SOU

Statistiska undersökningar angående åttatimmarslagens och bagerilagens verkningar

Beteckning: SOU 1925:45
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1956:20: Utredningen om kortare arbetstid, avsnitt 2
SOU 1956:21: Utredningen om kortare arbetstid, avsnitt 1450
SOU 1964:9: Arbetstidsförkortningens verkningar, avsnitt 1

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

s STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1925:45

SOCIALDEPARTEMENTET

STATISTISKA UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE

ÅTTATIMMARSLAGEIS OCH B A G E R I L A G E N S VERKNINGAR AV S O C I A L S T Y R E L S E N OCH K O M M E R S K O L L E G I U M

B I H AN G I TILL

SOCIALSTYRELSENS DEN 2 NOVEMBER 1925 AVGIVNA BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL REVIDERAD LAG OM ARBETARSKYDD

5 L

Statens offentliga utredningar 1925 K r o n o l o g i s k

1. Utredning av vissa frågor r ö r a n d e privatläroverken. Norstedt. 173 s. 2 p a t . r t a b . E . 2. Tul.- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkan lon. 3 1 . Den svenska tväUmedelsindnstrien med BHrskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av l l j . Heimbttrger. H a r e n s . 108 s. F i . 3. Tul'.- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkanden. 29. Den svenska skoindustrien med särskild h ä n syn till förhållandena före världskriget. Av W. S m i t h . Tnllberg. 104 s. F i . 4. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och betänkandes 30. Den svenska cementindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av O. E d ström. Marcus. 48 s. F i . 5. T u l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n don. 32. Den svenska porslinsindustrien med särskild hänsyn till förhållandena före världskriget. Av E . W. Till icrg. Tullberg. G4 s. F i . 6. Tul.- < ch t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n den. 33. T r y c k e r i - o c h pappersförädlingsindustri i Sverige. Av V. Hilgerdt. Marcus. 125 s. F i . 7. Uncerofficerssakkunnigas y t t r a n d e och förslag jämte personalrepresentanternas särskilda y t t r a n d e . F a h l c r a n t z . 140 s. Kö. 8. Betinkande m e d u t r e d n i n g och förslag angående socialförsäkringens organisation. Norstedt, viij, 355 s. F i . i». Betänkande med förslag till grunder för a v s ä t t n i n g till de änder Ktingl. k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t lydande affärsdrivande verkens förnyelsefonder s a m t för a n v ä n d ning och placering av förnyelsefondernas medel. N o r s t e c t . 44 s. K . 10. Förslog till förordning angående s t a t l i g inkomst- o c h förmögenhetsskatt j ä m t e m o t i v . N o r s t e d t . 40 s. F i . 11. D e t svenska skogsbrukets f ö r u t s ä t t n i n g a r och historia. A v N. Schager. Tiden, viij, 168 s. F i . 12. Sveriges enskilda skogar. Av N . Schager. Tiden, viij, 309 s. F i . 13. Byggnadsstyrelsesakkunuigas betänkande angående o m organisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m . m . Maicus. 110 s. K . 14. Utkast till ändrad lydelse av 1—12, 19, 21—24, 2G, 28 —35, 40 s a m t 48 och 49 §§ i k n n g l . stadgan den 22 juni 192» med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning. Marcus. 39 s. J u . 15. B e t i n k a n d e angående o r d n a n d e t av s t a t e n s byggnadsverksamhet inom Stockholm. C e c t r a l t r . x v j , 527 s. 12 ?1. K . 16. Konsumentkooperationen i Sverige. Av A. Gjöres. Tiden. (8;, 168 s. F i . 17. Betinkande rörande det s. k. Genévoprotokollet angående avgirande p å fredlig väg av i n t e r n a t i o n e l l a tvister. Norstedt. 148 s. U. 18. Betinkande beträffande vattenfallsstyrelsens landsbygdstaxor ni. m . Mafcns. 167 s. 7 bil. K . 19—20. U t r e d n i n g rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. Del 1. 389 s. Del 2. 232 s. Marcus. J o . 21. Förslag till l a g om försäkringsavtal m . m . N o r s t e d t . 388 s. J u . 22 Förialskningsbrotten. Förberedande u t k a s t till strafflag. Spetiella delen. 6. Av J . C. W . T h y r é n . Lund, Berling. vj, 24,9 s. J u .

f ö r t e c k n i n g

23. Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m . Marcus. 172 s. S . 24. 1921 å r s p e n s i o n s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . 4. B e t ä n k a n d e med förslag till m i l i t ä r tjänstepensionslag. I d n n . 150 s.

Fö. 25. Förslag till lag om dödande av förkommen h a n d l i n g ni. in. N o r s t e d t . 32 s. J u . 26. Förslag till lag o m gälds b e t a l n i n g genom p e n n i n g a r s n e d s ä t t a n d e i a l l m ä n t förvar. N o r s t e d t . 21 s. J u . 27. 1923 å r s taxeringssakkunnigas b e t ä n k a n d e angående o m organisation av taxeringsväsendet. Marcns. vij 275 s . F i . 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e ä n d r i n g i strafflagens bestämmelser om preskription a v straff. L u n d , B e r l i n g . 57 s. J u . 29. B e t ä n k a n d e med förslag till m o t v e r k a n d e av a r b e t s l ö s h e t genom a n o r d n a n d e av a l l m ä n n a a r b e t e n . Norstedt. 70 s . S . 30. Studier rörande industriell d e m o k r a t i i Norge, E n g l a n d , Tjeckoslovakien och Österrike. A v A. Molin or I i!. S o h i m a n . N o r s t e d t . 169 s. S . 31. Om v ä g b e s k a t t n i n g e n s o r d n a n d e . E n u n d e r s ö k n i n g i a n ledning av 1921 å r s k o m m u n a l s k a t t e k o m m i t t é s b e t ä n kande angående d e n k o m m u n a l a b e s k a t t n i n g e n . M a r c n s . 08 s. F i . 32. U t r e d n i n g a r och förslag angående i n r ä t t a n d e a v fasta försöksgårdar. Svanbäck. 111 s. J o . 33. Betänkande och förslag angående ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av väg- och vatteubyggnadsvösendet. Beckman. 119 s. K . 34. Betänkande med förslag till reviderad l a g om a r b e t a r skydd. Norstedt. (2), 118 s. S. 35. U t r e d n i n g angående deu k o m m u n a l a s k a t t o u t j ä m n i n gen. Av C. W . U . Knylenstierna. Marcus. 159 s. F i . 36. Betänkande och förslag angående beredande av f ö r b ä t t rad pensionering från prästerskapets änke- och p u p i l l kassa m. m . Il a g g s t r ö m . 91 s. K. 37. B e t ä n k a n d e rörande Kungl. väg- och v a t t e n b y g g n a d s k a r e n s omorganisation. N o r s t e d t . 78 s. K. 3*. Betänkande med förslag till åtgärder för b e k ä m p a n d e av m u l - och klövsjukan inom landet. Marcus. 104 s. J o . 39. Telegrafverket. Kort översikt av dess utveckling, e k o n o m i och organisation. Av M. Marcus. Tiden. (8), 112 s. F i . 40. Betänkande angående statens medverkan för f ö r s ä k r i n g s verksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. Nors t e d t . 56 s. J o . . 11. 1921 å r s pensionskommittés betänkande. 5. B e t ä n k a n d e ined nytt, förslag till civil tjänstepensionslag, innefatt ande j ä m v ä l förslag r ö r a n d e pensionering av vissa icke-tordinarie befattningshavare vid a l l m ä n n a civilförvaltningen m . m . Marcus. 135 s. F i . 42. 1921 års pensionskommittés b e t ä n k a n d e . 6. B e t ä n k a n d e med förslag rörande pensionering av till arbetar] hänförliga a n s t ä l l n i n g s h a v a r e vid försvarsväsendet och allmänna civilförvaltningen. H a r e n s . 77 s. F i . bal ken. 48. Lagberedningens rörslag till revision av iii Ju. 2. förslag till lag om a r v m . ni. Norstedt, -"il let. en44. Förslag rörande å t g ä r d e r för enhetliggörande skilda j ä r n v ä g s n ä t e t . Beckman. 47 s. K . 45. Statistiska u n d e r s ö k n i n g a r angående å t t a t i m m a r s l a g e n s och bagerilagens verkningar. Bihang 1 till socialstyrelsens d e n 2 nov. 1925 avgivna b e t ä n k a n d e med förslag till r e v i d e rad lag om arbetarskydd. Norstedt. 267 s. S.

A n i i . Om särskild t r y c k o r t ej angives, är t r y c k o r t e n Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t . ex. K. = ecklesiastikdepartementet, J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t lungörclsen deu 3 febr. 1922 a n g . statens offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i o m slag m e l enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 5 : 45 SOCIALDEPARTEMENTET

STATISTISKA UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE

ÅTTATIMMARSLAGENS OCH BAGERI* LAGENS VERKNINGAR AV

SOCIALSTYRELSEN OCH KOMMERSKOLLEGIUM B I H AN G I TILL

SOCIALSTYRELSENS DEN 2 NOVEMBER 1925 AVGIVNA BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL REVIDERAD LAG OM ARBETARSKYDD

STOCKHOLM 1925 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT & SÖNER

Innehållsförteckning. Sid.

II.

TJI.

IV.

Undersökning rörande arbetstidslagstiftningens verkningar i n o m Sverige (av Socialstyrelsen). 1. Undersökningens syftemål och innebörd , 2. Undersökningens omfattning 3. Undersökningens representativitet 4. Åttatimmarslagen och åttatimmarsdagen inom det svenska näringslivet 5. Arbetstidens faktiska längd och fördelning under åttatimmarslagen . . 6. Dea industriella produktionen under åttatimmarslagen.

5 12 17 23 51

a. Produktionsapparatens utveckling under åttatimmarslagen . . . b. Industriarbetarna under åttatimmarslagen c. Den industriella produktionens utveckling under åttatimmarslagen

71 82 91

7. Sammanfattning

108 Specialundersökning rörande den industriella produktionens utveckling efter arbetstidslagens tillkomst (av Kommerskollegium).

114 Statistisk undersökning rörande den svenska bagerinäringen samt angående bagerilagens och åttatimmarslagens verkningar å densamma (av Socialstyrelsen). 1. Undersökningens syftemål och genomförande 2. Den svenska bagerinäringens omfattning och företagstyper . . . . 3. Bagerilagens och åttatimmarslagens verkningar inom bagerinäringen .

143 144 161

Specialundersökning rörande verkningarna av lagen d e n 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, på Kungl. Kommerskollegii uppdrag verkställd'av H j . Heimbiirger

177 Inkomna utlåtanden rörande åttatimmarslagens verkningar (i urval) .

Stockholm den 2 december 1925.

Till

KONUNGEN.

I sitt den 2 nästlidne november avgivna betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd åberopar socialstyrelsen bl. a. en efter nådigt uppdrag den 8 april 1925 av socialstyrelsen och kommerskollegium verkställd utred-

4 ning om arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet, och i den underdåniga skrivelse, varmed nämnda betänkande överlämnas, uppgives, att en redogörelse för berörda utredning skall publiceras såsom bihang I till betänkandet. Sedan utarbetandet av den åsyftade redogörelsen numera slutförts, får socialstyrelsen härmed överlämna förevarande publikation, av vilken ifrågavarande utredning utgör avd. I och I I . Den 20 februari 1925 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att verkställa utredning rörande verkningarna av lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete samt vid utredningens verkställande samråda med kommerskollegium, förnämligast i vad anginge nämnda lagstiftnings ekonomiska verkningar. Redogörelser för de tvenne undersökningar, vartill berörda utredningsuppdrag givit anledning och vilka åberopas i socialstyrelsens den 26 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad lag på nyssnämnda område, ha, betecknade I I I och IV, ansetts lämpligen kunna publiceras tillika med härovan omförmälda redogörelse. Underdånigst GUNNAR HUSS. A.

Molin.

I. Undersökning rörande arbetstidslagstiftningens ningar inom Sverige.

verk-

I. Undersökningens syftemål och innebörd. Utredningsuppdraget. När 1923 års riksdag, i enlighet med andra lagutskottets förslag, beslöt, att den sedan början av år 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning skulle gälla under en period av ytterligare tre år, framhölls från riksdagens sida såsom självfallet, att Kungl. Maj:t under en dylik fortsatt provisorietid komme att ägna synnerlig uppmärksamhet åt arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet och dess anpassning efter de internationella förhållandena samt före provisoriets utlöpande läte verkställa de särskilda utredningar, som kunde finnas påkallade, för att statsmakterna då skulle bättre vara i stånd att definitivt taga ståndpunkt till frågan om nämnda lagstiftning. Genom beslut den 20 februari 1925 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelsen att uppgöra och till Kungl. Maj:t skyndsamt inkomma bland annat med förslag till plan för verkställande av utredning rörande arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet. Till efterkommande härav avgav socialstyrelsen, efter samråd i vissa avseenden med kommerskollegium, i skrivelse den 21 mars 1925 förslag uti ifrågavarande avseende. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 april 1925 anbefalldes socialstyrelsen och kommerskollegium att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som angivits i socialstyrelsens nyssnämnda skrivelse, verkställa utredning rörande arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet. Utredningen borde föreligga i så god tid, att den kunde läggas till grund för det förslag till ny lag i ämnet, som kunde komma att föreläggas 1926 års riksdag. Planen för utredningen. Vid uppgörandet inom socialstyrelsen av planen för undersökningen rörande verkningarna av den lagstiftning, som, ehuru något oegentligt, plägar sammanfattas under benämningen åttatimmarslagen, har till utgångspunkt _ tagits den serie av utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar och arbetstidsförhållandena inom vissa yrken, som på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1922 verkställdes av socialstyrelsen i samverkan med vissa andra ämbetsverk, och för vilken redogörelse, i samband med proposition till reviderad lag om arbetstidens begränsning, framlades för 1923 års riksdag. 1 Det ansågs emellertid av flera skäl mindre lämpligt att fullgöra utredningsuppdraget allenast genom ett upprepande av 1922 års undersökningar. Under de år, som sedan dess förflutit, har en livlig diskussion om åttatimmarsdagen och dess följdföreteelser pågått i parlamenten, i den nationalekonomiska litteraturen och i tidningspressen inom snart sagt alla länder. Visserligen ha de från olika sidor härvid framförda argumenten på grund av frågans politiska inslag ofta kommit att 1

Kungl. Maj:ts prop. n:r 55; utredningen är även tryckt i Statens offentliga utredningar 1922: 33-

6 bliva skäligen onyanserade och schablonmässiga, men diskussionen har dock i ej oväsentlig grad bidragit att klarlägga, vilka av arbetstidsbegränsningens mångahanda följdföreteelser ur ekonomisk och social synpunkt kunna anses vara av större betydelse. Genom att beakta dylika resultat av den offentliga diskussionen förefinnes numera möjlighet att vid planläggningen av en undersökning i ämnet giva denna en mera koncentrerad utformning och målmedveten inriktning, än som var möjligt vid anordnandet av 1922 års utredning. Medan denna sistnämnda var en av de första av sitt slag i världen, hava under de följande åren ett flertal officiella och andra undersökningar utförts eller planlagts rörande åttatimmarslagstiftningens verkningar, av vilka ur metodisk och teknisk synpunkt åtskilligt är att lära. Ett särskilt skäl att söka tillgodogöra sig dylika lärdomar, speciellt i den mån de kunna tjäna till den förestående undersökningens förenklande och förbilligande, ligger uti de genom tidsomstandigheterna förändrade ekonomiska förutsättningarna för statistiska specialundersökningar av mera omfattande natur. Söker man med ledning av dels andra lagutskottets utlåtande n:r 13 vid 1923 års riksdag samt eljest inom riksdagen gjorda uttalanden och framförda önskemål, dels erfarenheterna från tidigare verkställda in- och utländska undersökningar rörande verkningarna av arbetstidens begränsning avgöra, vilka spörsmål i detta sammanhang vore särskilt förtjänta av utredning, möta i huvudsak trenne särskilda, ehuru med varandra nära sammanhängande frågor. Den första avser att utröna, i vad mån åttatimmarsdagens princip genom lagstiftning eller på annan väg förverkligats inom vårt näringsliv. Härmed är nära förknippat ett andra spörsmål, nämligen arbetstidens faktiska längd och fördelning inom de områden, som regleras av åttatimmarslagen, varvid hänsyn givetvis bör tagas till å ena sidan arbetstidsförlängning genom dispenser från lagen, övertidsarbete o. s. v., å den andra arbetstidsminskuing genom förkortad arbetstid, säsongarbete etc. Undersökningen om arbetstidens faktiska längd m. m., vilken lämpligen synes böra avse såväl nuvarande tid som tidpunkten omedelbart före åttatimmarslagstiftningens genomförande, har betydelse icke blott i och för sig utan även såsom utgångspunkt och bakgrund för den undersökning rörande den tredje och sista frågan, nämligen arbetstidslagstiftningens verkningar, vilken torde böra tillerkännas huvudutrymmet på programmet för denna liksom för 1922 års utredning. Vid sistnämnda tillfälle eftersträvade man alt på ett möjligast allsidigt sätt belysa arbetstidsbegränsningens verkningar såväl på det sociala som på det ekonomiska området. I förstnämnda avseende sökte man utreda arbetstidsförkortningens inverkan på arbetsamheten, på arbetarnas ekonomi, på hemlivet samt på de hygieniska förhållandena ävensom den ökade fritidens användning. Från den ekonomiska synpunkten beaktades förändringarna i arbetarantal, arbetsintensitet, arbetsorganisation och tekniska hjälpmedel ävensom arbetstidens inverkan på produktionskostnaderna, rörande vilket sistnämnda spörsmål av kommerskollegium verkställdes en specialundersökning, närmast avseende år 1920, beträffande 43 särskilda industriföretag, representerande olika näringsgrenar. Kollegium underströk härvidlag starkt den osäkerhet, som på grund av såväl undersökningens art som de i ekonomiskt avseende onormala tidsförhållandena måste vidlåda dessa beräkningar, ehuru visserligen desamma lämnade upplysningar av bestående och stort intresse därutinnan, att av undersökningen slutsatser kunde dragas beträffande skilda industrigrenars större eller mindre känslighet i kostnadshänseende för verkningarna av en arbetstidsförkortning. Även socialstyrelsens mera omfattande och flertalet ovanberörda spörsmål avseende undersökning betecknas av enahanda skäl såsom av rätt begränsat värde. Utredningen konstaterade visserligen, att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestridligen för-

7 orsakat en avsevärd ökning av produktionskostnaderna, å den andra för arbetarna medfört förmåner, som av dem högt värdesättas, men den gav icke bestämt vid handen, huruvida nackdelarna i förra avseendet visat sig skäliga eller icke i förhållande till fördelarna i det senare. Även om det kan anses, att nu avgivna frågeställning var riktig och lämplig vid en undersökning rörande tiden omedelbart efter åttatimmarsdagens lagfästande, kan den näppeligen anses vara det vid nuvarande tidpunkt och detta av flera skäl. Ä ena sidan blir det för varje år, som går, allt svårare att utröna arbetstidsförkortningens direkta verkningar. Detta har ansetts motivera en förändring i frågeställningen därhän, att då man i 1922 års formulär efterfrågade, i vad mån arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i fråga om arbetets anordnande och bedrivande, avlöningsmetoder, tekniska hjälpmedel, arbetsintensitet o. s. v.. inskränkte man sig nu att söka utröna, i vad mån förändringar uti nämnda hänseenden inträffat e f t e r arbetstidsförkortningens genomförande, utan att söka i detalj utreda, i vad mån drivkraften härvidlag vore att söka i arbetstidsförkortningen och i vad mån den vore att hänföra till andra faktorer och förhållanden. Ä andra sidan synes de mellanliggande årens offentliga diskussion i arbetstidsfrågan hava haft till resultat, alt de sociala synpunkterna skjutits tillbaka för de ekonomiska. Allmänt erkännes, att de möjligheter till ett i åtskilliga avseenden rikare liv den ökade fritiden berett industriarbetarna och med dem jämställda — vilka förhållanden, förutom vid 1922 års utredning, behandlats uti en för 1924 års internationella arbetskonferens verkställd specialundersökning 1 — visserligen innebära stora sociala värden, men man ifrågasätter, om dessa måhända köpts alltför dyrt, därest det skulle visa sig, att arbetstidsförkortningen medfört en sänkning eller förhindrat en höjning av den industriella produktionen med återverkan på den inom industrien sysselsatta befolkningens levnadsstandard och sparkraft. Huvudspörsmålet blir alltså, huruvida och i vad mån en varaktig produktionsminskning (per i viss produktion anställd arbetare) inträtt på grund av åttatimmarslagstiftningens genomförande från och med år 1920 eller, därest så icke skulle vara fallet, huruvida produktionens vidmakthållande nödvändiggjort bindande av kapital (för maskinella anordningar e. d.) i den utsträckning, att räntan därå kan anses avsevärt influera på övriga produktionsfaktorers •— däribland arbetslönens — andel i det samlade produktionsvärdet. Det må emellertid framhållas, att en undersökning av produktionens utveckling under arbetstidslagens tryck huvudsakligen har betydelse för vissa grenar av näringslivet och för vissa grupper av arbetare. Närmast tänker man därvid på bergsbruk och industri samt därinom på de med råvarornas och industrialstrens framställning sysselsatta arbetarna. Vid sidan av dessa direkt produktiva »fackarbetare» finnes emellertid ett stort antal »indirekt produktiva» arbetare, nämligen, om man bortser från kontorspersonal o. d., lastoch lossningsarbetare, magasinsdrängar, expeditions- och lagerarbetare, kuskar, chaufförer, vakter o. s. v. Beträffande dylika distributions- och hjälparbetare medför arbetstidsförkortningen, på grund av svårigheten att koncentrera och intensifiera ifrågavarande slag av arbete, alldeles särskilda svårigheter och problem. I förstorad och delvis omändrad gestalt möta dessa inom sådana näringsgrenar, vilka i yrkes statistiken pläga sammanfattas under beteckningen »tjänster» (services), nämligen kommunikationer och transportväsen, hotelloch restaurangrörelse, handel och penningväsen, husligt arbete och liberala yrken, offentlig och privat förvaltning o. s. v. 1 Se härom Bertil Nyström: The use of spare time in Sweden. International labour review Vol. IX n:r 6 (June 1924).

8 Övergår man efter denna redogörelse för utredningens realinnehåll till formen för dess anordnande, sönderfaller densamma ur statistisk-teknisk synpunkt i tre avdelningar: 1. Enquéte angående de inom olika kretsar rådande uppfattningarna om arbetstidslagens fördelaktiga och ofördelaktiga verkningar. 2. Summarisk undersökning angående arbetstidsbegränsningens inverkan på särskilda företag. 3. Specialundersökning rörande arbetstidsbegränsningens ekonomiska verkningar beträffande vissa utvalda arbetsföretag. För förstnämnda gren av undersökningen har man sökt genom särskild cirkulärskrivelse (form. 1, avtryckt sid. 9) hos myndigheter, industriella och kommersiella sammanslutningar, arbetsgivar- och arbetarorganisationer m. fl., i vad angår deras resp. verksamhetsområden, inhämta gängse uppfattningar och gjorda iakttagelser rörande tillämpningen och betydelsen av den från och med 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning. Till ledning vid svarets avfattning bifogades en P . M. angående önskvärda uppgifter i och för den åt socialstyrelsen uppdragna utredningen rörande åttatimmarslagens verkningar. I fråga om vissa uppgiftslämnare, vilka egentligen endast behövde klarlägga någon enstaka fråga, exempelvis hushållningssällskapens förvaltningsutskott, skogsvårdsstyrelser och överjägmästare (växelverkningarna mellan jordbrukets resp. skogsbrukets och industriens arbetstidsförhållanden) eller medicinalstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör (utvecklingen sedan år 1922 av arbetstidsförhållandena för anstalternas vårdare- och ekonomipersonal), ansågs det emellertid vara lämpligast att inhämta erforderliga uppgifter medelst särskilda skrivelser. Den andra grenen av undersökningen utgick från samma grundtankar som den föregående, men då denna riktade sig till korporationer o. d. och åsyftade att upptaga mera allmänna iakttagelser och omdömen, gjordes i förevarande gren av undersökningen hänvändelse till det enskilda f ö r e t a g e t för att klarlägga dess särskilda förhållanden i här ifrågavarande avseende. I syfte att erhålla en möjligast allsidig belysning härav ha uppgifter synts böra inhämtas ej blott från företagaren utan även från de vid företaget anställda arbetarna. I motsats till vad förhållandet var år 1922 upptogos parternas uppgifter efter ett och samma frågeformulär (betecknat form. 2, återgivet sid. 13 ff.). Man hoppades på detta sätt kunna erhålla en möjligast allsidig och konkret bild av, vad arbetstidslagstiftningens genomförande inneburit och betytt för ett visst arbetsföretags ekonomiska och sociala förhållanden. Man har* dock icke ansett sig behöva besvära samtliga industriella och därmed jämställda företag i landet med att besvara detta formulär utan inskränkt undersökningen till att avse samma grupp av företag, som undersöktes år 1922 med avseende på förhållandena år 1920, nämligen ett i samråd med yrkesinspektörerna verkställt, urval av arbetsställen, uppgående till 15 a 20 % av samtliga hos nämnda befattningshavare registrerade. Genom jämförelse mellan ifrågavarande, med tre års mellantid inhämtade uppgifter kunde man även förvänta vissa data till belysning av arbetstidslagstiftningens verkningar, såväl sådana de uppfattades omedelbart efter lagens genomförande år 1920, som sådana de ansågos ha utvecklat sig under lagens hittillsvarande giltighetstid. Medan de båda föregående slagen av undersökningar lämpligen synts böra verkställas allenast genom utsändande av frågeformulär, var den tredje grenen av utredningen tänkt såsom en mot bakgrunden av sagda mera extensiva undersökningar inpassad s. k. intensivundersökning, det vill säga en på ort och ställe genom särskilda reseombud, i detta fall yrkesinspektörerna, verkställd ingående utforskning av förhållandena vid ett fåtal ts^piska företag, utvalda (Forts. sid. 12.)

9 K. SOCIALSTYRELSEN Femte bvrån Tel. 209 66

Form. 1 n:r (Myndigheter, industriella och kommersiella sammanslutningar, arbetsgivar- och arbetarorganisationer m. fl.)

Till

(Postadress)

Efter hemställan av 1923 års riksdag har Kungl. Maj:t uppdragit åt K. Socialstyrelsen att verkställa utredning rörande verkningarna av den fr. o. m. den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen). För fullgörande av nämnda uppdrag får styrelsen härmed anhålla, att Ni, med ledning av bilagda P. M., benäget ville med- "/• dela Eder uppfattning om och Edra iakttagelser rörande tillämpningen och betydelsen av ifrågavarande lagstiftning i vad angår Edert verksamhetsområde. Uppgifterna böra såvitt möjligt avse arbetsförhållandena såväl sådana de voro omedelbart efter lagens genomförande år 1920 som sådana de utvecklat sig under lagens hittillsvarande giltighetstid. För att kunna vid utredningen beaktas bör Edert yttrande snarast möjligt och senast den 1 juni 1925 insändas till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm St. Stockholm i april 1925. GUNNAR HUSS. Anders

Tvengström.

10 K. SOCIALSTYRELSEN Femte byrån Tel. 209 66

P. M. angående önskvärda uppgifter i och för den åt socialstyrelsen uppdragna utredningen rörande åttatimmarslagens verkningar. 1.

Därest inom Edert verksamhetsområde arbetstidslagen äger tillämpning, angiv vilka modifikationer av principen om 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka, som i större omfattning förekommit: a) på grund av säsongarbete o. d.; b) på grund av kontinuerlig drift (regelmässigt söndags- och helgdagsarbete) ; c) på grund av nödvändiga förberedelse- eller avslutningsarbeten; d) på grund av övertidsarbete.

H a r i den mån arbetstidslagen icke varit giltig inom Edert verksamhetsområde, likväl principen om 8 timmars arbetsdag, resp. 48 timmars arbetsvecka blivit genomförd och, i så fall, på vilket sätt: a) genom andra legislativa eller administrativa bestämmelser (och, i så fall, vilka)? b) genom mellan arbetsgivare och arbetare ingångna kollektivavtal (och, i så fall, när) ?

H u r u stor har i jämförelse med år 1919 (eller annat »normalår» före arbetstidsbegränsningen) den ungefärliga minskningen varit av a) den nominella (avtalsenliga) arbetstiden per vecka? b) den faktiska arbetstiden per vecka?

4. A. H u r u stor har i jämförelse med år 1919 (eller annat »normalår» före arbetstidsbegränsningen) den ungefärliga ökningen varit av a) lednings-, förvaltnings- och kontorspersonal m. fl.? b) arbetare, sysselsatta med industrialstrens framställning (fackarbetare)? c) lagerarbetare, packkarlar, lastare, drängar, kuskar, chaufförer (lageroch transportarbetare) ? B. H a r proportionen mellan nämnda tre personalgrupper efter arbetstidsbegränsningen förskjutits och, i så fall, på vilket sätt? 5. H a r sedan tiden före arbetstidsbegränsningen A. produktionen per arbetare och timme a) ökats och, i så fall, i ungefär vilken omfattning? b) minskats och, i så fall, i ungefär vilken omfattning? c) förblivit ungefärligen oförändrad? B. produktionen per arbetare och vecka (månad, år) a) ökats och, i så fall, i ungefär vilken omfattning? b) minskats och, i så fall, i ungefär vilken omfattning? c) förblivit ungefärligen oförändrad? C. I vad mån kunna nu angivna förändringår av arbetseffektiviteten anses bero på arbetstidsbegränsningen och i vad mån böra de tillskrivas andra faktorer? Obs.! Angiv så noggrant som möjligt, vilka slag av tillverkningar samt h u r u många arbetsställen och arbetare ev. meddelade uppgifter avse.

11 6.

10.

11. Obs.!

Hava från tiden för arbetstidsbegränsningens genomförande vidtagits några avsevärda förändringar i avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall, av vad slag och för vilka yrkesgrupper? Såsom exempel på dylika förändringar kunna angivas: a) övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller flera) ? b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början och slut? c) övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster? e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden ? f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning e t c ? Hava från tiden för arbetstidsbegränsningens genomförande införts större förändringar i avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till ackordslön eller premiesystem, åsyftande att framkalla större effektivitet i arbetet; i så fall, på vilket sätt och för vilka arbetargrupper? H a r från tiden för arbetstidsbegränsningens genomförande a) produktionskapaciteten ökats genom mera genomförd specialisering och standardisering av tillverkningen och, i så fall, i vilken omfattning? b) maskiner, transportanordningar o. d. tekniska hjälpmedel utvecklats till större prestationsförmåga och, i så fall, i vilken ungefärlig utsträckning? c) utvidgning eller nybyggnad förekommit av fabriks- och lagerlokaler o. d. och, i så fall, i vilken ungefärlig utsträckning? Vilka förändringar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och »firande») ? b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extraarbete på fritid)? c) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. mindre sjuklighet, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd) ? Hava de åren 1921 och 1923 företagna ändringarna av arbetstidslagen medfört några förändringar med avseende på lagens verkningar och, i så fall, vilka? H a r Ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar? Därest Ni låtit verkställa någon statistisk e. d. tmdersökning rörande produktionsförhållandena före och under arbetstidslagen eller eljest rörande arbetstidsbegränsningens ekonomiska eller sociala verkningar, torde en möjligast utförlig redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

12 särskilt inom sådana större industrier, för vilka 48 timmars arbetsveckan innebar en betydande nedsättning av den dittills gängse arbetstiden. Denna specialundersökning var i första hand avsedd att söka klarlägga produktionens utveckling under åttatimmarslagens tryck och har därför närmast ansetts böra handhavas^av kommerskollegium i egenskap av den centrala utredningsmyndigheten på det ekonomisk-industriella området. En redogörelse för sistnämnda undersöknings anordnande och verkställande meddelas i annat sammanhang (sid. 114). I det följande redogöres för huvudresultaten av den undersökning, som i enlighet med ovan angivna plan utförts inom socialstyrelsen och där närmast handhafts av byråchefen B e r t i l N y s t r ö m .

2. Undersökningens omfattning. Utsända och inkomna frågeformulär. I överensstämmelse med undersökningsplanen utsändes i slutet av april och början av maj månad 1925 exemplar av de för undersökningen fastställda frågeformulären till ovan angivna kategorier av uppgiftslämnare med anhållan, att de ville inom viss kortare tidsfrist (i regel före den 1 juni) besvara desamma. Det visade sig emellertid omöjligt att mom den korta tid, som ursprungligen utsatts för svarens avgivande, erhålla ett tillräckligt material, varför tidsfristen måste betydligt utsträckas, delvis ända till september månad. Vid denna tidpunkt uppgick, vad form. 1 beträffar, antalet utsända frågeformulär och inkomna uppgifter till följande: : «, Yrkes- Statens; KornHanSlag av uppgifts- inspek- affärs- ! munala delstionens drivanj verk o. lämnare: befattn.- de verklmyndig- kamhavare m. fl. I heter mare

Hantverksföreningar

Arbets- Arbets- Argivare- ledare- betareTillföreföreföre- Övriga hopa ningar ningar ningar

! Antal \ utsända. form. 1 j inkomna Inkomna i % av utsända . . .

17 12

10 10

» 132 87

12 10

180 41

78 42

1 1

52 34

6 3

488 240

49.2 Såsom var att vänta, har intresset för utredningen om åttatimmarslagens verkningar nu varit svagare än vid föregående undersökningstillfälle, ty då inkommo yttranden från 370 eller 70.8 % av de tillskrivna. Särskilda skrivelser med begäran om upplysningar rörande arbetstidslagstiftningens ev. återverkningar på jordbruk och skogsbruk utsändes till 2G hushållningssällskap (förvaltningsutskotten), 25 skogsvårdsstyrelser och 13 överjägmästare. Svar erhöllos från samtliga de sålunda tillskrivna på ett undantag när. Särskilda utredningar rörande arbetsförhållandena vid vårdanstalter av olika slag lämnades nu liksom vid föregående utredningstillfälle av medicinalstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör. Form. 2 utskickades till sammanlagt 2 811 arbetsgivare 3 och återkom i besvarat skick från 1 160 eller 41.3 % av dessa, sålunda även i detta fall ett lägre 1

Avser samtliga 111 städer. > inalles 70 > . Avsikten var, såsom förut nämnts, att tillskriva samma företag som är 1922, men av de å adresslistorna upptagna 3 127 företagen kunde 316 ej medtagas i 1925 års undersökning, i regel av det skäl, att de upphört med sin rörelse. 2

(Forts. sid. 17.)

13 K. SOCIALSTYRELSEN

Obs.! Nedanstående uppgifter äro till-

Form. 2 n:r

TiVm+P hvrS.ii ^ oTcc Tel. 209 6b

försäkrade skydd jämlikt # 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen och komma sålunda icke till obehörigas kännedom.

,, . , . (Arbetsgivare och arbetare vid särskilda foretag)

Till

(Postadress)

Efter hemställan av 1923 års riksdag har Kungl. Maj:t uppdragit åt K. Socialstyrelsen att verkställa en allsidig utredning rörande verkningarna av den från och med den 1 januari (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (8-timmarslagen). Med anledning härav får styrelsen härmed anhålla, att Ni, i vad angår benäget ville så noggrant som möjligt besvara samt senast den 1 juni 1925 återsända detta frågeformulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm St. Stockholm i april 1925. GUNNAR HUSS. Anders Tvengström. Obs.! Därest beträffande någon fråga utrymmet å blanketten ej skulle medgira ett fullständigt besvarande, torde sådant ske å särskild bilaga. 1. Hava vid arbetsstället i arbetstidslagen upptagna undantagsbestämmelser kommit i tillämpning och, i så fall, vilka och i vilken utsträckning (angives i huvuddrag)?

2. Arbetarnas antal och arbetstidens längd per år. (Arbetarantalet angives rid den ur arbetssynpunkt mest normala månaden åren 1919 och 1924): Är 1924

År 1919 (före 8-timmarslagen; Yrkesgren i) (eller arbetargrupp)

Antal arbetare la

Antal dagar arbetet pågått under året

(

Antal arbetare månad)

Antal dagar arbetet pftgått under året

1 T. ex. vid en mekanisk verkstad maskinverkstaden, gjuteriet, smedjan etc; vid ett tryckeri sätteriet, tryckeriet, litografiska avdelningen etc. Särskilda uppgifter för olika yrkesgrenar behöva dock endast lämnas, i den mån speciella arbetstider förekommit inom desamma. Nödvändigt är emellertid att särhålla de med industrialstrens framställning sysselsatta arbetarna (fackarbetarna) från magasinsdrängar, packkarlar, lagerarbetare, lastare, kuskar, chaufförer o. d. hjälparbetare, som besörja varornas lagring, distribution o. d.

14 3. Ordinarie arbetstid l ) vid vanligt dagarbete (arbete på skift redovisas under följande punkt) under i punkt 2 angivna månader:

År

Yrkesgren -) (eller arbetargrupp)

Arbetet slutade De dagliga rasterna inföllo Antal ordiAntal narie arbets(icke Arbetet å flerbörjade å löra flertalet vardagar a lördagar vid timmar i talet skift-) kl. varda- dagar vid nedan angivna nedan angivna genomsnitt arbetare per vecka-*) kl. tider 3) tider 3) gar kl.

1919 i

4. A. A r b e t e på skift. Därest arbete på skift förekommer, meddelas här nedan uppgifter om den ordinarie arbetstiden under i punkt 2 angivna månader.

År

Antal skift per Antal arbetstimmar i genomsnitt per arbetare (raster '•>) vecka inräknade) Easter •') Skiftform varunAntal (12-tim. skift, 8-tim. per skift per dygn Yrkesgrenar 2) der arvid nedan .slyftarskift på 2 lag, 8-tim. betet <eller arbetargrupp) angivna betare skift på 3 lag o. s. v.) pågått per ar- å månper tider S) dag å lör- å sön- vecka vid ar» betare t. o. m. dag dag betsfredag stället

1924 B. Därest så är nödigt för klarläggande av skiftform och skiftväxling, torde här angivas arbetstidens förläggning de olika åren för ett och samma skiftlag under tre på varandra följande veckor: C. Äro skiftarbetarna eller en del av dem skyldiga att under rasterna kvarstanna å arbetslokalen och, i så fall, i vilken utsträckning? 5. Ö v e r t i d s a r b e t e . Har under åren 1919 eller 1924 övertidsarbete förekommit? I så fall torde dess utsträckning angivas här nedan: År 1924

År 1919 Yrkesgren ") (eller arbetargrupp)

Antal arbetare, som haft övertidsarbete

Summa övertidstimmar

Antal arbetare, som haft övertidsarbete

Summa övertidstimmar (enligt S-timmarslagen)

l ) Härmed avses den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden. — 2) Se n o t J ) å föregående sida. — 8) T. ex. kl. 9—9-30 f. m., 1—2 c. m. — 4) Med frånräknande av raster men med inräknande av ev. ordinarie söndagsarbete. — 5) Härmed avses endast raster, som infalla under själva skifttiden (ej mellan de särskilda skiften).

15 Förlorad arbetstid. I den mån tillgängliga uppgifter det medge, torde här nedan meddelas det antal arbetstimmar (ev. arbetsdagar), som av olika anledningar förlorats under resp. år:

År

A n t a l a r b e t s t i m m a r (-dagar), som u n d e r resp. å r förlorats till följd a v Sammanlagda antalet under r e s p . å r a v a r b e t s p e r m ssion frånvaro styrkan i dess h e l h e t u t a n gilfridagar utgjorda arbetstimmar olycksfall s j u k d o m (allmänna) på g r u n d t i g t för(-dagar) av arbetseljest fall i) brist

Hela a n t a l e t u n d e r resp. år förlorade arbetst i m m a r (-dagar)

1919 1924 Ar 1919

7. Avlöningsform. Antal arbetare, som haft övervägande-; cVordBlftn*V Totalbelopp (i kr.) av under resp. år utbetalade { a c ^ o ^ i a n e r 2)

8. Produktion. A. I den mån tillverkningens art det medgiver, torde här nedan för hela arbetsstället eller vissa avdelningar därav meddelas möjligast jämförbara uppgifter rörande produktionen per arbetare och tidsenhet under år 1919 (ev. annat >normalår> före arbetstidsbegränsningen) samt år 1924:

Slag av tillverkning

E n h e t vid produktionsberiikningen (kg., styck o. s. v.)

Antal arbetare tillverkningsuppgifterna avse

G e n o m s n i t t l i g prod u k t i o n p e r arbetare o c h timme 1919

1924 G e n o m s n i t t l i g p r o d u k t i o n per a r b e t a r e och vecka (ev. m å n a d , år) 1019

1924 Hava under tiden 1919—24 inträifat omständigheter, vilka avsevärt påverkat den inbördes jämförbarheten av ovan angivna produktionssiffror (t. ex. större förändringar i tillverkningens art eller arbetsstyrkans sammansättning) och, i så fall, vilka?

Hava efter arbetstidsbegränsningens genomförande i produktionsfrämjande syfte vidtagits några avsevärda förändringar i avseende å arbetets anordnande eller bedrivande och, i så fall, av vad slag och för vilka yrkesgrupper, t. e.x.: a) Övergång från arbete i ett skift (vanligt dagarbete) till arbete i två skift eller, vid kontinuerlig drift, från arbete i två skift till arbete i tre (eller fiera)? b) Ändring av tidpunkterna för arbetets början eller siat? c) Övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast? d) Indragning av förut i arbetstiden inräknade raster? e) Noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden? l ) Oberäknat strejk och lockout. — 2) Härunder inbegripes även tonlön, premielön o. d. lönesystem, varigenom lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten.

16 f) Åtgärder till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen, exempelvis genom bättre anordning av arbetet, effektivare arbetsledning etc? 10. Hava några förändringar i avlöningsmetoderna (ex. övergång fråu tidlön till ackordslön eller premiesystem) vidtagits i syfte att framkalla större effektivitet i arbetet och, i så fall, för vilka arbetargrupper och med vilket resultat? 11. Hava i syfte att främja produktionen efter arbetstidsbegränsningens genomförande vidtagits några åtgärder av nedan angivna slag: a) Högre grad av specialisering eller standardisering av tillverkningen? b) Utveckling av maskiner, transportanordningar och övriga tekniska hjälpmedel till större prestationsförmåga? c) Ombyggnad eller utvidgning av fabriks- eller lagerlokaler? d) Därest dylika åtgärder kunna uppgivas, vore det önskvärt erhålla upplysning om, vilka kostnader de uppgivna åtgärderna tillhopa betingat? 12. Vilka verkningar kan arbetstidsbegränsningen anses hava medfört för arbetarna, särskilt med avseende på a) arbetsamheten (ex. ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och >firande>, jfr punkt 6)? b) arbetsinkomsten (ex. kompensation för den minskade arbetstiden, benägenhet att åtaga sig extraarbete på fritid)? c) levnadssättet, särskilt ur hygienisk synpunkt (ex. mindre sjuklighet, jfr punkt 6, förmånliga verkningar av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd)? 13. Hava de åren 1921 och 1923 företagna ändringarna av arbetstidslagen medfört några förändringar i avseende på lagens verkningar och, i så fall, vilka? 14. Har ni eljest något att anföra till belysning av arbetstidslagens ekonomiska eller sociala verkningar? Därest Ni låtit verkställa någon undersökning miska eller sociala verkningar, torde en utförlig ning, metod och resultat benäget bifogas.

rörande arbetstidsbegränsningens redogörelse för undersökningens

ekonoomfatt-

den

1925.

(Uppgiftslämnarens namn eller

firmateckning)

17 relationstal än 1922 (55.2 %). Bland de besvarade formulären förefunnos dock ett antal, vilka antingen avsågo statliga resp. kommunala företag (tillhopa 86) eller voro alltför ofullständigt besvarade för att kunna bearbetas (125). Fränräknas dessa, befinnes antalet av utredningen berörda enskilda arbetsgivare (arbetsställen) utgöra 949, varav 52 (5.5 %) hade mindre än 5 arbetare och därför, såsom undantagna från åttatimmarslagen, lämnats å sido även vid utredningen. För 908 av de nämnda 949 företagen har redovisats antalet arbetare, vilka år 1924 tillhopa befunnits utgöra inemot 109 000. I genomsnitt kommo år 1924 liksom år 1920 cirka 120 arbetare per företag. Det är sålunda huvudsakligen den större industrien, som berörts av undersökningen. Medan de i utredningen medtagna enskilda arbetsställena endast utgöra c:a VIT av hela antalet hos yrkesinspektörerna registrerade arbetsställen inom industri, handel och samfärdsel (15 578 år 1924), torde desamma omfatta omkring 7s av de vid dessa arbetsställen anställda arbetarna. Vid samtliga de undersökta företagen sökte man erhålla uppgifter även från de därstädes anställda a r b e t a r n a , i den mån dessa voro fackligt organiserade. Adressuppgifter hava erhållits beträffande arbetarorganisationerna vid 1 941 företag eller 69.1 % av de i utredningen medtagna. Av de tillskrivna fackföreningarna och verkstadsklubbarna besvarade emellertid endast 419 (varav 45 vid kommunala arbetsställen) eller 21.6 % frågeformulären, och av dessa svar kunde 338 läggas till grund för statistisk bearbetning. Huru de vid bearbetningen använda arbetsgivar- och arbetaruppgifterna från särskilda företag fördela sig på olika industrigrenar, belyses genom följande översikt: 4 A. 4 B. 1. Metall-! g 6. Textilo. ma- i 3. Trä- Pappers- Grafisk o. 5. Livs- o. beskinin- ! ?• Ste + n : industri massa- 0. div. pap- medels- klädnadspappers- persin- industri dnstri 1 »»dustn industri tillv. dustri 1

Yrkesgrupp

Antal använda \ , 9 i ag. uppgifter enligt J I o r m - * \ a. |

247 09

70 34

136 29

32 24

35 15

171 57

50 27

10.

der-,hår-L 8 :. 9 - B ^nååg * Kraft-, belys-

11. 12. 13 o.l4. Handel Land- Annan j Tillnings- 0. och va- trans- yrkes- hopa m Ve vatten- rulager rörelse port indttstri| "»dustri| samhet verk

Yrkesgrupp

Antal använda \ , 0 f ag. uppgifter enligt | l o r m - " \ «. |

o. g u m - ? ™ * H

mivWK t\

44 20

43 3

10 1

16 1

17 6

18 6

13 1

1 897 1 22t)3

3. Undersökningens representativitet. . Bakgrunden för undersökningen. Oaktat den synnerligen knappt tillmätta tiden, varöver inånga av de tillskrivna klagat och vilken enligt uppgift i åtskilliga fall förhindrat eljest tilltänkta utredningar från organisationers och enskildas sida, har det sålunda lyckats erhålla ej blott mera summariska uppgifter och allmänna uttalanden från huvudparten av de talrika myndigheter 1

Dessutom ha inkommit 85 svar avseende tekniska verk m. m. i städerna, 1 vilka medtagits i följande » » > 45 > > » » » > > f tab. under gr. 9—10.

2—255647

18 och organisationer, som på ett eller annat sätt kommit i beröring med verkningarna av denna på så många verksamhetsområden djupt ingripande lagstiftning, utan även individualuppgifter från arbetsgivare och arbetare vid ett antal särskilda arbetsställen, sammantagna sysselsättande omkring en femtedel av den svenska industriens hela arbetarantal. När det gäller att undersöka de ekonomiska och sociala verkningarna av lagstiftningen om arbetstidens begränsning, är det emellertid icke nog att förfoga över ett möjligast stort och allsidigt primärmaterial, utan detta material bör jämväl vara av den art och beskaffenhet, att det i görligaste mån möjliggör ett bedömande av de speciella verkningarna av ifrågavarande lagstiftning under någorlunda normala förhållanden på det ekonomiska och sociala området. ; I sin tidigare utredning om åttatimmarslagen har socialstyrelsen framhållit, hurusom undersökningar av förevarande art tydligtvis under alla förhållanden måste vara förenade med betydande svårigheter och aldrig kunna nå ett alldeles invändningsfritt resultat, enär de till väsentlig del måste komma att grunda sig icke på fakta utan på omdömen om fakta. Vad beträffade 1922 års undersökning ökades svårigheterna i hög grad på grund av tidsförhållandena. Med hänsyn till de abnorma och växlande konjunkturer, som under åren 1920—1922 voro rådande, och de omfattande konflikter på arbetsmarknaden, som ägde rum efter lagens ikraftträdande, vilka företeelser i hög grad måste förringa värdet av flertalet jämförelser, befarade styrelsen redan före denna utrednings igångsättande, att densamma icke skulle leda till några tillförlitliga resultat. När utredningen förelåg avslutad, uttalade styrelsen, att ehuru utredningen onekligen givit åtskilliga upplysningar av intresse, hade densamma tyvärr i väsentlig mån bekräftat styrelsens farhågor. Särskilt hade konjunkturväxlingarna och svårigheten att särskilja de åtgärder, som vidtagits med hänsyn till arbetstidslagen, från anordningar, genomförda för att möta de så att säga normala kraven på driftsförbättringar, medverkat till att förringa betydelsen av utredningens resultat. Vidare framhölls den synnerligen stora samstämmighet för att icke säga schablonmässighet, som kännetecknat arbetsgivarsidans resp. arbetarsidans svar å frågeformulären och som tytt på, att svaren i avsevärd mån rönt inverkan av den allmänna socialpolitiska uppfattningen på den sida den svarande tillhört. »Utredningens huvudsakliga resultat», säger styrelsen, »torde i korthet kunna angivas därmed, att arbetstidslagstiftningens genomförande å ena sidan obestridligen förorsakat avsevärd ökning av produktionskostnaderna, men å den andra för arbetarna medfört förmåner, som av dem högt värdesättas — ^rakningar, som icke för styrelsen inneburit någon nyhet utan redan tidigare från styrelsens sida framhållits vara att vänta. Huruvida nackdelarna i förra avseendet visat sig skäliga eller icke i förhållande till fördelarna i det senare — den enda jämförelse som torde kunna ifrågakomma mellan nu berörda inkommensurabla värden -— därom anser sig styrelsen icke med stöd av utredningens resultat kunna uttala någon bestämd mening. De av arbetstidslagstiftningen förorsakade olägenheterna torde även kunna förväntas i viss mån förminskas med fortgående anpassning efter denna lagstiftning — en process som av utredningen att döma hittills ej fortskridit synnerligen långt.» Den industriella teknikens utveckling. Tre år hava nu förflutit, sedan detta skrevs, och närmare sex, sedan åttatimmarslagen först trädde i kraft i vårt land. Sex år utgöra visserligen en alltför kort tid, för att man mot bakgrunden därav skall kunna slutgiltigt bedöma arbetstidslagstiftningens ekonomiska och sociala verkningar. Men de beteckna en ganska lång tidsperiod uti industriens ständigt fortgående utveckling i tekniskt och arbetsorganisatoriskt avseende. I en för ungefär ett årtionde sedan framlagd undersökning rörande-

arbetsintensiteten inom den mekaniska verkstadsindustrien sökte man erhålla ett mått på nämnda utveckling genom att beräkna, huru inånga år, som varje artikel i medeltal förblir oförändrad till sin konstruktion och varunder den framställes genom samma maskiner och verktyg. 1 När man vid olika verkstäder och fabriker sökte erhålla exempel på olika artiklar eller delar av sådana med under en följd av år oförändrade konstruktioner och framställda på samma sätt, visade det sig, att det i flertalet fall var svårt eller omöjligt att på grund av inträffade förändringar få exempel för en längre period än 5—8 år. Undersökningen avsåg ju närmast den mekaniska verkstadsindustrien, men det vill synas, som om de därvid gjorda erfarenheterna skulle kunna förallmänligas till att avse större delen av storindustrien. Det bör dock därvid ihågkommas, att den normala livslängden är mycket olika för olika tillverkningar, längre exempelvis för en gammal utexperimenterad tillverkning än för en ny, på vilken uppfinnarverksamheten alltjämt är koncentrerad, längre vid ett mångsysslande företag än vid en specialverkstad o. s. v. Det må vidare beaktas, att angivna period ingalunda är fast utan underkastad ständiga förändringar under inverkan av å ena sidan produktionskostnader, konkurrensförhållanden och framtidsförhoppningar, å den andra tillgången på för nyanläggningar och moderniseringar erforderligt kapital. Med hänsyn till det nu anförda skulle det kunna tänkas, att dyrtiden och kapitalknappheten samt den åtminstone i vissa kretsar minskade tilltron till industriens framtida utveckling och vinstmöjligheter under de år, som hittills gått efter världskrigets avslutande, bidragit att minska kapitalinvesteringen och därigenom även att förringa hastigheten uti industriens ständigt fortgående tekniska omvandlingsprocess. I vad mån ett dylikt antagande är riktigt kan icke med bestämdhet avgöras. Någon statistik finnes ju icke på detta område och kan näppeligen åstadkommas med hänsyn till svårigheterna att i siffror uttrycka och hopsummera det otal av detaljförändringar, vilka sammantagna innebära industriens tekniska utveckling under en viss tidsperiod. Vissa hållpunkter för bedömande av utvecklingen härvidlag lämna emellertid de i kommerskollegii årliga industristatistik meddelade talen rörande drivkraft använd för omedelbar fabriksdrift, vilka för åren 1913—1923 sammanställts här nedan (kraft-, belysnings- och vattenverkens siffror äro fråndragna) :2 1913 1914 1915 Drivkraft för) eff. hästkrafomedelbar \ ter (1000) 884 951 1008 fabriksdrift j indextal . . 100 108 114

1110 126

1181 134

1219 138

1284 1336 1327 1320 1386 145 151 150 149 157

Man har här bilden av en raskt fortgående utveckling, vilken avbrutits endast under de svårare depressionsåren 1921 och 1922. Enär den industriella produktionens volym var tämligen oförändrad åren 1913, 1920 och 1923 — produktvärdet höll sig vid cirka 2.3 miljarder kronor efter 1913 års priser (jfr sid. 91) — synes installeringen av ökad drivkraft mindre åsyftat en direkt ökning av företagens produktiva kapacitet i och för sig än en förändring av förefintliga maskiners och transportanordningars struktur i syfte att göra dem mera själwerkande och arbetsbesparande än förut. 3 Denna ständigt ökade automatisering hos det industriella maskineriet, vilken till icke oväsentlig del torde tillkommit i syfte att genom minskning av antalet erforderliga arbetare i görligaste mån kompensera den ökade kostnad per arbetspresta1 K. P e t a n d e r : Arbetsintensiteten inom Sveriges mekaniska verkstadsindustri. Nationalföreningens mot emigrationen undersökningar rörande svenskt näringsliv IV. Stockholm 1916. 2 Jfr >Den industriella produktionens volym i Sverige> åren 1913—1923. Kommersiella Meddelanden 1925, sid. 197 ff. 3 Jfr G u s t a f Å k e r m a n : Arbetslöner och maskinstruktur. Svensk finanstidning 1925, sid. 739 ff.

tion, som föranleddes av arbetstidens minskning vid i huvudsak oförändrade veckoinkomster för arbetarna, måste tillmätas stor betydelse, när det gäller att bedöma arbetstidsförkortningens ekonomiska verkningar. Svenska arbetsgivareföreningen framhåller i sitt till förevarande utredning avgivna yttrande, vilket i detta som i andra avseenden nära överensstämmer med det år 1922 avgivna, att inom den svenska fabriksindustrien den långt övervägande delen av arbetet utföres med maskiner. I fråga om maskinarbete har man att göra åtskillnad mellan sådana maskiner, som äro helautomatiska, det vill säga, där maskinen uträttar sitt arbete utan hjälp av mänsklig arbetskraft, och halvautomatiska maskiner, vilka fordra någon hjälp av manuell kraft. Vid de förra maskinerna är varje produktionsökning genom större arbetsintensitet från arbetarens sida utesluten. Vid de senare är det möjligt, att arbetarna genom större energi och påpasslighet kunna öka maskinarbetets takt. Enligt föreningens uppfattning har dock detta efter arbetstidsförkortningen icke skett, utan den arbetstakt i regel bibehållits, som blivit den vanliga vid en viss maskin. Utan att i detta sammanhang ingå på frågan om arbetsintensitetens ökning må här framhållas, att anförda resonemang gäller endast vid oförändrad teknisk organisation. Såsom framhållits även från nationalekonomiskt håll 1 , torde emellertid en betydande förkortning av arbetstiden innebära en förändring av de allmänna förutsättningar, som lett till den bestående fabriksorganisationen. Samarbetet mellan arbetare och maskiner bör i många fall ordnas på annat sätt vid 8 timmars arbetsdag än, när arbetstiden är 10—12 timmar. De redan installerade maskinernas hastighet kan kanske ej ökas. men nya maskiner med snabbare arbetstakt och högre verkningsgrad kunna anskaffas och tillverkas, ofta på grundval av befintlig kunskap och utan att nya uppfinningar måste göras. Dylik nyanskaffning och modernisering var vid en längre ^arbetstid icke lönande men har blivit det efter arbetstidsförkortningen. Det finnes talrika exempel på, att den jämväl före åttatimmarsdagens allmänna införande pågående successiva förkortningen av arbetstiden — vilken i vårt land sedan medlet av 1880-talet innebar en genomsnittlig årlig förkortning av veckoarbetstiden med cirka Va timme — betingat förändringar i den tekniska organisationen. Att varje arbetare inom bomullsindustrien nu passar ett större antal spindlar eller vävstolar än för några årtionden sedan sammanhänger nog ej endast med, att dessas konstruktion något förändrats, utan också med att arbetstiden förkortats, ty vid den tidigare brukliga längre arbetstiden skulle påfrestningen med nuvarande fabriksorganisation bliva alltför svår. När man före världskriget beräknade, att i England erfordrades dubbelt så många arbetare per 100 vävstolar som i Förenta staterna och i Indien nio gånger så många som i England, torde orsakerna till dessa stora differenser böra sökas lika mycket i olikheter i fråga om arbetstid och fabriksorganisation som i skiljaktigheter beträffande ras och klimat. 2 Att i likhet med föregående år även under tiden 1919—1924 en betydande teknisk och organisatorisk utveckling ägt rum inom den svenska industrien synes med "hänsyn till vad förut anförts otvivelaktigt. För särskilda näringsgrenars vidkommande bestyrkes detta av ett flertal yttranden, som inkommit till förevarande utredning, och dessa ge även vid handen, att åttatimmarsdagens införande i stor utsträckning stimulerat omläggningen och jämväl i någon mån angivit normer för densamma. Sågverksförbundet upplyser sålunda, att till förbundet äro anslutna 94 sågverk. Av dessa hava 32 verk antingen helt eller till väsentlig del moderniserats efter år 1

B e r t i l O h l i n : Åttatimmarsdagens ekonomiska'verkningar. Ekonomisk tidskrift 1924, sid. 215 ff. Jfr K . - G . H a g s t r ö m : Bomullsindustriens produktionsförhållanden. Tull- och traktatkommitténs utredningar och betänkanden II, Stockholm 1931, sid. 54 ff. 2

21 1919, under det att 30 verk tillkommit efter samma år. — Pappersmasseförbundet .skriver, att vid samtliga till förbundet anslutna fabriker under hela tiden 1920— 1924 oavbrutet pågått och utförts ombyggnader, utvidgningar och förändringar av alla slag, dels i syfte att modernisera fabrikerna i enlighet med den utveckling, som ständigt pågår inom denna industri, dels för ökning av fabrikernas kapacitet, ofta med 25 upp till 50 % dels ock för att motverka följderna av åttatimmarslagen och 'less närmaste verkan, ökning av arbetarantalet såväl i den egentliga driften som på alla mer eller mindre direkt därmed samhörande områden. Vad cellulosaindustrien beträffar, har fabriksteknikens utveckling försiggått icke successivt utan med stora språng, så att vad som för 5—6 år sedan ansågs omöjligt nu ej sällan betecknar en redan tillryggalagd utveckling. — Om förhållandena inom den grafiska industrien skriver Svenska typografförbundet, att då åttatimmarsdagen år 1904 genomfördes å de dagliga tidningarnas tryckerier, åstadkoms en betydande tidsbesparing genom allmännare införande av sättmaskiner, ty en god maskinsättare presterar på en felfri sättmaskin samma sats som 3 handsättare. Sedan åttatimmarsdagen genomförts även för civiltryckerierna, har här en övergång från hand- till maskinsättning påskyndats. — Beträffande sockerindustrien framgår av Svenska sockerfabriks A.-B:s svar, att här för motvägande av lagens verkningar i stor utsträckning införts förbättringar av de tekniska hjälpmedlen. För arfoetsbesp ärande maskiner och transportanordningar m. in. har bolaget nödgats nedlägga kostnader uppgående till mellan 10 och 11 miljoner kr., vilket före lagens tillkomst av räntabilitetsskäl icke kunnat ifrågasättas. Åttatimmarslagen har sålunda i betydande mån frampressat förbättring i fabrikernas kapacitet och nedsättning i behovet av manuell arbetskraft, åstadkommen genom en våldsam kapitalinvestering, som vid normal utveckling delvis skulle hava utsträckts över en mycket längre tidsperiod. — Rörande tobaksindustrien meddelar A.-B. Svenska tobaksmonopolet, att bolaget alltsedan sin tillkomst företagit och alltjämt företager förbättringar och förenklingar i arbetsmetoderna samt anskaffat och utexperimenterat allt mer fulländade tekniska hjälpmedel. I synnerhet cigarrfabrikationen har under de senaste åren genomgått en omvälvande utveckling från förutvarande hantverksdrift till modern maskindrift. Dessa förbättringar påbörjades före arbetstidslagen, men påskyndades av densamma vid en tidpunkt, som var ur ekonomisk synpunkt synnerligen olämplig och olycklig. — Svenska tändsticks A.-B. anför, att inom den av bolaget kontrollerade industrien i samband med dess ekonomiska koncentration en betydande utveckling av maskinsystem, transportanordningar m. m. skett under perioden 1920—1924. Inom en viss fabriksavdelning uppges sålunda antalet arbetare med bibehållen produktion kunnat reduceras från 300 till 25, vilken omändring i likhet med de övriga emellertid uppges ha företagits fullt oberoende av lagen. — Till och med inom den övervägande hantverksmässigt bedrivna produktionen omnämnes införande av maskinella hjälpmedel. Såsom belägg härpå kan — ehuru statens arbeten formellt ej höra under åttatimmarslagen — anföras arméns centrala beklädnadsverkstads uppgift, att elektriska specialmaskiner införts för vissa . sömnadsarbeten, såsom knapphålssöm, kanttråckling och rundhålssöm samt för stickning av strumpor och ylletröjor, vilka arbeten förut utförts för hand eller å maskiner för handkraft. Även vissa regementsexpeditioner meddela, att motorer inmonterats i sy- och stoppmaskiner i skräddare- och sadelmakareverkstäderna samt maskindrivna pligg- och putsmaskiner införts i skomakareverkstäderna. Ä a n d r a sidan framhålles det från å t s k i l l i g a håll, a t t depressionstiden och därmed s a m m a n h ä n g a n d e förhållanden l a g t hinder i v ä g e n för eller åtminstone fördröjt en eljest ö n s k v ä r d u t v e c k l i n g och u t v i d g n i n g a v de tekniska hjälpmedlen. Skånes h a n d e l s k a m m a r e u t t a l a r såsom sin mening, a t t å t g ä r d e r a v detta slag u n d e r senare å r liksom t i d i g a r e blivit genomförda i de fall, d ä r des a m m a v a r i t ekonomiskt lönande och d ä r finansiella r e s u r s e r för deras genom-

22 förande stått till buds, men att dylika åtgärder på grund av den inträdda kapitalbristen och förskjutningen i kapitalströmmen endast i begränsad omfattning kunnat vidtagas. 1 Näringslivet bättre anpassat efter åttatimmarsdagen 1924 än 1920. Men även om den svenska industriens utveckling i tekniskt och organisatoriskt hänseende under de senaste åren skulle försiggått i något långsammare takt än under tiden närmast före världskriget, var, såsom ovan påvisats, detta tempo då så hastigt, att även en förlångsammad takt måste efter fem a sex års förlopp medföra en väsentlig förändring av fabrikernas maskinella struktur och därmed sammanhängande förhållanden. Visserligen har det från arbetsgivarhåll betonats, att arbetstidsförkortningen ingalunda varit den direkta orsaken till de tekniska och vetenskapliga förbättringar inom industrien, vilka utgjort en huvudförutsättning för det senaste århundradets utomordentliga framsteg i välstånd och levnadsstandard. Men det framgår klart vid en granskning av uppgiftsmaterialet, särskilt det som härrör från enskilda firmor och branschorganisationer, att när det gällt att söka nedbringa produktionskostnaderna genom förbättrade tekniska hjälpmedel, särskild hänsyn tagits till de produktionsfördyrande verkningarna av arbetstidens förkortning. Numera torde därför den svenska industrien i tekniskt och organisatoriskt hänseende^ förete en väsentligt bättre anpassning efter åttatimmarsdagen än vid det tidsrum omedelbart efter dennas genomförande på lagstiftningens väg, vilket omfattades av socialstyrelsens tidigare utredning i ämnet. Det må emellertid understrykas, att den anpassning efter åttatimmarslagen, som hittills ägt rum från industriens sida, ingalunda kan anses fullständig och att densamma fortskridit olika långt inom olika näringsgrenar. Vidare medge föreliggande uppgifter näppeligen några fullt bestämda slutsatser, huru den industriella produktionen skall gestalta sig under fullt normala förhållanden på det ekonomiska området. Det tidsrum, som innefattas under lagens hittillsvarande giltighetstid, omspänner ju synnerligen häftiga konjunkturförändringar, från krigskonjunkturernas efterblomstring vid tiden för arbetstidsbegränsningens lagfästande och vidare genom 1921—1922 års häftiga depression och enastående arbetslöshet fram till de senaste årens relativt stabila förhållanden. Det synes vara en allmän mening, att den ekonomiska stabiliseringen ännu ej fortskridit så långt, att den skänkt näringslivet tillräcklig och varaktig trygghet. Arbetslösheten är visserligen för närvarande icke särdeles stor men icke heller betryggande ringa och kan när som helst tilltaga, om icke konjunkturerna avgjort förbättras. Vidare hava, såsom bland annat Skånes handelskammare påpekat, de internationella handelsförbindelserna ännu icke blivit fullständigt återställda, varför arbetstidslagstiftningens betydelse för industriens konkurrenskraft med utländska medtävlare icke kunnat framträda i full omfattning, framför allt vad hemmamarknadsindustrierna angår. Året 1924 såsom undersökningsår. Det år, som nu lagts till grund för jämförelsen med förhållandena före arbetstidslagens genomförande, nämligen 1924^, lämpar sig med hänsyn till då rådande jämförelsevis stabila förhållanden på arbets- och varumarknadens områden bättre härför än det vid 1922 års undersökning använda året 1920. Förra hälften av sistnämnda år präglades ju av verkningarna av krigskonjunkturens efterdyning, den senare föll inom den nu 1 I motsatt riktning går ett uttalande av direktören för A.-B. Svenska kullagerfabriken B. G. P r y t z i tidskriften > Affärs världen s> festskrift 1925 (sid. 75): »En maskin har en kortare livslängd i ett land med högre arbetslöner än i ett land med lägre, i det att det förra är tvunget, för att över huvud taget kunna reda sig i konkurrensen, att ofördröjligen tillägna sig varje framsteg i en given bransch, under det att det senare kan taga saken med något större ro i förlitande på att få utjämning" genom sina billigare arbetslöner. Under ingen period torde förbättringen av gamla tillverkningsmetoder gått i mera febril takt än under de senaste fem åren.»

£6 inbrytande kris- och depressionstiden. Men även om den nu valda utsiktspunkten medger bättre överblick och vidsträcktare perspektiv, låter det större avståndet många detaljer försvinna. »För varje år, som går, blir det allt svårare att utreda, i vad mån produktionsfördyringen beror på den minskade arbetstiden eller på andra omständigheter», heter det i Svenska arbetsgivareföreningens yttrande. Det har varit synpunkter som dessa, vilka gett anledning till clen förenkling i utredningens frågeställning, som förut omnämnts, nämligen att icke längre efterfråga arbetstidsbegränsningens direkta inverkan på arbetsintensiteten, på de tekniska hjälpmedlens utveckling o. s. v., utan nöja sig med en redogörelse för, huru utvecklingen på ifrågavarande områden gestaltat sig efter arbetstidsbegränsningens genomförande. Så många andra faktorer än arbetstiden variera och medföra förskjutningar av de olika industriernas arbetarantal, produktionens storlek o. s. v., att ett försök att statistiskt utröna arbetstidsförkortningens direkta inverkan därvidlag lätt kan bliva mera verklighetsfrämmande än den mest abstrakta teoretiska analys. 1

4. Åttatimmarslagen och åttatimmarsdagen inom det svenska näringslivet. Åttatimmarslagens tillämpningsområde. Den svenska åttatimmarslagen har i princip en mycket vidsträckt omfattning, i det den avser varje rörelse, industriell eller icke, så ock hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag. Åttatimmarslagens principiella allmängiltighet inskränkes emellertid genom åtskilliga undantag. Räckvidden av dessa och därmed lagens omfattning skall man i det följande söka beräkna. Då därvid hänsyn även skall tagas till, i vad mån inom sålunda undantagna områden på grund av lagstiftning i annan ordning eller mellan arbetsgivare och arbetare träffade kollektivavtal tillämpas en arbetsdag på 8 timmar (eller kortare), åsyftar utredningen en kartläggning av näringslivet ur normalarbetsdagens synpunkt. En huvudkälla för en dylik utredning är den i samband med 1920 års folkräkning verkställda yrkesräkningen, vilken innebär en väsentlig omläggning och utveckling av den tidigare tillämpade yrkesgrupperingen därhän, att man nu för första gång-en kan utan vågsamma approximationer fördela vårt folk på de båda sociala huvudklasserna arbetsgivare och arbetare. Resultaten av 1920 års yrkesräkning föreligga icke ännu i slutgiltigt skick, men i statistisk årsbok 1925 (tab. 22) meddelas preliminära uppgifter om huvudresultaten, vilka för här ifrågavarande ändamål kompletterats medelst av statistiska centralbyrån benäget meddelade upplysningar. Undantag för teknisk och kontorspersonal. Enligt åttatimmarslagen skall vid dess tillämpning såsom arbetare ej räknas medlem av arbetsgivarens familj samt ej heller verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person samt kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontor sbiträcle. Genom dessa bestämmelser undantages all teknisk och kontorspersonal, vilka grupper år 1920 tillhopa innefattade cirka 105 000 personer (i enskild tjänst). Enligt vad en av socialstyrelsen verkställd undersökning om de affärsanställdas arbetsförhållanden utvisar, synes dock den faktiska arbetstiden för dessa grupper i regel varit kortare än 48 timmar per vecka. Undantag för arbetsställen av viss storlek. E t t andra undantag, som innebär ett karakteristiskt drag för den svenska arbetstidslagstiftningen i jämfö1

Jfr B e r t i l O h l i n : Åttatimmarsdagens ekonomiska verkningar. Ekonomisk tidskrift 1925, sid. 92.

24 relse med den u t l ä n d s k a lagstiftningen av s a m m a a r t (med u n d a n t a g av den norska, schweiziska, l u x e m b u r g s k a och j u g o s l a v i s k a ) , är, a t t t i l l ä m p n i n g e n av den förra är i n s k r ä n k t till a t t avse större arbetsställen, v a r m e d förstås sådana,, d ä r i regel a n v ä n d a s flera än f y r a a r b e t a r e . U r s p r u n g l i g e n a v s å g d e t t a und a n t a g endast s m ä r r e , mera lantliga samhällen och gällde icke i städer, köp i n g a r eller municipalsamhällen med över 1 500 i n v å n a r e , men vid 1921 å r s lagrevision u t s t r ä c k t e s det j ä m v ä l till större orter och fick s å l u n d a generell innebörd. V i d 1923 års revision gavs bestämmelsen den tolkningen, a t t vid a r b e t a r a n t a l e t s b e r ä k n i n g de arbetare skulle l ä m n a s å sido, som eljest voro u n d a n t a g n a från å t t a t i m m a r s l a g e n . Den generella räckvidden av denna sistn ä m n d a i n s k r ä n k a n d e bestämmelse är omöjlig a t t s t a t i s t i s k t v ä r d e s ä t t a , varför densamma i stort sett l ä m n a t s å sido vid följande b e r ä k n i n g a r . H u r u stor räckvidd undantaget för mindre arbetsgivare har, det vill säga, huru många företag och arbetare därav beröras, kan icke med full säkerhet utrönas på grundval av nu förefintlig statistik. Närmast till hands ligger det att söka upplysning härutinnan uti den s t a t i s t i k ö v e r h a n t v e r k s i d k a r e o. d., som kommerskollegium vart femte år skall sammanställa och publicera i samband med industristatistiken för resp. år. Ifrågavarande statistik grundas emellertid i huvudsak på mantalslängderna och torde därför, åtminstone vad antalet hantverksarbetare beträffar, bliva skäligen ofullständig, särskilt efter det allmänna upphävandet av den gamla plägseden, att gesäller och lärlingar hade kost och logi hos sin hantverksmästare. För övrigt föreligger hantverksstatistiken icke för senare år än 1915, enär kommerskollegium på därom gjord hemställan av Kungl. Maj:t befriats från skyldigheten att utarbeta dylik statistik för 1920 (och 1925). Anledningen härtill var bland annat, att man ansett hantverkets förhållanden skola bliva i tillräcklig grad belysta genom den i samband med 1 9 2 0 å r s f o 1 kr ä k n i n g av statistiska centralbyrån utarbetade, väsentligt utvidgade yrkesstatistiken. Denna statistik har, som nämnts, ännu icke publicerats i definitivt skick, men på grundval av föreliggande preliminära uppgifter torde det kunna antagas, att statistiken kommer att ge en ganska fullständig överblick över antalet hantverkare och därmed jämförliga företagare inom olika yrken och fack. För här ifrågavarande spörsmål är emellertid nämnda statistik ej av större betydelse, enär densamma, såsom innebärande en personräkning och icke en företagsräkning, icke ger upplysning om antalet av varje särskild näringsidkare sysselsatta arbetare och biträden av olika slag. Uppgifter härom torde för närvarande knappast stå att erhålla annorstädes än i riksförsäkrings anstaltens arbetsgivareförteckningar, f-.om upptaga omkring 350 000 arbetsgivare, varav cirka 300 000 betecknas såsom »mindre» i den bemärkelsen, att de under hela året hava anställda högst 4 arbetare. Ifrågavarande förteckningar, vilka årligen upprättas av vederbörande mantalsskrivningsförrättare ms fl., avse att i första hand tjäna ett försäkringstekniskt ändamål men synas även kunna utgöra ett brukbart surrogat för de allmänna företagsräkningar efter kontinentalt mönster, som ännu saknas i vårt land. E n ä r emellertid för detta ändamål skulle krävas viss bearbetning av de föreliggande arbetsgivareuppgifterna, framhöll socialstyrelsens chef, i en till chefen för socialdepartementet den 30 juni 1925 ingiven promemoria, önskvärdheten av att på grundval av detta material en statistisk utredning verkställdes rörande antalet arbetsgivare i riket, som i regel använda högst fyra arbetare, ävensom rörande antalet hos sådana arbetsgivare sysselsatta arbetare. Utredningen borde verkställas så, att därav framginge antalet smärre arbetsgivare, resp. av dessa anställda arbetare inom särskilda yrken, och därefter inom varje yrke ske en underindelning efter län och inom dessa åter efter städer, industrisocknar och jordbrukssocknar. För varje sådan undergrupp borde slutligen företagarna fördelas i grupper, allt eftersom de sysselsatte 0, 1, 2, 3 eller 4 arbetare. Enär en sådan statistisk bearbetning av hela det

25 föreliggande materialet torde få anses taga alltför betydande medel och arbetskrafter i anspråk, ansåg man för nu ifrågavarande ändamål med fördel kunna inskränka sig till en bearbetning av exempelvis uppgifterna för Stockholm (eller Göteborg) samt fem eller sex efter representativa grunder utvalda län. Genom Kungl. Maj :ts beslut den 24 juli 1925 anbefalldes riksförsäkringsanstalten att, medelst bearbetning av det hos anstalten förda arbetsgivareregistret och de till grund för detsamma liggande primäruppgifterna, efter samråd med socialstyrelsen verkställa och skyndsamt till Kungl. Maj :t inkomma med utredning i angivna hänseende beträffande Stockholms stad samt Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Älvsborgs, Örebro och Västerriorrlands län. Med underdånig skrivelse den 7 oktober 1925 överlämnade riksförsäkringsanstalten resultaten av den sålunda anbefallda utredningen uti 31 tabeller, av vilka ett sammandrag meddelas i förra delen av efterföljande tab. 1. Hörande sättet för undersökningens verkställande meddelar riksförsäkringsanstalten, att densamma utförts med tillhjälp av räknekort, vilka upplagts (enligt Hollerithsystemet) för en pågående undersökning rörande olycksfallsriskens storlek inom olika yrkesgrupper bland hos mindre arbetsgivare anställda arbetare. De sålunda erhållna siffrorna torde dock vara något lägre än det faktiska antalet arbetsgivare med mindre än fem arbetare, enär i enlighet ined tidigare tillämpat förfaringssätt aktiebolag, sågverk och rederier i stor utsträckning redovisats såsom större arbetsgivare, även när de haft högst fyra arbetare. Vad beträffar arbetsgivarnas fördelning på yrkesgrupper har denna skett efter uppgifterna om de hos dem anställda arbetarnas ställning och sysselsättning, vilket förhållande i de fall, då arbetsgivare sysselsatt arbetare av skilda slag, stundom medfört osäkerhet i .fråga om arbetsgivarens egentliga yrke. Slutligen framhålles, att arbetsgivarnas fördelning på grupper med olika antal arbetare skett uteslutande med hänsyn till* antalet arbetare, som hos dem varit regelbundet sysselsatta hela året. Arbetsgivare, som endast haft arbetare anställda under en del av året, hava alltså redovisats bland arbetsgivare med ett årsarbetarantal av 0. Beträffande dylika »delarbetare» har emellertid riksförsäkringsanstalten uppgivit dels deras antal inom olika grupper, dels den genomsnittliga arbetstiden per år för dylik arbetskraft (i genomsnitt cirka 2 månader). Genom kombination av dessa båda slag av uppgifter kunna delarbetarna reduceras till årsarbetare och sammanläggas med dessa. P å grundval av de uppgifter, som riksförsäkringsanstalten sålunda meddelat angående mindre arbetsgivare och hos dem anställda arbetare i Stockholms stad och sex av rikets län, hava siffror för hela riket beräknats på sådant sätt, att uppgifterna yrkesvis fördelats på storstäder, medelstora städer, mindre städer och köpingar, industrikommuner och jordbrukskomniuner (de båda senare grupperna inbördes uppdelade efter samma grunder som i pensionsstyrelsens statistik), varefter inom varje sådan grupp de ursprungliga talen ökats i samma proportion som folkmängden i de undersökta storstäderna, medelstora städerna, småstäderna, industrisocknarna och jordbrukssocknarna utgjorde av motsvarande ortsgrupper i hela riket. De efter denna representativa metod beräknade rikssiffrorna visa, som av tab. 1 synes, en i stort sett mycket god överensstämmelse med de av riksförsäkringsanstalten genom direkt summering (samt approximativ uppskattning av de hos enskilda bolag försäkrade, tillhopa 21 000 arbetsgivare) erhållna talen för totalantalet småarbetsgivare resp. hos dessa anställda arbetare inom varje yrkesgrupp. Undersöker man, huru arbetarna fördela sig på arbetsgivare inom olika storleksgrupper, erhålles följande resultat: Anställda hos arbetsgivare med ett årsarbetarantal av Tillhopa 0 1 2 3 4 Årsarbetare antal 154105 88 960 42 777 20132 305974 % — 50.3 29.1 14.0 6.6 100-0 Årsarbetare + antal 21002 166 537 96162 45 853 21371 350925 delarbetare % 6.0 47.5 27.4 13.0 6.1 100-0

26 Tab. 1.

Uppgifter rörande antalet arbets-

A. Stockholms stad och G län (enligt riksförsäkringsanstaltens uppgifter) Antal arbetsgivare med ett årsarbetarantal av

Industri- och ortsgrupper

1 2 3

3 B. Mekaniska verkstäder . . . . 3 övrigt. Övrig metallindustri. . . 4. Sten-, kol- och torvindustri . . 5. Jordbruk, skogsbruk o. boskaps-

114 64 60

455! 198j 65!

ag 223 121 25

82 70 14

20 811 12 747| 6 325 1852 103 46 183' 96 64] 32 9 6 övrigt. Övrig träindustri . . . . 73 451 7. Pappers- och grafisk industri. . 8 48i 30 63 38 9 117 122 193 8 C. Bagerier 202| 30 23 29 8 H. Mejerier 51 4 41 76 81 8 K. Slakterier o. charkuterier . . 87 8 övrigt. Övrig närings- och njut16 44 28 21 12 88 233 86 437 1 8 9 I. Skrädderier 9 övrigt. Övrig textil- och bekläd20 12 6 26 14 104 38 314 69 16 10 övrigt- Övrig läder-, gummi- och 35 73 21 121 1 6 2 3 10 17 11. Kemisk-teknisk industri . . . 7 12 B + F. Husbyggnader och bygg531 208 124 42 18 6 9 30 13 19 12 övrigt. Övrig byggnadsverksamhet 13. Kraft-, belysnings- och vatten£ >0 58 82 8 4 14 A. Handelsrörelse (ej varulager 610 160 2 401 1341 21 14 B. Handelsrörelse (varulager och 90 82 176 213 324 310 28 468 75 559 15. Sjöfart och fiske med tillhörande 24 41 32 6 3 16 D. Åkerier, automobiltrafik och 201 95 74 319 25 17. Bank- o. försäkringsrörelse samt skolor, föreningar o. offentliga 215 358 130 45 26 19 A. Hotell-, restaurang- och kafé159 64 336 446 97 98 19 B Hushåll 3 627 35 236 4 525 1056 75 145 239 35 29 19 C. Hälsovårdsinrättningar . . . 20. Fastighetsförvaltning samt div. B fl 1820 2 051 685 199 Samtliga yrkesgrupper 28 554 57 431 15829 5180 31 704 19 332 4 790 1693 Städer med över 100 000 inv. . 82 639 Städer med 10—100 000 inv. . . 1896 7 465 1728 88 430 Mindre städer och köpingar . . 1060 4100 1128 34 872 8 096 11538 2 894 35 16 798 14 996 5 289 1546 86

4 5 6 7 8 q 10 il

37 38

Summa årsarbetare + delarbetare . . 1

Summa

57 431 31658 15 540 7 303 60 501 33 436 16 260

• 29 21 8

i a 1

903: 4741 172!

a 2

1263 734 189

1382 809 234

568 42 303; 33 225 42 570 28 456; 639 717 6 184! 179 222 24 155! 324 337 4 231 ; 236 279 1272 614 1222 67 239 119 12 226 468 299; 14 412 5 49

114! 893;

183 1 363

203 1454

41 16

68 541

118 700

126 743

18 2

268 24

444 38

480 40

28 6

933 64

694 73

966 87

4 748

7 857

34 180

829 1592

1058 3145

1178 3 253

89 295 18

1951 1094 44 739 48 634 826 512

2 060 50 125 862

4 821

4 577

4 282

1910 108 904 713 27 232 36 843 37 464 277 12 005 13 946 • 14 876 171 6 889 8 33C 8 931 294 23 694 21118 i 24159 455 39 084 32 032 : 39 977 7 640 7 907

Siffrorna för de fem ortsgmpperna beräknade ur gruppsummorna.

— 112 26E

— 125 407

27 givare med högst 4 arbetare år

1923.

a 1

a 2

C. Hela riket Beräknat antal (enligt riksförsäkav kollektivringsanstaltens upp- avtal berörda upp gifter)1 min- hos dessa a 2 a 1 dre anställda ag ag arbetare

3 812 1698 438

4193 1883 581

2 290; 3 030 3 360 1 080! 1 720 1885 520 380 380

B. Hela riket (beräknade siffror) Antal arbetsgivare med ett årsarbetarantal av Summa

371 156 195

1465 1 452! 153

292 60

73 839 45 100; 22 374 480! 261 283 81 173j 248 98 17 107| 138 227 422! 500 86 5531 105 16 1821 242 291 264|

221 154 31

81 50 18

2 818 1104 457

6 551 1996 149 860 117 485 151171 148100125 350 152 430 73 1215 1648 1867 1 070; 1480 1685 118 570 520! 380 595 454 14 537 21 640 660 310 706 46 676 331 63 940 820 989 790 11 832 828 30 322 175j 1636 3 219 3 369 1570 3 330 3 465 868 610 1270 1325 823 441 432 85 920 1210 1350 121 43 961 1283 1473

549 10 180

585 410 3 620 3 910

23 267

42 31 11

46 239

123! 1152

77 615

52 239

101 308 120! 2 365

473 3 579

531 3 837

380 2 240

16 182

6S| 7461

51 247

29 89

7 36!

171 1300

285 1651

307 1771

180 310 1 290! 1740

335 1855

58 4

308i 17

187 14

86| 31

39 4

678 42

1096 70

1190 73

610 50

980 90

1050 105

262 7

1630 97

581J

106 13

2 750 192

1907 208

2 713

2 350 240

1540 210

2 350 275

37!

197 409 636 181

29 182 565

19 348 2 462 2 803 5 939 6 214

549 96 315

2 039 3122

2 688

2 900

2 270

2 306

778 1095 86 355 10163 470 325

336 2 360 174

183 11175 89

9 710 16 590 17 090

11058 18 487

1481 5 390 3 229 718 407 1138 923

21 13

1980 3 450 3 965 2 910 5 910 6170

189 8 20 489

2 411 2 973

2 460

2 840

3 530

170 2 562 4 339 4 649 2 850 5 290 5 710 656 110709 116 385 120 873 98 700 111 800 115 750 910 1900 1990 45 1103 1822 1922

9 232 10154 11200 8 050! 9 520 356 4 204 298 000 999 27 452 6 804 2 405 1012 38 672 52 323 53 201 34 895 50 436 51276 1848 803 34 700 40 317 43 005 31433 38 866 41415 5 481 21575 4! 4 058 15 704 4 322 1645 655 26 384 31903 34193 23 984 30 971 33 285 21780 31 040 7 787 2 346 792 63 745 56 820 65 010 60 338 57 253 64 445 124 611 155 516 147 350 129 474 154 979 65 344 58 334 20 574 6 015 1 77111 4 374

152 12169

97 662 154105 44480 14259

5 033 315539

5 759

154 105 88 960 42 777 20132 21002 166 537 96162 45 853 21371

305 974 350 925

307 000 — — 345 400

32 33 34 35 30

10 067 37 — 38

28 Sammandrag av tab. 1 efter större huvudgrupper av yrken. Berä •inåt antal arbetsgivare med ett årsarbetarantal av

Yrkes- och ortsgrupper 0

3 Jordbruk m. m. antal 73 839 45 100 22 374 6 551 49.3 30.1 14.9 4.4 % Hushåll . . antal 11175 86 355 10 163 2 360 10.1 78.0 9.2 2.1 % Industri och hantverk antal 4163 7 283 4 034 1783 23.0 40.2 22.2 9.8 % Handel och samfärdsel m. m. . . antal 8 486 15 367 7 909 3 565 23.0 41.7 21.5 9.7 % Samtliga grupper . . . antal 97 662 154105 44480 14 259 31.0 48.8 14.1 4.5 % därav inom Städer med över 100 000 inv. antal 999 27 452 6 804 2 405 2.6 71.0 17.6 6.2 % Städer med 10-100 000 inv.. . . antal , 5 481 21 575 4 993 1848 15.8 62.2 14.4 5.3 % Mindre städer och köpingar . . . antal 4 058 15 704 4 322 1645 15.4 59.5 16.4 6.2 % Industrikommuner . . antal i 21 780 31040 7 787 2 346 % 34.2 48.7 12.2 3.7 Jordbrukskommuner antal \ 65 344 58 334 20 574 6 015 43.0 38.4 13.5 3.9 %

4 Antal hos Beräknat ant;.l Samt- mindre arbets- av kollektiv- ' givare anställda liga avtal berörda arbetare mindre • j i hos,..,, dem arbetsårsarb. mindre , , anstallårsgivare + del- arbets•, arbetare arb. givare i , da, | arbetare

1996 149 860 117 485 151171 100.0 38.4 1.8 43.1 656 110 709 116 385 120 873 0.6 100.0 38.0 34.4

—

—i

863 4.8

18125 100.0

24152 7.9

27 201 7.S

2 825 67.2

6 689' 66.G

1518 4.1

36 845 100.0

47 952 15.7

51680 14.7

1379 32.8

3 368 33.4

5 033 315 539 305 974 350925 100.0 100.0 100.0 1.6

4 204 100.0

10067 100.0

1012 2.6

38 672 100.0

52 323 53 201 17.1 15.2

803 2.3

34 700 100.0

40 317 13.2

43 005 12.3

655 2.5

26 384 100.0

31903 10.4

34 193 9.7

792 1.2

63 745 100.0

56 820 18.6

65 010 18.5

1771 152 038 124 611 155 516 1.2 100.0 40.7 44.3

Av de hos smärre arbetsgivare anställda arbetarna komma alltså närmare hälften på företag med en enda arbetare och inemot tre tiondelar på sådana med två, medan arbetsgivare med vardera tre eller fyra anställda tillsammans sysselsätta ungefär en femtedel av hela arbetarantalet. Det spörsmålet reser sig nu, ifall de på grundval av riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister beräknade summorna för mindre arbetsgivare och hos dessa anställda arbetare — resp. cirka 315 000 och 350 000 — någorlunda riktigt ange det faktiska antalet sådana. Såsom förut antytts, håller riksförsäkringsanstalten före, att talen äro något för låga. Detta antagande bekräftas för en viss yrkesgrupp genom den av socialstyrelsen verkställda specialundersökningen rörande verkningarna av lagen om begränsning av arbetstiden i bagerier och konditorier (se avd. I I I ) . Enligt denna undersökning, som grundar sig på genom länsstyrelsernas och lokalmyndigheternas förmedling införskaffade nominativa uppgifter, skulle här i landet sommaren 1925 förefunnits 5 775 bagerier och dylika arbetsställen. Beräkningarna på grundval av riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister giva, som av tab. 1 framgår, vid handen 1 636 bagerier och konditorier med högst 4 arbetare (1923), vartill komma 925 större arbetsgivare inom denna grupp (enligt statistiken över olycksfall i

29 arbete 1022), sålunda tillhopa 2 5G1 arbetsställen eller betydligt mindre än hälften av de till socialstyrelsens undersökning redovisade. En närmare granskning visar emellertid, att de största skiljaktigheterna föreligga i fråga om gruppen »arbetsgivare med 0 årsarbetare», ty medan i riksförsäkringsanstaltens statistik redovisats blott 86 inom denna grupp, upptagas i socialstyrelsens specialundersökning 1 701 bagerier o. d., vilka bedrivas av innehavaren antingen ensam eller i förening med familjemedlemmarna. Dessa anses dock ej som arbetare i olycksfallsförsäkringslagens mening, på grund varav nu ifrågavarande arbetsgivare icke upptagas å arbetsgivareförteckningarna och därför ej heller redovisas i riksförsäkringsanstaltens statistik. Säkerligen gäller i stor utsträckning detsamma om de 675 bagerier, som bedrivas av företagaren jämte hans tjänstefolk. Egentliga yrkesbagerier äro de 3 389 företag, vid vilka finnas särskilt anställda bageriarbetare. Jämföras dessa med de i den på arbetsgivareregistret byggda statistiken kvarstående 2 475 bagerierna, blir differensen väsentligt mindre och kan till god del förklaras genom de ovan antydda svagheter, vilka i nämnda statistik föreligga, särskilt i fråga om yrkesredovisningen av sådana arbetsgivare, som bedriva flera olika slag av rörelse (till exempel bageri och handel, bageri och kafé o. s. v.). Emellertid torde nu anförda synpunkter motivera en viss böjning av det beräknade antalet småarbetsgivare liksom ock av antalet hos dem anställda arbetare, det senare särskilt med hänsyn till att reduktionen av »delarbetare» till »årsarbetare» skett under den i verkligheten nog ej så vanliga förutsättningen, att dessa personer haft full sysselsättning aret om, lat vara bos olika arbetsgivare. Den på grundval av riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister verkställda utredningen synes s å l u n d a ge vid handen, a t t a n t a l e t h o s ' s m å a r b e t s g i v a r e a n s t ä l l d a a r b e t a r e u p p g å r till inemot 400 000, v a r a v cirka 172 000 h a v a syssels ä t t n i n g inom j o r d b r u k e t . 138 000 inom h u s l i g t arbete, 31 000 inom h a n t v e r k och s m å i n d u s t r i s a m t 59 000 inom handel och samfärdsel m. m. I sitt till förevarande u t r e d n i n g a v g i v n a y t t r a n d e angående arbetstidslagens v e r k n i n g a r f r a m h å l l e r L a n d s s e k r e t a r i a t e t , a t t u t i k o 11 e k t i v a v t a 1 e n ingå bestämmelser om arbetstidens längd, som i regel ä r fastställd till 8 x/2 t i m m a r per dag och 5 a / 2 t i m m a r p å lördagen, så a t t arbetstiden blir 48 t i m m a r per vecka, Genom dessa a v t a l är 48 t i m m a r s arbetsvecka genomförd även för vissa a r b e t a r g r u p p e r , som äro u n d a n t a g n a från lagens t i l l ä m p n i n g . S å l u n d a g ä l l a avtalens a r b e t s t i d s b e s t ä m m e l s e r för h a n t v e r k s a r b e t a r n a inom resp. avtalsområden, oavsett om a r b e t a r e ä r anställd hos a r b e t s g i v a r e med mindre ant a l arbetare än fyra s a m t i a l l m ä n h e t för a r b e t a r e vid torvmossar m. fl. områden. Med anledning härav bar det ansetts lämpligt att söka på grundval av socialstyrelsens avtalsstatistik utröna dels ungefärliga antalet dylika smärre arbetsgivare, vilka äro berörda av kollektivavtal med bestämmelser rörande en arbetstid av 48 timmar per vecka (eller kortare), dels antalet hos ifrågavarande arbetsgivare anställda arbetare. Resultatet av denna beräkning meddelas i de sista kolumnerna av tab. 1 och det därav gjorda sammandraget. Till grund härför ligga dels uppgifter angående avtal, vartdera berörande en arbetsgivare med högst fyra arbetare, dels och företrädesvis individualuppgifter rörande sådana medlemmar av avtalsslutande organisationer, som hava högst fyra anställda, dels slutligen i de fall, där upplysningar av sistnämnda slag icke föreligga, uppgifter om avtalsslutande grupper av arbetsgivare med sammanlagt icko större arbetarantal, än att i medeltal på varje arbetsgivare komma mindre än fem arbetare. Givetvis kunna sistnämnda grupper inrymma ett fåtal arbetsgivare med större arbetsstyrka, men å andra sidan torde åtskilliga i statistiken ej medräknade avtal omfatta arbetsgivare med mindre än fem anställda, ehuru gruppgenomsnittet överstiger detta antal. De erhållna slutsummorna torde sålunda få anses utgöra ett någorlunda tillförlitligt uttryck för antalet av kollektivavtal berörda småarbetsgivare, låt vara att uppgifterna om an-

30 talet hantverkare o. d., som »underskrivit» kollektivavtalet för resp. fack, äro skäligen obestämda och växlande, särskilt när det gäller sådana orter och områden, där organisationsrörelsen bland arbetsgivare och arbetare är svagt utvecklad. Siffrorna för kollektivavtalens räckvidd måste därför betecknas som utpräglade minimisiffror, men detsamma gäller, som förut nämnts, även om de på riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareförteckningar grundade sifferuppgifterna rörande totalantalet småarbetsgivare och hos dem anställda arbetare. Med hänsyn härtill torde en jämförelse mellan de båda serierna av uppgifter ge en icke alltför oriktig bild av relationen mellan antalet av kollektivavtalen berörda och oberörda, vad smådriften angår. Av hela det antal arbetare, som faller under arbetstidslagens undantagsbestämmelse rörande småföretagen, skulle alltså blott cirka */,„ ha sina arbetstidsförhållanden kollektivt reglerade. Förhållandet ställer sig emellertid mycket olika för de olika yrkesgrupperna, ty medan inom jordbruk samt husligt arbete — vilka branscher ju för övrigt i sin helhet äro undantagna från lagens tillämpning — antalet är praktiskt sett 0, stiger proportionen för handel och samfärdsel m. m. till cirka a/15 och för hantverk och småindustri till över x/4. Inom vissa yrken såsom bagerier, skomakerier, husbyggnadsverksamhet, åkerier m. fl. betecknas fackavtalen såsom gällande för hälften och däröver av jämväl småarbetsgivarnas personal. Genom de undersökningar, för vilka nu redogjorts, torde det sålunda få anses ådagalagt, att åttatimmarslagens undantag för mindre arbetsställen faktiskt utesluter ett icke obetydligt, ehuru yrkes- och ortsvis växlande antal arbetare jämväl från åttatimmarsdagen. Undantaget synes jämväl i vissa fall ha återverkat vid arbetstidens reglering i fråga om de från åttatimmarslagen formellt uteslutna statsanställda (bl. a. beträffande tullpersonal). Åtskilliga fackförbund, exempelvis skoarbetare-, transportarbetare-, automobilföraresamt hotell- och restaurangpersonalförbunden, hävda, att undantaget för småföretag bör upphöra ej minst med hänsyn till de olägenheter i konkurrenshänseende detsamma medför för de arbetsgivare, vilka måste följa lagen. Vad beträffar de mindre arbetsgivarna själva, synas desamma, i den mån yttranden från dem inkommit till förevarande utredning, i regel hävda nödvändigheten av frihet i arbetstidshänseende med hänsyn till deras rörelses i regel mycket oregelmässiga och säsongbetonade natur. Sveriges trafikbilägares riksförbund anser sålunda, att en tillämpning av åttatimmarslagen i fråga om omnibus- och trafikbilrörelsen i smärre samhällen och å landsbygden i regel skulle bli ekonomisk omöjlig, om bilägaren skulle tvingas att avlöna ytterligare en chaufför, i synnerhet som den nuvarandes genomsnittliga faktiska arbetstid plägar inskränka sig till ett fåtal timmar. De större städernas mera regelmässiga trafikrörelse präglas däremot på grund av där gällande kollektivavtal i högre grad av åttatimmarsdagens principer. Huru arbetsförhållandena i praktiken gestaltat sig inom h a n t v e r k e t , under inflytande av å ena sidan åttatimmarslag och kollektivavtal, å den andra den för denna bransch, vars arbete ju i huvudsak är beställnings- och reparationsarbete, karakteristiska mycket växlande arbetstillgången och arbetsbrådskan, framgår rätt klart av en enquéte bland de till Sveriges hantverksorganisation anslutna hantverksföreningarna. Medan en hantverksförening vitsordar, att inom dess område åttatimmarslagen iakttages även av de mindre arbetsgivarna inom de lantliga samhällena, säger en annan förening, att så sker, i den mån det är nödigt »för att slippa bråk med arbetarna». En hantverksförening i södra Västergötland yttrar, att lagens verkningar sträckt sig långt utöver dess giltighetsområde, sålunda till mindre hantverkare samt även till jordbruket och dess binäringar. En förening i en halländsk stad framhåller däremot »önskvärdheten av att lagen borde omfatta även hantverkare p å

31 landsbygden», vilket yttrande torde få tolkas så, att åttatimmarsdagen i denna trakt icke tillämpas av de mindre hantverkarna i stadens omnejd. Även beträffande vissa smärre orter i Småland och Norrland tyda uppgifterna på, att arbetet av hantverkarna alltjämt bedrives tämligen obundet. En för branschen karakteristisk uppfattning återspeglas i ett yttrande från Eskilstuna, enligt vilket ackordsarbete ofta icke räknas falla under lagen. Även från Uppsala intygas, att inom säsongyrkena lagen kringgås på så sätt, att arbetet utföres på ackord, då arbetaren anser sig oförhindrad att börja eller sluta arbetet, när han själv bestämmer, »vilket visar», fortsätter föreningen, »att även arbetarna i vissa fall icke anse lagen vara praktiskt tillämpbar». Där man vid dylikt arbete likväl vill hålla på lagens bokstav, uppges gesällen stundom taga arbetet med sig hem och avstå från att begagna sig av mästarens verkstad. Hemindustrien. Från lagens tillämpning undantages arbete, som utföres i a r b e t a r e n s h e m eller eljest under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över arbetets anordnande. För år 1912 verkställde socialstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts uppdrag en utredning rörande förekomsten och utbredningen i vårt land av hemindustri, varmed förstås sådan verksamhet, där personer på uppdrag av arbetsgivare för dennes yrkesmässigt bedrivna näring mot lön sysselsättas med tillverkning eller förarbetning av varor i sina egna bostäder eller i andra arbetslokaler, som icke tillhandahållas av arbetsgivaren. Antalet dylika hemarbetare uppskattades då till 28 953, varav över 3/4 kvinnor. För närvarande torde hemarbetarnas antal sannolikt vara högre, ty antalet sådana, vilka arbetat åt i kommerskollegii industristatistik redovisade företag, har ökats från 7 875 år 1913 till 8 614 år 1923. Vid dylikt förvärvsarbete, där betalningen utgår efter ackordsberäkning och arbetet merendels utföres under växlande och oregelbundna tider i samband med vanliga hem- och jordbrukssysslor, är arbetstiden av naturliga skäl helt oreglerad. — Detta arbete företer alltså någon överensstämmelse med det i ett följande moment undantagna arbete, som till sin natur är så o r e g e l b u n d e t , att det icke kan förläggas till bestämda tider. Enstaka exempel på dylikt arbete torde kunna nämnas, men att statistiskt urskilja och redovisa dess omfattning torde näppeligen vara möjligt. Till samma grupp torde även kunna hänföras det vid 1923 års revision införda undantaget för p o r t v a k t e r , som utföra arbetet i sin bostad. Arbete bedrivet av staten. Ehuru i lagen undantages allt arbete, som bedrives av staten, innebär detta i praktiken knappast något undantag från åttatimmarsdagens princip. Enligt en av socialstyrelsen nyligen utförd utredning utgjorde antalet statsanställda i vårt land år 1920 105 408 (varav 99 541 med full sysselsättning) och 105 333 år 1924 (97 736). Beträffande tjänstemän av högre grad, militärer, kvinnliga befattningshavare m. fl., tillhopa utgörande mer än halva antalet statsanställda, gäller dock annan (i regel kortare) arbetstid än den, som stipuleras i åttatimmarslagen. Däremot tillämpas dennas principer i allmänhet för statens arbetare och lägre civila tjänstemän, tillhopa utgörande minst 40 000 personer. Enligt kungl. brev gällde från den 1 januari 1919 vid arméns och marinens verkstäder och varv, fabriker och förråd, där veckoarbetstiden förut växlat mellan 48 och 72 timmar, en effektiv ordinarie arbetstid av högst 48 timmar per vecka. I fråga om uttagande av övertid och ändrad fördelning av arbetstiden vissa tider av året synas dock tillämpas något friare normer än arbetstidslagens. För statens järnvägars ban- och byggnadsarbetare, telegrafverkets linje- och verkstadsarbetare samt vattenfallsverkets byggnadsarbetare m. fl., för vilka veckoarbetstiden intill 1918 var 54—57 timmar, infördes 48 timmars arbetsvecka i början av år 1919 på initiativ av de affärsdrivande verken själva. I fråga om driftspersonal vid post, telegraf, telefon, kraftverk, järnvägar och tull fastställdes i mitten av

32 å r 1920 48 t i m m a r s arbetsvecka såsom medeltal för viss l ä n g r e period (i regel 208 — förut 224—300 — t i m m a r per 30 d a g a r , dock h ö g s t 1 1 — 1 3 t i m m a r per d y g n ) . V i d t j ä n s t g ö r i n g , som medför synnerligen r i n g a a n s t r ä n g n i n g , m å dock k u n n a föreskrivas l ä n g r e t j ä n s t g ö r i n g s t i d p å det sätt, a t t för sådan t j ä n s t g ö r i n g den v e r k l i g a tjänstgöringstiden b e r ä k n a s m o t s v a r a viss k o r t a r e tjänstgöringstid. V i d statens j ä r n v ä g a r uppges (febr. 1925) 1 765 eller c:a 14 % av maskin- och trafikpersonalen h a dylik l ä n g r e t j ä n s t g ö r i n g s t i d . L i k a s å k a n arbetstiden i vissa fall a n p a s s a s efter det v ä x l a n d e arbetsbehovet under olika årstider ( t . ex. för banbevakningspersonal 221 t i m m a r för 30 d a g a r u n d e r a p r i l — s e p t e m b e r och 195 under o k t o b e r — m a r s ) . O a k t a t de härigenom beredda möjligheterna a t t till viss g r a d skilja mellan verkligt arbete och a r b e t s b e r e d s k a p och o a k t a t driftens successiva m e k a n i s e r i n g ( s ä r s k i l t vid p o s t v e r k e t och statens j ä r n v ä g a r ha maskinella a n o r d n i n g a r i stor u t s t r ä c k n i n g införts för lossning, l a s t n i n g och t r a n s p o r t ) och expeditionstidens förkortning anses arbetstidsbegränsningen vid statens v e r k h a medfört ett ökat behov av personal ( a v t u l l v e r k e t s tjänstgöringskommission b e r ä k n a t till 1IQ), i den mån icke, såsom vid exempelvis försvarsverken och statens j ä r n v ä g a r , tidsförhållandena medfört en väsentlig i n s k r ä n k n i n g a v driften. Nu angivna arbetstidsreglering har skett genom särskilda, under åren 1918— 1923 utfärdade kungl. brev och kungörelser. De viktigaste av författningarna rörande åttatimmarsdagen vid statens verk äro följande: Kungl. brev. den 12 / 11 1918 till arméförvaltningen, resp. marinförvaltningen angående fastställande av åtta timmars normalarbetsdag för vissa inom länt- resp. sjöförsvaret anställda arbetare. — Kungl. brev den 16/7 1920 till generaltullstyrelsen angående provisoriska föreskrifter i fråga om reglering av arbetstiden för viss personal vid tullverket. — Kungl. kungörelse den 1G/7 1920 om ändrad lydelse av § 16 mom. 3 och § 185 i tullstadgan den 1 juli 1904 (n:r 35) (sv. förf. saml. 1920 n : r 510). — Kungl. kungörelse den 1G/7 1920 angående ändrad lydelse av punkten 2) i taxan den 23 december 1910 (n:r 134) å ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän verkställda tjänstförrättningar (sv. förf. saml. 1920 n : r 511). — Kungl. kungörelse den 28/n 1924 med bestämmelser angående tjänstgöringstid för viss personal vid tullverket (sv. förf. saml. 1924 n : r 60). — Kungl. kungörelse den 4/6 1920 angående tjänstgöringstiden för viss driftspersonal vid statens järnvägar (sv. förf. saml. 1920 n : r 286). — Kungl. kungörelse den 4/G 1920 angående tjänstgöringstiden för viss personal vid telegrafverket (sv. förf. saml. 1920 n : r 287). — Kungl. kungörelse den 4 / 6 1920 angående tjänstgöringstiden för viss driftspersonal vid postverket (sv. förf. saml. 1920 n : r 288). — Kungl. kungörelse den 18/6 1920 angående tjänstgöringstiden för viss personal vid statens vattenfallsverk (sv. förf. saml. 1920 n :r 308). •— Kungl. kungörelse den 22 / 12 1921 om ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen den 4 juni 1920 (n:r 287) angående tjänstgöringstiden för viss personal vid telegrafverket (sv. förf. saml. 1921 n : r 754). — Kungl. kungörelse den 22jln 1921 om ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen den 4 juni 1920 (n:r 286) angående tjänstgöringstiden för viss driftspersonal vid statens järnvägar (sv. förf. saml. 1921 n : r 755). — Kungl. kungörelse den 22 / 12 1921 om ändrad lydelse av §§ 1, 3, 4 och 5 i kungörelsen den 18 juni 1920 (n:r 308) angående tjänstgöringstiden för viss personal vid statens vattenfallsverk (sv. förf. saml. 1921 n : r 756). — Kungl. kungörelse den 80 / e 1922 angående tjänstgöringstiden för personal vid statens järnvägars ångfärjor med hjälpfartyg (sv. förf. saml. 1922 n : r 397). — Kungl. kungörelse den 14 / 10 1923 om ändrad lydelse av mom. 1 av § 5 i kungörelsen den 4 juni 1920 (n:r 286) angående tjänstgöringstiden för viss driftspersonal vid statens järnvägar (sv. förf. saml. 1923 n : r 475). —• Kungl. kungörelse den 14 / 12 1923 om ändrad lydelse av § 5 i kungörelsen den 4 juni 1920 ( n : r 287) angående tjänstgöringstiden för viss personal vid telegrafverket (sv. förf. saml. 1923 n : r 476). — Kungl. kungörelse den 14 / 12 1923 om ändrad lydelse av §§ 1 och 5 i kungö-

33 relsen den 18 juni 1920 (n:r 308) angående tjänstgöringstiden för viss personal vid statens vattenfallsverk (sv. förf. saml. 1923 n:r 477). Vårdanstalter. E t t viktigt undantag från statstjänarnas normalarbetsdag sammanhänger med det i arbetstidslagen § 1 mom. d) gjorda undantaget för arbete, som har till ändamål att bereda sjukvård, fattigvård, uppfostran eller undervisning eller att tillgodose annat därmed jämförligt behov. Den vid anstalter av dylika slag anställda lägre personalen — för läkare-, förvaltnings- och lärarepersonalen gälla särskilda bestämmelser i fråga om arbetstiden — är emellertid blott till mindre del statsanställd (huvudmassan utgöres härvid av den till cirka 3 500 personer uppgående hospitalspersonalen), ty den egentliga sjukvården besörjes ju, liksom fattigvården, av kommuner och landsting. Enligt socialstyrelsens förenämnda utredning rörande befattningshavare i statens och de större städernas tjänst sysselsattes inom de större städernas fattigvård och sjukvård personal av här ifrågavarande slag till ett antal av cirka 4 000, och enligt vad från Svenska landstingsförbundet inhämtats äro vid länslasarett och därmed jämförliga sjukhus anställda cirka 4 500 personer. Med hänsyn till de talrika vårdanstalter, som bedrivas även av mindre städer och landskommuner samt stiftelser o. d. torde det ej vara överdrivet att uppskatta den lägre anstaltspersonalens totalantal i vårt land till drygt 15 000 personer. Framhållas må, att beträffande dessa genomförd arbetstidsreglering näppeligen är tänkbar annat än för personalen å större anstalter, medan vid smärre »hem» av olika slag de anställda merendels ha karaktären av hembiträden, vilkas sysslor och ledighet ordnas efter arbetets art och krav i varje särskilt fall. Vid utfärdandet av den första arbetstidslagen år 1919 undantogs bland annat »arbete, som är att hänföra till hälso- eller sjukvård». Härmed åsyftades, att fråntagen skulle undantagas blott den egentliga sjukvårdspersonalen men ej sjukvårdsanstalternas ekonomi- och verkstadspersonal. Det visade sig emellertid snart, att olägenheter uppkommo av de skiljaktiga bestämmelserna för de båda personalgrupperna, varför sjukvårdsinrättningar m. fl. anstalter i stor utsträckning hos arbetsrådet begärde och erhöllo dispens (i regel till 1 oktober 1921) från tillämpningen av lagen. Vid revisionen av arbetstidslagen vid 1921 års riksdag förelåg från socialstyrelsen ett förslag om, att all personal vid sjukhusen skulle indragas under åttatimmarslagen, varvid dock skulle uppdragas åt arbetsrådet att medgiva de undantag, som kunde anses nödiga och skäliga. Riksdagen biföll emellertid ett motionsvis väckt förslag om utvidgning av undantagsbestämmelserna till att avse all personal vid sjukvårds- och andra liknande institutioner, i samband varmed 1 § mom. d) erhöll sin ovan angivna lydelse. Rörande arbetsförhållandenas nuvarande gestaltning vid sjukhus och fattigyårdsinrättningar m. m. meddelas siffermässiga uppgifter i tvenne av medicinalstyrelsen och statens fattigvårdsinspektör år 1922 verkställda, tidigare (sid. 8, 12) omnämnda, utredningar. I till förevarande utredning inkomna yttranden av den 19 resp. 25 maj 1925 hava nämnda myndigheter hänvisat till nyss nämnda utredningar såsom i stort sett tillämpliga även på närvarande tid. Föreliggande uppgifter utvisa, att vid statens a n s t a l t e r f ö r s i n n e s s j u k a arbetstiden bestämts genom medicinalstyrelsens cirkulär av den 14 januari och 17 mars 1920. För sjukvårdspersonal har arbetstiden fastställts till 240 effektiva timmar per 28 dagar vid dagtjänstgöring och till 216 timmar vid natttjänstgöring. För ekonomipersonalen (med undantag av föreståndare o. d.) har arbetstiden i regel begränsats till 48 timmar per vecka, vilka dock kunna utökas till 60, om arbetet helt eller delvis kan betraktas som vakttjänstgöring. 3—253746

34 Arbetstidsförhållanden vid lasarett m. fl. sjukvårdsinrättningar. Sköterska

186 sjukhns (lasarett, sanatorier, sjnkstngor, epidemisjukhus)

Husmoder

Arbetstid (minimum . . . per dygn, < maximum . . . timmar [medeltal . . .

8 12 9.6

186 sjukhus (lasarett, sanatorier, sjukstugor, epidemisjukhus) Arbetstid (minimum . . . per dygn, < maximum. . . timmar [medeltal . . .

operations-

avdelnings-

natt-

7 13 10.0

7 14 10.0

8 13 10.1

Koker- Köksbiträde ska

7 15 9.8

Elev

Sjnkvårdsbiträde

8 13 10.6

7 13 10.2

Bader- Städerska ska

8 13 9.6

7 13 9.8

Dräng Vakt- (sjuk- PortTvätt- Tvätt- MaskiEldare mästa- hustjä- vakt före- biträde nist re ständ. nare) 7 12 9.3

7 12 9.0

7 15 9.4

7 12 9.1

7 13 9.1

7 14 9.1

7 15 10.8

I fråga om de landstingen underställda l ä n s l a s a r e t t e n och vissa andra sjukvårdsinrättningar (sjukstugor, sanatorier och epidemisjukhus) belysas arbetsförhållandena genom medicinalstyrelsens nyssnämnda utredning, vars huvudresultat, vad arbetstiden angår, sammanfattas i tablån härovan. Medelarbetstiden vid samtliga undersökta 186 sjukvårdsinrättningar utgjorde 9.8 timmar per dygn, nämligen för sjukvårdspersonalen 10.2 och för ekonomipersonalen 9.5 timmar. Beaktas må, att för flertalet personalgrupper söndagsarbete är regel, ehuru detsamma i viss utsträckning plägar ersättas med motsvarande ledighet annan tid. Veckoarbetstiden utgör, enligt uppgifter från de 14 lasarett, som kunnat lämna uppgifter häröver, 61—74 timmar för sjukvårds- och 58—66 timmar för ekonomipersonalen. Vid 90 genom fattigvårdsinspektören undersökta större f a t t i g v å r d s i n r a t t n i n g a r , av vilka 36 ägdes av städer, 41 av landskommuner och 13 av enskilda stiftelser,' utgjorde arbetstiden per dygn i de 85 anstalter, varifrån uppgifter föreligga i detta avseende: mer än 12 10—12 8—10 obestämd timmar timmar timmar timmar 14 11 21 30 9 Såsom härav framgår, är arbetstiden vid sjukvårdsanstalter och fattigvårdsanstalter i allmänhet utsträckt betydligt över de gränser, som genom arbetstidslagen dragits för arbetare inom industrien och andra näringsgrenar. Detta framhålles i åtskilliga till förevarande utredning inkomna yttranden från arbetarhåll. Sålunda skriver Svenska kommunalarbetareförbundet, varuti jämväl en del anstaltspersonal är organiserad: »Emellertid finnes det ännu grupper av arbetare och med dem jämställda, å vilka arbetstidslagen icke är tillämplig, ehuru så enligt vår mening borde vara fallet. Däribland är först och främst sjukhuspersonalen men även brandmännen. För sjukhuspersonalens vidkommande är arbetstiden i de flesta fall omkring 80 timmar per vecka, vilket måste anses oskäligt. För brandmännen återigen är arbetstiden visserligen icke fullt så lång, men dock betydligt längre än den borde vara. Vi äro visserligen icke blinda för att arbetstiden för nämnda kategorier av arbetare icke kan strikt indelas i något precist antal timmar per dag, men torde det icke vara svårt att regiera tiden under en period av tre veckor.»^ F r å n anstalternas ledning medges, att arbetstiden är lång, men å andra sidan framhålles arbetets oregelbundenhet och delvis lindriga natur, ävensom att detsamma

35 stundom, såsom i fråga om flertalet epidemisjukhus, är ett utpräglat säsongarbete, som växlar allt efter farsoters utbredning inom distriktet. Det framhålles också ined skärpa, att när det gäller personal, som i regel måste bo inom anstalterna, en av arbetstidens minskning betingad personalökning icke blott innebär ökade löneutgifter utan jämväl särskilt vid nuvarande prisförhållanden dryga byggnadskostnader. Genom en år 1919 införd bestämmelse i gällande lasarettsstadga bemyndigades medicinalstyrelsen att vaka över, att den vid lasarett anställda sjukvårdsbetjäningen är så talrik och har sin tjänstgöring så ordnad, att nödig vila och ledighet beredes densamma. Med stöd härav utfärdade medicinalstyrelsen den 14 april 1921 ett cirkulär till direktionerna för lasarett och därmed jämförliga sjukvårdsinrättningar med råd och anvisningar för ordnandet av sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. I syfte att möjliggöra ökad ledighet utökades under den närmast följande tiden sjukvårdspersonalen med cirka 12 %. — Vad fattigvårdsanstalterna beträffar, har fattigvårdsinspektionen icke tillagts något överinseende över personalens arbetsförhållanden — vilken befogenhet fattigvårdsinspektören i sitt till utredningen avgivna yttrande synes anse önskvärd — men ha fattigvårdskonsulenterna att jämlikt sin instruktion verka för, att vid anstalterna finnes anställd tillräcklig och för sina uppgifter lämpad personal. Därvid har man särskilt sökt utverka ökad ledighet (semester) för anstalternas husmödrar och anser sig kunna konstatera en-fortgående om ock långsam förbättring av personalens arbetstidsförhållanden. I vissa större städer ha arbetsförhållandena för anstaltspersonalen, liksom för andra lägre kommunala befattningshavare, ordnats genom kollektivavtal. Tidigast skedde detta i Malmö, där enligt överenskommelse mellan Malmö stads avlöningsnämnd och Svenska kommunalarbetareförbundet i juli 1920 särskilda specialbestämmelser utfärdades angående arbets- och löneförhållandena för viss personal vid stadens sjukvårdsinrättningar, arbets- och försörjningsinrättning samt uppfostringshem. Enligt nu gällande avtal (av mars 1925) utgör arbetstiden för sköterskor, sköterskebiträden och städerskor 60 effektiva arbetstimmar per vecka, för tvättpersonal 52 lJ2 timmar samt för övriga av avtalet berörda arbetstagare 57 timmar. Dock ha dessa arbetstider modifierats efter speciella behov vid de särskilda anstalterna, liksom åtminstone i vissa fall den överenskomna veckoarbetstiden blott utgör medeltal av arbetstiden under året. — Vidare föreligger sedan mars 1925 ett mellan Malmöhus läns landstings lönenämnd och Hälsingborgs stads arbets- och löneavtalsnämnd å ena sidan samt Svenska sjukhuspersonalförbundets länsförening n : r 1 å den andra ingånget arbets- och löneavtal beträffande Lunds, Hälsingborgs, Landskrona, Ystads och Hörby lasarett samt Orupssanatoriet. I fråga om arbetstiden stipuleras för eldare och bagare 48 timmar per vecka, medan sjukhustjänare skola arbeta 57 timmar och övrig manlig ekonomipersonal (elektriker, reparatörer, bandagister, mekaniska medhjälpare, renhållningskarlar och trädgårdsarbetare) 51 1 / 2 timmar per vecka. Även nattvakt, har sistnämnda arbetstid. För vaktmästare och portvakter har ingen arbetstid fixerats, utan skall arbetet i regel ordnas »efter inrättningens behov». Av den kvinnliga personalen ha undersköterskor och sköterskebiträden (»B-sköterskor») och städerskor 66 timmar, baderskor 60 timmar, tvätterskor och sömmerskor 51 1 j 2 timmar och kökspersonalen 57 timmar i veckan. Genom specialbestämmelser för de särskilda sjukhusen har dock arbetstiden närmare anpassats efter där rådande förhållanden. — Vid Gävle stads arbetsinrättning, ålderdomshem och sinnessjukpaviljong samt vid Jonas Selggrens sanatorium därstädes finnes kollektivavtal för viss personal ansluten till Svenska kommunalarbetareförbundet. Avtalet ingår som specialbestämmelser till gällande »allmänna bestämmelser angående arbets- och löneförhållanden vid Gävle stads arbeten» och innehåller i fråga om arbetsdagens längd endast den generella regeln, att arbetstiden skall utgöra 265 timmar per månad om 30 dagar, vilket motsvarar ungefär 62 timmars arbetsvecka. Den dagliga fördelningen därav skall med hänsyn till arbetets natur fastställas av

36 vederbörande styrelse. — I Sundsvall har, i samband med den allmänna uppgörelsen mellan staden och dess arbetare, i oktober 1925 kollektivavtal träffats för viss under fattigvårdsstyrelsen sorterande personal, till synes dock huvudsakligen jordbruksarbetare. Arbetstiden för dessa bestämmes till 9 a / 2 (lördagar 8 */2) timmar per dag under tiden maj—september och 8 */2 timmar under oktober—april. Vad Stockholm beträffar gjordes år 1922 framställning till stadsfullmäktige om kollektivavtal för vissa i stadens tjänst anställda befattningshavare. Fullmäktige upptogo emellertid ej frågan, enär personalens anställningsförhållanden vore en sak, som ankomme på respektive nämnders och verks beslut. Sjukhuspersonalen vände sig nu till hälsovårdsnämnden med begäran om kollektivavtal. Denna fann det angeläget att söka erhålla en likformig reglering av arbetstidsförhållandena vid stadens sjukvårdsinrättningar och utsåg i detta syfte våren 1923 tre delegerade att förhandla med sjukhuspersonalen angående dess önskemål i detta avseende. I september 1924 förelåg ett av de delegerade uppgjort förslag om arbetstidens reglering för all lägre sjukvårds- och ekonomipersonal till 54 timmar i veckan (med en hel eller två halva ledighetsdagar). Detta förslag godkändes av hälsovårdsnämnden i februari 1925 med en av sjukhusstyrelsen föreslagen ändring, att för sjuksköterskebiträden i avvaktan på bostadsfrågans lösning skulle tills vidare tillämpas en arbetstid av 240 timmar under en 4-veckorsperiod. För att kunna genomföra 54 timmars arbetsvecka för samtliga befattningshavare vid sjukhusen skulle nämligen enligt sjukhusstyrelsens utredning krävas en nyanställning av 110 befattningshavare, varemot om sjuksköterskebiträdenas arbetstid fastställdes till 240 timmar per 4-veckorsperiod, personalökningen kunde inskränkas till 68 personer, motsvarande en årlig lönekostnad av 90 360 kronor förutom rörligt lönetillägg. I skrivelse den 22 april 1925 till stadens tjänstenämnd föreslog hälsovårdsnämnden, att vid sjukhusen skulle inrättas sistnämnda antal nya befattningar, varigenom nämnden sade sig ha velat tillmötesgå ett krav från personalens sida, vilket nämnden med hänsyn till sjukhusarbetets art och den för industriens arbetare genomförda arbetstidsförkortningen funnit rimligt och beaktansvärt. Tjänstenämnden fann emellertid nämndens förslag vanskligt att genomföra, bland annat på grund av dess konsekvenser beträffande personalen vid andra stadens inrättningar, och återremitterade detsamma för förnyad granskning. För närvarande lärer beträffande Stockholms stads anstaltspersonal pågå en utredning av möjligheterna för en differentiering av personalen i fråga om arbetstidens längd med hänsyn till arbetets art och omfattning för olika personalgrupper. Sjöfart och fiske. Genom § 1 mom. e) u n d a n t a g a s från a r b e t s t i d s l a g e n skeppstjänst och fiske. Sjöfolket, vilket för svenska handelsflottans vidkommande torde u p p g å till cirka 18 000 personer, i n n e f a t t a s emellertid t i l l större delen under lagen den 24 oktober 1919 om arbetstiden p å svenska f a r t y g . P å v e r k n i n g a r n a av denna l a g , vilken delvis ä r b y g g d p å s a m m a principer som å t t a t i m m a r s l a g e n , synes det ej finnas anledning h ä r ingå, e n ä r desamma g j o r t s till föremål för särskild u t r e d n i n g av kommerskollegium. V a d fisket b e t r ä f f a r , förefinnas inom v å r t land cirka 15 000 y r k e s f i s k a r e . A v dessa äro dock de allra flesta a t t anse som självständiga y r k e s u t ö v a r e , även om de ej sällan h a en eller annan medhjälpare samt ofta arbeta förenade i l a g och inbördes d e l a a v k a s t n i n g e n . Såsom lönarbetare i egentlig mening synes m a n h u v u d s a k l i g e n k u n n a beteckna de cirka 300 m a n , som u t g ö r a b e s ä t t n i n g p å den i Göteborg h e m m a h ö r a n d e t r å l f l o t t a n och vilkas arbetsförhållanden äro reglerade genom särskilt kollektivavtal. Järnvägstrafik, ö v e r g å r man h ä r i f r å n till mom. i ) , avser detta a r b e t e , som åligger t r a f i k p e r s o n a l vid j ä r n v ä g , vilken ä r u p p l å t e n för allmän t r a f i k . E n ä r arbetsförhållandena vid statens j ä r n v ä g a r reglerats i s a m b a n d med m o t s v a r a n d e reglering för övriga s t a t s a n s t ä l l d a , avser detta u n d a n t a g endast de

37 enskilda järnvägarna och av dessas till cirka 20 000 uppgående personal icke ban- och verkstadsarbetare (för vilka åttatimmarslagen gäller utom vid vikariat å linjetjänst) utan allenast linjepersonalen. Enligt en av Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening insamlad statistik uppgick denna den 1 juni 1919 till 13 334 personer, därav 4115 åkande och 9 219 stationära. t För trafikpersonalen (med undantag av kontorspersonalen) tillämpas principen om 8 timmars arbetsdag från och med 1 juli 1920 genom överenskommelse mellan å ena sidan arbetsgivareföreningen och å den andra järnvägsoch lokomotivmannaförbunden. Vid denna frivilliga uppgörelse enades man om en tjänstgöringstid av 208 timmar per månad, motsvarande 8 timmars arbetsdag under 26 dagar. Rent matematiskt hade denna reform beräknats skola medföra en personalökning med 3 526 man eller 26 % (19 % beträffande den åkande och 30 % beträffande den stationära personalen), men i verkligheten blev stegringen endast ungefär V« av den teoretiskt beräknade eller cirka 840 man, motsvarande 6 % av personalantalet (11 % för den åkande och 4 % för den stationära personalen). Utgiftsökningen reducerades därmed till 4 miljoner kronor från beräknade 15 miljoner kronor. Anledningen till detta ur järnvägsekonomisk synpunkt gynnsamma förhållande var, förutom återverkningarna av den nu begynnande depressionstiden, att man särskilt för den stationära personalen lyckats åstadkomma en koncentration av arbetet genom att ur turlistorna utmönstra icke effektiv arbetstid, genom att inlägga raster, då tjänstgöringen så medgav, genom att hålla stationernas expeditioner och godsmagasin stängda för allmänheten i större utsträckning än tidigare, genom införande av mekaniska kolgivningsanordningar och pumpanordningar vid vattenstationerna o. s. v. Betydelsefullt härvidlag har även varit, att det mellan organisationerna överenskommits, att efter yrkande av vederbörande förvaltning tjänstgöringstiden finge utsträckas i det fall arbetet, såsom ofta vid småstationer, vore av lindrig natur. Efter förhandlingar, vilka merendels resulterade i godvilliga överenskommelser men i vissa fall hänskötos till järnvägarnas skiljedomstol för avgörande, medgavs utökad tjänstgöringstid beträffande tillhopa 815 man (av 1563, för vilka sådan begärts). Det fastställda timantalet för ifrågavarande stationskarlar, vakter m. fl. utgjorde i regel 221, 234, 247 eller 260 timmar per månad. Handelsbiträden m. fl. Genom § 1 mom. j) undantages i första hand arbete, som åligger biträde i handelsbod, vilken bestämmelse, i förening med det ovan berörda generella undantaget för kontorister, medför, att beträffande handelspersonalen åttatimmarslagen tillämpas endast för den icke särdeles talrika gruppen av lagerarbetare, magasinsdrängar, kuskar, chaufförer etc. och beträffande dessa endast inom de säkerligen rätt fåtaliga firmor, som sysselsätta minst 4 arbetare av detta slag. Handelsbiträdena torde på grundval av 1920 års folkräkning samt en inom socialstyrelsen verkställd utredning rörande affärsanställda kunna uppskattas till cirka 45 000, varav över hälften sysselsatta vid företag med under 5 anställda. Arbetstiden för handelsbiträden är längre än för å ena sidan kontorister, å den andra handelsarbetare. Enligt socialstyrelsens förenämnda utredning växlade den år 1919 i allmänhet mellan 40 och 60 timmar per vecka och utgjorde i genomsnitt c:a 50 timmar. De längsta arbetstiderna förekommo inom lanthandeln samt inom de livsmedelsbutiker o. d., vilka enligt gällande butiksstängningslag fingo öppna tidigare och stänga senare än andra affärer, ävensom ha öppet några timmar på sön- och helgdagar. Butiksstängningslagen av den 30 maj 1919 och denna kompletterande lokala ordningar ange den övre gränsen för butiksbiträdenas arbetstid (11 timmar 1 per dag, raster inbegripna), låt vara att förberedelse- och avslutningsarbeten etc. kunna taga biträdets tid i anspråk även under timmar, då butiksdörrarna äro 1

I bröd- och vissa andra livsmedelsbutiker 13 timmar.

