Betänkande angående den kommunala skatteutjämningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

J

S T A T E N S OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 3 * FINANSDEPARTEMENTET

UTREDNING ANGÅENDE

DEN KOMMUNALA SKATTEUTJÄMNINGEN AV

CARL

W. U.

KUYLENSTIERNA

S T O C K H O L M 1 9

2 5

o **•*-

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e p r i v a t l ä r o v e r k e n . 16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. .Av A. Gjöres. 'fiden. (8), 168 s. F i . Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . 2. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- y- B e t ä n k a n d e rörande det s. k. Genéveprrotookoillet ant ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien gående avgörande på fredlig väg av imteirnatlionclla med särskild hänsyn till förhållandena före världstvister. Norstedt. 148 s. U. kriget. Av IIj. Heimburger. Marcus. 108 s. F i . B e t ä n k a n d e beträffande vatten taltsstyirelsienss lands3. Tull- och f r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- ! l ö - bygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bill. IK. t a n k a n d e n . 29. Den svenska s k o i n d u s t r i e n m e d [ -20. Utredning r ö r a n d e Hskerättsförhålllamdeeha vid särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 19rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s.. Miarc-us. J o . Av W. Smith. Tullberg. 104 s. F i . ! •i. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- I 21. Förslag till lag om försäkringsavtal m.. DU. N<orstedl. 388 s. J u . t a n k a n d e n . 30. Den svenska c e m e n t i n d u s t r i e n m e d ! särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e utlkasit tilll strafflag. .Speciella delen. 6. Av J. C. VV. Tlhywen. Lund. Av O. E d s t r ö m . Marcus. 48 s. F i . Berling. v i 249 s. J u . 5. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be t a n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien med 23, Förslag till lönereglering för landsfogdlar <ocln landsfiskaler ni. in. Marcus. 172 s. S. särskild hänsyn till förhållandena l ö r e v ä r l d s k r i g e t Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . 24. 1921 ars pensionskommittés betankandie. 4. Betänk a n d e med förslag till militär tjänsFepemsiionslag. 6. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- i M u n . 150 s. F ö . tänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlintrsindustri i Sverige. Av F. Hilgcrdt. Marcus. 125 s. F i . 2... Förslag till lag om d ö d a n d e av förkomuincni handling ni', m. Norstedt. 32 s. J u . 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag jämte p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda y t t r a n d e . Fählcrantz. 140 s. F ö . 8. B e t a n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij. 355 s. 275 s. F i . Fi. Betänkande och förslag rörande ändring; i sitraffflagens 9. Betänkande m e d förslag till g r u n d e r för avsättning b e s t ä m m e l s e r om preskription av stram. ILmncl, Bertill de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t ling. 57 s. J u . lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt Betankande med förslag lill m o t v e r k a n d e av arbetsför a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas ; - a l l m ä n n a arlnctem. Norlöshet genom a n o r d n a n d medel. Norstedt. 44 s. K. s. So . 10. Förslag till förordning a n g å e n d e statlig i n k o m s t sstedt. i e u i . 76 IU s. i N, ffie.Engoch förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. Studier r ö r a n d e industriell d e m o k r a t i Av, \L. Molin land. Tjeckoslovakien och Österrike. Fi. 11. Det svenska skogsbrukets förutsättningar och histooch 1\. Sohlman. Norstedt. 169 s. S. ria. Av N. Schager. Tiden. viij. 168 s. F i . Om vägbeskattningens o r d n a n d e . En mnde-rsoikning 12. Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, a n l e d n i n g av 1921 ars k o m m u n a l s k a t t e k omunitttés be viij, 309 s. F i . tMarcus ä n k a n d e 68 angående s. F i . den k o m m u n a l a li.esl<;atliiungcn 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e angående U t r e d n i n g a r och förs...., .... 0 lende inrät lamde rav fasta omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsförsöksgardar. Svanbäck. I l l s . J o . byrå in. m. Marcus. 110 s. K. d : orrganisu 14. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1-12. 19, 21-21. 2(i. 28 i 33. Betänkande och förslag angående ä n d r ael. Beckman. tion av vag- och vattenbygguadsväsen —35, 10 samt 48 och 49 §§ i kungl. stadgan »len T> 119 s. K. j u n i 1920 med vissa föreskrifter a n g å e n d e d o m - : sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 31. B e l ä n k a n d e ined förslag lill reviderad Ilag om arbetarskydd. S. 15. b e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t av statens byggbelarskvdd. Norstedt. Norsteai. (2). u), 118 n o ss.- •=••, n a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. w j . 35. U Utredning angående den k o m m u n a l a Skjatteeutjam527 s. 12 pl. K. niiigen \ \ C. W. U. Kuylenstierna. Marcus,. 1659s. F i .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:35

FINANSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

DEN KOMMUNALA SKATTE UTJÄMNINGEN AV CARL

W.

U.

KUYLENSTIERNA

STOCKHOLM 1925 ISAAC MARCUS'

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

«£& »o^

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Finansdepartementet.

Undertecknade — vilka torordnats att såsom sakkunniga biträda vid beredningen av frågan om den direkta beskattningen till stat och kommun m. m. (skatteberedningen) — få härmed vördsamt överlämna ett av undertecknad Kuylenstierna utarbetat betänkande angående den kommunala skatteutjämningen. Stockholm den 18 november 1925.

CARL AV. U. KUYLENSTIERNA.

HARALD WALLER.

ERLAND GEIJER.

Förord. I det anförande, varmed chefen för finansdepartementet motiverade 1920 års proposition med förslag till kommunalskattelag, gjordes gällande, att ett slutligt ordnande av skatteutjämningsfrågan icke kunde äga rum, innan sättet för fördelningen av utskylderna å medlemmarna inom en och samma kommun blivit bestämt. Först efter det en skattereglering genomförts kunde nämligen kommunernas verkliga skattebehov definitivt fastställas. De medel, som enligt förslaget skulle inflyta för skatteutjämningsändamål, måste därför tills vidare fördelas efter provisoriska grunder. Mot denna principiella utgångspunkt förspordes icke någon opposition från riksdagen. Den uppfattningen torde också fortfarande vara rådande, att skatteutjämningsfrågan i inskränkt mening — d. v. s. icke inbegripande sådana ämnen som exempelvis hela spörsmålet om den lämpligaste kommunala indelningen — är att fatta såsom sekundär i förhållande till den primära frågan, skatteregleringsfrågan. Vid dylikt förhållande kunde det måhända göras gällande, att med lösningen av skatteutjämningsfrågan borde tills vidare anstå, tills skatteregleringsproblemet vunnit sin lösning. Bland de anmärkningar, som av 1920 års riksdag framställdes mot det då föreliggande förslaget till kommunalskattelagstiftning var emellertid även den, att, under det frågan om anskaffning av medel till bekostande av en skatteutjämning förelåge, någon utjämningsplan ej blivit framlagd. Då emellertid trots detta 1920 års riksdag för skatteutjämningsändamål anvisade viss inkomstkälla, förutsattes det, att förslag till nya grunder för skatteutjämningen skulle framläggas följande år. De av 1921 års riksdag antagna bestämmelserna voro dock utformade efter provisoriska linjer. Även i det av 1921 års kommunalskattekommitté framlagda förslaget till kommunalskattelagstiftning är frågan om medelsanskaffning för skatteutjämningen reglerad. Vare sig detta förslag godtages eller man finner det lämpligare att i nämnda avseende slå in på någon annan väg, lärer det ej kunna frånkommas, att den riksdag, till vars prövning frågan om kommunalskattelagstiftningen framlägges, blir nödsakad att taga ställning även till frågan om sättet för anskaffande av medel till en skatteutjämning. Frågorna om medelsanskaffningen och om medlens fördelning i utjämningssyfte kunna emellertid tänkas äga det inbördes samband, att den ena ej kan lösas utan i samband med den andra — jag erinrar i dylikt avseende om det av landskamreraren Eiserman utarbetade, vid kommunalskattekommitténs förslag fogade utkast till utjämningsplan — om det ock ej är nödvändigt, att båda frågorna på detta sätt sammankopplas. Frågan, om det ena eller andra bör vara fallet, kan svårligen besvaras utan en något mera djupgående analys av skatteutjämningsfrågan. Denna analys bör givetvis företagas, innan definitiv ställning tages till någondera av utjämningsspörsmålets båda huvudfrågor, och alltså innan skatteregleringsfrågan bringas till slutlig lösning.

6 En särskild anledning att nu upptaga frågan om skatteutjämningen i föreligger också i 1924 års riksdags skrivelse n r 93, däri begärts skyndsamt utredning av frågan, i vad man städerna borde erhålla del av skatteutjjämningen. Frånsett de nu anförda skälen för skatteutjämningsfrågans upptagfande föreligger anledning att draga lärdomar av de erfarenheter, som unde3r de senaste åren vunnits angående detta spörsmål. Ty med varje år, som {gått, hava de svagheter, som vidlåda det nuvarande systemet, blivit mera skönjbara. Utredningar i det föreliggande ämnet hava bedrivits inom finansdepartementets skatteberedning. Resultatet föreligger i detta betänkande. För utarbetande av den historiska redogörelsen har jag åtnjutit biträde av cd. v. amanuensen i finansdepartementet jur. kand. R. Ljungwaldh. Den statisttiska utredningen har i huvudsak utförts av amanuensen i Stockholms stads statistiska kontor, fil. kand. O. Olinder, vilken jämväl författat den vidl betänkandet fogade redogörelsen angående nämnda utredning. Det statisttiska materialet angående skattetyngda städer har ställts till förfogande av Svemska stadsförbundet. Stockholm den 18 november 1925. Carl W. U.

Kuylenstiernia.

Förslag till förordning angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner. Härigenom förordnas som följer:

Ii Kommunområde, som är av skatt synnerligt betungat, må kunna under de villkor och i den utsträckning, h ä r nedan stadgas, efter därom hos Kungl. Maj:t av vederbörande kommun, församling eller skoldistrikt gjord ansökning erhålla understöd av för ändamålet avsedda medel. 2 §. 1 mom. F ö r a t t understöd skall kunna erhållas, erfordras: a) att den kommunalskatt, den landstingsskatt och den vägskatt, som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt ävensom landsting och väghållningsdistrikt under det löpande året beslutat till uttaxering, skola tillhopa hava föranlett så högt skattetryck, att detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger tio kronor för etthundra kronor beskattningsbar inkomst, varjämte det skattetryck, som, på enahanda sätt beräknat, föranletts a v de under det löpande och de två nästföregående åren beslutade uttaxeringar, s k a l l i medeltal för dessa t r e å r likaledes överstiga tio kronor för etth u n d r a kronor beskattningsbar inkomst; samt b) att de utgifter för kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårdsoch barnavårdsväsen, för vilkas bestridande uttaxering beslutats under det löpande året, skola motsvara ett skattetryck av mer än fem kronor 50 öre för etthundra kronor beskattningsbar inkomst. 2 mom. Undantagsvis må understöd kunna erhållas av kommunområde, som uppfyller enbart de i 1 mom. a) här ovan angivna betingelser, därest för kommunområdets vidkommande ett v a r a k t i g t synnerligt högt skattetryck föranletts därav, att den beskattningsbara inkomsten är väsentligt lägre än i a n d r a liknande kommunområden, eller därav, att de ekonomiska förhållandena i kommunområdet i allmänhet på senare tid undergått en avsevärd försämring. 3 §. Vid beräkning av det i 2 § 1 mom. a) angivna skattetryck skall iakttagas följande: a) Kommunalskatten upptages till det belopp, som uttaxerats för etthundra kronor beskattningsbar inkomst, med de jämkningar, som kunna föranledas av föreskrifterna under b)—d) h ä r nedan, medan landstingsskatten upptages till det för e t t h u n d r a kronor beskattningsbar inkomst ut-

8 taxerade beloppet och vägskatten till tre och en tredjedel gånger det belopp, som uttaxerats för varje mot inkomst svarande vägfyrk. b) H a r vederbörande kommun, församling eller skoldistrikt icke elller endast delvis begagnat dem tillkommande r ä t t a t t såsom tillskott till ttäckande av utgifter använda skogsaccis- eller skogsskattemedel, eller har för sådant ändamål icke använts därför eljest tillgängliga inkomster, sktall endast den uttaxering tagas i beräkning, som skulle erfordrats, därrest nämnda tillgångar kommit till dylik användning. c) I n g å r bland kommunens utgifter ränta eller amortering å lån för a n n a t ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds-, barnavårds- eller sumdhetsväsen, skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle h a v a erfordrats, därest r ä n t a n eller amorteringen icke medräknats vid u t t a x e r i n gens bestämmande. d) H a r bland kommunens, församlingens eller skoldistriktets i n k o m s t e r ingått understöd enligt denna förordning, skall uttaxeringen beräknas så, som om även understödets belopp blivit uttaxerat. 4 §.

1 mom. Understöd, som i 2 § 1 mom. avses, m å icke i något fall uttgå med högre belopp än som erfordras för att skattetrycket må kunna, till eden del det föranletts av de under det löpande året beslutade utgifter för krommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, medbringas så mycket, a t t skattetrycket för angivna ändamål, beräknat för etthundra kronor beskattningsbar inkomst, kommer a t t utgöra det i 2 § 1 mom. b) angivna belopp av fem kronor 50 öre. Med iakttagande av vad nu stadgats, skall angående tilldelning av mnderstöd, som nu avses, gälla följande: a) Understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) h ä r nedlan a n n a t föranleda, med det belopp, som erfordras för a t t skattetrycket, (ber ä k n a t för etthundra kronor beskattningsbar inkomst, m å k u n n a lätttas med 30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor, 40 » » » » » » 12 » » 14 » och 50 » » » » » » 14 kronor. b) K a n det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats däivav, att fastigheterna inom kommunområdet taxerats förhållandevis lägre äll vad inom riket i allmänhet i sådant hänseende gäller, eller att v e d e r b ö rande kommun, församling eller skoldistrikt under det löpande å r e t elller något a v de två nästföregående åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade, eller Ibeslutat uttaxering för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållniing i stället bort bestridas med lånemedel eller eljest annorledes än med mttaxerade medel, eller finner Kungl. Maj:t eljest särskilda skäl därtill föranleda, må ansökan om understöd avslås eller ock understödet nedsättas ttill lägre belopp än i a) sägs. c) P å Kungl. Maj:t ankommer att, d ä r särskilda skäl därtill äro, mied den begränsning, varom stadgas i 3 mom. h ä r nedan, bevilja högre undterstöd än i a) sägs. d) Vid bestämmande av understöds belopp skall i förekommande frail hänsyn tagas till kommuns, församlings eller skoldistrikts beredvillighiet

9 att m e d v e r k a till ä n d r i n g i kommunal eller ecklesiastik indelning eller till bildande av kommunal- eller fattigvårdsförbund med syfte a t t vinna m i n s k n i n g i utgifterna. 2 mom. Understöd, som avses i 2 § 2 mom., bestämmas, under iakttagande av vad som stadgas i 3 mom. här nedan, till sitt belopp av Kungl. Maj:t. 3 mom. Det belopp, varmed understöd, som avses i denna förordning, överstiga de enligt 1 mom. a) och b) beräknade belopp, må för varje å r s a m m a n l a g t icke uppgå till mer än tre miljoner kronor. 5 §. Beslut om beviljande av understöd, varom i denna förordning ä r fråga, meddelas av K u n g l . Maj:t efter förslag av en särskild nämnd, vilken, jämte föredragande, av Kungl. Maj:t för ändamålet förordnas. E r s ä t t n i n g åt nämnden bestämmes av Kungl. Maj:t.

6 i Beviljat understöd skall tillfalla vederbörande kommun, församling eller skoldistrikt och beräknas såsom inkomst i inkomst- och utgiftsstaten för året näst efter det, då understödet beviljats. Avser understödet kommunområde, som ej) utgör vare sig egen kommun, egen församling eller eget skoldistrikt, förordnar Kungl. Maj:t, h u r u understödet skall komma vederbörande skattskyldiga till godo. 7§. Erhåller kommunområde understöd enligt denna förordning, åligger det den kommun, den församling och det skoldistrikt, som sammanfaller med kommunområdet eller v a r a v kommunområdet utgör en del, a t t u p p r ä t t a sina räkenskaper i anslutning till särskilda av Kungl. Maj:t fastställda formulär; a t t på anfordran u t a n dröjsmål till finansdepartementet insända u t d r a g av räkenskaperna för det år, på grund av vars utgifts- och inkomststater understödet beräknats, ävensom av övriga handlingar, som kunna tjäna till att bedöma kommunens, församlingens eller skoldistriktets ekonomiska ställning, och a t t i övrigt tillhandagå med upplysningar; samt att alltid hålla sina handlingar tillgängliga för den granskning, som från statens sida må ifrågakomma. 8 §.. Vad i denna förordning stadgats om kommun- och kommunalskatt gäller i förekommande fall jämväl municipalsamhälle och municipalskatt.

MOTIV. Skatteutjämningsfrågan intill nuvarande tidpunkt. K o m m u n e r n a s finanser. Historisk utveckling.

De kommunala och de statliga skatterna i vårt land skilde sig till en början oväsentligt från varandra. Båda slagen av skatter utgjordes till den största delen genom besvär samt därutöver genom personliga skatter i varor eller penningar. Såsom de första egentliga kommunalskatterna torde de mångahanda avgifterna till kyrkan få anses. I övrigt förekommo till en början endast vissa till kommunala besvär hänförliga åligganden såsom vagoch brobyggnadsskyldighet, skallgångsplikt m. m. I flera avseenden, t. ex. beträffande skjutsningsbesväret, var gränsen mellan statligt och kommunalt besvär svävande. Vad som huvudsakligast kännetecknade den äldre kommunala beskattningen var, att de kommunala bördorna voro bestämda såväl till arten som till grunden samt i allmänhet även till beloppet. Någon beskattningsrätt utöver de särskilda bestämda skatterna, vilka samtliga voro i lag föreskrivna, förefanns i princip icke för kommunerna. Naturligtvis stod det dem öppet att genom enhällig överenskommelse uttaga medel för olika ändamål av sina medlemmar; någon rätt för de kommunala organen att med bindande verkan besluta om dylikt fanns emellertid icke. För den äldre kommunala beskattningen gällde den s. k. specialitetsgrundsatsen, d. v. s. för varje lagbestämt ändamål utgick en viss skatt eller utgjordes ett visst besvär — i regel efter sin särskilda grund. Någon gemensam skatt för ett flertal olika ändamål förekom sålunda icke. Den nu skildrade karaktären bibehöll den kommunala beskattningen ända in emot mitten av 1800-talet. De första stegen till ordnandet av ett självständigt kommunalt beskattningssystem efter friare linjer togos genom förordningen den 29 augusti 1843 om socknestämmor i riket, vilken medgav sockenstämma rätt att för vissa uppräknade, icke i lag särskilt påbjudna ändamål pålägga kommunens medlemmar avgifter. Det fullständiga konstituerandet' av kommunernas självständiga beskattningsrätt genom för medlemmarna bindande beslut av de kommunala organen för tillgodoseende av de inom kommunen boendes gemensamma intressen skedde genom 1862 års kommunalförfattningar, vilka, med undantag för förordningen om landsting, vilken ersatts med lagen den 20 juni 1924 om landsting, ännu äro gällande. Enligt dessa författningar, sådan deras lydelse numera blivit, utgör varje socken på landet och varje stad för sig en särskild kommun, vilken äger att själv genom sina representativa organ vårda sina gemensamma ordningsoch hushållningsangelägenheter samt till bestridande av utgifterna för kommunens gemensamma gagn eller särskilda dess behov beskatta sina medlemmar (kommunalutskylder i inskränkt bemärkelse). Likaså äger varje kyrkoförsamling att besluta angående vården av kyrkans, folkskolans och fortsättningsskolans m. fl. angelägenheter, och erforderliga medel uttaga:s på

LI samma sätt som kommunalutskylderna i allmänhet. Slutligen utgör varje län ett landstingsområde (Kalmar län två), beträffande vars gemensamma angelägenheter, i den mån de avse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, hälso- och sjukvård, undervisning, allmän ordning och säkerhet m . m., landstinget äger att besluta. De för beslutens verkställande erforderliga medlen utdebiteras på de landstingsområdet tillhörande skattskyldiga efter i allmänhet enahanda grunder som kommunalutskylderna. Det ovan skildrade äldre beskattningssystemet medförde från den enskildes synpunkt sett åtminstone den fördelen, att — även om skattebördorna kunde träffa skäligen ojämnt för de olika beskattningsobjekten — någon egentlig ojämnhet kommunerna emellan beträffande utlagornas storlek icke behövde förekomma. Genom det nya systemet med kommunal självstyrelse och självbeskattning, ävensom genom de på grund av den samhälleliga utvecklingen under senare tid alltjämt stegrade sociala kraven på verksamhet från kommunernas sida, h a r i detta avseende en förändring kommit att inträffa. Redan i slutet av 1800-talet började denna begynnande ojämnhet i den kommunala beskattningen att göra sig märkbar, i det att i vissa kommuner kommunalskatterna uppgingo till för den enskilde avsevärt högre belopp, än vad genomsnittligt i riket var förhållandet. Som en allmängiltig regel beträffande kommunalskatterna har det framgått, att de kommunala utgifterna stegrats hastigare än tillgången på beskattningsföremål inom kommunerna; skillnaden i tillväxt hos dessa båda faktorer har emellertid visat sig vara avsevärt olika inom skilda kommuner. Under det att sålunda kommuner med livligt framåtgående verksamhet och i samband härmed ökade ekonomiska resurser funnit sig tämligen väl kunna fylla tidens alltjämt stegrade krav beträffande t. ex. sådana kommunala institutioner som folkskola och fattigvård, har det för andra kommuner, vilka av en eller annan orsak — avskilt läge, brist på ändamålsenliga kommunikationer,' emigration o. dyl. — blivit efter de andra i utvecklingen, mött svårigheter att utan den enskildes avsevärda betungande tillgodose de växande anspråken på kommunal verksamhet. Kommunernas uppgifter.

De kommuner, som avhandlas i kommunalförfattningarna, äro den borgerliga primärkommunen och den kyrkliga kommunen ävensom landstingskommunen. Dessa äro emellertid ej de enda kommunerna med beskattningsrätt. Dylik tillkommer nämligen även specialkommuner med särskilda kommunala uppgifter. Fördelningen av de olika kommunala uppgifterna mellan skilda slag av kommuner kan i stort sett sägas vara resultatet av en historisk utveckling. I allmänhet har den väl föranletts av lokala skäl, men även lämplighetshänsyn av andra slag lära ha medverkat. Sålunda fordras t. ex. en skola för ett relativt litet område, bestämt av den längsta rimliga vägen för skolbarnen. Motsvarande synpunkter inverka ej i samma grad beträffande anstalter för fattigvård eller sjukvård; i den mån anstalter av dylik art, såsom t. ex. sjukstuga o. dyl., skola kunna ändamålsenligt ordnas, fordras i själva verket oftast sammanslutning av ett större antal primärkommuner. I många avseenden har staten ålagt kommuner av olika slag att handha olika uppgifter. Bland de skyldigheter, som sålunda enligt gällande författningar ingå i kommunernas åligganden, må här omnämnas följande, vilka dock ej innebära en fullständig uppräkning.

12 Primärkommunerna åligger exempelvis: att bygga och underhålla kyrka samt avlöna präst, klockare m. m. (kyrkolagen); att bygga och underiålla folkskolor m. m. samt avlöna folkskollärare (stadgan den 26 september 1921, nr 604, angående folkundervisningen i riket); att meddela fattigvård (lagen den 14 juni 1918, nr 422, om fattigvården) och barnavård (lagen den 6 juni 1924, nr 361, om samhällets barnavård); att bekosta polisväsendet (lager den 6 juni 1925, nr 170, om polisväsendet i riket); att bekosta avlöning åt distriktsbarnmorskor (lagen den 28 mars 1919, nr 138, om anställande av distriktsbarnmorskor m. m.). Landstingen och städer, som ej deltaga i landsting, .^kola svara för epidemiers förebyggande och spridning (epidemilagen den 19 juni 1919, nr 443); landstingsvis skall även skjutshållningen försiggå (stalgan den 22 juni 1911, nr 63, om sk juts väsendet). Vägdistrikten åligger slutigen byggande och underhållande av vägar (lagen den 23 oktober 1891, n? 68, angående väghållningsbesvärets utgörande på landet). Kommunernas inkomster.

För täckandet av sina utgifter äro kommunerna icke uteslutande hänvisade till utdebitering å sina medlemmar. Till kommunernas kassor inflyta medel dels genom de s. k. speciella kommunala skatterna, dels genom de speciella statsbidragen. Dessutom åtnjuta kommunerna inkomster av ännu andra slag, från kommunala affärsverk, av fonder o. dyl. De viktigaste speciella kommunala skatterna äro hundskatt, bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, nöjesskatt, folkskoleavgift, sjukvårdsavgift och skogsaccis. Någon närmare redogörelse för dessa torde här ej erfordras. De s. k. speciella statsbidragen leda sitt ursprung ur det redan förut omnämnda förhållandet, att de kommunala utgifterna visat sig växa hastigare än de kommunala beskattningsföremålen. I den mån det ökade kommunala skattetrycket kunde tillskrivas kostnaderna för de lagbestämda kommunala uppgifterna, uppkom tidigt frågan om statens ställning till detsamma. Redan i samband med tillkomsten av 1842 års folkskolestadga, som föreskrev inrättandet av en skola inom varje församling, yttrade Kungl. Maj:t, att man svårligen kunde ålägga församlingarna denna förpliktelse, därest man ej samtidigt utlovade ekonomiskt bistånd från statens sida i sådana fall, där fattigdom i högre grad försvårade förpliktelsens fullgörande. I samma ämne yttrade 1856—58 års riksdag, som funnit det önskvärt att för tillgodoseendet av kravet på bättre lärarekrafter för folkskolan förordna om höjning av lärarelönerna, att kostnaden för denna höjning icke komme staten vid, då folkskolan vore en kommunal inrättning, men att staten, som kallat denna undervisningsform till liv, likväl icke borde undandraga sig att göra vissa uppoffringar för dess vidare utveckling. Så småningom trängde den åsikten igenom, att staten vore skyldig att i viss mån bidraga till kostnaden för sådana kommunala uppgifter, som tillika utgjorde statsändamål (som den ständigt återkommande frasen lydde), och resultatet härav, liksom kanske i lika hög grad av statens eller det allmännas krav på att de av staten föreskrivna kommunala inrättningarna — i främsta rummet fattigvård, skolväsen och vägunderhåll — bragtes upp på ett plan, som för varje särskild tidsperiod kunde anses motsvara skälig minimistandard, har blivit, att med varje statligt förpliktande till kommunal verksamhet i allmänhet också blivit knuten en rätt för vederbörande kommun att under villkor av tillfredsställande anordningar erhålla visst bidrag (ej understöd) av staten.

13 För närvarande utgå till de ovan uppräknade av staten föreskrivna kommunala ändamålen bidrag från det allmänna efter nedanstående grunder. Vad angår prästlön, skall utgiften för densamma i första hand täckas genom en utdebitering av 3 öre för varje 10-tal kronor inkomst hos de skattskyldiga, därefter genom avkomster från löneboställen, vissa övriga till prästlön anslagna medel samt skogsförsäljningsmedel från boställena samt slutligen genom en ytterligare utdebitering i församlingen, dock ej större, än att den sammanlagda utdebiteringen för detta ändamål uppgår till 6 öre för 10 kronor inkomst. Därest nu angivna inkomster visa sig otillräckliga, erhålles från kyrkofonden bedrag motsvarande underskottet. (Lag den 9 december 1910, n r 141, om reglering av prästerskapets avlöning.) Till löner för lärare vid folk- och småskolor utgår statsbidrag sålunda, att staten betalar B/10 av minimilönen till lärare och lärarinnor vid folkoch småskolor, dock att det belopp, varmed manlig lärares minimilön överstiger lärarinnas, skall i dess helhet utgå av statsmedel. Av statsmedel utgå även alla minimiålderstillägg. (Kungörelse den 16 september 1918, nr 760.) Förutom statsbidragen till den egentliga obligatoriska folkskoleundervisningen utgå ett flertal andra bidrag till folkundervisningen, såsom till fortsättnings- och ersättningsskolor, till högre folkskolor, till kommunala mellanskolor, till slöjd i folkskolan, till folkhögskolor samt till den lägre yrkesundervisningen. Till fattigvården utgå statsbidrag i form av ersättning för visst underhåll, som fattigvårdssamhälle lämnat utländsk medborgare, den, vars hemortsrätt ej kunnat utrönas, i vissa fall den, som under längre tid vistats utom det fattigvårdssamhälle, där han har hemortsrätt, ävensom nödställd person, hemsänd från utlandet. I fråga om barnavård gälla beträffande kommuns rätt till ersättning av staten i stort sett enahanda bestämmelser som i fråga om fattigvårdssamhälles rätt till ersättning för fattigvård. Ersättning för fattigvård och barnavård, som fattigvårdssamhälle resp. kommun i vissa fall erhåller av landsting, skall i det följande avhandlas. Till polisväsendet utgår bidrag efter grunder, som finnas fastställda i lagen om polisväsendet i riket. Till distriktsbarnmorskas avlöning bidrager staten med ett årligt belopp av 200 kronor till varje sådan befattningshavare ävensom med kostnaden för ålderstillägg. Till anordnande av epidemisjukhus ävensom till sjukhusens drift lämnas statsbidrag enligt kungörelser den 7 december 1920 (nr 667 och 668). Till skjutsväsendet bidrager staten sålunda, att, där skjutshållningsentreprenaden är förbunden med rätt till bidrag från distriktet, hälften av detta bidrag erlägges av staten, om bidragets belopp ej överstiger bevillningen för fast egendom samt för inkomst av fast egendom, kapital eller arbete inom distriktet. Är bidraget större, utgår av den överskjutande delen 2/a i statsbidrag och allenast 1 / s ankommer på distriktet. Till vägväsendet bidrager staten dels vid väganläggning med högst 2/a av planlagd kostnad, dels ock vid vägunderhållet med "/,„ av kostnaden. Dessutom meddelas understöd åt särskilt betungade väghållningsdistrikt, varjämte staten beträffande s. k. ödebygdsvägar påtager sig hela eller större delen av anläggningskostnaden. För övrigt utgå till olika kommunala ändamål statsbidrag, för vilka så att säga automatiskt verkande föreskrifter i regel ej finnas fastställda. För vissa uppgifter, som huvudsakligen bero på frivilligt åtagande av vederbörande kom-

14 muner (ev. landsting), utgå dock bidrag, vilka även bestämts efter autoimatiskt verkande grunder. Så är förhållandet med statsbidrag till anställande av distriktssköterskor och viss del av statsbidraget till arbetsförmedling. De speciella kommunala statsbidragen utgöra — från olika synpmnkter sedda — en form för den kommunala skattebördans lättande, en gottgörelse till kommunerna från statens sida för tillgodoseendet av de kommunala intressen, som tillika utgöra statliga intressen, samt en garanti för att de av staten påbjudna kommunala inrättningarna skola upprätthållas vid en viss minimistandard. Såsom av den kortfattade framställningen framgår^, utgöra de speciella statsbidragen till övervägande del kvotbidrag, i det att de utgöra (en viss kvotdel av den verkliga kostnaden för varje särskilt ändamål. Ett p;å detta sätt bestämt bidrag verkar väl till sänkning av den kommunala skattettungan men är icke till sin natur ägnat att medverka till en utjämning av/ olika skattetryck kommuner emellan. Det gives dock även några, låt vara mindre betydande, speciella statsbidrag, vilka tilldelas med hänsyn till vederbörande kommuns förmåga att bära viss tunga. Så är förhållandet med biidraget till synnerligt betungade väghållningsdistrikt, som i riksstaten för budgetåret 1925—26 är upptaget till 200,000 kronor. Vidare märkas ett flertal bidrag till byggande av skolhus och skolhem i de nordligaste länen. Därjämite kan påpekas det sätt, varpå bidraget till skjutsentreprenaderna utgår, i (det a t t statens andel i bidraget bliver proportionsvis större, när bidraget växer. Vid flera tillfällen har i samband med frågan om skatteutjämning framhållits, att folkpensioneringen, sedan den blivit fullständigt genomförd, måste verka kraftigt i skatteutjämnande riktning, i det att kommunernas utgifter för fattigvård komme att minskas. Slutligen märkas vissa ersättningar eller bidrag till primärkommumerna, som icke utgå från staten utan från landstingen. Bland dessa äro fattigvårdsersättningarna de viktigaste. Sålunda erhåller fattigvårdssamhälle aiv landstinget i vissa fall ersättning helt eller delvis för kostnad, som samhället haft för vård av personer, vilka äro i behov av fattigvård, och vilken kostnad det icke åligger staten att gottgöra. I huvudsak motsvarande gäller beträffande rätt för kommun till ersättning av landsting för barnavård. Att angiva de belopp, som för närvarande utgå i statsbidrag till kommiiiner av olika slag, erbjuder betydande svårigheter, då man har att hålla siig endast till riksstaten, vilken emellertid i många fall under gemensamt .-anslaig upptager medel, som gå till kommunerna, och andra medel. En summarisjk kalkyl har emellertid givit vid handen, att statsbidragen till kommunerna i riksstaten för budgetåret 1925—26 kunna uppskattas till omkring 113 miljoner kronor. Häri har då inräknats, utom de speciella bidragen i egentlig m e n i n g , den till landsting och städer, som ej deltaga i landsting, utgående bevililningen med 3*4 miljoner kronor, ersättning för till statsverket indragw.a brännvinsförsäljning smedel till dels landsting och städer, som ej deltaga i landsting, med 3*1 miljoner kronor, dels vissa städer och köpingar ined 3*"3 miljoner kronor, samt den till städerna utgående ersättning för mistad tolaig med 6*2 miljoner kronor. De speciella förvaltningsbidragen utgöra återstodem, d. v. s. omkring 97 miljoner kronor. Av dessa gå omkring 7'5 miljoner kronor till sjukvårdsändamål, omkring 27 miljoner kronor (därav 15 miljoner kronor automobilskattemedel) till vägväsendet och i runt tal 59 mi.ljone3r kronor till folkundervisningen, återstoden till polisväsen, fattigvård m . nn. Av de nu angivna beloppen torde till landsting och städer, som ej detl-

15 taga i landsting, gå, förutom 6*5 miljoner kronor bevillning och ersättning för brännvinsförsäljningsmedel, ett belopp av i runt tal 9 miljoner kronor, därav största delen av anslaget för sjukvårdsändamål. Till vägdistrikten och — till mindre del — städerna går hela anslagsbeloppet till vägväsendet, 27 miljoner kronor (till städerna 3 miljoner kronor automobilskattemedel, därutöver obetydliga belopp). Hos primärkommunerna — även städer, som ej deltaga i landsting — hamnar återstoden, d. v. s. något över 70 miljoner kronor. I de angivna beloppen hava ej inräknats understöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner med 4 a 5 miljoner kronor, ej heller från kyrkofonden utgående bidrag till prästerskapets avlöning, vilket lärer kunna uppskattas till i runt tal 6-5 miljoner kronor. Såsom bidrag till kommunerna få visserligen icke räknas vad som från statsverket utbetalas för den allmänna pensionsförsäkringen i pensionstillägg och understöd, utgörande i runt tal 30 miljoner kronor. Denna utgift medför emellertid en mycket betydande minskning i de fattigvårdsutgifter, som skulle ålegat kommunerna, om någon pensionsförsäkring ej funnits. I förevarande sammanhang må till sist även påpekas, att landstingens bidrag till primärkommunerna — företrädesvis enligt fattigvårdslagen — uppgå till i runt tal 6*5 miljoner kronor. För att erhålla en föreställning om dessa belopps relativa betydelse i den allmänna hushållningen borde rätteligen en jämförelse ske med dels statens, dels kommunernas av olika slag utgiftssiffror. Detta låter sig också i viss mån göra. Riksstaten för budgetåret 1925—26 balanserar sålunda på ett belopp av inemot 729 miljoner kronor, därav för verkliga utgifter i det närmaste 622 miljoner kronor. Av detta belopp täckes medelst skatter 495 miljoner kronor. För landstingen utgör det beräknade utgiftsbeloppet för år 1925 inemot 66 miljoner kronor, därvid emellertid märkes, att i många fall avsevärda belopp, bl. a. just de belopp, som täckas medelst speciella statsbidrag, ej finnas uppförda i staterna, varför den riktiga siffran borde vara något större. Av landstingens utgifter skulle med skattemedel täckas omkring 44 miljoner kronor. Väghållningsbördan i vägdistrikten lärer för närvarande kunna uppskattas till i runt tal 57 miljoner kronor, därav de väghållningsskyldiga stå för 34 miljoner kronor (inkl. värdet av naturaunderhåll). För primärkommunernas del är det däremot tyvärr ej möjligt a t t nu förete några utgiftssiffror för senare år än 1921. Däremot kan anföras, att den allmänna utdebiteringen för år 1924 uppgått till i landskommunerna omkring 106 miljoner och i städerna omkring 159 miljoner kronor, vartill kommit kommunandel av kommunal progressivskatt med resp. 2*5 oclh 12*3 miljoner kronor. H i s t o r i k r ö r a n d e d e n k o m m u n a l a s k a t t e u t j ä m n i n g e n i Sverige. Tiden före år 1912.

Det första principuttalandet i skatteutjämningsfrågan möter i 1897 års ko>mmunalskattekommittés betänkande den 18 maj 1900. Skatteutjämningsfråigan hade visserligen ej särskilt omnämnts i de grundläggande riktlinijerna för kommitténs arbete, men kommittén ansåg sig likväl ej kuinna förbigå frågan i tysthet. Kommittén hade tänkt sig tre olika möjligheiter till förverkligandet av en skatteutjämning: att staten övertoge en del av de kommunala uppgifterna, att det stadgades ett visst maximum, utöver

16 vilket de kommunala utskylderna icke utan administrativ myndighets prövning finge beslutas, samt en förstoring av kommunernas områden. Beträffrande den första möjligheten ansåg kommittén, att den en gång gjorda avvägnimgen mellan föremålen för kommunal och statlig verksamhet vore på det hela taget väl gjord, samt att densamma ej borde utan tvingande skäl förrycckas. Den andra utvägen måste anses komma att otillbörligen inskränka den kkommunala självbestämmanderätten, under det att slutligen den tredje säkerlligen komme att möta icke ringa motstånd från de kommuner, för vilka en ssammanslagning skulle komma att ställa sig ofördelaktig. Kommittén framihöll, att den huvudsakliga uppgiften för en kommunal skattereform måste boestå i att söka avhjälpa såväl den ojämnhet, varmed skattesystemet try^ckte inom var kommun för sig å de därstädes befintliga beskattningsförenualen, som ojämnheten i beskattning olika kommuner emellan. Enligt kommittténs uppfattning vore kravet på ökad jämnhet i beskattningen inom varje särskild kommun en angelägenhet av större vikt än ett utjämnande av r det olika skattetrycket inom skilda kommuner. Efter dessa principuttalamden lämnade kommittén skatteutjämningen å sido. Vid 1904 års riksdag föreslogs motionsvis (II: 74) åvägabringande aw utredning, huru utgifterna för den kommunala fattigvården skulle kunnai utjämnas mellan de olika kommunerna i riket. Andra kammaren antog? ett förslag, enligt vilket en sådan utjämning skulle ske dels genom att sttaten övertoge vårdkostnaden för sinnessjuka eller abnorma fattiga dels genoim utdelande av statsunderstöd. Vederbörande utskott av första kammaren amsåg sig ej kunna biträda tanken om utjämning medelst bidrag samt fann förslaget i övrigt ej med säkerhet leda till utjämning av skattetungan. JDäremot ifrågasatte utskottet en utjämning genom understöd av landstingsmtedel. Förslaget avslogs av första kammaren. Samma motionärer, som avgivit 1904 års motion, förde ånyo frågarn på tal vid 1905 års riksdag i motion II: 88. Denna avslogs nu av andra k a m maren, emedan andra åtgärder beträffande ordnandet av fattigvården vid denna riksdag voro på tal. Vid 1907 års riksdag framlades i skatteutjämningssyfte flera motioDner. Sålunda motionerades i första kammaren (nr 46) om utredning angåtende vilka åtgärder som skulle kunna vidtagas till rättelse av kommunalskatttens ojämna fördelning dels mellan kommunerna och dels mellan olika beslkattningsföremål. I andra kammaren motionerades (nr 182) om utredning; angående det sätt, varpå staten — utöver vad vid denna tid ägde rum — boorde bidraga till en jämnare fördelning av kommunernas skattebördor. Slutliigen motionerades (I: 4) om utredning, i vilken omfattning och efter vilka girunder direkta statsbidrag till folkskoleundervisningen kunde — utöver dte då utgående — lämnas till kommuner, som av utgifter till folkskoleväsendet vore särskilt betungade. I sistnämnda motion framhölls såsom mest ämdamålsenligt, att en viss maximisiffra fastställdes, motsvarande medelutdelbiteringen till folkskoleändamål för rikets landsbygd, samt att kommum av kostnadsbelopp, som översköte maximisiffran, erhölle hälften i statsbidraag. Dessa motioner avslogos av riksdagen. Ur vederbörande utskotts 'i föirsta kammaren yttrande rörande den första av motionerna må här återgivas följande. Det vore vanligt, att kostnader för fattigvård, skolväsen o. dyl. länge uppskötes; då de slutligen måste göras, uppdreve de utdebiteringaarna till fast oskäliga belopp. Dessutom förefunnes säkerligen stora ojämnhetter i taxeringarna, vilket omöjliggjorde en jämförelse mellan de olika komimunernas skattebördor. Vidare hade år 1906 antagits nya grunder för biddrag

17 till skolväsendet, och motsvarande förväntades inom snar framtid beträffande fattigvården. Prästlönerna vore beroende på konventioner emellan församlingen och löntagaren; någon rubbning i dessa syntes ej kunna ifrågasättas. Slutligen hade verkningarna av år 1905 antagna ändrade bestämmelser i fråga om väghållningsbesvärets utgörande ännu icke hunnit bedömas. Vid 1908 års riksdag kan frågan om en allmän skatteutjämning kommunerna emellan sägas hava blivit fullt aktuell såsom självständigt skatteproblem. I första kammaren återupptogs (I: 5) den år 1907 väckta motionen om ökade bidrag till kommuner, som vore särskilt betungade av utgifter till folkskoleväsendet, och motionären hemställde därjämte om utredning angående folkskoleväsendets tillstånd i olika kommuner samt beträffande frågan, huruvida kommunernas övriga utgifter kunde anses vara för dem nödvändiga och stå i rimligt förhållande till deras ekonomiska bärkraft. I samma ämne gjordes framställningar i andra kammaren av flera motionärer (II: 35, 71, 103* och 113). Slutligen motionerades (11:229) om åvägabringande ä v e n allsidig utredning angående vilka kommuner som ägde alltför ringa bärkraft i förhållande till dem påvilande skattebördor samt hemställdes, att förslag, vartill en dylik utredning kunde giva anledning, måtte föreläggas riksdagen. Enligt motionären hade kommunerna två olika slag av uppgifter. Dels hade staten åt dem överlåtit omsorgen om vissa statsändamål, såsom skolväsende, fattigvård och avlönande av prästerskapet, och dels ägde kommunerna att i vidsträckt grad handhava sina egna angelägenheter. Vad beträffade kommunernas utgifter för statsändamål, borde kostnaderna för dessa i princip drabba alla rikets invånare i lika mån. Därest så ej vore förhållandet, förelåge en lika så stor orättvisa, som om staten pålade direkt skatt på medborgarna med fullständigt godtycke i fråga om de normer, efter vilka invånarna i de olika landsändarna hade att utgöra skatten. Motionen vann riksdagens bifall, medan samtliga de övriga motionerna avslogos. Riksdagen avlät en skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 226) av innehåll, att riksdagen ansåge en utjämning i viss mån av de kommunala skatterna, då dessa tryckte alltför ojämnt, vara önskvärd; och hemställde riksdagen om en allsidig utredning rörande vilka kommuner som ägde alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem ålagda skyldigheter för ändamål, de där tillika kunde anses vara statsändamål, samt förväntade, att Kungl. Maj:t sedermera ville för riksdagen framlägga det förslag, till vilket utredningen kunde giva anledning. Denna riksdagens skrivelse föranledde, att förste aktuarien E. Söderberg den 5 mars 1909 förordnades att verkställa en förberedande statistisk undersökning i ämnet. Sedan den statliga beskattningen genom 1910 års författningar blivit ordnad och sålunda frågan om en revision av kommunalbeskattningen kommit främst på dagordningen, förordnades vidare dels den 14 oktober 1910 professorn Gustaf Cassel att utarbeta en översikt av kommunalbeskattningens utveckling och gestaltning inom vissa främmande länder, dels ock den 18 november samma år särskilda sakkunniga — de s. k. kommunalskattesakkunniga — att inom finansdepartementet biträda med utförande av de arbeten, vilka kunde anses erforderliga för lösningen av kommunalskattefrågan. Redan vid 1911 års riksdag väcktes en motion i hithörande ämne (II: 85), i det utredning påyrkades beträffande statens bidrag till fattigvården och skolväsendet samt beträffande möjligheten att genom höjning av inkomstoch förmögenhetsskatten erhålla medel till dessa bidrag. Vederbörande utskott erinrade om den beslutade höjningen av statsbidra- — Kommunal skatteutjamning.

18 gen till folkskolan från 2/3 till i genomsnitt mera än D/io av lärarelönerna samt framhöll, att folkpensioneringen, sedan denna blivit fullt genomförd, säkerligen skulle visa sig vara det kraftigaste medlet till åstadkommande av en skatteutjämning på fattigvårdens område. Med hänsyn i övrigt till de pågående utredningarna hemställde utskottet om avslag. Detta blev ock riksdagens beslut. Söderbergs utredning utgavs från trycket den 6 november 1911. Några månader senare, den 15 april 1912, överlämnade Cassel till departementschefen resultatet av sitt arbete i enlighet med det givna uppdraget. Kommunalskattesakkunniga åter voro vid denna tid ännu ej färdiga med sitt uppdrag. 1912 års skatteutjämningsförslag.

_ I statsverkspropositionen till 1912 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att riksdagen skulle å extra stat för år 1913 bevilja ett anslag av 600,000 kronor att enligt ett samtidigt avgivet särskilt förslag utdelas till de landskommuner och köpingar, där ett mera stadigvarande, synnerligen betungande skattetryck vore rådande. Förslaget avsåg allenast att vara ett provisorium i avbidan på att de för den kommunala skattefrågans definitiva lösande tillsatta särskilda sakkunniga bleve färdiga med sitt uppdrag. Förslaget är av intresse, då den efterföljande utvecklingen i stort sett följt de grundlinjer, som kommit till uttryck i förslaget. Vid ärendets föredragande i statsrådet yttrade departementschefen, bland annat, följande. Även om olikheten i taxeringen bleve undanröjd samt genom nya beskattningsmetoder nya skatteobjekt tillfördes kommunerna, komme med säkerhet alltjämt en ojämnhet i skattetrycket dem emellan att bliva kvarstående, därest kommunerna alltfort skulle åläggas förpliktelser, som icke vore av uteslutande lokal utan jämväl av allmän natur. De åtgärder, som till avhjälpande härav väl komme att anlitas, syntes vara ett mer eller mindre fullständigt överflyttande från kommunerna till statsverket eller till större kommuner av vissa kommunala bördor av mera allmän natur. Lämpligheten av ett dylikt överflyttande berodde icke uteslutande på vederbörande bördas beskaffenhet utan bland annat även på den större eller mindre graden av möjlighet för staten resp. den större kommunen att öva inflytande eller kontroll beträffande de av dem utgivna bidragens användning och på kostnaden för sådan kontroll. Bidrag till kommunerna från statens sida syntes under alla omständigheter alltid bliva oundvikliga. Den nu ifrågasatta provisoriska lindringen i skattetrycket för de särskilt betungade kommunerna finge icke i framtiden utan vidare övergå till att bliva permanent. Detta vore för övrigt ej heller att befara, därest understödsbeloppen holies inom rimliga gränser och tilldelades uteslutande verkligt skattetyngda kommuner. Beträffande mätaren av skattetrycket utgjordes de största hindren för lösandet på ett tillfredsställande sätt av skatteutjämningsproblemet av den rådande olikformigheten i taxeringen, framför allt jordbrukstaxeringen, samt de olikartade grunder, som tillämpades vid uppdelning mellan kommunerna av skattepliktig inkomst av rörelse, bedriven i flera kommuner. Som skattetyngd enligt förslaget skulle emellertid den kommun anses, vars sammanlagda utdebitering i medeltal under de tre nästförflutna åren uppgått till högre belopp än 80 öre per kommunalfyrk, d. v. s. 8 kronor per bevillningskrona. I förslaget bestämdes utjämningens omfång så, att densamma principiellt omfattade alla av staten föreskrivna kommunala uppgifter. Till en

början undantoges från allt avseende vid utjämningen utgifterna till väghållningen av den anledning, att Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att bevilja ett anslag att utdelas till särskilt betungade väghållningsdistrikt. Vidare undantoges från själva utjämningen prästlönerna; i den mån lönereglering genomförts, vore utjämning i detta avseende icke längre erforderlig, och i kommuner, där så icke vore fallet, utginge kostnaderna till detta ändamål efter alltför olikartade grunder för att en jämförelse kommunerna emellan skulle kunna låta sig göra. Slutligen undantoges jämväl utgifterna för kyrkobyggnad och sundhetsvård, då dessa ansåges vara av mindre betydenhet. Utjämningen avsåge beträffande de återstående av staten föreskrivna kommunala uppgifterna, nämligen skolväsende och fattigvård, att för de skattetyngda kommuner, som för dessa båda ändamål haft en utdebitering, överstigande riksmedeltalet för landskommuner för de tre sista år, beträffande vilka officiell statistik i detta avseende förefunnes i tryck, åstadkomma ett nedpressande av dessa slags utgifter till medeltalet. Dock skulle tilldelningen så begränsas, att det totala kommunala skattetrycket genom detsamma finge sänkas högst 25 procent i. vad detsamma låge över 8 till och med 9 kronor, 50 procent i vad det låge över 9 till och med 10 kronor och 75 procent i vad det låge över 10 kronor, allt per bevillningskrona. Som särskilt villkor för understöd föreslogs, att uppbörd av den del av kommunalskatten, som överstege 8 kronor, ej skulle hållas före juni. månads utgång det år, skatten skulle erläggas. I den föreslagna utjämningen skulle allenast landskommuner bliva delaktiga; en utsträckning jämväl till stadskommuner var ej ens ifrågasatt. Någon motivering i detta avseende meddelades ej. Statsutskottet ansåg i sitt över förslaget givna utlåtande (nr 69), att frågan om vilka kommuner som vore i behov av understöd syntes oklar. Av förefintlig utredning kunde någon grund för bedömande härav icke vinnas. Dom förefintliga olikformigheten i taxeringen förhindrade, att skatteproeeiiten kunde tagas som tillförlitlig mätare på detta behov. Efter genomförande av de reformer, som kunde bliva resultatet av pågående utredningar angående åstadkommande av större likformighet i taxeringen, kunde man möjligen förvänta sig att erhålla en säkrare grund för bedömande av det kommunala understödsbehovet. Av en utav utskottet företagen undersökning framginge, att de understöd, som skulle komma att utgå, därest förslaget godkändes av riksdagen, till största delen skulle gå till länen inom Götaland, vilket enligt utskottets mening icke sammanfölle med den allmänna uppfattningen av det ekonomiska tillståndet i landet. Det förefintliga behovet av statsunderstöd for skatteutjämning vore säkerligen icke så stort, att frågan icke tålde det uppskov, som erfordrades för att man skulle erhålla tillförlitliga grunder för understödets utdelande. I enlighet med vad sålunda ancorts yrkade utskottet avslag å Kungl. Maj:ts förslag i ämnet. Flera reservanter inom utskottet funno dock efter en av utskottet anslälld undersökning, avseende jämförelse mellan köpeskillingarna för och taxeringsvärdena å försålda fastigheter, att betänkligheterna beträffande den ojämna fastighetstaxeringen icke syntes vara av den art, att de borde utgöra ett hinder för bifall till förslaget. Under förslagets behandling i riksdagen framställdes ytterligare ett flertal anmärkningar emot detsamma, av vilka här må nämnas följande. Förslaget innebure en skattepolitisk orättvisa. Understödet till de skattetyngda landskommunerna skulle utgå av statsmedel. Dessa medel utgjordes till

största, delen av statens inkomster genom indirekta skatter, vilka i sin tur huvudsakligen inflöte till statsverket från städer och industrisamhällem. I dessa vore emellertid levnadskostnaderna avsevärt högre än i landskomimunerna, och detta vore en omständighet, som vid skatteutjämningen btorde beaktas likaväl som det kommunala skattetrycket. Det vore sålunda oirättvist att låta invånarna i städer och industrisamhällen, för vilka de Ihöga levnadskostnaderna vore minst lika tryckande som skattetungan i de med avseende på levnadskostnaderna i allmänhet gynnsamt lottade skattetymgda landskommunerna, bidraga till lättandet av dessa sistnämndas skattetryck. E n lämpligare väg för åstadkommande av en skatteutjämning än dem av Kungl. Maj:t föreslagna vore att låta landstingen vara de förmedlandet organen. Förslaget innebure en fara för premiering av ekonomiskt sett mimdre väl skötta kommuner. Den utjämnande verkan, som de nyskapade skcogsaccismedlen borde föra med sig, hade i förslaget icke vederbörligen beakitats. I motiveringen till förslaget hade omnämnts, att i de skattetyngda komimunerna förefunnes en avfolkningstendens. Detta vore fullkomligt riktigt, imen denna omständighet hade ej, såsom i motiveringen antagits, sin grumd i skattebördornas oskäliga tryck, utan i den brist på lämpliga arbetstillfällien, i de dåliga kommunikationer m. m., som vore utmärkande drag för ifrågavarande slag av kommuner. Utskottets yrkande om avslag bifölls av riksdagen. Det förenämnda särskilda understödet till synnerligen betungade väglhållningsdistrikt, vilket varit orsaken till vägskattens undantagande fram utjämningen i förslaget, avsåg en höjning till 400,000 kronor av det bicdrag till sådana distrikt, vilket i 1912 års stat upptagits till 150,000 kronoiv. I en motion i andra kammaren påyrkades en höjning av detta anslag upp till 800,000 kronor. Jordbruksutskottet tillstyrkte bifall till det förstnämmda höjningsförslaget men betonade, att anordningen måste betraktas såsomi av provisorisk natur. Åtgärden måste i annat fall enligt utskottets mening; anses innebära en orättvisa, då genom densamma understöd kunde kommai att meddelas en kommun, som trycktes av just denna kommunala börda, umder det att en annan kommun, som i motsvarande grad trycktes av andra pålagor, lämnades alldeles utan hjälp. Förslaget om höjning avslogs emelllertid av riksdagen. 1914 och 1915 å r s riksdagar.

