1921 års pensionskommittés betänkande. 5,
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 2 5 : 4 1 FINANSDEPARTEMENTET
1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE V
BETÄNKANDE MED NYTT FÖRSLAG TILL
CIVIL
TJÄNSTEPENSIONSLAG INNEFATTANDE JÄMVÄL FÖRSLAG RÖRANDE
PENSIONERING AV VISSA ICKE-ORDINARIE BEFATTNINGSHAVARE VID ALLMÄNNA CIVILFÖRVALTNINGEN M. M.
AVGIVET ENLIGT AV KUNGL. M A L T DEN 29 JUNI 1921, DEN 13 JUNI 1924 OCH DEN 12 JUNI 1925 MEDDELADE
UPPDRAG
S T O C K H O L M 1 9
Statens offentliga utredningar 1925 Kronologisk
förteckning
1 Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. lag. Speciella delen. 6. Av .1. C. W. T h y r é n . L u n d Norstedt. 173 s. 2 pat.-tab. E . Berling. vi. 249 s. J u . 2. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- 23. Förslag till lönereglering för landsfogdar och landst ä n k a n d e n . 31. Den svenska tvättmedelsindustrien fiskaler in. m. Marcus. 172 s. S. m e d särskild hänsyn till förhållandena före världs- 21. 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. Betänkriget. Av Hj. H e i m b u r g e r . Marcus. 108 s. F i . k a n d e m e d förslag till militär tjänstepensionslag. 3. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och beIdun. 150 s. F ö . , , t ä n k a n d e n . 29. Den svenska skoindustrien m e d 25. Förslag till lag om d ö d a n d e av f ö r k o m m e n handsärskild hänsyn till förhållandena före världskriget. ling m. m. Norstedt. 32 s. J u . Av W . Smith. Tullberg. 104 s. F i . 2(i. Förslag till lag o m gälds betalning genom p e n n i n 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- : gars n e d s ä t t a n d e i a l l m ä n t förvar. Norstedt. 21 s. J u . t ä n k a n d e n . 30. Den svenska cementindustrien m e d ! 27. 1923 års taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. \ omorganisation av taxeringsväsendet. Marcus, vij, Av O. Edström. Marcus. 48 s. F i . 275 s. F i . 5. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- , Betänkande och förslag r ö r a n d e ä n d r i n g i strafflagens t ä n k a n d e n . 32. Den svenska porslinsindustrien m e d 28. bestämmelser om p r e s k r i p t i o n av straff. Lund, Bersärskild hänsyn till förhållandena före världskriget, j ling. 57 s. J u. ' . -. Av E. W. Tillberg. Tullberg. 64 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till m o t v e r k a n d e av arbets6. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och be- i 29. löshet genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a arbeten. Nortänkanden 33. Tryckeri- och pappersförädlings- ; stedt. 76 s. S. . . -, i n d u s t r i i Sverige. Av F. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . r ö r a n d e industriell d e m o k r a t i i Norge E n g 7. Underofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag j ä m t e 30. Studier land. Tjeckoslovakien och Österrike. Av A. Molin p e r s o n a l r e p r e s e n t a n t e r n a s särskilda y t t r a n d e . Fahloch R. Sohlman. Norstedt. 169 s. S. . . , , . , crantz. 140 s. F ö . vägbeskattningens ordnande. E n u n d e r s ö k n i n g i 8. Betänkande m e d u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e 31. Om anledning av 1921 års k o m n n i n a l s k a t t e k o m m i t t e s besocialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. t ä n k a n d e angående den k o m m u n a l a beskattningen. Fi. Marcus. 68 s. F i . • . . 9. Betankande m e d förslag till g r u n d e r för avsättning till de u n d e r Kungl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t 32. Utredningar och förslag angående i n r ä t t a n d e av fasta försöksgårdar. Svanbäck. 111 .s. J o . lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder samt för a n v ä n d n i n g och placering av förnyelsefondernas 33, Betänkande och förslag angående a n d r a d organisation av väg- och vattenbyggnadsvasendet. Beckman. medel. Norstedt. 44 s. K. 110 s K 10. Förslag till förordning angående statlig i n k o m s t m e d förslag till reviderad lag om aroch förmögenhetsskatt j ä m t e motiv. Norstedt. 40 s. 31. Betänkande betarskydd. Norstedt. (2), 118 s. S. FI. Utredning a n å e n d e d e n k o m m u n a l a skatteutjäm11. Det svenska s k o g s b r u k e t s förutsättningar och histo- 3.".. ningen. Av C.gW. U. Kuylenstierna. Marcus. 159 s. F l . ria. Av N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . och förslag angående b e r e d a n d e av för12 Sveriges enskilda skogar. Av N. Schager. Tiden, 3(i. Betänkande bättrad pensionering från prästerskapets ä n k e - och viij, 309 s. F i . nupillkassa m. m. Hirggström. 91 s. tu. 13. Byggnadsstyrelsesakkunnigas b e t ä n k a n d e a n g å e n d e Betänkande r ö r a n d e Kungl. väg- och vattenbygg37. omorganisation av byggnadsstyrelsens b y g g n a d s nadskårens omorganisation. Norstedt. 78 s. K . b v r å ra. ra. Marcus. 110 s. K. Betänkande m e d förslag till åtgärder for b e k a m 14. Utkast till ä n d r a d lydelse av 1-12, 19, 21-24, 26, 28 38. p a n d e av m u l - och klövsjukan i n o m landet. Marcus. —35, 40 särat 48 och 49 §§ i kungl. stadgan den 22 j u n i 1920 m e d vissa föreskrifter a n g å e n d e d o m Teieérafverket. Kort översikt av dess utveckling, :;(). sagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . ekonomi och organisation. Av M. Marcus. Tiden. 15. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o r d n a n d e t av statens byggn a d s v e r k s a m h e t inom Stockholm. Centraltr. xvj, in. lettakande* angående statens medverkanilöirförsak527 s. 12 pl. K. ringsverksamhet m o t s m i t t s a m m a husdjurssjuk16. K o n s u m e n t k o o p e r a t i o n e n i Sverige. Av A. Gjöres. domar. Norstedt. 56 s. _ _ Tiden. (8), 168 s. F I . 1921 års pensionskommittés betänkande, o. Betänii. 17. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e det s. k. Genéveprotokollet ankande m e d nytt förslag till civil tjänstepensionslag, gående avgörande på fredlig väg av internationella innefattande jämväl förslag rörande pensionering av tvister. Norstedt. 148 s. U. Ä i c K r & i e befattninashavare vid,allmänna 18. B e t ä n k a n d e beträffande vattenfallsstyrelsens landscivilförvaltningen m. m. Marcus. 135 S. f i. bygdstaxor m. m. Marcus. 167 s. 7 bil. K. 1921 års p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e 6 Betän19—20. Utredning r ö r a n d e fiskerättsförhållandena vid kande m e d förslag r ö r a n d e pensionering äv tlU arrikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . betspersonal hänförliga anstallmngshavare ™ « £ 21. Förslag till lag om försäkringsavtal m. m. Norstedt. svarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. Mar388 s. J u . cus. 77 s. F l . 22. Förfalskningsbrotten. F ö r b e r e d a n d e u t k a s t till straff-
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1925:41
FINANSDEPARTEMENTET
1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE V
BETÄNKANDE MED NYTT FÖRSLAG TILL
CIVIL
TJÄNSTEPENSIONSLAG INNEFATTANDE
JÄMVÄL FÖRSLAG
RÖRANDE
PENSIONERING AV VISSA ICKE-ORDINARIE BEFATTNINGSHAVARE VID ALLMÄNNA CIVILFÖRVALTNINGEN M. M.
AVGIVET ENLIGT AV KUNGL. MA.I:T DEN '20 JUNI 1921, DEN 13 JUNI 1924 OCH DEN 12 JUNI 1925 MEDDELADE UPPDRAG
"*=<?) GT5^
STOCKHOLM
19 25
ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
& &
RBri *cf?
Innehållsförteckning.
Skrivelse till Konungen
-
I. Inledning
Q
II. Allmän motivering till kommitténs förslag
12 Allmänna synpunkter
1. Pensionering av viss icke-ordinarie personal
13 Pensioneringens omfattning
13 Pensioneringsgrunderna
23 Pensionsfond m. m
28 Familjepensionering för icke-ordinarie befattningshavare
30 Kostnader för pensionering av icke-ordinarie personal
III.
2. Tjänstepensions uppdelning i avgifts- och statspension
3. Kvinnliga befattningshavares pensionsålder
45 Specialmotivering
1. Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen m. fl. befattningshavare (civil tjänstcpensionslag)
2. Övriga författningsförslag
77 IV. Författningsförslag
§0
Förslag till lag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen m. fl. befattningshavare (civil tjänstepensionslag)
80 Pörslag till kungörelse med föreskrifter pensionslagen
rörande
tillämpning av civila tjänste-
Förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 5, 6, 7, 13, 16 och 17 §§ i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension 103 Förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 278) med föreskrifter i fråga om pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare 106 (
V. Kommitténs hemställan
107 Särskilda yttranden
HO
TILL
KONUNGEN.
Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor.
6 Till ordförande i denna kommitté utsåg Kungl. Maj:t undertecknad Södermark samt till ledamöter undertecknade Anderson, Leijonhufvud och Sidenbladh ävensom d å v a r a n d e ledamoten av riksdagens a n d r a kammare, lektorn K a r l Starbäck. H ä r j ä m t e förordnades numera överstelöjtnanten O. G. Thörnell och undertecknad von Otter a t t såsom ledamöter i kommittén deltaga i behandlingen av frågor beträffande arméns respektive marinens pensionsförhållanden. Kommittén, som antagit namnet 1921 års pensionskommitté, handlade under senare delen av år 1921 och under j a n u a r i 1922 vissa ärenden, i vilka utlåtanden till Kungl. Maj:t avgåvos, samt utarbetade under förra halvåret 1922 u t k a s t till n y civil pensionslag och till pensionslag för beställningshavare, tillhörande a r m é n och marinen, varjämte kommittén jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1922 igångsatte försäkringstekniska undersökningar i syfte att åstadkomma enhetliga grunder för statstjänares familjepensionering. Sedan genom Kungl. Maj:te beslut den 24 november 1922 förordnats, att kommitténs arbete skulle vila från och med den 1 m a r s 1923, överlämnade kommittén med skrivelse den 28 februari 1923 betänkande med förslag till förnyat reglemente för prästerskapets änke- och pupillkassa m. m. Sedermera förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juni 1924, att kommittén den 1 juli 1924 skulle återupptaga sina arbeten samt bedriva desamma i enlighet med vissa av chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet lämnade direktiv. Kommittén h a r därefter avgivit bland annat följande utlåtanden, nämligen : den 18 oktober 1924 betänkande med förslag till civil tjänstepensionslag (statens offentliga u t r e d n i n g a r 1924:56); den 19 november 1924 utlåtande angående pensioneringsgrunder för vissa icke-ordinarie befattningshavare vid statens hingstdepåer; den 14 februari 1925 betänkande med förslag till författningar angående ny pension för vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer ävensom allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. cl. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer (bilaga till Kungl. Maj:ts proposition n r 198 till 1925 års riksdag); samt den 22 maj 1925 betänkande med förslag till militär' tjänstepensionslag (statens offentliga utredningar 1925:24). Sedan K u n g l . M a j : t i en till riksdagen avlåten, i huvudsakliga delar på kommitténs förberörda förslag g r u n d a d proposition föreslagit riksdagen antaga förslag till civil tjänstepensionslag, men n ä m n d a fråga förfallit på grund av k a m r a r n a s skiljaktiga beslut, har Kungl. Maj:t genom beslut den 12 j u n i 1925 anbefallt kommittén a t t i samband med behandling av den åt kommittén överlämnade frågan om pensionering av viss icke-ordinarie personal, efter verkställd utredning, taga under förnyat övervägande, huruvida j ä m v ä l vid allmänna civilförvaltningen tjänstepension lämpligen
7 skulle k u n n a för samma syfte som vid kommunikations verken uppdelas i statspension och avgiftspension, samt avgiva det förslag, vartill kommittén kunde finna anledning. Kungl. Maj:t har genom beslut samma den 12 juni 1925 förklarat, att det lektorn Starbäck meddelade uppdraget såsom ledamot i kommittén skulle upphöra från och med den 15 j u n i 1925, samt till ledamot i kommittén från ocb med samma dag förordnat undertecknad Eriksson. Samtidigt h a r Kungl. Maj:t förklarat, dels att överstelöjtnanten Thörnells uppd r a g såsom ledamot i kommittén vid behandlingen av frågor beträffande arméns pensionsförhållanden skulle upphöra från och med berörda den 15 juni, dels ock att undertecknad von Otters u p p d r a g såsom ledamot i kommittén vid behandlingen av frågor rörande marinens pensionsförhållanden skulle från och med sistnämnda dag utsträckas att avse även behandlingen av övriga i kommittén förekommande frågor. Kommittén, som samtidigt avgiver förslag rörande pensionering av till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och vid allmänna civilförvaltningen, får härmed i underdånighet överlämna betänkande med nytt förslag till civil tjänstepensionslag, innefattande jämväl förslag rörande pensionering av vissa icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen m. m., j ä m t e följdförfattningar. Kommittén återställer härvid tillika en av ombud för rullföringsbiträden i riket den 8 november 1917 hos Kungl. Maj:t gjord framställning angående pensionering av sådana biträden, vilken framställning den 10 oktober 1924 överlämnats till kommittén för att vara tillgänglig vid fullgörandet av kommitténs uppdrag. Såsom sekreterare vid detta ärendes behandling inom kommittén har tjänstgjort förste amanuensen i socialdepartementet E. A. Westling. Av vissa medlemmar av kommittén avgivna särskilda yttranden äro bifogade. Stockholm den 30 november 1925. Underdånigst PER ANDERS ANDERSON. FR. vox OTTER.
SÖDERMARK.
ERNST ERIKSSON.
C. A:SON LEIJONHUFVUD. ELIS SIDENBLADH.
Acke
Westling.
9 I. Inledning. Vid tillsättande av pensionskommittén den 29 juni 1921 gjorde dåvar a n d e chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet vissa uttalanden rörande grunderna för det förslag till ny civil pensionslag, som kommittén erhöll i u p p d r a g a t t utarbeta. Dessa uttalanden finnas återgivna i kommitténs den 18 oktober 1924 avgivna betänkande I I I med förslag till civil tjänstepensionslag (sid. 9—10); och tillåter sig kommittén nu att h ä n v i s a därtill. Sedan i anledning a v Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1922 pensionskommitténs arbeten vilat från och med den 1 m a r s 1923, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 13 juni 1924, att pensionskommittén skulle återupptaga sina arbeten och bedriva desamma i enlighet med de direktiv, som chefen för finansdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet sistnämnda dag lämnat. J ä m v ä l de uttalanden, som a v nämnde departementschef till sistangivna statsrådsprotokoll gjordes beträffande vissa spörsmål, vilka borde av kommittén behandlas i samband med förslaget till n y civil pensionslag, hava återgivits i kommitténs ovanberörda betänkande I I I , vartill kommittén alltså hänvisar. Till statsrådsprotokollet för ovannämnda den 29 j u n i 1921 anförde departementschefen, bland annat, a t t det kunde ifrågasättas, h u r u v i d a icke pensionskommittén j ä m v ä l borde omhändertaga vissa till kommunikationsverkens lönekommitté hänskjutna pensionsfrågor, nämligen bland a n n a t det genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 juni 1920 till sagda kommitté överlämnade spörsmålet om pensionering av viss icke-ordinarie personal. Lämpligast syntes dock vara, att kommunikationsverkens lönekommitté även i fortsättningen finge behandla denna fråga, såvitt den anginge personal vid kommunikationsverken. I enlighet med v a d departementschefen sålunda anfört, återkallade Kungl. Maj:t i samband med pensionskommitténs tillsättande det kommunikationsverkens lönekommitté den 11 juni 1920 givna uppdraget a t t verkställa utredning och a v g i v a förslag i fråga om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal, såvitt anginge annan personal än sådan vid kommunikationsverken. Vid anmälan den 13 juni 1924 av frågan om återupptagande av pensionskommitténs arbeten framhöll föredragande departementschefen bland de sporsmål, som pensionskommittén i sinom tid borde upptaga till utredning, frågan om pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal. I nämnda hänseende y t t r a d e departementschefen:
10 »I fråga om pensionering av icke-ordinarie personal vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk har kommunikationsverkens lönekommitté den 6 november 1922 avgivit betänkande, varöver yttranden sedermera inhämtats från vederbörande ämbetsverk. Såsom förut nämnts, ingick det i 1921 åi-s pensionskommittés uppdrag att utreda frågan om pensionering av ickeordinarie personal, såvitt angår annan personal än den vid kommunikationsverken. Vid fullgörande av sitt uppdrag i denna del bör pensionskommittén givetvis beakta nyssnämnda betänkande jämte däröver avgivna yttranden. Det torde nämligen få anses som ett önskemål, att likartade pensionsbestämmelser för den icke-ordinarie personalen varda gällande inom så stora delar av statsförvaltningen som möjligt. Även vid den utredning, varom nu är fråga, måste hänsyn tagas till nödvändigheten att hålla statsverkets kostnader inom rimliga gränser. Den icke-ordinarie personalens pensionsfråga torde böra upptagas till behandling, så snart kommitténs här förut omförmälda uppdrag det medgiva. Framhållas må, att järnvägsstyrelsen i sitt utlåtande över kommunikationsverkens lönekommittés förenämnda betänkande uttalat sig emot ett uppskov av frågans lösning och att riksdagen, i anledning av en inom andra kammaren väckt motion, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 maj 1923, nr 202, hemställt, att den avbrutna utredningen angående pensionering av viss statsanställd icke-ordinarie personal måtte på lämpligt sätt fortsättas.» P å grundvalen av det förslag, som pensionskommittén i förberörda bet ä n k a n d e den 18 oktober 1924 framlade, avlät Kungl. Maj:t genom proposition den 13 m a r s 1925, nr 153, till riksdagen förslag till lag angående r ä t t till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag). Vid propositionens behandling inom riksdagens vederbörande utskott, som i huvudsak tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag, riktades reservationsvis mot förslaget vissa erinringar, bland annat rörande kvinnliga befattningshavares pensionsålder samt frågan om pensions uppdelning i stats- och avgiftspension. I sistnämnda hänseende yrkades, att den vid kommunikationsverken tillämpade anordningen med uppdelning av pensionsunderlaget i ett statspensionsunderlag, omfattande två tredjedelar, och ett avgiftspensionsunderlag, omfattande en tredjedel, borde inom den allmänna civila statsförvaltningen komma till anv ä n d n i n g i samma syfte som vid kommunikationsverken. Vid propositionens behandling inom riksdagens k a m r a r stannade kamr a r n a i fråga om antagande av civil tjänstepensionslag i olika beslut, vilka icke blevo föremål för sammanjämkning. I följd h ä r a v hade nämnda fråga för 1925 års riksdag förfallit. J ä m l i k t Kungl. Maj:ts beslut den 12 juni 1925 h a r pensionskommittén att i samband med behandlingen a v frågan om pensionering av viss icke-ordin a r i e personal taga under förnyat övervägande, huruvida j ä m v ä l vid allm ä n n a civilförvaltningen tjänstepension lämpligen skulle kunna för samma syfte som vid kommunikationsverken uppdelas i statspension och avgiftspension. Av skäl, som kommittén angivit i sitt samtidigt härmed avlämnade bet ä n k a n d e med förslag till pensionsbestämmelser för till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare vid försvarsväsendet och den allmänna civilförvaltningen, h a r kommittén beträffande pensionering av icke-ordinarie personal i statstjänst ansett sig böra framgå efter två linjer, i det a t t kommittén beträffande till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare förordar pensionsrätt genom delaktighet i statens anstalt för pensione-
11 r i n g av folkskollärare ni. fl., medan övrig till pensionsrätt ifrågakommande icke-ordinarie personal synes böra upptagas i det n y a förslag till civil tjänstepensionslag, som kommittén nu framlägger.
Redogörelser för nu gällande pensionsbestämmelser för vissa grupper av icke-ordinarie personal vid de förvaltningsområden, vilka åsyftas i detta betänkande, ävensom för de förslag, vilka tidigare framkommit rörande pensionering av icke-ordinarie befattningshavare inom nämnda förvaltningsområden, finnas intagna i nyssberörda betänkande med förslag till pensionsbestämmelser för vissa till arbetarpersonal hänförliga anställningshavare; och tillåter sig kommittén att hänvisa till desamma.
12 II. Allmän motivering till kommitténs förslag. Allmänna Beträffande de allmänna u t g å n g s p u n k t e r n a för kommitténs år 1924 avsy"lämnade förslag till civil tjänstepensionslag åberopar kommittén sit- då punkter, j ärendet a v g i v n a betänkande (sid. 25—26). A v vad där anförts framgår, a t t n ä m n d a förslag i väsentliga delar anknutits till de för kommunikationsverken sedan den 1 juli 1920 gällande pensioneringsgrunderna, men att kommittén funnit vissa för de civila verken egenartade förhållaiden betinga betydelsefulla avvikelser från den för kommunikationsveiken antagna pensionslagen. Detta gällde särskilt pensionsunderlagens karaktär. Enligt kommitténs förslag skulle nämligen uppdelning a v pensionsunderlaget i statspensions- och avgiftspensionsunderlag icke äga rum, u t a n underlaget skulle fortfarande liksom hittills erhålla enhetlig karaktär, och i den mån fulla antalet tjänstår icke uppnåddes, simile pensionens belopp reduceras endast i förhållande till det felande anlalet tjänstår. Då kommittén n u i sitt nya lagförslag inarbetat bestämmelser röraide pensionering a v vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den allm ä n n a civilförvaltningen m. m., h a r detta givetvis måst föranleda vissa j ä m k n i n g a r i det tidigare avgivna förslagets byggnad. I huvudsak h a r dock det n y a lagförslaget kunnat uppgöras på samma grunder, som tilllämpats i 1924 å r s förslag. Beträffande de allmänna g r u n d e r n a för utformande av förslaget rörande pensionering av den icke-ordinarie personal, som avses i förevarande betänkande, vill kommittén i detta s a m m a n h a n g erinra, a t t kommittén enligt förut återgivna direktiv haft a t t i den utsträckning, detta kurnat ske, taga h ä n s y n till förberörda förslag i fråga om pensionering av vdss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken. Då kommittén n u ansett sig böra ansluta pensioneringen a v allmänna civilförvaltningens till arbetarpersonal ej hänförliga icke-ordinarie befattningshavare till pensioneringen av ordinarie tjänstemän inom samma förvaltningsomride, har förslaget beträffande nämnda dcke-ordinarie personal naturligen lommit a t t vila på de huvudgrunder, som i den civila tjänstepensionslagen föreslagits för ordinarie tjänstemän. H ä r a v följer, att — i den mån lagförslagets huvudgrunder, såsom ovan antytts, överensstämma med de för kommunikationsverken gällande pensioneringsgrunderna, på vilka fömerörda kommittéförslag beträffande icke-ordinarie personal vid komminikationsverken vilar — överensstämmelse vunnits jämväl med sistnämnda förslag. Även vid utformandet av detaljbestämmelserna beträffande allmänna civilförvaltningens icke-ordinarie personal h a r kommittén, i den mån så k u n n a t ske, tagit hänsyn till kommunikationsverkens lönelommittés merberörda förslag beträffande pensionering av viss icke-ordimrie personal vid sistnämnda verk.
13 Pensionskommittén h a r vidare, enligt de direktiv, som lämnats genom Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 12 juni 1925, haft a t t i samband med förslaget rörande pensionsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare ånyo taga ståndpunkt till frågan om tjänstepensions uppdelning i statspension och avgiftspension på sätt vid kommunikationsverken äger rum. Även om kommittén, såsom i det följande skall n ä r m a r e utvecklas, efter övervägande funnit det system, som i förevarande hänseende fastslagits genom kommunikationsverkens pensionslag, icke kunna oförändrat tillämpas, h a r dock kommitténs förslag beträffande icke-ordinarie befattningshavares pensionering visat sig möjliggöra vissa anordningar, som äro ägnade a t t tillmötesgå det bakom förslaget om pensions uppdelning i statspension och avgiftspension liggande principiella kravet på pensionsbeloppets avpassande med h ä n s y n tagen jämväl till längden a v den tid, v a r u n d e r vederbörande befattningshavare erlagt pensionsavgifter.
1.
P e n s i o n e r i n g av v i s s i c k e - o r d i n a r i e p e r s o n a l .
Såsom kommittén i sitt förut berörda, samtidigt avlämnade betänkande Pensione med förslag rörande pensionering av till arbetarpersonal hänförliga an- ringens ställningshavare vid försvarsväsendet och den allmänna civilförvaltnin- om . fatt nmfl gen framhållit, är den icke-ordinarie personalen inom sistnämnda förvalt' Ållmänna ningsområde för n ä r v a r a n d e i allmänhet i avsaknad a v r ä t t till pension. Om man bortser från de pensionsbestämmelser av provisorisk n a t u r , som J.f'cr vid 1925 års riksdag antogos för till arbetarpersonal n ä r m a s t hänförliga icke-ordinarie befattningshavare vid statens hingstdepåer och stuteri, finnas pensionsbestämmelser i egentlig mening icke meddelade för någon grupp av icke-ordinarie anställningshavare inom allmänna civilförvaltningen. I den mån pensionering av icke-ordinarie personal ansetts böra förekomma, h a r därför frågan om sådan pensionering hittills i allmänhet måst i förekommande fall underställas riksdagens prövning; och hava därvid pensionerna avpassats till belopp, som efter omständigheterna i varje särskilt fall ansetts skäliga. Kommittén har vidare i berörda betänkande angivit sin uppfattning, att goda skäl synas föreligga att nu genomföra en ordnad pensionering för ifrågavarande personal. P å sätt jämväl i nyss antydda s a m m a n h a n g berörts, h a r kommittén vid övervägande a v frågan om lämpligaste sättet för anordnande av pensioneringen kommit till den uppfattningen, att erforderliga pensionsbestämmelser för n u förevarande befattningshavare böra a n k n y t a s till motsvarande föreskrifter för allmänna civilförvaltningens ordinarie tjänstemän. Denna kommitténs ståndpunkt är i första hand föranledd därav, att den icke-ordinarie personalen inom allmänna civilförvaltningen i allmänhet ä r anställd för utförande av likartade arbetsuppgifter, som tillkomma ordinarie personal vid samma verk, och a t t en icke-ordinarie befattning inom förvaltningsområdet alltså i regel h a r motsvarighet i ordinarie tjänst därstädes, samt att, såsom kommittén i det följande skall n ä r m a r e belysa, avlöningsförhållandena för ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare numera äro ordnade efter samma h u v u d g r u n d e r som för
ordinarie tjänstemän inom samma verksamhetsområde, vilket gör det niaturligt, att även pensionsförhållandena ordnas enligt samma eller liknande principer, som kommit i tillämpning för ordinarie tjänstinnehavare. Om sålunda en anknytning av den icke-ordinarie personalens vid allmänna civilförvaltningen pensionering till pensionssystemet för ordinarie befattningshavare därstädes redan med hänsyn till anställnings- och avlöningsförhållanden synes motiverad, kommer härtill ytterligare ett skäl, som vid kommitténs ståndpunktstagande varit avgörande, nämligen att ifrågavarande icke-ordinarie personal i övervägande utsträckning har karaktär av rekryteringspersonal, som efter vunnen utbildning avses komma att vinna och i regel även vinner befordran till ordinarie tjänst inom civilförvaltningen. Med hänsyn härtill måste det av praktiska skäl anses vara lämpligt och för befattningshavarna betydelsefullt, att pensioneringen ordnas efter grunder, som avvägas med hänsyn till den inom förevarande område normala övergången från icke-ordinarie till ordinarie anställning. I själva verket torde väl med hänsyn till befordringsförhållandena vid allmänna civilförvaltningen ålderspensionering av ickeordinarie befattningshavare jämförelsevis sällan komma att där äga rum. Den föreslagna pensionsrätten för sådana statstjänare lärer därför komma att få sin största betydelse ur andra synpunkter. I främsta rummet kommer härvid i betraktande, att denna pensionsrätt möjliggör förtidspensionering vid olycksfall i tjänsten och sjukdom. Därjämte skulle civilförvaltningens befattningshavare komina att tidigare börja erlägga avgifter för egen pensionering, varigenom, såsom kommittén i det följande (sid. 42—44) får tillfälle att närmare utveckla, möjlighet öppnas att beträffande ordinarie tjänstemän avväga tjänstepensionens belopp jämväl efter längden av den tid, under vilken avgifter för pension erlagts. Slutligen må ock beaktas, att en tjänstepensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare kunde bilda grundval för en blivande familjepensionsrätt för sådana befattningshavare. Rätten till familjepension redan under ickeordinarie-tiden skulle uppenbarligen innebära en betydande förmån, och därigenom skulle tillika möjliggöras en för tjänstemännen mindre betungande fördelning av avgiftskostnaden för familjepension. Om alltså kommittén av nu antydda skäl funnit sig böra föreslå, att pensionering av civilförvaltningens till arbetarpersonal ej hänförliga ickeordinarie befattningshavare anordnas i anslutning till pensionssystemet för ordinarie tjänstinnehavare inom samma förvaltningsområde, har kommittén emellertid ansett nämnda pensionssystem kunna och böra i huvudsak bliva gällande jämväl för vissa andra icke-ordinarie befattningshavargrupper. Kommittén åsyftar härvid sådana civila och civilmilitära ickeordinarie anställningshavare vid försvarsväsendet, vilka intaga tjänstemannaställning. Att inordna dessa befattningshavare under den pensionslag, som enligt kommitténs tidigare avgivna förslag skulle bliva gällande för militära befattningshavare, synes nämligen icke vara lämpligt eller av praktiska skäl påkallat. Någon icke-ordinarie militär personal, som kan ifrågakomma till erhållande av pensionsrätt, finnes ej. På grund härav och då den icke-ordinarie civilmilitära personalen i regel saknar motsvarighet inom den ordinarie civilmilitära personalen, torde det vara ändamålsenligast, att den militära pensionslagen får omfatta allenast de ordinarie militära och civilmilitära beställningshavarna. Med hänsyn till anställnings- och tjänstgöringsförhållanden lärer ock den icke-ordinarie civila och civilmilitära personalen vid försvarsväsendet närmast vara att
15 jämföra med personal vid civilförvaltningen. Det må för övrigt erinras, a t t åtskilliga icke-militära ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet r e d a n äro underkastade den civila pensionslagen (t. ex. civil personal vid generalstaben, expeditions vakter vid åtskilliga militära institutioner). K o m m i t t é n förordar sålunda, att pensionsrätt för icke-ordinarie befattn i n g s h a v a r e inom den allmänna civilförvaltningen samt för civila och civilmilitära sådana befattningshavare vid försvarsväsendet beredes genom dessa befattningshavares inordnande under bestämmelser i en blivande civil tjänstepensionslag. V a d härefter angår de n ä r m a r e förutsättningar, under vilka pensions- Villkor och r ä t t må böra tillkomma de grupper av icke-ordinarie befattningshavare,' begränsvilkas pensionering enligt vad nyss utvecklats skulle ordnas genom anslut- ningar beträffande ning till den civila tjänstepensionslagen, må här anföras följande. pensionsBeträffande civilförvaltningen har kommittén, som erinrar, att i detta s a m m a n h a n g fråga ej är om personal vid kommunikationsverken, till en början u t g å t t från, att pensionsrätten bör begränsas till befattningshavare Add verk, för vilka lönereglering genomförts enligt det n y a lönesystemet och vilkas ordinarie tjänstemän sålunda bliva underkastade den n y a civila pensionslagen. I den m å n nya löneregleringar äga rum, kommer alltså lagens tillämplighetsområde j ä m v ä l med avseende å icke-ordinarie personal att efter hand utvidgas. A t t för icke-ordinarie befattningshavare vid s. k. oreglerade verk, vilkas ordinarie tjänstinnehavare äro underkastade 1907 års civila pensionslag, anordna pensioneringen enligt den n y a tjänstepensionslagen, har icke ansetts lämpligt, då en sådan anordning skulle medföra vissa svårigheter och ojämnheter vid tillämpningen. E j heller synes det lämpligen gå för sig att för sistnämnda icke-ordinarie befattningshavare bereda pensionsrätt genom införande av erforderliga bestämmelser i 1907 års pensionslag. Detta skulle nämligen förutsätta nästan fullständig omarbetning av n ä m n d a lag, vilken dock efter hand kommer att förlora sin tillämplighet. Med beredande av pensionsrätt för ickeordinarie anställningshavare vid ännu oreglerade verk lärer därför böra anstå, intill dess lönereglering ägt rum. I betraktande av att ny lönereglering numera genomförts för det övervägande flertalet befattningshavargrupper inom civilförvaltningen — och däribland för flertalet av de verk, som sysselsätta ett mera avsevärt antal icke-ordinarie befattningshavare — skulle i allt fall redan från början det största antalet icke-ordinarie befattningshavare inom n ä m n d a förvaltningsområde bliva delaktigt av den föreslagna pensionsrätten, och då löneregleringsarbetet alltjämt torde fortskrida, synes inom en jämförelsevis n ä r a liggande framtid pensionsr ä t t komma a t t medgivas även för återstående grupper av icke-ordinarie personal. Då kommitténs förevarande förslag liksom det för 1925 å r s riksdag framlagda förslaget till civil tjänstepensionslag icke omfattar ordinarie tjänstemän vid domänverket — för vilka endast ett provisoriskt avlöningsreglemente ännu är gällande — h a r kommittén ej heller ansett sig böra bland pensionsberättigade icke-ordinarie anställningshavare medtaga icke-ordinarie personal vid domänverket. Kommittén h a r vidare ansett, a t t såsom villkor för erhållande a v pensionsrätt bör uppställas det kravet, a t t vederbörande befattningshavare vunnit en någorlunda fast anställning inom sitt verk. U r denna synpunkt
rätt. Pensionsberättigade grupper. Civilförvaltningen.
to-
nar kommittén funnit pensionsrätten böra avse dels sådana icke-ordinarie befattningshavare, vilka i gällande avlöningsbestämmelser betecknas såsom extra ordinarie tjänstemän, dels ock innehavare av från extra anskg avlönade befattningar, som motsvara ordinarie eller extra ordinarie tjänster. S. k. aspiranter samt andra extra befattningshavare böra sålunda enligt kommitténs mening icke medtagas bland pensionsberättigad personal. Såsom villkor för pensionsrätt har ytterligare synts böra uppställas fordran på tjänstgöringsskyldighet av viss minimiomfattning; och har kommittén i sådant hänseende funnit sig böra förorda krav på full tjänstgöring — d. v. s. tjänstgöring av samma omfattning som den, vilken åligger ordinarie tjänsteman i jämförlig tjänst — och att densamma fullgöres i ett och samma verk. S. k. halvtidsamanuenser inom statsdepartement och centrala ämbetsverk skulle sålunda icke erhålla pensionsrätt. Det kunde visserligen synas, som om i de fall, då befattningshavare av ifrågavarande slag samtidigt uppehåller halvtidstjänstgöring i två verk och alltså fullgör en sammanlagd tjänstgöringsskyldighet av den omfattning, som åligger ordinarie tjänsteman, förutsättningarna för pensionsrätt borde kunna anses uppfyllda. Kommittén har emellertid funnit stora svårigheter möta för anordnande av pensionsrätt i förevarande fall. Det förekommer t. ex. synnerligen ofta, att halvtidsamanuenserna i de båda verk, där de tjänstgöra, äro olika placerade å löneskalan, vilket förhållande skulle göra fastställandet av pensionsunderlag till en komplicerad fråga. Även om löneställningen i de båda verken vore densamma, skulle ett rationellt ordnande av uppbörden och redovisningen av pensionsavgifter medföra svårigheter. Vidare inträffar stundom, att en befattningshavare, som en tid fullgjort halvtidstjänstgöring i två verk, mister anställningen i det ena verket, varvid den en gång vunna pensionsrätten skulle förloras utan att befattningshavaren likväl upphört att vara anställd i statens tjänst. Med hänsyn till de nu antydda svårigheter av praktisk art, som skulle vara förenade med pensionsrätt i förevarande fall, har kommittén efter övervägande ansett sig icke kunna förorda, att pensionsrätt beredes ifrågavarande befattningshavare. I själva verket torde deras uteslutande från pensionsrätt ej komma att erhålla större betydelse, enär tendensen numera synes alltmera gå i den riktningen, att tjänstgöring såsom halvtidsamanuens i två verk utbytes mot anställning med hel tjänstgöring i ett verk. Kommittén har vidare funnit det vara riktigt, att från pensionsrätt uteslutas befattningshavare, som för förut innehavd anställning i statens tjänst redan åtnjuta pension. Då pension i allmänhet utgår först vid en ålder, då befattningshavarens förmåga att fullgöra tjänståliggandena anses uttömd, torde det visserligen vara sällsynt, att en redan pensionerad befattningshavare kunde i annan befattning ånyo vinna pensionsrätt. I de fall, då med hänsyn till tjänstens särskilda beskaffenhet en mycket tidig pensionsålder fastställts, kan det emellertid inträffa, att befattningshavaren efter avgång ur tjänsten vid uppnådd åldersgräns kan i icke-ordinarie anställning fullgöra tjänstgöring, som ej ställer samma krav på kroppslig vigör. Att i dylika fall medgiva pensionsrätt även för den senare, ickeordinarie anställningen skulle innebära en dubbelpensionering, som av principiella skäl synes kommittén icke kunna förordas. I ett avseende har kommittén emellertid funnit ett undantag böra göras från den angivna
17 huvudregeln, nämligen i fråga om pensioner enligt den s. k. reservbefälsförordningen; och återkommer kommittén i det följande till frågan om detta undantag. I enlighet med de grunder, som kommittén sålunda föreslagit, skulle inom d e n allmänna civilförvaltningen huvudsakligen nedanstående grupper av icke-ordinarie befattningshavare bliva delaktiga av den föreslagna pensionsrätten, v a r v i d emellertid bör förutskickas, att här nedan meddelade uppgifter givetvis icke avse att utgöra en fullständig uppräkning av pensionsberättigade grupper u t a n endast att giva en exemplifiering i stora drag: 1) extra ordinarie tjänstemän vid statsdepartement och centrala ämbetsverk, hovrätterna och utrikesrepresentationen (assessorer, amanuenser, attachéer, biträdande statskartografer, ritare, kansliskrivare, kanslibiträden, kontorsbiträden, expeditionsvakter m. fl.), ävensom vid åtskilliga andra förvaltningsområden, såsom fångvårdsstaten (assistenter, uppsyningsmän, överkonstaplar, yrkesmästare, vaktkonstaplar, vaktfruar, kokerskor m. fl.); statens tvångsarbetsanstalter (uppsyningsmän, förmän, vaktf r u a r m. fl..); hospital och asyler (sysslomän, kameralbiträden, hantverksföreståndare, vissa ekonomister, översköterskor, skötare och sköterskor m. fl.); länsstyrelserna (länsnotarier, länsbokhållare, landskanslister, landskontorister m. fl.); tullverket (kammarskrivare, uppsyningsmän m. fl.); universiteten (biblioteksamanuenser m. fl.); lots- och fyrstaten (lots- och fyrpersonal i olika lönegrader) o. s. v.; 2) befattningshavare med avlöning från extra anslag vid statsdepartement och centrala ämbetsverk m. fl. myndigheter (tjänstemän med avlöning från de för ett flertal ämbetsverk — t. ex. riksförsäkringsanstalten m. fl. — anvisade förstärkningsanslagen för upprätthållande av ämbetsverkens verksamhet eller för tillfällig ökning av arbetskrafterna). Vad försvarsväsendet angår, skulle enligt kommitténs i det föregående a n t y d d a mening pensionsrätt i förevarande sammanhang beredas alla till arbetarpersonal ej hänförliga civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare, vilka uppfylla de k r a v med avseende å tjänstgöringens omfattning, som förut angivits. Flertalet av de befattningshavare, som sålunda skulle bliva delaktiga av pensionsrätt, torde falla inom personalgruppen marinens månadslönare. Beträffande hittillsvarande anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden för ifrågavarande befattningshavare samt de förslag, som framkommit i berörda hänseenden, tillåter sig kommittén, under hänvisning j ä m v ä l till de redogörelser, som lämnats i betänkandet rörande pensioner i n g av arbetarpersonal (sid. 7—8, 14), att h ä r erinra om följande: Månadslönarna, vilka som en civilmilitär stat, månadslönarstaten, ingå bland flottans personal, utgöras enligt reglementet för marinen (del I) av »verkmästare, mästare och övrig med lön för månad anställd civilmilitär personal» (§§ 3, 14). Med »övrig» personal avses huvudsakligen ritkontorsoch annan kontorspersonal samt förrådsbiträden. Personalen antages av vederbörande stationsbefälhavare eller varvschef genom kontrakt på viss tid, högst fem år, eller viss uppsägningstid (§ 57). F ö r u t o m vid flottans stationer finnes ett mindre antal befattningshavare med liknande anställning inom marinförvaltningen och vid kustartilleriet. F ö r vissa månadslönare finnes redan nu en pensionering anordnad. De 2 — 1921 års twnsionskommitté.
V.
18 år 1876 fastställda grunderna, för pensionering av flottans befäl och underbefäl gälla nämligen även månadslönare vid flottans militärdepåer och varvsstater. I enlighet med n ä m n d a g r u n d e r skulle envar dylik månadslönare, som vid avskedstagandet stått i tjänst vid flottan i 30 år och uppn å t t en ålder av 55 år samt till amiralitetskrigsmanskassan — n u m e r a benämnd flottans pensionskassa — e r l a g t stadgad pensionsavgift, v a r a berättigad att u r nämnda kassa erhålla pension. Verkmästare vid militärdepå och varvsstat samt kronobagaren vid Karlskrona station skulle därvid erhålla pension till lika belopp med maskinistunderofficer a v l:a graden, mästare vid militärdepå och varvsstat samt mjölnaren vid Karlskrona station till lika belopp med 2:a gradens underofficer. Enligt dessa bestämmelser utgående pensionsbelopp utgöra för n ä r v a r a n d e 1094 kronor 40 öre, respektive 1 000 kronor, v a r a v två tredjedelar utgöra kassapension och en tredjedel fyllnadspension. För den till månadslönarstaten hörande »övriga» personalen äro inga bestämmelser för pensionsbeloppens beräknande i grunderna fastställda. F r å n v a r o n av dylika bestämmelser h a r tolkats så, a t t denna personal ej vore berättigad till pension. De n ä r m a r e tillämpningsföreskrifterna i fråga om pensioneringen från flottans pensionskassa finnas a n g i v n a i det för denna kassa utfärdade reglementet. Det intill å r 1900 gällande reglementet för flottans pensionskassa av den 22 januari 1892 innehöll i § 2 mom. 1 beträffande delägarskap följande stadgande: »Delägare i flottans pensionskassa är en var, som medelst fullmakt, konstitutorial eller kontrakt blivit u t n ä m n d eller a n t a g e n till — månadslönare — och för sin befattning innehar lön på stat.» Då endast verkmästare och mästare, som åtnjöto avlöning från anslaget till underhåll a v flottans fartyg och byggnader och vilka voro avsedda i den av Kungl. Maj:t fastställda staten för fördelning av nämnda anslag, ansågos uppfylla villkoret a t t innehav» lön på stat, ansågos övriga månadslönare, jämväl kronobagaren och mjölnaren, vilka då ej funnos upptagna på någon stat, ej vara berättigade att v a r a delägare i pensionskassan och alltså uteslutna från rätten till pension. I nu gällande, den 17 november 1899 u t f ä r d a t reglemente för pensionskassan äro de till delägarskap i pensionskassan berättigade uppdelade i två grupper, nämligen dels sådana, som medelst fullmakt eller konstitutorial blivit u t n ä m n d a och som för sin befattning innehava lön på stat, dels sådana, som enligt förordnande eller kontrakt innehava arvode på stat vid flottan. De förra äro skyldiga att v a r a delägare i pensionskassan, de senare må efter därom gjord skriftlig ansökan a n t a g a s till delägare. Då emellertid alla månadslönare äro a n t a g n a enligt kontrakt, har efter år 1899 ingen månadslönare ansetts u t a n egen ansökan kunna bliva delägare i flottans pensionskassa och därigenom förvärva pensionsrätt enligt 1876 å r s pensioneringsgrunder. F ö r närvarande tillkommer alltså pensionsrätt endast sådan månadslönare, vilken åtnjuter avlöning på stat och som gjort anhållan om delägarskap i pensionskassan. Sådan avlöning åtnjuta dels de verkmästare och mästare, vilka uppbära avlöning från anslaget till underhåll av flottans fartyg och ^ byggnader, dels månadslönare, som äro upptagna å stat för flottans stationer utom varven — bland andra kronobagaren och mjölnaren Add Karlskrona station — dels ock månadslönare, som upptagits i siat för viss personal vid flottans sjukhus. Kontors- och ritkontorspersonalen är däremot i avsaknad av varje r ä t t till pension.
19 Pensionsavgift erlägges till flottans pensionskassa med ett belopp, motsvarande fyra procent aA* summan a v kassapension och fyllnadspension. Månadslönare äro icke berättigade till sådan pensionsförbättring, som utgår till militära beställningshavare. I åtskilliga fall h a r emellertid genom statsmakternas beslut dylik förmån beviljats till belopp, som tillkommer likställd underofficer vid marinen. De månadslönare, som för egen pensionering vinna delaktighet i flottans pensionskassa, äro ock i regel skyldiga a t t genom avgifter till kassan grundlägga familjepension eller s. k. g r a t i a l för änka och barn. Gratialet för änka utgör för månadslönarnas klass 460 kronor årligen jämte tillägg enligt Adssa grunder för barn under 21 års ålder. Antalet vid flottan den 1 november 1925 anställda månadslönare framgår av nedanstående sammanställning aA^ till kommittén införskaffade uppgifter, vilken sammanställning j ä m v ä l utvisar, i vilken utsträckning ifrågavarande befattningshavare ä g a och begagnat sig av r ä t t a t t grundlägga pension. Uppgifterna aA^se icke sådana månadslönare, som äro underofficerare eller pensionerade underofficerare. Antal
månadslönare
som begagnat som ej rätt till del- nat rätt till ägarskap delägarskap Flottans
som ej äga rätt till delägarskap
varv:
i Stockholm i Karlskrona Flottans stationer
utom
30 37
14 4
39 62
varven:
i Stockholm i Karl skröna Summa
Sedan 1917 års riksdag i skrivelse n r 213 framhållit behovet av förbättrade bestämmelser rörande anställning, avlöning och pensionering av personal tillhörande månadslönarstaten vid flottan, tillkallades jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 23 november 1917 inom sjöförsvarsdepariementet sakkunniga för utredning i n ä m n d a hänseenden. Dessa sakkunniga, vilka den 21 oktober 1918 a v g å v o betänkande i ämnet, framlade förslag till reglemente för ifrågavarande personal, vilken enligt de sakkunnigas mening borde uppföras å en särskild av Konung och riksdag fastställd stat, benämnd »marinens civila assistentstat». Reglementet innehöll jämväl bestämmelser rörande pensionering och innebar i sådant avseende, bland annat, att samtliga ifrågavarande befattningshavare skulle pensioneras genom flottans pensionskassa enligt grunder, som i huvudsak överensstämde med stadgandena i 1907 å r s civila pensionslag. ^Med anledning av att fråga uppstått om revision av försvarsväsendet gjordes de sakkunnigas förslag icke till föremål för framställning till riksdagen. Genom brev den 11 mars 1919 anbefallde emellertid Kungl. Maj:t marinförvaltningen att taga i övervägande lämpligheten av att, inom ramen av tillgängliga medel, med ledning av de sakkunnigas betänkande vidtaga sådana ändringar beträffande månadslönarnas anställningsvillkor 1
Härav 6 kvinnliga.
20 och avlöning, däri inbegripet bland a n n a t uppdelning i löneklasser, som för vinnande av större enhetlighet och stadga i berörda hänseenden kunde anses påkallade. Med stöd av nämnda brev h a r marinförvaltningen fastställt löneplan för månadslönare vid flottans v a r v a t t gälla från den 1 j a n u a r i 1921 tills vidare. Löneplanen ä r av följande utseende: !