38 stängda. För inemot 2 000 butiksbiträden ha kollektivavtal träffats genom Svenska handelsarbetareförbundet och Svenska livsmedelsarbetareförbundet. Arbetstiden för dessa biträden, vilka i stor utsträckning sysselsättas av kooperativa företag, är emellertid av ganska växlande längd. Medan vissa avtal uttryckligen stadga en arbetstid av 48 timmar i veckan, föreskriver flertalet 51—57 timmar. Exempelvis må nämnas, att enligt gällande kollektivavtal mellan Stockholms bageriindustriförening och Svenska livsmedelsarbetareförbundet, vilket för arbetarnas del strängt hävdar åttatimmarslagen och den särskilda bagerilagen, utgör för butiksbiträden den ordinarie arbetstiden 55 timmar per helgfri vecka jämte 3 timmars tjänstgöring varannan sön- och helgdag. I mom. j) innefattas även tvenne andra löntagargrupper, nämligen b i t r ä den i r a k s t u g o r och f r i s e r s a l o n g e r samt badinrättn i n g a r , tillsammantagna omfattande inemot 4 000 personer, flertalet sysselsatta vid smärre arbetsställen. För ifrågavarande personalgrupper var arbetstiden tidigare synnerligen lång. Enligt en av socialstyrelsen verkställd specialundersökning uppgick veckoarbetstiden för frisörbiträden merendels till 60 —72 (medeltal 65) timmar (vid damfrisersalonger något högre) och för badpersonal till 54—84 (medeltal 69) timmar. År 1919 indrogos emellertid ifrågavarande inrättningar under butiksstängningslagen och därmed följde tydligen en avsevärd förkortning och koncentrering av personalens arbetstid. A större orter regleras arbetsförhållandena för dylik personal numera i viss utsträckning genom kollektivavtal. Enligt dessa utgör ordinarie arbetstiden för frisörer 51—54 och för badpersonal 48—54 timmar i veckan. I sitt yttrande till förevarande utredning meddelar Svenska frisörbiträdesförbundet, att ehuru dess medlemmar icke falla under lagen, så ha dock i ett par fall avtal träffats om 48 timmars arbetsvecka. I regel fastställes emellertid arbetstiden i de olika avtale^till 51—53 timmar. Denna arbetstid svarar mot vad som förekom 1919, men åren 1921—1922 stipulerades i nästan alla avtal en arbetstid på 50—51 timmar. Återgången tillskrives den omständigheten, att organisationen icke hade makt att bevara den kortare arbetstiden. Indirekt medges emellertid, att affärsdriftens krav även spelat in, ty förbundet förklarar, att åttatimmarsdagens allmänna genomförande berett lättare tillfälle för arbetare o. d. att besöka rak- och frisersalonger i större omfattning än förut. Samtidigt med att arbetet sålunda ökats, har det emellertid blivit jämnare, varigenom tiden för affärernas öppethållande kunnat förkortas. Å de orter, där förbundet har medlemmar, öppnas sålunda rak- och frisersalongerna numera klockan 8.30 f. m. i stället för förut klockan 8, och å fredagar och lördagar har stängningstiden förlagts till klockan 7 mot förut 8 e. m. Hotell- och restaurangpersonal. Genom följande mom. k) undantages från arbetstidslagens tillämpning sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att hänföra till allmänhetens direkta betjänande. Detta undantag, som i enahanda formulering återfanns i 1919 års arbetstidslag, motiveras genom de betydande olägenheter en lagstadgad reglering av arbetstiden skulle medföra för sådana personalgrupper, som ha att tillhandagå publiken, i synnerhet som dessas avlöning ännu väsentligen utgår i form av drickspengar. Ifrågavarande grupper utgöras i första hand av restaurangernas och kaféernas serveringspersonal samt hotellens portierer, vaktmästare och städerskor. Enär kontors- och kontrollpersonalen såsom sådan är undantagen från lagen om arbetstidens begränsning, blir inom hotell- och restaurangfacket dennas tillämpning i huvudsak inskränkt till personalen i kök och kallskänk. Uppskattas med stöd av 1920 års folkräkning hotell- och restaurangpersonalen i sin helhet till 23 000 personer, synes, om man tillämpar vissa relationstal från socialstyrelsens specialundersökning för år 1915, kökspersonal och därmed jämställda

39 utgöra c:a 9 000 personer, men därav torde högst hälften komma på arbetsställen med 5 eller flera anställda av detta slag. Den omständigheten, att arbetstidslagens bestämmelser blott äga tillämpning på en mindredel av fackets personal, har i sin mån bidragit att öka de stora svårigheter, som arbetstidens reglering över huvud möter inom detta egenartade arbetsområde. Enligt socialstyrelsens förenämnda undersökning för år 1915 var hotell- och restaurangpersonalens arbetstid synnerligen lång. I den mån man genom att sammanjämka arbetsgivarnas och personalens ofta divergerande uppgifter kan bilda sig en uppfattning om arbetstidens längd, synes densamma då hava utgjort för personal i kök och kallskänk 85—110 (medeltal 100) timmar per vecka och för övrig personal 70—115 (medeltal 96) timmar. Frånräknas från denna bruttoarbetstid måltidsraster och dylika pauser, erhålles nettoarbetstiden, som synes hava utgjort för kökspersonal 70—-100 (i genomsnitt 84) och för övrig personal 54—105 (i genomsnitt 79) timmar per vecka; framhållas må emellertid, att gränserna mellan de båda personalgrupperna stundom bliva något otydliga, åtminstone vad småföretagen beträffar. Under de följande åren skedde emellertid, under intryck av arbetstidens successiva förkortning inom näringslivet i allmänhet, även inom hotell- och restaurangbranschen en väsentlig reducering av arbetstiden, vilken för Stockholms vidkommande i socialstyrelsens utredning uppskattas till cirka 24 % (för kökspersonal 31 %) under åren 1915—1920. Sistnämnda år träffades mellan Sveriges restaurantförening och De förenade restauranternas arbetsgivareförening å ena sidan samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund å den andra ett kollektivavtal, som sedermera förnyades och gällde inom branschen intill 1924 års utgång. Enligt däri ingående bestämmelser i fråga om arbetstiden, vilka alltjämt lära tillämpas av yrkets organiserade arbetsgivare, är arbetstiden för den från arbetstidslagen undantagna personalen begränsad till 180 timmar per tre veckor, oberäknat måltidsraster, med en längsta arbetstid av 70 timmar per vecka. För personal, som faller under nämnda lag, räknas den ordinarie arbetstiden till 180 timmar per tre veckor, inberäknat raster för måltiders intagande, vilka raster uppskattas till 36 timmar för samma tidsrymd. Denna anordning motiveras genom hotell- och restaurangarbetets säregna natur, i det att detsamma dels pågår veckan runt, dels i stor utsträckning utgör beredskapstjänst, det vill säga tillbringas i väntan på arbete. Arbetet borde emellertid enligt avtalet förläggas så, att den anställda varje vecka kommer i åtnjutande av en helledig dag. Sistnämnda förmån stipuleras även i det kollektivavtal, som den 7 september 1925 ingicks mellan Stockholms kaféidkareförening och Stockholms kafé- och automatpersonals fackförening (avd. 48 av Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund). För personal, som faller under lagen om arbetstidens begränsning, är enligt detta avtal arbetstiden 48 timmar per vecka. För annan kökspersonal är arbetstiden 195 timmar per tre veckor och för kassörskor och serveringspersonal 210 timmar under samma tid. Under arbetstiden intagas måltiderna. Nu liksom vid föregående utredning har från personalens sida framkommit klagomål över, att arbetstidslagen även i dess sålunda modifierade form icke alltid iakttages och respekteras särskilt beträffande sådana arbetsområden, där den huvudsakliga delen av arbetstagarna utgöres av kvinnor, som icke ännu på samma sätt som männen lärt sig tillvarataga sina intressen genom organisationer. Att ifrågavarande lagstiftning blott med de största svårigheter låter sig tillämpa inom hotell- och restaurangnäringen framgår även av arbetsgivarföreningarnas yttrande, varuti starkt framhållas de vanskligheter, som möta genomförandet av en begränsning av arbetstiden inom hotell- och restaurangfacket. Den personal, som faller under arbetstidslagen, sysselsattes huvud-

40 sakligen i den s. k. inre tjänsten, det vill säga med matens beredning och tillagning, med diskning, med städning och renhållning, med transport av varor o. s. v. I mycket stor utsträckning bor denna personal inom samma byggnad, där arbetet utföres, eller i dess omedelbara närhet. Den lätt anordnade och effektiva kontroll, som en arbetsgivare inom industrien kan utöva rörande arbetstidens början och slut och därunder medgivna uppehåll, står endast undantagsvis till förfogande för en företagare inom hotell- och restaurangbranschen, och den äger dessutom ur företagets synpunkt icke samma intresse för honom. För fabrikens arbetsledning är det av avgörande vikt att tillse, att arbetsstyrkan är i fullt arbete under hela den tid, den befinner sig i arbetslokalerna. I restaurangköket har arbetsdagen däremot ett annat förlopp, dess takt markeras av måltidstimmarna, då arbetet måste forceras, under det att mellan dessa komma långa pauser, då arbetet ligger helt eller delvis nere och då det gäller att tillgodose endast någon strögäst eller att utföra en del förberedelsearbeten o. d. Restaurangägarens intresse är sålunda icke särskilt inriktat på att övervaka, att personalens arbetstid börjar och slutar på bestämt klockslag — det är för honom en fråga mindre av ekonomisk än av disciplinär innebörd — utan han måste framför allt tillse, att den är tillstädes under de bråda timmarna på dagen och att dess arbetskapacitet då fullt utnyttjas. Det är blandningen av beredskapstjänst och effektiv arbetsprestation, säga föreningarna, som är det utmärkande för hotell- och restaurangpersonalens arbetsförhållanden, och det är denna omständighet, som skapar de olägenheter, vilka medfölja det schematiska överförandet till detta arbetsområde av en i huvudsak för industriens arbetsvillkor avpassad arbetstidsnormering. I syfte att närmare belysa de arbetstidsförhållanden, som för närvarande faktiskt råda inom hotell- och restaurangnäringen, särskilt med hänsyn till inkomna anmälningar om olaga arbetstid, ha genom yrkesinspektrisens försorg under åren 1924 och 1925 trenne specialundersökningar verkställts genom personliga besök vid 181 hotell, restauranger, kaféer och automater av särskilda undersökare, i regel yrkesinspektrisens assistenter, vilka därvid inhämtat uppgifter från såväl principaler som personal. Det sammanlagda antalet köksanställda vid de undersökta arbetsställena uppgick till 2 295 kvinnor och 189 män. För undersökningen har en redogörelse lämnats i bil. A (sid. 89 ff.) till socialstyrelsens betänkande med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Under hänvisning till denna skall man här inskränka sig till att, till komplettering av i det föregående lämnade arbetstidsuppgifter, efter denna källa meddela nedanstående tablå över kökspersonalens veckoarbetstid med inräknande av raster (beräknade till c:a 12 timmar per vecka). Uppgifterna avse 152 företag, vilka vardera sysselsatte mer än 4 kokerskor, kallskänkor, köksor, diskerskor o. d.: Antal företag med en bruttoarbetstid för kökspersonal av: intill-60tim. Stockholm (66 företag) 22 Göteborg (19 > ) 11 Övriga städer (67 företag) 21

60—70 tim. 37 8 27

70—80 tim. 6 — 11

80—90 tim. 1 — 7

90—100tim. — — 1

Yrkesinspektionens undersökningar synas bekräfta riktigheten å ena sidan av vad som från hotell- och restaurangpersonalens sida anförts i fråga om arbetstidslagens mindre effektiva och noggranna tillämpning inom här ifrågavarande bransch, å den andra av vad som från arbetsgivarhåll påpekats angående de stora, i vissa fall nästan oöverstigliga svårigheterna att förena en ekonomisk drift med arbetsförhållandenas inpassning i ett relativt stelt arbetstidsschema. Att härvidlag någon förändring borde ske synes tydligt, men parterna äro av motsatta meningar, i vilken riktning en dylik synes böra gå. Svenska hotell-

41 och restaurangpersonalens förbund framhåller sålunda, under åberopande av en vid förbundets kongress i juni 1925 antagen resolution i ämnet, nödvändigheten av, att, vad den av principalen avlönade personalen angår, arbetstidslagens efterlevnad måtte kraftigare än hittills hävdas med avseende på de större företagen samt att de från lagen nu undantagna småföretagen måtte åter bliva skyldiga att tillämpa densamma. I samband därmed framhålles restaurangarbetets uppslitande natur, särskilt genom dess delvisa förläggning till natten, samt erinras om att en dylik skyddslagstiftning är betydelsefullare för ifrågavarande^ till större delen kvinnliga arbetstagare än för andra, vilka med stöd av en mångårig organisation kunna bestämma över sina arbetsvillkor även utom skyddet av en dylik lag. — Restauratörernas sammanslutningar åter hävda, att lagens genomförande vållat arbetsgivarna inom detta yrkesområde särskilt allvarliga olägenheter och anse det vara obefogat att befara, att följden av en särställning för denna näring i arbetstidsavseende skulle bliva ogynnsam för dess arbetare ur skyddssynpunkt. De yrka därför på, att hotell- och restaurangrörelsen antingen, såsom kommerskollegium och vissa reservanter inom socialstyrelsen 1922 föreslogo, helt lämnas utanför lagen, eller åtminstone att, om denna näringsgren över huvud skall falla inom lagens ram, dess arbetstid, i enlighet med socialstyrelsens utlåtande av år 1921, ej regleras enligt det generella schemat utan bestämmes genom en fri och smidig anpassning efter föreliggande omständigheter. Jordbruket. Av de medgivna undantagen från arbetstidslagen återstå de, vilka upptagits i mom. f—h. De här upptagna undantagsbestämmelserna äro icke blott de numeriskt sett betydelsefullaste av alla — de torde tillhopa avse cirka 300 000 arbetstagare, av vilka dock ett flertal äro anställda hos arbetsgivare med högst 4 arbetare — utan deras vid upprepade tillfällen ändrade formulering belyser en viktig sida av arbetstidsregleringens utvecklingstendenser i vårt land. I den första arbetstidslagen av år 1919 undantages dels skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning, utom vid skiljeställe, dels jordbruk jämte sådana därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas såsom självständiga företag, ävensom trädgårdsskötsel och djurskötsel, ändock att arbetet bedrives utan samband med jordbruk. Vid 1921 års riksdag vidgades undantaget för skogsbruket till att avse all kolning, ändock att arbetet icke är att hänföra till skogsarbete (s. k. platskolning), samt all flottning, inklusive virkessortering. Vid lagens revision år 1923 tillfogades ett undantag för torvupptagning samt bränntorv- och torvströtillverkning, varjämte undantaget beträffande jordbruk o. d. utvidgades till att jämväl omfatta byggnadsarbete för jordbruket och dess binäringar. Det sålunda delvis genomförda kravet på större rörelsefrihet för jordbruksnäringen och därmed i samband stående arbeten hade framförts i åtskilliga motioner. En av dessa gick dock utöver jordbruksnäringens ram och framhöll den skillnad, som bland annat i arbetstidshänseende råder mellan å ena sidan den mera oregelbundna sysselsättningen inom hantverk och säsongarbete, å den andra den året om arbetande större industrien. För att vid en utredning av arbetstidslagens verkningar även nu angivna synpunkter måtte vinna beaktande, uttalade sig riksdagen efter andra lagutskottets förslag. 1 Att söka verkställa en gränsläggning mellan jordbruksnäringen i vidaste bemärkelse och därmed i samband stående arbeten och hantverk å ena sidan samt den egentliga industrien å den andra har också varit en huvudsynpunkt i den följande framställningen. Arbetsförhållandena inom jordbruket hava fått och få alltjämt till väsentlig del sin prägel av näringens samband med naturförhållandena. Vid vårbruk, slätter och skörd arbetade man i äldre tider ofta från solens uppgång till dess nedgång, men tog skadan igen under mellanliggande mindre arbetsdryga tider 1

Andra lagutskottets utlåtande n:r 13 samt riksdagens skrivelse n:r 148.

42 och framför allt under den långa vintern, då det egentliga jordbruksarbetet i huvudsak inskränkte sig till, vad som var erforderligt för kreaturens tillsyn och vård. Alltjämt rättas också, särskilt inom det i vårt land dominerande mindre jordbruket, arbetstimmarna till väsentlig del efter arbetets art och krav, men under de senaste årtiondena har, med början vid storbruket, arbetstiden i ganska stor utsträckning normaliserats och förkortats. Utvecklingen härutinnan sedan år 1911 belyses av socialstyrelsens fortlöpande lantarbetarstatistik på följande sätt för landet i dess helhet: 1911 1912 Genomsnittlig nettoarbetstid per sommardag, timmar . 10.5 10.4

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 192

_ 9.8

„• 9.9

Såsom framgår av dessa allmänna genomsnitt, från vilka visserligen talrika avvikelser uppåt eller nedåt äga rum i olika landsdelar, förkortades under redogörelseperioden sommararbetstiden vid vanligt jordbruksarbete med drygt en halv timme per dag, vilken förkortning, även om man bojtser från den ytterligare begränsning lördagsarbetstiden undergått på sina håll, motsvarar m e r ä n 4 timmar per vecka. Med år 1920 synes emellertid arbetstidsförkortningen tills vidare hava upphört och i stället framträtt en viss ökningstendens, vilken synes böra sättas i samband med, att den tidigare så skarpa konkurrensen om arbetskraften mellan jordbruk och industri nu väsentligt försvagats under inverkan av 1921—1922 års industriella arbetslöshetskris och de följande årens ihållande depression. Enligt de kollektivavtal, som i vissa landsdelar gälla för det större jordbruket, har den ordinäre arbetstiden fastställts till cirka 2 700 timmar, vilken summa, jämnt fördelad på sommar och vinter, motsvarar cirka 9 timmar per arbetsdag. S v e n s k a l a n t a r b e t s g i v a r n e s centralförening framhåller i sitt utlåtande, att ifrågavarande arbetstid är en bruttoarbetstid så till vida, att i densamma vid en mångfald jordbruksarbeten ingår den stundom rätt avsevärda tiden för in- och utryckning från gården till platsen för det egentliga arbetet. Med hänsyn härtill anser centralföreningen, att den genomsnittliga årsnettoarbetstiden vid jordbruket ofta blir till och med kortare än 8 timmar per dag. . Härvid må emellertid erinras om, att för ett flertal lantarbetare den faktiska arbetstiden är rätt väsentligt längre än den genom kollektivavtal eller på annat sätt bestämda ordinarie. Sålunda hava arbetare, som köra hästar, i regel att svara för dessas rykt och ans, och detta körkarlarnas dagliga stallarbete tar enligt socialstyrelsens statistik inemot en timme i anspråk. De egentliga kreatursskötarnas arbetstid är ännu längre, ehuru den visserligen till god del upptages av passningsarbete. Enligt socialstyrelsens statistik utgjorde år 1924 kreatursskötarens arbetstid (med f rånräknande av raster) 10.4 timmar om sommaren och 10.2 om vintern. Härtill kommer regelmässigt söndagsarbete, varför årsarbetstiden för denna arbetargrupp torde i genomsnitt utgöra åtminstone 3 200 timmar. Jordbrukets av arbetstidslagen oberoende arbetstidsförhållanden förete sålunda väsentliga olikheter med industriens, vilka numera i huvudsak torde anpassat sig efter denna lag. Socialstyrelsens enquéte i ämnet visar, att mellan dessa båda arbetsområden försiggår en växelverkan så till vida, att arbetstidsförhållandena i allmänhet å en viss ort tendera att omformas efter mönstret av arbetstiden inom den näring, som där är förhärskande. Inom de egentliga jordbruksbygderna lär, enligt Svenska lantarbetsgivarnes centralförening, lantbrukets arbetstidsförhållanden tendera att utbreda sig särskilt å gränsmarkerna till den egentliga industrien. Före den år 1923 gjorda ändringen av åttatimmars-

43 lagen torde sålunda denna icke allt för noga i a k t t a g i t s i f r å g a om till exempel t o r v i n d u s t r i och b y g g n a d s v e r k s a m h e t å landet, och även numera torde fall finnas, då i de egentliga j o r d b r u k s b y g d e r n a en s t r ä v a n existerar att k o m m a ifrån a r b e t s t i d s l a g e n vid sådan under denna nu fallande verksamhet, som ä r n ä r m a r e k n u t e n till j o r d b r u k e t än till den egentliga industrien. D e t t a gäller i fråga om m i n d r e sågverk, v ä g b y g g n a d e r o. d. arbeten av mera tillfällig art, vid vilka jordbruksbefolkningen tages i a n s p r å k . Centralföreningen anser därför en y t t e r l i g a r e u p p m j u k n i n g av lagen, som u n d a n t a g e r d y l i k a tillfälliga eller säsongarbeten, v a r a väl motiverad u r alla p a r t e r s intresse, s ä r s k i l t som dessa arbeten ofta behöva p å s k y n d a s dels för u t n y t t j a n d e av den därför l ä m p ligaste årstiden, dels med h ä n s y n till a t t arbetena ej sällan äro förlagda till från a r b e t a r n a s bostäder a v l ä g s n a platser. F ö r det omvända förhållandet, nämligen a t t industriens arbetsförhållanden å t e r v e r k a p å j o r d b r u k e t s , anföras även vissa exempel i centralföreningens y t t rande. S å l u n d a l ä r a t. ex. k r a v p å förkortning a v jordbrukets arbetstid, särskilt å l ö r d a g a r , s t a r k a r e f r a m k o m m a å orter, d ä r industrien dominerar, än i rena j o r d b r u k s b y g d e r . Dessa centralföreningens iakttagelser, vilka avse förhållandena i a l l m ä n h e t över hela landet, b e k r ä f t a s i stort sett för de olika länen a v de y t t r a n d e n i ämnet, som inkommit från h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e n s förvaltningsutskott och i vissa fall även från sällskapens k r e t s a v d e l n i n g a r . U t l å t a n d e n a ange emellertid å t s k i l l i g a detaljer och nyanser, vilka förtjäna anföras såsom betecknande för förhållandena inom olika b y g d e r . S t o c k h o l m s läns hushållningssällskap konstaterar, i likhet med ett par andra, att arbetstidslagens återverkningar på jordbruket icke varit alltför stora under dess hittillsvarande giltighetstid, vilket emellertid tillskrives den omständigheten, att den industriella arbetslösheten verkat i hög grad hämmande på tendensen bland jordbruksarbetarna att söka sig in vid industrien med dess kortare arbetstid. Man befarar emellertid, att arbetstidslagstiftningens ogynnsamma återverkningar på arbetsförhållandena inom jordbruket skola komma att bliva starkare, i den mån arbetarbehovet inom industrien åter ökas. En kretsavdelning av U p p s a l a läns hushållningssällskap påpekar en olägenhet, som jordbruket får vidkännas genom åttatimmarslagstiftningen, nämligen att när yrkesmän såsom murare, plåtslagare, maskinarbetare m. fl. anlitas och jordbruksarbetare användas som hantlangare, den olika arbetstiden medför svårigheter vid arbetets ordnande. F r å n en brukstrakt i samma län anföres, att vid industriföretag med jordbruk, där under skörd eller annan bråd tid industriarbetare användas vid jordbruksarbetet, brytningar och olägenheter äro ofrånkomliga på grund av den olika arbetstiden. S ö d e r m a n l a n d s läns hushållningssällskap konstaterar, att jordbruksarbetarnas missnöje med den olika arbetstiden kommer till synes särskilt i närheten av städer och industrisamhällen. E n annan konsekvens av arbetstidslagen är, att tiderna vid järnvägarnas godsexpeditioner ej längre äro anpassade efter lantbefolkningens arbetstid, vilket i många fall har till följd betydande olägenheter och ökade kostnader. Ö s t e r g ö t l a n d s läns hushållningssällskap anser, att arbetstidslagens återverkningar på jordbruket hittills ej varit stora, men att man under tider av stark efterfrågan på arbetskraft inom industrien torde ha att räkna med en högst väsentlig skärpning av densamma. F r å n ett större antal lantegendomar har uppgivits, att vid anlitande av extra arbetskraft för dikningar, beteskulturer, byggnadsarbeten, skogsarbeten o. d. dessa extra arbetare numera icke kunna förmås arbeta över 8 timmar per dag, men likväl fordra en avlöning, som motsvarar eller i vissa fall till och med överstiger dittillsvarande lön för 10 timmar. Samma iakttagelse har gjorts i J ö n k ö p i n g s och K r o n o b e r g s län, där man i vissa fall förnummit ett utpräglat förakt för jordbruket, som ej kan bevilja sina arbetare två tredjedelar av dygnet fritt. K a l m a r norra och södra läns hushållningssällskap anse, att de olägenheter för jordbruket, som följt av

44 åttatimmarslagen, förnämligast bestå i ökad dragningskraft från industriellt håll på jordbrukets arbetare och från dessas sida i och för sig kanske icke obefogade men ekonomiskt ruinerande krav på motsvarande arbetstidsförkortning inom jordbruket. Man har stundom kunnat förmärka en viss tröghet hos jordbruksarbetarna under dagens sista arbetstimmar, icke så mycket av trötthet som fastmer av olust. På G o tl a n d med dess obetydliga industri anses arbetstidslagen ej ha utövat något nämnvärt inflytande på jordbruket. B l e k i n g e läns hushållningssällskap skriver, att det är förklarligt, om jordbruksarbetarna känna avund, då de under den vackra årstiden se sina kamrater vid fabrikerna tidigare lediga. Men en förkortning av jordbrukets arbetstid till att under vår och sommar, det vill säga sådd och skörd, endast omfatta 8 timmar per dag är enligt sällskapets mening med hänsyn till jordbruksarbetets art så riskabel, att densamma måste anses ogenomförbar. Flerstädes i länet har man emellertid omlagt arbetsdagens indelning så, att arbetet nu slutar tidigare än förr, men då ändringarna i huvudsak inneburit förkortning av rastetiderna, ha svårigheter uppstått på så sätt, att dragarna härigenom lätt ansträngas för hårt. Liknande omläggning och förkortning av rastetiden omnämnes även från K r i s t i a n s t a d s och M a l m ö h u s län. Från förstnämnda län konstateras vissa återverkningar av åttatimmarslagen på jordbrukets arbetsförhållanden, men det framhålles även, att dessa hittills ej framträtt särdeles tydligt eller allmänt. Orsakerna härtill sökas dels uti den rådande industriella arbetslösheten, dels uti att det ännu inom jordbruket finnes en äldre arbetarstam, som sannolikt trives bättre med jordbruksän med industriarbete. I den mån denna ersattes av en yngre generation, vilken i allmänhet icke har något emot att övergå till industrien, och för såvitt denna går en ljusare framtid till mötes, kunna de arbetstidslagens återverkningar, vilka hittills huvudsakligen framträtt som symptom, bliva nog så allvarliga för jordbruket. Redan nu är den kortare arbetstiden inom industrien oläglig för jordbruket särskilt vid sådana tillfällen, då den förra skall mottaga det senares produkter, exempelvis då vid tröskningen säden levereras direkt till spannmålshandlarens magasin eller sockerbetorna forslas till betvågen och arbetet hos mottagaren på grund av åttatimmarsdagen slutar mitt på eftermiddagen. En i någon mån utjämnande verkan utöva enligt sällskapets mening yrkesarbetarna på landsbygden, ty dessa murare, snickare, målare in. fl. ha i regel samma arbetstid som jordbrukets arbetare, ehuru deras arbete är bättre avlönat på grund av att det är säsong- och yrkesarbete. Det framhålles även i sällskapets utlåtande, att åttatimmarsdagens införande främjat egnahemsrörelsen, i det att å ena sidan godsägarna, under trycket av lantarbetarnas krav på högre lön och kortare arbetstid, blivit mera benägna att från egendomarna avskilja sådana områden, som på grund av sitt avlägsna läge från gårdarna kräva mycket transportarbete o. d., å den andra industriarbetare, som från barndomen varit vana vid jordbruksarbete, gärna, om tillfälle j^ppar sig, förvärva ett eget hem att sköta under sin genom åttatimmarslagen ökade fritid. H a l l a n d s läns hushållningssällskap håller före, att industriarbetarnas kortare arbetstid redan visat sig leda till ett visst missnöje med den längre tid, varunder de vid jordbruket anställda på grund av jordbrukets säregna natur dagligen måste sysselsättas i arbete. Samma iakttagelse har gjorts av hushållningssällskapet i G ö t e b o r g s o c h B o h u s län, speciellt vad beträffar Göteborgs omgivningar och Göta älvdal samt stenindustridistrikten i norra Bohuslän. På vissa håll har jordbruksarbetarnas arbetsprestation avgjort försämrats under den del av dagen, som överskrider 8 timmar, eller också kräves högre löner. Ä l v s b o r g s läns norra och södra hushållningssällskap förklara, att åttatimmarslagen haft ett icke ringa inflytande på jordbruket i närheten av industricentra, ty där fordra arbetarna samma arbetstid som inom industrien eller ock högre lön. Inom trakter mera avlägsna från industrisamhällen synes den ännu vid jordbruket kvarvarande äldre arbetarstammen trivas rätt väl vid sitt invanda arbete. Däremot är strävan efter kortare arbetstid mera märkbar hos de yngre jordbruksarbetarna och särskilt hos de arbetare, vilka hava sin verk-

45 samhet inom jordbruket utan att egentligen tillhöra detta fack, såsom dikesgrävare, vägarbetare, elektriker m. fl. De menliga återverkningarna på jordbruket av den industriella arbetstidsbegränsningen ha emellertid hittills varit mindre skönjbara på grund av industriens depression och de på senare år ökade svårigheterna för emigrationen. Dock befaras i mån av bättre tider en förstärkning av de krafter, som draga från jorden, låt vara att dessa numera motverkas genom jordbruksarbetets underlättande tack vare fortgående mekanisering samt utjämnandet av den tidigare skarpa skillnaden mellan stad och land genom kommunikationernas förbättring och utflyttningen av städernas nöjesliv till landsbygden. Från S k a r a b o r g s län meddelas, att efter åttatimmarslagens ikraftträdande arbetslönerna vid jordbruket stigit med 20 a 25 % samtidigt som arbetstiden visat tydliga tendenser till nedgång efter industriens mönster. I V ä r m l a n d s jordbruksområden anses denna lag ännu ej ha haft några direkta och påtagliga verkningar på arbetsförhållandena inom det egentliga jordbruket, men väl på skogs- och flottningsarbeten. I bruksbygderna tendera däremot arbetsförhållandena vid industribolagens jordbruk allt mer och mer att omformas efter mönster från industrien. Arbetstiden understiger här i genomsnitt 9 timmar per dag och arbetslönen har kommit upp i samma nivå som för grovarbete inom industrien. Ö r e b r o läns hushållningssällskap anser, att de praktiska inflytelserna på jordbruket av åttatimmarslagens tillämpning inom industrien hittills varit, att arbetsgivarna, särskilt i närheten av större samhällen, måst göra vissa eftergifter i fråga om arbetstiden, speciellt beträffande lördagsarbetets längd, vilka ökat totalarbetskostnaden och därigenom befordrat jordbrukets pågående omläggning i mera extensiv riktning. F r å n jordbruksarbetarnas sida har försports benägenhet att utöka förberedelserna, resp. avslutningsåtgärderna för visst arbete på bekostnad av den egentliga arbetstiden, ävensom mycket stor motvilja mot att vid för jordbruket kritiska tillfällen åtaga sig arbete å övertid. Byggnadssnickare och skogsarbetare lära även å landsbygden icke åtaga sig något som helst arbete med längre daglig arbetstid än 8 timmar. Liknande iakttagelser ha gjorts i V ä s t m a n l a n d s län, men framhåller hushållningssällskapet vanskligheten av att göra något bestämt uttalande om åttatimmarslagens återverkan på jordbruket, då man ännu ej sett denna lag tillämpas under normala tider. F r å n K o p p a r b e r g s läns hushållningssällskap skrives, att arbetstidslagens återverkningar på jordbruket år från år göra sig allt mera märkbara, särskilt i trakter, där industribefolkningen är talrik, vilket haft en menlig inverkan på jordbrukets skötsel och ekonomiska bärkraft. I G ä v l e b o r g s län anses åttatimmarsdagen i allmänhet vara praktiskt sett genomförd för lejd arbetskraft vid intill industriorter belägna jordbruk, ehuru arbetets tidsfördelning något skiljer sig från den, som är bruklig inom industrien. Inom de egentliga jordbruks- och skogsbygderna förekommer en något längre arbetstid, vilken emellertid förnämligast synes hava till orsak vidsträcktare förekomst av körslor, särskilt skogskörslor. I V ä s t e r n o r r l a n d s län äro arbetsförhållandena på de större i regel av sågverksbolag ägda och brukade gårdarna i stor utsträckning ordnade efter industriellt mönster, men härvidlag möter det stora svårigheter att särskilja återverkningarna av arbetstidslagstiftningen från det allmänna inflytande, som industrien oberoende härav utövat och utövar. Inom det obetydligt industrialiserade V ä s t e r b o t t e n s län förspörjes enligt hushållningssällskapet en strävan att även vid jordbruksarbete få räkna daglig arbetstid så nära som möjligt överensstämmande med åttatimmarsdagen. Beträffande N o r r b o t t e n s län har hushållningssällskapet anordnat en enquéte bland representanter för olika bygder. Även här spåras flerstädes åttatimmarslagens inverkningar i form av arbetstidsförkortning eller löneökning, vilka tendenser dock mången gång utgått icke från den fasta industrien utan från statens nödhjälpsarbeten och arbetssökande lösarbetare från industriplatserna. »Jordbrukaren och hans söner», skriver en meddelare, »äro i regel intresserade av förtjänstarbete, som medför kontanta penningar, och arbeta då hårt, så länge man har detta arbete, i de flesta fall långt borta från hem-

46 met.» »Befolkningen här i allmänhet», heter det i ett annat yttrande, »tänka då de arbeta för sig själva vid såväl jordbruk som ock vid skogsbruk, knappast på vad timmarna heta, utan måttet är vad man orkar.» Under sådana förhållanden få också, som en meddelare skriver, övriga näringsgrenar i regel rätta sig efter modernäringens arbetstid, även när det är fråga om smärre kvarnar och sågar. Skogsbruket. Såsom f r a m g å r av förestående referat av h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a pens y t t r a n d e n , beröras i dessa, v a d norra Sverige a n g å r , ej sällan å t t a t i m m a r s lagens v e r k n i n g a r på det i dessa t r a k t e r med jordbruket n ä r a förenade skogsb r u k e t . E n s a m m a n f a t t a n d e redogörelse för de å t e r v e r k n i n g a r , som lagstiftningen om arbetstidens begränsning k a n h a v a u t ö v a t p å arbetet inom skogsnäringen samt därmed s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål, föreligger i det y t t r a n d e , som till socialstyrelsen avgivits av S v e r i g e s skogsägareförbund. Förbundet framhåller inledningsvis, att det huvudsakligen torde vara beträffande det större skogsbruket — d. v. s. det som utövas å bolags och bruksegendomar samt å privata gods och herrgårdar — som den för industrien gällande lagen om arbetstidens begränsning kan tänkas medföra några direkta eller indirekta återverkningar vid skogsarbetets organisation och praktiska bedrivande. Medan vid de mindre skogsbruken, allmogehemmanen och de rena husbehovsskogarna, arbetet i regel bedrives av jordägaren själv med hjälp av hemmaboende familjemedlemmar, utföres å de medelstora och större skogsbruken huvudparten av skogsarbetet med lejd arbetskraft. Det kan då tänkas ligga nära till hands, att den inom industrien tillämpade kortare arbetstiden skulle kunna påverka arbetsstyrkorna inom nämnda skogsbruk i riktning att hos dem skapa benägenhet för en kortare arbetstid än som därstädes tidigare tillämpats. Frågan ter sig emellertid olika i olika delar av landet. Inom N o r r l a n d och D a l a r n a bedrives skogshantering i större skala, förutom å statens, huvudsakligen å de skogsägande bolagens och brukens fastigheter. Å dessa har under de senaste årtiondena i allt större omfattning ett rationellt skogsbruk börjat genomföras, varigenom behovet av arbetskraft å skogarna starkt ökats. För tillgodoseendet av detta har skogsindustrien i Norrland och Dalarna blott ringa tillgång till å skogarna bosatta fasta skogsarbetare, utan är allt fortfarande nödsakad att för ändamålet anställa lös arbetskraft, vilken för avverkningarna och körningarna under vinterhalvåret erhålles genom att tillfälliga arbetare, bestående av hemmansägare och arrendatorer samt deras söner m. fl., strömma till avverkningsplatserna i skogarna. Vid arbetena under sommarhalvåret — röjningar, dikningar, vägarbeten, skogsodlingar och gallringar — få skogsägarna i allmänhet försöka reda sig med hjälp av de arbetsstyrkor, som kunna uppbringas i närliggande orter. Åtskilliga av de arbetare, som på ovan angivet sätt betjäna det större norrländska skogsbruket, äro fackligt organiserade, och såväl dessa arbetare som de jämväl talrikt förekommande oorganiserade arbetarna pläga till arbetsgivarna framföra sina önskemål och yrkanden ej enbart beträffande prislistor och lönevillkor utan jämväl i fråga om åtskilliga detaljer vid arbetets organisation och bedrivande. Härvid har dock knappast frågan om arbetstidens begränsning tagits upp och förts fram, vartill orsaken torde få sökas däri, att det är praktiskt omöjligt, att inom skogsbrukets arbetsområden tillämpa lagföreskrifter om arbetstidens längd. Inom skogsbruket utföres nämligen så gott som allt arbete på ackord, varvid det bedrives icke under arbetsgivarens direkta övervakning eller tillsyn, utan huggningen såväl som körningen överlåtes åt arbetsmanskapet efter överenskomna prislistor, varefter det avverkade virket inmätes och mottages av arbetsgivarens ombud på vattendraget och ej i skogen. Arbetaren är sålunda ett slags entreprenör, som utför arbetet fullt självständigt och på de tider, han själv finner för gott bestämma. Ackordsavtalen innehålla inga bestämmelser om arbetstiden, u t a n det står arbetaren fullt fritt a t t arbeta 2 timmar eller 12 timmar. Härav använder han sig även i så måtto, att arbetstiden modifieras efter väderlekens växlingar, körvägarnas beskaffenhet, even-

47 tuell brådska före snösmältningen på våren o. d. Ävenså pläga arbetarna avpassa arbetstidens längd på sådant sätt, att de kunna utföra de behövliga arbetena å sina egna jordbruk på lämpliga tider. Arbetsgivaren har i varje fall icke någon som helst möjlighet eller befogenhet att reglerande ingripa i fråga om arbetstidens längd. Jämväl beträffande skogsdikningarna och vägbyggnaderna äro förhållandena likartade. Det inom skogsbruket enda arbetet — förutom stämplingarna, som dock kräva relativt obetydlig arbetskraft — vilket utföres på dagsverke eller mot timlön samt där arbetsgivarens personal under arbetets gång är närvarande, är skogsodlingarna. Men det bör bemärkas, att skogsodlingarna för sig upptaga blott 2 å 5 % av dera totala arbetsmängd, som konsumeras inom skogsbruket. Av vad sålunda anförts anser förbundet framgå, att någon utsträckning av arbetstidslagen till skogsbruket ej lämpligen bör förekomma. Skulle en sådan åtgärd vidtagas, måste den ofrånkomligt medföra en omläggning av lagens ansvarsbestämmelser, i det att straffet för överträdande av lagen då måste läggas på arbetarna och ej på arbetsgivarna, enär de senare inom skogsbruket icke hava möjlighet att själva övervaka arbetstidens längd. Förbundet framhåller vidare, att en lagstadgad inskränkning av arbetstiden skulle undanrycka de tekniska förutsättningarna för en rationell skogsvård. Flertalet arbeten i skogen äro nämligen liksom inom lantbruket rena säsongarbeten, vilka ovillkorligen måste slutföras inom viss årstid. Timmerdrivningarna måste sålunda vara avslutade före snösmältningen; flottningarna måste åtminstone i småvattendragen klaras, medan vårfloden pågår; skogsodlingarna i Norrland k u n n a endast bedrivas under ett par korta vårveckor; gallringshuggningarna böra med hänsyn till virkets torkning samt undvikande av insektshärjningar och lagringsskador slutföras före viss tid. Detta gör, att skogsarbetena måste koncentreras till vissa tider av året samt då stundom starkt forceras. Inom B e r g s l a g e n och s ö d r a S v e r i g e , heter det vidare i förbundets yttrande, har skogsarbetet erhållit en i viss mån avvikande organisation mot i Norrland. I Bergslagen finnes å de större skogsbruken en talrik stam av skogsarbetare, vilken är bofast på å skogarna belägna gårdar och lägenheter. Med hjälp av dessa fasta arbetare, vilka i sina arrende- eller hyreskontrakt åtagit sig att utföra viss mängd skogsarbete årligen, pläga de behövliga arbetena för skogens vård och avverkning i regel kunna utföras, och lös arbetskraft plägar därför endast mer tillfälligtvis anlitas. Bergslagens skogsarbetare äro sedan åtskilliga år tillbaka i stor utsträckning organiserade och den kollektiva avtalsformen tillämpas allmänt. I dessa avtal omtalas stundom vissa maximala arbetstider för de olika årstiderna, men dessa arbetstider avse endast de sällsynta fall, då arbetet utföres mot timpenning. E n allmän fixering av arbetstiden skulle vara obekväm för arbetarna själva, enär flertalet av dessa hava egna jordbruk samt utföra sitt skogsarbete på ackord i omedelbar närhet av hemmet. Det passar dem då bäst att själva få bestämma arbetstidens längd i skogen. Under sådana dagar, då väderleken omöjliggör arbete i jordbruket, taga de kanske 10 a 12 timmar i skogen för att några dagar senare inskränka skogsarbetet till ett par morgontimmar, medan resten av dagen ägnas åt det egna jordbruket. På herrgårdarna och godsen i södra och mellersta Sverige utföres skogsarbetet till god del av gårdens jordbruksarbetare, vilka under vintern i viss omfattning sysselsättas med skogshuggningar o. d. Då dessa arbetare hava årslön och stat eller kost, utföres deras skogsarbete ej på ackord. Vissa, sedvanliga eller stundom genom kollektivavtal överenskomna arbetstider följas, varvid arbetsdagens längd i regel starkt begränsas genom den mörka årstiden. Då dessa arbetare stundom insättas på skogskulturer, nödvändiggör vårbrådskan användande av 10 timmars effektiv arbetstid, vilken ju, som förut anförts, sommartid är regel inom jordbruket. Såsom en sammanfattning av vad ovan anförts, uttalar förbundet, att på grund av skogsarbetets säregna natur frågan om arbetstidens längd och reglering knappast kan anses vara aktuell inom denna näringsgren.

48 Den skildring Sveriges skogsägareförbund sålunda givit av arbetstidsförhållandena inom skogsbruket överensstämmer i stort sett med de uppgifter i detta avseende, vilka meddelas i s o c i a l s t y r e l s e n s år 1916 publicerade s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g rörande skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden i Värmland, Dalarna och Norrland. Enligt denna utgjorde arbetstiden för huggare i medeltal 7.7 timmar per dag under månaderna november —januari och 9.7—9.8 timmar under tiden februari—april. Körarnas arbetsdag var i allmänhet något längre, enär de måste använda avsevärd tid på skötseln av sina hästar och vården av sina körredskap. På grund av körarbetets oregelbundna natur ansågs emellertid arbetstiden härvid icke kunna siffermässigt fixeras. Till stor del bestämmes ju arbetsdagen av drivningsvägens längd. Är vägen så lång, att det t. ex. kräves 3 timmar för en »fora», vill köraren givetvis hinna med tre föror på dagen och icke endast två. Är det fem timmars väg, bör han få göra två föror o. s. v. Rörande den industriella åttatimmarsdagens återverkan på arbetet å statens och enskildas skogar föreligga en mångfald uppgifter i de yttranden, som till förevarande utredning avgivits av rikets s k o g s v å r d s s t y r e l s e r , ö v e r j ä g m ä s t a r e och r e v i r f ö r v a l t a r e . Dessa uppgifter bekräfta, vad i skogssällskapets yttrande framhållits, nämligen att med hänsyn till det inom skogsbruket rådande säsong- och ackordsarbetet åttatimmarslagens återverkningar på skogsbruket icke varit alltför stora. I huvudsak anses de ha gjort sig gällande i form av en viss fördyring av arbetsprisen, i den mån arbetarna lyckats genomföra kraven på, att ackorden icke blott under vinter- utan även under sommarhalvåret skulle uträknas efter 8 timmars arbetsdag. Vid skogsodlingar o. d. arbeten, som avlönas med timpenning, har man dock flerstädes, särskilt kring städer och industrisamhällen, konstaterat svårigheter att få arbetarna att arbeta mer än 8 timmar per dag. Däremot uppges det sällan möta någon svårighet att få dylika arbeten utförda på övertid mot särskild ersättning. Även inom denna grupp av uppgiftslämnare uttalas åtskilliga farhågor för, att den sålunda på sina håll framträdande tendensen att lägga åttatimmarsdagen till grund för arbetet eller åtminstone prissättningen skulle i hög grad stärkas och medföra svåra verkningar för skogs- och jordbruket, därest under en ny industriell högkonjunktur tillgången på arbetare åter skulle bli mindre än efterfrågan. Åttatimmarslagens indirekta verkningar på skogsbrukets arbetsförhållanden äro emellertid av mycket växlande art och intensitet i olika trakter, tydligen sammanhängande med att den allmänna uppfattningen i arbetstidsfrågan företer stora skiljaktigheter icke blott beträffande olika socialgrupper utan även mellan olika bygder. En orientering i detta avseende ger tab. 2, varest de särskilda reviren på grundval av revirförvaltarnas uppgifter fördelats i sådana, där arbetsförhållandena vid skogsbruket icke synas ha rönt inverkan av åttatimmarslagen, och i sådana, där så i mindre eller större grad varit fallet. Tillhopa innefatta ifrågavarande grupper resp. cirka 2/5, 2/5 och X/B av de uppgiftslämnande reviren, men förhållandena synas vara rätt växlande inom olika landsdelar. Starkast förefaller den industriella arbetstidens begränsning ha återverkat på skogsbruket i Dalarna och Bergslagen, svagast i å ena sidan Sydsverige, å den andra övre Norrland. Tabellen utvisar även, att omformningen av skogsbrukets arbetsförhållanden, där sådan ägt rum, merendels anses bero på inflytande från arbetssedvänjorna från närbelägna städer och industrisamhällen. Mera sällan anses saken vara att tillskriva påverkan av organisationer, tidningspress eller ortsfrämmande lösa arbetare. Trädgårdsskötsel. Vad beträffar trädgårdsskötseln, vilken ju dels bedrives såsom en binäring till jordbruket, dels utan samband med detta, har, i motsats till vid föregående utredningstillfälle, något yttrande ej inkommit från Svenska

49 Tab. 2.

Översikt över åttatimmarslagens återverkningar på skogsarbetet enligt revirförvaltarnas uppgifter. Därav revir, varest arbetsförhållandena vid skogsbruket uppgivits hava

Överjägmästardistrikt

Övre Norrbottens . Nedre Norrbottens . Skellefteå . Umeå . . . Härnösands Mellersta Norrlands Dalarnas . StockholmGävle . . Bergslags . Östra . . . Västra . . Smålands . Södra . . . Samt-fantal liga \ % l

Inom revir, där 8-timmarslagens inverkan på skogsbruket angivits såsom betydande, anses denna bero på

Antal påverkats av arbetstidslagen uppi obetydlig utsträckning giftslämendast inflytannande icke endast i vid i be- de fr. arb. påverkan påverkan revir påver- när endast (an- kats av heten av vid arb., ackordstydlig sedvänj. genom av arb.inom vända arbets- städer därorts- ber., uteltilllösa arb. organisationer upp- tids- och in- främ. (grund- jest hopa sträck- närbefrån lagen val 8 t. lägnastägifter) ning dustri- arb. anandra och tiddagsv.i der 0. ningssam- vändas st. för industri- orter press hällen 10 tim.) samh.

12 10 11 12

5 6 6 5

9 10

7 3

9 9 8 9 10 8 181 100.0

3 1 1 1 2 3

1 1 1 3 2 2

1 1 1

49 37.4

13 9.0

5 3.8

1 1

_ 1

5 3 1 1

6 4 3 3

1 1 1

2 4

1 1

1 2

1 5

2 3

1 3

3 3 5 3 4 5 2 1 5 3 3 1 7 1 2 5 27 57 12 25 9.2 20.6 43.5 19.1

1 1

2 1.5

5 3.8

1 10 7.6

trädgårdsarbetareförbundet, sannolikt av det skäl, att detta sammanslagits med Svenska lantarbetareförbundet. Däremot föreligga skrivelser från föreståndarna för vissa större kommunala och privata park- och trädgårdsanläggningar samt från Sveriges handelsträdgårdsrnästareförbund och Stockholms handelsträdgårdsmästareförening. Tillgängliga upplysningar ge vid handen, att åttatimmarsdagen för närvarande tillämpas blott inom trädgårdsanläggningsbranschon, medan inom den egentliga trädgårdsodlingen arbetstiden utgör 9 ä 10 timmar per dag om sommaren och 7 a 7 1/2 timmar om vintern. I handelsträdgårdarna omkring Stockholm tillämpas i regel en sommararbetstid av 58 timmar per vecka, förlagd mellan klockan 6 f. m. och 6 (lördagar 4) e. m. Trädgårdsarbetarnas arbetstid synes under de senaste åren väsentligt nedsatts (med i genomsnitt cirka 20 %), men dock blott i undantagsfall så långt som till 48 timmar per vecka, vilken arbetstid tillämpas för de kommunala trädgårdsarbetarna i vissa städer, medan i andra arbetstiden är längre (i Stockholm till exempel 51 timmar med obegränsad övertid). Rörande möjligheterna att tillämpa normalarbetsdagen inom trädgårdsskötseln hava meningarna varit mycket delade. Medan vissa sagesman däruti se huvudsakligen en kostnadsfråga, i det arbetsstyrkan måste utökas och vissa ordinarie arbeten utföras å övertid, anse andra och däribland handelsträdgårdsmästareförbundet, att en dylik reform skulle äventyra hela yrkets bestånd, åtminstone för såvitt den skulle avse 1

Procenttalen beräknade på 131 användbara uppgifter.

4—253647

50 andra än icke yrkesutbildade arbetare. Det framhålles, att inom trädgårdsodlingen arbetets början och slut i stor utsträckning måste lämpas efter väderleks- och andra tillfälliga förhållanden, ävensom att vissa ömtåligare kulturer vore till sin framgång betingade av individuella egenskaper hos vårdaren och därför måste bliva i hög grad lidande på de ständiga personalombyten, som skulle följa därav, att det vid 8 timmans arbetsdag bleve nödvändigt att betydligt öka arbetsstyrkan under sommaren och till motvägande härav i större utsträckning avskeda på hösten för att i möjligaste mån hålla omkostnaderna nere. Även den såsom självständig näring bedrivna trädgårdsodlingen är i regel en utpräglad smådrift, där trädgårdsmästaren-arbetsgivaren själv deltager i samma arbete som »trädgårdseleverna» eller arbetarna. Sammanfattning. Söker man på grundval av i det föregående lämnade uppgifter bilda sig en allmän föreställning om, huru många av vårt lands löntagare för närvarande på grund av lag eller praxis hava en arbetstid, icke överstigande den, som fastställes i åttatimmarslagen, måste man nöja sig med en approximativ uppskattning. Ehuru 1920 års folkräkning lämnar ett bättre material än någon föregående för befolkningens uppdelning i de sociala huvudklasserna arbetsgivare, förvaltningspersonal och arbetare, möter gränsläggningen avsevärda svårigheter, särskilt inom sådana arbetsområden, där de nu nämnda begreppen äro svagt utpräglade (t. ex. inom jordbruk och hantverk). Vidare äro, såsom i det föregående uppvisats, de medgivna avvikelserna från arbetstidslagen svåra att siffermässigt värdesätta, i synnerhet som det generella undantaget för företag under viss storlek går tvärs över de speciella undantagen för särskilda arbetsområden. Med dessa reservationer skulle en kartläggning av vårt näringsliv ur åttatimmarsdagens synpunkt gestalta sig som följer. Uppskattas totalantalet löntagare i vårt land till 1.6 miljon, torde av dessa omkring 450 000 direkt falla under lagen om arbetstidsbegränsningen och ytterligare 350 000 på grund av särskild lagstiftning, kollektivavtal eller gängse praxis hava en arbetstid, fallande inom av lagen uppdragna maximigränser. Den återstående hälften av löntagarna skulle alltså hava längre arbetstid. Till ungefär samma resultat kommer man, om man räknar med enbart kroppsarbetare; av de nu bortgående falla nämligen kontorister och butiksbiträden på var sin sida om åttatimmarsstrecket. Av de cirka 1.2 miljon arbetare inom jordbruk, industri och hantverk, handel och samfärdsel och husligt arbete, som torde finnas inom vårt land, synas alltså knappt mer än hälften för närvarande hava en arbetsvecka av 48 timmar eller mindre. Att åttatimmarsdagen sålunda blott skulle gälla för hälften av vårt lands lönarbetare är onekligen vid första påseendet ägnat att förvåna, särskilt för den, som närmast känner förhållandena inom de industriella yrkena, där drygt 2/3 av arbetstagarna torde ha 8 timmars arbetsdag eller kortare. Underkastas förhållandet en närmare granskning mot bakgrunden av vårt folks yrkessammansättning, blir saken dock strax mindre egendomlig. Sveriges näringsliv har ju som bekant alltjämt en ganska bred agrikulturell basis, i det jordbruksbefolkningen ännu vid 1920 års folkräkning omfattade inemot hälften (cirka 44 %) av totalbefolkningen. Visserligen blir, på grund av jordbrukets övervägande småbruksstruktur i vårt land, proportionen väsentligt lägre, om man endast räknar med antalet löntagare (cirka 300 000), men dessa ökas med inemot *h, om man tillägger de lantarbetarna i stor utsträckning närstående arbetstagarna inom gruppen husligt arbete. Såsom tredje huvudgrupp tillkomma utövarna av lantbruket närstående hantverk och säsongarbeten, vilka åtminstone inom jordbruksbygderna i regel måste rätta sin arbetstid efter modernäringens. Slutligen må det erinras om, att vid sidan av nu nämnda yrkesmän det särskilt på landsbygden finnes ett betydande antal närmast till de industriella yrkena knutna existenser, vilka än antaga mer eller mindre kortvariga arbetsanställ-

51 ningar av skilda slag, än pröva en mera självständig tillvaro genom att med familjemedlemmarnas biträde åtaga sig arbete för egen räkning. Den ymniga förekomsten av denna, ekonomiskt vanligen mycket svagt situerade mellangrupp mellan självständiga företagare och egentliga arbetare — vars egenart först torde ha statistiskt påvisats vid utredningsarbetena för 1913 års pensionsförsäkringslag, vilket i sin mån bidragit att giva nämnda lag dess karakteristiska utformning — utgör i viss mån ett särdrag för vårt folk, vilket förtjänar att. väl beaktas vid all social lagstiftning, enär ur detsamma härflyta särskilda svårigheter beträffande dylika lagars förallmänligande och upprätthållande. Framhållas må emellertid, att den skäligen skarpa gräns, som i arbetstidsavseende för närvarande går mellan å ena sidan jordbruksnäringen i vidaste bemärkelse, å den andra de industriella yrkena, ingalunda är fast utan stadd i ständig förskjutning beträffande olika orter och yrkesgrupper. Härvid har man att göra med en brottning mellan tvenne principer, av vilka den ena söker sitt berättigande i industriarbetets jämna, maskinmässiga gång, medan den andra bottnar i jordbruksarbetets oregelbundenhet och nära beroende av väder och vind samt årstidernas växling. Att den industriella arbetstiden under senare år haft en oförneklig inverkan på tiderna för lantarbetet är visst, men dessa hava återigen i sin mån präglat åtskilliga till jordbruket knutna industriella arbeten. Föreliggande uppgifter synas snarast tyda på, att det för jordbrukets arbetare f. n. synes vara en viktigare fråga att vinna likställighet i löneavseende med industriens folk än att få arbetstiden reglerad efter dess mönster.

5. Arbetstidens faktiska längd och fördelning nnder åttatimmarslagen. I föregående avdelning har lämnats en redogörelse för, i vilken utsträckning åttatimmarsd a g e n för närvarande kan anses sätta sin prägel på arbetstidsförhållandena inom det svenska näringslivet i dess helhet. I det följande inskränkes framställningen till att avse allenast de arbetsområden, på vilka åttatimmarsl a g e n är direkt tillämplig, sålunda företrädesvis de industriella yrkena, men underkastas i stället dessa en mera ingående undersökning ur arbetstidssynpunkt. Härvid synes i första hand böra undersökas, huru arbetstidens faktiska längd gestaltat sig under arbetstidslagstiftningens inflytande. Ordinarie arbetstid. Upplysningar om arbetstidens längd inom olika industrier såväl omedelbart före åttatimmarslagens genomförande som fem år efteråt meddelas i tab. 3, vars siffror erhållits genom bearbetning av a) uppgifterna för samtliga av undersökningen (medelst form. 2) berörda 939 företag, b) uppgifterna för de 609 av dessa, vilka deltagit jämväl i 1922 års utredning. I tabellen — vilken är grundad på vederbörande arbetsgivares uppgifter, kontrollerade med tillhjälp av föreliggande upplysningar från företagets arbetare — angives arbetstiden per vecka (med frånräknande av raster) inom olika yrkesgrupper dels för arbetare med vanligt dagarbete, dels för skiftarbetare. Slutligen har, under behörigt hänsynstagande till å ena sidan de särskilda industrigrenarnas relativa betydelse (enligt kommerskollegii industristatistik), å den andra skiftarbetets förekomst inom desamma (enligt uppgifterna till förevarande utredning) framräknats vägda allmänna genomsnitt, dels för samtliga företag, dels särskilt för exportindustrien, hemmamarknadsindustrien och den »blandade» industrien. I enlighet med tillvägagångssättet vid socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik hava till exportindustrien hänförts de företag, som direkt eller indirekt kunna anses vara till övervägande grad sysselsatta med tillverkning av produkter, vilka föras utom landets gränser. Hemmamarknadsindustrien omfattar företag med väsentligen lokalt begränsad avsättning

52 Tab. 3. Arbetstidens förkortning genom åttatimmarslagen. (a = samtliga av undersökningen berörda företag, b = därav företag, vilka lämnat uppgifter även till 1922 års utredning.) Nettoarbetstid per vecka Yrkesgrupp

54.7 47.8 545 47.8 1. Metall- och maskin- I a 53.6 47.8 industri \b 47-9 därav; r 54.8 47.9 järnverk L 547 48.0 48.0 mek. verkstäder . . . . <? 53.3 52.6 48.0 annan järn- och metall- fa 52.8 46.9 industri \b 52.9 47.0 2. Jord- och stcnindu- /a 54.4 47.8 stri \ b 54-4 47-9 därav: i 50.0 48.0 kolgruvor <. 50.0 48.0 övrig jord- och stenin- ( 54.5 47.8 dustri \b 54-5 47-9 48.0 3. Träindustri L 55.3 54.8 48.0

6.9 12.6 6-7 12.3 5.8 10.8 5-3

IO.o

6.9 12.6 12.2 6.7 5.3 9.9 4.6 8. 7 11.2 5.9 11.2 5-9 12.1 6.6 11.9 6-5 2.0 4.0 2.0 4.0 6.7 12.3 6.6 12.1 7.3 13.2 6.8 12.4

därav:

, 56.5 48.0 8.5 15.0 <• 57.0 48.0 9.0 15.8 54.4 48.0 6.4 11.8 snickerifabriker . . . . <, 53-5 48.0 5-5 IO.3 54-4 48.0 6.4 11.8 4. Pappers- och grafisk f 53-9 48.0 5-9 IO.9 industri \b därav: , 56.6 48.0 8.6 15.2 pappersmassefabriker . <, 56.5 48.0 8. 5 15.0 HO. 1 48.0 12.1 20.1 pappersbruk och papp- I 59.0 I I . O 18.6 fabriker \b 50.2 4.2 sågverk

tryckerier

<, 50.0

bokbinderier

<, . <, ,

kvarnar

bagerier

sockerbruk

chokladfabriker . . . . <, spritfabriker

bryggerier

tobaksindustri

Yrkesgrupp

Ned1919 1924 sättning tim. tim. tim. %

A. Icke s k i f t a r b e t a r e M £

5. Livsmedelsindustri därav:

Nettoarbetstid per vecka

. . . . <.

4.0 5.9 10.9 5.6 10.4 8.2 14.6 2.0

1919 1924 tim. tim.

mejerier . slakterier

49.8 47.3

• • • • { ; 52.0 47-o 53.7 48.0 • • • • { ; 537 48.0

47.8 < f 55.5 56.7 48.0

övriga företag

6. Textil- och beklädfa 56.1 48.0 'id- fi nadsindustri 55-9 48.0 därav: bomullsindustri linneindustri ylleindustri trikåfabriker beklädnadsindustri övriga företag

• -u

57.7 48.0

fi 57-4 48.0

58.0 48.0 <? $8.8 48.0 57.8 48.0 < ? 57.8 48.0 51.5 48.0 <? 51-5 48.0 53.3 48.0 . . <? 52.2 48.0 58.0 48.0 < ? 57.0 48.0

7. Läder-, hår- och gummivaruindustri Kemisk-teknisk industri

54.4 48.0 537 48 55.7 45.0 "Ib 55.8 43-9

därav: tändsticksfabriker ]

56.7 40.3

56.7 40.3 {l 55.0 48.0 a n n a n kem.-tekn. ind 55.0 48.0 •{i 52.9 48.0

Byggnadsverksamhet',?' 52.9

därav: kommunal

53.4 48.0 53.9 48.0 53-3 48.0 53-6 52.2 48.0 56.1 enskild 51.8 47-9 fi 5 6., 14.6 53.6 48.1 10. Kraft-, belysnings10.6 18.1 58.6 0. vattenverk' . . . . fi 53-5 48.0 10.3 177 58.3 därav: 5.4 10.1 53.3 47. 53.2 48.2 kommunala verk . . . 52'8 47- : 5.0 9-5 fi 5 3 i 48.0 55.3 48.0 59.0 48.0 11.0 18.6 enskilda > . . . 48.0 58.5 48.0 IO.5 179 5 3 l 48.0 5.1 9.6 11. Handel o. varulager <* 54.4 47 9 51.9 3-9 55-6 48.0 49.8 55.0 48.0 2.3 4.6 12. Landtransport 55.8 48.0 48.5 1.2 2-5 därav: 57.5 48.0 59.2 11.3 19.1 järnvägsdrift . . . 58.4 IO.5 18.0 57-9 480 52.9 48.0 54.0 6.0 11.1 övriga företag <f 54.0 6.0 11.1 53-8

{i {i

53 Tab. 3 (forts.).

1 Arbetstidens

förkortning

genom

Nettoarbetstid per vecka Yrkesgrupp

13. 14. Annan

yrkesrö-

Ned1919 1924 sättning tim. tim. tim. %

åttatimmarslagen. Nettoarbetstid per vecka

Yrkesgrupp

Ned1919 1924 sättning tim. tim. tim. %

fa 55.1 47.5 547 46.8

7.6 13.8 Kem.-tekn. industri . . <? 54.3 50.5 3.8 7.0 7-9 14.4 55-3 49.2 6.1 11.0 Kraft-, belysnings- 0. fa 55.8 50.1 5.7 10.2 därav: hotell- och restaurang- fa 56.6 48.0 8.6 15.2 54.6 5°-3 4-3 7-9 rörelse \b 6o.o 48.0 12.0 20.0 därav: , 54.7 48.8 5 9 10.8 tvättinrättningar . . . J* 54.6 47.3 7.3 13.4 kommunala verk • • • • { ? 54-8 487 6.1 11.1 53-6 40.6 7.0 »3-i 57.8 52.5 5.3 9.2 enskilda > • • • 1u 54-1 53-3 I.o 1.8 B. S k i f t a r b e t a r e . | j 64.9 50.0 14.9 23.0 64.9 50.1 14.8 22.8 56.6 l 8.4 14.8 Samtliga . . . . jj 56.4 48.2 Järnverk i* 60.9 49.0 11.9 19.5 48.2 8.2 14.5 61.4 494 12.0 19-5 därav: . Pappersmassefabriker . . •/? 59.9 48.1 11.8 19.7 exportindustri * . . . . <* 57.6 47.3 10.3 17.9 597 48.1 11.6 19.4 57-3 47-3 IO.o »7-5 71.1 48.0 23.1 32.5 hemmamarknadsindustri, w 55.8 48.4 7.4 13.3 72.0 48.0 24.0 33-3 55-9 48.4 7-5 13-4 Sockerbruk J? »0.5 54.8 25.7 31.9 blandad industri . . . . <? 54.0 47.9 6.1 11.3 2 80.5 55-o 5-5 317 53-5 47-9 5.6 10. s|

eller som eljest av det ena eller andra skälet äro utan nämnvärd känning av utländsk konkurrens. Övriga företag hava räknats till den »blandade» gruppen. Anledningen till nämnda uppdelning har varit de väsentliga olikheter, speciellt 1 löneayseende, vilka särskilt under senare år kunnat urskiljas mellan dessa industrigrupper. 1 ett yttrande från Skånes handelskammare fästes uppmärksamheten på den relativa lönesänkning, som kan på.visas inom exportindustrierna. Det synes därför vara skäl att söka utröna, i vad mån denna industrigrupp, som direkt har att konkurrera på världsmarknaden med andra länder och därför har svårare att i sina produktpris överflytta eventuellt ökade produktionskostnader, drabbats särskilt hårt genom arbetstidens legislativa reglering. Arbetstiden före åttatimmarslagen. Enligt den representativa undersökning, vars huvudresultat framläggas i tab. 3, skulle inom den svenska industrien år 1919 genomsnittliga nettoarbetstiden per vecka hava utgjort 54.7 timmar för dagarbetare, 64.9 timmar för skiftarbetare och 56.6 timmar för samtliga arbetare under ett (allt enligt a-siffrorna). Inom exportindustrien var, särskilt på grund av skiftarbetets större betydelse, veckoarbetstiden i genomsnitt ett par timmar längre än inom hemmamarknadsindustrien. Dessa allmänna^ genomsnitt äro nära överensstämmande med dem, som på grundval av ett något större primärmaterial framkommo vid 1922 års meranämnda undersökning (för dagarbetare 54.9 timmar, för skiftarbetare 55.5 — 79.9 t i m m a r p e r vecka). Att full överensstämmelse ej kunnat åstadkommas är naturligt i betraktande därav, att de båda utredningarna avse ett något olika urval av företag. Före normalarbetsdagens genomförande ställde sig nämligen arbetstidens faktiska gestaltning mycket olika ej blott inom olika yrkes1 Vid tändsticksfabrikerna pågick under år 1924 arbete endast under fem veckodagar. Medräknas icke ifrågavarande företagsgrupp, blir medelarbetstiden för samtliga icke skiftarbetare under 1919 a) 54.7, b) 54.4 tim., under 1924 a) 47.9, b) 48.0 tim. För samtliga arbetare utgöra motsvarande tal 1919 a) 56.6, b) 56.3 och 1924 a) 48.3, b) 48.4 tim.; för enbart exportindustrien 1919 a) 57.8, b) 57.5, 1924 a) 48.2, b) 48.3 tim.

54 grupper utan även vid olika företag inom samma grupp. Sålunda uppgives enligt upplysningar till 1925 års undersökning ordinarie veckoarbetstiden för icke skiftarbetare 1919 ha växlat mellan 48—58 timmar vid järn- och stålmanufaktur, 48—60 timmar vid mekaniska verkstäder, 48—57 timmar vid sågverk o. s. v. Framhållas må emellertid, att, såsom nedan skall utvisas, arbetstiden år 1919 ej alltid var så koncentrerad, varför den faktiska arbetstiden då i vissa branscher avsevärt torde understigit den nominella. < Jämföras emellertid förevarande representativa undersöknings arbetstidssiffror för 1919 med motsvarande tal f ö r 1 9 1 7 i den på ett synnerligen omfattande material (13 345 arbetsställen med tillhopa 438 313 arbetare) byggda utredning, som på föranstaltande av arbetstidskommittén verkställdes rörande arbetstiden inom industri och hantverk, framträda däremot väsentliga olikheter även i fråga om de allmänna genomsnitten. Enligt den sistnämnda undersökningen utgjorde sålunda genomsnittliga nettoarbetstiden för tidlönsarbetare 56.4 timmar per vecka. Denna timsiffra avser dock, som nämnts, 1917 och kan icke anses såsom något fullt typiskt och betecknande uttryck för arbetstidsförhållandena två år senare, omedelbart före 48-timmarsveckans införande genom lag. Under trycket av ett flertal samverkande omständigheter skedde nämligen genom under åren 1918 och 1919 träffade kollektivavtal en väsentlig nedsättning av den förut tillämpade arbetstiden. Sålunda sänktes normala veckoarbetstiden vid de mekaniska verkstäderna från 57 till 52 timmar, inom tobaksindustrien från 52—57 till 48 timmar och vid civiltryckerierna från 51 till 48 timmar (vid flertalet tidningstryckerier infördes sistnämnda arbetstid redan 1904). Vad skiftarbetarna beträffar, påskyndades särskilt inom järnbruks- och pappersmasseindustrierna den redan tidigare begynta övergången från tvåskift till treskift. Tager man hänsyn till nu berörda utveckling under åren 1918 och 1919, vilken i yttranden från åtskilliga arbetsgivarorganisationer betecknas såsom en antecipering av åttatimmarsdagen, torde allt tala för den huvudsakliga riktigheten av de genom förevarande representativa utredning konstaterade genomsnittliga arbetstidssiffrorna för år 1919. Arbetstidens faktiska längd år 1924. Tab. 3 utvisar, att 1924 veckoarbetstiden inom industrien i genomsnitt var 48.2 timmar, något mindre för dagarbetare eller i medeltal 47.8 timmar och något mera för skiftarbetare eller 50.0 timmar. Medeltalen för export- och hemmamarknadsindustrierna sammanfalla i det närmaste, om man korrigerar förstnämnda gruppsiffra med hänsyn till det för tillfället rådande korttidsarbetet inom tändsticksindustnen. Går man in på tabellens detaljsiffror och därvid först ser på de i c k e s k i f t g å e n d e arbetarna, har icke beträffande någon grupp uppgivits längre ordinarie arbetstid än 48 timmar per vecka. Att normalarbetsdagen icke plägar överskridas, frånsett på grund av medgivanden i fråga om övertid eller förberedelse- och avslutningsarbeten, bestyrkes också av utredningens övriga uppgiftsmaterial, jämväl det som härrör från arbetarhåll. Åtminstone synes denna sak ligga klar beträffande den egentliga tillverkningsindustrien, medan uttalandena stundom bliva mera svävande, när man kommer över till »tjänsterna» (t. ex. beträffande hotell- och restaurangpersonalen). Under den svenska la : o-en faller ju emellertid av hithörande personal blott en mindre del, nämligen i huvudsak kraft-, belysnings- och vattenverkens samt spårvägarnas personal, handelsarbetare (men"ej handelsbiträden), stuveri- och åkeriarbetare samt hotellens och restaurangernas kökspersonal. Den lagen underställda järnvägspersonalen, nämligen verkstads- och byggnadsarbetare, måste däremot snarast räknas bland de direkt produktiva arbetargrupperna, då deras arbete i sak föga skiljer sig från deras kamraters vid mekaniska verkstäder samt vägoch vattenbyggnadsföretag. Måhända skulle en god del av kommunernas tek-

55 niska verk även kunna anses bedriva tillverkningsindustri, men rörelsens art och betydelse ge dem likväl en särställning i förhållande till den privata industrien. Återgår man till arbetstidssiffrorna för 1924 i tab. 3, synes det vara rätt vanligt, att dagarbetarnas veckoarbetstid något understiger 48 timmar. Den kortaste arbetsdagen torde i vårt land vara den, som tillämpas vid gruvarbete under jord. Här gällde 48-timmarsveckan redan före 1919, och efter denna tid synes merendels tillämpas en faktisk arbetstid av 44—47 timmar eller än kortare. Höganäs-Billesholms A.-B. meddelar, att ehuru den avtalsenliga arbetstiden för gruvarbetare är 48 timmar per vecka, blir den verkliga arbetstiden cirka 25 % kortare, enär de flesta kolhuggare o. d. arbeta på ackord och ha frihet att lämna sitt arbete, när de vilja. Ett i Svenska grovoch fabriksarbetareförbundets yttrande citerat kongressbeslut, som påyrkar 6 timmars arbetsdag för underjordsarbetare — liksom för vissa andra hälsovådliga yrken — synes därför i verkligheten vara till väsentlig del realiserat. Gruvarbetarna redovisas dock rätt ofullständigt i tabellen, och lägsta arbetstiden enligt denna ha tändsticksfabriksarbetarna, vilket emellertid, som förut nämnts, beror på, att man inom denna bransch på grund av överproduktion ända sedan år 1920 arbetat högst 5 dagar per vecka (från måndag kl. 6.30 ä 7 f. m. till fredag kl. 12.30 å 1 e. m.). Likartade voro förhållandena år 1924 inom några andra branscher, t. ex. skofabrikerna, där man visserligen under vår- och höstsäsongerna höll full tid och även arbetade på övertid, men däremellan hade korttidsarbete. Enligt Svenska skofabrikantföreningens cirka 5 800 arbetare omfattande statistik utgjorde sålunda genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka och arbetare 40.2 under år 1924. Belysande är följande uttalande av Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet: »Sedan hösten 1920 ha de svenska skofabrikerna icke annat än för någon kortare tid under själva säsongerna kunnat utnyttja den i lag fastställda ordinarie arbetstiden. Som regel har detta endast skett under en tid av 4 a 5 månader av året, och den övriga tiden har arbetstiden för flertalet skofabriker i landet sjunkit ner till omkring 40 timmar i veckan och därunder. Förklaringen till detta förhållande ligger närmast i den omständigheten, att den svenska skoindustrien under krigsårens högkonjunktur i icke oväsentlig grad ökade sin produktionskapacitet, dels genom utvidgningar vid förutvarande fabriker och dels genom att ett flertal nya fabriker startades. När sedan avsättningen på den utländska marknaden år 1920 praktiskt taget avstannade, blevo skofabrikerna hänvisade till enbart den inhemska marknaden, vilket har medfört, att industriens produktionsmöjligheter icke kunna till fullo utnyttjas. Enligt av oss gjorda beräkningar har för närvarande den svenska skoindustrien, vid effektiv 48 timmars vecka, en produktionskapacitet, som överstiger den normala inhemska förbrukningen med i runt tal 2 miljoner par skodon per år.» Svenska skrädderiarbetareförbundet skriver, att arbetstiden a v t a l s e n l i g t minskats från 60 timmar eller med 12 timmar per vecka, men f a k t i s k t sjunkit ännu mera på grund av den mindre arbetstillgång, som blivit en följd av den ekonomiska depressionen efter år 1920. Otvivelaktigt har den pågående omläggningen inom beklädnadsbranschen från beställningsarbete till konfektion härvid spelat en huvudroll, liksom för handskomakeriets vidkommande detta framhålles i ett yttrande från Sveriges skomakeriidkares och skohandlares riksförbund, som tillägger: »På grund av ringa arbetstillgång inom skomakeriyrket och överskott på arbetskraft bestämmes arbetstiden mera av arbetstillgången än av gällande lagbestämmelser.» Detsamma skulle enligt Svenska elektriska arbetareförbundet gälla i fråga om elektriska installatörer, för vilka på grund av överbefolkning i facket i samband med krisårens elektrifierings-»boom» arbets-

56 tiden år 1919 och de följande fyra åren reducerades ända till hälften av den normala. Men även inom sådana industrigrenar, där konjunkturerna ej direkt tvingat till korttidsarbete, sjunker den faktiskt utgjorda arbetstiden på grund av genom olika anledningar förlorad arbetstid lätt under 8 timmar per dag. Sveriges textilindustriförbund meddelar sålunda, att enligt förbundets lönestatistik utgjorde genomsnittliga antalet arbetstimmar per år och arbetare för män över 21 år 2 872 år 1913 och 2 246 år 1924 samt för kvinnor över 18 år resp. 2 658 och 2 152 timmar. (Ar 1919 voro förhållandena inom branschen onormala på grund av råvarubrist m. m.) Sveriges verkstadsförening skriver, att därest man åsyftat att på lagstiftningsväg åstadkomma en åttatimmarsdag, så har detta resultat icke uppnåtts, utan arbetstiden har blivit kortare. Föreningen anför, att en stor verkstad räknat ut, att genom självtagna ledigheter, permission, fridagar, semester etc. arbetstiden vid densamma under år 1924 inskränkts till 7.3 timmar per dag i genomsnitt — vilken siffra ej ens med tilllägg av allt övertidsarbete kan höjas till 8 timmar. Säsongarbetet. Textil- och beklädnadsindustriernas produktion utgöres till god del av säsongvaror, och även inom verkstadsindustrien måste, särskilt vid skeppsvarv och reparationsverkstäder, arbetet starkt forceras under vissa tider på året. Även inom ett flertal andra industrigrenar spåras en säsongrörelse i form av ett periodiskt forcerande och avsaktande av arbetet under årets lopp antingen för industrien i dess helhet eller för visst slag av arbete (t. ex. hyvling och lastning vid sågverken). Särskilt utpräglat är säsongarbetet inom byggnadsverksamheten och stuverirörelsen. Sveriges byggmästareförbund skriver, att inom dess bransch arbetstiden tidvis understiger 40 timmar per vecka. Södra Sveriges stuvareförbund beräknar, att inom hamn- och stuverifacket den sammanlagda ordinarie arbetstiden utgör cirka 1 700—1 900 timmar per man och år och sålunda ej motsvarar mer än 35—40 48-timmarsveckor. Nu meddelade uppgifter belysa ett synnerligen karakteristiskt drag i vårt näringsliv, nämligen att därinom säsongrörelserna äro synnerligen starka, att döma av tillgängliga uppgifter till synes starkare än i något annat land, möjligen med undantag av Kanada. Det är under sådana förhållanden naturligt, att säsongarbetets stora utbredning och betydelse i vårt land skall medföra alldeles särskilda svårigheter för arbetstidens reglering på legislativ väg. Också hava till utredningen från ett flertal arbetsgivarorganisationer klagomål inkommit över, att den nuvarande ordningen, vilken ju närmast avser ett arbete, som någorlunda jämnt pågår året om, är alltför snäv och schablonmässig för de mera utpräglade säsongyrkena. Därför kräves större möjligheter, än den nuvarande lagen anses erbjuda, till kompensation för arbetstid, som förlorats på grund av död säsong, i vissa fall även på grund av arbetares ledighet eller bortovaro över huvud. Hur man inom byggnadsindustrien tänkt sig utjämningen mellan hög- och lågsäsong framgår av ett uttalande, som Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund gjorde till 1922 års enquéte och till vilket förbundet nu hänvisar: »Vid jämförelse med övrig industri framgår, att det vid 48 timmars arbetsvecka för byggnadsindustrien erfordras minst 6 timmars längre arbetstid per vecka under den ljusare årstiden än för industrien i allmänhet, föl att arbetstiden per år skall bliva något så när lika. Skall över huvud tagec en i lag fixerad arbetstid gälla för hithörande arbeten, bör den därför på grund av anförda förhållanden åtminstone beräknas såsom medeltal för hela året. I annat fall skarpes ytterligare denna verksamhets säsongkaraktär med därmed följande betänkliga följder för samhället, då i stället alla krafter

borde inriktas på ett mildrande och utjämnande härav.» I samma riktning går ett uttalande från Sveriges byggmästareförbund: »Alldeles speciellt synes oss den nu gällande arbetstidslagen vara oriktig, därför att denna icke tager någon som helst hänsyn till de för byggnadsindustrien säregna förhållandena. För att denna industri icke skall ställas i en olycklig särställning, erfordras åtminstone, att lagen medgiver utsträckt arbetstid under sommartiden, så att kompensation för den under vintertiden väsentligt inskränkta arbetstiden erhålles.» Anmärkas må, att till samma tankegång ansluter sig även ledningen av järnvägsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten, vilka visserligen, såsom bedrivna av staten, ej höra under åttatimmarslagen, men, som förut nämnts, genom särskilda författningar reglerats i överensstämmelse därmed. Det framhålles i samband därmed, att en temporär arbetstidsökning antagligen ej skulle motses med alltför stor motvilja av åtminstone de talrika anläggningsarbetare, som vid arbeten i ödebygder sysselsättas långt bort från sina hem och inhysas i baracker och andra provisoriska bostäder utan större möjligheter att på tillfredsställande sätt använda sin fritid. Utpräglat säsongarbete råder även inom åtskilliga grenar av byggnadsmaterialindustrien, såsom framgår av följande uttalande från Byggnadsämnesförbundet : »Arbetet vid kalkbruken är till sin natur sådant, att det måste försiggå i det fria. Det pågår vid dagsljus och införandet av artificiell belysning möter i många fall svårigheter. Dessutom hava berörda arbetare gjort svårigheter mot att arbeta vid dylik. På grund härav har arbetet före 1920 under den ljusare delen av året pågått omkring 10 timmar dagligen, medan det under den mörkare delen fortfarit endast 6—7 timmar. Denna arbetsindelning har även varit synnerligen lämplig för avsättningen. En avsevärd del av kalken användes nämligen för jordbruksändamål. Så är detta t. ex. fallet med cirka 98 % av all kalk, som brännes i Västergötland. Behovet för detta ändamål är olika under olika tider av året och är i stort sett koncentrerat till våren (månaderna mars—april) och sommaren (månaderna juni— augusti). Arbetstidslagen lägger hinder i vägen för den indelning av arbetstiden, som hittills tillämpats och som visat sig vara mest lämplig för såväl produktionen som konsumtionen. Den tvingar arbetsgivaren att under sommaren öka sin arbetarstam avsevärt för att under vintern inskränka den till ett minimum, ett förhållande, som naturligtvis är till stor olägenhet för arbetarna själva. Bostadsförhållandena göra det därjämte för närvarande mångenstädes omöjligt att öka arbetarantalet i erforderlig grad. Beträffande tegelbruken gäller det ovan sagda i ännu högre grad, då tillverkningen på grund av frostfara under inga omständigheter kan pågå vintertiden utan först i medio av april kan påbörjas samt måste avslutas senast i medio av september. Arbetet inom nämnda industri är säsongarbete. Tillverkningen här är mera än de flesta andra industrier beroende av väderleksförhållandena. Driften förutsätter uppehållsväder för bärgning av leran och tillverkning av tegel. Genom arbetstidens inskränkning kunna driftsmöjligheterna icke till fullo utnyttjas under dagar med tjänlig väderlek. Vid regnig och fuktig väderlek måste stillestånd äga rum. Möjlighet att kunna återtaga därvid förlorad tid under gynnsam väderlek finnes icke enligt nuvarande lag.» Det bör emellertid beaktas, att den kritik, som sålunda riktas mot åttatimmarslagen från säsongyrkenas sida, knappast träffar själva lagen. I dess § 5 mom. 1 stadgas nämligen, att om för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån är beroende av årstiden eller väderleken eller på grund av annat förhållande är av växlande längd, kan arbetsrådet, i den mån så prövas påkallat, medgiva, att arbetstiden allenast begränsas så, att den i genomsnitt för viss

58 angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. Hittills har visserligen nu åsyftade tidrymd blott i ett par undantagsfall utsträckts längre än till fyra veckor (eller trettio dagar). Att ej året eller säsongen fått läggas till grund torde närmast bero på motstånd från arbetarhåll, där man fruktar att på denna väg kränka åttatimmarsdagens princip. Med hänsyn till att arbetaropinionen i fråga om säsongarbetets utjämning i vårt land alltjämt är väsentligt snävare än lagens bokstav, synes åtminstone för närvarande utsikterna icke vara stora att, såsom synes ifrågasättas uti yttrandena från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges textilindustriförbund, med den svenska arbetstidslagstiftningen införliva den metod för återvinning av även andra slag av förlorad arbetstid, som i Frankrike tillämpas under namn av rekuperationssystemet. Detta är baserat på den tankegången, att, om arbetstid går förlorad av vissa grunder, den skall kunna återvinnas genom att det under längre eller kortare tid arbetas utöver den ordinarie arbetstiden. Sådant medgives vid avbrott i driften dels generellt vid olyckshändelse eller force majeure, dels, efter vederbörande yrkesinspektörs prövning, om arbetet inställes på grund av lagstadgade helgdagar, lokala fester o. d. eller, inom vissa yrken, på grund av väderleksförhållanden och död säsong. De sålunda rekupererade timmarna böra icke betraktas eller betalas som övertid, vilken form av extraarbete i vårt land, såsom nedan skall utvisas, utgör det vanliga sättet för bemästrande av en av säsong- eller konjunkturförhålianden framkallad tillfällig arbetsanhopning. Såsom av det anförda framgår, synas de svenska arbetarorganisationerna ännu ej ha kommit till klarhet om den väsentliga skillnad, som beträffande den faktiska arbetstidens längd råder mellan säsongarbete och årsarbete. Däremot ha arbetarorganisationerna alltmer fått blicken öppen för säsongarbetets nackdelar i form av utebliven arbetsförtjänst och periodisk arbetslöshet. I ett nyligen avlåtet cirkulär till statliga, kommunala och enskilda arbetsgivare inom branschen har Svenska måleriarbetareförbundet uppmanat dessa att frångå den gamla traditionella uppfattningen, att måleriarbete med fördel kan utföras endast under sommaren. Liknande uttalanden hava även framkommit från arbetsgivarhåll, och det vill synas, som om säsongarbetets omläggning till årsarbete vore en samhällsnyttig strävan, i vilken arbetsgivare och arbetare kunde samverka till gemensam fördel. Bedömer man saken efter förhållandena ute i de stora industriländerna, förefaller det, som om säsongrörelserna inom vår industri spelade en så stor roll, att denna näppeligen kan förklaras enbart genom klimatiska o. d. olikheter, utan att härvidlag även spela in traditioner och reminiscenser från den icke så många årtionden tillbaka liggande tid, då nästan hela vårt näringsliv var lika beroende av årstider och väderlek som ännu jordbruket. I en på 1920 års byggnadsarbetarsakkunnigas initiativ verkställd undersökning rörande husbyggnadsverksamheten i Sveriges städer och stadsliknande samhällen har påvisats, att inom denna yrkesgren den döda säsongen numera näppeligen kan tillskrivas tekniska skäl — man kan mycket väl bygga under vintern och gör det även, särskilt i storstäderna — utan i_ huvudsak beror på fortvaron av gamla traditioner och sedvänjor. 1 Liknande, i huvudsak psykologiska, skäl torde även ligga bakom mycket av säsongföreteelserna inom andra områden. E t t bevis härför är, att vissa större tegelbruk under senare år funnit med sin fördel förenligt att övergå från sommardrift till årsdrift. Man kan under sådana förhållanden hoppas, att vårt näringsliv efter hand skall få ett jämnare förlopp genom årets månader, i synnerhet som ett dylikt utjämnande måste leda till ett bättre utnyttjande av förhandenvarande produktivkrafter. Det har påpekats, att konsumenternas efterfrågan i en del fall fördelar sig jämnare mellan olika perioder i samma mån som en tillfällig pro1

Statens off. utredn. 1922:2.

59 1

duktionsökning genom övertidsarbete förhindras. Detta uttalande synes beaktansvärt, låt vara att förverkligandet av en dylik arbetsreform nog måste förläggas till en tid, då företagens orderböcker äro bättre fyllda än för närvarande. Skiftarbete och kontinuerlig drift. Övergår man därefter till s k i f t a r b e t a r n a s arbetstid, befinnes den vara icke obetydligt längre än dagarbetarnas. Visserligen stadgar icke den svenska arbetstidslagen som åtskilliga utländska, att vid arbete, som av tekniska eller ekonomiska skäl måste bedrivas kontinuerligt, arbetstiden per arbetare och vecka utan vidare får utgöra 56 timmar. Men enligt § 4 är arbete, som bedrives med regelbunden skiftindelning, undantaget från bestämmelsen om åtta-(nio-)timmarsdag och 48-timmarsvecka, såvitt därigenom ej uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd av högst tre veckor, än att denna motsvarar 48 timmar i veckan. Och enligt § 5 mom. 2 äger arbetsrådet, därest skiftarbete på grund av synnerliga skäl anses böra pågå jämväl under sön- och helgdagar, i den mån så prövas påkallat, medge härför erforderligt undantag; enligt mom. 4 kan liknande undantag medges även, när så påkallas för undvikande av allvarligt missförhållande. Beviljande av dylika dispenser är anledningen till, varför i tab. 3 vid skiftarbete genomsnittliga arbetstiden per arbetare och vecka i regel överskrider 48 timmar. Längsta arbetstiden, eller i genomsnitt 54.8 timmar per vecka, tillämpas vid sockerfabrikerna, men denna avser endast den cirka 8 veckor långa kampanjen (från medlet av oktober till medlet av december), under vilken arbetet får utsträckas till 56 timmar i veckan och alltså pågå även under söndagsdygnet. Den därnäst längsta arbetstiden, 52.5 timmar, uppvisa enskilda kraftstationer och elektricitetsverk m. m., där motsvarande medgivande lämnats i åtskilliga fall, särskilt beträffande verk med fåtalig driftpersonal. Däremot är det anmärkningsvärt, att inom de tre stora skiftindustrierna järnbruk, pappersmassefabriker och pappersbruk, skiftarbetarnas genomsnittliga arbetstid antingen obetydligt eller icke alls överstiger 48 timmar per vecka. Vid järnbruken förekommer 56 timmars arbetsvecka endast vid hyttor, bessemerverk och vissa ugnar, medan vid martinverken, för vilka arbetsrådet lämnat motsvarande medgivande om utsträckt arbetstid, denna på grund av motstånd från arbetarnas sida — vilket 1923 tog formen av en halvårslång strejk — ej kunnat genomföras annat än under högst 12 söndagar av året. Vid pappersmassefabrikerna har arbetsrådet visserligen icke medgivit 56-timmarsvecka för driftpersonalen, men väl tillstånd att i fråga om träsliperier och sulfatfabriker (de senare dock blott under oktober—april) tillämpa en arbetstid av 50 2/3 timmar i veckan i medeltal för tre veckor, varigenom skulle beredas möjlighet att använda det s. k. nittonde skiftet, det vill säga låta driften fortgå under 19 åttatimmarsskift i veckan. I detta fall har emellertid arbetarorganisationen sedan år 1922 motsatt sig varje överskridande av 48timmarsveckan, utom för reparatörer o. d. hjälparbetare utanför den egentliga driftpersonalen. Mot bakgrunden härav bör man bedöma de klagomål angående svårigheterna att under nuvarande förhållanden bedriva arbete under »ständig eld», vilka inkommit från arbetsgivarhåll och i Pappersmasseförbundets yttrande fått följande utformning: »Vid våra föregående utredningar hava vi påvisat de stora olägenheter, som för vår industri uppkommit därigenom att de s. k. ständigeldsavdelningarna (kontinuerligt drivna) icke längre kunna köras uteslutande med ordinarie personal utan avbrott veckan runt, samt att den därav påtvungna anordningen med avlösningsmanskap vi1

B. Ohlin: a. a., Ekonomisk tidskrift 1925, sid. 88.

60 sat sig vara särskilt olycklig och oläglig för driften såväl som för arbetarna. Detta dock icke så mycket på grund av merutgifterna i arbetslöner utan fastmera med hänsyn till själva tillverkningen, speciellt kvaliteten. Även under de senare och närmaste åren har erfarenheten mer än styrkt och bekräftat dessa olägenheter, som icke stå att övervinna eller komma ifrån annat än genom återgång till drift med ordinarie personal under alla de behövliga 21 skiften i veckan, det vill säga återinförande av 56 timmars arbetsvecka i dessa avdelningar. Det är för den svenska cellulosaindustrien av högsta vikt, att den beredes minst lika stor rörelsefrihet som den utländska, med vilken den har att konkurrera å världsmarknaden, och det pä det sätt att först och främst i lagen inrymmes rätt till drift i 21 skift per vecka med samma manskap i samtliga avdelningar, där rundgång förekommer, eller ock att undantag från lagen i detta syfte kan vinnas. F r å g a n härom är av så vital betydelse, att varje tillfälle måste begagnas för att påvisa de menliga verkningarna av den gällande lagen särskilt i detta hänseende. För arbetarna medför en återgång till det gamla för detta fall föga olägenhet och uppväges mer än väl av den därav uppkommande förbättringen i deras inkomster av arbetet. Den hårda konkurrensen framtvingar mer och mer nödvändigheten för oss att få i marknaden den bästa och mest jämna massa, som kan åstadkommas, och det är med hänsyn även härtill, som det nu är på hög tid, att den kontinuerliga driften kan få ordnas på föreslaget sätt. Under högkonjunkturen med dess starka efterfrågan på massa spelade kvaliteten icke den avgörande roll som nu, då endast den bästa kvaliteten har avgång till skapligt pris. Före lagen förekom vid ett stort antal fabriker, mest dock vid träsliperier, drift i 19 skift per vecka. Med hänsyn särskilt till sliperiernas beroende av vattendragen och av möjligheten att utnyttja vattentillgången, närmast vid höst- och vårfloden, vållade den nya lagen betydande förluster, då man därigenom hindrades att under ett helt skift i veckan tillgodogöra sig vattenmassan, som numera måste tillåtas rinna förbi verken utan att kunna utnyttjas. Förutsättningen för lagen, att man vid sidan om den skulle kunna träffa enskild uppgörelse med vederbörande arbetare om drift även under detta skift, eventuellt mot ersättning som för övertid, visade sig snart vara endast illusion. Icke i något fall har saken kunnat ordnas på denna basis. Träsliperierna hava träffats svårt av den nya lagen även i detta hänseende och så hårt, att fabrikernas bärighet på flera håll äventyras. Framför allt de mindre företagen, och dessa äro många, som icke hava någon som helst möjlighet att förtaga verkningarna av inskränkningen i drifts- och arbetstiden, lida högst betänkligt, och fara hotar för nedläggandet av våtmassetillverkningen till viss del.» L i k n a n d e förhållanden inom ett a n n a t a r b e t s o m r å d e bedömas av B y g g n a d s ämnesförbundet p å följande s ä t t : »Särskilt stor svårighet har den nya arbetstidslagen medfört beträffande brunnarna inom såväl cement- och tegel- som kalkindustrierna. I allmänhet var arbetstiden för dessa arbetare före arbetstidslagens ikraftträdande ganska lång, på de flesta ställen 12 timmar per dygn. Arbetet var och är emellertid lätt och måltiderna kunna intagas under arbetstiden, mångenstädes till och med i hemmen. Den effektiva arbetstiden var därför icke så lång. Arbetet fordrar ingen större kraftansträngning, men ganska stor kunnighet, vana och omdömesgillhet. Den av den korta arbetstiden förorsakade stora ökningen i brännarnas antal har medfört avsevärda-svårigheter. Kvalificerad och likvärdig personal har icke kunnat anskaffas. Detta h a r i sin ordning medfört oregelbundenheter vid bränningen, varigenom bland annat bränsleekonomien försämrats, vilket med de höga bränslepriserna inverkat högst menligt på hela företagets ekonomi. Cementugnarnas brännare måste nu vara 4 i stället för 2 resp. 3. Detta har visat sig medföra minskad ansvarskänsla hos arbetarna. Den fjärde brännaren kommer dessutom blott att bränna tre vakter i veckan och är under återstående tiden sysselsatt med annat arbete. Detta medför för ho-

61 nom splittring av intresset och omöjliggör, att han uppnår samma skicklighet som övriga brännare. Hållandet av dylik reservbränn are blir dessutom en avsevärd extra utgift.» Arbetstidens förkortning genom åttatimmarslagen. I kol. 4 och 5 av tab. 3 anges i absoluta och relativa tal nettoarbetstidens nedsättning genom åttatimmarslagen. Tabellen bekräftar den allmänt rådande uppfattningen, att genom arbetstidslagen den industriella arbetstiden nedsatts med i genomsnitt c:a 15 %. Ser man enbart på d a g a r b e t a r n a , blir arbetstidsnedsättningen något mindre, nämligen 12.6 % (enligt a-siffrorna) eller samma tal som enligt 1922 års enquéte. Mycket ringa förändringar medförde arbetstidslagen i fråga om järn- och kolgruvor, boktryckerier, mekaniska verkstäder, byggnadsverksamhet m. fl., inom vilka flertalet arbetare redan 1919 uppnått 48-timmarsveckan eller en arbetstid, som med blott några timmar översteg denna. Särskilt betydande (minst 15 %) var nedsättningen — om man bortser från de kemisktekniska industrierna, vilka präglas av tändsticksindustriens förberörda onormala driftsförhållanden — inom vissa branscher av livsmedelsindustrien (bryggerier, sockerbruk och kvarnar), inom textilindustriens olika grenar (utom trikåfabriker), vid sågverk, pappersmassefabriker och pappersbruk samt vid järnvägsdrift och hotell- och restaurangrörelse. Omkring dubbelt större var arbetstidsnedsättningen för skiftarbet a r n a , nämligen 23.0 % i genomsnitt för gruppen. Det är också skiftarbetets relativt större omfattning, som i huvudsak förklarar, att den genomsnittliga arbetstidsnedsättningen var icke obetydligt (cirka 5 %) större för export- än för hemmamarknadsindustrierna. Ser man på de särskilda näringsgrenarna, beräknas för sockerfabriker och pappersbruk nedsättningen till i medeltal 32 å 33 %, medan för järnverk och pappersmassefabriker minskningen blir 19—20 % och för kraft- och belysningsverk samt kemisk-teknisk industri endast 7—10 %. Anledningen till dessa stora olikheter ligger däri, att man, som förut nämnts, redan före åttatimmarslagen strävat att ersätta 12- (i vissa fall 8-)timmarsskiften på 2 lag med 8-timmarsskift på 3 lag och att denna utveckling år 1919 fortskridit olika långt mom olika näringsgrenar. Det fullständiga avskaffandet av de genom dag och natt gående 12-timmarsskiften torde också beteckna arbetstidslagens största insats ur arbetarskydds- och allmänt humanitär synpunkt. »Endast den, som själv under långa år utfört nattarbete, kan fullt förstå den nedbrytande verkan detta har på konstitutionen, och endast den kan också fullt förstå den tillfredsställelse, varmed industriens arbetare mottogo arbetstidslagen», skriver Svenska pappersindustriarbetareförbundet. Arbetstidens förändringar 1920—1924. De hittills meddelade uppgifterna ur tab. 3 avse^ samtliga de 939 företag, som lämnat upplysningar i arbetstidshänseende för år 1924. Tabellen redovisar emellertid vid sidan av dessa »a-siffror» en serie »b-siffror», hänförande sig till 609 bland de sålunda redovisade företagen, vilka lämnat uppgifter även till 1922 års enquéte. Ehuru dessa siffror avse en väsentligt mindre krets av företag, visa desamma, om man frånser tillfälligheternas spel inom vissa smågrupper, en anmärkningsvärd grad av överensstämmelse med a-siffrorna. Detta gäller icke blott i fråga om år 1924 utan även beträffande år 1919, ehuru härvidlag a-siffrorna äro deklarerade 1925 men b-siffrorna 1922. Med hänsyn till den stora samvetsgrannhet detta förhållande kan anses ådagalägga hos vederbörande uppgiftslämnare, synes det vara av intresse att ur b-materialet sammanställa uppgifterna rörande nettoarbetstidens längd per vecka år 1920 och år 1924, sålunda omedelbart efter arbetstidsbegränsningens genomförande och fyra år senare. Detta har skett i omstående uppställning med avseende på vissa viktigare yrkesgrupper:

62 10. 7. Lä9. Kraft-, Samtliga närings6. 5. Textil- der-, 1. Megrenar 2. 4. PapByggbelystall- 0. Jord- 3. pers- 0. Livs- o. be- hår- o. nad s- ningsmaTrä- grafisk me- kläd- gum- verkicke- skift- alla 0. skin- o. sten- ind. ind. dels- nads- miva- samskiftind. arb. arbevattenind. ind. arb. tare ! ind. ruind. het verk Nettoar-] betstid 11920 per vec-|1924 ka, tim.)

48-0 4?9

48-0 47-9

48-4 48-0

47'9 48-0

48-0 4?9

48-0 48-0

48-1 48-0

48-0 48-0

48-2 48'0

48-1 47-8

50-8 50-1

4S-6

48-2 1

Inom flertalet branscher framträder sålunda under tiden 1920—1924 en tendens till ytterligare förkortning av normalarbetsdagen. Det må lämnas osagt. i vad mån denna ger uttryck för industriens fortskridande anpassning efter åttatimmarslagen och i vad mån här återspeglas verkningarna av den under de mellanliggande åren inom stora delar av näringslivet rådande depressionen. Övertidsarbete. Vad nu senast sagts bör fasthållas, när man övergår till övertidsarbetet, ty detta utgör det industriella arbetets rörligaste del, vars förekomst och omfattning under olika år och årstider i hög grad växlar med konjunkturer och säsonger. Före arbetstidens reglering på lagstiftningens väg var dylikt arbete i regel icke begränsat på annat sätt än genom den större eller mindre merbetalning kollektivavtalen stipulerade för arbete utöver det ordinarie. Storleken av denna övertidsersättning framgår av följande sammanställning, hämtad ur socialstyrelsens undersökningar rörande kollektivavtalen i Sverige vid årsskiftet 1907/08. resp. 1920/21: Ovanstående belopp gällde för \ vidstående % av arbetarantalet J

1908 1921

Stipulerat eller beräknat tillägg i % av tidlönen: intill 30 30—60 60—90 över 90 544 429 2'0 0.7 8'2 83-3 4"9 36

Härav framgår, att under tiden mellan nämnda båda undersökningar övertidsarbetet väsentligt fördyrats för arbetsgivaren. Detta förhållande blir ännu tydligare, när man erfar, att motsvarande procentförhöjningar ägt rum icke blott i fråga om det här avsedda »vanliga» övertidsarbetet, det vill säga de första 2—4 timmarna efter ordinarie arbetstidens slut, utan även beträffande det i och för sig än kostsammare arbetet nattetid samt å sön- och helgdagar. Visserligen gälla de senaste fullständiga kollektivavtalsuppgifterna högkonjunkturens brytningspunkt, och i de under den följande depressionstiden träffade kollektivavtalen synas icke blott lönesatserna allmänt blivit nedsatta utan även övertidsprocenten i betydlig utsträckning reducerad. Kvar står emellertid, att övertidsarbetet alltjämt är omgärdat med väsentligt starkare ekonomiska garantier, än det var för ett par årtionden sedan. Till dessa ekonomiska garantier kommo genom åttatimmarslagen sådana av legislativ natur. Enligt 1919 års arbetstidslag fick dylik extra arbetstid utan särskilt tillstånd uttagas för vuxna arbetare med högst 25 timmar under loppet av en kalendermånad och 150 timmar under ett kalenderår, vartill kommo ytterligare resp. 10 och 75 timmar, vilka på ansökan kunde meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Vid 1921 års revision ökades den utan tillstånd uttagbara övertiden till 30 timmar per kalendermånad och 200 timmar per kalenderår, vartill kunde komma ytterligare resp. 20 och 120 timmar efter prövning av arbetsrådet. Ax 1923 fastställdes förstnämnda timtal till resp. 50 och 200 och sistnämnda till resp. 30 och 150. Härtill må läggas, att för utförande av nödiga förberedelse- och avslutningsarbeten arbetare må till nödigt an-

63 t a l a n v ä n d a s under högst 7 t i m m a r i veckan. Den svenska arbetstidslagen erbjuder sålunda möjlighet att p e r år r ä k n a t genom övertidsarbete utöka 48-timm årsveckan med cirka 4 + 3 eller tillhopa 7 t i m m a r samt, i särskilda fall, i och för förberedelse- och avslutningsarbeten med lika mycket. F ö r de y r k e s g r e n a r , vilka före å t t a t i m m a r s l a g e n s i k r a f t t r ä d a n d e p å egen h a n d infört 48-timmarsveckan eller en arbetsvecka, som blott med n å g r a timm a r avvek därifrån, exempelvis gruv-, tobaks-, tryckeri-, verkstads- och byggn a d s i n d u s t r i e r n a , s y n a s lagens mest k ä n n b a r a v e r k n i n g a r just bestått i de restriktioner den med h ä n s y n till u p p r ä t t h å l l a n d e t av å t t a t i m m a r s d a g e n s princ i p satte för övertidsarbetet. F r å n ett flertal företag inom dessa och andra n ä r i n g s g r e n a r h a r meddelats, a t t de genom revisionerna av lagen ökade möjligh e t e r n a till övertid vid behov u t n y t t j a t s och v e r k a t g y n n s a m t för produktionen. E m e l l e r t i d h a v a även k l a g o m å l över a t t övertidsrestriktionerna alltjämt äro för s t r ä n g a inkommit från vissa företagarorganisationer och enskilda arbetsgivare. Skånes h a n d e l s k a m m a r e framhåller behovet dels av, att rätten till övertidsarbete y t t e r l i g a r e utsträokes utöver nu fixerade t i m a n t a l , dels också av, att d i s p e n s r ä t t från övertidsbestämmelserna under särskilda villkor medgives för vissa företag eller vissa industrier, s ä r s k i l t v a r v s i n d u s t r i e n . »Till en början bör härvid erinras därom», säger handelskammaren, »att vid flera å ett skeppsvarv förekommande arbeten, såsom haverireparationer, fullföljande av slutleveranser m. m., vanligtvis mycket stora värden stå på spel, och att därför varje dröjsmål vid ett dylikt arbete förorsakar såväl beställaren som leverantören stora förluster. Dessa arbeten måste därför i hög grad forceras men fordra samtidigt tillgång både på yrkesskickliga arbetare och på erforderlig arbetsledning. Då det emellertid för dylika tillfälliga, ofta oförutsedda och mycket brådskande arbeten merendels är fullständigt uteslutet att i hast anskaffa ny personal, kan arbetet icke ordnas enbart såsom skiftarbete, och den enda till buds stående utvägen för detsammas utförande består därför i att med tillhjälp av övertid forcera arbetet. Under sådana omständigheter är det uppenbart, att nuvarande bestämmelser för övertidsarbetets begränsning måste förorsaka betydande tekniska svårigheter och ekonomiska olägenheter. Såvitt handelskammaren kan finna, synas dessa menliga konsekvenser av övertidsbegränsningen endast kunna undanröjas genom införandet av en dispensrätt, som ger berörda industri obehindrad möjlighet att uttaga erforderligt övertidsarbete. Mot en sådan ändring i arbetstidslagen torde efter handelskammarens förmenande några berättigade betänkligheter icke kunna resas, dels enär de med övertidsarbetet förenade merkostnaderna i och för sig lägga hinder i vägen för ett otillbörligt utnyttjande av sådant arbete, dels också enär förutsättningar för dylik dispensrätts erhållande torde förefinnas endast vid ett fåtal företag och vid ett än färre antal industrigrenar. Dessutom vill handelskammaren såsom ytterligare skäl för införande av en dylik dispensrätt framhålla, att de fall, där densamma kan tänkas bliva tillämplig, i många avseenden äro att jämställa med dem, som enligt § 1 i arbetstidslagen äro undantagna från dennas giltighetsområde. För den händelse en dylik dispensrätt skall bliva till fullt gagn, måste emellertid tillses, att, åtminstone beträffande vissa slag av arbeten, dispens kan medgivas att generellt gälla under viss tid t. ex. under ett år i sänder, enär det i annat fall är att förutse att en först vid varje särskilt tillfälle företagen prövning av förekommande dispensansökningar skulle göra den praktiska användbarheten av denna r ä t t mer eller mindre illusorisk.» L i k n a n d e t a n k a r framföras av Sveriges verkstadsförening, som bl. a. skriver följande med i n s t ä m m a n d e av Sveriges varvsindustriförening (enligt skrivelse till chefen för socialdepartementet den 20 oktober 1925) : »Då 1921 en ändring i den svenska lagen ägde rum, var det avsett, att härigenom en lättnad skulle beredas industrien, så att denna erhölle ökade möjligheter till

64 övertidsarbete. Medan 1919 års lag medgav övertid med 150 timmar efter arbetsgivarens eget bedömande samt 75 timmar därutöver efter tillstånd av därtill behörig myndighet, stadgades i den ändrade lagen, att arbetsgivaren ägde r ä t t till 200 timmar efter eget bedömande, och att därutöver viss mängd övertid kunde erhållas^ av arbetsrådet, dock endast vid 'trängande behov'. Det har meddelats oss, att det tidigare kunde gå relativt lätt att erhålla tillstånd till 75 timmars övertidsarbete, vadan sålunda övertidstimmarnas antal blev 225. Efter lagändringen äga arbetsgivarna visserligen uttaga 200 timmar utan vidare, men har det å andra sidan uppgivits, att arbetsrådet i fall, då man skulle hava väntat bifall till ansökan om utsträckt tid, vägrat detta, och att det sålunda stannat vid dessa 200 timmar. I stället för att medföra en lindring — såsom avsetts — har lagändringen i dylikt fall verkat i motsatt riktning.» E n k o n k r e t s k i l d r i n g av förhållandena inom den speciella y r k e s g r u p p , vilken de nu refererade f r a m s t ä l l n i n g a r n a i f r ä m s t a r u m m e t åsyfta, gives i en skrivelse från ett av v å r a större skeppsvarv, v a r u r följande m å a n f ö r a s : »Den ökade övertiden för förberedelse- och avslutningsarbeten har visat sig välgörande liksom möjligheten att efter arbetsrådets medgivande få använda vissa minderåriga till övertidsarbete. Arbetsrådets tillämpning av vad som är att hänföra till förberedelse- och avslutningsarbete är dock synnerligen snäv och motsvarar ej de inom skeppsbyggeriet förefintliga verkliga förhållandena. Sålunda har vid besök här arbetsrådet förklarat, att iordninggörande, utrustning och framtransport av verktyg o. d. för igångsättande av exempelvis större reparationsarbete icke är att hänföra till förberedelse i lagens mening. — Utökningen av den enligt § 7 mom. 2 tillåtna övertiden från 150 till 200 timmar utgör en förbättring, men har i praktiken visat sig icke vara till fyllest. En direkt försämring, mer än motvägande det ökade timantal lagen medger arbetsrådet r ä t t att bevilja, utgör skärpningen av ordalydelsen i § 7 mom. 3 genom det tillförda uttrycket 'av trängande behov påkallad'. Denna skärpning och den tillämpning arbetsrådet praktiserar gör, att man numera endast i mera enstaka undantagsfall och först på grund av ytterst tungt vägande skäl kan få ökning i övertiden utöver de 200 timmarna. Före revisionen erhöll man åtminstone 150 —j- 75 = 225 övertidstimmar relativt lätt, medan man nu har ytterst svårt att få något utöver de tillåtna 200 timmarna och alltid endast för kort tid samt för högst begränsat tim- och arbetarantal. Denna omständighet — arbetsrådets synbarligen på lagbestämmelsens ovannämnda omformulering grundade tendens att hålla möjligheterna till den övertid, lagens § 7 mom. 3 medgiver, inom de snävast tänkbara gränser — bereder skeppsbyggeriverksamheten utomordentliga svårigheter och äventyrar i hög grad arbetenas rationella och ekonomiska bedrivande. Detta senare sammanhänger med fartygsarbetenas säregna och tillfälliga natur. För att endast nämna ett exempel. Om ungefär liknande arbeten på ett flertal efter varandra följande reparenter vid upprepade tillfällen återkomma, blir det ofta ofrånkomligt att låta de arbetare, som äro förfarna med ifrågavarande arbeten och specialiserat sig därpå, fortsätta med desamma, övertid i avsevärd utsträckning kan därvid icke undvikas. Den yrkeskunniga arbetarstammen kan nämligen icke under iakttagande av tillbörlig omtanke om företagets ekonomi normalt hållas vid så hög numerär, att den blir tillräcklig att utan anlitande av övertid alltid fylla behovet vid stötvis nödvändiga forceringar, som följdenligt sammanhänga med fartygsreparationsarbeten. Praktiken har också visat, att för vissa arbetare övertid tidtals tarvas långt utöver vad lagen kan medgiva, medan under andra perioder övertid ej alls är behövlig för samma arbet a r e ; ja, man har kanske svårt att ge dem arbete alls, utan de måste permitteras för längre eller kortare tid. Den möjlighet att, på basis även av övertid, vid en period av tillströmmande arbeten planera för någon längre tid framåt, som så väl behöves och i hög grad är be-

65 tingad av den relativt stora och oberäkneliga bortovaroprocenten, förefinnes efter 1921 års ändring av lagen och dennas tillämpning numera knappast alls; en sak, vars betydelse ej får underskattas, då det gäller arbeten (såväl fartygsreparationer som nybyggen), där i konkurrensen en kort leveranstid Ivan ha lika stor betydelse som lågt pris. De långfristiga och rymliga licenser, som beviljas våra svårasto konkurrenter, de holländska varven, ge dessa ett givet försteg, då det gäller konkurrens om fartygsarbeten. Genom 48-timmarsveckans begränsning enligt § 4 till arbetsdagar om högst 9 timmar saknar lagen dessutom fortfarande möjlighet till egentlig kompensation för förlorad arbetstid, liksom den även medför sådana oformligheter, som att arbetare för exempelvis 10 timmars arbete en dag måste räkna övertid minst 1 timme, även om lian varit frånvarande såväl dagen före som dagen efter. För att ernå efter faktiska och praktiska förhållanden anpassad nödig smidighet, böra, om lagen över huvud taget skall anses behöva bestå, dess bestämmelser åtminstone ändras så, att § 4 medger ett visst timantal för längre tidsperiod, minst 30 dagar, som det normala, och att såsom övertid enligt lagen räknas endast de timmar, som falla utöver den resp. tidsperiod fastställda sammanlagda normala arbetstiden. § 7 mom. 1. bör omformuleras så, att den kommer att bli tillämplig även för de fall, som oftast förekomma inom varvsindustrien, exempelvis förberedelsearbeten för dockors och slipars iordninggörande att mottaga fartyg, verktygs fram forslande etc. Slutligen bör återgång till 1919 års ordalydelse av § 7 mom. 3 äga rum samt maximibegränsningen åtminstone för månad bortfalla.» Opinionen i förevarande avseende bland textilindustriens arbetsgivare framföres av Sveriges textilindustriförbund, som s k r i v e r : »I jämförelse med 1919 års lag innebära de år 1921 och 1923 vidtagna ändringarna i flera avseenden lättnader för arbetets ordnande; dock är även på grund av de nuvarande bestämmelserna industrien alltför mycket bunden, för att driften skall kunna ordnas på ett rationellt sätt. — I ett avseende hava emellertid de år 1923 företagna ändringarna visat sig vara ofördelaktigare än 1921. års bestämmelser. Vi avse därvid frågan om det sätt, varpå den uti § 7 mom. 2 och 3 i lagen omförmälda övertiden avräknas. Enligt 1921 års bestämmelser var det exempelvis möjligt att låta en arbetare utgöra 50 övertidstimmar per månad under 6 månader av året; enligt 1923 års bestämmelser är det däremot icke möjligt att uttaga samma antal övertidstimmar per månad under mer än 4 månader. Utgöras nämligen 50 övertidstimmar per månad under 4 månader, iiro de i § 7 mom. 2 medgivna 200 övertidstimmar uttagna och därefter kan enligt § 7 mom. 3 erhållas högst 30 övertidstimmar per månad. Detta förhållande har visat sig medföra svårigheter för arbetets ordnande, särskilt under de perioder, tillverkningen av säsongvaror pågår. Under dessa perioder måste driften till det yttersta forceras och den i lagen tillåtna övertiden blir då otillräcklig. E n utökning av antalet övertidstimmar och full frihet i fråga om fördelningen av det under året tillåtna antalet övertidstimmar anse vi därför i varje fall vara önskvärd. — En annan ändring av lagen, som vi anse oss ävenledes böra särskilt beröra, är frågan om de minderårigas användande vid övertidsarbete. Då det inom textilindustrien sysselsattes minderåriga arbetare i stor utsträckning, har givetvis den uti § 7 mom. 4 i lagen intagna bestämmelsen, varigenom övertidsarbete för minderåriga i åldern 16—18 år möjliggjorts, varit av stor betydelse för textilindustrien. I fråga om de minderåriga äro dock bestämmelserna fortfarande alltför stränga och återverka synnerligen menligt på anordnandet av övertidsarbete inom de flesta avdelningar inom fabrikerna. Inom textilindustrien användas nämligen — särskilt inom spinnerier och väverier — även många minderåriga i en ålder av 14—15 år. Då vuxnas arbete är intimt beroende av de minderårigas, uppstå stora svårigheter för allt övertidsarbete i dessa avdelningar. I regel sysselsättas de minderåriga endast med lättare arbete. Vissa lättnader böra därför medgivas i fråga 5—253647

Forts. sid. 69.)

66 Tab. 4.

Övertidsarbete vid vissa arbetsställen under åren 1910 och 1924. Arbetare vid arbetsställen, varest Arbetare övertidsmed överarbetets ut- tidsarbete sträckning angivits

Därav arbetsställen

med uppgift att Antal övertidsarbete ar- utan bets- uppstäl- gift förekommit om len över- icke i betids- före- i obest stämd antal ar- kom- ututbetc mit sträck- sträckning ning

Yrkesgrupp

1. Metall- och maskin-i 1919 232 industri \1924 232 därav: järnverk

11919 56 \1924 56 11919 145 mek. verkstäder \1924 l annan järn- och me- (1919 tallindustri . . . \1924 3*

20 20

81 65

3°

20 H 35 35

13 13 2 2

7 7

|1919 \1924

66 66

13 13

(1919 • \1924 övrig jord- och sten- 11919 . \1924 industri . .

