försvarsväsendets lönenämnd den 15 juli 1922 avgivet yttrande i anledning av ett av 1918 års militära avlöningssakkunniga på sin tid utarbetat preliminärt förslag till bestämmelser rörande pension m. m. för militär personal, som skadas under flygtjänstgöring m. m., erinrade

SD

lönenämnden i fråga om pension till under flygtjänstgöring skadad personal bland annat, att i åtskilliga fall genom beslut av riksdagen särskilda förmåner medgivits beställningshavare vid försvarsväsendet, som avgått på grund av skada i tjänsten, och detta även i sådana fall, då skadan uppkommit under andra förhållanden än vid flygtjänstgöring. I sådant hänseende omnämnde lönenämnden, hurusom efter framställning av Kungl. Maj:t pensionsförbättring i vissa fall beviljats för officerare, som på grund av under tjänsten åsamkad invaliditet eller eljest, annorledes än vid flygtjänstgöring, ådragen skada avgått före uppnådd åldersgräns (proposition nr 62 och riksdagens skrivelse nr 296, punkt 3, för år 1920 samt proposition nr 126 och riksdagens skrivelse nr 322, punkt 7 för år 1921). De framställningar, som av Kungl. Maj:t i de av lönenämnden åberopade fall liksom även i ett par fall vid senare riksdagar gjorts, hava, såsom ock av lönenämnden omnämnes, avsett utverkande av medgivande att utöver vederbörande eljest tillkommande pension och fyllnadspension även pensionsförbättring finge utgå. De grunder, enligt vilka pensionsförbättring må utgå till f. d. beställningshavare vid armén och marinen (nr 276/1919, nr 302/1919 och nr 336/1922) medgiva nämligen endast pensionsförbättring till den, som avgår efter uppnådd åldersgräns. Enligt det förslag, kommittén nu under denna paragraf framlägger, tillkommer rätt att vid avgång från tjänsten komina i åtnjutande av tjänstepension bland annat den, som träffats av skada eller olycksfall i tjänsten och till följd därav befinnes oförmögen för framtiden att behörigen sköta sm tjänst. Enligt 14 § skall pension i sådant fall alltid utgå med det belopp, som motsvarar det för beställningshavaren vid tiden för olycksfallet gällande tjänstepensionsunderlaget. Enligt dessa bestämmelser äger alltså den, som under flygtjänstgöring blir skadad, så att han i följd därav måste avgå från tjänsten att, oavsett levnadsår och tjänstår, erhålla fulla pensionsförmåner, och har kommittén ej ansett, att någon högre pensionsförmån bör tillkomma den, som skadats under flygtjänstgöring än den, som måste avgå från tjänsten av annan under tjänstens utövningiråkad skada. Den i 2 mom. meddelade bestämmelsen, att beställningshavare, som vid upp- 12 § 2 mom. nående av pensionsåldern icke kan räkna 10 tjänstår, icke må genom kvarstående i tjänsten utöver pensionsåldern förvärva rätt till ålderspension, återfinnes i såväl 1907 års civila pensionslag som i kommunikationsverkens pensionslag och är jämväl upptagen i förslaget till civil tjänstepensionslag. I 3 och 4 mom. meddelade stadganden avse att bestämma pensionsrätten för 12 § 3 och 4 mom beställningshavare, vilka utan att tillhöra aktiv stat på grand av föreskrifterna i 1 § 2 mom. ändock falla inom lagens tillämplighetsområde, på sätt kommittén framhållit i motiveringen till sagda mom. (sid. 58 ff.).

86 13 §. 13 § 1 mom.

Föreskrifterna i denna paragraf avhandla de grunder, enligt vilka beloppet av den pension, som skall tillkomma beställningshavare, vilken avgår vid uppnådd pensionsålder, skall beräknas, och ansluta sig till vad kommittén uttalat på sid. 34 o. 35.

13 § 2 mom

I 2 mom. meddelas föreskrifter rörande bestämmandet av pensionsbeloppen för den, som tager avsked med rätt enligt 12 § 1 mom. b) till pension för lägre beställning. En överste, som uppnått 56 års ålder, erhåller enligt förslaget pension som överstelöjtnant, om han under längre tid än två år varit antingen överste eller överstelöjtnant. Har han däremot under de tre sista åren varit 1 ^4 år major, 1 år överstelöjtnant och % år överste, ingå i medeltalsberäkningen ett majors- och två överstelöjtnantspensionsunderlag. 14 §.

14 &

Beträffande de i 14 § meddelade bestämmelserna rörande invalidpensions belopp hänvisas till vad därom å sid. 36 o. 37 anförts. 15 §.

15 §.

I fråga om de i denna paragraf intagna föreskrifterna om sjukpensions beräknande får kommittén åberopa vad som anförts i det föregående (sid. 35 o. 36). I ett avseende har emellertid pensionskommittén funnit ett tillägg erforderligt utöver vad i de civila pensionslagarna stadgats. Detta tillägg betingas bland annal därav, att för hel pension erforderligt antal tjänstår stundom kan undergå förändring genom beställningshavarens placering å annan tjänst inom innehavande lönegrad. Så är t. ex. för en överstelöjtnant, som placeras såsom chef för särskild för sig bestående kår, pensionsåldern föreslagen till 60 år och för hel pension erforderligt antal tjänstår till 35, under det att för överstelöjtnant, annan, gälla respektive 55 levnads- och 30 tjänstår. På grund härav skulle, ifall ej något stadgande i annan riktning införes, kunna inträffa, att en överstelöjtnant, chef för särskild för sig bestående kår, med exempelvis 27 tjänstår, därest sjukpension för honom skulle beräknas, erhölle 27/35 av 6,036 kronor, eller efter vederbörlig avrundning 4,668 kronor, under det att en överstelöjtnant, annan, för vilken pension under samma omständigheter skulle beräknas, erhölle 27/30 av förstnämnda belopp, efter avrundning utgörande 5,436 kronor. Ett likartat missförhållande kan även inträffa vid befordran från en lägre beställning till en högre, för vilken ett större antal tjänstår erfordras för hel pension. Exempelvis skulle en major, annan, efter 27 tjänstår i sjukpension erhålla 27/30 av 5,640 kronor, eller 5,076 kronor, under det en överstelöjtnant, chef för särskild för sig stående kår, som ovan nämnts blott erhölle 4,668 kronor. Till undvikande härav har kommittén föreslagit ett tillägg av innehåll, att sjukpension ej får understiga det belopp, som skulle tillkommit vederbörande, därest

87 han inom samma lönegrad innehaft tjänst, för vilken rätt till pension inträder vid ett lägre antal tjänstår, eller därest han kvarstått i av honom förut innehavd beställning. Kommittén har emellertid ej med denna bestämmelse åsyftat, att sjukpension för exempelvis en marinintendent av 1. graden skall utgå med samma belopp som för en kapten med samma antal tjänstår. Till undvikande av sådan tolkning har föreskrivits, att vederbörande skall hava innehaft likartad tjänst. I fråga om 2 mom. av kommitténs förslag må dessutom nämnas, att kommittén genom tillägg av orden »med det för honom gällande pensionsunderlaget» avsett att utmärka, att pensionstagare givetvis icke utan vidare är berättigad att komma i åtnjutande av den höjning i pension, som må hava blivit bestämd för beställningen i samband med en efter hans avgång genomförd ny lönereglering. 16 §. Här intagen föreskrift ansluter sig till den jämväl i avlöningsreglementet genomförda principen att månadsutbetalningarna av avlönings- och pensionsbelopp skola kunna ske i helt krontal. 17 §. ^ Såsom i det föregående är omnämnt, utgöras nu utgående pensioner, om man frånser pensionsförbättringen, av två skilda delar, pensionen (också kallad kassapensionen) och fyllnadspensionen. Den förra har varit avsedd att utgå av vederbörande pensionskassas egna medel och har rätten till densamma alltså varit grundlagd genom delägarskapet i pensionskassan och de till denna erlagda pensionsavgifterna samt bestämd genom det av Kungl. Maj:t och delägarna beslutade reglementet för pensionskassan. Denna del av pensionsförmånerna kan visserligen i viss mån anses motsvara den del av cle tjänstemännen vid kommunikationsverken tillkommande pensionsförmånerna, som benämnes avgiftspension, men har i högre grad än denna ansetts såsom en vederbörande tillkommande enskild rätt, och detta oaktat i senare tider, sedan kassornas inkomster visade sig otillräckliga, statsmedel måst tillskjutas för möjliggörandet av kassapensionernas reglementsenliga bestridande. Fyllnadspensionen har däremot helt utgått av statsmedel enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunder och har alltså karaktär av ren stats-' pension. Sammanlagda beloppet av pension och fyllnadspension för samma tjänstegrad har i regel varit lika för båda pensionskassorna; den del, varmed pensionen ingått i sammanlagda beloppet, har däremot varit väsentligt olika. Medan pensionen inom flottans pensionskassa sålunda utgjort två tredjedelar av sammanlagda beloppet av pension och fyllnadspension, har inom arméns pensionskassa pensionen blott utgjort det mindre belopp, som finnes angivet i tabellen å sid. 14 o. 15.

ia §.

17 §.

88 Då någon principiell skillnad numera ej torde kunna påvisas mellan kassapensionen och fyllnadspensionen, sedan kassorna i ena som andra fallet för deras reglementsenliga utgörande äro hänvisade till statens bidrag, har kommittén ej ansett skäl föreligga att bibehålla denna uppdelningsgrand. Enligt förslaget till civil tjänstepensionslag är tjänstepensionen uppdelad i avgiftspension och statspension, varvid en tredjedel av pensionen anses utgöra avgiftspension och återstående två tredjedelar, som beräknas helt utgå av statsmedel, statspension. Såsom i annat sammanhang erinrats, äro pensionsavgifterna nämligen så beräknade, att deras kapitalvärde vid befattningshavarens avgång i genomsnitt kan förväntas motsvara omkring en tredjedel av pensionens kapitalvärde. En motsvarande uppdelning, vilken har sin egentliga betydelse vid bestämmandet av det pensionsbelopp, vartill pensionär kan vara på grund av egna avgifter berättigad, då han enligt vad därom är stadgat skall vidkännas minskning i pensionsbelopp, synes även böra genomföras i fråga om de militära tjänstepensionerna. Kommittén har emellertid förut påvisat, att för de militära beställningshavarna de av kommittén föreslagna pensionsavgifterna på grund av den av militära skäl betingade lägre pensionsåldern i allmänhet ej kunna beräknas motsvara mer än en jämförelsevis ringa del av pensionens kapitalvärde. Det skulle därför här kunna ifrågasättas, att avgiftspensionen skulle utgöra blott denna del. Ett sådant förfarande skulle emellertid medföra, att avgiftspensionen komme att utgöra en till storleken mycket växlande del av tjänstepensionen, olika för varje grupp beställningshavare. Då kommittén därjämte finner det vara obilligt, att de militära pensionstagarna i dylika fall skola erhålla en sämre ställning än de civila samt pensionsuppdelningen med hänsyn till dess begränsade tillämplighet är av i det hela oväsentlig betydelse, har kommittén ansett sig kunna även här föreslå samma uppdelning som i civila tjänstepensionslagen angivits. 18 §. 18 §.

Bestämmelsen överensstämmer med nu gällande genom kungl. breven den 16 december 1921 till direktionen över arméns pensionskassa (nr 767) samt den 17 februari 1922 till direktionen över flottans pensionskassa (nr 69) utfärdade föreskrifter. 19 §.

19 §.

I 19 § intagna föreskrifter ansluta sig till vad som i motsvarande avseenden föreslagits i civila tjänstepensionslagen. 20 §.

20 § 1 mom.

Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen för nuvarande pensioneringsgrander framgår, är varje beställningshavare, som ur tjänsten med

89 fyllnadspension avgår, intill viss levnadsålder tjänstgöringsskyldig under krig och liknande förhållanden. Bestämmelserna i detta avseende äro dock av olika lydelse för armén och marinen. Enligt 11 punkten av arméns pensioneringsgrunder är sålunda vederbörande tjänstgöringsskyldig vid inträffande mobilisering och i krig samt vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld. För marinen gäller däremot enligt 11 punkten av pensioneringsgrunderna, att vederbörande är förbunden att tjänstgöra vid inträffande krig och större rustningar, då så påfordras, i land, samt uti befattning, likartad med den han förut innehaft. Till kommittén har överlämnats en av chefen för marinstaben den 1 juli 1915 avgiven framställning, att den i flottans pensioneringsgrander förekommande föreskriften i nämnda hänseende skulle erhålla följande ändrade lydelse: »Var och en, som ur tjänsten med fyllnadspension avgår, skall vara förbunden att vid inträffande krig eller större rustningar, då så påfordras, tjänstgöra, flaggman intill denna ålder.» Förslaget avsåg alltså, att utesluta orden »i land», varigenom möjlighet skulle erhållas att även kunna sjökommendera pensionerad personal och var grundat på under mobiliseringen 1914 vunnen erfarenhet om olägenheten av att, om beställningshavare, särskilt underofficer, vilken vid inträdet i pensionsåldern var sjökommenderad, icke frivilligt åtoge sig att efter avsked fortfarande bestrida samma befattning ombord, som han förut innehaft, han måste antingen avpolleteras och ersättas av annan eller med hans avsked anstå. Då personalombyte under mobilisering emellertid medförde allvarliga olägenheter, och då avskedets beviljande ej kunde inskränkas utan att befordringsförhållandena rubbades och tjänsten bleve lidande, vore en ändring av gällande bestämmelser önsklig. Kommittén har vid avfattningen av nu förevarande paragraf funnit, att för såväl armén som marinen lämpliga bestämmelser synas kunna erhållas, därest ordalydelsen i huvudsak anslutes till motsvarande bestämmelser i förordningen angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal den 15 november 1912 (nr 413), enligt vilka bestämmelser den, som med rätt till fyllnadspension avgått, är skyldig att inträda i vederbörande reserv med tjänstgöringsskyldighet i krig och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld. Då emellertid, enligt vad inom kommittén blivit upplyst, behov av reservpersonals inkallande kan särskilt för marinens del föreligga vid rustning för neutralitetsskydd utan att värnpliktiga samtidigt inkallas, har kommittén ansett en föreskrift i sådant syfte böra tilläggas. I övrigt har kommittén ej funnit lämpligt, att i pensionslagen intagas andra föreskrifter än sådana, som reglera de förhållanden, under vilka tjänstgöringsskyldighet för pensionerad personal må påfordras. Huruvida denna tjänstgöring skall fullgöras i land eller ombord och i vilken befattning, torde enligt kommitténs mening kunna

90 bero av omständigheterna vid tillfället och bör av Konungen regleras genom föreskrifter, a n s l u t n a till vederbörande förordningar om reservernas organisation. Tjänstgöringsskyldigheten i de fall, där avgångsskyldigheten enligt detta lagförslag föreslås att i n t r ä d a vid 63 års ålder, synes böra utsträckas till 68 år. E n l i g t de gällande pensioneringsgrunderna äro bestämmelserna om skyldigheten till tjänstgöring efter avgång ur tjänsten förbundna endast med åtnjutandet av den del av pensionen, som enligt nu gällande bestämmelser benämnes fyllnadspension. Kommittén h a r emellertid ansett, att den bör vara ett villkor för åtnjutandet av ålderspension över huvud. 20 § 2 mom.

Kommittén h a r funnit behövligt, att en föreskrift meddelas, att den, som är inkallad till tjänstgöring och därunder kommer i åtnjutande av särskild avlöning, är skyldig att helt eller delvis avstå tjänstepensionen, och har denna föreskrift influtit i 2 mom. Kommittén förutsätter härvid, att bestämmelserrörande personalens avlöning på krigsfot bliva utfärdade och att på aktiv stat varande och reserven tillhörande personal därvid åtnjuta samma avlöningsförmåner. Det skulle visserligen k u n n a ifrågasättas, att pensionärer finge bibehålla avgiftspensionen, men då ett sådant medgivande skulle föranleda till att under mobilisering beställningshavare, som i följd av uppnådd pensionsålder erhåller pension, därigenom finge sina sammanlagda förmåner ökade i jämförelse med den, som under i övrigt lika tjänstgöringsförhållanden k v a r s t å r på aktiv stat, har kommittén ej k u n n a t finna ett sådant förhållande lämpligt. 21 §.

21 §.

Lagförslagets 21 § behandlar de fall, att tjänstepension enligt den militära tjänstepensionslagen förenas med avlöning för ordinarie tjänst eller ock med annan pension, vare sig sistnämnda pension u t g å r enligt samma lag eller på g r a n d av andra stadganden. Nu gällande N u gällande föreskrifter rörande förening av kassapension eller fyllnadsföreskrifter. p e n s i o n m e d lön eller annan pension äro intagna, vad beträffar pensioner till arméns befäl, dels i § 54 mom. 1 och 2 av reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 ( n r 9 ) , som l y d e r : 1. För den, som är berättigad till pension från arméns pensionskassa och till fyllnadspension enligt kungl. brevet den 22 juni 1877, men åtnjuter annan lön på rikets stat än sådan, som medför delaktighet i kassan, eller pension från andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, skall av pensionen från arméns pensionskassa innehållas så mycket som, utöver fyllnadspensionen, erfordras för att låta honom i sammanräknade beloppet av kassa-

91 pensionen och fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar av vad han sålunda från annat håll uppbär. 2. Pensionsberättigad delägare i arméns .pensionskassa, vilken icke är berättigad till fyllnadspension enligt förbemälda kungl. brev samt erhåller civil eller annan tjänst med avlöning på rikets stat, eller ock uppföres på allmänna indragningsstaten, eller på annat sätt av staten pensioneras, vare icke berättigad att, så länge han innehar sådana avlönings- eller pensionsförmåner, som uppgå till tretusen kronor, åtnjuta den honom från arméns pensionskassa tillkommande pension. dels ock i p u n k t 9 i de genom cirkuläret den 22 juni 1877 fastställda grunderna för pensioneringen av arméns befäl och underbefäl med vederlikar, som enligt kungörelse den 6 augusti 1909 ( n r 1 1 5 ) , lyder sålunda: Pensionstagare, som tillträder lön, varmed pensionsrätt enligt dessa grunder är förenad, får icke uppbära fyllnadspension. Den, som åtnjuter annan lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som för arméns pensionering äro anvisade, skall i fyllnadspensionen lida en minskning, motsvarande två femtedelar av vad han sålunda från annat håll uppbär; dock att, därest vad han med tillämpning härav skulle i pension från arméns pensionskassa och fyllnadspension uppbära tillsammans med lönen eller den andra pensionen understiger tretusen kronor, avdrag å fyllnadspensionen skall äga rum endast i den mån, som erfordras för att sammanlagda beloppet icke må överstiga tretusen kronor; skolande, i fall den andra pensionen utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder, minskning i fyllnadspensionen icke äga rum. Beträffande pensioner till marinens befäl finnes motsvarande stadgande i p u n k t 9 i de genom kungörelsen den 24 november 1876 ( n r 51) fastställda grunder för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar, som efter genom kungörelse den 23 juli 1908 ( n r 72) anbefalld ändring l y d e r : Den, som åtnjuter lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar äro anvisade, är icke berättigad till fyllnadspension, såvida icke för det fall, att pension av andra allmänna medel åtnjutes, denna utgår enligt de i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907 stadgade grunder. Kommittén vill till en början l ä m n a en översikt över tillkomsten av dessa stadganden. N ä r arméns pensionskassa genom beslut vid 1856—1858 års riksdag erhöll statsbidrag, uppställdes därvid enligt riksdagens skrivelse ( n r 62) såsom villkor, att rätten att med pension från kassan förena lön eller annan pension för statstjänst i viss mån begränsades. I överensstämmelse med riksdagens beslut intogs i kassans reglemente en föreskrift, som med en mindre formell ändring fortfarande återfinnes i nyss återgivna § 54 mom. 2. Denna bestämmelse föranledde alltså, att om pensionstagare i kassan för annan tjänst u p p b a r t. ex. 2,900 kronor i lön eller pension, han bibehölls vid oavkortad pension från kassan, medan därest lönen eller pensionen uppgick till minst 3,000 kronor, h a n förlorade hela kassapensionen.