L ö n e b e 1o p p Lönegrad
Befattningar
Löneklass Karlskrona
Stockholm
! I
1 2 3 4 5
2 250 2 388 2 526 2 664 2 802
2 520 2 676 2 832 2 988 3 144
Kontorist Laboratoriebiträde Uppbördsman
II
3 4 5 6 7
2 526 2 664 2 802 2 940 3 108
2 832 2 988 3 144 3 300 3 486
Kontorist Mästare Ritare
6 7 8 9 10
2 940 3 108 3 276 3 474 3 672
3 300 3 486 3 672 3 888 4104
Kontorist Ritare Uppbördsman
IV
7 8 9 10 11
3 108 3 276 3 474 3 672 3 900
3 486 3 672 3 888 4104 4 350
Kontorsföreståndare Kontrollant Mästare Verkmästare
V
9 10 11 12 13
3 474 3 672 3 900 4 128 4 446
3 888 4104 4 350 4 596 4 932
Kontorsföreståndare Kontrollant Ritare Uppbördsman Verkmästare
11 12 13 14
3 900 4 128 4 446 4 782 5118
4 350 4 596 4 932 5 304 5 676
Konstruktör Kontorsföreståndare Kontrollant Verkmästare
( III 1
>
VI
-
Lön u t g å r för m å n a d med 1/13 av i löneplanen angivet belopp för vederbörande lönegrad och löneklass. Dyrtidstillägg å lönen utbetalas enligt, de grunder, som gälla för oreglerade verk. I ÖA^rigt h a r marinförvaltnirgen beträffande löneplanens tillämpning meddelat, bland annat, följande föreskrifter. Varje särskild befattning, som bestrides av månadslönare, skall å en av vederbörande varvschef uppgjord förteckning hänföras till ATiss lönegrad; dock skola följande befattningar icke inbegripas i löneplanen eller uppföras å för;eckniigen. nämligen befattning, som bestrides av pensionerad underofficer, befattning, son är uppförd å stat för dagavlöning och arvoden m. m. till personal vid varven, ^amt befattning, för vilken marinförvaltningen särskilt fastställt avlöning.
21 Vid de särskilda befattningarnas hänförande till viss lönegrad äger vederbörande varvschef hålla sig inom ramen för löneplanens beteckningar. Vidare böra de principer, som legat till grund för månadslönaresakkunnigas betänkande den 21 oktober 1918, tjäna som ledning. Månadslönare, som tillträder en å förteckningen uppförd befattning, bör erhålla lön i lägsta löneklassen för den lönegrad, befattningen är tilldelad. Där han likväl förut från varvet uppburit högre lön, bör han uppföras i sådan löneklass, att han icke erhåller lägre avlöning, än han dittills åtnjutit. Undantagsvis må varvschefen antaga månadslönare i annan löneklass än sålunda angivits. Den, som tre år tillhört viss löneklass, uppflyttas vid ingången av nästföljande kalenderår i närmast högre löneklass inom lönegraden. Sådan uppflyttning äger icke rum, därest befattningshavaren under mer än J/6 av nämnda tid varit med avträdande av löneförmåner tjänstledig av annan anledning än offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring, eller därest han förhåller sig mindre väl i tjänsten, eller ock därest han uppnått 55 års ålder. I en vid 1925 års riksdag inom a n d r a kammaren framställd interpellation framhölls betydelsen av att månadslönarnas inom marinen anställnings-^ avlönings- och pensionsförhållanden snarast möjligt bleve ordnade. I sitt s v a r å denna interpellation (se andra kammarens protokoll den 18 april 1925, n r 27, sid. 1 ff.) meddelade chefen för försvarsdepartementet, att månadslönarnas pensionsfråga hörde hemma inom det område, som behandlades av 1921 å r s pensionskommitté, samt uttalade, att resultatet av kommitténs arbete i förevarande hänseende borde avvaktas, innan förslag i frågan kunde framläggas för riksdagen. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 september 1925 framställde marinförvaltningen förslag om utredning rörande månadslönarnas avlönings- och pensionsförhållanden. Vad avlöningsfrågan angår, framhöll marinförvaltningen därvid, att ämbetsverket såge den lämpligaste lösningen av denna fråga i genomförande för marinens del av bestämmelser i anslutning till officersavlöningsreglementet och i ungefärlig överensstämmelse med de avlöningsbestämmelser, som utfärdats för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa a n d r a verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt för extra ordinarie tjänstemän och aspiranter vid kommunikationsverken (sv. förf.-saml. 1925 n r 356 och 360), varvid förutsattes, att månadslönarna komme att likställas med extra ordinarie tjänstemän inom andra grenar av statsförvaltningen. Vad pensionsfrågan anginge, ville ämbetsverket ifrågasätta, om icke denna bleve lämpligast ordnad på det sätt, a t t månadslönarna bleve skyldiga att tillhöra flottans pensionskassa samt att pensionsförbättring tillerkändes dem till sådana belopp, a t t hela pensionen komme att uppgå till det för vederbörande lönegrad bestämda beloppet. Genom beslut den 23 oktober 1925 har Kungl. Maj:t i anledning av nu omförmälda framställning uppdragit åt marinförvaltningen att snarast möjligt utarbeta förslag till bestämmelser rörande ifrågavarande befattningshavares Add marinen anställning, avlöning och pensionering, varvid tillika föreskrivits, att hänsyn skall tagas till 1921 å r s pensionskommittés utredning i fråga om pensionering av icke-ordinarie personals pensionsförhållanden. A v den här lämnade redogörelsen framgår, a t t vissa månadslönare inom marinen för närvarande åtnjuta pensionsrätt i flottans pensionskassa.
22 Emellertid har kommittén i sitt den 22 maj 1925 avlämnade b e t ä n k a n d e med förslag till militär tjänstepensionslag föreslagit, a t t den m i l i t ä r a pensioneringen skulle överflyttas från respektive arméns pensionskassa och flottans pensionskassa till statskontoret samt att i följd häraA^ flottans pensionskassas uppgifter skulle inskränkas till änke- och pupillpensionering. Under sådana förhållanden torde månadslönarnas pensionering b ö r a ordnas på annat sätt; och synes, såsom kommittén i nyssnämnda betänkande antytt, denna fråga lämpligen böra lösas i samband med spörsmålet om pensionering av civila icke-ordinarie befattningshavare i allmänhet i s t a t e n s tjänst, d. v. s. genom anslutning till den civila tjänstemannapensioneringen för ordinarie befattningshavare. Emot en anordning, varigenom ifrågavarande befattningshavare redan n u skulle erhålla pensionsrätt enligt den civila tjänstepensionslagen, skulle måhända kunna invändas, att nämnda anordning såtillvida .skulle stå i strid med de grundsatser, vilka i det föregående utvecklats beträffande villkoren för pensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare inom civilförvaltningen, som månadslönarna ännu icke å t n j u t a s. k. n y r e g l e r a d aATlöning. Det lärer emellertid med hänsyn till det ovanberörda, marinförvaltningen lämnade uppdraget kunna förväntas, att en nyreglering a v avlöningsförhållandena för dessa befattningshavare inom en snar framtid skall komma till stånd. I avvaktan härpå synes det kommittén v a r a möjligt att genom särskilda anordningar reglera pensionsförhållandena för månadslönarna på sådant sätt, att de utan större olägenheter k u n n a inordnas under den nya civila pensionslagen. Till frågan om de n ä r m a r e bestämmelser, som i sådant syfte synas erforderliga beträffande pensionsunderlag, pensionsavgifter m. m., återkommer kommittén i det följande. Därest, i enlighet med vad kommittén föreslagit, pensionsrätt beredes samtliga månadslönare, torde, oberoende av tidpunkten för det m i l i t ä r a pensionsväsendets omläggning, bestämmelserna om pensionsrätt för vissa månadslönare i flottans pensionskassa böra upphöra att gälla med ikraftträdandet av den civila pensionslagen. Vidkommande icke-ordinarie personal inom armén, torde där numera icke finnas någon personalgrupp, som fullt motsvarar månadslönarna vid marinen. Flertalet av de närmast motsvarande befattningshavarna _ vid armén, t. ex. tygskrivare, fabriksskrivare, verkmästare, erhöllo nämligen i samband med 1921 års lönereglering för arméns beställningshavare ordinarie anställning. Emellertid finnas fortfarande, ehuru i jämförelsevis ringa antal, vissa icke-ordinarie befattningshavare, som äro jämförliga med månadslönarna vid marinen, huvudsakligen ritare och kontorspersonal (skrivbiträden och bokhållare) vid arméns verkstäder, fabriker m. m. Det synes lämpligt, att även dessa befattningshavare — liksom över huvud taget all den civila eller civiLm.il itära icke-ordinarie personal vid armén, som med avseende å tjänstgöringens omfattning fyller villkoren för pensionsrätt — erhålla sådan rätt i samband med den civila tjänstemannapensioneringen. För ifrågavarande personal gäller visserligen, a t t avlöningsförhållandena icke reglerats enligt det n y a lönesystemet; över huvud taget synas generella bestämmelser beträffande avlöning åt arméns ifrågavarande befattningshavare i allmänhet saknas. Beträffande de särskilda anordningar, som med hänsyn till nu angivna omständigheter må finnas påkallade för pensioneringens genomförande, åberopar kommittén v a d
23 förut anförts beträffande marinens månadslönare samt vad kommittén i berörda hänseenden i specialmotiveringen kommer att n ä r m a r e utveckla. En särskild ställning i pensionshänseende intaga de inom försvarsväsendet, huvudsakligast vid armén, anställda sjuksköterskorna. Dessa äro nämligen, i den mån befattningarna genom vederbörande myndighets försorg regleras och a n m ä l a s till pensionsrätt, berättigade till delaktighet i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. enligt grunder, för vilka kommittén i betänkandet angående pensionering av arbetarpersonal redogjort (sid. 10—11). Samma r ä t t tillkommer vissa vid arméns s j u k h u s anställda husmödrar. A v vad kommittén i nyssnämnda betänkande meddelat framgår, att vid a r m é n 59 sjuksköterskor och 2 husmödrar samt vid marinen 11 sjuksköterskor på angivet sätt erhållit pensionsrätt, I skrivelse den 27 oktober 1925 h a r arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hos statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. gjort framställning om beredande av pensionsrätt även för två s. k. extra sköterskor med oavbruten tjänstgöring och med samma avlöningsförmåner som de redan pensionsberättigade sköterskorna. Enligt vad kommittén inhämtat, skulle vid bifall till n ä m n d a framställning pensionsrätt vara beredd för samtliga vid armén _ med stadig v ä r a n d e anställning tjänstgörande sjuksköterskor. För marinens vidkommande ställa sig förhållandena på samma sätt. Med hänsyn till den pensionsrätt, som sålunda inom den statliga anstalten för pensionering av folkskollärare m. fl. tillkommer vissa befattningshavare, har kommittén ansett det böra föreskrivas, a t t från pensionsrätt enligt^ civila pensionslagen böra uteslutas de, som för sin anställning äga r ä t t till pension från a v staten i n r ä t t a d eller understödd pensionsansta.H eller pensionsfond. I övrigt bör givetvis även beträffande personal vid försvars väsendet gälla, att befattningshavare, som för förut innehavd anställning i statens tjänst åtnjuter pension, undantages från pensionsrätt enligt lagen. Härigenom komma t. ex. pensionerade underofficerare, vilka a n v ä n d a s till tjänstgöring i civil befattning inom försvarsväsendet, icke att v i n n a pensionsrätt.
Kommittén övergår härefter att behandla huvudgrunderna för pensionering Pensioneav de icke-ordinarie befattningshavare, vilka med tillämpning av vad kom- ringsgrunmittén i det föregående anfört synas böra erhålla pensionsrätt enligt den civila tjänstepensionslagen. Därvid möter först frågan om pensionsunderlagen. Vad denna fråga angår, vill kommittén erinra, att genom de den 26 juni Pcnsionb1925 utfärdade avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie befattningshavare underlag. vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (sv. förf.-saml. n r 356), löneskalan för extra ordinarie tjänstemän numera utbyggts och konstruerats så, att i löneplanen varje lönegrad börjar med ett lönebelopp, liggande två löneklasser under den lägsta löneklassen för ordinarie tjänsteman i motsvarande lönegrad, och slutar med ett belopp, som ligger en löneklass under slutavlöningen för motsvarande ordinarie tjänsteman, på sätt framgår av nedanstående för lönegraderna 1, 2, 10 och 20 upprättade sammanställning:
24 För ordinarie tjänstemän L ö n o. g r a (1 Omfattar löneklasserna
nr
:
För extra ordinarie tjänsteimän;
Lön för oirtsLön för ortsOmfattar grupp ÅS. grupp A löneklasserna kronor kronor 1
•
j
1 2 3 4 5
1500 1620 1740 1860 1980
b c 1 2 3 4
1380 1440 1 500 1620 1740 1 860
2 3 4 5 6
1620 1740 1 860 1980 2100
—
—
c 1 2 3 4 5
1440 l 500 1620 l 740 1 860 1980
10 11 12 13 14
2 580 2 730 2 880 3 060 3 240
8 9 10 11 12 13
4 860 5160 5520 5 880
18 19 20 21 22
\
_ 20 21 22 23
i
—
!'
2 340 2 460 2 580 2 730 2 880 3060 4 260 4 560 4 860 5160 5 520
Kvinnlig tjänsteman äger dock icke rätt att åtnjuta lön enligt högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad. För innehavare av befattning, som avlönas av extra anslag och Adlken hänförts till högre lönegrad än den 20:e (befattningshavare å extra stat), utgår jämlikt berörda avlöningsbestämmelser lön enligt löneklass, som är närmast lägre än den, som skulle hava gällt, därest befattningshavaren varit innehavare av ordinarie tjänst inom ifrågavarande lönegrad. J ä m v ä l för nu nämnda befattningshavare sammanfaller sålunda slutlönen med den näst högsta löneklassen inom vederbörande lönegrad för motsvarande ordinarie tjänst. För extra ordinarie tjänstemän vid lots- och fyrstaten gäller från och med den 1 juli 1925 en ny löneplan, enligt vilken lönegraderna för nämnda befattningshavare stå i samma relation till lönegraderna för ordinarie tjänstemän Add lots- och fyrstaten, som enligt vad ovan angivits är fallet i fråga om lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen i övrigt. AAT vad sålunda anförts torde framgå, att ett enhetligt och likartat uppbyggt lönesystem numera gäller för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen. Löneskalan är i båda fallen densamma, och skiljaktigheten i avlöningshänseende består endast däri, att befattningarna på denna gemensamma löneskala ligga i viss mån olika placerade.
25 Vid sådant förhållande är det tydligt, att även pensionsunderlagen för icke-ordinarie kunna bestämmas efter samma system, som föreslagits för ordinarie tjänstemän. Dessa underlag böra även för icke-ordinarie befattningshavare utgöra två tredjedelar av slutlönen inom vederbörande lönegrad för lägsta ortsgrupp (A), med iakttagande av avrundning till närmaste med tolv jämnt delbara belopp. Pensionsunderlagen komma i enlighet härmed för icke-ordinarie befattningshavare att i regel motsvara pensionsunderlaget för ordinarie tjänst i närmast lägre lönegrad. Av samma skäl, som föranlett fastställande av lägre pensionsunderlag för kvinnliga innehavare av ordinarie tjänster, böra särskilda lägre pensionsunderlag gälla jämväl för kvinnliga innehavare av icke-ordinarie befattningar. I överensstämmelse med vad här angivits skulle pensionsunderlagen för icke-ordinarie befattningshaA^are utgöra de belopp, som finnas angivna i tabellen å sid. 27 här nedan. Med hänsyn till inkomst av lotspenningar torde, liksom beträffande ordinarie tjänstemän stadgats, även vad angår icke-ordinarie befattningshavare vid lots- och fyrstaten böra föreskrivas, att för till sådan inkomst berättigad lotspersonal, med undantag av personal i 10:e lönegraden, skall tillämpas det pensionsunderlag, som gäller för närmast högre lönegrad än den, till vilken vederbörande befattning hör. Beträffande lotspersonal, tillhörande 10:e lönegraden, torde i anslutning härtill böra såsom pensionsunderlag gälla ett belopp av för manlig befattningshavare 2 436 kronor och för kvinnlig befattningshavare 2 304 kronor. Av skäl, som kommittén i det följande (sid. 37—40) skall angiva, har kommittén beträffande ordinarie tjänstemän icke funnit anledning föreligga att tillstyrka en uppdelning av pensionsunderlagen i avgiftspensionsunderlag och statspensionsunderlag, på sätt beträffande pensionsunderlagen för befattningar vid kommunikationsverken är stadgat. Enligt kommitténs förslag skulle i stället beträffande den allmänna civilförvaltningen pensionsunderlagen fortfarande liksom hittills erhålla en enhetlig karaktär. J ä m v ä l beträffande pensionsunderlagen för de icke-ordinarie befattningar, vilka skulle erhålla pensionsrätt enligt den föreslagna nya lagen, torde givetvis vid sådant förhållande enahanda anordning böra tillämpas. Då, på sätt nyss angivits, pensionsunderlagen för icke-ordinarie befatt- Pensionsningar konstruerats efter samma skala, som skulle gälla för ordinarie tjänster, avgifter. följer häraAr, att även de avgifter, som jämväl av de icke-ordinarie befattningshavarna torde böra erläggas såsom bidrag till pensioneringen, kunna bestämmas på enahanda sätt. Pensionsavgiften för icke-ordinarie befattningshavare skulle i enlighet härmed i regel överensstämma med avgiften för ordinarie tjänst i närmast lägre lönegrad. Efter liknande grunder har även för den lägsta lönegraden bestämts pensionsavgiftsbelopp. Liksom beträffande ordinarie tjänstemän föreslagits, synes även i fråga om icke-ordinarie personal böra gälla samma pensionsavgifter för manliga och kvinnliga innehavare av samma eller motsvarande befattningar. Pensionsavgifterna skulle i enlighet med vad sålunda föreslagits utgöra de belopp, som framgå av efterföljande tabell. Av skäl, som vid behandlingen av pensionsunderlag angivits, torde i fråga om icke-ordinarie lotspersonal, som är berättigad till inkomst av lotspenningar, böra föreskrivas, att såsom pensionsavgift skall tillämpas den avgift,
26 som gäller för närmast högre lönegrad, varvid för lotspersonal i 10:e lönegraden torde böra gälla en pensionsavgift av 90 kronor. Kommittén meddelar å vidstående sida tabeller, utvisande pensionsunclerlag och pensionsavgifter för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk samt vid lots- och fyrstaten, varvid till jämförelse jämväl upptagas motsvarande belopp för ordinarie befattningshavare. Pensions- jjå, enligt vad kommittén nu föreslagit, pensionsunderlag och pensionsavunderlag gjf^er även för icke-ordinarie befattningshavare skulle bestämmas till vissa gifter vid för varje särskild lönegrad angivna belopp, uppstår frågan, huru underlag befatt- och avgifter skola fastställas för sådana befattningar, vilka icke tillhöra viss S
ningar,
lönegrad.
hTr^viss ^ e ^ a spörsmål kommer att under den första delen av lagens giltighetslonegrad. tid erhålla särskild betydelse i fråga om de enligt kommitténs förslag pensionsberättigade befattningshavare vid försvarsväsendet, vilkas avlöningsförhållanden ännu icke reglerats enligt det nya lönesystemet. Även för den allmänna civilförvaltningens vidkommande förekommer det emellertid enligt gällande avlöningsbestämmelser i vissa fall, att avlöning vid med pensionsrätt förenad befattning ej utgår efter viss lönegrad. Lagens tillämpning å nu ifrågavarande befattningar förutsätter, att pensionsunderlag ooh pensionsavgifter för dessa befattningar fastställas i särskild ordning. Två utvägar synas härvid tänkbara: antingen att pensionsunderlaget bestämmes till visst belopp i förhållande till slutavlöningens storlek vid vederbörande befattning, eller ock att befattningen såsom sådan i pensionshänseende hänföres till viss lönegrad, som finnes närmast SA^ara mot den med vederbörande befattning förenade avlöningen eller eljest bäst överensstämmer med befattningshavarens inkomst i tjänsten. Även i första fallet skulle givetvis pensionsavgiften sättas i ungefärligen samma relation till pensionsunderlaget, som föreslagits beträffande befattningar, vilka tillhöra viss lönegrad. Av berörda alternativ synes det sistnämnda bäst överensstämma med de grunder, på vilka den civila tjänstepensionslagen uppbyggts; och vill kommittén sålunda för sin del tillstyrka detta alternativ. Några väsentliga svårigheter i tillämpningen av den nu förordade anordningen för bestämmande av pensionsunderlag och pensionsavgifter synas icke vara att befara. Kommittén vill i detta avseende framhålla, att ifråga om den största gruppen av till försvars väsendet ansluten personal, nämligen marinens månadslönare, numera gäller en särskild löneplan, innefattande sex lönegrader med en var fem löneklasser, vilkas belopp för vederbörande ortsgrupper (D och G) återfinnas i löneskalan för civilförvaltningens tjänstemän. Med ledning av nämnda löneplan, vilken i det föregående återgivits, lärer en inplacering i pensionshänseende av vederbörande befattningar i vissa lönegrader utan svårighet kunna äga rum. Berörda löneplan avser emellertid endast personal vid' flottans varv. Övriga månadslönare vid marinen liksom vederbörande befattningshavare vid armén torde böra inplaceras i de lönegrader, som närmast motsvara deras allmänna löneställning. Vid inplaceringen bör givetvis uppmärksammas, att enligt grunderna för den nya civila pensionslagen pensionen utgår med belopp, som står i visst förhållande till slutlönen å billigaste ort. Hänsyn torde jämväl böra tagas därtill, att å lönebeloppen för ifrågavarande befattningshavare dyrtidstillägg utgår enligt de för oreglerade verk stadgade grunder, medan å pensionerna dyrtidstillägg skulle komma att utgå efter grunder, som avpassats för s. k. nyreglerade pensioner.
27 a) Befattningar vid statsdepartement, och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Pensionsunderlag Lönegrad
l:a.. 2:a3:c 4:e.. 5:e. 6:e. 7:e. 8:e. 9:e. 10:e. ll:e. 12:e. 13:e H:e. 15:e 16:e. 17:e. 18:e. I9:e. 20:e 2l:a. 22:a. 23:e. 24:e. 25:e 26:e. 27:e. 28:e 29:e T>0:e.
Pensionsavgift
Ordinarie befattning I [eke-ordinarie befattning Man kronor
Kvinna kronor
Man kronor
Kvinna kronor
Ordinarie befattning kronor
Icke-ordin. befattning kronor
1320 1404 1476 1 560 1644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 924 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996
1236 1320 1404 1 476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2 160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 6 400 5 724 6 036 6 360 0 684
1 236 1 320 1404 1476 1 560 1644 1716 1824 1920 2 040 21H0 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 684
1164 1236 1320 1 404 1476 1 560 1644 1716 1824 1 920 2 040 2 160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 444 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 B 076 5 400 B 724 6 036 6 360
36 39 42 45 48 51 57 63 69 75 84 90 102 114 129 141 156 174 192 192 213 234 255 279 303 330 354 378 399 420
33 36 39 42 45 48 51 57 63 69 75 84 90 102 114 129 141 156 174 174 192 213 234 255 279 303 330 354 378 39!)
b) Befattningar vid lots- och fyrstaten. Pensionsunderlag Lönegrad
l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e ll:e 12:e 13:e
Ordinarie befattning Man kronor
Kvinna kronor
1 404 1560 1644 1716 1824 1 920 2 040 2 160 2 304 2 436 3 924 5 724 6 036
1320 1 476 1 560 1 644 1716 1824 1920 2 040 2160 2 304 3 684 5 400 5 724
Pensionsavgift
Icke-ordinarie befattning Ordinarie befattning Man Kvinna kronor kronor kronor 1320 1476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2 160 2 304 3 684 5 400 5 724
1236 1404 1476 1560 1644 1716 1824 1920 2 040 2 160 3 444 5 076 5 400
39 45 48 51 57 63 69 75 84 90 192 330 354
Icke-ordin. befattning kronor 36 42 45 48 51 57 63 69 75 84 174 303 330
28 Pensions- Beträffande pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår och tjänst- för icke-ordinarie anställningshavare bör enligt kommitténs mening såsom aider, huvudregel gälla vad i berörda avseenden stadgats för motsvarande ordinarie tjänst. Där sådan motsvarighet icke finnes, torde pensions- och tjänstålder böra i särskild ordning fastställas. Därvid bör hänsyn givetvis tagas till vad som gäller för ordinarie tjänst med närmast jämförliga arbetsuppgifter samt därav betingade krav på kroppslig vigör o. s. v. Vad särskilt angår pensionsåldern för månadslönare Add marinen, tillåter sig kommittén i detta sammanhang anföra följande. Enligt nu gällande bestämmelser äro i flottans pensionskassa delaktiga månadslönare berättigade till full pension vid avskedstagandet, om de uppnått en levnadsålder av 55 år och innehava 30 tjänstår. Denna pensionsålder, som uppenbarligen fastställts i överensstämmelse med pensionsåldern för de militära befattningshavare, med vilka månadslönarna likställts, synes emellertid vara alltför låg. Ifrågavarande personal har nämligen huvudsakligen sig anförtrott sådant arbete, att några särskilt höga krav med avseende å kroppslig vigör och spänstighet icke torde vara nödvändiga. Det har ock i stor utsträckning förekommit, att befattningshavarna fått kvarstå i tjänst avsevärd tid — stundom upp till tio år eller däröver — efter uppnådd pensionsålder. Förenämnda sakkunniga för utredning i fråga om anställningsförhållanden m. m. för månadslönare inom marinen föreslogo en pensionsålder för manlig befattningshavare av 65 år och för kvinnlig befattningshavare (kontorist), av 60 å r ; dock att för sjuksköterskor pensionsåldern skulle inträda vid 55 år. Enligt kommitténs mening saknas anledning att för huvudgruppen aAr ifrågavarande befattningshavare stadga lägre pensionsålder än den av kommittén för civilförvaltningen föreslagna normala aA^gångsåldern. Vid sådant förhållande torde ock i fråga om för hel pension erforderligt antal tjänstår för dessa anställningshavares vidkommande böra följas den för civilförvaltningen i sistnämnda hänseende gällande huvudregeln. Pensionsåldern skulle alltså normalt bliva 67 år, och för hel pension skulle erfordras 35 tjänstår. För vissa befattningar torde dock böra gälla en lägre pensionsålder. PensionsEnligt 11 § av 1907 års civila pensionslag ingå de av tjänstinnehavare mm erlagda pensionsavgifterna till en särskild fond för pensionering av civila tjänstinnehavare (den s. k. civila pensionsfonden), vilken inrättades i samband med antagandet av nämnda lag. Från fonden bestrides så stor del aA^ kostnaden för beredande av pension enligt lagen, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas storlek. Motsvarande stadganden skulle enligt 3 och 9 §§ av det för 1925 års riksdag framlagda lagförslaget intagas i den nya civila tjänstepensionslagen. Beträffande sättet för pensionsavgifternas överförande till ifrågavarande fond skulle enligt det av kommittén år 1924 framlagda och i propositionen till 1925 års riksdag tillstyrkta förslaget (se kommitténs betänkande 1924 sid. 31—34) införas en förenklad ordning, i det att pensionsavgifterna skulle av statskontoret årsvis omföras från vederbörande avlöningsanslag, därvid beräkningen av det belopp, som skulle omföras, skulle grundas på det för vederbörande verk fastställda antalet ordinarie befattningar i de särskilda lönegraderna. Avgifternas uppbörd skulle sedermera äga rum på det sätt, att vederbörande verk vid utbetalande av lönerna skulle räkna med årsavlöningen, minskad med den årliga pensionsavgiften.
29 Av samma skäl, som år 1907 föranledde beslut om fondering av pensionsavgifterna för ordinarie tjänstinnehavare, lärer en fondering jämväl av ickeordinarie befattningshavares avgifter böra komma till stånd. Inom kommittén har övervägts, huruvida för fonderingen av icke-ordinarie befattningshavares pensionsavgifter lämpligen borde inrättas en särskild pensionsfond eller om även dessa avgifter kunna inflyta till den civila pensionsfonden. Då, såsom tidigare framhållits, flertalet av de icke-ordinarie befattningshavare inom den allmänna civilförvaltningen, som skulle erhålla pensionsrätt enligt den nya lagen, torde komma att i sinom tid vinna befordran till ordinarie tjänst inom den allmänna civilförvaltningen, har det synts vara lämpligast, att dessa befattningshavares avgifter tillföras den civila pensionsfonden; och torde vid sådant förhållande även avgifterna för de befattningshavare vid försA^arsväsendet, vilka skulle underkastas den nya lagen, utan olägenhet kunna ingå till samma fond. Kommittén erinrar härvid, att avgifterna för Adssa ordinarie civila befattningshavare vid förSA^arsväsendet redan nu ingå till fonden i fråga. Med avseende å sättet för pensionsavgifternas överförande till den ciAdla pensionsfonden synes för icke-ordinarie befattningshavare kunna tillämpas samma ordning, som föreslagits beträffande ordinarie tjänster. Då emellertid antalet befattningshavare med icke-ordinarie anställning och dessas placering i lönegrad icke framgår av stater eller tjänsteförteckningar, torde skyldighet böra åläggas vederbörande verk att vid ingången av varje budgetår till statskontoret meddela erforderliga uppgifter i nämnda hänseenden för det ingångna budgetåret. Beträffande sådana befattningar, som ej tillhöra viss lönegrad, böra dessa uppgifter avse de lönegrader, till Adlka befattningarna i enlighet med förut angivna grunder särskilt förklarats skola i pensionshänseende hänföras. De tillämpningsföreskrifter, som synas bliva erforderliga med anledning av vad nu ifrågasatts beträffande icke-ordinarie befattningshavares pensionsavgifter, hava av kommittén införts i det förslag till kungörelse med föreskrifter angående tillämpningen av civila tjänstepensionslagen, som kommittén i det följande framlägger. I anslutning till den uppfattning, varåt kommittén här ovan givit uttryck, torde pensionerna till icke-ordinarie befattningshavare böra utgå från samma anslag eller medel, som komma till användning för pensionering a\T ordinarie tjänstemän, varefter dessa anslag eller medel erhålla gottgörelse från civila pensionsfonden i samma ordning, som gäller beträffande pensioner åt f. d. ordinarie tjänstinnehavare. Enligt vad kommittén i det föregående anfört, skulle den hittillsvarande överrätten för vissa månadslönare vid marinen att vinna delaktighet i flottans förande w pensionskassa upphöra med ikraftträdande av den civila tjänstepensionslagen. v^nis2ontr De månadslönare, som begagnat sig av rätten till sådan delaktighet, hava, ^efaw ^ensåsom förut omförmälts, till nämnda kassa erlagt vissa avgifter. Enligt vad sionsbekommittén i sitt förslag rörande det militära pensionsväsendets ordnande rättigade förordat, skulle flottans pensionskassas pensionsfond komma a t t ÖA^erföras manad>>till en militär pensionsfond, till vilken de militära beställningshavarnas tjänstepensionsavgifter hädanefter skulle ingå. Månadslönarnas tjänstepensionsavgifter skulle däremot, i enlighet med vad kommittén nu föreslagit, i framtiden komma att ingå till den civila pensionsfonden. Med hänsyn härtill har kommittén haft under övervägande, huruvida icke — såsom skedde, då pensioneringen av lotsverkets personal genom beslut aAT 1914 års
30 senare riksdag (proposition 1914 B nr 228, riksdagens skrivelse n r 5 B) överflyttades från flottans pensionskassa — i samband med den nya civila pensionslagens ikraftträdande borde från flottans pensionskassa till civila pensionsfonden överföras ett belopp, motsvarande det matematiska värdet ;av de utav då anställda månadslönare erlagda avgifterna för egen pension, Avdlket belopp ju även svarar mot den lättnad i förpliktelser, som skulle beredas flottans pensionskassa genom månadslönarnas överförande till den civila, pensioneringen. Då emellertid de till flottans pensionskassa inflytande avgifterna ej undergå fondering utan användas att tillika med räntan å fondens alltsedan år 1858 i stort sett oförändrade kapital bestrida utgående pensioner, till följd varav något belopp, motsvarande nyssnämnda matematiska värde, ej kan sägas förefinnas i fonden, har kommittén ej ansett nödvändigt eller lämpligt att förorda ett dylikt överförande. Någon lättnad i utgifter för statsverket skulle för övrigt en sådan anordning icke medföra, då ju statsverket i allt fall fyller bristen i flottans pensionskassa. FamiljeDärest rätt till tjänstepension beredes icke-ordinarie befattningshavare i r1na°for" e n l i g n e t m e t l kommitténs förslag, vore det enligt kommitténs mening önskicke ordi- v ä r t ' a t t i s a m D a n « i därmed åtgärd kunde vidtagas för beredande av rättighet narie be- och skyldighet för icke-ordinarie personal att jämväl grundlägga rätt till fattnings- familjepension. Såvitt det vid ett mera allmänt bedömande vill synas, håvare. D o r ( j e o c ^ e n s ådan pensionsrätt vara möjlig att åA^ägabringa genom beredande för den icke-ordinarie personalen av delaktighet i vederbörande inom allmänna civilförvaltningen befintliga änke- och pupillkassor. Då förslag härom emellertid icke kan framläggas utan en mera ingående utredning rörande de närmare villkoren för familjepensionsrätten, storleken av årliga avgifter, retroaktivavgifter o. s. v., synes en lösning av detta spörsmål — vilken lösning för övrigt förutsätter medverkan av vederbörande änke- och pupillkassors fullmäktige — icke i detta sammanhang kunna åvägabringas. Vad angår de månadslönare vid marinen, vilka redan äga familjepensionsrätt i flottans pensionskassa, torde dessa givetvis böra för beredande av gratial åt änka och barn kvarstå såsom delägare i kassan. Kommittén vill erinra, att vid lotspersonalens utbrytande år 1914 ur flottans pensionskassa beträffande befattningshavare, som vid nämnda års utgång voro delägare i kassan, stadgades, att de skulle kvarstå såsom delägare, såvitt anginge gratial till änka och barn.
P
Kostnader I fråga om de kostnader, som kunna åsamkas statsverket för pensionering sionePring a v d e icke-ordinarie befattningshavare, åt vilka skulle beredas pensionsrätt av icke- enligt den civila tjänstepensionslagen, må beträffande personal inom allordinarie manna civilförvaltningen framhållas, att denna personal, såsom i det förepersonal, gående antytts, i regel lärer komma att vinna befordran till ordinarie tjänst, varför ålderspensionering endast i ringa omfattning torde komma att äga rum. Några nämnvärda kostnader för dylik pensionering äro sålunda icke att förvänta. Tvärtom torde kommitténs förslag komma att medföra en minskning av statens utgifter för pensionering av civilförvaltningens personal, då ju skyldighet att erlägga avgifter till den civila pensionsfonden vid genomförande av förslaget kommer att i allmänhet inträda tidigare än vad nu är fallet,
31 Vad angår befattningshavare vid försvarsväsendet, är det knappast att antaga, att statens kostnader för pensioneringen av icke-ordinarie befattningshavare komma att i någon avsevärd grad överstiga utgifterna för den motsvarande pensionering, som hittills ägt rum dels genom flottans pensionskassa, dels enligt statsmakternas särskilda beslut (s. k. riksdagspensioner). Under nu angivna omständigheter och då för övrigt det anslag, från vilket pensionerna i regel komma att bestridas, nämligen anslaget till civila tjänstinnehavares pensionering, har karaktären av förslagsanslag, har kommittén icke ansett erforderligt att låta verkställa någon ingående beräkning av de verkningar i kostnadshänseende, som förslaget rörande pensionering av ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare skulle medföra för statsverket.
2.
T j ä n s t e p e n s i o n s uppdelning i avgifts- o c h s t a t s p e n s i o n .
Frågan om tjänstepensions uppdelning i avgifts- och statspension var en av de huvudpunkter, som under pensionslagförslagets behandling vid 1925 års riksdag blevo föremål för skiljaktiga meningar. Då kommittén enligt förberörda direktiv har att i samband med förslaget rörande pensionering av icke-ordinarie personal taga ifrågavarande spörsmål under förnyat övervägande, har kommittén ansett sig böra här lämna en kortfattad redogörelse för frågans hittillsvarande behandling. Frågans Till en början vill kommittén härvid erinra, att enligt den för kommutidigarc nikationsverken gällande pensionslagen av år 1920 den del av tjänstepenb Ungd sionen, som beräknas motsATara av tjänstemannen inbetalda avgifter, särskilts från den pensionsdel, som beräknas skola bestridas av statsmedel. Den förra znkKSä- d e l e n ' d e n s - k - avgiftspensionen, är till sin storlek i regel beroende av den verkens längre eller kortare tid, varunder pensionsavgifter, vare sig på grund av pensions- icke-ordinarie anställning eller i ordinarie tjänst, blivit erlagda. Hel avla Sgiftspension, mots\ T arande en tredjedel av tjänstepensionsunderlaget, utgår, om vederbörande tjänsteman erlagt avgifter under 30 år (s. k. avgiftsår). Vid färre antal avgiftsår än 30 reduceras avgiftspensionen med en etthundratjugondel för varje felande fjärdedels avgiftsår. Då pensionsavgifterna äro beräknade att täcka en tredjedel av pensioneringskostnaden under antagande av en trettioårig inbetalningsperiod och befattningshavaren sålunda efter denna tids utgång anses hava fullgjort den för hel avgiftspension erforderliga betalningsskyldigheten, ifrågakommer efter de 30 avgiftsårens utgång i allmänhet icke någon ytterligare avgiftsbetalning. Den del av tjänstepensionen, som beräknas skola bestridas, av statsmedel, betecknas såsom statspension. Hel statspension motsvarar i regel två tredjedelar av tjänstepensionsunderlaget. För att komma i åtnjutande av oavkortad statspension fordras att hava uppnått minst 30 tjänstår i ordinarie eller extra ordinarie befattning eller därmed enligt lagen i förevarande hänseende jämförlig anställning. 1907 års Enligt 1907 års civila pensionslag är däremot den pension, som efter avcivila gång tillkommer tjänstinnehavaren, ej beroende aA^ den omfattning, i vilken pensions- inbetalning av pensionsavgifter i varje särskilt fall ägt rum. Uppnår befattg ' ningshavaren fullt antal — i regel 35 — tjänstår, vari inräknas jämväl de år, under vilka någon skyldighet att erlägga pensionsavgifter ej förelegat, utgår oavkortad pension. Är så icke fallet, avkortas pensionen i allmänhet i förhållande till antalet felande tjänstår, oberoende av, huruvida avgift erlagts under längre eller kortare del av tjänstetiden. Enligt 1907 års pensionslag har befattningslnwaren att erlägga pensionsavgift ifrån det han blivit innehavare av ordinarie tjänst och intill dess han avgår från tjänsten och alltså under hela tjänstetiden såsom ordinarie, även om denna tid överstiger 30 år.
33 I sitt å r 1924 a v g i v n a b e t ä n k a n d e med förslag till civil tjänstepensionslag framhöll p e n s i o n s k o m m i t t é n — efter a t t h a v a a n g i v i t , a t t k o m m i t t é n f u n n i t p r i n c i p e r n a i k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s pensionslag i väsentliga d e l a r ä g n a d e a t t v i n n a t i l l ä m p n i n g på de civila v e r k e n i a l l m ä n h e t — a t t e m e l l e r t i d vissa för de civila v e r k e n e g e n a r t a d e f ö r h å l l a n d e n betingade betydelsefulla a v v i k e l s e r från de vid k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n genomförda p e n s i o n e r i n g s g r u n d e r n a . K o m m i t t é n anförde härefter beträffande frågan o m pensions u p p d e l n i n g i avgifts- och statspension (betänkandet sid. 25—26) följande: »I första hand torde härvid böra vinna beaktande den olikhet, som i själva befordringsgången gör sig gällande. Medan inom stora grupper av kommunikationsverkens personal, speciellt i de lägre graderna, befordran till ordinarie befattning i allmänhet vunnits vid förhållandevis unga år och efter en relativt kortvarig icke-ordinarie tjänstgöring, torde, såsom lärer vara allmänt känt, vid de civila verken med deras i många fall fåtaliga personalbestånd tjänstemännen genomsnittligt räknat få kvarstå i icke-ordinarie tjänst under betydligt längre tid än vid kommunikationsverken och följaktligen också ordinarie anställning tillträdas vid avsevärt högre ålder än vid sistnämnda verk. Några statistiska belägg härför kunna visserligen ej av kommittén anföras, då någon beräkning av genomsnittliga befordringsåldern vid de civila verken ej på länge offentliggjorts, och kommittén bland annat med hänsyn till de exceptionella befordringsförhållanden, som under kristiden varit rådande, och de förändringar, som i befordringshänseende kunna väntas bliva en följd av förestående indragning av ordinarie befattningar, ej heller funnit skäl att låta företaga någon dylik utredning. Det är vidare att märka, att rekryteringsförhållandena vid de civila verken i viss omfattning gestalta sig olika mot vad fallet är vid kommunikations verken. Sålunda är vid sistnämnda verk endast för ett relativt fåtal befattningar såsom kompetenskrav uppställd högskolutbildning, medan däremot vid många av de civila verken för det övervägande antalet tjänstemän sådan utbildning kräves.* Givetvis kommer under dylika förhållanden medelåldern redan vid anställning i icke-ordinarie tjänst att vid dessa verk ligga avsevärt högre än vid kommunikationsverken. Vidare förekomma vid de civila verken vissa befattningar, beträffande vilka det för vinnande av hel pension erforderliga antalet tjänstår måst sättas förhållandevis lågt, vilket varit beroende på att vissa befattningar ansetts vara av beskaffenhet att i allmänhet kräva en längre tids verksamhet utanför statstjänsten. Medan vid kommunikationsverken tjänståldern för samtliga befattningar är fixerad till 30 år, är densamma vid de civila verken lägst 10 och högst 35 år. De olikheter, vilka sålunda i befordringshänseende råda mellan de båda grupper av verk, om vilka här är fråga, torde, såsom kommittén redan antytt, böra föranleda, att pensionssystemet vid de civila verken erhåller en i vissa avseenden annan utformning än vid kommunikationsverken. Med hänsyn till den betydelse, ickeordinarie-tiden spelar i befordringsgången vid de förra verken, samt frånvaron åtminstone tillsvidare av skyldighet att under icke-ordinarie-tiden erlägga pensionsavgift torde det icke vara möjligt att nu frångå den för dessa gällande principen, att för bestämmande av pensionens belopp tjänstetiden i icke-ordinarie anställning tillägges samma betydelse som tjänstetiden i ordinarie befattning. Det torde med andra ord icke låta sig göra att vid de civila verken genomföra den vid kommunikationsverken tillämpade anordningen, att — med uppdelning av pensionsunderlaget i ett statspensionsunderlag, omfattande två tredjedelar, och ett avgiftspensionsunderlag, omfattande en tredjedel — bestämma pensionens belopp, i vad det avser sistnämnda del, med hänsyn allenast till antalet avgiftsår. ^ Vid de civila verken torde i stället, i likhet med vad hittills varit fallet, pensionsunderlaget böra erhålla en enhetlig karaktär och, i den mån fulla antalet 3 — 1921 års pensionskommitté. V.
tjänstår ej uppnås, för bestämmande av pensionens belopp reduktion i förhållande till det felande antalet tjänstår böra ske i pensionsunderlaget i dess helhet. ^ Om således systemet med särskild beräkning av avgiftsår och avgiftspension ef överflyttas till de civila verken, torde för dem ej heller böra upptagas den vid kommunikationsverken gällande, med nämnda system sammanhängande regeln, att avgiftsskyldigheten upphör efter utgången av de 30 avgiftsåren. Då kommittén detta oaktat ej föreslår någon sänkning av de nu vid de civila verken provisoriskt gällande pensionsavgifterna, vilka till beloppet överensstämma med kommunikationsverkens — under förutsättning av en till trettio år begränsad inbetalningsperiod beräknade — pensionsavgifter, beror detta därpå att, såsom förut framhållits, skyldighet att erlägga pensionsavgifter vid de civila verken i allmänhet inträder senare än vid kommunikationsverken. I betraktande härav torde ett ur såväl statsverkets som tjänstemännens synpunkt mera rättvist aATvägande av pensionsavgifterna vinnas genom att dels pensionsavgifterna fortfarande sättas lika, dels ock tjänstemännen förpliktas att erlägga pensionsavgifter ända till tjänstetidens slut.» Avgivna yttran-
Med avseende å s å l u n d a föreslagna p r i n c i p i e l l a a v v i k e l s e r från v a d som i avseenden g ä l l e r v i d k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n a n f ö r d e k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e n ä m n d i a v g i v e t u t l å t a n d e , a t t , då det v i d k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n t i l l ä m p a d e systemet med tjänstepensionens u p p d e l n i n g i s t a t s pension och avgiftspension j ä m t e v a d d ä r m e d s a m m a n h ä n g d e syntes i n n e b ä r a en m e r a rationell l ö s n i n g a v f r å g a n om pensionsbeloppets r i k t i g a a v v ä g n i n g för olika fall ä n det a v k o m m i t t é n f r a m l a g d a förslaget, l ö n e n ä m n d e n a n s å g e sig böra a v s t y r k a bifall t i l l d e t s a m m a och föreslå, a t t de v i d kommunikationsverken h ä r u t i n n a n gällande principerna måtte komma till a n v ä n d n i n g vid den a l l m ä n n a c i v i l f ö r v a l t n i n g e n . I s a m m a r i k t n i n g u t t a l a d e sig k o m m e r s k o l l e g i u m . I ö v r i g t l ä m n a d e s k o m m i t t é n s förslag i b e r ö r d a hänseende u t a n eri n r a n ; dock att, v a d a n g å r skyldighet för t j ä n s t e m ä n n e n a t t erlägga pensionsavgifter till tjänstetidens slut, i n v ä n d n i n g a r mot k o m m i t t é n s förslag gjordes a v vissa ä m b e t s v e r k och m y n d i g h e t e r u t a n att dessa l i k v ä l i ö v r i g t förordade det för k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n g ä l l a n d e systemet.
motsvarande
1925 års V i d f r å g a n s b e h a n d l i n g i propositionen n r 153 till 1925 å r s riksdag a n riksdag. förde föredragande d e p a r t e m e n t s c h e f e n : »Det vore enligt min mening icke lämpligt att, såsom påyrkats, till de nu ifrågavarande verken överflytta det vid kommunikationsverken gällande systemet med särskild beräkning av avgiftsår och avgiftspension samt avgiftsskyldighetens upphörande efter utgången av de 30 avgiftsåren. De synpunkter, som pensionskommittén anlagt vid bedömande av detta spörsmål, hava för mig varit avgörande vid mitt ställningstagande i frågan. Det är visserligen sant, att en del befattningshavare vid de civila verken, som Add unga år vunnit ordinarie anställning, genom att någon begränsning av avgiftstiden för pensions erläggande ej finnes, hava att erlägga pensionsavgifter under kanske avsevärt större antal år än som är stadgat för befattningshavare vid kommunikationsverken, varigenom de få vidkännas större utgifter för sin pensionering än ordinarie befattningshavare vid kommunikationsverken. Men å andra sidan råder vid allmänna civilförvaltningen det förhållandet, att ett avsevärt antal befattningshavare vid pensionsålderns inträde antingen ej uppnå mera än omkring 30 avgiftsår eller ock kunna räkna allenast ett lägre antal avgiftsår än det nyssnämnda. Av en från statskontoret
35 under hand införskaffad utredning angående under åren 1921—1924 pensionerade befattningshavare har jag inhämtat, att av 393 befattningshavare, för vilka tjänståldern är fixerad till 35, 33 eller 30 tjänstår, ordinarie anställning innehafts och följaktligen avgifter erlagts av 59 under en tid av mindre än 20 år, 51 under 20 — 24 år, 79 under 25—29 år, 90 under 30—34 år, 77 under 35 — 39 år samt 37 under 40 år och däröver. Därest skyldigheten att erlägga pensionsavgifter skulle fastställas till 30 år samt pensionen i enlighet med vad förhållandet är vid kommunikations verk en uppdelas i stats- och avgiftspension, skulle detta, såsom framgår av de av mig nyss meddelade siffrorna, föranleda, att ett avsevärt antal befattningshavare finge sina pensioner reducerade. Med hänsyn härtill har jag ansett mig böra biträda kommitténs förslag i förevarande del. En avvikelse från kommitténs förslag härutinnan skulle jämväl föranleda, att av kommittén framlagt förslag i fråga om uppbörd och redovisning av pensionsavgifter, för vilket jag nu skall redogöra, näppeligen skulle kunna genomföras.» I sitt utlåtande n r 50 anförde bankoutskottet beträffande denna fråga, att utskottet med hänsyn till de särskilda förhållanden, som i befordringshänseende m. m. vore rådande inom den allmänna civilförvaltningen, delade den av föredragande departementschefen uttalade meningen, att det icke vore lämpligt att till nu ifrågavarande verk överflytta det vid kommunikationsverken år 1920 införda systemet i förevarande hänseende; och hade utskottet fördenskull ansett sig böra biträda den uppfattning, som legat till grund för lagförslaget i hithörande delar. Uti en vid utskottsutlåtandet fogad reservation, vari yrkades avslag å Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet, anförde fem ledamöter av utskottet i denna fråga huvudsakligen följande. Genom antagandet av lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk hade statsmakterna för det långt övervägande flertalet av statsanställda godkänt vissa principer för pensionsväsendets ordnande. Genom uppdelningen av pensionen i tjänstepension och avgiftspension samt bestämmelsen om att pensionsavgift skulle erläggas under 30 år för erhållande av full avgiftspension hade en rationell grund blivit lagd för denna del av pensionsproblemet. Men i den framlagda propositionen gjordes ett avsteg från detta system genom förslaget att i den civila tjänstepensionslagen skulle stadgas, att hel pension utginge oberoende av avgiftstidens längd. Enligt reservanternas mening hade icke några bärande skäl anförts för dylik olikställighet mellan två statsanställda befattningshavargrupper. Eeservanterna ansåge nytt förslag till civil tjänstepensionslag böra utarbetas med tillämpning av samma principer som i den för kommunikationsverken gällande pensionslagen. Genom det uppskov med frågans avgörande, som härigenom vunnes, bleAre det även möjligt att i ett sammanhang pröva, huruvida och i vilken omfattning pensionering av extra ordinarie personal lämpligen borde ske. Då vissa bestämmelser rörande pensionering av den ordinarie personalen obestridligt influerades av vad som kunde vara stadgat för den extra ordinarie, skulle ett dylikt samtidigt bedömande innebära en uppenbar fördel. Eeservanterna hemställde, bland annat, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta i överensstämmelse med vad i reservationen angivits utarbeta samt för riksdagen framlägga nytt lagförslag i ämnet.
