Betänkande och förslag angående turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1927: 28 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

TURISTREKLAM- OCH UPPLYSNINGSVERKSAMHETEN I UTLANDET AVGIVET AV

INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 19 2 7 *?Bt*

Statens offentliga utredningar 1927 Kronologisk 1. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r för t r y g g a n d e av s k o g s v å r d s s t y r e l s e r n a s e k o n o m i m. ni. M a r c u s . 109 s. J o . 2. U t r e d n i n g m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r rör a n d e a l l m ä n n a h a n d l i n g a r s offentlighet. Av N. H e r l i t z . N o r s t e d t . (2), 289 s. J u . 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om vissa av l a n d s t i n g e l l e r k o m m u n e r d r i v n a s j u k h u s m . m . N o r s t e d t . 89 s. S. 4. U t r e d n i n g a r till b e l y s a n d e av a r b e t s f r e d s f r å g a n . Nors t e d t . 387 s. S. 5. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e den a n d l i g a v å r d e n v i d a r m é n . N o r s t e d t . 51 s. F ö . G- S u p p l e m e n t n r 3 till Sverges f a m i l j e n a m n 1920. S t a t . r e p r . - a n s t . 31 s. J u . 7. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e sjöfartsavgifter. I d u n . 376 s. II. 8. 1926 å r s p e n s i o n s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l n y civil p e n s i o n s l a g m . m . M a r c u s . 165 s. F l . 9. H u s s v a m p e n och k o n s e r v e r i n g av trä m o t r ö t a . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 2. T u l l b e r g . 68 s. 16 s. p l a n s c h e r . K. 10. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s i n n e s s j u k a o c h o m u n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e sinnesbeskaffenhet m . m . 1926 å r s s i n n e s s j u k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 1. Nors t e d t . 128 s. S. 11. 1924 å r s b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till l a g o m ä n d r i n g i vissa d e l a r av lagen den 22 j u n i 1911 ( n r 74) o m b a n k r ö r e l s e m . m . M a r c u s . 228 s. F l . 12. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e den s t a t s u n d e r s t ö d d a e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . M a r c u s . 269 s. J o . 13. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e vidgad r ä t t t i l l u t t r ä d e u r svenska k y r k a n j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f r å g o r . N o r s t e d t . 428 s. J u . 14. Y t t r a n d e a n g å e n d e a l l m ä n n a p r i n c i p e r för en n y g r u v l a g s t i f t n i n g . Tiden. 175 s. F l . 15. Y t t r a n d e n i a n l e d n i n g av p r o c e s s k o m m i s s i o n e n s bet ä n k a n d e angående rättegångsväsendets ombildning. N o r s t e d t m . fl. (4), 322 s. J u .

förteckning: 16. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till å t g ä r d e r g e n t e m o t m i s s b r u k av a l k o h o l h a l t i g a a p o t e k s v a r o r m . m . s a m t av behörigheten att å recept utskriva spritdrycker m. m. från a p o t e k s i n r ä t t n i n g . M a r c u s . 154 s. F l . 17. J ä r n v ä g s - och a u t o m o b i l t r a f i k k o n f e r e n s e n i S t o c k h o l m den 23—25 m a j 1927. N o r s t e d t . 169 s. K. 18. S i n n e s s l ö v å r d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e o r d n a n d e t av v å r d e n a v v u x n a v a n a r t a d e s i n n e s s l ö a (asociala i m b e c i l l a ) . Norstedt. 71 s. S. 19. U t l å t a n d e a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g av a l k o h o l s v a g a ext r a k t r i k a m a l t d r y c k e r . M a r c u s . 35 s. F l . 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g m e d t u l l t a x a . M a r c u s . 516 s. F i . 21. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e ans t ä l l a n d e av k o r n m i s s i o n ä r e r h o s s t a t s d e p a r t e m e n t och vissa ä m b e t s v e r k m . fl. m y n d i g h e t e r . Av K. A. Gislén. B e c k m a n . 41 s. S. 22. U t r e d n i n g a n g å e n d e d i s p o s i t i o n av s k o g s a v k a s t n i n g e n vid b o s t ä l l e n a n s l a g n a till k l o c k a r e och l ä r a r e v i d de a l l m ä n n a l ä r o v e r k e n . Av G. T h u l i n . N o r s t e d t . 97 s. K. 23. P r o m e m o r i o r r ö r a n d e v i s s a b e s k a t t n i n g s f r å g o r . M a r c u s . 90 s. F i . 24. T a b e l l e r r ö r a n d e t a x e r i n g e n av j o r d b r u k s f a s t i g h e t å r 1922 i r i k e t s l a n d s k o m m u n e r . M a r c u s . (2), 39 s. F i . 25. F ö r s l a g a n g å e n d e d e s v e n s k a l a p p a r n a s r ä t t till r e n b e t e i Sverige m . m . B e c k m a n . 83 s. S. 26. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e ä n d r a d o r g a n i s a t i o n av väg- och v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . B e c k m a n . 58 s. K. 27. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e i n r ä t t a n d e av k o m m u n a l a flickskolor. N o r s t e d t . 144 s. E. 28. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g a n g å e n d e t u r i s t r e k l a m - och u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n i u t l a n d e t . B e c k m a n . 151 s. K.

Anm. O m särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t . J o . = j o r d b r u k s departementet. E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 f e b r . 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t . '

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1 9 2 7 : 2 8 KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

TURISTREKLAM- OCH UPPLYSNINGSVERKSAMHETEN I UTLANDET AVGIVET AV

INOM KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1927 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1886 27]

m>

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Kommunikationsdepartementet

5 I. Historik. 1. Trafikförbundets och resebyråernas uppkomst och utveckling Svenska turistföreningen. — Trafikförbundets stiftande och första verksamhet. — Resebyråerna i utlandet inrättas. — Resebyråerna överlåtas till S. J. — Amsterdambyrån. — Wienbyrån. — Omorganisation av trafikförbundet.

2. Riksdagsbehandling Konstitutionsutskottet 1922. — Statsrevisorerna 1922. — Proposition 1923. — Herr Nylanders motion 1925. — Statsrevisorerna 1925.

\2

3. Framställda omorganisationsförslag samt diverse kritik och yttranden ... S. J. överrevisorer. — Skattebetalarnas förening. — Ansökan om statsanslag 1925. — Järnvägsstyrelsens reorganisationsförslag 1925. — Trafikförbundets organisationsplan 1926. — Järnvägsstyrelsens yttrande. — Svenska turistföreningens yttrande. — Uttalanden av beskickningar m. fl.

4. Sakkunniges tillkallande

28 II. Redogörelse för nuvarande svenska turistreklam- och upplysningsverk sam het i utlandet. Allmän översikt

1. Statens järnvägars resebyråer Resebyråernas uppgift och arbete. — De särskilda resebyråerna: Berlin, Paris, London, New York, Köpenhamn, Amsterdam, Wien. — Kostnader vid resebyråerna.

2. Svenska trafikförbundet Organisation. — Ekonomi. — Förbundets verksamhet.

3. Övrig reklam och upplysning i turistsyfte Reklam av trafikföretag m. m. — Turistföreningen. — Automobilklubben.

4. Annan upplysningsverksamhet Utrikesdepartementets pressavdelning. — Svensk-amerikanska nyhetsbyrån. — Svenska internationella pressbyrån. — Exportföreningen. — Utställningar, mässor m. m. — Andra internationella förbindelser.

4 Sid.

III. Statistik och ekonomisk beräkning rörande turisttrafiken. 1. Statistik rörande antal och vistelsetid Metod för statistiken. — Antal turister. — Vistelsens längd. — Länsfördelning.

2. Ekonomisk beräkning:

3. Sammanfattning och jämförelser med annan statistik

85 Tabeller

90 IV. Vissa främmande länders turistreklam- och upplysningsverksamhet. 1. Finland

2. Norge

3. Danmark

4. Holland

5. Tyskland

6. Tjeckoslovakien

7. Schweiz

8. Frankrike

HO

9. Italien

114 V. De sakkunnigas utlåtande och förslag. 1. Allmänna synpunkter 119 Utgångsläget. — Ekonomisk och kulturell betydelse. — Befarade olägenheter. — Propaganda. — Motiv för statlig medverkan. 2. Erforderliga utrikesorgan och centralorgan Utrikesorgan. — Centralorgan i Sverige.

3. Organisations- och kostnadsförslag 135 Resebyråerna. — Rådgivande kommittéer. — Trafikförbundet. — Kostnadstäckning. — Särskilda önskemål. — Sakkunnigas förslag. Bilaga: P. M. angående europeiska nationella turist- och resebyråer i London 146

5 Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Kommunikationsdepartementet.

Jämlikt Kungl. Maj:ts den 23 september 1926 givna bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet den 30 oktober 1926 undertecknade Linnér, Hallin, Henriksson, Nyländer och Wahlberg att i egenskap av sakkunniga verkställa utredning av frågan om ett ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet och vad därmed äger samband. Vidare uppdrog Herr Statsrådet åt verkställande direktören i Svenska trafikförbundet, kommendörkaptenen Edvard Wilhelm Peyron och hovintendenten Gustaf Emanuel Åsbrink att i egenskap av särskilda sakkunniga deltaga i behandlingen av de delar av förevarande ämne, som de sakkunnigas ordförande bestämde. Till sekreterare har med Herr Statsrådets medgivande antagits chefen för järnvägsstyrelsens statistiska kontor Lars Akselsson. Undertecknad Linnér och Nyländer samt sekreteraren hava för utredningen besökt statens järnvägars resebyråer i Berlin, Paris och London; undertecknad Linnér och sekreteraren även den svenska resebyrån i Amsterdam. Efter slutfört uppdrag få de sakkunniga härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna sin utredning. Undertecknad Nyländer har av utrikes resa förhindrats närvara vid slutjusteringen av betänkandet. De särskilda sakkunniga Peyron och Åsbrink hava i viss utsträckning biträtt de sakkunniga med upplysningar m. m. men icke deltagit i besluten. Hovintendenten Åsbrink har bl. a. delvis avfattat och delvis granskat betänkandets kap. IV. De sakkunniga hava därjämte haft tillfälle att överlägga med enskilda personer, som företräda företag med särskilt intresse av reklamverksamheten i utlandet. Stockholm i augusti och oktober 1927. S. L I N N É E . ERIC HALLIN.

FRITZ HENRIKSSON.

ERIK NYLÄNDER.

AXEL WAHLBERG.

Lars

Akselsson.

I. Historik. 1. Trafikförbundets och resebyråernas uppkomst och utveckling. Svenska turistföreningen bildades år 1885. Enligt föreningens sedan år Svenska 1891 gällande stadgar är dess ändamål att i fosterlandets intresse utveckla turistföroch underlätta turistväsendet inom Sverige samt arbeta för spridandet av eningen. kännedom om land och folk. Om än föreningens uppgift sedermera huvudsakligen inriktats på det inhemska arbetet, utövade dock föreningen särskilt under sina första årtionden — innan ännu någon annan organisation bildats för ändamålet — en avsevärd verksamhet för den utländska turisttrafikens hitledande, och föreningen torde hava ansett detta arbete vara någonting påtagligt, som skulle vinna förståelse och uppskattning. Som exempel på dylik utländsk verksamhet under turistföreningens första årtionden må omnämnas, att föreningen anordnade en föredragsserie om Sverige i U. S. A. (1892), deltog i Chicagoutställningen (1893), med hjälp av statsbidrag om 6 000 kronor utgav en resehandbok över Sverige på tyska (1897) och på engelska (1898, andra upplagan 1906) samt i övrigt i serien Svenska turistföreningens vägvisare utgav ett flertal häften och broschyrer på främmande språk. Vidare bör omnämnas, att på turistföreningens initiativ och under dess presidium år 1898 bildades »Ligue internationale des Associations Touristes», varigenom ett ^internationellt samarbete grundlades. Ar 1898 gjordes emellertid av styrelsen det uttalandet, att sedan föreningen intill detta år nedlagt 80 000 kronor på utlandsreklam, skulle nu huvudvikten av föreningens verksamhet för de närmaste åren läggas på inhemska arbeten. När Turisttrafikförbundet fyra år senare bildades under turistföreningens medverkan, ansågs turistföreningens verksamhet med den affärsmässiga utlandsreklamen kunna upphöra, men, såsom i det följande kommer att omnämnas, har turistföreningen även därefter i avsevärd omfattning bedrivit en »tyst utlandspropaganda» och utövat upplysningsverksamhet även till utlänningars betjänande. Turisttrafikförbundet, vars namn år 1921 ändrades till Svenska trafikför- Trafikförbunbundet, bildades år 1902. Förbundet har till uppgift att i landets och sina &rt»t stiftande och första medlemmars ekonomiska intresse arbeta för utveckling av resandetrafiken verksamhet. inom Sverige, med arbetet huvudsakligen inriktat på trafik frän utlandet. Vid förbundets stiftande ingick ett antal järnvägar, rederier, hotell och andra företag som medlemmar mot årliga avgifter. Förbundet erhöll också fr. o. m. år 1903 årliga bidrag av statens järnvägar, vilket motiverades med att statens järnvägar genom förbundets verksamhet inbesparat kostnader för annonsering samt att turisttrafikens utveckling i icke ringa utsträckning kunde tillskrivas förbundets verksamhet. Enligt stadgarna skulle också järnvägsstyrelsen vara företrädd i förbundets styrelse. Bidraget av trafikmedel fastställdes i särskilda kungl. brev till högst följande belopp: år 1903 3 000 kronor, 1904 7 000 kronor, 1905 8 000 kronor, 1906 10 000 kronor, 1907 (bl. a. för deltagande i turistutställning i London) 15 000 kronor och år 1908 15 000 kronor. Reklamarbetet omfattade redan från början utgivande av broschyrer m. m., som i utlandet framlades å resebyråer, större klubbar och föreningar,

atlanterångare m. m. Vidare anordnades resor i Sverige för tyska och engelska tidningsmän och föreläsare, varigenom en vidsträckt publicitet erhölls io dessa länder. Även svenska föreläsare anlitades för föredrag utomlands. Är 1908 uttalades emellertid, att de utsända trycksakerna icke blevo tillräckligt framhållna, och en svensk resebyrå å central plats i utlandet syntes därför nödvändig, för att egen personal skulle kunna anordna och kontrollera de reklamåtgärder, som av förbundets styrelse beslötos. Resebyråerna På grund härav samt närmast med anledning av tillkomsten av ångfärjei utlandet leden Trälleborg— Sassnitz upprättade trafikförbundet år 1909 Schwedisches mrattas. Reisebureau i Berlin, som sedan dess utan avbrott fortsatt sin verksamhet och anses hava i hög grad främjat turisttrafiken. Med hänsyn till vikten av egen kontroll över reklamens utförande inrättades även agenturer i London och Paris samt anställdes ett ombud i Netv Yorlc. Genom detta system, som verkade intill världskrigets utbrott, kunde trafikförbundet anknyta vidsträckta förbindelser med utländska turistfirmor i skilda länder. — Parisagenturen omvandlades år 1913 till en resebyrå, till vilken Banque des Pays du Nord kostnadsfritt tillhandahöll lokal och lokalinredning, men byrån måste följande år nedläggas på grund av kriget. Medel till den på detta sätt utvidgade verksamheten erhöllos genom ökade bidrag av statens järnvägar samt genom Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag. Genom kungl. brev den 2 oktober 1908 bemyndigades sålunda järnvägsstyrelsen att för år 1909 till Turisttrafikförbundet av trafikmedel utbetala dels det belopp järnvägsstyrelsen fann skäligt för understödjande av förbundets reklamverksamhet, dock ej över 15 000 kronor, dels som bidrag till kostnaderna för en resebyrå i Berlin högst 20 000 kronor och dels som bidrag till inredning av resebyråns lokal högst 5 000 kronor, allt under villkor att förbundet å centralt belägen plats i Berlin inrättade och från 1909 års början höll i verksamhet en kombinerad rese-, upplysnings- och reklambyrå med uppgift att främja persontrafiken mellan Sverige och utlandet, särskilt över ångfärjeleden Trälleborg—Sassnitz. Under följande år intill 1921 har frånsett engångsbidraget till lokalinredning, samma anslag eller 35 000 kronor beviljats, men under flera år, särskilt under kriget, har anslaget icke eller blott delvis tagits i anspråk för utbetalning till trafikförbundet. Av anslaget avsågs åren 1910—1912 20 000 kronor till Berlinbyrån och åren 1913—1914 10 000 kronor till vardera av Berlin- och Parisbyråerna; därefter har användningen av anslaget, som inneslutits i statens järnvägars kostnadsstat, icke varit i förväg specificerad. < För att tillgodose behovet av ytterligare medel för reklamens bedrivande stiftades år 1909 på förbundets initiativ Turisttrafikförbundets Restaurant Aktiebolag, som träffade avtal om att driva vissa restaurantvagnar å statens och enskilda järnvägar samt några järnvägshotell. Av detta bolag, vilkets rörelse sedermera avsevärt utvidgats, har förbundet såsom innehavare av samtliga stamaktier haft en väsentlig inkomst; största inkomsten härav erhöll förbundet år 1913 med 64 000 kronor 1 . Här bör vidare omnämnas, att trafikförbundets styrelse år 1912, då det visat^ sig, att medlemsbidragen till förbundet år från år blivit allt mindre, tog initiativ till bildande av lokala turisttrafikföreningar i olika landsdelar. Man hoppades nämligen, att intresset för turisttrafiken skulle höjas genom att förbindas med de lokala intressena. För förbundet betydelsefullare var emellertid det samarbete, som under åren omkring 1920 ordnades med de för turisttrafiken viktigaste ångbåts- och järnvägsbolagen. 1 Närmare uppgifter angående restaurantaktiebolaget och förbundets inkomster därav meddelas i kap. II sid. 57 ff.

9 Under år 1921 återupprättades förbundets resebyrå i Paris, för vilken lokal nu upplåts av Banque de Suéde et de Paris, samt inrättades nya resebyråer i London och. Neiv York. Huvudmotivet för dessa nya byråer torde hava varit, att det ansågs vara från England och Nordamerika samt möjligen Holland, som i första hand en lönande persontrafik till Sverige kunde upparbetas. Det kan också sägas, att det först var med år 1921 som reselivet i världen tog ny fart efter världskriget. I London hade trafikförbundet i flera år planerat en resebyrå, och planerna förverkligades, när år 1921 en lämplig lokal invid Piccadilly Circus blev tillgänglig (samma lokal som nu). För ändamålet bildades Aktiebolaget Swedish Tourist Traffic Association (med ett engelskt dotterbolag Scandinavian & Continental Tourist Agency Ltd; namnet sedan ändrat till Swedish Tourist Agency Ltd), varuti trafikförbundet, tack vare bidrag av statens järnvägar, tecknade för 100 000 kronor aktier, varjämte aktier tecknades av Bergslagernas Järnvägs A.-B. 20 000 kronor, Ångfartygs aktiebolaget Göta kanal och Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd vartdera 10 000 kronor samt herrar J. A. och C. B. Nyman vardera 10 000 kronor, inalles således 160 000 kronor. Begynnelsekostnaderna blevo stora genom att en betydlig avträdessumma måste betalas för lokalen och lokalinredningen bekostas. Till New York byrån togs ett initiativ 1920 av svenska handelskammaren i New York, som hänvände sig till järnvägsstyrelsen och Svenska Amerikalinjen. Järnvägsstyrelsen utverkade då bemyndigande att bidraga med 35 000 kronor, varvid det avsågs, att Svenska Amerikalinjen skulle bidraga med samma belopp, samt att byrån under järnvägsstyrelsens överinseende skulle drivas av trafikförbundet såsom varande en självständig och neutral sammanslutning. Byrån kom dock ej till stånd förrän mot slutet av påföljande år, och därvid ordnades så, att Svenska Amerikalinjen upplät fri lokal. London- och New Yorkbyråernas tillkomst möjliggjordes väsentligen genom bidrag av statens järnvägar. Genom kungl. brev den 28 januari 1921 bemyndigades sålunda järnvägsstyrelsen att under år 1921 (förutom i kostnadsstaten upptagna 35 000 kronor) till trafikförbundet utanordna dels högst 35 000 kronor såsom bidrag till en resebyrå i New York, dels ock högst 100 000 kronor såsom bidrag till en resebyrå i London, under villkor i vartdera fallet, att en dylik byrå snarast möjligt öppnades och under år 1921 hölls i verksamhet såsom kombinerad rese-, upplysnings- och reklambyrå med uppgift att befrämja persontrafiken från Nordamerika resp. Storbritannien till Sverige. (Av New Yorkbyråns anslag för året togos på grund av uppskov med öppnandet blott 10Ö00 kronor i anspråk). — För påföljande år, 1922, upptogos i statens järnvägars kostnads stat 120 000 kronor för bidrag till trafikförbundets verksamhet; beloppet avsåg dels de 35 000 kronor, som förut anvisats under en följd av år, dels 35000 kronor för resebyrån i New York och dels 50 000 kronor för resebyrån i London (vilkens nettokostnad för året beräknades till 55 000 kronor utom utgifter för direkt propaganda). I statförslaget för år 1923 upptogos 140 000 kronor för bidrag till trafikförbundets verksamhet, men på grund av en av konstitutionsutskottet år 1922 framställd anmärkning 1 vanns fastställelse härav, först sedan frågan varit underställd riksdagens prövning. Riksdagen ifrågasatte i samband härmed, huruvida utgiften ifråga kunde Resebyråerna till fullo anses motsvara gagnet för statens järnvägar, och uttalade, att det överlåtas S J till ett kommande år borde tagas under övervägande, huruvida icke den ' ' ifrågavarande propagandaverksamheten möjligen kunde anordnas på ett annat och för statens järnvägars speciella intressen mera ändamålsenligt sätt. 1

Se närmare därom under avd. 2 i detta kap.

10 Detta riksdagens uttalande gav anledning till att resebyråerna i Berlin, Paris, London och New York lösgjordes från trafikförbundet och övertogos av statens järnvägar, dock med garantier från statens järnvägars sida, att reklamen även för andra trafikföretag fortfarande skulle tillgodoses. I anslutning till riksdagens uttalande ingick nämligen järnvägsstyrelsen den 14 augusti 1923 med framställning till Kungl. Maj.t om övertagande av Londonbyrån. Järnvägsstyrelsen anförde därvid bl. a., att byråns nedläggande rönt livligt motstånd från intresserat håll i England och även från svenska legationen, och då man förvärvat en ur propagandasynpunkt synnerligen välbelägen lokal, avstyrkte även styrelsen livligt byråns nedläggande. Resebyråns drivande i annan form än dittills kunde tänkas antingen genom att enskild företagsamhet helt övertog byrån eller genom att statens järnvägar gjorde det. Att enskilda skulle ensamma påtaga sig byråns kostnader, ansåg järnvägsstyrelsen skäligen uteslutet, och styrelsen kunde ej heller tillstyrka, att staten undandrog sig att deltaga i kostnaderna för ett företag, av vars arbetsresultat statens järnvägar drog den otvivelaktigt största nyttan. Under sådana omständigheter hade järnvägsstyrelsen, stödjande sig på statsutskottets utlåtande, ansett sig böra undersöka förutsättningarna för att statens järnvägar övertoge byrån. I anslutning till denna hemställan bemyndigade Kungl. Maj:t den 2 november 1923 järnvägsstyrelsen att, i överensstämmelse med upprättat kontrakt mellan järnvägsstyrelsen och samtliga aktieägare i A. B. Swedish Tourist Traffic Association, övertaga svenska resebyrån i London fr. o. m. den 1 januari 1924 och för ändamålet använda högst 21 000 kronor av trafikmedel. Denna övertagningskostnad avsåg inlösning till pari av de av tvenne privatpersoner tecknade aktierna i bolaget (samt av några aktier i det engelska dotterbolaget), varemot övriga aktieägare, d. v. s. trafikförbundet, Bergslagsbanan samt ångbåtsbolagen Göta kanal och Svenska Lloyd, utan ersättning överläto sina aktier på järnvägsstyrelsen så att bolaget därefter kunde likvidera. Aktieöverlåtelsen var likväl förbunden med vissa i kontraktet angivna villkor, huvudsakligen innebärande, att resebyrån skulle biträda trafikförbundet vid distribution av reklammaterial, att de båda ångbåtsbolagen beträffande upplysningar, reklam, fönsterskyltning m. m. skulle tillgodoses i lika mån som statens järnvägar, samt att järnvägsstyrelsen minst två gånger årligen skulle samråda med representanter för trafikförbundet och de båda ångbåtsbolagen. Järnvägsstyrelsen beräknade i ovannämnda skrivelse den årliga bruttokostnaden för byråns drift till 105 000 kronor och inkomsterna till 32 000 kronor, men uttalade, att byråns nytta givetvis ej låg i biljettförsäljningen som sådan, utan däri att man genom byrån erhöll ett centrum för reklamverksamheten i England, och ur denna synpunkt borde man på intet sätt eftersträva att inkräkta på den biljettförsäljning, som bedrevs av andra resebyråer i England (världsfirman Cook och andra), utan det vore tvärtom önskvärt att uppmuntra dem och bibehålla det goda samarbete, som man under de förflutna åren lyckats etablera. Då byrån beräknades kosta 73 000 kronor — utom annonseringskostnader — uttalade järnvägsstyrelsen, att detta belopp, utgivet i ett land som England, måste anses vara ett synnerligen blygsamt reklamanslag. Efter överenskommelse med trafikförbundet övertogo statens järnvägar även resebyråerna i Berlin, Paris och New YorJc. I järnvägsstyrelsens förslag till kostnadsstat för år 1924 framhölls beträffande verksamheten i New York, att trafikförbundet den 2 oktober 1923 beslutat att för förbundets del upphöra med verksamheten vid årets utgång; då det betydande och fruktbärande arbete, som av byrån nedlagts, icke syntes böra få upphöra, hade styrelsen

11 tänkt sig den anordningen, att statens järnvägar skulle åtaga sig denna verksamhet; de härvid beräknade kostnaderna för statens järnvägar skulle uppgå, till 30 000 kronor. Beträffande resebyråerna i Berlin och Paris, där också enahanda skäl för övertagande i statens järnvägars egen drift förelågo, erfordrades icke upptagande av särskild kostnad i kostnadsstaten, enär förekommande utgifter beräknades helt täckas av vanliga provisioner på försäljning av biljetter m. m. Statens järnvägar övertogo resebyråerna i London och New York den 1 januari och resebyråerna i Berlin och Paris den 1 februari 1924. F ö r New Yorkbyråns del genomfördes härvid vissa förändringar. Byrån hade förut utan kostnad erhållit lokal upplåten av Svenska Amerikalinjen, men nu förhyrdes en särskild lokal. Därvid beslöts den principiella förändringen av verksamheten, att denna inskränktes till att lämna upplysningar samt att sälja svenska biljettkuponger allenast till andra resebyråer men ej direkt till allmänheten. Under år 1924 åstadkoms även en privat, men av statens järnvägar under- Amsterdamstödd resebyrå i Amsterdam. Firman Nordisk transport & spedition (Louis byrån. Hannell), som redan bedrev upplysningsverksamhet för godstrafik i Berlin, Paris och Milano och därvid uträttat ett gott arbete, framkom med en plan att upptaga liknande verksamhet i Holland och Belgien för att tillföra Trälleborg—Sassnitzlinjen trafik, och då järnvägsstyrelsen haft sin uppmärksamhet även på behovet av ökad persontrafikreklam i Holland och av att avhjälpa vissa brister i biljettförsäljningen, ansåg järnvägsstyrelsen det ur affärssynpunkt fördelaktigt att kombinera båda ändamålen och anförtro firman såväl upplysningsverksamheten för godstrafiken som även resebyrårörelsen. Amsterdambyrån fungerar alltså dels i egenskap av statens järnvägars officiella ombud såsom en resebyrå med särskild uppgift att leda trafiken till Sverige och göra reklam därför, dels också såsom en godsupplysnings- och speditionsbyrå. I den förra egenskapen står den liksom övriga resebyråer till trafikförbundets förfogande för spridning av reklammaterial. Statens järnvägar hava åren 1924—1926 understött byrån med resp. 9 000, 16 000 och 15 000 kronor, varav en del bör anses falla på resebyråverksamheten och en del på godsupplysningsarbetet. Statens järnvägar hava åren 1925 och 1926 även lämnat 2 000 kronor bi- Wienbyrån. drag till Nordisches Fremdenbiiro i Wien, till vilken tidigare ett mindre bidrag utgått från resebyrån i Berlin. Då statens järnvägar övertogo resebyråerna från trafikförbundet, blev Omorganisaförbundet delvis omorganiserat och dess verksamhet blev helt koncentrerad iion av tr^P'på reklamarbetet och därmed sammanhängande uppgifter. Före omorganisaforbundettionen hade förbundet en styrelse av lägst 12 och högst 20 ledamöter. Förbundets angelägenheter handhades närmast av ett verkställande utskott och ett ekonomiutskott, vilka bestodo av ordföranden jämte 2 resp. 4 andra styrelseledamöter. Omorganisationen, som genomfördes från den 1 april 1924, innebar i huvudsak en ombildning av styrelsen till ett råd och tillsättande av en styrelse, som i stort sett motsvarade det förutvarande ekonomiutskottet, varjämte en särskild verkställande direktör tillsattes. Statens järnvägar hava även efter övertagande av resebyråerna fortsatt att lämna bidrag till trafikförbundet under åren 1924—1926 resp. 15000, 10 000 och 10 000 kronor. Förbundet har i övrigt sökt att genom ökad medlemsanskaffning och andra särskilda åtgärder uppbringa erforderliga medel för reklamarbetet.

2. Riksdagsbehandling. Konstitutions- Såsom förut omnämnts, bemyndigade Kungl. Maj:t den 28 januari 1921 utskottet 1922. järnvägsstyrelsen att, utöver det i kostnadsstaten upptagna beloppet 35 000 kronor, av trafikmeclel under år 1921 till trafikförbundet utanordna högst 35 000 kronor såsom bidrag till en ny resebyrå i New York och högst 100 000 kronor såsom bidrag till en ny resebyrå i London. Konstitutionsutskottet år 1922 fann föredragande departementschefens tillstyrkande till Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut den 28 januari 1921 anmärkningsvärt. Främst ville utskottet betona, att genom detta beslut järnvägsstyrelsen bemyndigats att av järnvägarnas trafikmedel lämna bidrag till ett ändamål, för vilket dessa medel icke utan riksdagens medgivande borde få användas. Utgifter för upprättande av svenska resebyråer i utlandet syntes nämligen icke stå i sådant omedelbart sammanhang med de svenska järnvägarnas drift, att vid denna verksamhet uppkommande överskott kunde härför av Kungl. Maj:t disponeras. Frågan huruvida och i vilken form statsanslag skulle för detta ändamål utanordnas borde därför hava ankommit på riksdagens avgörande, detta så mycket mera som i statregleringen det överskott, som inkomsterna av järnvägstrafiken beräknades utvisa utöver driftkostnaderna, upptoges som tillgång. Härvid borde även påpekas, att vid tiden för förevarande besluts fattande riksdagen var samlad. På anförda skäl fann sig utskottet böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos riksdagen göra anmälan mot föredragande departementschefen. Mot utskottets beslut reserverade sig en ledamot, som ansåg skäl för anmärkning ej föreligga. Yid behandlingen i riksdagen blev ifrågavarande punkt av utskottets utlåtande i båda kamrarna utan debatt lagd till handlingarna. Statsreviso- Riksdagens år 1922 samlade revisorer funno anledning undersöka, vilken renia 1922. ställning statens järnvägar intogo till Svenska trafikförbundet. Av byråchefen å järnvägsstyrelsens utrikes taxebyrå hade revisorerna erhållit bl. a. följande upplysningar: Trafikförbundets uppgift var att verka för utveckling av persontrafiken till Sverige. Antalet medlemmar i förbundet uppgick till 30 ä 40, huvudsakligen järnvägs- och ångbåtsbolag. Förbundets styrelse utgjordes av 20 ä 25 ledamöter, men de löpande ärendena handlades av ett inom styrelsen utsett ekonomiutskott, bestående av 5 personer, bland dem nyssnämnda byråchef. Förbundets inkomster hade år 1921 uppgått till 191 000 kronor, varav statens järnvägar bidragit med 145 000 kronor. Inom järnvägsstyrelsen föredrogos ärenden rörande anslag till trafikförbundet av samme byråchef, som även var ledare för förbundets verksamhet. Förbundets arbeten sköttes å lokal i centralstationens hus, och viss arbetskraft inom styrelsen kom därvid till användning i förbundets tjänst. Utan att vilja uttala något omdöme om betydelsen av den av trafikförbundet dittills bedrivna verksamheten eller om gagnet för statens järnvägar av en så betydande utgift som den angivna, ansågo sig revisorerna böra ifrågasätta lämpligheten av den sammanblandning av trafikförbundets och statens järnvägars rörelse, som syntes förekomma. Järnvägsstyrelsen anförde i sin förklaring över statsrevisorernas uttalande bl. a., att styrelsen visserligen icke heller skulle hava något att erinra emot en sådan organisation av trafikförbundets verkställande organ, att dylik sammanblandning undvekes, men styrelsen fann dock övervägande skäl tala för ett bibehållande av anordningen, som i själva verket ej var förenad med några så synnerligen stora olägenheter. Byråchefens föredragning av ärenden rörande anslag till trafikförbundet inskränkte sig normalt till utanordning av medel inom ramen av för året beviljat anslag och utgjorde alltså en ren expeditionsåtgärd. För lokal m. m. i centralstationen betalade förbundet hyra, och där använd arbetskraft betalade förbundet självt.

13 Järnvägsstyrelsen kunde alltså icke finna, att de skäl, som revisorerna anfört för sitt uttalande om den sammanblandning, som syntes äga rum mellan styrelsen och trafikförbundets rörelse, voro bärande. Det arbetssätt, som praktiserades — och som i själva verket, om än med användande av andra personer, praktiserats i tjugo år — kunde icke karakteriseras som en sammanblandning utan hellre som ett intimt samarbete, vilket enligt styrelsens åsikt också medförde en fördel däri, att kontroll över förbundets verksamhet kunde vinnas för den medelsbeviljande myndighetens räkning. Vad revisorerna anfört föranledde intet särskilt uttalande av statsutskottet eller i riksdagens kamrar. Som en följd av konstitutionsutskottets anmärkning år 1922 avläts till Proposition 1923 års riksdag proposition, nr 26, angående bidrag av trafikmedel till 1923. anordnande i utlandet av upplysnings- och reklamverksamhet. Föredragande departementschefen erinrade om att sedan flera år tillbaka, första gången år 1903, järnvägsstyrelsen medgivits rätt att disponera erforderliga belopp av trafikmedel för upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet. För år 1921 hade genom kungl. brev den 28 januari 1921 beviljats medel till resebyråerna i London och New York. I fastställd kostnadsstat för år 1922 hade upptagits 120 000 kronor såsom bidrag till trafikförbundets verksamhet. I sitt statförslag för år 1923 hade järnvägsstyrelsen för samma ändamål begärt 140 000 kronor. Härefter anförde departementschefen följande: »Att upplysnings- och reklamverksamhet i utlandet bedrives för främjande av trafiken till Sverige synes vara en angelägenhet av stor praktisk betydelse. Genom en sådan verksamhet erhålla nämligen de svenska kommunikationsföretagen och särskilt det största av dem, statens järnvägar, ökad trafik och därmed större inkomster, varjämte vinnes en allt större kännedom om Sverige med de fördelar, detta medför i form av livligare kulturellt och ekonomiskt samarbete med andra länder. De former, varunder denna verksamhet för närvarande bedrives, eller genom en särskilt för ändamålet bildad organisation, vari alla intresserade hava tillfälle att medverka, ansluta sig nära till vad i främmande länder ansetts mest ändamålsenligt och synas jämväl för vårt lands del vara de mest lämpliga, då, samtidigt som verksamheten besitter erforderlig smidighet för att kunna anpassas efter de skiftande förhållandena, möjlighet för vederbörande förefinnes att genom kontroll över verksamheten tillse, att de svenska trafikintressena i utlandet på bästa sätt tillvaratagas.» Med hänsyn till konstitutionsutskottets uttalande vid 1922 års riksdag hade emellertid frågan ansetts böra i ett sammanhang underställas riksdagens prövning. »Med den uppfattning», fortfor departementschefen, »jag hyser därom att dylik reklamverksamhet, varav bidrag till resebyråer i utlandet endast utgör en viss form, intimt sammanhänger med och påkallas av en affärsmässig skötsel av statsbaneföretaget, anser jag övervägande skäl tala för att frågor av förevarande art må kunna efter framställning av järnvägsstyrelsen avgöras av Kungl. Maj:t. Eiksdagen har till Kungl. Maj:t överlämnat att fastställa kostnadsstaten för kommunikationsverken, och det synes mig näppeligen finnas tillräckliga skäl för att just ifrågavarande slag av kostnader skulle ställas i en klass för sig, skild från andra kostnader för järnvägsverksamhetens uppehållande. Att riksdagen årligen skulle bestämma storleken av de belopp, som finge användas till upplysnings- och reklamverksamheten för statsbanorna, synes mig dessutom innebära en avsevärd omgång vid ärendenas behandling. I anledning av vad konstitutionsutskottet nästlidet år anfört anser jag, att ett generellt medgivande bör av riksdagen utverkas, att av statens järnvägars trafikmedel må till bedrivande av upp-

14 lysnings- och reklamverksamhet i utlandet i syfte att främja trafiken till Sverige utbetalas bidrag med belopp, som det ankommer på Kungl. Maj:t att efter därom gjord framställning bestämma.» I anslutning till statsutskottets utlåtande, nr 49, avslog riksdagen det begärda generella medgivandet för Kungl. Maj:t. I riksdagens skrivelse, nr 109, anfördes, att det borde uppmärksammas, att ifrågavarande verksamhet utövades inom en från statens järnvägar fullt fristående sammanslutning, Svenska trafikförbundet, med syfte att bedriva reklam- och upplysningsarbete för att främja trafiken till Sverige i allmänhet. Denna sammanslutning borde i flera avseenden kunna jämställas med andra företag av allmängagnande karaktär, vilka av en eller annan anledning ansågos förtjänta av statsbidrag. I likhet med vad som för deras del i allmänhet ägde rum, borde det även i detta fall få anses vara en riksdagens angelägenhet att pröva, i vilken utsträckning sådant bidrag skulle förekomma. Fastställandet av de belopp, som årligen borde utgå, borde alltså ankomma på riksdagen. Även om beloppet syntes högt, ville riksdagen icke motsätta sig den för år 1923 äskade summan av 140 000 kronor. Dock ansåg sig riksdagen böra ifrågasätta, huruvida den gjorda utgiften till fullo kunde anses motsvara gagnet för statens järnvägar. Enligt riksdagens mening borde det till ett kommande år tagas under övervägande, huruvida icke den ifrågavarande propagandaverksamheten möjligen kunde organiseras på annat och för statens järnvägars speciella intressen mera ändamålsenligt sätt. Detta riksdagens uttalande gav, såsom förut omnämnts, anledning till att resebyråerna övertogos av statens järnvägar. Herr I av herr Nyländer vid 1925 års riksdag i andra kammaren väckt motion, Nylanders nr 48, framhölls, att trafikförbundet utöver ett tillskott av 10 000 kronor från motion 1925. s tatens järnvägar icke åtnjöt något bidrag från statens sida utan så gott som uteslutande var hänvisat till den enskilda offervilligheten, som emellertid var mycket ansträngd för olika ändamål. Motionären erinrade om reklam- och upplysningsverksamhetens nationalekonomiska och kulturella betydelse samt hemställde, att riksdagen måtte för budgetåret 1925—1926 till Svenska trafikförbundet anvisa ett belopp av 25 000 kronor att användas i och för sådan reklam och direkt upplysningsarbete rörande Sverige, som var ämnat att i utlandet sprida en ökad kännedom om vårt land, främja resandeströmmen till detsamma och därmed även bidraga till knytande av ökade internationella förbindelser både på det ekonomiska och kulturella området samt besluta, att för åtnjutande av ett dylikt statsbidrag samma villkor borde stadgas i fråga om kontroll över förbundets verksamhet, vilka gällde för andra företag av allmängagnande karaktär, till vilka statsbidrag utgingo. Kiksdagen biföll icke motionen. I statsutskottets avstyrkande utlåtande, nr 31, anfördes bland annat, att det obestridligen framstod som ur vissa synpunkter önskvärt, att på detta sätt kännedom om Sverige spreds i skilda delar av världen och utländska resandes intresse att besöka vårt land väcktes. Om än alltså icke kunde förnekas, att trafikförbundet på grund av sitt allmänna syfte var förtjänt av statens understöd, ansåg sig utskottet dock icke kunna tillstyrka motionen. Frågan, huruvida ökat bidrag av allmänna medel borde beviljas förbundet, borde göras beroende av framställning hos Kungl. Maj:t, som efter vederbörande myndigheters hörande icke torde underlåta att taga under övervägande, i vad mån och på vilket sätt en dylik framställning kunde tillmötesgås. Statsreviso- Riksdagens år 1925 församlade revisorer anförde, efter att hava refererat, rema 1925. v a c j! tidigare förekommit, väsentligen följande. Revisorerna hade inhämtat, att under år 1924 av trafikmedel utgått bidrag med 34 000 kronor till firman Nordisk transport & spedition (Louis Hannell),

15 som i Berlin, Paris, Milano och Amsterdam drev upplysnings- och ackvisitionsverksamhet för godstrafik, i Amsterdam även resebyråverksamhet och reklam för persontrafik. Därjämte utgick 1000 kronor såsom bidrag till en svensk resebyrå i Wien, bedriven av herr E. Kull. Slutligen hade järnvägsstyrelsen för år 1924 utbetalat 15 000 kronor i direkt bidrag till trafikförbundet, avsett för dess allmänna reklamverksamhet m. m., och 6 250 kronor till Svenskamerikanska nyhetsbyrån i New York. E n av järnvägsstyrelsen lämnad tabell för de fyra resebyråerna år 1924 utvisade (frånsett engångskostnader 30 563 kronor): Brist å resebyrårörelsen kronor 75 287 Övriga kostnader för propaganda » 101 2 ^ 2 Summa kronor 176 539 Men då bland inkomsterna ingingo 43 873 kronor efter 10 % beräknad provision å egna biljetter, borde summan i verkligheten uppgå till kronor 220 412 vartill kommo bidrag till Nordisk transport & spedition » 34 000 » » » » en resebyrå i Wien » 1 000 » » » » Svenska trafikförbundet » 15 000 » » » » Svensk-amerikanska nyhetsbyrån > 6 250 eller tillhopa kronor 276 662 häruti icke medräknade engångskostnaderna samt vissa rese- och inspektionskostnader. Kevisorerna erinrade om riksdagens uttalande, att det måste vara en riksdagens angelägenhet att pröva, i vilken utsträckning bidrag till en organisation av Svenska trafikförbundets art skulle ifrågakomma. Icke dess mindre hade för 1924 och 1925 utgått anslag av trafikmedel till nämnda och andra liknande företag, utan att riksdagen därtill lämnat medgivande. Särskilt borde uppmärksammas, att anslag av trafikmedel utgått till en enskild firma för upplysnings- och ackvisitionsverksamhet i Berlin och Paris, ehuru statens järnvägar hade egna byråer där. Att den åsyftade firmans verksamhet var förenlig med resebyråverksamhet syntes framgå av verksamheten i Amsterdam. Bevisorerna ansågo det vara av betydelse, att upplysningsverksamhet för främjande av trafiken till Sverige bedrevs i utlandet. Det syntes dock vara av vikt, att denna verksamhet blev planmässigt ordnad. I detta avseende delade revisorerna järnvägsstyrelsens mening, att verksamhet av sådan art borde helt skiljas från statens järnvägar och övertagas av lämplig enskild organisation, vilken borde tilldelas bidrag av statsmedel till belopp, som för varje gång bestämdes efter riksdagens hörande. Vidare ansågo sig revisorerna böra ifrågasätta, om det kunde vara ändamålsenligt att fortfarande bibehålla statens järnvägars resebyråer i utlandet. Bruttoinkomsten av biljettförsäljningen vid byråerna beräknade revisorerna till 281 000 kronor i Berlin, 97 000 kronor i Paris och 61 000 kronor i London, och vid jämförelse med utgifterna för byråerna (respektive 73 000, 32 000 och 140 000, frånsett engångskostnader) höllo revisorerna för sannolikt, att det skulle vara till större fördel för statens järnvägars ekonomi, om resebyråverksamheten indroges och biljettförsäljningen överlämnades till andra på dessa orter verksamma byråer mot provision. Uttalanden i denna riktning hade också gjorts av föreståndarna för resebyråerna i Berlin och New York. I sin förklaring häröver den 11 januari 1926 anförde järnvägsstyrelsen, att de påtalade anslagen av trafikmedel utgått efter Kungl. Maj:ts bemyndigande genom fastställd kostnadsstat, och att styrelsen därför saknade anledning yttra sig om denna del av revisorernas anmärkning. Den av Nordisk transport & spedition bedrivna verksamheten i Berlin och Paris avsåg gods-

16 trafik till Sverige, med särskilt framhållande av linjen Trälleborg—Sassnitz, och kunde redan på grund av de olika anspråken på läge icke kombineras med resebyråerna. Revisorernas jämförelse mellan bruttoinkomsterna av resebyråernas biljettförsäljning (440 000 kronor) och resebyråernas utgifter (245 000 kronor) blev helt missvisande genom att även reklamkostnaderna inräknats. Reklamarbetet avsåg icke att draga folk till statens järnvägars resebyråer, utan det avsåg att föranleda utlänningar att resa till Sverige. Om genom reklamen utlänningar föranledas att köpa biljetter till Sverige på annan resebyrå, så ansåg järnvägsstyrelsen detta vara ett i stort sett lika tillfredsställande resultat. Att reklamen faktiskt verkat till en väsentlig ökning av resandetrafiken ansåg styrelsen till fullo bestyrkt dels av viss av trafikförbundet framlagd statistik, dels av en mängd iakttagelser och uttalanden från olika håll. — En jämförelse mellan resebyråernas egna inkomster (inberäknat provision å egna biljetter) samt egna utgifter, om de dreves endast som resebyråer, visade enligt kostnadsstatförslaget för 1926 ett samlat underskott av endast 32 000 kronor, och det var detta belopp, som kunde inbesparas, om resebyråerna i Berlin, Paris och London indroges (byrån i New l o r k är ingen resebyrå utan blott reklamcentral), men enligt järnvägsstyrelsens mening vore detta en synnerligen illa placerad besparing. Ty styrelsen ansåg det icke lida tvivel, att resebyråernas existens är till synnerligen stor förmån för trafiken från respektive länder till Sverige, och för reklamarbetet, varifrån det än bedrives, utgöra de ett värdefullt komplement. Vad revisorerna anfört föranledde intet särskilt uttalande av statsutskottet eller i riksdagens kamrar.