92 För de beställningshavare vid armén, som äro berättigade enbart till kassapension, äro ifrågavarande bestämmelser alltfort gällande. I fråga om den genom beslut vid samma riksdag tillkomna fyllnadspensionen stadgades ursprungligen bestämt förbud mot dess förening med avlöning eller pension av andra allmänna medel (cirkulär den 9 februari 1858, nr 15, punkt 4 och den 22 juni 1877, nr 22, punkt 9 ) . Först genom beslut av 1878 års riksdag inskränktes på därom i proposition nr 23 gjord framställning detta förbud att gälla de fall, då pensionstagaren tillträdde lön, med vilken pensionsrätt enligt de för fyllnadspension gällande grunder var förenad. I frågaom förening av fyllnadspension med annan lön på rikets stat eller pension från andra allmänna medel än dem, som voro anvisade för arméns pensionering, stadgades däremot, att pensionstagaren i sammanlagda beloppet av kassapension och fyllnadspension skulle lida en minskning motsvarande 2 / 5 a v v a ( i n a n från annat håll finge uppbära. Det belopp, varmed hans militära pensionsförmåner sålunda reducerades, skulle i första hand avgå på fyllnadspensionen och, i den mån avdraget överstege denna, föranleda minskning i kassapensionen (cirkulär den 29 november 1878, nr 47, och reglemente angående styrelsen och förvaltningen av arméns pensionskassa den 20 juni 1879, nr 41, § 63). I de av rikets ständer vid 1859—1860 års riksdag antagna bestämmelserna rörande förbättrad pensionering av flottans ämbets- och tjänstemän, utfärdade genom cirkulär den 20 november 1860 (nr 54), stadgades ävenledes, i överensstämmelse med de ursprungliga bestämmelserna för arméns pensionering, i punkt 3, att den, som åtnjöte avlöning eller pension av andra allmänna medel, ej vore berättigad till fyllnadspension. Genom kungörelse den 6 juni 1879 (nr 24) ändrades denna bestämmelse med riksdagens medgivande i så måtto, att även här ordet avlöning utbyttes mot lön, varigenom det blev medgivet för pensionär att vid sidan av pension innehava arvode utan att därigenom minskning skedde i fyllnadspensionens belopp. De bestämmelser rörande förening av pension med lön eller med annan pension, som inflöto i 1907 års civila pensionslag (16 §), voro, såsom i förarbetena till lagen framhålles, avsedda att tillförsäkra tjänstinnehavare, som behörigen erlagt sina pensionsavgifter, rätt att få uppbära den mot samma avgifter svarande del av pensionsbeloppet, vilken del enligt den för pensionsavgifterna gällande genomsnittsberäkningen kunde antagas uppgå till omkring en tredjedel av pensionsbeloppet (1899 års kommittés betänkande, sid. 57). Fullt konsekvent är emellertid denna princip i 1907 års lag endast genomförd vid kombination av tvenne pensioner enligt nämnda lag. Då utgår enligt punkt 2 i 16 § det högre av pensionsbeloppen eller, om båda äro lika, ettdera oavkortat och av den andra pensionen en tredjedel. I de fall åter, då pension enligt 1907 års lag förenas med lön eller med pension för statstjänst, vara nämnda lag saknar tillämpning (punkt 1 och 3 i 16 §), skall visserligen vid sidan om lönen eller sistnämnda pension utgå minst en tredjedel av pensionen

93 enligt 1907 års lag, men i det fall, att lönen eller den andra pensionen understiger återstående %-delar av pensionen enligt nämnda lag, utgår av sistnämnda pension — utöver förberörda tredjedel — allenast så mycket som erfordras för att pensionstagaren sammanlagt i lön och pension eller i pensioner kommer i åtnjutande av det enligt 1907 års lag honom tillförsäkrade pensionsbeloppet. Om alltså en befattningshavare för en tjänst skulle äga uppbära en pension å 5,600 kronor enligt civila pensionslagen men samtidigt för en tidigare innehavd befattning, som ej faller under nämnda lag, åtnjuter i pension 2,700 kronor, blir han berättigad till en sammanlagd pension av allenast 5,600 kronor. De avgiftsinbetalningar han till äventyrs kan hava verkställt i den senare befattningen komma honom således icke i någon mån till godo i form av förhöjd pension. Skulle beloppet å 2,700 kronor i stället utgöra lön för en tjänst, som pensionstagaren alltfort innehar, kommer enligt lagens reduktionsregler sammanlagda beloppet av lön å den senare och pension å den förra tjänsten ej heller att överstiga 5,600 kronor. I själva verket utför han således arbetet i den tjänst, han fortfarande bekläder, utan att någon ersättning beredes honom utöver det pensionsbelopp, vartill han i varje fall varit berättigad. Är emellertid den senare befattningen ävenledes förenad med pensionsrätt enligt 1907 års lag, kommer han, sedan han med pension avgått även från denna tjänst, att i pension för båda tjänsterna sammanlagt uppbära ett större belopp än som tillgodokommit honom under den tid, då han ännu kvarstod i den ena befattningen. Enligt punkt 2 i 16 § uppgår nämligen pensionen å båda tjänsterna — om pensionen å sistnämnda befattning utan avkortning utgör 1,800 kronor — till 5,600 + 600 = 6,200 kronor. Vid utarbetandet av nämnda del av 1907 års lag synes något särskilt avseende icke hava fästs vid föreskrifterna om reduktion av militära pensioner vid förening av dylik pension med icke-militär pension. Följden blev alltså, att en pensionstagare tillhörande arméns pensionskassa, som för en civil befattning blev berättigad till pension enligt 1907 års lag, fick sina pensionsförmåner på två håll minskade, nämligen dels den civila pensionen med i regel %, dels den militära pensionen med 2 / 5 av vad han i civil pension fick uppbära. Obilligheten av dylik dubbel reduktion föranledde även, att redan vid 1908 års riksdag beslut fattades, att den för den militära fyllnadspensionen föreskrivna minskningen ej skulle inträda, om den andra pensionen utginge enligt 1907 års lag. Föreskrifter härom utfärdades beträffande bestämmelserna för pensionering av officerare m. fl. vid armén i kungörelse den 8 juli 1908 (nr 70) och beträffande pensioneringen av flottans personal genom kungörelse den 23 juli 1908 (nr 72). Genom beslut av samma års riksdag företogs även en mildring i de i 16 § civila pensionslagen stadgade reduktionsgrunderna. Till samma paragraf fogades nämligen en ytterligare 4:e punkt, vari stadgades, att, därest med tillämpning av de förut i paragrafen givna bestämmelserna sammanlagda beloppet av

94 lönen och pensionen eller av pensionerna understege 3,000 kronor, avdrag å pensionsbeloppet skulle äga rum endast i den mån som erfordrades för att pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke skulle överstiga 3,000 kronor. Den i nu berörda lagändring innefattade principen, att 3,000 kronor är ettminimibelopp för förening av pension med lön eller pension, under vilket belopp reduktion ej får äga rum, fick enligt beslut av 1909 års riksdag tillämpning även beträffande det militära pensionsväsendet, nämligen i fråga om förening av fyllnadspension och kassapension från arméns pensionskassa med lön eller annan pension än sådan, som utgick enligt bestämmelserna i 1907 års lag (kungörelse den 6 augusti 1909, nr 115). I det av militära pensionskommittén framlagda förslaget till lag angående militära och civilmilitära tjänstinnehavares rätt till pension hade i 16 § upptagits föreskrifter rörande förening av militär och civil pension m. m., vilka föreskrifter voro avfattade i överensstämmelse med 1909 års kungörelse, dock med den olikhet i formellt hänseende, som betingades av att enligt förslaget skillnaden mellan fyllnadspension och kassapension skulle bortfalla. Frågan om minskning av pension i fall av förening av pension med lön eller annan pension upptogs även av centraliseringssakkunniga, som i sitt betänkande, del I I (sid. 46) i överensstämmelse med sin uppfattning, att pensionen utgjorde en uppskjuten lön för fullgjort arbete, föreslogo, att den i den civila pensionslagen intagna föreskriften om minskning av pension i dylikt fall måtte borttagas. Kommunikations verkens pensionslag innehåller i 29 § föreskrifter rörandeminskning av pensionen enligt nämnda lag i händelse av förening mellan dylik pension och lön eller annan pension, vilka föreskrifter i sak nära ansluta sig till den civila pensionslagens bestämmelser, ehuru i formellt avseende vissa skiljaktigheter förefinnas, huvudsakligen beroende på den i kommunikationsverkens pensionslag genomförda åtskillnaden mellan avgiftspension och statspension. Inkomna fram- Till kommittén hava för att tagas i övervägande vid fullgörande av det ställningar. k o m m i t t é n lämnade uppdraget varit överlämnade vissa framställningar om ändring i eller upphävande av förevarande bestämmelser i arméns pensioneringsgrander, över vilka framställningar kommittén avgivit yttrande i samband med behandlingen av 25 § i förslaget till civil tjänstepensionslag. Sålunda hade arméns fullmäktige i en den 12 november 1918 dagtecknad framställninghemställt, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för att stadgandet i punkt 9 i 1877 års grunder för pensionering av arméns befäl och underbefäl, sådan denna lyder i kungörelsen den 6 augusti 1909, ävensom § 54 mom. 1 och 2 i reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 måtte upphävas. Till stöd för sin framställning hänvisade fullmäktige till vad centraliseringssakkunniga yttrat rörande pensionens egenskap att utgöra en uppskjuten lön för

95 fullgjort arbete och sålunda böra åtnjutas oavkortad. Fullmäktige framhöllo vidare, att det låge i statens intresse att ej genom onödiga reduktioner minska redan förut knappt tilltagna löneförmåner och sålunda avskräcka arméns reservbefäl från att söka statstjänst. För att utröna, vilka kostnader, som skulle drabba arméns pensionskassa och statsverket, om inga pensionsavdrag ägde rum, hade fullmäktige låtit verkställa en utredning, av vilken framginge, att antalet pensionstagare i arméns pensionskassa, vilka vid ifrågavarande tid (november 1918) på grund av stadgandet i kassans reglemente § 54 mom. 1 finge vidkännas pensionsavdrag för andra inkomster av statsmedel, utgjorde 28, för vilka avdraget sammanlagt uppginge till 1,110 kronor i kassapension och 20,810 kronor i fyllnadspension, eller tillhopa 21,920 kronor. Vidare hade i skrivelse till K u n g l . Maj:t den 1 oktober 1918 vissa pensionerade officerare hemställt, att K u n g l . Maj:t ville föranstalta därom, att bestämmelserna i § 54 mom. 1 och 2 av reglementet för arméns pensionskassa den 26 februari 1904 måtte utgå. Över sistnämnda framställning v a r i n h ä m t a t yttrande från direktionen över arméns pensionskassa, som i ett den 18 december 1918 avgivet utlåtande förklarade sig instämma uti vad arméns fullmäktige i förenämnda skrivelse anfört, och tillstyrkte bifall till den i framställningen den 1 oktober 1918 av vissa pensionerade officerare gjorda hemställan. Direktionen föreslog därjämte, att jämväl § 16 mom. 3 i den civila pensionslagen måtte ändras, i syfte att intjänad pension finge åtnjutas oavkortad. Sedan båda berörda framställningar remitterats till statskontoret för avgivande av yttrande, anförde statskontoret i utlåtande den 12 februari 1920 i huvudsak följande: I sitt över centraliseringssakkunnigas betänkande avgivna utlåtande av den 21 juni 1919 hade statskontoret ifrågasatt, huruvida centraliseringssakkunnigas principiella ståndpunkt beträffande pensionen såsom en uppskjuten lön för fullgjort arbete vore fullt hållbar, och hade statskontoret därvid framhållit, att pensionen snarare vore att betrakta såsom en fortsatt avlöning, som tillförsäkrades tjänstinnehavaren, om han kvarstode i tjänst till den ålder, som staten enligt gällande bestämmelser i varje fall begärde, alltså en löneförmån åt den uttjänte, som överflyttades på indragningsstat. Statskontoret hade emellertid tillika förklarat, att även med statskontorets sålunda uttalade uppfattning av pensionens innebörd intet syntes vara att erinra mot borttagandet av den reduktion av pensionsbelopp, som nu vore stadgad i fråga om förenande av pension för en tjänst med lön eller pension för annan tjänst; varvid statskontoret emellertid tillagt, att pensionernas sammanlagda belopp dock icke syntes böra få överstiga det pensionsmaximibelopp, som kunde varda bestämt. Statskontorets sålunda tidigare gjorda uttalande ville ämbetsverket nu åberopa under erinran, att de sakkunnigas i nämnda betänkande framlagda förslag icke ännu synts hava varit föremål för slutligt bedömande och i allt fall icke i nu förevarande del lett till ändring av de i flertalet gällande pensioneringsgrunder för statens tjänstinnehavare meddelade bestämmelser om reduktion av pensionsbelopp vid förening med lön eller pension för annan tjänst, att tvärtom dylika reduktionsbestämmelser upptagits jämväl i de nya pensioneringsgrunder, som av 1919 års lagtima riksdag godkänts att gälla för delägare i statens anstalt för

96 pensionering av folkskollärare m. fl. Dylika reduktionsföreskrifter saknades ej heller i det av kommunikationsverkens lönekommitté framlagda förslaget till lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Under sådana förhållanden och ehuru olägenheterna av ifrågavarande reduktionsbestämmelser måhända kunde anses skarpast framträda beträffande militära pensionstagare, vilka i stor utsträckning särskilt såsom gymnastiklärare vid statsläroverk jämte militärpension innehade lön eller pension för annan statstjänst, ville det synas, som om frågan om upphävande av eller modifikation i de u t i militära pensioneringsgrunderna förefintliga reduktionsföreskrifter icke lämpligen kunde lösas fristående, utan måste behandlas i sammanhang med frågan om bibehållande av motsvarande bestämmelser i andra pensionsförfattningar. Härtill komme det sedan länge erkända förhållandet, att de militära pensioneringsgrunderna vore i behov av en fullständig omarbetning, vartill förslag visserligen framlagts såväl av den militära pensionskommittén i dess betänkande av den 31 maj 1912 som i förenämnda sakkunnigas betänkande av den 3 november 1917 men ännu icke lett till något resultat. Statskontoret, som föreställde sig, att det knappast kunde vara lämpligt, att under förevarande omständigheter ändra blott denna detalj i arméns pensioneringsgrunder, hölle före, att sedan en undersökning och utredning företagits i fråga om upphävande eller ändring av nu gällande reduktionsbestämmelser i allmänhet, det resultat, vartill denna utredning ledde, borde komma till tillämpning i den lag om rätt till pension för militära tjänstinnehavare, varav behov allt starkare framträdde och vartill definitivt förslag syntes vara att förvänta efter nu pågående lönereglering för sådana tjänstinnehavare. Statskontoret hemställde alltså för sin del, att framställningarna icke för det dåvarande måtte till annan åtgärd föranleda än att en utredning verkställdes till utrönande, huruvida och i vilken omfattning gällande bestämmelser om reduktion av pension för en tjänst vid förening med lön eller pension för annan tjänst kunde anses böra upphävas eller ändras. Sedermera hade arméns fullmäktige i framställning till Konungen den 10 november 1923 hemställt, att K u n g l . Maj :t snarast möjligt ville v i d t a g a sådana åtgärder, att bestämmelserna i § 54 mom. 1 och 2 i reglementet för arméns pensionskassa ävensom motsvarande bestämmelser i p u n k t 9 av pensioneringsgrunderna för arméns befäl och underbefäl med vederlikar komme att upphävas. Fullmäktige framhöllo i skrivelsen önskvärdheten av att de gällande avdragsbestämmelserna, mot vilkas borttagande varken statskontoret eller centraliseringssakkunniga syntes hava haft något att i princip invända, snarast möjligt måtte avskaffas. E n av fullmäktige verkställd utredning angående antalet pensionstagare i arméns pensionskassa, för vilka pensionsavdrag ägde rum på grund av bestämmelserna i § 54 mom. 1 och 2 av kassans reglemente, utvisade, att för det dåvarande (november 1923) 23 pensionstagare finge vidkännas avdrag med ett sammanlagt årligt belopp av 25,425 kronor, därav i kassapension 870 kronor och i fyllnadspension 24,555 kronor. J ä m v ä l denna framställning var remitterad till statskontoret, som i ett den 13 mars 1924 dagtecknat utlåtande, under åberopande i h u v u d s a k av vad ämbetsverket y t t r a t i ovan återgivna utlåtande den 12 februari 1920, anförde följande :

97 Fullmäktige syntes förmena, att de överklagade olägenheterna skulle försvinna genom upphävande av de angivna bestämmelserna i reglementet för arméns pensionskassa och i pensioneringsgrunderna för armén. Dessa bestämmelser berörde emellertid endast en del av ett vida mer omfattande spörsmål. För de ganska många militära pensionstagare, som samtidigt innehade lön eller pension såsom gymnastiklärare vid allmänt läroverk, skulle föreliggande förslag visserligen medföra, att så länge den militära pensionen förenades med lönen såsom gymnastiklärare, båda förmånerna finge utgå oavkortade, men skulle däremot icke i någon mån inverka på ställningen, efter det den militära pensionstagaren avgått med pension såsom gymnastiklärare, med påföljd att det bleve så mycket mera kännbart, att den civila pensionen underginge en väsentlig reduktion. En verklig lösning av spörsmålet kunde därför icke ske genom de av fullmäktige nu föreslagna ändringarna; och då denna fråga i sin helhet hörde till den grupp av spörsmål, vilkas utredande uppdragits åt 1921 års pensionskommitté, föreställde sig statskontoret, att förevarande spörsmål icke gärna kunde till avgörande upptagas, innan utredningen slutförts. Såsom pensionskommittén u t t a l a t i betänkandet med förslag till civil tjänste- Kommitténs pensionslag, h a r kommittén, som ansett nuvarande bestämmelser böra i huvudyttrande. sak bibehållas, funnit den till g r a n d för hithörande bestämmelser i 1907 års civila pensionslag liggande principen, att pensionstagaren vid förening av pension med lön eller annan pension tillförsäkras r ä t t a t t u p p b ä r a den mot pensionsavgifterna svarande delen a v pensionen, böra u p p t a g a s såväl i den n y a civila tjänstepensionslagen som även i den militära tjänstepensionslagen. N ä m n d a del av pensionen — enligt kommitténs förslag benämnd »avgiftspension» och bestämd till en tredjedel av tjänstepensionens hela belopp (17 §) — skulle således i varje fall u t g å . Vid den närmare utformningen av denna princip i sitt förslag till civil tjänstepensionslag h a r kommittén funnit angeläget att undanröja vissa bristfälligheter, vilka enligt vad ovan påvisats vidlåda ifrågavarande föreskrifter i 1907 års lag. Sålunda har kommittén föreslagit, att för det fall, att vid kombination av tjänstepension och lön den senares belopp understiger tjänstepensionens, utöver avgiftspensionen skall u t g å så stort belopp av statspensionen, att pension och lön tillsammans motsvara summan av tjänstepensionen och en tredjedel av lönen. I anslutning till K u n g l . Maj:ts proposition nr 153 till 1925 års riksdag med förslag till n y civil tjänstepensionslag h a r kommittén emellertid i nu föreliggande lagförslag givit bestämmelserna en sådan avfattning, att desamma inbegripa jämväl arvode, som u t g å r till ordinarie tjänsteman enligt 2 k a p . i civila avlöningsreglementet. I överensstämmelse med vad som föreslagits i betänkandet rörande civil tjänstepensionslag har kommittén, i fråga om förening av tjänstepension enligt den n y a militära lagen med pension för befattning, å vilken lagen icke äger tillämpning, vidare ansett, att utöver avgiftspensionen i förekommande fall må uppbäras så stort belopp av statspensionen, som må erfordras för att tjänstepensionen enligt den n y a lagen jämte vad av den andra pensionen vid sådan förening får åtnjutas skall motsvara sammanlagda beloppet av den större pensionen 7—256542.

98 och en tredjedel av den mindre eller, om båda pensionerna äro lika, den ena av dem ökad med en tredjedel. Den av kommittén i sistberörda hänseende föreslagna regeln, att den större pensionen skall utgå oavkortad och därjämte en tredjedel av den mindre pensionen, har för övrigt i några fall på grand av särskild framställning av Kungl. Maj:t varit föremål för prövning- av riksdagen och även vunnit dess godkännande (se bl. a. proposition nr 85, punkt 12 vid 1924 års riksdag och riksdagens skrivelse nr 108, punkt 12 1). Med anledning av att Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 153 föreslagit höjning av det sammanlagda avdragsfria pensionsbeloppet från 3,000 till 5,000 kronor, har kommittén även i föreliggande lagförslag vidtagit motsvarande förhöjning. 22 §.

22 §.

Motsvarighet till 22 § i lagförslaget finnes i 7 § 4 stycket av gällande civila pensionslag, samt i 30 § av kommunikationsverkens pensionslag ävensom i 26 § av kommitténs förslag till civil tjänstepensionslag. Bestämmelserna innebära, att minskning skall ske av tjänstepension, då pensionstagare äger uppbära pension från allmänna pensionsförsäkringsfonden på grund av överföring till denna fond av pensionsavgifters kapitalvärde jämlikt föreskrift i 6 § av föreliggande lagförslag eller motsvarande stadgande i annan pensionslag eller i reglemente för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke-ordinarie personal. I stället för att direkt hänvisa till de författningar, i vilka ifrågavarande föreskrifter äro intagna, har kommittén givit stadgandet en mera generell avfattning, vilket ur flera synpunkter torde vara lämpligt. Det må anmärkas, att kommittén med uttrycket »pensionen från pensionsförsäkringsfonden» endast avsett sådan pension, som härleder sig från här omförmäld inbetalning till fonden. Har beställningshavaren gjort frivillig inbetalning till samma fond, bör givetvis den honom på sådan grand tillkommande pensionen ej tagas i beräkning vid den reduktion, varom här är fråga. Vid utfärdande av pensionsbrev å pension från pensionsförsäkringsfonden synes lämpligt, att i förekommande fall pensionsbeloppen från ifrågavarande olika slag av inbetalningar angivas vart för sig. 23 §.