Vid 1914 års senare riksdag väcktes två motioner (II: 128 och 155) amgående vidtagandet av statliga åtgärder till folkskoleväsendets förbättramde samt ökade bidrag till folkskoleväsendet i skattetyngda kommuner. Då det syntes riksdagen, att dessa frågor stode i intimt samband med kommumalskattesakkunnigas uppgifter, samt att resultatet av dessas arbete först bcorde avvaktas, innan sådana genomgripande åtgärder som de i motionerna ifrågasatta vidtoges, blevo desamma av riksdagen avslagna. Emellertid växte känslan för behovet av en snar lösning av skatteutjäämningsfrågan, definitiv eller provisorisk, alltjämt, I motion vid 1915 års riksdag (II: 64) hemställdes, att Kungl. Maj:t wille skyndsamt låta verkställa utredning, på vad sätt en provisorisk lindring; av kommunernas ekonomiska bördor måtte kunna ske, samt om möjligt till nästkommande riksdag låta framlägga det förslag, till vilket utrednin.igen kunde föranleda. Vederbörande utskott tillstyrkte bifall till motionen under anförande av

bland annat följande. Det vore utrett, att den kommunala utdebiteringen inom ett flertal landskommuner stigit till sådan höjd och år efter år bibehållit sig så hög, att fullständigt olidliga förhållanden inom dessa kommuner vore rådande; skyndsam hjälp vore här av nöden. De höga kommunalskatterna föranleddes i allmänhet icke av stora utgifter för lokala ändamål utan av utgifter för statsändamål. Gentemot de invändningar, som vid 1912 års riksdag framställts mot då föreslagna grunder för utjämningens provisoriska ordnande, kunde följande erinras. Väl funnes fortfarande exempel på att taxeringsvärdena inom vissa kommuner vore påfallande låga och skattetrycket därstädes sålunda allenast skenbart, men detta förhållande torde snarare kunna sägas vara undantag än regel, och en ständig förbättring gjorde sig alltjämt härutinnan gällande. Missförhållandena vore i varje fall varken så stora eller så allmänt förekommande, att de finge anses utgöra ett effektivt hinder för ett ingripande till skattetryckets lindrande. Beträffande skogsaccisen torde icke kunna påstås, att den hade någon skatteutjämnande inverkan. Kommuner med stora skogstillgångar hade säkerligen vid tiden före skogsaccisens införande icke tillhört de skattetyngda utan snarare de mera lyckligt lottade kommunerna. Den beramade revisionen av fattigvårdslagstiftningen komme med all sannolikhet att låta vänta på sig ännu ett flertal år och bleve med säkerhet ej i förevarande avseende så genomgripande, att den gjorde en provisorisk skatteutjämning överflödig. Ej heller kunde de till folkskollärarnas löner utgående statsbidragen sägas hava någon utjämnande verkan på den kommunala beskattningen. Då slutligen understöd avsåges skola utgå allenast till kommuner, där ett verkligt, fullt konstaterat behov i sådant hänseende förelåge, funnes ej heller fog för invändningen, att understöden skulle vara ägnade att premiera kommuner, vilka vårdslösade sin ekonomi. Inom andra kammaren anfördes, att det ifrågasatta tilldelandet av understöd icke finge avse en allmän provisorisk skatteutjämning, utan allenast en lindring för särskilt nödställda kommuner i avvaktan på kommunalskattereformens genomförande. I enlighet med denna sista synpunkt beslöt kammaren att hemställa om utredning i ärendet. Första kammaren ställde sig avvisande häremot under motivering, att en utredning i det ifrågasatta avseendet komme att taga sin dryga tid och snarare försena än påskynda arbetet med kommunalskattereformen. Därmed förföll frågan. 1917 å r s skatteutjämningsförslag.

Frågan om företagandet av en provisorisk kommunal skatteutjämning blev emellertid inom kort på nytt upptagen av Kungl. Maj:t. Hos Kungl. Maj:t i statsrådet hemställde chefen för finansdepartementet den 8 juli 1916 om igångsättandet av utredning angående möjligheterna för provisoriska anordningar av skatteutjämnande natur samt anförde därvid i huvudsak följande. Genom en dryg beskattning hade vissa av rikets kommuner kommit i ett verkligt nödläge. Det vore kommunalskattereformens angelägnaste uppgift att åvägabringa en utjämnande reglering av de kommunala skattebördorna; definitiva åtgärder i detta avseende syntes emellertid icke med fördel kunna genomföras, förrän den kommunala beskattningen blivit så ordnad, att man fått skattebördorna rationellt ordnade inom kommunen och vunnit en säkrare mätare för skattetrycket. Riksdagens avvisande hållning till Kungl. Maj:ts år 1912 framlagda provisoriska förslag

22 hade till största delen berott på förhoppningen om en snar lösning av kommunalskattefrågan i dess helhet. Denna förhoppning kunde emellertid nu ej ens under den närmaste framtiden förväntas bliva uppfylld, och i avbidan härpå vore skatteutjämnande åtgärder av provisorisk natur av nöden. Med anledning av denna framställning förordnade Kungl. Maj:t samma dag särskilda sakkunniga, de s. k. kommunalskatteutjämningssakkunniga, vilka erhöllo uppdrag att i samråd med kommunalskattesakkunniga söka åvägabringa provisoriska åtgärder för skatteutjämningen. Redan den 3 februari 1917 avgåvo dessa sakkunniga sitt förslag i ämnet, åtföljt av motivering. I sammanhang därmed meddelades från kommunalskattesakkunniga, att enligt deras åsikt skatteutjämningsfrågans definitiva lösning förutsatte en skattereglering. Förslag till sådan hade dessa sakkunniga avslutat men ej avlämnat. Genom denna skattereglering kunde väl åstadkommas en viss förbättring i skattetryckets fördelning, men ojämnheten i tillgång på beskattningsföremål skulle i alla fall komma att till ej ringa del kvarstå. Då alltså utöver skatteregleringen borde vidtagas åtgärder med skatteutjämning till syftemål, antoges ett följande led i kommunalskattesakkunnigas arbete komma att omfatta uppgörande av förslag till sådana åtgärder. För ett närmare undersökande av de bristfälligheter och ojämnheter, som vid denna tid vidlådde utdebiteringsprocenten såsom mätare av det kommunala skattetrycket, hade kommunalskatteutjämningssakkunniga till en början verkställt vissa utredningar. Sålunda hade de bl. a. funnit, att taxeringsvärdena å bevillningspliktig fast egendom under perioden 1902—1915 stigit, beträffande jordbruksfastighet med omkring 50 och beträffande annan, fastighet med omkring 100 procent. Denna stegring finge enligt de sakkunniga icke till hela sitt belopp tillskrivas den värdestegring, som under perioden ägt rum, utan även i viss mån anses såsom resultatet av ett målmedvetet arbete för åstadkommande av effektivare taxering. De sakkunniga hade vidare anställt jämförelser mellan köpeskillingarna och taxeringsvärdena å försålda fastigheter inom vissa skattetyngda kommuner, tillhörande Älvsborgs och Norrbottens län. Denna undersökning hade emellertid icke lett till något positivt resultat, i det att köpeskillingarna visat sig än avsevärt understiga taxeringsvärdena, än uppgå till högre belopp än desamma. Detta funne sin förklaring däri, att försäljningarna än skett mellan närskylda, i vilket fall köpeskillingarna i allmänhet varit abnormt låga, än åter innefattat, förutom själva den fasta egendomen, jämväl inventarier och andra lösören. Dem förebragta utredningen gåve vid handen, att bristande överensstämmelse mellan köpeskilling och taxeringsvärde icke utan vidare finge anses innefatta bevis för otillfredsställande taxering. Det vore visserligen obestridligt, a t t taxeringen av fast egendom och särskilt av jordbruksfastighet mångenstädes vore behäftad med så betydande brister, att taxeringsvärdena icke kundte anses jämlika i olika distrikt, och att följaktligen höga kommunalutskylder inom en kommun icke undantagslöst utmärkte ett motsvarande tryckt läge för kommunen. Å andra sidan syntes det icke kunna förnekas, att trots mer eller mindre otillfredsställande taxering det kommunala skattetrycket vore den enda någorlunda tillförlitliga mätare a v kommunens ekonomiska läge, som under förhanden varande omständigheter stode till buds. Möjligheten av för låg fastighetstaxering hade dock i de sakkunnigas förslag beaktats och föranlett dels fordran på ett högre skattetryck såsom villkor för understöds erhållande än det, vartill anledning kunde förefinnas med hänsyn tagen till medeltalet för skatten i rikets samtliga landskommuner, dels ock en bestämmelse, att understöd icke skulle utgå för u tjärn ningsändamål till kommuner,

23 där det höga skattetrycket kunde anses hava väsentligen förorsakats därav, att jordbruksfastigheterna inom desamma taxerats lägre, än vad inom vederbörande län i allmänhet vore förhållandet. Skatteutjämningens omfattning ansågs av de sakkunniga böra — i likhet med vad i 1912 års förslag varit förhållandet — principiellt begränsas till allenast kommunala uppgifter, som tillika kunde anses avse statsändamål. Gränsen mellan kommunala uppgifter med statsändamål och övriga kommunala uppgifter vore dock — särskilt beträffande landskommuner — svår att uppdraga; de båda i 1912 års förslag medtagna, folkskoleväsendet och fattigvården, tillhörde emellertid ostridigt den förra gruppen. De skäl, som i samband med avgivandet av 1912 års förslag anförts för utgifternas till prästlöner, kyrka och sundhetsväsen uteslutande ur utjämningen, gillades av de sakkunniga, vilka därjämte anförde, att kostnaderna för kyrkobyggnad visserligen understundom kunde vara nog så betungande och därför kunde förväntas böra ingå i utjämningen; för detta fall måste emellertid en högre debitering för samtliga de av utjämningen omfattade uppgifterna än den, som de sakkunniga ifrågasatt, bestämmas såsom förutsättning för delaktighet i utjämningen. Då detta antagligen skulle komma att föranleda flera kommuners utestängande från utjämningen, hade de sakkunniga ansett lämpligast att ej låta dessa utgifter ingå såsom föremål för utjämningen. Såsom den första förutsättningen för erhållande av understöd erfordrades enligt förslaget, att den sammanlagda utdebiteringen för skolväsen och fattigvård skulle uppgå till riksmedeltalet, vilket emellertid av de sakkunniga fixerades till ett bestämt belopp, 4 kronor 50 öre per 100 kronor inkomst. Såsom skäl härför anfördes, att det i 1912 års förslag bestämda variabla medeltalet hade den olägenheten att icke vara fullt entydigt, då under den tid, då arbetet med prövning av ansökningarna om understöd beräknades vara i gång, det statistiska trycket angående rikets kommuner plägade utkomma och man sålunda utsattes for risken att erhålla två olika medeltal att räkna med. Såsom andra förutsättning fordrades vidare, att för kommunen ett verkligt behov av understöd skulle föreligga, d. v. s. denna skulle enligt sakkunnigas uppfattning vara skattetyngd. För bestämmande härav fordrades ett mått på det samlade skattetrycket inom kommunen för kommunalskatt, landstingsskatt och vägskatt. Då den kommunala utdebiteringen verkställdes efter olika grunder för olika ändamål, fordrades, att man gjorde de olika utdebiteringarna kommensurabla med varandra. Som grundenhet togs här utdebiteringen för 100 kronor inkomst av kapital och arbete. Detta motsvarade grunden för utdebitering av kommunalskatt och landstingsskatt i allmänhet. Vägskatten däremot utdebiterades per vägfyrk, vilken enhet motsvarade en inkomst av 30 kronor. För att kunna jämföra utdebiteringen per vägfyrk med utdebiteringen per inkomsthundra måste man alltså multiplicera densamma med tre och en tredjedel. De sålunda efter samma mått reducerade utdebiteringarna kunde härefter sammanläggas till ett enda tal, som bleve det för skattetryckets uppskattande bestämmande. Det enligt dessa grunder beräknade riksmedeltalet uppginge till 8 kronor; för erhållande av viss säkerhetsmarginal för eventuellt förekommande dålig fastighetstaxering fixerade de sakkunniga den utdebitering, som skulle utgöra gränspunkten mellan skattetyngd och icke skattetyngd kommun, till 10 kronor. Som villkor för erhållande av understöd uppställde de sakkunniga ett visst kvalificerat skattetryck, bestämt sålunda, att dels det löpande årets skattetryck, dels ock medeltalet av det löpande årets och de två näst föregående årens utdebiteringar skulle överstiga 10 kronor.

24 Vid beräknandet av förenämnda utdebiteringsprocent, såväl den speciellai som den totala, skulle vidare hänsyn tagas därtill, om kommunen icke eller • allenast delvis begagnat sin rätt att för utgifters täckande använda skogsaaccismedel eller andra tillgängliga medel. För sådant fall skulle såsom utdebitering gälla det tal, som erhölles, därest man vid uttaxeringens bestämmiande antagit, att dessa medel i full utsträckning tagits i användning. På samma sätt skulle förfaras, därest kommun erlagt annuitet för lån för ämnat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- eller sundhetsväsen. Här slkulle den utdebitering beräknas, som skulle hava blivit bestämd, därest annuhteten ej skolat utgå. Slutligen utestängdes från möjlighet till erhållande av umderstöd den kommun, som under det löpande eller något av de två nästföregående åren vidtagit dyrbara, ej av behovet påkallade anstalter eller besdutat utdebitering för utgifter, vilka enligt normal hushållning bort täckas med lånemedel. Understödets storlek föreslogs skola utgöra högst det belopp, som erfordrades för att de kommunala utdebiteringarna för folkskoleväsen och fattigrvård skulle nedbringas till 4 kronor 50 öre. Härvid skulle dock den inskrränkning gälla, att understödet icke finge utgå med högre belopp, än att därigenom det totala skattetrycket lättades med högst 40 procent i den mån det överstege 10 men icke 11 kronor; 50 » » » » » » 11 » » 12 » 60 » » » » » » 12 » » 16 » 75 » » » » » » 16 kronor. Det för den föreslagna skatteutjämningen erforderliga beloppet beräkmades av de sakkunniga till 520,437 kronor. Såsom särskilt villkor för erhållande av understöd skulle vidare gällaa, att den skattetyngda kommunen i laga ordning beslutat, att uppbörden av miinst hälften utav den under det löpande året beslutade kommunalskatten slkulle verkställas efter juni månads utgång det år, då skatten skulle erläggas. Beviljat understöd skulle i regel icke användas för bestridande av kommumens utgifter, utan skulle vid nämnda uppbörd genom avkortning å därvid förfallande skattebelopp tillgodokomma de skattskyldiga efter storleken av dieras kommunalskatt. För sådant ändamål skulle kommunen låta upprättat avkortningslängd, upptagande för envar skattskyldig det belopp, som tillgmdokomme honom. Överstege understödet icke 25 öre för 100 kronor inkomist, tillfölle det kommunen såsom dess inkomst och avkortningslängd behtövde sålunda då icke upprättas. Beträffande tillvägagångssättet i övrigt vid utjämningsunderstödens imeddelande föreslogs, att ansökningar från kommunerna skulle före den 11 december det löpande året ingivas till länsstyrelsen i vederbörande län. Vid ansökningen skulle finnas fogade uppgifter angående de under dett löpande året beslutade utgifts-och inkomststaterna för kommunen ävensom wissa upplysningar enligt givna formulär. Länsstyrelsen skulle därefter inhäimta de upplysningar, som utöver de av kommunen lämnade kunde anses yrtterligare erforderliga, samt granska ansökningarna och däröver avgiva i utlåtande. I utlåtandet skulle särskilt angivas, om taxeringsvärdena i komimunen kunde anses vara lägre än i länet i allmänhet. Det skulle därefter åliigga länsstyrelsen att före den 1 nästpåfoljande februari månad till finansdepsartementet insända ansökningarna med tillhörande handlingar tillika med eget utlåtande.

25 Förslaget avsåg allenast en utjämning av de kommunala skatterna i rikets landskommuner. Anledningen till att städerna uteslutits från delaktighet i utjämningen angavs av de sakkunniga vara dels den i förslaget antagna skattegränsen, dels ock hänsyn till grunderna för understödets beviljande. I städernas budgeter intoge nämligen utgifterna för rent lokala ändamål vida större rum i förhållande till utgifterna av mera allmän natur, än vad fallet vore med motsvarande utgifter i landskommunernas stater. Förslaget remitterades till länsstyrelserna, varvid bl. a. följande anmärkningar mot detsamma framställdes. I förslaget borde hänsyn hava tagits därtill, att under rådande förhållanden 100 kronor beräknad inkomst av jordbruksfastighet ägde dubbelt så stor skattekraft som motsvarande inkomst av kapital eller arbete. Från ett håll gjordes gällande, att den tidrymd av tre år, som bestämts för skattetryckets varaktighet, vore för kort, under det att från annat håll framhölls, att av hänsyn till de skattskyldiga inom kommunen högt skattetryck även under ett enstaka år borde berättiga till delaktighet i utjämningen. Den olikhet i utskylderna inom skilda kommuner, som föranleddes av den omständigheten, huruvida vederbörande pastorat blivit reglerat eller ej, borde hava beaktats, likaså borde utgifterna för kyrkobyggnad hava medtagits i utjämningen. Sådana omständigheter som nödläge eller avsevärd arbetslöshet inom en kommun borde lika väl som högt skattetryck berättiga kommunen till understöd från det allmännas sida För återbetalning av kommunala lån borde föreskrivas en viss minimitid; kommuner, som verkställde återbetalning på kortare tid, borde ej komma i åtnjutande av understöd. Slutligen vore det svårt för länsstyrelserna att avgöra, huruvida fastighetstaxeringen inom en kommun låge avsevärt lägre än inom länet i allmänhet. Ombud från länsstyrelserna vore ju närvarande vid prövningsnämndernas sammanträden och deltoge faktiskt i taxeringarna; de taxeringar, som ombudet funnit sig i prövningsnämnden böra godtaga, funnes det ej anledning att sedermera vid granskningen av understödsansökningarna underkänna. I övrigt vore det ej lämpligt att införa dylik kritik av taxeringsmyndigheternas åtgärder. Förslaget förelades i proposition (nr 308) 1917 års riksdag. I propositionen äskade Kungl. Maj:t för bestridande av kostnaderna för den föreslagna utjämningen ett förslagsanslag av 600,000 kronor, motsvarande det jämna hundratusental, som låg närmast över den av de sakkunniga beräknade kostnaden. Förslaget vann i huvudsak riksdagens bifall, och i enlighet därmed utfärdades den 25 juni 1917 kungörelse (nr 400) angående villkor och grunder för tilldelande av statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner. Verkställighetsföreskrifter utfärdades i särskild kungörelse (nr 605). Jämväl de tre påföljande åren utfärdades i avvaktan på skatteutjämningsfrågans slutliga lösning kungörelser med motsvarande innehåll. Av nedan meddelade statistiska uppgifter framgår, att understödsbeloppen kommo att i verkligheten uppgå till belopp, vida överstiganele det från början beräknade, för år 1920 till ej mindre än inemot 5.5 miljoner kronor.

26 Gällande b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e s k a t t e u t j ä m n i n g e n . 1920 års kommunalskatteproposition, vilken uppbyggdes på grundvalen av kommunalskattesakkunnigas år 1917 avgivna två olika förslag, avsåg att förverkliga det slutliga genomförandet av skatteregleringen, under det att frågan om den definitiva skatteutjämningen alltjämt ställdes på framtiden; detta sistnämnda till en del av den anledningen, att man först borde utröna skatteregleringens verkningar, i vad den berörde utjämningens område. Bland övriga reformer innehöll propositionen en för skatteutjämningsfrågan viktig nyhet, nämligen den kommunala progressivskatten. Skälen för införandet av denna nya skatteform utgjorde i korthet följande. Enligt i propositionen uttalade principer borde den kommunala beskattningen i huvudsak verkställas efter intresse. Emellertid vore det lämpligt, att denna huvudform av kommunal beskattning kompletterades av en beskattning efter förmåga, utgående efter en progressiv skala. Denna beskattning borde hava till uppgift att bidraga till täckandet av kommunala utgifter för ändamål av mera allmän art. För realiserandet av denna uppgift borde en del av skatten gå till vederbörande kommun; återstoden däremot borde användas till en för hela landet gemensam skatteutjämning. Den kommunala progressivskatten avsågs i propositionen skola utgå efter en för hela landet gemensam skatteskala. Den del, som av ifrågavarande skatt skulle tagas till utjämningsändamål, föreslogs att utgöra för enskilda skattskyldiga 1/i av skattebeloppet men för bolag b/m av detsamma. Det belopp, som enligt dessa grunder skulle komma, att stå till förfogande för skatteutjämningsändamål, beräknades i propositionen till omkring 27 miljoner kronor. Vid propositionens behandling i riksdagen anmärkte det s. k. kommunalskatteutskottet beträffande den kommunala progressivskatten, att densamma visserligen ombesörjde anskaffningen av medel för skatteutjämning till avsevärt belopp, men att däremot i propositionen inga som helst nya grunder för ifrågavarande skatteutjämning blivit antydda eller — efter vad utskottet inhämtat — kunde från annat häll förväntas. Det syntes därför utskottet, att försiktigheten bjöde, att man tillskapade en säkerhet för att ej till detta ändamål skatter komme att uttagas till högre belopp, än vad det verkliga behovet krävde. Till utjämningen borde få tagas högst 25 procent av den kommunala progressivskatten, oberoende av skattesubjektets art, och ej mera än som erfordrades till täckande av det förefintliga behovet av skatteutjämningsmedel. Med de gjorda inskränkningarna beräknade utskottet, att för utjämningsändamål skulle stå till förfogande ett belopp av omkring 11 miljoner kronor. Kommunalskatteförslaget vann ej riksdagens bifall. I stället genomfördes ett provisorium med ändringar i den gällande bevillningsförordningen. Beträffande den kommunala progressivskatten, vilken av riksdagen antogs med de av utskottet föreslagna ändringarna, utfärdades en särskild förorening den 19 november 1920 (nr 761) om kommunal progressivskatt för åren 1921 —1924. Såsom av benämningen framgår, skulle förordningens bestämmelser gälla allenast till och med år 1924, till vilken tid man förväntade, att kommunalskattereformen skulle hava vunnit sin slutliga lösning. Enligt denna förordning skulle av progressivskatten 7* i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, som meddelades i en samma dag utgiven förordning angående särskilda grunder för utgörande av 1921—1924 års allmänna, tom-

munalutskylder, användas till täckande av vederbörande kommuners, församlingars och skoldistrikts skattebehov. Återstående l /, av progressivskattemedlen skulle i den utsträckning och i enlighet med de föreskrifter, som särskilt stadgades, användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter emellan. Några sådana särskilda föreskrifter blevo emellertid icke i detta sammanhang utfärdade. Vad uppbörden av progressivskatten beträffar stadgades däremot, att uppbörd av utjämningsandelen ej skulle verkställas, förrän behovet av utjämningsmedel blivit vederbörligen konstaterat, varefter Kungl. Maj:t med ledning av detta behovs storlek skulle bestämma, huru stor del av andelen, som skulle uppbäras. De olika procentbeloppen härför hava varit: Är 1922 (kung. cl. 26 maj, nr 254) 60 procent » 1923 (kung. d. 25 maj, nr 151) 70 » » 1924 (kung. d. 30 maj, nr 179) 75 » » 1925 (kung. d. 29 maj, nr 157) 75 » Då sålunda riksdagen fastställt helt nya grunder beträffande medelsanskaffningen för skatteutjämningen utan att i samband därmed bestämma nya grunder för fördelandet av dessa medel, framställde sig naturligen kravet på utarbetandet av dylika nya grunder såsom trängande. Sådana nya bestämmelser blevo ock utarbetade och förelades i proposition (nr 202) 1921 års riksdag. De ändringar, i förhållande till vad förut hade gällt, som i propositionen föreslogos, voro av betydande räckvidd men dock icke av genomgripande art. Förslaget betecknade sig i likhet med sin föregångare såsom allenast ett provisorium. Något annat kunde enligt propositionen ej ifrågasättas, ty verkningarna av 1920 års reformer på kommunalbeskattningens område kunde ännu ej överblickas och sålunda det verkliga skatteutjämningsbehovet alltjämt icke bestämmas, liksom ock alltjämt rådande jämförelsevis betydande ojämnheter i nivån på fastighetstaxeringsvärden föranledde, att utdebiteringsprocenten ej alltid gåve ett tillförlitligt uttryck för det verkliga skattetrycket inom kommunen. Det enda man hade att göra vore att med tillämpning av vunna erfarenheter bygga vidare på redan befintlig grund. Såsom de väsentligaste bristerna i de gällande bestämmelserna angående skatteutjämningen framhöllos i propositionen följande. Den alltför starka progressionen i understödstilldelningen vid högre mått av skattetryck medförde frestelse till slöseri. Om man nämligen i en kommun uppnått en utdebiteringssiffra av 16 kronor, kunde ytterligare utgifter för fattigvård och skolväsen beslutas i den ganska säkra förvissningen, att det allmänna skulle få bidraga med Vi a v kostnaden. Om å andra sidan den för skolväsen och fattigvård redan "beslutade utdebiteringen överstege 4 kronor 50 öre, men det totala skattetrycket ej uppginge till det föreskrivna minimum eller ock allenast obetydligt överstege detsamma, kunde privata utgifter beslutas till belopp, som komme att till stor del bliva ersatta med allmänna medel. Otvivelaktigt hade man i vissa kommuner ansett sig kunna bära viss skatteökning, då man i varje fall skulle kunna erhålla måhända det tredubbla beloppet av det egna utlägget i understöd. De garantier, som i gällande författning uppställts för att understöd icke skulle utgå för utgifter, som rätteligen bort täckas med lånemedel, hade vidare icke visat sig tillräckliga. Vid beräknandet av en kommuns utdebiteringsprocent kunde alltför stora restantier hava antagits och understödet sålunda kommit att bliva högre, än annars skulle blivit förhållandet. Slutligen vore såväl länsstyrelsernas

28 granskning av ansökningshandlingarna som prövningen av desamma inom departementet av uteslutande formell art. I propositionen anfördes vidare. De önskemål, som vid utformandet av nya bestämmelser för skatteutjämningen borde tagas som ögonmärke, vore dels ett förhindrande av att för framtiden den kommunala budgeten uppgjordes under förvissningen, att man av utjämningsmedel skulle komma att erhålla kanske huvudparten av vad som erfordrades för att täcka ökade utgifter, dels ock ett åstadkommande av en saklig prövning av understödsansökningarna och ett utdelande av understöden efter friare grunder. Den friare prövningen skulle möjliggöras genom stadgandet av mindre kategoriska bestämmelser än de förut gällande. Om det höga skattetrycket inom kommunen kunde anses hava väsentligen förorsakats därav, att jordbruksfastigheterna inom kommunen taxerats lägre än vad inom länet i allmänhet i sådant hänseende gällde, eller att kommunen under det löpande året eller något av de två nästföregående åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit av trängande behov påkallade, eller beslutat kommunalskatt för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel, eller om Kungl. Maj.t eljest funne särskilda skäl därtill föranleda, finge ansökning om understöd avslås eller ock understödet nedsättas till att utgå efter lägre grunder, än i allmänhet vore föreskrivet. Härigenom förhindrades, att kommun i förväg med säkerhet kunde räkna ut, i vad mån beslutade utgifter skulle bliva täckta av understödsmedel. Kungl. Maj:ts fria prövning borde emellertid utsträckas jämväl åt motsatt håll; sålunda föresloges, att, utöver vad enligt författningens allmänna bestämmelser föranledde, understöd skulle kunna meddelas till kommun, där skattetungan vore särskilt stor och uppenbarligen ej självförvållad. Detta extra understöd borde emellertid begränsas så, att den sammanlagd a summan av dylika understöd icke överskrede ett visst belopp, i förslaget ifixerat till 3 miljoner kronor. Prövningen av understödsansökningarna skulle enligt förslaget verkställas av en nämnd av sakkunniga personer, inför vilken ärendena skulle föredragas av en särskild föredragande inom finansdepartementet. Beträffande utjämningens omfattning borde de i motiven till förut gällande författning antagna huvudprinciperna alltjämt bibehållas. Dock borde den utvidgning härvidlag göras, att i utjämningen intoges, utom kostnader för fattigvård och folkskoleväsen, jämväl utgifter för kyrkliga ändamål, i vad desamma icke avsåge prästlöner. Den utdebitering, som fö»r kyrkliga ändamål verkställdes, vore i vissa kommuner ganska avsevärd och borde icke längre uteslutas från utjämnings förfarandet. Med hänsyn till demna utökning i skatteutjämningens omfattning borde det i gällande författning såsom förutsättning för erhållande av utjämningsbidrag föreskrivna utdebiteringstalet höjas från 4 kronor 50 öre till 5 kronor 50 öre. Av denna gräns skulle Kungl. Maj:t vara bunden även vid utdelning av extra understöd av det angivna beloppet å 3 miljoner kronor. Såsom allmän förutsättning för delaktighet i utjämningen borde gällande förordnings bestämmelser angående det totala skattetrycket kvarstå. Det syntes visserligen hava varit riksdagens mening, att möjligheten för erhållande av utjämningsbidrag bort utökas, och att sålunda en sänkning av gällande föreskrivna utdebiteringsprocent av 10 kronor varit önskvärd. Det vore emellertid att märka, att vid den tid, då detta belopp fixerats, riksmedeltalet för total utdebitering hade utgjort omkring 8 kronor, under det att detsamma numera hade stigit till inemot 10 kronor; ett bibehållande av det gamla talet innebure sålunda realiter en sänkning av villkoren för understöd. Vidare borde tagas i betraktande de

29 genom 1920 års provisorium införda skattefria avdragens betydelse. För en person med 10,000 kronors inkomst och 1,500 kronors skattefritt avdrag betydde en utdebitering av 10 kronor ej mer än en utdebitering av 8 kronor 50 öre enligt förutvarande grunder. Understödet borde utgå med högst det belopp, som fordrades för att nedbringa kostnaderna för fattigvård, skola och kyrka därhän, att utdebiteringen härför bleve sänkt till 5 kronor 50 öre. I samband med anvisande av ett belopp av 3 miljoner kronor till Kungl. Maj:ts friare förfogande föreslogs en sänkning av den progressiva skalan för understödens utgående i förhållande till den totala utdebiteringens belopp på så sätt, att understödet enligt skalan icke finge medföra större sänkning i det totala skattetrycket än 30 procent i den mån detta överstege 10 men ej 12 kronor; 40 » » » » » » 12 » » 14 » 50 » » » » » » 14 kronor. I likhet med vad förhållandet var enligt 1917 års förslag uteslötos även nu städerna från delaktighet i utjämningen. Såsom skäl härför anfördes nu följande. Då städerna deltoge i erläggandet av utjämningsandel av progressivskatten, framstode med viss styrka spörsmålet, huruvida städerna fortfarande borde vara undantagna från understödsrätten. Medelutdebiteringen i städerna belöpte sig för år 1919 till 8 kronor 59 öre. Lades härtill medelutdebiteringen för landstingen, bleve siffran 9 kronor 22 öre eller ungefär densamma, som för landsbygden. I denna siffra inginge emellertid kostnad för fattigvård, folkskole- ooh kyrkoväsen med ett jämförelsevis ringa belopp, varför de antagna grundprinciperna för tilldelande av understöd knappast kunde sägas vara i högre grad tillämpliga på städerna. Visserligen hade städerna stora utgifter för statsändamål — såsom för rättsvård, polisskydd och sundhetsväsen — men å andra sidan tillgodonjöte de vissa inkomster, som landskommunerna saknade. Vad som framför allt karaktäriserade det kommunala livet i städerna vore emellertid den mångsidiga verksamhet, som av städerna genom deras affärsdrivande verk m. m. bedreves och vars resultat avspeglade sig i budgeterna och följaktligen även i den kommunala beskattningen. Skatteutjämningsfrågan ställde sig sålunda på annat sätt för städerna än för landskommunerna. Huruvida eller på vad sätt dylik anordning skulle kunna tillämpas jämväl för städernas del, syntes icke kunna bedömas utan särskild, omfattande utredning. Förslaget antogs av riksdagen, dock med den ändring, att den gamla ordningen för understödsansökningarnas prövande bibehölls. Den 29 juni 1921 utfärdades i enlighet härmed förordning (nr 411) .angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda landskommuner. I särskild kungörelse (nr 412) samma dag utfärdades bestämmelser för ansökningarnas behandling och utjämningsmedlens utbetalande, i huvudsak överensstämmande med vad som förut hade varit gällande.

30 N y a r e u p p s l a g i skatteutjämningsfrågan. 1921 års riksdag.

Frågan om städernas uteslutande från delaktighet i skatteutjämningen har under de senaste åren upprepade gånger förts på tal. Då i det förslag till förnyade provisoriska skatteutjämningsbestämmelser, som förelades 1921 års riksdag, någon ändring i detta avseende icke blivit vidtagen, väcktes vid samma riksdag i andra kammaren motion (nr 328), att de ändringar i förslaget skulle vidtagas, att dels samtliga rikets kommuner gjordes delaktiga i utjämningen, dels ock denna utvidgades att omfatta samtliga kommunala skatter. I motionen anfördes bl. a. följande. Genom införandet av den kommunala progressivskatten hade en ny källa för medelsanskaffningen till skatteutjämningen tillskapats. Det vore nu ej längre fråga om att med statsmedel bispringa vissa kommuner, som vid uppfyllandet av sina av staten ålagda uppgifter råkat i ett ekonomiskt nödläge, utan om en skatteutjämning efter bredare linjer och med kcmmunalbeskattningen själv såsom grund. För att en dylik skatteutjämning skulle fylla rimliga krav på rättvisa, vore det nödvändigt, att de genom kommunal beskattning anskaffade utjämningsmedlen fördelades efter fullt rättvisa grunder. Det hade därför varit förvånande att se, hurusom det i det nya förslaget om skatteutjämningens reglerande syntes vara meningen att även för den närmaste framtiden i s 4 ort sett bibehålla det gamla provisoriets bestämmelser och grundlinjer. De ändringar, som vidtagits i de gamla bestämmelserna, syntes i själva verket icke hänföra, sig till ändringen beträffande källan för medelsanskaffningen, utan vore av mera allmän natur och framstode såsom förbättringar, grundade på de erfarenheter, som vid de äldre bestämmelsernas tillämpande vunnits, och vilka förbättringar lika väl kunnat företagas utan att medelsanskaffningen letts in på andra vägar. Den utvidgning i skatteutjämningens omfång, som låge däri, att den föreslagits skola omfatta jämväl utgifterna för kyrkliga ändamål förutom prästlöner, kunde väl hänföras därtill, att den kommunala progressivskattens andra del, kommunandelen, bestämts skola användas för tillgodoseendet av jämväl dessa ändamål, men innebure i varje fall icke någon som helst förändring i de grundprinciper, som från början uppställts för clen äldre skatteutjämningen. Det finge sålunda anses mycket egendomligt, att städerna och municipalsamhällena alltjämt ställdes utanför utjämningen. Att de kommunalt skattskyldiga ålades att själva sörja för en utjämning av de mera framträdande olikheterna i de skilda kommunernas skattetunga, såsom genom den kommunala progressivskattens införande blivit förhållandet, vilade otvivelaktigt på en sund och riktig tanke. Men en tillämpning av denna tankes vidare utveckling förutsatte, att utjämningen lades efter helt andra grunder än de i propositionen föreslagna. Då nu alla kommuner i riket nödgades bidraga till medelsanskaffningen, syntes det principiellt riktigt, att de samtliga också bleve delaktiga av själva utjämningen. Den kommunala förvaltningen på landet och i. staden fyllde samma allmänna behov; en uppdelning av de kommunala uppgifterna i sådana av mera allmän och sådana av privat natur vore ohållbar. I motiveringen för städernas uteslutande från utjämningen hade i propositionen framhållits, att den större delen av städernas kommunala angelägenheter vore av särskild natur och i hög grad avvikande

från landsbygdens, och att sålunda någon jämförelse mellan de båda slagen av kommunalförvaltning icke lämpligen kunde göras. Städernas mera komplicerade förvaltning hade sin grund i sådana behov, som vore oskiljaktigt förenade med stadsbefolkningens livsvillkor och stadsniannanäringarnas allmänna förutsättningar. Vad som sålunda på landsbygden måste betraktas såsom en lyx bleve i staden en nödvändighet; fyllandet av ett dylikt behov vore fullt ut av lika allmänt intresse som ordnandet av skolväsendet etc. Den indelning av de kommunala uppgifterna i s. k. »statliga» och lokala, som i propositionen försökts, vore i och för sig ganska meningslös och bleve direkt missvisande, om därmed avsåges att markera den gräns, inom vilken det allmännas intresse av en god kommunalförvaltning rörde sig. Anledningen till städernas uteslutande ur utjämningen i 1917 års förslag hade varit »den skattegräns, som. antagits i förslaget». Ett uteslutande av denna anledning kunde numera icke komma i fråga. Är 1919 hade nämligen medelutdebiteringen i städer, deltagande i landsting, utgjort 10 kronor 11 öre och i övriga städer 8 kronor 74 öre. Medelsiffran för landsbygden hade utgjort 9 kronor 49 öre. Oavsett att vid jämförelsen mellan skattetrycket av viss utdebitering på landet och i stad stor hänsyn måste tagas tiil den dåliga taxeringen av jordbruksfastigheter, visade dessa tal, att städerna ingalunda vore mindre skattetyngda än landskommunerna. Slutligen hade i 1921 års proposition som skäl för städernas uteslutande bl a. anförts, att dessa hade inkomster, som icke landskommunerna hade motsvarighet till. Denna omständighet verkade emellertid till minskning i städernas skattetryck och gåve sålunda mindre möjlighet att uppfylla för understöds erhållande uppställda villkor om skattetunga. Vid sidan av en utjämning enligt de i motionen framställda grunderna måste statens intresse att övervaka och höja standarden av vissa kommunala förvaltningsangelägenheter tillgodoses; här förelåge omständigheter av mera komplicerad natur, som borde lösas särskilt för sig. Motionen avstyrktes av statsutskottet med motivering, att vad i densamma föresloges måste föregås av en allsidig och omfattande utredning. Riksdagen avslog motionen. 1924 å r s riksdag.

Vid 1924 års riksdag upptogs frågan om städernas deltagande i kommunalskatteutjämningen motionsvis på nytt (motion II: 49). I motionen framhölls, hurusom skattetrycket i vissa städer efter hand stigit till en avsevärd höjd. Sålunda hade kommunalskatt och landstingsskatt år 1923 tillhopa utgjort i Oskarshamn Avesta Södertälje Huskvarna Kristinehamn Lysekd Köping

14: f,o 13: yo 13: 70 13: 25 12: 30 12: 25 12: —.

Utdebiteringen hade varit mellan I I och 12 kronor i 14 städer, därav i Nyköping 11:68, i Västerås 11: 50, i Eskilstuna 11: 30 och i Jönköping 11 kronor; samt mellan 10 och 11 kronor i 18 städer, därav i Kalmar 10: 1 0 kronor.

:^2 I motionen hänvisades till ovan omförmälda motion vid 1921 års riksdag. Särskilt påpekades, att enligt det rådande systemet arbetare och löntagare (städernas invånare) i allmänhet bleve för hela sin inkomst hårdare beskattade än andra skattskyldiga, ävensom att, för att städernas intagande i utjämningen för dem skulle bliva av någon praktisk betydelse, det gamla särskiljandet mellan kommunala uppgifter med statsändamål och andra uppgifter ej längre borde bibehållas. Med bifall till motionen avlät riksdagen skrivelse till Kungl. Maj:t, i vilken riksdagen anhöll om utredning angående möjligheten för synnerligt betungade stadskommuner att få komma i åtnjutande av skatteutjämningsbidrag. 1924 å r s kommunalskatteförslag.

Som redan förut nämnts, hade man vid utfärdandet av 1920 års provisoriska förordningar hoppats, att nytt förslag till kommunalskattereform skulle komma att framläggas senast vid 1924 års riksdag. Så blev emellertid icke förhållandet, varför dessa förordningar prolongerats att gälla jämväl åren 1925 och 1926. Den 15 oktober 1924 avgav emellertid kommunalskattekommittén sitt förslag till ny kommunalskattelag. I detta förslag yttrades beträffande den kommunala progressivskatten, att densamma borde — dock med vissa ändringar — för framtiden bibehållas i det kommunala skattesystemet. I sin gällande form vidlåddes densamma emellertid av i huvudsak tre brister: progressivskattens kommunandel vore ej avpassad efter det växlande skattetrycket inom de olika kommunerna, utan utginge efter en enhetlig skattesats för hela riket; det belopp, som varje särskild kommun skulle erhålla av den inom kommunen uppburna progressivskatten, vore på förhand bestämt utan avseende å kommunens skattetryck; utjämningsandelen lede av den oegentligheten, att de skattskyldiga i en kommun med högt skattetryck finge bidraga till utjämningen efter samma skattesats som medlemmarna i en kommun med ringa skattetryck; slutligen vore möjligheten till en effektiv kontroll av uppbörden utav denna senare andel från statsmyndigheternas sida ganska obetydlig. Kommittén uttalade, att den kommunala skatteutjämningen egentligen vore en statlig och icke en kommunal fråga, då densamma väsentligen bottnade däri, att staten ålagt kommunerna förpliktelser att tillgodose en del behov av statlig art, och att sålunda skatteutjämningsproblemets lösning i dess helhet och därmed även reglerandet av den kommunala progressivskattens utjämningsandel icke tillhörde den egentliga kommunalskattelagstiftningen. Ett dylikt sönderdelande av behandlingen utav denna beskattningsform syntes emellertid icke ändamålsenligt. Kommittén hade dock ansett sig böra ingå på frågan, huru medel borde anskaffas för utjämningsändamål, och därvid stannat vid att liksom för närvarande en del av den kommunala progressivskatten borde anvisas för skatteutjämningen. Till avhjälpande av de förut omnämnda olägenheterna vid progressivskatten föreslog kommittén följande. Den kommunala progressivskatten borde för framtiden alltid utgå till sitt hela belopp. Av skatten skulle såsom förut alltid en del stanna inom kommunen och därstädes tagas i användning för bestridande av dess egna samt kyrkans och skolans behov. Denna kommundel borde emellertid ej längre utgå såsom en konstant kvotdel av hela progressivskattebeloppet, utan såsom en variabel sådan. Sålunda skulle be-

33 träffande kommuner, där den kommunala utdebiteringen uppginge till 10 kronor eller mera, progressivskattens hela belopp tillkomma kommunen. Vid en lägre kommunal skattesats skulle allenast så många tusendelar av progressivskattens totalbelopp, som motsvarade utdebiteringens tal, uttryckt i öre, komma kommunen till godo. Om sålunda den kommunala utdebiteringen vore 8 kronor 56 öre, skulle kommunen vara berättigad att behålla 85 7iooo a v skatten. Av kommunandelen skulle — utan något bibehållande av den gällande inskränkningen, att högst 1/i av kommunens vederbörande utgifter finge täckas med progressivskattemedel — till vart och ett av de förut uppräknade kommunala utgiftsslagen utgå det belopp, i tusendelar av hela skatten räknat, som motsvarade vederbörande utdebitering i öre uttryckt. För den händelse den sammanlagda kommunala utdebiteringen överstege 10 kronor och sålunda progressivskatten icke längre räckte till att enligt dessa grunder fördelas, borde först den borgerliga kommunen erhålla sin andel, beräknad på sätt förut är nämnt, därefter den kyrkliga och sist skoldistriktet, allt så långt medlen vore tillräckliga. Skatten borde i sin helhet uppbäras av de kommunala myndigheterna, vilka hade att till staten redovisa den procentuella andel av de uppburna skattebeloppen, som kommunen icke vore berättigad att behålla. Genom de sålunda föreslagna ändringarna i fördelningen av progressivskattemedel skulle samtliga de tre ifrågavarande olägenheterna med progressivskatten i dess nuvarande form vara undanröjda: den skattetyngda kommunen erhölle större andel i progressivskatten än den icke skattetyngda, och från den förra utginge intet bidrag till skatteutjämning i andra skattetyngda kommuner. Slutligen gjorde den gemensamma uppbörden för progressivskattens båda delar, att en effektiv kontroll beträffande densamma bleve möjlig. De belopp, som i enlighet med förenämnda riktlinjer skulle återstå för skatteutjämning, beräknades enligt förslaget bliva större än de nu för ändamålet tillgängliga. Tre reservanter i kommunalskattekommittén ansågo kommittén sakna anledning inlåta sig på den beträffande skatteutjämningen sekundära frågan om beredande av medel åt statsverket att bestrida utgifterna för sådan utjämning. Enligt deras mening borde progressivskatten, i den mån den uttoges, i sin helhet tillfalla vederbörande kommuner. Reservanterna anslöto sig till kommittéförslagets anordning att låta kommunens andel av progressivskatten bli beroende på utdebiteringen inom kommunen. Vad som enligt dessa bestämmelser icke skulle tillfalla kommunen fick av den skatteskyldige behållas. Å andra sidan medgåvo de, att, om utdebiteringen i kommunen överstege 10 kronor, högre andel av progressivskatten finge uttagas, dock att progressivskatten icke finge överstiga en och en halv gång skattens grundbelopp. Någon redogörelse för de över förenämnda förslag avgivna yttranden torde ej i förevarande sammanhang erfordras. Landskamreraren Eisermans skatteutjämningsutkast.

Ehuru i kommunalskatteförslaget förklarats, att den kommunala skatteutjämningen vore en fråga, som rätteligen låge utanför kommunalskattelagstiftningens område, intogs till antydan om frågans innebörd i förslaget såsom bilaga en P . M. angående skatteutjämningen, författad utav en av de kommitterade, landskamreraren G. V. Eiserman. Den häri föreslagna skatteutjämningen avsågs bliva en total allsidig utjämning med sin omfattning 3 — Kommunal skatteutjämning.

34 begränsad till »kommunala uppgifter med statsändamål». Eiserman framhöll i sin P. M., bland annat, följande. Grundtanken för bestämmandet av den kommunala skatteutjämningens omfattning vore uttalad redan i den ovan omförmälda motionen till 1908 års riksdag. Då kommunerna av praktiska skäl fått sig ålagt att fullgöra förpliktelser, som principiellt bort åligga staten och som på grund därav borde jämlikt drabba beskattningsföremålen över hela riket, hade staten skyldighet att tillse, att kommunerna erhölle ungefär liknande bärkraft och således en jämlik tillgång på beskattningsföremål i förhållande till bördor, som ålagts dem. Riktigheten av detta resonemang syntes icke kunna förnekas. Det konsekventa genomförandet av denna tankegång ledde till det resultatet, att för beskattningen beträffande dessa statliga uppgifter hela riket borde betraktas såsom en enda kommun, där totalkostnaden för dessa uppgifters tillgodoseende utdebiterades efter en och samma procentsats på samtliga i riket förekommande beskattningsobjekt. Genom utdelandet av direkta penningunderstöd, uttagna enligt andra grunder än de för den kommunala beskattningen gällande, kunde emellertid detta mål alls icke eller allenast ytterst ofullständigt ernås. Genom en dylik åtgärd komme visserligen de kommuner, som i ifrågavarande avseende varit hårdare belastade, att erhålla lindring, men detta ej på bekostnad av de kommuner, som i samma avseende intoge en gynnsammare ställning, utan genom för dessa ändamål måhända alldeles främmande medel. Ett dylikt förfarande kunde icke anses innebära någon verklig skatteutjämning. I och med understödsmedlens förvandlande från statsmedel till progressivskattemedel hade i förevarande avseende icke genomförts någon annan förändring, än i vad den verkliga statsskattens och progressivskattens progressivitet skilde sig från varandra. Denna förändring beträffande utjämningsmedlen måste i övrigt betecknas såsom mindre lycklig, då enligt gällande bestämmelser en person, bosatt inom en mera skattetyngd kommun, måste, förutom den dryga kommunalskatten, betala ytterligare en avgift till skatteutjamning i andra kommuner. För ernåendet av en riktig kommunal skatteutjämning borde tillgripandet av medel, anskaffade på annat sätt än i enlighet med kommunalbeskattningens grunder, tillåtas allenast i nödfall såsom en sista åtgärd till lättandet av en efter den huvudsakliga utjämningen eventuellt kvarstående hög skattetunga på någon ort. Som redan framhållits, innebure skatteutjämning medelst progressivskattens hjälp icke någon utjämning på kommunalbeskattningens egen grund, Om åtminstone de skattetyngda kommunerna berättigats att själva fä behålla sin progressivskatt, skulle det gällande systemet icke verka så stötande. Bland bristerna i övrigt i detta system kunde framhållas bland annat svårigheten av effektiv kontroll av utjämningsmedlens uppbörd ävensom städernas oskäliga uteslutande från all skatteutjämning. Vidare vore fördelningsreglerna synnerligen komplicerade och i vissa fall otydliga, exempelvis då kommuner, församlingar och skoldistrikt icke sammanfölle till sitt område. Den i gällande författning stadgade förutsättningen för delaktighet av skatteutjämningsmedlen, att för de kommunala ändamål, utjämningen omfattade, utdebiteringen skulle vara högre än ett givet, fixt belopp, vore olämplig, då i realiteten det motsvarande riksmedeltalet såsom underkastat konjunkturernas växlingar måste variera år från år. En ytterligare olägenhet av detta fixa tal vore, att kommunerna kunde, med kännedom om detsamma, vid uppgörandet av sin utgiftsstat beräkna, huru stort det beräk-

35 nade understödet komme att bliva. Slutligen vore det omständliga förfarandet med avkortning av utskylder, som redan blivit utdebiterade, synnerligen besvärligt i tillämpningen. Det vore rimligare, att det meddelade understodet bestämdes skola ingå i kommunernas inkomster och sålunda avseende vid detsamma kunna göras vid bestämmandet av de utdebiteringar, som verkligen vore avsedda att uppbäras. En lösning av skatteutjämningsproblemet i dess helhet måste emellertid enligt Eiserman gå ut på jämväl andra åtgöranden än ett blott och bart tilldelande av understöd åt de skattetyngda kommunerna. Dessa åtgöranden måste i första hand gå ut på dels vederbörande områdens utökande till lämplig storlek för det ändamål, de vore avsedda att motsvara, dels ett omreglerande av de speciella statsbidragen i utjämnande syfte, eller, därest detta på grund av sin vidlyftighet ej läte sig verkställas, ett införande av vissa nya sådana bidrag, t. ex. för byggande av skolhus e. d., i huvudsak reglerade efter utjämningssyfte, dels ock slutligen införandet av en viss kontroll över kommunernas sätt att handhava sin ekonomi. Dessa åtgärder komme emellertid säkerligen icke att bliva tillfyllest, utan utöver desamma borde en skatteutjämning av mera allmän art verkställas. Denna utjämning borde utformas i sammanhang med den allmänna skatteregleringen. Den ledande grundtanken vid denna utjämnings ordnande borde vara, att den skulle verkställas på kommunalbeskattningens egen grund. Det torde kunna tänkas en mångfald lösningar av problemet enligt denna synpunkt; här skulle endast en föreslås. Under förutsättning, att rikets samtliga kommuner offrade precis jämnt vad som kunde anses vara erforderligt för sådana ändamåls tillgodoseende, som tillika kunde anses vara statsändamål — fattigvårds-, kyrko- och skolväsen — skulle en sådan lösning vara följande. Till Kungl. Maj:t skulle inkomma uppgifter från varje kommun angående de utgifter, som i dem beslutats för uppgifter med statsändamål, de medel, som för deras bestridande funnes tillgängliga, samt antalet beskattningsobjekt inom kommunen. Med ledning av dessa uppgifter skulle Kungl. Maj:t bestämma riksmedeltalet eller med andra ord den utdebiteringsprocent, som skolat i hela riket utdebiteras för de sammanlagda beslutade utgifterna, därest riket betraktats såsom en enda kommun. Härefter skulle för varje kommun bestämmas det tal, som utgjorde skillnaden mellan riksmedeltalet och den utdebitering, som för kommunens egen del komme att beräknas; dessa tal skulle därefter bestamma de belopp, som en kommun med högre utdebitering än medeltalet komme att i utjämningsmedel erhålla, resp. en kommun med lägre utdebitering skulle förständigas att till utjämningen utgiva. Dessa belopp skulle härefter upptagas såsom inkomster, resp. utgifter i nästkommande års stat. Något avkortningsförfärande skulle här således ej behöva förekomma. En anordning av ifrågavarande slag skulle utgöra en skatteutjämning på kommunalbeskattningens egen grund. Här vore ej längre erforderlig någon utjämningsandel från den kommunala progressivskatten, utan denna komme att till hela sitt belopp tillfalla kommunen för täckande av dennas utgifter för fattigvård, kyrka och skola. Den omständigheten, att det för varje år gällande riksmedeltalet utgjorde skatteutjamnmgens basis, verkade på så sätt hindrande för uppkomsten av kommunalt slöseri, att vid utgifternas bestämmande de kommunala myndigheterna svävade i okunnighet om detsammas höjd, och sålunda aldrig med bestämdhet kunde beräkna, att en viss, ökad utgift komme att till någon del bekostas av utjämningsmedel.

36 Emellertid borde det likväl ej vara tillrådligt att låta utjämningen gå så långt, som sålunda skisserats, ty den gjorda förutsättningen om lika grad av sparsamhet vid avvägandet av de ifrågavarande kommunala utgifterna kunde icke antagas hålla streck. Metoden kunde emellertid modifieras exempelvis på så sätt, att bidragsplikt och bidragsrätt bestämdes inträda först när den beräknade utdebiteringen i viss högre grad, t. ex. med 30 procent, understege resp. överstege det beräknade medeltalet. Härvid komme det naturligen att kunna inträffa, att summan av de bestämda bidragen icke uppginge till sammanlagda understödsbeloppen. De medel, som utöver de inflytande bidragen skulle kunna erfordras till understödens utgivande, finge tagas från den kommunala progressivskatten. Yttranden i anledning av 3 924 å r s riksdagsskrivelse.

