Betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:12

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

DEN STATSUNDERSTÖDDA EGNAHEMSVERKSAMHETEN AVGIVET DEN 14 JULI 1927 AV

1925 ÅRS

KOLONISATIONSSAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

2 7

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1927 Kronologisk 1. Betänkande angående åtgärder för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi m. m. Marcus. 109 s. J o . 2. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. Av N. Herlitz. Norstedt. 201 s. J u . 3. Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus m. m. Norstedt. 89 s. S. 4. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. Norstedt. 387 s. S. 5. Betänkande och förslag rörande den andliga vården vid armén. Norstedt.' 51 s. Fö. 6. Supplement nr 3 till Sverges Familjenamn 1920. Stat. repr.-anst. 31 s. J u .

förteckning

Betänkande angående sjöfartsavgifter. Idun. 376 s. H. 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag; till ny civil pensionslag m. m. Marcus. 165 s. Fl. Hussvampen och konservering av trä mot röta. Kungl. Byggnadsstyrelsens meddelande nr 2. Tullberg. 68 s. 16 s. planscher. K. Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m. 1926 års sinnessjuksakkunnigas betänkande 1. Norstedt. 128 s. S. 1924 års bankkommitté. Betänkande med förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. Marcus. 228 s. Fl. Betänkande ined förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Marcus. 269 s. J o .

Anm. Om sårskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartemeniet, J o . s= jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y tre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1927:12

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG ANGÅENDE

DEN STATSUNDERSTÖDDA EGNAHEMS VERKSAMHETEN AVGIVET DEN 14 JULI 1927 AV

1925 ÅRS

KOLONISATIONSSAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1927 ISAAC MARCUS'

BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

TILL K O N U N G E N .

J ä m l i k t Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1925 har dåvarande chefen för jordbruksdepartementet anmodat undertecknade Malm, Gabrielsson, Adler och Mannerfelt ävensom ledamoten av riksdagens första kam-

1/

4 mare godsägaren Bo von Stockenström att såsom sakkunniga verkställa utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo. Vidare har Kungl. Maj:t den 21 augusti 1925 uppdragit åt de sakkunniga, som antagit benämningen 1925 års kolonisationssakkunniga, att verkställa utredning, i vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten lämnas arrendatorcr för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk förknippade finansiella svårigheter. Med anledning av dessa uppdrag få de sakkunniga, efter verkställda utredningar, härmed överlämna följande betänkande med förslag angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten. I betänkandets andra huvudavdelning, kap. X I , återfinnes de sakkunnigas hemställan, åtföljd av tre författningsförslag. Till följd av särskilt erhållna uppdrag hava de sakkunniga förut avgivit utlåtanden den 12 december 1925 angående värde- och lånemaxima för egnahemslån för jordbrukslägenheter, den 17 april 1926 angående styckning av kronoegendomar, den 18 september 1926 angående räntan å lån från egnahemslånefonden, den 18 oktober 1926 angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk samt den 18 november 1926 angående statsbidrag till odlingsvägar. De sakkunniga torde härmed hava slutfört sina uppdrag. Undertecknad Malm har varit de sakkunnigas ordförande. Sekreterararbetet har undertecknad Mannerfelt utfört. Sakkunnigeledamoten von Stockenström, som den 12 juli 1927 utnämnts till statsråd och chef för jordbruksdepartementet, har icke deltagit i de sakkunnigas slutsammanträde. Stockholm den 14 juli 1927. Underdånigst G. MALM. NILS GABRIELSSON.

NILS ADLER.

CARL MANNERFELT.

Första

huvudavdelningen

NUVARANDE ANORDNINGAR SAMT

KORTFATTAD HISTORIK

KAP. I.

Den hittillsvarande egnahemslåneverksamheten och jordförmedlingsverksamheten. Intresset kring egnahemsfrågan under senaste årtionden. — Kortfattad historik rörande egnahemsverksamheten. — Gällande egnahemslånebestämmelser. — Premielån i förening med egnahemslån.— Lån från jordförmedlingsfonden. — Statsbidrag till jordförmedlingsverksamhet. ms Det allmänna har under de senaste årtiondena ägnat särskilt intresse åt fc^ ^_ jordfrågan. Detta gäller ej minst angelägenheten att bereda landsbygdens hr™!frågan obesuttna befolkning tillfälle att förvärva egna hem, ett spörsmål som under nnder^senaste senaste tid ständigt stått på dagordningen. Bland det stora antal offentliga utredningar i detta och närgränsande ämnen, som pågått, må erinras om 1891 års jordbrukslägenhetskommitté, 1899 års egnahemskommitté, 1911 års egnahemssakkunniga, 1912 års kronolägenhetskommission, 1915 års kolonisationssakkunniga, 1916 års kolonisationskommitté, den år 1918 tillsatta jordkommissionen, 1925 års kolonisationssakkunniga samt 1925 års jordundersökningskommission. I anslutning till vissa av dessa utredningar eller av andra anledningar hava flera ordinarie statsmyndigheter tid efter annan yttrat sig i frågan eller verkställt särskilda utredningar och överarbetningar av framkomna förslag, såsom lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, socialstyrelsen, lantmäteristyrelsen, jordbruksdepartementets egnahemsavdelning samt de skilda länsstyrelserna. Härtill kommer det arbete, som nedlagts på frågan från halvofficiellt och enskilt håll, såsom från rikets hushållningssällskap, landstingens norrlandskommitté, nationalföreningen mot emigrationen m. fl. Genom statsmakternas beslut under årens lopp hava också en följd av anordningar genomförts i syfte att befordra uppkomsten av egna hem och smärre jordbruk. Vid så gott som varje riksdag under senaste kvartsseklet hava hithörande frågor varit föremål för behandling. Någon anledning att i detalj här ingå på frågans förhistoria och närmare redogöra för sålunda framkomna förslag och fattade beslut synes icke föreligga. De sakkunniga komma blott att i korthet bringa i erinran huvuddragen av nu gällande anordningar för egnahemsverksamhetens och den inre kolonisationens befrämjande. I denna inledande huvudavdelning behandlas därjämte den nu förevarande utredningens förhistoria och tillkomst.

8 Kortfattad Införandet av den statsunderstödda egnahemslånerörelsen beslöts vid 1904 börande å r s r i k s d a S ' då egnahemslånefonden inrättades och allmänna villkor och egnakemsiåne- bestämmelser för denna lånerörelse första gången antogos. Riksdagen biföll verksamheten. n ä m l i g e n 1 9 0 4 j huvudsak en av Kungl. Maj:t framlagd proposition angående lån av statsmedel för beredande av tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärva egna hem. De närmare bestämmelser, som reglerat lånerörelsen, hava under årens lopp varit föremål för jämkningar. Sålunda beslöts redan vid 1906 och 1907 års riksdagar vissa mindre ändringar. Vid 1908 års riksdag antogos förnyade allmänna villkor och bestämmelser för lånerörelsen, därvid dock det väsentliga i grunderna för verksamheten bibehölls. Smärre jämkningar genomfördes därefter vid 1909, 1910, 1912, 1913 och 1918 års riksdagar. Genom proposition nr 106 till 1919 års lagtima riksdag, vilken i allt väsentligt bifölls, avhandlades frågan i dess helhet. De vid 1919 års riksdag antagna förnyade allmänna villkoren och bestämmelserna för den statsunderstödda egnahemslånerörelsen avsågo dock icke någon genomgripande ombildning av rörelsen utan hade närmast karaktären a v kompletteringar i och förbättringar av det dåvarande systemet, särskilt i organisationshänseende. Därefter vidtogs en mindre ändring vid 1920 års riksdag. Vid 1923 års riksdag genomfördes, med bifall till propositionen n r 144, vissa ytterligare reformer, främst i syfte att befordra nybildningen av självständiga egnahemsjordbruk. Även vid 1926 och 1927 års riksdagar beslötos vissa ändringar i lånebestämmelserna. De under årens lopp vidtagna ändringar hava, bland annat, avsett höjning av jordbrukslägenheternas högsta värde för låns erhållande i syfte att bildandet av verkligt bärkraftiga jordbruk måtte alltmer befrämjas. Gällande Nu gällande egnahemslånebestämmelser återfinnas i kungörelsen den 27 &Smmi*rr J u n i !919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse, med däri sedermera vidtagna ändringar dels genom kungörelser den 25 maj 1923 (nr 126), den 29 juni 1926 (nr 359) och den 17 december 1926 (nr 512), dels ock genom en under sommaren 1927 utfärdad kungörelse. Därjämte må nämnas kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden samt kungörelsen den 30 juni 1920 (nr 509) angående särskilda villkor och bestämmelser för livförsäkring å personer, som erhålla lån ur statens egnahemslånefond. Innebörden av nu gällande egnahemslånebestämmelser är i huvudsak följande. Lånerörelsens

Den egentliga låneverksamheten handhaves icke av staten själv, utan staten använder därvid ansvariga mellanhänder, låneförmedlare, vilka på ansökan hos Kungl. Maj:t årligen tilldelas statslån ur egnahemslånefonden, att av dem på egen risk och med egen beslutanderätt men under viss statlig kontroll användas för utlämnande av de enskilda egnahemslånen.

9 Som låneförmedlare kunna hushållningssällskap, kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar antagas. Hushållningssällskap skall för att kunna åtnjuta statslån från egnahemslånefonden bedriva egnahemslånerörelsen genom en särskild egnahemsnämnd, bestående av utav sällskapet eller dess förvaltningsutskott utsedda personer jämte en för statens räkning, av vederbörande länsstyrelse utsedd ledamot, vilken äger deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ett å statens vägnar utsett ombud skall äga deltaga i granskningen av egnahemsnämndens räkenskaper och förvaltning. Inom varje kommun av hushållningssällskapets område skall finnas anställt ett av egnahemsnämnden utsett ombud med uppgift att biträda nämnden i dess verksamhet samt tillhandagå lånesökande med råd och anvisningar, dock kan, där så finnes lämpligt, gemensamt ombud utses för högst tre kommuner. Hos hushållningssällskapet skall finnas anställd minst en med bidrag av statsmedel avlönad jordbrukskonsulent med åliggande att biträda egnahemsnämnden samt i övrigt medverka vid egnahemsväsendets utveckling inom sällskapets område. Slutligen skall hushållningssällskapet hava för egnahemslånerörelsen antagit reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet. I reglementet skola finnas intagna bestämmelser, bland annat, angående verkställandet genom jordbrukskonsulent eller i dennes ställe genom annan sakkunnig person av besiktning av lägenheter, för vilka egnahemslån blivit sökta, samt inspektion å lägenheter, för vilka dylika lån beviljats; vidare därom, att jordbrukskonsulent skall vid egnahemsnämndens sammanträden närvara och föredraga ärendena, att låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger om året, att särskilda räkenskaper skola föras för egnahemslånerörelsen m. m. Hushållningssällskapen hava alltsedan 1905 varit de huvudsakliga bärarna av statens egnahemslånerörelse. Som villkor för att kommun skall kunna erhålla statslån från egnahemslånefonden gäller, att kommunen skall hava för egnahemslånerörelsen antagit reglemente, som godkänts av egnahemsinspektören i jordbruksdepartementet. Före 1920 ägde kommuner icke att förmedla egnahemslån. Aktiebolag eller ekonomisk förening kan erhålla statslån från egnahemslånefonden under villkor, att dess uppgift är att befrämja förvärvandet av egnahem samt bolaget eller föreningen av Kungl. Maj:t, vid prövning i varje särskilt fall, finnes vara lämpligt såsom mellanhand vid lånerörelsen och bereda tillräcklig trygghet för att egnahems förvärvande av mindre bemedlade personer bliver på ett oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjat. Liksom beträffande hushållningssällskapen gäller, att en å statens vägnar utsedd ledamot i bolagets eller föreningens styrelse skall äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att ett ombud å statens vägnar skall äga deltaga i granskningen av räkenskaperna och förvaltningen. Likaså skall reglemente för egnahemslånerörelsen av i huvudsak samma innehåll, som i fråga om hushållningssällskapen (och kommunerna), vara antaget av låneförmedlaren och godkänt av egnahemsinspektörem Bolagsordningen, respektive föreningsstadgarna skola vara upprättade i överensstämmelse med vissa av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna grunder, innehållande, bland annat, bestämmelse om viss begränsad vinstutdelning till aktieägarna, respektive medlemmarna, om dispositionen av överskjutande vinstmedel etc. Samtliga låneförmedlare skola i avseende å sin egnahemslåneverksamhet

10 och vad därmed sammanhänger stå under uppsikt och kontroll av den från och med 1920 inrättade egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet. Denna utgöres av en egnahemsinspektör, vilken i egenskap av byråchef förestår avdelningen, och, då fråga är om ärenden som påkalla Kungl. Maj:ts beslut, föredrager dessa i statsrådsberedningen, vartill komma såsom biträdande befattningshavare en amanuens och ett kvinnligt biträde. Avdelningen är uppförd å extra stat. Före budgetåret 1926—1927 fanns å egnahemsavdelningen därjämte en statskonsulent för egnahemsväsendet. Särskild instruktion för egnahemsavdelningen eller egnahemsinspektören har ej utfärdats, men gällande kungörelser för egnahemslånerörelsen och jordförmedlingsverksamheten reglera egnahemsinspektörens åligganden i olika hänseenden, såsom att utöva uppsikt och kontroll, fastställa reglementen och diverse formulär, mottaga och granska redogörelser och vissa ansökningar samt utfärda vissa intyg för utfående av statsanslag. Egnahemsavdelningen torde kunna betraktas såsom statens centrala myndighet för handhavandet av egnahemsangelägenheter och vad härmed sammanhänger. Med hänsyn därtill, att det praktiska egnahemsarbetet icke utövas av staten i egen regi utan'huvudsakligen genom enskilda förmedlare, har detta organ huvudsakligen inspekterande, kontrollerande och rådgivande uppgifter. Sason samt förroHi ovan antytts äga låneförmedlarna att årligen hos Kungl. Maj:t nings- och ansöka om statslån. Rörande ordningen för statslåns sökande och utfående " lånefTr-1111 * statskontoret gäller i huvudsak följande. medlare. Ansökningar om statslån skola ingivas till jordbruksdepartementet senast den 10 november året närmast före det, varunder lånet skall användas. Ansökningarna pläga prövas och avgöras i ett sammanhang under december månad, därvid Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande behov fördelar det belopp, som enligt riksdagens medgivande må disponeras såsom statslån ur fonden för det kommande året. Sedan Kungl. Maj:t sålunda beviljat låneförmedlare visst statslånebelopp, äger denne att under det år, för vilket lånet beviljats, så ock, i den mån statslånet blivit under sagda år disponerat till egnahemslån, jämväl under nästföljande år på en gång eller i skilda delar lyfta lånet i statskontoret emot en utav låneförmedlaren till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse. Från och med 1928 få låneförmedlarna lyfta statslånet under den amorteringsfria tiden i dess helhet men endast i mån av behov. Nyssnämnda skuldförbindelse skall innefatta låneförmedlarens åtagande att använda lånet på föreskrivet sätt samt återbetala och förränta detsamma enligt fastställda regler. För statslånen behöva hushållningssällskap och kommuner icke ställa säkerhet. Andra låneförmedlare däremot skola ställa säkerhet, som av statskontoret godkännes.

Låneförmedlare åtnjuta årligt bidrag av statsmedel för täckande av för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga förluster. Bidraget belöper sig till l /, procent av låneförmedlares ej till betalning förfallna kapitalskuld vid årets början och utgår direkt av fondens avkastning. Tack vare detta bidrag och vissa andra inkomster hava flertalet låneförmedlare hopsamlat vissa belopp, vilka avsatts till s. k. riskfonder. Dessa ägas och förvaltas av respektive låneförmedlare och användas i allmänhet för täckande av å de enskilda lånen till äventyrs uppkommande förluster.

11 Egnahemslånerörelsen omfattar två olika grenar, en för främjande av De enskilda förvärv av jordbrukslägenheter och en för bostadslägenheter. Vid Kungl. egjJnee™s~ Maj:ts beviljande av statslån till låneförmedlarna anvisas visst belopp för utlämnande av jordbrukslån och särskilt belopp för bostadslån. Med jordbrukslägenhet förstås lägenhet av den beskaffenhet, att å densamma kan födas minst ett fullvuxet större husdjur (nötkreatur eller häst). Egnahemslån må tilldelas endast mindre bemedlad arbetare eller med sådan likställd man eller kvinna, som är svensk medborgare, minst 21 år och i regel ej över 50 år gammal, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande av eget hem men är i behov av kraftigt bistånd för dess förvärvande, samt, då fråga är om jordbrukslägenhet, äger förutsättningar att driva det jordbruk, som å lägenheten kan förekomma. De lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån kunna av låneförmedlarna beviljas, skola vara belägna å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd. Lägenhets beräknade värde — jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader — får i regel icke överstiga för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet 12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000 kronor. Såsom obebyggd må därvid räknas lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras. Efter ansökan av låneförmedlare äger Kungl. Maj:t lämna tillstånd, att sagda värdemaxima må höjas till 20,000 kronor för obebyggda och 16,000 kronor för bebyggda jordbrukslägenheter. Egnahemslån får utgå endast för bildande av sådant eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, dock får egnahemslån tillsvidare även utgå till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt ävensom för inlösen eller uppförande av byggnader å lägenhet, som innehaves under åborätt enligt den vid 1926 års riksdag antagna åborättslagen. Det åligger låneförmedlare att vid fördelning av egnahemslån för jordbrukslägenheter söka främja nybildning av jordbruk. Dylikt lån bör sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar 1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller 2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig lägenhet, 3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande, a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt eller b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller bebos av ägaren själv. I fråga om bostadslägenheter gäller, att företräde bör givas sökande, som åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Egnahemslånebeloppet får uppgå till högst °/6 av jordbrukslägenhets värde

12 och till högst % av bostadslägenhets värde. I vissa fall, såsom då fråga är om lån till uppförande (eller inlösen) av nödiga byggnader å jordbruksfastighet, som försålts eller upplåtits under åborätt av kronan, får lånet utgå med högst B/fl av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som äro avsedda att uppföras (eller som finnas) å fastigheten. Räntan å lån, som komma att beviljas från och med 1928, u t g å r efter följande grunder. Räntan beräknas efter 4 procent under den tid, lånet är amorteringsfritt. Därefter är räntan 4.5 procent för jordbrukslån och 5 procent för bostadslån. Egnahemslånet delas i fråga om återbetalningen i två delar, en stående del utgörande 8/6 av beloppet, och en amorteringsdel utgörande 8 /fi av beloppet. Lånet är amorteringsfritt till och med femte året efter utgången av det kalenderår, för vilket det beviljats, då fråga är om jordbrukslån. För bostadslån är den amorteringsfria tiden två år kortare. Efter den amorteringsfria tiden skall amorteringsdelen även amorteras på så sätt, att å denna erlägges en annuitet, avseende såväl amortering som ränta, av 6.5 procent för jordbrukslån och 8 procent för bostadslån. Sedan amorteringsdelen slutbetalts, skall den stående delen inbetalas senast inom femte året. Annan säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i egnahemsfastigheten, dock kan visst förskott få lämnas mot annan säkerhet. Därjämte gälla dock de undantagsbestämmelser, att den omständigheten, att kronan for fordran å ogulden köpeskilling för marken å från kronoegendom försåld jordbrukslägenhet innehar första inteckning, ej utgör hinder for egnahemslåns utlämnande till nödiga byggnaders uppförande mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att i anseende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning, samt att egnahemslån till abor ma utlämnas utan särskild säkerhet. I sistnämnda fall äger låneförmedlaren enligt 17 kap. 6 § handelsbalken viss förmånsrätt för lånet i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör, varjämte staten svarar för eventuellt uppkommande förlust å till åbo vederbörligen utlämnat egnahemslån. I det lånekontrakt, som i varje fall skall upprättas mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare, skola bland annat bestämmelser intagas om de byggnader, som böra å lägenheten uppföras, och om tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt angående de fall, i vilka låneförmedlaren äger rätt att uppsäga lånet till inbetalning m. m. Av för jordbruksändamål bekommet statslån äger låneförmedlare i vissa fall bevilja en låntagare ur fonden tilläggslån. Detta får ske, då fråga är att utvidga jordområdet å jordbruksegnahem eller att genom utvidgande av jordområdet och uppförande av erforderliga ekonomibyggnader omlägga en bostadsegnahemslägenhet till jordbrukslägenhet. Tilläggslån följer de för jordbruksegnahemslån gällande regler i tillämpliga delar. prminUnmld c V i d 1 9 2 3 å r S r i k s d a g f ö r d e s en anordning med premielån till egnahemse Z nah7msTån. l å n t a S a r e för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. För ändamålet anvisar riksdagen särskilt anslag. Bestämmelser om anslagets användning äro med-

13 delade i kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128) angående premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. Låneförmedlare, som beviljas statslån ur egnahemslånefonden för att därav utlämna egnahemslån för jordbrukslägenheter, kan i samband med ansökandet om sådant lån även ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökan om erhållande av statsanslag för att därav utlämna premielån. Av Kungl. Majtt beviljat sådant statsanslag utbetalas av statskontoret mot det att låneförmedlaren avlämnar förbindelse att använda anslaget på föreskrivet sätt och, under vissa förutsättningar, återbetala vad som i föreskriven ordning ej disponerats. Premielån får beviljas blott sådan egnahemslåntagare, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med egnahemslånet forvärvade jordbrukslägenheten. Låntagaren skall därjämte vara i bohov av understöd för nyss nämnda ändamål. Premielånebeloppet får ej överstiga halva den beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsarbeten, som befinnas böra understödjas. I intet fall får premielånet överstiga 1,500 kronor. I regel sökes och beviljas premielån i samband med egnahemslånet. Premielånet utbetalas, i enlighet med mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättat kontrakt, i den mån de föreskrivna arbetena utföras. Då arbetena äro färdiga, anses premielånet guldet. Premielånet är alltså ett bidrag utan återbetalningsskyldighet för befordrande av jordbruksnybildning. .. , Låneförmedlare, som tilldelats statsanslag för ändamålet, ar underkastad redovisningsskyldighet och står i avseende å premielåneverksamheten under uppsikt och kontroll av egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet. I tredje huvudavdelningen av detta betänkande komma vissa statistiska uppgifter att meddelas rörande omfattningen av egnahemslåne- och premielånerörelsen. I proposition, nr 149, till 1907 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag Lån från till bildande av en lånefond (jordförmedlingsfonden), avseende underlättande ^ ^ ^ av inköp på landsbygden eller å till stad hörande, men utanför det planlagda området belägen mark av större jordområden, som kunde erhållas för billigt pris och särskilt lämpade sig att helt och hållet eller till väsentlig del utstyckas till egnahemslägenheter. Riksdagen biföll, med viss ändring, propositionen, varefter Kungl. Maj:t i kungörelser meddelade erforderliga bestämmelser för denna lånerörelse. Vid 1919 års lagtima riksdag beslöts åtskilliga ändringar härutinnan, dock huvudsakligen i fråga om detaljer, därvid förnyade allmänna bestämmelser för lån ur jordförmedlingsfonden antogos. Vid 1923 års riksdag behandlades frågan om jordförmedlingsverksamheten ånyo, därvid Kungl. Maj:t i förenämnda proposition nr 144 framlade vissa förslag i syfte att befordra mera livaktighet i jordförmedlingsarbetet. Beträffande jordförmedlingsfonden ifrågasattes visserligen icke upphävande eller ändring av de 1919 antagna allmänna villkoren och bestämmelserna. I stället begärdes, att riksdagen måtte lämna medgivande för

14 Kungl. Maj:t att under 1923 och 1924 av fondens tillgängliga kapitalbehållning använda intill 1,500,000 kronor för utlämnande av förlagslån för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap av jord till egna hem för jordbruksändamål, på de villkor, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt att i vart fall föreskriva. (Räntan skulle dock vara 4 procent.) Riksdagen medgav, vad Kungl. Maj:t begärt. Vid 1924 års riksdag förlängdes det vid 1923 års riksdag Kungl. Maj:t givna bemyndigandet att gälla tillsvidare. Vid 1926 års riksdag utsträcktes Kungl. Maj:ts nyssberörda befogenhet att avse utlämnandet av förlagslån till ett belopp av sammanlagt 2,500,000 kronor. slaTmdse^om D e o v i d 1 9 1 9 å r s l a g t i m a riksdag antagna bestämmelserna för utlämnande lån från jord- av lån från jordförmedlingsfonden gälla fortfarande, i den mån Kungl. fÖ ™ndengS" M a j : t e j he^gnar sig av befogenheten att utlämna förlagslån i mera fria former. Förstnämnda bestämmelser äro intagna i kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden. Därjämte gäller kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från sagda fond. Hithörande bestämmelser äro i huvudsak av följande innehåll. Från jordförmedlingsfonden äger Kungl. Maj:t bevilja statslån åt hushållningssällskap och kommuner samt åt vissa aktiebolag och föreningar Oordformedlare). För att kunna ifrågakomma till erhållande av dylikt statslån skola jordförmedlarna fylla vissa kvalifikationer, vilka i allt väsentligt äro de samma som fordras för erhållande av statslån ur egnahemslånefonden. Lån ur jordförmedlingsfonden skall avse inköp till uppgivet pris av visst jordområde. Området skall i ansökningen beskrivas. Vissa intyg fordras om områdets lämplighet. Jordförmedlaren skall till jordbruksdepartementet för prövning och fastställelse insända upprättad styckningsplan for området jämte över densamma i viss ordning avgivet yttrande. Innan styckningsplanen sålunda fastställts, får jordförmedlaren icke avyttra någon del av den inköpta fastigheten eller avverka skog å densamma utöver husbehovet. F r å n det med lånet inköpta området få upplåtelser av lotter ske endast under äganderätt, dock kunna upplåtelser under särskilda villkor få ske på arrende med rätt för arrendatorn att efter högst 20 år under äganderätt förvärva lägenheten såsom eget hem. Lånebeloppet uppgår till högst 4/5 a v områdets verkliga värde, dock ej till mer än % av köpesumman. Aktiebolag och föreningar skola ställa av statskontoret godkänd säkerhet for lånet, vilket måste lyftas inom ett år från beviljandet. Lånet löper med en ränta av 4.7 5 procent. Med ledning av jordförmedlares årliga redogörelser till jordbruksdepartementet över försäljningar av lotter från området föreskriver Kungl. Maj:t för varje år, huru mycket av lånet, som skall årligen återbetalas. Detta belopp skall bestämmas efter värdet å de försålda lotterna i förhållande till hela områdets värde. Lånet får i regel ej åtnjutas längre än intill utgången av femte kalenderåret efter det år, då lånet blivit lyft, stämmeistr om Gällande bestämmelser om utlämnande av förlagslån från jordförmedlingsförlagslån från fonden återfinnas i kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55). I kungörelsen jordförmedlingsfonden.

'

°

15 meddelas, att riksdagen medgivit att, utan hinder av de utav riksdagen 1919 antagna allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden, Kungl. Maj:t må av fondens tillgängliga kapitalbehållning till förlagslån för förmedling genom eller under kontroll av hushållningssällskap av jord till egna hem för jordbruksändamål disponera från och med 1926 tillsvidare tillhopa högst så stort belopp, att vad som utestår i beviljade förlagslån icke vid något tillfälle överstiger sammanlagt 2,500,000 kronor, att utlämnas mot en ränta av fyra procent om året och under de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott att i varje särskilt fall föreskriva i syfte att betryggande garantier ernås för förlagslånens användande till avsett ändamål. I kungörelsen förordnas, att ansökning om erhållande av sådant förlagslån skall, ställd till Kungl. Maj:t, ingivas till jordbruksdepartementets egnahemsavdelning, som har att föranstalta om erforderlig utredning i ämnet och därefter underställa ansökningen Kungl. Maj:ts prövning. Statsbidrag för understödjande av jordförmedlingsverksamhet utgick tidigare Statsbidrag (under åren 1911—1923) såsom anslag till särskilt upprättade jordförmedlings^J^fJZlbyråer. Anslag för ändamålet anvisades först endast till sådana byråer, som samhet. upprättats av hushållningssällskap. Vid 1912 års riksdag ändrades dock De förutvillkoren, så att statsbidrag kunde under vissa förutsättningar utgå även för ™™%\™gt byråer, som inrättats av landsting, eller för andra byråer, i vilkas styrelse byråerna, hushållningssällskap och landsting ägde utse vardera minst en ledamot. Ändringar i bestämmelserna för statsbidrag till jordförmedlingsbyråer vidtogos huvudsakligen åren 1919, 1921 och 1922. Enligt sist gällande bestämmelser utgick statsbidraget med högst 1,400 kronor per byrå och år, därav 800 kronor såsom bidrag till byråns föreståndare och 600 kronor till driftskostnader. Byrås verksamhet avsåg huvudsakligen dels att insamla och i samverkan med egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet bland allmänheten sprida uppgifter rörande till salu befintliga egnahemslägenheter och vissa andra smärre fastigheter, dels ock att lämna spekulanter å sådana lägenheter det bistånd vid avtals avslutande samt beträffande övriga i samband därmed stående förhållanden, varav de kundo vara i behov. De uppgifter, som enligt nyss angivna bestämmelser tid efter annan in- Publikationen sändes till egnahemsavdelningen, sammanfördes för alla byråerna i ett tryckt ^Jfjjf**w häfte, betitlat »Fastigheter till salu genom de med statsmedel understödda jordförmedlingsbyråer», vilket häfte i allmänhet utkommit en å två gånger årligen och genom egnahemsavdelningen, byråerna m. fl. tillhandahållits intresserade bland allmänheten. Utgivandet av häftet »Fastigheter till salu» genom jordbruksdepartementets egnahemsavdelnings försorg pågår fortfarande. E n omläggning av statsbidragen för jordförmedlingsverksamheten beslöts statsbidrag till hushållvid 1923 års riksdag. Statsbidrag till särskilda jordförmedlingsbyråer upp- ningssällskap hörde från och med sagda år. Med bifall till ett av Kungl. Maj:t i före- för jordförmedlingsverksamhet.

16 nämnda proposition nr 144/1923 framställt förslag anvisade riksdagen i stället ett statsanslag för utlämnande av statsbidrag till hushållningssällskap för täckande av kostnader och risk, som åsamkades dem i samband med bedriven jordförmedlingsverksamhet. Villkoren och bestämmelserna för åtnjutande av statsbidrag för hushållningssällskapens jordförmedlingsverksamhet meddelades i kungörelse den 25 maj 1923 (nr 129). Hushållningssällskap, som beviljats statslån från egnahemslånefonden för att därav utlämna egnahemslån för förvärvande av jordbrukslägenheter och som för sitt områdes vidkommande anordnar förmedling av jord huvudsakligen åt mindre bemedlade, vilka endast med hjälp av egnahemslån äro i stånd att förvärva eget jordbruk, kan för täckande av med dylik jordförmedling förenade kostnader och risk erhålla bidrag av statsmedel. På ansökan beviljar Kungl. Maj:t vederbörande sällskap visst statsbidrag för nästkommande år, vilket belopp emellertid icke utbetalas annat än efter det jordbruksdepartementets egnahemsavdelning intygat, att sällskapet utfört motsvarande jordförmedlingsarbete. Sålunda äger hushållningssällskapet att av beviljat statsbidrag icke utfå mera än vad som motsvarar a) tre procent å under året beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter, som upplåtits från områden, vilka för egnahemsbildning förvärvats av sällskapet självt eller dess egnahemsnämnd eller ock, i den mån Kungl. Maj:t så medgiver, genom till sällskapet nära anknuten egnahemsförening eller annan dylik organisation, samt b) två procent å under året beviljade egnahemslån för jordbrukslägenheter, som åt genom hushållningssällskapets jordförmedling anmälda spekulanter försålts från områden, vilka för egnahemsbildning eljest uppbringats under sällskapets medverkan och kontroll. Hushållningssällskapen stå i avseende å sin jordförmedlingsverksamhet under kontroll och uppsikt av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning, dit även vissa redogörelser för verksamheten skola inlämnas. Efter beslut vid 1927 års riksdag utfärdades ny kungörelse den 18 mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet, vilken i huvudsak skiljer sig från 1923 års motsvarande kungörelse däri, att statsbidraget skall från och med 1928 sökas och beviljas •efter verksamhetsårets utgång.

17 KAP. II.

Upplåtelser av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar. Kolonisationsverksamheten å kronoparker i Norrland och Dalarna. Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna om kronoegendomars försäljning m. m. — Egnahemsupplåtelser från kronoegendomar. — Lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. — Innebörden av 1926 års egnahemsupplåtelsegrunder. — Kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna (upplåtelser av odlingslägenheter; 1925 års grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna). Av ålder äger kronan åtskilliga jordbruksegendomar, vilka huvudsakligen Kungl. Maj:ts äro belägna i södra och mellersta Sverige. Rörande dispositionen av kronans Vordna om jord må erinras om § 77 regeringsformen, vari stadgas, dels att Kungl. kronoegenMaj:t icke äger att utan riksdagens samtycke genom försäljning eller gåva säijning TO, OT. eller på annat sätt avhända kronan dess jordbruksdomäner, dels ock att dessa skola förvaltas efter de grunder, riksdagen därom föreskriver. Gällande förvaltningsgrunder för kronans jordbruksegendomar återfinnas i kungörelsen den 4 juni 1908, vari stadgas, bland annat, att hithörande egendom skall stå under inseende av domänstyrelsen samt utarrenderas i viss närmare angiven ordning. Emellertid har en serie beslut fattats av riksdagen angående ordningen för försäljning av kronans jordbruksegendomar. Frågan om kronojords försäljning har varit aktuell långt innan en målmedveten egnahemsrörelse börjat. Sålunda har riksdagen genom särskilda beslut (R. skr. nr 63/1874, 66/1879, 35/1885, 7/1887 B, 17/1888, 77/1891 och 74/1902) tillerkänt Kungl. Maj:t befogenhet att utan riksdagens vidare hörande besluta om kronomarks försäljning i följande fall, nämligen beträffande a) sådan under domänstyrelsens förvaltning ställd och för statsverkets räkning utarrenderad egendom, vilken i arrende lämnar högst 600 kronor, b) sådan kronoegendom, som ej varit för statsverkets räkning utarrenderad men som uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara av sådan beskaffenhet, att för densamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor, samt c) till inköpt skogsegendom hörande område, som utan olägenhet för skogsskötseln anses kunna avyttras och uppenbarligen är eller vid arrendeuppskattning finnes vara sådan, att för detsamma icke kan påräknas högre arrende än 600 kronor. 2 — 4104.

1925 års kolonisationssak.

bet.

18 Fråga om försäljning av andra egendomar eller områden, än ovan n ä m n d a , underställes riksdagens prövning. Förekommande försäljningar och upplåtelser verkställas i regel antingien i den ordning och under de villkor, som angivas i Kungl. Majrts bre-v i ämnet den 29 maj 1874, eller enligt särskilda grunder, avseende upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar. Försäljning enligt brevet den 29 maj 1874 innebär följande. Fastigheten skall, under iakttagande av de föreskrifter, Kungl. Maj:t k a n finna lämpligt meddela, försäljas på offentlig auktion till den högstbjudande, under villkor att köpare, som sådant åstundar, skall äga att, efter därom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under loppet av sex år med en sjättedel årligen samt att högsta anbudets antaglighet skall u n derställas Kungl. Maj:ts prövning. Egnahemsupplåtelser från kronoegendomar.

Vad angår grunderna för upplåtande av egnahemslägenheter från kro7ioegendomar torde till en början följande kortfattade historiska uppgifter böra meddelas. Tanken att kronan såsom landets största jordägare borde vara föregångare vid upplåtelser av jord i socialt syfte slog igenom under 1890-talet. Sålunda tillkom genom beslut vid 1894 års riksdag vissa bestämmelser om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner. Därvid bestämdes, bland annat, att uppskattningsmännen skulle vid förrättning rörande kronoegendoms förnyade utarrendering eller försäljning taga under omprövning, huruvida särskilda omständigheter funnes, som gjorde styckning av egendomen till smärre jordbrukslägenheter lämplig, eller om avsöndring från egendomen av mark till dylika lägenheter utan egentlig skada eller olägenhet för stamhemmanets skötsel och brukande kunde äga rum. Vid 1909 års riksdag beslöts förändrade grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar. Även sistnämnda bestämmelser blevo inom kort föremål för omarbetning, varefter riksdagen 1913 antog nya grunder för upplåtande av egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, sedermera ändrade i vissa delar 1919 och 1923. I samband med införandet av lagstiftning om åborätt antogos vid 1926 års riksdag nya grunder för hithörande verksamhet. Dessa grunder underkastades viss mindre ändring 1927.

Lagen om Innan redogörelse lämnas för 1926 års egnahemsupplåtelsegrunder, torde unTef^boTätt oljande böra meddelas angående den vid 1926 års riksdag antagna lagen av viss jord. om upplåtelse under åborätt av viss jord. Under de senaste årtiondena hade vid flera tillfällen införandet av andra upplåtelseformer än äganderätt och nyttjanderätt ifrågasatts. De ledande synpunkterna för dylika förslags framställande hade varit skapande av ökade garantier, att den publika jorden bleve använd för det med upplåtelsen av-

19 sedda ändamålet, samt underlättande för de minst bemedlade att utan nämnvärd kontant utgift åtkomma jord. Lagen den 4 juni 1926 (nr 189) om upplåtelse under åborätt av viss jord innebär i huvudsak följande. Kronan bibehåller äganderätten till jorden och upplåter till brukaren en besittningsrätt för obegränsad tid (åborätt). Den upplåtna rättigheten ä r ärftlig och förytterlig. Avtal om jords upplåtande under åborätt träffas av länsstyrelsen och skall upprättas i skriftlig form. Sedan åborätt upplåtits, skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk avsedd anläggning, som finnes å fastigheten, såsom tillbehör hänföras till åborätten. Till åbo må antagas allenast svensk medborgare, som råder över sig- och sin egendom. I vissa fall — såsom då åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon — kan förvärvaren bli antagen till åbo utan hinder av omyndighet. Överlåtelse av åborätt skall ske skriftligt. Den som annorledes än genom upplåtelse åtkommit åborätt har att inom viss tid hos länsstyrelsen söka att bliva antagen till- åbo. Försummas sådan ansökan och uraktlåter förvärvaren trots vitesföreläggande att fullgöra dylikt åliggande, äger länsstyrelsen förordna, att åborätten med tillbehör skall säljas å offentlig auktion. Om sökande ej är behörig att antagas till åbo, skall länsstyrelsen giva honom lämpligt rådrum att överlåta åborätten till annan. Försittes sålunda förelagd tid eller kan den, till vilken åborätten överlåtits, ej antagas till åbo, skall åborätten likaledes säljas å offentlig auktion. Åbo har skyldighet bland annat att, där ej länsstyrelsen medgiver undantag, vara bosatt å fastigheten, att bruka denna som en enhet för sig, att hava fastigheten försedd med för jordbruket nödvändiga byggnader, att städse hålla fastigheten i gott skick och hava de erforderliga byggnaderna brandförsäkrade till fulla värdet. I annan mån än från kronans sida medgivits, äger åbon ej nyttja fastighetens skog eller taga torv från torvmosse eller annorledes än för fastighetens behov använda stenbrott, grustäkt eller dylikt. Därest åbon åsidosätter sina skyldigheter och vad han i sådant hänseende låtit sig komma till last icke är av ringa betydenhet, är åborätten förverkad och kronan berättigad att efter uppsägning skilja åbon från åborätten, vilken därefter skall säljas å offentlig auktion. För åborätten skall erläggas avgäld. Denna, som i regel bestämmes för tjugu år i sänder, fastställes i naturaprodukter men utgår i penningar efter senast bestämda medelmarkegångspris. Avgäldens bestämmande sker efter uppskattning av den behållna avkastningen, som under medelgoda år erhålles av fastigheten, därest den brukas på sätt, som bäst överensstämmer med dess läge, storlek och beskaffenhet. Finnes vid bestämmandet av avgäld för ny avgäldstid avkastningens värde hava ökats eller minskats, skall hänsyn till den timade ändringen tagas blott i den mån det är uppenbart, att den tillkommit utan åbons åtgärd eller förvållande. I regel får avgälden ej höjas med mera än tjugu procent av den för löpande avgäldstid bestämda avgälden. Avgäld för ny avgäldstid fastställes av en för länet i dess helhet eller viss del därav utsedd avgäldsnämnd. Efter utgången av första avgäldstiden äger åbo, som fullgjort honom åliggande skyldigheter, att inlösa fastigheten, där ej vid åborättens upplåtande gjorts annat förbehåll. Lösen för fastigheten bestämmes av avgäldsnämnden och sättes till fastighetens värde med frånräknande av den förbättring, som vunnits genom åbo. Det åligger åbon att inom nittio dagar, efter det beslut

20 om fastställande av lösen vunnit laga kraft, till länsstyrelsen gälda loisen vid påföljd, om det underlåtes, att ansökningen skall hava förfallit. Då åborätten övergått till ny innehavare, äger kronan att i viss ordning återtaga fastigheten. H a r åborätten förvärvats av nära anförvant till den förutvarande åbon, kan återtagande dock ej ske, med mindre den nye innehavaren icke kan godtagas såsom åbo. Vid återtagandet skall kronan utgiva full lösen för åborätten med den jordförbättring, som vunnits, för byggnader och andra tillbehör till åborätten samt för utsäde och gröda å fastigheten. Hos länsstyrelsen skall föras bok över samtliga under åborätt upplåtna fastigheter inom länet. I boken skall beträffande varje fastighet antecknas dess namn och beteckning i övrigt, åbons namn, den årliga avgälden m. m. I kungörelse den 17 december 1926 (nr 513) äro vissa tillämpningsföreskrifter till åborättslagen meddelade. 1926 års grunder för upplåtande från vissa kronoegendomar av jordbruks1926 års lägenheter under åborätt samt av egnahemslägenheter äro intagna i förord" £ ? ' ningen i ämnet den 17 december 1926 (nr 509). Tillämpningsföreskrifter grunder. ^ill denna förordning återfinnas i kungörelse samma den 17 december (nr 514). Hithörande bestämmelser innebära i huvudsak följande. De lägenheter, som må upplåtas, äro av tre slag, nämligen a) jordbrukslägenheter under åborätt (åbolägenheter), b) jordbrukslägenheter under äganderätt (jordbruksegnahemslägenheter) och c) bostadsegnahemslägenheter. Storleken av jordbrukslägenhet bestämmes med hänsyn tagen till möjligheten för blivande åbo eller köpare att, i mån av behov, kunna erhålla egnahemslån. Där ej särskilda skäl därtill föranleda, må sådan lägenhet ej göras större, än att den i uppodlat skick kan brukas utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Sådana under förvaltning av domänstyrelsen ställda, utarrenderade jordbruksegendomar, som vid löpande arrendeperiods utgång, enligt riksdagens beslut, må utan riksdagens vidare hörande försäljas och vilka med avseende å föreliggande omständigheter befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till bildande av förut nämnda slag av lägenheter, må enligt plan, som av Kungl. Maj:t fastställes, fördelas i lämpliga lotter och, så vitt angftr lotter, som äro hänförliga till dylika lägenheter, upplåtas i den ordning, grunderna stadga. Vad sålunda medgivits skall äga motsvarande tillämpning i fråga om sådana till inköpta skogsegendomar hörande områden, som enligt riksdagens beslut må av Kungl. Maj:t utan riksdagens vidare hörande försäljas. Därest i avseende å annan jordbruksegendom, än ovan sägs, det vid egendomens uppskattning för förnyad utarrendering finnes lämpligt, att egendomen eller del därav användes för bildande av här avsedda lägenheter, må förslag härtill upprättas och frågan därefter underställas riksdagens prövning. Vad senast sagts äger motsvarande tillämpning, därest till skogsegendomar hörande områden, vilka Kungl. Maj:t ej ensam får försälja, finnas böra användas till bildande av här ifrågavarande slag av lägenheter. Det åligger Kungl. Maj:ts befallningshavande att genom särskild kungörelse tillkännagiva, vilka kronoegendomar inom länet under året komma att undergå uppskattning för försäljning eller förnyad utarrendering, ävensom att spekulant å lägenhet eller område från sådan egendom äger att hos

21 domänintendenten eller landsfiskalen göra de framställningar i fråga om erhållande av lägenhet eller område, vartill han kan finna anledning. Berörda kungörelse skall uppläsas i kyrkor samt införas i tidning och lantmannatidskrift. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd och kommun äga att vid uppskattningsförrättning inkomma med förslag rörande upplåtelser från egendomen. Sedan upplåtelse blivit i föreskriven ordning beslutad — d. v. s. av Kungl. Maj:t eller av riksdagen jämte Kungl. Maj:t — verkställas upplåtelserna genom vederbörande länsstyrelses försorg. Lägenhet, som är bebyggd med enskild tillhörigt boningshus, så ock lägenhet, som av mindre bemedlad eller obemedlad person eller av medlemmar av hans familj före honom brukats under minst fem år och väl hävdats, skall hembjudas vederbörande husägare eller brukare. Hembudet innefattar rätt för vederbörande att, där fråga är om åbolägenhet och vederbörande är behörig att antagas till åbo, övertaga lägenheten under åborätt mot fastställd avgäld och inlösa byggnaderna mot åsätt köpeskilling samt, där fråga är om egnahemslägenhet, att inköpa lägenheten mot åsätt försäljningsvärde. I fråga om lägenhet, som icke skall hembjudas viss person, gäller, att lägenhet skall utbjudas till upplåtelse under hand enligt därom stadgade upplåtelsevillkor; att till åbo eller köpare må antagas allenast mindre bemedlad eller obemedlad, som gjort sig känd för arbetsamhet, sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt, vad jordbrukslägenhet beträffar, äger förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk ävensom, då fråga är om åbolägenhet, är behörig att antagas till åbo; att lägenhet, där ej särskilda skäl därtill föranleda, ej må upplåtas till den, som redan äger eller under åborätt innehar fastighet av den storlek, att därå kan födas en familj; samt att ej mer än en lägenhet må upplåtas till samma person; att, där från två eller flera lämpliga personer inkomma godkännbara anbud enligt de åsatta villkoren, företrädet mellan dem skall avgöras, beträffande åbolägenhet, efter omprövning av anbudsgivarnas allmänna lämplighet och, därest i övrigt lika förhållanden äro för handen, med hänsyn tagen till deras behov att erhålla upplåtelse under åborätt samt, beträffande egnahemslägenheter, efter auktion mellan anbudsgivarna. Köpeskilling, som skall av åbo erläggas för kronan tillhöriga byggnader, så ock köpeskilling för egnahemslägenhet skall, där ej avbetalning på sätt nedan sägs medgives, betalas kontant med 1/10 vid köpeavhandlingens upprättande och återstående sl/io vid tillträdet. Om borgen ställes, kan även den första tiondelen få erläggas vid tillträdet. Emellertid kan åbo eller köpare, som därom framställer begäran vid anbudets avgivande, medgivas gälda köpeskillingen genom avbetalningar. Två olika avbetalningssystem kunna komma i fråga. Beträffande j o r d b r u k s l ä g e n h e t e r gäller sålunda, att 1; 10 av köpeskillingen skall erläggas kontant och återstående !,/10 avbetalas och förräntas i ungefär samma ordning som ett egnahemslån för jordbrukslägenheter. Vad av köpeskillingen återstår oguldet kan dock från kronans sida påfordras till återbetalning — förutom under de förutsättningar, som gälla för uppsägning av egnahemslån — om å lägenheten befintlig skog avverkas hårdare än som erfordras för gårdens behov eller för uppodling av därtill tjänlig mark. I fråga om b o s t a d s l ä g e n h e t e r gäller det betalningssystem, att köpeskillingen skall erläggas under tio år med en tiondel årligen. Den, som förvärvar jordbrukslägenhet, kan, om han så önskar, få avbetala köpeskillingen på samma sätt, som gäller i fråga om bostadslägenhet.

22 Liksom för egnahemslån skall för ogulden köpeskilling för här ifrågavarande egnahemslägenheter skuldförbindelse avlämnas, försedd med inteckningsmedgivande. Därjämte skall köpare av obebyggd egnahemslägenhet avlämna förbindelse att senast vid ingången av sjätte kalenderåret näst efter det, då tillträdet ägt rum, hava lägenheten bebyggd i viss ordning, vid äventyr, därest så icke sker, att utöver den avtalade köpeskillingen gälda ytterligare ett belopp, motsvarande en femtedel av köpeskillingen. Denna förbindelse skall innefatta inteckningsmedgivande. Därest köparen erhåller egnahemslån, kan efter länsstyrelsens beprövande den sist nämnda inteckningen i anseende till förmånsrätten nedflyttas närmast efter den för egnahemslånet erforderliga inteckningen samt kronans inteckning för ogulden köpeskilling nedsättas att gälla med lika rätt som egnahemslåneinteckningen. Slutligen kan område av kronoegendom, vilket befinnes lämpligt för användande till bildande av egnahemslägenheter, värderas för försäljning i odelat skick, nämligen om anledning yppas antaga, att anbud å området kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden.

Kolonisation Av naturliga skäl har Norrlands bebyggelse börjat senare och gått ^NoTrilnd långsammare än vad fallet varit i landets sydligare delar. Med utgångsoch Dalarna, punkt från önskemålen att för kulturen nyttiggöra Norrlands odlingsvidder samt bidraga till beredande av jord åt den obesuttna befolkningen, har ett särskilt intresse knutits kring frågan att befrämja Norrlands fortsatta kolonisation. Av vissa skäl har detta arbete i särskilda former inriktats på huvudsakligen kronoparkerna. Därvid hava förenämnda synpunkter förenats med ett önskemål att tillgodose statens eget skogsägareintresse. Det har nämligen framstått såsom en angelägenhet av vikt, att de vidsträckta statsskogarna i Norrland tillfördes en fast skogsarbetarstam, vilket skulle vara en av förutsättningarna för skogarnas rationella vård, skötsel och utveckling. Bebyggelsen å de norrländska kronoskogarna ägde tidigare rum genom de numera i huvudsak historiska formerna nybyggesverksamhet, avvittring och ef ter avvittring. Genom beslut vid 1891 års riksdag infördes en ny form för upplåtelser, genom att å kronoparker i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter skulle, där det för kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt, få under vissa villkor upplåtas under arrende till odling och bebyggande. Vid 1904 års riksdag utsträcktes upplåtelserna av skogstorp till Västerbottens län. Vid 1909 års riksdag beslöts upplåtelser av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen. De vid 1909 års riksdag antagna bestämmelserna för upplåtande av odlingslägenheter hava undergått vissa ändringar enligt beslut 1913, 1914, 1915, 1918 och 1920. Med anledning av en riksdagsskrivelse 1914, nr 273, och efter utredningar av 1915 års kolonisationssakkunniga och den år 1916 tillsatta norrländska

a

23 kolonisationskommittén hava från och med 1918 s. k. kolonisationsförsök ägt r u m å kronoparker i Norrland och Dalarna. Vid 1925 års riksdag antogos allmänna grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna. Gällande bestämmelser för upplåtande av odlingslägenheter återfinnas i Upplåtelser av kungörelserna nr 69/1909, 253/1913, 334/1914, 169/1915, 448/1918 och 260/ odl'hfJ,elJsen" 1920 och innebära i korthet följande. Å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen må odlingslägenheter upplåtas, under förutsättning, antingen att sådant för skogens vård och bevakning finnes vara gagneligt, eller att den jord, vars upplåtande begäres, är belägen i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt ej möter. Upplåtelseformen är nyttjanderätt, och upplåtelsen avser en tid av 50 år, varefter viss rätt till arrendeavtalets förnyande inträder. Upplåtelserna beslutas av d o m ä n s t y r e l s e n . Lägenhetshavaren erhåller av staten vissa n a t u r a f ö r m å n e r såsom virke till byggnaders uppförande och till hägnader o. d., vedbrand ävensom betesrätt å kronoparken för vinterfödda hästar och nötkreatur. Av allmänna medel erhåller han vidare ett k o n t a n t o d l i n g s - och b y g g n a d s b i d r a g av intill 2,000 kronor (före 1918 blott 750 kronor). Under de 15 första åren innehaves odlingslägenheten avgiftsfritt. Därefter erlägges en å r l i g a v g ä l d , beräknad efter 3.6 procent å ett belopp, motsvarande odlingsmarkens uppskattade värde jämte utbekommet odlings- och byggnadsbidrag. De bestämmelser, som reglera den vid 1925 års riksdag beslutade koloniTkT

-r\

o j.

r.

•

*™

grunder for

sationsverksamheten å kronoparker i Norrland och Dalarna, återfinnas i uppiatande av kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 291) angående allmänna grunder för upp- kolonat å . ,T

,

,

,

T-, T

T T . . .

kronoparker i

låtande av kolonat å kronoparker i Norrland och Dalarna med d a n genom Norrland och kungörelse den 17 december 1926 (nr 515) vidtagen ändring. Vidare må Dalarna, nämnas kungörelsen den 26 juni 1925 (nr 292) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån ur kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond samt kungörelsen den 18 december 1925 (nr 486) med tillämpningsföreskrifter till förenämnda kungörelse den 26 juni 1925, nr 291. Hithörande bestämmelser innebära i huvudsak följande. Jordlägenheter (kolonat) må upplåtas å därtill lämplig mark å kronoparker inom de sex nordligaste länen i syfte att befrämja uppkomst av jordbruk och egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens befolkning. Kolonat bör utläggas blott i den mån tillgång kan antagas vara för handen till sådant förtjänstarbete, som erfordras för att kolonatets innehavare med familj må kunna erhålla oundgänglig bärgning. Kolonat upplåtas blott i den mån, Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om kolonisationsåtgärders vidtagande. För handläggning av frågor om kolonisationsåtgärder å berörda kronoparker äger Kungl. Maj:t att tillsätta kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen. Dylik nämnd skall i regel bestå av vederbörande landshövding såsom ordförande samt såsom ledamöter dels respektive överjägmästare vid handläggning av frågor, som röra hans distrikt, dels ock en eller flera av Kungl. Maj:t utsedda, praktiskt förfarna män företrädande jordbruksoch egnahemsintresset inom länet.

24 Till kolonat bör läggas o d l i n g s m a r k till areal, som i regel ej bör understiga åtta hektar och ej överstiga sjutton hektar. Utöver odlingsmarken bör kolonat tilldelas så stor areal s k o g s m a r k , som erfordras för att av densamma må kunna, sedan kolonist inköpt kolonatet, under förutsättning av medelgod skötsel utvinnas en årlig virkesavkastning av från omkring 15 till omkring 25 kubikmeter fast mått, börande arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas med hänsyn till kolonatets areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande förhållanden. Genom statens försorg skola dels vissa åtgärder vidtagas för kolonisationsområdenas förbindande med viktigare k o m m u n i k a t i o n s l e d e r , dels ock anläggas a v l o p p s - och a v l e d n i n g s d i k e n , som prövas erforderliga för kolonisationsarbetets genomförande, ävensom l a g g d i k e n , vilka möjliggöra odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Till brukare av kolonat (kolonist) kan antagas allenast svensk medborgare, som råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförande av ifrågakommande kolonisationsföretag, däri inbegripet drivande av ett mindre jordbruk. Den första upplåtelsen skall ske under n y t t j a n d e r ä t t för en tid av femton år. Efter det kolonist fullgjort vissa odlings- och byggnadsskyldigheter, bliver han berättigad ett antingen med ä g a n d e r ä t t inlösa kolonatet eller ock, om han så önskar och är behörig att antagas till åbo, övertaga detsamma under å b o r ä t t enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord. Inom femton år från tillträdet skall kolonist hava u p p o d l a t minst 3/io av kolonatets odlingsmark. Därvid skall han dock under alla förhållanden uppodla under de tre första åren 1 hektar, under de närmast följande tre åren ytterligare 1 hektar samt under de därpå följande tre åren ytterligare 1 hektar, allt i enlighet med fastställd odlingsplan. Kolonist åtnjuter kont a n t o d l i n g s h j ä l p , utan återbetalningsskyldighet, av 750 kronor, att utbetalas i terminer efter arbetets fortgång, i den mån kolonisten enligt fastställd odlingsplan uppodlar, samt, i mån av behov, kalkar och gödslar 1 1/2 hektar torvmarksjord jämte ett mindre, till potatisland avsett, område fastmarksjord. I undantagsfall kan, efter Kungl. Maj:ts beprövande, kolonat uppodlas genom s t a t e n s o m e d e l b a r a f ö r s o r g till den omfattning, som i avseende å odlingskostnad beräknas motsvara förenämnda kontanta odlingshjälp, vilken i dylikt fall icke utgår. Inom tid, som vid varje upplåtelse bestämmes, skall kolonist hava å kolonatet uppfört b o s t a d s h u s och u t h u s i enlighet med vad som vid upplåtelsen närmare avtalats. Den tid, inom vilken byggnaderna skola vara fullbordade, får i allmänhet ej bestämmas senare än till fem år från tillträdet. Kolonist är berättigad att, efter utsyning och i den mån byggnadsarbeten åligga honom, a v g i f t s f r i t t e r h å l l a b y g g n a d s v i r k e , att uttagas från skogen å kolonatets odlingsmark eller tomtplats eller, i den mån virkestillgången härå ej förslår, från skogen å motsvarande delar av närliggande kolonat eller å angränsande del av kronoparken. Vidare åtnjuter kolonist k o n t a n t byggn a d s h j ä l p intill 3,500 kronor, att utbetalas i terminer i mån av byggnadsarbetets fortgång. I undantagsfall kan detta belopp höjas intill högst 4,500 kronor. Efter Kungl. Maj:ts beprövande må kolonat i undantagsfall beb y g g a s g e n o m s t a t e n s o m e d e l b a r a f ö r s o r g . Därjämte är kolonist berättigad att, under den tid han innehar kolonatet under n y t t j a n d e r ä t t , efter utsyning eller anvisning, avgiftsfritt från kolonatets skog eller kronoparken uttaga v i r k e t i l l h u s b e h o v ä v e n s o m b r ä n s l e , allt enligt vad

25 vid kolonatets upplåtande närmare bestämmes. Sedan kolonist inlöst kolonatet med ä g a n d e r ä t t , kan han tillerkännas rätt att — förutom begagnande av skogen å kolonatets egen s k o g s l o t t enligt gällande skogsvårdslagar — å kronoparken efter anvisning årligen, tills t r e t t i o år förflutit från första upplåtelsedagen, taga viss angiven myckenhet husbehovsvirke och bränsle. Kolonist tillerkännes rätt till bete, utan avgift, å angränsande del av kronoparken under f e m t o n år från första upplåtelsedagen av kolonatet for å detta vinterfödda hästar och nötkreatur, dock att i varje fall från betet må undantagas mark, varest betandet skulle förorsaka märkbart hinder for skogens återväxt. Kronan ansvarar för skatt och annan allmän tunga, som belöpa a kolonat under den tid, kolonist innehar detta med nyttjanderätt, dock under högst 15 år från den första upplåtelsen. T Under arrendetiden skall kolonist, efter fem f r i h e t s å r , under de darpa följande tre åren erlägga årlig lega för kolonatet, beräknad till 1.8 procent av sammanlagda beloppet av den kolonatet tilldelade odlingsmarkens i och för köpeskillingens bestämmande fastställda värde och den av kolonisten uttagna kontanta byggnadshjälpen. Under återstående del av arrendetiden utgår legan med 3.6 procent av nyssnämnda sammanlagda belopp. Köpeskillingen för kolonat bestämmes med hänsyn till värdet å jord och skog samt utbetald byggnadshjälp enligt allmänna grunder, som faställas av Kungl. Maj:t. Vid kolonatets upplåtande första gången skall i upplåtelsehandlingen angivas, huru köpeskillingen för kolonatet skall beräknas. Enligt motiven skulle odlingsmarken åsättas 50 kronors värde per hektar. Skogsmarkens och ståndskogens värde skulle beräknas med hänsyn till skogens avkastningsvärde vid uthållig skötsel. Barrskog över 30 centimeter 1.3 meter från roten borde icke regelmässigt ingå i köpet. Köpeskillingen för kolonatet skall betalas i ungefär samma ordning som före 1928 gällt för egnahemslån. H e l a köpeskillingen delas därvid i tva lika stora delar, en stående del och en amorteringsdel. Räntan utgår dock med blott 3.6 procent och amorteringsskyldigheten inträder sedan 15 ar forflutit från den dag, kolonatet först uppläts. _ Innehavare av kolonat kan för inköp av en första uppsättning kreatur och smärre jordbruksredskap av statsmedel erhålla lån, motsvarande tre fjärdedelar av de till inköp avsedda kreaturens och redskapens varde, dock högst tillhopa 600 kronor. Denna lånerörelse handhaves av vederbörande kolonisationsnämnd. Som säkerhet för lånet skall ställas vederhäftig borgen eller annan av nämnden godkänd säkerhet. Lånet skall amorteras under loppet av fem år från lyftningsdagen med en femtedel årligen. Hinder möter ej för låntagaren att dessförinnan på en gång inbetala vad som ar oguldet. Räntan å lånet utgår efter 5 procent, med skyldighet dock for låntagaren att, om förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom åtta dagar etter förfallodagen, å det förfallna beloppet erlägga 6 procent årlig ranta trän förfallodagen tills betalning sker. . Kolonisationsnämnden kan förklara lånet vara till återbetalning genast förfallet, därest med lånet anskaffat kreatur eller redskap vanvårdas eller avyttras utan att annat kreatur eller redskap sättes i stället eller därest låntagaren icke erlägger likvid inom åtta dagar från förfallodagen eller i ovngt försummar att fullgöra något för lånets åtnjutande uppställt villkor eller därest nämnden eljest finner, att ändamålet med lånet uppenbarligen torfelas Lånen utlämnas från kolonisternas kreaturs- och redskapslanefond, vilken förvaltas av statskontoret. Kungl. Maj:t bestämmer för varje ar det belopp, vartill en var kolonisationsnämnd må under året bevilja lan ur fonden.

26 KAP. III.

Utredningens förhistoria i vad angår frågan om bildande av nya jordbruk. Jordkommissionens förslag till lagstiftning om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk. — Riksdagens behandling av härav föranledda frågor rörande a) expropriation av jord och b) rikets kolonisation. - Tillkallandet av 1925 års kolonisationssakkunniga. Såsom inledningsvis erinrats hava ett ganska stort antal offentliga utredningar i egnahemsfrågan och andra härmed sammanhängande jordspörsmål pågått under senaste årtionden. I flertalet fall hava dessa utredningar lett till det resultat, att åtgärder beslutats på grundval av de förslag, som framställts i utredningarna. I några fall hava berörda tidigare utredningar emellertid icke ännu föranlett positiva åtgärder. Då sist åsyftade utredningsförslag kunna vara av intresse för nu förevarande utredning, torde en sammanfattande redogörelse i dessa hänseenden böra här lämnas. Detta är så mycket mera påkallat, som tillkomsten av nu förevarande utredning kan ledas tillbaka till vissa av förberörda tidigare utredningar i ämnet, något som särskilt har avseende å vissa förslag, som framställts av den utav Kungl. Maj:t den 29 november 1918 tillsatta jordkommissionen. JordkommisVid jordkommissionens tillsättande uppdrogs åt denna att bland annat sionens verkställa utredning och avgiva förslag, huruvida och i vad mån tvångsförslag till lagstiftning avlösning av jord för tillgodoseende av jordbruksändamål, utöver vad för om statsåtdet dåvarande vore stadgat, borde på lagstiftningens väg genomföras. I gärder för bildande av anledning härav avlämnade jordkommissionen den 11 november 1922 vissa nyu jordbruk,

förslag till lagstiftning om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk. Förslagen med motiveringar m. m. ingå i jordkommissionens betänkande, del IV, »om bildande av nya jordbruk m. m.» (statens offentliga utredningar 1922: 47).

P å grund av inom kommissionen yppade meningsskiljaktigheter framlades betänkandet i form av två särskilda förslag jämte en reservation. Jordkommissionens förslag I.

Förslaget I (omfattat av herr Lindhagen samt med vissa skiljaktigheter av herrar Johansson i Uppmälby och Pettersson i Hallbäcken) innebar i huvudsak följande. Varje arbetsför svensk man eller kvinna, som saknade tillräckliga medel att själv förvärva ett jordbruk, skulle kunna erhålla statens bistånd för

27 bildandet av nybvgge, under förutsättning att vederbörande genom härkomst, praktik, håg eller eljest kunde antagas vara skicklig att ägna sig åt mindre jordbruk. I främsta rummet borde nybyggesanläggning avse upptagande avs t ö r r e n y b y g g e , åsyftande att giva bärgning åt en. medelstor familj. Till dylikt nybygge skulle läggas fullt tillräcklig oodlad eller odlad jord och, i mån av tillgång, även erforderlig ängs- och hagmark samt tillika skogsbordig m a r k för bränsle, husbehovsvirke och mulbete. Till m i n d r e n y b y g g e skulle läggas odlingsvärd oodlad jord, men odlad jord endast undantagsvis, samt därjämte även ängs- och hagmark jämte husbehovsskog och bete efter omständigheterna. I de trakter av landet, där jordbruket enligt lag ansetts behöva icke blott husbehovsskog utan även stödskog, finge for större nybygge jämväl nödigt stödskogsområde utbrytas att förbliva i statens ago och avsättas till stöd främst för större och mindre nybyggen eller ock bilda kärnan till sockenallmänningar till förmån för sådana jordbruk, som saknade tillräckligt med skog eller bete. För främjande av lagens syfte samt förekommande av mellanhanders jordocker borde staten genom jordkommissioner i länen söka genom frivilliga avtal förvärva enskilda egendomar, när dylika stode till buds pa tormanliga villkor och synnerligen lämpade sig för bildande av nya jordbruk. Nybyggen borde anskaffas inom olika orter i länet, i den mån efterfrågan efter sådana förefunnes eller uppenbarligen vore att mom närmaste tiden emotse från länet eller andra trakter i landet. Kunde frivillig överenskommelse ej träffas, finge jorden övertagas genom tvångsavlosnmg (exproBeträffande s k y l d i g h e t för e n s k i l d j o r d ä g a r e a t t f ö r n y b y g g e s a n l ä g g n i n g a v s t å e r f o r d e r l i g o d l i n g s b a r e l l e r o d l a d j o r d skulle gälla följande. Odlingsbar jord å fastighet, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant, ävensom odlingsbar jord, som ägdes av i annan enskild person och tillhörde fastighet med ett taxeringsvärde av minst 125,UUU kronor och på samma gång en åkerareal av mera än 75 hektar, skulle — i sistnämnda fall till högst hälften av fastighetens odlingsbara jord — avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till jordens uppodling vidtagits eller veterligen snart vore att förvänta. Oavsett detta skulle enskild person tillhörig odlingsbar jord jämväl avstås, då jorden i anseende till läge eller omfattning eller av annan anledning uppenbarligen ej kunde antagas mom överskådlig tid bliva av fastighetens ägare uppodlad för att brukas med gardens gamla inägor eller ingå i någon fastighetens klyvning mellan barn eller starbhusdelägare. Vidare skulle odlad jord, som enligt ortens förhållanden vore att anso såsom synnerligen vanhävdad, avstås, såvida ej tjänliga åtgärder till vanhävdens avhjälpande vidtagits eller veterligen snart vore att torvanta. Därest tillgång till annan lämplig jord ej funnes i orten samt behovet vore trängande, kunde odlad jord å fastighet, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant ävensom å därmed i det föregående likställd, enskild person tillhörig större fastighet, även om fastigheten ej vore vanhävdad, tagas i anspråk till ett omfång av 25 procent av den odlade jorden. Åtskilliga undantag från dessa regler föreslogos dock, såsom tor det tall att huvudfastighetens jordbruk eller skogsbruk skulle genom avståendet synnerligen försvagas eller synnerligt intrång ske i följd av uppkommen svårighet i skötseln av jordbruket eller skogsbruket eller att ekonomibyggnaderna därigenom kunde anses bliva för stora i förhållande till den äter' L ö s e n för j o r d , som skulle exproprieras, skulle bestämmas efter det värde,

28 ^ r t l l l 1 .*** o r t e n J ° r d a v ifrågavarande läge och beskaffenhet kunde anses bora ska igen uppskattas. Till ledning för bestämmandet av berörda värde, vartill skulle tjäna fastighetens taxeringsvärde, gåvos i övrigt åtskilliga reglerande foreskrifter, däribland att odlingsbar mark skulle ersättas efter det varde som borde åsättas den utan hänsyn till det särskilda värde, vartill markens brukbarhet för odling kunde uppskattas. Vidare föreskrevs, att om mark som tillhörde bolag eller ekonomisk förening eller enskild spekulant, blivit av kronan genom avvittring eller storskifte donerad till landets uppodling och bebyggande eller av kronan givits till industriens och bergsbrukets understöd, och jorden ej numera tjänade det avsedda ändamålet eller eljest utan kronans medgivande ej innehades under villkor, som fästs via densamma, skulle å lösensumman avdragas 25 procent. Frågan, huruvida förutsättning för tvångsavlösning förelåge, huru mycken mark, som skulle avstås, så ock om löseskillingen skulle i händelse av tvist avgöras av en avlosningsnämnd, bestående av lantmätare och kommunalt valda ledamöter. Over avlösningsnämnds beslut i frågor, huruvida förutsättning tor tvangsavlösning förelåge, och beträffande omfattningen och läget av den mark som skulle avstås, skulle i händelse av missnöje besvär anföras nos Jlungl. Maj:t. Over nämndens beslut i fråga om löseskillingens storlek finge talan ej foras. Avlöst område skulle övergå till ny ägare fritt från inteckningar. Nybygge, som utbrutits, skulle bliva statens egendom samt, intill att dess uppodling och bebyggande i skälig omfattning ägt rum, snarast möjligt av jordkommissionen i länet överlåtas å godtagen nybyggare med arrenderätt. Vid nybygges första upplåtande skulle bestämmas det värde, efter vilket lega och köpeskilling skulle utgå. Nybyggare, som innehade nybygge på arrende, skulle aga att när som helst hos jordkommissionen begära fri förfoganderätt over nybygget under förutsättning, att det skäligen uppodlats och bebyggts. Denna förfoganderätt skulle tilldelas i den form, som om överlåtelse av kronojord för jordbruksändamål vore stadgat. Nybygges överlåtelse med äganderätt skulle ej medföra rätt för ägaren att själv bruka eller till annan överlåta fastigheten för annat ändamål än idkande av jordJ bruk. Slutligen innehöll förslaget bestämmelser därom, att den, som saknade nödiga penningmedel, skulle kunna erhålla statslån med lång amorteringstid och i möjligaste mån låg ränta för täckande av sina utgifter till markförvärv, nödiga abyggnaders uppförande, odling av oodlad jord, utfartsvägs anläggande, inventariers anskaffande och organisation för det nya jordbrukets åvägabringande. ÄVen försla et n SenT^r 5 -' ^ ^ S (omfattat av herrar Ehrenborg och Jansson i slag ii. Edsbacken) skulle, i den mån behovet av jord för bildande av nya jordbrak ej kunde fyllas genom förvärv medelst frivilliga avtal, jord få förvärvas genom expropriation.

Skyldigheten att i sådan ordning avstå mark var emellertid enligt förslaget I I betydligt mera begränsad och skulle i första hand omfatta odlad jord, vara jordbruket nedlagts eller vanskötts, för så vitt den egendom, vartill jorden horde, ägdes av bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant eller ock av annan enskild person, där egendomen innehölle odlad jord till T J T T o ^ k g a t t d e 2 5 hektar. Jord, som på grund av sin naturliga l>eskarlenhet eller någon annan omständighet måste anses alldeles olämplig

29 för jordbruksdrift, eller jord, med avseende å vilken ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för dess iståndsättande, finge dock ej tagas i anspråk. Befunnes den huvudsakliga delen av den odlade jorden ligga i sådan vanhävd, att jordbruket därå nedlagts eller vanskötts i ovan angivna grad, kunde icke blott de vanhävdade ägorna utan även återstoden av den odlade jorden förvärvas. I andra hand finge exproprieras odlingsbar jord å egendom, tillhörig bolag, ekonomisk förening eller enskild spekulant, för så vitt icke ändamålsenlig åtgärd eller förberedelse vidtagits för jordens uppodlande. Undantagsfallen enligt detta förslag överensstämde i huvudsak med undantagen enligt alternativ I. Beträffande förfarandet vid expropriationen anslöt detta förslag sig till gällande bestämmelser i den allmänna expropriationslagen med den avvikelse, att talan angående expropriation skulle instämmas icke till allmän underrätt utan till ägodelningsrätt. Lagen skulle ej äga tillämpning i fråga om fideikommiss. Herrar Olsson i Kullenbergstorp och Wohlin

hade i gemensam ....

,

»..

T

reserva- Reservation av ,.p,

.

. herrar Olsson

tion avstyrkt, att något av förslagen lades till grund tor lagstiftning i j Kuiienbergst01 ämnet. De anförde härutinnan bland annat följande. 'P och Wohlin.

Mycket starka betänkligheter måste resa sig mot ett ingrepp i den enskilda äganderätten för tillgodoseende av jordlösa personers krav på jord, innan man undersökt, huruvida icke dessa sistnämnda i mångt och mycket berättigade krav kunde tillgodoses genom upplåtande av jordområden å kronojord och å annan publik jord samt genom förvärv i den fria marknaden av större, för styckning lämpade egendomar. Skulle expropriationsrätt för ifrågavarande ändamål över huvud taget förekomma, måste den i varje fall begränsas till odlingsbar mark, tillhörig bolag eller föreningar för ekonomisk verksamhet samt s. k. skogsspekulanter, och vore spörsmålet, huruvida man för nybildningen av mindre jordbruk behövde tillgripa en expropriationslagstiftning, huvudsakligen en »norrlandsfråga». Större svårigheter syntes emellertid icke böra i regel möta mot att förvärva bolagsområdena i fråga på frivillighetens väg och utan tillitande av en sådan expropriationslagstiftning, som vore ifrågasatt. Det kunde naturligtvis givas undantag, men i stort sett kunde reservanterna icke förstå, att de norrländska trävarubolagen skulle vara ovilliga att sälja sina odlingsbara myrmarker jämte nödiga smärre områden fastmark och husbehovsskog, för så vitt bolagen finge behålla sin högvärdiga skogsmark, samt för så vitt de ifrågasatta försäljningarna icke gällde sådana smärre enklaver i skogsmarken, att försäljningarna av dessa enklaver fördärvade skogsägornas konfiguration och avsevärt försvårade förvaltningen av dessa. Enligt vad som vore känt, hade vissa norrländska bolag redan i ganska stor utsträckning till arrendatorerna återsålt dessas arrenderade inägoområden, och det syntes vid sådant förhållande, som om villighet att sälja de icke utarrenderade odlingsområdena borde vara minst lika stor. Vad nu anförts om myrmark torde även gälla om hårt försumpad fastmark, som för bolagens skogsskötsel icke heller hade nämnvärd betydelse. Jordkommissionen har i förberörda betänkande, under motiven till för- Ur jordkomslaget I, anfört, bland annat, följande. JtitSiftiil Bönders, torpares och andra mindre arrendatorers övertaliga söner och döttrar, backstugusittare, länt- och skogsarbetare hade länge stått som en tät

30 arme, väntande och längtande efter ett eget jordbruk. Fäderneslandets oförmåga att tillfredsställa deras krav på ett drägligt livsuppehälle hade varit en av huvudorsakerna till emigrationen och inflyttningen från landsbygden till staderna och industrien. De djupa leden stode fortfarande i hopplös bidan. De tätnade till och med i man av befolkningens tillväxt samt i följd av svårigheter, som reste sig for emigrationen. Genom industriens nuvarande tillbakagång vore nytt tilllopp till idustriens arbetsmöjligheter stängda, varjämte ett stort antal arbetsl o m .<™striarbetare och särskilt de, som kommit från landsbygden, önskade falla tillbaka på jordbruket som den enda utvägen. Genorn nya jordbruk åstadkommes livsuppehälle åt dem, som ej hade något. P a detta sätt ökades ock arealen av den jord, som producerade livsmedel for landet. E n produktiv uppgift således av största betydelse I detta sammanhang erinrades även om den allvarliga fråga, som kallades landsbygdens avfolkning. Denna tidsföreteelse vore närmast en följd av den industriella utvecklingen och tillika av de inom alla samhällslager ökade levnadsbehoven. Denna rörelse ginge allt för mycket mot naturen. Den hade till följd icke blott avbräck i jordbrukets utveckling utan ock äventyrhgheter tor folkförsörjningen i övrigt, folkhälsan och karaktärsdaningen I detta hanseende hade statsåtgärder att skapa nya jordbruk sin betydelse De mnebure tillika ett bmdande vid landsbygden av jordbrukssökande, vilka eljest skulle komma att söka sig till industrien och därigenom försämra utkomstmöjligheterna för den gamla industriarbetarstammen med dess svikande utkomstmöjligheter. Bildandet av nya jordbruk vore således av flera anledningar en brådskande angelägenhet. Den första fordran på ett rationellt nybyggesväsende vore, att framför allt oodlad men odlingsbar jord toges i anspråk. Endast därigenom tillskapades ny utkomst och ökad produktion av livsmedel. Den största tillgången på kolonisationsmöjligheter låge uppenbarligen på den enskilda jorden i landets alla delar. Den lämpligaste lägenheten borde tagas i anspråk först, oavsett vem som vore ägare till marken. Härigenom befrämjades en rationell kolonisation, som alltså småningom ryckte närmare obygderna och gjorde även dessa med tiden lämpligare för nya bosättningar. Man kunde med bestämdhet antaga, att en ganska avsevärd tillgång på odlmgslagenheter funnes i södra och mellersta Sverige, vilka antagligen till övervägande del lämpade sig till nya jordbruk. I flertalet fall syntes odlingsmarken, särskilt då fråga vore om större arealer, utgöras av mossar eller vattensjuka marker, för vilkas tillgodogörande förutsattes dikningar, invallningar, strömrensningar, sjösänkningar o. d. Det kunde ej förnekas, att vanskligheterna vid nyodling vore mycket stora. Statistiken visade dock, att nyodlingsverksamheten oavlåtligt fortskridit trots allt och detta även under tider med höga pris. Till avsevärd del hade dessa nyodlingar tillkommit till följd av statliga anslag och lån. De förutsättningar, under vilka landet nu tvingades in i omfattande försök att tillgodogöra sig odlingsmarken, vore ej i allt de samma som tidigare. Kostnaderna tor att iordningställa marken och uppföra husen vore jämförelsevis mycket dyrbarare nu an förr. Denna ökade kostnad motsvarades åtminstone icke !? 1 ^..? 1 a i T a r ? n d e 1 a v e n motsvarande ökning i den avkomst av jorden, som tillfolle jordbrukaren. För nybyggenas åstadkommande måste ekonomiskt understöd lämnas från det allmannas sida. De utgifter, som förekomme för uppnående av den

31 ifrågasatta uppgiften, vore, bland andra, omkostnader för markens förvärvande, oundgängliga åbyggnader, odlingsmarkens uppodling i tillräcklig omfattning, nödig utfartsväg, erforderliga inventarier, organisationsutgifter, nödtorftigt uppehälle åt nybyggaren intill dess det nya jordbruket lämnade avkastning m. m. Det vore påtagligt, att de flesta nybyggare skulle digna under denna börda av utgifter, om den ej lättades. P å det allmännas bekostnad borde de huvudsakliga utdikningarna och väganläggningarna ombesörjas. Lån borde lämnas för uppförande av byggnader m. m. Emellertid vore det icke någon mening uti, att till en nybyggare överlätes en med gäld så belastad fastighet, att han snart måste gå ifrån nybygget eller i lyckligaste fall där framsläpa en eländig tillvaro. Befunnes kostnaderna, i den mån de skulle vila på nybyggaren, u r nämnda synpunkter för höga, funnes ingen annan utväg än att avlyfta från nybyggaren vad som vore för mycket och binda honom endast vid en rimlig andel i kostnaderna. Härigenom uppstode en förlust, som stannade på statsverket. Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen över jordkommissionens Riksdagens ifrågavarande förslag I och I I upptagas dessa förslag till stor del av frågan e ^ i ^J* att genom tvångsavlösning (expropriation) anskaffa den för jordbruksny- kommissiobildningen erforderliga jorden. I denna del har jordkommissionens förslag ™^e ^ t ~ . bringats inför riksdagens prövning genom enskilda motioner vid alla riks- förda frågan dagar under åren 1924—1927. Riksdagen har därvid emellertid städse av- XTSTfoT? visat hithörande förslag om expropriation. Rörande ärendets riksdagsbehand- för bildande e

,

ling under berörda ar ma följande erinras. Vid 1924 års riksdag väcktes de två likalydande motionerna 1:97 av herr Lindhagen m. fl. samt 11:178 av herr Johansson i Uppmälby m. fl., vari yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt låta i överensstämmelse med vissa i motionerna angivna allmänna synpunkter utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lag om expropriation av jord för bland annat bildande av nya jordbruk. Efter avstyrkande utlåtande n r 39 a v a n d r a l a g u t s k o t t e t — till vilket var fogad en reservation av sju ledamöter — a v s l o g r i k s d a g e n motionerna. Vid 1925 års riksdag väcktes fyra motioner i ämnet. I motionerna 1:162 av herr Lindhagen med instämmande beträffande yrkandet av vissa kammarledamöter samt I I : 167 av herr Pettersson i Hallbäcken m. fl. hemställdes, att riksdagen ville*hos regeringen anhålla, att det av norrlandskommittén framlagda och av regeringen ännu ej prövade krav på en expropriationslagstiftning såsom stöd för angelägenheten att i Norrland och Dalarna å bolags och enskilda spekulanters mark bilda nya jordbruk måtte omsider upptagas till behandling och föranleda en proposition till riksdagen. I motionerna 1:163 och I I : 168 (av nyss nämnda motionärer) hemställdes, att riksdagen ville hos regeringen anhålla, att jordundersökningens och jordkommissionens framställningar om en expropriationslag även för mellersta och södra delarna av riket, såsom yttersta stöd för strävandet att därstädes å bolags, enskilda spekulanters och större enskilda jordägares mark bilda nya jordbruk, måtte upptagas till behandling och föranleda en proposition till riksdagen. Över motionerna avgav a n d r a l a g u t s k o t t e t utlåtande, nr 25, däri utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. En reservation av sju ledamöter var fogad vid utlåtandet. Utskottets hemställan bifölls av r i k s d a g e n .

av nya jordbrujc-

32 Vid 1926 års riksdag väcktes i andra kammaren av herrar Herou, Samuelsson och Dahlén två motioner n r 176 och 177, vari framställdes enahanda yrkande, som i motionerna 1:162 och 1:163 vid 1925 års riksdag, d. v. s angående expropriationslagstiftning för främjande av kolonisationen dels i Norrland och Dalarna dels ock i södra och mellersta Sverige. I utlåtande nr 14 hemställde a n d r a l a g u t s k o t t e t — under erinran om pågående utredningar genom 1925 års kolonisationssakkunniga samt 1925 års jordundersökningskommission — att förenänmda motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservationer avgåvos av två ledamöter R i k s d a g e n biföll vad utskottet hemställt. Vid 1927 års riksdag väckte herr Lindhagen en motion, 1:168, angående nödvändigheten av expropriation såsom ett yttersta medel för vissa jordfrågors lösning. Motionen hänvisades till första kammarens andra tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 2 enhälligt avstyrkte motionen. Första kammaren beslöt, att motionen ej skulle föranleda någon kammarens åtgärd, vadan frågan alltså ånyo avvisades. Vid 1925 års riksda ^thlldUng S behandlades vissa motioner, vilka anslöto sig till 1925 av jordkommissionens nyssnämnda betänkande men utan att särskilt därvid TJmr Zt b e r ö r a expropriationsfrågan. Dessa motioner angående »rikets kolonisation» gående rikets föranledde den riksdagsskrivelse, som sedermera låg till grund för tillkallankohnisation. det av 1925 års kolonisationssakkunniga.

Motionerna

Vid 1925 års riksdag väcktes sålunda två motioner 1:164 av herr Lind° c h I I : 1 6 9 a v h e r r Pettersson i Hallbäcken m. fl., vari hemställdes, 1925 års riks- att riksdagen ville dels uttala sig för att kolonisationsfrågan inriktades på ,ia srikets kolonisation och att detta borde ske genom en allmän, av staten ledd nybyggesverksamhet och dels för ändamålet för egen del besluta eller hos Konungen begära en lagstiftning i huvudsaklig anslutning till grunderna för jordkommissionens förslag till lag om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk. Till stöd för den i dessa motioner gjorda hemställan hade motionären i första kammaren anfört bland annat följande. HIWVYM

hagen

Ett jordspörsmål, som icke hade förelegat vid 1924 års riksdag, vore kolonisationsfrågan. Åtminstone hade icke jordkommissionens uppfattning av densamma varit föremål för något uttalande. En expropriationslag för bildandet av nya jordbruk vore endast ett föreslaget léd i den av kommissionen ifrågasatta planläggningen. Bedömandet av expropriations behövlighet vore också i viss mån beroende av det mål, man uppställde för sig. Det vore tämligen ostridigt, att det icke vore nog med egnahemsrörelsen. Den innefattade föga kolonisation i egentlig bemärkelse utan väsentligen uppstyckning av större egendomars odlade jord och förmedling av handel med färdiga småbruk. Den kunde dessutom bistå företrädesvis endast dem, som förfogade över något kapital, den utträngde ofta i stället från uppehället en del lantarbetare och den inläte sig ej på problemet om den stora egendomens uppgift att skaffa livsmedel åt städerna och den icke jordbrukande befolkningen. E t t uttryck för nödvändigheten att vidga programmet låge i det allmänna ropet på utnyttjande i kolonisationssyfte av den förefintliga kronomarken och den ecklesiastika jorden. Kronojorden räckte dock icke långt, helst

33 sedan den alltmer utskiftats till enskilde. Den ecklesiastika jorden vore till läge och omfattning icke heller tillräcklig, och dess utnyttjande kunde likaledes företrädesvis bestå blott i uppdelning av odlad jord och utbrytning av färdiga småbruk. Jordkommissionen hade hänvisat även till den ecklesiastika jorden som en utväg bland andra, och detta vore den enda framställning av kommissionen, om vilken alla ledamöterna enade sig. Under striderna i norrlandsfrågan vore trävarubolagens och andra vedersakares oavlåtliga paroll, att den allmänna jorden ensam borde mottaga och tillgodose bekymren, vilket ock borde ske så, att den bortgåves till enskilde. »Den stora plundringen» av allmän jordegendom vore en gammal historisk företeelse i svensk jordpolitik. För närvarande vore hänvisningarna till kronans och den ecklesiastika jorden lika enträgna. Det vore de enskilda intressena, som talade och sökte draga uppmärksamheten från de vida talrikare och, frånsett den ecklesiastika jorden, mänskligare kolonisationsmöjligheter, som den enskilda jorden erbjöde. Såsom i jordkommissionens betänkande ur olika synpunkter utförligt motiverats, uppfordrade det nuvarande läget icke blott till Norrlands kolonisation, varmed officiellt menades kolonisation allenast å kronojord därstädes. Förhållandena påkallade i högsta grad rikets kolonisation och detta i all synnerhet sedan emigrationsmöjligheterna alltmer minskats. Arbetslösheten och den oerhörda trängseln om uppehällena borde kunna öppna ögonen på vem som helst. I insikt om denna nödvändighet och med beaktande på samma gång av svårigheterna hade jordkommissionen därför föreslagit en lagstiftning om en allmän nybyggesverksamhet i riket. Förslaget hade givits lagstiftningens form, därför att det ville höja frågan till dess rätta plan och tillägga varje arbetsför svensk medborgare, man eller kvinna, som saknade medel men vore skicklig till jordbruk, en rättighet att erhålla statens bistånd för bildandet av nytt jordbruk, i den mån möjlighet därtill yppades. Oavsett detta rättsmoment vore saken av så omfattande och aktuell betydelse, att den borde föras fram, såsom skett med många mindre angelägenheter, genom en lagstiftningsakt. Ett ytterligare skäl därtill vore, att den enskilda jorden, för så vitt den befunne sig i bolags, spekulanters och större jordägares hand, måste lämna sin tribut till företaget. I motiven och planläggningen till förslaget betonades bland annat vikten att finna någon utväg till frihet för människorna mellan de två historiska systemen, statens omtanke eller personlig företagsamhet med dessas urartning, i förra fallet till tvång och i det senare till övergrepp. Det framhölles vikten av den egna kraftens utnyttjande å ena sidan samt behovet av personlig omvårdnad å den andra, så att icke ett blint öde i form av storgodsbildning, penningkapitalets koncentrering eller liknande skickelser undanhölle menige man de primära förutsättningarna samt sålunda hindrade både vetenskapen, upplysningen och de moraliska krafterna att kunna verka. För den stora massan med två tomma händer borde jordbruk skapas på den naturliga vägen, vilket kunde ske genom mindre omkostnader för det allmänna. Verklig kolonisation genom nyodling åstadkommes företrädesvis endast på denna väg genom att odlingslägenheter i närheten av hemmet toges i anspåk. Därvid kunde jorden odlas och husen byggas med stöd av hemmen, familjerna och de arbetsförtjänster, som i orten stode till buds. P å detta sätt utnyttjades bäst och mest de jordsökandes egen arbetskraft och nedbringades det allmännas bidrag. Ingen hungrade efter den jord, som han ej kunde få, eller efter den jord, som kunde fås endast för penningar, 3 — 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

34 vilka ej funnes, eller efter, den jord, vars iordningställande för jordbruk och utnyttjande därtill i främmande omgivningar ej kunde ske i brist på möjlighet att kunna leva. Sammansatta Motionerna i fråga behandlades av ett sammansatt andra lag- och jord^rdbruksu°-1 bruksutskott, som i sitt utlåtande, nr 1, anförde följande. skottets utAtt undersöka möjligheterna för beredande av försörjning åt rikets starkt YiVmö års tillväxande befolkning vore uppenbarligen en angelägenhet av stor samriksdag, hällelig vikt. Genom den hämmade emigrationen till främmande länder i förening med industriens och stadsmannanäringarnas begränsade förmåga att giva sysselsättning åt de växande skarorna trädde landets befolkningsfråga allt mera i förgrunden. Icke minst betydelsefull torde frågan vara för landsbygdens del, varest det årliga födelseöverskottet för det dåvarande uppginge till mellan 30,000 och 40,000 personer. Mot bakgrunden av tidens befolkningsproblem torde därför böra övervägas, huruvida icke landsbygdens tätnande skaror måtte kunna — där förutsättningar härför funnes — beredas tillfälle att kvarstanna inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva jorden måtte kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter för folköverskottet, särskilt genom bildandet av nya jordbruk och erforderlig utveckling av äldre. Inom olika trakter av riket funnes helt visst betydande arealer odlingsbar jord, som genom kolonisationsåtgärder av skilda slag kunde erövras för kulturen och giva upphov till nya försörjningstillfällen. De av kolonisationskommittén verkställda inventeringarna bekräftade, att vidsträckta odlingsarealer vore till finnandes inom Norrland. Enligt uttalanden av lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens och i Jämtlands län samt svenska mosskulturföreningen, vilka uttalanden återgåves i Kungl. Maj:ts proposition till 1925 års riksdag, nr 90, angående kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna, skulle den i enskild ägo befintliga norrländska odlingsjorden vara med hänsyn till läge och beskaffenhet vida mera lämplig för bebyggelse än de huvudsakligen i Lapplands skogsregion belägna kronoparkernas mark. Men även inom landets mellersta och södra delar funnes odlingsmöjligheter, vilka hittills icke utnyttjats. Det syntes vara av vikt att snarast få undersökt, huruvida och på vad sätt en systematisk kolonisation må kunna bedrivas även å andra trakter än de norrländska kronoskogarna. Genom den statsunderstödda egnahemsverksamheten torde visserligen en ganska omfattande jordbruksbildning hava ägt rum, särskilt under senaste år, liksom därigenom också åstadkommits rätt avsevärda utvidgningar å äldre lägenheter i form av tilläggsodlingar och markförbättringar. Men för uppbringande av större till jordbruksnybildning lämpade jordområden liksom för utförande av erforderliga grövre, flera lägenheter gemensamt berörande kolonisationsåtgärder — såsom anläggande av vägar, vattenavledning m. m. — torde nuvarande egnahemsanordningar näppeligen vara tillräckliga. Härtill komme, att egnahemslåneförmedlarna knappast torde kunna med nu utgående statsunderstöd påtaga sig de kostnader och den risk, som antagligen bleve förenad med dylik bygdbrytning och ej heller lämna nybyggaren det stöd, som torde krävas för att en mindre bemedlad skulle kunna mäkta genomföra det helt visst oftast vanskliga och kostsamma företaget att från obruten mark skapa ett nytt självständigt jordbruk. Hela den föreliggande frågan torde emellertid böra göras till föremål för a

35 en skyndsam, objektiv och förutsättningslös utredning rörande möjligheterna och förutsättningarna för en vidgad inre kolonisation samt vägarna för dennas ändamålsenliga bedrivande. Enär en verksamhet av denna art inrymde omfattande ekonomiska problem samtidigt som den givetvis vore en fråga av stor social räckvidd, torde spörsmålets ekonomiska sida därvid jämväl böra vederbörligen utredas. Under åberopande av det anförda hemställde sammansatta andra lagoch jordbruksutskottet, att riksdagen i anledning av förevarande motioner 1:164 och I I : 169 måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar jord må kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning än vad för närvarande är fallet, samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav må föranledas. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt och anhöll i skrivelse till ^ ^ X i Kungl. Maj:t den 29 april 1925, nr 150, under åberopande av vad som 29 april 1925, anförts i förenämnda av riksdagen godkända utskottsutlåtande, att Kungl. ign^friTan Maj:t ville föranstalta om sådan utredning, som avsåges i utskottets hem- om rikets Ställan.

kolonisation.