23 §.

Föreskrifterna i 23 § äro, med några mindre redaktionella ändringar, av samma lydelse som 31 § i kommunikationsverkens pensionslag och överensstämma med 27 § i förslaget till civil tjänstepensionslag. 24 §.

24 §.

Kommittén har här med någon modifiering upptagit ett stadgande, som återfinnes i reglementet för flottans pensionskassa § 18, enligt vilket pensions-

99 tagare, som blir främmande makts undersåte eller deltager i krig mot sitt fädernesland, förverkat rätt till pension jämte fyllnadspension under sin återstående livstid. Någon motsvarande föreskrift finnes visserligen ej i förslaget till civil tjänstepensionslag. Då emellertid den enligt 20 § av lagförslaget med rätten till ålderspension förknippade skyldigheten att tillhöra reserven ej låter förena sig med utländskt medborgarskap, har kommittén funnit lämpligt att föreslå ett stadgande, att den, som under den tid han har skyldighet att tillhöra reserven, blir utländsk medborgare, förlorar rätten till pension. Samma bestämmelse bör givetvis jämväl gälla den, som utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande makts krigstjänst. 25, 26 och 27 §§. Stadgandena hava sin motsvarighet i 28, 31 och 32 §§ av förslaget till civil tjänstepensionslag.

2ö

26 och

27 §§.

Övergångsbestämmelser. _ I 1 punkten av övergångsbestämmelserna angivas de beställningshavare, pä 1 punkten. vilka lagen icke skall äga tillämpning. I första hand gäller detta den, som vid lagens ikraftträdande redan avgått från tjänsten. Enär emellertid enligt kommitténs i det följande framlagda förslag arméns pensionskassas egna medel samt flottans pensionskassas pensionsfond skola överföras till den militära pensionsfonden, vilken vore avsedd att ställas under statskontorets förvaltning, böra de pensioner, som enligt de vid lagens ikraftträdande gällande pensioneringsgrunderna utgå till f. d. beställningshavare, i framtiden utbetalas från statskontoret med tillämpning av de bestämmelser, som för utbetalningen då voro gällande. Vidare bör från lagens tillämpning vara undantagen beställningshavare, vilken kvarstår på äldre lönestat än den från och med den 1 januari 1922 gällande. 42 § av avlöningsreglementet för officerare och underofficerare m. fl. den 29 juli 1921 (nr 388) stadgar nämligen, att till beställningshavare, som före viss tidpunkt anmält, att han icke vill underkasta sig avlöningsreglementets villkor och bestämmelser, de genom vederbörande avlöningsbestämmelser honom tillförsäkrade avlönings- och pensionsförmåner fortfarande skola utgå enligt därför gällande grunder. I 2 punkten föreskrives, att jämväl pensionsavgifterna för nyssnämnda be- 2 punkten. ställningshavare skola ingå till statskontoret för att tillföras den militära pensionsfonden, samt att det skall tillkomma statskontoret att pröva sådan beställningshavares rätt till pension. Förutom de beställningshavare, vilka enligt 1 punkten •undantagits från lagens tillämpning fmnes ett antal innehavare av befattningar med rätt till

100 pension från de nuvarande kassorna, å vilka befattningar den militära tjänstepensionslagen ej är avsedd att tillämpas. Dessa äro inom båda kassorna deras tjänstemän samt inom flottans pensionskassa ett antal delägare, företrädesvis tillhörande flottans månadslönarstat, som med begagnande av dem enligt § 2 av reglementet för flottans pensionskassa den 17 november 1899 medgiven rätt på egen begäran antagits till delägare, och vilka jämlikt 1 punkten av pensioneringsgrunderna äro berättigade till pension. I fråga om kassornas tjänstemän framlägger kommittén i det följande förslag därom, att deras pensionering skall övertagas av de pensionskassor, som komma att avses huvudsakligen för pensioneringen av avlidna militära befattningshavares änkor och barn. Beträffande månadslönare m. fl. vill kommittén omnämna, att i kommitténs uppdrag bland annat ingår att avgiva förslag i fråga om pensionering av statens icke-ordinarie personal; kommittén kommer att i samband därmed även behandla ifrågavarande befattningshavare. Intill dess något förslag härutinnan kan varda framlagt och godkänt av statsmakterna, bör emellertid pensionskassans nu åliggande bestyr rörande sådana delägares pensionering övertagas av statskontoret, varvid nu gällande pensioneringsgrander givetvis fortfarande böra komma till tillämpning. 3 punkten.

Enligt 13 § i lagförslaget skall för beställningshavare, som under kortare tid än tre år innehaft den beställning, från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension utgöra medeltalet av de pensionsunderlag, vilka under de senast förflutna tre åren varit gällande för honom. Därest vid tillämpningen av nyssberörda bestämmelse hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag eller pension för sådan tjänst, som innehafts före lagens ikraftträdande, skall emellertid enligt 3 punkten av övergångsbestämmelserna därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag eller den pension, som enlig: förevarande förslag är bestämt för samma eller närmast motsvarande beställningshavare. Nämnda övergångsbestämmelse har synts kommittén erforderlig för att ej sådan beställningshavare, om vilken nu är fråga, skall komina i alltför ogynnsam ställning i förhållande till den, som under mer än tre år innehaft den tjänst, från vilken avgången äger rum. För den senaxe är nämligen det vid avgången gällande pensionsunderlaget bestämmande för pensionens belopp, oavsett om reglering av pensionsunderlagets storlek ägt rum inom de tre sista åren. Meddelas icke en dylik övergångsbestämmelse, skulle det möjligen kunna inträffa, att en beställningshavare, som befordrats inom tre år före avgången, skulle erhålla lägre pension, än om han kvarstått i sin förra beställning, något som givetvis måste förebyggas.

4 punkten.

Kommittén har funnit billigheten kräva, att beträffande den, som före denna lags ikraftträdande haft avsked med tillstånd att såsom lönlös kvarstå över stat, vid beräknande av tjänstår för erhållande av pension avdrag ej skall göras för sådan tid, därest han erlagt pensionsavgifter, som enligt de för vederlörande

101 pensionskassa gällande bestämmelser, för vilka kommittén i det föregående (sid. 58) redogjort, berättigat honom att få tillgodoräkna den tid såsom tjänstår för pension. Föreskrift härom har införts i 4 punkten. Kommittén har förut omnämnt, hurusom beställningshavare, vilken innehaft 5 punkten. före den 6 maj 1910 utfärdad fullmakt på beställning i den lönegrad, som han den 31 december 1921 innehade, enligt äldre bestämmelser för närvarande är berättigad att vid avskedet åtnjuta viss respittid, d. v. s. han har rättighet att utöver nu fastställda pensionsålder kvarstå i tjänst, beställningshavare vid armén och officerare av högre tjänstegrad än kapten vid marinen i 3 år, samt kapten eller underofficer vid marinen i 6 månader. Med anledning av bestämmelsen i 42 § av militära avlöningsreglementet är han, i fall han övergått på detta reglementes villkor och bestämmelser, pliktig att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda utfärdade i fråga om pension. Han är alltså skyldig avgå omedelbart, då denna pensionslag träder i kraft, därest han då uppnått däri föreskriven pensionsålder. Av samma anledning skulle ett antal innehavare av beställningar, för vilka pensionsåldern föreslagits till sänkning i förhållande till vad för dem i sådant hänseende varit bestämt i de äldre pensioneringsgrunderna, vara skyldiga att omedelbart avgå. Samma skyldighet skulle slutligen föreligga för vissa beställningshavare, vilka ej äro pensionsberättigade enligt nu gällande pensioneringsgrunder. Detta gäller dem, som visserligen vid lagens ikraftträdande uppnått i äldre bestämmelser föreskriven pensionsålder men ej 30 tjänstår, samt dem, som då till äventyrs ej i två år innehaft sin tjänst på stat. Därest inga särskilda bestämmelser utfärdas, äro nu nämnda beställningshavare följaktligen skyldiga att avgå den dag, den militära tjänstepensionslagen träder i kraft. Kommittén har emellertid ansett, att det är med billighet överensstämmande, att dessa beställningshavare, som i de flesta fall ej torde vara beredda att nästan omedelbart avgå, erhålla något längre rådrum än som måhända skulle förflyta mellan lagens utfärdande och dess ikraftträdande. E t t särskilt skäl synes kommittén i detta fall föreligga till ett sådant medgivande i följd av att bestämmelserna i 11 § 1 mom. a) av detta lagförslag, i vad desamma ayse att medgiva myndighet rätt att låta med beställningshavares av- • sked anstå, äro, såsom förut nämnts, strängare än motsvarande föreskrifter i de civila pensionslagarna, och att därför möjligheten för en militär eller civilmilitär beställningshavare att erhålla tillstånd att efter pensionsålderns inträde kvarstå i tjänsten, är väsentligt mera inskränkt än fallet är för en under civila tjänstepensionslagen lydande befattningshavare. Kommittén har därför i sådant avseende i 5 punkten föreslagit, att de skulle kunna kvarstå i högst två år, därest de ej redan enligt de äldre bestämmelserna dessförinnan bliva avgångsskyldiga. Förslaget är avfattat under förutsättning, att lagen kommer att träda i kraft den 1 juli 1926.

2. Förslag till pensionstjänsteförteckning. Såsom i specialmotiveringen till 1 § meddelats (sid. 54), har kommittén ansett lämpligt att intaga uppgifterna rörande pensionsunderlagens och pensionsavgifternas belopp liksom även rörande pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår i en särskild förteckning, benämnd pensionstjänsteförteckning, avsedd att såsom bilaga fogas till tjänstepensionslagen. Vidkommande pensionsunderlagens och pensionsavgifternas belopp samt pensionsåldern och för hel pension erforderligt antal tjänstår har kommittén i det föregående yttrat sig å sid. 61—64, 39, 68—74 och 76—78 respektive. Beställningarna äro upptagna med samma benämningar, som förekomma i bilaga till avlöningsreglementet för officerare m. fl. den 29 juni 1921, och som också i regel finnas i gällande stater. Av förut omnämnda skäl har kommittén emellertid även upptagit befattningarna chef för likets allmänna kartverk och chef för sjökarteverket. Slutligen får kommittén erinra, att i omnämnda bilaga upptagen »musikdirektör, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien» ej torde kunna anses vara en beställning, utan snarare en viss kompetens hos innehavarna av de på truppförbandens stater upptagna beställningarna såsom musikfanjunkare (musikstyckjunkare, musikledare).

3. Förslag till följ (Iförfattning. I de tillämpningsföreskrifter till tjänstepensionslagen, som torde böra av Kungl. Maj:t utfärdas, synas föreskrifter böra meddelas bland annat om pensionsavgifternas uppbörd och redovisning. Kommittén har avfattat föreliggande förslag i överensstämmelse med de grundsatser, som kommittén i det föregående (sid. 42 ff.) utvecklat. Själva omföringen av pensionsavgifterna torde böra verkställas av statskontoret vid början av varje budgetår före juli månads utgång. Till grund för denna omföring böra ligga av armé- och marinförvaltningarna lämnade uppgifter å de belopp, som skola omföras. Dessa uppgifter, vilka för att omföringen skall kunna ske före juli månads utgång, böra vara inkomna till statskontoret i god tid dessförinnan, synas kunna avfattas med ledning av cle i fastställda stater för truppförbanden m. m. intagna uppgifter rörande antalet beställningar å stat i de särskilda lönegraderna med den jämkning, som erfordras för de fall, då för vissa beställningshavare på grund av omständigheter, som angivas i 3 § av kommitténs förslag till pensionslag, pensionsavgifterna skola utgå med annat belopp än det för beställningen gällande. Sedan omföringen verkställts, bör statskontoret till arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen översända meddelande om omföringen. De i 5 § föreslagna bestämmelserna om den militära pensionsfondens förvaltning överensstämma med lydelsen av motsvarande paragraf av tillämpningskungörelsen till den civila tjänstepensionslagen med ett tillägg, som betingas av övergångsbestämmelserna i den militära pensionslagen.

103 Då kommittén i 6 § föreslår, att till grund för beräkningen av däri omförmälda kapitalvärde lägges en räntefot av 4 procent, vilken räntefot även kommer till användning vid kommunikationsverken och av kommittén föreslagits beträffande de civila verken i övrigt, förutsätter kommittén, att därest framdeles en ändring i detta hänseende vid de nämnda verken och den civila statsförvaltningen skulle komma till stånd, motsvarande ändring även tillämpas i avseende på beräkningar enligt den militära tjänstepensionslagen. I 8 § av förslaget till tillämpningsföreskrifter till den civila pensionslagen äro intagna föreskrifter rörande den tjänstematrikel, som bör föras hos vederbörande verk och innehålla uppgifter i de hänseenden, som kunna vara av betydelse för bestämmande av vederbörandes pensionsrätt. Kommittén har i 7 § av nu förevarande förslag till kungörelse upptagit i huvudsak samma bestämmelser, men därvid till närmare överensstämmelse med den militära terminologien använt benämningen rulla. Kommittén förutsätter, att till vinnande av enhetlighet formulär till rullan fastställes av Konungen i kommandoväg.

T. Förvaltningen av för pensionering av änkor och barn efter militära beställningshavare avsedda pensionskassor. Kommittén har i det föregående (sid. 18 ff.) redogjort för den nuvarande organisationen av arméns och flottans pensionskassor och i samband därmed omnämnt, hurusom desamma för närvarande äro avsedda för omhänderhavandet av pensioneringen ej blott av kassadelägarna själva utan jämväl av änkor och barn efter avlidne delägare. Formellt ombesörjes visserligen sistnämnda pensionering, vad armén vidkommer, av arméns nya änke- och pupillkassa, men enligt det för denna kassa gällande reglemente (nr 83/1905) står densamma under samma överstyrelse som arméns pensionskassa och under förvaltning av pensionskassans direktion, som härvid biträdes av kassans tjänstemän. Vid flottans pensionskassa ingår däremot handhavandet av änke- och pupillpensioneringen direkt som en del av kassans egen verksamhet. I de uppgifter, som åligga kommittén, innefattas jämväl uppdrag att verkställa utredning i fråga om enhetliga grunder för familjepensioneringen efter befattningshavare i statens tjänst. Ehuru kommittén verkställt en del förberedande undersökningar i denna fråga, är kommittén icke ännu i tillfälle att framlägga förslag härom. Då emellertid enligt det av kommittén nu framlagda förslaget till militär tjänstepensionslag pensioneringen av de militära beställningshavarne skulle överflyttas till statskontoret, i följd varav arméns pensionskassas egen verksamhet komme att upphöra samt flottans pensionskassas uppgifter inskränkas till änke- och pupill- samt gemenskapspensioneringen, anser

104 sig kommittén böra framlägga förslag till änke- och pupillpensioneringens handhavande, vad angår efterlevande till officerare och underofficerare m. fl. vid armén och marinen, intill dess densamma kan bliva på annat sätt ordnad i samband med familjepensioneringen beträffande övriga statstjänare. Kommittén har därvid ej funnit sig böra föregripa denna frågas lösning genom att nu föreslå en mera ingående omorganisation genom kassornas sammanslagning e. d., utan inskränkt sig till deras organiserande under nuvarande former, ehuru med i viss mån inskränkt förvaltningsapparat. Arméns nya änke- och pupillkassa bör därför fortfarande omhänderhava pensioneringen av änkor och barn efter beställningshavare vid armén, under det att samma bestyr för marinens del böra omhänderhavas av flottans pensionskassa, eventuellt under annan benämning. Såsom kommittén i det föregående omnämnt, äro kapital till ej obetydliga belopp av enskilda personer donerade till pensionskassorna och stå under vederbörande direktions förvaltning. Kommittén finner det lämpligt, att dessa donationsfonder tillsvidare böra förbliva förenade med änke- och pupillkassorna, vare sig donationerna avse beredandet av understöd till änkor och barn eller till f. d. beställningshavare. Bestyret med änke- och pupillpensioneringen har, som nyss nämnts, ålegat kassadirektionerna med biträde av kassornas tjänstemän. Enär avlöningar och övriga förvaltningskostnader härvid beträffande arméns pensionskassa utgått från denna kassas medel samt i fråga om flottans pensionskassa — frånsett hälften av kostnaden för skrivmaterialier, bränsle m. m., vilken hälft tilllika med underhållet av den fastighet, i vilken kassan är inrymd, samt avlöning till konsulent betalats av gratialfonden — jämlikt kassans reglemente bestritts från pensionsfonden, hava förvaltningskostnaderna i mycket ringa mån drabbat de för änke- och pupillpensioneringen avsedda medel. Då arméns pensionskassas resp. flottans pensionskassas pensionsfonds medel emellertid ej varit tillräckliga för bestridandet ens av pensionskostnaderna, utan staten härtill, såsom förut framhållits, bidragit med avsevärda belopp, hava förvaltningskostnaderna i sista hand utgått från statsmedel. Då dessa kostnader jämväl vid övriga kassor, avsedda för beredande av pensioner till änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst, i viss utsträckning bestridas av statsmedel, anser sig kommittén böra föreslå, att även de militära änke- och pupillkassorna tillsvidare och i avvaktan på det slutliga ordnandet enligt mera enhetliga grunder av pensioneringen av änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst erhålla sådana bidrag. Dessa böra så beräknas, att de täcka vissa som skäliga ansedda minimikostnader, stående det vederbörande kassas överstyrelse fritt att inom ramen av detta bidrag eller, därest så skulle anses behövligt, genom tillskott av kassans egna medel, med Kungl. Maj:ts medgivande på lämpligaste sätt ordna kassans förvaltning. Vid skilda tillfällen hava emellertid, såsom förut erinrats, anmärkningar framställts mot de höga förvaltningskostnaderna vid pensionskassorna. Kom-

105 mitten finner det därför nödvändigt att vid kassornas omorganisation till änkeoch pupillkassor dessa kostnader väsentligt nedbringas. I detta sammanhang har kommittén till övervägande upptagit vissa till densamma överlämnade ärenden, nämligen dels ett av 1907 års krigsbefäl framlagt förslag till förnyat reglemente för arméns pensionskassa samt arméns fullmäktiges år 1912 gjorda framställning om fastställelse av vissa delar av sagda förslag, dels av arméns fullmäktige år 1918 gjord framställning om ändring i kassans reglemente, avseende förening av sekreterare- och ombudsmannabefattningarna. I berörda reglementsförslag beträffande arméns pensionskassa har i avseende på kassans styrelse bland annat ifrågasatts upphävande av krigsbefälsinstitutionen och anförtroendet av överstyrelsen endast åt arméns fullmäktige. Vidare föreslås, att kassans förvaltning såsom hittills skall vara uppdragen åt en direktion, bestående av en ordförande och fyra direktörer, samtliga valda av överstyrelsen. Under det att enligt nuvarande bestämmelser den dagliga förvaltningen övervakas av en för månad inom direktionen utsedd direktör, kallad jourhavande direktör, avses enligt förslaget, att direktionen skall inom sig utse en verkställande direktör för tiden intill överstyrelsens nästa sammanträde. Kommittén har vid granskningen av dessa förslag ansett sig böra tillstyrka, att krigsbefälsinstitutionen upphäves. I fråga om kassans styrelse och förvaltning i övrigt synes det kommittén, att det bör tillkomma överstyrelsen att i det förslag till nytt reglemente för änke- och pupillkassan, som i detta hänseende i anledning av omorganisationen torde böra utarbetas och framläggas till Kungl. Maj:ts stadfästelse, intaga de bestämmelser i berörda avseenden, som finnas erforderliga för att erhålla mest tillfredsställande resultat av kassans verksamhet. Kommittén anser sig emellertid för sin del böra med hänsyn till de ganska avsevärda statsanslag, som kassan jämväl i framtiden torde komma att åtnjuta, uttala, att direktionens ordförande bör utses av Kungl. Maj:t. I fråga om tillsättandet av en verkställande direktör finner kommittén det lämpligt, att en sådan befattning, avseende att inom direktionen bereda tillgång till ständig erfarenhet och sakkunskap i förekommande ärenden, inrättas. Kommittén kan dock ej finna denna fråga på ett verkligt tillfredsställande sätt löst, om verkställande direktören blott skall utses för tiden till överstyrelsens näst inträffande sammanträde; denna tjänst bör enligt kommitténs mening vara en fast befattning samt tillsättas av Kungl. Maj:t. Med den inskränkning i kassans verksamhet, som kommer att inträda vid tjänstemannapensioneringens bortflyttande, synes emellertid byråchefsbefattningen kunna utan olägenhet förenas med befattningen som verkställande direktör. Vad kommittén nu uttalat i fråga om organisationen av arméns änke- och pupillkassas styrelse bör jämväl vinna tillämpning på styrelsen över den för änke- och pupillpensioneringen vid marinen avsedda kassan. I viss mån är flottans pensionskassa redan organiserad i överensstämmelse därmed; överkom-

106 missarie- och kamrerarebefattningarna böra dock k u n n a förenas till en tjänst, vilkens innehavare bör hava säte och stämma i direktionen.