—

65 65 11919 130 • \1924 130

13 13 26 26

35 35 61 60

7 7 11

11919 • \1924 (1919 • 11924

9 17 17

23 24 38 36

7 7 4 4

4. Pappers- o. grafisk 11919 11924 industri därav: pappersmassefabriker (1919 U924 pappersbruk o. papp- J1919 fabriker 11924 (1919 tryckerier U924 bokbinderier . . . . /1919 \1924

66 66

4 4

9 9

,—

2. Jord- o. stenind. därav: kolgruvor . .

Träindustri därav: sågverk . . . snickerifabriker

85 90 7 13 11

22 9

20 15

9 3

z 4 4

5 4 4 52 47 3 3 24 24

l 3 3 3 16

54.8 1348 30. 53 971 67.7 2 214 40.5 87946 81.0 15 954 65.2 1 419 990 81.9 15988 74.8 943 087 69.5 1265 45.1 60150 1456 48.6 63643

6 653 57.0 8024 69.8

32 33 15 14 17 19 35 35

4137 54.2 4627 54-3

13 13 6 6 8

2 281 51.1 2447 52-7 1299 60.7 1 441 54 5

£764

4 381 5 468 24 482 21379 2 803 2994

2 446 36 175 262 2 631J 32.8 77 346 2 619 100.0 595' 22.7 38154 2466 IOO.o 11 119 445 i 1 4 034 44.5 1851: 45.9 137 108 5 558 61.5 39-3 66227 3 405 45.6 1443 42.4 46 737 34 1 1 48.5 1792 52.5 81 184 2 288 54,1 906 39.6 27 860 41.2 29216 2 265 54.0 933 18 877 537 48.1 1117 34. 1 146 40.4 859 75-0 51968

antal

108 31666 74.9 18 567 58.6 1 534 111 124 29841 78.7 19658 65-9 1 094 676

6 6 12 2

antal

Uppgivna övertidstimmar per år

10 10

2 711 65.5 262 386 3408 73-7 351 825

1570 68.8 114 971 1875 76.6 152 0681 725 55.8 101 499| 1 019 70.7 145 992; .' 244 75.5 37 470! 323 59.0 367 73-5 46 388; 499 71.6 8 446 172 73.5 234 48.2 240 44-4 7 377| 147 61.3 16 684 87.9 10 805 64.8 1045 943j 422 466, 14 621 83-7 8076 55.2 375 100.0 35 736| 375 71.7 526 IOO.o 35 599! 526 75-5 11820j 153 55.6 275 32.6 16931 41.0 293 34-3

8 — 14 81 5. Livsmedelsindustri (1919 163 (1924 163 16 14 därav: (1919 10 2 kvarnar• . . 11924 10 2 (1919 32 4 bagerier \1924 32 4 1 Häri ingå företag med ofullständiga uppgifter rörande övertidsarbetets omfattning. 2 I förhållande till samtliga arbetare inom resp. industrier. 3 » > > » » vid arbetsställen med uppgift om övertidsarbete. 4 Anmärkningsvärt hög stegring vid ett företag; medtages ej detta, bliva resp. siffror 1919 42 tim. 1924 44 tim. 15

Tab. 4 (forts.).

Övertidsarbete vid vissa a)"betsställen under åren 1919 och 1924. Arbetare vid arbetsställen, varest Arbetare övertidsmed överarbetets ut- tidsarbete sträckning angivits

Därav arbetsställen

med uppgift att Antal utan övertidsarbete ar- uppbets- gift förekommit stäl- om len över- icke tids- före- i obest. i bear- kom- ut- stämd antal bete mit sträck- utning 1 sträckning

Yrkesgrupp

(1919 . . . . \1924 (1919 chokladfabriker . . \1924 (1919 spritfabriker . . • \1924 (1919 (1924 (1919 tobaksiudustri . . • \1924 )1919 ' 11924 (1919 slakterier . . . . • \1924 (1919 övriga företag . . • \1924 sockerbruk

6. Textilindustri därav: bomullsindustri

(1919

26 26 9

—

3 3

7 7 2 3 9 3

t 5 40 4u 7 7 5 5 16 16 13 13

• 11924 5"

1 1

8. Kem.-tekn.

ind.

därav: tändsticksfabriker

1 2 3

5 4 1

1 2

7 7 I

—

(1919 • \1924 annan kem.-tekn. m-(1919 dustri . . . . . \1924

övriga företag . .

(1919 • \1924

beklädnadsindustri

4 4 2

—

43 43

. .

4 3 1

5 6 —

7. Läder-, hår- o<:Ä (1919 . \1924 gummivaruind.

trikåfabriker

7 7 —

22 16 1

ylleindustri . . .

3 3 —

18 18 4 4

. .

15 x 5 1

linneindustri

3 3

(1919 • U924 (1919 • \1924 (1919 • \1924 (1919 ' 11924 (1919 • \1924 (1919 • \1924

26 25 1

6 6 20 25

9 10 1

— —

8 636 100.0 8507 96.3 30 5.7 80 13.2 86 25.2 56 14.2 1232 72.6 M35 73-6 5 583 100.0 3081 IOO.o

%»

antal

i medeltal j per j arbetare

6 833 79.1 4146 4.8.7 20 66.7 42 5!-5 40 46.5 33 58.9 936 76.0 1 *35 79.1 2 058 36.9 1 554 50.4

767178 184415 3183

86 791 88384 107 397 77 35°

15Q 48 52 37 93 78 ! 52 ; 50

20 42.6

2 068 1 211

58.0 63.1 58.7 59.6 61.5

104 *55 286 345

77.0 92.3 86.1 80.6

1 229 4 613 454 27157 19 127

61 44 74 95 55

5 789 67.7 8108 81.9 3 440 93.0 4808 IOO.o

1744 3 Hi 778 1683

30.1 38.7 22.6 35-o

139 567 237 350 69 917 H i 774

80 76

64 75 75 69 38

47 135 168 332 428

8 9

2CO 72.7 1715 75.0 2 000 77-6

1 002 50.1

2964 40 965 75166

3 4

634 31.2 1049 52.1

417 65.8 377 35-9

28 685 14 256

51 25.6

33 64.7

549 32.0

90 ! 84

9 7 4 3

5 6

6 6

5 5

43 43

4 4

8 9

17 '7 26

—

805 49.5 880 55.2

antal

Uppg ivna övertidstimmar per år

4 4

5JlC

8 7

2 3

1211 29.3 1 840 33-6

97 4

746 61 fi 1 160 63.0

24 852 61634

448 55.7 614 69.8

30 438 26651

68 43

—

448 55 7 614 69.8

30 438 26651

68 43

—

33 53

Se not 1 å föregående sida. > »

» 2 > » 3 »

» »

» >

4 Anmärkningsvärt hög stegring av övertidsarbetet vid en gummifabrik; medräknas icke detta företag, blir medeltalet för 1919 51 tim., 1924 31 tim. 5 Övertidsarbete uppgives hava förekommit i »mycket ringa omfattning».

68 Tab. 4 (forts.).

Övertidsarbete vid vissa arbetsställen

Arbetare vid arbetsställen, varest Arbetare övertidsmed överarbetets ut- tidsarbete sträckning angivits

Därav arbetsställen

med uppgift att Antal utan övertidsarbete aruppbets- gift förekommit stäl- om len över- icke i betids- före- i obest. stämd antal ar- kom- ututbete mit sträckning 1 sträcknin

Yrkesgrupp

Byggnadsverksam- 1919 1924 het därav: 1919 kommunal . . . 1924 1919

enskild 1924 10. Kraft-, belysnings- 1919 o. vattenverk . . 1924 därav: 1919 kommunala verk . 1924 1919

enskilda verk . . . 1924 11. Handel lager 12.

och

14 15

2 558 79.5 2915 84.3

:066 80. 64.

98 018 80 152

15 15 10 10 80 80

6 5 4 4 16 18

9 10 5 5 42 40

2 032 79.3 2471 85.t 526 80.4 444 80.1 6 257 85.5 6772 86.2

1724 84.8 1 580 63 342 65.0 308 69. 5 363 85. 4 126 60.

76 931 71 016 21087 9136 278 534 131 686

65 65 15 15

10 10 6

37 37 5

6 214 6736 43 36

5 332 4 101 31 25

85.8 60.9 72.1 69.4

273 172 129889 5 362 1797 18 972 22 I

1919 1924

12 12

1 148 62.8 1 714 81.9

630 54.9 710 41.4

32 392 48 558

977 89.1 1 250 98.9 171 23.4 464 55-9

459 47.0 324 25.9 171 100.0

14 882 11 202 17 510 37 356

i 1 i

»3

1919 1924 1919

Samtliga 1924

blandad industri Se not 1 å sid. 66.

> z »>

4 9 9 939 939

1919 119

. . 1924 119

hemmamarknadsindustri

87.9 88.0 17.3 17.8

295 63. 303

därav: exportindustri

13 13

463 72.0 34° 59.2

15 15

16 16

därav: hotell- o.restaurang- 1919 rörelse 1924

10 9

yrkesrö- 1919

tvättinrättningar

antal

25 25

1919 1924 1919 1924

övriga företag

Uppgivna övertidstimmar per år

varu- 1919

Landtransport därav: järnvägsdrift .

13. 14. Annan relse

tinder åren 1919 och 1924.

1919 751 1924 751 1919 69 1924

2 2 103 103 4 4 93 93 6 6

1 1

3 3

4 4

]

3 3 1 1

2 3 335 302

83-

i medeltal per arbetare

125 125

13 H 296 271

38 36

26 17

79 81

127 35.3 140 35-2

37.0 47

1773 7183

1 4 3 376 409

5 600 1773 1583 80 903 65.6 47 311 58.5 3688 985 83233 699 47 575 57-2 2 642 857

64 65 283 306

19 603 56. 10 430 53.2 18 601 59.0 11 412 61.

28 24.3 127 48.1 112 39 6

28 100.0 47 37.0 40 35-7

625 645! 687115J

47 714 67.7 29 083 61.0 2 073 803: 50892 71.8 27480 54.0 1 383 947' 29 13 586 74.4 7 798 57.4 989 537j 571 795! 38 13 74° 82.2 8683 63

69 om nuvarande bestämmelser rörande övertidsarbetet för de minderåriga. Dessa bestämmelser borde icke såsom nu är fallet vara strängare än vad som i arbetarskyddslagen föreskrives rörande ifrågavarande arbetare.» Betecknande för förhållandena inom ett annat arbetsområde är, när Norrlands stuvareförbund framhåller, att hos stuveribolagen anställda fasta arbetares arbetsinkomster skulle bli jämnare och större, om genom tillfälligt övertidsarbete från deras sida inkallandet av extra arbetare kunde inskränkas. För närvarande utbetalas nämligen 30—40 % av årets totala avlöningssumma till lösa arbetare. »När ej heller», tillägger förbundet, »enligt vad av arbetarnas delegerade vid underhandlingar framhävts, stuveriarbetarna i regel utföra eller hava tillfälle utföra något arbete under den tid skeppningen varje år ligger nere, torde en väsentligt ökad arbetstid under säsongen kunna ur rent mänsklig synpunkt anses försvarad.» På a r b e t a r s i d a n synes däremot i allmänhet råda en rakt motsatt uppfattning i fråga om önskvärdheten av ytterligare utsträckning av det medgivna övertidsarbetet. Man synes här frukta för, att ett allmänt utnyttjande av nuvarande övertidsbestämmelser kunde göra åttatimmarsdagen tämligen illusorisk, och anför även en del praktiska ölägenheter, som ur arbetarsynpunkt äro förknippade med de nuvarande övertidsbestämmelserna. Sålunda anser Svenska metallindustriarbetareförbundet, att de vidtagna ändringarna i lagen ofördelaktigt inverkat på studiearbetet bland förbundets medlemmar. »Förbundet har årligen anvisat betydande belopp för att möjliggöra ett rationellt studiearbete bland medlemmarna, vilket även tagit en storartad omfattning. När på hösten studierna kommit i gång, har det hänt, att arbetsgivarna påbjudit övertidsarbete, och med den stora omfattning detta numera kan antaga, har det omöjliggjort fortsättande med studieverksamheten. På denna grund anses önskligt, att lagen åter ändrades till sin ursprungliga lydelse.» Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet skriver: »Ur arbetarsynpunkt kan göras den erinringen, att den i lagen medgivna rätten till övertid är alltför generöst tilltagen, enär densamma inbjuder fabrikanterna till en koncentrering av tillverkningen under de egentliga säsongmånaderna, varav följer en onödigt stor ojämnhet i arbetstillgången under mellansäsongerna. Den nuvarande rätten till övertidsarbete bör därför avsevärt beskäras.» För ett bedömande av arbetsgivarnas och arbetarnas inbördes stridiga uppfattningar i fråga om utsträckning av övertidsarbetet, synes det önskvärt att erfara, i vilken utsträckning sådant arbete faktiskt tagits i bruk före och efter åttatimmarslagens genomförande. Uppgifter härom hava erhållits genom svaren på den i form. 2 intagna frågepunkten angående förekomsten av övertidsarbete under åren 1919 och 1924, vilka sammanställts i tab. 4. Härav framgår, att vid de i undersökningen medtagna 939 företagen 103 ej lämnat några som helst uppgifter om övertidsarbetet och 125 inskränkt sig till att meddela, att sådant förekommit, ehuru utsträckningen därav ej kunnat uppgivas. Frånräknas dessa 228 företag, återstå 711, rörande vilka det är känt, i huru stor omfattning övertidsarbete förekommit. Beträffande år 1919 hava 335 eller 47.1 % meddelat, att övertidsarbete icke förekommit, och 376 eller 52.9 % att sådant använts i viss utsträckning. År 1924 hade den förstnämnda gruppen minskats till 302 eller 42.5 %, medan den senare stigit till 409 eller 57.5 %. Samtidigt har.relativa antalet arbetare med uppgivet övertidsarbete förblivit ungefär detsamma (1919 58.5, 1924 57.2 % av samtliga arbetare vid ifrågavarande arbetsställen), varemot det genomsnittliga antalet övertidstimmar per arbetare nedgått från 78 år 1919 till 56 år 1924. Ser man på de särskilda näringsgrenarna, har övertidsfrekvensen nästan överallt gått ned, och de fåtaliga undantagen synas i regel återspegla tillfälliga förhållanden vid särskilda företag. Om man bortser från hotell- och restaurangrörelsen, där, som förut

70 påpekats, de egenartade arbetsförhållandena gett övertiden karaktären av ett slags supplement till kökspersonalens ordinarie arbetstid, synes man 1924 knappt inom någon näringsgren kommit upp till ett genomsnittligt övertidsbelopp, som ens uppnår halva det timantal, som enligt gällande arbetstidslag står till arbetsgivarens fria förfogande. Det må vara tillåtet att varna för att draga alltför vidsträckta slutsatser av nu anförda sifferuppgifter rörande övertidsarbetets faktiska betydelse före och efter arbetstidslagens genomförande samt angående behovet av dylikt arbete nu och för framtiden. Man bör då först beakta, hurusom såväl övertidsarbetets begrepp som dess betydelse ur arbetssynpunkt i viss mån förskjutits genom åttatimmarslagen. Vidare må ihågkommas, att arbetsförhållandena år 1919 ingalunda voro i alla avseenden fullt jämförliga med dem, som rådde år 1924, ty medan under sistnämnda år inom så gott som hela näringslivet rådde om icke goda, så dock någorlunda likartade konjunkturer, kvarstod under år 1919 ännu delvis den för krigs- och kristidens förhållanden karakteristiska motsatsen mellan näringsgrenar, som delvis lågo nere på grund av råvarubrist o. d.. och andra, vilka till det yttersta forcerade sina tillverkningar. Slutligen må det framhållas, att de meddelade sifferuppgifterna äro gruppmedeltal och därför ej vederlägga vad vissa i det föregående anförda uttalanden från arbetsgivarhåll gett vid handen, nämligen att för enstaka företag och arbetare de medgivna övertidstimmarna till fullo utnyttjats. Även med dessa reservationer synes man dock vara berättigad att av de framkomna medeltalen för faktiskt utnyttjad övertid draga den slutsatsen, att åttatimmarslagens övertidsbestämmelser i stort sett synas vara tillräckligt rymliga och att därför de mera generella klagomålen från arbetsgivarhåll förefalla något överdrivna, sedda mot bakgrunden av hittills gjorda erfarenheter. Givetvis kunna emellertid de speciella förhållandena vid enskilda företag påkalla särskilda anordningar. Likaledes kunna utomordentliga tider kräva utomordentliga åtgärder, och ej sällan torde företagarorganisationernas krav vara tilltagna med hänsyn icke till nu rådande förhållanden utan fastmera för anspänningen under en eventuell högkonjunktur. Så framhåller Sveriges verkstadsförening, att verkstadsindustrien ännu blott arbetar med 2/3 av 1920 års arbetsstyrka och alltså alltjämt lider under depressionen, varför det fortfarande faller sig svårt att fullt bedöma, huru arbetstidslagen skulle verka under normala förhållanden. »Under en depressionstid», säger föreningen, »är behovet av t. ex. övertidsarbete icke så stort som under normala tider — för att icke tala om högkonjunktur, då det gäller att uttaga högsta möjliga kapacitet.» Skånes handelskammare, som anser, att den nu medgivna rätten till övertidsarbete i trots av den alltjämt rådande lågkonjunkturen icke sällan blivit fullt utnyttjad, framhåller, att vid en inträdande högkonjunktur de nuvarande bestämmelserna med all säkerhet skola komina att visa sig synnerligen hinderliga såväl för den industriella driftens rationella ordnande som för ett rätt tillvaratagande av högkonjunkturens ökade vinstmöjligheter. »Härtill kommer», skriver handelskammaren, »att den minskning i inkomster, som direkt eller indirekt härav blir en följd, måste verka så mycket mera menligt på industriens ekonomi, som den ökade vinst, vilken kan erhållas genom högkonjunkturens utnyttjande, normalt måste kunna påräknas såsom täckning för de förluster, vilka mei eller mindre oundvikligt uppstå under påföljande depressionsperiod.» Härtill kan erinras, att, såsom av det tidigare anförda framgår, övertidsarbetets faktiska användning icke betingas blott av den större eller mindre smidigheten hos arbetstidslagens restriktiva bestämmelser utan i väl så höggrad av arbetsgivarnas förmåga att bestrida de betydande merkostnader, som äro förknippade med detta slag av arbete, ävensom av arbetarorganisationernas villighet att medgiva härför erforderliga avvikelser från normalarbetsdagen.

6. Den industriella produktionen under åttatimmarslagen. a.

Produktionsapparatens utveckling under åttatimmarslagen.

Förändringar i arbetarantalet. Medan man i föregående kapitel sökt belysa, vad den av åttatimmarslagen föranledda arbetstidsbegränsningen inneburit och betytt inom de grupper av näringslivet, som därav berörts, övergår nu framställningen till att undersöka, i vilken utsträckning och med vilka medel industrien förmått övervinna det tryck och anpassa sig efter de band arbetstidens^ legislativa reglering lagt på den produktiva verksamheten. »Då industrien efter arbetstidslagens genomförande ställdes inför problemet att upprätthålla produktionen oförminskad, hade industrien i huvudsak den utvägen att följa att öka arbetarantalet», skriver Svenska arbetsgivareföreningen och tillägger: »Huru stor ökningen av arbetarantalet i praktiken varit, låter sig beklagligtvis icke beräkna till följd därav att kort efter det åttatimmarslagen genomfördes inträffade den utomordentliga nedgång i konjunkturerna, som satte hela den svenska industrien i helt förändrat läge och över hela linjen medförde en reducering i produktionen.» Det torde tvivelsutan vara riktigt, att man knappast_ ens genom en specialundersökning för varje arbetsplats och då än mindre vid en summarisk undersökning sådan som den föreliggande kan avgöra, i vad mån ev. förändringar i arbetarantalet kunna skrivas på arbetstidslagens konto och i vad mån de betingats av andra faktorer. Likväl torde siffror för arbetarantalet under olika år ge det bästa och i varje fall det lättast tillgängliga^ statistiska uttrycket för den industriella utvecklingens omfattning under åttatimmarslagens hittillsvarande giltighetstid. Även där, såsom i detta fall, kausalsammanhanget är alltför invecklat och förgrenat för att kunna utrönas med anspråk på exakthet, synas likväl summariska siffror sådana som de nyss antydda icke kunna frånkännas symtomatisk betydelse för den industriella utvecklingen under arbetstidslagens tryck. Uppgifter rörande industriens förvaltnings- och arbetarpersonal föreligga i första hand uti kommerskollegii årliga industristatistik, vars huvudsiffror för åren 1913 samt 1919—1923 (de senast tillgängliga) sammanställts här nedan: 1913

1923 JU 100

41839 14]

43 423 147

36 961 12o

34 207 116

35 078 119

. . i a n ? l - - • • -354 661 \mdextal . . . . 100

385 631 109

409 642 116

321426 91

319 305 90

351091 99

Förvaltningspersonal'^1 • • • • • ° ^ \indextal . . . . Arbetarpersonal 1

29 För år 1924 komma siffrorna säkerligen att ställa sig något högre att döma bland annat därav, att enligt den nyss utkomna statistiken över Sveriges bergshantering m. m. vid stenbrott, gruvor och metallframställningsverk förvaltningspersonalen ökats från 2 889 år 1923 till 3 031 år 1924 eller med 4.9 % och arbetarpersonalen från 46 875 till 51 020 eller med 8.8 %. Nu anförda siffror präglas visserligen av den ihållande depressionen inom bergverksindustrien och de svårartade arbetsstriderna därstädes under år 1923. Tages hänsyn härtill och beaktas de motsvarande data, som för vissa andra näringsgrenar föreligga i vederbörande företagareorganisationers statistik, synes det finnas stöd för antagandet, att industriens förvaltningspersonal år 1924 var ungefär Vs mindre än 1919 men drygt 7 5 större än 1913, medan arbetarantalet 1924 var inemot 1/10 lägre än 1919 men några procent högre än 1913. Mot bakgrunden av dessa allmänna uppgifter för den industriella utvecklingens volym, vilka skola avse det något skiftande antal företag inom fabriksindustrien m. m., som varit verksamma under respektive år, böra ställas

72 Tab. 5 a.

Arbetarantalets förändringar vid de redovisade företagen mellan åren 1919 och 1924. ArbetaranAntal arbe- talets ökning tare ( + )eller minskning 1919 1924

Yrkesgrupp

i. Metall- och ma skinindustri . 232 42 269 37 905 - 1 0 . 3 därav: järnverk . . . 56 7 997 8 075 + 1.0 mek. verkstäder 145 30 238 26 089 - 1 3 . 7 annan järn- ock metallindustri 31 4034 3 741 - 7.3 66 11674 11497 2. Jord- o. stenind därav: 1 2 619 2 466 kolgruvor . . . övrig jord- o. sten I 6o 9 055 9 031 industri . ' . o. Träindustri . därav: sågverk . . . . snickerifabriker 4. Pappers- o. gra fisk industri . därav: pappersmasscfabr. pappersbruk och pappfabriker tryckerier . . . bokbinderier . . 5.

Livsmedelsind. därav: kvarnar . . . . bagerier . . . . sockerbruk l . . chokladfabriker spritfabriker . . bryggerier . . . tobaksindustri mejerier . . . slakterier . . . övriga företag .

6. Textil- o. beklädnadsindustri . . därav: bomullsindustri 3 . linneindustri . . 1

7 466

7 033 -

Arbetaran- , talets i Antal arbeöknin<:< lare (+)eller minskning 1919 ! 1924

Yrkesgrupp

ylleindustri 3 . trikåfabriker . beklädnadsind. övriga företag .

. . . .

7. Läder-, hår- och gummivaruind.

8. Item.-tekn. ind. \ 43 därav: tändsticksfabriker 17 5.8 annau kem.-tekn. industri . . . 26 0.3 5.1

5-1 4 226 4194 - 0,8 76 3 240 2 839 - 1 2 . 4

Byggnadsverl samhet . därav: kommunal enskild

belysn66 7 637 8 523 + ll.G 10. Kraft-, o. vattenverk . därav: 22 4 464 4 641 + 4.0 kommunala verk 9 2141 2 644 + 23.5 enskilda verk . . 697 + 27.4 547 20 511 + 11.5 11. Handel och va485 15 rulager . . . . 163; 18 981 17 477 523 844 S636 ! 525! 341 1698 5 583 60 214 557

2 2S7 45 2 029 236

7.9 12. Landtransport . d ärav: 697 + 33.3 järnvägsdrift . . 853 + 1.1 övriga företag . 8 833 + 2.3 604 + 15.0 14. Annan yr395 + 15.8 kesrörelse . . . 1 951 + 14.9 därav: 3 081 - 44.8 hotell- och restau81 + 35.o rangrörelse . . 2S6 + 33-6 tvättinrättningar 696 + 25.0

Samtliga . . . . därav: exportindustri . + 15.8 8 551 hemmamarknadsindustri . . . 3 697 4 808 + 30.1 blandad industri 257 275|+ 7.0

2 577 + 12.7 25 - 4 4 . 4 2 014 - 0.7 199 - 15.7

4 139 5 471 + 32.2 j 9 267

6 957 - 24.9

7 642| 5 364 - 29.8 1625! 1593 -

3 216; 3 456 +

2562 2 902 + 13.3 654! 554 - 15.3 801

7 316! 7 855 + 7.-1

65 15

7 0671 7 653 + 8.3 202 - 18.9 249

574 - 10.7

2 094 + 14.6

5 7

1097 731

1264 + 15.2 830

4 9

96 264

115 283

-I- 13.6 + 10. G + 19.8

939 1 123 347 119138 +

70 503 70 906 18 251 16 713 -

119 34 593 31 519 751 69

+ O.G Antal arbetare under kampanjen. Antal årsarbetare vid de redovisade företagen utgjorde 2 527 år 1919 (1916) och 2 966 år 1924. - 8.4 * Den stora minskningen möjliggjord genom införande av maskinella anordningar vid tillverkningen. 3 Arbetarstyrkan under år 1919 onormalt låg till följd av otillräcklig tillgång på råvaror. 4 Härav hava 10 företag med 3 907 arbetare uppgivit arbetarantalet för år 1915, 1916, 1917 eller 1918. Av dessa var 1 företag kalkbruk, 4 pappersbruk, 4 sockerbruk och 1 margarinfabrik.

73 fab. 5 b.

Arbetarantalets förändringar vid vissa företag mellan åren 1919, 1920 och 1924.

Yrkesgrupp

Antal arbetare

s? I-)

Arbetarantaletsökning( + ) eller minskning(-) i%

Antal arbetare p

Yrkesgrupp

s? o>-«

CO p

1. Metall- och maskinindustri . 137 30 018 32 429 26 232 + därav: järnverk . . . mek. verkstäder annan järn- och metallindustri 2. Jord- och stenindustri . . . därav: kolgruvor . . . övrig jord- och stenindustri .

rfP

1919— 1 9 2 0 1920 1924

35 6 205 6 483 6 547 + 85 21 624 23 386 17 667 +

linneindustri. . ylleindustri . . trikåfabriker . . beklädnadsind. . övriga företag .

8.0 - 19.1 4.5 + 1.0 8.1 - 2 4 . 5

17 2189 2 560 2 018 + 16.9 — 21.2 7. TJider-, hår- och gummivaruind. 42 9 854 9 691 9 745 -

1.7 + 0.G

1 2 619 2 620 2 466 + 0.04 -

41 7 235 7 071 7 279 -

2.3 +

74 3 993 4185 3 806 +

4.8 -

därav: sågverk . . . . snickerifabriker

28 2108 2 303 2 007 + 46 1885 1882 1799 -

9.3 - 12.9 0.2 - 4.4

8. Kem.-tekn.

9. 3. Träindustri

4. Pappers-o. grafisk industri . därav: pappersmassefabriker . . . pappersbruk och pappfabriker tryckerier . . . bokbinderier . . 5.

13 3145 3 736 3 165 + 18.8 - 15.3 3 13 10

232 333 380

302 388 417

. . . . 128 17 585 19 809 16 084 + 12.6 - 18.8

därav: kvarnar . . . . bagerier . . . sockerbruk . . chokladfabriker spritfabriker . . bryggerier. . . tobaksindustri . mejerier . . . . slakterier . . . övriga företag . 6. Textil- och beklädnadsind. . därav: bomullsindustri

Byggnadsverksamhet . . . . därav: kommunal . . . enskild . . . .

10. Kraft-, belysnoch vattenverk därav: kommunala verk enskilda verk .

11. Handel o. varu268 +• 30.2 - 11.3 lager 490 + 16.5 + 26.3 448 + 9.7 + 7.4 12. Landtransport

Livsmedelsin-

dustri

39 4 090 4 843 4 371 + 18.4 -

ind.

därav: tändsticksfabr. . annan kem.-tekn. industri . . .

därav: järnvägsdrift . övriga företag .

1924 i J

i Arbetarantai^ts ökning(-f ) eller minsk1 ning(-) i % J1919- 1 9 2 0 1920 1 1924 1 1

2 257 291 275 + 13.2 - 5.5 12 2 055 2 327 2 397i+ 13.2 + 3.0 1 45 57 25i+ 2 6 . 7 - 5 6 . 1 10 1 532 1592 1512!+ 3 . 9 - 5.0; 2 198 214 145 + 8.1 - 3 2 . 2

29 2 241 2 606 2475 + 1 6 . 8 -

5.0:

20 5 734 5 869 4 250i+

2.4-27.6

10 5265 5 444 1 3 695 +

3.4;— 32. l|

555 -

9.4| + 30.6

18 2 571 2 544 3 025 -

1.1 -i- 18.9

13 2 416! 2 433 2 825 + 0.7 ! + 16.1 5 155 111 200 - 2 8 . 4 ! + 80.2 62 6 945 7 546 7 579 + 8.7 + 0-4 i 55 6S77 7 458 7 5 0 3 + 8.4;+ 0.6 76J + 29.4 - 13.6 7 68 88

328J+

10 1866 1984 1 920 +

3.8 - 19.6 6.3 -

5 1099 1 219 1264 + 10.9 + 3.7 5 767 765 656 - 0.3 - 14.2

281 + 0.9 + 19.6 13. 14. Annan yr6 233 235 730 - 1.5 - 4.7 23 778 766 kesrörelse . . . 7 226 258 237 + 14.2 - 8.1 25 7 967 9 939 8 583 + 24.8 - 1 3 . 6 7 323 408 430 + 26.3 + 5.4 därav: 4 332 405 387 + 22.0 - 4.4 hotell- o. restau36 1729 2 098 1881 + 21.3 - 10.3 rangrörelse . 2 60 79 77 + 31.7 - 2.5 7 5 583 5 266 3 081 - 5.7 - 4 1 . 5 tvättinrättningar 5 166 179 160 + 7.8 - 10.6 2 39 56 55 + 43.6 - 1.8 114 140 + 12.9 + 22.8 609 92332 99600 8S094 + 7.9 - 1 1 . 6 9 101 9 500 522 516 + 4-4 l.l därav: exportindustri 67 22147 24 599 19 547 + 1 1 . 1 - 2 0 . 5 35 6 816 7 428 8 042 +

9.0 +

8 2 729 2 947 3 688 +

8.0 + 25.1

Approximativt beräknade siffror.

hemmamarknadsindustri . . . 504 57184 61266 56 659 + blandad industri 38 13 001 13 735 11888 +

7.1 - 7.5 5-6 - 1 3 . 4

<le specialsiffror, som ange arbetarantalet vid de 939 företag, vilka lämnat uppgifter till socialstyrelsens undersökning rörande antalet hos dem anställda arbetare vid den ur arbetssynpunkt mest normala månaden 1919 (i några fall ett tidigare år) och 1924, ävensom de 609 av dessa, vilka innefattades i styrelsens enquéte 1922 och för vilka arbetarantalet är känt även för år 1920. Ifrågavarande uppgifter finnas sammanställda i tab. 5 a och b. Tab. 5 a upplyser, att vid i tabellen redovisade företag arbetarantalet sedan år 1919 minskats med 3.4 %. Ser man på de särskilda industrigrenarna, vittna emellertid de skiftande positiva och negativa procenttalen om, att utvecklingen följt mycket växlande linjer i fråga om de olika näringsgrenarna. Såsom framgår av en jämförelse med de i tab. 3 meddelade sifferuppgifterna rörande arbetstidens förkortning, synes sistnämnda faktor spelat en förhållandevis ringa roll beträffande arbetarantalets ökning under tiden 1919—1924. Det avgörande synes fastmer varit de ekonomiska konjunkturernas återverkan på företagens drift. Tydligen har man häri att söka huvudorsaken till, att medan exportindustrierna (och de blandade industrierna) visa ett med 8.9 (resp. 8.4) % sänkt arbetarantal, har för hemmamarknadsindustriernas del konstaterats en liten höjning (med 0.6 %). En genomgång av talen för de särskilda industrigrenarna ger ytterligare beläe-g för de skiftande ekonomiska konjunkturernas dominerande betydelse i fråga om ändringarna beträffande industriens arbetarpersonal. Medan antalet arbetare vid de redovisade företagen inom metalloch maskinindustrien nedgått med 10.3 % och inom träindustrien med 5.8 %, är att för pappers- och grafisk industri anteckna en ökning med 11.6 %. Den betydande ökningen för textilindustrien är däremot närmast skenbar och torde bero på, att denna industri ännu 1919 led av råvarubrist m. m. Sveriges textilindustriförbund upplyser om, att vid 86 till förbundet anslutna företag medelantalet arbetare utgjorde 19 676 år 1913, 16 512 år 1919 och 20 450 år 1924, varför endast obetydlig ökning ägt rum sedan »normalåret» 1913. En viktig komplettering till tab. 5 a ger tab. 5 b genom att, låt vara för en begränsad del av de undersökta företagen, ge arbetarantalssiffror även för år 1920. Enligt dessa^ skedde från år 1919 till år 1920 en ökning av arbetarantalet vid de redovisade företagen med 7.9 %, men under de efterföljande åren nedgick arbetarpersonalen med 11.6 %. För exportindustrierna äro svängningarna i bådadera fallen starkare ( + 11.1 resp. -— 20.5 %) och för hemmamarknadsindustrien svagare ( + 7.1 resp. — 7.5 %), medan den »blandade» gruppen intar en mellanställning. I vad mån arbetarantalets ökning berott på den minskade arbetstiden eller på den stegrade omsättningen, och i vad mån arbetsstyrkans nedgång bör ställas i samband med minskningen i orderstocken eller med bättre anpassning från företagsorganisationens sida efter de nya arbetsförhållandena, därpå kan ej givas något generellt svar. På sin höjd kunna vissa slutsatser dragas beträffande en del »skyddade» arbetsområden såsom exempelvis de kommunala arbetena, byggnadsverksamheten och vissa grenar av livsmedelsindustrien. I fråga om byggnadsindustrien är dock undersökningsmaterialet skäligen knapphändigt, varför det synes kunna sättas i fråga, om de i tabellen framträdande våldsamma svängningarna inom denna bransch bero på annat än tillfälliga förhållanden beträffande de redovisade företagen. I fråga om kommunernas arbetare kan anmärkas, att medan de tekniska verken måste utöka sin driftpersonal rätt ansenligt (med 8.4 %) i samband med åttatimmarslagens genomförande men därefter hållit densamma konstant, faller vid kommunernas allmänna arbeten arbetsstyrkans utökning egentligen på åren efter 1920. Inom livsmedelsindustrien frappera särskilt talen för tobaks- och sockerindustrierna. Medan inom den förstnämnda, under inverkan av maskindriftens genomförande särskilt inom cigarrfabrikationen (jfr sid. 21), arbetarantalet minskats såväl

75 1919—20 (—5.7 %) som särskilt 1920—24 (—41.5 %), skedde inom sockerindustrien — för vilken, som förut nämnts, arbetstidsnedsättningen tog större proportioner, än inom kanske någon annan industri — först en kraftig utökning av arbetsstyrkan (med 24.8 %) men efter år 1920 en betydande minskning (med 13.6 %). Rörande slutresultatet meddelar Svenska sockerfabriks A.-B. att medan råsockerfabrikernas fasta arbetare ökades från 1 220 till 1 338, kunde, oaktat övergången från tvåskift till treskift, kampanjarbetarna minskas från 6 364 till 6 271 genom förändringar beträffande arbetsorganisationen och de tekniska hjälpmedlen. F ör skjutning ar mellan olika arbetargrupper. En förändring i viss riktning av totalantalet arbetare vid ett visst företag eller inom en viss företagsgrupp innebär ingalunda alltid, att enahanda utveckling ägt rum med avseende på samtliga arbetargrupper. Fastmer utgöra de i det föregående meddelade procentuella uttrycken för arbetarantalets förändringar under arbetstidslagens tryck ej sällan allenast komponenter av ett flertal inbördes divergerande utvecklingslinjer. För en fullständig utredning av härvidlag verksamma förhållanden och faktorer föreligga visserligen icke tillräckligt detaljerade uppgifter, men ur materialet kunna likväl utvinnas en del upplysningar rörande vissa härvid framträdande tendenser. Den av åttatimmarslagen påskyndade omläggningen av s k i f t a r b e t e t från tvåskift till treskift och i viss utsträckning även från 56 till 48 timmar per man och vecka framkallade givetvis behov av ett större antal skiftarbetare än förut. Ifrågavarande ökning synes emellertid hava hållit sig inom väsentligt trängre gränser, än man kunde varit böjd att antaga. En summering av uppgifterna enligt form. 2 ger vid handen, att beträffande samtliga redovisade företag skiftarbetarnas antal 1919—1924 ökats från 20 379 till 21 626 eller med 6.1 %, vilket inneburit, att denna arbetargrupps andel av totala arbetarantalet ökats från 16.6 till 18.2 %. I fråga om vissa viktigare industrier, där arbetet till mera väsentlig del bedrives kontinuerligt, föreligga något större ökningstal, såsom framgår av nedanstående uppställning: Järnverk

Pappersmasscfabriker

11919 2 568 • U924 2 805 Ökning ( + ) eller ininsk-Jskiftarb. . . + 9.2 ning(—) 1919—1924 i * av)andra arb. . —6.4

2 695 2 766 + 2.G + 6.0

Antal skiftarbetare

Pappersbruk o. pappfabriker 908 1245 + 37.1 + 13.5

Sockerbruk

Kommunaltekniska verk

5 910 6 685 + 13.1 + 6.4

3 935 4 010 + 1.9 + 14.0

Det synes vittna gott om näringslivets stora förmåga av anpassning, att skiftsystemets omläggning jämte därmed sammanhängande införande av s. k. hoppande skift m. m.. låt vara under en depressionsperiod, icke påfordrade större personalökning än här redovisats. Dock vill det synas, som om åtminstone i vissa fall i samband med inläggande av kortvariga avlösningsskift o. d. avgränsningen mellan skiftarbetarc och andra arbetare 1924 skett efter delvis andra grunder än förut. Såsom i det föregående påpekats, finnes det emellertid vid sidan av den med industrialstrens framställning sysselsatta arbetspersonalen en arbetargrupp, vars numeriska utveckling synes förtjänt av uppmärksamhet, nämligen de vakter, magasinsdrängar, packkarlar, lagerarbetare, lastare, kuskar, chaufförer o. d. hjälparbetare, som ombesörja varornas lagring, distribution o. d. Rörande denna fråga anför A.-B. Svenska tobaksmonopolet: »Den i n d i r e k t p r o d u k t i v a personalen (distributionspersonal o. d.) har måst ökas avsevärt och det är endast medelst införandet av dyrbara transport-

76 anordningar och ändringar av arbetslokaler, som denna ökning så småningom kunnat elimineras på vissa arbetsställen. På grund av svårigheten att anordna ifrågavarande arbete så, att personalen erhåller full sysselsättning, förefaller det oriktigt, att samma nominella arbetstid skall gälla för dessa arbetare som för de verkligt produktiva arbetarna.» Nu berörda spörsmål, vilket sammanhänger med svårigheten att koncentrera ifrågavarande slag av arbete, har varit föremål för uppmärksamhet även i utlandet, speciellt Tyskland. För att erhålla material till siffermässig belysning av frågan hemställdes å formulär 2, att uppgiitslämnarna ville i görligaste mån särhålla de »produktiva» arbetarna från de »improduktiva». En granskning av de inkomna formulären visar emellertid, att detta i praktiken varit möjligt endast i begränsad utsträckning. Endast beträffande något över 7i„ av det redovisade arbetarantalet har det gått för sig att efter fullt likformiga grunder fördela de för 1919 resp. 1924 redovisade arbetarna på fackarbetare och andra. Av tillhopa 12 566 arbetare år 1919 voro 1 552 eller 12.4 % »indirekt produktiva», medan år 1924 så var förhållandet med 1 702 eller 13.2 % av 12 852. Mellan nämnda båda år hade alltså här ifrågavarande arbetargrupp ökats med 9.7 %, medan fackarbetarna samtidigt tilltagit med allenast 1.2 %. Vad nu senast anförts drager uppmärksamheten till, i vad mån arbetstidsbegränsningens inverkan till ökning av arbetarantalet givit anledning till förändringar i avseende å arbetets anordnande och bedrivande. Övergång från säsongarbete till årsarbete. Vid i övrigt lika omständigheter ökas det fasta kapitalets nettoavkastning i samma proportion som antalet timmar det sysselsattes. 1 Det skulle sålunda kunna vara en fördel ur ekonomisk — liksom det förut påvisats vara det ur arbetssynpunkt — om det även inom det industriella livet i vårt land alltjämt så utbredda säsongarbetet kunde omvandlas till årsarbete. Otvivelaktigt föreligger en om ock svag tendens härtill. Konkreta exempel äro dock sparsamma i primärmaterialet. Det förtjänar emellertid anföras, att ett större tegelbruk funnit det vara med sin fördel förenligt att efter ombyggnad av torkningsanläggningarna m. m. övergå från sommardrift till årsdrift. Utveckling av arbetet på skift. Inom de yrkesgrenar, som använda sig av kontinuerlig drift, bragte åttatimmarsdagen till hastig utveckling och fullbordan den sedan längre tid tillbaka framträdande tendensen till övergång från arbete på två lag till arbete på tre lag. Såsom förut antytts, har man kanske att på detta område konstatera de mest genomgripande verkningarna av normalarbetsdagens genomförande, men härigenom förändras ju icke alls drifttiden och produktionsresultatet endast eventuellt, i den mån arbetsintensiteten blivit ökad (jfr nedan). Vill man öka ett företags produktion och på samma gång minska den tid på dygnet, då anläggningen står stilla och räntelös, ligger det nära till hands att övergå från vanligt dagarbete i exempelvis 10 timmar till två på varandra följande skift om till exempel 8 timmar. Dylik dubblering av arbetet i hel verkstad eller, kanske oftare, viss verkstadsavdelning var under krigs- och efterkrigskonjunkturen icke så alldeles ovanlig inom till exempel den mekaniska verkstadsindustrien. Sveriges verkstadsförening håller före, att åttatimmarsdagen härutinnan medförde en tendens till ökning, men att under den snart inträdda depressionen skiftarbete kom att användas i mindre utsträckning än förut. Sveriges textilindustriförbund framhåller nu liksom år 1922, att inom textilindustrien skiftarbete alltid förekommit endast i ringa utsträckning, vil1 Jfr Erik Lindahl: Arbetsdagens förkortning. Skrifter utgivna av Fahlbeckska stiftelsen V. Malmö 1925, sid. 25.

77 ket torde sammanhänga därmed, att den övervägande delen av arbetarstammen där utgöres av kvinnliga och minderåriga arbetare, varför anordnandet av skiftarbete är förenat med vissa svårigheter med hänsyn till arbetarskyddslagen och Jagen om förbud för användande av kvinnor i nattarbete. Efter arbetstidslagens ikraftträdande anses emellertid skiftarbete hava måst tillgripas i flera fall an förut. Uppgifterna från andra näringsgrenar bestyrka, att någon bestämd tendens till drifttidens utökning genom arbete i dubbla skift ännu knappt kan spåras, men att industriledningarna ha uppmärksamheten riktad på detta medel att vid en eventuell högkonjunktur utan utökning av den individuella arbetstiden åstadkomma en betydande produktionsstegring i förening med bättre utnyttjande av det fasta kapitalet. Med hänsyn till frågans ännu mera teoretiska natur föreligga från arbetarsidan knappast några uttalanden, ehuru det skulle vant av intresse att erfara arbetarnas ställning till den med systemet förknippade omläggningen av arbets- och måltidstimmarna m. m. Södra Sveriges stuvareförbund meddelar, att arbetarna i flera fall motsatt sig anordnande av skiftarbete i syfte att trots det avtalsenligt begränsade övertidsarbetet kunna hålla de för reguljära ångbåtslinjer nödvändiga exakta avgångstiderna. Emellertid lär malmlastningen i Luleå och Oxelösund utföras i tvenne skift. Rationellare förläggning av arbetstiden. Det är ett från undersökningar rörande arbetsintensiteten välbekant förhållande, att arbetseffektiviteten är lägst under de tidiga morgontimmarna samt de sena aftontimmarna. 1 En förkortning av arbetsdagen, som bortskär just dessa timmar, kunde därför antagas påverka produktionsresultatet med mindre procent än de borttagna timmarna utgjort av den dittillsvarande arbetsdagen. I enlighet härmed har det på arbetsgivarsidan v a n t ett önskemål att kunna taga bort lika mycket på morgonen som på eftermiddagen. Från arbetarsidan däremot påfordrades det ofta, att förkortningen av arbetstiden i främsta rummet skulle tagas av eftermiddagstimmarna. Arbetarna ville fortfarande börja lika tidigt på morgonen för att få sluta tidigare, och såsom skäl härför angavs, att de behövde disponera eftermiddagen för bilduingsändamål, kommunalt arbete etc. Emellertid synes man beträffande den nya arbetstidens förläggning i allmänhet i de träffade överenskommelserna ha tagit sikte på att fördela inskränkningen på tiden både för arbetets början och slut. I stort sett kan sägas, att medan tidigare fabrikernas arbetsdag började 6 ä 6.30 f. m., är början nu förlagd till kl. 6.30 ä 7 f. m., och nu slutar man k!. 4.30 ä 5 e. m. mot tidigare merendels kl. 6 å 7 e. in. Delvis kvarstår dock den gamla olikheten mellan land och stad, nämligen tidigare arbetsbegynnelse på landsbygden. Indragning av raster. Undantag från nu meddelade arbetstidstyper finnas •dock. Så har till exempel på vissa orter arbetstidens början satts till 7.30 f. m., varvid frukostrast icke förekommer. Man har här att se verkan av en annan tendens att kompensera arbetstidsförkortningen, nämligen övergång från arbete med ett flertal raster (frukost-, middags-, kafferaster) till arbete med färre eller en enda rast. Sålunda framhåller Sveriges verkstadsförening, att redan vid den förkortning av arbetstiden, som ägde rum år 1919, arbetsgivarna inriktade sig på att i så stor utsträckning som möjligt borttaga tidigare förefintliga raster, ty man hade konstaterat, att genom exempelvis en frukostrast bort_ Rörande arbetsintensitetens problem föreligga för Sveriges vidkommande inga andra undersökningar än de, som på initiativ av nationalföreuingen mot emigrationen verkställts rörande arbetsintensiteten inom resp. boktryckeriindustrien (av E. Syhvan, utg. 1910) och den mekaniska verkstadsindustrien (av K. Petander, utg. 1916). Nyare synpunkter och arbetsmetoder hava framkommit särskilt vid de omfattande utredningar av samtliga hithörande spörsmål, som under och efter kriget utförts i England av ammunitionsdepartement«;ts arbetshygieniska kommitté samt dess efterföljare »Industrial Fatigue Research Board> samt i Förenta staterna. Vissa resultat från dessa och liknande •undersökningar meddelas i O h l i n s och L i n d a h l s förenämnda avhandlingar

78 ginge icke blott den tid, som rasten varade, utan en god stund före och efter rasten. Tanken att behålla blott en enda måltidsrast, nämligen middagsrasten, mötte dock opposition från arbetarhåll, eller, som Svenska metallindustriarbetareförbundet uttrycker det, »livet självt reagerade mot detta oförnuft». Resultatet blev här som på andra arbetsområden efter hand en serie av kompromisser, varvid hänsyn togs å ena sidan till de fabriksorganisatoriska kraven på koncentrerad arbetstid och arbetspass av lämplig längd, å den andra till arbetarnas bostadsförhållanden och boningsorter samt sedvanliga måltidstimmar. Utvecklingens tendenser och resultat belysas av nedanstående sammanställning av rasternas antal (för icke skiftarbetare) 1919, 1920 och 1924 vid 568 företag inom olika branscher, från vilka uppgifter föreligga för nämnda tre å r : Antal 1919 1920 19241

ingen rast 5 8 7

1 rast 104 242 220

företag

med:

2 raster 433 314 333

raster 26 4 6

Tablån belyser, hurusom de strax efter åttatimmarsdagens genomförande mycket kraftiga strävandena mot enrastsystem under de närmast följande åren delvis förbytts i en tendens till återgång till förutvarande förhållanden. Alltjämt kvarstår dock såsom en följdföreteelse av arbetstidens förkortning en fördubbling av antalet företag med en enda rast, nämligen den arbetstiden tudelande middagsrasten. Synes man sålunda inom tillverkningsindustrierna ha sökt att inskränka rasterna i syfte att på bästa sätt utnyttja arbetstiden, omnämnes beträffande »tjänster» av olika slag ett alldeles motsatt tillvägagångssätt, nämligen inläggande av pauser under relativt arbetsfria delar av tjänstgöringstiden såsom ett led i strävandena att i görligaste mån omvandla arbetsberedskapen till verklig arbetstid. Exempel härpå föreligga visserligen förnämligast från områden, som falla utanför åttatimmarslagen (till exempel järnvägarnas driftspersonal). Dock må nämnas restaurangernas kökspersonal, för vilken arbetstiden fastställt? till 180 timmar per tre veckor, däri inräknade 36 timmar för måltidsraster. Närmande mellan nominell och faktisk arbetstid. Av stor betydelse ur prestationssynpunkt synes åtminstone på vissa håll varit noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut samt förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden. Upplysande i detta avseende äro särskilt de svar, som avgivits på den frågepunkt i form. 1 (P. M. punkt 3 ) , varuti begärts upplysning om, huru stor förkortning arbetstidslagen medfört ej blott av den tidigare tillämpade nominella (avtaIsenliga) arbetstiden utan även av den faktiska arbetstiden. Medan vissa uppgiftslämnare förklara, att redan före arbetstidsförkortningen arbetskontrollen vid resp. företag var så noggrann, att den faktiska arbetstiden avvek från den nominella egentligen endast i den mån man använde sig av å ena sidan övertids-, å den andra korttidsarbete, giva uppgifter från andra näringsgrenar vid handen, att vid ett stort antal företag ett betydande avstånd förefanns mellan å ena sidan den nominella arbetstiden, å den andra arbetarnas »nyttiga» tid vid maskinerna. Sågverksförbundet hänvisar till sitt meddelande till 1922 års enquéte, att medan den nominella arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt var 57 timmar per vecka2 och nedsattes med cirka 15.8 % till 48 timmar, var den faktiska (effektiva) arbetstiden före lagens tillämpning i genomsnitt 51 timmar och nedsätt1

Av de undersökta företagen redovisade detta år 2 allenast skiftarbetare. "Vid sågverk, som drevos med dubbla skift, plägade dock arbetstiden för nattskiftet vara 50 timmar. 2

79 ningen sålunda endast cirka 5.S %. Enligt de kollektivavtal, som varit gällande Iran och med 1 februari 1920, skall varje arbetare befinna sig på sin plats sayal vid arbetsskiftets början som efter varje rast för att omedelbart börja sitt arbete på de bestämda tiderna och får ej heller avsluta sitt arbete före bestämd tidpunkt. För att övervaka att arbetstiden i alla avseenden noggrant utnyttjas har arbetsledningens kontroll på arbetarna i allmänhet skärpts. Svenska sagverksmdustriarbetareförbundet anser sig också efter åttatimmarsdagens genomforande kunna konstatera noggrannare kontroll och effektivare arbetsledning. Undersöker man, med tillhjälp av från de särskilda företagen inkomna uppgifter, i vad mån dessa allmänna uttalanden motsvaras av verkligheten finner man det stora flertalet av såväl arbetsgivare som arbetare förklara att ar betskontrollen skärpts efter lagens införande. Vid järnverken har man sökt utöka den effektiva arbetstiden genom att i viss utsträckning omvandla de inom några avdelningar förekommande, av produktionsprocessen betingade arbetspauserna till verkliga måltidsraster, som skulle frandragas vid arbetstidsberäkningen. Inom den mekaniska verkstadsindustrien däremot synes den möjliga och faktiska arbetstiden legat ganska nära varandra redan före åttatimmarslagens genomförande, men torde även här en viss förbättring vant möjlig. I uppgörelsen den 5 mars 1920 blev det uttryckligen fastslaget, att arbetstiden skulle utnyttjas i avsikt att uppnå högsta möjliga produktivitet. »Där stämplingskontroll är eller blir inrättad, får stampling icke inkräkta på arbetstiden, men skall kontrollen så anordnas och tillämpas, att onödig tidsspillan eller svårighet icke vållas för arbetarna», hette det i bemaida uppgörelse Med stöd av denna bestämmelse torde förbättrad kontroll i åtskilliga fall hava uppnåtts. Vid en del verkstäder uppges det emellertid trots nyssnämnda bestämmelse, att det på grund av motstånd från arbetarna mött svårigheter att anordna en effektiv kontroll. Vad jord- och stenindustrien angår, anser Byggnadsämnesförbundet minskningen av den faktiska arbetstiden sammanfalla med minskningen av den nominella, då man i regel icke kurmat forma arbetarna inom detta område att bättre iakttaga arbetstiden eller att franträda kravet på extra raster i de fall, då sådana tidigare förekommit. Särskilda till synes ännu knappt övervunna svårigheter för en rationell inordning i åttatimmarslagens ram erbjuda sådana arbetsprocesser, vilkas förlopp ar skahgen oberoende av säväl arbetsgivares som arbetares åtgöranden, men vilka ej lämpligen ansetts kunna inordnas uti en kontinuerlig drift. Sverige* textilinclustnförbund anför som exempel förhållandena i ett färgeri och skriver att nu for själva arbetet blott användas 7 timmar av 8 7 2 timmar eller 82 % medan man med 10 Va timmars arbetsdag kunde utnyttja hela tiden eller 100 % Under 48-timmarsveckan färgas sålunda blott 4.58 styck per timme och med bU-timniarsveckan 0.66 styck per timme, varför således en produktionsminskning per timme av 19.1 % skulle skett genom åttatimmarslagens införande nationellare anordning av arbetet. Jämsides med åtgärder till noggrannare ? ? r /•• i «x7 a J r b e t s t l d ? n h a r d e t l e g a t n ä r a t i H h a n d s a t t vidtaga anordningar till förbättrat utnyttjande av arbetskraften eller anläggningen exempelvis genom effektivare arbetsledning och rationellare anordning av arbetet. Sålunda synes exempelvis mom sågverksindustrien den relativt ringa förkortningen av den effektiva arbetstiden möjliggjorts bland annat därigenom, att den så kallade postmngen,_ det vill saga ombytet av sågblad, som tidigare delvis fått utföras under ordinarie arbetstid, nu enligt gällande kollektivavtal blivit helt förlagd till rasterna och utföres mot särskild ersättning. Liknande omläggningar omtalas även frän andra näringsgrenar. Givetvis böra dylika notiser icke tilläggas alltför stor vikt ty det ligger otvivelaktigt en viss sanning i det från arbetsgivarhåll ofta gjorda påpekandet, att förbättrade arbetsmetoder och effektivare

80 arbetsledning tillämpas, när så kan ske, men att utvecklingen här gått och går sin gång skäligen oberoende av åttatimmarslagen. Otvivelaktigt torde dock ännu åtskilligt stå att vinna för den svenska industrien genom rationellare arbetsledning och åvägabringande av ett gynnsammare förhållande mellan den produktiva och den improduktiva arbetstiden. Liksom i Förenta staterna synes man även i Sverige börjat komma till den uppfattningen, att det egentligen blott finnes kvar en stor reserv för bevarandet av den höga löne- och levnadsstandarden, nämligen bortarbetandet av allt det »spill», som ännu är till finnandes i de flesta tillverkningar genom slöseri med material och arbete. Man liar också hos oss i sådant syfte igångsatt en kampanj mot det »industriella slöseriet». För ett par år sedan offentliggjorde sålunda Sveriges industriförbund en av överingenjör O. Kärnekull författad skrift »Om sparsamhet inom industriell drift», 1 varuti bland annat uttalas, att man inom svensk industri på grund av brister i materialtillförsel, arbetskontroll och arbetsplanering torde förlora 30—50 % av den totala och betalade arbetstiden samt att av nämnda tidsförluster omkring hälften beräknats kunna återvinnas för nyttigt arbete genom noggrann planläggning av arbetet, bättre utnyttjande av maskinutrustningen, moderna transportanordningar o. s. v. Även till förevarande utredning hava upplysningar ingått om genom dylika strävanden vunna praktiska resultat. Svenska metallindustriarbetareförbundet meddelar, att efter åttatimmarslagens genomförande vid järnbruken bibehölls i vals- och pressverk till en början tvåskiftsystemet med ett uppehåll ^nattetid, varunder extra personal ombesörjde iordningsställandet av verken, så att dessas fulla kapacitet kunde utnyttjas under drifttiden. _ Härigenom uppger ha utvunnits samma produktionsresultat som före lagens tillkomst. Sedermera infördes treskiftsystemet, vilket på bekostnad av det längre söndagsstilleståndet medförde en längre arbetstid per vecka. —• Svenska sockerfabriks A.-B. anser sig ha inbesparat omkring 600 transportarbetare enbart genom en överenskommelse med betodlarna angående sättet för betornas leverans, innebärande att dessa efter viss plan skulle successivt levereras på järnvägsvagnar eller vid fabrikerna i stället för att som tidigare till stor del stackas vid stationerna. Avlöningsmetoder. På liknande sätt som beträffande nyssnämnda frågepunkt synes man kunna sammanfatta de svar, som ingått på frågan, huruvida och i vad mån arbetstidsbegränsningen givit anledning till förändringar i avlöningsmetoderna, exempelvis genom övergång från tidlön till ackords- eller premiesystem. En summering av de sifferuppgifter rörande avlöningsformen, som avgivits av de tillfrågade enskilda företagen, ger vid handen, att under år 1919 51.1 % och år 1924 49.4 % av totala lönesumman (194, resp. 165 miljoner kronor) utgått i form av ackordslön, tonlön. premielön och dylika avlöningsformer, vid vilka lönebeloppet i väsentlig mån göres beroende av arbetsprestationen eller arbetsprodukten. Huru förhållandena ställa sig inom vissa viktigare näringsgrenar, be^ses av följande uppställning, utvisande ackordslönens andel av totala lönesumman: Järnverk m. m.

Mekaniska verkstäder 71.4 71.5

Annan järn- o. metallind. 61.1 68.2

Jord-och stenind.

Sågverk m. m.

Snickerifabr. m. m. 44.8 44,7 Läder-, hår- och gummivaruind. 59.2 66.2

Pappersmassefabr. 62.4 71.2

79.2 62.4 65.2 78.8 61.2 66.8 Annan PappersKommuTextilSockerlivsGrafisk bruk och nala ind. bruk ind. medelspapparb. ind. fabr. 12.8 11.4 51.7 . 32.1 8.7 9.0 1919 17.4 10.6 55.8 8.9 5.9 1924 . 41.1 1 O. K ä r n e k n l l : Om sparsamhet inom industriell drift. Sveriges industriförbunds publikationer avd. Organisation n:r 16, Stockholm 1922. Jfr också samma författares: Några produktionsresultat. Teknisk tidskrift, Allm. avd. 1925 n:r 42 (17 okt). 1919 1924

81 Proportionen mellan tid- och ackordsavlönad personal torde i stort sett löga förändrats, ty den ringa procentuella nedgången i totala ackordslönesumman kan mycket väl förklaras därigenom att merförtjänsten vid ackordsarbete i genomsnitt var mindre år 1924 än år 1919 med det forcerade arbete, som då rådde åtminstone inom vissa industrigrenar. Det vill synas, som om redan vid åttatimmarslagens tillkomst ackordssystemet inom den svenska industrien var genomfört vid i huvudsak samtliga de arbeten, där över huvud prestationsbetalning ansågs lämplig och möjlig. Ser man på de särskilda gruppsiffrorna, förete de anförda »ackordsprocenterna» under tiden 1919—1924 såväl höjningar som sänkningar. För de näringsgrenar, där ökning ägt rum, bestyrka dessa vissa uttalanden, som gå ut på, att åttatimmarsdagens genomförande inneburit ett j-fterligare skäl för den redan tidigare framträdande tendensen att i arbetseffektivitetens intresse i största möjliga utsträckning tillämpa ackords- och liknande betalningssystem för industriens fackarbetare. I de fall, där ackordsavlöningen gått tillbaka, har man vanligen att söka orsaken, förutom i mera tillfälliga förhållanden vid vissa arbetsställen, uti mer eller mindre genomgripande driftsoinläggningar. När sålunda vid en del bryggerier och mineralvattenfabriker övergång skett från ackordslön till tidlön, uppgives detta sammanhänga med införandet av maskinella anordningar för flaskornas sköljning och tappning. Liknande har resultatet blivit av maskinsättningens ökade användning vid civiltryckerierna. Nämnas må även, att för de efter arbetstidsbegränsningens genomförande förhållandevis talrikare arbetargrupper, vilka omhänderhava förvaring, expediering och transport av de av de egentligen produktiva arbetarna tillverkade varorna, i regel knappast kan tillämpas annan löneform än tidlön. Förbättrade tekniska hjälpmedel. Knappast i högre grad än beträffande arbetsorganisation och avlöningssystem kan konstateras, att arbetstidsbegränsningen i och för sig givit anledning till att de tekniska hjälpmedlen utvecklats till större prestationsförmåga. För en god ekonomisering måste det alltid vara arbetsledningen angeläget att söka vidtaga förbättringar i maskinutrustningen, och arbetet därmed har fortgått även efter arbetstidslagens ikraftträdande. En redogörelse härför har emellertid redan meddelats i annat sammanhang (sid. 20), varför man här kan inskränka sig till en hänvisning till denna. I samband med utökningen av maskiner och transportanordningar till större prestationsförmåga står ofta införande av högre grad av specialisering och standardisering vid tillverkningen. 1 Exempel härpå skola anföras i en efterföljande redogörelse för produktionens utveckling under åttatimmarslagen. Samverkan mellan olika arbetsområden. Nu meddelade uppgifter synas otvetydigt giva vid handen, att det inom många yrkesgrenar och fabriksföretag lyckats att till väsentlig del kompensera förkortningen av den nominella arbetstiden genom tekniska och organisatoriska förbättringar, åsyftande en starkare koncentration av arbetet och ökad effektivitet hos detsamma. Men även om det skulle bliva möjligt att på detta sätt hålla produktionen uppe på dess hittillsvarande nivå eller till och med öka densamma, kan man härigenom icke anse sig hava övervunnit alla arbetstidslagstiftningens menliga verkningar på näringslivet. Det är nämligen ett karakteristiskt drag för våra dagars ekonomiska samhällsliv, att de särskilda arbetsområdena stå i nära inbördes växelverkan och starkt beroende av varandra. I detta inbördes samarbete har åttatimmårslagen tvivelsutan åstadkommit väsentliga rubbningar, i synnerhet som, 1 Belysande för betydelsen av specialisering och massfabrikation är följande uttalande rörande den mekaniska verkstadsindustrien av direktör H a n s Th. Holm i tidskriften >Affärsvärldens» festskrift 1925: >En enkel liten detalj, tillverkad i ett antal av 500 st. i en vanlig supportsvarv, kostade i arbetslön med inberäknad verktygskostnad, ränta och avskrivning å maskiner 36 öre per st. Samma detalj, tillverkad i ett antal av 2000 st, medelst en s. k. revolversvarv, kostar 11 öre. Samma detalj, nu tillverkad i ett antal av 25 000 st. i en s. k. 5-spindlig automat, kostar 3Vs öre.>

6—253647

82 efter vad ovan (sid. 50) angivits, åttatimmarsdagens princip hitintills blott förverkligats med avseende på omkring halva antalet löntagare i vårt land. Klagomål över de svårigheter, som under nuvarande förhållanden äro förknippade med utbytet av varor eller tjänster mellan olika näringsområden, möta ej sällan i de till utredningen inkomna yttrandena. Stockholms handelskammare framhåller som resultat av en enquéte rörande arbetstidslagens inverkan på varudistributionen och kommunikationerna, att, vad de senare beträffar, allmänt klagats över den korta expeditionstiden vid järnvägens godsstationer, särskilt på lördagar, då de stängas kl. 2. Det hade ansetts medföra betydande ölägenheter för affärslivet, att expeditionstiden icke vore utsträckt åtminstone en halvtimme utöver den tid, då firmorna brukade avsluta sitt expeditionsarbete för dagen, vilket i regel skedde omkring kl. 4.30 e. m. Liknande anmärkningar ha förmedlats av andra handelskammare, liksom även av hushållningssällskapen på tal om jordbruksbefolkningens svårigheter att under nuvarande industriella arbetstider efter omständigheterna anpassa sina varuleveranser. Men, såsom ovan påvisats (sid. 32, 37), ingick just expeditionstidens sammanträngning som ett viktigt led i statsbanornas och de enskilda järnvägarnas strävanden att lösa den vanskliga uppgiften att göra även driftpersonalen delaktig av åttatimmarslagens principer. Här har uppmärksamheten fästs på vissa konsekvenser av arbetslivets nödtvungna koncentration till en snävare del av dygnet än tidigare. En annan betydelsefull sida av den sålunda ökade »spetsbelastningen» beröres i ett yttrande av Stockholms stads elektricitetsverk. Enligt detta bar lagen om arbetstidens begränsning inedfört en allmän minskning i arbetstiden vid de industriella anläggningarna i huvudstaden, varför de av dessa, som tagit sitt behov av elektrisk energi från elektricitetsverket, fått belastningstiden för denna energi förkortad och därigenom framställningskostnaden för energien ökad. Den av Stockholms stadsfullmäktige fastställda, nu gällande taxan för elektrisk energi (2 X 220 volt) är för ström till motordrift 18 öre per kwt och för ström till belysning 30 öre per kwt. Under åren 1910—1915 voro motsvarande pris 15 och 30 öre. Med samma pris å belysningsström har således motorströmspriset ökat, beroende på den avkortning, som lagen om arbetstidens begränsning förorsakat i belastningstiden för ström till drift av mindre motorer. Även för de större abonnenterna, vilka i regel konsumera den elektriska kraften i form av trefasenergi efter specialtariff, lämnas en särskild utredning, vilken utmynnar uti, att resultatet av arbetstidens inskränkning, vad energikostnaden beträffar, blivit dels förhöjda tariffer för energiens tillhandahållande, dels därutöver ett avsevärt fördyrande av energien, därigenom att energiabonnenten nu sämre än förr kan utnyttja en rationell tariffs möjligheter till erhållande av billig energi. Lagen om arbetstidens begränsning anses även hava inverkat på spårvägstrafiken, därigenom att arbetarna vid industriella anläggningar nu sluta samtidigt med kontorspersonalen. Därför har en starkare rusning uppstått i spårvägstrafiken vid 5-tiden på eftermiddagarna, åstadkommande en högre belastningsspets än förut. Denna ökning i spårvägsbelastningen, heter det i elektricitetsverkets yttrande, minskar belastningstiden för spårvägsströmmen och ökar därigenom kostnaden för ström till spårvägsdrift.

Industriarbetarna under åttatimmarslagen.

Den industriella produktionen åstadkommes ju genom samverkan mellan kapital och arbetskraft, och det synes därför lämpligt att, i den mån tillgängliga uppgifter det medge, söka belysa de förändringar, som under åttatimmarslagens hittillsvarande giltighetstid ägt rum med avseende på sistnämnda pro-

83 Tab. 6.

Frånvaro utan giltigt förfall inom vissa yrkesgrenar. (b-siffror)

1 Yrkesgren

Antal Därav företag, vid Frånvarodagar i % upp- vilka frånvaro utan Antal dagar förlorade av utgjorda arbetbgenom frånvaro utan gifts- giltigt förfall föredagar + frånvarogiltigt förfall länikommit dagar nande företag 1919 1920 1924 1919 1920 1924 1919 1920 1924

Med nästan uteslutande manlig arbetskraft.

\ Järngruvor o. järnverk . Mekaniska verkstäder . i Skeppsvarv ! Annan järn- o. metallind. Jord- o. stenindustri . . Snickerifabriker . . . . Pappcrsmassefabriker . . Sockerbruk Annan närings- o. njutningsmedelsindustri . . Övrig industri Kommunala verk o. allmänna arbeten . . . .

1 Tillhopa

(

1 14 1 3 4 5 5 3

1 4 1 1 2 1 2 1

5 6

1 4 1

120 185 148 0.21 0.14 0.16 l1 40 360 817 835 753 0.07 0.08 0.07 48 956 16 600 6.12 8.15 3.5,s

]

2 3 1

l 1

Med talrik kvinnlig arbetskraft.

51 2147 415 112 569

0.12 1.40 0.66 0.02 0.41

0.24 1.04 0.34 0.01 0.36

~ 87 121 20822 57 652 62 287

0.37 O.oi 0.19

0.01 0.02

23 3

0.3!» 0.22 0.30 0.03 0.4; 0.03

16 Ci

Textilindustri Annan kem.-tekn. industri

17 40 15 033 11298 733 448 78 29 319 407

1 1

Tillhopa

7 1 14 |

1 Samtliga (A + B)

88 !

27 900

21 100

927 121 120 58 579 62 408 20942

0.01 0.33 \

duktionsfaktor. Framhållas må emellertid, att arbetstidsförkortningens verkningar härvidlag, såsom i huvudsak av psykologisk natur, till större delen undandraga sig statistisk observation, i synnerhet som förändringarna i arbetarklassens mentalitet och samhällsuppfattning försiggå ofantligt mycket långsammare än omformningen av den industriella produktionsapparaten. Den bland de organiserade arbetarna gängse uppfattningen rörande åttatimmarslagen _ torde väl komma fram i följande yttrande av Landssekretariatet: »Obestridligen har lagen ur social synpunkt verkat tillfredsställande. Bildningsintresset bland arbetarungdomen är större än tidigare, koloniverksamheten ökar, hemlivet har gjorts rikare och i allmänhet äro arbetarna mera skötsamma, än fallet var, då en längre arbetstid tillämpades. Allt detta är sociala värden, som ej kunna skattas högt nog. Arbetarna känna att de genom fortsatta reformer och intresserat bildningsarbete ha en väg öppen till en förbättrad social ställning. Det är därför de betrakta åttatimmarslagens genomförande som den största vinst de erhållit av sitt mångåriga fackliga och politiska arbete. —• Av förbundens uppgifter till socialstyrelsen synes framgå, att den förkortade arbetstiden icke minskat produktionen. Och det är väl numera heller icke någon, som vill försöka göra gällande, att det icke är möjligt att med till buds stående tekniska hjälpmedel på 8 timmars arbetsdag pro-

84 Tab. 7.

Sjukdomsfrekvensen inom vissa yrkesgrenar. (b-siffror) Antal Sjukdagar i % av utgjorda upp- Antal uppgivna sjukdagar arbetsdagar + sjukdagar giftslämnande före1919 1920 1924 1919 1920 1924 tag

Yrkesgren

Med nästan uteslutande manlig arbetskraft.

Järngruvor och järnverk . . . Mekaniska verkstäder m. fi. Övrig järn- och metallindustri Kolgruvor Övrig jord- o. stenindustri . . Sågverk Snickerifabriker Pappersniassefabriker Pappersbruk och pappfabriker Sockerbruk Annan närings- och njutningsmedelsindustri Läder-, hår- och gummivaruindustri Övrig industri Kommunala verk och allmänna arbeten Tillhopa B.

3.5 4.0 1.5 7.3 3.0 5.1 1.9 2.8 0.7 1.6

3.8 3.7 1.4 7.9 3.0 2.9 1.2 2.1 0.2 1.0

2.7 3.2 1.3 7.0 3.2 3.6 1.7 2.3 2.0 1.1

2 712 2 955

3 241 3 273

2 509 4 846

2.0 2.3

1.4 2.0

70 246

68 210

62 788

4.2 4.1

3.9 1.8 1.4

3.4 2:3 1.7

4 15 3 1 3 1 5 5 1 3

16 299 77 252

3 2 27 78

15 990 62 113

13 355 51522

52 938 12184 5 221 2119 9 178

59130 11784 3 698 1533 8 824

49 036 11078 4187 2 448 9168

254552 240 788 215 308

Med talrik kvinnlig arbetskraft.

Bryggerier Textilindustri Kemisk-teknisk industri

. . .

Tillhopa Samtliga (A + B)

6 7 1 14 92

10 458 11844

9 730 9 692

7 203 14 131

19 636 21509 277 223 260424 236817 22 671

5.4 2.4 3.1 3.3 4.0

ducera i tillräcklig mängd de förnödenheter, som människorna behöva. När så är fallet, torde också åttatimmarsdagen vara den ekonomiskt bäst avvägda arbetstiden.» Bland arbetsgivarna råder däremot en helt annan uppfattning, som kominer till synes bland annat i följande uttalande av Svenska arbetsgivareföreningen: »Vi kunna icke heller underlåta att framhålla, att enligt^vår uppfattning de välgörande sociala verkningarna av åttatimmarslagen i vårt land blivit överskattade. Det är givet, att en alltför lång arbetstider ett socialt ont, och ingen *orde numera förneka, att arbetstidens successiva minskning från 12 till 11 och 10 timmar var en önskvärd reform, vilken vid de rådande ekonomiska förhållandena kunde genomföras utan svårare rubbningar i näringslivet. Men å andra sidan kan även en alltför kort arbetstid vara ett socialt ont — frihet från arbete är i och för sig intet önskvärt. Om det rätta just skulle ligga vid 8 timmars arbete om dagen, synes icke utrönt. Värdet av en begränsad arbetstid för arbetarna beror i väsentlig mån på, huru de använda sin fritid, och om i detta avseende åttatimmarsdagens genomförande i vårt land medfört någon avsevärd höjning av förutvarande nivå, torde icke vara ådagalagt.» I enlighet med planen för föreliggande undersökning göres här icke något

85 försök till mera fullständig och ingående utredning av hela den vanskliga frågan om åttatimmarslagens sociala verkningar, utan inskränker man sig att beröra de sidor av dessa, som kunna anses vara av särskild och påtaglig betydelse för produktiviteten. I första rummet grundas härvidlag undersökningen på de uppgifter enligt form. 2, vilka föreligga från arbetsgivare och arbetare vid särskilda företag. Inverkan på arbetsamheten. Vad först beträffar arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsamheten i form av ökat intresse, jämnare arbete, mindre skolkning och »firande» o. s. v., föreligga sifferuppgifter från ett 80-tal företag, vilka kunnat meddela tillräckligt detaljerad statistik i sistnämnda avseende för såväl år 1919 som 1920 och 1924. Denna har sammanställts i tab. 6, varuti hänsyn även tagits till könens skiljaktiga vanor i här ifrågavarande avseende genom att särhålla industrier med talrik kvinnlig arbetskraft. En granskning av tabellens siffror ger vid handen, att skolkningsfrekvensen varit mycket olika inom olika företagsgrupper. Det må emellertid lämnas därhän, i vad mån siffrorna återspegla verkligheten och i vad mån de rönt inverkan av skiftande bokföringsmetoder, enkannerligen den särskilt vid fall av kortare frånvaro vanskliga avgränsningen mellan verklig skolkning och lindrigare sjukdomsfall. Sammanläggas uppgifterna, befinnas procenttalen för enligt uppgift genom frånvaro utan giltigt förfall förlorade arbetsdagar i förhållande till de möjliga hava utgjort inom de »manliga» industrierna 1.03 år 1919, 1.08 år 1920 och 0.37 år 1924, inom de »kvinnliga» resp. 0.14, 0.02 och 0.01 samt inom dessa båda grupper tillhopa resp. 0.93, 0.95 och' 0.33. Skolknmgsfallen skulle sålunda avsevärt nedgått under redovisningsperioden, dock egentligen efter år 1920. vilket år ofta företer en höjning. Detta sistnämnda förhållande synes i viss mån bestyrka den från arbetsgivarhåll ofta framförda förklaringen till angivna nedgång, nämligen att den minskning i antalet arbetare, frånvarande utan giltigt förfall, som inträtt, skulle intet som helst ha att göra med åttatimmarslagens införande, utan hänföra sig dels till arbetarstammens kvalitativa förbättring efter »kristidsfolkets» avskedande, dels till rådande brist på arbete, som gör, att arbetarna av rädsla för avsked låta bli att gå och »fira» i en eller flera dagar och i stället begära permission eller anmäla förhinder på grund av sjukdom. Detta bestyrkes i viss mån även av ökningen av antalet sjukdagar i den i tab. 7 meddelade sjukdomsstatistiken. Dock ställa sig frånvaroförhållandena tydligen mycket olika vid olika företag — man må observera talen från det i tab. 6 redovisade skeppsvarvet, vars tal återspegla den hos skeppstimmermän, plåtslagare och andra utomhusarbetare understundom förekommande vanan att stanna hemma under hårdvädersclagar. Man får vidare ej underkänna betydelsen av vad som från arbetarhåll plägar framföras, nämligen att skolkning från arbetet nu är sällsynt och att permission för att uträtta egna göromål ej förekommer så mycket nu som förr, därför att fabriksarbetet nu börjar senare, varför »försovning» blivit ovanligare, samt slutar tidigare, varigenom arbetaren kan och orkar utföra egna ärenden efter det ordinarie arbetets .slut. Det understrykes också ej sällan — ofta med instämmande från arbetsgivarhåll — att åtminstone inom storindustrien redan tidigare rått en sådan ordning och disciplin, att någon skolkning eller »firande» icke varit att tala om, ett förhållande, som i sin mån bestyrkes genom de merendels mycket små talen i tabellen. Hygieniska verkningar. Liksom arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetsamhet och arbetsintresse delvis borde avspegla sig i siffrorna för förlorad arbetstid, kunde det möjligen förväntas, att reformens återverkan på de hygieniska förhållandena i någon mån skulle påverka sjukdomsfrekvensen bland industriarbetare. Såsom även framgår av förestående tab. 7 över sjukdomsfrekvensen (på grund av olycksfall och av andra anledningar) inom vissa före-

86 tagsgrupper, efter förut angivna grunder fördelade på »manliga» och »kvinnliga» yrken, påverkas emellertid morbiditetsuppgifterna av så många faktorer — ej minst den vanskliga och skiftande gränsläggningen mellan lindrigare sjukdom och frånvaro utan giltigt förfall — att några bestämda slutsatser icke kunna dragas av det förhållandet, att sjukligheten ställde sig något lägre år 1924 än år 1920 och särskilt än år 1919. Det framhålles emellertid, att i början av sistnämnda år var sjukligheten stor i samband med clå rådande epidemi av »spanska sjukan». Ä andra sidan torde det vara sannolikt, att den registrerade sjukdomsfrekvensen tilltagit i den mån gynnsammare sjukhjälpsbestämmelser o. d. gjort det ekonomiskt möjligt for arbetare att stanna hemma även vid lindrigare sjukdomsfall. Till ökning av sjuksiffrorna har även verkat, att arbetarstammen i genomsnitt blivit äldre under inverkan av nyrekryteringens partiella inställande under depressionsåren. Det torde vara förhållanden av nu antytt slag, som spelat in beträffande en vid Stockholms vattenverk gjord undersökning, enligt vilken år 1917 förekommo i medeltal 33.7 sjuktimmar per arbetare, under det att motsvarande tal år 1924 utgjorde 78. A.-B. Svenska tobaksmonopolet meddelar, att dess flesta arbetare äro medlemmar i en sjuk- och begravningskassa, och att det genomsnittliga antalet sjukdagar i denna kassa varit år 1918 9.1; 1919 7.9; 1920 7.7; 1921 10.9; 1922 12.6; 1923 11.6; 1924 11.4. Orsaken till de i stort sett stigande siffrorna för sjukligheten antages delvis vara, att medlemmarna till övervägande antal äro kvinnor, och att vid minskningen av personalen avskedanden företrädesvis skett bland de yngre, senast anställda arbetarna. Av dessa kvarvarande äldre kvinnor äro de flesta gifta och ha sina hem att sköta vid sidan av lönearbetet, vilket kan föranleda överansträngning och sjukdom. Jämväl de uttalanden i detta avseende, som inkommit till utredningen från organisationer och enskilda, vittna om. att tiden ännu varit för kort, för att erfarenheterna på detta område skulle ha kunnat hinna stadga sig. Omnämnas förtjänar det ganska allmänna framhållandet av, att den förkortade arbetstiden ingalunda alltid möjliggör en bättre morgonmåltid än förut, då frukostrasten ofta förkortats eller helt indragits och det ofta är svårt att erhålla — och intaga — lagad mat före arbetets början vid 6- eller 7-tiden på morgonen. Däremot vittna allmänt de uppgiftslämnare, som uttalat sig i saken, om de förmånliga verkningarna av inskränkningen av skift- och nattarbetets längd. Särskilt skiftindustriernas arbetare förklara enstämmigt, att de nu känna sig mycket bättre sedan »de långa, kropps- och själsmördande nattskiften» blivit reducerade. Inverkan på arbetarnas ekonomi. Vid åttatimmarslagens genomförande samlade sig arbetsgivarna i allmänhet kring den uppfattningen, att full kompensation borde beredas arbetarna vid tidlön, där arbetsförtjänsten utgår oberoende av arbetsintensiteten, men att däremot vid ackordslön kompensationen borde vara mindre, i det minskningen där skulle motvägas genom ökad arbetsintensitet. Arbetarna yrkade däremot merendels på full kompensation vid allt arbete. Inom verkstadsindustrien och järnindustrien uppstodo arbetskonflikter. avsluta,de med en kompromiss, varvid arbetarna tillerkändes full kompensation vid timlönsarbete samt vid sådant ackordsarbete, där det är omöjligt för arbetarna att öka arbetsresultatet per tidsenhet, men vid annat ackordsarbete ungefär halv kompensation. Omedelbart efter de stora arbetskonflikternas slut uppstod dock en stark efterfrågan å och konkurrens om arbetare inom de ifrågavarande industrierna, och därmed följde å en mängd arbetsplatser en kraftig förskjutning uppåt av de individuella lönerna. Det är troligt, att arbetarna å denna väg i realiteten mestadels förskaffade sig den omstridda kompensationen för arbetstidsinskränkningen. Även inom övriga industrier fann man sig under de lysande konjunkturer, som rådde intill 1920

87 års sista kvartal, i regel nödsakad medgiva löneförhöjningar, som motsvarade eller överstego kompensation för arbetstidens förkortning. I och med kris- och depressionstidens inbrytande följde emellertid lönenedsättningar, vilka efter hand bragte ned arbetslönerna inom de olika facken med 30, 40 ä 50 %, vartill kom den allmänna användningen av korttidsarbete, vilken lät de faktiska arbetsförtjänsterna sjunka vida under den nivå, som anges av gällande lönesatser. Av socialstyrelsens årliga lönestatistik vill det framgå, som om löneutvecklingen 1913—1924 för den större industrien m. m. i genomsnitt inneburit en dryg fördubbling fram till medlet av 1924 per år och arbetare räknat. Detta ger ett uttryck för löneutvecklingens resultat ur arbetarsynpunkt, ty den faktiska arbetsförtjänsten under ett år anger i huvudsak de medel arbetaren har till förfogande för sitt livsuppehälle. Betraktar man däremot med företagaren arbetslönen såsom en del av produktionskostnaderna, blir arbetskostnaden per utgjord arbetstimme en lämpligare enhet. Efter denna beräkningsgrund blir ökningen väsentligt större eller drygt 150 %, beroende på den under mellantiden särskilt genom åttatimmarsdagen minskade arbetstiden. I stort sett skulle stegringen innebära, att en svensk industriarbetare år 1924 hade en medelinkomst av cirka 1.14 kr. per timme och 2 600 kr. per år mot resp. 1.28 och 3 200 kr. år 1919, 1.65 och 3 600 kr. år 1920 samt 0.45 och 1 200 kr. före kriget (år 1913). Verklig inblick i vad nu berörda löneökningar inneburit för den svenska arbetarklassen 1 får man först, om jämförelse göres mellan den genomsnittliga stegringen av arbetslönerna under åren 1913—1924 och levnadskostnadernas ökning under samma tid. Med ledning av de procenttal, som angiva den genomsnittliga lönestegringen från år 1913 till vartdera av åren 1914—1924, erhållas löneindextal ( = procenttalen ökade med 100), .som kunna sammanställas med motsvarande levnadskostnadsindextal. Dessa hava i överensstämmelse med lönesiffrorna baserats på 1913 års genomsnittliga levnadskostnader, som kunna anses vara i det närmaste lika med hushållsutgifterna vid mitten av år 1914, vilken tidpunkt plägat tagas till utgångspunkt vid socialstyrelsens ovan berörda indexberäkningar. Härigenom erhålles nedanstående sammanställning av indextal för levnadskostnader och löner: Genomsnittlig lev1913 nadskostnad 100 Kinein-/per år och arb. 100 komst Iper tim. . . . 100

1914 102 100 105

1915 115 107 108

1916 130 120 118

1917 162 143 145

1918 225 200 213

1919 261 256 283

1920 269 294 368

1921 241 271 363

1922 195 208 263

1923 177 202 250

1924 174 211 255

Det framgår härav, att ända till omkring 1919 lönestegringen var mindre än I>vnaclskostnadsökningen, men att därefter förhållandet blivit det motsatta. Under 1924 hade arbetarens årsinkomst ungefär 21 % högre köpkraft i livsförnö1 Vilka inkomstförskjutningar i samband därmed uppstått inom samhället i dess helhet, därom saknas exakt statistik. Tendensen framgår dock av nedanstående sammanställning av rikssiffrorna för den för åren 1913 och 1919—24 (under taxeringsåren 1914 och 1920—25) enligt bevillningsförordningen uppskattade inkomsten (av annat än fast egendom) efter statistisk årsbok 1925, tab. 210, och uppgifter från statistiska centralbyrån:

Inkomstår: 1913 Uppskattad inkomst, milj. kr. . . . 1,763 Därav (i %) från: kapital 5.6 arbetsanställning, tjänst eller pension 60.4 rörelse, yrke eller eljest 34.0

1918 4,832

1919 6,215

1920 6,906

1921 5,478

1922 4,508

1923 4,477

1924 4,629

56.6 39.4

61.5 30.3

67.3 22.8

73.5 16.5

74.0 17.6

73.0 18.8

73.1 18.2

Ehuru de olika slagen av inkcmster här framträda föga renodlade och siffrorna påverkats av ändringar i skattelagstiftningen (ex. var före år 1919 utdelning å aktier ej inräknad i inkomst av kapital), är det likväl väl värt att observera, att arbetets andel av totalinkomsten ökats från cirka *U till nära 8A.

88 denheter räknat än vid tiden för krigsutbrottet. Oaktat den förkortade arbetstiden har sålunda den svenska arbetarklassens reallön och därigenom levnadsstandard i genomsnitt höjts i jämförelse med förhållandena före kriget, en iakttagelse, som även gjorts i ett flertal andra europeiska länder samt i Amerika. Räknar man icke med årslön utan med timlön, kommer man till en vida högre siffra för arbetskraftens fördyring, nämligen 47 %, om man räknar efter levnadskostnadsindex, och 56 %, om man, såsom gemenligen företagarna, lägger till grund partiprisindex för hel- och halvfabrikat (1924 cirka 163). Vill man räkna reallönestegringen per »arbetsprestation», kommer ökningstalet att ligga något lägre än sistnämnda siffror med hänsyn till, att arbetsintensiteten sannolikt ökats under mellantiden (se sid. 93). Löneförhållandena variera emellertid, förutom efter levnadskostnadernas höjd å olika orter, i enlighet med särskilda industrigrenars större eller mindre betalningsförmåga. Under det att de med utlandets konkurrens kämpande exportindustrierna år 1924 betalade en medeltimlön av 1.06 kr. till vuxna manliga arbetare, stiger samma medeltal till 1.19 kr. för hemmamarknadsindustrierna, sålunda en skillnad av 12 %. År 1913 var genomsnittstimlönen densamma (0.45 kr.) inom de båda industrigrupperna och ännu år 1920 var spänningen blott några få procent (medeltimlönen 1.61, resp. 1.67 k r . ) . Särskiljningen mellan export- och hemmamarknadsindustrier, vilken skett efter förut (sid. 51) angivna grunder, ger det sistnämnda begreppet en något vid omfattning. Förstår man däremot med hemmamarknadsindustrier endast sådana för utländsk konkurrens helt skyddade fack, såsom byggnadsverksamhet, bagerier, bryggerier, slakterier, skrädderier o. s. v., ökas genomsnittslönen och därmed den nuvarande lönedifferensen i förhållande till exportindustrien väsentligt (till 20 ä 30 %). Skånes handelskammare anser lönestatistiken ådagalägga, att det inflytande arbetstidens förkortning utövar på arbetslönerna snarare är i tilltagande än i avtagande. Det måste givetvis vara att förvänta dels att arbetarna till slut själva måste få vidkännas de uppoffringar, som den vunna förmånen av kortare arbetstid måste medföra, dels också att kostnaden härför i längden icke kan vältras över på kapitalet, enär dettas förräntningskrav väl tillfälligt men ej varaktigt kan bortelimineras, säger handelskammaren. Att arbetstidsförkortningens tendens att draga med sig en nedpressning av arbetarnas löneinkomster med särskild tydlighet kan påvisas inom exportindustrierna, är naturligt, alldenstund dessa industrier uppenbarligen hava minsta möjligheten att i sina tillverkningspris överflytta den av arbetstidsförkortningen föranledda stegringen av produktionskostnaderna. Härtill må anföras, att de lägsta genomsnittslönerna icke alltid återfinnas inom de näringsgrenar, elär arbetstidsnedsättningen varit mest betydande (se sid. 61), ävensom att exportindustriens lönesättning torde betingas även av andra faktorer än de i yttrandet omnämnda. Arbetarnas fritidsarbete. I nära samband med frågan om arbetarnas kompensation för den minskade arbetstiden står frågan om deras benägenhet a t t åtaga sig extraarbete på fritid. Härom anför Svenska arbetsgivareföreningen i sitt yttrande följande: »Beträffande den svenska arbetstidslagen är att märka, att den, liksom i allmänhet motsvarande utländska lagar, visserligen stadgar straff för en arbetsgivare, som låter sina arbetare arbeta utöver den stadgade tiden, men däremot icke bestämmer någon påföljd för den arbetare, som överskrider arbetstiden. Härav blir en följd, att den arbetande mycket väl kan arbeta i annans tjänst längre tid än åtta timmar om dagen, endast han fördelar arbetstiden på två olika arbetsgivare. Om en arbetsgivare låter en arbetare arbeta åt sig under nio timmar, faller han under lagens straffbestämmelser, men om en arbetare arbetar hos två arbetsgivare sju timmar hos

varje under samma dag, kan varken han eller någon av dessa arbetsgivare bestraffas. En mängd klagomål ha framförts över att lagen på detta sätt kringgås. Dessa klagomål komma huvudsakligen från hantverkare och smärre arbetsgivare, vilkas arbetare efter den ordinarie arbetstidens slut skaffa sig extra förtjänster hos en ny arbetsgivare, men de ha försports även från industriellt håll.» Vad nu senast anförts återfinnes även i ett flertal andra från arbetsgivarhåll inkomna svar. Dessa tyda i allmänhet på, att hågen att åtaga sig extraarbete å fritid nog finnes på sina håll, men möjligheterna äro begränsade, särskilt vad småsamhällena och landsbygden beträffar. Härvid måste dock undantag göras för de egentliga hantverksfacken: skräddare, skomakare, murare, målare, bleck- och plåtslagare, elektriker o. s. v., bland vilka det sedan gammalt förekommit, att arbetare åtagit sig »eget arbete» till lägre pris än mästarna och för vilka nu den minskade arbetstiden möjliggjort en ökning av dylikt förvärvsarbete. Talrika klagomål häröver hava uttalats av arbetsgivareföreningarna inom nyss angivna fack samt av de särskilda orternas hantverksföreningar, vilka jämväl omnämna, att tendensen att utföra »eget arbete» även sträckt sig till andra yrkesgrupper. Att arbetarna på detta sätt på fritid arbeta i yrket för egen räkning anse föreningarna icke blott genom osund konkurrens draga beställningar från hantverksmästarna utan även direkt skada dessas intressen genom att menligt inverka på arbetsintensiteten under den ordinarie arbetstiden. Från en skånsk stad skrives i fråga om extraarbetet: »Ett område, där arbetsgivarna hårt fått erfara lagens verkningar, är inom entreprenörsfacket och sådana yrken, där icke större maskinella anordningar behövas för arbetets utförande. Där sammansluta sig några arbetare och bilda s. k. bolag, där delägarna själva äro både arbetare och arbetsgivare t samt genom en längre arbetstid, utan beräkning av procentuellt tillägg för övertid, bliva i stånd att åtaga sig arbeten till sådana priser, att de omöjliggöra all konkurrens från firmor, som måste räkna med kollektivt avtalad arbetslön. På detta sätt har skapats en osund konkurrens till följd av åttatimmarslagen, som riktar sig uteslutande mot den ena parten men icke mot den andra, vilken visserligen teoretiskt sett även skulle vara inrymd under lagen, men praktiskt taget tycks stå utanför densamma.» Sveriges hantverksorganisation meddelar, att det inom hantverket finnes en otrolig mängd bevis på, att fritidsarbetet tagit en för den lojala hantverksnäringen skadlig form, i det att detta arbete oftast utföres i konkurrens med mästarna, utan att vederbörande härför äga nödig kompetens eller resurser för arbetets rätta handhavande. Utom det att mästarna lida ekonomisk skada härigenom, torde det vara odisputabelt, heter det, att den beställande allmänheten härav blir lidande, då det utförda arbetet i de flesta fall blir underhaltigt, stundom även dyrare, än om detsamma överlämnats åt mästare i yrket. Ännu svårare för hantverkarna blir det givetvis, om de äro utsatta för konkurrens genom fritidsarbete icke blott från de egna arbetarnas sida utan även från andra löntagare. I ett yttrande från Sveriges skomakeriidkares och skohandlares riksförbund framhålles, att för skomakerinäringens vidkommande numera i synnerligt hög grad förspörjes intrång från andra yrkesgrupper, vilka på grund av arbetstidens begränsning fått ett visst överskott av ledig tid. Sedan skomakeriyrket på grund av skoindustriens utveckling numera huvudsakligen inskränker sig till att vara ett reparationsyrke, har även dylikt intrång från utomstående betydligt ökats. »För skomakerinäringens vidkommande kan utan överdrift sägas», heter det i yttrandet, »att åttatimmarslagen i detta hänseende haft de mest ödesdigra verkningar, då den ringa arbetstillgång, som finnes, till stor del frånhändes yrkesfolk.

90 Detta missförhållande har gjort sig särskilt kännbart på orter, där järnvägs-, spårvägs-, postmän och övriga arbetare i det allmännas tjänst haft sin arbetstid så förlagd, att viss ledighet inträffat under tiden före klockan 6 e. m. Våra anmärkningar i detta avseende gälla naturligtvis icke det så kallade amatörarbete, som vissa personer utföra för egen och för sina familjemedlemmars räkning. Vi avse endast det yrkesmässiga intrånget i skomakerinäringen av personer med annan fast sysselsättning, då dessa mot betalning åtaga sig skoreparationer åt allmänheten ofta i egna för ändamålet speciellt etablerade verkstäder. Härvid förekommer ofta det förhållandet, att vederbörande anser sig förhindrad att själv stå som innehavare av firman, då detta icke skulle tillåtas av den ordinarie arbetsgivaren, varför i stället någon bulvan får stå som innehavare av firman.» I de från a r b e t a r h å l l inkomna yttrandena hålles i regel före, att avlönat fritidsarbete motarbetas av vederbörande organisationer, framför allt då arbetslöshet råder inom facket, och därför antingen icke förekommer eller åtminstone icke utövas i större omfattning än tidigare; ej sällan har dylikt extraarbete, till exempel beträffande »självbyggande» egnahemsbyggare, karaktären av hjälp eller arbetsbyte olika arbetare emellan. Svenska sko- och läderindustriarbetareförbundet skriver: »Vid full arbetstillgång ha vi icke kunnat förmärka någon strävan hos våra medlemmar att förskaffa sig inkomster vid sidan av sina egentliga anställningar. Att så skett i en del fall, då arbetstiden varit inskränkt till ett minimum av den lagstadgade, anse vi vara förklarligt.» Stockholms kommunalarbetares samorganisation skriver, att bland arbetarna hos Stockholms stad benägenhet att mottaga extraarbete förmärktes strax efter arbetstidsbegränsningen, »men har detta genom organisationens motarbetande bortfallit». Enligt i pressen synlig uppgift har Malmö fackliga centralorganisation i en den 18 augusti 1925 antagen resolution protesterat mot arbetarnas så kallade mångsyssleri och förklarat, att »de i statens och stadens tjänst varande, ävensom andra arbetare med fast anställning, ej böra genom åtagande av extra sysselsättningar ytterligare försvåra möjligheterna till arbetsförtjänst för icke fast anställda arbetare». Söker man på grundval av tillgängligt material fälla ett mera generellt omdöme om, i vad mån fritiden utnyttjas i förvärvssyfte av de åttatimmarslagen underställda industriarbetarna m. fl., synes detta närmast bliva, att bland dem liksom inom andra löntagargrupper den lediga tiden användes på skiftande sätt, allt efter den enskildes smak, intressen eller behov. Medan den ena högt uppskattar förmånen att under sin fritid vara helt ledig och göra vad honom lyster, en annan att studera, arbeta i sin kolonitäppa eller deltaga i offentliga värv och fackliga angelägenheter, intresserar sig en tredje mera för förbättrade inkomster, varvid drivkraften kan vara svårigheter att på grund av skuldsättning, stor familj e. d. reda sig med yrkets normalinkomst. Så till vida synes likheten mellan industriarbetare och till exempel löntagare i tjänstemannaställning vara fullständig, men dessa båda sociala grupper synas i detta som i andra avseenden åtskilja sig genom större benägenhet för kollektivt tänkande och handlande hos de förra än hos de senare. Med hänsyn härtill synes man kunna uppdela arbetarna i olika gradationer och grupper allt efter deras större eller mindre benägenhet för förvärvsarbete å fritid. Å ena sidan stå fabriksarbetargrupper såsom järnbruks- och pappersmassefabriksarbetare, vilka, som förut nämnts, bestämt motsatt sig till och med övertidsarbete å egen arbetsplats, å andra sidan gruppen av hantverksfack i enskild och allmän tjänst, vilka enligt gammal tradition pläga i större eller mindre omfattning utföra »eget arbete» och för vilka steget mellan gesäll och mästare ofta icke är särdeles långt. En annan skiljelinje synes gå mellan å ena sidan industriarbetarna i smärre samhällen och å landsbygden, där tillgången till avlönat fritidsarbete merendels är särdeles ringa, å den andra lönarbetarna i

91 städerna och särskilt storstäderna, vilkas mera komplicerade närings- och nöjesliv skapar en mängd bisysslor, möjliga att fullgöra på kvällar och annan fritid, på samma gång de å dessa orter i regel högt uppdrivna levnadskostnaderna utöva ett tvång på de smärre löntagarna att söka utnyttja sig yppande förtjänstmöjligheter.

Den industriella produktionens utveckling under åttatimmarslagen.

Produktionens utveckling enligt industristatistiken. Under de årtionden, som närmast föregingo arbetstidens legislative reglering, var i vårt land som i andra kulturländer den industriella arbetstiden stadd i successiv nedgång (se sid. 20). Genom industristatistikens vittnesbörd torde det få anses konstaterat, att parallellt härmed den industriella produktionen stadigt och väsentligt ökades, låt vara att det icke kan generellt avgöras, i vad mån detta skedde genom tekniska och organisatoriska förbättringar eller på grund av ökad arbetsintensitet från arbetarnas sida. Vad beträffar åttatimmarslagen, torde det få anses antagligt, att dess plötsliga genomförande medförde en viss produktionsminskning, låt vara att denna delvis fördunklades av och sammansmälte med de liknande verkningarna av den nästan samtidigt inbrytande lågkonjunkturen. Däremot synes det mera osäkert, i vad mån produktionsinskränkningen kvarstått jämväl de följande åren, under vilka inga ytterligare arbetstidsförkortningar ägt rum och de industriella förhållandena till synes börjat stabilisera. sig i ett nytt jämviktsläge. Ehuru, som förut nämnts, industriens försvagade räntabilitet och allmänhetens obenägenhet för kapitalinvestering i industrivärden måst försvåra näringslivets möjligheter att genom nybyggnad och maskinutbyte i stor skala hastigt inrätta sig efter de förändrade produktionsbetingelserna har, såsom i det föregående påvisats, industriens ständigt fortgående utveckling till i tekniskt och ekonomiskt avseende alltmera fulländad drift ingalunda, avbrutits, i synnerhet som företagarna ställts inför nödvändigheten att söka i görligaste mån nedbringa arbetskostnaderna, vilka ju genom den i det föregående berörda utvecklingen på arbetslönernas och levnadskostnadernas område fördyrats i vida högre grad, än som kan förklaras enbart, genom lönekompensationen för arbetstidens förkortning genom åttatimmarslagen. Inom flertalet viktigare industrier har också under arbetstidslagens hittillsvarande giltighetstid produktionsapparaten i väsentlig mån omlagts och utvecklats i arbetsbesparande riktning och samtidigt allt mer anpassats efter ifrågavarande lagstiftning. Kan man sålunda icke förneka, att möjligheter finnas för att bevara och utöka den industriella produktionen, så är det icke utan särskilda utredningar möjligt att fastställa, i vilken utsträckning industrien kunnat faktiskt utnyttja dessa möjligheter. En allmän orientering härutinnan kan erhållas genom en inom kommerskollegmm med tillhjälp av den fortlöpande industristatistiken nyligen verkställd undersökning av den industriella produktionens volym under åren 1913—1923. 1 Uti denna meddelas industri- och varuslagsvis produkternas totalvärden efter omräkning till 1913 års prisläge, ävensom arbetarpersonalens antal. Genom sammanställning av dessa båda sifferserier kan man även beräkna produktionen per år och arbetare, mätt i ett enhetligt penningvärde. För samtliga industrigrupper tillsammantagna erhållas därvid följande sifferserier för det absoluta och relativa produktvärdet: 1

Kommersiella Meddelanden 1925 n:r 4, sid. 197 ff.

92 År 1913 absolut, Industripromilj. kr. 2 383 dukternas år värde enligt * och _u __ ar1913 års betare, priser kr. . . 6 718

2 303

2 470

2 601

2 004

2 289

1777 2 081 2 292

6 401

6 706

6 636

5 516

4 807

5 587

5 528 6 517 6 529

Rörande denna sammanställning må först framhållas, att året 1923, då, såsom förut nämnts, produktionen inom vissa viktiga industrier stördes genom långvariga arbetsinställelser m. m., vida sämre lämpar sig såsom »normalår» än år 1924 med dess mera stabila förhållanden. Tyvärr kunna dock motsvarande siffror för 1924 erhållas först ett stycke in på år 1926, varför man tills vidare måste nöja sig med 1923 såsom avslutningsår. Av tablån framgår, att produktionens totalvolym år 1923 var 14.4 % större än 1919 men 3.8 % mindre än 1913, medan om produktionen per arbetare lägges till grund, förstnämnda tal stiger till 25.6 % och det sistnämnda sjunker till 2.8 %. Förhållandena ställa sig dock mycket olika inom olika näringsgrenar. Medan från 1913 till 1923 produktionsvolymen betydligt minskats inom malmbrytning och metallindustri (— 25.5 %) och jord- och stenindustri (— 14.7 %) samt förblivit tämligen oförändrad inom trä-, livsmedels-, textil- och beklädnads- samt kemiskteknisk industri ( + 1.4 till —6.0 %), har produktvärdet (även vid oförändrad prisnivå) betydligt ökats inom pappers- och grafisk industri ( + 19.8 %) samt inom läder-, hår- och gummivaruindustri ( + 18.1 %). Vågar man döma av de ökade tillverkningssiffror, som för vissa näringsgrenar föreligga för år 1924, skulle under nämnda år produktionen åtminstone uppnått 1913 års nivå, såväl absolut som per arbetare räknat. Tager man hänsyn till, att Sveriges invånarantal under mellantiden ökats med cirka 400 000 personer, skulle emellertid, såsom vissa företagarorganisationer även uttalat, slutsatsen bli, att per individ räknat den industriella produktionen varit något mindre år 1924 än år 1913. Det synes dock kunna ifrågasättas, om icke den officiella industristatistiken i sitt nuvarande skick föranleder en alltför pessimistisk uppfattning om den nuvarande industriella produktionen, som helhet betraktad. Medan statistiken alltjämt innefattar i huvudsak samma näringsgrenar som för flera årtionden sedan, har den industriella utvecklingen på åtskilliga punkter sprängt den gamla ramen och gått delvis nya vägar. Här må blott erinras om, att i industristatistiken alldeles saknas en av våra numera allra största industrier, nämligen byggnadsindustrien, vilken just under de senaste åren haft en utpräglad högkonjunktur och därvid antagligen givit sysselsättning åt inemot 100 000 arbetare och enbart i städerna producerat bostadshus till ett beräknat värde av cirka 110 miljoner kronor år 1923 och 150 miljoner kronor år 1924.1 Visserligen synes statistiken över järnvägarnas godstransporter bekräfta industristatistikens uppgifter om produktionens utveckling, men bör det erinras om, att denna statistik lider av en liknande brist, i det att ingen hänsyn tagits till, att de inrikes godstransporterna i växande grad övertagits av automobilerna, vilkas antal ökats från 8 506 år 1919 till 62 820 år 1924 (därav 15 246 lastautomobiler) .2 Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening framhåller i sitt yttrande, att järnvägarna ha att utkämpa en stark konkurrens från biler och omnibussar, vilken därtill är ojämn bland annat beträffande arbetstidens längd, ty medan järnvägarna tillämpa 8 timmars arbetsdag, arbeta de med dem konkurrerande bilförarna i yrkesmässig trafik, som till stor del utgöras av bilägarna själva, ej sällan upp till 12—15 timmar per dag. 1 G. Å k e r m a n : Bostadsbyggandets kapitalanskaffning. haft. 6. 2 Statistisk årsbok 1925, tab. 135.

Svenska stadsförbundets tidskrift 1925..

93 Det torde kunna sägas, att nu anförda industristatistiska genomsnittssiffror, liksom så många andra statistiska medeltal, äro av mindre betydelse genom de svar de ge än genom de frågor de föranleda. För att besvara dessa skulle krävas speciella undersökningar, som icke blott beakta de skiljaktiga produktionsförhållandena inom särskilda näringsgrenar utan jämväl söka klarlägga utvecklingens mångahanda, inbördes delvis motstridiga faktorer. Behovet av särskild undersökning angående produktionens utveckling. För en undersökning av nämnda spörsmål vore det givetvis av betydelse att kunna isolera åttatimmarsdagens inflytande på produktionens utveckling. Tyvärr torde dock detta i allmänhet icke låta sig göra, särskilt med hänsyn till de våldsamma förändringar i konjunkturer och produktionskostnader, som ägt rum sedan tiden för arbetstidslagens antagande. Belysande för den inbördes storleksordningen av de härvid ifrågakommande faktorerna är, att medan kommerskollegii förenämnda specialundersökning för år 1920 gav vid handen, att den av åttatimmarslagens genomförande förorsakade kostnadsökningen skulle i genomsnitt utgjort 2—12 % av totala produktionskostnaderna, har prisnivån för industriprodukter år 1920 beräknats ligga i genomsnitt cirka 250 % men år 1923 blott cirka 63 % över 1913 års nivå. 1 Men även om man av nu antydda skäl nödgas att resignera inför uppgiften att erhålla ett mera generellt siffermässigt mått på åttatimmarslagens direkta inverkan på produktionen, torde det vara möjligt att på indirekt väg i någon mån tjäna samma syfte genom att insamla och sammanställa ett möjligast ingående och rikhaltigt siffermaterial till bekysning av produktionens förändringar och utvecklingstendenser under arbetstidslagstiftningens hittillsvarande giltighetstid. Såsom förut framhållits, torde också kärnpunkten i den offentliga diskussionen rörande åttatimmarslagen ligga däruti, huruvida det är möjligt eller icke att under lagens tryck hålla produktionen uppe på en sådan nivå — och till sådan kostnad — att nationalinkomsten kan vidmakthållas och därmed även levnadsstandarden för befolkningens stora massa. Vid förevarande undersökning har det jämväl ansetts som en huvuduppgift att söka erhålla ett möjligast rikhaltigt och invändningsfritt siffermaterial till belysning av detta betydelsefulla, ehuru ms^cket invecklade problem. De produktionssiffror, som vid en dylik undersökning äro av betydelse, hava ansetts vara icke de absoluta talen, som mäta tillverkningens storlek, utan de relativa, som angiva produktionen per arbetare under viss tidsperiod, helst uttryckt i vikts- eller måttsenheter, eller, därest detta såsom vid »blandad tillverkning» är omöjligt, med användande av lämpligt poängsystem eller medelst värdeberäkning, varvid kostnadssummorna omräknas till enhetlig prisnivå. Vid kalkylen har vidare uppmärksamhet ansetts böra ägnas såväl åt tillverkningssiffrorna per timme, som ge ett mått på arbetseffektiviteten, som åt produktionstalen per vecka, månad eller år, vilka ge vid handen, huruvida den eventuella ökningen av arbetseffektiviteten varit av så stor omfattning, att den förmått uppväga reduceringen av antalet arbetstimmar under nämnda tidsperioder. Undersökningen skulle gälla såväl den nuvarande tiden som något år före åttatimmarslagens genomförande. I förra fallet har året 1924 synts lämpligt såsom undersökningsår, enär, som nyss nämnts, under detta år den industriella produktionen fortgått tämligen ostörd i jämförelse med år 1923, då ju mycket långvariga arbetsinställelser ägde rum inom åtskilliga av landets viktigaste industrier. Såsom undersökningsperiod beträffande arbetsförhållandena före åttatimmarslagen skulle det ju ligga närmast till hands att taga året 1919. Detta år präglades dock, såsom förut antytts, delvis av kristidsförhållandenas efterverkningar, varför det kunde visa sig lämpligt att för åtminstone vissa indu1

Enligt Kommerskollegii indextal, Statistisk årsbok 1925, tab. 162.

94 Tab. 8. Produktionen per arbetare vid Karl Gustavs stads gevärsfaktori 1000—1921.

År

Antal arbeGenomsnittligt antal gevär, tillverkade tare vid Ackordspris tillverkper arbetare och timme per arbetare och vecka per gevär ningen (i (.indextal) 1 genomsnitt absolut indextal absolut indextal per år)

1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

540 497 457 429 420 416 417 417 397 329 292 277 256 256 260 511 636 590 475 380 270 203

100 95 90 90 81 78 78 78 78 78 77 77 77 77 77 77 78 81 82 95 95 94

0.0237 0.0265 0.0292 0.0292 0.0297 0.0341 0.0344 0.0356 0.0372 0.0387 0.0396 0.0412 0.0412 0.0433 0.0450 0.0449 0.0495 0.0527 0.0582 0.0587 0.0597 0.0617

100 112 123 123 125 144 145 150 157 163 167 174 174 183 190 189 209 222 246 248 252 260

1.33905 1.49725 1.64980 1.64980 1.67805 1.92665 1.94360 2.01140 2.10180 2.18655 2.23740 2.32780 2.32780 2.44645 2.54250 2.53685 2.79675 2.97755 3.11370 2.81760 2.86560 2.96160

100 112 123 123 125 144 145 150 157 163 167 174 174 183 190 189 209 222 233 210 214 221

strier välja ett längre tillbakaliggande »normalår», exempelvis något av åren 1913—1916. Maskinernas och arbetarnas betydelse för arbetseffektiviteten. Undersökningen har emellertid icke ansetts böra inskränkas till att blott uträkna relativa tillverkningssiffror för de båda jämförelseperioderna och på grundval därav konstatera, huruvida inom särskilda näringsgrenar produktionen under arbetstidslagens tryck minskats, ökats eller hållits uppe på oförändrad nivå. Det gäller också att söka ge en möjligast uttömmande skildring av de o r s a k e r , som kunna anses ligga bakom de sålunda konstaterade utvecklingstendenserna. Härvid bör uppmärksamheten särskilt inriktas på, i vad mån konstaterade produktionsförändringar kunna tillskrivas vidtagna — eller underlåtna — åtgärder från arbetsgivarens sida i fråga om arbetets organisation och de tekniska hjälpmedlen, och i vad mån desamma kunna ledas tillbaka till ökat arbetsintresse, påpasslighet och energiutveckling hos arbetarna eller eventuellt en utveckling i motsatt riktning. Att på statistisk väg söka utröna, i vad mån en påvisad stegring av tillverkningsresultatet per tidsenhet beror på ökat användande av arbetsbesparande maskiner och transportanordningar, och i vilken utsträckning den bör tillskrivas arbetarnas ökade energiinsatser, erbjuder i vanliga fall nästan oöverstigliga svårigheter. Visserligen föreligga ej sällan i och för sig tillförlitliga uppgifter rörande produktionens storlek under en viss tidsperiod eller åtminstone om ackordsförtjänsternas belopp, vilka senare siffror, om styckpriset ä r känt och tillverkningen enhetlig, kunna tjäna samma ändamål. Men i båcla fallen återspegla talen ej blott arbetarnas eventuellt ökade ansträngningar, utan även resultaten av det inom industrien ständigt fortgående nydaningsarbetet i tekniskt och organisatoriskt hänseende.

95 Såsom i det föregående antytts (sid. 19), är det sällan ett industriellt företag under en längre tidsperiod betjänar sig av alldeles samma apparatur. Detta gäller emellertid beträffande Karl Gustavs stads gevärsfaktori, varest från och med år 1900 tillverkats armégevär av samma typ medelst samma maskinella anordningar. En specialundersökning rörande arbetsintensitetens växlingar vid denna tillverkning till och med år 1921 och sålunda under mer än två decennier verkställdes i samband med socialstyrelsens meranämnda utredning av år 1922. Huvudresultaten därav sammanfattas i tab. 8. Undersökningen har icke kunnat fullföljas längre än till och med 1921, enär faktoriets arbetsstyrka efter denna tidpunkt lär i huvudsak hava sysselsatts med specialtillverkningar, för vilka produktionssiffrorna knappast äro inbördes jämförbara. Emellertid ge redan föreliggande siffror värdefulla upplysningar rörande arbetsintensitetens utveckling och de faktorer, som påverka denna. Vad först beträffar produktionen per arbetare och timme, har skett en nära nog oavbruten stegring under perioden, vilken i det närmaste innebär en tredubbling. Ser man först på tiden före år 1918, då arbetstiden var densamma (56.5 timmar per vecka), förete tillverkningssiffrorna per arbetare vissa svängningar mellan de olika åren, vilka emellertid merendels synas kunna förklaras dels genom nedsättningar i ackordspriset och därav föranledda ökade ansträngningar från arbetarnas sida i syfte att hålla veckoförtjänsten någorlunda orubbad, dels genom inträffade förändringar i arbetsstyrkans storlek och sammansättning. Riktas uppmärksamheten på arbetsintensitetens utveckling under åren 1919—1921, då åttatimmarsdagen tillämpades, utvisa jämförelsetalen, att prestationen per arbetstimme alltjämt stegrats, visserligen i betydligt svagare tempo än under krigsåren, men i fullt samma utsträckning som under tiden närmast före krigsutbrottet, Följden härav har blivit, att arbetseffektiviteten under dessa år synes hava legat på en högre nivå än någonsin tillförne. Undersöker man, i vad mån angivna ökning kunnat hålla jämna steg med arbetstidens nedsättning, befinnes per vecka och arbetare räknat 1919—1921 års produktion visserligen hava nedgått med 7 % från år 1918, då arbetstiden var 53.5 timmar per vecka, men däremot ökat med 8 % från åren 1913—1917 och med' 29 % från 1908—1912, under vilka båda femårsperioder arbetstiden uppgick till 56.5 timmar. Ehuru undersökningen sålunda avser blott ett enda slag av tillverkning, om än visserligen en rätt betydande sådan (200—600 arbetare), är den av särskilt intresse såsom utgörande ett siffermässigt belägg på den av flera industrileda re framförda uppfattningen, att inom ett välorganiserat företag arbetseffektiviteten ^alltid bör vara stadd i ökning under inverkan icke blott av successivt fortgående tekniska och organisatoriska förbättringar utan även av personalens fortskridande uppövning och träning i sina göromål. Liksom denna tendens gjort sig gällande långt före åttatimmarslagen, finnes i och för sig ingen anledning att antaga, att den skulle upphöra att verka efter arbetstidsbegränsningens genomförande. Därmed är ingalunda sagt, att ett orsakssammanhang dem emellan alltid skulle föreligga, Även om man bortser från arbetets fortskridande mekanisering och riktar uppmärksamheten helt på de psykologiska faktorerna, äro dessa mångahanda och deras samspel invecklat. Belysande är följande exempel, som meddelats från ett stort skeppsvarv. Beträffande vissa slag av träarbete utgjorde produktionen per timme i relativa tal: 1918 Träarbete, typ I . . .100 > II . . 100

1919 116 100

1920 143 137

1921 150 174

1922 150 174

1923 152 174

1924 152 174

Från arbetsledningens sida framhålles. att då arbetstidens minskning från 1919 och 1920 endast var 3 timmar, detta icke kan vara till fyllest att förklara

96 den kraftiga och plötsliga produktionsökningen åren 1920 och 1921, vilken iakttagits även å andra avdelningar. »Den ökade arbetsintensiteten har fastmer», heter det i yttrandet, »sin huvudsakliga grund i det förhållandet, att tiderna från år 1921 ändrades därhän, att sänkning av ackordslöner och timpenningar måste ske, för att över huvud taget något arbete alls skulle erhållas. Med ett ord, de reserverade möjligheter till ökad arbetsintensitet, som enligt alla parters utsago då funnos och fortfarande nog finnas hos arbetarna, kommo fram på grund av behovet av bättre förtjänster och icke som följd av arbetstidslagen.» Enquéte angående produktionens utveckling under åttatimmarslagen. Återvänder man till den i samband med förevarande utredning verkställda produktionsundersökningen, återstår att redogöra för på vilket sätt primärmaterialet införskaffats. Därvid har man i första hand ansett sig böra utsända frågeformulär till arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt till särskilda industriföretag. Att man därigenom kan erhålla ett ganska värdefullt uppgiftsmaterial, utvisa såväl tidigare undersökningar i vårt land som liknande utredningar i utlandet, exempelvis den undersökning rörande »de praktiska erfarenheterna av en arbetsvecka om 48 timmar eller mindre», som för några år sedan framlades av den amerikanska arbetsgivarorganisationen »National Industrial Conference Board». 1 Då det givetvis bör vara en grundsats vid varje undersökning att icke besvära arbetsgivare och andra uppgiftslämnare med flera frågeformulär, än som är oundgängligen nödvändigt, har det ansetts lämpligt att verkställa ifrågavarande enquéte på sådant sätt, att vissa produktionsförhållandena med mera avseende frågepunkter införts dels i frågecirkuläret till myndigheter och organisationer (form. 1, P . M. punkt 5), dels i det för uppgifter från särskilda företag avsedda form. 2 (punkt 8). Medan man i det förstnämnda inskränkte sig till allmänna frågor, i vad mån produktionen per arbetare och timme resp. vecka ökats, minskats eller förblivit oförändrad, begärdes å det sistnämnda specificerade uppgifter rörande produktionen per arbetare och tidsenhet under år 1919 (ev. annat »normalår» före arbetstidsbegränsningen) samt år 1924 med avseende på antingen hela arbetsstället eller viss angiven del därav. Genom den paritetiska formen för nämnda undersökningar hoppades man också att genom sammanställning av båda parternas uppgifter säkerställa ett möjligast opartiskt undersökningsresultat oaktat den subjektiva färgning, som av naturliga skäl kunde förväntas komma att utmärka ifrågavarande uppgifter. Produktionens utveckling enligt organisationernas uppgifter. En närmare granskning av det föreliggande uppgiftsmaterialet visar, att de avgivna uppgifterna om produktionens utveckling under åttatimmarslagen i betydande grad påverkats av uppgiftslämnarnas skiljaktiga uppfattningar om ifrågavarande lagstiftnings värde och betydelse över huvud. Framför allt gäller detta om de svar, som från vissa korporationer och organisationer m. fl. avgivits i anledning av det dem tillställda form. 1. Den allmänna uppfattningen bland de organiserade större arbetsgivarna torde väl komma till synes i Svenska arbetsgivareföreningens yttrande, vari säges, att inom den svenska fabriksindustrien, där den långt övervägande delen av arbetet utföres med maskiner, den arbetstakt, som blivit den vanliga vid en maskin, sedermera i regel bibehållits, varför inom den egentliga industrien den ökade arbetsintensiteten icke spelat någon avsevärd roll som motvikt mot förkortningen i arbetstiden. I detta huvudföreningens uttalande instämma i regel de särskilda yrkes förbunden, om ock vissa nyanser kunna urskiljas i de föreliggande yttrandena, 1 N a t i o n a l I n d u s t r i a l C o n f e r e n c e B o a r d : Practical experience with the work week of fortyeight hours or less. Research report n:r 32 (Dec. 1920).