36 Såsom förut nämnts har Kungl. Maj:t, sedan det i förenämnda proposi. tion framlagda förslaget förfallit på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut, den 12 juni 1925 anbefallt kommittén att i samband med behandlingen av den åt kommittén överlämnade frågan om pensionering av viss icke-ordinarie personal taga under förnyat övervägande, huruvida jämväl vid allmänna civilförvaltningen tjänstepension lämpligen skulle kunna för samma syfte som vid kommunikationsverken uppdelas i statspension och avgiftspension. Kommit- Då frågan, huruvida och i vilken mån vid pensionsbeloppens avlassande tens ytt- a v s e e n ( i e bör fästas vid avgiftstidens längd, sammanhänger med den mera rande. a i i m a i m a f raganj vilken betydelse i pensioneringsssystemet man över huvud taget vill tillmäta pensionsavgifterna, har kommittén ansett sig böra, före behandlingen av spörsmålet om eventuell uppdelning av pension i stats- och avgiftspension, med några ord beröra sin uppfattning om pensionsavgifternas allmänna karaktär. Enligt kommitténs uppfattning kan pensionsavgiftsbetalningen, sådan den nu förekommer inom statsförvaltningen i allmänhet, i själva verket betraktas såsom en form för avsättning från statens sida av medel till bestridande av en del av pensioneringskostnaden, varigenom denna kostnad delvis gäldas redan under den tid, då vederbörande befattningshavare tjänar staten, i stället för att, såsom annars skulle bliva fallet, i sin helhet kastas såsom utgift på den tid, varunder befattningshavaren uppbär pension. I sista hand måste nämligen pensioneringskostnaden anses drabba staten, och erfarenheten torde numera hava givit vid handen, att påläggandet av obligatoriska avgifter för en av staten anordnad tjänstepensionering förr eller senare måste kompenseras genom en däremot svarande avlöningsförhöjning. Pålägges icke sådan avgift, kan avlöningen sättas så mycket lägre, och tvärtom måste avlöningen bestämmas till högre belopp, om en obligatorisk pensionsavgift till staten utkräves. Alltsedan avgiftsskyldigheten för civila tjänstinnehavare genom 1907 års pensionslag tillkom, har ock vid genomförda löneregleringar hänsyn tagits till befattningshavarnas ifrågavarande avgiftsplikt. Frågan om storleken av pensionsavgifterna är sålunda närmast en fråga om, huru stor del av pensioneringskostnaden, staten vill på förhand genom avsättning bestrida. Då efter kommitténs mening alltså hela systemet med upptagande av avgifter för beredande av tjänstepension i själva verket icke kan anses vara annat än ett sätt för fördelning av pensioneringskostnaden på befattningshavarens såväl tjänstetid som pensioneringstid, skulle givetvis denna avsättning för bestridandet av en del av pensioneringskostnaden kunna ske på ett enklare sätt än det nu tillämpade. Genom bruttoavlöningens minskande med ett belopp, motsvarande tjänstepensionsavgiften, och genom direkt avsättning av ett i riksstaten upptaget, mot minskningen svarande anslag skulle m a n utan ökad kostnad för statsverket på en mera direkt väg vinna samma mål, som nu nås genom det mera omständliga förfarandet med avgiftsavdrag vid varje avlöningsutbetalning. E n sådan anordning skulle tilllika möjliggöra, att anslaget kunde avpassas allt efter som man ville därmed täcka en större eller mindre del av hela den framtida pensioneringskostnaden i stället för den tredjedel, som nu beräknas bliva täckt genom pensionsavgifter. Frågan om en omläggning i nu antydd riktning genom avskaffande av det med 1907 års pensionslag för den civila statsförvaltningen införda systemet med pensionsavgifter har ock under de senare åren upprepade gånger
37 varit föremål för behandling. Under hänvisning till den redogörelse för i sådant hänseende framkomna uttalanden och förslag, vilken lämnats i kommitténs år 1924 avgivna betänkande rörande civil tjänstepensionslag (sid. 29—31), må här erinras, att kommittén jämlikt erhållna direktiv i nämnda betänkande upptog frågan till behandling. Av skäl, som framgå av betänkandet (sid. 31—33), kom kommittén därvid till det resultatet, att det ännu icke vore möjligt att bringa frågan om pensionsavgifternas avskaffande till en slutlig lösning, utan att anordningen med särskilda avgifter för egen pensionering tills vidare borde, i avvaktan på en enhetlig reglering av familjepensioneringen, bibehållas och avgifterna fortfarande tillföras fonden för civila tjänstinnehavares pensionering. Kommittén inskränkte sig sålunda till att förorda en förenklad anordning för pensionsavgifternas uppbörd och redovisning. Av samma skäl, som föregående år befunnos för det dåvarande omöjliggöra en mera djupgående reform beträffande sättet för avsättning av medel till den del utav pensioneringskostnaden, vilken motsvaras av de nuvarande pensionsavgifterna, torde man även nu vara nödsakad räkna med, att avgiftsbetalningen måste tills vidare bibehållas. Kommittén föreställer sig emellertid, att frågan om en reform i detta avseende framdeles — efter genomförande av mera enhetliga grunder beträffande statstjänares familjepensionering och i samband med en eventuell omläggning av nuvarande löneplaner — torde böra upptagas till avgörande för statsförvaltningen i dess helhet, varvid lönerna lämpligen torde böra upptagas allenast med sina nettobelopp. Intill dess en omläggning av pensionsavgiftsbetalningen kan komma att äga rum, torde det emellertid vara av den största betydelse, att avgiftsuppbörden och avgiftssystemet i sin helhet ordnas på enklast möjliga sätt. • Då kommittén, med utgångspunkt från uppfattningen att pensionsavgifter för tjänstepension sålunda tills vidare måste bibehållas, till förnyad behandling förehaft spörsmålet om pensions uppdelning i statspension och avgiftspension, har kommittén icke kunnat bliva övertygad om att det system beträffande pensionsunderlagens uppdelning, som genomförts vid kommunikationsverken och som anpassats efter där rådande rekryterings- och befordringsförhållanden, är lämpligt eller ens möjligt att utan vidare tillämpa på den allmänna civilförvaltningens huvudsakligen för olikartade uppgifter avsedda och därför efter andra grunder organiserade verk. Det är visserligen uppenbart, att största möjliga enhetlighet inom statsförvaltningens olika grenar i och för sig är önskvärd. Men strävan efter enhetlighet får enligt kommitténs mening ej drivas så långt, att ändamålsenlighet och lämplighet därigenom äventyras. Om på grund av rådande faktiska förhållanden övervägande skäl tala för olikhet i pensioneringsgrunder, måste en sådan olikhet också accepteras. Och på sätt kommittén i sitt ovan återgivna uttalande år 1924 framhållit, föreligga dylika skäl för att beträffande den s. k. avgiftspensionen för de allmänna civila verken fortfarande tilllämpa andra grunder än för kommunikationsverken. Om dessa skäl yttrade reserA^anterna inom bankoutskottet endast, att de ej funne skälen bärande, utan att dock på något sätt motivera detta påstående. Gentemot den anordning med pensions utgående i förhållande till antalet tjänstår utan hänsyn till avgiftstidens längd, som enligt kommitténs föregående år avgivna förslag fortfarande skulle tillämpas inom den allmänna civilförvaltningen, invändes under ärendets behandling i kamrarna, att det
38 ej vore riktigt och rättvist, att den, som under kortare tid ä n en a n n a n erlagt avgifter, ändock erhölle samma pension som denne senare, och att därför den del av pensionen, som skulle skapas av tjänstemännens pensionsavgifter, borde utgå i proportion till de faktiskt erlagda avgifterna. I anledning härav må framhållas, att det ur statens synpunkt bör vara nog, om summan av alla tjänstepensionsavgifter förslår till bestridande av den del av hela pensionskostnaden, som bör genom avgifter täckas. Att uppställa en dylik fordran för varje särskild tjänstemans vidkommande kan icke betraktas såsom nödvändigt eller lämpligt, och en sådan anordning skulle även i många fall leda till betänklig orättvisa. Först och främst håller kommittén sålunda före, att det givetvis vore obilligt att av vederbörande utkräva avgifter för flera år, än som motsvara det antal tjänstår, som det i statens intresse ansetts nödigt stadga såsom förutsättning för hel statspensions erhållande vid vederbörande befattning, och alltså fordra avgifter för t. ex. 30 år, där den stipulerade tjänståldern är 25 eller 20 år. Vidare synes det ej heller vara rättvist, att staten av den anledning, att tjänstemannen under viss tid före ordinarieblivandet ej fått tillfälle att erlägga några avgifter, avknappar den pension, som ansetts erforderlig för beredande åt den pensionerade av skäligt uppehälle. Det må i detta sammanhang ytterligare framhållas, att det vid kommunikationsverken tillämpade systemet — som visserligen såtillvida skapar likformighet för alla befattningar beträffande pensionsavgifternas inverkan på pensionsbeloppet, att alla tjänstemän måste inbetala pensionsavgift i innehavande befattning under 30 år för erhållande av hel avgiftspension — u r en annan synpunkt dock ingalunda tillfredsställer kravet på individuell rättvisa med avseende å pensionsbeloppets relation till erlagda pensionsavgifter. Om t. ex. av två befattningshavare, vilka båda pensioneras från befattning i samma lönegrad, den ene erhållit befordran från lägre tjänst 1,0 år tidigare än den andre, så har förstnämnde befattningshavare på grund av högre årsavgifter efter befordringen ju erlagt väsentligt större belopp i pensionsavgifter än den senare utan att likväl erhålla högre pension. Nar man mot det av kommittén för civilförvaltningen föreslagna systemet invänder, att en tidigare till ordinarie tjänst befordrad befattningshavare under sin längre avgiftstid får bidraga att bereda full pensionsforman at en senare till ordinarie tjänst utnämnd, så synes med lika berättigande kunna beträffande det vid kommunikationsverken rådande systemet sägas, att den tidigare till högre tjänst befordrade tjänstemannen måste bidraga att bereda hel avgiftspension efter det högre pensionsunderlaget åt den senare befordrade tjänstemannen. ,. Än större åtskillnad i fråga om pensionsbeloppens relation till verkligen erlagda pensionsavgifter än den, som förorsakas av olikheter i befordringsgången i olika individuella fall, föranledes emellertid av skiljaktigheter beträffande pensionsålder för olika grupper av befattningar, vilka äro hänförda till samma lönegrad och vid vilka alltså utgå samma pensionsavgifter. Enligt inom kommittén verkställd beräkning täcka sålunda de sammanlagda pensionsavgifter, som vid pensionsålderns uppnående erlagts av en till 12:e lönegraden hänförd lokomotivförare (pensionsålder 60 år), blott 63 procent av det pensionsbelopp, som motsvaras av de av en i samma lönegrad placerad förrådsmästare (pensionsålder 65 år) under samma tid erlagda avgifterna. Detta oaktat erhålla båda befattningshavarna samma pensionsbelopp. Nu angivna exempel giva enligt kommitténs mening vid handen, att kommunikationsverkens pensionsavgiftssystem i förevarande avseende icke
39 skipar vare sig individuell rättvisa eller rättvisa mellan olika i lönehänseende likställda grupper av befattningshavare. Liksom vid allmänna civilförvaltningen äro nämligen pensionsavgifterna även vid kommunikationsverken beräknade kollektivt eller alltså med hänsyn till att de för hela kåren skola k u n n a täcka en tredjedel av pensioneringskostnaden. Kommittén kan ej underlåta att i detta sammanhang jämväl erinra därom, att den enligt kommunikationsverkens pensionslag gällande bestämmelsen om avgiftsbetalning under trettio år såsom en av förutsättningarna för hel pension visat sig medföra en betänklig olägenhet för en grupp befattningshavare på grund därav, att de faktiska förhållandena med avseende å anställning, befordran och avgång icke stämma överens med de grundförutsättningar, på vilka lagen är byggd. Då nämligen för rikstelefonisterna gäller en avgångsålder av 55 år och befordran till sådan tjänst i regel icke kan erhållas förrän efter uppnådd 25 års ålder, har berörda bestämmelse medfört, att rikstelefonist under nuvarande förhållanden endast i sällsynta undantagsfall kan komma i åtnjutande av pension, motsvarande det tjänstepensionsunderlag, som för sådan befattningshavare ansetts skäligt. Lagens principer i förevarande hänseende hava sålunda visat sig icke ens vid kommunikationsverken kunna helt genomföras utan olägenheter. Det ligger emellertid i sakens natur, att vid allmänna civilförvaltningen — med dess från förhållandena vid kommunikationsverken i allmänhet avvikande befordringsgång och även inom förvaltningsområdet såsom sådant tämligen skiftande förhållanden i personalhänseende — svårigheten att avväga pensionsavgifternas inflytande på pensionsbeloppets storlek på ett för varje särskild befattningshavare eller befattningshavargrupp rättvist sätt måste framträda mera påtagliga än vid kommunikationsverken. Om sålunda avgiftspensionens belopp skulle göras beroende av de erlagda avgifterna, måste i de inom civilförvaltningen ingalunda fåtaliga fall, då det för hel pension stadgade antalet tjänstår avsevärt understiger den såsom huvudregel härutinnan bestämda tjänståldern, vederbörande tjänsteman för att erhålla hel pension vid avgången antingen vid tjänstens tillträdande erlägga retroaktivavgifter för det felande antalet avgiftsår eller ock under sin återstående tjänstetid vidkännas högre årliga pensionsavgifter än andra tjänstemän i samma lönegrad. Bägge dessa alternativ kunde komma att bliva ekonomiskt alltför betungande t. ex. för provinsialläkare, vilka nu endast behöva räkna 20 tjänstår för att erhålla hel pension, eller för kvinnlig sjukvårdspersonal vid hospital och asyler (förestånderskor av l:a och 2:a klass, översköterskor, sköterskor), för vilken personal gäller en tjänstålder för hel pension av 25 år. Emellertid kunde det måhända tänkas — och denna tanke har även inom kommittén blivit framförd — att man för civilförvaltningens del kunde genomföra en sådan modifikation av kommunikationsverkens beräkning av avgiftsår, att för civilförvaltningen såsom villkor för hel pension uppställdes fordran på avgiftsbetalning under den tid, som för varje särskild befattning utgör tjänstålder, samt tillika bestämdes, att avgiftsbetalningen skulle fortgå under befattningshavarens hela tjänstetid, dock högst 30 år. Kommittén kan emellertid icke finna en sådan anordning tilltalande eller principiellt försvarbar, vare sig den ses ur de synpunkter, som legat till grund för kommunikationsverkens pensionslags bestämmelser i förevarande hänseende, eller u r de synpunkter beträffande pensionsavgifternas karaktär, som kommittén i det föregående angivit. Man skulle genom en sådan anordning hava helt släppt principen om att alla tjänstemän för erhållande &v hel pension skola erlägga avgifter under lika lång tid, och följden skulle bliva det mot
40 kommunikationsverkens pensioneringsgrundsatser stridande förhållandet, att samma avgiftstid, som för en befattningshavare räckte till för att grundlägga hel pension, för en annan tjänstinnehavare skulle medföra avkortad pension. Då sålunda själva huvudprincipen i kommunikationsverkens pensionsavgiftssystem övergivits, vore det ej mycket värt att bibehålla blott en liten del av detta system, och en del, som, enligt vad kommittén i det följande skall utveckla, måste betraktas som ur löneteknisk synpunkt olämplig. Steget över till allmänna civilförvaltningens system vore i varje fall uppenbarligen icke längre än att man, då full överensstämmelse med kommunikationsverkens ändock ej kan nås, synes kunna bibehålla de för allmänna civilförvaltningen gällande, enligt kommitténs mening principiellt riktigare grunderna på föreA7arande område. Till de olägenheter, vilka enligt vad ovan anförts skulle följa med ett införande vid allmänna civilförvaltningen av kommunikationsverkens avgiftspensionssystem, skulle vidare komma, att detta skulle — såsom chefen för finansdepartementet också framhållit — omöjliggöra den i det föregående berörda, av behovet synnerligen påkallade förenkling i avgiftsuppbörden, som kommittén föreslagit, och i stället göra denna uppbörd ännu besvärligare än för närvarande är fallet. I detta avseende tillåter sig kommittén, under hänvisning till den redogörelse beträffande förslaget om uppbörd och redoAusning av pensionsavgifter, som lämnats i kommitténs betänkande år 1924 (sid. 27—34) och i propositionen till 1925 års riksdag (sid. 32—40), att erinra om följande. Uppbörden av pensionsavgifterna verkställes för närvarande för varje befattningshavare månadsvis medelst avdrag å det till utbetalning förfallna lönebeloppet av så stor del av pensionsavgiften, som belöper å den tid, för vilken lönen utbetalas. Enligt kommitténs förslag till omläggning skulle pensionsavgifterna årsvis omföras från vederbörande avlöningsanslag på grundval av antalet enligt gällande stat för vederbörande verk uppförda befattningar i de särskilda lönegraderna. Det är uppenbart, att om det för kommunikationsverken gällande avgiftssystemet skulle införas, avgifternas överföring till pensionsfonden ej kunde ske genom årlig omföring för varje befattning. I stället måste för avgiftsuppbörden läggas till grund varje särskild befattningshavares förhållanden, med iakttagande av att avgiftsskyldigheten skulle upphöra, när befattningshavaren erlagt avgifter under 30 år. Det kunde ej heller med en sådan begränsning av avgiftstiden låta sig göra att såsom nu för varje befattningshavare månatligen allenast avdraga och redovisa den för hans lönegrad bestämda avgiften, utan redovisningen måste anordnas med hänsyn till sagda begränsning i avgiftstiden. I den mån för vissa tjänstemän retroaktivavgifter eller förhöjda årsavgifter skulle ifrågakomma, skulle detta uppenbarligen ytterligare inveckla avgiftsuppbörden och redovisningen. Av skäl, som nu anförts, måste kommittén fortfarande bestämt avråda från att å allmänna civilförvaltningen utan vidare tillämpa det för kommunikationsverken stadgade systemet med pensions uppdelning i avgifts- och statspension. Om således systemet med särskild beräkning av avgiftsår och avgiftspension ej bör överflyttas till allmänna civilförvaltningen, torde för densamma ej heller böra upptagas den vid kommunikationsverken gällande, med berörda system sammanhängande regeln om avgiftsskyldighetens upphörande efter utgången av 30 avgiftsår. Det är för övrigt naturligt, att kom-
41 mitten med sin förut angivna uppfattning om innebörden av avgiftssystemet såsom en form för avsättning av statsmedel till bestridande av blivande pensioneringskostnader icke kan finna ifrågavarande regel vara i och för sig riktig. E n dylik avsättning och fondering bör ej tidvis avbrytas utan för varje befattningshavare fortgå under hela tjänstetiden. Kegeln i fråga medför i själva verket också den oegentligheten, att — sedan man genom lönereglering fastställt avlöningsbelopp för löneklasserna i varje lönegrad och därvid tillmätt beloppen såsom skäliga med hänsyn bland annat till den aA^gift, som från avlöningen avdrages för tjänstepensioneringen — genom pensionsbestämmelserna medgives frihet från berörda avdrag för den, som erlagt 30 årsavgifter. Härigenom tillskapas i realiteten ytterligare en avlöningsförhöjning utöver de vid löneregleringen aArsedda, vilken avlöningsförhöjning emellertid ej såsom ålderstillägg i allmänhet inträder på grund av viss tids väl vitsordad tjänstgöring i vederbörande befattning utan med hänsyn allenast till längden av den tid, varunder befattningshavaren tidigare innehaft tjänst, med vilken följt skyldighet att erlägga pensionsavgift. Oaktat kommittén alltså icke kan för allmänna civilförvaltningens del förorda avgiftspliktens upphörande efter viss inbetalningstid, har kommittén emellertid nu lika litet som föregående år ansett sig kunna föreslå någon sänkning av pensionsavgifterna, vilka för ifrågaA-arande befattningshavare sammanfalla med avgifterna vid kommunikationsverken. Frånsett de principiella skäl härför, som framgå av kommitténs föregående resonemang,, må i sådant avseende här liksom i kommitténs betänkande år 1924 framhållas, att skyldighet till erläggande av avgifter vid de civila verken i regeln inträder senare än vid kommunikations verken. Med hänsyn till kompetensvillkor m. m. torde — även efter genomförande av den föreslagna, med avgiftsplikt förbundna pensionsrätten för icke-ordinarie personal — avgiftstiden för åtskilliga grupper av befattningshavare inom civilförvaltningen bliva kortare än vid kommunikationsverken. Det kunde emellertid — särskilt med hänsyn till den föreslagna pensionsrätten för icke-ordinarie personal — måhända ifrågasättas, att åtminstone beträffande vissa befattningar i de lägre lönegraderna, där anställnings- och befordringsförhållandena icke förete så stora avvikelser från vad i allmänhet gäller vid kommunikationsverken och där avgift sannolikt i stor utsträckning torde komma att erläggas under längre tid än 30 år, bereda en kompensation för den längre avgiftstiden genom att i någon mån sänka årsavgifternas belopp. Exempelvis skulle det, om det kunde påvisas, att avgiftsbetalning i regeln komme att äga rum under 40 år, kunna bestämmas en däremot svarande minskning av årsavgiften, så att vederbörande befattningshavare alltså komme att under hela tjänstetiden sammanlagt inbetala lika mycket som befattningshavare i samma lönegrad vid kommunikationsverken. Av flera skäl har kommittén likväl ansett sig icke kunna förorda en dylik anordning. Till en början må i detta avseende framhållas, att för vissa av de lägre befattningsgrupperna redan enligt nu gällande bestämmelser, till följd av den utjämning, som vid beräkningen av pensionsavgifterna vidtagits, erläggas lägre pensionsavgifter än de, som försäkringstekniskt bort åligga befattningshavarna, under det att ett motsatt förhållande i allmänhet äger rum i fråga om befattningshavare i högre lönegrader. Detta förhållande torde belysas av följande, beträffande vissa lönegrader i nu gällande löneplan upprättade sammanställning av uppgifter från den utredning, som låg till grund för
42 fastställandet av pensionsavgifterna vid kommunikationsverken, vilka aA-gifter sedermera blivit gällande även vid den allmänna civilförvaltningen: P e n s i o n s a v g i f t Lön*
grad1
B 5 motsvarande förutvarande B 1) B 2) B 6 » » B 3) B 7 » » >y B 4) B '8 » B 5) B 10 » » B 6) B 12 » » B 8) B 15 » » B 9) B 16 » » B 10) B 17 • » » B 18 B 11) » » B 12) B 20 » » B 13) B 21 » » B 14) B 22 » » B 15) B 24 » » B 16) B 26 » » B 17) B 27 » > B 18) B 28 » » B 20) B 30 » »
enligt försäkringsteknisk beräkning
efter utjämning
kr. 51-74 50-3 8 81-75 59-77 108-56 133-11 72-9 2 187-92 95-2 5 119-9 5 133-9 6 139-41 194-85 179-92 228-86 349-14 297-10 373-65
kr. 48 51 57 63 75 90 129 141 156 174 192 213 234 279 330 354 378 420
f ö r m a n utjämnad avgift i procent av pensionsunderlaget1 o /o
2-92 2-9 7 3*18 3-28 3-47 3-69 4-2 5 4" 3 5 4-5.-'. 4-7 2 4-89 5-0 7 5-2 3 5-50 5-7 7 5*8 6 5-94 6-oo
Vidare bör beaktas, att för ett mycket stort antal befattningshavare just i de lägre lönegraderna är fastställd en lägre pensionsålder än den såsom huvudregel stadgade avgångsåldern. Bestämmande för kommitténs ståndpunktstagande i nu berörda fråga har emellertid varit, att en sänkning av avgifterna för vissa befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen skulle medföra, att nettoavlöningen vid dessa befattningar under största delen av tjänstetiden skulle bliva högre än vid befattningar i samma lönegrad inom kommunikationsverken, vilket icke kan anses lämpligt. Med utgångspunkt från den uppfattning, kommittén i det föregående uttalat angående pensionsavgifternas allmänna karaktär, synes det vara av mindre betydelse, att pensionsavgiften står i viss relation till pensionsunderlaget eller vare sig individuellt eller i stort sett täcker viss bestämd del av pensionskostnaden. Av väsentlig och avgörande betydelse måste däremot anses vara, att den avlöning, som återstår, sedan pensionsavgiften avdragits, är lika för alla befattningshavare i samma lönegrad. A v skäl, som här angivits, har kommittén ej heller funnit anledning att låta verkställa utredning, huruvida minskning i pensionsavgifterna i allmänhet vid allmänna civilförvaltningen må betingas därav att, sedan pensionsrätt införts för icke-ordinarie personal, avgifter komma att erläggas under längre tid än vad för närvarande är fallet. Om sålunda enligt kommitténs uppfattning det för kommunikationsverken gällande avgiftspensionssystemet ej kan oförändrat överflyttas till civilförvaltningen i övrigt, torde det emellertid icke kunna bestridas, att Add genom1 Beträffande beräkning.
förutvarande
lönegraderna B 7 och B 19 förelåg ingen försäkringsteknisk
43 förande av en pensionering för icke-ordinarie personal frågan om avgiftstidens inflytande på pensionsbeloppens avvägning i viss mån skulle komma i ett annat läge. Om pensionsrätt och därmed tillfälle till erläggande av avgifter för egen pensionering bereddes jämväl för icke-ordinarie befattningshavare, skulle nämligen större möjlighet yppas att, om så finnes lämpligt, låta den tid, under vilken pensionsavgifter erlagts, inverka på pensionens storlek. Kommittén har ock, under förutsättning att den i det föregående föreslagna pensionsrätten för icke-ordinarie personal genomföres samt att över huvud taget ett på avgiftsbetalning byggt pensioneringssystem bibehålles, ansett sig kunna, på sätt här nedan utvecklas, förorda en anordning, som skulle möjliggöra ett tillmötesgående av kravet härutinnan. Enligt kommitténs nyssberörda förslag beträffande pensionsrätt för de icke-ordinarie befattningshavarna skulle visserligen denna rätt begränsas till extra ordinarie tjänstemän och befattningshavare med avlöning från extra anslag med full tjänstgöring i ett och samma verk, vadan i regel den ickeordinarie befattningshavaren skulle komma att fortfarande under någon tid, längre eller kortare, icke erlägga pensionsavgifter. Då emellertid kommitténs förslag om pensionering av icke-ordinarie personal i allt fall skulle innebära möjlighet att tidigare påbörja avgiftsbetalningen, har kommittén ansett, att man utan obillighet mot tjänstemännen kunde låta avgiftsbetalningen på det sätt inverka på pensionen, att tjänstemannen må i pensionshänseende helt tillgodoräkna endast avgiftstiden men av den tjänstetid, varunder skyldighet att erlägga pensionsavgifter icke förelegat, allenast två tredjedelar. Enligt detta förslag skulle man alltså med bibehållande av de enhetliga pensionsavgifterna allt intill tjänstemannens avgång ur tjänsten och med undvikande av de olägenheter, som vore förenade med kommunikationsverkens avgiftssystem, likväl tillmötesgå kravet på att pensionsbeloppets storlek bör påverkas icke blott av tjänstetidens längd utan även av längden av den tid, varunder avgifter erlagts. De erlagda avgifternas inverkan på pensionsbeloppet skulle nämligen enligt sagda förslag bliva i stort sett densamma som enligt kommunikationsverkens pensionssystem. Vid sådant förhållande synes det ur principiell synpunkt framförda yrkandet på full överensstämmelse mellan allmänna civilförvaltningens och kommunikationsverkens pensioneringsgrunder i nu förevarande avseende kunna förfalla. Den huvudsakliga skillnaden vid tillämpningen av de ena eller andra grunderna skulle då bliva den, att, medan enligt de senare grunderna avgiftsbetalningen skall fortgå under 30 år och därefter i regel upphöra, vid allmänna civilförvaltningen vissa tjänstemän komme att erlägga avgifter något mer och andra något mindre än 30 år. Att sålunda de, som tidigare befordrats till med pensionsrätt förenad tjänst, komme att få erlägga något större sammanlagt belopp i pensionsavgifter än de, som först vid mera framskriden ålder vunnit denna tryggare och högre avlönade ställning, torde dock icke kunna betraktas såsom obilligt. För de tjänstemän, som vid den nya pensionslagens ikraftträdande innehava ordinarie tjänst, bör givetvis den föreslagna begränsningen i tjänstårsberäkning icke bliva tillämplig. Vidare synes det vara billigt, att de ickeordinarie befattningshavare, vilka vid lagens ikraftträdande innehava sådan anställning, som enligt lagen skulle bliva förenad med pensionsrätt, få utan avkortning såsom tjänstår tillgodoräkna den tid, de innehaft anställning, som nu sagts. Då för pensionsrätt enligt kommitténs förslag förutsattes full tjänstgöring i ett och samma verk, skulle, vad de centrala ämbetsverken och departementen beträffar, tjänstgöring såsom s. k. halvtidsamanuens, vil-
44 ken tjänstgöring hittills i pensionshänseende helt tillgodoräknats, hädanefter räknas tillgodo blott till två tredjedelar. Då emellertid halvtidstjänstgöring i två verk numera i allt större utsträckning utbytes mot heltidstjänstgöring i ett och samma verk, vilken tjänstgöring ju enligt förslaget skulle få helt tillgodoräknas för pension, torde det kunna antagas, att, trots den föreslagna begränsningen av tjänstårsberäkningen, tjänstemännen i regel skola vid pensionsålderns uppnående kunna räkna det för hel pension erforderliga antalet tjänstår.
\
3.
Kvinnliga befattningshavares pensionsålder.
En a n n a n av de huvudpunkter, beträffande Adlka Arid behandlingen a\' det för 1925 års riksdag framlagda lagförslaget delade meningar kommo till synes, utgjordes av spörsmålet om kvinnliga befattningshaA^ares pensionsålder. Med avseende å kvinnliga tjänstinnehavares pensionsförhållanden i Frågans allmänhet lämnade kommittén i sitt å r 1924 avgivna betänkande med tidigare förslag till civil tjänstepensionslag en redogörelse för den behandling, behandling. som denna fråga erhållit i de betänkanden, vilka avgivits a v de sakkunniga för utredning i fråga om kvinnors tillträde till statstjänst (de s. k. behörighetssakkunniga) samt av 1921 års lönekommitté ävensom i de över sistnämnda kommittés förslag avgivna yttrandena, varjämte kommittén a n g a v och motiverade sin egen ställning till berörda fråga. Under hänvisning till den mera ingående behandling, som sålunda i betänkandet å r 1924 (sid. 34—44) ägnades detta spörsmål, får kommittén, vad särskilt a n g å r frågan om kvinnliga befattningshavares pensionsålder och därmed n ä r m a s t sammanhängande förhållanden, här erinra om följande. De s. k. behörighetssakkunniga ansågo en full likställighet mellan manliga och kvinnliga befattningshavare med avseende å pensionsförhållanden ej böra genomföras. Den normala pensionsåldern för kvinnorna, för n ä r v a r a n d e 60 år, skulle enligt förslaget höjas till 62 å r och alltså med 5 å r understiga den normala pensionsåldern för män. De större kostnader för kvinnliga befattningshavares pensionering, som vållades genom deras i jämförelse med männen lägre pensionsålder och genomsnittligt l ä n g r e livslängd, skulle drabba de kvinnliga befattningshaA^arna själva genom höjning a v pensionsavgifterna. E n a v de sakkunniga var dock av skiljaktig mening och förordade likställighet i fråga om såväl pensionsålder som pensionsavgift för m ä n och kvinnor. J ä m v ä l 1921 års lönekommitté hyste den uppfattningen, a t t mellan manliga och kvinnliga befattningshavares pensionsålder en åtskillnad borde göras, men kommittén ansåg denna kunna begränsas till i regel 3 år.-Kvinnorna skulle alltså i allmänhet pensioneras vid 64 år. I samband h ä r m e d förordades viss skärpning i gällande föreskrifter om förtidspensionering. Kommittén föreslog för kvinnliga befattningshavare visst a v d r a g å den i löneplanen upptagna lönen, vilket a v d r a g beräknats bland a n n a t med hänsyn till statsverkets större kostnader för kvinnornas pensionering i följd av deras lägre pensionsålder och högre medellivslängd ävensom statsverkets kostnader för pensionering av kvinnliga tjänstemäns pupiller. I avgivna yttranden över lönekommitténs förslag väckte den föreslagna höjningen av den normala kvinnliga pensionsåldern från 60 till 64 å r på
Kom*" ors ag ' mit é
46 n å g r a håll betänkligheter, medan åter å a n d r a håll yrkades på full likställighet mellan män och kvinnor i berörda hänseende. Åtskilliga myndigheter biträdde eller framställde ej erinran mot kommitténs förslag. Pensionskommittén, som beträffande de kvinnliga b e f a t t n i n g s h a v a r n a s löneställning anslöt sig till den s. k. likalönsprincipen och på g r u n d h ä r a v förordade bestämmande av samma pensionsunderlag för m ä n och lsvinnor i samma befattning, erinrade beträffande kAdnnliga tjänstemäns pensionsålder till en början, a t t i den diskussion, som tidigare förts i denna fråga, såsom förnämsta skäl mot likställighet mellan m ä n och kAdnnor i förevarande hänseende framhållits, a t t den kvinnliga arbetskraften Add äldre å r ej ägde samma uthållighet som den manliga, samt a t t det betonats, att man endast med största A r arsamhet borde u t j ä m n a den differentiering å aA7seende å manliga och kvinnliga tjänstinnehavares pensionsålder, som för n ä r v a r a n d e vore rådande. Beträffande sistnämnda synp u n k t erinrade kommittén, att den utveckling, som småningom lett fram till sagda differentiering, näppeligen torde få anses giva Add handen, a t t behovet av en lägre pensionsålder för kvinnor än för män blivit genom erfarenhetens vittnesbörd styrkt. Ifrågavarande differentiering hade nämligen kommit till stånd utan att — såvitt det kunde bedömas—någon g r u n d l i g a r e utredning av spörsmålet skett. Efter redogörelse för de omständigheter, under vilka en åtskillnad i pensionsåldern mellan män och kvinnor i statstjänst tillkommit — ursprungligen hade de i detta hänseende varit likställda — samt sedan kommittén redogjort för Aussa sjukstatistiska undersökningar m. m., anförde kommittén i frågan vidare följande: »Då pensionskommittén gått att bedöma det föreliggande spörsmålet, har utgångspunkten härvidlag givetvis varit den av kommittén omfattade likställighetsprincipen. Beredes kvinna tillträde till statens tjänster under i övrigt lika villkor med man, bör staten, om ej avgörande hinder möta, taga den kvinnliga befattningshavarens arbetskraft i anspråk i fullt ut samma utsträckning, som sker för den manliga befattningshavarens del. Liksom den förra i fråga om den dagliga tjänstgöringstiden och i fråga om rätt till semester m. m. bör vara underkastad enahanda villkor, som gälla för en man i samma befattning, bör också den tid, under vilken befattningshavaren har att kvarstå i sin tjänst, innan rätt till avgång med pension beredes, ej tillmätas kortare för en kvinnlig än för en manlig tjänstinnehavare. Visserligen behövde staten finansiellt sett ej bliva lidande, även om en genomgående lägre pensionsålder fastställdes för kvinnorna, ty genom förhöjda pensionsavgifter kunde staten efter försäkringstekniskt beräknade grunder bereda sig ersättning för den härigenom vållade förlusten. Kommittén anser emellertid, att en dylik utväg ej bör tillgripas, därest de olägenheter, som ur tjänstens synpunkt må kunna befaras till följd av den ifrågasatta utsträckningen av den kvinnliga pensionsåldern, kunna på lämpligt sätt undanröjas. Ett verksamt korrektiv mot att en befattningshavare kvarstår i sin befattning, oaktat vederbörande på grund av nedsatt arbetsförmåga ej förmår på ett tillfredsställande sätt sköta sina tjänståligganden, kan enligt kommitténs mening vinnas genom en skärpning av gällande bestämmelser om skyldighet för befattningshavare att av anledning, varom här är fråga, i förtid avgå från sin tjänst. Kommittén framlägger också i det följande förslag härutinnan, och anser kommittén, att, under förutsättning att föreskrifter i nämnda hänseende komma till genomförande, betänkligheter ej böra möta mot en höjning av den normala kvinnliga pensionsåldern till 67 år eller samma ålder, som utgör den nu för manliga befattningshavare i allmänhet gällande pensionsåldern.
47 Såsom i några av de över lönekommitténs förslag avgivna yttrandena påpekats är det tänkbart, att, även om kvinnornas pensionsålder sattes lägre än männens, kvinnornas arbetskraft i allt fall i största möjliga utsträckning utnyttjades även efter pensionsålderns inträde, nämligen genom att de kvinnliga befattningshavare, som ägde erforderlig arbetsförmåga, liksom nu stundom sker tillätes kvarstå i tjänsten. En dylik lösning synes emellertid kommittén mindre tilltalande. Den höjning av de kvinnliga pensionsavgifterna i jämförelse med männens, som vid en lägre pensionsålder för kvinnorna torde få anses ofrånkomlig, skulle i så fall drabba hela kåren av kvinnliga tjänstemän och således även de befattningshavare, som med vederbörligt tillstånd kvarstode i sina befattningar, tills de uppnått den manliga pensionsåldern. Enligt kommitténs förslag komma i stället de män och kvinnor, som vid äldre år ej längre äga förmåga att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, att förtidspensioneras, varigenom således den bristande arbetsduglighetens följder, i den händelse fulla antalet tjänstår ej uppnåtts, få bäras individuellt genom avkortning i pensionen.» Vid föredragning den 31 december 1924 av frågan om ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas avlönings- och pensionsförhållanden (Statsverkspropositionen. Utgifterna, För flera huvudtitlar gemensamma frågor, sid. 173—181) angav dåvarande chefen för finansdepartementet, i anslutning till en redogörelse för de förslag beträffande de kvinnliga tjänstemännens pensionering, som framlagts av behörighetssakkunniga och 1921 å r s lönekommitté, sin principiella ställning till vissa de kvinnliga befattningshavarnas pensionering berörande frågor, vilka, vad anginge tjänstepensioneringen, rörde kvinnornas pensionsålder samt de avgifter, de borde h a v a a t t gälda för ifrågavarande pensionering. I fråga om den kvinnliga pensionsåldern framhöll departementschefen, a t t de skäl, som anförts för och emot en höjning av denna ålder till 67 år, icke kunde anses v a r a av den beskaffenhet, att någon säker ledning för frågans bedömande därifrån kunde hämtas. Hittills föreliggande erfarenhet om kvinnliga befattningshavares tjänstgöring vid högre ålder vore icke särskilt omfattande; såvitt anginge den tid av en kvinnas liv, varom h ä r n ä r m a s t vore fråga, eller mellan 60 och 67 år, syntes n ä r a nog varje erfarenhet saknas. P å sätt 1921 å r s pensionskommitté erinrat, h a d e den hittillsvarande lägre pensionsåldern för kvinna icke g r u n d a t s p å någon mera ingående utredning. Därest man, på sätt såväl pensionskommittén som lönekommittén föreslagit, genom särskilda bestämmelser undanröjde de olägenheter, som u r tjänstens synpunkt kunde befaras till följd av en höjning a v den kvinnliga pensionsåldern, ansåge sig departementschefen k u n n a tillstyrka, a t t den kvinnliga pensionsåldern sattes lika med den manliga. Detta förslag stode ock i ÖATerensstämmelse med den ställning, departementschefen intagit till de kvinnliga befattningshavarnas lönefråga, vilken departementschefen ansett böra lösas på likställighetens grund, liksom detsamma innebure ett tillmötesgående a v önskemålen från kvinnohåll. Om den allm ä n n a kvinnliga pensionsåldern höjdes till 67 år, skulle detta emellertid icke anses innebära, att alla innehaA^are a v dittills kvinnliga befattningar skulle kvarstå i tjänsten till nämnda ålder. Såsom fallet vore beträffande manliga befattningar, borde för sådana dittills kvinnliga befattningar, vilka med hänsyn till göromålens mera ansträngande n a t u r k u n d e a n t a g a s medföra arbetsförmågans snabbare avtagande, bestämmas en l ä g r e pensionsålder än den i allmänhet gällande.
48 Skulle, på sätt departementschefen sålunda förordat, samma pensionsålder bliva gällande för kvinna som för m a n , syntes n å g r a Åtagande skäl ej heller kunna anföras mot förslaget om lika aArgifter för m a n l i g a och kvinnliga befattningshaA T ares egen pensionering. Den merkostnad för statsA r erket, som vid lika pensionsunderlag och lika pensionsavgifter skulle uppkomma för de kvinnliga befattningshaAlarnas pensionering, bleve av m i n d r e betydelse, därest pensionsåldern sattes lika för m a n och kvinna. F ö r ÖA^rigt kunde denna merkostnad u p p v ä g a s genom en lämplig anordn i n g av familjepensioneringen. I sistnämnda hänseende ville departementschefen förorda, a t t pupillpensioneringen ombesörjdes av statsverket. F ö r denna pensionering borde befattningshavarna till statsverket erlägga samma avgifter som m a n l i g innehaA^are av motsvarande befattning h a d e att erlägga till A^ederbörande änke- och pupillkassa. Av de erlagda avgifterna skulle givetvis i första h a n d bestridas uppkommande kostnader för denna pensionering. Till den del desamma översköte ifrågavarande pensionskostnad, syntes de böra tillgodoföras de tjänstepensionsfonder, som för n ä r v a r a n d e funnes vid de särskilda grenarna av statsförvaltningen. I sitt utlåtande (nr 17) i anledning av förslaget om ordnande av kvinnliga befattningshavares avlöningsförhållanden m. m. anförde statsutskottet beträffande dessa befattningshavares pensionsförhållanden huvudsakligen, att, då såsom departementschefen erinrat så gott som ingen erfarenhet förelåge om kvinnliga tjänstemäns arbetsförmåga i de åldrar, varom vore fråga, enligt utskottets mening försiktigheten syntes bjuda att, intill dess sådan erfarenhet vunnits, s t a n n a vid den a v 1921 å r s lönekommitté föreslagna pensionsåldern eller 64 år. Skulle erfarenheten framdeles visa, a t t en ytterligare höjning a v pensionsåldern kunde u t a n olägenhet ske, vore en dylik höjning lätt a t t genomföra, varemot, i händelse erfarenheten skulle Adsa ett motsatt förhållande, en sänkning aAT en för hög pensionsålder måste medföra större svårigheter. ReservationsAds framhöllo tio ledamöter av utskottet såsom sin mening, a t t riksdagen borde taga ställning till frågan om pensionsålder m. m. för i f r å g a v a r a n d e befattningshavare först sedan förslag i pensionsfrågan i hela dess vidd bliAdt för riksdagen framlagt. Sedan riksdagens k a m r a r i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående ordnandet a v de kvinnliga befattningshavarnas löne- och pensionsförhållanden stannat i olika beslut, Adlka blivit föremål för gemensam omröstning, anmälde riksdagen i skrivelse den 6 m a r s 1925 (nr 63) sitt beslut i berörda fråga. Riksdagens beslut innebar, att manliga och kvinnliga befattningshavare skulle uppbära lön enligt en för män och kvinnor gemensam löneplan, varvid dock kvinna icke skulle v a r a berättigad komma i åtnjutande a v lön enligt sista löneklassen inom vederbörande lönegrad. Beträffande pensionsförhållandena innebar beslutet icke något ställningstagande. I propositionen nr 153 till 1925 års riksdag anförde föredragande t. f. departementschefen i förevarande fråga, att då riksdagen i samband med lönefrågan icke gjort något uttalande angående ordnandet av de kvinnliga befattningshavarnas pensionsförhållanden, h a n saknade anledning n ä r m a r e ingå på de principiella spörsmål angående denna pensionering, till vilka chefen för finansdepartementet i statsverkspropositionen redan tagit ställning. I enlighet med dennes åsikt borde alltså i allmänhet pensionsåldern ävensom aA^gifterna för egen pensionering v a r a lika för m ä n och kvinnor. A v riksdagens beslut i lönefrågan finge emellertid
49 sanses följa, att pensionsunderlaget borde bestämmas lägre för kvinna än för man. För bådas del borde pensionsunderlaget avpassas efter slutlönen p å billigaste ort, och då denna enligt riksdagens beslut bleve en löneklass lägre för kvinna än för man, borde pensionsunderlaget för kvinna sänkas i motsvarande mån. I anledning av propositionen yrkades motionsvis ( I I : 376) beträffande kvinnliga befattningshavares pensionsålder, att riksdagen m å t t e besluta sådan ä n d r i n g i Kungl. Maj:ts förslag, att högsta pensionsåldern för kvinnlig tjänsteman skulle fastställas till 64 år. Av motiveringen framgick icke, huruvida motionären därmed endast avsett en sänkning för kAdnnliga befattningshavares vidkommande av den i 17 § av lagförslaget generellt angiAma pensionsåldern eller jämväl åsyftat en motsvarande s ä n k n i n g av pensionsåldern för de i bilagan B Add lagförslaget angiAma befattningar, beträffande Adlka särskilda bestämmelser rörande bland a n n a t pensionsåldern skulle gälla. Bankoutskottet anförde i sitt utlåtande i ärendet (nr 50) i före\ T arande spörsmål följande: »Vad åter angår de kvinnliga befattningshavarnas pensionsålder måste givetvis •ett ställningstagande till denna fråga innebära svårigheter särskilt med hänsyn därtill, att erfarenhet rörande sådana befattningshavares tjänstgöring vid högre ålder hittills endast i ringa grad föreligger och ej heller inom en avsevärd tidrymd torde kunna ernås. Ehuru vid sådant förhållande vissa skäl kunde synas tala för att åtminstone tills vidare för kvinnliga tjänstemän fastställa en lägre pensionsålder än den för manliga befattningshavare i allmänhet gällande, bör å andra sidan ej förbises möjligheten av att genom särskilda bestämmelser med avseende å skyldighet att från tjänsten avgå undanröja de olägenheter, som till äventyrs kunna föranledas av en höjning utav den kvinnliga pensionsåldern. I sådant hänseende vill utskottet särskilt framhålla den i lagförslagets 19 § 3 mom. föreslagna och av utskottet i det följande tillstyrkta bestämmelsen, enligt vilken tjänsteman, som befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, i vissa fall må, därest han uppnått en levnadsålder, som med högst $ju år understiger den för hans tjänst bestämda pensionsåldern, kunna av Konungen på därom av vederbörande myndighet gjord framställning förklaras skyldig att avgå från tjänsten. Ytterligare torde böra framhållas, att, på sätt framgår av förenämnda bilaga B vid lagförslaget, för ett avsevärt antal kvinnliga befattningar, för vilka på grund av göromålens mera krävande beskaffenhet en lägre pensionsålder ansetts påkallad, en sådan enligt förslaget skulle bliva gällande. Det bör •ej heller förbises, att en sänkning av den allmänna pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare givetvis måste \Tara ägnad att inverka på frågan om dessa befattningshavares pensionsavgifter. Med hänsyn till vad nu anförts har utskottet icke funnit skäl tillstyrka motionärens hemställan utan ansett sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag, vilket ock principiellt synes bäst överensstämma med den ståndpunkt, riksdagen intagit i lönefrågan.» I en vid utskottsutlåtandet fogad, avT fem ledamöter aA^given reservation, vari hemställdes om a Anslag å Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet, anfördes beträffande förslaget om sammanfallande pensionsålder för kvinnor och män, att av den behandling, detta spörsmål tidigare under 1925 års riksdag erhållit, enligt reservanternas mening oförtydbart framgått, a t t ett flertal ledamöter aA^ riksdagen icke ville godkänna en dylik anordning. Densamma hade också på det mest bestämda sätt aA^styrkts aAr samtliga de ämbetsATerk, hos Adlka hittills kAdnnor i något större a n t a l 4 — 1921 års pensionskommitté. V.