Vid anmälan i statsrådet den 6 juni 1925 av berörda riksdagsskrivelse Tillkallandet yttrade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet Linders, bland annat, 19e25 av3tjg25 följande.

»Det måste givetvis betraktas som en av våra viktigaste samhälleliga angelägenheter att befordra en på samma gång ekonomisk och intensiv användning av landets naturtillgångar. Endast därigenom kan utsikt för vårt folk skapas till en god bärgning. Vid sidan av den odlade jorden finnes här i landet vidsträckta, nu föga utnyttjade arealer, som efter odling och med lämplig skötsel skulle kunna giva goda skördar och sålunda erbjuda ett stort antal människor hem och utkomst. I någon mån har vår kraftigt utvecklade egnahemsrörelse verkat för ett dylikt utvidgande av den odlade jorden, men dess huvuduppgift har likväl legat på ett annat område; vissa grenar av statens utlåningsrörelse hava syftat åt samma håll, även om desamma mera främjat redan befintliga jordbruks utökande än skapande av nya självständiga jordbruk. Att sätta den obemedlade i tillfälle att genom nyodlingsverksamhet skapa sig hem och utkomst har däremot varit huvudändamålet med kronoparkskolonisationen. Efter åtskilliga års försöksarbete har denna verksamhet numera stadgat sig dithän, att innevarande års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag godkänt definitiva grunder för dess fortsättande. Kronoparkskolonisationen avser helt naturligt endast den odlingsmark, som är i kronans ägo. Då det emellertid är konstaterat, att huvudparten av den ur odlingssynpunkt bästa och i förhållande till sitt läge lämpligaste odlingsmarken befinner sig i enskildas händer, måste det anses i hög grad önskvärt, att en utredning genom sakkunniga i det i ovanberörda riksdagsskrivelse angivna syfte ofördröjligen kommer till stånd. En dylik utredning torde emellertid på förhand böra inriktas på vissa konkreta mål, på det att ett praktiskt resultat snarast möjligt må kunna ernås. Ur denna synpunkt bör det därför vara lämpligt, att på enahanda sätt, som skett i fråga om det slutliga ordnandet av kronoparkskolonisa-

®rs ^olonisationssakkun-

niga.

36 tionen, utredningen närmast begränsas till formerna för en dylik kolonisationsverksamhets igångsättande, under det att frågan om dess utsträckning mera lämnas åt framtiden. Men även om det alltså icke bör sättas ifråga, att själva utredningen föregås av en fullständig inventering av all odlingsbar mark i enskild ägo, bör man likväl på grundval i första rummet av tillgängligt material, såsom de av kolonisationskommittén företagna inventeringarna i Norrland och jordkommissionens enquéte till kommunerna, det av vissa skogsägande bolag gjorda erbjudandet om avyttrandet av odlingsmark, den av Sveriges geologiska undersökning verkställda inventeringen av torvtillgångarna i södra Sverige m. m., söka giva anvisning på vissa trakter, där förutsättningar för en framgångsrik kolonisation på enskild mark föreligger, varvid dessutom utöver de rena jordbrukssynpunkterna uppmärksamhet jämväl torde böra ägnas frågan om möjlighet för vederbörande kolonister att erhålla biförtjänster. Vid utredningen av omfattningen och formerna för statens understödjande av ifrågavarande kolonisationsverksamhet torde böra övervägas, huruvida detta bör grundas på av staten redan bedriven understöds- och lånerörelse genom medverkan av egnahemslånefonden, avdikningsanslagen och odlingslånefonden, allmänna och norrländska nyodlingsfonderna m. fl. — varvid en speciell anpassning av villkoren för anslag och lån för detta ändamål givetvis kan bliva nödvändig — eller på för detta ändamål särskilt vidtagna anordningar, antingen såsom skett i fråga om kronoparkskolonisationen genom statens direkta medverkan eller genom grundandet av en kooperativ understöds- och låneverksamhet. Beroende av vilkendera av dessa vägar som befinnes lämpligast lärer bliva, om det direkta handhavandet av denna kolonisation skall uppdragas åt egnahemsnämnderna i länen — eventuellt annan med hushållningssällskapen samarbetande, för detta ändamål nyskapad organisation — åt mera statliga organ eller åt helt frivilliga sammanslutningar. För den händelse dylika statliga organ prövas böra handhava kolonisationen, torde även särskilt böra utredas, på vad sätt anskaffning och inköp av odlingsbar mark för statens räkning bör ordnas. Däremot anser jag icke frågan om rätt att expropriera dylik odlingsmark för kolonisationsändamål böra upptagas i detta sammanhang. J a g förbiser ingalunda, att för en effektiv kolonisationsverksamhet kunna komma att erfordras både en expropriationslagstiftning och andra lagstiftningsåtgärder. Med det i viss mån begränsade uppdrag, som jag ansett böra lämnas de sakkunniga, lära emellertid några mera betydande lagstiftningsuppgifter knappast böra förenas. För utredningsarbetets skyndsamma och ändamålsenliga utförande lärer också vara lämpligast, att i första hand fastslås formerna för kolonisationsverksamhetens bedrivande. För verkställande av ifrågavarande utredning torde sakkunniga till ett antal av högst fem böra tillkallas.» P å departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t samma den 6 juni 1925 att bemyndiga departementschefen att tillkalla högst fem sakkunniga personer för verkställande inom jordbruksdepartementet av utredning, i enlighet med vad departementschefen sålunda uttalat, av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo. Samma dag tillkallades av departementschefen »1925 års kolonisationssakkunniga».

37 K A P . IV.

Tidigare behandling av frågan om en organisation för sociala jordfrågor. Jordkommissionens förslag till en organisation iör sociala Jordfrågor, behandling vid 1924, 1925 ocli 192(3 års riksdagar.

Frågans

Jordkommissionen hade i sitt den 11 november 1922 avgivna betänkande, Jordkommisfördel IV, jämväl upptagit frågan om en enhetlig organisation för jordfrågan sionens slag till en till övervägande i samband med av kommissionen avgivna tvenne förslag organisationför sociala angående lagstiftning för anskaffande av jord för bildande av nya jordbruk. jordfrågor. Det förslag, som betecknats såsom nr 1, innehöll även ett förslag till lag om en statsorganisation för sociala jordfrågor. I motiven till detta lagförslag framhölls, att förslaget om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk förutsatte en särskild organisation samt att flera andra sociala jordfrågor stode på dagordningen, vilka ställde anspråk på organisation. Ansatser till splittring på jordfrågans område hade uppkommit, som äventyrade att icke blott skapa olika villkor för samma ändamål utan även belasta statsverket med flera organisationer, som arbetade efter olika grundsatser, oberoende av varandra, och föranledande ökade kostnader. Enligt förslaget skulle för en enhetlig och verkningsfull handläggning av jordfrågor, som vore av social betydelse, finnas en av staten inrättad och ledd organisation, grundad på en sammanfattning och utbyggnad av redan tillkomna anstalter. Högsta ledningen skulle utövas av centralstyrelsen för sociala jordfrågor med uppgift att representera enhetligheten i arbetet, att taga de ledande initiativen och utöva inspektion över läns- och kommunorganen. Styrelsen skulle utgöra instans för vissa besvärsmål. Inom varje län skulle finnas en jordkommission, företrädande det praktiska initiativtagandet på orterna och det omtänksamma verkställande arbetet därstädes samt med uppgift att lämna allmänheten råd och upplysningar. Inom varje kommun skulle i mån av behov finnas en jordkommitté med åliggande att i frågor, som berörde jord inom dess verksamhetsområde, medverka vid utförandet av jordkommissionens uppgift. Kommittén skulle med uppmärksamhet följa de angelägenheter, som berördes av statens ifrågavarande verksamhet, skyndsamt bereda ingivna eller remitterade framställningar, tillmötesgå allmänheten med råd och upplysningar samt själv taga initiativ.

38 Om jordkommitté ej inrättades, skulle kommunalnämnden vara jordkommitté. Till medlemmar i de olika organen borde endast utses personer, som kunde antagas äga erforderlig erfarenhet samt håg och förståelse för jordfrågorna. F

Vid 192i års riksda dZlZilndS9 väcktes två likalydande motioner 1:98 av herr Ung. Lindhagen m. fl. och I I : 179 av herr Johansson i Uppmälby m. fl., vari 1924 års riks- yrkades, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att dagKungl. Maj:t ville skyndsamt för riksdagen framlägga förslag till en för handläggning av de sociala jordärendena lämpad organisation. Andra lagutskottet, som behandlade ifrågavarande motioner, anförde i sitt utlåtande nr 41 år 1924 i huvudsak följande. För den uppsikt, som en lagstiftning angående vanhävd av jord förutsatte, erfordrades organ i orterna. I samband med spörsmålet om förbättrad arrendelagstiftning för vissa grupper av nyttjanderättshavare torde frågan om det praktiska organiserandet av den hjälp, statsmakterna avsåge att skänka genom lagstiftningen, tränga till sin lösning. Därest en lagstiftning, som riktade sig mot bulvanförhållanden i fråga om fast egendom, skulle erhålla önskvärd effektivitet, krävdes givetvis framför allt, att uppsökandet och beivrandet av bulvanskap, som även borde avse äldre sådana, anförtroddes åt en myndighet, som med intresse för saken förenade god kännedom om fastighetsförhållandena inom orten. Även tillämpningen av ensittarlagen krävde ostridigt, icke minst ifall den ytterligare utvidgades, en bättre tillsyn, än som nu komme den till del. De uppgifter, som sålunda kunde ifrågakomma, syntes stå i det inbördes samband, att de icke lämpligen kunde anförtros åt olika organ. Följden torde eljest lätt kunna bliva en splittring, varigenom resultatet äventyrades och kostnaderna för statsverket ökades. H u r u denna organisation borde anordnas, vore beroende av det resultat en blivande fortsatt utredning av de olika lagstiftningsspörsmålen kunde giva, vadan riktlinjer icke för det dåvarande kunde uppdragas. Utskottet ville endast framhålla, att starka skäl talade för, att jordfrågorna gåves en central ledning, som möjliggjorde enhetlighet i deras behandling. Erfordrades för omförmälda frågor en enhetlig organisation, borde jämväl tagas under övervägande, huruvida icke därunder borde i större eller mindre omfattning hänföras även övriga spörsmål, som innefattades under benämningen den sociala jordfrågan, såsom statens kolonisationsverksamhet samt tilläventyrs jämväl jordförmedlingen och egnahemslånerörelsen. Utskottet ville dock ej taga ståndpunkt till frågan, huruvida jordförmedlingen och egnahemslånefrågan borde fortfarande i organisationsavseende avskiljas från de övriga sociala jordfrågorna, vilket på många håll ansåges tillrådligast. Att ifråga om statens hela verksamhet på detta område vunnes större enhet, målmedvetenhet och planmässighet, måste emellertid givetvis i hög grad verka befrämjande för resultatet. Det dubbelarbete, som med frågornas nuvarande splittring å olika organ vore i viss mån ofrånkomligt, borde ock i huvudsak undvikas. En inskränkning av de kostnader, som statsverket för det dåvarande måste vidkännas för de skilda organisationerna, syntes möjligen också genom ett sammanförande av frågorna kunna förväntas. Även från allmänhetens synpunkt måste det vara välkommet, att de svårigheter och olägenheter, som frågornas splittring å olika organ med-

39 förde för menige man, undanröjdes genom deras sammanförande i görligaste m å n under en enhetlig organisation. Slutligen finge icke förbises, att det i varje fall ej kunde undgås, att för de nya sociala jordlagar, som även enligt utskottets förmenande borde tillkomma, en organisation krävdes för deras tillämpning. Möjligheten av dessa organisationers inpassning i ett enhetligt och planmässigt system kunde ej vara annat än ett framstående önskemål. Syntes sålunda stora fördelar i olika avseenden stå att vinna genom ett dylikt sammanförande av frågorna, torde det emellertid ingalunda böra förbises, att därmed även vore förenade åtskilliga vanskligheter. Det närmare bedömandet av de olika synpunkter, som härvid kunde göra sig gällande, kunde icke äga rum annat än i samband med det eventuella framläggandet av de lagförslag, som av utskottet förordats till antagande. Utskottet vore emellertid fullt enigt med jordkommissionen därutinnan, att en nyorganisation endast borde planläggas såsom en sammanfattning och utbyggning av de nuvarande organisationerna. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de förslag, som härutinnan kunde erfordras. Reservation anmäldes i andra lagutskottet av herrar Bror Petrén, greve Spens, Lundell och Magnusson i Skövde, vilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att motionerna ej skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda. I första kammaren avslogs utskottets hemställan, medan andra kammaren antog skrivelseförslaget. Frågan hade alltså fallit. Vid 1925 års riksdag väcktes åter motioner i ämnet, i första kammaren av herr 1925 års riks Lindhagen med instämmande beträffande motionens yrkande av herr Luterkort m. fl. (motion nr 169) och i andra kammaren av herr Pettersson i Hallbäcken m. fl. (motion nr 174), i vilka motioner yrkades, att riksdagen ville anhålla hos regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden. Dessa motioner behandlades av ett sammansatt andra lag- och jordbruksutskott, som i utlåtande nr 2 vid 1925 års riksdag anförde följande. Utskottet kunde ansluta sig till vad andra lagutskottet hemställt i sitt yttrande i ämnet nr 41 vid 1924 års riksdag. Det torde nämligen vara önskvärt, att ett övervägande komme till stånd om behovet liksom om lämpligheten av en för de sociala jordärendena lämpad organisation. I den mån lagstiftningen beträffande dessa frågor utvidgades, torde det vara ofrånkomligt, att uppmärksamhet även ägnades spörsmålet om den organisation, som skulle erfordras för åtgärdernas ändamålsenliga genomförande och beredande av effektivitet åt lagarna. Till 1925 års riksdag hade flera nya förslag framlagts berörande den sociala jordfrågan, varjämte ytterligare utredningar påginge eller av riksdagen begärts. Bland annat erinrades om Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 90 angående kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna, vari ifrågasattes införande av en helt ny organisationsform genom särskilda kolonisationsnämnder i de sex nordligaste länen. Därest den av utskottet i särskilt utlåtande nr 1 ifrågasatta utredningen rörande rikets kolonisation komme att leda till resultat, torde ytterligare anledning

40 uppstå att nogsamt överväga sammanhanget mellan hithörande och närbesläktade organisationsanordningar. Det syntes följaktligen vara av vikt, att frågan om de sociala jordärendenas offentliga handläggning snarast gjordes till föremål för utredning i syfte att förebygga onödig, dyrbar och åtgärdenas effektivitet skadande splittring. Utan att i övrigt vilja uppdraga några närmare riktlinjer för en dylik utredning, ville utskottet dock betona, att det icke torde vara önskvärt att för berörda frågors handläggning få tillskapat något nytt centralt ämbetsverk. Starka skäl syntes också tala för, att egnahemsrörelsen, åtminstone tills vidare, i huvudsak bibehölles vid sin nuvarande organisation. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande behovet och lämpligheten av en för sociala jordärenden lämpad organisation samt för riksdagen framlägga de förslag, som härutinnan kunde erfordras. Reservation anmäldes av herr Sederholm, vilken, med instämmande av herrar Bror Petrén, greve Spens, Andersson i Fältenborg, Magnusson i Skövde, Ödström, Hedlund i Häste och Johansson i Hallagården, yrkade, att utskottets yttrande bort innehålla följande. Det vore givet, att i samma mån som lagstiftningsåtgärder vidtoges, avsedda att påverka eller leda formerna för jordbesittningen och jordens tillgodogörande i viss riktning, vissa organ vore av nöden för att förläna en sådan lagstiftning nödig effektivitet. Så hade hushållningssällskapen genom sina egnahemsnämnder att handhava den av staten understödda egnahemsverksamheten, ägodelningsrätterna och lantmäterikåren skifteslagstiftningen o. s. v. Det syntes utskottet likaledes påtagligt, att, i samma mån som lagstiftningen på hithörande områden för sin tillämpning krävde organ utöver redan befintliga, ett naturligt och ofrånkomligt komplement till en sådan lagstiftning måste vara att tillskapa sådana, eventuellt att omorganisera eller komplettera redan befintliga. Givetvis måste vid en dylik organisations genomförande tillses, att — kanske bättre än som nu vore fallet — likartade uppgifter samlades hos samma organ liksom ock att nödig samverkan mellan olika sådana ägde rum i fråga om uppgifter, som låge nära eller ingrepe i varandra. Även dessa synpunkters beaktande sammanhängde direkt med själva lagstiftningen. Däremot kunde ej utskottet dela motionärernas uppfattning angående lämpligheten att till ett bestämt stats- respektive ortsorgan sammanföra handhavanclet av alla frågor, som kunde inbegripas under benämningen sociala jordfrågor. Själva detta begrepp vore åtminstone ännu synnerligen svävande. Det torde visserligen i sig innesluta alla jordfrågor, som hade en större eller mindre »social» innebörd, men vore i övrigt av synnerligen skiftande innehåll, vilket medförde, att dit hänförliga ärenden ofta krävde vitt skilda förutsättningar av de personer, som skulle handhava dem. Att då tillskapa särskilda stats- och ortsorgan för handläggning av samtliga eller flertalet av dessa ärenden torde icke vara ändamålsenligt. Det vore möjligt, att, om och i den mån en utvidgad social jordlagstiftning komme till stånd, viss om- eller nyorganisation av för dess genomförande erforderliga organ kunde bliva av nöden. Men det syntes utskottet riktigast, att åtgärder härför då organiskt finge växa fram ur det vid varje

41 tidpunkt förefintliga behovet och att icke en organisation tillskapades, innan man ännu kände, vilka uppgifter den skulle hava att fylla. På grund av vad sålunda anförts finge utskottet hemställa, att motionerna 1:169 och II: 174 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Med bifall till sist återgivna reservation avslogo riksdagens båda kamrar utskottets hemställan. Vid 1926 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion, nr 179, av herrar Herou, Samuelsson och Dahlén, vari yrkades, att riksdagen ville anhålla hos regeringen om ett övervägande och förslag till en ändamålsenlig och ekonomiskt överkomlig organisation för sociala jordärenden. Motionen behandlades av andra lagutskottet, som i utlåtande nr 7 år 1926 anförde i huvudsak följande. Utskottet ansåge sig böra erinra därom, att för närvarande utredningar påginge, som rörde organisationsfrågor och vore av betydelse vid uppgörandet av en plan för en dylik organisation. Till de frågor, som ansetts falla inom här ifrågavarande organisations verksamhetsområde, hörde bland andra frågorna om social arrendelagstiftning och vanhävdslagstiftnig. Dessa frågor vore för det dåvarande föremål för utredning inom justitiedepartementet av särskilt tillkallade sakkunniga (jordsakkunniga). Genom skrivelse den 29 april 1925 hade vidare riksdagen givit anledning till en utredning i ett annat hithörande spörsmål. I nämnda skrivelse hade nämligen riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning, huruvida och på vad sätt kolonisation å odlingsbar jord skulle kunna genom statliga åtgärder åvägabringas inom landet i vidare utsträckning än nu vore fallet, samt för riksdagen framlägga de förslag, som därav kunde föranledas. Denna riksdagens skrivelse hade föranlett, att Kungl. Maj:t den 6 juni 1925 bemyndigat chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga för verkställande inom jordbruksdepartementet av utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i enskild ägo (1925 års kolonisationssakkunniga). Vid sin hemställan om bemyndigande att tillkalla nämnda sakkunniga berörde departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet bland annat jämväl frågan om kolonisationsverksamhetens organisation. Såsom framginge av vad utskottet sålunda anfört påginge för det dåvarande utredningar, vilka rörde organisationsfrågor och vore a v den betydelse, att deras resultat syntes böra avvaktas, innan riksdagen upptoge det i motionen väckta spörsmålet till saklig prövning. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Ingen reservation avgavs. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt.

1926 år& riksdag.

42 K A P . V.

Utredningens förhistoria i vad angår frågorna om frilösning av arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga jordbruk m. m. Jordkommissionens förslag angående avlösning av vissa arrendejordbruk och förbättring av ofullständiga jordbruk. — Riksdagens behandling av frågan om a) frilösning av arrendejordbruk och b) förbättring av ofullständiga jordbruk. — Kungl. Maj:t igångsätter den 21 augusti 1925 vissa utredningar i hithörande frågor. — Rikdagsbehandlingen av frågan om kredit åt samfällda jordbruk. Jordkommis- Den 28 februari 1923 avlämnade jordkommissionen, i sitt betänkande %on ^lag del VI, (statens offentliga utredningar 1923:40) principutlåtande rörande lagbestämmelser om avlösning av vissa arrendejordbruk samt förbättring av ofullständiga jordbruk jämte ett av kommissionens ordförande, herr Lindhagen, för dennes del uppgjort utkast till lag i förenämnda ämnen. Riksdagens Vid 1924 års riksdag väcktes motioner angående tvångsavlösning av vissa flåvan^m arrendejordbruk. Efter avstyrkande utlåtande av andra lagutskottet avslog frilösning av riksdagen motionerna. jordbruk. Vid 1925 års riksdag hemställdes i motionerna 1:166 och II: 171, att riksdagen ville, i anslutning till norrlandskommitténs avsikter samt jordkommissionens framställningar, hos regeringen begära övervägande och förslag till en lagstiftning om frilösning av arrendejordbruk. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 32 vid 1925 års riksdag i huvudsak följande. Det måste i stort sett anses såsom en synnerligen önskvärd utveckling, att de självägande jordbrukarnas antal ökades genom att arrendatorer och andra brukare av annans jord med äganderätt förvärvade den jord, de brukade. Vissa hämmande faktorer förefunnes emellertid, vilka gjorde, att ett överförande av de osjälvständiga jordbruken i brukarnas ägo för närvarande icke komme till stånd i den omfattning, som önskligt vore. Berörda hinder borde undanröjas och åtgärder vidtagas, vilka vore ägnade att underlätta överenskommelse mellan vederbörande angående äganderättens överlåtande å brukaren. I detta avseende framstode såsom en önskvärd åtgärd genomförandet av en förbättrad jorddelningslagstiftning. Vidare ville utskottet understryka vikten av att spörsmålet om förenkling i fråga om fastighets frigörande från densamma besvärande inteckningar med det snaraste bringades till lösning. Det väsentligaste hindret bottnade emellertid i de svårige

43 heter, som för respektive arrendatorer vore förknippade med köpens finansiering. Utskottet ville betona önskvärdheten av att från statsmakternas sida möjliggjordes ekonomisk hjälp åt de osjälvständiga brukare, som ville och vore i tillfälle att förvärva äganderätten till av dem brukade områden. Viss utvidgning av egnahemslånerörelsen skulle i hög grad främja frilösen av arrendejordbruk. Andra utvägar kunde måhända ock för ändamålet utfinnas. E n närmare undersökning från statsmakternas sida av vad i hithörande hänseende kunde åtgöras vore av förhållandena påkallad. Vidare borde från det allmännas sida vidtagas en närmare undersökning, huru det förhölle sig med benägenheten från bolagens sida att vilja avyttra av dem tidigare förvärvade jordbruk, vilka sedermera av bolagen förvandlats till arrendejordbruk. Skulle det därvid visa sig, att å bolagen ankommande hinder för jordbrukens förvärvande befunnes möta för respektive brukare, syntes utskottet fog finnas för övervägande av lagstiftningsåtgärder, syftande till att överkomma sålunda mötande hinder. Vad nu sagts rörande bolag syntes utskottet till viss del gälla även beträffande s. k. enskilda spekulanter. I samband med den av utskottet sålunda ifrågaställda undersökningen syntes ock lämpligen böra tagas under övervägande, vilka statliga åtgärder som med anledning av den av åbokommittén verkställda utredningen angående de å s. k. rekognitionsskogshemman befintliga lägenheter samt å under bruk skatteköpta hemman och lägenheter kunde finnas påkallade till tryggande av dessa brukares rätt till innehav av hemmanen och lägenheterna ifråga. Utskottet hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om övervägande från regeringens sida av åtgärder, som vore ägnade att främja frilösning av arrendejordbruk i större utsträckning än för närvarande skedde, därvid jämväl borde komma under prövning behovet av en särskild lagstiftning för frilösning av arrendejordbruk, tillhöriga bolag och enskilda spekulanter, ävensom om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill dessa överväganden kunde föranleda. Riksdagen biföll utskottets hemställan samt avlät i ämnet skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 juni 1925, nr 309. I anslutning till jordkommissionens betänkande i ämnet den 28 februari Riksdagens 1923 väcktes motioner vid 1924 års riksdag angående lagstiftning om för- ^ ^ " f n - * bättring av ofullständiga jordbruk. Efter avstyrkande utlåtande av andra gående lag.,

,

..

stiftning

om

lagutskottet avslog riksdagen motionerna. förbättring av Vid 1925 års riksdag hemställdes i motionerna 1:168 och II: 173, att ofullständiga riksdagen ville anhålla hos regeringen att, på sätt norrlandskommittén och Jor "* jordkommissionen ansett nödigt, förslag till lagstiftning om förbättring av ofullständiga jordbruk måtte övervägas och framläggas för riksdagen. Häröver anförde andra lagutskottet i utlåtande nr 31 vid 1925 års riksdag följande. Under de senaste åren hade man i avsevärd utsträckning sökt att genom lämplig lagstiftning förhindra en ur jordbrukssynpunkt ofördelaktig styckning av jorden, och det torde kunna förutsättas, att detta strävande skulle i ökad omfattning göra sig gällande vid genomförandet av den nya skifteslagstiftningen, vartill förslag torde vara att förvänta till 1926 års riksdag. Emellertid torde det vara ostridigt, att i trots härav inom vårt land före-

44 funnes ett ej ringa antal jordbruk, vilka icke i den utsträckning, det ur synpunkten av deras ändamålsenlighet såsom självständiga försörjningskällor vore önskligt, vore försedda med odlad eller odlingsbar jord, husbehovsskog, bete och annat dylikt tillbehör. Anledningarna härtill vore givetvis mångahanda. E n av de måhända viktigaste torde vara att söka i det utnyttjande, som trävarubolag och skogsspekulanter i Norrland gjort av den tidigare även där förefintliga möjligheten att från skogsmarken avskilja inägojorden utan hänsyn till de därigenom uppkommande inägolotternas lämplighet såsom självständiga jordbruksfastigheter. Jämväl den av staten understödda egnahemsrörelsen torde under tidigare år ofta hava givit upphov till allt för små och för litet bärkraftiga jordbruk. Emellertid borde ej förglömmas, att de ekonomiska konjunkturerna och vissa förändringar i avseende å jordbruksdriften givetvis också härvidlag spelat in. Lotter, som vid utbrytningen från annan fastighet måhända med rätta beräknats i och för sig eller i förening med andra i trakten till buds stående förvärvskällor kunna giva tillräckligt uppehälle för en familj, hade sedermera på grund av ändrade konjunkturer och driftsmetoder eller genom bortfallandet av möjligheter till biförtjänst kommit att framstå såsom i jordbrukshänseende ofullständiga. Åtgärder, som underlättade att på lämpligt sätt komplettera dylika ofullständiga jordbruk, vore enligt utskottets mening väl förtjänta att understödjas. Av ej ringa vikt härutinnan torde vara att få undanröjt de hinder, som för närvarande uppställde sig emot sammanläggningen av olika fastigheter eller fastighetsdelar å landet. Såsom i det föregående antytts, torde detta önskemål kunna förväntas komma att i en snar framtid bliva tillgodosett i samband med den nya skifteslagstiftningen. Av betydelse härvidlag torde ock vara att få underlättat möjligheterna att göra frånskilda fastighetsdelar gravationsfria. Detta vore nämligen, såsom bekant, för närvarande i många fall förenat med ej obetydliga svårigheter och kostnader. Då motionärerna nu påyrkade övervägande och framläggande av förslag till lagstiftning angående förbättring av ofullständiga jordbruk, torde det få förutsättas, att denna lagstiftning avsåge att byggas å rätt till expropriation, på föranstaltande och bekostnad i första hand av staten, utav för ändamålet nödiga områden från såväl den fastighet, varifrån det ofullständiga jordbruket utbrutits, som ock annan angränsande fastighet, allt i huvudsaklig överensstämmelse med det vid jordkommissionens ovan berörda principutlåtande fogade, av herr Lindhagen uppgjorda lagutkastet. Mot en tvångslagstiftning av den sålunda ifrågasatta innebörden reste sig avsevärda betänkligheter. Att medgiva expropriationsrätt för ett behov av nu förevarande slag, vilket i praktiken måste visa sig vara ytterst svårbedömbart och föremål för skiftande subjektiva meningar, skulle utan tvivel komma att visa sig bliva förenat med ej ringa vanskligheter. Än mera torde detta bliva fallet, när expropriationsrätten skulle kunna göras gällande gent emot personer, vilka för bedrivande av sin likartade förvärvsverksamhet måhända vore i åtskilligt beroende av tillgången till det område, som med expropriationen vore avsett, och vilka ej haft något som helst att göra med uppkomsten av det missförhållande, som genom expropriationen skulle rättas till. Medgivas må emellertid, att beträffande särskilt av trävarubolagen före norrländska ägostyckningslagens tillkomst inom av denna berörda län vidtagna ägostyckningar, vid vilka för jordbruk avsedda hemmanslotter utlagts utan tillräcklig skogstilldelning m. m., statliga åtgärder kunde tänkas behöva ifrågakomma för att bereda sålunda utbrutna jordbruk för deras bärighet erforderliga ytterligare tilldelningar från respektive huvudfastig-

45 heter Huruvida åvägabringande av en särskild lagstiftning skulle visa sig vara för detta ändamål erforderligt, läte sig ej på grundval av nu föreliggande uppgifter bedöma. Skulle hinder befinnas möta for frivilliga torvärv från vederbörande bolag av nödiga tilläggsområden, torde i samband med andra hithörande spörsmål denna fråga böra upptagas till vidare övervägande. Att härom nu på grundval av förevarande motioner göra en särskild framställning till Kungl. Maj:t funne emellertid utskottet ej vara av förhållandena påkallat. Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Reservationer anfördes inom utskottet dels av herrar Linder, Svensson i Skönsberg och Olovson i Västerås, vilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att riksdagen med anledning av förevarande motioner måtte besluta skrivelse till Kungl. Maj:t i motionernas syfte, och dels av herr Lindhagen, som ansåg, att utskottet bort hemställa, att riksdagen ville hos regeringen begära övervägande av en lagstiftning och andra åtgärder för förbättring av ofullständiga jordbruk. Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar. Vid 1926 års riksdag väcktes motionerna 1:135 av herr Lindhagen och I I : 178 av herrar Herou, Samuelsson och Dahlén, vari framställdes enahanda yrkande, som i nyssangivna motioner 1:168 och 11:173 vid 1925 års riksdag. I utlåtande nr 15 år 1926 framhöll andm lagutskottet i huvudsak följande. Det i motionerna väckta spörsmålet vore föremål för övervägande såväl vid den pågående undersökningen rörande möjligheten att uppbringa jord för bildande av nya jordbruk och utvidgning av ofullständiga jordbruk som vid den under riksdagens prövning liggande frågan om jorddelningslagstiftning. Man syntes under sådana förhållanden för närvarande icke kunna bilda sig någon mera bestämd uppfattning om den utsträckning, i vilken den i motionerna framförda jordfrågan under den närmaste tiden kunde väntas bliva främjad genom statens understödjande verksamhet_ eller genom annan lagstiftning än expropriationslagstiftning. Det vore tydligt, att man till följd härav även saknade möjlighet att nu överblicka det område, mom vilket sistnämnda slag av lagstiftning skulle kunna avses att komma till användning. Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte till någon riksdagen åtgärd föranleda. Herr Lindhagen avgav reservation. Riksdagen biföll vad utskottet hemställt. Riksdagens nyss berörda skrivelse den 2 juni 1925, nr 309, angående fri- Kungl. Uaj:t lösning av arrendejordbruk anmäldes för Kungl. Maj:t den 21 augusti 1925. ^nli^ugusti Därvid anförde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet Linders följande. 1925 utredningar rö-

»Den av riksdagen sålunda begärda utredningen beträffande åtgärder för rande frilösfrämjande av frilösning av arrendejordbruk avser, efter vad framgår av jordbruk riksdagens förberörda skrivelse, i första hand en undersökning, huruvida ^ m frilösning av arrendejordbruk i större omfattning, än vad nu sker, kan

46 komma till stånd på den frivilliga överenskommelsens väg och i vilken mån det allmänna kan medverka till underlättandet härav. Skulle denna väg icke vara framkomlig eller resultaten anses bliva allt för ringa eller eljest otillfredsställande, borde i andra rummet upptagas frågan om särskild lagstiftning, syftande att med tvång avlösa de områden, som ur sociala och andra samhälleliga synpunkter kunna anses behövliga för det självständiga bondejordbrukets tryggande och utvidgning. Till en dylik ordning för utredningsarbetets bedrivande kan jag ansluta mig. Dock anser jag, att denna förstahandsundersökning om möjligheten för frivilliga överenskommelser bör hållas inom sådana gränser och bedrivas med sådan praktisk inriktning på omedelbara resultat, att icke det möjligen erforderliga kraftigare ingripandet onödigtvis fördröjes. Vad som närmast tarvas är en undersökning för utrönande av den verkliga omfattning, i vilken jordägarna äro villiga att avhända sig arrendejordbruk av den art, här avses; varjämte bör undersökas, huruvida på denna väg sådana villkor kunna ernås, som äro ekonomiskt antagliga för brukarna. Undersökningen bör emellertid icke stanna allenast vid frågan om frilösning av nuvarande arrendejordbruk, utan jämväl utsträckas att omfatta annan mark i bolagens och enskilda spekulanters ägo, som lämpligen bör mobiliseras för jordbruksnybildning eller för utökning av ofullständiga jordbruk. För undersökningens utförande torde det vara erforderligt, att från jordägarna införskaffas noggranna uppgifter beträffande vederbörandes benägenhet att utan tvångsåtgärder avyttra jordbruk eller för jordbruk lämplig mark. Dessa uppgifter böra särskilt omfatta arealen av den jord, som kan bliva föremål för frivillig avyttring, dess fördelning på olika ägoslag och brukningsdelar, dessa senares läge till kommunikationsleder, arbetstillfällen och tätare bebyggda orter, förhållandet mellan arealen av varje särskild jordägares till avyttring erbjudna mark, fördelad på olika ägoslag, och hans hela innehav av mark, fördelat efter samma grunder, villkor i fråga om brukningsdelarnas tilldelning av åker, odlingsmark och skog, rätt till husbehovsvirke och bete, ävensom pris och betalningsvillkor. Samtidigt med nu omförmälda undersökning synes mig den av riksdagen i samma skrivelse förordade utredningen angående omfattningen av och formerna för statens bistånd åt arrendatorerna i och för avhjälpande av de finansiella svårigheter, som äro förknippade med frilösningen, böra igångsättas. Ovannämnda undersökning och utredning stå uppenbarligen i nära samband med frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisation å mark i enskild ägo, för vilken frågas utredning jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1925 särskilda sakkunniga av mig tillkallats. Det synes mig därför lämpligt, att även det nu ifrågasatta undersöknings- och utredningsarbetet överlämnas åt nämnda sakkunniga. Dock torde, vad beträffar undersökningen rörande frilösningen av arrendejordbruk m. m., denna undersökning enligt sakens natur å ena sidan icke kräva medverkan av samtliga sakkunnigeledamöter, men å andra sidan förutsätta anlitande av personer med sakkunskap på områden, som icke äro representerade bland kolonisationssakkunniga. I betraktande härav anser jag mig böra förorda, att ifrågavarande undersökning anförtros åt ordföranden hos nämnda sakkunniga samt två med dylik sakkunskap utrustade personer. Denna tremannakommission skulle sålunda hava att träda i förbindelse med ombud för jordägarna för att underhandla om erforderliga uppgifters avlämnande

47 och inför dem belysa de synpunkter, som från det allmännas sida böra läggas på grundandet av självständiga jordbruk i olika delar av landet. Sedan uppgifter erhållits och sammanställts, bör berättelse över verksamheten avgivas till Kungl. Maj:t. Vad slutligen beträffar den av riksdagen framkastade tanken om lampligligheten av att i detta sammanhang upptaga jämväl frågan om de statliga åtgärder, som med anledning av den av åbokommittén verkställda utredningen angående de å s. k. rekognitionsskogshemman befintliga lägenheter, samt under bruk skatteköpta hemman och lägenheter kunna finnas påkallade till tryggande av brukarnas rätt till innehav av hemmanen och lägenheterna i fråga, synes det mig självklart, att, i den mån dessa brukare icke kunna göra anspråk på annan rätt till ovannämnda hemman och lägenheter, än som tillkommer arrendator, här ovan ifrågasatta åtgärder få avseende i tilllämpliga delar även på dem. Beträffande de av berörda brukare åter, som hava eller anse sig hava annan rätt till hemmanet eller lägenheten (åborätt), är förhållandet givetvis ett annat, i det att de åtgärder, som för tryggandet av deras rätt kunna komma i fråga, äro av helt annan natur, och bör därför frågan härom näppeligen upptagas i detta sammanhang.» På departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t samma den 21 augusti 1925 att dels uppdraga åt de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1925 tillkallade sakkunniga för utredning av frågan om ytterligare åtgärder för främjande av kolonisationen å mark i enskild ägo att, i enlighet med departementschefens ovannämnda uttalanden, verkställa utredning, i vilken omfattning och under vilka former bistånd borde av staten lämnas arrendatorer för avhjälpande av de med frilösningen av arrendejordbruk förknippade finansiella svårigheter, dels ock uppdraga åt ordföranden hos förenämnda sakkunniga att, i anslutning till vad av departementschefen anförts, jämte två sakkunniga personer verkställa undersökning rörande enskilda jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk till respektive brukare samt mark för bildande av nya jordbruk liksom för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Sistnämnda tremannakommission har benämts 1925 års jordundersökningskommission.

De sakkunniga vilja under denna huvudavdelning av sitt betänkande slut- Riksdagens ligen erinra om behandlingen under senaste tid i riksdagen av vissa förslag b e ^ ^ J v angående statligt understöd åt kooperativ jordbruksdrift och åt samfällda kredit åt samfällda jordjordbruk. bruk. Olika motioner i ämnet förelågo vid riksdagarna åren 1917, 1918, 1919 1917, 1918, ,

,

i i

o

-ii

° .«.„•• A

1919 och 1920

och 1920 utan att dock föranleda någon riksdagens atgard. år8 riksdagar> Vid 1921 års riksdag väcktes motioner om främjande av kooperativa jord- 1921 års riksdag bruk, nämligen 1:152 av herr Lindhagen samt I I : 251 av herr Vennerström. Den förstnämnda motionen avstyrktes av första kammarens andra tillfälliga utskott, och första kammaren avslog motionen. Den andra motionen hänvisades till andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, som i utlåtande n r 3 hemställde, att andra kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen i

48 skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att stödja bedrivandet av kooperativa (kollektiva) jordbruk. Andra kammaren avslog utskottets hemställan. 1922 års riks-

Vid 1922 års riksdag väcktes en motion 11:185 av herrar Vennerström och Herou, vari hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast utreda, på vad sätt samfällda jordbruk kunde beviljas tillgång till kapital på samma villkor, som gällde för enskilda. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott tillstyrkte motionen, och andra kammaren biföll för sin del utskottets hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t, enligt motionens hemställan. Sedan andra kammarens beslut delgivits första kammaren, hemställde första kammarens andra tillfälliga utskott i utlåtande nr 9, att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut. Första kammaren biföll utskottets hemställan, varefter frågan var fallen även vid denna riksdag.

192 4 års riks-

Vid 1924 års riksdag väcktes en motion 11:320 av herr Sjölander m. fl., vari hemställdes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning om lämpligaste sättet för staten att stödja bedrivandet av kooperativa (kollektiva) jordbruk. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott tillstyrkte i utlåtande nr 2 sagda motion, varefter andra kammaren biföll utskottets hemställan. Sedan första kammaren delgivits medkammarens beslut och dess andra tillfälliga utskott i utlåtande nr 10 hemställt, att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens beslut, beslöt första kammaren i anslutning härtill. Frågan hade sålunda ånyo fallit.

1926 års riks-

Uti en inom andra kammaren 1926 väckt motion nr 192 av herr Herou m. fl. hemställdes, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte snarast utreda, på vad sätt samfällda jordbruk kunde beviljas tillgång till kapital på samma villkor, som gällde för enskilda, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde komma att föranleda. I utlåtande n r 10 över motionen erinrade jordbruksutskottet om den utredning, som uppdragits åt 1925 års kolonisationssakkunniga i anledning av riksdagens förutnämnda skrivelse nr 150/1925 angående kolonisationsfrågans inriktande på rikets kolonisation. Utskottet meddelade, att efter vad det inhämtat hade nämnda sakkunniga, på grund av departementschefens direktiv vid sakkunnigas tillsättande, till utredning upptagit jämväl förenämnda fråga. Utskottet hemställde — då utredning redan torde pågå i det av motionärerna angivna syftet och då anledning syntes saknas att avlåta skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t — att motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Riksdagen biföll jordbruksutskottets hemställan.

Andra

huvudavdelningen

DE SAKKUNNIGAS UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG

4 — 416 4.

1925 års kolonisationssak.

bet.

51 K A P . I.

Inledning och allmän motivering. Uppdragets innebörd. — Egnahemsverksamhetens betydelse. — Verksamhetens förutsättningar (folkmaterial och jordtillgång). — Nuvarande anordningars brister. — Allmänna principer. De sakkunnigas arbeten hava igångsatts i syfte att få undersökt, huru- Uppdragets vida icke landsbygdens befolkning må kunna, där förutsättningar härför finnas, beredas ökat tillfälle att kvarstanna inom jordbruket ävensom i vad mån den produktiva jorden må kunna ytterligare utnyttjas i syfte att skapa vidgade utkomstmöjligheter för befolkningsöverskottet, särskilt genom bildande av nya jordbruk och erforderlig utveckling av äldre. Huvuduppgiften är alltså att söka utstaka vägar för bedrivandet av en utav förhållandena påkallad ändamålsenlig verksamhet, där målet är ökat antal bärkraftiga och självständiga mindre jordbruk huvudsakligen av den typ, att de skänka brukaren med familj arbete och utkomst. I strävandena att nå målet möter man olika uppgifter. Vid de sakkunnigas tillkallande betonades angelägenheten, att till odling tjänlig oodlad mark tillgodogjordes för jordbruksnybildning (»nykolonisationen»). En annan uppgift är ändamålsenlig uppdelning av sådana redan odlade områden eller äldre egendomar, vilka med hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter befinnas ägnade att helt eller delvis styckas till mindre jordbruk (jordstyckningsverksamheten). Till de sakkunnigas prövning har vidare hänskjutits frågan om överförande i de verkliga brukarnas ägo av sådana jordbruk, som ej nu äro ur besittningssynpunkt självständiga, särskilt spörsmålet om underlättande av arrendefrilösningen. Därjämte möter den viktiga angelägenheten att befrämja förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk, vara brukaren hittills ej erhållit nöjaktig utkomst (»tilläggskolonisationen»). Slutligen gäller det att undersöka, huruvida icke ytterligare åtgärder även i övrigt erfordras för att förhjälpa dem, som sakna jord eller besitta mindre jordbruk under otillfredsställande omständigheter, att på ena eller andra sättet nå målet att innehava jordbruksegnahem av lämplig art (annan egnahemsverksamhet). Någon bestämd gräns torde ej kunna dragas mellan nu nämnda uppgifter, vilka i praktiken ofta komma att samtidigt anmäla sig till lösning och vilka i stort sett avse samma syftemål, nämligen befordrande på ändamålsenligt sätt av rikets inre kolonisation eller — såsom sakkunniga hellre uttrycka det — egnahemsverksamheten över huvud

52 taget. De sakkunniga komma att i det följande använda ordet »egnahemsverksamhet» såsom kollektivbenämning på all den hithörande, nyss beskrivna verksamhet. Egnahems- He sakkunniga, vilkas huvuduppgift är att söka a n v i s a p r a k t i s k a irksamhetens a r b e t s f o r m e r för hithörande verksamhets fortsatta bedrivande, hava på betydelse.

.

.

.

.

grund av uppdragets art icke fördjupat sig i utredningar om dessa jordfrågors betydelse. I nära anslutning till de vid tillkallandet den 6 juni 1925 angivna direktiv hava de sakkunniga utgått från, att det är känt och erkänt, att verksamhet i ovannämnda syften är en viktig samhällsangelägenhet samt att hittills på området bedrivet arbete icke alltid och allestädes lämnat sådana resultat, vare sig i fråga om omfattning eller ändamålsenlighet, att icke ytterligare åtgärder böra övervägas. Emellertid vilja de sakkunniga ej uraktlåta att här i korthet angiva sin ståndpunkt till frågan om den allmänna egnahemsverksamhetens betydelse. Inom landets näringsliv intager jordbruket sådan ställning, att samhällets utveckling till stor del beror av jordbruksnäringens tillstånd och den jordbrukande befolkningens levnads- och utkomstförhållanden. H ä r må blott erinras om jordbrukets betydelse för tillgodoseende av befolkningens livsmedelsbehov, för tryggandet av stora befolkningslagers utkomst samt för landets allmänna ekonomiska och sociala tillstånd. Utan att ingå på jämförelser mellan denna och andra näringsgrenar vilja de sakkunniga dock understryka vikten av, att jordbruket på ett sunt och naturligt sätt utvecklas mot större produktivitet och ökad förmåga att skänka uppehälle åt ett om möjligt ökat antal utövare av detta näringsfång. I dessa syften är det av intresse, icke blott att det nuvarande jordbruket utvecklas till mest ekonomiska och effektiva skötsel med utnyttjande av till buds stående resurser, utan även att ytterligare mark vinnes genom nyodling och liknande kulturåtgärder samt att jordens fördelning i brukningsdelar av ändamålsenlig storlek befrämjas. I sistnämnda hänseende torde allmängiltiga regler knappast kunna uppställas, utan ett bedömande beror på de i varje fall förhandenvarande särskilda betingelser och förhållanden. Men trots detta och utan att därmed underskatta de större och medelstora jordbrukens betydelse, må framhållas, att ökat antal självständiga mindre jordbruk av enfamiljstyp är — åtminstone för vissa landsändars vidkommande — ett önskemål icke blott ur synpunkten av produktionens ändamålsenliga inriktning utan även i syfte att tillgodose det sociala kravet, att landsbygdens befolkning må beredas ökat tillfälle att åtkomma egna brukningsdelar. Icke minst under nuvarande förhållanden är detta av vikt. Genom den naturliga folkökningen å ena sidan samt å andra sidan den hämmade möjligheten till emigration och den industriella depressionen har frågan om beredande av utkomstmöjligheter för den växande befolkningen blivit ett brännande spörsmål. Stark konkurrens om befintliga försörjningstillfällen

53 råder inom landet, och åtminstone för närmaste tid torde man hava att räkna med, att nya stora årsklasser nödgas med växande svårigheter leta efter existensmöjligheter. Spörsmålet om skapandet av ytterligare utkomsttillfällen inom landet väntar på sin lösning. Industriens möjligheter att bereda den erforderliga ökade försörjningen anses av mången vara tvivelaktig eller i allt fall beroende av ovissa konjunkturer. Den fortsatta maskinella utvecklingen inom industrien kan också medföra, att industriens behov av mänsklig arbetskraft icke med säkerhet ökas i samma mån som befolkningens tillväxt. Frånsett dock huru det må komma att förhålla sig med industriens möjligheter att bereda ökade arbets- och utkomsttillfällen, synes man ej böra uraktlåta att söka leda utvecklingen i den riktning, att jordbruket må kunna upptaga ytterligare utövare genom att särskilt landsbygdens obesuttna jordbruksbefolkning beredes starkare rotfäste inom jordbruket. Även om jordbruket givetvis också är beroende av de ekonomiska konjunkturerna, erbjuder dock särskilt det mindre jordbruket en någorlunda säker grund för nöjaktig — ehuru ofta knapp — försörjning, tack vare möjligheten för innehavaren att direkt av sitt jordbruk hämta livsförnödenheter samt i betraktande av mångsidigheten i produktionen, som i viss mån kan inriktas efter konjunkturerna och därjämte avser varor, varav en någorlunda jämn förbrukning och avsättning i allmänhet borde kunna påräknas. Jordbruket har för övrigt den fördelen, att den härför viktigaste »råvarutillgången», den produktiva jorden, finnes till omedelbart och bestående förfogande. Om alltså åtskilliga omständigheter göra det till en betydelsefull samhälls- Verksamangelägenhet, att inledningsvis angivna uppgifter lösas i tillfredsställande Slitningar*' riktning, gäller det emellertid att redan från början klart bedöma verksamhetens allmänna förutsättningar och därmed även dess begränsning i fråga om påräkneliga resultat. För en vidgad verksamhet i de inledningsvis angivna syften fordras till- Folkmaterial. gång till lämpligt folkmaterial. E n grundläggande betingelse för att verksamheten skall lyckas är, att de personer, som skola inlåta sig på hithörande företag, besitta vissa härför erforderliga särskilda förutsättningar. I detta hänseende ställa sig förhållandena något olika, allt efter arten av de företag, det gäller. Vid verksamhet för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk, den s. k. tilläggskolonisationen, ligger frågan om folkmaterialet väl till. H ä r innehar företagaren redan förut det jordbruk, som är avsett att genom arealens ökning, nyodling e. d. utvecklas. Han är rotfast i stället, känner förhållandena och har stora möjligheter att på grundval av det som redan finnes bedriva successiv utveckling av sitt jordbruk. Då antalet av sådana ofullständiga jordbruk, där utveckling är påkallad, är mycket stort (jämför sakkunnigas utlåtande den 18 oktober 1926 angående ofullständiga jordbruk)

54 samt därjämte flertalet av innehavarna torde vara besjälade av livlig önskan att utöka sina jordbruk till verklig bärkraft, torde frågan om folkmaterialet i dessa fall icke tarva ytterligare skärskådande. Ungefär likartat är förhållandet beträffande arrendefrilösningar. Det är en i stort sett allmänt godtagen — och riktig — princip, att förutvarande brukare vid skeende försäljningar av torp och andra mindre arrendegårdar i första hand erbjudas övertaga lägenheten. I många fall har brukaren både intresse och personliga förutsättningar att med äganderätt övertaga brukningsdelen, med vilkens skötsel han förut är väl förtrogen och vilkens jordbruk han efter förvärvet ofta lyckas uppdriva. I den mån arrendelagstiftningen ändras att i ökad omfattning tillgodose arrendatorers intressen, torde visserligen dessas åstundan att med äganderätt övertaga gården något minskas, men å andra sidan ökas härigenom jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk. Man kan emellertid utan vidare utgå från, att frågan om folkmaterialet även i dessa fall i allmänhet icke är av svårlöst natur. Vid sådan egnahemsverksamhet, som avser nybildning av jordbruk, ställa sig förhållandena annorlunda. H ä r gäller det i regel nytillkommande brukare, som därjämte måste brottas med uppgiften att bryta ny bygd eller åtminstone genom nybyggande eller på annat sätt iordningställa en ofta icke färdig lägenhet, med vilken de förut ej tagit befattning. Uppgiftens svårighet blir i allmänhet större, ju mera man närmar sig den rena »nykolonisationen» — d. v. s. ju mera nyodlings- och nybyggnadsarbeten som if rågakomma — och i samma mån stegras kraven på företagarens personliga kvalifikationer. Detta bör hållas i åtanke vid bedömandet av det förefintliga folkmaterialets förutsättningar för hithörande verksamhets lyckliga genomförande. Särskilt inom den i jordbruket arbetande befolkningens krets — framför allt i vissa trakter — finnes emellertid säkerligen ett betydande antal nu jordlösa personer, som önska och ur olika synpunkter äro i behov att förvärva egna jordbruk. Många av dem torde icke kunna nå målet på annat sätt än genom försök med den relativt vanskliga uppgiften att nybilda jordbruk. I vilken omfattning inneboende personliga förutsättningar härför finnas, torde helt naturligt ej kunna närmare angivas. Lika visst som det är, att lämpligt folkmaterial i viss utsträckning finnes för hithörande verksamhet, lika säkert är det, att icke på långt när alla, som kanske under inflytande av viss tillfällig stämning uttala en förhoppning att bliva »kolonister», verkligen äga de härför nödiga förutsättningarna. Urvalet av lämpliga nybyggare är en svår men också både för den enskildes och sakens skull betydelsefull angelägenhet, som knappast lärer kunna lösas annat än efter omsorgsfull prövning av varje särskilt fall. De sakkunniga vilja dock här hava uttalat den allmänna uppfattningen, att de lämpligaste nybyggarna och egnahemsbildarna i allmänhet äro att finna inom kretsen av bönders, småbrukares och mindre arrendatorers söner samt bland andra lantarbetare ävensom inom vissa kategorier grovarbetare. Det är huvudsakligen personer, vana vid arbete inom jordbruket och om möjligt förtrogna med

55 de inom det mindre jordbruket förekommande skiftande uppgifter, som synas böra ifrågakomma vid hithörande verksamhets utövning. I regel är det mest lämpligt, att nybyggaren ä r från den ort, där företaget skall utföras, eller åtminstone någorlunda förtrogen med de lokala förhållandena. E n allmänt känd sak är, att mycket även beror på hustruns kvalifikationer, icke minst i avseende å småbrukets fortsatta skötsel. I detta sammanhang vilja sakkunniga till sist uttala, att, även med iakttagande av nödig begränsning och försiktighet i val av nybyggare och andra egnahemsbildare, det dock inom landsbefolkningens krets säkerligen finnes tillgång till härför lämpligt folkmaterial i sådan utsträckning, att en av förhållandena påkallad betydligt vidgad nybygges- och egnahemsverksamhet u r denna synpunkt bör äga förutsättningar. Beträffande tillgången på jord för de inledningsvis angivna ändamål är Jordtillgång. det till en början av intresse att söka ett svar på frågan om befintligheten av odlingsbar jord. Åtskilliga försök hava tidigare gjorts i syfte att få kännedom härom, särskilt för Norrlands vidkommande, där de ännu icke utnyttjade odlingsmarkerna huvudsakligen äro tillfinnandes. Här må erinras om de preliminära uppskattningar om Norrlands odlingsmöjligheter, vilka meddelats i den av herr Paul Hellström vid 1918 års riksdag väckta motionen n r 25, vari bland annat uttalades, att Norrland fortfarande ägde synnerligen omfattande och goda odlingsarealer — framför allt inom de tre nordligaste länen — ävensom att dessa odlingsmarker till den större delen vore till finnandes i enskild ägo, särskilt i böndernas. Vidare må framhållas de utav norrländska kolonisationskommittén verkställda inventeringar av odlingsmarkstillgången dels å kronoparker i Norrland och Dalarna, dels inom de tre socknarna Råneå i Norrbottens, Burträsk i Västerbottens och Hammerdal i Jämtlands län, dels ock inom ett visst bälte kring inlandsbanans sträckning från och med Ströms socken i Jämtlands län upp till Storuman. I nämnda tre socknar tillhopa, vilka omfatta 450,251 hektar enskild mark, varav 13,421 hektar redan voro odlade, anträffades 39,161 hektar odlingsmark å enskild jord, varav 26,761 i böndernas och 12,400 i bolags ägo. Härav voro 30,693 hektar torvmark och 8,468 hektar fastmark. Inventeringen kring inlandsbanan avsåg ett område med 591,390 hektar mark i enskild ägo, vara anträffades 49,349 hektar odlingsmark, därav 32,967 hektar torvmark och 16,382 hektar fastmark. 29,667 hektar ägdes av bönder och 19,682 hektar av bolag. Kommittén uttalade bland annat, att de största och bästa odlingsmarkerna inom sagda bälte funnes i Ströms, Alanäs och Tåsjö socknar och bestode dels av näringsrika torvmarker dels av ler- eller skifferhaltiga mineraljordar av mycket högt odlingsvärde, vartill komme läget å eller invid kalkfyndigheter. Jordkommissionen verkställde en enquéte rörande odlingsjord i södra och mellersta Sverige. Enligt inkomna enquétesvar skulle i de 17 sydligare länen finnas tillhopa något över 50,000 hektar odlingsmark, som dock i

56 flertalet fall utgjordes av mossar eller vattensjuka områden, vilka först efter omfattande och ofta dyrbara torrläggningsåtgärder av olika slag kunde tagas i anspråk för odling. Slutligen hava de sakkunniga genom hushållningssällskapens medverkan låtit utföra en särskild undersökning om befintligheten i rikets alla län av odlingsbar jord i enskild ägo, dels av den art, att den lämpligen kan användas för bildande av nya jordbruk, och dels beträffande smärre huvudsakligen för tilläggskolonisation tjänliga odlingsområden. Av denna undersökning framgår, att i riket torde finnas ungefär 359,000 hektar odlingsmark i enskild ägo, lämplig för bildande av nya jordbruk, därav ungefär 307,000 hektar i Norrland och 52,000 hektar i mellersta och södra Sverige. Redogörelse för det närmare resultatet av denna undersökning återfinnes i tredje huvudavdelningen av detta betänkande. De verkställda olika utredningarna giva vid handen, att god tillgång på odlingsmark för bildande av nya jordbruk huvudsakligen finnes i de norrländska länen, särskilt inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. För riket i övrigt lärer däremot dylik jord icke kunna påräknas annat än i så begränsad omfattning, att nämnvärd uppgift för ren nykolonisation knappast kan anses föreligga annat än i vissa undantagsfall. Däremot finnas här och var även i de södra och mellersta länen relativt stora möjligheter för tilläggsodlingar till redan befintliga jordbruk. Av de införskaffade uppgifterna liksom i övrigt kända förhållanden berättigas man draga den slutsats, att ett nöjaktigt tillgodogörande för jordbruksnybildning särskilt av de större odlingsmarkerna ofta bliver förenat med stora kostnader. Genom 1925 års jordundersökningskommission hava införskaffats och sammanställts uppgifter om vissa större jordägares benägenhet att avstå jord för arrendefrilösning, jordbruksnybildning och tilläggskolonisation. Härav framgår sammanfattningsvis, att 101 bolag i olika delar av riket till kommissionen förklarat sig benägna att försälja 202,270 hektar jord, fördelande sig sålunda:

Fastigheter med odlad jord:

Antal brukningsdelar

. . ^ t ^

Därav inrösningsjord, hektar

till självständiga bebyggda jordbruk 5,393 142,333 59,766 » » obebyggda jordbruk .... 747 10,794 4,440 ej lämplig som självständig brukningsdel (kompletteringsjord) 3,719 2,971 ej specificerad odlad jord — 3,985 — F a s t i g h e t e r med odlingsmark — 41,439 — Fastigheterna med odlingsmark innehöllo 14,810 hektar odlingsbar torvmark, 4,990 hektar odlingsbar fastmark, 21,585 hektar skogsmark och 54 hektar ej specificerad mark. Tillgång på redan odlade jordområden och egendomar, som lämpa sig och kunna påräknas för styckning till eller annan uppkomst av mindre jordbruk, lärer i ganska stor utsträckning finnas inom särskilt de typiska jord-

57 bruksbygderna i södra och mellersta Sverige. För närvarande utbjudes mycket dylik jord, och en livlig jordstycknings- och egnahemsförsäljningsverksamhet pågår, huvudsakligen i affärssyfte genom enskildas initiativ. För södra och mellersta Sveriges vidkommande torde därjämte vara att påräkna ökade försäljningar av jord från kronans jordbruksegendomar. Utredningar härutinnan pågå genom särskilda av domänstyrelsen tillkallade sakkunniga. Skulle så till sist frågan om den ecklesiastika jordens frigörande för egnahemsändamål närma sig en lösning, kunna icke minst för södra och mellersta delarna av riket ytterligare betydande jordtillgångar komma att stå till buds. Av det nu sagda torde framgå, att icke oväsentliga tillgångar till för hithörande ändamål tjänlig jord finnas inom landets olika delar, såsom för Norrlands vidkommande stora arealer odlingsjord, för riket i övrigt jordområden och egendomar, lämpliga till styckning och annan egnahemsbildning, ävensom för riket i dess helhet jord ägnad att utnyttjas dels för arrendefrilösningar och dels för utvidgning av ofullständiga jordbruk. Efter dessa allmänna uttalanden om egnahemsverksamhetens betydelse och Nuvaram anordmngi

förutsättningar övergå de sakkunniga till huvudfrågan om lämpligaste sattet för verksamhetens fortsatta bedrivande. Man önskar då gärna först få svar på frågan: äro icke nuvarande anordningar på området tillräckliga och ändamålsenliga'? Utlåning från statens egnahemslånefond är ju medgiven till ett årligt belopp av 18,000,000 kronor, varav 12,500,000 kronor för jordbrukslägenheter. Anslag med 650,000 kronor beviljas varje år till premielån åt egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. Ur jordförmedlingsfonden, uppgående till ungefär 3.5 miljoner kronor, få förlagslån i fria former för jordanskaffning utlämnas till belopp av 2,500,000 kronor. Statsbidrag och statslån utlämnas till betydande belopp för torrläggning av mark. Nyodlingsverksamheten i övrigt befrämjas medelst nyodlingslån, och en anordning med statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk är nyligen införd. Avsevärda anslagsbelopp utgå för egnahemsverksamhetens förvaltning, i det egnahemslåneförmedlarna för närvarande årligen uppbära ungefär 700,000 kronor i statsbidrag till bestridande av kostnader för förvaltning och risker. Hushållningssällskapen utfå årligen inemot 125,000 kronor för jordförmedlingsverksamhet. E n central egnahemsbyrå är inrättad inom jordbruksdepartementet. Domänstyrelsen och länsstyrelserna ägna åtskilligt arbete åt handläggning av frågor rörande försäljningar av egnahemslägenheter från kronans jordbruksdomäner. Särskilda kolonisationsnämnder arbeta i Norrland med uppgift att anlägga kolonat å kronoparker, för vilken verksamhet betydande statsbelopp anvisats. Nästan alla nu nämnda anordningar hava så gott som ständigt varit föremål för statens särskilda uppmärksamhet och intresse, och tid efter annan hava partiella reformer och utvidgningar vidtagits i syfte att efter utveck-

brister.

58 lingens gång ernå större effekt i det allmännas arbeten för egnahemsbildningens befrämjande. Även om det ej kan förnekas, att staten redan vidtagit betydande åtgärder på området, vilka i flera hänseenden givit goda resultat och i regel omhänderhafts med samvetsgrannhet och intresse, kan dock med skäl ifrågasättas, om hithörande anordningar numera, med hänsyn till behovet och förefintliga möjligheter, verkligen fylla måttet. Jordfönned-

Den viktiga frågan om anskaffande och tillgodogörande av jord för hithörande ändamål ä r alltför mycket försummad. De olika ansatser, som det allmänna gjort i syfte att ordna jordförmedling, hava aldrig gått till botten av frågan och hava på det hela taget lämnat synnerligen magert resultat. Statens egnahemsverksamhet har i stort sett varit en mera passiv kreditgivningsrörelse, och jordanskaffningsfrågan har principiellt och praktiskt taget varit helt och hållet de enskildas sak. Det senare behöver naturligtvis icke i och för sig vara olämpligt, men det rent enskilda initiativet på området har berott på tillfälliga omständigheter, uppträtt mycket ojämnt och icke alltid beaktat de synpunkter, som från det allmännas sida äro avvikt att få tillgodosedda. Vid enskildas, i regel affärsmässigt lagda jordstyckningsföretag hava således ej allestädes tillbörligt beaktats vikten av gott urval av köpare, ur driftssynpunkt lämplig parcellering och skäliga jordpris. De i anslutning till den statsunderstödda egnahemsorganisationen bedrivna jordförmedlingsföretag — oftast omhänderhavda av särskilda föreningar eller bolag — hava lokaliserats blott till relativt få län och hava, med ett eller annat undantag, aldrig fått den betydelse, som därmed åsyftats. De nuvarande egnahemsorganen hava i regel icke lyckats bliva centralpunkter, dit jordsökande mera allmänt kunnat med framgång vända sig för ordnandet av jordanskaffningsfrågor eller där sådana frågor eljest upptagits till mera djupgående handläggning. Verksamhet för målmedvetet tillgodogörande av för hithörande ändamål lämpliga odlingsområden har, i vad angår enskild jord, så gott som helt saknats, en brist som särskilt för Norrlands vidkommande är ganska framträdande. Alla de nu nämnda bristerna i jordförmedlings- och jordanskaffningsarbetet böra på det hela taget icke läggas egnahemsorganen till last, utan lärer orsaken huvudsakligen vara att söka däri, att staten aldrig på fullt allvar gått in för nöjaktigt ordnande av hithörande å ena sidan synnerligen viktiga och grundläggande men å andra sidan vanskliga och svårskötta uppgifter. De sakkunniga komma senare att yttra sig om frågan, huruvida det är påkallat och lämpligt att staten på ett vida mera direkt och effektivt sätt än nu engagerar sig i dessa uppgifter, och för tillfället må blott konstateras de mera framträdande brister, som i fråga om jordanskaffning vidlåda de nuvarande anordningarna.

Organisatio-

Man kan vidare rikta den anmärkning mot hithörande anordningar, vilka mera fritt fått utväxa från en ganska ringa början till allt större omfatt-

59 ning, att organisationsspörsmålec ej varit föremål för tillräckligt noggrant aktgivande. Organisationen består ju, i vad angår egnahemsverksamheten å enskild jord, huvudsakligen av utav vederbörande hushållningssällskap tillsatta och ledda egnahemsnämnder, över vilka staten visserligen utövar uppsikt genom lokala, av länsstyrelserna utsedda ombud och genom egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet. Egnahemsnämndernas sammansättning samt inre och yttre arbetssätt bero nu närmast av vederbörande hushållningssällskaps ställning till saken, och statens inflytande inskränker sig närmast till kontroll rörande föreskriven användning av de låne- och bidragsmedel, som staten på ansökan tilldelar sällskapen. Vid sidan av egnahemsnämnderna finnas vidare här och var i landet enskilda låneförmedlare (bolag och föreningar), vilkas ställning i fråga om arbetssätt och mellanhavanden med staten är ungefär densamma. Egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet, bestående av en egnahemsinspektör med en manlig amanuens och ett kvinnligt skrivbiträde, har att utföra åtskilligt kanslimässigt-administrativt arbete på hithörande och angränsande områden liksom vissa gransknings- och inspektionsuppgifter men saknar i många hänseenden möjligheter att på ett positivt sätt ingripa i och leda de självständigt beslutande och arbetande lokalorganens verksamhet. Handläggningen av frågor om egnahemsupplåtelser från kronoegendomar är helt skild från den övriga egnahemsverksamheten och ankommer närmast på domänverket med biträde av bland andra länsstyrelserna. Ärenden rörande kolonatupplåtelser å kronoparker i Norrland och Dalarna handhavas av särskilda kolonisationsnämnder. Hithörande organisationsformer äro sålunda i åtskilliga hänseenden mindre enhetliga, ganska lösliga, och i stort sett är det icke tillfredsställande sörjt för vare sig samlad, verkligt stark ledning av hithörande stora arbetsuppgifter eller fullt målmedvetet och handlingskraftigt arbete ute i orterna, så att rörelsen enligt ett klart program kan inriktas på skyndsam, effektiv lösning av de stora samhällsfrågor, som här upprulla sig. Tyngdpunkten i de nuvarande egnahemsanordningarna ligger på egna- Ef hemslåneförmedlandets område. Denna numera mycket omfattande lånerörelse omhänderhaves till den helt övervägande delen av hushållningssällskapen, som i regel nedlagt ett stort och intresserat arbete på denna uppgift. Rörelsen uppvisar dock, stundom omotiverade, ojämnheter i fråga om både omfattning och saklig skötsel. I fråga om vissa län kan tydligt skönjas en märkbar återhållsamhet, som dock understundom — t. ex. vid inre omorganisation inom sällskapets eller egnahemsnämndens förvaltning eller vid förvärvande av ny, dugande arbetskraft — hastigt ombytts i stor livaktighet. Den omsorg, som ägnas åt lägenheters besiktningar och låneansökningars prövning, ävensom det tillmötesgående, som lämnas låntagare rörande lånens tillmätande och utbetalande samt bistånd och råd vid byggnadsarbetens planläggning, lägenhetens iordningställande och fortsatta skötsel

60 m. m., variera rätt märkbart för skilda låneförmedlare. P å dessa områden — lånerörelsens omfattning och skötsel — finnes säkerligen ännu mycket att uträtta, särskilt inom vissa län. E n anordning, som både har sina föroch nackdelar, är den, att staten icke själv står den med lånerörelsen förenade ekonomiska risken och ej heller bestrider förvaltningskostnaderna på annat sätt än genom tillhandahållande av visst förvaltnings- och riskbidrag. Till denna viktiga fråga skola de sakkunniga senare återkomma men vilja redan nu giva uttryck åt den uppfattning, att det ur rörelsens, statens finansers, låneförmedlarnas och låntagarnas synpunkter icke är fullt lämpligt och påkallat, att staten, såsom nu sker, genom utbetalande av en efter summariska grunder tillmätt ersättning övervältrar ansvaret, beslutanderätt, kostnader och risk för denna synnerligen omfattande och ur nationalekonom misk-social synpunkt viktiga rörelse på mellanhänder med den ställning, att deras möjligheter att bära detta ansvar och på samma gång sköta rörelsen på ett ur statens synpunkt önskvärt sätt ej alltid stå i riktig proportion till åtnjutna förvaltnings- och riskbidrag eller till deras resurser i övrigt. S

f

Den

ni sciii o n t n,

betydelsefulla angelägenheten att befrämja utveckling och förbättring

« ,..

...

j

.

'

i

i

,

arrendefriiös- a v ofullständiga jordbruk — genom biträde vid anskaffande av tillskottsn i E r fån** ^ ^ n y o d l i n S a r o c h a n d r a kulturåtgärder - har hittills haft alldeles för publik jord l i t e t r u m inom egnahemsanordningarna. Detsamma gäller i viss mån också n i n g s - S S - u p p g . i f t e n a t t m e r a d i r e k t > o c h även på annat sätt än blott genom kreditgivningsverk- givning, befordra lämplig frilösning av mindre arrendejordbruk. Det nusamheten. varande förfaringssättet vid upplåtelser i egnahemssyfte från jord i allmän ägo lider av ganska kännbara brister. Möjligt är också, att åtskilligt brustit i fråga om upplysningsverksamhet och personlig omvårdnad om de företagare, som egnahemsverksamheten avser att gagna, samt att behov finnes av ytterligare åtgöranden i syfte att på olika sätt lämna råd, handledning och hjälp särskilt i arbetet för jordbruks nybildande och fortsatta skötsel under de första genombrottsåren, allt i ändamål att den enskildes strävanden härför så inriktas, att största nytta därav erhålles både för honom och samhället. A

JrZrZar

Den

llu

framför

d a kritiken pekar direkt hän på de spörsmål, där de sakkunniga anse reformer vara av nöden. Programmet upptar följaktligen sådana frågor som dessa: verklig effektivitet i arbetet för anskaffande och tillgodogörande av jord för egnahemsändamål; större handlingskraft och enhetlighet i organisationen; egnahemslånerörelsens ändamålsenliga skötsel och finansiering; tilläggskolonisationens kraftiga befrämjande; arrendefrilösningens underlättande; reformerat förfaringssätt vid upplåtelser i egnahemssyfte från publik jord; upplysnings-och rådgivningsverksamhetens utveckling. Vid genomförandet av åtgärder beträffande ifrågavarande verksamhet i dess helhet bör städse beaktas deras inledningsvis omnämnda nationalekonomiska och sociala syfte och betydelse samt inbördes sammanhang. De åsyfta

61 nämligen alla att, låt vara på olika vägar, främja målet att åt härför lämpliga personer bereda ökad utkomst och bättre levnadsförhållanden genom besittandet av jordbruk av ändamålsenlig storlek. Arbetet bör i görligaste mån bedrivas enhetligt, ehuru däri givetvis icke får inläggas, att icke hänsyn bör tagas till olika ortsförhållanden och säruppgifter. Verksamheten i dess helhet bör omhänderhavas under bestämd ledning av staten och med dess kraftiga medverkan i ekonomiskt och organisatoriskt hänseende, men under iakttagande av verksamhetens affärsmässigt-ekonomiska natur, beaktande av sakens sociala sida, förståelse för jordbrukets förhållanden samt med rikligt utrymme för det enskilda initiativet. Särskild omsorg bör ägnas spörsmålet att befordra uppkomst av jordbrukslägenheter av fullt ändamålsenlig storlek och typ. De sakkunniga fästa särskild vikt därvid, att jordbrukslägenheterna utrustas med erforderlig tillgång av såväl åker eller odlingsmark som ock, i den mån tillgång därtill finnes, skogsmark till husbehov och betesmark. Upplåtelser och iordningställningsarbeten böra ske under noggrant beaktande av möjligheten för den blivande företagaren att gå i land med företaget och för framtiden reda sig. Vid nybildning av jordbruk bör tillses, att det kapital som nedlägges i nybyggnader icke bliver så tyngande, att priset å obebyggda lägenheter i färdigt skick alltför mycket överstiger priset å jämförliga redan bebyggda lägenheter. Kravet på goda personliga förutsättningar hos egnahemsföretagare bör noga upprätthållas, samtidigt som tillräckligt vida möjligheter beredas mindre bemedlade att besitta självständiga jordbruk. Vad angår de särskilda spörsmål, som enligt vad nyss antytts komma att bliva föremål för sakkunnigas överväganden och förslag, återkomma de sakkunniga härom i efterföljande detalj motiveringar men vilja redan här sammanfattningsvis angiva vissa ytterligare grundläggande principer, som de sakkunniga sökt följa vid utformandet av de särskilda förslagen. De sakkunniga hava ansett det vara av synnerlig vikt, att organisationsfrågan löses på ett tillfredsställande sätt, så att en verkligt arbetsduglig, intresserad och sakkunnig organisation finnes beredd att omhänderhava hithörande arbeten och eventuellt även ytterligare uppgifter, som statsmakterna önska få utförda på dessa områden. Eftersträvas bör, att organisationen så till vida bliver enhetlig, att icke olika organ arbeta sida vid sida med likartade eller eljest nära med varandra sammanhängande uppgifter. Såväl med hänsyn till kostnadsfrågan som arbetets planmässighet och fördelen för allmänheten att ej behöva hänvända sig åt olika håll, är det nämligen av betydelse, att ansatser till skilda organisationssystem ersättas med den koncentration, som ligger i en enhetlig organisationsform för de uppgifter, vilka de sakkunniga sammanfattningsvis benämnt egnahemsfrågan. Vidare bör organisationen om möjligt anknytas till bestående system, så att vunna goda erfarenheter och redan förefintliga användbara hjälpmedel i största mån kunna även i fortsättningen tillgodogöras. Härigenom torde även kostnader besparas och smidig övergång åstadkommas till de reformerade anord-

62 ningarna. I anslutning härtill bör tvekan icke råda därom, att verksamhetens närmaste omhänderhavande bör i fråga om det praktiska arbetet decentraliseras till ute i länen arbetande nämnder, bestående i huvudsak av förtroendemän från det praktiska livet och utrustade med nödiga funktionärer. Staten bör kunna öva erforderligt inflytande på nämndernas sammansättning, arbetssätt och medelsförvaltning. Systemet med ombud i socknarna bör i viss mån utvecklas. Därjämte erfordras ett ledande, kontrollerande, rådgivande och utredande centralorgan med större självständighet och möjlighet till mera handlingskraft, än det nuvarande besitter. Ur nu angivna allmänna synpunkter skall senare undersökas, huru en för hithörande olika egnahemsuppgifters handhavande fullt arbetsduglig organisation skall utformas, därvid de sakkunniga komma till den slutsats, att detta bör, efter vissa rätt djupgående reformer men sannolikt utan mera väsentligt ökade kostnader, kunna ske med utgångspunkt från hushållningssällskapens egnahemsnämnder såsom arbetande lokalorgan och statens egnahemsbyrå såsom ledande centralorgan. Jordförmedlings- och jordanskaffningsuppgiften bör givas en framskjuten ställning i organisationens arbetsprogram. Verksamheten bör avse att, i en av behovet påkallad omfattning och på ett ur jordpolitisk synpunkt ändamålsenligt sätt, åstadkomma tillgodogörande av lämplig jord för jordbruksnybildningar av olika slag, tilläggskolonisation och arrendefrilösning. Den jordsökande allmänheten bör kunna påkalla biträde för jords erhållande och tillgodogörande för dessa ändamål. Organisationen bör vara mäktig uppgiften att anvisa och förmedla jord, att biträda och i rätt riktning leda enskildas jordstycknings- och annan kolonisationsverksamhet samt att, i mån av behov och där så befinnes lämpligt, själv anskaffa, för ändamålet nyttiggöra och upplåta jord. Sistnämnda verksamhet är av framträdande finansiell och teknisk natur, och komma de sakkunniga att vid detaljmotiveringen rörande jordanskaffningsfrågan särskilt uppehålla sig vid detta problem. Här må blott uttalas den uppfattning, att sådan verksamhet i regel bör skötas efter affärsmässiga principer, i den mån detta kan förenas med rörelsens sociala och nationalekonomiska syften, samt medelst anlitande av utav staten, i viss ordning, tillhandahållet rörelsekapital och ytterst på statens ekonomiska risk. Därest direkta uppoffringar av statsmedel befinnas påkallade för dylik jordanskaffningsverksamhets bedrivande, såsom vid ren nykolonisation av större odlingsområden t. ex. i Norrland, bör detta ske enligt vissa på förhand bestämda allmänna regler. Egnahemslåneförmedlandet bör givetvis ingå såsom en mycket väsentlig gren i den reformerade egnahemsorganisationens uppgifter. Egnahemsorganisationens reformering med ökat statligt inflytande på egnahemsnämndernas sammansättning och arbetssätt är av betydelse även för egnahemslånegivningens effektiva, enhetliga och ändamålsenliga skötsel. Det ökade statliga inflytandet på egnahemsnämnders handhavande av lånerörelsen medför den konsekvensen, att staten för dessa låneorgans vidkommande bör

63 övertaga ansvaret att i viss ordning svara för verksamhetens verkliga förvaltningskostnader och uppkommande eventuella låneförluster, givetvis under bortfallande av det nuvarande förvaltningsbidraget. Denna anordning, som även torde komma att få gynnsam inverkan på lånerörelsens skötsel och icke lärer bliva i längden mera kostsam för staten än nuvarande system, kräver i sin tur noggrant aktgivande på frågan om ett tillfredsställande ordnande av egnahemsnämndernas medelsförvaltning och revision. Långivning för bostadsändamål i och kring samhällen eller andra tättbebyggda orter synes böra successivt överflyttas från hithörande egnahemsverksamhet till de anordningar, som torde vara att förvänta såsom resultat av de under socialdepartementet arbetande bostadskreditsakkunniga. I övrigt torde egnahemslåneverksamhetens grunddrag och huvudbestämmelser kunna bibehållas. Tilläggskolonisationens främjande bör införlivas med den reformerade egnahemsorganisationens uppgifter. Bistånd för anskaffande av jord att tillläggas ofullständiga jordbruk bör på lämpligt sätt lämnas genom medverkan vid tillskottsjords uppbringande och inköp samt genom särskild form av långivning för sådant köps finansiering. Verksamhet för befordrande av nyodling, betesförbättring och annan produktiv förbättring å ofullständiga jordbruk bör kraftigt utvecklas. Frilösning av arrendejordbruk bör underlättas genom sådana åtgärder från egnahemsorganisationens sida som medverkan i mån av behov vid underhandlingar mellan jordägare och arrendatorer om försäljning, biträde vid frilösningens verkställande, på det att frilösningen sker på ett ur det allmännas synpunkt ändamålsenligt sätt. Sådant bistånd bör ej inskränkas blott till arrendejordbruk av den storlek, att egnahemslån må kunna if rågakomma, utan bör kunna avse arrendejordbruk åtminstone upp till den storlek, 25 hektar åker, som den år 1927 beslutade sociala arrendelagstiftningen omfattar. Statlig finansiering av frilösningen bör emellertid, åtminstone tillsvidare, ej utsträckas över den gräns, som egnahemslånevillkoren eljest medgiver. Den ifrågasatta enhetliga och arbetsdugliga egnahemsorganisationen bör visserligen närmast omhänderhava ordnandet av olika förekommande egnahemsangelägenheter, i vad angår enskild jord. Den bör dock också vara ägnad att, där så befinnes lämpligt, medverka vid disposition av och upplåtelser från publik jord, för så vitt syftet huvudsakligen avser egnahemsändamål. Härigenom kan ökad användning för hithörande ändamål av kronoegendomar och framdeles eventuellt även av kyrkans jord sannolikt påräknas samt mera sakkunnigt, intresserat och handlingskraftigt förfarande tillämpas vid egnahemsupplåtelser från jord i allmän ägo. Den jordsökande allmänheten kommer därigenom även att i regel behöva hänvända sig blott till ett organ. Egnahemsorganisationens medverkan vid publik jords användning för egnahemsändamål torde böra avse visst inflytande vid skeende uppskattningsförrättningar beträffande sådan jords disposition samt framför allt omhändertagande, i viss utsträckning och enligt särskilda bestämmelser»

64 av till försäljning ifrågasatta, för egnahemsbildning lämpade kronoegendomar (och ecklesiastika jordar). Genom upplysningsverksamhet bör organisationen sprida kännedom om de olika hithörande egnahemsanordningarna samt bibringa såväl den jordsäljande som jordköpande allmänheten vetskap om de principer som därvid följas, de krav som uppställas på ändamålsenlighet samt de hjälpmedel som stå till buds. Därigenom kan även en verklig ledning av hithörande jordfrågors utveckling befordras. Organisationen bör slutligen icke heller vara främmande för uppgiften att genom handledning, undervisning och råd förhjälpa de enskilda egnahemsföretagarna vid lösandet av sådana frågor som byggnadsarbetenas förståndiga bedrivande, jordbruksdriftens första planläggning och inriktning, upporganiserandet av sammanslutningar för förnödenheters inköp och produkters försäljning, allt dock endast i den mån sådant icke på annat sätt synes kunna ordnas och hithörande uppgifters särskilda lösande befinnes vara av avgörande betydelse för de nybildade jordbrukens införande i kretsen av förut bestående, självständiga jordbruk. De sakkunniga övergå nu till detaljmotiveringen av sina förslag, därvid sakkunniga komma att i huvudsak följa den uppdelning av ämnet, som framgår av den nu lämnade allmänna orienteringen. Den följande detaljframställningen avser alltså a) egnahemsverksamhetens organisation; b) jordanskaffningsverksamheten; c) egnahemslåneförmedlingen; d) tilläggskolonisationen; e) arrendetrilösningen; f) egnahemsupplåtelser från publik jord; g) frågan om samfällda jordbruk; samt h) upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Därefter avhandlas sammanfattningsvis spörsmålet om medelsbehovet, varefter de sakkunnigas hemställan slutligen utformas. De sakkunniga komma i det följande icke att utreda och framlägga förslag rörande alla enskilda tekniska och administrativa detaljer i hithörande verksamhet — något som lärer i viss utsträckning böra ankomma på den ifrågasatta reformerade organisationens ledning — utan åsyfta frågans snara lösning efter vissa stora och allmänna grunddrag.

65 K A P . II.

Egnahemsverksamhetens organisation. Organisationens betydelse. — Organisationens allmänna grunddrag. — Statens egnahemsstyrelse. — Hushållningssällskapens egnahemsnämnder. — Egnahemsombud och egnahemskommittéer i socknarna. — Enskilda egnahemsorgan. — Revision. I föregående kapitel har redogjorts för egnahemsarbetets betydelse och före- Organisastående huvuduppgifter liksom för de grundläggande riktlinjer, enligt vilka ^fZhe! arbetet bör bedrivas. Därvid har bland annat erinrats om de brister, som vidlåda nuvarande egnahemsorganisation, samt framhållits den stora vikten a v enhetlig, sakkunnig, intresserad och handlingskraftig organisation. Egnahemsarbetet i dess olika former är i väsentlig grad en organisationsfråga. Utan ett ordnat och förutseende organiserande av arbetet löper man risken, att befintliga förutsättningar och krafter —- såsom tillgång till jord och folkmaterial samt av staten tillhandahållna medel — icke komma till sin rätt i full utsträckning eller på ändamålsenligt sätt. Finnes däremot en med goda arbetskrafter utrustad och uppgifternas lösning mäktig organisation, är en grundläggande betingelse för handen, att befintliga resurser också skola tillvaratagas på ett fullständigt och tillfredsställande sätt. I flertalet främmande länder, där man funnit förhållandena kräva målmedveten lösning av hithörande jordfrågor, har också organisationsspörsmålet tillmätts grundläggande betydelse. Även i vårt land har denna fråga tilldragit sig uppmärksamhet och länge stått på dagordningen, såsom framgår av dess riksdagsbehandling och tidigare utredningar genom kommittéer och sakkunniga. Egnahemsverksamheten har redan nått stor omfattning, fått påtaglig inverkan på den svenska jordens fördelning och fortsatta disposition, djupt ingripit i ett stort antal medborgares förhållanden samt på olika sätt tagit allmänna och enskilda krafter i anspråk. Ur alla dessa synpunkter är det fullt förklarligt, att organisationsfrågan nu upptages till grundlig prövning för ernående av ändamålsenlig lösning. Med den nu ifrågasatta utvecklingen av rörelsen med nya uppgifter och vidgade krav växer behovet att äga tillgång till en organisation, som fyller måttet och skänker ökad trygghet för största och bästa nytta av statens och den enskildes strävanden och ekonomiska insatser. 5 — 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

66 Organisaionens aU-

anna grunddrag.

Vissa allmänna krav böra ställas på den ifrågavarande egnahemsorganisat i ( m e n

{

desg

helhet#

Den bör så till vida vara e n h e t l i g , att inom organisationens ram inrymmas så vitt möjligt samtliga de angelägenheter på egnahemsväsendets och angränsande områden, som staten upptagit på sitt program. De sakkunniga hava förut betonat såväl hithörande olika uppgifters inbördes sammanhang som vikten ur både rörelsens och allmänhetens synpunkt, att egnahemsverksamhetens olika grenar icke splittras å vid sidan av varandra arbetande organisationssystem. I överensstämmelse med denna uppfattning ifrågasätta de sakkunniga, att den reformerade egnahemsorganisationen bör handhava följande uppgifter: A. Den statsunderstödda egnahemsverksamheten å enskild jord, i vad angår jordbrukslägenheter, d. v. s. förmedling, anskaffande och tillgodogörande av jord, egnahemslånegivning för jordbrukslägenheter, åtgärder för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk samt för frilösning av arrendejordbruk ävensom annan hithörande verksamhet. B. Verksamhet för tillgodogörande, i särskild ordning och till viss omfattning, av publik jord för nyssnämnda ändamål. C. Egnahemslånegivning beträffande å den egentliga landsbygden belägna bostadslägenheter, i den mån kreditfrågan härför ej ordnas genom andra anordningar. Sannolikt kommer det att ifrågasättas, att vissa andra sociala jordfrågor skola hänskjutas till organisationen. Ett sådant hänskjutande bör emellertid i vart fall föregås av särskilt övervägande, huruvida åsyftade andra jordfrågor äro av den art, att de lämpligen kunna Och böra förläggas till denna med praktiskt-ekonomiska egnahemsuppgifter arbetande organisation. Därvid kommer det sannolikt att visa sig vara lämpligt, att biträde påkallas från organisationens sida för t. ex. sådana angelägenheter som verkställande av utredning och avgivande av yttranden rörande försäljning huvudsakligen för egnahemsändamål av fideikommissjord ävensom rörande rätt för bolag och föreningar att förvärva fast egendom. Jämväl vissa frågor rörande tillämpningen av den sociala arrendelagstiftningen torde möjligen lämpligen kunna hänskjutas till organisationen. Däremot kan tvekan råda om lämpligheten att till denna för positiva uppgifters genomförande inrättade organisation hänskjuta sådana jordfrågor, som avse tillämpning av rent restriktiva jordlagar, t. ex. utövandet av uppsikt på grund av vanhävdslagstiftning. Ur enhetlighetens synpunkt vore det vidare önskvärt, att även frågor om kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna kunde hänskjutas till den reformerade organisationen. Av vissa skäl kan emellertid detta knappast omedelbart ifrågasättas. Denna verksamhet, som är av speciell art och nära sammanhängande med statens skogsförvaltning, har nyligen varit föremål för omorganisation. Nyinrättade kolonisationsnämnder i de norrländska länen, med starkt inslag från domänverket, äro särskilt inriktade på åstadkommande av stabilisering av förhållandena på redan upplåtna kolonat.