Över riksdagens med anledning av förenämnda motion till 1924 års riksdag till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse hava samtliga länsstyrelser jämte en del andra myndigheter och korporationer i avgivna yttranden uttalat sig. Yttrandena gå i allmänhet ut på ett erkännande av den principiella riktigheten i motionärernas yrkande, att städerna borde göras delaktiga i skatteutjämningen, och tillstyrka den äskade utredningen. Samtliga länsstyrelser synas ansluta sig till denna tankegång. * I ett par yttranden avstyrkes dock städernas delaktighet i skatteutjamningen. Stadskommunerna kunde i allmänhet göra sig till herrar över skattetungan; denna förorsakades i de flesta förekommande fall av stadernas politik att genom industrien söka draga till sig så många beskattningsobjekt som möjligt. Sloge så industrien fel, tillkomme i stället utgifter till arbetslöshetsunderstöd — så vore t. ex. fallet med den skattetyngda staden Oskarshamn. Förluster av dylik art finge betraktas såsom resultat av felslagna affärsspekulationer. , . ...... <>, I ett par fall har själva skatteutjämningsinstitutionen gjorts till föremal för viss kritik. Sålunda har framhållits, att skatteutjämningen vore stridande mot grundprinciperna för den kommunala självstyrelsen, enligt vilka en kommun hade att under eget ekonomiskt ansvar själv handhava vården om sina angelägenheter. Det har vidare ansetts oegentligt, att det enligt gällande bestämmelser aldrig företoges någon prövning, huruvida de individer, som betalade utjämningsmedel, vore mera skattekraftiga an de, som erholle understöd av dylika medel. Någon anledning till att vissa individer skulle betala en särskild pålaga för att lätta andra individers skattebörda syntes ej kunna utletas. , . I vissa av de yttranden, som förorda städernas delaktighet i utjämningen, har man ansett, att vid utjämningen hänsyn borde tagas allenast till det totala skattetrycket. I andra har man därjämte fordrat visst tryck for uppgifter med statsändamål eller för lagföreskrivna uppgifter. Landskommunernas förbund förmenar, att, om städernas deltagande i erläggande av progressivskattens utjämningsandel skulle vara skälet för deras deltagande i utjämningen, villkoren borde vara fullkomligt lika för land och stad. Ett beslut om städernas deltagande under nu gällande bestämmelser skulle bliva av ringa praktisk betydelse; en sänkning av minimigränsen för utgifter till statsändamål skulle åter medföra en oerhörd stegring i utjäinningskostnaderna. I övriga yttranden med motsvarande utgångspunkt anser man dock, att förutsättningarna av nämnda slag borde göras olika för land och stad. Vissa av städernas uppgifter, såsom vidmakthållandet av ratts-,-polis-,

;37 brand- och sundhetsväsendet, vore av sådan allmän betydelse och återkomme så regelbundet i städernas budgeter, att de för deras vidkommande måste likställas med vidmakthållandet av kyrka, skolväsen och fattigvård. Utredningen fmge giva vid handen, till vilket minimibelopp kostnaden till samtliga dessa ändamål skulle uppgå för att staden i fråga skulle vara berättigad till utjämningsunderstöd. F r å n ett håll föreslås, att frågan om understöd till staderna skulle helt inrangeras i gällande bestämmelser om Kungl. Maj:ts fria prövning beträffande utjämningstilldelningen. Bland övriga påpekanden av mera allmän art kunna omnämnas följande. Den omständigheten, att städerna deltoge i betalandet av progressivskattens utjämningsandel, vore i och för sig ingen anledning till att städerna måste vara berättigade att deltaga i skatteutjämningen. Det vore nämligen en tendens hos förmögenheterna att söka sig till städerna, varigenom dessa erhölle större skattekraft på landsbygdens bekostnad. Det vore därför ej orimligt, att städerna bidroge till skatteutjämningen på landsbygden. Stadernas utgifter för rättsväsen m. m. hade avsetts att bliva kompenserade genom brännvinsförsäljningsmedlen; dessa minskades emellertid år från år för att slutligen försvinna. Med hänsyn därtill att städerna i allmänhet tillgodosåge jämväl sådana invånarnas behov, som landskommunernas medlemmar själva finge ombesörja, borde förutsättningen i totalt skattetryck för städerna sättas högre än för landsbygden. Före tilldelning av understöd till städer borde alltid tillses, huruvida brist vid driften av de affärsdrivande verken uttagits genom beskattning. Svenska stadsförbundet har i sitt yttrande framhållit det nödvändiga i att snarligen åtgärder vidtoges i och för beredande av möjlighet för rikets städer till deltagande i skatteutjämningen. Jämte det i skrivelsen bland annat kritiserades de i 1924 års kommunalskatteförslag föreslagna ändringarna beträffande den kommunala progressivskatten, vilka bland annat medförde, att, ju sparsammare en kommun vore, desto större del av sm progressivskatt nödgades den avstå till utjämningsändamål, hemställde stadsförbundet, att vid den blivande omläggningen av bestämmelserna angående den kommunala skatteutjämningen vederbörligt avseende måtte fästas vid de synpunkter, som funnes framhållna uti ett skrivelsen bifogat referat utav ett av borgarrådet doktor Yngve Larsson hållet föredrag i skatteutjämningsfrågan. , ,0 Grundtanken i doktor Larssons framställning synes i korthet vara, att, a a utjämningen icke vore självändamål samt storleken av de bidrag för speciella kommunala uppgifter, som staten årligen utgåve till rikets kommuner, yore så avsevärd, det måste ligga närmast till hands att just i dessa bidrag verkställa de korrektioner, som för jämnare fördelning av det kommunala skattetrycket erfordrades. Det karaktäristiska för senare tids kommunalekonomiska utveckling hade varit en tendens till åstadkommande av en forskjutning av de kommunala uppgifterna från de lägre förvaltningsenheterna till de högre, vilket tagit sig uttryck på så sätt, att dessa senare i stor omfattning meddelade bidrag till de förra. Av dessa bidrag vore de frän staten utgående de mest betydande. Statsbidragen vore dels speciella, som utginge för ett bestämt behovs tillgodoseende, och dels allmänna. Denna indelning i statsbidragen motsvarades i huvudsak av en annan, gjord efter en helt olikartad grund, nämligen indelningen i effektivitets- och utjamningsbidrag. Till bidragen av det förra slaget hörde tolagsersättnmgen till städerna, ersättningarna till landstingen för anstaltvård, bidragen till ar-

38 betsförmedlingen, till fattig- och sjukvård i allmänhet, de allmänna bidragen till vägunderhåll samt till anläggning och förbättring av vägar, ävensom bidragen till de olika undervisningsändamålen. Bidrag av det senare slaget utgjorde däremot ersättningen för brännvinsförsäljningsmedlen, bevillningen, bilskattemedlen samt utjämningsbidragen i inskränkt bemärkelse. Det omfattande systemet av statsbidrag hade tillkommit genom en slump och påbyggts, allt efter som behovet yppat sig. De speciella statsbidragens uppgift vore dels att förplikta kommunerna att anordna och vid en viss minimistandard bibehålla vissa kommunala inrättningar, dels ock att uppmuntra kommunerna till vidtagande av andra, ej fullt så nödvändiga anstalter. Bidragen avsåge även att förebygga en oskälig skattebelastning. Som dessa bidrag i allmänhet fastställts att utgå såsom kvotdelar av den kostnad, vars lättande de avsåge, vore de icke till sin natur skatteu tjämnande. Dock kunde en särskild slags utjämning sägas hava vid dessa bidrags utformande blivit företagen därigenom, att städerna, som i allmänhet finge anses vara mera skattekraftiga än landskommunerna, uteslutits från rätten till vissa bidrags erhållande. Genom meddelandet av ett speciellt statsbidrag för en viss kommunal uppgift bleve denna uppgift icke förvandlad till statlig. En sådan förvandling skedde först då, när staten själv helt och hållet övertoge vården av uppgiften. Förhållandet vore i detta fall allenast det, att uppgiftens vederbörliga tillgodoseende vore av så stort statsintresse, att staten för garanterandet härav påtoge sig särskilda uppoffringar. Lika litet som man sålunda kunde säga, att vissa av kommunens uppgifter vore statsändamål, kunde man påstå, att vissa andra vore av privat natur; varje kommunal verksamhet bottnade nämligen alltid uti ett större eller mindre allmänintresse. Innan särskilda åtgärder för genomförandet av en allmän kommunal skatteutjämning vidtoges, borde hela det bestående systemet av statsbidrag slopas och ersättas med ett fullkomligt nytt system, uppbyggt efter sådana grunder, att en skatteutjämning i den mening, som i nuvarande författningar avsåges, åvägabragtes. Det ytterligare behov av skatteutjämning, som efter en dylik reform av bidragsväsendet skulle återstå, borde vara synnerligen reducerat. Sedan till denna återstående ojämnhets borttagande först vidtagits erforderliga åtgärder beträffande den kommunala indelningen, så att densamma motsvarade förvaltningens uppgifter och anspråk, finge till botande av kvarstående ojämnhet understödsvägen tillgripas. Understöden borde helt utgå av statsmedel och utjämningen omfatta alla kommunala skatter. Understöd borde ej utgå i de fall, där onödiga utgifter beslutats eller skattetrycket förorsakats av större ^ kapitalavbetalningar. H ä r mötte emellertid svårigheten att erhålla en måttstock för skattetryckets mätande. Den kommunala utdebiteringsprocenten kunde icke godkännas såsom sådan måttstock, då taxeringsförfarandet alltjämt vore behäftat med alltför stora ojämnheter för att en viss ntdebiteringsprocent alltid skulle kunna anses giva uttryck åt en och samma skattetunga.

Föreliggande

förslag i skatteutjämningsfrågan. Allmän motivering.

Orsakerna till synnerligt högt kommunalt skattetryck.

För att kunna besvara spörsmålet om vad skatteutjämningsfrågan innebär och hur den bör lösas är det givetvis av nöden att söka göra klart för sig vad som föranleder ojämnheterna i det kommunala skattetrycket. Det har också gjorts ett försök att i den mån, det varit möjligt, statistiskt belysa denna fråga. I många avseenden har emellertid en dylik möjlighet ej stått öppen. För landskommunernas vidkommande har den statistiska undersökningen i huvudsak avsett de mest skattetyngda kommunerna, enkannerligen dem som år 1924 erhållit utjämningsbidrag. 1925 års siffror förelågo ej, när huvuddelen av föreliggande statistik utarbetades, och hava därför i mycket obetydlig utsträckning kunnat bearbetas. Uppenbarligen måste det anses önskvärt — för att ej använda ett än starkare uttryck — att de resultat, som erhållas beträffande de skattetyngda kommunerna, ställas i relation till motsvarande förhållanden beträffande riket i dess helhet. Endast på så sätt kunna i själva verket de beträffande understödskommunerna rådande särförhållanden med någon säkerhet påvisas. Härvid har emellertid i viktiga avseenden mött det hindret, att den officiella kommunala finansstatistiken ej föreligger för senare år än 1921. Ej heller hava några preliminära siffror i motsvarande hänseenden för senare år kunnat erhållas. En jämförelse med 1921 års siffror har visserligen för fullständighetens skull skett, men saknar utan tvivel större värde såsom grundval för slutsatser. I de avseenden åter, där statistik för hela riket förelegat eller utan alltför stor kostnad kunnat åstadkommas, har en jämförelse med rikssiffrorna skett. Den verkställda statistiska undersökningens huvudsakligaste resultat beträffande landskommunerna framgå av följande sammanställning — för en mera ingående granskning av desamma hänvisas till den vid denna utredning fogade redogörelse jämte tabeller. Omkring femtedelen av rikets samtliga landskommuner erhålla utjämningsbidrag. Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län äro de län, i vilka absolut taget det största antalet kommuner under senaste åren erhållit utjämningsbidrag. År 1924 var siffran för båda dessa län 62. Närmast kommo Skaraborgs län med 45, Hallands län med 34, Kalmar och Västernorrlands län med vartdera 30 utjänmingskommuner. Procentuellt sett ställa sig siffrorna helt annorlunda. Högst kom i detta avseende Norrbottens län, där 92 % av kommunerna år 1924 erhöllo utjämningsbidrag, därnäst Blekinge län med 82*8 %' samt Göteborgs och Bohus län med 71'2 %. För Älvsborgs län utgjorde procenttalet allenast 28*4, för Skaraborgs län 17*3, för Hallands län 39*5, för Kalmar län 29*8 och för Västernorrlands län 47*6. I allmänhet har en proportionsvis ungefär lika stor del av landskommunernas folkmängd som av deras antal erhållit del av understöden. Ser man åter på understödsbeloppen, så gingo av de cirka 4 474 000 kronor, som utdelades år 1924, ej

mindre än 1 331 000 kronor till Norrbottens län, vidare 506 000 kronor till Göteborgs och Bohus län, 498 000 kronor till Västernorrlands län, 292 000 kronor till Västerbottens län och 276 000 kronor till Blekinge län. De lägsta siffrorna i nu angivna avseenden förete Örebro, Uppsala och Malmöhus län. I Kopparbergs län hava utjämningskommunerna varit få men de utbetalta understödsbeloppen jämförelsevis större. Beträffande 1925 års siffror, som i förevarande avseende föreligga, hänvisas till vederbörande tabell (tab. 1). Det kunde väntas, att kommunernas folkmängd, d. v. s. invånarantalet i varje kommun, skulle utöva en ej ringa inverkan på skattetrycket, så att mera folkrika kommunerna skulle vara bättre ställda än de mindre folkrika. Detta antagande har emellertid ej erhållit något stöd av den verkställda undersökningen. För var och en av de särskilda grupperna av rikets kommuner av olika storleksordning blir i allmänhet procenttalet utjämningskommuner ungefär detsamma, nämligen omkring 20, med vissa variationer uppåt och nedåt, vilka i allmänhet ej hänföra sig vare sig till de största eller till de minsta kommunerna. Betraktar man utgifterna i de olika storleksgrupperna, så finner man, att dessa — per invånare räknat — ställa sig högst i de största och de minsta av utjämningskommunerna, medan kommunerna av medelstorlek intaga en gynnsammare ställning. Kommunernas skattekraft följer emellertid, om hänsyn tages till den nu använda indelningsgrunden, rätt väl utgifternas växlingar. Däremot visar det sig, att bland de folktäta kommunerna befinner sig ett förhållandevis mindre antal utjämningskommuner än bland dem, som äro glesare befolkade. Det vill förefalla, som om detta sammanhängde därmed, att skattekraften per invånare är större i de tätare befolkade kommunerna, och att detta förhållande mer än kompenserar den ökning i utgifterna per invånare, som tvivelsutan också följer med den ökade folkmängdstätheten. Utjämningskommunerna hava i största utsträckning en allmän karaktär av jordbrukskommuner. I mindre grad är detta förhållandet beträffande Stockholms, Blekinge samt Göteborgs och Bohus län ävensom vissa av Norrlandslänen. Det relativa antalet av icke-jordbrukskommuner har emellertid på senare tid ökats. Detta sammanhänger med nedgången av antalet utjämningskommuner i sådana län, där dessa i utpräglad grad varit jordbrukskommuner, särskilt Älvsborgs och Skaraborgs län, men även på den betydande ökningen av antalet utjämningskommuner i Göteborgs och Bohus län samt vissa av Norrlandslänen, där utjämningskommunernas karaktär av jordbruksbygd är mindre utpräglad. Utjämningskommunerna äro ävenledes påfallande jämnt fördelade på dyrorter, om riket betraktas såsom en helhet. Betraktas åter de särskilda länen, förekomma rätt betydande variationer, utan att det dock synes kunna påvisas någon lag för dessa variationer. Däremot framgår det uppenbart, att kommunernas dyrhet åtföljes av en ökning av de kommunala utgifterna ävensom av repartitionskronorna per invånare. De utdebiterade beloppen per invånare äro i flertalet län i genomsnitt något större i utjämningskommunerna än i övriga kommuner. I vissa län är emellertid förhållandet det motsatta. Anledningen till de höga skattetrycken kan alltså i allmänhet icke antagas vara de särskilt höga utgifterna utan är i stället att finna på inkomstsidan. Utredningen ger vid handen, i huru utpräglad grad den bristande tillgången på beskattningsföremål är en orsak till höga skattetryck — vare sig nu denna brist är verklig eller beroende på svaga taxeringar. De kommuner i riket, som hava den allra sämsta tillgången på beskattningsföremål, äro nästan samtliga utjämningskommuner.

43 Att komma till rätta med frågan, i vad mån den dåliga tillgången på beskattningsföremål är att tillskriva alltför låga taxeringar, erbjuder mycket stora svårigheter. Särskilt gäller detta inkomsttaxeringen. Om denna kan egentligen ej konstateras annat än att i vissa län de beskattningsbara inkomsterna äro mycket små dels i jämförelse med de taxerade inkomsterna — m. a. o. en proportionsvis mycket stor del av inkomsterna bortfaller i skattefria avdrag — dels i förhållande till övriga beskattningsföremål, d. v. s, den i förhållande till fastigheternas taxeringsvärden beräknade delen av repartitionsbeloppen. I mer utpräglad grad gäller detta givetvis enstaka kommuner, varom dock tabellerna ej bära vittne. Ett tydligare utslag giver undersökningen beträffande fastighetstaxeringen. Det är uppenbart, att mycken försiktighet måste iakttagas vid avläsandet av resultaten utav den utredning, som i dylikt hänseende förebragts. Metoden för undersökningen är — och måste vara — bristfällig. Men man synes ej kunna undgå det bestämda intrycket, att taxeringsvärdena äro förhållandevis för låga i län, där det vid taxeringen tillämpade medelenhetspriset för åkerjord mycket avsevärt understiger det pris, som tillämpats i andra väsentligen likartade län, och där samtidigt nämnda medelenhetspris är påfallande lågt i förhållande till skördens värde under en ej alltför obetydlig tidsperiod. Inflytandet av olika arbetskostnader o. dyl. synes ej äga så stor räckvidd, att undersökningens utslag därigenom kan undanröjas. Det kan ej med stöd av den verkställda undersökningen göras gällande, ^ att taxeringarna i allmänhet äro för låga, men väl att de äro för låga i vissa län, och att alltså fastighetstaxeringen i förhållandet länen emellan allt fortfarande är ojämn. Särskild uppmärksamhet förtjänar den stora betydelse, som tillkommer den växande skogen såsom beskattningsföremål i vissa lan. Därest den växande skogen varit helt fri från emot fastighetsbevillning svarande kommunalskatt, så skulle i de skattetyngda kommunerna i Värmlands län utdebiteringsprocenten ökats med i genomsnitt inemot en tredjedel; i Jämtlands läns skattetyngda kommuner skulle ökningen i genomsnitt med sannolikhet väsentligt överstigit en tredjedel. I enstaka kommuner skulle skattetrycket mer än fördubblats. I Norrbottens län kan den genomsnittliga ökningen under angiven förutsättning skattas till i runt tal en tiondel, en ökning som dock skulle medfört en mycket betydande höjning av utjämningsbidragen, om nuvarande regler rörande understöd varit gällande. Vad beträffar den budgetundersökning, som verkställts beträffande 1924 års utjämningskommimer, visar det sig i fråga om utgiftssidan, att i medeltal kostnaderna per invånare för fattigvårdsändamål ökas med ökad folkmängd, att kostnaderna för kyrkoväsen äro högre för de allra minsta kommunerna men därefter i stort sett lika, att kostnaderna för skolväsen äro högst i de minsta och största kommunerna och lägst i kommuner av medelstorlek (från 500 till 3 000 invånare), samt att kostnaderna för »andra ändamål» äro i stort sett konstanta för kommuner med upp till 1 500 invånare och därefter successivt ökas. Relativt sett, d. v. s. i förhållande till kommunernas hela utgiftssumma, uppvisa de minsta kommunerna gynnsamma siffror för fattigvård och »andra utgifter», sämre för kyrkoväsen och uppenbarligen ogynnsamma för skolväsen. För att få en uppfattning om huru förhållandena ställa sig länsvis ar ett detaljstudium av tabellerna nödvändigt. Här må endast framhållas följande. Medelkostnaden i 1924 års utjämningskommuner per invånare varierar: för fattigvård från 4'15 kronor i Gotlands län till 19'7 5 kronor i Kopparbergs län (där undersökningsmaterialet dock utgör endast 3 kommuner); för sund-

42 hetsväsen från 0*4 3 kronor i Kalmar län till 2*4 6 kronor i Norrbottens län; för pensionsförsäkringen från 0*7 9 kronor i Västerbottens län till 1'9 7 kronor i Örebro län (där endast 1 kommun är undersökningsmaterial); för samfärdsel från fullständig frihet från utgifter i sex län till 1*3 3 kronor i Västmanlands län; för avlöningar till fjärdingsman från 0'2 o kronor i Jönköpings län till 0*7o kronor i Norrbottens l ä n ; för kyrkoväsen från 3*5 9 kronor i Blekinge län till 7*21 kronor i Malmöhus län; för skolväsen från 11-9 5 kronor i Örebro län och 14*6 4 kronor i Göteborgs och Bohus län till 30*4 3 kronor i Norrbottens län; för avlöningar till kommunala förtroendemän från 0*15 kronor i Blekinge län till 0*5 7 kronor i Västmanlands län; för andra ändamål från 1*3 4 kronor i Skaraborgs län till 10*7o kronor i Kopparbergs län. Utgiftssumman i dess helhet per invånare varierar från 31*2 3 kronor i Skaraborgs län till 65*3 3 kronor i Kopparbergs län (därnäst Norrbottens län med 57*9 8 kronor), medan medelutgiftssumman per invånare för utjämningskommunerna i riket i dess helhet uppgår till 41*3 3 kronor. Av dessa utgiftssummor utgöras i medeltal omkring 9 procent av annuiteter. De högsta siffrorna för annuiteter för samfärdsel (i regel järnvägsbyggnader) förete Gotlands län med 1*0 4 kronor och Västmanlands län med 1*3 3 kronor per invånare. I sex län förekomma inga annuiteter för sistnämnda ändamål. De olika utgiftsposternas relativa betydelse i 1924 års utjämningskommuner har även undersökts. Här må från denna undersökning allenast meddelas, att Gotlands län företer den lägsta kostnaden för fattigvårdsändamål och den högsta kostnaden för skoländamål, samt att vid finansdepartementets granskning av understödsansökningarna år 1924 avräknats 3*2 3 procent av hela utgiftssumman (och alltså en väsentligt högre procentuell andel av det utdebiterade beloppet) för annuiteter, som jämlikt gällande författning ej få medräknas vid understödens bestämmande. Rörande sättet för täckning av utgifterna råder en ganska stor överensstämmelse mellan de olika länen. Vad utdebiteringen (utom för avgifter till prästerskapets avlöning) beträffar, återfinnes den lägsta siffran i Blekinge län, där 53*15 procent av utgiftsbehovet täckts genom utdebitering, och den högsta siffran i Uppsala län, där 66*3 3 procent täckts genom utdebitering. Bidragen till folkskollärarlöner o. cl. hava utgått med lägst 16*4 6 procent (i Kopparbergs län) och högst 30*3 5 procent (i Gotlands län) av hela utgiftsbehovet. Med allmänna bidrag av olika slag (häri i allmänhet ej ingående bidrag från kyrkofonden, ej heller utjämningsbidrag i inskränkt mening) har i medeltal för utjämningskommunerna i riket i dess helhet täckts inemot 26 procent av utgiftsbehovet. Det kan förtjäna antecknas, att de speciella kommunala skatterna spela en mycket obetydlig roll i de inkomststater, undersökningen avsett. Endast i tre län (Malmöhus, Örebro och Kopparbergs) tiickes mer än 1 procent av hela utgiftssumman med kommunal progressivskatt. Nöjesskatten spelar en försvinnande liten roll, hundskatten en något större (intill V2 procent av samtliga utgifterna). Endast i ett fall, nämligen beträffande Örebro län med dess enda kommun, ger skogsaccisen så mycket som 2 procent av hela utgiftsbehovet. För Värmlands och Jämtlands län, dalskogen enligt det föregående har särskilt stor betydelse som beskattningsföremål, har medelst skogsaccis täckts 1*3 8 resp. 1*8 9 procent av utgiftsbehovet. Undersökningen angående synnerligt skattetyngda städer innefattar i huvudsak detalj redogörelser. Till dessa må här hänvisas. Utredningen visar emellertid, dels att de städer, undersökningen gäller, i väsentligen olika grad omhändertagit olika uppgifter — en blick på de olika rubrikerna och de

43 tomma raderna ger detta omedelbart vid handen — dels att städerna på väsentligen olika sätt finansiera sina företag. Påpekas må i dylikt hänseende allenast, att, medan exempelvis vattenverket i Haparanda medfört en förlust, som år 1925 fått utdebiteras med 2*5 4 kronor per 100 kronor inkomst, vattenverket i Avesta givit en vinst, motsvarande en utdebitering av 1*2 7 kronor per 100 kronor inkomst, varmed alltså utdebiteringen på de skattskyldiga samma år _ minskats. Vissa kommunala affärsverk få uppenbarligen sköta sig helt själva, så att å ena sidan vinst ej redovisas till staden, å andra sidan eventuell förlust ej utdebiteras utan balanseras till följande år. I medeltal har år 1925 i de undersökta städerna erfordrats en utdebitering per 100 kronor inkomst av 1*5 kronor för fattigvård, 2 kronor för folkskpleväsen, 0*6 kronor för kyrkoväsen eller sammanlagt för nämnda ändamål 4*1 kronor. Härtill kan möjligen komma någon del av utdebiteringen för räntor och amorteringar. I en enda stad, Avesta, går, såvitt undersökningsmaterialet utvisar, kostnaden för fattigvård, kyrko- och folkskoleväsen upp till mer än 5*5 kronor för 100 kronor inkomst, nämligen till 6*2 8 kronor; om resultatet i något fall förskjutes genom förekomsten av räntor och amorteringar för nämnda ändamål, framgår ej av utredningen. För sundhetsväsendet utgjorde i medeltal utdebiteringen 0*2 kronor, för magistraten och stadsstyrelsen 0*2 kronor samt för uppbörds- och exekutionsverken ävensom polisväsendet sammanlagt 0*9 kronor. Av den statistiska utredningen och i övrigt kända förhållanden synes beträffande orsakerna till synnerligt höga kommunala skattetrvck* framgå i huvudsak följande. Det synnerligt höga skattetrycket i vissa av rikets landskommuner kan givetvis a priori förutsättas hava sin grund i kommunernas fattigdom, d. v. s. brist på beskattningsföremål. Så är också utan tvivel i stor utsträckning förhållandet. Det utslag, som den statistiska utredningen i dylikt avseende giver, kan visserligen på ett flertal speciella punkter vara påverkat av olika felkällor, exempelvis alltför låga taxeringar av fastigheter och inkomster. Men utslaget är så utpräglat, att, även om dessa felkällor tagas med i beräkningen, utslaget måste anses i ej ringa mån beviskraftigt. Att gå till botten med det nu berörda spörsmålet och söka klarlägga grunden till vissa kommuners fattigdom kan däremot givetvis ej komma i fråga inom den ram, det här gäller. En mindre rationell kommunal indelning kan äga betydelse i två hänseenden, ^ dels så, att i vissa fall en relativt billigare kommunalhushållning kunnat åstadkommas, om en sammanslagning av smärre kommuner ägt rum till större enheter, dels så, att ojämnheter i skattetrycket skulle bortfallit, om två kommuner, en med högt, en med lågt skattetryck, varit sammanslagna till en enda. Betydelsen av den förra synpunkten är svår att bedöma men torde ej böra underskattas. Förefintligheten av alltför små kommuner förorsakar antagligen på sina håll onödigt stora kommunala utgifter. Betydelsen av den senare synpunkten torde däremot ej vara så stor, som man möjligen skulle vänta; en sammanslagning skulle uppenbarligen ej bidraga till någon mera betydande sänkning av skattetrycket i sådana län, där praktiskt taget de allra flesta kommuner nu erhålla understöd. Bristen på tillräckliga beskattningsföremål kan möjligen i något fall bero på bristfälligheten i även ett väl ordnat beskattningsväsen. Tekniska skäl göra det omöjligt att åstadkomma den fördelning av beskattningsföremålen, som man måhända eljest skulle finna mest rationell. Man kunde exempelvis

finna det rättvist, att inteckningshavare skattade för sin inkomst av inteckningarna i den kommun, där vederbörande fastighet vore belägen, men ett dylikt krav på rättvisa lärer det ej vara praktiskt möjligt att tillgodose. Ett annat i stor utsträckning praktiskt taget olösligt skatteproblem gäller fördelning av inkomst, som åtnjutes i en kommun av person, som bor i en annan kommun. Svagheten i det nuvarande uppbörds- och indrivningssystemet gör det även i många fall svårt eller omöjligt för kommunerna att effektivt utnyttja de skattekällor, som stå till deras förfogande. Ett högt skattetryck har ock utan tvivel mångenstädes förorsakats av olämplig skötsel av kommunernas finanser. Stundom kunna de åtgärder, vilka förorsakat en kommuns dåliga ekonomi, hava vid den tidpunkt, då de företagits, synts försvarliga, ehuru det sedan vid en förändrad konjunktur eller av annan anledning visat sig, att åtgärderna aldrig bort företagas. I andra fall åter måste den kommunala misskötseln tvivelsutan anses vara ett uttryck för lättsinne och ekonomiskt oförstånd. I det nu anförda har förutsatts, att kommunernas invånare verkligen tryckas under ett osedvanligt högt skattetryck. Det finnes emellertid med visshet också sådana kommuner, uti vilka skattebördan i verkligheten är mindre tryckande, ehuru kommunens medlemmar — åtminstone till en större del — skenbart få betala en mycket hög kommunalskatt. I sistnämnda hänseende må främst erinras om att en alltför låg taxering såväl av fastigheter som av inkomster fortfarande förekommer. Vad fastighetstaxeringen angår, har visserligen denna vid 1922 års allmänna fastighetstaxering säkerligen blivit väsentligen jämnare än tidigare, men det är dock på sätt tidigare framhållits tydligt, att fortfarande, särskilt i förhållandet mellan olika län, betydande ojämnheter förekomma. Att finna en objektiv norm för bedömande av taxeringarna av inkomst ställer sig däremot av naturliga skäl mycket svårt. Att utan en mycket närgången undersökning med säkerhet påvisa särskilda kommuner med alltför låg inkomsttaxering låter sig väl knappast göra. Men den statistiska utredningen kvarlämnar det allmänna intrycket, att inkomsttaxeringarna, måhända på grund av en låg värdesättning av naturahushållares förbrukning av naturaförmåner från eget jordbruk, på sina håll äro proportionsvis lägre än på andra, ett intryck, som väl även lärer erhålla sin bekräftelse av en allmän erfarenhet^ Det är möjligt, att de i vissa kommuner påfallande låga beskattningsbara beloppen i förhållande till de taxerade beloppen icke äro beroende av en i och för sig oriktig taxering, utan i stället kunna sammanhänga med ätt de skattefria avdragen äro så höga, att inkomsten i väsentlig mån förlorar sin betydelse såsom kommunal skattekälla. Detta åter sammanhänger törhända därmed, att med gällande metod för värdering av naturahushållares naturaförmåner existensminimum är ett annat och lägre för dessa än för penninghushållare. Uppenbarligen föreligger för kommunerna en möjlighet att genom koncentrering av utgifterna på färre år tillfälligt uppbringa skattetrycket, medan detsamma under andra år blir desto lägre. En dylik åtgärd kan stundom förestavas av en önskan att utnyttja särskilt goda beskattningsföremål, som tillfälligtvis kunna finnas inom kommunen. Men den kan också förorsakas av en direkt strävan att erhålla bidrag av utjämningsmedel, vilka ej eller åtminstone ej i så stor utsträckning skulle tillfallit kommunen med en jämn utdebitering. Att dylika försök förekommit, är högst sannolikt; att de i större utsträckning förekommit i mera utpräglad grad, kan däremot knappast påstås.

45 Stundom lärer den kommunala budgeten — som är grundläggande för bestämmande av utjämningsbidragen — i betydande grad frångås i praktiken, varför den ej utvisar den verkliga ställningen under budgetåret. Räkenskaperna, som utvisa budgetutfallet, lära emellanåt kunna förete väsentliga skiljaktigheter från förhandskalkylerna. Det har förekommit, att — i tydligt syfte att så stort utjämningsbidrag som möjligt skulle erhållas — bland utgifterna upptagits mycket stora kvantiteter ved, beräknade till högt pris, och att veden, i den mån sådan överhuvud erfordrats, efter detta pris levererats av de skattskyldiga jordägarna, vilka därigenom erhållit en mycket väsentlig minskning i den skatt, de formellt haft att erlägga. I andra fall lära betydande avkortningar av åtminstone vissa skattskyldigas (löntagares) skatter hava skett, för att dessa, vilkas inkomster rätt taxerats, i realiteten ej skulle erhålla en väsentligt tyngre skattebörda än övriga skattskyldiga, vilkas skattebörda väl formellt vore stor men i realiteten mindre på grund av använda låga taxeringsnormer. I något fall har den kommunala budgeten upptagit en betydande brist från föregående år på grund av förekomna stora restantier, varigenom kommunen kommit att erhålla utjämningsbidrag. När sedermera restantierna småningom influtit, har det visat sig, att mot bristen bort balanseras ett stort belopp i restantiefordringar, samt att, om hänsyn tagits till kommunens ställning under en längre period, dess ekonomi varit sådan, att skäl för utjämningsbidrag knappast förefunnits. Vad städerna angår, torde i flertalet fall anledningarna till oproportionerligt höga skattetryck vara att finna däri, att städerna under lyckliga konjunkturer lagt sin ekonomi på en bredare bog, än som svarar mot städernas nuvarande ekonomiska förutsättningar. Även här gäller, att stundom åtgärder vidtagits, vilka utan tvivel aldrig bort företagas. I andra fall åter torde åtgärderna få betraktas såsom i och för sig i det givna läget riktiga eller försvarliga, ehuru det med den numera ändrade konjunkturen står klart, att det varit lyckligare, om de ej kommit till stånd. Vad som ovan anförts om landskommunerna beträffande anledningen till höga skattetryck torde ock till en del äga sin tillämpning på städerna. Mellan landskommunerna å ena sidan och städerna å andra sidan finnes nämligen i avseende å deras struktur ej någon bestämd gräns. P å landsbygden finnas samhällen med lika typisk »stadskaraktär» som flera städer. Gränsen är i verkligheten ganska flytande. I stort sett lärer kunna sägas, att, medan landsbygdens kommuner äro så många, att man inom dem kan särskilja vissa kategorier av skattetyngda sådana, detta ej är möjligt beträffande städerna, utan att man i fråga om dem blir nödsakad att bedöma fallen mera individuellt.

Åtgärder i allmänhet till avhjälpande av särskilt höga skattetryck. I n n a n j a g n ä r m a r e ingår på frågan om den kommunala skatteutjämningen i mera inskränkt mening, skall j a g något beröra frågan om vilka medel överhuvudtaget äro tänkbara för a t t undanröja höga skattetryck i kommunerna. I detta sammanhang förbigås uppenbarligen å t g ä r d e r till förbättring av det allmänna välståndet i kommunerna samt till nedbringande på frivillighetens väg av ej nödvändiga kommunala utgifter. I en del fall skulle, såsom förut antytts, en mera ekonomisk skötsel av kommunala angelägenheter kunna vinnas genom sammanslagning av kommuner. Ur vissa synpunkter skulle det troligen v a r a mest rationellt, om

46 landet vore uppdelat i en mängd olika specialkommuner för olika äindamal; den trakt, som skulle tilldelas en viss uppgift, kunde därigenoim utm a t a s med hansyn till vad som vore lämpligast just för det fall, vairom i r a g a vore. Lagstiftningen om kommunalförbund och om fattigvårdssförbund medgiver också vissa möjligheter i dylikt avseende. Ur andra synpunkter lärer det däremot v a r a lämpligast att ej röra sig med allltför m a n g a olika kommunala enheter. E n tillämpning av bestämmelserna i lagen om ordning och villkor för ä n d r i n g i kommunal och ecklesiastik indelning angående sammanslagning av kommuner skulle emellertid i måinga fall säkerligen hava god verkan. Det förefaller ej orimligt, om komimunernas medverkan till dylik sammanslagning i vissa fall kräves för r ä t t till utjämningsbidrag. Såmedelst torde resultat stundom k u n n a nås påå ett mjukare sätt än genom ett anlitande av lagens väg att åstadkomma tvåmgssammanslagningar. E n lämplig fördelning av beskaltningsf öremålen torde i vissa fall k u m n a undanröja alltför höga skattetryck. Detta måste ske genom skattelagstiftningen. Endast i begränsad u t s t r ä c k n i n g är det dock tekniskt möjligtt att genom nämnda lagstiftning åstadkomma den fördelning av beskattnimgsforemålen, som man kanske eljest skulle finna mest rationell. I måinga fall erbjuder det också stora svårigheter a t t avgöra, vilka beskattnimgsloremal som rätteligen borde höra hemma i en viss kommun. Uppenibarligen söker man, så långt det låter sig göra, vid själva kommunalskaattereformen komma till r ä t t a med detta spörsmål. Självklart är, att iman dock ej på denna väg kan skapa en riklig tillgång på lämpliga beskcattnmgsföremål i fattiga kommuner. Det finnes naturligtvis alltid en möjlighet att i vissa fall genom y/ttre tvang, exempelvis i form av en effektiv statskontroll å kommunernas 1 hushållning, bringa ned deras utgifter. P å grund av den ofullkomlighet, i som alltid måste vidlåda ett främmande bedömande på avstånd av en viss kommuns angelägenheter, måste v ä r d e t av en dylik kontroll sättas i frråga. E n statskontroll å kommunerna förekommer nu allenast i myckett ins k r ä n k t omfattning vid Kungl. Maj:ts prövning av kommunala låneäirenclen. Då grundsatsen om den kommunala självstyrelsen ä r starkt rotad hos v a r t folk, må för övrigt tvivelsmål uttalas, h u r u v i d a utvägen med en ^vidgad kontroll vore framkomlig. E n helt annan fråga gäller den u n d e r s ö k ning, som kan bliva nödvändig angående kommuners förhållanden för • utrönande av deras behov av utjämningsbidrag, samt den kontroll, som må finnas erforderlig däröver, att kommunerna förverkliga de inkomst- och utgiftsstater, som varit en förutsättning för tilldelande av dylika bidirag. Härefter framställer sig frågan vad som k a n åtgöras för a t t undaniröja de missförhållanden, som föranleda, att de siffror, vilka utgöra det formella uttrycket för skattetungan i kommunerna, icke också utvisa det verkliga skattetrycket. I dylikt avseende må erinras om vikten av ett effektivt taxeringsföirfarande beträffande såväl fastigheter som inkomster. I denna fråga havaa de s. k taxermgssakkunniga nyligen avgivit förslag, avsett att ligga till g r u n d for proposition i ämnet i samband med förslag till kommunalskaittet r a g a n s lösning. H ä r m e d sammanhänger i viss m å n den under utredniing, ehuru pa ett mindre framskridet stadium, v a r a n d e frågan om ett förbätttrat uppbordsforjärande, vilket dock liksom lösandet av skatteregleringsfråigan n ä r m a s t syftar därhän, att trycket inom kommunerna skall bli så j ä r a m t

47 som möjligt, något som emellertid även kan bidraga till en sänkning av utdebiteringsprocenten. Såsom en integrerande del av skatteregleringsfrågan framstår spörsmålet om jämkning av de skattefria avdragen, vilket i sin t u r sammanhänger med frågan om v ä r d e r i n g av i eget hushåll n y t t j a d e n a t u r a f ö r m å n e r från jordbruket. Mer ä n en relativ framgång av den nu berörda lagstiftningen i olika hänseenden lärer ej v a r a att förvänta. Vad man än i hittills omforma Ida hänseenden åtgör för att undanröja anledningarna till särskilt höga skattetryck, lärer det ej k u n n a frånkommas, a t t i ej ringa utsträckning höga skattetryck komma a t t k v a r s t å . F r å g a uppstår då, i vad mån staten m å anses ha skyldighet att tillse, a t t dessa undanröjas genom kontanta bidrog av ett eller annat slag, vare sig dessa bidrag lämnas av staten själv eller medlen anskaffas på a n n a t sätt. Under förutsättning, a t t dylika utjämningsbidrag förekomma, synes även följande böra beaktas. Sedan lång tid står på dagordningen frågan om skyldighet för kommunerna att nyttja enhetliga formulär för sina räkenskaper, varmed även skulle följa en enhetlig budgetuppställning. Lösningen av detta spörsmål, som k a n tänkas äga ej ringa betydelse för vinnande i allmänhet a v en sund kommunal hushållning, är a v vikt även för skatteutjämningsspörsmålet, då det endast på denna v ä g synes möjligt a t t erhålla riktiga jämförelsetal särskilt beträffande utgiftssidan i den kommunala hushållningen. E n lagstiftning i a n t y t t syfte torde k u n n a genomföras åtminstone på det sätt, a t t skyldighet att u p p r ä t t a kommunala räkenskaper och budget i huvudsaklig överensstämmelse med visst formulär göres till villkor för erhållande av utjämningsbidrag. Denna fråga skall vidare beröras i det följande. Slutligen må även beröras en kardinalpunkt i fråga om själva det kommunala utjämningsförfarandet, nämligen den mycket stora vikten av att sådana regler meddelas för tilldelandet av utjämningsbidrag, att den lockelse, som tilläventyrs nu må finnas för kommunerna att för erhållande av dylika bidrag eller särskilt höga sådana stegra de kommunala utgifterna, i möjligaste mån undanröjes. Även denna fråga skall givetvis behandlas i det följande. Allmänna grunder för ett särskilt skatteutjämningsförfarande.

Kommunerna fullgöra dels sådana uppgifter, som blivit dem ålagda genom offentliga påbud a v ena eller andra slaget, dels sådana »gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter», som de av eget initiativ påtaga sig. Angelägenheter, vilkas uppfyllande föranledas av offentliga påbud, äro dels sådana, som uteslutande tillgodose ett k o m m u n i n v å n a r n a s eget gemensamma intresse, dels sådana, som därjämte avse ett tillgodoseende av ett mera allmänt, mer eller mindre utpräglat nationellt, intresse. Såsom exempel i förstnämnda hänseende må anföras uppgifter, som k u n n a föranledas av en stadsplanelagstiftning eller byggnadsförordningar, vilka äro givna så gott som uteslutande i kommuninvånarnas eget gemensamma intresse. I senare hänseendet må framhållas skolväsen, f a t t i g v å r d , b a r n a v å r d , kyrkoväsen. Sundhets- och sjukvården tillgodoser uppenbarligen i första hand kommuninvånarnas eget intresse men betecknar i a n d r a hand — i utpräglad grad gäller detta med nutidens utvecklade kommunikationer epi-

48 demivården — ett mera allmänt intresse. Sjukvården omhänderhas också mest av landstingen. Det intresse, som tillgodoses av kommunala utgifter för allmän pensionsförsäkring och sjukkasseväsen, ä r väl även av blandad natur, men h ä r v i d l a g märkes, att staten också gäldar större delen av kostnaden för dessa ändamål. Även sådana kommunala åtgärder, som tillkommit av kommunernas eget initiativ, k u n n a emellertid hava en mera allmän betydelse, exempelvis hamn- eller kommunikationsanläggningar, vilka äga omedelbar betydelse för en vid rayon, och vilkas nationalekonomiska betydelse för landet därigenom är uppenbar. Det h a r ofta gjorts gällande, att kommunerna, i den mån de utföra uppgifter, som tillgodose j ä m v ä l ett mera utpräglat nationellt intresse, därmed ikläda sig utgifter för statsändamål. Denna formulering förefaller icke lycklig. Såväl staten som kommuner av olika slag och ordning utgöra olika former för den offentliga hushållningsapparaten, och det är i huvudsak en lämplighetsfråga och en fråga om rättvisaste fördelningen av kostnaderna, h u r u v i d a viss offentlig uppgift skall åligga staten eller en kommun av visst slag. Fördelningen verkställes suveränt a v staten, som även åt kommunerna inrymmer deras m å t t av befogenhet i olika stycken. Men h a r staten dekreterat, att en uppgift är kommunal, så är den därmed kommunal, om den också tillgodoser jämväl ett mera nationellt intresse. Även om staten ålagt en kommun att fullgöra viss uppgift, blir denna uppgift ej därigenom statlig. Om staten ej ålagt kommunerna att taga h a n d om sina fattiga, är det troligt, att olika trakter v a r för sig skulle själva — mer eller mindre effektivt — tagit hand om dem. Därför a t t staten nu givit kommunerna ett åliggande i dylikt avseende, så har denna uppgift icke blivit statsändamål u t a n är och förblir kommunalt ändamål. H ä r m e d är icke sagt, att staten bör förhålla sig passiv, om ett åläggande a v staten av a n t y t t slag träffar en kommun otillbörligt hårt. Det måste nämligen anses åligga staten att vid de offentliga uppgifternas fördelning på sig själv och kommunerna tillse, att denna verkligen blir lämplig och a t t utgifterna ej bliva orättmätigt fördelade, varför staten, om en alltför stor hårdhet uppstår på någon enskild punkt, bör tillse, att det obilliga resultatet i möjligaste m å n bortelimineras. Men det bör framhållas, att, om det h ä r gällde statsändamål, medelsanskaffningen väl rätteligen borde åvila staten åtminstone i den u t s t r ä c k n i n g det gäller att undanröja orättvisor, medan däremot u t a n denna utgångspunkt det visserligen icke är uteslutet att ålägga staten medelsanskaffning för erforderlig utjämning men dock ingalunda självklart, att detta måste ske. E n fullständigt genomförd skatteutjämning skulle väl innebära, a t t den kommunala utdebiteringens procenttal för hela riket bleve ett och samma. E n skatteutjämning av detta slag kunde uppenbarligen icke vinnas genom en kommunal utdebitering i första hand och utjämningsbidrag av statsmedel därjämte. Detta skulle nämligen icke innebära, att det toges från de mindre skattetyngda och lämnades till de mera skattetyngda, u t a n i stället att det toges från hela riket, även de mera skattetyngda kommunerna, och gåves till de senare. Med a n d r a ord, skattetrycket skulle väl bliva j ä m n a r e men icke jämnt, 1 E n fullständig jämnhet — d. v. s. med 1

Det förutsattes givetvis här. att den kommunala utdebiteringen ej skall nedbringas till den lägsta i riket förekommande, varigenom den för riket i allmänhet bleve nästan betydelselös.

49; samma beskattningsunderlag (iver hela linjen — kunde i själva verket icke å s t a d k o m m a s på annat sätt, än att det faktiskt utdebiterades samma komm u n a l s k a t t i hela landet, och att de kommuner, som utdebiterade mer än sitt behov, levererade överskottet till dem, som behövde mer än vad som, utdebiterats. E n skatteutjämning av denna omfattning lär väl emellertid ej från något håll k u n n a ifrågasättas. Ty den skulle innebära, att kommunalskatten i verkligheten fastän ej formellt finge karaktären av en för hela riket enhetlig skatt, d. v. s. en statsskatt, pålagd efter det system, som gäller för kommunalbeskattningen. Därest den kommunala självstyrelsen fortfar a n d e bibehölles, skulle tydligen en dylik utjämning v a r a synnerligen farlig, d å många kommuner säkerligen skulle göra sitt bästa för a t t genom ökning av utgifterna söka förhindra, att någon del av deras skattemedel ginge från dem till främmande kommuner. Om åter den kommunala självstyrelsen mera avsevärt beskures, skulle kommunerna ej bli stort a n n a t än statliga verkställighetsorgan, d. v. s. hela grunden för den n u v a r a n d e samhällsbyggnaden skulle ryckas undan. Tanken på en skatteutjämning av nu angivna vidsträckta innebörd torde sålunda kunna omedelbart avföras ur diskussionen. Såsom en a n d r a möjlighet framställer sig uppslaget med en skatteutjämn i n g enligt nyss angivna principer men begränsad till vissa slag av kommunala ändamål. Denna tanke har med någon modifikation utformats av landskamreraren Eiserman i hans förut refererade utkast till plan för skatteutjämning, vilket finnes fogat vid kommunalskattekommitténs betänkande. Grundtanken för denna plan synes i själva verket vara, a t t fattigvård samt kyrko- och skolväsen äro verkliga statsuppgifter och därför böra bekostas efter en för hela riket enhetlig utdebiteringsgrund, med den icke av principiella utan av rent praktiska skäl gjorda inskränkning, a t t kommunerna själva skola vidkännas viss del av kostnaden. Såvitt j a g k a n finna, innebär Eisermans uppslag en från den givna utgångspunkten i det väsentliga fullt logisk utveckling av skatteutjämningsspörsmålet. Såsom av det förut anförda framgår, synes det emellertid knappast riktigt att godtaga utgångspunkten — fattigvården, kyrko- och folkskoleväsendet äro ej statens utan kommunernas angelägenhet. Men även om det principiellt riktiga i systemet erkändes, synes detta — trots den föreslagna procentuella begränsningen — innebära alltför stora risker, att de bättre ställda kommunerna skola finna en ökning av sina egna utgifter för de angivna ändamålen mera tilltalande än a t t avstå större delen av de utdebiterade medlen till främmande kommuner, medan å andra sidan de sämre ställda kommunerna lockas att öka sina utgifter för ifrågavarande ändamål, då de få största delen ersatt från främmande håll. Det måste alltid framstå såsom betänkligt a t t låta en annan besluta om utgifter än den, som skall betala desamma. Med de olika förslag angående medelsanskaffningen för skatteutjämningsändamål, som framlagts av kommunalskattekommitténs övriga ledamöter, måste det antagas, att dessa intagit en a n n a n principiell ståndpunkt till frågan om den kommunala skatteutjämningen än Eiserman. Ty de a v dem föreslagna formerna för medelsanskaffning låta sig icke förena med grundtanken i det Eisermanska uppslaget, som innebär en sammankoppling av bidrag för vissa ändamål med de olika kommunernas utdebitering just för samma ändamål, vilken är utesluten med de övriga kommittéledamöternas ståndpunkt. J a g anser mig i det följande böra utgå ifrån a t t 4 — Kommunal skatleutj'amning.

50 någon mera allmän resonans för uppslagets omsättning till verklighet ej förefinnes. De skäl, som i första h a n d böra föranleda en skatteutjämning, synas v a r a de förut omförmälda, nämligen dels a t t de åligganden, som staten givit kommunerna, ibland kunna te sig alltför obilliga — vilket väl icke torde få anses v a r a fallet med utgifter, som endast tillgodose kommuninvånarnas eget intresse, även om dessa utgifter bliva mycket stora — dels a t t det av tekniska eller dylika skäl ej är möjligt att alltid tillförsäkra kommunerna de beskattningsföremål, de rätteligen borde ha. A t t söka undanröja obilliga konsekvenser a v dessa förhållanden kan möjligen anses rent a v v a r a en viss skyldighet för staten. I a n d r a hand kan det ifrågasättas, h u r u v i d a ej staten av rena billighetsskäl bör i vissa fall lätta synnerligt h å r d a skattetryck, även om de bero på andra orsaker, på samma sätt som staten k a n finna det rimligt a t t ibland understödja enskilda korporationer av olika slag. F r å n de sålunda begränsade utgångspunkterna kommer man ej till en skatteutjämning av förut omförmäld vidsträckt innebörd utan till en anordning med bidrag till enskilda kommuner. H u r u långt man vill sträcka en dylik bidragsverksamhet, blir egentligen en smaksak, beroende av vad man förstår med »obilliga konsekvenser» och »billighetsskäl». Dock torde bidragsverksamheten böra hållas inom en sådan ram, att bidrag ej lämnas i den utsträckning, att en kommunal misshushållning därav k a n föranledas. Det avgjort mest vägande av de angivna skälen för en bidragsverksamhet i skatteutjämnande syfte är det första: statens läggande å kommunerna av angelägenheter av sådan art och i sådan utsträckning, att ett obilligt resultat uppstår. Konsekvensen av denna utgångspunkt synes bliva bid r a g för fullgörande av dylika åligganden med hänsynstagande jämväl till att det allmänna skattetrycket i kommunen är särskilt högt. 1 H u r u m a n med samma utgångspunkt lämpligast bör sörja för medelsanskaffningen, blir beroende av huruvida man anser, att vissa kommuner få betala för litet och andra för mycket till de angivna ändamålen, eller om man stann a r vid att anse, att vissa kommuner få betala för mycket, men finner det i sin ordning, a t t andra kommuner komma särskilt billigt undan. Hair man den förra uppfattningen, så blir konsekvensen den, att de behövliga medlen skola u t t a g a s av de bättre ställda kommunerna; hyser m a n åter den senare uppfattningen, böra medlen anskaffas efter andra grunder än de för kommunalbeskattningen gällande. Tänker man på den andra angivna utgångspunkten — omöjligheten att vid kommunalbeskattningen skapa en fullt rationell ordning för fördelningen av kommunalskatteföremålen — så k a n man givetvis ej h ä r u r härleda bidrag allenast för Adssa ändamål. Kunde man besvara frågan, huru bidrag till undanröjande av anförda olägenhet rätteligen borde läggas, så hade m a n i och med detsamma också angivit en utväg a t t besvara frågan om den rationella fördelningen av beskattningsföremålen, och frågan hade återfallit till att bliva en skatteregleringsfråga. Nu lärer m a n dock ej k u n n a komma längre än till en ytterligt grov schablon, varigenom all1 Såsom ett obilligt resultat skulle kunna betecknas även den eventualiteten, att en k o m m u n av höga utgifter för statsföreskrivna uppgifter föranledes att undvika utgifter för andra ändamål, av nytta allenast för kommunmedlemmarna, varigenom den totala utdebiteringen kanske kan hållas nere. Att i praktiken taga hänsyn till detta fall är dock knappast möjligt. Rättvisa vid jämförelse mellan en kommun av nu antytt slag och en kommun med högt skattetryck, som i hög grad tillgodosett egna intressen, synes i någon mån kunna vinnas, genom en viss återhållsamhet vid bidragstilldelning åt den senare k o m m u n e n .