97 Järnbruksförbundet erinrar om den allmänna produktionsminskning konjunkturerna medfört inom järnindustrien och framhåller, att någon i omedelbart samband med arbetstidsminskningen stående produktionsökning per tidsenhet i allmänhet icke förmärkts. Där under årens lopp någon förbättring i arbetsintensiteten kunnat förspörjas, har i regel dess ursprung ansetts kunna i väsentlig mån hänföras till förbättrad teknisk utrustning. Sågverksförbundet anser, på grundval av en undersökning vid 32 sågverk med cirka 8 000 arbetare och en tilfverkningssiffra av cirka 250 000 standards, att arbetseffekten per verklig arbetstimme varit praktiskt taget enahanda år 1924 och år 1919. Pappersmasseförbundet har visserligen icke kunnat få fram påtagliga siffror bevisande lagens verkningar, men anser dock de vid vissa fabriker uppkomna resultaten berättiga till det påståendet, att det i allmänhet icke presteras mer arbete per man och timme med nuvarande arbetstid än vid den föregående längre. Räknar man däremot per skift och man, är det tydligt, att prestarionen blir avsevärt mindre, och det är för övrigt helt naturligt, enär det vid driften är maskinerna som bestämma arbetstakten mera än arbetarnas inlägg. Sveriges textilindustriförbund anför undersökningsresultat från några fabriker, vilka häntyda på, att i spinnerier och väverier tids- och produktionssiffrorna merendels varit direkt proportionella, medan i färgerier, tryckerier och appreturverk, där arbetsprocesserna erfordra en viss längre tidrymd för deras fullbordande och måste slutföras i en följd (jfr sid. 79), produktionen ofta lär ha minskats i större proportion än reduceringen i arbetstiden. Byggnadsämnesförbundet säger i sitt yttrande: »Så vitt man kunnat bedöma, har icke någon ökning i produktionen vare sig per timme eller per vecka och arbetare ifrågakommit. Snarare har minskning ägt rum. H u r u vida denna varit beroende på arbetstidsbegränsningen eller på de kortare avtalsperioderna med åtföljande olägenheter och störningar har icke kunnat avgöras. Minskningen synes dock bero på en hos arbetarna alltmera framträdande olust för arbete. Denna olust synes förutom i den allmänna tidsandan hos arbetarna hava sin grund däri, att arbetarna genom kompensationsprincipens tillämpning ha fått den uppfattningen, att lönen skall utgå oberoende av arbetsprestationen. Vid arbete på ackord kräves ackordspriset förhöjt per enhet allt eftersom prestationen sjunker, varför den totala inkomsten i varje fall aldrig minskas.» Inom byggnadsmaterialindustrien spelar det manuella arbetet alltjämt en betydande roll, varför det citerade omdömet till synes även gäller om detta. Uppfattningen inom de näringsgrenar, där handarbetet helt förhärskar, framgår av följande uttalande från Sveriges hantverksorganisation: »I allmänhet råder inom hantverkskretsar den bestämda uppfattningen, att produktionen per arbetare efter arbetstidsbegränsningen visst icke ökats utan snarare minskats, och att denna reducerade arbetseffektivitet i huvudsak är en direkt följd av förenamnda begränsning.» Av ekonomiska skäl uppgivas hantverkarna icke ofta varit i stånd att anskaffa förbättrad teknisk utrustning eller anställa ökat antal arbetare. »De flesta hantverkare ha nöjt sig med minskad produktion och kompenserat med höjda pris på den framställda produkten eller på reparationsarbeten», skriver en hantverksförening. B l a n d de organiserade arbetarna k o m m e r en r a k t m o t s a t t u p p f a t t n i n g till synes angående arbetstidsbegränsningens betydelse för produktionen. L a n d s sekretariatet, som anser det fullt möjligt a t t med till buds stående tekniska hjälpmedel producera erforderliga förnödenheter p å 8 t i m m a r s a r b e t s d a g , hänv i s a r till de av de särskilda fackförbunden a v g i v n a y t t r a n d e n a och anser dessa ge vid handen, a t t den förkortade arbetstiden icke m i n s k a t produktionen. D e t t a synes också v a r a g r u n d u p p f a t t n i n g e n u t i dessa arbetarorganisationers u t l å t a n den, l å t v a r a a t t i f r å g a om vissa detaljer avvikande m e n i n g a r k o m m a till synes. Medan Svenska metallindustriarbetareförbundet icke vågar besvara frågan om produktionens utveckling under åttatimmarslagen, då krigsåren med deras högkonjunktur och den mindre noggrannhet i fråga om tillverkning, som därmed följde, 7—253647

98 icke i något avseende anses kunna läggas till måttstock för de förhållanden, som nu råda, skriver Svenska sågverksindustriarbetareförbundet, att förbundet med ledning av en del uppgifter från skilda sågverk tager för avgjort, att produktionen per vecka icke sjunkit i samma grad som arbetstiden minskats, utan håller före, att den troligen ligger i nivå med den före arbetstidsminskningen uppnådda. Svenska pappersindustriarbetareförbundet anser det vara otvivelaktigt, att produktionen per arbetare och timme ökat. I vad mån denna produktionsökning får tillskrivas arbetstidsbegränsningen, vågar förbundet icke ens ungefärligt angiva. Under åren strax fore och efter tillkomsten av arbetstidslagen bedrevs nämligen vid fabrikerna en omfattande om- och nybyggnadsverksamhet, och detta förhållande anses omöjliggöra en tillförlitlig uppskattning av, till huru stor del produktionsökningen per arbetare och tidsenhet härledes av ökad arbetsintensitet eller av maskinella förbättringar. Förbundet anser dock, att båda dessa faktorer samverkat till uppnående av ökad produktion. En något avvikande mening hävdas av Svenska byggnadsträarbetareförbundet, vars yttrande dock bör bedömas mot bakgrunden av, att det här är fråga om en arbetargrupp, för vilken åttatimmarslagens genomförande icke innebar större förkortning av veckoarbetstiden än med cirka 3 tim. under åtta månader av året. Förbundet skriver: »Vi anse oss böra uttala som vår bestämda mening, att frågan om arbetstidens förkortning och begränsning icke skall betraktas utifrån den utgångspunkten, att den kortare arbetstiden skall i motsvarande mån utnyttjas intensivare. Om den enskilda arbetarens prestation verkligen är större per timme vid en normal arbetstid än vid en arbetstid, som är längre, så innebär detta en extra vinst för produktionen. Arbetarnas krav på arbetstidens begränsning har fötts och vidmakthållits av deras åstundan efter att erhålla en mänskligare tillvaro, och detta krav om kortare arbetstid och ökad fritid har under tiden växt till att bliva en faktor, som det blivit ofrånkomligt, att både lagstiftarna och kapitalets representanter i industrien måste taga hänsyn till. Hade arbetstiden icke 1920 blivit genom lagstiftning begränsad till 48 timmar per vecka, så hade denna begränsning ändock kommit att ske; tidpunkten hade blott blivit beroende på de omständigheter, som alltid inverka, då fråga är om reglering av de arbetsvillkor, där parterna i avtalet företräda olika ståndpunkter. Tekniska förbättringar i arbetsproceduren bör givetvis arbetsledningen i en industri alltid sträva efter att åstadkomma, och skulle det ju vara oriktigt att förutsätta intresse härför endast under det förhållandet, att arbetstiden förkortas. Att en sådan utveckling i någon mån förekommit, måste givetvis anses utgöra ett plus till förmån för fastställande av den kortare arbetstiden. Som ett sådant plus måste också räknas den oomtvistliga ökningen i arbetarnas prestationer per timme, vilken ökning särskilt i de större städerna har varit avsevärd. Vi äro fullständigt säkra på, att en ökning nu av arbetstiden skulle i det senare avseendet betyda en sänkning av arbetsprestationerna och detta kanske i högre grad än arbetstiden ökades.» I såväl arbetsgivar- som arbetarorganisationernas u t l å t a n d e n kommer i första hand till synes den så att s ä g a officiella u p p f a t t n i n g om å t t a t i m m a r s l a g e n och v a d därmed s a m m a n h ä n g e r , som råder i de b å d a l ä g r e n . Med h ä n s y n h ä r till h a r det ett särskilt intresse a t t erfara opinionen inom en tredje s a k k u n n i g , ehuru på g r u n d av sin mellanställning även i förevarande avseende mera neut r a l g r u p p , nämligen a r b e t s l e d a r n a i v e r k m ä s t a r - eller förmansställning. I sitt till förevarande u t r e d n i n g avgivna y t t r a n d e meddelar Sveriges allmänna v e r k m ä s t a r e f ö r b u n d , a t t förbundet bland sina a v d e l n i n g a r anordnat en enquéte beträffande f r å g a n om produktionens f ö r ä n d r i n g a r under å t t a t i m m a r s l a g e n . A v de 25 lokalavdelningar, som y t t r a t sig h ä r u t i n n a n , h a 15 uppgivit, a t t arbetseffektiviteten per timme ökats i genomsnitt med 8.9 %; 10 avdelningar ha uppgivit, a t t någon f ö r ä n d r i n g icke ägt rum, medan 1 lokal(Forts. sid. 102.)

99 Tata. 9.

P r o d u k t i o n e n p e r a r b e t a r e och t i d s e n h e t vid vissa i n d u s t r i f ö r e t a g före och efter a r b e t s t i d s l a g e n s g e n o m f ö r a n d e . 8

Industrigrupp och slag av tillverkning (siffrorna inom parentes angiva antalet företag)

Antal arbetare Genomsnittlig Enhet vid tillverknings- produktion per uppgifterna produkarbetare och avse tionsbetimme räkningen 1919 1924 1919 1924

Genomsnittlig produktion per arbetare och vecka 1919

Metallindustri. Järnverk1 Tackjärn (3)* . Martingöt (3)* . Mediumjärn (2) . Götjärn (3) . . . Valsjärn (2) . . . Mekaniska verkstäder Gjutgods (5) Formning av formliaskor (1) . Järnkonstruktioner (1) . . . . Såmaskinsramar (montering) (1) Slåttermaskinsstativ (1) . . . Räfsspant (1) Slåttermaskiner (mont.) (1) . . Räfsor (montering) (1) . . . . Annan järno. metallindustri (3) Guldarbeten Silverarbeten Nysilverarbeten Slipning av skedar o rafflar av nysilver . . . . Metallgjutgods 2 . . .

kg.

stvck kgstyck

129 139 56 124 66

131 171 72 141 82

135.6 157.8 91.6 245.0 96.8

137.7 194.4 94.3 240.8 94.0

7 538.0 10 945.5 5 710.7 15 098.7 6 034.4

209 36 2 4 2 4 3

3.52 5.06 6.4 3.0 0.97 5.0 1.0 1.30

185 260

21 2 4 2 4 3

.5.53 5.00 5.5 3.2 1.14 6.0 1.16 1.47

166 59 312 60 76

1.04 0.8 3.0

0.65 0.94 1.64

57.2 44.0 165.0

gram

2 22 11

styck

8 91

17 2.45

14 2.99

867 37.8

2 619 33

2 466 33

0.228 183

0.224 178

9.24 10194

130 120 76 464

135 125 80 556

7 410 6 840 4 332 26 448

1870 45 16.5 145

2 238 48 17.6 204

106 590 2 565 940 8 265

Jord- och stenindustri. Kolgruvor (1) 3 Tegelbruk (3) Rörfabriker (1) I'ressning av 4" r ö r . . . .

ton styck

> > 9" » Sättning o. tömning av rörugn 4 Tegelfabrik L. Krossning av tegellera 5 . . . Slagning av silikattegel 12" . > » stoppare n:r 91 . Pressning av 9" tegel 6 . . .

styck

* Uppgifterna (för år 1919) avse annat »normalår» före arbetstidslagen, i regel 1913 eller 1916. Tillverkningen utgjordes 1924 i ett fall till större del än 1913 av grått tackjärn, och drivningen i hyttan är alltid större vid blåsning av grått än av vitt järn. Vid ett företag anses ökningen av produktionen per arbetare och timme bero på, att götvikten har ökats med 10 %, vid ett annat därpå, att valsombyten nu ske på övertid mellan skiften i stället för som förut på ordinarie arbetstid. — '2 Ökningen i produktionen av metallgjutgods förklaras bero på nyanskaffning och utveckling av maskiner och verktyg samt bättre arbetstillgång nnder år 1924 jämfört med år 1919. — 3 Produktionen beräknad per kolhuggare. Antalet arbetare avser samtliga arbetare vid kolgruvorna. Medelarbetstiden per arbetsdag var både 1919 och 1924 6 tim. 45 min. — 4 Arbetstiden år 1919 var nominellt 9 timmar, men hela denna tid utnyttjades ej. — 5 Ökad hastighet på maskiner och pressar. 1

100 Tab. 9 (forts.) Produktionen

Industrigrupp och slag av tillverkning (siffrorna inom parentes angiva antalet företag)

per arbetare och tidsenhet vid vissa

Enhet vid produktionsberäkningen

Genomsnittlig produktion per arbetare och vecka

Antal arbetare Genomsnittlig tillverknings- produktion per arbetare och uppgifterna timme avse

kgstyck

609 9 735

638 9S0U

34 713 I 30 624 554 895 1 470 400

kg.

1359 343 1014 1404

1259 336 946 1074

77 463 | 19 551 I 57 798 i 80 028 !

60 432 16 128 45 408 51 552

. . . . . . . .

styck

175 170 218

198 188 270

9 975 9 690 12 500

Cementtillverkning (1) * . . Kalkbrott (1) * Jordbrukskalktillverkn. (1) *

fat kbm. ton

5.83 4.68 9.1

9 504 9 030 13 000 *5.29 J 4.17 x 7.7

1919 Sättning o. tömning av tegelugn Lastning av tegel Tegelfabrik II. Lerinkörning och matning . . Pressning och putsning . . . Ugnssättning och tömning . . Lastning Tegelfabrik III. Pressning av murtegel » » taktegel Bränning av tegel

industriföretag.

1924 Träindustri. Sågverk (3) Snickerifabriker. Tillverkning av dörrar (1) . . Pianofabrik (1) Tunnbinderi (1)

4. Pappers- o. grafisk industri. Pappersmassefabriker (5)* . Pappersbruk^ Tidningspapper * Papper och papp * . . Tidnings- o. tapetpapper * . . Tryckeri Tapetfabrik

std

(1)

12 6.25 67.80

styck

kbfot

kg-

415 264 70

645 322

13 16.8 24.8

22.3 16.2 33

4 440

5 560

Antal \ satta > typer | rulle

(1)

»5.5 69.12

524 936 79 350

266 880

213 120 3

146 220

1070 705 71034

125 190

3 654

2 765

0.350 0.358

0.682 0.454

25.2 30.0

32.7 25.4

99 0.18 18.2

125 0.15 32.9

7 308 5 900 10.8 1092

7 250 6 000 7.2 1577

5. Livsmedelsindustri. Sockerbruk (2) Socker Råsockeravverkning ning) Betavverkning

kg.

(insmält-

Annan livsmedelsindustri G Förmald spannmål (1) . . . . Kvarnrörelse (1) Maltdrycker (1) * (1)

deciton ton säck kg. hl. butelj (7s l.)

27 129 234 31

36 149 285 31

* Jfr not å föreg. sid. , 1 Siffrorna ange tillverkning per dagsverke och man i medeltal under åren 1920—1924. — - Per 4 3 p e r är. — Omfattande maskinella förbättringar ha bidragit till att höja produktionskapaQag, _ citeten 1924. — 5 Förändringar i de maskinella anordningarna ha i vissa fall påverkat produktionsresultatet. — G Bryggerierna ha verkställt stora omändringar å byggnader ävensom i stor utsträckning infört arbetsbesparande maskiner. — "' Per månad.

101 Tab. 9 (forts.) Produktionen per arbetare och tidsenhet vid vissa

industriföretag.

8 Antal arbetare Genomsnittlig Industrigrupp och slag av till- I Enhet vid! tillverknings- produktion per ! verkning I produkuppgifterna arbetare och (siffrorna inom parentes angiva | tionsbe- | avse timme antalet företag) i räkningen 1919 1924 1919 i 1924 Läskedrycker (1) Maltdrycker (1) Malt (1) Maltdrycker (1) Malt- och läskedrycker (1) (1)

butelj (V» 1.) lit. kghl. butelj (73 1.) lit.

Genomsnittlig produktion per arbetare och vecka 1919

24.2 ! 22.3

15 6 55 15

15 15 15 44 44 8 53 0.0126 0.0222 23 44 15

900 2 640 38.8 70 855

63 I 1924

kg. m. pr vävstol

179 3.56

188 3.59

styck hank kg. bunt hank kg. styck m.

3.98 3.73 58.76 1.38 0.263 24.45 0.40 0.162 0.381

3.74 3.67 59.92 1.52 0.283 24.14 0.39 0.173 0.475

5.9 2.2 0.45 0.47 0.37 0.38

7.4 2.4 0.367 0.53 0.38 0.43

323.3 5 581 24.38 i 25.38 i 20 20.5 2 338.5 1

7.23 6.47 52 3.2

7.40 6.44 67 3.3

419 35 2 448 150

6. Textilindustri. Varpgarn (bomull)* 2 3 . Bomullstyg (»E-stolar>) » (>H-stolar») * 3 . Färgning (l) 3 j Bomullsgarn (1) * j (1) i > (1) i (1) ' Ullgarn (i) Bomullsvävnader (1) * . . . . Ylletyg (1) ! 7.

238 230 235 137 354 336 296

4 40 3525.6 73.14 13.86 1 405.9 24.06 9.7 985

Läder-, hår- o. gummi varuindustri. Läder (1). > (1). Skodon (1) > (1) » (1) » (1)' Galoscher

par

58 65 94 57 184

33 65 80 120 64

8. Kcmisk-tekuisk i n d u s t r i . Tändsticksfabriker7 Annan kemisk-tcknisk stvi ^ Stubintråd (1) Sprängämnen (1) Såpa (1) Tvål (1) 10. Kraft-,

. . . .

kista indu- (50 gross) ring kg-

23 89 4 10

belysn.- o. vattenverk. Elektricitetsverk (1) kwt 4 31 23 1288 17 19 20 (1) 912 4 29 27 1682 (1) kbm. 21 15-4 16.6 862.4 Gasverk (1) 10 2.50 2.65 120.0 (1) 99. * Jfr not å sid. 1 Per år. — 2 Garnets medelnummer var 1914 28.925 och 1924 28.140. Om garnnumret hade varit detsamma båda åren, anses produktionsresultaten även ha blivit desamma. — 3 Uppgifter erhållna från Sveriges textilindustriförbund. — 4 Per dag om resp IOV2 och 8V2 timmar. — 5 Per år. — 6 Modernare och mera snabbgående maskiner ha anskaffats. — 7 Produktionsförhållandena ha undergått så stora förändringar oberoende av åttatimmarslagen, att jämförelse mellan den genomsnittliga produktionen 1919 och 1924 är omöjlig. — 8 Ändringar i de maskinella anordningarna ha i vissa fall påverkat produktionsresultatet.

102 avdelning ansett, att arbetstidsbegränsningen lett till en minskning av produktionen per arbetare och timme. Beträffande produktionen per arbetare och vecka ha ett flertal lokalavdelningar gjort gällande, att densamma, trots den förkortade arbetstiden, förblivit oförändrad; 3 avdelningar ha dock meddelat, att även produktionen per vecka ökats, under det 2 avdelningar velat o'öra gällande, att en minskning ägt rum, av den ena avdelningen uppskattad till 17 %. Förbundet tillägger, att angivna förändringar av arbetseffektiviteten till huvudsaklig dels synas bero på tekniska förbättringar, tillverkningens standardisering, förbättrad arbetsledning etc. Några avdelningar ha dock ansett, att arbetstidens begränsning direkt varit orsaken till en ökad produktion, därigenom att mindre skolkning förekommit och vilotiden blivit längre m. m. Produktionens utveckling enligt uppgifter från de särskilda företagen. Nu senast anförda siffror synas häntyda på, att den industriella produktionens utveckling under åttatimmarslagen ställt sig väsentligt olika mom olika näringsgrenar och vid särskilda företag. Denna iakttagelse bekräftas av de siffermässiga uppgifter rörande produktionen per arbetare och tidsenhet före och etter arbetstidsbegränsningens genomförande, vilka avgivits till förevarande Undersöknin o- å form 2. De svårigheter, som varit förknippade med ett fullständigt besvarande av denna frågepunkt, ha medfört att siffermässiga svar inkommit allenast från ett 80-tal företag, tillhopa sysselsättande något over 10 000 arbetare. Ifrågavarande uppgifter hava sammanförts i tab. 9 varvid även. i den mån upplysningar härom föreligga, angivits sådana omständigheter, vilka kunnat avsevärt påverka produktionssiffrornas inbördes jämförbarhet, såsom förändringar i tillverkningens art eller arbetsstyrkans sammansättning o. s. v. Uppgifterna i denna tabell hava sitt största intresse såsom erbjudande exempel på arbetseffektivitetens växlande utvecklingslinjer, sådana dessa framträtt efter de skiftesrika tider, som ligga mellan åren närmast före arbetstidens legislative reglering (i regel år 1919, i vissa fall något tidigare ar vanligen 1913 eller 1916) och år 1924. För att möjliggöra en överblick över det mycket olikformiga materialet i tab. 9 har ansetts lämpligt att sammanställa ifrågavarande uppgifter på sådant sätt, att först uträknats den procentuella ökningen, resp. minskningen per arbetare och tidsenhet, varpå de särskilda företagen (resp arbetarna) grupperats efter storleken av produktionens sålunda_ konstaterade uppgång, resp. nedgång. I de fall, där ökningen icke överstigit 2 % eller minskningen understigit 2 %, har produktionen redovisats som oiorandraa. Resultatet av denna sammanställning meddelas här nedan:

a) Per arbetare och timme antal företag . . antal arbetare (vid 74 företag) . j b) Per arbetare och vecka antal företag . . antal arbetare (vid 74 företag).

Produktionen minskad

Produktionen under 10—15 %över 15 % oförändrad 10 %

under 10 %

Produktionen ökad

Tillhopa 10_1r) iU i0

* över 15 % '

84 j

3 035

3 479

1 132 ;

87 j

2 224

2 261

10086 '

10 086 i

I jämförelse med år 1919 (eller annat normalår före arbetstidslagen) skulle alltså år 1924 produktionen per arbetare och t i m m e ökats vid 49 (58.3 %) av de redovisade företagen samt för 5 059 (50.2 %) av de medtagna arbetarna,

103 medan oförändrade tillverkningskvantiteter meddelats beträffande 14 företag (16.7 %) och 3 479 arbetare (34.5 %). I detta fall har produktionen alltså okats eller förblivit oförändrad beträffande cirka 3/4 av företagen och något över 7r, av arbetarna. Övergår man därefter till sifferraderna för produktionen per arbetare och v e c k a , vittna talens starka förskjutningar om, att produktionsökningen per timme, där sådan konstaterats, ingalunda alltid varit tillräckligt stor för att kompensera veckoarbetstidens nedsättning under mellantiden. Stegrad produktion per arbetare och vecka rapporteras därför från endast 18 företag (20.7 %) och beträffande 2 427 arbetare (24.1 %). Tilläggas de 12 företagen (13.8 %) med oförändrad produktivitet jämte hithörande 4 1 5 1 arbetare (41.2 %), kommer gruppen av redovisade företag, vilka under åttatimmarslagen förmått åtminstone hålla produktionen uppe i samma volym som lörut, att omfatta visserligen föga över V8 av de redovisade företagen men nära /a av de medtagna arbetarna. Det må emellertid uttryckligen varnas för att av nu anförda individualuppgifter draga mera vittgående slutsatser rörande produktivitetens utveckling under åttatimmarslagen. Såsom framgår av en mera ingående granskning av tabellen, angivas nämligen de meddelade produktionsberäkningarna i åtskilliga tall vara behäftade med bristfälligheter, vilka avsevärt nedsätta deras beviskraft och även i vissa andra fall än dem, där dylika anmärkningar gjorts av uppgiftslämnaren, synes anledning föreligga att ifrågasätta, huruvida full jämiorbarhet föreligger mellan de båda årens produktionssiffror. Vidare utgöra de arbetsställen, som lämnat uppgifter i här ifrågavarande avseende, icke"ens /io av de i utredningen medtagna och alltså blott en ringa bråkdel av hela den svenska industrien. Urvalet har därjämte icke kunnat ske efter representativa grunder utan i huvudsak betingats av, huruvida resp. industriledare förfogat over_ erforderligt siffermaterial samt varit villiga att ställa detsamma till utredningens förfogande. Specialundersökning rörande produktionens utveckling under åttatimmarslagen. Vid anordnandet av den enquéte, för vilken nu redogjorts, hade man sig nogsamt bekant, att utsända frågeformulär, huru omsorgsfullt och sakkunnigt de än äro uppställda, i ett flertal fall besvaras antingen icke alls eller ock på ett skäligen lättvindigt sätt, utan att uppgiftslämnaren gör sig möda att fullständigt och noggrant genomtänka de uppställda problemen. Med hansyn härtill kunna, utan användande av andra källor än dem, som stått uppgiftslämnarna till buds, vida mera ingående och tillförlitliga uppgifter erhållas genom personliga förfrågningar, verkställda av särskilt utsända sakkunniga »agenter». Denna undersökningsmetod har emellertid den nackdelen, att på grund av den betydande tidsutdräkt och de avsevärda kostnader, som äro förknippade därmed, densamma merendels icke kan tänkas komma till användning annat än med avseende på ett mycket begränsat antal företag. Skulle dessa fåtaliga undersökningsobjekt utskiftas likformigt över hela det svenska näringslivet, ligger det i sakens natur, att man, med hänsyn till de vitt skilda torhållanden, som råda inom olika näringsgrenar, av en dylik stickprovsundersökning knappast kunde förvänta några resultat av mera allmängiltig naJ u r - y i d a bättre bleve förutsättningarna härför, om specialundersökningen kunde koncentreras till någon viss mindre del av näringslivet och då i främsta rummet till sådana näringsgrenar, beträffande vilka normalarbetsdagens genomförande inneburit en mera genomgripande förändring av arbetstidsförhållandena. Exempel härpå erbjuda i första rummet de skiftgående industrierna, såsom järnbruks-, pappersmasse-, pappers- och sockerindustrierna, och i viss utsträckning även cement- och tegeltillverkningen, men även åtskilliga andra större industrier, såsom sågverksindustrien, textilindustrien och tändsticksindustnen, vilka därjämte äro av särskilt intresse på grund av det betydande

104 inslag i arbetarstocken, som utgöres i den förra av de minderåriga, i de båda senare av de kvinnliga arbetarna. Sedan man sålunda erhållit en grupp, innefattande flertalet av landets huvudindustrier och beträffande vilken en produktionsstatistisk specialundersökning kunde förväntas giva goda och klarläggande resultat jämväl med hänsyn till arbetstidsfaktorns betydelse för produktionskurvan, återstod den svårare uppgiften att inom dessa utvälja de särskilda f ö r e t a g , som skulle göras till föremål för undersökning. Inom varje industrigren finnas företag, representerande många olika typer i storleks-, organisations- och utvecklingshänseende. Där finnas såväl mönstergillt organiserade och administrerade företag som sådana, vilka pröva en vansklig tillvaro vid räntabilitetens yttergränser. Det ligger i sakens natur, att en undersökning av den industriella produktionens utveckling under åttatimmarslagens tryck skulle lämna ett helt annat resultat, om undersökningsföremålen toges ur den förra gruppen än om de uteslutande valdes ur den senare. Av samma skäl måste det anses önskvärt, att hänsyn jämväl toges till olika storlekstyper, så att såväl stora och medelstora som mindre företag bleve i lämplig proportion representerade. För uppnående av nu angivna syften använde man sig av det tillvägagångssättet, att för de särskilda industrigrenarna förslag på lämpliga företag införskaffades från lokalmyndigheter med nödig sak-, lokal- och personkännedom, nämligen yrkesinspektörerna och bergmästarna, varefter inom ramen av dessa förslag det definitiva urvalet av undersökningsobjekt skedde genom den centrala undersökningsmyndigheten i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Det må emellertid framhållas, att ett urval efter rent objektiva grunder i någon mån stördes genom nödvändigheten av att utverka de utvalda företagens frivilliga medverkan vid undersökningen. Vad slutligen beträffar de personer, vilka skulle verkställa undersökningen å de särskilda arbetsplatserna, ansågs det icke nödvändigt, att såsom vid kommerskollegii förenämnda specialundersökning av år 1922, anställa särskilda experter, utan ansågs ifrågavarande arbetsuppgifter kunna anförtros åt y rk e s i n s p e k t ö r e r n a , vilka, som nyss nämnts, jämväl i annat avseende skulle taga befattning med utredningen. Förutom att härigenom vunnes en avsevärd kostnadsbesparing, måste yrkesinspektörerna anses mycket lämpliga för ifrågavarande uppgift, enär de med ingående person- och lokalkännedom inom resp. distrikt förena teknisk sakkunskap, i åtskilliga fall utvecklad till ingående specialkunskap rörande vissa huvudindustrier. De svenska yrkesinspektörerna hava också, i egenskap av närmaste kontrollanter beträffande arbetstidslagens genomförande, förvärvat ingående kunskap om verkningarna av denna lagstiftning och arbetstidsförhållandena i övrigt, ehuru deras iakttagelser härvidlag i mindre grad än i vissa andra länder, såsom Tyskland och Schweiz, bragts till allmänhetens kännedom uti yrkesinspektionens berättelser. Yrkesinspektörernas medverkan har även tagits i anspråk vid vissa utländska specialundersökningar, exempelvis den officiella utredning rörande produktionsvillkorens och arbetets anpassning efter åttatimmarslagen, vilken i form av kortfattade industrimonografier nyligen offentliggjorts i franska arbetsministeriets tidskrift. 1 Enligt den för utredningsarbetet uppgjorda planen (se sid. 8) skulle ifrågavarande specialundersökning ankomma på kommerskollegium. En redogörelse för undersökningens anordnande och resultat meddelas i avd. I I av före1 L'adaptation des conditions de production et de travail ä la journée de huit heures. Bulletin du Ministére du Travail 1924 sid. 97, 213, 325, 1925 sid. 1. — I den rapport, som Internationella arbetsbyråns direktör avgivit till Internationella arbetskonferensens sjunde session i Geneve 1925, framhålles (sid. 216) önskvärdheten av att även andra stater måtte publicera liknande undersökningar rörande åttatimmarsdagens verkningar på produktionen.

105 varande berättelse (sid. 114 ff.). Under hänvisning till denna redogörelse må här blott framhållas, att utredningen avser 49 industriföretag inom 15 olika branscher och beträffande dessa ger en konkret bild av produktionens kvantitativa utveckling per arbetare och tidsenhet efter arbetstidslagens tillkomst samt av de mångahanda olika faktorer, som påverkat denna utveckling. Visserligen får det icke förbises, att undersökningen blott utgör ett i liten skala företaget stickprov och följaktligen icke annat än med stor försiktighet bör användas såsom grund för allmänna slutsatser. Den måste emellertid anses giva ett starkt vittnesbörd om det ekonomiska livets oerhörda förmåga av anpassning efter rubbningar av olika slag, däribland de, som orsakats av arbetstidslagen. Beträffande undersökningens rent siffermässiga resultat bör man, på grund av dess relativt ringa omfång, yttra sig med försiktighet. Dock förefaller det, som om efter åttatimmarslagens genomförande produktionen per timme ökats i det övervägande antalet fall och att denna ökning i genomsnitt synes varit tillräckligt stor för att, oaktat veckoarbetstidens minskning, hålla den industriella produktionen uppe på nära nog samma medelnivå som tidigare. Emellertid belyser undersökningen icke mindre tydligt, att utvecklingen tagit mycket olika riktningar ej blott inom olika industrigrupper utan även vid olika företag tillhörande samma bransch. Den synes ge vid handen, att produktionens utveckling i mindre grad rönt inflytande av arbetstidsnedsättningens storlek i och för sig än av de konjunkturer, som varit rådande inom ifrågavarande bransch, samt av företagsledningens större eller mindre möjligheter till anpassning efter de nya förhållandena. Den ekonomiska betydelsen av produktionskostnadernas ökning. Vad nyss anförts synes häntyda på, att i stort sett någon varaktig produktionsminskning knappast inträtt i samband med åttatimmarslagstiftningens införande från och med år 1920.1 Emellertid återstår att söka giva ett svar på en annan, därmed sammanhängande fråga, som jämväl beröres i undersökningsplanen, nämligen huruvida produktionens vidmakthållande nödvändiggjort bindande av kapital för maskinella anordningar och dylikt i den utsträckning, att räntan därå kan antagas komma att medföra en avsevärd minskning icke blott av företagarvinsten utan i längden även av arbetslönen och därigenom åvägabringa en ekonomisk och kulturell nivåsänkning, vad arbetarklassen beträffar. Det ligger emellertid i sakens natur, att detta allvarliga problem är synnerligen svårt att komma till rätta med enbart på statistisk väg, enär detsamma knyter sig till möjligheten att under arbetstidslagens tryck upprätthålla den för ett uppåtstigande folkhushåll nödvändiga successiva produktionsökningen och alltså mindre hör nutiden än framtiden till. Med hänsyn till detta spörsmåls något teoretiska natur, synes det övervägande antalet företagar- och arbetarorganisationer, från vilka utlåtanden föreligga, undvikit att närmare ingå på detsamma. Dock föreligga ett par uttalanden i ämnet, vilka förtjäna att återgivas i detta sammanhang. Med utgångspunkt från den i och för sig självklara saken, att alla sociala framsteg hava sin grund i en lyckosam ekonomisk utveckling och att en social vinning, som icke är grundad på denna förutsättning, icke i längden kan bliva bestående, framhåller Skånes handelskammare, att en lagstadgad arbetstidsbegränsning av den omfattning, som åttatimmarsdagens genomförande innebar, nödvändigtvis och särskilt under rådande ekonomiska förhållanden måste medföra en stegring av 1 Även en ökning av produktionen per timme, vilken är mindre än arbetstidsnedsättningen per kalenderperiod (vecka, år), k a n i vissa fall bliva ekonomiskt förmånlig, enär en stor del av produktionskostnaderna (för kraft, slitage, belysning, värme, arbetslön) stå i relation till antalet utgjorda arbetstimmar och ej till kalenderperioden, som blott ligger till grund för kontorspersonalens löner samt räntan på byggnader och maskiner. O. Lipmann: Hours of work and output. Industrial labour review IX: 4 (April 1924.)

106 produktionskostnaderna, vilken väl i första hand komme att försämra industriens räntabilitet men därjämte förr eller senare ofelbart måste föranleda en sänkning av arbetarnas löner och en försämring av det allmänna välståndet. Riktigheten av detta uttalande, vilket redan framfördes till 1922 års utredning, finner handelskammaren bekräftad genom de följande årens utveckling, sådan denna framstår i den ekonomiska statistiken och särskilt i lönestatistiken. De allmänna konsekvenserna av arbetstidsbegränsningen, framhåller handelskammaren, måste nämligen inom olika näringsgrenar framträda i mycket växlande omfattning samt först och kraftigast visa sig å ena sidan inom sådana industrier, där arbetstidsbegränsningen i och för sig varit mest betydande samt där arbets-, kapital- och administrationskostnaderna utgöra en relativt väsentlig andel av de totala produktionskostnaderna, å den andra inom exportindustrierna, vilka ej besitta hemmamarknadsindustriernas möjligheter att i sina tillverkningspris överflytta den av arbetstidsförkortningen föranledda stegringen av produktionskostnaderna. Enligt handelskammarens mening tala dock sannolika skäl för, att samma verkningar under närmaste framtid skola göra sig gällande jämväl för sådana industrier och däri anställda arbetare, som hitintills varit mera oberörda av arbetstidsbegränsningens ekonomiska verkningar. I fråga om de tekniska hjälpmedlen framhåller handelskammaren, att ett fortsatt tillgodogörande av nya sådana i stort sett utgör den enda utväg, varigenom produktionen vid bibehållen omfattning och oförändrat prisläge kan drivas mera lönande, men håller också före, att utvecklingen på detta område måst försiggå relativt långsamt på grund av den bristande tillgången på kapital till sådana räntesatser, som industrien kan betala. Stockholms handelskammare framhåller däremot, i likhet med representanter för bland annat pappersmasse-, socker- och tobaksindustrierna, att så stora kapital bundits i nybyggnader, utvidgningar och maskiner, att detta medfört överkapitalisering. — I vad mån denna framtvungits av åttatimmarslagen och i vad mån den framlockats av krigskonjunkturens efterblomstring under år 1920 torde emellertid i flertalet fall vara omöjligt att utreda. Sveriges verkstadsförening, som anser, att vid kommerskollegii utredning av år 1922 erhållits alltför låga tal för åttatimmarslagens fördyrande inverkan på produktionskostnaderna, framhåller, att den mekaniska verkstadsindustrien ännu till stor del arbetar med produktionsmedel — byggnader, maskiner och så vidare — som framställts, innan lagen tillkom. Blivande nyanskaffningar av dylikt fast kapital komma emellertid att ställa sig dyrare än förr, då även produktionsmedlens egna framställningskostnader naturligen bli högre till följd av den kortare arbetstiden. »Man måste därför vara beredd på», fortsätter verkstadsföreningen, »att inom den närmare framtiden åttatimmarslagens verkningar bliva ännu mera förödande för verkstadsindustrien.» Den pessimistiska ton, vilken genomgår dessa y t t r a n d e n och som synes utgöra en återspegling av det n u v a r a n d e s t ä m n i n g s l ä g e t inom åtminstone vissa f ö r e t a g a r k r e t s a r , återfinnes ofta i de y t t r a n d e n i ämnet, som a v enskilda föret a g a r e avgivits enligt form. 2. Även i dessa y t t r a n d e n uppehåller man sig ej sällan vid arbetstidsbegränsningens förmodade konsekvenser i f r å g a om befolkningens l e v n a d s s t a n d a r d . »Hela vårt folk», skriver en verkstadschef, »måste leva av sitt arbete. J u mindre det arbetar, desto mindre får det att leva av. I ett nordligt klimat bli levnadskostnaderna relativt höga, men klimatet självt möjliggör relativt mycket arbete. Detta är en växelverkan, som naturen själv anvisar. Vi böra senare än andra folk fastslå en åttatimmarslag, ty vi behöva högre levnadsstandard än de industrifolk", med vilka vi konkurrera.» E n snickerifabrikant skriver: »Arbetstidslagen är arbetarens lömskaste fiende. Den försätter familjeförsörjaren ur stånd att underhålla sin familj som förut, ty

för 8 timmars arbete utvinner han endast 8 timmars produktion per dag av andra arbetares produkter. Så till exempel behöver han skräddarens produktion för tillverkning av en kostym. Till detta arbete beräknas åtgå cirka 30 timmar. Då skräddaren arbetade 10 timmar per dag, syddes kostymen på 3 dagar. Nu åtgår närmare 4 dagar eller noga räknat 3 3/4 dagar. Alltså måste den arbetare, som skall hava kostymen, tillsätta av sin arbetsförtjänst nu 3 3/4 dagar, förut 3 dagar. Ävenså för alla andra arbetsprodukter, som han behöver till föda, husrum och bränsle med mera. • •— Arbetarna fingo i regel vid åttatimmarsdagens införande samma betalning för 8 timmar, som de förut haft för 10 timmar, men blevo ne föga hjälpta härav, ty när de, som ovan nämnts, för sin avlöning tillbyta sig andra arbetares produkter, få de endast för 8 timmars produktion tillbaka och mista alltså 20 % av sin förut havda levnadsstandard. Att så måste ske är oundvikligt -och lika omöjligt att frånkomma som det är omöjligt att bita sig i sin egen rygg. Detta förhållande kan ju till någon del mildras därigenom, att lantarbetarna hava 10 timmars arbetstid under sådd och skörd och småbönderna, som äro sina egna arbetsgivare, i regel under sommartid arbeta 12 till 15 timmar per dag, varför deras produktion bliver betydligt mycket billigare, men då dessa blivit organiserade, kan icke åttatimmarsdagen för industri eller annat kroppsarbete existera, ty då skulle levnadsstandarden sjunka till det omöjliga.» Å form. 2 förekomma emellertid icke blott allmänna uttalanden av nu anfört slag utan även siffermässiga uppgifter, i regel lämnade i anledning av den i punkt 11 d) gjorda uppmaningen att uppgiva de kostnader, som förorsakats utav vidtagna ombyggnader eller utvidgningar av fabriks- och lagerlokaler samt utveckling av maskiner, transportanordningar och övriga tekniska hjälpmedel. Kapitalinvesteringar för sådana ändamål hava uppgivits från tillhopa 113 företag med 13 647 arbetare till ett sammanlagt belopp av 25.3 miljoner kronor eller cirka 1 853 kronor per arbetare. Av beloppet uppges nära % ha åtgått för nyanskaffning och förbättring av maskiner och % för nyoch ombyggnad av arbetslokaler och bostäder. I och för sig säga dock de anförda siffrorna icke mycket, och på grundval av nu föreliggande material är det icke möjligt varken att avgöra, huru stor del det redovisade kapitalbeloppet utgör av motsvarande kapitalutgifter inom industrien i dess helhet, eller att beräkna, huru stor del av summan, som utgör ett uttryck för industriens allmänna expansions- och utvecklingssträvanden, och huru mycket verkligen bör skrivas på åttatimmarslagens konto. Att sistnämnda belopp i vissa fall kan bliva betydande, belyses därigenom, att för sockerindustrien, den skånska och den mellansvenska, vars arbetsförhållanden visserligen genom åttatimmarsdagens genomförande undergingo en fullständig omvälvning, de därav föranledda byggnads- och maskinkostnaderna uppgingo till cirka 13 miljoner kronor eller cirka 2 216 kronor per arbetare. — Knappast lättare att utröna än åttatimmarslagens andel i ökningen av de fasta kostnaderna är en noggrann kalkyl över vilken del av stegringen av de_ rörliga kostnaderna och särskilt av arbetslönerna, som rätteligen bör skrivas på dess konto. Av vad tidigare anförts (sid. 86) synes framgå, att denna andel näppeligen alltid står i direkt proportion till arbetstidens nedsättning. ^ Lämnar sålunda den allmänna undersökningen icke många hållpunkter för bestämmande av industriens ekonomiska belastning genom åttatimmarsdagen, gäller detsamma i delvis ännu högre grad om den av kommerskollegium verkställda specialundersökningen rörande den industriella produktionens utveckling efter åttatimmarslagens tillkomst. Här får man visserligen stundom erfara, vad genomförandet av vissa tekniska förbättringar vid ett arbetsställe_ direkt betytt för arbetseffektiviteten, men rörande kapitalkostnaderna för ifrågavarande nyanläggningar och ekonomiska förbättringar hava så gott som inga uppgifter kunnat erhållas.

108 I kommerskollegii specialundersökning av år 1922 rörande produktionskostnadernas ökning genom åttatimmarslagen framhålles, att de framkomna utredningsresultaten knappast kunde tillskrivas annat än ett tillfälligt upplysningsvärde. Ett klarläggande av lagens mera varaktiga inflytande i ekonomiskt hänseende ansågs kunna ske endast genom undersökningar vid ett internationellt stabiliserat produktions- och kostnadsläge i förening med en vetenskaplig analys av problemet från nationalekonomisk synpunkt. Den i det föregående lämnade skildringen av den industriella utvecklingen torde hava till fullo ådagalagt, att någon stabilisering i denna mening näppeligen ännu ägt rum. Vid sådant förhållande har man endast att understryka vad tidigare framhållits, nämligen att den ekonomiska och sociala statistikens huvudsakliga bidrag till diskussionen i fråga om åttatimmarslagens vara eller icke vara åtminstone tills vidare måste anses ligga i en möjligast noggrann observation av den industriella produktionens samt arbetslönernas utveckling under arbetstidslagstiftningens tryck vid skiftande prislägen och konjunkturer. Dylika induktiva undersökningar synas dock lämpligen böra kompletteras med sådana verkställda efter deduktiv metod av samma typ som de tidigare citerade avhandlingarna av professor B. Ohlin och docent E . Lindahl. Först genom dylika kombinerade undersökningar synes man kunna tränga närmare in på livet åttatimmarsdagens framtidsproblem, som ur ekonomisk synpunkt synes sammanfalla med möjligheten att genom kvantitativ och kvalitativ produktionstillväxt bevara en tillräckligt hög lönenivå, tillförsäkrande bibehållen köpkraft åt arbetarna och tryggande användningen av föreliggande kulturella möjligheter.

Samraanfattnin g.

Utredningens syftemål och källor. I vårt land liksom i andra länder har under senare år frågan om lagstadgad åttatimmarsdag utgjort ett av de mest omstridda och uppmärksammade politiska spörsmålen. Medan inom arbetsgivarkretsar arbetstidsbegränsningen plägar anges som en huvudorsak till de svårigheter, varmed industrien haft att kämpa under kris- och depressionstiden, framstår för de organiserade arbetarna åttatimmarsdagen som en nära nog sakrosankt institution, vilken det vore ett brott att i något avseende rubba. Exempel på, att nu berörda inbördes motstridiga uppfattningar alltjämt göra sig gällande, återfinnas i rikt mått uti de från arbetsgivar- och arbetarorganisationer inkomna utlåtanden, vilka i urval återgivas i avd. V av denna publikation (sid. 206 ff.). En jämförelse mellan de nu föreliggande yttrandena och de utlåtanden, som av samma organisationer avgivits till 1922 års undersökning, ådagalägga emellertid, att de sex år, varunder åttatimmarsdagen nu varit lagfäst i vårt land. ingalunda gått spårlöst förbi. Visserligen vidhålla arbetsgivarorganisationerna i princip sin uppfattning om arbetstidsbegränsningens fördärvlighet och därav följande ohållbarhet, men en mångfald detaljuppgifter vittna om, att näringslivet i vida högre grad än vid det föregående undersökningstillfället vetat anpassa sig efter de nya arbetstidsförhållandena. På samma sätt vittna svaren från arbetarorganisationerna om, att man av driftsekonomiska skäl nu måst finna sig i åtskilliga avsteg från den obeskurna åttatimmarsdagen. Vill man bilda sig en möjligast objektiv och ingående kunskap om de hittillsvarande resultaten av det samhällsexperiment, som arbetstidens legislativa reglering i viss mån innebär, får man emellertid ingalunda nöja sig med att inhämta vederbörande organisationers så att säga officiella uppfattningar, utan måste man söka komma till tals med arbetsgivarna och arbetstagarna ute på arbetsplatserna och taga kännedom om, huru den industriella ut-

109 vecklingen där gestaltat sig under åttatimmarslagens tryck. I detta syfte hava dels upplysningar efter ett särskilt formulär inhämtats från företagsledningen och arbetarna å ett 1000-tal, efter representativa grunder utvalda arbetsställen, fördelade över hela landet, dels genom yrkesinspektörernas försorg speciella undersökningar verkställts vid omkring 50 företag, utvalda inom sådana industrier, där åttatimmarsdagens genomförande betytt en mera genomgripande förändring av det dittills tillämpade arbetstidssystemet. Vid undersökningens planläggning och materialets bearbetning har man denna gång icke. såsom vid föregående undersökningstillfälle, sökt efter förmåga följa arbetstidslagstiftningens verkningar i alla tänkbara riktningar utan inskränkt sig till vissa sidor, vilka uti de senaste årens offentliga diskussion i ämnet kommit att framstå som de mest betydelsefulla. För det första synes det sålunda vara av betydelse att få en möjligast tillförlitlig uppfattning om, i vilken omfattning åttatimmarsdagen hittills förmått trycka sin prägel på det svenska näringslivet, vare sig densamma kommit till förverkligande på lagstiftningens väg eller genom den sedvanerätt, som kollektivavtalen uttrycka. För det andra är det av intresse att undersöka, huru arbetstidsförhållandena och särskilt arbetstidens faktiska längd gestaltat sig inom det område, där åttatimmarslagen är direkt tillämplig, sålunda närmast de industriella yrkena. Slutligen gäller det att bilda sig en mening om åttatimmarslagens verkningar. Härvid har man ansett sig kunna bortse från de sociala verkningarna av arbetstidsförkortningen, enär de möjligheter till ett i kulturellt avseende rikare liv, som därigenom beredas lönarbetarna, numera torde vara allmänt erkända, och i stället rikta uppmärksamheten på arbetstidsreformens ekonomiska följdföreteelser, varom ju meningarna äro delade. Ehuru man sålunda sökt i görligaste mån avgränsa och tydliggöra undersökningens föremål, måste det utsägas, att utredningen ingalunda förmått giva så bestämda och uttömmande svar på de uppställda frågorna, som önskvärt varit. ()rsakerna härtill ligga dels i den knappa tid, som stått till buds för materialets insamling och bearbetning, dels uti svårigheten att från hela massan av ekonomiska och sociala förhållanden, vilka sammantagna bestämma samhällslivets gestaltning under en viss tidsperiod, isolera verkningarna av en speciell faktor, i detta fallet arbetstidens begränsning genom lag. Åttatimmarsdagen inom det svenska näringslivet. Minst har nyss berörda svårighet gjort sig gällande inom den gren av utredningen, som avsett att så att säga kartlägga det svenska näringslivet för att vinna upplysning, inom vilka områden principen om 8 timmars arbetsdag (eller kortare) hittills kommit till förverkligande. En granskning av näringslivet ur denna synpunkt har gett vid handen, att av de cirka 1.2 miljon arbetare inom jordbruk, industri och hantverk, handel och samfärdsel samt husligt arbete, som torde finnas inom vårt land, knappt mer än hälften för närvarande synes hava en arbetsvecka av 48 timmar eller mindre. Detta sammanhänger med vårt folks yrkessammansättning, i det jordbruksbefolkningen torde omfatta inemot hälften av totalbefolkningen och en föga mindre del av löntagarna, om med jordbruksarbetarna sammanräknas de dem i stor utsträckning närstående arbetstagarna inom det husliga arbetet. Hit höra också hantverkarna och med dem jämställda smärre yrkesutövare, vilka, såsom i regel sysselsättande mindre än 5 arbetare, äro undantagna från arbetstidslagen, ehuru de i städer och industrisamhällen på grund av ingångna kollektivtavtal merendels måste tillämpa 8 timmars arbetsdag. Den skäligen skarpa gräns, som sålunda i arbetstidsavseende för närvarande går mellan å ena sidan jordbruksnäringen i vidaste bemärkelse, å den andra de industriella yrkena, är dock ingalunda fast utan stadd i ständig förskjutning beträffande olika orter och j*rkesgrupper. Härvidlag försiggår en brottning

110 mellan tvenne principer i fråga om arbetstidens längd och kanke än mer i fråga om dess fördelning, av vilka den ena söker sitt berättigande i industriarbetets jämna, maskinmässiga gång, medan den andra bottnar i jordbruksarbetets oregelbundenhet och nära beroende av väder och vind samt årstidernas växling. Att den industriella arbetstiden under senare år, särskilt L närheten av städer och industrisamhällen, haft en oförneklig inverkan på tiderna för lantarbetet är visst, men dessa hava åter igen i sin tur inverkat på åtskilliga till jordbruket knutna hantverk och industriella arbeten. Av betydelse för den framtida utvecklingen på detta område torde vara, att det för jordbrukets arbetare f. n. synes vara en viktigare fråga att vinna likställighet i löneavseende med industriens folk än att få arbetstiden reglerad efter dess mönster. Arbetstidens faktiska längd och fördelning under åttatimmarslagen. Inom de arbetsområden, där åttatimmarslagen för närvarande är direkt tillämplig, det vill säga i huvudsak inom de i något större skala utövade industriella yrkena, medförde lagens genomförande en genomsnittlig förkortning av den ordinarie veckoarbetstiden med cirka 15 %. Nedsättningen ställde sig emellertid mycket olika inom olika näringsgrenar och för olika slag av arbetare. Den var sålunda mindre för vanliga dagarbetare (12.6 %) än för skiftarbetare (23.0 %), vilken senare stora nedsättning återspeglar åttatimmarslagens kanske största insats i humanitärt avseende, nämligen påskyndandet och avslutandet av det redan inledda avskaffandet av 12-timmarsarbetet i kontinuerlig drift. På grund av medgivna undantag från lagen är dock alltjämt veckoarbetstiden för skiftarbetare icke obetydligt längre (i medeltal 50.0 timmar, raster oberäknade) än för dagarbetare (47.8 timmar). Arbetstidslagen har av naturliga skäl utformats med hänsyn företrädesvis till arbetet i fabrikerna, vilket väsentligen bestämmes av maskinernas tempo eller av arbetsbetingets eggelse, och där därför arbetstiden kan jämnt utnyttjas, fördelas och kontrolleras. I den mån ett arbete avviker från denna normaltyp, vittna föreliggande uppgifter om, att arbetstidslagens band kännas mera tryckande. När det är fråga om arbetsprocesser, vilka erfordra en viss tidrymd för sitt fullbordande och måste slutföras utan uppehåll, medför arbetstidsregleringe.a svårigheter, vilka emellertid ofta synas kunna övervinnas genom arbetets anordnande i varandra avlösande s k i f t . Skiftarbetet, vilket såsom möjliggörande ett bättre utnyttjande av industriens fasta kapital utan att öka den individuella arbetstiden, kan förväntas få en stigande användning särskilt vid förbättrade konjunkturer, medför dock svårigheter att tillämpa en genomsnittlig arbetsvecka av 48 timmar, när det är fråga icke om tvenne dagskift utan om kontinuerlig drift dygnet eller till och med veckan igenom. Det nuvarande systemet med så kallade hoppande skift anse industriidkare vara ekonomiskt betungande och kvalitetsförsämrande, varför krav framförts på, att i dylika fall 56 timmars arbetsvecka skulle medgivas utan vidare, såsom skett flerstädes i utlandet. Från arbetarorganisationernas sida göras starka invändningar mot ett dylikt avsteg från 48-timmarsveckan, liksom man motsatt sig vissa av arbetsrådet beviljade dispenser i samma syfte. Det plägar ju sägas, att fabriksindustrien arbetar för marknaden, men till utredningen inkomna uppgifter synas ge vid handen, att den svenska industrien åtminstone under nuvarande konjunkturer i mycket stor utsträckning arbetar på beställning. Därmed följa lätt rubbningar i fabriksarbetets gång, i det att arbetet tidvis måste forceras och tidvis avsaktas ända till temporär driftsinställelse eller arbete blott under vissa av veckans arbetsdagar. Läggas härtill de talrika branscher, som på grund av klimatiska förhållanden •— eller kanske oftare härpå baserade, ehuru tekniskt numera skäligen svagt motiverade traditioner — anse sig böra minska eller helt inställa arbetet under den strängare

Ill årstiden, får man en synnerligen betydande grupp av mer eller mindre utpräglade s ä s o n g i n d u s t r i e r . På grund av arbetets ojämnhet känna dessa merendels arbetstidsregleringens tryck starkare än årsindustrierna. Speciellt rikta de sina klagomål mot, att åttatimmarslagen av principiella skäl omgärdat även övertidsarbetet mer restriktioner utöver de ekonomiska garantier, som ligga i den under det senaste decenniet avsevärt stegrade merbetalningen för detta slag av arbete. En beträffande 711 industriföretag företagen undersökning, i vad mån övertidsarbete faktiskt kommit till användning under år 1924, häntyder dock på, att man knappt inom någon industri kommit upp till ens halva det timantal, som enligt gällande arbetstidslag står till arbetsgivarens fria förfogande. Detta utesluter givetvis icke, att, särskilt under en stigande konjunktur, regleringen jämväl av denna det industriella arbetets rörligaste del kan kännas tryckande beträffande särskilda branscher (till exempel skeppsvarven), företag eller specialarbetargrupper. Från arbetarhåll ser man däremot med en viss misstro redan på de nu gällande övertidsbestämmelserna, vilka uppges inbjuda arbetsgivarna till en koncentrering av arbetet under vissa månader, varmed följer en onödigt stor ojämnhet i arbetet, som vållar ölägenheter ej blott för arbetarna utan för hela samhället. De kanske största svårigheterna synes emellertid arbetstidens reglering ha förorsakat ej beträffande de direkt produktiva arbetarna utan i fråga om de i n d i r e k t p r o d u k t i v a , vilka ombesörja industriprodukternas lagring och transport, vakthållning, expedition och så vidare. Beträffande denna grupp av hjälparbetare, som »arbeta efter order och ej på ackord», föreligga i regel icke samma möjligheter till arbetets koncentrering och intensifiering som för fackarbetarna. I stället för att indraga raster måste man här ofta inlägga sådana under relativt arbetsfria tider såsom ett medel bland andra i strävan att omföra »arbetsberedskapen» till verkligt arbete. Också bekräftar undersökningen för vårt lands del en iakttagelse, som gjorts i andra länder med arbetstidslagstiftning, nämligen att den »improduktiva» personalen måst ökas väsentligt mer än den produktiva. Delvis i än högre grad gäller detta om sådana näringsgrenar, vilkas hela personal kan betecknas såsom förrättande dylika »tjänster», nämligen handelsverksamhet och kommunikationsväsen, hotell- och restaurangrörelse, vårdanstalter av olika slag o. d. I vårt land äro emellertid hithörande personalgrupper till största delen undantagna från arbetstidslagen, vilket visserligen icke utesluter, att man beträffande åtskilliga av dem sökt på annan väg bringa noimalarbetsdagens principer i tillämpning. Men även om det skulle lyckas att inom de särskilda näringsgrenarna helt anpassa arbetet efter arbetstidslagstiftningens krav, äro därmed ingalunda alla svårigheter övervunna. Det är nämligen ett karakteristiskt drag för våra dagars ekonomiska samhällsliv, att de särskilda arbetsområdena stå i starkt beroende av och livlig växelverkan med varandra. I detta i n b ö r d e s s a m a r b e t e har åttatimmarsdagens partiella genomförande inom näringslivet tvivelsutan åstadkommit väsentliga rubbningar. Från handelns sida klagas sålunda över den förkortade expeditionstiden hos trafikverken. Klagomål häröver ha även inkommit från jordbruket, vars utövare likaså uppgivas ha stora svårigheter med att anpassa sina leveranser efter de arbetstider, som nu tillämpas \ spannmålshandlarnas magasin och vid sockerfabrikernas betvågar. Rederierna anse stuveriarbetarnas nuvarande arbetstid föga avpassad efter sjöfartens krav. Kraftverken ha fått sin »spetsbelastning» ökad genom den industriella arbetstidens förkortning, och spårvägarna ha svårt att tillgodose det väldiga trafikbehovet på eftermiddagarna, då arbetarna nu sluta på samma tider som kontorsfolket. Den industriella produktioneyi under åttatimmarslagen. Åtminstone sedan medlet av 1880-talet har den industriella arbetstiden i vårt land varit stadd i

112 successiv förkortning (med i årligt genomsnitt cirka % timme per vecka) och samtidigt ha t e k n i s k a o c h o r g a n i s a t o r i s k a förbättringar i mycket stor utsträckning genomförts inom den svenska industrien. Man Kan visserligen icke säga, att den förra företeelsen varit orsak till den senare, ty motivet till produktionsapparatens förbättring och utbyggnad har jn i regel varit hänsyn till driftens ekonomi i allmänhet. Dock ha de bada förstnämnda faktorerna stått i inbördes växelverkan, exempelvis sa till vida, att en nyanskaffning eller modernisering, som icke varit lönande vid längre arbetstid, kunnat bliva det i mån av arbetstidsförkortningens fortgång. Den industriella teknikens utveckling mot alltjämt ökad fulländning har ingalunda avstannat etter åttatimmarslagens genomförande, låt vara att depressionstidens kapitalsvangheter verkat återhållande på mera kostsamma nyanskaffningar och nybyggnader. I vårt land som i andra länder synes intresset vara stort tor det »industriella slöseriets» motverkande genom bättre utnyttjande av arbetstiden rationellare anordning av arbetet, mera genomförd specialisering och standardisering m m. De sex år, som förflutit sedan åttatimmarslagens genomiorande. uppgivas hava inom flertalet storindustrier medfört en väsentlig förändring av den maskinella strukturen, innebärande ökad arbetsbesparmg och pa samma gång bättre anpassning efter den lagstadgade arbetstiden. = Vända vi oss därefter från den industriella produktionsapparaten till de a r b e t a r e , som skola handhava densamma, framträder vid en jämförelse med förhållandena i de förut krigförande länderna, sådana dessa skildras l m t e r nationella arbetsbyråns nyligen avslutade stora produktionsundersoknmg, huru o-ynnsamt vår industri är ställd med avseende på den mänskliga, taktorn i produktionsprocessen. I Sverige finnas inga krigsinvalider och skönjas ta återverkningar av krigstidens undernäring, överansträngning och moraliska depravation Under förkrigstiden hade man kunnat konstatera en stadig oknmg av arbetseffektiviteten såsom verkan icke blott av fortgående tekniska och organisatoriska förbättringar utan även av personalens fortskridande uppovning och träning. Det finnes ingen anledning att antaga, att denna tendens skulle upphört att verka efter arbetstidsbegränsningens genomförande. Därmed ar ingalunda sagt, att ett orsakssammanhang alltid skulle föreligga mellan förkortad arbetstid och ökad arbetsintensitet, ty, nu liksom tidigare, betingas den senare av en mångfald faktorer, bland vilka må framhållas de, som hanlora sig till arbetstillgång och arbetslön. I detta sammanhang ingår utredningen på ett mycket omdebatterat sporsmål, nämligen arbetarnas f ö r v ä r v s a r b e t e u n d e r f r i 11 cl e n Medan från hantverkare och även från vissa mdustriidkare talrika klagomal i ramiorts över den skadliga konkurrens, som härigenom förorsakas de lojala yrkesutövarna, ha arbetarorganisationerna uppgivit, att de principiellt motsätta sig dylikt »mångsyssleri». Det vill emellertid förefalla, som om man skulle kunna uppdela arbetarna i olika grupper allt efter deras större eller mindre benagenhet för förvärvsarbete å fritid. Å ena sidan stå fabriksarbetargrupper såsom personalen vid järnbruk och pappersmassefabriker, vilka bestämt motsatta sig till och med övertidsarbete å egen arbetsplats annat än för reparationer och dylikt, å andra sidan grupper av hantverksarbetare i enskild eller allman tjänst' vilka enligt gammal tradition pläga i större eller mindre omfattning utföra »eget arbete», och för vilka steget mellan gesäll och mästare ofta icke ar särdeles långt. En annan skiljelinje synes gå mellan å ena sidan industriarbetarna i smärre samhällen och å landsbygden, där tillgången till avlönat fntidsarbete merendels är ringa, å den andra lönarbetarna i städerna och särskilt storstäderna, vilkas mera komplicerade närings- och nöjesliv skapar en mängd bisysslor, möjliga att fullgöra på kvällar och annan fritid, på samma gang de 1

Bureau International 948 ff.

du T r a v a i l ; Enquéte sur la production.

Tome IV: 2 (1924) sid.

113 a dessa orter i regel högt uppdrivna levnadskostnaderna utöva ett tvång pä de smärre löntagarna att söka utnyttja sig yppande förtjänstmöjligheter. Övergår man därefter till att undersöka, vilken utveckling kapital och arbete i förening givit den industriella p r o d u k t i o n e n efter åttatimmarslagens genomförande i vårt land, synes den officiella industristatistiken giva vid handen, att åtminstone per individ räknat produktionen år 1923 och antagligen även år 1924 varit mindre än år 1913. Det torde dock kunna ifrågasättas, om icke industristatistiken i sitt nuvarande skick leder till en alltför pessimistisk uppfattning av den nuvarande industriella produktionen som helhet betraktad. Medan statistiken alltjämt innefattar i huvudsak samma näringsgrenar, som för flera årtionden sedan, har den industriella utvecklingen på åtskilliga punkt e r sprängt den gamla ramen och gått delvis nya vägar. Exempelvis saknas i statistiken alldeles en av våra numera allra största industrier, nämligen byggnadsindustrien, vilken just under de senaste åren haft en utpräglad högkonjunktur och därvid antagligen givit sysselsättning åt inemot 100 000 arbetare. Att produktionens volym i jämförelse med förhållandena före kriget visserligen nectgatt inom vissa industrigrenar (till exempel järnindustrien) men näppeligen minskats såsom helhet betraktad, synes jämväl framgå av de specialundersökningar, som kunnat anställas rörande produktionsutvecklingen under åttatimmarslagens hittillsvarande giltighetstid. Dessa undersökningar grunda sig dels på till ett antal industriföretag utsända och av dem besvarade frågeformulär, dels på lokalundersökningar, verkställda av vederbörande yrkesinspektörer och hava åsyftat att erhålla möjligast jämförbara siffermässiga uppgifter rörande produktionen per arbetare och tidsenhet (timme och vecka) såväl ar 1924 som år 1919 (eller annat »normalår» före arbetstidsbegränsningen). De i ramiagda resultaten giva ett starkt vittnesbörd om det ekonomiska livets oerhörda förmåga av anpassning efter rubbningar av olika slag, däribland de som orsakats av arbetstidslagen. Beträffande undersökningarnas rent siffermässiga resultat bör man, på grund av deras relativt ringa omfång, yttra sig med försiktighet. Dock förefaller det, som om efter åttatimmarslagens genomtorande produktionen per timme ökats i det övervägande antalet fall, och att denna ökning i genomsnitt varit tillräckligt stor för att, oaktat veckoarbetstidens minskning hälla den industriella produktionen uppe på i stort sett nära nog samma medelnivå som tidigare. Emellertid har utvecklingen tagit mycket olika riktningar ej blott inom olika industrigrupper utan även vid olika företag tillhörande samma bransch. Härvid vill det synas, som om produktionens utveckling i mindre grad rönt inflytande av arbetstidsnedsättningens storlek i och tor sig an av de konjunkturer, som varit rådande inom branschen, samt av företagsledningens större eller mindre möjligheter att anpassa sig efter de nya lörhallandena. Vad nu sagts leder uppmärksamheten från frågans teknisk-organisatoriska till dess ekonomiska sida, nämligen huruvida produktionens vidmakthållande nödvändiggjort bindande av kapital för maskinella anordningar och dylikt i den utsträckning, att räntan därå kan, i förening med den av arbetstidsförkortningen till viss del betingande löneökningen, antagas komma att medföra en avsevärd minskning icke blott av företagarvinsten utan i längden även av den reella arbetsförtjänsten och därigenom åvägabringa en ekonomisk och kulturell nivåsänkning jämväl vad arbetarklassen beträffar. Genom statistiska undersökningar av de nationellt internationellt växlande förhållandena under de skiftesrika ar, som förflutit sedan åttatimmarsdagens genomförande, kan man dock näppeligen komma till rätta med detta problem, som ju knyter sig till de efter skiltande konjunkturer växlande möjligheterna att under arbetstidslagens tryck upprätthålla den successiva produktionsökning, som torde få anses nödvändig för ett uppåtstigande folkhushåll. 8—253647

II. Specialundersökning rörande den industriella produktionens utveckling efter arbetstidslagens tillkomst. Sedan Kungl. Maj:t den 8 april 1925 anbefallt kommerskollegium och socialstyrelsen att verkställa utredning rörande arbetstidslagstiftningens verkningar inom landet, framlägges härmed redogörelse för den del av ifrågavarande utredningsarbete, som det enligt fastställd plan ankommit på kollegium att utföra. Arbetets Det åt kommerskollegium givna uppdraget skulle enligt nyssberörda plan, plan och vilken finnes utförligt utvecklad och motiverad i socialstyrelsens efter samråd utförande. m e d kommerskollegium avlåtna skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 mars 1925 (se sid. 8, 103), huvudsakligen bestå i utförandet av en specialundersökning beträffande produktionens utveckling efter arbetstidslagens tillkomst vid ett begränsat antal representativa företag inom skilda industrigrenar, varvid företrädesvis sådana grenar borde uppmärksammas, för vilka lagen medfört en mera betydande nedsättning av arbetstiden. Material för undersökningen skulle insamlas genom yrkesinspektörerna, vilka för ändamålet skulle ha att personligen besöka de särskilda företagen. Vid utredningens igångsättande blev första uppgiften att bestämma, vilka industrigrenar densamma borde omfatta. Härefter införskaffades från yrkesinspektörerna förslag å företag, som ansågos lämpliga för undersökning. Sedan ifrågavarande förslag prövats i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer samt i erforderlig utsträckning justerats, återstod att utverka de utvalda företagens frivilliga medverkan vid undersökningen, varpå yrkesinspektörernas lokala undersökningar kunde börja. Arbetets ledning uppdrogs närmast åt förste aktuarien hos kollegium fil. dr A. L i l i e n b e r g. De industrigrenar, som blivit representerade vid undersökningen, äro de, vilka uppräknas här nedan, med angivande tillika av antalet undersökta företag inom varje gren. Därjämte uppgives, huru nämnda företag fördelats på de särskilda undersökarna. Yrkesinspektören i distr.: J ä r n - och stålverk ( 8 ) Cementfabriker ( 2 ) I 1 cementfabrik. Tegelbruk (5) II 2 järnverk, 3 tegelbruk, 1 margarinfabrik. Pappersmassefabriker (6) 1 superfosfatfabrik. P a p p e r s b r u k och p a p p f a b r . (5) III 1 pappersbruk, 1 bomullsfabrik, 4 yllefabriker. Råsockerbruk (2) Sockerraffinaderier (2) IV 1 pappersbruk, 2 tändsticksfabriker. 1 cementfabrik, 2 tegelbruk. Margarinfabriker (1) v 1 järnverk, 2 råsockerfabriker, 2 raffinaderier, 2 Bomullsfabriker ( 4 ) gummifabriker. J u t e f a b r i k e r (1) VI 3 bomullsfabriker, 1 jutefabrik, 2 ylleYllefabriker (6) fabriker, 2 trikåfabriker. Trikåfabriker (2) VII 2 pappersmassefabriker, 3 pappersbrukGummivarufabriker (2) VIII 5 järnverk. Konstgödningsfabriker (1) IX 4 pappersmassefabriker. Tändsticksfabriker (2)

115 En viktig industrigren, som tyvärr måst lämnas utanför specialundersökningen, äro sågverken, vilka avböjt att medverka huvudsakligen av det uppgivna skälet, att tillräcklig pålitlig statistik saknas samt att jämförbara uppgifter från tiden före och efter arbetstidslagens genomförande i följd av vidtagna omfattande moderniseringsarbeten vid verken svårligen kunna uppbringas. Sågyerksförbundet har dock meddelat vissa upplysningar av intresse för undersökningen, till vilka återkommes senare. Till ledning för yrkesinspektörerna vid primärmaterialets insamling utsändes förutom redogörelse för undersökningens allmänna plan och syfte en p. m. av i huvudsak följande innehåll. Vid undersökningen förelåge två huvuduppgifter: den ena att utröna produktionens kvantitet per arbetare och tidsenhet före och efter arbetstidslagens genomförande, den andra att klarlägga de olika faktorer, som påverkat produktionens utveckling mellan de jämförda tidpunkterna, d. v. s. orsakerna till eventuellt framträdande förändringar i produktionens kvantitet. För förstberörda del av undersökningen erfordrades uppgifter beträffande: a) Produktionens totala kvantitet dels under år 1924 eller viss period därav, dels under något lämpligt år eller period därav före lagen. b) Antalet vid produktionen sysselsatta arbetare under samma år eller perioder som nyss, beräknat på grundval av antalet utgjorda arbetstimmar inklusive övertid samt den dagliga ordinarie arbetstidens effektiva längd. Sedan uppgifter i nu angivna hänseenden erhållits, skulle produktionens kvantitet per arbetare under de jämförda åren eller perioderna kunna uträknas liksom produktionen per arbetstimme, varmed undersökningens första huvuduppgift vore löst. För klargörande av den andra huvudfrågan, d. v. s. de å produktionens utveckling mellan jämförelseperioderna inverkande faktorerna, krävdes mångsidigare upplysningar, såsom särskilt i följande avseenden: a) Huruvida produktionen under de två jämförda perioderna avsett fullt likartade och kvalitativt jämställda fabrikat eller vilka skiljaktigheter som förefunnits och deras betydelse för jämförbarheten. b) Huruvida den industriella bearbetningen i båda fallen ägt samma omfattning och karaktär, så att icke exempelvis under den ena perioden använts råvaror och halvfabrikat av mera bearbetat och förädlat slag eller i annan inbördes proportion än under den andra. c) Huruvida några organisatoriska åtgärder vidtagits efter arbetstidslagens tillkomst, åsyftande ökning av arbetseffekten, t. ex. standardisering av tillverkningen, förstärkning av arbetsledningen, minskning av antalet raster, indragning av förut i arbetstiden inräknade raster, noggrannare iakttagande av tiden för arbetets början och slut, förhindrande av självtagna raster och pauser samt förändringar beträffande avlöningsmetoden, t. ex. genom övergång från tidlön till ackordlön eller premiesystem. d) Huruvida några maskinella förbättringar eller andra förändringar med avseende på industrianläggningen genomförts efter lagen, arten av desamma samt deras verkningar på produktionens utveckling. e) Huruvida under c) och d) antydda åtgärder och förändringar, i den mån de förekommit, äro att betrakta såsom en direkt följd av arbetstidslagen eller mera såsom uttryck för en oberoende av denna fortgående utveckling. f) Kapitalkostnaden för de av lagen eventuellt förorsakade nyanläggningarna och maskinella förbättringarna. ^g) Arbetspersonalens fördelning på manliga och kvinnliga arbetare samt i båda fallen på arbetare över och under 18 år dels år 1924, dels före lagen. h) Huruvida övergång till arbete på skift eller förändrad skiftsindelning genomförts efter lagens tillkomst samt i så fall på vad sätt och i vad mån lagen varit anledningen.

116 i) H u r u v i d a arbetspersonalen med avseende p å y r k e s s k i c k l i g h e t och a n d r a för arbetsresultatet betydelsefulla egenskaper v a r i t u n g e f ä r l i k v ä r d i g vid de jämförda t i d p u n k t e r n a s a m t eventuella skiljaktigheters a r t och o r s a k e r . k ) A n d r a omständigheter, som k u n n a anses ha p å v e r k a t p r o d u k t i o n e n s utveckling efter a r b e t s t i d s l a g e n s tillkomst, samt deras eventuella s a m m a n h a n g med lagen. Vid undersökningen skulle å de särskilda p l a t s e r n a u p p l y s n i n g a r i n h ä m t a s j ä m v ä l från a r b e t a r s i d a n . Det genom y r k e s i n s p e k t ö r e r n a sålunda insamlade materialet, vilket givetvis företer åtskillig ojämnhet, beroende bl. a. p å de skilda företagens mer eller mindre utvecklade bokföring och möjlighet a t t f r a m l ä g g a s t a t i s t i s k a d a t a , skall nedan s a m m a n f a t t a s , v a r v i d även uppgifter, som i n f l u t i t vid socialstyrelsens mera allmänna enquéte å omådet, k o m m a a t t u t n y t t j a s . Järnverk.

Järnverk Antal arbetare

Veckoarbetstid (eikl. raster)

A. Prod, per man o. arbetstimme

Prod, per man o. vecka

Ökning ( + ) eller 1919 1924 1919 1924 1919 1924 minskn.(—) 1919 % Tim. Tim. kg kg kg Martin verk 1 Valsverk för ämnesjärn > > stångjärn. > » plåt . . .

33 28 30 48 89

37 28 30 48 74

72 62 62 47V» 57

48 123 178 48 237 290 48 89 120 471/3 40 41 6.8 48 8.1

+ 44.7 + 22.4 + 34.8 + 2.5 + 19.1

Ökning ( + ) eller 1924 minskn.(—) % kg

8 860 8 540 15 400 13 900 5 880 5 760 1920 1970 388 389

-3.6 -9.7 -2.0 + 2.6 + 0.3

Arbetare. Endast sådana arbetare äro upptagna, vilka de två jämförda åren deltagit i likartat arbete. Arbetstid. Vid martinverket har övergång skett från 2 skift å 8 t. och 12 t. arbetstid per dygn till 3 skift å 8 t. Vid valsverken för ämnes- och stångjärn 1919 2 skift å 8 t. och 12 t. arbetstid måndag—fredag, 5 t. lördag, 1924 2 skift å 8 1/2 t. inkl. 1j2 t. rast. Stillestånd kl. 10 e. m.—5 f. m. I plåtvalsverket arbetades redan 1919 med 3 skift å 8 t. måndag—fredag och 7 iL t. lördag. Vid gjuteriet har ej förekommit skiftindelning. Martinverket. Ny ugn byggdes 1919 för c:a 300 ton per vecka för ersättning av den äldre å c:a 250 ton. År 1920 anskaffades en arbetsbesparande chargerkran för 71 000 kr. och år 1921 skrottravers med magnet för 118 000 kr. samt elektr. lok för in- och uttransport å 30 000 kr. Valsverken för ämnes- och stångjärn. Ny effektivare vällugn insattes 1920 för en kostnad av 98 000 kr. Ävenledes ha starkare motorer till valsborden insatts. Plåtvalsverket. Ny effektivare värmugn insattes 1920 till en kostnad av 34 000 kr. Gjuteriet. Mera maskinell hjälp samt modernare formeringsanordningar ha anskaffats. Allmänt. Det anses, att man t. ex. i valsverken genom jämnare drift under tvenne kortare skift kan producera nära nog lika mycket som förut under längre skift. Bidragande orsak till den jämnare driften är inmonterandet av starkare maskinutrustning, så att sönderkörning numera sällan förekommer, varjämte event, reparationer och översyn kunna göras under nattstilleståndet i stället för såsom förut 1

Betr. martinverket gäller jämförelsen åren 1918 och 1924.

117 på arbetsskiftet. F r å n arbetarsidan framhölls ävenledes, att jämnare arbete förekommer åtminstone på en del avdelningar, vilket förklarades med att den kort a r e arbetsdagen tillåter mera vila med åtföljande större håg för jämnt arbete. Järnverk Antal arbetare

Veckoarbetstid (inkl. raster)

B. Prod, per man o. arbetstimme

1913 1924 1913 1924 1913 1924 Tim. Tim. Martinverk Grovverk Mediumverk Grovplåtverk Tunnplåtverk Manufaktur

. . . . . . . .

95 40 29 25 42 50 56 5

69 36 29 35 61 52 52 5

73.51) 70 70 70 70 70 70 58 J )

48») 119.2 130.1 50 203.1 238.9 50 90.8 169.5 50 62.1 56.8 50 74.2 62.3 50 68.6 68.0 50 24.8 28.7 48») 12.9 9.9

Prod, per man o. vecka

Ökning( + ) eller minskn.(—) 1913 % kg + 9.1 + 17.6 + 86.7 - 8.5 - 16.0 - 0.7 + 15.7 -23.3

1924 Ökning ( + ) eller minskn.(—)

8 764 6 244 14 220 11946 6 357 8 476 4 349 2843 5191 3117 4 792 3 400 1736 1436 748 474

-28.8 -16.0 + 33.3 -34.6 -40.0 - 29.0 -17.3 -36.6 i

Arbetare. Endast direkt produktiva arbetare ha upptagits. Fördelningen på vuxna och minderåriga har varit ungefär densamma de två åren. Arbetstid. Vid martinverket 1913 8 t, skift med 2 lag och 12 t. arbetstid per dygn, 1924 8 t. skift med 3 lag och 8 t. per dygn. Ugnarna gingo för kallgas 1913 ungefär 21 t. och 1924 24 t. för söndag. Vid göt-, grov-, medium-, grovplåt- och tunnplåtverken 1913 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn från söndag e. m. kl. 8 till lördag e. m. kl. 4, 1924 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn från måndag f. m. kl. 8 till fredag middag kl. 12. Vid finverket 1913 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn, dagar = föregående, 1924 8 t. skift med 3 lag och 8 t, per dygn från söndag e. m. kl. 8 till söndag f. m. kl. 2 (teoretiskt). Vid manufakturen ingen skiftindelning. Martinverket. 1913 framställdes 22.5 % sur och 77.5 % basisk metall mot resp. 29 % och 71 % 1924. Då framställningstiden per ton är något större vid sur än vid basisk metod, har angivna olikhet i proportionen återverkat i minskande riktning å produktionen per tidsenhet. Till ökning av produktionen per man och arbetstimme ha bidragit 1) ombyggnad av generatorerna 1923, varigenom antalet rensare kunnat minskas från 4 till 3, 2) ombyggnad av ugnar 1914 med 1 tons ökning av kapaciteten per ugn samt 3) ombyggnad före 1920 av alla skorstenarna med åtföljande förbättrat drag. Ombyggnaderna kunna anses som uttryck för en normal utveckling. Götverket. Av runda ämnen framställes 1913 12 % mot 7 % 1924. Då berörda tillverkning tar längre tid än framställningen av vanliga ämnen (billets), bör angivna procentskillnad ha medverkat till en höjning av 1924 års produktion per tidsenhet. Produktionen per arbetare och timme har ökats dels på nyss anförda grund, dels emedan en elektrisk traktor anskaffats för ämnestransporten, dels genom förenkling av kolhaltsstämplingen, vilka två senare av lagen framkallade åtgärder medfört en personalminskning å 4 man. Grovverket. Plåtämnen äro lättast att valsa, så att därav per tidsenhet framställes c:a 21l2 gånger så stor vikt som av övriga verkets produkter. Plåtämnesvalsningen utgjorde 1913 52 */2 %, 1924 85 % av hela produktionen. Detta är förklaringen till den stora i tablån framträdande ökningen per arbetare och timme. 1

Raster ingå ej.

118 Mediumverket. Hela verket nybyggdes 1918 och är beräknat för 50 % större kapacitet än det gamla samt kräver 34 % större samtidigt arbetande personal. Produktionens minskning per arbetare och timme beror på att personalen under gångtiden icke på långt när kunnat utnyttjas, enär därför kräves god arbetstillgång och goda specifikationer. Finverket. Specifikationerna vid trådtillverkningen voro 1924 avsevärt mera svårvalsade (klena dimensioner och fasonjärn) än 1913. Till följd härav h a r produktionens kvantitet per arbetstimme sjunkit, trots att mekanisk inskjutare för vällugnen anordnades 1921, varigenom viss personalbesparing vanns. Grov plåtverk et. Att någon produktionsminskning per arbetstimme uppstått, torde få tillskrivas den minskade ordertillgången med åtföljande mindre gynnsamma driftsförhållanden. Tunnplåtverket. Travers för valsombyten har anskaffats, vilket i väsentlig grad torde förklara produktionsökningen per arbetstimme. Manufaktur. Produktionsminskningen per arbetstimme synes bero på den avsevärt minskade ordertillgången och därav följande olägenheter för driften. Allmänt. Såsom följd av lagen ha tidur införts å samtliga avdelningar jämte pliktsystem, vilket medfört större punktlighet. Intresset för förvärvande av yrkesskicklighet anses av arbetsgivaren ha sjunkit bland de yngre till följd av överdriven ensidig idrott, företrädesvis bollsparkning, som verkar uttröttande och särskilt på måndagen visar sina verkningar. F r å n arbetare bestrides, att bollspelet varit menligt, samt framhålles, att arbetsintensiteten tack vare arbetstidens förkortning nu är lika stor vid arbetets slut som vid dess början. Arbetarparten meddelar vidare, att arbetarna mera än förr syssla med egnahems- och jordarbete.

Järnverk C. Veckoarbetstid Prod, per arbe(exkl. raster) timmar tare o. timme

Antal arbetare

0 pr

1919 Prod, per arbetare och vecka

ÖkP 1 93 v S3 1919 1924 ning 1919 ^ pr ff ö CB E ff ö "CB DT CB fo CB P . C B J j . £. EO S £°? Ss" J$ g" a? ft 3 ?"? Sa" J$ % kg kg a \ >t • CB

>-4 CB

85 CB

•i CB

>-t CB

1-1

i—i

3" B. 1924

l-S CB

1 CB

Elektr. masugnar . 39 48 52 48 55.5 56 Martin- o. bessemerverk . . . . 53 78 33 71 55.5 72 Valsverk o. ånghammare . . . . 57 123 98 101 55.5 67.5 55.5 Tråddrageri . . . 8 6 55.5 55 Träskruvtillvcrkn. 194 59 140

;- +

3.8 5 650.5 5 453.6 -

56 101.3 105.2

64.1 73.8 15.1 4 187.0 3 542.4 - 1 5 . 4

48 48 48

52.6 53.1 1.0 3 350.6 2 548.8 - 2 3 . 9 50.8 71.2 40.2 2 819.4 3 417.6 + 21.2 1.17 2.19 87.2 64.79 105.12 + 62.2

Arbetare. De uppgivna antalen avse ej blott den direkt produktiva utan även annan personal å resp. avdelningar. Minderåriga arbetare förekommo de två åren endast bland dagarbetarna, nämligen 104 1919 och 25 1924. Av de minderåriga användes flertalet eller 85 1919 och 18 1924 vid träskruvtillverkningen. Kvinnlig arbetskraft förekom endast vid sistnämnda tillverkning. År 1919 voro här av de vuxna arbetarna 43 och av de minderåriga 18 kvinnliga och 1924 resp. 30 och 12. Arbetstid. Vid de elektr. masugnarna är skiftarbetarnas arbetstid liksom skiftindelningen oförändrad sedan 1919. Vid martinverket arbetades 1919 å 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn, 1924 å 8 t. skift med 3 lag och 8 t. per dygn. För söndag 24 t. stillestånd. I bessemerverket 1919 12 t. skift och 2 lag, 1924 8 t. skift och 2 lag med arbetsperioder på 3 å 3 ^ t. Efter varje blåsning gå arbetarna hem.

119 Valsverken gingo 1919 på 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn. A varje skift 1]s t. matrast. År 1924 8 t. skift och 3 lag, vid dålig ordertillgång 2 lag. Elektr. masugnarna. Till ökning av produktionen per arbetstimme har bidragit, att elektroderna varit bättre 1924 och att mekanisk reglering införts. I motsatt r i k t n i n g har verkat, att reparationer utförts mera med eget folk 1924 än 1919. Martin- och bessemer-verken. Genom anläggning av flisverk på platsen ha transportarbetarna kunnat minskas med 7 man per ugn, och insättning av chargeringsmaskin 1923 har sparat 4 man. Ifrågavarande förbättringar anses icke ha med arbetstidslagen att göra. Valsverk och ånghammare. I götverket ha insatts nya bord, varigenom 12 man kunnat undvaras, och i trådverket en linbana med besparing av 6 man. Enligt arbetarparten valsades specialstål 1924 i relativt större utsträckning än 1919, vilket medfört minskning av produktionens relativa vikt. Tråddrageri. Tillverkningen avsåg 1924 grövre dimensioner än 1919, varigenom produktionens vikt per arbetstimme blev större. Träskruvtillverkningen. Skruvarna voro proportionsvis grövre 1924 än 1919, maskinernas hastighet och automatisering större och arbetsintresset ökat genom de minderåriga arbetarnas minskade antal, allt faktorer som bidragit till produktionens ökning per tidsenhet.

Järnverk D.

1919 Dag- Skift- Dag- SkiftMinMinVuxna derår. Vuxna derår. arbe- arbe- arbe- arbetare tare tare tare Masugnar . . . . 67 Martinverk . . . . 69 Göt- o. grovvalsverk Mediumverk . . . \ 137 Fin- o. trådverk .

Prod, per arbetstimme

Veckoarbetstid (exkl. raster) tim.

Antal arbetare

71 76

56 56

56 69

48 48

56 48

1919 1924 kg

102 177 195 154 83

129 176 236 137 69

Ökning ( + ) eller minskn.(—)

% + 26.5 - 0.6 + 21.0 -11.0 - 16.9

Arbetare. I antalet ingår såväl direkt produktiv som annan personal. Produktionen per arbetstimme är beräknad endast å den produktiva personalen. Arbetstid. Vid masugnarna ingen förändring för skiftarbetarna. I martinverket har övergång skett från 12 t. skift och 2 lag till 8 t. skift och 3 lag. Söndagsstillestånd 1919 30 t. och 1924 24 t. Vid göt- och grovvalsverket, mediumverket samt fin- och trådverket har övergång skett från kontinuerlig drift med 8 t. skift och 2 lag under 128 t. brutto per vecka till periodisk drift med nattstillestånd och 2 skiftlag. Masugnar. Relativt mera slig användes 1924. Nytt kolhus har anlagts samt linbana införts, varigenom antalet kolfatare kunnat avsevärt minskas. Martinverket. Av 3 ugnar har en ombyggts från glugg till galleri för gas och luft, varjämte vridrostgeneratorer insatts. Göt- och grovvalsverk. Hela verket ombyggdes i slutet av 1919. Nya götkranar ha insatts vid vällugnarna, varigenom produktionen ökats avsevärt och 2 man per skift kunnat undvaras. Mediumverket. Produktionen avsåg 1924 avsevärt svårare specifikationer med ökad användning av högre och mera hårdvalsade kolhalter, vilket förklarar produktionens nedgång i vikt per arbetstimme.

120 Fin- och trådverket. Även här voro specifikationerna avsevärt svårare 1924Nya trådhärvlar ha insatts.

Järnverk

Veckoarbetstid (exkl. raster) tim.

Antal arbetare 1924

1919 E.

1924 Dag- Skift- Dag- Skift- Dag- Skift- Dag- Skiftarbe- arbe- arbe- arbe- arbe- arbe- arbe- arbetare tare tare tare tare tare tare tare Masugn Smältsmedja . . . . Råskenevalsverk . .

) *

27 Göt- och grovvalsverk Mediumverk . . . . | 28 Fin- och trådvalsverk 16

Prod, per arbetstimme

61V« 61V4

1919 1924 kg

144.0 1513 97.2 91.6 232.8 190.0 167.7 248.8 227.9 276.0 90.6 106.7 96.5 96.9

Ökning ( + ) eller minskn.(—)

% + 5.1 - 5.8 - 18.4 + 48.4 + 21.1 + 17.8 + 0.4

Arbetare. Såväl direkt produktiva som övriga arbetare äro medräknade. Avdagarbetarna voro 1919 8 och 1924 4 minderåriga och av skiftarbetarna resp. 10 och 3. Arbetstid. Vid smältsmedjan och råskenevalsverket arbetades 1919 på 12 t. skift och 2 lag, 1924 på 8 t. skift med 2 lag och 12 t. per dygn måndag kl. 7 f. m.— fredag kl. 7 f. m. I martinverket tillämpades 1919 7 t. dagskift och 10 t. nattskift med 2 lag, 1924 8 t. skift och 3 lag. För göt- och grovvals-, medium- samt fin- och trådvalsverken gällde 1919 8 t. skift med 2 lag, 1924 6 3 / 4 t. skift och 2 lag. Tidkort hava införts för bättre övervakande av arbetstiderna, och kafferaster ha avskaffats. Masugnen. Trots att arbetarantalet varit ungefär oförändrat och dagarbetarnas arbetstid nedsatts från 57 till 48 t., har produktionen per dygn kunnat hållas oförminskad. Förklaringen torde företrädevis vara, att i beskickningen ingått 14 % mera slig och briketter 1924 än 1919, varigenom malmslagares och krossares arbete inskränkts, samt att 1924 gjordes 26 % vitt tackjärn mot 5 % 1919, vilket förra är betydligt lättslagnare. Smältsmedjan och råskenevalsverket. Produktionsminskningen per arbetstimme torde förklaras av att 3-skiftsystem i brist på bostäder icke kunnat införas, liksom ej heller en mot driftens inskränkning svarande personalminskning varit möjlig. Martinverket. Den stora produktionsökningen per arbetstimme beror på att 1919 2 st. 16-tons ugnar användes men 1924 1 st. 28-tonsugn, vilken för sin betjäning knappast fordrar större personal än en 16-tonsugn. Göt- och grovvalsverket. Produktionsökningen torde huvudsakligen bero på att 6 iJ4 t. skift införts med stillestånd å 1 1 / 4 t. mellan skiften. Under stilleståndet kunna i allmänhet erforderliga reparationer utföras, varigenom arbetstiden blir mera effektiv. Då verkets kapacitet är större än vällugnens, hinner denna också fatt verket, vilket innebär bättre värmning med åtföljande kortare utvalsningstid och större kapacitet. År 1920 ökades vidare götvikten med 10 % utan att värmnings- och utvalsningstiden stigit i proportion härtill. Enligt arbetsledningen har verkets sålunda förbättrade gång uppmuntrat arbetarna till ökad personlig insats. Mediumverket. Produktionens ökning förklaras på samma sätt som för göt- och grovvalsverket, dock föreligger i stort sett ej ökning av ämnesvikterna. Något ökad utvalsning har vunnits genom bättre sammanställning av tolkarna med d ä r a v minskade valsombyten och omställningar.

121 Järnverk F.

Hyttan. 1917 . . . .' 1924 Bessemerverke 1917 1924

Arbetare

Veckoarbetstid (exkl. raster)

Dag- Skiftarbe- arbetare tare

9 11

65 66

49 48

56 56

118.6 109.2

6 471 5 936

4 4

11 11

48 48

56 56

144.1 134.4

7 761 7 241

118.6 164.9

+ 39.0

7 916

1.9 Prod, per arbetsProduktion per timme arbetare och vecka Ökning ( + ) eller minskn.(—)

Ökning ( + ) eller minskn.(—)

Martinverket. 1917

j72 \61.5 48

34 51

60'/4 48

248.8 246.4

14 988 11829

-21.1

1916—17 1923—24

32 48

GO1/* 48

92.6 82.0

5 578 3 934

-29.5

Finvalsverket. 1916—17 1923-24

32 48

6OV4 48

97.0 91.2

5 845 J4 376

8 072

Götvalsverket. 1918—19 1923—24

Mediumverket.

25.1 Arbetare. Av arbetarna voro 1917 9 och 1924 13 minderåriga. Såväl direkt produktiv som annan arbetspersonal å resp. avdelningar är medräknad. Arbetstid. Av skiftarbetarna vid hyttan arbetade sinterbrännarna 1917 7 t. per dygn, 1924 6 skift å 8 t. i veckan = 48 t. I martinverket arbetade 1917 40 man efter passning på 2 skiftlag 12 t. per man och dygn samt 24 man efter pensum i medeltal 10 1j4 t. per man och dag = 61 x\2 t. per vecka. Vid valsverken förekom 1917 2-skiftssystem med 60 J / 4 t. arbetstid netto per man och vecka, 1924 3-skiftssystem. Hyttan och bessemerverket. Produktionens nedgång per arbetare och tidsenhet beror huvudsakligen på att tillverkningens kvalitet under de jämförda åren varit olika. Martinverket. Den högre tillverkningen 1924 per man och timme är beroende på 1) att bränslet 1917 var sämre, 2) att vissa ändringar av ugnarna vidtagits för produktionsförmågans höjande, 3) att transportanordningarna ombyggts, varigenom 11 man kunnat undvaras, samt 4) att antalet skänkförare trots arbetstidens sänkning från 72 till 48 t. icke behövt ökas. Valsverken. Märkas bör, att produktionen på grund av sämre bränsle under krigsåren blev lägre. Vid götvaisverket har vidare införts uppvärmning i två u g n a r i stället för en, varigenom produktionsökning per tidsenhet borde ha inträtt. Järnverk O. Undersökningen avser stålgjuteriet, den enda avdelning där man genom direkta sifferuppgifter kan påvisa åttatimmarsdagens verkningar. Antalet årsarbetare var här i medeltal 60.2 år 1919 och 39.9 år 1924 med en ordinarie arbetstid per vecka av resp. 57 och 48 t. Drifttiden utgjorde i förra fallet

122 300, i senare 266 dagar. Vid en beräknad drifttid av 300 dagar även för 1924 blir arbetarmedeltalet 35.4. Intet skiftarbete förekom. Produktionen utgjorde: 1919 1924 Minskning Per arbetare och timme . . . . 13.1 kg 12.7 kg 3.1 % » år 37.4 ton 30.4 ton 18.7 % Härvid har räknats med samma drifttid för båda åren. De anförda siffrorna anses icke fullt jämförbara, ty dels spelar godsvikten in, vilken i medeltal upgick till 53 kg 1919 mot 45.5 kg 1924, dels står formningsarbetet på en gjutgodsbit icke i proportion till dess vikt utan är i mycket hög grad en funktion av dess konstruktion och utseende. Då produktionens vikt per timme för fullt likartat gods bör minskas med fallande styckevikter, vore man böjd att antaga stegrad arbetsintensitet. Då emellertid, såsom nyss antyddes, en hel del faktorer inverka störande på jämförbarheten, har en undersökning även verkställts speciellt rörande dävertfabrikationen, där formningsarbetskostnaderna äro likvärdiga och dävertvikterna ungefär desamma. Ståldävertproduktionen utgjorde: P e r man och t i m m e 1918/19 1924 Minskning kg kg % Gjutare 35.9 34.7 3.3 Kärnmakare 423.4 407.2 3.8 Skrotare 95.8 92.6 3.S Godsets medelvikt var 1919 462 kg, 1924 472 kg. Betydande förbättringar i tekniskt hänseende ha genomförts i gjuteriet, rensverkstaden och skrotsmedjan, beroende dels på utvecklingens fortgång, dels på arbetstidslagen. Då ungefär samtidigt med lagen en stark konjunkturförsämring inträdde, ha emellertid de nya maskinerna och anordningarna, vilka dragit en kostnad av c:a 175 000 kr., ej kunnat utnyttjas. År 1924 har ej arbetats på långt när full tid. Den mindre arbetstillgången med åtföljande permitteringar anses ha inverkat ogynnsamt på arbetsintensiteten. Arbetarombuden ha icke funnit undersökningens resultat fullt tillförlitliga i fråga om arbetsintensiteten, ty när ett ackordsarbete avslutats någon tid före den ordinarie arbetstidens slut, ha arbetarna avlägsnat sig, vilket icke tagits med i räkningen vid kalkylen. Arbetarna anse, att arbetstakten något ökats.

Järnverk H. Undersökningen avser martintillverkningen. Arbetarantalet utgjorde i årsmedeltal 1919 109.8 man, varav 42.9 man ugnspersonal, och 1924 136.2 man, varav 71.G man ugnspersonal. Ordinarie arbetstiden per vecka var 1919 för ugnspersonal 72 t. och för övrig personal 60 t. utom för 7.7 man med 72 t., men år 1924 48 t. för hela personalen, övergång har skett från 2till 3-skiftssystem. Tillverkningen utgjorde: Per man och år

Per man och timme

Hela personalen

1924 Ökning ( + ) eller minskn. (—)

ton

222.8 167.9

209.8 232.8

- 5.8 + 38.7

819.5 525.5

520.6 577.0

-36.5 + 9.8

+ 15.2

-14.5

123 För personalen i genomsnitt har alltså en produktionsökning per arbetstimme inträtt, varigenom produktionsminskningen per man och år kommit att stanna vid 14.5 %, medan den skulle utgjort 26.8 %, om timproduktionen varit oförändrad. Märkas bör, att s. k. legerat stål producerades i relativt större omfattning 1924 och att chargerna härvid taga något längre tid än vid vanlig ståltillverkning. Transportanordningarna hava förbättrats, och beträffande gruppen »övrig personal» har arbetet omlagts med åtföljande förbättrat utnyttjande av arbetstiden. Fabrik

CementT ft hfliCPf

Som jämförelseår ha valts 1914 och 1924, enär bränsleförhållandena då voro ungefär likartade. Totala arbetstiden per man och halvår (juli—dec.) utgjorde vid klinkerverket 1 740 t. år 1914 och 1 208 t. år 1924, alltså en nedgång med 30.6 % För cementverket voro motsvarande siffror resp. 1 780 och 1 232 t. samt 30.8 % För företaget i dess helhet utgjorde totala arbetstidsminskningen per man i medeltal 30.7 %. Antal arbetare i medeltal

Total Antal Produktion Ökning ( + ) produktion ökning ( + ) arbetseller eller per man timmar och timme minskn.( —) per man minskn.(—) juli—dec. per man % •/ juli—dec. kg kg 7«

Klinkerverket. 1914 1924

51.19 55.64

1740 1208

229 276

12.10 11.98

1780 1232

1169 1160

+ 20.5

398 460 333 410

- 16.3

2 080 820 1 429 120

- 31-3

Cementverket. 1914 1924

0.8 Under åren 1917—24 har nyanskaffats en dieselmotorsanläggning med oljetank och rörledning från hamnen såsom reserv i kraftcentralen samt diverse maskiner till kraftcentralen och cementverket, varjämte samtidigt omfattande reparationer utförts å kraftcentralens och cementverkets maskiner. Den vid klinkerverket inträdda produktionsökningen per arbetstimme är att tillskriva berörda nyanskaffningar och förbättringar. Dessa skulle tillkommit arbetstidslagen förutan men ha dock till en del påskyndats av denna. Arbetena i fråga ha kostat: nyanskaffning kr. 310 800 och reparationer 857 500. Man har även sökt öka arbetsintensiteten genom ett noggrannare övervakande av de olika arbetsprestationerna. I rent tekniskt avseende har lagen berett ledningen vissa svårigheter särskilt vid bränningen, genom att ugnen förut hölls bättre i form med två brännare än nu med fyra.

Fabrik B. Till grund för jämförelsen lägges en serie av år i syfte att borteliminera den förryckande inverkan, som under något visst år utförda större förberedande arbeten, reparationer o. d. kunnat medföra. Cementverket. Arbetstiden per vecka var för dagarbetare 1916—1918 58 t.. 1919 54 t., för skiftarbetare 56 t. Genom lagen infördes 48 t. över lag. Antalet per dagsverke producerade fat cement utgjorde 1916—1919 5.83, 1920—1921 och 1923—1924 5.29, alltså nedgång med 9.3 % mot en minskning i dagsverkens längd av c:a 15 %. Att produktionen alltså icke sjunkit i proportion till arbetstidens förkortning, beror till övervägande delen på nyanskaffning och omändring av maskiner och redskap, vilket dragit en kostnad av 158 000 kr. Själva fabrikationen bestämmes av apparaturens kapacitet, medan arbetarna endast ha att vid behov reglerande ingripa.

124 Kalkbrottet. Endast dagarbetare sysselsättas. Arbetstiden = cementverket. Antalet brutna kbm utgjorde per dagsverke 1916—1919 4.68, 1920, 1922—1924 4.i7 r d. v. s. 10.9 % minskning. Icke heller här har produktionen per dagsverke sjunkit i proportion till arbetstidens förkortning, vilket tillskrives, att procenthalten fyndigt material ökats från 56 till 69 % under ifrågavarande år. Kalkbränningen. Arbetstiden = cementverket. Tillverkningen av jordbrukskalk uppgick 1916—1919 per dagsverke till 9.1 ton, 1920—1924 till 7.7 ton, alltså minskning med 15.4 % eller i ungefärlig proportion till arbetstidens förkortning. Tegelbruk.

Bruk A. I allmänhet börjas arbetet första d a g a r n a i maj och a v s l u t a s medio a v oktober beroende p å väderleken. Prod, per Arbetstid arbetare per vecka (exkl. raster) Antal tegel

Antal arbetare Manliga

Kvinnliga

47 48

2 6

1918 1924

32 800 65 500

53 48

Av de manliga arbetarna voro 1918 6 och 1924 7 under 18 år samt av de kvinnliga 2 st. båda åren. År 1918 utgjordes tillverkningen till c:a 40 % av handslaget tegel och fasadtegel men 1924 uteslutande av vanligt murtegel, vilket, då förstberörda tillverkningar äro mera tidsödande, delvis förklarar den stora produktionsökningen per arbetare. Om tillverkningen varit likartad, räknar bolaget med att ifrågavarande ökning skulle uppgått till c:a 40 %. Huvudorsaken till denna ökning är att söka i tekniska förbättringar och vissa ombyggnader, såsom utbyte av 3 tegelpressar mot en större med ökad kapacitet och automatisk avskärning, uppsättning av sandautomat samt införande av elektrisk drift, varigenom maskineriet arbetar jämnare och mera tillförlitligt. Vidare har tillsynen över arbetet skärpts, tiden för dess början och slut iak'ttages noggrannare och inga självtagna raster o. d. få förekomma. De tekniska förbättringarna e t c , vilka kostat c:a 40 000 kr., ha skett oberoende av arbetstidslagen, ehuru denna nog verkat påskyndande. Bruk

B. Medelantal arbetare

Veckoarbetstid (exkl. raster)

1919 Murtegeltillverkning. Dagarbetare Skiftarbetare

36 4

46 3

57 84

Taktegeltillverkning. Dagarbetare Skiftarbetare

43 2

41 3

57 84

Antal arbetsdagar under året

48 56

226 284

218 243

48 56

199 248

168 220

Av pressad råtegel inkl. råämnen för takpannor tillverkades 1919 6 338 200 st. och 1924 6 378 300 st., alltså ungefär oförändrad kvantitet. Under juli 1919 framställdes 3 010 st. taktegel per press och skift å 10 t., medan 1924 motsvarande siffra var 3 155 st. per press och skift å 8 1I2 t. Per timme räknat ökades alltså

125 tillverkningen från 301 till 371 st. eller 23 %. Ytterligare meddelas följande uppgifter om tillverkningen: Normalproduktion i styck per arbetare och timme

Normalproduktion i styck per arbetare och vecka

1924 Ökning %

1924 Ökning ( + ) eller minskn.(—)

% Murtegelpressare Taktegelpressare Ugnsmän

175 170 218

198 188 270

+ 13.1 + 10.6 + 23.9

9 975 9 690 12 500

9 504 9 024 13 000

-4.7 -6.9 + 4.0

Enligt arbetsledningen tillvaratages arbetstiden numera bättre än förr, varjämte maskinernas hastighet något ökats. Arbetsintensiteten har inom vissa personalgrupper avsevärt stigit. Bruk

C. Normalproduktion i styck per arbetare och timme

1924 Ökning ( + ) eller minskn.(—)

Normalproduktion i styck per arbetare och vecka

% 140 26

Taktegel

137 31

- 2.1 + 19.2

Ökning ( + ) eller minskn.(—)

% 8 400 1404

6 576 1488

-21.7 + 6.0

Veckoarbetstiden var 1919 60 t. vid murtegel- och 54 t, vid taktegeltillverkningen, 1924 48 t. i båda fallen. Produktionsökningen i fråga om taktegel anses beroende på en 1922 anskaffad taktegelpress och den ökning av hastigheten å denna, som vidtagits allt eftersom arbetarna vunnit ökad vana och skicklighet. Bruk

Vid bruket tillämpas årsdrift. Antalet årsarbetare utgjorde 1919 i medeltal 82 och 1924 106 ^ Dagarbetet pågick 1919 54 och 1924 48 t. per vecka. Skiftarbete utföres av 8 arbetare. Per arbetare och år utgjorde produktionen 1919 65 737, 1924 77 637 st. taktegel och dräneringsrör, d. v. s. en ökning av 18.1 %. Till denna ökning ha medverkat flera faktorer, såsom vidtagna maskinella förbättringar, tillbyggnad av lagringsrum, förbättrade transportanordningar, indragning av s. k. kafferaster, noggrannare iakttagande av tiden för arbetets början och slut samt yrkesskicklighetens höjande genom övergång från sommar- till årsdrift. Bruk

Som jämförelseår ha valts 1914 och 1924, då tillverkningen pågick lika länge (april—nov.) och samma antal arbetare, 54 å 55 st., användes. Arbetstiden per vecka var resp. 57 och 48 t. Produktionen utgjorde 1914 3.2 och 1924 2.5 milj. tegel, alltså en minskning med 21.9 % eller avsevärt mera än vad som motsvarar arbetstidens förkortning (15.8 %). Förklaringen uppgives vara, att väderleken 1914 var idealisk för lufttorkningen men 1924 raka motsatsen. Bolaget måste sistnämnda år lita så gott som uteslutande

126 till varmlufttorkning i riorna med deras begränsade utrymme. Dessutom var til verkningen av tunnväggigt, iättorkat håltegel 1914 nära det 10-dubbla mot 1924. Erfarenheten har visat, att arbetsprestationerna i allmänhet stå i direkt proportion till arbetstiden och t, o. m. något ökats, det senare i synnerhet beträffande enstaka arbeten, såsom ugnsinsättning, uttagning m. m. Arbetstiden utnyttjas bättre genom noggrannare passning vid arbetets början och slut. Några tekniska eller organisatoriska anordningar för tillverkningens ökande hava efter lagen ej vidtagits. Säqverk.

PartnersZiefabriker.

Av Sågverksförbundet meddelas följande. Om- och nybyggnader ha verkställts i mycket stor utsträckning fore, under och närmast efter år 1919, delvis framkallade av arbetstidslagen, delvis ock av den allmänna tekniska utvecklingen. . , Arbetstiden per vecka var 1919 nominellt 57 t. Undersökningar visade emellertid att den effektiva arbetstiden stannade vid i medeltal 52 t. beroende bl. a. pa att förberedelsearbetet för sågningen, den s. k. postningen, utfördes till huvudsaklig del under arbetstiden, varjämte en del ej avtalsenliga raster förekom. År 1920 överenskoms, att postningen skulle utföras helt och hållet under raster samt alla kafferaster o. d. borttagas i och för arbetstidens fulla utnyttjande. Denna överenskommelse efterlevdes till en början noggrant, men samma noggrannhet mkttages ej numera. . , -mm -u ^ F ö r att bedöma, huruvida arbetseffekten ökat eller minskat sedan 1919 h a r en summarisk undersökning gjorts för 32 sågverk, vilka, då moderniseringar förekommit endast i mindre omfattning, synts användbara för en jämförelse. Resultatet blir då åren 1919 och 1924 jämföras, att verkens produktion varit någorlunda lika stor, a t t arbetsstyrkan uppgått till ungefär samma antal, c:a 8 000, och a t t tillverkningen under de två åren omfattat c:a 250 000 stds med ungefärligen lika rundvirkesförbrukning per std. Fabrik A. (Sulfit.) , ., Antalet arbetare var 1919 187, varav 90 skiftarbetare, 1924 175, varav /o skiftDagarbetarnas arbetstid per vecka exklusive raster utgjorde resp. o4 ocii arbetare 48 t. Skiftarbetarnas arbetstid var 1919 olika - 50*/3> 56> 6 0 *• ~ *ö5 o h k a f ™ p _ per, medan 1924 48 t. tillämpades utom för en grupp med 56 t. Ändring av skiftsindelningen h a r ej förekommit. Beträffande produktionen ha stickprov tagits för olika ar, varav i r a m g a i . att per vecka tillverkats: 1914 216.2 tons1 1924 340.8 tons1 19i6 ' 212.3 , 1925 251.0 > 1920 202.9 » Produktionsökningen sammanhänger med vissa på grund av arbetstidslagren genomförda ombyggnader samt insättande av arbetsbesparande maskiner och anordningar jämte sedermera vidtagna ytterligare moderniseringar, såsom t. ex. fullständig omläggning av fabriksområdets och tillhörande framforslingsvagars transportsystem Kostnaden för härvid gjorda nyanskaffningar belöper sig til c:a /4 mili kr Tack vare ifrågavarande tekniska förbättringar h a r antalet skiftarbetare k u n n a t minskas och antalet dagarbetare nedbringas till det före arbetstidslagen normala. Fabrik B. (Sulfit.) Veckoarbetstid Antal arbetare (exkl. raster) Dao-. SkiftDagarbetare SkiftarbeUre 1916 135 {12367 60 1924 142 150 48 1 Uppgifterna från fabrikerna A—F avse engelska ton (å 1 016 kg).

{ 1 48

127 De direkt produktiva arbetarna voro 191.6 157 med 52.9 t. genomsnittlig arbetstid per man och vecka, 1924 154 med 48 t. arbetstid. Räknat per produktiv arbetare och år utgjorde produktionen 1916 188.9 ton, 1924 175.2 ton oblekt sulfitmassa, alltså en minskning med 7.3 %. Då arbetstiden minskats med 9.3 %, har sålunda utjämning till någon del skett genom produktionsökning per arbetstimme. Genom ombyggnad av ångpannehus har antalet eldare kunnat minskas med 3 man, och genom andra moderniseringsarbeten ha ytterligare 3 man kunnat undvaras. Å andra sidan medförde arbetstidslagen behov av 3 man för anordning av s. k. hoppande skift. Fabrik C.

(Sulfit.)

Undersökningen avser följande avdelningar: renseri, kokeri, massabingar, sileri,, pappsalar, massamagasin, ångpannehus, kokeri, kalkupplag och kollergångar. Antalet här sysselsatta arbetare var 1914 101 och 1924 136. Samtliga voro manliga och de minderåriga i båda fallen 6. Arbetstiden per vecka var 1914 60 t. i renseri och kalkupplag, 72 t. i massabingar, sileri, pappsal och massamagasin, samt 56 t.. i ångpannehus och kokeri, 1924 48 t. å samtliga avdelningar. Produktionen per arbetare och timme utgjorde 1914 0.098 tons, 1924 0.107 tons,. d. v. s. en ökning av 9.2 %. Per år och arbetare var produktionen 1914 301.08 tons, 1924 251.91 tons eller en minskning med 16.3 %. Av de jämförda avdelningarna har endast sileriet undergått nämnvärd förändring, vilken emellertid torde vidtagits oberoende av arbetstidslagen. Fabrik I). (Sulfat.) Jämförelsen avser mars månad 1919 och 1924. Antalet direkt produktiva arbetare var 1919 81, 1924 91. Arbetstiden per vecka utgjorde förstnämnda år 56 t. i kokeri, sodahus, diffusörhus, mesahus, mixeri, kalkugnar och ångpannehus samt å övriga vid jämförelsen medtagna avdelningar 50 2 / 3 t. i medeltal. Produktionen per arbetare och timme var 1919 0.0598 tons, 1924 0.0753 tons, alltså en ökning med 25.9 %. Per arbetare under mars uppgick produktionen 1919 till 13.95 tons och 1924 till 16.19 tons, d. v. s. 16.0 % ökning. E n hel del maskinella förbättringar har genomförts efter 1919. Sålunda har nytt sileri anordnats, 16 kollergångar anskaffats och två högtryckspressar för torkmaskinerna insatts. Vidare har nytt s. k. mesahus uppbyggts, ångpanneanläggningen tillökats och ny transformatorstation anlagts. Produktionskapaciteten per år har på detta sätt ökats med 60 %. Ifrågavarande förbättringar torde få anses som uttryck för en oberoende av arbetstidslagen fortgående utveckling, om än lagen i viss mån varit bidragande orsak. Fabrik E. (Sulfat.) Jämförelsen avser november månad 1919 och 1924. Den vid kontinuerliga driften (kokeri, diffusörhus, sileri, pappsal, massamagasin, sodahus, kalkugnar och ångpannehus) sysselsatta arbetspersonalen utgjorde i nov. 1919 69 man med 14 674 arbetstimmar och i nov. 1924 80 man med 16 000 arbetstimmar. Antalet minderåriga var resp. 3 och 6. Vid båda tidpunkterna arbetades på 8-timmarsskift, men antalet skift per vecka var 1919 19 mot 18 1924. Veckoarbetstiden var i förra fallet 50 2/3 t., i senare 48. Produktionen per arbetare och timme utgjorde för nov. 1919 0.081G tons och för nov. 1924 0.083G tons, alltså 2.5 % ökning. Per arbetare räknat var produktionen under nov. 1919 17.36 tons och 1924 16.73 tons, d. v. s. minskning med 3.G %. Fabriken är jämförelsevis ny och fabrikationsmetoden ej slutförd, varför densamma är underkastad ständiga förbättringar för produktionens höjande. De viktigaste äro ökning av antalet avdunstningsapparater och diffusörer samt insättande

128 av högtryckspress i torkmaskinen, som dessutom fått ökat antal torkcylindrar. Medelproduktionen per dygn, som 1919 var 34.85 tons, har ökats till 51.93 tons 1924 och 58.36 tons 1925. De vidtagna förbättringarna torde vara att betrakta som uttryck för en oberoende av arbetstidslagen fortgående utveckling, om än lagen i viss mån bidragit genom borttagande av 19:de skiftet, vilket fordrade en ökning av fabrikens kapacitet, för att ej produktionsminskning skulle bli följden. Yrkesskickligheten har efter lagens tillkomst ökats, beroende på att en van och erfaren arbetarstam uppväxt. De vid fabrikens igångsättande antagna arbetarna voro till största delen sågverksarbetare och hade ingen erfarenhet i fabriksarbetet. Fabrik F. (Träsliperi.) Jämförelsen avser juli månad 1919 och 1924. På den direkt produktiva personalen kommo under juli 1919 12 1S2 arbetstimmar, motsvarande 52.C man, och under juli 1924 10 746 arbetstimmar, motsvarande 49.7 man. Arbetstiden per vecka var 1919 för slipare, smörjare, maskinpassare, pressare och packare, vilka arbetade på 8-timmarsskift, 50 2 / 3 t. och för kubbstaplare, kapare, barkare, sorterare, eldare och pappmaskinskötare, vilka arbetade på 9-timmarsskift, 54 t. År 1924 var arbetstiden för samtliga 48 t. Produktionen per arbetare och timme utgjorde under juli 1919 0.1525 tons och under juli 1924 0.1807 tons, alltså 18.5 % ökning. För hela månaden var produktionen per arbetare 1919 35.31 tons, 1924 39.08 tons, d. v. s. en ökning med 10.7 %. Slipmaskinerna ha försetts med s. k. Area-regulatorer, varigenom produktionen i avsevärd grad ökats. Upptagningsmaskinerna ha försetts med automatiska arkavläggningsapparater, vilka betydligt underlättat arbetet för maskinpassarna. Förbättringarna i fråga kunna icke anses stå i samband med arbetstidslagen. Under krigsåren och även 1919 var arbetarstammen ganska rörlig och omsättningen av arbetare betydlig. Detta har i hög grad förändrats, vilket medfört ökad yrkesskicklighet och arbetsvana. Pappersbi'uk.

Bruk A. Jämförelsen avser månaderna juli—aug. 1918 och 1924. Den produktiva arbetspersonalen utgjorde 1918 183, varav 99 skiftarbetare, 1924 225, varav 129 skiftarbetare. I båda fallen ingå 32 kvinnliga arbetare bland dagarbetarna. Arbetstiden per vecka var för dagarbetare resp. 59 och 48, för skiftarbetare 66 och 48. övergång har skett från 12- till 8-timmarsskift. Tillverkningen av papp och papper per produktiv arbetare och timme var 1918 22.3 kg, 1924 27.7 kg, alltså 24.2 % ökning. Per arbetare utgjorde tillverkningen under juli—aug. 1918 12 629 kg, 1924 11970 kg, d. v. s. minskning med b.2 %. Då arbetstiden per man och vecka minskats i genomsnitt 23.6 %, har detta alltså i huvudsak motvägts genom produktionsökningen per arbetstimme.^ Ändringar och förbättringar å maskinerna ha vidtagits, och i vissa fall har hastigheten ökats utan ökning av personalen. Nya skärmaskiner ha insatts, varigenom en del kvinnlig arbetskraft kunnat överföras till annat arbete, och ny papperssal har byggts, varigenom bl. a. enklare transportförhållanden ernåtts. Berörda arbeten torde" icke'bero på arbetstidslagen. Däremot kan denna anses ha förorsakat, att antalet hjälparbetare vid en del maskiner minskats och att alla fria raster indragits. F r å n arbetarsidan har meddelats, att tjärpapptillverkningen bedrives med samma antal arbetare nu som förut och att samma kvantitet framställes på 8 Va t. som förut på 10 1 / 2 . Vidare anses arbetsintensiteten betydligt ökad vid allt arbete, där densamma kan bestämmas av arbetarna. Bruk B. På grund av fullständig omändring av fabrikens maskinella anordningar under de senare åren anses en jämförelse beträffande produktionen per arbetare och tids-

129 enhet bli missvisande. Sålunda ha exempelvis i sulfitfabriken 9 små kokare med en kapacitet från 1 till 5 tons per kok utrivits och i stället en helt ny fabrik uppförts med 2 kokare å 24 tons per kok vardera. I pappersbruket hava tre 60" breda maskiner ersatts med en 80" och två 130" breda maskiner. Givetvis har härigenom antalet arbetare minskats i förhållande till produktionens storlek. _ Övergången från 2- till 3-skiftssystem skedde före lagens tillkomst, vadan denna ej nämnvärt påverkat skiftarbetet. Så mycket mera har den emellertid inverkat på alla de omfattande hjälparbeten, som utföras av dagarbetare. Arbetsintensiteten anses minskad efter lagens tillkomst. Lagen har enligt bolagets mening medfört, att en av övriga förhållanden opåkallad produktionsökning ägt rum i avsikt att nedbringa kostnaden per produktionsenhet. Härmed har följt överproduktion, som lett till lägre priser, varigenom syftet med produktionsökningen i stort sett förfelats. Arbetarparten anser, att produktionen per arbetare ökats efter lagen genom strängare kontroll. Arbetarantalet har enligt samma källa minskats, varför arbetet måste forceras de timmar det pågår och arbetarna bli nödsakade att arbeta hårdare än före lagen. Bruk

Den produktiva arbetspersonalen utgjorde 1917 43 personer, varav 23 skiftarbetare, 1924 154 personer, varav 98 skiftarbetare. Arbetstiden per vecka var för dagarbetare resp. 63 och 48, för skiftarbetare 72 och 48. övergång har skett från 12- till 8-timmarsskift. Per arbetare och timme utgjorde produktionen 1917 15.8 kg, 1924 29.2 kg sulfitpapper, alltså 84.8 % ökning. P e r arbetare och år beräknas produktionen 1917 till 54.24 ton, 1924 till 69.33 ton, d. v. s. en ökning med 27.8 %. Åren 1916—1917 nymonterades, resp. ombyggdes två maskiner, och 1924 fullbordades arbetena för den tredje maskinen med tillhörande holländeri etc. Bruk

Anläggningen omfattar såväl pappersmassefabrik som pappersbruk. Antalet arbetare vid tillverkningen var 1916 264, varav 116 skiftarbetare, 1924 322, varav 147 skiftarbetare. Arbetstiden per vecka utgjorde 1916 59 t. för dagarbetare och 72 t. för skiftarbetare, 1924 48 t. i båda fallen, övergång från 12till 8-timmarsskift skedde i huvudsak redan 1919. Per man och år var produktionen av papp och papper 1916 48.66 ton, 1924 37.93 ton, alltså en minskning med 22.1 %. Härvid bör märkas, att produktionen 1916 till 72.7 % av vikten utgjordes av papp, medan motsvarande andel 1924 stannade vid 49.3 %, vilket förhållande naturligen medverkat till lägre viktsiffra per arbetare sistnämnda år. Vidare gäller, att antalet arbetsdagar 1916 var 299 mot 295 1924. Åtskilliga om- och nybyggnader ha utförts, vilka dock ej anses beroende på arbetstidslagen. Bruk

Vid pappersbruket sysselsattes 1916 i medeltal 415, 1924 645 man. Arbetstiden per vecka var 1916 60 t. för dagarbetare och 72 t. för skiftarbetare, 1924 48 t. i båda fallen, övergång från 12- till 8-timmarsskift och kortare arbetstid genomfördes delvis redan före arbetstidslagens tillkomst. Räknat per man och år utgjorde produktionen 1916 100.53 ton papper, 1924 83.13 ton, alltså minskning med 17.3 %. Standardisering av tillverkningen har successivt genomförts samt behövliga omoch nybyggnader jämte moderniseringsarbeten verkställts, allt dock oberoende av arbetstidslagen. 9—253647

130 Sockerfabriker.

Fabrik A.

(Råsocker.) under kampanjen var 1919 307, varav 295 skiftarbetare, 1924 393, varav 326 skiftarbetare. Arbetstiden per vecka utgjorde 1919 för dagarbetare 55 */, t. och för skiftarbetare 84 t., 1924 för dagarbetare 48 t. och för skiftarbetare 56 t. övergång har skett från 2- till 3-skiftssystem. Per arbetare och timme uppgives betavverkningen 1919 till 358 kg, 1924 till 454 kg, alltså ökning med 26.8 % Den av arbetstidslagen förorsakade ökningen av arbetsstyrkan medförde ett intensivt arbete för att i möjligaste mån nedbringa det manuella arbetet, vilket åstadkom alltför höga arbetskostnader. Genomgripande ändringar och omläggningar samt utveckling av transportmedlen ha sålunda ägt rum, t. ex. införande av större s. k. westoncentrifuger, borttagande av betupplagen vid vågstationerna m. m. ^ Betavverkningens ökning per arbetstimme får tillskrivas ifrågavarande moderniseringsarbeten, enär det manuella arbetet i stort, sett inskränker sig till passningsarbete och alltså ej påverkar själva arbetsgången, som beror på apparaturen och de kemiska processerna. Stegring av den manuella arbetsintensiteten har enligt arbetsledningen ej inträtt annat än å platser, där införandet av maskinella hjälpmedel tvingat arbetaren till högre hastighet för att »hålla undan». Enligt arbetarpartens mening synes man arbeta mera efter åttatimmarslagens genomförande. Antalet

arDetare

Fabrik B. (Råsocker.) Antalet arbetare var under kampanjen 1919 325, varav 178 skiftarbetare, 1924 327, varav 207 skiftarbetare. Arbetstiden utgjorde för dagarbetare 1919 60 t. per vecka, 1924 48 t., för skiftarbetare 1919 84 t., 1924 56 t. övergång har skett från 2- till 3-skiftssystem. Per arbetare och timme avverkades 1919 238 kg betor, 1924 335 kg, alltså 40.8 % ökning. Den med arbetstidslagen följande ökningen av arbetsstyrkan har man med^ alla till buds stående medel sökt motverka genom maskinella förbättringar i driften och utveckling av transportanordningarna. Ifrågavarande modernisering skulle kanske med tiden ha frampressats av konjunkturerna, men lagen har påskyndat densamma. Beträffande rent manuellt arbete finner arbetsledningen, att ökning av intensiteten ej inträtt, medan från arbetarsidan anses, att exempelvis vid slamkalklastningen arbetarna nu göra lika mycket på 8 t. som förut på 12 t. Fabrik C. (Raffinaderi.) Antalet arbetare under kampanjen var 1916 447, varav 289 skiftarbetare, 1924 443, varav 273 skiftarbetare. Av minderårig arbetskraft användes 1916 6 män och 82 kvinnor, 1924 9 män och 68 kvinnor. Arbetstiden utgjorde för dagarbetare 1916 55 !/2 t. per vecka, 1924 48 t., för skiftarbetare resp. 72 t. och 48 t. övergång har skett från 2- till 3-skiftssystem. Per arbetare och timme uppgives insmältningen av råsocker 1919 till 35.0 kg, 1924 68.2 kg, alltså ökning med 94.9 %. Ifrågavarande ökning beror på maskinella förbättringar, bestående bl. a. i införande av större s. k. westoncentrifuger, omläggning av bitsockerstationen till pressbitsystem, varvid centrifuger och sågar blevo överflödiga o. s. v. ökning av den manuella arbetsintensiteten har enligt arbetsledningen ej i n t r ä t t efter arbetstidslagen annat än där arbetarna genom införande av moderna maskinella anordningar tvingats att »hålla undan». Arbetarparten anser, att man nog arbetar mera efter lagens införande än förut. Fabrik D. (Raffinaderi.) Arbetarantalet var under kampanjen 1916 451, varav 186 skiftarbetare, 1924 571, varav 242 skiftarbetare, ökningen är en följd av den förkortade arbetstiden, var-

131 jämte koncentration av driften torde spelat in. Arbetstiden utgjorde per vecka 1916 for dagarbetare 60 t., för skiftarbetare 72 t., 1924 i båda fallen 48 t. övergångh a r skett från 2- till 3-skiftssystem. Per arbetare och timme uppgives avverkningen av råsocker 1916 till 44 o kg 1924 till 53.2 kg, alltså ökning med 20.9 %. ' För att minska det manuella arbetet ha maskinella anordningar (bl. a transportanordningar o. d.) införts och komma att införas på alla tänkbara platser. Även om med tiden marknadspriserna framtvungit dylika förbättringar, så anses åttatimmarslagen ha åstadkommit deras verkställande nu. Arbetshastigheten är beroende på apparater och kemiska processer, ej på manuellt arbete. Inom grovarbetet har enligt arbetsledningen ingen intensitetsökning inträtt annat an dar den maskinella utrustingen ändrats. Arbetarparten har däremot bestämd uppfattning om rent manuell intensitetsökning, där dylikt arbete förekom. _ Undersökningen avser förhållandena vid en fabrik 1915 och 1924, då arbetet fortgick tämligen ostort. Arbetspersonalen bestod 1915 av 56 manliga och 7 kvinnliga arbetare over 18 år samt 30 manliga minderåriga, 1924 av 50 manliga och 7 kvinnliga arbetare över 18 år och 37 manliga minderåriga. I medeltal per år utgjorde antalet arbetare 1915 92 och 1924, då man tidvis arbetade endast halv tid 71 6 Arbetstiden per vecka var 1915 56*/,, 1924 48 t. Endast dagarbetare förekomma ProduKtionen per årsarbetare utgjorde 1915 27 820 kg, 1924 33 490 kg, d v. s 20.4 % ökning. Ifrågavarande ökning beror huvudsakligen på en del tekniska föro ™ n f a r 0 ,T?\ n y i n k ö ; P t a maskiner med större effekt, vilka dragit en kostnad av dbOOO kr._ Vidare anföres, att kafferaster borttagits, att större punktlighet vid arbetets början och slut numera iakttages och att arbetsintensiteten synes något stegrad. De vidtagna tekniska förbättringarna anses ej beroende på arbetstidslagen om an denna verkat sporrande. Fabrik

(Spinneri.)