67 Det vore icke lyckligt att ånyo omändra detta arbete. Vad angår framtida användning av odlingsområden å kronoparker i Norrland och Dalarna, synes det emellertid vara ett önskemål, att den av de sakkunniga nu ifrågasatta reformerade egnahemsorganisationen småningom övertoge sådana nya odlingsområden, i den mån de lämpade sig för verklig jordbruksnybildning, medan skogsarbetarkolonisationen fortfarande finge bedrivas genom eller i nära anslutning till statens skogsförvaltning. De sakkunnigas organisationsförslag innebär emellertid icke någon omedelbar rubbning i nu gällande anordningar ifråga om kronoparkskolonisationen. Slutligen innebär de sakkunnigas organisationsförslag, att frågor om egnahemsbildning för bostadsändamål i och kring tättbebyggda samhällen successivt böra avskiljas från den nu ifrågavarande organisationen, i den mån andra tillfredsställande anordningar uppstå för lösning av hithörande spörsmål. Vidare bör det krav uppställas, att organisationen intager en s j ä l v s t ä n d i g s t ä l l n i n g . Vid frågans tidigare utredning har understundom ifrågasatts, att hithörande egnahemsuppgifter borde inordnas under redan befintliga statsorganisationer såsom lantbruksstyrelsen, domänverket, lantmäteristyrelsen, länsstyrelserna eller socialstyrelsen. Under betonande av anordningens provisoriska karaktär, löstes organisationsfrågan vid 1919 års riksdag på så sätt, att ett centralorgan inbyggdes direkt inom Kungl. Maj:ts kansli såsom en avdelning av jordbruksdepartementet, varjämte verksamheten i övrigt förblev hänskjuten till hushållningssällskapen såsom en sällskapens sidouppgift. Röster hava emellertid ingalunda saknats för organisationens frigörande till större självständighet. De sakkunniga hava för sin del den bestämda uppfattningen, att denna verksamhet har den stora betydelse, kräver sådan koncentrerad ledning, arbetar med så egenartade uppgifter — låt vara att dessa även tangera ett stort antal andra förvaltningsområden — samt i sin skötsel fordrar tillgodoseende av sådana speciella, sociala, tekniska och ekonomiska krav, att verksamhetens ändamålsenliga utveckling i väsentlig grad är beroende av, att organisationen erhåller en självständig ställning. Arbetet bör utföras under s t a t e n s m å l m e d v e t n a l e d n i n g och d i r e k t a i n f l y t a n d e . Det allmänna har den största anledning att noggrant följa och leda utvecklingen av rörelsen. En tydlig växelverkan finnes mellan statens direkta inflytande på verksamhetens skötsel och de utövande organens ansvarighet för rörelsens förvaltning och ekonomiska risker. I samma mån det ur allmän synpunkt befinnes påkallat, att statens inverkan på rörelsens ledning och handhavande ökas, måste också staten — med hänsyn till de arbetande organens bärkraft och villighet att underordna sig sådant inflytande — påtaga sig större ekonomiskt ansvar för rörelsen. Å andra sidan kräver ett ökat statligt ekonomiskt engagement — något som lärer vara ofrånkomligt för ernående exempelvis av initiativrikt och handlingskraftigt arbete på jordförmedlingens och jordanskaffningens områden — att staten skyddar sitt intresse genom att bereda sig verkligt inflytande på organens sammansättning och handlingssätt. Ett fullständigt förstatligande av verksamheten med

dess handhavande genom rent statliga förvaltningsorgan är emellertid icke heller att tillråda. Därigenom skulle fara uppstå, att denna praktiska verksamhet insnärjes i trånga och stela former och icke får erforderligt utrymme för enskilt initiativ och smidighet. De sakkunniga hava efter ingående överväganden av olika på frågan inverkande omständigheter kommit till den uppfattning, att organisationen bör vara en kombination av statlig och enskild verksamhet på så sätt, att organisationen uppbygges under tillvaratagande av de goda sidorna å ömse håll. De arbetande lokalorganen böra sålunda icke vara rent statliga, men staten bör å ena sidan genom ett eget centralorgan utöva direkt ledning och inflytande på lokalorganisationen och å andra sidan själv svara för de med rörelsen förbundna kostnader och risker. Detta är en av kärnpunkterna i de sakkunnigas förslag, och komma de sakkunniga vid den fortsatta behandlingen av de olika verksamhetsgrenarnas bedrivande att närmare utveckla skälen för och innebörden av sådan anordning med statlig ledning och ansvar. Egnahemsorganisationens något starkare förstatligande får emellertid icke medföra, att verksamheten byråkratiseras, utan är det önskvärt, att organisationen inrymmer god plats för det p r a k t i s k a livets m ä n , ekonomiskteknisk erfarenhet och s a k k u n s k a p samt känsla och förståelse för de befolkningsgruppers i n t r e s s e n , med vilken rörelsen närmast kommer i kontakt. Organisationen bör därför i de olika instanserna ledas huvudsakligen av förtroendemän med gott allmänt omdöme och praktisk erfarenhet av hithörande angelägenheter, kunniga i det mindre jordbrukets förhållanden och intresserade av strävandena att förhjälpa mindre bemedlade personer att åtkomma egna mindre jordbruk. Av vikt torde vara, att organisationen i sig innesluter ledande krafter, som stå i direkt förbindelse med och åtnjuta fullt förtroende från kretsen av småbrukare och jordsökande. Organisationen bör givetvis i erforderlig grad även äga tillgång till dagligt arbetande, för uppgiften särskilt kvalificerade funktionärer, genom vilka såväl teknisktaffärsmässiga som administrativt-organisatoriska krav tillgodoses. Över huvud taget bör organisationen utmärkas av intresserad handlingskraft och praktisk arbetsduglighet. Organisationen bör vara uppbyggd i tre i n s t a n s e r , nämligen ett mindre centralorgan för verksamhetens samlade ledning, ute i länen verksamma lokalorgan, dit det huvudsakliga arbetet decentraliseras, samt såsom yttersta led ombud i socknarna. En dylik organisationsbyggnad har i vårt land på andra områden visat sig i allmänhet vara den bästa. Den hittillsvarande egnahemsorganisationen är även uppbyggd efter dylik plan. Såsom sista krav rörande organisationens allmänna grunddrag bör uppställas, att organisationen i görligaste mån anslutes t i l l på området redan befintliga a n v ä n d b a r a organ. Inom dessa finnes redan samlad en fond av erfarenheter, och de äga i olika hänseenden tillgång till arbetskrafter och anordningar, som måste bliva till stor nytta för det fortsatta och utvecklade arbetet. Kontinuiteten bevaras härigenom, och rubbningar

69 i redan vidtagna låneengagement m. m. undvikas. Den reformerade organisationen och de nya anordningarna kunna härigenom också naturligt utväxa från det bestående, varigenom störande övergångsanordningar, spoliering av äldre värden och införande av allt för mycket ovissa nyhetsmoment undvikas. Den av de sakkunniga ifrågasatta reformerade egnahemsorganisationen skulle, på sätt nu närmare skall beskrivas, bestå av 1) ett ledande centralorgan, benämnt statens egnahemsstyrelse; 2) ute i länen arbetande, i anslutning till hushållningssällskapen organiserade, men under egnahemsstyrelsens ledning stående lokalorgan, egnahemsnämnder; 3) under egnahemsnämnderna sorterande egnahemsombud och egnahemskommittéer i socknarna; 4) särskilda revisorer. Centralorganet, statens egnahemsstyrelse, bör vara ett rent statligt organ statens egnaför samtliga hithörande egnahemsangelägenheters centrala handläggning och ledning. Styrelsen bör leda och övervaka de lokala egnahemsorganens verksamhet, förbereda och framställa förslag rörande de ärenden, som skola avgöras av Kungl. Maj:t, samt föreslå eller vidtaga åtgärder till verksamhetens ändamålsenliga utveckling. Uppgiften att upporganisera en effektiv jordförmedling inom lokalorganen torde icke bliva minst väsentlig. I överensstämmelse med förut angivna principer och med hänsyn till det fortsatta arbetets karaktär bör styrelsen intaga en från andra statsinstitutioner fristående ställning. Nuvarande system med det centrala egnahemsorganets direkta införlivande med Kungl. Maj:ts kansli har visserligen haft åtskilliga fördelar, såsom att regeringen och särskilt jordbruksministern kunnat öva omedelbart inflytande på egnahemsbyråns verksamhet; att de ärenden, som ankommit på Kungl. Maj:ts prövning, kunnat förberedas direkt inom departementet, varigenom omgång och skriverier undvikits och egnahemsinspektören haft tillfälle att i egenskap av föredragande i statsrådsberedningen omedelbart utveckla sin mening; samt att egnahemsbyråns egna yttre förvaltningsåtgärder i mångt och mycket fått skenet av direkt från regeringen härrörande eller i allt fall med departementschefens tysta gillande vidtagna anordningar. Vad särskilt det sista angår, har visserligen den formella gränsen varit någorlunda klar mellan å ena sidan den kanslimässiga förberedningen och fattandet av konseljbeslut samt å andra sidan egnahemsbyråns självständiga förvaltningsåtgärder, men utifrån sett har egnahemsbyråns dubbelställning såsom vanlig departementsbyrå och självständigt ämbetsverk understundom vållat oklarhet i allmänhetens uppfattning rörande ansvaret för en del fattade beslut. En ändring av egnahemsbyråns ställning till ökad självständighet, såsom en fristående egnahems-

styrelse, är emellertid påkallad med hänsyn till följande omständigheter. Centralorganets uppgifter - - vilka redan nu till den större delen avse annat än konseljärenden — torde efter egnahemsverksamhetens reformering komma att i väsentlig grad utgöras av praktiska och ekonomiska förvaltningsangelägenheter, som icke bero av Kungl. Maj:ts beslut i vart fall och icke heller i övrigt höra samman med det kanslimässiga arbetet inom departementen. Helt visst är mycket att vinna genom att centralorganet beredes större självständighet i ordnandet av sitt yttre och inre förvaltningsarbete och full egen ansvarighet för fattade beslut och vidtagna anordningar i sådana fall, där det är egnahemsstyrelsen och icke Kungl. Maj:t som i första hand har att svara för ärendenas handläggning. Ur olika synpunkter är det lämpligt, att de centralorganet berörande — jämförelsevis få — ärenden, som skola avgöras av Kungl. Maj:t i konselj, erhålla den offentliga belysning, som i övrigt karakteriserar den skriftliga rapporten mellan Kungl. Maj:t och ansvariga organ inom statsförvaltningen. Egnahemsbyrån bör alltså utbrytas ur Kungl. Maj:ts kansli och givas ställning av ett självständigt, under jordbruksdepartementet lydande förvaltningsorgan, benämnt statens egnahemsstyrelse med säte i Stockholm. Besvär över styrelsens beslut böra i vanlig ordning få anföras hos Kungl. Maj:t i jordbruksdepartementet. Från statens egnahemsstyrelse härrörande eller styrelsen eljest berörande framställningar av den art, att de skola avgöras av Kungl. Maj:t, böra handläggas i vanlig ordning å endera av jordbruksdepartementets kvarvarande två byråer. I den mån departementets egna arbetskrafter ej skulle kunna utan personalens ökning medhinna handläggningen även av dessa ärenden eller eljest så befinnes påkallat och lämpligt, lärer enligt härom meddelat förordnande någon befattningshavare från statens egnahemsstyrelse eventuellt kunna fungera såsom särskild föredragande inför statsrådsberedningen utav vissa större egnahemsärenden. Med hänsyn såväl till den självständiga ställning, som sålunda skulle givas centralorganet, samt till de betydelsefulla och ökade uppgifter, som efter egnahemsverksamhetens reformering skulle anförtros åt detta organ, är det ofrånkomligt, att även centralorganet underkastas reformering, så att det erhåller en verkligt stark och förtroendeingivande ledning och utrustas med erforderliga arbetskrafter. De härav något ökade kostnader torde fullt uppvägas av fördelen ur det allmännas synpunkt, att denna viktiga rörelses ledning lägges i händerna på ett efter uppgiftens stora betydelse och omfattning anpassat organ. Icke minst med hänsyn till den stora omfattning, vari redan nu statsmedel — uppgående till ungefär 150,000,000 kronor med i runt tal 20,000,000 kronors nyengagement varje år i lån och bidrag — placeras i rörelsen, lärer det vara påkallat, att det ledande och kontrollerande centralorganet så förstärkes, att största garanti vinnes för medlens rätta och ändamålsenliga användning, även om detta skulle medföra ökning av centralorganets förvaltningskost-

71 nåder med några 10,000 kronor, något som i sin tur dock lärer kunna medföra minskning i tillväxten av de redan nu höga förvaltningsbidragen, varmed staten understöder rörelsens lokala förvaltning. Genom centralorganets förstärkning och utveckling lärer också den fördel och kostnadsbesparing ernås, att dyrbara särskilda utredningar genom kommissioner, kommittéer och sakkunniga angående egnahemsfrågan och vissa andra hithörande jordfrågor för framtiden kunna väsentligt inskränkas, tack vare att sådant utredningsarbete bör kunna i ökad utsträckning anförtros egnahemsstyrelsen. Beträffande egnahemsstyrelsens konstruktion vilja de sakkunniga framhålla följande. Verksamhetens praktiska utövning kräver, att stor självständig befogenhet lämnas styrelsen. Därför är det påkallat, att ansvaret och beslutanderätten i de viktigaste frågorna anförtros åt ett samfällt kollegium av särskilt utvalda förtroendemän. Detta torde vara motiverat även i betraktande av uppgifternas vikt och mångsidighet, ansvaret för den stora medelsförvaltningen och behovet att i ledningen hava omedelbar tillgång till erfarna och omdömesgilla personer med praktisk förtrogenhet och kontakt med hithörande olikartade förhållanden. Ledningen, som har att svara för betydelsefulla jordpolitiska uppgifters handhavande, lärer även kunna komma att åtnjuta större allmänt förtroende, därest den anförtros åt en samlad styrelse av för uppgiften särskilt kvalificerade personer. Jämväl för ernående av ett gott samarbete mellan centralorganet och de underlydande egnahemsnämnderna, vilka torde komma att bestå huvudsakligen av förtroendemän från det praktiska livet, är det av vikt, att i styrelsens ledning rum även finnes för andra krafter än vanliga tjänstemän. Om alltså särskilt utvalda förtroendemän från det praktiska livet också böra hava säte i egnahemsstyrelsens ledning, kan detta dock å andra sidan icke utesluta behovet, att en person i klar chefsställning tillsättes att inåt och utåt närmast svara för verksamhetens behöriga skötsel. Detta är nödvändigt för arbetets gång samt med hänsyn till styrelsens funktion såsom ett administrativt statsorgan med omfattande fortlöpande förvaltning. Egnahemsstyrelsens ledning bör följaktligen bestå av en chef jämte visst antal (från det praktiska livet hämtade) ledamöter. Egnahemsstyrelsens chef, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, bör i främsta rummet ansvara för styrelsens förvaltning och att den statsunderstödda egnahemsverksamheten bedrives enligt gällande bestämmelser. Honom bör åligga att handhava ledningen av styrelsens löpande förvaltning samt att utöva chefsskap över styrelsens övriga tjänstemän och biträden och tillse, att dessa med noggrannhet och nit fullgöra sina skyldigheter. Han äger ensam beslutanderätt i sådana ärenden, som icke äro av beskaffenhet att, på sätt nedan sägs, böra avgöras av styrelsen i plenum. Chefen bör vidare i stor utsträckning ägna sig åt hithörande egnahemsfrågors allmänna ledning och utredning samt ingående följa de lokala egnahemsorganens verksamhet.

72 Där så erfordras, har han att inkalla övriga ledamöter av styrelsen till sammanträden samt bör i övrigt, i mån av behov, samråda med och anlita biträde av dem. Chefen bör hava ställning såsom vanlig statstjänsteman med daglig tjänstgöring. I fråga om ersättning böra de i § 5 av avlöningsreglementet intagna bestämmelser tillämpas, vilka gälla för befattningar, vilkas innehavare tillsättas genom förordnande tills vidare. Med hänsyn till den krävande chefsställning, som bliver förenad med befattningen, samt i betraktande av arbetets vikt, omfattning och ansvar torde chefen böra åtnjuta ett årligt arvode av 15,000 kronor. Styrelsens övriga ledamöter böra med chefen dela ansvaret för styrelsens förvaltning på sätt, nedan närmare skall föreslås. Dem bör åligga att deltaga i överläggningar och beslut rörande nedannämnda s. k. pleniärenden samt i övrigt biträda och verka för egnahemsverksamhetens behöriga utveckling och skötsel. De ärenden, som böra avgöras samfällt av chefen och styrelseledamöterna i plenum (pleniärenden) torde böra vara i huvudsak följande, nämligen dels yttranden till Kungl. Maj:t angående lag eller viktigare författning eller rörande annan fråga av mera allmän eller väsentlig betydelse; dels förslag till instruktion och fastställelse av arbetsordning för styrelsen samt övriga styrelsens organisation berörande ärenden av principiell eller eljest av mera väsentlig betydelse; dels viktigare ärenden av företrädesvis organisatorisk, praktisk eller ekonomisk innebörd rörande egnahemsnämndernas förvaltning såsom angående nämndernas sammansättning, arbetsordning och statförslag, angående instruktioner för nämnderna, angående fördelning till nämnderna av låne- och anslagsmedel, angående förvärv för nämndernas räkning av jord samt större egnahemsföretags planläggning och genomförande samt angående granskning av nämndernas förvaltnings- och revisionsberättelser och bestämmandet av de belopp, en var nämnd har att såsom överskott inredovisa till statsverket eller mottaga såsom täckning av underskott; dels den årliga berättelsen rörande egnahemsstyrelsens förvaltning; dels ock sådant ärende, som chefen prövar skäligt hänskjuta till avgörande vid plenum eller vars hänskjutande till sådant avgörande för visst fall påfordras av samtliga övriga styrelseledamöter. Där anledning därtill föreligger, bör ledamot därjämte, efter överenskommen fördelning eller på anmodan av chefen, förbereda eller direkt handlägga sådant större ärende (exempelvis något betydelsefullt styckningsföretag), som lämpligen befinnes böra uppdragas åt honom, så ock i mån av behov utföra inspektioner och andra förrättningar ute i orterna. Vid styrelsens sammanträden, därvid protokoll skall föras, torde chefen böra fungera såsom ordförande, för så vitt ej Kungl. Maj:t av särskild anledning förordnat annan, härtill lämplig ledamot att vid plenisammanträdena föra ordet. Styrelsens ledamöter böra, såsom förut antytts, hämtas från det praktiska

livets män, så att de kunna tillföra den samlade styrelsen en så vitt möjligt fullödig representation av de intressen och förhållanden, som beröras av verksamheten. Inom ledamöternas krets bör alltså finnas tillgång till erfarenhet och kunnighet i jordbruksfrågor, förståelse för den jordsökande allmänhetens behov samt insikt och omdöme rörande sakens ekonomiskt-tekniska sidor. Till ledamöter böra utses för uppgiften intresserade och väl kvalificerade personer, som äga tid och tillfälle att ägna sig åt uppdraget med kraft och nedläggande av tillräckligt med arbete. Beträffande antalet ledamöter torde detta böra sättas till tre, chefen oräknad. Härigenom torde styrelseledamöternas antal å ena sidan bliva så begränsat, att en verkligt arbetsduglig mindre styrelse erhålles, men å andra sidan ej heller lägre, än att en tillräckligt fyllig representation ernås av de olika huvudintressen, som enligt vad förut framhållits böra vara företrädda. I fråga om ersättning till de tre ledamöterna synes den anordning vara lämplig, att ledamöterna åtnjuta dels ett visst måttligt årsarvode, dels ock ersättning för varje av uppdraget föranledd sammanträdes-, rese- eller förrättningsdag. Då med uppdraget torde följa ett ganska avsevärt hemarbete och det möter svårigheter att med dagarvoden avväga en lämplig ersättning härför, synes det vara motiverat att dagarvoden för sammanträdes- och särskilda förrättningsdagar kompletteras med ett mindre årsarvode. De sakkunniga ifrågasätta i anslutning härtill, att en var av de tre ledamöterna tillerkännes följande ersättning för uppdraget, nämligen dels årsarvode av 1,000 kronor, dels dagarvode efter 12 kronor för varje dag, han vederbörligen deltager i sammanträde inom styrelsen eller utför annan särskild förrättning i styrelsens uppdrag, dock att dagarvodet nedsättes till 6 kronor, därest ledamot innehar statstjänst eller fullgör annat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, dels ock resekostnads- och traktamentsersättning enligt klass I B i gällande resereglemente vid av uppdraget föranledda resor och föranledd annan vistelse utanför ledamots hemort. Förutom chefen bör styrelsen utrustas med två andra väl kvalificerade tjänstemän, nämligen en för huvudsakligen administrativt-kamerala uppgifter och en för det mera jordbrukstekniskt-ekonomiska yttre arbetet. Den förre (egnahemsstyrelsens administrative sekreterare), vilken bör besitta administrativ duglighet och helst även juridisk kompetens, bör handlägga styrelsens inre kansliangelägenheter samt förberedelsevis svara för sådana frågor som lånerörelsens centrala uppgifter (såsom låneansökningar från låneförmedlare, lånereglementen, blanketter och handlingar avseende lånerörelsens bedrivande, handledning i och kontroll av lokalorganens låneförfarande, redogörelsers och bokföringsrapporters granskning och sammanställande m. m.); de underlydande lokalorganens sammansättning, arbetsordning, ekonomi och allmänna medelsförvaltning; inom styrelsen förekommande utredningar av allmän art; ärenden avseende besvär och klagomål

liksom förfrågningar o. d. från allmänheten; övriga administrativa, kamerala, juridiska och statistiska angelägenheter. Den andre tjänstemannen (egnahemsstyrelsens tekniske sekreterare), vilken bör vara väl förfaren i jordbruksfrågor liksom i de vid jordbruksnybildning förekommande praktiskt tekniska och ekonomiska angelägenheter, bör inom byrån förbereda handläggningen huvudsakligen av frågor rörande lokalorganens förmedling, inköp, disposition och försäljning av jord; granskning av stycknings- och kolonisationsplaner; omhänderhavande av förekommande torrläggnings-, odlings-, byggnads-, lantmäteri-, skogs- och rena jordbruksfrågor. Vidare bör han för styrelsens räkning utöva yttre verksamhet genom handledning vid, bedömande av och uppsikt över planläggningen och genomförandet särskilt av större egnahems- och jordanskaffningsföretag, som genom statligt understöd bedrivas av lokalorganen. De två sekreterarna, på vilka stora fordringar böra ställas och vilka torde få omfattande arbeten såväl med arbetets upporganisation som vid den fortsatta utvecklade verksamheten, torde båda böra placeras i lönegraden B 24. Såsom ytterligare tjänsteman i styrelsen lärer vidare behöva anställas en notarie, vilken i huvudsak bör biträda den administrative sekreteraren med förekommande löpande administrativa, kamerala och statistiska uppgifter men vilken även bör hava att dels vara den tekniske sekreteraren behjälplig vid utlåtandens och skrivelsers uppsättande m. m., dels ock utföra annat å styrelsen förekommande expeditionsarbete. Genom befintligheten av en dylik notarie ökas möjligheterna för de tre övriga ledande tjänstemännen att ingående ägna sig åt större frågors lösning liksom att ute i orterna i mån av behov följa, leda och kontrollera lokalorganens verksamhet. Notarien torde böra placeras i lönegraden B 21. Å egnahemsstyrelsen torde vidare böra anställas två kvinnliga skriv- och räknebiträden. Den ena (kanslibiträdet), som jämväl bör omhänderhava registrators- och kassagöromål, torde böra placeras i lönegraden B 7; den andra (kontorsbiträdet) torde böra placeras i lönegraden B 4. En expeditionsvakt i lönegraden B 5 torde även böra anställas. Viss möjlighet till anlitande av extra biträden torde böra finnas. Egnahemsstyrelsen torde åtminstone tillsvidare böra uppföras å extra stat. Chefen liksom ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t; styrelsens befattningshavare i övrigt torde böra förordnas av styrelsen. Egnahemsstyrelsens avlöningsstat skulle, i enlighet med förestående förslag, bliva följande. Chefen för egnahemsstyrelsen, tillika statens egnahemsinspektör, årsarvode kronor 15,000 Tre ledamöter, årsarvode till vardera 1,000 kronor; tillhopa » 3,000 En administrativ sekreterare, grundavlöning (B 24) » 7,212 En teknisk sekreterare, grundavlöning (B 24) » 7,212 En notarie, grundavlöning (B 21) » 6,048

75 Ett kanslibiträde, grundavlöning (B 7) E n expeditionsvakt, » (B 5) Ett kontorsbiträde, » (B 4)

kronor 2,676 » 2,364 •••• ••••• » 2>208 tillhopa kronor 45,720 Härtill komma vikariatsersättningar, dagarvoden till ledamöter, ersättning till tillfälliga biträden, expensutgifter och dylikt, förslagsvis » t2,280 summa förslagsvis kronor 58,000. Under förutsättning, att förekommande rese- och traktamentspenningar liksom tryckningskostnader bestridas från nionde huvudtitelns anslag för hithörande ändamål, skulle alltså statens egnahemsstyrelse beräknas kräva ett extra förslagsanslag av 58,000 kronor. På Kungl. Maj:t skulle ankomma att utfärda erforderlig instruktion för statens egnahemsstyrelse. Av följande kapitel kommer att närmare framgå, huru de sakkunniga tänkt sig, att de förekommande olika egnahemsuppgifterna skola verkställas, därav även framgår den särskilda befattning med dessa ärenden, som kommer att åvila statens egnahemsstyrelse såsom centralorgan.

De sakkunniga hava förut givit uttryck åt den uppfattning, att egnahems- Hushålinings8 organisationen fortfarande bör utmärkas genom stark decentralisation. Det ^J^! direkta handhavandet av det omfattande egnahemsarbetet bör utövas av i nämnder. nära kontakt med ortsförhållandena stående lokalorgan. Detta är påkallat Egnahemsmed hänsyn till behovet att äga omedelbar kännedom om för skilda trakter M d ™ ri " t niä säregna förhållanden, att kunna bedöma jord- och lånesökandes förutsättningar samt att kunna utan onödig omgång nära följa verksamheten och tillrättalägga olika detaljer. Jordbruksförhållandena och förutsättningarna i övrigt äro så skiftande, att egnahemsverksamhetens uppgifter och genomförande måste bliva rätt olikartade för skilda trakter och landsdelar. Att driva decentralisationen så långt, att det egentliga arbetet förlägges till under statens egnahemsstyrelse direkt lydande kommunorgan, är å andra sidan icke tänkbart med hänsyn till vårt lands stora antal landskommuner, svårigheten att finna för sådan lokalorganisation dugliga arbetskrafter, den härav följande bristen på koncentration och ogörligheten att centralt leda och kontrollera en på dylikt sätt i en mångfald sannolikt svaga lokalorgan förgrenad apparat. Det rätta torde i detta fall vara, att organisationens tyngdpunkt förlägges till särskilda organ för de olika hushållningssällskapsområdena. Distrikten bliva härigenom å ena sidan ej större, än att de rörelsen uppbärande lokalorganen kunna med erforderlig orts- och personkännedom behärska sina områden, men å andra sidan ej heller mindre, än att lokalorganen kunna utrustas med god ledning och bra arbetskrafter.

76 EgnahemsDe uppgifter, som skola förläggas till lokalorganen, bliva mycket ombörandTMa8 f a t t e n d e - P a dem bör åvila d e t p r a k t i s k a u t f ö r a n d e t av alla de egnaröreisens verk- hemsuppgifter, som de sakkunniga förut angivit böra ankomma på organisa8t *organ.tS" t i o n e n - D e s k o l a nämligen i allt väsentligt vara egnahemsrörelsens verkställighetsorgan. Här skall prövning och avgörande av egnahemslåneansökning och handläggning av alla med lånerörelsen förenade åtgärder äga rum. Vidare böra dessa organ själva utöva effektiv verksamhet för förmedling, anskaffande och tillgodogörande av jord för nybildning av jordbruk och utveckling av ofullständiga jordbruk, liksom för arrendefrilösning. uiika tänkVad angår lokalorganisationens allmänna konstruktion hava de saknTnga^för kunniga övervägt olika anordningar, innan de stannat vid förslaget med lokalorganens hushållningssällskapens egnahemsnämnder såsom lokalorgan för alla hitallmänna hörande uppgifter. konstruktion. E t t t ä n k b a r t s y s t e m vore, att de befintliga lokala egnahemsorganen bibehölles vid sin nuvarande huvuduppgift, egnahemslåneförmedlingen, och att vid sidan av dem inrättades nya lokalorgan för jordanskaffningsuppgiften. Såsom fördelar med denna organisationsform kunde anföras, att man icke rubbade grunddragen i en redan befintlig organisation, som i många hänseenden nöjaktigt skött kreditgivningen åt enskilda nybyggare, samt att de nya jordanskaffningsorganen speciellt inrättades för den teknisktekonomiskt svårlösta jordanskaffningsuppgiften och därvid smidigt anpassades efter de i skilda län föreliggande olikartade behoven. Å andra sidan äro nackdelarna av dylik dubbelorganisation påfallande. De sakkunniga hava förut vid flera tillfällen betonat vikten av enhetlig organisation. Bortsett emellertid från den principiella uppfattningen av enhetlighetens betydelse, medför en dylik dubblering av lokalorganen med i regel sammanfallande distrikt väsentliga praktiska olägenheter. Även om det sörjes för nödigt samarbete mellan egnahemslåne- och jordanskaffningsorganen, torde man näppeligen kunna förebygga slitningar och intressekonflikter. Det kan till exempel inträffa, att låneorganet icke godtager jordanskaffningsorganets köpare såsom låntagare eller eljest icke på av det senare organet och dess köpare beräknat sätt engagerar sig i företaget. För allmänhetens del skulle dubbelorganisation medföra beroende av två olika organ samt därigenom vålla osäkerhet, ökat besvär och oklarhet i många hänseenden. Svårighet skulle sannolikt möta att skaffa ledande förtroendemän och dugande arbetskrafter till de båda, sida vid sida arbetande organen. Dubbelorganisation medför givetvis ökade förvaltningskostnader och försvårar egnahemsstyrelsens översikt och ledning. Med tanke jämväl därpå, att den nuvarande egnahemslånerörelsen bör underkastas viss omorganisation, hava de sakkunniga ansett sig böra avstyrka det nu diskuterade alternativet med dubbla lokalorgan. Det a n d r a t ä n k b a r a s y s t e m e t vore, att den nuvarande lokala egnahemsorganisationen slopades och ersattes med en ny, särskilt för ändamålet inrättad lokalförvaltning. Om man vore obunden av förutvarande anordningar och det

77 gällde en helt ny rörelse, kunde det måhända tänkas, att även den lokala egnahemsorganisationen borde uppbyggas såsom en från andra korporationer och organ fristående, enkom för egnahemsarbetet inrättad förvaltningsapparat. Emellertid äro nyssnämnda förutsättningar icke för handen. Inom hushållningssällskapen finnes redan en egnahemsförvaltning, som inrättats för kontinuerligt arbete och vilkens slopande skulle medföra tekniska svårigheter. E t t överflyttande av låneärendena skulle medföra risk för verksamhetens tillfälliga stagnation. I flera hänseenden skulle personal- och lokalfrågor bliva svårlösta. Allmänheten skulle få att göra med en ny och okänd organisation. För övrigt bör en redan befintlig, omfattande och i åtskilliga hänseenden arbetsduglig organisation ej helt spolieras. Säkerhet finnes icke för, att en helt ny lokalförvaltning bleve bättre än den gamla. Göres den nya lokala egnahemsorganisationen därjämte rent statlig, uppstår fara, att den stelnar i former och insnöres i sådana föreskrifter, att den ej bliver ändamålsenlig för praktiska uppgifters handhavande. E t t t r e d j e t ä n k b a r t s y s t e m vore, att den nuvarande lokala egnahemsorganisationen bibehölles för omhänderhavande av all hithörande statsunderstödd egnahemsverksamhet. Detta alternativ ligger närmast till hands och innebär enligt de sakkunnigas mening också den bästa lösningen. Hushållningssällskapens egnahemslånearbete har pågått i drygt tjugu år. Deras egnahemsnämnder äro numera de egentliga bärarna av rörelsen. Inom denna organisation, som är känd och inarbetad ute i landet, har under årens lopp värdefull erfarenhet samlats, och där sysselsattes ett stort antal intresserade, kunniga och dugliga arbetskrafter. Hushållningssällskapens olika anordningar och funktionärer kunna på ett smidigt sätt jämväl betjäna egnahemsbyggarna. Genom egnahemsorganisationens omedelbara anknytning till hushållningssällskapen befordras en fruktbärande växelverkan mellan arbete för jordbruksnybildning och jordbruksnäringens allmänna utveckling. Det är av mycket stor vikt, att det praktiska arbetet för jordbruksnybildning icke isoleras från den verksamhet, som i övrigt bedrives för jordbrukets upphjälpande. Vidare undgår man de praktiskt-administrativa svårigheterna vid ett djupgående systemskifte samt de olägenheter, som enligt vad ovan nämnts gärna vidlåda verksamhetens förstatligande. De sakkunniga hava därför obetingat stannat vid förevarande alternativ, att egnahemsnämnder inom hushållningssällskapen skola bliva de lokalorgan, som i allt väsentligt skola uppbära hela den hithörande egnahemsverksamheten. Den i direktiven vid sakkunnigas tillkallande antydda tanken att bygga organisationen på frivilliga sammanslutningar för kooperativ understödsoch låneverksamhet hava de sakkunniga, efter frågans övervägande, ej kunnat förorda till genomförande. Högst ovisst är, om dylika kooperativa organ ens komma till stånd i önskad omfattning. Erfarenheten t. ex. från jordbrukskasserörelsen giver vid handen, att det i vårt land är svårt att få kooperativa sammanslutningar till stånd på hithörande områden. I allt fall skulle frågans lösning fördröjas, om man byggde på dylika organ, vilkas

78 kommande verksamhet sannolikt skulle kännetecknas av lösliga former. För övrigt kan kooperationen medverka i egnahemsarbetet i den mån den genom inneboende egen styrka gör sig gällande vid sidan av andra enskilda företag. EgnahemsUppgifternas stora betydelse och omfattning påkalla, att egnahemsnämn"aSniltona8 d e r n a s ställning ändras. Gentemot hushållningssällskapen böra egnahemsställning, nämnderna få självständigare ställning och större egen befogenhet. Staten bör däremot få väsentligt ökat inflytande på egnahemsnämndernas sammansättning, arbetssätt och medelsförvaltning. Till gengäld bör staten å sin sida bestrida de med verksamheten förenade förvaltningskostnader, tillhandahålla erforderliga låne- och bidragsmedel liksom rörelsekapital samt fritaga sällskapen för de med verksamheten förenade ekonomiska risker. De sakkunniga övergå nu att närmare beskriva, vad denna omorganisation av hushållningssällskapens egnahemsnämnder innebär och huru den bör genomföras. Antalet ledaEgnahemsnämnd hör bestå av lämpligt a n t a l l e d a m ö t e r jämte supphemsnämn™ l e a n t e r för dem. Antalet bör om möjligt så begränsas, att nämnden bliver derna. en koncentrerad och arbetsduglig styrelse. Där bör dock finnas utrymme för olika intresseriktningar och erforderlig ortskännedom. I sistnämnda hänseenden är det önskvärt, att nämnden i sig innesluter representantskap för de mera statligt-administrativa synpunkterna, den jordbrukande befolkningen, de jordsökande ävensom omedelbar förtrogenhet med distriktets från varandra mera artskilda bygder. Vidsträckta län med skiftande ortsförhållanden ävensom en omfattande och mångsidig verksamhet betinga givetvis ett större antal ledamöter. Av skäl, som de sakkunniga strax skola angiva, lärer ett udda antal ledamöter icke vara lämpligt. De sakkunniga anse, att ledamotsantalet bör vara i vanligaste fall sex samt, där ökning, respektive minskning är påkallad, åtta och fyra. Suppleanter torde i regel böra utses till högst samma antal som ledamöterna. Vad nu ifrågasatts om ledamöternas och suppleanternas antal överensstämmer i stort sett med nuvarande förhållanden. Lika antal Ledamöterna och suppleanterna böra till l i k a a n t a l u t s e s a v s t a t e n ses*?"Staten" o c n a v h u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t . Av denna anledning bör antalet icke och av hus- vara udda. Vid förfall för ordinarie ledamot bör i hans ställe inträda supp1 Rfc^r " leant, som utsetts i samma ordning som ledamoten. Vad nu föreslagits, skapet. innebär en väsentlig skillnad mot nuvarande sätt för egnahemsnämndernas tillsättande, då hushållningssällskapet ensidigt tillsätter nämnden, inom vilken dock en för statens räkning (av länsstyrelsen) utsedd ledamot har yttranderätt men ej beslutanderätt. Staten bör emellertid bereda sig det inflytande på nämndernas sammansättning, som ligger i utväljandet av halva antalet ledamöter (och suppleanter). Detta medför, att staten kan utöva erforderlig ledning av egnahemsnämndernas verksamhet samt erhålla säkerhet för, att de olika egnahemsuppgifterna — icke minst jordanskaffnings-

79 uppgiften — utövas på sätt och i omfattning, staten avser och önskar. De av staten utsedda ledamöterna böra givetvis hava full rätt att deltaga i besluten, ett krav som icke torde kunna eftersättas, för så vitt staten, såsom de sakkunniga ifrågasätta, skall övertaga ansvaret för verksamhetens förvaltningskostnader, risker och ekonomi i övrigt. Man bör kunna utgå ifrån, att intet motsatsförhållande uppstår mellan de av staten och sällskapet utsedda ledamöterna, vilka båda grupper böra utan större slitningar samarbeta med vilja och intresse på båda håll att nå ett ur olika synpunkter gott gemensamt arbetsresultat. De statsutsedda ledamöterna kunna beräknas tillföra den samlade nämnden en fond av insikt rörande de synpunkter, staten önskar lägga på rörelsen, samt ökad känsla av ansvar inför staten såsom ekonomisk förläggare. Genom att sällskapet utser halva antalet ledamöter (och suppleanter) bevaras viss kontinuitet. Nämnden bliver rotfast även i hushållningssällskapet. Detta kan med sakkunskap utse ledamöter, som tillföra nämnden ökat förtroende från jordbrukarnas krets och kännedom särskilt om förhållandena i bygderna. En på dylikt sätt sammansatt egnahemsnämnd bör motsvara de krav, som ur olika synpunkter ställas på dessa viktiga lokala egnahemsorgan. De för statens räkning utsedda ledamöter och suppleanter böra tillsättas av statens egnahemsstyrelse, som härigenom får tillfälle att nära följa frågan om nämndernas sammansättning och efter rent sakliga grunder utvälja ledamöter, som åtnjuta styrelsens fulla förtroende. Förhållandet mellan det ledande centralorganet och de arbetande nämnderna bör vinna på detta arrangement, liksom känslan av inbördes ansvar och kontakt därigenom ökas. De sakkunniga hava visserligen diskussionsvis övervägt tanken, att Kungl. Maj:t skulle, efter förslag från styrelsen, förorda de statsutsedda ledamöterna och suppleanterna, men anse, att detta skulle vålla omgång och medföra försvårat samarbete mellan styrelsen och nämnderna i sådana fall, där Kungl. Maj:t frångått styrelsens förslag, samt öka risken för politiskt inflytande vid nämndernas sammansättning. De för hushållningssällskapets räkning utsedda ledamöter och suppleanter böra väljas av sällskapets förvaltningsutskott i den närmare ordning, sällskapet själv äger bestämma. Bland nämndens ledamöter bör egnahemsstyrelsen utse en att vara ord- Egnahemsförande. Härtill bör den för detta uppdrag lämpligaste ledamoten utses, orSJ^°JJe> oberoende av om han såsom ledamot tillsatts för statens eller sällskapets räkning. Ordföranden bör vid lika röstetal hava utslagsröst. Att ordföranden tillförsäkras utslagsröst är nödvändigt för besluts fattande vid tilläventyrs uppkommande motsättning inom nämnden. För samarbetet mellan egnahemsstyrelsen och nämnden är det lämpligast, att den, som i egenskap av ordförande närmast företräder och leder nämnden, också insatts i denna funktion av styrelsen. Nämnden torde själv böra utse vice ordförande.

80 Tjänstemän Hos nämnden böra givetvis erforderliga tjänstemän och biträden få anm m * ställas, i den mån hushållningssällskapets övriga funktionärer icke lämpligen kunna eller medhinna att biträda nämnden. De särskilda tjänstemän och biträden, som behöva anställas direkt för nämndens verksamhet, böra tillsättas av nämnden. De sakkunniga anse, att sällskapen därjämte böra i så måtto medverka vid egnahemsnämndernas arbete, att sällskapens egna tjänstemän och övriga funktionärer må kunna — efter närmare överenskommelse — även biträda nämnden samt att sällskapet jämväl på annat sätt, såsom beträffande lokaler, hos nämnderna befintliga inventarier m. m. underlättar nämndens verksamhet. EgnahemsEgnahemsnämnden bör uppträda, utöva verksamhet samt träffa avtal i sko^vatrfius- hushållningssällskapets namn och icke i statens. Vidare bör nämnden tillhåiiningssäii- erkännas full befogenhet av sällskapet att med egen beslutanderätt handS v i d s t S t h a v a a l l a d e l r å g ° r > s o m enligt gällande författningar och från staten eljest självständig härrörande bestämmelser ankomma på nämnden eller — om man så vill e ogenhet, u t r y c k a det — vilka avse sällskapets statsunderstödda egnahemsverksamhet. EgnahemsI egnahemsnämndens, av sällskapet erhållna befogenhet att självständigt självständi" handlägga förekommande egnahemsärenden bör även ingå rättighet för medeisförvait- nämnden att förvalta, bokföra och redovisa alla de medel, som staten anvisar sällskapet för egnahemsverksamhetens bedrivande. Från staten sålunda härrörande medel skola alltså tydligt avskiljas från sällskapets övriga medel och uteslutande användas för egnahemsverksamheten enligt de av staten härom meddelade föreskrifter. Beträffande placeringen av kontanta medel kunde möjligen det system övervägas, att de medel, som staten — på sätt senare skall angivas — komme att ställa till förfogande för sällskapets egnahemsverksamhet, insattes å postgiroräkning för nämnden. Denna fråga om kontantmedlens placering bör emellertid ytterligare övervägas, och torde beslut härom icke påkallas förrän egnahemsstyrelsen tillsatts och fått tillfälle utreda denna fråga. Över huvud taget böra nämndernas medelsförvaltning, in- och utbetalningar, räkenskapsföring samt förvarande av säkerhetsoch andra värdehandlingar äga rum enligt särskilda föreskrifter, meddelade av egnahemsstyrelsen. Ett enkelt, affärsmässigt, lättkontrollerat och betryggande system för förvaltningen av egnahemsnämndernas medel och värdehandlingar samt för bokföringen bör eftersträvas. I den mån hushållningssällskapen, vid tiden för de nu föreslagna bestämmelsernas ikraftträdande, mot redovisningsskyldighet innehava från staten härrörande låne- och anslagsmedel till egnahemsverksamhetens bedrivande, böra även dessa medel förvaltas, bokföras och redovisas på i tillämpliga delar samma sätt, som nyss ifrågasatts för nya medel. Detta bör gälla alla dylika medel, vare sig dessa äro odisponerade eller i avvaktan på beslutade utbetalningar inneliggande eller såsom lån eller bidrag redan placerade i värdehandlingar eller från låntagare återbetalade kapital- eller räntemedel.

81 Däremot bör staten ej göra anspråk på, att sällskapens riskfonder för egnahemslånerörelsen eller andra hithörande egna medel överföras till de reformerade egnahemsnämndernas förvaltning. Dessa fonder och medel hava åtminstone delvis uppkommit genom vederbörande sällskaps egen omtänksamhet och sparsamhet. I vad mån de härröra från av staten tidigare lämnade förvaltningsbidrag eller andra förmåner, torde nu näppeligen kunna klarläggas, enär många sällskap haft sin egnahemslåneförvaltning intimt sammanflätad med sin övriga ekonomi. Sist åsyftade statliga bidrag och förmåner hava för övrigt lämnats sällskapen utan förbehåll samt avsett förvaltning och risker för det löpande år, varför de utgått. Det är därför rättvist, att sällskapen vid den föreslagna omorganisationen av egnahemsverksamheten tillerkännas förfoganderätt över dessa fonder och besparingar. Detta bör också öka deras benägenhet att övergå till den reformerade egnahemsorganisationen och befordra deras villighet att kraftigt medverka till dennas upporganiserade och fortsatta utveckling. Hushållningssällskapens medverkan till den lokala egnahemsorganisa- Sammanfatttionens omläggning skulle alltså bestå däri, att vederbörande sällskap har förhållandet6 att

mellan hushåll-

1) inrätta en egnahemsnämnd, bestående av ledamöter (och suppleanter), ocKgnahemsvilka till lika antal utses av sällskapets förvaltningsutskott och av statens nämnden, egnahemsstyrelse, med rätt för styrelsen att bland ledamöterna utse ordförande (med utslagsröst); 2) underlätta och i lämplig ordning stödja egnahemsnämndens verksamhet genom att sällskapets tjänstemän och övriga funktionärer få, efter överenskommelse, även biträda nämnden samt genom att i görligaste mån medverka vid ordnandet av egnahemsnämndernas lokal- och inventariefrågor och andra dylika praktiska angelägenheter; 3) tillerkänna nämnden full befogenhet att i sällskapets namn och å dess vägnar med egen beslutanderätt och enligt statens föreskrifter handlägga alla förekommande egnahemsfrågor; samt 4) därvid lämna nämnden rättighet och skyldighet att i särskild, av staten föreskriven ordning förvalta, bokföra och redovisa alla från staten för egnahemsverksamhetens bedrivande mot redovisningsskyldighet anvisade medel. För hushållningssällskaps egnahemsverksamhet skall gälla av sällskapet antaget och av statens egnahemsstyrelse godkänt reglemente, innehållande föreskrifter i fråga om egnahemsnämndernas tillsättande, sammansättning, befogenhet och arbetssätt samt angående verksamhetens bedrivande och medelsförvaltningen. Därest vederbörande hushållningssällskap för sin del på nu angivet sätt Förhållandet medverkar till egnahemsnämndernas omorganisation och iakttager vad på ^ egnahemssällskapet sålunda ankommer, bör staten å sin sida lämna understöd åt nämnderna. sällskapets hithörande egnahemsverksamhet genom att 6 — 416 4.

1925 års kolonisationssak.

bet.

82 1) ställa låne- och anslagsmedel samt rörelsekapital till förfogande för egnahemsverksamhetens utövande jämlikt härför gällande bestämmelser; 2) bestrida med egnahemsnämndens verksamhet förenade, av staten godkända förvaltningskostnader; 3) fritaga sällskapet för risk och förluster å hithörande, genom egnahemsnämnden utövade verksamhet; samt 4) handleda och i övrigt bistå nämnden i dess egnahemsverksamhet i syfte att denna må utövas på lämpligt och gagneligt sätt. Vad angår den närmare innebörden av statens sålunda ifrågasatta åtaganden, må framhållas följande. statens tillUr tillgängliga fonder och anslag för egnahemsverksamhetens bedrivande handahaiiande t o r ( j e Kungl. Maj:t, på ansökan av egnahemsnämnden (eventuellt vidareansiagsmedei befordrad med eget yttrande av förvaltningsutskottet) samt efter det statens samt rörelse- egnahemsstyrelse i ämnet upprättat förslag, tilldela vederbörande hushållningssällskaps egnahemsnämnd vissa i vart fall bestämda, i regel för ett kalenderår avsedda låne- och anslagsmedel samt eljest erforderligt rörelsekapital för verksamhetens behöriga skötsel. Egnahemsnämnden skall vid lyftandet, jämlikt sin av sällskapet erhållna fullmakt, avgiva skriftlig förbindelse till statens vederbörande organ, statskontoret, att enligt gällande föreskrifter förvalta, för egnahemsrörelsen använda samt, där så finnes föreskrivet, återredovisa och förränta sålunda till förfogande ställda medel. I den mån nämnden för verksamhetens bedrivande är i behov att utfå till förfogande ställda medel, äger nämnden från statskontoret lyfta vad sålunda erfordras. Egnahems- Det nu ifrågasatta systemet för bestridande av egnahemsnämndernas förva n ftrv^uttnS lt ingskostnader innebär en väsentlig omläggning av nuvarande anordning. kostnader. Staten tillskjuter nu till varje sällskap ett årligt förvaltnings- och riskbidrag, som oberoende av de verkliga kostnaderna utgår enligt en bestämd allmän regel. De sakkunnigas förslag innebär, att staten i stället skall bestrida egnahemsnämndernas verkliga, av statens vederbörande organ godkända förvaltningskostnader. Detta är en konsekvens av egnahemsnämndernas förändrade ställning gent emot både staten och hushållningssällskapen. Då staten bereder sig avgörande inflytande på nämndernas tillsättande och verksamhet, bör staten ej längre på sällskapen överskjuta det yttersta ansvaret att betala kostnaderna för en förvaltning, som sällskapen blott delvis hava i sin hand och som har till uppgift att direkt tjäna statens intressen. Genom det nya systemet kunna de egnahemsnämnder, som på grund av tidigare ringa lånerörelse eller av andra orsaker nu åtnjuta förhållandevis lågt förvaltningsbidrag och därigenom ej kunna nöjaktigt ordna sitt arbete, tilldelas förhöjt förvaltningsbidrag för anordnande av en mera ändamålsenlig verksamhet. För staten bör det nya systemet sannolikt ej medföra så stor årlig ökning av de samlade förvaltningsbidragen, som nuvarande anordning med årligt förvaltningsbidrag till 0.5 procent av egnahemslåneskulden säkert medför. Även ur hushållningssällskapens synpunkt

83 bör förslaget anses tillfredsställande. Detta gäller särskilt de sällskap, som nu åtnjuta förhållandevis lågt förvaltningsbidrag eller som hava en svag egen ekonomi. Saken ställer sig delvis annorlunda för sådana sällskap, som nu uppbära höga förvaltningsbidrag, vilka i dylika fall ej sällan lämnat sällskapen överskott, sedan alla kostnader och låneförluster täckts. Då de sakkunniga emellertid därjämte komma att föreslå, att egnahemsverksamhetens alla risker skola avlyftas från sällskapen, något som för sällskapen i gemen även borde vara tryggast, samt då det icke rimligen kan begäras, att staten i denna ordning lämnar sällskapen understöd även för annan verksamhet än egnahemsrörelsen, borde förslaget från alla håll anses lämpligt och riktigt. Det y t t r e f ö r f a r i n g s s ä t t e t v i d f ö r v a l t n i n g s k o s t n a d e r n a s bes t r i d a n d e bör vara följande. Egnahemsnämnd upprättar, förslagsvis under hösten, ett för instundande kalenderår avsett statförslag, vilket med yttrande av vederbörande förvaltningsutskott insändes till egnahemsstyrelsen. Egnahemsstyrelsen granskar statförslagen i detalj samt framställer förslag till Kungl. Maj:t rörande det belopp, som bör beräknas för varje nämnd. P å sätt, med befogenhet och till belopp, varom sakkunniga strax skola yttra sig, anvisar Kungl. Maj:t varje nämnd visst belopp till förvaltningskostnader, att utbetalas till nämnden av statskontoret. Vid statförslagens upprättande och godkännande bör s m i d i g a n p a s s n i n g s k e e f t e r o l i k a f ö r h å l l a n d e n och nödig hänsyn tagas till inom hushållningssällskapens hittillsvarande egnahemsförvaltning vidtagna lämpliga anordningar. I den mån så låter sig göra, böra enhetliga grunder för förvaltningskostnadernas beräkning dock småningom eftersträvas. Nämndernas ledamöter torde böra åtnjuta ersättning från det nämnden tilldelade beloppet enligt i regel samma grunder som gälla beträffande ersättning till förvaltningsutskottets ledamöter. I vissa fall torde särskild ersättning böra utgå till nämndernas ordförande, anpassad efter det mera krävande arbete, som må ankomma på dessa. Avlöning till nämndens egna tjänstemän och biträden bestämmes i de olika fallen med hänsyn till arbetets och anställningens natur. Förutvarande befattningshavares i nämnden anställningsvillkor böra tillbörligen respekteras. Hänsyn bör vidare tagas till jämförbara förhållanden rörande avlöningsvillkoren för å ena sidan sällskapets egna befattningshavare och å andra sidan statstjänstemän. Ersättning till de sällskapets funktionärer, som nämnden enligt överenskommelse med sällskapet anlitar för vissa uppdrag eller arbeten,. bör tillmätas i samförstånd mellan sällskapet och nämnden liksom mellan lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen. Då sådan funktionärs avlöning delas mellan sällskapet och nämnden, bör detta ske i riktig proportion efter det arbete, han beräknas utföra åt ena och andra hållet, samt med hänsyn tagen därtill, att den samlade avlöningen bliver rimlig. Vid yttre förrättningar för nämndens räkning, företagna av sällskapets egna funktionärer, ersätter nämnden säll-

84 skåpet eller förrättningsmannen förekommande rese- och traktamentspenningar liksom, där sådant skall utgå, skäligt arvode för det extra arbetet. Egnahemsstyrelsen bör vid prövning av förenämnda avlönings- och ersättningsfrågor, i mån av behov, samråda med lantbruksstyrelsen och experter på statens avlöningssystem. Frågor om nämndens lokaler, inventarier, expenser o. d. böra i många fall kunna ordnas i gott samförstånd med hushållningssällskapet, som från nämnden bör uppbära rimlig ersättning för vad sällskapet härutinnan påtager sig. De sakkunniga utgå emellertid ifrån, att flertalet hushållningssällskap äro villiga att till de nya egnahemsnämnderna kostnadsfritt överlåta inventarier o. d., som redan anskaffats och nu användas enkom för egnahemsverksamheten hos sällskapet. Egnahemsstyrelsen kan i vissa fall centralt ordna blankettfrågor och, där så befinnes ägnat att nedbringa kostnaderna, tillhandahålla åtskilligt material, särskilt för expeditionsarbetet. Till ledning för bedömande av d e t å r l i g a k o s t n a d s b e l o p p e t för n ä m n d e r n a s f ö r v a l t n i n g hava de sakkunniga genom egnahemsinspektören införskaffat uppgifter om hushållningssällskapens nuvarande kostnader för egnahems- och jordförmedlingsverksamheten. Redogörelse härom återfinnes i tredje huvudavdelningen, varav framgår, att dessa kostnader för åren 1925 och 1926 i genomsnitt per år uppgått till sammanlagt ungefär 510,000 kronor. Det är möjligt, att omläggningen medför besparingar å vissa poster, tack vare ökad enhetlighet och kontroll samt vissa andra centralt vidtagna rationella anordningar. Å andra sidan äro kostnadsökningar på andra poster påräkneliga. Nämnderna äro avsedda att utvecklas för större uppgifter, därvid jordanskaffningen kräver avsevärd förstärkning av nämndens förvaltningsapparat. Att på förhand exakt beräkna förvaltningskostnaderna, låter sig icke göra. Ännu kan ej sägas, huru hastigt jordanskaffningsverksamheten utvecklas, eller vilken praxis, som varder följd vid statförslagens upprättande och godkännande. Med utgångspunkt från angivna uppgift om nuvarande kostnader samt preliminär uppskattning om omläggningens verkningar hava de sakkunniga beräknat nämndernas förvaltningskostnader för första året till sammanlagt ungefär 640,000 kronor, d. v. s. 25 procent mera än nu. Detta motsvarar inemot 25,000 kronor i medeltal per nämnd. Givet är, att vissa nämnder komma att draga högre och andra lägre förvaltningskostnader. För närvarande äger Kungl. Maj:t för täckande av låneförmedlarnas kostnader och förluster årligen utlämna belopp, motsvarande 0.5 procent av varje låneförmedlares ej till betalning förfallna kapitalskuld å vid årets början uteliggande statslån ur egnahemslånefonden. Detta bidrag utgår direkt ur fondens ränteavkastning. Hushållningssällskapen hava i dylikt statsbidrag till egnahemslånerörelsen uppburit tillhopa 415,892 kronor för 1924, 495,471 kronor för 1925 och 567,002 kronor för 1926. Därest nuvarande grunder för bidragets utgående skulle bibehållas, torde detta för sällskapens del komma att uppgå till ungefär 750,000 kronor för 1929, det

85 första år som kan tänkas för omläggningen. Härtill komma 125,000 kronor i statsbidrag för sällskapens jordförmedling, utgående från ett särskilt anslag å nionde huvudtiteln. Statens direkta bidrag till sällskapens egnahemsverksamhet skulle alltså med nuvarande system uppgå till i runt tal 875,000 kronor för 1929, samt därefter ökas med 50,000 å 75,000 kronor årligen. Men därvid har man helt bortsett från indirekta statsbidrag till sällskapens egnahemsverksamhet, såsom räntevinster och sådana anslag till sällskapen, som medelbart haft betydelse för egnahemsrörelsen. De sakkunniga ifrågasätta, att ungefär samma belopp, som skulle utgå enligt det nuvarande systemet, får efter omläggningen disponeras för samma ändamål, nämligen till ersättning för den lokala egnahemsorganisationens förvaltningskostnader och låneförluster. Fördelningen mellan olika nämnder bör dock ej ske så schablonmässigt som nu. Efter nämndernas reformering böra förvaltningsbidragen icke uppdelas å låne- och jordförmedlingsverksamheten, vadan det särskilda anslaget till jordförmedlingsverksamheten bör bortfalla men ersättas med förhöjning av det belopp, som för ändamålet utgår direkt ur egnahemslånefondens ränteavkastning. De sakkunniga få i detta hänseende föreslå, att Kungl. Maj:t tillerkännes befogenhet av riksdagen, att, utan riksdagens vidare hörande, av egnahemslånefondens ränteavkastning för bestridande av egnahemsnämndernas på ovan angivet sätt godkända förvaltningskostnader samt för täckande av för nämnderna uppkommande låneförluster årligen disponera ett belopp, motsvarande 0.6 procent av sällskapens tillhopatagna kapitalskuld till egnahemslånefonden vid närmast föregående års början. Höjningen från 0.5 till 0.6 procent är väl befogad med hänsyn till, att särskilt bidrag för jordförmedlingsverksamheten bortfaller, att beräkningen sker på kapitalskulden vid föregående års och ej, som nu, vid det löpande årets början, att staten genom ändrat lyftningssätt å lån och anslag besparas vissa ränteförluster samt att en del kostnader som nu bestritts tack vare andra statsanslag till sällskapen, torde överflyttas direkt på egnahemsförvaltningen. Tages därjämte i betraktande, att den reformerade organisationen avser verksamhetens utvidgning till nya uppgifter och större omfattning, måste det anses, att den ifrågasatta mindre ändringen av nyssnämnda procenttal i förhållande till organisationens påräknade större nytta är välmotiverad. Enligt den sålunda ifrågasatta bestämmelsen skulle Kungl. Maj:t — enär förenämnda kapitalskuld vid 1928 års början kan beräknas utgöra 141 å 142 miljoner kronor — äga att för ändamålen disponera för 1929 ett belopp av ungefär 850,000 kronor. (Jämför nyss angivna beräkning, att de direkta statsbidragen enligt nuvarande system skulle utgå med 875,000 kronor för 1929.) Av det belopp till 0.6 procent av förenämnda kapitalskuld, som Kungl. Maj:t alltså skulle få årligen disponera av egnahemslånefondens ränteavkastning, borde i regel högst tre fjärdedelar beräknas till nämndernas förvaltningskostnader och återstoden till täckande av nämndernas eventuella låne-

86 förluster. Då förvaltningskostnaderna sannolikt icke behöva eller böra stegras i direkt proportion till ökningen i lånerörelsens omslutning, torde tid efter annan förnyad prövning böra äga rum rörande det maximibelopp, som må disponeras till bestridande av nämndernas förvaltningskostnader. För andra låneförmedlare än egnahemsnämnderna böra nuvarande regler med ett fixt förvaltnings- och riskbidrag av 0.5 procent bibehållas. Täckande av De sakkunniga hava förut antytt vissa av de skäl, som motivera statens nämndernas övertagande av hushållningssällskapens risker å egnahemsverksamheten. Då risker och detta förslag möjligen kan väcka betänkligheter från vissa håll, vilja de sakkunniga närmare utveckla skälen för och innebörden av förslaget. Verksamhet för anskaffande och tillgodogörande av jord för hithörande ändamål kan vara förenad med ekonomiska risker. Förluster kunna uppstå genom olämpliga och dyra jordinköp, fördyrade omkostnader vid företagets genomförande samt bristande förmåga att ordna försäljning av lotter. Jordanskaffningsuppgiftens handhavande kräver icke blott förståelse för sakens sociala och jordbruksekonomiska sidor utan även affärsskicklighet, allmän ekonomisk företagsamhet och praktisk organisationsförmåga. De sakkunniga komma i nästa kapitel att ingående behandla jordanskaffningsfrågan och vilja i detta sammanhang endast betona, att ekonomiska risker kunna uppstå vid denna verksamhet, särskilt då fråga är om tillgodogörande av oodlade jordområden. Det råder ingen tvekan därom, att hithörande vanskliga uppgift icke upptages av den nuvarande lokala egnahemsförvaltningen i önskad omfattning eller på ändamålsenligt sätt, för så vitt icke staten antingen helt svarar för risken eller också lämnar så höga riskpremier, att dessa väl förslå att borteliminera alla tänkbara förluster. Framför allt är det icke att påräkna, att hushållningssällskapen eller dessas egnahemsnämnder engagera sig i denna verksamhet — annat än i något enstaka undantagsfall — med mindre staten ställer sig som garant. Att organisera en effektiv jordanskaffningsverksamhet är emellertid en uppgift, som nu kräver sin lösning, och hithörande uppgift måste ingå såsom en mycket viktig angelägenhet i egnahemsnämndernas verksamhet. Av denna orsak måste staten påtaga sig risken åtminstone för nämndernas jordanskaffningsverksamhet. Detta påkallar, på sätt ovan angivits, direkt statligt inflytande på de organ, som skola handhava denna, på statens ansvar utövade verksamhet. Det ökade statliga inflytandet kan och bör icke begränsas blott till den sida av egnahemsnämndernas verksamhet, som avser jordanskaffningen, utan måste av både praktiska och sakliga skäl avse nämndernas hela verksamhet. Då staten sålunda bereder sig avgörande inflytande på nämndernas sammansättning och verksamhet, kan staten icke komma ifrån att också bära det ekonomiska ansvaret för hela den hithörande, av de reformerade egnahemsnämnderna bedrivna verksamhet, även lånerörelsen. Detta är en ofrånkomlig konsekvens av den förut beskrivna organisatoriska anordning, att de lokala egnahemsorganen skola stå till statens direkta förfogande.

87 Även av andra skäl är det befogat, att staten övertager risken jämväl för egnahemsnämndernas lånerörelse. Det är icke ekonomiskt sunt, att de huvudsakligen för andra uppgifter arbetande hushållningssällskapen påläggas nära nog obegränsade egna risker för denna lånerörelse, som redan nått stor omfattning i förhållande till sällskapens ekonomiska resurser och tenderar att snart omfatta ett par hundra miljoner kronor. Sällskapen, som i allmänhet arbeta med en ansträngd egen ekonomi och helt sakna rätt att göra uttaxering å sina medlemmar, torde alltmer anse, att de blott stå i ansvar för låneförmedlingen såsom en första buffert — så långt deras av staten för ändamålet åtnjutna bidrag härtill förslå. I verkligheten bär också staten, som under nuvarande system icke ens innehar egen realsäkerhet för lånen, det stora ansvaret för alla de risker, som sällskapen icke kunna, utan förfång för sin övriga verksamhet, bära. För övrigt kan det med fog ifrågasättas, huruvida det icke till och med ur ren statsfinansiell synpunkt vore fördelaktigare för staten att på denna omfattande rörelse taga full självrisk, än att till namnet — men ej till gagnet — söka friköpa sig från risken genom betalande av så summariskt tillmätt förvaltnings- och riskbidrag som det nuvarande. De blivande i särskild ordning utvalda egnahemsnämnderna — med starkare inriktning på statens intressen — torde därjämte med minst lika stor ansvarskänsla, skicklighet och ekonomisk omtänksamhet komma att omhänderhava rörelsen som de gamla. Det reformerade centralorganets förstärkta kontroll och kraftigare ledning bör också bidraga till ökad trygghet för staten, att lånerörelsen skötes ändamålsenligt. En mera effektiv revision, något varpå de sakkunniga senare skola ingå, bör därjämte i sin mån skänka staten större säkerhet. Sammanfattningsvis kan sägas, att statens övertagande av risken icke bör i stort sett bliva en mera äventyrlig anordning än den nuvarande, som innebär att staten faktiskt bär stort ekonomiskt ansvar utan att äga tillbörligt inflytande på verksamhetens ledning och skötsel. De sakkunniga övergå nu att i korthet angiva, i vad o r d n i n g s t a t e n bör s v a r a för r i s k e n ; en fråga, som mera ingående avhandlas jämväl i kapitlen om jordanskaffningens och lånerörelsens närmare bedrivande. Jordanskaffningsarbetet, som till en början bör bedrivas mera försöksvis, torde — på sätt senare skall beskrivas — utövas av egnahemsnämnderna med anlitande av dem i särskild ordning tilldelade rörelsemedel dels från en genom omläggning av jordförmedlingsfonden upprättad räntekrävande jordanskaffningsfond, dels ock i mån av behov från av riksdagen för hithörande verksamhet anvisade särskilda understödsmedel, jordanskaffningsanslaget. Användning av fondens och anslagets medel bör ske enligt av riksdagen bestämda grunder. Varje jordanskaffningsföretags planläggning bör åtföljas av noggrann förhandskalkyl om det ekonomiska resultat, som är att påräkna s e d a n f o n d - och a n s l a g s m e d l e n d i s p o n e r a t s p å s t a d g a t s ä t t . Förhandskalkylen kan i vissa fall utvisa förväntat överskott, i andra fall underskott. Utan egnahemsstyrelsens medgivande bör egnahemsnämnd

88 under inga förhållanden få igångsätta företag, där underskott redan enligt förhandskalkylen befaras. Där särskilda skäl härtill föreligga, må styrelsen dock på förslag av nämnden låta igångsätta även sådant företag, för så vitt det förväntade underskottet — på sätt strax skall sägas — beräknas kunna väl täckas av vissa till förfogande stående överskottsmedel. Statens åtagande att ansvara för förluster bör givetvis åtföljas av den fordran, att alla överskott skola redovisas till staten. Sådana överskottsmedel skola tillföras en särskild central fond, jordanskaffningsfondens riskfond, varom mera här nedan. Därest alla upprättade förhandskalkyler hålla, kunna förutsedda förluster å vissa företag täckas av överskottsmedel å andra företag, vilket i så fall skulle innebära, att rörelsen i dess helhet ej skulle framvisa förlust. Emellertid måste man utgå ifrån, att kalkylerna i många fall ej hålla streck. Beräknade överskott kunna utebliva. Underskotten kunna bliva större än man väntat. För mötande av sådana oförutsedda förluster bör riskfonden vara fylld även med andra medel än sådana intjänade överskottsmedel, som avsetts att täcka de förutsedda förlusterna. Sådana andra reservmedel böra uppgå till ett belopp av minst 10 procent av jordanskaffningsfondens kapitalbelopp. För att riskfonden redan från början må äga tillgång till en dylik reserv för oförutsedda förluster, torde riksdagen böra anvisa ett belopp, utgörande minst 10 procent av jordanskaffningsfondens kapitalsumma, att användas till riskfondens bildande. Egnahemsstyrelsen bör äga att, för täckande av nämndernas eventuella förluster vid vederbörligen bedriven jordanskaffningsverksamhet, disponera riskfondens medel. Såsom ovan antytts skulle iakttagas, att, så snart riskfonden nedgått till lägre belopp än 10 procent av jordanskaffningsfonden, intet nytt jordanskaffningsföretag finge av styrelsen eller nämnd igångsättas med mindre vederbörlig förhandskalkyl utvisade, att företaget ej beräknas lämna underskott. Skulle genom oförutsedda förluster riskfonden nedgå eller förväntas komma att nedgå under 5 procent av jordanskaffningsfonden, har styrelsen att omedelbart anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som i den situation kan helt stoppa organisationens igångsättande av nya jordanskaffningsföretag och vidtaga eljest av förhållandena påkallade åtgärder. Nämndernas bokföring bör givetvis så ordnas, att särskilt konto föres för varje jordanskaffningsföretag, varjämte nämnderna på fastställda tider böra lämna styrelsen erforderliga uppgifter om företagets ekonomiska ställning. Efter bokslut och revision böra de nämnder, där jordanskaffningsverksamheten visar överskott, omedelbart till riskfonden inleverera överskottet samt de nämnder, där underskott uppstått, efter beslut från styrelsen tillföras täckning från riskfonden för sålunda uppkommen, av byrån godkänd förlust. Riskfondens medel böra placeras på samma sätt, som strax skall föreslås i fråga om egnahemslånefondens riskfond. Vad beträffar de med egnahemslånerörelsen för nämnderna uppkommande risker och förluster, hava de sakkunniga i samband med frågan om bestridande av nämndernas förvaltningskostnader ifrågasatt, att Kungl. Maj:t

89 tillerkännes befogenhet av riksdagen att, utan riksdagens vidare hörande, av egnahemslånefondens ränteavkastning årligen disponera ett belopp, motsvarande 0.6 procent av sällskapens t i l l h o p a t a g n a kapitalskuld till egnahemslånefonden vid närmast föregående års början. Av detta belopp skulle, efter beslut av Kungl. Maj:t, högst tre fjärdedelar få användas för bestridande av nämndernas förvaltningskostnader. Återstoden bör genom beslut av Kungl. Maj:t, så snart förvaltningsbidragen anvisats, överföras till egnahemslånefondens riskfond, att efter prövning av egnahemsstyrelsen på följande sätt användas för täckande av de genom lånerörelsen uppkommande förluster. Till denna riskfond skola även eventuella besparingar, uppkomna å nämndernas anslag för förvaltningskostnader, liksom nämndernas ej i förvaltningen förbrukade räntevinster överföras. Riskfondens kapitalbehållning torde av statskontoret, som har att förvalta fonden, huvudsakligen böra placeras i svenska statens obligationer. Härigenom vinnes, att medlen bliva säkert placerade, äro räntebärande och likvida. Riskfondens ränteavkastning bör tillföras fonden. I den mån låneförluster uppstå av beskaffenhet att böra av statsmedel täckas (såsom trots indrivning hos låntagare ej erhållna till betalning förfallna räntor och kapitalbelopp, vid pantförskrivna lägenheters realiserande uppkomna oundvikliga förluster o. d.), bör nämnden, efter redovisning och enligt beslut av styrelsen, tillföras täckning för sålunda uppkomna, av styrelsen godkända förluster. Vid hithörande redovisning bör även medtagas redovisning av räntesaldon och överskott å förvaltningskostnadsanslaget. Sådan redovisning synes i regel icke böra äga rum annat än i samband med bokslut och efter revision, och förutsätta de sakkunniga, att nämndernas tilldelning av rörelsekapital samt låne- och anslagsmedel icke göres så snäv, att nämnderna sakna möjlighet att under årets lopp själva förskottera, vad som erfordras för omedelbar täckning av dylika eventuella förluster. Skulle, mot förmodan, riskfondens tillgängliga medel ej förslå för täckande av berörda förluster, bör egnahemsstyrelsen äga skyldighet att i god tid härom varsko Kungl. Maj:t, som i dylik situation torde vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder. Vad nu ifrågasatts rörande statens åtaganden för täckning av de med lånerörelsen möjligen uppkommande förluster, torde jämväl böra avse äldre egnahemslån, som sällskapen hava utestående vid tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande. För att staten skall påtaga sig även denna risk bör dock fordras — förutom givetvis att sällskapen avstå från det nuvarande förvaltnings- och riskbidraget och även i övrigt helt ingå på de nya anordningarna — att vederbörande sällskap på egen risk och med egna medel till statskontoret vederbörligen inbetalt alla på tiden före de nya bestämmelsernas ikraftträdande belöpande till betalning förfallna ränte- och kapitalbelopp ävensom icke onödigtvis uppskjutit välgrundad uppsägning av sådana lån, vilka uppenbarligen komma att medföra kapitalförlust, eller realiserande av sådana utav sällskapet för bevakande av fordran förvärvade lägenheter, å vilka likaledes uppenbar kapitalförlust är att förvänta.

90 XSTCÄ Egnahemsnämnderna böra, liksom nu, biträdas av egnahemsombud i sockegnahems- narna. Dessa böra efter nämndens uppdrag medverka i såväl egnahems' " I t t l * l å n e " S O m J° r d f ö r m edlingsarbetet. De böra särskilt hava till uppgift att tillhandagå låne- och jordsökande samt andra, som önska biträde eller understöd av egnahemsorganisationen, med råd och anvisningar. Likaså böra de yttra sig till nämnden om sökandes personliga förhållanden och förutsättningar. Vidare böra ombuden anlitas för jordanskaffningsverksamhetens bedrivande samt i övrigt bistå nämnden i dess verksamhet. Egnahemsombuds område bör i vanligaste fall utgöra en kommun. Där fråga är om kommuner av ringa storlek eller betydelse för egnahemsverksamheten — eller om svårigheter möta att för viss kommun erhålla lämpligt ombud — kan området utgöras av två eller flera intill varandra liggande kommuner. I motsatt fall kan kommun, där så finnes lämpligt, delas i två eller möjligen tre ombudsdistrikt. Till egnahemsombud bör utses person, som har intresse och förståelse för egnahemsverksamheten och besitter nödiga personliga kvalifikationer för uppdraget. Av ombudet bör fordras objektivitet och pålitlighet. Han bör vara en duglig person med god kännedom om ortsförhållandena och åtnjuta fullt förtroende från den allmänhets sida, med vilken han i sitt uppdragkommer i beröring. Egnahemsombud utses av egnahemsnämnden och är att anse som en nämndens förtroendeman. Han bör av nämnden åtnjuta viss, måttlig ersättning, i den mån han åt nämnden utför särskilda uppdrag. Egnahemsnämnd upptager i sitt förenämnda statförslag beräkning jämväl rörande ersättningsbelopp till egnahemsombuden. Utgående ersättningar till egnahemsombuden bestridas alltså från det till nämndens förfogande ställda anslaget för förvaltningskostnader. Egnahemsnämnden bör på lämpligt sätt instruera ombuden och hålla dem i kontakt med egnahemsverksamhetens allmänna utveckling. För att den av staten ledda reformerade egnahemsorganisationen må erhålla en tillräckligt bred grund och stå i omedelbar kontakt med befolkningen ute i bygderna, bör ombudsinstitutionen kompletteras med av kommunerna själva utsedda representanter. Detta bör dock ej vara en kommunernas obligatoriska skyldighet, utan bör det stå en var kommun fritt att utse två sådana egna representanter. Dessa böra väljas av det organ, som utövar kommunens beslutanderätt. Därest kommun önskar tillsätta sådana egna representanter, skola dessa utses under iakttagande av, att den ene huvudsakligen företräder de jord- och lånesökandes krets samt den andra de jordägandes. Kommun, som utsett dylika representanter, bör härom underrätta egnahemsnämnden, som i så fall äger förordna, att dessa jämte det av nämnden utsedda egnahemsombudet skola bilda kommunens egnahemskommitté. I kommittén är nämndens egnahemsombud ordförande. Kommitténs uppgifter böra i huvudsak vara de samma som egnahemsom-

91 budets. De av kommunen utsedda representanterna åtnjuta för uppdraget ingen ersättning av nämnden eller eljest av statsmedel. För närvarande bedrives den statsunderstödda egnahemsverksamheten visserligen till den helt övervägande delen genom hushållningssällskapens egnahemsnämnder, men vid sidan av dem finnes ett antal egnahemsföreningar och -aktiebolag samt några kommuner, som så tillvida också tillhöra den statsunderstödda egnahemsorganisationen, att de erhålla statslån direkt ur egnahemslånefonden eller ur jordförmedlingsfonden. Bland dessa enskilda organ kan man särskilja tre olika grupper. De företag, som tillhöra den första och till antalet största gruppen, förmedla blott egnahemslån för bostadslägenheter. Dessa enskilda bostadslåneförmedlare hava i allmänhet ett lokalt mycket begränsat verksamhetsområde, i det deras rörelse oftast omfattar blott ett visst samhälle. En annan grupp, huvudsakligen tre företag, förmedlar därjämte jordbruksegnahemslån. Den tredje gruppen omfattar för närvarande tillhopa sex föreningar och bolag, vilka bedriva verklig jordförmedling med anlitande av statslån ur jordförmedlingsfonden. Dessa senare arbeta i regel i omedelbar anslutning till vederbörande hushållningssällskap. I fråga om låneförmedlingen hava de enskilda organen allt mera minskat i betydelse, samtidigt som lånerörelsen koncentrerats till egnahemsnämnderna såsom de verkliga bärarna av denna verksamhet; en utveckling som visat sig lämplig. I fråga åter om jordförmedlingen hava de enskilda organen kommit att betyda något mera. Såsom förut framhållits hava nämligen hushållningssällskapen i regel icke velat påtaga sig verksamhet för inköp och försäljning av jord för egnahemsändamål. Av de sex statsunderstödda enskilda jordförmedlarna hava dock blott de två egnahemsföreningarna i Skånelänen haft den betydelse, att de kunna anses såsom verkligt effektiva jordanskaffningsföretag. Nu uppställer sig frågan: vilken ställning böra dessa enskilda, statsunderstödda egnahemsorgan intaga efter genomförandet av egnahemsförvaltningens reformering % Något behov att, efter omorganisationen, inbygga dessa enskilda organ direkt inom den statliga organisationen torde icke finnas. Den reformerade enhetliga egnahemsförvaltningen med en central egnahemsstyrelse, lokala egnahemsnämnder i alla län och sockenombud är avsedd att kunna på ett ur allmän synpunkt fullt nöjaktigt sätt handhava den hithörande egnahemsverksamheten i hela den omfattning, som staten finner sig böra omedelbart leda och understödja. Men härtill kommer, att det ej vore lämpligt att inom den enhetligt uppbyggda organisationen andra, av staten direkt understödda organ funnes, vilka skulle syssla med samma uppgifter. Därigenom skulle splittring uppstå, och organisationens enhetlighet och effektivitet äventyras. Dubbelarbete med fördyrade kostnader kunde också befaras. Om staten ämnar uppbygga en arbetsduglig egnahemsorganisation, som omspänner hela landet och alla hithörande uppgifter, finnes ingen anledning, att staten själv därefter försvagar denna organisation och åstad-

f1^^ *g™g^

92 kommer den oklarhet, som otvivelaktigt måste bliva följden av att andra statsunderstödda organ med samma uppgifter inplanteras mitt i organisationens arbetsfält. De sakkunniga anse därför, att det, efter den offentliga egnahemsförvaltningens omorganisation på sätt i det föregående föreslagits, varken finnes behov av eller är lämpligt, att enskilda organ därefter uppträda såsom utövare av direkt statsunderstödd egnahemslåne- eller jordförmedlingsverksamhet. Att den direkt statsunderstödda egnahemsverksamheten sålunda koncentreras till den för ändamålet särskilt inrättade enhetliga egnahemsförvaltningen innebär givetvis ingalunda, att berörda egnahemsföreningar och -bolag icke skulle kunna såsom privata företag utöva den verksamhet, som de önska och kunna bedriva inom ramen för eljest befintliga anordningar. De skulle i fortsättningen alltså få samma ställning som andra rent privata egnahems- och jordstyckningsföretag, och de kunna och böra givetvis i så måtto begagna sig av statens understödjande anordningar för egnahemsbildningens allmänna befrämjande, att företagens klientel i vanlig ordning erhålla lån och bidrag hos egnahemsnämnderna. Vidare kunna dessa privata företag, i mån av behov, samarbeta med egnahemsförvaltningen samt på begäran erhålla råd och bistånd vid företagens planläggning och genomförande. I nästa kapitel komma de sakkunniga att närmare utveckla, i vad ordning egnahemsnämnderna böra i dylikt syfte biträda enskilda jordförmedlare. Om de sakkunniga alltså i princip förorda borttagande av rätten för egnahemsföreningar och -bolag samt för kommuner att hädanefter erhålla statslån ur egnahemslåne- och jordförmedlingsfonderna, vilja de sakkunniga dock betona vikten av, att sådant borttagande icke sker brådstörtat. Berörda företag torde böra beredas andrum att anpassa sig efter de nya förhållandena, så att de kunna, efter eget val, antingen inrätta sig att i fortsättningen bedriva rent privat rörelse eller också avveckla sin verksamhet. Under övergångstiden böra de enskilda organens jordköpare och lånesökande alltmer hänvisas att i vanlig ordning hos egnahemsnämnderna ansöka om de lån och bidrag, som eljest stå allmänheten till buds. I samma mån bör tilldelandet av nya statslån till dessa enskilda organ minskas för att efter några få år — förslagsvis tre — helt upphöra. Flertalet av dessa enskilda egnahemsorgan förmedla blott bostadslån å lägenheter i eller kring tätare bebyggda samhällen, och denna verksamhet torde, såsom de sakkunniga i det föregående antytt, böra successivt avskiljas från den nu behandlade egnahemsverksamheten. Vad därefter angår de enskilda egnahemsföretag, som åtnjuta lån från jordförmedlingsfonden, torde nya sådana statslån icke böra beviljas dem, men torde de böra äga att, på nu gällande villkor, fortfarande få inneha va redan erhållna lånebelopp under lämplig kortare övergångstid, så att de kunna ostört avveckla de affärer, som igångsatts med hjälp av jordförmedlingslån. E n fråga, som i detta sammanhang tarvar särskild uppmärksamhet, är ordnandet av de enskilda egnahemslåneförmedlarnas mellanhavanden, på

93 grund av tidigare erhållna statslån från egnahemslånefonden, med å ena sidan staten och å andra sidan de enskilda personer, som av förmedlaren redan erhållit egnahemslån. Rubbning i dessa äldre egnahemslåneengagement kan icke ske utan frivillig uppgörelse med låneförmedlarna. E n enskild låneförmedlare, som icke själv önskar göra rubbning i dessa anordningar, kommer sålunda att fortfarande häfta i skuld till staten för tidigare åtnjutna statslån ur egnahemslånefonden. Till följd härav kommer han att även i fortsättningen vara underkastad de kontrollföreskrifter, som stadgats för innehavare av sådana statslån. Å andra sidan äger han att alltjämt åtnjuta ett årligt förvaltnings- och riskbidrag motsvarande 0.5 procent av den ej till betalning förfallna kapitalskulden till fonden. Vad beträffar förenämnda kontroll, torde annan ändring i nu gällande föreskrifter ej böra ifrågasättas, än överflyttandet av ifrågavarande kontrolls utövande från egnahemsavdelningen i jordbruksdepartementet till den av de sakkunniga föreslagna särskilda egnahemsstyrelsen. Någon ändring av reglerna för förvaltnings- och riskbidragets utgående torde i detta fall icke böra ske. Emellertid bör möjlighet öppnas för ifrågavarande enskilda egnahemslåneförmedlare att, om de så önska, helt avveckla sina äldre egnahemslåneengagement. Dessa böra då få, enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t, överflyttas på egnahemsnämnden i länet. För sådant överflyttande bör fordras - förutom givetvis att förvaltnings- och riskbidraget till den enskilde förmedlaren bortfaller — att förmedlaren på egen risk och med egna medel till statskontoret vederbörligen inbetalt alla, på tiden före överflyttandet belöpande till betalning förfallna ränte- och kapitalbelopp ävensom icke onödigtvis uppskjutit välgrundad uppsägning av sådana lån, vilka uppenbarligen komma att medföra kapitalförlust, eller realiserande av sådana utav förmedlaren för bevakande av fordran förvärvade lägenheter, å vilka likaledes uppenbar kapitalförlust är att förvänta. Överflyttandet bör ske på så sätt, att den enskilde förmedlaren transporterar på egnahemsnämnden förmedlarens alla hos låntagaren uteliggande fordringar på grund av beviljade egnahemslån samt därvid till egnahemsnämnden vederbörligen överlämnar alla hithörande hypotek, andra värde- och lånehandlingar (såsom ansökningshandlingar, lånekontrakt, skuldebrev, gravationsbevis, brandförsäkringsbrev m. m.) ävensom tillhandahåller nämnden allt övrigt material (korrespondens, låneräkenskaperna o. d.), som erfordras för lånerörelsens fortsatta skötsel. Överflyttandet bör om möjligt ske i den ordning, att lånen överflyttas från förmedlaren endast i den mån varje lån är definitivt reglerat, d. v. s. till fullo utbetalt till låntagaren mot föreskrivna handlingar. Sedan dylikt överflyttande ägt rum, bör den enskilde låneförmedlaren fritagas från sin skuld till statskontoret samt återbekomma sådana till säkerhet för statslånen eventuellt lämnade andra hypotek, som ej utgöras av första inteckning i de egnahemsbelånade lägenheterna, givetvis dock endast i den mån det befinnes, att till nämnden överlämnats motsvarande, fullgiltiga inteckningssäkerheter beträffande de belånade egnahemsfastigheterna. Jämte det

94 låneförmedlaren sålunda fritages från sin skuld till statskontoret bör han givetvis bliva fri från fortsatt uppsikt från statens sida, samt därjämte, efter särskild prövning av Kungl. Maj:t, tillåtas vidtaga härav föranledda ändringar i bolagsordningen eller föreningsstadgarna. I regel torde förmedlaren därvid böra tillerkännas frihet att efter eget bestämmande disponera förefintliga vinster och andra egna besparingar. Sedan egnahemsnämnden sålunda övertagit låneförmedlarens äldre egnahemslåneengagement, har nämnden att i samma ordning, som gäller för nämndens egna äldre lån, ombestyra skötseln av dessa låneärenden. Nämnden har alltså att gentemot statsverket svara för handhavandet och redovisningen även av berörda övertagna lånebelopp, men äger härför åtnjuta samma förmåner, som gälla för nämndens övriga låneverksamhet, däribland att staten, på sätt förut beskrivits, svarar för lånerörelsens förvaltningskostnader och risker. Nu kan det sannolikt inträffa, att något enskilt egnahemsföretag, som sålunda dels icke kan för framtiden förmedla nya egnahemslån eller åtnjuta jordförmedlingslån och dels överlämnat till egnahemsnämnden sina äldre egnahemslåneengagement, önskar att till nämnden jämväl överlämna vad som därefter återstår av företaget, sedan aktieägarna eller föreningsmedlemmarna återfått sitt insatta kapital. I vissa fall kan sådant övertagande befinnas vara önskligt och lämpligt även u r det allmännas synpunkt. Detta gäller särskilt beträffande några av de jordförmedlare, som nu innehava jordförmedlingslån och bedrivit en framgångsrik och omfattande verksamhet, t. ex. egnahemsföreningarna i de båda Skånelänen. Här vore det önskvärt, att dessas verksamhet och anordningar kunde — efter särskild överenskommelse — helt övergå till nämnden, genom att nämnden så att säga i sig uppsöge dessa företag. Enligt vad de sakkunniga kunnat förstå, torde också åtminstone Malmöhus läns egnahemsförening u. p. a. komma att önska att efter omorganisationen bliva helt införlivad med egnahemsnämnden i Malmöhus län. Sedan föreningen överlämnat sina äldre låneengagement till nämnden, torde föreningens kvarvarande kapital komma att vara placerat dels i vissa fordringar hos föreningens förutvarande lottköpare, dels i banktillgodohavanden, dels möjligen i vissa ännu osålda fastigheter, dels ock i föreningens inventarier m. m. Då Kungl. Maj:t i detta fall, enligt föreningens stadgar, äger att besluta om överskottskapitalets användning, torde föreningen antagligen vara beredd att vid sin eventuellt förestående upplösning på så sätt i sin helhet ingå i egnahemsnämnden i länet, att föreningen överlämnar hela sitt kvarvarande besparade överskottskapital — sådant detta ligger placerat — till nämnden, mot det att nämnden dels honorerar de förpliktelser, som föreningen skäligen kan anses äga gent emot sina nuvarande befattningshavare, samt dels fonderar åtminstone viss del av överskottet, att användas i första hand för bispringande, i mån av behov, av föreningens förutvarande jordköpare. Skulle fråga om sådant fullständigt införlivande av föreningen med nämnden uppstå, torde särskild överenskommelse härom böra träffas. Möjligt är att samma fråga kan bliva

95 aktuell även beträffande vissa andra enskilda egnahemsföretag, och torde även i sådana fall särskild överenskommelse böra eftersträvas. Berörda överenskommelser torde från statens sida böra godkännas av Kungl. Maj:t. Vad nu föreslagits om de enskilda egnahemsorganen innebär intet underskattande av det privata initiativet, vilket även beträffande egnahemsarbetet har en stor uppgift att fylla på sitt egentliga arbetsfält, nämligen den mera fria, affärsmässiga verksamhetens område. Ur olika synpunkter är det av synnerlig vikt, att den förut beskrivna Revision. reformerade egnahemsorganisationen underkastas noggrann revision beträffande förvaltning och räkenskaper. Detta gäller särskilt egnahemsnämnderna, som komma att omhänderhava den egentliga verksamhetens utövning och därvid komma att röra sig med statsmedel till stora belopp. Då staten, enligt förslaget, skulle ställa låne- och anslagsmedel liksom annat rörelsekapital till nämndernas förfogande mot redovisningsskyldighet, ävensom svara för verksamhetens verkliga förvaltningskostnader och risker, måste staten med omsorg tillse, att det sörjes för en tillförlitlig revision. Givetvis bör statens egnahemsstyrelse såsom ledande och kontrollerande centralmyndighet noga övervaka nämndernas fortlöpande verksamhet. Därvid bör styrelsen icke endast genom införande av effektiva kontrollföreskrifter sörja för att arbetet och medelförvaltningen hos nämnderna ske enligt så rationellt system, att viss kontinuerlig självkontroll skapas redan genom själva arbetssystemet, utan därjämte genom besök och inspektioner öva omedelbar uppsikt över nämndernas verksamhet och förvaltning. Trots detta bör därjämte särskild revision av nämndernas förvaltning och räkenskaper helt naturligt anordnas. För sådan revision böra hos varje egnahemsnämnd finnas tre revisorer, varav två utses för statens räkning och en väljes av hushållningssällskapet. Statens ställning som verksamhetens förläggare påkallar dylikt starkt statligt inflytande på revisionen. Den ene av de för statens räkning utsedda revisorer bör tillsättas av egnahemsstyrelsen, som därtill bör utse en auktoriserad revisor. Sannolikt kan egnahemsstyrelsen därvid förordna samma person att granska flera egnahemsnämnders förvaltning och räkenskaper, varvid vunnes, att styrelsen finge tillgång till några få, på denna uppgift speciellt inriktade experter, som därjämte kunde vid revisionerna överbringa erfarenheter från den ena nämnden till den andra. Den andre av de för statens räkning utsedda revisorerna bör lämpligen tillsättas av vederbörande länsstyrelse, som därvid kan utse en för uppdraget lämplig, å orten bosatt person, stående helt utanför egnahemsförvaltningen. Revisorerna böra för uppdraget åtnjuta ersättning, utgående från det till respektive nämnds förfogande ställda anslaget till förvaltningskostnader. Berörda ersättningsbelopp upptagas i nämndernas statförslag. För revisorerna bör gälla särskild instruktion, utfärdad av egnahemsstyrelsen. Revisionen bör ej inskränkas till engångsgranskning efter bok-

96 slut utan bör i mån av behov fortlöpa under året. Revisorerna hava att avlämna exemplar av sin berättelse dels till vederbörande hushållningssällskap, dels till egnahemsstyrelsen, som på grundval av revisionsberättelsen och eventuellt andra av revisorerna granskade redovisningsrapporter beslutar, bland annat, om de belopp, som årligen skola tillföras nämnden för täckande av godkända förluster eller som skola av nämnderna såsom överskott inredovisas till statsverket. Handläggningen inom egnahemsstyrelsen av revisionsberättelserna och vad härmed sammanhänger bör ske av styrelsen i plenum, därvid styrelsen har att fatta protokollfört beslut rörande varje revisionsberättelse. Revision av egnahemsstyrelsens egen medelsförvaltning bör ske i vanlig ordning genom riksräkenskapsverket.