51 deles uppenbara missförhållanden i fråga om skattetrycket avhjälpas, utan a t t någon undersökning angående beskattningsföremålens fördelning k a n ske i de speciella fallen. Dä de nu berörda missförhållandena innebära, att beskattningsföremål, som rätteligen borde tillkomma en kommun, i stället tillfalla en annan kommun, skulle väl schablonen bliva något finare, om man för nu angivna ändamål läte de bättre ställda kommunerna stå för kostnaden, men man lärer — med hänsyn till den i alla fall mycket summ a r i s k a rättvisa, som skipas — knappast kunna göra gällande, a t t result a t e t skulle bliva väsentligt sämre, om för ändamålet användas statsmedel eller exempelvis landstingsmedel. Den tredje förenämnda utgångspunkten för bidrag i utjämningssyfte v a r de rena billighetshänsynen. H u r man ur denna utgångspunkt ut formar bidragen blir, synes det, i hög grad smakfråga. Det närmast till hands liggande vore väl dock att i angivet syfte lämna bidrag av statsmedel, med hänsynstagande — utom till hur kommunen skött sin ekonomi — allenast till det samlade skattetrycket inom kommunen. A v det nu anförda synes följa, att, om man icke upptager tanken på en fullständig skatteutjämning eller en skatteutjämning i ungefärlig anslutning till landskamreraren Eisermans utkast, frågan om medelsanskaffningen k a n lösas oberoende av frågan om bidragstilldelningen. Det torde ur många synpunkter v a r a lämpligare, att förstnämnda spörsmål behandlas i sammanhang med spörsmålet om skatteregleringen. Härvid förutskickas u r det följande, att det knappast synes lämpligt att låta skatteutjämningen försiggå landstingsvis, d. v. s. inom varje särskilt landstingsområde. Skulle detta ske, vore väl frågan om medelsanskaffningen därigenom besvarad på det sätt, att landstingsskatt skulle användas för skatteutjämningen, och detaljerna kunde lämnas till skatteregleringsutredningen. F r å g a n om medelsanskaffningen skall alltså i det följande icke upptagas till behandling. Det må h ä r erinras, att de medel, som för n ä r v a r a n d e användas för skatteutjämningen, ehuru de b ä r a namn av kommunalskatt och konstitutionellt äro av dylik k a r a k t ä r , fördela sig på de skattskyldiga i riket såsom en statsskatt, men a t t däremot kommunalskattekommitténs majoritet föreslagit en anordning, som innebär, att vissa skattdragare i vissa kommuner få betala utjämningen. Vad åter tilldelningen av bidrag beträffar, så synas ur de angivna utgångspunkterna k u n n a härledas olika slag av bidrag, nämligen dels bidrag för särskilda ändamål, utmätta även med hänsyn till det samlade skattetrycket, dels bidrag, utmätta allenast ur sistnämnda synpunkt. Med hänsyn till den övervägande betydelsen av den förstnämnda synpunkten, statens läggande å kommunerna av skilda förpliktelser, borde förstnämnda g r u p p av bidrag erhålla den största omfattningen. De n u utgående bidragen till synnerligt skattetyngda landskommuner äro i själva verket av denna a r t — speciella bidrag till fattigvård, kyrko- och folkskoleväsen, u t m ä t t a med hänsyn till dels skattetrycket för dessa ändamål, dels ock det samlade skattetrycket i kommunerna. Någon principiell skillnad mellan detta slag av bidrag och den form för utjämningsbidrag, som ifrågasatts i första hand av doktor Yngve Larsson och i andra h a n d av Svenska stadsförbundet, synes knappast förefmnas. Nämnda utjämningsbidrag skulle utformas genom en ombildning av de nu utgående s. k. speciella förvaltningsbidragen för särskilda ändamål med hänsyn till kommunernas ekonomiska ställning. Om de nuvarande speciella förvaltningsbidragen och bidragen till skattetyngda landskommuner

52 sanimansloges till en gemensam grupp, sä skulle i själva verket rent principiellt samma resultat erhållas som med det av doktor Larsson föreslagma systemet, därest detta utvecklas på det, som det vill synas rationella, siätt, att vid de särskilda bidragens utmätande hänsyn tages även till ancdra bidrag. Den praktiska skillnaden mellan de båda olika sätten att utforma i f r å g a varande bidrag ligger väl förnämligast däri, att utjämningen kan bli mycket mer omfattande, om man har att röra sig inom den vida ram, suom betecknar summan av de speciella förvaltningsbidragen och de n u v a r a m d e utjämningsbidragen, än om man har att hålla sig endast till beloppet av sistnämnda bidrag. Såsom en särskild fördel u r rent statsfinansiell s y n punkt med doktor Larssons system torde kunna betecknas det förhållandlet, att det rent av kunde vinnas någon besparing genom bortskärande av mindre nödvändiga speciella förvaltningsbidrag. Att de nuvarande formerna för speciella förvaltningsbidrag kunna behöva överses, ä r nog ställt utom tvivel. Mot desamma synes nämliggen kunna riktas den tungt vägande anmärkningen, att kommunerna i s^tor utsträckning hava i sitt fria skön att besluta utgifter, som automathskt betalas av statsverket. All sannolikhet talar för att, om m a n lyclkas finna en lämpligare norm för fördelningen av kostnad och ansvar, så att dessa komma att i större utsträckning falla på ett och samma håll, de^tta skall hava gynnsamma verkningar på den offentliga hushållningem i allmänhet. Men en annan fråga är, huruvida det just nu ä r lämplligt att sammankoppla denna fråga med skatt eutjämningen. Ty systemet skuille innebära, att även vid de speciella förvaltningsbidragens bestämmamde hänsyn måste tagas till kommunernas och kommuninvånarnas ekonomisska ställning. A t t fastställa denna möter, såsom redan av det förut anföirda framgår, mycket stora svårigheter, då man ej kan undvara storleken av skattetrycket såsom den viktigaste måttstocken och det formella skatttetrycket k a n v a r a missvisande. Dessa svårigheter äro i själva verlket så betydande, a t t rättmätigheten redan av det nuvarande skatteutjäimningsförfarandet i dess mera inskränkta omfattning kan på g r u m d av dem dragas i tvivelsmål. A t t vidga betydelsen av kommunermas och kommunmedlemmarnas ekonomiska ställning såsom mätare av offemtliga bidrag måste fördenskull möta betänkligheter, innan man kan r ä k m a med en betydligt effektivare metod än de nu t ä n k b a r a för mätande av (det verkliga kommunala skattetrycket på olika håll. E h u r u av mycket undierordnad betydelse i förhållande till den nu anförda synpunkten synes, ej heller det förhållandet böra helt förbises, att det av doktor Larsson i f r å g a satta systemet torde medföra en väsentligen större organisationsappairat än det nuvarande. Vad själva skatteutjämningsförfarandet beträffar, är prövningen av behovet för närvarande inskränkt till de särskilt skatttetyngda kommunerna, d. v. s. omkring fjärdedelen av samtliga kommunier, medan med doktor Larssons system, om detta konsekvent genomförcdes över hela linjen, prövningen skulle omfatta alla kommuner och d ä r j ä n n t e på grund av sin ökade betydelse få göras mera ingående än den prövnimg, m a n kan nöja sig med, om följderna av densamma ha mindre räckvidd.. Utan att vilja u r den allmänna diskussionen undanskjuta eller i någgot avseende förringa betydelsen av frågan om de speciella förvaltninigsbiclragens reformering, måste jag alltså beteckna det som lämpligast attt i förevarande sammanhang ej ingå på dessa bidrag. Det återstår då a t t t i stället söka utveckla det nuvarande systemet med dess i viss meniing

53 speciella . bidrag, utmätta med hänsyn dels till skattetrycket för vissa särskilda ändamål och dels därjämte till det samlade kommunala skattetrycket. Såtillvida komina givetvis de egentliga speciella förvaltningsbidragen a t t — liksom hittills — öva inflytande på skatteutjämningen, att vad som av en kommun erhållits i dylikt bidrag minskar beloppet av de utgifter för vederbörande ändamål, vartill hänsyn tages vid skatteutjämningen. Det torde k u n n a ifrågasättas, huruvida ej genom bidrag av nu omförmälda slag tillräcklig hänsyn tagits även till de båda övriga skäl, som utom det nu berörda anförts för skatteutjämningsbidrag, nämligen brister i skattelagstiftningen och allmänna billighetshänsyn. I allmänhet lärer detta utan tvivel vara fallet. Men på grund av den schablonisering, som alltid måste komma att utmärka bidrag av den angivna typen, torde fall komma att inträffa, i vilka enligt schablonen bidrag ej komma att utgå, fastän man av en eller annan orsak finner det rimligt och lämpligt, att bidrag lämnas. J a g åsyftar närmast sådana fall, där det är uppenbart, att en kommun oförvållat råkat i ekonomiska svårigheter, något som särskilt synes vara fallet med en eller annan stadskommun. För dylika fall synes det ej v a r a möjligt att fastställa annan allmän regel än hänsynstagande till det samlade skattetrycket, på visst sätt beräknat, medan det inom den ram, som sålunda fastslås, får för de särskilda fallen undersökas, huruvida anledning till meddelande av understöd undantagsvis förefinnes. En detaljerad sakprövning av de olika fallen måste förutsättas från den prövande myndighetens sida. Denna myndighet synes därjämte böra vara bunden av viss för hela riket fastställd maximisumma, som ej får överskridas. Vad städerna beträffar, synas principiella skäl saknas, varför ej dessa skulle erhålla del av skatteutjämningen. Av grunder, som i den speciella motiveringen skola n ä r m a r e utvecklas, synes det däremot ej lämpligt att eftersträva städernas inpressande under en viss schablon, varför bidrag av sistnämnda extraordinära typ skulle bliva de för städerna huvudsakliga. Det är en gammal tanke, som kom till synes bland annat i 1912 å r s riksdags uttalande, att överlämna skatteutjämningen till landstingen. Denna tanke skulle kunna tänkas realiserad på två olika sätt, antingen så, att landstingen allenast bliva organ, som ombesörja prövningen av utjämningsbehovet, medan medlen för skattentjiimningen anskaffas annorleles än genom landstingen, eller så, att hela utjämningen sker landstingsvis, så att landstingen även få anskaffa medel för ändamålet. Tanken att låta landstingen bliva förmedlare av utjämningen synes bärande blott i den mån det är möjligt att göra landstingen intresserade av att slöseri ej äger rum. Detta sker ej, om landstingen endast bliva verkställande organ för utdelning av medel, som bekommas från a n n a t håll. Uppslaget att på detta sätt lösa förclelningsspörsmålet synes därför böra avfärdas. A andra sidan torde det kunna anses mindre lämpligt att giva alltför fritt spelrum åt landstingens eget ekonomiska intresse, då på grund av en mindre f illkomlig landstingsorganisation detta ekonomiska intresse kunde ge ra sig över hövan gällande. Det har ock stundom antytts, att i något fall personliga inflytelser kunde tänkas medföra, att m å h ä n d a ej full oväld kunde påräknas. Detta talar emot att låta landstingen på eget ansvar handhava skatteutjämningen med egna medel. Vad som starkast synes

54 tala. emot en landstingsvis försiggående skatteutjämning ä r emellertid följande. I vissa län h a r hittills knappast något mera framträdande behov av skatteutjämiiing visat sig, och det vore uppenbarligen onödigt a t t inkoppla dylika län på ett utjämningsförfarande. I a n d r a l ä n åter hava hittills i det närmaste samtliga kommuner erhållit utjämningsbidrag. För dylika län skulle en skatteutjämning allenast inom länet ej bliva tillräcklig. E n mycket betydande del av skatteutjämningsmedlen (d. v. s. kommunala progressivskattens utjämningsandel) anskaffas i själva verket n u av städer, som ej deltaga i landsting, och det lärer ej kunna f rånkommas, a t t med en landstingsvis skeende utjämning det allt fortfarande bleve dessa städer, som för vissa läns vidkommande i huvudsak finge stå för kostnaden. Härmed ä r man åter inne på ett förfarande, som innebär, att vederbörande landstings eget ekonomiska intresse i större eller mindre grad avkopplas. Mot möjligheten att anordna skatteutjämningen landstingsvis torde alltså kunna anföras vägande skäl. Vid sådant förhållande lärer knappast kunna ifrågasättas något annat område såsom enhet för skatteutjämningsförfarandet än riket i dess helhet och ej heller någon annan myndighet för prövningen av utjämningsbehovet än Kungl. Maj:t. Bör skatteutjämningsfrågan nu lösas definitivt?

Det torde vara nödvändigt att, när förslag till en kommunal skattereform, avsedd a t t utgöra en definitiv lösning av skatteregleringsfrågan, skall framläggas, även kunna förete en acceptabel metod för skatteutjämningen. Men fråga är, huruvida det ä r erforderligt att även i sistnämnda avseende framlägga förslag, som göra anspråk på att innefatta en slutgiltig lösning. Betraktas skatteutjämningsfrågan i den inskränkta l>emärkelse, som här skett, så är den ovedersägligen att anse såsom sekundär i förhållande till den p r i m ä r a skatteregleringsfrågan. Med a n d r a ord, skatteutjämningsfrågans lösning är icke en förutsättning för att skatteregleringsfrågan skall kunna lösas. Det kan nu möjligen göras gällande, att tiden borde vara mogen för a t t bringa reformspörsmålet beträffande skatteutjämningen ur världen. Detta kan emellertid icke anses vara fallet, Såsom av det föregående framgår, hava visserligen försök gjorts a t t på grundvalen av tillgängligt material så allsidigt som möjligt belysa frågan. Man h a r med a n d r a ord sökt a t t förebringa den utredning, som stått till buds. Taxeringen såväl av fastigheter som av inkomster är emellertid synnerligas! i m å n g a av rikets landskommuner utan tvivel alltjämt svag, och, då det ej lärer kunna undvikas att vid skatteutjämningen u t g å från taxeringsresultaten, utgör detta förhållande ett faktiskt hinder att kunna tillförlitligt bedöma frågan. Den omständigheten, att en omedelbar och genomgripande förbättring av taxeringsresultaten näppeligen ä r att förvänta ens med det tänkbarast effektiva taxeringsförfarande, utgör därjämte ett hinder för genomförandet av en fullt rättvis skatteutjämning. I allmänhet torde det få vidgås, att man i skatteutjämningsfrågan alltjämt befinner sig på sökandets stadium, och att det kräves vidare erfarenhet, innan reglerna om skatteutjämningen skola kunna erhålla en utformning, som kan göra anspråk på a t t betecknas såsom i huvudsak definitiv. Den omständigheten, att de grunder för skatteutjämningen, som i det följande föreslås, ej göra anspråk på att innefatta spörsmålets slutgiltiga lösning, bör emellertid ej så förstås, att en eventuell författning i ämnet

55 skall uttryckligen angivas såsom ägande endast provisorisk giltighet eller fastställas a t t gälla endast för viss tid. Bestämmelserna i ämnet torde i stället böra äga giltighet, tills utvecklingen kommit därhän, a t t förhållandena p å k a l l a deras reformering. Möjligt är givetvis, att de k u n n a tänkas i h u v u d s a k bliva beståndande även i framtiden. Skatteutjämningens omfattning.

Rent principiellt sett synes det vara av vikt, att ej sådana normer givas vare sig för utjämningsbidrag eller för andra allmänna bidrag, a t t olika o r t e r s n a t u r l i g a förutsättningar i den ekonomiska utvecklingen därigenom rubbas och på konstlad väg en oekonomisk och skadlig bebyggelse skapas eller vidmakthålles. Bidragen böra med andra ord i allmänhet ej i n r ä t t a s så, a t t enskilda platser alltför mycket gynnas, eller givas till så stora belopp, att de ekonomiska krafterna därigenom bringas på avvägar. "Skulle sociala eller andra skäl motivera en i och för sig oekonomisk bebyggelse, synas dessa synpunkter ej böra tillgodoses genom allmänna bidrag. Alldeles oavsett dessa synpunkter innebär det i det föregående anförda i visst avseende också ett svar på frågan, vilken omfattning som nu bör givas å t skatteutjämningen. Det visar nämligen svårigheten att komma till r ä t t a redan med en skatteutjämning i dess nuvarande omfattning. Även om förfarandet kan i ej oviktiga punkter förbättras, så kan, såsom nyss påpekats, någon påtaglig och omedelbar förbättring av taxeringsresultaten ej påräknas. Det torde därför kunna sättas starkt i fråga, huruvida tiden är inne för någon väsentligare utvidgning av skatteutjämningen. Genom omständigheternas makt har ju denna u t a n genomgripande lagstiftningsändringar kommit att bliva mycket mera omfattande än man år 1917 förutsatte. I förevarande sammanhang är det visserligen ej nödvändigt a t t fastställa de siffror, som skola vara normerande för utjämningen — detta kommer ju alltid i sista hand an på statsmakternas beslut — men det är tydligt, att frågan om fastställandet av själva grundprinciperna måste bliva beroende av den räckvidd, som utjämningsförfarandet erhåller. I det följande förutsattes skatteutjämnmcRiis bibehållande vid ungefär dess n u v a r a n d e omfattning. Allmänna synpunkter för ett reformprogram.

Sammanfattningsvis torde av det föregående framgå såsom huvudsakligt resultat, a t t skatteutjämningen tillsvidare bör i stort sett bibehållas i sin n u v a r a n d e omfattning och utformning, kompletterad med bidrag, som undantagsvis efter prövning i de särskilda fallen tilldelas kommuner med hänsynstagande till det samlade kommunala skattetrycket. Städerna skola i princip icke v a r a utestängda från skatteutjämningen. Utjämningsförfarandet måste emellertid ombildas, i syfte a t t möjligast säkra kännedom skall kunna vinnas om kommunernas verkliga ekonomiska ställning. Kungl. Maj:t bör få till sitt förfogande all den sakkunskap, som k a n vinnas för att prövningen av ansökningarna skall bli av mera reell än formell art. Det torde v a r a ofrånkomligt att i anslutning till undersökningen angående utjämningsbehovet anordna kontroll därå, a t t kommunerna förverkligat de förutsättningar, varunder utjämningsbidrag tilldelats dem. H ä r v i d måste dock tillses, att ej en ny tyngande förvaltnings-

•56 apparat skapas, utan att m a n söker sig fram på de enklaste och minst k kostsamma vägar. Såsom den for n ä r v a r a n d e kanske mest betydelsefulla synpunkten i vid skatteutjämningen — såväl n ä r det gäller a t t fastställa g r u n d e r f ö r r utjämningen som sedermera vid den praktiska tillämpningen — torde 1 böra fasthållas, a t t kommunerna ej genom densamma få lockas till misslshushållning. Likaledes synes man ständigt böra uppmärksamma, a t t deiet ä r orätt att taga från den ene för att giva till den, som m å h ä n d a i verkkligheten har en bättre ställning.

Specialmotivering. 1 §. Gällande förordning angående understöd av skatteutjämningsmedelel åt synnerligt skattetyngda landskommuner använder beteckningen »laiandskommun» såsom en gemensam beteckning för den borgerliga p r i m ä r k k o m munen, församlingen och skoldistriktet. Enligt förordningens menming finnes emellertid icke något hinder, a t t understöd tilldelas område, s som utgör allenast del av samtliga, något som k a n tänkas inträffa, där • den ecklesiastika och den borgerliga indelningen korsa v a r a n d r a . Nu användes i de föreliggande förslagen till kommunalskattelag mordet »kommun» i betydelsen borgerlig primärkommun. Med hänsyn till öiönskvärdheten av en ensartad terminologi synes det lämpligt a t t även i f< föreliggande författningsförslag genomföra skillnaden mellan kommun, ; församling och skoldistrikt. Då emellertid, såsom nyss antytts, understöd 1 kan komma a t t tilldelas område, som ej utgör vare sig egen kommun, e egen församling eller eget skoldistrikt, h a r det förefallit riktigast, a t t dcdetta förhållande även kommer till uttryck i författningstexten. Understöcöden angivas därför konsekvent avse »kommunområde», medan däremot utiträkning a v skattetryck o. s. v. måste ske med hänsyn både till den kommmun, den församling och det skoldistrikt, v a r a v kommunområde utgör en deiel. Den genomförda differentieringen i terminologien blir även en koionsekvens av den ståndpunkt, som i det följande intages till frågan om 1 h u r understödet skall komma de skattskyldiga till godo. 1 I författningstexten har antytts, a t t ansökning om tilldelning av uncnderstöd kan göras såväl av kommun som av församlingen och skoldistrikiktet. Självklart är, att v a r och en av dessa kommunbildningar representeterar blott sina egna medlemmar och att alltså, om exempelvis en kommmun består av två församlingar och den ena församlingen söker underststöd, dylikt ej kan på denna ansökning tilldelas den andra församlingen. Det förhållandet, a t t skatteutjämningen enligt de ifrågasatta ä n d r i r a d e grunderna ej skulle göra någon principiell åtskillnad mellan land t och stad, kommer i författningstexten till uttryck på det sätt, att inskräränkningen till »landskommun» bortfaller i såväl rubriken som 1 §. Med den principiella ståndpunkt, som nu intagits beträffande städererna, bortfaller även anledningen till att vid understödens utdelande ej mmedr ä k n a municipalskatt. Kommunområde bör enligt förslaget även kuiunna utgöras av municipalsamhälle. Då understöd åt municipalsamhälle eiBmel• . ' I motiveringen kommer däremot för enkelhetens skull ordet »kommun» att stunnndom användas i den vidsträcktare bemärkelsen.

57 len-tid torde mera sällan ifrågakomma, har det synts lämpligast att ej ty/nga flertalet av förordningens paragrafer med bestämmelser rörande djylikt understöd, u t a n h a r i stället i en särskild 8 § intagits ett stadgande beeträffande municipalsamhällen, innebärande en allmän hänvisning. 2 §. E h u r u v ä l största möjliga frihet vid prövningen av ansökningar om utjäimningsbidrag ä r ett önskemål, synes det knappast vara möjligt att vid uttformningen av g r u n d e r n a för dylika birag tänka sig en fullt fri prövniing. Vissa m i n i m i k r a v synas böra uppställas som villkor för understöd; deetta redan av det praktiska skäl, att ej en mängd kommuner skola alldeles omödigtvis göra sig förhoppningar om understöd, och att den prövande miyndigheten ej skall komma att bliva överlupen med ansökningar. H u r u högt minimum för det allmänna skattetrycket bör bestämmas, bliir n a t u r l i g t v i s ytterst beroende av vilken omfattning man vill giva åt sktatteutjämningen. Uppenbarligen står dock den möjligheten öppen att, däärest m a n sänker nämnda minimisiffra, d. v. s. utvidgar antalet understcödsberättigade kommuner, understödet till varje kommun i stället minskcas. Den n ä r m a s t till h a n d s liggande utvägen synes emellertid v a r a att, orm man tänker sig utjämningens omfattning i huvudsak oförändrad, u t a n viidare införa den siffra, som enligt de föreslagna n y a beskattningsgrundeerna kommer att motsvara den nu gällande siffran 10 kronor utdebiter i m g i kommunal-, landstings- och vägskatt per 100 kronor inkomst. H u r u dcenna siffra från början motiverats, synes härvid v a r a en bisak — år 1921 luade den en annan betydelse än år 1917. Tills vidare bibehålles i förf a t t n i n g s t e x t e n siffran 10 i avvaktan på att förslaget till kommunalskattelaig föreligger färdigt. Det stadgade minimum för det allmänna skattetrycket för året ävens o m motsvarande minim|um i medeltal för samma å r och de två dessföri m n a n senast förflutna åren synas böra uppställas såsom villkor för varje sliag av understöd, sålunda både för det understöd, som tager hänsyn till uttgifterna för angelägenheter, som tillika tillgodose ett mera allmänt intrresse, och för det understöd, som undantagsvis skall kunna meddelas u t a n hiänsyn till kostnaden för dylika utgifter. Men betydelsen blir dock olika i (de båda fallen. Ty beträffande det förra slaget av understöd får siffran äwen åen betydelsen, att den blir i viss mån bestämmande för understödets beelopp; beträffande det andra slaget av understöd åter h a r siffran betydelse emdast därtitinnan, att för kommuner, som falla utanför dess rayon, det i ^varje fall är lönlöst att söka understöd. För understöd av senare slaget läir eljest, åtminstone för det löpande året, böra k r ä v a s ett ej oväsentligt hcögre skattetryck än 10 kronor per 100 kronor inkomst. Vid utmätande av de så att säga normala bidragen skulle h ä n s y n tagas till! vissa särskilda ändamål. I dylikt hänseende synas fortfarande böra ifirågakomma kostnader för fattigvård, kyrko- och folkskoleväsen. H ä r t i l l böör dock, sedan den nya barnavårdslagstiftningen n u kommit till stånd, koomma kostnader för barnavårdsväsen. E n avsevärd del av kostnaderna föir detta ändamål h a r enligt hittills gällande lagstiftning ingått under koostnader för fattigvård och möjligen även för folkskoleväsen. I anslutniing till vad vederbörande departementschef i denna fråga y t t r a t framhcöll andra lagutskottet vid 1924 års riksdag (uti. n r 27, sid. 20) angelägenheeten av a t t Add behandling av skatteutjämningsspörsmålet frågan uppmiärksammades. Det förefaller, som om, sedan nu kostnaderna för barna-

58 vårdsväsendet utsöndrats till en särskild post, deras likställande i sin Ihelhet med fattigvårds- och folkskolekostnad blir en given konsekveens. Därest ett av besparingskommittén framfört förslag om u t v i d g n i n g av kommunernas a n s v a r för pensionsunderstöd från nu gällande /8 till /,. av dessas belopp skulle genomföras, synes det kunna ifrågasättas, a t t vid utmätandet av b i d r a g även kostnader för folkpensioneringen medraknacdes. Stadgande i dylikt syfte h a r emellertid i sakens n u v a r a n d e läge ej miedtagits i författningstexten. Den n u gällande gränssiffran för utgifter för fattigvård, kyrko- < och folkskoleväsen, 5 kronor 50 öre för 100 kronor inkomst, utgör som b e k a n t en en g å n g för alla u t r ä k n a d medeltalssiffra, vilken avser allenast lanidskommunerna. Skulle siffrorna för städerna medräknas, skulle med liiansyn till storleksordningen av dessas utgiftsstater medeltalssiffran sjuinka mycket betydligt, u t a n att det dock ä r sannolikt, att många stader komime över medeltalet. Däremot skulle ett mycket större antal landskommumer komma ifråga till understöd än vad för n ä r v a r a n d e är fallet. Att gai m för en dylik sänkning synes fördenskull knappast tillrådligt. Riktigare än att p å nyss a n t y t t sätt u t a n vidare låta l a n d s b y g d e n s regler omfatta även städerna vore u t a n tvivel att, på satt från en del rhali ifrågasatts, bland de speciella ändamålen medräkna utgifter for y t t e r ligare n å g r a slag av angelägenheter, vilka tillika tillgodose ett mera J allm ä n t intresse, och vilka äga sin särskilda betydelse for staderna, e x e m pelvis r ä t t s v å r d , eventuellt även polisväsen. Någon större verkan toirde emellertid k n a p p a s t en dylik ä n d r i n g få. Det måste också ifragasatttas, huruvida det överhuvud bör eftersträvas a t t föra m staderna u n d e r en sacdan schablon, v a r o m h ä r ä r fråga, med hänsyn ej blott till städernas o l i k a r t a d e förhållanden i allmänhet u t a n även till de olika satt, pa vilka stadeirna finansiera sina företag. Somliga städer täcka med speciella avgifter vyad som i a n d r a städer täckes medelst utdebitering, under det att i äter a n t d i a städer den angelägenhet, som i de förra städerna tillgodoses av kommumen, kanske i stället är överlämnad å t i n v å n a r n a själva. E n någorlunda r m t t vis jämförelse städerna emellan kan endast erhållas efter j n nigaeinde p r ö v n i n g av de speciella, utgifts- och inkomstposterna, u t a n a t t det andiock T o X o l f p r a k t i s l S taget möjligt a t t få fram fullt likvärdiga ^ o r e t o t a L Lämpligast lärer fördenskull v a r a a t t helt avstå frän att söka piessai m städerna under den n u förevarande bidragsgruppen. % m.i,:hll11pr Man torde alltså böra u t g å ifrån att, även om man i princip e i k a n m e städernas likaberättigande, det slag av utjämningsbidrag, v a r o m i n m ai fråga i varje fall alltid kommer a t t innebära en bidragsform nästan mteslufande för landsbygden. E n k l a s t är under dylika förhållanden t v r w e k u t a n a t t behålla den n u v a r a n d e normen oförändrad, cl v s nned siffran 5.5 om justerad med hänsyn till det n y a skattesystemet. Att b a n n a vårdskostnaderna skola medräknas, torde ej föranleda någon avsevärd^fforskjutningi från vad som nu gäller. Såvitt a v den statistiska utrednm gen framgår, ä r det ej troligt, att med den n u v a r a n d e gränsen for narvaramde* m T ä n en enda stad skulle kunna erhålla sådant utjämnmgsbidrag, vairom h ä r är fråga. E n a n n a n - m å h ä n d a riktigare - u t v ä g ar dock att utr ä k n a en n y medeltalssiffra för landsbygden och låta denna bli ^ l l a m d e ä v e n för städerna, i k l a r t medvetande om a t t den sannolikt kommer att idi s t ä d e r n a s vidkommande sakna större betydelse. Att, pa satt i vis st s a m m a n h a n g ifrågasatts, verkställa en årlig omräkning av medeltalssff ran svnes knappast påkallat. Däremot synes med vissa mellanrum en omrrak-

59 n i n g kunna ske. Tillsvidare h a r siffran 5.5 bibehållits i författningsförslagert. Bå(da de n u angivna siffrorna — 10 kronor utdebitering i samlat skattet r y c k och 5.5 kronor utdebitering för vissa ändamål — äro beroende av storleken a v kommunens utgifter i förhållande till det tal, som betecknar storlcsken av beskattningsföremålen i kommunen. K u n d e båda dessa faktorer tillförlitligt mätas, skulle genom deras sammankoppling otvivelaktig;! erhållas en god måttstock för tilldelande av understöd. Nu ha emelllertid i det föregående upprepade gånger betonats de ofta bristfälliga t a x e r i n g a r n a . Med hänsyn härtill skulle kunna ifrågasättas att vid sidan a v dce angivna siffrorna låta enbart den a n d r a faktorn, storleken av utdebiteriingsbeloppet, u t r ä k n a t per individ i kommunen, exempelvis jämfört med en länsvis u t r ä k n a d medeltalssiffra för utdebiteringsbehovet, erhålla någom betydelse såsom villkor för understöd. 1 En dylik sammanställning k a n Sgiva en ganska god inblick i kommunernas ekonomiska förhållanden. Hurui detta uppslag skulle k u n n a omsättas i praktiska, regler, som komma till u t t r y c k på papperet, är emellertid svårt att se. Möjligen kan Kungl. M a j : t vid prövningen av understödens storlek låta berörda synpunkt tjäna till n å g o n ledning. V i d utformningen av 2 § 2 mom., som omhandlar det slag a v understöd, vara^v bl. a. städerna skulle kunna erhålla del, gäller det att finna en formulering, som dels är så snäv, a t t ej praktiskt taget alla kommuner, som uppfylla villkoren i 1 mom. a) men ej i 1 mom. b), komma a t t anmäla sig såsonn sökande, u t a n blott ett fåtal kommuner, men dels ock tillräckligt vid för att en viss rörelsefrihet skall finnas för Kungl. Maj:t a t t vid urvalet tillgodose de mest behjärtansvärda fallen utan hinder av formella skrankor. Det nu gällande villkoret för r ä t t till understöd, a t t viss del av den kommunala skatteuppbörden skall verkställas efter utgången av juni månad n n d e r de år, understödet avser, bortfaller med den anordning, som i förslaget förutsattes för understödets utbetalande, och som i det följande skall n ä r m a r e behandlas. V a d formuleringen av 2 § i övrigt angår, skulle det k u n n a ifrågasättas att i stället för det i förslaget förekommande uttrycket »tio kronor för ett h u n d r a kronor beskattningsbar inkomst» i anslutning till kommunalskatt ef örslaget använda »tio kronor för varje skattekrona». A t t så ej skett beror huvudsakligast därpå, att det torde dröja någon tid, innan kommunalskattelagens terminologi vinner burskap i det a l l m ä n n a medvetandet. Skulle det anses, att a n v ä n d a n d e av kommunalskatteförslagets terminologi kan ske u t a n a t t föranleda missförstånd, skulle detta innebära ej ringa, fördelar för formuleringen särskilt av 4 §.

3 i 3 § innehåller i förhållande till gällande författningstext i huvudsak rent formella ändringar. I a.) har exempelvis för enkelhetens skull använts en n y formulering beträffande beräkning av vägskatten. I b) har med skogsaccismedel likställts skogsskattemedel. I huvudsak l i k a r t a d med den nuvarande skogsaccisen blir nämligen enligt de föreliggande kommunalskattelagförslagen den s. k. skogsskatten. Skogs1

Jfr tab. 10. sid. 102 här nedan, där länssiffror för visst ar finnas uträknade.

GO

accisen skall däremot bortfalla. A t t icke förty även skogsaccismedleni fortfarande omnämnas i författningstexten, beror därpå, a t t kommur.nerna' under avsevärd tid framåt kunna tänkas hava a t t r ä k n a med skogssaccisfonder, och a t t det därför ansetts mindre praktiskt att upptaga all.lenast en särskild övergångsbestämmelse angående dessa. Det h a r v a r i t under övervägande, h u r u v i d a bestämmelsen i 3 § c 3), a t t annuitet å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds- - eller sundhetsväsen skall avdragas vid beräkning av utdebiteringssiffran, 1 borde utgå. Då detta skulle innebära en för vissa kommuners vidkommnande éj så obetydlig utökning av den så att säga mera obligatoriska uanderstödsrätten, och å andra sidan Kungl. Maj:t har i sin hand att, boeträffande de kommuner, som komma över den i 2 § 1 mom. a) angivna utddebiteringsgräns, bevilja understöd utöver vad som angives i gällande sskala, h a r det emellertid ansetts lämpligast a t t låta stadgandet kvarstå, meed den ändring, att b a r n a v å r d s ä n d a m å l likställes med de nu nämnda. A t t t allenast för understöd enligt 2 § 2 mom. borttaga denna begränsning synnes ej nödvändigt, då, som sagt, dylikt understöd knappast bör ifrågakoomma förrän vid en betydligt högre utdebitering än 10 kronor för 100 kroncor inkomst. Därjämte har viss formell ändring skett i 3 § c). Det n y a 3 mom. d) motiveras av den ändrade formen för utbetaalning av understöd. Då det, såsom senare utvecklas, förutsattes, att undersstödet ingår i de kommunala kassorna, d. v. s. i denna form kommer de sskattskyldiga till godo, synes det självklart, a t t detta ej bör lända till mninskning i understödsrätten för ett följande år. 4§. Vad som under 2 § anförts angående fastställande av där aii£givna villkor äger i huvudsak tillämpning även n ä r det gäller a t t fastställaa normen för understödets beräknande. Det är alltså ej uteslutet, a t t fcör ett bibehållande i sakligt avseende av status quo de i 4 § nu angivna sidffror kunna t a r v a justering. Såsom ett skäl för a t t avslå ansökning eller nedsätta understöds boelopp angives för n ä r v a r a n d e , att jordbruksfastighetstaxeringen är lägre ä i n för länet i allmänhet. Detta h a r nu ändrats därhän, att jämförelsen skall 1 avse fastighetstaxeringen i allmänhet i riket, d. v. s. ej blott taxeringen av jordbruksfastigheter och ej allenast taxeringen inom länet. Med nu gälllande taxeringsgrunder och det taxeringsförfarande, som i framtiden torde komma att tillämpas, kommer ett material för taxeringarna i riket a t t t stå till buds, som tillförene saknats. Den praktiska betydelsen av ddenna bestämmelse m å dock ej överskattas. Den n u gällande föreskriften, att, därest kommun beslutat u t t a x e r i n i g för täckande av utgifter, vilka enligt normal hushållning bort bestridas3 med lånemedel, ansökan om understöd må avslås eller .understödsbelopp needsättas, h a r kompletterats med en motsvarande föreskrift för det fall,att utggiften eljest bort täckas annorledes ä n med uttaxerade medel. Detta tillägcg h a r motiverats huvudsakligast av a t t städer och stadsliknande samhällen i skola kunna erhålla del av utjämningen. Det bör nämligen tillses, att i regel underskott på kommunala affärsverk, som rätteligen bort finansierais genom speciella avgifter men i stället täckes genom uttaxering, avräknaas vid understöds bestämmande. Såtillvida innebär den n y a bestämmelsen intet nytt, a t t dess innehåll utan tvivel faller inom ramen för den allmänna 1 rätt, Kungl. Maj:t redan nu äger a t t vägra eller minska understöd.

6:1 1 a n s l u t n i n g till vad som i den allmänna motiveringen anförts har i 1 m o m . d) intagits en föreskrift, att vid bestämmande a v understöds belop)p i förekommande fall hänsyn skall tagas till kommuns beredvillighet a t t medverka till ändring i kommunal eller ecklesiastik indelning m. m. 2 nnom. torde ej erfordra någon motivering utöver den förut meddelade. I 3 mom. angives den maximigräns, inom vilken Kungl. Maj:t h a r att hållat sig vid tilldelning dels av understöd av den normala typen, i den m å n dessa på grund av tillämpning av bestämmelsen i 1 mom. c) överstiga_ de enligt den i 1 mom. a) angivna skalan uträknade, enligt b) j ä m k a d e belopp, dels av understöd av den extraordinära typen. Beloppet h a r satts till 3 miljoner kronor, d. v. s. samma siffra, som för n ä r v a r a n d e gäller beträffande extra understöd inom den normala typen. I b e t r a k t a n d e av att extra understöden hittills uppgått till ett vida mindre belopp (1 å 1.5 miljoner kronor) årligen, är siffran snarare att anse som hög ä n låg — i själva verket så hög, att den åtminstone under de närmaste å r e n knappast kan väntas bli uppnådd. Att fastställa en gemensam siffra för e x t r a understöd av den normala typen och för understöd av den extrao r d i n ä r a typen synes v a r a att föredraga framför a t t fastställa skilda siffror, detta med hänsyn till faran för att särskilt för understöd av det s e n a r e slaget en bestämd siffra skulle komina att likställas med ett fast anslag, vars belopp varje år bör utdelas — något som synes v a r a skadligt. Det torde få förutsättas, att Kungl. Maj:t vid tilldelning av understöd a y den extraordinära typen kommer att iakttaga en stark återhållsamhet, så a t t understödet blir mindre än vad som i regel b r u k a r u t g å till kommuner med lika högt skattetryck, vilka erhålla understöd enligt 1 mom. 5§. I 1921 års proposition i skatteutjämningsfrågan föreslogs, att för vinn a n d e av en mera saklig prövning av understödsbehovet förslag till fördelning av understödet skulle upprättas av en särskild, i praktiska kommunala angelägenheter sakkunnig beredning, vars medlemmar skulle utses av Kungl. Maj:t. Ärendena skulle förberedas och föredragas för de sakkunniga av en särskild föredragande, som likaledes skulle utses av K u n g l . Maj:t. Den sakkunniga beredningen antogs icke behöva v a r a i arbete mer än sammanlagt en eller annan vecka varje år, varför den ej ansågs medföra synnerlig kostnad. Förslaget i denna del blev emellertid av riksdagen avslaget, enär man ej vore övertygad om anordningens värde och ansåge försök böra göras a t t fortfarande låta prövningen ske under odelat jimbetsmannaansvar. De senare årens erfarenheter torde bekräfta, att s t a r k a skäl tala för a t t i huvudsak upptaga den tanke, som kommit till u t t r y c k i n ä m n d a proposition. Det måste nämligen vara av största värde att för prövning av understödsbehovet hava tillgång till den sakkunskap, som endast kan vinnas genom praktiskt handhavande av kommunala angelägenheter. Erfarenheten visar, att det icke är möjligt för vederbörande tjänstemän inom finansdepartementet att i stort sett anlägga a n n a t än formella synpunkter. Det är dock givet, a t t Kungl. Maj:t ej skulle vara pliktig att följa den sakkunniga beredningens eller nämndens förslag. Någon avkoppling av vederbörande föredragandes inom departementet prövning under tjänstemannaansvar skulle ej ifrågakomma. H u r u vida anordningen bör genomföras eller ej, synes mig böra bedömas uteslutande med hänsyn till huruvida det nuvarande prövningsförfarandet

genom densamma kan tillföras så mycket av värde, att den säkerligen: mycket obetydliga utgiften av högst ett eller a n n a t tusental kroncor k a n anses löna sig. Med hänsyn till de stora intressen, det gäller a t t b«evaka, det betydande belopp, som utdelas, den orättvisa mot rikets övrigai innebyggare, som begås, om understödet kommer i orätta händer, den faira för slöseri, som k a n uppstå, om kommunerna se eventuella försök att skaffa sig högt understöd krönas med framgång, vill det förefalla, som omi det knappast är försvarligt att avstå från de medel för en saklig p r ö w n i n g , som kunna stå till buds. Uppenbart är dock, a t t man ej av den iifrågasatta anordningen kan v ä n t a sig alltför mycket, Kunde någon jannan, mer effektiv, utväg finnas, borde den givetvis föredragas. Om man s t a n n a r för a t t låta skatteutjämningen betalas med a n d r a medel än statsmedel, bör förevarande paragraf kompletteras med ett stadjgande, a t t även kostnaderna böra gäldas av samma medel. 6*. Den nu gällande anordningen för utbetalning av understöd åt sskattetyngda kommuner motiverades av 1916 års sakkunniga på i huvudsaik följande s ä t t : »Härvid h a r icke förbisetts, att en viss tyngande omgång — företrädesvis avkortningslängdens u p p r ä t t a n d e — ä r förenad med det föraslagna förfaringssättet, och att denna k u n n a t undvikas, därest understödeat fått utan vidare överlämnas till kommunen och ingå i dess budget fför a t t såmedelst nedbringa den uttaxering, som kunde komma a t t vid dem n ä s t därefter följande budgetbehandlingen beslutas. Oavsett det förhållande, att icke någon anmärkning framställdes-s v a r e sig inom vederbörande utskott eller eljest inom riksdagen mot 19U2 å r s förslag i nu ifrågavarande hänseende, torde emellertid rent princiipiella skäl tala till förmån för det föreslagna förfaringssättet. Det måstes ihågkommas, att ett bispringande av skattetyngd kommun i realiteten! intet annat innebär än ett lindrande av skattebördan, som vilar tyngamde på kommunmedlemmarna. Det är ju i själva verket kommunens mcedlemmar, som äro skattetyngda, och det är deras skattebörda, man villi l ä t t a genom understödet. Indirekt skulle ju visserligen detta ske även 'genom att låta understödet u t a n vidare ingå i den kommunala budgeten, eftersom detta skulle kunna antagas nedbringa uttaxeringen. Full sälkerhet härför har man dock icke, ty den möjligheten är icke alldeles utessluten, att kommunen skulle kunna med avseende å den erhållna budgetförstärkningen besluta n y a utgifter, som eljest kunnat undvikas eller åtmimstone uppskjutas. Det torde för övrigt u t a n vidare v a r a klart, a t t undterstöd kännes såsom lättnad allenast om det tillgodonjutes, då den höga slkatten skall erläggas. H ä r t i l l kommer ytterligare, a t t om understödet ingringe i den kommunala budgeten, skulle det icke alltid tillgodokomma jmst de skattdragare, vilkas beräknade skattebörda legat till grund för aivvägningen av understödets storlek. Om exempelvis, såsom nu i f r å g a s a t t s , understödet första gången beräknades efter skattetrycket på grund av å r 1917 verkställd uttaxering, skulle det sålunda avvägda understödsbedoppet ingå i 1918 års budget och eventuellt lindra skattebördan för ett r e n a r e års skattdragare. Även om det skulle kunna sägas, att skattdragarnai individuellt icke så starkt växla, kan dock deras skattepliktiga inkomst i större mån växla från å r till annat.» Det lärer ej kunna bestridas, att det nu använda förfarandet erlbjuder

63 vissa ej så ringa fördelar. Understödet kommer just de skattdragare till godo, som betala den höga skatten, och just under det år, då skatten betalas. E m e l l e r t i d lär den uppfattningen v a r a starkt företrädd, att kommunern a s b e s v ä r med u p p r ä t t a n d e av avkortningslängd m. m. är så betydande, a t t det ej uppväges av motsvarande fördelar. P å sina håll lär man t. o. m. i s t r i d mot gällande föreskrifter låta understödsbeloppet u t a n vidare ingå i kommunens kassa även d ä r understödsbeloppet uppgår till m e r än 25 öre för 100 kronoir inkomst. Det h a r fördenskull synts lämpligt att utforma det nu föreliggande författningsförslaget på det sätt, att understödsbeloppen regelrätt tillfalla vederbörande kommunala kassor. Men det ä r väl att märka, att detta ej alltid kan ske i den enkla form, att understödet ingår till vederbörande borgerliga primärkommmi. Består en dylik kommun av t v å församlingar, vilka b a d a uppfylla villkoren för understöd, men med olika utdebitering, så bör understödet komma kommunernas medlemmar till godo i olika proportion. Den r ä t t a proportionen kan vinnas endast om understödet helt eller delvis tilldelas församlingarna. Det får givetvis ankomma på K u n g l . Maj:t att tillgodose denna synpunkt vid understödstilldelningen. Följden h ä r a v k a n bliva den, att, medan exempelvis den borgerliga primärkommunen s t å t t som sökande till understödet, detta kan komma att tilldelas församlingarna. Understödet skulle ingå i den kommunala budgeten året näst efter det, då understödet utdelats. Härigenom kommer understödet icke det r ä t t a årets skattskyldiga till godo, en olägenhet, som dock måhända ej ä r av så stor praktisk betydelse — i synnerhet ej i de kommuner, som år efter å r b r u k a få understöd. Förbises må ej, a t t under ett övergångsår någon minskning i kommunalskatten på grund a v understöd icke kommer att inträda. E n mjukare övergång k a n dock vinnas exempelvis på det sätt, a t t av övergångsårets understöd viss del, förslagsvis hälften, i n u v a r a n d e ordning avkortas under året, medan återstående delen ingår i det följande årets budget. Någon övergångsbestämmelse i dylikt syfte h a r tills vidare ej formulerats. Stundom torde det k u n n a inträffa, att en riktig fördelning av understöd icke k a n vinnas, om understödet skall tillfalla kommun, församling eller skoldistrikt såsom sådana, nämligen i det förut omnämnda fall, a t t den ecklesiastika och den kommunala indelningen korsa varandra, och där alltså det kommunområde, i vilket en enhetlig uttaxeringssiffra gäller, icke sammanfaller med vare sig kommun, församling eller skoldistrikt. I dylika — högst ovanliga — fall torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t a t t meddela särskilda föreskrifter angående huru understödet skall k o m m a de skattskyldiga till godo. Sannolikt finner Kungl. Maj:t det lämpligt att i dylika fall förordna om ett förfarande, liknande det nu gällande, men med den ändring, att avkortning sker först året efter det, då understödet utdelats, och att avkortning alltså kan ske på de från början utsända debetsedlarna. Särskild avkortningslängd behöver väl knappast upprättas, utan avkortningen bör kunna ske i särskild kolumn i den kommunala uppbördslängden. Det synes nämligen v a r a att föredraga, a t t understöden i hela riket komma de skattskyldiga till godo under ett och samma år. Såsom en mindre gynnsam konsekvens a v att understödet ingår i hudgeten skulle möjligen kunna anföras, att böjelsen för återhållsamhet i den kommunala hushållningen bör vara större, om budgeten uppgöres u t a n säkerhet för att något bidrag till densamma skall erhållas utifrån, än om

61 kommunen redan fått sig bidrag tilldelat. Skillnaden mellan de bråda systemen i detta avseende torde dock icke v a r a särdeles stor. Skulle det befinnas, att det nu a n v ä n d a systemet för understödens utbetalning m e r a allmänt föredrages framför det nu ifrågasatta, e r b j u d e r : det givetvis ej några svårigheter att omformulera författningstexten i anslutning till nu gällande förfarande. Såsom ett skäl att ej för iiärvarainde göra ändring i det hittills använda förfaringssättet k a n anföras den omständigheten, att vid förändrat uppbördssystem — varom u t r e d n i n g pågår —r de ölägenheter, som äro förenade därmed, möjligen k u n n a uncdanröjas.

7 i I den allmänna motiveringen h a r gjorts gällande, att n å g o n s t a t s kontroll å kommunerna i allmänhet ej borde ifrågakomma. Såsom en rniotsats härtill har framhållits den undersökning, som kunde bliva nödvämdig angående kommunala förhållanden för utrönande av deras behov av utjämningsbidrag, samt den kontroll, som kunde finnas erforderlig däröiver, a t t kommunerna förverkliga de inkomst- och utgiftsstater, som varitt en förutsättning för tilldelande av dylika bidrag. Vidare har berörts fråigan om skyldighet för kommuner, som erhålla utjämningsbidrag, a t t vid rapprättande av räkenskaper samt utgifts- och inkomststat följa vissai av Kungl. Maj:t framställda formulär. Just på grund av den lockelse till slöseri, som måste ligga i understcödssystemet, framstår vikten av att allt göres för att så mycket som möjjligt neutralisera denna skadliga verkan. Detta synes bäst kunna ske gemom a t t kommunerna bibringas den uppfattningen, att alla utgifter för* åtgärder, som kunna förtjäna beteckningen mindre god ekonomi, icke bilott icke medräknas vid understödets bestämmande u t a n tvärtom föranlleda återhållsamhet i allmänhet vid meddelande av understöd till vederböramde kommun. En uppfattning om huru den kommunala hushållningen handhaves kan emellertid ej erhållas utan tillgång till åtminstone sammandrag av kcommunens räkenskaper. Dylik tillgång kan i allmänhet erhållas hos statistiiska centralbyrån i de för statistiskt ändamål dit insända räkenskapssamrmandragen. Endast om kompletterande upplysningar erfordras behöva särskilda utdrag införskaffas. Granskningen såväl av ansökningar om understöd som av räkenskapss^amm a n d r a g underlättas givetvis högst väsentligt, om räkenskaperna äro mppr ä t t a d e i anslutning till enhetliga formulär. Även blanketter för ansökming om understöd kunna erhålla en bättre uppställning och bli lättare a t t ifylla, om de ansluta sig till dylika enhetliga räkenskaper. H ä r är icke plaitsen a t t n ä r m a r e utveckla frågan om räkenskapsformulärens avfattning o. dyl. Denna fråga ä r föremål för särskild utredning. Endast det må f r a m h å l l a s , a t t det troligen ej låter sig göra att använda ett och samma formulär* för alla kommuner, utan att olika typer torde få utarbetas. K r a v e t på enhetliga räkenskapsformulär för kommunerna bottnar äiven rent allmänt sett i förhållanden av sådan vikt, att dess tillgodoseende, åtminstone i nu föreliggande speciella fall, måste betraktas som imnebärande en billig fordran på kommunerna. E n förutsättning är dock giivetvis, att det skall visa sig möjligt a t t åstadkomma sådana formulär, som smidigt anpassa sig efter olika kommuners förhållanden. Det h a r ifrågasatts, att en dugande och praktisk samt i komimu-

65 n a l a angelägenheter förfaren m a n borde genom resor till understödda k o m m u n e r förvissa sig om därstädes rådande förhållanden. Det vill av hittills gjorda erfarenheter synas, som om det skulle v a r a nödvändigt att anlita denna utväg såsom den enda framkomliga för att vinna klarhet i k o m m u n e r n a s verkliga ställning. Någon alla kommuner omfattande löpande kontroll skulle givetvis icke ifrågakomma. Resor skulle företagas dels i misstänkta fall, dels stickprovs vis, och troligen skulle under varje å r ej m å n g a kommuner behöva besökas. Men vetskapen om a t t en undersökning när som helst skulle k u n n a ifrågakomma samt att en mindre välskött ekonomi eller användande av mer eller mindre tvivelaktiga utv ä g a r a t t missleda myndigheterna skulle kunna menligt inverka på den framtida understödsrätten under en följd av år, bör förmånligt inverka på kommunernas förtroendemän vid deras handhavande av de kommunala angelägenheterna. ^ H u r u v i d a den person, som företager resorna i kontrollsyfte, också bör tjänstgöra som föredragande vid avgörande av ansökningsärendena, torde bliva en ren personfråga. Det ä r möjligt, att en och samma person kan visa sig lämpad för handhavande a v båda uppgifterna, men det är också tänkbart, att så icke blir förhållandet. Det torde i varje fall icke v a r a erforderligt, att en person, som skulle företaga undersökningar i kontrollsyfte, bleve därmed sysselsatt mer ä n under en bråkdel av året. ^ Under dylika förhållanden torde ej heller denna anordning bliva synnerligen kostsam. Det är beklagligt, a t t m a n skall nödgas föreslå en utvidgning på denna punkt av den statliga förvaltningsapparaten. Men det bör observeras, att det gäller en försvinnande liten kostnad i förhållande till de värden, som stå på spel ej blott i direkta årliga understöd u t a n ock genom ett mindre gott handhavande av kommunernas ekonomiska skötsel i allmänhet såsom en följd av bidragssystemet. Säkerligen finnes möjlighet att i stället åstadkomma motsvarande eller större minskning i förvaltningsorganisationen på någon a n n a n punkt. S§. Beträffande 8 § hänvisas till vad som anförts ovan under 1 §.

5 — Kommunal

skalteutjämniny.

Bilaga,

REDOGÖRELSE för

statistisk undersökning i skatteutjämningsfrågan av OLOF OLINDER.

Inledning. Föreliggande statistiska sammanställningar avse att belysa de skattet y n g d a landskommunernas ekonomiska förhållanden. Såsom mått på skattet u n g a n h a r h ä r v i d a n v ä n t s utdebiteringen å 100 kronor beskattningsbar inkomst. Det måste givetvis beaktas, att utdebiteringsprocenten, även med fullt tillfredsställande fastighets- och inkomsttaxeringar, icke kan utgöra ett absolut tillförlitligt mått på den tunga, varmed skatten drabbar den enskilde eller kommunen, men någon a n n a n metod att mäta skattetungan torde icke h ä r k u n n a ifrågasättas. I första hand h a r undersökningen omfattat de kommuner, som enligt bestämmelserna för tilldelande av understöd åt synnerligt skattet y n g d a landskommuner (senaste författning av den 29 juni 1921) kommit i åtnjutande av understöd. Dessa kommuner kallas i det följande utjämning skommuner, och med 1924 års utjämningskommuner förstås de kommuner, som år 1924 erhöllo bidrag till utjämnande av år 1923 beslutade kommunalskatter. De erhållna understöden benämnas h ä r utjämningsbidrag. Då emellertid ifrågavarande kommuners ekonomiska förhållanden, för att r ä t t kunna uppfattas, måste ses med förhållandena i riket i allmänhet såsoni bakgrund, h a r undersökningen i vissa avseenden — för så vitt tillgängligt material det tillåtit — utsträckts till samtliga landskommuner. ^Undersökningens plan och omfattning har v a r i t beroende av det material, som stått till buds. Insamlande a v särskilda uppgifter genom förfrågningar till kommunerna och därmed förenade kostnader ha undvikits; endast de uppgifter, som k u n n a t erhållas i den officiella statistiken, förelegat hos de verk, som utarbeta densamma, eller i övrigt varit tillgängliga inom finansdepartementet, ha kommit till användning. Den omständigheten, att redogörelsen över kommunernas finanser icke föreligger i tryck för senare å r än 1917 (i manuskript för åren 1918—1921) h a r medfört, a t t undersökningen, som ansetts böra omfatta de senare åren, i vissa fall måst bliva synnerligen knapphändig. De h ä r framlagda budgetstatistiska sammanställningarna ha utarbetats på grundval av de avskrifter av å kyrkostämma och kommunalstämma fastställda utgifts- och inkomststater för år 1924, som fogats vid ansökningarna om utjämningsbidrag. 1 Något material för år 1925 förelåg icke, när huvuddelen av denna utredning verkställdes.

68 Med ledning a v utgifts- och inkomststaterna h a r det visserligen varit möjligt a t t pröva ansökningar om utjämningsbidrag — i många fall dock först efter det kompletterande upplysningar införskaffats — men då ingen enhetlighet i uppställningen och i posternas benämning påfordrats, h a r staternas i hög g r a d skiftande utseende gjort, a t t den statistiska bearbetningen erbjudit svårigheter. I m å n g a fall ha staterna varit ofullständiga, i det att utgifterna icke varit specificerade i så stor utsträckning, som för statistiken v a r i t önskvärt. Då i denna framställning uppgift lämnas angående utskylderna ett visst å r (utdebiteringen å 100 kronor beskattningsbar inkomst eller det utdebiterade beloppet) åsyftas alltid uppbördsåret, d. v. s. det år, i vars stat utdebiteringen förekommit; detta för a t t vinna anslutning till Statistisk årsbok för Sveriges kommuner. Utjämningsbidragen angivas under de år, då de utbetalats. Termen repartitionskronor h a r i denna framställning för korthets skull använts i stället för kommunalt beskattningsbar inkomst, inkomst v a r a kommunalutskylder debiterats, etc. Alltså 100 repartitionskronor motsvara 1 gammal s. k. »bevillningskrona» (1 skattekrona). Med 1924 å r s repartitionskronor eller repartitionsbelopp åsyftas det inkomstbelopp, å vilket kommunens utgifter under å r 1924 repartiserats, d» v. s. den inkomst, de skattskyldiga åtnjutit u n d e r å r 1922, och som enligt 1923 å r s taxering legat till g r u n d för de på hösten 1923 beslutade kommunala utskylderna. Då kommunernas areal och folkmängd växlar inom mycket vida gränser — folkmängden från något 100-tal till omkring 23,000 — ä r det icke möjligt a t t komma till någon r i k t i g uppfattning om de olika kommunernas ekonomi i förhållande till v a r a n d r a genom a t t jämföra de absoluta budgetsiffrorna. Såsom jämförelsetal h a r i denna framställning anväints utgifterna, inkomsterna, utdebiteringsbehovet etc. per invånare. Fördelning h a r sålunda skett p å samtliga kommunens medlemmar. Det k a n visserligen icke antagas, a t t kommunens utgifter etc. alltid stå i proportion till dess folkmängd, men folkmängden synes i varje fall av allt att döma v a r a den faktor, som u t ö v a r det största inflytandet på beloppen. Med skattekraft förstås h ä r kommunens repartitionskronor fördelade på invånare. K o m m u n e r n a s u t d e b i t e r i n g a r u n d e r s e n a r e år. Den officiella statistiken ger vid handen, a t t antalet komnilingr med hög utdebitering sedan l å n g t tillbaka v a r i t i så gott som oavbruten tillväxt till och med å r 1911. Åren 1912—1916 uppvisa något lägre siffror, varefter, under den d ä r p å följande kristiden, procenttalet skattetyngda kommuner företer en enorm stegring. E n mer påtaglig förbättring inträdde först å r 1922. Berörda förhållanden belysas i följande tabell: Utdebitering L a n d s k o m m u n e r , % för 100 k r . inkomst 1896 1897 1898 1899 1900 1 9 0 1 1902 1 9 0 3 | 1 9 0 4 1905 1906 1907 1908 1909 1910: kr. O-oo— 5-00 5-01 —10"00 Ö v e r 10-0 0 Summa

50.4 45-7 3-9

49-7 47-G 46-2 47-5 4-1 4-9

45'9 48-7 5-4

41'8 50-9 7-8

36*4 33-6 55*1 58-1 8-Ö 8-3

32-21 33-0 31-8 58-8 58-8 58-7 9-o: 8-2 9-5

27-6 61-2 11-2

24-4 H2-5 13-1

21-3 20*9 62-9 64-7 15'8 14.4

1000 lOOo 100 o 1000 100 o 100 o 1000 lOOolOOe 1000 100 o lOOo lOOo 1000

21-3; 65-11 13-ei 100 o1

69 Utdebitering L a n d s k o m m u n e r , % för 100 kr. inkomst 1 ! ! 1 1911 1912| 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1 9 2 2 1 9 2 3 1924 1925 kr.