50 v a r i t anställda. Reservanterna, som, på s ä t t i det föregående omförinälts, i främsta rummet p å y r k a d e omarbetning av förslaget med hänsyn till frågan om tjänstepensions uppdelning i avgifts- och statspension, ansågo, att jämväl av n u anförda skäl ett godtagande av Kungl. Maj:ts förslag borde A^ara uteslutet. I en a n n a n inom utskottet avgiA^en reservation omförmälde t v å ledamöter, a t t de ansett, att utskottets y t t r a n d e beträffande frågan om kvinnliga befattningshavares pensionsålder bort hava viss angiven ändrad lydelse. Enligt denna lydelse skulle 64 år föreslås såsom högsta åldersgräns. H ä r a v borde emellertid icke följa, a t t en motsvarande sänkning skulle ske beträffande sådana i bilagan B vid lagförslaget upptagna befattningar, för vilka enligt propositionen skulle stadgas en lägre pensionsålder än den nu angivna. F ö r dessa befattningar borde de åldrar, som i nämnda bilaga upptagits, kunna anses skäliga och alltså godkännas. Däremot borde stadgas, att beträffande kvinnlig innehavare av befattning, för vilken i bilagan B angivits högre pensionsålder än 64 år, såsom pensionsålder skulle gälla sistnämnda antal levnadsår. Bestämmelse härom borde införas såsom a n m ä r k n i n g vid bilagan B. Under åberopande av vad sålunda anförts yrkade sistnämnda reservanter i fråga om lagförslagets 17 §, att densamma skulle erhålla följande lydelse: »Pensionsåldern inträder vid u t g å n g e n av den månad, under vilken tjänstemannen uppnår en levnadsålder, manlig tjänsteman av sextiosju och kvinnlig tjänsteman av sextiofyra år; dock att för Adssa befattningar gäller en lägre pensionsålder, på sätt stadgas i bilaga B till denna lag.» Vidare y r k a d e reservanterna, jämväl med hänvisning till nyss återgivna y t t r a n d e i fråga om kvinnliga befattningshavares pensionsålder, a t t till den vid lagförslaget fogade bilagan B skulle läggas ett stycke av följande lydelse: »För kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken här ovan angivits högre pensionsålder än 64 år, inträder pensionsåldern vid 64 levnadsår.» Pensionskommittén vill i detta s a m m a n h a n g vidare erinra, att för 192o å r s riksdag framlades proposition (nr 155) med förslag rörande vissa ändr i n g a r i den år 1920 a n t a g n a pensionslagen för kommunikations verken. I denna proposition erinrade föredragande departementschefen, vid behandling a v frågan om ändringar i den vid nämnda lag fogade åldersförteckningen, om det a v t. f. chefen för finansdepartementet förordade förslaget rörande lika pensionsålder för manliga och kvinnliga befattningsh a v a r e samt anförde, att vad sålunda föreslagits för de kvinnliga befattn i n g s h a v a r n a vid de verk, å vilka civila tjänstepensionslagen skulle äga tillämpning, syntes böra gälla även för de kvinnliga tjänstemännen vid kommunikationsverken. Vid den omarbetning av nämnda åldersförteckning, som betingades av de dittillsA^arande kvinnliga befattningarnas inordnande å den nya gemensamma löneplanen, hade departementschefen också tillämpat grundsatsen om lika pensionsålder för m ä n och kvinnor. I anledning aA^ sistberörda proposition väcktes inom riksdagen en motion (II: 449), v a r i hemställdes, bland annat, att 19 § i kommunikationsA^erkens pensionslag måtte erhålla sådan ändrad lydelse, att pensionsåldern för kvinnlig befattningshavare skulle utgöra en levnadsålder, som med tre å r understege den. i åldersförteckningen för vederbörande befattning angiAma levnadsåldern.
51 I sitt med anledning av förevarande proposition aA^givna u t l å t a n d e (nr 52) åberopade bankoutskottet i fråga om kvinnliga befattningshavares pensionsålder vad utskottet i detta hänseende anfört i utlåtandet beträffande förslaget till civil tjänstepensionslag. Utskottet, som alltså anslöt sig till Arad Kungl. Maj:t föreslagit, avstyrkte på grund h ä r a v det i berörda motion framställda yrkandet i n u föreA r arande aArseende. Vid utlåtandet var fogad en reservation, vari två ledamöter av utskottet, under hänvisning till förberörda reserA^ation vid utlåtandet nr 50 i fråga om kvinnliga befattningshaA-ares pensionsålder, hemställde, att riksdagen m å t t e för sin del besluta, a t t till åldersförteckningen Add lagen skulle fogas en a n m ä r k n i n g av följande lydelse: »För kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken i denna förteckning angivits högre pensionsålder än 64 år, inträder pensionsåldern Add 64 levnadsår.» Vid detta ärendes behandling i riksdagen stannade k a m r a r n a i olika beslut, i det a l t första kammaren biföll utskottets hemställan med det tillägg till åldersförteckningen, som förordats i reservationen, under det att a n d r a kammaren biföll A^ad utskottet hemställt i sin helhet. Skiljaktigheten mellan k a m r a r n a s beslut bestod sålunda däri, a t t andra kammaren beslutit samma pensionsålder för manlig och kAdnnlig innehavare av befattning vid kommunikationsverken, medan första kammaren fastställt en levnadsålder av 64 å r såsom högsta pensionsålder för kAdnnlig befattningshavare vid nämnda verk. I memorial (nr 77) med förslag till sammanjämkning av de olika men i n g a r n a erinrade bankoutskottet, att frågan om antagande aAr ciAdl tjänstepensionslag förfallit för 1925 års riksdag. Då enligt utskottets mening definitivt fastställande a v pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare vid kommunikationsverken syntes böra äga r u m först i samband med prövning av ett blivande n y t t förslag till pensionslag för den allmänna civilförvaltningen, hade utskottet ansett sig böra föreslå, att pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän, om Adlka vore fråga, provisoriskt bestämdes till högst 64 år. Utskottet hemställde fördenskull, att kamr a r n a m å t t e för sin del besluta, att till åldersförteckningen måtte fogas en a n m ä r k n i n g av följande lydelse: »För kvinnlig innehavare av sådan befattning, för vilken i denna förteckning angivits högre pensionsålder än 64 år, skall pensionsåldern tills vidare och intill dess annorledes varder förordnat i n t r ä d a Add 64 levnadsår.» Utskottets n u nämnda förslag bifölls av riksdagens båda kamrar. Kungl. Maj:t har den 18 juni 1925 utfärdat lag om vissa ä n d r i n g a r i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående r ä t t till tjänstepension för ordinarie tjänstemän Add postverket, telegrafverket, statens j ä r n v ä g a r och statens vattenfallsverk (sv. förf.-saml. n r 215), v a r i till åldersförteckningen fogats en a n m ä r k n i n g med den u t a v riksdagen godkända lydelsen. Vid det förnyade övervägande, som kommittén nu ägnat frågan om bestämmande aA^ kvinnliga befattningshavares pensionsålder, har kommittén för sin del icke kunnat finna anledning föreligga att frångå den ståndpunkt, som kommittén förut i denna fråga intagit och Adlken legat till grund för det till 1925 års riksdag framlagda förslaget på nu avhandlade punkt. Kommittén kan härvid helt stödja sig på de
52 skäl, som tidigare i saken anförts aAr kommittén, av chefen för finansdepartementet och av bankoutskottet vid 1925 års riksdag. K o m m i t t é n Adll därför nu allenast i korthet ånyo u n d e r s t r y k a följande synpunkter. P å sätt under frågans tidigare behandling erinrats, föreligger för närA*arande så gott som ingen praktisk erfarenhet för bedömande av kvinnliga befattningshavares allmänna tjänsteduglighet vid de å l d r a r , som ligga över den nuvarande generella pensionsåldern för kvinnor i statstjänst, 60 år. Det måste enligt kommitténs mening v a r a synnerligen önskvärt, att möjlighet beredes till inhämtande av n ä r m a r e p r a k t i s k erfarenhet i detta aATseende. Endast om det med stöd av erfarenhetsrön i tillräcklig utsträckning kan påAdsas, a t t samma pensionsålder för kvinnliga som för manliga tjänstemän är mindre lämplig, lärer det efter kommitténs förmenande med den ståndpunkt, statsmakterna i f r å g a n om kvinnornas ställning i statstjänsten intagit, Arara ur principiell s y n p u n k t försvarbart att på förevarande punkt göra åtskillnad mellan kAdnnor och män. E n d a möjligheten att vinna en dylik erfarenhet av den beskaffenhet, att d ä r p å kan grundas ett tillförlitligt bedömande a v frågan, synes v a r a a t t n u bestämma samma allmänna pensionsålder för manliga och kvinnliga tjänstinnehavare. Någon fara ur praktisk synpunkt av att i lagstiftningen genomföra en sådan regel synes näppeligen kunna anses föreligga, därest möjligheterna till förtidspensionering i fall av bristande tjänstbarhet Add mera framskriden ålder anordnas på sätt som skett i förslaget till 1925 å r s riksdag. Det må vidare i detta s a m m a n h a n g erinras, att enligt bilagan B Add nämnda förslag för ett betydande a n t a l befattningar, beträffande \dlka detta med hänsyn till särskilda förhållanden ansetts påkallat, skulle stadgas en lägre avgångsålder än den normala. Sålunda skulle t. ex. för de stora grupperna innehavare av kontorsbiträdes- och skrivbiträdesbefattningar stadgas en pensionsålder aA' 63 år. I anledning av \ 7 ad i statsutskottets förberörda utlåtande nr 17 vid 1925 års riksdag anfördes beträffande svårigheterna a t t framdeles föret a g a sänkning av en till äA^entyrs för hög befunnen pensionsålder må h ä r anmärkas, att det mot befattningshavarnas önskan torde v a r a lika SA^årt att företaga höjning av en för låg pensionsålder som a t t sänka en för hög sådan ålder. Erfarenheten från behandlingen av ärenden rörande r ä t t att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde har nämligen Adsat, a t t somliga befattningshavare betrakta rätten att avgå Add viss lägre ålder som en dem tillerkänd förmån, medan åter andra anse det förmånligare att få kvarstå i tjänst så länge som möjligt. Ur denna synpunkt torde det alltså A^ara utan n ä m n v ä r d betydelse, om pensionsåldern sättes högre — A7arvid förtidspensionering får äga r u m i de fall, då A^ederbörande befattningshaA r are på grund av nedsatt arbetsförmåga befinnes urståndsatt a t t sköta sin tjänst — eller om pensionsåldern bestämmes lägre och i stället de befattningshaA 7 are, som anses kunna tjänstgöra även efter pensionsålderns inträde, erhålla rätt att under längre eller kortare tid därefter kA7arstå i tjänst. Ur statsATerkets synpunkt måste det däremot av ekonomiska skäl anses A^ara av betydelse, att en för låg pensionsålder ej fastställes. Blir detta förhållandet, berÖA^as staten möjligheten att oberoende aAr tjänstemännens eget gottfinnande i tillbörlig utsträckning tillv a r a t a g a dessas arbetskraft och ÖATerlåter i stället åt befattningshaA r arna
53 själva a t t avgöra, om och huru länge de Adlja kvarstå i tjänst efter u p p nådd pensionsålder, medan i motsatta fallet staten åt sig förbehåller r ä t ten a t t med hänsyn till det allmännas intresse pröva, om befattningsh a v a r e n bör tillåtas a t t kvarstå i tjänst intill uppnådd pensionsålder eller dessförinnan pensioneras. Under den tid, som m å erfordras för att v i n n a en praktisk erfarenhet rörande den lämpligaste pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare, synes det icke kunna v a r a ur statsekonomisk synp u n k t likgiltigt, vilken av de angivna vägarna, som väljes. A v n u antydda skäl har kommittén ansett sig på h ä r omhandlade p u n k t bora oförändrat framlägga det förslag, som innefattades i propositionen till 1925 års riksdag. Kommittén vill emellertid framhålla, att därest det skulle anses lämpligt att för kAdnnliga befattningshavare stadga en lägre pensionsålder än för manliga, detta kan tänkas ske på två olika vägar, vilka båda antyddes vid behandlingen under 1925 å r s riksdag: antingen genom att för kvinnliga befattningshavare såsom huvudregel bestämma en pensionsålder, som med visst antal år understiger den normala pensionsåldern för män, och i anslutning härtill jämväl för kvinnliga innehaA^are av sådana befattningar, beträffande vilka u n d a n t a g i fråga om pensionsåldern eljest skulle gälla, vidtaga motsvarande nedsättning av den för manliga inneh a v a r e föreskrivna pensionsåldern, eller ock genom att, såsom från vissa håll under frågans riksdagsbehandling påyrkades, med fastställande av lägre normal pensionsålder för kA-innliga tjänstinnehavare likväl för sådana befattningshavare godtaga den i fråga om särskilda befattningar föreskrivna lägre pensionsåldern, i den mån densamma icke överstiger den för kvinnor stadgade normala avgångsåldern. Enligt kommitténs mening skulle den första utvägen v a r a u r principiell synpunkt riktigast. Det senare alternativet skulle i själva verket innebära, att man visserligen i allmänhet ansåge tidigare a v g å n g ur tjänst påkallad för kAdnnliga tjänstinnelmvare, men däremot beträffande sådana befattningar, för vilkas manliga innehavare på g r u n d av tjänstgöringens krävande beskaffenhet ansetts böra fastställas lägre avgångsålder än den normala, funne en kvinnlig tjänsteman kunna kA-arstå i tjänst till samma ålder, som stadgats för manlig befattningshavare. Något p å erfarenhetsmaterial g r u n d a t stöd för en dylik uppfattning lärer näppeligen kunna påvisas. Den nu för kommunikationsverken provisoriskt gällande regeln torde sålunda få betraktas såsom mindre rationell. Därest en lägre pensionsålder anses böra genomföras för kvinnliga tjänstinnehavare, torde alltså, i anslutning till vad kommittén nu anfört, böra dels i lagförslagets 17 § angivas den lägre normala avgångsåldern för kvinnor, dels ock genom a n m ä r k n i n g till bilagan B Add lagförslaget stadgas motsvarande nedsättning i pensionsåldern för kvinnliga innehavare av de uti bilagan avsedda, ej uteslutande kvinnliga befattningarna, något som i regeln torde nödvändiggöra en sänkning även av för hel pension erforderlig tjänstålder. I anslutning till vad i bankoutskottets utlåtande i ärendet antyddes vill kommittén framhålla, att man vid en eventuell sänkning av pensionsåldern för kvinnliga tjänstemän knappast torde k u n n a undgå att t a g a under förnyad omprövning, h u r u v i d a av denna anledning en höjning a v sådana befattningshavares pensionsavgifter bör äga rum. Vid den ståndpunkt, kommittén i det föregående intagit till spörsmålet om avgångs-
54 åldern för kvinnor, har kommittén emellertid funnit sig sakna anledning a t t här n ä r m a r e ingå på berörda fråga. Det m å slutligen anmärkas, att i samband med bestämmande av pensionsåldern för kvinnliga befattningshaA^are inom de förvaltningsgrenar, å vilka den civila tjänstepensionslagen skulle erhålla tillämpning, definitivt fastställande av pensionsåldern jämväl för motsA-arande tjänstinnehavare vid kommunikationsverken torde böra äga rum, varvid beträffande sistnämnda verk torde böra följas samma regler, som komma till användning i fråga om den allmänna civilförvaltningen.
55 III. Specialmotivering. 1. F ö r s l a g till lag a n g å e n d e r ä t t till tjänstepension för t j ä n s t e m ä n i n o m a l l m ä n n a civilförvaltningen m. fl. befattningshavare (civil tjänstepensionslag). Då kommittén vid upprättande av det nya lagförslaget utgått från det Inledning. förslag till civil tjänstepensionslag, som genom proposition nr 153 förelades 1925 års riksdag, inskränker sig kommittén i den här följande specialmotiveringen i allmänhet till att beröra endast de paragrafer, beträffande vilka i sakligt avseende ändringar i eller tillägg till nyssnämnda förslag nu ifrågasättas. De nya bestämmelserna angående tjänstepension för icke-ordinarie befattningshavare hava sammanförts i ett nytt 4 kap. Föreskrifterna i 1 kap. (allmänna bestämmelser), 5 kap. (minskning eller indragning av pensionsbelopp), motsvarande 4 kap. i det föregående lagförslaget, samt 6 kap. (lagens tillämplighet m. m.), motsvarande 5 kap. i det föregående lagförslaget, ävensom övergångsbestämmelserna äro avsedda att äga tillämpning å såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare. I sådant syfte har kommittén genomgående ändrat den i det föregående lagförslaget använda terminologien så, att benämningen »tjänsteman» användes för att beteckna innehavare av ordinarie tjänst, medan ordet »befattningshavare» åsyftar såA^äl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare. I kommitténs år 1924 avgivna förslag ävensom i förenämnda proposition Bubriken. till 1925 års riksdag avfattades rubriken till lagförslaget sålunda: »lag angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen (civil tjänstepensionslag)». Då nu i förslaget inarbetats bestämmelser rörande pension för vissa icke-ordinarie befattningshavare, har detta ansetts böra komma till uttryck även i rubriken. För att icke göra denna onödigt lång har det därvid befunnits lämpligt att angiva lagens huvudsakliga tillämplighetsområde med begreppet »allmänna civilförvaltningen». Den förkortade benämningen »civil tjänstepensionslag» har av praktiska skäl medtagits, oaktat lagen skulle få tillämpning även å viss personal inom försvarsväsendet. 1 §. I sitt år 1924 avgivna förslag hade kommittén, då det gällt att i 1 § an- | kap. giva lagens tillämplighetsområde, ej funnit lämpligt att i lagtexten åberopa i § i mom. de särskilda, av Konung och riksdag för nyreglerade verk fastställda avlöningsreglementena, utan hade det synts kommittén enklast och ändamålsenligast att i nämnda paragraf hänvisa till en såsom bilaga till lagen fogad förteckning över de befattningar, för vilka lagen skulle bliva tillämplig (pensionstjänsteförteckningen), i vilken förteckning jämväl för varje befattning angivits tjänstepensionsunderlag, pensionsavgift, pensionsålder ocb för
56 hel pension erforderligt antal tjänstår. I den mån ny lönereglering komme att genomföras för ytterligare verk och lagens tillämplighetsområde alltså utsträcktes, skulle vid sådant förhållande ändring icke behöva ske i själva lagen utan allenast i nyssnämnda förteckning. Såsom framgår av förenämnda proposition till 1925 års riksdag ansågs det emellertid ändamålsenligare att i 1 ^ av den civila tjänstepensionslagen direkt utsäga, att lagens bestämmelser skulle gälla för ordinarie tjänstemän, å vilka aAdöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451) för befattningshaA^are vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshaATare Add lots- och fyrstaten ägde tillämpning. Pensionsunderlag och pensionsaArgift skulle i så fall i en bilaga till lagen angiA^as dels Add befattning, som tillsattes genom förordnande på viss tid, dels ock Add A^arje lönegrad enligt vederbörande avlöningsreglemente. Hänvisning härtill skulle i själva lagen göras, beträffande pensionsavgift i 3 §, och, i fråga om pensionsunderlag, i 6 §. Vidkommande pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår skulle bestämmelser om den normala pensions- och tjänståldern intagas i 17 §, respektive 21 § i lagen samt de i dessa aA^seenden gällande undantagen upptagas i en särskild vid lagen fogad bilaga. En förutsättning för lämpligheten av den i propositionen föreslagna anordningen synes hava ATarit, att, i den mån nya löneregleringar ägde rum för delar av allmänna ciAdlförvaltningen, dessa skulle ske genom utsträckt tillämpning av 1921 års avlöningsreglemente. Emellertid har det visat sig, att redan Add 1925 års riksdag vissa löneregleringar inom nämnda förvaltningsområde ägt rum utan att det nya lönesystemet kommit i tillämpning. Det synes ej uteslutet, att ett motsA^arande förfaringssätt kan komma att användas Add en eller annan blivande lönereglering (förslag i sådan riktning har framlagts beträffande lönereglering för justitieråd och regeringsråd), liksom det ock är tänkbart, att lönereglering enligt det nya lönesystemets huvudsakliga grunder för viss befattningsgrupp kan komma att verkställas genom antagande av särskilt avlöningsreglemente (så har t. ex. föreslagits beträffande proAdnsialläkarkåren). Därest befattningar vid A^erk, som lönereglerats på nu antytt sätt, ansåges böra underkastas den civila tjänstepensionslagen, skulle detta, om den i propositionen föreslagna formuleringen av 1 § användes, i A^arje särskilt fall föranleda lagändringar, varvid i lagen skulle få angi\ r as antingen det för visst område beslutade särskilda avlöningsreglementet eller ock de olika befattningar, Adlka ansåges böra underkastas, den civila tjänstepensionslagen. Med hänsyn till vad nu anförts har kommittén övervägt möjligheterna att åt 1 § giva sådan avfattning, att lagens tillämplighetsområde kunde i mån av nya löneregleringar utsträckas utan lagändring. Då det visat sig förenat med stora svårigheter att finna en formulering, som utan vidare skulle täcka alla tänkbara fall, har kommittén funnit sig böra förorda följande anordning. I paragrafens 1 mom. angives, med huvudsakligen samma lydelse som använts i propositionen, såsom lagens förnämsta tillämplighetsområde befattningar, å vilka avlöningsreglementena för civilförvaltningen samt för lots- och fyrstaten äga tillämpning. I de fall, då — såsom väl normalt torde bliva förhållandet — lönereglering äger rum genom utsträckning av 1921 års avlöningsreglemente, skulle pensionslagen härigenom automatiskt bliA7a tillämplig å ifrågavarande befattningsgrupper. Vad åter angår befattningar, för vilka lönereglering genomförts utan tillämpning av 1921 års
57 avlöningsreglemente men Adlka likväl anses böra i pensionshänseende underkastas den civila tjänstepensionslagen, skulle beslut härom i varje särskilt fall fattas av Konung och riksdag. Kommittén har i ett nytt stycke under 1 § 1 mom. upptagit ett stadgande av sist angiven innebörd. Beslut, som nu sagts, lärer i regel böra meddelas i samband med lönereglerings genomförande, varvid erforderliga föreskrifter om tjänstepensionslagens tillämpning torde böra införas bland avlöningsvillkoren eller i särskild författning. Beträffande befattningar, vilka redan lönereglerats utan användande av Pensionsdet för civilförvaltningen gällande nya lönesystemet, bör enligt kommitténs bestämmening, i samband med tjänstepensionslagens antagande, till prövning upp- ™ndshövtagas frågan, huruvida innelmvare av dessa befattningar — landshövdingar dingar samt professorer m. fl. befattningshavare vid universiteten och karolinska och promediko-kirurgiska institutet — jämväl böra underkastas lagens bestämmelser. f e s s o i j e r I detta avseende tillåter sig kommittén erinra om följande. För landshövdingarna framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 183 till 1925 års riksdag förslag till lönereglering. Förslaget innebar, att landshövding skulle inordnas under det nya civila avlöningsreglementet, i följd varav landshövdingarna jämA7äl skulle bliva underkastade den civila tjänstepensionslagen. P å hemställan av statsutskottet beslöt emellertid riksdagen, att för landshövdingarna fortfarande skulle gälla särskild lönestat. Med anledning härav anförde bankoutskottet i sitt utlåtande (nr 50) i anledning av Kungl. Maj:ts förberörda proposition med förslag till civil tjänstepensionslag, bland annat, att utskottet under sådana förhållanden haft att överväga, huruvida för landshövdingarna borde fortfarande liksom dittills gälla bestämmelserna i 1907 års pensionslag — varvid särskilda föreskrifter erfordrades med aA7seende på pensionsunderlag, pensionsavgifter m. m. — eller om ifråga\ T arande befattningshavare borde genom särskild föreskrift inordnas under den civila tjänstepensionslagen. Utskottet hade för sin del funnit lämpligast, att landshövdingarna efter erhållen lönereglering bleve underkastade den nya lagen, och förordade alltså, att i 1 § av lagen skulle angivas, att densamma skulle äga tillämpning jämväl å ifrågavarande befattningshavare, i anledning A7arav utskottet även föreslog vissa formella ändringar i bilagan A vid lagförslaget. Utskottet förutsatte vid bifall till A7ad sålunda föreslagits, att bland de avlöningsvillkor, som komme att utfärdas i samband med löneregleringen för landshövdingarna, föreskrift skulle intagas om skyldighet för dem att underkasta sig bestämmelserna i tjänstepensionslagen. Genom det av Kungl. Maj:t den 26 juni 1925 utfärdade brevet angående ny stat för landshövdingarna i riket m. m. har landshö\ding, som övergår på ny stat, förpliktats, bland annat, att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda stadgade i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå samt i fråga om pension. Genom kungörelse den 12 juni 1925 (nr 277) hava bestämmelser rörande pensionsunderlag och pensionsavgifter för landshövdingar införts bland de för civilförvaltningen gällande provisoriska pensionsbestämmelserna, varvid landshövdingarna i berörda hänseenden likställts med justitieråd och regeringsråd (pensionsunderlag 9 996 kronor, pensionsavgift 600 kronor). Beträffande professorer och vissa andra befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet (laboratorer, prosektorer och observatörer ävensom föreståndaren för zoologiska institutionens entomologiska aA7delning i Lund, director musices i Uppsala, kapellmästaren i Lund samt gymnastik-
58 lärarna i Uppsala och Lund) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 115 till 1925 års riksdag förslag rörande lönereglering, varvid för dessa befattningshavare förordades ett lönesystem, byggt i huvudsak på för civilförvaltningen tidigare i allmänhet gällande grunder. I fråga om pensionsförhållandena anförde föredragande departementschefen (propositionen sid. 307), bland annat, att det utav 1921 års pensionskommitté avgivna förslaget om ny civil pensionslag byggde på den förutsättningen, att nya löneregleringar skulle anpassas efter principerna för det nya lönesystemet, och ej räknade med den eventualiteten, att nya löneregleringar skulle kunna komma till stånd i huvudsaklig överensstämmelse med de för civilförvaltningen förutvarande lönegrunderna. Då så vore avsett att A7ara förhållandet beträffande professorerna m. fl. befattningshavare vid universiteten, syntes man böra utgå från att 1907 års pensionslag skulle å dem tills vidare alltjämt äga tilllämpning. Departementschefen ville emellertid uttryckligen betona att, därest det skulle befinnas önskvärt, att den nya pensionslag, som med anledning av Kungl. Maj:ts proposition kunde komma att av riksdagen beslutas, gjordes tillämplig även å de befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, å vilka det nya avlöningsreglementet icke vore avsett att äga tilllämpning, hinder därför icke komme att möta. Departementschefen hade nämligen för avsikt att föreslå, att den, som inginge på den för dylika befattningshavare avsedda staten jämte därvid knutna bestämmelser för åtnjutande av de däri uppförda avlöningsförmåner, skulle vara skyldig bland annat att underkasta sig de ändrade föreskrifter, som kunde A7arda utfärdade i fråga om pension. Departementschefen hade därför ansett sig böra tills vidare räkna med, att 1907 års pensionslag fortfarande skulle vara tillämplig å nu ifrågaA7arande befattningshavare. Riksdagen, som i huvudsak biföll löneregleringsförslaget, lämnade (skrivelse nr 261) utan erinran vad departementschefen sålunda anfört. Beträffande övergång på ny stat för ifrågavarande befattningshavare förklarade riksdagen, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag, bland annat, att den, som inginge på sådan stat, skulle vara pliktig underkasta sig de ändrade föreskrifter, som kunde varda utfärdade i fråga om pension. I sitt förenämnda utlåtande nr 50 erinrade bankoutskottet, att professorerna genom nyssberörda lönereglering liksom landshövdingarna ställts utanför det nya avlöningsreglementets tillämpning. Det syntes utskottet önskvärt, att även professorerna i pensionshänseende bleve underkastade bestämmelserna i den nya civila tjänstepensionslagen, och utskottet hade haft under övervägande att i 1 § av sitt lagförslag intaga särskild föreskrift härom. Då utskottet emellertid funnit sig icke kunna utan närmare utredning avgöra, i vad mån jämkningar i lagens bestämmelser i olika hänseenden komme att erfordras för professorernas vidkommande, hade utskottet endast velat uttala, att förevarande spörsmål syntes böra göras till föremål för övervägande från Kungl. Maj:ts sida. Pensionsunderlag för vissa av ifrågavarande befattningshavare äro angivna i anmärkningar vid de beträffande universiteten och karolinska institutet fastställda avlöningsstaterna för professorer och lärare m. fl. Dessa underlag utgöra: För professor kronor 7 500 » laborator, prosektor och observatör samt föreståndaren för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning » 6 000. Pensionsavgiften
utgör för professor 450 kronor; beträffande pensionsaA7-
59 gift för övriga nyssnämnda befattningar gälla de i 1907 års civila pensionslag stadgade beräkningsgrunderna, i följd varav pensionsavgiften för dem utgör 360 kronor. För prosektorn vid Uppsala universitet, professorn O. M. Ramstrom, utgör pensionsunderlaget 6 500 kronor och pensionsavgiften 390 kronor. Innehavare av personliga professurer ävensom innehavare av P . H. Malmstens professur i nervsjukdomar vid karolinska institutet äro enligt riksdagens beslut i pensionshänseende likställda med ordinarie professorer vid universiteten och karolinska institutet. Beträffande director musices, kapellmästaren och gymnastiklärarna galla i fråga om pensionsunderlag och pensionsavgifter den civila pensionslagens allmänna föreskrifter i nämnda hänseenden, vadan alltså högsta pensionsunderlagen utgöra: för vardera av director musices och kapellmästaren 4 300 kronor samt för gymnastiklärarna 3 000 kronor i Uppsala och 2 600 kronor i Lund. Pensionsavgifterna utgöra högst respektive 184 kronor 90 öre, 90 kronor samt 78 kronor. Enligt kommitténs mening synes det vara önskvärt, att såväl landshöv- Kommitdingarna som professorer m. fl. befattningshavare vid universiteten och karo£™de linska institutet i pensionshänseende bliva underkastade bestämmelserna i den * nya civila tjänstepensionslagen. Såvitt kommittén kunnat finna, lärer hinder ej heller möta att å samtliga ifrågavarande befattningar tillämpa de i lagen stadgade föreskrifterna i olika hänseenden. Beträffande såväl landshövdingarna som professorerna m. fl. befattningshavare är, såsom av det föregående framgår, skyldighet föreskriven att underkasta sig ändrade pensionsbestämmelser, vilken föreskrift, såsom jämväl torde framgå av den föregående redogörelsen, lärer hava tillkommit just i syfte att möjliggöra befattningshavarnas inordnande under en blivande ny civil pensionslag. P å grund av vad nu anförts ämnar kommittén i det följande hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen antaga bestämmelse av innebörd att den nya lagen skall bliva gällande för såväl landshövdingar som professorer m. fl. befattningshavare vid universiteten och karolinska medikokirurgiska institutet. Föreskrift härom lärer böra utfärdas genom särskilda kungörelser, i vilka pensionsuätierlag och pensionsavgifter samt pensionsålder och för hel pension eiSfcSerligt antal tjänstår ävensom övriga möjligen erforderliga särskilda föreskrifter torde böra angivas. I sist berörda hänseenden torde för landshövdingarnas vidkommande e3 krävas ändring beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter. Vad däremot angår tjänstålder, torde i enlighet med det för 1925 års riksdag framlagda förslaget härutinnan en sänkning av det^ för hel pension erforderliga antalet tjänstår böra äga rum från 35 till 25 år. Vidkommande ovanbemälda befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet synes någon ändring av nu stadgade pensionsunderlag för dessa ej böra ifrågakomma i vidare mån än som i förekommande fall erfordras för avrundning av beloppen till med tolv jämnt delbara tal. Avrundning bör sålunda ske av pensionsunderlagen för prosektorn Ramström till 6 504 kronor, för director musices och kapellmästaren till 4 308 kronor samt för gymnastikläraren i Lund till 2 604 kronor. Vad däremot angår pensionsavgifterna lära dessa även för ifrågavarande befattningshavare böra bestämmas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som skulle komma i tillämpning för övriga befattningar, beträffande vilka den nya lagen skulle gälla. Sålunda torde pensionsavgiften för
60 vardera av director musices och kapellmästaren böra utgöra 222 kronor samt för gymnastiklärarna i Uppsala och Lund respektive 126 kronor och 99 kronor. Såsom pensionsålder för lärare vid universiteten gäller enligt 1907 års pensionslag en levnadsålder av 65 år, och för hel pension erfordras 25 tjänstår. I dessa hänseenden lärer någon förändring ej böra ifrågasättas. i § ' mom-
Under 2 mom. hava angivits huvudgrupperna av de icke-ordinarie befattningshavare, å vilka lagen enligt kommitténs förslag skulle äga tillämpning. Beträffande innebörden av förslaget härutinnan får kommittén hänvisa till Arad under den allmänna motiveringen anförts (sid. 13—23). A v formuleringen i detta moment framgår, att lagen beträffande icke-ordinarie befattningshavare skall gälla blott i fråga om rätt till tjänstepension men ej med avseende å skyldighet att avgå från tjänsten. Med hänsyn till anställningens art ligger det i sakens natur, att föreskrifter om skyldighet till avgång ur tjänsten beträffande icke-ordinarie befattningshavare icke kunna meddelas i samma mening som i fråga om ordinarie tjänstemän. Beträffande momentets andra led, avseende befattningshavare vid försvarsväsendet, har det visat sig omöjligt att ernå ett mera detaljerat angivande eller grupperande av pensionsberättigade befattningar. Närmast åsyftas, såsom av den allmänna motiveringen framgår, månadslönarna vid marinen och jämförliga befattningshavare »vid armén. Då emellertid anställnings- och avlöningsförhållandena för ifrågavarande personal ej äro enhetligt ordnade och benämningarna å befattningarna växla, är det förenat med svårigheter att finna en uttömmande definition å de grupper, som äro att hänföra till personal i tjänstemannaställning i motsats till de grupper, vilka bliva pensionsberättigade enligt kommitténs förslag rörande pensionering av arbetarpersonal. Kommittén har därför måst nöja sig med en mera allmän formulering. Då, enligt vad kommittén föreslår, prövningen av befattningshavarnas gruppering med avseende å pensionsunderlag skall verkställas av Kungl. Maj:t, synas några olägenheter av nu berörda förhållande icke vara att befara. Kommittén hänvisar härutinnan till vad i det följande under 6 § anföres.
i § 1 2 mom. hava beträffande allmänna ci^^örvaltningen upptagits sådana mom. e x t r a ordinarie tjänstemän samt innehavare" 1 av från extra anslag avlönade befattningar, motsvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänster, vilka med tjänstgöring av angiven omfattning äro anställda vid något av de verk, vilkas ordinarie tjänstemän jämlikt föreskrifterna i 1 mom. äro underkastade lagen. Emellertid torde det kunna förekomma, att ett verk, som i sin helhet uppehälles med medel från extra anslag, nyregleras enligt det nya lönesystemet eller därmed jämförliga grunder utan att uppföras å ordinarie stat (så har till exempel föreslagits beträffande statens farmaceutiska laboratorium). Då enligt kommitténs förmenande även befattningshavare vid sådant verk torde böra erhålla pensionsrätt enligt den nya lagen, har kommittén ansett sig böra i 3 mom. av förevarande paragraf föreslå, att vad i 2 mom. stadgats skall äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande personal vid verk, som nu sagts. Pensionsrätten har emellertid för ifrågavarande personal ansetts böra göras beroende av särskilt beslut av Konung och riksdag. Av formuleringen torde framgå, att pensionsrätten även i nu aAThandlade fall förutsätter tjänstgöring till sådan omfattning, som i 2 mom. angivits beträffande där avsedda befattningshavare.
61 P å sätt kommittén i den allmänna motiveringen angivit (sid. 23), har från i § pensionsrätt ansetts böra undantagas dels den, som för den anställning, vilken i ™<>m. eljest skulle grunda pensionsrätt enligt lagen, redan är berättigad till pension från aA- staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond (t. ex. sjuksköterskor vid försvarsväsendet, vilka med staten som huvudman äro delaktiga i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.), dels ock den, som för förut innehavd statstjänst redan åtnjuter pension. Bestämmelse härom har upptagits i 1 § 4 mom. Såsom under den allmänna motiveringen blivit antytt, har kommittén för ett särskilt fall ansett undantag böra göras från den i föreA7arande moment angivna huvudregeln, att från pensionsrätt uteslutes den, som för förut innehavd statstjänst åtnjuter pension. Kommittén åsyftar härvid pensioner, som utgå enligt bestämmelserna i förordningen den 15 november 1912 (nr 413) angående arméns reserver av befäl och ciAdlmilitär personal samt motsvarande stadganden för marinen. Kommittén vill erinra, att frågan om undantag för ifrågavarande pensionsförmåner från de under 25 § i förslaget till 1925 års riksdag föreslagna bestämmelserna rörande förening av pension med lön eller annan pension var föremål för behandling i samband med nyssnämnda förslag. Kommittén, som Adsserligen framhöll, att pensionerna enligt den s. k. reservbefälsförordningen utginge med jämförelsevis obetydliga belopp, 200 å 300 kronor, gjorde därvid gällande den uppfattningen, att anledning saknades att i lagen stadga ett särskilt undantag för ifrågavarande pensioner. Denna kommitténs mening delades aA7 föredragande departementschefen och underströks av riksdagens bankoutskott. Kommittén, som fortfarande vidhåller sin uppfattning i fråga om behandlingen av reservbefälspensionerna vid förening av pensioner, finner emellertid frågan om dessa pensioners inverkan på rätten till pension såsom icke-ordinarie befattningshavare ligga i ett helt annat läge. Att för den, som utbildat sig till reservbefäl och på grund härav vunnit rätt till en blygsam pensionsförmån, utesluta möjligheten att såsom icke-ordinarie befattningshavare i statstjänst vinna den rätt till pension, som eljest skulle hava tillkommit honom, ATore efter kommitténs förmenande uppenbart obilligt. Kommittén har alltså funnit sig böra föreslå, att undantag i förevarande avseende stadgas för pensioner, som utgå enligt de bestämmelser, vilka äro eller må varda stadgade rörande pension åt försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal. I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 8 november 1917, vilken överlämnats till kommittén för att vara tillgänglig vid fullgörandet av kommitténs uppdrag, hava ombud för rullföringsbiträdena i riket gjort framställning om beredande av pension för nämnda biträden. I framställningen har bland annat framhållits önskvärdheten av att på sådant sätt åstadkomma en förbättring i pensionsvillkoren för pensionerade underofficerare. I häröver avgivet utlåtande den 16 november 1917 hemställde arméförvaltningens civila departement, att framställningen för det dåvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Majds åtgärd. Enligt gällande bestämmelser äro ifrågavarande biträdesbefattningar avsedda att i regel uppehållas av personal i reserven. Av vad under nu förevarande moment föreslagits framgår, att kommittén icke anser pensionsrätt böra medgivas sådana rullföringsbiträden, som åtnjuta pension i egenskap av f. d. underofficerare på aktiv stat eller reservstat.
62 Därest pensionsrätt enligt kommitténs förslag medgives för icke-ordinarie personal, uppstår frågan, huru pensionsrätten skall ordnas för sådana befattningshavare, som äro innehavare av ordinarie tjänster men på förordnande uppehålla högre avlönade icke-ordinarie befattningar, vilka enligt kommitténs förslag skulle medföra pensionsrätt. Dylika förordnanden äro ingalunda ovanliga. Oftast torde de förekomma beträffande befattningar, vilka avlönas från anslag å extra stat, men stundom inträffar jämväl, att ordinarie tjänsteman förordnas såsom extra ordinarie tjänsteman med högre avlöning än å den ordinarie tjänsten (t. ex. då ordinarie fiskal i hovrätt på förordnande tjänstgör såsom e. o. assessor). Det har synts kommittén vara riktigt, att ifrågavarande befattningshavare för den tid, de på grund av ett sådant förordnande icke uppehålla sin lägre avlönade ordinarie tjänst, i stället för pensionsrätten vid denna tjänst få åtnjuta sådan rätt såsom innehavare av den högre avlönade icke-ordinarie befattningen. Då det torde kunna förutses, att befattningshavare av nu angiven art i stor utsträckning komma att senare vinna befordran till högre ordinarie tjänst, lärer väl visserligen en sådan anordning icke komma att erhålla någon större betydelse beträffande ålderspensionering. Med hänsyn till möjligheten av sjuk- eller inA 7 alidpensionering under den tid, förordnandet varar, synes den dock vara berättigad. Såsom en olägenhet av ett här avsett medgivande kan måhända anses, att befattningshavaren, om förordnandet på den icke-ordinarie befattningen upphör, får åtnöjas med den lägre pensionsrätt, som tillkommer honom å hans ordinarie tjänst, oaktat han under längre eller kortare tid erlagt avgifter för ett högre pensionsunderlag. Med hänsyn till den rätt till högre pension, som skulle tillkomma honom, därest han under förordnandet drabbas av sjukdom eller olycksfall i tjänsten, synes ett dylikt förhållande likA7äl icke kunna anses obilligt. Kommittén har haft under övervägande, huruvida en liknande rätt till större pension borde medgivas jämväl för tjänsteman, som under längre tid på förordnande uppehåller högre avlönad ordinarie befattning (t. ex. under förordnande i succession efter expeditionschef i statsdepartement eller efter befattningshavare, som förordnats å tjänst på extra stat). Kommittén har likväl icke ansett tillräckliga skäl föreligga för en dylik rätt, vars rättvisa avvägning i praktiken för övrigt skulle medföra stora svårigheter. Därest emellertid undantagsvis någon befattningshavare vid avgång ur tjänsten under synnerligen lång tid innehaft dylikt förordnande, föreställer sig kommittén, att frågan om tilläggspension i dylikt fall må kunna ordnas genom särskild framställning till riksdagen. Därest en familjepensionering skulle komma till stånd för icke-ordinarie befattningshavare, vilka avhandlas i kommitténs förevarande förslag, lärer det böra upptagas till särskild prövning, huruvida rätt må kunna medgivas befattningshavare, som avses i detta moment, att grundlägga högre familjepension än den för innehavande ordinarie tjänst bestämda. Intill dess så möjligen kan bliva förhållandet, bör givetvis familjepensionsavgift erläggas— av manlig befattningshavare till vederbörande änke- och pupillkassa och av kvinnlig befattningshavare till statsverket — enligt de för den ordinarie tjänsten stadgade grunderna. 2 §.
2 § i förslaget angiver de fall, i vilka tjänstepension ej må utgå. Lydelsen överensstämmer med den i propositionen till 1925 års riksdag föreslagna med
63 undantag därav, att det under a) i sistnämnda förslag upptagna stadgandet uteslutits. IfrågaA7arande stadgande, som åsyftade tjänsteman, vilken i andra fall, än i 12 § och 20 § 1 mom. a) avsågs, avginge från tjänsten utan att vara skyldig därtill enligt bestämmelserna i lagen, kan icke lämpligen medtagas, då lagen nu skall bliva tillämplig även för icke-ordinarie befattningshavare, i fråga om vilka skyldigheten till avgång ur tjänsten icke kan regleras på samma sätt som beträffande ordinarie tjänstemän. Även för ordinarie tjänstemän torde bestämmelsen, som hämtats ur 1907 års pensionslag, vara utan betydelse, då lagen ju angiver de förutsättningar, under vilka tjänstepension utgår. 3 §.
Enligt 3 § i förslaget till 1925 års riksdag skulle pensionsavgift utgå till belopp, som för befattningen eller för den lönegrad, vartill denna hänförts, funnes angivet i den vid lagförslaget fogade bilagan A. I fråga om sådan icke-ordinarie befattning, för vilken viss lönegrad icke är fastställd, erfordras emellertid ett särskilt förklarande, till vilken lönegrad befattningen skall anses i pensionshänseende höra. Beträffande kommitténs förslag härutinnan får kommittén hänvisa dels till den allmänna motiveringen (sid. 26) och dels till specialmotiveringen för 6 § 2 mom. i lagförslaget.
3§
mom
Enligt 3 § 3 mom. i förslaget till 1925 års riksdag skulle för tid, var3§ under tjänsteman icke vore berättigad att uppbära avlöning, ett belopp mot- 3 mom svarande pensionsavgiften för samma tid inbetalas till vederbörande verk enligt av Konungen meddelade närmare föreskrifter. Om pensionsrätt enligt kommitténs förslag beredes icke-ordinarie befattningshavare, lärer denna bestämmelse icke lämpligen böra oförändrad bibehållas. »Vederbörande verk» skulle nämligen för befattningshavare vid lokalförvaltning innebära den centrala myndigheten (t. ex. marinförvaltningen för personal vid flottans varv o. s. v.), men inbetalningen torde böra äga rum till den redogörare, som har att utbetala avlöningen. Mera detaljerade bestämmelser rörande sättet för inbetalning i här avsedda fall förutsättas komma ätt meddelas av Konungen; och framlägger kommittén i det följande ett reviderat förslag till sådana bestämmelser. Då en ordinarie tjänsteman innehar förordnande å högre avlönad ickeordinarie befattning och jämlikt 1 § 5 mom. erhåller pensionsrätt i sistnämnda befattning, bör i fall, som avses i nu förevarande moment, inbetalning till redogöraren av tjänstepensionsavgift icke äga rum för den ordinarie tjänsten utan endast för den icke-ordinarie befattningen. Föreskrift härom har av kommittén införts såsom nytt stycke i detta moment. Av det förslag beträffande uppbörd och redovisning av pensionsavgifter, som kommittén år 1924 framlade och alltjämt förordar, följer, att i nu omhandlade fall, liksom då befattning står vakant, pensionsavgift automatiskt kommer att inbetalas för den ordinarie tjänsten, oaktat pensionsrätt för densamma för tillfället icke åtnjutes. Detta förhållande, som föranleder att den civila pensionsfonden erhåller något ökade avsättningar, finner kommittén icke innebära någon olägenhet. 5 §. I 5 § 2 mom. d) har införts hänvisning till bestämmelserna i 28 § 1 mom. b) och c), avseende de fall, då rätt till pension för icke-ordinarie befattningshaA7are inträder på grund av olycksfall i tjänsten eller sjukdom.