K A P . III.

Jordanskaffningsverksamheten. Betydelse och innebörd. — Allmänna principer. — Framställningar att erhålla jord och kännedom om jordbehovet. — Kännedom om jordtillgången. — Jordförmedling med anlitande av enskilda såsom säljare. — Jordanskaffning i egnahemsorganisationens egen regi (finansiering och allmänna grunddrag; yttre förlopp). I det föregående har betonats, att jordanskaffningsfrågan hittills varit Jordanskaffmycket försummad samt att det för egnahems verksamhetens fortsatta ut- n%]^tens beTyveckling är av vikt, att denna fråga löses på nöjaktigt sätt. Det har också delse och framhållits, att ett betydande antal av landsbygdens befolkning är i behov att erhålla jord samt att för egnahemsbildning tjänlig jord finnes att tillgå i ganska stor utsträckning. Jordanskaffningsverksamheten kan sägas hava till uppgift att bringa den jordsökande allmänheten och den befintliga jordtillgången i omedelbar och för egnahemsbildningen fruktbärande kontakt med varandra. Den i föregående kapitel föreslagna egnahemsorganisationen bör med kraft kunna medverka därtill, att tjänlig egnahemsjord uppbringas i erforderlig omfattning samt tillhandahålles den jordsökande allmänheten under skäliga villkor. Detta är av vikt icke blott med hänsyn till verksamhetens sociala sida, utan även i betraktande därav, att förefintlig jordtillgång bör tillvaratagas och användas på fullt rationellt sätt. Vid jordanskaffningsverksamhetens bedrivande bör egnahemsorganisationen söka att i första rummet taga det enskilda initiativet i sin tjänst samt därvid leda, understödja och kontrollera detta, så att resultatet bliver ur allmän synpunkt tillfredsställande. Organisationen bör dock därjämte vara beredd och mäktig att på effektivt sätt själv anskaffa, tillgodogöra och upplåta jord. Detta bör ske i den mån så erfordras för att reglera eller supplera det enskilda initiativets åtgöranden. Huvudmålet för organisationens jordanskaffningsverksamhet bör vara, att jordsökandes berättigade krav att erhålla jord tillgodoses och att befintliga tjänliga jordområden utnyttjas samt att allt detta sker i nödig omfattning och på ändamålsenligt sätt. Egnahemsorganisationens befattning med jordanskaffningen kommer säkerligen att bliva av skiftande slag, allt efter olika förhållanden och landsdelar. Understundom kan uppgiften inskränkas till ren förmedling av jords övergång från enskild säljare till egnahemsköparen. I andra fall kan fråga 7 — 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

98 uppstå om parcellering och försäljning i organisationens egen regi av styckningsegendomar. Särskilt för Norrlands vidkommande, där befolkningen är i stark tillväxt och där stort behov tinnes att befordra jordbruksnybildningen, kan det bliva nödvändigt att efter noggrann prövning även förvärva och genom nykolonisation exploatera större odlingsområden. De olika egnahemsnämnderna böra så organiseras, att de efter förhållandenas krav kunna på ett fullt nöjaktigt sätt utöva sålunda if rågakommande olikartad verksamhet.

Allmänna I enlighet med vid de sakkunnigas tillsättande angivna direktiv inneprinciper vid håller sakkunnigas förslag icke något expropriationsförfarande, utan förjordanskaff-

ningsverksam- slaget förutsätter, att jordanskaffningsverksamheten kommer att bedrivas på grund av frivilliga försäljningar från jordägarnas sida. Att verksamheten sålunda grundas på frivilliga köpeavtal utesluter ej, att det allmänna kan och bör vid skeende försäljningar även från enskilda uppställa vissa fordringar såsom villkor för det allmännas ekonomiska medverkan. Över huvud taget bör egnahemsorganisationen ständigt tillse, att jordanskaffningsverksamhet, som bedrives genom eller under kontroll och medverkan av organisationen, utövas på ett ur allmän synpunkt fullt tillfredsställande sätt. I detta syfte böra framför allt följande synpunkter ständigt beaktas vid organisationens utövning eller kontroll av jordanskaffningsverksamhet, nämligen att de personer, till vilka jord upplåtas, äga nödiga förutsättningar för respektive företags genomförande; att de jordområden, som användas för egnahemsändamål, äro härför fullt lämpliga; att lotterna erhålla ändamålsenlig storlek och utrustas med erforderlig tillgång av olika markslag; samt att jordköparna erhålla ur deras synpunkt goda upplåtelsevillkor samt de med företagets genomförande förenade kostnader äro görligast låga. Förut har framhållits, att det under rådande förhållanden med begränsade Jordsökandenas förut- möjligheter till emigration och utkomst inom industrien är av särskilt insättningar. tresse, att ett vidgat antal av landsbygdens jordlösa befolkning kunna åtkomma egna jordbruk. Ehuru jordanskaffningsverksamheten sålunda bör taga sikte på angelägenheten att i största möjliga omfattning bereda tillgång till jord åt de sannolikt talrika jordsökandena, bör emellertid å andra sidan tillses, att de personer, som skola ifrågakomma till jords erhållande, äga nödiga förutsättningar för företagens genomförande. Särskilt omsorgsfullt urval bör ske, då fråga är om bildande av nya jordbruk från obruten jord, vilken verksamhet ställer stora krav på nybyggaren samt är synnerligen vansklig och kostsam. Bedömandet av jordsökandes kompetens bör givetvis ske genom vederbörande egnahemsombud, egnahemskommitté och

99 egnahemsnämnd efter prövning från fall till fall. Därvid bör hänsyn tagas till alla på frågan inverkande omständigheter samt uppmärksamhet ägnas även åt hustruns kvalifikationer. Såsom a l l m ä n r e g e l vid avgörandet, om en jordsökande kan godtagas, bör gälla, att han är svensk medborgare, sonf råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförande av ifrågakommande företag, däri inbegripet drivande av ett mindre jordbruk. I motsats till vad som hittills gällt ifråga om rätt att erhålla egnahemslån, torde allmängiltig bestämmelse rörande sökandens ålder ej påkallas. Därest han över huvud taget är i behov av jord och har goda förutsättningar att genomföra företaget samt råder över sig och sitt gods, är det ej nödvändigt eller lämpligt att tillmäta frågan om hans ålder avgörande betydelse. Beträffande frågan om jordsökandens ekonomiska ställning — såsom om krav bör ställas därpå, att han skall redovisa visst eget minimikapital, eller att han skall vara obemedlad eller mindre bemedlad — anse de sakkunniga, att fixerade regler icke heller äro på sin plats i detta hänseende. Erfarenheten har ådagalagt vikten av, att en egnahemsbyggare kan själv bidraga till lägenhetens bildande med ett ej för obetydligt eget kapital. Härigenom har skuldbördan blivit mindre tyngande, vartill kommer att den, som själv insatt kapital i sin lägenhet, i regel bliver fästad vid sitt hem med starkare band samt mera mån att behålla och upparbeta detta. Befintligheten hos en jordsökande av ett sparkapital är även i många fall en borgen för hans arbetsamhet, sparsamhet och förmåga att ekonomiskt ordna för sig, allt egenskaper, som icke böra saknas hos den, som skall bilda och driva ett eget jordbruk. Vidare kan icke påräknas, att de lån och bidrag, som lämnas egnahemsbildaren av allmänna medel, förslå att helt täcka alla kostnader för egnahemmets bildande. Emellertid är det ofta förenat med svårigheter att städse erhålla tillförlitliga uppgifter om sökandenas ekonomi, och detta i synnerhet om sådana uppgifter skola föreskrivas vara avgörande vid prövning av sökandenas framställningar. För övrigt kan ett relativt knappt eget kapital hos viss jordsökande ofta uppvägas av särskilt stor duglighet, gynnsamma familje-, arbets- eller levnadsförhållanden eller av andra särskilda omständigheter, som öka hans möjligheter att genomföra det påtänkta egnahemsföretaget. Beträffande nu förevarande spörsmål om jordsökandes ekonomiska ställning vilja de sakkunniga därför sammanfattningsvis framhålla, att även denna sak bör prövas från fall till fall, därvid vederbörande egnahemsnämnd bör söka att bilda sig en möjligast riktig uppfattning om sökandens behov av hjälp för anskaffande av jord samt möjligheter att med de hjälpmedel, som kunna stå honom till buds, skapa ett bärkraftigt jordbruk eller eljest erhålla nöjaktig försörjning. Det är vidare av stor principiell vikt, att blott sådana jordområden tagas o Jordomi anspråk, som uppenbarligen lämpa sig för egnahemsbildning. I vart enskilt r a ^thei" 1

100 fall bör därför noga övervägas, huruvida och i vad mån det ifrågasatta området med hänsyn till jordmån, ägofigurer, läge, bebyggelse, avsättningsförhållanden, jordpris och iordningställningskostnader äger erforderliga förutsättningar att användas, helt eller delvis, för egnahemsändamål. Beträffande oodlad jord bör särskilt undersökas, huruvida jorden är tjänlig till odling och kan nyodlas för rimliga kostnader. Vid egnahemsstyckningar bör nödig hänsyn därjämte tagas därtill, att äldre värden ej onödigtvis spolieras. Egendomar med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader samt med för större jordbruk särskilt lämplig jord och figuration böra följaktligen icke, utan alldeles särskilda skäl, underkastas styckning i annan mån än beträffande sådana delar, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kunna avskiljas. Bedömandet av olika jordområdens och egendomars lämplighet att användas för egnahemsbildning måste ske från fall till fall, och därvid ligger det stor vikt uppå, att egnahemsorganen — icke minst nämnderna såsom verkställighetsorgan — kunna med god omdömesförmåga, fullständig objektivitet och klar praktisk blick avgöra sålunda uppkommande frågor. Lotternas Styckningsplaners upprättande och den härmed förenade frågan om egnali^storiek hemslotternas storlek äro angelägenheter av stor praktisk betydelse. Hithörande förhållanden komma visserligen att vara underkastade den nya skifteslagstiftningens allmänna föreskrifter rörande fastigheters delning. Vid egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet bör dock därjämte eftersträvas, att jordområdenas disponerande genom uppdelning sker på ett ur driftssynpunkt särskilt ändamålsenligt och mönstergillt sätt. Varje styckningsplan kommer emellertid i viss mån att bero av förhandenvarande särskilda förhållanden och lokaliteter. Vid styckning av äldre egendomar måste sålunda den redan befintliga bebyggelsen komma att öva inverkan på styckningsplanens allmänna läggning samt kan i sådant hänseende påkalla bibehållande av en huvudgård av lämplig storlek eller utläggande av medelstora fastigheter med utgångspunkt från förefintliga utgårdar eller underlydande arrendeställen. Det är alltså ingalunda säkert, att en till jordanskaffningsverksamhet ifrågakommande egendom lämpligen bör användas för egnahemsbildning annat än till viss del. Vid utläggandet av lotter för bildande av egnahemsjordbruk bör tillses, att dessa erhålla en ändamålsenlig storlek. Därvid bör eftersträvas, att brukningsdelarna bliva sådana, att bärkraftiga jordbruk därigenom uppstå, vara bärgning och sysselsättning kan beredas brukaren med familj. Egnahems jordbruk av denna typ erbjuda i allmänhet avsevärda fördelar framför de små lägenheterna, där innehavarna icke erhålla full försörjning av lägenheternas jordbruk. Vid berörda slag av bärkraftiga egnahems jordbruk kan bättre proportion ernås mellan byggnadskapital och jordvärde. Dragarfrågan kan ordnas på ett ekonomiskt lämpligare sätt. Jordbruksredskapen kunna bättre utnyttjas. Innehavaren bliver mindre beroende av

101 tillfälliga och kanske ovissa arbetsförtjänster utanför hemmet. Barnen kunna längre kvarstanna i föräldrahemmet. Vad beträffar den areal åker och odlingsmark, som bör tilläggas egnahemsjordbruk av nyss åsyftad typ, kommer arealen givetvis att växla allt efter skilda förhållanden, olika god jord, läget m. ni. Såsom ett normalmått torde möjligen 10 hektar medelgod åker kunna angivas. Beträffande egnahemsjordbruk i de bördigare, sydligare jordbruksdistrikten lärer något lägre arealsiffra för åkern böra förekomma. Där jordmånen är sämre, avsättningsförhållandena mindre goda och jordbruket måste drivas extensivt f torde å andra sidan större areal åker och odlingsmark vara erforderlig för ernående av sådan besuttenhet, som nyss åsyftats. Förutom erforderlig areal åker (eller odlingsmark) böra egnahemslotterna, där så kan ske och ortens förhållanden det påkalla, tilläggas så mycket skogs- och betesmark, att husbehovet av gagnvirke och bränsle må kunna vid uthålligt skogsbruk tillgodoses från lottens skogsskifte ävensom erforderligt bete erhållas å härför lämplig mark. Där skogsmark i erforderlig omfattning icke ingår i jordförvärvet och det eljest möter hinder att på ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt förse lotterna med skogsskiften, bör det övervägas, huruvida icke gemensamhetsskog må kunna anskaffas och avsättas för lotternas samfällda behov eller om skogsfrågan k a n lösas på annat särskilt sätt. Vid styckningars planläggning torde vidare böra undersökas, huruvida icke viss del av området lämpligen bör användas för utökande av arealen av intilliggande ofullständiga jordbruk, i syfte att dessa må genom ökningen ernå fullt ändamålsenlig storlek. Till denna fråga återkomma de sakkunniga under efterföljande kapitel om tilläggskolonisation. Understundom kan det befinnas lämpligt, att viss del av egendomen eller området användes för bildande av trädgårdsbruk, hantverkareegnahem eller arbetarebostäder. Upprättandet över huvud taget av styckningsplaner bör ske efter omsorgsfull prövning från fall till fall. Även i detta hänseende kommer egnahemsorganisationen att ställas inför en viktig uppgift, vilkens handhavande kräver stort förutseende, praktisk erfarenhet och ingående kännedom om ortens jordbruksförhållanden. Vid jordanskaffningsverksamheten bör vidare ständigt tillses, att egnahems- Minsta möjliga lägenheterna bildas under sådana ekonomiska förhållanden, att lägenheten egnaiemsi färdigt skick icke bliver för dyr. Av särskild betydelse är, att jordprisen bildandet. icke uppdrivas utan bliva för köparna fullt rimliga. Vidare bör eftersträvas och tillses, att byggnadskostnaderna i görligaste mån begränsas. Över huvud taget bör egnahemsorganisationen med omsorg vaka däröver, att de kostnader, som äro förenade med jordens anskaffande och iordningställande samt lägenheternas bildande icke onödigtvis fördyras u t a n bliva för egnahemsköparna fullt skäliga. Detta är av stor vikt för rörelsens sunda och

102 naturliga utveckling liksom för möjligheten för respektive jordbrukslägenheter att bära de med egnahemsbildandet förenade kostnader. FramställArten och omfattningen av organisationens jordanskaffningsverksamhet erhålla jord kommer att till stor del bestämmas av det behov att erhålla jord, som från och egnahems- allmänhetens sida faktiskt kommer till uttryck. kännedom om Den, som önskar påkalla biträde från organisationens sida för anskaffande jordbehovet. 0 ch tillgodogörande av jord för bildande av egnahem, bör i första hand hänvända sig till egnahemskommittén (eller, om dylik ej finnes, egnahemsombudet) i den socken, där han är bosatt, eller — om han önskar erhålla jord i viss annan socken — till kommittén i den socknen. Sådan framställning (jordansökan) bör göras enligt av egnahemsstyrelsen fastställt formulär. Kommittén har att göra sig underrättad om sökandens kvalifikationer för jords erhållande. Befinnes han uppfylla stadgade fordringar, bör kommittén i första hand själv undersöka, om möjlighet finnes att inom socknen uppbringa och till sökanden anvisa lämplig jord. Tillgodoses jordansökan på så sätt genom kommitténs direkta förmedling, torde kommittén jämväl i mån av behov böra medverka vid köpets avslutande. Därest jordansökan, såsom säkerligen ofta bliver fallet, ej kan tillgodoses genom kommitténs direkta åtgöranden, har kommittén att med eget yttrande skyndsamt insända ansökningen till vederbörande egnahemsnämnd. För så vitt nämnden finner sökanden lämpligen kunna ifrågakomma till jords erhållande, har nämnden att — på sätt senare skall beskrivas — skyndsamt vidtaga åtgärder för ansökans tillgodoseende. Samtliga till egnahemskommittén liksom till egnahemsnämnd inkommande jordansökningar torde lämpligen böra inregistreras i särskild förteckning å jordsökande. Sålunda faktiskt föreliggande jordansökningar böra utgöra en god utgångspunkt för nämndens åtgöranden i syfte att uppbringa jord. Nämnden bör dock därjämte även på annan väg skaffa sig noggrann kännedom om allmänhetens vid olika tidpunkter faktiskt föreliggande önskningar och behov att erhålla jord. Sådan kännedom om jordbehovet torde erhållas genom nämndens allmänna verksamhet samt ledamöternas, funktionärernas och sockenorganens uppfattning om dessa förhållanden. Även torde meddelanden i vissa fall kunna ingå från egnahemsstyrelsen till nämnden, därvid styrelsen till nämnden överlämnar jordansökningar, som antingen inlämnats direkt till styrelsen eller också vidarebefordrats till styrelsen från sådan annan nämnd, som icke kunnat inom sitt eget område tillgodose alla därstädes föreliggande berättigade jordansökningar. Egnahems- Vid jordanskaffningsverksamheten gäller det vidare för egnahemsorganisakännedom om tionen att äga ingående kännedom om jordtillgången. I detta syfte bör hos jordtill- de olika egnahemsnämnderna samlas allt offentligt material rörande tillgången inom nämndens område av jord, som lämpar sig och kan ifrågakomma för egnahemsändamål. Bland sådant material må nämnas kolonisa-

103 tionskommitténs inventeringar av odlingsbar jord i enskild ägo, jordkommissionens enquétesvar rörande odlingslägenheter i södra och mellersta Sverige, 1925 års kolonisationssakkunnigas genom hushållningssällskapen införskaffade uppgifter om tillgången på odlings jord samt 1925 års jordundersökningskommissions material rörande jordägares benägenhet att avyttra jord. Nämnden bör söka på olika vägar vidga sin kännedom om jordtillgången. Uppgifter härom torde kunna erhållas med biträde av egnahemskommittéerna i socknarna. Genom förmedlingsarbete under hand samt efterhörande direkt hos jordägare, banker, enskilda jordförmedlare m. fl. bör nämnden vidare följa fastighetsmarknaden och erhålla ytterligare uppgifter om till salu varande, lämplig egnahemsjord. I särskild förteckning torde nämnden böra inregistrera erhållna uppgifter om jordtillgången inom området. Detta register bör nämnden söka genom införskaffande av nya uppgifter utöka med ytterligare områden samt förtydliga och fullständiggöra med upplysningar om läge, jordens beskaffenhet, köpevillkor, exploateringsförhållanden m. m. Egnahemsnämnderna böra på lämpligt sätt upprätta och bland den intresserade allmänheten sprida förteckningar å till salu varande lägenheter och jordområden.

Jordanskaffningsverksamhetens praktiska handhavande bör huvudsakligen Jordförmedankomma på de olika egnahemsnämnderna, vilka hava att, envar för sitt i™%n™avTnområde, medverka därtill, att föreliggande jordansökningar tillgodoses samt skilda såsom förefintlig lämplig jordtillgång utnyttjas. I detta syfte bör nämnden, såsom ovan angivits, i första hand och i största möjliga omfattning söka anlita biträde av det enskilda initiativet. Därvid bör nämnden noga tillse, att verksamheten utövas under iakttagande av förut framhållna synpunkter rörande jordsökandes kvalifikationer, jordområdenas lämplighet, lotternas ändamålsenliga storlek och skäliga upplåtelsevillkor ävensom att den enskildes jordanskaffningsverksamhet över huvud taget försiggår i lämplig ordning. Samarbete med och utnyttjandet av det enskilda initiativet torde i regel ske §ålundaj att nämnden lämnar jordsökande anvisning å salubjuden enskild jord genom att sätta honom i förbindelse med av nämnden känd jordsäljare, varjiamte nämnden biträder sökanden vid affärens bedömande och köps avslutande ävensom ordnandet av härav följande kamerala angelägenheter. Vidare torde nämnden på begäran av jordsäljare böra bedöma områdens lämplighet samt granska styckningsplaner och salupris ävensom utöva annan rådgivande och kontrollerande hithörande verksamhet. Där så påfordras och befinnes lämpligt, bör nämnden därjämte — på uppdrag av jordägare och enligt särskilt skriftligt avtal — för jordägarens räkning och på hans risk i kommission ombestyra praktiskt genomförande av sålunda överenskommen jordanskaffningsverksamhet. Vid dylikt kommissionsuppdrag bör, bland annat, även bestämmas de grunder, enligt vilka jord-

104 ägaren skall ersätta nämnden för de extra kostnader, uppdragets genomförande befinnas föranleda.

Jordanskaff- De sakkunniga övergå nu till frågan om jordanskaffning i egnahemsorhTiregnam' ganisationens egen regi, ett spörsmål som, jämte organisationsfrågan, ä r hemsorgani- utredningens huvuduppgift. sa tonens egen A t t jordanskaffningsverksamhet bedrives genom organisationens omedelbara försorg, bliver säkerligen nödvändigt. Den enskilde jordsökanden kan icke städse på egen hand anskaffa det erforderliga jordområdet och nöjaktigt ordna alla frågor för områdets tillgodogörande. Framför allt lärer detta ej kunna ske, då fråga är om en större egendom, som skall för flera jordsökandes räkning gemensamt uppbringas och i ett sammanhang uppdelas i flera lotter. Än mindre kan den enskilde jordsökanden ensam ordna saken beträffande större odlingsområden, där ett tillgodogörande för egnahemsbildning dessutom kräver förberedande åtgärder i form av större gemensamma dikes- och vägföretag. Att enbart lita till det enskilda initiativ, som här och var kan komma till stånd genom privata jordstyckare för dessa angelägenheters ordnande, är icke heller tänkbart. Sådan enskild företagsamhet lärer i allmänhet ej utövas med mindre företaget är lockande ur vinstsynpunkt. Erfarenheten har också ådagalagt, att den privata jordanskaffningsverksamheten uppträder ojämnt och ej alltid tillgodoser det allmännas och jordsökandenas krav. Framför allt är enskild företagsamhet icke påräknelig för nöjaktigt utnyttjande av större odlingsområden till egnahemsändamål. I andra länder, där jordanskaffning befunnits böra ordnas rationellt — exempelvis i våra grannländer Danmark och Finland — har detta måst och kunnat ske genom en statlig organisations direkta verksamhet. De värden, varmed jordanskaffningsverksamheten arbetar -— landets produktiva jord och jordsökande befolkning — äro för övrigt så höga, att verksamheten icke får ske slumpvis med spelrum endast för enskilda krafters godtycke. All anledning finnes för det allmänna att förutseende och ordnande ingripa direkt i denna verksamhet, så att resultatet bliver gott. De sakkunniga äro följaktligen övertygade om, att det är både behövligt och lämpligt, att det enskilda initiativet kompletteras med och regleras genom den statsunderstödda egnahemsorganisationens direkta åtgärder för anskaffande och tillgodogörande av jord till egnahemsbildning. Härmed är icke sagt, i vilken utsträckning organisationen skall själv bedriva inköp och försäljning av jord. Denna sak får bero av behovet, förhållandenas naturliga utveckling samt statens medelsanvisningar. n%

Organisationens jordanskaffning i egen regi bör utövas av egnahemsnämnderna. Dessa böra i fackligt och administrativt hänseende inrättas med tanke även på denna uppgift samt böra erhålla statens ekonomiska stöd för sådan verksamhets effektiva bedrivande. Förutom vad som uttalats och föreslagits i föregående kapitel om egna-

105 hemsnämndernas allmänna ställning, tillsättande och arbetssätt, må här tillläggas, att nämnderna böra beredas tillgång till fullt kvalificerade arbetskrafter för jordanskaffningsverksamhetens skötsel. Denna kräver med nödvändighet ett fortlöpande, intresserat och energiskt arbete. Även om nämnden, såsom givet är, själv och genom sina ledamöter tager ingående befattning med jordanskaff ningsf öretagens planläggning och igångsättande samt övervakar dessas utförande, måste nämnden säkerligen i regel uppdraga åt en verkställande, pålitlig kraft att inför nämnden eller någon av denna för företaget tillsatt arbetsdelegation svara för jordanskaffningsföretagens behöriga skötsel, så att allt går i lås på ett praktiskt och billigt samt fackligt och ekonomiskt tillfredsställande sätt. Vid anställandet eller anlitandet av tjänstemän och biträden hos nämnden liksom vid upprättandet och godkännandet av nämndernas statförslag bör detta beaktas. Förutom lämpliga arbetskrafter vid jordanskaffningsverksamhetens handhavande böra nämnderna genom statens försorg erhålla ekonomiska hjälpmedel för verksamhetens behöriga utövning. Härför erfordras rörelsekapital till bestridande av kostnader för jordens inköp och företagets genomförande i övrigt. Vid behandlingen, under kapitlet om organisationsfrågan, av spörsmålet om risken hava de sakkunniga redan antytt, att sådant rörelsekapital bör tillhandahållas nämnderna dels från en särskild statlig utlåningsfond, jordanskaffningsfonden, dels ock från ett för ändamålet inrättat statsanslag, jordanskaffningsanslaget. De för utlämnande av medel ur fonden och anslaget gällande bestämmelser komma att bliva grundläggande för statens och egnahemsnämndernas inbördes mellanhavanden i fråga om jordanskaffningsverksamheten. Jordanskaffningsfonden bör bildas därigenom, att den nuvarande jordför- Jordanskalfmedlingsfondens kapital, i den mån detta är eller bliver disponibelt, över- n m ° s f o n euföres till den förstnämnda fonden, som alltså är avsedd att ersätta jordförmedlingsfonden. I den mån jordanskaffningsfonden framdeles behöver tillföras ytterligare kapital, torde härför erforderliga kapitalökningsanslag böra äskas av riksdagen. Fonden bör förvaltas av statskontoret. Fondens medel böra disponeras uteslutande för beredande av rörelsekapital för egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet. Sådan disposition bör ske genom att Kungl. Maj:t i vart fall beslutar om tilldelandet av lån ur fonden (jordanskaffningslån) till de olika egnahemsnämnderna. Vid beviljandet första gången av jordanskaffningslån torde egnahemsstyrelsen böra, efter ansökan från eller yttrande av de olika nämnderna, upprätta och till Kungl. Maj:t ingiva ett samlat förslag om de lånebelopp, som för den första tiden böra tilldelas varje nämnd. Därvid bör iakttagas, att fondens kapitalbelopp icke från början helt fördelas mellan nämnderna, utan bör ett lämpligt, ej för knappt belopp kvarhållas såsom allmän reserv för mötande av för särskilda nämnder eventuellt uppkommande ej förutsedda behov av ytterligare rörelsemedel. Sedan Kungl. Maj:t beslutat med anledning av förslaget, bör veder-

106 börande nämnd äga att, i mån av behov, lyfta nämnden sålunda tilldelat jordanskaffningslån mot avlämnande av en till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd förbindelse att dels förränta, använda och återbetala lånet enligt härför stadgade bestämmelser, dels ock i övrigt ställa sig till efterrättelse de för nämndens jordanskaffningsverksamhet meddelade eller av egnahemsstyrelsen i särskild ordning utfärdade föreskrifter. Å lyftat jordanskaffningslån bör nämnden erlägga r ä n t a e f t e r f y r a p r o c e n t o m å r e t . I betraktande av fondens tillkomst medelst statlig upplåning bör statsverket nämligen tillföras skälig ränta å fondens utestående medel. Enär avsättningarna till jordförmedlingsfonden, vilkens medel skola övergå i jordanskaffningsfonden, ägt rum vid sådan tidpunkt, att statens effektiva upplåningsränta för dessa medel icke torde nämnvärt överstiga fyra procent, samt då saklig anledning ej heller i övrigt föreligger att ifrågasätta höjning av den nu för förlagslån ur jordförmedlingsfonden gällande räntefoten av fyra procent, lärer denna räntefot vara motiverad jämväl för jordanskaffningslån. Därest framtida kapitalökningsanslag erfordras för fonden, torde sådant anslag böra, i överensstämmelse med vad nu sker beträffande vissa andra statens utlåningsfonder, täckas genom lånemedel och andra statsinkomster i proportion, som bestämmes av fondens ränteavkastning i förhållande till statens vid tillfället ifråga gällande effektiva upplåningsränta. Vad härefter angår j o r d a n s k a f f n i n g s l å n e t s a n v ä n d n i n g , böra egnahemsnämnderna äga disponera lånebeloppen såsom allmänt rörelsekapital för bedrivande, enligt härför gällande regler, av jordanskaffningsverksamhet i nämndernas egen regi. De sakkunniga skola här nedan beskriva, huru sådan verksamhet i allmänhet bör försiggå, därvid bland annat kommer att avhandlas frågan om ordningen för fattandet av beslut om jords inköp och företags igångsättande. Nyssberörda rörelsekapital bör nämnden äga använda icke blott för gäldande av köpeskilling för vederbörligen inköpt egendom utan även för bestridande av alla sådana särskilda utlägg, som föranledas av hithörande verksamhet. Jordanskaffningslånet får alltså användas exempelvis för betalande av de för inköpt område förekommande lagfarts- och lantmäterikostnader, för ersättnings utgivande till lantbruksingenjör eller annan särskilt förordnad förrättningsman, som eventuellt ombestyr upprättande av särskilda förslag för områdets iordningställande, ävensom för utförande av förekommande gemensamma dikes- eller vägarbeten eller andra för företaget gemensamma förberedande arbeten. De särskilda utgifter av olika slag, som nämnden vidkännes för varje enskilt jordanskaffningsföretag, däri inbegripet köpeskillingen för jorden och förekommande ränteutgifter, böra av nämnden bokföras sålunda, att ett för företaget upplagt särskilt konto belastas med samtliga dessa utgifter. Detta konto bör å andra sidan gottskrivas alla vid företagets genomförande erhållna inkomster, därvid erhållna köpeskillingar för sålda lägenheter torde bliva de viktigaste. Bland dylika inkomster må även för företaget åtnjutna

107 särskilda statsanslag inräknas. Skeende försäljningar av egnahemslotter äro avsedda att, så långt gällande egnahemslånebestämmelser det medgiva, likvideras med egnahemslån. Detta kommer alltså att medföra, att jordanskaffningsverksamheten tillföres kontant inkomst i ungefär samma mån, som lotter säljas. Rörelsekapitalet för jordanskaffningen kommer därför icke att i allmänhet fastlåsas för längre tid, utan torde komma att inflyta på nytt — särskilt tack vare egnahemslån och handpenningar — relativt kort tid efter försäljningarna. Under förutsättning, att en egnahemsnämnds jordanskaffningsverksamhet fortsätter någorlunda kontinuerligt och utan förluster, bör därför snart nog sådant jämnviktsläge hava inträtt, att verksamhetens in- och utgående medel ungefärligen motsvara varandra. Detta leder i så fall till, att nämnden i dylikt läge icke behöver vare sig tillföras nytt rörelsekapital eller åläggas att omedelbart återbetala förut erhållet kapital. Såsom utvecklats i föregående kapitel bör egnahemsnämnd vara berättigad att, i den mån godkännbar förlust till äventyrs uppstår å jordanskaffningsverksamhet, efter revision och beslut av egnahemsstyrelsen erhålla täckning för förlusten. Sådan täckning skulle på förut beskrivet sätt ske medelst anlitande av medel från jordanskaffningsfondens i förenämnda sammanhang omförmälda riskfond. Å andra sidan måste nämnden vara skyldig att, efter revision och beslut av egnahemsstyrelsen, till samma riskfond inredovisa eventuellt uppkommet överskott å jordanskaffningsverksamheten. De sakkunniga hänvisa till vad som i dessa hänseenden förut uttalats och föreslagits, varav bland annat framgår, att de sakkunniga ifrågasatt säkerhetsanordningar i syfte att begränsa statens risker för nämndernas jordanskaffningsverksamhet att icke överstiga vissa på förhand förutsedda och bestämda gränser. Utmärkande för det nu föreslagna finansieringssystemet vid jordanskaff- jordanskaffningsverksamheten är, att utgifterna, däri inräknat ränta å rörelsekapitalet, »mgsansiagei äro avsedda att, för så vitt oförutsedda händelser ej inträffa, täckas av inkomsterna. Nu uppställer sig den frågan: kan detta finansieringssystem städse förtmas med den förut fastslagna principen om skäliga försäljningspriser å den jord, som upplåtes? Ofta kan och bör detta bliva fallet, framför allt vid styckning av äldre egendomar med odlad jord. Sådan verksamhet bör också, då don drives i nämndernas egen regi, i regel ske på fullt affärsmässigt sätt, oich detta bör kunna åstadkommas, utan att jordprisen bliva för höga. Förhållandet torde bliva ett annat vid verksamhet, som avser nykolonisation av obruten marik. Utnyttjande av större odlingsområden kräver omfattande förberedande ocrl gemensamma arbeten i form av torrläggningar, väganläggningar samt annat iordningställande, vilka arbeten i viss utsträckning måste ombestyras, innan lotterna kunna upplåtas till brukande. Kostnaderna härför bliva i allmänhet förhållandevis stora, under det att relativt låga salupris

108 kunna påräknas för lotterna, vara nybyggarna måste nedlägga mycket fortsatt arbete och kostnader, innan jordbruket befinner sig i det skick, att det skänker nöjaktig avkastning. Här avsedda jordanskaffningsverksamhet å obruten mark kan därför i allmänhet icke utan vidare själv bära sina kostnader, för så vitt principen om fullt skäliga salupris skall upprätthållas. Att i dylika fall uppgiva denna princip, är icke tänkbart, ty detta skulle medföra antingen att lotterna ej kunde säljas eller att köparna skulle fullständigt misslyckas. Nu kan det visserligen invändas, att dylika företag, som icke fullt och omedelbart bära sina kostnader, aldrig böra komma till stånd på statens tillskyndan. Detta skulle innebära, att man redan från början övergåve tanken att för egnahemsbildning befordra utnyttjande av odlingsområden, därest företaget för den, som ombestyr exploateringen, är mera kostnadskrävande än inkomstbringande. Sistnämnda resonemang bör emellertid icke godtagas. Stora indirekta fördelar kunna i många fall vara förenade med dylika områdens nyttiggörande för kulturen, om saken ses på längre sikt. Nyttan av hithörande verksamhet kan ofta bliva högst betydande under kommande tider och för generationer framåt. Rent nationalekonomiskt sett kan dylikt kulturarbete vara värt de härmed för tillfället förenade utlägg. Angelägenheten att främja vidgad jordbruksnybildning för beredande av utkomst och trivsel åt befolkningen är för vissa landsdelars vidkommande så trängande, att verksamhet av nu nämnt slag ändock bör komma till stånd, för så vitt företagen efter omsorgsfull prövning befinnas förtjänta att genomföras. Nu avsedd verksamhet kräver alltså ofta direkt understöd från statens sida. I den mån möjlighet finnes att utnyttja statens avdikningsanslag, statliga väganslag o. d., bör detta ske, för så vitt sådant utnyttjande kan på ett praktiskt sätt förenas med företagets lämpliga organiserande. Emellertid torde fall uppkomma, då sådant utnyttjande antingen är otillräckligt eller eljest ur organisationssynpunkt mindre praktiskt. Särskilt understöd bör då ifrågasättas. I detta syfte bör vid sidan av systemet med jordanskaffningslån, vilka skänka staten full återbetalning och förräntning, en särskild anordning införas, varigenom direkt bidragsunderstöd må kunna, i särskilda fall och enligt bestämda regler, lämnas för befrämjande av den med lämplig jordanskaffningsverksamhet förevarande exploateringen av oodlad jord. För detta ändamål påkallas det förut antydda särskilda jordanskaffningsanslaget. Jordanskaffningsanslaget torde böra av riksdagen år från år anvisas såsom ett vanligt utgiftsanslag under nionde huvudtiteln. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att utav anslaget bevilja bidrag (jordanskaffningsanslag) till egnahemsnämnder, som bedriva sådan jordanskaffningsverksamhet å oodlad jord, där behov uppenbarligen finnes att förbilliga kostnaderna för jordens iordningställande. Efter ansökan av nämnderna och förslag från egnahemsstyrelsen skulle Kungl. Maj:t årligen fördela viss del av anslaget mellan härtill berättigade nämnder. Den återstående delen skulle kvarhållas såsom reserv för under året uppkommande oförutsedda, ytterligare behov. Egna-

109 hemsnämnd, som beviljats anslag, bör äga att, i m å n av behov, lyfta beloppet i statskontoret mot avlämnande av utav statskontoret godkänd förbindelse att använda anslaget på föreskrivet sätt samt i övrigt ställa sig till efterrättelse, vad egnahemsstyrelsen föreskriver rörande den med anslagets tillhjälp utövade verksamhet. Anslaget bör få användas endast till nedbringande, på sätt strax skall sägas, av de verkliga kostnaderna för sådana iordningställningsarbeten å utav egnahemsnämnd vederbörligen förvärvat, till egnahemsbildning lämpligt odlingsområde, vilka äro erforderliga för att egnahemslotter må kunna från området upplåtas till sådant pris och i sådant skick, att möjlighet finnes för dugande brukare att kunna övertaga lotterna. De iordningställningsarbeten, för vilka anslaget bör få utgå, torde huvudsakligen böra avse nödvändiga torrläggningsföretag samt anläggandet av vägar, som förbinda odlingsområdet med äldre kommunikationer, liksom vägar i övrigt till de olika lotterna. Efter tillstånd av Kungl. Maj:t bör anslaget därjämte, om särskild anledning härtill finnes, få användas även för visst annat nödvändigt iordningställningsarbete å odlingsområdet, enkannerligen sådant som avser produktiv förbättring. Anslaget bör få användas till nedbringande av nödvändiga kostnader för förenämnda iordningställningsarbeten i den omfattning, att högst hälften av kostnaderna täckes av anslaget. Därest för berörda torrläggnings- eller vägföretag annat direkt bidrag av statsmedel utgått (såsom ur statens avdikningsanslag eller ur särskilda statliga väganslag), bör jordanskaffningsanslaget icke få av nämnden användas till ytterligare nedbringande av kostnaderna, med mindre Kungl. Maj:t i vart fall härtill lämnar tillstånd. Med den sammansättning, som egnahemsnämnderna erhålla enligt de sakkunnigas förslag, samt i betraktande av egnahemsstyrelsens möjligheter att vaka över nämndernas verksamhet och medelsanvändning, synes anledning ej föreligga att befara missbruk från nämndernas sida rörande anslagets användning. Av vikt är emellertid, att såväl egnahemsstyrelsen som revisorerna med särskild omsorg utöva omedelbar uppsikt rörande nämndernas användning av erhållna jordanskaffningsanslag. Därvid bör egnahemsstyrelsen, bland annat, även ägna uppmärksamhet åt de till grund för anslagets disponerande liggande kostnader samt åt ändamålsenligheten av de iordningställningsarbeten, som utföras med anlitande av anslaget. Till frågan om medelsbehovet till jordanskaffningsanslaget för närmaste tid återkomma de sakkunniga i kapitlet X om medelsbehoven över huvud taget. Det kan givetvis icke från början i detalj beskrivas, huru egnahems- Det yttre förnämndernas verksamhet för inköp, iordningställande och upplåtelse av jord fj^nskaff-kommer att försiggå i alla olika fall. Sådan verksamhet bliver av huvud- ningsverksamsakligen praktisk art, och föreliggande särskilda förhållanden måste i ej h^s^Z'erringa mån bliva bestämmande för arbetets bedrivande. Verksamhetens lägg- nas regi.

110 ning bliver även skiftande, allt efter det företaget avser större eller mindre områden samt framför allt om det omfattar styckning av äldre egendom eller exploatering av odlingsmark. Emellertid måste man utgå ifrån, att vissa särskilt väsentliga moment i arbetet böra utföras enligt mera allmängiltiga bestämmelser, såsom förhandsutredningar om företaget bör komma till stånd, ordningen för fattande av beslut om jords inköp, områdets planläggning, principer för gemensamma iordningställningsarbetens utförande samt reglerna för lotternas upplåtande. De sakkunniga skola nu utveckla sina förslag i dessa hänseenden. Fb h lds

^ 5 "

Initiativet till företags igångsättande bör i regel tagas av vederbörande egnahemsnämnd — om så mot förmodan skulle behövas, efter påstötning från egnahemsstyrelsen. När fråga uppkommer om förvärv för nämndens räkning av jord, bör företagets startande föregås av erforderliga förundersökningar. Nämnden bör därvid skaffa sig material för bedömande av det planerade företagets lämplighet. Områdets tjänlighet och exploateringsförhållanden böra undersökas genom sakkunnig besiktning. Förhandlingar böra på fullt affärsmässigt sätt bedrivas om köpevillkoren. Därest nämnden finner egendomen lämplig till inköp, bör nämnden genom en preliminär skiss bilda sig en mening om den plan, som bör följas vid exploateringen. I samband härmed upprättas en möjligast tillförlitlig, men försiktigt hållen förhandskalkyl rörande företagets påräkneliga ekonomiska resultat. Denna kalkyl skall innehålla uppgifter om å ena sidan inköpssumman och samtliga beräknade kostnader för företagets genomförande samt å andra sidan påräkneliga försäljningsbelopp och företagets andra inkomster, bland vilka senare även må inräknas de särskilda eventuella statsanslag utan återbetalningsskyldighet, som enligt härför gällande bestämmelser kunna ifrågakomma. Av förhandskalkylen kommer att framgå, huruvida och i vad mån företaget bör lämna beräknat överskott eller underskott. För upprättandet av sådan förhandskalkyl samt det till grund för denna och ett eventuellt inköpsbeslut liggande besiktningsinstrumentet bör egnahemsstyrelsen, i mån av behov, lämna nämnderna särskilda anvisningar.

Inköpshesint.

Beträffande ordningen för fattandet av beslut om jords inköp böra sådana bestämmelser gälla, att inköpen kunna i mån av behov verkställas utan onödig omgång och formalism — vilket kan vara av vikt för att få en god affär till stånd — samt att staten såsom garant erhåller säkerhet för, att endast lämpliga och relativt riskfria företag igångsättas. Stor befogenhet bör tillerkännas egnahemsorganisationen att, under känsla av ansvar och med iakttagande av att statens risk ej överstiger den härför bestämda gränsen, självständigt besluta om jords inköp och företags igångsättande. I vissa fall bör vederbörande egnahemsnämnd äga besluta härutinnan; i andra fall bör inköpsfrågan behandlas av egnahemsstyrelsen. Egnahemsnämnds befogenhet att inköpa och iordningställa jord bör först och främst vara begränsad genom det till nämndens förfogande ställda rörelse-

Ill kapitalet i form av jordanskaffningslån och jordanskaffningsanslag. Detta innebär alltså, att nämnden icke vid något tillfälle får stå iklädd större ekonomiska skyldigheter på grund av inköp och iordningställningsföretag, än som uppenbarligen kan — om så erfordras omedelbart — likvideras med anlitande av till nämndens förfogande stående, för sådant ändamål anvisade rörelsemedel. Under iakttagande, att den sålunda bestämda ramen icke överskrides, bör nämnden äga att själv besluta om inköp, därest den för företaget i fråga upprättade och av nämnden granskade och godkända förhandskalkylen utvisar, att företaget ej beräknas komma att lämna ekonomiskt underskott. Frågor om inköp böra av nämnden behandlas i plenum, och bör inköp icke få beslutas, för så vitt icke minst två tredjedelar av nämndens samtliga ledamöter äro om inköpsbeslutet ense. Så snart nämnden beslutat om inköp, skall anmälan härom ofördröjligen göras hos egnahemsstyrelsen. Föreligga icke de förutsättningar, som nyss sagts, saknar nämnden egen befogenhet att besluta om inköp. Om nämnden trots detta önskar inköpa viss jord och igångsätta härav föranlett företag, måste nämnden underställa ärendet egnahemsstyrelsens prövning. Givetvis bör ej hinder möta för en nämnd, som det önskar, att göra sådan underställning även för inköp, varom nämnden haft rätt att själv besluta. Då nämnden underställer visst inköpsärende egnahemsstyrelsens prövning, skall nämnden till styrelsen insända alla hithörande handlingar såsom preliminärt (villkorligt) köpeavtal, om sådant ingåtts, besiktningsinstrument, förberedande plan rörande områdets tillärnade, ungefärliga disposition samt den meranämnda förhandskalkylen. Vidare skall nämnden avgiva eget yttrande med förslag i inköpsfrågan samt lämna uppgift om för ändamålet hos nämnden befintligt rörelsekapital, som står till förfogande för företagets genomförande. Erfordras ytterligare rörelsekapital för det ifrågavarande företaget, bör nämnden, för så vitt nämnden tillstyrker dess utförande, samtidigt medsända till Konungen ställd framställning om erhållande av sålunda erforderliga ytterligare medel ur jordanskaffningsfonden eller jordanskaffningsanslaget. Egnahemsstyrelsens befogenhet att bemyndiga nämnd inköpa jord och igångsätta härav föranlett företag är, på sätt nyss sagts om nämndens egen befogenhet, först och främst begränsad genom det till nämndens förfogande stående för ändamålet disponibla rörelsekapitalet i form av jordanskaffningslån och jordanskaffningsanslag. Därest Kungl. Maj:t med anledning av föreliggande fall tilldelar nämnden ytterligare lån och anslag, vidgas givetvis nyssnämnda ram med det till förfogande ställda ytterligare rörelsekapitalet. Under iakttagande av, att sagda ram icke överskrides, äger egnahemsstyrelsen bemyndiga nämnd verkställa inköpet, därest styrelsen finner, att företaget är fullt lämpligt och att förenämnda förhandskalkyl utvisar antingen att underskott ej beräknas eller att underskottet kan täckas med anlitande av sådana i jordanskaffningsfondens riskfond förefintliga överskottsmedel, som enligt vad förut föreslagits få användas till täckning av dylika förutsedda underskott. (Endast den del av riskfonden, som överstiger 10 procent av

112 jordanskaffningsfondens totala kapitalbelopp, skulle enligt nyssnämnda förslag få användas för täckande av enligt kalkylerna förutsedda underskott.) Behandlingen i egnahemsstyrelsen av sådana inköpsärenden bör ske i plenum. Sedan egnahemsstyrelsen beslutat i ärendet, har styrelsen att med handlingarnas återställande skyndsamt lämna nämnden besked. Planläggning.

Sedan nämnden vederbörligen förvärvat fastigheten, har nämnden att gå i författning om områdets planläggning och användning för de avsedda ändamålen. Då fråga är om egnahemsbildning genom äldre egendomars parcellering, torde planläggningen i regel komma att huvudsakligen avse upprättande av styckningsförslag samt åsättande av försäljningsvärden å lotterna. Vid exploatering av odlingsområden tillkomma säkerligen ofta uppgörande av förslag med kostnadsberäkningar rörande de dikesarbeten, väganläggningar och andra gemensamma förberedande arbeten, som finnas erforderliga för företagets genomförande och lämpligen böra utföras genom nämndens försorg. Upprättandet av olika hithörande förslag bör ske enligt av nämnden uppdragna och godkända riktlinjer. Det närmare ansvaret, att planläggningen kommer till stånd och utföres på lämpligt sätt bör åvila nämndens ledande och verkställande arbetskraft. För åtskilliga förrättningar kan eller måste särskild förrättningsman anlitas, såsom fallet helt givet bliver särskilt i fråga om lantmäteriförfarandet samt understundom vid planläggningen av dikesföretagen. Valet av förrättningsman måste i vart fall bero av förhandenvarande omständigheter, och bör härvid eftersträvas, att planläggningen sker på ett enkelt, snabbt och billigt sätt men givetvis utan eftersättande av de fackliga kraven på ändamålsenlighet och fullständighet.

Gemensamma Det åligger nämnden att svara för, att företaget kommer till utförande förande.11 enligt de uppgjorda planerna samt i övrigt genomföres på ändamålsenligt sätt. Såsom förut flera gånger påpekats, kräva vissa företag utförande av en del gemensamma förberedande arbeten, i syfte att området må kunna på lämpligt sätt utnyttjas för egnahemsbildning. Härvid syftas närmast på väg- och dikesarbeten. I den mån för lotternas oundgängliga behov erforderliga vägar till eller inom området förut icke finnas, bör nämnden sålunda vidtaga åtgärder dels för områdets vägförbindande med det äldre kommunikationssystemet, dels för anläggande av enkla utfartsvägar från lotternas gräns till vägnätet i övrigt. Där fråga är om odlingsbar mark eller sådant eljest påkallas av särskilda omständigheter, bör genom nämndens försorg anläggas avlopps- och avledningsdiken, som prövas erforderliga för företagets genomförande, ävensom laggdiken (kant- eller backdiken), i den mån sådana erfordras för odlingsarbetets omedelbara påbörjande. I fråga om oodlad, odlingsvärd jord eller där lotterna över huvud taget från början helt sakna odlad jord, bör det övervägas, huruvida icke nämnden kan i ett sammanhang ombestyra viss första odling av lämplig areal (intill

113 två hektar) å varje sådan lott. Det måste nämligen i dylika fall anses såsom ett önskemål, att lotten vid upplåtelsen åtminstone innehåller något odlad jord. Där det befinnes, att sådan förhandsodling kan på ett praktiskt och ekonomiskt sätt ordnas genom nämndens omedelbara försorg, bör nämnden ombestyra odling av viss mindre del av sådan lotts odlingsmark. Hithörande arbeten böra utföras under noggrann tillsyn och kontroll från nämndens sida, så att de draga möjligast lägsta kostnad men samtidigt medföra effektivt resultat för områdets fortsatta disponerande i egnahemssyfte. Såsom förut framhållits har nämnden att bestrida de med dylika arbeten förenade kostnader genom anlitande av det rörelsekapital, som i form av jordanskaffningslån eller jordanskaffningsanslag ställts till nämndens förfogande mot redovisningsskyldighet, eller sådana eventuella särskilda statsanslag (t. ex. ur avdikningsanslaget eller statliga väganslag), som nämnden kunnat erhålla. De lotter och fastigheter, som komma att upplåtas från de av egnahems- Lotternas uppnämnderna förvärvade jordområdena, torde till den större delen komma att avse egnahemslägenheter. Såsom upplåtelseform i dessa fall kunde — förutom försäljning — åborätt eller arrende möjligen tänkas ifrågakomma. Åborättsinstitutet är emellertid tillämpligt endast å kronan tillhörig jord, och förfarandet vid detta instituts användning är enligt gällande lagstiftning helt anpassat med tanke på kronan såsom upplåtare. Ändring av hithörande lagstiftning i syfte att åborätt skulle kunna tillämpas även vid upplåtelser från jord, tillhörig hushållningssällskaps egnahemsnämnd, lärer nödvändiggöra så djupgående principiella omläggningar, att dylika icke nu böra ifrågasättas, och detta så mycket mindre, som all erfarenhet ännu saknas, huruvida åborätten får någon praktisk betydelse ens på det område, där den nu kan användas. Större skäl kunde föreligga ifrågasätta, att hithörande lotter kunde få upplåtas på arrende med rätt för arrendatorn att efter viss tid och på vissa villkor övertaga lotten med äganderätt. Dylikt system kunde tänkas medföra de fördelar, att såväl egnahemsnämnden som egnahemsbyggarna finge viss prövotid samt att obemedlade eller ringa bemedlade personer kunde få större möjlighet att, utan omedelbar kontantutgift, försöka sig på jordbruksnybildning. De sakkunniga hava emellertid, efter ingående överväganden av denna fråga, kommit till den uppfattning, att icke heller detta system är lämpligt vid hithörande verksamhet. Det synes nämligen icke vara önskvärt, att enskild jord uppköpes av egnahemsnämnderna för att sedan utläggas i arrendejordbruk, vilkas tillsyn från jordägaren-egnahemsnämndens sida måste medföra extra förvaltning och arbete. Detta skulle också medföra utsträckt användning av en besittningsform, som man från det allmännas sida eljest önskar få avlöst. Svårigheter torde även uppstå för ett lämpligt ordnande av mellanhavandet mellan jordägaren och arrendatorn; särskilt bleve frågan om äganderätten till och finansieringen av de till uppförande avsedda åbyggnaderna svårlöst. De sakkunniga hava för övrigt den 8 — 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

114 uppfattning, att icke heller de jordsökande skulle i allmänhet föredraga dylik upplåtelseform. De sakkunniga hava därför stannat vid det förslag, att samtliga förekommande upplåtelser från de genom egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet förvärvade områdena böra ske genom försäljningar med full äganderätt för köparen. Sådana köpevillkor torde kunna utfinnas, att dylik upplåtelseform — som för övrigt torde bliva för allmänheten mest tilltalande och leda till lägenheternas bästa utnyttjande och skötsel — kan möjliggöra även för relativt ringa bemedlade, duktiga personer att åtkomma egnahemsjord. Vad angår själva försäljningspriset för jorden, bör nämnden tillse, att detta bestämmes till det verkliga saluvärdet för lotten i det skick, den befinner sig vid försäljningstillfället. Priset bör med omsorg så avpassas, att härigenom skapas god förutsättning för en förståndig och duglig köpare av den grupp personer, som kunna ifrågakomma till jords erhållande, att kunna, med de hjälpmedel som stå till huds, genomföra företaget på ett för honom och det allmänna tillfredsställande sätt. Å andra sidan bör icke priset så nedsättas, att en köpare lockas att genom omedelbar återförsäljning av lotten erhålla en oförtjänt vinst. Lagfartskostnader böra bestridas av köparen. Vid hithörande försäljningar av egnahemslotter bör köpesumman gäldas med en tiondel kontant vid köpeavtalets ingående eller senast vid tillträdet. Denna kontanta handpenning bör i regel vara för köparen överkomlig samt utgör för övrigt samma andel av köpeskillingen, som enligt gällande grunder för egnahemsförsäljningar från kronans jordbruksegendomar skall erläggas kontant. Av återstående nio tiondelar lärer i regel större delen komma att täckas, genom anlitande av medel ur det egnahemslån, som nämnden torde tilldela sådan jordsökande dels för jordens inköp och dels till hjälp vid byggnadernas uppförande. Skulle egnahemsnämnden bestämma utbetalningsterminerna för egnahemslånet sålunda, att den del av lånet, som hänför sig till jordens inköp, icke förslår att till fullo gälda de återstående nio tiondelarna av köpeskillingen — utan endast exempelvis till högst fem sjättedelar av köpesumman för jorden, något som bliver fallet vid köp av bebyggd jord — bör egnahemsnämnden äga rätt att, om särskilda skäl härtill finnas, låta dylik återstående mindre skuld å jorden innestå någon tid mot säkerhet av inteckning i fastigheten, liggande närmast efter den till säkerhet för egnahemslånet lämnade inteckning. Sådan överskjutande fastighetsskuld torde nämnden böra äga finansiera med anlitandet av det rörelsekapital, som tilldelats nämnden för jordanskaffningsverksamheten. Å dylik överskjutande skuld bör köparen erlägga ränta efter fem procent om året, vilken räntesats alltså överstiger räntan å jordanskaffningslånet med en procent. Den för nämnden härav eventuellt föranledda ränteinkomsten bör gottskrivas nämndens allmänna omkostnadskonto. Skulden bör av köparen återbetalas i lämpliga, av nämnden — enligt föreskrifter från egnahemsstyrelsen —

115 fastställda terminer, exempelvis med en femtedel under vartdera av det sjätte till och med det tionde året efter lägenhetens förvärvande. Hinder bör ej möta för köparen att tidigare inbetala beloppet. Vid andra försäljningar från området än sådana, som avse egnahemslotter, bör nämnden taga ett skäligt av marknaden betingat försäljningspris. Vid dylika andra försäljningar, som alltså eventuellt avse en huvudgård e. d., bör nämnden om möjligt icke lämna kredit med anlitande av nämndens rörelsekapital utan tillse, att köpeskillingen gäldas kontant eller till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan fastighet kvarliggande, däri intecknad äldre enskild gäld. Lämnas trots detta kredit av nämnden, på grund av särskilt medgivande, bör räntan å dylik ogulden köpeskilling icke sättas lägre än till fem procent om året. Vad beträffar själva försäljningsförfarandet, bör nämnden i god tid och på energiskt sätt vidtaga erforderliga åtgärder för lotternas försäljning, såsom spridande av kännedom bland allmänheten om hithörande verksamhet, kungörande av till försäljning varande lotter, biträde vid ansökan om erhållande av lott och visning av lotterna. Person, som önskar erhålla viss egnahemslott och icke förut ansökt om jord, bör på enahanda sätt som förut beskrivits i fråga om jordansökan härom framställa begäran hos nämnden direkt eller genom egnahemskommittén (eller egnahemsombudet) i vederbörande socken. Det bör ankomna på nämnden att skyndsamt pröva och avgöra sålunda föreliggande och inkomna jordansökningar och giva sökandena del av beslutet samt med dem träffa vederbörligt köpeavtal, enligt av egnahemsstyrelsen fastställt formulär. Försäljningsförfarandet bör ske på möjligast enkla och smidiga sätt, så att jordsökande icke behöva för länge vänta på besked. Försäljningar av andra lotter än egnahemslägenheter torde i många fall lämpligen böra ske under hand. Vid jordanskaffningsverksamhetens bedrivande böra egnahemsnämnderna i många hänseenden kunna hava god hjälp av egnahemsombuden och egnahemskommittéerna i socknarna. Slutligen vilja de sakkunniga framhålla, att egnahemsnämndernas hela hithörande direkta jordanskaffningsverksamhet bör ske i omedelbart samförstånd med egnahemsstyrelsen, som bör ägna särskilt ingående uppmärksamhet åt denna viktiga verksamhet samt därvid leda, instruera, hjälpa och kontrollera nämnderna, så att resultatet bliver ur alla synpunkter fullt tillfredsställande.

116 KAP. IV.

Egnahemslåneförinedlingen. Betydelse och ändamål. — Allmänna principer. — Lån ur egnahemslånefonden. — Premielån till nyodling, n3Tbyggnad och grundförbättring. Betydelse och D e anordningar, som beskrivits i förra kapitlet, avse möjliggörande för ama . k v a i i f i c e r a d e jordsökande att åtkomma det för egnahemsbildning erforderliga jordområdet till sådant pris och i sådant skick, att förutsättning finnes för jordköparen att genom eget fortsatt arbete färdigställa och bruka lägenheten. Sedan denne själv uppbringat jorden eller jordanskaffningen ordnats genom egnahemsorganisationens förmedling eller direkta åtgärder, uppställer sig frågan om egnahemsföretagets finansiering. Ur jordköparens synpunkt kommer denna fråga att huvudsakligen avse gäldandet av köpeskillingen för fastigheten, lägenhetens färdigställande genom erforderliga byggnadsoch odlingsföretag samt uppsättandet eller kompletteringen av jordbruksinventarier (kreatur och redskap). Köpeskillingen för fastighet, som upplåtes genom egnahemsnämndernas jordanskaffning i egen regi, skulle, enligt vad förut föreslagits, i allmänhet icke få innestå hos säljaren. Jordköpet skulle nämligen bliva en särskild, kort affär, avsedd att avvecklas genom att egnahemsnämnden-säljaren erhåller kontantlikvid för jorden. Av köpeskillingen skulle därvid en tiondel betalas kontant vid köpet och återstoden eller åtminstone större delen härav genom egnahemslån. Den del av återstoden, som eventuellt ej täcktes med egnahemslånet, skulle antingen jämväl betalas kontant inom viss kort tid, eller, om särskilda skäl därtill föranleda, genom att egnahemsnämnden beredde köpare av egnahemslott viss lämplig frist att i särskild ordning avbetala dylik möjligen kvarvarande mindre fastighetsskuld. Då egnahemsföretagare köper jord direkt från enskild säljare, kommer köpeskillingen att gäldas i enlighet med vad som i vart fall härom avtalats vid köpet. Det kan säkerligen i allmänhet därvid icke påräknas, att säljaren bereder köparen kredit under sådana villkor, att en mindre bemedlad köpare på detta sätt får finansieringsfrågan nöjaktigt ordnad. Vare sig jorden köpes direkt av enskild eller från eller genom egnahemsorganisationen, behöver därför i första rummet den kredit ordnas, som avser betalandet av större delen utav köpeskillingen för jorden. Liksom nu bör detta ske genom egnahemslån. Om den inköpta fastigheten är obebyggd eller väsentligen oodlad till-

117 kommer frågan om byggnads- och odlingsarbetenas finansiering. Även om det i enstaka fall och under särskilda förhållanden kan tänkas vara möjligt och lämpligt, att jordsäljaren enligt härom upprättat avtal åtager sig byggnaders uppförande och eventuellt även viss odlings verkställande, lärer detta likväl icke bliva regeln, ty de starkaste skälen tala för, att sådant arbete i allmänhet bör och kommer att vara köparens sak. Denne har själv det största intresset att ombestyra sin lägenhets bebyggande och färdigställande. Ofta kan han också utföra detta arbete under tid och på sätt, som leder till minsta kostnad och bästa resultat. Sådan självverksamhet stärker samhörighetskänslan med lägenheten och är en god garanti, att de personer, som mottaga jord, besjälas av allvarligt uppsåt att kvarstanna å lägenheten och äga förmåga att genomföra företaget. Det allmännas omvårdnad om egnahemsbyggarna bör för övrigt ej sträcka sig så långt, att offentliga organ iordningställa de enskilda lägenheterna åt de jordsökande i vidare mån, än som oundgängligen erfordras för jordens övertagande av verkligt dugliga köpare. Om det alltså i regel bör bliva jordköparens sak att bebygga och färdigställa lägenheten, behöver han i de flesta fall härför välordnad kredit. I samband med dylik kredits lämnande kan kreditgivaren erhålla möjlighet att öva ett välbehövligt inflytande på hithörande arbetens planläggning och utförande. Ordnandet av denna del av egnahemskrediten bör även i fortsättningen ske genom egnahemslån och egnahemspremielån. För många egnahemsbildare kan frågan om uppsättande eller kompletterande av nödiga levande och döda jordbruksinventarier liksom anskaffande i övrigt av det oundgängliga rörelsekapitalet för driften bliva en ekonomiskt svårlöst uppgift. Även om den, som förvärvat ett mycket lämpligt jordområde, lyckats väl i sitt byggnadsföretag samt för allt detta haft tillgång till ej ringa eget kapital och välordnad fastighetskredit, kan han ofta under första tiden mötas av stora svårigheter på den grund, att penningmedlen visa sig otillräckliga för finansiering av en rationell jordbruksdrift. Fastighetens förvärv och iordningställande komma ofta att hårt anstränga hans ekonomi, och rörelsemedlen tryta för driftens rationella igångsättande och ordnande. Denna företeelse kan bliva desto mera framträdande och kritisk, ju större jordbrukslägenheterna äro, i vilket fall förvärvet och iordningställandet krävt större kapitalbelopp, på samma gång som behovet av rörelsemedel för driften är mera omfattande. Om vederbörande emellertid lyckas genomkämpa dessa första svårigheter och snart nog får produktionen ändamålsenligt och fullständigt igång, torde utsikterna till bärgning å dylika större, mera kostnadskrävande men i produktionshänseende ändamålsenligare jordbruk bliva vida mera gynnsamma än vid de små, ifråga om nybildning och uppsättning billigare men ur driftssynpunkt olämpligare jordbruken. Viss uppmärksamhet bör därför ägnas frågan, att egnahemsbildaren ej saknar möjligheter att nöjaktigt och någorlunda hastigt ordna anskaffandet av kreatur och jordbruksredskap, i den mån han ej förut har fullständig uppsättning härav, samt att han har rörelsekapital i övrigt

118 för driften. Detta bör särskilt beaktas, då fråga är om större jordbruksegnahem. De sakkunniga hysa dock starka betänkligheter mot beredande även härför av särskild statlig kredit. Dessa angelägenheters praktiska och finansiella ordnande böra i allt väsentligt vara jordbrukarens egen sak. Emellertid böra egnahemsnämnderna vid jords försäljning och förmedling liksom vid beviljandet av egnahemslån noga tillse, att köparen-låntagaren har eller får möjlighet att ändamålsenligt lösa inventariefrågan samt att de till låntagarens förfogande stående medlen icke uttömmas vid själva fastighetsbildandet, så att han saknar nödiga resurser att ordna de viktiga driftsfrågorna. Vad som i övrigt erfordras för dessa frågors lösning, lärer som sagt böra ankomma på jordbrukarna själva, därvid sammanslutningssträvandena mellan dem böra hava ett betydelsefullt arbetsfält. Egnahemsorganisationens låneförfarande och vad härmed sammanhänger bör följaktligen begränsas att, liksom nu, avse kreditfrågans ordnande i avseende å jordens inköp, bebyggande och iordningställande i övrigt. Egnahemskrediten bör alltså även i fortsättningen vara en ren fastighetskredit. Allmänna Den fortsatta egnahemslånerörelsen kan i det väsentliga anknytas till nupnnciper. v a r a n a " e anordningar på området. I fråga om rörelsens organisering, d. v. s. mellanhavandet mellan staten och de låneutlämnande organen, påkallas emellertid, såsom förut föreslagits under kapitlet om egnahemsorganisationen, väsentliga omläggningar. Dessa komma huvudsakligen att avse, att låneförmedlingen koncentreras till de av staten direkt ledda och understödda egnahemsnämnderna samt att staten övertager ansvaret för rörelsens risker och förvaltningskostnader, då fråga är om låneförmedling genom nämnderna. Lånerörelsens omfattning skulle vidare i så måtto inskränkas, att beviljandet av lån för bostadslägenheter i och kring tättbebyggda samhällen successivt avskildes från hithörande låneverksamhet, medan lånebeviljandet för bärkraftiga jordbrukslägenheter utvecklades i minst motsvarande grad. I fråga om de allmänna bestämmelser, som böra reglera utlämnandet av de enskilda lånen, torde nu gällande grundregler kunna och böra i stort sett bibehållas. Något mera framträdande, berättigat behov att göra ändring härutinnan finnes knappast, i annan mån än rörande detaljbestämmelser, där vissa jämkningar tarvas, på sätt de sakkunniga strax skola föreslå. Slutligen bör frågan om lånerörelsens inre och yttre skötsel enligt praxis — utöver de grundläggande författningsbestämmelserna — uppmärksammas. Liksom nu bör i omedelbar anslutning till egnahemslåneförmedlandet direkta bidrag (premielån för nyodlings-, nybyggnads- och grundförbättringsarbeten å jordbruksegnahem) utlämnas i syfte att befordra och för den enskilde underlätta arbetet med nybildning av jordbruk. Möjlighet att utlämna premielån, vilka äro av stor betydelse för jordbruksnybildningens befrämjande, i tillräcklig omfattning och till icke allt för hårt nedpressade belopp

119 torde böra öppnas, genom att för rörelsen erforderliga anslagsmedel finnas a t t tillgå till årligt belopp, som ungefärligen motsvarar behovet. Statens medverkan till egnahemsfinansieringen skulle alltså även i fortsättningen ordnas dels genom lån ur egnahemslånefonden och dels genom direkta bidrag (premielån) ur ett särskilt utgiftsanslag under nionde huvudtiteln. Erforderliga bestämmelser rörande lån ur egnahemslånefonden avse att Län ur egnareglera mellanhavandena dels mellan staten och egnahemsnämnderna och he^a™~ dels mellan dessa senare och de enskilda egnahemslåntagarna. Riksdagen torde, liksom nu, böra årligen bestämma det belopp, intill vilket Kungl. Maj:t för varje år äger bevilja lån u r egnahemslånefonden. Till frågan om detta belopps storlek återkomma de sakkunniga i ett följande kapitel om medelsbehoven över huvud taget. Ansökan om egnahemsstatslån ur fonden, med fördelning å lån för olika huvudändamål, bör av egnahemsnämnderna inom viss tid årligen ingivas till egnahemsstyrelsen, som har att upprätta och till Kungl. Maj:t inlämna förslag om den till utlåning medgivna summans fördelning mellan nämnderna. Sedan Kungl. Maj:t beslutat i ämnet, bör vederbörande nämnd äga att efter ingången av det år, för vilket egnahemsstatslånet beviljats, lyfta sig tilldelat statslån i statskontoret — i mån av behov — mot avlämnande av en till statskontoret eller order ställd av statskontoret godkänd förbindelse att dels förränta, använda och återbetala statslånet enligt härför stadgade bestämmelser, dels ock i övrigt ställa sig till efterrättelse de för nämndens egnahemslåneverksamhet meddelade eller av egnahemsstyrelsen i särskild ordning utfärdade föreskrifter. I fråga om statslånens förräntning och återbetalning ifrågasätta de sakkunniga ingen ändring av nuvarande stadganden, sådana dessa lyda enligt 1927 års riksdags beslut om egnahemslånens förräntning och återbetalning. Till frågan om egnahemsstatslånens användning, d. v. s. mellanhavandet mellan egnahemsnämnderna och de enskilda låntagarna, återkomma de sakkunniga här nedan. Rörande statens ansvar för riskerna och förvaltningskostnaderna vid nämndernas egnahemslånerörelse hava de sakkunniga i det föregående föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle tillerkännas befogenhet att för sagda två ändamål av egnahemslånefondens ränteavkastning årligen disponera ett belopp, motsvarande 0.6 procent av nämndernas tillhopatagna kapitalskuld till fonden vid närmast föregående års början. Av beloppet skulle, efter beslut av Kungl. Maj:t, högst tre fjärdedelar användas till nämndernas förvaltningskostnader samt återstoden, minst en fjärdedel, överföras till egnahemslånefondens riskfond, vilkens medel äro avsedda att enligt prövning av egnahemsstyrelsen användas för täckande av nämndernas eventuella, godkännbara låneförluster. Låneförmedlingens koncentrerande uteslutande till egnahemsnämnderna

120 medför såsom förut framhållits, att enskilda organ icke därefter skulle erhålla statslån ur egnahemslånefonden. I detta hänseende påkallas emellertid, såsom därvid ifrågasatts, viss övergångsbestämmelse i syfte att de enskilda organens möjlighet att förmedla lån icke allt för brådstörtat avklippes. Dylik övergångsbestämmelse torde böra innebära, att Kungl. Maj:t äger att, om särskilda skäl därtill föranleda, under en tid av högst tre år efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, d. v. s. under åren 1929—1931, bevilja statslån ur egnahemslånefonden jämväl till aktiebolag, föreningar och kommuner, enligt vad härom finnes stadgat i nu gällande egnahemslåneföreskrifter. I anslutning härtill torde bestämmelser även böra meddelas angående den i organisationskapitlet (underavdelningen: enskilda egnahemsorgan) föreslagna anordningen för eventuellt överflyttande av äldre egnahemslåneengagement från enskilda låneförmedlare till egnahemsnämnderna. Beträffande egnahemsnämndernas användning av erhållna egnahemsstatslån ur fonden — d. v. s. frågan om lånevillkoren och lånerörelsens inre och yttre skötsel — må följande framhållas. Lånetyper.

Ur statslånet må egnahemslån utlämnas till person, fyllande nedan angivna villkor, antingen för förvärvande av jordbrukslägenhet (jordbrukslån) eller för förvärvande av bostadslägenhet (bostadslån), för så vitt lägenheterna äro av den art, nedan sägs. Egnahemslån bör därjämte få utlämnas till härtill berättigad person, oaktat han redan innehar lägenhet, för lägenhetens utvidgning och förbättring, på sätt i det följande skall angivas, till mera bärkraftigt jordbruk (tilläggslån). Den sistnämnda lånetypen, som är en påbyggnad av de nuvarande egnahemstil läggslånen, komma de sakkunniga huvudsakligen att behandla i ett följande kapitel om tilläggskolonisationen.

Lägenheternas

De nuvarande inledande och allmänna bestämmelserna om lägenheternas art böra först och främst behållas i de avseenden, att lägenheten bör vara belägen å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan icke blivit fastställd, samt att låntagaren skall — med vissa undantag 1 — äga såväl jordområdet som därå befintliga eller till uppförande avsedda byggnader. I fråga om de närmare stadgandena rörande j o r d b r u k s l ä g e n h e t s a r t bör liksom nu föreskrivas, att vid fördelning av jordbrukslån nybildning av jordbruk bör främjas och att dylikt lån sålunda i regel icke bör beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar 1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller 2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra

Undantagen, vilka haft ringa praktisk L i d e l s e , avse dels bostadslägenheter, för vilka mark upplåtits med tomträtt, eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt, dels ock jordbrukslägenheter, vilka upplåtits under åborätt enligt Jagen om upplåtelse under åborätt av viss jord.

121 eller utvidga förut bestående jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig lägenhet, 3) eller, ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande, a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt, eller b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller bebos av ägaren själv. E n ny föreskrift beträffande beviljandet av jordbrukslån bör vidare införas av innebörd, att lägenheten skall befinnas fullt lämplig såsom jordbruksegnahem, i det jordområdet är härtill tjänligt, lägenheten av ändamålsenlig storlek med erforderlig tillgång av olika markslag samt upplåtelsevillkoren för köparen skäliga. Vid beviljandet av jordbrukslån bör i anslutning härtill eftersträvas, att lägenheten, där ej annat av förhållandena betingas, om möjligt är av den art, att ett bärkraftigt jordbruk därå kan uppstå, varav brukaren med familj kan beredas bärgning och sysselsättning. Det kan dock vara av betydelse, att bildandet av s. k. hantverkar- eller arbetarsmåbruk i vissa fall främjas, varför även dessa böra få belånas samt i lånehänseende räknas såsom jordbrukslägenheter. Vad beträffar den nedre gränsen i storlekshänseende för att en lägenhet ur lånesynpunkt må kunna anses såsom jordbrukslägenhet, anse de sakkunniga, att i detta hänseende nu gällande bestämmelse (att å lägenheten skall kunna födas minst ett fullvuxet större husdjur) icke är fullt lämplig. De förmåner, som äro förenade med att lägenheten i lånehänseende får räknas såsom jordbrukslägenhet (lägre ränta efter den amorteringsfria tiden, längre amorteringsfrihet, mindre annuitet, högre maximivärde, högre lånegräns samt möjlighet till premielåns erhållande), synas icke lämpligen böra ifrågakomma med mindre lägenheten verkligen kan anses såsom jordbruk. Detta kan knappast anses vara fallet, därest blott en enda ko kan födas på lägenheten. De sakkunniga förorda i anslutning härtill uppflyttande av lånegränsen mellan jordbruks- och bostadslägenheter i så måtto, att minst två kor skola kunna födas å den lägenhet, som i lånehänseende må räknas såsom jordbrukslägenhet. Mindre lägenheter böra hänföras till typen bostadslägenheter. Lån för b o s t a d s l ä g e n h e t bör i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Undantag från denna regel må kunna förekomma, då fråga är om inlösen av jord till innehavd byggnad å ofri grund eller inköp av sådan bebyggd bostadslägenhet, som sökanden förut innehaft under nyttjanderätt e. d. Vidare bör egnahemslån i regel icke få beviljas för bostadslägenhet, belägen i eller å område kring tättbebyggt samhälle av den art, att bostadskredit bör kunna påräknas i annan lämplig ordning. Såsom de sakkunniga förut uttalat, bör dylik låneverksamhet successivt avskiljas från här ifrågavarande, huvudsakligen för den egentliga landsbygden avsedda rörelse samt ordnas genom de anordningar, som äro att förvänta såsom resultat av bostadskreditsakkunnigas utredning.

122 mSivärde 8

Med

s

P ° r s m å l e t o m lägenheternas art sammanhänger frågan om lägenheternas maximivärde. I huvudsaklig överensstämmelse med vad nu gäller, bör egnahemslån ej få utgå, där det med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, kostnadsförslag, brandförsäkringshandlingar eller andra tillgängliga handlingar av egnahemsnämnden beräknade värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader överstiger vissa bestämda maximivärden. Vad särskilt beträffar det beräknade värdet å jorden, bör hinder ej möta, om lägenheten innehåller oodlad, odlingsbar jord, avsedd att odlas för utfående av viss del av lånet, att vid bestämmandet av värdet skälig hänsyn i tillämpningen tages till jordens påräkneliga värde efter sålunda föreskriven odling. Nyssnämnda maximivärden böra liksom nu vara 15,000 kronor för obebyggd jordbrukslägenhet, 12,000 kronor för bebyggd jordbrukslägenhet samt 10,000 kronor för bostadslägenhet, med möjlighet för Kungl. Maj:t att för visst län eller särskild ort medgiva egnahemsnämnd, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15,000 kronor men icke 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor. Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, torde liksom nu i avseende å maximivärde få anses såsom obebyggd.

Låntagarnas Egnahemslån bör ej få tilldelas annan person, man eller kvinna, än den, som ar ningar. svensk medborgare, rader över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildandet av eget hem men är i behov av kraftigt bistånd för dess förvärvande samt prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförande av ifrågakommande företag, däri inbegripet jämväl, då fråga är om jordbrukslån, drivande av ett mindre jordbruk. Av skäl, som angivits vid behandlingen av jordanskaffningsfrågan, torde även vid beviljandet av egnahemslån allmänt stadgande om vissa åldersgränser böra utgå men ersättas med föreskriften, att låntagare skall råda över sig och sitt gods. Dessutom har i nu förevarande förslag uttrycket »hederlig vandel», såsom mera lämpligt, ersatt hittillsvarande uttryck »hedrande vandel», vartill kommer, att gällande föreskrift, att egnahemslånen skola förbehållas »mindre bemedlade arbetare eller med dem likställda personer», uteslutits. Frånsett svårigheten att objektivt tolka detta senare uttryck, som för övrigt enligt ordalydelsen i vissa fall kan vara väl snävt, torde bestämmelsen, att sökanden skall vara i kraftigt behov av bistånd och äga goda personliga förutsättningar för företagets genomförande, jämfört med stadgandet om lägenheternas art såsom egnahem av viss maximistorlek, skänka tillräcklig säkerhet, att lån ej tilldelas andra personer, än sådana som vilja och kunna samt behöva hjälp för att förvärva egnahem av här avsedd art. Å andra sidan har — av ungefär samma skäl som utvecklats vid behandlingen av jordanskaffningsfrågan — det tillägget gjorts till nuvarande bestämmelser,

123 att lånesökanden skall prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförande av ifrågakommande företag. Liksom nu bör egnahemslånet utgå med belopp, icke understigande hälften samt icke överstigande, då fråga är om jordbrukslån, fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslån, tre fjärdedelar av lägenhetens på nyss angivet sätt beräknade värde. Där lån utgår till inlösen av jord till byggnad på ofri grund, bör lånet dock få utgå med mindre belopp än hälften av jordens och byggnadernas sammanlagda värde. Beträffande frågan om lånemaximum hava de sakkunniga haft under övervägande att framställa förslag om höjning, i fråga om jordbrukslån, till nio tiondelar av värdet, men hava slutligen ansett försiktigheten bjuda bibehållande av nuvarande bestämmelse om fem sjättedelar såsom högsta lånegräns. Visserligen kunde det u r flera synpunkter vara önskligt, att egnahemslånen i särskilda fall — då sökanden är i stort behov härav och för övrigt äger synnerligen goda förutsättningar — kunde få utgå med något högre belopp. Detta skulle vidga kretsen av dem, som kunde erhålla bistånd för bildande av jordbruksegnahem, samt göra hjälpen mera effektiv och minska behovet att utöver egnahemslånet upptaga eventuellt enskild tyngande skuld. Men å andra sidan kan sådan förhöjning medföra väsentligt ökade lånerisker och locka alltför svaga sökande att bilda egnahem. Härtill kommer, att anordningen med premielån, liksom vad förut föreslagits om viss ytterligare kredit i särskilda fall beträffande gäldandet av köpeskillingen för marken samt de smidiga reglerna för lägenheters värdesättning ändock böra öppna skäliga möjligheter även för ganska ringa bemedlade, lämpliga personer att med hjälp av olika förekommande låne- och bidragsmedel bilda egnahem. Beträffande lånevillkoren i övrigt, såsom angående ränta och återbetalning, lånekontrakt, säkerhet m. m. ifrågasätta de sakkunniga ej ändring i sak av nuvarande grundläggande bestämmelser.

Lånemaximum.

L

^eT^en

Uppsikt och kontroll över egnahemsnämndernas låneverksamhet bör utövas Det T*4™ *jj£ av egnahemsstyrelsen, som därvid bör eftersträva, att arbetet sker på ett f a r a n d e t 6 praktiskt, enkelt och effektivt sätt. Formulär till ansökningshandlingar, besiktningsprotokoll, lånekontrakt, skuldebrev, låneliggare m. m. böra, i den mån så befinnes lämpligt, upprättas av styrelsen. Likaså bör styrelsen lämna erforderliga anvisningar till nämnderna rörande lånerörelsens inre och yttre skötsel. Därvid bör uppmärksamhet, bland annat, ägnas åt frågan om egnahemslägenheternas ändamålsenliga bebyggande, ordningen för lägenheternas besiktning, lånens utbetalning och värdehandlingars förvarande. Vid låneverksamhetens utövande böra nämnderna i åtskilliga hänseenden, särskilt beträffande bedömandet av lånesökandes kvalifikationer, anlita biträde av egnahemsombuden och -kommittéerna i socknarna, vilka härför böra av nämnderna vederbörligen instrueras.

124 N u tmZyodilg, S ä l l a n d e bestämmelser angående utlämnandet av premielån till jordnybyggnad ' bruksegnahemslåntagare för utförande av nyodling, nybyggnad och grundförbätZng. f ö r b ä t t r i n g kunna i allt väsentligt bibehållas oförändrade. De sakkunniga ifrågasätta dock den jämkning i reglerna för utlämnande av premielån, att nu gällande definition på »mera väsentligt byggnadsarbete» må ändras att avse, förutom nyuppförande av ekonomihuset eller bostadshuset, jämväl större ombyggnad av ekonomihuset. Premielåneverksam heten är av mycket stor betydelse för jordbruksnybildningens befrämjande samt kan på ett ändamålsenligt sätt i hög grad underlätta för mindre bemedlade personer att skapa egna jordbruk. Även hithörande verksamhet bör ledas och kontrolleras av egnahemsstyrelsen. Såsom de sakkunniga skola föreslå i kapitlet om medelsbehoven förefinnes anledning, att det för utlämnande av premielån disponibla beloppet något höjes, så att icke så starka nedprutningar måste ske som för närvarande ofta torde vara fallet.

125 K A P . V.

Tilläggskolonisationen. Betydelse och ändamål. — Allmänna principer. — Anskaffande och tillgodogörande av »tillskottsjord». — Kreditgivning genom »tilläggslån» ur egnahemslånefonden. — Bidrag till nyodling m. m. Med »tilläggskolonisation» avse de sakkunniga förbättring och ändamåls- Betydelse och enlig utveckling av sådana ofullständiga jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal åker (eller kultiverad betesmark eller annan produktiv jord) icke giva erforderlig utkomst av jordbruket. Av i det föregående här och var fällda uttalanden torde hava framgått, att de sakkunniga fästa stor vikt vid befrämjandet av dylik verksamhet. Denna tjänar i stort sett samma syften som åtgärder till bildande av nya jordbruk men kan ofta ske på en enklare och naturligare väg. Strävandena att befordra uppkomst av nya jordbruk av ändamålsenlig storlek bör därför suppleras med kraftigt befrämjande av de talrika, för små jordbrukens utveckling till verklig bärkraft, så att dessa därefter kunna skänka en familj försörjning. I sitt utlåtande den 18 oktober 1926 angående statsbidrag till nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk hava de sakkunniga, bland annat, meddelat statistiska uppgifter om antalet brukningsdelar med låg åkerareal samt utvecklat några av de skäl, som motivera åtgärder till ofullständiga jordbruks utvidgning. De sakkunniga tillåta sig att i korthet här erinra om vad sålunda anförts. I riket finnas ungefär 120,000 jordbrukslägenheter, där åkerarealen icke överstiger 2 hektar samt nästan lika många, där arealen odlad jord växlar mellan 2 och 5 hektar. Ungefär 93,000 brukningsdelar hava en åkerareal mellan 5 och 10 hektar. Många av dessa talrika små jordbruk, särskilt tillhörande de två först nämnda storleksklasserna, äro i trängande behov av förbättring och utveckling. Genom lämplig utvidgning bortfalla åtskilliga av de olägenheter, som kunna vara förenade med allt för små jordbruk, såsom att bättre proportion ernås mellan byggnadskapital och jordvärde, att dragarfrågan kan ordnas på ett lämpligare sätt och jordbruksredskapen bättre utnyttjas. De minsta jordbruken lämna merendels ej tillräcklig ut-

126 komst åt familjen. Extra arbetsförtjänster måste — i konkurrens med andra arbetare — sökas å den vanliga arbetsmarknaden. P å grund av att arbetsbesparande hjälpmedel och arbetsmetoder knappast kunna komma till användning vid de minsta jordbruken, bliver det ekonomiska utbytet i många fall mindre tillfredsställande i förräntningshänseende. Bland innehavarna av de allt för små jordbruken torde det ock vara en allmänt utbredd uppfattning, att det för dem skulle vara av stor betydelse, om de på ett eller annat sätt kunde utvidga sina jordbruk. Dessa små jordbruk erbjuda i många fall en utmärkt utgångspunkt för vidgad kolonisation på naturlig väg genom ökat utnyttjande av den produktiva jorden. P å grundval av vad som redan finnes i hus, åker och inventarier kan, genom successivt och på många platser samtidigt bedrivet arbete, väsentliga resultat åstadkommas. Innehavarna av dessa småbruk äro oftast beprövade jordbrukare och hava större förutsättningar att lyckas härutinnan än de, som bilda helt nya jordbruk. Allmanna principer.