Bomullsfabriker.

1 spinneriet sysselsattes följande arbetare: Manliga Över Under 18 år 18 år 5 14 6 10

1914 1924

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 25 14 33 12

Summa ^s 61

Jämförelse mellan de två årens produktion är möjlig endast beträffande varpgarn. Av sådant tillverkades på samma antal spindlar per timme: ^914 1924

Maraarin industri.

178.9 kg av medclnummer 28.93 188.3 > > , 28.H

ökning inträdde alltså med 5.3 %. Den ringa olikheten i arbetarantalet tillmätes härvid ingen betydelse. Däremot bör märkas, att garnets medelnummer var något högre 1914 än 1924. Betydelsen härav framgår av att enligt engelsk auktoritet tillverkningen, räknad i vikt per viss tidsenhet, utgör för garn av nr 30 55 % och 7 °/or V ° l k * e n f Ö r n i 2 ° - D e t a n s e s d ä r f ö r > a t t o m samma garnnummer + .-m tramstallts de tva aren, skulle produktionen per timme ha blivit densamma ioo? g i? £ * förbättringar hava vidtagits utom att 10 spinnmaskiner under 19^24 h a t t något större hastighet än 1914. Fabrik B. (Väveri.) Antalet vid produktionen sysselsatta arbetare var 1915 336, 1924 360 med en ordinarie arbetstid av resp. 60 och 48 t. per vecka. Intet skiftarbete förekom Jrroduktionen utgjorde:

132 1915 Per arbetare och timme . . . 0.162 stycken > vecka . . . . 9.7 >

1924 0.173 stycken 8.3 >

4- 6.8 * - 14.4 %

Produktionen var ej fullt likartad de två åren, enär de tillverkade vävnadsslagen ofta variera rätt mycket. . I den mån arbetsmaskiner och andra tekniska anordningar blivit torslitna eller föråldrade, ersättas de med nya mera arbetsbesparande och produktionskraftigare sådana. Genom elektrifiering av drivkraften har en jämnare och förmånligare d n i t erhållits, vilket medfört en ökning av produktionen med omkring 5 %. De vidtagna anordningarna äro en följd dels av arbetstidslagen, dels av utvecklingen. Antalet raster har minskats genom frukostrastens borttagande. Fabrik C. (Väveri.) För vinnande av jämförbarhet har den producerade väven reducerats till en enhetskvalitet med lika antal inslagstrådar — 24 stycken — per centimeter. Detta är nödvändigt, då inslagstätheten växlar högst betydligt, t. ex. 1914 mellan 9 och 126 och 1924 mellan 13 och 118 trådar per cm. Vid undersökningen medtagas vidare endast automatiska vävstolar. Sådana finnas av två olika typer, nedan betecknade med E och H . Arbetarantalet utgjorde:

1914 1924

E - s to 1 ar Män Kvinnor

H-stolar Män Kvinnor

5 —

7 15

10 18

Inga minderåriga arbetare förekommo. Per timme och vävstol var produktionen: E-stolar H-stolar Meter Meter 1914 . . . 3.56 3.98 1924 ] [ 3.59 3.74

3 1

Sunn 25 34

Antal stolar per man E-stolar H-stolar 12 å 14 16 11 ä 14 16

Vid E-stolarna var alltså produktionen per timme ungefär oförändrad, medan vid H-stolarna minskning med 6.0 % inträtt. # Vävstolarna hava icke undergått någon förändring. Däremot har förbättring gjorts i fråga om spolarna, bestående däri, att s. k. selfaktorcops, som användes 1914 och måste uppträdas å spindlar av järn, innan de inläggas i vävstolarna i huvudsak (88.7 %) utbytts mot träbobiner, som utan föregående behandling direkt inläggas i vävstolarna. .. , • Arbetarna hava efter åttatimmarslagens tillkomst icke i den utsträckning som förut var brukligt, ägnat tid utöver den egentliga arbetstiden åt produktionsökning åsyftande förberedande arbeten. Fabrik D. (Kombinerad.) Den ordinarie arbetstiden per vecka utgjorde 1919 57 t., 1924 48 t. Under en kortare period sistnämnda år förekom skiftarbete i väveriet. Tillverkningens kvalitet är växlande på grund av konkurrens och växlande moder Man begär numera lättare varor än förr, vilket medfört en omläggning av arbetet å så gott som samtliga fabrikens avdelningar. Jämförbara uppgifter beträffande produktionskvantiteten för olika år kunna av antydda skal ej uppbringas. Enligt företagsledningens bestämda uppfattning har åttatimmarsdagen icke medfört någon produktionsökning per timme. Om i något enstaka fall en mindre ökning kunnat konstateras, så torde denna vara att tillskriva större skicklighet hos

133 arbetarna eller vidtagna tekniska förbättringar. De flesta inom bomullsindustrien förekommande ^ arbetsoperationerna ske medelst automatiska eller halvautomatiska maskiner, varvid arbetarens uppgift närmast är att igångsätta och stoppa desamma. Ombyggnad och utvidgningar ha verkställts i fråga om såväl fabriks- som lagerlokaler dels till följd av arbetstidslagen, dels i samband med affärens utveckling. I vilken grad orsaken varit den ena eller andra, kan ej uppgivas. Särskilt i företagets tryckeriavdelning erfordras under vår- och höstsäsongerna arbete å övertid, uppgående för vissa arbeten till c:a 50 t. per månad och person. Den av arbetstidslagen tillåtna övertiden har härvid visat sig otillräcklig, i det, sedan den enligt § 7 mom. 2 medgivna övertiden i huvudsak förbrukats under vårsäsongen, fabriken för höstsäsongen till större delen varit hänvisad till den övertid, som kan beviljas enligt § 7 mom. 3, vilken är högst 30 t. per månad. Undersökningen avser produktionen av jutegarn vid ett spinneri, varom följande uppgifter meddelas. Antal arbetare

Ord. arbetstid per vecka

609 599 590 461 586 613

60 > > 48 , »

1911 1912 1913 1922 1923 1924

Juteindustri

Garnprodnktion per arbetare och timme kg 1.64 170 1.64 1.52 15! 1.57

Produktionen 1911—1913 och 1923—1924 avser samma slags garn, och råmaterialet har varit lika. Arbetsledare och maskinell utrustning ha för de olika åren varit samma. Av arbetspersonalen voro 1913 56.7 % och 1924 51.1 % kvinnor. Förbättrad möjlighet till skiftarbete framhålles såsom ett mycket starkt behov för denna fabrikation. Man anser, att f. n. jutefabrikens möjligheter att undvika förlustbringande rörelse till följd av hård utländsk konkurrens äro beroende på, om man kan anordna skiftarbete inom de gränser, som bestämmas av kvinnonattarbetslagens och arbetarskyddslagens föreskrifter om kvinnors och minderårigas arbete. Härför anses dock erforderligt, att medgivandet i sistnämnda lags § 13 beträffande arbetstidens förläggning till olika klockslag av dygnet i fråga om ynglingar, som fyllt 16 år, kompletteras i sådan riktning, att man med bibehållande av 48 timmars arbetsvecka kunde vid skiftarbete låta tidpunkterna för skiften bestämmas ungefär av nattarbetslagens begränsningar. Man ville alltså kunna inrymma två skift å 8 timmar inom de 17 timmarna från kl. 5 f. m. till 10 e. m. Fabrik A. (Spinneri.) Antalet arbetare utgjorde:

1913 1924

..Manliga Over Under 18 år 18 år 46 0 37 1

, Ylleindustri. Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 320 156 309 109

Ingen övertid användes. Produktionen av garn beräknas ha utgjort: 1913 kg Per arbetare och timme 0.731 > > > vecka 41.67

1924 kg 0.775 37.20

Ord. arbetsSnmma tid per vecka Timmar 522 57 456 48

* + 6.0 — HX7

134 M e d a v s e e n d e p å p r o d u k t i o n s ö k n i n g e n p e r a r b e t s t i m m e a n f ö r e s , a t t m a n 1913 h a d e a n s t ä l l t l i t e t f l e r a a r b e t a r e ä n m a n s t r ä n g t t a g e t b e h ö v d e i syfte a t t l ä r a u p p f l e r a u n g a , a t t m a n 1924 t i l l följd av m a s k i n e l l a f ö r b ä t t r i n g a r f å t t f r a m m e r a av m a s k i n e r n a , a t t m a n p å vissa a v d e l n i n g a r t i l l ä m p a r e t t a v l ö n i n g s s y s t e m , som g e r ved e r b ö r a n d e a r b e t a r g r u p p i n t r e s s e av a t t m e r a m e d h i n n e s , a t t a r b e t a r s t a m m e n n u ä r s k i c k l i g a r e ä n för 10 å r s e d a n s a m t a t t t i l l v e r k n i n g e n n u m e r a ä r n å g o t m e r a s t a n d a r d i s e r a d och a v s e r n å g o t g r ö v r e g a r n n u m m e r . V i d t a g n a t e k n i s k a f ö r b ä t t r i n g a r anses icke b e r o e n d e p å a r b e t s t i d s l a g e n . Fabrik B. (Väveri.) Undersökningen gäller jämförbara. Antalet arbetare

1919 _923

4:de kvartalet

1919 och 1923, v i l k a v a l t s såsom

mest

utgjorde: Manliga Över Under 18 år 18 år 9 177 12 168

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 45 351 36 321

A n t a l e t a r b e t s d a g a r v a r u n d e r b å d a p e r i o d e r n a 76. Produktionen utgjorde: Per arbetare och kvartal > » > timme

. . . . . .

19 19 1 332 tusen skott 1855 skott

summa

Ord. arbetstid per vecka Timmar

582 537

60 48

S k i f t a r b e t e h a r ej f ö r e k o m m i t . 19 2 3 997 tusen skott 1731 skott

-25.2 - 6-7

D e t k a n icke med bestämdhet avgöras, h u r u v i d a den uppvisade p r o d u k t i o n s m i n s k n i n g e n p e r a r b e t s t i m m e b e r o t t p å m i n s k a d a r b e t s i n t e n s i t e t eller p å , a t t 1923 m e r a s v å r v ä v d a v a r o r f ö r e k o m m i t ä n 1919. F ö r e k o m s t e n av olika s v å r v ä v d a v a r o r belyses av, a t t a c k o r d s a t s e r n a p e r 1 000 s k o t t v a r i e r a f r å n 15.3 t i l l 24.6 ö r e m e n äro a v s e d d a att lämna samma avlöning per timme. M a s k i n e l l a f ö r b ä t t r i n g a r h a ej i n f ö r t s e f t e r a r b e t s t i d s l a g e n . E n r a s t h a r b o r t t a g i t s och o b e h ö r i g a u p p e h å l l i a r b e t e t f ö r b j u d i t s . Arbetstiden u t n y t t j a s i n å g o n m å n b ä t t r e ä n före l a g e n . A v a r b e t a r n a s o m b u d f r a m h å l l e s , a t t a r b e t a r n a n u få a r b e t a h å r d a r e ä n f ö r u t . Fabrik C. (Väveri.) U n d e r s ö k n i n g e n o m f a t t a r 3:dje k v a r t a l e t 1919 och 1924 s a m t a v s e r t i l l v e r k n i n g av k l ä d e s v ä v n a d e r . A r b e t s p e r s o n a l e n och a r b e t s t i d e n u t g j o r d e : Ord. arbetsKvinnliga Manliga summa tid per vecka Över Under Över Under Timmar 18 år 18 år 18 år 18 år 60 305 9 159 18 119 1919 48 12 277 148 110 1924 7 D e n u n d e r s ö k t a p e r i o d e n o m f a t t a r 1919 7 1 , 1924 72 a r b e t s d a g a r , Produktionen utgjorde: 19 19 19 2 4 Meter Meter 169 Per arbetare och kvartal 144 0.280 > > > timme 0.208

+ 17.4 + 34.6

P r o d u k t i o n e n h a r ej a l l t i d v a r i t f u l l t l i k a r t a d de t v å p e r i o d e r n a , i d e t a t t å r 1924 t i l l v e r k a d e s m e s t l ä t t v ä v d a v a r o r av k a m g a r n , v a r e m o t 1919 s t r e i c h g a r n s t y g e r n a u t gjorde större procent.

135 Tekniska f ö r ä n d r i n g a r h a vidtagits, i någon m å n beroende på arbetstidslagen m e n ä v e n p å g r u n d av u t v e c k l i n g e n . B l a n d s å d a n a m ä r k e s s ä r s k i l t t r a n s p o r t a n o r d n i n g a r n a s f ö r b ä t t r i n g g e n o m h i s s a r och b a n o r . A r b e t s m e t o d e r n a f ö r b ä t t r a s a l l t j ä m t , vilken u t v e c k l i n g dock p å s k y n d a t s av l a g e n . A r b e t s t i d e n t i l l v a r a t a g e s m e r a n o g g r a n t . F r u k o s t r a s t e n h a r b o r t t a g i t s , och självtagna raster förhindras. F ö r tyglagning har med tillfredsställande resultat införts ackordsavlöning. Arbetarombuden framhålla, att nya, mera producerande maskiner anskaffats efter lagen, s a m t a n s e , a t t a r b e t s t i d e n t i l l v a r a t a g e s b ä t t r e s a m t a t t a r b e t s s k i c k l i g h e t e n och arbetseffektiviteten äro oförändrade. Fabrik

(Väveri.)

A r b e t s p e r s o n a l och a r b e t s t i d

utgjorde:

Manliga Över Under 18 år 18 år . 5 — . 9 —

1919 1924

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 31 36

Ord. arbetssumma tid per vecka Timmar 38 60 47 48

S k i f t a r b e t e h a r ej f ö r e k o m m i t . Produktionen utgjorde: 1919 Skott 1 457

Per arbetare och timme

1924 Skott 1870

+ 28.3

U n d e r de t v å å r e n h a t i l l v e r k a t s i s t o r t s e t t j ä m f ö r b a r a v a r o r . E l e k t r i s k d r i f t h a r i n f ö r t s . E n r a s t h a r b o r t t a g i t s och s j ä l v t a g n a r a s t e r f ö r b j u d i t s . Arbetarnas ombud anser, att arbetstiden utnyttjas bättre. Fabrik

(Väveri.)

A r b e t s p e r s o n a l och a r b e t s t i d

1919 1924

utgjorde:

Manliga Över Under 18 år 18 år 86 15 99 20

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 120 147

22 30

Ord. arbetsSumma tid per vecka Timmar 243 60 48 296

Tidvis h a r arbete å 2 å t t a t i m m a r s s k i f t förekommit efter lagen. A n t a l e t a r b e t s t i m m a r p e r a r b e t a r e och å r i n k l u s i v e ö v e r t i d v a r i m e d e l t a l 1919 2 580.3 och 1924 2 078.4, a l l t s å m i n s k n i n g m e d 19.5 % eller u n g e f ä r d e t s a m m a som v e c k o a r b e t s t i d e n s m i n s k n i n g (20 %). Produktionen utgjorde:

Per arbetare och år . . > » > timme

19 19 Meter 985 0.381

19 2 4 Meter 986 0.475

Ökning

% + 0.1 + 24.7

P r o d u k t i o n e n h a r de j ä m f ö r d a å r e n v a r i t l i k a r t a d . N y a m a s k i n e r m e d s t ö r r e p r o d u k t i o n s f ö r m å g a h a v a efter l a g e n a n s k a f f a t s i s t o r u t s t r ä c k n i n g . K o s t n a d e n h ä r f ö r ä r 73 800 k r . och ä r a t t b e t r a k t a såsom e n följd av lagen. A r b e t s t i d e n t i l l v a r a t a g e s n o g g r a n n a r e ä n f ö r r , f r u k o s t r a s t e n h a r b o r t t a g i t s och s j ä l v t a g n a r a s t e r f ö r e k o m m a icke. Fabrik F. (Väveri.) J ä m f ö r b a r a u p p g i f t e r r ö r a n d e p r o d u k t i o n e n k u n n a ej e r h å l l a s , då d e n n a ä r u n d e r k a s t a d s t a r k a v ä x l i n g a r i k v a l i t e t s h ä n s e e n d e . N å g o n ö k n i n g anses v a r a p å v i s -

136 bar i vissa fall efter lagens tillkomst men angives bero på av utvecklingen betingade organisatoriska och maskinella förbättringar, som jämt pågått och pågå, och icke på förändringar hos arbetarna. Trikåfabriker.

Fabrik A. (Väveri.) Ordinarie veckoarbetstiden var 1919 54 x\2, 1924 48 t. Per arbetare och timme tillverkades 1919 0.940 kg, 1924 1.326 kg tyg, d. v. s. en ökning med 41.1 %. Bristande jämförbarhet föreligger så till vida, att 1924 användes mera konstsilke än 1919 och att förstnämnda års råvara (garn) var lättare att arbeta med än 1919 års, beroende till stor del på att man 1919 i brist på bättre nödgades taga det material, marknaden bjöd. Vidare hämmades produktionen 1919 av brist på yrkeskunnigt folk. Omsättningen bland arbetarna är nu betydligt mindre än då. Vidtagna tekniska förbättringar anses icke direkt beroende på arbetstidslagen, om än denna i viss mån utövat inflytande. Fabrik B. (Kombinerad.) Arbetspersonal och arbetstid utgjorde: Manliga Över Under 18 år 18 år 1919 1924

. 26 . 33

— —

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år 64 85

Angående produktionen meddelas följande Produktion per arbetare och timme Trikåvaror Strumpor och vantar Garn

Ord. arbetsSumma tid per vecka 95 127

54 48

uppgifter.

0.111 dussin 0.256 » 5.91 kg

0.114 dussin 0.543 > 6.46 kg

Ökning % + 2.7 4- 112.1 + 9.3

Råvarornas kvalitet är bättre nu än 1919, varför tillverkningen går lättare. År 1919 var ej normalt i fråga om proportionen mellan de färdiga varorna och avgående råmaterialet. Den maskinella utrustningen är betydligt ökad. Den stora produktionsökningen för strumpor och vantar beror även på, att i mån av ledighet å vissa avdelningar folk härifrån »lånats» till strump- och vantfabrikationen. Härtill kommer vidare, att annan framställningsmetod tillfälligtvis upptagits för att effektuera orderstockning. Slutligen har tillgången på yrkesskickligt folk blivit något bättre än 191.9 men är dock ej så god som t. ex. 1914—1915. Omsättningen bland personalen har också avsevärt minskats. Gummifabriker.

Fabrik A. Antalet arbetare var i medeltal 1919 324, varav 68 minderåriga, 1924 568, varav 76 minderåriga. Ordinarie arbetstiden per vecka var för dagarbetare resp. 57 och 48 t. och för skiftarbetare 69 och 48. Per arbetare och timme tillverkades 1919 0.972 och 1924 0.914 par galoscher och gummiskodon, alltså minskning med 6.0 %. På grund av arbetstidslagen måste arbetsstyrkan ökas i stor omfattning och flera maskinella enheter anskaffas för att hålla produktionen uppe. Förevarande industri är mest beroende av manuellt arbete. De anförda produktionsuppgifterna brista till viss grad i jämförbarhet, enär varan röner inflytande av modeväxlingarna och de högskaftade kvaliteterna nu ha större åtgång än förut. Arbetsintensiteten har enligt arbetsledningens bestämda mening nedgått efter

137 lagens tillkomst. De kvinnliga arbetarna skola fortfarande ha sin pratstund vid arbetets början och slut. I denna fråga uttalade arbetarparten liknande uppfattning. Fabrik B. Antalet arbetare var i september 1919 662, 1924 1 536 med en ordinarie veckoarbetstid för dagarbetare av resp. 54 L\2 och 48. Under förra hälften av 1919 var berörda arbetstid 57 t. Av arbetarna äro c:a 2 / 3 kvinnliga. Produktionen per arbetare och år uppgives ha utgjort: 19 19 19 2 4 % Galoscher 2 338.5 par 1894.1 par -19.0 Bollar och klackar 1242 kg 1647 kg + 32.6 Uppgifterna för bollar och klackar anses ej jämförbara på grund av tillverkningens olikhet under de jämförda åren. Det framhålles vidare, att fabriken i senare tid undergått en oavbruten utveckling och omändring i samband med övergång till stordrift, varjämte produktionen under senare år omfattat helt nya artiklar. Enligt arbetarnas representant synes arbetsmängden per dag vara lika stor som förut trots minskad arbetstid. De kvinnliga arbetarna hålla i stort sett samma tid nu som förr. 8 timmar per dag förekom nämligen även före lagen, beroende på det tillämpade ackordssystemet. Det fanns då som nu vana ackordsarbeterskor, som kunde hava fullgjort sitt ackordsarbete för dagen redan vid middagstiden och då gå hem. Uppgifter för jämförelse av tillverkningens storlek per arbetstimme före och efter lagen ha ej kunnat erhållas. I fråga om superfosfattillverkningen synes en produktionsökning per arbetare och tidsenhet under senare tid gjort sig märkbar, sammanhängande med följande omständigheter. Närmast före lagens tillkomst, då arbetet till följd av stor efterfrågan måste forceras och personalen ökas, kunde sistberörda ökning ske endast med mindre dugligt folk. Härav följde, att produktionen relativt minskades, vilken olägenhet emellertid avlägsnats, sedan kristidsfolket åter blivit obehövligt. Till följd av sedermera inträffade försämrade konjunkturer, införande av arbetstidslagen m. m. måste ledningen på allvar ta upp frågan om produktionskostnadernas nedbringande genom minskning i arbetarantal, införande av tekniska förbättringar och omläggning av det här synnerligen viktiga transportväsendet. På grund av lagen måste arbetet för 10 å 12 man fördelas på 8-timmarsskift mot 12-timmarsskift förut, vilket här medförde ökning med 50 %. Efter hand som förbättringar och besparingar vidtagits och driften kunnat omläggas, har dock arbetsstyrkan i sin helhet kunnat reduceras och utgör för närvarande c:a 105 man mot c:a 120 man före lagen. Tiden för arbetets början och slut passas bättre än förut och självtagna raster få icke förekomma. Vad svavelsyretillverkningen beträffar, är den huvudsakliga ändringen en ökning av antalet arbetare från 14 till 20 vid övergång från 2- till 3-skiftssystem. Ledningen anser nödvändigt, att lagen göres smidigare i synnerhet rörande övertidsarbetet. Enligt arbetarparten har lagen medfört ökat intresse hos arbetaren, skolkning och firning äro numera bannlysta och arbetstiden passas bättre än förut. Fabrik A. Undersökningen avser endast själva tändsticksfabrikationen, således med uteslutande av mek. verkstad, sågverk och diverse utearbete m. m. Som jämförelseperioder ha valts 1919 och l : s t a kvartalet 1924. Att endast nämnda kvartal av 1924 medtagits, beror på att senare en betydande utvidgning i samband med driftskoncentration verkställts.

138 Antalet arbetare vid fabrikationen utgjorde:

1919 1924

Manliga Över Under 18 år 18 år

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år

211 129

97 165

31 22

28 30

Summa

Veckoarbetstid Timmar

367 346

57 39.5

Skiftarbete förekommer icke. Av arbetarna voro 1919 34.1 % och 1924 56.4 % kvinnliga. Produktionen, evalverad till askar av normaltyp, utgjorde per arbetare och timme 1919 409.4 och 1924 431.4 askar, alltså ökning med 5.4 %. Produktionen var de två perioderna likartad, undantagandes att 1919 c:a 3 % av askarna inköptes färdiggjorda. övergång har i stor utsträckning skett till automatiska maskiner och pågår alltjämt, vilket haft till följd, att den manliga arbetskraften i stor omfattning kunnat utbytas mot billigare kvinnlig sådan. Den icke direkt produktiva personalen, såsom förmän, vakter och utearbetare, har undan för undan minskats. Vid en hel del arbetsprocesser, där arbetet icke sker i automatiska maskiner, har arbetsintensiteten under 1925 betydligt ökats. Den tekniska utvecklingen etc. har fortgått oberoende av arbetstidslagen men dock påskyndats av denna. Arbetarnas representant vitsordar i huvudsak ovanstående. Arbetsintensiteten är enligt dennes mening så uppdriven, att den vid ökad arbetstid per dag icke skulle kunna vidmakthållas. Sådant arbete, som utföres av grupper med gemensamt ackord, har utvecklats till större intensitet genom att antalet arbetare minskats eller vid ökad produktion icke ökats, övergång sker alltjämt från halvautomatiska maskiner till s. k. komplettmaskiner, där maskinen bestämmer arbetstakten, men där billigare arbetskraft kan användas. Efter 1920 förekomma inga raster vid komplettmaskinerna utan extra arbetare rycka in, då de ordinarie ha rast. Alla fria raster under arbetstiden äro numera borttagna. Fabrik B. Antalet arbetare vid hela fabriken, således med inräkning även av icke direkt produktiva arbetare, utgjorde:

1916 1924

Manliga Över Under 18 år 18 år

Kvinnliga Över Under 18 år 18 år

208 168

113 91

53 30

37 19

Summa

Arbetstid per vecka Timmar

411 308

57 39.5

Skiftarbete har icke förekommit. Under 1924 arbetades under 5 dagar i veckan 8 1j2 t. under 4 dagar och 5 x/2 t. under den femte. Produktionen, evalverad till askar av normaltyp, utgjorde per arbetare och timme 1916 216 och 1924 267 askar, alltså ökning med 23.C %. För de direkt produktiva arbetarna var produktionen per timme 1916 299 och 1924 337 askar, d. v. s. 12.7 % ökning. Att produktionen sålunda är lägre än vid föregående fabrik, beror på att maskinerna i senare fallet ännu ej hunnit i lika hög grad automatiseras. E n hel del maskinella förbättringar hava efter lagens tillkomst införts, däribland följande av större betydelse: nya holkmaskiner för tillverkning av ytteraskar med 220 varv per minut mot 112 för de gamla, ökning av hastigheten vid spån- och sticksvarvarna från 92 och 87 varv per minut till resp. 102 och 104 varv samt ökning av spånhackans hastighet från 41 till 50 varv. Vidare ha poler- och rensmaskiner, urtagningsmaskiner, plånmaskiner och asktorkar ersatts med nya eller ombyggts till större produktivitet. Ifrågavarande tekniska förbättringar anses ha tillkommit oberoende av arbetstidslagen. Alla kafferaster och annan självtagen ledighet under arbetstiden hava borttagits. Av arbetarparten gjordes samma allmänna uttalanden som vid föregående fabrik.

139 Såsom inledningsvis framhållits, har vid förevarande utredning åsyftats att Samman belysa produktionens kvantitativa utveckling per arbetare och tidsenhet efter fattning arbetstidslagens tillkomst jämte de faktorer, som påverkat berörda utveckling. Det ovan i bearbetad och koncentrerad form återgivna uppgiftsmaterialet torde i _ stort sett kunna anses ganska upplysande i berörda hänseenden, ehuru det givetvis icke får förbises, att undersökningen blott utgör ett i liten skala företaget stickprov och följaktligen icke bör användas som grund för allmänna slutsatser annat än med stor försiktighet. Undersökningens resultat skola nedan i korthet sammanfattas. Vad först de undersökta järnverken beträffar, har antalet sysselsatta arbetare uppgivits som följer: Före lagen (vanl. 1919) Masugnar 266 Martin- och bessemerverk . . 586 Valsverk 976 Gjuterier, manufaktur m. m. . 415 Summa 2 243

Efter lagen (vanl. 1924) 286 582 1047 265 2180

Ökning eller minskning +20 — 4 +71 — 150 -

63 Med avseende på arbetstidens längd har arbetstidslagen som bekant medfört stora förändringar vid järnverken. För dagarbetare har den ordinarie arbetstiden per vecka sålunda förkortats som regel från 56 a 57 t. till 48 t. För skiftarbetare är förkortningen olika på olika avdelningar. Masugnarna visa här ingen förändring, i det en arbetstid å 56 t. fortfarande tillämpas. Vid martinoch bessemerverk har förkortning skett från vanligen 70 ä 72 t. och vid valsverk från omkring 60 ä 67 t. till 48 t. Med avseende på produktionen per arbetare och timme framträder för masugnarna i flertalet fall ökning, sammanhängande dels med tekniska förbättringar, vilka möjliggjort personalminskning, dels med olikhet i råmaterialets eller det framställda järnets kvalitet. Även martinverken uppvisa med ett undantag produktionsökning per arbetstimme, vilken ökning stundom är av den betydenhet^ att den ungefärligen motvägt arbetstidens förkortning. Huvudförklaringen till berörda ökning ligger i ny- eller ombyggnad av ugnar och generatorer samt andra tekniska förbättringar med åtföljande minskning av personalbehovet. I något fall framhålles jämväl betydelsen av tillgång till bättre bränsle 1924 samt att någon viss arbetarkategori på den kortare arbetstiden utan ökning av antalet kunnat utföra samma arbete som förut på den längre. För valsverken uppgives omväxlande ökning och minskning av produktionens vikt per arbetstimme. I förra fallet anges som huvudsaklig förklaring, att nya effektivare vällugnar och andra förbättrade tekniska hjälpmedel anskaffats, att jämnare drift och ökat arbetsintresse vunnits genom att mellan skiften eller under natten gjorts driftsuppehåll, varunder smärre reparationer m. m. kunnat utföras, att ämnesvikterna ökats samt att produktionen 1924 avsett mera lättvalsade ämnen än före lagen. Då produktionsminskning föreligger, uppges denna vanligen sammanhänga med, att valsningen 1924 avsett svårare specifikationer an under den tidigare jämförelseperioden eller med att verkets kapacitet i följd av bristande ordertillgång icke kunnat utnyttjas. Vad slutligen beträffar gjuterier, manufakturverk o. d., ges ävenledes exempel på betydande såväl ökning som minskning av produktionsvikten per arbetare och timme, beroende i förra fallet på ökade och moderniserade maskinella hjälpmedel, relativt ökad förekomst av grövre dimensioner och vid ett verk förbättrat arbetsintresse genom inskränkning av antalet minderåriga arbetare, i senare fallet på minskning av godsets medelvikt samt bristande ordertillgång med åtföljande driftssvårigheter.

140 De vid järnverken genomförda tekniska förbättringarna anses, i den mån meddelande föreligger, framkallade av den allmänna tekniska utvecklingen, om än arbetstidslagen stundom medverkat som orsak. I vissa fall ha för vinnande av större punktlighet i arbetet tidur och pliktsystem införts. Med avseende på cementfabrikerna visar undersökningen, _ vad först ett klinkerverk beträffar, betydande produktionsökning per arbetstimme, vilken anses bero på maskinella nyanskaffningar och förbättringar. Vid ett cementverk är timproduktionen ungefär oförändrad, medan vid ett annat, där arbetstiden sedan 1918 förkortats från 58 t. för dag- och 56 t. för skiftarbetare till 48 t. över lag, viss produktionsökning per timme inträtt, sammanhängande med likartade faktorer som vid klinkerverket. För ett kalkbrott har ökad brytning per arbetstimme ävenledes iakttagits, vilken tillskrives ökad procenthalt av fyndigt material, varemot vid kalkbränningen arbetseffekten per man och timme förblivit ungefär densamma som före lagen. Den vid cementverket och kalkbrottet uppvisade produktionsökningen har dock icke varit tillräcklig för att hindra en avsevärd nedgång i produktionskvantiteten per arbetare och år efter lagen. Vid 4 av de undersökta tegelbruken har antalet arbetare efter lagens tillkomst ökats från 271 till 308 och veckoarbetstiden förkortats för dagarbetare vanligen från 54 ä 57 t. till 48 t. och för skiftarbetare från 84 till 56 t. Produktionen, räknad i antal tegel per arbetare och timme, visar gentemot jämförelseperioden före lagen som regel en ökning, som stundom mera än matväger arbetstidens förkortning. Härtill ha flera faktorer medverkat, såsom insättning av tegelpressar med ökad kapacitet samt ökad maskinell utrustning, förbättrade transportanordningar och tekniska förbättringar i" övrigt, ökad hastighet å maskinerna, noggrannare tillsyn och bättre tillvaratagande av arbetstiden och ökad arbetsintensitet. I enstaka fall ligger förklaringen även i förändring av produktionens kvalitet, t. ex. övergång från handslagning till ma skintegeltillverkning. De tekniska förbättringarna uppges ha skett oberoende av arbetstidslagen, ehuru denna nog verkat påskyndande. En summarisk undersökning vid 32 sågverk, där den effektiva arbetstiden förkortats från c:a 52 till 48 t., utvisar enligt meddelande från Sågverksförbundet vid ungefär oförändrad arbetsstyrka för åren 1919 och 1924 ungefärligen lika stor produktion. Moderniseringar ha vid ifrågavarande verk förekommit endast i mindre omfattning. Av pappersmassefabrikerna uppgives för jämförelseperioderna en ökning av arbetarantalet från 779 till 824, vilka antal i huvudsak avse den direkt produktiva personalen. Arbetstiden var före lagen ganska växlande för olika arbetargrupper, t. ex. 54 a 58 t. för dagarbetare och 51, 56 a 60 t. för skiftarbetare. Efter lagen tillämpas genomgående 48 t. utom för någon mindre grupp skiftarbetare med 56 t. Samtliga de 6 fabrikerna visa ökad produktion per arbetare och timme. I hälften av fallen har ifrågavarande ökning dock icke varit tillräcklig för att motväga arbetstidens förkortning, utan års- eller månadsproduktionen per arbetare visar mer eller mindre betydande nedgång. Utmärkande för dessa fabriker är, att tekniska förbättringar genomförts endast i mera inskränkt omfattning. Den andra hälften utvisar däremot produktionsökning även per arbetare och år eller månad räknat. Förklaringen ligger här i omfattande till- ^ och ombyggnader samt maskinella förbättringar av olika slag. Även framhålles, att omsättningen bland arbetarna blivit mindre med åtföljande ökad yrkesskicklighet och arbetsvana. Till den tekniska utvecklingen anses arbetstidslagen stundom ha varit bidragande orsak. Enligt uppgifter från 4 av de undersökta pappersbruken var arbetarantalet 1924 1 346 mot 905 före lagen (1916 ä 1918). Delvis avses här endast direkt

141 produktiv personal. Arbetstiden varierade före lagen för dagarbetare från 59 till 63 t. och för skiftarbetare från 66 till 72 t. Efter lagen tillämpas genomgående 48 t. I fråga om produktionen framgår av uppgifterna, att i samtliga fall ökning per arbetstimme inträtt. I ett fall motväger berörda ökning i det närmaste arbetstidens förkortning, medan vid två bruk avsevärd viktminskning räknat per arbetare och år föreligger, vilken emellertid i ena fallet åtminstone delvis beror på att pappens procentuella andel i tillverkningen var större 1916 än 1924. För två fabriker uppgives däremot ökad produktion per år och arbetare. Maskinella förbättringar och nyanläggningar för ökning av kapaciteten ha förekommit vid samtliga fabriker och i synnerhet å de ställen, där produktionsökningen visat sig kraftigast. Till stegrad produktion har i vissa fall även bidragit ökning av maskinernas hastighet, förbättring av transportsystemet och noggrannare tillvaratagande av arbetstiden genom indragning av alla fria raster. De tekniska förbättringarna anses vanligen ha tillkommit oberoende av arbetstidslagen. Beträffande sockerfabrikerna uppgives en ökning av arbetarantalet under kampanjen från 632 till 720 vid 2 råsockerfabriker och från 898 till 1 014 vid 2 raffinaderier. Arbetstiden har förkortats vid de förra från 55 V2 a 60 t. för dagarbetare och 84 t. för skiftarbetare till resp. 48 och 56 t. samt vid de senare for dagarbetare ävenledes från 55 1/s ä 60 t. till 48 t. och för skiftarbetare från 72 till o 48 t. I fråga om produktionen visa de två råsockerfabrikerna sedan 1916 en uppgång per arbetare och timme, som synes i ena fallet helt och i andra fallet till ungefär hälften motväga arbetstidens förkortning. Vid raffinaderierna har jämfört med samma år en produktionsökning per arbetstimme inträtt, som i ena fallet avsevärt mera än motvägt och i andra fallet till något mera än hälften utjämnat arbetstidens minskning. Förklaringen till det sålunda uppnådda resultatet ligger huvudsakligen i ett intensivt arbete för att i möjligaste mån nedbringa de manuella göromålen, insättning av apparater med ökad kapacitet samt omläggning av transportsystemet. Arbetstidslagen anses ha påskyndat ifrågavarande moderniseringsarbeten. Ökad arbetsintensitet har vunnits, där arbetarna efter införande av maskinella anordningar måste »hålla undan». Vid bomullsfabrikerna har arbetstiden sänkts från 57 a 60 t. till 48 t. Produktionen per arbetare och timme synes vanligen något ökad, vilket tillskrives ökad hastighet å maskinerna, produktionskraftigare maskiner och införande av elektrisk drift eller andra tekniska förbättringar. Ökningen torde dock icke annat än undantagsvis varit av den betydenhet, att den kunnat avsevärt motväga den med veckoarbetstidens förkortning följande produktionsminskningen. Beträffande juteindustrien uppgives av ett spinneri ökning av arbetarantalet sedan 1913 från 590 till 613 och sänkning av arbetstiden från 60 till 48 t. Garnproduktionen per arbetare och timme har jämfört med tiden närmast före kriget i någon mån minskats. Inom ylleindustrien utvisa de undersökta fabrikerna eller fabriksavdelningarna vid jämförelse mellan tiden före arbetstidslagen (som regel 1919) och 1924 en minskning av antalet arbetare från 1 690 till 1 613 och av arbetstiden från 57 ä 60 till 48 t. Med ett undantag uppge företagen ökad produktion per arbetstimme, och i halva antalet undersökta fall har berörda ökning varit så stor, att arbetstidens minskning synes helt motvägd. Tillverkningen har dock ej alltid varit fullt likartad under jämförelseperioderna. De vid produktionsökningen medverkande faktorerna ha varit olika i olika fall, såsom förbättrade och produktionskraftigare maskiner, bättre transportanordningar, införande av elektrisk drift, för-

142 ändrat avlöningssystem, ökad arbetsskicklighet, förbättrade arbetsmetoder och bättre tillvaratagande av arbetstiden. För trikåfabrikerna uppgives en förkortning av arbetstiden från 54 a 54 1/2 till 48 t. Per arbetare och timme har i de undersökta fallen genomgående produktionsökning inträtt. Vid ett väveri mera än motvägde berörda ökning arbetstidens förkortning, och samma förhållande synes gälla beträffande tillverkningen å vissa avdelningar vid en kombinerad fabrik. Ökningen förklaras av förbättrad kvalitet å arbetsmaterialet, betydligt ökad och förbättrad maskinell utrustning, ökad yrkesskicklighet hos arbetarna i följd av minskad omsättning samt i visst fall förändrad framställningsmetod. De tekniska förbättringarna anses ej direkt beroende på arbetstidslagen, om än denna i viss mån inverkat. Vid de två undersökta gummifabrikerna ökades arbetarantalet 1919—1924 från 986 till 2 104, medan arbetstiden för dagarbetare förkortades från 57 till 48 t. För skiftarbetare uppgives i ena fallet förkortning av arbetstiden från 69 till 48 t. Beträffande galoscher och gummiskodon uppgives antalet framställda par per arbetare och timme ha något minskats. Bristande jämförbarhet torde emellertid föreligga, enär de högskaftade kvaliteterna nu användas relativt mera än förr. För bollar och klackar framträder däremot betydande produktionsökning i vikt, men icke heller här anses uppgifterna jämförbara. P å grund av arbetstidslagen har arbetsstyrkan måst ökas och flera maskinella enheter anskaffas. Enligt uppgift från en superi'osfat fabrik synes produktionsökning per arbetare och tidsenhet ha inträtt, beroende dels på tekniska förbättringar och omläggning av transportväsendet, varigenom personalen kunnat minskas, dels på noggrannare passning av arbetstiden, dels på ökad duglighet hos personalen. Vad slutligen beträffar tändsticksfabrikerna, meddelas i de två undersökta fallen minskning av antalet arbetare från 778 till 654. I ena_ fallet förekom samtidigt utbyte i stor omfattning av manlig personal mot kvinnlig. Arbetstiden var 1916 57 t. Under de senaste åren har tillämpats inskränkt drift med en veckoarbetstid 1924 av 39.5 t. Per arbetare och timme uppvisas ökning av produktionen, vilken ökning vid en fabrik är så betydande, att arbetstidens lagstadgade förkortning synes ha mera än motvägts. Produktionsökningen sammanhänger med övergång till automatiska maskiner, ökning av maskinernas kapacitet och hastighet, bättre tillvaratagande av arbetstiden genom indragning av alla fria raster m. m. samt ökad arbetsintensitet. Den tekniska utveckligen anses ha påskyndats av arbetstidslagen.

III. Statistisk undersökning rörande den svenska bagerinäringen samt angående bagerilagens och åttatimmarslagens verkningar å densamma. 1. Undersökningens syftemål och genomförande. Utredningsuppdragets tillkomst. I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 27 augusti 1923 daglecknad skrift, hade Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriindustriförening gjort framställning om verkställande snarast möjlg of -aV-eiJnao ° c h £ r u n d l l £ ^redning angående verkningarna av lagen den 11 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete (den s. k. bagerilagen), varvid tillfälle borde lämnas vederbörande yrkesorganisationer att medverka. Till följd av remiss avgav socialstyrelsen, efter samråd med kommerskollegium, den 5 februari 1924 utlåtande häröver, vari framlades plan för utredning i ämnet. Genom Kungl Maj:ts beslut den 20 februari 1925 anbefalldes socialstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder och riktlinjer, som angivits i styrelsens utlåtande, verkställa utredning rörande verkningarna av ifrågavarande lag i sa god tid, att utredningen kunde läggas till grund för det förslag till ny lag i ämnet, som kunde komma att föreläggas 1926 års riksdag. Vid utredningens verkställande borde styrelsen samråda med kommerskollegium, förnämligast i vad angår ifrågavarande lagstiftnings ekonomiska verkningar. Undersökningsplanen och dess genomförande. Enligt den för utredningen uppgjorda planen ansågs såsom första led i utredningsarbetet böra inhämtas såvitt möjligt fullständiga uppgifter rörande dels totala a n t a l e t i riket iorefmtliga b a g e r i e r o c h k o n d i t o r i e r av olika slag, dels samtliga mom bageriyrket sysselsatta personer m. m. I detta syfte uppgjordes, i .samråd med representanter för arbetsgivare och arbetstagare mom branschen, ett särskilt frågeformulär (form. 3, återgivet sid. 145), avsett att beträffande varje särskilt arbetsställe ifyllas genom vederbörande lokala myndigheter (magistrater, stadsstyrelser och landsfiskaler), efter samråd med å ena sidan hälsovårdsnämnd, å den andra fackorganisationer av arbetsgivare och arbetare. Förutom upplysningar rörande varje företags namn, adress och art (finbageri, spisbrödsbageri o. s. v.) samt antalet i rörelsen sysselsatta personer (innehavare, arbetare o. s. v.) upptog formuläret även vissa andra frågor, exempelvis huruvida bagerilagen tillämpades på rörelsen, under vilket år denna börjat o. s. v. I skrivelse den 4 april 1925 till överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser hemställde socialstyrelsen om dessa myndigheters medverkan vid primärmaterialets insamlande och bifogade därjämte ett antal exemplar av form. 3. Uppgifterna borde avse förhållandena i maj månad 1925 och, på grund

144 av utredningens brådskande natur, vara styrelsen tillhanda före utgången av juni månad. Då emellertid arbetet med formulärens ifyllande å vissa orter blev rätt tidsödande, visade sig den för materialets införskaffande tillmätta tiden delvis för knapp. Från vissa länsstyrelser inkommo också fullständiga uppgifter först längre fram, i ett fall i september månad. Samtidigt med denna undersökning, som avsåg att giva en allmän bild av bagerinäringens omfattning och förekomstsätt i vårt land, anordnades en enquéte i syfte att erhålla närmare kännedom om b a g e r i l a g e n s v e r k ningar. E t t för detta ändamål uppgjort frågeformulär, benämnt form. 4 (se sid. 147—148), utsändes i april månad till samtliga yrkesinspektörer, den militära intendenturen, vissa större sjukhus och hospital, hälsovårdsnämnder och fattigvårdsstyrelser i en del större städer, husmoders- och konsumtionsföreningar, sammanslutningar mellan arbetsgivare och arbetare inom bagerifacket samt ett större antal enskilda företagare och lokala arbetarorganisationer. Enär vid undersökningen framgått, att verkningarna av den speciella bagerilagen knappast kunde åtskiljas från följdföreteelserna av den allmänna arbetstidslagen (den s. k. åttatimmarslagen) vid de något större bagerier (med over 4 arbetare), där denna lag är tillämplig, har det ansetts lämpligt att sammanföra den del av utredningen om å t t a t i m m a r s l a g e n (verkställd medelst form. 1 och 2, se sid. 9, resp. 13), som avser bagerinäringen, med de for detta yrke särskilt gjorda undersökningarna. Med tillgodogörande av den upplysning, som vunnits genom de nu nämnda mera summariska undersökningarna, anordnades slutligen en ekonomisk-social s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g av förhållandena vid vissa utvalda bagerier, representerande olika orter och driftsformer, vilken undersökning verkställdes genom en särskild expert. Härvid skulle i första hand undersökas, vilka torändringar bagerilagen och, där denna lags verkningar ej väl läte sig skilja frän åttatimmarslagens, dessa båda lagar faktiskt åstadkommit med avseende pa arbetsförhållandena inom branschen. Därefter borde utrönas, huru dessa förändringar återverkat å ena sidan på driftsorganisationen, tillverkningskostnaderna och räntabiliteten, å den andra på arbetspersonalens hygieniska och sociala förhållanden. ... Sistnämnda specialundersökning har verkställts under kommerskollegii inseende varemot övriga utredningsarbeten utförts inom socialstyrelsen och dar närmast handhafts av förste amanuensen S t e n R i n g e n s o n . En redogörelse för resultaten av dessa undersökningar meddelas i efterföljande iramställning, medan specialundersökningen redovisas såsom avd. IV av denna publikation.

2. Den svenska bagerinäringens omfattning och företagstyper. Undersökningens omfattning. Som ovan nämnts, skulle den statistiska utredningen (form. 3) omfatta samtliga de företag i riket, vilka tillverka bageneller konditorivaror för avsalu, sålunda såväl större och mindre yrkesbagerier som även hem- och familjebagerier. Brödtillverkning för avsalu skulle redovisas även där sådan bedrevs i förening med handels-, kafé- eller annan rörelse, varemot brödtillverkning allenast för eget behov vid vårdanstalter, truppförband, hotell och restauranger o. s. v. ej innefattades av undersökningen. Övergår man härefter till den enquéte, som avsåg att utröna bagerilagens verkningar, framgår dess omfattning och räckvidd av den å sid.^ 149 meddelade sammanställningen över myndigheter, organisationer och enskilda, vilka tillC|Ö 114-c

f orm

4 Det vid undersökningen om åttatimmarslagens verkningar använda form. 2 har utsänts till 103 enskilda arbetsgivare och 97 av Svenska livsmedelsarbetare(Forts. sid. 149.)

fc w 11

-A

H »a (O M

J3«o w P4 •tf«6

(--.CD

fj J

3 & o

-rj

-4J

a H"3

•/j

10—253647

•r-t

a. 4

f-< CO

<x> ho

3 5

a ._ u

cö

>o CM

O C5

A o o

cö

a»

•i-l

a P

cö

8 Vid vilken tid på morgonen börjar Tillämpas på lagen bageriet sin rörelsen om bagerioch kondi- Anmärktoriarbetets ningar förläggning brödför- brödut- till vins del säljuing körning av dygnet? (minut- (distrihandel) bution)

Antal i bageri-(el. konditori-)rörelscn sysselsatta personer (maj 1925):

trj

Ar då bageriFöretagels art: (el. konditori-] a) Finbageri; rörelsen b) grov-, limpA d r e s s och börjades kakbageri; Företagets namn c) spisbröds(gata och hus- bageri;rf)hem(flrmabeteckning) nummer i stad, bageri ; e) konöver ort å lands- ditori ; f) annan av nu- huvud bygden) brödtiliverk- varande (av förning för avsalu inne- ste inhavare nehavaren)

"rH

145 Löpande n:r

^ "3- S -^

oc J4 a cc

tillhopa

Löpande n:r

' —l

tjänstefolk (hembiträden) män

andra familjemedlemmar män

>—i

Trl

•«-(<

id CO

män

kv.

annan lejd arbets- k v . kraft (utkörare, butiksbitr. o. d.) m ä n

särskilt anställda bageriarbetare m ä n kv.

kv.

dennes make kv. (maka) och hemmavarande barn m ä n

innehavare (som k v . själv deltar i arbetet) män

zc,

Anvisningar för b l a n k e t t e n s ifyllande. Samråd med hälsovårdsnämnder och yrkesorganisationer. På grund av att brödtillverkning till avsalu ofta bedrives i obetydlig utsträckning samt ej sällan i förening med bandels-, kafé- eller annan rörelse, är det förenat med särskilda ocb betydande svårigheter att på detta område uppgöra en så fullständig statistik, att den omfattar icke blott de egentliga yrkesbagerierna utan även de s. k. familjebagerier, som äro undantagna från lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- ocb konditoriarbete. Då det med hänsyn till det speciella syftet med nu ifrågavarande utredning är av synnerlig betydelse, att densamma lämnar noggrann och fullständig kunskap jämväl om småbagerierna, är det nödvändigt, att de myndigheter, som ålagts det närmaste ansvaret för uppgifternas insamling, i och för upprättande av möjligast fullständiga förteckningar över å resp. orter förefintliga bagerier o. d., samråda med å ena sidan hälsovårdsnämnderna, vilka ju enligt gällande hälsovårdsstadga skola hava viss uppsikt beträffande dylik rörelse, å den andra förefintliga organisationer av arbetsgivare och arbetare inom bageri- och konditorifacket. > Särskilda anvisningar. Sedan på nyssnämnda sätt möjligast fullständig kunskap ernåtts om antalet förefintliga bagerier och konditorier å en viss ort, införes för vart och ett av dessa namn och adress å en särskild rad i frågeformuläret i kol. 1, 2 och 3. F ö r e t a g e t s a r t behöver ej utskrivas i varje särskilt fall, utan kunna i stället användas motsvarande beteckningar a—f i kol 3- Därefter införskaffas genom p e r s o n l i g a besök av polisman eller på annat lämpligt sätt de för ifyllande av kol. 4—7 erforderliga specificerade uppgifterna rörande tidpunkten för rörelsens början, antalet i rörelsen sysselsatta personer, tiden för brödförsäljningens början på morgonen m. m. Det bör observeras, att bageriidkare och dennes familjemedlemmar, tjänstetolk o. s. v. redovisas i kol. 5 endast för såvitt de själva deltaga i det egentliga bageriarbetet. För att erhålla fullt tillförlitliga uppgifter rörande personalens antal, brödförsäljningens början och bagerilagens tillämpning är det nödvändigt, att vederbörande uppgiftsinsamlare före ifyllandet av kol. 5—7 inhämta upplysningar från såväl arbetsgivare som arbetare å de särskilda arbetsställena. Tiden för uppgifternas insamling. De begärda uppgifterna, vilka, såsom a formuläret angives, böra avse förhållandena i maj månad, böra insamlas i sa god tid, att de kunna vara socialstyrelsen tillhanda före utgången av juni 1925. OBS.! Dä uppgifterna för varje särskilt arbetsställe böra skrivas pä sin särskilda rad, kunna å varje formulär upptagas högst 6 bagerier etc. Finnas flera d orten, uppföras de återstående på en annan blankett {ev. flera) med beteckningen -»Forts? (1, 2 o. s. v.).

SOCIALSTYRELSEN Femte byrån Tel. 209 66

Form.

4 n:r

(Yrkesinspektörer, hälsovårdsnämnder, fattigvårdsnämnder, den militära intendenturen, sjukhusdirektioner, kooperativa föreningar, husmodersföreningar, hotelloch restaur ang förening ar, ar-betsgivar- och arbetarorganisationer inom bagerifacket m. fi.)

Till (Postadress) E f t e r h e m s t ä l l a n av 1923 års r i k s d a g h a r K u n g l . Maj:t u p p d r a g i t å t K. Socialstyrelsen a t t v e r k s t ä l l a u t r e d n i n g r ö r a n d e v e r k n i n g a r n a av den från och med år 1920 g ä l l a n d e l a g s t i f t n i n g e n om vissa ins k r ä n k n i n g a r beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete. F ö r fullgörande av n ä m n d a u p p d r a g får styrelsen härmed anhålla, a t t N i ville, i v a d a n g å r E d e r t verksamhetsområde, b e n ä g e t i t i l l ä m p l i g a d e l a r besvara s a m t senast den 15 maj 1925 å t e r s ä n d a d e t t a frågeformulär till K. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm 2. Stockholm i april 1925. GUNNAR HUSS. Bertil

Nyström.

Obs.! Vid besvarande av nedanstående frågepunkter synes särskilt böra uppmärksammas: under a) och b) bagerilagens och särskilt nattarbetsförbudets återverkan på bageridriften ur ekonomisk och arbetsteknisk synpunkt samt möjligheterna att genom dispenser, övertidsarbete o. d. erhålla ett smidigare arbetssystem; rmder c) verkningarna på bagerinäringen av *familjebag er itmas-* undantagsställning; under d) ungefärliga antalet bageriarbetare, som genom lagen befriades från nattarbete, samt verkningarna härav på arbetarnas hälsotillstånd, familjeliv m. m.; under e) i vad mån anstalter o. d. tvungits att med egna krafter eller genom leveranser från >familjebagerier> o. d. fylla sitt brödbehov; under f) i vad mån lagens nattarbetsförbud omöjliggjort tillhandahållandet av färskt bröd vid de tidpunkter kunder inom olika samhällsgrupper fordra. 1. Vilka verkningar medförde bagerilagen (i förening med åttatimmarslagen) omedelbart efter dess genomförande fr. o. m. år 1920 för a) de stora yrkesbagcrierna (med över 10 arbetare och maskinella anordningar) ?

b) de små yrkesbagerierna? c) de från bagerilagen undantagna bembagerierna (s. k. familjebagerier)? d) bageriarbetarna? e) truppförband, allmänna inrättningar, sjukhus o. d. Btora brödkonsumenter?

Vänd!

148 f) den konsumerande allmänheten?

I vad mån kvarstå ännu de eventuella ekonomiska skadeverkningar bagerilagen medförde omedelbart efter dess genomförande, och i vilken utsträckning hava de sedermera mildrats eller försvunnit genom bagerinäringens anpassning efter och konsumenternas vana vid de nya förhållandena?

Vad har Ni eljest att anföra till belysning av bagerilagens ekonomiska eller sociala verkningar samt sättet för dess tillämpning?

Obs.! Därest Ni låtit verkställa någon statistisk e. d. undersökning rörande produktionsförhållandena före och under bagerilagen eller eljest rörande denna lagstiftnings ekonomiska eller sociala verkningar, torde en möjligast utförlig redogörelse för undersökningens omfattning, metod och resultat benäget bifogas.

den (Uppgiftslämnarens namn eller firmateckning.)

1925.

149 ' Sv. Den SjukAr"livsk o o HusYrkes- miliEn- medelshus Hälso- Fattig- pera- mo- betsintära givar- skilda arb.för- Samtoch vårds- vårds- tiva dersspek- inten- hospi- nämn- styrel- förebunliga ! före- och ar- företionen dender 2 ser 3 betar- tagare dets t a l ningar nmgar org. turen lokali ,avd. ! Antal (utsända . upp-} inkomna . gifter [bearbetade

10 10 10

c^O1 28 27

31 31 30

14 13 9

15 13 12

6 4 3

c:a40 4 5 5

120 70 64

6 4 4

91 c:a363 21S 40 32 196

förbundets lokalavdelningar, av vilka resp. 35 och 20 inkommit ined svar, som kunnat bliva föremål för bearbetning. Antal företag och däri sysselsatta personer. I tab. A och B lämnas en översikt över samtliga å form. 3 redovisade företag resp. personer med fördelning på olika län samt vissa större landsdelar och storleksgrupper av orter. Ett sammandrag av dessa siffror innehåller följande tablå: Mellersta Södra i Norra Sve- Sve- Sverige rige rige

Övriga Kö P - i I n d u " JordHela Stock- Göte- städer' Alind r e o- mn- ; stri- bruksm. över riket holm borg 10 000 Btäder B i d ? * " 8 0 C k " socknar inv. samh. i nar

i ant

3 210 55-6

5 775 467 181 3.1 100.0 8.1 Personer i a n t a l 15 221 4 211 4 461 23893 3 473 1896 63.7 14.5 8.0 l % 17.6 18.7 100.0 Antal personer per företag . . 2.9 4.7 4.1 4.1 7.4 10.5

Företag

{

1038 18.0

1527 26.4

1020 17.7

871 15.1

6141 25.7

3 818 2 492 16.0 10.4

696 12.0

3.6|

1309 22.7

1231! 21.3| 3 423 2 650 14.3 11.1 2. G

2.2 Totala antalet bagerier och konditorier skulle sålunda uppgå till inemot 5_ 800 och i dessa sysselsättas närmare 24 000 personer. Av dessa utgjordes cirka 8 200 av särskilt anställda bageriarbetare och cirka 5 800 av utkörare, butiksbiträden o. d.; resten innefattar företagarna själva, deras familjer och tjänstefolk, i den mån dessa deltaga i bageriarbetet. 0 Ifrågavarande siffror, vilka måste anses fullt tillförlitliga såsom grundade på av vederbörande lokalmyndigheter införskaffade nominativa uppgifter, äro förtjänta av uppmärksamhet även ur den synpunkten, att de giva ett starkt beliigg på det ofta erkända och beklagade förhållandet, att den statistik över hantverket och småindustrien, som för närvarande finnes i vårt land, är mycket bristfällig och ofullständig och i starkt behov av komplettering genom en allmän yrkesräkning efter kontinentalt mönster. Enligt kommerskollegii senast utgivna hantverks statistik skulle i Sverige år 1915 förefunnits 3 308 bagare och sockerbagare med 5 341 arbetare. Tilläggas 148 industribagerier med 3 255 arbetare, erhållas som slutsummor för hela bagerinäringen 3 456 företag med 8 596 arbetare, sålunda föga mer än hälften av nu redovisade företag och mindre än 7 3 av dessas personal. Enligt Landsorganisationens utredning angående industriarbetarförbund (1925) förefunnos år 1923 organiserade bageri- och sockerbageriarbetare till ett antal av 5 483. Socialstyrelsen har beräknat antalet vid årsskiftet 1920/21 av kollektivavtal berörda bagerier 1 9 :|

Distribueringen av formulären har skett genom vederbörande centralmyndigheter. I städer med över 20 000 inv. utom Stockholm. I städer med över 20 000 inv. 4 Formulären ha utsänts genom Husmodersföreningarnas riksförbund.

150 och konditorier till cirka 700 med 4 276 arbetare. Nu angivna siffror torde emellertid i huvudsak åsyfta den krets av bagerier i städer och industrisamhällen, som omfattats av organisationsrörelsen inom facket. Utom denna står tydligen ett stort antal smärre bagerier, särskilt på landsbygden, vilka emellertid på grund av sin merendels ringa storlek och icke ovanliga anknytning antingen till husligt arbete eller till annan yrkesrörelse (kafé, handel o. d.) lätt undandraga sig statistisk observation. Däri torde ligga en huvudanledning till de växlande uppskattningar man kommit till vid tidigare undersökningar. Medan i arbetstidskommitténs betänkande ( I sid. 35) antalet bagerier och konditorier år 1916 uppskattades till 4 795, uppgivas i Kungl. Maj.ts proposition 1923 nr 88 (sid. 37) antalet yrkes- och familjebagerier 1922 till sammanlagt 3 355 med 7 968 arbetare och biträden. Vid den i det föregående (sid. 24) omnämnda bearbetningen av riksförsäkringsanstaltens arbetsgivareregister ha redovisats tillhopa 2 561 bagerier o. d. arbetsställen eller mindre än hälften av de till förevarande undersökning redovisade. Såsom framhållits i annat sammanhang (sid. 29), torde clock denna differens till större^delen bero därpå, att i riksförsäkringsanstaltens statistik merendels lämnats å sido sådana bagerier, vilka bedrivas av innehavaren antingen ensam eller i förening med familjemedlemmarna, vilka båda grupper av arbetande ej äro att anse som arbetare i olycksfallsförsäkringslagens mening. Med hänsyn till att de vid förevarande undersökning insamlade primäruppgifterna synas vara avsevärt fullständigare än de, som tidigare förefunnits i vårt land, har det ansetts lämpligt att underkasta desamma en något vidlyftigare bearbetning i syfte att därigenom närmare belysa företagstyper och driftsformer inom denna stora och betydelsefulla hantering. Återvänder man till den förut omnämnda tablån, framgår det, att av samtliga redovisade bagerier något över hälften (56 %) voro belägna i städer och stadsliknande samhällen och 44 % å den egentliga landsbygden. Av de i rörelsen arbetande personerna kommo däremot nära tre fjärdedelar på stadsorterna. Relationstalen ge också vid handen, att företagens genomsnittsstorlek är minst inom jordbrukskommunerna för att sedan successivt stiga och nå _ sitt maximum i de största städerna. De större och mera fabriksmässigt drivna yrkesföretagen äro ju också, som senare skall påvisas, i allmänhet belägna i större och medelstora städer. Relationen mellan antalet bagerier, resp. i dessa arbetande personer och^folkmängden belyses för de två största städerna och övriga orter av nedanstående översikt: T

Stock- Göteholm \ borg

På 1 000 inv. kom Iföretag följande antal \personer

1.1 7.9

0.8 8.3

Övr. st. m. över Mindre 10 000 städer inv. 1.2 7.5

2.4 10.7

Köp. o. municipalsamhällen 2.2 7.9

JordIndubruksstrisocknar socknar 0.9 2.2

0.5 1.1

Hela riket

1.0 4.0

P å varje tusental invånare kommo sålunda i genomsnitt 1 bageri och 4 med brödtillverkning arbetande personer. De högsta frekvenstalen företer gruppen mindre städer och de lägsta den rena landsbygden. Skillnaden mellan städernas (inkl. andra stadssamhällens) och landsbygdens relationstal är, som synes, väsentligt större i fråga om personerna än beträffande företagen. Antalet bagerier och däri sysselsatta personer i de olika l ä n e n anges även i tab. A resp. B. Bagerinäringen synes, om hänsyn tages till de arbetande personerna, ha den största relativa omfattningen i Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län.

151 Tab. A.

Bageriföretagens fördelning efter landsdelar och ortsgrupper. Antal företag

endast dessutom innehavare: andra jämte make familjeabso- per (niaka) medlemlut 1000 och barn mar inv.

Län, landsdelar och ortsgrupper

Stockholms stad och Ii:.n Uppsala Södermanlands Östergötlands J Jönköpings Kronobergs > Kalmar > Gotlands > Blekinge > Kristianstads > Malmöhus > Hallands > Göteborgs och Bohus » Älvsborgs > Skaraborgs > Värmlands » Örebro > Västmanlands > Kopparbergs > Gävleborgs » Västernorrlands > Jämtlands > Västerbottens > Norrbottens 5

1.0 0.7 0.6 0.8 1.2 0.9 0.9 0.4 1.1 1.8 1.1 1.0 0.8 0.7 0.8 0.7 0.7 0.9 0.9 1.0 1.4 1.0 1.0 1.5

79 10 28 34 61 50 58 3 62 114 J03 47 38 42 52 46 21 20 51 96 198 69 73 103

3 210 0.8 1038 1.2 1527 1.2 { M * j 5 775 1.0 IOO.o —

589 279 590

467 181

707 100 122 249 286 143 202 24 164 314 560 143 338 218 196 183 152 147 237 279 388 143 198 282

Mellersta Sverige . . . Södra Sverige . . . . Norra Sverige . . . . Hela riket

Därav företag, varest i rörelsen sysselsattes

Övriga städer med över 10 000 inv 1020 Mindre städer 871 Köpingar och municipalsam696 1309 Jordbrukssocknar . . 1231

11 6 2 7 14 5 12 11 15 30 12 15 18 8 11 6 9 11 5 13 8 9 15

dessutom tjänstefolk

dessutom särskilt anställda bageriarbetare 1

46 8 13 32 69 29 33 1 16 53 62 24 20 25 43 36 21 23 21 15 32 12 19 22

451 66 69 146 132 54 89 19 61 121 322 55 214 115 84 81 88 88 126 135 111 46 86 111

120 10 10 30 10 5 10 1 14 11 43 5 51 18 9 9 16 7 28 28 34 8 11 31

423 131 121

311 68 140 519 9.0

endast särskilt anställda bageriarbetare J

1458 25.2

136 56 61 253 4.4

675 11.7

1751 504 615 2 870 49.7

1.1 0.8

34 6

4 5

21 1

308 127

100 42

1.2 2.4

93 119

36 31

49 80

739 571

103 70

2.2 0.9 0.5

168 454 584

29 59 89

80 216 228

350 490 285

69 90 45

Olika typer av företag. Med hänsyn till de olika kategorier av personer, som sysselsättas i bageriindustrien, kan man, såsom skett å tab. A, uppdela förelagen i fem visserligen i varandra gradvis övergående huvudtyper. Inom den första gruppen (1) drives rörelsen av innehavaren ensam eller med bistånd av make och hemmaboende barn (s. k. familjebagerier i bagerilagens mening). I nästa kategori (2) deltaga även andra släktingar i arbetet, och i företag av den tredje typen (3) anlitas dessutom innehavarens tjänstefolk. Grupp 4 omfattar sådana företag, där i rörelsen, förutom personer av nu angivna slag, 1

Inkl. annan lejd arbetskraft (utkörare, butiksbiträden o. d.).

152 Tab. B.

Bageripersonalens fördelning efter landsdelar och ortsgruppar. Antal inom bageri • eller

ivuiiui l o n -

Län, landsdelar och ortsgrupper

annan inne- dennes andra särrörelsen sysselsatta hava- make fa- tjänste- skilt lejd aranbetspersoner re, som (maka) milj e- folk och själv med- (hem- ställda kraft abso- per delta- hemma- lem- biträ- bageri- (utkörare ger i varande mar den) arbe- butikslut 1000 arbetet inv. barn tare bitr.o.d.)

män

kvinaor

1 Stockholms stad o. län Uppsala > Södermanlands > Östergötlands > Jönköpings > Kronobergs » Kalmar > Gotlands > Blekinge > Kristianstads > Malmöhus > Hallands » Göteborgs o. Bohus > lvsborgs > Skaraborgs » Värmlands > Örebro > Västmanlands > Kopparbergs > Gävleborgs » Västernorrlands > Jämtlands > Västerbottens > Norrbottens >

4 571 553 627 998 936 409 697 121 591 940 2 680 475 2 471 814 603 668 670 608 S24 1028 919 335 579 776

6.6 4.0 3.3 3.2 4.1 2.6 3.0 21 4.0 3.9 5.4 3.2 5.6 2.6 2.4 2.5 3.0 3.6 3.2 3.7 3.4 2.5 3.0 4.1

263 49 44 78 74 61 67 20 69 114 268 51 132 79 80 58 39 63 102 147 111 41 62 86

76 15 9 30 39 21 37 2 16 38 109 27 48 35 24 23 21 26 31 17 24 14 22 37

138 39 41 81 171 62 79 15 49 121 195 57 61 71 83 85 64 72 96 69 71 28 30 64

2 094 210 266 360 216 84 204 37 163 217 835 111 1073 214 128 218 2H0 189 267 364 209 75 194 182

1414 149 160 220 163 48 112 25 161 138 736 95 848 205 102 123 151 118 124 196 162 49 89 171

Mellersta Sverige . . 15 221 Södra Sverige . . . 4 211 Norra Sverige . . . 4 461 TV i M x ( a n t a l 23893 Hela riket < 1 % 100.0

4.0 4.7 3.4 4.0

—

2 914 1158 982 451 549 1327 5 223 2158 9.0 21.9

433 163 145 741 3.1

1119 365 358 1842 7.7

5 664 1215 1291 8170 34.2

3 933 6 746 8 475 1035 1978 2 233 791 2 323 213S 5 759 11047 12 84(5 24.1 46.2 53. s

Män Kvinnor

11047 12 846

3.7 4.2

2 497 2 726

665 1493

207 534

109 1733

5199 2 971

— 2 370 11047 3 389 — 12 846

Stockholm Göteborg Övriga städer med över 10 000 inv Mindre städer . . . Köpingar och municipalsamhällen . . Industrisocknar . . . Jordbrukssocknar , .

3 473 1896

7.9 8.3

370 163

156 54

48 29

46 8

1660 910

1193 732

1958 891

6141 7.5 3 818 10.7

954 813

382 352

168 112

283 446

2 432 1197

1922 898

3 050 3 091 1485 2 333

625 1 209 1089

261 475 478

98 130 156

264 446 349

819 745 407

425 418 171

2 492 3 423 2 650

7.9 2.2 1.1

586 91 107 229 273 133 198 22 133 312 537 134 309 210 186 161 135 140 204 235 342 128 182 236

2 500 2 071 321 232 280 347 336 662 222 714 113 296 228 469 67 54 281 310 347 593 1350 1330 158 317 1159 1312 360 454 183 420 214 454 291 379 314 294 421 403 664 364 478 441 153 182 287 292 320 456

990 1569 1104

1 515 1 005

1502 1851 1 546

även användas särskilt anställda bageriarbetare, och i bagerier tillhörande grupp 5 består hela den arbetande personalen av dylika. Man finner av tab. A, att ungefär hälften av samtliga företag tillhör grupp 4 och inemot en tiondel grupp 5. Familjebagerierna utgöra i genomsnitt cirka en fjärdedel av hela antalet. Emellertid ter sig denna fördelning ganska olika inom större och mindre orter. I de större och medelstora städerna omfatta

153 de större yrkesbagerierna (grupperna 4 och 5) 80 till 90 procent av hela antalet, under det att övriga typer äro skäligen svagt representerade. Till typen egentliga familjebagerier höra sålunda i Stockholm blott 34 (7.3 %), i Göteborg 6 (3.3 %), i Malmö 6 (5.6 %) och i övriga större städer 87 eller 9.5 % av företagen. I de mindre städerna är inslaget av kategorierna 4 och 5 ännu så pass högt som nära 75 %, men siffran sjunker för övriga stadssamhällen till cirka 60 procent samt för landsbygden till 44—27 %. Å dessa mindre orter äro i stället familjebagerierna anmärkningsvärt starkt företrädda. Till sistnämnda^ kategori hör nämligen i köpingar och municipalsamhällen cirka en fjärdedel, i industrisocknarna en tredjedel och på den rena landsbygden inemot hälften av alla bagerier. Även grupp 3 (där tjänstefolk användes i arbetet) är ganska talrikt representerad i landskommunerna. Övergår man härefter till att undersöka, huru stor del av hela den i bagerirörelsen arbetande personalen, som utgöres av innehavarna själva, deras familjemedlemmar och tjänstefolk, främmande arbetare o. s. v., lämnas härom närmare upplysning i tab. B, vari även personalen grupperats på män och kvinnor. Förutom de egentliga bageriarbetarna redovisas här såsom en grupp för sig all annan lejd arbetskraft, t. ex. utkörare, butikspersonal o. d. Som tabellen utvisar, utgjordes bland samtliga 23 893 personer cirka en tredjedel av egentliga bageriarbetare och en fjärdedel av utkörare, butiksper.sonal o. d. Tillsammans utgjorde dessa 13 929 personer eller nära tre femtedelar av totalantalet. För enbart männen stiger siffran till nära 70 % men stannar för kvinnornas del vid cirka 50 %. Dessa senare bestodo nämligen till relativt stor del (30 %) av innehavarnas anförvanter och hembiträden, inom vilka grupper endast ett relativt fåtal män voro representerade. För övrigt åskådliggör tab. B, hurusom inslaget av egentliga bageriarbetare (inkl. »annan lejd arbetskraft») successivt avtager i orter med sjunkande folkmängd. I samma mån stiger de andra gruppernas anpart, främst innehavarnas egen, men även deras närmaste anhörigas och tjänstefolks. Nämnas må, att medan i Stockholm endast 10.7 % av de arbetande själva voro bageriägare men 82.1 % anställda arbetare (inkl. »annan lejd arbetskraft»), voro motsvarande tal för jordbrukssocknarna resp. 41.1 och 21.8 %. Vidare bör uppmärksammas, att av hela antalet i bagerierna sysselsatta personer voro ej mindre än 12 846 eller 53.8 % kvinnor. Mest dominerade kvinnorna inom bagerirörelsen i småstäderna och övriga mindre stadssamhällen. Endast i Stockholm uppvisar bagerihanteringen flera män än kvinnor. Vid den hittills begagnade indelningen av bageriföretagen har man utgått från de olika personalgrupper, som aktivt sysselsättas inom bagerinäringen, och deras ställning till företagaren. Emellertid innehåller primärmateria let även uppgift om varje företags a r t , varvid i främsta rummet de tillverkade varornas beskaffenhet varit bestämmande. Formuläret upptog 6 typer av företag, nämligen a) finbageri, b) grov-, limp- och kakbageri, c) spisbrödsbageri, d) hembageri, e) konditori och f) annan brödtillverkning för avsalu. Klart är emellertid, att dessa 6 grupper kunna uppträda i en mängd kombinationer, och såsom senare skall visas, ha ej mindre än 28 olika sådana uppgivits. Av praktiska skäl har det därför varit nödvändigt att ur denna mångfald utvälja ett någorlunda begränsat antal huvudkategorier av företag (inalles 9). Huru denna gruppering efter tillverkningens huvudsakliga art ter sig, belyses i ^omstående tablå, vari redovisas antalet företag och personer, som komma på resp. grupper:

154 Personer

Företag

1. Finbagerier 1 2. Grov-, limp- och kakbagerier 1 3. Fin- och grovbagerier 1 4. Spisbrödsbagerier 5. Spisbrödsbagerier med övrig bagerirörelse 6. Hembagerier 7. Konditorier i 8. Konditorier med övrig bagerirörelse . . . i 9. Annan brödtillverkning för avsalu . . . Samtliga !

823 662 808 112 419 1200 756 823 172 5 775

per företag

antal

14.2 11.5 14.0

1.9 7.3 20.8 13.1 14.2

2 998 ! 2 114 ! 3 224 1401 2968 ;

2511 ;

12.5 8.9 ! 13.5 5.9 12.4 10.5 14.1 20.7 1.5

3 360 i 4 950 j 367 ! 3.0 100.0 ! 23 893 100.0

3.6 3.2 4.0 12.5 7.1 2.1 4.4 6.0 2.1 4.1

Ser man först på antalet företag av olika typer, visar tablån, att de s. k. hembagerierna utgjorde väl en femtedel av samtliga, medan på gruppen spisbrödsbagerier (med eller utan övrig bagerirörelse) kom inemot en tiondel_ av hela antalet. Övriga typer voro, om man bortser från den obetydliga sista gruppen, någorlunda jämnstarkt representerade (11—14 %). Tages däremot hänsyn till personantalet, sjunker hembageriernas andel till c.a en tiondel, under det att spisbrödsbagerier och även s. k. bageri-konditorier (grupp 8) förete betydligt ökade jämförelsesiffror. Huru resp. företagsgrupper fördela .sig på skilda landsdelar, ävensom pa större och mindre orter, åskådliggöres av tab. C samt, vad de arbetande personerna angår, av tab. D. En mera översiktlig bild av de olika bageritypernas frekvens erhålles av de i följande tablå redovisade relativtalen, vilka erhållits genom att hela antalet företag (resp. personer) inom var och en av de olika ortsgrupperna satts = 100 (resp. 1 000):

Stockholm Göteborg Övriga städer inv Mindre städer Köpingar o. municipalsamh Industrisocknar Jordbrukssocknar

Personer (1 000): Stockholm Göteborg Övriga städer med över 10 000 inv Mindre städer Köpingar o. municipalsamhällen Industrisocknar Jordbrukssocknar Hela riket 1 Ev. jämte »annan brödtillvcrkning».

155 Tab. C. Bageriföretag av olika typer inom skilda landsdelar och ortsgrupper. D ä r a v

ÖvGrupper av företag

Antal Melriga Köp. Indu- JordföreSödra Norra städer Min- o. mu- stri- brnkS' tag lersta Sve- J Sve- Stock- Göte- med dre Sveholm borg sock- socköver städer nicip.rige rige rige samh. nar nar

10 000 inv.

Finbagerier . . . Grovbagerier. . . Fin- och grovbagerier Spisbrödsbagerier Spisbrödsbagerier med rig bagerirörclse . Hembagerier . . . . Konditorier . . . . Konditorier med övri. bagerirörelse . . . . Annan brödtillverkning Samtl

antal

* 'i

Företag med 1—4 pers. 5—9 > 10 o. fl. >

823 662 808) 112! I 419: 1200: 756|

I 518 80 225 160 319 2131 130 17 440; 170! 198 12 691 4! 39 7

35 16 51, 7

99| 122; 187 18

111 87 116 17

86 58 85 16!

187i 145 191; 171! 187 170 20 27!

146 ; 11 262 608: 174 418 524j 144 88

1(1 4 23

52 147 162

41 185 182

30 146! 139!

137 316 108

146 365 94

823j • -.1 172

4991 234! 90 87' 77

31 4

222 11

1131 19|

124 12

126 37

79 34

5 775J 3 210; 1038 1527 100.01 55.G 18.0 20.4

551 467 8.1

-1 A»A

696! 1309 1231

12oj 22.7

798! 1318 176i 170 64 39

238 160 69

75 73 33

587 287 146

564 27l| 36!

57o| 1167 1181 43 111I 131 J5! 11 7

463! 404! 39! 20:

628! 590!

360 284

2fSI

156 122 23 11

6S2 533 102 47

525! 504! 14 7

344 326: 13 5

4 382 2 266 1076 730 317 214

Företag med särskilt an- | ställda arbetare . . . i 2 814 1723 därav med 1—4 arb. | 2 503 1 509 5—9 > 211 117 10o.il. 100 67

486 477 5 4

261 257 2 2

Vidstående siffror ge en rätt god föreställning om de särskilda företagsgruppernas förekomst och betydelse å olika orter. I huvudstaden dominera finbagerier och s. k. bageri-konditorier, vilken senare grupp även i övriga större städer är starkt representerad. För Göteborgs vidkommande lägger man särskilt märke till spisbrödstillverkningens framskjutna plats, i det att på denna kategori (med eller utan »övrig bagerirörelse») kommer närmare hälften av hela bageripersonalen. Den fabriksmässiga spisbrödstillverkningen spelar ju också en betydande roll i denna stad, ehuru den är koncentrerad på ett fåtal större företag. I småstäder och smärre stadssamhällen synes konditorirörelsen vara rätt så utvecklad, under det att å landsbygden hembagerierna äro den vanligast förekommande typen. En gruppering av företagen efter såväl deras art som den sysselsatta personalens sociala fördelning får det utseende, som tab. E (sid. 157) utvisar. Härmed bör jämföras tab. F (sid. 158), vilken åskådliggör motsvarande fördelning av personerna. Man finner härav bland annat, att inslaget av främmande arbetare är störst inom spisbrödstillverkningen, där sådana utgöra mer än nio tiondelar av samtliga arbetande, och — som var att vänta — förhållandevis minst inom gruppen hembagerier, varest den arbetande personalen till mer än hälften består av ägarna själva och deras familjer. Anmärkningsvärt är också kvinnornas dominerande antal inom sistnämnda kategori (cirka 80 %). Då utredningens syftemål delvis varit att söka klarlägga, i vilka former och kombinationer bageri- och konditorirörelse bedrives, torde det här vara på sin plats att något närmare specificera och »renodla» alla de typer, som faktiskt

156 Tab. D. Bageripersonal tillhörande olika företagstyper inom skilda landsdelar och ortsgrupper. D ä r a v

i i

Grupper av företag

Finbagerier Fin- och grovbagerier . . Spisbrödsbagerier . . . . Spisbrödsbagerier med . övrig bagerirörelse . . Konditorier med övrig bagerirörelse . . Annan brödtillverkning .

ÖvAntal riga MelföreSödra Norra städer Min- Köp. Indu- Jordo. mn- stri- brnkstag lersta Sve- Sve- Stock- Göte- med Sveholm borg över dre nicip.- sock- sockrige rige städer rige nar samh. nar 10 000 inv. 2 998 2114 3 224 1401

2110 1151 1791 1142

204 670 843 35

684 293 590 224

966 170 74 302

166 406 69 471 280 1111 106 210

419 383 473 278

218 183 319 354

510 465 546 65

2 968 1890 2 511 1393 3 360 2 501

112 371 487

966 747 372

186 98 388

759 747 7 393 193 1018

260 495 880

168 320 403

440 609 281

313 373 421 86 408 589 197

4 950 3 038 1471 441 1155 308 1756 584 505 437 205 367 205 134 144 8 22 46 58 18 29 70 23 893 15221 4211 2650 4 461 3473 1896 3 818 6141 2 492 3423 Samtliga {*ntal IOO.o 63.7 17.6 18.7 14.5 8.0 25.7 16.0 10.4 14.3 11.1

Män

11047 6 746 1978 2 323 1958 891 3 050 1485 990 1569 1104 12 846 8 475 2 233 2138 .1515 1005 3 091 2 333 1502 1854 1546

Företag med 1—4 pers. 10 340 5 630 1931 2 779 636 238 1656 1562 1401 2 542 2 305 5—9 > 6 627 4 535 1061 1031 1019 651 748 247 465 1820 1677 10 o. fl. » 6 926 5 056 1219 651 1818 1193 2 665 579 440 133 98 Företag med särskilt anställda arbetare . . . 17 503 11785 2 919 2 799 3 213 1823 därav med 1—4 arb. 10 877 6 894 1812 2171 1357 653 5-9 > 2 439 1705 452 282 651 281 10 o. fl. » 4187 3186 655 346 1205 889

5 212 2 900 1727 1741 2 655 2 496 1276 1625 1141 158 139 45 312 71 1416 246

887 815 24 481

uppgivits förekomma. Tidigare har nämnts, att man påträffat ej mindre än 28 olika typer och kombinationer av företag, varvid emellertid hembagerierna, oaktat deras skiftande natur, betraktats som en enhetlig grupp. En systematisk sammanställning av de olika driftstyperna ter sig så, som tab. G (sid. 159) utvisar. De olika grupperna ha därvid sammanförts under det nummer, som anger deras plats i den förut använda indelningen på 9 huvudgrupper. Företagens storleks för delning (efter antalet arbetande personer och antalet arbetare). I tablån å sid. 149 ha angivits relationstal, utvisande antalet personer per företag inom resp. landsdelar och ortsgrupper, varvid genomsnittstalet för hela riket befunnits vara 4.1 personer per företag. Vänder man uppmärksamheten på olika typer av företag, framgår deras medelstorlek av de å sid. 154 angivna jämförelsetalen. De högsta genomsnittstalen förete spisbrödsbagerierna, som komma upp till 12 a 13 personer per företag, och de därnäst högsta bagerikonditorierna med i medeltal 6 personer. De lägsta siffrorna utvisa grupperna hembagerier och företag för annan brödtillverkning, nämligen vardera drygt 2 personer per arbetsställe. Dessa medelsiffror kunna emellertid endast ge en mycket ungefärlig uppfattning om de faktiska storleksförhållandena, ty variationerna äro i verkligheten mycket betydande. Nämnas må endast, att vissa spisbrödsfabri-

157 Tab. E.

Bageriföretagens fördelning efter personalens sociala sammansättning, tillverkningens art m. m. Därav företag, varest i rörelsen sysselsattes

Grupper av företag

Finbagerier Grovbagerier Fin- och grovbagericr Spiabrödsbagerier Spisbrödsbagerier med övrig bagerirörelse Hembagerier Konditorier Konditorier med övrig bagerirörelse Annan brödtillverkning Samtligaftntal därav med 1—4 personer 5—9 > 10 o. fl. > Företag med särskilt anställda arbetare därav med 1—4 arbetare 5—9 > 10 o. fl. >

endast inAntal nehavare dessutom andra dessutom företag jämte familjetjänstemake medlemfolk (maka) och barn

dessutom endast särskilt särskilt anställda anställda bageribageriarbetare arbetare

823 662 808 112

181 203 166 21

37 32 39 3

97 64 66 7

438 302 465 46

70 61 72 35

419 1200 756

94 539 114

6 79 21

30 207 110

235 331 442

54 44 69

823 172 5 775 IOO.o

69 71

68 26

576 35

85 29

1458 25.2

25 11 253 4.4

675 11.7

2870 49.7

519 9.0

4 382 1076 317

1450 7 1

246 7

648 27

1726 932 212

312 103 104

2 305 2120 151 34

509 383 60 66

2 814 2 503 211 100

—

ker vardera sysselsätta över 300 arbetare. För att erhålla en mera konkret bild av storleksfördelningen ha företagen grupperats i kategorier, varvid man dels tagit hänsyn till samtliga i rörelsen sysselsatta personer, dels endast till antalet särskilt anställda bageriarbetare (varvid bortsetts från »annan lejd arbetskraft»). I båda fallen har ansetts lämpligt att stanna vid 3 storlekstyper, nämligen företag med 1—4, 5—9 samt 10 o. fl. personer resp. arbetare. Uppdelningen har i tab. C—F och H — J genomförts för såväl företag som personer. En översikt över storleksgrupperingen ter sig på följande sätt: F ö r e t aagg antal

23 893

IOO.o

4 382 1076 317

75.9 18.6 5.5

10 340 6 627 6 926

43.3 27.7 29.0

2.4 6.2 21.8

17 503

2 503 211 100

88.9 7.5 3.6

10 877 2 439 4187

62.1 13.9 24.0

4.3 11.6 41.9

Samtliga företag

Företag med särskilt anställda arbetare därav med 1—4 arbetare ( b l ) 5-9 » (b II) 10 o. fl. > (b III)

per företag

antal

därav med 1—4 personer ( a l ) 5—9 » (a II) 10 o. fl. i (a III)

Fer8oner

158 Tab. F.

Bageripersonalens sammansättning inom olika arter av företag.

Grupper av företag

D ä r a v Antal inom annan bagerilejd el. kon- inne- dennes andra tjänste- särhavare, make skilt arbetsditorifafolk som (maka) kraft anrörelsen milj e- (hemmäu och syssel- själv med- biträ- ställda (utködeltager hemmarare, busatta bagerileniden) varande mar i perarbetare tiksbitr. o. d.) soner arbetet barn

kvinnor

•

Grovbagerier Fin- och grovbagcrier . . Spisbrödsbagerier med övrig bagerirörelse . . Konditorier

16761 950 1436 840

2 998 2114 3 224 1401

743 614 756 66

268 302 398 36

108 75 126 10

225 157 220 21

941 590 976 1019

713 1322 376 1164 74b! 1788 249 561

2 968 2 511 3 360

371 1108 664

217 329 250

40 144 91

110 314 419

1401 359 951

829 257 985

4 950 367

320 38

134 13

333 43

1823 110

1566 36

2158 9.0

741 3.1

1S42 7.7

8170 34.2

2 462 2 488 283 84 5 759 11047 12 846 46.2 53.8 24.1

med övrig

995; 1 973 494 2 017 1199 2161

,, • [antal Samtliga< 0/

23893 100.0

774 127 5 223 21.9

därav med 1—4 personer 5—9 > 10 o. fl. >

10 340 6 627 6 926

3 965 1027 231

1380 630 148

497 206 38

1111 578 153

2 022 2 331 3 817

1365 1855 2 539

Företag med särskilt anställda arbetare . . . . därav med 1—4 arbetare 5—9 10 o. fl. »

17 503 10 877 2 439 41S7

2 281 2 090 155 36

920 849 58 13

263 244 10 9

858 774 59 25

8170 4 237 1292 2 641

5 011 9 093 8 410 2 683 5179 5 698 914 865 1525 1463 2 389 1 798

Annan brödtillverkning . c,

3 651 6 689 3 349 3 278 4 047 2 879:

Av tablån å föregående sida framgår, att särskilt anställda bageriarbetare förefunnos vid inalles 2 814 företag med 17 503 sysselsatta personer, motsvarande resp. 48.7 och 73.3 % av hela antalet. Av dessa företag utgjorde de med högst 4 arbetare nära nio tiondelar. För övrigt bör uppmärksammas, att företag av den högsta storlekstypen, vilka utgjorde blott några få procent av totala antalet arbetsställen, dock sysselsatte närmare en tredjedel (vid b-gruppen en fjärdedel) av personantalet. I vilken omfattning resp. storlekstyper av företag förefinnas inom olika landsdelar och ortsgrupper, åskådliggöres i tab. C och D. Belysande äro även relativtalen i tablån å nästa sida, vilka på ett översiktligt sätt angiva de tre storlekskategoriernas förekomst inom större och mindre orter. Nämnas må, att hela antalet företag inom var och en av ortsgrupperna antagits vara = 100, under det att personantalet betecknats med siffran 1 000. Detta gäller såväl samtliga företag (grupp a) som dem med särskilt anställda bageriarbetare (grupp b ) . Denna sammanställning erbjuder rätt mycket av intresse, ber man lorst på talen för samtliga företag (grupp a ) , framgår, hurusom de större företagen (grupperna a11 och a m ) bli allt svagare företrädda, i samma mån orternas folkmängd sjunker. Företag med minst 10 sysselsatta utgöra sålunda på landsbygden endast c:a 1 % av samtliga, och tages hänsyn till personerna, blir deras andel ännu obetydligare. I de två folkrikaste städerna representerar åter denna kategori 15 till 18 % av företagen och mer än hälften av personerna. För övrigt faller det i ögonen, att storbagerier (särskilt spisbrödsfabriker) spela större

159 Tab. G.

Antal företag, resp. personer tillhörande olika slag av bagerier. An t a 1 F ö r e t a g e n s

b e t e c k n i n g : företag

1. Finbageri » Finbageri + >annan brödtillverkning för avsalu» 2. Grov-, limp- och kakbageri » Grovbageri + >annan brödtillverkning» o. Finbageri + grovbageri » Finbageri + grovbageri + >aunan brödtillverkning» 4. Spisbrödsbageri 5. Spisbrödsbageri + linbageri » Spisbrödsbageri + linbageri + »annan brödtillverkning» » Spisbrödsbageri + grovbageri » Spisbrödsbageri + grovbageri 4- »annan brödtillverkning» » Spisbrödsbageri +- finbageri + grovbageri » Spisbrödsbageri + finbageri + grovbageri + »annan brödtillverkning» » Spisbrödsbageri + finbageri -I- grovbageri + konditori > Spisbrödsbageri + finbageri + grovbageri + konditori + »annan brödtillverkning» » Spisbrödsbageri + finbageri + konditori » Spisbrödsbageri + finbageri + konditori + »annan brödtillverkning» > Spisbrödsbageri -t- grovbageri + konditori » Spisbrödsbageri + »annan brödtillverkning» 6. Hembageri 7. Konditori 8. Konditori + finbageri » Konditori + finbageri -t- »annan brödtillverkning» » Konditori + grovbageri + »annan brödtillverkning» > Konditori + finbageri + grovbageri > Konditori + finbageri -f grovbageri + »annan brödtillverkning» > Konditori + »annan brödtillverkning» 9. Annan brödtillverkning för avsalu Tillhopa

718 105 640 22 761 47 112 32 1 63 10 215 34 47 10 1 1 2 3 1200 756 425 9 4 331 30 24 172

per-

saner 2634 3641 2 045; 69 j 3 032! 192: 1401 95 2 246 51 948i 167! 1385j 47i 5

18 2 511 3 360 2 068 37 16 2 546 197 86 367 5 775 23 893

roll i Göteborg än i Stockholm; förstnämnda stad är den enda, där småföretagen icke uppgå till hälften av hela antalet. I landsbygdssamhällena utgöra dessa, som synes, nio tiondelar eller mera. I fråga om företagen med egentliga bageriarbetare (grupp b) torde uppmärksammas, att även i de största orterna endast en mindre del av dem hade Föi etag med särskilt aDställda arbetare (b)

Samtliga företag (a) Företag (100)

Personer (1000)

För -.tag (100)

Personer (1000)

a I a II a III a I a l l a I I I b I b l i b i l l b K b i l b i l l 10 1—4 5—9 10 1 - 4 5—9 10 1—4 5—9 0.10fl. 1—4 5 - 9 0. fl. pers. pers. pers. pers. pers. 0. fl. arb. arb. 0. fl. arb. arb. arb. arb. pers. Stockholm Göteborg Övriga städer m. över 10 000 inv Mindre städer . . . . Köp. o. municipalsamh. Industrisocknar . . . . Jordbrukssocknar . . . Hela riket

51 42

34 40

15 18

183 126

293 245

524 629

79 78

14 15

7 7

422 358

203 154

375 488

58 65 82 89 96

28 31 16 10 3

14 4 2 1 1

270 409 562 743 870

296 439 261 218 93

78 96 95 98 98

15 3 4 1 1

7 1 1 1 1

509 861 739 933 919

219 54 80 26 27

272 85 181 41 54 ;

434 152 177 39 37 290

240 :

160 mer än 4 särskilt anställda arbetare, nämligen i de större städerna e :a en femtedel av företagen, i småstäderna (och övriga stadssamhällen) 4 å 5 % och å landsbygden blott 2 %. Över 10 arbetare hade i de större städerna i genomsnitt cirka 7 % av företagen men å de smärre orterna ej mer än 1 %. En uppdelning av företagen efter personalens (resp. arbetarnas) såväl antal som sociala härkomst har utförts i tab. E, och samma gruppering med avseende på personerna återfinnes i tab. F . De här angivna talen bekräfta det i och för sig naturliga förhållandet, att de större bagerierna övervägande^ voro företag med fackarbetare. Bland bagerier utan särskilt anställda bageriarbetare hade endast 42 mer än 4 och 1 över 10 arbetande personer. Detta förhållande belyses också av de i följande sammanställning meddelade relativtalen: Samtliga företag (a) Företag, varest i rörelsen sysselsattes

1. Endast inneh. jämte make (maka) och barn

. .

4. Dessutom särBk. anställda bageriarbetare . . . . < 5. Endast särsk. anställda bageri arbetare Samtliga företag

a I 1-4 pers.

a II 5-9 pers.

99 97 96 60 60

1 3 4 33 20 19

a III 10 0. fl.

pers.

7 20 5

Företag med särskilt anställda bageriarbetare (b) b I 1-4 arb.

b II 5-9 arb.

b III 10

92 75 89

7 12

1 13

0. fl.

arb.

Siffrorna ha erhållits genom att sätta hela antalet företag (resp. företag med särskilt anställda bageriarbetare) inom var och en av grupperna 1—5 lika med 100. Storleksskillnaden mellan »arbetarföretagen» (grupperna 4 och 5) och övriga framträder skarpt i dessa siffror. P å motsvarande ,sätt kunna jämförelsetal även framräknas för de olika personalgrupperna, såsom skett här nedan (totalantalet inom varje grupp = 1 000): Samtliga företag (a)

Företag med särskilt anställda bageriarbetare (b)

a I

a II

a III

b I

b II

b III

. . . .

759 639 671 603 248 237

197 292 278 314 285 322

44 69 51 83 467 441

916 923 928 902 519 535

68 63 38 69 158 173

16 14 34 29 323 292

Samtliga

331 521

303 255

290 366 224

därav män kvinnor

569 677

168 109

263 214

1. Innehavare, som själv deltager i arbetet 2. Dennes make (maka) och barn 3. Andra familjemedlemmar 4. Tjänstefolk (hembiträden) 5. Särskilt anställda bageriarbetare 6. Annan lejd arbetskraft

Ett studium av denna tablå ger vid handen, att bageriägarna själva liksom deras anförvanter och hembiträden endast i mindre utsträckning deltaga i arbetet uti de större företagen. Familjens och hembiträdenas arbetskraft utnyttjas företrädesvis vid företag med högst 4 personer (resp. arbetare). Dock sysselsättas vid småföretagen även ett avsevärt antal egentliga bageriarbetare.

161 nämligen cirka 25 %, om hänsyn tages till samtliga företag, och över 50 %, därest endast b-företagen medräknas. Man lägger vidare märke till, att den kvinnliga arbetskraften i betydligt högre grad än den manliga är knuten vid de smärre bagerierna.

3. Bagerilagens och åttatimmarslagens verkningar inom bagerinäringen. Arbetstidens reglering inom bagerinäringen. För bagerirörelse, som bedrives i något större skala (med minst 5 arbetare, medlem av arbetsgivarens familj h ä n icke inräknad), gäller lagen av den 22 juni 1923 om arbetstidens begränsning till 48 timmar i veckan. Större räckvidd och betydelse har, vad beträffar här ifrågavarande arbetsområde, den samma dag utfärdade lagen om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, vilken förbjuder tillverkning för avsalu av bageri- och konditorivaror å sön- och helgdag eller å tid mellan kl. 8 e. m. och 6 f. m. å söckendag. Härvid gälla dock vissa undantag, av vilka de viktigaste innebära, att tillverkning av konditorivaror får utföras å sön- och helgdagar under högst 3 timmar, 1 att uppeldning och deggörning får börja kl. 4 f. m. samt att spisbrödstillverkning i vissa fall får pågå till kl. 10 a 12 e. m. Bagerilagens tillämjming vid yrkes företag en. Enligt § 1 av ifrågavarande lag äger densamma icke tillämpning på rörelse, som bedrives utan biträde av annan än make och hemmavarande barn. Enligt till förevarande utredning inkomna uppgifter tillämpades dock bagerilagen vid 152 (10.4 %) dylika familjebagerier, vilka, som förut nämnts, utgjorde tillhopa 1 458 med 2 197 däri arbetande personer. Beträffande de lagen underställda 4 317 företagen ha uppgifter om lagens tillämpning erhållits för inalles 3 774 företag, vilket motsvarar 87 % av hela det antal, för vilket lagen skulle gälla. Beträffande dessa företag har bagerilagen av de uppgiftslämnande myndigheterna förklarats äga tillämpning i 2 154 fall (57 %), under det att övriga 1 620 företag (43 %) uppgivits arbeta oberoende av lagens bestämmelser. I vilken omfattning lagen uppgivits reglera arbetsförhållandena för företag inom skilda landsdelar och ortsgrupper samt för olika driftstyper och storlekskategorier av företag, åskådliggöres närmare av tab. H. Såsom talen i tabellens näst sista kolumn utvisa, har kunskap om, huruvida lagen tillämpas eller ej, lättare kunnat erhållas beträffande de större städerna än för smärre orter, särskilt å landsbygden. Att döma av relativtalen i tabellens sista kolumn synas liknande tendenser göra sig gällande i fråga om lagens iakttagande, vilket ju ock är naturligt, då i de större samhällena kontrollmöjligheterna äro större och organisationsförhållandena på båda sidor bättre utvecklade. Enligt gällande riksavtal mellan Sveriges bageriidkareförening och Svenska livsmedelsarbetareförbundet, liksom i det mellan Stockholms bageriindustriföreningoch sistnämnda förbund ingångna kollektivavtalet, förplikta sig nämnda organisationer att icke blott själva noga iakttaga avtalet, vilket föreskriver en arbetsvecka av 48 timmar, förlagda enligt bagerilagens föreskrifter, utan även tillhålla sina avdelningar och medlemmar att ställa sig detsamma till ovillkorlig 1 Till utredningen har meddelats, att i vissa landsdelar även wienerbröd tillverkas på söndagen enär dylika, enligt utslag av hovrätten över Skåne och Blekinge samt Göta hovrätt, skulle vara att anse som konditorivaror. Enligt yrkesinspektionens uppfattning borde däremot wienerbröd betraktas såsom bagerivaror, varför en viss osäkerhet synes råda rörande bagerilagens rätta mening i detta avseende.

11—253647

162 Tab. H.

Bageriföretagens fördelning m e d hänsyn till bagerilagens tillämp n i n g (vid företag underställda ifrågavarande lag). 1 Antal företag, underställda bagerilagen

Landsdelar, ortsgrnpper och företag

Därav företag, vid vilka enligt uppgift bagerilagen

a i % av a+ b

tillämpas (a)

icke tillämpas (b)

ej uppgivet

2 621 759 937

1357 377 420

986 264 370

278 118 147

58 59 53

433 175 927 752 528 855 647

31 68 268 283 233 403 334

7 42 82 72 174 166

4 317 1000

395 107 617 387 223 278 147 2154 49-9

1620 37-5

543 12-6

93 61 70 58 49 41 31 57

642 459 642 91 325 661 642 754 101

364 210 335 59 179 191 288 487 41

203 160 223 24 97 363 280 227 43

75 89 84 8 49 107 74 40 17

64 57 60 71 65 34 51 68 49

Företag med 1—4 personer 5-9 » 10 o. fl. »

2 932 1069 316

1103 760 291

1376 230 14

453 79 11

44 77 95

Företag med särskilt anställda arbetare . . . därav med 1—4 arbetare 5-9 » 10 o. fl. »

2 814 2 503 211 100

1807 1517 195 95

656 639 14 3

351 347 2 2

73 70 93

Mellersta Sverige Södra Sverige Norra Sverige Stockholm Göteborg Övriga städer med över 10 000 inv Mindre städer Köpingar och municipalsamhällen Industrisocknar Jordbrukssocknar Hela riket < 0. Finbagerier Grovbagerier Fin- och grovbagerier Spisbrödsbagerier Spisbrödsbagerier med övrig bagerirörelse Hembagerier Konditorier Konditorier med övrig bagerirörelse Annan brödtillverkning

. .

—

97 1

efterrättelse. Anmärkningsvärt är emellertid, att av de bagerier o. d., som varit skyldiga tillämpa lagen, enligt vederbörande myndigheters uppfattning ungefär två femtedelar ej följa dess bestämmelser om arbetstidens begränsning och förläggning. Vanligen är det här fråga om hembagerier, men bland ifrågavarande företag uppgivas dock ingå 656 med särskilt anställda bageriarbetare. Föreliggande uppgifter tyda emellertid på, att de organiserade bageriarbetarna utgöra föga över hälften av hela antalet egentliga bageriarbetare i vårt land. Att en social lag skulle åsidosättas i så stor utsträckning, som nu anförda siffror ge vid handen, synes till god del sammanhänga med svårigheterna att ur de i varandra gradvis övergående företagstyperna urskilja de från lagen undantagna hembagerierna. Några exempel skola förtydliga härvid mötande svårigheter. Bedriver en kvinna brödtillverkning till avsalu med hjälp av 1 Från bagerilagen äro undantagna 1 458 s. k. familjebagerier, av vilka emellertid 152 uppgivits ha arbetstidsförhållandena reglerade i enlighet med lagens bestämmelser.

163 sina döttrar, är det fråga om ett familjebageri i lagens mening. Men dör modern och systrarna fortsätta rörelsen som kompanjoner, synes bageriet därigenom utan vidare komma att falla under lagen, och detsamma gäller om på grund av sjukdom eller rörelsens ökade omfattning familjens hembiträde tages i anspråk vid brödtillverkningen. Vid bedömande av de i det följande meddelade uppgifterna om de verkningar bagerilagen (i förening med åttatimmarslagen) medfört för den svenska bagerirörelsen, bör sålunda framhållas, att av hithörande omkring 5 800 företag cirka 1 500 i egenskap av s. k. familjebagerier äro undantagna från lagen och att av de övriga cirka 4 300 ej ens % torde tillämpa densamma. Enär till sistnämnda grupp hör det övervägande flertalet större bagerier, torde emellertid bagerilagen kunna anses tillämpas beträffande c:a 2/s av samtliga inom bagerirörelsen arbetande personer (c:a 24 000) och beträffande c:a 3/4 av särskilt anställda bageriarbetare, brödutkörare, butiksbiträden o. d. (c.-a 14 000). Bagerilagens verkningar beträffande större mjukbrödsbagerier. Övergår man därefter till att med ledning av svaren å form. 4 och övrigt tillgängligt material undersöka, vilka verkningar i tekniskt och ekonomiskt avseende bagerilagen (i förening med åttatimmarslagen) utövat inom bagerinäringen, synes det lämpligast att börja med de mera fabriksmässigt drivna företagen (med över 10 arbetare). Här synes nattarbetets avskaffande i förening med arbetstidens begränsning till 8 timmar per dag flerstädes ha nödvändiggjort en rätt avsevärd u t ö k n i n g a v a r b e t a r a n t a l e t . Att sådan ökning ofta ägt rum meddela 4 yrkesinspektörer, av vilka inspektören för andra distriktet på tal härom anfört följande: ^ »Bagerilagens bestämmelser om arbetets början efter viss tid på morgonen medförde omedelbart efter lagens ikraftträdande, att bagerierna, i förhållande till storlek och omsättning, måste öka sin personal; finbagerierna för att kunna snarast möjligt på dagen förse kunderna med färskt bröd, spisbrödsfabrikerna för att med den förkortade arbetstiden kunna vidmakthålla produktionen. En sådan utökning av personal visade sig i synnerhet nödvändig för de finbagerier, som för transport av brödet voro beroende av båt- eller tåglägenheter, samt de, som voro belägna i utkanten av större samhällen och som måste tillhandahålla färskt bröd till kunder vid samma tid som centralt belägna bagerier.» A y d e uppgiftslämnande arbetsgivare, som inneha större bagerier (inalles 38), uppge 19, att man efter lagens genomförande såg sig nödsakad att anställa liera arbetare. I en del fall anges ökningens storlek, varvid uppgifterna i regel hälla sig mellan 10 och 15 %. Någon belysande statistik föreligger icke i vid a ^ mån än för de 32 bagerier, som äro representerade i undersökningen om åttatimmarslagens verkningar, vid vilka medelantalet anställda uppgivits till 844 år 1919 och 853 år 1924 eller resp. 26 och 27 per företag, ökningen var sålunda obetydlig, men ovisst är, i vad mån härvid även spelat in nedgång i omsättningen. Den förnämsta anledningen till ökning av antalet arbetare förklaras i allmänhet vara den f o r c e r i n g av bageriarbetet under morgontimmarna, som blev en nödvändig följd av, att den egentliga bakningen fick börja först kl. 6 f. m. Att snarast möjligt kunna tillgodose konsumenternas behov av färskt bröd förutsatte givetvis ett ytterst intensivt arbete under dagens första timmar, vilket i många fall uppges ha fört med sig ett nervöst jäkt och störande inverkat pa arbetets gång och resultat. Härtill kommer, att man flerstädes icke kunnat till iullo utnyttja arbetskraft och maskiner under den återstående tiden. Av yrkesinspektörerna betona 5 nämnda olägenheter. Inspektören för femte distriktet yttrar:

164 »Arbetstekniskt sett äger under dagens första arbetstimmar en stark forcering rum, ofördelaktigt inverkande på i synnerhet de ömtåligare brödsorternas egenskaper. Brödet får i allmänhet icke tid att svalna tillräckligt länge före emballeringen, och fara i synnerhet de finare brödslagen härav illa. Vad arbetstiden beträffar, så finnes vanligtvis icke sysselsättning under den sista eller ibland de två sista arbetstimmarna eller delar därav, beroende på den ovan uppgivna, nödvändiga forceringen under arbetsdagens första del.» Inspektören för sjätte distriktet skriver: »Såsom en bestämd olägenhet har i flera fall framhållits, att bagerilagens nuvarande form bidrager att onödigtvis fördyra brödet. Då nämligen det huvudsakliga baket för dagens behov är avslutat, äro tillfälliga oregelbundna beställningar icke tillräckliga för ett ekonomiskt utnyttjande av maskiner och ugnar under resten av dagen, det vill säga från ungefär klockan 1 å 2 e. m. Företagens fasta omkostnader måste således fördelas på den produktion, som kan medhinnas från den tidigast tilllåtna timmen på morgonen och under förmiddagen.» Inspektören för åttonde distriktet anser, att särskilt det konditoriarbete, som bedrives under de av lagen medgivna tre söndagstimmarna, blir lidande genom dylik forcering. Bland de större företagarna uppge inalles 23, att bageriarbetet efter lagens införande måste forceras till skada för produkten. Häri instämmer Stockholms bageriindustriförening. , Till följd av morgonarbetets forcering synes åtgången av j ä s m e d e l vid åtskilliga företag ha blivit betydligt ökad. Från Stockholms bageriindustriförening samt 28 större yrkesbagerier och ett par kooperativa bageriföretag meddelas sålunda, att brödtillverkningen numera kräver avsevärt mera jäst än tidigare, i vissa fall upp till 50 a 100 % mera. För övrigt uppger man sig på vissa håll ha övergått till d y r a r e m j ö l s o r t e r (amerikanskt mjöl) ; Ökad åtgång av s m ö r, s o c k e r o. d. ingredienser har i en del fall också förekommit, men är det ovisst, om här icke kvalitet^förändringar hos produkten spelat huvudrollen. Stegrad bränsleåtgång omnämnes av flera företagare, men härvid synes utvidgning av ugnar och maskinella anordningar ha haft sin stora betydelse. För att såvitt möjligt söka hålla produktionen uppe under de nya arbetstidsförhållandena har man nämligen mångenstädes genomfört t e k n i s k a f ö r b ä t t r i n g a r av olika slag vid tillverkningen. Härom yttrar yrkesinspektören för andra distriktet: »Efter hand vidtog en del mera kapitalstarka bagerier förbättringar ay de tekniska hjälpmedlen genom anskaffande av moderna arbetsmaskiner och särskilt genom modernisering av ugnarna, varefter de, vid samma produktion, åter kunde minska personalen. Visserligen har även vid många av dessa bagerier personalantalet åter ökats, men detta på grund av ökad produktion och avsättning.» Ytterligare 3 yrkesinspektörer meddela, att en del bageriägare anskaffat effektivare tekniska hjälpmedel vid driften. Av de kooperativa bagerierna uppge 2, att dylika moderniseringar vidtagits, och detsamma gäller 11 bland de större yrkesbagerierna. I främsta rummet synes man ha utvidgat och förbättrat ugnsanordningarna, vidare anskaffat effektivare och mera arbetsbesparande maskiner, särskilda kylrum och jäsrum, rymligare arbetslokaler o. s y Tack vare dessa förbättringar har ökningen av arbetsstyrkan ^ e n del fall kunnat betydligt begränsas och brödets gamla beskaffenhet bibehållas. Emellertid framhålles från åtskilliga håll, att den forcerade tillverkningen i förening med den ökade jästförbrukningen haft en menlig inverkan pa de

165 framställda v a r o r n a s k v a l i t e t , särskilt beträffande de finare brödsorterna. Härtill kommer, att varorna i stor utsträckning måste nedpackas varma och därför lätt skadas vid emballering och transporter. Brödet förklaras ofta bli^degigt, »kladdigt» eller på annat sätt otillfredsställande. Olägenheter av ifrågavarande slag omnämnas av 3 yrkesinspektörer samt 24 större yrkesutövare. »För ett välsmakande och välbehandlat bröd», säger en företagare i Stockholm, »är tiden för tillverkningen för knapp numera. Konkurrensen fordrar, att brödet levereras så tidigt som möjligt.» Endast i ett par undantagsfall uppges från arbetsgivarhåll, att varorna icke undergått någon försämring. Hittills omnämnda olägenheter avse huvudsakligen t i l l v e r k n i n g e n av bageriprodukter. Men dessutom anses lagen ha medfört betydande svårigheter även beträffande d i s t r i b u e r i n g e n a v d e färdiga varorna. Tidigare kunde brödet i allmänhet utköras på en gång, men numera måste detta ske i flera småposter för att såvitt möjligt undvika försening. Detta i sin tur har nödvändiggjort anställande av mera personal för utkörningen samt anskaffande av flera och större fordon (bilar). Härom yttra sig 4 yrkesinspektörer på ett sätt, som belyses_ av bifogade utdrag ur yttrandet från inspektören i fjärde distriktet: »Utkörningen av brödet måste numera ske två gånger dagligen för att i någorlunda tid kunna tillhandahålla frukostbröd, s. k. franskbröd, övriga brödsorter bli ej färdiga förrän fram på förmiddagen och måste köras ut till kunderna särskilt.» Av de uppgiftslämnande kooperativa bagerierna säga sig 2 ha fått vidkännas höjda distributionskostnader i likhet med 19 av yrkesbagerierna. En företagare i huvudstaden anför på denna punkt: »Därigenom att brödet blir så sent färdigt, ställa sig även distributionskostnaderna avsevärt högre, ty vad som kunde levereras på en gång, får nu levereras under tre och fyra gånger, allt efter som brödet blir färdigt, varigenom uppstår en merkostnad av minst 25 %.» Av vad som nu anförts rörande bagerilagens verkningar ur ekonomisk och arbetsteknisk synpunkt vid de större yrkesbagerierna framgår, att dessa enligt företagarnas uppfattning samverkat till en avsevärd s t e g r i n g a v d r i f t k o s t n a d e r n a och därmed till en eljest undviklig ö k n i n g a v b r ö d prisen. Drygt ett tiotal av de större yrkesbagerierna ha vidare uppgivit, att rörelsens o m s ä t t n i n g n e d g å t t efter bagerilagens tillkomst. I två fall uppskattas minskningen till cirka 10 %, för två företag till 30—40 % och i ett fall till 50 %. En bagerifirma i Eskilstuna anför härom bland annat följande: »En påfallande minskning i omsättningen gjorde sig gällande genast, och denna fortfar alltjämt. Minskningen har delvis berott på, att alla kaffebrödstyper så gott som försvunnit, då de ej kunnat föras i marknaden så tidigt, att allmänheten fått dem till sin första frukost.» Den viktigaste orsaken till den minskade omsättningen anses vara konkurrensen från de smärre hembagerierna, vilka skulle vara i ^ stånd att tidigare på morgonen tillhandahålla färskt bröd. Till detta ämne återkommes i annat sammanhang. En väsentligt annan bild av bagerilagens verkningar erhålles av de yttranden, som föreligga från S v e n s k a livsmedelsarbetareförbund e t och 32 av dess lokalavdelningar och vilka övervägande synas avse förhållandena i de större yrkesbagerierna. Förbundet påpekar inledningsvis, att nattarbetet i bagerierna faktiskt avskaffats redan ett par år före lagens tillkomst, nämligen genom förbudet mot försäljning av färskt bröd. 1 »Vi anse därför», heter det i förbundets yttrande, »att arbetsgivarna redan då lagen trädde i kraft så inrättat sin tillverkning, att de icke hade några som helst 1

Detta genomfördes i februari 1918, i Malmöhus län dock redan under 1917.

166 obehagliga verkningar av lagen. mindre bagerierna.»

Detta vårt omdöme gäller såväl de större som de

Av lokalavdelningarna göra 10 även gällande, att lagens verkningar avsevärt mildrats genom ovannämnda förbud. I ett par fall uppges också, att åttatimmarsdag och förbud mot nattarbete redan tidigare införts genom kollektivavtal. För övrigt synes man å arbetarhåll nästan genomgående hysa den uppfattningen, att lagen icke haft några nämnvärt skadliga verkningar å bagerinäringen vare sig ur ekonomisk eller arbetsteknisk synpunkt. Mer än hälften av svaren gå i denna riktning. I flera fall pekar man på den stimulerande inverkan, som lagen haft på de tekniska anordningarna, varigenom eventuellt uppkommande olägenheter snabbt nog borteliminerades och produktionen kunde hållas uppe vid oförändrad nivå. Dessutom påpekas de hygieniska förbättringar, som härigenom åstadkommits. Från en del håll göres vidare gällande, att arbetsintensiteten och produktionen per arbetare stigit tack vare nattarbetets försvinnande. Någon försämring av brödets kvalitet anser man sig heller icke ha kunnat konstatera. Endast i ett par svar medgives, att driften något fördyrats, exempelvis på grund av ökad jäståtgång och försvårad distribution. Bagerilagens verkningar vid spisbrödsfabrikerna. Nu anförda synpunkter rörande bagerilagens verkningar gälla endast framställningen av mjukt bröd. Beträffande spisbrödstillverkningen, för vilken, som ovan nämnts, vissa undantagsbestämmelser gälla, ställer sig saken annorlunda. Enligt de från 6 spisbrödsfabriker inkomna svaren ha dessa icke haft någon närmare känning av förbudet mot nattarbete. Y r k e s i n s p e k t r i s e n , som under åren 1920— 1921 samt år 1924 verkställt undersökningar å 25 orter rörande arbetstidsförhållandena vid bagerier med talrik kvinnlig arbetskraft, har rörande spisbrödsfabrikerna, av vilka 43 omfattades av utredningen, anfört bland annat följande: »Inom denna fabrikation rådde ett onaturligt starkt uppsving under lagens första tillämpningsår. Ett stort antal nya fabriker tillkommo under denna högkonjunktur och åtskilliga av de gamla övergingo från ett- till tvåskiftsystem. Den starka depression, som följt sedan undersökningen 1920—1921, har föranlett minst 11 av de besökta 43 fabrikerna att återgå till ettskiftsystem. En bidragande orsak därtill kan möjligen även vara svårigheten för de spisbrödsfabriker, som ha uteslutande kvinnlig arbetskraft, att kunna bringa nattarbetslagen i överensstämmelse med bagerilagen. Den i den senare lagen tillåtna tiden för deggörning från klockan 4 f. m. och för torkning av brödet mellan klockan 10—12 e. m. är, vad kvinnorna vidkommer, enligt nattarbetslagen förbjuden. Man har därför på de fabriker, där man måst arbeta med två skift, varit tvungen att anställa manlig arbetskraft för deggörning och brödtorkning, vilket anses synnerligen olämpligt, enär dennes arbetstid blir styckad och otillfredsställande. En annan svårighet vid tvåskiftsystem ligger däri, att man enligt bagerilagen icke kan taga ut 8 1/2-timmarsskift under veckans 5 första dagar och därigenom få en kortare arbetstid på lördagar, vilket särskilt för de gifta kvinnorna skulle vara av stor betydelse.» Undantagsbestämmelser och övertidsarbete. Enligt bagerilagens § 4 kan eftergift från nattarbetsförbudet under vissa förutsättningar meddelas av yrkesinspektör, ev. yrkesinspektionens chefsmyndighet. Att döma av tillgängliga uppgifter synas emellertid möjligheterna härtill ha utnyttjats blott i mycket ringa omfattning. Härom skriver yrkesinspektören för sjunde distriktet: »Endast första året använde sig arbetsgivarna av dispensmöjligheterna, därefter upphörde dessa ansökningar enligt uppgift därför att arbetarna, ehuru flerstädes villiga, förbjödos av resp. fackförbund.» Ej heller ö v e r t i d s a r b e t e torde ha förekommit i större utsträckning, då arbetsgivarna anse detta vara alltför dyrbart. Från yrkesinspektören i and-

167 ra distriktet anföres härom: »Övertidsarbete synes icke i nämnvärd utsträckning hava tillgripits. Endast i enstaka fall vid större helger eller vid andra tillfällen av stor extra avsättning har övertid måst tillgripas, och avvikelser från lagen hava då vanligtvis medgivits av vederbörande myndighet.» De siffermässiga uppgifter rörande övertidsarbetets omfattning, som erhållits å form. 2 vid undersökningen av åttatimmarsdagens verkningar vid bagerierna, ge belägg för, att sådant arbete använts blott i ringa omfattning. Vid inalles 25 företag, som härom inlämnat uppgifter, förekom övertidsarbete endast i 2 bagerier år 1919 och i 3 bagerier år 1924. Medelantalet övertidstimmar per år och arbetare var förstnämnda år 77 och år 1924 endast 14. Av dessa företag voro 2 större spisbrödsfabriker. Nu liksom tidigare synas åtminstone de större bagerierna fylla sitt behov av tillfällig arbetshjälp företrädesvis genom att tillkalla sådan från fackets arbetsförmedlingsbyrå. Bagerilagens verkningar beträffande de smärre yrkesbagerierna. Flertalet y r k e s i n s p e k t ö r e r synas anse, att lagen medfört ungefär samma verkningar för smärre yrkesbagerier som för större. »De små och medelstora yrkesbagerierna», yttrar yrkesinspektören för andra distriktet, »som i allmänhet icke haft tillfälle (kapital) till omfattande tekniska förbättringar, ha givetvis, för att ej behöva minska produktionen, måst öka och även bibehålla den ökade personalen. Detta har naturligtvis medfört ökade årskostnader för många företag, omkostnader, som gått ut över allmänheten genom stegrade brödpriser.» Av 26 y r k e s u t ö v a r e svara 8, att personalen måst ökas, och 11, att lagen nödvändiggjort en forcering av morgonarbetet, varigenom ett effektivt utnyttjande av hela arbetstiden omöjliggjorts. Bland arbetsgivarna uppge sig 10 ha nödgats anskaffa modernare tekniska anordningar, och 5 företag ha fått vidkännas stegrad bränsleförbrukning. I 15 fall meddelas, att jäståtgången ökats, och i 4, att dyrare mjöl etc. nu måste användas vid bakningen. Höjda distributionskostnader rapporteras i 7 fall och minskad omsättning även i 7 fall. Endast en av de uppgiftslämnande smärre företagarna anser, att lagen icke i något avseende inverkat på rörelsen. Ett större antal smärre mjukbrödsbagerier har även varit föremål för y rk e s i n s p e k t r i s e n s ovannämnda utredningar. Dessa omfattade cirka 580 arbetsställen med ett sammanlagt arbetarantal av 1 256 år 1920—1921 och 1 341 år 1924. Av dessa sysselsatte flertalet uteslutande kvinnlig arbetskraft och en mindre del voro s. k. familjebagerier (se nedan). Av undersökningarna framgår bland annat, att någon förskjutning från kvinnlig till manlig arbetskraft ej förekom under åren 1920—1924. Företagen voro i allmänhet så små, att de icke kommo under åttatimmarsdagens bestämmelser. De manliga bagerierna hade dock så gott som alltid 8 timmars arbetsdag, de kvinnliga vanligen längre. De sistnämnda använde sig också i relativt stor utsträckning av bagerilagens möjlighet att börja deggörningen redan kl. 4 f. m. Rörande bagerilagens inverkan på brödtillverkningens teknik meddelar yrkesinspektrisen, att man i stor utsträckning och med goda resultat även vid småföretag börjat övergå till elektriska degknådningsmaskiner. Bagerilagen och familjebagerierna. Denna grupp, vilken redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet i olika sammanhang, utgöres av den från bagerilagen undantagna gruppen av företag, där rörelsen icke bedrives av annan än make och hemmavarande barn. Dessa bagerier äro, som av tab. A framgår, till antalet 1 458. I dagligt tal ingår dock denna grupp (till cirka 2/3) uti den i tab. C m. fl. avskilda gruppen av hembagerier, vilken, förutom ett antal rena yrkesbagerier, som av ett eller annat skäl behållit hembagerinamnet, merendels utgöres av sådana bagerier, där ar-

168 betet i huvudsak utföres av familjemedlemmar i olika släktskapsgrader med hjälp av familjens hembiträden, tillfälligt lejd arbetshjälp o. d. Denna vidare krets av s. k. familjebagerier, där bagerilagen enligt tab. H merendels icke tillämpas, torde vara den, som i de till förevarande undersökning inkomna yttrandena åsyftas med angivna beteckning. Flertalet yrkesinspektörer framhåller familjebageriernas gynnade undantagsställning, varvid göres gällande, att man från såväl arbetsgivar- som arbetarhåll allmänt påyrkar lagens utsträckning även till denna kategori. Sålunda yttrar yrkesinspektören i andra distriktet följande: »Med de från bagerilagen undantagna hembagerierna har yrkesinspektionen under sin verksamhet icke kommit i beröring och kan endast konstatera, att stor enighet råder bland arbetsgivare och arbetare inom yrkesbagerierna, att även hembagerierna borde underkastas lagens bestämmelser.» Vissa yrkesinspektörer anse dock, att en reform i nämnda riktning ur kontrollsynpunkt måhända vore mindre lämplig, då den i hög grad skulle öka inspektionsmyndigheternas arbetsbörda. Även de 7 h ä l s o v å r d s n ä m n d e r , som yttrat sig i frågan, förklara nästan enstämmigt, att familjebagerierna bli otillbörligt gynnade, ej minst genom de större möjligheterna till söndagsbakning. I samma riktning uttala sig de k o o p e r a t i v a bageriföretagen. Av de enskilda b a g e r i i d k a r n a anför flertalet (42) mer eller mindre allvarliga klagomål över familjebageriernas undantagsställning. Det framhålles, att dessa kunna förlägga sin arbetstid efter gottfinnande och därigenom, utan extra olägenheter och kostnader, bliva i stånd att tillhandahålla allmänheten färskt bröd redan tidigt på morgonen. Vidare äro dessa företag oförhindrade att baka även på sön- och helgdagar, vilket är en avsevärd fördel, särskilt när det gäller leveranser till kaféer och liknande näringsställen. Det betonas också från många håll, att familjebagerierna befinna sig i en stadig tillväxt, varigenom hela yrket blir lidande. Även a r b e t a r n a s representanter klaga ofta över den tryckande konkurrensen från familjebageriernas sida. »Dessa okontrollerade bagerier», skriver en fackförening, »som i huvudsak utföra nattarbete, ha visat sig som ovärdiga konkurrenter till de bagerier, där bageri- och åttatimmarslagarna efterlevas.» Liknande yttranden ha inkommit från livsmedelsarbetareförbundet och inalles 14 av dess lokalavdelningar. I flera fall göres gällande, att arbetstillgången för de yrkeslärda arbetarna avsevärt reducerats genom familjebagerierna. Endast mera sällan anser man konkurrensen från deras sida vara utan större betydelse. De båda huvudpåståenden, som framförts i dessa yttranden, äro för det första, att familjebagerierna starkt ökats i antal efter bagerilagens tillkomst, och för det andra, att huvudanledningen härtill varit, att de, såsom undantagna från lagen, kunnat begynna brödtillverkningen och varornas saluhållande avsevärt tidigare än övriga bagerier. Enär de båda nu berörda spörsmålen jämväl tidigare varit föremål för uppmärksamhet, bland annat i samband med bagerilagens revidering vid 1923 års riksdag, har det ansetts lämpligt att intaga ett par härpå syftande frågepunkter i form. 3, å vilket ju upplysningar skulle införskaffas från samtliga bagerier o. d. arbetsställen i riket. Bagerirörelsens begymielseår. De på detta sätt erhållna upplysningarna rörande tidpunkten för bagerirörelsens början meddelas i tab. I. För sakens förtydligande begärdes härvid dels uppgift om, när rörelsen börjades av förste innehavaren, vilket besvarats för tillhopa 2 972 företag, dels om tidpunkten,

169 Tab. I.

Bageriföretagens fördelning med bänsyn till den tidpunkt, när rörelsen börjades av förste, resp. nuvarande innehavare. Antal Antal företag Därav företag, där företag Därav företag, där med uppmed upprörelsen började rörelsen började gift o m gift om

Landsdelar, ortsgrnpper och företag

när nu-

när förste

varande innehainnehavaren 1920 började före 1915— eller varen rörelsen 1915 1919 senare började rörelsen

Mellersta Sverige Södra Sverige Norra Sverige

562 677

379 454

Stockholm Göteborg Övriga städer med över 10 000 inv. Mindre städer Köpingar och municipalsamhällen Industrisocknar Jordbrukssocknar

445 88 596 493 367 538 445

249 68 418 305 236 314 265

Hela r i k e t { * n t a l

2 972 100.0

Finbagerier Grovbagerier Fin- och grovbagerier Spisbrödsbagerier Spisbrödsbagerier med övrig bagerirörelse Hembagerier Konditorier Konditorier med övrig bagerirörelse Annan brödtillverkning Företag med 1—4 personer 5—9 » 10 o. fl. >

. . . . . . . . .