5§ mon
64 5§ 3 mom. har undergått en mindre ändring av formell art, sammanhängande -3 mom. m e d förslaget om pensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare. 5§ Av skäl, som under 19 § skola närmare angivas, har kommittén funnit 4 mom. s ig böra föreslå, att den under 5 § 4 mom. intagna bestämmelsen — enligt vilken vederbörande verk hos Konungen skall göra anmälan i fall, där ordinarie tjänsteman, som enligt föreskrifterna i lagen synes A7ara skyldig att avgå, ej själv gör ansökning om avsked — kompletteras med föreskrift om skyldighet för vederbörande myndighet att före sådan anmälan bereda tjänstemannen tillfälle att yttra sig i ärendet. Denna bestämmelse torde närmast bliA7a av betydelse, där fråga är om avgångsskyldighet aA7 annan anledning än uppnådd åldersgräns. 6 §. 6§ I detta moment hava, liksom under 3 § 1 mom., upptagits även sådana i mom. befattningar, som i pensionsavseende måste genom särskilt beslut hänföras till Adss lönegrad. 6§ 6 § 2 mom. innehåller reglerna för dylik fastställelse aAT lönegrad. Kom2 mom. mitten har haft under övervägande, huruvida beslut i dessa fall borde meddelas aA7 Kungl. Maj:t eller av vederbörande verk efter samråd med vederbörande lönenämnd. Då emellertid enligt avlöningsbestämmelserna för ickeordinarie befattningshavare Kungl. Maj:t fastställer avlöning för befattningshavare i högre lönegrad än den högsta i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän har kommittén funnit ändamålsenligt att även här avsett beslut meddelas aA7 Kungl. Maj:t, varvid förslag torde böra avgivas aA7 vederbörande verk efter samråd på sätt nyss är sagt. Även ur en annan synpunkt har kommittén ansett det kunna vara av betydelse, att frågan underställes Kungl. Maj:t. I vissa fall torde det nämligen, såsom redan i det föregående berörts, kunna bliva föremål för t\ r ekan, huruvida en ickeordinarie befattningshavare är att hänföra till arbetarpersonal eller till tjänstemannapersonal, och för vinnande av enhetlighet i tillämpningen härvidlag synes prövning av Kungl. Maj:t vara erforderlig. Befattning, vilken i lönehänseende ligger under lägsta lönegraden i löneplanen för extra ordinarie tjänstemän (jfr 8 § 2 mom. i gällande avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen), synes dock i pensionsavseende böra anses tillhöra nämnda lönegrad. Kommittén vill erinra, att motsvarande förslag framlagts av kommunikationsA 7 erkens lönekommitté i dess betänkande rörande pensionering aA7 icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken. 7 §.
7 §• För professorer m. fl. befattningshavare vid universiteten och karolinska institutet, vilka enligt kommitténs förslag skulle underkastas den nya lagen, har avlöningen vid senaste lönereglering fortfarande uppdelats i lön och tjänstgöringspenningar, varav lönen utgår månadsvis i förskott. Vid sådant förhållande har kommittén formulerat stadgandet i 7 § på sådant sätt, att tjänstepension för ifrågavarande befattningshavare skall utgå från och med månaden näst efter den, varunder aA7gång från befattning ägt rum.
65 11 §. Enligt 11 § i förslaget till 1925 års riksdag skulle för tjänsteman, vilken i annat fall än i 10 § avsåges, upphörde att innehava ordinarie anställning i statens tjänst och vilken icke vore berättigad till tjänstepension enligt lagen, från den civila pensionsfonden till pensionsstyrelsen, för beredande av pension enligt pensionsförsäkringslagen, inbetalas kapitalvärdet av de avgifter, som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit till fonden, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i 10 § blivit tagna i anspråk. Detta stadgande bör givetvis äga tillämpning även å ickeordinarie befattningshavare, varför kommittén Addtagit häraA7 betingad formell ändring av momentet i fråga.
1J 1
-§
mom
'
Utöver vad sålunda föreslagits har kommittén emellertid ansett en ytteru § ligare förmån av nu ifrågavarande art böra under vissa förutsättningar till- 2 m(mierkännas icke-ordinarie befattningshavare. Därest icke-ordinarie befattningshavare, som tjänstgjort längre tid, utan eget förA7ållande entledigas utan att vara berättigad till tjänstepension, synes det vara obilligt, om i pensionshänseende icke skulle få tillgodonjutas mer än vad som så att säga motsvarar den av honom under tjänstgöringstiden grundlagda avgiftspensionsdelen. Kommittén har därför funnit sig böra föreslå, att för befattningshavare, som vid entledigandet kan räkna sammanlagt minst tio tjänstår, må till pensionsstyrelsen inbetalas ytterligare ett nämnda kapitalvärde motsvarande belopp. Denna ytterligare inbetalning skulle dock äga rum endast under förutsättning att befattningshavaren icke innehar annan med pensionsrätt förenad statstjänst samt att han icke entledigats på egen ansökan eller avskedats till följd av tjänstefel eller liknande anledning. Det må här erinras, att gällande reglementen aA7 år 1917 för pensionskassorna för viss icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken i 16 § innehålla en bestämmelse, liknande den nu förordade, ävensom att en dylik förmån förordats i kommunikationsverkens lönekommittés förenämnda förslag rörande pensionering aA7 Adssa icke-ordinarie befattningshavare inom nämnda förvaltningsområde. Beträffande innebörden aA7 begreppet »tjänstår» hänvisar kommittén till 7 A ad i det följande under 18 § anföres. Kostnaderna för den i 2 mom. avsedda förmånen synas icke lämpligen böra belasta den civila pensionsfonden utan torde i stället böra utgå från det anslag eller de medel, från vilka pensionerna eljest utbetalas.
u § 3 mom.
2 kap., som avser tjänstepension för ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid, överensstämmer i sin helhet med det för 1925 års riksdag framlagda förslaget.
2 kap.
16 och 17 §§. 16 och 17 §§ ÖA erensstämma i sak med förslaget till 1925 års riksdag. I 16 § 1 mom. angivas de fall, då för tjänsteman skall gälla ett annat tjänstepensionsunderlag än det för hans befattning stadgade, och innehåller nämnda moment, att för tjänsteman, som förflyttas till lägre tjänst eller vars befattning nedflyttas till lägre lönegrad, dittills gällande tjänstepensionsunderlag skall fortfarande gälla. Kommittén har övervägt, huruvida möjligen en motsvarande rätt borde medgivas icke-ordinarie befattningslnware. 7
o — 1921 års pensionskommitté.
V.
3 kap. 16 § 1 mom "
66 Med hänsyn till anställningens art har kommittén emellertid icke funnit tillräckliga skäl föreligga att förorda en dylik rätt, som för övrigt skulle medföra Adssa praktiska olägenheter. Den omständigheten, att en icke-ordinarie befattningshavare, som nedflyttas i lönehänseende, under längre eller kortare tid kan hava erlagt pensionsaA7gifter efter ett högre pensionsunderlag men får åtnjuta pensionsrätt endast efter ett lägre, synes ock kunna motiveras av att eventuellt ifrågakommande inA7alid- eller sjukpensionering under tiden för anställningen i den högre aAdönade befattningen skulle bestämmas efter det högre pensionsunderlaget, 18 §. § Kommittén har i 18 § 1 mom. infört bestämmelse rörande reducerad tjänsti mom. årsberäkmjng för tid, A7arunder A7ederbörande innehaft anställning, med Adlken icke följt skyldighet att erlägga avgift för tjänstepension. Beträffande den närmare innebörden av denna bestämmelse hänvisar kommittén till den allmänna motiveringen (sid. 42—44). AA7 stadgandet föranledas Adssa dehds redan i det föregående berörda ÖA7ergångsbestämmelser, till Adlka kommittén i det följande återkommer. Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att enligt nu gällande bestämmelser samt lydelsen aA7 20 § 1 mom. av förslaget till 1925 års riksdag såsom villkor för erhållande av pension vid uppnådd åldersgräns kräves, att vederbörande kan räkna minst tio tjänstår. Enahanda villkor är föreskrivet i kommunikationsverkens pensionslag. På grund aA7 A7ad kommittén under 18 § föreslagit beträffande beräkning aA7 tjänstår, skulle emellertid nyssnämnda stadgande i oförändrad lydelse innebära krav7 på att tjänståren, även med iakttagande av eventuell reduktion för bristande avgiftsskjddighet, skulle uppgå till minst tio. Kommittén har med hänsyn härtill haft under ÖATervägande en omformulering av villkoret i fråga men funnit sig, oaktat stadgandet i sin nya innebörd otvivelaktigt innebär viss skärpning i nuvarande bestämmelser, sakna tillräcklig anledning att förorda ändrad avfattning. Skärpningen i villkoret skulle nämligen Add genomförande aA7 pensionering för icke-ordinarie personal bliA7a praktiskt taget betydelselös. Vad här sagts angående beräkning aA7 tjänstår för ålderspension äger motsvarande tillämpning beträffande icke-ordinarie befattningshavare, i fråga om vilka bestämmelser i berörda avseende intagits i 28 § 1 mom. Då kommittén under 11 § 2 mom. såsom förutsättning för överförande till pensionsförsäkringsfonden av visst belopp utöver värdet aA7 erlagda pensionsavgifter föreslagit, bland annat, att vederbörande kan räkna minst tio tjänstår, innebär giA7etvis äA7en denna förutsättning med hänsyn till bestämmelserna i 18 § krav på minst nämnda antal tjänstår efter i förekommande fall verkställd reduktion på grund av bristande avgiftsskyldighet. I fråga om innebörden av den från 18 § i förslaget till 1925 års riksdag upptagna föreskriften, att vid tjänstårsberäkning aA7drag icke skall göras för tid, varunder befattningshavaren utan att tjänstgöra ägt uppbära oavkortad lön eller eljest åtnjutit ledighet aA7 viss angiven beskaffenhet, må framhållas, att aA7dragsfriheten för dylik ledighet givetvis även avser tjänstetid i ickeordinarie befattning. För att förebygga tvekan härutinnan har kommittén i texten ändrat ordet »tjänsteman» till »vederbörande». 18
18 § Enligt 18 ^ 2 mom. i förslaget till 1925 års riksdag skulle, om enskilt 2 mom. företag övertagits av staten, tjänsteman, som från sådant företag övergått i statstjänst, äga att såsom tjänstår tillgodoräkna jänwäl anställningstid i
67 nämnda företag. Då kommittén beträffande beräkning aA7 tjänstår i statstjänst föreslagit rätt att tillgodoräkna allenast två tredjedelar utaA7 tid, varunder aA7giftsplikt ej förelegat, bör giA7etAds samma begränsning stadgas i fråga om tjänstårsberäkning för de i 2 mom. avsedda tjänstemän. Därest avgiftsskyidighet för pensionsrätt i det enskilda företaget ej förelegat, bör alltså i regel endast två tredjedelar a\7 tjänstetiden få tagas i beräkning. Emellertid kan det tänkas, att befattningshavare i det enskilda företaget erlagt pensionsavgifter till kassa, som sedan övertagits av statsA7erket, eller att befattningshavaren utan skyldighet att erlägga pensionsavgift varit tillförsäkrad pensionsrätt. Åtminstone i förstnämnda fall bör naturligen hela tjänstetiden få medräknas, i den mån pensionsförmån från det enskilda företaget härför ej åtnjutes eller kommer att utgå. P ä grund aA7 Arad nu framhållits torde i fall, som här aA7ses, böra med hänsyn tagen till den befattningshavaren i det enskilda företaget tillkommande pensionsrätt avgöras, huruvida sådan tjänstetid må böra tillgodoräknas tjänstemannen i större eller mindre omfattning än med två tredjedelar. Några närmare regler för tillämpningen i föreA7arande fall lära icke lämpligen kunna i lagen angiA7as, utan torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall meddela beslut. Den befogenhet, som sålunda skulle tillkomma Kungl. Maj:t, torde få anses innefattad i den i momentet intagna satsen: »där ej Konungen annorlunda bestämmer». 19 §. Med aA7seende å rätten för A7ederbörande ämbetsmyndighet att — där fråga ej är om domare — låta, anstå med avsked för tjänsteman, som uppnått pensionsåldern, innebar förslaget till 1925 års riksdag (19 § 2 mom.), att sådant anstånd finge medgivas, därest och så länge tjänstemannen prövades kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än till utgången av den månad, under vilken han fyllde sjuttio år. I sitt utlåtande i ärendet (nr 50) anförde bankoutskottet, att utskottet, som i huvudsak kunde ansluta sig till A7ad sålunda föreslagits, dock Adlle betona, att med hänsyn till statens intresse aA7 effektivitet i tjänstgöringen anstånd med avsked endast i undantagsfall borde ifrågakomma. Beträffande bestämmelsens avfattning ville utskottet, A7ad anginge annan befattningshavare än domare, förorda, att åt densamma gåves sådant innehåll, att anstånd med avsked icke i något fall finge medgivas mer än tre år utöver den för vederbörande befattning stadgade pensionsåldern. HäraA7 7 skulle bliva följden, att äA en för tjänsteman, för vilken gällde lägre pensionsålder än sextiosju år, möjligheten att kvarstå i tjänst skulle begränsas till tre år efter uppnådd åldersgräns, varigenom sådan tjänsteman icke skulle, såsom enligt gällande bestämmelser och det framlagda lagförslaget vore medgivet, kunna beviljas rätt att kvarstanna i tjänst intill uppnådda sjuttio år. Kommittén har ansett sig böra här upptaga utskottets förslag med en mindre formell jämkning i överensstämmelse med A7ad som aA7 kommittén förordats i förslaget till militär tjänstepensionslag. 19 § 3 mom. i förslaget till 1925 års riksdag innefattade bestämmelse, enligt vilken tjänsteman, som i andra fall än i 2 mom. b) eller c) avsåges, befunnits urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, kunde, därest han uppnått en levnadsålder, med högst sju år understigande pensionsåldern, på därom av vederbörande myndighet gjord framställning bliva av Kungl. Maj:t förklarad skyldig att avgå från tjänsten. Beträffande denna bestämmelse föreslog bankoutskottet, i anledning av en
19 §.
68 inom riksdagen väckt motion, ett tillägg av innebörd, att sådan framställning icke finge aA7 myndigheten avlåtas utan att tjänstemannen beretts tillfälle att yttra sig i ärendet. P å sätt utskottet framhållit, torde detta förslag överensstämma med vad redan nu i allmänhet tillämpas vid behandling aA7 frågor om förtidspensionering. I likhet med utskottet har kommittén emellertid intet att erinra mot att denna praxis lagfästes; och har kommittén — som Adll erinra, att motsvarande stadgande genom lagändring inne\ 7 arande år influtit i kommunikations verkens pensionslag — alltså ansett sig böra upptaga även utskottets ifrågavarande förslag. Vid sådant förhållande har kommittén, såsom förut antytts, funnit sig böra i 5 § 4 mom. föreslå en liknande föreskrift. Frågan Kommittén vill erinra, att frågan om skyldighet att aA7gå från tjänsten om skyl- före uppnådd stadgad pensionsålder vid 1925 års riksdag bleA7 föremål för ^ ^ f a^ belade meningar. Redan under ärendets förberedande behandling framfördes tjänsten vissa erinringar mot kommitténs förslag i detta hänseende. Från flera över före upp- kommittéförslaget hörda myndigheter yrkades, att nuvarande bestämmelser nådd pen- beträffande aA7gångsskyldighet borde bibehållas oförändrade, och från ett par sions- käji anfördes även, att kommitténs förslag på denna punkt ej syntes stå i full överensstämmelse med det i § 36 regeringsformen givna stadgandet om ämbets- och tjänstemäns oavsättlighet. Beträffande domares ställning i förevarande hänseende framhöll Svea hovrätt, att det syntes vara föga förenligt med den av administrationen oberoende ställning, som vårt statsskick tillerkänt domarmakten, att frågan, huruvida domare skulle kA7arbliva i tjänsten, gjordes beroende av den uppskattning av hans tjänstgöring, som kunde ifrågakomma från administrationens sida. Hovrätten ansåg fördenskull, att i alla händelser ur kommitténs förslag borde uteslutas den i 19 § 1 mom. c) intagna bestämmelsen om skyldighet för domare, som i följd aA7 nedsatt arbetsförmåga befunnes ur stånd att behörigen sköta sin tjänst, att från tjänsten avgå. I den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen framhöll föredragande t. f. chefen för finansdepartementet till en början beträffande frågan, huruvida de av kommittén föreslagna skärpta bestämmelserna om skyldighet för befattningshavare att aA7gå ur tjänsten stode i överensstämmelse med stadgandet i § 36 regeringsformen om ämbets- och tjänstemäns oaA7sättlighet, att statsmakterna redan genom gällande bestämmelser i ämnet måste anses hava tagit ställning till principspörsmålet om möjligheten av att tvångsvis pensionera tjänstemännen. I sitt yttrande vid anmälan av 1907 års proposition med förslag till lag angående civila tjänstinnehaA7ares rätt till pension hade chefen för finansdepartementet i fråga om tjänstinnehavares skyldighet att avgå från tjänsten anfört, bland annat, att utväg borde beredas att ur tjänsten aA7lägsna tjänstinnehavare, som visat sig sakna de förutsättningar, utan vilka ett kA7arstående i tjänst måste anses vara mera till skada än gagn för det allmänna. Man syntes i en blivande pensionslag icke kunna und\ 7 ara en bestämmelse, varigenom det överlämnades åt Konungens prövning att, uppå vederbörande ämbetsmyndighets framställning, förklara den tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå, som befunnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden. Med erinran,' att i enlighet härmed i 1907 års civila pensionslag influtit stadganden rörande tvångspensionering av tjänstinnehavare före uppnådd åldersgräns, anförde departementschefen för egen del, att, då han delade pen-
69 sionskommitténs mening angående lämpligheten att införa skärpta bestämmelser på förevarande område och då grundlagen enligt hans mening icke innefattade något hinder för en dylik skärpning, han funne sig böra förorda kommitténs förslag, därvid han dock ansåge tiden för tvångspensionering enligt 19 § 3 mom. böra utsträckas till sju år före uppnådd pensionsålder i stället för enligt kommitténs förslag fem år. Departementschefen kunde emellertid icke tillstyrka, att kommittéförslagets bestämmelse om skyldighet för tjänsteman att avgå ur tjänst, då han till följd av nedsatt arbetsförmåga befunnes ur stånd att för framtiden behörigen sköta tjänsten, bleve gällande även för innehaA7are av domarämbete. Ett sådant stadgande syntes nämligen knappast förenligt med den oberoende ställning, som domarkåren i vårt land sedan gammalt intagit. Vid ärendets behandling inom riksdagen väcktes i första kammaren en motion (nr 288), som särskilt berörde frågan om avgångsskyldighet för domare och A7ari hemställdes, att åt 19 § 1 mom. c) måtte givas sådan ändrad lydelse, varigenom stadgandet skulle närmare ansluta sig till lydelsen aAT nu gällande bestämmelser i ämnet. Bankoutskottet anförde i sitt i. ärendet avgivna utlåtande nr 50, bland annat, att utskottet för sin del icke kunnat finna de erinringar, som framförts mot förslaget, vara av beskaffenhet att böra föranleda ändring på nu förevarande punkt. På sätt av utredningen i propositionen framginge, finge nämligen erfarenheten anses hava visat, att ur statsA7erkets synpunkt behov förelåge av ökad möjlighet till förtidspensionering i anledning av genom sjukdom eller liknande orsak vållad oförmåga att behörigen sköta tjänsten. Med de föreskrifter beträffande beräkning av pensionsbelopp vid tvångspensionering, som innefattades i lagförslaget, kunde ej heller enligt utskottets förmenande de ifrågasatta skärpningarna skäligen anses innebära någon obillighet mot befattningshavarna. Utskottet ville ock erinra, att 1920 års pensionslag för kommunikationsverken innehölle bestämmelser av i stort sett samma innebörd som de nu föreslagna. Vad särskilt anginge domarbefattningar borde vidare framhållas, att Kungl. Maj:ts förslag i förhållande till vad 1921 års pensionskommitté hemställt innebure en lindring såtillvida, som kommittéförslagets stadgande om skyldighet jämväl för domare att avgå från sin tjänst, då han till följd av nedsatt arbetsförmåga befunnes ur stånd att för framtiden behörigen sköta tjänsten, efter yrkande av Svea hovrätt uteslutits i Kungl. Maj:ts förslag. Vid ärendets behandling inom riksdagens kamrar framställdes i båda kamrarna från vissa talare erinringar på nu förevarande punkt. Beträffande avgångsskyldigheten för domare framhölls, bland annat, att denna skyldighet icke borde vara beroende aA7 ett mer eller mindre godtyckligt bedömande aA7 ett ämbetsverk eller Kungl. Majd utan att densamma borde regleras av i lagen angivna objektiva grunder, enligt vilka det kunde klart konstateras, om vederbörande Arore urståndsatt att sköta sin tjänst. Kommittén — som Add det förhållandet, att bestämmelser om tvångspen- Kommitsionering på grund av sjukdom eller minskad arbetsförmåga finnas intagna tens yttredan i 1907 års gällande civila pensionslag samt utformats i 1920 års pen- r a n esionslag för kommunikationsverken på i stort sett samma sätt som uti det vid 1925 års riksdag framlagda förslaget, icke anser sig böra ingå på frågan om de föreslagna föreskrifternas förhållande till grundlagens bud — har vid förnyat ÖA7ervägande av spörsmålet om förtidspensionering icke funnit
70 skäl föreligga att tillstyrka någon ändring i det för riksdagen å r 1925 framlagda förslaget på nu förevarande punkt. Med anledning aA7 den diskussion, som i saken fördes inom riksdagen, tillåter sig kommittén, Arad angår avgångsskyldigheten för innehavare aA' domarämbeten, framhålla, att sådan skyldighet för dessa tjänstinnehavare enligt förslaget skulle, utom vid uppnådd åldersgräns eller olycksfall i tjänsten, vilket medför för framtiden bestående oförmåga att behörigen sköta tjänsten, inträda då tjänstinnehavaren befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, som ej föranletts aA7 olycksfall i arbetet, ur stånd att för framtiden behörigen sköta tjänsten eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, oavbrutet under sex månader på grund av någon av nämnda anledningar varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen. Då enligt detta stadgande uppenbarligen kräves läkarintyg angående den sjukdom, den vanförhet eller det lyte, som gör befattningshavaren oförmögen att för framtiden sköta tjänsten, lärer efter kommitténs förmenande någon möjlighet till ett på subjektiv uppskattning grundat bedömande från administratiA7 myndighets sida av tjänstinnehavarens förmåga att uppehålla tjänstegöromålen icke vara lämnad öppen. Vad angår andra tjänstemän än domare innebär förslaget, i förhållande till A7ad för sistnämnda befattningshaA7are förordats, en skärpning såtillvida, som avgångsskyldigheten skulle inträda äAren då tjänstemannen till följd aA7 nedsatt arbetsförmåga är ur stånd för framtiden att behörigen sköta tjänsten, äA7ensom då befattningshavare i andra fall befinnes vara urståndsatt att pä tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och han tillika uppnått en leAmadsålder, som med högst sju år understiger den för hans tjänst bestämda pensionsåldern. Kommittén vill erinra, dels att bestämmelser, motsvarande de sålunda föreslagna, finnas intagna i kommunikationsverkens pensionslag (21 §), dels ock att 1907 års tivila pensionslag innefattar ett stadgande — enligt ordalydelsen gällande äA7en för domare — av innehåll, att tjänstinnehavare, som befinnes vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och som tillika uppnått en leAmadsålder, vilken med högst två år understiger fastställd pensionsålder, må av Konungen uppå därom aA7 A7ederbörande myndighet gjord framställning förklaras skyldig att från tjänsten avgå. Den skärpning av avgångsskyldigheten för nu förevarande befattningshavare, som det nya förslaget innebär, lärer, såsom i kommitténs år 1924 avgivna betänkande samt under ärendets behandling inom riksdagen framhållits, få anses vara aA7 behovet starkt påkallad. Enligt kommitténs mening innebär förslaget ock på denna punkt endast en efter numera föreliggande behoA7 närmare aA7passad, i 1907 års civila pensionslag principiellt godtagen regel, vars tillämpning ur tjänstemännens synpunkt icke torde kunna anses medföra någon obillighet med hänsyn till de garantier beträffande skälig minimipension, som förslaget i övrigt (21—23 §§) innehåller. Kommittén vill ock slutligen framhålla, att enligt det aAT kommittén nu omarbetade lagförslaget skyldighet stadgats för vederbörande verk att, före framställning om förtidspensionering aA7 en eller annan anledning, lämna A7ederbörande befattningshavare tillfälle att yttra sig i ärendet. 20 §. 7
Beträffande innebörden aA det i 20 § 1 mom. stadgade villkoret om visst antal tjänstår åberopar kommittén A7ad OA7an under 18 § anförts i berörda hänseende.
71 Under ett nytt 4 kap., omfattande 25—32 §§, har kommittén sammanfört bestämmelser beträffande tjänstepension för icke-ordinarie befattningshavare. 25 §. Beträffande pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår har kommittén, såsom framgår av den allmänna motiveringen (sid. 28), ansett samma regler böra gälla för icke-ordinarie personal som för innehavare av motsvarande ordinarie tjänster, vadan alltså även de i bilagan B vid förslaget upptagna bestämmelserna i tillämpliga delar skulle avse jämväl ickeordinarie befattningshavare. I de fall, där direkt motsvarighet till ordinarie befattning ej finnes, skall enligt kommitténs förslag pensionsålder och antal tjänstår för icke-ordinarie befattning fastställas i samma ordning, som i 6 § 2 mom. föreslagits beträffande fastställande av den lönegrad, till vilken icke-ordinarie befattning i pensionshänseende är att hänföra. Det må erinras, att motsvarande förslag framlagts av kommunikationsverkens lönekommitté i dess betänkande angående pensionering av icke-ordinarie personal vid kommunikationsverken (se kommitténs betänkande IV, sid. 76, 14 §), dock med den avvikelsen, att enligt sistnämnda förslag bestämmelser i förevarande hänseende skulle meddelas av vederbörande verks styrelse. Beträffande pensionsålder för månadslönare vid marinen åberopar kommittén vad därom anförts under den allmänna motiveringen (sid. 28).
4 kap.
§•
26 §.
Rätt för vederbörande myndighet att låta anstå med avsked efter uppnådd åldersgräns synes böra medgivas, även då det gäller icke-ordinarie befattningshavare. Jämväl med avseende å sådana befattningshavare har kommittén i sitt förslag iakttagit den i det föregående (19 §) i fråga om ordinarie tjänstemän förordade begränsningen till högst tre år över pensionsåldern.
26 §.
27 §.
Då någon anledning att beträffande pensionsberättigad icke-ordinarie personal avvika från de i 18 § intagna reglerna rörande tjänstårsberäkning icke synes föreligga, har i 27 § endast införts hänvisning till bestämmelserna i 18 §. 28 §. Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande de fall, då rätt att vid avgång från befattningen komma i åtnjutande av tjänstepension skall tillkomma icke-ordinarie befattningshavare. Bestämmelserna äro till sin innebörd överensstämmande med de i 20 § intagna föreskrifterna angående ordinarie tjänstemän. Beträffande innebörden av det i förevarande paragraf intagna stadgandet om visst antal tjänstår såsom förutsättning för erhållande av ålderspension får kommittén åberopa vad i det föregående under 18 § anförts.
27 §.
28 §.
Såsom under 11 § föreslagits, skulle för icke-ordinarie befattningshavare, 28 § som entledigas utan att vara berättigad till tjänstepension, inbetalning till 2 mom pensionsförsäkringsfonden ske enligt vissa grunder. Om icke-ordinarie befattningshavare uppnått högre ålder och, utan att olycksfall i tjänsten eller direkt sjukdom föreligger, entledigas på grund av oförmåga att tillf redsställande fullgöra sina tjänståligganden, synes det emellertid billigt, att han berättigas till tjänstepension. I anslutning till vad för ordinarie tjänstemän
72 föreslagits i 19 § 3 mom. synes den här avsedda levnadsåldern lämpligen böra bestämmas till högst sju år under pensionsåldern. I fall, som i detta moment avses, erhåller befattningshavaren alltså jämlikt 31 § sjukpension. 28 § Ben i 28 § 3 mom. upptagna bestämmelsen överensstämmer med vad i mom. 20 § 2 mom. föreslagits beträffande innehavare av ordinarie tjänster. I anslutning till förslaget om den rätt till sjukpension, som enligt 28 § 1 mom. c) samt 2 mom. skulle tillkomma icke-ordinarie befattningshavare oberoende av tjänstetidens längd, har kommittén ansett sig böra i korthet beröra ett spörsmål, som, såvitt kommittén har sig bekant, hittills icke i allmänhet för civilförvaltningens del ägnats uppmärksamhet i gällande föreskrifter rörande icke-ordinarie befattningshavare inom nämnda förvaltning, nämligen frågan om de krav, som vid antagande av icke-ordinarie personal böra ställas med avseende å hälsotillstånd. För kommunikationsverkens vidkommande gälla särskilda bestämmelser i förevarande hänseende beträffande antagning av icke-ordinarie personal. Vad däremot angår den allmänna civilförvaltningen, lära föreskrifter om vissa krav med avseende å hälsotillstånd såsom förutsättning för antagande i icke-ordinarie tjänst endast mera undantagsvis vara tillfinnandes. Det torde visserligen ligga i sakens natur, att sökande till icke-ordinarie tjänst icke antages, om det kan misstänkas, att han lider av sjukdom eller sjukdomsanlag, som gör eller väntas kunna komma att göra honom otjänlig för tjänstgöring i avsedd befattning. Därest rätt till förtidspensionering i händelse av sjukdom enligt förslagets grunder skulle tillförsäkras även icke-ordinarie befattningshavare utan hänsyn till den tid, A7arunder sådan befattningshaA-are varit i statens tjänst anställd, torde dock frågan om generella föreskrifter härutinnan böra upptagas till överA7ägande. Enligt kommitténs mening synes det vara lämpligt, att föreskrift meddelas av innehåll, att antagning i ickeordinarie tjänst inom förevarande verk icke må äga rum utan att vederbörande företett läkarintyg, utvisande, att han icke lider av sjukdom, sjukdomsanlag eller lyte, som kan antagas medföra olämplighet till tjänstgöring i befattning, varom fråga är. E n dylik föreskrift synes vara av natur att böra införas bland de i gällande avlöningsföreskrifter för icke-ordinarie befattningshavare upptagna bestämmelserna rörande antagning av sådana befattningshavare. 29 §.
29 §. Beträffande bestämmandet av ålderspensions belopp synas för icke-ordinarie befattningshavare böra gälla samma grunder som för ordinarie tjänstemän. För _ sistnämnda tjänstemän utgår enligt 21 § a) hel pension vid minst trettiofem tjänstår eller minst det lägre antal tjänstår, som för vederbörande befattning finnes angivet i bilagan B. Då enligt 25 § för sådana ickeordinarie befattningar, vilka icke motsvara viss ordinarie tjänst, antalet för hel pension erforderliga tjänstår skall särskilt fastställas, kommer i dessa fall nämnda antal icke till synes i bilagan B. P å grund härav har åt 29 § givits sådan avfattning, att vid uträkning av ålderspensionens belopp hänsyn skall tagas till vad i 25 § stadgas angående för hel pension erforderligt antal tjänstår.
30—32 §§. 30-32§§. Enligt 30—32 §§ skola beträffande grunderna för bestämmande av invalid- och sjukpension samt i fråga om avrundning av tjänstepensions lie-
73 lopp gälla vad i 22—24 §§ uti motsvarande hänseenden stadgas för ordinarie tjänstemän. 5 kap. (minskning eller indragning av pensionsbelopp) motsvarar 4 kap. i förslaget till 1925 års riksdag.
5 kap.
33 §. 7
Vid uppgörandet aA sitt nya lagförslag har kommittén ansett sig böra undersöka, huruvida icke de i 25 § av förslaget till 1925 års riksdag intagna, jämförelsevis omständliga reglerna beträffande förening av tjänstepension med lön, arvode eller pension för annan statstjänst möjligen kunde utbytas mot mera kortfattade bestämmelser. Kommittén har trott sig, utan rubbning av de principer, som kommit till uttryck i 25 §, kunna vinna detta syfte genom att föreslå, att, om vid sådan förening summan av tjänstepensionen och annan utgående förmån av ovan angiven art överstiger 5 004 kronor för år, av tjänstepensionen må, så länge sådan annan förmån åtnjutes, uppbäras endast avgiftspensionsdelen, med iakttagande likväl, dels att vederbörande av statspensionsdelen i förekommande fall må åtnjuta så mycket, att han alltid skall äga uppbära ett belopp, motsvarande summan av den större förmånen och en tredjedel av den mindre, dels ock att aA7drag skall ske endast i den mån förmånernas sammanlagda belopp överstiger 5 004 kronor. Några svårigheter för tillämpningen av en dylik mera summarisk föreskrift äro enligt kommitténs förmenande icke att befara. De sålunda föreslagna reglerna torde givetvis böra gälla för såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare. Kommittén har ej ansett skäl föreligga att för icke-ordinarie befattningshaA7are föreslå nedsättning aA7 det avdragsfria beloppet under 5 004 kronor.
33 §.
P å sätt framgår aA7 A7ad nu anförts, har kommittén såsom det maximibelopp, till vilket här ifrågavarande förmåner sammanlagt må uppgå, utan att reduktion ifrågakommer, föreslagit 5 004 kronor i stället för den summa av 5 000 kronor, som upptogs i förslaget till 1925 års riksdag. Kommittén vill i avseende härå erinra, att kommittén i sitt föregående år avgivna lagförslag såsom maximigräns i förevarande fall angav det med tolv jämnt delbara beloppet 3 000 kronor. Av skäl, som framgå aA7 propositionen till 1925 års riksdag (sid. 70—73), föreslogs i nämnda proposition, att beloppet i fråga skulle höjas till 5 000 kronor, varvid emellertid avrundning till med tolv jämnt delbart tal icke blev iakttagen. Då lagförslaget i övrigt förutsätter, att pensionsförmån alltid skall bestämmas till sålunda jämnt delbart tal, har kommittén av praktiska skäl funnit lämpligt, att denna regel även i nu avsedda fall iakttages; och torde i enlighet härmed avrundning av maximibeloppet i fråga böra ske till närmast högre med tolv jämnt delbara tal eller 5 004. 34—36 §§. 34—36 §§ överensstämma med 26—28 §§ i förslaget till 1925 års riksdag. 34—36§§
74 3 7 - 4 0 §§. 6 kap. 37 och 38 §§ överensstämma med 29—30 §§ i förslaget till 1925 års riksdag. 37—40§§. 39 § är lika med 31 § allenast med mindre formell ändring. 40 § innehåller utan förändring bestämmelserna i 32 § i förslaget till 1925 års riksdag. ÖverI punkten 1 av övergångsbestämmelserna har kommittén ansett sig böra gångsbe- från 34 § a) i kommunikationsverkens pensionslag upptaga en bestämmelse, stammel- e n ijgt vilken ciAdla tjänstepensionslagen icke skall äga tillämpning å den, i punkten. s o m rore lagens ikraftträdande aA7gått från tjänsten. 2 punkten.
Kommitténs under 18 § 1 mom. upptagna förslag beträffande beräkning av tjänstår för erhållande av pension skulle för nuATarande innehavare av ordinarie befattningar innebära en inskränkning i dem enligt 1907 års pensionslag tillkommande rätt, och häraA7 föranledd försämring torde i åtskilliga fall kunna bliA7a synnerligen kännbar. På grund härav har kommittén under övergångsbestämmelserna upptagit en föreskrift aA7 innehåll, att tjänsteman, som avses i 1 § 1 mom. och som omedelbart före lagens ikraftträdande för honom innehar ordinarie befattning, skall äga att såsom tjänstår i pensionshänseende utan avkortning tillgodoräkna tjänstetiden efter fyllda aderton år, oavsett om han under någon del av denna tid icke varit avgiftspliktig. AA7 formuleringen torde framgå, att denna rätt skall gälla, även elär tjänsteman, som före lagens ikraftträdande innehar ordinarie tjänst, därefter befordras till annan sådan tjänst och från sistnämnda befattning aA7går med pension.
3 punkten.
Då kommittén ÖA7erA7ägt, huruvida en rätt, motsvarande den under föregående punkt avsedda, borde medgiA7as även för icke-ordinarie befattningshavare, vilka före lagens ikraftträdande för dem innehaft och vid nämnda tidpunkt innehaA7a statstjänst, har kommittén visserligen beaktat, att flertalet av de icke-ordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen, vilka skulle erhålla pensionsrätt enligt lagen, beräknas komma att före uppnådd högre ålder befordras till ordinarie tjänst och att den reducering av tjänståren, som skulle föranledas av ifrågavarande regel i 18 §, följaktligen i allmänhet icke skulle medföra några obilliga konsekvenser med avseende å pensionsrätten. Kommittén har ej heller förbisett, att vid antagande av kommunikationsverkens pensionslag med däri genomförd uppdelning av pensionsunderlagen i statsoch avgiftspensionsunderlag något undantag från bestämmelsen om trettio avgiftsår såsom villkor för erhållande av hel aA7giftspension ej medgavs för befattningshavare, som vid lagens ikraftträdande icke innehade ordinarie tjänst. Å andra sidan har kommittén måst beakta, att så gott som samtliga de befattningshavare vid försvarsväsendet, vilka skulle bliva delaktiga av den nu föreslagna pensionsrätten för icke-ordinarie personal, hittills varit och fortfarande torde bliva ställda utanför möjligheten att vinna ordinarie statsanställning. Åtskilliga av dessa befattningshavare befinna sig alltså i sådan ålder, att en reduktion aA7 tjänståren enligt nyssberörda regel skulle föranleda en stundom måhända aA7sevärd avkortning av pensionen. För de månadslönare vid marinen, som ägt och begagnat sig av rätt att inträda såsom delägare i flottans pensionskassa och alltså erlagt pensionsavgifter till nämnda kassa, skulle Adsserligen saken kunna tillfredsställande ordnas genom att låta den tid, för vilken avgifter sålunda efter frivilligt inträde erlagts, anses lika
75 7
med tid, A arunder avgiftsplikt förelegat. Men såsom aA' kommitténs föregående redogörelse framgår, utgöra de månadslönare, vilka ägt och begagnat nyssberörda rätt, ett avsevärt mindre antal än övriga månadslönare. Och för arméns närmast jämförliga befattningshavare har möjlighet till beredande av pension över huvud taget icke förelegat. Med hänsyn till vad nu anförts torde för ifrågaA7arande befattningshavargrupper erfordras en övergångsbestämmelse, likartad med den under föregående punkt föreslagna. AA7 i huvudsak samma skäl lärer undantag krävas även beträffande personal vid A7erk, som i sin helhet eller till större delen upprätthålles med medel från extra anslag. Kommittén vill erinra, att t. ex. inom riksförsäkringsanstalten befattningshavarna till största antalet varit och alltjämt äro aAdönade från extra anslag. Då en ÖA7ergångsföreskrift beträffande tjänstårsberäkningen för erhållande av pension alltså synes erforderlig i fråga om vissa grupper aA' icke-ordinarie personal, har kommittén av praktiska skäl funnit sig kunna i nämnda föreskrift, som utformats under punkten 3 aA7 övergångsbestämmelserna, medtaga äAren ÖATiga icke-ordinarie befattningshaA7are.. Den undantagsförmån i fråga om tjänstårsberäkning, som kommittén alltså ifrågasätter för icke-ordinarie personal, har emellertid ansetts böra begränsas att aArse endast tjänstetid i anställning, som enligt den nya lagen skulle bliA7a förenad med pensionsrätt. Det torde vara självfallet, att vederbörande befattningshavare, utöver rätten till oavkortad tjänstårsberäkning för nämnda tid, äger rätt till reducerad tjänstårsberäkning för övrig icke-ordinarie anställningstid, i den mån reglerna i 18 § därtill berättiga. För de månadslönare Add marinen, som ägt och begagnat sig aA7 rätten till delaktighet i flottans pensionskassa, skulle emellertid även ett stadgande av den innebörd, som nu angivits, innebära en försämring av den rätt till tjänstårsberäkning för pension, som de nu äga. Enligt nu gällande bestämmelser må de nämligen tillgodoräkna all tjänstetid Add marinen, sålunda även anställningstid såsom t. ex. daglönare, vilken anställning icke skulle medföra pensionsrätt enligt föreliggande lagförslag. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra för ifrågaA7arande månadslönares del föreslå ett övergångsstadgande om rätt att utan avkortning tillgodoräkna även den tid, Arederbörande före vinnandet av delaktighet i flottans pensionskassa må haA7a innehaft anställning Add marinen. I bilagan A till lagförslaget har kommittén infört särskilda tabeller, utvisande pensionsunderlag och pensionsavgifter för icke-ordinarie befattningshavare. Beträffande beloppen av dessa underlag och aA7gifter får kommittén hänvisa till vad därom anförts under den allmänna motiveringen (sid. 23—27). Då kommittén vid bifall till sitt i motiveringen till 1 § (sid. 5 9 - 6 0 ) framlagda förslag rörande lagens tillämplighet å landshÖA7dingar samt professorer m. fl. befattningshavare Add universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet förutsatt, att pensionsunderlag och pensionsavgifter samt pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår för dessa befattningshavare skulle angivas i särskilda kungörelser, hava befattningarna i fråga icke medtagits i bilagan A. Beträffande den vid förslaget till 1925 års riksdag fogade bilagan B, innehållande för vissa befattningar särskilda bestämmelser rörande pensionsålder
samt för hel pension erforderligt antal tjänstår, föreslog bankoutskottet på anförda skäl sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag, att under rubriken Uppsala universitet, egendoms- och skogsförvaltningen, skulle införas befattningarna fogde samt assistent vid egendomsförvaltningen med pensionsoch tjänstålder av respektive 65 och 25 samt 65 och 35 år. Vidare föreslog utskottet den ändringen, att assistenterna vid yrkesinspektionen, i överensstämmelse med riksdagens beslut rörande dessa befattningshavares benämning, upptogos under titlarna yrkesinspektörsassistent och yrkesinspektrisassistent. Vad utskottet sålunda föreslagit har kommittén vid upprättande av bilagan B vid nu förevarande förslag iakttagit. Däremot har kommittén, med hänsyn till kommitténs nyss berörda förslag beträffande lagens tillämplighet å landshövdingar, i bilagan uteslutit rubriken landsstaten med därunder upptagen befattning landshövding.
2.
Övriga författningsförslag.
Det förslag till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av civila tjänstepensionslagen, som aAr kommittén framlades i det år 1924 avgivna betänkandet (sid. 121—123), har underkastats den omarbetning, som funnits erforderlig på grund aA' den föreslagna pensionsrätten för icke-ordinarie befattningshavare. Med hänsyn till att för de icke-ordinarie befattningar, vilka ej äro hänförda till viss lönegrad, särskilt beslut måste meddelas rörande de lönegrader, befattningarna i pensionshänseende skola anses tillhöra, synas under det första året aA7 lagens giltighetstid sådana uppgifter, som enligt 2 § av förevarande förslag skola från vederbörande verk meddelas till statskontoret angående pensionsberättigade icke-ordinarie befattningar, ej kunna avlåtas inom därför eljest avsedd tid. Kommittén föreslår på grund härav ett övergångsstadgande, enligt vilket under nämnda år berörda uppgifter skola meddelas före den 1 december. I anslutning härtill torde under sagda år omföringen av pensionsavgifter från A7ederbörande riksstatstitlar till civila pensionsfonden böra ske före den 31 december. I ÖA7rigt lärer förslaget till tillämpningsförfattning icke tar\ 7 a särskild moti7 A ering. Med avseende å förslag till kungörelse med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt civila tjänstepensionslagen beviljas, skola utgå m. m. hänvisar kommittén till det författningsutkast, som framlades i 1924 års betänkande (sid. 123); dock torde i nämnda utkast orden »förutvarande tjänsteman» böra ändras till »förutA7arande befattningshavare». I samband med antagande av civila tjänstepensionslagen erfordras Addare vissa ändringar i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. Det av kommittén i sådant hänseende nu framlagda förslaget har grundats på det lagförslag i ämnet, som förelades 1925 års riksdag (proposition nr 154); dock har 16 § i lagförslaget avfattats i anslutning till den ändrade formulering, som enligt kommitténs förut angivna mening synes böra givas åt motsvarande paragraf (33) i civila tjänstepensionslagen. Vid framläggande för riksdagen av förslag rörande ändringar i 1907 års lag torde givetvis böra iakttagas de ändringar, som må föranledas av eventuella förslag till nya löneregleringar. Kommittén vill i detta sammanhang erinra, att bankoutskottet i sitt utlåtande (nr 51) i anledning av nämnda proposition nr 154 utöver Kungl. Maj:ts förslag förordade ytterligare en ändring av ifrågavarande lag, nämligen införande i 17 § av en bestämmelse rörande rätt till tillgodoräknande under vissa förutsättningar av tjänstgöring utom statens tjänst, motsvarande det av kommittén i 18 § 3 mom. civila tjänstepensionslagen föreslagna stadgandet i sådant hänseende. Av vad i utskottets utlåtande anfördes framgår, att ifrågavarande stadgande ansetts behÖAdigt bland annat med hänsyn till professorer vid statsuniArersiteten. Då, enligt A7ad kommittén i det föregående
78 tillstyrkt, nämnda befattningshavare skulle underkastas den nya lagen, skulle ett dylikt stadgande icke erfordras för deras vidkommande. Emellertid lärer behoA7 av rätt till tjänstårsberäkning av ifrågaArarande art föreligga äATen för lärare Add andra statliga läroanstalter, och av den redogörelse för behandlingen av spörsmålet i fråga, som kommittén i sitt föregående år avgivna betänkande (sid. 56—59) lämnade, framgår, att spörsmålet i själva verket närmast vunnit aktualitet i samband med den löne- och pensionsreglering, som vid 1918 års lagtima riksdag genomfördes för lärare Add allmänna läroArerk och folkskoleseminarier m. fl. lärarkårer. Det förslag, som 1902 års löneregleringskommitté år 1920 framlade i ämnet, gick äA7en ut på införande i 1907 års pensionslag aA7 bestämmelser, liknande de nu under 18 § 3 mom. av civila tjänstepensionslagen föreslagna. Med hänsyn till att ifrågavarande lärarkårer, intill dess ny lönereglering för dem genomförts, komma att i pensionshänseende lyda under 1907 års lag, finner kommittén lämpligt, att i nämnda lag införas bestämmelser rörande här avsedd rätt till tjänstårsberäkning; och har kommittén på grund härav ansett sig böra upptaga förslag till ändring av 17 § i lagen, överensstämmande med det av bankoutskottet Add 1925 års riksdag i sådant hänseende framlagda förslaget. Beträffande förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av 3, 4 och 5 §§ i kungörelsen den 11 oktober 1907 (nr 85, sid. 9) med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension åberopar kommittén det i 1924 års betänkande (sid. 127) framlagda författningsutkastet. Genom kungörelse den 12 juni 1925 (nr 278) har Kungl. Maj:t utfärdat föreskrifter i fråga om pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare. Berörda föreskrifter innebära, att, där efter ikraftträdandet aA7 lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kvinna tillträder statstjänst, vilken förut kunnat innelmvas endast av man och för vilken andra pensionsbestämmelser gälla än de, som meddelats i kommunikationsverkens pensionslag eller i gällande provisoriska pensionsbestämmelser för vissa nyreglerade delar aA7 allmänna civilförA7altningen, pensionsunderlag och pensionsavgift för sådan befattningshavare skola bestämmas aA7 Kungl. Maj:t på därom gjord framställning. Då sålunda stadgad anordning ej behöver ifrågakomma beträffande befattningar, å Adlka ciAdla tjänstepensionslagen erhåller tillämpning, torde kungörelsen böra ändras på sådant sätt, att sistnämnda lag däri upptages bland de pensionsförfattningar, vilka utesluta det i kungörelsen avsedda förfaringssättet, samt att å andra sidan författningarna med provisoriska pensionsbestämmelser för statsdepartement m. fl. verk aA7 år 1921 (nr 456) och för lots- och fyrstaten av år 1922 (nr 380) icke vidare upptagas i kungörelsen. Bestämmelse angående skyldighet för vissa Irvinnliga befattningshavare att vara underkastade ändrade föreskrifter i fråga om rätt till pension, A7artill förslag av kommittén framlades i 1924 års betänkande (sid. 128), innefattas i sistnämnda kungörelse. Viss ändring av 5 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring påkallas på grund av den civila tjänstepensionslagen. Denna ändring bör åsyfta att från aA7giftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen
79 undantaga även ordinarie innehavare av tjänst, å vilken den civila tjänstepensionslagen äger tillämpning. Vad angår icke-ordinarie befattningshavares undantagande från avgiftsplikt enligt pensionsförsäkringslagen, torde det jämlikt sista stycket av 5 § i lagen ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut rörande sådant undantagande. Kommittén vill framhålla, att, medan friheten från avgiftsplikt beträffande ordinarie tjänstinnehavare enligt bestämmelse i 5 § gäller även tjänstinnehavarens hustru, avgiftsfriheten beträffande icke-ordinarie befattningshavare bör — så länge familjepensionering ej förekommer — avse endast befattningshavaren själv. Kommittén vill i detta sammanhang slutligen erinra, att ändring aA7 5 § i förevarande lag om allmän pensionsförsäkring aA7 kommittén jämväl ifrågasatts dels i samband med det av kommittén tidigare avgivna förslaget till militär tjänstepensionslag, dels i utlåtande den 19 november 1925 i fråga om befrielse från avgiftsplikt till allmänna pensionsförsäkringen för befattningshavare med pensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., dels ock i det samtidigt med nu föreA7arande betänkande aA7givna förslaget rörande pensionering av Adss arbetarpersonal. Med avseende å förslag till erforderlig kungörelse angående ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 957) angående anordnande av den i 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen får kommittén åberopa författningsutkast, som framlagts i kommitténs merberörda å r 1924 avgi\ r na betänkande (sid. 131). Vid antagande av civil tjänstepensionslag erfordras slutligen Adssa ändringar i gällande grunder för pensionering av arméns och flottans befäl och underbefäl med vederlikar. Berörda ändringar torde böra vidtagas i överensstämmelse med den framställning i ämnet, som genom proposition n r 157 förelades 1925 års riksdag och vartill kommittén tillåter sig hänvisa.