O-oo— 5-oo 19-2 24-2 24- s 29-3 30-5 23-7 15-5 10-7

9-3

10-6

9-s

22-8

18-s

14'6

14-6

Gl-l 61-8 64-1 66-1 64-9 68-6 68-6 29-c 27-G 26-1 11-1 16-3 1(V9 16-9 100 o lOOo lOOo 100 o 100 o lOOo lOOo 100 0 S u m m a 1 0 0 0 1000 lOOo 100 o 100-0 lOOo 100 o

5-01—10-00 Över 10-oo

65-4 15-4

64-1 11-7

63-9 11-3

62-4 8-3

60- 7 62-9 8-8 13-4

64-3 20-2

56-9 32-4

H ä r avses kommuner, som under ifrågavarande å r tillhörde den egentliga landsbygden; köpingar, som bilda egen kommun, äro icke inräknade. 1 H ä n s y n h a r sålunda icke tagits till ä n d r i n g a r i den kommunala indelningen. Utdebiteringen efter fyrktal, före å r 1910, h a r i syfte a t t underlätta jämförelsen omräknats i utdebitering å 100 kronors inkomst. De ändringar, beskattningssystemet tid efter annan undergått, torde medföra, att siffrorna icke alltid äro fullt jämförbara. Fördelas summan av de utdebiterade kommunalutskylderna i rikets landskommuner, köpingskommunerna inräknade, på inkomsthundraden, erhållas följande medeltalssiffror: Ar

1907/11 1912/16 1917/21 1918 1919 1920

Utdebiterade utskylder, % 5-90 5-4-_' 6-8S 6-ö9 7-03 7-0n

o ' l 1921 1922 1923 1924 1925

Utdebiterade utskylder, % 7-0 8 6*56 6-94 7-05 7-ia

Uppgifterna för de senaste åren äro h ä r liksom i övrigt i denna framställning preliminära. Den inverkan, som penningvärdets förändringar k u n n a ha haft på utdebiteringarna, skall i det följande beröras. De utdebiterade beloppen på 100 kronor inkomst inom varje län år 1924 angives i tab. 10. Länsvis r ä k n a t var den genomsnittliga utdebiteringen högst i Blekinge län, där den uppgick till n ä r a 10 kronor per 100 kronor inkomst. Medeltalet för riket var 7.05. Inom utjämningskommunerna v a r utdebiteringen högst i Gotlands län med 13.05 procent; medeltalet för utjämningskommunerna i riket uppgick till 10.8i procent. Landskommuner med en utdebitering år 1924 överstigande 15 kronor för 100 kronors inkomst återfinnas i följande förteckning, som är hämtad från Landskommunernas tidskrift nr 5 å r 1924:

1 I de använda källorna avse uppgifterna i regel landskommunerna mMusiueköpingarna. I denna framställning ha dock köpingskommunerna frånräknats i de fall, dcå detta varit möjligt och ansetts oundgängligt för bedömandet av de egentliga landskommunernas skatteförhållanden.

70 Träkumla, Gotlands län Sturkö, Blekinge län Torhamn, Blekinge län Fröjel, Gotlands län Sproge, Gotlands län Hietaniemi, Norrbottens län Tärna, Västerbottens län Askum, Göteb. o. Bohus län Storsjö, Jämtlands län Vättak, Skaraborgs län Roasjö, Älvsborgs län Svenneby, Göteb. o. Bohus län Styrnäs, Västernorrlands län Tofta, Gotlands län Karl Gustaf, Älvsborgs län Lommelanda, Göteb. o. Bohus län... Landa, Älvsborgs län Silte, Gotlands län Norrfjärden, Norrbottens län Skog, Västernorrlands län Öljehult, Blekinge län Öxabäck, Älvsborgs län Bottna, Göteb. o. Bohus län Grimmared, Älvsborgs län Spekeröd, Göteb. o. Bohus län Vall, Gotlands län Gärdslösa, Kalmar län Kungshamn, Göteb. o. Bohus län ... Tore, Norrbottens län

Kr. 34'9S 26-80 25-7 0 23-39 22-oo 21-5 7 20-G i 20-60 20-04 19*76 1970 19-3 0 19-2S 19-20 19-00 18-92 18-70 18-70 18-10 18-10 18-00 18-oo 17-8 8 17*5 0 17-4 0 17-4 0 17-30 17-3o 17*27

Persnäs, Kalmar län Våxtorp, Kalmar län Harestad, Göteb. o. Bohus län Smögen, Göteb. o. Bohus län Ilsbo, Gävleborgs län Elleholm, Blekinge län Gunnarsjö, Älvsborgs län Halna, Skaraborgs län Kville, Göteb. o. Bohus län Källa, Kalmar län Redslared, Älvsborgs län Stenkyrka, Gotlands län Överkalix, Norrbottens län Södra Solberga, Jönköpings län S:t Sigfrid, Kalmar län Nösslinge, Hallands län Näs, Gotlands län Eringsboda, Blekinge län Hortlax, Norrbottens län Ramdala, Blekinge län Torsby, Göteb. o. Bohus län Guldrupe, Gotlands län Lyngby, Malmöhus län Hede, Göteb. o. Bohus län Skee, Göteb. o. Bohus län Fridlevstad, Blekinge län Kristianopel, Blekinge län Pajala, Norrbottens län Kareby, Göteb. o. Bohus län

Kr. 17*00 17*00 16-91 16-8 0 16-75 16-60 16-2 5 16-1G 16*10 16-lo 16*00 16-00 16-00 15-85 15-80 15-77 15*66 15'GO 15-G o 15-6 0 15*60 15-50 15'50 154 5 15-3 2 15-3 0 15 30 15-26 152o

. S . ^ t l i 8 ' a i för teckningen angivna kommuner erhöllo utjämningsbidrag ar 1924.1 1

Utjämningens omfattning. Antalet utjämningskommuner samt summa utbetalade utjämningvsbidrag i varje län under varje år alltifrån det dylika bidrag första gånigen (år 1918) utdelats framgår av tab. L Totala antalet och totalsumman anges här nedan.2 Här erinras, att de angivna utdebiteringssiffrorna avse endast primärkommuncerna, medan vid utjämningsbidragens bestämmande medräknas även landstings- och vägskat.t. Å andra sidan är rätten till utjämningsbidrag beroende på storleken av utgifterna för favttigvard, kyrka och folkskola samt vissa andra inskränkande bestämmelser. Kommun räknas här som utjämningskommun även om endast en del av kommmnen tilldelats utjämningsbidrag. De i propositionen n r 202, år 1921, publicerade talen avse, såsom där även angiivits, antalet understödda kommuner, resp. kommundelar. Om i en k o m m u n utjämningsbidiraget utgått efter olika beräkningsgrunder i olika delar av k o m m u n e n (exempelvis inom <olika församlingar eller skoldistrikt), har alltså varje sådan kommundel räknats, varför siffroirna i n ä m n d a proposition för åren 1918—1920 äro något högre än de här meddelade.

71 Å r

Antal utjämningskommuner

Summa utjämningsbidrag, kr.

Summa utjämningsbidrag, om summan utjämningsbidrag 1918 = 100

454 472 601 626 454 454 491 546

1655888 2253676 4032490 5489661 5076608 4518621 4473531 3989357

100 136 244 332 307 273 270 241

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

Även av dessa siffror synes, a t t en väsentlig förändring i landskommunernas ekonomiska förhållanden inträtt efter å r 1921. Är 1921 erhöllo 626 kommuner utjämningsbidrag mot 454 år 1922, och, som de under dessa år tilldelade bidragen avsett att utjämna de under respektive å r inbetalade skatterna, överensstämma dessa tal väl med dem, som återgivits i tabellen å sid. 68 och 69. I tab. 2 angivas beloppen av utjämningsbidrag i kommuner av olika storleksgrupper inom varje län åren 1922—1924; i tab. 3 angives antalet utjämningskommuner i samma storleksgrupper under n ä m n d a år. Sammanlagt ha 932 landskommuner erhållit utjämningsbidrag å r e n 1918—1924. Tablån h ä r nedan anger, i vilken utsträckning samma kommuner återkommit år från år. Antal kommuner, vilka erhållit utjämningsbidrag under: 1 år 169

2 år 153

3 ar 137

4 ar 116

5 ar 98

G ar 101

„ o t år 158

1 — 7 år gumma

932 Den betydande nedgången av antalet utjämningskommuner år 1922 torde i främsta rummet bero på de höga löneinkomsterna under å r 1920 samt på förbättrad taxering. De förändringar, som själva skattesystemet undergått de senaste åren, ha givetvis även inverkat i ena eller a n d r a riktningen. Med 1920 års taxering infördes den kommunala beskattningen a v utdelning å aktier, och fr. o. m. 1921 års taxering blev inkomst av fastighet beskattad till sitt fulla belopp. Dessa och andra faktorer, som verkat till höjning av antalet repartitionskronor, synas helt h a v a uppvägt de faktorer, som medfört sänkning, såsom bestämmelserna om ortsoch familjeavdrag; dylika bestämmelser h a tillämpats fr. o. m. 1921 års taxering. U t j ä m n i n g s k o m m u n e r n a s folkmängd. I tab. 4 har folkmängden per kommun den 1 januari 1924 beräknats länsvis i samtliga kommuner och i utjämningskommunerna. De senare hava i regel genomsnittligen en mindre folkmängd, men skillnaden i storlek ä r icke så betydande. I genomsnitt för hela riket ä r medeltalet av folkmängden i utjämningskommunerna t. o. m. större än medeltalet för samtliga kommuner. Detta beror likväl mest därpå, a t t så stor del av utjämningskommunernas folkmängd faller på Norrlandslänen, där den fordelas på relativt få kommuner. Över 25 procent av utjämningskommunernas folkmängd var å r 1924 att finna i Västerbottens och Norrbottens län. Motsvarande antal kommuner utgjorde endast 7 procent av hela antalet utjämningskommuner.

72 I tab. 4 anges även folkmängden i 1924 års utjämning sk ommuner den 1 j a n u a r i 1920 och den 1 j a n u a r i 1924 samt folkmängden i länens samtliga landskommuner vid samma tidpunkter. Uppgifterna för 1920 avse de områden, som den 1 januari 1924 tillhörde landsbygden; köpingar, som bilda egen kommun, äro icke inbegripna. Det visar sig så gott som undantagslöst, att utjämningskommunernas folkmängd under ifrågavarande tid minskats eller undergått en mindre ökning än folkmängden i övrigt inom samma län. För rikets landsbygd utgjorde folkökningen 20.7 pro mille, under det a t t skatteutjänmingskommunernas folkmängd ökat med endast 5.1 pro mille; städerna och köpingarna förete en ökning av 41.3 pro mille och hela riket en ökning av 27.1 pro mille. Den ringa tillväxten eller minskningen av de skattetyngda kommunernas folkmängd medför även, att folkmängden får en ofördelaktig åldersfördelning. I nedanstående tablå, vilken hämtats från 1917 å r s skatteutjämningssakkunnigas betänkande, hava till »skattetyngda kommuner» hänförts alla de till ett antal av 403 uppgående kommuner, som under ett eller flera av åren 1913, 1914 eller 1915 utdebiterat 10 kronor eller mera å 100 kronor beskattningsbar inkomst. Folkmängdens procentiska fördelning efter ålder hänför sig till folkräkningsåret 1910. Det visar sig här, att de »tärande» årsklasserna äro alltför starkt representerade i förhållande till de »närande». Särskilt är procenttalet åldringar högt i de skattetyngda kommunerna i jämförelse med övriga kommuner. B e f o l k n i n g s g r u p p e r Skattetyngda landskommuner Övriga landskommuner Rikets landsbygd Städerna Hela riket

0 — 15 år

15 — 60 år

över 60 år

22—27 år

31*7 33" 3 33*1 27'5 31*7

53'o 54'3 54*1 63'0 56-3

15*3 12" 4 12-8 9"5 12"0

6'S 7'4 7*» 10"r2 8" o

Det höga skattetrycket är väl i regel icke den direkta orsaken till att utjämningskommunernas folkmängd stagnerar, men näringslivets tillbakagång, eller vad orsaken k a n v a r a till stagnationen, kommer givetvis förr eller senare till synes i en minskning av kommunens .skatteobjekt. E t t högt skattetryck är med andra ord oftast ett tecken på, att kommunens allmänna ekonomiska förhållanden icke äro ägnade att befordra folkmängdstillväxten. Kommunernas storlek, vad beträffar a n t a l invånare, kan antagas h a en viss betydelse för kommunernas ekonomi. Följande tablå har h ä m t a t s från en uppsats i Landskommunernas tidskrift. 1 Uppgifterna avse år 1924. K o m m u n e r 0 — 300 Antal landskommuner med en utdebitering av över 10 kr. i % av hela antalet inom samma storleksgrupp

17-0

m e d

i n v a n a r

e

301— 1 501— 1 001— 1 501— 2 001—3 001 — 1 5 001 — över 500 j 1 000 1 1 500 1 2 000 3 000 5 000 1 10 000 10 000

16-9

15-5

15-4

14-9

17-4

13-7

13-6 x

1 Gösta Floren, Frågan om den kommunala skatteutjämningen (Landskommunernais tidskrift, nr 12, 1924).

73 De i tablån anförda siffrorna synas icke giva vid handen, att det relä* tiva antalet kommuner med hög utdebitering ä r högt företrädesvis inom någon viss storlekskategori. I tab. 5 i föreliggande undersökning återfinnas uppgifter rörande folkmängd, repartitionskronor per invånare samt utgifter per invånare i kommuner tillhörande ovan anförda storleksgrupper. Utgifterna per invånare voro lägst i kommuner med 501—1000 invånare, nämligen 34.18 kronor. Utgifterna i kommuner med 1 001—1 500 invånare voro obetydligt högre eller 34.92 kronor. Till dessa grupper hörde å r 1924 223 eller 45 procent av utjämningskommunerna och (enligt tab. 14) 1097 eller 46 procent av rikets samtliga landskommuner utom köpingar. Utgifterna i samtliga grupper meddelas i följande tablå. K o m m u n e r 0—300

med

inv å n a r e

1 1 i 301— 501— j 1 001— 1 501 — 1 000 1 500 2 000 2 001—j 3 001— 5 001—i over 500 3 000 5 000 I 10 000 j 10 000

Samtliga

• •

:

38"24 I 41-32 j 49-14 52-38 41-381 Utgifter pr inv. 47-71 37*4 6 34-1S! 34*9 2 35-85 Repartitionskronor pr inv. 203*2 3 195-98 196-6 0 185-5 2 209-3 7 206-55 218-88 ! 282-61 j 370*80 237-21

I tablån har även angivits repartitionskronorna per invånare i kommuner av olika storlek. Dessas antal är lägst i kommuner med 1001—1500 invånare, men därefter synes skattekraften stiga med folkmängden. Den omständigheten, att skattekraften i stort sett företer samma variationer som utgifterna, lärer utgöra förklaringen till a t t de större kommunerna trots ökade utgifter icke förete ett högre procenttal kommuner med över 10 kronor i utdebitering. I tab. 14, som senare skall beröras, ha samtliga landskommuner fördelats efter storlek och folkmängd med angivande av antalet utjämningskommirner i varje grupp. Det procentuella antalet utjämningskommuner i de olika storleksgrupperna varierar, u t a n att någon lagbundenhet synes k u n n a påvisas. De större kommunerna torde i flera hänseenden kunna ordna sin verksamhet billigare, men det kan antagas, att, särskilt om kommunens stora invånarantal även betyder en ökad folkmängdstäthet, flera uppgifter tillkomma, vilka medföra, a t t kommunernas totala utgifter per i n v å n a r e icke kunna nedbringas. (För utgifterna för fattigvård, k y r k a och folkskola i kommuner av olika storleksgrupper skall redogöras i det följande.) Vissa sammanställningar i avsikt a t t utröna folkmängdstäthetens sammanhang med skattetrycket ha skett i tab. 13. Samtliga rikets landskommuner utom köpingar ha uppdelats i grupper efter folkmängdstätheten. Inom varje sådan grupp h a r det absoluta och relativa antalet utjämningskommuner samt kommuner med en utdebitering av över 10 kronor angivits. Kommunerna äro vidare inom varje folkmängdstäthetsgrupp uppdelade efter skattekraften. Uppgifterna angående folkmängdstätheten avse året 1920. Folkmängden per kvadratkilometer den 1 j a n u a r i 1920 h a r nämligen för varje kommun kunnat direkt erhållas u r 1920 å r s folkräkningsredogörelse, medan n å g r a nyare siffror ej finnas uträknade. Man får, om man endast betraktar summaraden i tabellen, det intrycket» att skattetrycket direkt sammanhänger med folkmängdstätheten. Inom lägsta folkmängdstäthetsgruppen, kommuner med mindre än 5 i n v å n a r e per kvadratkilometer, utgjorde utjämningskommunerna 28.2 procent a v

74 samtliga kommuner. Procenttalet ä r sedan i stort sett fallande med ökad folkmängdstäthet; i den grupp, som utgöres av kommuner med 50 invånare per kvadratkilometer och därutöver, utgjorde utjämningskommunerna 10.4 procent. Det procentuella antalet kommuner med minst 10 procent utdebitering företer en likartad i stort sett fallande serie. Om nian uppdelar kommunerna i grupper efter skattekraften, finner man emellertid, att procenttalen av såväl utjämningskommuner som kommuner med lägst 10 procent utdebitering äro tämligen konstanta inom samma skattekraftsgrupp oberoende a v folkmängdstätheten. Kommunerna med mindre ä n 150 repartitionskronor per invånare utgjordes till 75.9 procent av utjämningskommuner. Samma procenttal inom de olika folkmängdstäthetsgrupperna varierar u t a n någon påfallande regelbundenhet. 1 Det fram går även av nedanstående tablå, som utgör ett sammandrag av uppgifterna rörande utjämningskommunerna i tab. 13, att skattekraften och icke folkmängdstätheten är den direkt avgörande faktorn. Kommunerna ha i tablån med avseende på skattekraften uppdelats i två grupper, i ena gruppen kommuner med mindre än 350 repartitionskronor per invånare, i andra gruppen kommuner med 350 repartitionskronor och därutöver. Gränsen 350 har valts mera på måfå och kunde, då det här endast gällt att konstatera skattekraftens betydelse, ersatts med en a n n a n gräns. E n blick på ifrågavarande tab. 13 visar emellertid, att den valda gränsen ä r lämplig, då antalet utjämningskommuner samt kommuner med lägst 10 procent utdebitering ä r påfallande lågt just bland kommuner, som ha 350 repartitionskronor per invånare eller mera. Av tablån framgår, att i den grupp, som omfattar kommuner med mindre tillgång på repartitionskronor, procenttalen utjämningskommuner äro tämligen jämna och förhållandevis höga; antalet utjämningskommuner av hela antalet kommuner inom varje folkmängdstäthetsgrupp var respektive 28.i, 26.8 och 25.9 procent. Motsvarande procenttal inom kommuner med minst 350 repartitionskronor per invånare äro lika regelbundet mycket låga. Av slutsummorna i tablån framgår det däremot, att hela antalet utjämningskommuner procentuellt faller mod ökad folkmängdstäthet; talen 24.8, 20.8 och 9.9 beteckna en k l a r t fallande serie. Så länge man håller sig inom kommungrupper, som äro mera l i k a r t a d e i avseende å skattekraften, synes alltså folkmängdstätheten ej u t ö v a någon egentlig betydelse på skattetrycket, medan däremot, om undersökningen 1

L a n d s k o m m u n e r

1 Repartitionskronor pr inv. 1924

0-00 — 19-99 inv. pr kv -km. Samtliga landskommuner antal

0—349*9 9 350—co I allt

o/ /o

s o

3 B

< 5

g_

•- B

Ar

B ~ antal B NO

%

EL

o

B 3

S3

S u m m .-a

40-00—to

inv. pr kv.-km.

fe-

Samtliga landsg. 5* kommuner w «—• S° "i

K oT •B

med

20*00 — 39-99 inv. pr kv.-km. "l

!£ B -. B \£

Samtliga landskommuner antal

%

feg_ tV o

B B

973 87-3 273 28*1 616 74-1 165 26-8 147 34 e 38 3 2-1 215 25-9 142 127 8 3-7 278 65-4 4 1115 lOOo 276 24*8 831 100o 173 20*8 425 lOO-o 42

sr Pe

Samtliga landskommuner

B *.. antal

%

fc- 5° r+ Si-

"* 2

pi

fa *i

pr o

B 3

15* PB

•r B o • B M.

25*9 1736 73-s 4776 27-4; 635 26a 1-4 115 .2-4! 9*9 2 371 100-o 4 9 1 20*7

1 Ur tab. 13 skulle möjligen k u n n a utläsas, att i k o m m u n e r med låg skattekraft p r o c e n t talet utjämningskomrnuner och k o m m u n e r med minst 10 % utdebitering växer med folkmängdstätheten. Då jämförelsematerialet för dessa k o m m u n e r s vidkommande är relativt litet, kan emellertid pålitligheten av tabellens utslag i detta hänseende ifrågasättas.

75 avser kommuner med väsentligen olika skattekraft, ett tydligt utslag erhålles. A t t skattetrycket för kommunerna tillsammantagna avtager med ökad folkmängdstäthet, torde sålunda företrädesvis bero därpå, att med den ökade bebyggelsen även följer en ökad skattekraft. Av kommunerna med mindre än 20 invånare per kvadratkilometer hade endast 13 procent god tillgång* på repartitionskronor mot 65 procent av kommunerna inom gruppen med minst 40 invånare per kvadratkilometer. Utom i n ä m n d a tabeller beröres folkmängden i uppgifterna i tabellerna 7, 8, 20, 22 och 26. U t j ä m n i n g s k o m m u n e r n a s a i i m ä n n a karaktär. I tab. 6 göres ett försök att angiva, i vilken utsträckning utjämningsk o m m u n e r n a äro a t t anse som jordbrukskommuner. Taxeringsvärdet a v jordbruksfastigheterna har u t r ä k n a t s i procent a v taxeringsvärdet av all fast egendom inom varje kommun, varefter kommunerna i tabellen uppdelats i grupper efter detta procenttal. Det framgår därvid, a t t i 57.64 procent a v utjämningskommunerna taxeringsvärdena för jordbruksfastigheterna uppgå till mellan 90 och 100 procent. Socialstyrelsen h a r i och för de dyr ortsgrupperingar, som åren 1920 och 1925 verkställts för bestämmandet av de skattefria avdragen, företagit en indelning av landskommunerna i jordbrukskommuner och övriga kommuner, v a r v i d indelningsgrunden i främsta rummet varit proportionen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet. I de kommuner, d ä r annan fastighet u p p g å r till en fjärdedel å en tredjedel av hela fastighetsvärdet, h a r det ansetts, a t t dessa mist k a r a k t ä r e n av övervägande jordbruksbygd. Dock h a r man icke undantagslöst låtit denna proportion v a r a normgivande, u t a n i varje fall sökt taga behörig hänsyn till ortens speciella förhållanden. Sålunda h a r exempelvis en kommun,, med läge intill eller omslutande ett stadssamhälle, g ä r n a r ä k n a t s med till gruppen »övriga», även om värdet av a n n a n fastighet varit förhållandevis lågt. I ett numera ej så ringa antal kommuner åter, där värdet av annan fastighet ä r relativt högt, beror detta uteslutande på förefintligheten av någon större kraftverksanläggning. E n sådan anläggning påverkar givetvis yrkesförhållandena inom kommunen endast i mycket oväsentlig grad, och dylika kommuner h a därför medräknats bland jordbrukskommunerna, o. s. v. Vid 1920 års gruppering fördes a v de då befintliga 2 372 landskommunerna 1839 till jordbruks- och 533 till övriga kommuner; antalet jordbrukskommuner uppgick sålunda till 77.5-J procent av samtliga landskommuner utom köpingar. I tab. 6 h a r länsvis angivits, h u r u stor procentuell andel av 1924 års utjämningskommuner enligt samma indelningsgrund är a t t anse som jordbrukskommuner, och det visar sig, a t t 82.7 procent kunde betecknas såsom sådana. Antalet »övriga» kommuner bland utjämningskommunerna har enligt nedanstående tablå tidigare icke v a r i t så stort. Det absoluta antalet h a r v a r i t i stigande alltsedan år 1919. Å r

10-6

8-5

8-2

8*6

12-3

15-o

17*3

j •

| ,% av hela antalet utjämningskommuner under resp. år

|

76 Av tab. 9, vilken senare kommer a t t beröras, bekräftas iakttagelsen, a t t understödskommunerna till större delen äro utpräglade jordbrukskommuner, i det a t t den bevillningspliktiga inkomsten, som h ä r r ö r från jordbruksfastigheterna inom utjämningskommunerna, ä r procentuellt större än samma inkomst inom övriga kommuner. Utjämningskommunerna i dyrortshänseende. I tab. 7 redogöres för folkmängdens i 1924 års utjämningskommuner fördelning på dyrortsgrupper enligt den å r 1924 gällande dyrortsgrupperingen för bestämmandet av de skattefria avdragen. Denna dyrortsgrupper i n g trädde i kraft den 1 j a n u a r i 1920, och folkmängden är här angiven för samma tidpunkt. Folkmängdens fördelning på de olika grupperna i samtliga landskommuner (inkl. köpingar) är likaledes angiven. Det visar sig, att fördelningen av utjämningskommunernas folkmängd i vissa län avsev ä r t avviker från den fördelning, som gäller för alla länets landskommuner tillsammantagna. De här nedan meddelade procenttalen för hela riket förete däremot en påfallande samstämmighet. 0 r t s g r u p p e r %

. P r o c e n t u e l l f ö r d e l n i n g av f o l k m ä n g d e n Vi 1920 i samtliga l a n d s k o m m u n e r i 1924 å r s u t j ä m n i n g s k o m m u n e r

I

II

Til

IV

V

Summa

57-46 57-64

33-4 8 34-0 7

5-2 5 5'6 7

2-82 2-02

0-99

10O-00 100*00 !

I tab. 8 ha utgifterna per invånare länsvis angivits inom varje d y r o r t s grupp. Inom dj^rortsgrupperna I—IV (ingen av utjämningskommunerna tillhörde dyrortsgruppen V) belöpte sig utgifterna per i n v å n a r e till i medeltal 34.09, 45.95, 62.39 och 88.54 kronor. I dyrortsgrupp IV fanns emellertid endast en kommun, Gällivara. Av tabellen framgår även, att skattekraften, d. v. s. repartitionsbeloppen per invånare, i stort sett ä r större i h ö g r e dyrortsgrupper än i lägre. Eepartitionsbeloppet utgjorde nämligen per i n v å n a r e i d y r o r t s g r u p p e r n a I—IV: 194.38, 258.06, 351.84 och 747.91. P å den grund h a r Gällivara icke behövt utdebitera mer än 7.9i procent, under det a t t i dyrortsgrupp I hela utdebiteringen fördelad på 100 kronor inkomst uppgick till 10.18 (avgifter för prästerskapets avlöning icke inräknade'). Skattekraft o c h u t d e b i t e r i n g . E n ä r en kommuns utdebiteringsprocent (i regel summan a v utdlebiteringarna per 100 kronor inkomst å särskilda specialstater) givetvis alltid utgör kvoten i en division, där kommunens samlade utdebiteringrsbehov utgör dividenden, och de för kommunen tillgängliga 100-talen repmrtitionskronor utgöra divisorn, måste en undersökning av orsakerna tilll u t debiteringarnas fluktuationer i första hand gå u t på a t t påvisa omstämdigheter, som stå i samband med denna dividends och divisors olika storleksförhållanden. Dividendens och divisorns absoluta storlek h a r n a t u r l i g t v i s i och för sig ingen betydelse, kvoten beror endast på deras storlek i förhållande till v a r a n d r a .

77 Det sammanlagda beloppet repartitionskronor i hela riket å landsbygden och i städerna under åren 1914—1924 framgår av följande tablå. .... o TT Uppbordsår

.... , Kepartitionskronor ". .... i milj. kr.

Repartitionskronor. r .. . om repartitions, kronorna 1914=100

° , ., . Arsmedeltal , , av levnadsv».*»."*. kostnads 111(1 G \

1914 1JJ15 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

Landsbygden 714 754 740 854 1147 1577 1935 2418 2461 1736 1469 1459

Städerna 1005 1055 1091 1450 2028 2402 3056 3876 3377 2663 2269 2 250

Landsb3rgden 100 106 104 120 161 221 271 339 345 243 2(.6 204

Städerna 100 105 109 144 202 239 304 386 336 265 226 224

100 115 130 162 225 261 269 241 195 177 174 c:a 175

Repartitionsbeloppen äro angivna vid de år, då de på beloppen beräknade utskylderna betalats. En jämförelse har företagits med de för ifrågavarande år gällande indextalen för levnadskostnader. Om det nämligen antages, att den reella kostnaden för kommunernas verksamhet under de •efter år 1914 följande åren varit densamma varje år, hade det ju varit tillfyllest, om beloppen repartitionskronor följt indextalets växlingar. De anförda siffrorna synas ge vid handen, att kristidsdyrheten mer än väl kompenserats av en ökning av repartitionssummorna. Denna ökning torde även kunna anses vara tillräckligt stor för att motsvara folkmängdstillväxten, som från 1 januari 1914 till 1 januari 1924 i hela riket utgjorde 367176 d. v. s. 6.5 procent. Att icke förty skattetrycket visat en tendens till ökning, beror uppenbarligen på att, bland annat på grund av en utökning av kommunernas verksamhetsfält, betydlig ökning av utgifterna ägt rum. Det kan sättas i fråga, vilket indextal rätteligen bort väljas vid jämförelsen, indextalet för det år, då inkomsten, som utgör skatteunderlaget, åtnjutits, för det år, då skatten beslutats, eller för det år, då skatten betalats för ifrågavarande inkomst. Här har det sistnämnda årets, uppbördsårets, index angivits, vilket delvis förklarar, att repartitionskronorna kulminera senare än indextalet för levnadskostnaderna. Hur än jämförelsen sker, synes det av tabellen framgå, att skattekraften i varje fall under de senaste åren mer än väl motsvarat levnadskostnadernas höjning. Det är emellertid uppenbart, att förändringarna i skattekraften varit i hög grad ojämna. De beskattningsföremål, som kommo till under kristiden, fördelade sig säkerligen mycket olikformigt över landet, och deras ofta korta varaktighet torde stundom ha på ett ogynnsamt sätt förryckt kommunernas ekonomi. Tab. 9 är avsedd att utvisa repartitionskronornas härledning från olika beskattningsföremål men motsvarar icke med fullständig exakthet detta ändamål, i det uppgifterna för hela riket avse bevillningstaxeringen — andra uppgifter ha icke varit direkt tillgängliga — men uppgifterna angående utjämningskommunerna det faktiska kommunalskatteunderlaget. Dessa siffror överensstämma ej helt med varandra. Skillnaden är emeller1 Vid beräknandet av årsmedeltalet av levnadskostnadsindex har hänsyn tagits till de två indextalen omkr. resp. början och slutet av varje år jämte tre kvartalssiffror under året.

78 tid förhållandevis obetydlig — summan repartitionskronor i landskommunerna utom k ö p i n g a r n a (jfr tab. 10) var å r 1924 1 389 070162 kronor, under det att det i n ä m n d a tabell anförda beloppet, för vilket bevillning skulle erläggas, utgjorde 1 389 625 039 kronor. I följande sammanställning meddelas repartllionskronornas procentuella fördelning år 1924 i hela riket.

Landskommuner u t o m köpingar Städerna och köpingarna Hela riket Utjämningskommunerna

6 % av värdet å jordbruksfastighet

8 % av värdet ' å annan fastighet

27'15 052 10-37 33'35

9-43 1404 1234 827

Beskattningsbar » l*s\ egendom, kapital och arbete 63-42 85-44 77-29 5838 inko mst ]

_ Den del a v repartitionskronorna, som utgör 6 procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde, är, som redan framhållits, störst i utjämningskommunerna. I tab. 9 h a r även angivits den å r .1923 taxerade inkomsten av fast egendom, kapital och arbete, varjämte en jämförelse gjorts mellan den taxerade och den beskattningsbara inkomsten. Det visar sig, att inom rikets landskommuner, utom köpingar, 48.43 procent av den taxerade inkomsten bortgått genom skattefria a v d r a g . Inom utjämningskommunerna h a r undantagslöst inkomsten reducerats i högre grad än inom landskommunerna i övrigt i ifrågavarande län. E n d a s t i Norrbottens län g å r den beskattningsbara inkomsten upp till så mycket som 50 procent av den taxerade. I tab. 10 h a r beloppet repartitionskronor år 1924 fördelats på antalet invånare inom varje län. Det visar sig, a t t Stockholms län hade rikaste tillgången på repartitionskronor per invånare, med 592.05 kronor; minst tillgodosett v a r Blekinge län med 209.56 kronor. Summan repartitionskronor per invånare i utjämningskommunerna i varje län är i denna tabell regelbundet lägre, i allmänhet betydligt lägre, än summan för samtliga landskommuner. Av tab. 11 framgår dock, a t t i enstaka utjämningskommuner skattekraften kan v a r a högre än länsmedeltalet. Därjämte h a r i tab. 10 summan av de inom varje län år 1924 utdebiterade beloppen dividerats med länens folkmängd. Om u n d a n t a g göres för Stockholms och Norrbottens län, växlar utdebiteringen per invånare mellan 17.68 kronor i Skaraborgs l ä n och 28.14 kronor i Västernorrlands län. Medelutdebiteringen för riket utgjorde 23.86 kronor per invånare. För a t t komma till denna riksmedelsif f r a skulle man i Stockholms län endast behövt u t t a g a 4.03 procent av beloppet repartitionskronor per invånare. Nu h a r i Stockholms län 6.12 procent av repartitionsbeloppet uttagits, vilket gör en kommunal försörjning av 36.26 kronor per invånare. I Norrbottens län var det utdebiterade beloppet per invånare 40.94 kronor. Då Norrbottens län hade 445.15 kronor i repartitionskronor per invånare, blev utdebiteringsprocenten 9.20. Siffran i Stockholms län h a r måhända n å t t sin höjd på den grund, a t t tillgången på repartitionskronor varit så riklig. I Norrbottens län ä r utan tvivel av geografiska skäl den kommunala verksamheten dyrare, varför en högre utdebitering varit nödvändig. I tab. 11 ha samtliga landskommuner i riket uppdelats i grupper efter skattekraft och utdebitering, och det visar sig därvid, att kommuner med hög utdebiteringsprocent — som ju är a t t vänta — äro relativt talrikast, där tillgången på repartitionskronor är ringa. Den procentuella före-

79 komsten av utjämningskommuner jande tablå.

inom olika grupper framgår av föl-

Kommuner med repartitionskronor pr invånare år 1924 inom nedan angivna gränsbelopp 0 — 99 100 — 149J150—199 200—249 250 — 299 300—349 350 — 399 400 kr. o. över kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr.

i

| Utjämningskommuner i % av samtliga kommuner i varje

8-71 2-59 1000 2863 12-88 92-80 73-83 38-58 1 gmpp I tab. 12 ha landskommunerna likaledes uppdelats efter skattekraft och utdebitering, men uppgifter lämnas här för varje län. De i noterna till denna tabell angivna 10 kommuner, vilka erhållit utjämningsbidrag, trots det att tillgången på repartitionskronor varit relativt stor, nämligen 400 kronor och därutöver per invånare, ha undersökts närmare, och det h a r därvid ådagalagts, att det höga skattetrycket i dessa kommuner i flera fall sammanhänger med en mycket kraftig nedgång av skattekraften; kommunerna ha tidigare haft ännu rikligare tillgång på beskattningsföremål och i viss mån i n r ä t t a t sig därefter. I a n d r a fall åter synes kostnaden för fattigvård (eventuellt arbetslöshet) eller skolväsen på grund, av speciella omständigheter v a r a påfallande stor, varjämte efterverkningar av kristidsverksamheten ännu förekomma. Sammanlagda utdebiteringsbeloppen under de senaste åren i landskommunerna, köpingarna, medräknade, äro angivna i nedanstående tablå (exakta siffror för tidigare år än 1918 k u n n a icke erhållas), däri jämväl angivits växlingarna i levnadskostnadsindex.

Uppbörds-

Utdebitering å andsbygden, kr.

Utdebitering, om utdebiteringen 1918 = 100

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925

75 645 472 110 810 284 136 463 519 171115 715 161335 503 120447 083 103 638 280 104 079 831

100 146 180 226 213 159 137 138

Årsmedeltal av levnadskostnadsindex, om årsmedeltalet 1 9 1 8 = 1C0 100 116 120 107 87 79 77 c:a 78

Eepartitionskronor, om repartitionskronorna 1918 = 10O 100 137 169 211 215 161 128 127

Utdebiteringsbeloppen angivas vid de år, då utskylderna betalats. Då beloppen jämföras med årsmedeltalen av levnadskostnadsindex, visar det sig, att utdebiteringarna icke ha följt levnadskostnadernas växlingar; den sammanlagda utdebiteringssumman var 1924 betydligt högre ä n 1918, ehuru levnadskostnaderna under tiden blivit avsevärt lägre. Ökningen i utdebiteringsbeloppen kan icke förklaras genom folkmängdstillväxten, enär folkmängden å landsbygden från; Vi 1918 till Vi * 9 2 4 ökades med endast 7 pro mille. Säkerligen ansluta sig de under vederbörande å r faktiskt influtna beloppen närmare till levnadskostnadernas växlingar än de h ä r ovan angivna utdebiterade beloppen. Det lärer nämligen kunna antagas, a t t restantieprocenten är relativt större under högt skattetryck än under lågt. _ E n skatt av exempelvis 1 krona per 100 repartitionskronor k a n antagligen u t a n större svårigheter indrivas praktiskt taget till sitt hela belopp. Om

80 skattetrycket stiger, stiger även den procentuella andel, som icke k a n indrivas. Det ä r emellertid att m ä r k a , att det faktiska skattetrycket icke k a n utläsas allenast u r utdebiteringsprocenten; man måste, för att få en riktig uppfattning om detsamma, jämväl sätta utdebiteringen i relation till de skattskyldigas inkomst under uppbördsåret, enär skatterna i regel torde betalas u r uppbördsårets inkomst. Denna senare inkomst kan v a r a en helt a n n a n än den inkomst, d. v. s. de repartitionskronor, som legat till grund för utdebiteringen. E n tidsperiod av t v å å r ligger mellan dessa inkomsters förvärvande, och under denna tid k u n n a de skattskyldigas ekonomiska förhållanden ha undergått stora förändringar. Göres en jämförelse mellan utdebiteringsbeloppen och de skattskyldigas inkomster under uppbördsåret, erhållas följande medelutdebiteringssiffror, vilka u t t r y c k a vad i det följande kallas det »faktiska» skattetrycket. H ä r v i d h a r dock hänsyn ej k u n n a t tagas till a t t vissa beskattningsföremål gått bort och a n d r a kommit i stället. Uppbördsar

Formellt medelskattetryck (medelutdebiterings procent1!

F a k t i s k t medelskattetryck (utdebiterat belopp i % av uppbördsårets beskattningsbara inkomst)

6*59 7-03

3-91 4*68 5-5 5 9-86 10-9 8 8-2 0

1918 1919 1920 1921 1922 1923

7" 0 8 6*94

Det faktiska skattetrycket undergick alltså en betydande höjning från 1920 till 1922; den del av skatten, som icke k u n n a t indrivas, torde under samma tid i stort sett ha stigit år från år. Under åren 1918—1920 torde restantieprocenten i allmänhet ha varit låg, u n d e r de t r e följande åren däremot hög (uppgifter rörande uppbördsresultatet k u n n a f. n. icke erhållas). 1 De växlingar i avseende å inkomstförhållandena, som sålunda medföra den mycket betydande variationen i det faktiska skattetrycket, sammanh ä n g a i u t p r ä g l a d g r a d med det skiftande penningvärdet. H a d e mellan det år, då inkomsten, som ligger till grund för beskattningen, förvärvats, och uppbördsåret icke någon annan skillnad i avseende å totalinkomstens belopp förelegat ä n den, som sammanhänger med penningvärdets växlingar, d. v. s. hade under inkomst- och uppbördsåret inkomstens real1 F ö l j a n d e siffror, s o m b e r ö r a S t o c k h o l m , k u n n a t j ä n a s o m e x e m p e l p å h u r u r e s t a n t i e procenten i stort sett varierar m e d det faktiska skattetrycket. Sammanställningen är g r u n d a d p å u p p g i f t e r i S t a t i s t i s k å r s b o k för S t o c k h o l m s s t a d , å r g . 1925.

1911 1912 1913 1914

!

i

191511916 1917 1918 1919

1920 1921

1922 Utdebiterat belopp i % l av u p p b ö r d s å r e t s b e s k a t t n i n g s b a r a i n k o m s t 5-20 O-10I Q-26 sr 7 6 4-70J3-35 3-53 4-36 4*31 7-73 11-98 9-35 Restantieprocent (under u p p b ö r d s å r e t icke influten s k a t t i % av u t debiterad) 7-3e! 5-09 7-21 8-18 8-9716-80 5-75 4-651 6-42 9-67 16-76 16-26 F o r m e l l t s k a t t e t r y c k (ut! d e b i t e r i n g s p r o c e n t ) • • • 6-oo 6-oo 6*oo 6-oo 6-ooi 6-oo 6-oo 6-40 6" 7 5 8-60 8-50 6-65

5-66

14-ooj t 4*90

81 värde varit detsamma, skulle serien av utdebiteringar tett sig på följande sätt. Serien är av intresse därför att den visar, huru stor del av variationerna i det faktiska medelskattetrycket i ovanstående tabell som hänför sig allenast till penningvärdets förändringar. Med hänsyn till penningvärdets förändring beräknat medelskattetryck på 100 kr. av den inkomst, som legat till grund för utdebiteringen

Uppbördsår

1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

•

3*81 ***« 6*90 7-67 905 9-45 7-90

Av tab. 13 framgår, som i det föregående redan anförts, att skattekraften i regel stiger med folkmängdstätheten. I tab. 14, som likaledes redan har åberopats, ha kommunerna inom olika storleksgrupper fördelats efter skattekraften. Uppgifter rörande skattekraften ingå även i tab. 5 och 8, uppgifter rörande utdebiteringen i tab. 20, 21 och 22. Fastighetstaxeringarna. Taxeringarna av fastigheter och inkomster ha en avgörande betydelse, då det gäller att bedöma, om oskälig skattetunga föreligger eller ej; ha för låga värden åsatts, är skatteprocentens höjd endast skenbar. En statistisk belysning av infcorasÉtaxeringarnas beskaffenhet är emellertid knappast möjlig att åstadkomma. Här må allenast hänvisas till de sammanställningar, som skett angående de till inkomstbevillning taxerade och beskattningsbara beloppen och dessas förhållande till varandra, som återfinnas i tab. 9. Likaledes må erinras, att socialstyrelsen på uppdrag av 1921 års kommunalskattekommitté företagit en undersökning av levnadskostnaderna inom jordbrukarhushåll och löntagarhushåll på landsbygden, vilken i detta sammanhang är av intresse, enär, som redan framhållits, folkmängden inom utjänmingskommunerna till övervägande delen tillhör jordbrukarklassen. Undersökningen finnes refererad i kommunalskattekommitténs betänkande (sid. 609 ff.), vartill här hänvisas. Ett försök att belysa /ös%fre£staxeringarnas effektivitet har däremot i förevarande sammanhang gjorts. Fastighetstaxeringen äger visserligen numera ej samma betydelse för det kommunala skattetrycket som före 1920 års reform, då inkomstbevillning av fastighet ej förekom. Erfarenheten visar emellertid, att i mycket stor utsträckning det avdrag, som är medgivet för det genom fastighetsbevillning beskattade beloppet, ej kan i sm helhet utnyttjas, varför en höjning av taxeringsvärdena givetvis skulle lända till ökning av de kommunala beskattningsföremålen och tvärtom en sänkning av taxeringsvärdena ha en motsatt verkan. Om man ser till de faktorer, som i första hand kunna tänkas utöva inflytande på taxeringsvärdena, synes det framgå, att det sammanlagda taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna i riket år 1924 i realiteten ligger •6 — Kommunal

skattentjämning.

82 i närheten av samma värde vid tiden närmast lore kriget. Taxeringsvärdet å r 1913 å bevillningspliktig jordbruksfastighet utgjorde 3 480 miljoner kronor, år 1924 6 493 miljoner kronor. Om från 1924 å r s taxeringsvarde franraknas de belopp, som tillkommit genom bevillningspliktens utsträckning sedan år 1913, torde 1924 års taxeringsvärde kunna uppskattas till omkring 170 procent av 1913 års värde. Skördens värde å r 1924 utgjorde i procent av värdet 1913 142. Motsvarande procentsiffra för arbetslönerna v a r cirka 178. Kommerskollegii partiprisindextal (med år 1913 som basår) var år 1924 för animaliska livsmedel 154, för fodermedel 146 samt för gödningsmedel 136. Allmänna levnadskostnadsindex (1914 basår) uppgick å r 1924 i medeltal till 174. F r å g a n , huruvida taxeringsvärdet å jordbruksfastigheter år 1913 var för högt eller för lågt med hänsyn till dåvarande förutsättningar, skall här icke beröras. I tab. 15 redogöres för de ändringar, fastighetstaxeringsvärdeiia undergmgo vid 1922 års fastighetstaxering. I flertalet län har ökning förekommit. Även angränsande län förete r ä t t stora olikheter sinsemellan Sålunda har genom 1922 års fastighetstaxering jordbruksfastigheternas v ä r d e i Skaraborgs lan höjts med n ä r a 20 procent, under det att höjningen i Älvsborgs län endast var 2.33 procent. Taxeringsvärdena å jordbruksfastigheter år 1922 i 1924 års ut jämn in gskommuner ha i tab, 16 fördelats på jordbruks-, skogs- samt tomt- och liidustrivarde. Värdet a skogsmarken, beräknat å sätt, som här nedan kommer a t t anges, har även meddelats i ifrågavarande tabell. Utfallet av taxeringarna synes lämpligen kunna bedömas genom j ä m förelser mellan de värden, som åsatts arealenheter av samma ägoslag. I föreliggande undersökning h a r man sökt finna och med v a r a n d r a jämföra de medeltalsvärden, som tillämpats för åkerjord per hektar. För a t t erhålla dessa värden har följande metod använts. E n nedsummering h a r skett av taxeriiigslängderiia från 1922 års allmänna fastighetstaxering over jordbruksfastigheter, varigenom en specifikation erhållits av dels jordbruksvärde, dels skogsvärcle, cl. v. s. värde av växande skog, dels tomtoch mdustrivärde. Arealuppgifter angående olika ägoslag hava e r h å l l i t s Iran den offentliga jordbruksstatistiken. I jordbruksvärdena ingår dels värdet på åkermark, dels värdet på viss annan mark, därav skogs- och ängsmarken är värdefullast. För att erhålla värdet på åkerjorden har d e t darlor varit nödvändigt att från jordbruksvärdet subtrahera värdet av skogs- och ängsmark. Av de anteckningar, som förefinnas i taxerimgslangderna, har det varit möjligt att approximativt bestämma medelvärdet a skogsmarken per hektar. Totalvärdet å skogsmarken har sedan erhåll its genom att multiplicera medelvärdet med kommunens skogsareal; j o r d bruksvärdet har därpå minskats med det erhållna totalvärdet av 'skogsmarken. Återstoden utgöres således i huvudsak av värdet å åkern o>oh ängsmarken. Ängsmarksvärdet har frånräknats på så sätt, att än.igsarealen har multiplicerats med en viss koefficient, som i varje län angler ängsmarkens värde i förhållande till åkern. Koefficienterna ha h ä m t a t s u r I. Flodströms utredning om Sveriges nationalförmögenhet. 1 Den på så vis reducerade ängsmarksarealen h a r lagts till åkerarealen, varefter j o r d bruksvärdet minskat med skogsmarksvärdet fördelats på den e r h å l l n a 1 Det har, sedan denna del av arbetet påbörjats, befunnits, att nyare relationstal s<om angiva ängens varde i procent av åkerns, finnas i nr 5 av tull- och traktatkommitténs utrednmgar och betänkanden. Skillnaden mellan de där angivna och de här använda ta.len ar emellertid i allmänhet e] sA stor, att slutresultatet därav mera väsentligt påverkas

S3 summan. Kvoten bör ange det ungefärliga enhetsvärdet å åkern. Trädgårdsmarken har i dessa kalkyler räknats såsom åker. Impedimenter h a ansetts värdelösa. Den a n v ä n d a metoden kan naturligtvis endast ge ett approximativt resultat, vilket emellertid torde vara tillfyllest, enär de erhållna siffrorna endast skola tjäna såsom jämförelsetal länen emellan. Vissa undersökningar inom särskilda kommuner synas ge vid handen, att resultaten äro så tillförlitliga, som kan påfordras. Större risk, a t t metoden slagit m e r a avsevärt fel, föreligger egentligen endast beträffande kommuner, dalskogs- eller ängsmarksarealen är mycket stor i förhållande till arealen åker. Statistiska centralbyrån har beträffande 29 kommuner verkställt en försöksbearbetning av material från 1922 års allmänna fastighetstaxering. Därvid har hela taxeringsmaterialet, även deklarationerna, bearbetats i detalj, varför de erhållna resultaten kunna anses vara tillförlitliga. De taxeringsvärden per hektar, som därvid erhållits i ifrågavarande kommuner, äro i tab. 17 meddelade jämte de värden, som erhållits med den h ä r använda metoden. Som synes kan ungefär samma tendens utläsas u r båda sifferserierna. Detta bekräftar i sin mån, att den mera summariska metod, som h ä r h a r använts, i stort sett givit ett riktigt resultat. 1 I tab. 18 ha 1924 års utjämningskommuner uppdelats i 11 grupper alltefter de erhållna enhetsvärdena på åkerjorden. Värdena äro, som av tabellen framgår, synnerligen skiftande. Givetvis är det i och för sig icke orimligt, att åkerjordens beskaffenhet och läge är så olikartat, a t t de åsatta värdena äro fullt berättigade. Av prövningsnänmdsprotokollen bekräftas, a t t mycket varierande enhetsvärden blivit tillämpade. I tab. 18 har även angivits ett på liknande sätt, men mera summariskt, beräknat medeltalsvärde per hektar åkerjord i samtliga landskommuner i vissa län, för vilka en fullständig nedsummering av taxeringslängderna, som för a n n a t ändamål verkställes, hunnit fullbordas. För att få en kontroll på huruvida de erhållna värdena på åkerjorden kunna antagas v a r a riktiga ligger det n ä r a till hands att jämföra åkerjorclsvärdena med de skördeuppgifter, som finnas i den offentliga jordbruksstatistiken. E n dylik undersökning har gjorts genom att jämföra genomsnittsvärdena på åkerjorden i länen i sin helhet per hektar med motsvarande värden för några år av åkerskörden. Det har därvid visat sig, att förhållandet mellan åkerskördens medelvärde per hektar och åkerns medeltaxeringsvärde per hektar företer mycket stora variationer. Därest det kunde göras gällande, att åkermarkens verkliga värden stå i direkt relation till dess frn-ifoavkastning, så skulle dessa variationer v a r a ett omedelbart uttryck för motsvarande ojämnheter i taxeringen. Detta kan likvisst icke utan vidare anses v a r a fallet. Avgörande för fastigheternas saluvärden borde väl v a r a deras «e^oavkastning. Från bruttoavkastningen måste, för a t t nettoavkastningen skall erhållas, dragas omkostnaderna. Beräknades dessa omkostnader efter priset på lejd arbetskraft, skulle emellertid ett egendomligt resultat erhållas. Vid lantbruksstyrelsens bearbetning av lantbruksräkenskaper från ett a n t a l jordbruk i olika delar av riket har nämligen, då nettoavkastningen be1 De rätt stora skiljaktigheter, som i ett par fall förefinnas mellan statistiska centralbyråns siffror och de h ä r beräknade, få ej tillmätas alltför stor vikt, då uppgifterna avse enstaka k o m m u n e r och den här använda metoden av olika anledningar är väsentligen mera lämpad för en kalkvl, som avser länen i deras helhet.

84 r ä k n a t s på dylikt sätt, det resultatet erhållits, att fastigheterna i medeltal i vissa områden givit underskott, d. v. s. a t t nettoavkastningen varit negativ. Detta resultat k a n synas oförklarligt vid det faktum, att fastigheterna överallt hava marknadsvärde. Men förhållandet finner väl sin förklaring däri, att köpare av fastigheter ofta betala för det tillfälle till stadigt förvärvsarbete för sig själva och sina familjer, som de uppnå genom köpet, och att de sålunda nöja sig med ett lägre pris för sitt eget och familjens arbete än det, som måste betalas för lejd arbetskraft. För dem, som under dylika betingelser köpa fastigheter, ä r den med hänsyn till kostnaden för lejd arbetskraft beräknade nettoavkastningen av mindre vikt än bruttoavkastningen. Då en mycket stor del av rikets åkerbruksjord innehaves av personer, som i endast ringa mån arbeta med lejd arbetskraft, råder knappast något tvivel, att bruttoavkastningen äger en rätt. stor betydelse för prisbildningen å fastigheter i riket. I varje fall s t å r det fast, att i kommuner, d ä r den skattepliktiga inkomsten är låg, löneomkostnaderna för jordbruket i regel ej äro särskilt stora, och att sålunda, om enhetspriset på åkerjord är mycket lågt i förhållande till skördevärdet men samtidigt inkomstens betydelse såsom beskattningsföreiiiål relativt obetydlig, taxeringsvärdena antagligen äro jämförelsevis för låga. E t t skäl till låga taxeringsvärden, som icke direkt sammanhänger med jordens beskaffenhet, k a n givetvis ligga däri, a t t vissa kommuner eller landsändar under en följd av år varit högre beskattade än andra. Utan tvivel pressar en dylik hög skatt, vilken minskat fastigheternas nettoavkastning, saluvärdena på fastigheterna i orten. Något lägre taxeringsvärden i synnerligt skattetyngda kommuner kunna alltså v a r a berättigade. Det bör dock märkas, att, i den mån jämförelsen avser utjämningskomniunerna inbördes, nämnda förhållande knappast äger någon större betydelse, då dessa kommuner äro i avseende på skattetrycket i stort s^ett tämligen likstälda. Vid 1922 års fastighetstaxering skulle i deklarationerna för varje fastighet uppgivas arealerna av olika ägoslag, vilka uppgifter sedan i huvudsak infördes i längderna. Vid en stickprovsgranskning av dessa u p p gifter har det befunnits, att överensstämmelsen med jordbruksstatistikens uppgifter i stort sett ä r ganska god. Dock har det i ett antal fall visat sig, att summorna för trädgårds- och åkermark, och i vissa fall även för skogsmark, äro ej obetydligt lägre än de i jordbruksstatistiken a n givna, under det att arealen av annan mindre värdefull mark är större. Uppgifterna äro visserligen icke fullt jämförbara, i det att jordbruksstatistikens siffror även omfatta arealer, som ej taxerats såsom jordbruksfastighet, men det synes i alla fall v a r a påtagligt, att en del mera värdefull mairk upptagits såsom ängs- och betesmark eller övrig mark. Då t a x e r i n g e n s arealuppgifter ha k u n n a t erhållas för varje kommun endast genom en t i d s ödande och kostsam nedsummering i längderna, ha, såsom redan påpekaits, jordbruksstatistikens vid lokalundersökningarna erhållna arealvärden k ä r kommit till användning; att dessa senare jämväl omfatta mark, vilken t a x e r a t s som annan fastighet, torde icke i n ä m n v ä r d grad inverka på resulta tet av de h ä r gjorda beräkningarna. Om sålunda beräkningarna visa, a t t åkerarealen i genomsnitt åsatts ett mycket lågt värde, kan detta bero p å , a t t man vid taxeringarna r ä k n a t med mindre åkerareal än den för j o r d bruksstatistiken uppgivna; det vid taxeringen beräknade värdet per hékttar åker kan i verkligheten hava varit högt. Felet vid taxeringen skulle då icke ligga däri, att enhetsvärdet per hektar av olika ägoslag satts för lå;gt.