Företag med särskilt anställda arbetare därav med 1—4 arbetare . . 5-9 > . . 10 o. fl. > . . .

före 1915— 1920 1915 1919 eller senare

189 63 77

522 120 146

3158 1009 1488

892 344 475

433 1833 126 539 216 797

150 12 113 123 83 178 129 788

461 182

1264 1187

116 81 364 276 191 352 331

1855 62.4

46 8 65 65 48 46 51 329 11.1

5655 100.0

1711 30.3

69 276 27 74 135 514 132 451 95 403 167 745 150 706 775 3169 13.7

450 312 390 56

277 237 288 28

50 19 32 16

123 56 70 12

800 647 797 108

214 246 281 35

113 86 116 18

473 315 400 55

226 526 426

188 267 228

16 65 58

22 194 140

416 1167

161 308 189

66 143 99

189 716 456

505 81

320 22

60 13

125 46

813 163

257 20

115 19

441 124

2 062

498 184

239 65 25

650 116 22

4 274 1065

679 231 1684 1464

1152 974

186 165

346 325

150 70

117 61

15 6

18 3

859 689

396 158

548 2 569 173 496 54 104

2 759 2 450 209 100

919 771 88 60

432 1408 374 1305 40 81 18 22

när nuvarande ägare övertog eller begynte densamma, varom svar erhållits beträffande 5 655 arbetsställen. Bageriföretagets anläggningsår har sålunda kunnat utrönas endast i fråga om c:a hälften av samtliga företag. Rörelsen börjades vid 1 855 av dessa (62.4 %) före 1915, vid 329 (11.1 %)^ under krisåren 1915—1919 och vid 788 (26.5 %) år 1920 eller senare och sålunda efter bagerilagens genomförande. Det kan ha sitt intresse att se, huru sistnämnda siffra varierar å olika orter och för skilda grupper av företag. I huvudstaden samt på landsbygden har synbarligen de nybildade företagens antal varit relativt stort, i Göteborg och

170 vissa andra större städer förhållandevis obetydligt. Av de olika företagstyperna förete hembagerierna och konditorierna (om man bortser från gruppen »annan brödtillverkning») det högsta inslaget av efter år 1919 tillkomna företag, spisbrödsfabrikerna (med övrig bagerirörelse) det lägsta. Ser man åter på den tidpunkt, då den n u v a r a n d e i n n e h a v a r e n började rörelsen, föreligga uppgifter för så gott som samtliga företag. Enligt dessa inföll denna tid för 56.0 % av företagen år 1920 eller därefter, för 13.7 % under åren 1915—1919 och för 30.3 % före år 1915. Ur denna synpunkt förete större och mindre orter rätt små inbördes avvikelser, bortsett från Göteborg, som visar en anmärkningsvärt låg siffra för de sista åren (1920 eller senare). Ser man på de särskilda driftstyperna, förete hembagerier och konditorier höga tal, och detsamma gäller i allmänhet om småföretagen i jämförelse med de större. För att erhålla en mera överskådlig bild av i vad mån tillkomsten av familjebagerier och dessa närstående småbagerier ökats under de senaste åren och särskilt efter bagerilagens ikraftträdande den 1 januari 1920, har uppgjorts nedanstående tablå, varuti fördelningen av de olika företagen skett med hänsyn till det år, då rörelsen börjats av den ursprunglige innehavaren, eller, där uppgift därom saknats, då de tillträtts av den nuvarande innehavaren. Härav framgår bl. a., att 46.2 % av familjebagerierna och 49.0 % av de med de förra i mycket likställda hembagerierna tillkommit, resp. tillträtts efter nämnda tidpunkt. Då motsvarande procenttal för samtliga bageriföretag uppgår till 38.2, måste antalet familje- och hembagerier anses ha ökats övernormalt efter bagerilagens tillkomst. Ej Sumföre 19101916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 upp- m a 1915 1910 -1914 givet Samtliga fantal 2 042 724 151 företag \% 35.4 12.5 2.6 304 156 32 ntal Hembagerier {J 25.3 13.0 2.7 Familjeba- fantal 420 149 47 gerier \% 28.8 10.2 3.2

127 2.2 31 2.6

80 1.4 20 1.7

35 2.4

19 1.3

90 218 253 278 340 512 613 20S 139 5 775 1.5 3.8 4.4 4.8 5.9 8.9 10.6 3.6 2.4 100.0 17 42 60 67 91 136 164 70 10 1200 1.4 3.5 5.0 5.6 7.6 11.3 13.7 5.8 0.8 100.0 21 41 65 66 96 148 210 88 53 1 458 1.5 2.8 4.5 4.5 6.6 10.2 14.4 6.0 3.6 100.0

Tiderna för brödförsäljningens början. Enär det icke torde vara möjligt, att särskilt för småbagerierna med deras oregelbundna och växlande arbetsförhållanden erhålla tillförlitliga uppgifter rörande arbetets början, ansågs det vid den statistiska undersökningens planläggning lämpligast att inskränka frågorna till tvenne påtagliga och lättkontrollerade fakta, nämligen de tider på morgonen, då brödförsäljningen (minuthandeln) och brödutkörningen (distributionen) börja. Sådana upgifter erhöllos i fråga om försäljningen för inalles 5 142 företag (89.0 %) och med avseende på utkörningen för 1 761 företag (30.5 %); erinras må, att vid talrika småbagerier ingen dylik distribution äger rum. En sammanställning av dessa uppgifter lämnas i tab. J . Ser man först på b r ö d f ö r s ä l j n i n g e n , visar tabellen, att närmare fyra femtedelar av företagen började denna mellan klockan 8 och 9 f. m. och inemot en sjundedel klockan 7—8 f. m. Huvudstaden intager en särställning, ty nära två tredjedelar av där befintliga bagerier började sälja redan mellan klockan 7 och 8 f. m. För övrigt synas förhållandena i städerna och på landsbygden vara tämligen likartade. Man finner vidare, att olika typer av företag i detta hän-

171 Tab. J.

Bageriföretagens fördelning efter tidpunkten för bröd försäljningens och brödutkörningens början.

Landsdelar, ortsgrnpper och företag

Antal företag med uppgift om

Därav företag, som började

brödförsäljningens

Antal företag med uppgift om

Därav företag, som började ~~TT

brödutkörningens

början

P B

Mellersta Sverige Södra Sverige Norra Sverige

2 814 968 1360

388 2176 228 203 745 13 74 1107 168

1059 Stockholm Göteborg Övriga städer med över 10 000 inv. Mindre städer Köpingar och municipalsamhällen Industrisocknar Jordbrukssocknar

394 156 896 795 654 1184 1063

252 15 101 37 66 95 99

126 12 123 18 716 76 678 74 520 61 962 115 903 53

245 136 449 285 131 312 203

Hela riket | a n t a l

5142 100.0

665 4028 409 12.9 78.3 8.0

1761 100.0

744 553 748

150 56 81 11

536 450 613 48

52 42 49 7

283 258 — 371 — 61 —

400 1041 691

40 92 30

333 861 564

25 76 95

4 17 181 137 — 1 3 131 — — 4

793 104

188 17

552 71

50 13

2 28 301 38 — — 5 13 49 919 594 — 1 37 248 — 2 35

Företag med 1—4 personer . . . 5—9 > . . . 10 o. fl. » . . .

3 856 1007 279

28 399 3103 324 8178 747 73 178 12

Företag med särskilt anställda arbetare därav med 1—4 arbetare . . . 5—9 > . . . 10 o. fl. » . . .

2 567 2 300 192 75

402 1943 201 318 1776 186 55 125 11 29 42 4

början

281 — 421 —

1283 1032

7 89 1 14 8 18

1 43 — 1 2 — 2 19 — 4 9 — — 8 — 1 27 — 7 13 16 121 — 0.9 6.9

— 164 — 87 —

3 21 1 21 3 9 2 13

7 94 5 57 — 16 2 21

seende icke visa några alltför stora skiljaktigheter, vilket ju också är naturligt, då butiksstängningslagen härvid utövar ett utjämnande inflytande. De »tidigaste» grupperna äro finbagerier och bageri-konditorier, under det att hembagerier endast i ett fåtal fall lära börja sälja före klockan 8. Av de egentliga familjebagerierna uppgivas blott 11 (0.9 %) ha börjat brödförsäljningen före klockan 7 f. m. och 105 (8.4 %) klockan 7—8, medan återstående 1 133 (90.7 %) begynt minuthandeln klockan 8 eller senare. I stort sett synas de större företagen börja försäljningen tidigare än småföretagen. Förklaringen härtill torde vara, att talen endast gälla förhållandena i huvudbutiken, medan därutöver en avsevärd tid (upp till ett par timmar) åtgår, innan brödet hinner distribueras ut till filialer och återförsäljare.

172 Nu anförda siffror torde emellertid i vissa fall avse tiden för brödbodens öppnande och icke för färskbrödets tillhandahållande. Riktas med hänsyn härtill uppmärksamheten på de uppgivna tiderna för b r ö d u t k ö r n i n g e n s början, må anmärkas, att drygt hälften av företagen angivas börja denna först efter klockan 9 f. m. och ungefär fyra tiondelar mellan klockan 8 och 9. I Stockholm lär man begynna betydligt tidigare än på övriga håll, i Göteborg däremot vanligen senare (75 % efter klockan 9). Det synes av tillgängliga uppgifter framgå, att orsakerna till familje- och hembageriernas starka ökning och därmed följande stegrade konkurrens med yrkesbagerierna näppeligen torde ligga enbart däri, att de förra på grund av sin undantagsställning i förhållande till bagerilagen kunna bringa sitt bröd i handeln tidigare på morgonen. Säkerligen spela även in andra orsaker, dels av teknisk art, i det att med nuvarande gas- och elektriska ugnar ett mindre bageri kan utan svårigheter inredas i snart sagt vilken av hälsovårdsnämnden godkänd lokal som helst, dels av ekonomisk art genom hembageriernas lägre arbetskostnader och frihet från storbageriernas betungande distributionsutgifter. Bagerilagens ekonomiska verkningar. Spörsmålet i vad mån yrkesbageriernas driftskostnader kunna anses ha blivit ökade genom den särskilda arbetstidslagstiftningen för denna bransch, har gjorts till föremål för en specialundersökning, för vars resultat redogöres i avd. I V av föreliggande publikation. Visserligen måste man — särskilt med hänsyn till den svenska bagerinäringens i hög grad växlande driftstyper, från hembageriet med dess primitiva anordningar ända upp till den fullt mekaniserade brödfabriken — akta sig för att generalisera erfarenheterna från de undersökta 6 stora bagerierna. Utredningen synes dock ge vid handen, att bagerinäringen under senare år belastats med ökade kostnader för tillverkning och distribution, låt vara att det ej synes ha till fullo kunnat utredas, i vad mån utgiftsökningarna stå i orsakssammanhang med särlagstiftningen i arbetstidshänseende och i vad mån de bero på andra faktorer. Det finnes icke anledning att i detta samband söka företaga en närmare utredning av dessa invecklade förhållanden, utan må man inskränka sig till att fästa uppmärksamheten på några härvid verksamma betydelsefulla faktorer. En sådan är de senare årens löneutveckling för bageriarbetare, vilken inneburit, att enligt socialstyrelsens lönestatistik de organiserade bageriarbetarna numera stå på ett av de allra högsta trappstegen å löneskalan, såväl absolut sett som relativt taget med utgångspunkt från förhållandena före kriget. Vidare må uppmärksammas, att produktionen, enligt till förevarande undersökning erhållna uppgifter från 5 spisbrödsfabriker, nedgått (per timme från i genomsnitt 9.1 till 8.7 kg. per arbetare, per vecka från 465 till 416 kg. per arbetare) även inom denna gren av brödtillverkningen, vilken enligt samstämmiga uppgifter varit relativt oberoende av bagerilagen, men i sin mån lidit av minskad efterfrågan under depressionstiden. Slutligen må erinras om, att brödprisen i Sverige ligga mycket högt — enligt internationella arbetsbyråns statistik högre än i samtliga där redovisade länder på ett undantag när 1 — men att å andra sidan bagerinäringen i vårt land står på en smalare bas än i flertalet andra mera industrialiserade länder. P å grund av hembakningens osedvanligt stora utbredning i vårt land torde enligt en utredning av Sveriges bageriidkareförening, vilken näppeligen motsäges av resultaten från socialstyrelsens hushållsstatistiska undersökningar, knappast mer än en femtedel av den totala brödkonsumtionen utgöras av bagarbakat bröd.2 1 Se härom månadsstatistiken över »Wage rates and retail prices in various cities» i I n t e r n a t i o n a l labour review. 2 H j . W a l l g r e n : Sveriges bageriidkareförening och Stockholms bageriidkareförening, minnesskrift, Stockholm 1925, sid. 527.

173 Bagerilagens verkningar för bageriarbetarna. Enligt svaren från de yrkesinspektörer, som yttrat sig härom, har bagerilagen i stort sett varit till fördel för arbetarna, såväl i fråga om hälsotillståndet som för deras familjeliv o. d. Även vissa hälsovårdsnämnder säga sig ha gjort gynnsamma erfarenheter i detta hänseende. Bageriidkarna ställa sig mera skeptiska. I 13 fall svaras, att inga förändringar alls kunnat konstateras, och från 5 företagare meddelas, att nattarbetets avskaffande snarast verkat till det sämre, ökat tillfällena till dagdriveri, onyttiga nöjen etc. Endast 3 arbetsgivare ha funnit lagen vara till nytta i detta hänseende. I Svenska livsmedelsarbetareförbundets svar heter det: »För bageriarbetarna har förbudet mot nattarbetet på allt sätt verkat gagneligt. Dessa arbetare kunna nu i likhet med övriga arbetare deltaga i allmänna angelägenheter, och ha de i stor utsträckning ägnat sig åt bildningsarbetet. Vidare ha arbetarna i de större städerna ägnat sig åt kolonirörelsen.» Denna uppfattning delas av det övervägande flertalet av lokalorganisationerna. Tack vare nattarbetets avskaffande och den ökade fritiden anses allmänt hälsotillståndet ha förbättrats och härmed arbetslusten tilltagit. Härvid uppges de förbättrade maskinerna och mera tidsenliga arbetslokalerna i många fall ha haft sin stora betydelse. Dessutom anses lagen ha verkat befrämjande på nykterhetstillståndet, enär nattarbetet skulle ha befordrat superiet. Dessutom framhåller man de rikare möjligheter till ett lyckligare familjeliv, som numera stå särskilt de äldre, gifta arbetarna till buds. Antalet arbetare, som genom lagen befriades från längre eller kortare nattarbete, har beträffande 15 orter uppskattats till cirka 900.* Bagerilagens verkningar för truppförband samt allmänna inrättningar m. fl. Dessa ha ju i en del fall egna bagerier och uppträda sålunda själva som producenter, men viktigare är deras egenskap av stora konsumenter. För den bagerirörelse, som bedrives vid a r m é n s och f l o t t a n s förband och kårer, synes lagen i stort sett icke ha haft någon praktisk betydelse, enär åttatimmarsdag utan nattarbete merendels redan tidigare tillämpades vid kronobagerierna. Uppgifter, som kunnat bli föremål för bearbetning, ha inkommit från inalles 27 militära myndigheter (intendenturförråd, regementen och kårer m. fl.), varav 26 med eget bageri. Av dessa ha 3 börjat sin rörelse efter lagens tillkomst, dock oberoende av denna. I flertalet fall uppgives, att man icke haft någon som helst känning av lagen och att brödbehovet allt fortfarande kan fyllas genom det egna bageriet. I 5 fall svaras, att brödet något fördyrats, men i övrigt ha inga olägenheter förmärkts, möjligen med undantag för lider med_ särskilt stark brödförbrukning, exempelvis regementsmöten. Vad s j u k h u s e n beträffar, ha användbara uppgifter erhållits från inalles 14 sjukhus och 16 hospital, varav 11 hospital haft eget bageri. Vid de sistnämnda uppges bagerilagens verkningar ha varit föga kännbara, enär arbetsförhållandena i stort sett även tidigare voro reglerade enligt dess bestämmelser. Endast vid helger o. d. synes man här och var ha nödgats anlita extra arbetskraft. I ett fall har bageriet tillkommit efter lagens införande. — Sjukhusen samt hospitalen utan eget bageri meddela i 11 fall, att inga förändringar inträtt, utan fullgöras brödleveranserna som förut av yrkesbagerier, utan att man behövt anlita hembagerier o. d. Av samma mening äro även de tillskrivna hälsovårdsnämnderna. Från 6 anstalter skrives, att man numera måste avstå från färskt bröd till frukostmålet. 1 Enligt Arbetstidskommitténs förenämnda utredning (I sid. 64) hade år 1917 29'6 % av samtliga bageriarbetare nattarbete i betydelsen av ordinarie arbete under tMen kl. 8 e. m.—6 f. m. Anses såsom natt tidsrummet 10 e. m — 5 f. m., sjunker procenttalet till 19'9.

174 A v 12 f a t t i g v å r d s a n s t a l t e r u p p g e sig 8 h a eget bageri, men för dessas drift h a r bagerilagen icke i något fall haft betydelse. De övriga meddela, a t t y r k e s b a g a r n a s leveranser skett lika tillfredsställande efter som före lagens genomförande. Y r k e s i n s p e k t ö r e r n a s u t t a l a n d e n r ö r a n d e b a g e r i l a g e n s betydelse för dessa stora brödkonsumenter te sig något v a r i e r a n d e . I n s p e k t ö r e r n a för tredje och sjunde distrikten h å l l a före, a t t n å g r a olägenheter k n a p p a s t förm ä r k t s . I n s p e k t ö r e n för andra distriktet skriver d ä r e m o t : »För i denna punkt omnämnda inrättningar synes lagen vara till stort men. det vill säga för sådana, som icke driva egen bagerirörelse utan måste inköpa brödet från bagerier. I allmänhet synes det icke kunna levereras förrän påföljande dag, vilket gör, att färskt bröd är en sällsynthet på dessa platser, vilket ej kan annat än djupt beklagas.» V a d r e s t a u r a n g e r n a beträffar, h a r D e förenade r e s t a u r a n t e r n a s arbetsgivareförening i Stockholm i n h ä m t a t u p p l y s n i n g a r från sina m e d l e m m a r rörande deras erfarenheter. Svaren ge vid handen, a t t någon u t v i d g n i n g av den egna bageridriften k n a p p a s t förekommit, ej heller ökat a n l i t a n d e av hembagerier. D ä r e m o t anses det som en olägenhet, a t t servering av f ä r s k t bröd icke kan ske till tidigt besökande gäster. Stockholms allmänna restaurantA . - B . h a r härom a v g i v i t följande svar (avseende 28 arbetsställen med 932 arbetare) : »Lagstiftningen har icke tvingat företaget att varken genom leveranser från s. k. familjebagerier eller — i större utsträckning än före lagens ikraftträdande — med egna krafter fylla sina restaurangers behov av bröd, men lagen gör det omöjligt att servera färskt bröd till gästerna mellan klockan 8 och omkring 10 f. m., såvida såsom hittills leverantörer väljas bland större bagerier, vilka, utrustade med moderna maskiner och anordningar, erbjuda större trygghet i fråga om varans hygieniska behandling och så vidare än som kan vara fallet inom de s. k. familjebagerierna. Före lagens tillkomst kunde utan svårighet färskt bröd erhållas klockan 8 f. m.» A v de enskilda b a g e r i i d k a r n a u p p g e endast 5, a t t de stora k o n s u m e n t e r n a i viss u t s t r ä c k n i n g börjat a t t själva b a k a sitt bröd. I 5 fall k l a g a r man över, a t t leveranser till a n s t a l t e r o. d. n u m e r a icke k u n n a fullgöras i s a m m a omf a t t n i n g som t i d i g a r e . F r å n a r b e t a r h å l l svaras i allmänhet, a t t anstalter och i n r ä t t n i n g a r beställa sitt bröd så gott som u t e s l u t a n d e från y r k e s b a g e r i e r n a , nu liksom före lagens införande. N å g o n orsak för dem a t t övergå till a n d r a leverantörer anses icke ha förelegat, så m y c k e t mer som brödleveranserna även t i d i g a r e flerstädes p l ä g a t ske p å eftermiddagen. E g e n bagerirörelse u p p g e s endast sällan h a i g å n g s a t t s efter lagens tillkomst. Lagens verkningar för den konsumerande allmänheten. E n l i g t svaren från flertalet y r k e s i n s p e k t ö r e r visade allmänheten till a t t börja med s t a r k t missnöje över a t t behöva a v s t å från det f ä r s k a morgonbrödet. H ä r o m anför yrkesinspektören för a n d r a d i s t r i k t e t : »Från den stora konsumerande allmänheten är missnöjet med verkningarna avvissa bestämmelser i lagen mycket stort och kanske även berättigat. I synnerhet klagades till att börja med, att det färska brödet måste försakas vid frukosten, och om dessa klagomål mer och mer tystnat — för att resignera — gror dock fortfarande motviljan mot lagen på djupet.»

175 ^ Yrkesinspektören för åttonde distriktet gör gällande, att det före år 1920 rådande förbudet mot försäljning av färska varor bidrog till att göra övergången mindre kännbar. För övrigt synes man på många håll rätt snart ha resignerat. Inspektören för sjunde distriktet framhåller, att man numera endast å hotell o. d. hör klagomål över sen bröddistribution. Liknande uttalanden föreligga även från de h u s m o d e r s f ö r e n i n g a r , som yttrat sig i ämnet. Bagerinäringens anpassning efter bagerilagen. Av y r k e s i n s p e k t ö r e r n a framhålla tvenne, att man på många håll sökt undvika de värsta olägenheterna genom moderniseringar o. d., dock utan att helt lyckas. Yrkesinspektören för nionde distriktet är däremot av den uppfattningen, att de ofördelaktiga verkningarna numera avlägsnats genom bagerinäringens anpassning efter de nya förhållandena. H ä l s o v å r d s n ä m n d e r n a uppge i en del fall, att de ekonomiska olägenheterna alltjämt kvarstå, medan andra hålla före, att man numera kommit över de värsta svårigheterna. Från de k o o p e r a t i v a b a g e r i e r n a , liksom från d e e n s k i l d a b a g e r i i d k a r n a , svaras så gott som enstämmigt, att de skadliga verkningarna ingalunda övervunnits utan i en del fall till och med förvärrats. Den förnämsta orsaken härtill anses vara den stigande konkurrensen från familjebagerierna, vilken tvingar yrkesbagarna till extra ansträngningar och kostnader för att någorlunda kunna tillgodose konsumenternas anspråk och därigenom vidmakthålla sin omsättning. En del företagare påstå också, att allmänheten mer och mer övergår till hembagerierna, och i andra fall framhålles, att bakningen i hemmen blivit vanligare. S v e n s k a l i v s m e d e l s a r b e t a r e f ö r b u n d e t svarar däremot, att numera inga skadeverkningar kvarstå, då samtliga bagerier för närvarande inrättat sig efter de ändrade förhållandena. Genom förbättrade maskinella anordningar kan brödet, enligt förbundets åsikt, numera framställas på betydligt kortare tid. Även de lokalavdelningar, som uttalat sig härom, anse, att bagerinäringen numera på det hela taget övervunnit de svårigheter, som till äventyrs kunde uppstå efter lagens genomförande. Även från arbetarnas sida betonas emellertid, att familjebageriernas undantagsställning innebär en allvarlig orättvisa. Förslag till revision av vissa bestämmelser i bagerilagen. Av yrkesinspektörerna meddela 3, att man från både arbetsgivar- och arbetarhåll påyrkar, att lagen bör utsträckas till att omfatta även hembagerierna. Inspektörerna själva hysa dock, som tidigare nämnts, vissa betänkligheter mot en sådan ändring, särskilt på grund av de därmed förenade inspektionssvårigheterna. Av de enskilda arbetsgivarna föreslå 8, att även familjebagerierna böra underkastas lagens bestämmelser. I samma riktning uttala sig Svenska livsmedelsarbetareförbundet och 10 av dess avdelningar. Dessutom önskar ett flertal bageriidkare, att arbetet med deggörning och utbakning borde få börja en till två timmar tidigare, än vad lagen nu medger, om möjligt varje dag i veckan men i varje fall alltid å dagar före sön- och helgdag, då efterfrågan på bagerivaror i regel är särskilt stor. Härigenom skulle, menar man, en icke oväsentlig lättnad kunna åstadkommas. Yrkesinspektören för nionde distriktet skriver rörande denna fråga: »Ett visst missnöje och svårighet att inse det berättigade i lagens föreskrifter har vållats av bestämmelsen, att utbakningen av brödet ej får börja före klockan 6 f. m. Sedan deggörningen börjat klockan 4, har degen varit färdig att utbakas kanske klockan 5.30 f. m., men måste då 6-slaget inväntas, innan utbakningen fått

176 börja. De mena därför, att tiden för utbakningen borde framflyttas till klockan 5 f. m. Skulle en framflyttning av tiden på detta sätt vara möjlig och en ändring i lagen komma till stånd, skulle detta nog bli till allmän belåtenhet bland bageriidkarna. Härigenom skulle den önskan, som framställts av ett flertal om att på dag före sön- och helgdag få börja utbakningen klockan 5 f. m., även tillmötesgås.»

IV. Specialundersökning rörande verkningarna av lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, på Kungl. Kommerskollegii uppdrag verkställd av Hjalmar

Heimburger.

I enlighet med den ursprungliga planen var avsikten, att driftsförhållandena vid 9 bagerier skulle undersökas för att därigenom samla material, som vore ägnat att belysa de verkningar, som arbetstidslagen och speciellt lagen om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete medfört för bagerinäringen. Dessa bagerier voro fördelade på tre grupper, nämligen 3 företag med kombinerad tillverkning av finbröd, grovbröd, konditorivaror och spisbröd; 4 bagerier, vid vilka finbröd, grovbröd, konditorivaror eller tebröd framställdes, men där tillverkning av hårt bröd icke förekom, samt slutligen 2 bagerier med endast grovbrödstillverkning. Företagen hade utvalts med ledning av förslag, som lämnats dels av Sveriges bageriidkareförening, dels av Stockholms bageriindustriförening. Tyvärr visade det sig under arbetets lopp, att primärmaterial vid tre av de till den ovan nämnda andra gruppen hörande företagen icke kunde erhållas av den fullständighet, att en bearbetning av detsamma skulle kunna lämna något upplysande resultat. Även vid de återstående företagen har det varit förenat med stora svårigheter att ur det tillgängliga materialet åstadkomma för tillverkningsekonomien belysande data, som kunnat betecknas såsom fullt tillfredsställande; detta gäller givetvis i långt mindre grad uppgifterna för år 1924 an för det för respektive foretag valda, längre tillbaka liggande jämförelseåret. Nattarbetet vid bagerierna upphörde avtalsmässigt redan under loppet av år 1918, alltså före lagens ikraftträdande, men såsom en konsekvens av det beslut härom, som redan fattats av riksdagen. De facto hade nattarbetet redan upphört under år 1917 i och med det under nämnda år på grund av kristiden stadgade förbudet att försälja färskt bröd. Det blev därför nödvändigt att till jämförelseår välja en period före år 1917, men då i flera avseenden större eller mindre oregelbundenhet beträffande arbetstids- och löneförhållanden kunde väntas föreligga även under de övriga krisåren, valdes något av åren 1913 eller 1914. I ett fall var året 1916 det senaste, för vilket data förelågo.

De influtna uppgifterna. De insamlade uppgifterna avse i huvudsak: a) brandförsäkring svärdet för fastigheten, inventarier och lagret; b) uppskattade skäliga värdet för vid driften utnyttjade tomter, vilka i vissa fall dock angivits såsom ingående i fastighetsvärdet; c) huruvida någon del av fastigheternas eller inventariernas värde hänför 12—253047

178 l*

l-_

os o

CTQ t - i ( M

i-i

t ^

o —< CM' O ' I-4 00

S g

i n i - 4 1 ^ co

I O C D

SS iS

CT5 l O CO CM c M

u o

- t

^S.

'tn CD 6D

03 - Q GO

-O :o ft

T-l

c e j o i o ao !> o o r- o i>CD Q O ^ f 0 0

o O o o o »o t - o QC coin

0 2 0 l^CM

• * O

rM t »

CO l O

t o OO

TJ4

c o ao CM t ^ 00 CM CM

.-1

i i

t »

• * ' i r f 1-4 l O CO i—i

8 o

g 1 8

Iffl

00 OO

o n

»o »o

1 -

<?i - 4 i r i CM

* 1 iH

ffQ CD o o T - i - N O C O t ^ t ^ r - i CD

CC O

OCO-tfl O ^»4 I O

i H i Q i H O

*1 lO

CO CM CM CO 0 0 X > CM CD CM

T-4 •>*

«J3

•5 O

o o

b O

o o o

T-l

g 3

o o o

l O i O

T-l

o3 - 2

o3 +f '43 be

i—I

00 Tji i-i l O

i-4

r-l

OCTi t ^ c o

Oiocor^co

CD i O

00 CO

ö o ' CM i-i cd i>4 T-l

l o% l oi

g rH

, _ A _ ,

2 h

Kombi bagerie spisbri verki

"=> -S

o o

in o t- o ooo

p. o

CO o

CO i—1 CTliO

•H

1-4

o o

ifi

»O t » OO

I M O N i f CO X I O CO ( M i O N C D

t »

n i t o ^ o CM

>ffl

r-1

O C C O N X

l>-

o co r- CD iO o t - I O co t - Cs co - * •«# i n r^ »o "5*4 T - l CO o CO T - l »o

•*

oo - * co O

1)1 N

i-4 CO • *

>£

° 1 Q i n 1 »o

k©

i )

T H

o ' r4 T^i TH CM in CM

CO CO

CM CO CO CD -cf( • * C3 ( M O C3

c» o o i n co

i-H CO

H l O C M C O N t^CM O CM i-H

CÖ

ö o - * co' i > iS in CM 00

I I I I

22 CO

g TH

>3 : 0

o o

o o CO "fl o ia CO CO a

I |

o O

COl>

CO O CO -^4 « - - CO CM f -

ccinoo COCO

co i-i

—

"A CO

C M O

- *

-H

—< O S

co' CM c d i-4

• O CD

*s.

»H

00 CM 00 T-l •"94

a*> 83 3 .2 M tr tH CD

l>.

be > as

- H !>• i—l

lr)4o iT5 o ® ' * t^ in

3 5 »i

T - l 0 0 -c*4 CM » CO i-H icfl CO •<*!

o CM i n o co ao

CO O

- H

i n o t - oo

CM t - —i i n CD

O CO

»-i

.—*—-

CO 03

a 03 CD tH : 0

CS <N

o co co en o »o —i CM i n l Co o CO O i-H

o o O O co i n o in CM

CD CD O CD l f l H C O M

-«S

tö

03 CB

s • d

i—i

i—I

en o CO

> 43 >

bO 03 °f>

a « •** .S -S 'C g *

i©

** cM i-H

l O O

a a 3

a a a a ö d

C72

•^ C

"t-l

<ffl c> rr;

o »i* cc K o so

t:cc

-SJ

>g i

r T

:c3 t r : o 3 :c co O co '=: o . T J O tt ö _ « r r t T "C 1

O o

E t p pqHPQ

L-

) o

o3 +J

- oä

cc p -4•J

bO bO t .

C .

co3 p>

> c

!- fe

H co f, >

:o3 > :o — M ^ N C

c»

+ i

1 s c

0CC

> .2: t . ?

t0. b

"c >

c te

:cc cc B

i -*=•

te:

c; -4p •+1 co a a; a O ^ 2 :ca > ^ :ci u U . i l h

pc5<^pqQ <

tH CO

•

tH CD

cö C

bfi 03

T I

» M

t-'.2

t-i

43 CD £

CO -r^ B, • :o3 cc! 6 0 _ t ^ g ^

cc3^

CD :o3

tn (jj

" O r* T d - r f tH fc. rf :o3 - g :ct3 ^ 3 CO "4^ J« t -

rö C : o3 K

" > 1 s i * m bO ."2 "C • - " O -tH -*^ MC en g-^s b o ^ OR

:cä P-:o3 .Sr : o3 co t-i

CO >H tH >

tn |H

03 P

—

pq&ipQ

i—i ' 2 4 ? ' ö r = i r 2

^^ PQ

a a o

.'•a .

•

>, 2

cä

_2 '& m S § 3 M | '3

sS t

«1 S i 1 3 g: <--«

CC i O t - - £ ^ O CM O - H CM CO CO X

o ä

"H OJ g» . c3 •• £ " S H «> — «c3rg«ä

ö OQ

.o o o

bn • M

«L i-i Ä

i-H

te .9

CD SH

T-1

*# o

DO B o if. CS

l *

kO CS

3 O O O

O O CT5 iC.

•

rx p<

93 -H o

O i O —< liOC^i-M CD M CD

1—1

I-M

'3 co

CS CO

if: O CO 3 5

h 03

i-J

C5 02 CO

T—1

•+3

O ^H cd i-4 cri

»© Tf4

CS CO

ö tH

O O f-

( M CM i-H CM CM TH

S I S S ' S o o CO CO

C D l O H i j i

o c O O o c

I I1 1

H Ö ' * ' *

^_^

t--

(N r» O

t>»

o c

idiC.

t »

COCC 00 Tf

o o

o CI t-l o

TtHO^tl

11 8 1 g

SS l>«

179 i O CO CO CO cd i r i CM

SB g i n O CM "M CO O *tfl t > » O O T-i o C O O i O CO

CO 0 0 CO-CM 1—I

I I —

T-4-rJ4iC

i n ( ^ CT3 -cfl CM " M T * O CM

>—I C S T H O j Q T*4 O T H O » - I C? »-I

CO ( M CM f ~ ^H -CM

T - l CO I >

1 *

CO CD i n T-l CO CO

O C 5 CM CO CO

»co

i> 0

l^ - *

—4" T H o

CO CO

1-4

TH^-H.

O O

GOT-i

Ö » » CMCOCO

rt I ©

ifl r »

<OjB « J O ' S , r-l

O-^COGOGCpsQQr^ H ( M N O St K S j o FH 1-4 »O T-H ! > . i - l CO CO

10 a

CM' T * a d

co co' Tti

'CM CO

CM O

. -

T J I N H

COO-CM

f-4 C\f rJO CC-H 1^.

cor-co O ^cM CO

cs O

CO O i>- 0 0

HJ H_

•-i "^> C c t ^ on TH

CO CO O o3 i>«

o i-H CO O

°-^ to 00

OO O

00 *S

©l

T-*

ev T-H

cc co n

CS t>CM

N i O h i

i-H coco

i n c o o

aocoin i>. »« ev »o t>.

COH

9 TH

1©

*~i ->5

i *

o cd CM t-^ <M

SS cs

inö

OCDCO CO CC CO

cooco

{--CO OS O S T H CD t - l ! > •

8 Co 1-4

©I T-H

(MOCT) •^4 C M

cMidin cö

s s

CM in I - - 00

TH >d

CM • * l>. CO

COCMÖ

CO t ^ CO C O O CO

t> to

•**' o

OS > .

1-1 i n

O O « o

i n

T*T-I CT5CD O N

T*I f - C M TH T H O

—1 CM 5 5 1—I ^CM

r -

ss ss

cs c^Oi 5si co >o> 20 cs

00 O

TH C\( »~4 Oo ^O

o CS CO

CÖ

CÖ c ö

CÖ

—I o s r - co CM CD

O •*« CS

cooo O N CM X CM - H

«* OC O ^J4

Tf4 O i n o CM CO

a a aaa a a aaa o

02 CQ

02C/2

CO CO CO • < * 'CD 1—I CM i - l i-H T H O O O OJ O

rjSj k C3

^M "W C

s s C0O

"Ö

'Sag co o3 o > bO/4

.2.2 a oo3

p»

=03 > . S

a SS

«^ s b0-3 r « 003

O 03 S S

- g CO C3 » a - o t» . a :o3 o -H M

0 -ic rW CO cy 0 0 • va

S r«

K c

t i c ra O

co T H tn CM

8 i. 0

•fci CO

cqq

a® •-* S3 oo3 ~ H

:o3 H r-,.<4

bo PH

180 sig till anläggningar förorsakade av lagarna, samt betydenheten av sådan andel; d) produktionskostnaderna med specifikation av viktigare poster, såsom ränta å det i anläggningen investerade kapitalet, avskrivningar å byggnader och fastigheter och inventarier, kostnad för råmaterialier, förbrukningsartiklar, bränsle och kraft; e) distributionskostnaderna med liknande specifikation, som angivits för produktionskostnaderna ; i) de framställda produkternas försäljningsvärde, beräknat vid tillverkningsplatsen, resp. egna butiker, alltså utan tillägg av försäljningskostnader såsom frakter, provisioner m. m.; g) avverkningen av mjöl, svenskt och utländskt, samt jästförbrukningen; h) antalet sysselsatta arbetare och ordinarie arbetstidens längd per vecka; i) arbetarnas avlöningar och antalet utgjorda, effektiva arbetstimmar; (De under punkterna g, h och i angivna uppgifterna avse såväl förhållandena under redogörelsetiden som under det för resp. företag valda jämförelseåret.) j) huruvida och i vad mån avverkningsintensiteten ökats eller minskats, resp. i vad mån förändringen bör tillskrivas en ökad arbetsprestation från arbetarnas sida eller maskinella anordningars inverkan; k) huruvida och i vad mån arbetarna genom lagens genomförande erhållit ökning av tidlöner och ackordssatser såsom kompensation för arbetstidens förkortning; 1) arbetstidens förläggande; m) brödets kvalitet. Förestående tab. I visar en sammanfattning av produktions- och distributionsomkostnaderna, försäljningsvärdet av produktionen, antalet arbetare samt den ordinarie arbetstidens längd för bageriarbetare under år 1924 och under det jämförelseår, som framgår av de till tablån fogade anmärkningarna. I likhet med vad som ägde rum år 1922 vid kommerskollegii specialundersökning rörande arbetstidslagens ekonomiska verkningar inom industrien, har det i företaget investerade kapitalet beräknats med ledning av brandförsäkringsvärdet, alltså närmast motsvarande egendomens resp. inventariernas och lagrets ansedda nutida anskaffningsvärde, vilket givetvis endast i undantagsfall befunnits överensstämmande med det bokförda värdet. Produktionskostnaderna, resp. distributionskostnaderna, hava liksom år 1922 fördelats i konstanta och variabla, vilka senare växla med stigande eller fallande produktion. Under konstanta kostnader hava förts bl. a. skatter och onera för fastigheterna, brandförsäkringsavgifter för byggnader, inventarier, föreningsavgifter, kontorskostnader, hyror m. fl. utgifter av samma karaktär. Räntan å det investerade kapitalet har genomgående beräknats utgöra 6 %. Avskrivningar ha beräknats i enlighet med den praxis, som tillämpats av taxeringsmyndigheterna å respektive orter, i allmänhet 2 % å byggnader och 10 % k maskiner samt 20 % å automobiler. Då ränta och avskrivningar äro beräknade på det investerade kapitalvärde, som, på sätt ovan angivits, konstruerats, återfinnas givetvis icke de i tablån angivna posterna i företagens böcker, där avskrivningarna i regel skett med lägre belopp än det kalkylerade. I övrigt äro de å tab. I sammanförda uppgifterna tagna direkt ur företagens böcker och de sålunda gjorda sammanställningarna jämförda med resp. ™s}~ och förlusträkningar, med vilka de överensstämma, om hänsyn tages dels till de olikheter som måste uppstå därigenom, att vissa poster i kalkylen, ränta och avskrivningar, äro beräknade, dels ock därtill, att i företagens böcker oftast ingått posteringar, som icke berört själva driften, såsom inkomster och utgifter för ägda, men till driften ej använda fastigheter m. m.

181 Granskar man produktionskalkylerna, finner man, att värdet för arbetsmaterialierna intager det största rummet, lägst 50, högst 80, i medeltal 63 % av totala produktionskostnaderna, växlingarna i främsta rummet beroende av de olika typer av brödsorter, som tillverkats vid de olika bagerierna. Därnäst i storleksordning komma arbetslönerna med lägst 7.8, högst 27.8, i medeltal 19.5 %, och administrationskostnaderna med i medeltal 5 %, allt räknat enbart på produktionskostnaderna. Bland distributionskostnaderna spela arbetslönerna största rollen, icke mindre än 58 % i medeltal, men även vissa övriga kostnader, såsom drifts-, reparationsoch assuranskostnaderna för bilar, äro av betydenhet. Vid de nu undersökta företagen utgöra produktionskostnaderna i medeltal 82 % och distributionskostnaderna 18 % av de totala driftskostnaderna. De å tabellen visade vinst- resp. förlustresultaten överensstämma på grund av redan nämnda skäl icke med de bokförda. Beträffande antalet arbetare och antalet utgjorda arbetstimmar, såväl för ordinarie som övertid, äro uppgifterna för såväl jämförelseåret som för år 1924 — i ett fall V. 1913 till 31/8 1914, resp. V. 1923 till 31 / 8 1924 — baserade på företagens avlöningsjournaler eller avlöningskort, i de fall där dessa lämnat klarhet i båda dessa avseenden. Särskilt beträffande jämförelseåret har detta i flera fall icke varit fallet, varför man fått nöja sig med att beräkna antalet veckotimmar med utgångspunkt från medeltalet av det på avlöningslistorna upptagna arbetarantalet. Övertidstimmar äro i dylika fall beräknade med utgångspunkt från den för året gällande ordinarie årslönen jämförd med den i verkligheten utbetalade, vilken metod likväl med stor sannolikhet medfört, att det för jämförelseåret angivna antalet övertidstimmar blivit något för lågt. I en del fall ha övertidstimmar över huvud taget icke förekommit. I ett fall, gällande jämförelseåret, har arbetarantalet resp. antalet veckotimmar måst beräknas med utgångspunkt från den totala avlöningssumman och den kända veckolönen. Då oklarhet rått, ha de uppgjorda kalkylernas sannolikhet i samtliga fall prövats genom att jämföra uppgifter, som lämnats av tjänstemän och arbetare, vilka varit anställda vid företaget under den tidsperiod, som undersökningen gällt. Vid vissa bagerier användes extra arbetskraft vid brådskande tillfällen, och dennas avlöning har i ett par fall förts såsom en direkt kassapost och icke debiterats aylöningskontot utan det allmänna omkostnadskontot. Så långt det varit möjligt, har hänsyn härtill tagits och tiden beräknats med ledning av avlöningsbeloppet. Även om det ligger i sakens natur, att det tillgängliga primärmaterialets ojämnhet icke tillåtit all önskvärd konformitet vid arbetets utförande, äro de utförda beräkningarna i förevarande hänseende säkerligen i stort sett rättvisande. Rörande detaljuppgifterna i ifrågavarande hänseende hänvisas till tab. I I I (s. 188). Uppgifter rörande värdet av nya byggnader och maskinella anordningar, som tillkommit såsom en följd av lagarna, visas i efterföljande tab. I I . Nyinvesteringarna representera vid 4 av de nu undersökta företagen en summa av 788 505 kr., vid 2 av företagen hava dylika nyinvesteringar icke skett. Nederst på samma tabell visas den mjölavverkning, som uppnåtts per effektiv timme räknat, samt avverkningens storlek i % räknad, i båda fallen med jämförelseåret såsom utgångspunkt. Nyanläggningarna hava uppgivits föranledda dels av det rent tekniska behovet att på grund av den kortare arbetstiden utbygga ugnarna för större kapacitet, dels av en strävan att genom arbetsbesparande maskiner motverka lagarnas fördyrande inverkan på produktionen, dels slutligen av nödvändigheten att genom automobilisering av distributionsmaterielen söka ernå en snabbare expe-

182 Tab. II.

Nybyggnader och maskiner tillkomna efter b a g e r i l a g e n . Kombinerade bagerier

Företagens art med spisbrödstillverkning A.

Företagens beteckning Nyinvesterat

Hushållsutan spis- brödsbagerier brödstillverkning

Summa

kapital:

A. för produktionen: byggnader, inklusive ugnar

238 000 23 500

17 000

278 500

maskiner

45 000

2 500

47 500

•

B. för distributionen: bvsenader

Summa

293 000 40 000 78 000 10 655

14 650

26 200

293 000 40 000 129 505

694000 34155

45 700

788 505

Mjölavverkningens ökning ( + ) eller minskning ( — ) år 1924 per effektiv timme, i % räknad på jämförelse+ 45.9 - 1 1 . 1

-1.3

+ 19.4 + 15.5 - 1 0 . 2

Avverkningens storlek år 1924 i % 177.3

dition av brödet, än som v a r i t möjligt med den ä l d r e materielen, h ä s t a r och vagnar. H ä r nedan l ä m n a s i k o r t a d r a g en redogörelse för t i l l v e r k n i n g s f ö r h å l l a n d e n a vid de undersökta företagen. J ä m s i d e s med företagens beteckning angives det valda jämförelseåret. Textsiffrorna hänföra sig till år 1924, då a n n a t icke angivits. Siffrorna inom k l ä m m e r avse s a m m a textsiffror, u t t r y c k t a i procent a v jämförelseperiodens motsvarande d a t a . D ä r procenttecknet icke s t å r angivet, angiva klammersiffrorna däremot absoluta tal eller a n d r a belysande d a t a , som hänföra sig till jämförelseåret. U p p g i f t e r n a återfinnas till större delen i

tab. III. Kombinerade bagerier m e d spisbrödstillverkning. Företag A (jämförelseår 1913). Tillverkningen utgjordes av finbröd, grovbröd och konditorivaror samt spisbröd. Mjölavverkningen uppgick till 3 481 400 kg (177.3 %), vari utländskt mjöl ingick med 59 %. År 1913 ingick utländskt mjöl med 33 %. Jästförbrukningen var 101 625 kg (158.5 %) eller, räknad på den avverkade mjölmängden, resp. 3.27 och 2.92 % under åren 1913 och 1924. Den minskade jästförbrukningen uppväges emellertid delvis av förbrukningen av andra drivmedel. Nettoförsäljningsvärdet av produktionen uppgick till 4 084 940 kr. (233 %), varav 50 % år 1913 och 46 % år 1924 avsattes i egna butiker. Arbetarantalet utgjorde 390 (153.3 %) varav inom bageriet 91.4 (69.6) manliga, 104.1 (64.5) kvinnliga och 10 (5) minderåriga bageriarbetare, 11.3 (6.4) manliga och 1 (1) kvinnlig konditoriarbetare samt 10 (3) hjälparbetare. För distributionen an-

183 vändes 32.8 (21) manliga och 4 (4) kvinnliga expeditionsarbetare, 61.4 (36) kuskar, chaufförer och stallpersonal samt 64 (44) butiksbiträden. • Arbetstiden utgjorde för samtliga arbetare 48 timmar (81.6 %) per vecka. För de olika arbetarkategorierna var den förlagd till följande tider på dygnet: för deggörarna i bageriet kl. 4 f. m.—12 midd. ($ 6' m - — 5 . 3 0 f. m.\ för b a g e r i . o c l l konditoriar\6 i. m.— 5 e. m. / m betarna kl. 6 f. m.—2.30 e. m. („ e/ m'~ " för arbetare inom spisbröds\6 1. m.—5 e. m. / fabriken: deggörare kl. 5 f. m.— 2 e. m., (5 f. m.—3.30 e. m.), övriga arbetare kl. (7 f. m.—4 e. m.). Rasterna uttogos med 30 min. vid lämp1.30 e. m.—10 e. m. lig tidpunkt under arbetstiden. Brödräknarna började kl. 7 f. m. och slutade kl. 4 e. m. med 1 timmes rast (kl. 2 f. m.—1.30 e. m., rast 1 t. 30 min.). Utkörarnas arbete fortgick från kl. 8 f. m.— 4.30 e. m. (6 f. m.—5.30 e. m.) med lämplig rast under arbetet. Semester utgick med 6 dagar för bageripersonalen och med 6 å 12 dagar för den övriga. Under jämförelseåret förekom icke semester. Antalet utgjorda effektiva arbetstimmar utgjorde 927 164 (121.5 %), därav 4 228 (—) övertidstimmar. Mjölavverkningen per effektiv arbetstimme uppgick till 3 754 kg (145.9 %). Räknad per arbetare och år hade avverkningen utgjort 8 927 kg. (115.7 %). Timavlöningen (per effektiv timme) utgick med i medeltal 1 kr. 15 öre (319.5 %) och totalavlöningen till 1 068 813 kr. (389.5 %), varav semesteravlöning utgjorde 23 556 kr. (—). Ve ek o avlöning en uppgick t i l l : för manliga bageriarbetare 65 kr., för kvinnliga 46—51 kr., för brödräknare 69 kr. samt för utkörare 65 till 78 kr. Den genomsnittliga årslönen utgjorde 2 741 kr. (254.3 %). Lönekostnaden per kilogram avverkat mjöl var 30.7 öre (219 %). Såsom av tab. I I framgår, har företaget nyinvesterat ett kapital av 694 000 kr., därav till ugnarnas utökning jämte tillhörande byggnader 238 000 kr., till maskinell utrustning 45 000 kr. samt till garagebyggnad med tillhörande tomt 333 000 kr. och till motorisering av distributionsmaterielen 78 000 kr. Investeringen i fråga uppgives såsom direkt förorsakad av lagen. Tack vare dessa omfattande anordningar har vid en ökning av mjölavverkningen med 77.3 % arbetarantalet trots arbetstids- och bagerilagarnas inverkan blott ökats med 53.3 %, och prestationen per arbetare och år har samtidigt stegrats med 15.7 %. Företag B (jämförelseår 1913). Tillverkningen utgjordes av finbröd, grovbröd, konditorivaror och spisbröd. Mjölavverkningens storlek var 351 900 kg (88.3 %), vari utländskt mjöl ingick med 20 % mot 32 % år 1913. Jästförbrukningen uppgick till 8 798 kg (93 %), motsvarande 2.5 % av den avverkade mjölmängden mot 2.38 % år 1913, utvisande att jästtillsatsen ökats med 5 %. Nettoförsäljningsvärdet uppgick till 460 413 kr. (159.5 %), varav 54 % omsattes i egen butik mot 36 % år 1913. Inom rörelsen sysselsatta arbetare, utgjorde 52.3 (117.5 %), varav 26.3 (23.5) manliga bageri- och 5 (3) manliga konditoriarbetare, 5 (4) hjälparbetare, 1 (1) manlig och 1 (1) kvinnlig expeditionsarbetare, 7 (6) utkörare och 7 (6) kvinnliga butiksbiträden. Arbetstiden utgjorde för samtliga arbetare 48 timmar (87.4 %) per vecka. För de olika arbetarkategorierna var den förlagd till följande tider av dygnet: för deggörare

184 kl. 4 f. m , - 1 2 midd. f4 f m , " — 2 f - m - ) , för bageri- och konditoriarbetare kl. 6 f. m. \5 f. m.—3 e. m./ —2 e. m. ( 6 e' m - — 4 f - m - ) , för brödräknare kl. 6 f. m.—2 e. m. (5 f. m.—3 å \5 f. m.—3 e. m.7 4 e. m.), för utkörare kl. 7 f. m.—4 e. m. (5 f. m.—6 e. m.). Rasterna voro för bageriarbetare 20 min. per skift, vilka icke avdrogos från arbetstiden; för övriga arbetare växlade rasternas längd, med iakttagande av att arbetstiden icke överstego 8 timmar. År 1913 voro rasterna mindre regelbundna. Semester utgick med 6 dagar per arbetare. År 1913 förekom icke semester. Antalet effektiva arbetstimmar utgjorde 123 738 (99 %), varav 250 (25 %) övertidstimmar. Mjölavverkningen per effektiv arbetstimme uppgick till 2.84 kg (88.9 %), och den uppnådda prestationen per arbetare och år utgjorde 6 728 kg (75.1 %). Den genomsnittliga lönen per effektiv arbetstimme var 1 kr. 34 öre (342.6 %), och medelavlöningen per arbetare och år uppgick till 3 178 kr. (289.4 %). Totala avlöningssumman utgjorde 166 229 kr. (340.2 %), varav i semesterlön utgick 6 326 kr. Veckolönen utgick för manliga bageriarbetare med 76—66 kr. (för kvinnliga utgjorde den på samma ort 66 kr.), och medelförtjänsten för samtliga arbetare uppgick till 3178 kr. (289.4 %). Lönekostnaden per kg avverkat mjöl belöpte sig till 47.2 öre (383.7 %). Såsom av tab. I I framgår, har företaget efter lagarnas ikraftträdande utökat sin tillverkningsapparatur, nämligen med 1 elektrisk och 1 vattenrörsugn, representerande ett belopp av 23 500 kr., samt nyanskaffat bilar till ett belopp av 29 200 kr., varav likväl blott 10 655 kr. utgjort av lagarna direkt förorsakat kapitalutTrots detta har mjölavverkningen per arbetare och timme sjunkit med 11.1 % och per arbetare och år med 24.9 %. Samtidigt har avverkningen minskats med 11.7 %. Företag C (jämförelseår 1913/14). Vid detta företag tillverkas alla slag av fin- och grovbröd ävensom konditorivaror, tebröd och spisbröd. Bokslutsåret sammanfaller icke med kalenderåret. De båda jämförelseperioderna avse tiden */» 1913— 31 / 8 1913, resp. Vio 1923— 3 % 1924. Mjölavverkningen utgjorde 508 000 kg (115 %). I vilken grad utländskt mjöl ingått i avverkningen har icke kunnat fastställas. Jästförbrukningen uppgick till 8 784 kg (133.1 %). Räknat på mjölavverkningen under de båda jämförelseperioderna uppgick jästförbrukningen till resp. 1.49 och 1.73 %, vilket för den senare perioden visar en ökning av 16 %. Nettoförsäljningsvärdet under perioden 1923/24 utgjorde 551 763 kr. men har icke kunnat fastställas för jämförelseperioden. Uppgifter om huru stor del av produktionen, som sålts i egna butiker, saknas likaledes. Arbetarantalet utgjorde 48.4 personer (152.7 %). Av dessa voro 21.7 (13.6) bageri- och 5.7 (5.1) konditoriarbetare, 4 (1) hjälparbetare, 3 (—) manliga och 1 (2) kvinnliga expeditionsarbetare, 7 (3) kuskar, chaufförer och stallpersonal samt 6 (7) butiksbiträden. Arbetstiden var för bageriarbetare 48 timmar (82.8 %). Ändringen beträffande dess förläggning har för bageripersonalen medfört, att deggöraren nu börjar sitt arbete kl. 4 f. m. och slutar omkring kl. 12 midd. I5'™ e" ^ " T 1 * ^ 0 e* m ' J ' under det att \6 f. m.—10.30 f. m. / övriga arbetare börja kl. 6 f. m. och sluta kl. 2.30 e. m. I ^ i n ' ~ _ _ 1 2 midd )' Expeditionspersonalen i bageriet börjar nu sitt arbete kl. 6 f. m. (4 f. m.).

185 Kuskar och chaufförer voro förr färdiga att börja distributionen kl. 6 f. ni., numera tidigast kl. 8 å */» 9 f. m. Semester förekom icke förr men utgår nu efter 5 månaders sammanhängande tjänstgöring med 6 och efter .15 månader med 9 arbetsdagar, för vilka full lön utbetalas. Antalet vid produktionen och distributionen arbetade effektiva timmar utgjorde 116 135 (116.5 #), därav övertidstimmar 5 026 (4 592). Mjölavverkningen per effektiv arbetstimme utgjorde 4.37 kg (98.7 %). Räknat per arbetare och år var avverkningen 10 496 kg (75.4 %). Den genomsnittliga timlönen per effektiv timme uppgick till 1 kr. 12 öre (287.9 %) och det totala avlöningsbeloppet till 130 284 kr. (335.5 %), varav semesteravlöningen uppgick till 3 801 kr. (—). Årslönen per arbetare och år räknat uppgick till 2 691 kr. (219.9 %). Den genomsnittliga lönen är i detta fall missvisande på den grund, att företaget har egen mathållning för distributions- och en del av den övriga personalen. Värdet av denna naturaförmån har varit svår att rättvist fördela på de olika grupper, som äro delaktiga därav. »Hushållets» kostnader voro, såvitt det kunnat utrönas, för perioden 1913/14 11570 kr. och för perioden 1923/24 19 852 kr., oberäknat löner för kökspersonalen, vilka löner icke ingå i totalavlöningsbeloppet å tab. I I I . För perioden 1923/24 ingå berörda kostnader i tab. I under rubrik diverse variabla kostnader och kökspersonalens avlöningar under rubrik avlöningar. Direkt belysande för årslönens stegring för en arbetare utan naturaförmån är, att bageriarbetarnas medelårslön för perioden 1923—1924 utgjort 3 680 kr. (240.3 %). Högsta veckolönen för den i bageriet sysselsatta personalen var enligt uppgift under perioden 1912/13 30 kr. 35 öre och den lägsta 20 kr. 90 öre mot under perioden 1923/24 högst 68 kr. 75 öre och lägst 58 kr. 50 öre. Avlöningskostnaden per kg avverkat mjöl utgjorde 25.7 öre (292 %). Såsom av tab. I I framgår, har någon förändring av företagets tillverkningsapparatur och distributionsmateriel icke skett. Avverkningen per effektiv timme räknad är också praktiskt taget densamma som förut, 98.7 %. Den avverkade mjölmängden är ökad med 15 % men arbetarnas antal med 52.7 % och avverkningen per arbetare och år minskad med 24.6 %. Kombinerat bageri utan spisbrödstillverkning. Företag D (jämförelseår 1914). Vid företaget tillverkas alla slag av fin- och grovbröd samt konditorivaror men icke hårt bröd. Mjölavverkningen utgjorde 542 821 kg (73.9 %) och visar alltså en stark tillbakagång. Utländskt mjöl ingick i avverkningen med 35 % (12 %). Jästförbrukningen utgjorde 14 166 kg (76.4 %) eller per avverkad mjölmängd, räknad för de olika perioderna, resp 2.52 och 2.61 %, utvisande för den senare perioden en ökning av jästtillsatsen av omkring 3.6 %'. Nettoförsäljningsvärdet utgjorde 713 263 kr. (134.5 %), varav 14.9 % kom på egna butiker mot 11.5 % år 1913. Arbetarantalet utgjorde 58.9 (85.7 %) personer. Av dessa voro 27.2 manliga (29.3 manliga och 2.2 kvinnliga) bageriarbetare, 5 (6 manliga och 0.9 kvinnliga) manliga konditoriarbetare och 3.9 (5.9) hjälparbetare. Vid distributionen sysselsattes 3 (7) manliga och 7.4 (—) kvinnliga expeditionsarbetare samt 8.1 (11.9) chaufförer, kuskar och stallpersonal jämte 4.3 (5.5) butiksbiträden. Arbetstiden för samtliga arbetare utgjorde 48 timmar (71.2 %). För de olika arbetarkategorierna var den förlagd till följande tider: för deggörare kl. 4 f. m.—12.30 e. m. (4 e. m.—2.10 f. m.), bordsarbetare kl. 6 f. m.— 2.30 e. m. (6 e. m.—4.10 f. m.), wienerbagare kl. 5 f. m.—1.30 e. m. (6 e. m.—4.10

186 f. m.) med 30 min. rast. Chaufförerna arbetade mellan kl 7.30 f. m.—4 e. m. (6 f. m.—6 e. m.) med 30 min. (20 å 30 min.) rast. Semester utgick under år 1924 med 6 (—), för viss del av personalen med 12 (—) dagar. Antalet effektiva arbetstimmar utgjorde 146 048 (61.9 %), varav 5 512 övertidstimmar (488). Mjölavverkningen per effektiv arbetstimme uppgick till 3.72 (119.3 %) kg. Räknat per arbetare och år var avverkningen 9 216 kg (86.2 %). Den genomsnittliga timlönen per effektiv timme utgick med 1 kr. 41 öre (275.4 %), och det totala lönebeloppet belöpte sig till 205 536 kr. (170.6 %), varav såsom semesteravlöning utgick 4 100 kr. Medelårslönen per arbetare uppgick till 3 489 (199 %) kr. Lönekostnaderna per kg avverkat mjöl uppgick till 37.9 (231 %) öre. Av tab. I I framgår, att en nyinvestering av 14 650 kr. tillkommit. Summan representerar blott mervärdet för den nuvarande distributionsmaterielen, sedan denna blivit helt automobiliserad. I sin helhet var kapitalutlägget för nämnda ändamål 30 250 kr. Företaget har dessutom ombyggt hela sitt bageri och moderniserat sin apparatur i samband med ombyte av lokal, men det har befunnits vanskligt att avgöra, vad som till äventyrs tillkommit såsom en följd av arbetstidslagstiftningen. Genom dessa samverkande faktorer har avverkningsresultatet per arbetare och effektiv timme höjts med 19.3 %. Trots detta har antalet arbetare blott minskats med 14.3 %, under det att avverkningen minskats med 26.1 %. Mjölavverkningen per arbetare och år har sjunkit med 13.8 %. Grovbrödsbagerier. Företag E (jämförelseår 1914). Vid företaget tillverkas endast grovbröd samt vissa finbrödet närstående kvaliteter av hushållsbröd. Mjölavverkningen utgjorde 773 500 kg (100.6 %), vari för år 1924 utländskt mjöl ingick med 36 %. I vilken procent utländskt mjöl ingick år 1914 har icke kunnat utrönas. Jästförbrukningen utgjorde 4 800 kg (121.9 %) eller per avverkad mjölmängd 0.51 % resp. 0.62 % för de båda jämförelseåren. ökningen av jästtillsatsen belöper sig till 21.6 %. Nettoförsäljningsvärdet utgjorde 668 600 kr. (168.1 %), varav 6 % omsattes i egna butiker mot 13.8 % år 1914. Arbetarantalet var 40.4 (126.3 %), varav 6.3 (5.i) manliga och 12.1 (11.9) kvinnliga bageriarbetare, 1.5 (1) hjälparbetare och 5 (4.l) manliga expeditionsarbetare samt 14.5 (8.9) kuskar, chaufförer och stallpersonal jämte 1 (1) butiksbiträde. Arbetstiden var för samtliga arbetare 48 timmar (72.6 %). För de olika arbetarkategorierna var arbetstiden förlagd till följande tider: för deggöraren kl. 4 f. m.— 12 midd. (2 f. m.—10 f. m.), för bageriarbetare kl. 6 å 7 f. m.—2.30 a 3.30 e. m. (4 å 5 f. m.—3 å 4 e. m.), brödräknare kl. 7.30 f. m.—4 e. m. (5 å 6 f. m.—6 a 8 e. m.), utkörare kl. 8 a 9 f. m.—5 å 6 e. m. (6 f. m.—8 a 9 e. m.). Rasterna uttagas på lämpliga tider. Semester utgick i allmänhet med 6 (—) dagar men för viss del av personalen med 12 (—) dagar. Antalet utgjorda effektiva arbetstimmar var 93 956 (87.1 %), varav 319 (—) övertidstimmar. Mjölavverkningen per effektiv arbetstimme utgjorde 8.23 kg (115.5 %), och räknat per arbetare och år uppgick den till 19 140 kg (79.7 %). Den genomsnittliga timlönen per effektiv timme utgjorde 1 kr. 55 öre (276.6 %),

187 och de totala avlöningskostnaderna uppgingo till 145 598 kr. (241 %). Veekoavlöningen utgick till deggöraren med 80 kr. (?), till manliga bageriarbetare med 70 kr. (33), till kvinnliga med 57 kr. (22), i samtliga fall med två kr. högre än enligt gällande avtal. Medellönen per arbetare och år utgjorde 3 603 kr. (190.9 %). Lönekostnaden per kg avverkat mjöl uppgick till 18.8 öre (241 %). Av tab. I I framgår, att företaget icke har investerat nytt kapital med anledning av arbetstidslagarna. Utökning av apparaturen och distributionsmaterielen har skett men icke i annan omfattning, än företagsledningen ansett hade kommit till utförande utan lagarnas inverkan. I varje fall har avverkningsresultatet per effektiv timme ökats med 15.5 %, men trots att den avverkade mängden mjöl endast med 0.6 % överstigit jämförelseårets har arbetarstammen ökats med 26.3 % såsom en följd av den förkortade arbetstiden och den med 26.3 % försämrade arbetsprestationen per arbetare och år. Företag F (jämförelseår 1916). Tillverkningen vid detta företag är strängt begränsad till några få sorter grovt bröd. Mjölavverkningen uppgick till 919 030 (80.4 %) kg. I vilken grad utländskt mjöl ingått i avverkningen har icke med bestämdhet kunnat utrönas, men uppskattningsvis angives c:a 40 % mot c:a 10 % under år 1916. Jästförbrukningen uppgick till 4 153 (123.2 %) kg eller räknat på avverkad mjölmängd till resp. 0.30 och 0.45 % för åren 1916 och 1924, innebärande en ökning av jästtillsatsen med icke mindre än 50 %. Nettoförsäljningsvärdet uppgick till 391 474 kr. för år 1924. För jämförelseåret saknas uppgifter. Arbetarantalet var 15 (115.4 %), varav 7 (6) bageriarbetare, 1 (1) kvinnlig arbeterska vid distributionen samt 7 (6) chaufförer. Arbetstiden utgjorde för samtliga arbetare 48 timmar (80.6 %) per vecka. För de olika arbetarkategorierna var den förlagd till följande tider: för deggöraren kl. 4 f. m.—12 midd. (3.30 f. m.—2 e. m.), för bageriarbetare kl. 6 f. m.—2 e. m. (5 å 6 f. m.—1 å 2 e. m.), för lagerarbetare kl. 6.30 f. m.—6 e. m. (7—4), för utkörare kl. 7 f. m. (6.30 f. m.). Rasterna uttagas vid lämplig tidpunkt. Semester utgick med 9 (6) dagar för bageriarbetare och till en del av den övriga personalen med något högre dagantal. Antalet utgjorda effektiva arbetstimmar var 35 350 (89.5 %). _ Mjölavverkningen uppgick till 26 kg (89.8 %) per effektiv arbetstimme och utgjorde, beräknad per arbetare och år, 61 268 kg (69.7 %). Den genomsnittliga timlönen per effektiv arbetstimme uppgick till 1 kr. 48 öre (247.7 %) samt den totala lönekostnaden till 52 345 kr. (221.6 %). Veckolönen uppgick för alla arbetare till 73 kr. Medellönen per arbetare och år utgjorde 3 488 (192 %) kr. Lönekostnaden per kg. avverkat mjöl uppgick till 5.7 öre (275 %). Av tab. I I framgår, att nytt kapital investerats till ett belopp av 45 700 kr., nämligen till utbyggandet av ugnar 17 000 kr., till kylanordningar 2 500 kr. samt till automobilisering av distributionsmaterielen 26 200 kr. Det uppnådda avverkningsresultatet såväl per timme som per arbetare och år är betydligt högre än vid något av de andra företagen, vilket har sin förklaring i den starkt, till ett fåtal typer specialiserade tillverkningen av grovt mjukbröd, med en efter omständigheterna väl avpassad apparatur, som är väl utnyttjad. Icke desto mindre har avverkningsprestationen sjunkit avsevärt efter lagarnas tillkomst, 10.2 % per effektiv timme och 30.3 % per arbetare och år. Arbetarantalet har stegrats med 15.4 %, samtidigt som avverkningen sjunkit med 19.6 %.

188 Tab. III.

Mjölavverkning, arbetarantal,

(Indextalen hänföra sig i vissa fall till tal

Lit.

År

a) Avverkad

mjölmängd

b) Förbrukad

mängd

kg kg 1 963 730 3 481 400 kg 64135 3.27

jäst:

i % av av avverkat mjöl c) Antalet

kg 101 625 2.92

Index

177.3 158.5 89.2

Stycken Stycken 227.8 149.5 162.2 105

arbetare:

Snmma

d) Antalet arbetstimmar per år och arbetare: Timmar Timmar ordinarie: 2 448 2 956 enligt avtal för bageriarbetare . 2 448 2 999 i medeltal för samtliga . . . . redovisade såsom betalade: 2 378 53 2 999 27 2458 Summa betalade 2 999 e) Totala antalet arbetstimmar Timmar Timmar under året: 763 338 927 164 21056 Summa

82.8 81.6 79.3 1.8 0.9 82.0

— 948 220

121.5 2.7 124.2

10 504

kg 398 560

kg 351 900

kg 8 798 2.50 Stycken Stycken 36.3 30.5 16 14 kg 9 489 2.38

Index

1913/14

kg 441 595

92.7 105

kg 6 601 1.49 Stycken 19.7 12 31.7

117.5 Timmar Timmar 2 448 2 855 2 800 2 448

85.7 87.4

2 956 3145

2 366 86

84.5 3.1

2 452 2 800 Timmar Timmar

123 738 4 512

99.3 3.6

99 705

— 128 250

—

2 800

124 630

Timmar

3145 Timmar

Summa betalade

958 724

124 630

102.9 Därav övertid

—

4 228

—

99 705 4 592

kg 2.57 2.57

kg 3.75 3.63

kg 3.20 3.20

kg 2.84 2.74

88.9 85.8

kg 4.43 4.43

kg 7 716

kg 8 927

kg 8 956

kg 6 728

kg 13 913

Kronor 0.36 0.36

Kronor 1.15 1.11

115.7 Kronor Kronor 1.34 0.39 319.5 1.29 0.39 310.1

342.6 330.6

Kronor

f) Mjölavverkningen, timme: medeltal:

räknad

g) Mjölavverkningen, arbetare och år:

räknad

h) Lönekostnad medeltal:

timme:

per

i) Arbetarnas avlöningar mesteravlöning :

per

inkl. se-

Totalbelopp genomsnittliga

års-

förtjänst: k) Avlöningskostnaden

per

kilo-

141.2 Kronor 0.39 0.39

Kronor

178 831 599 817 95 565 468 996 274396 1068813

34105 14 762

29 288 9 540

48 867

126 476 39 753 166 229

—

23 556

—

6 326

—

Kronor

2 741

Öre

Öre 30.7

Därav semesteravlöning j) Arbetarnas

Företagets beteckning

14 Kronor

Kronor

219 Ore 12.3

Ore 47.2

Kronor 289.4

383.7 Ore 8.8

189 antal arbetstimmar, avlöning m. m. med större antal decimaler än i tabellen.) D.

C. 1923/24

Index

kg 508 000

kg 8 784 1.73

133.1 116.1

Stycken 31.4 17

kg kg 734 633 542 821 kg kg 14166 18 548 2.52 2.61 Stycken Stycken 44.3 36.1 24.4 22.8 68.7 58.9

Index

73.9 Timmar 2 448 2 448

82.8 77.8

2 956 3 437

2 448 2 448

82.8 71.2

2 399 62 96

76.3 2 3

2 480 52 12

72.1 1.5 0.5

3 437 — — 3437

2 544

74.1 Timmar Timmar

Timmar Timmar 116.5 3

kg kg 768 605 773 500

kg kg 4 800 3 937 0.51 0.62 Stycken Stycken 19.9 18 14 20.5 — 40.4 32 85.7

— 152.7

116135 3 024

76.4 103.6

48.4 Timmar

F. Index

kg 100.6 1143117

kg 919 030

kg kg 3 372 4153 0.30 0.45 Stycken Stycken 6 7 7 8 — 126.3 13 15 121.9 121.6

Index

80.4 123.2 150

— 115.4

Timmar Timmar 2 448 2 956 3 371 2 448

82.8 72.6

Timmar Timmar 2 754 3 037

2 448 2 448

88.9 80.6

3 371 — — 3371

2 326 50 77 2453

69 1.5 2.3 72.8

3 037 (6)

2 357 60 80 2 497

77.6 2 2.6 82.2

3037 Timmar Timmar

Timmar

149120 712

61.9 107 872 1.3 — 63 2 — — 0.3

93 956 2 016 95 972

87.1 1.9 89.0

— —

39 483 (824)

35 350 904 36 254

89.5 2.3 91.8

4 635 123 794

119.5 4.7

236 095 — — —

236 095

149 832

107 S72

39 483

37 458

5 026

—

5 512

—

2 345

—

4.37 4.19

98.7 92.6

kg 3.11 3.11

kg 3.72 3.62

1193 116.3

kg 7.13 7.13

kg 8.23 7.81

115.5 109.5

kg 28.95 28.95

kg 26 24.52

89.8 84.7

kg 10 496

kg 10 693

kg 9 216

kg 24 010

kg 19140

kg 87 932

kg 61268

69.7 Kronor

Kronor

287.9 270.1

Kronor Kronor 0.51 1.41 0.51 1.37

0.56 0.56

1.55 1.47

Kronor 1.48 0.60 0.60 1.40

247.7 233.5

Kronor 1.12 1.05 Kronor 107 394 22 890 130 2S4

— — 335.5

3 801

—

Kronor 2 691 Öre 25.7

146 048 3 072

275.4 268.6

Kronor

145 598

13 007 10 615 23 622

27 203 25142 52 345

— — 221.6

2 999

—

Kronor

75 485 44 967

137 758 67 778

—

22 643 37 769

68 369 77 229

120 452 205 536

60 412

—

— Kronor

Kronor

1887 Öre 7.8

3 603

Kronor

292 Öre 16.4

3 489 Öre 37.9

199 231

276.6 262.3 — — 241

Kronor

219.9 Kronor

Öre 18.8

3 488

.192

241 Öre 2.1

Öre 5.7

190 Bearbetningsresultatet ay de insamlade uppgifterna. För ett allsidigt bedömande av den roll, som de olika produktionskostnadsfaktorerna spela vid tillverkningen av bageriprodukter, huru dessa ändrats och angående orsakerna härtill, speciellt med hänsyn till den verkan, som bagerilagen utövat, hade det varit behövligt att äga tillgång till ett långt fullständigare material än det, som vid denna utredning kunnat hopbringas. Det är icke känt, i vilken grad priset å råmaterial och bränsle eller andra varor och nyttigheter, som levereras till ett bageri och utgöra en produkt av främmande arbetskraft, har påverkats av arbetstidslagen. Endast rörande rent interna förhållanden har en undersökning kunnat ske, men även i sistnämnda avseende har icke undersökningen resulterat i ett så allsidigt material, som varit önskligt. Vid samma bagerier tillverkas ofta olika slag av produkter: finbröd, grovbröd, spisbröd, konditorivaror och tebröd. För att utröna, om tillverkningskostnaderna förskjutits olika för den ena eller andra tillverkningsgrenen eller måhända rönt inflytande av den relation, i vilken de olika produkterna ingått i tillverkningen, hade värde- och viktuppgifter rörande de olika tillverkningsgrenarna varit önskvärda. Dylika specificerade uppgifter hava helt och hållet saknats; blott totalsumman för nettoförsäljningsvärdet har kunnat utrönas. Ej ens rörande tillverkningens totala vikt har det varit möjligt att erhålla några tillförlitliga uppgifter mer än vid ett enda företag, och i det berörda fallet gällde dessa uppgifter blott det ena av de båda jämförelseåren. Man vet visserligen, att man vid tillverkning av hårt bröd kan räkna med en utbytesprocent av 80 ä 85 % samt vid vissa sorter av mjukt bröd med 130 ä 140 %, allt hänfört till vikten av den avverkade mjölmängden, under det att utbytesprocenten vid konditorivaror växlar mycket. Då härtill kommer, att man i flera fall icke kunnat deklarera den mjölmängd, som åtgått till den ena eller andra fabrikationsgrenen, blott den totalt avverkade kvantiteten, har det varit lönlöst att försöka beräkna produktionsvikten. ^ Den avverkade kvantiteten mjöl har därför tagits såsom en mätare av produktionens relativa storlek under år 1924 och den för respektive företag valda jämförelseperioden. Under förutsättning att de olika fabrikationsgrenarna bedrivits i samma relativa omfattning under de båda jämförelseperioderna, torde man vid detta tillvägagångssätt även kunna anses erhålla ganska rättvisande relationstal. Är den nämnda förutsättningen icke riktig, är det påtagligt, att även jämförelsen kommer att bliva mer eller mindre missvisande. Såsom av det föregående framgår, har ingen möjlighet funnits att siffermässigt påvisa de förändringar av nämnd natur, som till äventyrs skett. Enligt uppgifter, lämnade vid de undersökta företagen, skulle tillverkningen under år 1924 icke ha bedrivits i väsentligt annan proportion de olika fabrikationsgrenarna emellan, än som skett under jämförelseåret, med undantag för ett bland företagen, E, där förut en obetydlighet finbröd tillverkades vid sidan av grovbrödet, som sedan många år varit företagets specialitet. Det har emellertid uppgivits, att tillverkningen av finbröd aldrig bedrivits i större omfattning. Utan tvivel ha emellertid vissa, om ock mindre, förskjutningar skett även vid de övriga bagerierna, vilket torde berättiga till antagandet, att den avverkade kvantiteten mjöl även vid företaget E kan tillerkännas samma approximativa värde såsom mätare av produktionens storlek, som då det gäller de övriga företagen. Närmast följer nu en närmare redogörelse för och kommentarer till de insamlade uppgifterna rörande driftsförhållandena vid de undersökta företagen, med hänvisning till den specifikation, som återfinnes å tab. I I I .

191 Den avverkade mängden mjöl (Tab. I l l a ) . Endast två företag visa för år 1924 en ökad mjölavverkning i förhållande till jämförelseåret. Vid det ena av dessa avverkades 3 481 ton mjöl utvisande en ökning av icke mindre än 77.3 %, vid det andra var avverkningen 508 ton och ökningen 15 %. Ett företag avverkade 774 ton med praktiskt taget lika stor avverkning som jämförelseåret. De övriga tre företagen visa en minskad avverkning. Minskningen belöpte sig till 11.7 % vid ett av företagen med en avverkning av 352 ton, till 19.6 % vid ett annat med en avverkning av 919 ton samt till 26.1 % vid ett tredje med en avverkning av 543 ton. De företag, som uppvisat en sjunkande omsättning, hava samtliga framhållit, att denna omständighet vore att tillskriva konkurrensen från hembageriernas sida. Oaktat den ökade mängden drivmedel i degarna vore det omöjligt att få brödet färdigt i den tid, som allmänheten fordrade. Allmänheten kunde icke sätta sig in i de svårigheter, som bagerilagen medfört för de större bageriidkarna, som måste efterleva lagens föreskrift angående arbetstidens förläggning, under det att hembagerierna, för vilka inga stadganden funnes angående arbetstiden eller densammas förläggning, obehindrat kunde tillfredsställa konsumenternas krav på tidig expediering av färskt bröd, som åtminstone på vissa platser även salufördes av hembagerierna under söndagarna. Bageriidkarna tvunges nu att forcera jäsningen och att under morgontimmarna driva ugnarna med högre temperatur, än som vore lämpligt för brödets kvalitet. För att nedkyla brödet kraftigt hade vissa bagerier anskaffat särskilda kylanordningar, men icke desto mindre bleve de tvungna att expediera brödet för färskt och för varmt, varigenom varan skadades. Det kommer kunderna tillhanda i klämt och degigt tillstånd. Även denna omständighet gynnade konkurrensen från hembageriernas sida. Såsom ett exempel på, i vilken grad hembageriernas konkurrens verkat, anförde ledningen vid ett av företagen, att dess omsättning i en av dess butiker år 1914 uppgick till 60 863 kronor mot blott 43 464 kronor år 1924, i trots av att brödprisen under sistnämnda år voro avsevärt högre än under det förstnämnda. Jäst förbrukning en (Tab. I I I b ) . Det har från bageriidkarehåll uppgivits, att tillsatsen av jäst till degarna kraftigt stegrats på den grund, att man tvingats förkorta jäsningstiden för att i någon mån motväga den försening av distributionen, som blivit en följd av arbetstidens ändrade förläggning. Vid de undersökta företagen har det befunnits, att jästförbrukningen i procent av den avverkade mjölmängden i ett fall, A, sjunkit med 10.8 %, i tvenne fall, D och B, stegrats med resp. 3.6 och 5 %, i tvenne fall, C och E, stegrats med resp.^16.1 och 21.6 % samt att stegringen i ett fall, F , utgjort ända till 50 %. Förhållandena hava sålunda i detta avseende växlat mycket och detta av helt naturliga skäl. Dels äro nämligen de brödtyper, som tillverkats vid olika företag, olika och äro därför i olika grad beroende av jästtillsatsen, dels är tvånget att förkorta jäsningstiden i viss mån beroende av lokala förhållanden, dels giver slutligen den vid de olika företagen angivna jästförbrukningen i vissa fall icke ett tydligt uttryck för förbrukningen av jäsmedel, ty vid vissa företag använder man vid sidan av jästen tillsatser av tekniska preparat, som avse att förkorta jäsningstiden. Dessutom lär numera i stor utsträckning ren jäst användas i stället för den förut brukliga »blandjästen». Vid vissa brödsorter användes för övrigt ringa eller ingen jästtillsats. Jäsningen åstadkommes med surdeg. Vid de företag, som redovisat den procentuellt lägsta jästförbrukningen, har man dessutom på senare tid inrättat särskilda jäsrum, där en jämnare

192 och för jäsningsproceduren lämpligare temperatur kan hållas, än förut varit fallet, vilket nedbringat jästbehovet. En hög jästtillsats synes speciellt vid vissa brödtyper medföra en avgjord försämring av brödets kvalitet; det blir efter några timmars lagring torrt och mindre välsmakande. Vissa brödsorters förutvarande karaktär har icke oväsentligt förändrats. S. k. källarfranska bröd av den kvalitet, som förr fanns i marknaden i t. ex. Stockholm, kunna numera sällan uppdrivas. Det förr lätta och porösa innehållet är numera tungt, ofta även kladdigt, vilket villigt medgives av bageriidkarna men hänföres till den forcerade tiden för jäsningen och till den höga gräddningstemperatur, som kräves för att icke distributionen skall försenas alltför mycket. Arbetarantalet

(Tab. III

c).

Vid samtliga de undersökta fallen utom ett har arbetarantalet stegrats kraftigare, än vad som står i relation till den sedan jämförelseåret ändrade tillverkningens storlek. Ökningen av arbetarantalet är en naturlig följd av den minskade arbetstiden per dag och den ändrade avverkningsprestationen per timme. Det närmare sambandet mellan dessa faktorer och ändringen av avverkningens storlek kommer att närmare beröras i det följande. Antalet arbetstimmar per år och arbetare (Tab. I I I d ) . För bageriarbetare utgjorde den ordinarie arbetstiden vid de undersökta företagen resp. 58, 56 och 54 timmar per vecka, motsvarande vid övergång till 8 timmars arbete per dag en förkortning av arbetstiden med resp. 11.1, 14.3 och 17.2 %. För övriga arbetarkategorier växlade arbetstiden mycket vid olika företag, från 12 till 9 timmar per dygn. Medeltalet av den ordinarie arbetstidens förkortning vid de olika företagen visas i tab. I I I ha utgjort: vid A 18.4 "A, vid B 12.6 %, vid C 22.2 %, vid D 28.8 %, vid E 27.4 % samt vid F 19.4 %. I tabellen redovisas även medelantalet betalade timmar för den vid företagen anställda personalen, och häri ingå såväl effektiva som semestertimmar och icke utnyttjade timmar. Under de jämförelseår, som tabellen upptager, förekom icke semester vid mer än ett företag, F . Vid en del andra av landets bageriföretag synes emellertid semesterledighet, med eller utan oavkortad lön, hava förekommit redan år 1905. Numera torde semesterledighet med oavkortad lön vara genomförd över hela landet, åtminstone vid de företag, där lönen bestämts genom avtal mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna. Semesterledigheten växlar från 6, den vanligaste, till 9 a 12 arbetsdagar, något olika vid olika företag för olika arbetarkategorier och i vissa fall beroende av längre eller kortare sammanhängande tjänstgöringstid hos samma arbetsgivare. Medeltalet för den effektiva arbetstiden per arbetare under år 1924 överstiger endast i ett fall, vid företaget D, medeltalet för den ordinarie arbetstiden, 2 448 timmar, vilket är beroende av det stora antalet övertidstimmar, som förekommit jämsides med en god utnyttjning av den ordinarie arbetstiden. Att betalade men icke utnyttjade timmar redovisas, beror av det lönesystem, som tillämpas vid bagerierna, nämligen veckolönssystemet, som medför, att full lön betalas, även om arbetet slutar tidigare än enligt den fastställda tidtabellen. Redovisning för icke utnyttjat timantal för resp. jämförelseår saknas helt och hållet. En jämförelse i nämnda avseende har alltså icke varit möjlig. För år 1924 redovisas av företaget B en full utnyttjning av arbetstiden. _ Av de övriga företagen visar företaget D det bästa resultatet med blott 12 timmar eller 1.5 dag per arbetare och år och företaget C det sämsta resultatet med 96 timmar eller 12 dagar per år och arbetare. Den redovisning av de outnyttjade timmarnas antal, som skett för år 1924,

193 har emellertid knappast varit fullt tillfredsställande vid samtliga företag. Mycket talar för att uppgifterna i detta avseende angiva för låga tal. Tvånget för finbagerierna och grovbrödstillverkarna att forcera tillverkningen under den tidigare delen av dagen har medfört, att man vid vissa företag haft svårt att fullt utnyttja arbetskraften under den senare delen. I en del fall har denna senare del av dagen utnyttjats med arbete för leveranser till sjukhus och andra offentliga institutioner, i andra fall har man sysselsatt en del av bageriarbetarna med skorptorkning. Vid spisbrödstillverkningen kan arbetstiden utnyttjas på ett effektivare sätt. Vissa av arbetsgivarna ha också klagat över att de blivit tvungna hålla en övertalig bageripersonal, som icke kunnat utnyttjas under hela arbetstiden, och även representanter för arbetarna hava på förfrågan medgivit, att så vore förhållandet. Vid företaget A gjorde exempelvis företagsledningen gällande, att den tid, under vilken viss del av bageripersonalen icke kunde beredas arbete, belöpte sig till i medeltal 1.5 timme per dag, under det att arbetarrepresentanterna icke ville medgiva mera än »högst 1 timme». På fråga om orsaken härtill svarades från arbetarrepresentanternas sida, att bageriets leveranser icke räckte till att utfylla hela arbetstiden, men det medgavs på förnyad fråga, att orsaken nog även kunde ligga däri, att man vore tvungen forcera arbetet under morgontimmarna för att hinna distribuera brödet i tid. Vad distributionspersonalen inom bageriet beträffar, måste även dennas arbete medföra en anhopning av arbetskraften under morgnarna, som gör sig gällande i en minskad utnyttjningsförmåga under senare delen av dagen. Arbetstiden för den yttre distributionspersonalen, kuskar och chaufförer, är nog i regel utnyttjad. Samtliga de kuskar och chaufförer, som blivit tillfrågade, ha emellertid påpekat, att den försenade distributionen medfört stora svårigheter och ökat arbete därigenom, att man numera finge besöka kunderna flera gånger om dagen, allt efter som de olika brödsorterna bleve färdiga; förr hade allt brödet varit färdigt på en gång, då man farit ut om morgnarna. Nu klagade kunderna allmänt över för sen distribution, och det vore på vissa orter ej möjligt medhinna expedition av brödet med de tidigare morgontågen, vilket medfört att man nu måst tillgripa utvägen att distribuera brödet per bil till den närliggande landsorten. Totala antalet arbetstimmar

(Tab. I l l e ) .

Antalet totala arbetstimmar, som redovisas å tabellen, är en produkt av arbetarantalet under året och det under litt. d redovisade medeltalet per år och arbetare. Här visas även antalet övertidstimmar. Till en viss grad är övertidsarbetet beroende av arbetets natur, som med arbetstidens nuvarande förläggning kräver, att arbetet utföres under icke ordinarie tid, t. ex. »surläggning» av vissa degar vid grovbrödsbagerierna, men en stor del av övertidstimmarna hänför sig till konditoriarbete på söndagar. Mjölavverkningen

räknad per timme och per arbetare och år (Tab. I I I f o. g ) .

Avverkningsprestationen, räknad på såväl effektiv som på total tid, finnes angiven å tabellen. Såväl de absoluta som relativtalen växla betydligt, vad de absoluta talen beträffar naturligtvis i hög grad beroende av brödtypernas art men även av mer eller mindre goda maskinella anordningar och förmågan att utnyttja dessa. Ser man på de relativa talen, finner man, att avverkningsförmågan per effektiv timme ökats för tre av företagen med resp. 45.9, 19.3 och 15.5 % men sjunkit för de övriga med resp. 11.1, 1.8 och 10.2 %. Räknad på det totala antalet timmar blir arbetsprestationen för samtliga naturligtvis något lägre än räknad på det effektiva antalet. 13—253647

194 Räknar man emellertid avverkningen per arbetare och år, har den förkortade arbetstiden medfört, att endast företaget A visar en såväl absolut som relativt okad prestation, nämligen 15.7 %, under det att de övriga visa en minskning som växlar mellan 13.8 och 30.3 %. Företaget A är alltså det enda, som, främst tack vare den höga kapitalinvestering, som visas i tab. I I , lyckats kompensera den förkortade arbetstidens inverkan på prestationsresultatet, räknat per arbetare och tidsenhet. Huru detsamma gjort sig gällande i fråga om lönekontots stegring, kommer att framgå i det följande. Huruvida en minskad eller ökad arbetsintensitet från arbetarnas sida kan hava inverkat på prestationsresultatet, resp. om en sådan ökning eller minskning av intensiteten förekommit, har icke kunnat utrönas. Från arbetsgivarhåll göres gällande, att någon förändring i nämnda hänseende ej skett. Man borde likväl kunna ifrågasätta, huruvida icke det förut omnämnda veckolönsystemet åtminstone vid sådana företag, där arbetstiden ej fullt kan utnyttjas, innebär en sporre till ökad arbetsintensitet, ty ökad fritid kan därigenom vinnas för arbetaren. Arbetsgivaren drar emellertid i dylikt fall icke någon ekonomisk fördel därav, ty den sålunda förvärvade extra fritiden måste avtalsmässigt betalas lika med arbetad tid. Lönekostnaden per timme (Tab. I I I h ) . Förskjutningen av lönekostnaden per timme visas hava varit synnerligen kraftig. Den är olika vid olika företag, tydligen närmast en följd av att lönehöjningen icke varit likformig, vilket framgår av det följande. Tab. IV. Företagets beteckning

År Avlöningssumma per år: produktion . . . distribution . .

A. 1913

Kr.

Summa 274396

1 B. 1924

178 831 65.17 95 565 34.83

Avlöningarnas fördelning på

1924 C. 1913/14

1923/24

oi Kr. % Kr. % Kr. Kr. /o % Kr. % 599 817 56.12 34105 69.79 126 476 76.09 29 288 75.43 107 394 82.43 468996 43.88 14 762 30.21 39 753 23.91 9 540 24.57 22 890 17.57

130284 Arbetarnas avlöningar (Tab. I I I i och tab. I V ) . I tab. I I I återfinnas såväl de totala lönebeloppen som relativtalen. Det har sagts, att kostnaden för distributionen ökats relativt kraftigare än för produktionen. Tab. IV visar den relation, i vilken lönebeloppen för de båda slagen av omkostnader ingingo under jämförelseåret och år 1924. Procenttalen giva i och för sig intet belägg för allmängiltigheten av ett dylikt påstående, såvitt det gäller de utbetalade lönebeloppen; endast vid företagen A och F ingå lönebeloppen år 1924 med högre procenttal än under jämförelseåret. Emellertid äro avlöningsbeloppen icke enbart utslagsgivande för distributionskostnaderna, ehuru de år 1924 ingingo med i medeltal 58 % i de kalkylerade totalkostnaderna för distributionen. Driftkostnaderna för materielen representera nämligen^ mycket betydande poster, och det i det föregående omnämnda behovet att, åtminstone å vissa orter, besöka kunderna flera gånger dagligen bidrager att höja omkostnaderna. I saknad av jämförelsemateriel är det icke möjligt att fälla något bestämt omdöme, men det förefaller icke otroligt, a t t man, om de äldre distributionstiderna kunnat bibehållas, varit i stånd att om-

195 besörja brödets fördelning bland kundkretsen både med relativt mindre personal och mindre omfattande materiel, i all synnerhet som densamma nu i hög grad motoriserats. Arbetarnas årsförtjänst (Tab. I I I j ) . Medeltalet för bageriarbetarnas årsförtjänst finnes angivet å tab. I I I . Även här visas en kraftig höjning, men det angivna medeltalet säger mindre med hänsyn därtill, att detsamma påverkats dels av den olika lön, som rått mellan manlig, kvinnlig och minderårig arbetskraft, dels även i ett fall av utgångna naturaförmåner, som icke ingå i den angivna avlöningssumman. En klarare bild erhålles, om man utgår från veckolönerna, på vilka några exempel anföras från olika orter. Exempel på stegringen av bageripersonalens

veckolöner.

1913/14

1924 Index

1913/14

33 kr. 30 » 26 • 26 » 28 *

70 kr. 65 » 65 > 70 » 76 »

212 217 250 269 272

26 kr. 26 » 24 » 24 > 25 >

73 76 70 73 77

281 292 292 304 308

22 ,

57 >

21 >

55.50 >

19 »

51 >

263 Brödräknare

22 >

69 >

314 Chaufför

23 >

78 >

339 Manliga

Kvinnliga

Index kr.

produktions- och distributionskostnader. D. 1914

Kr.

75 485 62.67 137 758 67.02 44 967 37.33 67 778 32.98 120 452

—

205 536

—

Kr.

22 643 37.48 37 769 62.52 60 412

—

Kr.

68 369 46.96 77 229 53.04 145598

—

Kr.

13 007 55.06 10 615 44.94 23622 —

Kr.

27 203 51.97 25 142 48.03 52345

—

Av de anförda exemplen framgår, att lönestegringen för manliga arbetare växlat betydligt från 112 till 208 %. I det exempel, som blott visar 112 % lönestegring, var årsinkomsten relativt hög redan år 1913, nämligen 1 716 kr., men i exemplet med 208 % var årslönen blott 1 300 kr. Årsinkomsten, räknad på veckolönen, växlade under år 1924 vid de undersökta företagen mellan 3 380 kr. och 4 004 kr. I det sistnämnda fallet utgick veckolönen med 3 kr. mera per vecka, än avtalet föreskrev. För kvinnliga arbetare visa exemplen, att lönestegringen vanligen varit mindre kraftig, lägst 159 och högst 179 %. Distributionspersonalens löner ha genomsnittligt stigit kraftigare än bageriarbetarnas. Blott ett par exempel hava anförts, men de äro talande nog. Om lönekostnaderna för distributionen, såsom av det förut anförda synes framgå, icke desto mindre icke i allmänhet visat en relativt starkare stegring än produktionslönerna, måste detta bero därpå, att motoriseringen av distributionsmaterielen motverkat, att de höjda lönerna kommit till fullt uttryck på lönekontot.

196 Medeltalet för levnadskostnadsindex under år 1924 har enligt socialstyrelsens beräkningar utgjort 174 enheter, vilket visar, att de löner, som bageripersonalen uppbar under år 1924, innebära en väsentlig överkompensation. Det må tilläggas, att lönerna ytterligare höjts under loppet av år 1925. Den genomsnittliga löneindexen för industriarbetare torde ligga omkring 200. Lönestegringen för bageriarbetarna låg i de anförda exemplen för år 1924 38—134 enheter över levnadskostnadsindex, vilket innebär en överkompensation 38 134 av från 7^7-100 till — . 100 eller c:a 22 till 77 %, å löneindexen räknad. Att den övriga personalen vid företagen i lönehänseende kommit i åtnjutande av en liknande överkompensation, är lätt förklarligt. Avlöning sko si nåden per kilogram avverkat mjöl (Tab. I I I k ) . Växlingarna i avlöningskostnaderna per kilogram avverkat mjöl vid de olika företagen hava uppkommit såsom en naturlig inverkan av de i det föregående berörda faktorerna, vilka bestämma avlöningskontots storlek. Det hade varit av intresse att jämföra de förutvarande och 1924 års kostnader för b r ä n s l e f ö r b r u k n i n g e n . Detta har av olika anledningar icke låtit sig göra, huvudsakligen på grund av bristande eller bristfälligt jämförelsematerial. I en del fall har man övergått från ved till kolbränsle, i andra fall infört oljeeldning, och slutligen har man för vissa ugnstyper övergått till användning av elektrisk energi. Utan att kunna lämna siffermässigt belägg för påståendet, är det emellertid naturligt, att en relativ merkostnad måste hava uppstått på grund av den kortare tid, som ugnarna numera äro i drift vid flertalet företag. J u mindre kontinuerlig driften varit, ju dyrbarare hava uppeldningskostnaderna blivit. Det innebär ingen motsägelse, att man samtidigt har skäl att antaga, att man vid flera företag genom förbättrade anordningar lyckats uppnå, att bränsleekonomien numera visat sig vara fördelaktigare, än förut varit fallet.

Beräkning av den ökade lönekostnaden. Det har redan påpekats, att den gjorda utredningen icke kunnat lämna tillräckligt material för ett allsidigt bedömande av, i vilken grad bagerilagen verkat fördyrande på produktionen, ty vetskap saknas om graden av den fördyrande inverkan, som genom arbetstidslagarnas inverkan åsamkats bland annat råmaterialierna, bränslet m. fl. i driftkostnaderna ingående poster. Hållpunkter för en beräkning, som skulle klarlägga samtliga merkostnader, saknas alltså. I ett avseende har utredningen likväl lämnat ett så fullständigt material, att en beräkning under vissa förutsättningar kan göras, nämligen rörande lönekostnadernas stegring. Den viktigaste förutsättningen är, att lagen medfört en mot arbetstidens förkortning proportionell minskning av produktionen i de fall, då förkortningen ej motvägts av antingen arbetsstyrkans ökning eller maskinella förbättringar av bageriapparaturen eller distributionsmaterielen. Huruvida arbetarnas intensitet ökats eller minskats, har nämligen icke kunnat utrönas. I vidstående tab. V visas indextal Va—-Vg, vilka återfinnas i tab. I I I under angivna littera. Angående sättet för beräkningarnas utförande hänvisas till P . M. sid. 204. Tillämpas de i tab. V anförda indextalen på de absoluta talen, sådana de återfinnas i tab. I I I , erhållas vissa belysande resultat.

197 Tab. V.

Lit.

Indextal för

beräkning av den totala lönekostnadens stegring p& grund av bagerilagen.

Företagets beteckning

177 6

85.

87. 6

74.

102, 9 330. 6

63,

270.1 268,

240.

170.

88.

73.

85.8!

176 Tab. Va) ! Antal arbetare år 1924 III c 153.3 Vb) Redovisade antal timmar per arbetare och år I III t] 82 Ve) Förändring av antalet arbetstimmar /' V Vaa -•VVb b \ 125.6 Ille ' 100 J Vd) Lönekostnader per betalad timme 310.1 Illh Lönekontots totala förskjutning Ve) /Ve • Vd\ III i 389.5 I. 100 Vf) Mjölavverkningens storlek Illa 177.3 Vg) Visad förändring av den avverkade mängden mjöl per tidsenhet (Vf: Ve) • 100 I I I f 141.2

Tillämpning ar indextalen. Vi)

Alternativ

Stegringen av totala lönekostnaden under förutsättning av: 1) 1924 års storlek av produktionen; 2) 8 timmars arbetstid; 3) jämförelseårets tillverkningsprestation per timme; / V d . Vf\ 4) lönekostnaden per timme år 1924; I 100

Alternativ

Vj)

II.

Stegringen av totala lönekostnaden under förutsättning av: 1) 1924 års storlek av produktionen; 2) jämförelseårets arbetstid; 3) jämförelseårets tillverkningsprestation per timme; 4) 1924 års lönekostnad per vecka och arbetare; , Vb • Vd. Vf 100 '100 Vk)

Alternativ

III.

Stegringen av totala lönekostnaden under förutsättning av: 1) 1924 års storlek av produktionen ; 2) jämförelseårets arbetstid; 3) 1924 års tillverkningsprestation per timme; 4) 1924 års lönekostnad per arbetare och vecka; /Ve-Vj\

\ too ;

198 Lönekostnaden för exempelvis företaget A var 274 396 kr. under år 1913 och i runt tal 1 068 800 kr. under år 1924. Alternativet I i tab. V avser att visa, huru lönekontot skulle hava ändrats, i den händelse inga anordningar av sådant slag vidtagits, som avsett att öka arbetsprestationen per tidsenhet. Lönesumman för år 1913, 274 396 kr., ökad med 450 % i enlighet med det beräknade relationstalet, hade vid 1924 års avverkning ökats till 1 509 200 kr., under det att den i verkligheten blott uppgick till*, 1 068 800 » Skillnaden hade alltså i detta fall blivit. 440 400 kr.. med vilken summa företaget minskat den ökade löneutgift, som bolaget i annat fall fått vidkännas, om icke de anordningar för prestationens höjande vidtagits, för vilka företaget gjort det i tab. I I redovisade kapitalutlägget av 694 000 kr. Om samma beräkning göres för det tänkta fall, som alternativ I I avser att belysa, nämligen att 1913 års arbetstid och prestationsförmåga per timme bibehållits vid 1924 års omsättning och den under sistnämnda år tillämpade lönen för arbetare och vecka, blir resultatet, att lönesumman för år 1913, 274 396 kr., skulle hava ökats med 350 % eller till 1 234 800 kr.. under det att den i verkligheten uppgick till 1 068 800 »_ Skillnaden hade i detta fall blott blivit ,,.,..• 166 000 kr. Den mindre merutgiften är i detta fall en följd av den angivna förutsättningen. att arbetstiden för de båda åren varit densamma och att veckolönen varit densamma som under år 1924. Båda de tänkta fallen, som icke motsvaras av verkligheten, äro emellertid av mindre intresse än alternativ I I I , vid vilket förutsatts, att man tillämpat 1913 års arbetstid, men att tillverkningens storlek och prestationsförmåga per timme varit densamma som under år 192.4 samt att det sistnämnda årets veckolöner betalats. Resultatet blir i detta fall, att mot den verkliga lönesumman år 1924 , « . - — • • 1 068 800 kr. hade svarat en lönesumma av 274 396 kr., ökad med 219 %, eller.. 875 300 » Skillnaden 193 500 kr. motsvarar alltså det belopp, med vilket lönekontot ökats under år 1924 under den gjorda förutsättningen om veckolönen såsom en följd av arbetstidslagarnas kombinerade verkan och oberäknat ränta å det kapital, som nyinvesterats för att öka prestationsförmågan per tidsenhet i avsikt att uppväga den genom Tab. VI. Företagets beteckning

Beräknad kostnadsökning genom arbetstidslagarna.

Verkliga Beräknade Merutgift lönen lönen år år 1924 1924 Alt. I I I 1 0 1 068.8 166.2 130.2 205.6 145.6 52.3

A B C D E F Summa

0-t

Nyinvesterat kapital a l

Fabrika- Merutgif6 % ränta Summa tets netto- ten i % av å nyin- merutgift försäljnettoförvesterat och ränta nings- säljningskapital värdet värde

k r o n o r

235.1 22.6 24.2 54.6 39.3 12.1

4 084.9 460.4 551.8 713.2 668 391

5.75 4.91 4.39 7.66 5.89 3.10

875.3 145.6 106.0 151.8 106.3 43.0

193.5 20.6 24.2 53.7 39.3 9.3

694 34

41.6 2.0

1428.C

199 arbetstidens iorkortning minskade avverkningen, per arbetare och år räknat Nyinvesteringen utgjorde enligt tab. I I 694 000 kr., motsvarande en ränteutgift av 41 640 kr., om man räknar med en räntefot av 6 %. Utföras beräkningarna för samtliga de 6 företag, som nu undersökts visas resultatet i tab. V I . Man finner härav, att merutgifterna å lönekontot under år 1924 för ifrågavarande bagerier belöpte sig till 340 600 kr. och å intressekontot till 47 300 kr eller tillsammans 387 900 kr., motsvarande 5.65 % å den för nämnda år redovisade nettoförsäljningssumman, som utgjorde 6 869 300 kr. Det material, som stått till buds för denna utredning, har även i det avseendet icke vant av den omfattning, att man av de gjorda beräkningarna utan vidare vägar draga den slutsatsen, att produktionsförhållandena vid dessa 6 bagerier giva en bild av läget för bagerinäringen i sin helhet, såvitt det rör sig om företag utanför hembageriernas område. Den officiella statistiken redovisar för år 1923 — för år 1924 äro siffrorna ännu icke tillgängliga —- följande antal företag och saluvärden å tillverkningen, nämligen: 50 spisbrödsfabriker 173 andra bagerier

16 500 000 kr. . 51400 000 >

Då är att märka, att ett större antal mindre bagerier, som icke räknas till hembagerier, icke lära vara inberäknade i ovanstående redovisning. Inalles lär antalet av samtliga bagerier och hembagerier enligt den undersökning, som verkställts genom socialstyrelsens försorg, utgöra omkring 5 800. Nämnda antal innefattar alla, som tillverka bröd till avsalu. E t t flertal personer torde då hava medräknats, vilka icke bedriva yrkesbageri i vanlig bemärkelse. Huru stor den totala nettoförsäljningssumman för samtliga dessa större och mindre bagerier är, kan icke uppgivas, men den överstiger givetvis väsentligt den ovan angivna, som industristatistiken redovisar. Man torde icke begå något större fel, om man räknar, att saluvärdet å tillverkningen år 1924 varit ungefär densamma som under år 1923. Enligt socialstyrelsens beräkningar utgjorde detaljpriset per kilogram, uttryckt i ören för de båda åren, följande belopp : År 1923 75 97

1924 73 95

65 44 . '. '. '. '. 157 77 90

64 4g 156 77 91

Grovt spisbröd Knäckebröd L

impa Grovbröd, skånskt Skorpor Franska bröd Vetebröd

.'.'.'.'.

I stort sett var således medelpriset ungefär lika. Den höjning av brödpriserna, som skedde i slutet av år 1924, hann nämligen ej göra sig gällande på årsmedeltalet av den anledningen, att ett relativt lågt pris rådde under årets tre första kvartal. Bortser man från de rena spisbrödsfabrikerna, var försäljningsvärdet för de övriga 173 bageriernas tillverkning 51 400 000 kr. Däri ingår även en del spisbröd till ett värde av c :a 1 000 000 kr. Kunde man förutsätta, att en lika stor förskjutning av lönekostnaderna, som enligt ovanstående beräkningar kan antagas ha ägt rum vid de undersökta bagerierna^ även ägt rum vid de övriga, skulle merkostnaden för samtliga de 1 den officiella statistiken redovisade »andra» bagerierna hava belöpt sig till •c:a 5.5 % av 51 400 000 eller till c:a 2 800 000 kr.

200 Den ökning av lönekontot, som skett — den må nu vara något större eller mindre än den anförda — är i varje fall betydande. Likväl må ju tilläggas, att de ökade kostnaderna icke i sin helhet synas hava drabbat bagerinäringen. De torde i stort sett hava avlastats på konsumenterna, så långt detta varit möjligt. Huru långt denna möjlighet utnyttjats, har icke varit föremål för utredning. Förutsättningarna för en dylik avlastning ha varit olika vid olika företag. Utan att närmare ingå på denna fråga, som i hela sin omfattning måste ses även ur andra synpunkter än de, som varit föremål för denna utredning, är det likväl av intresse att se, huruvida några av de detaljer, som utredningen klarlagt, i någon mån återspeglas i företagens vinst- och förlustresultat. De kalkylerade vinst- resp. förlustresultaten återfinnas å tab. I, och det har redan påpekats, att dessa motsvaras av de i verkligheten uppnådda, om hänsyn tages till de differenser, som måste uppstå, bland annat på grund av att man vid utredningen konstruerat det för rörelsens bedrivande investerade kapitalet. Utgår man emellertid från de kalkylerade rörelseresultaten enligt tab. I, finner man, att företaget A visar vinst, vilket torde kunna hänföras därtill, att avverkningen stigit med 77.3 och avverkningskapaciteten per effektiv timme med 45.9 %. Företaget B visar däremot förlust, men avverkningen har sjunkit med 11.7 % och avverkningskapaciteten per effektiv timme med 11.1 %. Företaget C visar ävenledes en mindre förlust, som undgått att bliva större, tack vare en med 15 % ökad avverkning och en i det närmaste bibehållen avverkningskapacitet per effektiv timme. Vid företaget D har en mindre vinst uppstått trots det, att avverkningen sjunkit med 27 %, men detta har tydligen uppvägts av en med 19.4 % ökad avverkningskapacitet per effektiv timme. Företaget E visar det mest tillfredsställande vinstresultatet, tack vare en bibehållen avverkning och en med 15.5 % ökad avverkningskapacitet per effektiv timme. Slutligen visar företaget F en tämligen stor förlust, men i detta fall har avverkningen sjunkit med 19.6 % och avverkningskapaciteten per effektiv timme med 10.2 %. Det är ju också påtagligt, att ett företags förmåga att bära en ökad kostnad i väsentlig grad just måste bero av den omfattning, i vilken rörelsen bedrives, och den samtidigt uppnådda arbetsprestationen per tidsenhet.

Allmänna synpunkter. I anslutning till den i det föregående lämnade redogörelsen för den verkställda utredningen och bearbetningen av siffermaterialet må ytterligare några synpunkter beröras. Med hänsyn till åttatimmarsdagen och dess verkningar föreligger för bagerinäringen en bestämd olikhet i jämförelse med den övriga industrien. Arbetstidens förkortning måste i och för sig hava medfört en minskad arbetsprestation, per arbetare och år räknat, varav såsom en konsekvens följt ett ökat behov av arbetskraft för att utan ökad intensitet vid arbetet eller maskinella förbättringar uppnå samma arbetsresultat som vid den längre arbetstiden. En fördyrande faktor, som övergången till den kortare arbetstiden förde med sig, blev härvid den löneökning, varav arbetarna kommo i åtnjutande såsom en kompensation för den inkomstminskning, som i annat fall blivit en konsekvens av förändringen. I dessa avseenden föreligger ingen olikhet mellan bagerinäringen och andra tillverkningsgrenar. Olikheten ligger i den väsentliga skärpning av arbetstidslagen, som följde med bagerilagens stadgande av förbud mot arbetstidens förläggande annat än till vissa tider av dygnet. Såsom en alldeles extra börda har dessutom för bageriindustrien, liksom för en del andra fack, tillhörande den rena hemmaindustrien, den betydande över-

201 kompensation i lönehänseende tillkommit, som såväl den fackliga som den icke fackliga arbetarpersonalen vunnit, ett förhållande som icke direkt kan påvisas vara en följd av bageri- och arbetstidslagarna. De ökade kostnaderna har bageriindustrien, såsom redan av det föregående framgår, sökt kompensation för på tvenne parallella vägar, dels genom att avlasta kostnadsökningen på konsumenterna i form av högre brödpris, dels genom att anskaffa arbetsbesparande apparatur och materiel. Brödprisens höjning kan icke ske utöver en viss gräns, vars läge bestämmes av faktorer, som ligga utanför själva driftsområdet, men prisförhöjningens effektivitet för företaget blir ytterst beroende av driftsekonomien; ju sämre denna är, ju mindre kommer utbytet av prisförhöjningen att på ett fördelaktigt sätt giva sig till känna på vinst- och förlustkontot; ju bättre den är, ju mindre behov har företaget att hålla produktprisen på en hög nivå. Den minskade arbetsprestationen, som arbetstidslagen medfört, den minskade möjligheten att rationellt utnyttja apparaturen på grund av bagerilagens stadgande om arbetstidens förläggande jämsides med den mycket betydande höjningen av personalens löner har icke kunnat undgå att verka förryckande på driftsekonomien. Detta är ett faktum, som icke jävas ens av den omständigheten, att utredningen blott omfattat ett fåtal bagerier. Samtliga de trenne faktorerna hava gjort sig gällande vid tillverkningen liksom vid distributionen, men på det senare området har stadgandet om arbetstidens förläggande medfört även andra konsekvenser än den direkta kostnadsökningen. Det är påtagligt, att företagens förmåga att motverka kostnadsökningen genom utökade och förbättrade anordningar vid tillverkningen och distributionen har varit och kommer att förbliva olika samt beroende av tvenne omständigheter, möjligheten att disponera kapital samt omsättningens storlek. Den allmänna uppfattningen, icke minst påverkad av de höga brödprisen, torde vara, både att bagerinäringen lämnar ett mera än tillfredsställande ekonomiskt utbyte samt att densamma äger en synnerligen likvid ställning. Huru därmed numera förhåller sig vid landets bageriföretag i allmänhet har den gjorda utredningen icke kunnat visa, men vid de undersökta företagen hava de under år 1924 uppnådda rörelseresultaten icke lämnat fog för åsikten, vare sig att rörelsen genomsnittligt lämnat mer än en medelmåttig vinst — i ett par fall har en rätt avsevärd förlust uppstått •— eller att likviditeten vore särskilt stark. Man torde i varje fall kunna utgå ifrån, att den ekonomiska ställningen vid ett rätt stort antal av landets bageriföretag icke är sådan, att man utan vidare kan disponera det för utvidgning av apparatur och materiel nödvändiga kapitalet, men, även om så vore förhållandet, kan en betydande del av företagen knappast inlåta sig på en mera avsevärd kapitalinvestering för det nämnda ändamålet dels på grund av utrymmesskäl, dels ock i följd därav, att tillverkningen är av för ringa omfattning. Det stora flertalet bagerier äro nämligen relativt små företag, ofta inrymda i lokaler, där utrymmet är så begränsat, att ny och större apparatur än den nu befintliga icke med fördel skulle kunna installeras. Stode så icke utrymmesskäl i vägen, är tillverkningen vid dessa företag för liten, för att en verkligt modern och arbetsbesparande apparatur skall kunna fullt utnyttjas, och den bleve i sådant fall för dyrbar att amortera. En ökning av tillverkningen är vidare i det övervägande antalet fall icke möjlig att forcera fram, ty bageriföretagen äro i stort sett hänvisade till att omsätta sin tillverkning lokalt, d. v. s. inom ett område, som begränsas av möjligheten av att dagligen och inom rimlig tid kunna leverera färskt bröd. Endast tillverkare av hårt bröd samt vissa kvaliteter mjukt hushållsbröd, speciellt av den skånska typen, kunna i viss utsträckning söka sig en kundkrets på ett längre avstånd från tillverkningsorten. Härav följer, att endast ett relativt fåtal bland bagerierna har större möjligheter att med framgång vidtaga sådana anord-

202 ningar, vilka äro ägnade att motverka de fördyrande faktorernas inverkan. Den gjorda utredningen har ju också visat, att endast ett av de undersökta företagen lyckats att uppnå en avverkning per arbetare och år, vilken motsvarat eller t. o. m. överträffat arbetsprestationen före arbetstidslagens ikraftträdande. Det goda resultatet har likväl möjliggjorts blott tack vare en kapitalinvestering av nära 700 000 kronor och därtill gynnats av en med 77 % ökad tillverkning, utan vilken resultatet av kapitalinvesteringen endast blivit en ökad ränteutgift. Intet av företagen har, trots större eller mindre nya kapitalinvesteringar, lyckats att upphäva den försening av distributionen, som blivit en följd av bagerilagens stadgande om arbetstidens förläggning. Icke endast de större utan säkerligen de flesta mindre av landets bageriföretag — hembagerierna undantagna — lida av denna olägenhet, som icke heller förnekas från arbetarpartens sida och som särskilt med skärpa understrukits av representanter bland utkörarna vid en del av de undersökta bagerierna. Med den förutvarande förläggningen av arbetstiden hann man avsluta tillverkningen av de olika brödtyperna så tidigt, att de icke blott voro färdiga utan även hunnit nedkylas, innan den egentliga distributionen vidtog vid 6- ä 7-tiden på morgonen. Dessförinnan hade även avräkningen av brödet hunnit ske. Med den nuvarande förläggningen kunna utkörarna i regel tidigast lämna bageriet klockan 8 ä 9 f. m. och då endast medföra en mindre mängd bröd samt ett begränsat, antal brödtyper för att senare under dagens lopp ytterligare besöka kunderna en eller flera gånger för att leverera resten av behovet. Detta gäller de kunder, som icke äro alltför avlägset boende. Gäller det däremot kunder, boende på längre avstånd från tillverkningsorten, måste utköraren vänta, till dess han kan få allt bröd med sig på en gång, vilket försenar leveransen än ytterligare. Den tid, med vilken distributionen försenats, synes vara något olika vid olika bagerier och stå i en viss proportion till graden av i tidsvinstsyfte anhopad arbetskraft på morgnarna. J u mera en sådan anhopning skett, ju större synas emellertid svårigheterna hava varit att fullt utnyttja större eller mindre del av arbetskraften inom bageriet under den senare delen av arbetstiden. Den icke utnyttjade tiden måste enligt gällande avtal betalas av arbetsgivaren. Varje outnyttjad timme innebär alltså en utgift utan motvärde i tillverkad vara och ökar alltså produktionskostnaderna, på samma sätt som de under dagens lopp upprepade besöken hos kunderna bidraga till distributionskostnadernas höjning. Det har redan påpekats, att den nödtvunget ändrade tiden för distributionen på vissa håll uppgives hava medfört svårigheter att medhinna expedition med de tidigare morgontågen, varför man numera fått övergå till leverans med bil. Men även i andra avseenden hava förändringar i distributionsmetoden uppstått. Förr var det s. k. »procentkusksystemet» det vanligast förekommande. Kuskarna voro samtidigt orderupptagare, leverantörer och inkasserare. I stor utsträckning synes man, åtminstone i de större städerna, numera hava lämnat detta system; utkörarna hava ej längre tid att vänta på order och uppgörelse. De måste återvända till bageriet fortast möjligt för att hämta det bröd de ej kunnat medföra på morgonen. Kuskarnas funktioner i berörda avseende hava därför numera i stor utsträckning övertagits av kontorspersonalen, för vilken systemförändringen medfört en däremot svarande ökning i antal. Huruvida denna förändring varit till övervägande skada eller gagn för företagen, må för övrigt lämnas därhän. Förutom de här omnämnda förhållandena av rent distributionsteknisk natur har emellertid den försenade distributionen uppenbarligen medfört en annan olägenhet, nämligen i det avseendet att kunderna och allmänheten icke äro till freds med att erhålla så sen leverans och tillgång på färskt bröd, som arbetstidens nuvarande förläggande oundvikligen fört med sig. Allmänheten fordrar i stor ut-

203 sträckning färskt bröd vid en tidig timme på dagen och, när sådant icke numera kan erhållas hos de gamla leverantörerna vid den tid man är van vid, har man övergått till hembagerierna, som äro obundna av lagparagrafer om arbetstidens längd och förläggande och av denna anledning utan svårighet kunna tillfredsställa önskemålen på färskt bröd vid en tidigare timme på dagen än de andra bagerierna. Hembageriernas antal uppgives också hava ökats betydligt, sedan bagerilagen trätt i kraft. Att en ökning skett torde vara otvivelaktigt. I vilken grad ökningen skett, har däremot icke kunnat utrönas, men oavsett graden av ökning förefaller det, som om konkurrensen från hembageriernas sida, såväl beträffande de äldre som de nytillkomna, skärpts av den anledningen, att hembagerierna i en viss utsträckning utvidgat sitt verksamhetsområde, som förr i regel torde hava varit inskränkt till framställandet av te- och finare kaffebröd, under det att det numera även omfattar en del brödtyper, som förut icke varit föremål för deras tillverkning. I hög grad har denna omläggning gynnats därav, att numera enkla och behändiga gas- och elektriska ugnar föras i marknaden av typer, som förut icke voro brukliga. Det torde därför vara otvivelaktigt, att många nu s. k. hembagerier i själva verkat icke skilja sig nämnvärt från de mindre bagerier, som till följe sitt arbetarantal äro underkastade de bestämmelser rörande arbetstidens förläggande, som bagerilagen stadgar. Att denna olikhet inför lagen skall kännas besvärande för bagerierna, är lätt förklarligt, och att önskemålen från bageriernas sida gå i den riktningen, att lika lag skall komma att gälla för alla, som tillverka bröd till avsalu, är icke förvånande. "Vid de under utredningens lopp besökta bagerierna har allmänt den åsikten uttalats, att den nuvarande förläggningen av arbetstiden vore olämplig. I samband härmed har man även påpekat, att det nu gällande undantaget i 2 § mom. i' i bagerilagen, som tillåter, att arbetstiden börjar klockan 2 f. m. för deggörning och klockan 3 f. m. för annat arbete å dag, som närmast föregår två eller flera på varandra följande sön- eller helgdagar, i praktiken visat sig vara av mindre betydelse. Det vore då nödvändigare, att undantaget komme att gälla för dagen efter en sådan följd av vilodagar, ty då vore familjernas brödförråd slut. Önskemålen beträffande en förändring av arbetstidens förläggning hava icke i något fall syftat till en återgång till förutvarande förhållanden. Man har medgivit, att nattarbetet varit hårt för arbetaren, i vissa fall också mindre lämpligt för hälsan, då det ju vid en del bagerier kunnat förekomma, att endast nattarbete bedrevs och att sålunda det vid skiftarbete annars brukliga ombytet var eller varannan vecka från natt- till dagskift icke skedde. Vad man framhållit såsom ett önskemål är en framflyttning av arbetstiden för bageriarbetarna från klockan 6 till klockan 4 f. m. och en därmed korresponderande ändring av tiden för beredning av degarna. Härigenom har man ansett, att de nuvarande olägenheterna vid distributionen i hög grad skulle komma att undanröjas. Bleve detta önskemål icke uppfyllt, anser man, att rättvisan fordrar, att även hembagerierna bliva underkastade samma lagbestämmelser som bageriyrkets övriga utövare.