För att vinna u p p f a t t n i n g om de för förvaltningskostnadernas bestridande behövliga statsbidragens storlek h a r kommittén införskaffat föi-slagsberäkningar från vederbörande direktioner. E n l i g t en med anledning h ä r a v från direktionen över arméns pensionskassa erhållen förslagsberäkning över förvaltningskostnaden vid denna kassa med till änke- och pupillpensionering i n s k r ä n k t förvaltningsområde h a r direktionen ansett, att en minskning i kassans personal bör k u n n a ske med en expeditionsv a k t samt två kvinnliga och två manliga skrivbiträden, varefter kostnaderna, i vilka avlöningarna ingingo med i fastställd avlöningsstat angivna belopp, beräknades till 91,008 kronor, fördelade på följande titlar, nämligen: A. Avlöning till direktionen m. fl. 1. arvode till direktionen, en ordförande och fyra ledamöter . kronor 8,400: — 2. avlöning till ordinarie befattningshavare (en byråchef, en sekreterare och ombudsman, en kassör, en revisor och huvudbokhållare, en bokhållare, en expeditionsvakt, två kvinnliga skrivbiträden) » 53,208 3. vikariatsersättningar * 4. missräkningspenningar till kassör B. Diverse 2 400 1. arvode till konsulent ' 2. extra biträden, skrivmateriel och expenser » 12,000 3. dyrtidstillägg » 12'000 4. hyra för nuvarande lokal • • * -^000 Summa kronor 91,008 H ä r t i l l borde enligt direktionens beräkning vidare läggas kostnaden för en övertalig expeditionsvakt, som för närvarande åtnjöte lön enligt 1921 års avlöningsreglemente i 5 löneklassen av 1 lönegraden avd. B med 3,144 kronor, ävensom kostnaden för de vart femte år sammanträdande fullmäktige och för den årliga revisionen, förslagsvis beräknad till 6,000 kronor per år. Direktionen över flottans pensionskassa h a r på kommitténs framställning uppgjort förslagsberäkningarna dels under förutsättning, att kassans uppgift komme att omfatta allenast handhavandet av pensionsväsendet för delägarnas änkor och barn, dels under förutsättning, att kassans uppgift därjämte komme att omfatta pensioneringen av manskap och daglönare m. fl. vid marinen. Direktionen anför i sitt yttrande, att den vid uppgörandet av förslagsberäkning a r n a u t g å t t från att pensionskassan skulle bibehållas vid förvaltningen av donationsfonderna ävensom — därest manskapspensioneringen skulle omhänderhavas av pensionskassan — vid utdelandet av gratifikationer från invalidhusfondsanslaget.

107 Någon i n s k r ä n k n i n g i fullmäktiges antal ansåge sig direktionen icke böra föreslå, men syntes antalet valda revisorer, för närvarande 4, k u n n a nedsättas till 2. I anledning av den ifrågasatta inskränkningen av pensionskassans verksamhetsområde syntes en minskning av direktionsmedlemmarnas antal k u n n a vidtagas, varvid direktionen erinrade, att 1913 års senare fullmäktige föreslagit, att direktionen, under förutsättning av att pensionskassans uppgift komme att i n s k r ä n k a s till pensioneringen av delägarnas änkor och barn, endast skulle bestå av ordförande och två direktörer. Sedan nämnda förslag framlades, hade emellertid kassans fonder och antalet delägare i gratialfonden högst väsentligt ökats. Med h ä n s y n härtill och därest jämväl gemenskapspensioneringen skulle ingå i pensionskassans uppgifter, ansåge sig direktionen ej böra föreslå en så stark reducering av direktionsmedlemmarnas antal, utan syntes direktionen böra bestå av ordförande, verkställande direktör och två övriga direktörer. A v nuvarande tjänstemännen hade en revisor och assistenten ansetts k u n n a bortfalla, varjämte sekreterare- och ombudsmannabefattningarna sammanslagits till en befattning. Vid beräkningen av avlöningsförmånerna hade för direktörerna upptagits såsom skäliga ansedda arvoden samt för kassans ordinarie manliga tjänstemän lagts till grund de lönegrader enligt nu för allmänna civilförvaltningen gällande löneplaner, som statskontoret u p p t a g i t i avgivet y t t r a n d e över ett a v direktionen på u p p d r a g av 1923 års fullmäktige inlämnat underdånigt förslag till lönereglering. Den av direktionen i anslutning till detta y t t r a n d e uppgjorda förslagsberäkningen över förvaltningskostnaderna, under förutsättning a t t pensionskassans uppgift inskränktes till handhavandet av pensionsväsendet för delägarnas änkor och barn samt pensioneringen av manskap och daglönare m. fl. vid marinen, u p p t a g e r följande kostnader. Ordförande i direktionen 2 direktörer å 1,000: — verkställande direktör

kr. 1,200 » 2,000 » 2,500 — kr. kr. 7,860 » 5,790 » 5,790 » 2,367 » 1,980 s 1,980 » 2,250

kamrerare (B. 16) kassör (B. 13) revisor (och bokhållare) (B. 13) kanslibiträde, kvinnligt (C. 3) kontorsbiträde, » (C. 2) d:o » (C. 2) expeditionsvakt (B. 1) avlöning i högre löneklass än lägsta, därest varje befattningshavare innehar i medeltal 2 lönetillägg . . . . » sekreterare och ombudsman, arvode konsulent

3,522

5,700:

31,539: —

kr. 2,000 » 1,000 Transport kr. 3,000

kr. 37,239: —

108¶Transport kr. 3,000: — kr. 37,239 » 1,500: — » 4,500 *

extra biträden missräkningspenningar till kassören vikariatsersättning dyrtidstillägg, 20 % å lönebeloppen till ordinarie befattningshavare . » 6,300 kostnader för fullmäktige och valda revisorer » 1,500 skrivmaterialier och expenser, belysning, uppvärmning, städning m. m. » 6,500 1 0Q0 underhåll av fastigheten • • • • ^ ' Summa kronor 57,789 Därest pensionskassans verksamhet komme att inskränkas till att endast omfatta pensioneringen av delägarnas änkor och barn, ansåg direktionen, att tjänstemännen skulle kunna minskas med ett kvinnligt kontorsbiträde samt att expensanslaget kunde beräknas till 6,000 kronor, i följd varav hela kostnadssumman komme att bliva 54,611 kronor. Kommittén har vid granskning av dessa förslagsberäkningar tyckt sig finna, att de däri, särskilt beträffande arméns pensionskassa, upptagna förvaltningskostnaderna äro något högre än vad ändamålet synes kräva och därför böra kunna ytterligare nedbringas. I sådant avseende får kommittén anföra beträffande den av direktionen över arméns pensionskassa gjorda beräkningen. Kommittén har i det föregående i anslutning till ett framställt förslag uttalat sig för att en av direktörerna bör i egenskap av verkställande direktör vara ordinarie befattningshavare vid kassan samt att byråchefs- och verkställande direktörsbefattningarna förenas. I samband härmed bör det till jourhavande direktör enligt nu gällande bestämmelser (kungl. brev den 31 /i 2 1918) utgående månatliga arvodet av 150 kronor bortfalla, varjämte arvodet till direktionens ordförande på grund av den i samband med tjänstemannapensioneringens borttagande minskade arbetsbördan och det mindre ansvaret bör kunna nedsättas med 300 kronor till 1,500 kronor. Genom dessa åtgärder besparas i utgifteiför direktionen 1,200 + 12 X 150 + 300 eller tillhopa 3,300 kronor. Direktionen har av de tre befattningshavare, vilka benämnts kassör, revisor och huvudbokhållare samt bokhållare, upptagit kassören i 15 och de övriga i 13 lönegraden. Kommittén ifrågasätter, att den tjänsteman, vilken avses att vara verkställande direktörens närmaste man och ersättare, upptages i 14 lönegraden samt att en av tjänsterna i 13 lönegraden indrages. Härigenom inbesparas dels avlöningen för sistnämnda tjänst med 7,668 kronor, dels för förstnämnda tjänst skillnaden i avlöning mellan 14 och 15 lönegraderna, 936 kronor (dier tillhopa 8,604 kronor. Med kassans väsentligt minskade verksamhetsområde synes ej längre sekreteraren-ombudsmannen behöva vara ordinarie befattningshavare; i stället bör anvisas ett arvode, som av kommittén beräknas till 3,000 kronor. Avlönings-

109 staten minskas härigenom, då direktionen för denna tjänst beräknat en lön i 15 lönegraden, med 6,060 kronor. Vaktmästarebefattningen synes ej böra upptagas med högre avlöning än i 1 lönegraden, varigenom 342 kronor inbesparas. Därest särskilt arvode bör utgå till honom för vice-värdsbestyr inom kassans fastighet, synes detta böra utgå av inflytande hyresmedel och inverkar alltså ej på behovet av statsbidrag. Missräkningspenningar till kassören torde ej vara behövliga, enär pensionsutbetalningarna i regel böra verkställas genom posten, varigenom kassören endast i inskränkt omfattning kommer att handhava kontanta utbetalningar. En utgiftsminskning av 400 kronor uppstår härigenom. Arvodet till konsulent är upptaget till 2,400 kronor pr år. Då den konsulenten åliggande utredningen av kassans ställning ej torde behöva göras mer än vart femte år samt konsulentens övriga åligganden lära vara av relativt lindrig art, har kommittén ansett årsarvodet till konsulenten kunna nedsättas till 600 kronor, dock att särskild gottgörelse av 3,000 kronor skulle utgå för den vart femte år inträffande utredningen. Härigenom minskas arvodeskostnaden i medeltal pr år med 1,200 kronor. Med hänsyn till i det föregående ifrågasatt minskning av antalet befattningshavare och nedsättning i lönebeloppen torde det för dyrtidstillägg av direktionen upptagna beloppet kunna minskas med 4,000 kronor. Enär kommittén i det följande föreslår, att den fastighet, vari arméns pensionskassa är inrymd, skall överlåtas till änke- och pupillkassan, synes vid statsbidragets beräknande hänsyn, ej behöva tagas till det såsom hyra för nuvarande lokal av direktionen beräknade beloppet 2,000 kronor. Genom av kommittén ifrågasatta indragningar m. m. synas alltså omkostnaderna för kassan kunna minskas med 3,300 -f- 8,604 -j- 6,060 -f- 342 -f- 400 + 1,200 + 4,000 + 2,000 kronor eller med tillhopa 25,906 kronor. Å andra sidan finner kommittén, att bland kassans förvaltningskostnader böra beräknas kostnader för pensioner till kassans befattningshavare. Då en tredjedel av pensionen beräknas bliva grundlagd genom befattningshavarnes egna avgifter, motsvaras tydligen värdet av kassans andel i pensioneringen i medeltal pr år av dubbla beloppet av befattningshavarnes årliga avgifter. Då summan av dessa enligt inom kommittén verkställd beräkning skulle komma att utgöra 1,329 kronor, bör bland förvaltningskostnaderna beräknas dubbla beloppet eller 2,658 kronor. Slutligen bör jämväl upptagas ett årligt belopp för bestridandet av omkostnaderna för kassans fullmäktiges och revisorers sammanträden. Detta belopp har kommittén beräknat till 2,900 kronor. De av direktionen beräknade förvaltningskostnaderna, 91,008 kronor, torde alltså enligt kommitténs mening å ena sidan kunna minskas med 25,906 kronor, men å andra sidan böra ökas med 2,658 + 2,900 kronor, varigenom kassans förvaltningskostnader skulle kunna begränsas till 70,660 kronor pr år, för en femårsperiod utgörande 353,300 kronor. Till jämförelse kan meddelas att kassans motsvarande förvaltningskostnader utgjort

110 år 1920 » 1921 » 1922 i/i—«b/e 1923 V? 1923— 80 /e 1924

kronor » » » »

155,070: 87 152,758:55 147,008:78 62,618: 04 146,309: 65

eller för 4 y 2 år tillsammans 663,765 kronor 89 öre. Beträffande flottans pensionskassa h a r kommittén i det föregående ifrågasatt sammanslagning av befattningarna såsom verkställande direktör och k a m r e r a r e . Kommittén h a r ansett, att innehavaren av den härigenom uppkommande befattningen bör uppföras i 18 lönegraden. Härigenom uppkommer en besparing i förhållande till direktionens förslag av 2,500 + 7,860 — 8,820 kronor eller 1,540 krmior. Arvodena till ordförande och övriga ledamöter i direktionen torde k u n n a minskas med 200 kronor för envar i förhållande till direktionens förslag eller med tillhopa 600 kronor. D å ej mer än ett kvinnligt kontorsbiträde torde erfordras, skulle k u n n a inbesparas 1,980 kronor. A v samma skäl, som anförts i fråga om arméns pensionskassa, synes det till missräkningspenningar u p p t a g n a beloppet 250 kronor böra bortfalla. Posten dyrtidstillägg bör på g r u n d av de ovan föreslagna ändringarna i lönestaten minskas med 200 kronor. Totala minskningen blir alltså 1,540 + 600 + 1,980 + 250 + 200 = 4,570 kronor. Å andra sidan böra förvaltningskostnaderna ökas med årliga pensioneringskostnaden, vilken enligt samma beräkningsgrund som vid arméns pensionskassa utgör 2,046 kronor. Förvaltningskostnaderna för den kassa, som avses att omhänderhava pensioneringen av änkor och barn efter befattningshavare vid marinen, skulle alltså, så länge pensioneringen av marinens gemenskap kommer att handhavas av nämnda kassa, k u n n a beräknas utgöra 57,789 — 4,570 + 2,046 eller 55,265 kronor, för en femårsperiod följaktligen 276,325 kronor. Under tiden V i 1 9 2 0 — 30 /6 1924 h a v a förvaltningskostnaderna av ifrågavarande art vid flottans pensionskassa, i den mån de blivit av statsmedel bestridda, utgjort år 1920 » 1921 » 1922 i/i_30/6

kronor 85,012: 74 » 79,389:20 » 66,897: 06 1923

»

33,190:05

V» 1923— 30 /e 1924 .

»

64,704: 62

eller tillhopa för 4 /» år kronor 329,193: 67

Ill I avvaktan på att frågan om det militära pensionsväsendet bleve slutbehandlad, har Kungl. Maj:t förordnat, dels den 17 september 1915 beträffande arméns pensionskassa, att den där då lediga byråchefsbefattningen såväl som andra tjänstebefattningar inom kassan vid uppkommande ledigheter skulle uppehållas på förordnande tillsvidare, dels den 16 juni 1911 beträffande flottans pensionskassa, att kamrerarebefattningen skulle uppehållas på förordnande tillsvidare. Enligt vad kommittén inhämtat, har direktionen över flottans pensionskassa beträffande övriga befattningar vid denna kassa beslutat tillämpa liknande förfarande. Av de vid arméns pensionskassa nu anställda befattningshavarna innehar byråchefen, fullmakt på kassörsbefattning, kassören på bokhållarebefattning samt revisorn och huvudbokhållaren ävensom vaktmästarna på egna befattningar; innehavarna av befattningarna såsom sekreterare-ombudsman samt såsom bokhållare hava däremot ej fullmakt på någon befattning vid kassan. Enligt kungl. brevet den 27 januari 1922 till direktionen över arméns pensionskassa angående bestämmelser rörande avlöning åt arméns pensionskassas personal skola befattningshavarna vid pensionskassan i fråga om lön, dyrtidstillägg samt rätt till pension och skyldighet att avgå från tjänsten likställas med motsvarande i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk,, tillhörande den civila statsförvaltningen, avsedda befattningshavare, med skyldighet att underkasta sig enahanda villkor och bestämmelser som de för sistnämnda befattningshavare i berörda hänseende gällande. Härvid skulle anses,. som om följande befattningshavare vid pensionskassan vore att hänföra till följande under avdelning B av löneplanen i sagda avlöningsreglemente angivna lönegrader, nämligen: byråchefen till 20 lönegraden, sekreteraren-ombudsmannen och kassören till 15 lönegraden, revisorn och bokhållaren till 13 lönegraden, förste vaktmästaren till 3 lönegraden och andre vaktmästaren till 1 lönegraden. Befattningarna skulle dock fortfarande i avvaktan på det militära pensionsväsendets slutliga ordnande endast uppehållas på förordnande, varvid befattningshavaren skulle åtnjuta lön enligt löneklass, som vore närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest han med fullmakt innehaft samma befattning. Enligt kommitténs mening torde det kunna beräknas, att samtliga nuvarande befattningshavare vid arméns pensionskassa kunna erhålla ordinarie anställning vid den föreslagna änke- och pupillkassan med undantag av sekreteraren-ombudsmannen, en av bokhållarne och den ena vaktmästaren. Sistnämnde befattningshavare är, enligt vad kommittén inhämtat, jämlikt i hans fullmakt inryckt villkor skyldig underkasta sig förflyttning till annan motsvarande tjänst. Några särskilda bestämmelser i fråga om honom lära därför ej vara erforderliga. De båda övriga befattningshavarna innehava däremot ej någon fullmakt. Då emellertid innehavaren av de förenade sekreterare- och ombudsmannabefattningarna, som är född år 1875, varit anställd i arméns pensionskassas tjänst sedan år 1905, finner kommittén det billigt, att han, så länge han kvarstår i denna befattning, må uppbära skillnaden i avlöning enligt nu innehavande löneklass och det arvode,

112 som för bestridande av sekreterare- och ombudsmannagöromålen kan komma att uppföras på änke- och pupillkassans blivande stat, börande härför erforderligt belopp kunna bestridas av anslaget till extra biträden. Den nuvarande bokhållaren, vilken är född år 1883 och innehaft förordnande i kassans tjänst sedan år 1913, synes kunna överflyttas till statskontoret, varest, såsom kommittén i det föregående omnämnt, ytterligare en revisorstjänst blir erforderlig, sedan handhavandet av den militära pensioneringen dit överflyttats. Skulle däremot ifrågavarande tjänsteman ej finnas lämpligen böra överflyttas till statskontoret, torde billighetsskäl tala för att han på kassans stat må tillsvidare uppbära mot hans nuvarande avlöning svarande arvode, för vars bestridande ett extra anslag i så fall torde böra begäras. Vid flottans pensionskassa innehar nuvarande kamreraren fullmakt som förste revisor, förste revisorn som andre revisor samt kassören som assistent, varemot andre revisorn och assistenten ej innehava någon fullmakt. Vaktmästaren är ordinarie innehavare av sin befattning. För befattningshavarna gäller en av riksdagen enligt skrivelse den 1 juni 1908 (nr 211) godkänd lönestat med däri i enlighet med beslut vid 1911 års riksdag (skrivelse nr 162) vidtagen ändring. För åtnjutande av avlöning å nämnda stat gäller bland annat, att vederbörande är förpliktad att, då han uppnått 65 levnads- och 35 tjänstår, avgå från tjänsten med pension enligt därom gällande bestämmelser. Jämlikt riksdagens årligen alltsedan år 1919 fattade beslut (för innevarande budgetår enligt kungörelse den 13 juni 1924, nr 285) angående tillfällig löneförbättring inom den civila statsförvaltningen åtnjuta tjänstemännen i flottans pensionskassa dylik löneförbättring. Även vaktmästaren åtnjuter enligt kungörelsen den 22 juni 1923 (nr 276) tillfällig löneförbättring. Enligt den av direktionen över pensionskassan föreslagna avlöningsstat med däri av kommittén ifrågasatta ändringar, för vilka i det föregående blivit redogjort, skulle de manliga befattningshavarna vid kassan komma att, frånsett verkställande direktören, blott utgöras av en kassör, en revisor och bokhållare samt en vaktmästare. Av cle nuvarande befattningshavarna skulle alltså ej mindre än 3 bliva övertaliga. Enligt vad kommittén inhämtat, äro emellertid både kamreraren och förste revisorn födda år 1862 och följaktligen enligt i det föregående omnämnt villkor i avlöningsstaten skyldiga avgå från tjänsten under år 1927. Kommittén, som i anledning av den korta tid, som för dessa båda tjänstemän sålunda återstår, innan de skola avgå ur tjänsten, ej funnit lämpligt att ifrågasätta, att de skulle övergå till den omorganiserade pensionskassan, som ändock ej kan övertaga alla tjänstemännen, anser sig i stället böra föreslå, att de intill uppnådd pensionsålder uppföras på indragningsstat med åtnjutande av fulla löneförmåner, däri inräknat tillfällig löneförbättring. Enligt kungl. brevet den 12 juli 1878 angående rätta tolkningen av kungl. brevet den 22 juni 1877 angående fastställda grunder för pensioneringen av personalen vid marinförvaltningen

113 m. m. anses tjänstemännen vid flottans pensionskassa hava pensionsrätt å respektive på förordnande innehavande befattningar och erlägga pensionsavgifter å för dem sålunda gällande pensionsunderlag. 1 överensstämmelse härmed skulle förenämnda befattningshavare efter uppnådd pensionsålder äga rätt till pension med följande belopp, kamreraren 4,000 kronor och förste revisorn 3,200 kronor, vartill kommer den pensionsförhöjning, som av riksdagen kan beslutas i anledning av propositionen nr 198/1925 med förslag till kungörelse om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst. Såsom ovan erinrats torde ytterligare en tjänsteman bliva övertalig vid denna pensionskassa. Då kassören liksom andre revisorn lära böra förbliva vid den omorganiserade kassan i mot deras nuvarande befattningar svarande tjänster, kommer däremot assistenten, för vilken ingen motsvarande tjänst är ifrågasatt, att bliva övertalig. Enär ifrågavarande befattningshavare, vilken är född år 1886, innehaft förordnande på tjänst vid kassan i mer än 14 år, har kommittén i likhet med vad som föreslagits i fråga om en eventuellt övertalig tjänsteman vid arméns pensionskassa funnit sig böra ifrågasätta, att han upptages såsom övertalig tjänsteman vid kassan samt att erforderligt belopp för hans avlöning i så fall beräknas i anslaget till kassans förvaltningskostnader.