85 utan d ä r i a t t m a r k av värdefullare beskaffenhet förts till ägoslag med m i n d r e enhetsvärde. I detta sammanhang k a n påpekas, att, då skogsm a r k förts till övrig mark, den skattskyldige härigenom kunnat undgå, att taxeringsvärde åsatts den växande skogen. U t j ä m n i n g s k o m m u n e r n a s i n k o m s t e r och utgifter. 1 tab. 19 lämnas uppgifter beträffande 1924 å r s utjämningskommuiiers tillgångar och skulder. Då bokförings- och värderingsmetoderna äro synnerligen växlande, kunna emellertid siffrorna icke tillmätas större värde. Större delen av kommunernas tillgångar, såsom kyrkor och skolor e t c , torde dessutom, enär de oundgängligen behövas för kommunens verksamhet, icke kunna realiseras, varför deras betydelse såsom tillgång vid täckande av kommunens utgifter torde v a r a ringa. I tab. 20, 21 och 22 redogöres för de undersökningar, som företagits på grundval av utjänmingskommunernas inkomst- och utgiftsstater. Värdet av dessa undersökningar beror i första hand på i vad mån staterna i verkligheten länt till efterrättelse. Det förefaller likväl, som om det undersökta materialet skulle v a r a så stort, att slutresultatet i stort sett borde på ett tillfredsställande sätt utvisa de verkliga förhållandena. Länssiffrorna däremot torde i vissa fall så tillvida icke böra tillmätas något större värde, att utjämningskommunerna i flera län äro mycket få. Uppdelningen h a r här endast för fullständighets skull skett på samtliga län. För a t t det i varje särskilt fall skall vara möjligt att avgöra, om tillräckligt antal enheter ligger till grund för siffrorna, h a r i denna, liksom i flera a n d r a a v de här föreliggande tabellerna, antalet utjämningskommuner angivits för varje län. Den borgerliga och den kyrkliga kommunens stater ha undersökts var för sig. Det visade sig vid den förberedande bearbetningen, att det v a r nödvändigt att sammanföra alla likartade inkomstposter, oavsett vilken speciell gren av kommunens verksamhet de än tillhörde. All ingående kassabehållning har sålunda upptagits i en enda post, utan att det h a r angivits, om behållningen förefunnits på skolans eller kyrkans stat. Specialstater torde väl i de flesta fall förekomma för de särskilda nämnderna och styrelserna, men, då även i ett stort antal fall en enda budget uppgjorts för den borgerliga, respektive den kyrkliga kommunen, ha de olika inkomstposterna icke kunnat specificeras i större utsträckning än som skett. Utgifterna ha uppdelats efter synpunkter, som delvis icke beröra utjänmingsfrågan. Vid bearbetningen ha givetvis rena bokföringsposter, likvider mellan olika nämnder e t c , icke medräknats. Staternas skiftande uppställning har medfört, att inkonsekvenser ej helt kunnat undvikas. Beträffande den borgerliga kommunen ha utgifter, som icke varit särskilt specificerade, hänförts till »andra ändamål», i det fall att beloppet icke v a r i t upptaget å en specialstat, då m a n k u n n a t hänföra det till »övriga» utgifter under fattigvårdsväsen, sundhetsväsen eller pensionsförsäkring. Beträffande den kyrkliga kommunen har det likväl varit möjligt att hänföra alla diverse utgifter till antingen kyrkoväsen eller skolväsen. Kubriken »avlöningar till kommunala förtroendemän» upptar endast sådana avlöningsposter, som icke kunna anses falla under någon yiss verksamhetgren. Sålunda ha ersättningar till pensionsnämndernas ledamöter redovisats under »pensionsförsäkring, övriga utgifter». Utgifter

86 for tingslag, som i ett stort antal fall förekommit pa de borgerliga kommunernas stater, ha icke tagits med i beräkningen; motsvarande avdragha pa inkomstsidan gjorts från den allmänna utdebiteringen. I övrigt ha staterna godtagits i det skick de befunnit sig; för den reduktion, som företagits vid finansdepartementets prövning av ansökningshandlingarna, lämn a s särskild uppgift. Det ä r påfallande, att lånemedel i så ringa utsträckning förekomma i staterna. Av utjämningskommunernas samlade inkomster, skatteinkomsterna inräknade, utgjorde upplåningen endast 0.87 procent, Detta torde bero därpå, att särskilda inkomst- och utgiftsstater icke ha lämnats a v de kommittéer och nämnder, som ha sig anförtrott de bvggnadsföretag e t c , som bestridas av lånemedel. E n ä r ett lån egentligen v e r k a r tyngande på kommunens budget först dä det skall betalas eller amorteras, h a r vid bearbetningen av staterna anteckning gjorts beträffande utgifter, som varit avsedda att täckas med upplåning. Meningen h a r varit att vid tabellernas sammanställande frånräkna alla dylika utgifter. Sedan det emellertid befunnits, att ytterst få låneposter förekomma i staterna, h a r en sådan subtraktion ansetts överflödig. Undersökningen har givit vid handen, att av de sammanlagda utgifterna i 1924 års utjämningskonimuner 59.2 procent har täckts genom allmän utdebitering. I borgerliga och kyrkliga kommunerna v a r för sig utgjorde utdebiteringen respektive 73.6 och 49.7 procent av hela utgiftssumman. De kyrkliga kommunerna förete en lägre siffra, huvudsakligen därför a t t bidragen till folkskollärares och vissa andra lärares löner uppgingo till 37 procent a v inkomsterna. Av utgifterna inom de kyrkliga kommunerna ha 19.8 procent utgjorts av utgifter för kyrkoväsendet och 80.2 av utgifter för skolväsendet. I borgerliga och kyrkliga kommunerna tillsammans utgjorde utgifterna för skolväsendet 48.3 procent, för kyrkoväsendet 11.9 procent och för fattigvården 23..S procent. Utgifterna per invånare utgjorde sammanlagt 41.88 kronor. Fördelas summan av de utdebiterade beloppen i utjämningskommuiieriia på 100 repartitionskronor, erhålles siffran 10.3a kronor; inräknas i utdebiteringen avgifterna för prästerskapets avlöning erhålles siffran 10.81 kronor. Av dessa lO.si kronor falla 5.n kronor på den borgerliga kommunen och 5.70 kronor på den kyrkliga. H a r kommunen icke eller endast delvis begagnat rätten att såsom tillskott till täckande av utgifterna använda skogsaccismedel, eller har kommunen för sådant ändamål icke använt därför eljest tillgängliga medel, skall enligt gällande författning vid bestämmandet av utjämningsbidraget endast den u t t a x e r i n g tagas i beräkning, som skulle hava erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik användning. Om vidare bland kommunens utgifter ingår annuitet för annat ändamål än kyrko-, folkskolie-, fattigvårds- eller sundhets väsen, skall allenast den uttaxering beräknas, som skulle hava varit nödvändig, därest dylik annuitet icke m e d r ä k n a t s vid uttaxeringens bestämmande. Dessutom skola utgifter för anstalter, som icke varit av trängande behov påkallade, eller utgifter, vilka enligt nonmal hushållning bort bestridas med lånemedel, frånräknas. Den i enlighet med dessa bestämmelser företagna prövningen av inkomst- och mtgiftssta terna h a r resulterat i att utgifterna reducerats med 3.23 procent elller 1,239,909 kronor. Det frånräkna de beloppet utgjorde 0.56 kronor på 1100 repartitionskronor. Såsom framgår av tab. 27, utgjorde det vid pröivn ingen medräknade sammanlagda utdebiteringsbehovet för fattig vår di.en

87 3,06 kronor och för kyrkan och folkskolan 5.12 kronor på 100 repartitionskronor. I tab. 22 redogöres för utgifterna for fattigvårds-, kyrko- och skolväsen å r 1924 i utjämningskommuner i olika storleksgrupper. Utgifterna ha fördelats per invånare i varje grupp samt dessutom angivits i procent av hela utgiftssumman inom gruppen. Såsom framgår av tabellen, synas fattigvårdsutgifterna per invånare stiga i den mån kommunens folkmängd ökas. Härvid torde emellertid beaktas, att de större kommunerna, såsom förut framhållits, äro relativt talrikast i de nordligaste länen.

De m e s t skattetyngda s t ä d e r n a s e k o n o m i s k a förhållanden. De i tab. 23 och 24 lämnade uppgifterna rörande de mest skaftetyiigda städerna ha erhållits från Svenska stadsförbundets kommunala centralbyrå. F r å n centralbyrån har rörande dessa tabeller meddelats följande: »Sammanställningarna avse företrädesvis städer, vilkas stadsrättigheter ä r o av ungt datum och som sålunda ännu för kort tid sedan utgjorde eller tillhörde landskommun. Även några äldre städer med högt skattetryck hava dock medtagits. Uppgifterna grunda sig på fastställda budgeter. Vid bearbetningen av dessa har största, möjliga enhetlighet med hänsyn till inkomst- och utgiftsgrupperingen eftersträvats. Materialets beskaffenhet är emellertid sådant, a t t fullt genomförd enhetlighet icke kunnat vinnas. I många fall ä r det ej heller möjligt att med säkerhet avgöra, om en viss i staten förekommande rubrik innesluter alla utgifter och inkomster av det slag, som med rubriken avses. Stundom torde exempelvis under rubriken 'arbetslöshetens bekämpande' hava upptagits allenast anslag för kontanta understöd eller dylikt, medan arbetsanslagen återfinnas under skilda titlar, u t a n a t t av staten framgår, att anslagen avse nödhjälpsarbeten. Uppgifterna måste sålunda med nödvändighet bliva ganska ojämna. De giva en viss föreställning om olika på skattetryckets sammansättning inverkande faktorer, men äro icke ägnade att tagas som utgångspunkt för mera exakta jämförelser. Vidare torde böra anmärkas, att i ett par fall rena felräkningar synas h a v a förelupit vid budgetens uppgörande. Sålunda upptogs slutsumman a v inkomsterna i Motala, för 1923 till ett belopp, som med 65 000 kronor överstiger den verkliga summan av de olika detal jposterna. Även i n å g r a a n d r a fall hava liknande oegentligheter, ehuru av mindre omfattning, iakttagits.» I tab. 25 lämnas ett sammandrag av de från kommunala centralbyrån erhållna uppgifterna, rörande inkomsterna och utgifterna i högst beskattade städer år 1925. De sammanlagda utgifterna för fattigvården i ifrågav a r a n d e städer motsvarade 1.47 kronor, för k y r k a n 0.64 kronor och för folkskolan 2.oi kronor per 100 kronor sammanlagd inkomst. Största utdebitering en för ifrågavarande ändamål hade Avesta, varest utdebiteringen år 1925 för fattigvård uppgick till 2.G7 kronor, för k y r k a n 0.74 kronor och för skolan 2.87 kronor, eller sammanlagt 6.28 kronor per 100 kronor inkomst. Största utdebiteringen därnäst för samma ä n d a m å l hade Husk v a r n a med 1.06 kronor för fattigvården, 0.59 kronor för k y r k a n och 3.u kronor för skolan eller sammanlagt 4.79 kronor per 100 kronor inkomst.

-88

Jämförelse mellan landskommuner och stader. Då skattetryck och ekonomiska förhållanden inom skilda kommuner skola jämföras, måste hänsyn tagas till de olikheter, som förefinnes mellan kommuner av olika typ. De kommunala uppgifterna äro till antal och beskaffenhet icke desamma inom kommuner av olika kategorier. Kommuner av en mera utvecklad typ bildas vid tätare bebyggelse just för att tillgodose samhälleliga behov, som icke finnas på ett mera primitivt stadium. En kommuns verksamhet kan alltså röra sig inom mycket vida gränser. På varje stadium finns det likväl en kärna av uppgifter, som oundgängligen måste tillgodoses. Till uppgifter av denna art hör främst tillgodoseendet av kyrkans, skolans och fattigvårdens behov, men även uppgifter för t. ex. hälsovård samt, på grund av gällande lagstiftning, pensionsförsäkring. I tab. 26 jämföras inkomsterna och utgifterna — specificerade på nu angivna ändamål — i 1924 års utjämningskommuner år 1924 och i vissa skattetyngda städer år 1925 med inkomster och utgifter år 1921 i samtliga landskommuner och i samtliga städer. I tab. 27 har utdebiteringen för fattigvård, kyrka och folkskola i 1924 års utjämningskommuner år 1924 och i vissa skattetyngda städer år 1925 jämförts med utdebiteringen för samma ändamål år 1921 i samtliga landskommuner och i samtliga städer. Utom beträffande utjämningskommunerna och de särskilt undersökta städerna äro uppgifter för år 1921 de senaste, som stått till buds.

TABELLER. ^H^^H^HQOCfJOOCOiOOOlOi-iCDiXiCO-^f-H-^-^lOQOOtCiOS OTCX)^l^incDeOi-HOSCOOOTl<CMCOCOCDOSt-asOS-TjlCC»-HqO

* « B « t* 2 o 5 »•

P

-#COCMi*T-ieOCOT-H00COeOCMCOCMT-HHt

CO CO - * CO »O Ttj C3S i—i i—I <M »O » O O t - O O - C Q O ^ O n H I S l O l ^ O O C S H S ^ ^ l O i O ^ H r» - * O S t > C C C ^ L — C O i f t » f t O O O O r e t - C O - " # E - O O O O l — - ^ C O T — l O S ^ t * »O o i o a i - O L ^ - o o M C f i i M o o i O H T t i ^ i c o i o e o H H a c o o c© l-i—ico»ni-Hreosrec3soocoaor-ieocjsre . - i T * »o t - T-H o s o s JSCTCCXOlvOO^tOiOOlOOSSOIKOl T—I CO »ft CM CO 00 »ft r - i o j i—i co i—i •—i T J I O J C O

C. a •5 fsl T: H

S **« ar . t» "3 2

W

H i ^ T f x o - i ^ H t ^ o o o w t - o c M x e o - r - c o T t n n p i O i K s e o (Jq H rtHCOfflCOH CO CO t— T * CM i-l H re rt r H o i

a "3 B a -4- 2 B ! :cö bf> J-i 2

»ft CM OS »ft OS O OS CM CO t - t— I— 00 00 OS CO I— OS CO -<* L— 00 00 OS »•• L— l— I ^ C J S ^ C O O l t - © O O C M C O l f t C M C O C O O S - T t l T — ( CO OS t— CO »O i-H O S C O O S » f t O i - H » f t © » f t O O C O C O i — l O S O O O ^ t - C O O O00 i f t »ft O SOS C OCO O O00 1—1 [ - t - t » <o l > ^ t > !0->*eo-*eo»o»ooi05-^co-^oo<NCMQO -H CM »ft

§ *å

b"B*a ä B

_

0 E ta 3'J3

«

U "5

a 13 B

se »-•5

i g i 5? B -T

St

-ce c o i ^ r - i r i K M m x M - ^ c o H O O ^ ^ b - o c f i X » n T f t o co -<#CX)COL^OSL- C O ^ I — C - f c r e ^ t - ^ C D O S O S O O ^ t O i — l O C O C D i O T j ( N » f ! C O O X O i i C H i - i ^ t » l O t - i # T l c * f f i i O a X O I > Q »or-rei-^CM»n»ft»ftooocr-»fti-Hi-iCM C"-|*5tr,_l?^2 " J I H t ( M C M X ! O i 0 1 » l > r t T i ( O X C » » Or-iOOOSL-OSCO ^H —I CM H K ! H H H H ^ (SCO X ^ r t - C X C O t ^ C R a i i O ^ C M C M i C J i O r t ^ W H O f f l C l c p i—i i—* H s : CM Ö l H re ! C CD T*I rt H - H CO H ( M

a

:S W > 2 »-j P"Ö*J3

5* CS

00 »o »o OlOt>»HOH[««(MC051D-N^f"00"r. CM OS »O •*t»^C"NHHCOCMNOeO"0(nHtOt>iOO! i-l »ft 00 »ft CO CO OS •<* rf »O TJI t— CD L- CM 00 CO I— b- CO O CM •># »ft CO M i O O O j X O i O i O K ) t > X a S H M C O H < M ' " * - * •D (M • * CM CM OS CO X CM CC CM X • * O O OS 0 0 » f t CO CM zC 1—i CD CO CM l-H • « * I-H CO H C C M H

»ft -#

c *3 B a fe -«{-*- s a s c

i, *>£

=8 I 2 b' [a *a 2 -3 B

OS »ft 0 0 »ft L— O O »ft OS 0 0 »ft »ft CD r - i » f t i-H 1—1 »ft t— OS 1—< C f t r H C O »ftL— L—r^L— C C L - C D C M C C C O i f t c O ^ ^ C M O r e O - " * © Tt* t - O » f t C O C M O O i — I L — T - l O O O S » C » f t O S C M » f t » f t C M C O C O C O C O co re »ft O S - < # C M C O C M O © > f t C M T t i t — I — O O O S i — I l O O CM Cfi l O " * ^ j l CD t ^ i - H l - C M C O O C C D C M O S O O O O C C » f t C O C M i - l - t T t * C O t 2 »ft CD CM 1—1 CD H r t C O H CO I— N H CO

I— CD L— CD » O »ft CM CM CM OS T * os »ft re os

H »ft I— I— L— »ft Tjl l-H ^H i-H O ( M - * 0 0 » f t I - 0 0 t— © C J i O S C O C O C O O l — C O t — CJSCMI— i — l O O i - H C M O O © C M C O X O ^ C O O O O S C O O L - C O C O O O O C O l— I— CM 1— OS CO »O T * I— »ft OS © CM CO OS I— 0 0 CD L— CM SO CM " * 0 0 T-H CO • • * CO " * I— O S 0 D 0 0 C O CD

P

CMI—icoi—ICMCOL—

C .o

a

a in *=o

p

a £

r-l O t ~ CO CM re ^ H re 00 o re CM re

core

CO

L-l— COOOCO^I—C0CM00»ftCO00CMOS 1—IT—ire-ctfCMCM-^iftiftOOOS

é -3 a a s •0 -

$

0 0 • • * »ft CO I - CM i-H »ft »ft »ft L - - * CM CM i-H » f t CM »ft T-H CO L— 1—1 1-HCMCOCM1—'i—(-^»ftCDCD ^H

a c

CO

a re 00 os »o co L - »o co CM »ft co »ft CM eo co »ft © • * c o H o r e r e t - n i c o ^ c o c o H C M H ^ »ft 0 0 OS H o s c o x o j H c q m H c o c o x o i H i o

re »ft os OS CO OS T-H -<# CO 1— 00 CM -*»< CM OS OS © CO t - i—l CO CM »ft »ft I— i-H t— CO OS I— CO OS »ft CO CM »ft i-H r-l CM i—l i-H CM »ft CM CM

i oo 1—1 go T F co ! »J? " - 1 92 r i * £ © co re - * co COCMi—It-CM i f CO 0 1 CM o CM HCO

C ©

CO 00 CO 00 OS

i—l

ii

s s

O i f c s c o H O O T f e o x o O H O o o i X T j i ^ o j H C N i o CM SO o r H »o eo os CM i-H CM os 1— o t - o r e c o - * i c D » f t r e g s i — i oo -rh re L— re 00 CM o o os 1— co »o »ft »ft t— o o o s os 00 o i-H »o o s 00 50 reco-^vftuoTtioo-rtiost-oo-^coco-TiicDeocD COr-HCOCMCM»ftCJ5CC»ftl-H»Ot— COi-HCOl-H i-H l-H i-H CO CM i-H

»ft a i-HOC

CM

1- eo 00 2 CM

<N

T-H t— 1—1 " ^ •** 00 o s - # i-H

CM

S O © © i — l O S i - H - r J I l f t L — t - H O S 0 0 » O L — C M O O C M O S O S r — I 0 0 © •<# CM X CM OS 0 0 i-H i-H OS CM 0 0 " # I— OS O »O T J ( »ft CD CM CO CM © - * t - CM b - O 0 0 0 0 O C D O l — -^CMCMCMrecDL- T h C M O » f t C M i H O s e 0 0 5

00 00 00

i c o o s T f C M i H i c r e x o H b 'i-HCMCOCMCMT-HCOCOCSJft

reco»ocore»ftOi— B ^ I O B C O O I O H H I O C M C M ^ f i i — I C M - + © - * © C O i - H 0 0 a 0 l — OSCO CM i-H i-H CM i-H

SO T-H OS T-H SO I O © I — OS b - » 2 T-H i-H SO

O i-H "•# 00 OS O CM

:

5 -o S "TJ m a) u

o.^i -""a S " S ' * » , 5 s bo;? ä S u »

o

a ! § -S . 5 H " 3 o J J *C «

c 3 Ä > ^ : a j

:

: TJ :

S:c«

•*

: :

S

: cs : a ™

a

Västm anlan Koppa rberg Gävlel orgs Väster norrl Jämtla nds Väster botte Norrb otten

"ÖM

r—

90 Tab.

2.

U t b e t a l a d e u t j ä m n i n g s b i d r a g till k o i m m u n e K

t. o. m. 500

I- ä n 1922, kr. Stockholms

i 1923, kr.

3 154

Uppsala

|

Södermanlands

• 4 210

Östergötlands

j

Jönköpings

]

—

Kronobergs

;

—

2 8471

I

1922, kr.

9 255 23

679! 2 389!

621 14 822

12 669

I 337 48 779

5 420

603! 14 316

8 460| 16 237 53 246

508! 26 909

2 066|

3 170

3 6811 1765 54 667

I

Gotlands

j 51 294| 30 795 19 083 60 573 46 682 36 865 13198

1681 42 059 40 129 37 403 27 628

j 3 111

5 579

4 622

Kristianstads

j

—

4 159

932 Malmöhus

i 2 024

Hallands

| 1 2 2 3 1 12 190

7 132

1924, kr.

19» 2, krr.

192 kr

—

438j 15 299 101(037 9H 529! 21 134 21(045! 41', 817! 34 928 960!

8(040!

6^

-

7 542 22 602i 17 318 20 301 182 {806! 154 (

7611 39 597 33 5011 22 588 19 8812 16 629 43 086 18 213 11838 42 455 7 756i 5 665 I 366

5 452

6 032 63 792 41727 37 073 106 200 53 9411 49 588 110 142 77 < 3 543 33 710 36 587 43 208 275 500 236 063,217 787 62 .482! 8 1 '

Göteborgs o. Bohus ...

6 375

Älvsborgs

45 304! 40 840 37 005 56 089 37 237 40 880 91172 72 420 ! 64 838 43 •338! 39 ( 9 43 001 28 780 24^316 94 859 53 326 48133 23 685 13 1651 7 011 33 ( 2 477 1421 1905 8 568 8 399 10 862 14 477 18 172; 38 138

Skaraborgs Värmlands

5 094

8 916

| 1923, kr.

045 j 8 700; 1574

Kalmar Blekinge

2 00

]

2 885 23 852 12 494! 15 985 5 068

n

1922, kr.

20 565 10 543! 4 685 1870

u

1924, kr.

1923, kr.

2 583 19 159 13 281

—

m

1 001—2 000

501 — 1 000

1924, kr.

m

Örebro 580

Västmanlands

1 310

3 311

2 373

4 225

4 161

6 890

6 830 16 498 29 963! 50 724 9 1931

Kopparbergs

8 122

Västernorrlands

5 996 17 399 17 806 L3 133 19 1542 16 268J 17 153| 13 763 78 328 82 757 72 004 12 5665 77 (

Jämtlands

2179 Gävleborgs

1 587j 1 852j 4 133

6034 4175J 7 728

5144 25 180 19 819 43 4471 34 71 11455 889

i

Västerbottens

20 552 13 766! 12 495 77 £803 54 (

Norrbottens

Hela riket 175 538133 797114 095!537 164 375 123 375 210 918 387 777 8311788 406 604 4464 6991 I % av hela utjämningsbidraget

3-4

3-o

10-5 : 8*3

Tabellen har erhållits från Landskommunernas förbunds centralbyrå.

18-o

17-2 ! 17-6

122*0

ika storleksgrupper inom varje län åren 1922—1924.l n v

i

å n

r a n

t a

3 001 — 4 000

4 0 0 1 — 5 000

1923, kr.

1924, kr.

9 633 14 577 20 560

5 548

924, kr.

1922, kr.

1922, kr.

1923, kr.

5 001 — 10 000

1924, kr.

1922, kr.

över 10 000

1923, ! 1924, kr. kr.

1922, J 1923, kr. kr.

1924, kr.

' _

— —

— 4 411

— 13 489

18 261

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

T -

9 850 40 923

62 351

32 151

27 402

26 115

32 321

—

—

5 028 50 810 56 538

25 852 i 49141

23 144

15 362

74 645

59 956

36 866

6 684

—

17 230

12 309

9 922

—

—

—

»4 748 15 189

3 886 75 787 —

72 780

—

153 989 — -

[8818 23 338 12 217 6 210

—

—

—

—

7 528 12 715 11790

59127 99 962 82 009

20 911

—

—

43 781

L2 421 21612 20 514 —

—

.4 218

7 851 13 338

r

6 699 33 809 42 086 12079 5 606 19 762 — >6 551 146 036 50 584

—

•

— .—.

—

—

,_ 30 566 156 948 124 839 48 760

—

—

—

—

—

—

-T

—

103 827

—

—'

—

56 056

29 568

—

—.

—

104 815

145 687

—

—

— 1818

6 093

—

—

—

—

54 619

—

-

—

—

49 307

45 107

9 228

36 782 —

7 195

—

~~ 11 554

— —

27 202

69 990 233 641 100 107 106 341 26 985

6 944

—

7 055 114 272

41765 228 061 170 066 236 698

553 158

. . (-.. ! —

—

—

!6 970

—

—

! 11887

38 660 130 071 ! 95 486

158 176

151 080

523 846

567 054 601 895 453 924 j 417 201

»386 431505 346 773 267 446 759 439 552 000 526 229 1 0 0 9 555 1049 858 1139183 640555 583 995 524574 16-5

8-1

7-7

6-0

15*o

12*-'

Ils

20'0

23--'

25-5

12-7

19*9 |.

11-7

92 C0i#SO

»— V O t —

QO—IPO

^ l ^ i — i

I > t > CD

TjtCO-Ttl

CO © CM

-^f* CD -rt<

co lC «# C O cb

r» cc c-

»*- r~

o

o

co

•HI

o

w

Tf cb ös Ö i-H OS do oo ös H O W CM CM CM re re CM r- oo oo CD os ©

i—i i—I l-H

r *

i-H

a ."S ' a

CM

CM

CMCMCM os os os

»n »o »c re re re

re

•* ©

H

60!H i-H

T-H

r- ••"* CM" - H (

iO i

CO

>o

3.1 "H IV

"S a

i hela länet

o s os o s 00 00 0 0

00 00 00

o o o

•<* T * - ^ < oooooo

^_,^irH o o o T-H i—I i-H

CD

L—

recore rti-<# ^ i—i i-H T—i

»o»>o>»oi coc roccore oo c CM f CM CM

fi

I U «i

ft fi, S U

*Sfl

<«

X

—« u o

b

fi fi

1 o

X m

a co

CO

•<*

CO

-t

t-

i-H

CM CM

. OS

-*

CO

CM

-*

CM

TT

CM CM

- ^

»O

T-H

I"-

CM

re

CM

CM

CO Ol

>CiO OS

i (N

re •<# CM re T * CM CO ^ f CM O l CM CM CM CM CM Ol O l OS OS OS os os Os os os o s CM

o a

So

J/) JS

a. cf a,"»

•o 2 c •o

S *

re ^ f CM re TJ< CM CM CM CM CM CM OS OS OS os os os CM

(M re -^ o i re TJ< CM re -<t CM ceo - * CM ec CM eo •<# CM re •<* CM CM CM CM CM CM CM CM CM CM CM CM CM CM O l CM OM O l CM O OS OS OS OS Os OS os 0s Os OS OS OS OS OS OS OS OT3S OS OS O fi g>

:o a

93 ^ O 4 00 t - 00

CO t -

CM CM CM

lO lO M

•+

&*

lO

» O T H

t»

i-^rö^H

r—

OO l O

TH

CJ «

cc r»

oooooo

ososos

i—I T - H T-H CM CM CM

»OlOvCO CM CM P I

CT> o

to

• *

i— t— i—

T * -<*

COT»

reeore

H

H

C M ^ i r »

»^

ososos t - t - t —

X

O

0 0 Oa re

T-H

•**•«* »o

T j t - ^ T t l C O C O C D i O i O k n C M C M C M C M C M C M

CM

T-<

l-H

CO

icj

recbcbt^doreiöc&o^t-r-CM

i-HCMCMCM

c-t-t-

^i

-a" to

CM •<* cb chré.

r-iCM

24*o

<3> T—'

L-

tC

CM T-H

H

'

"T-H

CM

"^

CM

CD

•»»

"_'

CM

i-H

CO

"•#

rr

re Tf

•«* 1-1

"—'

CM

CO

r

~'

T-H

CD

""",

-*

»C

re CM

CM

•*

re

CO

l-H

CM

t -

CO

•*

TO l-H

OS

os

CM

CM

1—

re

CM »O CM

CD

re

Ol

re

CM

1—1

"'

"~^

os

1— CO

i—

1— CO

CM

CM

CM 03 MS CM

co

OS Ol 1-H

i-H

CM l-H

OS CD

OS t— CM

CM »O

© ao CM

re -H

OO

Ol

00 00

oo

•*#

CM

© 1—

OS CM —H

•* © t-

CM l-H

»O © L—

oo

OS

T-H

CO

re

OS i-H CO

do 1-H lO L— i—i ©

© Ol

o> i-H

re >o

CM

re t -

*"'

do

CD CD

«>

© l CD

CM CM o

.0 ©

•**

do

os os

• *

CMOS'*

Ol CO - *

(MCOTJI

CMCOTti

CM CM OS OS

CM CM Ol

CM CM CM

CM CM CM

CM CM CM

OSOSOS

OS OS OS

OSOSOS

ososOs

si

2 w>

^

C MreTjt

CM CM CM .

CM CM CM

CM

CO

os os os os os os c -o g g

a u *?c © g Ö

8.2 * a «

CM CO • * CMCMCM C7SOSOS

CM C O - * CMCMCM OSOSOS

,2 Sfc

C "O

II

2 SJ •O

»O

re

-

6»

Ol

CMCO-* CMCMCM o s o s o s

CMCO-T* CMCMCM o s o s o s

C M re - * CM CM CM OS OS OS

'. so

C

al

X

o

co

,—•w, il u b e CJ

"3 o u

05 lO OS

" h 0e*d +i

Ii a £ >B fi g. a c a *C O ."3

c

!=

>-D,

ex

re re OS

t—

>-

do

CO

T-H

© CM

re

© CO i-H

*""

l-H

eo

eb

T*

"—'

•"^

eo

05 OS l-H

CM

re

l-H

_

l-H

CM © CM

T-H

Ol

l-H

CM

CM

re CM

T-l

»o

t—

1-1

CM

CM

o;

»O

"—'

"""'

re

CM

T-H

re

T-<

»o

00 1—1

T-H

re

re

OS

»O

T-H

•4

i-H

O

CD CO

CM

T-H

" •*

CM CM

-* -*

Tji

re

Ol

co

CM

T-H

00 OS

I—

CO

*—'

CM

i-H

CM

re

-#

CM

CM

CM

1-H

t—

CM

TO

re

re CM

CM

CO

re

"™^

re

**

lO

re

'"'

*""'

1-H

os

CD

fi

"Ö

«

• 0 73 o\

K S * a

94 T a b . 4.

Folkmängden

i 1924

års utjämningskommuner jämförd med folkmängden landskommuner (utom köpingar).

L ä n

Ökning ( + ) , minskning (—), '/i 1 9 2 0 — V i 1924

Folkmängd (Lb. = samtliga landskommuner (utom köpingar). Ut- = 1924 års utjämningskommuner) Vi 1920 I Vi 1924 ! absolut

Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands J ö n k ö p i n g s ...

/Lb. \Ut. /Lb. XVI. /Lb. \Ut. /Lb. \Ut. (Lb.

\ut.

/Lb. \UL /Lb.

Kronobergs Kalmar

Xut.

W

/Lb. \Ut. /Lb.

Blekinge Kristianstads

Xut.

Malmöhus Hallands

(Lb-

G ö t e b o r g s o. B o h u s

/Lb.

\ut.

Xut. (Lb-

Älvsborgs

Xut.

Skaraborgs

...

Värmlands

...

(Lb.

Xut.

/Lb.

Xut. Örebro

/Lb.

\W. Västmanlands Kopparbergs

/Lb. \Ut. /Lb.

\W. Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens.

/Lb. )Uf. fLb. \Ut.\ /Lb. \W. /Lb.!

W!

s3 § - o

« 9t to o tP-B

182 461 197 410 14 949 + 81-9 29 007 29 357 350\ + 121 99 982 102 753 2 771 + 27-7 3925 4164 239 + 60-9 130 758 i 132 909 2151J + 16 ii 778: 11697 69 81— 198 946 i 200 614 1 6681 + 8-4 5 385 5 .537 48i + 9-o 161 179i 162 800 1621! + 10-1 9 274 9 061 213 — 23o 145 908 145 908 0 ± 0-o 32 035 31820 215 — 67 183 410 182 364 1 0 4 6 i — 57-o 49305 367]— 7-4 48938 46 295, 46 818 523! + 11"8 i.? 769 13 763 6 - 0-4 106 238 105 634 604! — 86 006 84 957 10491 — 122 213 799: 216 797 2 998! + 14-0 26379 208 — 7.9 26171 5 395 + 21-s 247 514, 252 909 1714 ÖS7 37-3 4 416 1 333 + 11-3 113 357 114 690 236] + 64 36594 36 830 4 874| + 30-o 162 509 167 383 2501.105 346 102845 23 7 2 365 + 10-2 231 577: 233 942! + 876 — Jtö-o 54 584 53 708 — 197 888 199 101 + 1213 + 6-1 9-7 30831 836 31528 — 219 804. 221 760! 4- 1956; + 8-9 26 733 — 741 — 27-o 27 474 170 275: 175 3511 + 5 076 + 29-8 555 558 + 3 + .5-4 116 561 116 566! + 5 ± 0-o 23305 — 23 377 72! — 3i 217 028; 219 729! + 2 701 + 12-4 14 821 13567]— 1254 — 84-6 202 640 j 208 499! + 5 859 + 28-9 26122 304\ + i l s 26 818 8 249j + 36 227 474! 235 723 1879' + 20-o 93 824 .9ö 703 2 7821 + 23-4 118 664^ 121 446 320 + 26-o! 12330 12650] + 169 361 178 9771 + 9 616! + 56*8 82 431 \ 86268 + 3837\ + 46-5 158 273 165 071 + 6 798 + 43-o 143277 1488371 + 5 560\ + 38 s

+

/Lb.

Gotlands

°/oo

3 g5.

Hela riket

75 4691+ 41 3|

5847 037 6005 759J+ 158 722 + 27l

A v s e r d e o m r å d e n , s o m Vi 1924 t i l l h ö r d e » »

landsbygden. städerna och

köpingarna.

|-n p oror+ dö g £•

« R c «

— 5 <" B

Ss<3

1081 1 828: 2 63Z 16-0 7 85! 1 2 0 9 i0£Z 4 71 1493 11 i 0 6 3 1236 145 1 384! 6! 898 4l4 126j 1 2 9 2 6- 36 8\ 2 233 84 1 737 19-06 16\ 1989 101 1 806: 30' i 632 29-70 92! 509 27! 510 29-3 s 351 3 018! 29. 2 9 3 0 82ao 143! 1 5 1 6 ! 16 1636 11-19 235 j1 0 7 6 5! 8 8 3 213 86 1 334 ! 34\ 1083 39-sa 87i 1 9 2 4 ! 62| 2 659 71-2 6 218 1 0 7 3 28-44 62\ 866 2591 769 17-37 45\ 702 87 2 549! 15 2 7 8 2 17-24 58 3 0 2 3 1 1-72 658 65 1 793 14 2 66/7 21-64 47 4 675 3 4 522 638 47 4 436 11 2 3 7 5 23-40 631 3 742, 30\ 3190 47'62 59! 2 058: 9\ 1406 15-25 i 27! 6 629 12 7189 44-44 j 25 j6 603 I 23 6 472

(Lb ,. . . . „ , jLb. 4 021 9014105154 + S3 253j + 2 0 ? 2 371 1 7 3 1 Summa for landsbygden |l Ut. 928383" + 4 7141 + 5 i w ; 923669l 491 159jf

Städerna och köpingarna * ...|l 825136:1900605 +

gg BÄ

ii s a m t l i

«'go§:B -P-^'S 3

14'8 7 4os 8-so

j

2 6H ! 56 7 ' i

21-si

;

26-84

j

29-40

j

80-4.7 i

1-75

!

32/; ! 6244 I 2296

!

ZÄ-M

:

12 on i

: 0*3* 19-99 i

6l7

i

12 S3

:

40-6-0

:

20-4^ I 48-20

\

92oo I

90i7

j

20 71 \

22G2

<

<)5 o

• -~<

o t- « —1 T)i CO

s ö "* --<

i-H do © c0 CO T J I

b

»o

^

1 S & 5>

H

O

1 2

1 ^

I — 1

« S

c

cs

C

O . 3 CM

-H "?, i

O

:rt " "

-H

S .-^

S3

B 1 fc . T * Sf 5 "5 t- S p — » c o bO —' TH •-*

O

"E os 0

(H

2 S

2 c * * C . 3 CN

O :c3 "3

•*•

s

-t tOO 00

tO 00

1 CO

t-

co co i-H T-H

i fe i ? -2 a p

— bo

. • * **• o»

=- " c T<r. H

cS g

g . 2 <N

Ö..2

£

HH

<•*

*

ex> 50

m cc co t - D r-

o CO

od IfJ >b 0 0 rH

>C5 » O O l O l

'

'

O S I H O S

1 © ' Ol

T-H

H T H O I - !

T-H T-H O l O l

OT

H t l H

T-H

CO CO ICO i-H X ' 0 0 CM O 1 i— a> co co ' CO CO CM T-H

iC5 © CO CO > O CO i-H CM CO T-H O I 1 >

-H l > | 00

1(5 1 ^ © X © © | O l 1 - »O

I

- * 0 0 X T-H l-H 0 0

1-1

— i i-H CO CO O l —1

'

CO

' 1(5 h - O l

'

-H

»O ©

t ^ o s c o c o T-H

i c o 1

i T j i c o o i

i

T-H

«a 00

I CM T j i

CO

I CO CO O l © 1 T-H

IiO

00 CO Hl H Hl 00 O IO « ) o w

CM O -T TH CO L I O - * O C O C O X

CO Ol CO 1 H fl * 1

O0 rH

H CM © CO CO © »o co TJI - * co c c

- * T-H x co co »c co co co o i TJI co

coösdoöscoös o i o i o i co co-TJI

'COT-^ÖO co -rf co

-**

T* -*

«0' eo c» t » • t » "O —. O TH O

C» O O t - iO 00 "O TH CX -+ t— O

C. O CO ^

1 O C5V ••£ C » O M iC

1-1 t - t ~-t -f '-.

o eo

T j i OS 1—1 CD 1— T j i © CM CO © 1^- X

CO T-H © ;_?! © CO X CO OS CO T j i o - H l-H T-H T-H O l O l

co cb TJI »b i " - © © C C X © T j i © O l T-H —i O l O l O l

! ö i cb cc 1 1 Ä t M l ' T-H O l -

SO SS r->

CO CO CO T-H i (5 © CM CO I O \0 CO CO - t CO CM © t O 1(5

CD 3S• itO »O © O l I O T j i r - l T j i l O CO i-H I O t » CC 0 0 0 0

x o i co i— x x K - i H O i(5 t O l CD — i O l I C >C5

o T-H co CD X CO | >C CD O l

r o r H CO c o CM T-H

OS 3S T-H CO H H C3S

©

rH 3S eO oo S6

i C CM T j i T j i - f CM

CO T f O l T T O l CO T-H l-H —i

o tTH

co '

to

\Q do co co

ip '

n

ic ci

co

ås cb cb ös CO CO » O CO

- * t» t - >C

O iC

T^H —i

| cb r • —i CM

| '

| '

O l CD O l

- H

H H H

T f c - S C O C O ^ O l — -H Ol

Ol

I

'

-

i>-

— CO O l 1 1

rH

00 CO co

CM T-H 00 00 1 co - t

1 1

|

O 1 CO

Tf 1 IO 1

HH

'

'

tCO

' cb >C5

80 O » rH t!C

3S i '3

C? &

o

1 T-H ' bi-H

i ^ co os - * L-. © O l i-H O l

-rf ' CO Ol

M ' OS Ol

i *

TH

> C O l CD oi oi © OS O l OS

'

TC CO

iO O i C M CO H

lo

T-H + t*~ CJS 1— X CO © i-H T-H O l O l CO X iN

T-H

fl ""j

I T-H ,-H

I

1 1

I

l-H X

r- © Tf lO - f 1 -

I

Ol

' T-H

O l 1^

• -s • -# 2 j? t * CM

-» P

»H

Q

bo -i.

C

"

oi X

Q

| i

!

i

1 1

2 S

C " *

os c

3 ål

&*°« ST

g . a en

-J-fS T H

O :3 •H B ^ -

iTI cb Tji

I! 1 1 1 1

| i 1

-+ i-H

CO 1 CO 1 CD

M I M I

>o

00 .c 1

|

I

'

1 ,c IO

eo eo

1*

•I

1 Ol

"-•

•ö

[H

>n CO

1 cöi t— »b

O l - H 1(5

-< *"

'

—1 »O CO T* X O © TJI do - f i CO CO. •? SI

'

'

'

ce

'

0»

'

Si r-t

I

t > eo "i

- t co I Tji

X os 1 -fi 1

©

| !>• »9

© Ol

'

-i

o

o

1 i^

' Ol - +

^ .o

»

cb i— cb - *

CM —i CO

o n t - H lO • * H t -

co CO

!'

Ö l i-i 00 CO T ) . CO

1 b - © co ås ' oo oo co oo

C^ i-H - * t-

N H

M n CJ •—1 iH CO

O '

£ -j-

B

1 Cl ^

7"

TH T H ce •

I

TM >ra

wS " H

O

O

» -H

to

T H CO

' O l i O

" * = —C " *

O eo

O Ä

© O S

co es <c : c c » < • * I t

ci H

CO X I O © CO O l CO T j i

Tf. O l | T j i |_>-

H

S

-^ o

CO CO CO T-H T-H CM

CN

s

» M M ^\ i o o

TJI os ö i co co co -<t co

o

«

'

C B C O T H

ö os *ä] * -

M o

i

s . -

£

•a

I~ o öi co

tf^ k~

B

CO

CO CM cb

< i *»

1 -ö

O CN t- t-

r n e-i co eo do i ^ CM CM

"-*• o<

t»

o o iH

'

I > H I O l-H CM CM P5

>v,

_^_—

I

1 Ol t > © —i -H

1 '

co eo

•^

'

'co Ol

'

1 1

1 Tf 1 1 Ol 1

I 1

-H

CN C- — .O CO OS 1 l b cc t T j i - J i CD IO

1 | /o 1

1 1 1 1

H TH

'

1 1

1 1 —1 1 1 1 1

1 1

1 1 ! 1

i

— 1

r*"r»

1 1 P»

Ttl

n OO

cb I - ös —i © O l O l O l Tji

rH »O

09 IN

1 '

| |

MM

'

09 © Ol OS

T-H

PH

os i ^ c o 1 CO © 1(5 1 - f X Ol T-H T-H

1 1

1 l > t » l-H

1 1

1 i

i

i

i

1 1

5 O

I I1 1 11 1 1 "* 1 1 1 1 1 1

ti

!

I I

I

l i l l

1 '

(N ©1

-»—. cz

72 I

o 22 C/2 :«3 C/3

"O

«

a «

T fl

!

• M

a «2 ? ~Ö 9 , !

c3 *3 . a

g

O

ö0:O

e

J3

: "ö . rH • 3 C/3 I H

fS?

JQ

*H O

x

t-

c

a

-

a.

t»

cu • -

T

o

c

a

03 Ö ;

vs H.

CJ

v. •o

ai

al

D " " - t

>

en .,

s«

' >

?• fl ? rt i , cu a

O CL » 3 - H a o e_"0 - - c P •**> . -o "? :o H x D 35 O -T") tf

^ O f f i t i S S

a^ x>o >

—^ o i cc •# >o

i-*

co -H

-o

cs o

•a c ai

« *S j s

OO C

O H Cl H H H

S,

r.

-H

— — --

—Ji iO eo t - c/ - J -H -H —H ^

Q-"> to " O : « ICO . "

CJ

I

C CL i

C -t

•JI

:CC

C

> 2 » -H

C H f ro Ol CM C C"

-r c

IO tN

Utgifter pr inv. 1924

o © o © u v

cd (3

"H b.'

rf

C

R . _ CM

»

*H3

b "- "-

ft ° g &1

.§

•a CD

i

"O CM

HM

bf>Ol

fe B . "

o

HJ*3

B 3

11II II

M I M I

O ti O

7 CD

2 fe

* H ft fi O l ho """ r H

H"3

rJi O

».2 £ °M

>

1 1 1 •

l l

l l

* 3 :ce

CD

fi fi

|

s "3

"O r

»

1l | i | l I Tf

(M-efl Q9

X

t - 00 80

© rH

11I I 1l

1 l ~ \°** *

co

co e© co

• t f l C M l

O

C O 1 © '

T)*'

OO T*! t -

C O T J . CM CO CO

CO Cl Ol

O T J I C . O e O C L- t - t -

Öl I ÖS 1 rH ' eo ' ' oi oi

1 CO » O

'

l

O

Öl I 1 i O •-*

1 O l Ol

co • *

^i

1 O l SO

IH

> c» Ö l sb M t O M O r CO l -

H

<* ^ CJ

© Tj* t - 1 Ö l t"- SJ t - o i x ' o i c o o c eo o i eo o i co C N

l l

l l l l

l

© C M C O X 0 1 | O I | | | c 1 c© ' ' '

© IO © l i l l ,H ' ' > '

i-H<M

^H

0 1 | T f i j j |

O

'

© O l i—• 00 tA CB T j i C M T f © i C 5 © © © © 1 I-H 00 0 0 rH «0 © ' t - t © T - H 0 1 C O H * - C -

|

c-

-A J jr >•' S p

CB

j S ft fi en "bo " - •-< 4 1 h J - £ CO O g Tj* 3 0 c . a CM p,o o os

*

M

PH

IM

fe a < cK3

o

© eo O O ,es CM cl T3„g a -*

^ ,

*H

«•> 'HT3

M

! - rH

HH

- *

•** o*

i

" ? CM

M |°oi O

:cd *"•

fe a <

|

cc in in CM eo I - * es | o eb ' »b r - ' ös

i | n r c 1 p «-; ft fi o i

o c I o co ' © t-

cc t - fil 1 03 01 CO ' © i—> I H

e O T j i c o c o

C O O I T J I C O

f

CM Cl

rH t—

CB T * ifl C~ . t f - H / C O i C l

CM CO L—

ib

Ö I | X T J > | |

é

I

CM ' 01

rH <M

rH O Cl 00

CO ' t - X Ol i-H i-H

'

'

T - H | T - H Ö I | Ö S

©

'

T-H

Tji Tj* O l Ol

' rH Ol

X

i-H r^.i e o 1 '

Ol i eo ' t>

rH

I

I

I

I Ol

cn -M

i

|

|

c - 0 1 1-1 T I

cb

'

©

T

-

H

X

Ol t- © t - I © eo o i ' i o x rH I-H

i - H © 0 1 ©

© TH 0 00 *>• i o co i m » c ^ ' T j i x ' c o T-H

1 1

1 CO I T * Ol

I

j

Tji j T-H CM

I —:

' T-H ö i

131 eo

**JICN eo - *

0 1 t-

o c o c c e o 1— .H t - c i

|

co ' ö i t -

' ib

TJI ©

' x

|

eb ö i

t— co

1 ©

*

©

' T? ( • Ol Ol

fflic

• •

CO O CO iO

0JD x

I do ÖS O©

' X H i-H CM

H »1

T * t>

© L-- CM

OieOOli-Hft? i co © i oo eo M ' x a 'loco c Ol T-H CO CB rH I O l !>• I Tj" X I M

e s ^ » 0 »1

' co do

TJICO

eo

coco

co

COIOCOTI*

TJ*

oiTjiTjt

Tj*eo

Tjic-. i n t -

oi co

coco t o 10

co t-

m o H co e o o t - c -

.— cc

CMC-CO co c c H

c o k O . H t a

I Ö I Tj* ' C M C ! CM i—1

ös 1 T-H ©

1 de

i b L^- cb CM

1 do

'

H * rH

'

© T - H T - H t ~ ' t ^ T-HCOOIOI Ol

i

|I-HCO

LHX 1 01

I

»©

i

'

Tji © T-ii-H

00 i-H

eO|Tj-cM|iC5

1 cs i '

cc i O H eo i co

i>

© H *© i-H CM I - H

I ib

é

'

© © i

© i—I

l O i t - c o i c o S S

C—CMTICOCOTI d I O t - I O H c*

CO O O iH c - | < c o e o | c o

Cl i n CO Cl o e o | c o | e o

^ i n C D T i i - H i - H l S oo i . OJ H H c i co

rH © ÖS t"- Öl Öl Tj*iocOTtTjico

r-f ' XC5 T-H ' l b co © c o ©

Öl CO eoeo

' Öl Th

rH TJ*

l b © »O © Ö CO US TJI CM CO ra CO CO W

ciio o o

eo T.

o co

H a i m oo c * i t» O i n e o O T i c o Q O

e o H i c i c o H i i n H t - m H I co d

in o

•*

cbi-HTjicbdo©

T-H [ © ö i I t -

ö s i b l ö s l t -

°< 2 £ °>

i C 5 © © © © © O l © O l O l CO i-H

O l X t - ' - r J i-H i-H r H Ol

X O ' i—1 O l

l O i O O O C O O O © © CM i O i — I X

Tji T-H

T* 00 O l ©

c fi . a CM

T -

"

*

i "? (M n* fapoi

- t to eocM

© i O X ©

CM eo

© ©

3 X ^

'

i

O Ol

t i-H

Tji Ol

© ö i ö o x i b s s t - l O T f i © x © © O l i—1 CM O l i-H SM

fflHM>COCO N T - H O T T j i T j i O O l ©

© © x x x i - H

X | © T - H | ©

o i x i © i i c

t e t H H i o x x

n

( O H H H H f f l

i-H 'i—1 1C5

© X CM

H H l C r t n H

O CA

Ht i — I H H H t M

l-H

H

C ^ X ^ O ' - ' ^ . T-, „ r+

T-H

fe B..c

C O O T * Hi CM » i

' ös T-H Ö I

0 eo

fi

|

H*

rH

'bO

rf

1 l O C O »O

01 0

-rH

"-H

WHCO

TH

•<*

o

Kommuner med 1 501—2 000 invånare

.Tji

& c fi . a CM a, o ? oi

B B

|

H-

ni. ^ « t* M P T- ft C O 'S3 " " TH

.9 ifi

|

7 767

B B

|

167 943

c p

|

eo

©

?

M fäfen •a . 5 i"1

ti © o

co teo CM 1 CM H* 1 in Tji 1 I ' T J I i ' iHTji '

I

Tj*'

l

ft * *

.TH

i

|

4 600 16 942 6 872

•2-S

*

|

7 309

o

|

CM

l

2 276 15 053

ti

|

14 292 12 377 2 380 7 225

a o O O o o

I»

o

fe B <

B

ti

a. ef0, ,H

S-

CO ©

T*

I-H

-TH * *

B.S

O

t»" ,4*

ss a g .a«

PH

©

e o i - i

<D

P

12 719

O

II II II

i :\i i | | £

T-H

c "3

O ©

11111 i

ii 1111 1111 ii ii i ii i n i iSS s

O :3 *^

a 0

MIMI

35 125 4 259

S

t

i i i 111

6 810

TH

•Ä

i i 1111

«

M

-^

C

«

1 i-H CO

1 rH

IC5

©

t - l C 5 l © l T j -

CO • * I Ö « C- CC ^ H ^ H ^ T - i r - i r H

i - i r - © i - H r - H r H c M

O r-l

O fM

r-t «N

<?i tt <M »N

*& TI

Taxeringsvärdet å jordAntal jordbrukskom- bruksfastigheter i % av muner (enl. socialtaxeringsvärdet å all styrelsen) av 1924 års fast egendom, länsvis utjämningakommuner år 1922,

97 d

cl

•

u

c3

•

BB "3 C S cd 5 0 O :0 •o M M

1Tal » m

CO

ca i S H Xo

-

m Ol

co 00

CC

CO

CO

i—l CO

© ©

l-H b -

00 X h- l>

--H t-

oe»-^eot-t> oo t » co t - t> t -

CO

Cl

co

m

i-

co

1H

£ to » •s c = T B ~

eo co

tCl © Tj*

eo co

t- X

© © X © t - 1>

tCO

rH Cl

T t iC5 CO

IM CM

O t-

05 L'

t O

o Cl

eo -tf

H I

Cl

eo t-

Tji © fr© C- X

co

CM O

' in eo

rH rH

-tf

in co

o t-

OJ

Tji t ~ l> ©

© ©

X ©

OS r H t © © X

Ol X

t©

rH t»

CO

t-

CM

t-

US

V-

-tf

CO

CO O l

T-H

eo CM,

T I

T I

in o

CM eo

-tf (M

O ci

TI co

oi

in

co co

ee

KO

iO

tt

Tji O l

©

i-H

©

©

©

©

©

Ol ©

X © © t» os ©

X

X

©

©

©

X

I O co I O a

i-l

eo

CM

o

o

oo m

Tji' O l X

CM

©

T<

Cl

o

in eo

ffi t »

fr-

3 -

c^

O O

O O

O O

O IO

cb ib © © i b be i - a c i ^ oo

0 1 CO

© ©

©

Tji

CO

O

co

co

CO © X ©

-tf m i— m

co co t - co

o o

|

©

'

O

O

o

o

o

t©

© © as ©

© ©

O l X Tj* Tj- ^ H 0 1 T f »O T J ' I—i

1C5 © © O l 1-C5 O l O l r H i-H

CO

i ^ c b in- c b

CM in

lb lb Ö © L- ©

o X

O O

O O

O O

rH Cl

ees eo

Öl © fr» l -

© O

i b CO l~- l -

Öl OO

CO l -

O C O H O ! H . | H O l

,

1-H

-rf X Tji T-H © l-H T-H

CO 70 CC'

X

I

-*

i oi oi

Ol

I

I

I

© -H

© t - OS © i O - t O l O l iC5 1C5 i—! T j i CO O l O l i—' C 0 © © T j * r - i l-H

I ©

©

i eo

Tj* i-H iC5 o i i-H - i

x

TJI

©

T-H

Ol

O l T— O l

I

I

i—i

fr-

T-H ©

r-H 1 -

© © © O l

Ol X

i-H

I i-i

©

©

O l i—I ©

Ol

I

X

1—1

rH

©

I

©

i—i © © i—i CO

I

I Ol

s

Ol © l-H O l

i-H ©

o O

T-H 1—I

C?M

Ti

IO

Ol

Ol

•ss a r—I i—I i-H

ci

q 3

I

Ol

II i I

Ja

fl B

crS

i-H r H O l r - i

I

I

Ol

a n B fe • S H-S

ÅTT-I

O l i-H

X

-o Ö

C TQ

* e

M

M

s o ^ « HT" 0 co 2 * fl O £ -Q

© a

-Q fe o"ö o £ O fl fl O „ «rQ S «"S O (H

O . 4)

•2 O-O "> :§ "H

CO ""J

CO " j j

g* > to g to fe O icS icS . 3 :c3 O

— Kommunal

skatteutjämning.