3. Framställda oniorganisationsförslag samt diverse kritik och

yttranden. S. J. överI sin i oktober 1925 avgivna berättelse för år 1924 redogjorde statens revisorer, järnvägars överrevisorer för resebyrårörelsen och yttrade därefter, att då verksamheten endast pågått en relativt kort tid i statens järnvägars hand, ansågo de sig icke böra uttala något eget omdöme därom. Enligt deras förmenande torde emellertid reklam, skött på rätt sätt, vara ägnad att öka turistintresset för vårt land, och det syntes dem därför som om särskilt under de närmaste åren en kraftig upplysningsverksamhet framför allt i Amerika borde drivas för att göra Sverige, dess folk och förhållanden i övrigt ytterligare bekanta. överrevisorerna berörde lämpligheten av filmpropaganda i Amerika. De framställde vidare till beaktande ett uppslag, att varje resebyrå borde stå i fast förbindelse med någon eller några å platsen boende personer, anställda i framskjutande poster, t. ex. i handelskammare, generalkonsulat eller dylika institutioner. Sådana personer, fullt förtrogna med vanor och önskemål hos den del av vederbörande lands befolkning, som har tillfälle att i turisthänseende besöka främmande länder, borde knytas vid byråerna såsom rådgivare, och denna deras funktion vara hedersuppdrag. De skulle giva upplysningar och lämna uppslag, huru reklamverksamheten lämpligast borde skötas för att nå bästa möjliga resultat. SkatteI oktobernumret 1925 av Skattebetalarnas förenings tidskrift »Sunt förnuft» betalamas publicerades en utredning rörande statens utländska resebyråverksamhet forenmg. oc^ m e ( j s k r j v e } s e d e n 15 december 1925 hänvände sig föreningen till Kungl. Maj:t i samma fråga. En i utredningen intagen tabell angav, att resebyråerna under år 1924 åsamkat statens järnvägar en ren driftförlust av 75 287 kronor, och om härtill lades 101 252 kronor i övriga omkostnader för propaganda genom resebyråerna

17 samt 30 563 kronor i engångskostnader, kom man till en total nettoutgift för statens järnvägar om 207 102 kronor. Utredningens resultat resummerades i ovannämnda skrivelse därhän, att de statliga resebyråerna, speciellt i London, Berlin och Paris, ingalunda kunde anses vara de lämpligast tänkbara organen för vårt lands viktiga och tillika nödvändiga turistreklam i utlandet. Alldeles särskilt syntes den omständigheten, att dessa statliga reklamorgan till sin huvuduppgift hade att ombesörja en biljettförsäljning, som alltid av de privata resebyråerna på resp. platser måste betraktas såsom mer eller mindre konkurrerande och illojal, utgöra ett allvarligt hinder för turistreklamens riktiga bedrivande. Det erforderliga intima samarbetet med de stora världsresebyråerna hade bl. a. på grund härav svårt att i full utsträckning komma till stånd. Dessutom måste biljettförsäljningen även i och för sig anses mer eller mindre onödig. Byråernas besökare utgjordes nämligen till alldeles övervägande del av hemvändande svenskar och skandinaver, medan däremot den resande allmänheten i resp. länder allt fortfarande med ytterst få undantag köpte sina biljetter för Sverige hos de privata resebyråerna. Följden härav blev, att resebyråverksamheten och turistpropagandan — även om den trots sina allvarliga brister ur reklamsynpunkt kunde sägas vara till stor nytta för vårt land — dock ingalunda kunde anses giva ett resultat, som stod i riktig relation till de därför gjorda ekonomiska uppoffringarna. Skulle staten giva sitt ekonomiska stöd åt den utländska turistreklamen, vilket å andra sidan torde få anses nödvändigt med hänsyn till denna reklams utomordentliga betydelse för vårt lands turisttrafik och vårt näringsliv överhuvud, så måste åt densamma givas en organisation, som på helt annat sätt gav garantier för att de härför anslagna medlen verkligen kom till bästa möjliga nytta. I föreningens skrivelse den 15 december 1925 framhölls vidare, att frågan om den lämpligaste organisationen av vårt lands utländska turistreklam ingalunda kunde anses slutgiltigt löst genom järnvägsstyrelsens under tiden framkomna (här nedan refererade) förslag om reklamverksamhetens överflyttande på trafikförbundet. Trafikförbundet kunde, enligt föreningens åsikt, icke utan vidare i sin nuvarande form få anses vara den lämpligaste centralorganisationen för vårt lands utländska turistreklam. Detta måste först genom en sakkunnig utredning kunna påvisas, och utredningen måste också kunna visa, att den organisation, som skulle givas vår utländska turistreklam, verkligen garanterade en i förhållande till kostnaderna bästa möjliga effektivitet. En dylik garanti syntes den föreslagna lösningen på intet sätt giva, bl. a. emedan järnvägsstyrelsen avsåg att i stort sett — låt vara med en eventuellt begränsad organisation — bibehålla resebyråerna; förutom eventuella förluster å dessa skulle tillkomma avsevärda organisations- och driftkostnader för nya propagandacentraler i Berlin, Paris och London. Även om resebyråerna möjligen skulle kunna drivas utan förlust, kunde det med hänsyn till konkurrensförhållandet till de stora privata resebyråerna ifrågasättas, huruvida det för turistreklamens framgång kunde anses önskvärt att bibehålla dem. Man kunde vänta, att den svenska reklamorganisationen genom konkurrensförhållandet skulle få svårare att vinna erforderlig kontakt med de utländska resebyråerna och förmå dem att tillfredsställande arbeta för vårt land. Först när dessa genom försålda biljetter kunde erhålla största möjliga ekonomiska vinst och favör, torde ett livligare och mera fruktbringande intresse för Sverige kunna påräknas. Skattebetalarnas förening slutade med att hemställa, att snarast möjligt en allsidig och opartisk utredning måtte föranstaltas rörande lämpligaste sättet för ordnandet av vårt lands utländska turistreklam och i samband därmed även frågan om de statliga resebyråernas fortsatta existens. Föreningen 1886 27

18 förutsatte, att såväl på området sakkunniga som även representanter for de olika institutioner och företag i vårt land, som kunde anses ha ett vitalt intresse av turistreklamens rätta bedrivande, härvid skulle beredas tillfälle avgiva på erfarenhet grundade yttranden. Ansökan om Under hänvisning till statsutskottets utlåtande över herr Nylanders motion statsanslag hemställde trafikförbundet den 5 september 1925 hos chefen för kommunika1925. tionsdepartementet om utverkande av statsanslag för år 192tf. För att säkerställa förbundets reklam- och upplysningsverksamhet erfordrades 30 000 kronor. (Dessutom begärdes 20 000 kronor för ett avsett men senare frånträtt deltagande i världsutställningen i Philadelphia.) Järnvägsstyrelsen tillstyrkte bidrag till förbundets verksamhet och förordade en sådan form därför, att statens järnvägars understöd å 10000 kronor ej mer skulle utgå, utan att statens järnvägars bidrag till verksamheten i förbundets syfte finge stanna vid de i själva verket långt större belopp, som ingingo i kostnaderna för resebyråernas drift och reklamverksamhet samt tjänst såsom förbundets organ vid utövande av sådan verksamhet. Styrelsen tillstyrkte alltså det begärda beloppet 30 000 kronor eller vid bortfallande av statens järnvägars direkta bidrag ett motsvarande högre belopp. Denna anslagsfråga kom emellertid icke under riksdagens prövning, och hela spörsmålet inträdde i ett förändrat läge genom järnvägsstyrelsens här nedan refererade initiativ och trafikförbundets i anslutning därtill upprättade organisationsförslag. JärnvägsJärnvägsstyrelsen väckte i skrivelse till Svenska trafikförbundet den 24 styrelsens oktober 1925 förslag om att till trafikförbundet överlämna utarbetandet av reorganisadet mera allmänna reklammaterial, som då ombesörjdes av järnvägsstyrelsens tionsförslag egna organ. 1925. Styrelsen erinrade därvid, att styrelsen åtagit sig sin betydande del av arbetet och kostnaderna för den allmänna reklamen vid ett kritiskt tillfälle, i syfte att det ifrågavarande viktiga arbetet icke skulle utebliva, något som annars tämligen givet kommit att ske. Styrelsen hade emellertid för sin del ingen önskan att uppehålla denna för styrelsen något främmande arbetsuppgift och såg gärna, att saken kunde ordnas på annat sätt. Styrelsen riktade alltså en förfrågan till förbundet, om förbundet möjligen kunde vara berett att självt eller genom annat eller andra organ övertaga arbetsuppgiften ifråga. Styrelsen utgick då från att arbetet ifråga av förbundet ansågs kunna göras mera effektivt, mera affärsmässigt, smidigare och billigare än vid dåvarande ordning. Styrelsen ämnade sedan taga under övervägande, dels vilket bidrag styrelsen skulle kunna föreslå att få utgå från statens järnvägar som stöd för den allmänna reklamverksamheten, dels i vilken omfattning statens järnvägars resebyråer i utlandet sedermera skulle fortfarande drivas, efter det att det betydande arbetet med den allmänna reklamen avlyftats från dem. Redan nu uttalades dock, att resebyrån i Berlin i varje fall syntes böra bibehållas, och att beträffande resebyrån i Paris föga skäl torde föreligga att beröva allmänheten förmånen av dess existens, då dess drift icke vållade statens järnvägar några kostnader; om Londonbyråns berättigande efter det allmänna reklamarbetets eventuella bortfallande kunde styrelsen vid detta tillfälle icke uttala någon bestämd mening, varemot styrelsen förutsatte, att New Yorkbyrån, som praktiskt taget uteslutande är en reklamcentral, skulle övergå till det organ, som skulle omhändertaga arbetet med den allmänna reklamen. Yidare uttalade styrelsen, att resebyråerna, där de trots den inskränkta arbetsuppgiften kunde komma att bibehållas, givetvis allt fortfarande skulle vara trafikförbundet eller annan reklamorganisation till tjänst med utläggande

19 av det reklammaterial, som torde komma att tillställas dem såväl som andra resebyråer. Däremot skulle resebyråerna icke komma att taga någon befattning med reklammaterialets framställande eller distribution. I svarsskrivelse till järnvägsstyrelsen den 12 november 1925 förklarade trafikförbundet, att förbundet med största beredvillighet skulle åtaga sig det avsedda reklamarbetet, om erforderliga medel kunde ställas till förfogande. Förbundet erinrade, att ifrågavarande av järnvägsstyrelsens egna organ ombesörjda reklamarbete i allt väsentligt var förlagt till järnvägsstyrelsens i utlandet befintliga resebyråer, och att reklamen i stort sett omfattade annonsering och införandet av artiklar i den dagliga såväl som i fackpressen samt anordnande av föreläsningar, utarbetande av broschyrer m. m., allt i enlighet med uppgjord och av järnvägsstyrelsen godkänd plan. Denna decentralisering av arbetet på de olika resebyråerna ansåg förbundet tvivelsutan vara en fullt riktig, på erfarenhet grundad åtgärd, ty enbart genom noggrant iakttagande av resp. nationers egenart kunde reklamen göras effektiv. Arbetet härmed krävde sålunda oavvisligen i utlandet anställd personal. Vid den föreslagna organisationsförändringen skulle emellertid de dittillsvarande organens befattning med reklammaterialets framställande och distribution upphöra, och en ny, för ändamålet lämpad organisation måste därför skapas Förbundet förklarade sig snarast möjligt skola inkomma med kostnadsförslag över nämnda reklamverksamhets ordnande och handhavande. I skrivelse den 7 december 1925 med förslag till driftkostnadsstater för statens järnvägar, avseende år 1926, upptog järnvägsstyrelsen anslag till statens järnvägars resebyrå- och upplysningsverksamhet i utlandet men förklarade sig tillika anse tidpunkten vara inne att tillse, huruvida styrelsen kunde bliva fri från berörda för styrelsens verksamhet något främmande uppgift. ( Styrelsen sade sig hava undersökt, huruvida Svenska trafikförbundet vore villigt att övertaga den utländska reklamverksamheten för persontrafik, och hade förbundet förklarat sig berett därtill under förutsättning att erforderliga medel ställdes till dess förfogande. Styrelsen förutsatte, att i sådant fall statens järnvägars befattning med reklambyrån i New York skulle upphöra, men att statens järnvägars resebyråer i Berlin, Paris och London, därest de trots den inskränkta arbetsuppgiften skulle komina att bibehållas, allt fortfarande skulle tillhandagå vid reklamarbetet i viss begränsad omfattning. Styrelsen tillkännagav, att styrelsen avsåg att, om ej annorlunda av Kungl. Maj:t bestämdes, under år 1926 verkställa inskränkningar beträffande de resebyråer, vilka av andra skäl än för reklamarbetets bedrivande ansågos böra bibehållas. Det av järnvägsstyrelsen ifrågasatta anslaget upptogs i vederbörande av Kungl. Maj:t fastställda kostnadsstat för 1926. Härefter ingav trafikföl bundet med skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 Trafikjanuari 1926 ett utförligt organisations- och kostnadsförslag samt hemställan förbundets om statsunderstöd. Förbundet hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes hos riks^^fm dagen utverka, att från och med 1927 års ingång den reklamverksamhet, som P an för närvarande bedrevs av Kungl. järnvägsstyrelsens egna organ i utlandet, måtte få övertagas av Svenska trafikförbundet, samt att till förbundet måtte som stöd för här nämnda och förbundets verksamhet i övrigt utanordnas för andra hälften av budgetåret 1926—1927 112 500 kronor. Beträffande den föreslagna reklamorganisationen innehöll skrivelsen väsentligen följande. Ehuru de olika arterna av reklamverksamheten i utlandet i väsentlig utsträckning utgick även direkt från trafikförbundet, ansågs det likväl synnerligen önskvärt, att i de viktigaste länderna personer funnos, vilka kunde helt ägna sig åt arbetet med turistreklam- och upplysningsverksamheten, vilken förutom distribuering, annonsering, föredrag m. m. även omfattade upprätt-

hållande av förbindelser med utländska resebyråer, pressen, hotell och klubbar m. m. Förbundet utgick därför från att särskilda reklamorganisationer i utlandet skulle upprättas. I Berlin, Paris och London borde enligt förslaget anställas på vardera stället en reklamchef jämte ett skrivbiträde. Därest statens järnvägars resebyråer på dessa platser bibehöllos — vilket förbundet av skrivelsens ordalag att döma syntes anse önskvärt — borde denna reklampersonal beredas utrymme i resebyråerna. Resebyråns i Paris verksamhetsområde borde förutom Frankrike omfatta även Belgien. Under resebyrån i Berlin borde, för att säkerställa reklammaterialets spridning, upprättas underbyråer på de viktigaste platserna i Tyskland; dock skulle särskild personal icke anställas för dessa underbyråer, utan resp. konsulattjänstemän borde vidtalas att — mot en ersättning, som torde kunna hållas inom mycket rimliga gränser — åtaga sig såväl distribueringsarbetet som kontrollen över materialets utläggande. Särskilda arbetsområden borde bildas av Tjeckoslovakien, Österrike-Ungern och Italien-Schweiz. I Prag ägde förbundet redan en fast punkt, i det att Tjeckoslovakiska kommittén för förbindelser med Sverige, som sedan mer än ett år utövat en synnerligen omfattande propagandaverksamhet för Sverige, erbjudit sig att mot en obetydlig summa utvidga denna. I Wien existerade en privat svensk resebyrå, Nordisches Fremdenbiiro, vars föreståndare likaledes mot något vederlag vore beredd att övertaga ett propagandaarbete. Beträffande Italien och Schweiz hade förbundet anslutit sig som medlem till föreningen Unione Nazionale Industrie Turistiche Italiane (U. N. I. T. I.) i Rom, som står i spetsen för en vittomfattande internationell turistverksamhet och även distribuerar sina medlemmars reklammaterial, och då U. N. I. T. I. har sina starkaste förbindelser i Italien, Schweiz och Tyrolen, ansåg förbundet, att man borde avvakta resultatet av U. N. I. T. I:s arbete, innan något vidare steg togs för upprättandet av särskilda byråer i dessa länder. I Holland existerade redan i Amsterdam en svensk resebyrå, Officieel Reisbureau der Zweedsche Staatsspoorwegen, och innehavaren hade erbjudit sig att utan särskild kostnad distribuera det reklammaterial, som översändes till honom från förbundet. Då förbundet dessutom ägde förbindelse med holländska pressföretag, ansåg förbundet, att upprättandet av en särskild reklamorganisation tills vidare borde anstå. Beträffande Amerika erinrades, att New Yorkbyrån redan var organiserad som en reklamcentral, och intill dess förbundet kunnat på ort och ställe undersöka, om dess organisation var den lämpligaste, ansåg sig förbundet böra godtaga såväl de nuvarande formerna för byråns organisation som även de för densamma anslagna beloppen. Oavsett den organisation, som för turistreklamen kunde bli upprättad å olika platser i utlandet, ansåg förbundet angeläget, att de förnämsta turistcentra i utlandet tid efter annan besöktes av någon i trafikförbundet anställd person, för att nya förbindelser skulle kunna knytas. E t t intimt samarbete med de stora utländska resebyråerna ansågs dessutom av största betydelse, och då detta bäst kunde åstadkommas genom personligt besök, komme reklamarbetet att framtvinga relativt omfattande resekostnader. Slutligen ansåg förbundet, att särskilda informationsråd borde tillsättas i Nordamerikas Förenta Stater, England, Frankrike och Tyskland, för att reklamen på bästa sätt skulle komma statens såväl som enskildas intressen tillgodo, och för att respektive reklamchefer om behövligt skulle kunna erhålla auktoritativt stöd i sitt arbete. Varje sådant råd borde utgöras av fem svenska män, bosatta inom respektive länder och ägande ingående kännedom om desamma; vederbörande beskickningschefer syntes böra anförtros

21 uppdraget att utse medlemmarna i var sitt råd. Reklamcheferna skulle i viktigare frågor inhämta rådets mening. Beträffande trafikförbundets organisation i Sverige anfördes, att en utvidgning av förbundets arbetsfält nödvändiggjorde en utökning av arbetskrafterna å förbundets byrå. Arbetet borde uppdelas på fyra avdelningar: redaktionsavdelningen, reklamavdelningen, sekretariatet och bokföringsavdelningen. För erforderlig statskontroll borde vederbörande departement utse ombud för att inom såväl förbundets styrelse som dess råd tillvarataga statens intressen. Körande ekonomien anfördes i skrivelsen, att förbundets budget för räkenskapsåret 1925/1926 balanserade på 140 000 kronor, varav 40 000 kronor administrationskostnader och 100 000 kronor för reklam och upplysning om Sverige. Därest trafikförbundet på föreslaget sätt skulle övertaga turistreklamen i utlandet, erfordrades följande statsbidrag: A. För turistreklam i utlandet: Allmänna reklamkostnader: New York (inkl. organisationskostnader) London Paris Berlin

Organisationskostnader: New York (se ovan) London (chef och biträde) Paris (chef och biträde) Berlin (chef och biträde) Tyskland (konsulattjänstemän) Wien och Prag

kr. 71000 » 27 000 » 13 000 " 2 4 Q 0 0 kr. 135 000 kr. — » 24 000 » 13 000 » 19 500 » 1 500 » 2 000

%

60 000

Summa A. kr. 195 000 B. För Svenska trafikförbundet: Personalökning samt övriga merkostnader Kostnad för förbundets utvidgade verksamhet i övrigt

» » Summa B. kr.

22 600 7 400 30 000

Förstnämnda 195 000 kronor för reklam i utlandet motsvarade till beloppet vad järnvägsstyrelsen i kostnadsstatförslag för år 1926 beräknat för reklamverksamhetens bedrivande i utlandet, och sistnämnda 30 000 kronor motsvarade vad trafikförbundet i skrivelse den 5 september begärt som statsunderstöd. Det erforderliga anslaget från statsverket skulle således uppgå till 225 000 kronor för år räknat. Förbundets nu ifrågavarande skrivelse innehöll även utredningar om reklamens värde, om främmande länders turistorganisationer m. m., som dock icke här refereras. Med skrivelse den 1 mars 1926 avgav järnvägsstyrelsen anbefallt yttrande över trafikförbundets förslag och över Skattebetalarnas förenings ovannämnda framställning. Styrelsen erinrade, att två skilda frågor förelågo, nämligen dels ordnandet av turistreklamen för Sverige i utlandet och dels statens järnvägars utländska resebyråer.

Järnvägsstyrelsens yttrande-

22 Beträffande först den utländska turistreklamen fann styrelsen, i full överensstämmelse med trafikförbundets uppfattning, att den enda riktiga organisationen är lokala reklamcentraler i de viktigare länderna, arbetande i stort sett på eget ansvar men under en gemensam ledning i Sverige. Härigenom vinnes å ena sidan den nödvändiga enhetligheten samt förvissning, att endast det reklameras, som är värt att reklameras, och å andra sidan bästa möjliga garanti för att de utgivna broschyrerna och reklamen i övrigt avpassas efter resp. länders smak och uppfattning, en absolut nödvändig sak, om den avsedda effekten skall kunna förväntas, och som omöjligen kan vinnas, om det hela skall skötas entralt från Sverige. Organisatoriskt gällde frågan dels att fastställa, var ledningen i Sverie skall ligga, dels att avgöra, hur ledningen i de olika länderna skall organiseras. Järnvägsstyrelsen hade för sin del ingen som helst önskan att bibehålla ledningen av reklamen hos sig, utan ur många synpunkter syntes det önskvärt, att den förlades till en organisation, som företrädde turistintressen i allmänhet, och det syntes styrelsen svårligen kunna bliva tal om någon annan organisation än Svenska trafikförbundet, som omfattade praktiskt taget alla de olika privata företag och sammanslutningar i Sverige, för vilka turisttrafiken är av intresse, och där alltså en dominerande sakkunskap är företrädd samtidigt som eventuella konkurrerande intressen bliva utjämnade. Utan att i detalj hava granskat trafikförbundets ovannämnda utredning och förslag var styrelsen likväl fullt övertygad om och fann i förbundets omfattande sakkunskap och objektivitet en borgen för att utredningen kunde tillmätas förtroende. Den av Skattebetalarnas förening föreslagna ytterligare utredningen ansåg styrelsen därför ändamålslös och ansåg, att man med visshet kunde utgå från att ingen annan organisation, vare sig befintlig eller obefintlig, hade större möjlighet att anskaffa eller få sig anförtrodda de behövliga medlen. Järnvägsstyrelsen uttalade sig sålunda ånyo för att den centrala ledningen av reklamverksamheten avlyftes från styrelsen och förlades till trafikförbundet. Beträffande den lokala skötseln av turistreklamen skulle härav följa, att det hittillsvarande sambandet mellan reklamens arbetsledning och föreståndarskapet för statens järnvägars resebyråer skulle upphöra. Häremot hade styrelsen ingen invändning utan ansåg, att det då skulle bli möjligt att minska kravet på resebyråföreståndarnas kvalifikationer och därmed kostnaderna för deras avlöning samt även personalbehovet i övrigt och lokalutrymmet. Vidare skulle styrelsen frigöras från ett för dess egentliga verksamhet onekligen något främmande arbete, som därtill ställde styrelsen inför den ej alltid så angenäma oiippgif ten att för kostnadernas täckning skaffa bidrag från andra företag. A andra sidan kunde hävdas, att en fördyring skulle uppträda, om ej resebyråföreståndarna och den dem underlagda apparaten utnyttjades för detta arbete, men denna faktor ansåg styrelsen ej vara av sådan ekonomisk storleksordning, att den på något sätt kunde få vara avgörande; praktiskt taget torde nämligen vissa kalkylatoriska besparingar på utgiftssidan motvägas av nackdelar, som följa med det kombinerade systemet (frånvaro av centralisation i hemlandet samt en misstroende opinion). I den mån resebyråerna komme att bibehållas, skulle de i alla händelser komma att bilda ett synnerligen nyttigt komplement till reklamorganet för vinnande av utlandsreklamens fulla effekt. I detta sammanhang framhöll styrelsen vidare, att statens järnvägar vid sidan av den allmänna reklamen göra speciell reklam för egna linjer, särskilt resvägar till Sverige, som intressera statens järnvägar, Norrlandslinjerna m. m. ävensom genomgångstrafiken, samt att denna speciella reklam givetvis måste fortsättas, varvid den skall ombesörjas av järnvägsstyrelsens egna organ utan sammanblandning med den allmänna reklam, som trafik-

23 förbundet enligt förslaget skulle övertaga och neutralt bedriva. Styrelsen omnämnde, att liknande förhållanden föreligga även beträffande åtskilliga andra företag, som vid sidan av sitt nuvarande samarbete med statens järnvägar och trafikförbundet för den allmänna reklamen även bedriva egen reklam och därpå nedlägga betydande kostnader. Beträffande därefter statens järnvägars resebyråer ansåg styrelsen det helt missvisande, att Skattebetalarnas förening vid jämförelse av byråernas inkomster och utgifter medräknat även reklamkostnaderna, och då föreningen kommit till en total nettoutgift för statens järnvägar för resebyråverksamheten av 207 102 kronor, ansåg styrelsen detta innebära en sammanblandning av begrepp, som man i en utredning med anspråk på vederhäftighet icke skulle väntat sig. Ty kostnaden för reklamverksamheten, vare sig statens järnvägar sköta den eller ej, är icke en kostnad för statens järnvägars resebyråer utan avser reklamarbetet för Sverige överhuvudtaget, och dess resultat visa sig icke i ökad biljettförsäljning vid sagda byråer utan i ökad trafik till Sverige med ökade inkomster för statens järnvägar och andra trafikföretag, hotell, kurorter o. s. v. Järnvägsstyrelsen angav, att byråernas drift under år 1925 efter avdrag av inkomster samt merkostnader på grund av reklamarbetet gått till i runt tal 72 000 kronor, varav på Berlin underskott 28 000 kronor, på Paris vinst 17 000 kronor och på London underskott 61000 kronor. Skattebetalarnas förenings påstående, att statens järnvägars resebyråer icke hade något gott samarbete med utländska resebyråer utan av dessa betraktades med oblida ögon, såsom varande konkurrenter, förklarades av järnvägsstyrelsen vara oriktigt och icke grundat på verklig erfarenhet. (Londonbyrån hade under sin första privata tid, då den drev propaganda även för trafik på Frankrike, Schweiz, Italien o. s. v., kommit i spänt förhållande till Cooks, men detta utjämnades, då denna svenska byrå omlade sin verksamhet, redan år 1922, innan statens järnvägar övertog den.) Beträffande resebyråernas fortsatta existens, sedan reklamuppgiften avlyfts, anförde styrelsen, att Berlinbyrån utövar ett mycket betydande arbete, som ej avspeglas i några direkta inkomstsiffror, i det att den är en centralpunkt och ett kontrollställe för trafiken Trälleborg—Sassnitz och i detta hänseende är jämförlig med statens järnvägars station; lika litet som det begäres, att en station som sådan skall bära sig, lika litet bör detta, ansåg styrelsen, vara fallet med resebyrån i Berlin. Beträffande resebyråerna i London och Paris ville styrelsen under årets lopp upptaga till undersökning frågan om deras bibehållande och ämnade för frågans bedömande bl. a. söka införskaffa uppgifter från vederbörande beskickningar och konsulat samt svenska sammanslutningar i de berörda städerna. Mot trafikförbundets ansökan om årligt statsanslag å 225 000 kronor hade styrelsen icke någon erinran, då härmed en avsevärd effekt torde kunna åstadkommas, men styrelsen fann, att förbundet beräknat lönerna till reklamcheferna och även övriga organisationskostnader väl låga. E t t bidrag från statens järnvägar med största delen av detta belopp, såsom förbundet syntes hava tänkt sig, kunde styrelsen däremot icke förorda. Styrelsen hade redan i tidigare skrivelser uttalat, att de kostnader för den allmänna reklamen, som vid nuvarande ordning belastade statens järnvägar, torde få anses vara oproportionerligt höga. Även med en i jämförelse med andra bidragsgivares insatser frikostig uppskattning kunde styrelsen ej komma längre än till ett högsta bidrag av 60 000 kronor årligen, vari då borde ingå de belopp, varmed styrelsen hittills bidragit till trafikförbundet 10 000 kronor och till Svensk-amerikanska nyhetsbyrån 10 000 kronor. Återstående

del av statens understöd för den allmänna reklamverksarnheten ansåg styrelsen böra utgå av andra medel än trafikmedel. Svenska Över förslaget avgav Svenska turistföreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t turistföre- den 1 juni 1926 infordrat yttrande. Turistföreningen utgick från att remissen mngens innebar en önskan att jämväl höra turistföreningens uppfattning beträffande y ran e. önskvärdheten av att en utländsk turistström överhuvud ledes till Sverige, och turistföreningen gjorde härom huvudsakligen följande uttalanden. Till förmån för en utländsk turistström hit till landet hava åberopats två skäl, nämligen dels vikten av att vårt land blir tillbörligen känt i utlandet, dels den direkta ekonomiska fördelen av de utlägg turisterna göra. Det första av dessa skäl är för turistföreningen det långt viktigare. För ett litet folk som vårt är det av största betydelse i politiskt, kulturellt och ekonomiskt avseende att vara känt och aktat ute i världen, och härför kräves otvivelaktigt att överallt i de stora länderna finnas män och kvinnor, vilka med egna ögon sett, att här uppe i norden lever och verkar ett idogt kulturfolk i ett land, väl värt den ställning det tillvunnit sig i nationernas led. Det andra skälet kan däremot vara föremål för tvekan. Även om den utländska turisttrafiken medför vissa ekonomiska fördelar, äro dessa dock svåra att exakt uppskatta, och de torde vara avsevärt överdrivna i de på lösa antaganden grundade kalkyler, som då och då sett dagen. För att turisttrafiken i detta avsende skall bliva av större nationalekonomisk vikt fordras i varje fall, att den är av betydande omfattning, men man har då anledning att fästa avseende även vid turistlivets kända avigsidor och överväga, om icke dessa möjligen innefatta sådana förluster i ideellt avseende, att de uppväga den rent ekonomiska fördelen. Det har sagts, att Sveriges natur icke är av det slag, som bländar eller entusiasmerar den stora massan av främlingar. Därav följer, att vi knappast hava anledning vänta en mycket stor turistström, men därmed förlorar den rent ekonomiska synpunkten mycket av sin betydelse, liksom å andra sidan faran för ideella förluster i samband med turistväsendet minskas. Det bör även påpekas, att det svårligen kan bliva lönande för vårt land att lägga ned stora kapital i sådana — ur rent svensk synpunkt icke önskvärda — anläggningar, som en viss typ av den mera fordrande internationella resepubliken kräver, om den skall vinnas. Enligt turistföreningens mening kommer det icke så mycket an på antalet hit anlända främlingar som på deras förmåga att i sitt hemland sprida kännedom om och intresse för vårt land. Turistreklamen bör i möjligaste mån inriktas på att förmå eliten av den utländska publiken att besöka landet. Vilja vi utomlands vinna den förståelse, som kan vara oss till politisk, kulturell eller ekonomisk nytta, måste vi vända oss till dem, som kunna tänkas fatta verkligt intresse för vår moderna odling och hysa förståelse för denna odlings förutsättningar i en egenartad natur och i en märklig historisk utveckling. Turistföreningen har alltsedan sin tillkomst drivit en omfattande ehuru i det yttre mindre framträdande verksamhet för att vägleda personer av denna kategori vid resor i Sverige. Olika kulturella och ekonomiska institutioner och sammanslutningar hava ock med intresse och iver verkat för att söka nå främlingar i en dylik kulturreklams syfte, och resultatet av deras samlade verksamhet torde ej vara ringa. Det synes turistföreningen, som om det vore en viktig uppgift för staten att i fortsättningen stödja en sådan rörelse, vilken naturligtvis icke endast går ut på att åstadkomma resor hit till landet utan även på att genom upplysningsverksamhet i de främmande länderna sprida kännedom om svenska förhållanden. Likväl är det tydligt, att man alltid måste räkna även med turistbesök av den större allmänhet, som reser förnämligast i förströelse syfte eller för

25 att skaffa sig en allmän uppfattning om olika länder och folk. En på merkantil basis byggd reklam med syfte att hit till landet locka denna bredare utländska publik, kommer säkerligen alltid att bedrivas av de ekonomiska företag, som hava intresse i en dylik trafik. Enligt turistföreningens mening har staten anledning, ehuru i begränsad omfattning, att direkt understödja även en reklam, som riktar sig mot ifrågavarande bredare allmänhet. Ty det kan icke förnekas, att jämväl denna publik har viss betydelse, när det gäller att sprida kännedom om vårt land, och det är vidare ett allmänt intresse av stor vikt, att den reklam, som enligt vad förut anförts måste förutsättas alltid komma att bedrivas, sker så enhetligt som möjligt, inriktas på det väsentliga och viktiga samt handhaves på ett för land och folk värdigt sätt. Det allmänna intresse, som föreligger i sistnämnda hänseende, tillgodoses bäst på så sätt, att staten genom direkt understöd bereder sig medinflytande på reklamverksamhetens handhavande. Det bör fordras, att de personer, i vilkas händer saken lägges, äga ingående kännedom även om sitt eget land samt förståelse för nödvändigheten att undvika störande ingrepp i nationella värden. Med all reklam följer lätt en viss överdrift, och detta förhållande kan innebära åtskilliga faror. Det kan icke vara lämpligt att på ett braskande sätt prisa den svenska naturen, vilkens säregna tjusning genomsnittsturisten har svårt att fatta. Icke heller bör man locka med ett egenartat folkliv, som numera icke har någon motsvarighet i verkligheten. Med den organisation, som Svenska trafikförbundet nu erhållit, torde det kunna anses företräda dem, som hava ett direkt ekonomiskt intresse i den utländska turisttrafiken. Med hänsyn härtill är trafikförbundet tämligen självskrivet, att för ifrågavarande intressens räkning handhava reklamen, och då bör också det understöd för utländsk turisttrafik, som staten vill lämna, komma trafikförbundet tillgodo. Härför torde ock trafikförbundet även ur andra synpunkter hava goda kvalifikationer. Eeklamen bör emellertid ske i nära samband med andra för saken intresserade, och staten bör beredas medinflytande på sättet för reklamens handhavande. Turistföreningen vill emellertid varna för att från början fastställa en dyrbar organisation med olika avdelningar och tjänsteställen och stor personal, som enligt organisationsplanen måste tillsättas. Stora fordringar måste ställas på de arbetskrafter, som anlitas, och i vårt land finnas jämförelsevis få kvalificerade personer. Det blir därför nödvändigt, att förbundet självt så småningom uppfostrar de lämpliga arbetskrafterna. Turistföreningen avslutade sin skrivelse med att tillstyrka att staten med anslag stöder trafikförbundets reklamverksamhet, men beträffande anslagets storlek hade föreningen icke möjlighet att närmare uttala sig; på avgörandet härav borde i första hand inverka det syfte, i vilket anslaget enligt turistföreningens angivna uppfattning borde givas, och i övrigt borde anslaget ställas i skäligt förhållande till de belopp, som offrades på saken av de olika företag, inbegripet statens järnvägar, vilka närmast komme att skörda den ekonomiska vinsten av reklamen. I enlighet med sitt uttalande i skrivelse den 1 mars 1926 hemställde uttalanden av järnvägsstyrelsen att genom utrikesdepartementets försorg erhålla uttalanden beskickningar m- 1 från beskickningar, konsulat och svenska sammanslutningar för bedömande fav frågan om resebyråernas i Paris och London fortsatta bibehållande eller indragande. Beskickningen i Paris meddelade i skrivelse den 22 juli 1926, att enligt beskickningens erfarenhet statens järnvägars resebyrå otvivelaktigt gjort och fortfarande gjorde stor nytta för trafiken till Sverige, och denna uppfattning torde delas såväl av i Paris bosatta svenskar som av den resande allmänheten.