Såväl arméns nya änke- och pupillkassa som flottans pensionskassas gratialfond åtnjuta för närvarande på ordinarie stat uppförda statsanslag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar. Dessa anslag motsvara enligt den för desamma av riksdagen godkända beräkningsgrunden 1 l/2 procent av summan av de löner och beklädnadsbidrag, som enligt nu gällande stadganden kunna läggas till grund vid bestämmande av fyllnadspension, och äro för budgetåret 1924—1925 uppförda med 137,286 kronor såsom bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén samt med dels 16,650 kronor ersättning för mistade inkomster till flottans pensionskassas gratialfond, dels 45,700 kronor bidrag till samma gratialfond. På extra stat äro därjämte såsom ett ytterligare bidrag till arméns nya änke- och pupillkassa uppförda 3,470 kronor. Ifrågavarande anslag, vilka, enligt vad kommittén inhämtat, äro nödvändiga för att kassorna skola kunna bestrida familjepensioneringen i avsedd omfattning, beräknas för närvarande enligt ej längre gällande lönestater. Kommittén, som ej i detta sammanhang upptager spörsmålet om grunderna för familjepensioneringen vid dessa kassor och ej ansett sig böra ingå på frågan om ändrade grunder för beräkningen av dessa anslag, föreslår, att de tillsvidare utgå med nuvarande belopp.

8—256542.

114¶VI. Pensioneringen av flottans gemenskap. Kommittén h a r förut i detta betänkande omnämnt, att pensioneringen av flottans gemenskap, varmed i detta fall förstås all personal vid m a r i n e n av manskaps tjänsteklass, sker genom flottans pensionskassa. Grunderna för denna pensionering äro bestämda dels genom reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap den 31 oktober 1879 (nr 6 3 ) , dels genom kungörelserna angående pensionering av de vid marinen anställda förmän bland daglönare, sjukväktare och övriga daglönare den 25 november 1910 (nr 130) och angående pensionsförbättring åt vid marinen anställda daglönare den 24 augusti 1920 (nr 6 4 5 ) . Genom ett flertal kungörelser och k u n g l . brev h a v a utöver i nyss nämnda författningar bestämda pensioner beviljats pensionsförhöjningar och tillfälliga understöd åt f. d. manskap och f. d. daglönare vid marinen. Antalet pensionstagare av gemenskapen utgjorde den 30 juni 1924 manskap tillhörande sjömanskåren » » skeppsgossekåren » » kustartilleriet

5 10 25

värnpliktige i».

••

batsman marinsoldater lotsar och fyrvaktare daglönare

. .

634 o

302 • ' ' Summa 1,159

Inom nämnda grupper tillkomma enligt nu gällande organisationsgrunder n y a pensionärer endast bland daglönare, varjämte bland sjömanskårens ocli kustartilleriets manskap ett fåtal enligt äldre anställningsformer kvarstående äro berättigade att vid avgången erhålla pension genom pensionskassan. F r å g a n om den framtida pensioneringen av daglönare kommer kommittén a t t behandla i samband med det förslag till pensionering av statens icke-ordmane befattningshavare, vilket kommittén enligt u p p d r a g h a r att avgiva. I a v v a k t a n p å detta förslag synes pensioneringen av daglönarne jämte flottans övriga gemenskap böra fortgå enligt nu gällande grunder och h a n d h a v a s av direktionen över den för ombesörjandet av pensioneringen av änkor och b a r n efter m i l i t ä r a och civilmilitära beställningshavare vid marinen avsedda kassa.

115¶TIL Den militära pensionsfonden. Kommittén har i det föregående föreslagit, att pensionsavgifterna skola ingå till en militär pensionsfond, från vilken skall bestridas så stor del av pensionskostnaderna, som enligt försäkringsteknisk sannolikhetsberäkning finnes kunna av fonden gäldas. Det har jämväl av kommittén föreslagits, att alla bestyr med pensioneringen av de beställningshavare, som komma att lyda under den militära pensionslagen, skola övertagas av statskontoret. I fråga om de pensioner, vilka före det militära pensionsväsendets omorganisation beviljats f. d. beställningshavare och redan nu utgå från de militära pensionskassorna, äro för framtiden två vägar tänkbara, antingen att de fortfarande utgå från kassorna, vilka för sådant ändamål skulle bibehållas i nuvarande form och erhålla erforderliga anslag, eller ock att även utbetalningen av dessa pensioner överflyttas till statskontoret, varigenom alltså de nuvarande militära pensionskassornas bestyr med de f. d. beställningshavarnes pensionering helt och hållet komme att upphöra. Vid övervägande härav har kommittén funnit det ändamålsenligast, att även pensionsutbetalningen till nuvarande f. d. beställningshavare överflyttas till statskontoret samt bestrides från samma anslag, som avses för pensioneringen av de beställningshavare, för vilka den militära tjänstepensionslagen kommer att gälla. I samband härmed böra de nu befintliga för beställningshavarnas pensionering avsedda pensionsfonderna överflyttas till militära pensionsfonden, vartill medgivande lärer böra inhämtas av kassornas överstyrelser. Ett dylikt medgivande bör å andra sidan vara villkoret för att den förbättring i pensionerna, som kommitténs förslag i allmänhet innebär, skall komma till utförande. Militära pensionsfonden kommer, såsom av det följande framgår, genom nämnda fonders överflyttande att tillföras en ej obetydlig kapitaltillgång, vilken möjliggör, att densamma redan från början i viss utsträckning kan gottgöra från pensionsanslaget bestridda pensionskostnader. Kommittén har ej funnit skäl att härvid föreslå, att någon skillnad göres mellan sådana pensioner, som utgå enligt äldre pensioneringsgrander och dem, som komma att beviljas enligt bestämmelserna i den blivande pensionslagen. Ej heller har kommittén funnit det behövligt, att särskild hänsyn tages till att de enligt äldre grunder utgående pensionerna utgöras av skilda delar, som nu utgå av olika medel och anslag, nämligen dels från vederbörande pensionskassas egna medel, dels från statsanslagen till pensioner och fyllnadspensioner, dels slutligen ock från statsanslaget till pensionsförbättring, utan böra enligt kommitténs mening pensionsförmånernas hela belopp i framtiden utbetalas från ett och samma anslag. Kommittén har dock funnit skäligt, att vissa delar av pensionsfonderna må, i

116 enlighet med vad kommittén i det följande föreslår, av kassorna behållas för att tillfalla de militära änke- och pupillkassorna. Ehuru arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa formellt äro från varandra fristående, hava dessa båda kassor alltjämt stått under gemensam styrelse och förvaltning med gemensamma tjänstemän, lokaler och inventarier. Fastigheten nr 9, kvarteret Milon, med adress nr 5 vid övre Munkbron i Stockholm, där kassorna hava sina lokaler, ingår emellertid i arméns pensionskassas tillgångar med ett bokfört värde av 80,000 kronor. Den fastighet i Karlskrona, som användes av flottans pensionskassa, tillhör dess gratialfond. Därest förvaltningen av de medel, som äro avsedda för änke- och pupillpensioneringen, i enlighet med kommitténs förslag skall förbliva hos de för ändamålet omorganiserade pensionskassorna, måste åt dessa beredas lokaler. För marinens vidkommande uppstår härvid ingen svårighet, då dess nya änke- och pupillkassa givetvis bör behålla den fastighet, som nu tillhör flottans pensionskassas gratialfond. Vad angår arméns änke- och pupillkassa, synes det kommittén med hänsyn till det samband, som städse ägt rum mellan pensionskassan och änke- och pupillkassan, skäligt, att änke- och pupillkassan får tillösa sig densamma för dess bokförda värde, 80,000 kronor, ett förslag, vilket även på sin tid framlagts av de av 1913 års krigsbefäl utsedda revisorer och därefter varit föremål för behandling inom pensionskassans direktion och arméns fullmäktige. Fastigheten är visserligen taxeringsvärderad till 168,000 kronor, men då skillnaden mellan detta värde och bokföringsvärdet ej representerar av statsverket på fastigheten nedlagda kostnader utan endast den allmänna stegring i fastighetsvärdet, som under senare tiden inträtt, synes staten böra kunna avstå från att vid övertagandet av pensionskassans tillgångar tillgodogöra sig denna värdestegring. Vad pensionskassornas inventarier beträffar, äger arméns pensionskassa alla de för pensions- och änke- och pupillkassornas verksamhet erforderliga inventarierna, vilka äro i kassans tillgångar bokförda till 1 krona. Av flottans pensionskassas inventarier äger dess pensionsfond hälften och dess gratialfond andra hälften, vardera hälften bokförd till 5,000 kronor. Då, såsom förut nämnts, inventarierna varit gemensamt avsedda för tjänstemanna- samt änke- och pupillpensioneringen, och de ej torde hava något mera betydande realisationsvärde, föreslår kommittén, att de utan vederlag överlämnas till änke- och pupillkassorna. Pensioner till kassornas tjänstemän hava hittills formellt utgått av kassornas egna medel, vid arméns pensionskassa helt och hållet, men vid flottans pensionskassa blott till den del, som utgöres av den s. k. kassapensionen. I verkligheten hava emellertid dessa pensioner liksom övriga från kassorna utgående pensioner till övervägande del bestritts av statsmedel. När änke- och pupillkassorna nu övergå att bliva enskilda kassor, ehuru visserligen med statsunderstöd, böra de, såsom av kommittén vid beräknandet av dessa kassors förvaltningskostnader föreslagits, för framtiden övertaga sina tjänstemäns pensionering. Här-

117 vid synes emellertid beträffande de av pensionskassornas nuvarande tjänstemän, som kvarbliva hos änke- och pupillkassorna, gottgörelse böra beredas dessa kassor med ett belopp motsvarande matematiska värdet den 1 juli 1926 av pensionsförpliktelserna till dessa tjänstemän. Kommittén har låtit verkställa en beräkning av detta värde och funnit detsamma utgöra för arméns

pensionskassa

byråchefen såsom kassör kassören såsom bokhållare revisorn och huvudbokhållaren förste vaktmästaren

kr. 19,786: — » 23,824: — » 12,414: — » 11,297: Summa kr. 67,321: —

för flottans kassören revisorn vaktmästaren

pensionskassa kr. 7 434: » 4,113: — » 4,265: Summa kr. 15,812: —

I enlighet med kommitténs här framlagda förslag bör alltså vid överföringen till den militära pensionsfonden av arméns pensionskassas kapital, den 30 juni 1926 utgörande kr. 3,747,794: 38 avgå dels inventariers bokförda värde . . kr. 1: — dels matematiska värdet av tjänstemännens pensionsrätt • » 67,321:— , 67,322: — då överförda beloppet blir kronor 3,680,472: 38 Av flottans pensionskassas pensionsfonds kapital, den 30 juni 1926 utgörande kr. avgå dels inventariers bokförda värde . . kr. 5,000: — dels matematiska värdet av tjänstemännens pensionsrätt » 15,812:— » då överförda beloppet blir kronor

843,604: 70

20,812: — 822,792: 70

Den militära pensionsfondens kapital den 1 juli 1926 kommer alltså att bliva från arméns pensionskassa överförda kr. 3,680,472: 38 » flottans » » » 822,792: 70 eller tillsammans kronor 4,503,265: 08

118¶YIII. Anslagsbehov för det militära pensionsväsendet. I propositionerna nr 1, 198 och 199 till 1925 års riksdag h a r föreslagits, att följande anslag skola för budgetåret 1 9 2 5 - 1 9 2 6 anvisas för det m i l i t ä r a pensionsväsendet p å riksstatens elfte huvudtitel.

Nr Militära pensionsväsendet.

Ordinarie anslag. Kronor.

Extra anslag. Kronor.

Lantförsvaret. Arméns pensionskassa: Ersättning för mistade löneinnehållningar 19,021 Ersättning för nådårs- och begravningshjälpsbesparingar . . . . 28,080 Ersättning för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre 106 000 medel > Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén 136,617 Ytterligare bidrag för tiden 1 juli 1923—30 juni 1924 till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med 6 959 vederlikar vid armén > Arméns pensionskassas egen pensionering m. m., förslagsanslag 3,8UU,uuu Vadstena krigsmanshuskassa Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap .

289,718

3,806,959

137,640 648,000 450,000

Sjöförsvaret.

10 11 12 13 14

Flottans pensionskassa: Ersättning för minskade inkomster: 36 320 Pensionsfonden ' 16 650 Gratialfonden • > . Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond . . . . Pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsanslag Pensionering av flottans gemenskap, förslagsanslag .

52.970 44,186 570,000 309,000

Gemensamma anslag. 16 16 17

Invalidhusfonden Bidrag till ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring Förhöjning av ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förslagsanslag . .

60,350 252,000 150,000

119 Nr

Ordinarie anslag.

Extra anslag.

Kronor.

Kronor.

18¶Pensionsförbättring åt viss personal vid armén och marinen, förslagsanslag

1,300,000

19¶Pensionsreglering för f. d. militära förslagsanslag

2,670,000

20¶Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, förslagsanslag

300,000

21¶Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare, förslagsanslag

2,200,000

22¶Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter militära befattningshavare, förslagsanslag

600,000

23¶Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, förslagsanslag

1,350,000

befattningshavare,

Säger för militära pensionsväsendet |

2,813,864

12,376,959

Beträffande dessa anslag får kommittén anföra följande: De under nr 1 och 2 angivna medel utgöras av anslag, som alltsedan år 1852 varit anvisade på riksstaten såsom ersättning för till statsverket indragna löneinnehållningar eller upphörda nådårs- och begravningshjälpsbesparingar, vilka enligt äldre förordnanden varit till arméns pensionskassa anslagna. Vid arméns pensionskassas upprättande år 1757 anslogos till densamma 3 /s av Vadstena krigsmanshuskassas dåvarande inkomster av hemmansräntor m. m. År 1851 indrogos dessa till statsverket mot ett kontant årligt vederlag, som sedan årligen varit på riksstaten anvisat, anslaget nr 3. Till täckande av den brist, som uppstod för pensionskassan vid fullgörandet av dess egen pensionering, anvisade 1848 års riksdag ett särskilt kreditiv. I samband med att pensioneringen förbättrades genom införande av fyllnadspensioner uppfördes på riksstaten vid 1856—1858 års riksdag härför ett särskilt anslag. Dessa båda anslag utbyttes från och med år 1878 mot ett förslagsanslag för upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionerrng (kassapensioner) och till fyllnadspensioner (anslaget nr 6). Det till flottans pensionskassas pensionsfond såsom ersättning för minskade inkomster utgående anslaget nr 10 har sedan år 1877 utgått såsom ersättning för vissa äldre till pensionskassan anslagna inkomster såsom centonal, av- och tillträdesavgifter m. m. I samband med den år 1861 genomförda pensionsregleringen, genom vilken flottans f. d. beställningshavare tilldelades fyllnadspensioner, direkt utgående från statsverket, uppfördes på riksstaten ett särskilt kreditiv, som nu återfinnes i det under nr 13 uppförda anslaget. Anslaget nr 18 till pensionsförbättring åt viss personal vid armén och marinen

120 uppfördes i samband med den vid 1919 års riksdag genomförda pensionsförbättringen. Samtliga dessa anslag, nr 1, 2, 3, 6, 10, 13 och 18 böra ur riksstaten utgå och ersättas av ett ordinarie förslagsanslag för pensionering av militära beställningshavare. I fråga om det för detta anslag erforderliga anslagsbeloppet får kommittén anföra. Beloppen av från arméns och flottans pensionskassor till pensionerat befäl och underbefäl med vederlikar utgående pensioner ni. m., vilka under budgetåret 1923—1924 utbetalts, hava enligt uppgifter från kassorna utgjort vid arméns pensioner och fyllnadspensioner pensionsförbättring vid flottans pensioner och fyllnadspensioner pensionsförbättring

pensionskassa kr. 4,215,842: 81 » 934,410: 23 kr. 5,150,253: 04 pensionskassa kr. 687,591:27 » 212,297:90 » 899,889: 17 eller tillhopa kronor 6,050,142: 21

Motsvarande belopp, som utbetalades under år 1920 utgjorde vid arméns pensioner och fyllnadspensioner pensionsförbättring vid flottans

pensionskassa kr. 3,951,420: 81 » 299,705: — kr. 4,251,125: 81 pensionskassa

pensioner och fyllnadspensioner pensionsförbättring

kr. 593,946: 26 » 63.681: 76 , 657,628:02 eller tillhopa kronor 4,908,753: 83 Pensionsutgifterna hava alltså under mellantiden ökats med . . kr. 1,141,388: 38 eller i medeltal pr år (för 37a år) i runt tal » 326,000: — Kommittén har med anledning härav ansett, att pensionsutgifterna för budgetåret 1926—1927, därest nu gällande pensioneringsgrunder bibehölles, kunna beräknas komma att utgöra kronor 6,050,142 + 3 X 326,000 eller tillhopa i runt tal kronor 7,025,000. Den ökning i pensionsbeloppen, som inträder i följd av de i den militära tjänstepensionslagen föreslagna pensionsunderlagen, blir, såsom av den å sid. 41 införda jämförelsetabellen framgår, ganska obetydlig och kommer enligt inom kommittén utförd beräkning att för sagda budgetår endast belöpa sig till i runt tal 25,000 kronor. Hela pensionskostnaden blir alltså 7,050,000 kronor. Enligt 19 § av förslaget till militär tjänstepensionslag skall det anslag, från vilket pensionerna utbetalts, från militära pensionsfonden erhålla gottgörelse med

121 så stor del av kostnaden, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes k u n n a av fonden gäldas. F ö r att bestämma storleken av det anslag, som bör u p p föras på^ elfte huvudtiteln, skall därför det beräknade beloppet av pensionsutgifter minskas med det bidrag till pensioneringen, som sålunda kan förväntas från militära pensionsfonden. Kommittén, som beräknar (sid. 117) att denna fond den 1 juli 1926 utgör kronor 4,503,265.08, h a r genom en inom kommittén verkställd överslagsberäkning kommit till den slutsats, att ett bidrag av omkring 140,000 kronor kan v a r a att motse från fonden. Under iakttagande h ä r a v blir det belopp, som bör för pensionering av militära beställningshavare uppföras i riksstaten 6,910,000 kronor. P å g r u n d av beräknad a v g å n g bland pensionärer torde anslaget 19 k u n n a i riksstaten för budgetåret 1926—1927 minskas med 10 procent eller med i r u n t tal 260,000 kronor till 12,410,000 kronor. Såsom förvaltningsbidrag till arméns n y a änke- och pupillkassa och till den kassa, som kominer att övertaga familjepensioneringen vid marinen, torde i enlighet med kommitténs i det föregående förebragta utredning böra hädanefter uppföras särskilda anslag. E n l i g t de av kommittén framlagda beräkningsgrunderna skulle i sådant avseende, frånsett avlöningen till eventuellt kvaretående övertaliga tjänstemän, för arméns n y a änke- och pupillkassa erfordras 70,660 kronor och för pensionskassan vid marinen 55,265 kronor. Kommittén vill slutligen ifrågasätta, om ej för överskådlighetens skull anslagen under det militära pensionsväsendet böra erhålla en något ändrad uppställn i n g i enlighet med följande förslaj

till beräkning av anslagen för det militära pensionsväsendet å riksstatens elfte huvudtitel för budgetåret 1926—1927.