98 T a b . 7.

F o l k - m ä n g d e n å l a n d s b y g d e n ( i n k l . k ö p i n g a r ) d e n 1 j a n u a r i 1 9 2 0 i n o m v a r j e l ä n , "fi d e l a d p å d y r o r t s g r u p p e r e n l i g t 1920 å r s d y r o r t s g r u p p e r i n g .

L ä n (Ut. — 1924 års utjämningskommuner) Stockholms Ut Uppsala Ut. Södermanlands Ut. •Ö s t e r g ö t l a n d s -. Ut. ... Jönköpings Ut K r o n o b e r g s .. Ut Kalmar Ut. Gotlands Ut. Blekinge Ut. Kristianstads

A b s o l u t a

t a l .

R e l a t i v a

Ortsgr, Ortsgr. Ortsgr, Summa III. IV. V.

Ortsgr. Ortsgr. Ortsgr Ortsgr. Ortsgr. I. II. III. IV.

Ortsgr. I.

Ortsgr. II.

32 033 8 842 24170 1143 13 941

62 683 42 685 44 771 24 093 18592 1573 66 887 10 190 2 782 105 876 11753 11778 45 450 1 152 636

206 265 15*53 30*3 9 20-6 9 21*71 11-61 29007 30-48 5'42 64io 101 247 23-8 7 66-0 6 10*0 7 3925 29i2 70-88 131 570 80*4 7 8-93 11778 10*60 100 o o 200 807 22-63 0-68 5337 76-7 9 11-92 164 808 88o8 97-80 2-20 9274 lOOoo 148 946 97-59 2-41 32035 lOO-oo 188 048 97-54 2-4 6 49305 lOO-oo 46 295 lOO-oo 13769 lOOoo 106 238 93-7 9 6-21 6ii 86006 93 89 216 339 85-85 1 4 1 5 26379 87-32 1268 252 064 63*83 30*88 o29 4587 100 oo 113 357 87-34 11-28 1-43 3'96 36594 96-os 195 441 3 4 2 6 34-3 0 9-92 21-52 105346 5267 5-73 41-60 232 436 70-53 27-28 2-19 54584 83-57 16-43 200 542 91-43 1-04 7*53 31836 lOO-oo 225 568 72-30 27-70 19-96 27474 80o6 173 681 37-02 57-63 0-35 555 lOOoo 118 329 18-07 79*3 9 2-54 71-42 23377 28-68 224 439 26-91 67-10 5-99 88-59 14821 11-41 209 376 60*21 32-51 7-28 4766 25818 5235 228 974 4 2 - s i 52-35 2-47 2-3 7 67i2 93824 3288 118 664 28-08 54-6 2 16*09 1*21 5599 12330 40-50 3si 169 361 51*40 41-41 1*53 5'66 20io 82431 6874 11-16 158 273 54'89 21*77 12-70 10-5 4 62 4 8 24-51 143277 13oi

Norrbottens Ut.

154 205 4 701 161 179 3 629 9274 145 354 3 592 32035 183 423 4 625 49 305 46 295 13 769 99 645 6 593 80 748 5 258 185 725 30 614 3 346 23033 160 886 77 842 13 336 4 587 99 001 12 730 1626 1444 35150 66 952 67 030 19 388 42 0711 55482 43 823 6 041 163 940 63 400 5 096 45 615 8969 183 358 15 106 2 078 31836 163 080 62 488 21992 5 482 64 298 100 091 9 292 555 21380 93 945 3 004 6 682 16 695 60 404 150 594 13 441 1691 13130 126 073 68 067 15 236 13515 12303 98 025 119 865 5 429 5 655 30 849 62975 33 320 64 812 19 094 1438 4 994 6904 432 87 055 70 134 9 582 2 590 56 661 16 571 9199 86 879 34 459 20 091 16 844 89 514 35118 18 645

Hela riket, landsbygden Ut

373 7421 382 932 216 841116 616 40 937 4131 068 57-46 57-64 532459 320 202 52363 18645 923669

Vt Malmöhus • Ut Hallands Ut... ........ G b g s o. B o h u s Ut Älvsborgs Ut Skaraborgs Ut Värmlands Ut. Örebro Ut. Västmanlands-.. Ut. K o p p a r b e r g s ... Ut • Gävleborgs Ut. Västernorrlands Ut Jämtlands • Ut. Västerbottens...

Ut.

I

tal.

33*48 34-67

5-25 Q-67

2-82 2 02

0J9

99) I ' t' r*

^0

2 kl

, '

••=•*:m

-= '•i

i

ft

o p

I X X

35 Ol lO O OS

<M U9 © c»

^

*-i

o £; Tti — . g cN Cl 1

r5 k ""

>> JMj o

*H

-3 "*

MM

I M U

"*! a <

£ S

2 ""3

Ö * H " 2 Cl 'fcn £ T H

eo X o OS Tji o O l O l Tji X OS ©

-t

os —• o nt X O os t co

S-5.

i S ** • * n i .£ fi CN

•et

PS'2 2

c • r^

g V

»5

-* ft

& a s g

H« t e s : e3 j-r c i O : § rH

•se te

00 CM CO CD CO CO CO C l Tji Ö l O Ö Tj* > * TJI I O Cl CO Cl O Cl Cl H O ÖS X X X 1 - © Tji OS O l 01 Ol Ol

O

O

© b - Tj* Tji r H »C oo L- i O i<"> X OS Ol »o CO CM CO T-H rH O l O l © X CM CO X © co os

o

l O Tji 01 © i c co

1— © © ©

O

"* i. 2J **»

3 *«

ci o

O CO CO r-i - t T i ci -Ti co co TI «o

CO »O I H 03 N T- t - I -il i * CO CO Öl CM © © O l i-H X i—I OS Ol Ol Ol Ol i-H

co Cd co co rH ci Cl rH CM Cl ill -Ht © co oo cb CM T t OS © X © l O OS r H T-H i—l T-H O l i—I

o

Cl 00 rH CO O

I rH

Ol X o © rH O l

OS i-H t - os CO O OS X

H

se00 eo *£

os t— iO T-H os os - * t - i-H o i co t os © o i i—i co t > l-H O l Tji t ~ t - CM rH i-H © i-H OS

S

Ol CO T t iC T t ©

CS

o

US

»o

m — co

P ."= 'C 5 b£

h

! °o m

>» - -« T

rt a 5 -S *M ft o p _ o M '"Tä H

X CO tH" T-H © Tfl c o © © CO T-H - * os b - b- i o T f eo x eo os o i T t i o r t i—i b- o i eo

O : 3 rH lOH

I lO X

CD O CO CM CO Cl

t - os ö i cb t - ©

© © © os x t - c D ( M O O O l i-H O l O l O l

x © x i - x bT t t ^ o i o i i o os T t © I C T t lO T t

X l O X i-H © i-H T t x eo i-H © T t T t © rH i—i eo —' "O os i-H eo lO

t O t - O r H T(i N i—i i-H O l O l O l O l

l O T)I CO Ol

i-H x

©

© eo i >

*5 a rt o

-

a :cS

OQ

ro

"O co

c

C -c .2 C &J?

7! - a « -2 *-** .a g rnd tfl t i tH S O ^ JC^-Ö HH C °

.

t/3 CO

ö *?O-H

•?cti-r G 'H'S

a .2 :o

c* a —

73 o

• -

a

73 73

ca w S E

o o i i» o 2 « -ts g c A i: •H > 3 t i «) M i O i w :cS SH :cä

O ••< x > 0

>

fl « fl

c a O ^ Jj aii-«JH3 «-g Q. > co fl co U O :c« :rt .S :c3 O

100 Beskattningsbar inkomst av fast egendom, kapital o. arbete i % av taxerad

i. a A ID

*se B

fi

.

>

O

_^ ro

C -tH. CD T J dl

S".S

kO-2 - ° p , rf HH.

M

^

^

oj

ft

*?? *

t.

,i4 en

" fi

rCi) „

rf

fi

, 3

cd §

o

LO

CO

«

fe

bfl

pq o

°

OT

H

g

"J

CM

08 S3

•-

•o

J2 ~£

6% värde jordbi fastig

ss

O

3 A

-St

*H

H-*

•PH

O

g

E ie

3 go •se

i

T-H 1-H

eo oo CM CO

Tt

»o

©

X

O TS

°S

O CN

© TM

TU

Tt

CO

Tt

c-i 00

O Tt

>«<

© Co Ol t s

Cl SO

X is eo t s

X l-H L ~ TM O l CM MO

r-i

X SO OS T U lO 00

X »o OS CD Os »O Ol 00 IO

Oo l-H

TM

r S SO

t ^ oo o Co — 00 © »o T t CD eo i-H » O l-H

O IH

•T* O

l-

o

CO

x os -* co

© CM T t TM

© CD OS CO b - "O

© CD © >o L-

IS

Tt

Tt

*0

OS

O CM © co O l CM

- t IS eo CD

os ys

o i CM

i-H

Ol OJ

T*l i-i

T-H c M

Ti »3

tCl

SO Oi

IT Ol

r- »b i n s b

m TM

in

M*

- * co

Tt

© CM eo c o

o i co

IS

b - CD C7S t s Oi f p o i CM ©

l-H

© SO X

l -

IS

x CD lO IS Tt CD TS

I-H

co

t -

SO

t - «Q Tt co

o co IQ Tt

X 00 eo

r H

. ,

co

C-

IH

o »o iO co

Ol TH

CO

i)l

oo

Ti

T j i OS

OS

IS

©

© TU

\a TU

o 01

O)

IQ

TH CO

co

>o

CM

Ol

»q O i

CO CN

01 Co

TH

i-H T-H

I Q

X SO

CS( oo

co

co

os co

tlO

t> oo

cb CM © »o

00 0(1

TH

Cl

m CM IQ »o

tn 10

Co "O

CO C D u O TM

TH O)

iH TI

CO CO

CN IO

l-l Oo

rH

10 O

X

Oi

ÖS 0 0

t^

SO

X

TM

CO CN

O} r*

tlO

l-l Ol

CN O

Ol CO

TH

Cl <M

^

O

© evj Ol TU

O 00 eo T U

eo s© eo c o

x CM © CM X CM © CM os Co

eo t s

eo > H »o 0 0

£

X

"O

Tt ©

O --H

Ol © b-

O Oi b-

©

t>

r H i-H

i | oT

"3

«

CSHO

eo TU b- O i X "<* i-H T U

© »O X Co

Ol CO

rH

Oi

Ol \0

05 CH

10. co T t oo

eo os

iC 00 O 00 b - CO

CM i-H IC IS X CD

X »O CM T U

CO Tt

r-|

X so co

© CD CO TM i c : Oo

©

CD CJi TM

Ol

io

eo sp

OS J H

X

X Co r*

IQ

b - CM

i-H

r-|

Tt

t>

©

°£ >

© co X os

T t »O r H <3S © »O

i-H TJ* I O so

CO =8 ©

X

© Ol

eo

lO o co oo © Oo

iO Ci L^ "O T t r-H

O l CM © Oi

^^

»o »o lO

lO

£**T"*

CM CM OS s o

X

IS

T-H

» O

lO

C*5 I S lO Oi T-H TH.

Tt

Tt

©

X TM CO b . CO O i

O l CM

IS

C-

Crj

SM

fl ,

fc0

ö o

>

T3

\ p CD "*-' 41 ° \ T Ö fl nfl

HH>

^ ^ S ^r JH

Hi4

** fl

T t b» X IS b-

lO

i-H

© CD CO TM

CD

Tji

© *HH Tt

o co

Co

C-l

o co l - 00 Ol ro

Ol X t ^ SO b- Oi

X o x OS

i O JO © IS

m os .

O l TJ*

1fl-s ^ s i Tt* eo irs > o © TM os b» cd

CO l-

X TM »O »O

Oi »O

I — I

H

to

CCO

a l Hr; H S b o ' f l , CD

c-

eo

fl

3 «ft

t»

ts

Ol 00

» a

b c fi fl S

T-H T U rH Tt

i-H

CO

©

IO IM

X

Cl

»o CM

t > >o Ol t s

co

O

O l <*0 r H TM

a fi

T)* * J

r H

b-

O JO O l CM O l CM b - 00 O l <"o

io

CO

t-

TS

ad

B

orf

4)

IH

HH. g - f l

•a

•a e Tt l CM

C5

U O fi

a

s to m»

•ce

cd _fl

i-

-a es u •4 4)M a cS

**« u

co fM

iO X

CD

o

CO

X TM T « TM

CO TI

Oj SS

IO

co

co

r H C©

L-

rH ©

»Ö lO

T)I

© »O

co

CT*

iN r.

T* CO

i-H

TM

©

TM

-rt CO m TM

Ol Ol

ft be o

01 O

iO

iO

cd

5%av värdet av annan fastighet o

_

*se — c «

S

© å

o i so r> TU

*1H

•a ** *" -§ o

4) U to

m TM

Ös t s Tt co

T—l

cd rf ^ H Q

CO

Ö

CD

"rf

•rH cd > ocj t i *c.»

ti

CM 00

© o. - t oo

J* i

00 l-

T-H

OS *-H

cd

C

o

fe a K o

H

O Ol

© CD eo so

'--, ^

•-i

OO ©i

ÖS TM i O co

CM ts

Ol Tt

t ~ Os

X

©

t~ b-

"Q

X CD O! So X CD

I S

CJS r - i

b- Co

© CM

l O 1») Ol

T t CO Ol

lO fS OS I S i o CM X r-|

m Oi

i-H

© 00 irs f s eo

1—i

©

SO

© »o i o *o i n CD © »o

eo

tCN

CO IO

Ti Cl

IH O

r*

CO os

IO CO

Oo co

O l T-H

I S I S

X

t-

>S

OS

CO

CO CN

OJ Ti

iH •*

CO co

CN l-

CO 00

iH

CO

X iO CO I O

© CD Ol co

os so o i co

©

eo i s b- > i

Tt

«Q

m io b - So

X

SO

CO TM O l 1-H © 1-H

CD

m

oi

l-H SO T t ICJ CO TM - H l O

© Oo

Tt Oi

i n co eo i o © >o © TM t - CM ©CM

O l »o

Tt

i-H

O l 1-H

© ©

© CD © TM

©I-* o i co

b-

©

Oi

©

TT

CO

i-H

CD X SO OS 0 0

Ol lO t ^ 00 © 00 T t TH Ol © is O l TU

eo co © SO

T—i co

co so

»O

m "s eo CM © 1~

CD IS OS

m

© Co CO O i

x *o SO

X

TM

o CM ©

l-H

i n oo >n r-| eo os O l «o i-H CM Tt

© CM m CD m »o eo os X oo T t TM

O l 00 i o CD © Oi os

eo

CO TM

©

ts

l-H

O i

b- I S oi is

© *S © CO x ts os c o m

© CO

eo »o O

IS

co eo i b CM CO I Q

1^

SO

l-H

1-H

X Oi m Oi eo O i os »Q

r-|

Ol IS eo

© 00 © co o i co m CM

© CD OI CM CIS t s in oi l O TU

Ol

Ol

b - CS CO TM

©

TS

! > Co

in

b© >o ©

©

ts

in ts © oo ©

IS

xb» CM -s O c o r-HSO © CM m os eo

cd

PH

X

.».

t»

*

HC«1

"£

«* J J fl rfl V O CD fe bfl 0 \ r f l - = " -

a a

u " p co CO :cd J - cd > .2,-TH

SO

lO so eo TM © Oi

e

U M

©

*H

eo TU T t eo

00 IO

©

i-H

Tt O i IO i s

fc o so

CM

© TJI os

i—i

T t CM Ol "X

r H

x CM L^ 1^

IS CJ

oi ts O TM b- t s i-H

x co 00 S3 CM Co Tt 00 TJ* C D

lO IS

Ol

Tji i-H

I O SO Tt

© 00 Ol

i-H

i-H

©00 X CD o CM © O i © CD © C D m oo Tt O i i n o s X »o os co eo co T-H 0 0 O l l-H IHO i i-H CM OS JO eo CM T t c o r H 0 0 §CM< x t s © s o © CM © c o T t * H m TU OS T S

© »o © so

m so

o ""_•• o oo Tt*

IS

T-H

Tt Tf O l eo

x <o

OS C£i © CD

© So

1^

CM O i © OO © TU t ^ so O l TM m ts CO

l-H i-H

eo

4J •M

es

—i OS

X

ID

a a a s a a

is

a

©

TS

.-cd

i O TU X

3S

fen

d.

ra

X l-H

t. = 1924 års utj mnini kommuner)

Q

""I V

b. = samtliga lan skom ner utom köpi gar

*-<u

B

L ä n

1 rn

*g w » O fl 3

V A

Oi

r-|

X

"X

-J ° ^ S

Tt so X

l-H

CM I S

© eo

os CM eo CM

i-H

-O S?

i n Oi

i-H C D

SS

co so Tt

1-H

l-H

3S -r f lJ S? 0

iO

IQ

eo Ol

© TU

x co

SS

rO

•—,

'-~ '

—-•

2-

_

Cl ]

T C1 c 1

0 1

i

• -a o o X

ei

c

:

E1

7i CO

IH

O,

<u

O H

D

O X

Cl i

E

=1>

'c

c

tH

CO

o

--i Cl

c/ 1 'c C C

M

-

0i

-

e 1

JD

a

i

c.

fl

7 C

5 G O

O

""5

s*2

a fcs*! 73

CS

2 O

ii

O

s

I 1

Cl CO

*c tt

Cl

i•c

II

"C E

i

a

—!

75 X

a

101 CO

*-

o

cc

CO

i O TM

© co t s CM

t > TM

Tt co

i-H T S

X in

©

Tt

Tl

T t CO

©

TH CM

TS

»O

ttCN «0

CO >H

o

Cl rH

O

CO

co

Ti

© m

CM TM

T^ so i n co

© Tt

TS TU

eo Oi

© © ©

TS

ic c b - 1-H O l TM

CD

b- so X Tt ©

«Q tS

CD

"OS » Q

m so is

o

Tj* SO Tt CD © SO ©

TH

© ©

eo co Is ©

© in

00 CD

l O TM

iO

iQ

eo --i

O CO CO o

CO

O

co

co

© Oi T t CO

© Oi T j i TM

ös CM © CO T t TU -et T U

CO Ol CO 00 © 1-H © »Q

cc. C D X CD

—i C D b - TU

5:3! © oo

• O Cl

b- co

O ©

Tt OS O X

Oi so "Q 00

iO Oi l-H SO © TS

© ©

IQ

CD

IS

Ol co

t - ts X

m CM eo i s eo oo t - O i x oo T t CM o co eoCM os CM T t

© "»IH i-H

Ol TI

tH C\(

CC TM

^ 22 Ti* SO

© 00 T t SO © "Q X TM

m CM

©

o

Ol

CD

©

fo

r H TM © SO

TS

<N

oo

T H TM l© T*

Ol

TcH

0 0 ^ CC TU OO I s

©

8?

Ol

t-

co

is

i n TJI © 1Q

X ©

Oi IQ

CN

Ol

CM

»O

.-H

IS

T1

t-

H*

b-

Tl

SO

m TM

Cl

Co

m TM m -*

iH

CO t> CN tn

rH CO rH »O

CN CO

© TS L - »Q

r H CO © IQ

© ©

Tji C o © IQ

O

CO *> CO

L-

O

1*- so

T t CO

© TU l-H

X

CD

o

O

o i co

Tji c o O l CO

X CD CO « Q

©

so

r H CD

OS 1-H

© CM

lO

IH

O

o

TS

O*

co

CO Ol

T t TS CO »Q

© 00 Tt

OS Co © t s Ol Co CO oo © i s

O l SO

"3! r< co i s

i - so

Is Tt ts

tS

GM

CD

©

CD

bX

00 TM

CO s o i-H C M O l CO

X 00 OS CO © IS

x so

Is ©

m ©

Tt

SO Oi

X CD l-H 0 0

© so

© CM eo

X CM eo

© © Tjl

i n so © so © ts

in

IO

T t CD © CD T t CM

b- CM eo i s X CM

©

©

Co

Ol Oi T t CM

Tti T S

CD

Ol CD

X ©

b-

© TU

©

O CM

© SO i n so

eo CD IS

©

CN

TM Oi

b- so oi ts

in

•** cb

co

CO

tX

b-

con

Ctt O

Ci

Ol so in

CD

i-H

i-H 0 0 Ol i s

T j i CO

in

rH

T-H

i n i-H O l TM

© oo

Tt

co co

I-H CM r H TS

•*

' co O l - CO

so

Ol

Ol Ol

Cl CO

ÖS t s

TH

l-

co co

Ol b-

xX so Oi

Oi >H

CN TI Cl TH

00 i-H T S

rH

i-H I Q rH

X CM Ol CM

CO > S

t- CM

i C SO t s SO

' co t-

tS TS

O l SO

•<* 22 m co

00 »Q

Oi

CO Oi O C-

ts

© JO

o CO

is iO

CD

t - CD Ol Ml

Tt Tt

T t TM X l-H

lt-

rH

CO co

Oi so

CN Oi Cl T i

>Q

Ol so X

Ol

CD

X CM

I s SO

CD l-H CD

x ts

os CM © oo eo 00 CM Ts

r H CD © TM

eo so © oo

O] I Q is CD © »Q

x so eo

© X

ts ©

»Q

© CD © Sp © CM © ts © CM T t co

iO CD t~- TM O l »Q

TJI

CD

eo co

x CM co CM

Ol

O l SO

TM

Ol oo t©

Oi 00

Tt

X

b" JO i s CO T t CO

© Ol CO lO © ©

in

Tt

os

CD

co Oi eo

»Q

X © Tt

CD CD

Oi

O TM l-H i-H 00 00

© TU O l TU ©

«3

© C> X TS l-H O i

X CM © CM

1 LO

Oi

lO 00

co Oi

c» so Tl H*-

r-i

IT

Ti

Tt T-i

rH

>H

i(S >0

o

©

ts

r- Oo

© O I O i-H T t SO

© Oi OS TM

Tt

TS

83 eo

©

i-H C D

CB

IS IS

© Q ©

TM

»Q

-t" l.O c/j

TH

IQ

© CM eo

<N 00

b- JQ rH CM

00 Tt Oi eo O i t s TM

OlC?

© b-

Oi

CM CO eo i s eo t s © so i-H

X

SO

SO

co oo bb -- SO TS l-H c o r H JQ

O l CM © >Q t - CD

CM SO

O CM © co © is eo so

Tt

y—l

i-H

b - CO

©

co

i-H

i-H

eo co Tr Hj i

X CM

OS i Q

b-

- , cp

Tt

ts

r H SO

os CM

© O o s JO l-H CM

Ol

X

m TU x i s m

TS is TS

© TM T t CM

eo »o © CM i-H

Ol

«Q

© © X

TS

l O TM © TS

o i «p OlCM © is lO so i n oo Ol CD

tS

Tt

38 Ol

i O OS

© CM © ©

©

x oo Tt Oi Tji C D t s TU

X IQ - t TM O l SO

io ts

©

©

i-H

00 *»-<

m CM i^ CD m CM

Oi 00

co

IS Oi

o

T t TM © CD

m sp ©

O TU © © © rH X

Oi TS »O SO TU

in rH

TS

©

Oi

b - CM rH

t s »Q

b- co

rTt

eo CD © CO

Tt

Cr

©

CS Co "Tö" T U ©

T0 l © OS

©

•* i©

» N ©Co

8oi

© CD © TM CO C D

oca

O l CM b - Co

eo J s

TS

© CO o i so 1- o O l TS

O l SO © co © Oi X CD © 00 © TM

CO T S Ol

TS TS

01 O

X IS © SO 01 01 © Ol

© c> •1° O S 'OSi © eo co X CM r?22 © -H Tji

X ©

• *

i-H C M rH t S

© CM © CO © TS CO l-H

m fö m co

T-I!5

eo»o

©

QC o5 GO'S

ecj Ol © Cl

lO

o 2? eo**H

m

© ©

Oi SO

eo t s b-

>Q

•- 1 "Q © co © so rH

i-

CM O l TS

O l SO

o so

©00

H CM i n CD © »Q

1H*S

O l CM i-H l-H

eo TM IsfO is is

Ol Cc5

eo

ec5 © ec? rH Tt Ol Ol TM

eo lC f p Ol CM

c© rtJJ c - CO eo TU r H ©1

SS s s 3S 35 s s 3S s s -gs s s s s SS SS

i© IS

eo © ©

eo eo

1 co S3 •SP © e*D?s T t T—i 2 2 eo co rH b- CD ©58 © O l »Q l O TU

?"l* O

O

1-H

x ts

TU TM

CO

SJ © co l O 1-H © oo l O » Q I s I Q 3*-) m co eo os co © oo X TS 00

S8

Ol

©

l O TM CO CO

eo so Ol oo co t s

oi S t - 00

© so

22 © eo

l s

© ©

tH

CO

©

Ts l-H

CO TH

CO Ol

r-l 0 0 O l TM

rH CO

t»

Oi IQ

is

O Os

rH

cc

•^

©

-i

T*l © OS OJ T*

©

l© l© Ol l©

•a

1 fl "co

eo

3 Ol »© ©

-T"

eo

CO

CO

OXI

CO

CJ rfl

H

cS O.

a

O

ca CO

© rH l© ©1

"fe

fl «

fl a fl 3 a

CO

l>-

*Q, % ••?. K T)

r~

> fl

A

CD

1ÖÉ ft oas-ft ft

3 fi

I

•

_ t,

Is

t H TH ' - iTl

CO '

OCL

dtl ". CM.-CH . * '

i C ^ . t - i H

51 H

I Q CS(

CO'iH

O CM <Q

'CM' O ' . r H O» CM -H - H O

' <2>

O

C>

6 CD

©CD

©

O CD

O

Oi

: i-H

CD

•<m

CM

Ol »o cc to en CM

*** i 5

mcM

ts Ol Oi

CD »C Oj

b- I S t S l-H Oico

O S

H H

©

M<

m

CD

CD

Ö O

o

.co.* o io

.O"'IH

•* O

O

i-H Ö

©

CD

•sa" '•* e . s +ä i rf i .0 - >-" rffc-,—. CC i—l M tH rf rf . £ g CD •?< 01 fi to r * TS

•s g* 2 £ * § 3! r°ftB Sfi2 5?1

Ol

CD co . eo to o * * i s oo co •<* t s CO in i s en

CD to T f C© H*

T-H

co

Ht

eo to I S I Q OiCM ts •« m to Ol >o m co I ^ C M CT5 CM

.T-H A l • * *-H ©*-* •HH 0 | CO

CD I S l-H \ f i

Ol I S

o

2 « 5 ^i ° atU 2 "-

iZ J l ° £>-° M

C5 CJ

"rf

ftj"*

b

*fi

D r f

E -t •o oi O M Ol CO ft

M

P ,o O c '",

orf

C^Ol H ^ J) • Ico ö >H

00 8<

t O Ol »O 10 ; Ä 0i ( » **i —** Co . t - . 0 0

.'o H : i Ä •'"-t

*•*•*

c b o c b ö ä +*i

O O

s3 O

i ^ ^ >H

, H •••* M cö

O - *0 . io o

CO"** . os-. <o

-<-H00 --*#T .*i

CO >»< -CO OC . c?., i o -*: O

ÄJ>H

OC C^

i

cb >H

i b éb

*»•<

T*H

i >s

t

^

-

fc**H >

^

^

© C D

© C D

CD I S 0 0 to I s to

eo op

00 t s

.00 to Ol

O

01 CO

CO

CM. IC5

.01

so

_ . o ..Co

CO" O

'CO

CO

"CO'.TH

©.CD

©

CM i> eo CD CO

Ol

m 05 CD * S CO C>

l-H * H b-

H ot

© C D

©

.OS I S CO r H Oo ' CD C l

H*

©

01.

CD , ©

Co

co

O . «3

lO

©:.©

ö

c>

©:-©•

©

t-fets CM CM to

in,90 I-H:CO m to

O i >H CM > H - * 00

1 - CM co t s O OS

>o

"01 S H : 00 to, .OO.-rn

© 00 co os ©

- * b-

>

UTS

CD

<©CD

©

C D .. ©

©

00 co 0 1 r-i 1-H ©

b-

CM

CD . © . ©

CO *

TH:--

-HI TH

O "

IH

a»

Tjk

iH,

CD

bo

co

m

© CM CO

OJ

. »o CO

5h as t S rH

CO.

O l to - *

©

©

Oi co

,00 to

CD TM ' S * r-, m

» H • ,00 i s

CO 0 0

00 0 0

CO'TH

l-H

I s CD ©

tS

Ol

OlCM

O

Ol

O l CM

T-H

1-H

C3

•*(TS3

co

30 Hi

Ol

en O i CO H i

CO O l O l TH

-H OO

'CD 50 -H Oi

O O CM l -

' Ol 0<l lO Hi

O Co CM o <

-H

' * •

3 1 CO

CO

eo

to

cb 0 0

b- rH

L-- *H

00 OS

00 OJ

L-. ÖS

©

I-H

1-

©

CO

©

L-

©

co

an

H<

<*>•

l.O

r .

O

0> »0 en CH

eo Hi

Hl.

- X CO i-H i n

ai

Co

Hl HI

HI

Ol

• * «rj rH » 0

co' act

CO

CO JO O l CM

co to 0 1 CM

Hi

i-H C M

M

O l CM

CC OS O l CM

CO O l O 01

cb CM oi "•*

K 05

m to 01 CM

00 r H 0 1 to

Ol

Oi

CD to Ol Oi

'©

OS

i-H

r H

"5

01 Is

go >H cc to

' C O CH

co to

© OS

co©

Hi O l t-" O

Ol ©

to

Tf» e o

co.to o i CM

co 10 7*. TH o i to 01 CM

'. <u

in

! C3

c

.-. O H ©

CD to

CD I S

0 0 "**

00 JM

co to 00 CM

CD 1-H

CO T S

OS * * 00 0 0 T-H M l to m to - ©

CO T-H CM eo i s O; r H 00 rH Ol

CO CM

H *

co

Tfi

r H

CO »O i n to

in

H*

to OS

i-H

b-00 - * 00 © to

1-H

CO

m os 0 0 to •co to

O l OS o i to 1-1' CO

i-H I Q

£8

CO to © SH co eo

m

in

m oi

to to

co CD 00 OS co CM

m •<* 00 t s OS » S

0 0 to CO r H 0 to

•>!«©

©

co to OS 0 0

b- I S CO to

CO O l

00 bin

b-2P

i s CM

m ts

CM to

m OS 0to 0

co »o

b - t o os CM

o i to eo

CO co

c - a»

O

t-

10 CO CH

I O

»0

m

to

TH- CM

co CM

TT* s co to

0100 O l OS CO "-H

CO O s CO CD 0 1 CM

rHOO OS l-H

T+ t S 00 r H

O . Co

00 H i

f.l

10 c o 0 1 to co CM

CO 0 0 CO SH c o CM

©

to

rC" OJ CO r j

C*^ S i

TTji I Q O l OS i-H X

OlCM CO 0 0

** £Ol I S

os CM

*-* 2?

£3

T f i to

CO CM

o j o © to © to

© O ©

i s to 00 r n i-H l O

r H OS CD I S r H ©

T-H > H

00 0 0 T t i OS

i-tcvi © CM

05 co t s "**S$ 0 0 fc— M< os CM ?3 b - *«CH T-H T f i

os CM CO

b- 00

CO OS t s TM

©

© * < *

00 O S © 00 © " *

CM - s

00 co OS CM r H CO

b- 0 0 OS to © rH

to

CO 0 0 O l C*3

T-H

l-H

so to O l to

1 - to Ol rH T-H OS

O l »H b- - X

01 10

0 0 to co

IS CO

to

co

© MH 00

I s to CD

0 0 CM

CO 0 1 .

S . -

U 4) w

'-

CU

l-H * H

m

CO C s © © THH » o

co to

©CM

00 t s

oc to co to © * * fr. SO OS CO 00 0 0

T-H I S

— <o

ot-to o> t s

«i

CO r H •rji I S . os CM

© "<* i-H CM

i s to ©cp cocvi

as

© 0 0 © OS 00 os

m

eo to

©CM © • - 1

O l CM CD to O l CM

CO

CO M i co. 0 0 t > to

ts co a<

o i CM CO 0 0 00 r n

§-§

CO

Ol I S lO rH CM t S O l OS T * CO

CD t S 0 0 to

S 00

00 0 0 CD to

10 <o

-H*

O rH

b - to o i to co CM

cb t s CD I S O l 1-H

10 CO

co - x

rH

Ol I S 0 0 "31 CO CM

CO

to to t s

i H CO CO CH

C-

Ol

Ol

© IS 0 0 OS

- * Crj CO 1 0

lO • < * CO

• 0 a»

co CM

2-S

CU • 2 -H ; C to eu X fl .55 3

OS 0 0 © ts Tf! I S T f T-H

i s CM oc to

00 CM r H CO Ol

©

to

OS ' O m M< CM

t s to 00 s

TH

CM

CO to

00 r n 1 0

T-H 0 0

os 0 0

m * * CD r H

bH*

to

l-H

is -f

l-H s

go?

CO to

OS OS

cc to

m

H *

T-H

t s CM O l *-H

00 >H to

•in to o i CM

to

^ & r H to ©

OS-

. T-H. I S

to

O l CM

i n CM m o

00 CM

0 1 CM

co - s

i-H > H

c o CM l-H

T-H

rH

"^

co to

CO 0 0 T J I to CO MH

rH rH b - OS CO Mr. Ol

co t s Ol Ml Ol

Ol

0 0 CM

to

co to Ol M l Ol

-^

e.Bp O

V

<*

c

• & 2

• - * rt

X to

rg

Jj

<!>

ci JS

a

•00 Ö fl CO

•c a ^

-3*3

rH

c

•nj fl

104 Tab . 11. L a n d s k o m m u n e r n a i riket

Antal landskommuner med repartitionskronor pr

Utdebitering på 100 kr. inkomst, kr.

fördelade i grupper efter skattekraft och

0 — 99 kr. Lb.

Ut.

100—149 kr.

150—199 kr.

200—249 kr.

250—299 kr.

300—349 kr.

Lb.

Lb.

Lb.

Lb.

Lb.

Ut.

Ut.

Ut,

Ut.

O-oo— 2*oo 2*oi— 3-oo

6*oi— 7-00

— — — — —

7-01— 8*oo

8-01— 9'00

12-01—13*00

— — — — —

— — — — — — — — — — —

13-01—14-00

14-oi—15*oo

15-01—16-00 16-01—18-00

3 - oi — 4-oo 4 - oi— 5'00 5-01— 6-oo

9-01—10-00 lO-oi—ll-oo 11-01—12-00

—

— —

— —

— !

—

— —

— — — —

_ — — —

— — — —

6 5

1 9 22 57

10 27

2 9 30 64

. — — —

5 2

—

—

—

—

18-01—20-00

20*oi—22*oo

över 22-oo

2 Summa

130 Utjämningskommuner i % i varje grupp

; Ut.

— 9286

— 73 S3

— 3868

— 2863

— 1288

— 10-oo

Lb. = samtliga landskommuner utom köpingar. Ut. = 1924 års utjämningskommuner. Hela antalet k o m m u n e r i varje skattegrupp i procent av samtliga landskommuner i riket Antalet utjämningskommuner i varje skattegrupp i procent av hela antalet utjämningskom8 Antalet utjämningskommuner i varje skattegrupp i procent av hela antalet kommuner i samma

105 s k a t t e t r y c k å r 1924 m e d a n g i v a n d e av a n t a l e t u t j ä m n i n g s k o m m u n e r i v a r j e g r u p p . invånare 1924 inom ne lan angivna gränsbelopp 350—399 kr.

400—449 kr.

Lb.

Ut.

Lb.

— — — — — —

450—499 kr.

500—549 kr.

550—599 kr.

600 kr. o. över

Samtliga inkomstgrupper Procentuell fördelning

— 8 25 58 57

Ut.

13 2

18-94]

0-61

0-67

15-G1

11*78

23'02

7*17

13-44

5*15

75-41

3-S4

14-26

76-92

2*68

11-20

91-67

1-66

7'13

94-69

1-43

6-52

92i2

0-76

367 lOO-oo

0-84!

4-07 100-oo

0-4 21

204 lOO-oo

0*31

t02 lOO-oo

0-17!

O-si lOO-oo

Lb.

— — — — — — —

— — — — — — —

6 2

—

—

— — — —

Ut.

— 1-18 — 4-26 — 8-80 — 15-is]

Lb.

0*13

28 Ut.

— — — —

— — — — — —

Lb.

— — — — —

11 Lb.

Ut.

1 7 25 33

8 18 20 13

9 10 9 3 2 1

29 29 18

utom köpingar, muner i riket, skattegrupp.

4'27

101 211 360

122 91

1 1

1 Ut.

Ut.

Lb.

1-85

—

— 116

_

3 2 371

i

,

]

— — —

491 100 oo lOOoo

106 T ill». 12. Landskommun ei-n a fördelade - länsvis i. grupper - ef ter skattekraft, .och Län Utdebitering (Lb.= samtliga lands å 100 kr, kommuner utom köinkomst pingar. W.—1924 ars Kr. utjämningskommuner

Lb.

Ut.

Lb.

0- 5 5-01—10 över 10

— —

— — — —

Antal landskommuner med repar0—99 kr.

150—199 kr.

. 200—249 kr.

250—299 J kr.

ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

—

—

—

2 2

—

9 1

13 3

— 2

—

—

—

—.

— 50oo

—

—'

—

10 2

1 2

1 24 3

—

—

—

—

—

1 26 4

2 3

46-15

—

16-131

100—149 kr.

•

Stockholms län ...<

Summa % utjämningskommuner 0- 5 501—10 över 10

— —

•

—

— 53-33

Summa % utjämningskommuner

—

5-01—10 över 10

—

—

—

—

—

8 5

2 4

Summa % utjämningsl kommuner

—

—

—

—

—

o

.

Södermani. län •••<

, Östergötlands län <

, Jönköpings län-..<

0— 5 5-01—10 över 10 Summa % utjämningskommuner 0— 5 5-01—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

, Kronobergs ]än-..<

0— 5 5*01—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

—

•

—

25-oo

—

—

—

—

2 2

I

i 1 . 1i

—

9 2

— 1

1 31 2

— —

— 9-09

—

»Sä

— —

— —

— —

— —;

—

— — —

— — —

10 3

2 2

3 26 2

4 27 1

7 18

—

—

—

—

— 3-24

— 6-2 5

—

—

—

—

1 2

2 20 5

2 5

1 11 1

3 2

2 17 1

•

—

30-77

_ 2 1 3

— 100

— 60oo

— 25'9 3

— 15-38

— l5oo

1 1

15 8

2 5

20 6

5 6

17 2

_ 140 74

—

(

Kalmar län

1 Munsö.

<

5-01—10 över 10 Summa % utjämnings-I kommuner j

1 1

— 100

— 100

— 30-43

\

—

—

107 skattetryck år 1924 med angivande av antalet utjämhirigskommuhér f varje grupp. titionskronor pr invånare 1924 inom nedan angivna gränsbelopp 300—349 kr.

350—399 kr.

400—449 kr.

450—499 kr.

500—549 kr.

550—599 kr.

600 ; kr. o.. över :

Lb. | Ut.

Lb. | Ut.

Lb.

Lb.

Lb. j Ut.

Lb. 1 Ut.

Lb

12 5 17

1 3 4

10 10

1 8

2 5

Ut.

l

l 1

Ut.

12 13

1 2

16 77 15

7 11

1 1

11 67 7

16'67 4 1

1 1

1 1

' L b . j ; Ut.

10-oo

10oo

23-53

1 19 2

1 Ut.

Summa-'

4'71

4 12

2 10

2 2

1 3

1 2

12 67 10 89

4 7 11 1236

5 44 1

1 1

6 16

3 7

5 4

4 1

—

—

26 114 5

2 4

6 4'14

4'oo 2 8 10

5 1

2 1

1 2

—

20 99 7

5 3

8 6-35

16-67 2 8

1 2

1 1

12 62 10

7 9

16 19 os

1 13

7-14

.

3 71 27

8 22

30 29-70

108 Tab. 12 (forts.). Landskommunerna fördelade länsvis i grupper efter skattekraft och Län Utdebitering ( L b . = samtliga lands • å 100 kr. kommuner utom kö 'i inkomst pingar. t/F.= 1924 ars utjämningskommuner)! Kr. 0— 5 5-01 — 10 över 10 Gotlands län

'

Summa % utjämningskommuner 0— 5 5-01—10 över 10

Blekinge län

Summa /^utjämningskommuner 0— 5 5-01—10 över 10

Kristianstads län

Summa % utjämningskommuner

, Malmöhus län

...

Summa % utjämnings• kommuner

, Hallands län *•

, Göteb. o- Bohus län *•

• Älvsborgs län

\ *•

0- 5 5-01—10 över 10

0- 5 501—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

Antal landskommuner mec repar0 — 99 kr.

100—149 kr.

150—199 kr.

200—249 kr.

250—299

Lb. | Ut.

Lb.

kl-

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

—

— 1

1 6 12

1 10

1 22 11

2 9

3 14 7

1 3

—

— 100

Ut.

1 7

— 57-89

— 3236

— 16-67

—

—

—

—

— 2

—

4 5

4 5

3 2

3 2

4 1

2 1

— 100

— 100

_. — — —

5 5

1 5

1 9 4

_

— — —

—

—

— 60-oo

— 28'57

— 26-0 7

— 2 63

—

—

—

—

4 1

—

16 1

—

—

—

—

—

—

—

—

— 20'oo

— 2222

— 5'88

—

— 1

1 7

1 7

8 7

3 7

18 6

4 6

15 2

1 2

_

— 100

— 100

— 60oo

1 3

1 18 4

1 4

9 28 1

—

o

— 100

— 100

— 66'66

—

—

1 23

1 23

9 14

6 13

9 6

5 6

4 1

3 1

Summa % utjämningskommuner

—

—

—

—

— 100

— 82ei

— 7333

— 80oo

0— 5 5-01—10 över 10

_ —

_ —

_

_

10 14

4 13

1 37 16

3 12

5 43 8

7 7

4 22 3

Summa % utjämningskommuner

0— 5 5-01—10 över 10

Tu ve. — * Fuxerna.

41-6 7

— 17-66 [

— 100

— 7083

— 27'78

— 25-oo

_ 3 3 6

— 2069

109 skattetryck i å r 1924 m e d a n g i v a n d e av a n t a l e t u t j ä m n i n g s k o m m u n e r i v a r j e g r u p p . titionskronor pr invånare 1924 inom nedan angivna gränsbelopp 300—349 kr.

350—399 kr.

400—449 kr.

450—500 kr.

500—549 kr.

550—599 kr.

Lb. | Ut.

Lb.

Lb.

Lb. ! Ut.

Lb. ! Ut.

Lb.

Ut.

Ut.

Ut.

600 kr. o. över

Summa

Lb.

Lb.

Ut.

Ut.

1 1

7 54 31

4 23

27 2936

15 20

9 20

29 8286

2 15

4 13

_

3 6

2 5

1 2

28 101 14

3 13

16 11-19'

2 10 12

__

6 2

7 23

5 22

10 25

13 18

10 9

37 12

84 148 3

2 2

1 1

6 55 25

9 25

— 3

2 5 2l3

39-63

25-oo 1 7

1 1

25-oo

25'oo

l

l

—

3 3

5 38 44

19 43

62 71-26

50-oo 1

2 13

5 6

1 3

20-oo

i

5 1 1 7

i 1439

24 146 48

20 42

62 2844

110 T a b . 12, (forts).

L a n d s k o m m u n e r n a f ö r d e l a d e l ä n s v i s i g r u p p e r efter s k a t t e k r a f t o c h

Län Utdebitering (Lb.-= samtliga lands " å 100 kr. kommuner utom kö inkomst pingar. Ut.—-1924år 3 utjämningskommuner ) Kr. r Skaraborgs län ...

Antal landskommuner med repar0—99 kr. Lb.

Ut.

0— 5 501—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

100—149 kr.

150—199 kr.

200—249 kr.

250—299 kr.

Lb. | Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

8 5

3 4

1 32 13

5 10

13 74 14

7 11

8 39 3

1 3

17-82

8'oo

326 Värmlands län •••

Örebro l ä n . .

Västmanlands län

Kopparbergs län • •

Gävleborgs län •••'•

Vastei'norrl. fän-."

0— 5 5-01—10 över 10

2 2 4

Summa % utjämningskommuner

8 3

1 17 3

4 3636

50-oo

9-52

0— 5 501—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

.

1 3 4

1 5-56

0- 5 5-01—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

1 1

6 3

18 5

4 4

—

50-00

0— 5 5*01—10 över 10 Summa /^utjämningskommuner

2 17 4 23

—

0— 5 5-01—10 över 10 Summa % utjämningskommuner 0— 5 501—10 över 10 Summa % utjämningskommuner

Bogen. — 2 Ludvika l a n d s k o m m u n .

34'78

1 3

10 1

1 9'09

1 5

7 3

1 3

2 2

40-oo

66 67

1 3

1 2

9 6

4 6

12 4

3 3

75-oo

Timrå. — * Gudmundrå.

666 7 8

37-5o\

Ytterlännäs.

Ill s k a t t e t r y c k å r 1924 med a n g i v a n d e a v a n t a l e t u t j ä m n i n g s k o m m u n e r i v a r j e g r u p p . titionskronor pr invånare 1924 inom nedan angivna gränsbelopp 300—349 kr.

350—399 kr.

400—449 kr.

450—499 kr.

Lb. '• Ut.

Lb. i Ut.

Lb. | Ut.

Lb.

m. Lb. 2

11 13 1

3 5

2 1

500—549 kr. Ut.

550—599 kr.

600 kr. o. över

Lb.

Lb.

Ut.

4 Summa

Ut. ; Lb. | 48 175 36 259

4-oo

Ut.

16 29 45 17-37

•

1 8 2

1 6

4 1

l

1 1

2 2

l 1

18-2 7

7 65 15

2 13

—

17-24

2 11

2 10

2 2

3 1

1 2

11 47

1 1-72

2 13 2

—

2 52 11

4 10

20-oo

11-76

21-64 3 9 12

t

o 6

1 1 1

1 2

1 1

10 35 2 47

2 3 638

8-33 1 7

3 34 10

2 9

14-21

23-40

6 3

2 3

1 5 1

2 1

55'5 6

11-29

I

1 4

*i

i

20-00 3333 3 1 6 i 2 66-67

3 40 20

13 17

30 47-62

112 T a b . 12 (forts.).

L a n d s k o m m u n e r n a f ö r d e l a d e l ä n s v i s i g r u p p e r efter s k a t t e k r a f t o c h

L ä n Utdebitering ( L b . = samtliga lands å 100 kr. kommuner utom kö inkomst pingar. (7!-.=:1924års Kr. utjämningskommuner 0— 5 5-01—10 ö v e r 10 Jämtlands län

• •••

Summa % utjämningskommuner 0 5 5*01—10 ö v e r 10

Västerbottens län

Summa % utjämningskommuner 0 5 5-01—10 ö v e r 10

Norrbottens län-.-

Summa % utjämnings*• kommuner

, Hela riket ( A b s o l u t a tal)

\

Summa % utjämnings•» kommuner

f Hela r i k e t ( R e l a t i v a tal.) 1

0— 5 5*01—10 ö v e r 10

0— 5 5-01—10 ö v e r 10 Summa

Gällivara. — 2 Jockmock.

Antal 0 - -99 \ r.

andskommuner med repar-

100—149 kr.

150—199 kr.

200—249 kr.

250—299 kr.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

Ut.

Lb. |

— — —

— — —

—

—

—

— 3

1 1 — 12 — 5 2

3 5

3 5

—

—

37-50

— —

4 3 7

Ut.

— 37-so

— U n

3 3

4 ! 3

1 3

—

— —

—

—

— 85-71

— 57-14

—

1 7

1 7

3 1

3 1

— —

—

—

—

—

—

—

14 96

9 213 115

35 95

32 337 92

55 77

37 380 49

24 36

—

1 13

—

1 46 102

— 9286

—

— 38-58 2-62 13-09 2333 28-0 8 27-86

_ —

0-oc 3*24

3'81

0-29 2-83 934 25*4 4 28i6\

0-50

2-65\

6-28 22-40\ 1 4 2 1 2648

— 2863

— —

_

— 1288

9T,2 10-7 9 20-71 36-oo 23-30 16-oo 22-94 2287 12-22 10-66 1 9 4 4 2688

1 9 6 5 1222

113 skattetryck år 1924 med angivande av antalet utiämningskommuner i varje grupp. titionskronor pr invånare 1924 inom nedan angivna gränsbelopp 300—349 kr.

350-399 kr.

Lb.

Lb.

Ut.

Ut.

400—449 kr.

450—499 kr.

500—549 kr.

550—599 kr.

600 kr. o. över

Summa

Lb.

Lb.

L b . i Ut.

Lb. | Ut.

Lb.

Lb. |

Ut

1i

1 1

»

1 1

i

i

1 1

-

50 oo

i

' _ !

3 16 8 27

—

1 2

__

14 17 31

59 _ 15-25

—

Ut.

4 8

m\ I 44'44

1 1 1 3

-

i 25

34 157 2 193

_ 4 1 5

29 84 4 117

11*95 15-24 933 5-24 4-99

9-91 9-65 0-50

267 0-29

8-t4

l02

2 3 5

33 74 1 108

27 38 2

_

20 15 35

343 1 1627 151 2 401 340 3 2 371 491 269

1-85

4 27

80 34 2 116

9-62 4-55 0-25

1-33

7-8 7 2-34

5-84 0*92

0-99

1 33 0-88

23-3 8 2-09 0-67 0-50 0-59

4-04

4*56

2 74

4 8 0 0-61

8-46 5-ic

8 — Kommunal skatteutjämning.

7 16 23 92oo

66 67

lOo.o

1; 41 17:

—i

100 i 41 i 248 21 | 310

Ut.

|

Ut.

|

20-71

100 100 100 100

100 100 100

114 Tab. 13. Landskommunerna (utom köpingarna) fördelade i grupper A n 1 a 1 1 i n d s0 0 0 — 4 - 9 9 invånan pr kv.- cm. Repartitionskronor pr invånare 1924 i allt

5-00—9*99 invånare pr k\\- km.

med minst 10 o/o utdebitering till borgerlig och kyrklig kommun

utjämnings, kommuner

°/o med minst 10 % utdebitering till borgerlig och kyrklig kommun

80-o

80o

71-4

7 3 3

utjämningskommuner

°/o med minst 10 o/o utdebitering till borgerlig och kyrklig kommun

io

53-3

66-7 \

64-3

36-1

424\

46-2

53s

17'5

25o !

28-c

14-3

13'9

16-7 \

18-s

18-s

22s \

—\ — —

0—149-9 9 ...

150-00—199-99 ...

200-00—249*9 9 ...

250-00—299-99 ...

(i

300-00—349-9 9 ...

350-00—399-99 ...

—I

400*00—449-99 ...

450-00—499-99 ...

—

— —

— .

500-00—549-99 ...

8-8

8-8

>

550-00—599-9 9 ...

—

—

—

—

600-00 o. ö v e r ...

1 Summa

~~ j 44

28'2

25-00—29-99 invånare pr kv .-km.

i allt

med minst 10 % utdebitering till borgerlig och kyrklig kommun

%ut-\ järnnings- ' kommu- i ner '•

1 9-1

—

"lo med m i n s t i % ut10 o/o jämutdebiningstering till komborgermulig ocli ner kyrklig kommun

utjämnings kommuner

22o

26 8 '

1 % n d s-

30-00—39-9! invånare pr kv -km. 1 med "lo med minst minst ut% ut- \ 10 o/o 10 °/o jämjämutdebiutdebiningstering ningstering i allt till till kom kom- ; borgerborgermum/Hr lig och lig och ner kyrklig ner kyrklig kommun

1 kommun

0—149-99 ...

60-0

80-o

92-3

150-00—199-99 ...

40-7

55o

34-6

63-s

200-00—249*99 ...

8-9

17-s

22-0

8i'7\

250-00—299-99 ...

4-3

10-6

14*ti

19ö

300-00—349-99 ...i

12-5

15-o

4-1

12-2

— —

— —

—

—

— —

—i

218;

350-00—399-99 ...

400-00—449-99 ...;

13 !

450-00—499-99 ...

500-00—549-99 ...

550*00—599-99 ... 600-00 o. ö v e r ...

!

Summa!

i

i

A n t a l

Repartitionskronor pr invånare 1924

med minst 10 % utdebitering till borgerlig och kyrklig kommun

% utjämningsi allt kommuner

f -

—

1 —i

42\

5! 19-3

-

19 i 12-8

_ j 0-9

.—, i

57]

92-s

1 3" 8 ,

14i

20-7 j

115 e f t e r f o l k m ä n g d s t ä t h e t , s k a t t e k r a f t o c h s k a t t e t r y c k å r 1924. k o m m u n e r 10-00 — 1 4 ' 9 9

m e d

invånare pr kv.-km

med minst ut10 °/o utdebi- jamtering ningsallt till komborger- mulig och kj-rklig ner kommun

kv.-km. 2 0 - 0 0 — 2 4 ' 9 9 invånare pr kv.-km,

1 5 ' 0 0 — 1 9 9 9 invånare pr

med °/o med minst minst % ut ut10 % 10 o/o utdebiutdebi- jämtering ii ings i a l l t t e r i n g ningstill till komkomoorgerborger- mum u lig och lig och ner kyrklig kyrklig ner kommun kommun!

med °/o med °/o med minst % utminst minst % utut10 % 10 o/o 10 °/o jämjämjämutdubiutdebiutdebinings tering \mngstering nmgs tering i allt till | komtill till I komkomborgerborgerborger- mulig och I m u lig och | m u lig och ner kyrklig I ner j kyrklig i ner kyrklig kommun I ikommuu kommun

j 22

73*8

80o

21 \

67-9

75-o

27'8

30 75

2 8 - o ! 30 7

29-6

35-2

19-4

24'5

23-1 i

33-9

18-3

28-2

15*8

15-3 102

10*8

9-6

9 2

4-9

4-9

—

—

2 3

— — —

7 2

— — — —

1*7 |

18 8 i 24-2 337

63*3

65'3

27-s

l

— —

8 2

—

—

13 2

2-0

4-o

—

k o m m u n e r

22o

13 6

811 107

5-0 ; 6*5

9-7

17 8 i 22o

ni e d

40*00 — 4 9 - 9 9 i n v å n a r e p r k v . - k m med minst ut. 10 o/0 utdebi- jämt e r i n g nings i allt till kom borgerlig och •muner kyrklig kommun

\

5 0 e l l e r fl. i n v å n a r e p r

S u m m a

kv.-km.

med °/o med minst minst % utut10 % 10 o/0 jämutdebiutdebi- jämtering ningst e r i n g ningsi allt till till komkom borger- muborgerlig och lig och muner tter kyrklig kyrklig kommun kommun

med % med minst minst % ut ut10 % 10 o/o utdebi- jämutdebi- jämt e r i n g ningstering nings i allt till till komkomborgerborger- mu771Ulig och lig och ner ner kyrklig kyrklig kommun kommun

"lo med I m i n s t / Q Ut- j 10 °/o I järn- i utdebi- j • I t e r i n g nmgs-\ till kom- | borger- mu- j lig och ner ! kyrklig kommun

l

7\ 100*0 lOOo 162 71-i 57-i 337 |

70-1

75-9

34-1

38-6

19*7

28-6

2|

10-5

12'9

6*8

lOo

l

1-6

16-9

20 7

7 O

9 26 15 36 29 35 22 15 60 268

25 19 13 16 12 17 5 18 157

8 L

114 123 116 130 22-2 44-4 461 | 91 132 60 7'7 11-6 466 1 49 31 13*8 133 310; 21 5 193 2 5 117 4 2 108 1 1-5 2o 65 35 117

1 26

104 2371

3 401

3 491

116 Tab. 14. Landskommunerna i riket fördelade i grupper efter skattekraft och Antal landskommuner med

(Lb. = samtliga landskom muner utom köpingar. Ut. = 1924 års utjämningskommuner.)