26 Beskickningen hade icke haft tillfälle att studera resultatet av byråns propagandaverksamhet men hade, att döma av talrika artiklar, som genom byråns tillskyndan författats och offentliggjorts, fått det intrycket, att byrån även på detta område utövat en förtjänstfull verksamhet. Med anledning härav och då byrån icke medförde några kostnader för statsverket, ansåg sig beskickningschefen böra tillstyrka, att byrån måtte bibehållas. Londonbeskickningens skrivelse den 16 juli 1926 åtföljdes av en av beskickningen och generalkonsulatet gemensamt utarbetad promemoria, vidare en promemoria av svenska handelskammaren i London och en promemoria av Anglo-Swedish Society. I beskickningens och generalkonsulatets gemensamma promemoria erinrades, att byrån i början blivit ett försäljningsställe för biljetter till olika länder och av redan befintliga byråer betraktats som en ovälkommen konkurrent, varför det blev nödvändigt att omlägga verksamheten och starkare framhäva huvudsyftet, reklamen för Sverige som turistland. Härmed förföll grunden till de enskilda byråernas obenägenhet för samarbete. Efter reorganisationen och sedan järnvägsstyrelsen övertagit verksamheten har arbetet omfattat: 1. Biljettförsäljning för resor till Sverige. 2. Muntliga upplysningar, uppgörande av resplaner, spridning av reklamtryck. 3. Planmässig annonspropaganda. 4. Affischering och spridning av reklamtryck till resebyråer, hotell etc, varvid de svenska vicekonsulerna i lämplig utsträckning varit behjälpliga, vilket varit av största värde. 5. Fotografier och artiklar hava placerats i tidningar och tidskrifter under samarbete med förfarna personer, varjämte enstaka journalistbesök i Sverige förmedlats. 6. Anordning av föreläsningar. 7. Organiserad upplysningsverksamhet bland enskilda resebyråer, inbegripet föredrag för deras personal och studiebesök i Sverige. 8. Intim personlig känning och förtroligt samarbete med andra resebyråer. Under arbetet har resebyrån stått i förbindelse med beskickningen och samarbetat med pressombudet, generalkonsulatet och handelskammaren. Det torde utan tvekan kunna fastslås, att byrån med sitt nuvarande arbetssätt och så långt dess ekonomiska resurser räckt, uträttat ett mycket gott arbete, vars verkningar kommit Sverige även i en mer vidsträckt bemärkelse till godo. Frånsett vissa nybildade europeiska stater sakna endast Österrike, Portugal och Balkanstaterna representation genom särskilda resebyråer i London. I betraktande härav skulle det givetvis vara ett stort misstag, om den svenska resebyrån skulle nedläggas. Den svenska resebyråns läge vid en av Londons mäktigaste trafikknutpunkter har från första stunden visat sig vara en ovärderlig tillgång. Hyran, 2 250 pund per år, är enligt sakkunnigt omdöme för hyresgästen synnerligen förmånlig. Faktum är, att läget i det mot Piccadilly Circus vettande hörnet från propagandasynpunkt är mycket effektivt. Det finns helt visst möjlighet att i än ytterligare grad än hittills draga fördel av de yttre betingelserna. Det är angeläget, att annonsvärdet i byråns nuvarande läge till det yttersta tillvaratages. Sker detta, kan det obetingat fastslås, att omkostnaderna för byrån i form av hyra, personal och andra utlägg representera sällsynt väl använda pengar. Ingen annonsering till motsvarande belopp han i effektivitet jämföras med vad som vinnes genom en välskött turistbyrå med de förutsättningar, som den svenska byrån besitter; exempelvis är priset för en enda helsidesannons i någon av de mest spridda Londontidningarna 1 000 ä 1 200 pund. Tillvaron av den svenska resebyrån i dess nuvarande lokaler skänker dessutom åt den svenska turistpropagandan en viss prestige gentemot allmänheten och, det bör tilläggas, gentemot enskilda resebyråer, något som icke heller bör underskattas. Byrån tillmätes på grund av sin

27 yttre representativitet en betydelse, som aldrig skulle kunna förvärvas, om propagandan omhänderhades t. ex. av en byrå, inrymd i ett undanskymt beläget kontor. Den kritik, som från visst håll riktats mot resebyrån på grund av förment brist på samförstånd med de enskilda turistbyråerna i London, är baserad å iakttagelser, som sedan ett par år tillbaka icke äga den minsta giltighet, anningen om turistbyrån är, att den numera under de mest kordiala former samarbetar med de enskilda byråerna, och att dess eventuella indragning skulle innebära en icke blott mycket kännbar förlust för svensk turistpropaganda i Storbritannien i synnerhet och för utåtriktad svensk informationsverksamhet i allmänhet, utan att en sådan indragning skulle beklagas även av de enskilda turistbyråerna, som utan stödet av en välordnad svensk byrå med speciell sakkunskap icke skulle kunna förmå att tillfredsställande möta de nya krav, som det växande intresset för det från turistsynpunkt relativt okända Sverige framkallar. Av det anförda torde framgå, att det måste bliva svårt om icke omöjligt att finna någon form för åtgärder, som utau ökade kostnader från effektivitetssynpunkt skulle kunna jämföras med den nuvarande turistbyråanordningen. Genom förvärvet av nuvarande lokal har propagandan i England kommit i ett särskilt förmånligt läge, och det vore att beklaga, om icke det nyligen och lyckligt började arbetet skulle kunna få ostört fortgå. Den nuvarande organisationsformen, som gör byråns föreståndare direkt och ensam beroende av en hemmavarande beslutande myndighet, är icke i alla hänseenden tillfredsställande. I fråga om fönsterskyltning har föreståndaren exempelvis haft att följa hemifrån meddelade direktiv, som berövat honom rörelsefrihet. Ifrågasättas kan, om icke en mera rationell ordning skulle ernås, om föreståndaren vid sidan finge en rådgivande kommitté med rätt att ingripa i fråga om byråns reklaminitiativ, och varigenom stärkt auktoritet skulle skänkas åt av föreståndaren framförda förslag. Under åberopande av det anförda, ansågo sig beskickningen och generalkonsulatet kunna utan reservation konstatera, att svenska turistbyrån i London efter omläggningen av verksamheten från och med år 1924 på sitt område utfört ett värdefullt och fruktbärande arbete, och att den med sin nuvarande organisation och i nu innehavda lokaler besitter särdeles goda förutsättningar att till gagn för svenska turistintressen gagnrikt fullfölja och ytterligare utveckla sin verksamhet, varför en ifrågasatt indragning av byrån eller inskränkning av dess arbetsuppgifter ur denna synpunkt skulle vara mycket beklaglig. Härtill kommer emellertid, att en svensk resebyrå i hjärtat av det brittiska väldet och ett av världens stora centra är en faktor av betydelse icke endast för turistväsendet uti inskränkt mening utan även för främjandet av kunskap om Sverige uti mer vidsträckt bemärkelse, och den utgör ett av de, visserligen underordnade, men nödvändiga verktygen för hävdandet av Sveriges ställning bland nationerna, vilkas behov att göra sig hörda och kända uti världsmetropolen för varje år alltmer accentueras. I Svenska handelskammarens promemoria betonades likaledes det utomordentligt fördelaktiga läget och det därav följande betydande reklamvärdet, samt att lika stora kostnader nedlagda på annan reklam sannolikt icke skulle lämna så goda resultat. Med bestämdhet kunde — med stöd av intima förbindelser i den engelska affärsvärlden — sägas, att den uppmärksamhet, som riktats på Sverige, i och med resebyråns fördelaktiga läge och genom dess reklam betydligt utvidgats, och att intresset för och kännedomen om Sverige stigit till den grad, som måste förvåna dem, som kände den fullkomliga okunnighet, som rådde för endast några få år sedan. Handelskammaren hade vid undersökning funnit, att någon antagonism från andra rese-

28 byråer icke existerar. Kammaren var av den åsikten, att reklamarbetet och biljettförsäljningen å resebyrån icke borde skiljas åt; det ansågs vara ett psykologiskt faktum, att den resande engelska allmänheten kräver att kunna få upplysningar, broschyrer och biljetter på samma ställe. Handelskammaren hyste den åsikten, att resebyrån borde bibehållas i nuvarande lokal och med nuvarande organisation och verksamhetsfält, samt att, vilken offentlig eller privat auktoritet den än blir underordnad, icke någon skillmässa mellan byråns reklamverksamhet och biljettförsäljning bör äga rum. The Anglo-Swedish Society anförde i sin promemoria, att, enligt vad som visat sig bland sällskapets medlemmar och dem närstående engelska förbindelser, det faktum, att Sverige haft en resebyrå i London med centralt läge vid Piccadilly Circus, verkat som en i hög grad stimulerande faktor, då det gällt att locka brittiska resenärer från de allbekanta turistvägarna på kontinenten till det från turistsynpunkt alltför okända Sverige. Enligt sällskapets bestämda mening vore det allvarligt att beklaga, om resebyråns verksamhet nu skulle i någon mån stäckas. Sällskapet underströk behovet att klargöra de möjligheter, som finnas till sportliga förströelser i Sverige under olika årstider i olika delar av landet, och meddelade, att sällskapets medlemmar flera gånger funnit erbjudanden om tillfällig fiskerätt i Sverige oskäligt dyra om icke avskräckande. Utan en resebyrå, försedd med ingående och tillförlitliga detaljupplysningar, kan enligt sällskapets mening en resandetrafik av någon betydelse aldrig uppnås, och den nödvändiga upplysningsverksamheten kan icke heller tänkas utförd av någon annan icke sakkunnigt orienterad organisation eller av någon på internationell trafik inriktad resebyrå. Sällskapet ansåg det ligga utanför sällskapets uppgift att yttra sig om, huruvida från svensk synpunkt en ökad tillströmning av engelsmän kunde vara önskvärd, men sällskapet framhöll dock, att personliga besök i regel utgöra de starkaste band, som knytas mellan olika länder. Från den synpunkt sällskapet närmast anlägger, odlandet av det kulturella utbytet mellan Sverige och Storbritannien, spelade svenska resebyrån sålunda en utomordentligt viktig roll. Instiftandet av den svenska resebyrån i London var en åtgärd av den allra största betydelse. De föredragsserier, som på resebyråns initiativ anordnats på olika håll i Storbritannien och som kommit att åtnjuta stort anseende, hade bevisligen bidragit till att väcka och odla intresse för Sverige, varom sällskapet direkt erfarit flerfaldiga vittnesbörd.

4. Sakkunniges tillkallande. Den 23 september 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning av frågan om ett ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet och vad därmed äger samband. Tid ärendets föredragning i statsrådet anförde departementschefen, efter att hava redogjort för de här ovan omnämnda skrivelserna från järnvägsstyrelsen den 7 december 1925 och från trafikförbundet den 19 januari 1926 jämte de över sistnämnda framställning avgivna yttranden av järnvägsstyrelsen och Svenska turistföreningen, följande: »Den sålunda föreliggande frågan om ett ändamålsenligt ordnande av turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet, vilken fråga jämväl varit föremål för framställning av Skattebetalarnas förening, synes mig böra snarast möjligt upptagas till avgörande. Emellertid lärer det nu förefintliga materialet icke erbjuda tillräcklig ledning för frågans bedömande, utan torde ytterligare utredning böra verkställas genom särskilt tillkallade sakkunniga.

29 Den sålunda förordade utredningen torde i främsta rummet böra avse dels frågan, huruvida turistreklamverksamheten fortfarande bör handhavas av statens järnvägars resebyråer eller övertagas a,\ enskild sammanslutning, dels uppdragande av riktlinjer för verksamhetens fortsatta bedrivande, dels ock storleken av det bidrag av statsmedel, som må anses erforderligt för verksamheten ifråga. I sammanhang härmed torde även böra till undersökning upptagas den i föreliggande framställningar och yttranden berörda frågan om bibehållande av statens järnvägars resebyråer jämväl för det fall, att reklamverksamheten överlåtes på enskild sammanslutning.» Sedermera har Kungl. Maj:t den 28 januari 1927 anbefallt järnvägsstyrelsen att tillsvidare intill utgången av år 1928 i ungefär samma utsträckning som hittills uppehålla den av statens järnvägars resebyråer bedrivna turistreklam- och upplysningsverksamheten.

II. Redogörelse för nuvarande svenska turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet. Allmän Den i det föregående lämnade redogörelsen visar, att för närvarande översikt, fungera som centraler i organisatoriskt avseende för turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet dels Svenska trafikförbundet och dels järnvägsstyrelsen med de numera under densamma lydande resebyråerna i Berlin, Paris, London och New York. Kring dem grupperar sig den större delen av den svenska turistreklamen i utlandet, med undantag likväl av den av vissa trafikföretag självständigt bedrivna propagandan för egna linjer. Därvid har trafikförbundet koncentrerat sig på framställning av reklammaterial — böcker, broschyrer, affischer, fotografier, filmer etc. — samt på vissa andra allmänna uppgifter, under det att resebyråerna i samband med egentlig resebyrårörelse svara för propagandaarbetets utförande i de särskilda länderna och järnvägsstyrelsen utövar en huvudsakligen kontrollerande verksamhet. I denna statsbanornas och trafikförbundets verksamhet äger ett antal enskilda företag delaktighet förmedelst sitt medlemskap i trafikförbundet. För flertalet av dessa är delaktigheten begränsad till det ekonomiska stöd, som lämnas genom en större eller mindre medlemsavgift i trafikförbundet. Men en del av de enskilda företagen — t. ex. trafikbolag med starkare turistintressen samt lokala turisttrafikföreningar — använda även direkt den befintliga organisationen för att genom den erhålla spridning för eget reklammaterial, såsom broschyrer, tidskriftsartiklar och fotografier, och i viss mån samarbeta de även aktivt med trafikförbundet vid framställning av allmän reklammaterial eller anlita trafikförbundet för framställning av reklammaterial för deras egen räkning. Några få trafikföretag — särskilt Svenska Amerikalinjen, Angfartygsaktiebolaget Göta kanal, Aktiebolaget Aerotransport och i viss mån även Gotlands ångfartygsaktiebolag — driva vid sidan av den gemensamma organisationen även en självständigt utövad, direkt utlandspropaganda, vilken visserligen främst syftar att gagna den egna trafikleden, men utan tvivel även åstadkommer verkan såsom allmän turistreklam för Sverige. Vidare bör omnämnas den annonspropaganda, som vissa badorter m. fl. i eget intresse bedriva i grannländernas tidningar. Andra ekonomiska företag med betydelse för turistreklamen äro statsbanornas sovplatscentral i Köpenhamn, de statsunderstödda resebyråerna i Amsterdam och Wien samt Nordisk Resebureau, som sedan några år har en filial i Paris, varjämte givetvis utlandets stora resebyråfirmor kunna i eget ekonomiskt intresse i viss mån verka även för turisttrafik till vårt land. Vid sidan av den av nu nämnda organisationer och företag bedrivna reklam- och upplysningsverksamheten med ett övervägande ekonomiskt syfte utövas en turistisk upplysningsverksamhet, framförallt genom Svenska turistföreningen och även genom Kungl. automobilklubben, vilka båda i samband med sin huvudsakligen inhemska verksamhet även verka för utlandet; turistföreningen genom meddelande av personliga reseupplysningar, muntligt eller per korrespondens, samt genom vissa publikationer, och automobilklubben genom upplysningar, råd och särskilda åtgärder för utländska automobilturister. Slutligen är att nämna den mera allmänna upplysningsverksamhet rörande

31 Sveriges politiska, kulturella och ekonomiska förhållanden, som utövas genom utrikesdepartementets pressavdelning, genom Svensk-amerikanska nyhetsbyrån i New York, genom kommerskollegium, genom Sveriges allmänna exportförening och genom andra institutioner och sammanslutningar samt mera sporadiskt genom utställningar, kongresser m. m. dylikt. I viss mån komma dessa olika arter av upplysningsverksamhet för Sverige att även tangera turistupplysningen och turistpropagandan. Vad den affärsmässiga turistreklam- och upplysningsverksamheten beträffar, vilkens närmaste syfte är det ekonomiska att upparbeta en så stor resandeström som möjligt, ligger det i sakens natur, att den måste arbeta i en mångfald olika former, från den allmänt hållna men mera ytliga och på massverkan inriktade reklamen, som kan sprida en första impuls i de vidaste kretsar, via ett mera kvalificerat upplysningsarbete om land och folk, t. ex. genom föredrag och tidskriftsartiklar, fram till den personligt meddelade upplysningen, som kan påverka den enskilda individen genom att lämna hjälp att planlägga en resa, anskaffa lämpliga resehandböcker och i övrigt träffa nödiga anordningar för resan. Med denna sistnämnda fas sammanhänger nära den egentliga resebyråverksamheten med biljettförsäljning etc. De sakkunniga skola här söka lämna en mera ingående redogörelse för den nu bedrivna turistreklam- och upplysningsverksamheten och särskilt den del därav, som har ekonomisk syftning.

1» Statens järnvägars resebyråer. Statens järnvägars resebyråer i Berlin, Paris, London och New York lyda Heseunder järnvägsstyrelsen, men hava särskilt i reklamfrågor en avsevärd själv- byråernas ständig befogenhet. ^ Ä " * Resebyråernas i Berlin, Paris och London uppgift är enligt av järnvägsstyrelsen utfärdad instruktion att verka för ökad kännedom om Sverige och för utvecklingen av resandetrafiken till och via Sverige. De fungera i detta hänseende dels som upplysnings- och reklambyråer, dels såsom centralställen för andra resebyråers förseende med svenskt upplysningsmaterial och eventuellt biljetter för svenska sträckor. I anslutning härtill hava de att lämna upplysningar om resvägar, tågtider, biljettpriser, passförhållanden, hotell, turist- och viloplatser samt badorter o. dyl., ombesörja spridande av reklammaterial, men även att försälja biljetter och reservera platser för resor. Slutligen ombesörja de myntväxling. Resebyråföreståndarna skola med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom det område, som utgör föremål för byråns verksamhet, samt taga initiativ till och väcka förslag om sådana anordningar, som kunna befinnas lämpliga. Med avseende å reklam- och upplysningsverksamheten åligger det dem enligt instruktionen huvudsakligen: att införskaffa, samla och i överskådlig form hålla tillgängliga alla behövliga upplysningar rörande biljettpris, reseförhållanden, hotellanordningar, hotellpris o. s. v. beträffande Sverige; att på lämpligaste sätt verka för resor till Sverige genom att fördela reklammaterial, som anskaffas av byrån eller som tillställes den från järnvägsstyrelsen, trafikförbundet, enskild svensk trafikförvaltning eller från annat håll; att följa reklamverksamheten beträffande Sverige inom byråns område, att genom personligt samarbete med andra resebyråer, trafikförvaltningar m. fl. arbeta för förbättrad upplysningsverksamhet och för spridandet av kännedom om Sverige samt att kontinuerligt inrikta deras uppmärksamhet på trafiken till Sverige;

32 att å platser tillhörande byråns område även följa den reklamverksamhet, som avser turisttrafiken i andra länder, samt delgiva järnvägsstyrelsen de iakttagelser däröver, som kunna anses vara av värde; att inom anvisat anslag och enligt fastställd plan utarbeta och utgiva broschyrer, kartor, resplaner o. dyl. samt ombesörja annonsering i tidningar och tidskrifter; att förvara och till tidskrifter och föreläsare tillhandahålla fotografier, filmer m. m., som av statens järnvägar eller andra trafik- eller turistföretag anförtros byrån; att i övrigt taga den befattning med reklam för Sverige som turistland, som i varje särskilt fall av järnvägsstyrelsen föreskrives. Byrån i New York avviker så till vida från de förutnämnda, som den icke bedriver biljettförsäljning direkt till allmänheten. I övrigt äro dessa uppgifter i huvudsak av samma slag. Den skall enligt instruktionen fungera som upplysnings- och reklambyrå och såsom centralpunkt för amerikanska resebyråers förseende med svenskt upplysningsmaterial och biljetter för resor till och i Sverige. Enligt den erfarenhet, som de sakkunniga under utredningen vunnit, torde det vid de fyra resebyråerna för närvarande faktiskt bedrivna arbetet kunna till sina huvuddrag — frånsett inbördes olikheter — karakteriseras på följande sätt: Byråerna driva i ganska avsevärd omfattning en allmän propaganda i tidningar och tidskrifter förmedelst såväl annonser som artiklar, notiser och illustrationer. Införandet av artiklar och bilder uppnås jämsides med annonseringen på grund av nyhetsvärde eller kvalitet eller på grund av begäran från tidningsorganen själva, samt även genom att utländska journalister, författare och pressfotografer genom resebyråerna beredes tillfälle att resa i Sverige och därefter åstadkomma publicitet för Sverige i sitt hemland. Även böcker om Sverige av utländska författare ha utgivits i samarbete med resebyråerna. Byråerna föranstalta föredrag och skioptikonförevisningar och i viss mån även filmförevisningar samt utlåna skioptikonbilder och film även till föredrag, som i föreningar m. m. ordnas utan resebyråns initiativ. För föredragsväsendet är det bland annat av betydelse att förmedla resor i Sverige för professionella föreläsare. De i och för resebyrårörelsen erforderliga välbelägna lokalerna, särskilt i London och Berlin och även i Paris, erbjuda i sina skyltfönster ett utmärkt reklam tillf alle. I övrig b utövas affischpropaganda genom att anskaffa affischplatser såväl mot betalning som ock kostnadsfritt, det senare genom bytesförfarande med järnvägar m. m., och genom att andra resebyråer förmås framhäva svenska affischer. I relativt begränsad omfattning utarbeta resebyråerna själva broschyrer, affischer och dylikt. Broschyrer och annat dylikt reklamtryck distribueras främst till resebyråer och vidare till järnvägar, rederier, atlanterångare, hotell, klubbar etc. samt till enskilda personer, det sistnämnda huvudsakligen i samband med besvarande av förfrågningar. Samverkan med andra resebyråer inskränker sig ingalunda till broschyröverlämning utan har målmedvetet utvecklats till en nära personlig kontakt såväl med de främmande resebyråföretagens ledning som med deras allmänheten betjänande personal. De svenska byråerna hava drivit ett till synes mycket framgångsrikt arbete med att förmå andra byråer att arbeta för Sverige, skylta för Sverige, framhäva Sverige, intaga Sverigeresor i sina prospekt etc. samt med att fortlöpande informera deras expeditionspersonal

33 — i vilket _ avseende en för en grupp engelsk resebyråpersonal anordnad studieresa i Sverige är värd särskilt beaktande. E n aktiv hjälp lämnas åt de andra byråerna genom att tillhandagå med alla råd och upplysningar om svenska förhållanden, genom att biträda med upprättande av resplaner för sällskapsresor och enskilda resor samt genom att utställa biljetter åt byråer, som icke hava svenskt biljettlager. På alla dessa sätt möjliggöres för andra resebyråer att betjäna sina klienter med vederhäftiga upplysningar och biljetter för Sverigeresor på ett sätt, som eljest blott ett fåtal av dem skulle kunna. De svenska resebyråerna betjäna direkt allmänheten med upplysningar, planläggningar och råd rörande tilltänkta Sverigeresor, såväl muntligen i resebyrålokalen som per korrespondens. Detta upplysningsarbete avser såväl enskilda personer som gruppresor i förströelse- eller studiesyfte av föreningar och yrkeskorporationer etc. Ej sällan hänvisa andra resebyråer sina kunder till de svenska byråerna för sådant ändamål. Besebyråerna i Berlin, Paris och London sälja direkt till allmänheten tåg-, båt- och flygbiljetter, reservera sitt-, sov- och hyttplatser o. s. v. Biljettförsäljningen avser givetvis främst resor till, i och genom Sverige, men efter av järnvägsstyrelsen från de olika transportförvaltningarna utverkat tillstånd hava byråerna även erhållit rätt att utställa biljetter över alla viktigare kommunikation sleder i Europa. De driva dock icke propaganda för annat än Sverigeresor. New Yorkbyrån tillhandahåller, som förut nämnts, biljetter endast till resebyråer och agenturer, men ej direkt till allmänheten. De svenska resebyråernas arbete kan sålunda sägas bestå dels av reklamarbete, nämligen presspropaganda, föredrag, skioptikon- och film förevisningar, skyltning, affischering, broschyrspridning etc, dels ock av trafikarbete, d. v. s. biljettförsäljning och vad därmed sammanhänger. På gränsen mellan dessa båda står emellertid det synnerligen viktiga och kvantitativt avsevärda upplysnings! ämnandet till allmänheten och samverkandet med andra resebyråer; särskilt det sistnämnda består ju i själva verket av en kombination av propaganda och trafikarbete. Det egentliga reklamarbetet skötes huvudsakligen av resebyråernas föreståndare under ledning av järnvägsstyrelsen, som årligen efter förslag av föreståndarna fastställer kostnadsstat och propagandaplan i stora drag, men vad arbetets utförande beträffar i stor utsträckning litar till föreståndarnas eget initiativ och ansvar. Motivet till den dem tillerkända avsevärda handlingsfriheten torde framför allt vara, att det kräves en ingående personlig förtrogenhet med resp. länders sedvänjor, smak och intressen för att kunna i ord, bild och färg träffa de för varje land mest lämpliga reklamformerna; det torde knappast vara möjligt att från en centralorganisation i hemlandet med tillräcklig säkerhet bedöma en åtgärds lämplighet. Därtill kommer, att arbetet, om det överhuvud skall bliva framgångsrikt, oundgängligen måste baseras på anknytandet av personliga förbindelser med pressen och med andra resebyråer och i övrigt med personer, som kunna tjäna den svenska saken. Vid resebyrån i London har inrättats och vid Berlinbyrån ha förberedelser träffats för en rådgivande kommitté av svenskar i framskjuten ställning på platsen i syfte att medverka vid resebyråns reklam verksamhet och övriga funktioner av informatorisk beskaffenhet. Med trafikförbundet stå resebyråerna i livlig kommunikation särskilt beträffande sådan reklammaterial — broschyrer, fotografier, skioptikonbilder etc. — som tillhandahålles byråerna av förbundet, beträffande ordnandet av utländska journalisters, författares, föreläsares o. s. v. Sverigebesök samt 188G 27

Q

34 i övrigt i olika avseenden rörande reklamarbetet. Byråernas propagandaplaner delgivas alltid trafikförbundet. Resebyråerna samarbeta även direkt med enskilda svenska företag, lokala turisttrafikföreningar o. s. v. särskilt genom att kostnadsfritt sprida deras reklammaterial. Byråerna i London och New York erhålla direkta penningbidrag till sin propaganda av några enskilda företag. Allt det nu anförda hänför sig närmast till statens järnvägars egna resebyråer i Berlin, Pa?'is, London och New York. Ifråga om sovplatscentralen i Köpenhamn samt de av statens järnvägar understödda resebyråerna i Amsterdam och Wien föreligga i viss mån särskilda förhållanden. Vad beträffar statens järnvägars resebyråer inom Sverige, nämligen resebyrån i Stockholm, öppnad år 1916, och resebyrån i Göteborg, öppnad år 1923, kunna dessa i de sakkunnigas utredning lämnas åsido. Enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst, äro nämligen dessa av helt annan karaktär än resebyråerna i utlandet; deras huvudsakliga uppgift är att ombesörja sovvagnstrafiken och försälja kupongbiljetter, alltså uppgifter, som, om de icke av praktiska skäl förlagts till särskilda expeditioner med benämning resebyrå, skulle få handhavas av de vanliga biljettexpeditionerna på resp. stationer. De särskilda De sakkunniga vilja här lämna en något närmare redogörelse för arbetet resebyråerna. yfå v a r Q ^ e n a v <je utländska resebyråerna. Berlin. Schwedisches Reisebureau har ett centralt och förnämt läge vid Unter den Linden nr 23/24. Lokalen är förhyrd t. o. m. år 1928 mot 52 000 Mark årshyra och består av ett större rum i bottenvåningen för allmänhetens betjänande samt en kontorsvåning en trappa upp. Övervåningen har uthyrts för 13 000 Mark, men hyresgästen har brutit kontraktet, och numera är blott en mindre del uthyrd för c:a 4 000 Mark. Personalen utgöres (inkl. vaktmästare) av 7 personer med 2 personers förstärkning under högsäsongen. Reklamarbetet kulminerar under februari— maj och trafikarbetet under maj—september; förfrågningar om tilltänkta resor inkomma i betydande utsträckning både före och under resesäsongen; under sommaren 1926 avgingo dagligen i medeltal 30, ofta mycket detaljerade svarsskrivelser å sådana. — Reklamarbetet skötes av byråns föreståndare, som är utbildad järnvägstjänsteman med erfarenhet från flera länder, och av dennes närmaste man, vilken vistats nio år i Tyskland och är väl förtrogen med reklamen, jämte erforderligt skrivbiträde. Byråns verksamhetsområde omfattar Tyskland, Tjeckoslovakien, Österrike, Ungern, Polen, Östersjöprovinserna, Schweiz och Italien, men huvudvikten är givetvis förlagd till Tyskland; på grund av valutaförhållanden och andra omständigheter anser man å byrån ej för närvarande vara skäl att utvidga arbetet i de andra länderna. Med resebyråer i Karlsbad och Piestany står byrån i förbindelse, huvudsakligen för de svenska resandena vid de tjeckoslovakiska badorterna. Andra länder, som upprättat nationella resebyråer i Berlin, äro Norge, Danmark, Holland, Frankrike, Italien, Schweiz, Tjeckoslovakien och Österrike. Alla dessa utom de två sistnämnda äro belägna vid Unter den Linden, vilket även är fallet med Wagons Lits' och Unions (Cook's) samt de stora rederiernas byråer. Alla driva utom reklam även egentlig resebyrårörelse med biljettförsäljning. Då så många länder målmedvetet arbeta på att draga till sig den tyska turistströmmen, som redan nu tilltagit i överraskande grad och tydligen allmänt anses hava tendens att stiga, så är även svensk reklam nödvändig, om man överhuvud vill befrämja tysk turisttrafik till Sverige. Med hänsyn till det stora intresse, som nu förefinnes i Tyskland för Sverige och svenska förhållanden, visar sig behovet av den svenska byrån såsom upplysnings-

35 källa både för privatpersoner och för andra resebyråer inom hela Tyskland vara särdeles stort. Bland annat vända sig ofta tyska köpmän till byrån för att erhålla upplysning om svenska kommersiella och industriella förhållanden, liksom byrån är en flitigt anlitad upplysningskälla för svenska köpmän och särskilt yrkesstipendiater, vilka bl. a. på grund av bristande språkkunskaper och kännedom om tyska förhållanden ofta äro i särskilt behov av byråns hjälp. Berlinbyråns reklamverlcsamheb bedrives för närvarande huvudsakligen i följande former: tidningsartiklar och tidskriftsuppsatser om Sverige samt annonsering i pressen; annonsering i resehandböcker, hotellguider, tidtabeller och lokala guider; affischering, utlåning av filmer och skioptikonbilder till föredrag samt fotografier och klichéer för illustrering av artiklar om Sverige; utsändning av reklammaterial två gånger om året till c:a 200 resebyråer, konsulat etc. samt dessutom årligen till c:a 800 privatpersoner, som direkt hos byrån gjort förfrågningar för egen räkning; biträde åt större resebyråer vid planläggandet av sällskapsresor till Sverige samt anordnandet av utställningar. Annonsering sker enligt för varje år uppgjord plan i olika tyska tidningar, veckotidningar och tidskrifter samt i den amerikanska New York Herald's Central Europe Edition och i de dagliga tidningar, som utgivas å Hamburg— Amerikalinjens och Deutsche Lloyds fartyg. Ett mycket stort antal amerikaner passerar nämligen Berlin under sommarsäsongen, och resebyrån lägger stor vikt vid att försöka få en del av dem till Sverige; förra säsongen reste också ett stort antal tysk-amerikaner till Sverige genom byråns förmedling. Resebyrån avfattar och placerar själv, utan förmedling av någon annonsfirma, sina annonser hos tidningar och tidskrifter. I regel inflyta i samma organ även artiklar om Sverige, vanligen skrivna av tidningarnas egna redaktionella krafter, som i mån av behov erhålla anvisningar och material av resebyrån. För att sprida denna verksamhet även i den tyska landsorten lämnar resebyrån till ett 20-tal svenska konsulat c:a 200 Mark till varje för annonsering och artiklar om Sverige, ett förfarande som visat sig medföra god nytta. I synnerhet från Hamburg och Rhenprovinserna har man förlidet år fått mottaga flerfaldiga förfrågningar, vilka i de flesta fallen torde få tillskrivas denna propaganda. I övrigt erhåller byrån allt emellanåt från tidningar och tidskrifter begäran om material till artiklar och särskilt om fotografier till illustrationsmaterial. Det framhålles emellertid, att det fotografimaterial, som genom trafikförbundet står resebyrån till förfogande, är allt för knappt och ej räcker till för behovet. På nu nämnda vägar förmedlar resebyrån sålunda en betydande publicitet för Sverige i ord och bild i olika periodiska organ. Skyltningen i resebyråns skyltfönster är enligt de sakkunnigas uppfattning för närvarande ej fullt tillfredsställande och det goda läget alltså ej fullt utnyttjat. Delvis beror detta på att ångfärjemodellen i skyltfönstret tar så stor plats — en anordning, som i jämförelse med reklamen i andra byråers fönster med eller utan fartygsmodeller synes föga effektiv — men delvis också på att några för tyska förhållanden fullt lämpliga affischer med undantag för ett par specialaffischer icke för närvarande finnas. Affischering sker i övrigt icke i någon avsevärd grad genom resebyråns försorg, emedan järnvägsstyrelsen i direkt utbyte med de tyska riksbanedirektionerna erhåller affischering å järnvägsstationerna. Dock har resebyrån som affischer låtit inrama trafikförbundets översiktskarta »Resvägar till de skandinaviska länderna» och placerat ett 100-tal exemplar därav å

36 större hotell, resebyråer, stationer etc. Byrån planerar även affischering å Untergrundsstationerna. Skioptikonbilder, varav byrån förfogar över ett stort antal, utlånas i stor omfattning till föredrag i reseföreningar och andra sammanslutningar, och i viss mån gäller detsamma även om filmer. Utlåningen sker kostnadsfritt. Den stora Sverigefilmen visades genom resebyråns förmedling i hela Tyskland. I övrigt förekommer ej mycket filmpropaganda genom resebyrån. Besebyrån har icke själv utgivit broschyrer men står som medutgiyare av en nordisk broschyr, som åren 1926 och 1927 utgivits av den enskilda resebyrån Nordland i Berlin. Distributionen av affischer, broschyrer och dylikt reklammaterial sker till cirka 200 resebyråer och konsulat och även till reseföreningar, större universitet m. m. Till hotell och privatpersoner utsändes material icke annat än på begäran. Sedan materialet utsänts, kontrollerar man periodiskt, särskilt å de större byråerna, att materialet finnes till förfogande; utanför Berlin biträda i viss mån konsulerna med sådan kontroll. Efterfrågan å broschyrer är för övrigt stor, och de främmande resebyråerna bruka i allmänhet rekvirera nytt material, när förrådet tagit slut. Beklamverksamheten ledes hemifrån på så sätt, att resebyrån varje höst till järnvägsstyrelsen insänder förslag till kostnadsstat för nästa års reklam, uppdelad på huvudgrupper; sedan stat fastställts, insändes på våren en detaljerad plan för presspropagandan inom angiven kostnadsram. Denna plan brukar i allmänhet godkännas av järnvägsstyrelsen utan väsentligare förändringar. Om tyska tidningar eller andra direkt hos järnvägsstyrelsen föreslå annonsering eller annan reklam, bruka förslagen översändas till resebyrån; i enstaka fall beordrar styrelsen resebyrån att taga en sålunda föreslagen annons. Planen för presspropagandan insänder resebyrån även till trafikförbundet för att undvika att annonsuppdrag lämnas till samma företag både av resebyrån och av trafikförbundet. Tyska tidningar, tidskrifter och turistföreningar vända sig ofta till trafikförbundet för att få annonser, artiklar eller bildmaterial, varvid de i de flesta fall hänvisas till resebyrån. Trafikförbundet förser resebyrån med broschyrer och annat reklammaterial, varibland särskilt bör nämnas fotografier och skioptikonbilder och även filmer. Mellan resebyrån och trafikförbundet föres sålunda i reklamärenden en livlig korrespondens. Yid förmedling av journalistresor brukar resebyrån vända sig till trafikförbundet, som på olika sätt hjälper och biträder resenärerna. Resebyrån samverkar med åtskilliga enskilda svenska företag, exempelvis Bergslagsbanan och ångbåtsbolagen Göta kanal och Gotland e t c , vilka braka direkt till byrån utsända reklammaterial, som av byrån kostnadsfritt distribueras på samma sätt som övrigt reklammaterial. Dessutom brukar särskilt Göta kanalbolaget sända material även direkt till andra resebyråer. Några penningbidrag till byråns propaganda lämnas ej av enskilda företag. För Aktiebolaget Aerotransports räkning uppsätter resebyrån affischer och säljer även biljetter för dess ombud, det tyska »Lufthansa». För att åstadkomma så nära samarbete som möjligt med svenska kretsar i Tyskland har innevarande år i Berlin provisoriskt utsetts en rådgivande kommitté av Berlinsvenskar i framskjuten ställning, vilken skall vara resebyråföreståndaren till råd och hjälp i reklamarbetet och arbeta för den svenska propagandans utveckling. Kommitténs medlemmar äro handelsrådet Löwenhard, pressombudet Damgren, professorn Grenander, direktören Adelsohn, arkitekten G. Johansson, direktören Hallström, fil. dr Högbom och redaktören Wärnlöf.

37 Vad därefter angår det av resebyrån utförda trafikarbetet, består detta naturligtvis i första hand i försäljning av biljetter till Sverige och övriga nordiska länder. Dessutom säljer byrån biljetter även till andra länder, men denna försäljning är obetydlig i förhållande till den förstnämnda ock är huvudsakligen motiverad av statens järnvägars och byråns önskan att även i dylika fall tillmötesgå den resande svenska allmänheten. I samband med trafikarbetet står ett mycket omfattande arbete med lämnande av muntliga och skriftliga upplysningar och råd till personer, som begära sådana för tilltänkta Sverigeresor. Byrån för sovvagnslistorna för sovvagnar till Stockholm och Oslo och fungerar således i detta avseende som lokalförvaltning eller station till statens järnvägar. Antalet resande å svenska resebyrån i Berlin utgjorde år 1926 enligt byråns statistik: svenskar tyskar till Sverige, Norge, Danmark, Finland övriga utlänningar

5 011 6 972 2 528 Summa 14 511

Byråns totaluppbörd år 1926 utgjorde 804 000 Mark (715 000 kronor). P å grund av det i Tyskland rådande monopolet för Mitteleuropäisches Reisebiiro (Mer) på försäljning av resebyråbiljetter måste svenska resebyrån i likhet med andra in- och utländska resebyråer låta inordna sig som filial under Mer (Mer nr 7, Berlin) och har i denna egenskap att till Mer redovisa den tyska biljettförsäljningen samt avgiva statistiska uppgifter, vilka nog i viss grad tynga arbetet. Genom byråns trafikarbete komma tyska journalister, reseledare, representanter för tyska turistföreningar etc. att ofta vända sig till byrån för att abonnera vagnar, beställa extratåg, anhålla om biljettprisnedsättning o. dyl., och härigenom blir byråns trafikarbete samtidigt av stor betydelse för den svenska reklamen. Enligt vad resebyråföreståndaren meddelat, visar det sig ständigt, att personer, som efter mer eller mindre ingående förfrågningar å resebyrån besluta sig för att resa till Sverige då också vilja beställa sina biljetter å byrån. E n ändring i detta förhållande skulle enligt hans mening i Tyskland medföra betydande nackdelar. Särskilt visar det sig vid mera invecklade reserouter i Sverige, att andra resebyråer i Berlin vända sig till den svenska med anmodan att sammanställa biljetterna, enär vederbörande byrå ofta icke anser sig tillräckligt i detalj känna de svenska reseförhållandena. Som ett exempel bland andra kan anföras, hurusom tvenne amerikaner, vilka i detalj gjort upp sin resplan å den svenska byrån, därefter för att få biljetter utställda vände sig till den stora American Express, som emellertid efter några dagar skickade biljettbeställningen till den svenska byrån och vid förfrågan som skäl härför uppgav, att man ej var fullt säker på hur biljetterna skulle sammanställas. Sådana fall uppgivas ofta inträffa, och den svenska byråns samarbete i bland annat detta hänseende med övriga resebyråer framhålles som ett talande bevis för betydelsen av dess trafikarbete för reklam verksamheten. I övrigt anlitas den svenska byrån av andra byråer för att lämna upplysningar om svenska rese- och hotellförhållanden m. m. Även vid inkommande skriftliga förfrågningar till de utländska resebyråerna rörande svenska turistförhållanden bruka dessa ofta överlämna förfrågningarna till den svenska byrån i och för direkt besvarande, liksom det ofta, även vid skriftliga be-

38 Paris.

ställningar till andra byråer, förekommer remiss till svenska byrån för dess egenkändiga behandling av ärendet. Så vitt de sakkunniga kunnat inhämta är samarbetet mellan svenska Berlinbyrån och andra resebyråer av angenäm natur, och några anmärkningar från andra byråer mot den svenska byråns konkurrens torde icke föreligga. Från resebyråföreståndarens sida och även från helt utomstående håll i Berlin har det understrukits, att den omständigheten, att byrån är statlig, i Tyskland inger större förtroende hos publiken samt i åtskilliga fall stärker byråns ställning vid förhandlingar. Den statliga karaktären lär också medföra frihet från viss skatt i Tyskland och därmed bespara omkostnader. Excursions en Suéde, belägen vid Avenue de 1'Opera nr 5, är kostnadsfritt inrymd i den Banque de Suéde et de Paris tillhöriga lokalen. Resebyråns utrymme är mycket knappt och utgöres av en mindre del av banksalen samt i källaren något arbets- och förrådsutrymme. Resebyrån förfogar över ett skyltfönster mot avenyn, som dock förstänges med järnridå efter banktidens slut. Personalen utgöres av 4 tjänstemän från statens järnvägar samt en fransk korrespondent och en vaktmästare och under sommaren ytterligare en tjänsteman från statens järnvägar. Bokföringen skötes av bankens kamrer mot ett mindre arvode. Trafikarbetet är omfattande under årets första månader för skandinaviska resande till Riviera-säsongen samt under sommaren för återresor till Sverige och utlänningars turistresor till Sverige; en avmattning inträder egentligen blott under oktober och november; i december ökar trafiken genom till julen hemresande svenskar. Reklamarbetet bedrives huvudsakligen under årets sex första månader och handhaves av föreståndaren själv med erforderlig skrivhjälp. Byråns verksamhetsområde omfattar utom Frankrike även Belgien. I de franska kolonierna har byrån icke någon fast reklamorganisation. Tillfälliga förbindelser till byrån finnas i Spanien, speciellt i Barcelona, samt i Italien och Algier. De flesta länder utöva i Paris en kraftig propaganda för att draga till sig den internationella turisttrafiken, särskilt gäller detta Tyskland, Italien, Schweiz och Tjeckoslovakien samt även Polen och Spanien. Norge och Danmark representeras av Bennets resebyrå. Utom den engelska firman Cook's och de amerikanska American Express och Raymond & Whitcombe har under senare år uppvuxit ett flertal amerikanska byråer. Förutom den officiella svenska byrån har Nordisk resebyrå sedan några år filial i Paris med biljettförsäljningsrätt för statens järnvägar; den är inrymd hos Banque des Pays du Nord vid Avenue de 1'Opéra och har bättre utrymme än den officiella svenska byrån, men möjligheten till affischreklam borde nog kunna ur svensk synpunkt bättre tillvaratagas. Göta kanal m. fl. svenska bolag hava en gemensam agentur, utan öppen lokal, vilken huvudsakligen söker personligt animera andra resebyråer för trafik till Sverige. Så gott som alla resebyråerna och rederierna i Paris hava förlagt sina lokaler i trakten kring Operaplatsen och Madeleinekyrkan samt vid Avenue de 1'Opéra. Med hänsyn till den depression, som under senare år rått i Frankrike och som mer eller mindre omöjliggjort fransmännens resor till Sverige — vilka för övrigt aldrig haft någon stor omfattning — har den svenska resebyrån delvis inriktat sig på den internationella, särskilt den nordamerikanska turisttrafiken, för vilken Paris under senare år varit ett fullständigt dominerande centrum. Byrån står således bl. a. i förbindelse med de amerikanska resebyråerna, så att den föreslår reserouter, utfärdar biljetter och reserverar sovplatser.