N:r Militära pensionsväsendet. Gemensamma anslag. Pensionering av militära beställningshavare, förslagsanslag Invalidhusfonden Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring Förhöjning av ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, förslagsanslag . Pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare, förslagsanslag Pensionstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, förslagsanslag Dyrtidstillägg åt f. d. militära befattningshavare, förslagsanslag

6,910,000 60,350 252,000 150,000 2,410,000

300,000 2,200,000

122¶Ordinarie anslag. Kronor.

N:r Dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn efter militära befattningshavare, förslagsanslag . . . Dyrtidstillägg åt pensionerade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare, förslagsanslag

Extra anslag. Kronor.

600,000

1,350,000

Länt för svar et. 10 11 12

13 14

15 16 17 18

Vadstena krigsmanshuskassa Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap Ytterligare förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, förslagsanslag Arméns nya änke- och pupillkassa: Förvaltningsbidrag till arméns nya änke- och pupillkassa Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid armén Sjöförsvaret. Pensionering av flottans gemenskap, förslagsanslag . . Flottans pensionskassa (änke- och pupillkassa): Förvaltningsbidrag till flottans pensionskassa . . . . Ersättning till flottans pensionskassas gratialfond för minskade inkomster Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl med vederlikar vid marinen • • • • Säger för militära pensionsväsendet |

137,640 648,000 450,000

70,660 136,617

309,000

55,265 16,650 44.186 9,090,368 |

Anslagsbehovet för militära pensionsväsendet visar alltså en ökning från 15,190,823 kronor för budgetåret 1 9 2 5 — 1926 till 16,100,368 kronor för budgetåret 1926—1927 eller med i r u n t tal 910,000 kronor. Det är dock härvid att m ä r k a a t t anslagen för budgetåret 1925—1926 till arméns pensionskassas egen pensionering m. m., till pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar samt till pensionsförbättring åt viss personal vid armén och marinen med sannolikhet komma att visa en sammanlagd brist av omkring Pensionsutgifterna från nämnda anslag kunna dessutom, enligt vad förut angivits, beräknas komma att under budgetåret 1926—1927 normalt ökas med 325,000 kronor, vilket belopp i detta sammanhang bör minskas med den beräknade minskningen i anslaget till pensionsreglering för f. d. mili-

kr.

7,010,000

400,000: —

123 tära beställningshavare, 260,000 kronor, då den på budgetåret belöpande av föreliggande lagförslag oberoende kostnadsökningen för pensioner blir Den kostnadsökning, som betingas av lagförslaget, utgöres till en början av den ökning, som enligt vad nyss angivits beräknas inträda i följd av de ökade pensionsunderlagen • Medan för närvarande delägarnas pensionsavgifter och pensionsfondernas ränteavkastning, vilka belopp tillhopa utgöra omkring 650,000 kronor, omedelbart och helt och hållet användas för pensionskostnadernas bestridande, komma, sedan militära pensionsfonden bildats, nämnda avgifter och räntor att dit ingå. Då emellertid nämnda fond, på sätt förut nämnts, beräknas komma under det första året bidraga till pensionskostnaderna med 140,000 kronor, stannar den av nyssnämnda förhållande föranledda kostnadsökningen vid ett belopp av

kr-

65,000: —

»

25,000:-

»

510,000: —

Sammanlagda ökningen i anslagsbehovet blir följaktligen kr. 1,000,000: — Å andra sidan uppkommer emellertid en besparing med skillnaden mellan beloppen av de förvaltningskostnader, som utgått till de nuvarande pensionskassorna med tillhopa omkring 215,000 kronor, och de förvaltningskostnader, som föreslagits för änke- och pupillkassorna, i runt tal utgörande 125,000 kronor, eller med » 90,000: — Om man drager detta belopp från den nyss beräknade kostnadsökningen, 1,000,000 kronor, framträder den ovan angivna ökningen i anslagsbehovet

kr.

910,000: —

Kommittén anser sig i detta sammanhang böra framhålla, att någon ytterligare ökning av betydenhet i sammanlagda utgifterna för pensionering av f. d. militära beställningshavare ej i framtiden är att förvänta, så länge de av kommittén föreslagna pensioneringsgrunderna bestå oförändrade och ingen öknrng i personalstaterna vidtages. Den ökning i utgifter från anslaget till pensionering av militära beställningshavare, som ännu ett antal år kan förutsättas komma att äga rum, kommer nämligen i huvudsak att kompenseras dels av minskningen i utgifterna från anslaget till pensionsreglering för f. d. militära befattningshavare, dels av den ökning i bidraget från militära pensionsfonden, som årligen kan förväntas, till dess fonden nått sitt jämnviktsläge.

124¶IX. Kommitténs hemställan. Under åberopande av vad förut i detta betänkande anförts hemställer pensionskommittén : A. att Kungl. Maj:t måtte föreslå överstyrelserna för arméns pensionskassa och för flottans pensionskassa att medgiva, att — under förutsättning att riksdagen antager en lag angående rätt till tjänstepension för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag och i samband därmed beslutar, att genom arméns pensionskassa eller flottans pensionskassa utgående pensionsförmåner till kassornas delägare från och med nämnda lags ikraftträdande utbetalas från statsverket — nämnda kassor tillhöriga för delägarnas egen pensionering avsedda tillgångar må från nämnda tid överföras till en i lagen förutsatt militär pensionsfond, med iakttagande härvid dels att arméns nya änke- och pupillkassa må övertaga den arméns pensionskassa nu tillhöriga fastigheten nr 9, kvarteret Milon, med adress nr 5 vid övre Munkbron i Stockholm till ett pris av 80,000 kronor; dels att arméns nya änke- och pupillkassa och den för handhavandet av änkeoch pupillpensioneringen vid marinen bildade pensionskassan må utan ersättning övertaga de respektive arméns pensionskassa och flottans pensionskassas pensionsfond tillhöriga inventarier; samt dels att nyssnämnda änke- och pupillkassor må erhålla ett belopp motsvarande kapitalvärdet av nuvarande pensionsrätten för de befattningshavare vid de nuvarande pensionskassorna, vilka komma att övergå till tjänst vid änke- och pupillkassorna; B. att Kungl. Maj:t, under förutsättning att i A avsett medgivande lämnats av nämnda överstyrelser, måtte föreslå riksdagen: dels antaga det av kommittén upprättade förslag till lag angående rätt till tjänstepension för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen; dels besluta att pensioner, fyllnadspensioner och pensionsförbättringar, som i enlighet med grunderna för pensioneringen av arméns befäl och underbefäl med vederlikar den 22 juni 1877 (nr 22), grunderna för pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar den 24 november 1876 (nr 51), kungörelsen angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén den 20 augusti 1919 (nr 538), kungörelsen angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid marinen den 29 augusti 1919 (nr 569), kungörelsen angående pensionsförbättring för vissa f. d. beställningshavare vid armén och marinen den 9 juni 1922 (nr 335), kungörelsen med grunder för pensionsförbättring åt

125 officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén den 15 juni 1922 (nr 336) eller enligt särskilda beslut beviljats att utgå genom arméns pensionskassa eller flottans pensionskassa, skola från och med nämnda lags ikraftträdande utbetalas från anslaget till pensionering av militära beställningshavare; dels att — med uteslutande av följande på riksstatens elfte huvudtitel nu uppförda ordinarie anslag, nämligen ej mindre de under rubriken arméns pensionskassa upptagna anslagen: ersättning för mistade löneinnehållningar, ersättningför nådårs- och begravningshjälpsbesparingar och ersättning för inkomster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel, än även de under rubriken flottans pensionskassa uppförda anslagen: pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar och ersättning till pensionsfonden för minskade inkomster —• uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag till pensionering av militära beställningshavare med ett belopp av 6,910,000 kronor; dels uppföra på samma huvudtitel såväl ett ordinarie anslag till förvaltningsbidrag till arméns nya änke- och pupillkassa med 70,660 kronor, som ock ett ordinarie anslag till förvaltningsbidrag till en för handhavandet av pensioneringen av änkor och barn efter militära och civilmilitära beställningshavare vid marinen avsedd pensionskassa med 55,265 kronor; dels anvisa det anslag, som i anledning av statskontorets övertagande av bestyret med pensioneringen av militära beställningshavare må befinnas erforderligt till förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter; dels medgiva att kamreraren vid flottans pensionskassa A. B.. Lundgren och förste revisorn vid samma kassa M. A. Fondahn må från och med den 1 juli 1926 och intill dess de uppnå för dem stadgad pensionsålder överflyttas till allmänna indragningsstaten med åtnjutande av till dem nu utgående löneförmåner; dels, under förutsättning att assistenten vid flottans pensionskassa I. E. Rudberg erhåller anställning som övertalig tjänsteman vid den för handhavandet av pensioneringen av änkor och barn efter militära och civilmilitära beställningshavare vid marinen avsedda pensionskassa, såsom bidrag till förvaltningskostnaderna vid nämnda kassa för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 3,500 kronor; samt dels, under förutsättning att bokhållaren vid arméns pensionskassa G. A. Hansson ej överflyttas till annat ämbetsverk utan bibehålles som övertalig tjänsteman vid arméns nya änke- och pupillkassa, såsom bidrag till förvaltningskostnaderna vid nämnda kassa för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra anslag av 7,212 kronor; C. att Kungl. Maj:t måtte anbefalla: dels direktionen över arméns pensionskassa att uppgöra förslag till nytt reglemente för arméns nya änke- och pupillkassa i avseende på kassans styrelse och förvaltning under förutsättning att arméns pensionskassas bestyr med den

126 militära tjänstemannapensioneringen kommer att från och med den 1 juli 1926 upphöra, vilket förslag bör vara färdigt i så god tid, att det kan föreläggas överstyrelsen för arméns pensionskassa vid dess sammanträde för övervägande av under A härovan framlagda förslag; och dels direktionen över flottans pensionskassa att uppgöra förslag till nytt reglemente för en för ombesörjandet av pensioneringen av änkor och barn efter militära och civilmilitära beställningshavare vid marinen avsedd pensionskassa i avseende på kassans styrelse och förvaltning under förutsättning att flottans pensionskassas bestyr med den militära tjänstemannapensioneringen kominer att från och med den 1 juli 1926 upphöra, vilket förslag bör vara färdigt i så god tid, att det kan föreläggas fullmäktige i flottans pensionskassa vid deras sammanträde för övervägande av under A härovan framlagda förslag; D. att Kungl. Maj:t måtte förklara, att vad i författningar eller eljest är stadgat därom, att pensioneringen av flottans gemenskap skall ske genom flottans pensionskassa och om direktionens över flottans pensionskassas åligganden i fråga om denna pensionering skall från och med den 1 juli 1926 tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda förordnat avse den för ombesörjandet av pensioneringen av änkor och barn efter militära och civilmilitära beställningshavare vid marinen bildade pensionskassan.

127¶X. Författningsförslag. F ö r s l a g till lag angående rätt till tjänstepension för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén och marinen. (Militär

tjänstepensionslag.) 1 §•

1. För innehavare av sådan beställning på aktiv stat vid armén och marinen, som finnes upptagen i den vid denna lag fogade pensionstjänsteförteckningen, skola i fråga om rätt till tjänstepension samt skyldighet att avgå från tjänsten och att därefter under viss tid tillhöra vederbörlig reserv gälla de i denna lag givna bestämmelser. 2. Denna lag äger jämväl tillämpning på de beställningshavare över stat, som avses i 12 § 3 och 4 mom. 2 §• Tjänstepension tillkommer ej: a) den, som i andra fall än i 12 § 1 mom. b) och 4 mom. sägs, avgår från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i denna lag; b) den, som blivit avsatt eller på grund av tjänstefel skild från tjänsten; samt c) den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare. 3 §. 1. Vid beräkningen av tjänstepension skall gälla det tjänstepensionsunderlag, som finnes för beställningen angivet i pensionstjänsteförteckningen. 2. Nedflyttas beställning till lägre lönegrad och sänkes till följd härav det för beställningen dittills gällande tjänstepensionsunderlaget, skall den, som då innehar beställningen, likväl bibehållas vid det tjänstepensionsunderlag, som vid nedflyttningen var för honom gällande. 3. Den, som övergår från officers- eller underofficersbeställning till civilmilitär beställning eller tvärtom eller från underofficers- till officersbeställning, skall, därest tjänstepensionsunderlaget för den beställning som tillträdes understiger det tjänstepensionsunderlag, som vid övergången var för honom

128 gällande, bibehållas vid sistnämnda tjänstepensionsunderlag, intill dess han efter befordran erhåller högre sådant. 4 §. 1. Såsom bidrag till kostnaden för beredande av tjänstepension skall av den med beställning förenade avlöningen utgå pensionsavgift till belopp för år räknat, som finnes för beställningen angivet i pensionstjänsteförteckningen, dock att i de fall, som i 3 § 2 och 3 mom. äro sagda, pensionsavgiften skall utgå med det belopp, som svarar mot det för beställningshavaren gällande tjänstepensionsunderlaget. 2. Pensionsavgifterna överföras, på sätt Konungen föreskriver, till en fond för pensionering av militära beställningshavare (militära pensionsfonden). Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning meddelas av Konungen. 3. För tid, under vilken beställningshavare icke är berättigad att uppbära avlöning, skall ett belopp, motsvarande pensionsavgiften för samma tid, av beställningshavaren inbetalas till vederbörande kassaförvaltning, enligt de närmare föreskrifter, som av Konungen meddelas. 5 §. Därest beställningshavare upphör att innehav a beställning, som i denna lag avses, utan att för densamma komma i åtnjutande av tjänstepension samt i sammanhang därmed övergår till statstjänst, med vilken följer skyldighet att till annan pensionsfond än den militära pensionsfonden erlägga avgift för beredande av tjänstepension, skall kapitalvärdet av de pensionsavgifter, som för av honom innehavd beställning under hans tjänstetid influtit till sistnämnda fond, överföras till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår. 6 §.

Upphör beställningshavare i annat fall än i 5 § sägs att innehava beställning, på vilken denna lag äger tillämpning, utan att han därvid blir innehavare av beställning på reservstat, och är han ej berättigad till tjänstepension enligt denna lag, skall, vare sig han innehar annan statstjänst eller ej, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från den militära pensionsfonden till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de pensionsavgifter, som för av honom innehavd beställning under hans tjänstetid influtit till fonden, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i 5 § blivit tagna i anspråk. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från tjänsten icke är svensk medborgare. 7 §.

Fråga om rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension prövas av statskontoret, dock att sådan fråga prövas av Konungen be-

129 träffande beställningshavare, som, oaktat skyldighet för honom inträtt att avgå från tjänsten, ej söker avsked. 8 §. 1. Ansökning om tjänstepension skall ingivas, där fråga är om innehavare av direkt under Konungen lydande chefs- eller därmed jämförlig beställning, till statskontoret samt eljest till den myndighet, under vilken beställningshavaren lyder, skolande denna myndighet med eget utlåtande överlämna ansökningen till statskontoret. 2. Ansökning om pension skall vara åtföljd av: a) åldersbetyg för sökanden; b) styrkt uppgift å tiden för inträdet i statstjänst samt för erhållna befordringar, ävensom å av sökanden, utöver semester och därmed jämförlig ledighet, åtnjuten tjänstledighet med angivande av, där så kan ske, anledningen till ledigheten ; c) uppgift, huruvida sökanden, utom den beställning, för vilken pension sökes, tillika innehar annan statstjänst eller för sådan tjänst åtnjuter pension; samt d) därest pension sökes av anledning, som angives i 11 § 1 mom. b) eller c), intyg av vederbörande militärläkare eller, om sådan icke finnes, av annan legitimerad läkare angående sökandens otjänstbarhet samt i fall, som avses i 11 § 1 mom. b) (skada i tjänsten), tillika utredning om de närmare omständigheter, varunder skadan inträffat. 3. Ansökning om avsked må ej beviljas, innan sökandens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, blivit i vederbörlig ordning avgjord. 4. Föreligga sådana omständigheter, att beställningshavare enligt föreskrifterna i denna lag synes vara skyldig att avgå från sin beställning, och gör han icke själv ansökning om avsked, skall den myndighet, under vilken beställningshavaren lyder, anmäla förhållandet hos Konungen och därvid avgiva yttrande rörande den pension, som synes böra tillkomma beställningshavaren. 9 §. Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken beställningshavaren uppnår det antal levnadsår, som finnes för beställningen angivet i pensionstjänsteförteckningen. 10 §. 1. Tjänstår för erhållande av pension enligt denna lag beräknas för tid, under vilken beställningshavare efter fyllda aderton år innehaft beställning, på vilken denna lag äger tillämpning, varit surnumerär fänrik, underlöjtnant eller sergeant, 9—256542.

130 innehaft beställning såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren eller såsom marinläkare av 2. graden, varit fast anställd såsom manskap vid armén eller marinen, eller innehaft civil ordinarie eller extra ordinarie befattning i statens tjänst eller annan civil statsanställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid sådan tjänstårsberäkning skall avdrag göras dels för tid, varunder beställningshavare, utan att innehava annan statstjänst, haft avsked med tillstånd att kvarstå över stat, dock icke för tid, varunder sådan beställningshavare fullgjort tjänstgöring, dels ock för tid, omfattande minst femton dagar i följd, under vilken beställningshavaren åtnjutit tjänstledighet, dock icke för tid, varunder beställningshavaren utan att tjänstgöra i sin beställning ägt uppbära oavkortad avlöning eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, skada i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning, eller — beträffande tid, under vilken beställningshavaren må hava innehaft civil anställning i statens tjänst — för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring. 2. Beställningshavare, som från reservstat eller reserv övergått till beställning på aktiv stat, må av den tid, varunder han tillhört reservstaten eller reserven, såsom tjänstår för pension tillgodoräknas så stor del, som av Konungen i varje särskilt fall bestämmes. 3. Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen annorledes bestämmer, beställningshavare, som vid sådant övertagande övergått till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension efter prövning tillgodoräknas jämväl tid, varunder han innehaft fast anställning vid nämnda företag. 4. Efter prövning av Konungen i varje särskilt fall må beställningshavare kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. 5. I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin beställning innehar pension för annan statstjänst, må tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för sådan pension, ånyo tillgodoräknas endast i den mån vederbörande därunder fullgjort annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats. 11 §• 1. Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för beställningshavare: a) då han uppnått den för hans beställning stadgade pensionsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten avskeda, den myndigheten likväl obetaget att, då särskilda omständigheter därtill föranleda och därest vederbörande är fullt tjänstduglig, låta med avskedet tillsvidare anstå, dock icke i något fall sammanlagt mer än tre år;

131 b) då han träffats av skada eller olycksfall i tjänsten och till följd därav befinnes oförmögen för framtiden att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan tjänst vid försvarsväsendet; c) då han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga ur stånd för framtiden att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan tjänst vid försvarsväsendet. 2. Befinnes beställningshavare urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. b) eller c) sägs, må beställningshavaren, därest han uppnått en levnadsålder, som med högst fem år understiger den för hans beställning bestämda pensionsåldern, kunna av Konungen, på därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklaras skyldig att avgå från tjänsten. 12 §. 1. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension tillkommer: a) beställningshavare, för vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträtt enligt bestämmelsen i 11 § 1 mom. a), under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår; b) beställningshavare, vilken, innan skyldighet att avgå från innehavande beställning enligt bestämmelsen i 11 § 1 mom. a) inträtt, avgår efter att hava uppnått stadgad pensionsålder för förut av honom innehavd beställning, på vilken denna lag äger tillämpning, och kan räkna minst tio tjänstår; c) beställningshavare, som enligt bestämmelsen i 11 § 1 mom. b) är skyldig att avgå från tjänsten; d) beställningshavare, som enligt bestämmelsen i 11 § 1 mom. c) är skyldig att avgå från tjänsten; samt e) beställningshavare, som med tillämpning av bestämmelsen i 11 § 2 mom. förklarats vara skyldig att avgå från tjänsten. 2. Beställningshavare, vilken vid uppnåendet av pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår och alltså då icke är berättigad till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i 11 § 1 mom. a) tillätes kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde. 3. Därest beställningshavare blir innehavare av statstjänst, med vilken rätt till tjänstepension ej är förenad, och han därvid äger kvarstå i beställning över stat, äger han fortfarande den rätt till tjänstepension, som tillkommer innehavare av motsvarande beställning på aktiv stat. 4. Beställningshavare, vilken erhållit avsked med tillstånd att såsom lönlös kvarstå över stat, åtnjuter härunder enahanda rätt att komma i åtnjutande av

132 tjänstepension, som enligt 1 mom. tillkommer innehavare av motsvarande beställning på aktiv stat. 13 §. 1. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 12 § 1 mom. a), (ålderspension) bestämmes enligt följande grunder: a) Innehar beställningshavaren minst det antal tjänstår, som i pensionstjänsteförteckningen finnes för hans beställning angivet, utgår hel pension. Denna utgör samma belopp, som det för beställningshavaren vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, dock att för beställningshavare, som under kortare tid än tre år innehaft den beställning, från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall, därest sådan beställningshavare under någon del av nämnda tid, utan att tillika innehava beställning, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, varvid om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension för tjänsten. b) Uppgår antalet tjänstår icke till det, som enligt bestämmelserna i a) förutsattes för erhållande av hel tjänstepension, utgår avkortad tjänstepension till belopp, som utgör så stor del av hel pension, som motsvarar det mindre antalet tjänstår i förhållande till det antal tjänstår, som erfordras för bekommande av hel pension, med iakttagande att, därest vid sammanräkning av vederbörandes tjänstår del av fjärdedels år uppkommer, denna del räknas såsom full fjärdedel av år. 2. Ålderspension i fall, som i 12 § 1 mom. b) avses, bestämmes enligt de i 1 mom. här ovan angivna regler, med iakttagande att härvid skall läggas till grund det antal tjänstår och det tjänstepensionsunderlag, som gälla för den högsta av beställningshavaren förut innehavda beställning, vars föreskrivna pensionsålder av honom uppnåtts, samt att, därest han under de tre sista åren före avgången innehaft mer än en beställning, vars pensionsålder av honom uppnåtts, vid medeltalsberäkningens utförande skola medtagas de högsta tjänstepensionsunderlagen för dylik beställning, som under vart och ett av dessa år av honom innehafts. 14 §. Tjänstepension i fall, som avses i 12 § 1 mom. c), (invalidpension) utgår med det belopp, som motsvarar det för beställningshavaren vid tiden för skadan eller olycksfallet gällande tjänstepensionsunderlaget.