Under betonande av, att dessa synpunkter alltjämt hava giltighet, vilja "

de sakkunniga framhålla, att ett målmedvetet arbete för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk i främsta rummet bör inriktas på angelägenheten att vidga den odlade arealen för respektive brukningsdelar. Härigenom skapas den fasta och bestående utgångspunkten för möjliggörande av ökad produktion å och avkastning av dessa jordbruk, allt givetvis under förutsättning, att jorden, såsom sig bör, av den enskilde utnyttjas på lämpligt sätt. I många fall fordras för dylik utvidgning av åkerarealen, att ytterligare mark förvärvas. Här möter uppgiften att genom ordnad jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet medverka till anskaffande av »tillskottsjord» åt ofullständiga jordbruk ävensom frågan om ordnande av kreditmöjligheterna härför och för jordbrukets iordningställande, så att den vidgade arealen må kunna rationellt utnyttjas. En annan synnerligen viktig angelägenhet är kraftigt befrämjande av uppodling eller beteskultur å mark, som dessa småbrukare antingen förut innehava eller förvärva i form av tillskottsjord. Såsom framgår av bilagda, i tredje huvudavdelningen intagna redogörelse över tillgången i riket å odlingsbar jord finnes — särskilt i vissa trakter — ganska god tillgång på sådan odlings jord, som huvudsakligen lämpar sig att användas för utvidgning av äldre, nu svaga jordbruk. I samband med den odlade arealens utvidgning å ofullständiga jordbruk uppstår ej sällan frågan att genom om- eller tillbyggnad särskilt av ekonomihuset erhålla ökat utrymme för ett växande antal kreatur och en större skörd. Även i detta hänseende bör uppmärksamhet ägnas åt kreditfrågan. Verksamhet för förbättring och utveckling av ofullständiga jordbruk bör alltså åsyfta att tillskotts jord anskaffas till de för små jordbruken, att kredit beredes innehavarna för tillskottsjordens förvärv och för den sålunda vidgade eller förutvarande arealens tillgodogörande genom odling eller andra kulturåtgärder eller genom åbyggnadernas på grund härav eventuellt behövliga

127 till- eller ombyggnad ävensom att direkt ekonomisk hjälp lämnas innehavarna till uppmuntran och underlättande av dylika nyttiga arbeten. Statens medverkan härvid bör ske i omedelbar anslutning till egnahemsverksamheten i övrigt. Uppgifterna att befordra jordbruksnybildning och ofullständiga jordbruks utveckling äro i många hänseenden ensartade samt kunna i allmänhet icke avskiljas från varandra, vare sig ur principiell synpunkt eller med hänsyn till arbetets praktiska bedrivande. I betraktande härav och under erinran om vad förut uttalats om betydelsen av enhetlighet i statens egnahemsverksamhet böra hithörande åtgärder för ofullständiga jordbruks utveckling i det väsentliga anknytas till den reformerade egnahemsorganisationen. Det bör därför åligga egnahemsorganisationen att med uppmärksamhet följa även hithörande förhållanden samt bedriva upplysningsverksamhet om vikten av ofullständiga jordbruks förbättring och om möjligheterna att härvid erhålla bistånd från det allmännas sida. Vidare böra egnahemsnämnderna vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för förbättring och utökning av ofullständiga jordbruk i syfte att sådana jordbruk må genom förvärv av erforderlig tillskottsjord, odlings- och betesförbättringsarbeten, kompletterande byggnadsföretag, grundförbättring eller på annat lämpligt och behövligt sätt utvecklas till mera bärkraftiga jordbruk av om möjligt den storlek och art, att brukaren med familj erhåller utkomst och sysselsättning av jordbruket. Nämndernas hithörande arbete bör egnahemsstyrelsen givetvis leda, underlätta och kontrollera. Det bör ankomma på egnahemsnämnd att på härom av vederbörande Anskaffande gjord framställning eller eljest, där sådant anses påkallat, lämna innehavare görande av av här avsedda ofullständiga jordbruk erforderligt biträde för anskaffande tillskottsjord. av sådan tillskottsjord, som må kunna förvärvas och lämpligen kan tillläggas jordbruket, i syfte att detta om möjligt erhåller sådan storlek, som förut beskrivits, så att ägaren når besuttenhet. Nu ligger det i sakens natur, att det vid förvärv av tillskottsjord i regel måste bliva fråga om ett speciellt markområde, liggande omedelbart intill eller i nära grannskap till den äldre ofullständiga lägenheten. Med hänsyn härtill bliver det i regel jordsökanden själv, som tager initiativ till förvärvet och söker på egen hand ordna, att köpet kommer till stånd. Om han ej lyckas därmed, bör han kunna påkalla egnahemskommitténs (eller egnahemsombudets) eller i andra hand egnahemsnämndens biträde, därvid egnahemsorganet bör medverka vid förhandlingar med jordsäljaren i syfte, att köp kommer till stånd samt att priset bliver lämpligt och området väl ägnat att tilläggas den äldre ofullständiga lägenheten. I samband härmed bör egnahemsorganet kunna biträda vid ordnandet av lagfarts-, intecknings- och andra kamerala frågor samt uppsättandet av eventuella ansökningar om lån och bidrag av allmänna medel. Nyss nämnd förmedlingsverksamhet för tillskotts-

128 jords anskaffande åt innehavare av ofullständigt jordbruk torde få särskild betydelse, där flera sådana innehavare vid samma tidpunkt önska anskaffa tillskottsjord från område, tillhörigt samma säljare — t. ex. en större markägare eller ett bolag. I dylikt fall kan det vara lämpligt, att förhandlingar om jordköpen drivas enhetligt av egnahemsorganet, som bör hava större förutsättningar än varje enskild småbrukare att komma till tals med marksäljaren och att bedöma köpevillkoren och tillskottsområdenas lämplighet. När särskilda skäl därtill giva anledning, kan egnahemsnämnd därjämte själv inköpa område, avsett och lämpligt att helt eller delvis såsom tillskottsjord tilläggas ofullständiga jordbruk. Vid dylik verksamhet bör i tillämpliga delar iakttagas, vad i kapitlet om jordanskaffningsverksamheten uttalats och föreslagits rörande bedrivande över huvud tagit av sådan verksamhet i egnahemsnämndernas egen regi. Praktiskt taget kommer dylik direkt anskaffning av tillskottsjord att helt ingå i nämndernas övriga jordanskaffning i egen regi, samt bör givetvis finansieras och bedrivas enligt de härför i det föregående angivna grunder. I detta sammanhang torde böra erinras, att de sakkunniga förut uttalat, att det vid planläggningen av områden, förvärvade genom nämndernas direkta jordanskaffningsverksamhet, bör övervägas, huruvida icke viss del därav lämpligen bör användas för att tilläggas närliggande ofullständiga jordbruk, som äro i behov av ytterligare mark. Kred

Vid benandlm nomiVniii9 S e n av frågan om egnahemslåneförmedlingen hava de sakTä°g™sUn. kunniga antytt, att — jämte utlämnandet av de vanliga egnahemslånen för förvärv av jordbrukslägenhet eller bostadslägenhet (nybildning) — ännu en lånetyp borde införas. Denna skulle avse utlämnandet av lån till härtill berättigad person, oaktat han redan innehade en lägenhet, i och för dennas utveckling till ett mera bärkraftigt jordbruk. Sådant lån, som de sakkunniga för erhållande av en kort benämning kallat tilläggslån, skulle vara en påbyggnad av de nuvarande egnahemstilläggslånen. Dessa senare äro förbehållna endast personer, som redan innehava egnahemslån, samt utlämnas i och för utvidgning av jordområdet å jordbrukslägenhet eller bostadslägenhets omläggning, genom utvidgning av jordområdet och uppförande av erforderliga ekonomibyggnader, till jordbrukslägenhet. I betraktande av den vikt, de sakkunniga tillmäta tilläggskolonisationen, förorda de sakkunniga alltså viss utvidgad kreditgivning till ofullständiga jordbruks ändamålsenliga utveckling. I detta syfte böra egnahemsnämnderna få utlämna berörda tillläggslån, även om den person, som avser att utvidga innehavd lägenhet, icke förut åtnjuter statens egnahemslån.

g

Såsom allmänna villkor för tilläggslåns erhållande borde gälla, att låntagaren innehar ett sådant ofullständigt jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal åker icke av jordbruket kan erhålla erforderlig utkomst,

129 att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk, att han väl uppfyller de för egnahemslåns erhållande förut angivna personliga förutsättningar, att han åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig tillskottsjord, utvidga jordbruket till större bärkraft, att han härför är i behov av kraftigt bistånd, att värdet av lägenheten, efter förvärvet av tillskottsjord och härav eventuellt föranledda byggnads- eller förbättringsarbeten, icke överstiger de för egnahemslån eljest gällande värdemaxima samt att jämväl övriga för egnahemslåns erhållande gällande villkor i tillämpliga delar äro uppfyllda. Lånebeloppet bör ej få överstiga fem sjättedelar av det utav nämnden beräknade tillhopatagna värdet av det tillköpta jordområdet jämte de på grund av förvärvet påkallade byggnadsföretag och övriga arbeten å lägenheten. Lånet bör alltså begränsas till fem sjättedelar av de ifrågakommande utvidgningsanordningarnas värde. Å andra sidan bör lånebeloppet i regel icke få understiga hälften av nyssangivna värde. Beträffande lånevillkoren i övrigt — såsom angående ränta och återbetalning samt lånekontraktets bestämmelser i andra hänseenden — ävensom själva låneförfarandet (ansökan, besiktning, lånets utbetalande o. d.) böra i tillämpliga delar gälla, vad som föreslagits i fråga om vanliga egnahemslån för jordbrukslägenheter. I ett hänseende bör dock avvikelse härifrån kunna ske, nämligen rörande säkerheten för tilläggslån. Sådan säkerhet bör visserligen utgöras av gemensam inteckning i den äldre lägenheten och det tillagda området, men hinder bör ej möta att godtaga dylik inteckning, om den har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering beräknade belåningsvärde, under förutsättuing tillika att eventuella äldre inteckningar med bättre rätt i den gamla fastigheten utgöras av välordnad fastighetskredit såsom hypotekslån, vanligt egnahemslån eller långfristigt sparbankslån. Utlämnandet av här avsedda tilläggslån bör ske ined anlitande av det till respektive egnahemsnämnd från egnahemslånefonden till förfogande ställda statslån, avsett för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter. I fråga om mellanhavandet mellan staten och nämnden komma alltså samma regler att gälla, som förut angivits vid behandlingen av egnahemslåneförmedlingen över huvud taget. Person, som tilldelas tilläggslån av nu förevarande slag, bör äga samma möjlighet som annan jordbrukslåntagare att jämväl erhålla egnahemspremie.

m. m.

lån till nyodlings-, byggnads- och grundförbättringsarbeten, allt givetvis under förutsättning, att låntagaren väl fyller härför stadgade särskilda villkor. 9 — i164.

Bidrag ti n dlw y° 9

1925 års kolonisationssalc.

bet.

130 Beträffande främjandet av nyodling och betesförbättring å ofullständiga jordbruk må slutligen erinras om det härför vid 1927 års riksdag anvisade anslaget av 400,000 kronor. Sistnämnda verksamhetsgren bör enligt de sakkunnigas bestämda mening fortgå såsom en kontinuerlig anordning, och torde behovet av medel härför sannolikt bliva så framträdande, att väsentligt högre årligt anslag, än vad nu anvisats, påkallas för denna mycket betydelsefulla verksamhet.

131 K A P . VI.

Arrendefrilösningen. Frågans innebörd. — Förekomsten av arrendejordbruk. — Frilösningens betydelse. — Allmänna principer. — Frilösningens genomförande. — Kreditfrågan. Under senaste tid har ganska stor uppmärksamhet ägnats de förhållanden, som äro förenade med arrendejordbruk. Såsom strax skall närmare beskrivas, är ett ej ringa antal av landets brukningsdelar upplåtna till personer, som under arrende bruka annans jord. Beroendet av jordägaren och den ovissa framtidsutsikten har ej sällan, särskilt tidigare, medfört, att arrendatorernas sociala och ekonomiska ställning varit mindre gynnsam samt att arrendejordbrukens skötsel försummats. Intresset att förbättra arrendatorernas sociala och ekonomiska förhållanden i förening med strävandena att åstadkomma nöjaktig och rationell jordbruksdrift även å arrendegårdar har uppkallat statsmakterna till inskridande på dessa områden. De sålunda vidtagna eller föreslagna åtgärderna hava huvudsakligen följt två olika linjer. Ä ena sidan har åsyftats att genom lagstiftning bereda vissa arrendatorer och brukare av annans mark större trygghet och förbättrad ställning i arrendeförhållandet. Ä andra sidan har den utveckling eftersträvats, att de självständiga jordbrukens antal skulle ökas på arrendejordbrukens bekostnad genom att arrendatorer med äganderätt förvärvade den av dem brukade jorden. Det är sistnämnda fråga, frilösningen av arrendejordbruk, som här i korthet skall avhandlas. Det har vid frågans diskussion framhållits, att vissa hämmande faktorer försvårade ett överförande av de osjälvständiga jordbruken i brukarens ägo. Frånsett vissa hinder av huvudsakligen rättslig art, såsom bristande ändamålsenlighet i jorddelningslagstiftningen och svårigheter att på ett enkelt och billigt sätt frigöra fastigheterna från gemensamma inteckningar, hava såsom hämmande faktorer huvudsakligen framhållits, att jordägarna icke alltid varit benägna att på frivillighetens väg i önskad omfattning och på tillfredsställande sätt avyttra arrendejordbruken samt att arrendatorerna ej sällan saknat ekonomiska möjligheter att finansiera köpen. Det först åsyftade hindret av rättslig art torde komma att väsentligen avlägsnas genom lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet. Spörsmålet om förenkling i fråga om fastighets frigörande från densamma

Frågans vnnebörd -

132 besvärande inteckningar har däremot ännu ej bringats till lösning. Ett i propositionen nr 19 till 1927 års riksdag i ämnet framställt lagförslag blev av riksdagen lämnat utan bifall. Med hänsyn till frågans vikt för egnahemsverksamheten vilja de sakkunniga — åt vilka lagärenden ej anförtrotts — framhålla önskvärdheten, att ytterligare försök snarast göres att få nu berörda fråga löst. Den ovannämnda frågan om vissa jordägares benägenhet att avyttra arrendejordbruk har varit föremål för särskild undersökning genom 1925 års jordundersökningskommission, och hänvisa de sakkunniga till det härvid erhållna resultatet. De sakkunnigas nu förevarande yttrande avser följaktligen närmast frågan om avhjälpande av de med frilösning av arrendejordbruk förknippade finansiella svårigheter, varjämte de sakkunniga komma att ägna uppmärksamhet jämväl åt spörsmålet om ändamålsenligt organiserande av sådan verksamhet, som avser frivillig försäljning av arrendejordbruk av viss storlek. Förekomsten Av rikets brukningsdelar voro, enligt av jordkommissionen meddelad staav arrendetistik för 1919, ungefär 100,000 eller 25 procent utarrenderade. Arrendejordbruk. jordbrukens fördelning å storleksklasser var följande. Åkerareal

Antal arrendebruk

0.26— 2 hektar 2— 5 » 5-10 » 10—20 20—30 30—50 över 50

» » » »

34,445 25,044 16,542 summa 76,031 12,013 4,763 4,000 2,884 tillhopa 99,691.

Sedan berörda statistik upprättats, hava arrendejordbruk försålts i stor utsträckning, vadan antalet numera säkerligen är avsevärt lägre, än vad fallet var år 1919. Arrendegårdarnas relativa antal, i förhållande till samtliga brukningsdelar, är minst beträffande storleksgrupperna 5—20 hektar, under det att arrendesystemet nått större omfattning vid såväl de allra minsta som de större brukningsdelarna. Utarrenderade brukningsdelar förekomma talrikast inom södra Bergslagen, östgötaslätten, Mälar- och Hjälmarbygden samt Skånska slättbygden. Även de inre delarna av Norrland, där trävarubolagens jordinnehav nått stor omfattning, uppvisa i allmänhet talrikt förekommande arrendejordbruk. Däremot har arrendesystemet sin minsta omfattning på Öland, Gotland samt i Västerbottens och Norrbottens kustland.

133 Arrendesystemet kan otvivelaktigt i vissa hänseenden medföra fördelar Frilösningens bet delse icke blott för jordägarna i form av tillgång till fasta arbetare utan till och v med för brukarna själva. Arrendeformen kan sålunda understundom vara ett lämpligt förberedande stadium i jordlösa arbetares strävanden att erhålla ett eget jordbruk samt kan bereda brukaren — särskilt efter genomförandet av en allmän social arrendelag — en i ekonomiskt hänseende och ur ar betssynpunkt jämförelsevis trygg ställning. Det anses emellertid vara en i stort sett önskvärd utveckling, att de, som bruka jorden, även innehava äganderätt till denna. Härigenom skulle brukaren ernå en mera fri ställningHan kunde med intresse och nit ägna sig åt sitt jordbruk i vetskap, att han och hans efterkommande finge skörda frukterna av det arbete och de kostnader, som nedläggas på fastigheten. Många arrendatorer hysa förvisso också en önskan att övertaga den av dem brukade arrendejorden under full äganderätt. Oftast medför detta, att lägenhetens jordbruk därefter skötes på ett bättre sätt, så att högre avkastning erhålles efter frilösningen än förut. Arrendefrilösningen sammanhänger synnerligen nära med den övriga Allmänna egnahemsverksamheten, i vad angår både jordanskaffning och kreditgivning. PrmctPerI det hittillsvarande egnahemsarbetet har frilösning av arrendejordbruk också spelat en framträdande roll. Ett stort antal egnahemslån har utlämnats för detta ändamål, i det flertalet lån å bebyggda jordbrukslägenheter hänfört sig till friköp av torp och andra mindre arrendeställen. Jordförmedlingsverksamheten har också i stor omfattning avsett försäljningar av torp. Även i fortsättningen bör egnahemsarbetet jämväl omfatta verksamhet för arrendejordbruks frilösande i av förhållandena påkallad omfattning. Egnahemsverksamhetens befattning med hithörande angelägenheter bör huvudsakligen åsyfta att befordra, att köp av arrendejordbruk komma till stånd, att härvid förfares på lämpligt sätt — särskilt i syfte att lägenheterna bliva av ändamålsenlig storlek med lämplig marktilldelning av skilda ägoslag — samt att köpens finansiering kan nöjaktigt ordnas, särskilt då fråga är om arrendejordbruk av viss mindre storlek. Dylik verksamhet bör ingå såsom en av egnahemsorganisationens uppgifter, på sätt strax närmare skall beskrivas. Organisationen bör följaktligen vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för underlättande av frilösning huvudsakligen av sådana arrendejordbruk, som lämpa sig för bildande av egnahemsjordbruk av ändamålsenlig storlek. I detta syfte böra egnahemsnämnderna samt ombuden och kommittéerna i socknarna med uppmärksamhet följa förhållandena rörande arrendatorers önskan och möjlighet att frilösa innehavda arrendegårdar samt från dem mottaga och söka tillgodose inkommande framställningar om bistånd för frilösningens frivilliga ordnande. Hithörande verksamhet bör i allmänhet bedrivas i omedelbar anslutning till egnahemsorganens övriga verksamhet, under noggrant iakttagande av de principer, som förut angivits rörande det allmänna egnahemsarbetet.

134 Egnahemsstyrelsen bör givetvis leda, underlätta och kontrollera de underlydande organens verksamhet även i fråga om arrendefrilösningar. Frilösningens Underlättandet för arrendatorer att få jordköp till stånd bör ingå såsom en allmän uppgift i egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet. Det bör i detta syfte ankomma på egnahemsnämnd att på begäran av arrendator, sammanslutningar mellan eller ombud för dylika ävensom efter hänvändelse från jordägare eller eljest, då så anses påkallat, lämna erforderligt biträde vid frilösning av vissa mindre arrendejordbruk såsom medelst råd och hjälp vid köpeavtals ingående, värdering, bedömande av lotternas storlek och förseende med jord av skilda slag. Därjämte bör nämnden biträda vid ordnandet av lagfarts- och inteckningsfrågor samt andra kamerala spörsmål samt medverka vid upprättande av ansökningar om erforderliga och påräkneliga lån eller bidrag av statsmedel. Där så påfordras och befinnes lämpligt, bör nämnden vidare, på uppdrag av jordägare och enligt avtal med denna, för jordägarens räkning och på hans risk ombestyra det praktiska genomförandet av här avsedd verksamhet för frilösning av arrendejordbruk. Givetvis bör nämnden även därvid noga tillse, att frilösningen äger rum under sådana villkor, att jordköparnas och det allmännas berättigade intressen tillgodoses. När särskilda skäl därtill giva anledning, bör nämnden slutligen bedriva verksamhet i egen regi för inköp av egendomar eller områden, avsedda och lämpliga för frilösning av arrendejordbruk. Vid sådan verksamhet bör nämnden förfara på samma sätt, som i kapitlet om jordanskaffningsverksamheten föreslagits rörande direkt jordanskaffning över huvud taget. I många fall torde en av nämnden förvärvad egendom komma att användas till viss del för bildande av nya jordbruk och till annan del för torps och andra arrendegårdars försäljning till respektive brukare. Hithörande verksamhet för underlättande av arrendefrilösningar genom jordförmedling eller jordanskaffning bör icke med nödvändighet inskränkas att endast avse jordbruk av den storlek, att egnahemslån kan utgå för deras förvärvande, utan bör jämväl kunna avse något större arrendegårdar, åtminstone upp till 25 hektar åker. Kreditfrågan. Det återstår så att behandla frågan, huru frilösningen må kunna underlättas i finansiellt hänseende, d. v. s. i vad mån och under vilka villkor lån av allmänna medel må beviljas för detta ändamål. Eörande sådana arrendejordbruk, vilkas storlek och värde medgiva lämnande av egnahemslån, bör det finansiella biståndet allt fortfarande ske i form av egnahemslån. Genom den vid 1926 års riksdag beslutade möjligheten till höjning även för bebyggda jordbrukslägenheter av maximivärdet för egnahemslåns erhållande kunna sådana lägenheter med ett värde av upptill 16,000 kronor ifrågakomma vid långivningen. Ett mera allmänt frilösningsförfarande torde vara att förvänta genom införande av den sociala arrendelagen, som torde komma att öka jordägarnas

135 benägenhet att sälja, samt såsom resultat av 1925 års jordundersökningskommissions arbete och den reformerade egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet. Detta torde säkerligen komma att medföra ökad efterfrågan på lån från egnahemslånefonden. Med hänsyn till betydelsen att i finansiellt hänsende underlätta frilösningen torde av denna anledning ökning böra ske i fråga om den medgivna utlåningen från egnahemslånefonden, och komma de sakkunniga att i kapitlet om medelsbehovet föreslå höjning av det årliga utlåningsbeloppet från fonden. Vad härefter angår frågan om finansiering vid köp av sådana större arrendelägenheter, som på grund av högre värde än 16,000 kronor icke nu kunna ifrågakomma vid egnahemslånegivningen, hava de sakkunniga ingående övervägt, huruvida dylik finansiering även bör ske genom det allmännas direkta mellankomst. Därvid kunde tänkas, antingen att egnahemslånerörelsen utsträcktes att omfatta även kreditgivning vid köp av jordbruk över 16,000 kronors värde eller att annan lånerörelse härför inrättades. Mot det förstnämnda förslaget kunde emellertid invändas, att ett stort principiellt avsteg härigenom skulle göras från egnahemsrörelsens grundtanke att befordra förvärv huvudsakligen av enfamiljsjordbruk, avsedda att brukas av innehavaren utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft. Ett sådant avsteg kunde få vittgående konsekvenser och öppna utsikter för staten att genom direkt kreditgivning övertaga en ökad del av den allmänna fastighetskrediten. Utvidgningen skulle även sannolikt kräva väsentligt höjda avsättningar till egnahemslånefonden, för så vitt ej utvidgningen skulle gå ut över de egentliga egnahemslägenheterna och inskränka möjligheten att belåna sådana. De sakkunniga äro därför icke beredda att nu förorda utvidgning av egnahemslånerörelsen att avse även lägenheter med högre maximivärden, än de nu gällande. I allt fall synes man härutinnan böra ställa sig något avvaktande samt först samla erfarenheter om verkningarna av de förslag, sakkunniga i övrigt framställt rörande egnahemsverksamhetens utvidgning. Skulle annan lånerörelse införas för de större arrendejordbrukens frilösning, borde denna i så fall vara fri från varje moment av statssubvention. I detta sammanhang må erinras, att 1927 års riksdag begärt utredning rörande den primära jordbruksfastighetskrediten med hänsyn särskilt till frågan om höjning av gränsen för denna fastighetskredit och till behovet av en ytterligare utveckling av jordbrukshypoteksinstitutionen i syfte att möjliggöra en Ökad utlåningsverksamhet. Därest de till grund för detta utredningskrav liggande önskemål komma att förverkligas, torde detta komma att bliva av betydelse jämväl beträffande kreditgivningen för frilösning av arrendejordbruk.

136 K A P . VII.

Egnahemsupplåtelser från publik jord. Frågans betydelse. — Förekomsten av kronans jordbruksdomäner och prästlöneboställen. — Egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner. — Egnahemsupplåtelser från den kyrkliga jorden. Frågans

Ehuru de sakkunnigas förevarande uppdrag icke direkt avser frågan om egnahemsupplåtelser från publik jord, hava de sakkunniga dock, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet, funnit lämpligt att i korthet beröra vissa sidor jämväl av denna fråga. Alla de skäl, som i det föregående anförts till stöd för en utvecklad egnahemsverksamhet, gälla i minst samma mån upplåtelser från publik som från enskild jord. Ur egnahemssynpunkt spelar det ingen roll, om den jord, som tages i anspråk för ändamålet, tillhört det allmänna eller enskilda. Huvudsaken är, att jorden är lämplig att användas för egnahemsbildning. Ur vissa synpunkter kan det rent av framstå såsom mera angeläget, att det allmänna i första rummet själv ställer sin lämpliga jord till förfogande. Sådan jord är redan i det allmännas ägo, och de med jordanskaffningen eljest sammanhängande frågorna äro här — åtminstone i vad angår kronans jord — i viss mån från början ordnade. Ur exemplets synpunkt kan det vara av betydelse, att det allmänna icke drager sig att uppträda såsom föregångsman vid avstående av jord för egnahemsändamål. Det allmännas jord är vidare ofta väl belägen med avseende å avsättningsförhållanden och i regel ur jordbrukssynpunkt av mycket god beskaffenhet samt kan därför i allmänhet anses skänka särskilt gynnsamma möjligheter för egnahemsbildarna att finna sin bärgning. Även för jordprisens reglering kan det vara av betydelse, att det allmännas jord utsläppes i marknaden i mån av behov. Avstående av publik jord för egnahemsändamål kan därjämte i åtskilliga fall vara en önskvärd utveckling även med hänsyn till det allmännas egna ekonomiska intressen. Avkastningen av de publika jordbruksegendomarna är i stort sett icke särdeles gynnsam ur jordägarnas synpunkt. Förvaltningen av denna jord, som i regel är utarrenderad i en mångfald spridda gårdar, drager ganska betydande fortlöpande kostnader. Om den principen upprätthålles, att vid publik jords försäljning inflytande köpeskillingar placeras i sådan värdebeständig valuta som t. ex. skogsmark, sker i stort sett intet annat än ett lämpligt markutbyte.

137 Vad nu anförts avser i främsta rummet kronans jordbruksegendomar men även prästlönejorden. Beträffande kronans jordbruksdomäner har den uppfattning också allt mera slagit igenom, att det ur alla synpunkter vore lämpligt, att härtill tjänliga domäner komme till användning för egnahemsbildning i större utsträckning, än vad hittills varit fallet. Vad angår uppfattningen av frågans vikt, gäller det samma i viss mån även den ecklesiastika jorden. Trots denna insikt om betydelsen, att kronans och kyrkans jord i större omfattning må användas för egnahemsändamål, har det praktiska resultatet hittills blivit ganska ringa i fråga om kronojorden och intet beträffande den ecklesiastika jorden. De sakkunniga hava därför icke kunnat undgå att undersöka, huruvida icke de anordningar, som de sakkunniga i övrigt föreslagit för egnahemsarbetets utveckling och reformering, också kunna i sin mån befordra lösningen av frågan om egnahemsupplåtelser från publik jord. Det är huvudsakligen ur denna synpunkt, som de sakkunniga nu gå att framställa vissa förslag rörande befrämjandet av egnahemsbildning å kronans jordbruksdomäner och möjligen även å prästlönejorden. Enligt senast tillgänglig statistik, avseende år 1920, utgjorde antalet av Förekomsten statens utarrenderade jordbruksdomäner tillhopa ungefär 1,700. Dessa om- ^ X u S * fattade sammanlagt ungefär 136,000 hektar, varav 76,000 hektar tomt, träd- domäner och a gård och åker, 16,000 hektar ängs- och odlingsmark, 39,000 hektar skogs\ZfueT~ och hagmark samt 5,000 hektar impediment. Egendomarnas taxeringsvärden uppgingo sagda år till sammanlagt 84,000,000 kronor och de årliga arrendebeloppen (brutto) till omkring 2,300,000 kronor. Av arrendeavgifterna torde ungefär 475,000 kronor hava avkortats på grund av skyldigheter för arrendatorer att å vissa egendomar utföra nybyggnadsarbeten. Kronans jordbruksegendomar förekomma talrikast eller till den största sammantagna arealen inom Skaraborgs, Östergötlands, Malmöhus och Kristianstads län. I Norrlandslänen förekommer dylik jord ytterst sparsamt. Prästlöneboställena voro, enligt kyrkofondskommitténs betänkande den 31 maj 1923, till antalet ungefär 3,300 med en sammanlagd areal av ungefär 500,000 hektar, varav 88,000 hektar tomt, trädgård och åker, 24,000 hektar ängs- och odlingsmark, 269,000 hektar skogsmark, 81,000 hektar impediment och 38,000 hektar ej specificerad mark. Den del av löneboställena, som benämnes jordbruksdelen och som innehåller huvudsakligen tomt, trädgård, åker samt ängs- och odlingsmark, omfattade tillhopa ungefär 113,000 hektar samt hade ett sammanlagt taxeringsvärde av 134,000,000 kronor. Arrendeavgifterna för jordbruksdelarna uppgå till sammanlagt 3,560,000 kronor, varav ungefär 560,000 kronor utgöras av årsbelopp, som avkortas på grund av arrendatorernas nybyggnadsskyldigheter. De till arealen betydelsefullaste tillgångarna av prästlöneboställen finnas inom Lunds, Skara, Uppsala och Linköpings stift.

138 Egnahems-

T första huvudavdelningen av de sakkunnigas betänkande har en redo-

upplatelser

. . . . . .

..

från kronans gorelse lämnats over nu gällande bestämmelser och anordningar rörande jordbruks- egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksegendomar. Under hänvisning till vad sålunda meddelats må nu erinras blott om följande stadganden, som avse möjliggörande av viss medverkan från den vanliga egnahemsorganisationens sida i syfte att främja egnahemsupplåtelser även från kronojord, nämligen att kommun och hushållningssällskaps egnahemsnämnd äga att, vid uppskattningsförrättning för försäljning eller förnyad utarrendering av kronoegendom, inkomma med framställning rörande upplåtelser, att underrättelse om statsmakternas beslut rörande kronoegendomars förestående försäljning i egnahemslotter bör av vederbörande länsstyrelse tillställas hushållningssällskap samt kommun, bolag och förening, som uppfylla villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden och som hos länsstyrelsen anmält sig önska erhålla meddelande av dylikt slag, samt att, där det kan antagas, att anbud å område, lämpligt till bildande av egnahemslägenheter, kommer att göras av kommun eller av bolag eller förening, som uppfyller villkoren för erhållande av lån från jordförmedlingsfonden, området må vid uppskattningsförrättningen värderas jämväl för försäljning i odelat skick. Möjlighet finnes alltså för vissa av de vanliga egnahemsorganen att taga initiativ till kronoegendomars användning för egnahemsändamål, att i fortsättningen följa försäljningsärendet och eventuellt anvisa och förmedla kronojord åt jordsökande samt att uppträda såsom spekulant till övertagande i odelat skick av område från kronoegendom, lämpligt till egnahemslägenheter. Trots att dessa möjligheter för egnahemsorganen att öva inflytande vid kronoegendomars disposition för egnahemsändamål blivit för de nuvarande egnahemsorganen särskilt påpekade, hava de praktiskt taget aldrig utnyttjats. Denna uraktlåtenhet beror i allt väsentligt på de lokala egnahemsorganens nuvarande ställning till hithörande frågor och särskilt därpå, att jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamheten hittills icke ernått en nöjaktig lösning. Frågan bör emellertid komma i ett helt annat läge efter genomförandet av de sakkunnigas förevarande förslag, som bland annat avser en genomgripande reformering av egnahemsnämnderna i syfte att jämväl åstadkomma en verkligt effektiv jordanskaffningsverksamhet genom dem. De nyss angivna möjligheterna för egnahemsorganen att öva inflytande på och direkt medverka i arbetet för kronojords användning för egnahemsändamål böra, efter viss omläggning, stå öppna även efter egnahemsnämndernas reformering och torde därefter kunna utnyttjas i stor utsträckning samt bliva av väsentlig betydelse i arbetet för kronoegendomars lämpliga disposition för egnahemsbildning. Då den statsunderstödda lokala egnahemsförvaltningen enligt de sakkunnigas förslag kommer att koncentreras till hushållningssällskapens egnahemsnämnder, torde åsyftade möjligheter i fortsättningen avse enbart egnahemsnämnderna och icke kommuner, bolag eller föreningar. Ur olika synpunkter är det behövligt och lämpligt, att egnahemsnämn-

139 derna på nyss antytt sätt medverka även vid egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner. Egnahemsnämnderna komma genom sin sammansättning och allmänna ställning samt genom sin övriga jordanskaffningsverksamhet att bliva särskilt skickade att kunna bedöma behovet av jord av olika slag för egnahemsändamål och alltså jämväl kronojord. Till nämnderna torde den jordsökande allmänheten i regel komma att hänvända sig i och för egnahemsjords erhållande. Ur allmänhetens synpunkt är det av vikt, att framställningar om jords erhållande huvudsakligen behöva riktas blott till ett organ. Hos nämnderna kommer därför en samlad överblick att finnas om jordbehov och jordtillgång. Nämnderna torde vidare bliva särskilt ägnade att kunna bedöma jords lämplighet för egnahemsändamål liksom att kunna upprätta styckningsförslag. Särskilt intresse för denna verksamhets utveckling lärer även kunna påräknas hos egnahemsnämnderna. Vissa anmärkningar hava - icke minst från riksdagens sida — framförts mot det nuvarande förfaringssättet för planläggning och upplåtande av egnahemsanläggningar å kronojord, vilket ansetts vara opraktiskt och otidsenligt. Det lärer därför vara ett bestämt önskemål, att nuvarande möjligheter för egnahemsorganen att direkt samt på ett praktiskt och enhetligt sätt medverka vid egnahemsupplåtelser från kronojord till fullo utnyttjas samt vederbörligen anpassas efter den reformerade egnahemsorganisationens förhållanden. I detta syfte torde förenämnda stadgande i bestämmelserna om egnahemsupplåtelser från kronojord böra så till vida bibehållas, att hushållningssällskaps egnahemsnämnd bör äga att, vid uppskattningsförrättning för försäljning eller förnyad utarrendering av kronoegendom, inkomma med framställning rörande upplåtelser. Denna bestämmelse torde vidare, vid meddelandet av föreskrifter om egnahemsnämndernas verksamhet, böra kompletteras med ett åliggande för egnahemsnämnderna att noga följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronoegendomar samt därvid icke underlåta att, i den mån så finnes påkallat, vid dylika förrättningar taga initiativ till och avgiva förslag om lämpliga egendomars tagande i anspråk helt eller delvis för egnahemsbildning. Egnahemsnämnderna skulle alltså på ett helt annat sätt än hittills bevaka egnahemssakens intresse av att härför tjänliga kronoegendomar disponeras för egnahemsändamål, samt med hänsyn till föreliggande jordbehov och andra på frågan inverkande omständigheter göra erforderliga påstötningar hos uppskattningsmännen om sådan disposition. Dylika initiativ torde i många fall medföra sådant inflytande på uppskattningsförrättningens gång, att uppskattningsmännen icke underlåta att vid dispositionsförslagens upprättande hädanefter till fullo beakta egnahemsrörelsens intressen. Vidare torde, i anslutning till vad som nu gäller rörande förfaringssättet vid egnahemsupplåtelser från kronoegendomar, den bestämmelse böra gälla, att länsstyrelserna hava att omedelbart lämna vederbörande egnahemsnämnd upplysningar om statsmakternas i vart fall fattade beslut om upplåtelser eller försäljningar från kronoegendomar. Denna föreskrift bör i sin tur

140 korrespondera med åligganden för egnahemsnämnderna att införliva sålunda erhållna upplysningar med nämndernas övriga uppgifter om till salu varande egnahemsjord samt att på ett effektivt sätt begagna dessa upplysningar i sitt allmänna jordförmedlingsarbete. Härigenom ökas nämndernas vetskap om tillgången på för egnahemsbildning tillgänglig jord. Nämnderna böra därefter genom sin allmänna jordförmedlingsverksamhet bidraga till, att de jordsökande på ett praktiskt sätt få vetskap om dylik till försäljning stående kronojord, samt kunna även medverka till jordens upplåtande genom förmedling och eventuellt biträde vid köp. Nämnderna, som i stor utsträckning torde komma att mottaga jordansökningar från allmänheten, kunna härigenom i många fall säkerligen skaffa lämpliga spekulanter åt kronan såsom egnahemsförsäljare samt kunna även i övrigt både för kronan-marksäljaren och för den jordsökande allmänheten underlätta och befordra egnahemsupplåtelser från kronojord. Slutligen böra egnahemsnämnderna kunna uppträda såsom köpare av sådana kronoegendomar, som befinnas lämpliga att helt eller delvis användas till egnahemsändamål. Vid sådan verksamhet böra nämnderna förfara på samma sätt, som förut angivits vid nämndernas allmänna jordanskaffningsverksamhet i egen regi. Hithörande verksamhet torde kunna få betydelse, då en egnahemsnämnd funnit behov föreligga att själv anskaffa egnahemsjord i viss trakt samt då det befinnes, att en för ändamålet lämplig kronoegendom kan antagas komma att vid tidpunkten ifråga stå till förfogande. Nämnden bör då, i samförstånd med egnahemsstyrelsen, vid uppskattningsförrättningen eller eljest, då så befinnes lämpligt, göra framställning om att av kronan få förvärva egendomen eller området. Ernås överenskommelse om köpeskillingen samt fatta statsmakterna vederbörligt beslut om kronoegendomens försäljning, torde egnahemsnämnden böra avsluta köpet under iakttagande av vad i kapitlet om jordanskaffningsverksamheten föreslagits. Köpeskillingen bör i sådant fall av nämnden gäldas kontant (till domänfonden) med anlitande av till nämndens förfogande stående jordanskaffningslån. Efter förvärvet har nämnden att disponera egendomen eller området enligt alldeles samma grunder, som skulle hava gällt, därest köpet skett från enskild jordsäljare. Därest den reformerade egnahemsorganisationen, på sätt nu föreslagits, lägger sig vinn om att i sin allmänna jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet jämväl underlätta och medverka vid egnahems upplåtelser från kronans jordbruksegendomar, torde lösningen av sistnämnda fråga komma att i praktiken bliva avsevärt befrämjad. Egnahemsnämnderna skulle alltså kunna väsentligen tjänstgöra såsom organ även vid egnahemsupplåtelser från kronojord. Egnahems- Beträffande den ecklesiastika jorden äro nuvarande möjligheter att få frlfdtnkylk- egnahemsupplåtelser till stånd ytterligt små. Tills helt nyligen fanns ej liga jorden, annan möjlighet till utbyte eller försäljning av ecklesiastik jord, än ett

141 stadgande i § 62 av den ecklesiastika boställsordningen, att, om prästgård vore olämpligt belägen eller på grund av särskilda omständigheter boställe eller del därav ej kunde för sitt ändamål bibehållas utan synnerlig olägenhet eller mot skälig avgift utarrenderas, boställe eller del, varom nu sagts, finge efter Konungens beprövande utbytas mot annan fastighet eller ock försäljas. I praktiken hade denna bestämmelse visat sig nära nog betydelselös. Emellertid utfärdades den 4 januari 1927 en lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt. Lagen innebär i huvudsak beredande av möjlighet dels till friköp av lägenhet, motsvarande närmast den rätt, som avses i ensittarlagen, dels en utvidgning av de förutvarande bestämmelserna i § 62 boställsordningen — vilka inflyttats i lagen — av innebörd, att försäljning eller byte av kyrklig jord även må kunna äga rum, där jorden till följd av belägenhet i eller invid stad eller annan ort med tätare bebyggelse eller grannskap till större industriell anläggning med synnerlig fördel kan styckas till tomter. Därjämte kan efter Kungl. Maj:ts beprövande upplåtelse under tomträtt äga rum å område, som i stadgad ordning blivit planlagt för bebyggande. Trots nämnda lagbestämmelser är frågan om den kyrkliga jordens användande för bildande av jordbruksegnahem allt fortfarande praktiskt taget olöst. Vid upprepade tillfällen under senaste tid har riksdagen gjort framställningar om frågans utredning. Utredning av nyssangivna fråga är också numera helt nyligen igångsatt, i det Kungl. Maj:t den 22 april 1927 bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla tre sakkunniga för utredning av frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen av prästlönejorden. Åt dessa sakkunniga har även uppdragits att skyndsamt verkställa av riksdagen begärda utredning rörande möjligheterna att upplåta ecklesiastik jord till smärre jordbruk och egnahem samt därvid tillika undersöka lämpligheten av en upplåtelseform under stadgad besittningsrätt. Då denna fråga alltså nu gjorts till föremål för särskild, skyndsam utredning, torde det vara att hoppas, att möjligheter snart öppnas för kyrklig jords användning för här avsedda egnahomsiindamål i erforderlig omfattning. P å detta mycket tidiga stadium av utredningen saknas dock givetvis ännu vetskap om de linjer, enligt vilka förenämnda sakkunniga komma att framgå. Det torde emellertid, ur egnahemssakens synpunkt, vara ett önskemål, att vid frågans lösning så vitt möjligt beaktas, att vad de sakkunniga här ovan anfört rörande den reformerade egnahemsorganisationens framtida medverkan vid egnahemsupplåtelser från kronojord jämväl vinner giltighet, i tillämpliga delar, beträffande den ecklesiastika jorden. I anslutning härtill synes det alltså böra övervägas, huruvida icke de reformerade egnahemsnämnderna må kunna kraftigt medverka även vid den kyrkliga jordens eventuella disposition för egnahemsändamål. Därvid skulle egnahemsnämnderna för-

142 fara på i tillämpliga delar samma sätt som ovan föreslagits i fråga om kronojorden. Den reformerade egnahemsorganisationen skulle alltså så att säga erbjuda sig att i viss omfattning m e d v e r k a v i d det p r a k t i s k a h a n d h a v a n d e t av den egnahemsverksamhet, som må komma till stånd med anlitande av den ecklesiastika jorden, för så vitt denna såsom resultat av nyssangivna särskilda utredning varder för ändamålet frigiven i erforderlig omfattning.

143 K A P . VIII.

Frågan om samfälld jordbruksdrift. Frågans innebörd. — Redan utförda försök med samfälld jordbruksdrift. — Skillnaden mellan "kooperativa jordbruk" och "samfälld jordbruksdrift". — Svårigheter med samfällda jordbruks bedrivande. — Frågan om statlig kredit åt samfällda jordbruk. Av den inledande historiken framgår, att riksdagen vid olika tillfällen Frågans inn behandlat frågan om kreditgivning även åt »kooperativa eller samfällda jordbruk». Därvid har riksdagen emellertid städse ställt sig avvisande, och åtgärder i sådant syfte hava ej heller vidtagits. Då de för sakkunnigas utredning angivna direktiv likväl innehålla ett uttalande, att det bland annat borde övervägas, huruvida kolonisation kunde grundas på kooperativ understöds- och låneverksamhet, skola de sakkunniga här nedan i korthet yttra sig jämväl i denna fråga. Eiksdagsmotionerna i ämnet hava visserligen ej innehållit någon utformad plan, huru »samfälld jordbruksdrift» skulle organiseras, men den tanken har sannolikt legat bakom förslaget, att småbondesöner, jordbruksarbetare eller andra jordsökande skulle, till ett visst antal, sammansluta sig i en förening, som för medlemmarnas gemensamma räkning och behov inköpte en större gård (eller eventuellt ett odlingsområde). Gården skulle brukas gemensamt av medlemmarna med lika rätt till arbete och utkomst, och medlemmarna skulle alltså själva vara både ägare, brukare och arbetare. Företagets startande skulle, enligt förslaget, understödjas av staten genom lån ur egnahemslånefonden under i huvudsak samma villkor, som gällde för enskilda egnahemslåntagare. Förslagsställarna torde hava haft den mening, att man härigenom skulle kunna på ett snabbare och enklare sätt tillgodose de jordsökandes behov. Man torde hava utgått därifrån, att vid köp av en större egendom för samfälld brukning alla med styckning och nybyggnad förenade kostnader bortfölle samt att stordriftens fördelar kunde utnyttjas ävensom att samarbete och lämplig arbetsfördelning skulle kunna underlätta företagets genomförande. Vidare torde man haft för ögonen de betydande svårigheter, som den enskilde egnahemsbyggaren i många fall haft att kämpa med vid genomförandet av sitt isolerade företag, samt undrat om icke gemensamhet i inköp, drift och arbete skulle kunna lindra dessa svårigheter. Förslags-

144 stallarna hava vidare med all sannolikhet påverkats av den kraftiga utveckling, som konsumentkooperationen uppvisat under senaste tid. Redan utförda I vårt land hava några enstaka försök med samfällda jordbruk förekomsfmftmjord- m i t » d ä r v i d yngre jordbrukarsöner och lantarbetare eller andra för jordbruksdrift. bruket intresserade gemensamt inköpt eller arrenderat en jordbruksfastighet, som de samfällt brukat. Så vitt känt är, har resultatet emellertid i stort sett blivit föga tillfredsställande. Sammanslutningarna hava i regel varit lösligt hopkomna. Tillgången till kapital har från början ofta varit knapp. Icke alltid hava vederbörande lyckats erhålla de för ändamålet lämpligaste egendomarna. Tillräcklig insikt och erfarenhet hava kanske också saknats, huru ett dylikt företag bör skötas. Gemensamheten i ledning, arbete, försäljning och bärgning har kunnat bliva en källa till vissa misshälligheter. Oftast har det därför gått så, att en efter en lämnat företaget, varefter detta slutligen kommit att upphöra. I ett fall har en större konsumtionsförening inköpt en jordbruksegendom och brukat denna under något mera än tio år. Även i detta fall lärer det vara svårt att avgöra, om detta kooperativa företag varit förmånligt eller ej för dess ägare. Då andra konsumtionsföreningar, trots den långa tid som fortgått sedan företagets startande, emellertid ej slagit in på samma väg, torde därav snarast kunna dragas den slutsats, att den vanliga kooperativa rörelsen ej funnit exemplet föredömligt. Erfarenheten om hithörande verksamhet är emellertid i allt fall så ringa, att man härav knappast kan draga några allmänna slutsatser. Vissa erfaren- Kända erfarenheter från utlandet om samfälld jordbruksdrift äro mycket utiandeT s m å ' I E n g l a n d hava sedan en följd av år konsumtionsföreningar inköpt jordegendomar och brukat dem för sina ändamål. Av tillgängliga uppgifter synes framgå, att resultatet härav varit mindre tillfredsställande. I Danmark och Finland, där andelsverksamheten i övrigt är kraftigt utvecklad bland jordbruksbefolkningen, torde sammanslutningar i syfte att driva kooperativa jordbruk saknas. I vissa länder, där omfattande jordreformer vidtagits efter världskriget, såsom t. ex. i Rumänien och Ungern, hava sammanslutningar medgivits rätt att erhålla jord för gemensam brukning, men tillförlitliga uppgifter om resultatet saknas, vilket för övrigt är förklarligt med hänsyn till, att reformerna helt nyligen genomförts. Skillnaden Då man talar om kooperativa jordbruk och samfälld jordbruksdrift kan mellan »kooen sammanblandning av olika begreppsbestämningar lätt ske. Det är givetperativa jordbruk» och vis icke samma sak, om å ena sidan en vanlig, för allmänheten »öppen» »samfälld konsumtionsförening eller annat för vem som helst »öppet» koojordbruksdrift». perativt företag förvärvar en jordbruksegendom och därefter såsom vanlig

företagare, eventuellt med avlönat utomstående arbetsfolk, driver denna eller om å andra sidan en sluten krets av några personer samfällt brukar och

145 arbetar på en av den gemensamt inköpt gård. Utmärkande för det förra är, att en »öppen» kooperativ sammanslutning äger och driver ett jordbruk, samt för det senare, att en jordbruksgårds till antalet begränsade arbetare också äga den gård, de bruka. Skulle nu förevarande fråga avse det förra, torde en i verklig mening kooperativ jordbruksproduktion — varmed som sagt torde åsyftas, att företaget står öppet för vem som vill ingå i detsamma — endast kunna ordnas efter två linjer, nämligen antingen att en stark, planmässigt organiserad sammanslutning bildas på fullt kooperativ grund, där varje jordsökande, som så önskar och som godtager föreningens stadgebestämmelser, äger rätt att bliva medlem av föreningen, eller att de konsumentkooperativa föreningarna köpa egna jordbruk och därå bedriva produktion av de förnödenheter, som äro behövliga i konsumtionsföreningarna. E n sammanslutning av det förra slaget skulle hava till uppgift att, i mån av ekonomiska tillgångar, anskaffa lämpliga jordegendomar och å dessa, efter någon viss ordning, placera sina medlemmar. Den förevarande frågan torde emellertid knappast avse dylika »öppna» och i vanlig mening kooperativa företag, utan lärer man vid förslagens framställande närmast hava åsyftat någon form av »slutna» föreningar mellan några, till antalet begränsade, personer, som samfällt skola bruka en av dem, för deras eget behov av arbete och utkomst, förvärvad gård. De sakkunniga anse följaktligen, att den föreliggande frågan huvudsakligen avser sistnämnda typ, de s. k. samfällda jordbruken. Stor tvekan kan råda, huruvida dylika samfällda jordbruk hava någon Svårigheter framtid i vårt land och om de kunna beräknas komma att fylla någon%jordbluksbenämnvärd uppgift eller ens kunna lyckligt genomföras. Dylik verksamhet drivande. kan knappast öppna några möjligheter för beredande åt befolkningsöverskottet av ökade utkomsttillfällen av jordbruket. Vid köp av större jordbruksegendomar för ändamålet måste å egendomen redan befintliga arbetare lämna plats åt de nya företagarna-arbetarna, och därvid uppstår problemet om placering av gårdens förutvarande arbetare. Genom en intensivare jordbruksdrift och stegrad produktion kunde visserligen tänkas, att flera personer kunde av den samfällt brukade egendomen erhålla utkomst, men huruvida utvecklingen kommer att gå i sådan riktning är ovisst, varjämte också kan tänkas, att ägarna-arbetarna komme att själva påtaga sig större arbetsprestationer än de förutvarande lönearbetarna, något som i så fall å andra sidan skulle minska de å gården arbetandes antal. Ur praktisk organisatorisk synpunkt kan tvekan också råda, huruvida ett dylikt samfällt jordbruk i allmänhet kan administreras och skötas på ett fullt lämpligt sätt. Slitningar kunna lätt uppstå vid fattandet av beslut om arbetets planläggning och utförande, vid inköp av förnödenheter, disposition av utvunna produkter, arbetsgöromålens fördelning och behållningens tillgodonjutande. Den dagliga sammanlevnaden mellan familjer, som skola hava nästan allting gemensamt, kan — ty sådan är nu människonaturen — lätt leda till inbördes kiv, 10 — 41G4.

1925 års kolonisationssak.

bet.

146 avundsjuka och misstro. Skall det samfällda jordbruket kunna rationellt ordnas, måste sammanslutningen säkerligen lägga ledningen i händerna på en man med stark vilja, som åtnjuter de övrigas fulla förtroende såsom deras funktionär men på samma gång innehar sådan förmansställning, att han utan motstånd från dem kan med fordran på åtlydnad ordna driften och arbetet. Frågan om Även om de sakkunniga alltså anse, att betydelsen av samfällda jordbruk åt samfällda e J a r framträdande och att svårigheterna för sådan drifts ordnande äro stora, jordbruk, torde det dock kunna tänkas, att några personer även i fortsättningen, trots allt, önska att för gemensam brukning förvärva viss egendom. Det kan också vara av intresse att härigenom få samlat ytterligare praktisk erfarenhet om dylik verksamhet, som i allt fall då bör ske helt frivilligt och på vederbörande företagares egen risk. E n annan sak är, om staten lämpligen bör befrämja dylik verksamhet, vilket i så fall skulle kunna tänkas ske genom viss kreditgivning. Frånsett den mindre tilltalande omständigheten, att staten därigenom i viss mån skulle synas direkt uppmuntra och inbjuda enskilda jordsökande att driva samfällda jordbruk, lära stora svårigheter vara förenade med sådan kreditgivnings ordnande. E n viss juridisk person, en inregistrerad ekonomisk förening, måste innehava lagfart å egendomen samt stå såsom låntagare. Man har ju emellertid ingen garanti för, att de som starta företaget alltjämt framdeles komma att kvarstanna i föreningen eller att driften ens i fortsättningen skötes samfällt. Därvid kan fråga uppstå om lånets återbetalning helt eller delvis, enär det ursprungliga ändamålet med företaget uppgivits. Givetvis måste såsom säkerhet för eventuellt lån första inteckning i fastigheten fordras, förstärkt med personliga förbindelser från samtliga medlemmar, men i allt fall kan, om lånet bliver högt i förhållande till fastighetens värde och om medlemmarna äro mindre bemedlade, risk för förlust uppstå för långivaren. Skulle denne i så fall nödgas övertaga egendomen, kan detta leda till mindre önskvärda förhållanden och kanske medföra ytterligare förluster. Om detta oaktat kreditgivning skulle befinnas böra förekomma för förvärv av samfällt jordbruk, torde i så fall k u n n a tänkas, att lån för ändamålet i särskilda fall finge utlämnas ur egnahemslånefonden. Därvid torde i huvudsak följande villkor böra gälla, nämligen att en inregistrerad ekonomisk förening vore bildad med ändamål att förvärva och under samfälld jordbruksdrift sköta viss egendom; att föreningens stadgar vore upprättade enligt härför av Kungl. Maj:t särskilt föreskrivna och ändamålsenligt befunna grunder; att föreningens medlemmar utgjordes av visst bestämt antal mindre bemedlade, för dylik jordbruksdrift lämpliga personer; att föreningen befunnes erbjuda trygghet för ändamålsenlig skötsel av före-

147 taget och särskilt att det på ett tillfredsställande sätt vore sörjt för företagets drifts- och arbetsledning; att egendomen vore för ändamålet fullt lämplig och befunnes äga ett värde, som fördelat å en var medlemsplats i föreningen motsvarade för varje sådan medlemsplats högst det för egnahemslåns erhållande stadgade maximivärde ; att lånet finge utgå till högst fem sjättedelar av egendomens sammanlagda beräknade belånings värde; att för lånets utbetalande, förräntning och återbetalning i tillämpliga delar skulle gälla, vad som för egnahemslån eljest vore stadgat; att därvid dock tillika skulle gälla, att föreningen såsom låntagare ställde säkerhet, utöver första inteckning i fastigheten, bestående av personliga borgensförbindelser från en var medlem i föreningen; samt att, därest medlem utginge ur föreningen och annan godkännbar ny medlem ej inträdde i dennes ställning, så stor del av lånet skulle återbetalas, som motsvarade förhållandet mellan de utgåendes antal och sammanlagda antalet medlemsplatser i föreningen. Utan att härmed för egen del framställa ett bestämt yrkande om införande av nu avhandlade låneform för samfällda jordbruk, vilja de sakkunniga dock icke avstyrka, att den anordning försöksvis må prövas, att om i något konkret fall en lämplig förening av nyss antydd art komme att uppträda såsom lånesökande, det icke borde möta avgörande hinder för Kungl. Maj:t att, efter förslag från vederbörande egnahemsnämnd och egnahemsstyrelsen samt efter noggrann prövning, medgiva, att dylikt lån ur egnahemslånefonden finge beviljas föreningen.

148 KAP. IX.

Egnahemsorganisationens upplysnings- och rådgivningsverksamhet. Betydelsen av självverksamhet och sammanslutningssträvanden. — "Hjälp till självhjälp" genom upplysning och rådgivning. — "Inre" upplysnings- och rådgivningsverksamhet inom organisationen. — "Yttre" upplysnings- och rådgivningsverksamhet till allmänhetens tjänst. Betydelsen av Egnahemsverksamhetens framgång beror ytterst av de enskilda egnahemssjäiwerksam- byggarnas intresse, duglighet, kunskap, företagsamhet och arbetsamhet. De manslutnings- olika egnahemmens detaljerade planläggning och företagens praktiska genomsträvanden. förande liksom den fortsatta jordbruksdriften måste i det väsentliga bliva de enskildas sak. De komma i sitt mångskiftande arbete att ställas inför den ena detaljuppgiften efter den andra, där en god lösning näppeligen kan nås annorledes än genom vederbörandes egen omtänksamhet, energi och förmåga att finna och utnyttja utvägar. Självverksamhet och fast tilltro till den egna kraften måste därför vara utmärkande för den enskilde egnahemsbildaren i hans krävande arbete. Han bör dock ingalunda isolera sig från sina yrkeskamrater utan i stället genom sunda sammanslutningssträvanden arbeta sida vid sida med andra jordbrukare för tillvaratagande av gemensamma intressen. Detta senare gäller särskilt den fortsatta jordbruksdriften och enkannerligen anskaffande av vissa förnödenheter och avyttrande av produkter, där ett kraftigt gemensamt uppträdande från jordbrukarnas sida kan för dem lända till mycket stor båtnad. »Hjälp till självhjälp» genom upplysning och rådgivning.

Om än sådan självverksamhet och dylika sammanslutningssträvanden närmast äro de enskildas egen sak, utesluter icke detta, att det allmänna kan och bör genom upplysning och rådgivning lämna »hjälp till självhjälp». Den reformerade egnahemsorganisationen i dess olika instanser hör här hava en viktig uppgift att fylla, som rätt utförd kan medföra synnerligen stor nytta. Att här i detalj angiva, huru sådan upplysnings- och rådgivningsverksamhet bör utövas, låter sig knappast göra, ty på detta område beror resultatet i allt väsentligt av den anda och det personliga intresse, som besjäla dem, som utöva dylik »förkunnelse». De sakkunniga skola emellertid här nedan i korthet skissera de viktigaste uppgifter, som egnahemsorganisationen bör söka genomföra beträffande uppfysnings- och rådgivningsverksamhet.

149 För det första bör en så att säga inre upplysnings- och rådgivningsverk- »inre»uppiyssamhet inom egnahemsorganisationens egen krets utövas, i det dennas olika rJ2SJj^-—. instanser böra söka att inbördes hjälpa varandra och utbyta erfarenheter, verksamhet Egnahemsstyrelsen bör sålunda på olika sätt lämna anvisningar och råd åt A ^ ™ / < E egnahemsnämnderna såväl angående ordnandet av nämndernas inre förvalttionen. ningsmässiga arbete samt rörande låne- och jordanskaffningsverksamhetens yttre bedrivande. Av särskild betydelse torde i detta fall vara, att styrelsens ledamöter och funktionärer vid besök hos nämnderna ingående och på ett intresserat, personligt sätt meddela upplysningar och med nämndernas vederbörande diskussionsvis avhandla sådana frågor, där ändringar och förbättringar synas vara av nöden. Vid sådan personlig konfrontation kan den rådgivande direkt bedöma förhållandena och avlyssna den andra partens skäl samt kan därefter på ett för denne i ögonen fallande sätt omedelbart klarlägga syftet och betydelsen av de lämnade anvisningarna. Då behov härav föreligger, bör egnahemsstyrelsen vidare tid efter annan sammankalla representanter för nämnderna till gemensamma överläggningar, t. ex. i Stockholm, för avhandlande av särskilt viktiga frågor, såsom förestående nya principiella anordningar och bestämmelser ävensom för utbyte av erfarenheter. Enligt ungefär samma linjer böra egnahemsnämnderna i sin tur utöva handledande och rådgivande verksamhet gent emot egnahemsombuden och egnahemskommittéerna i socknarna. Givet är, att hela den hithörande inre upplysnings- och rådgivningsverksamheten icke bör inskränkas blott till personliga överläggningar utan torde därjämte i viss omfattning böra avse skriftligen kodifierade anvisningar i form av cirkulär, brev, fastställda formulär m. m. En tanke, som synes böra övervägas av den nytillkommande egnahemsstyrelsen, är utgivande av en mindre, tryckt publikation, avsedd att utkomma förslagsvis en gång i kvartalet och innehållande redogörelser för statsmakternas beslut i egnahemsfrågor, anvisningar om rörelsens skötsel, intressantare rapporter från egnahemsarbetet i orterna, fackuppsatser från egnahemsverksamhetens och det mindre jordbrukets arbetsfält, frågor och svar i hithörande angelägenheter m. m. Spridandet till alla i egnahemsarbetet verksamma krafter och eventuellt även till intresserade egnahemsbyggare av en sådan »tidskrift för det statliga egnahemsarbetet» torde kunna i hög grad väcka intresse för saken och befordra förståelse och insikt om egnahemsverksamhetens betydelse och rätta bedrivande. Den viktigaste sidan av egnahemsverksamhetens upplysnings- och rådgiv- »Yttre» uppningsverksamhet bör emellertid vara riktad utåt samt alltså avse den jord- yra^gi9vningssökande och egnahemsbildande allmänheten. Denna verksamhet torde i det verksamhet . . , - , . - , . .

,

o

,

..

-,

-

I

T

»n

till

allmän-

vasentliga bora ankomma pa egnahemsnämnderna och sockenorganen, vilka hetens tjänst. komma att stå allmänheten närmast och därför kunna gripa om uppgiften på ett särskilt personligt sätt. I lämplig ordning böra nämnderna och sockenorganen bibringa den jordköpande och även den jordsäljande allmänheten vetskap om olika förekommande egnahemsanordningar samt därvid även

150 sprida upplysning om de hjälpmedel, som stå till buds, och de allmänna principer, som följas i arbetet. Detta kan ske genom populära tidningsartiklar eller föredrag i orterna, genom utdelandet av kortfattade tryckta anvisningar rörande ordningen vid ansökan om erhållande av jord och lån samt genom personliga upplysningar vid olika tillfällen. Det måste emellertid betonas, att sådan verksamhet icke bör hava karaktär av påverkande propaganda och agitation, utan den bör ske på ett fullt objektivt sätt med klarläggande av sakens olika — både ljusare och mörkare — sidor. Av mycket stor vikt är, att de lokala egnahemsorganen ägna ingående uppmärksamhet åt angelägenheten av att lämna de personer, som från eller genom organisationen erhålla jord eller lån, erforderliga råd och anvisningar i arbetet med det egna hemmets bildande. P å flera ställen i det föregående hava de sakkunniga föreslagit, att organisationen skall biträda allmänheten vid inköp av egnahemsjord, ordnandet av härmed sammanhörande kamerala angelägenheter, uppsättandet av ansökningar om lån och bidrag av allmänna medel m. m. Därjämte böra hjälp och råd lämnas beträffande sådana mycket viktiga angelägenheter som byggnadsarbetets planläggning — genom tillhandahållande av lämpliga typer av ritningar med arbets- och materialbeskrivningar eller medelst granskning av redan upprättade byggnadsförslag — samt odlings- och andra iordningställningsarbetens planering och genomförande. Sistnämnda verksamhet måste i stort sett vara ett rent konsulentarbete, och torde egnahemsnämnderna härutinnan kunna och böra anlita biträde av hushållningssällskapens konsulenter och vandringsrättare. Det sistnämnda gäller även jordbruksdriftens fortsatta ordnande. Slutligen torde egnahemsbyggarna böra intresseras för olika sammanslutningssträvanden. Om nämligen samarbetet mellan redan befintliga jordbrukare är högeligen önskvärt och nödvändigt, är detta så mycket mera betydelsefullt, när fråga är om de nytillkommande, mindre jordbrukarna. Dylikt samarbete, åsyftande att hävda en viss grupps berättigade intressen, kan i betydande grad bidraga till de mindre jordbrukarnas förbättrade ekonomiska ställning och därigenom också bliva av betydelse för företagens lyckliga genomförande. Denna viktiga sida av jordproblemet bör icke förbises, utan böra de mindre jordbrukarna uppmuntras och stödjas i sina strävanden att genom försäljningsföreningar ernå inflytande på prissättningen av de produkter, som jordbruket har till avsalu, samt genom inköpsföreningar anskaffa för jordbruket nödvändiga behovsartiklar. Vissa erfarenheter hava redan vunnits om gemensamma inköp och gemensam användning av åtskilliga för jordbruket nödvändiga större maskiner (t. ex. tröskverk) m. m., vilka erfarenheter givetvis böra utnyttjas. Vidare må framhållas, att bildandet av avelsföreningar kan få en stor betydelse för berörda nya mindre jordbrukare, och därvid bör tillses, att sakkunnig ledning erhålles för denna föreningsrörelse, som bör äga rum i anslutning till förut på området befintliga föreningar och sammanslutningar. På de olika nu nämnda områdena har den rådgivande och upplysande

151 verksamheten ett stort och viktigt arbetsfält. Hithörande verksamhet torde i det väsentliga böra ankomma på och utövas genom hushållningssällskapen. Men även egnahemsorganen torde — i samarbete med sällskapen i övrigt — böra medverka vid upporganiserandet av ett målmedvetet arbete i nu angivna riktning, avsett att i främsta rummet hos egnahemsbyggarna, med vilka organisationen kommer i omedelbar och personlig kontakt, inpränta betydelsen av sammanslutningssträvanden mellan jordbrukarna.

152 K A P . X.

Medelsbehovet under närmaste tid för den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Enligt de direktiv, som angåvos vid de sakkunnigas tillkallande, borde de sakkunnigas utredning närmast begränsas till formerna för hithörande egnahemsverksamhets igångsättande, under det att frågan om dess utsträckning mera lämnades åt framtiden. I överensstämmelse härmed avse de sakkunnigas förevarande utlåtande och förslag, såsom torde framgå av det föregående, huvudsakligen den förra sidan av frågan, i det de sakkunniga sökt framlägga utarbetade förslag och riktlinjer rörande den statsunderstödda egnahemsverksamhetens organiserande och bedrivande. Verksamhetens omfattning åter torde komma att bero av de behov, som under dess utövande komma att göra sig gällande, samt torde framför allt komma att bestämmas eller åtminstone begränsas av de anslags- och lånemedel, som riksdagen finner sig kunna och böra vid olika tillfällen anvisa för ändamålen. Vad angår sistnämnda fråga om medelsbehoven och de för närmaste tid, enligt de sakkunnigas förmenande, erforderliga medelsanslagen må följande anföras. För närvarande understöder staten egnahemsverksamheten genom medelanvisningar sålunda, att å nionde huvudtiteln plägar årligen upptagas dels ett extra förslagsanslag för egnahemsavdelningen inom jordbruksdepartementet av 18,400 kronor, dels ett extra reservationsanslag för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten av 650,000 kronor, dels ock anslag till hushållningssällskapen för jordförmedlingsverksamhet till belopp, att för ändamålet kan beviljas 125,000 kronor årligen, varjämte riksdagen under utgifter för kapitalökning plägar dels medgiva, att 18,000,000 kronor årligen må utlånas från egnahemslånefonden och dels såsom kapitalökning till fonden anvisa reservationsanslag till belopp, som behöver tillföras fonden för möjliggörande av dylik årlig maximiutlåning. Genom beslut vid 1927 års riksdag begränsades sistnämnda kapitalökningsanslag att avse ett belopp, som erfordras för närmast förestående utbetalningar å beviljade egnahemslån. Några nya kapitalökningsanslag till jordförmedlingsfonden hava under senaste år icke varit av nöden. Såsom bidrag till egnahemslåneförmedlarnas förvaltningskostnader och låneförluster äger Kungl. Maj:t årligen disponera ett belopp, motsvarande 0.5 procent av

153 förmedlarnas ej till betalning förfallna kapitalskuld till egnahemslånefonden vid årets början, vilket belopp icke uppföres å riksstatens utgiftssida utan utgår direkt av fondens ränteavkastning, som i övrigt tillföres statsverket såsom inkomst. Såsom framgår av de sakkunnigas förevarande förslag skulle följande statliga anslags- och låneformer hädanefter förekomma, nämligen dels ett anslag för statens egnahemsstyrelse, dels lån från jordanskaffningsfonden, dels anslag från jordanskaffningsanslaget, dels lån från egnahemslånefonden och dels anslag för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten. Vidare skulle jordanskaffningsfondens riskfond inrättas, avsedd att i viss ordning täcka möjligen uppkommande förluster å egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet. Slutligen skulle nämndernas förvaltningskostnader och eventuella låneförluster täckas genom att Kungl. Maj:t skulle äga att årligen disponera ett belopp, utgörande 0.6 procent av nämndernas ej till betalning förfallna sammantagna kapitalskuld till egnahemslånefonden vid föregående års början, vilket belopp skulle utgå direkt ur fondens ränteavkastning. Viss del av sistnämnda belopp skulle tillföras egnahemslånefondens riskfond. I det föregående hava de sakkunniga närmare utvecklat dessa förslag om skilda anslags- och låneformer för egnahems verksamheten, och hänvisas härtill. Vad angår anslagsbeloppet för statens egnahemsstyrelse hava de sakkunniga förut, på närmare angivna skäl, ifrågasatt, att ett extra förslagsanslag upptages av 58,000 kronor. Sagda anslagsbelopp torde böra uppföras under nionde huvudtiteln samt finnas till förfogande för budgetåret 1928— 1929 i dess helhet, enär styrelsen sannolikt torde, för att i god tid före 1929 års ingång kunna upporganisera verksamheten enligt de nya bestämmelserna, behöva tillsättas redan från och med den 1 juli 1928. Jordanskaffningsfonden skulle enligt förslaget bildas därigenom, att jordförmedlingsfondens kapital, i den mån detta är eller bliver disponibelt, överföres till den förstnämnda fonden. Enligt vad som inhämtats från statskontoret uppgick jordförmedlingsfondens totala kapitalbehållning i början av maj 1927 till 3,560,898 kronor, varav 1,383,236 kronor i utlånade medel, 177,662 kronor i kontanta belopp, varjämte återstående 2,000,000 kronor innestodo hos riksgäldskontoret. Enär nämnvärt förändrad disposition av jordförmedlingsfondens kapitalplacering icke torde vara att förvänta för tiden intill den 1 januari 1929, då de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft, torde fonden sistnämnda dag komma att redovisa en disponibel behållning av ungefär 2,200,000 kronor. Detta belopp skulle alltså omedelbart överföras från jordförmedlingsfonden till jordanskaffningsfonden. I den mån utestående jordförmedlingslån komma att inbetalas, kommer jordanskaffningsfonden att automatiskt ökas upp till ungefär 3,500,000 kronor. Då de förändrade egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet till en början, och särskilt

154 under första året med verksamhetens upporganisation, torde bliva utövad mera försöksvis och i jämförelsevis begränsad omfattning, kan beräknas, att något nytt kapitalökningsanslag icke behöver tillföras jordanskaffningsfonden under det första året. I vad mån ökning framdeles må erfordras, torde komma att bero av omständigheter, vilka icke nu kunna säkert bedömas. I allt fall lärer det böra ankomma på egnahemsstyrelsen att framdeles framställa äskanden om eventuella medelsanvisningar, vilka äskanden givetvis böra av statsmakterna prövas år från år. För jordanskaffningsfonden skulle alltså intet nytt kapitalökningsanslag behöva äskas av riksdagen för budgetåret 1928—1929. Vad beträffar frågan om medelsbehovet för budgetåret 1928—1929 till jordanskaffningsanslaget, avsett till nedbringande av kostnader för vissa iordningställningsarbeten å av egnahemsnämnderna inköpta odlingsområden, torde det givetvis vara mycket vanskligt att på förhand angiva det erforderliga och lämpliga beloppet. Verksamhet, varför jordanskaffningsanslag kan ifrågakomma,' torde till väsentlig del komma att äga rum i de övre norrlandslänen, varest tillgången på odlingsmark för nykolonisation huvudsakligen är att finna, samt måste givetvis komma att föregås av mycket noggrant övervägande rörande företagens lämplighet. I betraktande härav och då anslaget första gången alltså närmast avser en försöksartad verksamhet under tiden för upporganiserandet, synes en anslagssumma av förslagsvis i genomsnitt 20,000 kronor för vartdera av Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt tillhopa 40,000 kronor för rikets övriga län vara tillfyllest för den allra första tiden. Sedermera får erfarenheten utvisa, i vad mån ökning av anslaget bliver av nöden. Hithörande anslag bör hava karaktär av reservationsanslag samt skulle alltså för budgetåret 1928—1929 böra beräknas till sammanlagt 100,000 kronor. Såsom ovan framhållits har den medgivna årsutlåningen från egnahemslånefonden under en följd av de senaste åren bestämts till 18,000,000 kronor, varav 12,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter. Detta utlåningsbelopp har redan nu visat sig knappt i förhållande till efterfrågan å lån. Det torde vara påtagligt, att den av de sakkunniga föreslagna vidgade egnahemsverksamheten kommer att kräva ökat behov av egnahemslånemedel. En mera omfattande verksamhet för arrendejordbruks frilösning, införandet av tilläggslån för anskaffande av jord till ofullständiga jordbruk, egnahemslånerörelsens utsträckning att avse även kronojord samt rörelsens tydligare inriktning på befrämjandet av bildande utav bärkraftiga större jordbruksegnahem komma givetvis att nödvändiggöra större årlig utlåning än hittills. Med hänsyn härtill och i betraktande av den samhälleliga vikten av verksamhetens utveckling, torde en ökning av utlåningsbeloppet vara starkt påkallad redan för 1929. I detta hänseende vilja de sakunniga ifrågasätta, att utlånings beloppet från egnahemslånefonden för 1929 må bestämmas till 20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter.

155 Enligt verkställd uppskattning rörande fondens disponibla tillgång den 1 juli 1928, inflytande amorteringar under våren 1929 samt låneförmedlarnas behov av att för under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 påräkneliga utbetalningar å beviljade egnahemslån under samma tid lyfta ytterligare statslånebelopp i statskontoret, hava de sakkunniga beräknat, att kapitalökningsbehovet för egnahemslånefonden för budgetåret 1928—1929 skulle uppgå till 9,000,000 kronor. Sistnämnda uppskattning av kapitalökningsbehovet har skett sålunda:] Låneförmedlarnas påräkneliga utbetalningar 77 1928—3% 1929 å beviljade egnahemslån 18,000,000 kronor Dessa utbetalningar torde kunna bestridas med av vissa förmedlare redan innehavda odisponerade lånebelopp till så stor del, som motsvarar ungefär 5,000,000 kronor 1 y Låneförmedlarnas behov att under tiden /1 1928— % 1929 i statskontoret utbekomma ytterligare lånemedel 13,000,000 kronor Härför torde kunna disponeras dels sannolik kassabehållning i fonden 77 1928 1,000,000 kr. dels påräkneliga amorteringar våren 1929 3,000,000 » 4,000,000 kronor^ Återstående belopp erfordras såsom kapitalökning för budgetåret 1928—1929 9,000,000 kronor. Det under en följd av år till premielån åt vissa egnahemslåntagare utgående anslaget, 650,000 kronor, har såsom de sakkunniga antytt i det föregående visat sig knappt samtidigt som hithörande premielåneverksamhet varit och är av mycket stor betydelse för jordbruksnybildningens befrämjande. De sakkunniga vilja erinra därom, att, medan premielån må utgå med intill 1,500 kronor, de faktiskt beviljade premielånen måst på grund av ringa medelstillgång i förhållande till behovet nedsättas till i genomsnitt 495 kronor för år 1924, 517 kronor för 1925 och 523 kronor för 1926. I syfte att redan från och med 1929 möjliggöra, att denna betydelsefulla anordning må i avseende å medelstillgången bättre motsvara behovet än hittills, vilja de sakkunniga därför ifrågasätta någon höjning av anslagsbeloppet, nämligen med 150,000 kronor, d. v. s. från 650,000 kronor till 800,000 kronor. Detta påkallas därjämte med hänsyn därtill, att de sakkunniga ovan föreslagit ökning med 2,000,000 kronor av utlåningen ur egnahemslånefonden. Till utlämnande av premielån åt egnahemslåntagare skulle alltså för budgetåret 1928—1929 behöva äskas ett reservationsanslag av 800,000 kronor. Jordanskaffningsfondens riskfond skulle enligt förslaget nyinrättas, varför särskilda medel härför torde behöva anvisas. Såsom förut utvecklats bör denna fond, vilkens medel enligt förslaget borde placeras i svenska statens obligationer, icke understiga tio procent av jordanskaffningsfondens kapitalsumma. De sakkunniga räkna med, att jordanskaffningsfondens kapitalbe-

156 lopp torde komma att stanna vid 2,200,000 kronor a 2,500,000 kronor för budgetåret 1928—1929. Riskfonden torde till följd härav böra under sagda budgetår belöpa sig till förslagsvis 250,000 kronor, vilket belopp torde böra tillföras fonden såsom kapitalökningsanslag för budgetåret 1928—1929. Detta anslagsbelopp synes, då riskfondens ränteavkastning enligt förslaget skulle läggas till fonden, böra helt täckas av andra medel än lånemedel. Nu föreslagna anslag torde sannolikt bliva ett engångsanslag.

157 K A P . XL

De sakkunnigas hemställan. Under åberopande av vad i det föregående anförts och föreslagits få de sakkunniga hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1928 års riksdag föreslå riksdagen att 1) godkänna de i härvid fogat kungörelseförslag intagna allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten; 2) medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med i härvid fogade kungörelseförslag intagna bestämmelser, a) utfärda reglemente för den statsunderstödda jordanskaffningsverksamheten samt b) utfärda reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten; 3) för budgetåret 1928—1929 under nionde huvudtiteln anvisa a) för statens egnahemsstyrelse ett extra förslagsanslag, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga i det föregående föreslagit, av 58,000 kronor, b) under benämningen statens jordanskaffningsanslag ett extra reservationsanslag, att användas enligt härom stadgade föreskrifter, av 100,000 kronor, c) för utlämnande enligt härom stadgade föreskrifter av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nyhyggnadsarbeten, ett extra reservationsanslag av 800,000 kronor; 4) medgiva, att, i den mån jordförmedlingsfondens kapitaltillgång den 1 januari 1929 är eller senare varder för ny utlåning disponibel, dylik tillgång skall överföras till den i förenämnda grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten omförmälda jord anskaffningsfond; 5) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1929 bevilja egnahemsstatslån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och 5,500,000 kronor för bostadslägenheter; samt 6) för budgetåret 1928—1929 såsom kapitalökningsanslag anvisa a) till egnahemslånefonden ett reservationsanslag av 9,000,000 kronor och b) till den i förenämnda grunder omförmälda jordanskaffningsfondens riskfond ett reservationsanslag av 250,000 kronor. De här ovan under 1) och 2) omförmälda kungörelseförslagen äro av följande lydelse.

158 Förslag till

Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten; given Stockholms slott den Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott förordna som följer. Kap. I. Om statens egnahemsstyrelse och den statsunderstödda lokala egnahemsorganisationen. § 1. Egnahemsärenden, som avses i denna kungörelse, handläggas på sätt nedan sägs av statens egnahemsstyrelse samt under dennas överinseende av en statsunderstödd lokal egnahemsorganisation, bestående av egnahemsnämnder hos hushållningssällskapen jämte egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna. Statens egnahemsstyrelse. § 2. Statens egnahemsstyrelse, med säte i Stockholm, har till uppgift att svara för egnahemsärendenas centrala handläggning och därvid utöva ledning, uppsikt och kontroll över egnahemsnämnderna samt vidtaga de övriga åtgärder, som enligt denna kungörelse och eljest meddelade föreskrifter ankomma på styrelsen, ävensom att i allmänhet verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling. § 3. Styrelsen består av en chef och tre ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t, varjämte hos styrelsen anställas tjänstemän och biträden enligt stat. Chefen, tillika benämnd statens egnahemsinspektör, är i främsta rummet ansvarig för styrelsens förvaltning. Han äger ensam beslutanderätt i sådana styrelsens ärenden, som icke skola avgöras av styrelsen i plenum.

159 Ledamöterna dela med chefen ansvaret för styrelsens förvaltning samt deltaga i överläggningar och beslut rörande sådana viktigare ärenden, som jämlikt styrelsens i § 4 omförmälda instruktion skola avgöras samfällt av chefen och ledamöterna i plenum. Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer från det praktiska livet med erfarenhet i jordbruksfrågor, förståelse för den jord- och lånesökande allmänhetens behov samt insikt om egnahemsverksamhetens praktiska bedrivande. § 4. Närmare bestämmelser om styrelsens organisation och verksamhet meddelas av Kungl. Maj:t i instruktion för styrelsen. Hushållningssällskapens egnahemsnämnder. § 5. Hushållningssällskaps egnahemsnämnd skall bestå av sex ledamöter eller, där ökning eller minskning av detta antal av särskild anledning finnes påkallad, åtta eller fyra ledamöter. Suppleanter utses till i regel högst samma antal som ledamöter. Antalet ledamöter och suppleanter bestämmes, på förslag av hushållningssällskapets förvaltningsutskott, av egnahemsstyrelsen. Ledamöter, liksom suppleanter, utses till lika antal av hushållningssällskapet och staten. Ledamot för hushållningssällskaps räkning väljes av dess förvaltningsutskott för en tid av högst fyra år. Ledamot för statens räkning tillsättes av egnahemsstyrelsen för tid, som nu sagts. Bland nämndens ledamöter utser egnahemsstyrelsen en att vara ordförande. Vice ordförande utses av nämnden. Ordföranden har vid lika röstetal utslagsröst. Till ledamöter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga personer inom nämndens område företrädande den jordbrukande befolkningen, den jord- och lånesökande allmänheten, de statligt-administrativa synpunkterna samt förtrogenhet med områdets olikartade bygdeförhållanden. NämndgD äger att, enligt vad härom särskilt föreskrives, anställa tjänstemän och biträden samt i övrigt anlita medverkan av arbetskrafter, som erfordras ftir verksamheten. § 6. Egnahemsnämnd skall hava till uppgift att i vederbörande hushållningssällskaps namn och å dess vägnar inom sällskapets område handhava här ifrågavarande statsunderstödda egnahemsverksamhet. Därvid åligger det nämnden att, enligt de härom i denna kungörelse samt i särskilt utfärdade reglementen meddelade bestämmelser, bedriva jordanskaffningsverksamhet och egnahemslåne- och premielåneverksamhet samt i övrigt verka för egna-

160 hemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom hushållningssällskapets område. De medel, som staten anvisar för egnahemsnämnds hithörande verksamhet, skola hållas avskilda från sällskapets övriga medel samt av nämnden förvaltas och bokföras jämlikt härom av egnahemsstyrelsen meddelade föreskrifter. Vederbörande hushållningssällskap bör i lämplig ordning och i görligaste mån stödja nämnden i dess verksamhet genom att, efter överenskommelse, dels låta sällskapets egna tjänstemän och funktionärer biträda nämnden, dels medverka vid ordnandet av nämndens lokal- och inventariefrågor, dels ock i övrigt underlätta nämndens arbete, allt i den mån sådant kan ske utan förfång för sällskapets övriga verksamhet. § 7. Därest hushållningssällskap för sin del iakttager vad i denna kungörelse stadgas om egnahemsnämnds sammansättning, ställning och verksamhet, understödjer staten nämndens verksamhet genom att, i den ordning nedan sägs, ställa låne- och anslagsmedel till förfogande för nämndens jordanskaffnings-, egnahemslåne- och premielåneverksamhet, bestrida de med rörelsen förenade förvaltningskostnader och fritaga sällskapet för risk och förluster å hithörande verksamhet, § 8. För egnahemsnämnd skall gälla instruktion, antagen av hushållningssällskapet och fastställd av egnahemsstyrelsen. Instruktionen må icke innehålla bestämmelse, som strider mot vad i denna kungörelse stadgas. § 9. Egnahemsnämnds förvaltning och räkenskaper skola granskas av tre revisorer, av vilka en väljes av hushållningssällskapet, en tillsättes av egnahemsstyrelsen och en utses av vederbörande länsstyrelse. Av egnahemsstyrelsen tillsatt revisor bör vara av handelskammare eller på annat av Kungl. Maj.t godkänt sätt auktoriserad såsom revisor. Revisorerna skola, efter bokslut, årligen avlämna exemplar av sin berättelse till vederbörande hushållningssällskap och till egnahemsstyrelsen. Revisorerna åtnjuta för uppdraget ersättning från det till nämnden anvisade statsanslag till förvaltningskostnader, varom förmäles i kap. III, enligt vad vid anvisandet härom bestämmes. Instruktion för revisorerna utfärdas av egnahemsstyrelsen. Egnahemsombud och egnahemskommittéer i kommunerna. § 10. Egnahemsnämnd skall utse egnahemsombud, i regel ett ombud för varje kommun inom nämndens område, med uppgift att biträda nämnden och

161 verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom ombudets distrikt. Där särskilda skäl sådant betinga, må ombuds distrikt omfatta två eller flera intill varandra liggande kommuner eller ock del av kommun. Till egnahemsombud bör utses person i orten, som har intresse och förståelse för egnahemsverksamheten samt besitter för uppdraget goda personliga förutsättningar. Egnahemsombud må för uppdraget tilldelas ersättning från det till nämnden anvisade statsanslag till förvaltningskostnader, enligt vad vid anvisandet härom bestämmes. § 11. E n var kommun äge att, genom det organ som utövar kommunens beslutanderätt, välja två egna representanter, företrädande huvudsakligen den ene de jord- och lånesökandes krets och den andre de jordägandes, att jämte det enligt § 10 för kommunen utsedda egnahemsombud bilda kommunens egnahemskommitté med uppgift att, under egnahemsombudets ordförandeskap, biträda egnahemsnämnden och verka för egnahemsverksamhetens ändamålsenliga bedrivande och utveckling inom kommunen. Är kommun delad i två eller flera ombudsdistrikt, må två sådana representanter väljas för vart och ett av kommunens ombudsdistrikt. Kommun, som valt representanter till egnahemskommitté, har att härom underrätta vederbörande egnahemsnämnd. Av kommun vald representant åtnjuter ej för uppdraget ersättning av statsmedel.

Kap. II. Om statslån och statsanslag för e g n a h e m s n ä m n d e r n a s jordanskaffnings- och egnahemslåneverksamhet. Statslånens och statsanslagens beviljande och lyftande. § 12. I den ordning och under de villkor nedan sägs kan egnahemsnämnd, på ansökan och efter egnahemsstyrelsens yttrande, av Kungl. Maj:t tilldelas a) statslån från jordanskaffningsfonden (jordanskaffningslån), b) statsanslag från jordanskaffningsanslaget (jordanskaffningsanslag), c) statslån från egnahemslånefonden (egnahemsstatslån) samt d) statsanslag från anslaget för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten (premielåneanslag). 11 —• 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

162 Om tid och ordning för ingivande av ansökan och avgivande av yttrande, som nu nämnts, bestämmes i instruktionerna för egnahemsnämnderna och egnahemsstyrelsen. § 13. Lån eller anslag, som jämlikt § 12 tilldelats egnahemsnämnd, må av nämnden lyftas i statskontoret, i mån av behov, mot avlämnande av till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd skuldförbindelse, innefattande nämndens åtagande att dels använda lånet eller anslaget enligt i denna kungörelse härom stadgade bestämmelser, dels vederbörligen fullgöra vad här nedan föreskrives om erläggande av ränta å lånet och om verkställande av återbetalning av lånet eller anslaget eller del därav, dels ock i övrigt ställa sig till efterrättelse samtliga för lånets eller anslagets åtnjutande liksom för nämndens ifrågakommande verksamhet meddelade eller i särskild ordning utfärdade föreskrifter. Jordanskaffningslån och jordanskaffningsanslag. § 14. Mom. 1. Jordanskaffningslån må nämnden a n v ä n d a till allmänt rörelsekapital i sin jordanskaffningsverksamhet såsom för gäldande av köpeskilling för av nämnden vederbörligen inköpt fastighet och bestridande av utlägg, som föranledes av nämndens verksamhet för fastighetens tillgodogörande för egnahemsändamål och vad härmed sammanhänger. Vid utövande av här avsedd jordanskaffningsverksamhet skall nämnden iakttaga, vad som stadgas i av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för den statsunderstödda jordanskaffningsverksamheten. Mom. 2. Å lyftat jordanskaffningslån erlägges ränta efter fyra procent om året, att av nämnden inbetalas till statskontoret före mars månads utgång följande år. § 15. Jordanskaffningsanslag må nämnden använda vid bedrivande av jordanskaffningsverksamhet, endast för så vitt denna berör av nämnden förvärvad oodlad, odlingsbar jord, där behov uppenbarligen finnes att förbilliga kostnaderna för sådana iordningställningsarbeten, som erfordras för att egnahemslägenheter må kunna från jordområdet upplåtas till sådant pris och i sådant skick, att dugande brukare kunna övertaga lägenheterna. Därest de i första stycket omförmälda iordningställningsarbeten avse nödvändiga torrläggningsföretag eller anläggandet av vägar, som förbinda området eller dess lotter med äldre kommunikationsleder, må nämnden anlita sig tilldelat jordanskaffningsanslag för nedbringande av kostnaderna för sådant arbete med högst hälften. Efter tillstånd av Kungl. Maj:t må nämnden därjämte, om särskilda skäl härtill föranleda, använda jordanskaffningsanslaget till nedbringande till högst

163 hälften av kostnaderna jämväl för annat nödvändigt iordningställningsarbete å odlingsområdet, än i andra stycket sägs, enkannerligen sådant som avser produktiv förbättring. Därest annat bidrag av statsmedel utgått för visst iordningställningsarbete, äger nämnden ej använda jordanskaffningsanslaget för ytterligare nedbringande av kostnaderna för sådant arbete, med mindre Kungl. Maj:t i vart fall härtill lämnar tillstånd. § 16. Det åligger egnahemsnämnd, som tilldelats jordanskaffningslån eller jordanskaffningsanslag, att, enligt anvisningar från egnahemsstyrelsen, så ordna sin bokföring, att av särskilt konto för varje av nämnden bedrivet jordanskaffningsföretag framgår, i vad mån företaget lämnat överskott eller underskott. Uppkommer dylikt överskott, är nämnden skyldig att, efter revision och jämlikt beslut av egnahemsstyrelsen, inbetala överskottet till statskontoret, att tillföras den i kap. I I I omförmälda jordanskaffningsfondens riskfond. Om täckning av underskott å jordanskaffningsverksamhet stadgas i samma kap. I I I . Egnahemsstatslån. § 17. Egnahemsstatslån må nämnden använda för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter och egnahemslån för bostadslägenheter, under iakttagande av vad härom stadgas i av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne- och premielåneverksamheten. § 18. Mom. 1. Av egnahemsnämnd utbekommet egnahemsstatslån skall, i den mån detsamma icke bör inbetalas i sådan ordning, som i § 23 sägs, med avseende å återbetalningen delas i en amorteringsdel, utgörande två femtedelar av utbekommet statslånebelopp, samt en stående del, utgörande tre femtedelar av samma belopp. Mom. 2. Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet av sex och en halv procent, och vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av åtta procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet fyra och en halv procent och i senare fallet fem procent, allt å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen. Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med sjätte året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges endast ränta

164 efter fyra procent om året å statslånets hela belopp. Därefter erläggas, jämte annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, och efter fem procent om året vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter. Mom. 3. Egnahemsstatslånets stående del kan, där ej sådant förhållande varom i § 19 sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen till fullo guldits, och åtnjuter egnahemsnämnden därvid sex månaders uppsägning. I varje fall skall likväl den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras. Mom. 4. Ränta och amortering å statslån skall för varje år av egnahemsnämnd inbetalas till statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år; skolande sålunda den första amorteringen verkställas, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, under det sjunde året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats, samt, då fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter, under det femte året från utgången av det år, för vilket lånet beviljats. § 19. Varder av nämnden beviljat egnahemslån icke till fullo utbetalt vid tiden för amorteringstidens inträde eller rätten till utbekommande av egnahemslån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt egnahemslån helt eller delvis till nämnden återbetalt i annan ordning än såsom kapitalavbetalning å amorteringsdelen i överensstämmelse med amorteringsplanen, skall det lånebelopp, till vars utbekommande rätten förfallit eller förverkats eller som till nämnden återbetalts, före mars månads utgång året efter det. då sagda rätt förföll eller förverkades eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta inbetalas av nämnden till statskontoret. Här avsedd inbetalning skall, i fråga om mellanhavandet mellan statskontoret och nämnden, i första rummet avräknas å vederbörande egnahemsstatslåns stående del, så att avbetalningsplanen för egnahemsstatslåns amorteringsdel så vitt möjligt icke rubbas under lånetiden. Premielåneanslag. § 20. Premielåneanslag må nämnden använda för utlämnande av premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten å jordbrukslägenheter, under iakttagande av vad härom stadgas i av Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för den statsunderstödda egnahemslåne-och premielåneverksamheten. § 21. Varder av nämnden beviljat premielån icke till fullo utbetalt inom föreskriven tid för lånets utbekommande eller rätten till utbekommande av premie-

165 lån eller del därav av låntagaren förverkad eller redan utbetalt premielån helt eller delvis återbetalt till nämnden, skall] det belopp, till vars utbekommande rätten förfallit eller förverkats eller som till nämnden återbetalts, före mars månads utgång året efter det, då sagda rätt förföll eller förverkades eller återbetalningen ägde rum, inbetalas av nämnden till statskontoret. Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen senast den 1 mars meddela statskontoret erforderliga uppgifter angående de belopp, en var egnahemsnämnd har att jämlikt denna paragraf inbetala. Särskilda föreskrifter om statslåns och statsanslags tillgodonjutande. § 22. Egnahemsnämnd, som tilldelats jordanskaffningslån, jordanskaffningsanslag, egnahemsstatslån eller premielåneanslag, är skyldig att beträffande här avsedd jordanskaffnings-, egnahemslåne- och premielåneverksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och anvisningar, som egnahemsstyrelsen må meddela, samt att lämna styrelsen liksom nämndens revisorer omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande räkenskaper och handlingar ävensom att till styrelsen avlämna de redogörelser över verksamheten, som enligt instruktion för nämnden eller av styrelsen meddelade särskilda föreskrifter skola lämnas. § 23. Finner egnahemsstyrelsen, att egnahemsnämnd antingen icke är i behov av att fortfarande innehava belopp, som tilldelats nämnden såsom jordanskaffningslån, jordanskaffningsanslag, egnahemsstatslån eller premielåneanslag, eller använt sådant belopp i strid mot gällande bestämmelser eller eljest brustit i nämndens skyldigheter rörande tillgodonjutandet av lånet eller anslaget, äger styrelsen anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som bestämmer, huruvida beloppet skall vara förfallet till återbetalning. Sådan anmälan må jämväl göras av statskontoret, därest nämnden icke ställer sig till efterrättelse meddelade bestämmelser i fråga om ränte- och kapitalavbetalningar. Kap. III. Om

b e s t r i d a n d e av e g n a h e m s n ä m n d e r n a s f ö r v a l t n i n g s k o s t n a d e r o c h t ä c k a n d e av förluster å n ä m n d e r n a s v e r k s a m h e t . Förvaltningskostnader och förluster å egnahemslåneverksamheten.