39 Den viktigaste delen av byråns reklamarbete är publicerandet av artiklar om Sverige. I den franska dagliga pressen liar det hittills visat sig praktiskt taget omöjligt att få införa propagandaartiklar om främmande länder. Större möjligheter föreligga i tidskrifterna, som emellertid hellre än rena propagandaartiklar önska mer kulturellt betonade uppsatser. För att förmå affärsmän till turistresor har man bl. a. lagt an även på rena affärs- och facktidskrifter. Artiklarna såväl i fransk press som i den i Paris utkommande amerikanska pressen hava i allmänhet varit författade av chefen för resebyrån. I många fall har han emellertid även inspirerat utländska journalister till att författa artiklar om Sverige och har därvid lämnat material och upplysningar, korrigerat manuskript etc. Annonseringen i dagliga tidningar har till stor del verkställts även i engelska och amerikanska kontinenttidningar. Beträffande tidskrifter har huvudvikten lagts på franska sådana, men jämväl i engelska och amerikanska tidskrifter har någon annonsering ägt rum. Vidare hava annonser införts i tidtabeller, guider etc. Resebyrån har till sitt förfogande en till c:a 500 st. uppgående samling av fotografier, vilka erhållits från trafikförbundet. Dessa användas vid utplacering av artiklar i pressen, liksom i vissa fall, åtföljda av kommentarer, i utpräglade illustrationsorgan. E n serie av 100 av dessa bilder har av en publicitetsfirma apterats till en kombination av film och skioptikon. Denna uthyres i undervisningssyfte till föreläsare, skolor etc. Några effektfulla affischer — däribland en efter resebyråföreståndarens anvisningar utförd mycket förtjänstfull Stockholmsaffisch — utställas jämte broschyrer m. m. i byråns skyltfönster. Genom avtal med de större franska järnvägarna har byrån kostnadsfritt fått placera affischer på c:a 600 järnvägsstationer; detta möjliggöres genom att statens järnvägar äga resebyrån och i utbyte uppsätta franska affischer å svenska stationer. Affischer äro dessutom uppsatta å ett 100-tal postkontor i Paris, i de större industri- och hamnstäderna samt å bad- och turistorter; för dessa lämnas särskild betalning. Hotellen vägra i allmänhet att mottaga affischer, men en del lyxhotell mottaga små akvarellaffischer i smakfulla ramar. Resebyrån har låtit utföra dylika för ett hälft dussin av Paris lyxhotell, men denna art av affischering är så dyrbar, att den ej kan användas i större omfattning. I övrigt strävar man att få svenska affischer m. m. exponerade i andra resebyråer, och som exempel på framgång därvidlag kan nämnas, att Wagons Lits förra året i sin byrå under 2 månader upplät nära ett helt fönster för svensk skyltning. Ljusreklamannonser om resor i Sverige hava under vintermånaderna visats på ett halvt dussin av Paris mera kosmopolitiskt färgade teatrar. Vad filmer beträffar, förmedlas sådana i ringa utsträckning, beroende på att filmdistributionen omhändertagits av rent kommersiella företag. E n av de av trafikförbundet utgivna franska broschyrerna har utarbetats av föreståndaren för resebyrån i Paris. Reklammaterial i form av broschyrer, prospekt, kartor etc, som resebyrån erhåller från trafikförbundet och andra källor, distribueras till beskickningar, konsulat och handelskammare (c:a 100), till rederier (c:a 20), till resebyråer, turistsammanslutningar och trafikförvaltningar (c:a 80), till tidningar och tidskrifter (c:a 60), till bibliotek, klubbar och föreningar (c:a 40) samt till skolor och museer (c:a 25). För övervakning av distributionen söker man vinna personlig förbindelse med de tjänstemän å övriga resebyråer, vilka hava hand om broschyrmaterialet. Därigenom vinner man garanti för att materialet kommer till använd-

40 London.

ning, vilket även visas därav, att resebyråerna ofta begära nytt material, sedan det gamla tagit slut. Denna övervakning sker även på en del turistcentra utanför Paris, särskilt å Eivieran, under de resor, som föreståndaren årligen företager. Emellertid har det framhållits, att övervakningen försvåras genom att byråns expeditionsarbete är så omfattande och föreståndaren ej har någon ställföreträdare, som kan ägna sig åt denna uppgift. Den centrala ledningen av reklamverksamheten från hemlandet är i huvudsak av samma karaktär, som förut anförts beträffande Berlinbyrån. Järnvägsstyrelsen fastställer sålunda kostnadsstat samt plan för presspropagandan, men lämnar i övrigt byrån fria händer vid arbetets utförande. Trafikförbundet tillställer byrån broschyrer, kartor, fotografier samt artiklar och upplysningar om aktuella förhållanden i Sverige, vilket material på ett eller annat sätt användes av resebyrån i form, som passar i Frankrike. _En del enskilda svenska företags reklammaterial distribueras kostnadsfritt av resebyrån. Med Aerotransports representation i Paris står byrån i livligt samarbete både genom försäljning av dess biljetter och genom spridning av dess reklamlitteratur. Från bolagets sida har framhållits att resebyrån är av avgörande betydelse för Aerotransport, som genom densamma säljer mer biljetter än genom alla övriga byråer tillsammans. Några penningbidrag från enskilda trafikföretag lämnas ej till byråns reklamverksamhet. Ur reklamsynpunkt förtjänar i övrigt omnämnas, att ett gott samarbete äger rum med svenska handelskammaren i Paris, på så sätt att byrån tillsammans med handelskammaren under några år anordnat en gemensam turistisk och kommersiell utställning och upplysningsbyrå på den stora Lyonmässan. Den omständigheten att resebyrån går under statens järnvägars namn underlättar enligt föreståndarens uppgift i avsevärd mån byråns möjligheter att hos de franska järnvägarna sprida svensk reklammaterial, t. ex. affischer, och enligt hans mening befrämjas överhuvud taget därigenom samarbetet med olika i facket arbetande företag. Beträffande det egentliga trafikarbetet märkes, att byråns direkta klientel till stor del består av svenskar och andra nordbor, och i detta samband torde lokalgemenskapen mellan banken och resebyrån förtjäna beaktande. Emellertid betjänar resebyrån givetvis också en betydande utländsk publik, varvid utförliga och tidsödande förfrågningar ofta föregå biljettförsäljningen. Såsom förut framhållits har byrån bl. a. att betjäna de amerikanska resebyråerna, vilka hava den amerikanska turistströmmen till klientel. E t t livligt samarbete äger även rum med Bennets och med Wagons Lits, som alltid bruka ställa sig mycket tillmötesgående mot den svenska turistreklamen. Antalet av den svenska resebyrån förmedlade resor uppgick år 1926 till 6 459, varav under tiden april—december 320 voro utlänningar, som reste till Sverige. Byråns totaluppbörd år 1926 utgjorde 5 460 000 francs (626 000 kronor). Swedish Travel Bureau är belägen 21 Coventry Street, i hörnet mot Piccadilly Circus, således i ett ur reklam synpunkt utomordentligt fördelaktigt läge. Lokalen utgöres av ett medelstort hörnrum i bottenvåningen samt ett motsvarande rum i källaren, vilket även användes som arbetslokal; utrymmet torde vara väl knappt. Kontrakt å lokalen gäller t. o. m. år 1939, och årshyran utgör 2 250 pund (c:a 41 000 kronor), vilket anses vara för hyresgästen mycket förmånligt. 1 Personalen utgöres, inklusive vaktmästare och springpojke, av 7 personer och förstärkes under säsongen ytterligare med 2 ä 3 expedienter samt 1 Jfr beskickningens och generalkonsulatets under kap. I refererade uttalanden

41 extra stenograf. Det mest intensiva trafikarbetet infaller under maj—augusti med kulmen i juli. Reklamarbetet bedrives huvudsakligen under månaderna mars—juli med kulmen nådd i maj. Reklamen skötes av byråns föreståndare med erforderligt skrivbiträde samt distributionen av material av föreståndarens närmaste man. Byråns verksamhetsområde omfattar för närvarande Storbritannien och Irland, men dessutom får byrån ett stort antal förfrågningar från de brittiska kolonierna. Efter kriget har i London försiggått en stark utveckling i skapande av nya rese- och propagandabyråer. För närvarande äro följande länder representerade genom egna nationella byråer i London: Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz, Italien, Spanien, Österrike och Jugoslavien, således så gott som alla europeiska länder utom de osteuropeiska. Flertalet av dessa driva utom propaganda även biljettförsäljning. Dessutom förefinnas utomeuropeiska byråer samt ett stort antal enskilda resebyråer, järnvägsbyråer och rederiagenturer. De allra flesta byråerna ligga koncentrerade i omgivningarna av Piccadilly Circus, och det är belysande, att inom 400 meters avstånd från den svenska byrån finnas 52 andra byråer. Den svenska byrån har kanske den bästa belägenheten av dem alla. De sakkunniga återgiva som bilaga en redogörelse för de nationella rese- och propagandabyråerna i London, utarbetad av svenska resebj^råns föreståndare. Rörande betydelsen av svensk turistpropaganda i London erinras om ovan (s. I 26 ff.) refererade uttalanden av beskickningen och generalkonsulatet, som bl. a. betonat dennas betydelse i vidsträcktare bemärkelse för hävdandet av Sveriges ställning, samt av svenska handelskammaren och Anglo-Swedish Society, som vitsordat, att intresset för och kännedomen om Sverige därigenom stigit i förvånande grad och tillika understrukit nödvändigheten av att propagandan är kombinerad med egentlig resebyrårörelse. Den svenska turisttrafikkommittén i London har särskilt fäst uppmärksamheten på betydelsen av att vinna trafik från kolonierna till Sverige och framhållit, att om koloniernas högre tjänstemän och affärsmän vid sina i regel vart tredje år återkommande, flera månader långa semesterbesök i hemlandet, vid vilka de ofta bruka företaga resor även till andra länder, kunde förmås att även besöka Sverige, skulle detta utan tvivel hava betydelse även ur ekonomisk synpunkt, enär därigenom personliga förbindelser kunde komma att knytas med svenska exportindustrier. Beträffande resebyråns reläamverlcsamhet må anföras följande. Propaganda och upplysningsverksamhet bedrives i betydande omfattning genom artiklar och notiser i tidningar och tidskrifter. Artiklarna författas: a) av engelska författare och journalister, vilka genom byråns förmedling förut besökt Sverige; b) av vederbörande tidningars och tidskrifters egna medarbetare efter hänvändelse från resebyråföreståndaren, sedan denne tillställt vederbörande nyutkomna broschyrer eller annat upplysningsmaterial; c) av vissa svenskar bosatta i England; d) av föreståndaren för resebyrån; e) genom trafikförbundets försorg (särskilt i de fall då så är lämpligt med hänsyn till artiklarnas användning även i andra länder). Det har från officiellt svenskt håll i London för de sakkunniga understrukits, att denna resebyråns presspropaganda är mycket effektiv. Fotografier erhåller resebyrån alltid från trafikförbundet. I ett par fall har byrån tagit initiativ till att engelska fotografer rest till Sverige för att taga fotografier, och samma anordning planeras även för filmfotografer. Det fotografiska arkivet å byrån utnyttjas på följande sätt:

42 a) för illustrering av tidnings- och tidskriftsartiklar, tillkomna genom medverkan av resebyrån; b) utlämnas på begäran av tidningar och tidskrifter; c) för utsändning av nyanlända aktuella fotografier med åtföljande kort beskrivning; sådana hava exempelvis varit införda i Times m. fl. organ, särskilt de illustrerade veckomagasinen; d) för försäljning genom pressfotografer. För resebyråns annonsering utarbetar föreståndaren årligen i samråd med en engelsk annonsfirma plan och kostnadsberäkning, som underställes järnvägsstyrelsen för godkännande. Nämnda annonsfirma biträder även vid annonsernas avfattning, uppsätter dem i tryck och förmedlar deras införande. Annonsering sker såväl i dagliga tidningar som i tidskrifter, i de senare vanligen jämsides med införande även av text och bilder. Affischering har i icke ringa utsträckning anordnats i Londons underground och å större allmänna platser. Härför måste avgifter erläggas. Dessutom har resebyrån åstadkommit kostnadsfri affischering genom att förmedla affischutbyte mellan statens järnvägar och engelska järnvägar, och vidare bliva svenska affischer — till stor del tack vare byråns bemödanden — exponerade i andra resebyråers skyltfönster. Affischer tillhandahållas resebyrån från statens järnvägar, trafikförbundet, ångbåtsbolagen Göta kanal och Svenska Lloyd m. fl., men det synes för närvarande vara ont om verkligt fullgoda affischer. I svenska byråns egna skyltfönster utställas dels en ångfärje- och en ångbåtsmodell och dels affischer, fotografier, broschyrer etc. Denna fönsterskyltning kan emellertid icke anses tillfullo tillvarataga de utomordentliga reklammöjligheter, som dessa enastående välbelägna skyltfönster erbjuda. Arbete pågår för närvarande under intresserad medverkan av svenska turisttrafikkommittén i London att åstadkomma en fullt förstklassig skyltningsanordning. E n mycket viktig del av resebyråns reklam- och upplysningsverksamhet är anordnandet av föredrag antingen med skioptikonbilder eller i rundradio, vanligast genom engelska föreläsare. Skioptikonbilderna, som för närvarande uppgå till ett antal av 800, hava på begäran utlånats även till ett flertal andra föredrag än de av resebyrån anordnade. I landsorten hava de svenska konsulerna genom generalkonsulns initiativ i avsevärd utsträckning varit behjälpliga vid planerandet och anordnandet av föreläsningar. Filmpropaganda genom resebyråns försorg har endast undantagsvis förekommit, men föreståndaren förhandlar för närvarande med filmagenter om antagande av svensk film, som i så fall skulle ställas till förfogande av resebyrån. Eesebyråns föreståndare har genom personliga förhandlingar lyckats möjliggöra, att värdefulla böcker om Sverige utgivits på engelska förlag av engelska författare. För ändamålet erfordras dels överenskommelse med förlaget och dels överenskommelse med författaren samt anordningar för hans resa i Sverige, varvid trafikförbundet oftast lämnar sin medverkan. Sålunda hava böcker utgivits av B. Steveni (Unknown Sweden), av F . Whyte (A wayfarer in Sweden) samt av D. Heathcote (Sweden), och de lära hava väckt intresse och erkännande i England. En ny av föreståndaren reviderad upplaga av B. Stevenis tidigare bok (Things seen in Sweden) är under arbete. Besebyrån utgav själv år 1924 en engelsk broschyr, men har under följande år uteslutande använt sig av trafikförbundets material. Distributionen av broschyrer, tidtabeller, affischer, hotellförteckningar och annat reklammaterial tillgår så att resebyråföreståndarens närmaste man

43 personligen besöker andra resebyråer i London, överlämnar material, tillser att detta utlägges och. samtalsvis fäster uppmärksamheten på nya tryckalster och deras innehåll. Denna utdelning av reklammaterial sker regelbundet en gång i månaden under vintern och var 14:de dag under sommaren, och besöken hava visat sig även i övrigt medföra god nytta för ökandet av det intima samarbetet med övriga byråer. Av samme man utlägges reklammaterial personligen å hotell och även å klubbar i London. Till landsorten utsändes reklammaterial i paket till c:a 150 resebyråer och c:a 15 svenska konsulat, som i sin tur ombesörja utdelning till resebyråer och hotell; därvid underlättas arbetet ofta genom användning av små broschyrhyllor, som resebyrån låtit förfärdiga. Resebyrån registerför alla sina utländska kunder och varje år bruka förutvarande kunder erhålla en erinran om Sverige genom ett brev, åtföljt av någon broschyr (i år 1 100 sådana adressater). Efterfrågan å reklammaterial är god, och andra resebyråer anhålla ofta självmant om komplettering av sina förråd. Den svenska byrån anser dock att tillgången på broschyrer är för knapp, varigenom utdelningen måst begränsas. Reklamarbetet ledes från hemlandet på samma sätt som vid Berlin- och Parisbyråerna, d. v. s. järnvägsstyrelsen fastställer kostnadsstat och propagandaplan, men lämnar i övrigt byrån vidsträckt frihet att efter eget bedömande driva sin verksamhet. Trafikförbundet förser resebyrån med reklammaterial av olika slag och hjälper byrån med planering och organisation av resor för journalister, författare, fotografer m. fl., som besöka Sverige i syfte att förbereda publicitet och propaganda. Trafikförbundet står även till tjänst vid av resebyrån anordnade gruppresor i studiesyfte, som t. ex. den år 1925 anordnade studieresan för ett 20-tal engelska resebyråtjänstemän. Resebyrån står i oavlåtlig kontakt med beskickning, generalkonsulat, handelskammare och Anglo-Swedish Society. E t t särskilt uttryck för samarbetet med övriga svenska intressen i London är den hösten 1926 på svenske ministerns initiativ inrättade svenska turisttrafikkommittén, vilken utgör en rådgivande och vägledande institution för resebyråföreståndaren i reklam verksamheten och som synes med stort intresse deltaga även i arbetets detaljer. Kommittén utgöres för närvarande av generalkonsuln, ordföranden, ene vice ordföranden och generalsekreteraren i svenska handelskammaren, pressattachén vid beskickningen, ordföranden i Anglo-Swedish Society samt tre chefer för stora svenska företag i London (herrar Sahlin, Welin, Lars Larsson, Classen, Sundström, Penson, John Eberstein, von Matern och Dahlerus). För resebjTåförestålldaren utgör denna institution ett värdefullt stöd. Penningbidrag till byråns annonspropaganda lämnas av flera enskilda svenska företag. Summan av enskilda bidrag uppgår till 13 450 kronor. I övrigt distribuerar resebyrån kostnadsfritt reklammaterial för en mängd enskilda företag samt säljer biljetter för alla svenska järnvägar, rederier och luftfartygslinjer av någon betydelse. Vad hotellen beträffar, utdelar resebyrån trafikförbundets hotellförteckning, anvisar hotell både till andra resebyråer och. till enskilda resenärer samt reserverar på begäran hotellrum och utfärdar även hotellkuponger. Byråns trafikarbete omfattar biljettförsäljning till såväl svensk som utländsk publik. Under år 1926 utställdes 1 572 biljetter för resor till Sverige till svenskar, danskar, norrmän och finnar och 1225 till personer av annan nationalitet. Under sommarmånaderna juni—augusti äro motsvarande siffror 639 och 802. Dessutom utställas på begäran biljetter för resor i andra

44 riktningar än till Sverige. Byråns totaluppbörd utgjorde år 1926 25 350 pund (460 000 kronor). Därigenom att byrån har lager av biljetter för vilka router som helst i Sverige möjliggöres för övriga resebyråer inom hela England att efter hänvändelse till svenska byrån utställa biljetter för resor i Sverige utan att därför behöva ikläda sig de betydande besvär och kostnader, som äro förenade med hållande av eget biljettlager; sommaren 1926 togo ej mindre än 35 olika resebyråer på detta sätt biljetter genom den svenska byrån, och de äga därvid tillgodoräkna sig provision. Erfarenheten har också givit vid handen, att särskilt de smärre resebyråerna, vilka tidigare i avsaknad av tillräcklig kännedom om Sverige dragit sig för att inkludera vårt land i sin reklam, genom den numera av svenska resebyrån etablerade personliga kontakten blivit i stånd att bättre betjäna allmänheten med vederhäftiga upplysningar om Sverige och animerats att medverka i reklam- och trafikarbetet för Sverige. Den svenska byrån inriktar sig även alldeles särskilt på att i de viktigare resebyråernas årligen utgivna prospekthäften få intagna också program för resor i Sverige, och detta har även lyckats i betydande utsträckning. Sålunda äro numera svenska reserouter intagna i följande resebyråers program: Cook, Dean & Dawson, Pickford, American Express, Frank Tours, Raymond & Whitcombe, British & Contenental Touring Club, Stanton m. fl. I liknande syfte avstår byrån även från att annonsera sällskapsresor och s. k. inklusive turer, vilka verksamhetsgrenar överlämnas åt privata byråer. Svenska byrån samarbetar sålunda intimt och personligt med andra resebyråer i flera avseenden, utdelar reklammaterial, lämnar upplysningar, råd och hjälp, försäljer biljetter och animerar på olika sätt deras intresse för Sverigeresor. Sedan byrån för flera år sedan upphört att propagera för resor till andra länder än Sverige, hava, såvitt de sakkunniga kunnat inhämta, inga friktioner förekommit, och enligt vad som på direkt förfrågan vitsordats från olika håll, bland annat cheferna för några av de största utländska företagen i branschen, förlöper samarbetet utmärkt. Det har från den svenska byrån framhållits, att den i sin egenskap av resebyrå är i stånd att göra andra byråer, tidningar och tidskrifter etc. samt även enskilda personer betydande tjänster, genom att hålla och utfärda biljetter, reservera sitt-, sov- och hyttplatser, och att dessa företag och personer därigenom animeras att i sin tur stå den svenska byrån till tjänst, vilket denna också målmedvetet utnyttjar. Verksamheten som resebyrå skänker även genom den ständiga kontakten med allmänheten erfarenheter, som i sin ordning komma till användning vid själva reklamarbetet. Byråns statliga karaktär anses — i synnerhet som Sverige och resor där för de flesta engelsmän ännu äro relativt okända — medföra större förtroende hos publiken, som dels väntar sig att få fullt vederhäftiga upplysningar och dels ej känner sig behöva riskera att få betala för mycket. Byrån undgår för närvarande inkomstskatt, men det är ej uteslutet, att sådan skulle utgå för en enskild byrå. New York. Sivedish State Railways Travel Information Bureau är belägen vid Vanderbilt Avenue 52, New York, nära Grand Central Station. Lokalen, som består av två mindre kontorsrum i 8:de våningen med en årshyra av 1 200 dollars, är direkt anknuten till Svensk-amerikanska nyhetsbyråns lokal. Personalen består av en föreståndare och en stenograf samt förstärkes under årets förra del, då såväl trafik- som reklamarbetet kulminerar, med en biträdande järnvägstjänsteman och en extra maskinskriverska. Dessutom är till inspektor för resebyrån förordnad föreståndaren för Svensk-amerikanska nyhetsbyrån.

45 Byråns verksamhetsområde omfattar Förenta staterna och Canada. Flera europeiska länder driva en omfattande turistpropaganda och upplysningsverksamhet i Nordamerika, vilket är naturligt med hänsyn till att den nordamerikanska turistströmmen till Europa är synnerligen stor. Enbart Frankrike beräknades år 1925 hava besökts av 220 000 personer från IL S. A. — därav flertalet turister — och deras penningutlägg i Frankrike uppskattades till i svenskt mynt c:a 850 miljoner kronor. Mellan svenska resebyrån och nyhetsbyrån äger en mycket ingående samverkan rum under lämplig arbetsfördelning. Besebyrån ombesörjer en betydande annonsreklam särskilt i de stora eleganta vecko- och månadstidskrifterna, och med hänsyn till kombinerade turist- och studieresor även i en del facktidskrifter, men däremot blott i ringa mån i de dagliga tidningarna. (I samband härmed bör erinras, att Svenska Amerikalinjens presspropaganda hittills till större delen varit inriktad på den skandinaviska pressen i Amerika.) Kostnadsstat och plan för propagandan fastställas av järnvägsstyrelsen, och resebyrån anlitar därefter — vilket med hänsyn till de amerikanska förhållandena anses ofrånkomligt — en annonsbyrå, som icke blott förmedlar annonsernas placering utan även biträder genom att granska annonsmanuskripten, föreslå förbättringar, planera den typografiska anordningen och tillhandahålla annonstecknare. Byrån har funnit lämpligt att alltmera koncentrera sig på stora och väl synliga annonser med artistisk utstyrsel. Noggrann statistik föres över de i olika organ uppnådda annonsresultaten i form av till byrån ingående förfrågningar. Det omfattande upplysningsarbetet genom artiklar och illustrationer, vilket givetvis har ett mycket högt reklamvärde, vilar främst på nyhetsbyrån, som själv och genom sina medarbetare i amerikansk press utarbetar artiklar och genom sina utmärkt goda förbindelser i amerikansk press utan tvivel lyckats uppnå mycket goda resultat (se vidare sid. 70). Det uppgives, att artikel- och bildinförandet i pressen väsentligt främjas genom annonseringen men också till stor del uppnås genom personliga förbindelser och på grund av det erbjudna materialets kvalitet. Nyhetsbyrån och resebyrån torde på ett lyckligt sätt hava kompletterat varandra ifråga om arbetet att göra Sverige känt i Förenta staterna. Det anses emellertid vara av stor vikt, att de båda byråerna icke förblandas utan särhållas, den ena såsom ren pressbyrå och den andra såsom en reklambyrå. Börande propagandan genom fotografier i tidningar och tidskrifter må här såsom belysande anföras ett uttalande från New Yorkbyrån på tal om att tidningarna äro överhopade med förstklassigt bildmaterial och att det därför är svårt att få betalt för tillhandahållna fotografier och t. o. m. svårt att få dem gratis införda: I allmänhet kan man skatta sig mycket lycklig, att svenska fotografier publiceras, vilket numera sker i ganska stor utsträckning. Detta utgör nämligen bättre reklam än betalda annonser och erhålles därtill gratis. Högst sällan kan betalning påräknas och ganska sällan omnämnande av källan. Trots detta utgöra de en ovärderlig reklam, som ej alls står i proportion till kostnaderna. Om man skulle räkna ut värdet av den reklam, som erhållits bara i en enda tidning genom svenska fotografier, skulle det med säkerhet årligen överskrida totalbeloppet för hela den svenska annonskampanjen i Amerika. Eesebyrån disponerar ett avsevärt antal skioptikonbilder, som tillhandahållits av trafikförbundet, och sammanställas i serier; resebyrån utarbetar beskrivande text till bilderna, så att därigenom så gott som sammanhängande föredrag erhålles. Bilderna utlånas flitigt till föreläsare, klubbar, universitet,

46 skolor o. s. v. På samma sätt användas filmer, varibland den stora Sverigefilmen och delar därav samt flera av trafikförbundets filmer. Däremot är det svårare att få in filmer på de vanliga biograferna. Besebyrån har emellertid underlättat besök i Sverige av en amerikansk filmfotograf för att där upptaga nyhetsfilm, som sedan fick god spridning i Amerika. Likaledes har byrån förmedlat besök i Sverige av två professionella föreläsare, som sedan hållit ett stort antal föreläsningar om Sverige även i de största lokaler, och föredragen hava även givit upphov till publicitet i pressen. Eesebyrån har själv utgivit broschyrer och affischer, givetvis avpassade efter ^ den amerikanska smakens och reklamens speciella krav, och erhåller i övrigt reklammaterial av olika slag från trafikförbundet och från enskilda företag. Byrån har enligt sin instruktion att inleda och upprätthålla ett intimt samarbete med resebyråer i Förenta staterna och Canada, med Svenska Amerikalinjens kontor och agenter, med amerikanska järnvägar och de olika atlanterrederierna, särskilt med deras centrala reklamkontor, för att kontinuerligt inrikta deras uppmärksamhet på trafiken till Sverige. Byrån är vid sin verksamhet icke bunden att anvisa Svenska Amerikalinjen men bör alltid framhålla densamma och arbeta i dess intressen. Det åligger byrån bl. a. att uppgöra och prisberäkna planer för standardrouter till och i Sverige med omgivande länder, ävensom för sällskapsresor. Byrån skall i den mån ske kan lämna upplysningar angående resor till andra skandinaviska och baltiska länder och härvid särskilt samarbeta med norska resebyrån i New York samt arbeta för genomgångstrafik till Finland över Sverige. Stor vikt lägges i enlighet härmed på att anknyta personliga förbindelser med de större resebyråerna, med atlanterrederier och andra trafikföretag. Broschyrer, affischer och dylikt reklammaterial distribueras efter en omsorgsfullt utarbetad lista, som upptager över 1000 resebyråer och turistoch ångbåtsagenter samt över 200 bibliotek och tidningar. Föreståndaren har under årens mindre arbetsfyllda del företagit omfattande resor i olika delar av staterna och har därvid kunnat revidera utdelningslistorna, kontrollera materialets användning samt anknyta personliga förbindelser. Affischer hava placerats å järnvägar och resebyråer, och en av de största byråerna har under kortare tider anordnat verklig svensk fönsterskyltning i sin lokal. Byrån har på olika sätt sökt animera andra resebyråer och agenturer att uppmärksamma och verka för Sverige. Det har så t. ex. lyckats att uppnå, att många resebyråer numera i sina prospekt offerera Skandinavienturer jämsides med de europeiska kontinentturerna, en av de största firmorna har förmåtts att vid sin årliga Nordkapsresa anlöpa även Stockholm och Visby, vilket torde få stor betydelse för den svenska reklamen, de större resebyråerna ha förmåtts att själva hålla svenska biljetter i lager, och i övrigt anlitas den svenska byrån i betydande utsträckning av andra byråer och rederier för att få resplaner uppgjorda och prisberäknade (både för sällskapsresor och individuella resor) samt för att utställa biljetter, varvid vederbörande byråer få tillgodoräkna sig provision. Byrån säljer icke biljetter till allmänheten, men håller fullständigt svenskt biljettlager att tillhandahållas andra byråer och agenturer. Uppgörandet och prisberäknandet av resplaner såväl för främmande byråer som per korrespondens direkt till allmänheten ävensom utlämnandet av biljetter till andra resebyråer är under årets första hälft ett mycket omfattande arbete, som krävt personalförstärkning med en järnvägsman från Sverige. En viss uppfattning om arbetsmängden erhålles genom uppgiften, att inkomna skrivelser år 1926 uppgingo till 6400, varav hälften utgjorde förfråg-

47 ningar i anledning av annonser, samt utgående skrivelser 3100. Härvid märkes, att samtliga ingående förfrågningar med anledning av annonser besvaras genom att översända broschyrer och en cirkulärskrivelse med uppmaning att återkomma, om närmare upplysningar önskas; individuella svarsskrivelser avgå till personer, som förefalla att allvarligt reflektera på en Sverigeresa. Svenska Amerikalinjen erhåller regelbundet listor över till resebyrån ingångna förfrågningar och står dagligen i telefonförbindelse med resebyrån rörande resor och prisuppgifter. Besebyrån tilldelar också Amerikalinjen upplagor av broschyrer o. dyl. för distribution. Svenska resebyrån i New York erhåller direkt bidrag till sin propaganda av Svenska Amerikalinjen, Bergslagsbanan, Gotlands ångbåts bolag samt Yästeråsbanan och Siljansborg, varjämte även trafikförbundet lämnar tillskott. Summan av enskilda tillskott uppgår till 18 750 kronor. Byrån samverkar i övrigt med dessa och andra enskilda företag genom att distribuera deras reklammaterial. Byråns genom statens järnvägars namn säkerställda officiella karaktär anses vara av stor betydelse för och underlätta samverkan med andra företag, särskilt rederier, som härigenom icke behöva befara, att byrån arbetar för ett enskilt konkurrentintresse. Med de norska och danska reklamorganen i New York samverkar byrån i olika avseenden; man har t. ex. överenskommit att förlägga annonseringen så att de olika ländernas annonser icke komma samtidigt utan alternera i de olika organen, varigenom större samlad reklameffekt uppnås; man har även haft att distribuera hemifrån tillhandahållen gemensam affisch samt bok över de nordiska huvudstäderna o. s. v. De sakkunniga, som dock icke haft tillfälle att på platsen studera förhållandena, hava fått det bestämda intrycket, att resebyrån och nyhetsbyrån i New York utfört ett mycket framgångsrikt arbete, och det torde vara ett faktum, att intresset för Sverige i Nordamerika under senare år vuxit i mycket hög grad, och att Sverige på olika sätt där erhållit en avsevärd publicitet. Det uppgives att •— frånsett svensk-amerikanerna — även de rent amerikanska turisterna genomgående äro tillfredsställda med sina Sverigeresor, samt att Sverige av dem anses hava mycket även av kulturellt och ekonomiskt studieintresse att bjuda. Statens järnvägars sovplatscentral är kostnadsfritt inrymd i en oansenlig Köpenhamn. lokal i Hovedbanegaarden i Köpenhamn. Den lyder under tredje distriktsförvaltningen i Malmö och har främst den rena trafikuppgiften att handhava sovplatsbeläggningen, inklusive biljettförsäljning, för sovvagnslinjerna till Stockholm, Göteborg och Oslo. Sovplatscentralen ombesörjer emellertid även, i mån av tillgång på penningar och arbetstid, en icke obetydlig propaganda. För sådana ändamål har järnvägsstyrelsen anvisat 1 500 kronor, Hälsingborg—Hässleholms järnväg 800 kronor och Gotlands ångbåtsbolag 600 kronor, tillsammans alltså 2 900 kronor. Propagandan omfattar annonsering samt införande av artiklar och illustrationer i Köpenhamns- och landsortstidningar, veckotidningar och tidskrifter, därvid artikel- och bildinförandet huvudsakligen erhålles genom personliga förbindelser och delvis i samband med någon annonsering. Vidare har uppnåtts affischering t. ex. å alla enskilda järnvägar (å danska statsbanorna ordnas affischering direkt av järnvägsstyrelsen genom utbytesförfarande). Sovplatscentralen ombesörjer även all distribution i Danmark av broschyrer och dylikt reklammaterial, som erhålles från trafikförbundet och enskilda företag och sammanslutningar. Distributionen sker till resebyråer, till danska turistföreningens alla lokalavdelningar, till 300 bibliotek, som i

48 en del fall även själva framställt begäran därom, samt i viss mån till privat, personer. Sovplatscentralen liar även ett omfattande arbete med att tillhandagå allmänheten med upplysningar, råd och planläggningar av resor. Under sommarmånaderna har sovplatscentralen en mycket betydande tillströmning av publik för detaljerade sådana förfrågningar, och den kan således i viss mån sägas hava utvecklat sig till en verklig resebyrå. På sommaren kräves därför en förstärkning från 2 till 4 och ända till 5 tjänstemän. Svenske ministern i Köpenhamn har väckt förslag om utvidgning av sovplatscentralen till en verklig resebyrå med central, välbelägen lokal för allmänhetens allsidiga betjänande. Ofjicieel Reisbureau der Zweedsche Staatsspoorivegen, belägen Visschersdam 7, Amsterdam, äges av firman Nordisk transport & spedition (Louis Hannell) och är kombinerad med godsupplysnings- och speditionsagentur med särskild hänsyn till Trälleborg—Sassnitzlinjen. Byrån åtnjuter av statens järnvägar ett årligt bidrag, år 1926 15 000 kronor, varav 7 500 kronor ansetts utgöra bidrag för persontrafik och resten för godstrafikändamål. Byråns föreståndare är holländare, väl hemmastadd i svenska förhållanden, men även en svensk f. d. järnvägstjänsteman tjänstgör där. Byrån driver reklam för Sverige genom att annonsera i tidningar och tidskrifter och där införa artiklar och fotografier. De flesta artiklarna erhållas från trafikförbundet, översättas på byrån och skickas till olika tidningar. E n del artiklar skrivas också på byrån. Föreståndaren håller en hel del föredrag om Sverige, särskilt i de olika reseföreningarna. Byrån utger årligen en broschyr »Zweeden» i 2 000 ex. i tidskriftsformat, och denna utlägges å restauranter, klubbar etc. samt sändes till kunder. Byråns reklam bekostas på eget konto, vilket möjliggöres genom statens järnvägars subvention. Besebyrån driver propaganda för Sverige även genom att samarbeta med samtliga resebyråer i Holland och med de olika reseföreningarna, vilka på grund av holländarnas stora intresse för resor hava en mycket stor tillslutning. Broschyrer och annan reklammaterial utsändas till dessa, och utläggningen härav övervakas både i Amsterdam och i landsorten. Byrån brukar också förmå andra byråer att var för sig ordna ett par veckors fönsterutställning för Sverige. Lämnande av upplysningar till andra resebyråer förekommer i huvudsak endast i fråga om hotellförhållanden. Bland reseföreningarna, som anordna sällskapsresor för sina medlemmar, bruka de större själva uppgöra sina resplaner, men begära dock ofta upplysningar om Sverige, och de mindre föreningarna bruka anlita byrån för att få resplaner uppgjorda. Den svenska byrån anordnar icke själv sällskapsresor, utan huvudsaken för den är privatresor, och dessa ordnas in i minsta detalj med fullständigt kupongsystem. Det uppgives dock, att de alltför höga drickspenningarna i Sverige utgöra ett allvarligt hinder. Besebyråns klientel i trafikarbetet är övervägande holländare, men även tyskar, som anlita byrån på grund av sin kännedom om svenska resebyrån i Berlin. Yarje år brukar byrån hava besök av resande från holländska Indien, som lägga sig i Sverige för längre tid. Byrån säljer biljetter för hela Europa och försäljningens största del går till andra länder än Sverige. Byrån torde såsom konkurrent hava setts med mindre blida ögon av andra resebyråer, och det har även försökts att hindra dess biljettförsäljningsrätt. Denna sak har emellertid ordnats genom järnvägs-

49 styrelsens förmedling, och enligt vad byrån uppgivit underhåller den numera goda förbindelser med andra byråer. Byråns godstrafikarbete torde icke vara betydande, utan den synes väsentligen vara att anse som en resebyrå. Nordisches Fremderibiiro, belägen Neue Hofburg vid Heldenplatz i Wien, Wien. är en enskild resebyrå, vilken innehaves av en svensk, herr E. Kull, och understödes av statens järnvägar med 2 000 kronor årligen. Från trafikförbundet erhåller den broschyrer, tidningsartiklar etc. och biträder med distribution härav, samt driver även i övrigt propaganda för Sverige. Kostnaderna för statens järnvägars resebyråer i Berlin, Paris, London Kostnader vid och New York och den vid dessa bedrivna reklam- och upplysningsverksam- resebyråerna. heten ha på grundval av från järnvägsstyrelsen lämnade uppgifter sammanställts i omstående tabeller A och B. Tabellerna C och D giva specifikation av utgifter och inkomster åren 1924—1926 samt utgifter enligt stat för 1927, uppdelade på olika grupper, varv bl. a. framgår kostnaden för olika slags reklam. I tabell E ha sammanställts uppgifter om byråernas biljettförsäljning. Inkomsterna utgöras av provisioner å biljettförsäljning, kursvinster m. m., och innesluta även beräknad 5 % provision å försäljning av statens järnvägars biljetter, vilken visserligen icke bokföres som inkomst, men motsvarar en utgift, som statens järnvägar annars hade fått erlägga till andra företag. Den beräknade provisionssatsen 5 % anses vara den lägsta, som kan ifrågakomma, i det att vissa privata byråer åtnjuta högre provision (intill 10 %), och så länge trafikförbundet skötte byråerna utgjorde provisionen 10 %. Den beräknade provisionen å statens järnvägars biljetter utgör för övrigt blott en mindre del (c:a 1/i) av byråernas hela inkomstsumma. Utgifterna äro i första hand i enlighet med bokföringen uppdelade på dels driftkostnader för byråerna, d. v. s. personalkostnader, lokalkostnader och expeditionskostnader (porto, skrivmaterial etc), och dels så kallade direkta reklamutgifter, d. v. s. för annonsering, föredrag etc. och inberäknat porto, resor etc. för reklam- och upplysningsändamål. Avdragas inkomsterna från driftkostnaderna finner man, att resebyråernas drift år 1926 kostat järnvägsstyrelsen netto c:a 185 000 kronor; byrån i Paris har gått med vinst, de tre övriga med förlust, som är störst för Londonbyrån. Härutöver har järnvägsstyrelsen bekostat så kallade direkta reklamutgifter med 86 500 kronor och enskilda tillskjutit c:a 32 000 kronor till reklamen i London och New York. Kostnaderna för sådant reklammaterial, som kostnadsfritt tillhandahållits resebyråerna från trafikförbundet och från andra håll, ingå givetvis ej i dessa uppgifter. Emellertid har järnvägsstyrelsen angivit, att resebyråernas driftkostnader skulle vara väsentligt lägre, om de dreves uteslutande som vanliga resebyråer och icke samtidigt fungerade som reklamcentraler; föreståndarnas löner skulle kunna minskas, personalen inskränkas och även en del andra besparingar vidtagas; i Berlin skulle även lokalkostnaderna kunna minskas. Järnvägsstyrelsen har beräknat den merkostnad, som sålunda vållas i resebyråernas drift, d. v. s. den andel i driftkostnaden, som bör anses falla på reklamen, till c:a 104 000 kronor för år 1926. Överföras dessa kostnader från resebyrådriften till reklamen, finner man, på sätt senare delen av efterföljande tabell B utvisar, att enligt järnvägsstyrelsens beräkningar den egentliga resebyråverksamheten dragit en nettoutgift av 81 000 kronor, under det att reklamverksamheten kostat 190000 kronor förutom de enskildas bidrag 32 000 kronor. Härvid har järnvägsstyrelsen då fört hela kostnaderna för byrån i New York på reklamen, emedan denna byrå icke fungerar som en resebyrå i vanlig mening utan väsentligen är en reklamcentral. 1886 27

50 R e s e b y r å e r n a s utgifter å r e n 1 9 2 4 , 1 9 2 5 o c h 1 9 2 6 , kronor. A. Bokföringsmässigt uppdelade på driftkostnader (d. T. S. personal-, lokal- och expeditionskostnader) samt direkta reklamutgifter. Kolumn

A. 1

A. 2

A. 4

A. 5

A. 6

Direkta reklamutgifter 2

Summa utgifter för S. J.

Härutöver bidrag av enskilda

30 500 — 19 600' 86 000 35 200

3 800 5 700 22 000 34 500

34 300 - 1 3 900' 108 000 69 700

16 700

A. 3

Driftkostnader Avgå Driftkostinkomster nader netto

Brutto 1924. Berlin Paris London New York Summa

69 400 32 400 118 000 35 200

38 900 52 000 32 000

255 000

122 900

132 100

66 000

198 100

16 700

96 700 39 900 115 300 40100

36 400 43 900 30 200

60 300 - 4 000' 85100 40100

19 500 13100 20 600 27 000

79 800 9100 105 700 67 100

14 400 16 300

292 000

110 500

80 200

261 700

30 700

103 800 36 800 119 800 43 800

36 300 51800 31200

67 500 — 15 000' 88 600 43 800

18 800 12 300 26 300 29100

86 300 — 2 700 1 114 900 72 900

13 400 18 800

304 200

119 300

184 900

86 500

271 400

32 200 1

1925. Berlin Paris London New York Summa 1926. Berlin Paris London New York Summa B.

Enligt järnvägsstyrelsens beräkning uppdelade på kostnader för resebyråverksamheten och kostnader för reklainverksamheten. Den del av driftkostnaderna, som beräknas vållade på grund av reklamen, avdrages från driftkostnaderna n e t t o och tillägges reklamkostnaderna, s å l u n d a :

Kolumn

B. 1

B. 2 B. 3 B. 4 Kostnad för rese- Kostnad för reklamReklamens byråverksamheten verksamheten 2 d. v. s. Summa beräknade d. v. s. driftkostnader direkta reklamutgifter utgifter andel i drift- netto minus reklaplus andel i driftför S. J. kostnaderna mens andel kostnader ( = kol. A. 4) ( = k o l . A. 3 - B . 1) ( = k o l . A. 4 + B . 1)

B. 5 Härutöver bidrag av enskilda

1924. Berlin Paris London New York..

17 000 10 000 25 000 35 200

13 500 — 29 600 ' 61000

20 800 15 700 47 000 69 700

34 300 —13 900' 108 000 69 700

16 700

Summa

87 200

44 900

153 200

198 100

16 700

1925. Berlin Paris London New York..

33 000 13 000 24 000 40100

27 300 - 17 0 0 0 ' 61100

52 500 26100 44 600 67100

79 800 9100 105 700 67100

14 400 16 300

Summa

110 100

190 300

261 700

30 700

1926. Berlin Paris London New York..

29 000 12 000 19 000 43 800

38 500 — 27 000» 69 600

47 800 24 300 45 300 72 900

86 300 — 2 700« 114 900 72 900

13 400 18 800

Summa 103 800 81100 190 300 271 400 32 200 Överskott. 2 Utom v a d som täckes av enskildas bidrag. Anm. I ovanstående äro icke medräknade engångskostnader, som åren 1924—1926 utgjort resp. 30 600, 7 700 och 100 kronor. 1

51 o

» 2 ° fe ( H CO

CO

CO

(

T i

i

1 1

! 1

1 1

1 1

1 1

I 1

l i

i

eo

co

1 05

TlCM

a>

' COrH

o> •

•

co Hi a )

CO

CO - J

I O O O

O S

C M O C O O r H C O C O C O C : rH

i f5

©

M

i

^

O

3 1

f

co

i 0>1

oo

CM

-H

' >r 3

C O

t f i O O ^ J l O C O ^ C rH CM r H

i^

r-

t -

H

T f 1ft ^

Q

a

« «« >

CO

co a

O

o

T < T l i Ti V)l Tfl r-

co

T I C H

H O Ö t » H N rH CM

C

» O ' .)