133 15 §. 1. Beloppet av tjänstepension, som avses i 12 § 1 mom. d), (sjukpension) bestämmes enligt de i 13 § 1 mom. angivna grunder; dock må sådan pension ej understiga sjuttiofem procent av hel pension och ej heller det belopp, som skulle tillkommit beställningshavaren, därest han inom samma lönegrad innehaft likartad tjänst, för vilken rätt till hel pension inträder vid ett lägre antal tjänstår, eller därest han kvarstått i av honom förut innehavd beställning. 2. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen, att tjänstepensionen icke må överstiga den pension, som beställningshavaren skulle hava erhållit, därest han med det för honom gällande pensionsunderlaget kvarstått i beställningen till den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträder. 16 §. Därest vid beräkning av tjänstepensions belopp detsamma finnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall pensionsbeloppet avrundas till närmast högre sålunda delbara tal. 17 §. Av tjänstepensions belopp skola två tredjedelar anses utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension. 18 §. Tjänstepension utgår, där ej annorlunda i denna lag stadgas, från och med dagen näst efter den, då avgång från beställningen äger rum, till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör. 19 §. 1. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott och verkställes av statskontoret. 2. Det anslag, från vilket pensionen utbetalts, skall från militära pensionsfonden erhålla gottgörelse med så stor del av kostnaden, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes kunna av fonden gäldas. Sådan beräkning skall äga rum minst en gång vart tionde år och verkställas enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. 20 §. 1. Den, som avgår från tjänsten med åtnjutande av ålderspension enligt 13 §, är skyldig inträda i vederbörande avdelning av arméns, respektive marinens reserver samt kvarstå i densamma intill 70 års ålder, om han blivit pensionsberättigad vid 65 år, intill 68 års ålder, om han blivit pensionsberättigad vid

134 63 år, och i annat fall intill fyllda 65 år samt att härunder, enligt vad av Konungen därom förordnas, tjänstgöra i krig eller då värnpliktiga inkallas fölrikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande av arméns, respektive marinens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld, eller, vad beträffar den som tillhör marinens reserv, vid större rustning för neutralitetsskydd. 2. Den, som enligt bestämmelserna i 1 mom. inkallas till tjänstgöring och härunder kommer i åtnjutande av särskild avlöning, är skyldig att helt eller delvis avstå tjänstepensionen, enligt vad därom kan vara bestämt.

21 §. Tjänstepension för beställningshavare, på vilken denna lag är tillämplig, må endast med de inskränkningar, som här nedan stadgas, åtnjutas samtidigt med lön, arvode eller pension för annan sådan beställning eller annan statstjänst, nämligen: a) den, som vid avgång från tjänsten innehar eller sedermera erhåller annan ordinarie statstjänst, må för den tid, lön eller arvode för sådan tjänst åtnjutes, uppbära allenast den del av tjänstepensionen, som anses såsom avgiftspension; dock må, där lönen eller arvodet understiger tjänstepensionen, utöver avgiftspensionen utgå så stort belopp av statspensionen, att pension och lön eller arvode tillsammans motsvara summan av tjänstepensionen och en tredjedel av lönen eller arvodet; b) den, som vid avgång från tjänsten redan åtnjuter eller samtidigt därmed erhåller pension för annan beställning, som avses i denna lag, må uppbära dels avgiftspension för båda tjänsterna, dels ock den av statspensionerna, som är större, eller, om båda statspensionerna äro lika, halva beloppet av vardera; c) den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter eller samtidigt eller sedermera erhåller pension för statstjänst, å vilken denna lag icke äger tillämpning, må för den tid, sådan pension åtnjutes, av tjänstepensionen enligt denna lag uppbära avgiftspensionen samt därutöver i förekommande fall så stort belopp av statspensionen, som må erfordras för att tjänstepensionen enligt denna lag jämte vad av den andra pensionen får vid sådan förening åtnjutas skall motsvara sammanlagda beloppet av den större pensionen och en tredjedel av den mindre eller, om båda pensionerna äro lika, den ena av dem, ökad med en tredjedel. Därest med tillämpning av de under a), b) och c) givna bestämmelserna sammanlagda beloppet av lönen eller arvodet och pensionen eller av pensionerna understiger femtusen kronor, skall avdrag å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att pensionen tillsammans med vad vederbörande åtnjuter i lön eller arvode eller annan pension icke må överstiga femtusen kronor.

135 22 §. Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag, tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt 6 § i denna lag eller däremot svarande stadganden i annan lag eller författning rörande pensionering av befattningshavare i statens tjänst, skall pensionen från pensionsförsäkringsfonden räknas såsom del av den honom enligt denna lag tillkommande tjänstepensionen, vilken alltså för den tid, pensionen från pensionsförsäkringsfonden åtnjutes, skall minskas med sistnämnda pensionsbelopp. 23 §. 1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en månad, eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt, må han under tiden åtnjuta allenast avgiftspensionen. Har pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter, som omförmäles i 2 kap. 19 § strafflagen, eller i stället för avsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast avgiftspensionen. 2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må statskontoret kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära statspensionen eller del därav, dock endast för den tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt. 24 §. Rätt till tjänstepension är förverkad, om pensionstagare under den tid, han har skyldighet att enligt 20 § kvarstå i vederbörlig avdelning av arméns eller marinens reserver, upphör att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt tillstånd ingår i främmande makts krigstjänst. 25 §. Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år, sedan det förfallit till betalning, är förverkat och tillfaller den militära pensionsfonden, dock med rätt för statskontoret att, på därom gjord framställning, medgiva beloppets utbetalning. 26 §. Från tillämpningen av denna lag må genom beslut av Konungen kunna undantagas beställningshavare, vilken vid statens övertagande av enskilt företag övergått till beställning, som avses i lagen; och skall i sammanhang med sådant beslut meddelas föreskrifter i fråga om pensionsavgift för den beställning, som av sådan beställningshavare innehaves.

136 27 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1926.

Övergångsbestämmelser. 1. Denna lag äger icke tillämpning på den, som före lagens ikraftträdande avgått med pension, samt ej heller på den, som tillhör äldre lönestat än den från och med den 1 januari 1922 gällande. 2. Pensionsavgift för i tjänst varande beställningshavare, som i 1 punkten avses, ävensom för den, som vid denna lags ikraftträdande är delägare i någondera av arméns pensionskassa eller flottans pensionskassa utan att innehava beställning, på vilken denna lag äger tillämpning, skall inlevereras till statskontoret för att tillföras den militära pensionsfonden. • Prövning av rätt för sådan beställningshavare att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension skall tillkomma statskontoret och skola härvid hittills gällande bestämmelser ligga till grund. 3. Därest vid tillämpning av de i 13 § angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag eller pension för tjänst, som av vederbörande innehafts, innan denna lag blev tillämplig på honom, skall så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag eller den pension, som vid vederbörandes pensionering gäller för samma eller närmast motsvarande tjänst. 4. Vid beräknande av tjänstår för erhållande av pension för den, som före denna lags ikraftträdande haft avsked med tillstånd att såsom lönlös kvarstå Över stat, skall avdrag ej göras för sådan tid, därest han erlagt pensionsavgifter, som enligt de för arméns pensionskassa, respektive flottans pensionskassa hittills i sådant avseende gällande bestämmelser berättigat honom att få tillgodoräkna den tid såsom tjänstår för pension. 5. Därest för beställningshavare skyldigheten att avgå med ålderspension inträder tidigare enligt bestämmelserna i denna lag än enligt hittills gällande bestämmelser varit för honom stadgat, må han, därest den dag, då han enligt hittills gällande bestämmelser är skyldig avgå, inträffar före den 1 juli 1928, kvarstå i tjänst till förstnämnda dag, men är han i annat fall skyldig avgå den 30 juni 1928 eller den senare dag, då han enligt bestämmelserna i denna lag blir skyldig avgå.

137¶Bilaga.

Pensionstjänsteförteckning, angivande de beställningar, å vilka militära tjänstepensionslagen äger tilllämpning, ävensom, för varje beställning, tjänstepensionsnnderlag, pensionsavgift, pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår.

t ä 1 1 n i n g.

hel Pensions- För Tjänstepension ålder. erforderpensions- Pensions underlag. avgift. Levnads- ligt antal tjänstår. Kronor. Kronor. år.

Armén. Officerare. Arméfördelningschef och likställd generalsperson . . Inspektören för kavalleriet Kommendanten i Boden Militärbefälhavaren på Gotland Överste Chefen för rikets allmänna kartverk Överstelöjtnant, chef för särskilt för sig bestående kår Överstelöjtnant vid intendenturkåren Överstelöjtnant, annan Chefen för krigshögskolan Chefen för krigsskolan Fälttygmästaren Chefen för skjutskolan för infanteriet och kavalleriet (förordnad) Major, chef för särskilt för sig bestående kår . . . . Major vid intendenturkåren . Major, annan Chefen för artilleristaben Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan Styresman vid artilleriets fabriker Tygmästare av 1. klassen Chefen för ridskolan (förordnad) Chefen för remonteringsstyrelsen (förordnad) . . . . Kapten vid intendenturkåren Kapten, annan Kyttmästare Tygmästare av 2. klassen

8,496

7,896

7,896

7,896

7,296

7,296

6,036

6,036

6,036

6,036

6,036

6,036

6,036

5,640

5,640

5,640

5,640

5,640

5,640

5,640

5,640

5,640

4,644

4,644

4,644

138¶PensionsTjänstePensions- ålder. pensionsavgift. underlag. Levnads Kronor. Kronor. år.

B e s t ä l l n i n g .

Löjtnant

3,036

50¶Underlöjtnant

1,800

60¶Fänrik

1,800

50¶Förvaltare vid intendenturkåren

3,000

63¶Redogöraren vid ridskolan

3,000

65¶Musikdirektör, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien

3,000

50¶Fanjunkare vid krigsskolan

2,604

63¶Fanjunkare, annan

2,604

50¶Styckjunkare

2,604

50¶Musikfanjunkare

2,604

50¶Musikstyckjunkare

2,604

50¶Tygunderofficer

2,604

60¶Sergeant

2,196

50¶Musiksergeant

2,196

50¶Generalfältläkaren

8,496

65¶Överfältläkaren

6,996

63 Fältläkare

6,360

60¶Regementsläkare

5,724

60¶Överläkare, tillika chefläkare, vid garnisonssjukhuset i Stockholm

5,724

63¶Bataljonsläkare

4,476

234¶Överläkare med bataljonsläkares lön vid garnisonssjukhuset i Stockholm

4,476

6,996

5,724

60¶Regementsveterinär

4,476

60¶Bataljons veterinär

3,924

65¶Tygingenjör

6,036

33¶Fabriksingenjör

6,036

33¶Öververkmästare

3,924

33¶Tygförvaltare av 1. klassen

3,684

33¶Underofficerare.

Fältläkarkåren.

Fältveterinärkåren. Överfältveterinären Fältveterinär

. . .

Förråds- och hantverksstaten.

139¶B e s t ä 11n i n

Fabriksförvaltare av 1. klassen . . Fortifikationskassör Departementsskrivare Besiktningsrustmästare Tygverkmästare Verkmästare av 1. klassen . . . . Tygförvaltare av 2. klassen . . . . Verkmästare av 2. klassen . . . . Tygskrivare Fabriksskrivare Tyghantverkare Gevärshantverkare Hantverkare Fortmaskinist Förrådsvaktmästare

hel Pensions- För Tjänstepension ålder. erforderpensions- Pensions underlag, avgift. Levnads- ligt antal tjänstår. år. Kronor. Kronor. 3,684

3,684

3,444

3,444

3,444

3,444

3,036

2,844

33 33

2,436

2,436

2,436

2,436

2,436

2,436

1,824

3,444

2,436

2,160

8,496

8,496

7,296

7,296

7,296

6,036

6,036

5,640

5,640

4,644

3,036

1,800

1,800

25¶Polispersonalen Poliskommissarie Polisöverkonstapel Poliskonstapel

. .

Marinen. Officerare. Flaggman Chefen för kustartilleriet . . . . Kommendör Chefen för sjökarteverket . . . . Överste Kommendörkapten av 1. graden . Överstelöjtnant Kommendörkapten av 2. graden Major Kapten Löjtnant Underlöjtnant Fänrik

140 Beställning.

Underofficerare. Musikdirektör, som avlagt musikdirektörsexamen vid musikaliska akademien Flaggunderofficer Underofficer av 1. graden Underofficer av 2. » Underofficer av 3. » Mariningenjörkåren. Marinöverdirektören (förordnad) Marindirektör av 1. graden Marindirektör av 2. > Mariningenjör av 1. » 1. löneklassen Mariningenjör av 1. > 2. » Mariningenjör av 2. > Specialingenjör av 1. graden Specialingenjör av 2. » Specialingenjör av 3. > Marinintendenturkåren. Marinöverintendenten Förste marinintendent av 1. löneklassen Förste marinintendent av 2. » Marinintendent av 1. graden Marinintendent av 2. > Marinunderintendent

För hel Tjänste- Pensions- Pensions- pension ålder. pensionserforderunderlag. avgift. Levnads ligt antal tjänstår. år. Kronor. Kronor.

3,000

2,604

2,604

2,196

1,836

7,896

6,996

6,360

6,036

5,076

4,476

6,360

6,036

6,076

7,296

6,036

5,640

4,644

3,036

1,800

65¶Marinläkarkåren. 7,296

6,360

5,076

5,076

2,844

2,436

2,160

30¶Kemist

6,036

30¶Andre kemist

4,476

30¶Marinöverläkaren Förste marinläkare Marinläkare av 1. graden, sjukhusläkare Marinläkare av 1. graden, annan Flottans poliskär. Överkonstapel, tillika poliskommissarie Överkonstapel, annan Konstapel Marinförvaltningen.

141¶Förslag: till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av militära tjänstepensionslagen. Pensionsavgifternas uppbörd och redovisning. 1§. Statskontoret åligger att på grundval av från arméförvaltningens civila departement och marinförvaltningen erhållna summariska uppgifter, som skola insändas till statskontoret vid varje budgetårs början före den 20 juli, för de beställningar, å vilka den militära tjänstepensionslagen äger tillämpning, före juli månads utgång från vederbörande riksstatstitel till den militära pensionsfonden omföra sammanlagda beloppet av de pensionsavgifter, som enligt nämnda lag skola för budgetåret utgå.

2§. I de fall, varom i 12 § 3 mom. militära tjänstepensionslagen sägs, verkställes uppbörd av pensionsavgift medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet avlöningsbelopp av så stor del av samma avgift, som belöper å den tid, för vilken avlöning utbetalas. Sålunda avdraget belopp skall tillgodoföras den militära pensionsfonden.

3§. Pensionsavgift, som av beställningshavare, vilken erhållit avsked med tillstånd att kvarstå över stat, skall erläggas enligt 4 § 3 mom. militära tjänstepensionslagen, inbetalas kvartalsvis till vederbörande kassaförvaltning, som har att omedelbart översända beloppet till statskontoret för att tillgodoföras den militära pensionsfonden. Pensionsavgift, som i annat fall än nyss nämnts skall erläggas enligt 4 § 3 mom. militära tjänstepensionslagen, skall, kvartalsvis inbetalas till vederbörande kassaförvaltning för att tillgodoföras vederbörligt avlöningsanslag. Där beställningshavare underlåter att inbetala sålunda förfallen pensionsavgift, må, om så erfordras, avgiften utan föregående dom eller utslag utmätas; och skall det åligga vederbörande kassaförvaltning att vidtaga de för avgiftens utbekommande nödiga åtgärder. 4 §. De närmare föreskrifter, som rörande pensionsavgifternas uppbörd och redovisning må befinnas erforderliga, meddelas av statskontoret.

142 Militära pensionsfonden. 5 §. Den militära pensionsfonden förvaltas av statskontoret; och åligger det statskontoret i sådant avseende: att göra fondens medel räntebärande i enlighet med de bestämmelser, som äro eller framdeles må varda stadgade för statskontorets fondförvaltning i allmänhet; att, sedan summan av de pensioner, som under nästföregående budgetår utbetalts från anslaget till pensionering av militära beställningshavare blivit känd, från pensionsfonden bereda gottgörelse åt nämnda anslag med belopp, som svarar mot fondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna; att från pensionsfonden utanordna dels vad enligt 5 § militära tjänstepensionslagen skall överföras till annan pensionsfond, dels vad enligt 6 § samma lag skall inbetalas till pensionsstyrelsen, dels ock vad jämlikt 25 § samma lag medgives till utbetalning; samt att pröva ansökning om återbekommande av erlagd pensionsavgift. 6 §.

Till grund för beräkningen av det i 5 och 6 §§ militära tjänstepensionslagen omförmälda kapitalvärde skall läggas en räntefot av fyra procent och senaste allmänna svenska dödlighetstabeller för män. Uträkningen verkställes genom statskontorets försorg. Bulla (Tjänstematrikel). 7 §.

Hos varje myndighet med beställningshavare, som avses i militära pensionslagen, skola för envar under myndigheten anställd beställningshavare, som nyss sagts, i rulla införas anteckningar om ålder, om tiden för första inträdet i statens tjänst och för vunnen, befordran, om de tider, under vilka han enligt förordnande uppehållit annan beställning, samt de tider, under vilka han icke tjänstgjort jämte anledningarna därtill. Den, som första gången tillträder beställning på aktiv stat, skall, ifall han förut varit anställd i statens tjänst, om denna sin tjänstgöring och tiden därför förete bevis för att i rullan antecknas. Då beställningshavare förflyttas till beställning, lydande under annan myndighet, skall den myndighet, under vilken beställningshavaren före förflyttningen lydde, låta tillställa den andra myndigheten utdrag ur rullan, i vad den rör sålunda förflyttad beställningshavare. Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1926.

143¶Bilaga. Utdrag ur protokoll, hållet vid 1921 års pensionskommittés manträde den 22 maj 1925.

Närvarande:

Kommitténs

ordförande samt herrar Anderson,

hufvud, friherre von Otter, Sidenbladh,

sam-

friherre Leijon-

Starbäck och

Thörnell.