Folkmängd Vi 1924

0-99 kr.

100 — 149 150—199 2 0 0 - 2 4 9 2 5 0 — 2 9 9 kr. kr. kr. kr.

Lb. | Ut. r!

Lb.

Ut.

Lb. 1 Ut.

—

j

27!

301—

i

23 T

//

*

501—

*4

1 0 0 1 — 1 500

*

55 : 39 28 23

66 '• 24.

1 5 0 1 — 2 000

i

2 0 0 1 — 3 000

n

3 0 0 1 — 5 000

25 \

5 001—10 000

— — 1 — _ —

i

/

130 461

% utjämningskomm u n e r i varje g r u p p 0—

149 HO

73-83

92-ÖG

38-5 8

28.e;;

12-88

301—

501—

1001—

1 5 0 1 — 2 000

— — — 1 — 1 / 1

2 0 0 1 — 3 000

3 001— 5000

5 001—10 000 ö v e r 10 0 0 0 Summa \% u t j ä m n i n g s k o m | m u n e r i varje g r u p p

I

— — — — 1 5

— — — — 2 /

50-oo

I00-oo

— — 1 /

9 J

—

19 II

57-8 9

73-91

20-00

0—

301—

501—

1001—

ib

rj

s

1 5 0 1 — 2 000 Hela r i k e t u t o m J ä m t lands, Västerbottens och Norrbottens län

Lb. | Ut.

300 Summa

Jämtlands, Västerbottens o c h Norr-']

Ut.

0-

ö v e r 10 0 0 0

k

Lb.

2 0 0 1 — 3 000

3 0 0 1 — 5 000 5 001—10 000

— —

15 4

i

10 I

—

ö v e r 10 0 0 0 Summa % utjämningskomm u n e r i varje g r u p p

100 • o o

ioö

73 10

3 5 99

27- 38

12- 41

117 folkmängd l/» 1924 med angivande av antalet utjämningskommuner i varje grupp. repartitionskronor pr invånare år 1924 inom nedan angivna gränsbelopp. 300—349 kr.

350—399 kr.

Lb. 1 Ut. Lb. 13 27

•i

Ut.

400—449 kr.

450—499 kr.

500—549 kr.

550—599 kr.

600 kr. 0. över

Samtl iga inkomstcgrupper

Lb. 1 Ut.

Lb.

Ut.

Lb. | Ut.

Lb. i Ut.

Lb.

Ut.

Lb.

—

— — — — — — — —

-

—

4 9!

— — — — —

9 18!

— -

3 T

i

/

i

—

7 7

—

—

—

—

-

-

9 3

37 i 35 !

i

—

i

27 j

,

—

/

—

i

8 < —

3 310

— 11 — 2

3 —

— — — — — /

193 S 117

5 108

lO-oo

— 4 2

— — — 1 — 1 — 2

i

i

1 2

— 2 — 1 — — — 1 — 1 — — —

—

38*88

— — — — — — — — — — — 2 •— 1 — 1 — 1 — 2 — 1 — 1 — — —

—

—

i

— —

—

i

i

-> ,

i

/ 19 — 7

i

22 T

,

25 I

g

2 298 9 •013

11 2

27 185

5 112

2 To

4 46

— 1 — — — —

—

— 2 — 8 6 — 3 — 6 — 4 — 4 — 1 — — — 34

6 8

— _

—

4 I

5 102

—

—

25 13

18-82

(359

20*7 9

19-63

19-8 5

24-73

—

20-92

8! 6 — 116!

/ / 3

24-27

29-17

2 371

33-3 3

fi

33-33

18-75

18-75

2'69

— — — — — — — — — 1 —

1 96

— — — — —

—

— 23 — 7 — 12 — 12

% ut.

—

—

—

—

t-86

4*27

2-19

8 Ut.

— — — — —

33'3 3

50-oo

r

55-00

75*oo

3 9 64

66-0 7

— 11 16

— 25 13

— 13 — 13 — 12 7

— 3 — 113

— — — — —

18-06

20-6 7

19-07

19-92

24-14

— — —

16-86

16 I

6-25

2 260 447

19 78

0 88

I

16-87

118 T a b . 15.

T a x e r i n g s v ä r d e n å fast e g e n d o m 1 9

Antal kommuner, 1 /i

(Lb. = samtliga landskommuner utom köpingar. Ut. — 1924 års utjämningskommuner;

StockholmsUppsala Södermanlands Östergötlands

1924 Krön obergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads

258 545 600

10 307 800

49165 300

144 035 6O0

74 416 800

218 452 400

1036 800

7 447 800

iu>. Xut.

183 274300

73 184 600

256 458 900

1 025 500

12800 000

56 629 H00

284 019 850i

\ut

Örebro

/Lb. \Ut. /Lb.

Västmanlands

Xut. /Lb. I Ut. (Lb. I Ut. /Lb. \Ut. /Lb.

Västernorrlands.

Xut.

Jämtlands

/Lb. \ Ut. /Lb. (Lb.

Västerbottens. Norrbottens

22178 500\ 468 219 430

11 774 500

/Lb.

Gävleborgs ...

3 904 800 110 941 130

227 390 550

X Ut.

Kopparbergs

18273 700 357 308 300

126 /Lb. 8 \Ut. 84 /Lb. 16 \Ut. 101 /Lb. 30 \ Ut. 92 /Lb. \Ut. . 27 /Lb. 35 \Ut. 29 (Lb. 143

/Lb.

Värmlands

11 145

6 Xut. Skaraborgs

Summa för landsbygden < Lb. r

uti

Städerna och köpingarna *

iö 235

10 820 700

3163 600

13984 3001

176 93;* 900

55 947 300

232 881 200!

37 823100

7 847100

45670 200

244 967 900

49 573 500i

294 541 4001

60 211 096

9 145 100

69 356 196\

60 741 500

15 959 900J

76 701 400i

17940 300\

1609 200]

19 549 500

91266 6I0|

132 938 110

72269 010

26 691400\

98960 410

306 128 700

90 570 200;

396 698 900l

27 031 300

5 369 700\

32401 000\

558 333 400

142 167 700

700 501 100

8 702200

86 34 87

195 364 4001

9 035 300

47 351800

242 716 200

61807 400\

4 329 40Ö\

66136 800

159 022 800

76 304 200

235 327 000

107 552900\

19 925 700]

218 62 259 45 87

284 371 100!

89 357 500

15 58 i 65

60 990100\

11 893 800,

127478 600 373 7'.8 600 72883 900

276 768 000

35 787 500]

3] 2 555 500

43940 900,

3O39 000

46 979 900

377 112 800

104 0810(K)|

481 19H800

55 840 900

3294 300\

59 135 200

227 019 300

93 791200

320 810 500

800'

938 700

159 3H4 600

77 757 800J

237 092 400

37 068 800

6 706 400'

42 775 200

47 3 47 ii 63

385 475 200

525 52fi 900

14 794 300

15 826100\

30 620 400

247 290 300

115 236 870

362 526 H70

34 581200

6 9029001

329 724 250

149 391 050!

479 115 300

104 257950

56 851350'

59 9 27

249 644 600

25 251600

1079 5001

161109 300 21A 89H ^00 23110 700

278 803 100

48 157 500

326 960 H00

96 486 700

20 749 600\

117 236 300

25 23

177 839 400

82 404 OOOl

260 2-13 400

174 633 200\

66 003800\

240 637 000

2 371 49i

5 909 231110 2 054 530 750

7 963 761 860

169 840 200 5 463 401 900

Hela riket | 2 519 1

469 626 100

kr.

38 857500

/Lb. \ Ut. /Lb.

Älvsborgs

Summa,

2 1 1 0 % 500

\ut.

Göteborgs och Bohus.

annan fastighet, kr.

18 X Ut.

Hallands..

jordbruksfastighet. kr.

/Lb.

Malmöhus

/Lb. 1 Ut. /Lb. \Ut.

I JT,

Jönköpings

för

112503?'856,

286036 750\

1411074606 5633 242100

6 0 7 9 0 7 1 3 1 0 7 517 932 6501 13597 003960

Avser de områden, som /i 1924 tillhörde landsbj^gden. * » » » V1 1924 » städerna och köpingarna

119 villken bevillning erlägges, å r e n 1921 och 1922. 1 9

2 V ä r d e

\ j

Procentuell ökning (-f-), minskning (—) år 1922

annan

å

jordbruksfastighet, kr.

fastighet, kr.

238 220 600 43524 400 160 933 100 7116 500 206 432 600 21128500 362 865 600 12451100 242 413 800 11 825 100 174 924 200 39 292400 269 216 800 63813900 68 208 300 20 753100 96 773 400 78112000 327 978 700 28239 800 628 046 400 10 013900 192 070 500 62451400 172 219100 115 010400 290 994 H50 63 764 900 331 891 650 54143900 388 080 000 54 155 600 235 713 800 1122100 172 5iil 000 42090 600 387 279 300 18110 500 291 740 400 38356 400 293 502 200 94118400 268 493 900 22806 900 281 677 100 105 044 300 210 973 800 206 975 600

343 230 200 14 838100 90 717 700 1179 100 80 975 500 4 061 500 128 909 800 1147400 66 959 500 3603 200 70 316 100 9 891 200 64 742 000 12148 800 17 890 900 1 789 000 52 797 000 35 386500 116 840 200 7271 700 186 856 900 545 300 54 484 400 5143200 94 940 600 28662000 102 545 900 14 359100 46 294 900 3925 700 134 733 000 5 423000 114 346 200 1800 88 791 500 6 647 700 176 896 600 17 750100 130 415 000 8126 700 182 545 700 72034100 37 845 B00 1 516 400 58 288 400 22413300 100 641000 81 814 300

581 450 800 58362500 251 650 800 8295 600 ! 287 408 100 | 25190 000 491 775 400 13598500 309 373 300 15 428300 245 240 300 49183600 333 958 800 75 962700 86 099 200 22542100 149 570 400 113498500 444 818 900 35 511500 814 903 300 10 559200 246 554 900 67594 600 267 15W700 143672400 393 540 250 78124 000 378 186 550 58069 600 523 413 000 59 578600 850 060 0(10 1123900 261 292 500 48 738300 564 175 900 35 860 600 422 155 400 46 483100 476 047 U00 166152500 301 339 500 24 323 300 339 905 500 127 457600 311 614 800 288 789 900

6 288 750 600 1214421700

2 543 004 600 359679 200

8 831 755 200 1574100900

+ 18-63 + 18-52 + 6-42 + 794

204 762 400

6 524 291590

6 729 053 990

6 493 513 000

9 067 296190

15 560 809190

Summa, kr.

Jordbruksfastighet + 12-86 + 12oi + 11.73

+ ll-oo + 12-64 4- 15-62 + 1-56 + 5-75 + 6*61 4- 9ss — 114 4- 3'88 + 9-90 + 598 + 12-29 + 15 6 s + 6-03 + $09 + 7-14 4- 4-47 + 12-49 4- 1507 — 1-09 4- 1-04 + 8*30 4- 6'93 + 2-33 -j- 4-56 + 19-92 + 2322 + 3-0 7 — 302 + 3-83 + 19-64 + 8*26 + 1366 + 0-47

+ 2242 + 17-97 + 10-92 — 10-99 — + + + +

0-97 5*6 5 3'62 1-03 8-87

Annan

|

fastighet

Summa

4- 32-75 + 4396 4-21-90 4- 13 72 + 10-65

4 23-81 + 18-71 + 15-20 4- 11-38 + 1207 4 13 68

4-

4oi

+ 16-20 + 11-89 + 18*2 4 4-1390 + 25-68

4- 26o6 + 30*60 + 3284 4- 1 2 1 0 + 11-17 4 - 2 6 70

4- 32-ss + 29-01 4- 35-42 + 31-43 4- 6370 + 15-06 4- 1880 + 24-4 2 + 4384 + 14-76 4- 20-73 + 29-36 + 29-18 + 29-45 4- 64-62 4-21-92

4- 25oo + 14-19 4- 16-60 + 26'3i + 12-16 + 13-17 4- 17-73 + 22-19 + 26 71 + 49-87 4 40-44 4-21*04 4- 8-02 + 22-13 4- 2396

+

5'02

4+

624 8*93

4 10 33 + 5-31 4" 7*69 + 13-38 4- 9-53 + 12-25

4- 15-3i + 12*51 4- 14-69 + 12-13 4- 9eo + 16*33 4- 16-87 + 4-

1-68 220

+ 13 53 + 12 70 + 5*3 0 4- 7i9

+ 21-oo

4- 2361 + 8-77 4- 0-76 + 9-12 4- 19-73 + 10*21 4- 1394 + 7-35 4- 1711 + 16-45

4 12 os — 4-

0*64 313

+ 9*62 -j- 5-25 + 3*98 4872 + 19-74

+ 20*56

+ 23-78 4 - 2 5 75 4- 19 42

4- 20oi + 10-90 + 1155 + 19 45

4- 6-82

+ 20 61

+ 14 44

120 T a b . 16. T a x e r i n g s v ä r d e n å r 1922 å j o r d b r u k s f a s t i g h e t e r , för v i l k a b e v i l l n i n g e r l ä g g e s , i 1924 å r s u t j ä m n i n g s k o m m u n e r m e d f ö r d e l n i n g p å j o r d b r u k s - , skogs- samt tomt- och industrivärde. Jordbruksvärde 1 allt kr.

|Därav beräkj nat värde å skogsmarken kr.

Skogsvärde

Tomt- och industrivärde Huvudsumma

kr.

kr.

kr.

Stockholms

36 392 300

3 673 369

6 788 700

343 400!

Uppsala

6 405 900

289 149

690 700

19 900

43 524 400 7 116 500

Södermanlands

17 327 200

2 572 781

3 783 900

17 400

21 128 500

Östergötlands

10 303 800

628 085

2 141 500

5 800

12 451 100

Jönköpings

8 911700

1 959 329

2 883 600

29 700

11 825 000

Kronobergs

27 272 200

7 790 173

11837 700

182 500

39 292 400

Kalmar läns norra del

3 246 800

887 400

1 768 800

6 900

5 022 500 58 762 400 21 020 100

48 470 400

6 007 222

10 027 500

264 500

Gotlands

17 647 700

1 383 043

3 269 300

103 100

Blekinge

66 261 390

7 114 947

11270 710

580 000

78112 100

Kristianstads

22 621 550

3 961 446

5 299 050

319 200

28 239 800

»

»

södra

»

Malmöhus

9 097 400

313 632

905 000

7 000

10 009 400

Hallands

58 630 660

3 186 665

3 440 640

195 600

62 266 900

Göteborgs och Bohus

104 755 300

6 904 517

7 103 600

2 443 500

114 302 400

Älvsborgs läns norra del-.

27 405 650

3 207 241

3 604 750

224 000

31 234 400 32 530 500

26 258 600

5 118155

6 188 800

83 100

Skaraborgs

»

»

södra

» ••

45 731 400

3 415 117

8132 900

279 600

54 143 900

Värmlands

29 604 700

8 168 516

24 538 200

12 700

54 155 600

Örebro

904 700

198 848

217 400

279 600

1 122 100

33 813 250

3 304 632

8 169 550

107 800

42 090 600

Kopparbergs

9 771 100

2 940 586

7 832 500

506 900

18110 500

Gävleborgs

22 857 000

6 782 992

14 536 900

962 500

38 356 400

Västernorrlands

57 770 650

13 373 102

34 838 250

1 498 900

94 107 800

Jämtlands

16 255 900

5 223 573

8 167 600

57 700

24 481200

Västerbottens

63 604 500

13 542 385

40 947 200

493 200

105 044 900

Norrbottens

119 243 490

31 282 775

87 276 010

448 100

206 967 600

890 565 240 143 229 670j 315 660 760

9 193 000

215 419 000

U-7S

0-7 6

100-0 o

Västmanlands

Summa

73-27

25-97

Anm. De i denna tabell angivna värdena å jordbruksfastigheterna i utjämningskominunerna äro hämtade från de i enlighet med prövningsnämndernas beslut justerade fastighetstaxeringslängderna för år 1922. Uppgifterna angående samma sak i tab. 15 å nästföregående sida äro tagna ur statististisk årsbok för Sveriges kommuner. Då olikheter i de båda tabellernas siffror förefinnas, torde uppgifterna i årsboken få anses såsom preliminära.

121 T a b . 17.

Taxerings- och skördevärden i särskilda kommuner.

1', ä n K " ni in n ii e r

Åkerns taxeringsvärde: i medeltal pr hektar ÅkerAkerÅkerår 1922, skördens skördens Åkerns skördens 1 taxerings- värde i värde i % värde pr enligt medeltal av åkerns värde hektar statistiska år 1922, åren 1916 taxerings- central- beräknat, åkerjord. —1920, ! värde kr. kr. byråns kr. kr. undersökn. kr.

Stockholms län. 498 609 643 221

44 77

742 613

806 604

325 470

3 369 140 2 471727 1 586 500 895 076 1 486 030 1 063 977 281 861 189 175

73 56 72 67

656 899 1 000 573

780 1033 1 222 510

481 507 715 385

492 450 311165 426 879 773 980 4 095 417 2171272 848 845 718 280 1018 550 581 223

63 55 53 85 57

613 713 880 736 1096

606 746 886 719 1 119

387 393 467 623 626

2 112 604 595 992 980 769 2 870 600 1 638 350 879 069 5 452 000 1872 618 1 252 100 401 671 673 680 681 070

28 34 54 34 32 99

2 678 2 490 874 2 501 2310 610

2 633 2 461 1010 2 509 2 284 728

755 851 469 859 741 603

1 243 095 725 482 862 583 3 063 800

378 693 588 723 319 172 967 287

30 81 37 32

1568 657 1000 2 117

1 488 699 901 2 062

478 533 370 668

773 391 1 415 663 735 047 1 172 770

270 022 651 179 368 148 522 116

35 46 50 45

1172 1231 1102 1 381

1 396 1037 1 050 1 1980

•109 566 552 615

1 575 690 537 292 1 519 903 448 457 2 357 225 1 578 805

34 30 67

1274 2 386 1273

1 172 2 203 1286

434 704 852

873 347

1426 L

1 136 858 839 745

A . B Östergötlands län. C . D E . F . Kalmar län. G H . I...

1 J K

Malmöhus län. L • 1 M ! N ! 0 • P | QG jteborgs och Bohus län.

R

1 • 1 s . i T i U | V 1 W 1 X

1 Kopparbergs län.

Y Västernorrlands län. 1 Z i Å Ä Norrbottens län.

ö

1 352 100

820 Anm. Taxerings- och skördevärdena ha genomgående fördelats på de i den officiella jordbruksstatistiken angivna, vid lokalundersökningarna erhållna trädgårds- och åkerarealerna. 1

Den betydliga skillnaden mellan den av statistiska centralbyrån erhållna och den h ä r beräknade siffran torde bero på att åkerarealen är mycket obetydlig i förhållande till skogsoch ängsmarksarealen, och att följaktligen skiljaktigheter mellan taxeringslängdernas och jordbruksstatistikens arealuppgifter beträffande ängs- och skogsmarken k u n n a mycket betydligt återverka beträffande åkermarken.

122 värde i °/0 av åkerns taxeringsvärde värde i kronor prhektar,medeltal 1916—1920 i skördeenheter pr hektar, medeltal 1913—1922

OflJJ^

o

C- CO CD i—i t—I CM O i X O! OJ T * >o t - i O O O r - r ? « 3 C O i—l O i CD X CM —i co 1 - CO lO t - CJ3 CO Ol CC O lC lC CM i—I - * CC CC >C »C CO T f T f cc Tf c c cc Tf cc IC i C l O l O -tf l O

CO CD OJ Tf iO Tf CD (M CC Tf LC —H CD CD CO X CD O

CO X iO X CM CO X — O O O Tf X —i • n r - ca f - — 0 0 X t - O O Tf CO OJ C CM CM CM CM t - l O X O CC O l »O CC Tf »O CD CM CM CD O c- Tf r~ i o TJI co no t - X L- X TJI t ~ i—I —i r-1 CM <M CM CM TT it. CM L— CM X CM r^ L- X CO O

- f o ic io o OJ CM Tf rH rH lO OJ X C- t~ O X iO

X

•g : § 3> B h S3 c -2. c o p S •< "g •= ^J B

(fi CO (O lO <o

OOCÄOOtOTf > O i-H i—I X CM Tf Tf Tf Tf Tf Tji Tf

i samtliga landskommuner. kr. i utjämningskommunerna, kr.

t- co o>

TJ" L— O TP CC TJI i C TJI O CM

X

OJ t - oi O o ; CD > o TJI

cc x x x t -

O

Tf X

OJ

1—I Tf t - CM Tf — Tji T f i C CO X t - CC - + i—i T> cc — c O J CS r - X CC CO r f 1 ^ o CD a cc i o i - cc TJI CC TJI CM OJ O CM i ^ l > t - CD i C CO CO X O! OJ N os co t - io o t - a o

Tf rH CD X CO

T—

| Tji i—! rH Tf

T3 .5

o °- l* o Oi ^

CM I Tf i—i rH t -

t-

CO

I rH

Tf CM Tf rH

I Tf

CM Tf l O CM rH

I CO rH

I t-.

OJ

1 Tf i—i CO rH CM i-H

I t - CM Tf JM

1 Tf CM CC CM rH Tf

I L^ CC rH Tf CM CM

1 Tf rH CM I

05 L* O o os Ö CO 00 •**

CM Tf »O X

CO | »O

o o

o os 3 o co OJ .• os 3

! 6

ICO

H I O CD CO l O H ^ f

CO CO CO O CO I t >

rH CO

I CM rH CM CM I CM

rH Tf CO CM t >

rH T f

I CM CC

I CM

o o

t,*

I rH

I (M

o o 5-Ö

•*

1os a o

*"3 C/3

a £« cS X ! J-1 *H

o SS -c

*Ö co co

CJ fl O :eS

es fl

B : q « BPBf

:

o « a '•"o "EL-A

-H

O

C3

i:0

CA P C / J O

es • fi oj « M ^ H « )

CO CO

*

a rSlgff *: aS fl o r= tH CS

-

rfl -Tj

o .2 >o a

«2*g g o

« 'er. «*S

•o i i

rC-2 © fc 6 cS >£ :CS

ti

d 2 fl S J

o

eS -Q FH es [_ j * D - ^ eu *~j *> *15 Q . " Ifl fl OJ *H

O :cs ten .fl :cs O W O > r 2 > * Z

123 T a b . 19.

U t j ä m n i n g s k o m m u n e r n a s t i l l g å n g a r o c h s k u l d e r d e n 1 j a n u a r i 1924. (Preliminära siffror.) Borgerliga

Län

Stockholms

kommuner

Tillgångar, \ Skulder, kr. kr.

—

j

383 237

Kyrkliga

Överskott, kr.

Tillgångar, kr.

488 598

2 451 454

kommuner

Skulder, kr. 984 576

Överskott, kr. 1 466 878

Uppsala

i

76 709

14 930

303 163

167 353

135 810

Södermanlands.

|

423-187

217 885 \

205 602

917 001

396 309

520 692!

Östergötlands Jönköpings

|

55 446 ;

109 976

513 284

242 359

270 9251

j

162 216

58 618 \

103 598

755 736

415 032

340 704;

516 209

1 854 514

839 902

1014 612'

617 768

2 922 577

Kronobergs

\

938 675

422 466

Kalmar

I 1672 938

1 055 170

Gotlands

j

293 619

156 595

137 024

969 944

413 685

556 259

Blekinge

j 2 287 373

992 273

1 295 100

4 272 158

1516 720

2 755 438'

Kristianstads •

336 737

169 150

167 587

1 675 378

823 535

851 843

Malmöhus ...

97 773

17 220

80 553

451 472

199 923|

251 519

1 221 547 | 675 326

546 221

1 781 436

843 00 r

938 435

3 820 716 ; 1370 906

2 449 810

Hallands

• •••

1 415 062 1 507 515

j Göteborgs och Bohus Älvsborgs

2 023 478 | 1 197 759 |

Skaraborgs

390 991 |

Värmlands

1 211 574 |

Örebro

27 289 !

Västmanlands

757 189

1 266 289

691 907

505 852

2 097 658

86 301

304 690

1 577 931

622 274

589 300

1 887 652

896 338

27 139

18 537

18 427;

567 980

275 235

1 476 108

599 256

876 852;

595 495

232 843

1 066 732

420 868

645 864!

359 538

1252 410!

843 215 828 338

Kopparbergs Gävleborgs

1 511 922

867 411

644 511

1 611 948

Västernorrlands

3 634 286

1 436 669

2197 617

7 073 552

1078 3101 1019 348; I 718 737J 859194; 991319

1 358 088 5 715 464| 212 290

363 375

316 196

173 822

142 374

575 665

Västerbottens • •

1 383 720

397 658

986 062

3 052 780

442 766 2 610 014;

Norrbottens

4 330 610

1 929 701

2 400 909

8 234 477

4 081 320 4 153 157!

Jämtlands

Hela riket 26 247 709 12 344 873 13 902 836 51 361 873 19 795 979 31 565 894

124 T a b . 20.

Söder- ÖsterBle- Kristian mangöt- Jönkö- Krono- Kalmar Gotpings bergs lands kinge stads lands lands län län län län län län län län 18 kom- i kom- 11 kom- 6 kom- 8 kom- i 10 kom- ;0 kom-j27 kom- 29 komI muner muner muner muner muner muner muner muner muner Stockholms län

Inkomst- och utgiftsposter

Inkomster. 2-16 Kassabehållning H y r o r , a r r e n d e n , r ä n t o r o. dj^l. 0 - 2 S 0-19 K o m m u n a l progressivskatt 0-33 Skogsaccis 0-03 Nöjesskatt 0-16 Hundskatt 0-16 Personliga avgifter 0-37 Pensioner för understödstagare 8-13 Bidrag till folkskollärarlöner ... 1-18 Landstingsbidragföranstaltsvård 0*03 Övriga a l l m ä n n a bidrag Upplåning Avgifter f ö r p r ä s t e r s k a p e t s a v 1*41 löning 25-9 8 Utdebitering 1*48 Övriga i n k o m s t e r

Utgifter. Fattigvårdsväsen Hus och inventarier Vård och underhåll. Övriga utgifter Sundhetsväsen Pensionsförsäkringen

i !

pensionstillägg,

Samfärdsel A v l ö n i n g a r till f j ä r d i n g s m a n Kyrkoväsen Hus och inventarier Avlöning till prästerskapet » » kyrkobetjäning Övriga utgifter

..

..

Skolväsen Hus och inventarier Avlöningar till lärare. Övriga utgifter

Uppsala län

1-91 0-55 0-08 0-27

1-99 0-3 2 0-26 0-4 5

3-2 0*5 0-1 0-1

0-14 0.17 0-7 0 8-92 1-45 0-05

0'20 0'19 0-8 7 9-60 0-97 0-90

O-o

o-i

0- 4 y 0-27 0-04 0-23 O-02 0-08 0-21 0-34 7-15 0-S2 0-3 3

0-57

2-3 5 22-95 0-84

1-70 27*73 1-91

1-07 20'3 3 1-52

20-oo l-oi

1-24 20-41 1-09

. 0-97 20-3 2 0-12

0-79 18-68 0-5 0

47-09

35oo

3 4 45

35i4

12-35

10-77

10-5 9

14-14

/*57

6-9 0

8-IG

4-15

8-30

o-8i 8-oi 3'53

I'22

0-40 10-73

o'o8

5'93 r97

933 539 o-43

6'12

3'H

6'20 i'2g

0'2I 436 2-13

0'2b

7'53 2'02

o'34 7-08

l-.'O 1-12

0-5 0 0-88

1-21 0-89

0-57 1-4 2

0-4 4 1-G3

0-43 1-50

1*16 0-98

0-59 1-72

o-86

o-j8 o-io

079 crio

i-28\ 0-14 '

131 032

1'35 0-13

o-go

0'2Ö

o-08

I'53 o'ig

0-0 2 0*39 5*49

0-G 5 6-5 7

0-19 0-41 5-7 7

0-39 0-5 3 7-08

0-13 j 0-20 3*98

0-5 2 0-21 3'9 0

0-0 2 0'31 4'13

1*04 0-27 4-78

0'31 0-3 2 3-5 9

033 131 0-93 2-72

1 go i-66 114 i-81

o-86

I'I2 2'02 I'20 2-74

o'37

0-63

o'49

I'll

o-81

1-41 i'oö 2-44

I-2b 0S3 I'52

i'47 o-bi rig

1-77 0-71

I'13 0-87

rit

rty

038 1-04

17-23

17-37 i 1 7 - 2 8

19.2 4

18-15

16-03

17-59

20-2G

17-08

ro8

°'59\ o'73 9't>4\ lO'II

o-86

i'05 g-gi

i'b2

/•7c?

9'95

12-03

103b

7'14

6-44

5'92

röj 9'55 6-gg

5'o7

b'45

0*48

0-33

0-io

•0-35

0-2 8

0-29

0'15 ,

S u m m a inkomster! 4 1 8 9

Grundavgifter o. Övriga utgifter

Inkomster o c h utgifter pr iinvånar

g-oi

l-L'4

1-5 9 0-11 0-02 0-02 0-2 0 0-04 8-2 3 0-67

1-20 27-35

0-2 0-3 7-7 0-5

1-ic 1-22 o-gg 0-23

1-10

1*66 0-43 0-05 0-16 0-02 0*14 0-17 0-37

27 01 0G

04 i 07 93 i 09 j 16 15 19

8-si 0-72 1-23 0-41

2-64 0-83 0-15 0-0 9 0-04 0-14 0-13 0-4 5 8-88 0-80 0-49 0-6 3

rit

rit

6'02

A v l ö n i n g a r till k o m m u n a l a förtroendemän Andra ändamål Summa

»

för

3-io

u t g i f t e r 41 89

Därav s u m m a annuiteter Annuiteter » »

0-33

fattigvårdsväsen sundhetsväsen ... > samfärdsel » kyrkoväsen > skolväsen » andra ändamål

3-71

3-17

3-53

2-15

1-5 2

3'02

1*06

41 24 4 0 38

47oo

35-90

32 06

36oo

34 45

4'1G

4-42

4-33

4-72

4-51

3'14

4-39

O'OI 0'2b 0-13 0'2I

o'7b

0-82

—

0-03 032

o-og

O.II 104

°'49

038 O'O 2 031 0-41

2-44

o-49

o-og

31*48

27-73

4-0 7 ;

4'6 5

4* 7 5 :

0-48

0-24\

o '44

121 2-89\ 0-41

o'ig 0-82 2-29 O' 12

0'Ö2 0-83 2-70

0-2 G

0'24 3-92

3-86

S u m m a u t g i f t e r m e d \ 37-24 ; 36'4 9 • 36-5 2 a v d r a g för a n n u i t e t e r / 1

036 039 1'03 1-76 0'Ö2 42-9 3

0-78 0-40

033 2

0-04

rbS °34

3 2 - i s : 29-94

32-00

2'34 0.2g

'79

1 19*24 å r s u t j ä n u i i n g s k o m m u n e r .

Malmöhus län

Hallands län

Göteb. och Bohus län

Älvsborgs län

125 Kronor.

Skara- Värmborgs lands län län

Örebro län

Västmanlands län

Kopparbergs län

Gävleborgs län

VästerJ ä m t - Väster- Norrnorrlands bottens bottens lands län län län län

Hela riket

!5 kom- 34 kom- 02 kom- 62 kom- 45 kom- 15 kom- 1 kom- 14 kom- 3 kom- 11 kom- 30 kom- 9 kom- 12 kom- 23 kom- 491 kommun ' muner muner muner m u n e r muner muner muner muner m u n e r muner muner muner muner muner

2-13 0'70 0-45 0-21

1-08

1*60 0-GO 0-05 0-61

0-6 6 0-58 0-3 S 0-9 3

1-G5 0-98 0*05 0-2 4

3-3 4 0-25 0-G9 0-43

1-17 0'4 3 0*03 0-71

—

O-oi

2 90 0-53 O-io

0-7 G

—

0-io

—

1-39

0*79

0-91

0-93

1-07

1-42

1-80

l-oo

1-2 0

19-95 0-9 9

20-07

19-00

27-73

41-99

22-17

0-90

19.51 0-05

24-7 3

—

l-oi 20-5 4 0-98

l-oo

0-14

1-16

5*13

0-49

1*62 29-5 5 1-79

35oi

4 4 03

45so

6 5 33

3 6 80

4 9 53

38-78

6-74

8-85

8-8 0

7*84

7-47

12-62

11-79

10-8 8

19-7 5

8-oi

14-4S

0-28

O'2 b

037 O'12

1-88

3'47

534 2-g8

5'05 2'53

5'94 rit

&bg 5'Si

i'o8 10-47 0-24

0-27 8-23 238

(rbb

o"33 5'99 rbg

o'b2

4-48

0-26 5'12

1-47 1-31

0-74 1-23

0-93 1-47

0-73 1-30

0-48 1-38

0-5 7 1-33

0-90 1-97

; o-iu

2-08 1-06

I'20 O'll

ris 0-08

1 '15 032

Tl8 O.T2

T-24 0.14

I'21 0.12

o'27

0-79 0-15

0-2 3 0-31 7-21

0-3 2 0-22 5-7 3

0-07 0-22 4-G 2

0-22 0-28 5-29

0-13 0-27 4-34

0-07 0-30 3-89

0-23 4-38

o-b3 3'o5

1"43 I'23

13S

r'23

i-ro *'9S

I'OO I'OO 0-72

0S3

12g 2-24

0-87 o-80 o-bg

rb2

24-2 8

15-56

12-19

25-15

1-50 0-5 2 0-09 0*25

0-51 0*03 0*2 9

0-09 1*08

_ 0-20 0-20 0-6 5

1-94 0-21 0-04 0-0 4

1-25 0-94 0-04 007 0-03 0*14 0-19 0-2 5 8-59 0.51 0-0 4

0-08

24*48 • 1-15

3 3 92

57-08

8-8 2

6-io

11-35

9-6 2

3'24

2'g2

0-40 3'bi 2-og

10-62

030 3-40

7-70

0-44 &72 2-46

1-16 1-13

1-5 5

1-58 0-94

1-82 0-7 9

2*4G 0-9G

1-26 1-20

o'bb

o-gg

o'go

0-74

O' 10

0S4 O'lO

0-72 O'OJ

0S4

0-40

i'OS o'lS

1-38 0-39 6-5 9

0-88 0-41 4-44

0-27 0-38 5-05

—

—

—

0-3 G 4-4 8

0-2 3 5'5 2

0-27 5-04

0-70 5-80

o.bs

o'bo

0'b2

v 2g

1-41

0-74

rbl

o'79

o-Sg

i'95 o-bb

ros

0-70

1-70

0-51 2-31

1-So 138 o'3*

o-g8

2'83

o~bo i'53 o'b3 rbS

0-74

1-42

rsS

r 80

22-85

11-9 5

21-04

17-83

22-40

18-10

16-50

30-43 1730 IVS7

0-51

0-8 9

—

—

0-09

0-19 0-4 3 8-67 0-79 0-13 1-31

0-1G 0-49 7-2 2 0-13 0-08

0-13 0-21 0-31 11-27 0-64 0-42 1-19

— — 015 1-43 8-04

— — —

1-70

—

0-20 0-18 0-3 5 9-6 8 0-GO 0-6 4 0-5 4

1-13

0-33 0-0 9

O-os 10-76 1*2 5

— —

235 10-74

0-09 0-18 0-18 8-9G 0-74 0'5 3

—

0*4G 0-04 0-08 0*10 0-14

—

0-os 0-51 0-06

0-io

1'05 0-4 8 0-6 2

0-05 0-17 0-1G 9-30 0-90 0-93 0-26 1-02 22-9 0 1-29

1-14 18-61

10-01

l-oo

0-15 0-06 8-GO 0-78 0-37

—

2-2b

o'93 o-Si rg7

15-7 5

14G4

17-21

13b g-28 4-00

i'49

ris

2-go

2'23

I'02

i'33

i'75

2'02

10-32

8-28

rr'79

io-go

b'i5

2'74

7'02

TI70

1023 &27

12-11

5'4°

i3'2S &70

8-go

8'02

r'03 9'97 4'75

8'34

5'18

v 82 9'83 4-85

0-46

0-40

0-43

0-31

0-2 6

0-43

0-27

0-5 7

0-53

0-37

0-54

0-48

0-4 5

i r4'8g

1-86

1-26 36-56 1-85

— 0-09

O-oo

1*35 0-82 0'4 2 0-3 0 0-02 0-19 0-48 0-19 1-69 1-22 0-2 6

—

0*66

2-38 0-40

0-66 0-14 0-29 0-0 2 0*12 0-25 0-29 9-19 0-96 0*51 0-36

0-08 0-4 7 0*38 7-3 5

l-oi

0-22 0-03 0-73

11-37

g-i4

2'55 0-47

1-15

0-2 5 0-37 4-9 2 o-g6 139 i o-66\ n ' \ 19-96 i

rss\ \

6-88

2*48

2-73

1'3 4

1-91

1-8 4

2-98

10-70

2-66

3-86

3-16

2-95

5-77

3'36

4 4 44

35 91

38-78

57-98

41*88

4-Gi

3'7 9

3-04

3-89

3-6 7

4-14

0-io

6-7 0

7-04

3-31

3-46

4-29

1-7 7

3-13

3-58

o'94

o-b3

'•73

0-41

0'27

—

o-14

o-8S

0-27

I'20

0'I3 038

— —

0-23 Q'12

i'S3

2'77

2S3

2'79

i'34

034 1-24

0-26

o'24

i'ob o'35

0-41

o'og

0-07 0-08 236 0-04

—

0'12 O'lO

°'49 .

—

o-gi 034 133 °'97

0-07 0-24 071

0-07 0-03

O'lO

— 0-23

0-70 O' 12 0-03 0-78

—

2-22

0'12

i'ob

39-88

30-89

30'2 7

32-0-2

27-5 6

39-89

33-2 8

39-10

58-29

33-5 8

46-07

0-04 o'22 0-76

•

—

—

0-08. 0-23

I'07

— 0-40

o-i8 030

1-77 o-6i

o-6i. 1-70 °'4S \

34-4 9 32-15

54-S5

37-75

131 0-71 2'00

Tab. 21.

126 I n k o m s t e r o c h utgifter i 1924 å r

Söder- ÖsterJönkö- KronoGotBle- Kristianj mangötKalmar lands kinge stads i lands l a n d s pings bergs län län län län län län län län 18 kom- 4 kom- 11 kom16 kom- 30 kom- 27 kom- 29 kom-j 16 kommuner muner muner muner ! muner muner muner muner muner I muner Stockholms län

I n k o m s t - och utgiftsposter

Inkomster. 0'14 Kassabehållning 0-09 Hyror, arrenden, räntor o. dyl. Kommunal progressivskatt 0-46 0-79 Skogsaccis Nöjesskatt 0*07 Hundskatt 0-37 Personliga avgifter 0-38 Pensioner för understöds tagare 0-88 Bidrag till folkskollärarlöner... 19-41 Landstingsbidrag för anstaltsvård 2-81 Övriga allmänna bidrag 0-08 Upplåning Avgifter för prästerskapets av338 löning 61-99 Utdebitering 3-55 Övriga inkomster

Uppsala län

3-oo

O-o 0-5 0-8 21*6 1-4 0-3

1*46 0-84 0-12 0*70 0'05 0-24 0'6 G 1-07 22-2 9 2-66 1-03

4-46 1-17 0-13 0-45 0-05 0-38 0-47 1-00 23-S8 1-93 3-32 1-14

4 - 32 0'7 8 0-08 0-18 O'lO 0 21 0-64 0*2 6 30'3 5 0-44

2-97 56-6 5 4 - 24

3*4 4 62*38 3-17

3-36 55-32 2*94

2-81 58-99 0-3 6

4-73 1-37 0*19 0-GS

4-2 3 0-6 9 0-53 0-96

8*9 1-4 0-4 0-3

0-0G 0-4 8 0-09 19-95 1-62

0*35 0-44 1*76 22*08

—

0*12

0*48 0*41 1-84 20-3 8 2-05 1-91

2-90 66-33 1*42

5-82 56-80 2-07

3-G2 58-91 4-04

3-85 0-26 0*04

3-GO

(C53

2-25 53-15 1-41

S u m m a i n k o m s t e r lOO'OO lOOoo 100 00 lOOoo 100 00 lOO-oo lOOoo lOOoo lOOoo Utgifter. Fattigvårdsväsen

j 29'48

26-13

26-2 2

30-02

21-09

21-50 . 22

12-06

23-so

i

7-92 ig'is 8-43

2'Q7 18-2 6 4'go

O'8 4 17'SS

o'8ö 22-77 b'39

O' 2 2

o 97

I7-28 S'S9

O'6j 14-21

g'S3 I'2 6

I'jö I 17' 44 4'So j

0'84 IO'Ö2 b'02

'0 2 •68

1*21

2-99 2-2 0

2-4 6 2-59

1'60 3-94

3-3 6 2-85

T08 4*90

2'67 3-7 8

'o(> •62

I-gö O' 24

2' J i

2'6i O' 24

3'5'

0-48

3'Sb 0-38

4'36 j

0-2S

o'34

o'22

Samfärdsel j 1' 4 8 1*68 Avlöningar till fjärdingsman ... | 0' 92 Kyrkoväsen j 13 10 '• 15-9 3

0-4 7 1-03 14-29

0-82 114 150 2

0-36 0-56 11-08

1*6 4 0-64 12-18

1*69 0-8 5 11-21

3" 0 2 0-79 13-80

0-88 j 0*28 0'92 j 1*20 10*19 11-78

2' 1 2

I'oi 3'Si 2'3 2 4'2 4

r'07

I'34

3'21

2'2Q I

I'66

•f 5 9 I'91

4'79 I'93 3'IS

.?'<"9

3'3 o I

4'2'

2' 52

i-ös,

2-07

, / ' • • /

2'9 5

S'84

56-3 7

Hus och inventarier Vård och underhåll Övriga utgifter

Sundhetsväsen Pensionsförsäkringen Grundavgifter o. Övriga utgifter

pensionstillägg

Hus och inventarier Avlöning till prästerskapet » » kyrkobetjäning Övriga utgifter

i | ... i |

Skolväsen Hus och inventarier Avlöningar till lärare Övriga utgifter

Avlöningar till kommunala förtroendemän Andra ändamål

r*s

1'go

Tt

6'6 4 1-38 5-io 4'n o' 09

\

o' So p S9 2' b'

4'76 4'°3 2'77 4'3 7

3'49 2'63

t'os

2'37 4'2 7 2'55 5'83

i 41*18

42-7 s

40-87

50*55

50-oo

47'G 6

58*81

48-61

1-8/ 23'05 15'9»

I'84 2&4S 12-58

4'5 5 2t'S4 ig-4 6

S'*9 3°'9o IS'8,

4'3S

3'29

S'S4

2&9Ö I&32

5'* 8 34''91

2g'jo

2g'6()

ts'Sz

r8-j.f

0-83 9*19

0-3 4 6-74

0-98 9-S4

0-8 6 6-70

0-66 10*63

0-4 3 8*59

0*7 6 5-73

j a'jfg I'43 i 21'51 1 23-38 j 17-04 IT 3' 0-78 7-41

1-04 9-86

0-83 4*4 2

Summa utgifter lOOoo 100 00 lOOoo 100 00 100 00 10000 lOOoo lOOoo 1 0 0 00 1 0 0 00 Därav summa annuiteterAnnuiteter » » » » >

för » » » > »

11-17

11-52

9-58

8-84

12-38

13-55 ' 12-30

ris

O-59

1'og

o-77

2' 3 7

0-48

0-82 2' 19

O'o 4 O' 7 2 0'30

fattigvårdsväsen sundhetsväsen ... samfärdsel kyrkoväsen skolväsen andra ändamål...

1-47 2'02 b'4S O'oS

7' 00 I'oi

2'"04 S-ÖS O' 20

Avdrag vid finansdeparte-^ mentets prövning /

2-7 4

0-io

1*08

\ 2'Q2

3'73 ' I'33 j

g-2b

7'03

i'3 7

o' 29

2 22 O' 2 j 2' 12 i' 07 b'35 0-79

1-56

3-40 j

2*84!

4-6ö!

0's8

o' 1 o 1-63 1-53

13-08

8-93 1'oS

0-31

O'os

3'O 2

O'SS I' iS 4' 73 O-gö

I'54 8-o8 o'i3

6-87

12*84

•tjämningskommuner.

Malmöhus län kommuner

4'SO 1*59 1*01 0-47

Relativa tal, °/o-

127 Göteb. VästKopVästerÄlvs- Skara- VärmGävleJ ä m t - Väster- Norroch Örebro manparnorrKela borgs borgs lands borgslands bottens bottens Bohus lands län bergs, lands riket län län län län län l ä n l ä n län län län län 34 kom- 62 kom- 62 kom- 45 kom- 15 kom- 1 k o m - 14 k o m - 3 kom- 11 kom- 30 kom- 9 kom- 12 kom- 23 kom- 4 9 i k o m muner muner muner muner muner mun muner muner muner muner muner muner muner muner Hallands län

3'61 2-73 0-12 0-20 0-0 8 0-41 0'57 0-73 24-7 8 1-46 0-12 0-29

5-S4 0-63 0-io 0*12 0-07 0-22 1*41 1-16 22'0 7 3-02 0-16

2-9 0 59-20 2*3 0

15-16 0'87

4-32 1-44 0-24 0-70 002 0-24 0-53 1-20 2416 2-21 0-3 8 3-63

3-48 1-64 0-11 0-92 0-oi 0'28 0-53 1*55 23*io 2*ti 0-41 0-2 3

0-2 9 0-4 7 0-71 25-01 1-45 0*97 3-40

2-3 7 59-S6 2*98

2*54 55-88 2-61

2-96 62-48 0-19

2-48 56-15 2*2S

25-5 2

26*40

21-8 3

23-93

O'SS I&Ö2 8-93

0-72 i4'oö

r/g ig'o/

•4' 21

0-73 14'77 I0'02

7'os

3*31 2-96

2-13 3*54

2-80 4-41

2-70 02Ö

3'3o O' 2 4

0-51 0-70 16*23 r 42 & S6 2'g l S'°4

3-41 1-35 0-io 1-38

1-9 7 1-76 1*13

3-G0 2-14 Oil 0-51

5'10 0-3 8 1*05 0-66

3-17 118 0-io 1-92 0-0 2 0-23 0-49 0-49 24-2 8

0-4 5 0-39 0*76 21-15 1-31 1-41 1*17

0-50 0-14 0-12 16-4 6 1-9 2

— —

1-45

—

5-87 1-05 0-32 0-93 0 07 0-17 0*21 0-28 20-21 2-12 0-97 1*25

4-26 58-77 0-43

3-93 60-54 2*53

1-53 64-2 9 7 85

3-25 60-09 1-3 3

3-28 59*6 6 3-61

2*6 3 59-05 3-3 2

3-36 54-S 6 1-99

2'17 63*06 3-18

2-79 59-24 2-77

28-6 7

35-3 7

23-75

30*2 4

21-70

29-2 4

22-70

17*98

19-68

23-2 7

3'23 31'43 0-7/

0-59 I7'97 3-19

3-00 lt'44 10' 20

O-go ib-23 4'57

I'2S 21-45 6-54

1-28

3'73

O-2 7 13'20 13-20

I-/7 I O-ös 6-/ö

0-87 13'7 s 2-93

I&2S 3'90

2-03 3*61

1-54 4-41

1-30 3-03

2-69 5-92

2-47 2-05

3-19 1*02

3-16 3-07

3-14 2*oi

4-os

5-38 2-38

4-2 5 1-66

3-05 2-9 2

3'47 O'9 4

3'2 8

3'<?6

S'11 0'8/

l'73 0-32

I'oi O'or

rs/

0-37

O' 20

2' /ö 0-2Ö

*'//

0-45

2-75 0-28

2-70

O'33

o-2 2

I 45 O-21

2-5-i 0-38

0-91 0-63 16-63

0*20 0-67 13-87

0-62 0-78 14-72

0*43 0-88 13-88

0-1G 0-82 8-84

0-70 1314

2-90 0*85 14-3 9

0'54 6-86

2-37 l-io 12*0 5

0-53 0*76 10-20

0-5 8 14-2 4

0-79 14-8 G

1-2 0 9-99

0-60 0*89 11*89

4''3

2-Ö2 2' 41 2-07 6-77

4-41 1-58 2'2S 3-4S

3''9 3'20

I-g 2 2'Ss l-öS

3'33 3'<>4 I'32 S'95

3'31 4'ö.f O'go 4'o /

I'ö8

2-32

3-Ö1 3-,ö S'o3

4'39 O'Sl

3'8S I'S9

3 ' "

4''3

54*6 2

46*42

43-94

47-94

3'°9 33'49 18'04

2-97 28-70

4-07

13't"?

27-87 12' OO

4'is 28-75 15'04

1*16 4*16

1*30 6*41

0-87 7-60

— 0-4 5 0-45 1*47 27-4 3 0-20 2-43

—' 3-12 56-58

—

—

2-so

— —

0-46 4-30 24-12

— •—

—

—

2-oo

1-96 0-57 0-07 1*89 0-13 0-4 4 0-40 24-14 2'31 2-41 0-6S

7-01 1-is 0-23 1-52 0*10 0*30 0*13 0*17 25*39 2-31 1-09

2-33 1*42 0-73 0-51 0-04 0-32 0-83 0-33 19-61 2-91 2-U 0-45

4-50 1-36 0*36 0-70 0*05 0-30 0*59 0-6 9 22-24 2-32 1*22 0-8 7

— .00 oo 100 00 100 00 1 0 0 - 0 0 lOO-oo lOO-oo lOOoo 1 0 0 0 0 100 00 lOOoo 100-00 lOOoo lOOoo 1 0 0 0 0 lOOoo

IO'OS

1-04 5-4 7

I3'95 T53

2-4 2

I'oö

I'gö

o-gt

r ö 2

b' /g 1-72 S'18

2-13 i'3" 2'43

4- /ö

2'39

4'2 5 4-84 2'og

I'T 4-56

1-52 3'93 1'33 3'4 2

49-80

51-8 9

35-84

45-94

40*3 G

48*33

45*23

46-66

48-65

52-5 0

48*30

S'63 2&50

b'ss

4-87

rså

30-09 IS'2 2

o'g4 2&Ö8 8-22

23'7 4 IS'33

20-73 18-os

3'bi 27-72 T7'oo

3' S3 24-46 17-24

3-20 28-/0

S'38 28-98

!3'3o

14'2 9

2'ög 2g-ss ig'gö

3'74 27-91 1 & ös

0-94 4*35

0-8 1 5'53

1-24 6*41

0*81 16-38

l-oi 7-21

1-09

7-so

1-12 8*14

1-33 8-G 8

0-88 9-94

0-96 8-13

2-31 S'S

ig-67

0-85 4" 23

100 00 100 00 lOOoo lOOoo 100-00 lOOoo lOO-oo lOO-oo lOO-oo lOOoo 100 00 lOOoo lOOoo 100 00 lOOoo 10*3 7

10-94

9-14

10-86

11-77

;• 0*1?*

0-51 • 2'70 i 3' 73 - 0'59

1 75 O' 12 0'Ö2

OSi

O' 21 O-öS 2'04 4'59 0-72

2'og 0-36 0' 10 2-35 3 ' n i' 07

2-/3 3'og

; 2-29

1-61

1-7 5

2-2 7

—

ns

o' 1 r Q'43 rSi 8-88 0-30 2-io

9-41

0'31

14-6 6

10-79

8-97

6-97

10-51

5-2 0

5-4 0

3'

n

0-3/

i-g8

2-ÖS

l'o3

o'6ö

—

— — — —

o'7S 2'go

— —

0-82 0-28

0'34 0-30

O'3 9 O' 2 I

2-13 6' ig 0-7/

0-46 4-28 3'40

2-8 2

6-3 5

5*28

0'/6 0-/8 •

5-8i O'og 2-2 8

2'3 7 I'ö/ 3-Ö2 0-34

0-53 o'6g 2-so 2-is

6-94

5-7 9

— —

8-67

I'i8 0' 20 O'oo

—

— 0-70

1-47

1'74 4-9/

3'* 5 0-32 o'Sg

3'os I'os

4''3

7- 8 9

3-75

1-86

3'28

3'20

1'og

128 - .-

(_

i • §§

Z~"$

a

u a o,

p1

ft

a a

a u

>-, <5

"]

s -O v

CO iH

oo 0

O

o

r

• " o .•O 2 -

CO Ol

s

o s

l/s

1 o X° tC

o cc

o

tv 0

>V

O o

CM Ol

•o s

i/-

.H

»0

c s

v

M

XI

rH r H

o> H

er.

CM

hC

o fe°

©

•M

Cl

CC CM

o

»1

o

• *

•<, *<*-

cc

tv

a

tv "*

c-, vi

o

*Vl

C

Cr,

°o

CQ

&0 ''"l

rH

S

r-l

tv

Q s

-c

* s•*

c^

(V

cc

1 B B

CO

CM

1 o

OJ

PI

,_,

CO CN

m

O

t>

? °

B

>

o

Ö V

•-

P.

CO

G

»O

00 tv

S °•"! B —

Ol ao

v

1 op;

00 SJ.

OC CO

I-H

c,

rH O

0 "

-

0 B

t-

§ P

0 M

a a o rH

«

•-

O

E

ö §

0 ° fi :o o fl

O

cc3

>

j *

•o

tv

(v

O

°0

O

0]

**

•>

*•

<X

r

" l

£

Tt*

ts. 'M

tv O

c-

O CC

v *•

tv Oj

»lMb

> s

S

"^ X, t> N s•*

•4 |Q

c c

e

ej: rc-

<-)

*H

<V

S

Ifr

\C. Ti

M-

a

<5

O

°0

•O

X CC

tv s

<?.

'^i

**)

cc

ta L-

•* ^

b

*>)

r.

*»•

*c

v 01

CC

<*

R

*•

> •»

*" rH -H