»J

C » T l i >•

o T"

ffl ** £,£ 2 i b-l

rH

H I CO i H CO C S

?

IM

C O C M C M O O U - J r H C O C O

(a

C O C M T l r H C O r H C M O

OS

r H

co

CO

O C M C O r H C O C G i H r H

eo

r H

C 0 T I O O O C M O O

CM rH

lf>

1 CO

CO

'

CO CO

CO T i

— - v

|

1 I

I

I

r H

!

C3

I

O

O

CO » H

I

O» |

'

00 rH

'

•

*

CO TI

..

1 1

CO

t-

cb co

i b TH

o

CO

p OJ a >

en

t-

CO

ifl ifl « )

h

CM

00 CO 0 0

CO

CO CM i f >

to

if)

CM

CO

CO CM O

C

r H

r H

O CO

CO CM

CM CM

O

HI

| ir

en

CM

t-

as i s o

c

a>

CO

rn

' i f

CO rH

r H O CO — CM rH

co

i Q H O N Ö c k Ö

Ps

as CO

iO

OH<

Tl CO

o> 00 c

t»

rH

os

o

O i O C O C C -

CO OS

rH

CM rH

O CO

19 co

H •<!

CM

rncoi>

1-

If) CO

CM

r H

CM

(M t -

O

lf> CO

CO H l CM

|

rt

'

eo rH

T I

co H I

c-

Hl

CO Hl CO O t - CM m 1

O

O

C

CO

cb cb ö c b

os rH

O

ÖÖCM

'

co

1 M i l

co

eo H

r H

lf>

rH

•*

a

o

Oi

iH

O

H

o

rH

CO CD

C-

O

a o

O O C C i f ) i f ) r-

co

CM

Ti rH

N H C O C -^ r^

CM CO

CO rH

CO r H

Ö

CM CM

t -

i-H

C© O

I

CM

Ö Ö Ö ' ' ' T i

a

CM OS

CO

' H

0 O •H"

T>

t>. Ti

rH CO

OS

CM

•

co

r H

•

IO

i

O

M o^

o

ft

CM CS

aJ

C O O C)

.-1 .2

r< I r

Hi

m

Hi

n

H

tr

o

H

'

CM CO

Tl

O rH

T i CO O r H CO

C

CM »O

( M Ö

CJO

T

CM

Ps

in M

o

T-,

» tr

•01

OS

T-l

O

CA

Hl

CO Tj< r T j i 1-1 T -

OS

Tl •pH

ö

iböeb '

CO

rH rH

rH

CM

co

CO

O

H l 1

rH

iH

I

H l rH

b»

CM '

H

Ö

'

if)

1 t - Hl

!

CM

' Ö

' Ö

CD +3 CO

a

O

O

.fl

HJ

U

fl

rO

•rH

r!P O

Ja o

c

a

£^oä

'fl

1 CO cc

O

.. H 2

s

©

C

o3 C

J3*!

*

1 £ S^ If i f * S

•H

M

bn

§ S£

°1 p fH r * 0) C PHI-:

t>cr :c3 rp r*^

«

>

CO g

>

r-

pH 4)

CL

CO CD U CO

=

s Ju

C

ft| CO

CO

f

.5 5 > r > r *

p

(5

P.

rfl

O CO

co

O

•IL

rO rH :0

rd 13

0 D : H

TS co

C

u

S

r-

d rn

safl

r > H ^

o ® HJ - t i CD 0 3

CD

CD

rO

„^ j ;

: •

bC^

:

IW

fl flfl H

si

-S M co c o o

»C 03 CO fl ,SH <» •H

CfH

s rH

• :

U

Annonser i dagliga » » tidskrift Artiklar, klichéer o. Framställningskostn Föredrag, film, foto Platshyror, uppsättn Distribution (porto, Representation och

rH

9) rO

fl

U

PH

H

a

=c8

rfl 03

M)

o IH CD

o

a a

PH

3 C/3

cö

CD

a

PH

eo

CO

H

-

1 '

O

ca

t» C

Ö

rfl

a

CC

t-l CD

o3

» båtbola utländska järnv flvp-linier

<H

ä

rH

£

r*

fl bl

a

fl C

ä

-A

CJj

C

Q H:H

c C/J

OJ

u

CD r/1 •M

* fl fl a

3 h

rH

rU cci

52 D. Fastställd kostnadsstat för utgifter rid resebyråerna för år 1927. Kronor. Berlin

Paris

London

New York

35 000 45 000 7 000

33 000 500 2 500

53 000 54 000 7 000

27 800 5 000 11600

Summa

87 000

36 000

114 000

44 400

Annonser i dagliga tidningar » » tidskrifter, magasin Artiklar, klichéer o. dyl Framställningskostnad för broschyrer, prospekt, affischer Kostnad för föredrag, film, foto Platshyror, uppsättningskostnad o. dyl Distributionskostnader (porto, skrivmaterial) Representation och resor Reservfond

8 000 6 000 400

4 000

13 500

3 700 27 300 1200

Summa

Driftkostnader,

brutto.

Personalkostnader Lokalkostnader 1 Expeditionskostnader 2 .. Direkta

reklamutg if ter.

{ »<w>}| £ £ £ 2 300 3 600 4 500 2 700 1400 1500

3 000 1900 1900

5 600 500 1500

2 500 500 2 500 500 500 500

24 000

13 000

40 400

42 000

27 000 13 400

27 000 15 000

1500 500

Därav S. J. kostnad .. Enskilda bidrag

3 000

x

) Inkl. renhållning, uppvärmning, belysning och skatt. ) Porto, tull, transport, skrivmaterial, reparationer, resekostnads- och ersättning m. m. A n m . Inkomster h ä r ej upptagna. 2

traktaments-

E. Specifikation rörande resebyråernas biljettförsäljning år 1928, omräknad till kronor.

Biljetter för: Statens j ä r n v ä g a r Svenska enskilda järnvägar Svenska ångbåtsbolag Norska förvaltningar Danska » Finska » Tyska » Engelska » Franska » Schweiziska » Belgiska » Holländska » Flyglinjer Övrigt Summa

Berlin

Paris

London

302 600 15 500 19 800 11400 16 500 1100 332 000 2 500 1300 2 200 1000 800 8 300

129 900 2 500 11700 3 300 13 600 1000 296 200 600 95 700 600 22 700 3 800 24 000 20 400

61000 5 200 196 500 4 900 33 3U0 1300 40 000 69 500 3100

715 000

626 000

460 000

2 100 5 500 14 700 22 900

Statens järnvägars totala kostnader för resebyråernas drift och för deras propaganda uppgingo år 1926 till 271400 kronor. Härav kunna, enligt järnvägsstyrelsens uppgift, 20 000 kronor anses utgöra reklam för statens järnvägar som affärsföretag.

53 Inberäknat vissa andra från statens järnvägar utgående bidrag, kunna statens järnvägars totala utgifter för utländsk resebyrårörelse ocli persontrafikreklam sammanställas sålunda: Resebyråernas drift och reklam Bidrag till: Trafik förbundet Svensk-amerikanska nyhetsbyrån Resebyrån i Amsterdam ! Resebyrån i Wien Summa

Årl924

Årl925

Årl926

198 100

15 000 6 250 4 500 1000 224 850

10 000 10 000 8 300 2 000 292 000

10 000 10 000 7 500 2 000 300 900

Häri äro icke medräknade de jämförelsevis mindre kostnaderna för av järnvägsstyrelsen direkt verkställd annonsering eller reklamanslaget till sovplatscentralen i Köpenhamn (år 1926 1 325 kronor) och ej heller kostnader för utställningar (c:a 32 000 kronor för utställningar i Milano och Grenoble år 1924 och 1925).

2. Svenska Trafikförbundet. Svenska trafikförbundet har enligt stadgarna till uppgift att i landets Organisation. och sina medlemmars ekonomiska intresse arbeta för utveckling av resandetrafiken inom Sverige, med arbetet huvudsakligen inriktat på trafik från utlandet. Trafikförbundet är icke registrerat såsom ekonomisk förening. Medlemmar i förbundet kunna vara aktiva, passiva eller ständiga. Till aktiv medlem kan antagas: landsting, kommuner, svenska aktiebolag, bolag, banker, bankirfirmor, föreningar och sammanslutningar, industriella verk, firmor och affärsföretag samt trafikförvaltningar, inom eller utom Sverige. Årsavgiften är för aktiv medlem lägst 100 kronor, dock äger styrelsen medgiva nedsättning till lägst 25 kronor för medlem, vars företag prövas vara av mindre omfattning. Till passiv medlem kan antagas enskild person, som önskar stödja förbundets verksamhet. Årsavgift är lägst 10 kronor. Till ständig medlem kan antagas passiv medlem, som på en gång inbetalt 200 kronor. Förbundet har för närvarande följande antal aktiva medlemmar av olika kategorier: 49 järnvägsförvaltningar (däribland statens järnvägar), 29 rederier (inberäknat A.-B. Aerotransport), 9 resebyråföretag (däribland Cook's och Bennett's), 323 hotell, pensionat och restauranter, 10 bad- och kurorter, 21 bilstationer, 5 banker, 93 andra affärsföretag, 1 landsting, 2 städer, 2 museer och 34 föreningar (däribland turistföreningen, exportföreningen och automobilklubben) eller tillsammans 578 aktiva medlemmar. Av passiva medlemmar — en medlemsform, som införts i förhoppning, att ekonomiskt stöd därigenom skulle erhållas — har föreningen endast 82, vartill komma 23 ständiga medlemmar. Förbundets angelägenheter handhavas av ett råd och en styrelse. Rådet har enligt stadgarna att uppdraga huvudlinjer för förbundets verksamhet och övervaka densamma, att besluta om upptagande av nya verksamhetsgrenar eller verksamhetsformer eller uppgivande av förutvarande dylika, att behandla övriga frågor av principiell natur, att utse styrelse samt att fastställa 1

Hälften av bidraget har här ansetts hänförligt till persontrafiken.

54 kostnadsstat för förbundet. Styrelsen liar att leda förbundets verksamhet inom av rådet angiven ram, taga initiativ till särskilda åtgärder i enahanda syfte, förvalta och besluta om användandet av förbundets medel inom ramen för den fastställda kostnadsstaten och i övrigt handhava förbundets angelägenheter. Verkställande direktören har att verkställa styrelsens beslut samt att i övrigt enligt sin instruktion handhava den dagliga skötseln av förbundets angelägenheter. Eådet utgöres av lägst 15 och högst 30 ledamöter (f. n. 30 ledamöter och 20 suppleanter). Av dessa utses: a) lägst 10 och högst 20 ledamöter jämte suppleanter av de offentliga eller till förbundet som medlemmar anslutna institutioner, som rådet före mars månads utgång därom anmodar, samt b) lägst 5 och högst 10 ledamöter av förbundet vid årsmöte. Rådet sammanträder minst tre gånger årligen. Förbundets styrelse utgöres av ordförande, vice ordförande och fem andra ledamöter. Det är, enligt stadgarna, önskvärt, att bland styrelseledamöterna finnas representanter för statens järnvägar, enskilda järnvägar, ångbåtspassagerarefarten, hotell eller kurorter samt allmänna turistintressen. Styrelsen jämte suppleanter väljes av rådet. Styrelsen utgöres f. n. av överståthållaren C. Hederstierna, ordf., landshövdingen A. Ekman, vice ordf., byråchefen G. Englund, direktören A. Kamph, direktören A. Jonsson J:r och direktören N. Trulsson; en styrelseplats är vakant. Förbundets medlemmar sammankallas till årsmöte en gång varje år samt till extra möte, när styrelsen, eventuellt på uppdrag av rådet, så behövligt finner. Årsmötet beslutar om ansvarsfrihet för råd och styrelse, väljer vissa ledamöter av rådet ävensom revisorer samt prövar ärenden, som av råd eller styrelse hänskjutas till årsmötet, och förslag, som ingivas av förbundsmedlem. Vid röstning å förbundets möten äger varje aktiv medlem en röst. Trafikförbundets personal, tjänstgörande å förbundets byrå i Stockholm, utgöres för närvarande av verkställande direktören, en kvinnlig sekreterare, som jämte verkställande direktören sköter den omfattande korrespondensen och har ledningen av övriga kontorsarbeten, en stenograf, ett biträde, som sköter fotografier och klichéer samt delvis maskinskrivning, en kassörska med avkortad tjänstgöring (5 tim.), 1 bokförerska (2 tim. per dag) samt en vaktmästare, således inalles 7 personer, varav 2 med avkortad tjänst: tidvis har även varit anställd en redaktör för utarbetande av reklamskrifter m. m. Förbundet har under nuvarande omständigheter haft svårt att anställa ytterligare erforderlig personal med tillräckliga språkkunskaper och övriga kvalifikationer. För författande av publikationer har förbundet vidare vid upprepade tillfällen anlitat bl. a. hovintendenten G. Asbrink såsom expert på området, och för smärre artiklar m. m. hava, där dessa ej författats å förbundet, olika författare anlitats. Såsom förut omnämnts har ett antal lokala turisttrafikförening ar ursprungligen bildats på initiativ av trafikförbundet. För närvarande är o följande lokalföreningar medlemmar av trafikförbundet och flera av dem även representerade i förbundets råd: Gotlands turistförening, Göteborgs turisttrafikförening, Hälsingborgs turisttrafikförening, Hälsinglands turistförening, Jämtlands läns turistförening, Mälarens turisttrafikförening, Södra Kalmar läns och Olands turistförening, Turisttrafikföreningen för Bohuslän och Dalsland, Turisttrafikföreningen för södra Sverige, Värmlands turisttrafikförening, Vätterns turisttrafikförening (med 4 skilda länsavdelningar) samt Ångermanlands turisttrafikförening. Överenskommelser hava träffats mellan trafikförbundet och dessa rörande framställning och spridning av reklammaterial för utlandspropaganda.

55 Svenska traflkförbundets inkomster, utgifter och balansräkning. 1924— '3 1925

Vi 1925— 31 /s 1926

1926— '3 1927

6 225 8 600 14 850 35 875

6 625 9 325 17 000 17 469

6 975 9 250 16 905 14 745

65 550

50 419

47 875

5 000 20 000 21467 959 25 022

10 000 10 000 35,500 51 451 24 311 2 577 1685

13 250 3 10 000 35 500 5 510 25 900 2 886

137 998

185 943

140 921

45 725 12 927 1146

70 633 19 909 6 849 3 582

62 970 4 405 7 412 970

59 798

100 973

75 757

23 616 24 625 6 167 2 251

22 393 34 838 2 625 2 558

20 554 32 553 934 156

56 659

62 414

17 022 3 736 724 59

18 850 3 250 456

6 865 3 275 434 393

137 998

185 943

140 921

Inkomster. Bidrag och medlemsavgifter av: enskilda järnvägar rederier hotell, restauranter övriga Summa Bidrag av Stockholms stad Bidrag av S. J Restaurantaktiebolaget Biljettannonser Andra annonser Diverse Arets förlust

• Summa

Utgifter. Direkta reklamutgifter: publikationer, artiklar m. m. foto, skioptikon, film förbundets annonsering utställningar Summa Driftkostnader: allmänna omkostnader löner resekostnader representation Summa Provisioner Räntor Avskrivningar .. Arets överskott Summa

Balansräkning 75002 3 906 13 311 3 376 3 000 6 500 2 924 108 019 1

1927. Skulder.

Tillgångar. Aktier Inventarier Kassa, bankräkningar, obligationer.. Diverse debitorer Ein Buch uber Schv/eden Förbundets annonsering Provisionen

per 31/3

Kapitalkonto Garantifonden Årets vinst Bankirfirman C. G. C er vin Bidrag från S. J Stockholms stads drätselnämnd Bidrag och medlemsavgifter Diverse kreditorer

18 324 3 975 393 50 000 10 000 5 000 1830 18 497 108 019

Härav ett engångsbidrag 20 000 kronor. 2 Härav från resebyrån i Berlin 22 260 och från resebyrån i London 1 925 kronor. s H ä r a v 3 250 kronor extra anslag för utgivandet av en större upplaga av en broschyr över Stockholm.

56 Svenska traflkförbundets inkomster och utgifter (exkl. balanserade belopp). Medlemsavgifter och. bidrag

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922

Restaur.

Annonser

41283 64 212 54100 50 408 14 456 15 000

5 294 2 860 1362

27 45 200 2 3

4 500 23 062 6 940 22 426 75 762 31410

74 2 984 5137 43 570 25 022 2 577 2 886

Provisioner

Övriga utgifter

Summa utgifter

2 755 4 215 4 500

94 517 60 793 93 769 54 624 42 305 38 424 13 395

12 202 564 14 213 9194 4 460 3 706 3 709

56 422 195 026 201168 238 574 137 939 185 943 140 528

20 000 35 000 10 000

10 700 3 600 21902 7 689 65 550 60 419 61125

35 000 145 000 120 000 120 000 5 000 10 000 10 000

2 250 40 000 42 777 45 084 20 000 35 500 35 500

Allmänna omkostnader

Resebyråer

Agenturer

Reklam

6105 6106 5 207 5 665 5335 2 880 1371

36 725 17 513 30 852 28 881 24 976 25 346 11054

11362 11008 5 517 992 325

138 417 72 971 3 113 067

7 057

10 302 19 204 30 348 37 845 56 659 62 414 54197

35 000 30 000 30 000

3 300

Övriga inkomster

A.-B.

5100 4 800 3 550 4 200 3 300 2 800 2 500

Vi 23—»Vs'si' i/4 2 4 - s l / s 25 V* 25—37s 26 'A 2 6 - 3 7 s 27

1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 7i23— 8 7s24 74 24 »78 25 74 25—87s 26 74 26- 8 7s27

S. J.

37 570 21951 47 693 19 086 11669 10198 33 918 29 784 83 636 75168 59 798 100 973 75 757

17 022 18 850 6 865

1 H ä r a v 14 726 kronor bidrag till publikationer m. m. Inberäknat inkomst av sålda publikationer. H ä r i ingå belopp, som bokförts vid avvecklingen av resebyrårörelsen. 4 Inkl. Stockholms stads bidrag. 2 3

Trafikförbundets delägarskap i Turisttrafikförbundets restaurant-aktiebolag beröres här nedan. Såsom organ för trafikförbundet tjänar Svensk turisttidning, som utkommer en gång i månaden under vintern och två gånger i månaden under sommaren och tillställes samtliga medlemmar. Tidningen äges emellertid icke av trafikförbundet utan är ett fristående företag, och den tjänar icke till propaganda i utlandet utan har — frånsett möjligen grannländerna — sin spridning inom Sverige.

57 Trafikförbandets inkomster och utgifter för de tre senaste räkenskapsåren Ekonomi. samt den senaste balansräkningen äro sammanställda i tabellen å sid. 55, och därefter följer ett sammandrag av inkomster och utgifter sedan år 1912. Det framgår härav, att förbundets inkomster tidigare och ända till omorganisationen år 1924 (i samband med överlåtelsen av resebyråerna) till alldeles avgörande del utgjorts av dels statens järnvägars bidrag och dels inkomst från Turisttrafikförbundets restaurantaktiebolag, medan däremot medlemsavgifter och bidrag stannat vid ganska små belopp. Först efter omorganisationen hava dessa senare genom ett energiskt ackvisitionsarbete drivits upp till en mera avsevärd summa, c:a 60 000 kronor inberäknat Stockholms stads bidrag, och samtidigt har förbundet uppnått en betydande inkomst av annonser dels i förbundets egna publikationer och dels, enligt medgivande av statens och några enskilda järnvägar, å baksidan av järnvägsbiljetter. Från annonsinkomsterna avgå dock provisioner till annonsagenter. De största årsbidragen lämna statens järnvägar (10 000), Stockholms stad (10 000), Svenska Amerikalinjen (3 000), Ångfartygs A.-B. Göta kanal (2 000), Trafikförvaltningen Stockholm—Dalarne—Gävle (1 200), Sveriges centrala hotell- och restaurantförening (500), Eriksbergs mekaniska verkstad (500), Rederiaktiebolaget Nordstjernan (500), Stockholms rederiaktiebolag Svea (400), Stockholm—Västerås—Bergslagens järnvägar (400), Göteborgs bank (400) och Grand Hotel i Stockholm (400). Förbundets totala inkomster hava under de två senaste åren uppgått till 184000 resp. 141000 kronor, skillnaden beroende på biljettannonsinkomsterna, i det att större delen därav tillgodogjordes förskottsvis det förra året. Därest man betraktar trafikförbundets inkomst av restaurantbolaget som indirekt understöd av statens järnvägar och beaktar, att biljettannonsinkomsten uppenbarligen är sådant indirekt stöd, så finner man, att sta tens järnvägar alltjämt — direkt och indirekt — uppbära en mycket avsevärd del av trafikförbundets kostnader. Av trafikförbundets utgifter de två senaste åren hava omkring 101000 resp. 76 000 kronor utgjort direkta reklamutgifter, främst för publikationer, under det att personallöner, allmänna omkostnader, porton etc, som i tabellen sammanfattas under beteckningen driftkostnader, uppgått till omkring 62 000 resp. 54000 kronor; dessa kostnader hänföra sig givetvis även till reklammaterialets framställning och distribution m. m. De direkta reklamutgifterna hava, såsom synes av översiktstabellen, alltifrån år 1922 varit vida större än tidigare, och då samtidigt statens järnvägar vid sina resebyråer bekostat en vidsträckt reklam, har uppenbarligen den svenska utlandspropagandan under senare år varit högst väsentligt mer omfattande än under föregående skeden. För en mindre del av reklammaterialet erhåller trafikförbundet direkta tillskott av närmast intresserade parter, t. ex. för en landskapsbroschyr av vederbörande lokala turisttrafikförening eller av affärsföretag på orten. Dylika tillskott bokföras under medlemsavgifter och bidrag. I andra fall bekosta sådana intressenter helt och hållet visst reklammaterial. Slutligen bör erinras, att finansieringen av en del publikationer kan underlättas genom annonsinkomster. Med trafikförbundets inkomst från restaurantbolaget förhåller sig på följande sätt. Bolaget stiftades år 1909 av trafikförbundet i syfte att bereda medel till propagandaarbetet (se sid 8). Aktiekapitalet utgjorde från början 12 500 kronor, höjdes år 1916 till 37 500 kronor, år 1917 tiil 112 500 kronor och år 1919 till 375 000 kronor samt har städse varit uppdelat på en femtedel stam- och fyra femtedelar preferensaktiekapital. Nuvarande stamaktiekapitalet, 75 000 kronor, äges i sin helhet av trafikförbundet och preferens-

58 aktiekapitalet, 300 000 kronor, av åtskilliga enskilda. Aktierna lyda å 100 kronor. Varje stamaktie tillkommer 4 röster och varje preferensaktie en röst. Styrelsen utgöres för närvarande av överdirektören John Flodin, kommendörkapten E. Peyron och verkställande direktören F. W. Edelswärd. Bolaget har ett flertal delvis mycket långfristiga kontrakt med statens och enskilda järnvägar om drivande av restaurantvagnar, ångfärjerestauranter, järnvägsrestauranter och järnvägshotell samt driver turisthotellet Siljansborg. Kontrakten med statens järnvägar, av vilka huvudkontrakten gälla Vi 1919— 31 /i2 1938 och vilka torde vara av för bolaget fördelaktig natur, stipulera i allmänhet dels viss hyra för vagnar och lokaler och dels repartisering av överskotten, så att i regel hälften skall tillfalla statens järnvägar. Av därefter återstående vinst skall preferensaktiekapitalet hava företräde till 10 % utdelning (kumulativt), och återstoden skall tillfalla stamaktiekapitalets ägare, d. v. s. trafikförbundet 1 ; dock hava delar av vinsten även använts till fondavsättningar. I viss mån kan väl trafikförbundets inkomst av bolaget anses som affärsvinst av en på förbundets initiativ tillkommen rörelse, men faktiskt har dock trafikförbundet genom kontrakten av statens järnvägar erhållit ett starkt stöd för sin verksamhet. Den solida ställning bolaget härigenom erhållit för lång tid framåt synes föranleda, att någon fondering i större skala eller extra ordinär avskrivning icke erfordras. Under sådana förhållanden torde ökad inkomst för trafikförbundet så väl som för statens järnvägar kunna påräknas. _ Eestaurantbolagets vinst- och förlustkonto år 1924—1926 samt balansräkning för samma år återgives här nedan.

Inkomster

192 6

1 434 215

1 446 655

1 678 639

1156 549 7 066 30 039 125 247 39 483 75 831

1133 970 6 996 34 644 149 592 44 602 76 851

1 189 805 21325 67 045 203 777 69 230 127 457

1 434 215

1 446 655

1 678 639

30 000 7 500 28 000 10 000

30 000 7 500 28 000 10 000

30 000 7 500 50 000 15 500 25 000

Utgifter: Omkostnader, löner, skatter, räntor Avskrivning å fastighet och aktier » å inventarier Hyror till S. J. (inkl. andelar i överskott) Övriga hyror Nettovinst

Nettovinsten disponerad: 10 % å preferensaktier 10 % å stamaktier (trafikförbundet) Bidrag till trafikförbundets v e r k s a m h e t 2 Till dispositionsfond Till pensionsfond

1 Utdelningen till stamaktiernas ägare får likväl ej överstiga hälften av nämnda återstod, därest icke bolagets behållna tillgångar i kassa, bank, värdehandlingar och lager av matvaror och viner tillsammans uppgå till minst dubbla aktiekapitalets belopp. * Påföljande är bokfört hos trafikförbundet.

59 Balansräkning

per

/i2 ;

19 2 4

699 548 30 000 128 000 134 272 266 440 103 866

692 553 30 000 128 000 138 538 262 107 114 565 4 000

626 227 15 500 100 000 113 662 210 659 252 033 15 252

1 362 126

1 369 763

1 333 333

300 000 75 000 37 500 169 500 450 000 254 295 75 831

300 000 75 000 37 500 179 500 450 000 250 912 76 851

300 000 75 000 37 500 129 500 400 000 263 876 127 457

1 362 126

1 369 763

1 333 333

Tillgångar: F a s t i g h e t i Stockholm Aktier F o r d r a n m o t inteckningar Varulager Kassa och bankräkningar Diverse fordringar

Skulder: Preferensaktier Stamaktier (trafikförbundet) Reservfond Dispositionsfond I n t e c k n i n g a r i fastighet Diverse skulder Årets nettovinst

Huvudgrenarna av trafikförbundets propagandaverksamhet kunna sägas Förbundets verksamhet. vara: att utgiva böcker, broschyrer, affischer, kartor, tidtabeller o. dyl.; att centralt för egen och andras räkning handhava distributionen av dylikt tryckt reklammaterial med anlitande av statens järnvägars resebyråer och andra förbindelser för distributionsarbetet i utlandet; att anskaffa och på olika vägar för propagandan nyttiggöra samlingar av fotografier och skioptikonbilder ävensom filmer; att söka skaffa största möjliga publicitet i utlandets tidningar och tidskrifter dels genom att utsända eller på begäran tillhandahålla artiklar och bilder, dels och kanske framför allt genom att på eget initiativ eller på begäran träda i förbindelse med utländska journalister, planlägga och ordna deras resrouter inom Sverige, utverka lättnader i resekostnader, tillhandahålla material och på annat sätt verka för att deras vistelse i Sverige må bli fruktbärande; att på motsvarande sätt understödja utländska föreläsares och författares resor; att deltaga i eller tillhandahålla material till turistutställningar, mässor o. dyl.; samt att i övrigt på olika sätt främja turisttrafiken. Därjämte torde trafikförbundet även verka inom landet för att rätta bristfälligheter och åstadkomma sådana anordningar, som krävas för den internationella publikens trivsel, t. ex. sport-, hotell- och utflyktsarrangemanger, språkkunnig personal, guider o. s. v. Bland annat har förbundet nedlagt mycket arbete på införandet i Sverige av s. k. hotellkuponger (för rum och vivre), vilka av resebyråer sammanställas alldeles som resebiljetter, och av vissa kategorier utlänningar, särskilt en del amerikaner, anses nödvändiga för resebekvämligheten. Däremot har förbundet icke ansett sig hava skyldighet att direkt betjäna allmänheten med muntliga eller skriftliga upplysningar och planläggningar för resor och tar i regel ej befattning med sällskapsresor.

60 Ej heller utövar förbundet någon nämnvärd annonspropaganda i utlandspressen — detta besörjes av resebyråerna — utan dess annonsering är begränsad till annonser i utländska turistpublikationer o. dyl. I trafikförbundets strävan ingår att så mycket som möjligt centralisera turistreklamen för att uppnå största möjliga effekt av nedlagda kostnader; sålunda utarbetar förbundet t. ex. reklammaterial även för sina medlemmars räkning ocli samverkar i övrigt såväl med dem som med andra institutioner av olika slag. De sakkunniga anse sig här böra, på grundval av från förbundet tillhandahållna upplysningar, lämna något utförligare redogörelse för vissa delar av reklamarbetet. Tryckta publikationer utgivas av olika slag från böcker och planschverk, vilka av kostnadshänsyn icke kunna utdelas gratis i obegränsade mängder, till broschyrer, folders* och reklamkort, vilka alla äro avsedda för kostnadsfri massdistribution. Broschyrerna äro dels landsbroschyrer, innehållande kortfattade uppgifter över Sveriges natur, kultur, industri och turistiska sevärdheter, dels specialbroschyrer över vissa städer eller områden, samtliga rikt illustrerade och i allmänhet försedda med kartor, hotellförteckningar och tidtabeller m. m. Publikationerna utgivas på ett flertal olika språk, främst på engelska och tyska med även på franska, holländska och danska samt i mindre utsträckning på andra språk, såsom spanska, finska, italienska o. s. v. På olika språk utgivna broschyrer över samma ämne äro ofta inbördes ganska olika i avseende på innehåll och utstyrsel. En stor del av broschyrerna utgivas med mycket vacker utstyrsel och kunna sägas hava ett avsevärt värde. Hotellförteckningarna och tidtabellerna äro främst avsedda som uppslagsböcker för främmande resebyråer. Bland under senare år utgivna böcker och planschverk är främst att nämna den av trafikförbundet utgivna »A book about Sweden» (första upplagan 1922) samt motsvarande tyska »Ein Buch iiber Schweden» och franska »Un livré snr la Suéde». Trafikförbundet har vidare delvis bekostat C. G. Laurins »Views from Sweden» (1921, planschverk med beskrivande text) och H. Wåhlins »Wisby» på tyska och engelska (1926), varjämte förbundet understött och biträtt vid utgivandet av en del böcker om Sverige på tyska och engelska förlag. Till resebyråfirman Cook's resehandbok över Norden har trafikförbundet tillhandahållit texten till avdelningen Sverige. Vad affischer beträffar, bör anmärkas, att förbundet icke synes förfoga över fullgoda sådana i tillnärmelsevis tillräcklig utsträckning. Trafikförbundets under de tre senaste åren utgivna publikationer äro följande: V4 1924—n/3 1925. Svenska hotell och restauranter, svensk, tysk och engelsk upplaga 18 000 ex. Tidtabell för Sverige, tysk, engelsk, fransk upplaga 20 000 » Landsbroschyr, tysk, engelsk, fransk, holländsk upplaga 2 130 000 » Sverige, vintersportens land, broschyr, dansk, tysk, engelsk, fransk upplaga 90000 » Stockholm, broschyr, dansk, tysk, fransk, holländsk, tjeckoslovakisk, spansk upplaga 50 000 » Nordens huvudstäder, broschyr och folder på engelska (gemensamt med grannländerna) 80 000 » 1

Folder benämnes en broschyr i ett bredare, hopvikt format efter amerikanskt mönster. Schweden, das Land das Sie sehen mussen, 40 000 ex., Sweden, the L a n d yon m u s t visit, 40 000 ex., Voyages en Suéde, 30 000 ex., Eeizen in Zweden, 20 000 ex. 2

61 . ., 8 0 0 0 ex. A1 . , Abisko, folder ^000 » Kalmar—Danzigrouten, broschyr på polska •• • •• •• Affisch, dansk, tysk, engelsk, fransk, holländsk, italiensk och svensk ^ ^ ^ upplaga — Summa 411 000 ex. 7 4 1925-n/a 1926. Ein Buch iiber Schweden (att säljas) ••• • 10 000 ex. Svenska hotell och restauranter, svensk, tysk, engelsk upplaga 14 000 » Tidtabell för Sverige, tysk, engelsk, fransk upplaga 1HUUU >> Svenska badorter, tysk, engelsk upplaga • ••• •••»• ^ uu Vintersportbroschyr (för Nord. spelen) svensk, tysk engelsk upplaga 42 000 Stockholm, vägvisare i västficksformat, tysk, engelsk upplaga 40 000 » Stockholm, folder, engelsk upplaga • * Stockholms skärgård, folder, tysk, engelsk upplaga i u uuu Värmland, folder, tysk, engelsk upplaga • ^ u Hälsingborg, Kullaberg, folder, tysk, engelsk upplaga 10 UUU >^ Via Sweden from and to Japan, broschyr 2_ll2 Summa 199 000 ex. samt i förening med andra organisationer: Ekumeniska mötets broschyr, engelsk upplaga • • Grenobleutställningens svenska broschyr, engelsk, fransk upplaga

2 500 ex. 30 000 »

V4 1926-3XIZ 1927. A Book about Sweden, ny engelsk samt fransk upplaga (att säljas) 15 000 ex. Svenska hotell och restauranter, svensk, tysk, engelsk upplaga 14 000 » Tidtabell för Sverige, tysk, engelsk, fransk upplaga jib BUU » Landsbroschyr, dansk, finsk, tysk, engelsk upplaga 100 OUU » Svenska badorter, tysk, engelsk upplaga ' ™ ^ Vinterprospekt, tysk upplaga • » A(\c\c\c\ Stockholm, broschyr, tysk, fransk upplaga juuuu Vätternbroschyr, tysk, engelsk upplaga ^ ^ Västergötlandsbroschyr, tysk, engelsk upplaga <*o uuu J a k t och fiske i Sverige, engelsk upplaga Summa 252 800 ex. P å h ö s t e n 1926 utgav förbundet g e m e n s a m t m e d N o r g e och D a n m a r k en k a r t a i 10 000 ex. över resvägarna till de s k a n d i n a v i s k a l ä n d e r n a , och h a r t i d i g a r e utgivit en g e m e n s a m affisch för Sverige, N o r g e D a n m a r k , F i n l a n d , v H k l n affisch p å Sytt utgavs 1926 i en u p p l a g a om 5 000 ex och liksom o v a n n ä m n d a b r o s c h y r och folder » N o r d e n s h u v u d s t a d e r » ar frukten av nor1S

Spe S c a ialbroschyr över vissa l a n d s k a p u t a r b e t a s ! s a m v e r k a n m e d och num e r a även p å b e k o s t n a d av v e d e r b ö r a n d e lokala i n t r e s s e n t e r genom formedling av de lokala turisttrafikföreningarna. K e k l a m m a t e n a l e t for S t o c k h o l m b e k o s t a s delvis genom S t o c k h o l m s s t a d s anslag. .. T övrigt p u b l i c e r a s material av b e t y d e l s e for u t l a n d s p r o p a g a n d a n även från a n d r a håll t. ex. turistföreningen, exportföreningen, trafiktoretag, bado r t e r o. s. v. Trafikförbundets k o s t n a d e r för p u b l i k a t i o n e r m. m. u n d e r d e två s e n a s t e r ä k e n s k a p s å r e n äro följande:

62 7 4 1925—31/3

ii926.

Ekumeniska mötets handbok Hotellboken Karta till landsbroschyrerna.. Schweden Nordiska broschyren Polska broschyren Sweden, the Land you must visit Abiskobroschyren Badortsbroschyren Skärgårdsbroschyren Tidtabellen Japanska broschyren Ein Buch iiber Schweden Vintersportbroschyren Hälsingborgsbroschyren Visbybroschyren Stockholmsvägvisaren Affischer Värmlandsbroschyren

kr. » » » » » » » » » » » » » » » » » »

700: n 790: 24 7 283:80 8 n o : 72 3 385: 61 813: — 6 850: — 1 622: ggi: 405; 7 091: 794; 3 225: 9 588: 395. 418: 5 \\\2 107: — 240:

Summa kr. 70 920: 37 Sålda publikationer 31

7* 1926— /3

kr.

287: 37

Summa kr.

70 633: —

kr. » » » » » » » » » » » » » » » » » » » »

4 429:32 960: 3 755. 52 617: 10 \ 758; 167; 5 0 7 493; 63 1983:50 3 829: 20 6 716:34 8 706:52 4 950: 91 9 i 7 2 : 80 180:95 33^ 90 1294:50 628: 35 1485:36 7 591: 343; 50 25:

1927.

Vintertidtabellen Karta över resvägarna till Skandinavien Skärgårdsbroschyren Schweden, das Land das Sie sehen mussen Badortsbroschyren Vägvisaren Stockholmsbroschyren Hälsingborgsbroschyren Värmlandsbroschyren Sweden, the Land you must visit Sweden, the Land of bright summernights Sommartidtabellen Hotellboken Västergötlands- och Göteborgsbroschyren Affischer A Book about Sweden, 3:dje upplagan Vintersportbroschyren Diverse artiklar och översättningar Ein Buch fiber Schweden Medlemsskyltar Danska landsbroschyren

Summa kr. 66 450: — Balans till 1927

fcr#

3 480: Summa kr. 62 970: —

63 Beträffande distributionen av det tryckta reklammaterialet erinras, att trafikförbundet i rätt stor utsträckning svarar för distributionen av material, som utgives av järnvägar, rederier, lokala turistföreningar, badorter m. fl. Såväl detta som förbundets eget material utsändes av förbundet dels till de svenska resebyråerna i utlandet för vidare distribution i resp. länder, dels ock — särskilt i andra länder — till utländska institutioner med en uppgift motsvarande trafikförbundets, till vissa utländska reseföretag samt till beskickningar, konsulat, handelskammare, hotell, rederier och enskilda personer. Artiklar i tidningar och tidskrifter. Vid sidan av den publicitet, som åstadkommes genom resebyråerna och genom att utländska journalister beredas tillfälle till Sverigebesök, föranleder även trafikförbundet införande av artiklar i den utländska pressen och har för detta ändamål förbindelse med utländska journalister eller pressorganisationer, vilka tillhandahållas antingen manuskript till artiklar eller text- och bildunderlag till sådana. Till förbundet ingå också från olika delar av världen rekvisitioner å uppsatser med tillhörande fotografier och klichéer berörande svenska förhållanden av vitt skild natur, som t. ex. hemslöjd, idrott, vattenkraftanläggningar, turistresor, kyrkliga förhållanden, skogsvård. Förbundet söker så vitt möjligt tillgodose dessa skiftande krav, och förbundet utsänder regelbundet sådana meddelanden, som kunna vara av turistiskt eller idrottsintresse. Under år 1926 utsände trafikförbundet ett 60-tal olika artiklar på olika språk till ett 40-tal adressater, varvid i allmänhet samma artiklar utsändes till ett flertal olika adressater, så att hela antalet artikelutsändningar steg till omkring 350. Ett större eller mindre antal av dessa artiklar utsändes bl. a. till de svenska resebyråerna, Nordische Gesellschaft i Lubeck, Tjeckoslovakiska kommittén för förbindelser med Sverige i Prag, svenska generalkonsulerna i Brussel. Batavia och Calcutta, svenska handelskammaren i Sydney N. S. W., samt till en del andra resebyråer, tidningar och personer med publicistiska förbindelser. Förbundet har även strävat att fortlöpande kunna tillhandahålla uppgifter angående stundande tilldragelser av turistiskt intresse samt att sprida detta material genom resebyråer och genom utländska turistorganisationers nyhetsförmedling. Genom resor av utländska journalister, författare, föredragshållare, fotografer och filmfotografer nås måhända i ännu högre grad en vidsträckt och kvalificerad publicitet i utlandet. Initiativet till sådana besök i Sverige tages i allmänhet av de svenska resebyråerna eller av vederbörande själva, men trafikförbundet har den viktiga och arbetskrävande uppgiften att i Sverige tillhan dagå sådana för propagandan nyttiga personer med råd och hjälp och med materialanskaffning. Som regel utverkas fria resor å statens järnvägar och andra trafikleder, men vederbörandes anspråk på lättnader av olika slag samt bistånd äro ofta långt gående och behöva väl underkastas noggrann prövning. Under år 1925 bistod trafikförbundet ett 30-tal olika sådana personer. Fotografier. Trafikförbundet äger en mycket stor fotografisamling, varifrån bilder över Sveriges natur, konst, kultur, industri och idrott m. m. ständigt kunna erhållas i och för reklam och upplysning i utlandet. Fotografierna äro upplagda i vissa serier, som ständigt hållas kompletterade. För minskande av de avsevärda kostnaderna har förbundet även anskaffat egna negativ av de bästa i arkivet ingående fotografierna. Fotografiarkivet förnyas och utvidgas i den mån förbundets medel så medgiva. Trafikförbundet äger även ett avsevärt antal klichéer, som i förekommande fall utlånas.