§ 24. För bestridande av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader och täckande av för dem å egnahemslåneverksamheten möjligen uppkommande förluster må, enligt följande bestämmelser, av egnahemslånefondens ränteav-

166 kastning årligen användas ett belopp, motsvarande 0.6 procent av hushållningssällskapens och dessas egnahemsnämnders tillhopatagna, ej till betalning förfallna kapitalskuld till fonden vid närmast föregående års början. Av sagda belopp må högst tre fjärdedelar användas till nämndernas förvaltningskostnader, enligt vad härom stadgas i § 25, varjämte sålunda ej använd del av beloppet skall tillföras egnahemslånefondens riskfond, att på sätt i § 26 sägs användas till täckande av låneförluster. § 25. Egnahemsnämnd har att årligen, inom tid och i ordning, som bestämmes i instruktion för nämnden, upprätta och till egnahemsstyrelsen insända ett för nästföljande kalenderår avsett statförslag rörande nämndens förvaltningskostnader. Över statförslaget bör hushållningssällskapets förvaltningsutskott avgiva yttrande. Sedan egnahemsstyrelsen granskat statförslagen, skall styrelsen med insändande tillika av från statskontoret införskaffad uppgift om det belopp, som jämlikt § 24 står till förfogande för ändamålet, framställa förslag till Kungl. Maj:t rörande det statsanslag, som bör tilldelas en var egnahemsnämnd till bestridande av förvaltningskostnader. Statsanslag, som Kungl. Maj:t beviljar nämnd till bestridande av förvaltningskostnader, utbetalas av statskontoret till nämnden, mot redovisningsskyldighet, att utgå direkt av egnahemslånefondens ränteavkastning. Det åligger nämnd, som tilldelats sådant statsanslag, att, enligt anvisningar från egnahemsstyrelsen, så ordna sin bokföring, att av särskilt konto för förvaltningskostnader framgår, i vad mån nämndens inkomster i form av dylikt statsanslag, möjligen uppkommande räntevinster och andra särskilda, ej på jordanskaffningsverksamhet uppkommande vinster överstiga de havda förvaltningskostnaderna. Uppkommer dylikt överskott, är nämnden skyldig att, efter revision och jämlikt beslut av egnahemsstyrelsen, inbetala överskottet till statskontoret, att tillföras egnahemslånefondens riskfond. § 26. Uppstår ofrånkomlig förlust å egnahemsnämnds vederbörligen bedrivna egnahemslånerörelse, har egnahemsstyrelsen att, efter det nämnden avgivit redovisning och revision ägt rum, besluta, att nämnden skall erhålla täckning för förlusten. Såsom dylik förlust må anses till betalning förfallet ränte- eller kapitalbelopp, som trots indrivningsförsök hos egnahemslåntagaren ej erhållits, så ock förluster, som uppkomma vid pantförskriven egnahemslägenhets eller annan för egnahemslån lämnad säkerhets realiserande. Belopp, som egnahemsstyrelsen sålunda tilldelar nämnd till täckande av låneförluster, utbetalas av statskontoret till nämnden från egnahemslånefondens riskfond.

167 Uppkommer anledning antaga, att egnahemslånefondens riskfond ej kommer att förslå för täckning av här avsedda låneförluster, skall egnahemsstyrelsen i god tid härom göra anmälan hos Kungl. Maj:t. Förluster å jordanskaffningsverksamheten. § 27. Uppstår ofrånkomlig förlust å egnahemsnämnds vederbörligen bedrivna jordanskaffningsverksamhet, har egnahemsstyrelsen att, efter det nämnden avgivit redovisning och revision ägt rum, besluta, att nämnden skall erhålla täckning för förlusten. Belopp, som egnahemsstyrelsen sålunda tilldelar nämnd till täckande av här avsedd förlust, utbetalas av statskontoret till nämnden från jordanskaffningsfondens riskfond. Uppkommer anledning antaga, att jordanskaffningsfondens riskfond kommer att så nedgå, att dess belopp kan befaras komma att understiga fem procent av jordanskaffningsfondens kapitalbelopp, skall egnahemsstyrelsen i god tid anmäla förhållandet för Kungl. Maj:t, som därvid äger besluta om förbud för styrelsen och nämnderna att tillsvidare igångsätta nytt jordanskaffningsföretag. Placeringen av riskfondernas kapital. § 28.

Egnahemslånefondens och jordanskaffningsfondens riskfonders kapitalbehållningar böra av statskontoret, för så vitt ej annat betingas av särskilda skäl, placeras i svenska statens räntebärande obligationer. Riskfonds ränteavkastning lägges till vederbörande fonds kapital.

Kap. IV.

Övergångsbestämmelser. § 29. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929. Från och med samma dag skola följande kungörelser, med de inskränkningar, som i § 30 sägs, upphöra att gälla, nämligen 1) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 483) angående allmänna villkor och bestämmelser för statens egnahemslånerörelse med däri senare gjorda ändringar; 2) kungörelsen den 27 juni 1919 (nr 484) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån från jordförmedlingsfonden; 3) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 622) med särskilda föreskrifter

168 angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från jordförmedlingsfonden ; 4) kungörelsen den 26 september 1919 (nr 623) med särskilda föreskrifter angående erhållande och tillgodonjutande av statslån från egnahemslånefonden ; 5) kungörelsen den 25 maj 1923 (nr 128) angående premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten; 6) kungörelsen den 19 mars 1926 (nr 55) angående utlämnande av förlagslån från jordförmedlingsfonden; samt 7) kungörelsen den 18 mars 1927 (nr 119) angående statsbidrag till hushållningssällskap för jordförmedlingsverksamhet. § 30.

De i § 29 andra stycket omförmälda kungörelser skola även efter den 1 januari 1929 lända till efterrättelse i vad angår däri omförmälda lån, bidrag och anslag, som beviljats eller beviljas för tid före 1929, med iakttagande dock av de ändringar, som må föranledes därav, att egnahemsavdelningens och egnahemsinspektörens i jordbruksdepartementet i kungörelserna angivna uppgifter överflyttas å statens egnahemsstyrelse samt att hushållningssällskapens egnahemsnämnder erhålla den förändrade ställning, som framgår av vad ovan stadgats. Vidare skola de i § 29 under 1), 4) och 5) omförmälda kungörelser fortfarande lända till efterrättelse jämväl i vad angår sådana statslån från egnahemslånefonden och statsanslag till premielån, som Kungl. Maj:t av särskild anledning må bevilja aktiebolag, förening eller kommun för något av åren 1929—1931. § 31. Vad i denna kungörelse sägs om bestridande av egnahemsnämndernas förvaltningskostnader och egnahemslåneförluster, må från och med 1929 äga tillämpning jämväl beträffande kostnader för skötseln av statslån från egnahemslånefonden, som för tid före 1929 beviljats hushållningssällskap, för så vitt vederbörande sällskap dels på egen risk och med egna medel till statskontoret vederbörligen inbetalar alla på tiden före 1929 belöpande, till betalning förfallna ränte- och kapitalbelopp å statslån från fonden, dels icke onödigtvis till tid efter 1928 uppskjuter ej mindre välgrundad uppsägning och indrivning av sådana egnahemslån, vilka uppenbarligen komma att medföra kapitalförlust, än även realiserande av pantförskriven egnahemslägenhet eller annan för egnahemslån lämnad säkerhet, å vilka likaledes uppenbar kapitalförlust kan förväntas, dels ock i vad på sällskapet beror iakttager, vad i denna kungörelse sägs rörande den statsunderstödda egnahemsverksamhetens organisation och ställning inom hushållningssällskapen.

169 § 32.

Aktiebolag, förening eller kommun, som vid tiden för eller efter denna kungörelses ikraftträdande häftar i skuld till staten för statslån från egnahemslånefonden, må, därest låneförmedlaren så önskar och efter beslut i vart fall av Kungl. Maj:t, kunna medgivas överflytta sina egnahemslåneengagement på vederbörande egnahemsnämnd. Sådant medgivande må lämnas endast under förutsättning, att låneförmedlaren i tillämpliga delar iakttager vad i § 31 stadgats om förutsättning för statens övertagande av ansvaret för förvaltningskostnader och låneförluster å hushållningssällskaps äldre egnahemslåneengagement. I samband med lämnandet av nu nämnt medgivande meddelar Kungl. Maj:t föreskrifter rörande den ordning, i vilken överflyttandet bör äga rum. § 33.

Föreskrifter, som i övrigt må erfordras för övergången till de i denna kungörelse stadgade bestämmelser och anordningar, meddelas av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

170 Förslag till

Kungl. Maj:ts reglemente för den statsunderstödda jordanskaffningsverksamheten; givet Stockholms slott den Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott fastställa följande reglemente att lända till efterrättelse vid bedrivande av jordanskaffningsverksamhet, varom förmäles i kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Allmänna bestämmelser. § 1. I detta reglemente omförmäld jordanskaffningsverksamhet avser att i nedan angiven ordning bereda tillfälle för härtill lämpliga jordsökande personer att 1) förvärva tjänlig jord till a) bildande av jordbruksegnahem eller b) utveckling av ofullständiga jordbruk eller 2) frilösa arrendejordbruk. § 2.

Person, som avses i § 1, skall vara svensk medborgare, råda över sig och sitt gods, hava gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövats äga goda personliga förutsättningar för genomförande av det företag, som avses med jordförvärvet, däri inbegripet drivande av ett mindre jordbruk. Vid bedömande av jordsökandes lämplighet, därvid hustrus förutsättningar även torde uppmärksammas, bör hänsyn ock tagas till sökandes behov av bistånd för jords anskaffande och hans möjlighet att med till buds stående hjälpmedel bilda ett sådant jordbruk, att han erhåller nöjaktig försörjning. Då fråga är om förvärv av jord till bildande av nytt jordbruk å obruten mark, bör jordsökandes lämplighet prövas med särskild noggrannhet. § 3.

Jord, som ifrågasattes till användning för något i § 1 angivet ändamål, hör med hänsyn till jordmån, läge, avsättningsförhållanden, jordpris och andra på frågan inverkande omständigheter kunna antagas äga erforderliga förutsättningar att tjänligen användas för ändamålet.

171 Därest fråga är om till nyodling ifrågasatt jord, bör med särskild uppmärksamhet tillses, att sådan jord är odlingsvärd och kan odlas för rimliga kostnader. Egendom med tillräckliga, i gott stånd varande byggnader och för större jordbruk särskilt lämplig jord och ägofigur bör ej, utan synnerliga skäl, genom här avsedd jordanskaffningsverksamhet styckas i annan mån än beträffande sådan del, som utan olägenhet för egendomens rationella drift kan avskiljas och i övrigt lämpar sig för egnahemsändamål. § 4. I den mån jordanskaffningsverksamheten avser jordbruksegnahem, bör eftersträvas, att sådan brukningsdel bliver av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning. Förutom härför erforderlig areal åker eller odlingsjord bör brukningsdelen, där så kan ske och ortens förhållanden det påkallar, tilläggas skogs- och betesmark för husbehov av bränsle och gagnvirke samt för erforderligt bete å härför lämplig mark. Där sådant betingas av särskilda omständigheter, må verksamheten ock avse egnahemslägenheter av mindre storlek, avsedda till hantverkare- eller arbetaresmåbruk, trädgårdsbruk eller dylikt. Jordanskaffningsverksamhet för frilösning av arrendejordbruk må avse jordbruk av lämplig storlek och art med intill tjugufem hektar åker. Ofullständigt jordbruk, som huvudsakligen på grund av ringa areal åker, kultiverad betesmark eller för dessa ändamål lämplig oodlad jord icke giver brukaren erforderlig utkomst av jordbruket, må genom här avsedd jordanskaffningsverksamhet kunna tilläggas ytterligare erforderlig jord, så att jordbruket därigenom når om möjligt den storlek, som avses i första stycket. § 5. Jord, som tillhandahålles genom jordanskaffningsverksamheten, bör upplåtas till sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för förvärvet och vad härmed sammanhänger icke bliver högre, än att företaget bör kunna av honom i fortsättningen genomföras. Jordansökan och egnahemsombuds befattning härmed. § 6.

Jordsökande, som önskar påkalla den statsunderstödda egnahemsorganisationens biträde för anskaffande och tillgodogörande av jord för i § 1 avsedda ändamål, bör härom till vederbörande egnahemsombud inlämna ansökan enligt av egnahemsstyrelsen fastställt formulär (jordansökan). Befinnes sökanden uppfylla i § 2 angivna fordringar, bör ombudet söka att inom sitt distrikt uppbringa och till sökanden anvisa lämplig jord samt medverka vid köps avslutande. Därest jordsökande ej kan tillgodoses genom

172 ombudets direkta åtgärder, skall ombudet med eget yttrande skyndsamt insända ansökningen till vederbörande egnahemsnämnd. Egnahemsombud bör vidare, på uppdrag av och efter anvisningar av vederbörande egnahemsnämnd, biträda nämnden i dess jämlikt §§ 7—11 bedrivna jordanskaffningsverksamhet. Vad här sägs om egnahemsombud skall, där egnahemskommitté tillsatts, i tillämpliga delar gälla egnahemskommitté. Egnahemsnämndernas allmänna befattning med jordanskaffningsverksamheten. § 7. Det åligger egnahemsnämnd att, med anledning av till nämnden inkomna jordansökningar, vilka böra inregistreras i särskild förteckning, och nämndens kännedom i övrigt om behovet att för i § 1 avsedda ändamål uppbringa jord, vidtaga åtgärder på nedan angivet sätt för tillgodoseende av dylika ansökningar och sådant jordbehov. Egnahemsnämnd bör för den skull för sitt områdes vidkommande a) söka förvärva ingående kännedom om tillgången å jord för förenämnda ändamål, oavsett om jorden är i enskild eller publik ägo, samt i särskild förteckning inregistrera sålunda erhållna uppgifter, b) verka för att lämplig jordtillgång utnyttjas för ifrågavarande ändamål samt därvid, bland annat, sprida kännedom om hithörande jordanskaffningsverksamhet och uppgifter om tillgänglig jord, c) lämna jordsökande, som avses i § 2, anvisning å salubjuden lämplig jord och biträde vid jordområdes och köpevillkors bedömande, köps avslutande och härmed sammanhängande angelägenheters ordnande, d) följa frågor om förestående uppskattningsförrättningar vid kronans jordbruksegendomar samt, i den mån så påkallas, framställa förslag om dylika egendomars och annan publik jords tagande i anspråk helt eller delvis för ifrågavarande ändamål, e) på begäran av jordsäljare granska styckningsplaner, salupris och försäljningsvillkor samt medverka vid utväljandet av köpare ävensom, där så befinnes lämpligt, för jordsäljares räkning och på hans risk enligt skriftligt avtal ombestyra hithörande verksamhets utförande, samt f) i den ordning i §§ 8—11 sägs utöva verksamhet i nämndens egen regi, med anlitande av jordanskaffningslån och jordanskaffningsanslag enligt härom stadgade grunder, för inköp, iordningställande och upplåtelse av jord. Egnahemsnämndernas jordanskaffningsverksamhet i egen regi. § 8. När fråga uppkommer om förvärv för egnahemsnämnds räkning av jord, bör inköpet föregås av erforderliga förundersökningar för bedömande av jordområdets lämplighet och exploateringsförhållanden.

173 Därest nämnden finner jordområdet lämpligt till inköp, bör nämnden uppgöra en möjligast tillförlitlig, men försiktigt hållen beräkning rörande företagets påräkneliga ekonomiska resultat (förhandskalkyl), innehållande uppgifter om å ena sidan inköpssumman och nämndens övriga beräknade kostnader för företaget samt å andra sidan påräkneliga försäljningsbelopp och andra inkomster av företaget, bland vilka senare må inräknas för företaget tillgängliga statsanslag utan återbetalningsskyldighet. § 9. Egnahemsnämnd må inköpa för här avsedda ändamål lämplig befunnen jord, under förutsättning att till nämndens förfogande för företaget disponibelt rörelsekapital i form av jordanskaffningslån och jordanskaffningsanslag förslår att täcka de med inköpet och exploateringen förenade kostnader samt att den i § 8 omförmälda förhandskalkyl utvisar, att företaget ej beräknas komma att lämna underskott. Därest nämnden, trots att de i första stycket angivna förutsättningarna ej äro för handen, likväl önskar inköpa viss jord, är nämnden skyldig att, med handlingarnas insändande och eget yttrande, innehållande jämväl nämndens förslag i inköpsfrågan och uppgift om nämndens disponibla tillgång av rörelsekapital för företaget, underställa ärendet egnahemsstyrelsens prövning. Egnahemsstyrelsen vare befogad bemyndiga nämnd inköpa jordområdet under förutsättning, att området liksom företaget i övrigt kan antagas vara för ändamålet lämpligt, att rörelsekapital på sätt i första stycket sägs finnes till nämndens förfogande för företaget samt att förhandskalkylen utvisar att möjligen uppkommande underskott bör kunna täckas på sätt i fjärde stycket sägs. Därest jordanskaffningsfondens riskfond överstiger tio procent av jordanskaffningsfondens kapitalbelopp samt i den mån riskfondens sålunda överskjutande del, efter avräknande av beräknade underskott å av styrelsen förut medgivna ej avslutade jordanskaffningsföretag, förslår att jämväl täcka det beräknade underskottet å det nu ifrågavarande företaget, må styrelsen jämlikt tredje stycket medgiva nämnden inköpa sådant jordområde, där förhandskalkylen utvisar beräknat underskott. § 10. Sedan egnahemsnämnd vederbörligen förvärvat jordområdet, har nämnden att gå i författning om företagets slutliga planläggning och genomförande. I den mån så erfordras, må nämnden vidtaga åtgärder för anläggande av väg från området till äldre kommunikationsleder och enklare utfartsvägar från lotterna till vägnätet i övrigt. Där fråga är om odlingsbar mark eller sådant av särskilda skäl eljest påkallas, må för företagets genomförande erforderliga diken anläggas genom nämndens försorg.

174 Innehåller området egnahemslotter, som från början helt sakna odlad jord, må nämnden, därest så befinnes lämpligen kunna ske, i ett sammanhang ombestyra viss första odling av en mindre areal å varje sådan lott. I denna paragraf omförmälda arbeten böra planläggas och utföras under noggrann tillsyn och kontroll av nämnden, i syfte att de må draga minsta möjliga kostnad och samtidigt medföra effektivt resultat för områdets fortsatta disposition i egnahemssyfte. § 11. Egnahemsnämnd bör i god tid vidtaga erforderliga åtgärder för försäljning av lotter och fastigheter från av nämnden inköpt jordområde. Försäljningspriset bör, under iakttagande tillika av vad i § 5 sägs, bestämmas till det verkliga saluvärdet för lotten eller fastigheten i det skick, den befinner sig vid försäljningstillfället. Då fråga är om försäljning från området av sådana lägenheter, för vilkas förvärvande egnahemslån må kunna ifrågakomma, äger nämnden att med lottköparen överenskomma om sådana villkor för köpeskillingens gäldande, att en tiondel betalas kontant vid köpeavtalets ingående eller senast vid tillträdet samt att, därest den del av egnahemslån som må hänföra sig till jordens inköp icke skulle förslå att till fullo gälda återstående nio tiondelar av köpeskillingen, sålunda överskjutande mindre fastighetsskuld må hos nämnden innestå mot säkerhet av inteckning i fastigheten, liggande närmast efter den till säkerhet för egnahemslånet lämnade inteckning, att av köparen förräntas efter fem procent om året och avbetalas i lämpliga av nämnden, enligt föreskrifter från egnahemsstyrelsen, fastställda terminer. Vid försäljning från området av andra fastigheter, än sådana som avses i tredje stycket, bör köpeskillingen i regel antingen gäldas kontant eller till viss del med övertagande av betalningsansvaret för i sådan fastighet kvarliggande, däri intecknad, äldre enskild gäld. Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1929.

175 Förslag till

Kungl. Maj:ts reglemente för

den

statsunderstödda

egnahemslånesamheten;

och

premielåneverk-

givet Stockholms slott den Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott fastställa följande reglemente att lända till efterrättelse vid bedrivande av egnahemslåne- och premielåneverksamhet, varom förmäles i kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten. Allmänna bestämmelser om egnahemslåneverksamheten. $ 1. I den ordning och under de villkor nedan sägs må egnahemslån utlämnas till person, som avses i § 2, för att bereda honom tillfälle att å landsbygden eller å till stad hörande område, för vilket stadsplan ej blivit fastställd, förvärva sådant eget hem, där låntagaren — med de i § 13 stadgade undantag — äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader. Dylikt egnahemslån må avse antingen jordbrukslägenhet (jordbrukslån) eller bostadslägenhet (bostadslån). Enligt vad härom stadgas i § 14 må egnahemslån utlämnas jämväl för utvidgning och förbättring av jordbrukslägenhet, som sökanden redan innehar, till ett mera bärkraftigt jordbruk, så ock för bostadslägenhets omläggning till jordbrukslägenhet (tilläggslån). § 2. Egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna, än den som är svensk medborgare, råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel och visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till genomförande av med lånet avsett företag men är i behov av kraftigt bistånd härför samt prövas äga goda personliga förutsättningar för genomförandet av företaget, däri inbegripet, då fråga är om jordbrukslån och tilläggslån, drivande av ett mindre jordbruk. § 3. Jordbrukslån bör beviljas i syfte att främja nybildning av jordbruk och bör sålunda i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar

176 1) att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller 2) att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga förut bestående jordbruk eller sådan del därav, som är avsedd att bilda en ny självständig lägenhet, eller 3) ändock att mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete icke är avsett att komma till utförande a) att friköpa torp eller annan jordbrukslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt, eller b) att förvärva bolagsfastighet eller annan fastighet, som ej brukas eller bebos av ägaren själv. Lägenheten bör befinnas lämplig till jordbruk med härför tjänlig jord och ändamålsenlig storlek samt erforderlig tillgång av olika markslag, varjämte upplåtelsevillkoren böra vara för köparen skäliga. Jordbrukslån bör företrädesvis beviljas för förvärv av lägenhet av den storlek, att bärkraftigt jordbruk uppstår, vara brukaren med familj erhåller bärgning och sysselsättning; dock må jordbrukslån ock beviljas för förvärv av jordbrukslägenhet av mindre storlek, avsedd till hantverkare- eller arbetaresmåbruk eller dylikt. För att lägenhet må anses såsom jordbrukslägenhet, skall å densamma kunna födas minst två kor; skolande mindre lägenhet i lånehänseende betraktas såsom bostadslägenhet. § 4. Bostadslån bör i regel icke beviljas i andra fall, än där sökanden åsyftar att genom nybyggnad bilda ett nytt eget hem. Om särskilda skäl därtill föranleda, må bostadslån likväl kunna beviljas, ändock att nybyggnad icke är avsedd att komma till utförande, såsom då fråga är om inlösen av jord till byggnad å ofri grund eller inköp av bostadslägenhet, som sökanden innehar under nyttjanderätt. Bostadslån bör i regel icke beviljas, om lägenheten är belägen i, eller å område kring, tätare bebyggt samhälle. § 5. Mom. 1. Egnahemslån må ej utgå, där det med ledning av uppgjort köpeavtal, värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar, kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar av egnahemsnämnden beräknade värdet å jorden jämte därå befintliga eller för uppförande avsedda byggnader överstiger: för obebyggd jordbrukslägenhet 15,000 kronor, för bebyggd jordbrukslägenhet 12,000 kronor och för bostadslägenhet 10,000 kronor; dock att för visst län eller särskild ort Kungl. Maj:t kan medgiva egnahemsnämnd, efter därom gjord ansökning, rätt att utlämna egnahemslån för obebyggda jordbrukslägenheter, där lägenhetens värde överstiger 15,000 kronor men icke

177 20,000 kronor, ävensom för bebyggda jordbrukslägenheter, där värdet överstiger 12,000 kronor men icke 16,000 kronor. Lägenhet, där en mera omfattande ombyggnad erfordras, må anses såsom obebyggd. Mom. 2. Egnahemslån skall med i §§ 12, 13 och 14 angivna undantag utgå med minst hälften samt, då fråga ä r om jordbrukslägenhet, med högst fem sjättedelar och, då fråga är om bostadslägenhet, med högst tre fjärdedelar av det på sätt i mom. 1 sagts beräknade värdet å lägenheten. Där egnahemslån utgår till inlösen av jord till byggnad på ofri grund, må lån lämnas till mindre belopp än hälften av jordens och byggnadens sammanlagda värde. § 6. Den, som önskar erhålla egnahemslån, skall därom skriftligen ansöka, enligt fastställt formulär, hos vederbörande egnahemsnämnd; börande ansökan inlämnas till egnahemsombudet eller egnahemskommittén, som med eget yttrande har att vidarebefordra ansökningen till nämnden. Den närmare ordningen för ansökningars avgivande och handläggning fastställes i instruktion för nämnden. § 7. Rörande varje egnahemslån skall, innan någon del därav må av låntagaren uppbäras, mellan egnahemsnämnden och låntagaren upprättas fullständigt lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas intagna, nämligen: beträffande belägenheten, storleken och värdet av den lägenhet, för vars förvärvande lånet lämnas, samt densammas egenskap av jordbrukslägenhet eller bostadslägenhet; rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta och återbetalning ; huruvida lånet må lyftas på en gång eller i särskilda terminer, samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande; angående viss tid, inom vilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid äventyr att rätten till utbekommande av ej lyft belopp skall vara förverkad ; beträffande vilka byggnader böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade; rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens hävdande och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande; angående den kontroll från egnahemsnämndens sida, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig; samt därom, att möjligen uppkommande tvister mellan egnahemsnämnden och låntagare beträffande tillämpningen av lånekontraktets bestämmelser skola, 12 — 4164.

1925 års kolonisationssak.

bet.

178 där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande lag samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum. I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder. § 8. Egnahemsnämnd äger ej — utom i fall, varom i §§ 12, 13 och 14 sägs — betinga sig annan säkerhet för egnahemslån än första inteckning i lägenheten. Utan hinder av vad nu föreskrivits må sådana inteckningar för annat än fordran, vilka icke hava avsevärd betydelse för egnahemslägenhetens värde, kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt än till säkerhet för egnahemslån lämnad inteckning; ägande tillika egnahemsnämnden, utan hinder av dessa bestämmelser, att, sedan lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljat egnahemslån utbetala större eller mindre del därav mot säkerhet, som nämnden prövar tillfredsställande, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ovan sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att frågan om egnahemslånet anses hava förfallit och vad i förskott utbetalts skall jämte ränta genast återbetalas till nämnden. § 9. I fråga om ränta och återbetalning må ej i det uti § 7 omförmälda lånekontrakt betingas andra villkor än i § 18 av kungörelsen angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten stadgats angående egnahemsstatslån, dock med undantag i följande avseenden, nämligen : 1) att tiden, inom vilken de årliga ränte- och kapitalavbetalningarna skola vara av låntagaren fullgjorda, må kunna bestämmas annorlunda än i nyssnämnda § 18 mom. 4 sägs, dock ej tidigare än till november månad det år, för vilket betalningen utgår; 2) att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång infria återstoden av amorteringsdelen än även före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis; samt 3) att egnahemsnämnden må kunna förbehålla sig rätt att under nedan angivna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som nämnden bestämmer, nämligen: a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga om lägenhetens bebyggande; b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven ränte- och kapitalavbetalning eller livförsäkringsavgift;

179 c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor; d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad nedrives eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas, att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande; e) om äganderätten eller beträffande i § 13 omförmälda lägenheter besittningsrätten eller tomträtten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp eller annat fång från låntagaren övergår i andra fall, än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig till egnahemslåns erhållande; f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett egnahemslånets eller därmed förenad livförsäkrings beviljande; eller g) om låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet avsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. § 10. På framställning av egnahemsnämnd äger vederbörande länsstyrelse ombesörja, att räntor och avbetalningar å av nämnd utlämnade egnahemslån varda i samband med någon kronans uppbörd genom vederbörandes försorg debiterade, uppburna och redovisade. § 11. Med egnahemslån må livförsäkring förenas på sätt härom särskilt föreskrives. Vissa särskilda egnahemslånevillkor. § 12. Den omständigheten, att i fråga om jordbrukslägenhet kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken innehar första inteckningen, skall ej utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande utlämnas mot närmast efterföljande inteckning, därest denna bringas att i anseende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning; skolande sådant egnahemslån utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som äro avsedda att uppföras å lägenheten. § 13. Utan hinder därav, att låntagaren icke har äganderätt till jordområdet, må egnahemslån utgå

180 1) för uppförande eller inlösen av byggnader å fastighet, som upplåtits under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord; samt 2) till förvärvande av bostadslägenhet, för vilken mark upplåtits med tomträtt eller, beträffande Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörande mark, med ständig och oinskränkt besittningsrätt. För dylika egnahemslån skola, jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen beträffande lån, som avses under 1: att lånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet; att lånet skall utgå med minst hälften och högst fem sjättedelar av värdet utav de åbon tillhöriga byggnader, som finnas eller äro avsedda att uppföras å lägenheten; att i stället för vad i § 9 mom. 3 e) stadgas skall gälla, att egnahemsnämnd må kunna förbehålla sig rätt att uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som nämnden bestämmer, om åborätten övergår till ny innehavare, varvid dock den nye innehavaren må kunna medgivas övertaga betalningsansvaret för lånet på oförändrade villkor, därest han antingen varder godtagen såsom åbo på grund av 5 § andra stycket av ovannämnda lag, i vilket fall dylikt övertagande i regel icke bör förvägras, eller ock eljest antages till åbo och prövas lämplig att på oförändrade villkor övertaga sagda betalningsansvar; att det åligger nämnden att ofördröjligen hos länsstyrelsen för antecknande i den i 46 § av förenämnda lag omförmälda bok göra anmälan om fordran hos åbo för utlämnat egnahemslån så ock om lämnat medgivande om överflyttning av betalningsansvaret för sådant lån å ny åbo; att, därest åbo vill inlösa fastigheten enligt 33 § i lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord, egnahemsnämnd är berättigad lämna samtycke därtill samt låta lånet utestå under villkor att för lånet, som därefter underkastas de för egnahemslåneverksamheten eljest gällande bestämmelser, ställes inteckningssäkerhet i fastigheten; ävensom beträffande lån, som avses under 2: att lånet skall utgå med minst hälften och högst tre fjärdedelar av värdet utav de innehavaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro avsedda att uppföras å lägenheten; att för lån till bostadslägenhet å Hvitfeldtska stipendieinrättningen tillhörig mark egnahemsnämnd äger antaga den säkerhet, nämnden prövar lämplig; samt att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom; dock under villkor dels att vid tiden för lånets beviljande återstår av upplåtelsetiden så mycket, att denna återstod med minst tjugu år överskjuter den tid, som åtgår till inbetalning av egnahemslånets amorteringsdel, dels ock att tomt-

181 rättsavtalet är så avfattat, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest upphöra. § 14. För utlämnande av tilläggslån, som omförmäles i § 1 andra stycket, skola, jämte de för egnahemslåneverksamheten i allmänhet gällande villkor och bestämmelser, i den mån de äro tillämpliga och ej strida mot vad här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända till efterrättelse, nämligen 1) att tilläggslån må beviljas under förutsättning, a) att låntagaren innehar ett sådant ofullständigt jordbruk eller annan mindre lägenhet av den art, att han huvudsakligen på grund av jordbrukets eller lägenhetens ringa areal icke av jordbruk kan erhålla erforderlig utkomst; att han vinnlagt sig om nöjaktig skötsel av sitt äldre jordbruk; samt att han åsyftar att, genom förvärv och tillgodogörande av lämplig jord, avsedd att tilläggas lägenheten, (tillskottsjord) utvidga och förbättra lägenheten till större bärkraft ur jordbrukssynpunkt, b) att värdet av lägenheten, efter förvärvet av tillskottsjorden och härav möjligen föranledda byggnads- och förbättringsarbeten, icke överstiger det i § 5 angivna maximivärdet för jordbrukslägenhet, 2) att tilläggslånet icke må överstiga fem sjättedelar av det utav nämnden beräknade tillhopatagna värdet av tillskottsjorden jämte de på grund av förvärvet av tillskottsjorden föranledda byggnads- och förbättringsarbeten å lägenheten, börande tilläggslånet icke i regel understiga hälften av nu angivet värde; 3) att hinder ej möter att såsom säkerhet för tilläggslån godtaga gemensam inteckning i den äldre lägenheten och tillskottsjorden, om inteckningen har bästa rätt i tillskottsjorden och sådan förmånsrätt i den äldre fastigheten, att den för tilläggslånet lämnade inteckning kommer att vara belägen inom fem sjättedelar av fastighetens efter utvidgningen genom värdering av nämnden beräknade belåningsvärde, under förutsättning tillika att med bättre rätt i den äldre fastigheten intecknad gäld utgöres av välordnad fastighetskredit såsom egnahemslån, hypotekslån eller långfristigt sparbankslån; samt 4) att tilläggslånet skall betraktas såsom lån för jordbrukslägenhet.

Premielåneverksamheten. § 15. I den ordning och under de villkor nedan sägs må premielån utlämnas till lämpliga lånesökande personer, som tilldelas jordbrukslån eller tillläggslån, för utförande av nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbeten.

182 § 16. Premielån må icke beviljas annan egnahemslåntagare än den, som åsyftar att genom nyodling och nybyggnad bilda ett helt och hållet nytt jordbruk eller att genom mera väsentligt nyodlings-, byggnads- eller grundförbättringsarbete i avsevärd mån förbättra eller utvidga den med jordbrukslånet förvärvade eller med tilläggslånet utvidgade lägenheten och som för sådant ändamål är i behov av understöd. För att nyodlingsarbete må kunna räknas såsom mera väsentligt, skall minst en hektar jord nyodlas. Med mera väsentligt byggnadsarbete förstås, att antingen det för lägenheten erforderliga ekonomihuset nyuppföres eller underkastas större ombyggnad eller ock bostadshuset nyuppföres. § 17. Vid utlämnande av premielån bör företräde givas den, som därmed avser att utföra sådana företag som nyodling, uppförande av ekonomihus, gödselstad och dylikt. § 18. Premielån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar halva den av egnahemsnämnden beräknade arbetskostnaden för de odlings- och byggnadsföretag, som befinnas för lägenheten i fråga böra understödjas; dock må premielån i intet fall överstiga 1,500 kronor. Å premielån erlägges ej ränta. § 19. Den, som önskar erhålla premielån, skall därom skriftligen ansöka, enligt fastställt formulär, hos vederbörande egnahemsnämnd; börande ansökan inlämnas till egnahemsombudet eller egnahemskommittén. Dylik ansökan bör ingivas samtidigt med ansökningen om egnahemslån och av nämnden prövas i samband med denna. § 20. Innan någon del av premielånet till låntagaren utbetalas, skall mellan denne och egnahemsnämnden upprättas premielånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga ett. I detta kontrakt skola bestämmelser i följande avseenden finnas intagna, nämligen: a) angående arten, omfattningen och den beräknade arbetskostnaden för det eller de arbeten, för vilkas utförande premielånet beviljats, ävensom den tid, då varje arbete skall vara fullbordat; b) rörande premielånets belopp samt tid och ordning för lånets utbetalande ; c) därom att premielåntagaren, om sådant fall inträffar, att nämnden enligt upprättat lånekontrakt om egnahemslån å lägenheten må till inbetalning

183 uppsäga egnahemslånet, icke därefter äger rätt att utbekomma någon del av premielånet samt är skyldig att, om nämnden så påfordrar, ofördröjligen återbetala redan utbekommet premielånebelopp; d) därom att premielåntagaren, om nämnden finner arbetena icke hava blivit inom föreskriven tid vederbörligen utförda, är skyldig att, vid påfordran av nämnden, ofördröjligen återbetala utbekommet premielånebelopp; e) därom att premielåntagaren är skyldig underkasta sig den tillsyn över arbetenas utförande, som nämnden finner nödig; f) därom att utbekommet premielån anses guldet, då nämnden finner arbetena vara inom föreskriven tid vederbörligen utförda, ävensom angående skyldighet för nämnden att däröver utfärda skriftligt intyg; samt g) därom att möjligen uppkommande tvister mellan nämnden och låntagare beträffande tillämpningen av premielånekontraktets bestämmelser skola, där icke ärendet ankommer på prövning av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande lag samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum. I premielånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets utbetalande till fullo eller i kontraktet bestämda arbetens fullbordande bestämmas senare än till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten för egnahemslånet inträder. Premielån bör till låntagaren utbetalas i den mån arbete vederbörligen utförts; ägande nämnden att i stället för kontant utbetalning av premielånebelopp göra motsvarande avdrag å förfallen ränta å egnahemslånet. Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1929.

Tredje

huvudavdelningen

SPECIALUNDERSÖKNINGAR STATISTIK UTLÄNDSKA FÖRHÅLLANDEN

187 K A P . I.

Redogörelse över verkställd undersökning om tillgången på odlingsmark. Undersökningens tillkomst och planläggning. - Undersökningens utförande och materialets bearhetning. — Begreppet "odlingsmark". — Odlingsmark för bildande av nya jordbruk (mellersta och södra Sverige; Norrland). — Smärre odlingsområden för tilläggsodlingar. — Detaljredogörelser för de olika hushållningssällskapens områden. E h u r u åtskilliga undersökningar tidigare utförts angående tillgången på Undersökodlingsmark i olika delar av riket, ansågo 1925 års kolonisationssakkunniga n™g™J ^ det vara av vikt för utredningsarbetet, att upplysningar härutinnan i ett planläggning. sammanhang insamlades från lämpliga ortsmyndigheter. De sakkunniga hänvände sig därför i skrivelse den 7 oktober 1925 till samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott med anhållan, att dessa ville verkställa möjligast fullständiga utredning av frågan om tillgången på odlingsbar jord i enskild ägo. De sakkunniga anförde i skrivelsen i huvudsak följande. Beträffande tillgången på odlingsjord vore förhållandena uppenbarligen växlande för skilda län och trakter. Härtill komme vanskligheten att avgöra, om viss jord verkligen i och för sig vore odlingsvärd. För bedömande av vilka kolonisatoriska understödsåtgärder och organisationsanordningar, som över huvud taget må vara av behovet påkallade inom olika delar av landet, måste det emellertid vara av grundläggande betydelse att äga åtminstone en approximativ kännedom om tillgången på odlingsmark för kolonisation inom skilda län och i vad mån det med hänsyn till jordtillgång funnes förutsättningar för vidtagande av ytterligare anordningar i kolonisatorisk riktning. .. Vissa uppgifter i detta hänseende funnes visserligen redan tillgängliga, såsom exempelvis kolonisationskommitténs inventeringar av odlingsmark inom vissa trakter av Norrland, den s. k. Värmlandsundersökningen samt jordkommissionens enquéte 1920 (jordkommissionens betänkande del V, statens offentliga utredningar 1922: 48) m. m. Vad särskilt anginge södra och mellersta Sverige, vore emellertid det tillgängliga uppgiftsmatenalet — omfattande huvudsakligen jordkommissionens enquéte — icke endast relativt summariskt utan även till synes ganska svårbedömligt. Det hade därför synts högeligen önskvärt att få sagda material närmare granskat och kompletterat. Visserligen hade det varit av visst intresse att redan nu kunna få en allmän detaljerad ortsinventering företagen rörande

188 förekomsten av all odlingsvärd jord, men detta torde för närvarande av flera skal vara uteslutet. Emellertid syntes det tillsvidare vara tillfyllest att genom hänvändelse till på området erfarna och sakkunniga ortsorgan söka fa fram en mera allmän, ungefärlig bild rörande odlingsmöjligheternas omfattning mom skilda län. Med denna skildring av frågans läge finge 1925 års kolonisationssakkunmga nu han vanda sig till hushållningssällskapen såsom representanter för den lokala kännedomen på området med anhållan om benägen medverkan for erhållande av all den belysning över spörsmålet om förefintlig tillgång pa odlingsbar jord inom respektive län, som sällskapen vore i stånd att meddela. I förvissning om, att hushållningssällskapen med intresse och förståelse omfattade den föreliggande, mycket betydelsefulla frågan, samt med vetskap om den stora sakkunskap på området, som sällskapen och dess organ var i sm ort besutte, anhölles därför, att de ville ägna nu berörda spörsmål särskild uppmärksamhet och med erforderligt biträde av sällskapens konsulenter, egnahemsnämnder, småbrukspremieringsnämnder, underavdelningar, ortsombud m. fl. samt, i mån av behov, i samråd med lantbrukslngenjor verkställa möjligast fullständiga utredning av frågan om tillgången pa odlingsbar jord i enskild ägo inom länet. A. Utredningen borde i främsta rummet avse större, för nyodling tjänliga områden, som rimligen kunde anses användbara för uppkomst av nya jordbruk. Med »större» områden skulle förstås sådana områden, som vore tillräckliga för bildande av självständiga jordbruk för en medelstor familjs bärgning. Huvudvikten skulle ligga på att få anvisning på förefintliga avsevärda och verkligt betydelsefulla odlingsområden, som i första hand kunde ifrågakomma. För utredningen i denna del vore det lämpligt, att för de delar av riket, vilka behandlats i jordkommissionens enquéte, det ur denna erhållna materialet användes såsom utgångspunkt samt att materialet närmare granskades och, i mån det vore möjligt, kompletterades dels med mera fylliga uppgifter rörande de enskilda däri omhandlade odlingsområdenas beskaffenhet och lämplighet för exploatering, dels ock med motsvarande uppgifter om andra, eventuellt förekommande dylika odlingsmarker än de i enquéten ingående. Härigenom skulle man komma fram till en i görligaste mån fullständig forteckning över förefintliga mera betydelsefulla, för eventuell jordbruksnybildning lämpliga odlingsområden med åtföljande summariska och ungefärliga upplysningar om varje områdes läge, areal, jordbeskaffenhet och torutsattnmgar for exploatering samt i vad mån större torrläggningsföretag eller andra kostsamma åtgärder vore av nöden. B. Vad åter beträffade smärre, strö vis förekommande odlingsområden — sådana som alltså huvudsakligen ägnade sig för tilläggsodling till redan bestående jordbruk, vilket vore en i och för sig mycket betydelsefull kolonisationsatgard — önskade de sakkunniga erhålla allenast mera allmänna uttalanden, angivande huruvida och till vilken ungefärlig omfattning (mycket ringa, ganska ringa, rätt allmän, avsevärd o. d.) sådana möjligheter kunde antagas vara för handen inom länets olika delar. Undersökningens utförande och materialets bearbetning.

På grund av nu anförda hemställan hava under år 1926 från samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott till de sakkunniga inkommit yttranden om tillgången på odlingsbar jord i enskild ägo inom respektive län. Av dessa yttranden framgår, att förvaltningsutskotten i regel verkställt undersökningar genom att taga i anspråk de olika organ, som lyda under

189 hushållningssällskapen eller eljest ansetts besitta insikter i frågan. Biträde har sålunda anlitats av sällskapens jordbrukskonsulenter och vandringsrättare, hushållningsgillen, hushållningsavdelningar och sockenkommittéer samt egnahemsombuden. I åtskilliga län har dessutom statens lantbruksingenjör tillhandagått med uttalande i ämnet. De sålunda från ett stort antal olika håll insamlade uppgifterna härröra följaktligen dels från ortsombud samt dels från personer, som äga kunskap om här ifrågavarande förhållanden beträffande de respektive länen i dess helhet eller vissa större områden av dessa. De meddelade uppgifterna grunda sig i regel icke på några speciellt för denna utredning verkställda undersökningar å ort och ställe om odlingsmarkens omfattning och beskaffenhet, utan hava avgivits huvudsakligen i enlighet med vad vederbörande uppgiftslämnare på grund av sin allmänna kännedom om hithörande förhållanden haft sig bekant samt i enlighet med vad kunnat inhämtas av föreliggande handlingar såsom kartor, lantmäterihandlingar, planer för sjösänknings- och andra liknande företag, vissa taxeringsuppgifter samt av övrigt tillgängligt material. Det inkomna utredningsmaterialet hava de sakkunniga låtit bearbeta. Detta arbete har anförtrotts åt sekreteraren hos generalpoststyrelsen Fr. Sandberg. I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för resultatet av undersökningen och materialets bearbetning. Vid undersökning om tillgången på odlingsmark är av vikt att först Begreppet söka bestämma, vad man lämpligen bör förstå med begreppet odlingsmark. *ma*^ Härutinnan kunna olika uppfattningar göra sig gällande. Begreppet odlingsmark får en mycket vid omfattning, om därmed avses all slags mark, å vilken till jordbruket hörande växter kunna odlas och skördas. Uppställas däremot vissa fordringar på odlingsmarkens belägenhet, jordmån, odlingskostnader samt på storleken av den avkastning, som kan beräknas, ävensom på företagets ekonomiska förutsättningar över huvud taget, bliver tillgången givetvis mer begränsad, ju strängare dessa fordringar äro. I förenämnda skrivelse meddelade de sakkunniga såsom riktlinjer för utredningen, att denna borde i främsta rummet avse större, för nyodling tjänliga jordområden, som rimligen kunde anses användbara för uppkomst av nya jordbruk, samt att huvudvikten skulle ligga på att få anvisning på förefintliga avsevärda och verkligt betydelsefulla odlingsområden, som i första hand kunde ifrågakomma. Av förvaltningsutskottens yttranden framgår, att utskotten i anslutning härtill i allmänhet tagit sikte på sådan odlingsmark, som ur jordbruksekonomisk synpunkt uppfyllde rimliga fordringar och som med hänsyn till belägenhet, kommunikationer och liknande förhållanden för närvarande kunde vara lämplig. Detta gäller särskilt de norrländska länen, inom vilka, såsom nedan skall närmare beröras, tillgången på odlingsmark är relativt god. Men även beträffande de sydligare länen hava tillgångarna, så att säga,

190 vägts och i allmänhet endast sådana områden uppgivits, som uppfylla de av kolonisationssakkunniga uppställda fordringar. Förvaltningsutskottet i Malmöhus län har i förevarande hänseende gjort ett mer utförligt uttalande, som, då det synes äga giltighet för utredningen i dess helhet, återgives här nedan. »Vid en utredning, sådan som den nu begärda, måste till en början frågan, om vad som med odlingsbar mark förstås, fastställas. Om man tager detta ord i den betydelse, att till dylik jord hänvisas all sådan jord, varest utan hänsyn till kostnadernas förhållande till resultatet, skörd kan frambringas, måste man säga, att den allra största delen av den ännu ouppodlade jorden i Malmöhus län är odlingsbar. Tager man åter detta uttryck i den betydelsen, att de skördar, som efter odlingen kunna uppnås, skola betala driftkostnaderna samt förränta odlingskostnaderna, kommer saken att ställa sig på ett helt annat sätt. Med en sådan bestämning av ordet odlingsbar, torde mycket obetydliga arealer ännu ouppodlad jord förtjäna läggas under plog. Förhållandet är i stället, att icke blott å den ännu ouppodlade jorden utan även å stora arealer för närvarande uppodlad jord rationell betesskötsel och skogsskötsel äro ändamålsenligare och mera givande kulturformer än jordbruk. Av kolonisationssakkunnigas skrivelse har emellertid utskottet fått den uppfattningen, att ordet odlingsbar ej bör givas någondera av förut förutsatta betydelser, utan att man bör däri inlägga en mellanliggande betydelse. Utskottet utgår nämligen ifrån, att det gäller få anvisning på de områden, som vid en, till följd av ökad folkmängd och strävan att skaffa flera självständiga jordbruk, framdriven nyodling i första hand böra ifrågakomma. Det skulle sålunda gälla att giva anvisning på de områden, där odlingskostnaden och den förväntade avkastningen ej stå i allt för ogynnsam proportion till varandra.» Odlingsmark I omstående tabell lämnas en sammanställning av de arealsiffror, som a°v nya jord- * ä m n a t s av förvaltningsutskotten eller som framgått av en bearbetning av bruk. de av åtskilliga utskott insända primäruppgifterna, i fråga om tillgången på större, för nyodling tjänliga jordområden i enskild ägo, som ansetts användbara för uppkomst av nya jordbruk. Det bör framhållas, att dessa uppgifter i åtskilliga hänseenden måste anses såsom mycket approximativa. Uppgifterna torde huvudsakligen böra betraktas såsom ett uttryck för de på jordbruksområdet sakkunniga ortsorganens allmänna uppfattning rörande befintligheten av sådan odlingsmark, som synes lämplig att i första hand exploateras för bildande av nya jordbruk.

191 Hushållningssällskapens områden

Odlingsmark, lämplig för bildande aT nya jordbruk 1 hektar

läns... Stockholms » .... Uppsala » .... Södermanlands » .... Östergötlands » .... Jönköpings » .... Kronobergs Kalmar läns norra.... Kalmar » södra... läns... Gotlands » .... Blekinge » .... Kristianstads » .... Malmöhus » .... Hallands Göteborgs och Bohus » ....

2,500 5,900 1,400 700 4,000 5,200 400 700 600 3,200 2,000 5,200 2,200 200

Hushållningssällskapens områden

Odlingsmark, lämplig för bildande av nya jordbruk 1 hektar

5.000 Älvsborgs läns norra 800 Älvshorffs » södra. iäns . Skaraborgs » .. 2,600 Värmlands Örebro » .. 1,000 Västmanlands » .. 5,000 Kopparbergs » .. 3,500 » .. . 26,000 Gävleborgs » .. . 26,000 Västernorrlands » .. . 80,000 Jämtlands Västerbottens » .. . 100,000 » .. . 75,000 Norrbottens Summa 359,100

De nu angivna odlingstillgångarna fördela sig på vissa större områden av riket sålunda. Odlingsmark lämplig för bildande av nya jordbruk hektar

Småland Dalsland Mälarlandskapen Värmland och Dalarna Övriga delar av mellersta och södra Sverige Summa för mellersta och södra Sverige

10.300 5,000 14,800 6,100 15,900 52,100

Norrland

307,000 359,100

Summa 1

För Stockholms och Uppsala län hava odlingstillgångarna i primäruppgifterna meddelats utan särskiljande i grupperna större och mindre odlingsområden. Av de uppgivna arealerna har emellertid, för vartdera länet, hälften upptagits såsom lämplig för nya jordbruk. Beträffande Kalmar läns norra hushållningssällskap h a r vederbörande förvaltningsutskott ej meddelat någon arealsiffra för odlingstillgångarna. Med hänsyn till de uppgifter, utskottet lämnat i övrigt, har arealen emellertid ansetts k u n n a i förhållande till hela landarealen uppskattas proportionsvis till vad uppgivits för länets södra hushållningssällskap. Beträffande Malmöhus län hava de sakkunniga visserligen upptagit den av sällskapet angivna arealsiffran, ehuru den i jämförelse med andra län synes hög. I tabellens siffror för Kronobergs län, Älvsborgs läns norra område samt Västmanlands län ingår i viss utsträckning jämväl mark lämplig för tilläggsodlingar. Beträffande siffrorna för Värmlands län och Västerbottens län må hänvisas till efterföljande länsredogörelser.

192 Mellersta och Tillgångarna på odlingsmark, lämplig för anläggande av nya jordbruk, södra svenge. s k u n e a ]jtså beträffande mellersta och södra Sverige uppgå till ungefär 52,000 hektar. Sagda mark synes huvudsakligen utgöras av mossar, vattensjuka marker eller sjöbottnar, vilka kunna komma till utnyttjande först efter torrläggningsåtgärder av olika slag. Så är exempelvis fallet med de vittomfattande tillgångarna i Dalsland, vilka bestå av olika komplex, med en sammanlagd areal av bortåt 5,000 hektar av vattendränkta marker och uppgrundade sjöar. Ett liknande förhållande råder med det vidsträckta bälte odlingsmarker, som utbreder sig över norra Uppland och nordöstra hörnet av Västmanland och vars areal torde kunna uppskattas till omkring 10,000 hektar. Enligt de meddelade uppgifterna skulle nu nämnda områden erbjuda goda odlingsmarker. Deras besittningstagande för anläggning av nya jordbruk förutsätter emellertid i regel vittgående torrläggningsåtgärder. Beträffande ett och annat område hava sådana åtgärder, efter vad det framgår av de ingångna uttalandena, på sin tid påbörjats och i något fall till och med fullständigt genomförts. Av en eller annan orsak hava företagen emellertid avstannat, mer eller mindre halvfärdiga, eller också hava de, där de fullständigt utförts, sedermera av någon anledning fått förfalla. Vissa av dessa områden skulle emellertid, meddelas det, äga goda förutsättningar för att utan alltför stora kostnader bliva föremål för ett fullföljande av tidigare vidtagna åtgärder. Beträffande vissa odlingsmarker har det emellertid meddelats, att den för exploateringen erforderliga sänkningen av vissa sjöars nivå eller liknande åtgärder skulle stöta på hinder från vissa industriella och liknande företags sida. Norrland.

De för norrlandslänen uppgivna tillgångarna uppgå, som förut nämnts, till ungefär 307,000 hektar, varav för Gävleborgs och Västernorrlands län omkring 26,000 hektar i vartdera länet, i Jämtlands län 80,000 hektar, i Västerbottens län 100,000 hektar samt i Norrbottens län 75,000 hektar. Av den för Gävleborgs län uppgivna arealen utgöra 7,800 hektar fastmark, 2,600 hektar ängsmark och 15,600 hektar myrmark. I Västernorrlands län består odlingsmarken av 14,300 hektar fastmarksjord och 11,900 hektar myrjord. I Jämtlands län torde de uppgivna tillgångarna huvudsakligen bestå av myrjord. Beträffande Västerbottens och Norrbottens län utgöras odlingsmarkerna till större delen av myrar, ehuru å sina håll, särskilt i Norrbottens län, även förekommer fastmarksjord lämplig för odling. Exploatering för jordbruksändamål torde även här i allmänhet vara mer eller mindre beroende av åtgärder för markernas torrläggning. Åtskilliga norrländska odlingsområden hava emellertid redan i viss utsträckning varit föremål för torrläggningsåtgärder, i allmänhet utförda med understöd från norrländska avdikningsanslaget. Odlingsområdenas läge i förhållande till redan befintliga samhällen och kommunikationer angivas i allmänhet såsom relativt gynnsamt. Beträffande de fyra nordligaste länen synes nämligen

193 huvudsakligen mera välbelägna områden, lämpliga att i första hand tagas i anspråk, hava uppgivits. De från förvaltningsutskotten tillhandahållna uppgifterna om tillgången på smärre, strö vis förekommande odlingsområden, som huvudsakligen lämpa sig för tilläggsodling till redan bestående jordbruk, innehålla i regel icke arealsiffror utan endast allmänna uttalanden. En översikt av dessa meddelas här nedan. Stockholms län. Direkta uppgifter om tillgången på smärre odlingsområden föreligga icke. Att döma av uppgifterna om odlingstillgångarna i allmänhet torde odlingsmark, lämplig för tilläggsodlingar, åtminstone i vissa av länets nordliga delar kunna betecknas såsom ganska allmän. I övriga delar av länet torde tillgången vara ringa. Uppsala län. Inom länets norra del finnas betydande tillgångar av nu ifrågavarande slag. I de södra delarna av länet torde tillgången däremot vara mycket ringa eller ingen. Södermanlands län. Mycket ringa tillgång. Östergötlands län. Mycket ringa eller ganska ringa tillgång. Jönköpings län. Eätt stora möjligheter. Kronobergs län. I regel mycket ringa eller ringa, i några få kommuner rätt allmän tillgång. Kalmar läns norra hushållningssällskaps område. Eätt allmän tillgång. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. Ganska ringa tillgång. Gotlands län. Delvis god tillgång, i övrigt ringa. Blekinge län. I skogsbygden tillgång här och var. I kusttrakterna så gott som ingen tillgång. Kristianstads län. Eätt allmänt förekomma i länets norra delar områden, lämpliga för smärre odlingsföretag. Sammanlagda arealen torde kunna uppskattas till 5,000 hektar. Malmöhus län. I de nordligare och inre häradena god, men i övriga häraden ringa eller ingen tillgång. Hallands län. Eätt allmän tillgång. Göteborgs och Bohus län. Tillgången torde få betraktas såsom mycket ringa eller ingen. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område. Direkta uppgifter saknas, men torde tillgången på grund av vad i allmänhet framgår om odlingstillgångarna, få anses för Västgötadelen vara mycket ringa eller ingen men däremot för Dalsland god. A Ivsborgs läns södra hushållningssällskaps område. I regel mycket ringa eller ganska ringa, inom ett fåtal kommuner avsevärd tillgång. Skaraborgs län. Tillgång i mindre utsträckning finnes i skilda delar av länet. Värmlands län. I allmänhet ringa eller i mindre betydande tillgång, utom i länets nordligaste del, där ifrågavarande slag av odlingsmark finnes i betydande omfattning. Örebro län. Mj^cket ringa eller ganska ringa tillgång. Västmanlands län. I vissa kommuner i länets norra del finnes god tillgång, i övrigt mycket ringa eller ingen. Kopparbergs län, Inom länets nordligare delar god, i övrigt ringa eller ingen tillgång. 13 — 4 161.

1925 års kolonisationssak.

bet.

Smärre odlingsorw råden för tilläggsodlingar.

194 Gävleborgs län. I de sydligare och östra delarna ringa eller mindre god och i övrigt god tillgång. Västernorrlands län. Ej ringa eller medelmåttig tillgång. Jämtlands län. Direkta uppgifter saknas, men torde tillgången i de kommuner, där större odlingsområden uppgivits, få anses god. Västerbottens län. Eätt allmänt förekommande tillgång. Norrbottens län. God tillgång. Jämväl de smärre odlingsområdena i Syd- och Mellan-Sverige utgöras i regel av mossar eller vattendränkta marker, grunda sjöars bottnar eller dylikt, för vilka områdens tagande i anspråk mer eller mindre omfattande torrläggningsåtgärder skulle erfordras. I vissa fall omnämnes även annan slags mark, särskilt hagmarker, vilka skulle vara tjänliga till uppodling. Å andra sidan framhålles emellertid, att det ur synpunkten av rationell jordbruksdrift vore lämpligare, att dylik mark utlades till betesvallar, än att den odlades till åker. I Norrland utgöras de smärre odlingsområdena i regel av myrar, men i Västerbottens och Norrbottens län förekommer även fastmarksjord i ej ringa omfattning.

DetaljredoDe sakkunniga övergå nu att här nedan lämna detaljredogörelser för de görelser för från skilda hushållningssällskap erhållna uppgifter, i den m å n dessa synts de olika hus» hållnings- vara av mera allmänt intresse. sällskapens områden. 1. Stockholms län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har lämnat kompletterande uppgifter till de av jordkommissionen 1920 insamlade uppgifterna om odlingstillgångarna inom länet. Såsom sammanfattning av förvaltningsutskottets och jordkommissionens uppgifter torde odlingsmarken kunna uppskattas till omkring 5,000 hektar i enskild ägo. Beträffande de särskilda odlingsarealerna inhämtas av förvaltningsutskottets upplysningar i huvudsak följande. I södra och mellersta delarna av länet funnes inom Riala och RoslagsKulla cirka 500 hektar efter torrläggning odlingsbar jord, tillhörande Östanå fideikommiss. Avdikningen vore beroende av fallen vid Vira bruk, vilka för närvarande torde vara av mindre betydelse annat än för av samma vatten driven kvarn. I norra delarna av länet funnes inom Edebo och Bladåkers socknar ett markområde av 900 hektar med avlopp till sjön Närdingen och liggande mellan nämnda sjö och sjön Vallen. För området hade torrläggningsplan upprättats för cirka 40 år sedan, men torrläggningen hade ännu ej utförts. Inom Edebo funnes ytterligare cirka 150 hektar annan odlingsbar mark, vilken torde vara svår att få torrlagd. — Inom Hargs socken funnes omkring 900 hektar odlingsbar mark, huvudsakligen liggande å Hargs fideikommiss. Detta markområde skulle kunna effektivt torrläggas. Med nuvarande höga vattenstånd användes vattenledaren som flottled och reservoar för timmer, och sällskapet kunde ej yttra sig om vilket värde, det kunde

195 hava i dessa avseenden, eller vilken inverkan en sänkning av vattnet kunde få för nämnda förhållande. Vattenkraften i vattendraget disponerades för industriellt ändamål av Hargs bruk, som torde innehava viss dämningsrätt på grund av hävd och äldre domar, ett förhållande som givetvis kunde inverka på frågan om en sänkning av vattnet i vattendraget. Troligen bestode ej så liten del av det uppgivna området av till odling mindervärdig mossmark. — Inom Forsmarks socken torde kunna räknas med ett odlingsbart område av cirka 1,500 hektar, lydande under Forsmarks bruk. För närvarande användes fallen vid Forsmarks bruk till alstrande av elektrisk kraft för belysning och drivande av en kvarn, och genom fallen vid Johannesfors dreves fabrikerna därstädes under längre eller kortare tid av året beroende på vattentillgången. När denna vore för knapp, dreves verken av kraft från Älvkarleby. Torrläggningen av de väsentligaste områdena vore beroende av fallet vid Forsmark och endast en mindre del av fallet vid Johannesfors. — Inom Valö socken kunde räknas med cirka 150 hektar, större delen myrmark. — Inom Almunge socken kunde helt visst räknas med samma tillgång av odlingsbar mark. 2.

Uppsala

län.

Av ett av statens lantbruksingenjör i länet till hushållningssällskapets förvaltningsutskott avgivet yttrande — vilket utskottet i huvudsak åberopat såsom eget yttrande — framgår, att inom Uppsala län icke funnes några större förutsättningar för att av hittills outnyttjad jord skapa nya jordbruk. Det gällde att bättre tillvarataga de betydande arealer ypperlig jord, som funnes på hemmanen, så att dessas alstringsmöjligheter utvecklades i så hög grad, att hemmanen tålde styckning. Stora möjligheter förelåge för en utveckling av sistnämnda slag. Särskilt i de större ådalarna funnes stora vidder ypperlig odlingsjord, vilken dock för närvarande skadades av översvämningar. Denna jord, som i kommunikationshänseende vore mycket välbelägen, skulle emellertid med ringa uppoffringar från det allmännas sida kunna torrläggas, och utkomst skulle därmed kunna beredas för jordbruksbefolkningens årliga födelseöverskott inom stora områden av länet. Av lantbruksingenjörens yttrande beträffande de större områdena av nu nämnt slag inhämtas bland annat följande. Utefter Fyrisåns västra gren funnes stora arealer godartade, lätt odlingsbara marker, vilka enligt tämligen säkra uppgifter uppginge till 2,400 hektar, nu föga eller intet utnyttjade. Deras torrläggning skulle nu kunna åstadkommas för en kostnad av 200 å 300 kronor per hektar. Likadant vore förhållandet utefter östra grenen av Fyrisån, där omkring 2,600 hektar marker nu låge mer eller mindre vattenskadade. Ett tredje område, där stora hittills ej utnyttjade försörjningsmöjligheter förefunnes, vore utefter Olandsån i östra delen av Uppsala län och västra delen av Stockholms, där nu årligen lågt räknat 2,000 hektar mestadels åker stode under vatten vid vår- och höstfloden på grund av vattendragets otillräckliga storlek. Utvidgade man denna å, finge de kringliggande gårdarna nära fördubblad avkastningsförmåga, ty deras mest bördiga mark utgjordes just av svämierjorden utefter ån. Norr om Olandsån låge utefter vattendraget mellan Forsmarks bruk i

196 Stockholms län och Leufsta bruk i Uppsala län ett betydande område sankmarker med en areal av troligen 3,500 hektar, vilka nu lämnade en högst obetydlig och osäker avkastning, eftersom de så gott som årligen översvämmades och även vid normalt vattenstånd endast höjde sig några decimeter över därvarande sjöars och åars vattenyta. Även om jordmånen här ej vore fullt så bördig som utefter Fyrisån och Olandsån, vore den dock ingenstädes mindervärdig, och på stora områden bestode den av välmultnad torvjord på lerbotten. Även här skulle ett till kostnaden obetydligt statsingripande medföra en så ökad bärighet hos de nu oerhört extensiva jordbruken, att dessa skulle för många årtionden framåt kunna mottaga det befolkningsöverskott, som nu ginge i emigration. Ett annat för odling synnerligen lämpligt område utgjorde de s. k. Mullbromossarna i Älvkarleby och Vestlands socknar, belägna intill landsvägen cirka 4 kilometer söder om Älvkarleby kyrka. Dessa mossar utdikades för 3 eller 4 år sedan vid nödhjälpsarbeten. De i enskild ägo befintliga delarna härav vore nu mestadels odlade, men ett område på cirka 150 hektar låge ännu oodlat. De nu berörda områdena sammanfattas i lantbruksingenjörens sålunda. Till åker och äng lämplig mark hektar

Kring Fyrisåns västra gren 2,400 » » östra gren 2,000 » » huvudfåra ovanför Ekeby kvarn .... 100 » Olandsån 2,000 Mellan Forsmark och Leufsta bruk 2,500 Ovanför Leufsta bruk — Mullbromossarna 150 Summa hektar 9,150

yttrande

För skogsbörd lämplig mark hektar

600 — 1,000 3,000 — 4,600

I berörda yttrande anföres, att en del odlingslägenheter, uppgående till 2,600 hektar, dessutom förekomme spridda över länets skilda kommuner. Sammanlagt skulle alltså inom länet och angränsande delar av Stockholms län finnas tillhopa omkring 11,750 hektar nu vattenskadade eller icke odlade marker, lämpliga att brukas som åker eller äng. 3.

Södermanlands

län.

Inom länet är tillgången på sådan odlingsbar jord i enskild ägo, som ej är beroende av en mera omfattande torrläggning, i stort sett utnyttjad. Flerstädes inom länet finnas däremot ganska betydande områden vattensjuka marker, som äga mycket goda förutsättningar för att, efter torrläggning, bliva föremål för odling. Vidare finnas åtskilliga mindre sjöar, vilka skulle kunna torrläggas och därigenom giva upphov till ganska betydande nya odlingsområden. Några av de fall, då genom nu sagda åtgärder mer betydande arealer skulle, enligt sällskapets utredning, kunna utvinnas, nämnas härnedan.

197 Bysjön i Kila omgives för närvarande av odlingsvärd kärrmark. Genom sjöns sänkning skulle erhållas 200 hektar odlingsmark. Därest det inom Länna och Ärila kommuner belägna sjösystemet Mörtsjön, Stämån, Treskaten, Eklången och Flättsjön bleve föremål för torrläggning, skulle åtminstone 100 hektar god odlingsmark uppkomma. Samtliga dessa sjöar äro beroende av vattenfallet vid Länna bruk, och förutsättningen för torrläggningen är nämnda vattenfalls borttagande. Inom Väster Eekarne härad skulle genom fullföljande av tvenne på 1860-talet utförda sjösänkningar avsevärda arealer erhållas. Genom fortsatt torrläggning av Hörningsjön i Gillberga skulle sålunda förvärvas 190 hektar, och en ny sänkning av Apalsjön i Lista skulle göra tillgänglig för odling ett område av omkring 280 hektar, »ett av de bästa odlingsområdena i länet». — Även andra liknande mindre områden finnas här och var inom länet. Från Taxinge nämnas sålunda omkring 75 hektar dyjord efter en gammal sjösänkning, och från Barva framhålles Gavelmossen såsom lämplig för torrläggning, varigenom skulle uppkomma omkring 36 hektar odlingsmark. Förvaltningsutskottet beräknar på grundval av den av utskottet gjorda utredningen, att den sammanlagda arealen odlingsmark, som utgöres av större områden och som kunde ifrågakomma för nybildning av lägenheter, uppgår till omkring 1,380 hektar. Utskottet framhåller emellertid, att det ej torde vara lämpligt att bilda nya jordbruk med nära nog hela arealen bestående av torvjord, hur odlingsvärd i och för sig denna än kunde vara, utan borde till varje brukningsdel förvärvas någon fastmarksjord. Detta kunde måhända för flera av de angivna områdena vara förenat med vissa svårigheter; i sådana fall torde marken lämpligen böra utnyttjas som tillläggsodlingar till redan bestående jordbruk. Tillgången på odlingsmarker, lämpliga som tilläggsodlingar till redan befintliga jordbruk, är, enligt utskottets utredning, mycket ringa. Av svar från 70 kommuner komma 43 under rubriken »mycket ringa tillgång» och 23 under rubriken »ganska ringa». Endast för 3 kommuner, Björkvik, Barva och Ärila, uppgives tillgången som »rätt allmän» och för en kommun, Länna, som »avsevärd». Utskottet anser, att de inkomna uppgifterna om tillgång på tilläggsodlingar synnerligen väl stämma överens med det allmänna intryck» man får vid resor i länet, i det att odlingsmarker av dylik art redan äro utnyttjade i mycket stor utsträckning. Det tillägges, att odlingsivern mången gång ginge så långt, att vederbörande odlare bröte upp mark, som ej komme att löna odlarens möda, eller sådan mark, som skulle ge bättre lön för mödan, om den iordningställdes till beteskultur, vilket i de flesta fall kunde ske med mycket mindre arbete och kapital. 4.

Östergötlands

län.

Hushållningssällskapets förvaltningsutskott framhåller, att man i stort sett syntes vara berättigad hysa den uppfattning, att inom Östergötlands län så gott som all odlingsvärd jord — d. v. s. jord som till följd av sin beskaffenhet, sitt läge och andra omständigheter vore av den art, att den med rimliga

198 kostnader kunnat odlas — också numera vore odlad. Vad som ännu kunde återstå vore oftast mindre, strövis förekommande områden av sådan natur, att dess användning till betesmark vore avgjort mera ekonomiskt försvarbar, än dess uppodling till åker. Betesmarkernas betydelse för jordbrukets räntabilitet hade under de senare åren med rätta tillmätts en ständigt ökad betydelse, som i sin tur givetvis härflutit ur nödvändigheten att i möjligaste mån söka nedbringa produktionskostnaderna vid jordbruket. Dessa jordområden vore dessutom i allmänhet varken av sådan omfattning eller hade sådant läge, att de lämpade sig för bildande av självständiga nya jordbruk. F r å n flera hushållningskretsar hade uppgifter inkommit om större odlingsområden, som kunde tänkas lämpliga för bildande av självständiga jordbruk av sådan storlek, att en medelstor familj å dem skulle få sin bärgning. Större delen av åsyftade områden utgjordes dock av mossmarker, från vilkas uppodling, förnämligast på grund av de därmed i regel förbundna högst avsevärda torrläggningskostnader, man bestämt måste avråda, åtminstone under nuvarande och säkerligen även framdeles rådande förhållanden. Härför talade jämväl den omständigheten, att lägenheternas bebyggande skulle kräva högst betydande kapitalutlägg, vilka näppeligen en i skördeavkastningshänseende så pass sviksam jordmån som mossjorden i allmänhet beräknades bära. E n annan kategori jordområden vore de ej sällan ganska betydande arealer av vattensjuka marker (mader, strandängar m. m.), som flerstädes förekomme omkring länets sjöar och vattendrag. Eent teoretiskt sett vore väl en icke obetydlig del av dessa marker lämpliga för uppodling, men å andra sidan torde deras omdaning till åkerjord stöta på så stora praktiska och ekonomiska svårigheter — genom nödvändigheten att omfattande sjösänkningsföretag eller invallningar måste föregå själva odlingsarbetet — att det vore så gott som fullständigt uteslutet att inom en något så när rimlig framtid räkna med deras exploatering. Endast från 11 hushållningskretsar hade meddelats, att tillgång funnes å större områden för bildande av självständiga jordbruk. De uppgivna arealerna vore i regel obetydliga. I allmänhet uppginge områdena icke till mer än 5 å 10 hektar. Endast från två kretsar inberättades större arealer. I Borg funnes sålunda å Herrebro äng odlingsmark om minst 400 hektar, bestående av lågmosse å lerbotten, som för närvarande användes till slåtteräng men delvis ej alls användes. Området skulle efter utdikning lämpligast kunna användas såsom betes- och slåttermark. Vidare uppgåves från Krokek en å Lösings häradsallmänning belägen mosse, där jordmånen bestode av dyjord och sandblandad mylla. Efter torrläggning skulle denna mosse lämna 125 hektar odlingsmark. Den sammanlagda arealen odlingsmark, lämplig för bildande av självständiga jordbruk, skulle enligt nu berörda uppgifter från hushållningskretsarna uppgå till omkring 700 hektar. Beträffande tillgången på smärre, strövis förekommande odlingsområden för tilläggsodling till redan bestående jordbruk, skulle tillgången inom 24 kretsar vara »mycket ringa» samt inom 17 kretsar »ganska ringa». Från 5 kretsar uppgives, att dylika odlingsområden finnas, utan att därvid angives i vilken omfattning. Inom St. Åby, Trehörna, Östra Ryd, Skönberga och Regna skulle odlingsmarker av nu ifrågavarande slag kunna erhållas i några

199 fall i en ganska betydande omfattning genom sjösänkningar eller andra vattenregleringar. Från 61 hushållningskretsar meddelas, att ingen tillgång av smärre odlingsmarker finnes. Från 4 kretsar saknas uppgift. 5. Jönköpings län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelar, att utredningen utförts av egnahemsnämnden, vilken efter förberedande åtgärder i samråd med länets lantbruksingenjör, sällskapets konsulenter, småbrukspremieringsnämnden och andra med länets förhållanden förtrogna personer sökt utröna, inom vilka socknar av länet det kunde förväntas, att större, för nyodling tjänliga områden kunde finnas. Sedan så skett, hade representanter för dylika socknar inbjudits att jämte ovan nämnda lantbruksfackmän överlägga med egnahemsnämnden. Med anledning av sålunda gjorda utredningar har egnahemsnämnden meddelat följande. »Under åren 1882—1889 verkställdes under samverkan mellan Järnkontoret och Jönköpings läns hushållningssällskap av Järnkontorets dåvarande torvingerajör Th. Palmberg en undersökning och klassifiering av länets sankmarksarealer. Eesultatet av dessa undersökningar uppgåvos av ingenjör Palmberg sålunda : efter avdikning genast odlingsbar mark mark som kan bliva skogbärande vitmossar

23,056 hektar 13,686 » 73,606 » Summa 110,348 hektar.

De undersökta sankmarkernas ytvidd uppgåvos hava växlat mellan 5 och 2,300 hektar. Något tillförlitligt material för bedömande av, huru mycket som av de sålunda undersökta arealerna sedermera odlats, står tyvärr icke till förvaltningsutskottets förfogande. Det torde kunna antagas, att möjligen några tusental hektar blivit dikade och uppodlade. Till egnahemsnämndens förfogande har beredvilligt ställts en förteckning över a v lantbruksingenjör undersökta företag inom länet av något större omfattning, vilka icke torde kommit till utförande. Förutom de å förteckningen upptagna odlingslägenheterna torde enligt ortsmeddelarnas utsago dylika av mindre omfattning finnas i ett flertal socknar. Av sålunda inhämtade uppgifter att döma torde inom länet finnas vissa sammanlagt rätt avsevärda, ännu outnyttjade odlingsmöjligheter. Det torde dock i detta sammanhang böra bemärkas, att ifrågavarande odlingsmöjligheter ofta kunna vara beroende på vattenavledningsföretag av sådan omfattning, att det kan ifrågasättas, huruvida markvinsten med rådande arbetsoch produktionspriser kommer att stå i rimligt förhållande till på densamma nedlagda kostnader. I fråga om odlingsmöjligheternas utnyttjande för skapande av nya jordbruk torde jämförelsevis litet vara att vinna inom Jönköpings län. ^ Jorden där är, som bekant, i stor utsträckning uppdelad i mindre lotter, på bondejordbruk och småbruk. Befintliga genom vattenavledning odlingsbara

200 marker tillhöra i regel dessa, och, där odling är möjlig, vill ägaren själv behålla den ntvunna marken. Endast på några få av de större komplexen torde därför odlingsbar mark kunna väntas upplåten för nybildning av jordbruk. För strävandena att vidga möjligheterna för redan bestående jordbruk att föda en medelstor familj torde ett utnyttjande av befintliga odlingsmöjligheter däremot hava en stor uppgift att fylla. Givetvis måste härvid hänsyn, som ovan sagts, tagas till odlingsfrågans ekonomiska bärighet. För tilläggsodling i ovan nämnda syften torde jämväl rätt så stora möjligheter erbjuda sig å ängs- och hagmarker, tillhörande länets medelstora och större jordbruk. P å grund av vad sålunda kunnat utrönas torde inom Jönköpings län några för uppkomsten av nya jordbruk avsevärda och verkligen betydelsefulla odlingsområden ej vara till finnandes.» Den här ovan omnämnda, av vederbörande lantbruksingenjör upprättade förteckningen upptager en areal av sammanlagt 4,058 hektar odlingsbar mark. Härav komma ej mindre än 1,160 hektar på Åkers och Kävsjö socknar, inom vilka odlingsmarker finnas till nämnda areal omkring sjöarna Kävsjön och Häradsösjön. Ett annat omfattande område benämnt Eefteleds mader med en areal av 950 hektar finnes inom Refteleds och Villstads socknar. Vidare finnes inom Rogberga en tillgång på 433 hektar, i Askeryd odlingjord om 270 hektar samt i Hjälmseryd odlingsområden om 175 hektar kring Allsarps och Brohults sjöar. Inom ett 10-tal andra socknar finnes slutligen odlingsmark till en areal av omkring 100 hektar i varje socken. 6. Kronobergs län. Enligt den utredning, som verkställts beträffande Kronobergs län — vilken utredning i huvudsak grundar sig på av vederbörande lantbruksingenjör granskade och kompletterade uppgifter från ordförandena i hushållningssällskapets sockenkommittéer — föreligger riklig tillgång på såväl större odlingsområden, lämpliga för bildande avj nya jordbruk, som smärre odlingsområden, lämpliga som tilläggsodlingar. Vad angår den förstnämnda kategorien av odlingsområden, finnas dylika inom ett 30-tal kommuner. H ä r liksom i regel överallt i Syd- och Mellansverige är odlingsmarken emellertid icke utan vidare tillgänglig utan måste dess tagande i anspråk föregås av vattenregleringar, torrläggningar, avdikningar eller dylikt. Odlingsmarken består nämligen av så kallade slåttermader, gamla sjöbottnar, högmossar, kärrmark och liknande områden. I ett par fall äro emellertid torrläggningsföretagen redan utförda och odlingsmarken således tillgänglig. Sammanlagt kan arealen större odlingsområden inom länet uppskattas till 5,200 hektar. Dessa odlingsområden synas dock icke alltid kunna beräknas komma till användning uteslutande för bildande av nya jordbruk. Så synes exempelvis vara fallet med det mest betydande odlingsområdet inom länet, nämligen ett område beläget inom Virestads och Härlunda kommuner. Genom ett sjösänkningsföretag, som avses vara slutfört 1927,

201 skall inom dessa kommuner utvinnas, utom 180 hektar förbättrad, redan odlad mark, 695 hektar till odling, 300 hektar förbättrad betesmoss- och skogsmarker samt omkring 500 hektar »sjöbottenvinningar». Genom denna sjösänkning skall, uppgives det, ny eller förbättrad mark erhållas till ej mindre än 128 gårdar. Även nya jordbruk synas dock kunna förväntas uppkomma genom sagda sjösänkningsföretag. Ett annat betydande odlingsområde finnes inom Lekaryd och Aringsås kommuner, där genom sänkningen av sjön Salen skulle erhållas mycket godartad och lättskött jord. Även här, uppgives det, skulle emellertid större delen få beräknas som tilläggsodling. Från Vrå meddelas det vidare, att genom Krokåns reglering vunnits betydande arealer odlingsbar mark och att flera självständiga jordbruk här kunde bildas, och beträffande nyodlingsmöjligheterna i Hamneda, Hinneryd och Nöttja förmäles, att efter slutförande av visst sjösänkningsföretag en areal av omkring 500 hektar kommer att vinnas. Flera liknande nyodlingsmöjligheter omtalas, genom vilkas utförande ett eller annat hundratal hektar jord skulle bliva tillgängliga för nya jordbruks bildande. Tillgången på smärre odlingsområden uppgives från 11 kommuner såsom »mycket ringa», från likaledes 11 kommuner såsom »ringa» samt från 18 kommuner, huvudsakligen inom Sunnerbo härad, såsom »rätt allmän». Inom en kommun, Lenhovda, omtalas »riklig förekomst» av smärre odlingsområden. 7. Kalmar län. N o r r a H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t . Odlingsbar jord i enskild ägo, lämpad för kolonisationsändamål i större utsträckning, torde icke finnas inom sällskapets område. Vad som numera återstår av odlingsmöjligheter, utgöres huvudsakligen av vattensjuka kärr- och mossmarker, vilka finnas i avsevärd utsträckning inom området och äro av godartad beskaffenhet. Förvaltningsutskottet framhåller emellertid, att utdikningen och uppodlingen äro förbundna med så stora kostnader, att därigenom vunnen odlingsmark skulle i regel bliva för dyr i jämförelse med priset på vanlig åkerjord. Vad beträffar smärre odlingslägenheter, som ägna sig för tilläggsodling till redan bestående jordbruk, är, enligt vad utskottet meddelar, tillgången rätt allmän inom hushållningssällskapets område. S ö d r a H u s h å l l n i n g s s ä l l s k a p e t . De så kallade Tulunda och Sinnerstad Venar inom Mörlunda utgöras delvis av gammal vattensjuk åker. Frågan om dessa markers torrläggning är under behandling. Den jord, som skulle vinnas genom torrläggning, vore avsedd att tilläggas de mindre och medelstora hemmansdelarna, som äga delar av denna kärrmark. Att på den genom torrläggningen uppkomna odlingsmarken skapa nya jordbruk anses icke tillrådligt. Inom Målilla beräknas odlingsmarken till omkring 175 hektar, vilken areal genom reglering av sjön Hulingen skulle bliva fullt tillfredsställande torrlagd. Sagda areal anses emellertid ej lämpa sig för småbruk. I Ryssby och Gullabo finnas omkring 100 hektar odlingsmark i

vardera kommunen. Utöver här nämnda odlingstillfällen torde möjligheterna till nyodling inskränka sig till sådana fall, där markägaren själv för bete och foderväxtodling behöver genom odling tillöka redan innehavd odlad jord. Omfattningen av spridda odlingstillfällen betecknas som »ganska ringa». 8. Gotlands län. Beträffande tillgången på större för nyodling tjänliga områden anför förvaltningsutskottet följande. »God tillgång finnes på odlingsmark, om man tager hänsyn till myrarna, men, då det ej är lämpligt att bilda jordbruk, omfattande endast myr, lämpa sig dessa arealer bäst som tilläggsodlingar. På ett och annat ställe kan möjligen någon närbelägen fastmark inköpas, varigenom nybildning av jordbruk skulle vara tänkbar. Större arealer av odlingslämplig fastmark torde knappast förefinnas; de nuvarande skogsområdena utgöras dels av för åker mindre tjänlig mark, dels torde det vara ett allmänt intresse, att skogstillgången ej uttömmes här på ön. De vackra lövängarna ha också genom kultivering under de senaste decennierna betydligt decimerats, och torde utvecklingen alltjämt ganska raskt fortgå i denna riktning, varigenom ägarna utöka sina arealer eller genom kulturåtgärder öka ängs- och hagmarkens avkastning som betesmark. Inom länet torde dock finnas ganska stora möjligheter för nybildning av mindre jordbruk utan att odling i större utsträckning behöver tillgripas, nämligen genom styckning av en del i nuvarande skick svårskötta jordbruk, avsöndring av utägor o. s. v. Då jordvärdet inom länet i allmänhet är betydligt lägre än i riket i övrigt, oaktat de åsyftade jordarnas goda belägenhet för produktavsättning och möjligen erforderlig arbetsförtjänst, borde Gotland erbjuda ganska stora förutsättningar för skapande av nya eller utvidgning av förutvarande jordbruk. Ehuru fallande utom ramen för denna utredning må dock framhållas, att från skilda håll likväl påpekats de stora kolonisationsmöjligheter, som förefinnas genom ett rationellt utnyttjande av de ecklesiastika boställsjordarna. Allmänna omdömet om åtminstone en del av dessa boställen tycks angående deras skötsel växla mellan »dåligt skötta» och »gränsande till vanhävd». Likaså torde odlingsmöjligheter finnas å en del kronoparker. Få därför kolonisation, odling och nybildning av jordbruk anses som ett aktuellt statsintresse, så torde staten äga möjlighet att å egna jordar inom Gotlands län anordna en kolonisationsverksamhet av för bebyggarna mera lönande och mindre riskabel natur än i Norrland eller mellersta Sveriges skogstrakter». De till utskottet från hushållningsgillena ingångna uppgifterna omtala endast några få fall av större arealer odlingsmark. Från Banda gille namnes sålunda Vikmyr med en areal av 250 hektar, vilken uppgives kunna dikas och odlas utan större kostnader, från Hejde gille framhålles Gäeiste myr, av vilken efter utdikning skulle uppkomma 150 hektar odlingsmark och från Hemse gille Mästermyr med en areal av omkring 85 hektar delvis odlad mark. De uppgivna arealerna av nu nämnt slag belöpa sig till sammanlagt omkring 600 hektar.