80 IV.
Författningsförslag. Förslag
till lag a n g å e n d e rätt till t j ä n s t e p e n s i o n för tjänstemän i n o m a l l m ä n n a civilförvaltningen m. fl. befattningshavare (civil t j ä n s t e p e n s i o n s l a g ) . 1 kap. Allmänna bestämmelser.
1. För ordinarie tjänstemän, å vilka avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr 451; jfr 1925 nr 270) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, eller avlöningsreglementet den 9 juni 1922 (nr 379) för befattningshavare vid lots- och fyrstaten äger tillämpning, och vilka tillsättas genom förordnande på viss tid eller genom fullmakt eller konstitutorial, skola i fråga om rätt till tjänstepension och skyldighet att avgå från tjänsten gälla de i denna lag givna bestämmelser. I omförmälda hänseenden skola, i den mån Konungen och riksdagen sådant besluta och i enlighet med de särskilda föreskrifter, som därvid kunna varda stadgade, denna lags bestämmelser gälla jämväl i fråga om andra på enahanda sätt tillsatta innehavare av ordinarie civila befattningar. 2. I fråga om rätt till tjänstepension skola denna lags bestämmelser tillika gälla dels för nedan angivna icke-ordinarie civila befattningshavare med anställning vid något av de verk, vilkas ordinarie tjänstemän jämlikt föreskrifterna i 1 mom. äro underkastade denna lag, nämligen a) extra ordinarie tjänsteman med tjänstgöring i ett och samma verk till omfattningen motsvarande den, som åligger ordinarie tjänsteman i jämförlig tjänst; samt b) innehavare av från extra anslag avlönad befattning, som motsvarar ordinarie eller extra ordinarie tjänst, under förutsättning att tjänstgöringen är av nyss angivna omfattning; dels ock för vid försvarsväsendet anställda, till arbetarpersonal ej hänförliga civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshaA7are med sådan tjänstgöring, som 0A7an sägs.
SI 3. Vad i 2 mom. stadgas skall, i den mån Konungen och riksdagen så besluta, i tillämpliga delar gälla även beträffande personal vid verk, som i sin helhet uppehälles med medel från extra anslag. 4. F r å n tillämpningen av bestämmelserna i 2 och 3 mom. undantages den, som för anställningen äger rätt till pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, ävensom den, som för förut innehavd statstjänst åtnjuter annan pension än sådan, som utgår enligt de bestämmelser, vilka äro eller må varda gällande i fråga om pensionering aA' försvarsväsendets reserver aA7 befäl och civilmilitär personal. 5. För tid, A7arunder ordinarie tjänsteman är innehavare av icke-ordinarie befattning, som avses i 2 och 3 mom., och på grund härav icke uppehåller den ordinarie tjänsten, skola, därest tjänstepensionsunderlaget för den ickeordinarie befattningen är högre än för den ordinarie tjänsten, för honom gälla de för icke-ordinarie befattningshavare i denna lag givna bestämmelser. 2 §• Tjänstepension tillkommer ej: a) den, som blivit avsatt eller på grund av tjänstefel skild från tjänsten; eller b) den, som vid aA7gång från tjänsten icke är SA'ensk medborgare. 3 §. 1. Såsom bidrag till kostnaden för beredande aA7 tjänstepension skall av den med befattningshavarens tjänst förenade avlöningen utgå pensionsavgift till belopp för år räknat, som för befattningen eller för den lönegrad, till vilken befattningen är hänförd eller särskilt förklarats skola i pensionshänseende höra, finnes angivet i den vid denna lag fogade bilaga A. 2. Pensionsavgifterna överföras, på sätt Konungen föreskriver, till fonden för pensionering av civila tjänstinnehaA7are (civila pensionsfonden). Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning meddelas aA7 Konungen. 3. För tid, under vilken befattningshavare icke är berättigad att uppbära avlöning, skall ett belopp, motsvarande pensionsavgiften för samma tid, av befattningshavaren inbetalas enligt de närmare föreskrifter, som av Konungen meddelas. För ordinarie tjänsteman, vilken jämlikt 1 § 5 mom. är underkastad de för icke-ordinarie befattningshavare i denna lag givna bestämmelser, skall A7ad nu stadgats icke gälla i fråga om den ordinarie tjänsten. 4 §.
1. Fråga om rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension prövas av Konungen, vad angår tjänsteman, som avses i 12 §, ävensom beträffande ordinarie tjänsteman, som, oaktat skyldighet för honom inträtt att avgå från tjänsten, ej söker avsked. B — 1921 års pensionskommitté.
V.
82 2. I andra fall än i 1 mom. avses skall fråga om erhållande av tjänstepension prövas av statskontoret, dock att beträffande befattningshavare Add tullverket prövningen ankommer på generaltullstyrelsen. 5 §. 1. Ansökning om tjänstepension för tjänsteman, som aA7ses i 12 §, skall ingivas i A7ederbörande statsdepartement. Ansökning om tjänstepension i andra fall skall ingivas, där fråga är om tjänsteman i chefs- eller därmed jämförlig ställning eller ock justitieråd eller regeringsråd, till statskontoret, där fråga är om befattningshaA7are \dd tullverket, till generaltullstyrelsen, samt eljest till den myndighet, under vilken befattningshavaren lyder, skolande denna myndighet med eget utlåtande överlämna ansökningen till statskontoret. 2. Ansökning om pension skall A7ara åtföljd av: a) åldersbetyg för sökanden; b) styrkt tjänsteförteckning jämte styrkt uppgift å av sökanden, utÖA7er semester och därmed jämförlig ledighet, åtnjuten tjänstledighet, ATarA7id i varje fall skall uppgivas anledningen till ledigheten; c) uppgift, huruvida sökanden utom den tjänst, för Adlken pension sökes, tillika innehar annan statstjänst eller för sådan tjänst åtnjuter pension; samt d) därest pension sökes av anledning, som angives i 19 § 1 mom. b) eller c), 2 mom. b) eller c) eller ock i 28 § 1 mom. b) eller c), intyg aA7 vederbörande verksläkare eller, om sådan icke finnes, av annan legitimerad.läkare angående sökandens otjänstbarhet samt i fall, som avses i 19 § 1 mom. b), 2 mom. b) eller 28 § 1 mom. b) (olycksfall i tjänsten), tillika utredning om de närmare omständigheter, A7arunder olycksfallet inträffat. 3. Avsked må ej meddelas, innan befattningshavarens rätt till pension, där sådan fråga förekommer, blivit i vederbörlig ordning avgjord. 4. Föreligga sådana omständigheter, att ordinarie tjänsteman enligt föreskrifterna i denna lag synes vara skyldig att avgå från sin befattning, och gör han icke själv ansökning om avsked, skall, sedan tillfälle beretts tjänstemannen att inom viss förelagd tid inkomma med yttrande i ärendet, det ämbetsverk eller den myndighet, tjänstemannen tillhör eller varunder han lyder, anmäla förhållandet hos Konungen och därvid avgiva yttrande rörande den pension, som synes böra tillkomma tjänstemannen. 6 §. 1. För beräkning av tjänstepension åt befattningshavare skall, där ej annorlunda är i denna lag stadgat, gälla det tjänstepensionsunderlag, som för befattningen eller för den lönegrad, till vilken befattningen är hänförd eller särskilt förklarats skola i pensionshänseende höra, finnes angivet i den A7id denna lag fogade bilaga A. 2. Beträffande sådan icke-ordinarie befattning, som ej tillhör viss lönegrad, äger Konungen att på förslag, som avgives av A7ederbörande verk efter
83 samråd med allmänna civilförvaltningens lönenämnd eller, vad angår ickeordinarie befattning vid försA7arsväsendet, försvarsväsendets lönenämnd, bestämma den lönegrad, till vilken befattningen är att i pensionshänseende hänföra. Befattning, för vilken lönen bestämts till lägre belopp än enligt den för extra ordinarie tjänstemän gällande lägsta lönegraden, skall dock i pensionshänseende hänföras till nämnda lönegrad. 3. Av tjänstepensions belopp anses tvä tredjedelar utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension. 7 §.
Tjänstepension utgår, där ej annorlunda i denna lag stadgas, för befattning, vars innehavare äger uppbära lön månadsvis i förskott, från och med månaden näst efter den, varunder avgång från befattningen ägt rum, men eljest från och med dagen näst efter den, då avgången ägt rum, samt utbetalas till och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller pensionsrätten eljest upphör. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott. 8 §. Tjänstepension utbetalas av statskontoret eller, där särskilda medel för ändamålet stå till annat verks förfogande, aA7 detta verk. 9 §. Det anslag eller de medel, från vilka pensionerna utbetalts, skola från civila pensionsfonden erhålla gottgörelse med så stor del av kostnaden, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning finnes kunna av fonden gäldas. Sådan beräkning skall äga rum minst en gång vart tionde år och verkställas enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen. 10 §. Därest befattningshavare, å vilken denna lag äger tillämpning, avgår från sin befattning utan att för densamma komma i åtnjutande av tjänstepension samt i sammanhang därmed övergår till statstjänst, med vilken följer skyldighet att till annan pensionsfond än den ciAdla pensionsfonden erlägga avgift för beredande av tjänstepension, skall kapitalvärdet av de pensionsavgifter, som för av honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit till sistnämnda fond, överföras till pensionsfonden vid det verk, till vilket han övergår. 11 §. 1. Upphör befattningshavare, å vilken denna lag äger tillämpning, i annat fall än i 10 § sägs att innehava anställning i statens tjänst, och är han icke berättigad till tjänstepension enligt denna lag, skall, vare sig han innehar
84 annan statstjänst eller ej, för beredande åt honom av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, från den ciAdla pensionsfonden till pensionsstyrelsen inbetalas kapitalvärdet av de pensionsavgifter, som för aA7 honom innehavd befattning under hans tjänstetid influtit till fonden, i den mån desamma icke på grund av bestämmelserna i 10 § blivit tagna i anspråk. Vad nu är sagt gäller dock ej i fråga om den, som vid avgång från befattningen icke är svensk medborgare. 2. Då på grund av stadgandet i 1 mom. till pensionsstyrelsen överföres kapitalvärdet av de utav icke-ordinarie befattningshavare erlagda avgifter, skall, för det i 1 mom. angivna ändamål, till pensionsstyrelsen ytterligare inbetalas ett nämnda kapitalvärde motsvarande belopp under förutsättning, att befattningshavaren icke innehar annan med pensionsrätt förenad statstjänst; att befattningshavaren kan räkna sammanlagt minst tio tjänstår; samt att befattningshavaren icke entledigats på egen ansökan eller avskedats till följd av fel eller försummelse i tjänsten eller blivit dömd till avsättning. 3. Inbetalning, A7arom i 2 mom. är fråga, skall ske från det anslag eller de medel, från Adlka pensionerna eljest utbetalas. 2 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom förordnande på viss tid. 12 §. 1. Har generaldirektör, vilken tillsatts genom förordnande på viss tid, under minst tolv år innehaft generaldirektörsbefattning eller har han, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget. Därest sådan tjänsteman, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten antingen på grund av att förordnandet upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på,grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, så ock därest han eljest före berörda tid utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, äger han uppbära pension till belopp, som med 1 000 kronor understiger det för tjänsten gällande 'tjänstepensionsunderlaget, 2. Har byggnadschef hos byggnadsstyrelsen eller kustbevakningsinspektör vid tullverket under minst tolv år innehaft sin befattning eller har sådan tjänsteman, oavsett tjänstetidens längd, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att vid avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsvarande det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget.
85 Därest byggnadschef eller kustbevakningsinspektör, innan han uppnått tolv års tjänstetid i befattningen, avgår från tjänsten antingen på grund av att honom meddelat förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, äger han, om han innehaft befattningen minst sex år, uppbära pension till belopp, som med 1 000 kronor understiger det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget. 3. H a r depåchef vid stuteristaten under minst tolv år innehaft depåchefsbefattning och tillika uppnått en levnadsålder av sextiosju år eller har han, oavsett tjänstetid och levnadsålder, på grund av olycksfall i tjänsten blivit oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring, är han berättigad att Add avgång från tjänsten åtnjuta pension till belopp, motsA7arande det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget. Enahanda pensionsbelopp är depåchef, även om han ej uppnått en levnadsålder av sextiosju år, efter minst tolv års tjänstetid i depåchefsbefattning berättigad att vid avgång från befattningen uppbära, därest aA7gången sker antingen på grund av att honom meddelat förordnande upphör utan att efterföljas av förnyat förordnande eller på grund därav, att han till följd av sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, befunnits oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring. Därest depåchef, innan han uppnått tolv års tjänstetid i depåchefsbefattning, avgår från tjänsten av anledning, som i nästföregående stycke avses, äger han, om han innehaft sådan befattning under minst sex år, uppbära pension till belopp, som med 1 000 kronor understiger det för tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, 13 §• Innehade tjänsteman, som i 12 § avses och som avgår från tjänsten före uppnådd tolv års tjänstetid i befattningen, vid tillträdandet av sitt förordnande sådan tjänst, som tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial, skall han erhålla pension minst till det belopp, som skolat i pension tillkomma honom, om han intill tiden för avgången ur tjänst kvarstått i sin förra befattning. 14 §. Har tjänsteman, som i 12 § avses, innan han uppnått en levnadsålder av sextiosju år, avgått från befattningen med pension, skall, intill dess pensionstagaren uppnått sagda ålder, å den honom tillkommande pensionen avdragas stadgad pensionsavgift, vilken överföres till den civila pensionsfonden. 15 §. Befinnes tjänsteman, som i 12 § avses, före utgången av den tid, erhållet förordnande gäller, vara till följd av olycksfall i tjänsten eller av sjukdom
86 oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller har Konungen av annan anledning förklarat förordnandet skola upphöra, skall tjänstemannen vara skyldig avgå från befattningen; och skall i sammanhang med beslut om förordnandets upphörande frågan om hans rätt till pension avgöras.
3 kap. Tjänstepension för ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial. 16 §. 1. För tjänsteman, vilken tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial, skall i nedan angivna fall gälla ett annat tjänstepensionsunderlag än det, som för befattningen eller för den lönegrad, vartill befattningen är hänförd, finnes angivet i den vid denna lag fogade bilaga A eller blivit särskilt fastställt, nämligen a) för tjänsteman, som utan något sitt föi*A7ållande varder förflyttad till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom gällande; samt b) för innehavare aA7 sådan befattning, för vilken till följd av befattningens nedflyttning till lägre lönegrad dittills gällande tjänstepensionsunderlag sänkes, det tjänstepensionsunderlag, som vid nedflyttningen var för honom gällande. 2. I fall, som i 1 mom. avses, skall efter förflyttningen eller nedflyttningen vid pensionsavgiftens beräknande så anses som hade förändringen icke ägt rum. 17 §. Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken tjänstemannen uppnår sextiosju år eller den lägre levnadsålder, som beträffande vissa befattningar finnes i den vid denna lag fogade bilaga B angiven eller blivit särskilt fastställd såsom pensionsålder. 18 §. 1. Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman, efter fyllda aderton år, i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst, dock att av tid, varunder vederbörande innehaft anställning, med vilken icke följt skyldighet att erlägga avgift för tjänstepension, endast två tredjedelar tillgodoräknas såsom tjänstår. I övrigt skall vid tjänstårsberäkningen iakttagas, att avdrag skall göras för tid, omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder vederbörande utan att tjänstgöra å sin befattning ägt uppbära oavkortad lön eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande
87 av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. 2. Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen annorlunda bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension tillgodoräkna två tredjedelar av den tid, varunder han prövas hava innehaft fast anställning Add nämnda företag. 3. Efter prövning av Konungen i varje särskilt fall må tjänsteman kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst må haA7a utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava A7arit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. 4. I fråga om tjänstepension för den, som vid avgång från sin tjänst innehar pension för annan statstjänst, må tid, som tagits i beräkning såsom tjänstår för sådan pension, ånyo tillgodoräknas endast i den mån vederbörande därunder fullgjort annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats. 19 §. 1. Skyldighet att aA gå från tjänst inträder för innehaA'are aA' domarämbete: a) vid utgången av den månad, under vilken han fyller sjuttio år; b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för honom att behörigen sköta sin tjänst; c) då han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, i andra fall än under b) sägs, ur stånd för framtiden att behörigen sköta sin tjänst eller då han, efter att hava uppnått pensionsåldern, oavbrutet under sex månader på grund av någon av nämnda anledningar varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen. 2. Skyldighet att avgå från tjänst inträder för annan tjänsteman än i 1 mom. avses: a) vid uppnående av den för honom stadgade pensionsåldern, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten avskeda, den myndigheten likväl obetaget att låta anstå med avskedet, därest och så länge tjänstemannen prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre tid än sammanlagt tre år; b) då han träffats av olycksfall i tjänsten och olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för honom att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning Add verket; c) då han befinnes vara till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga ur stånd för framtiden att behörigen sköta sin tjänst samt han av vederbörande myndighet prÖA7as icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning vid verket. 7
88 3. Befinnes tjänsteman, som i 2 mom. avses, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 2 mom. b) eller c) sägs, må tjänstemannen, därest han uppnått en levnadsålder, som med högst sju år understiger den för hans tjänst bestämda pensionsåldern, kunna av Konungen, på därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklaras skyldig att avgå från tjänsten. Sådan framställning må icke avlåtas, utan att tillfälle beretts tjänstemannen att inom viss, av vederbörande myndighet fastställd tid inkomma med yttrande i ärendet; skolande avgiA7et yttrande åtfölja framställningen till Konungen. 20 §. 1. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande aA' tjänstepension tillkommer: a) innehavare av domarämbete, vilken uppnått pensionsåldern, under förutsättning att han vid avgången kan räkna minst tio tjänstår; b) tjänsteman, för vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträtt enligt bestämmelsen i 19 § 2 mom. a), under förutsättning, att han kan räkna minst tio tjänstår; c) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. b) eller 2 mom. b) är skyldig att avgå från tjänsten; d) tjänsteman, som enligt bestämmelserna i 19 § 1 mom. c) eller 2 mom. c) är skyldig att avgå från tjänsten; samt e) tjänsteman, som med tillämpning av bestämmelsen i 19 § 3 mom. förklarats vara skyldig att avgå från tjänsten. 2. I 19 § 2 mom. avsedd tjänsteman, vilken vid uppnående av pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår och alltså då icke är berättigad till erhållande av pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande av sådan, även om han på grund av stadgandet i 19 § 2 mom. a) tillätes kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns inträde. 21 §. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. a) och b), (ålderspension) bestämmes enligt följande grunder: a) Innehar tjänstemannen minst trettiofem tjänstår eller, där ett lägre antal tjänstår finnes för hans befattning angivet i bilaga B till denna lag eller blivit särskilt fastställt, minst detta antal tjänstår, utgår hel tjänstepension. Denna utgör samma belopp som det för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande tjänstepensionsunderlaget, dock att för tjänsteman, som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall, därest sådan
89 tjänsteman under någon del aA7 nämnda tid, utan att tillika innehava tjänst, som i denna lag avses, innehaft annan statstjänst, med vilken rätt till pension är förenad, pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, varvid, om för sådan tjänst icke gäller något pensionsunderlag, i sådant avseende skall beräknas det belopp, som bestämts såsom pension för tjänsten. b) Uppgår antalet tjänstår icke till det, som enligt bestämmelserna i a) förutsattes för erhållande av hel tjänstepension, utgår avkortad tjänstepension till belopp, som utgör så stor del av hel pension, som motsvarar det mindre antalet tjänstår i förhållande till det antal tjänstår, som erfordras för bekommande aA7 hel pension, med iakttagande att, därest vid sammanräkning av vederbörandes tjänstår del av fjärdedels år uppkommer, denna del räknas såsom full fjärdedel av år. 22 §.
Tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. c), (invalidpension) utgår med det belopp, som motsvarar det för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet gällande tjänstepensionsunderlaget. 23 §. 1. Beloppet av tjänstepension i fall, som aA-ses i 20 § 1 mom. d) och e), (sjukpension) bestämmes enligt de i 21 § angivna grunder; dock utgår sådan pension med lägst sjuttiofem procent av hel pension. 2. Vid tillämpningen av bestämmelsen i 1 mom. gäller den inskränkningen, att tjänstepensionen icke må överstiga den pension, som tjänstemannen skulle hava erhållit, därest han med det för honom gällande pensionsunderlaget kvarstått i befattningen till den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå från tjänsten inträder. 24 §. Därest Add beräkning av tjänstepensions belopp enligt grunderna i detta kapitel beloppet finnes icke vara i helt krontal jämnt delbart med tolv, skall pensionsbeloppet avrundas till närmast högre sålunda delbara tal. 4 kap. Tjänstepension för icke-ordinarie befattningshavare. 25 §. För icke-ordinarie befattning gälla samma pensionsålder och iör hel pension erforderligt antal tjänstår, som enligt denna lag bestämts för motsvarande ordinarie tjänst, Där sådan motsvarighet icke finnes, skola i den ordning, som i 6 § 2 mom. stadgas, och med hänsyn tagen till vad som gäller för ordinarie tjänst med närmast jämförliga arbetsuppgifter för befattningen fastställas pensionsålder och för hel pension erforderligt antal tjänstår.
90 26 §. Utan hinder därav, att befattningstmvaren uppnätt pensionsåldern, må vederbörande myndighet låta anstå med avskedet, därest och så länge befattningshavaren prövas kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre tid än sammanlagt tre år. 27 §.
I fråga om beräkning av tjänstår gäller vad i 18 § är stadgat.
för icke-ordinarie befattningshavare
28 §. 1. Rätt att vid avgång från befattningen komma i åtnjutande av tjänstepension tillkommer: a) den, som uppnått för befattningen fastställd pensionsålder, under förutsättning att han kan räkna minst tio tjänstår; b) den, som träffats av olycksfall i tjänsten, därest olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga för befattningshavaren att behörigen sköta sin befattning och han ej heller av vederbörande myndighet pi*ÖA7as kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket; c) den, som före uppnådd pensionsålder befinnes till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till följd av nedsatt arbetsförmåga vara ur stånd för framtiden att behörigen sköta sin befattning och ej heller av vederbörande myndighet prövas kunna lämpligen tjänstgöra i annan befattning vid verket. 2. Rätt till tjänstepension inträder jämväl, därest befattningsluwaren, efter att haA7a uppnått en levnadsålder, som med högst sju år understiger pensionsåldern, befinnes aA7 annan anledning än som i 1 mom. b) eller c) sägs urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden och i följd härav entledigas. 3. Befattningshavare, vilken Add uppnående aAr pensionsåldern icke kan räkna tio tjänstår och alltså då icke är berättigad till tjänstepension enligt 1 mom. a), må icke heller sedermera komma i åtnjutande aA' sådan, även om han tillätes kA7arstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. 29 §. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 28 § 1 mom. a), (ålderspension) bestämmes enligt de grunder, som angivas i 21 §, med iakttagande tillika av vad som i. 25 § stadgas angående för hel pension erforderligt antal tjänstår. 30 §.
Tjänstepension i fall, som avses i 28 § 1 mom. b), (invalidpension) utgår enligt de i 22 § angivna grunder.
91 31 §. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 28 § 1 mom. c) och 2 mom,, (sjukpension) bestämmes på sätt är stadgat i 23 §. 32 §.
Vid beräkning aA7 tjänstepensions belopp enligt grunderna i detta kapitel skall i fråga om pensionsbeloppets avrundning gälla A7ad därom är föreskriA7et i 24 §.
5 kap. Minskning eller indragning av pensionsbelopp. 33 §.
Om den, Adlken kommer i åtnjutande av tjänstepension, vid avgången åtnjuter eller sedermera erhåller lön eller arvode för ordinarie statstjänst eller för annan med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller ock annan pension för statsanställning till sådant belopp, att sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusenfyra kronor, må, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av tjänstepensionen enligt denna lag uppbäras endast den del, som anses såsom avgiftspension, med iakttagande likväl dels att i förekommande fall därutöver må utgå sä mycket aA7 statspensionsdelen, att vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större förmånen och en tredjedel av den mindre eller, om båda äro lika, den ena av dem, ökad med en tredjedel, dels ock att avdrag skall ske endast i den mån, som erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må OA'erstiga femtusenfyra kronor. 34 §.
Om den, som är berättigad till tjänstepension enligt denna lag, tillika är berättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstA/relsen jämlikt 11 § i denna lag eller däremot SATarande stadgande i annan lag eller författning rörande pensionering av befattningshavare i statens tjänst, skall pensionen från pensionsförsäkringsfonden räknas såsom del aA' den honom enligt denna lag tillkommande tjänstepensionen, vilken alltså för den tid, pensionen från pensionsförsäkringsfonden åtnjutes, skall minskas med sistnämnda pensions belopp. 35 §. 1. Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som omfattar minst en månad, eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt, må han under tiden åtnjuta allenast avgiftspensionen. H a r pensionstagare blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller
92 i stället för avsättning till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, må han från och med månaden näst efter den, under vilken utslaget vunnit laga kraft, åtnjuta allenast avgiftspensionen. 2. Har pensionstagare, som avses i 1 mom., anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom, må den myndighet, som utbetalningen av pensionen åligger, kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära statspensionen eller del därav, dock endast för tid, varunder pensionstagaren undergår frihetsstraff eller är intagen å någon statens tvångsarbetsanstalt. 36 §.
Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre är, sedan det förfallit till betalning, är förverkat och tillfaller den civila pensionsfonden, dock med rätt för statskontoret att, på därom gjord framställning, medgiva beloppets utbetalning. 6 kap. Lagens tillämplighet m. m. 37 §.
Därest justitieråd eller regeringsråd avgått från sitt ämbete för fullgörande av något av Konungen meddelat uppdrag, varmed rätt till pension icke är förenad men för vilket ersättning av statsmedel utgår, samt Konungen förordnat, att vad i fråga om justitieråds- eller regeringsrådsämbete är stadgat angående rätt för innehavaren att erhålla pension av statsmedel mot uppfyllande av de för denna rätt honom åliggande förpliktelser skall gälla i avseende å berörda uppdrag, så länge den avgångne uppdraget innehar, skola i sådant hänseende tillämpas de i denna lag meddelade bestämmelserna. 38 §.
Har diplomatisk eller konsulär tjänsteman försatts i disponibilitet och åtnjuter han exspektansarvode eller annan eljest med rätt till tjänstepension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp i intetdera fallet understigande det för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen bestämda pensionsunderlaget, skall han vara underkastad bestämmelserna i denna lag, varvid för honom skall i tillämpliga delar gälla vad för nämnda ordinarie befattning är stadgat, och må vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § såsom tjänstår för pension åt sådan tjänsteman beräknas även tid, varunder han åtnjutit sådant exspektansarvode eller sådan annan avlöning, som ovan sägs. 39 §. F r å n tillämpningen av denna lag må genom beslut av Konungen kunna undantagas befattningshaA7are, vilka vid statens övertagande av enskilt
93 7
företag övergått till befattning, som aA ses i lagen; och skola i sammanhang med sådant beslut meddelas föreskrifter i fråga om pensionsaA'gift för sådan befattningshavare. 40 §. De närmare föreskrifter, som utöver A7ad denna lag innehåller kunna finnas erforderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen. Denna lag träder i kraft den — — —. Övergångsbestämmelser. 1. Denna lag äger icke tillämpning å den, som före lagens ikraftträdande avgått från tjänsten. 2. För i 1 § 1 mom. avsedd tjänsteman, som omedelbart före den tidpunkt, då denna lag blev å honom tillämplig, innehade ordinarie befattning, må vid beräkning av tjänstår avkortning icke föranledas av den omständigheten, att han under någon del av tjänstetiden icke varit skyldig erlägga avgift för egen pensionering. 3. För befattningshavare, som avses i 1 § 2 eller 3 mom. och som omedelbart före den tidpunkt, då denna lag erhöll tillämpning för det verk, han tillhör, innehade sådan icke-ordinarie anställning, som är förenad med pensionsrätt enligt lagen, må vid beräkning av tjänstår den omständigheten, att med anställningen icke följt skyldighet att erlägga pensionsavgift, icke föranleda avkortning a\T den tid, han innehaft sådan anställning, som nyss är sagd. Månadslönare Add marinen, som vunnit delaktighet i flottans pensionskassa, må såsom tjänstår, utan avkortning aA7 anledning som nyss omförmälts, tillgodoräkna äA7en den tid, varunder han innehaft annan anställning vid marinen. 4. Därest A7id tillämpning aA7 de i 21 § angivna grunder hänsyn skall tagas jämväl till pensionsunderlag eller pension för tjänst, som aA' vederbörande innehafts, innan denna lag ble\T tillämplig å honom, skall därvid så anses, som hade för nämnda tjänst gällt det pensionsunderlag eller den pension, som vid vederbörandes pensionering gäller för samma eller närmast motsvarande tjänst. 5. Därest befattningshavare skulle vid avgång från befattningen hava enligt de pensionsbestämmelser, som för honom gällde, innan denna lag blev å honom tillämplig, kommit i åtnjutande av högre pensionsbelopp för samma befattning än med tillämpning aA7 stadgandena i denna lag, skall pensionen utgå med nämnda högre belopp. 6. Därest tjänsteman, som avses i denna lag, utan ändring beträffande innehavande lönegrad förflyttas till befattning, å Adlken icke denna lag och ej heller lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens A7attenfallsverk äger tillämpning, skall tjänstemannen, så länge han kvarstår i den befattningen, vara underkastad föreskrifterna i denna lag.
94 Bilaga A.
A. Ordinarie befattningar. I.
Befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss tid.
B e f a t t n i n g
Generaldirektör Byggnadschef hos byggnadsstyrelsen Kustbevakningsinspektör vid tullverket Depå^hef vid stuteristaten
II. 1.
:
Tjänstepensionsunderlag Kronor
Pensions avgift Kronor
9 000 7 000 6 000 5 500
540 420 360 330
Befattningar, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial.
l i e f a t t n i n g å r vid s t a t s d e p a r t e m e n t o c h vissa a n d r a v e r k , t i l l h ö r a n d e den c i v i l a statsförvaltningen. A.
Tjänstemän
L ö n e g r a d
i chefs- eller därmed jämförlig
1 i e r
b e f a t t n i n
1 :a lönegraden 2:a ». 3:e » 4:e » ined undantag av juslilierad och regeringsråd. Justitieråd och regeringsråd B.
Andra
ställning. Tjänstepensionsunderlag Kronor
Pensionsavgift
7 296 7 896 8 496 8 796 9 996
438 474 510 528 600
tjänstemänTjänstepens ionsunderlag
L o n e er r a d
l:a lönegraden 2:a » 3:e » 4:e » o:e » 6:e » 7:e » 8:e »
Kronor
Man Kronor
Kvinna Kronor
1320 1404 1476 1560 1644 1716 1824 1920
1 236 1320 1404 1476 1560 1 644 1 716 1824
Pensionsavgift Kronor 36 39 42 45 48 51 57 63
95 Tjänstepensionsunderlag L ö n e g r a d
9:e lönegraden 10:e » ll:e » 12:e » 13:e » 14:e » 15:c » 16:e » 17:e :•> 18:e » 19:e • » 20:e » 21:ä » 22:a 23:e ^> 24:e » 25:e » 26:e » 27:e » 28:e 29:e » 3 (Ve »
Man Kronor
Kvinna Kronor
2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 924 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996
1920 2 040 2 160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 684 3 924 4 200 4476 4 764 5 076 5 100 5 724 6 036 6 360 6 684
Pensionsavgift Kronor 69 75 84 90 102 114 129 141 156 174 192 192 213 234 255 279 303 330 354 378 399 420
För överläkare av l:a och 2:a klass vid hospital och asgler skola tillämpas de särskilda pensionsunderlag och de pensionsavgifter, som gälla för befattningar tillhörande 30-e respektive 29:e lönegraden.
2. Befattningar vid lots- och fyrstaten. Tjänstepension ^underlag
l:a lönegraden 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e 11 :e 12:e 13:e
Man Kronor
Kvinna Kronor
Pensions avgift Kronor
1404 1560 1644 1716 1824 1 920 2 040 2160 2 304 2 436 3 924 5 724 6 036
1320 1476 1560 1 644 1716 1 824 1920 2 040 2 160 2 304 3 684 5 400 5 724
39 45 48 51 57 63 69 75 84 90 192 330 354
För lotspersonal, tillhörande 10:e lönegraden, utgör tjänstepensions underlaget 2 GM), respektive 2 436 kronor och pensionsavgiften 102 kronor. För övrig lotspersonal skola tillämpas det })ensionsunderlag och den pensionsavgift, som gälla för närmast högre lönegrad än den, Ull vilken respektive befattning hör.
96 B. Icke-ordinarie befattningar. 1.
B e f a t t n i n g a r vid s t a t s d e p a r t e m e n t o c h v i s s a a n d r a v e r k , t i l l h ö r a n d e d e n civila statsförvaltningen. Tjänstepensionsunderlag L ö n e g r a d
l:a 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e ll:e 12:e 13:e 14:e 15:e 16:e 17:e 18:e 19:e 20:e 21:a 22:a 23:e 24:e 2ö:e 26:e 27:e 28:e 29:e 30:e
»
* »
*
:::::::::::•:::::::::::::::::::::::::::::::::::::"::
2.
Man Kronor 1 236 1 320 1 404 1 476 1 560 1 644 1716 i 824 1 920 2 040 2160 2 304 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 B 684 3884 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 (i 036 6 360 6 684
Kvinna Kronor
<
Pensionsavgift Kronor
33 36 39 42 45 48 51 57 63 69 75 84 90 102 114 129 141 156
1 164 1236 1 320 1 404 1 476 1 560 1644 1 716 1 824 1 920 2 040 2160 2 301 2 436 2 640 2 844 3 036 3 240 3 444 3 444 3 684 3 924 4 200 4 476 4 764 5 076 5 400 5 724 6 036 6 360
174 174
192 213 234 255 279 303 330 354 378 399
B e f a t t n i n g a r vid l o t s - o c h f y r s t a t e n . Pensions
L ii n e g r a d
l:a lönegraden 2:a 3:e 4:e 5:e 6:e 7:e 8:e 9:e 10:e ll:e 12:e 13:e
Man Kronor
Kvinna Kronor
1320 1 476 1560 1 644 1716 1 824 1 920 2 040 2 160 2 304 3 684 5 400 5 724
1236 1404 1 476 1 560 1644 1716 1824 1 920 2 040 2 160 3 444 5 076 5 400
avgift Kronor
36 42 45 •
51 57 63 69 75 84 174 303 330
För till andel i lotspenningar berättigad lotspersonal, tillhörande 10:c lönegraden, utgör tjänslepensionsunderlaget 2 436, respektive 2 304 kronor och pensionsavgiften 90 kronor- För övrig lotspersonal, som är berättigad till andel i lotspenningar, skola tillämpas det pensionsunderlag och den pensionsavgift, som gälla för närmast högre lönegrad, än den, till vilken vederbörande befattning hör.
97 Bilaga
B.
För innehavare av nedanstående befattningar gäller i fråga om pensionsoch tjänstålder vad här nedan finnes särskilt angivet.
II e t s t t n i n
Pen- För hel sions- pension ålder. erforderLev- ligt antal nadsår tjänstår
Högsta domstolen. Justitieråd
Assistent av 3:e klass, jordbruket Trädgårdsmästare Uppsyningsmän •• Förste förman Förman Första vaktfru Vaktfru
67 Fångvårdsstaten. Assistent av 2:a klass, förj jordbruket j Uppsyningsmän < Yrkesmästare av l:a klass ... 2:a ÖverkonstapelFörsta vaktfru VaktkonstapeL. Vaktfru
65 65 65 65 65 65 65 65
25 35 35 35 35 35 35 35
65 65 65 65 65 65
25 35 35 35 35 35
65 65 65 65 63
35 35 35 35 33
65 65 65 65 65
25 25 25 25 25
Statens uppfostringsanstalt å Bona. Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndarej Uppsyningsmän Förste förman Maskinist Förman Husmoder Sjökarteverket. Förste aktuarie Aktuarie Kartograf Ritare eller gravör Ritbiträde Yrkesinspektionen. Yrkesinspektör Yrkesinspektris Yrkesinspektörsassistent .. Yrkesinspektrisassistent •• Underinspektör 1921 års pensionskommitté.
V-
B e f a t t n i n g
Statens tvångsarbetsanstalter.
67 Regeringsrätten. Regeringsråd
j Pen- För hel ! sions- pension I ålder. erforderLev- ligt antal i nadsår tjänstår
för
65 65 65 65 65 65 65
Medicinalstyrelsen. Medicinalråd
67 Hospital och asyler. Läkarpcrsonal. Överläkare av l:a klass — Hospitalsläkare av l:a klass. Överläkare av 2:a klass — Hospitalsläkare av 2:a klass. Läkare vid Visby hospital . Sj
65 65 65 65 65
ukvårdspersonal.
Uppsyningsmän av l:a klass. Förestånderska av l:a klass. Uppsyningsmän av 2:a klassÖverskötare Förestånderska av 2:a klass. Skötare Översköterska Sköterska
60 55 60 60 55 60 55 55
Ekonomipersonal. Maskinmästare av l:a klass... » » 2:a » Befallningsman Hantverksföreståndare av l:a klass Maskinist av l:a klass Trädgårdsmästare Hantverksföreståndare av 2:a klass Maskinist av 2:a klass
65 65 65 65 65 65 65 65
98 Pen- För hel sions- pension ålder. erforderLev- ligt antal nadsår tjänstår
B e f a t t n i n
Pen- För hel sions- pension ålder. erforderLev- ligt antal nadsår tjänstår
13 e f a t t n i n
H o s p i t a l o c h a s y l e r (forts.).j
Lantbruksstyrelsen.
Köksförestånderska av l:a klass Magasinsföreståndare Arbetsförestånderska Bageriföreståndcrska Chaufför Eldare av l:a klass Hantverkare Köksförestånderska av 2:ai klass Post- och stadsbud Tvättförestånderska av l:a klass Eldare av 2:a klass Föreståndare i stall, ladugård och svinstall Tvättförestånderska av 2:a klass
Generaldirektör Bvråchef för lantbruksärenden,
67 67
Statskonsulenter. Statskonsulent
60 65 60 60 65 65 65
30 35 30 30 35 35
60 65
30 35
60 65
30 35
30 Lantbruksakademien.
62 65 62 62 65 62 62 (55 62 62 65 62 65
30 35 30 30 35 30 30 35 30 30 35 30
egendomsför-
65 65
35 35
65 63 63
35 33 33
Strömsholms hingstdepå.
avdelningen.]
Observatör Statsgeodet 2. Den topografiska ningen.
j j aodel- \
Gravör eller heliogravyrritarej 3- Avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten. Statskartograf Ritare Ritbiträde Sveriges geologiska undersökning.
och skogsförvallningen.
65 65
35 35
65 65
35 35
skogsförvalt-
Skolöverstyrelsen. Ledamot å folkskol- och yrkesskolavdelningarna 1
Plyinge hingstdepå och stuteri.
R i k e t s a l l m ä n n a kartverk.;
Uppsala universitet.
Fogde Assistent vid valtningen Skogsförvaltare Assistent vid ningen Skogvaktare
25 Såsom chef för lantbruksstyrelsen.
!
I
1. Den geodetiska
• •.
67 Beridare
Tullstaten.
Egendoms-
Sekreterare
Beridare
Generaltullstyrelsen och tullstaten. Gränstullmästare Tullmästare Gränsöverupps3 r ningsman Kustöver uppsyningsmän Tullöveruppsyningsman Gränsuppsyningsman Kustuppsyningsman Tulluppsyningsman Förste kustvakt Kustvakt Tillsyningsman Kustbevakningsbiträde Tullvakt
10 95
Statsgeolog
35 Sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektör
j
65 Inspektionen över elektriska a n l ä g g n i n g a r för belysning eller arbets- j överföring. Inspektör
i
99 Pen- I För hel sions- I pension ålder, (erforderLev- |ligt antal nadsår i tjänstår
B e f a t t n i n
Lotsstyrelsen. Fyringenjör.:. Verkmästare
62 62
30 30
Lots- o c h f y r s t a t e n . oeh personal
B e f a t t n i n
Lots- och fyrstaten (forts.).
Fgringenjörkontoret.
Distriktsbefäl
Pen- För hel sions- pension ålder. erforder Lev- 'igtantal; nadsår i tjänstår
å,
distriktsexpeditioner. Lotskapten I -ötslöjtnant
65 65
Lotspersonal. Overlots Lotsförman å l:a klass lotsplals ; Lotsförman ä 2:a klass lots-i plats i Lots å l:a klass lotsplats ... ; > » 2:a » » Lotsförman å 3:e klass loisplats Lois å 3:e klass lotsplats ....
60 60 60
30 30 30
60 60
30 30
Personal å fgrskepp och fyr samt å gasstation. Fyrmästare å l:a klass fyrskepp Distriktsfvrmästare
Fyrmästare å l:a klass fyr... » » gasstation » > 2:a klass fyrskepp Fyrmästare å 2:a klass fyr--. •» 3:e > fyrskepp Fyrmästare å 3:e klass fyr... Fyrvaktare » 1 :a ~ fyrskepp Fyrvaktare å La klass fyr ... » » gasstation » 2:a och 3:e klass fyrskepp Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass fyr Fyrbiträde å fyrskepp » > fyr » » gasstation Personal å lotsverkels fartgg.
65 62 62 65. 62 65 62 65 62
65 62 65 62
ång-
Befälhavare Maskinist
62 62
30 30
65 65 65
25 25 25
Statens provningsanstalt. 62 65
30 35
Överdirektör Avdelningschef Förste avdelningsingenjör
...
För tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller Brasilien minst fem ar, ar pensionsåldern 60 år och det för hel pension erforderliga antalet tjänstår 30. bor innehavare av kontorsbiträdes- och skrivbiträdesbefattningar utgör pensionsåldern 63 levnadsår samt det för hel pension erforderliga antalet tjänstår 33.
100 Förslag till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av civila tjänstepensionslagen. Pensionsavgifternas uppbörd och redovisning. 1 §. Statskontoret åligger att för de befattningar, å vilka den civila tjänstepensionslagen äger tillämpning, årligen före juli månads utgång från vederbörande riksstatstitel till den civila pensionsfonden omföra sammanlagda beloppet av de pensionsavgifter, som på grund av nämnda lag skola för budgetåret utgå. 2 §.
Omedelbart efter budgetårets ingång skola de ämbetsverk, myndigheter eller inrättningar, å vilkas befattningshavare civila tjänstepensionslagen äger tilllämpning, var för sin personal, till statskontoret meddela uppgift dels å antalet av de icke-ordinarie befattningar, med vilka är förenad pensionsrätt enligt lagen, dels ock, för envar sådan befattning, å den lönegrad, till vilken befattningen är hänförd eller jämlikt 6 § 2 mom. tjänstepensionslagen särskilt förklarats skola i pensionshänseende höra. 3 §.
I de fall, varom i 37 och 38 §§ civila tjänstepensionslagen sägs, verkställes uppbörd av pensionsavgift medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet arvodes- eller avlöningsbelopp av så stor del av samma .avgift, som belöper å den tid, för vilken arvode eller avlöning utbetalas. Sålunda avdraget belopp skall tillgodoföras den civila pensionsfonden. 4 §.
I fall, som avses i 3 § 3 mom. civila tjänstepensionslagen, skall pensionsavgift av befattningshavare månadsvis erläggas till den, som ombesörjer utbetalning av befattningshavaren tillkommande lönemedel, för att genom dennes försorg tillgodoföras det anslag eller de medel, från vilka avlöning vid befattningen utgår. Vid utebliven inbetalning av pensionsavgift i dylikt fall må, där så erfordras, avgiften utan föregående dom eller utslag utmätas; och skall det åligga den, som ombesörjer utbetalning av lönemedel, att vidtaga de för avgiftens utbekommande nödiga åtgärder.
101 5 §. De närmare föreskrifter, som må befinnas erforderliga rörande pensionsavgifternas uppbörd och redovisning, meddelas av statskontoret.
Civila pensionsfonden m. m. 6 §.
Den civila pensionsfonden förvaltas av statskontoret; och åligger det statskontoret i sådant avseende: att göra fondens medel räntebärande i enlighet med de bestämmelser, som äro eller framdeles må varda stadgade för statskontorets fondförvaltning i allmänhet; att, sedan summan av de pensioner, som under nästföregående budgetår utbetalts enligt civila tjänstepensionslagen, blivit känd, från pensionsfonden bereda gottgörelse åt de olika slag av medel, från vilka pensionerna utgått, med belopp, som svara mot fondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna; att från pensionsfonden utanordna dels, efter anmälan av vederbörande myndighet, vad enligt 10 § civila tjänstepensionslagen skall överföras till annan pensionsfond ävensom vad enligt 11 § 1 mom. nämnda lag skall inbetalas till pensionsstyrelsen, dels ock vad jämlikt 36 § samma lag medgives till utbetalning; samt att pröva ansökning om återbekommande av erlagd pensionsavgift. 7 §.
Inom juli månads utgång varje år skola generaltullstyrelsen, lotsstyrelsen samt patent- och registreringsverket, var för sin personal, till statskontoret avlämna uppgift å de pensioner, vilka med anledning av civila tjänstepensionslagen utbetalts under nästföregående räkenskapsår. 8 §.
Till grund för beräkningen av det i 10 och 11 §§ civila tjänstepensionslagen omförmälda kapitalvärde skall läggas en räntefot av fyra procent och senaste allmänna svenska dödlighetstabeller för män och kvinnor. Uträkningen verkställes genom statskontorets försorg. 9 §. Belopp, som enligt 11 § 2 mom. civila tjänstepensionslagen skall inbetalas till pensionsstyrelsen, utanordnas beträffande befattningshavare vid tullverket av generaltullstyrelsen, beträffande befattningshavare vid lotsverket av loisstyrelsen,
102 beträffande befattningshavare vid patent- och registreringsverket av sistnämnda ämbetsverk, samt beträffande befattningshavare vid annat verk eller annan myndighet eller inrättning av statskontoret.
Tjänstematrikel. 10 i Hos varje ämbetsverk eller annan myndighet eller inrättning med befattningshavare, som avses i civila tjänstepensionslagen, skall föras matrikel, av vilken för envar hos verket, myndigheten eller inrättningen anställd person kunna inhämtas uppgifter i nedan angivna hänseenden, nämligen a) ålder, b) tiden för första inträdet i statens tjänst samt för anställnings vinnande hos verket, myndigheten eller inrättningen, c) den tidpunkt, då befattningshavaren vunnit anställning, med vilken är förenad pensionsrätt enligt civila tjänstepensionslagen, d) de tider, under vilka befattningshavaren på förordnande hos verket, myndigheten eller inrättningen uppehållit annan än egen befattning, e) dagen, då utnämning eller befordran till ordinarie tjänst ägt rum, samt f) de tider, under vilka befattningshavaren icke tjänstgjort, jämte anledningarna därtill. I fråga om icke-ordinarie befattningshavare skall tjänstematrikeln även innehålla uppgifter rörande g) den pensionsålder och det för hel pension erforderliga antal tjänstår, som på grund av 25 § civila tjänstepensionslagen gälla för befattningen, samt, beträffande innehavare av befattning, som ej tillhör viss lönegrad, Ii) den lönegrad, till vilken befattningen jämlikt 6 § 2 mom. civila tjänstepensionslagen särskilt förklarats skola i pensionshänseende höra. Beträffande befattningshavare vid försvars väsendet skall tjänstematrikel, som nu är sagd, avse allenast befattningshavare, å vilka den civila tjänstepensionslagen äger tillämpning. 11 §. Den, som tillträder anställning hos ämbetsverk, myndighet eller inrättning med befattningshavare, vilka avses i civila tjänstepensionslagen, skall, ifall han förut varit anställd i statens tjänst, om denna sin tjänstgöring och tiden därför förete bevis för att i matrikeln antecknas; börande vid befattningshavares övergång till befattning inom annat ämbetsverk eller lydande under annan myndighet, det ämbetsverk eller den myndighet, varifrån flyttning skett, låta tillställa det andra ämbetsverket eller den andra myndigheten ett utdrag ur sin matrikel, i vad den rör sålunda förflyttad befattningshavare.