64 Förbundet har upplagt en särskild s. k. resebyråserie av fotografier, omfattande över 700 nummer, illustrerande Sverige som turist-, kultur-, industri- och sportland. Denna serie är utsänd till statens järnvägars resebyråer i Berlin, Paris, London och New York, till resebyrån i Amsterdam, till Svenska Amerikalinjen för dess New Yorkkontor, till Nordisches Fremdenbiiro i Wien, till Tjeckoslovakiska kommittén för förbindelser med Sverige i Prag samt till generalkonsuln Th. Fevrell i Batavia m. fl. De utsända serierna användas dels för byråernas eget behov och dels för att tillhandahållas till tidningar m. fl. Dessutom har trafikförbundet på direkt förfrågan från utländska tidningar, tidskrifter, journalister och föredragshållare utsänt ett stort antal fotografier: under 1924—25 3 952 och under år 1926 intill november månad 2 764 fotografier. Användningen av fotografier har fått sådan omfattning, att skötseln av fotografiarkivet samt distribution därav numera tager en person helt i anspråk. Förbundet äger även ett stort antal fotografiska förstoringar att användas för utställningsändamål. För att undvika dubbelarbete och onödiga kostnader samarbetar förbundet med sådana officiella svenska institutioner, vilka utsända fotografier i samband med nyhetsförmedling, och med turistföreningen, som äger en synnerligen omfattande fotografisamling. Utan tvivel är den propaganda, som erhålles genom fotografier i utländska tidningar och tidskrifter, synnerligen värdefull. Det har emellertid till de sakkunniga uttalats, att det för närvarande icke i Sverige finnes fotografier, som äro fullt användbara för propagandaändamål i England och Amerika, där kvalitetsanspråken äro mycket höga. I övrigt vill det synas som om det värdefulla propagandamedel, som fotografier utgöra, ännu icke blivit tillräckligt använt, i det att resebyråerna anmärkt, att de icke kunna erhålla tillräckligt mycket fotografimaterial från trafikförbundet. SJcioptiJconbilder. Trafikförbundet innehar mellan 2 500 och 3 000 skioptikonbilder, vilka i likhet med fotografierna äro upplagda i vissa serier. Olika antal av dessa bilder äro deponerade hos statens järnvägars resebyråer, hos ett flertal kulturella institutioner och föreningar ävensom hos enskilda personer i utlandet. Skioptikonbilderna användas vid föreläsningar om Sverige och kravet på dylik upplysningsmaterial har ständigt ökats. Filmer. Förbundet äger vidare ett 30-tal filmer över olika delar av Sverige, av vilka en del utgöra sektioner av Mr Adams film »Se Sverige», och andra tillkommit genom anslag till trafikförbundet av statens biografbyrås överskottsmedel. Filmerna utlånas till resebyråerna och enskilda, som ombesörja att de komma till användning. De sakkunniga hava emellertid fått den uppfattningen, att filmen hittills icke blivit använd som propagandamedel i mera avsevärd omfattning. Utställningar. Trafikförbundet har under senare år bl. a. deltagit i utställningar i Grenoble, Paris, Berlin, Köpenhamn och Prag och även i mässor. Internationellt samarbete. Såsom ovan under rubriken tryckta publikationer omnämnts, har trafikförbundet deltagit i ett gemensamt nordiskt arbete för turistpropaganda, varav hittills resulterat en gemensam affisch (2 upplagor), en gemensam karta (2 upplagor) över resvägarna till de nordiska länderna samt en broschyr och en folder över de nordiska huvudstäderna. Förbundet är medlem av och samarbetar med följande turistorganisationer av allmän läggning: Conseil Central du Tourisme International med säte i Paris, vars huvuduppgift är att genom årliga kongresser söka bidraga till internationella lättnader inom turistväsendet.

65 Alliance Internationale de Tonrisme med säte i Briissel. TJnione Nazionale Industrie Turistiche Italiane (UNITI) i Kom, som är en internationell sammanslutning av järnvägar, rederier, hotell och turistorganisationer, och bl. a. kraftigt verkar för gemensam propaganda, och genom dess försorg har trafikförbundet möjlighet att distribuera svenskt reklammaterial till U N I T F s ledamöter, vilka även hava intresse av att denna material framlägges. Congrés International des organisations officiels de jpropagande med sekretariat i Haag, som är en sammanslutning av uteslutande sådana institutioner vilka ägna sin verksamhet åt utlandsreklamen. Denna sammanslutning avhåller årligen en kongress, i vilken deltagare från ett 20-tal nationer bruka närvara, och eftersträvar att uppnå så vitt möjligt enhetliga bestämmelser för turistpropagandans bedrivande och vissa praktiska resultat såsom tullfrihet för turistpublikationer m. m. För närvarande är en gemensam europeisk broschyr under utarbetande, vilken avses att utgå i en miljon exemplar i Förenta staterna och i 200 000 exemplar i Sydamerika. Atlantic Conference, en sammanslutning av olika transatlantiska rederier med en omfattande organisation i U. S. A. och i Europa och stort kapital till sitt förfogande, vilken bl. a. arbetar för gemensam propaganda.

3.

Övrig reklam och upplysning i turistsyfte.

Främst bland de trafikföretag, som å utrikes ort driva reklam för trafik Reklam till Sverige, står Svenska Amerikalinjen, vilken för sin kontors- och agentur- av *«»/&* o r g a n i s a t i o n samt reklam i Amerika årligen förbrukar mycket stora penning- företa9 »«• summor. Det intensiva propagandaarbetet har också oförtydbart varit ett mäktigt hjälpmedel vid upparbetandet av den stadigt stigande resandeströmmen från Amerika och sålunda i hög grad verkat också i den allmänna turistpropagandans intresse, i synnerhet som den amerikanska och svenskamerikanska turistströmmen genom sin storlek och sin penningtillgång är den för Sverige ekonomiskt betydelsefullaste. Amerikalinjen anger antalet som turister rubricerbara resande från Amerika åren 1923—1926 till resp 7 300 (Göteborgsutställningen), 6 800, 7 300 och 9 200. Eeklam och propaganda i Amerika skötes från bolagets huvudkontor i New York. Dessutom hållas underkontor i Chicago och Minneapolis samt generalagenturer i Seattle, Los Angelos och San Francisko, och sammanlagt har bolaget över 3 000 agenter i Förenta staterna, däri inbegripet alla de turistbyråer, som förmedla biljettförsäljning. För reklamen åtgå stora mängder av broschyrer, affischer och andra trycksaker, delvis av dyrbar beskaffenhet, och redan postportot för distributionen gör en avsevärd utgiftssumma. Presspropaganda bedrives genom en mycket omfattande annonsering och även genom artiklar, fotografier o. s. v. Den har hittills till övervägande del varit inriktad på svensk-amerikansk publik. Med svenska resebyrån i New York, vilkens reklam delvis ligger på ett annat plan och icke på långt när når upp till samma storleksordning, samarbetar Amerikalinjen och anser sig hava nytta av dess verksamhet. Amerikalinjen lämnar även ett årligt bidrag till resebyråns reklam liksom också till Svensk-amerikanska nyhetsbyrån och till trafikförbundet. Samarbete äger även.ram med trafikförbundet ifråga om broschyrer och annan reklammaterial. Även turistföreningen har samverkat med Amerikalinjen. Angfartygsaktiebolaget Göta kanal har likaledes nedlagt mycket avsevärda årliga summor för utlandsreklam och på detta sätt faktiskt bekostat en icke ringa del av Sveriges hela turistreklam i utlandet. Keklamen har bl. a. 188G 27

66 omfattat broschyrer på svenska, finska, tyska, engelska, franska, spanska och japanska språken, ett antal mycket vackra affischer med text på olika språk, annonsering ävensom artiklar och fotografier i tidningar och tidskrifter m. m. samt vidsträckta direkta förbindelser med resebyråer, turistorganisationer m. fl. Reklammaterialet sprides dels genom statens järnvägars resebyråer, men dels också direkt genom bolagets försorg, och bolaget har funnit det synnerligen värdefullt att upprätthålla direkta personliga förbindelser med resebyråer och organisationer för att väcka deras uppmärksamhet och aktivitet och också för att därigenom erhålla uppfattning om vad som bör göras i olika länder och på olika platser. Bolaget anser personliga besök vid resebyråer m. m. vara minst lika viktigt eller kanske viktigare än annonspropaganda. Bolaget samarbetar med mer än 1 200 resebyråer och flertalet av dessa har också sålt biljetter. Bolagets reklam har uppenbarligen givit god frukt i ökad resefrekvens; antalet utländska turister å bolagets ångare utgjorde åren 1922—1926 resp. 2 800, 3 400, 3 700, 4 400 och 4 700, och reklamen har även åstadkommit en utsträckning av turistsäsongens längd. Det är oförtydbart, att denna bolagets utlandsreklam för egen linje samtidigt verkar som allmän reklam för landet i dess helhet. Göta kanal understödjer med anslag trafikförbundet och Svensk-amerikanska nyhetsbyrån samt lämnar särskilda bidrag till resebyråns i London annonsering, för vilken plan uppgöres i samråd med bolaget. Tillsammans med Svenska Lloyd, Bergslagsbanan och Svenska Amerikalinjen har Göta kanal upprättat en jpropagandaorganisation i Paris med uppgift att driva reklam för Sverige och de intresserade företagen. Detta kontor har till uppgift att ständigt hålla de främmande resebyråerna orienterade beträffande vårt land samt tillse, att allt reklamtryck finnes och kommer till användning. Yidare skall föreståndaren verkställa annonsering, inkomma med förslag samt pröva och giva utlåtande över tilltänkta åtgärder. Av särskild vikt är arbetet för den internationella turistströmmen i Paris. Föreståndaren är ej bunden vid Paris utan företager resor till andra orter av intresse och tjänstgör sålunda som en flygande propagandaman. I samband härmed står även det i Göteborg upprättade företaget »Utländsk trafikpropaganda». Aktiebolaget Aerotransport har redan nu och kommer utan tvivel allt mer att få en avsevärd betydelse för turisttrafiken till Sverige. Genom luftlinjerna minskas avstånden och ökas möjligheten för turisten att hinna besöka Sverige. Från bolaget har under hand till de sakkunniga uttalats stor tillfredsställelse med att svenska resebyråer upprätthållas som centralpunkter för propagandan och har starkt understrukits det ofrånkomligt nödvändiga i att allt framgent bibehålla dem. Bolagets erfarenhet är, att det icke är möjligt att få de utländska resebyråfirmorna att tillfredsställande arbeta för Sverige, åtminstone vad flygtrafiken beträffar. Aerotransports egen propaganda omfattar huvudsakligen följande: Broschyrer och tidtabeller, varav i år utgivits en engelsk »Swedish AirLines» med utförlig redogörelse för alla flygroutekombinationer till och från Sverige (50 000 ex., varav 10 000 spridda i Amerika), en mindre men vacker »Guide to Sweden», utgiven tillsammans med trafikförbundet, samt ett tidtabellshäfte. Årligen utgives också affischer; i år dels en större affisch för utlandet och en speciell för Danmark, samt en fotografisk affisch i olika storlekar, avsedd för resebyrålokaler, hotell e t c , vilken man lyckats prydligt inramad få gratis placerad på ett stort antal hotell i Paris och även i England och Amerika.

67 Bolagets reklammaterial sprides till stor del genom de svenska resebyråerna i Berlin, Paris, London och New York. Annonsering drives ganska litet. Bolaget har emellertid inbjudit åtskilliga utländska journalister — inalles ett 20-tal, varav några amerikanska — till fria luftresor till och via Sverige och har härav fått en betydlig publicitet. I övrigt har bolaget även lyckats placera en del artiklar om flygning till Sverige i franska, tyska och engelska tidningar och tidskrifter; allmänhetens speciella intresse för flygning torde ha underlättat sådan artikelplacering. Aerotransport har upplyst, att bolaget i Paris har egen representant, som bl. a. tillställer dit anländande amerikanska och engelska turister första dagen ett elegant, personligt adresserat och undertecknat cirkulärbrev och påföljande dag en tidtabell och en »Guide to Sweden». Aerotransport säljer biljetter genom praktiskt taget alla resebyråer och främmande luftrederier, men en betydande del av försäljningen kommer på de svenska resebyråerna, särskilt i Paris. Genom internationella luftfartsunionen åstadkommes, att de olika luftrederierna äga utställa biljetter för varandra, vilket betydligt förenklar försäljningsapparaten. Från bolagets sida har bl. a. framhållits önskvärdheten av att i Amerika organiseras samarbete mellan bolaget, svenska resebyrån och Svenska Amerikalinjen i syfte att förmedelst de snabba luftförbindelserna mellan Sverige och kontinenten förmå de amerikanska turisterna att besöka även vårt land och eventuellt resa med den svenska atlantlinjen. — Bolaget har även framhållit, att en liten och icke dyrbar svensk resebyrå i Estland i samarbete med luftfarten utan tvivel skulle kunna verksamt närma Östersjöprovinserna till Sverige, förvärva transitotrafik och upparbeta de kommersiella förbindelserna. Bland andra företag, som driva utländsk propaganda, må nämnas Gotlands turistförening samt Angfartygsaktiebolaget Gotland, som gemensamt utgivit utländska broschyrer och tidtabeller, annonserat i utlandet, lämnat annonseringsbidrag till resebyråerna i London och New York, föranlett tidnings- och tidskriftsartiklar, tillhandahållit fotografier och skioptikonbilder samt omhändertagit utländska journalister, författare, filmupptagare, resebyråtjänstemän o. s. v. Antalet utländska turister, som besökt ön, beräknas åren 1925 och 1926 till cirka 900 resp. 1 400. Det har från dessa enskilda företag uttalats, att därest icke statsverket möjliggör bibehållandet av effektiva svenska propagandacentraler i utlandet, skulle den mycket övervägande delen av Gotlands hitillsvarande propaganda i England och U. S. A. icke kunna fortsättas. Vidare är att nämna Trafikförvaltningen Göteborg—Balarne—Gävle (Bergslagsbanan), som under en följd av år i viss utsträckning drivit utländsk turistpropaganda och därvid utgivit broschyrer på tyska och engelska, annonserat i danska och andra utländska tidningar samt understött trafikförbundet och Svensk-amerikanska nyhetsbyrån. Vidare RederiaMiebolaget Svenska Lloyd, som drivit egen reklam genom annonser, affischer, broschyrer etc. och lämnat bidrag till resebyråns i London propaganda, samt Stockholms rederiaktiebolag Svea, som utgivit broschyrer. I övrigt förekommer utländsk annonsering samt för utlandet avsedda reklambroschyrer av åtskilliga företag, såväl trafikföretag som hotell, badorter o. s. v. De förut omnämnda lokala turisttrafikföreningarna stå för den utländska propagandan i samarbete med trafikförbundet. Rörande de samlade kostnaderna för enskilda företags utlandsreklam torde det vara svårt att angiva en noggrann uppgift, bl. a. emedan det särskilt för rederierna icke är så lätt att avgöra, vad som bör hänföras till egentliga

(38 reklaniutgifter och vad till ordinära agenturomkostnader å utrikes ort. Enligt uppgifter, som de sakkunniga under hand fått mottaga, vill det dock synas som om man genom summering för några få större företag skulle komma till ett belopp av mellan en halv och en hel miljon kronor för utrikes turistreklam. Förutom trafikföretagens och andra ekonomiska intressenters i eget intresse utövade reklam är att nämna den upplysningsverksamhet på turistområdet, som bedrives av Svenska turistföreningen och Kungl. automobilklubben. TuristSvenska turistföreningens ändamål är att i fosterlandets intresse utveckla föreningen, och underlätta turistväsendet inom Sverige samt arbeta för spridandet av kännedom om land och folk. Såsom i historiken (s. 7) omnämnts, utövade föreningen under sina första årtionden en avsevärd verksamhet för den utländska turisttrafikens hitledande, men när turisttrafikförbundet år 1902 bildades — under turistföreningens medverkan — ansågs turistföreningens verksamhet med den affärsmässiga utlandsreklamen kunna upphöra. Turistföreningen har dock icke därför upphört att betjäna även utländska turisters intressen. Utan att driva egentlig reklam utövar föreningen en upplysningsverksamhet även i förhållande till utländsk publik, vilken blivit karakteriserad såsom »tyst propaganda». Broschyrer på främmande språk för gratisutdelning utger turistföreningen numera endast undantagsvis; exempel på sådan är dock en för pressmötet i Sverige år 1923 utgiven broschyr, och vidare bör omnämnas en i år utgiven av Svenska Amerikalinjen bekostad broschyr på svenska för spridning i Amerika. Däremot har föreningen under årens lopp utgivit åtskilliga planschverk, senast de tre utmärkt vackra planschverken över resp. Sverige, Stockholm och Göteborg, som utgått i flera upplagor och med fyrspråkig rubrik under bilderna vända sig även till utländsk publik; dessa säljas bl. a. genom statens järnvägars resebyråer och bruka dessutom av såväl större industrier som privatpersoner sändas till utländska vänner; även vid internationella kongresser komma dessa planschverk väl till pass. Turistföreningens atlas över Sverige har utgivits i både tysk och engelsk upplaga. Till ett stort arbete över Skandinavien på tyskt förlag har turistföreningen utarbetat den svenska delen. Turistföreningens tyska och engelska resehandböcker för Sverige äro däremot numera föråldrade, men utarbetandet av en ny sammanfattande resehandbok över hela landet pågår. Turistföreningens upplysningsbyrå och den därtill anknutna resebyrån är en stor institution, vilken betjänar utlänningar på samma sätt som svenskar med råd och upplysningar om resor i Sverige; byrån i Stockolm omfattar 20 rum och en liknande upplysningsbyrå har i år öppnats i Göteborg. E t t stort antal utlänningar dels besöka byrån under säsongen och dels vända sig skriftligen dit för förberedande upplysningar. Med hänsyn till den utländska publiken håller föreningen språkkunnig personal. Denna turistföreningens upplysande verksamhet, vilken är helt kostnadsfri för den rådfrågande, motsvarar vad som utföres vid resebyråerna i utlandet. Turistföreningen äger som bekant en mycket omfattande fotografisamling, uppgående till 30 000 a 40 000 bilder samt dessutom flera tusen skioptikonbilder. Till föreningen ingå ofta förfrågningar från utlandet om fotografier och skioptikonbilder, ofta i samband med att en utländsk turist efter hemkomsten vill hålla något föredrag om Sverige. Gäller frågan en allmän propaganda brukar turistföreningen hänvisa vederbörande till trafikförbundet, men söker eljest själv tillmötesgå med de önskade bilderna. I viss utsträckning har föreningen även tillhandahållit bildserier till trafikförbun-

69 det eller sammanställt dess skioptikonbildserier samt ställt bildserier till förfogande för utställningar m. m. Liksom turistföreningen inom Sverige har ett stort antal (2 500) ombud som mellanlänkar mellan föreningen och dess medlemmar, har föreningen även ombud utomlands, bl. a. i U. S. A., där föreningens medlemsantal uppgår till mellan 1 000 ä 2 000. De utländska ombuden få ofta förmedla upplysningar, och vid korrespondens till utlandet brukar föreningen hänvisa till dessa ombud för närmare upplysning. Genom ömsesidiga överenskommelser med ett flertal av de ledande turistorganisationerna i utlandet beredas dessas medlemmar samma förmåner som turistföreningens egna medlemmar vid resor inom landet, d. v. s. ett flertal nedsättningar i biljett- och hotellpris m. m. Föreningen sprider även kunskap om Sverige i utlandet genom ett omfattande publikationsbyte med turistföreningar, geografiska sammanslutningar och universitet i skilda länder. Kostnaderna för turistföreningens arbete gentemot utländsk publik torde icke kunna separat angivas. Det torde såsom sammanfattning kunna sägas, att turistföreningen utan att driva reklam eller propaganda anser det vara sin uppgift att även i förhållande till utlandet lämna alla personliga upplysningar om resor i Sverige och även i viss mån sörja för att upplysningsmaterial finnes att tillgå. Kungl. automobilklubben har alltifrån sin tillkomst nedlagt ett avsevärt Automobil arbete för motorturisttrafikens befrämjande i Sverige, och för ändamålet har klubben. inom klubben upprättats en särskild turistavdelning, vilken tillgodoser både in- och utländska turisters intressen och sprider upplysningar både inom och utom landet. Verksamheten omfattar bl. a. uppgörande av reserouter med erforderliga upplysningar (som uppställas å kupongblanketter, för att liksom vanliga resebyråblanketter kunna sammanhäftas till olika routekombinationer), utgivande av turböcker och vägkartor samt en årlig handbok med upplysningar för turister. Speciellt för den utländska trafiken har klubben stationerat särskilda vakter vid båt- och färjestationerna i Trälleborg, Malmö, Hälsingborg och Göteborg för att hjälpa resenärerna vid tullbehandling och med upplysningar etc. Genom sina avdelningskontor i Göteborg och Malmö söker klubben även i övrigt underlätta utländska resenärers ankomst och vistelse i landet. Till rederier, som trafikera Sverige och utlandet, lämnar klubben broschyrer och uppgifter om formaliteter för att inkomma i Sverige jämte erforderliga handlingar härför. Klubben står vidare i ständig förbindelse med ett 30-tal utländska organisationer, genom vilka s. k. tullpassersedlar kunna utfärdas, varigenom en utländsk turist befrias från att deponera tullbelopp. Till utländska organisationer lämnar klubben kostnadsfritt alla erforderliga upplysningar angående Sverige. I samband med Göteborgsutställningen utgavs tillsammans med exportföreningen en broschyr »Motoring in Sweden», som alltjämt kostnadsfritt tillhandahålles till utlandet. I Övrigt utövar klubben icke direkt propaganda i utlandet genom tidskriftsartiklar eller dylikt. E n separerad kostnad för utgifter för utländsk publik torde icke kunna angivas.

4:. Annan upplysningsverksamhet. Utöver den i det föregående berörda direkt på turistväsendet inriktade reklam- och upplysningsverksamheten förekommer i avsevärd omfattning en mera allmänt kulturell, ekonomisk eller politisk upplysningsverksamhet för

70 Sverige, vilkens strävan är att göra vårt land och dess förhållanden kända i världen. Sådan verksamhet, som bedrives såväl på statens bekostnad som ock genom ekonomiska och kulturella sammanslutningar av olika slag, verkar givetvis till en del i samma riktning som den rena turistpropagandan, och ofta torde gränsen mellan de båda arterna av upplysning vara svår att draga. I varje fall kan ifrågavarande verksamhet icke lämnas ur sikte, i det samband som här föreligger, och de sakkunniga skola därför — dock utan att kunna åsyfta någon fullständighet — redogöra för huvuddragen av sådan verksamhet. Utrikesdepar- Fräinst är därvid att nämna den inom utrikesdepartementet upprättade tementets prefisavdelningen jämte de avdelningen underställda organen. pressavdelPressavdelningens arbete utanför dess mera departementala funktioner mng ' är i vad det gäller upplysningsverksamhet utåt i främsta rummet inriktat på den periodiska pressen, vilken följes genom systematisk läsning av ett stort antal pressalster och genom urklipp, som insändas från beskickningar och konsulat. Avdelningens uppgift är därvid å ena sidan att rätta oriktiga meddelanden om Sverige och å andra sidan att befordra spridningen av meddelanden, artiklar och bilder från och om Sverige. För detta ändamål kommer avdelningen i stor utsträckning i direkt eller indirekt förbindelse med den utländska pressvärlden samt lämnar utländska journalister och fotografer, som komma till Sverige för att skildra landet och dess förhållanden, hjälp och biträde med upplysningar och anvisningar, utverkande av intervjuer, av fria järnvägsresor och andra lättnader. Avdelningen har metodiskt strävat efter att hos sig sammanföra sådan publicistisk upplysningsverksamhet. Förbindelserna med pressen i resp. länder underhållas även genom statens pressombud, vilkas uppgift det är att omsorgsfullt följa med publiciteten i det land, där de hava sin verksamhet. Förutom att de skola eftersträva insikter i landets angelägenheter, som kunna vara av värde för deras verksamhet i allmänhet, skola de på olika publicitetsområden söka befordra svenska intressen och kännedomen om Sverige i de länder, där de tjänstgöra. Till utrikesdepartementets pressavdelnings uppgifter hör ytterligare att på eget initiativ eller på framställningar genom beskickningar och konsulat handlägga och understödja andra former av upplysning för Sverige i utlandet, såsom exempelvis visning av Sverigefilmer, föreläsningar om Sverige, utgivande av böcker om Sverige, befordran av utställningar om svensk konst och konstindustri samt andra företag, som kunna vara ägnade att i utlandet utvidga och fördjupa kännedomen om Sverige. Sålunda har pressavdelningen t. ex. sedan några år utgivit en årsbok om Sverige på engelska och spanska samt medverkar till en ekonomisk kvartalsrevy på tyska, franska, engelska och spanska, vilka omsorgsfullt spridas i utlandet, och i övrigt understöder pressavdelningen på olika sätt, ekonomiskt eller genom tillhandahållande av material o. s. v., ovan nämnda arter av publicitet och upplysning. Till utrikesdepartementets förfogande för detta upplysningsarbete har alltsedan pressavdelningens omorganisation av riksdagen lämnats ett särskilt anslag »för upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige», vilket innevarande år uppgår till 125 000 kronor. Från detta anslag utgå arvodena till pressombuden samt kostnaderna i övrigt för ovannämnda upplysningsåtgärder, varemot kostnaderna för pressavdelningen själv ingå i utrikesdepartementets stat. SvenskI detta sammanhang förtjänar särskilt framhållas Svensk-amerikanska amerikanska nyhetsbyrån (American-Swedish News Exchange), som år 1921 upprättades •An

7.1 på initiativ av Sverige-Amerika stiftelsen, och som i väsentlig grad upprätthålles genom bidrag av enskilda affärsföretag och några statsinstitutioner, däribland statens järnvägar. Föreståndaren för byrån i New York ersätter pressombud i Förenta staterna. Ordförande i styrelsen för nyhetsbyrån, som har kontor både i New York och Stockholm, är chefen för utrikesdepartementets pressavdelning; övriga styrelseledamöter äro f. n. statssekreteraren Kurt Bergendal, chefredaktören Sten Dehlgren, fil. dr Karl Hildebrand, generaldirektören Gunnar Huss, direktören A. E. Nordwall, bankdirektören O. Rydbeck, fil. dr Verner Söderberg och fil. dr B. Brilioth. Svensk-amerikanska nyhetsbyråns program är att förmedla nyheter och andra meddelanden om Sverige till tidningar och tidskrifter i Förenta staterna samt att förse den svenska pressen med liknande material från Amerika. Genom ett målmedvetet arbete har byrån lyckats knyta mycket värdefulla pressförbindelser i Amerika t. ex. med ;de ledande telegrambyråerna, med bildsyndikat och flera andra organisationer samt med enskilda tidningar och tidskrifter — och byrån har i amerikansk press uppnått en vidsträckt publicitet för Sverige och svenska förhållanden av olika slag. Förutom regelbunden nyhetsförmedling i både telegram- och artikelform, vilken genom byråns förbindelser når tusentals tidningar, har byrån konsekvent strävat att lämna upplysning om Sveriges finanser, industri, sjöfart och näringsliv i övrigt — särskilt på områden, där nya eller stärkta band med Amerika äro önskvärda — och har sålunda dels till tidningar och handelskamrar utsänt kommersiella veckorapporter, dels placerat artiklar i en mängd ekonomiska facktidskrifter. Vidare har byrån placerat artiklar om olika sidor av den svenska kulturen, om Sverige som turistland, o. s. v. samt för publicering tillhandahållit bildmaterial i stor utsträckning. Därjämte må nämnas, att byrån tillhandahållit bild- och textmaterial till skolor och föreläsare, förmedlat besök av amerikanska publicister i Sverige och biträtt och främjat framstående svenskars besök i Amerika samt i övrigt på olika sätt verkat som central för kulturella förbindelser mellan Sverige och Amerika. Stockholmskontoret har bl. a. förmedlat nyheter från Amerika till den svenska pressen samt bistått amerikanska resenärer i Sverige. Byråns publicistiska verksamhet i Amerika har från olika håll rönt ett oförbehållsamt erkännande och har genom sitt arbete utan tvivel utgjort ett viktigt led i den svenska utlandspropagandan. E n ny institution av närbesläktad art är den innevarande år med stöd Svenska inter från industriellt och finansiellt håll upprättade Svenska internationella press- nationella byrån. Till byrån är, enligt vad som meddelats, anknuten en rådgivande p,ess y}a kommitté, bestående av generaldirektören K. A. Fryxell, fil. dr Karl Hildebrand, bankdirektören O. Rydbeck, direktören V. Lundvik och direktören E. Nyländer. Byråns uppgift är att i utlandet sprida kännedom om Sverige och svenska förhållanden, och den avser att i främsta rummet utsända informationsmaterial, som kan gagna Sveriges ekonomiska intressen, men även upplysningar m. m. av kulturellt slag. Byrån torde avse att anknyta direkta förbindelser i alla viktigare länder. Om resultatet av dess verksamhet torde det emellertid ännu vara för tidigt att yttra sig. Sveriges allmänna exportförening utövar som bekant ett vidsträckt och Exportbetydelsefullt upplysningsarbete rörande Sveriges ekonomiska och kommer- föreningen. siella förhållanden förmedelst såväl publicistisk som individuell information.

72 Föreningens utländska propaganda är naturligtvis främst inriktad på att verka för ökad kännedom i utlandet om svenska produkter, men härunder tangerar föreningen även turistreklamen, vilken enligt föreningens åsikt i flera avseenden kan sägas komplettera handelsreklamen. Exportföreningen har sålunda vid många tillfällen ansett lämpligt att vädja till den utländske affärsmannens intresse för vårt lands turistiska attraktioner, samtidigt som hans uppmärksamhet fästes på fördelen att köpa vårt lands industriella alster. I föreningens utländska tidskrifter »Swedish Export», >Sj vedskoje Obozrenie» och »Exportacion de Suecia» har utrymmet ofta tagits i anspråk för artiklar om Sverige som turistland. Denna turistpropaganda har även förekommit i en del andra av föreningens mera tillfälliga publikationer, såsom exempelvis det år 1919 utgivna holländska arbetet »Zweden zijn Handel, Scheepvaart en Industrie», den tillsammans med Kungl. automobilklubben år 1923 utgivna handboken »Motoring in Sweden» samt en tillsammans med vårt lands turistorganisationer år 1923 utgiven vägledning på engelska språket över Stockholm som turiststad. Att föreningen upptagit denna blandade form av handels- och turistpropaganda på sitt program beror därpå, att kombinationen av affärs- och nöjesresor börjar bli alltmera vanlig, sammanhängande därmed att vår tids jäktade affärsmän ofta ej hava tid att ägna sig åt enbart nöjesresor. Denna erfarenhet bestyrkes för övrigt ständigt hos föreningen genom de förfrågningar om rent turistiska angelägenheter, som ofta framställas av de utländska köpmän, som besöka föreningen. Även vid de tillfällen, då föreningen haft i uppdrag att organisera det svenska deltagandet i mässor och utställningar i utlandet, har den understundom haft att tillvarataga jämväl de turistiska intressena. Exportföreningen åtnjuter ett statsunderstöd av 20 000 kronor å riksstaten och 30 000 kronor från manufaktur- samt handels- och sjöfartslånefonderna. Anslaget avser föreningens informationsverksamhet, men däremot icke dess allmänna publicistiska propaganda i utlandet. Utställningar, Såväl statens järnvägar som trafikförbundet hava vid upprepade tillfällen mässor m.m. deltagit i utställningar o. dyl., varav de mest betydande under senaste år varit Göteborgsutställningen 1923, turist- och vattenkraftutställningen i Grenoble 1924 och Milanoutställningen 1925. Statens järnvägars kostnader för sistnämnda båda utställningar uppgingo till c:a 32 000 kronor och vattenfallsstyrelsens kostnader för deltagande i Grenobleutställningen till 15 000 kronor. Dessa utställningar hava givetvis haft ett avsevärt propagandavärde. Utställningarna, som enligt både svenska och utländska vittnesbörd betecknats som vackra framgångar, hava även givit anledning till ett flertal för Sverige samt för svenskt järnvägs- och turistväsende smickrande artiklar i den utländska pressen. Trafikförbundet deltog åren 1925—1927 i utställningar i Grenoble, Paris, Berlin, Köpenhamn, Prag, Briissel och Tokio. Sverige deltog officiellt och med egen byggnad i jubileumsutställningen i Rio de Janeiro år 1922, för vilket ändamål riksdagen anvisade 240 000 kronor. Vidare bör nämnas, att Sverige officiellt och med bidrag av statsmedel deltagit i ett flertal utställningar och mässor, varvid i allmänhet så anordnats, att en officiell svensk upplysningsavdelning anordnats av kommerskollegium och Exportföreningen, vanligen i samband med enskilt svenskt deltagande i expositionen eller under medverkan av svenska handelskammaren i vederbörande land. Sådant deltagande har under senare år förekommit i fredsutställningen i Tokio 1922, industrimässan i Bandoeny (Java) 1922, mässor i Lyon 1922, 1923, 1924, 1925 och 1926 samt i Dunkerque 1924, internationella varumassor i Milano 1922, 1924, 1925 och 1926, utställningen

73 i Bogota (Columbia) 1923, kvinnliga konstslöjdutställningen i Köpenhamn 1926 samt lantbruks- och industriutställningen i Riga 1925. Statsbidrag till dessa utställningar och mässor hava utgått ur handelsoch sjöfarts- samt manufakturlånefonderna med c:a 16 000 kronor år 1922, 17 000 kronor år 1923, 7 000 kronor år 1924, 15 000 kronor år 1925 och 6 000 kronor år 1926. Dessutom har Sverige anordnat eller deltagit i ett flertal konst- eller konstindustriutställningar och dylikt, antingen helt bekostade av enskilda medel eller i flera fall med större eller mindre statsbidrag. Exempelvis kunna under senare år nämnas konstindustriutställningar i Paris 1925 och New York 1927, konstutställningar i Hamburg, Lubeck och Berlin, Wien, Budapest, Venedig, London m. fl. samt bokindustriutställning i Leipzig. I detta samband bör vidare erinras, att under kommerskollegii överinseende statsbidrag utgått till filmpropaganda för svenskt näringsliv. Av A.-B. Hasse W. Tullberg med statsbidrag utförda filmer med engelsk, holländsk, spansk, japansk och kinesisk text hava sålunda visats i Brittiska Ostindien i samband med pansarkryssaren Fylgias besök där år 1922, å Java, i Brasilien, Argentina, Columbia, Venezuela och Mexiko, i Tokio och Calcutta, samt hava medföljt Fylgias färd i amerikanska farvatten 1923—1924. Statsbidrag till denna filmpropaganda har utgått med sammanlagt c:a 5 400 kronor, varav större delen år 1922. Som ett särdeles viktigt led i arbetet att göra vårt land känt bör slut- Andra inter ligen även omnämnas de internationella kongresser av olika slag, som under nationella senare år förlagts till Sverige, t. ex. postkongressen och ekumeniska mötet forhinde ser samt internationella handelskammarens kongress, och även de till medlemsantalet mera begränsade sammanslutningar såsom t. ex. Iron and Steel Institute's till Stockholm förlagda möte med efterföljande exkursioner. E t t omnämnande förtjäna även föreningen Norden samt de föreningar, såsom svensk-engelska föreningen, svensk-tyska sällskapet och en mängd dylika jämte motsvarande systerorganisationer i resp. länder, vilka bland annat genom föredrag och samkväm och genom utbyte av föreläsare verka för ömsesidig upplysning och ömsesidiga förbindelser. Vidare torde på en mångfald av samhällslivets kulturella och ekonomiska områden i olika former äga rum en samverkan och ett utbyte mellan svenska och utländska korporationer, som visserligen står på ett annat plan än turistpropagandan, men dock i detta samband torde böra hållas i minnet. Det torde vara uppenbart, att spridandet av kännedom om Sverige i utlandet icke enbart eller ens till huvudsaklig del kan åvägabringas genom direkta åtgärder av vare sig reklamliknande eller kulturellt upplysande art, utan att det slutligt utslagsgivande för att göra vårt land känt och aktat och delaktigt i folkens samliv är kvaliteten av de otaliga förbindelser, som knytas inom handel, industri, vetenskap, konst och alla andra ekonomiska och kulturella samhällsområden. Likväl kan helt visst ett organiserat arbete för internationell upplysning icke undvaras.

III. Statistik och ekonomisk beräkning rörande turisttrafiken. 1. Statistik rörande antal och yistelsetid. Såväl i Sverige som i de flesta främmande länder finnes hittills blott ofullständig eller approximativ och delvis även rätt otillförlitlig statistik över antalet främlingar eller turister, som besökt vederbörande land. Förekommande beräkningar över landets inkomst av trafiken vila oftast på högst osäkra uppskattningar. Metod för Emellertid föreligger i Sverige ett material för en fullständigare främlingsstatistiken. statistik. Jämlikt § 35 i stadgan angående hotell- och pensionatrörelse den 8 juni 1917, § 2 i kungörelsen angående vissa åtgärder för utövande av tillsyn över utlänningar i riket av samma dag samt 33 § i stadgan om skjutsväsendet den 22 juni 1911 åligger det nämligen såväl innehavare eller föreståndare för hotell eller pensionat samt gästgivare eller stationsföreståndare vid skjutsanstalt som ock en var, vilken utan att driva sådan rörelse, mot eller utan vederlag i sin bostad eller annan lägenhet hos sig mottager utlänning till härbärgerande, att till närmaste polismyndighet ingiva skriftlig anmälan om utlännings namn, yrke eller titel, födelseort, födelsetid, nationalitet och hemort samt om den ort inom eller utom riket, varest utlänningen senast uppehållit sig, och den ort, till vilken han vid avresa närmast ämnar begiva sig. Dessa anmälningar skola enligt Kungl. Majrts årliga kungörelse om övervakande av utlänningar i riket (senast den 4 september 1926, nr 411) av polismyndigheten i avskrift insändas till länsstyrelsen, som det åligger att varje onsdag och lördag till polismästaren i Stockholm insända avskrifterna. Dock har under tiden Vi 1925— 3 % 1926 skyldigheten att insända anmälningar icke omfattat danska, norska och isländska undersåtar. Hos polismästaren i Stockholm sammanföras sålunda med nyssnämnda undantag uppgifter om samtliga utlänningar, som vistats i riket. Uppgifterna äro uppställda i ett kortregister med korten ordnade i bokstavsordning, varigenom alla kort, som avse en viss person på skilda uppehållsorter, bliva sammanställda. I den mån icke bristfälligheter i uppgiftslämnandet förekomma, skall alltså varje utländsk person kunna i registret följas under hela vistelsen i Sverige och hans uppehållsorter och uppehållstider observeras. Detta material har av de sakkunniga statistiskt bearbetats för åren 1925 och 1926 samt vad norrmän och danskar beträffar även för år 1924. Härvid hava utlänningarna uppdelats på tre grupper: affärsmän, genomresande och turister. Utlänningar med hemort i Sverige hava icke alls medtagits vid undersökningen. Med »affärsmän» ha åsyftats alla, som för yrkesutövning resa i Sverige, t. ex. handelsresande, restaurantmusiker, cirkusartister o. s. v. Även idrottsmän, som kommit för tävling, hava förts som »affärsmän» d. v. s. yrkesutövare. I en mängd fall har av kombinationen yrke och vistelseort med tydlighet framgått, att personen varit hänförlig till denna kategori, t. ex. om en person med yrkesbeteckning handelsresande besökt flera tiotal olika orter, eller om en ingenjör rest från Tyskland för att vistas 2 dagar i Yästerås

75 och 2 dagar i Ludvika och därefter återvända. Mera tveksamt är det, när t. ex. en »direktör» eller »köpman» eller dylikt hitrest för att vistas 10 dagar i Stockholm; inträffar besöket under icke turistsäsong, bör det antagas vara affärsresa; inträffar det under sommaren, föreligger viss sannolikhet för turistsyfte, i synnerhet om familjemedlem medföljt. Naturligtvis har dock i många fall ovisshet rått. Som rättesnöre har gällt, att person upptagits som »affärsman», då någorlunda stark anledning förefunnits antaga, att resan skett i yrkessyfte, men eljest som turist. Efterföljande tabeller över månadsfördelningen (tab. 2 a och b) giva ganska tydligt vid handen, att denna uppdelning mellan affärsmän och turister lyckats väl. På sin höjd kan antagas, att några hundra personer per månad oegentligt förts bland turister i avsaknad av tydliga indicier på affärsresa. Som »genomresande» hava uppförts personer, som rest t. ex. mellan Finland eller Norge och kontinenten och därvid gjort blott obetydligt uppehåll i Sverige, t. ex. en eller ett par dagar. Genomresande, som alls icke haft logi i Sverige, hava ju överhuvud ej förekommit i polisuppgifterna. Som »turister» hava förts alla övriga, d. v. s. personer, som icke blott varit genomresande och icke heller tydligen rest för yrkesutövning. Förutom turister i egentlig mening hava således här kommit att medräknas personer även av åtskilliga andra kategorier, t. ex. studieresande, vetenskapsmän, kongressdeltagare samt sådana, som avlagt besök hos personliga bekanta. Tydligen komma här med också personer, vilkas resa utan att åsyfta yrkesutövning motiveras av yrkesintresse, t. ex. för att sätta sig in i svenska förhållanden i en viss bransch. Som regel hava alla nordamerikanska medborgare (utom de genomresande) upptagits som turister, ty rena affärsresor från IL S. A. till vårt land torde hittills förekomma i tämligen ringa utsträckning. Den lilla kontingent amerikanska affärsresande, som förekommer i tabellerna, omfattar huvudsakligen personer av amerikansk nationalitet men med hemort i något europeiskt land. Denna uppfattning bekräftas av Svenska Amerikalinjens specialundersökningar. Statistiken har utarbetats på följande sätt. Varje person har räknats som en, även om han rest i eller genom landet upprepade gånger under året. Det är alltså antalet personer, ej antalet resor, som räknats. Tidpunkten för besöket har angivits genom inresedagens — eventuellt första inresedagens — månad; långvariga besök hava således i sin helhet räknats tillhöra inresemånaden. Affärsmän och genomresande hava endast räknats till antalet med fördelning dels efter nationalitet och dels efter månad. (För varje person inritades en enhet under resp. nationalitet och månad.) F ö r turister har räknats dels antalet personer, dels såvitt möjligt antalet uppehållsdagar och dessa dagars fördelning inom olika län, allt fördelat efter nationalitet och inresedagens månad. (För varje turist utskrevs en blankett, angivande nationalitet, månad och antal uppehållsdagar i varje län. Yidare angavs yrkesbeteckning och i identifieringssyfte även namnet, varjämte inoch utreseort betecknades; rörande yrket samt in- och utreseort har dock ingen sammanställning utarbetats.) "Körande ofallständighet i primärmaterialet och felkällor vid bearbetningen är följande att anföra: a) Såsom redan omnämnts förefanns under tiden Vi 1925— 3 % 1926 icke anmälningsskyldighet till centralregistret beträffande norrmän, danskar och isländare. Materialet innehåller dock några tusental dylika, som ändå blivit anmälda.

b) Personer med bibehållen svensk nationalitet hava icke varit anmälningsskyldiga. Åtminstone bland svensk-amerikaner torde förefinnas ett avsevärt antal dylika jiersoner, som rätteligen böra rubriceras som utländska turister. Måhända har i allt fall en del av dessa blivit anmälda som utlänningar. c) För personer, som icke tagit logi i landet, kunna uppgifter icke förefinnas i registret. Statistiken innesluter således icke genomresande med direkt tåglägenhet, icke heller besökande med turistångare (s. k. flytande hotell) och icke heller en-dagsresor t. ex. från Danmark till Skåne.. d) Personer, som bebott privat logi, kunna antagas icke hava blivit anmälda i full utsträckning. e) Även i övrigt har det visat sig, att kortmaterialet i polisregistret icke är alldeles fullständigt. På grund härav har uppehållstidens längd i Sverige kunnat fastställas blott för omkring två tredjedelar av turisterna, och det ar då givetvis också möjligt, att en del personer alldeles saknas i registret, ehuru de bort vara dit anmälda. f) Såsom en möjlig felkälla vid bearbetningen bör omnämnas, att personidentifieringen i registret stundom varit besvärlig. Om t. ex. en persons namn vid anmälningar från olika uppehållsorter uppgivits med avsevärda stavfel, kan det hava vållat, att han blivit räknad som två eller flera skilda personer. Vanliga namn såsom Jensen, Johansson o. s. v. hava också kunnat vålla identifieringssvårigheter. Den ofullständighet i statistiken, som beror på felande uppgifter i polisregistret beträffande norrmän och danskar samt turistångare, hava de sakkunniga sökt approximativt komplettera. Vad först beträffar besökande med turistångare har trafikförbundet meddelat, att antalet sådana turister i Stockholm utgjorde 2 018 år 1925 och 1 893 år 1926. Dessa siffror torde kunna antagas även för hela Sveriges vidkommande. Vad åter beträffar norrmän och danskar (samt isländare) hava de sakkuniga icke kunnat erhålla en tillförlitlig beräkning, utan hava måst stanna för följande approximativa uppskattning: För år 1924 utgjorde enligt polisregistret (se tab. 6) antalet: Norrmän Danskar Tillsammans

Affärsmän

Genomresande

Turister

Summa

2 606 3 384 5 990

670 478 1148

2 333 3 211 5 544

5 609 7 073 12 682

Uppdelningen mellan affärsmän och turister är för dessa grannländer jämförelsevis osäker, men resultatet torde dock kunna godtagas. I varje fall torde antalet turister icke vara för högt upptaget. Nu utgjorde valutaförhållandena under år 1924 ett bestämt hinder för mera omfattande norska och danska turistbesök i Sverige, medan däremot, som bekant, vid de förändrade valutaförhållandena år 1925 och ännu mer år 1926 en mycket stor sådan turistinvasion ägt rum särskilt till Västkusten och Skåne. Genomsnittskurserna för danskt och norskt mynt utgjorde: 1924 1925

Norska kronor

Danska kronor

52-69 66-72

63-27 78-84

Under år 1926 nådde båda valutorna nära pari. För årets tre sista månader föreligga fullständiga uppgifter såväl 1924 som 1926. De utvisa för norrmän och danskar tillsammantagna:

77 Oktober—december

Affärsmän och genomresande

Turister

Summa

1924 1350 615 1965 1926 2424 1330 3 754 ökning % 80 % 116 % 91 % För året i dess helhet torde ökningsprocenten beträffande turister vara avsevärt större och beträffande övriga sannolikt mindre än nämnda tal för årets sista kvartal. Det torde icke vara överdrivet att antaga, att den norska och danska turistströmmen år 1925 ökades med 50 % och år 1926 med inemot 150 % över 1924 års nivå. Med antagande av 30 resp. 60 % ökning av affärsmän och genomresande skulle man då komma till följande antal norrmän och danskar tillsammantagna: Affärsmän och , genomresande

1924 1925 1926

7 100 9000 11000

m

. , Turister

„„ Summa

5 500 8000 13000

12 600 17 000 24000

Detta är en högst approximativ uppskattning, som icke kan göra något anspråk på noggrannhet, men den torde icke vara för högt upptagen. Då frågan om danska och norska turister icke är av avgörande betydelse för det ändamål, de sakkunniga fullfölja, må emellertid denna uppskattning tillsvidare kunna godtagas såsom i varje fall ganska plausibel. Enligt de av trafikförbundet från polisen i Malmö erhållna uppgifterna skulle antalet till Malmö inresta danskar hava utgjort 58 000 år 1925 och 65 000 år 1926, varuti torde vara inräknade även en-dagsbesökare. Sakkunnigas nyssnämnda uppskattning av norska och danska besökande innesluter icke sådana en-dagsbesökare. Resultaten av den på grundval av polisregistret utarbetade statistiken äro Antal turista återgivna i tab. 1—7 vid slutet av detta kapitel. I sammandrag och med tillägg för norrmän, danskar och flytande hotell erhålles följande antal Sverige besökande utlänningar:

1r

Finland Norge-Danmark England Centraleuropa l Övriga Europa Summa Europa U. S. A Övriga Turistån gare Summa 1

År

19 2 i

19 2 6

Summa

Affärsmän och genomresande

Turister

Summa

2 003 8 000 7 016 2011 1757 1100

5 585 17 000 14 393 4152 4 242 2 810

3 826 11000 7 423 2105 2 614 1831

3 038 13 000 6 533 1849 1644 1052

6 864 24 000 13 956 3 954 4 258 2 883

26 295

28 799

55 915

772 199

7 899 475 2 000

8 671 674 2 000

807 290

8 384 702 1900

9191 992 1900

27 266

32 261

59 527

29 896

67 998

Affärsmän och genomresande

Turister

3 582 9 000 7 377 2141 2 485 1710

Tjeckoslovakien, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike.