S amm anfa ttnin g. Såsom en sammanfattning av de intryck jag erhållit vid den undersökning, jag verkställt beträffande verkningarna av lagen den 22 juni 1923 om vissa inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete, får jag anföra följande: att arbetstidslagens bestämmelser om arbetstidens begränsning, med hänsyn

204 till de ekonomiska v e r k n i n g a r n a , d ä r densamma ej k u n n a t kompenseras genom maskinella och a n d r a t e k n i s k a f ö r b ä t t r i n g a r , gjort sig g ä l l a n d e vid tillverkningen dels genom ett m i n s k a t a r b e t s u t b y t e per a r b e t a r e och å r r ä k n a t , dels ock genom höjda lönekostnader, vilka senare för b a g e r i n ä r i n g e n s v i d k o m m a n d e likv ä l icke i sin helhet k u n n a tillskrivas följderna av a r b e t s t i d s l a g e n u t a n delvis bero av den synnerligen s t a r k a överkompensation i lönehänseende, av vilken bageripersonalen kommit i å t n j u t a n d e ; att bagerilagens s t a d g a n d e om arbetstidens förläggande s k ä r p t de n ä m n d a v e r k n i n g a r n a vid distributionen, som försvårats, något som direkt och i n d i r e k t v i s a t sig medföra b e t u n g a n d e konsekvenser; att en relativt stor omsättning, eventuellt även möjlighet a t t öka produktionen, utgör förutsättningen för a t t kostnadsökningen vid tillverkningen i någon högre g r a d skall k u n n a u p p v ä g a s genom u t ö k a d och f ö r b ä t t r a d maskinell u t rustning ; att n ä m n d a f ö r u t s ä t t n i n g s a k n a s vid ett flertal f ö r e t a g ; att förbättrade a n o r d n i n g a r väl till en del men a l d r i g helt k u n n a u p p h ä v a de, direkt och indirekt verkande, f ö r d y r a n d e momenten vid distributionen, vilka följt såsom en konsekvens av bagerilagens s t a d g a n d e om arbetstidens förläggande ; att konkurrensen från hembageriernas sida ä r k ä n n b a r ; att den ökade konkurrensen i n ä m n t hänseende delvis k a n hänföras d ä r t i l l , a t t hembagerierna i viss mån förändrat k a r a k t ä r , i det a t t de större bland dem n u m e r a framställa ett större antal b r ö d t y p e r än förut varit fallet; s a m t att hembagerier a v denna t y p n u m e r a endast i det avseendet skilja sig från en del av de mindre bagerierna, a t t de icke äro u n d e r k a s t a d e l a g b e s t ä m m e l s e r i f r å g a om arbetstidens förläggande och l ä n g d .

P. M.1 över beräkning av olika indextal. Primära indextal: 1) Antalet arbetare (se tab. III c) 2) Antalet arbetstimmar per arbetare (se tab. I I I d) . 3) Lönekostnaden per arbetstimme (se tab. III h) . . 4) Avverkad mjölmängd (se tab. I I I a)

Indextal 153.3 82.0 310.1 17 7. a

Ur dessa indextal kunna vissa andra indextal härledas Härledning: A.

Förändringen

av antalet

arbetstimmar.

Mot 100 arbetstimmar per arbetare svarar nu endast 82 timmar, men arbetarnas antal har ökats i proportionen 100 till 153.3. Hela antalet arbetstimmar har sålunda 82 ökats i proportionen 100 till — . 153.3 = 125.6 (se tab. I I I e). 100 1

De såsom exempel angivna indextalen hänföra sig till företag A.

205 B.

De totala lönekostnadernas

förskjutning.

Lönekostnaden per timme har ökats i proportionen 100 till 310.1, och antalet arbetstimmar har samtidigt ökats i proportionen 100 till 125.6 (se A). Indextalet för de totala lönekostnadernas ökning blir därför 3 1 0 - 1 ' 1 2 ^ j 100 C.

Förändringen

av produktionen

per

389 3

tab

JTT •% "

arbetstimme.

Mot en avverkad mjölmängd av 100 svarar nu 177.3, och samtidigt har antalet arbetstimmar ökats i proportionen 100 till 125.G (se A). Indextalet för ökningen i produktionen per arbetstimme blir alltså AJA IOO = 141.2 (se tab I I I f) 125.6 Såsom naturligt är, svara de här härledda talen mot de i tab. I I I angivna indextalen för den faktiska förskjutningen i hela antalet arbetstimmar, i hela lönekostnaden och i produktionen per arbetstimme. Man kan vidare härleda en del andra indextal under olika teoretiska antaganden. Tillämpning:1 Alternativ I. Företaget antages hava arbetat med 8 timmars arbetsdag och med samma produktion och samma lönekostnad per timme som under år 1924, men mjölavverkningen per timme antages ha varit densamma som under jämförelseåret. Lönekostnaden per timme skulle i detta fall ha ökats i proportionen 100 till 310.1 och arbetstimmarnas antal i samma proportion som produktionen, d. v. s. från 100 till 177.3. De totala lönekostnaderna skulle alltså i detta fall ha stigit i proportionen 100 till 3 1 0 1 ' 1 7 7 - 8 = 550. 100 Alternativ II. Företaget antages hava arbetat med samma produktion och samma lönekostnad per arbetare och vecka som under år 1924 men med samma arbetstid och samma mjölavverkning per timme som under jämförelseåret. Då lönen per timme ökats i proportionen 100 till 310.1 men antalet arbetstimmar per arbetare samtidigt sjunkit till 82 % mot 1913, har lönen per vecka och arbe31 0 1 • 8 9

tare okats i proportionen 100 till " ± v l

= 254.

Hade arbetstiden år 1924 varit

densamma som jämförelseåret, representerar detta indextal med det gjorda antagandet lönekostnadens ökning per timme. Arbetstimmarnas antal måste ha ökats i samma proportion som produktionen, d. v. s. från 100 till 177.3. De totala lönekostnaderna skulle i detta fall ha stigit i proportionen 100 till 2 5 4 ' — Ii2 — 450 100 Alternativ III. Företaget antages ha arbetat med samma produktion, samma mjölavverkning per timme och samma lönekostnad per vecka och arbetare som under år 1924 men med samma arbetstid som under jämförelseåret. Lönekostnaden per arbetstimme skulle ha stigit i samma proportion som i alt. I I , men arbetstimmarnas antal skulle endast ha ökats i proportionen 100 till 125.6 (se A). De totala lönekostnaderna skulle alltså i detta fall ha stegrats i proportionen 100 till 1

i i l i ^ 100

319 Se noten å föregående sida.

T. Inkomna utlåtanden rörande åttatimmarslagens verkningar. (I urval.)

1. Stockholms Handelskammare. Till K. Socialstyrelsen. Till besvarande av Socialstyrelsens skrivelse med anhållan om Stockholms H a n delskammares uttalande rörande tillämpningen och betydelsen av lagstiftningen om arbetstidens begränsning får Handelskammaren meddela, att Handelskammaren icke ansett sig kunna införskaffa material för ett detaljerat besvarande av frågorna 1 _ 9 i det utsända frågeformuläret. Liksom fallet var, då utredning verkställdes år 1922, har Handelskammaren inskränkt sig till en undersökning rörande lagens verkningar på varudistributionen och kommunikationerna. Handelskammaren har därför tillskrivit ett antal firmor i Stockholm och anhållit om redogörelse för deras erfarenheter i berörda hänseende. Av de inkomna svaren och av vad Handelskammaren i övrigt inhämtat framgår, att ett stort missnöje med 8-timmarslagen fortfarande är rådande bland näringslivets representanter. Inom alla områden har erfarenheten ytterligare bestyrkt de iakttagelser, som kunnat göras redan år 1922. Vad kommunikationerna beträffar, klagas allmänt över den korta expeditionstiden vid järnvägens godsstationer, särskilt på lördagar, då de stängas kl. 2. Det medför betydande olägenheter för affärslivet, att expeditionstiden icke är utsträckt åtminstone en halvtimme utöver den tid, då firmorna bruka avsluta sitt expeditionsarbete för dagen, vilket i regel sker omkring kl. halv 5. Sjöfarten har blivit lidande framför allt därigenom, att lagen tvungit fartygen till längre uppehåll i hamnarna för lastning och lossning. Ej blott arbetstiden har förminskats, utan ha de höga lönerna sannolikt också bidragit till en minskning av arbetsintensiteten bland stuveri arbetarna. Vid en del företag, där de maskinella omlastningsanordningarna äro mindre moderna, har det visat sig, att omlastningskvantiteten blivit betydligt nedsatt. Både det ena och det andra har föranlett högre frakter än som eljest skulle betingats. Den framtvingade stegringen i normalavlöningarna har medfört betydligt högre arbetskostnader inom så gott som alla områden. Å flera ställen har det varit nödvändigt att öka ej blott antalet industriarbetare utan även distributionspersonalen, och endast genom införande av dyrbara transportanordningar och ändring av arbetslokaler har man efterhand kunnat inskränka antalet arbetare. Lagen har tvungit till överkapitalisering, i det att de nybyggnader och utvidgningar, som föranletts av arbetsomläggningar, tagit stora kapital i anspråk. Att det ena såväl som det andra återverkat på produktions- och distributionskostnaderna och därmed på varuprisen är alldeles uppenbart. De olägenheter, som sålunda uppstått, ha ingalunda neutraliserats av motsvarande fördelar. Den beräknade ökningen i arbetsintensitet har uteblivit, och den större

207 fritid, som beretts arbetarna, har i många fall använts på olämpligt sätt, i synnerhet av de yngre. Totalomdömet om lagen är, att den varit näringslivet till avseviird skada. Stockholm den 10 juni 1925. För Stockholms Handelskammare: K. A. W A L L E N B E R G . II.

Rosman.

2. Skånes Handelskammare. Till Kungl. Socialstyrelsen. Med cirkulärskrivelse sistlidne april månad har Kungl. Socialstyrelsen med överlämnande av en promemoria angående önskvärda uppgifter för den åt styrelsen uppdragna utredningen om åttatimmarslagens verkningar anmodat Skånes Handelskammare att meddela sin uppfattning och sina iakttagelser rörande tillämpningen och betydelsen av ifrågavarande lagstiftning. I anledning härav har Handelskammaren berett ett stort antal näringsidkare inom Kammarens distrikt tillfälle att inkomma med uppgifter i berörda avseenden och har Kammaren med ledning härav samt med den kännedom om hithörande förhållanden, som inom Kammaren är representerad, utarbetat vidfogade svar å de i promemorian uppställda frågorna Då dessa svar tyvärr icke blivit så fullständiga och detaljerade, som önskvärt varit, beror detta i väsentlig utsträckning därpå, att under den synnerligen knappt tillmatta remisstiden ett sammanförande av det erforderliga materialet för ett mera ingående besvarande av de angivna spörsmålen icke varit möjligt. Utom ovannämnda material har Handelskammaren vid avgivande av efterföljande yttrande även begagnat sig av uppgifter hämtade ur den officiella statistiken eller ur offentliga utredningar i hithörande ämnen. I den mån detta material använts för att genom jämförande sammanställningar från olika tidpunkter vinna inblick i arbetstidslagens verkningar, har Handelskammaren ansett sig böra föra dessa sammanställningar tillbaka till år 1913, enär de ekonomiska förhållandena under mellanliggande krisår varit underkastade alltför häftiga rubbningar och grundade på alltför olikartade förutsättningar för att kunna sammanställas för här avsett syfte. I det yttrande Handelskammaren avgav i samband med den år 1922 verkställda undersökningen i samma fråga, underströk Kammaren särskilt, att en lagstadgad arbetstidsbegränsning av den omfattning, som 8-timmarsdagens genomförande innebar, nödvändigtvis och särskilt under rådande ekonomiska förhållanden måste medföra en stegring av produktionskostnaderna, samt att denna stegring väl i första hand komme att försämra industriens räntabilitet men därjämte förr eller senare ofelbart måste föranleda en sänkning av arbetarnas löner och en försämring av det allmänna välståndet. Uppenbart är nämligen, att en arbetstidsbegränsning, som för många industrier medför en genomsnittlig minskning av arbetstiden av ända till 15 å 20 %, ofrånkomligen måste resultera i en minskad insats i produktionen för arbetarnas vidkommande, enär den ökning av arbetsintensiteten, som därav kan hava foranletts, är av alltför tillfällig karaktär och allt för ringa betydenhet för att i detta sammanhang spela någon som helst roll. Under en ganska lång tidsrymd kan därför denna produktionsminskning icke förväntas bliva ersatt på något annat sätt än genom tekniska eller organisatoriska förändringar av driften. Vid sådant förhållande lär produktionens volym ej heller kunna förväntas bliva upprätthållen i oförändrad omfattning. Dessa allmänna konsekvenser av arbetstidsbegränsningen måste givetvis inom olika näringsgrenar framträda i mycket växlande omfattning, och verkningarna därav böra naturligen kraftigast visa sig inom sådana industrier,

208 d ä r arbetstidsbegränsningen i och för sig varit mest betydande, samt där arbets-, kapital- och administrationskostnaderna utgöra en relativt väsentlig andel av de tolala produktionskostnaderna och sålunda starkast påverkats av arbetstidsbegränsningen. Samtliga dessa faktorer komma därtill att göra sig i olika grad gällande, alltefter produktionens omfattning och de inträdda växlingarna i prisläget å använda råvaror och framställda fabrikat. Under de år, som förflutit sedan 1922 års utredning rörande arbetstidslagens verkningar, har den ekonomiska utvecklingen i flera avseenden haft att framvisa sådana företeelser, som enligt förestående allmänna överväganden varit att vänta. Då därtill dessa företeelser framträtt med den styrka, som i verkligheten skett, torde häri ligga ett mycket starkt .sannolikhetsbevis för, att arbetstidsbegränsningen icke blott utövat ett synnerligen stort inflytande på näringslivets gestaltning under senaste år utan även allt fortfarande är en kraftigt medverkande orsak till det nuvarande betryckta ekonomiska läget. Först och främst kan härvid erinras därom att efter många tecken att döma såväl den nuvarande industriella produktionen som varuomsättningen i allmänhet näppeligen är större än vid tiden närmast före krisåren. E n hänvisning till särskilt industri- och handelsstatistikens samt trafikstatistikens uppgifter för åren 1913 och 1923 torde härutinnan vara tillräcklig. Då samtidigt befolkningstillväxten uppgått till mer än 400 000 individer, kan med all sannolikhet påstås, att den genomsnittliga produktionen per individ räknat för närvarande är mindre än för c:a 10 år sedan. Huruvida härvid jämväl den industriella produktionen, som ett helt betraktat, undergått en liknande minskning kan visserligen med tillgång endast av nu förefintlig statistik vara vanskligt att bedöma, men det lider i allt fall intet som helst tvivel därom, att en sådan minskning inträtt inom flera för den nationella hushållningen mycket viktiga industrier. Vidare lämna allmänt kända förhållanden tillräckligt bevis därför, att förräntningen av det i industrien investerade kapitalet högst väsentligt försämrats. Att den genomförda arbetstidsbegränsningen haft ett väsentligt inflytande på här påpekade företeelser är redan i och för sig sannolikt och bekräftas ytterligare av de synnerligen starka förskjutningar, som på senare år inträtt i olika industriarbetaregruppers löne- och inkomstförhållanden. Av föreliggande officiella utredningar på detta senare område framgår sålunda icke blott att arbetarnas genomsnittsinkomst inom skilda industrier för närvarande företer mycket större differenser än vid tiden före krisåren, utan även att de lägsta genomsnittslönerna ganska regelbundet återfinnas antingen i sådana skiftgående industrier, som tidigare arbetade med blott två arbetslag, eller i sådana, där arbetstiden före krisåren var jämförelsevis lång, och där arbetskostnaderna samt de fasta kostnaderna utgöra en relativt stor andel av de totala produktionskostnaderna. Då arbetstidsbegränsningen varit ägnad att framkalla konsekvenser just av här antytt slag, och då man därtill tager i betraktande, att det i följd av det ekonomiska livets mångskiftande natur är jämförelsevis sällan, att en enstaka faktors verkningar med full tydlighet kan påvisas, torde av de här anförda förskjutningarna i industriarbetarnas inkomstförhållanden olika grupper emellan den slutsatsen med full visshet kunna dragas, att arbetstidsbegränsningen icke blott varit utan alltjämt är en mycket starkt verkande faktor i den industriella verksamhetens ekonomi. Anmärkningsvärt är vidare, att arbetstidsbegränsningens inverkan på arbetslönerna numera har framträtt vida skarpare än under åren närmast efter lagens genomförande, och det torde bärav kunna slutas, att det inflytande arbetstidens förkortning utövar på arbetslönerna snarare är i tilltagande än i avtagande. I själva verket torde jämväl denna utvecklingstendens lämna ett ytterligare bevis på den ingripande verkan, som arbetstidsbegränsningen utövat, enär det givetvis måste vara att förvänta, dels att arbetarna till slut själva måste få vidkännas de uppoffringar, som den vunna förmånen av kortare arbetstid måste medföra, deL också att kostnaden härför i längden icke kan vältras över på kapitalet, enär dettas förräntningskrav väl tillfälligt men ej varaktigt kan bortelimineras. Slutligen bör

209 också uppmärksammas, att arbetstidsförkortningens tendens att draga med sig en nedpressning av arbetarnas löneinkomster med särskild tydlighet kan påvisas inom exportindustrierna, vilket jämväl är naturligt, alldenstund dessa industrier uppenbarligen hava minst möjligheter att i sina tillverkningspris överflytta den av arbetstidsförkortningen föranledda stegringen av produktionskostnaderna. Om det sålunda icke lär kunna bestridas, att arbetstidsbegränsningen redan nu visat sig medföra påtagliga olägenheter för vissa industrier och arbetargrupper, tala sannolika skäl för att samma verkningar under närmaste framtid skola göra sig gällande jämväl för sådana industrier och däri anställda arbetare, som hitintills varit mera oberörda av arbetstidsbegränsningens ekonomiska konsekvenser. Till en början må härvid framhållas, att den enda utväg, varigenom produktionen vid bibehållen omfattning och oförändrat prisläge kan drivas mera lönande, i stort sett består i ett fortsatt tillgodogörande av nya tekniska hjälpmedel. För att denna utväg skall kunna begagnas, fordras emellertid bl. a. erforderlig tillgång på kapital till sådana räntesatser, som industrien förmår betala. E t t känt förhållande är likväl, att kapitaltillgången för närvarande trots bristen på all företagsamhet är väsentligt mindre än före krisåren, samt att detta redan i och för sig reducerade kapital på grund av flera samverkande orsaker icke blott i mindre omfattning än tidigare söker placering i industrien utan även av industrien ej numera kan erbjudas samma säkerhet och förräntningsmöjligheter som tidigare. Om därför en allmän och mera avsevärd konjunkturförbättring icke inträder, är det sålunda närmast att vänta, att utnyttjandet av arbetsbesparande tekniska hjälpmedel skall komma att försiggå relativt långsamt, samt att möjligheterna att motverka arbetstidsbegränsningens ekonomiskt menliga följder därigenom väsentligen begränsas. Helt säkert kommer en dylik utvecklingstendens icke att lämna de industrigrenar oberörda, som hitintills haft relativt föga men av arbetstidens förkortning. Alldeles oavsett dessa förhållanden verka emellertid även andra omständigheter i samma riktning. Såsom de av tull- och traktatkommittén verkställda utredningarna givit vid handen, lågo i Sverige vid tiden före kriget såväl kapitalräntan som arbetslönerna i allmänhet icke obetydligt högre än i flertalet av de länder, med vilka den svenska industrien hade att konkurrera. Sedan denna tid har i här avsedda industrier lönenivån pressats upp vida utöver den nivå, som betingats av penningvärdets fall, varjämte kapitalräntan i Sverige fortfarande står väsentligt högre än i alla de länder, vari normala ekonomiska förhållanden åter inträtt. Då nu arbetstidsbegränsningen oundvikligen medför både ökade arbets- och kapitalkostnader, ligger häri givetvis en fara för att den ekonomiska bördan av arbetstidens förkortning, i den mån det internationella handelsutbytet fullt återställes, med växande styrka skall göra sig gällande även för berörda industrier. Särskilt kan detta väntas bliva förhållandet, då Tyskland i samband med skadeståndsbetalningarnas fullgörande åter börjar uppträda i full utsträckning såsom exportör av sina industriprodukter, och detta i all synnerhet, om de medgivna lättnaderna vid den tyska arbetstidslagstiftningens tillämpning komma att fortbestå. De menliga ekonomiska verkningar, icke minst för arbetarna själva, som sålunda varit och säkerligen under en avsevärd tid framåt även komma att bliva förknippade med den nuvarande arbetstidslagstiftningen, måste uppenbarligen i hög grad förringa värdet av åttatimmarsdagens sociala fördelar. Det må i detta sammanhang lämnas därhän, huruvida den användning, som arbetarna kunna hava av sin ökade fritid, ur individuella eller sociala synpunkter bör tillmätas ett mer eller mindre högt värde. Men det är så mycket mera skäl att i stället till beaktande framhålla den i och för sig självklara saken, att alla sociala framsteg hava sin grund i en fortskridande lyckosam ekonomisk utveckling, och att en social vinning, som icke är grundad på denna förutsättning, i längden icke kan bli bestående eller blott skenbart kan upprätthållas. I enlighet med denna sats har också — medvetet eller omedvetet — avtalsförhandlingarna mellan arbetsgivare och arbetare rörande de seI l — 253647

210 nares arbetsvillkor alltid blivit förda för bådadera parternas vidkommande. Under tiden före arbetstidslagens genomförande skulle det sålunda helt säkert icke fallit någon arbetarledare in att vid dylika förhandlingar vilja vidhålla ett krav på arbetstidens förkortning, därest motparten som ett oeftergivligt villkor härför fordrat sådan ändring i gällande arbetslön, att arbetarnas inkomststandard därigenom komme att sänkas under en redan uppnådd nivå. Om det ekonomiska sammanhang, som oundvikligen råder mellan arbetstidens längd och arbetslönernas storlek, liksom i detta fall med full klarhet framstått för arbetarna även då fråga var om arbetstidslagens genomförande, är det föga troligt, att en majoritet bland arbetarna själva skulle kunnat vinnas för denna lagstiftning. Härom vittnar bl. a. också det faktum, att före krisåren arbetslönen höll sig på en väsentligt jämnare nivå olika arbetargrupper emellan, medan samtidigt olikheterna i arbetsdagens längd vore så mycket mera växlande. Då numera efter arbetstidslagens genomförande ett alldeles motsatt läge inträtt, innebär detta helt säkert icke, att en omvärdering hos arbetarna gjort sig gällande rörande förmånen av en kortare arbetstid på bekostnad av en lägre lön. I nära anslutning till här berörda förhållanden vill Handelskammaren också uttala den bestämda uppfattningen, att den tidigare rådande förhandlingsfriheten om både arbetslön och arbetstid möjliggjorde en sundare avvägning dem emellan såväl inbördes gentemot varandra som i förhållande till de olika industriernas bärkraft. Härigenom kom den fortskridande förbättringen av arbetsvillkoren att vila på de solidast möjliga ekonomiska förutsättningar, och riskerna för sådana bakslag, som nu inträffat genom arbetslönens nedsättning inom vissa industrier, voro väsentligt mindre. Det står därför för Handelskammaren klart, att en förlängd fritid för arbetarna äger ett verkligt bestående värde endast då den kan förenas med förbättrade och helst även tryggare arbetsinkomster, och Handelskammaren har även med tillfredsställelse konstaterat, att samma uppfattning jämväl kommit till uttryck i flera av de uttalanden, som från socialt håll gjordes vid 1922 års utredning. Då arbetstidslagen emellertid långt ifrån att bygga på en sådan uppfattning om betingelserna för en ökad fritids sociala värde fastmera är grundad på en direkt motsatt åsikt, måste Handelskammaren ställa sig synnerligen tvivlande till denna lagstiftnings berättigande även ur social synpunkt. Efter Handelskammarens mening är det sålunda ställt utom varje tvivel, att arbetstidslagstiftningen i sin nuvarande utformning är ur ekonomisk synpunkt förfelad och direkt skadlig för alla parter samt ur social synpunkt av synnerligen tvivelaktigt värde. Vid sådant förhållande håller Kammaren före, att det, socialekonomiskt sett, vore obetingat lyckligast, om en återgång till fria avtalsförhandlingar för arbetstidens bestämmande i möjligaste mån kunde komma till stånd. I detta sammanhang vill Handelskammaren särskilt fästa uppmärksamheten på ett av 1923 års andra lagutskott i denna fråga gjort uttalande (utlåtande n : r 13), gående ut därpå, att det vid den nu upptagna utredningen bör komma under bedömande, huruvida denna lagstiftning icke skulle kunna begränsas till att omfatta endast det arbete, som utföres inom sådan industri eller näring, där densamma kan anses vara socialt berättigad och ur hela landets och folkets synpunkt förnuftig och försvarbar. Då Handelskammaren förmodar, att detta uttalande erhåller vederbörligt beaktande vid den förestående utredningen, får Kammaren i anslutning därtill framhålla, att det på denna väg synes möjligt att i väsentlig grad betaga denna lagstiftning dess karaktär av förbudslag och omforma densamma till vad den närmast bör vara, d. v. s. en skyddslag. Genom en dylik revision skulle helt säkert en betydande del av den stelhet och schablonmässighet, som nu vidlåder denna lagstiftning, kunna avlägsnas och en smidigare anpassning vinnas både efter olika näringsgrenars och olikställda arbetargruppers behov. E j heller torde behöva befaras, att arbetarnas verkliga intressen därigenom skulle bliva lidande, enär arbetarna, i den mån de icke fingo sin arbetstid reglerad genom en dylik lag, dock i sina fackorganisationer äga tillräcklig styrka för att fullt effektivt hävda sina intressen.

211 Utom de skäl, som ovan anförts för vidtagande av en dylik mera genomgripande revision av arbetstidslagstiftningen, vill Handelskammaren ytterligare framhålla, att arbetstidsregleringen i Sverige synes genomförd med vida större stränghet än i ett flertal länder, med vilka svensk industri har att konkurrera. De uppgifter, som i detta avseende meddelats Handelskammaren, synas giva vid handen, att i vissa fall mycket betydande eftergifter från principen om 8 timmars arbetsdag medgivits inom utländsk industri. E t t känt förhållande torde även vara, att efterlevnaden av gällande arbetstidslagstiftning gestaltar sig mycket olika i skilda länder, till avgjort förfång för den svenska industrien, som utan gensägelse med största lojalitet efterkommit här gällande bestämmelser för arbetstidens reglering. Handelskammaren är därför övertygad om, att en närmare utredning av här påtalade förhållanden ytterligare skall bestyrka nödvändigheten av att i ovan angiven riktning revidera den svenska lagstiftningen. Då Handelskammaren likväl för egen del saknar möjlighet att verkställa en dylik utredning, tillåter sig Handelskammaren hemställa att Kungl. Socialstyrelsen måtte föranstalta därom, varvid särskilt torde böra eftersträvas att erhålla ingående kännedom om den praktiska tillämpningen av gällande arbetstidslagstiftning i de viktigaste industriländerna. Skulle emellertid även en efter dylika grunder utformad lagstiftning icke kunna godtagas, måste Handelskammaren såsom under alla förhållanden nödvändiga ändringar i nu gällande lag framhålla behovet dels av att rätten till övertidsarbete ytterligare utsträckes utöver nu fixerade timantal, dels också av att dispensrätt från övertidsbestämmelserna under särskilda villkor medgives för vissa företag eller vissa industrier. Utöver de skäl, som redan vid 1923 års revision blivit anförda i förstnämnda avseende, anser sig Handelskammaren här blott behöva framhålla, att den nu medgivna rätten till övertidsarbete i trots av den alltjämt rådande lågkonjunkturen icke sällan blivit fullt utnyttjad. Med all säkerhet torde därför vid en inträdande högkonjunktur de nuvarande bestämmelserna komma att visa sig synnerligen hinderliga såväl för den industriella driftens rationella ordnande som för ett rätt tillvaratagande av högkonjunkturens ökade vinstmöjligheter. H ä r t i l l kommer, att den minskning i inkomster, som direkt eller indirekt härav blir en följd, måste verka så mycket mera menligt på industriens ekonomi, som den ökade vinst, vilken kan erhållas genom högkonjunkturens utnyttjande, normalt måste kunna påräknas såsom täckning för de förluster, vilka mer eller mindre oundvikligt uppstå under påföljande depressionsperiod. Vad därefter beträffar den ovan påyrkade dispensrätten från övertidsbestämmelserna, vill Handelskammaren till stöd för detta yrkande framhålla de betydande olägenheter, som övertidsbegränsningen medför för vissa industrier. Såsom belysande i detta avseende må anföras de inom varvsindustrien rådande arbetsförhållandena. Till en början bör härvid erinras därom, att vid flera å ett skeppsvarv förekommande arbeten såsom haverireparationer, fullföljande av slutleveranser med mera, vanligtvis mycket stora värden stå på spel, och att därför varje dröjsmål vid ett dylikt arbete förorsakar såväl beställaren som leverantören stora förluster. Dessa arbeten måste därför i hög grad forceras men fordra samtidigt tillgång både på yrkesskickliga arbetare och på erforderlig arbetsledning. Då det emellertid för dylika tillfälliga, ofta oförutsedda och mycket brådskande arbeten merendels är fullständigt uteslutet att i hast anskaffa ny personal, kan arbetet icke ordnas enbart såsom skiftarbete, och den enda till buds stående utvägen för detsammas utförande består därför i att med tillhjälp av övertid forcera arbetet. Under sådana omständigheter är det uppenbart, att nuvarande bestämmelser för övertidsarbetets begränsning måste förorsaka betydande tekniska svårigheter och ekonomiska olägenheter. Såvitt Handelskammaren kan finna, synas dessa menliga konsekvenser av övertidsbegränsningen endast kunna undanröjas genom införandet av en dispensrätt, som ger berörda industri obehindrad möjlighet att uttaga erforderligt över-

212 tidsarbete. Mot en sådan ändring i arbetstidslagen torde efter Handelskammarens förmenande några berättigade betänkligheter icke kunna resas dels enär de med övertidsarbetet förenade merkostnaderna i och för sig lägga hinder i vägen för ett otillbörligt utnyttjande av sådant arbete, dels också enär förutsättningar för dylik dispensrätts erhållande torde förefinnas endast vid ett fåtal företag och vid ett än färre antal industrigrenar. Dessutom vill Handelskammaren såsom ytterligare skäl för införande av en dylik dispensrätt framhålla, att de fall, där densamma kan tänkas bliva tillämplig, i många avseenden äro att jämställa med dem, som enligt § 1 i arbetstidslagen äro undantagna från dennas giltighetsområde. För den händelse en dylik dispensrätt skall bliva till fullt gagn, måste emellertid tillses, att åtminstone beträffande vissa slag av arbeten, dispens kan medgivas att generellt gälla under viss tid t. ex. under ett år i sänder, enär det i annat fall är att förutse, att en först vid varje särskilt tillfälle företagen prövning av förekommande dispensansökningar skulle göra den praktiska användbarheten av denna rätt mer eller mindre illusorisk. Vad slutligen beträffar spörsmålet, huruvida gällande lagstiftning numera bör definitivt fastläggas eller under ytterligare viss tid givas blott provisorisk giltighet, ansluter sig Handelskammaren obetingat till den senare ståndpunkten. Såsom Handelskammaren tidigare framhållit, har näringslivet och särskilt industrien inom många och viktiga områden ännu icke varit i stånd att övervinna de skadliga verkningarna av denna lagstiftning och det är därför långt ifrån uteslutet, att den närmaste framtiden icke kommer att uppvisa nya menliga yttringar av den lagstadgade arbetstidsbegränsningen. Under den tid, som förflutit sedan arbetstidslagens antagande, hava ej heller sådana ekonomiska förhållanden varit rådande, att denna lagstiftnings betydelse för industriens konkurrenskraft med utländska medtävlare k u n n a t framträda i full omfattning. Det är sålunda ett känt faktum, att med vissa undantag hemmamarknadsindustrierna under denna tid varit jämförelsevis oberörda av den utländska konkurrensen, medan exportindustrierna i regel arbetat med mycket ogynnsamt resultat. I följd härav har verkan av arbetstidsbegränsningen hitintills framträtt med väsentligt olika styrka inom båda dessa grupper av industrigrenar. I och med att de internationella handelsförbindelserna ånyo bliva fullständigt återställda, kan emellertid en försämring väntas inträda även i hemmamarknadsindustriernas läge, varigenom arbetstidsbegränsningens skadliga verkningar jämväl för deras vidkommade med ökad kraft torde komma att framträda. Dessa verkningar komma säkerligen att visa sig mycket besvärande särskilt i de fall, där arbetstidens förkortning och därav föranledd lönestegring och kostnadsökning för den svenska industriens vidkommande varit jämförelsevis stor. Härtill kommer emellertid — såsom ovan påpekats — att olägenheterna av denna lagstiftning för arbetarnas vidkommande snarare äro i tilltagande än i avtagande. Dessutom må jämväl erinras därom, att den nuvarande arbetstidslagstiftningen ännu icke blivit prövad under de särskilt påfrestande förhållanden, som en inträdande högkonjunkt u r måste föra med sig, varjämte även må framhållas, att frågan om arbetstidslagstiftningens internationella reglering och tillämpning efter mera enhetliga grunder alltjämt är svävande. I betraktande av samtliga dessa omständigheter synes det därför Handelskammaren icke försvarbart att nu definitivt fastlåsa den provisoriskt gällande lagstiftningen. 1 Malmö den 17 juni 1925. Skånes Handelskammare: R.

Trägårdh. Eilif

1 Härefter följer svar å socialstyrelsens form. 1 (sid. 10), vilket här ej återgives.

Sylwan.

3. Svenska Arbetsgivareföreningen. Till Kungl. Socialstyrelsen. Stockholm. Genom remiss i april 1925 har N i anmodat oss att meddela Eder vår uppfattning rörande tillämpningen och betydelsen av gällande lagstiftning om arbetstidens begränsning. I anledning härav få vi härmed äran anföra följande: I skrivelse av 15 juni 1922 hava vi uttalat vår uppfattning om verkningen av den från 1 jan. (resp. 1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning, vilken lagstiftning väsentligt är av enahanda innebörd som den nu gällade. Vi tillåta oss åberopa detta vårt yttrande. Under den tid, som förflutit sedan det avgavs, har icke något inträffat, som givit oss anledning att i väsentlig mån modifiera den uppfattning, vi då uttalade om de olycksbringande följderna av 8-timmarslagens genomförande här i landet. Vi tillåta oss också åberopa de av våra yrkesförbund och ett stort antal av våra enskilda medlemmar direkt till Eder givna yttranden i saken. Därutöver bedja vi emellertid få bemärka följande: Under förarbetena till 1919 års lag om arbetstidens begränsning var man allmänt ense om att en sådan lagstiftning icke borde införas i vårt land, såvida det icke skett i de med oss konkurrerande industriländerna. Detta framhölls med bestämdhet såväl av kommerskollegium som av socialstyrelsen, vilken senare myndighet med hänsyn därtill ifrågasatte, huruvida man icke borde antaga lagen i princip, men låta tiden för dess ikraftträdande bero på genomförandet av en motsvarande lag utomlands. Även den dåvarande regeringen gav i huvudsak uttryck av samma uppfattning om frågan men ansåg, att den lagfästa 8-timmarsdagen var att betrakta som ett så nära förestående allmänt internationellt faktum, att man hos oss borde kunna genomföra lagen. Då fråga nu uppstått om lagens ytterligare prolongering, synes det oss till en början av vikt att utreda, huruvida de förhållanden verkligen föreligga, som, på sätt nyss blivit antytt, angivits vara en förutsättning för lagens genomförande. Lagstiftningen om 8-timmarsdagens genomförande är en krigstidsprodukt. Före världskrigets utbrott hade visserligen kravet på en lagfäst maximalarbetstid av 8 timmar om dagen under lång tid stått på arbetarpartiernas program i så gott som alla länder, men till genomförandet av detta önskemål hade man icke kommit i något land. Förhållandena under världskriget förde frågan närmare sin lösning. I fredsfördraget i Versailles godkändes principiellt 8-timmarslagen. På konferensen i Washington år 1919 upprättades förslag till en konvention, som avsåg att genomföra 8-timmarslagen inom hela den civiliserade världen. Emellertid visade det sig snart, att det rönte mycket stora svårigheter att få denna konvention godkänd av de vid konferensen representerade makterna. Av dessa länder, över 40 till antalet, hava nämligen endast 5, Brittiska Indien, Bulgarien, Tjeckoslovakien, Grekland och Rumänien ratificerat konventionen. Vad Brittiska Indien beträffar är emellertid att märka, att detta land med stöd av en undantagsbestämmelse i konventionen fått rätt att använda en arbetsvecka av 60 timmar, varför 8-timmarsdagen icke är praktiskt genomförd därstädes. I Grekland hade man beslutat, att konventionens bestämmelser skulle träda i kraft den 1 juni 1924, men ett ytterligare uppskov lär hava skett. Den rumäniska regeringen, vilken förpliktat sig att genomföra konventionens bestämmelser från 1 juli 1924, har meddelat, att den icke ser sig i stånd att uppfylla denna förpliktelse. I Bulgarien lär att döma efter en till den internationella arbetsbyrån i Geneve ingiven rapport om konventionens tillämpning densamma lämna åtskilligt övrigt att önska. Två länder hava villkorligt ratificerat konventionen. Italien har sålunda meddelat ratifikationen under villkor, att konventionen träder i kraft först när Tyskland, Belgien, Frankrike, Storbritannien och Schweiz hava ratificerat. I Österrike har man fattat ett liknande beslut. Vidare

214 har i Frankrike deputeradekammaren godkänt ett förslag att bemyndiga presidenten att ratificera konventionen, när ratifikation från tysk sida föreligger. Senaten har, såvida vi kunnat inhämta, ännu icke fattat beslut i ärendet. Den belgiska regeringen har framlagt ett förslag i parlamentet om rätt att ratificera konventionen, men huruvida detta förslag blir godkänt är ovisst. Enligt 14 artikeln i konventionen skola dess bestämmelser kunna suspenderas i fall av krig eller händelser, som hota den nationella säkerheten. I Tyskland har man velat tolka denna bestämmelse så att en rätt till suspension av konventionen skall föreligga även vid ekonomiska kriser av allvarlig beskaffenhet. Man anser tydligen att en sådan situation f. n. föreligger i Tyskland. Som ett villkor för konventionens ratificering uppställer man godkännande av denna tolkning. Emellertid synas de övriga i saken intresserade stormakterna icke böjda för att gå in på denna uppfattning. Av det nu sagda torde man finna, att det knappast är mer än ett enda land, som för närvarande praktiskt tillämpar konventionen, nämligen Tjeckoslovakien, ett land, där man redan före Washingtonkonferensen genomfört en nationell 8-timmarslag med mycket stränga bestämmelser. I själva verket är det icke att förvåna sig över, att man i så gott som alla länder dragit sig för konventionens godkännande. Omedelbart efter freden i Versailles rådde i de segrande länderna en entusiastisk optimism; man trodde sig i ett slag kunna genomföra en både i politiskt och socialt hänseende bättre världsordning. Under denna stämning tillkom konventionen i Washington. Men omslaget kom snart. Vad 8-timmarslagen angår, visade det sig, att på grund av de olika ekonomiska och sociala förhållandena i de skilda länderna det torde vara så gott som omöjligt att stifta en lag, som går att tillämpa över hela världen. Med hänsyn till det ringa antal ratificeringar av Washingtonkonventionen, som blivit meddelade, anföres ofta, att i denna fråga icke allenast kommer an på konventionens godkännande utan även därpå, huruvida 8-timmarsdagen i de olika länderna praktiskt är genomförd, vare sig nu detta skett genom nationell lag eller medelst gällande kollektivavtal. H ä r är att märka, att det är en betydande skillnad på, huruvida 8-timmarsdagen är genomförd genom lag eller genom kollektivavtal. I det senare fallet kan man i allmänhet vinna en långt smidigare tillämpning av arbetstidens begränsning och för varje särskild näringsgren erhålla undantag, som utan att allt för mycket beröra själva principen likväl medföra stora lättnader för arbetsgivarna. Man kan också vid ingåendet av nya kollektivavtal tillgodogöra sig den erfarenhet, som vunnits genom föregående avtals tillämpning. Om 8-timmarsdagen genom kollektivavtal eller praxis är genomförd i vissa länder, är detta således icke i och för sig någon anledning att hos oss lagfästa den. Emellertid tillåta vi oss att säga några ord om den faktiska arbetstiden i de viktigaste med oss konkurrerande länderna. Vad våra grannländer Norge, Danmark och Finland beträffar, är 8-timmarsdagen som bekant införd genom lag i Norge och Finland, men däremot icke i Danmark. I det senare landet tillämpas den dock i regel inom industrien på grund av kollektivavtal. I England finnes icke någon lagbestämd 8-timmarsdag, men enligt gällande kollektivavtal är arbetstiden för industrierna i regel högst 48 timmar, vid flera fall kortare, t. ex. 44 timmar. Emellertid finnes i allmänhet icke i de engelska kollektivavtalen någon begränsning i fråga om arbetsgivarens rätt till övertidsarbete, vadan i fall av behov längre arbetstid kan utnyttjas. Man måste också taga hänsyn till de abnorma arbetsförhållanden, som efter kriget äro rådande i England. Det är helt naturligt, att man i ett land, där man räknar arbetslösa till ett antal av cirka 1 l L miljon, vilka underhållas av det allmänna, icke har någon anledning att sträva efter en förlängd arbetstid. Tvärtom är det ju ur det allmännas synpunkt fördelaktigare, att arbetstiden är kort och sålunda den arbetskvantitet som finnes

215 blir fördelad på så mycket flera arbetare. H u r u förhållandena i detta avseende komma att gestalta sig, när situationen på arbetsmarknaden åter blivit normal, är omöjligt att nu avgöra. I Förenta Staterna är arbetstiden vid offentliga förbundsstatsarbeten i regel begränsad till 8 timmar dagligen, men för övrigt finnes icke någon för hela staten gällande lagstiftning i ämnet, utan ankommer det på varje förbundsstat att därom ifall så önskas införa sin egen lagstiftning. Inom vissa stater har man också infört bestämmelser om en mer eller mindre begränsad arbetstid, vare sig för fabriksindustrien i allmänhet eller för särskilda näringsgrenar. Det uppgives emellertid, att inom de mest industriidkande staterna arbetstiden icke är reglerad. Enligt Förenta Staternas sist offentliggjorda arbetsstatistik — för år 1921 — beräknas arbetstiden för de cirka 7 miljoner arbetare, som statistiken omfattar, på följande sätt: Arbetstid pr vecka 44 timmar mellan 44 och 48 timmar 48 timmar mellan 48 och 54 timmar 54 timmar mellan 54 och 60 timmar 60 timmar över 60 timmar

% 13.7 4.2 33.6 18.2 7.8 12.6 7.4 2.5

Enligt denna statistik skulle alltså nära nog 50 % av arbetarna hava en arbetstid över 48 timmar i veckan. I Kanada gäller liksom i Förenta Staterna, att det icke finnes en likartad lagstiftning om arbetstiden i hela staten, utan det ankommer på de särskilda provinserna att därom träffa bestämmelser envar på sitt område. Det uppgives, att någon lagstiftad maximiarbetstid icke finnes i någon av provinserna. E n undersökning av den faktiska arbetstiden, som Kanadas arbetsdepartement företog år 1924 och som omfattade cirka 700,000 arbetare, gav till resultat, att antalet arbetare med högst 48 arbetstimmar i veckan utgjorde 54.22 % av hela antalet och antalet arbetare med över 48 arbetstimmar i veckan 45.78 %. Frankrike var ett av de första länder, som genom lag införde 8-timmarsdag. Detta skedde nämligen genom lag den 23/4 1919. Lagen tillkom efter en mycket knapphändig utredning och med hänsyn därtill nöjde man sig med att i själva lagtexten fastställa 8-timmarsdagen såsom en princip och låta denna princips tillämpning på de olika industrierna bero på särskilda dekret, som skulle utfärdas av regeringen, efter att arbetsgivarna och arbetsorganisationerna blivit hörda. Sådana dekret hava därefter så småningom utfärdats för största antalet industrigrenar men icke för alla. Det är klart, att en lagstiftning byggd på sådana grunder skulle kunna giva anledning till långt smidigare bestämmelser i ämnet, än vad till exempel Washingtonkonventionen med dess trånga schematiska arbetstidsregler medgiver. I väsentlig mån skedde detta, om också de förhoppningar, som en hel del arbetsgivare hyste om vittgående lättnader från arbetstidens begränsning, alltför ofta blevo gäckade. Oavsett de lindringar, som blivit medgivna för varje industri särskilt., ha sådana lättnader generellt sett vunnits i två avseenden, dels genom regler om r ä t t till övertidsarbete och dels genom bestämmelser om s. k. rekuperationsarbete. Genom dekreten har ett visst mått övertidsarbete fastställts, som arbesgivaren äger uttaga under förutsättning att den dagliga arbetstiden icke överstiger 10 timmar och med anmälningsskyldighet till fabriksinspektören. Antalet övertidstimmar om året är olika i olika industrier, sålunda i textilindustrien 100 timmar, i beklädnadsindustrien 120 timmar, i garveriindustrien 90 timmar o. s. v. För metallindustrien är antalet fastställt till 100 timmar om året med rättighet för arbetsministern att öka antalet med ytterligare 100, ifall detta påkräves av något natio-

216 nellt intresse. Sådant medgivande har hittills varit meddelat, varför antalet övertidstimmar i denna industri får uppgå till 200 om året. I övrigt får övertidsarbete användas för att förebygga olycka, för att företaga nödiga reparationer o. s. v. Det s. k. rekuperationssystemet är baserat på den tankegången, att om arbetstid går förlorad av vissa grunder, den skall kunna återvinnas genom att det under längre eller kortare tid arbetas utöver den ordinarie arbetstiden. Sådant medgives vid avbrott i driften i följande fall: A. Vid olyckshändelse eller force majeure. B. Om arbetet inställes under annan dag än söndag på grund av lagstadgade helgdagar, lokala fester, upprättande av inventarieförteckning och dylikt. C. Vid skeppsbyggnad eller utförande av metalliska konstruktioner kunna, där väderleksförhållandena så påkalla, ersättningstimmar beviljas. Detsamma kan inom dessa näringsgrenar ske intill ett antal av 100 timmar årligen på grund av död säsong. I de under mom. B. och C. omnämnda fallen skall dock arbetsinspektörernas medgivande inhämtas. De rekupererade arbetstimmarna betraktas icke och betalas icke som övertidsarbete.. Det är givet, att den franska lagstiftningen i ämnet i väsentliga avseenden är långt lindrigare än både Washingtonkonventionen och den svenska lagen. I Tyskland infördes 8-timmarsdagen på administrativ väg genom revolutionsförordning av 23 nov. 1918. Denna förordning skulle egentligen gälla till den 1 april 1922, men har sedermera åtskilliga gånger förlängts, varvid den blivit i många viktiga avseenden mildrad och uppmjukad. Den upphörde att gälla 17 november 1923, och då stod man utan någon lagbestämmelse om arbetstiden. Med stöd av den s. k. fullmaktslagen utfärdade emellertid regeringen på egen hand den 21 / 12 1923 en ny förordning om normalarbetsdag. Denna förordning fasthåller i princip 8-timmarsdagen men medgiver en mängd undantag från densamma i fråga om tillämpningen: 1. Arbetsgivaren kan efter att hava hört driftsrådet på egen hand genomföra avvikelser från 8-timmarsdagen i följande fall: a) Arbetstimmar, som enstaka dagar gått förlorade under en vecka, kunna ersättas med övertidsarbete i samma eller följande vecka. b) För att möjliggöra utnyttjande av konjunkturerna böra arbetarna utföra intill 2 timmars övertid om dagen under 30 dagar om året, vilka dagar arbetsgivaren får utvälja. c) För förberedelse- och avslutningsarbeten, vaktarbete, igångsättande av driften vid en anläggning, lastning och lossning av skepp eller järnvägsvagnar, för undgående av trafiksvårigheter och i flera liknande fall kan den för verksamheten gällande arbetstiden överskridas för kvinnliga och yngre manliga arbetare med högst 1 timme om dagen, för manliga arbetare över 16 år med högst 2 timmar om dagen. 2. Vid kortvariga arbeten, som måste företagas under ett nödtillstånd eller för att undgå förstöring av råmaterial eller färdig produkt, må i huvudsak ses bort från varje begränsning av arbetstiden. 3. Om särskilt mycket arbete föreligger till utförande, kan avvikelse ske från 8-timmarsdagen. Bestämmelserna härom kunna upptagas i kollektivavtal eller utfärdas av arbetsministern. 4. Undantag från 8-timmarsdagen kunna även ske: a) genom kollektivavtal, b) genom bestämmelse från myndigheternas sida, där frågan icke är avtalsmässigt ordnad, 5. I de under mom. 1 och 4 nämnda fallen må arbetstiden endast då det gäller samhällets väl ökas till 10 timmar om dagen. 6. Mom. 4 får icke tillämpas vid sundhetsfarliga arbeten. 1. De högsta landsmyndigheterna kunna medgiva ytterligare undantag från ar-

217 betstidens begränsning, särskilt när detta är nödvändigt för att hindra arbetslöshet eller säkra befolkningens förseende med livsmedel. Den i mom. 4 omtalade möjligheten för myndigheterna att fastställa en längre arbetstid har ofta blivit använd, i det att riksarbetsministern givit obligatorisk rättskraft åt många i sådant avseende meddelade skiljedomar, vilka arbetarna vägrat att ställa sig till efterrättelse. ' Det torde förtjäna anmärkas, att, ifall en viss arbetstid är fastställd genom kollektivavtal, det i vissa fall är möjligt för parterna att genom uppsägning erhålla ändring i arbetstiden. Det är nämligen föreskrivet, att där ett dylikt avtal är ingånget före den 18 november 1923, det är möjligt att med 30 dagars varsel uppsäga dess bestämmelser om arbetstiden. De tyska arbetarorganisationerna läto under loppet av 1924 företaga åtskilliga undersökningar angående arbetstiden. Efter en sådan statistik, som offentliggjordes på hösten 1924 och omfattande 46122 arbetsplatser med 2 453 523 arbetare, arbetade 54.7 % av arbetarna mera än 48 timmar i veckan och 13 % mera än 54 timmar i veckan. Av det nu sagda torde framgå, att 8-timmarslagen faktiskt är suspenderad i Tyskland. I Belgien utfärdades lag om begränsning av arbetstiden den 14 juni 1921 och trädde i kraft 1 okt. samma år. Enligt densamma är 8-timmarsdagen i regel genomförd inom industrien med rätt för konungen att i vissa fall medgiva dispens. Denna dispensrätt blev till en början använd i ganska vidsträckt omfattning, men på senare tider synes en strängare praxis hava genomförts, och från de belgiska arbetsgivarnas sida ha upprepade gånger framförts klagomål över det ogynnsamma läge, som den belgiska industrien intager, klämd såsom den är mellan å ena sidan den tyska industrien, som praktiskt taget till största delen är fri från 8-timmarsdagen, och å andra sidan den franska industrien med dess differentierade bestämmelser och rekuperationssystem. Hittills har emellertid icke erhållits några ändringar i lagen. I Tjeckoslovakien gäller alltjämt lagen av 19 / 12 1918 om begränsning av arbetstiden, vilken lag fastställer 8 timmars daglig arbetstid för alla arbetare och biträden inom industri, handel och hantverk. I Holland genomfördes under år 1920 en lag om begränsning av arbetstiden. Enligt denna skulle normalarbetstiden i regel utgöra endast 45 timmar i veckan, dock med iakttagande av vissa övergångsbestämmelser i fråga om lagens ikraftträdande och med dispensrätt för vederbörande myndighet i vissa fall. I anledning av klagomål över lagens inverkan på den holländska industrien utfärdades den 20 / 5 1922 en ny lag, som förhöjde normalarbetstiden till 48 timmar i veckan, fördelade med högst 8.5 tim. per dag. Den nya lagen giver arbetsministern en praktiskt taget tämligen obegränsad rätt att medgiva dispens från lagens bestämmelser. Av denna befogenhet har arbetsministern gjort bruk i mycket vidsträckt omfattning. Det uppgives, att arbetstiden sålunda blivit förlängd vid omkring 9 % av alla industriella företag i riket. Beklagligtvis hava vi icke kunnat finna någon uppgift om, h u r u stort antal arbetare, som berörts av dessa dispenser, men det vill synas som om de i stor utsträckning tilldelats de större företagen. De stora Wiltonvarven i Rotterdam, vilka konkurrera med de skandinaviska varven, hava alltjämt åtnjutit r ä t t att tillämpa en arbetstid av 56.5 timmar i veckan. Vidare är att märka, att Holland för vissa speciella fridagar infört ett rekuperationssystem efter franskt mönster. Av den här ovan angivna mycket kortfattade och schematiska översikten av arbetstidsförhållandena i de med oss konkurrerande länderna synes ovedersägligen framgå, att man icke kan påstå, att 8-timmarsdagens tillämpning är ett internationellt faktum. Washingtonkonventionen har utomordentligt ringa tillämpning. 8-timmarsdagen har visserligen blivit lagfästad i flera mycket viktiga industriella länder, men i flera av dessa har man sedermera på ett eller annat sätt sökt neutralisera dess verkningar. I åtskilliga länder, däribland för oss så utomordentligt

218 viktiga industriländer som Tyskland och Förenta Staterna, tillämpas praktiskt taget icke regeln om 8 timmars arbetsdag. Ur konkurrenssynpunkt äro förhållandena i Tyskland mest betydelsefulla för oss. Enbart den omständigheten, att man i Tyskland funnit sig behöva suspendera 8-timmarslagen, borde vara nog att hos oss väcka de största betänkligheter mot dess förnyade stadfästande här i riket. Vi anse oSs kunna fastslå, att den förutsättning beträffande de utländska förhållandena, som på sätt förut nämnts vid den svenska 8-timmarslagens första genomförande år 1919 avgavs som ett villkor för lagens införande här i riket, åtminstone numera icke förefinnes. Beträffande den svenska 8-timmarslagens inverkan på det svenska näringslivet tillåta vi oss anföra, att densamma utan allt tvivel medfört en väsentlig fördyring av produktionen. Det är självfallet, att, om man vid ett visst företag arbetar endast 8 timmar om dagen i stället för 10 timmar, arbetsproduktionen skall bliva mindre, om icke några särskilda omständigheter neutralisera verkningarna av arbetstidens förkortning. All erfarenhet från det svenska näringslivet talar om en produktionsfördyring över hela linjen. Inom industrien ligga oerhörda kapital bundna i form av anläggningar, byggnader, maskiner m. m. Under högkonjunkturen, som föregick år 1920, då arbetstidslagen trädde i kraft, ökades detta kapital i mycket hög grad, efter vad det senare visat sig ofta i alltför stor utsträckning. För varje tidsperiod, under vilken detta kapital ligger outnyttjat, måste dess avkastning sjunka. Då industrien efter arbetstidslagens genomförande stod inför problemet a t t m e d en förkortad arbetstid upprätthålla produktionen oförminskad, hade industrien i huvudsak den utvägen att följa att öka arbetarantalet. Särskilt betungande visade sig detta i de fall, där man av tekniska eller ekonomiska skäl måste arbeta med kontinuerlig drift veckan runt, men icke vidare fick använda 56 timmars arbetsvecka. Man blev nödsakad att öka arbetarantalet genom tillsättande av ett s. k. hoppande skift. E n sådan ökning av arbetarantalet med oförändrad produktion måste innebära en väsentlig fördyring i kostnaden, såvitt den ej kompenseras genom en minskning av arbetslönen, vilket i vårt land i regel icke skett. H u r u stor ökningen av arbetarantalet i praktiken varit låter sig beklagligtvis icke beräkna, till följd därav att kort efter det 8-timmarslagen genomfördes inträffade den utomordentliga nedgång i konjunkturerna, som satte hela den svenska industrien i helt förändrat läge och över hela linjen medförde en reducering i produktionen. I fråga om det s. k. hoppande skiftet kan anföras att detsamma i vissa fall t. ex. inom pappersmasseindustrien medfört icke blott ökad kostnad utan även stora svårigheter att hålla kvaliteten uppe med den ovana arbetskraft, som måste användas. I viss utsträckning är det möjligt att för produktionens hållande uppe utnyttja den rätt till övertidsarbete, som lagen medgiver arbetsgivarna. Men dels äro gränserna för denna rätts utövande ganska snäva, och dels medför dess användande en väsentlig ökning av produktionskostnaderna. i I många industrier, där det blev nödvändigt att öka arbetarantalet, uppstoao stora svårigheter och kostnader för att bereda bostäder åt de nyintagna arbetarna, och därigenom ökades ytterligare industriens kapitalutlägg. Då 8-timmarslagen först genomfördes, anfördes upprepade gånger av den ifrågasatta lagstiftningens anhängare, att man vid arbetstidens förkortning_ kunde räkna på att verkningarna därav skulle neutraliseras genom större arbetsintensitet. I denna fråga har man att skilja mellan maskinarbete och manuellt arbete samt rörande maskinarbete att skilja mellan sådana maskiner, vilka äro helautomatiska, d. v. s. där maskiner uträtta sitt arbete utan hjälp av mänsklig arbetskraft, och halvautomatiska maskiner, vilka fordra åtminstone någon hjälp av manuell kraft. Vid de förra maskinerna är varje produktionsökning genom större arbetsintensitet från arbetarens sida utesluten. Vid de senare är möjligt att arbetarna genom större energi

219 och påpasslighet kunna öka maskinernas takt, men man har icke kunnat finna att detta skett i vårt land. Den arbetstakt, som blivit den vanliga vid en maskin, har sedermera i regel bibehållits. Då i den svenska fabriksindustrien den långt övervägande delen av arbetet utföres med maskiner, följer av det nu sagda, att inom den egentliga industrien den ökade arbetsintensiteten icke spelat någon avsevärd roll såsom motvikt mot förkortningen i arbetstiden. Teoretiskt sett kunde saken ställa sig annorlunda inom de näringar, där handkraften är den egentliga motorn, d. v. s. huvudsakligen i hantverket. Då detta endast till ringa del är organiserat inom vår förening hava vi av egen erfarenhet svårt att yttra oss därom, men enligt det yttrande, som Sveriges Hantverksorganisation i juni 1922 avgav i anledning av då ifrågasatta förlängning av 8-timmarslagen, yttrade denna organisation, att, därest någon inverkan på arbetsintensiteten blivit en följd av lagen, så torde detta snarare vara en minskning än en ökning, över huvud taget kan sålunda med allt fog påstås, a t t förhoppningen om en ökad arbetsintensitet som en följd av den förkortade arbetstiden varit en illusion. Man har också anfört, att den minskning i produktionen, som en förkortning av arbetstiden skulle medföra, skulle kunna motvägas av tekniska framsteg. Nu är det emellertid så, att frågan om tekniska och vetenskapliga förbättringar inom industrien egentligen icke alls sammanhänger med spörsmålet om en längre eller kortare arbetstid. Hela det sista århundradets utomordentliga framsteg i välstånd, levnadsvanor och dylikt är i stort sett att tillskriva den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, som i en förut oanad grad främjat produktionen, men det kan icke visas, att dessa framsteg på något sätt stimulerats av de förkortningar i den allmänt tillämpade arbetstiden, som ägt rum. Lika litet är det anledning antaga, att så skulle ske för framtiden. Den svenska industrien torde i stort sett kunna sägas stå så högt, att en lagstiftning om arbetstidens begränsning icke är behövlig för att förmå den att följa med den tekniska utvecklingen. över huvud taget torde också kunna påstås, att uppfattningen om 8-timmarslagen såsom ett i hög grad produktionsfördyrande moment numera blivit allmänt vedertagen. Vid den utredning angående 8-timmarsdagens verkningar, som skedde år 1922, har socialstyrelsen för sin del uttalat, att arbetstidslagstiftningens genomförande obestridligen förorsakat en avsevärd ökning i produktionskostnaden. Kommerskollegium yttrade i detta sammanhang, att den företagna undersökningen jämte i samband därmed erhållna upplysningar gåvo grund för den slutsatsen, att arbetstidslagen fortfarande avsevärt betungade industrien i ekonomiskt avseende. Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande i frågan vid 1923 års riksdag, att å ekonomiskt sakkunnigt håll väl aldrig rått tvekan om att ifrågavarande lagstiftnings införande åtminstone till en början inverkar ogynnsamt och fördyrande på produktionen. Är man sålunda tämligen ense om lagens ogynnsamma verkningar å produktionen, kan man emellertid beklagligtvis icke i siffror fastställa, huru stor fördyringen varit. Vid 1922 års undersökning framhölls från kommerskollegium, att på grund av de rådande abnorma ekonomiska förhållandena i stort sett saknades möjlighet att tillnärmelsevis säkert särskilja arbetstidslagens verkningar från andra ekonomiska rubbningsfenomen. Gäller detta år 1922, så gäller detta minst i lika hög grad år 1925. Förhållandena hava icke heller nu kommit i något jämviktsläge, och för varje år som går blir det allt svårare att utreda, i vad mån produktionsfördyringen beror på den minskade arbetstiden eller på andra omständigheter. Vid 1922 års undersökning beräknade kommerskollegium, att kostnadsökningen utgjorde för företag med bibehållen produktion i medeltal 3.1 % av hela produktionskostnaden och för företag med minskad produktion 7.9 %', motsvarande resp. 58 % och 79 % av de beräknade räntorna å anläggningskapitalet. Kommerskollegium framhöll, att, även om dessa siffror givetvis icke kunde tillmätas någon större allmängiltighet, de dock gåvo en viss uppfattning om verkningarna av arbetsbegränsningen under de båda angivna förhållandena. För den med ekonomiska förhållanden förtrogne giva dessa

220 siffror en bild av den oerhörda belastning, som 8-timmarsdagen medfört för den svenska industrien. Det är bekant, att industriens avkastning i stort sett är mycket låg, och man bör då förstå vad det betyder, om avkastningen av anläggningskapitalet, minskas i den grad som beräknats. Någon anledning att antaga, att förhållandena nu ställa sig gynnsammare än när denna undersökning skedde, torde icke föreligga. Socialstyrelsen framhöll år 1922, att, om också arbetstidslagstiftningen förorsakat en avsevärd ökning i produktionskostnaden, den å andra sidan för arbetarna medfört av dem högt skattade förmåner i socialt och andra hänseenden, och att man vid värdesättningen av lagen måste väga dess sociala fördelar mot de ekonomiska olägenheterna. Detta är naturligtvis i och för sig riktigt. Ingen lagstiftning får uteslutande bedömas ur ekonomisk synpunkt, utan hänsyn måste tagas även till, huruvida den i andra avseenden är skadlig eller gagnelig för samhället. Emellertid måste härvid betänkas, att sociala framsteg, genomförda å lagstiftningens väg, i allmänhet äro mycket dyrköpta såväl nationalekonomiskt som statsfinansiellt, och att det esomoftast händer, att i och för sig önskvärda sociala framsteg ur båda dessa synpunkter måste uppskjutas till en lämpligare tidpunkt. Vi kunna icke underlåta att framhålla, att tidpunkten omedelbart efter världskrigets slut var den tänkbart mest olämpliga för att genomföra en för hela produktionen så oerhört kostbar ny ordning som 8-timmarsdagen, även om den kunde ur social synpunkt visas påkallad. Efter den oerhörda nedgång av välståndet i så gott som hela världen, vilken världskriget medfört, borde man hava inriktat alla sina krafter på att med största sparsamhet och begränsning av allmänna och enskilda utgifter övervinna den depression, som hotade folken med ett nedsjunkande i fattigdom, och även om man ansett en lagstadgad arbetstidsbegränsning i och för sig önskvärd, hade man bort uppskjuta den, tills man haft visshet om, att det ekonomiska läget i världen medgåve dess genomförande utan svårare ekonomiska rubbningar. Vi kunna icke heller underlåta att framhålla, att enligt vår uppfattning de välgörande sociala verkningarna av 8-timmarslagen i vårt land blivit överskattade. Det är givet, att en alltför lång arbetstid är ett socialt ont, och ingen torde numera förneka att arbetstidens successiva minskning från 12 till 11 och 10 timmar var en önskvärd reform, vilken vid de rådande ekonomiska förhållandena kunde genomföras utan svårare rubbningar i näringslivet. Men å andra sidan kan även en alltför kort arbetstid vara ett socialt ont — frihet från arbete är i och för sig intet önskvärt. Att det rätta just skulle ligga vid 8 timmars arbete om dagen synes icke utrönt. Värdet av en begränsad arbetstid för arbetarna beror i väsentlig mån på h u r u de använda sin fritid, och om i detta avseende åttatimmarsdagens genomförande i vårt land medfört någon avsevärd höjning av förutvarande nivå torde icke vara ådagalagt. Beträffande den svenska arbetstidslagen är att märka, att den liksom i allmänhet motsvarande utländska lagar visserligen stadgar straff för en arbetsgivare, som låter sina arbetare arbeta utöver den stadgade tiden, men däremot icke bestämmer någon påföljd för den arbetare, som överskrider arbetstiden. Härav blir en följd, att den arbetande mycket väl kan arbeta i annans tjänst längre tid än 8 timmar om dagen, endast han fördelar arbetstiden på två olika arbetsgivare. Om en arbetsgivare låter en arbetare arbeta åt sig under 9 timmar, faller han under lagens straffbestämmelser, men om en arbetare arbetar hos två arbetsgivare, 7 timmar hos varje under samma dag, kan varken han eller någon av dessa arbetsgivare bestraffas. En mängd klagomål ha framförts över att lagen på detta sätt kringgås. Dessa klagomål komma huvudsakligen från hantverkare och smärre arbetsgivare, vilkas arbetare^efter den ordinarie arbetstidens slut skaffa sig extra förtjänster hos en ny arbetsgivare, men de ha försports även från industriellt håll. Under förarbetena till 1919 års lag hade man till övervägande, huruvida straff borde stadgas för arbetare, som arbetade i annans tjänst längre tid än 8 timmar om dygnet, men man trodde sig icke böra införa någon dylik straffbestämmelse,

221 enär man ansåg, att det skulle verka upprörande å den allmänna meningen, om en arbetare skulle bestraffas endast därför att han arbetade för sitt och sin familjs uppehälle. Detta må nu synas vara riktigt och det torde därför hava mött stora svårigheter att stadga bötesstraff i sådana fall 1 , men å andra sidan är det lika orimligt, att 8-timmarslagen skall kunna ostraffat kringgås på sätt som ovan omnämnts. Förklaringen är den, att kriminellt sett hela lagstiftningen vilar på en skev grund och därför vid sin tillämpning leder till orimliga konsekvenser. Till sist kunna vi icke underlåta framhålla, att, när man fann sig böra hos oss genomföra en lag om arbetstidens begränsning, detta torde hava kunnat ske på ett sätt, som utan att i väsentlig mån rubba principen om 8-timmarsdagen såsom en grundval för lagstiftningen likväl befriat industrien från en stor del av de bördor, som den nu gällande svenska lagen med dess trånga och schematiska, i stort sett för hela näringslivet enahanda bestämmelser medför. Den franska lagstiftningen i ämnet skulle i sådant hänseende hava kunnat giva värdefulla lärdomar. Man borde hava verkställt en speciell undersökning för varje industrigren för sig och därvid prövat verkningarna av en begränsning av arbetstiden i branschen och i vad män till äventyrs undantag från den allmänna regeln kunnat för särskilda arbeten eller särskilda arbetare utan olägenhet genomföras. Man skulle därvid särskilt tagit hänsyn till sådant arbete, som av tekniska grunder måste pågå vid oavbruten eld liksom till säsongarbete och dylikt, och det är ytterst sannolikt, att man på detta sätt med^ vidhållande av den ifrågasatta lagstiftningens grundval kunnat komma till ett långt gynnsammare resultat än med den nuvarande lagen. Vi tillåta oss i detta hänseende särskilt hänvisa till yttranden som avgivits till Eder av Sveriges Textilindustriförbund samt den därvid som bilaga fogade tablån över de olika bestämmelserna om arbetstiden, som gälla för den svenska och den franska textilindustrien. Vid 8-timmarslagens prolongering att gälla under 3 år från och med den 1 januari 1924 vidtogos vissa ändringar i förut gällande lag. Dessa ändringar voro i huvudsak följande: E n utvidgning skedde av bestämmelserna om högsta tillåtna övertid. E n bättre formulering gjordes av bestämmelsen om rätt för arbetsrådet att vid säsongarbete medgiva en genomsnittsberäkning av arbetstiden för viss angiven tidrymd. F r å n tillämpning av lagen undantogs byggnadsarbete för jordbruk eller självständig binäring därtill, upptagning av torv samt tillverkning av bränntorv och torvströ ävensom arbete, som åligger portvakt och av honom väsentligen förrättas i hans bostad. Dessa ändringar, vilka föranleddes av vunnen erfarenhet om lagens tilllämpning, kunna anses såsom förbättringar, men äro i stort sett av mycket ringa vikt och kunna därför icke anses vara av någon betydelse vid värdesättningen av den ifrågavarande lagstiftningen i dess helhet. Av vad som ovan blivit anfört lärer framgå, att vi nu liksom år 1922 avstyrka 8timmarslagens prolongering. Stockholm den 25 september 1925. Svenska Arbetsgivareföreningen: Hjalmar von Sydow.

4. Landssekretariatet. Kungl. Socialstyrelsen. Genom cirkulär av juni detta år har Kungl. Socialstyrelsen hemställt om Landsorganisationens yttrande angående verkningarna av fr. o. m. den 1 jan., resp. 1 juli 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning. I anledning därav får Landssekretariatet härmed anföra följande. ^Undantag härifrån kunna påvisas i den utländska lagstiftningen. Den holländska lagen t. ex. förbjuder arbetare i fabriker och verkstäder att arbeta hos andra arbetsgivare.

222 Mera i detalj gående yttranden och svar å Socialstyrelsens frågeformulär torde vara av förbundens styrelser direkt överlämnade till styrelsen, varför vi här skola inskränka oss till framhållande av några allmänna synpunkter i frågan. Obestridligen har lagen ur social synpunkt verkat tillfredsställande. Bildningsintresset bland arbetarungdomen är större än tidigare, koloniverksamheten ökar, hemlivet har gjorts rikare och i allmänhet äro arbetarna mera skötsamma än fallet var, då en längre arbetstid tillämpades. Allt detta är sociala värden, som ej kunna skattas högt nog. Arbetarna känna att de genom fortsatta reformer och intresserat bildningsarbete ha en väg öppen till en förbättrad social ställning. Det är därför de betrakta åttatimmarslagens genomförande som den största vinst de erhållit av sitt mångåriga fackliga och politiska arbete. Men lagen måste förändras därhän, att den kommer att omfatta även de arbetargrupper, som nu stå utom densamma. Därför kräves en omarbetning av den svenska lagen, i första hand så att den ej ger mindre än minimifordringarna i^ Washingtonkonventionen. Då nu flera av de större industriländerna förklarat sig i princip redo att acceptera Washingtonkonventionen och ratificera densamma så fort ett visst antal länder även äro redo att ratificera konventionen, synes det oss, att tiden nu är inne, då Sverige bör ändra sin 8-timmarslag så, att intet hinder för ratificering av Washingtonkonventionen föreligger. Ännu gäller vad Landssekretariatet anförde i sitt yttrande av den 19 oktober 1922, att »ännu står Sveriges moraliska förpliktelse att ratificera Washingtonkonventionen kvar. Ännu gäller vad Socialstyrelsen anförde för ej längre tillbaka än i sitt betänkande av den 9 april 1921, 'att de stater, som tillhöra den internationella arbetsorganisationen, otvivelaktigt måste anses ha en stark moralisk förpliktelse att söka så vitt möjligt förverkliga de beslut, som i behörig ordning fattats av arbetsorganisationens representanter, d. v. s. konferensen. Särskilt torde detta få anses gälla ifråga om beslut, som biträtts av vederbörande stats konferensombud. H ä r t i l l kommer såsom ett reellt skäl önskvärdheten att främja de sociala reformerna och att göra detta på sätt, som tryggar mot_konkurrens från stater med mindre framskriden utveckling, d. v. s. genom internationellt samarbete. För Sverige, som redan infört lagstadgad 8 timmars arbetsdag, måste sistberörda skäl obestridligen tillmätas en avsevärd nationalekonomisk betydelse.' Riktigheten i dessa uttalanden torde vara obestridlig. Sverige har i Washington iklätt sig en moralisk förpliktelse mot egna och mot andra länders arbetare, som bör infrias. Att så icke redan skett torde i icke ringa grad ha bidragit till att även andra länder låtit anstå med ratificeringen av Washingtonkonventionen, ty man har förväntat, att ett så högt stående kulturland som Sverige med dess nuvarande politiska regim skulle ha gått i täten för den internationella sociallagstiftningen. Landssekretariatet har sålunda fortfarande den uppfattningen, att det föreligger en moralisk plikt för de lagstiftande myndigheterna att söka bringa den svenska arbetstidslagen i överensstämmelse med Washingtonkonventionen, vilket kan ske genom att de yrkanden godtagas, som Landssekretariatet framförde i sitt till konungen ställda yttrande av den 26 april 1921.» Av förbundens uppgifter till Socialstyrelsen synes framgå, att den förkortade arbetstiden icke minskat produktionen. Och det är väl numera heller icke någon, som vill försöka göra gällande, att det icke är möjligt att med till buds stående tekniska hjälpmedel på 8 timmars arbetsdag producera i tillräcklig mängd de förnödenheter, som människorna behöva. När så är fallet torde också 8-timmarsdagen vara den ekonomiskt bäst avvägda arbetstiden. Den svenska fackföreningsrörelsens ställning till 8-timmarslagen är bestämd genom det beslut i frågan, som enhälligt fattades av Landsorganisationens senaste kongress, vilken hölls i augusti 1922. Kongressens uttalande är av följande lydelse: »Kongressen konstaterar den stora vinst för arbetarklassen, som ligger i genomförandet av lagen om arbetstidens begränsning, och den absoluta enighet, som råder inom alla arbetargrupper om att ej i godo medgiva någon försämring av denna lag.

223 Kongressen inlägger därför en bestämd protest mot alla försök att tumma på 8-timmarslagen, och uppdrager åt Landssekretariatet att samla Landsorganisationens krafter för att med användandet av alla lämpliga och möjliga åtgärder söka hindra varje försök att fråntaga arbetarna vinsten av deras 30-åriga ansträngningar. Kongressen uppdrager vidare åt Landssekretariatet att hos regeringen hemställa om dennas kraftiga medverkan till skydd för arbetstidslagens bestånd samt att rikta arbetarnas representanters i riksdagen uppmärksamhet på, att dessa måste — tillsammans med de ledamöter av riksdagen, som ha blicken öppen för den kulturella vinst mänskligheten vunnit genom 8-timmarslagens genomförande — sörja för att 8-timmarslagen ej äventyras och göra allt för att slå tillbaka de reaktionära angreppen mot denna lags bestånd. Kongressen uttalar jämväl som sin uppfattning, att lagen om arbetstidens begränsning måtte utsträckas att omfatta även de arbetargrupper, som nu stå utanför lagen. Åttatimmarslagens genomförande är icke enbart en nationell lagstiftningsfråga, utan den är ett led i internationell lagstiftning för åstadkommande av social rättvisa och människovärdiga arbetsvillkor för män, kvinnor och barn, förutom vilken ingen allmän fred kan fotas, som fredsfördraget i Versailles säger. Då Sverige anslutit sig till detta fredsfördrag genom anslutning till den Internationella arbetsorganisationen, måste det anses vara en hederssak för Sverige att för deltagande i arbetet att åvägabringa allmän fred på grundvalen av social rättvisa ratificera de konventioner, som blivit antagna av de internationella arbetskonferenserna och vilka konventioner Sveriges ombud å dessa konferenser utan reservationer biträtt. Kongressen giver därför Landssekretariatet i uppdrag att hos regeringen hemställa om vidtagande av sådana åtgärder, som kunna medföra beslut om ratificering av den i Washington antagna konventionen om arbetstidens begränsning.» Bakom detta uttalande står den svenska fackföreningsrörelsen enhälligt samlad utan några meningskiljaktigheter. Uti kollektivavtalen ingå bestämmelser om arbetstidens längd, som i regel är fastställd till 8 1/2 timmar per dag och 5 »/, timmar på lördagen, så att arbetstiden blir 48 timmar per vecka. Genom dessa avtal är 48 timmars arbetsvecka genomförd även för vissa arbetargrupper, som äro undantagna från lagens tillämpning. Sålunda gälla avtalens arbetstidsbestämmelser för hantverksarbetarna inom resp. avtalsområden, oavsett om arbetare är anställd hos arbetsgivare med mindre antal arbetare än fyra, samt i allmänhet för arbetare vid torvmossar m. fl. områden. Några bestämmelser om förlängd arbetstid komma fackorganisationerna icke att gå med på, så länge de ha några möjligheter att uppehålla en strid för bevarande av den kortare arbetstiden. Skulle en sådan strid förloras av arbetarna, kommer den med all säkerhet att upptagas så fort någon möjlighet därtill gives. E t t upphävande av lagstiftningen om arbetstidens reglering kommer sålunda med all säkerhet att medföra mycket svåra och upprivande arbetskonflikter, därest man från arbetsgivarhåll skulle vilja genomföra bestämmelser om längre arbetstid än den, som nu är bestämd i den provisoriska lagen om arbetstidens reglering. Landssekretariatet vill därför i anslutning till ovan anförda vördsamt förorda: att den provisoriska lagstiftningen om arbetstidens reglering utbytes mot en permanent lag, och att denna utarbetas i sådan överensstämmelse med Washingtonkonventionen, att intet hinder möter för ratificering av nämnda konvention. Därjämte vill Landssekretariatet slutligen även förorda: att Washingtonkonventionen om 8 timmars arbetsdag ratificeras av Sverige. Stockholm den 12 augusti 1925. F ö r Landssekretariatet: Arvid Thorberg.

5. Sveriges Hantverksorganisation. Till Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. I anledning av den oss tillsända P . M. formulär l 1 n:o 230 av april i år få vi härmed meddela, att det är oss alldeles omöjligt att lämna svar å alla de uppställda frågorna, utan ha vi utvalt några av dem, vilka vi kunna besvara. Våra svar avse givetvis icke några speciella tillverkningar och arbetsställen, utan äro de att betrakta såsom generella omdömen efter den erfarenhet, som det varit för organisationsstyrelsen möjligt att förskaffa sig. Punkt 5. I allmänhet råder inom hantverkskretsar den bestämda uppfattningen, att produktionen per arbetare efter arbetstidsbegränsningen visst icke ökats utan snarare minskats, och att denna reducerade arbetseffektivitet i huvudsak är en direkt följd av förenämnda begränsning. Särskilt svårt ha idkare av säsongyrkena att på en reducerad arbetstid ernå en tillfyllestgörande arbetseffektivitet. Punkt 8. Någon ökning i produktionskapaciteten på grund av verkstadsagarnas mojhgnet för specialisering, utveckling av tekniska hjälpmedel samt utvidgningar har i allmänhet icke kunnat ernås, alldenstund depressionen inom näringslivet synes ha lagt hinder i vägen härför. Punkt 9. I fråga om ökad arbetsamhet och ökat intresse från arbetarnas sida torde man med största bestämdhet kunna påstå, att dylika gynnsamma verkningar av arbetstidsbegränsningen i allmänhet icke kunnat konstateras, men vad, som emellertid måste vara alldeles påtagligt, är att den minskade arbetstiden i allmänhet visst icke medfört reducerad arbetsinkomst utan i de allra flesta fall en ökning av densamma dels genom direkt lönekompensation, dels genom tillfälle för arbetarna att på fritid åtaga sig extraarbete. I sistnämnda fall finnas inom hantverket en otrolig mängd bevis på, att fritidsarbetet tagit en för den lojala hantverksnäringen skadlig form i det att detta arbete ofta utföres i konkurrens med mästarna utan att vederbörande härför äga nödig kompetens eller resurser för arbetets rätta handhavande. Utom det att mästarna lida ekonomisk skada härigenom, torde det vara odisputabelt att den beställande allmänheten härav blir lidande, då det utförda arbetet i de^ flesta fall blir underhaltigt, stundom även dyrare, än om detsamma överlämnats at mästare i yrket. Punkt 11. . Beträffande frågan om arbetstidslagens sociala verkningar torde m a n - — etter vad organisationsstyrelsen erfarit från många håll — kunna säga, att det höga sylte, som avsetts med denna lagstiftning, i allmänhet icke ernåtts, alldenstund den okade fritiden ofta icke utnyttjats för tillgodoseende av intellektuella eller allmanbildande behov utan snarare för att tillfredsställa nöjeslystnaden. Stockholm den 1 juni 1925. För Styrelsen för Sveriges Hantverksorganisation: C. J. F. Ljunggren. Gunnar Willen.

6. Sveriges Allmänna Yerkmästareförbund. Till Kungl. Socialstyrelsens Femte byrå, Stockholm. Den 2 maj d. å. mottogo vi Styrelsens anhållan, formulär l 1 nr 524, att vi i anslutning till ett vidfogat P . M. måtte meddela vår uppfattning och våra laktta1 Se sid. 10.

225 gelser rörande tillämpningen och betydelsen av den gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning. Med anledning av denna anhållan utsände vi omedelbart till samtliga förbundets lokalavdelningar ifrågavarande frågeformulär med begäran om skyndsamt yttrande. På grund av den korta fristen i"6v yttrandets avgivande och svårigheten att utan tillgång till erforderligt statistiskt material omedelbart besvara en del av frågorna, har tyvärr endast ett fätal av våra lokalavdelningar inom föreskriven tid inkommit med yttrande. De av oss sammanförda uppgifterna, vilka vi närsluta som bilaga, äro därför av detta skäl icke så tillförlitliga, .-.om hade varit önskvärt. Dessutom anse vi oss böra framhålla, att flera av de i P. M. ingående frågorna på grund av åcn relativt korta tid, under vilken arbetstidslagen varit under tillämpning, och framför allt på grund av de onormala förhållandena, under vilka näringslivet arbetat under denna tillämpningstid, svårligen kunna nöjaktigt och fullt objektivt besvaras. Slutligen möta vissa svårigheter, när det gäller att avgöra, i vad mån arbetstidsbegränsningen ensam varit orsaken till de förändringar, som omnämnas i frågeformuläret, elier i annat fall i vilken utsträckning arbetstidslagen varit medverkande till desamma. Absolut visshet synes oss endast råda beträffande lagens rent sociala verkningar, vilka utan väsentliga undantag få betraktas som övervägande goda. Likaså torde det vara obestridligt, att lagen medfört ogynnsamma ekonomiska verkningar för en stor del av landets industri, framför allt för exportindustrien. Dessa olägenheter äro dock näppeligen av den omfattning, att de kunna tjäna som motivering för ett upphävande av den lagstiftning på området, som nu är gällande, helst ett sådant steg med all sannolikhet skulle utlösa en sådan oro på arbetsmarknaden, att därigenom industrien och samhället skulle tillfogas väsentlig skada. Skulle statsmakterna anse, att verkningarna av arbetstidens begränsning ännu icke kunna med sådan säkerhet bedömas, att ett definitivt beslut i frågan kan fattas, är det därför vår uppfattning, att den provisoriska lagen tills vidare bör bibehållas. Stockholm den 8 juni 1925. Sveriges Allmänna Verkmästareförbund: E. Ernst Ahlberg. Modifikationer i arbetstidslagens princip (fråga l1). Av lokalavdelningarnas uppgifter synes framgå, att <S timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka genomgående tillämpas utan avsteg från principen. I ett fall, som rör en träindustri, har dock den ändringen vidtagits, att under högsäsongen, 4 månader, arbetstiden utgör 9 timmar och under lågsäsongen, 4 månader, 7 timmar pr dag. Tillämpningsområde (fråga 2). Det har framgått, att samtliga de företag, från vilka vi mottagit uppgifter, stå under lagens tillämpningsområde. E t t undantag utgör Kungl. Telegrafverket, där dock principen kommit att tillämpas genom styrelsens beslut av den -n/7 1920, senare modifierat genom Kungl. Maj :ts kungörelse av den 1 4 / r , 1923. Arbetstiden i jämförelse med dr 1910 (fråga 3). Där före lagens ikraftträdande, såsom fallet var vid vissa företag inom pappersoch cellulosaindustrien, 3-skiftsindelningen var genomförd, har lagens ikraftträdande icke medfört någon ändring i arbetstidens längd. Vid övriga industrier, från vilka förbundet erhållit uppgifter, har framgått, att genomsnittliga minskningen av arbetstiden pr vecka utgör 8.9 timmar, såväl beträffande den nominella som den faktiska arbetstiden. Förändring i antalet arbetare och personal (fråga 4). Enligt till förbundet inkomna uppgifter synes arbetstidsbegränsningen i stort sett icke ha lett till någon ökning vare sig beträffande lednings-, förvaltnings- eller 1 Angående frågepunkternas innehåll, se form. 1 sid. 10. 15—25.5647

226 kontorspersonal, antalet arbetare eller under c avsedda anställda. Där omläggning skett till kontinuerlig drift, har dock följt en motsvarande ökning över hela linjen. Där i övrigt under lagens tillämpningstid här ifrågasatta ändringar skett, ha dessa i regel varit beroende på å ena sidan depressionen och å andra sidan en normal utveckling och tillväxt av vederbörande industriföretag. Vad slutligen beträffar frågan 4 B ha våra lokalavdelningar icke lämnat sådana uppgifter, att ett säkert omdöme kan göras. Lagen och arbetsintensiteten

(fråga

ö).

15 av de 25 lokalavdelningar, som yttrat sig beträffande frågan A, ha uppgivit, att arbetsintensiteten pr timme ökats. Genomsnittet av den uppgivna ökningen uppgår till 8.9 %. 10 avdelningar ha uppgivit, att någon förändring icke ägt rum, samt 1 lokalavdelning, att arbetstidsbegränsningen lett till en minskning av produktionen pr arbetare och timme. Beträffande produktionen pr arbetare och vecka ha ett flertal lokalavdelningar gjort gällande, att densamma, trots den förkortade arbetstiden, är oförändrad, 3 avdelningar ha dock meddelat, att även produktionen pr vecka ökats, under det 2 avdelningar göra gällande, att en minskning ägt rum, av den ena avdelningen uppskattad till 17 %. H ä r ovan anförda förändringar av arbetseffektiviteten synas till huvudsaklig del bero på tekniska förbättringar, tillverkningens standardisering, förbättrad arbetsledning etc. Några avdelningar ha dock ansett, att arbetstidens begränsning direkt varit orsaken till en ökad produktion. Mindre skolkning har sålunda förekommit och den längre vilotiden anses även ha medverkat till här nämnt resultat. På grund av den ytterst begränsade tiden för yttrandets avgivande har icke vår utredning kunnat läggas så, att punkt C i femte frågan direkt kan besvaras. Våra lokalavdelningar, till vilka äro anslutna i regel samtliga arbetsledare på platsen och närmaste omgivningen, ha förfarit på det sättet, att en eller flera representanter för varje på platsen företrädd industri sammanträtt och i föreningen avgivit de primära uppgifter, på vilka detta utlåtande stöder sig. Arbetets

ordnande

och bedrivande

(fråga

6).

Arbetstidslagens ikraftträdande medförde för vissa industrier, främst pappersmasseindustrien, en övergång från 2- till 3-skiftsindelning, vilket också framgår av d.e meddelanden, som inkommit från lokalavdelningarna. Av dessa uppgifter synes emellertid framgå, att lagen eljest icke i större utsträckning föranlett övergång till kontinuerlig drift eller skiftsindelning, där sådan ändring icke varit absolut betingad av förut angivet skäl. Arbetstidsbegränsningen har genomgående lett till, att arbetet upptages 1 / 2 å 1 timme senare än vad förut varit brukligt. Likaledes har lagen genomgående medfört indragning av åtminstone en rast. I vissa fall ha 2 raster blivit indragna. Endast en lokalavdelning har meddelat, att någon förändring i detta avseende icke skett. Där i rena undantagsfall förekommit raster, som ingått i arbetstiden, ha dessa indragits fr. o. m. lagens ikraftträdande. Att döma av de yttranden, lokalavdelningarna insänt, har arbetstidslagen medfört en väsentligt skärpt kontroll såväl till förhindrande av självtagna raster och pauser under arbetstiden som för uppnående av att arbetet upptages och avslutas på bestämda tider. I vissa fall ha för detta ändamål kontrollur anskaffats, arbetsområdet, där icke så tidigare varit fallet, inhägnats o. s. v. Vad beträffar självtagna pauser och raster under arbetstiden synas desamma efter arbetstidslagens tillkomst ha blivit helt avskaffade. Till ett förbättrat utnyttjande av arbetskraften höra de förändringar beträffande arbetets indelning och anordning samt den väsentligt skärpta arbetsledning, som på flertalet platser kommit till tillämpning. Den tidigare åberopade standardiseringen

227 har givetvis haft enahanda syfte. I vad mån dessa och liknande åtgärder äro en direkt följd av arbetstidslagens tillkomst, undandrager sig dock bedömande. Förändringar i avlöningsmetoderna (fråga 7). över halva antalet av de lokalavdelningar, som besvarat denna fråga, meddela, att övergång skett från veckolön till timlön samt att, där timlön tidigare utgått, arbetet, där så är möjligt, i största utsträckning numera lägges på ackord, över huvud taget framgår av de inkomna uppgifterna, att ackordssystemet tillämpas i väsentligt större utsträckning än före lagens tillkomst. Endast vid 8 av de företag, från vilka uppgifter föreligga, har någon förändring icke företagits. Lagen och produktionskostnaderna (fråga 8). Endast i rena undantagsfall synes arbetstidsbegränsningens genomförande ha ökat produktionskapaciteten genom vidtagande av i A omnämnda anordningar. Där specialisering, standardisering etc. ägt rum, vilket är fallet vid flertalet av de företag, från vilka rapporter föreligga, har den därav föranledda produktionsökningen varit erforderlig för att motväga den av den förkortade arbetstiden föranledda produktionsminskningen. I fråga B omnämnda tekniska hjälpmedel ha väsentligt utvecklats. Det framgår dock icke av till oss inkomna yttranden, att vid lagens ikraftträdande befintliga hjälpmedel kunnat pressas upp till ökad produktionsförmåga. De förbättringar och utvecklingar, som skett på ifrågavarande område, kunna därför näppeligen sättas i samband med arbetstidslagstiftningen. Vad slutligen beträffar fråga C, torde det vara praktiskt ogörligt att utom i vissa specialfall avgöra i vad mån utvidgningar och nybyggnader i fabriks- och lagerlokaler o. d. varit betingade av arbetstidslagen eller stå i samband med omändringar och utveckling av driften. Arbetstidsbegränsningen och arbetarna (fråga 9 A). Rörande de erfarenheter, medlemmarna i vårt förbund gjort i denna sak, hänvisa vi först till det svar, som avlämnats å fråga 5. Även i sina svar på frågan 9 A framhålla lokalavdelningarna genomgående en väsentlig förbättring, vad beträffar skolkning och »firande». Det framgår vidare av avdelningarnas yttranden, att arbetsamheten genomgående ökats och att sålunda arbetarna visa stegrat intresse och ett jämnare arbete. Endast 6 lokalavdelningar ha ansett, att någon ändring icke följt eller förorsakats av arbetstidens begränsning. Arbetsinkomsten (fråga 9 B). I stort sett har den förkortade arbetstiden icke medfört någon minskning i arbetarnas inkomst, ett förhållande som för övrigt torde till fullo framgå av den officiella avtalsstatistiken. Undantag utgöra endast vissa industrier, som arbeta under särskilt tryckande lågkonjunktur, där arbetarnas realinkomst något minskats. I stort sett synes den förkortade arbetstiden icke ha medfört benägenhet till extra arbete på fritid. Där detta förekommer, torde förhållandet få räknas som ett rent undantag. Några lokalavdelningar ha meddelat, att arbetarna visserligen omedelbart efter lagens ikraftträdande visat intresse för extraarbete, men att detta intresse efter hand avtagit. Där extraarbete på fritid förekommit i större utsträckning, förmärkes klagomål från hantverksutövarna för intrång i deras verksamhetsområde och näringsfång. Lagen och arbetarnas levnadssätt (fråga 9 C). Det framgår med full tydlighet, att arbetstidsbegränsningen medfört i vissa fall väsentliga förbättringar ur hygienisk synpunkt. Särskilt påfallande är förbättringen inom de industrier, där arbetet före lagens ikraftträdande bedrevs med 2 skift om 12 timmar. Av flera lokalavdelningar framhålles sålunda, att arbetare med stor familj, som före lagens ikraftträdande fingo tjänstgöra å 12 timmars nattskift,

228 icke erhöllo den vila, som var erforderlig, men att olägenheterna genom skiftens begränsning till 8 timmar väsentligt minskats eller helt avlägsnats. Erfarenheter av lagens komplettering (fråga 10). Ingen av de lokalavdelningar, som besvarat denna fråga, har gjort ogynnsamma erfarenheter av de företagna ändringarna i lagen. I flera fall framhålles däremot, att förändringarna medfört en avgjord förbättring, lett till färre misstolkningar etc. Rätten till förlängd arbetstid har i vissa fall utnyttjats till industriens fromma för utförande av vissa specialarbeten, reparations- och kompletteringsarbeten. Arbetstidslagens ekonomiska och sociala verkningar (fråga 11). Som svar på denna fråga ha våra lokalavdelningar avgivit väsentligt olikartade synpunkter. Vad beträffar lagens ekonomiska konsekvenser synes den allmänna uppfattningen vara, att industriföretagen ensamma fått bära de större eller mindre uppoffringar, lagen medfört. I vissa fall ha industriföretagen varit tvingade väsentligt utöka de maskinella hjälpmedlen till förebyggande av övertidsarbete samt att företaga andra dispositioner, som givetvis dragit kostnader. Utöver dessa direkta kostnader ha även vissa företag fått vidkännas indirekta utgifter genom uppförande av arbetarbostäder, tillbyggnad av verkstadslokaler o. s. v. Slutligen har lagen lett till, att flertalet industriprodukter på grund av den fördyrade framställningen ökats i pris, vilken ökning icke alltid kunnat täckas av avnämarna. Som tidigare framhållits, torde däremot arbetarna icke haft några ekonomiska olägenheter, i varje fall icke i större utsträckning. Vad beträffar de sociala verkningarna av arbetstidsbegränsningen framhållas dessa av våra lokalavdelningar såsom genomgående goda. Flera avdelningar tro sig sålunda ha förmärkt en större arbetsglädje och ett ökat intresse för arbetet. Den förlängda fritiden har medfört ett väsentligt stegrat intresse för studiearbetet och föreläsningsverksamheten. Fall nämnas, där sedan lagens ikraftträdande församlingsbiblioteken ökats med flera hundra procent. Några av våra lokalavdelningar tro •sig också kunna konstatera, att arbetarklassens kultur- och bildningsnivå, sedan lagen trädde i kraft, visat tendens till avsevärd höjning. Slutligen framhålles, att genom den ökade fritiden arbetarna kommit att ägna större intresse åt egnahemsrörelsen, skötseln av koloniträdgårdar, fjäderfäavel etc. I ett fall framhålles även, att de gifta arbetarna nu tillbringa större del av sin fritid i hemmet än tidigare. Flera av lokalavdelningarna sammanfatta sina iakttagelser av lagens verkningar sålunda, att de betrakta de sociala verkningarna som alltigenom gynnsamma och förmena, att lagens upphävande skulle vara till avgjord skada, en uppfattning, som vissa avdelningar anse även delas av arbetsgivarna, trots att dessa vid lagens ikraftträdande uttalade farhågor och voro motståndare till samma. Slutligen bör meddelas, att ett par av våra avdelningar ansett, att lagens verkningar varit alltigenom skadliga, såväl ekonomiskt som socialt, samt att några avdelningar ansett, att lagen varit i tillämpning under alltför kort tid, för att verkningarna under nuvarande förhållanden skola kunna sakligt bedömas. Stockholm den 8 juni 1925. Sveriges Allmänna Verkmästareförbund: E. Ernst Ahlberg.

7. Järnbruks förbundet. Till Kungl. Socialstyrelsen. I anledning av Eder remisskrivelse av april månad få vi vördsamt avgiva infordrat yttrande angående verkningarna av lagen om arbetstidens begränsning inom vårt verksamhetsområde, och tillåta vi oss därmed i huvudsak följa frågeställningen i den till ledning vid svarets avgivande översända promemorian.

229 De u n d a n t a g och modifikationer, som vid järnbruken förekommit i lagens tilllämpning, gälla i allmänhet de fall, där 56 timmars arbetsvecka tillåtits på grund av nödvändigheten av kontinuerlig drift. Detta gäller i första hand hyttor och bessemerverk men även en del ugnar av olika slag. Vid martinverken har arbetsrådet lämnat tillstånd till 56 timmars arbetsvecka, men har denna arbetstid på grund av motstånd från arbetarnas sida icke k u n n a t genomföras annat än under högst 12 söndagar på året (förutom söndagarna närmast före och efter större reparationer). I en del fall torde även 48-timmarsveckan för vissa arbetare vara något utsträckt på grund av verkställandet av nödiga förberedelse- och avslutningsarbeten; särskilt gäller detta personalen vid ugnar, där driftsuppehåll tillämpas under söndagsdygnet. Däremot torde någon regelbunden utsträckning av arbetsveckan genom anlitande av övertidsarbete icke hava förekommit. Arbetstidens förkortning från tiden före lagens tillämpning har vid enstaka hyttor skett från 84 till 56 timmar. Vid flertalet hyttor liksom vid bessemerverken var emellertid arbetstiden redan före år 1920 56 timmar. Vid martinverken har förkortning i regel ägt rum från 72 till 48 timmar (jämför emellertid ovan). Vid valsverk och lancashiresmedjor har arbetstiden i regel förkortats från 64*/ 2 till 48 timmar. För de s. k. daggående arbetarna utgjorde arbetstiden före lagens ikraftträdande 57 mot nu 48 timmar. Av ovanstående torde framgå, att de förändringar i fråga om arbetstidens längd, som blivit en följd av lagens tillämpning, för järnhanteringen varit mera ingripande än för antagligen någon annan industri. F r å g a n om de ökningar i tjänstemannapersonal och arbetsstyrka, som föranletts av lagens tillämpning, är svår att besvara. P å grund av den långvariga depressionen föreligga för övrigt ännu, vad järnhanteringen angår, icke jämförliga förhållanden med avseende å tiden omedelbart före lagens inträde. Vid martinverken samt en del hyttor, valsverk och lancashireverk har man för driftens behöriga gång måst insätta tre skiftlag i stället för som dittills två. Givetvis skulle denna rörelse hava varit långt allmännare, om konjunkturerna icke medfört en allmän produktionsminskning. Det är utan vidare klart, att för bibehållande av produktionen vid den nivå, som gällde omdelbart före lagens tillämpning, skulle hava erfordrats högst betydande personalökningar. Någon i omedelbart samband med arbetstidsförkortningen stående produktionsökning, per tidsenhet räknat, har i allmänhet ej förmärkts. Tvärtom äro klagomål mycket vanliga över, att den från arbetarhåll före lagens tillkomst utlovade ökningen i arbetsintensitet uteblivit. Där under årens lopp någon förbättring kunnat förspörjas, har dess ursprung i regel ansetts kunna i väsentlig mån hänföras till förbättrad teknisk u t r u s t n i n g : Det är över huvud givet, att svårigheterna för ett riktigt bedömande av denna fråga äro mycket stora, då särskiljandet av de förändringar, som inträffat på grund av den kortare arbetstiden, och dem, som den alltjämt fortgående utvecklingen av de tekniska hjälpmedlen medfört, torde vara nästan omöjligt. Vid martinverk samt en del hyttor, valsverk och lancashireverk har övergång måst ske från två till tre skiftlag. Det ligger i sakens natur, att övergången till 48 timmars arbetsvecka medfört ändrade tider för arbetets början och slut. I vissa fall har antalet raster minskats, liksom det någon gång förekommit, att raster, som inräknats i arbetstiden, borttagits i samband med arbetstidsförkortningen vid lagens ikraftträdande. Det torde även kunna sägas, att efter den kortare arbetstidens inträde en mera effektiv tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut inträtt, och att självtagna raster och pauser under arbetstiden, där sådana till äventyrs förekommit, upphört. Givetvis hava jämväl i övrigt — dock icke sällan under stort motstånd från arbetarnas sida — försök till förbättrat och mera effektivt utnyttjande av arbetskraften förekommit, men i vilken utsträckning detta skett. är omöjligt att generellt uppgiva.

230 Några större förändringar i fråga om avlöningssystemen torde icke hava förekommit; möjligen har systemet med premieackord vunnit något ökad användning. I vad mån arbetstidslagstiftningen föranlett ökning av produktionskapaciteten genom mera genomförd specialisering och standardisering och utveckling av tekniska hjälpmedlen till större prestationsförmåga, torde vara omöjligt att slutgiltigt utreda. För vår del hava vi emellertid den uppfattningen, att de förändringar, som skett, i allmänhet varit betingade av en normal utveckling och att desamma skulle hava vidtagits oavsett förkortningen av arbetstiden. Till svårigheterna att klart bedöma denna fråga kommer ju även, att förhållandena allt från lagens inträde varit kännetecknade av den allmänna depressionen och dess följdföreteelser. Några större, av arbetstidslagen föranledda utvidgningar av fabriks- och lagerlokaler torde icke hava förekommit, men däremot införandet av ett tredje skiftiag på ett flertal arbetsplatser föranlett betydande bostadsbyggen. Denna byggnadsverksamhet har för industrien, särskilt i dess nuvarande läge, varit mycket betungande, trots att densamma på grund av nedgången i produktionen nått en långt mindre omfattning, än vad fallet skulle hava blivit under förutsättning av bibehållen produktionskvantitet. Något ökat intresse för arbetet har enligt vår mening icke, i varje fall icke mera allmänt, försports bland arbetarstammen efter lagens inträde; dock torde skolkning och firande numera icke förekomma så ofta som tidigare. Icke heller har ökad benägenhet från arbetarnas sida att åtaga sig övertidsarbete kunnat förspörjas; snarare kanske tvärtom. Genom den kompensation, som måst lämnas för den minskade arbetstiden, har industrien belastats med bördor, varunder den dignar, utan att arbetarnas inkomster stigit i på långt när samma utsträckning som produktionskostnaden ökats. Den rådande depressionen har gjort det omöjligt att bedöma, vilken inverkan lagens ikraftträdande medfört å arbetarnas levnadssätt. E n allmän klagan förspörjes emellertid, att arbetarungdomen ej väl använder sin fritid. Sedan länge finnas vid ett stort antal arbetsplatser anordnade bibliotek och samlingshus för kulturella ändamål, till vilkas anordnande arbetsgivaren tagit initiativet eller vilka han ekonomiskt stött, ökat intresse för med dessa institutioner förbunda möjligheter till självbildning och intellektuell utveckling har i allmänhet ej försports. Förändringarna i arbetstidslagen 1921 och 1923 hava medfört en del lättnader för industrien genom ökad möjlighet till övertidsarbete. Dessa äro dock av underordnad betydelse och förringa ej i väsentlig grad de svåra olägenheter lagen om arbetstidens begränsning för densamma medfört. över huvud har 8-timmarslagen för järnhanteringen varit synnerligen ödesdiger, och det förefinnes intet tvivel om, at.t den kamp för livet, denna vår äldsta industri för närvarande har att föra, i betydlig grad försvåras genom de tunga bestämmelser, åttatimmarslagen ålagt arbetsgivarna. De landvinningar, denna lagstiftning medfört för Sveriges järnbruksarbetare, hava dessa fått dyrt betala genom en arbetslöshet, som väl visserligen knappast förorsakats av lagens tillkomst, men i varje fall genom densamma förvärrats, och den allmänna osäkerheten inom industrien. På grund av det sätt, varpå 48-timmarsveckan en gång infördes, har den av arbetarna kommit att uppfattas icke som en fråga, för vilka ekonomiska lagar måste vara bestämmande, utan som en underpant å arbetarklassens politiska fullmyndighet. Härav härflyter också den dogmatism och ensidighet, som präglat arbetarnas ställning vid frågor, som stå i samband med arbetstidslagstiftningen och som ytterligare förvärrat svårigheterna vid lagens tillämpning. Så har järnhanteringen år 1923 hemsökts av en sex månader lång arbetsstrid, förorsakad av en hårdnackad vägran från arbetarnas sida att finna sig i de jämkningar i lagens generella bestämmelser, som arbetsrådet ansett fordringarna på en rationell drift vid järnbruken påkalla. De hänvisningar, som av den då fungerande socialministern lämnades till de »mången gång av arbetsgivarna förbisedda möjligheterna, att inom lagens ram på ett mera

231 rationellt sätt ordna arbetstiden», visade sig fullkomligt värdelösa inför arbetarnas motstånd mot en, så långt möjligt, efter de ekonomiska förhållandena anpassad tilllämpning av lagen. Stockholm den 17 juli 1925. Järnbruksförbundet: Karl Wistrand.

8. Sveriges Verkstadsförening. Till Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. Sedan Kungl. Socialstyrelsen, med översändande av »P. M. angående önskvärda uppgifter i och för den åt socialstyrelsen uppdragna utredningen rörande åttatimmarslagens verkningar», anhållit att vi ville meddela vår uppfattning och våra iakttagelser rörande tillämpningen och betydelsen av ifrågavarande lagstiftning i vad anginge vårt verksamhetsområde, få vi härmed äran anföra: De av Kungl. Styrelsen önskade uppgifterna äro i allt väsentligt lika med dem, som ifrågakommo vid liknande undersökning år 1922, då vi hade tillfälle att, i yttrande av den 15 juli 1922, mera ingående besvara de till oss framställda frågorna. Vad som av oss då anförts, kan alltjämt betraktas såsom uttryck för vår uppfattning angående förhållandena inom verkstadsindustrien. I det vi sålunda hänvisa till sagda vårt yttrande, få vi därutöver ytterligare framföra vissa synpunkter. 1922 års utredning kom till tiden att sammanfalla med en utpräglad depressionsperiod inom det svenska näringslivet. Vad särskilt den mekaniska verkstadsindustrien beträffar, har denna ännu icke övervunnit depressionen, även om någon återhämtning ägt rum. Graden av denna depression framgår därav, att arbetarantalet från september 1920 successivt gick ned med icke mindre än 60 %. Endast mycket långsamt förbättrades läget. Först under loppet av år 1924 kunde 2 / 3 av bemälda antal åter sysselsättas, och alltjämt äro verkstäderna mycket långt ifrån full sysselsättning. Vid icke mindre än 42 av 376 medräknade verkstäder låg ännu i början av innevarande år, då utredning angående driftens omfattning senast företogs, driften på grund av dåliga konjunkturer fortfarande helt nere. Inom väsentliga delar av verkstadsindustrien råda sålunda alltjämt »onormala» förhållanden. Förklaringen till, att depressionen så hårt drabbat vårt lands verkstadsindustri, torde till största delen få anses ligga hos våra höga produktionskostnader, grundande sig på höga materialpriser, höga arbetslöner och höga omkostnader, samtliga till mycket stor del en följd av åttatimmarslagen. Verkstadsindustrien måste arbeta under högst växlande arbetstillgång och växlande konjunkturer i övrigt. För såväl arbetsgivare som arbetare är bibehållandet av en jämn arbetarstam ett betydande önskemål, som av näraliggande skäl torde förefinnas även hos de rent samhälleliga intressena. Förr kunde man i avvaktan på kommande order tillgodose detta genom att sätta arbetarna på förkortad arbetstid, ty vid orders ingång var det möjligt att genom forcering och övertid taga igen och utjämna. Även detta försvåras i hög grad av åttatimmarslagens trånga och strängt tolkade bestämmelser. Dessa verka sålunda hindrande och fördyrande på produktionen. De verka vidare i hög grad oroande på arbetsmarknaden, i det de — såsom lagen nu är utformad — åtminstone på vissa verksamhetsområden föranleda avskedande och nyanställande i helt annan utsträckning än vad som behövde ske, därest dessa bestämmelser icke funnes. Utom olägenheter för arbetarna föranledas härav för arbetsgivaren utgifter, som drabba omkostnadskontot kraftigare än den oinvigde tror. Först komma de direkta

232 kostnaderna för anställande och avskedande, vilka äro lätta att fixera samt givetvis mindre betydande. Större och avsevärdare äro de kostnader, som drabba verkstaden, på grund av att den nyan tagne mannen är med förhållandena på den nya arbetsplatsen obekant. Dessa förhållanden skifta nämligen vid olika verkstäder, ja, även för olika avdelningar inom samma verkstad i sådan grad, att det iir ytterst sällan man kan räkna pä full effektivitet, förrän arbetaren varit på sin nya plats åtskillig tid. Då alltså verkstadsindustrien alltjämt lider under depressionen, faller det sig fortfarande svårt att fullt bedöma, huru arbetstidslagen skulle verka under normala förhållanden. Under en depressionstid är behovet av t. ex. övertidsarbete icke så stort som under normala tider — för att icke tala om högkonjunktur, då det gäller att uttaga högsta möjliga kapacitet. Även under depressionstiden har det emellertid befunnits, att lagen lägger ett väsentligt hinder i vägen för produktionskapacitetens fulla utnyttjande vid verkstäder med brådskande arbeten liksom även vid produktionsgrenar med säsong, där den till stor del oberäkneliga efterfrågan — som kan göra sig gällande under en sådan kortare och koncentrerad säsong — icke kan tillfredsställas. För industrier, vilka, såsom verkstadsindustrien, hava att konkurrera med andra länder, är det — såsom i vårt utlåtande av år 1922 redan framhållits — oundgängligen nödvändigt att vissa tider hava möjlighet till forcerat arbete och att få produktionskapaciteten högst väsentligt utökad över den normala. I andra länder, med vilka vår verkstadsindustri har att utstå en hård konkurrens, handhavas författningar om arbetstidens begränsning, i den mån sådana finnas, av de bestämmande och dispensgivande myndigheterna med betydligt vidare syn och med större hänsyn till industriens berättigade krav på tillmötesgående till följd av konkurrenshänsyn, än som sker här. Då 1921 en ändring i den svenska lagen ägde rum, var det avsett, att härigenom en lättnad skulle beredas industrien, så att denna erhölle ökade möjligheter till övertidsarbete. Medan 1919 års lag medgav övertid med 150 timmar efter arbetsgivarens eget bedömande samt 75 timmar därutöver efter tillstånd av därtill behörig myndighet, stadgades i den ändrade lagen, att arbetsgivaren ägde rätt till 200 timmar efter eget bedömande, och att därutöver viss mängd övertid kunde erhållas av arbetsrådet, dock endast vid »trängande behov». Det har meddelats oss, att det tidigare kunde gå relativt lätt att erhålla tillstånd till 75 timmars övertidsarbete, vadan sålunda övertidstimmarnas antal blev 225. Efter lagändringen äger arbetsgivarna visserligen uttaga 200 timmar utan vidare, men har det å andra sidan uppgivits, att arbetsrådet i fall, då man skulle hava väntat bifall till ansökan om utsträckt tid, vägrat detta, och att det sålunda stannat vid dessa 200 timmar. I stället för att medföra en lindring — såsom avsetts — har lagändringen, i dylikt fall, verkat i motsatt riktning. Då vi nu hava tillfälle att skärskåda arbetstidslagens verkningar, begagna vi oss därav för några randanmärkningar till Kungl. Kommerskollegii undersökning av år 1922 om produktionskostnadernas fördyring genom arbetstidslagen. Denna undersökning visade, i stickprov, att två mekaniska verkstäder med bibehållen produktion drabbades av kostnadsökning med 5.4 % och fyra verkstäder med minskad produktion med 5.9 %. Motsvarande siffror för en fabrik för elektriska maskiner visar en ökning av 6.8 %. Härtill vilja vi foga den anmärkningen, att lagen i verkligheten medfört en betydligt större kostnadsökning, som även vitsordas av Kommerskollegium. Den verkställda jämförelsen utgår från förhållandena år 1919, under det att verkstadsindustrien redan i början av nämnda år minskat arbetstiden, just med hänsyn till den förestående arbetstidsbegränsningen genom lag. Om Kommerskollegium i sin beräkning räknat med den av lagstiftningen i realiteten (d. v. s. såväl före som efter lagens ikraftträdande) föranledda tidsinskränkningen, skulle — även med de grunder, efter vilka Kollegiet räknat — för produktionskostnadsökningen hava framkommit högre siffror.

233 Att märka är vidare, att Kommerskollegii utredning endast omfattar ett fåtal verkstäder. Till oss anslutna arbetsgivare ha i flera fall uppgivit betydligt högre värden på den direkta kostnadsökningen genom ifrågavarande lag, än vad siffrorna för de av Kommerskollegii utredning omfattade verkstäderna utvisa. Kominerskollegium går även in på undersökning om kostnadsökningens storlek i förhållande till normal ränta å anläggningskapital. Enligt Kollegii utredning går denna ökning vid två mekaniska verkstäder med bibehållen produktion upp till 80.5 % av sagda ränta. Om försäljningspriset i detta fall på grund av konkurrens icke kan höjas, så nedsättes sålunda räntabiliteten med icke mindre än 4 / r . Vid lyra verkstäder med minskad produktion utgör kostnadsökningen 55.5 % av räntan å anläggningskapitalet, vadan kostnadsökningen enligt denna alltför låga beräkning sålunda slukar halva avkastningen vid oförändrat pris på produkten — i verkligheten betydligt mera. Vid den undersökta elektriska maskinfabriken uppgår motsvarande tal till 137.9, vilket visar, att avsevärt mer än hela normala räntan å anläggningskostnaden åtgår att täcka kostnadsökningen för lagens tillämpning (redan enligt Kollegii alltför låga beräkning), under förutsättning av oförändrat pris på produkterna. Kostnadsökningen genom arbetstidslagen är sålunda i vissa fall större än normal avkastning å nedlagt kapital! Härvid bör dessutom observeras, att arbetstidsbegränsningens olägenheter ännu ej på långt när hunnit fullt utveckla sig. Ännu arbetar verkstadsindustrien till stor del med produktionsmedel — byggnader, maskiner m. m. — som framställts innan arbetstidslagen stiftats. Omkostnadsökningen blir beträffande dessa produktionsmedel därför begränsad till vad som motsvarar den kortare utnyttjningstiden. När emellertid dessa produktionsmedel i framtiden måste ersättas med sådana, som producerats under de nya arbetsförhållandena och därför redan i sig själv representera en ökad kostnad, blir den slutliga kostnadsökningen vida större än vad som står i proportion till arbetstidens förkortning. Till denna synpunkt, som givetvis beaktats av Kommerskollegium, har dock ej hänsyn tagits vid Kollegiets beräkningar. Man måste därför vara beredd på, att inom den närmare framtiden åttatimmarslagens verkningar bliva ännu mera förödande för verkstadsindustrien, än vad som kan framkomma vid undersökningar enligt de grunder, på vilka Kommerskollegii utredning är baserad. Vidare må framhållas, att i ifrågavarande utredning icke heller medräknats den kostnadsökning, som ligger i minskade möjligheter att utnyttja produktionsmedlen på övertid. Industrier, som äro utsatta för konkurrens med andra länder, kunna icke räkna på att å konsumenterna överflytta den merkostnad, som följer av arbetstidens begränsning. Denna har följaktligen allvarligt reducerat möjligheterna att förränta i sådan industri nedlagt kapital. I det långa loppet måste detta verka i riktning att vederbörande industri, som sålunda icke själv är i stånd till kapitalbildning i erforderlig utsträckning, icke heller kan räkna på att sparkapitalet från andra håll söker sig dit, vadan den risken är påtaglig, att ifrågavarande industri så småningom kommer att förminskas. Erfarenheterna hava ytterligare bestyrkt vår tidigare uppfattning, att lagstiftning rörande arbetstidens begränsning är onödig och till stort men för landets näringsliv och därmed även för befolkningens välstånd. Någon ny dylik lag bör därför icke stiftas. Med avseende å den utformning vår gällande arbetstidslag erhållit, vilja vi särskilt fästa uppmärksamheten på § 4. Om man med denna bestämmelse åsyftat att åstadkomma en åttatimmarsarbetsdag, så har detta resultat icke uppnåtts. Arbetstiden har blivit kortare än 8 timmar per arbetsdag. Paragrafens formulering leder till sådana resultat, som exempelvis att en arbetare för 10 timmars arbete en dag måste räkna minst en timmes övertid enligt lagen, även om han varit frånvarande från

234 arbetet såväl dagen före som dagen efter. En stor verkstad har räknat ut, att arbetstiden vid densamma under år 1924 — genom självtagna ledigheter av arbetarna, permission, fridagar, semesterdagar etc. — inskränkts till 7.3 timmar. Såsom lagtexten avfattats, kunna arbetsgivarna icke kräva — ja, ej ens emottaga av arbetarna självmant erbjuden — kompenstion för bortovaro annat än i mycket ringa mått. Skulle, trots alla föreställningar från näringslivets representanter, en lag om arbetstidens begränsning antagas till fortsatt tillämpning, vilja vi som oeftergivligt villkor framhålla, att lagen avfattas med större hänsynstagande till näringslivets behov och i sådan anda, att stora ekonomiska intressen icke åsidosättas för en pedantiskt noggrann tillämpning av en princip, som till och med för dess egna anhängare — åtminstone de mera tänkande och upplysta av dessa — måste framstå såsom varande av diskutabelt värde. Särskilt är det enligt vår mening oundgängligen nödvändigt, att möjligheten för arbetsgivare att använda övertid — utan att behöva anlita omgången med framställningar därom — högst väsentlig utsträckes samt vidare, att formuleringarna med avseende å de fall, då dispenser medgivas, göras mindre snäva, än vad som är fallet i den nu gällande arbetstidslagen. Stockholm i sept. 1925. Sveriges Verkstadsförening: G. A. Styrman.

9. Svenska Metallindustriarbetareförbundet. Stockholm den 13 juni 1925. Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. F å r som svar å Eder hemställan angående uppgifter rörande 8-timmarslagens verkningar inom vårt verksamhetsområde meddela, att vi för Edert P . M:s x besvarande icke hava haft eller kunnat infordra sådant primärmaterial, att i Edert P . M. upptagna frågor med siffror kunnat belysas. Vad vi sålunda kunna anföra blir endast i allmänna ordalag och berör endast den mekaniska verkstadsindustrien och järnbruken. 1) a) Några modifikationer av 8-timmarslagen med hänsyn till arbetets karaktär av säsongarbete känna vi inom Metallindustriarbetareförbundets verksamhetson 1 rade icke till. b) Med hänvisning till Arbetsrådets beslut av år 1920 rörande undantagsbestämmelser för järnbruken få vi meddela, att arbetstiden efter lagens ikraftträdande är densamma som den i avtalet år 1917 överenskomna för arbetare i hyttor, dolomitoch kolugnar samt bessemer-, cintrings-, anriknings- och brikettverk. iNågra omfattande modifikationer hava icke förekommit vid dessa verk. Förändringen inskränker sig till att den fasta personalen pålagts mera arbete och har därigenom personalen minskats. Vid övriga verk ha arbetsgivarna strävat att genom 3-skifts införande förkorta söndagsstilleståndet, vilket medfört, att det, från att förut hava varit 39—40 timmar, utgör efter lagens ikraftträdande endast 18—24 timmar. c) Inom den mek. verkstadsindustrien ha genom Arbetsrådets beslut eldare och nattvakter fått sin ordinarie arbetsvecka utökad till 60 timmar samt reparatörer och med dem jämställda den ordinarie arbetsveckan fastställd, så att ordinarie arbetstiden under 3 veckor icke får överstiga genomsnittligt 48 timmar per vecka. Detsamma gäller vid 2-skiftsarbete. Vid järnbruken äro förberednings- och avslutningsarbeten sedan arbetstidslagen trädde i kraft avtalsenligt ordnade, och hava arbetarna skyldighet att utföra före1

Se sid. 10.