103 Övergångsstadgande. Omföring, varom i 1 § förmäles, skall under år 192 äga rum före utgången av december månad. Sådan uppgift, som avses i 2 §, skall under nämnda år av vederbörande verk, myndighet eller inrättning till statskontoret meddelas före den 1 december. Denna kungörelse träder i kraft den — —
Förslag till lag a n g å e n d e ä n d r a d l y d e l s e av 2, 5, 6, 7, 13, 16 och 17 §§ i l a g e n d e n 11 o k t o b e r 1907 (nr 85) a n g å e n d e civila tjänstinnehavares rätt,:jfM pension. "' 2 §. Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsrådsämbete, civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst, å vilken civila tjänstepensionslagen agenttillämpning, tjänst vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och,'statens vattenfallsverk, lärarbefattning vid folkskoleseminariernas övningsskolor, ej heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i avseende å dem vad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgat. 5 §. Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder: för manlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextiosju levnadsår och trettiofem tjänstår; för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda sextio levnadsår och trettio tjänstår; dock att sådan rätt inträder: a) för ämneslärarinna vid blindundervisningsanstalterna samt för ämneslärarinna, slöjdlärarinna, husmoder och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår; b) för provinsialläkare: vid sextiotvå levnads- och tjugu tjänstår; c) för gymnastiklärare och musiklärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt de vid blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstår;
104 d) för förste provinsialläkare: vid sextiofem levnads- och tjugutre tjänstår; e) för bergmästare, gruvingenjör, för lärare vid tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, läroanstalterna för barnmorskor, veterinärhögskolan, Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium, skogshögskolan, lantbruksinstitutet vid Ultuna samt lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, för folkskolinspektör, för föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, för avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt ävensom för länsveterinärer: vid sextiofem levnads- och tjugufem tjänstår; f) för rektorer och lektorer vid tekniska fackskolor, tekniska gymnasier och tekniska elementarskolor samt för manlig rektor vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte: vid sextiofem levnads- och trettio tjänstår; g) för rektorer och ämneslärare vid allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna samt annan övningslärare vid sådan läroanstalt än de under c) särskilt angivna, rektorer vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, förskolan för blinda i Växjö samt hantverksskolan i Kristinehamn för blinda ävensom för lärare vid skeppsgosseskola: vid sextiofem levnads- och trettiotre tjänstår; h) för landsfogde och landsfiskal, andra ämnes- och övningslärare vid statens läroverk än de under c), e), f) och g) särskilt angivna ävensom lantbruksingenjörer och distriktslantmätare, förvaltande och bevakande personal vid skogsstaten samt föreståndare och skogsrättare vid statens skogsskolor, distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten: vid sextiofem levnads- och trettiofem tjänstår. 6 §.
Skyldighet att — till tjänstgöring. Befinnes tjänstinnehavare vara av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståliggaaden, och har sådan tjänstinnehavare tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel pension inträder vid sextiosju levnadsår, uppnått en levnadsålder av minst sextiofem år eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension inträder vid sextiotvå år eller fråga är om förste provinsialläkare, som tillika är provinsialläkare, uppnått en levnadsålder av minst sextio år eller, där fråga är om tjänstinnehavare inom den förvaltande eller bevakande personalen vid skogsstaten, föreståndare eller skogsrättare vid statens skogsskolor, uppnått en levnadsålder av minst sextiotre år, äge Konungen, uppå därom av vederbörande myndighet gjord framställning, förklara sådan tjänstinnehavare skyldig att från tjänsten avgå. 7 *.
Vid avgång — — — levnadsålders inträde. Om den, som är berättigad till pension enligt denna lag, tillika är be-
105 rättigad till pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt 11 § civila tjänstepensionslagen eller däremot svarande stadgande i annan lag eller författning rörande pensionering av befattningshavare i statens tjänst, skall pensionen från pensionsförsäkringsfonden räknas såsom del av den honom enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså för den tid, pensionen från pensionsförsäkringsfonden åtnjutes, skall minskas med sistnämnda pensions belopp. 13 §. Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst, som lyder under denna, hos domänstyrelsen. I övrigt — — — till fullo guldits. 16 §. Om den, vilken kommer i åtnjutande av pension, vid avgången åtnjuter eller sedermera erhåller lön eller arvode för ordinarie statstjänst eller för annan med pensionsrätt förenad befattning i statens tjänst eller ock annan pension för statsanställning till sådant belopp, att sammanlagda förmånerna för år räknat överstiga femtusen kronor, må, så länge sådan annan förmån åtnjutes, av pensionen enligt denna lag uppbäras endast en tredjedel, med iakttagande likväl dels att i förekommande fall därutöver må av pensionen utgå så mycket, att vad vederbörande äger behålla ej understiger summan av den större förmånen och en tredjedel av den mindre eller, om båda äro lika, den ena av dem, ökad med en tredjedel, dels ock att avdrag skall ske endast i den mån, som erfordras för att förmånernas sammanlagda belopp ej må överstiga femtusen kronor. 17 §. Tjänstår för — — — enskilda angelägenheter. Efter prövning av Konungen i varje särskilt fall må tjänstinnehavare kunna förklaras berättigad att få såsom tjänstår för pension tillgodoräkna intill två tredjedelar av den tid, han utom statens tjänst må hava utfört sådant arbete av direkt allmännyttig beskaffenhet, som kan anses hava varit till särskilt gagn för hans arbete i statstjänst. I fråga — — — tjänstår beräknas.
Denna lag träder i kraft den — — —.
106 Förslag till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e ändrad lydelse av k u n g ö r e l s e n d e n 12 juni 1925 (nr 278) m e d föreskrifter i fråga o m p e n s i o n e r i n g a v v i s s a k v i n n l i g a befattningshavare. Där kvinna tillträder statstjänst, vilken före ikraftträdandet av lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kunnat innehavas endast av man och för vilken andra pensionsbestämmelser gälla än de, som meddelats i lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, civila tjänstepensionslagen eller kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga om rätt till pension m. m., vill Kungl. Maj:t, på därom gjord framställning, för befattningshavaren bestämma pensionsunderlag och pensionsavgift att tillsvidare gälla; skolande sådan befattningshavare vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser i fråga om pension, som i samband med en blivande lönereglering för det verk eller den stat, befattningshavaren tillhör, må varda för tjänsten stadgade
Denna kungörelse träder i kraft den — — —.
107 V.
Kommitténs hemställan.
Under åberopande av vad kommittén i det föregående i skilda hänseenden anfört och föreslagit får kommittén hemställa, A.
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
ej mindre antaga
dels av kommittén framlagt förslag till lag angående rätt till tjänstepension för tjänstemän inom allmänna civilförvaltningen m. fl. befattningshavare (civil tjänstepensionslag); dels av kommittén framlagt förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 5, 6, 7, 13, 16 och 17 §§ i lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension; dels av kommittén förordad ändrad lydelse av 5 > § i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring; dels ock av kommittén förordat förslag till ändringar i gällande grunder för pensionering av arméns och flottans befäl och underbefäl med vederlikar; än även besluta, dels att civila tjänstepensionslagen skall från och med ikraftträdandet äga tillämpning jämväl å landshövdingarna i riket samt å professorer, laboratorer, prosektorer och observatörer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet ävensom å föreståndaren för zoologiska institutionens vid universitetet i Lund entomologiska avdelning, director musices vid universitetet i Uppsala, kapellmästaren vid universitetet i Lund samt gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala och läraren i gymnastik och fäktkonst vid universitetet i Lund; dels att därvid följande särskilda bestämmelser skola lända till efterrättelse, nämligen a) beträffande landshövdingarna i riket: tjänstepensionsunderlaget utgör 9 996 kronor; pensionsavgift utgår med 600 kronor; för hel pension erfordras tjugufem tjänstår; samt b) beträffande professorer m. fl. befattningshavare vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska institutet: tjänstepensionsunderlaget utgör: för professor kronor 7 500, » laborator, prosektor och observatör samt föreståndaren för zoologiska institutionens vid universitetet i Lund entomologiska avdelning » 6 000, » director musices vid universitetet i Uppsala och kapellmästaren vid universitetet i Lund > 4 308,
tör gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala .... kronor 3 000, » läraren i gymnastik och fäktkonst vid universitetet i Lund » 2 604; dock att för prosektorn vid universitetet i Uppsala, professorn O. M. Ramström tjänstepensionsunderlaget utgör 6 504 kronor; pensionsavgift utgår med för professor kronor 450, » laborator, prosektor och observatör samt föreståndaren för zoologiska institutionens vid universitetet i Lund entomologiska avdelning » 360, » director musices vid universitetet i Uppsala och kapellmästaren vid universitetet i Lund » 222, » gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala » 126, » läraren i gymnastik och fäktkonst vid universitetet i Lund » 99; dock att för prosektorn vid universitetet i Uppsala, professorn O. M. Ramström pensionsavgift utgår med 390 kronor; pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken vederbörande uppnår sextiofem levnadsår; för hel pension erfordras tjugufem tjänstår; dels att de pensioner, som med tillämpning av civila tjänstepensionslagen beviljas, skola utgå till förutvarande befattningshavare vid tullverket av det i tullverkets utgiftsstater upptagna förslagsanslaget till pensioner åt avskedade tjänstemän, vid lotsverket av det för sådant ändamål i pensionsstaten för lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten upptagna förslagsanslag, vid patent- och registreringsverket av reservationsanslaget till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, vid försäkringsinspektionen av reservationsanslaget till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, samt vid annat verk av särskilt anvisat anslag till pensionering av civila tjänstinnehavare; dels ock att det anslag eller de medel, från vilka pensionerna sålunda utbetalts, skall beredas gottgörelse från den civila pensionsfonden med belopp, svarande mot pensionsfondens efter fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna; B. att, under förutsättning att riksdagen i de under A angivna ämnen fattar beslut i huvudsaklig överensstämmelse med vad där föreslagits, Kungl. Maj:t måtte ej mindre, i enlighet med av kommittén förordade förslag, utfärda kungörelser dels med föreskrifter rörande tillämpning av civila tjänstepensionslagen, dels med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner, som jämlikt civila tjänstepensionslagen beviljas, skola utgå m. m., dels angående ändrad lydelse av 3, 4 och 5 §§ i kungörelsen den 11 oktober 1907 (nr 85, sid. 9) med föreskrifter om verkställighet av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension,
109 dels angående ändrad lydelse av kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 278) med föreskrifter i fråga om pensionering av vissa kvinnliga befattningshavare, dels ock angående ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen den 31 december 1917 (nr 957) angående anordnande av den i 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda, på frivilliga avgifter grundade försäkringen; än även förklara, dels att gällande rätt för månadslönare vid flottan att vinna inträde såsom delägare i flottans pensionskassa skall upphöra med ikraftträdandet av civila tjänstepensionslagen; dels att månadslönare, som vid nämnda tidpunkt är i tjänst och som vunnit delaktighet i flottans pensionskassa, skall frånträda rätten till pension från kassan och fördenskull fritagas från de skyldigheter till kassan, vilka åligga honom för beredande av pension åt honom själv, men kvarstå såsom delägare i kassan, så vitt angår gratial åt änka och barn, och förty fortfarande vara skyldig att till kassan erlägga stadgade gratialavgifter. dels ock, med stöd av 5 § sista stycket i lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring, att från avgiftsplikt enligt nämnda lag skall undantagas icke-ordinarie befattningshavare, å vilken civila tjänstepensionslagen äger tillämpning.
110 Särskilda yttranden. Av herr Anderson: Ifråga om önskvärdheten av att borttaga det omständliga förfarandet med erläggande av personliga avgifter för erhållande av tjänstepension och om införande av s. k. nettolöner såsom en framkomlig väg härutinnan delar jag i princip den mening, som kommer till uttryck i herr Leijonhufvuds yttrande. Då jag emellertid icke har kunnat helt godtaga hans motiv för sin ståndpunkt till frågan om införande av nettolönesystem, må här anföras jämväl de skäl, som enligt min uppfattning tala därför. Allt tal om det rättvisa och befogade uti, att personliga avgifter erläggas, förfaller ju redan därigenom, att all pensionering grundar och måste grunda sig på solidarisk medverkan från alla till pensioneringen anslutna. Det måste alltså bliva de »stora talens lag», som blir bestämmande för såväl de avgifter, som skola stipuleras, som de pensioner, vilka i sin tur på grund av de samlade avgifterna kunna utgå. Då nu pensionerna hittills alltid ansetts böra stå i visst förhållande till den lön, som åtnjutes vid avgång från tjänst, så följer därav, att — med den befordringsgång, som i stort sett följes och är naturlig — en mot den högre befattningen och högre lönen svarande pensionsavgift måst stadgas. Då emellertid en tjänsteman kan av olika anledningar nå slutbefattning avsevärt tidigare än en annan tjänsteman i en och samma tjänstegrupp, borde, synes det, den sist befordrade erlägga en proportionsvis högre avgift än den tidigare befordrade, vilken sistnämnde ju har att under längre tid betala högre avgift. Ett sådant system är dock praktiskt ogenomförbart, och man har i stället sökt utfinna den medeltalsavgift för vederbörande lönegrupp, som i stort sett erfordras. Icke ens på denna väg har man kunnat nå tillräcklig grad av säkerhet för att erlagda avgifter i det enskilda fallet fullt täcka sin anpart i pensionsbeloppet, utan staten har åtagit sig att garantera pensionen till ett visst belopp, oberoende av erlagda avgifter, ett förhållande, som mest markant framträder i de fall, då s. k. sjukpension utgår. Om man alltså icke kan nå den individuellt riktiga siffran i fråga om befattningshavares egna avgifter utan måste nöja sig med medeltal, skulle det vara rationellare och i hög grad förenklande, om avlöningsreglementenas löneplaner omarbetades så, att både bruttolön och lön efter avdrag av tjänstepensionsavgifter, nettolön, klart framginge. När det framhålles, att tjänstemannen måste hava direkt känning av att han verkligen själv betalar för en tredjedel av sin tjänstepension, må blott påpekas, att redan med nu praktiserade metod den del av lönen, som representerar pensionsavgiften, aldrig kommer befattningshavaren tillhanda, enär ju avgiften i fråga avdrages från det tjänstemannen enligt avlöningslistan tillkommande lönebeloppet. Tjänstemannen erhåller sålunda i själva verket redan nu ett slags nettolön. Det synes mig då vara en fiktion i stället för
Ill en realitet att tillmäta själva sättet för pensionsavgiftens uppförande å avlöningslistan som avdrag på bruttolönen en avgörande betydelse. Då jag emellertid inser, att en omläggning av avgiftssystemet icke låter sig göra utan överarbetning av respektive avlöningsreglementen, och denna överarbetning tidigast torde kunna äga rum i samband med dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta lönerna, ansluter jag mig i frågans nuvarande läge till kommittémajoritetens föreliggande förslag. Av vad jag nu anfört torde framgå, att jag icke kan ansluta mig till de synpunkter och till den principiella uppfattning av förevarande fråga, som komma till uttryck i herr Erikssons yttrande och förslag. Jag anser mig här böra med några ord beröra denna uppfattning. Herr Eriksson åsyftar ett genomförande av de principer, som ligga till grund för kommunikationsverkens pensionsbestämmelser, även för den allmänna civilförvaltningen. Största skiljaktigheten mellan kommittémajoritetens förslag och herr Erikssons förslag torde kunna sägas bestå däruti, att enligt sistnämnda förslag å ena sidan tiden för avgifters erläggande begränsas och å andra sidan, såsom konsekvens därav, hel tjänstepension icke utgår, där avgift icke erlagts i minst det föreskrivna antalet år. Såsom kommittén framhållit, skulle detta system ofrånkomligt leda till ökade ojämnheter i reallönens belopp mellan eljest likställda tjänstemän. Härtill kommer, att en tjänsteman, som vid jämförelsevis unga år erhållit anställning i statens tjänst, i många fall skulle, sedan han uppnått en högre tjänsteställning med därav följande mera stabil ekonomi, för en tid av kanske åtta—tio år befrias från erläggande av avgift, alltså icke blott den tjänstepensionsavgift, han tidigare haft att erlägga, utan jämväl den högre avgift, han enligt hittills för civilförvaltningen vedertagna regler varit skyldig erlägga på grund av den uppnådda högre tjänsteställningen. Om det i sådant fall är fråga om befattning med högsta gällande pensionsunderlag, kan befrielsen från avgiftsskyldighet komma att gälla ett sammanlagt avgiftsbelopp av 5,000 å 6,000 kronor. Då nu möjligen invändes, att det i det stora hela endast bleve ett fåtal, som på grund av den begränsade avgiftsbetalningstiden komme att få förhöjd pension utan verklig motprestation i form av avgifter i förhållande till den högre lönen, så kan å andra sidan sägas, att antalet av de befattningshavare vid civilförvaltningen, som med avgiftsbetalning under hela tjänstetiden skulle, såsom påtalats, få full tjänstepension utan att likväl hava erlagt tjänstepensionsavgift under lika lång tid som den vid kommunikationsverken stipulerade, också utgöra ett relativt fåtal bland mängden av statsanställda, varför dessa båda fall ur pensionskostnadens synpunkt säkerligen ungefär väga jämnt. Att systemet med begränsad tid för tjänstepensionsavgifts erläggande kommit till stånd vid kommunikationsverken torde kunna förklaras därav, att det stora flertalet befattningshavare därstädes uppnå sin högsta tjänsteställning vid en jämförelsevis tidig levnadsålder, ja de flesta av den talrikaste tjänstegruppen torde icke erhålla någon befordran efter ordinarieblivandet utan stanna i den tjänsteställning, de erhållit vid anställning som ordinarie. Att på ett från kommunikationsverken så artskilt område som allmänna civilförvaltningen införa de vid de förra verken vedertagna pensioneringsprinciperna utan att några verkliga olägenheter kunnat påvisas vidlåda de hittills för civilförvaltningen gällande grunderna i detta avseende, synes mig innebära ett försök till uniformitet, som icke motsvarar det levande livets krav och ej heller synes kunna ur sakliga synpunkter försvaras. All pensionering måste bygga på principen »en för alla och alla för en».
112 Av friherre Leijonhufvud, med vilken friherre von Otter i huvudsak instämt: Vad pensionskommittén anfört rörande pensionsavgifternas allmänna karaktär (sid. 36) anser jag fullt riktigt; och lika med kommittén håller jag före, att såsom slutmål för det statliga pensionsväsendets utveckling bör uppställas, att det nuvarande avgiftssystemet ersattes med ett system, byggt på nettolöner jämte avsättning av statsmedel att fonderas för bestridande av en del av pensioneringskostnaden. P å de av kommittén anförda skälen för ett uppskov med genomförandet av en sådan anordning finner även jag, att tiden ännu icke är inne för slutgiltiga åtgärder i sådant syfte, särskilt med hänsyn därtill, att en dylik omläggning förutsätter en omarbetning av lönebeloppen i nu gällande löneplaner, en åtgärd, med vilken kommittén ej kan anses hava att taga befattning. Om jag sålunda är ense med kommittén i berörda avseenden, kan jag däremot icke följa kommittén, då densamma oaktat sin uttalade uppfattning om pensionsavgifternas allmänna karaktär förordar det gällande avgiftssystemets utsträckande till de icke-ordinarie befattningshavare, som enligt förslaget skulle erhålla pensionsrätt, och ej heller då kommittén på nämnda system grundar ett förslag om begränsning av tjänstårsberäkningen för pension beträffande tid, då befattningshavaren innehaft anställning, med vilken icke följt skyldighet att erlägga pensionsavgift. Vad först beträffar frågan om ordnandet av de icke-ordinarie befattningshavarnas pensionering är att märka, hurusom vid avpassande av deras nuvarande avlöning icke, såsom fallet är beträffande ordinarie befattningshavare, kunnat tagas i beräkning, att avlöningen skulle förslå jämväl till erläggande av pensionsavgifter. De icke-ordinaries avlöning har så avpassats i förhållande till ordinarie befattningshavares avlöning, att den förra är minst en löneklass lägre än ordinarie befattningshavares i samma lönegrad; och denna anordning har vidtagits för att, då den ordinarie måste vidkännas avdrag å avlöningen till följd av honom åliggande avgiftsplikt för pensionering, de båda avlöningarna skulle i stort sett bliva lika. Detta förhållande framträder särskilt tydligt vid jämförelse mellan avlöningarna för å ena sidan en ordinarie tjänsteman och å andra sidan en motsvarande icke-ordinarie befattningshavare med avlöning från extra anslag. Den senares avlöning har i själva verket redan minskats med ett belopp, som minst motsvarar vad den ordinarie har att erlägga i pensionsavgift. Skulle man nu, såsom kommittén föreslår, av den icke-ordinaries avlöning, som redan ä r en nettoavlöning, uttaga pensionsavgift, så förryckes den i stort sett åsyftade likställigheten mellan de båda motsvarande befattningshavarnas avlöningar; och den icke-ordinarie finge så att säga betala dubbel pensionsavgift. Till förekommande härav kunna två utvägar anses föreligga: den ena att borttaga lönereduceringen för den icke-ordinarie befattningshavaren och alltså i avlöningshänseende närmare likställa honom med motsvarande ordinarie tjänsteman samt å avlöningarna avdraga samma pensionsavgifter; den andra a t t lämna den icke-ordinaries avlöning orubbad och i stället av statsmedel avsätta ett belopp, motsvarande pensionsavgiften. Den senare utvägen, vilken, vid det förhållande att kommittén icke har att taga befattning med annat än pensioneringsfrågan, är den enda, som i detta sammanhang torde kunna ifrågakomma, innebär i själva verket, vad de icke-ordinarie befattningshavarnas pensionering beträffar, ett närmande till det mål, som av kommittén befunnits eftersträvansvärt, nämligen ett system med nettolöner jämte av-
113 sättning av statsmedel till bestridande delvis av blivande pensioneringskostnader. Ett sådant system, fullt genomfört, skulle måhända böra föranleda till vidtagande av vissa modifikationer i själva pensioneringsgrunderna; men för min del anser jag, att i detta sammanhang huvudsakligen endast sådan ändring bör ifrågakomma, som direkt avser betalningen av pensionsavgifterna för de icke-ordinarie befattningshavare, som enligt förslaget skola erhålla pensionsrätt. I fråga om dessa befattningshavare bör därför enligt min mening något avdrag å avlöningen icke äga rum för pensionsavgifter; i stället böra dessa avgifter betalas av statsmedel. Och det synes lämpligt, att denna utgift må, åtminstone tillsvidare intill dess detta system må varda genomfört även beträffande de ordinarie befattningshavarnas avgifter, bestridas av de till de olika myndigheterna anslagna medel, av vilka avlöning till den hos vederbörande myndighet anställda personalen utgår. Då den av kommittén föreslagna anordningen, enligt vilken avgifterna skulle avdragas å de icke-ordinaries avlöning, enligt min mening måste, för att utan obillighet kunna genomföras, föranleda en motsvarande avlöningsförhöjning, är det utan vidare klart, att det av mig förordade ändringsförslaget icke skulle medföra ökad kostnad för statsverket. P å grund av vad sålunda anförts har jag ansett 3 § 1 mom. i förslaget till civil tjänstepensionslag böra erhålla följande avfattning: »Såsom bidrag till kostnaden för beredande av tjänstepension skall av den med ordinarie befattningshavares tjänst förenade avlöningen och, vad ickeordinarie befattningshavare beträffar, av det anslag eller de medel, från vilka avlöning åt befattningshavare vid verket bestrides, utgå pensionsavgift — — — bilaga A.» Anslagen till avlöningar vid de olika verken äro emellertid i allmänhet uppdelade i en förslagsvis beräknad anslagspost till bestridande av avlöning åt ordinarie befattningshavare samt en till beloppet fast begränsad anslagspost till avlöning åt icke-ordinarie personal; och då sistnämnda anslagspost måhända icke i alla fall förslår till bestridande av den opåräknade utgiften för pensionsavgifter, torde erfordras, att medgivande lämnas därtill, att i sådant fall må för ändamålet anlitas den andra anslagsposten, som har förslagsanslags natur. Därest en sådan utväg befinnes icke böra ifrågakomma och en för ändamålet erforderlig allmän höjning av anslagsposterna till avlöning åt ickeordinarie befattningshavare icke heller anses böra äga rum, synes icke annan utväg återstå än att — lämpligen under riksstatens elfte huvudtitel, å vilken anslagen till statens utgifter för pensionering i regel äro sammanförda — uppföra anslag för bestridande av pensionsavgifter för icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet respektive allmänna civilförvaltningen. Intill dess att någon erfarenhet vunnits rörande storleken av för ändamålet behövliga anslag, torde vartdera anslaget kunna förslagsvis upptagas till 10 000 kronor att ställas till statskontorets förfogande för bestridande av de avgifter, som för icke-ordinarie befattningar skola överföras till den civila pensionsfonden. Vidare torde 3 mom. av förenämnda paragraf (3 §) i lagförslaget böra, såsom innefattande ett stadgande, som icke står i god överensstämmelse med förut angivna uppfattning av pensionsavgifternas allmänna karaktär, uteslutas. Till följd härav lärer även det stadgande böra uteslutas, som finnes upptaget^ i 4 § av kommitténs förslag till kungörelse med föreskrifter rörande tillämpning av civila tjänstepensionslagen. 8 — 1921 års pensionskommitté.
V.
114 Vidkommande därefter kommitténs förslag rörande begränsning av tjänstårsberäkningen beträffande tid, under vilken avgiftsplikt icke förelegat, kan jag för min del icke finna, att en sådan begränsning principiellt sett låter sig väl förena med den uppfattning om pensionsavgifternas allmänna karaktär, som på sätt här ovan framhållits kommit till uttryck i kommitténs betänkande. Om avgiftssystemet enligt kommitténs av mig biträdda mening endast innebär en form för avsättning av statsmedel till bestridande av blivande pensioneringskostnader, måste man enligt min uppfattning medgiva, att det beror på staten, att sådan avsättning icke skett under befattningshavarens hela tjänstetid; och jag kan för min del icke finna, att denna omständighet rimligtvis bör åberopas såsom grund för begränsning av rätten till tjänstårsberäkning för pension med därav eventuellt följande avkortning av det pensionsbelopp, som eljest skulle hava utgått. Redan nu är, till följd av föreskriften om avgiftsplikt under hela tjänstetiden såsom ordinarie, rätten till tjänstepension strängare reglerad för flertalet befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen än för befattningshavarna vid kommunikationsverken; och denna olikhet dem emellan skulle skärpas genom införande vid allmänna civilförvaltningen av avgiftsplikt även under större delen av ickeordinarie-tiden. En ytterligare försämring för befattningshavarna vid allmänna civilförvaltningen skulle äga rum genom den av kommittén föreslagna begränsningen av tjänstårsberäkningen för pension. Visserligen måste erkännas, att de i detta avseende föreslagna bestämmelserna, särskilt med hänsyn till de i sammanhang därmed föreslagna övergångsstadgandena, icke kunna väntas få någon större betydelse åtminstone under den närmaste tiden, men då stadgandena, såsom nämnts, enligt min mening innebära en principiell avvikelse från den ståndpunkt, som intagits, och en utbyggnad på ett system, från vilket man tagit avstånd, kan jag icke biträda kommitténs förslag i detta hänseende utan vill för min del förorda det i kommitténs år 1924 framlagda förslag till civil tjänstepensionslag upptagna stadgandet beträffande tjänstårsberäkning för pension. Av friherre von Otter: I fråga om de av kommittén tillämpade principerna dels rörande förening av tvenne tjänstepensioner, dels angående minskning av tjänstepensions belopp med vad från pensionsförsäkringsfonden i särskilt fall åtnjutes på grund av inbetalning till nämnda fond, hava utförliga yttranden av överstelöjtnant Thörnell och mig inom kommittén avgivits, dels den 6 februari 1925 vid behandling av Kungl. Maj:ts remiss rörande arméförvaltningens i utlåtande över betänkandet till civil tjänstepensionslag framställda förslag angående omredigering av 25 § av sagda (1924 års) lagförslag, dels den 22 maj 1925 vid slutlig behandling och justering av betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. Även nu anhåller jag få åberopa vad som sålunda anförts samt därvid ytterligare göra följande erinran. Enligt 1925 års riksdags beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 50 angående försvarsväsendets ordnande skall, därest officer eller underofficer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlider, innan han uppnått den för rätt till pension stadgade levnadsålder, 55 år, till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare utbetalas ett mot pensionens vid tiden för dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp.
115 Ävenså skall sådan officer eller underofficer, vid armén och kustartilleriet efter uppnådda 42 års ålder och vid flottan i samband med avgången ur reserven, vara berättigad att i stället för pension utbekomma ett kapital, beräknat efter nyss nämnd grund. Detta beslut måste anses innebära ett klart erkännande av att reservbefälet i och med fullgjord tjänstgöringsskyldighet har rätt till hela den enligt reservbefälsförordningarna utgående pensionsförmånen. Denna har av kommittén, då det är fråga om pensioners sammanläggning, fullständigt likställts med tjänstepensioner, som komma att utgå enligt civila eller militära tjänstepensionslagarna. När det emellertid i princip nu är fastslaget, att befattningshavare — i visst fall t. o. m. före pensionsålderns inträde — har rätt till kapitaliserade värdet av hela pensionen, är det uppenbart orimligt, att staten i andra fall och därför att vederbörande ägnar eller ägnat huvudparten av sitt arbete åt staten på annat sätt, skall, där ifrågavarande kapital ej är lyftat, indraga två tredjedelar av pensionsförmånen. J a g har av detta och i förenämnda yttranden anförda skäl yrkat, att 33 § skulle ur lagförslaget utgå, samt att 34 § skulle omredigeras i sådan riktning, att minskning av tjänstepensionen endast borde äga rum, i den mån dess belopp påverkades av att vederbörande såsom tjänstår för ifrågavarande pension fått tillgodoräkna samma tid, för vilken av honom erlagda pensionsavgifter överförts till pensionsförsäkringsfonden. Av herr Sidenbiadh: Till kommitténs betänkande den 18 oktober 1924 med förslag till civil tjänstepensionslag avgav jag särskilt yttrande, däruti jag uttalade vissa betänkligheter mot kommitténs berörda förslag med hänsyn till den avvikelse från grunderna i den för kommunikationsverken gällande tjänstepensionslagen, som förslaget innebar i fråga om betydelsen av erlagda pensionsavgifter för bestämmande av beloppet utav utgående pension. Icke heller i föreliggande nya förslag till civil tjänstepensionslag har kommittén ansett sig kunna utan vidare upptaga de i kommunikationsverkens pensionslag meddelade bestämmelserna om uppdelning av pension i dels statspension, beräknad i förhållande till antalet tjänstår, och dels avgiftspension, som bestämmes efter antalet år, under vilka pensionsavgift erlagts. Då emellertid genom den nu föreslagna reduktionen vid tjänstårsberäkningen i fråga om tid, varunder pensionsavgifter icke förekommit, i stort sett skulle vinnas enahanda resultat som med tillämpning av kommunikationsverkens pensionslags bestämmelser i förevarande hänseende, har jag — om jag också icke kunnat till alla delar biträda den motivering, som i betänkandet anförts i fråga om pensionsavgifternas allmänna karaktär och vad därmed äger samband — ansett mig böra, särskilt med hänsyn till de vid allmänna civilförvaltningen rådande anställnings- och befordringsförhållandena, ansluta mig till kommitténs nu föreliggande förslag. Av herr Eriksson: Då jag icke kan helt biträda det förslag, som kommittén nu framlägger, utan i vissa punkter påyrkar en annan lösning än den kommittén föreslår, får jag anföra följande:
116 Frågan Kommunikationsverkens pensionslag innehåller i 5 § följande stadgande: om pen- »Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev». Något häremot svarande sionsbrev. stadgande återfinnes icke i det av kommittén nu framlagda förslaget. Ehuru pensionsbrev icke kan vara behövligt för att trygga en pensionstagares rätt till pension, anser jag det dock ganska viktigt, att pensionstagaren kommer i besittning av ett formligt pensionsbrev, angivande den rätt, han må åtnjuta. Då tjänstemannens direkta förbindelse med det verk, i vilket han varit anställd, upphör i och med avgången, erfordras en särskild handling för att han må hava vetskap om sin pensionsrätt. Denna handling kan bestå av antingen ett protokoll eller ett pensionsbrev. Då jag för min del anser den vid kommunikationsverken tillämpade formen lämpligast och ej kan inse, att detta system skulle medföra för den beslutande myndigheten något merarbete, så föreslår jag i 5 § 5 mom. en bestämmelse av samma innehåll som den i kommunikationsverkens pensionslag intagna. Tjänste- I likhet med reservanterna inom bankoutskottet vid 1925 års riksdag pensions anser jag den vid kommunikationsverken genomförda uppdelningen av uppdelning p e n s i o n e n i statspension och avgiftspension samt bestämmelsen om, att Ichitats- pensionsavgift skall erläggas under 30 år för erhållande av full avgiftspension. pension, utgöra en rationell grund för denna del av pensionssystemet. P ä grund därav anser jag även, att de i pensionslagen för kommunikationsverken gällande bestämmelserna i detta avseende böra läggas till grund vid avfattningen av motsvarande bestämmelser i den civila pensionslagen. J a g kan alltså icke godkänna vad kommittén i sitt betänkande i förevarande avseende yttrat. Det blir då en mig åvilande skyldighet att söka gendriva de skäl, som kommittén anfört som stöd för sin åsikt. Till en början måste jag då meddela, att jag tager bestämt avstånd från kommitténs resonnemang om pensionsavgifternas allmänna karaktär. Det måste enligt min mening sägas vara »att bevisa för mycket», när man kan komma till den slutsatsen, att hela beloppet av de pensionsavgifter, tjänstemännen hava att erlägga, i själva verket kan betraktas som en form för avsättning från statens sida av medel till bestridande av en del av pensioneringskostnaden, som eljest skulle i sin helhet kastas såsom utgift på den tid, då befattningshavaren uppbär pension. Med alldeles samma skäl skulle man kunna motivera, att också en del andra obligatoriska avgifter, som tjänstemännen hava att erlägga, bestridas av staten. Särskilt skulle detta kunna anses vara förhållandet beträffande avgifterna till änke- och pupillkassorna. Men även skatterna skulle kunna hänföras till denna klass av utgifter, enär dessa, därest de icke av tjänstemannen självmant erläggas, utan vidare utmätas och avdragas å lönen. Att vid beräkning av en tjänstemans budget för bestämmandet av en skälig lön hänsyn måste tagas till förekommande skyldighet att erlägga pensionsavgifter, likaväl som till varje annan ofrånkomlig utgiftspost, är ju självfallet och inverkar ingalunda på bedömandet av frågan om pensionsavgifternas karaktär. Det synes mig därför, att man alltjämt måste betrakta tjänstemannens pensionsavgifter såsom varande vad de ursprungligen avsetts att vara, nämligen tjänstemännens direkta andel i kostnaderna för sin egen pensionering. Det förefaller emellertid, som om kommitténs uttalande beträffande pensionsavgifternas allmänna karaktär mera är avsett att vara en motivering för borttagande av alla pensionsavgifter, såsom medförande ett omständligt, tidsödande och dyrbart förvaltningsarbete, och mindre en motivering mot införande av särskilda avgiftsår. Utan att alls ingå på denna förstnämnda
117 fråga vill jag här endast deklarera min uppfattning, nämligen att med den principiella ståndpunkt till denna fråga, som statsmakterna intagit, det icke kan tänkas möjligt att genomföra en reform, innebärande ett helt borttagande av pensionsavgifterna, så vida man vill bibehålla tjänstepensionen i dess nuvarande relation till avlöningen, d. v. s. att tjänstepensionen utgör 7 3 av slutavlöningen utan ortstillägg. Med hänsyn till detta faktiskt föreliggande läge i denna fråga kan jag därför icke tänka mig ett borttagande av pensionsavgifterna annat än i samband med en reform av innebörd, att statens pensioneringssystem så omlägges, att staten svarar allenast för en tjänstepension, motsvarande den nuvarande statspensionen eller omkring 45 procent av avlöningen, på nyssangivet sätt beräknad, överlåtande åt tjänstemännen att själva, vare sig genom inbetalning till folkpensionsfonden eller på annat sätt, genom egna avgifter, sörja för en förhöjning av pensionens belopp. Med hänsyn till att tjänstemännen nu under en lång tid erlagt avgifter till statens pensionsfonder, synes det dock knappast möjligt att en dylik reform skulle kunna genomföras annat än för nyanställda tjänstemän. Såvitt jag vet, hava ej heller några planer på en dylik reform varit uppe i den allmänna diskussionen. Då jag alltså anser, att pensionsavgifterna äro ett verkligt tjänstemännens bidrag till kostnaderna för sin pensionering samt att de allt framgent böra bibehållas, är det också naturligt, att jag ägnar uppmärksamhet åt det förhållandet, att den ene tjänstemannen icke bör betungas avsevärt mera än den andre, samt att erlagda pensionsavgifter böra ställas i ett rimligt förhållande till den pensionsförmån, som de skola skapa. J a g anser sålunda icke, att det vid kommunikations verken gällande systemet kan utan vidare avvisas. Tvärtom synes det mig, som om detta system just i nu förevarande sammanhang måste komma till användning även beträffande de tjänstemän, vilka lyda under den civila tjänstepensionslagen, då det nu gäller att genomföra en revision av nyssnämnda lag, vilken är avsedd att åtminstone till sin principiella del bliva gällande lång tid framåt. Kommittén säger sig visserligen finna det uppenbart, att största möjliga enhetlighet inom statsförvaltningens olika grenar i och för sig är önskvärd, men anser, att strävan efter enhetlighet ej får drivas så långt, att ändamålsenlighet och lämplighet därigenom äventyras. Kommittén finner därför övervägande skäl tala för olikhet i pensioneringsgrunder och åberopar i detta avseende sitt yttrande av år 1924. Tager man del av detta yttrande, finner man att kommittén då anförde dels att befordringsgången är olika, i det att vid de civila verken tjänstemännen genomsnittligt räknat få kvarstå i icke-ordinarie tjänst under betydligt längre tid än vid kommunikationsverken, dels ock att rekryteringsförhållandena på motsvarande sätt äro olika. Det synes emellertid, som om detta yttrande av år 1924 nu icke utan vidare kan åberopas som skäl för en ståndpunkt i förevarande fall lika med den, som då intogs, enär kommitténs nuvarande förslag i ett viktigt avseende skiljer sig från föregående års förslag. Kommitténs nu föreliggande förslag innehåller nämligen bestämmelser om pensionsrätt och avgiftsskyldighet även för extra ordinarie tjänstemän. För framtiden kommer sålunda, i de flesta fall, avgiftsskyldigheten att taga sin början samtidigt med rätten att räkna tjänstår för erhållande av pension. Det har sålunda i detta avseende icke någon som helst betydelse, därest, såsom kommittén säger, tjänstemännen vid de civila verken »få kvarstå i icke-ordinarie tjänst under betydligt längre tid än vid kommunikationsverken». Möjligheten att räkna
118 avgiftsår blir lika, oavsett om vederbörande innehar extra ordinarie eller ordinarie tjänst. Den enda grupp av befattningshavare, för vilken detta förhållande icke skulle inträda, äro de s. k. halvtidsamanuenserna. Dessa innehava ju extra ordinarie anställning och få sålunda räkna tjänstår för pension men komma enligt kommitténs förslag icke att i denna egenskap erhålla pensionsrätt eller vara skyldiga att erlägga pensionsavgifter. Kommitténs eget förslaginnebär emellertid, att denna grupp i pensionsavseende blir annorlunda ställd än andra grupper, vilket enligt vad kommittén anför å sid. 44 icke för framtiden bör medföra någon större olägenhet, enär numera halvtidstjänstgöring i två verk i allt större utsträckning utbytes mot heltidstjänstgöring i ett och samma verk. Även beträffande ett annat av kommittén år 1924 anfört skäl, nämligen att medelåldern vid anställning i icke-ordinarie tjänst ligger avsevärt högre vid de civila verken än vid kommunikationsverken, samt att antalet tjänstår för vissa befattningar vid de civila verken måst sättas förhållandevis lågt, beroende därpå att de ansetts vara av beskaffenhet att i allmänhet kräva en längre tids verksamhet utanför statstjänsten, måste införandet av avgiftsplikt i extra ordinarie tjänst medföra, att avgiftsår få börja att räknas samtidigt med tjänstår. I alla dessa fall kommer sålunda beräknande av avgiftsår i stället för det av kommittén föreslagna beräkningssättet icke att som regel betyda, att pensionen för tjänstemännen avkortas. J a g återkommer senare till de tjänstemän, vilka redan nu innehava extra ordinarie eller ordinarie befattning utan att hittills såsom extra ordinarie tjänstemän hava erlagt pensionsavgifter. Dessförinnan vill jag med några ord redogöra för, huru enligt min mening de båda system, som nu stå emot varandra, hava tillkommit. Det må gärna erkännas, att den lösning av ifrågavarande spörsmål, som 1907 års pensionslag innehåller, var ganska naturlig vid den tidpunkt, då frågan behandlades, och beträffande de tjänstemän, saken då gällde. Tidigare hade nämligen dessa tjänstemän ej genom egna avgifter bidragit till kostnaderna för sin pensionering. För större delen av den dåvarande tjänstemannagenerationen måste principen om bekostande av en tredjedel av pensionen bliva en fråga av allenast teoretisk innebörd. Tillämpningen utan vidare av ett stadgande utav den innebörd, som nu återfinnes i pensionslagen för kommunikationsverken, skulle hava inneburit en sänkning över lag av pensionernas belopp, och skulle ej heller hava kunnat genomföras, enär tjänstemännen torde få anses hava ägt otvetydig rätt till en bättre pension. Det återstod då icke annat sätt att lösa frågan än att även den del av tjänstemännens andel i pensionskostnaden, som de sålunda ej erlagda pensionsavgifterna representerade, finge bäras av statsverket. Vid dåvarande tidpunkt förelåg också ringa anledning att ägna uppmärksamhet åt det förhållandet, att vissa särskilda tjänstemän enligt bestämmelsernas ordalydelse komme att få erlägga en pensionsavgift, som vore oproportionerligt hög i förhållande till andra tjänstemäns avgifter, enär den tidpunkt, då ett sådant förhållande faktiskt komme att föreligga, då ännu var ganska långt avlägsen. När kommunikationsverkens lönekommitté år 1919 hade att syssla med detta spörsmål, måste emellertid frågan betraktas helt annorlunda. Nämnda kommitté hade nämligen att taga befattning med pensionsfrågan för grupper av tjänstemän, bland vilka en del redan under 1870-talet pålagts skyldighet att genom egna avgifter bidraga till kostnaderna för egen pensionering. Det låg då nära till hands att söka utfinna en metod, som kunde förhindra att den ene tjänstemannen i förevarande hänseende betungades avsevärt mer än
119 den andre. Då härtill kom, att bland de grupper, vilkas pensionsfråga av kommittén behandlades, funnos några, för vilka pensionsavgifterna redan fastställts till olika belopp allt efter den olika levnadsålder, då pensionsrätten inträdde, var det självfallet, att man skulle söka finna ett system för avgifternas utjämning. I 1899 års pensionskommittés den 7 november 1902 avgivna betänkande, vilket legat till grund för 1907 års pensionslag, anföres, hurusom kommittén — med hänsyn till de olika förhållanden, vilka vore rådande beträffande ålder för tillträde till ordinarie tjänst, samt i avseende å det antal levnadsoch tjänstår, som erfordrades för pensionsrättens inträde, vilka förekomme för olika grupper av tjänstemän — måst låta sig nöja med att söka erhålla en genomsnittsavgift, som antoges ungefärligen motsvara den anpart, med vilken tjänstinnehavarna, kollektivt betraktat, ansetts böra deltaga i pensionskostnaden. Alldeles samma synpunkter som de, kommittén sålunda anlagt, hava gjort sig gällande vid fastställandet av avgifterna enligt kommunikationsverkens pensionslag. Detta tager sig uttryck dels däruti, att avgifterna gjorts till föremål för en utjämning, anpassande sig i princip efter 1907 års pensionslags system, varigenom pensionsavgiften ganska jämnt ökas i samma mån, som pensionsunderlaget blir högre, dels däri, att pensionsavgiften principiellt är lika för alla befattningar med samma lön, fastän avsevärt olika pensionsåldrar kunna vara fastställda, dels ock slutligen däruti, att pensionsavgiften för olika befattningshavare inom samma befattning är lika, fastän avgiften i vissa fall kommer pensionsfonden tillgodo förhållandevis mycket tidigare än i andra fall. Ur pensionsfondens synpunkt måste nämligen — därest i båda fallen pensionsåldern och pensionsbeloppet äro lika — kapitalvärdet av en pensionsavgift, som influtit under tjänstemannens levnadsålder 22—52 år, vara avsevärt större än av samma belopp, som influtit under tjänstemannens levnadsålder 32 — 62 år. Det kan emellertid icke i dessa fall sägas, att den ene tjänstemannen för sin pensionsrätt blivit avsevärt mera betungad än den andre. Men om man förutsätter ett system, enligt vilket en tjänsteman får erlägga pensionsavgift i 40 år, för att en annan, som erlagt avgift allenast i 20 år, ändock må erhålla hel pension, måste man säga, att den ene betungas avsevärt mera än den andre. Kommittén framhåller nu, att »det u r statens synpunkt bör vara nog om summan av alla pensionsavgifter förslår till bestridande av den del av hela pensionskostnaden, som bör genom avgifter täckas». Detta kan ju vara ganska riktigt, men det synes dock mig, att man här måste ägna någon uppmärksamhet även åt den andra parten, nämligen tjänstemännen. För ernående av den relativa förmån, som må anses ligga däruti, att pensionsavgift ej behöver erläggas under mer än 30 år, hava i pensionslagen för kommunikationsverken pensionsavgifterna — med undantag för några få lönegrader — blivit förhöjda i jämförelse med avgifterna enligt de grunder, som äro fastställda i 1907 års civila pensionslag. Det synes mig lämpligt att i en tabell åskådliggöra detta förhåilande, varvid man kan bortse från de vid 1925 års riksdag, i samband med införandet av en för manliga och kvinnliga tjänstemän gemensam löneplan, inrättade nya lönegraderna. Dessa äro därför i tablån utelämnade.
120 T a b e l l , u t v i s a n d e p e n s i o n s a v g i f t e r enligt k o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s p e n s i o n s l a g s a m t e n l i g t de i 1907 å r s p e n s i o n s l a g s t a d g a d e g r u n d e r n a . Lönegrad i avlöningsreglemente gällande före 1 juli 1925
efter 1 juli 1925
1 o 3 4
5 6 7 8 10 12 14 15 16 17 18 19 21 22 24 26 27 28 29 30
;)
6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 IS 19 20
P e n s i o n s a v g i f t Pensionsunderlag
1644 1716 1824 1 920 2160 2 436 2 844 3 036 3 240 3 444 3 684 3 924 4 200 4 476 5 076 5 724 6 036 6 360 6 684 6 996
enligt kommunikationsverkens p ensionslag
enligt bestämmelserna i 1907 års pensionslag
i kronor
i % av pensionsunderlaget
i kronor
i % av pensionsunderlaget
48 51 57 63 75 90 114 129 141 156 174 192 213 234 279 330 354 378 399 420
2*92 2'97 3-13 3*28 3*4 7 3'69 4-oi 4-25 4*85 4'53 4-72 4-89 5'07 5-28 5*50 5-7 7 5-S6 5'94 5-97 6-oo
49-8 2 51-48 54-7 2 57-60 64-so 73-08 85-3 2 91-08 103-6 8 117-10 132-02 153-04 176-40 19694 253-8 0 326-2 7 362-16 400-6 8 441-ii 482-72
3-0 3-o 3-0 3-0 3-0 3-0 3.0 3-o 3-2 3-4 3-6 3-9 4-2 4-4 5'0 5" 7 6-0 l 6-8 J 6-6 '6-9
1 Dessa procentsatser, vilka framgå vid en direkt tillämpning av bestämmelserna i 1907 års pensionslag, äro i någon mån missvisande såtillvida, som enligt lagen högsta pensionsunderlaget utgjorde 6 000 kronor och i följd därav pensionsavgiften uppgick till högst 6 % av pensionsunderlaget.