78 Av talen i denna sammanställning äro, såsom redan framhållits, de som avse norrmän och danskar uppskattade utan anspråk på noggrannhet. Dessutom äro från tabellen uteslutna utlänningar, som med direkt lägenhet transiterat landet, och även endagsbesök utan nattlogi i landet. I övrigt kan tabellen göra anspråk på att giva en i stort sett tillförlitlig bild av främlingsbesöken i Sverige. Förefintliga felkällor (särskilt punkt b, d och e ovan) tendera att giva lägre tal än de verkliga. Frånsett ovissheten beträffande norrmän och danskar, torde såsom maximal felmarginal kunna angivas, att slutsumman främlingar möjligen kan vara 5 a 10 % för låg. Uppdelningen mellan affärsmän och turister är givetvis något osäker. Mot dessa reservationer kunna slutresultaten angivas sålunda: Sverige besöktes åren 1925 och 1926 av c:a 60 000 resp. 68 000 främlingar r varav 32 000 resp. 38 000 turister. Grannlandsnationaliteterna omfatta stora kontingenter, nämligen år 1926 Finland 7 000 samt Norge och Danmark tillsammans 24 000. I övrigt äro två länder särskilt betydande, nämligen Tyskland med 14 000 och U. S. A. med 9 000, och därnäst kommer England med 4 000, varjämte till England rätteligen torde böra hänföras en avsevärd del av de 1 900, som kommit med flytande hotell. Övriga nationaliteter uppgå tillsammans till 8 000 (varav utomeuropeiska 1 000); ingen av dessa nationaliteter når ensam upp till något avsevärt antal; främst kommer (se tab. 1) Holland med 1 200 och därefter Österrike (1 000), Schweiz (700), Frankrike (600), Eyssland (600), Tjeckoslovakien (500), Italien (500) o. s. v. Detta om hela antalet främlingar. Vad turisterna beträffar (38 000 år 1926) kommer, frånsett grannländerna, U. S. A. främst med över 8 000, närmast följt av Tyskland med 6 500 och England med ej fullt 2 000. Tabellen utvisar från 1925 till 1926 en ökning med 8 500 främlingar, men härav falla 7 000 på den osäkra uppskattningen för Norge och Danmark och blott 1 500 på den övriga säkrare delen av tabellen. Av dessa 1 500 komma 1 300 på Finland och 500 på U. S. A., medan däremot någon minskning föreligger för Tyskland och England, det senare möjligen beroende av kolstrejkens inverkan på landets ekonomi. Enär den förebragta utredningen endast omfattar två år, torde emellertid icke därur kunna hämtas någon bestämd vägledning för bedömande av främlings- och turisttrafikens utvecklingstendens. Dess viktigaste resultat torde vara att den anger turisttrafikens storleksordning och sammansättning av olika nationaliteter. Efterföljande tabeller 1—7 giva mera detaljerade uppgifter för den del av statistiken, som vilar på polisregistret. Tab. 1 ger en utförlig specifikation å olika nationaliteter. Nedre delen av denna tabell ävensom tabellerna 2 a och b ger en fördelning på olika månader, som dels erbjuder åtskilligt av självständigt intresse men dels också genom sifferseriernas förlopp ger ett mycket tydligt bevis för att uppdelningen mellan affärsmän och turister, ehuru vansklig, dock lyckats förvånansvärt väl. De sista månaderna av år 1926 erbjuda en icke naturlig ojämnhet, men denna förklaras av att norrmän och danskar då blevo inbegripna i anmälningsskyldigheten. Sifferserien för turister visar den utpräglade säsongen under sommarmånaderna, och visar även, att en ganska betydlig turistfrekvens förefinnes jämväl under maj och september. (En ur ekonomisk synpunkt mycket önskvärd förlängning av turistsäsongen synes således vara väl tänkbar.) Under årets övriga månader, alltså oktober till april, redovisar tabellen omkring 500 a 700 turister per månad. E n större del av dessa äro amerikaner, finnar och tyskar, och särskilt de två förstnämnda nationaliteterna utgöras nog till stor del av verkliga förströelseresor (t. ex. svensk-amerikaners julresor). I övrigt innefattar emellertid gruppen turister i de sakkunnigas

79 statistik, såsom förut nämnts, även andra kategorier än egentliga turister, nämligen t. ex. resande i studiesyfte, besökande hos personliga vänner o. s. v. Vid en sträng avgränsning av begreppet turister skulle man således komma till att något minska det i tabellerna redovisade turistantalet. Minskningen skulle dock näppeligen uppgå till mer än allra högst 3 000 a 4 000, och det synes icke föreligga skäl att införa en sådan justering. Men naturligtvis bör det vid bedömande av reklamen hållas i minne, att en mindre del av gruppen turister kan anses vara jämförelsevis oberoende av förefintlig turistpropaganda. Vid den statistiska bearbetningen har eftersträvats att beträffande alla Vistelsens turister, men däremot icke beträffande affärsmän och genomresande, erhålla längd. uppgift om vistelsens längd i Sverige. Detta har lyckats i viss utsträckning men icke fullständigt. De erhållna resultaten giva dock en ganska god ledning för frågans bedömande. De primära resultaten av statistiken äro sammanfattade i tab. 3 och 4. Tab. 3 anger för varje nationalitet antalet turister, för vilka tidsuppgift erhållits, sammanlagda antalet uppehållsdagar för dessa personer samt det därur uträknade medeltalet uppehållsdagar per person. Till jämförelse har tillfogats uppgift om antalet turister, för vilka fullständig tidsuppgift saknas. Tabellen avslutas med ett månadssammandrag. Tab. 4 ger det uträknade medeltalet dagar per person specificerat dels på månad och dels på nationalitet, varigenom en närmare inblick i frågan erhålles. Eftersom tidsstatistiken vilar på uppgifter för blott en del av turisterna, har det ansetts nödvändigt att i senare delen av tab. 4 för varje månads- och nationalitetsgrupp av turister angiva hur stor del av hela antalet som ingått i tidsstatistiken; detta ger ett mått på den grad av fullständighet, som materialet erbjudit. I en specialtabell 5 har slutligen gjorts en uppdelning av de amerikanska turisterna på dels sådana med svenska namn (vartill hänförts även amerikaniseringar som Swanson etc.) och dels sådana med icke svenska namn. Ehuru en noggrann uppdelning givetvis icke kan göras enbart på grund av namnformen, torde man dock härigenom i stora drag ha fått en uppdelning mellan svensk-amerikanska och andra turister. Svensk-amerikanerna intaga en särställning genom en genomsnittligt mycket lång vistelsetid i Sverige, men det har icke lyckats att erhålla tidsuppgifter ens för hälften av dem, vilket utan tvivel sammanhänger med deras vistelse hos släktingar på landsbygden. Tab. 3, 4 och 5 visa beträffande turister av europeisk nationalitet, att tidsuppgift erhållits år 1925 för 70 och år 1926 för 75 % av samtliga; nästan lika stora procenttal gälla för amerikanska turister med utländska namn, medan däremot bland svenskamerikaner fullständiga tidsuppgifter erhållits blott för 36 % år 1925 och 49 % år 1926. Tidsstatistikens fullständighetsgrad är således väsentligt högre för alla andra kategorier än svensk-amerikanerna och, som tabellen utvisar, även någorlunda lika stor under årets olika månader; dock något högre i början än i slutet av åren; för svenskamerikanerna äro däremot procenttalen ojämnare. (Anmärkas bör, att många av de absoluta tal, till vilka procenttalen hänföra sig, äro små, se tab. 2, varför alltför stor jämnhet i procenttalen ej kan förväntas.) Tidsstatistiken vilar således för européer och andra amerikaner än svensk-amerikaner på ett jämförelsevis stort och jämnt material, så att resultaten utan synnerligen stora fel böra kunna tillämpas på samtliga ifrågavarande turister, men för svensk-amerikanernas del är materialet väl knapphändigt och ojämnt för att kunna tillåta säkra slutsatser om genomsnittliga uppehållstiden i Sverige. Genomsnittliga vistelsetiden för samtliga turister med känd uppehållstid

80 uppgick år 1925 till 23 och år 1926 till 19 dagar; för européer resp. 18 och 13; för andra amerikaner än svensk-amerikaner resp. 15 och 13 och för svensk-amerikaner resp. 64 och 59 dagar. Den sålunda iakttagna betydliga minskningen i vistelsens längd är märklig; möjligen kan den till en del vara skenbar, beroende på ofullständighet i statistiken, men åtminstone till en del torde den vara med verkliga förhållandet överensstämmande. Måhända inverkar det att privata resebyråer alltmera börjat upptaga Sverige i sina fasta program, varvid turister med jämförelsevis korta uppehåll i landet förvärvas. Yistelsens längd är väsentligt olika för de under skilda månader anlända turisterna. Statistiken över exempelvis tyska turister under år 1925 uppvisar en kortaste vistelsetid eller 14 dagar i genomsnitt per person för de i augusti, d. v. s. mot högsäsongens slut anlända; längre stanna de, som anlänt tidigare under turistsäsongen, nämligen i juli 17, i juni 22 och i maj 26 dagar. Ännu längre genomsnittsvistelse erhålles för årets första och i viss mån även årets sista månader, tydligen beroende på att en del långvariga uppehåll i studiesyfte o. s. v. då förekomma. Svensk-amerikaner med ankomst i april—maj förete så långt uppehåll som 80 a 90 dagar, medan den rent amerikanska turistströmmen i juli—augusti blott stannar i medeltal 10 ä 11 dagar per person. På grundval av de för en del av turisterna i tab. 3 och 4 erhållna uppgifterna om vistelsens längd göres nu såsom slutresultat följande uppskattning om antalet uppehållsdagar för samtliga turister (ej affärsmän och genomresande): Å r Antal turister Finland Norge, Danmark Tyskland England Centraleuropa Övriga Europa

1r

19 2 5 Dagar person

Summa dagar

Antal turister

19 2 6 Dagar person

Summa dagar

2 003 8 000 7 016 2 011 1757 1100

15 8 20 16 20 20

30 000 64 000 140 000 32 000 35 000 22 000

3 038 13 000 6 533 1849 1644 1052

10 8 16 14 15 13

30 000 104 000 105 000 26 000 25 000 14 000

Summa Europa

(15)

323 000

(11)

304 000

U. S. A. med svenskt namn U. S.A. med utländskt namn Övriga Turistångare

4 508 3 391 475 2 000

75 15 14 3

338 000 51000 7 000 6 000

4 472 3 912 702 1900

75 13 13 3

335 000 51000 9 000 6 000

Summa

32 261

(23)

725 000

(19) 1

705 000

För varje nationalitetsgrupp i denna tabell har antagits samma genomsnittliga dagantal för samtliga turister, som enligt tab. 3 uträknats for den till vistelsetiden kända delen av dem, och hela antalet uppehållsdagar i tabellens tredje och sjätte kolumner har uträknats genom multiplikation av de två föregående kolumnernas tal. För Norge och Danmark har antagits 8 dagar per person, vilket är något lägre än det för åren 1924—1926 observerade. För turister med flytande hotell har antagits 3 dagars vistelse. För amerikaner med svenskt namn har enligt statistiken erhållits 64 resp. 59 dagar. Statistiken är emellertid opå denna punkt mycket ofullständig, den omfattar ej ens halva antalet. A andra sidan har Svenska Amerikalinjen

} 81 ur sin erfarenhet ansett sig kunna uppgiva 75 dagar som en sannolik genomsnittlig vistelsetid i landet för med deras linje hitresta såväl svensk-amerikanska som andra turister. Svenska Amerikalinjen har även gjort en detaljundersökning rörande passagerare, som anlänt med fyra båtar i resp. maj, juni, september och november 1926, och i den mån vistelsetiden för dessa kunnat fastställas, har man funnit resp. 127, 88, 105 och 100 dagar per passagerare eller i genomsnitt för alla de fyra seglationerna 103 dagars medeluppehåll i Sverige. Men hänsyn härtill, och då det är sannolikt, att i polisregistret just en del av de långvariga besökarna saknas, hava de sakkunniga ansett sig för svensk-amerikaner kunna antaga i genomsnitt 75 dagars vistelse i Sverige vara sannolik. Kesultatet av beräkningen är att under vartdera året 1925 och 1926 utländska turister tillsammans tillbringar något över 700 000 dagar i Sverige. Vid den statistiska bearbetningen har eftersträvats att erhålla uppgifter Länsfördelnin om huru många turistdagar, som tillbringats i olika län. De erhållna resul9täten återgivas i tab. 7 a och b. Förutom det att dessa uppgifter endast omfatta en del av turisterna, måste man vid granskning av tabellerna säga sig, att de angivna talen knappast kunna vara representativa för trafiken i olika län. Det kan ifrågasättas, om icke siffrorna tyda på att uppgiftslämnandet fungerat med väsentligt olika noggrannhet i olika län. De sakkunniga vilja således icke använda dessa i ganska bristfällig form föreliggande uppgifter för några slutsatser.

2. Ekonomisk beräkning. Härefter återstår att göra en beräkning av de penningbelopp, som genom turisttrafiken tillföras landet. E n sådan beräkning kan icke undgå att bliva av approximativ karaktär. Svårigheten för en tillförlitlig uppskattning ligger särskilt i att kostnaderna äro väsentligt olika för olika kategorier av främlingar. Den ene reser på I klass, besöker flera olika orter, bor på de förnämsta hotellen o. s. v., varigenom de sammanlagda kostnaderna bliva betydande. Andra resa på I I I klass och anordna sig i övrigt på billigaste sätt" även om de icke försumma att besöka olika trakter. Andra återigen kanske icke företaga några nämnvärda resor inom landet utan blott uppsöka någon tämligen billig badort för att ligga stilla där någon tid, och kostnaderna kunna då hållas ganska begränsade. Var genomsnittet av kostnader ligger, beror bl. a. på vilka kategorier av resenärer, som ingå i turistströmmen, var och hur vederbörande slå sig ned, och huruvida långa resor inom landet förekommit. För ett kortvarigt uppehåll blir biljettkostnaden proportionsvis mera betydande än för ett långt. ^ De sakkunniga hava i analogi med vad som utförts bl. a. i Italien och Norge sökt att framkonstruera en sannolik kostnadssiffra per dag för uppehåll inom landet, som i ett belopp innefattar turistens samtliga utgifter för resebiljetter, hotellrum, mat och dryck, småutgifter av alla olika slag, som ständigt förekomma vid resor, t. ex. åkturer, nöjen, entréavgifter, post, telegraf etc. ävensom inköp av souvenirer eller andra varor. Däremot inräknas icke resekostnaden utanför gränsen (ev. med svenskt fartyg) i denna dagskostnad. För exemplifiering av den sannolika storleken av sådan dagskostnad anföres följande: Den omsorgsfullt utarbetade norska turiststatistiken, utgiven av Landsforening for Eeiselivet i Norge, uppskattade år 1912 vistelsens längd till 1886 27

c

82 15 dagar och utgifterna till 20 k r o n o r p e r dag, frånsett i n k ö p och vissa a n d r a detaljer. I n b e r ä k n a t d e s s a s y n e s d a g s k o s t n a d e n vara a n t a g e n till n å g o t över 25 kronor. Å r 1925 r ä k n a r s a m m a s t a t i s t i k m e d 12 d a g a r s vistelse s a m t 45 k r o n o r dagsutgift, eller i n b e r ä k n a t i n k ö p m. m. o m k r i n g 55 k r o n o r p e r dag, m o t s v a r a n d e efter v ä x e l k u r s o m k r i n g 37 s v e n s k a kronor, i r e a l i t e t e n väl k a n s k e n å g o t mera. F ö r år 1926 r ä k n a s , i n b e r ä k n a t i n k ö p , m e d c:a 47 k r o n o r p e r dag. D e s s a n o r s k a uppgifter i n n e f a t t a icke överfarten till N o r g e och avse icke s å d a n a t u r i s t e r , som r e s a m e d flytande hotell. D e n italienska o r g a n i s a t i o n e n E n t e N a z i o n a l e p e r le I n d u s t r i e T u r i s t i c h e (E. N . I . T.) h a r likaledes n e d l a g t stor o m s o r g p å t u r i s t s t a t i s t i k . F ö r år 1923 b e r ä k n a d e den d a g s k o s t n a d e n s å l u n d a : h e l p e n s i o n m e d b e t j ä n i n g å hotell i g e n o m s n i t t 90 lire, r e s o r 30 lire, d i v e r s e småutgifter 30 lire s a m t i n k ö p 25 a 50 lire, s u m m a 175 ä 200 lire p e r dag. F ö r år 1925 b e r ä k n a d e s s a m m a d a g s k o s t n a d till 175 ä 190 lire, m o t s v a r a n d e efter g e n o m s n i t t l i g växelkurs o m k r i n g 27 k r o n o r och i verkligheten väl b e t y d l i g t mera, eftersom p e n n i n g v ä r d e t i n o m l a n d e t t o r d e varit h ö g r e än v ä x e l k u r s e n angav. Trafikförbundet h a r m e d d e l a t d e sakkunniga, a t t vid vistelse i S t o c k h o l m h o t e l l r u m och m å l t i d e r t o r d e k u n n a b e r ä k n a s till 25 k r o n o r p e r d a g (å förn ä m l i g a r e hotell mera) och a t t h ä r t i l l b ö r a läggas 10 k r o n o r för s m ä r r e utgifter såsom nöjen, p o s t , telegraf, u p p k ö p m. m., så a t t d a g s k o s t n a d e n stiger till 35 kronor. Trafikförbundet h a r v i d a r e m e d d e l a t följande k o s t n a d s b e r ä k n i n g för t v e n n e relativt vanliga 10-dagars r e s e r o u t e r m e d a n v ä n d a n d e av I I klass å järnväg, (I klass å ångbåt): Malmö—Stockholm—Rättvik—Stockholm—Visby—Stockholm—Malmö. Malmö—Stockholm (en natt) 3 dagar i Stockholm 1 dagsresa till Rättvik 2 dagar i Rättvik 1 dagsresa till Stockholm 1 dag i Visby Stockholm—Visby och åter 1 dags uppehåll i Stockholm med omnejd nattåg till Malmö 1 dags uppehåll i Malmö

50 kronor. 105 » 25 » 40 » 25 » 10 » 50 » 20 » 50 » 10 » 385 kronor.

P r i s e r n a äro a v r u n d a d e u p p å t för d r i c k s p e n g a r , bilar m. m. Göteborg—Göta

kanal—Stockholm—Visby—Stockholm—Hälsingborg— Falsterbo—Trälleborg. 1 dag i Göteborg 20 kronor. 3 dagar Göta kanal 105 » 2 dagar i Stockholm 70 » 1 dag i Visby 10 » Stockholm—Visby och åter 43 » 1 dag i Stockholm 15 » Stockholm—Hälsingborg 44 » 1 dag i Hälsingborg 15 » 1 dag i Malmö och Falsterbo 15 » Hälsingborg—Malmö—Falsterbo—Trälleborg 15 » 352 kronor.

83 Biljettpriserna äro här icke avrundade för drickspengar m. m. Här anförda resekostnader torde icke kunna betraktas såsom höga. De motsvara en dagskostnad av mellan 35 och 40 kronor. De nettokostnader firman Thos. Cook & Son åsätta en vanlig 14 dagars resa från England till Sverige belöpa sig, enligt vad trafikförbundet meddelar, till 40 kronor per dag. Häruti ingår då biljettkostnaden till Sverige men å andra sidan icke de resandes personliga småutgifter, viner o. s. v. Trafikförbundet har vidare meddelat, att 30 amerikanska studenter under sommaren 1925 under 14 dagar genomreste vårt land; för var och en av dessa hade en summa av 30 kronor per dag beräknats för rese- och uppehållskostnader, och tack vare användande av I I I klass å järnväg i stor utsträckning och ett frikostigt tillmötesgående från olika håll kunde omkostnaderna hållas inom den uppställda ramen. Givetvis tillkommo väl dock extra en del rent personliga utgifter för de särskilda deltagarna i resan. Från trafikförbundet har vidare under hand uppgivits, att en tysk, som arrangerat ett stort antal turistresor till Sverige, ansett att dagskostnaden inklusive resor samt de nödvändigaste privata utgifter bör räknas till 30 kronor per dag, varvid resan sker på I I I klass och i övrigt anordnas på billigaste vis; och restiden uppgår till i genomsnitt c:a 10 dagar. De sakkunniga vilja av dessa exemplifierade uppgifter och av den erfarenhet, som i övrigt förefinnes angående kostnader för resor, draga den slutsatsen, att en kostnad av 35 kronor per dag för samtliga slag av utgifter, inklusive biljettkostnader och allehanda småutgifter, i allmänhet taget är en låg uppskattning. För åtskilliga grupper av resande är den utan tvivel allt för låg, men hänsyn måste tagas även till kategorier med billiga resevanor. De sakkunniga utgå således från 35 kronor som ett normalt genomsnitt. För att med säkerhet icke räkna för höga belopp vilja de emellertid räkna med vissa sänkningar. Sålunda antages för tyska turister 30 kronor, medan å andra sidan för engelsmän och amerikaner torde kunna sättas 40 kronor. För norrmän och danskar har med hänsyn till förekomsten av billigare badortsbesök räknats med blott 25 kronor. För svensk-amerikaner har i enlighet med en uppskattning av Svenska Amerikalinjen antagits 20 kronor per dag, och vid antagen 75 dagars vistelse skulle detta innebära en utgift inom Sverige av 1 500 kronor eller 400 dollars per svensk-amerikansk resenär. Även med hänsyn till att vistelsen till stor del sker hos släktingar på landet torde detta icke vara för högt. För besökare å turistångare har antagits 25 kronor per dag. Efter alla dessa reduktioner blir genomsnittet för samtliga turister blott 26 ä 27 kronor per dag. För överresan till Sverige har upptagits ett belopp, som avser att angiva den del av svenska ångfartygs inkomst, som omsatts inom Sverige, alltså med avdrag för fartygens i utlandet fallande utgifter. Uppgiften är approximativ, men för den största posten i summan har ledning för uppskattningen erhållits av Svenska Amerikalinjen. Beräkningen av den utländska turistströmmens penningtillförsel till Sverige blir följande.

% Antal dagar

Dagar per person

2 003 8 000 7 016 2 011 4 508 3 391 3 332 2 000

30 000 64 000 140 000 32 000 338 000 51000 64 000 6 000

32 261

725 000

Antal turister

Turisternas kostnad

Turisternas sammanlagda utlägg i Sverige, kr.

per dag kr.

per person kr.

15 8 20 16 75 15 19 3

35 25 30 40 20 40 35 25

525 200 600 640 1 500 600 665 75

1050 000 ! 1600 000 i 4 200 000 i 1 280 000 6 760 000 2 040 000 2 240 000 150 000

(23)

(27)

(599)

19 320 000

1925. Finland

U. S. A. med sv. namn U. S. A. med uti. namn Övriga Turistångare Summa Rederiinkomst, rige

omsatt i

Sve5100 000

Summa 1926. Finland Norge, Danmark Tvskland Eno-land U. S. A. med sv. namn U. S. A. med uti. namr i Övriga Turistångare Summa

24 420 000 3 038 13 000 6 533 1849 4 472 3 912 3 398 1900

30 000 104 000 105 000 26 000 335 000 51000 48 000 6 000

10 8 16 14 75 13 14 3

1 35 25 30 40 20 i 40 ! 35 | 25

350 200 480 560 1500 520 490 75

1 050 000 2 600 000 3 150 000 1 040 000 6 700 000 I 2 040 000 i 1680 000 | 150 000 !

705 000

(19)

(26)

(483)

18 410 000

—

—

-

—

5 500 000

Rederiinkomst, omsatt i Sverige Summa

— |

23 910 000

Enligt denna beräkning har Sverige under vart och ett av åren 1925 och 1926 tillförts omkring 24 milj. kronor av sådana utländska resenärer, som kunna .rubriceras som turister. Beräkningen är av approximativ karaktär och kan blott angiva den ungefärliga storleksordningen, men är ej tillräckligt noggrann för slutsatser t. ex. om utvecklingstendensen från 1925 till 1926. Uppenbarligen är beräkningen hållen i underkant och det är mycket möjligt att det riktiga slutvärdet stiger upp emot 30 milj. kronor. Den kostnad för hela vistelsen i Sverige, som angivits i särskild kolumn (produkten av dagantal och dagskostnad), är mycket måttlig, t. ex. för tyskar och engelsmän c:a 500 ä 600 kronor per person och för norrmän och danskar blott 200 kronor per person. Även frånsett rederiinkomsten för hit- och hemfärd är den amerikanska turistkontingenten den ekonomiskt betydelsefullaste, uppskattad till c:a 8 a 9 milj. kronor. Närmast kommer Tyskland med 3 ä 4 milj. kronor. Beräkningen omfattar icke affärsmän och genomresande och anger alltså icke penningtillförseln till landet av hela den utländska resandeströmmen. Affärsmännens antal är för år 1926 upptaget till 26 000 och de genomresandes till 3 000 personer. Om man vågar göra det likväl helt ovissa antagandet, att varje affärsman tillför landet 400 kronor och varje genomresande 100 kronor, så skulle dessa kategorier tillsammans tillföra 11 milj. kronor. Det skulle vara av intresse att till jämförelse med penningtillförseln genom utlänningars besök i Sverige kunna angiva storleken av den penning-

85 utströrnning, som förorsakas av svenskars resor i utlandet. De sakkunniga hava icke kunnat åstadkomma en tillförlitlig uppskattning härav, men det vill förefalla ganska sannolikt, att svenskarnas samfällda utlägg i utlandet är större än utlänningarnas utlägg i Sverige. I en inom finansdepartementet utarbetad översikt av Sveriges betalningsbalans till utlandet har också — ehuru utan säkrare beräkningsgrundval — antagits, att svenskars och utlänningars resor ger ett passivt betalningssaldo om c:a 20 milj. kronor. Innebörden härav är sålunda, att även om utlänningsströmmen tillför Sverige ett mycket betydligt penningbelopp, så förmår dock detta för närvarande icke täcka mer än en del av penningutflödet genom svenska resenärer. Det vore även av intresse att känna, huru turisternas penningutlägg spridas inom landet. Den större delen av utläggen går utan tvivel i första hand dels till hotelloch restaurantbranschen och dels till trafikföretagen och bidraga således till att stärka deras affärsställning och försörja den vid dem anställda personalen. Sekundärt sprides penningomsättningen till dessa företags leverantörer o. s. v. och gå på detta sätt ut i vida kretsar. En icke ringa del av resenärernas dagliga utgifter gå väl även direkt till andra håll än hotell-, restaurant- och trafikföretag. En noggrannare undersökning rörande de omsatta beloppens spridning hava de sakkunniga icke sökt företaga. Några detaljuppgifter må dock lämnas. I t a k 8 har sammanförts en uppgift om inkomst av i utlandet sålda svenska järnvägsbiljetter år 1926. Den visar en summa av 3'9 milj. kronor för statens och 09 milj. kronor för enskilda järnvägar, eller tillsammans 4'8 milj. kronor. Häri ingå å ena sidan av svenskar i utlandet inköpta biljetter men å andra sidan icke utlänningars biljettköp inom landet. Summan torde dock ungefärligen kunna antyda storleksordningen av järnvägarnas inkomst av främlingstrafiken, och måhända kan man antaga, att härav c:a 2 ä 2-6 milj. kronor faller på turisttrafiken. Detta skulle då betyda en genomsnittlig järnvägsbiljettkostnad av 60 ä 75 kronor per turist, vilket dock möjligen är allt för lågt. På de sakkunnigas begäran hava försök gjorts att uppskatta post- och telegrafverkens inkomst av turisttrafiken. Med betonande av att underlag saknas för en tillförlitlig uppskattning, har därvid såsom sannolika siffror uppgivits 40 000 kronor per år för telegrafverket och 80 000 kronor per år för postverket. Detta skulle enligt de (sakkunnigas statistik innebära, att varje utländsk turist under sin vistelse i Sverige i genomsnitt tillför telegrafverket något mer än 1 krona och postverket något mer än 2 kronor. Det förefaller de sakkunniga icke osannolikt, att uppskattningen är för telegrafverket något för hög och för postverket väl låg. 3.

Sammanfattning ocli jämförelser med annan statistik.

De sakkunnigas statistik har givit följande huvudresultat. Sverige besöktes åren 1925 och 1926 av 60 000 a 70000 utlänningar. Härav äro mellan 30 000 och 40 000 att anse såsom turister. Med försiktig uppskattning beräknas turisterna hava tillfört landet åtminstone 24 milj. kronor vartdera året. I statistiken ingå icke utlänningar med hemort i Sverige, ej heller bitresande personer med bibehållen svensk nationalitet och ej heller besökande från grannländerna med blott dagsbesök (utan logi). I övrigt är närmast sannolikt, att uppgivna såväl antal som ännu mer inkomster äro något för låga.

86 Till jämförelse med dessa resultat må meddelas några andra uppgifter över främlingsströmmens storlek. Svenska trafikföroundet har sedan några år genom polismyndigheterna anskaffat uppgifter dels om antalet utlänningar, som besökt Stockholm, och dels om antalet utlänningar, som inkommit i landet i Göteborg och Malmö och på sista tiden även i Trälleborg. Följande uppgifter hava erhållits: Stockholm. Hos polisen anmälda

1924 1925 1926

31846 35 743 c:a 40000

Med

flytande hotell

Summa

2000 2018 1893

33 846 37 761 41893

Trafikförbundet uppger, att under nov.—mars månader antalet främlingar är ungefär konstant 2 000 per månad. Fråndrages 2 000 per månad för hela året, erhålles följande återstod att anse som turister, nämligen åren 1924— 1926 resp. 9 846, 13 743 och 17 893. Malmö, omfattande enligt uppgift från polisen samtliga med ångbåt, färja och flygplan inresta främlingar. 1925 1926

Danskar

Övriga

Summa

58 596 65414

13 038 20181

71634 85595

Avdrages här en normal månadskontingent om 4 000 personer, så återstår att anse som turister resp. 23 632 och 37 595. Göteborg, uppgift från polisen om antal inresande främlingar. 1924 1925

Amerikaner

Engelsmän

Tyskar

10461 13020

4329 6787

4573 3 851

E n direkt jämförelse mellan dessa trafikförbundets uppgifter och de sakkunnigas statistik är icke möjlig. För Stockholm och Göteborg synas trafikförbundets uppgifter avse antalet anmälningar hos polisen, varvid varje person blir räknad en gång varje gång han byter vistelseort. Detta torde vara anledningen till att i Göteborg upptagits ett vida större antal amerikaner och engelsmän än som enligt de sakkunnigas statistik skulle hava besökt Sverige; de hava t. ex. blivit polisanmälda i Göteborg både vid ankomsten och vid återkomsten till Göteborg för utresa. Antalet danskar anlända enbart till Malmö är uppgivet ofantligt mycket högre än de sakkunnigas — på denna punkt dock osäkra — uppskattning för norska och danska besök i Sverige. Förhållandet torde förklaras dels av nyssnämnda slag av dubbelräkning, dels av att samma person rest upprepade gånger från Danmark till Malmö och dels av att en säkerligen betydande kontingent en-dagsbesökare förekommit, och dessa sistnämnda äro, som förut nämnts, icke inneslutna i de sakkunnigas statistik. Dock skall icke bestridas möjligheten av att de sakkunnigas statistik, även med hänsyn tagen till dess sistnämnda begränsning, kan vara avsevärt för låg i avseende på danskar (och även norrmän). Bl. a. torde det vara tänkbart, att danskar vid besök i Skåne på olika sätt undgå att bliva anmälda. Svenska turistföreningen har i »Svenskt Turistväsen» för 1924 publicerat uppgifter om antalet besökande och antalet nattlogi vid ett stort antal vilo-

87 och kurorter år 1924, och häri uppgives även antalet utlänningar, men då städernas hotell m. m. ej äro medtagna i denna statistik, fås icke någon ens tillnärmelsevis fullständig upplysning om antalet utlänningar. Det uppgivna antalet utlänningar är 8 636, varav 6 343 på sydligaste Sveriges kusttrakter; av återstående 2 293 redovisade utlänningar komma 837 på fjälltrakterna, 336 på Dalarna och Bergslagen, 284 på Värmland och Dal, 212 på Stockholms skärgård, 207 på Västergötland m. m., 226 på Västkusten och 191 på övriga trakter. Från Svenska Amerikalinjen ha erhållits följande uppgifter om dess passagerareantal mellan Sverige och Nordamerika. Hela antalet befordrade passagerare

-t,-.. , Västerut

^ , Österut

obumma

1923 1924 1925 1926

27 866 14 130 14337 20 260

8 737 8 802 10 025 12 950

36 603 22 932 24 362 33 210 1

7 100 4 586 5 794 8 277

7 303 6 795 7 340 9 238

14 403 11381 13 134 17 515

b) transitopassagerare 1923 3 200 1924 3086 1925 1807 1926 3 565

1049 1 649 2 263 2 981

4 249 4 735 4 070 6 546

Härav: a) turister 1923 1924 1925 1926

Såsom turister har Amerikalinjen i denna statistik räknat personer, som kommit från Amerika för att tillbringa någon tid i vårt land, men däremot ej personer med hemvist i Sverige, som besökt Amerika. Enligt de sakkunnigas statistik utgjorde antalet nordamerikanska affärsmän och turister tillsammantagna 8 454 år 1925 och 8 764 år 1926. Den förra siffran är avsevärt högre, den senare något lägre än Amerikalinjens uppgift om turistantalet. Här må även meddelas, att Rederiaktiebolaget Svenska Lloyd uppgivit antalet utländska passagerare å bolagets linjer mellan Göteborg och England åoren 1922 till 1925 till c:a 1630, 2 800, 1900 och 1 840 resp. Vidare har Angfartygsaktiebolaget Göta kanal uppgivit antalet med bolagets ångare befordrade utländska turister åren 1922—1926 till resp. 2 800, 3 400, 3 700, 4 400 och 4 700. Slutligen må här lämnas några summariska upplysningar om turisttrafikens omfattning i några främmande länder: Enligt Landsforenings for Eeiselivet i Norge statistik utgjorde antalet till Norge anlända utländska turister under maj—september 1906 och 1912 samt juni—augusti 1923—1926: 1 Enligt meddelande har antalet passagerare för år 1927 beräknats komma att uppgå till c:a 38 000.

88 Anlända med

19 0 6

järnväg 13 807 linjebåtar 11 791 autornobil — flytande hotell och lustjakter ... 8 744 Summa 34 342

1912 12 114 24 309

1924 13 547 8 500

9 811

8 185

1 925 11 783 9 268 1093 17 709

46 234

30 232

39 853

—

•

—

•

1926 12 678 7 578 4 026 23 501 47 783

S t a t i s t i k e n för de t r e s e n a r e åren är b a s e r a d på uppgifter från t u l l v e r k e t och p a s s k o n t r o l l e n ocli a n s e s giva en fullt nöjaktig s t a t i s t i k över a n t a l e t t u r i s t e r ; affärsresande, g e n o m r e s a n d e ocli a r b e t s s ö k a n d e äro icke m e d r ä k n a d e . S t a t i s t i k e n för 1906 och 1912 g r u n d a d e s på uppgifter, som de r e s a n d e själva a n m o d a d e s ifylla vid in- och u t r e s a ; d e s s a u p p g i f t e r a n s å g o s bliva jämförelsevis bristfälliga, och d e t k u n d e därför ej u n d v i k a s , a t t även affärsm ä n m. fl. blevo m e d r ä k n a d e , så att s t a t i s t i k e n för de t i d i g a r e å r e n u p p t a r ett n å g o t för s t o r t a n t a l i förhållande till d e s e n a r e å r e n s n o g g r a n n a r e statistik. M a n iakttager, a t t t u r i s t e r m e d flytande hotell u t g ö r a en väsentlig del av den n o r s k a t u r i s t s t r ö m m e n . F ö r år 1926 föreligger följande n a t i o n a l i t e t s statistik för dels t u r i s t e r m e d flytande hotell, dels övriga t u r i s t e r , d. v. s. s å d a n a , som a n l ä n t m e d järnväg, linjebåt eller b i l : Med

flytande hotell

x

17 9 — 10 936 1 814 9 059 586 1080

11672 3 628 200 2 452 2 743 1890 574 1123

Summa 23 501

24 282

Sverige Danmark Finland England Amerika Tyskland Holland Övriga

0 v n

.

Sa

D e t är h ä r av i n t r e s s e a t t iakttaga, att, frånsett flytande hotell, d e e n g e l s k a t u r i s t e r n a i N o r g e icke äro så s y n n e r l i g e n m y c k e t flera än i Sverige, och. att d e t y s k a t u r i s t e r n a s antal ej ens är tredjedelen m o t i Sverige. P e n n i n g t i l l f ö r s e l n till N o r g e år 1926 g e n o m t u r i s t e r n a b e r ä k n a s s å l u n d a : Passagerarefrakter å norska linjebåtar x kronor 2 000 000 Hotell- och reseutgifter inom l a n d e t 2 ... » 11650 000 Turisternas inköp » 2 450 000 Flytande hotell och l u s t j a k t e r 3 » 5 850 000 Sportfiske » 800 000 Post-, telegraf- och telefoninkomster » 400 000 Summa kronor 23 150 000 Tillägg för vinter-, vår- och höstsäsongen

»

1 350 000

Summa kronor 24 500 000 1

Hela inkomsten ökad med 10 % för kursdifferenser, drickspengar m. m. P e r turist, exkl. flytande hotell, 12 dagar å 40 kronor. H ä r a v per person 80 kronor för utflykter i land och 100 kronor för inköp, och dessutom fartygens avgifter och upphandlingar. 2 3

Den italienska statistiken beräknar hela antalet främlingar, utan avdrag för affärsmän etc. Beräkningsgrunden är huvudsakligen antalet i utlandet sålda järnvägsbiljetter samt med fartyg och bil anlända, i samtliga fall med en uppskattad reduktion för italienares resor från utlandet. För vistelsens längd erhålles viss ledning ur anmälningar från hotellen till polismyndigheterna. Beräkningarna synas vara ganska approximativa beträffande både antal och vistelsetid. För år 1925 beräknades 1 100 000 främlingar hava besökt Italien, i genomsnitt besökt 4 platser och tillbringat 4 1 / 2 dag på varje 1. De beräknas hava tillfört landet 3 600 miljoner lire, utgörande en dold export, som täckte 46 % av handelsbalansens passivum. A andra sidan beräknas 700 000 italienare hava rest ur landet och utfört 900 miljoner lire. Turisternas nationalitetsfördelning angives sålunda: Fransmän Engelsmän Tyskar Tjecker, österrikare, ungrare, jugoslaver Skandinaver, holländare, belgare Spanjorer och portugiser Ryssar, polacker Nordamerikaner Sydamerikaner Övriga

103 000 137 000 252 000 170 000 44 000 30 000 30 000 140 000 41 000 153 000 1 100 000

Utvecklingen sedan år 1920 angives sålunda, varvid bör erinras att 1925 var ett pilgrimsår (anno santo): 1920 1921 1922 1923 1924 1925

Antal främlingar

Miljoner lire

323 000 501000 604000 700000 835 000 1100 000

1 130 1750 2 100 2450 2 900 3 600

I Tyskland, Schweiz, Frankrike m. fl. länder torde icke existera någon statistik över hela antalet landet besökande utlänningar eller utländska turister. Förefintliga uppgifter utgöras av räkningar av å varje särskild ort logerande utlänningar; om dessa uppgifter sammanräknas, erhålles tydligen en avsevärd dubbelräkning. Enligt en tidningsuppgift skulle med sådan dubbelräkning antalet utlänningar i Schweiz år 1924/1925 hava uppgått till 1 600 000. 1 La vie d'ltalia, mars 1927. turistica in Italia. Roma 1925.