Företogs till slutlig behandling och justering betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag och beslöt kommittén att med skrivelse överlämna detsamma till Kungl. Maj:t. I fråga om följande paragrafer av lagförslaget avgåvo ledamöter av kommittén särskilda yttranden: 1) angående 9 §: a) i fråga om de av kommittén för vissa beställningshavare vicl armén föreslagna pensionsåldrarna anförde herr Thörnell, med vilken herr Starbäck instämde: Mot kommitténs beslut att föreslå höjning av pensionsåldern för personalen vid förråds- och hantverksstaten utom fortmaskinister och förrådsvaktmästare från nuvarande 60 till 63 år får jag avgiva min reservation. I det av kommittén åberopade yttrandet den 8 mars 1922 har visserligen dåvarande chefen för generalstaben förklarat sig ej hava något att erinra mot en sådan höjning, men läget är nu ej detsamma som då. Det på grund av erfarenheterna från världskriget igångsatta förberedelsearbetet för att i möjligaste mån tillgodose krigsmaktens materielbehov under krig genom tillverkning inom landet (industriens mobilisering) och för att även i andra avseenden giva ersättningsväsendet under krig en effektiv organisation har efter 1922 ytterligare fortskridit, och behovet av pensionerad personal för dessa ändamål gör sig nu gällande med avsevärt större skärpa än då var fallet. En massa nytillverkningar måste vid mobilisering anordnas just på de områden, där ifrågavarande pensionerade personal är hemmastadd; särskilt ammunitionstillverkningen och apteringscentralerna behöva förses med personal med militär sakkunskap, som. knappast står"att få, om ej pensionerad personal finns att tillgå; civil personal saknar i regeln den erforderliga sakkunskapen. Redan nu torde man komma att vid mobilisering inkalla den pensionerade personalen, över vilken föres rulla, ehuru ännu ingen reserv blivit organiserad. Lika stort behov av fackutbildad personal uppstår vid mobilisering för uppsättande av ett stort antal ammunitions- och även materielförråd på olika ställen

144 i landet. Där behövas framförallt fackutbildade tygförvaltare och tygskrivare. Även vid nuvarande jämförelsevis låga pensionsålder torde brist föreligga. Generalfälttygmästaren har ock i skrivelse den 6 november 1924 hos Konungen gjort framställning om organiserande av den pensionerade personalen vid artilleriets fabriker och tygstater i en särskild reserv. Förslaget har beträffande den civilmilitära personalen av chefen för generalstaben tillstyrkts i skrivelse den 11 maj 1925. Det torde under sådana förhållanden vara olämpligt att höja förråds- och hantverkspersonalens pensionsålder. Likaså kan jag ej biträda kommitténs förslag att höja pensionsåldern för förvaltare vid intendenturkåren, och detta dels med hänsyn till mobiliseringsbehovet, dels med hänsyn till att sagda personal behöver större fysisk tjänstbarhet än som i allmänhet kan väntas efter fyllda 60 år. Skulle en kaderminskning i den riktning, Kungl. Maj :ts förslag till innevarande års riksdag angående ny härordning innebär, komma till utförande, ökas arméns behov av reservpersonal på alla områden väsentligen utöver det nuvarande. Varje åtgärd, som nedsätter tillgången å i reseiven krigstjänstskyldiga, blir då mycket betänklig, och måste jag därför under sagda förutsättning i försvarets intresse reservera mig mot samtliga de höjningar av pensionsåldern, som kommittén föreslagit för arméns personal. En sänkning av nuvarande pensionsåldrar kan däremot i flera fall bliva erforderlig, för att personalbehovet under krig skall kunna fyllas. b) beträffande för vissa officerare och underofficerare vid marinen föreslagen pensionsålder yttrade herr Andersson: Beträffande kommitténs förslag att sänka pensionsåldern från 55 till 50 år för dels officerare av kaptens- och lägre grad vid marinen, dels för underofficerare av andra och tredje graden vid samma vapenslag, har jag icke kunnat ansluta mig därtill, emedan en pensionsålder av 55 år ju hitintills gällt, och inga olägenheter därav påvisats. Då som skäl för sänkningen av pensionsåldern åberopats, att vid armén motsvarande ålder är bestämd till 50 år, tillåter jag mig framhålla, att denna pensionsålder av den personal det gäller torde betraktas vara väl låg, en uppfattning som jämväl kommittén på sätt och vis givit sin anslutning, när kommittén på sid. 39, andra stycket, talar om militärernas »nödtvungna avgång vid jämförelsevis tidig ålder». De skäl, som för arméns vidkommande åberopats för 50 levnadsår som pensionsålder, eller de höga kraven på andlig och fysisk spänstighet för vederbörande officerare och underofficerare, synas mig icke i samma utsträckning- äga giltighet vid marinen, och jag föreställer mig att, då respektive avgångsåldrar på sin tid bestämdes olika för armén och marinen, myndigheterna säkerligen sorgfälligt vägt skäl och motskäl, innan olikheten fastslogs. Några nya omständigheter ha mig veterligt ej heller anförts, som med särskild styrka motivera en så betydande sänkning som här ifrågasatts.

145 Skulle likställighet i detta avseende vara ur vissa synpunkter önskvärd, torde för övrigt förtjäna att övervägas, huruvida ej någon höjning av pensionsåldern för arméns vidkommande kunde vara befogad och detta särskilt, emedan därigenom de med kommitténs förslag förknippade ökade statsutgifterna skulle kunna undvikas. Till sist må framhållas, att redan med nu gällande pensionsålder de avgifter, som av beställningshavarne erläggas, icke förslå till täckande av mera än cirka 13 a 14 procent av pensionen, medan däremot för civila befattningshavare samma avgifter beräknas täcka 33 procent. c) beträffande viss del av motiveringen förenade sig friherre von Otter och herr Thörnell i följande uttalande: Kommittén har icke ansett sig böra föreslå begravningshjälp till pensionärs dödsbo, oaktat den finner det billigt, att »då numera enligt avlöningsreglementena för såväl civila som militära befattningshavare stärbhuset efter den som avlidit, under det han stod i tjänst, må åtnjuta begravningshjälp enligt vissa grunder», liknande förmån även tillkomme stärbhus efter pensionär (sid. 74). Motivet för kommitténs negativa ståndpunkt angives vara, att sådan förmån ej finnes upptagen i kommunikationsverkens pensionslag eller i förslaget till civil tjänstepensionslag. Vi kunna icke finna detta motiv bärande; fastmer synes det oss hava varit skäl, att kommittén i enlighet med sin uttalade uppfattning intagit förslag om begravningshjälp i den militära pensionslagen, och därvid framhållit, att motsvarande tillägg borde göras i övriga jämförbara pensionslagar. En särskild anledning att i denna lag intaga en sådan bestämmelse synes oss dessutom hava förelegat, då — såsom av kommittén även erinrats — stärbhuset efter delägare i arméns pensionskassa enligt nuvarande bestämmelser erhåller ett halvt års kassapension såsom begravningshjälp. 2) angående 21 och 22 §§: Friherre von Otter och herr Thörnell förenade sig i följande yttrande: Innebörden av 21 §, att vid förening av två pensioner eller av en lön och en pension sammanlagda beloppet icke får bliva större, än som motsvarar den större förmånen jämte en tredjedel av den mindre, kan visserligen utgöra en förbättring i förhållande till vad hittills varit stadgat beträffande förening av pension enligt civila tjänstepensionslagen med militär pension men kan innebära en försämring i fråga om förening av militär pension med civil lön och överensstämmer i huvudsak fortfarande med grundtanken i nuvarande bestämmelser. Mot dessa hava emellertid vid mer än ett tillfälle riktats allvarliga erinringar, och hava även, såsom av kommitténs betänkande synes, förslag framlagts, att föreskriften om minskning av pensionsbelopp vid förening med annan pension skulle borttagas. Då införandet av nya civila och militära pensionslagar nu ifrågasattes, hade därför en grundlig utredning av förevarande spörsmål, i överensstämmelse med vad av statskontoret i dess yttrande den 12 februari

146 1920 hemställdes, varit önskvärd. Någon sådan har emellertid ej av kommittén framlagts. Kommittén har överhuvud undvikit att ingå på spörsmålet, huruvida de omständigheter med avseende på bl. a. tjänstgörings-, avlönings- och pensions förhållanden, vilka voro rådande vid tidpunkten för statsmakternas beslut om fastställande av nu gällande föreskrifter om förening av pension för statstjänst med lön eller pension för annan statstjänst och som lågo till grund för dessa, fortfarande föreligga. Det är emellertid påtagligt, att förhållandena nu äro väsentligt olika mot dem, som ursprungligen framkallade angivna restriktioner i rätten att åtnjuta {'ull pension. Såvitt vi kunna finna av den av kommittén anförda historiken och av handlingar i övrigt, hänför sig lagstiftningen i ämnet ytterst till vissa beslut och uttalanden av riksdagen, nämligen dels tvenne beslut av 1856—1858 års riksdag, dels en skrivelse den 7 maj 1894 (nr 76). Riksdagen framställde vid dessa tillfällen anmärkningar mot förening av pension med lön för statstjänst eller pension från allmänna indragningsstaten. Vi få i anledning härav erinra, att vid nämnda tidpunkter pensionen alltid utgick till sitt hela belopp; begreppet avkortad pension var då ej infört. I avseende på beräkningen av tjänstår fanns ingen inskränkning, utan räknades den i militär tjänst tillbragta tiden befattningshavaren tillgodo såväl vid den militära pensionens bestämmande som då han tilldelades pension från allmänna indragningsstaten. Det förekom i mitten och senare hälften av 1800talet ganska ofta, att befattningar såsom postmästare, stationsinspektor, lantmätare m. m. innehades bredvid den ordinarie militärtjänsten. Det var ej heller ovanligt, att en militär vid sidan av sin militära tjänst eller efter inträdet i pensionsåldern bestridde en högre tjänst inom den civila statsförvaltningen, t, ex. såsom landshövding. Givetvis kunde detta leda till ganska höga pensionsförmåner, då en sådan person för erhållande av pension från allmänna indragningsstaten fick tillgodoräkna sig de militära tjänstår, som jämväl beräknats för den militära pensionen. Att det därför vid denna tidpunkt befanns lämpligt att göra inskränkning i rätten att förena militär pension med annan pension synes fullt förklarligt. Förhållandena i ovannämnda hänseenden äro emellertid numera ej desamma. Såväl enligt den civila pensionslagen och kommunikationsverkens pensionslag som enligt förslagen till nya civila och militära tjänstepensionslagar finnas bestämmelser om pensions avkortning med hänsyn till antalet tjänstår i förhållande till det för erhållande av hel pension fordrade antalet tjänstår; vidare är där föreskrivet, att tjänstår, som tagits i beräkning såsom tjänstår för en pension, ånyo få tillgodoräknas för en annan pension endast i den mån vederbörande därunder fullgjort annan tjänstgöring. Härigenom föreligger enligt vårt förmenande fullt tillräcklig garanti för att den minskning i pensionsbelopp, som kan anses vara rättvis och billig, skall komma till stånd.

147 Vi våga ej uttala oss om huruvida pensionen, på sätt centraliseringssakkunniga angivit, är att uppfatta som en uppskjuten lön för fullgjort arbete, eller om den, som statskontoret framhållit, snarare är att betrakta som en fortsatt avlöning, vilken är tillförsäkrad tjänstinnehavaren, om han kvarstår i tjänst till den ålder, som staten enligt gällande bestämmelser i varje fall begär. Vilkendera åsikten, som än är den riktiga, måste slutsatsen bliva, att pensionen är en förmån, som till visst belopp och enligt vissa grundel är tillförsäkrad innehavaren av en tjänst på grund av det arbete han under viss tidrymd utfört just i denna tjänst. Det torde böra beaktas, att det numera endast i vissa undantagsfall är enligt, avlöningsreglementena medgivet eller över huvud taget möjligt erhålla medgivande att förena två statstjänster. Exempelvis är emellertid tillåtet att, såsom kommittén erinrar, förena ordinarie militär beställning på aktiv stat med gymnastiklärarbefattning. Full lön utgår då samtidigt för bägge tjänsterna. Det torde böra förutsättas, att det i dylikt fall ansetts, att förening av tjänster kan ske, utan att endera tjänsten härav kommer att lida. Även om inan emellertid skulle tänka sig, att förening av två statstjänster med full lön kan komma att medgivas under förhållanden, då faktiskt den ena tjänsten lider intrång av den andra, kan sådant intrång omöjligen äga rum, sedan beställningshavaren pensionerats i den ena tjänsten och endast har att sköta den andra. Det torde då enligt vår uppfattning vara svårt att framdraga några skäl, varför pensioner för samtidigt innehavda statstjänster ej böra utan minskning få förenas. En statstjänsteman kan i allmänhet ej förväntas vara i stånd att av sin avlöning avsätta någon nämnvärd del för att bilda ett sparat kapital till ålderdomen. I stället har statstjänaren tillförsäkrats pension. Om staten emellertid under den ena eller andra förevändningen minskar pensionsförmånen för en tjänsteman, som till fullo utfört honom tillkommande åligganden, kunna vi ej finna annat, än att staten härigenom avhänder tjänstemannen det sparade kapital, som han på sin ålderdom haft full rätt att påräkna i form av pension, ett förfarande som knappast synes vara staten värdigt. Det bör härvid även tagas i beaktande, att ingen minskning i statspensionen kan förekomma, om statspensionären innehar anställning i enskild tjänst eller åtnjuter pension från ett enskilt företag. Det kan ej heller ligga i statens intresse att genom föreskrift om minskning av innehavd pensionsrätt avhålla f. d. statstjänstemän att söka sådan statsanställning, vartill de kunna vara kompetenta, eller att förmå dem att företrädesvis söka privat anställning. Bestämmelsen om minskning av pension vid förening med annan pension eller statstjänst är under nuvarande förhållanden för staten av ganska ringa betydelse i ekonomiskt hänseende. Så uppgår enligt från de militära pensionskassorna och statskontoret erhållna uppgifter hela antalet pensioner, för vilka ifrågavarande minskning äger rum, till ett 30-tal med en total pensionsminsk-

148 ning av i runt tal 40,000 kronor, vilket belopp har tendens att ytterligare minskas. För jämförelse må nämnas, att hela antalet pensionärer, som erhålla pension genom sagda institutioner, uppgår till omkring 4,800 med ett totalt pensionsbelopp av omkring 9 miljoner kronor. För den händelse nuvarande grander för erhållandet av pension från allmänna indragningsstaten skulle medgiva, att sådan pension utgår till sitt fulla belopp, då vederbörande innehar ett visst antal år i statens tjänst, oavsett om dessa redan tagits i betraktande vid beräknandet av en annan pensionsförmån, förefaller det oss, som om det vore i denna bestämmelse rättelse borde vidtagas för att förekomma, att sammanlagda beloppet av pensionsförmånerna i visst fall blir för stort, och ej genom att minska en, som torde böra förutsättas, enligt väl genomtänkta grander beräknad tjänstepension. Beträffande förening av militär pension ined lim eller pension för civil statsanställning tillkomma emellertid omständigheter, vilka låta, obilligheten i kommitténs principiella ställning till förening av pension med annan pension eller lön för statstjänst särskilt tydligt framstå. För militära och civilmilitära beställningshavare är pensionsåldern i genomsnitt väsentligt lägre än för några civila statstjänstemän, i det den för den ojämförligt största gruppen — kompaniofiicerare och underofficerare -— i allmänhet är bestämd till 50 år, för flertalet regementsofficerare till 55 år. Denna tidiga pensionsålder är betingad av ett direkt statsintresse, nämligen dels av hänsyn till militärtjänstens höga fordringar på fysisk spänstighet, dels av hänsyn till nödvändigheten att skaffa en befälsreserv för mobilisering eller krig. Ett stort antal, för att ej säga de flesta, militära beställningshavare få alltså i och med avskedstagandet sina inkomster avsevärt reducerade vid en tidpunkt, som för dem är särdeles brydsam, enär barnens uppfostran då i regel ej ar avslutad, utan tvärtom kräver de största ekonomiska uppoffringar. Den pension, som för en person vid 67 års ålder kan vara tillräcklig för ett nödtorftigt uppehälle, är på denna grund alldeles otillräcklig för en person vid en 10 ä 15 år lägre ålder. För de militära pensionärerna föreligger därför i högre grad än för civila pensionärer en bjudande nödvändighet att vid sidan av den militära pensionen söka sig andra inkomster. Det synes oss under sådana förhållanden hårt, att staten genom lagstiftningen skall lägga hinder i vägen för de militära pensionärerna att ernå det nödvändiga tillskottet till pensionen genom arbete i statens tjänst inom sådana områden, vartill deras militära utbildning gör dem särskilt kvalificerade, t. ex. såsom gymnastiklärare. Så kommer emellertid fortfarande att ske, därest § 21 erhåller föreslagen avfattning. Ytterligare bör beaktas, att de militära och civilmilitära beställningshavarna äro skyldiga att efter uppnådd pensionsålder intill i regel 65 år kvarstå i reserven med tjänstgöringsskyldighet, icke allenast vid mobilisering och i krig utan jämväl vid vissa tillfällen under fred, en skyldighet som under världs-

149 kriget på ett för mången pensionär kännbart sätt blev tagen i anspråk. Motsvarighet härtill saknas på det civila området. Intill utträdet ur reserven vid 65 a 70 års ålder är alltså den militära pensionen icke blott att betrakta såsom en pension i egentlig mening, utan i kanske lika hög grad såsom en ersättning för viss tjänstgöringsskyldighet. Denna ersättning, som är ställd i samband med tjänstgöringsskyldigheten, bör icke minskas på grand av förhållanden, som ej hava något att skaffa med sagda skyldighet. Med den uppfattning av pensionärens rätt till erhållande av pension, varåt vi i det föregående givit uttryck, är tydligt, att vi ej heller anse det berättigat alt fastställa ett visst maximibelopp, vartill summan av förenad lön och pension eller av två förenade pensioner får uppgå, utan att minskning i desamma skall äga rum. En sådan bestämmelse kommer dessutom självfallet att verka synnerligen ojämnt för olika lönegrader. För den händelse det emellertid, såsom kommittén synes anse, skulle finnas nödvändigt att fastställa ett sådant maximibelopp, bör enligt vår uppfattning till grand härför ligga en verklig utredning, huru detta belopp rimligen bör bestämmas. Kommittén har i detta avseende föreslagit samma belopp, som av Kungl. Maj:t föreslagits i proposition nr 153/1925 med förslag till ny civil tjäiistepensionslag. Någon redogörelse för huru nämnda belopp, 5,000 kronor, beräknats, föreligger ej i propositionen, utan sjmes detta vara helt godtyckligt bestämt. Skall ett maximibelopp bestämmas, synes detta med nuvarande penningvärde böra bestämmas ej oväsentligt högre. I varje fall synes med hänsyn till de ändrade förhållandena åtminstone ett belopp av 6,000 kronor kunna ifrågasättas. Ehuru den utredning av detta för de militära pensionärerna viktiga spörsmål, som vi här sökt verkställa, ej kunnat med oss till buds stående medel bliva fullständig, synes det dock uppenbart, att de av kommittén föreslagna bestämmelserna ej äro med rättvisa och billighet överensstämmande. Någon annan minskning i pensionsbelopp synes i stort sett ej befogad, än som betingas av det mindre antal tjänstår i den ena tjänsten, som i regel torde komma att innehavas av den, vilken blir berättigad till pension i två tjänster. Vi anse därför, att 21 $ i förslaget till militär tjänstepensionslag bör utgå. I enlighet med den uppfattning, varåt vi i det föregående givit uttryck, anse vi, att bestämmelserna i 22 § angående minskning av tjänstepensionen för den, som på grund av att kapitalvärdet av pensionsavgifter för honom i enlighet med 6 § av lagförslaget inbetalats till pensionsförsäkringsfonden är berättigad till pension från sagda fond, endast böra äga tillämpning i den mån tjänstepensionens belopp påverkats av att vederbörande fått såsom tjänstår för ifrågavarande pension tillgodoräkna sig samma tid, för vilken av honom erlagda pensionsavgifter överförts till pensionsförsäkringsfonden. Enligt kommitténs förslag kommer pensionären att kunna utan något vederlag gå helt förlustig även de pen-

150 sionsavgifter, vilka erlagts för tid, som han ej fått tillgodoräkna sig såsom tjänstår vid pensionens bestämmande. Detta synes oss obilligt och stridande mot den princip, som ligger till grund för 6 § av lagförslaget och motsvarande § i förslaget till civil tjänstepensionslag. Enligt protokollet Fr. von

Otter.

Statens offentliga utredningar 1925 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas hummer i ilen kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Vattenväscn.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Utkast till Undrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagornas förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Industri. Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m. [28] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepeusionslag. [24] Kommunalförvaltning.

Statens o c h kommunernas

Handel o c b sjöfart.

K o m ni un i kat i o n s v ä s e n flnansväsen.

Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 81. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindnstrien. [8] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [C] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivandc verkens förnyelsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. [10]

Bank-, kredit- ocb peimingväsen.

Försäkringsväsen.

Politi.

Betänkande med utredning och förslag angående socialförsäkringens organisation. [8] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21]

Socialpolitik. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. [11] Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [16]

K y r k o v ä s e n . Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning av vissa frågor rörande privatläroverken. [1]

Hälso- och sjukvård.

Försvarsväsen, Allmänt näringsväsen.

Underofficerssakknnnigas yttrande och förslag. [7]

Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens laudsbygdstaxor m. m. [18] Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. [19] Dol 2. [20]

Utrikes ärenden.

I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17]

Stockholm 1925. Kungl. Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.