Då denna relativa ökning av pensionsavgifterna redan har blivit genomförd även för de tjänstemän, som lyda under 1907 års pensionslag, och det betraktas såsom självfallet, att avgifterna även framdeles skola vara lika, synes det mig, att härigenom ytterligare ett skäl föreligger för att införa befrielse från avgiftsbetalning, sedan dylik avgift erlagts under en tid av 30 år, samt för att i anslutning härtill även införa begreppet avgiftsår, allt enligt de grunder, som pensionslagen för kommunikationsverken av den 4 juni 1920 innehåller. Kommittén anför vidare, att det vid kommunikationsverken gällande systemet ingalunda tillfredsställer kravet på individuell rättvisa med avseende å pensionsbeloppets relation till erlagda pensionsavgifter, och bevisar detta med anförande av en del exempel. Eedan förut har jag framhållit, att även detta system bygger på tjänstemännen såsom en »kollektiv enhet» och att en utjämning av pensionsavgiften i progressivt förhållande till avlöningen (pensionsunderlaget) ägt rum. Systemet har aldrig avsett att skapa full »individuell rättvisa». Men det skapar garanti för att en tjänsteman ej behöver erlägga oproportionerligt hög pensionsavgift, på samma gång som staten ej behöver utgiva hel pension i fall, då en synnerligen låg avgift erlagts. Och systemet fyller otvivelaktigt fordringarna i dessa avseenden.
121 Den anförda kritiken synes mig därför ligga utanför ramen av systemets räckvidd och dess angivna syfte. Ett ytterligare skäl mot principen om avgiftsbefrielse efter 30 år anser kommittén — såsom också chefen för finansdepartementet i propositionen nr 153 till 1925 års riksdag framhållit — vara, att detta system skulle omöjliggöra den av kommittén föreslagna förenklingen i avgiftsuppbörden. Ehuru jag för min del icke kan anse denna reform hava den stora betydelse, som kommittén vill göra gällande, vill jag ingalunda motsätta mig densamma. Men det synes mig dock, att lättnaden för administrationen måste bliva skäligen ringa. Vederbörande avlöningsutbetalare och redogörare skola alltjämt för varje tjänsteman avdraga och i vederbörlig ordning redovisa avgifter för familjepensioneringen. Ett bibehållande av de betydligt enklare avgifterna för tjänstepensioneringen kan ej betyda något avsevärt ökat arbete. Största betydelsen av den föreslagna anordningen torde ligga däri att statskontoret, i stället för att nödgas laborera med månatliga redovisningar från ett stort antal verk, på en gång kan överföra hela års beloppet av avgifter, varigenom en besvärlig omgång med ut- och inleverering av medel kan undvikas. För pensionsfonden har det vidare givetvis en stor betydelse, att avgifterna inflyta på en gång i början av budgetåret och på så sätt tidigare kunna göras räntebärande. Men jag kan icke medgiva, att den omständigheten, att ett antal tjänstemän skulle vara befriade från att erlägga pensionsavgift, skulle omöjliggöra en dylik central omföring; detta dock givetvis under förutsättning av skyldighet för respektive verk att till statskontoret inlämna uppgift över antalet tjänstemän — med angivande tillika av lönegrad — som under vederbörande budgetår äro eller bliva befriade från skyldigheten att erlägga pensionsavgift. Att kommittén tidigare icke ansett en dylik uppgiftsskyldighet omöjlig och att icke heller olika pensionsavgifter inom samma lönegrad enligt kommitténs mening skulle omöjliggöra tillämpningen av den centrala omföringen, torde framgå av följande citat ur kommitténs utlåtande av år 1924. »Beträffande frågan om de kvinnliga befattningshavarnas ställning i förevarande hänseende vill kommittén nämna, att kommittén utgått ifrån att dessa, i överensstämmelse med den av kommittén i det följande förordade s. k. likalönsprincipen, få vidkännas samma pensionsavgifter som männen. Skulle åter, på sätt t. ex. 1921 års lönekommitté föreslagit, en differentiering genomföras mellan manlig och kvinnlig avlöning i samma befattning och därvid jämväl pensionsavgifterna sättas olika, synes det av kommittén förordade redovisningssättet för pensionsavgifterna med vissa jämkningar i allt fall kunna tillämpas. Pensionsavgift för befattning skulle nämligen under sådan förutsättning redovisas i överensstämmelse med den vid budgetårets början befintliga personalbesättningen och för de befattningar, som vid budgetårets ingång stå vakanta, i överensstämmelse med den senaste personalbesättningen. Således skulle manlig pensionsavgift beräknas för befattning, som innehaves eller senast innehafts av man, och kvinnlig pensionsavgift för befattning, som är eller senast varit besatt med kvinna. De förskjutningar, som härutinnan eventuellt kunnat inträda under årets lopp, torde icke bliva av den betydenhet, att en omjustering av de redovisade pensionsavgifterna skulle behöva ifrågakomma. Då emellertid statskontoret saknar den för omföringens verkställande erforderliga kännedomen om, vilka befattningar, som innehavas eller senast innehafts av män respektive kvinnor, skulle under nu ifrågavarande förutsättning de olika verken böra åläggas att till statskontoret före viss tid lämna uppgift härom.»
122 Genom beslut vid 1925 års riksdag genomfördes visserligen en differentiering ifråga om avlöningarna för manliga och kvinnliga tjänstemän inom samma lönegrad, därigenom att för de sistnämnda fastställdes en lägre slutavlöning, och i anslutning härtill fastställdes också pensionsunderlagef för kvinnliga tjänstemän lägre, men någon motsvarande differentiering beträffande pensionsavgifterna genomfördes icke. Den av kommittén förutsatta anmälningsskyldigheten beträffande antalet kvinnliga tjänstemän inom respektive verk behöver sålunda icke tagas i anspråk. Vid tillämpningen av avgiftsbefrielse, sedan avgift erlagts under 30 år, måste emellertid en dylik anmälningsskyldighet stadgas. Denna torde emellertid på intet sätt bliva betungande vare sig för vederbörande verk eller för statskontoret. I vissa fall skulle väl kunna inträffa, att vid budgetårets ingång anmäldes, att viss tjänsteman icke hade skyldighet att erlägga avgift, men att denne tjänsteman sedermera under året av oförutsedd anledning avginge från tjänsten och ersattes med annan tjänsteman, vilken vore skyldig a t t erlägga avgift. I dylika fall skulle visserligen uppstå en brist i det till pensionsfonden överförda avgiftsbeloppet, som i stället kommer vederbörande avlöningsanslag tillgodo, men dylika fall torde icke bliva av den betydenhet, a t t några särskilda åtgärder på grund härav behöva vidtagas. En dylik anmälningsskyldighet har också nu av kommittén föreslagits beträffande antalet tjänstemän inom respektive lönegrader, vilka vid ingången av varje budgetår inneha extra ordinarie anställning. Då alltså redan kommittén måste påyrka en dylik anmälningsskyldighet och icke vare sig ansett denna alltför betungande för förvaltningen eller funnit den omöjliggöra ett genomförande av den centrala omföringen av pensionsavgifter, kunna icke heller de föreslagna uppgifternas komplettering med en uppgift om antalet av de befattningshavare inom vederbörande lönegrader, vilka äro befriade från att erlägga pensionsavgifter, omöjliggöra denna omföring. Givetvis medför emellertid ett sådant stadgande ett visst merarbete för de olika verken, men detta en gång under året återkommande arbete torde icke böra anses vara av den betydelse, att det förhindrar genomförandet av en eljest riktig princip. Kommittén har vidare framhållit, att en bestämmelse av innehåll att tjänstemännen efter fullgjorda 30 avgiftsår befrias från ytterligare erläggande av pensionsavgift, är ur löneteknisk synpunkt olämplig. Härmed åsyftas antagligen den i kommitténs efterföljande motivering utvecklade omständigheten, att befrielse från att erlägga pensionsavgift verkar som en ytterligare avlöningsförhöjning, vilken emellertid icke såsom ålderstillägg inträder på grund av viss tids väl vitsordad tjänstgöring utan med hänsyn allenast till längden av den tid, varunder tjänstemannen haft att erlägga pensionsavgifter. Såsom jag förut anfört, anser jag däremot det vara riktigt, att en tjänsteman, som för en viss förmån fullgjort sin del av förpliktelserna, icke vidare betungas med utgift härför. Om man med »ur löneteknisk synpunkt olämplig» avser den ojämnhet vid avlöningens utbetalande, som uppstår därigenom a t t vissa tjänstemän hava att erlägga pensionsavgift men andra icke, vadan avlöningsbeloppen även för tjänstemän med samma löneklass bliva olika, så synes det mig, att man förstorar svårigheterna. De ojämnheter i avdragsbelopp, som förekomma för de tjänstemän, vilka äro delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, äro säkerligen betydligt större och besvärligare än de, som skulle följa av en befrielse för vissa tjänstemän att erlägga tjänstepensionsavgift.
123 En bestämmelse om pensionens uppdelning i statspension och avgiftspension medför emellertid, att även det antal tjänstår, som erfordras för att hel statspension må erhållas — såsom gäller för kommunikationsverken — bör bestämmas till 30. Detta innebär för en hel del stora grupper av tjänstemän, som lyda under den civila pensionslagen, en förkortning i jämförelse med vad som nu gäller. För min del tvekar jag icke att förorda denna förkortning, och det synes mig, att denna icke bör verka avskräckande ur kostnadssynpunkt, enär allt fortfarande pensionsrätten bör bibehållas vid samma levnadsålder som hittills. E n sänkning av antalet tjänstår får betydelse huvudsakligen vid avkortad pension på grund av sjukdom men neutraliseras även där på grund av de redan befintliga bestämmelserna om viss minimipension i dylika fall. För de rätt talrika grupper av tjänstemän, för vilka redan nu bestämts, att hel pension må åtnjutas efter 30 tjänstår eller mindre, har givetvis denna ändring ingen betydelse. Beträffande de befattningar, för vilka stadgats, att hel pension må erhållas vid ett lägre antal tjänstår än 30, synas dock särskilda bestämmelser böra stadfästas. Under förutsättning, att det lägre antalet tjänstår är rätt avvägt, skulle — därest även för dessa befattningar ovillkorligen skulle gälla innehavandet av 30 avgiftsår för att hel pension må erhållas — såsom regel inträffa, att vederbörande erhölle avkortad pension. Ett sådant förhållande kan givetvis ej vara riktigt. Detta lägre antal tjänstår har blivit fastställt i statens intresse. Såsom kommittén också framhållit, gäller det i förevarande hänseende antingen tjänster, för vilka pensionsåldern ansetts böra sättas förhållandevis låg, eller tjänster av beskaffenhet att i allmänhet före tillträdet kräva en längre tids verksamhet utanför statstjänsten. Det torde sålunda icke få anses orimligt, att staten i förevarande fall påtager sig förhållandevis högre kostnader för pensioneringen. Så har ju staten även gjort hittills, och den enda skillnaden enligt mitt förslag skulle bliva, att statsverket icke pålägger andra grupper av tjänstemän att bära denna börda. Kommitténs invändning, att härav skulle följa, att samma avgiftstid, som för en befattningshavare räckte till för att grundlägga hel pension, för en annan tjänstinnehavare skulle medföra avkortad pension, synes mig icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Ur synpunkten att detta förhållande dikterats av ett statens intresse synes det icke vara mera oriktigt än att, såsom sker för närvarande och som skulle bliva förhållandet även enligt kommitténs förslag, samma antal tjänstår, som för en befattningshavare räcker till för att grundlägga hel pension, för en annan tjänstinnehavare medför avkortad pension. Att för senast berörda tjänster nedsätta antalet avgiftsår till det lägsta antal tjänstår, som medför rätt till hel statspension, och sålunda bestämma, att därefter avgiftsplikten skulle upphöra, synes emellertid icke nödvändigt, Det synes mig tillräckligt stadga, att avkortning å avgiftspension icke skall ske, därest avgiftsåren uppgå till minst samma antal som det för hel statspension stadgade antalet tjänstår. Men där vederbörande tjänstemans levnadsålder medgiver, att avgift kan uttagas för ytterligare tid, möjligen intill fulla 30 år, anser jag, att sådan avgift bör uttagas. Då det här är fråga om undantagsfall, synes det mig, att denna relativa olikställighet i avgiftsperiodens längd mellan eljest likställda tjänstemän icke bör kunna betecknas såsom en orättvisa. Ojämnheterna bliva ju icke heller i dessa fall större än enligt kommitténs förslag.
124 I detta sammanhang torde något böra sägas om det i kommitténs motivering påpekade förhållandet, att i nu gällande pensionslag finnes fastställd en så låg tjänstålder för erhållande av hel pension som 10 tjänstår. Det torde böra uppmärksammas, att den enda tjänst, för vilken denna låga tjänstålder fastställts, är befattningen som chef för lantbruksstyrelsen. Ifrågavarande befattning — för hel pension fordras i detta fall icke blott 10 tjänstår i statens tjänst (se sid. 33) utan 10 tjänstår som chef för nämnda styrelse — är emellertid en enligt nutida begrepp ganska typisk förordnandetjänst och borde sålunda i pensionshänseende behandlas såsom hörande till dem, vid vilka pension regleras enligt 12 § i pensionslagen. Då emellertid så icke skett — och för min del saknar jag anledning att framställa yrkande härom — så bör detta låga antal tjänstår icke medtagas vid bedömande av denna fråga, Det kan vara lämpligt att i ett sammanhang anföra de tjänster, om vilka det i förevarande avseende är fråga. De befattningar, utom nyssnämnda tjänst, för vilka enligt 1907 års pensionslag antalet tjänstår för erhållande av hel pension fastställts lägre än 30, äro följande: yrkesinspektris och kvinnlig assistent inom yrkesinspektionen samt provinsialläkare, för vilka antalet tjänstår är 20, förste provinsialläkare, för vilka antalet tjänstår är 23, samt kvinnlig befattningshavare, tillhörande sjukvårds- eller ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka, ämneslärarinna vid blindundervisningsanstalterna, första lärarinna, ämneslärarinna, slöjdlärarinna, husmoder och översköterska vid vårdanstalten i Lund för blinda med komplicerat lyte, yrkesinspektör och manlig assistent inom yrkesinspektionen ävensom underinspektör, bergmästare, gruvingenjör, sprängämnesinspektören och inspektör över elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöverföring, chefen för statens provningsanstalt samt avdelningschef och förste avdelningsingenjör vid anstalten, lärare vid universiteten, karolinska medikokirurgiska institutet, tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska institutet, tandläkareinstitutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet, Chalmers tekniska institut, fria konsternas akademi, musikaliska akademiens konservatorium, skogshögskolan samt lantbruksinstitutet vid Ultuna och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp, folkskolinspektör, föreståndare och överassistenter vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, avdelningsföreståndare vid statens skogsförsöksanstalt, statskonsulenter i olika grenar av lanthushållningen, länsveterinärer, lantbruksinspektoren vid statens uppfostringsanstalt å Bona, ledamöterna å skolöverstyrelsens yrkesskolavdelning, byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens sekreterare, tillika ledamot och sekreterare i styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, och ordföranden i anstaltens nämnd, för vilka antalet tjänstår är 25. För yrkesinspektris och yrkesinspektrisassistent har emellertid kommittén föreslagit en höjning av tjänstårens antal till 25. För fogde vid Uppsala universitets egendoms- och skogsförvaltning föreslås likaledes en höjning av antalet tjänstår från 20 till 25. Däremot förekommer ett antal tjänster, för vilka kommittén föreslår en nedsättning av tjänstårens antal från 35 till 25, nämligen justitieråd, regeringsråd, medicinalråd, jordbruksassistent vid fångvårdsstaten och vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, ledamot å skolöverstyrelsens folkskolavdelning samt landshövding.
125 Ett ytterligare skäl mot en uppdelning av pensionen i statspension och avgiftspension anser sig kommittén hava funnit däruti, att för viss personalgrupp vid telegrafverket yrkande framställts om att tjänstemännen genom särskilda eller förhöjda avgifter skola få utfylla sådan tid, under vilken pensionsavgift ej erlagts, i syfte att vid avgång ur tjänst komma i åtnjutande av hel pension. Och kommittén fäller i anslutning härtill det kategoriska omdömet: »Lagens principer i förevarande hänseende hava sålunda visat sig icke ens vid kommunikationsverken kunna helt genomföras utan olägenheter». Det torde särskilt böra beaktas, att det här gäller en befattning, rikstelefonist, för vilken i verkets intresse bestämts en synnerligen låg avgångsålder, nämligen 55 år. Det torde under dessa förhållanden kunna ifrågasättas, om ej statsverket bort tillskjuta ersättning för avkortningen i dylika fall. Telegrafstyrelsen har emellertid ansett, att tjänstemännen skulle beredas möjlighet att genom egna tillskott utfylla avgiftspensionen. Då detta icke skulle medföra någon ökad utgift för statsverket, har jag svårt att förstå, varför betänkligheter häremot yppa sig. Det borde vara nog, att man sörjde för att inbetalningen av dylika avgifter så ordnades, att onödiga besvär och olägenheter för verket icke uppstode. Den viktigaste anledningen till att denna fråga uppkommit torde dock ligga däruti, att extra ordinarie tjänstemän vid telegrafverket för närvarande icke hava pensionsrätt och sålunda icke heller äga möjlighet att genom inbetalning av pensionsavgift grundlägga rätt till avgiftsår. Det var med hänsyn härtill, som jag i motion n r 449 till 1925 års riksdag anförde följande: »Det är högeligen önskvärt, att det hos Kungl. Maj:t sedan ett par år vilande förslaget om pensionering av icke-ordinarie personal kommer till avgörande». I en särskild skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet, i huvudsak återgiven i bankoutskottets utlåtande nr 52 år 1925, förklarade sig också telegrafstyrelsen intresserad av att detta spörsmål skulle vinna sin lösning. Sedan denna fråga blivit löst, kommer beträffande dem, som sedermera anställas i extra ordinarie rikstelefonisttjänst, icke nu berörda olägenhet att uppstå, enär, såsom jag förut utvecklat, för dem antalet avgiftsår och antalet tjänstår i regel bliva lika. Det är här sålunda endast fråga om en övergångsbestämmelse, betingad därav att tjänstemännen icke haft möjlighet att erlägga pensionsavgifter. Denna fråga har emellertid aktualitet allenast beträffande de tjänstemän vid telegrafverket, som vunnit ordinarie anställning efter den 30 juni 1920. Såsom senare i annat sammanhang kommer att vidare utvecklas, antogs nämligen vid 1920 års riksdag en bestämmelse, som till sin innebörd medgav de den 1 juli 1920 ordinarie tjänstemännen vid bl. a. telegrafverket rätt att såsom avgiftsår räkna även de år, varunder extra ordinarie anställning innehafts. Då emellertid huvudorsaken till nu berörda olägenhet vid telegrafverket är frånvaron av möjlighet för de extra ordinarie tjänstemännen att få erlägga pensionsavgift — ett förhållande som efter genomförande för telegrafverkets vidkommande av bestämmelser, motsvarande de i kommitténs nu förevarande förslag upptagna, icke vidare behöver förekomma — synes nämnda olägenhet icke heller böra åberopas såsom ett skäl emot införande av begreppet avgiftsår. Beträffande de tjänstemän, som nu innehava ordinarie befattning, synes det mig ej föreligga någon tvekan, att ett införande av begreppet avgiftsår icke bör för dem medföra någon som helst ändring i deras förutvarande rätt. De böra alltså bibehållas vid förmånen att få räkna avgiftsår för hela den
126 tjänstetid, som de enligt den nu gällande lagen ägt att för åtnjutande av pension räkna tjänstår. För dem, som tillhöra nyreglerade verk, torde, på grund av gällande föreskrift om skyldighet att underkasta sig ändrade bestämmelser i fråga om pension, skyldighet jämväl föreligga att underkasta sig verkningarna av en ändring i fråga om tjänstårens beräkning. Men det måste anses, att en bestämmelse av sådant innehåll skulle vara i hög grad obillig. I själva verket hava emellertid statsmakterna redan år 1920 tagit ställning till denna fråga. Kommunikationsverkens pensionslag innehåller nämligen i 37 § följande stadgande: »Vid tillämpning av bestämmelserna i 20 § 2 mom. må nedan angivna tjänstemän äga såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna: e) tjänsteman, vilken enligt de för honom före denna lags ikraftträdande gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande av pension beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra ordinarie anställning, sistnämnda tid; — — — —. — — — — — — — — —, — — — — .— — — — .» Detta stadgande, som icke återfanns i det av kommunikationsverkens lönekommitté utarbetade förslaget, föreslogs av Kungl. Maj:t. Till stöd för förslaget yttrade föredragande departementschefen i proposition till 1920 års riksdag följande. »De av kommittén i sådant hänseende föreslagna övergångsstadgandena omfatta punkterna a)—d) i mitt förslag. Därutöver har jag emellertid av i det följande angivna skäl ansett vissa ytterligare medgivanden i sådan riktning erforderliga. Enligt lagförslagets allmänna grunder skulle tjänsteman i regel få tillgodoräkna sig extra ordinarie tjänstgöring endast för den del av tjänstepensionen, som utgör statspension, under det att enligt den civila pensionslagen och de för telegrafverket hittills gällande bestämmelser dylik tjänstgöring må såsom tjänstår beräknas för pensionen i sin helhet. Vad särskilt postverket beträffar, är nämnda förhållande av betydelse. Såsom generalpoststyrelsen påpekat, finnes nämligen inom detta verk för närvarande ett antal tjänstemän, såväl manliga som kvinnliga, vilka till följd av under tidigare år otillfredsställande befordringsförhållanden vunnit första ordinarie anställning vid så framskriden ålder, att de vid pensionsålderns uppnående icke skulle kunna räkna sig till godo 30 avgiftsår, ehuru de anställts såsom extra ordinarie vid några och tjugu års ålder. Nämnda tjänstemän skulle alltså, därest de nya pensionsbestämmelserna utan vidare tillämpades, komma i ett väsentligt sämre läge än enligt de hittills för dem gällande stadgandena i berörda hänseende. Då, såsom ock av andra ämbetsverk framhållits, det icke torde kunna anses med billighet överensstämmande, att övergången till de nya pensionsbestämmelserna skall medföra förlust av en rätt, som hittills varit vederbörande tillförsäkrad, anser jag mig böra föreslå, att tjänsteman, vilken enligt de för honom före den nu ifrågasatta lagens ikraftträdande gällande bestämmelser ägt att såsom tjänstår för erhållande av pension beräkna även tid, varunder han i statens tjänst haft extra ordinarie anställning, må såsom avgiftsår få tillgodoräkna jämväl sistnämnda tid.» Med den lösning, som frågan sålunda erhållit vid kommunikationsverken, synes det mig icke böra föreligga någon tvekan om att de nu ordinarie tjänstemännen böra bibehållas vid sin rätt att beräkna avgiftsår för hela den tid, som för dem nu kan tillgodoräknas såsom tjänstår.
127 Av samma skäl, som anförts beträffande de ordinarie tjänstemännen, synes det mig, att även de nuvarande icke-ordinarie tjänstemän, som nu inordnas under den civila pensionslagen, böra tillerkännas rätt att såsom avgiftsår tillgodoräkna hela tjänstetiden i sådan anställning, som skulle medföra pensionsrätt enligt den nya lagen. Det av kommitténs majoritet nu föreslagna systemet beträffande beräkning av tjänstår för tid, varunder pensionsavgift ej erlagts, har icke på något sätt kunnat förmå mig att frångå den principiella uppfattning, som jag här ovan utvecklat. Tvärtom måste jag i detta förslag finna ett erkännande åt att det system, som kommittén så varmt försvarar, ändock befunnits icke så hållbart, I en sak är jag emellertid ense med kommittén, vilket här bör konstateras, nämligen att de nya föreskrifter, som för beräknande av hel pension må komma att införas, icke böra förändra den rätt i förevarande hänseende, som enligt hittillsvarande bestämmelser tillkommit de nu anställda tjänstemän, vilka innehava sådan tjänst, att den nu föreslagna lagen bliver å dem tillämplig. Icke heller beträffande de kvinnliga tjänstemännens pensionsålder har jag De kvinn li a kunnat förena mig med kommitténs majoritet. Redan som ledamot av 1921 9 års lönekommitté framförde jag betänkligheter mot det förslag till höjning .^™nens av de kvinnliga tjänstemännens pensionsålder, som av nämnda kommitté pensions. framlades. Av vissa då antydda skäl avstod jag emellertid från att göra ålder. något särskilt yrkande i frågan. Av det nu anförda framgår emellertid, att jag icke kan tillstyrka en ännu högre pensionsålder än den, som av nyssnämnda lönekommitté blev föreslagen och vars innebörd antydes å sid. 45 i detta betänkande. I sakens nuvarande läge anser jag mig sålunda böra upptaga det förslag, som av nämnda lönekommitté framlades. Såsom skäl för mitt yrkande i detta avseende inskränker jag mig till att hänvisa till vad lönekommittén anförde i sitt den 12 oktober 1923 avgivna betänkande, sid. 97—104. Den tekniska utformningen av mitt förslag torde böra gå ut på dels sådan ändring i 17 § av lagen, att den normala pensionsåldern för kvinnor sättes till 64 år, dels ock sådant tillägg till bilagan B vid lagen, att för kvinnlig tjänsteman pensionsåldern skall inträda vid en levnadsålder, som med tre år understiger den för vederbörande befattningar i bilagan fastställda. Det finnes emellertid ett antal befattningar, av vilkas titel tydligt framgår, att de äro avsedda för kvinnor (vaktfru, husmoder, yrkesinspektris, sköterska, förestånderska etc). Beträffande dessa befattningar torde ej någon graderad pensionsålder behöva stadgas, enär den för dessa i bilagan B angivna pensionsåldern prövats och fastställts med hänsyn till befattningens karaktär. Dessa böra alltså i den generella föreskriften särskilt undantagas. I enlighet med denna princip skulle för kvinnliga tjänstemän pensionsåldern inträda senast vid en levnadsålder av 64 år. Detta överensstämmer med vad som enligt beslut av 1925 års riksdag provisoriskt stadgats för kommunikationsverken. I anslutning härtill yrkar jag, att beträffande nyssnämnda slag av befattningar, nämligen för kvinnliga innehavare avsedda tjänster, pensionsåldern, i den mån den av kommittén föreslås inträda vid en högre levnadsålder, måtte inträda vid 64 levnadsår. Dessa befattningar äro: första vaktfru, vaktfru, husmoder, yrkesinspektris och yrkesinspektrisassistent. Mitt förslag utövar icke någon inverkan på det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel pension, enär jag förutsätter, att i detta fall
128 ingen åtskillnad skulle vara gällande mellan manliga och kvinnliga tjänstemän. Vid bifall till vad jag här i olika hänseenden föreslagit erfordras vissa ändringar i clet av kommittén framlagda lagförslaget. Härvid synas följande paragrafer kunna formuleras på i huvudsak följande sätt: 5 §. 1. = kommitténs förslag. 2. Ansökning om pension skall vara åtföljd av: a) = kommitténs förslag, b) = kommitténs förslag, c) = kommitténs förslag, d) därest pension — — — eller ock i 29 § 1 mom. b) eller c) — eller 29 § 1 mom. b) (olycksfall i tjänsten)' — olycksfallet inträffat. 3—4. = kommitténs förslag. 5. Då pension beviljas, utfärdas pensionsbrev. 6 §. 1—2. = kommitténs förslag. 3. Utgår. 12 §. 1—3. = kommitténs förslag. 4. Av pension, som omförmäles i 1—3 mom., anses två tredjedelar utgöra statspension och en tredjedel avgiftspension. 14 §. Har tjänsteman, som i 12 § avses, innan han uppnått en levnadsålder av sextiosju år, avgått från befattningen med pension, skall, intill dess pensionstagaren uppnått sagda ålder, å den honom beviljade pensionen avdragas stadgad pensionsavgift, vilken överföres till den civila pensionsfonden; dock skail pensionsavgift icke i något fall erläggas för längre tid än intill dess trettio år förflutit från ingången av den månad, varunder vederbörande börjat erlägga avgift till kassa eller fond för pensionering av i statens tjänst anställd personal, under iakttagande emellertid, att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift skall erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet. 16 §. 1. För tjänsteman, vilken tillsättes genom fullmakt eller konstitutorial, skola av det tjänstepensionsunderlag, som för befattningen eller för den lönegrad, vartill befattningen är hänförd, finnes angivet i den vid denna lag fogade bilaga A eller blivit särskilt fastställt, två tredjedelar anses utgöra statspensionsunderlag och en tredjedel avgiftspensionsunderlag. 2. I nedan angivna fall skall för tjänsteman, som avses i 1 mom., gälla ett annat tjänstepensionsunderlag än det i nämnda mom. omförmälda, nämligen a) för tjänsteman, som utan något sitt förvållande varder förflyttad till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag, det tjänstepensionsunderlag, som vid förflyttningen var för honom gällande; samt
129 b) för innehavare av sådan befattning, för vilken till följd av befattningens ned flyttning till lägre lönegrad dittills gällande tjänstepensionsunderlag sänkes, det tjänstepensionsunderlag, som vid nedflyttningen var för honom gällande. 3. I fall, som i 2 mom. avses, skall •— — — ( = 2 mom. i kommitténs förslag) — — — ägt rum. 4. Har tjänsteman efter egen ansökning förflyttats till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag eller har sådan förflyttning föranletts av något tjänstemannens förfarande i tjänsten, skall för honom gälla det för den lägre tjänsten bestämda statspensionsunderlaget, men skall i avseende å avgiftspensionsundeiiag och honom åliggande pensionsavgift så anses, som om han kvarstode i den tjänst, varifrån förflyttningen ägt rum. 17 §. Pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, under vilken tjänstemannen uppnår, manlig tjänsteman sextiosju och kvinnlig tjänsteman sextiofyra år; dock att beträffande vissa befattningar pensionsåldern inträder vid utgången av den månad, varunder tjänstemannen uppnår den lägre levnadsålder, som för vederbörande befattningar finnes angiven i den vid denna lag fogade bilaga B eller blivit särskilt fastställd såsom pensionsålder. 18 §. 1. Tjänstår beräknas för tid, under vilken tjänsteman, efter fyllda aderton år, i statens tjänst innehaft ordinarie eller extra ordinarie befattning eller annan anställning, som prövas vara därmed jämförlig, eller ock bestritt förordnande å sådan tjänst. Vid tjänstårsberäkningen skall avdrag göras för tid, omfattande minst femton dagar i följd, under vilken ledighet från tjänsten ägt rum, dock icke för tid, varunder vederbörande utan att tjänstgöra å sin befattning, ägt uppbära oavkortad lön eller eljest åtnjutit ledighet på grund av sjukdom, olycksfall i tjänsten eller offentligt uppdrag eller för fullgörande av honom åliggande militär tjänstgöring eller för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits till egen utbildning. 2. Har enskilt företag övertagits av staten, må, där ej Konungen annorlunda bestämmer, tjänsteman, som vid sådant övertagande övergått till statstjänst, såsom tjänstår för erhållande av tjänstepension tillgodoräkna jämväl tid, varunder han prövas hava innehaft fast anställning vid nämnda företag. 3—4. = kommitténs förslag. 5. Avgiftsår enligt detta kapitel beräknas för tid, under vilken tjänsteman erlagt avgift till fond, anstalt eller kassa för pensionering av i statens tjänst anställd ordinarie eller icke-ordinarie personal. 21 §. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. a) och b), (ålderspension) bestämmes enligt följande grunder: a) Innehar tjänstemannen minst trettio tjänstår eller, där ett lägre antal tjänstår finnes för hans befattning angivet i bilaga B till denna lag eller blivit särskilt fastställt, minst detta antal tjänstår, och har han tillika minst trettio avgiftsår eller, där ett lägre antal tjänstår för befattningen angives i sagda bilaga eller eljest gäller, minst så många avgiftsår, som motsvara nyssnämnda antal tjänstår, utgår hel tjänstepension. Denna utgör samma belopp som summan av de för tjänstemannen vid tiden för hans avgång från tjänsten gällande statspensions9 — 1921 års pensionskommitté.
V.
130 underlag och avgiftspensionsunderlag, dock att för tjänsteman, som under kortare tid än tre år innehaft den befattning, från vilken avgång äger rum, beloppet av hel pension skall utgöra medeltalet av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna tre åren före avgången varit gällande för honom; och skall — — —(== kommitténs förslag) — för tjänsten. b) Uppgå tjänstår eller avgiftsår icke till det antal, som enligt bestämmelserna i a) förutsattes för erhållande av hel tjänstepension, utgår avkortad tjänstepension. Sådan pension beräknas genom avkortning av statspensionsunderlaget, respektive avgiftspensionsunderlaget i förhållande till felande antal tjänstår, respektive avgiftsår, varvid skall iakttagas, att därest vid sammanräkning av tjänstår, respektive avgiftsår del av fjärdedels år uppkommer, sådan del^räknas såsom full fjärdedel av år. 22 §. Tjänstepension i fall, som avses i 20 § 1 mom. c), (invalidpension) utgår med det belopp, som motsvarar summan av de för tjänstemannen vid tiden för olycksfallet gällande statspensionsunderlag och avgiftspensionsunderlag. 24 §. 1. Därest vid — — — (— kommitténs förslag) — — — delbara tal. 2. Av tjänstepension enligt detta kapitel anses såsom avgiftspension vad som enligt de i 21 § angivna grunder skulle utgå, därest hänsyn toges allenast till avgiftspensionsunderlaget och antalet avgiftsår; återstoden av samma tjänstepension anses såsom statspension. 2 5 %.
Tjänsteman, som avses i detta kapitel, skall erlägga pensionsavgift under trettio år, räknat från och med den månad, då vederbörande börjat erlägga avgift till kassa eller fond för pensionering av i statens tjänst anställd personal, under iakttagande emellertid: att, om avbrott i statsanställningen förekommit, pensionsavgift skall erläggas för ytterligare så lång tid, som motsvarar avbrottet; att den, som befordrats till befattning med högre pensionsunderlag, skall erlägga pensionsavgift under en tid av tre år från tillträdandet av denna befattning, även om han på grund av förberörda bestämmelse eljest skolat vara befriad från erläggande av pensionsavgift; samt att pensionsavgift icke i något fall skall erläggas för längre tid än till och med den dag, tjänstemannen avgår på grund av avsked, entledigande eller dödsfall. 26 och 27 §§. = 25 och 26 §§ i kommitténs förslag. 2 8 %.
I fråga om beräkning av tjänstår och avgiftsår för icke-ordinarie befattningshavare gäller vad i 18 § är stadgat. 29 §. =
28 § i kommitténs förslag.
30 §. Beloppet av tjänstepension i fall, som avses i 29 § 1 mom. a), (ålderspension) bestämmes enligt de grunder, som angivas i 21 §, med iakttagande av vad som i 26 § stadgas angående för hel pension erforderligt antal tjänstår.
131 31 §. Tjänstepension i fall, som avses i 29 § 1 mom. b), (invalidpension) (— 30 § i kommitténs förslag) — — — angivna grunder. 32 §. Beloppet av — — — ( = 31 § i kommitténs förslag) 1 mom. c) och 2 mom., (sjukpension) — — — i 23 §.
avses i 29 §
33 §. 1. Vid beräkning — — — ( = 32 § i kommitténs förslag) 24 § 1 mom. 2. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. rörande tjänstepensions uppdelning i statspension och avgiftspension skola äga motsvarande tillämpning beträffande befattningshavare, som avses i detta kapitel. 34 §. I fråga om skyldighet för befattningshavare, som avses i detta kapitel, att erlägga pensionsavgift skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 25 §. 35—39 §§. — 33—37 §§ i kommitténs förslag. 40 §.
Har diplomatisk ( = 38 § i kommitténs förslag) — bestämmelserna i 18 § såsom tjänstår och avgiftsår för pension — — — ovan sägs. =
41 och 42 §§. 39 och 40 §§ i kommitténs förslag.
Övergångsbestämmelser. 1. = kommitténs förslag. 2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 18 § 5 mom. må nedan angivna befattningshavare såsom avgiftsår jämväl tillgodoräkna: a) tjänsteman, som avses i 1 § 1 mom. och som omedelbart före den tidpunkt, då denna lag blev å honom tillämplig, innehade ordinarie befattning, den tid, varunder han efter fyllda aderton år i statens tjänst innehaft anställning, som i 18 § 1 mom. sägs; samt b) befattningshavare, som avses i 1 § 2 eller 3 mom. och som omedelbart före den tidpunkt, då denna lag erhöll tillämpning för det verk, han tillhör, innehade sådan icke-ordinarie anställning, som är förenad med pensionsrätt enligt lagen, den tid, han innehaft sådan anställning, som nyss är sagd; dock att månadslönare vid marinen, som vunnit delaktighet i flottans pensionskassa, må tillgodoräkna även den tid, han innehaft annan anställning vid marinen.
132 3. Vid tillämpning av bestämmelserna i 14, 25 och 34 §§ skall pensionsavgift anses vara erlagd jämväl under den tid, som jämlikt 2 punkten här ovan må tillgodoräknas befattningshavaren såsom avgiftsår. 4—6. = kommitténs förslag. Vidare bör bilagan B vid lagförslaget ändras på sådant sätt, att dels pensionsåldern vid befattningar, som äro avsedda uteslutande för kvinnliga innehavare, i den mån den i kommitténs förslag överstiger 64 år, nedsättes till nämnda antal levnadsår, dels antalet för hel pension erforderliga tjänstår, i den mån detta antal i kommitténs förslag överstiger 30, minskas till sistnämnda tal, dels ock i anmärkning vid bilagan angives, att pensionsåldern för kvinnliga innehavare av i bilagan upptagna befattningar, vilka ej äro avsedda enbart för kvinnor, skall utgöra en levnadsålder, som med 3 år understiger den i bilagan för vederbörande befattning angivna. Bilagan B med därvid fogade anmärkningar skulle sålunda enligt mitt förslag erhålla följande lydelse:
188 Bilaga B.
För innehavare av nedanstående befattningar gäller i fråga om pensionsoch tjänstålder vad här nedan finnes särskilt angivet.
is e
Pen- i För hel sions- I pension ålder. jerforder Lev- ligt anta! nadsår tjänstår
a t t n i n
Högsta domstolen. Justitieråd
25 För hel pension erforderligt antal tjänstår Statens tvångsarbetsanstalter. i
R e g e r i ngsrättc n. Regeringsråd
25 Fångvårdsstat en. I
Assistent av 2:a klass, för jord-; bruket Uppsyningsinan Yrkesmästare av l:a klass ... » » 2:a » .J Överkonstapel Första vaktfru Vaktkonstapel Vaktfru
65 65 65 65 65 64 65 64
25 30 30 30 30 30 30 30
Statens uppfostringsanstalt å Bona. Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföreståndare Uppsyningsmän Förste förman Maskinist Förman Husmoder
65 65 65 65 65 64
25 30 30 30 30 30
Sjöharteverket. Förste aktuarie Aktuarie Kartograf Ritare eller gravör Ritbiträde
65 65 65 65 63
30 30 30 30 30
65 64 65 64 65
25 25 25 25 25
; !
Yrkesinspektionen. Yrkesinspektör Yrkesinspektris Yrkesinspektörsassisteut Yrkesinspektrisassistent Underinspektör
|
Assistent av 3:e klass, för jordbruket ; Trädgårdsmästare \ Uppsyningsmän : Förste förman J Förman ! Första vaktfru Vaktfru '
65 65 65 65 65 64 64
25 30 30 30 30 30 30
65 65 65 65 65
30 30 30 30 30
60 55 60 60 55 60 55 55
30 25 30 30 25 30 25 25
65 65 65
30 30 30
65 65 65
30 30 30
Medicinalstyrelsen. Medicinalråd
'
Hospital o c h a s y l e r . Lakar personal. Överläkare av l:a klass Hospitalsläkare av l:a klass--I Överläkare av 2:a klass Hospitalsläkare av 2:a klass-.. Läkare vid Visby bospital ... Sjukvårdspersonal. Uppsyningsmän av l:a klassj Förestånderska av h a klass . Uppsyningsmän av 2:a klass' Överskötare j Förestånderska av 2:a klass-.. Skötare ! Översköterska ; Sköterska ; Eko nom iperso nal. Maskinmästare av l:a klass-- » » 2:a » ... Befallningsman Hantverksföreståndare av l:ai klass | Maskinist av l:a klass j Trädgårdsmästare '
134 H e f a t t n i n
H o s p i t a l o c h a s y l e r (forts.). Hantverksföreståndare av 2:a klass Maskinist av 2:a klass Köksförestånderska av l:a klass Magasinsföreståndare Arbetsförestånderska Bageriförestånderska Chaufför Eldare av l:a klass Hantverkare Köksförestånderska av 2:a klass Post- och stadsbud 1 Tvättförestånderska av l:a klass i Eldare av 2:a klass Föreståndare i stall, ladugård; och svinstall Tvättförestånderska av 2:a klass Generaltullstyrelsen tullstaten.
Generaldirektör Byråchef för lantbruksärenden I
t>5 65
30 30
60 65 60 60 65 65 65
30 30 30 30 30 30 30
60 65
30 30
Beridare
60 65
30 30
Beridare
30 Rikets allmänna kartverk.
1. Den geodetiska Observatör Statsgeodet
För hel pension erforderligt antal tjänstår
67 67
10 25
Statskonsulenter. Statskonsulent
*« 65
30 30
Den topografiska avdelningen. Gravör eller heliogravyrritarej
3- Avdelningen för ekonomiska arbeten och stomkartearbeten. Statskartograf... ', Ritare Ritbiträde ;
65 63 63
30 30 30
Sveriges geologiska undersökning. Statsgeolog ,
30 Lantbruksakademien. Sekreterare Flyinge hingstdepå och stuteri.
Strömsholms hingstdepå.
avdelningen.
2.
...
'• ...; ... ,..
62 65 62 62 65 62 62 65 62 62 65 62 65
30 30 30 30 30 30 30 30 30 30 30 30 30
Uppsala universitet. och skogsförvaltningen.
Fogde Assistent vid egendomsförvaltningen Skogsförvaltare Assistent vid skogsförvaltningen Skogvaktare Skolöverstyrelsen. Ledamot å folkskol- och yr-, kesskolavdelningarna i 1
B e 1a t t n i n g
Pensionsålder. Levnadsår
Lantbruksstyrelsen.
och
Tullstaten. Gränstullmästare Tullmästare Gränsöveruppsyningsman Kustöveruppsyningsman Tullöveruppsyningsman Gränsuppsyningsman Kustuppsyningsman Tulluppsvningsman Förste kustvakt Kustvakt Tillsyningsman Kustbevakningsbiträde Tullvakt
Egendoms-
:
Pen- För hel sions- I pension ålder. erforderLev- ligt anta] nadsår l tjänstår
65 65
30 30
65 65
30 30
25 Såsom chef för lahtbruksstyrelsen.
Sprängämnesinspektionen. Sprängämnesinspektör
| 65
25 Inspektion över elektriska a n l ä g g n i n g a r för b e l y s ning eller arbetsöverföring. Inspektör
25 Lotsstyrelsen. Fgringcnjörkontoret. Fyringenjör Verkmästare.
62 62
30 30
135 !
Y, e f a t t
Pen: sionsålder. Levnadsår
:
n i n g
För hel pension erforderligt antal tjänstår
Lots- o c h f y r s t a t e n . Distriktsbefål och personal distriktsexpeditioner.
a
Lotskapten Lotslöjtnant
Hö 65
30 30
Lotspersonal. I överlots ! 65 Lotsförman å l:a klass lots-! plats , HO Lotsförman å 2:a klass lotsplats 60 Lots å La klass lotsplats -i 60 » » 2:a » » ' 60 Lotsförman å 3:e klass lotsplats [ 60 Lots å 3:e klass lotsplats 60
30 30 30 30 30 30 30
Personal ä fgrskepp och fgr \ samt å gasstation.
Pen- För hel sions- pension ålder. erforderLev- ligt antal nadsår tjänstår
B e f a t t n i n g
Fyrmästare å 2:a klass fyr-1 skepp | Fyrmästare å 2:a klass fyr..» » 3:e » "fyr-1 skepp | Fyrmästare å 3:e klass fyr... Fyrvaktare » La » fyr-j skepp | Fyrvaktare å La klass fyr ... » » gasstation j » » 2:a och 3:e klassj fyrskepp \ Fyrvaktare å 2:a och 3:e klass! fyr | Fyrbiträde å fyrskepp \ » » fyr ! » » gasstation Personal å lotsverkets fartgg. Befälhavare Maskinist
62 65
30 30
62 65
30 30
62 65 62
30 30 30
65 62 65 62
30 30 30 30
62 62
30 30
65 65 65
25 25 25
ång! ;
I
Fyrmästare a l:a klass fyrskepp Distriktsfyrmästare Fyrmästare å l:a klass fyr--» > gasstation
62 65 65 62
30 30 30 30
Statens p r o v n i n g s a n s t a l t , i Överdirektör Avdelningschef Förste avdelningsingenjör
. !
För kvinnlig innehavare av sådan i denna bilaga upptagen befattning, som ej är avsedd uteslutande för kvinna, utgör pensionsåldern den levnadsålder, som med tre år understiger den i bilagan för befattningen angivnaFör tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat i Ostasien eller Brasilien minst fem år, är pensionsåldern 60 är- För innehavare av kontorsbiträdes- och skrivbiträdesbefattningar utgör pensionsåldern 68 levnadsår.
Slutligen torde 2 § i kommitténs förslag till kungörelse med föreskrifter Ändring i rörande tillämpning av civila tjänstepensionslagen höra erhålla följande P^jdfbvändrade lydelse: fattning. 2 $. Omedelbart efter — — — pensionsrätt enligt lagen, dels, för envar sådan befattning, å den lönegrad, till vilken befattningen är hänförd eller jämlikt 6 § 2 mom. tjänstepensionslagen särskilt förklarats skola i pensionshänseende höra, dels ock, med angivande jämväl av lönegrader, å antalet befattningshavare, vilka på grund av bestämmelserna i 14, 25 och 34 §§ tjänstepensionslagen under budgetåret äro eller bliva befriade från skyldighet att erlägga pensionsavgift.
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1925 Systematisk
förteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Allmänt näringsväsen. Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i kungl. Betänkande betr. vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor ' stadgan den 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. m. m. [18] domsagornas förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Förslag till lag om dödande av förkommen bandling m. m. [25] rörande fiskerättsförhållandena vid rikets Förslag till lag om gälds betalning genom penningars Utredning kuster. Del 1. [19] Del 2. [20] nedsättande i allmänt förvar. [26] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta försöksBetänkande och förslag rörande ändring i strafflagens . gårdar. [32] bestämmelser om preskription av straff. [28] Åtgärder för bekämpande av mul- och klövsjukan. [38] Statens medverkan för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. [40] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande angående omVattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. organisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsIndustri. fiskaler m. m. [23] 1921 års pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. [24] 5. Nytt förslag till civil tjänstepensionslag. [41] 6. PensioneHandel och sjöfart. ring av arbetspersonal. [42J Kommunalförvaltning. Kommunikationsväsen. Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. Statens och kommunernas finansväsen. [33] Tull- och traktatkommitténs utredningar och betän- Omorganisation av väg- och vattenbyggnadskaren. [37] kanden. 31. Den svenska tvättmedelsindustrien. [2] 29. Den svenska skoindustrien. [3] 30. Den svenska cementindustrien. [4] 32. Den svenska porslinsindustrien. [5] 33. Tryckeri- och pappersförädlingsinduBank-, kredit- och penningväsen. stri i Sverige. [6] Betänkande med förslag till grunder för avsättning till de affärsdrivande verkens förnyelsefonder m. m. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- ocli förFörsäkringsväsen. mögenhetsskatt. [10J Betänkande angående omorganisation av taxeringsvä- Betänkande med utredning och förslag angående social sendet. [27] försäkringens organisation. [8] Om vägbeskattningens ordnande. [31] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] Den kommunala skatteutjämningen. [35] PoIIti.
Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig odling i övrigt.
Socialpolitik. av vissa frågor rörande privatläroverken. [1] Det svenska skogsbrukets förutsättningar och historia. Utredning Förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och [11] pupillkassa m. m. [36] Sveriges enskilda skogar. [12] Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Betänkande med förslag till motverkande av arbetsFörsvarsväsen. löshet genom anordnande av allmänna arbeten. [29] Studier rörande industriell demokrati i Norge, England, Underofficerssakkunnigas yttrande och förslag. [7] Tjeckoslovakien och Österrike. [30] Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. [34] Telegrafverket. [39] Utrikes ärenden. Internationell rätt. Hälso- och sjukvård. Betänkande rörande det s. k. Genéveprotokollet ang. avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17J
Stlilm 1925, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.