203 Beträffande tillgången på smärre tilläggsodlingar uppgives denna inom Grötlinge gille vara »avsevärd». Inom Kräklinge finnes »god tillgång» och inom Lummelunda »ganska mycket» mark för tilläggsodlingar. I övrigt är tillgången inom tre gillen »rätt allmän», inom tre andra gillen finnas »mindre arealer», inom två gillen är tillgången »ganska ringa» samt slutligen inom ett gille »mycket ringa». 9. Blekinge län. Förvaltningsutskottet framhåller, att större odlingsområden ej äro många samt att de, som äro värda att omnämnas, draga stora kostnader i nyodling. Längs Lyckebyån finnas emellertid avsevärda arealer vattendränkta mader, som skulle lämna en förstklassig odlingsjord, därest en ordentlig åreglering företoges. Förslag härtill uppgjordes för mer än 30 år sedan, men strandägarna, som äro småbönder med svag ekonomi, anse sig ej kunna finansiera ett så stort företag. Enbart inom Blekinge skulle å dessa mader kunna vinnas inemot 2,000 hektar. I västra delen av länet skulle den halvt igenvuxna sjön Vesan, vilkens vattenyta ligger nästan i nivå med Östersjön, kunna giva omkring 1,000 hektar utomordentligt god odlingsjord, om sjön kunde genom utpumpning torrläggas. Från Listerby socken nämnas två vikar av Östersjön, mellan Göholms gård och Kuggeboda by, vilka genom fördämningar och elektriska pumpar skulle kunna torrläggas och odlas. Landvinningen för odling skulle i dessa fall utgöra cirka 200 hektar. Slutligen nämnas från Fridefstads socken ett par bra odlingsmöjligheter, som kunde giva upphov till ett par goda egnahem. Sammanlagda arealen av större, till nya jordbruk ifrågakommande odlingsområden skulle alltså utgöra drygt 3,200 hektar. Mindre odlingsarealer, lämpliga att tilläggas förutvarande brukningsdelar, anträffas här och var i skogsbygden men närmare kusten, där jorden är mest begärlig, äro så gott som alla odlingsmöjligheter utnyttjade. 10. Kristianstads län. Förvaltningsutskottet har införskaffat uppgifter från kommunerna enligt ett av utskottet upprättat frågeformulär. Beträffande dessa uppgifter, vilka av utskottet överlämnats till kolonisationssakkunniga, anför utskottet, att uppgifterna torde få betraktas såsom ganska tillförlitliga, även om de äro summariska. Om nyodlingsmöjligheterna inom länet i allmänhet anför utskottet följande. »Inom Kristianstads län kan endast undantagsvis bildas nya jordbruk å uteslutande oodlad mark. Större sammanhängande odlingsområden förekomma ej utom i den mån de kunna erhållas genom sjösänkningar eller åregleringar. Dessa odlingsområden tillhöra i regel mindre jordbruk och s. k. bondgårdar, vilka i den mån odlingslägenheterna bli tillgängliga i i regel äro i behov av att utnyttja dem. I skogsbygden förekommer i regel vid varje brukningsdel något odlingsområde, som efter hand nyodlas. Oftast är odlingen förbunden med avse-

204 värda sten- eller dikningsarbeten. Dessa odlingslägen utnyttjas dock mycket flitigt. Sammanlagt lägges på detta sätt årligen mycken mark under plogen, och särskilt har egnahemsrörelsen i dessa kargare bygder ökat intresset för nyodling. Man köper sålunda i regel ett område, som innehåller något odlad jord samt odlingslägen, och påbörjar odlingsarbetet, så snart man ser sig istånd härtill. I vissa fall kan dock ifrågasättas, om man icke med mindre arbete kunde vinna samma avkastning genom att iordningställa jorden till betesmark. En omläggning i denna riktning torde framdeles, med de ökade kostnaderna för nyodling, bliva alltmera vanlig, enär den egentliga skogsmarken, som nu i stor utsträckning användes till betesmark, är i behov av betesfred för skogsåterväxtens betryggande. I övrigt hänvisas till de åberopade uppgifterna.» Av dessa uppgifter framgår, att i 18 av de 77 kommuner, från vilka uppgifter föreligga, större odlingsbara jordområden finnas, som efter nyodling kunna anses användbara för uppkomsten av nya jordbruk. Sammanlagda arealen av dessa områden kan med ledning av de lämnade arealuppgifterna skattas till omkring 2,000 hektar. Arealen för de särskilda kommunerna belöper sig i regel till 50 å 100 hektar. Inom några kommuner finnas dock mer betydande arealer. Från Riseberga nämnas sålunda »Ljungby och Bonarps hedar» med en areal av 400 hektar och i Verum omtalas »stora områden vattensjuka ängsmarker» om »minst 1,000 tunnland», vilka »kunde odlas och bära säd i stället för att ligga värdelösa». Områden lämpliga för smärre odlingsföretag förekomma mycket allmänt inom de trakter, varifrån uppgifter föreligga. Inom ej mindre än 60 av de 77 kommuner, från vilka uppgifter införskaffats, finnas sålunda områden av nu nämnt slag. Sammanlagt skulle arealen av dessa enligt de lämnade arealuppgifterna uppgå till ej mindre än omkring 5,000 hektar. De kommuner, inom vilka berörda smärre odlingsområden äro belägna, tillhöra så gott som samtliga länets nordligare delar, nämligen Norra Åsbo samt Västra Göinge och Östra Göinge härader. I nära nog samtliga kommuner i dessa härader finnas smärre odlingsområden i storlek, växlande i de olika kommunerna från 50 till 100 å 200 hektar. I en och annan kommun är tillgången rikligare såsom i Riseberga 400 hektar, i Örkelljunga 300 hektar samt i Vittsjö ej mindre än 800 hektar »vattensjuk mark, som genom utdikning kan odlas». 11.

Malmöhus

län.

Med tillämpning av den definition på odlingsmark, vilken i det föregående återgivits, lämnar hushållningssällskapets förvaltningsutskott anvisning på vissa arealer dylik mark inom de olika häraderna. Förutsättningarna för en exploatering av de angivna arealerna anser utskottet vara relativt gynnsamma. Några svårigheter för ordnandet av torrläggning m. m. kunna ej heller antagas uppkomma. Sammanlagt skulle arealen av de större sammanhängande för odling

205 lämpliga områdena uppgå till 6,300 hektar, därav 1,050 hektar tillhörig stat, kommun och allmänna inrättningar samt 5,250 hektar tillhörig enskilda. Nära hälften av ifrågavarande odlingsmarker kommer på Frosta härad, där 3,000 hektar odlingsmark tillhörig enskilda finnas. I flertalet av övriga härader finnas åtskilliga områden, i allmänhet uppgående för varje härad till sammanlagt 300 å 500 hektar. Jordmånen utgöres i regel av krosstenslera och krosstensgrus. Områdena äro ofta skogbevuxna och utgöras av s. k. fäladsmark. Endast undantagsvis synes odlingsmarken bestå av mossar eller vattensjuka ängar. I ett fall, nämligen vid Skanör, utgöres marken av svämsand och flygsand. Utskottet nämner vidare, att förutom nu uppgivna odlingsmarker finnas närmast havsstranden längs hela kusten såväl i väster som i söder ett strandbälte, vars bredd i allmänhet varierar mellan 100 och 500 meter, bestående av i fälad liggande sandjord. Med riklig tillförsel av tång skulle odling av dessa områden kunna ske, och har dylik odling också, efter vad utskottet meddelar, jämväl verkställts här och var. Utskottet framhåller dock, att tångens användande på längre från sjön belägen odlad jord giver bättre resultat. Tillgången på smärre odlingsbara områden angives i Frosta härad vara å vissa håll »mycket avsevärd», i Onsjö och Färs härader »avsevärd», i Lug gud e och Herrestads härader »rätt allmän» samt i östra delarna av Torna härad jämväl »rätt allmän». I övriga härader är nu sagda tillgång ringa eller ingen. 12. Hallands län. Hushållningssällskapets egnahemsnämnd har på uppdrag av sällskapets förvaltningsutskott verkställt den av kolonisationssakkunniga begärda utredningen om tillgång på odlingsmark inom länet. I och för denna utrednings verkställande har egnahemsnämnden låtit till samtliga egnahemsombud i länet utsända särskilda frågeformulär i ämnet. Beträffande resultatet av den sålunda igångsatta undersökningen meddelar egnahemsnämnden följande. »Utav egnahemsombuden hava 65, representerande motsvarande antal socknar, inkommit med svar, medan ombuden för 21 socknar underlåtit lämna dylika. Inom 16 av de socknar, varifrån svar sålunda erhållits, lära enligt dessa finnas 133 lägenheter med sammanlagd areal av 1,164 hektar, vara skulle kunna beredas bärgning för en medelstor familj, varjämte inom 28 socknar synas finnas tillfällen till mindre tilläggsodlingar. Beträffande de socknar, från vilka uppgifter icke inkommit och vilka utgöra nära en fjärdedel av länets socknar samt äro ganska jämnt fördelade på slätt- och skogsbygden, torde antalet odlingslägenheter av ifrågavarande slag böra kunna beräknas ungefärligen motsvara antalet odlingslägenheter inom de socknar, varifrån uppgifter erhållits. Vid detta förhållande skulle antalet större odlingsområden inom länet kunna uppskattas till omkring 170 stycken med en ungefärlig sammanlagd areal av 2,200 hektar, och de strövis förekommande odlingsmarkerna torde kunna angivas såsom rätt allmänt förekommande. Givetvis måste en utredning av nu ifrågakomna slag i viss mån brista i tillförlitlighet, men med den allmänna kännedom, nämnden äger om för-

206 hållandena inom länet, synes det nämnden som om de på samma utredning grundade beräkningarna icke skulle vara överdrivna.» 13. Göteborgs och Bohus län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har i och för erhållande av upplysningar i frågan om tillgången å odlingsmark inom länet tillställt ordförandena i hushållningsgillena samt egnahemsombuden särskilda frågeformulär i ämnet. Dessa formulär hava återkommit besvarade från ett 40-tal uppgiftslämnare inom olika delar av länet. De sålunda erhållna upplysningarna giva vid handen, att inom länets södra och mellersta delar någon odlingsmark icke finnes annat än undantagsvis och till mycket obetydlig omfattning. Endast från Lycke omtalas någon större tillgång, i det att därstädes genom invallning av området mellan Stora och Mellan Kråkerön samt fastlandet skulle kunna vinnas omkring 300 hektar god jord. I länets norra del torde odlingsmark däremot här och var förekomma, ehuru dock icke till några större arealer. I Tanum och Mo finnas sålunda en hel del ödelagda hemman och torp, vilka åter skulle kunna uppodlas. Tillgången på odlingsområden, lämpliga för bildande av nya jordbruk, kan för hela länet möjligen uppskattas till ett eller annat hundratal hektar. Tillgången på smärre områden, lämpliga såsom tilläggsodlingar, torde få betraktas såsom mycket ringa eller ingen. 14. Älvsborgs län. Norra hushållningssällskapet. Västgötadelen kan, anföres det från förvaltningsutskottet, med all sannolikhet icke lämna något avsevärt bidrag till skapande av nya jordbruk. De få odlingsmöjligheter, som omtalas härifrån, belöpa sig till sammanlagt omkring 250 hektar, varav hälften skulle uppkomma genom reglering av vattnet i Kilandaån. I övrigt erbjudes odlingsmark om 75 hektar ä Grunnebohed samt några smärre områden här och var. Har Västgötadelen sålunda föga jord lämplig för kolonisation, äro förhållandena i Balsland helt annorlunda, och torde intet tvivel råda, säges det, att sagda landskap skulle genom jordbruk kunna föda en talrikare befolkning än nu. I detta hänseende erbjuder i första hand Dalslandsslätten (Sundals härad) stora möjligheter. Största delen av Dalslandsslätten ligger nu vattensjuk, och stora områden äro vattendränkta. Genom vattenavledning och dikning skulle detta förhållande emellertid, utan allt för stora kostnader per hektar, kunna avhjälpas. Stora arealer skulle därigenom utvinnas, och efter en styckning av de nu i många fall alltför stora brukningsdelarna skulle en långt större folkmängd än nu kunna å Dalslandsslätten finna sin utkomst. Ett annat område inom Sundals härad, nämligen trakterna omkring sjöarna Östra och Västra Hästefjorden inom Frändefors kommun, uppgives såsom ett lämpligt kolonisationsområde. Genom fullföljande av ett på 1860-talet

207 påbörjat sänkningsföretag av nämnda sjöar skulle utvinnas flera hundra hektar åkerjord av bästa kvalitet. Vidare finnes inom Valbo härad avsevärda jordområden, vilka efter reglering av vattnet i Valboen och Örekilsälven skulle kunna göras till föremål för kolonisation. Beträffande arealen av dessa områden uppgives den för områdena kring Valboån till 500 å 600 hektar samt för Örekilsälvens område till 2,000 å 3,000 hektar. I övrigt finnas inom Dalsland här och var en hel del ödetorp, vilka skulle kunna åter odlas. Inom Örs kommun finnas sålunda ett 50-tal ödetorp och inom Dalskog ett 30-tal dylika torp. Avsevärda arealer mossar, »hundratals hektar», vilka skulle kunna odlas, omtalas jämväl från nu nämnda kommuner. Då de här ovan berörda uppgifterna om tillgången på odlingsmark för bildande av nya jordbruk i några fall icke lämna upplysning om de förefintliga områdenas areal och i andra fall icke meddela annat än ungefärliga arealsiffror, är icke möjligt att för hushållningssällskapets hela område giva en mera exakt uppgift om hela den areal odlingsmark inom området, som är lämplig för kolonisation. Med ledning av de gjorda uttalandena torde sagda areal dock kunna uppskattas till ungefär 5,000 hektar. Vad slutligen beträffar smärre strövis förekommande odlingsområden, tjänliga för tilläggsodling, framgår av de ingångna uppgifterna, att genom ovan berörda vattenregleringar skulle en hel del för närvarande mer eller mindre vattensjuk mark komma att torrläggas, vilken för redan befintliga jordbruk skulle bliva mer givande än under nuvarande förhållanden. Som sammanfattning av nu berörda uppgifter kan framhållas, att inom hushållningssällskapets område, i första hand Dalsland, en del jordområden lämpliga för skapande av nya jordbruk finnes och att dessa jämte en utveckling av äldre jordbruk skulle skapa avsevärt vidgade utkomstmöjligheter för beräknat folköverskott. Södra hushållningssällskapet. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott meddelar, att utskottet genom sällskapets underavdelningar infordrat uppgifter angående i enskild ägo befintlig odlingsbar jord inom området. De till utskottet ingångna uppgifterna hava överlämnats till kolonisationssakkunniga. Dessa uppgifter härröra från 90 av områdets 125 kommuner, och föreligga alltså uppgifter från omkring 3 4 av hela antalet kommuner. Av dessa 90 uppgifter upptaga endast 22 tillgång på odlingsbara områden för bildande av egna hem. De från de särskilda kommunerna uppgivna arealerna uppgå i några fall till 70 å 80 hektar inom varje kommun såsom inom några kommuner i Gäsene härad, inom vilket härad något större tillgång synes finnas än eljest inom hushållningssällskapets område. Från åtskilliga kommuner nämnas emellertid betydligt mindre arealer, såsom endast 10 å 20 hektar. Sammanlagt belöper sig odlingsmarken för nu berörda 22 kommuner till omkring 800 hektar. Härtill kommer emellertid visst område inom Vänga och Bredareds kommuner, vilket område skulle uppkomma, därest sjön Säven sänktes

208 en meter. Slutligen namnes från ett och annat håll, att nedlagda torp skulle kunna återupptagas och odlas. Så är exempelvis fallet inom Kalvs kommun, varest finnas »ett 20-tal gamla nu utlagda torplägenheter, soldattorp o. d., som till stor del åter kunna tagas i bruk och friköpas». Beträffande tillgången på odlingsbara mindre områden, som kunde läggas till redan bestående jordbruk, meddelas därom, att tillgången är inom 29 kommuner »mycket ringa», inom 38 kommuner »ganska ringa» samt inom 17 kommuner »avsevärd». 15. Skaraborgs län. Hushållningssällskapets egnahemsnämnd, som av förvaltningsutskottet erhållit i uppdrag att verkställa den av kolonisationssakkunniga önskade utredningen om tillgången på odlingsbar jord i enskild ägo inom länet, meddelar, att det av olika orsaker icke varit nämnden möjligt att utföra en omfattande undersökning i berörda fråga, varför nämnden ansett sig böra inskränka sig till att framhålla några allmänna synpunkter beträffande de förefintliga kolonisationsmöjligheterna inom länet. I detta avseende anför nämnden följande. »Vid bedömande av den uppställda frågan bör bland annat hänsyn tagas till förekomsten i marknaden av redan förut odlad jord och det gängse priset på densamma. Härvid är att märka, att för närvarande från flera större egendomar inom länet utbjudes gammal åkerjord till salu för jämförelsevis låga priser, men är efterfrågan även å ganska välbehagen sådan jord icke synnerligen livlig. Visserligen förekomma nyodlingsmöjligheter här och var inom länet, men odlingskostnaderna ställa sig i allmänhet högre än det pris, för vilket redan odlad jord kan förvärvas. I stort sett torde den mark i länet, som med ekonomisk fördel kan odlas, redan vara lagd under plog. För riktigheten av detta antagande talar också den omständigheten, att mångenstädes odlad jord utlägges till betesvall, emedan den därigenom lämnar bättre ekonomiskt utbyte. Den mark, som nu återstår att odla, är oftast mycket stenbunden eller ock så belägen, att stora svårigheter möta i fråga om dess utdikning. Härtill kommer, att den åkerjord, som härigenom skulle vinnas, ofta nog är av ganska svag beskaffenhet. Om vidare hänsyn tages till de höga kostnader,^ varmed uppförandet av nya åbyggnader är förbundet, torde tydligt framgå, att nya jordbruk, som skola åstadkommas genom nyodling och nybyggnad, hava mycket små utsikter att bli ekonomiskt bärkraftiga i konkurrensen med de billigare redan befintliga jordbruken. I skilda delar av länet förekomma visserligen nyodlingar i mindre utsträckning av mark, som är belägen intill redan befintlig åkerjord. Dylika odlingar avse i allmänhet dels en utvidgning av åkerarealen dels ock en uträtning av ägofigurerna, varigenom jordens brukning underlättas. Dessa odlingar kräva inga nya husbyggnader och kunna för den skull understundom utföras, även om den vunna åkerjorden ställer sig ganska dyr. I fråga om en tillämnad kolonisation sakna emellertid odlingsmöjligheter av detta slag betydelse. P å grund av vad nämnden sålunda anfört, får nämnden som sin mening uttala, att nyodlingsmöjligheter i sådan utsträckning, som i kolonisations-

209 sakkunnigas skrivelse avses, icke äro för handen inom Skaraborgs län. Däremot finnes inom länet, såsom redan antytts, jämförelsevis god tillgång på odlad jord, som frånstyckats eller kommer att frånstyckas större egendomar och som till förhållandevis låga priser kan erbjudas egnahemsspekulanter och andra, som önska erhålla ett eget mindre jordbruk.» 16.

Värmlands

län.

För verkställande av den begärda utredningen har förvaltningsutskottet till samtliga hushållningskommittéordförande och, genom vederbörande skogsvårdsstyrelse, till länsskogvaktarna översänt ett av utskottet upprättat frågeformulär angående tillgången på tjänlig odlingsjord inom länet. De utsända frågeformulären, vilka samtliga återkommit till utskottet vederbörligen besvarade, har utskottet jämte eget yttrande överlämnat till kolonisationssakkunniga. Av uppgifterna framgår, att tjänlig odlingsbar jord i enskild ägo är tillfinnandes i: a) betydande omfattning endast inom 5 kommuner, nämligen Dalby, Norra Ny, Norra Finnskoga, Södra Finnskoga och Nyskoga, samtliga tillhörande Älvdals härads övre tingslag; b) mindre betydande omfattning i 12 kommuner tillhörande Färnebo, Kils, Näs, Nordmarks och Jösse härader samt Fryksdals härads nedre tingslag; c) ringa omfattning inom länets övriga kommuner. Nu angivna tillgång avser förekomsten av odlingsbar jord i allmänhet utan särskiljande, i vad mån den lämpar sig för bildande av nya jordbruk eller för sambruk med redan bestående brukningsdelar. Sammanställas de arealuppgifter, som förekomma å vissa av de ingångna frågeformulären, skulle arealen odlingsmark lämplig för bildande av nya jordbruk uppgå till omkring 2,600 hektar. Härav komma emellertid ej mindre än 2,000 hektar på ett område, nämligen den areal, som i VisnumsKil skulle vinnas genom invallning av Kilsviken. Beträffande frågan om tillgången på odlingsmark för bildande av nya jordbruk anför utskottet följande. »Odlingsområden, som efter uppodling lämpa sig för bildande av självständiga mindre jordbruk, förekomma inom Visnums, Färnebo, Kils, Näs, Jösse och Älvdals härader. Odlingsområden, som genom sjösänkning, avdikning eller på annat sätt kunna utvinnas för odling, finnas inom Visnums, Färnebo, Kils, Grums, Gillbergs, Nordmarks och Jösse härader samt Fryksdals nedre och Älvdals övre tingslag. Storleken av dessa områden kan icke med anspråk på tillförlitlighet angivas, enär deras utnyttjande för odling är beroende å ena sidan av företagets ekonomiska bärighet samt å andra sidan av de med vattenregleringen sammanhängande vattenkrafts- och flottningsintressena. Beträffande den odlingsbara jordens beskaffenhet utgöres den inom Älvdals härad nästan uteslutande av myrjord och inom de övriga häraderna, där odlingsbar jord förefinnes, av såväl fastmarksjord som myrjord. 14 — 41G1.

1925 års kolonisationssak.

bet.

210 Några närmare upplysningar om den odlingsbara jordens beskaffenhet och förutsättningar för exploatering kunna nu ej lämnas på den grund, att en mera ingående undersökning av odlingsmarken under denna årstid ej kan verkställas, vilket, enligt förvaltningsutskottets förmenande, ej heller avsetts. Utskottet vill dock såsom sin uppfattning framhålla, att möjligheter för att genom nyodling skapa nya självständiga jordbruk under nuvarande konjunkturer för jordbruket knappast förefinnas. Uppodling av jord ställer sig med nuvarande odlingskostnader i regel betydligt dyrare än inköp av redan odlad jord, vilken därtill är mera välbehagen än den odlingsbara mark, som här och var kan vara till finnandes. Ehuru Trossnäs exercisfält ej kan hänföras till »odlingsbar jord i enskild ägo», vill dock förvaltningsutskottet erinra, att nämnda fält, som utgör cirka 30 hektar och under de senaste femton åren legat öde, skulle med fördel kunna odlas. För närvarande är tillgången på salubjuden odlad jord inom länet rätt stor beträffande såväl bebyggda som obebyggda jordbrukslägenheter, och för den närmaste tiden är någon nämnvärd nyodling varken ekonomiskt möjlig eller tillrådlig, enär bärkraftiga jordbruk under de nu för jordbruket rådande tryckta förhållanden icke kunna skapas på denna väg. Av samma orsak torde ej heller för närvarande de arealer kunna med någon fördel utvinnas, vilka skulle kunna erhållas genom dyrbara sjösänkningföretag. I detta sammanhang kan förvaltningsutskottet dock ej underlåta fästa uppmärksamheten på det egendomliga förhållandet, att samtidigt som undersökning verkställts för att utröna, om möjlighet finnes för vinnande av ytterligare åkerjord genom nyodling för att såmedelst bereda utkomst för en ökad jordbrukarebefolkning, åtgärder vidtagas för Vänerns reglering, varigenom länets åkerareal avsevärt kommer att reduceras. De arealer av synnerligen god och välbelägen åkerjord, som genom nämnda reglering berövats länet, äro av betydande omfattning, och det finnes ej förutsättningar för att genom nyodlingar återvinna dessa arealer. Härtill kommer det ej oväsentliga förhållandet, att jordbrukarnas intresse för nyodling säkerligen kommer att betydligt minskas, då de nu erfara, att det är fråga om, att de måste avstå sin bördigaste och välbelägnaste åkerjord mot en ersättning efter arealenhet räknad, som på långt när ej täcker de kostnader, uppodling av mark till åker numera betingar». 17. Örebro län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har för verkställandet av den begärda utredningen utsänt frågeformulär till samtliga sockengillen inom länet. De till utskottet från 48 av länets samtliga 60 sockengillen inkomna formulären hava överlämnats till kolonisationssakkunniga. Enligt de å sagda formulär lämnade uppgifterna är tillgången inom länet på för nyodling tjänliga jordområden för bildande av självständiga jordbruk mycket ringa, i det att endast från ett 10-tal sockengillen omnämnes förekomsten av sådana områden. Här liksom inom flertalet andra län i södra och mellersta Sverige är förutsättningen för disponerandet av odlingsmarken, att sådana åtgärder såsom sjösänkningar eller andra liknande vattenregleringar först utföras.

211 Från Svennevad, varifrån den största tillgången på odlingsmark namnes, uppgives sålunda, att, därest »sjön Sottern finge sänkas någon meter under nuvarande tillåtna högsta vattenstånd, därigenom hundratals hektar odlingsmark skulle framträda, därav övervägande myrmark». Vidare skulle i Skagershult genom vattenreglering av Svartån kunna vinnas omkring 200 hektar, och i Degerfors skulle ett 50-tal nya jordbruk kunna bildas genom avdikning samt genom ett mindre sjösänkningsföretag. I Hidinge skulle slutligen genom dräneringsåtgärder uppkomma ett 50-tal hektar odlingsmark. Namnes härtill, att från Snavlunda uppgives, att odlingsmark finnes för ett 15-tal nya jordbruk med övervägande fastmark, hava de från Örebro län uppgivna största tillgångarna uppräknats. I några andra kommuner finnas endast smärre områden. Då några preciserade arealuppgifter icke lämnats, är det svårt att beräkna omfattningen av den deklarerade tillgången. Möjligen kan den uppskattas till bortåt 1,000 hektar. Beträffande smärre odlingstillfällen för tilläggsodling uppgives, att tillgången är »rätt allmän» inom 2 sockengillen, Degerfors och Nora, »ej obetydlig» inom 5 gillen, »ganska ringa» inom 20 samt »mycket ringa» inom 21 gillen. 18. Västmanlands län. Hushållningssällskapets förvaltningutskott meddelar, att uppgifter angående odlingsmöjligheterna införskaffats från samtliga ordförandena uti sällskapets sockenavdelningar. Från statens lantbruksingenjör i länet har dessutom lämnats en utredning i frågan. Av det sålunda ingångna upplysningsmaterialet framgår följande. I länets södra del är tillgången på odlingsbar jord i enskild ägo i flertalet kommuner synnerligen knapp. Utskottet anför härom följande. »Visserligen förekomma på flera platser mindre områden, som eventuellt skulle kunna lämpa sig som tilläggsodling till förut bestående jordbruk, men i regel äro även dessa möjligheter utnyttjade. Med hänsyn till den viktiga plats husdjursskötseln intager i lanthushållningen i Västmanlands län, är det av stor betydelse för jordbrukaren att äga tillgång på bra betesmarker, som ej äro allt för avlägset belägna från gården. Även om sådana betesmarker mången gång med fördel skulle kunna uppodlas till åker, är det helt naturligt, att ägaren tänker sig väl för, innan en så pass omfattande omläggning verkställes. I varje fall bör en sådan åtgärd föregås av en grundlig ekonomisk utredning med hänsyn tagen till alla de faktorer, som måste beaktas i ett dylikt fall». Endast från ett par håll omtalas några odlingsområden av större utsträckning. I Kungs-Barkarö finnas icke obetydliga områden vid den s. k. Barkaröviken, vilka efter invallning skulle erbjuda lämplig odlingsmark. Vidare finnes inom Lillhärad ett område av 171 hektar, vilket är under torrläggning. E n del marker finnas där, som skulle lämpa sig till kolonat. Vad angår länets norra del kan tillgången på odlingsmark inom vissa kommuner betecknas såsom anmärkningsvärt stor. Odlingsmöjligheterna inom dessa kommuner äro emellertid icke omedelbart för handen, utan härför erfordras först vattenregleringsföretag.

212 Inom Väster-Färnebo och Fläckébo inrymma Svartåns strandmarker dylika odlingsmöjligheter. Länets lantbruksingenjör anför härom, att »ofantliga, för odling synnerligen väl lämpade trakter utbreda sig i stora samfälligheter, och de arealer, vilka skulle kunna vinnas för kultur genom en reglering av Svartån, upptaga tusentals tunnland». Den till Svartåns vattensystem hörande sjön Gorgen samt ett område nordost om Väster-Färnebo kyrka och ett område norr om Fläcksjön utgöra härvid de mest framträdande torrläggningstrakterna. Från Väster-Färnebo namnes dessutom ett annat för odling lämpat sankmarksområde, för vilkets utnyttjande synas krävas mindre omfattande torrläggningsåtgärder, nämligen de till 60 å 70 hektar uppgående ängs- och mosstrakterna sydväst om Ger sjön. Mycket stora odlingsmöjligheter omtalas vidare från de delar av länet, som tillhöra västra Uppland. Inom Nora kommun finnes sålunda ett område med en areal av omkring 2,000 hektar, vilket sträcker sig väster om järnvägen från Gysinge till Kerstinbo järnvägsstation. Odlingsmarken består av mossar, vilka skulle kunna torrläggas huvudsakligen genom invallningar mot Dalälven. Inom de angränsande kommunerna Östervåla, Harbo och Huddunge förekomma likaledes stora områden, vilka efter vissa vattenreglerings- och torrläggningsåtgärder skulle erbjuda lämpliga områden för kolonisation. Även inom Sala landskommun och Möklinta finnas odlingsområden av liknande slag. Slutligen må nämnas de inom Kila befintliga odlingsmarkerna, vilka uppgå till omkring 500 hektar. Då i åtskilliga fall bestämda arealuppgifter saknas, kan exakt arealsiffra för odlingstillgångarna inom länet icke lämnas. Uppskattningsvis torde de dock kunna beräknas uppgå till åtminstone 5,000 hektar. En stor del av denna odlingsmark torde, i den mån den kan göras tillgänglig för nyttjande, mest lämpa sig som tilläggsområden till redan befintliga jordbruk. Att utrymme å sina håll finnes jämväl för nya jordbruk, torde emellertid icke vara tvivel underkastat. 19. Kopparbergs län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott har infordrat uppgifter från sällskapets distriktsnämnder, egnahenisombud, jordbrukskonsulenter m. fl. Därvid inkomna uppgifter hava varit rätt summariska beträffande såväl områdenas areal som beskaffenhet i övrigt. Utskottet framhåller emellertid, att uppgifterna kunna lämna en viss ledning vid bedömandet av odlingsmarkens förekomst, och meddelar ett sammandrag över sagda uppgifter. Av detta sammandrag framgår, att inom de 37 kommuner, varifrån uppgifter ingått, tillgången på odlingsmark lämplig för bildande av nya jordbruk är inom 28 kommuner ingen eller ganska ringa. Inom tre kommuner, Mora, Orsa och Äppelbo, är tillgången god. Om övriga 6 kommuner, beträffande vilka upplysningar lämnats, meddelas följande. I Älvdalen finnas 2,000 hektar myr i komplex om 200—300 hektar, huvudsakligen på besparingsskog. I Järna är tillgången 1,200 hektar myrmark i komplex om 50—400 hektar. I Svärdsjö finnes något hundratal hektar, i Siljansnäs och i Ore omkring 60 hektar i vardera kommunen samt slutligen i Stora Skedvi omkring 200 hektar, som nu användas som betesmark.

213 Enligt nu anförda uppgifter skulle odlingsmarken för bildande av nya jordbruk belöpa sig till omkring 3,500 hektar. Tillgången på mark lämplig för tilläggsodlingar angives vara »god» i 10 kommuner, »till ortens behov» i 1 kommun samt »ringa eller ingen» i 26 kommuner. Förvaltningsutskottet har beträffande odlingsmöjligheterna i allmänhet i länet uttalat i huvudsak följande. Enligt de inkomna uppgifterna vore det endast inom några av övre Dalarnas skogssocknar som odlingsmarker lämpliga för bildandet av nya jordbruk funnes i någon avsevärdare omfattning, under det att sådana marker förekomme mera sparsamt i länets mellersta och södra delar. Uppgiftslämnarna meddelade, att huvudparten av de uppgivna arealerna utgjordes av större eller mindre skogsmyrar, mestadels belägna på avsevärt avstånd från nu odlad bygd, och att de vore utan vägförbindelser. De av dessa marker, som låge på besparingsskogarna och som även medräknats, vore oskiftade, men i den mån de låge på enskildas skogar, vore de genom skogsskiftesgränserna vanligtvis sönderdelade i smala skiften, vilka var för sig hade en för jordbruksbildning olämplig form. Beträffande de nordliga socknarna frarnhölles vidare, att de klimatiska förhållandena knappast medgåve annat än foderväxtodling, varför jordbrukens självförsörjning med natura-produkter måste anses utesluten. De föreslagna områdena vore icke avdikade. Hushållningssällskapets jordbrukskonsulenter, vilka även varit i tillfälle att taga del av förevarande uppgifter, vitsordade, att avsevärda arealer av odlingsvärda myrmarker funnes i övre Dalarnas skogstrakter. De redan upptagna odlingar, med vilka konsulenterna haft att taga befattning för planläggning eller vid premieringar, hade i allmänhet visat sig vara goda företag. Otvivelaktigt vore även vissa av nu föreslagna marker av god natur, men det frarnhölles dock, att myrmarkerna visat sig så pass ojämna beträffande sitt odlingsvärde, att större företag ej borde igångsättas utan föregående noggrann undersökning. En sådan undersökning borde omfatta icke blott torvens godhet, sådan den kunde bestämmas genom botanisk och kemisk analys eller genom mindre försöksodlingar, utan även utsträckas till att gälla områdenas botten- och lutningsförhållanden samt andra omständigheter, som kunda inverka på odlingarnas varaktighet. Erfarenheten hade nämligen visat, att torvjorden i vissa fall så småningom »förbrukades», så att en måhända ogynnsam botten komme i dagen. I andra fall kunde jorden efter någon tids brukning genom sättning komma i ett sådant nivåläge i förhållande till omkringliggande mark, att bibehållandet av erforderlig dikning ej vore ekonomiskt möjlig. Sådana förhållanden kunde vara av mindre betydelse, när det gällde tilläggsodling till redan befintligt jordbruk, men måste ägnas synnerligen stor uppmärksamhet, när det gällde skapandet av nya jordbruk, där odlingen även skulle förränta ett avsevärt byggnadskapital. Utöver nu nämnda myrmarker funnes litet varstädes i mellersta Dalarna en del skogs- och hagmarker, vilka säkerligen kunde lämna en god åkerjord. Dessa marker vore dock till större delen träd- och buskbeväxta samt mer eller mindre stenbundna, varför enbart odlingskostnaderna kunde beräknas uppgå till eller överstiga nu gällande åkerjordsvärden. Inom de socknar, där de största odlingsmöjligheterna funnes, vore de nuvarande jordbruken små; flertalet låge i storleksgrupper under 10 hektar, och större jordbruk förekomme endast undantagsvis. De nu förefintliga jordbruken lämnade därför endast i undantagsfall full försörjning åt sina

214 innehavare, varför dessa, jämsides med det egentliga jordbruket, även måste anlita andra förvärvskällor. P å tider, då annat arbete ej stått till buds, hade hemmanen utökats genom nyodling eller andra förbättringar. De arealer, som på så sätt uppbrutits, vore så omfattande, att åkerjorden inom en del kommuner två- eller tredubblats under den tid, som förflutit sedan jorden storskiftades. Inom de orter, där sådana möjligheter förelåge, torde en odlingsverksamhet, som syftade till utvidgning av redan befintliga jordbruk, vara den i flera avseenden lämpligaste. 20. Gävleborgs län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott tillsatte särskilda delegerade för utarbetande av plan för odlingsmarksinventeringen. Dessa delegerade uppgjorde ett särskilt formulär med frågor om odlingsmarkens förekomst, omfattning, beskaffenhet, torrläggningsmöjligheter, dess läge till närmast körbara väg, redan odlad bygd, befintlig skola m. fl. omständigheter, som kunde inverka på en eventuell exploatering. Undersökningen skulle ske by för by, och varje odlingsområde skulle angivas för sig. Frågeformuläret tillställdes en eller flera personer inom varje socken i och för besvarande. För ledandet av denna inventering uppdelades länet i tre distrikt med en sällskapets funktionär såsom ledare för varje distrikt. Sedan formulären vederbörligen besvarade ingått från samtliga socknar, uppgjorde utskottets delegerade för en var av länets socknar en förteckning över förefintliga odlingsmarker. Förteckningarna jämte en sammanställning för hela länet överlämnades till kolonisationssakkunniga. Av uppgifterna framgår, att en ganska betydande tillgång finnes på större, för nyodling tjänliga jordområden lämpliga för uppkomsten av nya jordbruk. I nedanstående sammanställning lämnas en översikt av inventeringsresultatet i nu sagda hänseende. Odlingsmarkens beskaffenhet och areal A.ntal odlingsområden

101 Gästrikland Hälsingland Hela länet

Summa odlingsmark hektar

Fastmark

Ängsmark

Myrmark

hektar

hektar

hektar

4,072

5,468

7,267

1,710

11,504

20,481

7,801

2,572

15,576

25,949

Odlingstillgångarna, lämpliga för bildande av nya jordbruk, skulle alltså för hela länet uppgå till en sammanlagd areal av 26,000 hektar. Av denna areal komma 5,500 hektar på det sydligare landskapet. Stora tillgångar finnas här inom socknarna utmed Dalälven, nämligen i Hedesunda 800 hektar myrmark och i Österfärnebo 615 hektar liknande mark. De längre norrut och inåt landet liggande Torsåkers och Ockelbo socknar hava även en betydande areal odlingsjord, nämligen i runt tal respektive

215 850 och 770 hektar. Stora arealer myrmark finnas vidare i Valbo och Årsunda m. fl. socknar. I länets nordligare landskap är tillgången på odlingsmark i kustsocknarna i regel ringa eller ingen. I landskapets inre delar förekommer dylik mark däremot rikligare. Särskilt gäller detta provinsens nordvästra del. I första rummet komma härvidlag Ljusdal med över 3,000 hektar, Färila med 2,200 hektar och Arbrå med 2,100 hektar odlingsjord. Även i närliggande socknar finnas stora tillgångar. Odlingsmarken utgöres huvudsakligast av myrmark, men äro även avsevärda områden fastmark inräknade bland odlingstillgångarna. Torrläggningsmöjligheterna angivas i allmänhet för de olika områdena såsom goda eller hjälpliga. Endast i undantagsfall synes förutsättningen för exploatering vara sjösänkning eller liknande, mer omfattande företag. Tillgången på smärre odlingslägenheter uppgives inom 23 kommuner vara »ringa», inom 6 kommuner »mindre god», inom 8 kommuner »medelgod» samt inom 10 kommuner »god». 21. Västernorrlands län. För utförande av den begärda utredningen utsände förvaltningsutskottet särskilda frågeformulär till ordförandena i lantbruksgillena och egnahemsombuden. Sedan uppgifter sålunda erhållits från så gott som samtliga landskommuner granskades och kompletterades uppgifterna av jordbrukskonsulenter och andra lantbruksfackmän. Utskottet anser, att de erhållna siffrorna för odlingsbar myrjord äro ganska tillförlitliga. God ledning rörande tillgången på sådan jord har nämligen erhållits av de arealuppgifter, som föreligga beträffande med anslag från staten verkställda eller planlagda avdikningar. Då myrmarksområdena dessutom i allmänhet äro skarpt avgränsade, låter sig deras omfattning rätt väl bestämmas. Vad däremot angår tillgången på odlingsbar fastmarksjord, finner utskottet mycket stora svårigheter föreligga att med här använd undersökningsmetod nå fram till säkra resultat, därest dylik jord är skogbevuxen. I dylika fall beror bedömandet i väsentlig grad på uppgiftslämnarens personliga åsikt, om nämnda mark till följd av rådande konjunkturer kan lämpa sig för odling. På den grund hava andra fastmarksjordar icke upptagits än sådana, som med hänsyn till belägenheten i närheten av vägar ansetts böra redan nu tagas i anspråk för odling. Förutom de meddelade arealerna fastmarksjord finnas därför i vissa socknar strax nedom marina gränsen i Ångermanland en ej obetydlig reserv av odlingsmark att lita till vid framtida behov av odlingsmark. I de socknar, där endast smärre arealer odlingsbar fastmarksjord förekomma, anser utskottet emellertid, att uppgifterna nära överensstämma med den verkliga tillgången på odlingsmark. Beträffande odlingsmarkens beskaffenhet anför utskottet bland annat följande.

216 »Till myrjordarna hava givetvis endast förts de odlingsvärda torvjordsbildningarna. En avsevärd del av dessa äro redan 'krondikade' eller föremål för dylik dikning. De största myrmarkerna återfinnas i s. k. fjällbyar, och ägas övervägande delarna av dessa av bolag. Största arealen fastmark utgöres av relativt stenfri lättlera (jäslera) samt denna jordarts övergångsformer mjäla och lerblandad mo. Större arealer odlingsvärd sandjord hava endast redovisats från Anundsjö, Junsele samt Tåsjö socknar. Den i Tåsjö redovisade odlingsbara fastmarksjorden utgöres av stenig, relativt svårodlad, men ganska bördig sandjord, i övriga fall torde även sandjorden vara relativt stenfri. Övervägande arealen odlingsbar fastmarksjord är skogbevuxen. Om man undantager fastmarksjorden i Tåsjö, kommer största odlingskostnaden beträffande fastmarksjorden på stubbrytning. Möjligheterna för uppodling av dessa marker (samt de större myrjordskomplexen) skulle väsentligen förbättras, om odlingskostnaderna genom ökad användning av maskinell kraft kunde förbilligas och tiden för nämnda odlingsarbetes utförande nedbringas. Avdikning av nämnda marker stöter, då terrängen i allmänhet är kuperad, endast i undantagsfall på några större svårigheter. Dessa bestå i föreliggande fall såväl beträffande fastmarks- som myrmarkerna i allmänhet däruti, att de äro belägna vid vattendrag med flottning och därför ej utan stora kostnader kunna tillfredsställande torrläggas under flottningstiden.» Vad angår odlingsmarkens omfång inom de olika delarna av länet, må nämnas följande. Inom M e d e l p a d är tillgången på odlingsområden, användbara för uppkomst av nya jordbruk, i flertalet kommuner ganska ringa. Endast inom Borgsjö och Torp finnas några större arealer, nämligen 900 respektive 565 hektar. För landskapet i dess helhet uppgår arealen till 2,321 hektar, därav 1,102 hektar myrjord och 1,219 hektar fastmarksjord. I Å n g e r m a n l a n d är tillgången på större, för nyodling tjänliga områden rikligare. Detta gäller särskilt landskapets inre och nordligare delar. För Anundsjö uppgives sålunda ej mindre än 5,534 hektar, lämpande sig för anläggande av nya jordbruk. Inom Resele finnas 3,500 hektar, inom Junsele 2,500 hektar samt inom Tåsjö 2,363 hektar, vilka skulle kunna tagas till bruk för samma ändamål. Även inom flertalet övriga kommuner i norra Ångermanland finnas betydande odlingsområden, så till exempel i Edsele 940 hektar och i Gideå 800 hektar. Av de sydligare kommunerna inom Ångermanland finnes någon rikligare tillgång på större odlingsområden endast i Dal, varifrån uppgivas 990 hektar samt dessutom 500 hektar odlingsbar, skogbevuxen fastmarksjord. För landskapet i sin helhet utgör tillgången på odlingsmark, användbar för uppkomst av nya jordbruk, 23,935 hektar, därav 10,812 hektar myrjord och 13,123 hektar fastmarksjord. För l ä n e t i dess h e l h e t giver inventeringen, i vad angår större odlingsområden för jordbruksnybildning, alltså följande resultat.

217 Fastmark hektar

Medelpad Ångermanland Hela länet

Myrjord hektar

Summa hektar

1,219

1,102

2,321

13,123

23,935

14,342

11,914

26,256

Tillsammans skulle alltså finnas drygt 26,000 hektar odlingsmark av nu nämnt slag. Vad ovan anförts beträffande tillgången på större för nyodling tjänliga områden, gäller i stort sett jämväl tillgången på odlingsjord, lämpande sig för tilläggsodlingar. Någon större tillgång på dylika tilläggsodlingar finnes icke inom Medelpad och södra Ångermanland. Inom de norra delarna av sistnämnda landskap är tillgången däremot rikligare. För de olika kommunerna lämnas följande uppgifter om förekomsten av mark för tilläggsodlingar. Medelpad Ångermanland (antal kommuner)

Mycket ringa tillgång Ej » » Medelmåttig » Ganska allmän » Rätt avsevärd » Summa

5 6 7 — — 18

9 14 17 3 3 46

He]a

]änet

14 20 24 3 3 64

22. Jämtlands län. Enligt de från hushållningssällskapets förvaltningsutskott ingångna uppgifterna finnes en betydande tillgång på odlingsmark inom den del av länet, som omfattar landskapet Jämtland. Den största tillgången finnes inom vissa kommuner i landskapets nordligare tingslag, nämligen Hammerdals tingslag och Lits och Rödöns tingslag. Från förstnämnda tingslag omtalas sålunda beträffande Ström en tillgång på ej mindre än nära 15,000 hektar odlingsmark, och för Gåxsjö och Hammerdal uppgivas 3,600 hektar, respektive 9,300 hektar. Av kommunerna inom Lits och Rödöns tingslag nämnas Föllinge med närmare 10,000 hektar samt Laxsjö och Häggenås med 4,600 hektar, respektive 3,300 hektar. Men även inom de mellersta och sydligare delarna av Jämtland finnas kommuner med avsevärd tillgång på odlingsmark. Sålunda finnas i Brunflo 3,000 hektar, i Nyhem över 6,000 hektar och i Rätan ej mindre än 11,560 hektar. Inom Härjedalen är tillgången på odlingsmark mera ringa. Endast från en kommun, Sveg, uppgives sålunda odlingsmark. Arealen av denna utgör 1,200 hektar. För länet i dess helhet redovisas arealen odlingsmark till 78,745 hektar.

218 Beträffande beräkningssättet för nu angivna odlingstillgångar har förvaltningsutskottet meddelat följande. »Vid beräkningen av odlingsmarkens areal har för varje jordregisternummer först undantagits 200 hektar. Endast den enligt kartor och övriga handlingar överskjutande arealen har medräknats. Undantag härifrån utgör uppgiften från Brunflo, där ett sammanhängande synnerligen lämpligt odlingsområde sträcker sig över flera byar, där icke någon sådan inskränkning ifråga om stamfastigheternas areal iakttagits. Säkerligen finnas, om man medräknar mindre, dock lämpliga odlingsarealer, ännu synnerligen stora områden, som äro fullt dugliga till kolonisation. Myrmarker i de västliga delarna av länet liksom i fjällbygden hava ej medtagits till någon del. De nu upptagna markerna kunna anses synnerligen odlingsvärda.» Såsom i förvaltningsutskottets nu återgivna yttrande uppgivits har för varje jordregisternummer 200 hektar undantagits. Då i den av utskottet överlämnade förteckningen över odlingsområdena finnas upptagna 242 stycken jordregisternummer, synes sålunda hava undantagits 48,400 hektar odlingsmark, vilken avses för tilläggsodlingar till redan befintliga jordbruk. Tilllägges sistnämnda arealsiffra den förut angivna arealen av 78,745 hektar (vilken alltså skulle kunna disponeras för bildande av nya jordbruk), skulle länets hela tillgång således bliva 127,145 hektar. 23. Västerbottens län. För verkställandet av här ifrågavarande utredning har förvaltningsutskottet använt sig av hushållningsdistriktens medverkan. Hushållningsdistrikten hava därvid dels verkställt överarbetning av uppgifterna till 1922 års fastighetstaxering, då envar jordägare skulle deklarera sitt innehav av olika ägoslag, dels genom förfrågningar och eljest sökt införskaffa erforderliga uppgifter. Enligt utredningen, som föreligger från alla socknar utom Dorotea, Jörn, Nordmaling och Tärna, skulle tillgången på odlingsmark uppgå till 93,827 hektar, därav 40,093 hektar större odlingsområden. Beträffande de genom ortsombuden sålunda erhållna uppgifter framhåller emellertid förvaltningsutskottet, att dessa upptaga allför låga arealer. Utskottet anför härom följande. »En jämförelse visar t. ex. att i Burträsk, där statsjordsinventering verkställts, endast 25 procent av den vid inventeringen erhållna arealen uppgivits av ortsrepresentationen. Även vid jämförelse med statistikens areal för naturlig äng, som till huvudsaklig del torde vara hänförlig till odlingsbar mark, visar det sig, att den uppgivna arealen är allt för låg. Härvid har dock ej bortsetts ifrån, att en stor del ängsmark faller inom kronans domäner. För att emellertid kunna komma fram till en ungefärlig uppgift sockenvis om tillgången av odlingsbar mark i enskild ägo, har därför förvaltningsutskottet sökt väga de tillgängliga uppgifterna och fixera en enligt förvaltningsutskottets mening sannolik arealuppgift. För länet skulle enligt denna beräkning finnas 141,000 hektar odlingsbar mark å enskild jord, vilket motsvarar 2.6 procent av länets areal land.

219 För att i viss mån kontrollera denna siffra har till odlingsarealen lagts nuvarande åkerareal, i runt tal 95,000 hektar, då arealen 236,000 hektar erhålles, vilket är 4.3 procent av landarealen. Då vid statsinventeringen av odlings jord å kronomark erhölls 4.7 procent odlingsbar mark av totalarealen inventerad jord och arealen odlingsjord å kronans mark torde uppgå till cirka 40,000 hektar inom Västerbottens län (exakt siffra icke tillgänglig, då redovisningen sker per överjägmästardistrikt), vilken areal tillsammans med den odlade jordarealen och odlingsmarken i enskild ägo giver en summa motsvarande i runt tal 5 procent av landarealen, måste man utgå ifrån, att förvaltningsutskottets uppskattning snarare är för låg än motsatsen. Denna förmodan grundar sig särskilt på, att vid avvittringen odlingsjorden i större omfattning lades till enskilda hemman än till kronoparker eller kronoöverloppsmarker. Då förvaltningsutskottet emellertid stannat för den sålunda erhållna arealsumman av odlingsjord i enskild ägo, motiveras detta av att en försiktig uppskattning nu ansetts tillrådlig och för den närmaste framtiden tillfyllest. Allt efter som utvecklingen går framåt dels inom länet, dels i fråga om jordbrukstekniken, komma helt säkert betydliga arealer, som icke nu anses som odlingsbara, att i allmänna uppfattningen överföras till sådana, varför varje uppgift om tillgången på odlingsbar mark måste bliva föränderlig allt efter utvecklingens framåtskridande.» Den här ovan av förvaltningsutskottet uppgivna arealen odlingsmark, 141,000 hektar, fördelar sig på olika socknar sålunda. Socken

Nordmaling Bjurholm Umeå landskommun Holmsund Hörnefors Vännäs Sävar Degerfors Bygdeå Nysätra Löfånger Burträsk Skellefteå landskommun .... Bureå

Areal

Areal odlingsmark hektar

5,000 4,500 6,000 200 1,000 2,000 1,500 12,700 3,500 2,200 500 13,300 10,300 1,500

Socken

Byske Jörn Norsjö Mala Lycksele Örträsk Stensele Tärna Sorsele Åsele Fredrika Vilhelmina Dorotea

odlingsmark hektar

5,000 5,000 4,000 4,000 15,000 2,000 6,000 2,000 7,000 4,000 3,500 14,300 Ii000 Summa 141,000

I den här ovan uppgivna arealen odlingsmark, för länet i dess helhet uppskattad till 141,000 hektar, ingå såväl sådana områden, som lämpa sig för anläggande av nya jordbruk, som smärre strövis förekommande odlingsområden, huvudsakligen lämpande sig såsom tilläggsodling. Några exakta uppgifter, huru odlingsmarken fördelar sig på vardera av dessa grupper, föreligga icke. En ungefärlig uppskattning med ledning av uppgifterna från hushållningsdistrikten synes emellertid möjligen kunna motivera, att man hänför 100,000 hektar till större för jordbruksnybildning lämpliga områden samt återstående 41,000 hektar till mark för tilläggsodlingar.

220 Enligt uppgifterna från hushållningsdistrikten skulle någon mera avsevärd tillgång på större odlingsområden, lämpande sig för anläggande av nya jordbruk, huvudsakligen finnas i följande socknar, nämligen i kustlandskapet i Degerfors med över 7,000 hektar, Skellefteå landskommun med över 6,000 hektar samt Byske med nära 5,000 hektar. Av lappmarkssocknarna skulle enligt hushållningsdistriktens uppgifter i följande socknar finnas dylik odlingsmark i någon större utsträckning, nämligen i Mala, 1,000 hektar, i Stensele 4,000 hektar, i Fredrika 2,000 hektar samt i Vilhelmina över 9,000 hektar. För länet i sin helhet skulle arealen av större odlingsområden enligt hushållningsdistriktens uppgifter uppgå till sammanlagt 40,000 hektar, en siffra som dock med hänsyn till vad förvaltningsutskottet framhållit i sitt ovan återgivna yttrande bör kunna avsevärt höjas (jämför ovan av de sakkunniga angivna arealsiffra av 100,000 hektar). Av de från hushållningsdistrikten ingångna sammanställningarna över odlingsmarken framgår vidare, att odlingsmark för tilläggsodlingar torde kunna betecknas såsom rätt allmänt förekommande inom de olika socknarna. 24. Norrbottens län. Såsom grundval för sällskapets uppskattning av tillgången å odlingsmark hava tjänat uppgifter rörande förekomsten av olika ägoslag i respektive socknar i beskrivning till Ekonomiska kartverkets karta över länet. Dessa uppgifter hava av vederbörande jordbrukskonsulenter granskats och kompletterats, och hava uppgifter härvid inhämtats från vandringsrättarna, vissa lantmätare m. fl. För de större odlingsområdena, lämpande sig till anläggning av nya jordbruk, hava uppgifter i regel lämnats angående dessa områdens uppskattade areal, läge, namn och jordmån samt dessutom rörande möjligheterna för deras exploatering. Beträffande tillgången på dylika större odlingsområden hava, med några få undantag för Pitebygden, endast markkomplex av minst 400 hektar medtagits. Den angivna tillgången på större odlingsområden fördelar sig sålunda på de olika socknarna. Socken

Piteå Hortlax Norrfjärden Älvsby Arvidsjaur Arjeplog Nederluleå Överluleå Edefors Jokkmokk Gällivare Nederkalix

Uppskattad areal hektar

2,100 500 3,500 8,300 5,400 1,000 6,100 1,500 2,000 1,000 1,900 3,800

Socken

Töre Överkalix Råneå Nedertorneå Karl Gustaf Hietaniemi Övertorneå Korpilombolo Tärendö Pajala Junosuando

Uppskattad areal hektar

1,400 1,800 1,500 2,200 7,000 600 9,800 1,400 1,200 9,950 900 Summa 74,850

221 Fördelas socknarna efter sin belägenhet i lappmarken, respektive kustlandskapet, förekomma av odlingsmarken i lappmarken 9,300 hektar samt i kustlandskapet 65,550 » Vid en uppdelning av odlingsmarken i kustlandskapet efter socknarnas tillhörighet till de olika vattensystemen skulle följande odlingstillgångar erhållas. Pitedalen och Skelleftedalen 14,400 hektar Luledalen 9,600 » Kalix älvdal 7,000 » Råneådalen 1,500 » Tornedalen 33,050 » Av ovanstående siffror framgår, att tillgångarna i lappmarken avsevärt understiga de i kustlandskapet befintliga tillgångarna. Av de olika floddalarna erbjuder Tornedalen den största tillgången. Inom nämnda floddal finnes mer än hälften av den för kustlandskapet i dess helhet angivna arealen odlingsmark. Nu anförda odlingsarealer bestå till stor del av myrmarker. I stor utsträckning ingår emellertid även fastmarksjord, ofta bestående av lerjord eller sandjord av god beskaffenhet. För odlingsmarkens exploatering synes i regel torrläggningar eller liknande åtgärder erfordras. I många fall är emellertid torrläggningen i större eller mindre omfattning redan utförd, varför i sådana fall några mera kostsamma åtgärder icke behöva föregå markens tagande i anspråk för odling. Odlingsområdena synas i flertalet fall vara ganska välbelägna, i närheten av redan befintliga samhällen, invid järnväg eller landsväg. I många fall angivas dock, att byggandet av vägar är en nödvändig åtgärd för odlingsmarkens exploatering. Beträffande tillgången på områden, lämpliga såsom tillägg till redan befintliga jordbruk, har utskottet för varje by inom de särskilda socknarna med någon av beteckningarna »ringa», »någorlunda god» etc. lämnat uppgift om tillgångarnas omfattning samt dessutom i regel meddelat upplysningar om odlingsmarkens beskaffenhet, läge i förhållande till byn m. m. För lappmarkssocknarna har förekomsten av odlingsmark dock i allmänhet belysts endast med tillämpning av nu angivna beteckningar. E n sammanfattning av de av utskottet sålunda meddelade detaljuppgifter om tillgången på tilläggsodlingar giver vid handen, att denna tillgång för länet i dess helhet måste betecknas såsom god. I fråga om tillgången på nu sagda slags odlingsmark meddelar utskottet i övrigt följande upplysningar. »Ä kronoparker och allmänningar finnas godartade odlingsmarker, vilka lämpligen kunna komplettera utvecklingsmöjligheterna å närbelägna i enskild ägo varande hemman. Så är exempelvis förhållandet med marker invid Bodträskån—Kvarnån i Edefors, invid Bönälven i Överkalix, å Stor-

222 landets kronopark i Gellivare och å Gellivare allmänning i östra och södra delen av socknen m. fl. ställen. Beträffande Råneå socken, i vilken fullständig inventering av odlingsjord i enskild ägo på grund av kolonisationskommitténs förslag verkställts år 1921, har uppskattning av smärre odlingsområden ej ansetts erforderlig. Härvid torde emellertid behöva anmärkas, att de uppgifter beträffande förekomsten av odlingsmark, som enligt nämnda inventering framkommit, i många fall förefalla allt för lågt beräknade. Som exempel härpå må nämnas Niemisels och Högsö byar, i vilka den odlingsbara marken lågt räknat torde kunna uppskattas till respektive 300 och 150 hektar i stället för enligt inventeringen redovisade 54 respektive 38 hektar. De större odlingsområdena i nämnda socken hava däremot redovisats i likhet med de i andra socknar.» Utskottet antager, att tillgången på tilläggsodlingar inom länet — lågt räknat — skulle räcka till en förstoring av nuvarande odlade arealer fyra gånger. Statistiken visade, att Norrbottens areal av nu odlad jord vore ej fullt 50,000 hektar, vartill komme 200,000 hektar äng.

223 KAP. II.

Statistiska uppgifter om den hittills bedrivna egnahemslåneoch premielånerörelsen. Då det torde vara av visst intresse, att uppgifter här meddelas rörande omfattningen av den hittills bedrivna egnahemslånerörelsen och premielåneverksamheten, hava de sakkunniga på grundval av inom jordbruksdepartementets egnahemsavdelning upprättad statistik sammanställt dylika uppgifter i efterföljande sju tabeller. Av uppgifterna i dessa tabeller inhämtas bland annat följande. Under de tjugutvå år, varunder den statsunderstödda egnahemslånerörelsen pågått, nämligen åren 1905—1926, hava — såsom framgår av tabellen A — 45,339 egnahemslån utlämnats, varav 28,564 för jordbrukslägenheter och 16,775 för bostadslägenheter. Härav har det helt övervägande antalet lån förmedlats av hushållningssällskapen, vilka utlämnat 40,033 egnahemslån, därav 27,071 för jordbrukslägenheter och 12,962 för bostadslägenheter. Sammanlagda lånesumman utgör i runt tal 172 miljoner kronor, varav 117 miljoner kronor i lån för jordbrukslägenheter och 55 miljoner kronor i lån för bostadslägenheter. Särskilt under de fem senaste åren har lånerörelsen nått stor omfattning, i det under denna tid årligen utlämnats ungefär 3,500 egnahemslån till ett sammanlagt årligt belopp av 16 a 17 miljoner kronor. Tabellen B belyser lånens fördelning på obebyggda och bebyggda lägenheter. Härav framgår, att av egnahemslånen hänföra sig 10,545 lån till obebyggda jordbrukslägenheter 18,019 » » bebyggda » 13,497 » » obebyggda bostadslägenheter 3,278 » » bebyggda » Medan lånen för jordbrukslägenheter före 1923 till den större delen avsågo bebyggda lägenheter, framvisa uppgifterna för åren 1923—1926 ungefär lika antal obebyggda och bebyggda jordbrukslägenheter. Av tabellen C framgår, att de genomsnittliga lånebeloppen per lägenhet varit ganska låga, ehuru en märkbar stegring framträder för de senare åren. Under åren 1923—1926 hava de genomsnittliga lånebeloppen sålunda uppgått till 5,000 å 5,500 kronor för jordbrukslägenheter och till ungefär 4,000 kronor för bostadslägenheter.

224 Lånerörelsens omfattning inom skilda hushållningssällskap redovisas i tabellerna D och E. Av den förstnämnda tabellen framgår, att under tiden 1905—1926 det största antalet egnahemslån har förmedlats genom följande hushållningssällskap, nämligen Kristianstads läns (4,367 lån), Västerbottens läns (3,654 lån), Västernorrlands läns (3,572 lån), Norrbottens läns (2,581 lån), Värmlands läns (2,033 lån) och Stockholms läns (1,701 lån). I tabellen E återfinnas detaljuppgifter för ett vart av hushållningssällskapen rörande lånerörelsens omfattning under de fyra senaste åren d. v. s. efter genomförandet av de senaste allmänna ändringarna av lånebestämmelserna. Premielånerörelsens omfattning belyses i tabellerna F och G. Härav framgår, att under åren 1923 — 1926 premielån beviljats till 4,207 egnahemslåntagare, som nybildat jordbrukslägenheter. Av premielånen har flertalet lån, eller 4,104 av 4,207, utlämnats av hushållningssällskapen. I flertalet fall, nämligen beträffande 3,070 lägenheter, har premielånet, helt eller till viss del av lånet, avsett uppförande av uthus. Särskilt för gödselvård hava premielån beviljats i 1,359 fall och för nyodling i 1,419 fall, därvid nyodlats 1,822 hektar. Sammanlagda premielånebeloppet för de fyra åren uppgår till 2,142,670 kronor. Premielånerörelsen har nått sin största omfattning inom Västerbottens läns hushållningssällskap (795 lån till ett sammanlagt belopp av 324,150 kronor). Härefter komma Norrbottens läns och Kristianstads läns hushållningssällskap, det förra sällskapet med 413 lån till ett belopp av 247,800 kronor och det senare med 595 lån till ett belopp av 209,000 kronor. En omfattande premielåneverksamhet har även förekommit inom Västernorrlands läns, Malmöhus läns och Jämtlands läns hushållningssällskap. I övrigt hänvisas till detaljuppgifterna i tabellerna.

225 Tab.

A.

Av låneförmedlarna u n d e r å r e n 1905—1926 beviljade egnahemslån i s a m m a n d r a g för hela riket. .4.

Hushållningssällskapen.

Lån för jordbrukslägenheter

Lån för bostadslägenheter

Tillhopa

Ar | Lånebelopp kronor

Antal

l Lånebelopp ! kronor

371,380

1,793,260

337,702

1,370,691

1,673,475

736,220

1,011

2,409,695

2,473,235

888,830

1,346

3,362,065

2,698,355

697,600

1,352

3,395955

1,236

3,552,060

660,325

1,582

4,212,385

1,036

3,019,160

595,350

1,343

3,614510

1,113

3,019,534

692,050

1,472

3,711,584

1,303

3,909,475

1,019,600

1,826

4,929,075

1,225

3,797,825

1,083,075

1,774

4,880,900

1,024

3,154,110

822,450

1,437

3,976,560 3,819,950

Antal

Lånebelopp kronor

Antal

1,421,880

1,032,989

1907 1908

3,002,820

817,130

1,372

2,962,880

812,600

1,256

3,775,480

2,792,300

910,400

1,147

3,702,700

3,743,360

1,387,250

1,272

5,130,610

1,101

5,636,425

2,520,375

1,699

8,156,800

1,377

6,972,950

3,596,650

2,120

10,569,600

2,314

10,720,900

1,132

4,359,450

3,446

15,080,350

4,594,300

3,275

14,855,850 15,303,325

10,261,550

2,039

1,236

2,074

10,639,450

1,195

4,663,875

3,269

1,978

10,510,300

1,185

4,648,200

3,163

15,158,500

2,154

11,504,000

1,171

4,476,200

3,325

15,980,200

27,071

108,499,033

12,962

40,691,012

40,033

149,190,045

Summa

15 — +16 4.

1925 års kolonisationssak.

bet.

226 Tab.

A (forts).

Av

låneförmedlarna

under

åren

1905—1926

beviljade

e g n a h e m s l å n i s a m m a n d r a g för h e l a r i k e t . B.

Andra låneförmedlare än hushållningssällskapen.

Lån för jordbrukslägenheter

Lån för bostadslägenheter

Tillhopa

Antal | Lånebelopp kronor

Antal I Lånebelopp kronor

Ar Antal

Lånebelopp kronor

128,500

25,300

25,300

153,01)0

153,000

128,500

238,429

693,900

932,329

542,700

850,815

1,393,515

316,150

537,010

853,160

262,500

379,275

641,775

301,800

223,340

525,140

542,100

901,384

1,443,484

511,500

770,230

1281,730

323,400

377,654

701,054

542,650

544,450

1,087,100

415,200

494,100

909,300

309,500

564,200

873,700

1,008,500

1,184,625

2,193,125

658,100

1,466,776

2,124,876

417,150

749,394

1,166,544

287,400

699,650

987,050

205,974

846,600

1,052,574

422,150

798,150

1,220,300

485,400

816,000

1,301,400

n9

438,000

916,300

1,354,300

Summa

1,493 I 8,228,603 | 3,813 | 14,120,653 || 5,306 i 22,349,256

227 T a b . A (forts.). Av l å n e f ö r m e d l a r n a u n d e r å r e n 1905—1926 e g n a h e m s l å n i s a m m a n d r a g för h e l a riket. C.

Samtliga

låne

förmedlare.

Lån för jordbrukslägenheter

Lån för bostadslägenheter

. . . Lånebelopp Antal | kronor

. . Antal

A r

beviljade

I Lånebelopp

Tillhopa Antal

kronor

Lånebel

°PP kronor

1,921,760

1,421,880

499,880

1,032,989

363,002

1,395,991

889,220

1,063

2,562,695

1,582,730

1,652

4,294,394 4,789,470 5,065,545

1,673,475

2,711,664

1,123

3,241,055

1,548,415

1,802

1,312

3,868,210

1,197,335

1,853

1,096

3,281,660

974,625

1,543

4,256,285

1,183

3,321,334

915,390

1,626

4,236,724

1,425

4,451,575

1,920,984

2,278

6,372,559

1,853,305

2,166

6,162,630

1,340

4,309,325

1,090

3,477,510

1,200,104

1,641

4,677,614

1,361,580

1,692

4,907,050

1,521

4,684,780 4,576,400

1,089

3,545,470

3,378,080

1,306,700

3,101,800

1,474,600

1,394

4,751,860

2,571,875

1,670

7,323,735

1,193

6,294,525

3,987,151

1,985

10,281,676

1,430

7,390,100

4,346,044

2,309

11,736,144

11,008,300

1,275

5,059,100

3,631

16,067,400

1,403

5,440,900

3,476

15,908,424

16,523,625 16,459,900

2,356

2,073

10,467,524

2,126

11,061,600

1,352

5,462,025

2,041

10,995,700

1,352

5,464,200

3,393

1,353

5,392,500

3,559

17,334,500

54,811,665

45,339

171,539,301

2,206

1926 Summa

28,564

11,942,000 116,727,636

16,775

228 Tab. B. Antalet av låneförmedlarna under åren 1905—1926 beviljade egnahemslån, med fördelning på obebyggda och bebyggda jordbruksoch bostadslägenheter. 1

1 »

5 År

Jordbrukslägenheter

»

6 Hushållningssällskapen

i

Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

to

18 Samtliga låneförmedlare

Andra låneförmedlare Bostadslägenheter

Jordbrukslägenheter

Bostadslägenheter

ObeBeBeBeBeObe- | BeObeBeObeObeObebyggda byggda byggda| byggda byggda byggda byggda byggda! byggda byggda byggda byggda 1905...

1906...

1907...

— —

— —

78 118

— —

1908...

1909...

1910...

1911...

1912...

1913...

1,022

1914 ..

188|

219 215

1915...

1916...

1917...

1918...

1919...

1920...

1921...

1922...

1,418

1,438

1,048

227 184 69

1923...

1,106

1,053

1924...

1,049

1,025

1,133

1,049

1,125

62 60

1925...

1926...

1,173

9,692 17,379 10,159

2,803^

853 Summa

1,117

1,219

1,086

1,040

1,068

1,291

1,016

1,190

1,249

3,338

475 10,545 18,019 13,497

3,278

229 Tab. C. De av låneförmedlarna under åren 1905—1926 beviljade egnahemslånens genomsnittliga storlek, i kronor.

A r

Jordbrukslån

Bostadslån 1,706

1905.

2,141

1906.

2,342

1,737

1907.

2,595

2,127

1908.

2,836

2,274

1909.

2,886

2,280

1910.

2,948

2,213

1911.

2,994

2,180

1912.

2,808

2,066

1913.

3,124

2,252

1914.

3,216

2,244

1915.

3,190

2,178

1916.

3,256

2,258

1917.

3,424

2,367

1918.

3,769

2,582

1919.

4,834

3,744

1920.

5,276

5,034

1921.

5,168

4,944 3,968

1922.

4,672

5,049

3,878

1924.

5,109

4,040

1925.

5,387

4,041

1926.

5,413

3,985

Tillhopa

230 Tab. D. Antalet genom olika hushållningssällskap under åren 1905—1926 utlämnade egnahemslån m. m.

Antalet under 1905—1926 beviljade lån för

Kapitalskuld 3l /i3 1926 (i kronor)

jordbrukslägenheter

bostadslägenheter

tillhopa

Egnahemslåntagarnas skuld till sällskapet

Hushållningssällskapets skuld till staten

Stockholms läns och stads-

1,701

7,(128,654

8,946,230

Uppsala läns

1,121

3,189,839

3,558,401

Södermanlands läns

1,079

3,798,795

5,023,002

Östergötlands läns

1,205

2,708,813

3,549,260

Jönköpings läns

1,640,200

2,207,265

Kronobergs läns

1,968,592

2,264,949

Kalmar läns norra

1,766,913

1,921,786 1,839,354

Hushållningssällskap

Kalmar läns södra Gotlands läns

1 Blekinge läns

1,684,317

1,136

3,002,543

3,332,315

1,238

3,216,247

3,841,683 16,561,940

346 Kristianstads läns

3,523

4,367

15,728,725

Malmöhus läns

1,307

6,557,696

6,889,964

Hallands läns

3,263,824

3,872,926

Göteborgs och Bohus läns

1,592

3,149,248

3,683,284

Älvsborgs läns norra

2,836,050

3,243,674

Älvsborgs läns södra

1,246

1,636

3,610,478

4,251,966

1,127

3,583,655

3,780,537

2,033

4,114,569

5,027,655

2,402,045

2,970,214

3,298,589

3,887,286

2,963,262

3,383,213

3,930,390

4,302,754

8,789,150

10,718,490

Skaraborgs läns

957 Värmlands läns

1,520

Örebro läns

597 Västmanlands läns

238 390 170 513 279

Kopparbergs läns

1,198

Gävleborgs läns

1,427

2,448

1,124

3,572

1,264

Västerbottens läns

2,711

3,654

Norrbottens läns

1,915

2.581 Västernorrlands läns Jämtlands läns

3,031,759

3,555,741

9,325,567

12,094,357

4,797,094

6,148,803

Summa 27,071 I 12,962 | 40,033 || 111,387,0141 130,857,049 I summorna för kapitalskulden ingå de • lånebelopp, som Gotlands läns hushållningssällskap övertagit frun A. B. Egna hem på Gotland, som trätt i likvidation. 1

231 Tab. E. Av olika hushållningssällskap under ett vart av åren 1923— 1926 utlämnade egnahemslån med fördelning å obebyggda och bebyggda jordbruks- och bostadslägenheter.

Hushållningssällskap

Ai-

Antal lån för Antal lån för jordbrukslägen- bostadslägenheter heter

Tillhopa

BeObeBeObebyggda byggda byggda byggda

Antal Lånebelopp lån kronor

Stockholms läns och stads-

1923 1924 1925 1926

17 25 44 30

92 96 75 83

66 78 102 80

44 21 5 20

219 220 226 213

1,333,600 1,387,475 1,446,000 1,360,500

Uppsala läns

1923 1924 1925 1926

31 38 27 28

20 10 19 44

33 36 32 22

1 2 6 15

85 86 84 109

400,000 413,000 419,100 520,000

Södermanlands läns.

1923 1924 1925 1926

28 32 37 23

36 44 51 52

17 24 19 16

5 3

86 103 115 94

618,750 855,650 872,300 636,200

Östergötlands läns

1923 1924 1925 1926

2 8 7

22 28 20 22

17 18 21 22

48 54 54 60

250,700 318,500 285,600 321,500

Jönköpings läns

1923 1924 1925 1926

7 12 27

21 8 74

10 13 18 15

41 35 45 98

181,300 137,600 192,000 499,650

1923 1924 1925 1926

14 31 18 43

3 7 6 5

31 | 33 66

165,600 256,700 131,400 268,200

Kalmar läns norra

1923 1924 1925 1926

10 10 23 14

21 19 21 22

32 29 45 37

142,000 146,000 200,150 184,200

Kalmar läns södra

1923 1924 1925 1926

5 2 2 3

15 8 5 11

32 37 34 38

10 1 2 1

62 48 43 53

218,300 166,800 146,900 175,000

Gotlands läns

1923 1924 1925 1926

23 30 25 30

53 6 2 3

27 27 23 21

3 3 1

106 66 51 54

461,000 251,300 207,900 240,000

Blekinge läns-

1923 1924 1925 1926

10 22 18 99

60 56 57 58

17 34 22 22

99 119 102 111

380,100 416,300 389,500 380,400

Kronobergs läns

3 6 14

50 I

232 Tab. E (forts.). Av olika hushållningssällskap under ett vart av åren 1923—1926 utlämnade egnahemslån med fördelning å obebyggda och bebyggda jordbruks- och bostadslägenheter.

Hushållningssällskap

Ar

! Antal lån för Antal lån för ordbrukslägen bostadslägenheter heter Obe- i Bebyggda I byggda

Tillhopa

Obe-

BeAntal Lånebelopp byggda || lån kronor

Kristianstads läns.

1923 1924 1925 1926

72 96 56 90

163 135 139 150

76 80 80 79

311 | 1,730,000 311 i 1,665,800 277 ! 1,464,200 327 ! 1,765,000

Malmöhus läns

1923 1924 1925 1926

53 56 81 82

8 33 31 12

78 82 81 73

140 933,900 171 1,175,000 193 I 1,425,000 167 ! 1,400 000

Hallands läns

1923 1924 1925 1926

27 44 45 38

17 8 21 22

17 18 16 17

61 72 83 80

332,400 420,000 474300 419,300

Göteborgs och Bohus läns-

1923 1924 1925 1926

9 26 19 14

29 1

39 56 71 71

134 83 90 85

425,400 351,700 384,400 368,300

Älvsborgs läns norra

1923 1924 1925 1926

22 12 12 11

53 39 39 55

31 31 27 39

109 84 79 105

479,300 347,800 374,000 452,300

Älvsborgs läns södra

1923 1924 1925 1926

14 21 26 17

66 42 40 27

21 23 25 24

-1 3 4 4

105 89 95 72

405,400 389,400 412,300 323 500

Skaraborgs läns.

1923 1924 1925 1926

10 23 29 43

40 54 46 50

14 16 19 10

2 2

66 95 94 104

353,600 511,700 617,500 739,500

1923 1924 1925 1926

27 22 45

108 103 113 98

55 48 47 42

171 178 182 185

585,000 624,700 655,300 680,000

Örebro läns

1923 1924 1925 1926

14 6 16 17

37 43 59 58

24 25 35 36

75 74 110 111

345,000 370,400 483,700 510,000

Västmanlands läns

1923 1924 1925 1926

44 39 35 30

15 10 10

36 31 32 29

101 86 79 69

618,450 457,100 435,400 326.250

Värmlands läns

1 3 57

6 6 2 2

233 Tab. E (forts.). Av olika hushållningssällskap under ett vart av åren 1923—1926 utlämnade egnahemslån med fördelning å obebyggda oeh bebyggda jordbruks- och bostadslägenheter.

Hushållningssällskap

Ar

|| Antal lån för Antal lån för jordbrukslägen- bostadslägenheter heter Obebyggda

Be-

ObeBebyggda (byggda

618,450 416,400 419,700 510,000

128 107 91 88

519,400 443,500 367,100 360,300

—

363 321 301 276

1,359,250 1,272,600 1,254 550 1,142,000

25 35 37 36

— — —

74 85 89 103

360,000 367,800 415,000 475,000

31 102 45 81

123 99 99 94

—, — —

341 400 302 333

1,141,400 1,453,800 1,022,900 1,257,700

21 26 60 36

21 41 40 33

4 5 9 12

167 191 193 197

665,200 686 300 661,300 664,400

1923 1924 1925 1926

44 41 47 67

36 71 60 61

Gävleborgs läns-

1923 1924 1925 1926

22 24 16 11

20 12 14 15

86 71 61 61

1923 1924 1925 1926

118 101 57 50

135 107 146 125

91 113 97 101

1923 1924 1925 1926

35 37 36 35

14 13 16 32

1923 1924 1925 1926

187 199 158 158

1923 1924 1925 1926

121 119 84 116

Jämtlands läns

Västerbottens läns

Norrbottens läns

Antal | Lånebelopp lån kronor 101 112 107 128

Kopparbergs läns

Västernorrlands läns

Tillhopa

_ — 1 19 — 1

234 Tab. F. Av låneförmedlarna under åren 1923—1926 beviljade premielån åt egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten, i sammandrag för hela riket.

P r e m i e l å n e n s Låneförmedlare och år

Nybyggnad av bostadshus

uthus

Gödselvård

ä n d a m å l

•vj

...

"

Andra I Samtliga änrlamnl ändamål

° t ändamål ÄnHflmal il

Nyodlad areal Hektar

Antalet premielånebelånade lägenheter Hushållningssällskapen. 1923

1,760

2,993

7 18

22 Summa för 1923—1926

103 Samtliga låneförmedlare 1923—1926

1,822

3,070

1,359

1,419

4,207

Summa för 1923—1926 Andra

231 360 374 443

20 42 35 19

1,338

1,408

1,1671

1,135

1,227

4,104

1,804

låneförmedlare.

27 Beviljade premielånebelopp, kronor

Hushållningssällskapen. 1923

55,115

139,125

17,430

67,850

3,210

157,867

252,533

44,625

104,910

10,675

570,610

175,790

248,845

44,005

107,610

8,618

584,868

175,412

286,085

43,040 127,450

4,025

636,012

564,184

926,588

149,100 407,820

26,528 2,074,220

Summa för 1923—1926 Andra

låne för medlare.

2,410

1,160

8,650

8,600

1,025

2,075

1,200

21,550

:

6,850

10,325

1,775

2,350

21,550

10,325

8,750

20,500

Summa för 1923—1926

28,235

28,835

3,640

3,000

4,740

68,450

Samtliga låneförmedlare 1923—1926

592,419

955,423

152,740

410,820

31,268 2,142,670

235 Tab. G. Antalet genom olika hushållningssällskap under åren 1923— 1926 utlämnade premielån till egnahemslåntagare för nyodlings- och nybyggnadsarbeten samt de beviljade premielånens sammanlagda belopp.

1923 Hushållningssällskap

Stockholms läns och stads Uppsala läns Södermanlands län Östergötlands läns Jönköpings läns Kronobergs läns

Gotlands läns

1925 Aren 1923 — 1926 tillhopa

.,. , . ,„ Antal beviljade premielan

9 15 17 3 7 9

Kalmar läns norra Kalmar läns södra

8 17 10 61 37 9 12 13 15 12

28 21 31 14 11 19 2 7 28 26 200 55 22 13 33 25

Antal 11 p r e m i e l å n

107 Örebro läns

138 Västmanlands läns

106 Kopparbergs läns

133 Gävleborgs läns

82 Västernorrlands läns

242 Jämtlands läns

151 795 413

Blekinge läns Kristianstads läns Malmöhus läns Hallands läns Göteborgs och Bohus länsÄlvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs läns Värmlands läns

Västerbottens läns

218 Norrbottens läns

134 Summa - 575 1,167 \ 1,135

1,227

Premielånebelopp kronor

4,104 ! 2,074,220

236 K A P . III.

Särskild utredning om hushållningssällskapens utgifter för egnahemsverksamheten. För de sakkunnigas utredning av frågan om egnahemsverksamhetens organisation visade det sig erforderligt, att uppgifter funnos tillgängliga om de olika kostnader, varmed hushållningssällskapens egnahemsverksamhet varit förenad under senaste år. De sakkunniga begärde därför medverkan av jordbruksdepartementets egnahemsavdelning för erhållande av sådana uppgifter. P å grund härav samt jämväl av vissa andra anledningar införskaffade egnahemsavdelningen erforderliga uppgifter rörande hushållningssällskapens utgifter och inkomster m. m. åren 1925 och 1926 för egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten. Uppgifterna skulle avlämnas enligt ett frågeformulär, som egnahemsavdelningen upprättat i samråd med två av »Föreningen Sveriges hushållningssällskaps sekreterare» utsedda delegerade, nämligen sekreterarna P. S. Hedlund och V. Ekerot hos Jämtlands, respektive Kristianstads läns hushållningssällskap. I detta frågeformulär angåvos bland annat följande riktlinjer rörande uppgifternas avlämnande. Huvudsyftet med införskaffandet av uppgifterna vore framför allt att få en bild av de verkliga förvaltningskostnaderna och låneförlusterna. I vissa fall kunde särskilda räkenskaper hava förts för egnahems- och jordförmedlingsverksamheten, därvid åtminstone flertalet av de önskade uppgifterna torde kunna erhållas direkt ur bokföringen. I andra fall åter kunde bokföringen för egnahemsverksamheten och sällskapets övriga verksamhet hava till större eller mindre delen varit gemensam, vilket kunde nödvändiggöra en särskild beräkning, huru de gemensamt bokförda kostnaderna rätteligen borde uppdelas på å ena sidan egnahems- och jordförmedlingsverksamheten och å andra sidan sällskapets övriga verksamhet. Vid dylik fördelning borde iakttagas, att de gemensamma kostnaderna i allmänhet uppdelades med hänsyn till den omfattning, vari den ena eller andra verksamheten kunde anses hava tagit den gemensamma anordningen i anspråk. Vid sådan uppdelning borde dock därjämte noga iakttagas, att, därest statsbidrag i särskild ordning (d. v. s. andra statsbidrag än till egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten) utgått för dylik gemensam anordning (t. ex. statsbidrag till avlöning av jordbrukskonsulent), den del av kostnaden, varför särskilt statsbidrag sålunda åtnjutits, icke inräknades i de speciella kostnader, som egnahemsverksamheten beräknades böra påföras. Sedan frågeformulären vederbörligen ifyllda återkommit till egnahemsavdelningen, hava de sakkunniga beretts tillfälle taga del av uppgifterna,

237 vilka sedermera torde komma att slutligt behandlas av egnahemsavdelningen. Därvid hava de sakkunniga preliminärt sammanställt huvudsakligen sådana uppgifter, som varit av mera direkt betydelse för de sakkunnigas utredningsarbeten. Den av de sakkunniga sålunda verkställda bearbetningen av uppgifterna har givit följande resultat. Hushållningssällskapens totala utgifter 1925 och 1926 för egnahemslåneoch jordförmedlingsverksamheten hava varit följande:

Egnahemsnämndernas ledamöter Tjänstemän och biträden Revision och siffergranskning Egnahemsombud i socknarna Lokaler, lyse, bränsle o. d övriga expenser Andra förvaltningskostnader Låneförluster o. d

År 1925 kronor

År 1926 kronor

30,708 337,028 10,892 26,216 40,232 37,349 6,741 98,267 Summa utgifter 587,433

33,635 366,312 11,325 25,269 41,263 43,437 9,330 180,349 710,920

Den första posten, ersättning till egnahemsnämndernas ledamöter, utgör ett jämförelsevis lågt belopp, d. v. s. i medeltal för de båda åren 32,172 kronor. H ä r a v belöpa 5,940 kronor å ersättning till statens ledamöter i egnahemsnämnderna och återstoden till de av sällskapen utsedda ledamöter, vilka i allmänhet åtnjutit enahanda ersättning som förvaltningsutskottens ledamöter. Av sammanlagda ersättningssumman utgöra ungefär hälften eller 15,595 kronor resekostnadsersättningar. Den post, som utan jämförelse är den största, utgöres av ersättningar till de tjänstemän och biträden, som medverkat i egnahemsarbetet. Verkliga kostnaden härför uppgår till sammanlagt 351,670 kronor i medeltal för de båda åren. Av detta belopp hava 286,013 kronor faktiskt utbetalts och påförts egnahemsverksamhetens konton, medan återstoden 65,657 kronor utgöras av sådana beräknade kostnader, som påförts sällskapens allmänna verksamhet men ansetts rätteligen hava bort hänföras till egnahemsverksamheten. Av sammanlagda utgiftssumman för tjänstemännen och biträdena komma 73,223 kronor på resekostnader och återstående 278,447 kronor på arvoden. För egnahems verksamheten hava olika antal tjänstemän och biträden sysselsatts i de skilda sällskapen. I medeltal synas ungefär fyra befattningshavare haft mera stadigvarande arbete för denna uppgift, nämligen en för sekreterare- och expeditionsarbete, en för medelsförvaltning, en för besiktningar o. d. samt en för skriv- och räknearbeten. Stegringen i kostnader för tjänstemän och biträden från 1925 till 1926 har varit ganska betydande. Denna förekommer huvudsakligen hos de sällskap, som tidigare haft ringa utlåning och där verksamheten alltså nu är under utveckling.

238 Utgifterna för revision och siffergranskning hava för de båda åren stannat vid i genomsnitt per år 11,108 kronor, varav 3,480 kronor kommit på statens granskningsombud. Ersättning till egnahemsombud i socknarna har utgått med 25,743 kronor i medeltal per år. Av sällskapen hava blott ungefär femton utlämnat sådan ersättning. Kostnaderna för lokaler, lyse och bränsle hava angivits till sammanlagt 40,748 kronor i medeltal per år, varav 20,978 kronor faktiskt utbetalts för egnahemsverksamheten, medan återstående 19,770 kronor beräknats hava bestritts genom sällskapens allmänna kostnader för nyttjade lokaler o. d. övriga expenser hava redovisats till i medeltal per år sammanlagt 40,393 kronor, varav 29,626 kronor faktiskt utbetalts för egnahemsförvaltningen och 10,767 kronor beräknats såsom bekostade av sällskapens övriga förvaltning. Under rubriken andra förvaltningskostnader hava upptagits dels vissa tillfälliga utgifter såsom för någon kongress i egnahemsfrågan, dels ock utgifter av sådan art, att de ej lämpligen kunnat hänföras till någon av förenämnda poster. I utgiftsposten låneförluster o. d. ingå huvudsakligen verkliga förluster, som i bokföringen avskrivits till följd av utebliven betalning av räntor och amorteringar o. d., lidna kapitalförluster vid egnahemslägenheters övertagande och realisation m. m. Hit hava även hänförts sådana utgifter, som sällskapen fått vidkännas för extra indrivningar av fordringar o. d. J ä m v ä l ingå häri i vissa fall förluster å jordförmedlingsföretag. Hithörande post uppgår för 1925 till 98,267 kronor samt stegras för 1926, då åtskilliga förluster på grund särskilt av kristidslån reglerats, till 180,349 kronor. Förenämnda redovisning av sällskapens sammanlagda verkliga utgifter för egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten giver till slutresultat, att dessa utgifter för åren 1925 och 1926 i medeltal uppgått till följande belopp, nämligen förvaltningskostnader 509,868 kronor låneförluster o. d 139,309 » samtliga utgifter 649,177 kronor. Förvaltningskostnaderna hava utgjort 79 procent och låneförlusterna 21 procent av de samlade utgifterna. I efterföljande tabell 1 angivas, huru förvaltningskostnader och låneförluster fördela sig på de olika sällskapen. I tabellen 2 jämföras sällskapens hithörande utgifter med respektive sällskaps den 1 januari 1926 hos egnahemslåntagarna utestående kapitalfordran. Slutligen meddelas, att hushållningssällskapens verkliga inkomster för egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten uppgått till följande belopp.

239 År 1925 kronor

Statsbidrag Ränteinkomster m. m

År 1926 kronor

I medeltal för 1925 och 1926 kronor

584,770 664,306 624,538 190,821 230,923 210,872 Summa inkomster 775,591 895,229 835,410

I inkomstposten statsbidrag ingå dels det statliga förvaltnings- och riskbidraget för egnahems verksamheten, dels ock faktiskt uppburet statsanslag till jordförmedlingsverksamheten. Räntevinsterna utgöras till viss del av avkastningen av sällskapens egna riskfonder och andra sällskapens för egnahemsverksamheten anvisade egna medel. Dessa sällskapens egna fonder och medel uppgingo den 31 december 1925 till 1,672,591 kronor samt ökades den 31 december 1926 till 1,939,295 kronor. Inkomstposten räntevinster har vidare till ganska stor del uppstått genom sällskapens räntebehållningar å sådana i statskontoret lyftade premielåneanslag, som ännu ej utbetalts till premielåntagarna. Vid utgången av 1926 disponerade sällskapen sålunda något över 1,300,000 kronor i ännu ej utbetalda premielåneanslag, vilket belopp placerats å bankräkningar, och torde räntebehållningen å hithörande medel kunna uppskattas till drygt 50,000 kronor. Återstoden av räntevinsterna har huvudsakligen uppkommit genom räntebehållningar å sådana i statskontoret lyftade egnahemslånemedel, som ännu ej utbetalts till låntagarna.

240 Tab. 1. Hushållningssällskapens verkliga utgifter 1925 och 1926 för egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten, fördelade å olika hushållningssällskap (i kronor). Förvaltnings, kostnader

Låneförluster o. d.

Summa utgifter

1925 Stockholms läns och stads

36,204

44,325

12,360

32,340

48,564

Uppsala läns

13,951

13,632

1,527

—

15,478

Södermanlands läns

16,627

21,680

17,380

16,893

Östergötlands läns

22,463

21,455

22,463

Jönköpings läns

10,027

10,733

Kronobergs läns

14,417

14,822

200 Kalmar läns norra

6,871

2,254

Kalmar läns södra

9,068

9,605

1,833

— 112 87 — 640

10,235

11,905

3,412

5,060

12,927

13,075

3,461

12,927

3,162

65,676

Hushållningssällskap

Gotlands läns Blekinge läns

•••

137 Kristianstads läns

45,309

50,883 20,367

Malmöhus läns

21,306

20,885

Hallands läns

16,548

17,717

Göteborgs och Bohus läns

15,159

Älvsborgs läns norra

10,330

Älvsborgs läns södra

14,581

15,042

10.164 14,617 9,614 10,901

1,001

22,307

4,578

3,881

21,126

14,661

3,244

15,977

11,966

— —

14,581

10,380

Skaraborgs läns

17,961

19,661

—

17,961

Värmlands läns

25,878

29,430

25,878

Örebro läns

15,039

18,209

323 —

Västmanlands läns

16,867

16,992

5,972

11,573

22,839

Kopparbergs läns

20,282

18,641

21,016

Gävleborgs läns

13,393

13,140

5,235

1,892

18,628

Västernorrlands läns

25,464

30,000

12,282

25,464

18,497

18,645

3,098

33,460

21,595

33,515

37,548 25,242 29,048 8,351

23,285

58,757

26,9341

34,109

Jämtlands läns Västerbottens läns Norrbottens läns

25,758 Tillhopa 489,166

530,571

15,871

98,268' 180,3491 587,433 710,920

241 Tab. 2. De olika hushållningssällskapens verkliga utgifter, i medeltal för 1925 och 1926, för egnahemslåne- och jordförmedlingsverksamheten i procent av respektive sällskaps kapitalfordran den 1 januari 1926 hos egnahemslåntagarna. Förvaltnings- Låneförluster kostnader o. d.