235 kommande sådana arbeten, då de äro nödvändiga för driftens fortgång. Dessa arbeten äro emellertid mycket varierande och taga också olika tid i anspråk, varför närmare uppgifter icke kunna lämnas. d) Avtalet inom mek. verkstadsindustrien ålägger arbetarna göra övertid, såvitt de icke äro därtill förhindrade. Därvid iakttages som regel att den marginal lagen angiver icke överskrides. Det händer dock att lagens bestämmelser kringgås på så sätt, att arbetare, sedan ordinarie arbetstid och laglig övertid utnyttjats av arbetsgivaren, anställes hos någon befälsperson och fortsätter arbeta på samma arbete som under ordinarie tid. För sådant arbete utbetalas övertidsersättning av den befälsperson, hos vilken den fingerade anställningen varade vid arbetets slut för dagen. Sådan övertid föres ej heller i övertidsjournalerna och kan följaktligen av oss icke uppskattas, i hur stor utsträckning den förekommer. 2) b) I samband med Arbetsrådets år 1920 fattade beslut om undantag för vid järnbruken i punkt 1 b) här ovan omnämnda arbetargrupper om 56 timmars arbetsvecka, medgavs även sådant undantag för arbetare i martinverk och vid elektriska smältugnar. Arbetsrådets beslut om undantag för arbetare vid martinverk och elektriska smältugnar kom dock icke till användning förr än år 1923. Arbetsgivarorganisationerna krävde då, att dessa arbetare skulle göra 56 timmars arbetsvecka. Detta föranledde en över 6 månader lång konflikt, vilken medförde ett avtal, vari martinverkens arbetare och arbetare i elektriska smältugnar tillerkännas 48 timmars arbetsvecka. Undantag därifrån göres dock i sådant avseende, att dessa arbetare hava skyldighet att vid synnerlig brådska arbeta 12 söndagar per år samt dessutom vid större reparationer under de söndagsdygn, som komma närmast före och efter sådan reparation. Om dessa undantag utnyttjas, kunna dessa arbetare per år få 56 timmars arbetsvecka under 15 veckor av året. I samband med avtalets och här refererade bestämmelsers upprättande gjordes ock en del personalinskränkningar. 3) a) Den avtalsenliga arbetstiden inom mek. verkstadsindustrien har genom arbetstidslagen minskats med 4 timmar per vecka. b) Arbetstidens faktiska förkortning per vecka inom samma industri kan icke exakt angivas. Vid många företag var nämligen arbetstiden redan före lagens tillkomst endast 48 timmar per vecka, medan vid andra företag den var något längre, dock aldrig mer än 52 timmar per vecka. Till detta kommer att före lagens tillkomst tillämpades 1 / 4 timmes frukostrast per dag, vilken ingick i arbetstiden, men vilken efter lagens tillkomst icke ingår i denna. Å vissa verkstäder förekom även s. k. tvättid. Genomsnittligt torde lagen hava åstadkommit 1 %/a timmes förkortning av arbetstiden. För järnbruksindustrien är det emellertid omöjligt att angiva skillnaden i fråga om arbetstiden före och efter arbetstidslagens ikraftträdande och alldeles särskilt gäller detta för arbetare i valsverk, pressverk och ånghammarsmedjor, emedan dessa arbetare numera icke hava, vad vi kalla fasta platser. Dessa arbetare, som tidigare varit ettdera dag- eller skiftarbetare, arbeta nu växelvis ettdera på dag eller ock i skift. Därtill kommer att arbetstiden numera är effektiv i så måtto, att rasterna icke inräknas i arbetstiden. Den enda hållbara beräkningen i fråga om förändringen i arbetstiden vi kunna göra, gäller dagarbetarna, där den avtalsenliga arbetstiden nedsatts från 56—57 timmar per vecka till 48 timmar, alltså en arbetstidsförkortning av resp. 8—9 timmar per vecka. 4 A) De under a), b) och c) önskade uppgifterna kunna icke av oss för mek. verkstadsindustrien och järnbruksindustrien lämnas. — B) Inom såväl mek. verkstadssom järnbruksindustrien har lednings-, förvaltnings- och kontorspersonal ökats avsevärt i förhållande till de inom företaget sysselsatta fackarbetarna. Under lågkonjunkturen har det tidvis varit så, att dessa arbetargrupper till antalet varit flera än de produktiva arbetarna. 5) a), b), c) Att för mek. verkstadsindustriens del detaljerat besvara vad som

236 här önskas är för oss omöjligt. Vi vilja dock framhålla, att nu gällande ackordspriscr i allt väsentligt sammanfalla med dem, som tillämpades år 1914. På dessa ackordspriser tages emellertid numera en avlöning per timme, som med c :a 100 % överstiger 1914 års löner. Då c:a 85 ^ av allt arbete utföres på ackord, kan man därav draga den slutsatsen, att arbetstidslagens tillämpning icke verkat fördyrande för produktionen. Bidragande orsaker till den höga förtjänsten å 1914 års ackordspriser är, utom den högre arbetsintensiteten, även förbättrade maskiner och verktyg. Även för järnbruken är det i detta avseende praktiskt taget omöjligt att för oss åstadkomma tillförlitliga uppgifter. Krigsåren med deras högkonjunktur och den mindre noggrannheten i fråga om tillverkningen, som därav följde, kan numera icke i något avseende läggas till måttstock för de förhållanden, som nu råda. Numera fordras en noggrannhet i tillverkningen, som till och med överträffar de anspråk, som ställdes år 1914 och även tidigare. Att detta i hög grad inverkat på produktionens omfattning är uppenbart. I icke ringa grad bidrager dessutom orderbeståndet, som på grund av lågkonjunkturen betydligt sjunkit. De faktorer, som inverkat, äro sålunda flera och av så variabel natur, att vi icke våga oss på ett objektivt omdöme. 6) a) Efter sedan arbetstidslagen tillkom, har inom mek. verkstadsindustrien arbetet i två-skift ökats. Detta arbete förekommer emellertid periodiskt och kan därför icke av oss med siffror belysas. Vid järnbruken bibehölls till en början i valsverk och pressverk tvåskiftsystemet med ett uppehåll nattetid. Under uppehållet ombesörjdes iordningställandet av verken av extra personal, så att verkens fulla kapacitet kunde utnyttjas under drifttiden. Detta arrangemang medförde, att man utvann samma produktionsresultat som före arbestidslagens tillkomst. Sedermera övergick man till treskiftsystemet, vilket på bekostnad av det längre söndagsstilleståndet medförde en längre arbetstid per vecka. Vid martinverk och elektriska smältugnar övergicks omedelbart efter arbetstidslagens tillkomst från två- till treskift, utan att därmed någon förändring i den sammanlagda arbetstiden per vecka ernåddes. Även i dessa verk har i samband med arbetstidslagens tillkomst arbetarna pålagts ett merarbete och har i anledning därav arbetsstyrkan icke ökats i samma grad, som treskiftsystemet rent matematiskt skulle hava medfört. b) Före arbetstidslagens ikraftträdande inom mek. verkstadsindustrien började arbetsdagen kl. 6.30 och 7 f. m. och slutade så, att den avtalsenliga arbetstiden kunde uttagas, dock att arbetet å lördagar slutade senast kl. 2 e. m. Efter lagens ikraftträdande började arbetet sommartid kl. 7 f. m. och vintertid kl. 7.30 f. m. samt pågår sedan 8 XU timmar per dag, raster oräknade, dock att arbetet å lördagar slutar senast kl. 1.30 e. in. F r å n denna regel förekomma smärre undantag, men äro dessa motiverade av kommunikationsförhållandena. Vid järnbruken har tidpunkten för arbetets början och slut icke förändrats för martinarbetare och arbetare i elektriska smältugnar och ej heller för de grupper, som arbeta vid ständig eld. För valsverks- och pressverksarbetare däremot inträdde en betydlig förändring. På grund av det omnämnda förkortade söndagsstilleståndet få dessa grupper, som före arbetstidslagens tillkomst började arbetet kl. 6 på måndag morgon och sedan slutade detsamma påföljande lördags eftermiddag dels kl. 2, dels kl. 4, nu börja sitt arbete redan kl. 10 på söndagskvällen och fortsätta till kl. 10 på lördagskvällen för den händelse att raster icke förekomma i skiftet. Om raster förekomma, fortsätter arbetet till på söndagen kl. 2 f. m. För dagarbetare har den förändringen inträtt, att de börja sin arbetsdag 1 / 2 timme senare och sluta densamma 1 timme tidigare. c) Vid lagens ikraftträdande inom mek. verkstadsindustrien genomförde arbetsgivarna genom sin organisation — Sveriges Verkstadsförening — att det endast skulle vara en rast under arbetstiden. Detta oförnuft har dock sedermera livet självt reagerat emot, så att numera tillämpas en kortare frukostrast och en något längre

237 middagsrast. Före lagens tillkomst var det vanligt med 2 raster under arbetstiden. Rasternas längd varierar såväl nu som före lagens tillkomst rätt mycket med hänsyn till arbetarnas bostadsförhållanden. Vid järnbruken förekom icke före arbetstidslagens ikraftträdande obligatoriska raster. Undantag göres dock för dagarbetare, för vilka obligatoriska raster förekommo. Efter det arbetstidslagen trädde i kraft, infördes obligatoriska raster på bekostnad utav, som vi tidigare framhållit, söndagsstilleståndet. d) Där raster tidigare förekommit och räknades som arbetstid hava dessa numera indragits. e) Om sådana saker pågå alltid inom mek. verkstadsindustrien förhandlingar och träffas överenskommelser. Ibland gå överenskommelserna i en riktning och nästa gång i rakt motsatt riktning. Någon bestämd tendens kan sålunda icke angivas. För järnbrukens del äro dessa förhållanden ordnade genom kollektivavtal och detta efterleves i dessa stycken synnerligen noggrant. 7) Vare sig inom mek. verkstadsindustrien eller vid järnbruken hava några sådana förändringar förekommit. Redan tidigare tillämpades ackordssystemet och har denna avlöningsform i alla delar utnyttjats för ernående av högsta möjliga produktion. 8) a), b), c) Dessa frågor kunna icke av oss besvaras, då vi därom sakna allsidig kännedom. 9) a) Stor skötsamhet och stor arbetstakt ha alltid varit utmärkande drag för metallindustriens och järnbrukens arbetare. Om någon ytterligare förbättring i sådant avseende kunnat förmärkas, torde detta bero därpå att kroppskrafterna under en kortare arbetsdag icke så hårt ansträngas och att följaktligen tidigare förekommande försovning minskats. b) Vid tiden för den lagenliga arbetstidsförkortningen kompenserade arbetsgivarna hälften av den löneminskning, som förkortningen medförde. Den andra hälften hava arbetarna själva med en större arbetstakt kompenserat. Någon benägenhet hos arbetarna inom vårt verksamhetsområde att i större utsträckning än tidigare åtaga sig extra arbete har icke förmärkts. Däremot synes verksamheten för framställande av egna hem liksom den s. k. koloniverksamheten hava starkt påverkats. 10) De åren 1921 och 1923 vidtagna ändringarna i lagen hava särdeles svårt inverkat på studiearbetet bland förbundets medlemmar. Sedan ett 10-tal år har förbundet årligen anvisat betydande belopp för att möjliggöra ett rationellt studiearbete bland medlemmarna. I anledning av detta stöd har studieverksamheten under senare åren tagit en storartad omfattning. När studiearbetet på hösten kommit i gång, har dock hänt, att arbetsgivarna påbjudit övertidsarbete. Med den stora omfattning detta arbete med nuvarande bestämmelser i lagen kan antaga, har detsamma på många håll fullständigt omöjliggjort ett fortsättande av det påbörjade studiearbetet:, Det är därför önskligt, att lagens bestämmelser om övertidsarbete förändras så, att de sammanfalla med vad som föreskrevs i den ursprungliga arbetstidslagen. 11) Den osäkerhet, som lagens provisoriska karaktär skapar, är icke önskvärd att längre uppehålla. Lagens ur alla synpunkter — undantagandes privatkapitalistiska — fördelaktiga verkningar äro så påtagliga, att de snarast böra betryggande lagfästas. Arbetarna värdesätta också dessa fördelar så högt, att omfattande arbetskonflikter torde uppkomma, därest rent tillfälliga politiska förhållanden skola medföra, att lagstiftningen om S timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka skulle upphöra. Högaktningsfullt för Sv. Metallindustri arbetareförbundet: Fritjof Ekman.

238 10. Svenska Grov- och Fabriksarbetareförbnndet. Stockholm den S juni 1925. Kungl. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm. I anledning anmodan om avgivande av yttrande i frågan ang. arbetstidslagen få vi härmed anföra följande: Beträffande de i P . M. 1 uppställda frågorna hänvisa vi till de svar, som lämnats av vederbörande avdelningar. Vi ha som bekant till de av vårt förbunds avdelningar, som erhållit P. M. och frågeformulär, riktat en särskild framställning om formulärens noggranna ifyllande. Vi anse oss sålunda endast böra anföra några synpunkter i anslutning till P. M :s punkter 9 och 11. Den erfarenhet vi vunnit under den tid den provisoriska arbetstidslagen varit gällande ger oförtydbart vid handen, att arbetstidsbegränsningen varit av stor social betydelse och i allmänhet medfört goda verkningar i fråga om arbetarnas intresse för arbetet. Den har sålunda framskapat större arbetsglädje, än som var förhållandet före arbetstidsinskränkningen. Detta i sin tur har verkat därhän, att hos arbetarna skapats större hemkänsla och intresse för andlig och kulturell utbildning, och är det vår fasta förvissning, att man ej blott till förmån för arbetareklassen kan inregistrera dessa goda sociala verkningar av arbetstidsbegränsningen, utan komma dessa samhällsutvecklingen i sin helhet tillgodo. Vi förmena sålunda, att, även om arbetsgivarna inom industrien statistiskt skulle kunna bevisa att produktionen i jämförelse med den längre arbetstiden i viss mån fördyrats, detta icke innebär något ekonomiskt slöseri, som kan motivera en återgång till gamla förhållanden.^ E t t försök till sådan återgång skulle tvärtom komma att ur olika synpunkter visa sig utgöra en nationalförlust både i ekonomiskt och kulturellt hänseende. Arbetstidsförkortningen har nämligen blivit den organiserade arbetareklassen så kär och värdefull, att alla medel, som stå till förfogande, skulle komma till användning i försvaret för arbetstidsförkortningens bibehållande, även om lagen eventuellt skulle upphöra. Ingendera, vare sig arbetare, arbetsgivare eller samhället skulle sålunda hava något gagn härav. Denna uppfattning våga vi för övrigt hoppas numera hysas i vidaste kretsar. Den s. k. uppmjukningen, som skedde av 1919 års provisoriska lag vid 1923 års riksdag, anse vi, gick alldeles för långt och vilja vi därför understryka den uppfattningen, att de undantag för vissa arbetarekategorier, som förekomma i den nu gällande provisoriska arbetstidslagen, måtte undanröjas. E t t faktum är nämligen, att striden mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationerna angående arbetstidens begränsning kommer icke att upphöra, förrän alla dessa slag av arbetare får begränsningen i arbetstiden genom lag fastslagen. Förutom vad redan anförts, vilja vi erinra om beslutet i arbetstidsfrågan vid vårt förbunds kongress 1920, nämligen att förbundet skall verka för bibehållandet av den förkortade arbetstiden å 8 timmar per dag; att vid hälsovådliga fabriker, t. ex. i den kemiska industrien, syreberedning, svavel- och kisbränning vid sulfitfabrik, sodahus vid sulfatfabrikerna samt underjordsarbete i gruvindustrien, verka för begränsning av arbetstiden till 6 timmar per dag. I anslutning härtill få vi hemställa att de synpunkter, som vi här ovan anfört, måtte tagas i betraktande vid utredningen angående en fortsatt lagstiftning rörande arbetstidsbegränsningen. Högaktningsfullt Sv. Grov- och Fabriksarbetareförbundet: _1 C. J. Söder. Se sid. 10.

11. Pappersmasseförbnndet. Till Kungl. Socialstyrelsen. Sedan Pappersmasseförbundet såväl av Kungl. Socialstyrelsen som av Svenska Arbetsgivareföreningen anmodats att verkställa utredning om den nu gällande arbetstidslagens verkningar och för detta ändamål mottagit P . M. dels rörande önskvärda uppgifter i avseende å lagens verkningar 1 dels ock rörande den begärda specialundersökningen, 2 hava vi för pappersmasseindustriens vidkommande härmed att i saken anföra följande: Redan år 1922 verkställde vi utredning i detta ärende och avgåvo med stöd därav utlåtande dels den 17/G och dels den 1 0 /n samma år, vilka genom Svenska Arbetsgivareföreningen delgivits även Kungl. Socialstyrelsen, och tillåta vi oss att hänvisa till samma. Före tillkomsten av den s. k. åttatimmarslagen utgjorde ordinarie arbetstiden inom denna i n d u s t r i : för dagarbetare 10 timmar per söckendag, men å lördagar 9 timmar, eller för full arbetsvecka 59 timmar, däri icke inräknade måltidsraster, 1 1 / 2 timme per dag. Vid ett fåtal fabriker var arbetstiden dock begränsad till 58 timmar. för skiftarbetare a) i kontinuerligt drivna avdelningar 56 timmar per vecka och man, fördelade i skift om 8 timmar, b) för övriga avdelningar i driften i skift dels om 10 timmar dels om 12 timmar eller resp. 60 och 72 timmar för full arbetsvecka och man, allt inräknat behövliga raster för måltiders intagande. Redan före lagens tillkomst var ordinarie arbetstiden således i runtgående avdelningarna 8 timmar per skift med 21 skift per vecka (7 per man). Lagen har här icke vållat annan ändring rörande arbetstiden, än att ordinarie personalen i stället fått 18 skift (6 per man) och de tre övriga skiften i veckan ordnats genom särskild personal, de s. k. hoppande skiften. För alla övriga arbetare, utgörande omkring 2 / 3 av hela antalet anställda, har lagen medfört nedsättning till 48 timmar per vecka från resp. 58, 59, 60 och 72 timmar. Vid våra föregående utredningar hava vi påvisat de stora olägenheter, som för vår industri uppkommit därigenom, att de s. k. ständigeldsavdelningarna (kontinuerligt drivna) icke längre kunna köras uteslutande med ord, personal utan avbrott veckan runt samt att den därav påtvungna anordningen med avlösningsmanskap visat sig vara särskilt olycklig och oläglig för driften såväl som för arbetarna. Detta dock icke så mycket på grund av merutgifterna i arbetslöner utan fastmera med hänsyn till själva tillverkningen, speciellt kvaliteten. Även under de senare och närmaste åren har erfarenheten mer än styrkt och bekräftat dessa olägenheter, som icke stå att övervinna eller komma ifrån annat än genom återgång till drift med ord. personal under alla de behövliga 21 skiften i veckan, d. v. s. återinförande av 56 timmars arbetsvecka i dessa avdelningar. Det är för den svenska cellulosaindustrien av högsta vikt, att den beredes minst lika stor rörelsefrihet som den utländska, med vilken den har att konkurrera å världsmarknaden, och det på det sätt att först och främst i lagen inrymmes r ä t t till drift i 21 skift per vecka med samma manskap i samtliga avdelningar, där rundgång förekommer, eller ock att undantag från lagen i detta syfte kan vinnas. Frågan härom är av så vital betydelse, att varje tillfälle måste begagnas för att påvisa de menliga verkningarna av den gällande lagen särskilt i detta hänseende. För arbetarna medför en återgång till det gamla för detta fall föga olägenhet och uppväges mer än väl av den därav upp1

Se sid. 10. — 2 Se sid. 114.

240 kommande förbättringen av deras inkomster i arbetet. Den hårda konkurrensen framtvingar mer och mer nödvändigheten för oss att få i marknaden den bästa och mest jämna massa, som kan åstadkommas, och det är med hänsyn även härtill, som det nu är på hög tid, att den kontinuerliga driften kan få ordnas på föreslaget sätt. Under högkonjunkturen med dess starka efterfrågan på massa spelade kvaliteten icke den avgörande roll som nu, då endast den bästa kvaliteten har avgång till skapligt pris. Före lagen förekom vid ett stort antal fabriker, mest dock vid träsliperier, drift i 19 skift per vecka. Med hänsyn särskilt till sliperiernas beroende av vattendragen och av möjligheten att utnyttja vattentillgången, närmast vid höst- och vårfloden, vållade den nya lagen betydande förluster, då man därigenom hindrades att under ett helt skift i veckan tillgodogöra sig vattenmassan, som numera måste tillåtas rinna förbi verken utan att kunna utnyttjas. Förutsättningen för lagen, att man vid sidan om den skulle kunna träffa enskild uppgörelse med vederbörande arbetare om drift även under detta skift, eventuellt mot ersättning som för övertid, visade sig snart vara endast illusion. Icke i något fall har saken kunnat ordnas på denna basis. Träsliperierna hava träffats svårt av den nya lagen även i detta hänseende och så hårt, att fabrikernas bärighet på flera håll äventyras. Framför allt de mindre företagen och dessa äro många, som icke hava någon som helst möjlighet att förtaga verkningarna av inskränkningen i drifts- och arbetstiden, lida högst betänkligt och fara hotar för nedläggandet av våtmassetillverkningen till viss del. Den tredje bland de huvudsakliga och ofördelaktiga verkningarna av lagen framträder inom denna industri slutligen i inskränkningen till åtta timmars arbetsdagför allt grovarbete (lossning, lastning, vedtransport, timmerrullning m. m.) samt för det omfattande reparationsarbetet. För var och en torde verkningarna härav till industriens nackdel vara så uppenbara och kända, att en ytterligare utveckling härav icke torde kunna erfordras. Vi inskränka oss därför endast till att understryka, att nära nog 2/3 av samtliga anställda eller mer än 12 000 man tillhöra denna kategori av arbetare. För alla dessa har ord. arbetstiden minskats med minst 20 % och däröver. I motsvarande grad har sålunda arbetarantalet måst ökas och därmed sålunda i samma proportion utgifterna för tillverkningen. Denna härav uppkomna ökning kan icke för dessa arbeten beräknas understiga 6 å 7 kronor per ton tillverkad massa och betyder sålunda en merutgift av minst lika många miljoner kronor per år, oavsett lönestegringen under de gångna åren. ökad arbetsintensitet per timme räknat betyder här intet och har förresten i allmänhet icke kunnat förmärkas. Där den kunnat spåras, har den icke sin grund i arbetstidens förkortning utan i arbetarnas strävan att avvinna ackorden å dessa arbeten det mesta möjliga på kortaste tid för att sedan bliva fria för dagen. I korthet hava vi sålunda påvisat verkningarna i allmänhet och i stort sett av den ifrågavarande lagen om begränsning i arbetstiden och vilja tillägga, att det redan från början stod klart och tydligt för varje industriledare, att verkningarna skulle bliva svåra och avgörande för fabrikernas ekonomiska förhållanden. Men man hade dock på sina håll hoppats, att de skulle bliva övergående och så småningom kunna övervinnas. Denna förhoppning har emellertid på grund av en hel del samverkande omständigheter icke gått i uppfyllelse och kan icke heller väntas komma att ske. Svårigheterna, förorsakade direkt eller indirekt av lagen, hava icke blivit mindre och vålla alltjämt betydande avbräck för industrien över hela linjen, ökningen i tillverkningskostnaden är kvar oförminskad såväl som övriga oförmånliga verkningar av lagen. Hos flertalet av förbundets medlemmar har under sommaren i år undersökning skett i avsikt att kunna lämna ytterligare utredningar i den föreliggande frågan. Härvid har emellertid endast bekräftats redan tidigare gjorda iakttagelser och rättmätigheten av våra uttalanden i detta ämne av år 1922. Härjämte har blivit tydligt och klart, att förhållandena vid fabrikerna uti ifrågavarande hänseende sedan lagens införande undergått betydande förändringar i alla

241 avseenden och även i fråga om tillverkningarnas kvaliteter, samt att dessa varit så ingripande i driftsförhållandet, att en jämförelse helt enkelt icke kan vinnas, om syftet skall vara att påvisa just verkningarna i driften av den nu tillämpade arbetstidslagen. Vid samtliga fabrikerna har under hela tiden oavbrutet pågått och utförts ombyggnader, utvidgningar och förändringar av alla slag, dels i syfte att modernisera fabrikerna i enlighet med den utveckling, som ständigt pågår inom denna industri, dels för ökning av fabrikernas kapacitet ofta med 25 upp till 50 %, dels ock för att motverka följderna av åttatimmarslagen och dess närmaste verkan, ökning av arbetarantalet såväl i den egentliga driften som på alla mer eller mindre direkt med samma samhörande områden. Allt detta och mera därtill har gjort det omöjligt att få fram ett jämförbart förhållande för de ifrågavarande åren rörande arbetarantal, arbetsresultat, arbetskostnader o. d. Även om man sålunda icke kunnat få fram påtagliga siffror, bevisande lagens verkningar i anmärkta hänseenden, berättiga dock de vid vissa fabriker uppkomna resultaten till det påståendet, att det i allmänhet icke presteras mer arbete per man och timme med nuvarande arbetstid än vid den föregående längre. Räknar man däremot per skift och man, är det tydligt, att prestationen blir avsevärt mindre, och det är för övrigt helt naturligt, enär det vid driften är maskinerna, som bestämma arbetstakten mera än arbetarnas inlägg. För den kortare arbetstiden ha arbetarna kompenserats. Avlöningen per skift har blivit större än vid den längre arbetsdagen. Väsentlig ökning i produktionskostnaden per enhet har uppstått, och denna ökning kan icke skattas lägre än till 25 % i allmänhet och för vissa mindre lyckligt utrustade företag till 50 % och till och med däröver. Oberäknade dock de betydande kostnader, som krävts för nyanordningar, direkt gjorda för att minska verkningen av lagen med dess förkortade arbetstid. Ej heller ha här medräknats de extra utgifterna för alla nybyggnader av arbetarbostäder för det ökade arbetarantalet, belopp, som för hela denna industri räknas i miljoner kronor. Arbetst iden har på det hela taget minskats med 20 å 25 %, och fördyringen i tillverkningskostnader har i samma grad uppkommit såsom direkt följd av lagen. Härtill kommer fördyrade sjukvårdskostnader, försäkringsavgifter, pensioner m. m. Det torde vid bedömandet av denna fråga ihågkommas, att den nya lagens införande följdes av kristiden med alla dess störningar, inverkande på arbetsresultatet. I mån som dessa lättats, har resultatet visserligen något förbättrats, men dessa förhållanden stå dock alltjämt hindrande i vägen för att få fram en riktig jämförelse mellan förhållandena vid de ifrågavarande tidpunkterna. Det bör vitsordas, att rörande de ständiga ackordsarbetena, lastning och lossning m. m., i några fall konstaterats någon ökning i arbetsprestationen även under de båda senare åren, men denna beror, såsom vi förut antytt, icke på den kortare arbetstiden utan har sin grund uteslutande i arbetarnas naturliga strävan att avvinna dessa fasta ackord största möjliga utbyte på minsta möjliga tid för att sedan vara fria. I detta sammanhang vilja vi icke underlåta betona, att svårigheterna med lagen icke behövt bliva så stora för industrien och i varje fall icke behövt föranleda så stor ökning i utgifterna, om den fått genomföras mera smidigt och om den icke kommit att träda i kraft just i den för industrien då så särskilt ogynnsamma tiden, utan därmed kunnat undanskjutas till en något lämpligare tidpunkt och med så lång övergångstid, att man fått tid att ordna sig för de nya förhållandena. Väldiga summor hade därmed besparats och man hade tvivelsutan undgått en stor del av den starka kritik, som nu med rätta kommit lagen till del, och dess verkningar hade icke heller blivit så ingripande. För många företag blev dess genomförande så där utan vidare verkligen ödesdigert. Man saknade tillgång på nödigt rörelsekapital för att kunna forcera de moderniseringsarbeten, som i ett slag blivit nödvändiga med lagens så gott som omedelbara ikraftträdande. Så inträffade, att omläggningen i arbetstiden olyckligtvis kom att sammanfalla med en kraftig frammarsch inom denna industrigren, utan att det kan sägas, att 16—25.3647

242 denna hade sin grund i arbetstidens förändring. Alltjämt är denna industri stadd i intensiv utvidgning av den mekaniska utrustningen. Denna sker icke gradvis utan med stora hopp framåt. Vad som endast för 5 år sedan ansågs omöjligt, har redan för ett par år sedan passerats. E n jämförelse, grundad på verkligheten, rörande verkningarna av den ofta berörda lagen är även av dessa anledningar omöjlig att framställa och att få fram en skenbild, grundad på sannolikhetsberäkningar, torde föga gagna, snarare tvärtom. Sammanfattande totalresultatet av de gjorda undersökningarna i detta ärende. vilja vi framhålla och meddela: att förhållandena vid fabrikerna så väsentligt förändrats rörande driften och all i vad därtill hör under tiden, som lagen tillämpats, att en enhetlig och verklig jämförelse mellan förhållandena då och nu icke kan lämnas; att undersökningen emellertid givit vid handen, att verkningarna av lagen ännu icke kunna klart överskådas inom denna industri på grund av här anförda omständigheter och förhållanden; att de ekonomiska verkningarna tydligen blivit synnerligen svåra och ingripande, då samma medfört högst betydande ökningar i tillverkningskostnaderna, så mycket kännbarare för denna industri, som man här är uteslutande beroende rörande försäljningsmöjligheter och pris av den utländska marknaden, där andra länder med gynnsammare förhållanden dominera; att arbetstidslagen i väsentlig grad hindrat den svenska pappersmasseindustrien att nedbringa tillverkningskostnaden i jämnhöjd med den i andra länder gällande, samt att några sociala verkningar till det bättre i stort sett ännu icke kunnat förmärkas såsom direkta följder av lagen, om man bortser ifrån att arbetarna på senare åren nått en något högre levnadsstandard, men denna hade säkerligen utan lagen vunnits genom deras målmedvetna och oavbrutna strävanden efter högre avlöningar och måhända ändock säkrare och mera stadigvarande, om industriens betalningsförmåga icke blivit så starkt beskuren av den rigorösa lagstiftningen på detta område. Stockholm den 1 augusti 1925. Pappersmasseförbundet: Robert Palmgren.

12. Svenska Pappersindnstriarbetareförbundet. Till Kungl. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm. Yttrande angående verkningarna av åttatimmarslagen enligt Kungl. Socialstyrelsens form. 1 n : r 507 och bilagda P . M. 1 1. b) Arbetarna i den kontinuerliga driften ha sin arbetstid ordnad så, att den i medeltal för tre veckor utgör 48 timmar. c) Vid de fastställda ordinarie tiderna för driftens igångsättande efter helgerna: nyår, påsk, pingst, midsommar och jul skola enligt gällande avtal ångpannorna vara uppeldade och maskinerna uppvärmda och klara för igångsättning. Arbetarna äro således vid dessa tillfällen skyldiga att utföra förberedelsearbeten på tid utom den ordinarie. d) Arbetarna äro enligt avtal skyldiga att, när arbetsgivaren så fordrar, utföra övertidsarbete i den utsträckning gällande lag eller av vederbörande myndighet erhållet tillstånd medgiva. 3. Arbetstiden har sedan år 1919 minskat sålunda: För arbetare i den kontinuerliga driften från 56 till 48 timmar i veckan = 8 timmar; 1 Se sid. 10.

243 för arbetare i maskinsalar, silerier m. fl. fabriksavdelningar från 50 9 / a timmar till 48 timmar — 2 2 / 3 timmar; för arbetare i vedrenserier och vedgårdar samt dagarbetare från 54 till 48 timmar — 6 timmar. Före år 1919 var arbetstiden för arbetare i maskinsalar etc. 72 timmar per vecka: för arbetare i vedrenserier och vedgårdar samt dagarbetare 58—60 timmar. 5. Sv. Pappersindustriarbetareförbundet konstituerades den 1/io 1920, således efter tiden för åttatimmarslagens ikraftträdande. Förbundet har därför ingen statistik över produktionen före lagens tillkomst. Att produktionen per arbetare och timme ökat anser förbundet otvivelaktigt. I vad mån denna produktionsökningfår tillskrivas arbetstidsbegränsningen, vågar förbundet icke ens ungefärligt angiva. Under åren strax före och efter tillkomsten av arbetstidslagen har en omfattande om- och nybyggnadsverksamhet bedrivits inom industrien. Detta förhållande omöjliggör en tillförlitlig uppskattning av, till h u r u stor del produktionsökningen per arbetare och tidsenhet härledes av ökad arbetsintensitet eller maskinella förbättringar, men anser förbundet, att båda dessa faktorer samverkat till uppnående av ökad produktion. 6. I de flesta fabriksavdelningar, där arbetet före lagens tillkomst bedrevs i två skiftlag, har övergång till tre skiftlag skett. I renserier och vedgårdar, där arbetet omlagts till treskiftgång, äro måltidsrasterna inskränkta till en halv timme per skift mot förut 1 1/a å 2 timmar. För dagarbetare, grovarbetare, är arbetstidens början i regel framflyttad en timme från 6 till 7 f. m. 7. Betalningssystemet var i allmänhet redan före lagens tillkomst rent ackord eller kombinerad tidlön och premier. 9. a) Arbetstidsbegränsningen har med visshet medfört ökat intresse för arbetet. Vetskapen om att en relativt lång fritid väntar efter arbetets slut, samt det förhållandet, att arbetarna under den kortare arbetstiden — även med en till viss gräns ökad arbetsintensitet — icke hinna bliva lika uttröttade som förut, gör otvivelaktigt arbetslusten och arbetsglädjen större. b) Någon ökad benägenhet att åtaga sig extra arbete inom fabriken har förbundet icke kunnat förmärka. Diiremot synes intresset för arbetet med egna hem och jämförligt ha ökat, c) Att inskränkningen av nattarbetet i synnerhet haft en gynnsam inverkan på hälsotillståndet är uppenbart. Endast den, som själv under långa år utfört nattarbete, kan fullt förstå den nedbrytande verkan detta har på konstitutionen, och endast den kan också fullt förstå den tillfredsställelse, varmed industriens arbetare mottogo arbetstidslagen. 10. Nej. 11. Arbetet inom industrien är dels genom sin kontinuerliga karaktär, dels genom den i vissa fabriksavdelningar förekommande höga temperaturen och av gaser och syror förorenade luften synnerligen ansträngande och iiven hälsofarligt. Knappast inom något annat arbetsområde har därför arbetstidens begränsning varit mera efterlängtad och befogad än inom pappersindustrien. Arbetarna ha också till fullo uppskattat de lättnader i arbetet, som åttatimmarslagen medfört. Verkningarna av den ökade fritiden ha enligt förbundets erfarenhet visat sig i ett påtagligt ökat intresse för skolnings- och bildningsarbete. Förbundet håller således före, att arbetstidens begränsning medfört och medför en höjning av arbetarnas bildningsnivå till otvivelaktigt gagn för samhällets näringsliv. Gävle den 9 juli 1925. Sv. Pappersindustriarbetareförbundet:

G. O. Strand.

13. Sveriges Textiliudnstriförbnnd. Stockholm C. den 1 augusti 1925. Till Kungl. Socialstyrelsen. Vi hava emottagit Kungl. Socialstyrelsens cirkulärskrivelse av april 1925 med begäran om vårt yttrande rörande åttatimmarslagens verkningar inom vårt verksamhetsområde. I anledning därav erinra vi om, att vi redan i samband med den av socialstyrelsen under år 1922 företagna utredningen rörande 8-timmarslagen utförligt behandlat så gott som samtliga de frågor, om vilka socialstyrelsen enligt sin cirkulärskrivelse nu önskat erhålla upplysning. Vi tillåta oss därför hänvisa till det yttrande av den 27 juni 1922 ävensom den särskilda skrivelse av den 25 augusti samma år, som vi i anledning av nämnda utredning ingåvo till socialstyrelsen. Vi bilägga härmed avskrift av nämnda handlingar (Bil. A och B). 1 E h u r u vi icke hava mycket att tillägga utöver, vad som däri redan anförts, hava vi dock icke velat underlåta att punkt för punkt besvara de olika frågorna i den P . M., som vi emottagit samtidigt med socialstyrelsens förutnämnda cirkulärskrivelse. Vårt svar på dessa frågor är sammanfattat i närslutna P . M. (Bil. C). Uti mom. 4 i nämnda P . M. hava vi lämnat vissa uppgifter rörande arbetarantalet under olika år. Vad angår frågan om lagens inverkan på produktionen — vilken fråga beröres i mom. 5 — hava vi såsom bilagor vidfogat tvenne särskilda utredningar, som två till vårt förbund anslutna större företag låtit verkställa. 2 Till belysande i vad mån arbetstiden iakttagits av arbetarna under olika år, dels före, dels efter lagens införande, hava vi uti mom. 9 anfört vissa uppgifter rörande det genomsnittliga antalet arbetstimmar per arbetare och år. Slutligen hava vi i mom. 10 framhållit vissa olägenheter på grund av nuvarande bestämmelser rörande övertidsarbete, avseende dels fördelningen av det u t i § 7 mom. 2 och 3 omförmälda antalet arbetstimmar, dels frågan om de minderårigas användande vid övertidsarbete. I övrigt hava vi uti vår bilagda P. M. måst hänvisa till vårt tidigare avgivna yttrande av år 1922. Högaktningsfullt Sveriges Textilindustriförbund: E. W. Paues. Gm Sven Hollberg. Bil. G. P. M. rörande åttatimmarslagens verkningar, avgiven av Sveriges Textilindustriförbund. I. 3 Vid samtliga till vårt förbund anslutna företag äger arbetstidslagen tillämpning. Som bekant utgöres en stor del av textilindustriens produktion av säsongvaror. Då fabrikerna icke kunna tillverka dylika varor i förväg utan inneliggande order och då köpmännen icke äro benägna att genast vid varje säsongs början täcka sitt behov av ifrågakommande säsongvaror utan göra sina beställningar på kort leveranstid, måste arbetet vid fabrikerna under vissa tider av året starkt forceras. Särskilt under dylika säsongperioder har övertidsarbete måst tillgripas i stor utsträckning. 1 Återgivas ej här. 2 Ifrågavarande utredningar återges icke här. Resultaten av den ena, vilken avser ett spinneri och ett väveri, sammanfalla helt med dem, som framkommit vid yrkesinspektörernas undersökning av samma arbetsställen (sid. 131 fabrik A och sid. 132 fabrik C). Ur den andra utredningen, vilken avser förhållandena år 1922 vid ett fårgeri och ett tryckeri, hava vissa huvudsiffror återgmts sid. /9. Jfr ock sid. 101. 3 Punkterna avse socialstyrelsens form. 1, avtryckt sid. 10.

245 2. De bestämmelser rörande arbetstiden, som äro fastställda i det för textilindustrien gällande kollektivavtalet, återfinnas uti § 4 i nämnda kollektivavtal, av vilket ett exemplar härmed bifogas och till vilket vi hänvisa. 3. a) 12 timmar per vecka. b) 9—12 timmar per vecka. 4. Som bekant förekom under världskriget stora driftstagnationer inom textilindustrien på grund av bristande tillgång på råvaror. På grund av den ekonomiska kris, som inträdde efter krigets slut, hava stora driftstagnationer även i fortsättningen varit rådande. Först under de senaste åren torde förhållandena åter kunna betecknas såsom mera normala. F ö r att finna ett »normalår» före arbetstidslagens införande torde man därför få gå tillbaka så långt i tiden som till år 1913. Vid 86 företag — vilka samtliga varit anslutna till vårt förbund under hela perioden 1913— 1925 och vilka icke på grund av särskilda anledningar, såsom sammanslagningar med andra företag, undergått förändringar — utgjorde sammanlagt medelantalet anställda arbetare under år 1913 19 676 » 1919 16 512 » 1924 20 450. Ar 1924 hade sålunda det sammanlagda medelantalet arbetare vid dessa företag endast oväsentligt ökats sedan 1913. 5. Det är oss icke möjligt att besvara denna fråga. Vi vilja emellertid hänvisa till tvenne utredningar, som företagits av två av våra större medlemmar och vilka härmed i avskrift biläggas. Den ena avser förhållandena i spinneri- och väveriavdelningarna vid en bomullsfabrik; den andra belyser förhållandena inom färgeri-, blekeri- och appreturavdelningarna ävenledes vid en bomullsfabrik. Vad som däri anföres rörande förhållandena inom bomullsindustrien torde i stort sett gälla även i fråga om förhållandena inom ylleindustrien samt övriga branscher av textilindustrien. 6. Beträffande dessa frågor hänvisa vi till mom. 3 i det yttrande av den 27 juni 1922, som vi tidigare avgivit i samband med den av socialstyrelsen under år 1922 företagna utredningen. 7. Vi hänvisa till mom. 5 i vårt nyss omförmälda yttrande av den 27 juni 1922 ävensom till §§ 5—11 i det bilagda nuvarande kollektivavtalet inom textilindustrien. 8 a) och b) Vi hänvisa till mom. 6 i vårt yttrande av den 27 juni i922. 8 c) Om denna fråga kunna vi icke närmare uttala oss. 9. Vi hänvisa till mom. 9—10 i vårt yttrande av den 27 juni 1922. Till belysande av frågan, i vad mån arbetstiden iakttagits av olika kategorier arbetare, vilja vi i samband härmed anföra, att enligt våra lönestatistiska undersökningar det genomsnittliga antalet arbetstimmar per arbetare och år utgjorde för män för kvinnor över 21 år över 18 år 1910 . 2 885 2 760 1911 . 2 835 2 715 1912 . 2 917 2 761 1913 . 2 872 2 658 1923 . 2 250 2180 1924 . 2 246 2152 10. I jämförelse med 1919 års lag innebära de år 1921 och 1923 vidtagna ändringarna i flera avseenden lättnader för arbetets ordnande; dock är även på grund av de nuvarande bestämmelserna industrien alltför mycket bunden för att driften skall kunna ordnas på ett rationellt sätt. I ett avseende hava emellertid de år 1923 företagna ändringar visat sig vara ofördelaktigare än 1921 års bestämmelser. Vi avse därvid frågan om det sätt, varpå den uti § 7 mom. 2 och 3 i lagen omförmälda övertiden avräknas. Enligt 1921 års bestäm-

246 melser var det exempelvis möjligt att låta en arbetare utgöra 50 övertidstimmar per månad under 6 månader av året; enligt 1923 års bestämmelser är det däremot icke möjligt att uttaga samma antal övertidstimmar per månad under mer än 4 månader. Utgöras nämligen 50 övertidstimmar per månad under 4 månader, äro de i § 7 mom. 2 medgivna 200 övertidstimmar uttagna och därefter kan enligt § 7 mom. 3 erhållas högst 30 övertidstimmar per månad. Detta förhållande har visat sig medföra svårigheter för arbetets ordnande, särskilt under de perioder tillverkningen av säsongvaror pågår. Under dessa perioder måste driften till det yttersta forceras och den i lagen tillåtna övertiden blir då otillräcklig. E n utökning av antalet övertidstimmar och full frihet i fråga om fördelningen av det under året tillåtna antalet övertidstimmar anse vi därför i varje fall vara önskvärd. En annan ändring av lagen, som vi anse oss ävenledes böra särskilt beröra, är frågan om de minderårigas användande vid övertidsarbete. Dä det inom textilindustrien sysselsattes minderåriga arbetare i stor utsträckning, har givetvis den uti § 7 mom. 4 i lagen intagna bestämmelsen, varigenom övertidsarbete för minderåriga i åldern 16—18 år möjliggjorts, varit av stor betydelse för textilindustrien. I fråga om de minderåriga äro dock bestämmelserna fortfarande alltför stränga och återverka synnerligen menligt på anordnandet av övertidsarbete inom de flesta avdelningar inom fabrikerna. Inom textilindustrien användas nämligen — särskilt inom spinnerier och väverier — även många minderåriga i en ålder 14—15 år. Då de vuxnas arbete är intimt beroende av de minderårigas, uppstå stora svårigheter för allt övertidsarbete i dessa avdelningar. I regel sysselsättas de minderåriga endast med lättare arbete. Vissa lättnader böra därför medgivas i fråga om nuvarande bestämmelser rörande övertidsarbetet för de minderåriga. Dessa bestämmelser borde icke såsom nu är fallet vara strängare, än vad som i arbetarskyddslagen föreskrivas rörande ifrågavarande arbetare. 11. Vi hänvisa även i övrigt till vad i vårt yttrande av den 27 juni 1922 ävensom i vår skrivelse av den 25 augusti 1922 anförts i förevarande fråga. Stockholm den 1 augusti 1925. Sveriges Textilindustriförbund: E. W. Paues. Gm Sven Hollberg.

14. Svenska Skofabrikantföreningen. Till Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. Erkännande emottagandet av cirkuläret av april 1925 (form. 1 n : r 421) jämte tillhörande P . M. få vi med anledning därav lämna följande yttrande, varvid vi följa de i styrelsens P. M. angivna punkterna. 1 1. och 2. Arbetstidslagen äger tillämpning inom skoindustrien och är fullständigt genomförd. Som denna industri på grund av modets växlingar nödgas forcera sitt arbete under vissa höst- och vårmånader, behöver den då nyttja de möjligheter, som lagen ger, till utökning av antalet arbetstimmar per vecka. De ändringar av lagen i detta avseende, vilka trädde i kraft med 1924 års ingång, voro särdeles behövliga och nödvändiga. 3. Den nominella ordinarie arbetstiden per vecka, sådan den angives i kollektivavtalet emellan skoindustrien och dess arbetare, var till och med 1919 års utgång 54 timmar per vecka. F r å n och med den 1 januari 1920, således samtidigt med och som följd av lagens ikraftträdande, blev den 48 timmar. Både före och efter denna tidpunkt finnas i kollektivavtalen särskilda stadganden om övertidsarbete och dess 1

Se sid. 10.

247 betalning, varför det är lagens bestämmelser, som angiva gränserna för det övertidsarbete, som i tider av brådska kan begäras av arbetarna. Den faktiska arbetstiden per vecka har — inom de gränser som lag och kollektivavtal angiva — för olika årstider, fabriker och arbetare varierat och i enskilda fall •som maximum uppnått nämnda gränser. Om dessa hade varit mera vida, skulle säkerligen i enskilda fall de nu gällande gränserna hava varit överskridna med hänsyn till det behov, som ibland visat sig i detta avseende förefinnas. Det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka och arbetare för ett antal av närmare 5 800 arbetare inom skoindustrien har under året 1/1—31/12 1924 visat sig uppgå till endast 40.2, ehuru övertidsarbete, såsom ovan nämnts, förekommit. Detta beror naturligtvis dels på att arbetet vissa tider på året på många håll varit mer eller mindre inskränkt, emedan depression inom både industri och jordbruk minskat köpkraften, dels även på att de enskilda arbetarna av olika anledningar icke alla dagar eller timmar varit i verksamhet, även om fabriken varit i gång. Detta visar, att de tillfällen av övertidsarbete, som förekommit och oundgängligen måste förekomma, kompenserats av motsvarande ledigheter för arbetarna. Motsvarande medeltal för åren före 1920 äro ej kända och äro för övrigt på grund av de förhållanden, som då rådde, icke jämförbara. I varje fabriksägares intresse ligger att hålla arbetet så jämnt fördelat som möjligt, och de avvikelser — i form av övertidsarbete eller arbetstidsinskränkning — som förekommit, hava därför varit nödtvungna. Det är således en avsevärd olägenhet, att lagen föreskriver hinder för övertidsarbete, då fabriksledningen ändå alltid med hänsyn till kostnaden söker undvika sådant och endast tillgriper det, då arbete ej skulle kunna utföras på ordinarie tid. 4- På grund av lagens verkan har kontors- och förvaltningspersonalens antal måst ökas. Exakta sifferuppgifter å ökningens storlek kunna emellertid i brist å särskild statistik rörande denna personal icke lämnas. 5. ökning av arbetsintensiteten och därmed av produktionen per arbetare och timme har icke sedan lagens införande förmärkts. På sina håll har man uppgivit minskning. Produktionen per arbetare och vecka har som följd härav avgjort minskats. Någon allmän statistik, som tydligt visar, att arbetsintensiteten minskats, hava vi ej, och siffror från enskilda fabriker skulle kunna bemötas med att företagen icke varit fullt sysselsatta, varför anledning icke funnits att påskynda arbetet, Genomförda ändringar i fabrikationssättet och i skodonens utseende samt det successiva insättandet av andra, nyare, ofta mera snabbgående maskiner göra, att de produktionssiffror, som möjligen skulle kunna skaffas, i alla fall icke voro på något sätt jämförbara. Det är ju känt, att det alltid åtgår någon tid — olika för olika slags arbete — att komma in i den fulla arbetstakten. Detta har inom skoindustrien visat sig däri, att lördags- och helgdagsaftnar, då arbetet endast varat 5 1/2 timmar, givit mindre produkt per timme än vanliga fulla dagar. Ävenså har det iakttagits, att då genom övertidsarbete dagen utsträckts till 9 timmar, produkten per timme blivit större än vid en vanlig full arbetsdag. Detta skulle kunna tydas så, att en 9-timmarsdag är tör arbetseffekten inom skoindustrien lämpligare iin en 8- eller 8 1 / 2 -timmarsdag. 0 a. Skiftarbete har icke förekommit. G b och c. Då lagen nödvändiggjorde den ordinarie arbetstidens förkortning, måste ändringar ske med avseende å arbetstidens början och slut, raster och så vidare. Detta har dock på grund av lokala med flera förhållanden skett på olika sätt på olika fabriker, varför något mera detaljerat svar å dessa frågor icke kan givas. 6 d, e och f. Arbetsgivarnas försök till indragning av förut i arbetstiden inräknade eller av arbetarna självtagna raster och till noggrannare tillämpning av bestämmelserna om arbetstidens början och slut, det vill säga, till den kortare arbetstidens

248 mera effektiva utnyttjande, synas så gott som genomgående hava misslyckats på grund av arbetarnas motstånd. 7. Arbetet betalades redan före lagens tid huvudsakligen efter ackordssystem. I detta avseende har icke efteråt någon principiell ändring skett. Möjligen har här och var ackordssystemet ytterligare utökats, dock säkert icke i följd av lagen. 8 a. Stark specialisering och noggrann avvägning vid arbetets utförande var redan förut genomförd. Lagen har icke i detta avseende kunnat åstadkomma någon ändring. 8 b. Motsvarande gäller om de tekniska hjälpmedlen. 8 c. Det har däremot på flera håll blivit nödvändigt att tillbygga fabrikslokaler och anskaffa flera maskiner, på grund av att lagen nödvändiggjort ökning av arbetarantalet. 9 a och b. I de flesta fall, där bättre arbetsamhet, ökat intresse, jämnare arbete och så vidare skulle hava varit önskvärda, har lagen icke åstadkommit sådana följder. Lagen har givit ökade tillfällen åt de arbetare, som sådant önska, till sysslolöshet eller onyttiga sysselsättningar. Dessa tillfällen synas också användas, att döma av de uppmaningar, som emellanåt förekomma i arbetarpressen till särskilt de yngre arbetarna att på bättre sätt nyttja sin vunna fritid. Bland mera skötsamma arbetare finnes benägenhet för inkomstökning genom extraarbete å fritid. Även härtill giver lagen tillfälle — blott det ej sker utöver en viss utsträckning hos den ordinarie arbetsgivaren, även om båda parterna skulle önska det. Arbetslönerna ökades 1920 med full kompensation för arbetstidsminskningen och dessutom ytterligare höjning. Vid 1922 års ingång inträdde nedsättningar till belopp, som ännu gälla. Enligt »Sociala Meddelanden» 1924, sid. 762, kan skofabriksarbetarens löneinkomst per år 1922 jämförd med år 1913 (då arbetstiden var 54 timmar per vecka) betecknas med indextalet 237. Några jämförande uppgifter om arbetarnas hygieniska förhållanden nu mot förr kunna ej lämnas. Sannolikt är skillnaden obetydlig om ens någon. 10. De åren 1921 och 1923 företagna ändringarna i lagen, vilka undanröjde en del skadliga restriktioner beträffande rätten till arbete, voro till avgjord nytta. De böra följas av ytterligare möjlighet till frihet i fråga om arbetsavtals ingående och arbetets anordnande, så vida lagen skall förnyas. Bäst är om detta ej sker. Några för arbetarna skadliga bestämmelser i fråga om arbetstid sakna arbetsgivarna både makt och vilja att genomdriva, men lagens tillvaro kan bliva en allvarlig olägenhet, ja, fara för den svenska arbetsproduktens förmåga att hävda sin ställning i vårt eget land och å världsmarknaden gentemot fabriksalster från andra länder, varest tilllämpas friare former för arbetsavtalen. 11. Lagen har verkat fördyrande, ej endast å de direkta arbetslönerna för skodonens tillverkning utan även å skoindustriens materialier (till exempel garvat läder, textilier med mera) och å frakter, rese- med flera kostnader, samt genom att med mindre dagsprestation per arbetare och maskin de allmänna omkostnaderna under samma tid icke minskats, så att en större del av dessa kommit på varje tillverkad kvantitet än förut. Stockholm den 30 juli 1925. Svenska Skofabrikantföreningen: F. Villi. Jonson.

15. Svenska Sko- ocb Läderindnstriarbetareförbundet. Till Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. I anledning av begärt yttrande rörande åttatimmarslagens verkningar för den svenska skoindustrien, får undertecknad styrelse härmed avgiva följande yttrande

^ 249 och förklaringar. I n n a n vi går att söka besvara de i K. Socialstyrelsens frågeformulär framställda frågorna punkt för punkt, vilja vi emellertid göra ett par allmänna erinringar rörande arbetsförhållandena inom skoindustrien. Sedan hösten 1920 hava de svenska skofabrikerna icke annat än för någon kortare tid under själva säsongerna kunnat utnyttja den i lag fastställda ordinarie arbetstiden. Som regel har detta endast skett under en tid av 4 å 5 månader av året, den övriga tiden har arbetstiden för flertalet skofabriker i landet sjunkit ner till omkring 40 timmar i veckan och därunder. Förklaringen till detta förhållande ligger närmast i den omständigheten, att den svenska skoindustrien under krigsårens högkonjunktur i icke oväsentlig grad ökade sin produktionskapacitet, dels genom utvidgningar vid förutvarande fabriker och dels genom, att ett flertal nya fabriker startades. När sedan avsättningen på den utländska marknaden år 1920 praktiskt taget avstannade, blevo skofabrikerna hänvisade till enbart den inhemska marknaden, vilket har medfört, att industriens produktionsmöjligheter icke kunna till fullo utnyttjas. Enligt av oss gjorda beräkningar har för närvarande den svenska skoindustrien, vid effektiva 48 timmars vecka, en produktionskapacitet, som överstiger den normala inhemska förbrukningen med i r u n t tal 2 miljoner par skodon per år. Den svenska skoindustrien har sålunda, beroende på här nämnda förhållanden, icke sedan lagen om 48 timmars arbetsvecka tillkom haft möjlighet att utnyttja den lagstadgade maximiarbetstiden och följaktligen icke heller kunnat ha några olägenheter av nämnda lag. I detta sammanhang kan vidare förtjäna erinras om att ett flertal inflytelserika skofabrikanter redan år 1918 i officiella uttalanden framförde den uppfattningen, att skoindustrien med dess högt drivna specialisering och intensiva arbetstakt var en industri, där arbetstiden borde begränsas till 8 timmar per dag, detta för att förhindra att folkmaterialet, som sysselsattes inom industrien, icke skall förbrukas på alltför få år. Vidare kan kanske förtjäna omnämnas att i ett flertal andra länder exempelvis England och Österrike m. fl. är arbetstiden inom skoindustrien begränsad till 47 timmars arbetsvecka genom kollektivavtal. Den nuvarande lagstiftningen rörande arbetstidsbegränsningen kan sålunda för den svenska skoindustrien icke med fog sägas åsamka densamma några svårigheter. Däremot kan ur arbetarsynpunkt göras den erinringen, att den i lagen medgivna rätten till övertid är alltför generöst tilltagen, enär densamma inbjuder fabrikanterna till en koncentrering av tillverkningen under de egentliga säsongmånaderna, varav följer en onödigt stor ojämnhet i arbetstillgången under mellansäsongerna. Vi hävda således den uppfattningen, att den nuvarande arbetstidslagen endast varit till gagn både för skoindustrien som sådan och framför allt för den arbetarkår, som finner sin utkomst inom densamma. Skoindustriens arbetare, vilja vi ytterligare betona, skulle med tillfredsställelse hälsa, att sådan förändring i lagen kunde komma till stånd, som avsevärt beskar den nuvarande rätten till övertidsarbete, vilket verksamt skulle bidraga till en jämnare produktionsfördelning under arbetsåret. H ä r nedan följa svar på de framställda frågorna, 1 i den mån de icke kunna anses besvarade med vad ovan anförts eller att de över huvud av oss kunna besvaras. 1. Må anses besvarad med vad ovan anförts. 2. Vid de mindre verkstäderna inom handskomakeriet och reparationsbranschen, vilka icke nu falla under lagen, har genom avtalsstadganden införts 48 timmars arbetsvecka. Dessa avtal omfatta praktiskt taget alla arbetare i städerna och större samhällen. De flesta avtalen härom slötos under åren 1920 och 1921 och ha sedan dess utan egentligt motstånd förnyats. 3. År 1919 och åren närmast före var arbetstiden inom skoindustrien i allmänhet 54 timmar per vecka, varför sänkningen i arbetstiden blev 6 timmar. I vilken omfattning arbetstiden i verkligheten sänkts framgår av redogörelsen här ovan. 4. Sedan år 1920 har det anställda arbetarantalet inom skoindustrien sjunkit 1 Se sid. 10.

250 med i runt tal 500 arbetare; förvaltningspersonalen torde för närvarande vara lika stor som nämnda år, någon sänkning i proportion till det minskade arbetarantalet torde icke ha skett. 5. Sedan år 1920 har produktionen per arbetare sjunkit något, detta närmast beroende på den omständigheten, att kraven på arbetets utförande sedan nämnda tid stegrats avsevärt, Detta förhållande har emellertid icke det minsta samband med arbetstidslagens tillkomst. Sänkningen per arbetare kan sägas omfatta hela industrien eller omkring 9 200 arbetare. 6. Några förändringar för arbetets anordnande eller bedrivande ha icke skett i annan mån, än att numera vid flertalet skofabriker endast förekommer en måltidsrast. 7. Sedan många år tillbaka ha skoindustriens arbetare arbetat efter huvudsakligen ackord, någon förändring härutinnan har icke inträffat sedan arbetstidslagens tillkomst. 8. I stort sett ha inga egentliga förändringar i tekniskt avseende skett. 9. a) Arbetets art inom skoindustrien är sådan, att skolkningar eller firande i vanlig bemärkelse icke ha kunnat ske, sålunda förekom detta icke heller före år 1920. b) Vid full arbetstillgång ha vi icke kunnat förmärka någon strävan hos våra medlemmar att förskaffa sig inkomster vid sidan av sina egentliga anställningar. Att så skett i en del fall då arbetstiden varit inskränkt till ett minimum av den lagstadgade under månader, ja, hela år, anse vi vara förklarligt. 10. Må anses besvarad i våra uttalanden här ovan. Stockholm den 8 juli 1925. För Sv. Sko- o. Läderindustriarb. Förbundets Styrelse: Ragnar Luther.

16. Försvarsverkens Civila Personals Förbund. Till Kungl. Socialstyrelsen. Försvarsverkens Civila Personals Förbund har mottagit anmodan att avgiva yttrande angående åttatimmarslagens verkningar och får i anledning härav meddela följande. Arbetstidslagen äger icke tillämpning inom förbundets verksamhetsområde, vilket omfattar arméns och flottans verkstäder och övriga arbetsplatser, men har åttatimmarsdag, med nedan angivna undantag, tillämpats sedan den 1 januari 1919, på grund av föreskrifterna i kungl. brev den 12 november 1918. Vid några av regementenas intendenturverkstäder ha, utan någon bestämd föreskrift om längre arbetstid än åtta timmar, verkstäderna hållits öppna för arbete under längre tid. Genom låga ackordspriser ha arbetarna nödgats, för att åstadkomma en inkomst, som kunde täcka de nödvändigaste levnadskostnaderna, arbeta längre tid än den, som föreskrivits i ovannämnda kungl. brev. Vid uppgörande av kollektiva avtal mellan förbundet och förvaltningarna har ändring krävts och även genomförts, så att det i avtalen stadgas, att arbetstiden skall vara 48 timmar per vecka. Jämfört med år 1918 har vid övergång till åttatimmarsdag en minskning i arbetstiden' förekommit med i medeltal 4 1j2 timmar per vecka enligt av oss gjorda utredningar. Vid försvarsverkens mekaniska verkstäder ha åtgärder vidtagits för att ernå ett effektivare utnyttjande av arbetstiden. Sålunda ha vissa mindre, förut i arbetstiden inräknade raster borttagits. På några verkstäder har övergång skett från flera raster till endast en sådan och kontrollåtgärder vidtagits för övervakande av, att tiden för arbetets början och slut noga iakttages.

251 De åtgärder, som vidtagits för att förbättra arbetsledningen, äro däremot mycket ringa. Beträffande vissa av truppförbandens verkstäder, som tidigare ej hade ordnad arbetstid, har införande av åttatimmarsdagen medfört väsentligen förbättrade arbetstidsförhållanden. Det tillstånd, som där tidigare var rådande, i vilket det knappast förelåg någon bestämd uppfattning om, när arbetet skulle pågå eller icke pågå, medförde, att arbetarna vistades på verkstäderna den övervägande delen av dygnet, utan att det dock kunde utföras arbete i proportion härtill. Våra iakttagelser beträffande åttatimmarsdagens verkningar äro för övrigt, att i regel utföres mer arbete på samma arbetsstyrka med denna arbetstid, än tidigare var fallet. Denna slutsats kan riktigt dragas därav, att arbetsstyrkan minskats vid försvarsverkens arbetsplatser efter arbetstidsförkortningen. Arbetstidsbegränsningen har medfört, att arbetarens intresse för arbetet kan koncentreras under den del av dagen, då arbetet skall utföras, och han har under sin fritid möjlighet att ordna sina övriga angelägenheter, och detta har i sin tur medfört en obestridligt god verkan såväl för arbetet som arbetarna i det privata 1 ivet. En utvidgning av lagen till att omfatta statens verk och de övriga områden, som hittills ej berörts av åttatimmarslagen, anse vi önskvärd. Stockholm den 1 augusti 1925. För Försvarsverkens Civila Personals Förbund: Edoff Andersson. Ombudaman.

17. Svenska Kommunalarbetareförbundet. Stockholm den 12 juni 1925. Till Kungl. Socialstyrelsen, Stockholm. Med anledning av under senare tid förekommande anhopning av arbete har det icke varit möjligt att förrän nu efterkomma K. Styrelsens hemställan om yttrande om arbetstidslagens verkningar. Av samma anledning kunna vi heller icke nu ingå på någon detaljerad framställning av lagens i fråga verkningar på sätt K. Styrelsen synes förutsätta i P . M. angående önskvärda uppgifter. Blott i stora drag kunna vi angiva lagens verkningar, sådana vi uppfattat dem. Vad till en början angår, vilka förändringar arbetstidsbegränsningen medfört för arbetarna, så anse vi oss kunna konstatera, att lagens tillkomst icke medfört någon större ökning i arbetarantalet vid varje företag. Dessa drives med ungefärligen samma arbetsstyrka som förut, vilket tyder på en ökad arbetsintensitet. I fråga om arbetsinkomsten har i allmänhet kompensation erhållits för den förkortade arbetstiden. Benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid har förmärkts i något enstaka fall, men motarbetas detta från förbundets sida. Fritiden har under årens lopp, sedan lagen trädde i kraft, allt mer utnyttjats till bildningsarbete. Före lagens tillkomst funnos inom förbundets avdelningar inga studiecirklar. Efter lagens tillkomst h a r såväl antalet studiecirklar som deltagare däri stadigt ökats år för år. För att stimulera till än större deltagarantal har förbundet anslagit ett belopp av 2 000 kronor per år till studieverksamheten inom förbundet. Under de två senaste terminerna ha 36 studiecirklar med 452 medlemmar erhållit del av detta understöd. Utan den förkortade arbetstiden hade det icke varit möjligt att så utveckla studieverksamheten, trots att detta nu endast måste betrakas blott såsom en ringa början. E n annan gren av kulturellt arbete, som vi kunnat iakttaga såsom en följd av arbetstidslagens tillkomst, är en ökad koloniverksamhet bland förbundets medlemmar.

252 Vi anse således, att lagen medfört mycket goda verkningar på här avhandlade områden. E n återgång till förutvarande förhållanden skulle säkert komma att medföra det starkaste motstånd från de arbetargruppers sida, som falla under lagens verkningar. Dessa grupper komma icke utan mycket kännbara uppoffringar med ty åtföljande strider medgiva en längre arbetstid, även om lagen skulle upphävas. Emellertid finnes det ännu grupper av arbetare och med dem jämställda, å vilka arbetstidslagen icke är tillämplig, ehuru så enligt vår mening borde vara fallet. Däribland är först och främst sjukhuspersonalen men även brandmännen. För sjukhuspersonalens vidkommande är arbetstiden i de flesta fall omkring 80 timmar per vecka, vilket måste anses oskäligt. För brandmännen återigen är arbetstiden visserligen icke fullt så lång men dock betydligt längre, än den borde vara. Vi _ äro visserligen icke blinda för, att arbetstiden för nämnda kategorier av arbetare icke kan strikt indelas i något precist antal timmar per dag, men torde det icke vara svårt att reglera tiden under en period av 3 veckor. Vi hemställa därför till K. Styrelsen, att vid utredningsresultatets framförande till Kungl. Maj :t och vid avgivande av det förslag till lag, som vi förmoda därtill kommer att fogas, även sjukhuspersonal och brandmän måtte hänföras under lagens tillämpning. Högaktningsfullt, För Sv. Kommunalarbetareförbundets L. Nordgren.

styrelse:

18. Svenska Elektriska Arbetareförbundet. Stockholm den 13 juli 1925. Kungl. Socialstyrelsen, Femte byrån, Stockholm. I anslutning till eder P . M. rörande åttatimmarslagens verkningar få vi meddela, att vi icke för vår del haft möjlighet att införskaffa siffermaterial för besvarande av hithörande frågor på det sätt som varit önskligt. I uppgifter om den faktiska arbetstiden samt den ökade fritidens utnyttjande hava vi icke tagit hänsyn till den inverkan, som fullständig periodisk arbetslöshet medfört. De uppgifter yi lämna grunda sig på den allmänna erfarenhet, som förbundets styrelse tillvunnit sig under en mångårig verksamhet. F r ä m s t vinnes sådan erfarenhet i samband med avtalsunderhandlingar och vid handläggandet av hithörande frågor. Vi kunna på grund härav endast besvara frågorna i mera allmän form. Som svar på de uppställda frågorna 1 få vi därför anföra följande: 1. a) Någon modifiering av arbetstidslagen på grund av säsongarbete har oss veterligt icke förekommit, i varje fall icke legalt. b) För personal i kraftverk med kontinuerlig drift gäller i stor utsträckning en längre arbetstid än 48 timmar per vecka. c) Inom det elektriska installationsfacket ingår allt arbete i den lagstadgade arbetstiden. Inom industrierna har i regel reparations- och kraftverkspersonal sig ålagt att på annan tid än den ordinarie utföra nödvändiga förberedelse- och avslutningsarbeten. I vad mån detta inverkat förryckande på principen om 48 timmars vecka kan icke anges, enär ifrågavarande arbeten till sin karaktär äro av så olika beskaffenhet, att en normerande värdering är omöjligt. 2. a) och b) Inom vårt förbundets verksamhetsområde har icke förekommit grupper, som varit undantagna från arbetstidslagens bestämmelser. Däremot hava många anledningar till arbetsfredens oroande uppstått, genom att förbundets med1

Se sid. 10.

253 lemmar många gånger haft svårt att förstå anledningen till undantag från 48-timmarsprincipen, där det verkliga behovet, enligt deras mening, icke talat för en sådan åtgärd. 3. a) År 1919 träffades för det elektriska installationsfacket ett kollektivavtal, vari arbetstiden fastställdes till 52 timmar per vecka. Den nominella minskningen blev således 4 timmar per vecka. Inom övriga industrier, där förbundets medlemmar äro sysselsatta, tillämpades vid denna tidpunkt de för resp. industrier gällande avtalsbestämmelserna i fråga om arbetstiden. För flertalet av dessa industrier voro dock förhållandena ungefär enahanda som för installationsfacket, med undantag för några mera efterblivna områden. b) Beträffande det elektriska installationsfacket kan den faktiska arbetstidens minskning per vecka i beroende av arbetstidslagens verkningar ännu icke konstateras på grund av andra, lagen ovidkommande orsaker. Den onormala överbefolkningen i yrket, som, beroende av oljebristen med åtföljande ökad elektrifiering, uppstod åren 1916, 1917 och 1918, kvarbliver till sina verkningar i stor utsträckning ännu. Följden därav har blivit, att många av de nytillkomna förorsakat en trängsel på arbetsmarknaden, som medfört tillkomsten av nya företagare, som i brist på anställning försökt sin lycka på egen hand. Genom detta förhållande fördelades den befintliga arbetstillgången på så sätt, att arbetstiden år 1919 och de fyra därpå följande åren, under årens övervägande del, reducerades för de egentliga fackutövarna ända till hälften av det normala. Med utgångspunkt från detta förhållande skulle arbetstidslagens tillkomst således icke hava medfört någon som helst minskning av den faktiska arbetstiden. Som varande ett onormalt förhållande våga vi dock med ledning härav icke göra någon värdering av den faktiska arbetstidens minskning. 4. A. a) För det elektriska installationsfacket torde de senare årens utveckling medfört en sådan omgestaltning inom yrket i sin helhet, att ökning av ledningspersonal o. d. kan anses hava ägt rum. Detta dock huvudsakligast beroende på nytillkomsten av mycket stort antal nya företagare. Detta kan dock icke vara en följd av arbetstidslagen utan helt beroende av det utökade arbetsområdet inom landet. b) Hänvisande till vad som anförts under 3 b) samt a) härovan kunna vi konstatera, att en ökning av arbetarantalet har ägt rum. Denna ökning inträffade dock före arbetstidslagens ikraftträdande och torde, sedan landets elektrifiering till stor del nu verkställts, vara på väg till en normal stabilisering. c) Av orsaker sammanhängande med under a) samt b) angivna torde en ökning av lagerpersonal o. d. hava ägt rum. Härom sakna vi dock närmare kännedom, då dessa arbetare äro anslutna till annan organisation. B. Inom det elektriska installationsfacket råder säsong, vilket under stor del av varje år medför synnerligen omfattande arbetslöshet. Under dessa arbetslöshetsperioder överstiger antalet kontors-, förvaltnings- och lagerpersonal, i synnerhet vid de större företagen, avsevärt de produktiva arbetarna. 5. A. a) b) c) B. Att på något fullt exakt sätt i siffror ange produktionsförändringen efter arbetstidslagens tillkomst möter stora svårigheter på grund av att en hel del övriga omständigheter härvid spela stor roll. Att arbetsintensiteten ökat inom det elektriska installationsfacket, kan dock anses konstaterat. Praktiskt taget allt nyanläggningsarbete utföres nämligen mot ackordslön, vilket medför, att den avgjort större delen av allt förekommande arbete sker mot ackord. Dessa ackordspriser hava icke stegrats i samma grad som de genom levnadskostnadsökningarna förhöjda timlönerna. Detta oaktat hava ackordsvinsterna procentuellt för varje normalt arbete i genomsnitt ökat. Detta förhållande torde otvetydigt fastslå, att arbetsintensitetens ökande icke blott kompenserat arbetstidsminskningen utan jämväl medfört en ökning därutöver. C. Den faktiska ökning, som föreligger i fråga om arbetseffektiviteten, torde med stöd av vad som närmast här ovan angivits vara att tillskriva arbetstidslagens verkningar. E n bidragande orsak torde dock även hava varit, att några materialtyper

254 standardiserats, varigenom vanan att utföra en viss del av arbetet eller vissa arbetstempon i någon mån förhöjts. 6. a) Inom de elektriska kraftstationerna, såväl enskilda distributionsföretag som under de olika industrierna sorterande stationer, infördes allmänt arbete i tre skift efter arbetstidslagens ikraftträdande. Detta var dock i stor utsträckning genomfört redan tidigare genom avtal. b)Inom det elektriska installationsfacket har den ordinarie arbetstiden efter arbetstidslagens tillkomst förändrats till att dels börja senare och dels sluta tidigare, än vad förut varit fallet. Numera utgör arbetstiden för detta fack 48 timmar per vecka, fördelade med 5.5 timmar på lördagar och 8.5 timmar på veckans övriga helgfria dagar. Arbetstiden börjar tidigast kl. 7 f. m. och senast kl. 8 f. m. samt slutar senast kl. 5.30 e. m., men å lördagar kl. 1.30 e, m. För reparatörer och maskinister inom de olika industrierna sammanfaller arbetstiden i regel med vad som gäller inom vederbörande industri i övrigt, c) Rasternas antal och längd har, efter arbetstidslagens tillkomst, i huvudsak bibehållits oförändrad från vad som tidigare tillämpats. Rasterna utgöra två stycken av sammanlagt 1.5 timmar per dag. d) Inom det elektriska installationsfacket har tidigare icke förekommit sådana raster, som inräknats i arbetstiden. Om detta i något eller några enstaka fall varit förhållandet inom övriga industrier, där förbundets medlemmar äro sysselsatta, hava vi oss icke bekant. e) I samband med arbetstidslagens tillkomst infördes i mellanvarande avtal bestämmelser om att arbetstiden skulle effektivt utnyttjas, så att tvättning och omklädning m. m. icke fick inkräkta på arbetstiden. Tidigare har dock genom praxis på många håll varit brukligt, att tvättning fick ingå i arbetstiden i sådana fall att det utförda arbetet var av sådan art, att tvättningen nödvändiggjorde en grundligare procedur. I övrigt har den angivna avtalsbestämmelsen icke inverkat förändrande på vad som tidigare varit fallet, enär andra raster än de tillåtna icke förekommit annat än medelst begärd permission eller eventuell försovning, för vilket då avdrag å lönen skett. De förändringar, som vidtagits i syfte att kontrollera arbetstidens utnyttjande, hava verkat hämmande på möjligheterna att effektivt kunna tillvarataga arbetstiden, enär särskilt de större företagarna hämtade sina kontrollmetoder från verkstäder o. d., utan tanke på att speciellt installationsfacket med sina varierande arbetsplatser skulle få svårigheter med en daglig kontrollpromenad till firmakontoret. Dessa åtgärder börja även i stor utsträckning att övergivas av de mera ekonomiska företagarna inom yrket. f) Det elektriska installationsfackets manuella karaktär medgiver icke någon förändring av arbetets anordning med särskild anslutning till arbetstidsbegränsningens genomförande. Däremot hava stora förändringar skett under senare åren i form av förenklad material. Denna förändring är dock att tillskriva yrkets tekniska framsteg och utveckling. Inom de elektriska kraftstationerna har av enahanda orsak en fortskridande automatisering och förenkling företagits, huvudsakligast i syfte att utvinna ökad kapacitet. 7. Inom det elektriska installationsfacket har sedan arbetstidslagens tillkomst en utvidgning skett av de områden, för vilka ackordslön tillämpats. Denna utvidgning har bestått i att ackordslön genom avtalsbestämmelse blivit obligatorisk i större utsträckning än förut, varigenom fasta ackordsprisavtal ersatt metoden om »fri överenskommelse i varje fall». Denna förändring, som tillkommit genom arbetarnas egna åtgärder, har självklart i samverkan med arbetstidslagen i mycket hög grad pressat upp effektiviteten i arbetet. För reparatörer och maskinister m. fl. inom de olika industrierna hava före arbetstidslagen tillämpade ackordsmetoder förblivit gällande, dock med en betydande utvidgning beroende på utökning av avtalens områden.

255 8. a) Med hänvisning till vad som anförts i denna fräga på andra punkter få vi ytterligare angiva, att produktionskapaciteten ökats i betydande grad, huvudsakligen beroende på den ökade arbetsintensiteten som en direkt följd av den förkortade arbetstiden, men även beroende på att en standardisering av material i viss mån på området skett, som i sin t u r medfört en mera uppdriven vana vid standardarbeten, ävenså minskad anledning till tidsödande förfrågningar och instruktioner. b) och c) Hithörande frågor kunna vi icke besvara, enär desamma knappast kunna anses tillämpliga på det elektriska installationsfacket. Inom övriga industrier, där förbundets medlemmar äro anställda, hava eventuella förändringar varit vidtagna beroende av industriens drift i övrigt. 9. a) Denna fråga måste med hänsyn till det elektriska installationsfackets karaktär för detta fack anses som synnerligen svår att besvara. Med ledning av de intryck vi vunnit av erfarenheten, kunna vi dock anse som faktum att beträffande det ökade intresset och jämnare arbetet, så är denna fråga beroende på hos vilken arbetsgivare vederbörande arbetare är anställd. Mindre företagare, som stå i direkt kontakt med sina arbetare och samtidigt äro fullt fackmannaförtrogna, har lättare att tillvinna sig ett bättre arbetsresultat än de större mera stereotypt ledda företagen, som hava ensidigt utfärdade ordningsföreskrifter och fattade bolagsstyrelsebeslut som den egentliga ledstjärnan. Det ligger ju för övrigt i naturen, att en människa icke kan på förhand ställas upp till att, under för henne själv osympatiska former, sporra sig själv till det yttersta utan vederlag eller uppmuntran. Vi hava anfört dessa reflexioner till de första exemplen i frågan, därför att vi förmärkt så växlande uttryck just för hithörande spörsmål. I fråga om skolkning och firande så har detta såväl som försovning förekommit i viss omfattning tidigare. På senare tid hava dock anmärkningar och klagomål över dessa företeelser bortfallit, och kan man med all sannolikhet antaga, att detta förbättrade förhållande har sin grund i arbetstidslagens verkningar. Den förkortade arbetstiden har givetvis medfört borttagandet av anledning till försovning, överhandtagande trötthetskänsla o. d. b) Kompensation av timlönerna har förekommit inom det elektriska installationsfacket i samband med arbetstidslagens ikraftträdande, men däremot kompenserades samtidigt icke ackordslönerna. Att den procentuella ackordsvinsten (se punkt 5) detta oaktat bibehållits och t. o. m. stegrats anger klart, att arbetarna genom den ökade arbetstakten till minst t r e fjärdedelar själva kompenserat arbetstidsförkortningen. För reparatörer, maskinister m. fl. inom de olika industrierna har kompensationen för den förkortade arbetstiden varit varierande, beroende på styrkeförhållandena vid avtalsuppgörelserna. I regel har dock kompensation företagits i viss utsträckning av arbetsgivaren. Någon benägenhet att åtaga sig extra arbete på fritid har icke hos våra medlemmar förmärkts. Enstaka fall finnas dock, där en portvaktsplats eller liknande innehaves i samband med bostad. Detta förhållande har dock i regel förevarit sedan ett flertal år tillbaka och torde icke stå i samband med arbetstidsförkortningen. c) Något tendensiöst uttalande om arbetstidsbegränsningens verkningar ur hygienisk synpunkt kan icke av oss företagas, enär vi icke kunnat överblicka detta område. För många andra omständigheter hava härvidlag spelat för stor och avgörande roll. Främst torde alltså den ohyggliga trångboddheten hava vållat, att lungtuberkulosen icke synes vara i nämnvärd omfattning på retur. I mån av produktionsförändring, medförande förbättrad ekonomi för arbetarna, torde dock den redan nu i stor utsträckning utvidgade egnahemsverksamheten, med utnyttjande av den ökade fritiden, kunna betydligt underlättas och därmed avhjälpa stora sociala vådor. I övrigt anse vi som självklart, att den ökade fritiden måste inverka förmånligt på det allmänna välbefinnandet ur folkhälsans synpunkt endast därigenom att möjlighet dock nu finnes för en arbetare att utan uppoffring av arbetsinkomst kunna uppbringa tid för ett läkarbesök.

256 Beträffande verkningarna av skift- och nattarbetets inskränkning så har inom vårt område huvudsakligen nattarbete förekommit i samband med skiftarbete i kraftstationer. Åtta timmars skift har här i regel varit genomfört redan före arbetstidslagens tillkomst, varigenom 56-timmarsvecka tillämpades. Efter arbetstidslagens tillkomst genomfördes 48-timmarsvecka i några fall, under det flertalet företag redan då eller efter lagens förändring bibehöll 56 timmar vid kontinuerlig drift. Någon förändring hava vi sålunda icke kunnat iakttaga på grund av att någon förkortning i dessa fall förekommit i så ringa utsträckning. 10. De förändringar, som vidtogos åren 1921 och 1923, blevo ju den indirekta anledningen till stridigheter inom några industrier, vari även vårt förbund fick ett avsevärt antal medlemmar indragna. I övrigt medförde dessa förändringar ökade möjligheter till undantag från lagens bestämmelser, varigenom nyttan för arbetarna i hög grad förminskades. 11. Beträffande arbetstidslagens allmänna verkningar måste vi framhålla som vårt helhetsintryck, att lagen kraftigt bidragit till att lyfta arbetarklassen såväl socialt som ekonomiskt. Dock anse vi som en brist i lagstiftningen i denna fråga, att 48-timmarsveckan icke obligatoriskt genomförts för skiftarbetare vid kontinuerlig drift. Ordnandet härav torde för företagarna icke möta större svårigheter än genomförandet av många andra vida svårare problem. Dessa skiftarbetare, speciellt kraftverkspersonal, utgöra oftast själva nervcentra i industriens verksamhet. Denna personals kroppsliga och andliga vigör är därför ett klart samhällsintresse, vilket bör tillvaratagas främst på så sätt, att lagen även tillförsäkrar dessa den vilotid, som den ansvarsfyllda och irriterande sysselsättningen kräver. Därutöver tro vi även, att lagens utsträckning till att omfatta alla hos arbetsgivare anställda arbetare, med upphävande av lagens nuvarande undantag för smärre företag, skulle vara konsekvent och verka till fromma för lagens efterlevande och arbetsfredens upprätthållande i många fall. Med ledning av alla hithörande omständigheter anse vi nödvändigt, att den nuvarande arbetstidsbegränsningen utbygges ytterligare och definitivt fastställes i lag. Vi kunna icke underlåta att i samband härmed giva uttryck åt vår tro, att, därest en tillfälligt politisk strömkantring skulle medföra ett äventyrande av arbetstidslagens betryggande, arbetarna då icke stillatigande komma att åse detta, utan att detta skulle komma att medföra oro på arbetsmarknaden i en omfattning, som bleve en olycka för vårt land. Högaktningsfullt Svenska Elektriska Arbetareförbundets Styrelse: Erik Jonson.

19. Sveriges Redareförening. Kungl. Socialstyrelsen, Femte Byrån, Stockholm. Genom skrivelse i april 1925 har Kungl. Socialstyrelsen anhållit, att Sveriges Redareförening ville meddela sin uppfattning och sina iakttagelser rörande tillämpningen och betydelsen av den från och med den 1 januari (1 juli) 1920 gällande lagstiftningen om arbetstidens begränsning (åttatimmarslagen), i vad sagda lagstiftning anginge föreningens verksamhetsområde. Lagstiftningen berör icke direkt arbetet ombord å fartygen, för vilket såsom bekant särskilda bestämmelser i lagen den 24 oktober 1919 givits. Indirekt har emellertid åttatimmarslagen utövat stort inflytande på rederinäringen, därigenom att denna näring är beroende av arbetstiden inom andra arbetsgrenar, som direkt beröras av lagen, och i främsta rummet arbetstiden inom stuverifacket. Föreningen har med anledning härav icke kunnat lägga den av socialstyrelsen upprättade pro-

257 memorian till grund för sitt yttrande, utan kommer detsamma att inskränka sig till vissa mera allmänna uttalanden rörande lagens tillämpning och verkningar därav för sagda näring. En av de menligaste följderna av den förkortade arbetstiden inom stuverifacket har visat sig vara, att fartygens expedition kommit att fördröjas och dessa nödgats kvarligga i hamnarna längre tid, än vad före lagens ikraftträdande varit fallet. Avsevärda merutgifter och betydande indirekta förluster hava därigenom förorsakats rederierna, varvid särskilt bör framhållas det betydande kapital, som under hamnliggande praktiskt sett 16 timmar per dygn ligger räntelöst. Det har framhållits, att arbetsintensiteten genom lagens ikraftträdande skulle hava ökats, men en undersökning härav visar, att så ingalunda kan sägas vara förhållandet. I vissa hamnar har visserligen så varit fallet, men har detta haft sin grund i helt andra omständigheter, nämligen en övergång från arbete med timpenningssystem till s. k. ackordssystem. Å platser, varest ackordssystemet vid lagens ikraftträdande redan förefanns, visar sig emellertid icke någon ökning av arbetsintensiteten. E n följd av den förkortade arbetstiden har otvivelaktigt varit, att arbetarna framkommit med krav på högst väsentliga förhöjningar i lönerna, och dessa hava i själva verket även under de senare åren avsevärt ökats. Att löneförhöjningar icke äro ägnade att öka arbetsintensiteten torde, i synnerhet vad ackordsarbete beträffar, vara tämligen uppenbart. . E n omständighet, som jämväl inverkar på den långsamma expeditionen av fartygen, är frågan om övertidsarbete. År 1915 kunde sålunda arbetas under obegränsad övertid, varemot möjligheten till övertidsarbete i högst väsentlig mån kringskurits genom arbetstidslagen. Verkningarna härav hava gjort sig ännu mera kännbara därigenom, att våra arbetare motsatt sig en indelning av arbetstiden i skift. Föreningen vill såsom sin uppfattning framhålla, att 8 timmars arbetsdag för våra förhållanden och speciellt för skeppningarna i Norrland, vilka äro begränsade till viss del av året, är att anse såsom alltför kort. Föreningens allmänna uppfattning om arbetstidslagens verkningar för sjöfartens vidkommande är, att denna lag varit till skada samt ägnad att öka de stora utgifter, som åvila denna näring, ävensom försvåra ett effektivt utnyttjande av de stora värden, som våra handelsfartyg representera. Göteborg den 27 juni 1925. Sveriges Redareförening: Gunnar Carlsson. O. A. Nordborg.

20. Sveriges Trafikbilägares Riksförbund. Till Kungl. Socialstyrelsen. Anmodade avgiva yttrande över den av Kungl. Socialstyrelsen sända cirkulärskrivelsen få vi, efter att ha inhämtat yttrande från våra underavdelningar landet runt, insända nedanstående svar på de uppställda frågorna tillika med några yttranden från en del föreningar och deras enskilda medlemmar. Stockholm den 18 juni 1925. Sveriges Trafikbilägares Riksförbund: Ernst Nilson. Anton W. Andersson. .',"17—253047

258 Svar å Kungl. Socialstyrelsens P . M.1 1. a) På de platser, där trafiken är beroende av säsongen (turisttrafik och klimatförhållanden), finnas i regel icke så stora trafikföretag, att de ha chaufförer anställda, och då detta i något fall är förhållandet, uppgår dock arbetsstyrkan sällan till fyra man. 2. a) överståthållarämbetet har påbjudit, att bilförare, som föra bil i allmän drosktrafik inom Stockholm, icke få tillmätas längre sammanhängande tjänstgöringstid än 13 timmar. b) I Stockholm, Göteborg m. fl. platser, där mera regelbunden körning förekommer, tillämpas åttatimmarslagen enligt avtal mellan chaufförerna och arbetsgivarna även i sådana fall, då arbetsgivarna ej äro skyldiga att tillämpa lagbestämmelsen. 3. a) 2 å 4 timmar per dag, alltså 12—24 timmar per vecka, b) 3 å 4 timmar per dag, alltså 18—20 timmar per vecka. 4. a) Någon i bilägarens familj eller bilägaren själv sköter i regel allt förekommande kontorsarbete, vilket är synnerligen minimalt. b) Reparation av bilar utföres beträffande de större städerna i stor utsträckning på verkstäderna, där dock arbetskostnaden på grund av åttatimmarslagen är höjd. I landsorten, där arbetstillgången och bruttoinkörningen är mera oregelbunden, utföra bilägarna ofta reparationerna själva. c) Där avtalen med fackföreningarna gälla, har antalet i regel ökats med 50 procent. B) Beträffande A) c) har antalet ökats, trots att förhållandet med arbetsmängden icke stått i proportion därtill och sålunda icke nödvändiggjort ökning a. 5. A) a) Nej, b) Nej, c) Ja. B) a) Nej, b) Antalet körningar och körda mil eller transporterade varukvantiteter har minskats med 30 procent. C) På grund av tidigare stängning av järnvägarnas godsmagasin, arbetets tidigare upphörande vid fabriker och fartygslossningar e t c , erfordras nu flera fordon, för att på den kortare arbetstiden samma arbete som före begränsningen skall hinna utföras, ty farten under körningen med motorfordon får ju icke ökas, därför att arbetstiden blivit kortare. Dessa uppgifter avse drosk-, omnibus- och lastbilstrafik över hela Sverige. Till grund för uppgifterna ligga svar från 108 föreningar och enskilda. 6. a) Där mera omfattande körning förekommer har man övergått från ett till två skift. b) Ja, det börjas senare och slutas tidigare än förr. c) Bestämmes i allmänhet av chaufförerna själva. d) Nej. e) Se b) och c). f) Hastighetsbestämmelserna lägga hinder i vägen härför. 7. Sedan arbetstidsbegränsningens genomförande har i landsorten i regel avlöningarna med procentsystem bortfallit. I stället har fast dag-, vecko- eller månadsavlöning införts, detta på grund av minskad arbetstillgång. Nämnda åtgärder gälla speciellt beträffande arbetare inom varutransportfacket, alltså i de egentliga verkkörningsåkerierna. 8. a) och b) Trots förbättringar på automobilens område har arbetet minskat. c) Genom nödvändigheten att skaffa flera bilar för att på den kortare arbetstiden kunna utföra mesta möjliga arbete, har flera garage måst byggas. 9. a) Arbetslusten synes i stället för att ökas högst betänkligt ha avtagit, särskilt bland de yngre arbetarna. Förr användes ofta den lediga tiden under tjänstgöringen för tillsyn av bilarna, men nu synes intresset för bilens skötsel ha förslappats betydligt. b) På grund av den längre fritiden ha minst 30 % av arbetarna, som förr ej ut1 Se sid. 10.

259 förde något arbete på sin fritid, börjat arbeta på övertid hos privatpersoner, varigenom deras arbetstid nu faktiskt blir längre än före begränsningen. c) Då antalet bilar och chaufförer sedan arbetsbegränsningen blivit betydligt större än förut, ha arbetsgivarnas ekonomiska förhållanden avsevärt försämrats, vilket i viss mån återverkat även på chaufförernas ekonomi. Det har därför visats tendenser till svårigheter i hyres- och levnadsförhållanden även för chaufförkåren inom den yrkesmässiga trafiken. 10. Ja, § 7 mom. 1 är av betydande värde för åkeriyrket. 11. Socialstyrelsens promemoria har av Sveriges trafikbilägares riksförbund för yttrande remitterats till samtliga underavdelningar. 108 svar ha från dessa underavdelningar och enskilda trafikbilägare anlänt till förbundet. I större städer och vid sådan linjetrafik, där oavbruten körning förekommer, har avtal i stor utsträckning träffats mellan arbetarna och arbetsgivarna i fråga om modererad tillämpning av åttatimmarslagen. I mindre städer och på landsbygden har det visat sig omöjligt att träffa dylika avtal, enär den direkta arbetstiden håller sig omkring ett par tre timmar per dag och uppehållen mellan körningarna bli så långa, att chaufförerna då ha rikliga tillfällen till vila, antingen i härför avsedda väntrum eller i bostäderna. Avlöningen till en chaufför på landsbygden uppgår för närvarande till ungefär en tredjedel av bruttoinkomsten för körningen, varför det är en ren omöjlighet, att överallt hålla tvenne chaufförer till varje vagn. F r å n norra Sverige skriver man härom till riksförbundet, att den ena dagen kanske körningen räcker till ganska bra, medan det under övriga dagar i veckan är endast något litet eller ingen körning alls. Vi skola här tillåta oss göra några utdrag av de yttranden, som kommit förbundet till h ä n d a : Stockholms Omnibusägareförening: En generell tillämpning av arbetstidslagen och åttatimmarsdagen ur ekonomisk och social synpunkt skulle fullständigt lamslå och ruinera särskilt de mindre trafikbilägarna, och då dessa utgöra det stora flertalet, skulle med tillämpningen av lagen i fråga en hel yrkesgrupp, vars existensberättigande numera av ingen torde bestridas, helt bortsopas. Några allmänt förekommande fall torde därvid kunna tjäna som belysande exempel. En omnibuslinje har startat på en sträcka av cirka 4 mil till närmaste stad med en tur på morgonen in till staden och på eftermiddagen åter. Låt oss säga, att bussen går ut på morgonen kl. 6.30 f. m. och anländer sålunda till staden omkring kl. 9 f. m. Går då bussen från staden kl. 3 e. m., anländer den ej till hemorten förrän kl. 5.30 e. m. Vid hemkomsten skall vagnen tvättas och smörjas. Arbetstiden för denna förare skulle då bli 12 timmar, ehuru den effektiva arbetstiden d. v. s. sammanlagda körtidien plus tiden för vagnens skötsel är endast 6 timmar. Det torde vara för envar klart, att en dylik trafik icke kan bära omkostnaderna för två förare, och för övrigt, hur skulle ombyte av förare kunna ordnas? I de större städerna eller dess närhet förekommer det rätt så ofta, att trafiken måste upprätthållas 18—19 timmar per dygn. Vid sådan trafik arbetas i två skift med 9—9 1 / 2 timmars tjänstgöring. Skulle åttatimmarslagen här noggrant tillämpas, skulle tre skift erfordras, vilket ökar omkostnaderna med en förare och en konduktör per vagn, en omkostnad som trafiken, så skattetyngd och beskuren som den är, icke kan bära. Det torde likaledes vara känt, att den effektiva körtiden inom denna yrkesgrupp så väsentligt understiger den s. k. arbetstiden, att den i många fall ej ens uppgår till hälften därav. Enligt vad en undersökning visar, är den på de mest forcerade omnibuslinjerna i Stockholms närhet 6 timmar, alltså två tredjedelar av arbetstiden, men som ovan sagts, utgör den i regel icke halva arbetstiden. Som tidigare nämnts, äro innehavarna av omnibusrättigheterna personer i små omständigheter, som själva måste arbeta med körningen. Tillämpningen av åttatimmarslagen i ovannämnda relaterade fall beträffande anställd personal är lika orimlig som att företagets innehavare genom ifrågasatt lagn-f—253647

260 föreskrift skulle förhindras att arbeta mera än 8 timmar per dag i sitt företag. Som omnibustrafiken i regel uppehälles med bestämda, av myndigheterna fastställda turer och för den allmänna samfärdseln måste anses nyttig och nödvändig, fyller den numera ett behov, som icke kan avvisas eller genom restriktioner bör avlivas. Kronobergs läns trafikbilägareförening: Biltrafiken inom länet är i närvarande stund icke så ekonomiskt givande, att den kan bära kostnadsökningarna av något slag utan måste i stället söka nedbringa de redan befintliga kostnaderna, om trafikbilägarna skola kunna undvika fullständig ruin. Föreningen vill, med anledning därav, uttala sin allvarliga protest mot alla försök att klavbinda biltrafiken genom tidsbegränsningar, vilka äro ägnade att vålla den stora allmänheten olägenheter och trafikbilägarna förluster samt ökade svårigheter vid utövande av sin näring. Hälsingborgs trafikbilägareförening: Att arbetstiden kan utgöra ett minimum av dygnets timmar, är nog de flesta bekant. Det är nog påpassligheten det i främsta rummet beror på, ifall vi kunna existera. H u r ett förut dåligt bärande företag skall kunna föda två chaufförer utom ägaren eller i lyckligaste fall en, vilket ju blir nödvändigt för att hålla bilen disponibel dygnet om, är för oss en olöst gåta. Västmanlands läns trafikbilägareförening: Skulle riksdagens beslut leda till ett sådant resultat, att lagen måste tillämpas även på trafikbilägarna, måste trafikbilägarnas antal reduceras till hälften av det nuvarande eller också skulle det bli ett otaligt antal lagöverträdelser, som för oss skulle göra ställningen ännu brydsammare, alldenstund vi önska få tillhöra samhällets laglydiga medborgare. Borghamn: Vi anse lagen överflödig inom detta yrke av flera skäl. Dels förekommer det så litet körning, särskilt på landsbygden, att lagen av denna anledning ej behöver tillämpas. Att så mycket som 48 timmars körning per vecka ej förekommer, torde mest bero på obegränsat utlämnande av trafiktillstånd. Filipstad: Med den konkurrens, som nu är rådande, blir ju avlöningen till en chaufför ungefär en tredjedel av bruttoinkomsten, och om då två chaufförer skulle hållas till en bil, säger det sig ju självt, att det vore bäst att upphöra med körningen. Om man kör sin egen vagn, blir förhållandet enahanda. Om de, som nu skola besluta i saken, vore lika väl insatta i frågan som trafikbilägarna själva, skulle motionen om lagens tillämpning falla på sin egen orimlighet. Vadstena: Det torde beaktas, att den yrkesmässiga trafiken i mindre städer ej är att jämföra med storstädernas resandeström på tusentals personer i veckan. Jag, som under cirka 12 år bedrivit yrkesmässig persontrafik likaväl som åkerirörelse här i staden, kan under inga förhållanden finna åttatimmarslagen tillämplig för trafikbilägarna. 48 timmars arbete har aldrig funnits och kommer nog heller aldrig att finnas. Boxholm: Kan ej komma till användning här, då arbetet uppgår till endast 3 å 4 timmar per dag året runt. Malexander: På denna plats förekommer sällan längre körningar än 1 å 2 timmar. Stråisnäs: J a g finner lagen ganska egendomlig. H ä r på landsbygden förekommer ju endast omkring 10 timmars körning i veckan året runt. Skulle man då bli nödsakad att ha ännu en chaufför till vagnen, blev det ej mera inkomster än till avlöning åt chaufförer och underhåll för bilen. Mjölby: I landsortsstäderna upptar man i regel order på körningen i sina hem. Skulle någon nattkörning förekomma, vilket är sällsynt, blir det i alla fall god tid att taga igen den förlorade sömnen på dagen.

21. Svenska Automobilförareförbundet. Till K. Socialstyrelsen. Med anledning av styrelsens P. M. rörande åttatimmarslagens verkningar inom vårt förbund, skall be få anföras följande. Inom den yrkesmässiga biltrafiken ha de flesta företagarna icke så stort antal löntagare i sin tjänst, att de falla under åttatimmarslagens bestämmelser. Trots detta har lagens tillkomst och beståndande för löntagarna inom biltrafiken varit av ofantlig betydelse. Inom drosktrafiken i Stockholm träffades det första avtalet 1919, vilket blev uppsagt 1920. Samma år den 1 maj träffades nytt avtal och med den bestämmelse lagen då hade, var det oss möjligt att träffa detta avtal i enlighet med åttatimmarslagens bestämmelser. Sedermera har ju lagen ändrats i så måtto, att en mycket liten del av droskägarna lyder under densamma. Arbetstiden har dock kvarstått vid den från angivna tid träffade, endast med förändringar beroende av olika indelning av fridagar. F r å n tiden före 1919 och efter det lagen t r ä t t i kraft har arbetstiden per vecka minskats med 16—18 timmar, ökningen av antalet arbetare efter det arbetstidsbegränsningen infördes kan anges till 7 å 8 %. Någon ökning av produktionskapaciteten kan för detta facks vidkommande icke anges, trots att arbetsmaterialet (bilarna) utvecklats till en allt större prestationsförmåga, detta därför att den yrkesmässiga biltrafiken måste följa av myndigheterna givna förordningar. Arbetet bedrives i likhet med förut i 2 skift dag och natt. Arbetet börjar vid samma tidpunkt som förut men slutar nattpasset i regel 2 timmar tidigare. Måltidsrast uttages i likhet med förut med 1 timme, några raster utöver denna tid få icke förekomma. Avlöningsmetoden är densamma som förut, fast månadslön med procent över en viss angiven inkörssumma. Under senare tid ha dessutom lönerörelser förts och avtal träffats vid en hel del av våra landsortsavdelningar, och har därvid trots lagens ofullständighet densamma haft den verkan att principen blivit erkänd, om den också av angivna skäl icke fullständigt kunnat genomföras. Följden av åttatimmarslagens tillkomst och bestånd har därför för vår kårs vidkommande haft den verkan, att vigören och påpassligheten hållits mera och bättre vid makt än förut, vilket i sin tur haft en gynnsam inverkan på trafikkulturen och trafiksäkerheten, vilket är ett av de mest eftersträvansvärda mål vi som kår arbeta för. Givet är även, att genom lagens tillkomst en längre vilotid för yrkets utövare utvunnits, vilket i sin t u r haft den verkan, att under arbetstiden en bättre skötsel kommit omhänderhavd material till del. Den ökade fritid, som kommit utövarna av vårt yrke till del, har i mycket stor utsträckning använts till studier, egnahems- och koloniverksamhet, vilket har ett oskattbart värde för såväl individen som samhället. Med det som här är anfört ha vi velat uttala som vår bestämda uppfattning, att åttatimmarslagen må bliva permanent och gälla alla bilförare, de må sedan vara sina egna utövare eller löntagare. Till detta få vi därför hemställa, att K. Socialstyrelsen må giva sin medverkan. Stockholm den 2 juli 1925. Högaktningsfullt. F ö r Svenska

Automobilförareförbundet:

J. Arvid Mårdh.

22. Sveriges Restaurantförening och De Förenade Restauranternas Arbetsgivareförening. Till Kungl. Socialstyrelsen. I skrivelse av sistlidne april till envar av undertecknade föreningar har Kungl. styrelsen anmodat oss att meddela vissa uppgifter rörande arbetstidslagens tillämpning i fråga om hotell- och restaurangrörelsen. Det har tyvärr icke varit oss möjligt att i detta hänseende verkställa den närmare utredning, som Kungl. styrelsen åsyftat, Då emellertid ämnet är av den allmänna vikt även för vårt yrke, att en allmän orientering rörande vår ställning till det grundläggande spörsmålet av lagens tillämplighet över huvud på vårt arbetsområde kan vara av något värde vid försöket att skapa en överblick av arbetstidslagens betydelse för det ekonomiska livet i vårt land, så ha vi vördsamt tillåtit oss att i det följande i korthet sammanfatta vår huvudsakliga uppfattning av frågan. 1. Kravet på en laglig begränsning av arbetstiden är en fordran framsprungen ur industriarbetarnas led. Den har motiverats och utformats med hänsyn till den gestaltning arbetet erhållit i fabriker, gruvor och andra industriens arbetsplatser. Där kan arbetstidens början och slut, dess pauser och raster lätt bestämmas och kontrolleras, där gäller ock i allmänhet, att den fastställda arbetstiden jämnt utnyttjas och fördelas, reglerad av maskinernas tempo eller arbetsbetingets drivkraft. Dessa förutsättningar förefinnas i stort sett icke för genomförandet av en begränsning av arbetstiden inom hotell- och restaurangfacket. Den personal, det här gäller, sysselsattes huvudsakligen i den s. k. inre tjänsten, d. v. s. med matens beredning och tillagning, med diskning, med städning och renhållning, med transport av varor o. s. v. I mycket stor utsträckning bor denna personal inom samma byggnad, där arbetet utföres, eller i dess omedelbara närhet. Den lätt anordnade och effektiva kontroll, som en arbetsgivare inom industrien kan utöva rörande arbetstidens början och slut och därunder medgivna uppehåll, står endast undantagsvis till förfogande för en företagare inom hotell- och restaurangbranschen. Och den äger dessutom ur företagets synpunkt icke samma intresse för honom. För fabrikens arbetsledning är det av avgörande vikt att tillse, att arbetsstyrkan är i fullt arbete under hela den tid, den befinner sig i arbetslokalerna. I restaurangköket har arbetsdagen däremot ett annat förlopp, dess takt markeras av måltidstimmarna, då arbetet måste forceras, under det att mellan dessa komma långa pauser, då arbetet ligger helt eller delvis nere och då det gäller att tillgodose endast någon strögäst eller att utföra en del förberedelsearbeten o. d. Restaurangägarens intresse är sålunda icke främst inriktat på att övervaka, att personalens arbetstid börjar och slutar på bestämt klockslag — det är för honom en fråga mindre av ekonomisk än av disciplinär innebörd — utan han måste framför allt tillse, att den är tillstädes under de bråda timmarna på dagen och att dess arbetskapacitet då fullt utnyttjas. Det är blandningen av beredskapstjänst och effektiv arbetsprestation, som är det utmärkande för hotell- och restaurangpersonalens arbetsförhållanden, och det är denna omständighet, som skapar de svåra olägenheter, vilka medfölja det schematiska överförandet till detta arbetsområde av en i huvudsak för industriens arbetsvillkor avpassad arbetstidsnormering. Såsom belysande härför må framhållas, att den ökade arbetsintensitet, vilken enligt en allmän gängse uppfattning skulle bli en följd av åttatimmarslagens genomförande, icke kunnat i något avseende förmärkas inom de av lagen berörda grupperna av hotell- och restaurangnäringen. Detta ligger ock i sakens natur. Ty en väsentlig del av denna personals arbetstid utfylles av beredskapstjänst, d. v. s. tillbringas i väntan på arbete. Och hur man än konstruerar en lag om arbetstidens begränsning, så lär man aldrig kunna åstadkomma

263 en stegring av arbetets intensitet under den tid, då — det icke arbetas. Men denna tid måste likafullt inräknas i den av "lagen medgivna »arbetstiden». Det torde med hänvisning till det nu anförda exemplet näppeligen behöva ytterligare understrykas det oegentliga i, att inom ramen av en arbetstidslag utan vidare jämställa hotell- och restaurangnäringens arbetargrupper med industriarbetarna. Det är visserligen riktigt, att den nominella — men däremot icke den reella — arbetstiden före åttatimmarslagens genomförande ofta var relativt lång inom denna näring. Men när sedan denna arbetstid på samma sätt som för industrien förkortades, försummade man att taga varje hänsyn till den för industrien främmande men för restaurangnäringen särskilt utmärkande skillnaden mellan nominell och reell arbetstid. Följden härav har blivit, att medan lagen syftat att införa en reell, effektiv arbetstid av åtta timmar och för industriens vidkommande väl även — bortsett från övertidsmedgivanden — lyckats förverkliga detta syfte, så har lösningen inom restaurangfacket blivit av endast formell natur. Det är ingen åtta timmars arbetsdag, som här ernåtts, utan blott tvånget för företagaren att begränsa den nominella arbetstiden till detta timantal, i fullt medvetande, såväl hos arbetsgivare som anställda, därom att dessa åtta timmar endast sällan i sin helhet utnyttjas för arbete. Medan sålunda personalen inom detta yrke erhållit en gynnsammare ställning än kamraterna inom industrien, så ha näringens utövare kommit att belastas hårdare än övriga arbetsgivare. Den kostnadsökning, som lagens genomförande medfört och som väsentligen belöper sig på stegrade utgifter för lön, kost och logi för det betydande antal anställda, varmed personalen måst utökas, har tillkommit under en tid av utpräglad depression för hotell- och restaurangbranschen och har därför endast till mindre del kunnat bäras av dess företagare utan måst överflyttas på konsumenterna. Ytterst har sålunda denna närings indragande under arbetstidslagen betytt en höjning av utgiften för den på restaurangerna bjudna förtäringen och därmed bidragit att för alla befolkningslager stegra levnadskostnaderna. 2.

Arbetstidslagen tillkom som bekant under stark forcering och under förhållanden, som i avsevärd mån försvårade tillgodoseendet av den regel, vilken bör vara en av ledstjärnorna för allt lagstiftningsarbete på arbetarskyddets område, nämligen tryggandet av skyddssyftets förverkligande utan alltför ängsligt strävande efter dess fullständiga genomförande, varvid hänsyn måste tagas till, att näringslivet företer en sådan mångfald skiftande arbetsförhållanden, att en skyddsbestämmelse, som kanske för stora verksamhetsområden måste anses behövlig och där ej medför avsevärd olägenhet, på grund av särskilda omständigheter för vissa speciella områden blir icke blott onödig utan även ägnad att medföra oskäliga svårigheter. 1 I sitt år 1921 avgivna förslag till arbetstidslagens revision fann också socialstyrelsen med åberopande av nyss angivna allmänna motivering skäl tala för vissa modifikationer av lagen, så att den, utan att grunderna rubbades, kunde bättre anpassas efter det praktiska livets krav. Dessa modifikationer berörde även hotelloch restaurangrörelsen, för vars arbetsgivare arbetstidens inskränkning till den lagstadgade 48-timmarsveckan enligt styrelsens mening uppenbarligen måste ha förorsakat svårartade olägenheter. Styrelsen framhöll, att det kunde ifrågasättas att från lagens tillämpning helt undantaga hotell- och restaurangyrket men ville dock icke förorda denna utväg med hänsyn till tidigare förekommen benägenhet till alltför lång arbetstid inom rörelsen samt till den besvikelse och bitterhet, som åtgärden skulle framkalla bland arbetarna. I stället fann styrelsen det påkallat att få till stånd en smidigare arbetstidsreglering för ifrågavarande företag, och upptog ämbets1 Jfr. Betänkande med förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning avgivet av Kungl. Socialstyrelsen den 9 april 1921. Stockholm 1921, sid. 29.

264 verket därför i sitt lagförslag en bestämmelse, enligt vilken arbetsrådet erhöll fria händer att genomföra denna reglering på lämpligaste sätt. Socialstyrelsens förslag föranledde emellertid icke till någon ändring av lagens bestämmelser om hotell- och restaurangnäringen med undantag av att småföretagen (med mindre än fem arbetare) även i städerna ställdes utanför lagen. N ä r lagen sedermera ånyo var föremål för revision, avgav socialstyrelsen ett betänkande av den 29 september 1922, i vilket styrelsens majoritet visserligen framhöll, att det låge i sakens natur och vitsordades jämväl genom såväl socialstyrelsens som yrkesinspektrisens undersökningar på området, att stora svårigheter mötte att sätta detta egenartade arbete i sådant system, att det kunde inordnas under lagens bestämmelser, men ifrågasatte styrelsen likväl, anmärkningsvärt nog, icke någon ändring. Däremot anförde tvenne reservanter, byråcheferna Bergsten och J ä r t e , att den av styrelsen verkställda utredningen syntes dem ha bekräftat styrelsens i dess tidigare betänkande angivna uppfattning, att arbetstidslagens tillämpning å här avsedda företags köksm. fl. biträden för dessa företag medfört synnerligen besvärande olägenheter. Reservanterna ansågo därför, att nämnda företag borde undantagas från lagen. Kommerskollegium anslöt sig i sitt över socialstyrelsens förslag avgivna betänkande till reservanternas ståndpunkt under framhållande av att det vore svårt att uppdraga skillnaden mellan sådan personal, som direkt betjänade allmänheten och alltså enligt gällande bestämmelser vore undantagen från lagens tillämpning samt sådan personal, som medelbart. betjänade allmänheten. Denna skillnad syntes i realiteten och ur synpunkten av allmänhetens och samfärdselns intressen vara omotiverad. Regeringsförslaget till 1923 års riksdag biträdde emellertid icke denna uppfattning, enär, såsom det heter i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet, starka betänkligheter mot förslaget måste möta ur skyddssynpunkt. Hotelloch restaurangrörelsens kökspersonal hade före arbetstidslagens tillkomst »en exceptionellt lång arbetstid». Men å andra sidan framhölls — och detta måste närmast tolkas såsom en reservation — att »arbetsgivarna ofta icke tillgodogjort sig de möjligheter till övertidsarbete och andra lindringar, som lagen medgiver». Riksdagen gjorde för hotell- och restaurangpersonalens vidkommande icke någon annan ändring i lagen än den, att i sådana fall, där kökspersonalens antal icke översteg fyra personer, ett dylikt företag skulle undantagas från lagen. 3. Den korta översikt, som här gjorts av myndigheternas uttalanden rörande arbetstidslagens tillämpning på hotell- och restaurangnäringen, torde ha visat, att de svårigheter, som här möta, ingalunda äro allenast av yrkets målsmän fritt verkställda konstruktioner utan insedda och konstaterade på det mest auktoritativa och objektiva håll. Det har icke bestritts utan fast mera understrukits, att lagens genomförande vållat arbetsgivarna inom detta yrkesområde allvarliga olägenheter, och ur socialstyrelsens utlåtande av år 1921 talar klart den uppfattningen, att, om denna näringsgren över huvud skall falla inom lagens ram, så bör dess arbetstid i varje fall ej regleras enligt det generella schemat utan bestämmas genom en fri och smidig anpassning efter föreliggande omständigheter. När denna mening ej fått segra vid de slutliga besluten, så torde detta närmast ha berott på rädsla för att följden av en särställning för denna näring skulle bliva alltför ogynnsamma förhållanden för dess arbetare ur skyddssynpunkt. Säkerligen äro dessa farhågor obefogade. Enligt de kollektivavtal, som gällde inom branschen intill 1924 års utgång och vilkas bestämmelser i detta hänseende alltjämt undantagslöst tillämpas av yrkets organiserade arbetsgivare, är arbetstiden för den från arbetstidslagen undantagna personalen begränsad till 180 timmar per tre veckor, oberäknat måltidsraster, med en längsta arbetstid av 70 timmar per vecka. Den genomsnittliga veckoarbetstiden är sålunda 60 timmar, en arbetstid, vilken med hänsyn

265 till dess egenskap att, såsom tidigare påpekats, i stor utsträckning utgöra beredskapstjänst, måste betecknas såsom synnerligen moderat. Den har ock utan invändning godkänts av näringens arbetstagarorganisation. Denna omständighet visar, att några farhågor näppeligen behöva hysas — varken ur det allmännas eller de anställdas synpunkt — för att icke skyddsbehovet skulle komma att i tillbörlig mån tillgodoses, därest hotell- och restaurangrörelsen, såsom Kommerskollegium i likhet med reservanterna till Socialstyrelsens betänkande av år 1922 föreslog, lämnades helt utanför lagen. Undertecknade föreningar, vilka helt ansluta sig till denna uppfattning och för sin del vilja förorda en i detta syfte vidtagen ändring av lagen vid dess nu förestående revision, tillåta sig emellertid tillika framhålla, att därest Kungl. Styrelsen på frågans nuvarande ståndpunkt icke anser sig kunna tillstyrka ett sådant förslag, hänsynen till de inom yrket rådande särskilda arbetsförhållandena likväl måste kräva, att arbetstidens reglering må ske under de mjukare och anpassningsmöjligare former, som skulle följa av en tillämpning av ett förslag av den ungefärliga innebörd, som framställts i Kungl. Styrelsens ovan berörda betänkande av år 1921. Stockholm den 30 juli 1925. Sveriges Restaurantförening Emil Heijne.

De Förenade Restauranternas Arbetsgivareförening Alb. Mild.

23. Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals Förbund. Till Kungl. Socialstyrelsen. Efter anmodan får Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund härigenom avgiva yttrande över arbetstidslagens tillämpning och verkningar för den personal, vilken icke har till uppgift att betjäna allmänheten och som är den, vilken inom förbundets verksamhetsområde faller under nämnda lag. I ) 1 Vid arbetstidslagens ikraftträdande överenskoms mellan förbundet och arbetsgivarsammanslutningarna, att arbetstiden skulle för ifrågavarande personalgrupper regleras till att omfatta 180 timmar under loppet av tre veckor, uti vilken tid skulle inräknas 36 timmar för måltidsraster. Denna överenskommelse betingades av, att arbetet inom ett hotell- eller restaurangföretag är av den natur, att under tjänstgöringstiden icke arbetet alltid är effektivt, enär intervaller under tjänstgöringen uppstå av s. k. passtjänst samt då arbetet bedrives under veckans samtliga dagar. a) Säsongarbetet har icke medfört någon förändring av principerna i fråga om arbetstidslagens tillämpning, utöver vad i föregående stycke är sagt. b) Driften har till följd av arbetstidslagens tillämpning måst omläggas så, att serveringen å restaurangerna i allmänhet börjas något senare på dagen än före densammas ikraftträdande. c) Beträffande förberedelse- och avslutningsarbeten har avtalsenligt överenskommits, att de få omfatta högst en halv timme per dygn. d) övertidsarbete förekommer i synnerligen stor utsträckning, dock utan att vederbörande företag för härför erforderlig övertidsjournal. Härigenom har arbetstiden blivit väsentligt förlängd, utöver vad arbetstidslagen anger. 2) Efter arbetstidslagens genomförande träffades genom kollektivavtal överenskommelse om, att för den personal, i vars uppgifter ingick att betjäna allmänheten, skulle arbetstiden beräknas till 180 timmar under loppet av tre veckor, tider för måltidsraster oräknade. Tjänstgöringstiden för dessa grupper är sålunda lägst 210 timmar under loppet av tre veckor. Principen om åttatimmarsdagen har sålunda till följd av gällande avlöningsformer för dessa personalgrupper icke kommit till tillämpning. 1

Punkterna avse form. 1, avtryckt sid. 10.

266 3) Före arbetstidslagens genomförande utgjorde arbetstiden för förstnämnda grupper cirka 100 timmar under loppet av 7 dagar, enär de då i regel icke åtnjöto någon helledig dag. Kollektivavtal gällde icke vid den tiden för vårt verksamhetsområde. Arbetstiden har sålunda principiellt genom arbetstidslagen sänkts med över 50 %. 4) Oaktat den siffermässigt sett högst betydelsefulla sänkningen av arbetstiden har emellertid icke arbetarantalet ökats i motsvarande grad. Arbetet har omlagts, bättre organisation och utnyttjande av arbetstiden har måst företagas, så att ökningen av arbetarbeståndet genomsnittligt uppgått till cirka 10 %. 5) Hotell- och restaurangnäringens egenart till skillnad från de rent industriella företagen gör det hart när omöjligt lör oss att lämna exakta uppgifter beträffande frågorna under A, B och C. Som av förut sagda framgår, har arbetstiden effektivare utnyttjats, varigenom arbetsprocessen under arbetstiden högst väsentligt ökats. I vilken omfattning låter sig, som sagt, näppeligen avgöras. Företagen ha i regel mera än tillförne utnyttjat maskinella möjligheter, varigenom arbetsbesparing inträtt. 7) Avlöningsmetoderna hava icke undergått någon förändring till följd av arbetstidslagens tillämpning, enär lön för arbetet utgår dels in natura, dels i form av kontant månadslön. 9) ökade inkomster till följd av arbetstidslagen har icke förekommit inom vårt verksamhetsområde, utan äro löneökningarna beroende av det allmänna prislägets höjande. Beträffande levnadssättet för de personalgrupper arbetstidslagen avser, har detta undergått en väsentlig förbättring. Sålunda har personalen genom den kortare arbetstiden betydligt bättre än tidigare kunnat sörja för sina egna angelägenheter, skötandet av sin kropp, sina kläder m. m. Då en stor del av arbetstiden emellertid är förlagd till nattimmarna, har icke personalen inom restaurang- och hotellföretag kunnat tillgodogöra sig ökade kunskaper genom studier och dylikt, delvis ock beroende därav, att fritiderna oftast bliva »sönderhackade» genom de kortare mellanrasterna under arbetsdagen, så att något effektivare utnyttjande av dessa ledighetsstunder tyvärr icke kunnat förekomma. 10) Den år 1923 genomförda förändringen av arbetstidslagen, särskilt beträffande företag, som icke sysselsätta 5 arbetare, har varit till stor nackdel för den personal, som arbetar å mindre företag. Arbetsgivarna utnyttja i regel denna undantagsställning till hårdare pressning av de anställda, vilka i regel utgöras av kvinnlig arbetskraft, som mindre än de manliga arbetarna själva äro i stånd att tillgodose sina intressen. Sålunda har företag, som tidigare sysselsatt flera än 5 arbetare, efter undantagets införande, minskat antalet arbetare för att icke behöva tillämpa lagen. Dessa företag bliva härigenom i stånd att bedriva en synnerligen osund konkurrens med företag, som ledas av socialt ansvarskännande och lojala företagare. Sveriges Hotell- och Restaurangpersonals förbund tillåter sig därför anhålla, att K. Socialstyrelsen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring i nu gällande arbetstidslag, att även företag, som sysselsätta mindre än 5 arbetare, måtte bliva skyldiga tillämpa arbetstidslagen. Av orsaker, som intimt sammanhänga med dessa personalgruppers organisatoriska förhållanden, har icke förbundet varit i tillfälle föra någon statistik till bestyrkande av här lämnade uppgifter, men det måste ur den allmänna rättsmoralens synpunkt starkt betonas nödvändigheten av, att arbetstidslagens tillämpning måtte kraftigare än hittills göra det möjligt att vinna respekt hos företagarna för dess bestämda efterlevnad; särskilt gäller detta för sådana arbetsområden, där den huvudsakliga delen av arbetstagarna utgöras av kvinnor, som icke på samma sätt som männen ännu lärt sig tillvarataga sina intressen genom organisationer. Det synes oss viktigt att understryka detta förhållande, då man har anledning tro, att icke lagen

267 avser att huvudsakligen skydda de arbetargrupper, som genom mångårig organisation tillvunnit sig sådan makt, att de utan ifrågavarande lags skydd kunna över sina arbetsvillkor bestämma. Slutligen tillåter sig förbundet vördsamt närsluta ett å förbundets fjärde kongress föregående månad enhälligt antaget uttalande i arbetstidslagfrågan. Stockholm den 4 juli 1925. Sveriges Hotell- & Restaurangpersonals Förbund: Carl Bengtsson. Utdrag ur protokollet hållet över Sveriges Hotell- & Restaurangpersonals förbunds kongress å Haga dagarna 5 och 0 juni 1925. Beträffande arbetstidslagen beslöt kongressen enhälligt göra följande uttalande : »Åttatimmarslagen är den största vinst arbetareklassen hittills uppnått. Då lagen alltjämt är provisorisk och då det för kongressen är känt, att krafter äro i verksamhet för att, vid frågans slutliga avgörande inför statsmakterna, få de avlönade arbetstagarna å hotell och restauranger undantagna från arbetstidslagens framtida tillämpning, uppdrages åt förbundsstyrelsen att på allt sätt hävda de hotell- och restauranganställdas krav på en människovärdig arbetstid. Yrkets uppslitande natur och dess huvudsakligen kvinnliga arbetstagare samt arbetstidens förläggningtill sena nattimmar gör, att denna personal i lika stor utsträckning som andra arbetargrupper är i behov erhålla lagens skydd. Kongressen vädjar till alla socialt ansvarskännande män och kvinnor inom såväl myndigheter som ock i den lagstiftande församlingen att tillse, det icke en eventuell förändring i åttatimmarslagen kommer att medföra samhälleliga vådor.»

Statens offentliga utredningar 1925 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klsimmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättskipning.

Fångvård.

Utkast till ändrad lydelse av vissa paragrafer i knngl. stadgan ten 22 juni 1920 med vissa föreskrifter ang. domsagorias förvaltning. [14] Förberedande utkast till strafflag. Förfalskningsbrotten. [22] Förslag till lag om dödande av förkommen handling m. m [25] Förslag till lag om gälds betalning m penningars nedsättaide i allmänt förvar. [26] Betänkmde och förslag rörande ändring i strafflagens bestämmelse; om preskription av straff. [28] Förslag till lag om arv m. m. [48] Statsförfattning.

Fast egendom.

Jordbruk med binäringar.

Utredning rörando fiskerättsförhållaudcna vid rikets kuster. Dol 1. [19] Del 2. [20] Utredningar och förslag ang. inrättande av fasta försöksgårdar. [82] Åtgärder för bekämpande av mnl- och klövsjukau. [38]. Statens medverkan för försäkringsverksamhet mot smittsamma husdjurssjukdomar. [40] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Allmän statsförvaltning.

Byggnalsstyrelscsakkunnigas betänkande angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. [13] Betänkande ang. ordnandet av statens byggnadsverksamhet inom Stockholm. [15] Förslag till lönereglering för landsfogdar och landsfiskaler m. m [23] 1921 ån pensionskommittés betänkande. 4. Betänkande med försiar till militär tjänstepcneionslag. [24] 5. Nytt för- J slag Ull civil tjänstepensionslag. [41] 6. Pensionering av i arbetspersonal [42]

Industri.

Handel och sjöfart.

Kommunikations väsen. Komnmiialförvaltning. Slitens ock kommunernas flnansväsen.

Omorganisation av väg- och vattonbygguadsväsendet. [33] Omorganisation av viig- och vattenbyggnadskåren. [37] Åtgärder för enhetliggörande av det enskilda järnvägsnätet. [44]

Tull- ocb traktatkommitténs utredningar och betänkanden. • 31. Den svenska tvättmedelsindustrieu. [2] 29. Den svensla skoindnstrien. [3] 30. Den svenska cementBank-, kredit- och penningväsen. industrien, [4] 32. Den svenska porslinsindnstrien. [5] S3. Tryckeri- och pappersförädlingsindustri i Sverige. [6] i Betänkaide med förslag till grunder för avsättning till de affärsirivande verkens förnyclsefonder m. ni. [9] Förslag till förordning ang. statlig inkomst- och förmögenFörsäkringsväsen. hctsskitt. [10] Betänkaide angåonde omorganisation av taxcringsväsendet. Betänkande med utredning och förslag angående socialför[27] säkringens organisation. [8] Om väg)eskattningens ordnande, [ill] Förslag till lag om försäkringsavtal. [21] Den konmnnala skattentjämningen. [35] P o l i ti. Socialpolitik.

K y r k o väsen.

Undervisningsväsen.

Det sveiska skogsbrukets förutsättningar och historia. [11] | Andlig odling i övrigt. Sveriges enskilda skogar. [12] Utredning av vissa frågor rörande pri vatläro verken. [1] Konsumentkooperationen i Sverige. [16] Förbättrad pensionering från prästerskapets änke- och pupillBetänkaide med förslag till motverkande av arbetslöshet gekassa m. m. [80] nom aiordnandc av allmänna arbeten. [29] Studier rörande industriell demokrati i Norge, England, Tjeck<slovakien och Österrike. [30] Betäukaide med förslag till reviderad lag om arbetarskydd. Försvarsväsen, [34] T Telegraf crket. [89] Undcrofficcrssakkunnigas yttrande och förslag. [7] Attatimnarslagens och bagcrilaecns verkningar. [45] Ilälso- och sjukvård. Allmänt näringsväsen. Betäukaide betr. vattenfallsstyrelsens laudsbygdstaxor m. ni. [18]

Utrikes ärenden.

Internationell rätt.

Betänkande rörando det s. k. Gcnéveprotokollet angående avgörande på fredlig väg av internationella tvister. [17]

Stockholm 1925. P. A. Norstedt & Söner. 253712