Hushållningssällskap

Summa utgifter

lon

Uppsala läns

0.4»

052 Södermanlands läns

0.8B

Östergötlands läns

0.90 Jönköpings läns

0.01 Kronobergs läns

0.S2

Kalmar läns norra

0.52 Kalmar läns södra

0.67 Gotlands läns

0.55 Blekinge läns

0.4 5

0 51

Kristianstads läns

0 42

Malmöhus läns

041 Hallands läns

0.7 5

Göteborgs och Bohus läns

0.58 Älvsborgs läns norra

044 Älvsborgs läns södra

0.4 5

0.45 Skaraborgs läns

0.65 Värmlands läns

0.76 Örebro läns

0.85 Västmanlands läns

0.2»

085 Kopparbergs läns

0.7 5

0.78 Gävleborgs läns

0.3 6

046 Västernorrlands läns

0.3 5

0.43 Jämtlands läns

0.6 1

121 Västerbottens läns

0.2 0

0.71 Norrbottens läns

0.60 Stockholms läns och stads

...

Samtliga sällskap

4L64.

1925 års kolonisationssak.

bet.

0 52

090 0 72

242 K A P . IV.

Egnahemsverksamheten i Danmark och Finland. Danmark: Den gamla husmanslagstiftningen. — Den nya husmanslagstiftningen. — Organisationen. — Allmänna iakttagelser från de sakkunnigas resa i Danmark hösten 1926. Finland: Jordfrågans läge. — Lagstiftning om arrenden och arrendesystemets avlösning. — Bildandet av nya jordbruk med kolonisationsfonden. — Lagstiftning om inskränkningar i äganderätten till kolonisationslägenheter. — 1922 års lagstiftning om anskaffande av jord (»lex Kallio»). — Kolonisationsverksamhetens organisation. — Vissa allmänna grunder för de finska kolonisationsbestämmelserna. — Iakttagelser under resorna i orterna vid de sakkunnigas besök i Finland hösten 1925. De sakkunniga, som beretts tillfälle att i Danmark och Finland studera där vidtagna åtgärder rörande jordbruksnybildning och härmed sammanhängande frågor, få härom meddela följande. Danmark. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 augusti 1926 företogo de sakkunniga under tiden 20—24 september 1926 en studieresa till Danmark, därvid de sakkunniga den 20 och 24 september hos statens jordlovsudvalg (med lokaler i Christiansborgs slott i Köpenhamn) av dess ordförande folketingsmannen Niels Frederiksen och kontorschefen Hermansen erhöllo ingående upplysningar om hithörande verksamhet samt under ciceronskap av dem den 21 september studerade stycknings- och egnahemsföretag i Roskildetrakten å Själland samt under ciceronskap av folketingsmannen J. P. Olufson och ordföranden i Randers amts husmansbrukskommission P. Husum den 22 och 23 september studerade sådana företag huvudsakligen i Randers amt m. m. Statsunderstödd verksamhet för bildande i Danmark av jordbruksegnahem eller, såsom de därstädes kallas, husmansbruk har pågått sedan senaste sekelskifte. Denna verksamhet har haft nära samband med den allmänna utvecklingen av det mindre jordbruket i Danmark, vilket tack vare åtskilliga omständigheter — däribland särskilt en kraftig föreningsrörelse mellan småbrukarna — under de senaste femtio åren uppdrivits till mycket hög ståndpunkt och synnerligen stor betydelse för landet. Jämsides med

243 husmansbrukets allmänna utveckling under senare delen av 1800-talet framväxte nämligen ett starkt intresse för strävandena att befordra bildandet av nya husmansbruk. Statens åtgärder i sistnämnda syfte hava skett huvudsakligen i två skilda former. Man har således den s. k. gamla husmanslagstiftningen, tillkommen 1899 och efter åtskilliga ändringar förnyad 1924, vilken — liksom den svenska egnahemslånerörelsen — bygger därpå, att den enskilde själv anskaffar sin jord och för företagets genomförande erhåller statslån. Vidare har man sedan 1919 den s. k. nya husmanlagstiftningen, som kännetecknas därav, att staten, som skaffat sig viss förfoganderätt över prästjorden samt iideikommiss- och länsgodsens jord, genom egna direkta åtgärder exploaterar denna jord för bildande av »statshusmansbruk». Den gamla husmanslagstiftningen begynner med lagen den 24 mars 1899 Den gamla om jord till lantarbetare. Denna lag kan anses som en kompromiss mellan ^ningtn. två olika ståndpunkter. Från ena sidan önskade man tillförsäkra särskilt 1899 år8 l a g de större lantegendomarna nödig arbetskraft genom att skaffa lantarbetare med senare en egen bostad med så ringa jord, att brukaren bleve nödsakad att arbeta an nngar * hos andra. Från den andra sidan åter önskade man hjälpa lämpliga personer att åtkomma jordbruk av den storlek, att de kunde föda sin man. Till en början dominerade den förstnämnda synpunkten, i det lån lämnades blott för mycket små jordbruk. För att lån skulle få utgå måste från början lägenhetens värde ej överstiga 4,000 kronor och arealen stannade vid i allmänhet 3.5 å 5 danska tunnland (ett danskt tunnland = 0.5 5 hektar). Med tiden slog dock den andra synpunkten igenom, och verksamheten tager numera bestämt sikte på angelägenheten att bilda självständiga jordbruk, där innehavaren är oberoende av arbete hos andra. Värdemaximum för låns erhållande har sålunda — alldeles som i Sverige — småningom höjts, nämligen år 1904 till 5,000 kronor, 1909 till 6,500 kronor, 1914 till 8,000 kronor, 1917 till 10,000 kronor, 1921 till 22,000 kronor för att 1922 sänkas till 20,000 kronor. Numera fastställes lägenheternas maximivärde år från år av lantbruksministern, efter samråd med riksdagens finansutskott. Lägenheternas areal uppgår också numera i genomsnitt till ungefär 12 å 13 danska tunnland. Det anses, att å ett jordbruk med dylik areal medelgod jord i Danmark kan hållas en stor eller två små hästar, sex kor och ett trettital svin. Samma synpunkt om det självständiga jordbrukets betydelse ledde därtill, att möjligheter Öppnades att till innehavare av förut belånade, alltför små husmansbruk utlämna s. k. tilläggslån för utvidgning av arealen och för jordförbättringar. Belysande för nu nämnda ändrade uppfattning om husmansbrukens storlek torde vara, att medan den första lagen benämndes »lag om jord till lantarbetare», den senare utfärdade lagen kallas »lag om bildande av husmansbruk». Utmärkande för denna lånerörelse enligt den gamla husmanslagstiftningen

244 är vidare, att lånen ständigt utgått till så hög del av lägenhetens värde som nio tiondelar. P å grund av de höga byggnadskostnaderna utlämnades under åren 1921 —1923 icke hela beloppet såsom lån, utan en viss del såsom direkt bidrag. För finansåret 1921—1922 var bidraget 8/io och lånet f,/io a v lägenhetens värde. För 1922—1923 vore motsvarande siffror ! ?/ 100 och 7r'/ioo1924 års lag. Låne verksamheten enligt »den gamla husmanslagstiftningen» regleras för närvarande enligt lagen den 29 mars 1924 om bildande av husmansbruk. Denna lag bibehåller principen, att husmannen i den fria marknaden själv köper sin jord antingen av en privat säljare, vilket är det vanligaste, eller av någon utav de i samtliga amt befintliga, i regel av husmännens föreningar bildade jordstyckningsföreningar. Systemet med direkta statsbidrag är borttaget, och hjälpen lämnas enbart genom lån. Då särskild vikt tillmätts angelägenheten, att jordprisen ej uppdrivas, skall statens jordlovsudvalg godkänna varje jordköp innan lån beviljas. Lånet delas i ett jordlån, utgörande ;1/l0 av jordens köpesumma, samt ett byggnadslån, utgörande 7,o a v byggnadskostnaderna (därvid dock gäller ett särskilt maximivärde). Av byggnadslånet förräntas blott viss del, nämligen 8,000 kronor (nyligen höjd till 9,000 kronor), medan återstoden av byggnadslånet är räntefritt. Å jordlånet och den räntebärande delen av bostadslånet erlägges ränta efter 4.5 procent. I fem år är lånet amorteringsfritt, varefter en årlig kapitalavbetalning erlägges efter 1 procent, som i första hand avräknas å den räntefria delen av byggnadslånet, därefter å den räntebärande delen av byggnadslånet och så å jordlånet. Såsom säkerhet för lånet pantförskrivas både fastigheten och den lösa egendomen. I syfte att lägenheten bevaras såsom självständig brukningsdel och för förebyggande av spekulation gälla vissa bestämmelser, som inskränka låntagarens förfoganderätt över lägenheten. Staten står själv hela risken med lånerörelsen, i det lånen utlämnas direkt av statens härför inrättade organ, varom mera här nedan. Jämlikt 1924 års lag få årligen 12 miljoner kronor utlånas. Enligt den gamla husmanslagstiftningen över huvud taget hava under åren 1900—1925 utlämnats 11,998 lån till bildande av nya husmansbruk till ett sammanlagt lånebelopp av 86 miljoner kronor (varav dock ungefär 7 miljoner kronor i direkt statsbidrag). Dessutom hava under samma tid 8,556 tilläggslån utlämnats till ett sammanlagt belopp av ungefär 14.5 miljoner kronor. Den nya hus- Den nya husmanslagstiftningen består av tre lagar, utfärdade den 4 oktomanslagstift- D e r 1919, nämligen 1) lagen om avstående av de till prästämbetena anslagna mngen j o r ( j a r j o c n fö r bildande av husmansbruk, 2) lagen om läns-, stamhus-och fideikommissgods samt härav härrörande fideikommisskapitals övergång till fri egendom samt 3) lagen om villkor för försäljning av jord i offentlig ägo. Den första av dessa lagar bestämmer, att det mesta av kyrkans jord skall

245 tagas i anspråk för bildande av husmansbruk. För den jord, som sålunda säljes — tillhopa ungefär 20,000 hektar — skall prästämbetet till säkerhet för köpesumman, den årliga räntan m. m. erhålla första inteckning i jorden med byggnader, besättningar, inventarier, gröda o. d. Den andra lagen föreskriver, att innehavare av län, stamhus och fideikommissgods kunna få övertaga besittningen såsom fri egendom, därest den, som besitter dylikt gods, dels till statskassan inbetalar en viss kontant summa (20 eller 25 procent av godsets värde eller, om han dröjer med framställning i ämnet, 25 eller 30 procent), dels ock ställer en tredjedel av den till fri egendom övertagna jorden till statens förfogande mot en i lagen närmare bestämd ersättnings Den, som ej vill begagna sig av möjligheten att övertaga besittningen såsom fri egendom, skall erlägga en årlig avgift — en slags extra skatt — till staten av 1 eller 1.2 procent av värdet. För avlösningens ordnande tillsattes särskilda värderingsnämnder, vari staten utsåg tre och jordbesittaren två ledamöter. Den kontanta inbetalningen till statskassan skulle tillföras den s. k. jordfonden, vilken fonds medel, nu uppgående till ungefär 110 miljoner kronor, skola användas till statliga inköp av jord för bildande av husmansbruk samt för utlämnande av lån till statshusmän. Den jord, som besittarna skulle avstå till staten — sammanlagt ungefär 20,000 hektar, varför staten torde betala 30 å 35 miljoner kronor — användes till bildande av husmansbruk. Den tredje lagen reglerar användningen av den jord, som staten får till sitt förfogande jämlikt de två först nämnda lagarna. Sålunda föreskrives, att jord i offentlig ägo skall utstyckas i parceller företrädesvis av den storlek, att jordbruket kan skänka en familj utkomst och arbete. Varje sådan parcell anses böra hava 5.5 hektar medelgod jord. Arealen ökas eller minskas allt efter jordens bonitet. De genom denna lag den 4 oktober 1919 om villkor för försäljning av jord i offentlig ägo bildade lägenheterna pläga benämnas statshusynansbruk. För jorden, som säljes enligt denna lag, betalar statshusmannen ingen kontant köpesumma, men han skall erlägga en årlig avgäld, som med vissa tiders mellanrum bestämmes efter jordens handelspris och gängse räntefot. Jordvärdet eller jordens handelspris fastställes i samband med fastighetstaxeringen av det kommunala värderingsråd, som omförmäles i lagen den 15 maj 1903 angående »ejendomsskyld». Vid framtida värderingar skall bortses från sådan värdeförhöjning, som åstadkommits genom husmannens arbete och kapitalutlägg. Vid avgäldens beräknande användes för närvarande en räntefot av 4.5 procent. Till uppförande av nödiga byggnader å statshusmansbruk lämnar staten ett byggnadslån till B/10 av byggnadernas kostnad. Byggnadslånets maximibelopp har av lantbruksministern fastställts år från år samt var till en början 16,200 kronor, sedermera successivt sänkt till 10,500 kronor, och för närvarande 9,500 kronor. Av byggnadslånet skall endast viss del förräntas, vilken räntebärande del till en början var 6,000 kronor, sedermera successivt höjd

till 8,000 kronor och för närvarande 9,000 kronor, medan återstoden av byggnadslånet är räntefritt. Räntan beräknas å den räntebärande delen efter 4.5 procent. Byggnadslånet är amorteringsfritt i fem år. Därefter erlägges jämväl kapitalavbetalning till belopp, motsvarande 1 procent å hela lånesumman, vilken amortering i första hand avräknas å den räntefria delen av byggnadslånet. Ritningarna till byggnaderna skola godkännas av husmansbrukskommissionen i amtet, vilken biträdes av arkitekt. Lagen innehåller den bestämmelse, att den, som erhåller ett husmansbruk enligt lagens stadganden, utövar »med de i lagen meddelade inskränkningar en ägares fulla rådighet över egendomen», vilken betecknas såsom försåld från staten. De i lagen meddelade inskränkningarna i äganderätten äro emellertid högst väsentliga. Sålunda stadgas, att, om egendomen övergår i annan mans hand, staten kan fordra inbetalning, förutom av lånet, jämväl av ett belopp, utgörande skillnaden mellan den ränta, som är betald, och den ränta, som skulle hava betalts, om hela lånet varit räntebärande. Vidare har staten allmän förköpsrätt till jorden och byggnaderna till ett pris, som" svarar mot begynnelsevärdet av jord och hus jämte värdet av de utav husmannen vidtagna förbättringar å lägenheten. Efter särskilt tillstånd kan överlåtelse dock få äga rum till ny köpare. Dylikt tillstånd fordras dock ej, då överlåtelsen sker till viss närskyld. Statshusmansbruket får dessutom icke styckas eller sammanslås med annan jord utan lantbruksministerns särskilda tillstånd. Till säkerhet för statens alla rättigheter tages inteckning i egendomen. Från nu ifrågavarande jord i offentlig ägo — prästjorden, till staten avlämnad fideikommissjord o. d. — kunna lotter vidare få upplåtas att tillläggas ofullständiga jordbruk. Dessa s. k. tilläggsparceller säljas av staten på samma villkor som de parceller, vilka upplåtas till bildande av nya husmansbruk. Köpare av tilläggsparcell kan även tilldelas byggnadslån intill 6,000 kronor för nödig utvidgning särskilt av ekonomibyggnaden. Tilläggsparcellen jämte den äldre lägenheten skall bibehållas såsom ett samlat självständigt jordbruk, och samma inskränkningar i äganderätten gälla som vid de nya statshusmansbruken. Genom en lag den 6 maj 1921 har lantbruksministern bemyndigats att genom statens jordlovsudvalg i den fria marknaden för statens räkning inköpa jord, att användas till styckning för bildande av husmansbruk enligt samma villkor, som gälla för övrig jord i offentlig ägo. Enligt den nya husmanslagstiftningen i dess helhet hava under de sex åren 1920—1925 sammanlagt 2,857 nya statshusmansbruk upprättats med i genomsnitt 7 hektar åker. Därjämte hava 1,400 tilläggsparceller — om i medeltal 2.5 hektar — försålts från offentlig jord, avsedda att tilläggas äldre ofullständiga jordbruk. Den samlade arealen, som sålunda upplåtits, uppgår till i runt tal 23,000 hektar. I dessa fall hava byggnadslån utlämnats till ungefär 37 miljoner kronor.

247 Den statliga organisationen för hithörande husmansfrågors ordnande ut- Organisatlonen göres, såsom ovan antytts, av ett centralorgan, benämnt »statens jordlovsudvalg», samt husmansbrukskommissioner, en i varje amt. Statens jordlovsudvalg består av femton ledamöter, därav en ordförande och verkställande chef, en tillsatt för lantbruksministeriet, en tillsatt för kyrkoministeriet samt återstående tolv utsedda för ett vart av tolv ortsdistrikt. Alla större frågor avgöras av udvalget i dess helhet; de löpande ärendena handläggas av ordföranden jämte en annan ledamot. Ordföranden har till sitt förfogande ett kansli, bestående av en kontorschef samt ett antal tjänstemän och biträden. I varje amt finnes en husmansbrukskommission, bestående av tre ledamöter, varav lantbruksministern utser en, vilken tillika är ordförande. De två övriga väljas av elektorer från amtets kommuner. Kommissionerna biträdas av lantmätare och arkitekter. Rena jordbruksfrågor omhändertagas av husmännens egen organisation, som håller konsulenter m. m. Kommissionen prövar och beviljar lån enligt husmanslagarna samt mottager ansökningar om jord enligt den nya husmanslagen, upprättar förslag till parcellering av områden, som användas enligt 1919 års lagar eller inköpas med medel ur jordfonden, samt ombestyr andra härmed sammanhörande angelägenheter. Husmansbrukskommissionernas ledamöter äro i allmänhet praktiska jordbrukare. Från de sakkunnigas studier av egnahemsanläggningar må följande meddelas.

i Roskildetrakten

Allmänna itSVZkunnigas resa

Ä den i stort sett skoglösa slätten söder om Roskilde besöktes särskilt hösten 1926. kolonien å Spanager (i Eiby socken), som 1923 enligt nya husmanslagstiftningen styckades i ungefär 50 nya husmansbruk. Dessa innehålla i regel 5 till 7 hektar utmärkt god åkerjord samt hava bebyggts enligt det gängse systemet med i vinkel sammanbyggda bostads- och ekonomihus. Husen voro i regel uppförda av tegel, som sedan rappats. Bostaden omfattade i allmänhet 3 rum och kök; ekonomibyggnaderna voro mycket tilltalande inredda med särskild omsorg lagd på cementering och utrymme för svin. Å flertalet av de besökta husmansbruken å Spanager höllos 2 hästar, 5 å 6 kor, 20 å 30 svin samt höns. För ett typiskt ställe (Ostenby) inom kolonien antecknades, att arealen var 5.5 hektar, jordens värde 7,000 kronor och byggnadslånet 12,000 kronor, varav 6,000 kronor förräntades. Innehavaren, vilkens årliga räntebetalning till staten var 585 kronor, hade vid tillträdet 1923 innehaft 3,500 kronor, som han| tidigare hopsparat såsom lantarbetare. Kring Hylinge kyrka, närmare Roskilde, må nämnas den stora kolonien å Eijeholm, igångsatt 1920 såsom den första enligt den nya lagen och omfattande 41 husmansbruk, vilkas samtliga första innehavare utom tre nu voro kvar, ävensom statshusmansbruk å Rye gård, styckad i 43 lotter, samt å Säby, Hylinge och Ryes prästgårdar. I Randers amt på Jylland besökte de sakkunniga dels några strövis belägna äldre husmansbruk i Gjerslevs, Enslevs m. fl. socknar ungefär 15 kilometer norr om Randers samt dels åtskilliga av de många och stora styck-

248 ningarna (huvudsakligen enligt den gamla husmanslagstiftningen) av enskilda egendomar å den öster om Randers i Kattegatt utskjutande halvön Djursland. I Gjerslevs socken besöktes bland annat ett av de äldsta med statslån upprättade husmansbruken (tillkommet 1901), ägt av Anton Jensen. Arealen var 7 danska tunnland och lånet 3,800 kronor. År 1923 lämnades ett tillläggslån å 3,666 kronor till nybyggnader och grundförbättringar. Av det lilla, men välskötta jordbrukets areal användes — såsom i denna trakt är vanligt — '/i till rotfrukter, l / t till vall och - 4 till säd. En vacker och givande trädgård var anlagd. På jordbruket funnos 1 häst, 4 kor, 1 kalv, 1 modersugga, 9 gödsvin och höns. — I socknen pågick styckning, enligt den nya lagen, av Gjerslevs prästgård, varifrån fem lotter upplåtas. Tre av dessa, innehållande i genomsnitt 4.4 hektar åker och 1.3 hektar äng, äro avsedda till nya husmansbruk, nu under byggnad enligt av amtkommissionens arkitekt upprättade ritningar. Byggnadslånet uppgick till 10,500 kronor per lott. De två återstående lotterna skulle tilläggas äldre husmansbruk, som härigenom bliva av ungefär samma storlek som de nya husmansbruken. Från Enslevs socken må nämnas K. Kristensens lilla husmansbruk om 6 danska tunnland, belånat 1906 med 4,500 kronor, varjämte tilläggslån å 3,970 kronor sedermera lämnats för inköp av tillskotts jord, grundförbättring och nybyggnad. Av särskilt intresse var ett besök hos Karl Kristensen Söndergård i Harridslevs socken ungefär 5 kilometer norr om Randers. Han hade just tilldelats första pris i tävlan för hela Jylland vid husmansföreningarnas småbrukspremiering. Husmansbruket bildades 1912 med hjälp av ett lån å 7,200 kronor, varjämte tilläggslån å 1,800 kronor lämnats 1919 till inköp av jord. Arealen utgjorde nu 6 danska tunnland åker (varav 2 tunnland vall, 2 tunnland foderrotfrukter och 2 tunnland korn) samt 2.5 tunnland naturlig äng i särskilt skifte. Djurbesättningen utgjordes av 2 hästar, 4 kor, 5 ungnöt samt svin och höns. Husmannen uppgav, att han årligen sålt 23 svin, varjämte familjen själv i hushållet använde mycket fläsk. Familjen hade sin bärgning endast av det lilla husmansbruket, som över huvud taget var synnerligen välskött. Av de stora styckningarna öster om Randers å Djurslands halvö, där jorden ofta består av sandjord på lerbotten, må nämnas Tammestrups gård, styckad år 1923 i 7 husmansbruk om vardera cirka 8.2 hektar och belånade med i genomsnitt 18,000 kronor, Marienhov varifrån 1922 försålts 6 parceller med en areal från 7.1 till 9.3 hektar och belånade med vardera i genomsnitt 19,800 kronor, Sundby som redan 1908 styckats i 22 husmansbruk, liggande i trevliga gårdar såsom en by, med ungefär 7 tunnland till varje gård, ehuru tillskottsjord sedan förvärvats genom tilläggslån, Sjörupsgård varifrån 1923 och 1924 tillhopa 20 husmansbruk upprättats om 7.7 till 8.7 hektar med lån till 18,000 kronor, Töstrupsgård med icke mindre än 43 nya husmansbruk, Örbäkgård, uppdelad 1922 i 13 parceller om 7.3 till 8.3 hektar och belånade med 19,800 kronor vardera, Constantia varifrån 1915 försålts 16 parceller om 4.4 till 4.9 hektar med 7,200 kronors begynnelselån och 1,800 kronors tilläggslån samt Gerhardsminne som 1925 styckats i 25 lotter om 10 å 11 hektar. Samtliga dessa styckningar hava ägt rum enligt den gamla husmanslagen, i det privata jordägare sålt lotter, därvid amtskommissionen dock biträtt vid styckning m. m. samt lämnat lån. De

249 sakkunniga fäste sig bland annat därvid, att flera av egendomarna, t. ex. Sundby, Marienhov och Töstrupsgård, så fullständigt styckats, att all jord delats i småbruk samt att de äldre huvudbyggnaderna i samband med parcelleringen nedrivits eller, efter ombyggnad, uppdelats å husmansbruken. Ä Djurlandshalvön hade vidare förekommit jämväl några styckningar enligt den nya husmanslagstiftningen. Sålunda hade å Gamle Estrupsgård från av staten omhändertagen jord 6 parceller upplåtits med en areal av 5.5 å 8.7 hektar. Byggnadslånen, utlämnade 1922, uppgingo till 16,200 kronor per lott. Från Balskov hade 6 statshusmansbruk upplåtits om 6.2 till 8.5 hektar med 12,000 kronor i byggnadslån, samt från Roelsegård 10 statshusmansbruk (år 1923) om 5.7 till 7.4 hektar och med 11,500 kronor i byggnadslån. Vidare hade några prästgårdar styckats såsom Veggerslevs prästgård, delad 1920 i 4 parceller om 6.5 till 6.8 hektar och bebyggda tack vare byggnadslån å 16,200 kronor, samt Karlby prästgård, styckad 1924 i 6 parceller om 5.6 till 6 hektar samt bebyggda med byggnadslån å 12,000 kronor. Av iakttagelser från de sakkunnigas studieresa må vidare nämnas de stora kulturarbeten, som huvudsakligen genom enskild företagsamhet bedrivits å de Jylländska hedarna. Vid genomresa över vissa delar av dessa, särskilt i trakten mellan städerna Viborg, Herning och Silkeborg, erhölls ett starkt intryck av det målmedvetna och framgångsrika arbete, som det danska hedsällskapet utfört och utför för dessa vidsträckta, plana, ljungbeväxta sandhedars förvandling till kulturbygd genom skogsplanteringar, framforsling av märgel, bevattning, motorplöjning m. m. I ej ringa utsträckning pågingo här nyodlingsarbeten, och åtskilliga nya husmansbruk anläggas, vilka på grund av jordens magra beskaffenhet oftast tilläggas 30 å 40 tunnland. Odlingen på heden sker i allt väsentligt på privat väg, och därstädes bildade husmansbruk stödjas med lån enligt den gamla husmanslagen. I vissa fall har hedsällskapet, efter utförandet av åtskilliga kulturåtgärder, försålt lotter till enskilda. I andra fall hava enskilda jordägare sålt jord direkt till personer, som bildat nya husmansbruk å heden. Av de i Danmark inhämtade upplysningar och därstädes gjorda iakttagelser iingo de sakkunniga det samlade intrycket, att man i Danmark på ett synnerligen intresserat och målmedvetet sätt gått in för ett skyndsamt arbete i syfte att bilda ett stort antal nya husmansbruk. Man utgår därvid särskilt från den synpunkten, att ett husmansbruk om ungefär 5 å 6 hektar medelgod åker, skött av innehavaren med familj och starkt inriktat på produktion av animalier, är en driftsform, som anses hava sådana förutsättningar, att uppkomsten av dylika driftsenheter framför allt understödes. Man drager sig icke för att helt uppdela större egendomar i dylika småbruk och anser, att härigenom erhållas försörjning och arbete åt ett mångdubbelt antal människor, att flera djur kunna hållas å den styckade än å den ostyckade gården, att produktionen över huvud taget ökas samt att inkomsterna — och skatten till stat och kommun — stegras i väsentlig grad. Flertalet husmansbruk tillkomma ock genom styckning av äldre egendomar. De nya husmansbruken utläggas så gott som undantagslöst å obebyggd odlad jord samt förses med helt nya hus, oftast uppförda i samma stil

250 enligt ett standardiserat system med rikligt bostadsutrymme (i regel tre trevliga rum jämte kök) och synnerlig omsorg nedlagd på djurstallarna. I trakter med omfattande styckningar har landskapsbilden rent av fått karaktär av dessa å åkerslätterna tätt utplanterade i samma stil nyuppförda byggnader å statshusmansbruken. Man lägger gärna märke till dessa kolonier av vitrappade vinkelbyggda hus med tegeltak i ljust röd färg och ej sällan försedda med trappgavlar eller dylikt, vilka hus framträda så mycket tydligare, som trädgårdar med prydnadsträd mångenstädes ännu ej hunnit växa upp. Kostnaderna för de nyuppförda husen hava emellertid, särskilt under åren omkring 1920, varit framträdande höga i förhållande till jordvärdet. Medan man i Danmark lägger särskild vikt vid förhindrandet av jordprisens stegring, synes man sålunda icke hava hyst större betänkligheter, att å ett jordbruk med 7,000 å 8,000 kronors jordvärde uppföra byggnader till den dubbla summan. Emellertid uppgives det, att flertalet statshusmän dock reda sig bra, och vid de sakkunnigas besök i husmansbruken mötte man i regel nöjda husmän. Det upplystes, att av dem, som fått husmansbruk enligt den nya husmanslagstiftningen, ungefär 80 procent torde kunna fullt reda sig och behålla sina lägenheter. Ombyte av innehavare förekommer ganska sällan. Det framhölls vidare, att de statshusmän redde sig bra, som vid starten haft så stort eget kapital i form av sparpenningar och uppsättning, att de kunnat genomföra företaget utan annan skuldsättning än statslånet. De husmän åter, som måst upptaga överskjutande skuld över statslånen, hade större svårigheter. Till husmän antagas blott sådana personer, som äro vana vid arbete i jordbruket. De inskränkningar i äganderätten, som statshusmännen måste underkasta sig, ansågos fullt naturliga, och hänvisades det till, att den danske småbrukaren sedan ålder ej sällan varit van vid liknande inskränkningar i ägenderätten, i det enskilda godsägare sålt s. k. »arvefästen» på så sätt, att särskild köpeskilling ej betalts, utan hade i stället en viss årlig avgäld i all tid erlagts till den säljande gården. Vidare fick man det intrycket, att den starka föreningsrörelsen bland jordbrukarna i Danmark utgör ett utomordentligt gott stöd även för de nytillkommande husmännen, vilka genast omhändertagas av husmännens föreningar och jordbrukarnas allmänna andelsorganisationer. Husmännens föreningar tillhandahålla konsulenter och utföra småbrukspremieringar. Genom driftslåneföreningar kunna de nya husmännen erhålla lån till inköp av redskap, djur m. m. Jordbrukarnas allmänna försäljningsföreningar för fläsk, ägg, smör m. m. stå genast över allt öppna även för statshusmännen. Verksamhetens framgång och utveckling beror säkerligen därjämte till stor del av de kända förhållandena, att tillgång finnes på god och i hög kultur varande jord, att jordbruksförhållandena i Danmark i övrigt äro

251 mycket enhetliga och tjänliga samt icke minst att den danska jordbruksbefolkningen utmärkes för stor vakenhet, god insikt i småbrukets skötsel och starkt sinne för jordbruksdriftens ekonomiska sida.

Finland. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 augusti 1925 företogo 1925 å r s kolonisationssakkunniga under tiden den 20—28 september 1925 en resa i Finland för att där studera vidtagna åtgärder rörande kolonisation och härmed sammanhängande frågor. Den 20, 21 och 28 september inhämtades upplysningar i Helsingfors. Ute i orterna företogos studier den 21—27 september vid resor genom bygderna i södra och sydöstra Finland, därvid kolonisationsanläggningar av skilda slag m. m. besöktes i Nylands, Viborgs, S:t Michels och Kuopio län. De sakkunnigas studier och resor — på ett värdefullt sätt befrämjade av Finlands regering — utfördes efter omsorgsfull planläggning och under intresserad ledning av dåvarande överdirektören och chefen för kolonisationsstyrelsen dr Östen Elfving, som hela tiden åtföljde de sakkunniga såsom färdledare, därvid biträdd av häradshövdingen S. O. Österberg i kolonisationsstyrelsen. Under vissa delar av resorna medföljde jämväl ledamöterna av kolonisationsstyrelsen kolonisationsråden E. Kalmari och V. Parkkali samt assessorn E. Lundson. Såsom framgår av det följande erhöllos upplysningar därjämte av åtskilliga andra arbetskrafter inom den finska kolonisationsorganisationen samt av experter på hithörande och angränsande verksamhetsområden. Jordfrågan har under senaste årtionden, särskilt efter det demokratiska jordfrågans genombrottet 1905 och enkannerligen efter frihetskriget 1918, blivit en av ^ J J ^ " _ Finlands mest aktuella frågor. Reformsträvandena på området hava också skifte och intagit en mycket framskjuten ställning i Finlands inre politik. därefter. Jordfrågans läge i Finland och därstädes vidtagna åtgärder måste ses mot bakgrunden av där förut rådande jordbesittningsförhållanden. Utvecklingen under 1800-talet hade lett till stark ökning av arrendatorernas och den jordlösa lantbefolkningens antal, samtidigt som de förhållandevis fåtaliga självägande böndernas ställning hotades genom industriens jordförvärv. Av landsbygdens hushåll, uppgående år 1901 till sammanlagt 478,142, hade 110,629 (eller 23 procent) egen brukningsdel, 160,525 (eller 34 procent) arrendelott och 206,988 (eller 43 procent) ingen brukad jord. Drygt en tredjedel av landsbygdens familjer utgjordes alltså av sådana, där familjeförsörjaren brukade annans jord. Dessa innehavare av »legoställen», vilka senare utgjordes huvudsakligen av torp och backstugor, hade en mycket svår och osäker ställning och voro i hög grad beroende av jordägarna. Förutom denna talrika och i svag ställning varande arrenda-

252 torsklass fanns å landsbygden ett ännu större antal personer utan bestämt och stadigvarande arbete, vilka levde under vida ogynnsammare förhållanden än t. o. m. torparna och backstugusittarna. Dessa personer hade varken egen bostad eller fast arbete samt brukade icke någon odlad jord utan bodde ej sällan i bönders, torpares och bakstugusittares porten och badstugor samt livnärde sig genom tillfälligt arbete i andras lantbruk, i skogs- och flottningsarbete o. d. Denna befolkning levde i stor fattigdom och under usla förhållanden; den omfattade 120,000 hushåll, som bodde i förhyrda rum här och var å landsbygden, och dessutom icke mindre än 86,000 hushåll, som måste såsom »inhysingar» söka husrum hos andra, därvid ej sällan två eller tre dylika familjer trängde ihop sig i samma rum. Med dessa förhållanden för ögonen kan man förstå, att de i Finland på jordfrågans område under senaste årtionden vidtagna åtgärder åsyftat att förbättra arrendatorernas ställning och slutligen avlösa legosystemet samt att förhjälpa den jordlösa lantbefolkningen att erhålla egna jordbruk. Missförhållandena i jordbesittningsavseende voro här så skriande och en anstormande rörelse från folkets djupa led så stark, att endast stora och djupgående jordreformer slutligen kunde åstadkomma en nöjaktig lösning av hithörande frågor. Jämte detta utpräglat sociala behov att förbättra den obesuttna lantbefolkningens ställning har också under senaste tid, sedan Finland genom 1918 års frihetskrig inträtt i de självständiga nationernas led, den nya nationens strävan att stärka sin allmänna ekonomiska och kulturella ställning satt prägel på de åtgärder, som vidtagits för bildande av nya jordbruk eller, såsom hithörande verksamhet benämnes i Finland, kolonisationen. De i Finland sedan sekelskiftet aktuella jordfrågorna hava varit så omfattande, utvecklingen där har särskilt under senaste årtiondet gått så fort och de vidtagna åtgärderna hava varit så mångahanda och genomgripande, att det möter rätt stora svårigheter att få en klar inblick i de olika bestämmelser, som gällt eller gälla på området. Utvecklingen och de genomförda anordningarna hava i mångt och mycket olika karaktär före och efter frihetskriget 1918. De under tiden från hösten 1918 till hösten 1925, vid de sakkunnigas besök fortfarande gällande bestämmelser i fråga om kolonisationslagstiftning återfinnas i ett synnerligen stort antal lagar och förordningar av ofta stort omfång. Sålunda omfattar denna lagstiftning fjorton särskilda lagar, tolv förordningar jämte ett antal av statsrådet i administrativ ordning fattade grundläggande beslut. Om man emellertid ser på hithörande anordningar i stort, synes man — särskilt ur de synpunkter, som från den svenska egnahemsverksamhetens sida kunna vara av större intresse — vara berättigad gruppera åtgärderna huvudsakligen kring följande fem spörsmål, nämligen 1) åtgärder för förbättring av arrendatorers ställning och för arrendesystemets avlösning genom lagstiftning om inlösen av legoområden; 2) administrativa åtgärder att, med anlitande av »den obesuttna befolkningens lånefond», sedermera omändrad till »kolonisationsfonden»,

253 anskaffa jord och utlämna lån för bildandet av nya jordbruk eller utveckling av äldre; 3) lagstiftning rörande inskränkningar i äganderätten i fråga om kolonisationslägenheter; 4) 1922 års stora kolonisationslagstiftning om anskaffande — om så erfordras genom expropriation — av jord för kolonisationsändamål (den s. k. »lex Kallio»); samt 5) lagstiftning om ledningen av kolonisationsverksamheten och dess verkställande organ (organisationsfrågan). Lagstiftningen rörande förbättring av arrendatorernas ställning och arrende- Lagstiftning systemets avlösning omfattar vad man i vårt land plägar kalla »social ™l™r**gf°^ arrendelag» och »tvångsfrilösning av arrendejordbruk». arrendatoDen sociala arrendelagstiftningen i Finland börjar med en rätt verkningslös l^gasJhtalJm lag den 19 juni 1902 om lega av jord på landet. Med hänsyn till lagens arrendesysteringa betydelse — under det halvtannat år, som förflöt mellan utfärdandet metsni™lös' och ikraftträdandet, medhunno jordägarna att genom avslutande av arrendeavtal undandraga sig lagens bestämmelser — samt efter 1905 års revolution i Ryssland och storstrejken samma år i Finland, blev den s. k. torparfrågan en av den nya enkammarriksdagens mest centrala och brännande frågor. Ärendets behandling ledde till utfärdandet av förordningen den 12 mars 1909 angående lega av torp, landbolägenhet och backstuguområde. Denna förordning, som efter vissa ändringar, bland annat den 13 maj 1919, fortfarande gäller, reglerar rättsförhållandena mellan jordägare och arrendatorer men h a r avseende endast å jord i enskild ägo. I förordningen förstås med torp viss bebyggd lägenhet, som för jordbruk upplåtes på lega, med landbolägenhet en på lega upplåten, för jordbruk avsedd mantalsatt fastighet, lydande under någon huvudgård, och med backstuguområde ett jordstycke, som upplåtes på lega till bostadstomt åt arbetare. Enligt 1909 års förordning skall arrendetiden, i det skriftliga avtalet, utgöra högst 100 år och minst 50 år. Arrendeavgiften fastställes i penningar men kan erläggas i naturaprodukter eller dagsverken enligt ortens pris. Arrendekontrakten skola stadfästas och inregistreras hos legonämnden i kommunen, som jämväl i övrigt handlägger frågor om förhållanden mellan jordägare och arrendatorer. Även om 1909 års sociala arrendeförordning utgjorde det första steget för arrendatorsklassens frigörande, ansågs detta steg snart nog ej tillfyllest, utan i överensstämmelse med en allmänt utbredd uppfattning igångsattes utredning om inlösning av arrendejordbruk. Frågan om arrendesystemets avskaffande löstes dock först efter frihetskriget genom lagen den 15 oktober 1918 angående inlösen av legoområden (ändrad 1919 och 1920). Denna mycket djupt ingripande lag innebär, att torp, landbolägenheter och backstuguområden, å vilka den sociala arrendeförordningen av 1909 hade tillämpning och beträffande vilka arrendeavtal gällde vid lagens ikraftträdande, kunna inlösas till självständiga lägenheter. Rörande de huvudsakliga villkoren må följande meddelas. Gränsen mellan torp och backstuguområden är satt vid 2 hektar odlad och odlingsbar jord. Såväl jordägaren som arrendatorn kan fordra inlösen, den senare dock endast för så vitt han tillhör den obesuttna befolkningen.

254 Inlösningsrätten avser högst 10 hektar av torpets odlade eller odlingsbara jord, vilken areal i särskilda fall — med hänsyn till torpets byggnader o. d. — kan höjas till högst 20 hektar. Till lägenheten bör om möjligt därjämte läggas husbehovsskog (i regel högst 10 hektar men i speciella fall intill 20 hektar skogsmark). Löseskillingen bestämmes till 1914 års pris, dock att för odlad och odlingsbar jord över 10 hektar liksom för växande grövre skog skall erläggas gängse pris. Staten åtager sig förmedla inlösningen genom att betala jordägarna köpeskillingen, vilket huvudsakligen sker i statsobligationer. Den av staten förmedlade löseskillingen skall lägenhetens nye ägare återgällda till staten efter en annuitet av 6 procent vid torp och 8 procent vid backstugor, varav i båda fallen 5 procent utgör ränta och återstoden kapitalavbetalning. Statsverket åtnjuter för ogulden köpeskilling inteckning med förmånsrätt i den inlösta lägenheten. Ärenden om inlösning behandlas — på statens bekostnad av — leg onämnderna, vilka avgöra frågor om inlösningsrätt, bestämma storleken av det område som skall inlösas m. m. Legonämnden skall först söka förmå parterna till frivillig överensskommelse. Om frivilligt avtal ej uppnås, skall legonämnden avkunna utslag i särskild resolution, över beslutet kan besvär anföras hos ägodelningsrätten och sist hos högsta domstolen. De inlösta lägenheterna bliva självständiga lägenheter, som innehavas med äganderätt. I den mån staten förskotterat löseskillingen, lyda de dock under lagen om kolonisationslägenheter, varom mera här nedan. Arrendatorerna hava ivrigt begagnat sig av rätten att inköpa sina brukningsdelar. Jordägarna hava också i allmänhet ställt sig förstående för sakens ordnande. Vid utgången av 1924 hade legonämnderna behandlat 79,320 inlösningsärenden (38,564 avseende torp, 752 landbolägenheter och 40,004 backstuguområden). Av dessa hade legonämnderna i 36,597 fall åvägabragt frivillig överenskommelse om inlösen, i 21,560 fall avkunnat utslag om inlösen och i 12,460 fall gjort ärende beroende av vissa andra förrättningar. I återstående 8,703 fall hade frågan om inlösen förfallit. Statens förmedling för erläggande av löseskillingen hade anlitats blott i 10 procent av alla fallen. Den sammanlagda inlösta arealen uppgår till icke mindre än 690,000 hektar för en tillhopatagen löseskilling av i runt tal 350 miljoner finska mark. De inlösta torpens medelareal har varit 18 hektar, varav 4.7 hektar åker och äng. Motsvarande arealsiffror för backstuguområdena äro 0.8 hektar och 0.3 5 hektar. Löseskillingen har i medeltal varit 8,711 finska mark för torpen och 825 mark för backstuguområdena. Den rätt att inlösa legoområden, som nyttjanderättinnehavarna å enskild jord alltså erhållit genom 1918 års arrendefrilösningslag, ledde sedermera till enahanda rätt även för vissa arrendatorer å prästerskapets och klockarnas boställen (lag den 18 mars 1921), å statens boställen (lag den 30 mars 1922) och å statens skogsmarker (lag den 20 maj 1922, vilken lag jämväl reglerar viss kolonisation å statsskogarna) samt beträffande s. k. fisketorp (lag den 18 januari 1924). Innebörden av nu nämnda lagar är i stort sett likartad med 1918 års förenämnda arrendefrilösningslag, ehuru, när fråga är om inlösen av legoområden å statens och kyrkans jord, frivilliga avtal icke äro

255 tillåtna. Vid utgången av 1924 hade legonämnderna behandlat följande antal inlösningsärenden av nu nämnt slag, nämligen 4,996 rörande ecklesiastik jord, 4,577 rörande statens boställen, 2,442 i fråga om legoområden å statens skogsmarker och 254 rörande fisketorp. De sakkunniga övergå nu till de i Finland vidtagna åtgärderna för bil- Bildandet av dandet av nya jordbruk. Genom sammanslagning av vissa äldre fonder >ZJOhrjä^uao inrättades redan 1898 »den obesuttna befolkningens lånefond». Efter ett »den obemärkligt utredningsarbete av den 1901 tillsatta »subkommittén för den obe- *"w *e"s ^ e .~ suttna befolkningen» fastställde senaten den 7 april 1902 stadgar för den fond» och obesuttna befolkningens lånefond. Fondens ändamål var att upphjälpa den tion°sf°Jn^ean\. obesuttna befolkningens ställning genom att med lån befrämja tillkomsten av mindre, självständiga jordbruk och egna hem i landskommunerna. Fonden ombildades 1920 till kolonisationsfonden. Fondernas medel hava disponerats a) till statliga inköp av egendomar för styckning, b) till lån åt landskommuner, vilka genom bildande av lånekassor för den obesuttna befolkningen (sedermera benämnda kommunernas kolonisationskassor) kunnat med kassans tillgångar dels inköpa och stycka egendomar, dels utlämna lån till mindre bemedlade för inköp av jord, uppodling och nybyggnad, c) till lån åt jordköpsandelslag för inköp och styckning av egendomar. De lägenheter, som staten bildat genom anlitande av nu nämnda fonders medel, överlätos de första åren med äganderätt, dock med den inskränkning, att ägarna ej fingo så länge de häftade i skuld till staten försälja lägenheten utan efter regeringens särskilda tillstånd. Då trots detta spekulation med lägenheter förekom, begynte staten från 1909 upplåta lägenheterna på arrende. Med medel från dessa fonder — här nedan hopslagna under benämningen kolonisationsfonden — har staten under tiden 1900—hösten 1925 inköpt 48 egendomar om sammanlagt ungefär 94,000 hektar, varav 11,000 hektar åker, 9,000 hektar äng, icke mindre än 21,000 hektar odlingsmark, 46,000 hektar skogsmark och 6,000 hektar impediment. Vid parcelleringen hava av de statsinköpta egendomarna bildats, bland annat, 2,634 kolinisationslägenheter, varav 2,090 jordbrukslägenheter (s. k. odlingslägenheter) och 544 bostadslägenheter. Odlingslägenheternas genomsnittliga försäljningspris var före 1920 ungefär 4,170 finska mark och efter 1920 cirka 24,280 mark. De innehöllo i genomsnitt 38 hektar jord, varav bland annat 5.2 hektar åker, 4.7 hektar äng och 8.6 hektar odlingsmark. Enligt en undersökning 1920 hade odlingslägenheternas åkerareal ökats med i medeltal 47 procent. Till de statliga jordinköpen plägar härjämte såsom ett särskilt företag räknas den stora styckningen av Jokkis gods. Den största delen av kolonisationsfondens medel har genom de kommunala lånekassorna utlämnats såsom lån till enskilda för bildande av jordbruk och utvidgande av för små lägenheter. Vid lånerörelsen skiljes strängt mellan lån för jordinköp, byggnadslån samt odlings- och grundförbättringslån. Vid beviljandet av lån för jordinköp eftersträvas förvärv av sådana odlingslägenheter, som kunna skänka en medelstor familj utkomst huvudsakligen av jordbruket. Där lanthushållningen företrädesvis grundas på åkerbruk, borde lägenheten göras så stor, att en rationell skötsel krävde två hästar. För att lån skall utgå får för närvarande köpesumman för lägen-

256 heten eller området ej överstiga 50,000 finska mark eller i särskilda fall 75,000 mark. Jordlånets storlek beror av köpesumman sålunda, att lånet, om köpesumman är högst 10,000 mark, kan uppgå till 80 procent, om priset är högst 20,000 mark 70 procent och om köpesumman är över 20,000 mark 60 procent av priset, dock högst 25,000 mark. Högsta gränsen för byggnadslån är 10,000 mark samt för odlings- och grundförbättringslån 75 procent av kostnaderna dock högst 2,000 mark per hektar. Lånen återbetalas genom amortering; amorteringstiden kan bestämmas till 10—35 år. Räntefoten ä r nu fastställd till 5 procent, ehuru kommunerna erlägga endast 4 procent ränta till fonden. Förut har låntagarnas ränta utgjort 3 procent och vissa tider 4.0 5 procent med en procent lägre ränta vid kommunernas räntebetalning till fonden. — De kommunala lånekassornas antal var 1925 tillhopa 464 (antalet landskommuner i riket är 510). Kassornas verksamhet kan delas i den, som skett före den 1 maj 1924, då vissa nya anordningar i samband med »lex Kallio» infördes, samt den, som skett från och med den 1 maj 1924, då s. k. interimistiska lån beviljas. Intill den 1 maj 1924 hade kassorna beviljat 16,770 jordköpslån, 8,552 byggnadslån och 4,248 odlingslån. Lånens medelstorlek, i finska mark, har varit följande. Tidsperiod

1900—05 1906—10 1911—15 1916—20 1920—Yr, 1924

Jordköpslån

Byggnadslån

Odlingslån

703 1,023 1,062 1,850 5,085

298 381 441 1,002 2,998

213 303 310 849 1,687

Genom jordköpslånen hava 13,365 kolonisationslägenheter bildats, därav 8,662 odlingslägenheter och 4,903 bostadslägenheter, varjämte tillskottsjord inköpts i 3,205 fall. Odlingslägenheternas medelareal har utgjort 28 hektar, därav bland annat 3.6 hektar åker. Enligt en undersökning 1920 hade åkerarealen genom nyodlingar ökats med i medeltal 50 procent per odlingslägenhet. Under tiden 1 maj 1924—1 september 1925 hade de kommunala kolonisationskassorna beviljat interimistiska jordköpslån för inköp av 452 odlingslägenheter och 410 bostadslägenheter samt i icke mindre än 805 fall för inköp av tillskottsjord. Vidare hava under denna tid 1,899 byggnadslån och 288 odlingslån utlämnats av kassorna. Under tiden 1899—1925 hava de kommunala lånekassorna utlämnat lån till sammanlagt ungefär 47 miljoner finska mark. Kommunernas jordinköp har haft ringa omfattning, i det blott åtta kommuner medelst lån från kolonisationsfonden inköpt och styckat jord. Inköpen avse 19,000 hektar, varav bland annat 3,200 hektar åker och 4,000 hektar odlingsmark. P å denna areal hava 362 odlings- och 77 bostadslägenheter bildats. Från fonden hava 13 jordköpsandelslag erhållit lån, varför inköpts sammanlagt 5,900 hektar, som delats i 240 odlings- och 27 bostadslägenheter. Såsom en sammanfattande bild av den finska kolonisationsverksamhetens resultat under tiden 1899—1924 (25) må följande sammanställning meddelas.

257 Totalareal hektar

Antal odlingslägenheter

112,267 19,154

2,767 362

824 77

28 —

318,779 5,852

9,114 240

5,313 27

4,010 —

6,115

—

2,321

—

Summa 464,488 Inlösen av legoområden 689^569 Summa summarum 1,154,057

12,923 36,752 49,675

7,065 33,543 40,608

4,038 — 4,038

Statens jordförmedling (inkl. Jokkis gods) Kommunernas jordförmedling De kommunala kassornas lånerörelse Jordköpslagens jordförmedling Donationsgodsens stamlägenheter Kolonisation å kronoboställen och s. k. kärrkolonier

Antal bostadslägenheter

Tillskottsjord

I syfte att skapa garantier mot jordjobberi och säkerställa det med upp- Lagstiftning so låtelsen avsedda ändamålet utfärdades, efter vissa tidigare mindre effektiva ™ in~ lagstiftningsförsök, den 29 maj 1922 en lag angående kolonisationslägen- äganderätten heter. Lagen gäller sådana lägenheter, som genom statens eller kommuners tiU. kolonisaförmedling bildas för den obesuttna befolkningen eller vilkas anskaffande ^TeUr™' staten understött genom lån. Under lagen falla även sådana på grund av lagen 1918 om inlösen av legoområden bildade lägenheter, där erläggandet av löseskillingen skett genom statens förmedling. Vidare har lagen fått retroaktiv verkan på vissa förut med lån bildade lägenheter. De under lagen lydande lägenheterna skola under 20 år hava en särskild rättslig och kameral natur, nämligen »natur av kolonisationslägenheter», vilkens väsentligaste egenskap är följande inskränkningar i ägande- och brukningsrätten. Samma person får icke utan kolonisationsnämndens (se nedan) i kommunen tillstånd samtidigt äga mera än en kolonisationslägenhet. Dylik lägenhet får ej utan kolonisationsnämndens samtycke delas eller arrenderas till annan. Om odlingslägenhet kommer i ny mans ägo, är staten — och i vissa fall kommunen — berättigad att med förköpsrätt inlösa lägenheten till ett pris, motsvarande vad försäljaren själv erlagt för lägenheten jämte ersättning för på denna utförda förbättringar. Dessutom är lägenhetens ägare, så länge han häftar i skuld till staten, vid äventyr av lånets uppsägning skyldig att hålla områdets odlingar och byggnader i skick. Lägenhet, som har kolonisationslägenhets natur, införes såsom sådan i särskilt offentligt jordregister. För att ytterligare fullfölja kolonisationsverksamheten i syfte att fästa 1922 års lagden talrika, ekonomiskt och socialt svaga skaran av obesuttna vid jorden stif^in9 °™ p..-,

.

„

anskaffande

genomfördes genom beslut vid 1921 och 1922 års riksdagar en stor och genomgripande jordreform, som efter dåvarande lantbruksministern Kyösti

av jord for ko n ^ ^ations-

TT i v

ändamål (»lex

sn.

1 T?- I T

T

i^allio olta benämnes »lex Kalho». Lagförslaget vann en betydande majo- KaiUo»). ritet vid 1921 års riksdag, men då lagen skulle hava grundlags natur måste den — efter nyval sommaren 1922 — åter behandlas av 1922 års riksdag, 17 — 4 164.

1925 irs kolonisationssak.

bet.

258 därvid den slutligt antogs med 135 röster mot 61. Den 25 november 1922 utfärdades i överensstämmelse härmed lag om anskaffande av jord för kolonisationsändamål, omfattande 67 paragrafer och efterföljd av tillämpningsförordning om 177 paragrafer. Bland lagens viktigare stadganden må följande framhållas. Enligt lagen erbjuder staten sin hjälp att, i den mån statsmedel finnas för ändamålet disponibla, anskaffa jord för bildande av jordbrukslägenheter (s. k. odlingslägenheter) eller bostadslägenheter åt varje myndig finsk man eller kvinna, som fyller vissa villkor. Odlingslägenhet bör omfatta så mycket odlad och odlingsbar jord, som en medelstor familj huvudsakligen med egen arbetskraft bör kunna bruka enligt ortens brukningssätt. Högsta gränsen sådan jord är 20 hektar. Härtill lägges husbehovsskog. Den person, som enligt lagen kan erhålla jord, måste fylla bland annat följande villkor, nämligen att han förut ej äger jord eller innehar legoområde, försåvitt ej fråga är om förvärv av tillskottsjord, att han anses icke kunna utan myndigheternas bistånd anskaffa jord och bebygga denna, att han är jordbrukskunnig och att han äger jordbruksinventarier eller kan skaffa kredit för dessas anskaffande. Den, som har för liten jordbrukslägenhet, kan få bistånd enligt lagen för anskaffning av tillskottsjord. Jorden anskaffas genom kolonisationsnämnden i regel i den kommun, där sökanden bor, i första hand från statens jord eller från kommuners, bolags, andelningsföreningars eller enskildas mark genom frivillig överenskommelse. Står jord icke att erhålla på detta sätt, uppgör kolonisationsnämnden — efter vissa i kungörelseform utsända varningar — förslag för jords anskaffande genom tvångslösen. Förslagen om tvångslösen prövas och fastställas av kolonisationsstyrelsen (se nedan), vilkens beslut kan överklagas hos ägodelningsrätt och sist i högsta domstolen. Tvångslösen kan ske, om ägaren icke bebor eller icke rationellt sköter egendomen, för så vitt ägarens jord omfattar förutom impediment minst 40 hektar (i Lappmarken minst 95 hektar). I dylikt fall kan ägaren åläggas avstå all jord över 40 hektar (respektive över 95 hektar). Därest ägaren däremot bebor och rationellt brukar sin jord, får tvångslösen ske, först om arealen — förutom impediment — överstiger 200 hektar (i Uleåborgs län 400 hektar), i vilket fall han kan förpliktas avstå högst så många procent, som han — förutom impediment — innehar fulla hundratals hektar jord, dock aldrig mera än halva egendomen. Tvångslösen får emellertid ej ske från rationellt brukad jord, från hagmarker, rationella betesområden eller andra ägor, som äro nödvändiga för egendomens rationella skötsel, från mark till tomt, trädgård, bostad åt arbetsfolk o. d. Vid tvångslösen utgår löseskillingen efter marknadens gängse jordpris, och den erlägges av staten till jordägaren i penningar, om löseskillingen ej överstiger 5,000 mark, samt eljest dels i penningar och dels i statens sjuprocentiga obligationer. Köparen återbetalar löseskillingen till staten (det s. k. interimistiska jordlånet) genom erläggande av en annuitet av 7 procent vid odlingslägenheter och 9 procent vid bostadslägenheter, därvid i båda fallen såsom ränta räknas 4 procent. Åt obemedlade köpare kan lämnas anstånd med räntan i 5 år och med amorteringen i 10 år.

259 Vid de sakkunnigas besök hade tvångslösen enligt »lex Kallio» ännu ej behövt tillgripas. Tillsvidare hade tillräckligt med jord i marknaden för frivillig förmedling funnits, ehuru understundom först en förberedande procedur för tvångsförfarande åstadkommit godvillig överlåtelse. Enligt vad de sakkunniga erfarit har tvångslösen sedermera emellertid förekommit i några socknar. Den centrala organisationen för kolonisationsfrågors handläggning bestod Koionisatill en början av en kolonisationsinspektör (tillsatt 1906), vilken redan 1907 ^™erjj™ erhöll en skogligt utbildad fackman vid sin sida såsom biträdande koloni- nisation. sationsinspektör. Är 1918 inrättades ett särskilt centralt ämbetsverk, statens kolonisationsstyrelse, som dels bedriver direkt kolonisationsverksamhet å statens skogar och boställen samt å statligt inköpta styckningsegendomar, dels utövar tillsyn över lokalorganen, dels handhar förvaltningen av statens jordbruksdomäner (boställena), dels ock över huvud taget handlägger skilda jordfrågor. Kolonisationsverksamheten är starkt centraliserad, i det kolonisationsstyrelsen — efter förslag från kolonisationsnämnderna — slutligt avgör olika låneansökningar, granskar och fastställer byggnadsplaner å de enskilda lägenheterna m. m. Kolonisationsstyrelsen är kollegialt sammansatt med en överdirektör såsom chef samt två kolonisationsråd (en för jordbruks- och lånefrågor m. m. och en för lantmäteri- och ingenjörsfrågor jämte statens boställen) och en assessor (för juridiska frågor), vartill kommer ett biträdande kolonisationsråd särskilt för vissa med »lex Kallio» sammanhängande ärenden. Inom styrelsen, som sysselsätter ett ganska stort antal tjänstemän och biträden, hava upprättats, bland annat, en avdelning för förvaltningen av statens boställen, ett lantbruksingenjörskontor, ett jägmästarekontor, ett byggnadskontor, en statistisk avdelning och ett kamrerarekontor. Styrelsen förvaltar även kolonisationsfonden, som för närvarande uppgår till 140 miljoner mark. Under kolonisationsstyrelsen sortera vidare underlydande ortstjänstemän, nämligen nio kolonisationsinspektörer, vilka var och en för sitt distrikt genom resor följa kolonisationskassornas och kolonisationsnämndernas verksamhet m. m., samt tio boställsinspektörer, vilka sköta frågor om förvaltningen av statens boställen. De lokala organen äro kommunala samt utgöras för närvarande av legonämnderna och kolonisationsnämnderna. Legonämnderna, som på sätt ovan sagts handlägga frågor om legoområdens inlösning m. m., bestå av en ordförande samt två eller fyra ledamöter. Jordägarna och arrendatorerna i kommunen utse lika många ledamöter vardera. De sålunda utsedda välja en ordförande bland utomstående. Suppleanter tillsättas i samma ordning. Kolonisationsnämnderna, inrättade genom en särskild lag den 13 maj 1919, bestå av ordförande samt två eller fyra ledamöter, vilka för tre år i sänder väljas av kommunalfullmäktige. Av ledamöterna skall hälften vara innehavare av torp eller backstuguområden eller av odlings- eller bostadslägenheter, som bildats genom statens eller kommuners förmedling,

260 samt den andra hälften ägare, innehavare eller förvaltare av andra jordbruksfastigheter. Ledamöterna utse ordförande bland utomstående. Kolonisationsnämnderna hava till uppgift att befordra den obesuttna befolkningens kolonisation samt under kolonisationsstyrelsens ledning och kontroll handhava de lokala kolonisationsärendena. För lånerörelsen hava flertalet kolonisationsnämnder bibehållit särskilda kolonisationskassor. vissa allInnan de sakkunniga redogöra för under resorna i bygderna gjorda iaktder för de tagelser om kolonisationsarbetets resultat, torde en sammanfattning böra finska kolo- lämnas rörande vissa allmänna grunddrag, som synts utmärka de finska stämmeisema. kolonisationsbestämmelserna. Enligt dessa sörjes det framförallt för en effektiv jordanskaffning. Tyngdpunkten i det finska kolonisationsarbetet har nämligen lagts på sådana åtgärder, som allmän rätt för arrendatorer att inlösa av dem brukade jordområden, statlig verksamhet för inköp och tillhandahållande av jord samt grundligt förmedlingsarbete över huvud taget för att jord må stå till deras förfogande, som önska bilda mindre jordbruk. Huvudsaken är, att jordområdet uppbringas, och kan ej detta ske på frivillig väg tillgripas tvångsåtgärder. Ett rättesnöre i arbetet är vidare, att de jordbruk som bildas tilläggas så mycket jord, att de kunna skänka brukaren utkomst av jordbruket. Denna princip om skapandet av självständiga jordbrukslägenheter av tillräcklig storlek har kommit till uttryck icke blott vid arrendejordbrukens frilösning och bildandet av nya jordbruk utan också därigenom, att jord anskaffas för utökning av ofullständiga jordbruk, så att även dessa efter förvärv av tillskottsjord skänka bärgning åt en familj. Vidare kännetecknas det finska kolonisationsarbetet därav, att det statliga ekonomiska biståndet till kolonisterna är knappt. Det låneunderstöd, som lämnas, utgår med lågt belopp, särskilt vid lån för byggnaders uppförande. Direkt statsbidrag för kolonisationsområdenas tillgodogörande förekommer ej. Sedan kolonisten åtkommit jordområdet, måste hans fortsatta arbete till det väsentliga byggas på själ v verksamhet. Slutligen må framhållas den vikt, man i Finland tillmätt verksamhetens organisation, som — i motsats till vad fallet är i Sverige med länsorgan såsom rörelsens huvudsakliga bärare — förlagts dels till ett starkt centraliserat statligt organ och dels till kommunala ortsorgan, de senare med folkligt inslag. Kolonisationsorganisationen i Finland är fristående i förhållande till andra myndigheter och har icke fått anknytning till lantbruksorganen i övrigt eller jordbrukarnas föreningsrörelse. iakttagelser under resorna

^ M de sakkunnigas resor i bygderna studerades, bland annat, åtskilliga «.,...

,,.

•

i orterna, kolonisationsomraden, avseende torpfrilosningar, statliga styckningar tor nya jordbruks bildande och med lån ur kommunernas kolonisationskassor bildade lägenheter. Rörande gjorda iakttagelser vid besök å dylika kolonier

261 må följande meddelas. (Beträffande i det följande meddelade prisuppgifter må erinras, att värdet av en finsk mark i svenskt mynt var 72 öre före kriget, men nedgick 1919 till 30 öre, 1920 till 19 öre för att därefter hava stannat vid 9 å 10 öre). Ungefär 5 mil norr om Helsingfors ligger Kellokoski kolonisationsområde, inköpt år 1909 av staten för 374,000 mark med medel ur »den obesuttna befolkningens lånefond» samt omfattande 2,751 hektar jord, varav 688 hektar åker, 240 hektar äng och 473 hektar odlingsmark. Hela egendomen disponerades för kolonisationsändamål sålunda, att ungefär 40 torp överlätos på brukarna och 131 nya brukningsdelar bildades. Till samfälld skog undantogos ungefär 1,000 hektar, en anordning som haft vissa olägenheter. Jordbrukslägenheterna hade vid upplåtelsen i medeltal 28 hektar, därav 5 hektar åker samt 5 hektar äng och odlingsmark. Ingen av kolonisterna har åtnjutit byggnadslån. Däremot hava odlingslån utlämnats till sammanlagt för hela området 45,000 mark. Av kolonaten hava 17 bytt ägare. Kolonisationsområdets jord består av bördig lera. En kolonist, som besöktes, hade nu 5.5 hektar åker och planlade odling av ytterligare ungefär 2 hektar. Han hade 2 hästar och 4 kor. Familjen, som var mycket stor, (13 barn) levde emellertid huvudsakligen av jordbruket. Ett bostadshus av omålat timmer under spåntak, innehållande tre rum och stort kök, hade kolonisten först nyligen uppfört utan lån. E n annan kolonist hade övertagit en helt oodlad lott, vara han nu odlat 4 hektar. Odlingslånet var 600 mark. Intet byggnadslån hade åtnjutits. De första åren hade familjen bott i en liten badstuga och arbetat med odling. Nyligen hade kolonisten själv uppfört det egentliga bostadshuset. Han hade 1 häst, 3 kor och 1 kviga. En tredje kolonist hade helt och hållet själv nyodlat 9 hektar samt byggt bostadshus och ladugård, allt utan annan statshjälp än ett jordlån på 6,000 mark. Han hade livnärt familjen utan nämnvärd arbetsförtjänst utom hemmet. Vidare besöktes Perheniemi kolonisationsområde, beläget ungefär 4 mil norr om Lovisa. Området inköptes 1904 av staten för 238,600 mark. Det utgjorde 2,511 hektar, varav 504 hektar åker, 249 hektar äng, 617 hektar odlingsmark, samt delades i 46 jordbrukslägenheter och 21 bostadslägenheter. Flertalet jordbrukslägenheter voro äldre torp. Enligt vad som berättades vid besöket hade torparna på Perheniemi gård så sent som år 1895 måst per vecka göra 5 hästdagsverken om sommaren och 3 om vintern, lämna smör, lin och dylikt till huvudgården m. m. Dagsverkena började klockan 3 och 4 på morgonen och pågingo om sommaren till solen gått ned. Hävden av torpjorden var vid den tiden ytterligt försummad. Nu hade förhållandet helt förändrats; de frilösta torpen hade fått karaktär av välskötta bondgårdar, och belåtenhet rådde. Under 1907 hade Sippola-Liikkala kolonisationsområde bildats, beläget 2 å 3 mil nordväst om Fredrikshamn. För 382,000 mark inköpte staten området, utgörande 2,796 hektar (varav 568 hektar åker, 365 hektar äng och 466 hektar odlingsmark) och nu styckat i 1 huvudgård, 84 jordbrukslägenheter och 26 bostadslägenheter. Jordbrukslägenheterna hade vid upplåtelsen i medeltal 32 hektar, varav 6 hektar åker och ungefär lika mycket äng och odlingsmark. Sedan dess hade i genomsnitt ett par hektar nyodlats per lägenhet. En kolonist, Niilo Kujala, som besöktes, hade nu 9 hektar åker samt födde 10 kor. E n annan, M. E. Houski, som förut varit rättare, hade ett mönsterjordbruk om 10.5 hektar åker. Han hade 2 hästar, 10 kor

262 och 10 svin i en utmärkt ladugård. Kolonatet hade han köpt av staten 1911 för 7,000 mark. Han var nu skuldfri och hade åt sin son köpt en större gård. Kolonisterna vid Sippola hade stor fördel av ett där anlagt andelsmejeri för tillverkning av schweizerost. En mil väster om Viborg besöktes Ykspää kolonisationsområde, som består av sänka ängsmarker, vilka staten 1924 erhållit genom ägoutbyte, samt kringliggande skogsmark, som tillfallit staten i krigsbyte. Området omfattar 237 hektar, varav blott 2 hektar redan odlad jord. Ängen och den odlingsbara marken uppgå till sammanlagt 123 hektar. Området delas i 7 jordbruks- och 4 bostadslägenheter. Jordbrukslägenheterna, omfattande i medeltal 15 hektar äng och odlingsmark, överlåtas till kolonister till ett pris av i medeltal per lott 63,714 mark. I detta fall har kolonisationsstyrelsen i egen regi igångsatt torrläggning av den sänka odlingsmarken, vilken kostnad inlagts i saluprisen. Å Ykspää-kolonien pågingo byggnadsarbeten, vilka kolonisterna utförde enligt ritningar från kolonisationsstyrelsen. En kolonist, som kallade sitt kolonat Koti Kumpa ( = Hemkullen), hade — såsom vanligt är — först byggt en bastu, där han med sin stora familj (15 personer) hittills bott. Han höll nu på att bygga bostadshuset av timmer och uthuset av hemmagjort cementtegel. Han hade erhållit det högsta tilllåtna byggnadslånet, 20,000 mark. Den verkliga kostnaden hade varit för bastun 5,700 mark, för bostadshuset 27,000 mark och för uthuset 20,000 mark, kolonistens arbete däri inräknat. En annan kolonist, Toivo Kauerva, hade i en backsluttning uppfört ett ytterst primitivt uthus, och började först därefter med det egentliga byggnadsarbetet. Straxt öster om Viborg ligger ett flertal kolonisationsområden, bland vilka särskilt Suurpero kolonisationsområde studerades. Detta stora område inköptes 1911 av Viborgs kommun från en rysk furste. Å området hade ingen huvudgård funnits, och jorden hade varit fullständigt vanhävdad. Området, omfattande icke mindre än 4,606 hektar, varav 319 hektar åker och 1,494 hektar äng och odlingsmark, hade inköpts av kommunen för 600,000 mark och uppdelats i 129 jordbruks- och 22 bostadslägenheter. En av de besökta kolonisterna, A. Hailé, hade börjat utan egna medel och därvid övertagit ett förfallet torp. Åkerarealen var först 12 hektar, men han hade nu nyodlat 6 hektar. P å lägenheten funnos 3 hästar och 11 kor. Knappt 1 mil norr om Viborg studerades ett statligt kolonisationsföretag å Perojoki kronoäng, som kolonisationsstyrelsen 1920 styckat i 5 jordbrukslotter å 22 å 23 hektar med vardera 11 a 12 hektar odlingsmark. Kolonisterna hade som vanligt nybyggt omålade timrade hus av enkel beskaffenhet. Å jorden, som bestod av vattensjuk ängsmark, pågingo odlingsarbeten. Kolonisterna hade redan i allmänhet 3 å 4 kor. Jämväl besöktes det av staten 1907 inköpta Ihantola kolonisationsområde, beläget ungefär 2 mil norr om Viborg, med en areal av 1,575 hektar, som styckats i torp och nya brukningsdelar, sammanlagt 46 kolonisationslägenheter. Jordbrukslägenheterna hade i medeltal vid upplåtelsen 39 hektar, varav 5 hektar åker och 14 hektar odlingsmark och äng. Nu höllos å lägenheterna i medeltal 1 å 2 hästar och 5 kor. I närheten av Imatra besöktes en mönster jordbrukare vid namn Manner, som hade ett välskött mindre jordbruk om 1 hektar trädgård och 4 hektar åker. I trädgården funnos över 200 äppelträd, och där odlades grönsaker och rotfrukter. Av åkern utgjorde hälften lätt sandjord, som användes till odling av midsommarråg, morrötter, havre och gräs, samt hälften av torvjord på lerbotten, vara odlades höstvete, potatis, kålrötter m. m. I ladu-

263 gården funnos 1 häst och 8 kor. Manner hade i 18 år ej sysslat med annat än skötseln av sitt trädgårds- och jordbruk, som hade goda avsättningsmöjligheter i Imatra med dess industribefolkning. Av besökta kolonisationsområden må slutligen nämnas Siikajärvi i Nilsiä socken av Kuopio län, beläget ungefär 6 mil nordost om Kuopio i en fattig bygd i Savolaks ej långt från ryska gränsen. Av pastorn i Nilsiä socken Sipilä inhämtades, att av socknens ungefär 3,000 innevånare 30 procent utgjordes av inhysingar. I en stuga om kök och fyra rum bodde sju inhysingsfamiljer. Inhysingar hade knappast förutsättningar att bilda egna jordbruk, och för övrigt vågade de ej påkalla expropriation av jord från de bönder, av vilka de vore beroende. Siikajärvi kolonisationsområde inköptes 1907 av staten för 120,000 mark och omfattade 2,301 hektar, varav 95 hektar åker, 151 hektar äng och 828 hektar odlingsmark. Ungefär 450 hektar avsattes till samfälld skog, och återstoden delades i en mindre huvudgård samt 48 jordbrukslägenheter, varav 18 voro äldre torp och 30 helt nya kolonisationslägenheter. Jordbrukslägenheterna innehöllo i medeltal 47 hektar, varav från början blott 2 hektar åker och ungefär 19 hektar odlingsmark och äng. Kolonisterna hava ej åtnjutit byggnadslån men väl odlingslån till den blygsamma summan av sammanlagt 15,000 mark för samtliga kolonister. Från besöken hos kolonisterna må nämnas J. H. Hiltonens kolonat. Hiltonen, som nu är ordförande i kolonisationsnämnden och legonämnden, hade förut varit inhysing hos en torpare samt arbetat i flottningar. Då han begynte som kolonist, hade han 300 mark och 3 kor. Hans kolonat innehöll nu 6.5 hektar åker, allt nyodlat, och 6 kor funnos. Under resorna i orterna fingo de sakkunniga vidare tillfälle att på nära håll studera arbetet inom de kommunala kolonisationsnämnderna och kolonisationskassorna. Sålunda demonstrerades verksamheten inom Borgå sockens kolonisationskassa av kassans ordförande arkitekten C. Frankenhaeuser och kassör agronom Sevelius, därvid jämväl kolonisationsinspektören i de svensktalande distrikten Hj. Gustafsson lämnade upplysningar om sin verksamhet. Kassans arbete utfördes av ordföranden såsom ledare, kassören såsom bokförare samt en instruktör, vilken företager besiktningar av lägenheter och dylikt. Verksamheten avser utlämnande av lån med medel från kolonisationsfonden. Sedan låneansökningarna behandlats av kassan, inlämnar kassan ansökningarna jämte kassans protokoll över lånebehandlingen till kolonisationsinspektören, som ofta är närvarande vid kassornas sammanträden. Denne granskar kassans förslag till lånebeviljande och fäster sig därvid särskilt vid, att lägenheterna befinnas vara nybildade, att de hava köpts från större egendomar, så att äldre brukningsdelar av lämplig storlek ej spolieras, att den nya lägenheten är av lämplig art samt först och sist att kolonisten är duglig. Sedan kolonisationsinspektören granskat låneärendena, insändas handlingarna till statens kolonisationsstyrelse, som slutligt avgör låneärendena. Först därefter får den kommunala kassan utbetala lånet. Utbetalningen sker till en början mot borgen, men så snart ske kan skall därjämte inteckningssäkerhet ställas. Uppbörd av räntor och amorteringar sker den 1 december, och betalningarna pläga inflyta punktligt. Kassans räkenskaper revideras av kommunen. Vidare hade de sakkunniga tillfälle att inhämta upplysningar av de tre mindre jordbrukare, som utgjorde styrelsen i Virolahti kolonisationskassa

264 (Virolahti socken ligger vid Finska viken ungefär 4 mil öster om Fredrikshamn). I Imatra sammanträffade de sakkunniga med kolonisationsnämnden i Jäskis socken. Socknen är en av de mera framstående jordbrukssocknarna i östra Finland. E t t stort antal jordsökande personer finnas emellertid, vilka anmält sig att enligt »lex Kallio» erhålla jord. Av drygt 100 sådana ansökningar hade ungefär 50 befunnits böra bifallas. Men i denna socken mötte det svårigheter att anskaffa jord på frivillig väg. Blott 16 jordsökande hade själva kunnat uppbringa jord. För de återstående hade kolonisationsnämnden att anskaffa jord inom socknen. Staten ägde ingen jord i socknen. Kommunen hade kunnat inköpa jord blott för 6 sökande. För erhållande av jord i socknen åt de övriga hade kolonisationsnämnden måst igångsätta den förberedande proceduren för tvångslösen. Nämnden lämnade redogörelse för de i detta syfte vidtagna och planerade åtgärderna. Under resan hade de sakkunniga därjämte tillfälle att taga del av det arbete, som kring Hindhårs gård nära Borgå, under ledning av magister E. v. Rettig, bedrives genom A.-B. Svenska småbruk och egna hem i syfte att på privat väg befrämja bildandet av nya jordbruk. Detta bolag hade i Nylands län parcellerat 12,000 hektar, varpå grundats 477 odlings- och 257 bostadslägenheter. Särskilt vid Kymmene bruk inhämtades därjämte upplysningar av häradshövding Ahlman, friherre Wrede och träförädlingsindustriens lantbrukskonsulent A. Forsell om det frivilliga arbete i kolonisationens syfte och för jordbrukets förkovran, som sedan en följd av år bedrivits av de större skogsägarna och sågverksbolagen. Under resan erhöllos uppgifter därjämte om andra, i visst samband med kolonisationen stående förhållanden, t. ex. av överdirektören U. Bränder om finska statens ekonomiska gränsmarkspolitik. De i Finland vidtagna kolonisationsåtgärderna synas på kort tid hava lett till stora och goda resultat. Torpfrilösningen har genomförts utan större svårigheter på beräknat och lyckligt sätt. Särskilt i Nylands och Viborgs län synas de frilösta torplägenheterna genom innehavarnas idoga arbete utveckla sig till bärkraftiga bondejordbruk. I Kuopio län föreföllo en del — dock ingalunda alla — inlösta arrendeställen visserligen svagare med knapp jordtillgång och dåliga hus samt mindre god allmän ställning för innehavarna, vilka i denna trakt tydligen hörde till den sedan gammalt fattigaste befolkningen. Att torpfrilösningen dock i stort sett kunnat lyckligt genomföras beror till stor del därpå, att den skuld, som vederbörande ådragit sig vid löseskillingens erläggande, i Finlands nuvarande penningvärde blivit ytterst låg. Löseskillingen, som utgick efter 1914 års jordvärde, stannade i regel vid 8 å 9,000 mark per torplägenhet, vilken summa efter den finska valutans fall numera motsvarar icke fullt 1,000 svenska kronor. Arrendefrilösningen kan tydligen jämföras med en av staten beslutad reduktion. Genom valutans fall hava även de låntagare, som före 1920 erhållit lån, i verkligheten fått sin skuld högst väsentligt lindrad, en omständighet som i hög grad underlättat genomförandet av de äldre kolonisationsföreta-

265 gen. Flertalet av de å kolonisationsområdena besökta lägenheterna hade från början haft en ringa åkerareal men god tillgång på ängs-, odlingsoch skogsmark. Nyodlingsverksamheten å dessa lägenheter synes hava fortskridit raskt. Under tiden har det varit av stor betydelse, att slätter och beten oftast funnits att tillgå å ängs- och hagmark på lägenhetens område. Jorden syntes i allmänhet vara av god beskaffenhet, ofta stenfri och lättbrukad. Brukningssättet och jordbruksdriften torde i tekniskt avseende ännu ofta vara mindre utvecklade. Täckdikning och rationell gödselvård förekommo sällan. Däremot hava kolonisterna ofta kunnat väl ordna frågor om förnödenheters inköp och produkters avsättning genom anslutning till den i Finland starkt utvecklade föreningsrörelsen mellan jordbrukarna. Kolonisterna bedriva i regel nybyggnadsarbetet med försiktighet samt nöja sig ofta med att under den första tiden — innan jordbruket kommit i gång — bo i badstugor eller andra provisoriska hus. Då de egentliga åbyggnaderna uppföras, sker detta i regel med eget arbete och timmer från egen skog för ringa kontantutlägg och med låg skuldsättning. Det finska kolonisationsarbetet underlättas genom tillgången på ett utomordentligt gott kolonistmaterial. Den finske nybyggaren har tydligen till en början små pretentioner på egen bekvämlighet. Han är sparsam, arbetsam och segt uthållig, då det gäller att, litande till den egna kraften, utföra den strävsamma uppgiften att av till stor del obruten jord och utan större ekonomiska resurser bilda ett eget jordbruk. Här ligger en förklaring till, att det finska kolonisationsarbetet, trots statens begränsade kapitalutlägg, uppvisat så hastiga och goda resultat, som enligt de sakkunnigas iakttagelser syntes vara fallet.

Innehållsförteckning Sid.

Skrivelse till Konungen

3 Första

huvudavdelningen

NUVARANDE ANORDNINGAR SAMT KORTFATTAD HISTORIK Kap.

I. D e n h i t t i l l s v a r a n d e

egnahemslåneverksamheten

och

jordförmed-

lingsverksamheten

/

Intresset kring egnahemsfrågan under senaste årtionden sid. 7. — Kortfattad historik rörande egnahemslåneverksamheten sid. 8. — Gällande efnahemslånebestämmelser sid. 8. — Premielån i förening" med egnahemslån sid. 12. — Lån från jordförmedlingsfonden sid. 13. — Statsbidrag till jordförmedlingsverksamhet sid. 15. Kap.

II. U p p l å t e l s e r

av egnahemslägenheter

Kolonisationsverksamheten

från

vissa

kronoegendomar.

å kronoparker i Norrland och Dalarna

17 Kungl. Maj:ts befogenhet att förordna om kronoegendomars försäljning m. m. sid. 17. — Egnahemsupplåtelser från kronoegendomar sid. 18. — Lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord sid. 18. — Innebörden av 1926 års egnahemsupplåtelsegrunder sid. 20. — Kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna sid. 22. Kap. III. U t r e d n i n g e n s

förhistoria

i v a d a n g å r frågan

om bildande av nya

jordbruk

2(i

Jordkommissionens förslag till lagstiftning om statsåtgärder för bildande av nya jordbruk sid. 2(i. — Riksdagens behandling av den i jordkommissionens betänkande framförda frågan om expropriation av jord för bildande av n j a jordbruk sid. 31. — Riksdagens behandling år 1925 av väckta motioner angående rikets kolonisation sid. 32. — Tillkallandet den 6 juni 192") av 1925 års kolonisationssakkunniga sid. 35. Kap. IV. T i d i g a r e b e h a n d l i n g a v frågan o m e n o r g a n i s a t i o n för s o c i a l a j o r d frågor

37 Jordkommissionens förslag till en organisation för sociala jordfrågor sid. 37. — Frågans riksdagsbehandling sid. 38. Kap.

V. U t r e d n i n g e n s

förhistoria

arrendejordbruk

i

vad angår

frågorna

o m frilösning av

o c h förbättring av ofullständiga j o r d b r u k m . m .

Jordkommissionens förslag sid. 42. — Riksdagens behandling av frågan om frilösning av vissa arrendejordbruk sid. 42. — Riksdagens behandling

267 Sid.

av frågan angående lagstiftning om förbättring av ofullständiga jordbruk sid. 43. — Kungl. Maj:t igångsätter den 21 augusti 1925 utredningar rörande frilösning av arrendejordbruk m. m. sid. 45. — Riksdagens behandling av frågan om kredit åt samfällda jordbruk sid. 47.

Andra

huvudavdelningen

DE SAKKUNNIGAS UTLÅTANDE OCH FÖRSLAG Kap.

I. Inledning och allmän motivering

51 Uppdragets innebörd sid. 51. — Kgnahemsverksamhetens betydelse sid. 52. — Verksamhetens förutsättningar sid. 53. — Folkmaterial sid. 53. — Jordtillgång sid 55. — Nuvarande anordningars brister sid. 57. — Allmänna principer sid. 60. Kap.

II.

Egnahemsverksamhetens organisation

<>5

Organisationens betydelse sid. 65. — Organisationens allmänna grunddrag sid. 66. — Statens egnahemsstyrelse sid. 69. — Hushållningssällskapens egnahemsnämnder sid. 75. — Egnahemsnämndernas förvaltningskostnader sid. 82. — Täckande av egnahemsnämndernas risker och förluster sid. 86. — Egnahemsombud och egnahemskommittéer i socknarna sid. 90. — Enskilda egnahemsorgan sid. 91. — Revision sid. 95. Kap.

III.

Jordanskaffningsverksamheten

9/

Jordanskaffningsverksamhetens betydelse och innebörd sid. 97. — Allmänna principer vid jordanskaffningsverksamhetens utövning sid. 98. — Framställningar att erhålla jord och egnahemsnämndernas kännedom om jordbehovet sid. 102. — Egnahemsnämndernas kännedom om jordtillgången sid. 102. — Jordförmedling med anlitande av enskilda såsom säljare sid. 103. — Jordanskaffningsverksamhet i egnahemsorganisationens egen regi sid. 104. — Det yttre förfarandet vid jordanskaffningsverksamhet i egnahemsnämndernas regi sid. 109. Kap.

IV.

Egnahemslåneförmedlingen

1H

Betydelse och ändamål sid. 116. — Allmänna principer sid. 118. — Lån ur egnahemslånefonden sid. 119. — Premielån till nyodling, nybyggnad och grundförbättring sid. 124. Kap.

V. T i l l ä g g s k o l o n i s a t i o n e n

l2i

Betydelse och ändamål sid. 125. — Allmänna principer sid. 126. — Anskaffande och tillgodogörande av tillskottsjord sid. 127. — Kreditgivning genom tilläggslån sid. 128. — Bidrag till nyodling m. m. sid. 129. Kap.

VI. A r r e n d e i n l ö s n i n g e n Frågans innebörd sid. 131. — Förekomsten av arrendejordbruk sid. 132. — Frilösningens betydelse samt allmänna principer sid. 133. — Frilösningens genomförande sid. 134. — Kreditfrågan sid. 134.

l 3

268 Sid.

Kap.

VII. Egnahemsupplåtelser från publik jord 13(3 Frågans betydelse sid. 136. — Förekomsten av kronans jordbruksdomäner och av prästlöneboställen sid. 137. — Egnahemsupplåtelser från kronans jordbruksdomäner sid. 138. — Egnahemsupplåtelser från den kyrkliga jorden sid. 140.

Kap. VIII. Frågan om samfälld jordbruksdrift

143 Frågans innebörd sid. 143. — Redan utförda försök med samfälld jordbruksdrift sid. 144. — Vissa erfarenheter från utlandet sid. 144. — Skillnaden mellan »kooperativa jordbruk» och »samfälld jordbruksdrift» sid. 144. — Svårigheter vid samfällda jordbruks bedrivande sid. 145. — Frågan om statlig kredit åt samfällda jordbruk sid. 146. Kap.

IX. Egnahemsorganisationens upplysnings-och rådgivningsverksamhet 148 Betydelsen av självverksamhet och sammanslutningssträvanden sid. 148. — »Hjälp till självhjälp» genom upplysning och rådgivning sid. 148. — »Inre» upplysnings- och rådgivningsverksamhet inom egnahemsorganisationen sid. 149. — »Yttre» upplysnings- och rådgivningsverksamhet till allmänhetens tjänst sid. 149.

Kap.

X. Medelsbehovet under närmaste tid för den statsunderstödda egnahemsverksamheten 152

Kap.

XI. De sakkunnigas hemställan

157 Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående allmänna grunder för den statsunderstödda egnahemsverksamheten 158 Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för den statsunderstödda jordanskafiningsverksamheten 170 Förslag till Kungl. Maj:ts reglemente för den statsunderstödda egnahemslåneoch premielåneverksamheten 175

Tredje SPECIALUNDERSÖKNINGAR. Kap.

huvudavdelningen STATISTIK.

UTLÄNDSKA FÖRHÅLLANDEN

I. Redogörelse över verkställd undersökning om tillgången på odlingsmark 187 Undersökningens tillkomst och planläggning sid. 187. — Undersökningens utförande och materialets bearbetning sid. 188. — Begreppet »odlingsmark» sid. 189. — Odlingsmark för bildande av nya jordbruk sid. 190. — Smärre odlingsområden för tilläggsodlingar sid. 193. — Detaljredogörelser för de olika hushållningssällskapens områden sid. 194.

Kap.

II. Statistiska uppgifter om och premielånerörelsen

den

hittills bedrivna

egnahemslåne223

269 Sid.

Kap.

III.

Särskid

utredning

om

hushållningssällskapens

utgifter för egna-

hemsverksamhelen Kap.

IV.

Egnahemsverksamheten i Danmark och Finland

236 242

Damnark: Den gamla husmanslagstiftningen sid. 243. — Den nya husmanslagstiftningan sid. 244. — Organisationen sid. 247. — Allmänna iakttagelser från de sakkunnigas resa i Danmark hösten 1926 sid. 247. Finland: Jordfrågans läge sid. 251. — Lagstiftning om arrenden och arrendesystemets avlösning sid. 253. — Bildandet av nya jordbruk med kolonisationsfonden sid. 255- — Lagstiftning om inskränkningar i äganderätten till kolonisationslägenheter sid. 257. — 1922 års lagstiftning om anskaffande av jord (»lex Kallio») sid. 257. — Kolonisationsverksamhetens organisation sid. 259. — Vissa allmänna grunder för de finska kolonisationsbestämmelserna sid. 260. — Iakttagelser under resorna i orterna vid de sakkunnigas besök i Finland hösten 1925 sid. 260. Innehållsförteckning

»

Statens offentliga utredningar 1927 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder för tryggande av skogsvårds^ styrelsernas ekonomi m. m. [1]

Industri. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Hussvampen och konservering av trä mot röta. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [2] 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till ny civil pensionslag m. m. [8] Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart. Betänkande ang. sjöfartsavgifter. [7]

Statens och kommunernas finansväsen.

Politi.

Kommunikationsväsen.

Bank-, kredit- och penningväsen. 1924 års bankkommittés betänkande. [11]

Socialpolitik. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. [4]

Försäkringsväsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig Hälso- och sjukvård. odling i övrigt. Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting Betänkande och förslag rörande den andliga vården eller kommuner drivna, sjukhus m. m. [3J vid armén. [5] Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om Supplement nx 3 till Sverges familjenamn 1920. [6] undersökning angående sinnesbeskaffenhet m. m. [10]

Allmänt näringsväsen.

Försvarsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda egnahemsverksamheten. [12J

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Sthlm 1927, Isaac Marcus' Boktr.-A.-B.