Se även: M. Avancini: Entitä e svolgimento del traffico

90 Tab. 1. Utländska resande i Srerige åren 1925 och 1926 enligt polisregistret. Affär smän

Nationalitet

Genomresande

Turister

Summa

1889 590 1415 7128 2 048 359 471 335 686 133 422 8 92 353 160 33 5 5 30 394 187 145 141 22

1803 1206 2105 7169 1977 348 544 400 698 125 407 9 88 358 154 27 9 6 23 425 224 200 112 26

1693 24 7 249 93 8 20 13 24 5 9

2 023 150 39 254 128 13 9 19 34 9 8

1 4 3 2

13 9 6

16 25 78 3 3

13 37 83 9

2 003 430 850 7 016 2 011 216 461 260 414 65 341 16 56 134 128 27 16 17 18 286 164 122 90 26

3 038 943 1400 6 533 1849 186 402 322 443 58 233 17 73 150 162 25 13 16 20 178 128 177 64 29

5 585 1044 2 272 14 393 4152 583 952 608 1124 203 772 24 149 491 291 62 21 22 48 696 376 345 234 51

6 864 2 299 3 544 13 956 3 954 547 955 741 1175 192 648 26 174 517 322 52 22 22 43 616 389 460 185 55

Summa Europa

17 051

18 443

2 280

2 856

16 459

34 498

37 758

U. S. A Canada, Mexiko... Sydamerika J a p a n .. Övriga Asien Afrika Australien

555 10 47 75 40 18 3

380 6 55 101 66 10 8

217 2 4

427 9 17 14 2 2

7 899 109 92 166 52 22 34

8 384 212 142 192 80 24 52

8 671 119 141 245 92 40 37

9191 227 214 307 148 36 60

S:a summarum

17 799

19 069

2 503

3 327

23 541

25 545

43 843

47 941

1800 1382 1398 1380 1777 1714 1780 1816 1672 1308 1039 733

1857 1357 1298 1407 1730 1259 1144 1613 1688 2 652 1826 1238

122 108 154 174 284 405 278 316 278 164 110 110

163 165 269 401 273 385 423 472 284 249 110 133

545 544 663 763 1952 3 768 6 231 5 332 1731 789 515 708

501 465 539 694 1925 4168 6 565 5 603 1752 1402 828 1103

2 467 2 034 2 215 2 317 4 013 5 887 8 289 7 464 3 681 2 261 1664 1551

2 521 1987 2106 2 502 3 928 5 812 8132 7 688 3 724 4 303 2 764 2 474

Finland Tyskland England Tjeckoslovakien... sterrike Schweiz Holland Belgien Frankrike Portugal Spanien Italien Ungern Rumänien Bulgarien Jugoslavien ., Grekland Ryssland Polen Estland Lettland

H ä r a v med komst i: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Anm. Anm.

an-

Norrmän och. danskar (inkl. isländare) äro för tiden j a n u a r i 1925—sept. 192C blott delvis men därefter fullständigt uppgivna. De i tabellen synbara ojämnheterna för oktober—december 1926 bero härpå. Antalet resande från icke specificerade länder utgjorde år 1925: Island 22, Canada 101, Mexiko 18, Guatemala 3, Equador 1, Brasilien 37, Argentina 72, Uruguay 2, Chile 26, Kina 12, Siarn 2, J a v a 1, Indien 15, Afganistan 3, Persien 6, Turkiet m. m. 53, Egypten 10, Marocko 29.

9! Tab. 2 a.

Specifikation å inunadei för särskilda nationaliteter år 1925. Finland

1 Tysk-1 England land

Danmark

Norge

Central- Övriga Summa europa Europa Europa U. S.A. Övriga Summa i

Affärsmän.

Februari April Maj Juli Augusti September Oktober November December Summa

:

189 164 172 179 1601 172 161 164 160 162 91 115

57 34 40 38 59 58 66 60 69 50 33 26

199 165 123 131 169 127 103 99 123 79 66 31

755 517 502 510 668 707 772 848 680 487 401 281

141 162 159 139 235 223 187 186 194 164 185 73

259 191 211 188 191 223 247 218 228 191 158 101

154 1754 94 1327 150 1357 139 1324 232 1714 121 1631 155 1691 120 1695 138 1592 128 1261 999 65 706 79

38 37 34 42 56 57 68 89 60 30 26 18

8 1800 18 1382 7 1398 14 1380 7 1777 26 1714 21 1780 32 1816 20 1672 17 1308 14 1039 9 733

2 048

2 406

1575 17 051

193 17 799

1 1 2 7 4 1 4 1

11 12 14 12 17 34 41 52 27 17 8 4

4 4 4 2 6 8 13 16 21 7 7 1

3 3 6 2 11 18 16 7 7 3 3

10 7 8 11 22 7 9 14 19 7 9 12

111 102 143 156 262 388 239 277 242 154 105 101

11 6 11 18 20 17 38 37 36 9 5 9

122 108 154 174 284 405 278 316 278 164 110 110

Genomresande.

Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Summa Turister. Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Summa Summa. Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Summa

86 74 113 122 208 324 154 174 166 116 76 80

1 3 1 1

2 1

2 1 2 1

2 280

2 503

72 88 171 112 216 349 323 256 140 131 79 66

13 17 9 15 23 83 131 78 22 9 21 9

35 34 21 48 133 116 202 147 65 25 10 14

129 113 130 183 473 954 2 336 1872 409 208 82 127

38 60 52 70 123 331 424 568 203 57 42 43

48 45 51 57 97 233 458 443 134 78 57 56

56 31 54 43 123 121 186 232 113 60 38 43

391 388 488 528 1188 2187 4 060 3 596 1086 568 329 358

135 140 162 224 731 1523 2 070 1628 588 201 173 324

19 16 13 11 33 58 101 108 57 20 13 26

545 544 663 763 1952 3 768 6 231 5 332 1731 789 515 708

2 003

7 016

2 011

1100 15167

7 899

475 23 541

347 326 456 413 584 845 638 594 466 409 246 261

70 52 50 55 89 145 198 142 92 59 56 36

234 200 144 180 302 243 308 247 189 104 76 45

895 642 646 705 1158 1695 3149 2 772 1116 712 491 412

183 226 215 211 364 562 624 770 418 228 234 117

307 239 261 255 290 467 723 677 369 276 218 160

2 256 1817 1988 2 008 3164 4 206 5 990 5 568 2 920 1983 1433 1165

184 183 207 284 807 1597 2176 1754 684 240 204 351

27 34 20 25 42 84 123 142 77 38 27 35

5 585

2 272 14 393

4 242

2 810 34 498

8 671

674 43 843

220 132 212 193 377 249 350 366 270 195 112 134

Tjeckoslovakien, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike.

2 467 2 034 2 215 2 317 4 013 5 887 8 289 7 464 3 681 2 261 1664 1551

92 Tab. 2 b. Specifikation å månader för särskilda nationaliteter år 1926. Finland

Norge

Danmark

Tyskland

CenEngtral- Övriga Summa land europa Europa Europa U.S.A. Övrijra i

Affärsmän. Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November .... December .... Summa

184 129 152 173 164 123 99 122 186 211 172 88

39 24 27 35 45 31 44 41 39 396 268 217

78 77 80 75 136 68 64 66 70 651 452 288

786 587 514 590 654 537 537 762 674 717 498 313

192 159 161 133 216 154 93 243 224 187 128 87

12 14 11 27 44 59 84 64 62 22 7 21

170 2 856

18 28 21 41 77 250 470 665 173 48 29 29

18 28 41 49 89 247 435 475 127 45 30 60

34 39 31 29 69 142 197 248 99 66 59 39

281 295 356 463 985

204 141 152 209 893

16 29 31 22 47 79 146 196 58 25 18 35

6 533

1 849

1 644

1 052 16 459 8 384

702 25 545

890 684 627 763 1058 1643 2 657 2 497 1067 975 620 475

217 191 186 179 297 412 582 954 416 239 161 120

339 253 243 294 354 452 622 693 397 244 197 170

238 166 168 167 253 290 313 371 270 297 181 169

39 42 41 47 62 106 184 228 99 61 29 54

Summa

2 023

100 93 146 161 307 563 624 520 250 128 73 73

5 11 9 6 11 40 152 113 37 229 166 164

12 94 5 91 6 102 19 158 43 389 93 1070 234 2 077 169 1677 48 366 365 238 165 115 241 156

3 038

1 400

402 351 530 668 665 908 923 900 583 458 278 198

44 35 36 41 59 75 207 169 78 675 464 416

90 82 86 94 179 161 298 237 118 1028 631 540

6 864

2 299

34 35 10 17: 1238

151 149 258 368 229 318 327 403 215 226 102 110

— — — 2 — 12 14 11

Summa

23 11 10 19 15 19 26

— — — 3 4 11 15 2 50 30 35

Summa

1788 1318 1262 1375 1653 1216 1086 1551 1614 2 571 1793 1216 18 443

118 129 232 334 194 222 200 258 147 119 33 37

Summa. Januari Februari ... Mars April Maj Juni Juli Augusti September.. Oktober November., December ..

192 121 128 129 178 122 95 107 151 212 111 115

803 1206 2105

Genomresande. Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September... Oktober November .., December ... Turister. Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September.. Oktober November .. December...

317 221 200 240 260 181 154 210 270 197 164 108

— —

3 544 13 956 3 954

2 405 1684 4189 2 230 3 867 1540 1100 594 1119 258

637 762

173 306

2 220 262 1762 183 1876 189 2 206 249 2 867 999 3 939 1767 5 602 2 346 5 821 1639 2 929 696 3 916 326 2 532 203 2 088 332

4 258 2 883 37 758J 9191

Tjeckoslovakien, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike.

246 19 069

992 47 941

93 Tab. 3. Specifikation beträffande turisternas antal och upp ehålls< lagar. Turister för vilka fullständiga tidsuppÉrifter föreligga

!

Turister utan d:o

Personer

Uppehållsdagar

Dagar per person

1925 i 1926

1925 | 1926

1925 | 1926

1685 2 725 611 197 851 375 4 880 4 852 1411 1338 151 165 265 301 242 176 323 287 44 42 173 258 9 15 58 39 119 106 122 99 13 22 12 12 13 13 15 14 224 139 134 98 109 160 81 46 18 21

25 532 26 307 4 723 2 427 (i 415 2 908 98 947 76 788 22 272 19 312 1598 2 232 7 082 11179 2 080 3 585 3 722 3 847 399 377 3 353 2 507 49 125 666 272 1270 1510 2126 1676 179 321 105 332 353 269 127 113 2 351 6 785 1366 2 333 1529 2 876 765 1309 173 177

15 12 8 20 16 14 37 20 13 9 13 8 7 14 17 15 28 21 8 30 17 26 16 10

318 313 10 233 332 8 475 549 7 16 2136 1681 600 511 14 11 35 51 27 137 160 9 80 84 12 120 127 9 14 23 14 60 83 8 5 1 11 17 15 11 - ' 28 51 17 29 40 14 | 9 4 27 3 8 4 5 17 39': 62 14 30 30 10 17 13 17 I8j 9 8 8 8

Summa Europa 10 663 12 400 194 757 161 992

4 059

3 797 4 843 135 216 163 890 917 2 516 43 90 71 983 1821 124 124 835 774 155 35 843 452 57 19 337 197 16 26 622 425 38

36 21 14 7 24 18 24

34 4102 66 28 21 15 42 5 17 8 3 12 8 11

3 541 122 18 37 23 8 141

Summa summarum 14 778 17 723 334 510 332 067

8 763 7 822

36 30 23 29 31 33 18 14 20 19 22 26

36 21 27 29 38 28 16 10 13 9 10 8

150 212 193 214 695 1259 2 343 2 081 806 283 206 321

Tyskland

Grekland Ryssland Polen Estland Lettland

1 U. S. A i Canada. Mexiko Sydamerika i Japan i Övriga Asien Afrika

1925 | 1926

t

i Härav med ankomst i: Januari Februari Mars April Maj Juni Juli September Oktober November ! December

387 395 331 332 387 470 504 549 1257 1447 2 509 3 054 3 888 4 473 3 251 3 848 925 1036 506 1010 309 582 387 664

14 095 13 835 9 833 6 995 10 758 10 327 16 075 14 866 39 347 54 943 83 729 84 928 70 473 72 362 45 519 40 014 18 061 13 492 9 700 9 23fc 6 839 5 716 5 351 10 081

114 134 152 190 4781 1114) 2 0921 1755! 716 392 246 439

94 Tab. 4. Vistelsens längd för olika månader och nationaliteter. Dagar per person: 1925. Januari Februari Mars April Maj Juni , Juli Augusti September Oktober November .... December .... Summa 1926. Januari Februari .... Mars April Maj

Juni Juli Augusti September Oktober November .. December Summa Procenttal: 1925. Januari Februari .. Mars April Maj Juni Juli Augusti September.. Oktober November .. December .. Summa 1926. Januari Februari . Mars April Maj Juni Juli Augusti .... September. Oktober

November. December . Summa 1

Finland

Cen- Övriga Summa tral- Europa Europa U.S.A. Övriga europa

Nora

Danmark

Tyskland

England

30 27 7 12 17 17 13 14 15 15 13 16

7 18 1 16 14 17 14 6 10 24

19 12 4 4 3 9 11 6 16 2 9 7

39 37 43 38 26 22 17 14 22 22 23 27

47 24 20 13 16 14 14 13 12 35 17 17

17 18 26 22 27 24 11 22 11 22 23

23 31 30 34 21 32 18 15 16 13 20 10

32 28 21 23 19 20 17 13 18 19 18 20

54 43 37 54 63 58 21 16 29 23 41 43

10 17 21 13 20 32 16 9 3 13 6 4

14 11 13 11 9 10 9 8 12 9

62 1 9 20 14 22 13 7 23 6 6 4

41 27 42 28 20 19 16 10 12 13 10 11

61 20 33 26 20 17 15 11 8 9 11 12

46 11 23 17 23 18 17 8 12 14 15 10

22 21 10 20 25 19 14 8 11 7 9 7

29 18 22 20 16 16 14 10 11 8 8 7

45 33 47 63 68 47 21 14 20 20 26 18

70 12 21 37 24 19 11 7 4 9 11 9

58 36 32 49 47 56 51 51 32 34 36 33

58 37 85 82 52 67 75 78 58 75 62 35

24 65 15 38 2 24 11 12 11 5 5 5

90 84 92 90 87 85 78 79 86 83 84 82

62 18 67 67 78 45 40 36 18 78 76 89

69 53 71 77 83 54 27 18 23 16 40 29

78 72 82 75 63 75 70 65 66 75 66 83

79 57 77 90 79 70 72 67 62 81 74 70

73 82 73 81 76 72 70 66 67 73 68 59

77 94 83 84 90 79 81 80 73 72 74

78 71 83 82 75 74 68 65 65 74 72 76

95 95 93 91 93 92 88 86 88 87 85 84

80 45 33 83 64 42 29 43 46 83 77 88

58 40 33 74 35 27 34 31 33 81 88 81

84 79 75 82 86 74 70 77 70 75 70 71

78 68 71 71 81 76 74 71 66 75 55 72

72 82 88 71 70 77 73 75 59 67 70 67

85 77 100 83 67 84 83 80 74 62 81 56

86 81 84 83 82 77 71 74 70 79 78

67 53 47 51 68 68 63 54 38 41 40 21

56 59 52 64 62 76 74 74 71 84 72 20

67 Anger h u r stor del av turisterna som ingår i dagantalsberäkningen med känd vistelsetid i procent av samtliga inom samma grupp).

(alltså turister

95 Tab. 5-

Turister från U. S. A . : a) med svenska namn. b) med utländska namn.

Samtliga turister.

Turister för vilka fullständiga tidsuppgifter föreligga Antal ;urister

Februari Mars Maj Juni Juli September Oktober November December Summa 1926. Januari Mars Maj Juli Augusti September Oktober November December Summa 1

Procenttal '

b) 66 62 44 57 198 392 1168 932 228 80 72 92

33 22 24 63 201 596 304 182 70 21 27 58

b) 45 28 28 46 144 263 750 645 116 47 36 48

a) 94 76 62 84 87 72 45 41 55 47 73 57

b) 24 17 16 13 31 25 11 10 13 12 17 27

a)

69 78 118 167 533 1131 902 696 360 121 101 232

48 28 20 38 38 53 34 26 19 17 27 25

b) 68 45 64 81 73 67 64 69 51 59 50 52

4 508

3 391

146 99 89 140 667 1118 788 555 358 145 114 253

58 42 63 69 226 566 1442 985 236 113 59 53

94 42 31 70 446 742 401 178 67 37 33 33

43 33 40 37 161 402 1004 657 157 68 36 31

58 52 70 88 80 62 46 33 48 38 32 26

17 10 29 15 34 18 11 9 9 10 20 9

64 42 35 50 67 66 51 32 19 26 29 13

74 79 63 54 71 71 70 67 67 60 61 58

4 472

3 912

2 669

a)

1925.

Dagar per turist

a)

Anger b u r stor del av turisterna, som ingår i dagantalsberäkningen (alltså turister med känd vistelsetid i procent av samtliga inom samma grupp).

96 Tab. 6. Norska, danska och isländska resande i Sverige år 1924 enligt polisregistret. Härav turister med fullständiga tidsuppgifter

Antal

resande

Affärsmän

Genomresande

Turister

Summa

Personer

274 247 232 221 206 203 246 237 197 241 171 131

23 40 30 41 52 103 86 153 56 32 30 24

58 61 74 79 183 341 635 434 225 109 74 60

oOO

49 57 66 67 163 263 517 347 180 88 58 47

Uppehällsda^ar

Dagar per person

630 441 478

18 8 7 15 11 11 11 6 7 7 8 5

Norge. Med ankomst Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Summa Danmark, Island. Med ankomst i! Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Summa

348 336 341 441 647 967 824 478 382 275 215

1029 1750 2 848 5 710 2 221 1258

654 480 251

2 606 670 2 333 5 609 | 902 17 750 9 Turisternas bela daerantal beräknas till 2 333 x 9 = c:a 21 000. 465 395 309 366 285 214 203 210 274 283 219 161

30 49 25 29 21 37 96 96 37 20 20 18

78 101 88 146 206 448 959 510 303 139 104 129

573 545 422 541 512 699 1258 816 614 442 843 308

63 90 76 136 183 357 734 412 250 119 89 112

412 694 472 1232 1936 3 355 6 950 3 003 2 001 1081 467 604

3 384 |

478 |

3 211 ||

7 073

2 621

22 207

Turisternas bela dagantal beräknas till 3 211 X 8 = c:a 26 000.

6 9 11 9 9 7 8 9 5 5

1)7

Tab. 7 a. Specifikation å län för särskilda nationaliteter år 1925. Obs.!

Tabellen omfattar endast turister, för vilka fullständiga tidsuppgifter

År 1925

Finland Norge

Stockholms stad ... 14 740 Stockholms län 1091 Uppsala >> 1021 Västmanlands » 233 Värmlands 83 Kopparbergs » 207 Gävleborgs >• 223 Jämtlands » 24 Västernorrlands » 741 Västerbottens » 26 Norrbottens » 806 Gotlands » 266 Södermanlands » 809 Örebro » 628 Östergötlands » 252 Skaraborgs » 12 Alvsborgs » 422 Göteborgs >> 737 Hallands » 23 Jönköpings >•: 350 Kronobergs » 12 Kalmar » 405 Blekinge <> 371 Kristianstads » 329 Malmöhus » 927 Ej uppgivet » 794 Summa 25 532 1

71 501 2 177 90 36 15 52 5

—

—

96 214 2 81 16 10 165 103

—

471 14

—

— 2 427

Danmark

Tyskland

Eng- Central- Övriga Summa land europa l Europa Europa U. S. A. Övriga

86 23 721 9139 316 6106 920 — 1556 330 72 972 140 30 768 238 60 1855 539 — 924 443 — 306 251 89 — 527 38 26 — 69 578 124 129 — 1401 6 2116 309 48 1818 70 12 2 403 177 29 1091 10 180 3 090 345 59 11598 6170 375 1742 183 131 1048 330 — 254 — 418 429 310 3 1108 154 — 4 583 371 873 28 310 1196 141 605 279

7 757 10172 1698 1139 527 512 442 60 125 10 492 81 83 23 91 18 147 2 17 4 274 72 403 272 520 26 766 475 334 208 100 4 483 261 3 696 2136 449 — 803 11 186 121 278 33 26 96 378 338 4 146 1957 282 137

Summa summarum

65 686 21079 11771 2 491 3 948 1090 2 096 1625 1344 4 708 3 270 4 017 1711 3 754 742 584 1511 1983 111 112 2 050 1658 2 471 1148 3 882 1512 4 019 4 080 3 388 6 292 1327 6 470 4 797 5 781 24 406 20 931 2 937 4 033 2 776 8 963 573 2 744 2 344 6 039 1772 2 899 5 999 4 483 37 588 8 452 2 238 8 288

2103 176 126 90 32 124 8 26 134 4 14

7 23 81 32

88 868 14 438 5164 3 811 6 084 7 411 5 473 1352 3 628 227 3 722 3 619 5 398 8 432 9 944 8 056 10616 45 917 7 003 11745 3 357 8 383 4 678 10 505 46121 10 558

2 908 98 947 22 272| 24 573 18 098 194 757 135 216

4 537

334 510

Tjeckoslovakien, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike.

1886 27

föreligga.

4 333 264 259 38 580 33 6 40

98 Tab. 7 b. Specifikation å län för särskilda nationaliteter år 1926. Obs.!

Tabellen omfattar endast turister, för vilka fullständiga tidsuppgifter föreligga.

År 1926

Finland Norgo

Danmark

Tyskland

Eng- Central- Övriga Summa U. S. A. Övriga land europa 1 Europa Europa

Summa summarum

Stockholms stad ... 17 351 1629 1631 19 842 7194 266 423 372 3 356 Stockholms län 1597 4 91 596 4 1048 Uppsala » 177 281 261 699 75 Västmanlands » 152 116 907 183 8 Värmlands » 787 78 268 54 2 027 Kopparbergs >• 109 436 76 198 160 Gävleborgs » 223 81 10 325 72 Jämtlands » 2 492 418 31 49 Västernorrlands » 2 243 8 Västerbottens » — 204 987 356 458 231 85 Norrbottens » 121 14 741 363 88 Gotlands » 402 337 31 1400 Södermanlands » — 177 337 920 109 59 Örebro » 474 548 13 12 1384 Östergötlands » 89 226 473 1493 425 Skaraborgs » 312 2 298 421 163 143 Älvsborgs » 1317 961 1046 10 537 5 075 Göteborgs » 312 732 1578 269 191 Hallands » 10 389 Jönköpings » 350 — 1380 5 164 40 18 Kronobergs » _ 91 134 509 Kalmar » 77 32 5 71 30 1308 Blekinge » — 347 Kristianstads » 81 2 137 2 476 96 Malmöhus » 898 765 20 219 1458 58 Ej uppgivet » 71 — — —

6 375 5 825 59 847 23 767 359 586 6 959 2 366 296 247 2 286 1156 48 209 1750 1557 442 71 1879 11899 50 3 575 4 686 311 63 24 1066 3 253 35 17 763 2 470 8 47 1047 1710 7 1 465 890 291 85 2 493 1786 257 15 1599 1309 249 18 2 437 2 830 189 21 1812 6172 346 65 2 842 7 603 218 6 2 930 6 543 241 305 3 883 9 235 2 871 1632 23 439 25 254 139 5 3 226 6 981 236 279 2 644 8 828 187 3 417 4162 158 1 1002 7 900 225 15 1654 3 979 551 180 3 774 3 936 3 277 1351 28 064 11842 1 139 1776 9

1839 315 115 21 92 240 196

142 50 340 12 213 489 5

85 453 9 640 3 557 3 328 13 870 8 501 4 515 3 233 2 765 1667 4 342 2 994 5 275 8 029 10 478 9 670 13 213 49 962 10 207 11614 4 629 9 242 5 645 7 923 40 395 1920

6 415 76 788 19 312

17 388 11 0591161 992 163 890

332 067

Summa 26 307 1

4 723

Tjeckoslovakien, Österrike, Schweiz, Holland, Belgien, Frankrike.

—

8 312 63 86 8 45 33 197 95 1269

—

99 Tab. 8. I utlandet sålda svenska järnvägsbiljetter år 1926. Järnvägarnas biljettinkomst efter avdrag av provision. Statens järnvägar

Enskilda järnvägar

A. Sålda av resebyråer. Svenska resebyrån, Berlin , Paris • » , London 8 » , New York » » , Amsterdam Sovplatscentralen, Köpenhamn Finlands resebyrå, Helsingfors N. S. B. Beisekontor, Oslo, Bergen, Trondhjem .. Berg Hansen & C:o, Norge Bennett's Beisebureau Dansk Bejsebureau, Köpenhamn Danska Statbanornas Bejsebureau, Köpenhamn Norsk Turistbureau, Köpenhamn Mitteleuropäisches Beisebureau, Berlin Amtliches Beisebiiro fur Norwegen, Berlin D. S. B. Norden, Berlin Nordland, Berlin Union, Berlin Cedok, P r a g Nordisches Fremdenbiiro, Wien Lindeman & C:o, H a a g Lissone & Zoon, Amsterdam Cook's: Försäljning inom Skandinavien » » utom » Dean & Dawson, London Norwegian State Bailway Travel B., London Norway Travel Bureau, London Borries, Craig & C:o, Newcastle Svenska Lloyds agenter, London Danska resebj^rån, London Wagons-Lits, Paris Svenska Amerikalinjen American Express Cy Beisebureau Alpina, Köpenhamn C. I. T. Bom (för tiden sept.—dec.) Lettländska järnvägarnas resebyrå, Biga

Kr.

Kr.

285 916 117 456 56 652 5 925 13 088 115 361 144 355 106 044 23 937 703 034 87 768 28 882 8 743 350 548 45 970 11811 21774 14 061 13 574 27 622 12 763 6 764 91 350 157 190 2 025 9 773 1374 321 4 210 1460 103 196 66 797 26 257 23 326 2 490 123

15 594 2 438 5122 7 407 1729 19 369 2 616 56 387 12 652 227 453 7 032 8 894 5 046 43 382 21869 2 281 1130 1810 1775 2 024 1630 824 28 389 21046 264 3 944

Summa A

2 691 940

537 294

492 549 356 392 855 5 262 896 275 597 2 707 18102 2 357 7 819 2 284 12 806 454 1551

228 690 80 893

B. Sålda av trafikförvaltningar. Norges Statsbanor Danska Statsbanorna Finska Statsbanorna Ångb. A.-B. Öresund Bornholms järnvägar ( + ångb.) (juli—aug.) Tyska Biksbanan Schweiziska förbundsbanorna F r a n s k a Nordbanan Belgiska Nationalbanan (f. d. statsbanan) Nederländska järnvägarna (+- ångb.) London & North Eastern B y Internationella unionen för komb. bilj. Tjeckoslovakiska statsbanorna (juni—dec.) Österrikiska förbundsbanorna

227 15 267 9 751 4 458 5141 331 12

1465 2 953 24 418 406 2124 253 1435 439 693 89 138

Summa B

1179 631

343 996

Summa summarum

3 871 571

881 290

100 IV. Vissa främmande Länders turistreklam- oclt upplysningsverksamhet. De sakkunniga hava sökt inhämta upplysningar angående verksamheten för reklam och upplysning inom turistväsendet i vissa främmande länder. Tyvärr hava dock likformiga och i lika mån fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas från de olika länderna. 1. Turistreklam.

Finland.

Finland äger icke någon speciell organisation för turistpropaganda i utlandet. Turistreklam och därmed förenad upplysningsverksamhet utövas av Turistföreningen i Finland, A.-B. Finlands resebyrå, Finska Statsjärnvägarna och de rederier, som förmedla trafik med utlandet. Omfattningen av den i utlandet drivna reklamen är synnerligen varierande och betingad av för tillfället rådande förhållanden. Nämnda enskilda institutioner åtnjuta icke något anslag av allmänna medel för turistreklam i utlandet. Statsjärnvägarnas utgift för sådan reklam uppgick år 1926 till cirka 30 000 F. M. Ingen finsk resebyrå upprätthålles i utlandet, utan biljettförsäljning för finska trafikleder sker genom resp. utländska byråer. En på privat svenskt initiativ tillkommen upplysningsbyrå »Suomi» i Stockholm torde åtnjuta ett mindre understöd av finska statsmedel. Allmän uppUtrikesministeriets Pressbyrå bedriver en till synes omfattande upplyslysnings- ningsverksamhet i utlandet av mera allmänt kulturell innebörd och synes verksamhet, därvid till en del handhava även sådana arbetsuppgifter, som i Sverige skötas av trafikförbundet. Genom pressbyråns försorg har på statens eget och privata förlag utgivits en riklig litteratur om Finland, till stor del bestående av kortfattade broschyrer, som distribuerats till utlänningar, vilka önskat informationer. Även några större verk om Finland föreligga och anses fylla ett behov, trots att de ej få särdeles stor spridning. Översättningar av finsk skönlitteratur främjas. Tidningsartiklar belysande finska förhållanden, kulturliv och politik tillhandahållas utlandets press. Pressbyrån har upplagt en artikelsamling, som vid behov kan anlitas, och står på begäran utländska artikelförfattare till tjänst med erforderligt material i olika ämnen. Oriktiga uppgifter om Finland i utlandspressen korrigeras. Specialnummer om Finland av utländska tidningar hava tidigare understötts och otvivelaktigt gjort viss nytta men dock befunnits icke motsvara kostnaderna. För utländska journalister och andra representanter för det offentliga livet har pressbyrån på allt sätt sökt underlätta resor i Finland genom att ställa ciceroner till förfogande och utverka lättnader i reseutgifterna. _ Föredrag, konserter, konstutställningar m. m. i utlandet hava befunnits vara av nytta i upplysningens tjänst, förutsatt att de uppträdande äro tillräckligt auktoritativa. Ett bildarkiv om flera tusen fotografier har upplagts, och bildmaterial har av eget initiativ eller på begäran distribuerats till utlandet. Särskilda serier av dylika bilder hava sammanställts, belysande olika specialområden,

101 och ställts till utrikesrepresentationens och enskilda personers förfogande. En särskild fotograf står till pressbyråns förfogande. Den av pressbyrån sammanställda Finlandia-filmen har förevisats världen runt såväl för särskilt inbjudna som såsom vanligt programnummer å filmteatrar. I arbetet för främjandet av turismen har pressbyrån på senaste tid ej tagit nämnvärd del, utan överlämnat detta åt de privata byråerna, vilka anses själva bäst kunna bedöma landets möjligheter i detta avseende och ordna mottagandet av turisterna. Kostnaderna för det reklamarbete för turistväsendet, som bedrives av pressbyrån, ingå i byråns budget i dess helhet och kunna således ej specificeras. 2. Norge. I Hovedstyret for Norges Statsbaner är inrättat ett reklamkontor, vilket under direktören för trafikangelägenheter skötes av två tjänstemän, och i utlandet upprätthålla statsbanorna resebyråer i Berlin och London samt en upplysnings- och reklambyrå i New York. Frånsett utgifter för ren tidtabellsannonsering har reklamkontoret i Oslo för år 1927/28^ en budget av 180 000 kronor på statsbanornas stat för sina reklamutgifter, i allt väsentligt avseende reklam för utlandet. I statsbanebudgeten upptagas vidare för byråerna i Berlin (Unter den Linden 22), London (Cockspur Street 21—24) och New York respektive 57 000, 48 000 och 85 000 kronor. Beloppen för Berlin och London avse driftkostnader efter avdrag av inkomster, men innesluta icke byråernas direkta reklamutgifter, utan dessa påföras det nyssnämnda anslaget av 180 000 kronor. Budgetbeloppet för New York avser såväl driftkostnader som direkta reklamutgifter därstädes. Statsbanorna lämna också mindre årliga bidrag till Bennett's resebyråer i Paris och Amsterdam samt Norsk Turistbyrå i Köpenhamn, understödja Landsforening for Beiselivet i Norge med 8 000 kronor samt lämna i ett flertal fall penningbidrag till landsföreningens publikationer och reklamåtgärder; alla dessa utgifter bestridas på reklamkontorets budget. Byråerna i Berlin och London äro verkliga resebyråer; biljettförsäljningen omfattar dock endast biljetter till eller i riktning mot Norge och inom Norge. New Yorkbyrån däremot tillhandahåller icke i någon form biljetter, varken till allmänheten eller till resebyråer. Härvid bör dock erinras, att den norska resebyråfirman- Bennett har en resebyrå bland annat även i New York. Alla tre statsbanebyråerna i utlandet driva reklam i skilda former, såsom genom broschyrer och affischer, genom att anordna föredrag och i någon mån filmförevisningar, genom illustrationer och artiklar i pressen, genom annonser o. s. v. Broschyrer och affischer utgivas såväl av byråerna i utlandet som av Hovedstyrets reklamkontor i Oslo och för inländsk trafik delvis även av statsbanornas resebyrå i Oslo. Utlandsbyråerna distribuera såväl sitt eget reklamtryck som det, som tillhandahålles från hemlandet. En väsentlig del av det senare distribueras dock från Norge direkt till främmande resebyråer, utan att därvid någon särskild kontroll utövas över att materialet verkligen kommer till användning. I Amerika verkställes emellertid hela distributionen genom resebyrån i New York. Hovedstyret utger genom sina kontor i Oslo dels allmänna broschyrer på ett flertal olika språk, dels specialbroschyrer (exempelvis över Oslo) och dels på norska språket »Sommerturer i Norge» och en serie »norske reiseruter». Dessa senare utgöra omsorgsfullt utarbetade redogörelser för sär-

102 skilda landsdelar; hittills ha utkommit 8 häften, som alla utarbetats av en av Hovedstyrets trafikinspektörer. Förutom att utgiva broschyrer, affischer och kartor äro Hovedstyrets reklamkontors viktigaste uppgifter att samla och — direkt eller genom resebyråerna — tillhandahålla fotografier, skioptikonbilder och i någon mån film, annonsera i utländska tidningar och resehandböcker m. m., anordna deltagande i utställningar och mässor samt biträda utländska journalister m. fl., som söka upplysningar och material för artiklar, böcker eller föredrag om Norge. Kontoret har ett stort arkiv av fotografier, klichéer och skioptikonbilder. Utöver vad statsbanorna utföra anslås icke några statsmedel till upplysningsverksamhet i utlandet i annan form än till pressekontoret i utrikesdepartementet, vars funktioner torde motsvara liknande byråers i andra länder. Landsforening for lieiselivet i Norge, som stiftades år 1903 på arbetsdepartementets initiativ, har till ändamål att till gemensamt arbete sammanföra de i reselivet intresserade samt i övrigt verka för främjande av reselivet såsom inkomstkälla. Föreningen har f. n. 532 medlemmar, huvudsakligen i reselivet intresserade institutioner och företag, såsom lokala turistföreningar, järnvägs-, ångbåts- och automobiltrafikföretag, o resebyråer, hotell o. s. v. och i mindre utsträckning enskilda personer. Årsavgiften är lägst 25 kronor. Föreningens angelägenheter handhavas av ett råd och en styrelse, bestående av fyra av rådet valda ledamöter jämte suppleanter samt föreningens verkställande direktör såsom självskriven ledamot. Föreningens generalförsamling sammanträder vart tredje år. Föreningens främsta uppgift torde vara arbete inom landet för att på olika sätt söka tillrättalägga förhållandena för den utländska turisttrafiken. Föreningen står för detta ändamål i ständig förbindelse med myndigheter och företag och utarbetar även årligen statistik över den utländska turisttrafiken. Det för föreningen antagna arbetsprogrammet innehåller följande: »Den skall utåt, gentemot utlandet och utländska resande: a) arbeta för utbredning i utlandet av kännedom om Norge som turistland, genom pressen, annonser, broschyrer o. s. v. i så stor utsträckning, som hänsynen till landets förmåga att mottaga främlingar vid varje tidpunkt gör tillrådligt (jfr litt. 1); b) arbeta för snabba, bekväma och ändamålsenliga förbindelser med utlandet; c) arbeta för att överallt i landet, men särskilt i de mest besökta trakterna genom spridning av lokala broschyrer, kartor m. m. sträva efter att fördela strömmen till birouter e t c ; d) söka att åvägabringa medel till sådan reklam, som under a) och c) nämnts, utöver föreningens egna medel, genom bidrag från föreningens medlemmar och andra i reselivet ekonomiskt intresserade personer, dels till reklamarbetet i det hela och dels till speciella reklamer; e) i det hela uppträda som mellanled, där det kan behövas, mellan utländska resande och inländska intressenter; f) sålunda gå utlänningar tillhanda med råd vid planläggning och ordnande av resor till och i landet, dock så att det icke etableras någon konkurrens med privata eller offentliga resebyråer eller dylikt. Sådana hänvändelser, som av sistnämnda hänsyn icke kunna besvaras direkt, hänvisas företrädesvis till föreningens medlemmar. Den skall inåt, inom landet: g) verka för rationell drift av hotell och kommunikationsföretag m. m.

103 med det för ögonen att söka öka såväl mängden av de resande som längden av deras uppehåll i landet; In) genom sin verkställande direktör bistå ägare av hotell, kommunikationsföretag, turistbyråer o. dyl. med skriftliga och muntliga råd angående inrättande av byggnader, inventarier, inköp, taxor, bekantgörelser o. s. v.; i) genom utsändning söka kännedom om förefintliga brister och söka rätta dessa, direkt eller genom de lokala föreningarna; Te) å ena sidan söka hindra olämplig konkurrens, å andra sidan söka få såväl nya reserouter som äldre, där det ännu är plats därtill, utrustade med erforderliga hotell m. m.; I) speciellt arbeta på resesäsongens förlängning och utvidgning till alla årstider, och härmed också arbeta för sanatorierörelsens främjande, sommar som vinter; m) arbeta för ändamålsenlig ordning av ångbåts- och järnvägsrouter, speciellt för lämplig korrespondens och förbindelse mellan de särskilda routerna; n) motarbeta uppskörtning o. dyl. och mottaga och undersöka klagomål såväl häröver som över andra förhållanden beträffande landets turistväsende; o) arbeta för tidsenliga bestämmelser rörande reselivet och vad därmed sammanhänger i den offentliga och kommunala lagstiftningen, polisförordningar m. m.; p) verka för upprättande av lokala föreningar till reselivets främjande.» Bland föreningens publikationer märkas hotellförteckningar på norska och engelska, ett månadsblad på engelska, innehållande de viktigaste tidtabellsoch hotellprisuppgifterna för utländska resebyråers behov, resehandböcker på norska över särskilda landsdelar samt kartor och en del broschyrer. En del av detta material finansieras med hjälp av annonsinkomster. Föreningen har icke själv utgivit någon resehandbok på främmande språk men biträder ofta med granskning av sådana, som utgivas på utländska förlag. Föreningen fungerar som central för spridning av broschyrer och annat reklamtryck, som utgives av hotell och trafikföretag, samt såsom rådgivare vid utgivning av sådant material. I viss utsträckning utgiver föreningen även själv broschyrer, särskilt då det gäller gemensamma broschyrer för flera hotell och företag; därvid har föreningen emellertid gjort till regel, att kostnaderna skola bestridas av vederbörande intressenter. Föreningen har bl. a. utgivit en vintersportbroschyr på statsbanornas föranstaltande och bekostnad. Distributionen av eget och andras reklammaterial sker genom utsändning till ett mycket stort antal resebyråer i olika delar av världen. Särskilt vidsträckt spridning gives åt ovannämnda engelska månadsblad, som är avsett för resebyråernas eget behov. Föreningen har avsevärda samlingar av fotografier och skioptikonbilder; de förra tillhandahållas på begäran särskilt till journalister och de senare utlånas för föredrag o. s. v. Förmedlingen till utlandet av fotografier och skioptikonbilder ombesörjes i viss mån genom statsbanornas resebyråer, men i huvudsak genom direkt korrespondens. Föreningen har även själv anordnat föredrag, bl. a. i radio. Annonsering bedrives icke av föreningen utan — förutom av statsbanorna — blott av hotell och trafikbolag var för sig. Eesor i Norge av utländska journalister, resebyråmän m. fl. hava anordnats av föreningen eller med dess hjälp. Föreningen deltar i det internationella samarbetet på turistväsendets område, bl. a. med Sverige, Danmark och Finland i den nordiska turisttrafikkommittén, som utgivit gemensamt reklamtryck för spridning i Amerika.

104 Föreningens inkomster och utgifter uppgingo år 1926 till c:a 46 000 kronor, förutom c:a 20 000 kronor, som insamlats för särskilda ändamål (utgivning av broschyrer etc).

3. Danmark. Allmän upplysningsverksamhet angående Danmark utövas av utrikesdepartementets pressebyrå med dess ombud i utlandet. Turistreklam för Danmark i utlandet utövas huvudsakligen av: a) Turistföreningen for Danmark; b) De Danske Statsbaner; c) Det Forenede Dampskibs-Selskab (som omfattar även Skandinavien— Amerikalinjen). De två sistnämnda upprätthålla egna resebyråer i utlandet, nämligen: Eesebyrån »Norden» i Berlin (Unter den Linden 30), som upprätthålles av statsbanorna, samt The Danish Tourist Bureau, Ltd, i London (Haymarket 33), som upprätthålles av Det Forenede Dampskibs-Selskab. Turistföreningen for Danmark har till huvuduppgift dels att verka för ökade främlingsbesök och dels att främja reselivet inom landet. Föreningens budget för 1925 uppgick till c:a 70 000 kronor, varav 20 000 kronor statsbidrag (år 1926 22 500 kronor statsbidrag). Av utgifterna gingo 35 000 kronor till turistreklam och propaganda, och härav synes större delen hava avsett utlandet. Föreningens utlandspropaganda har omfattat ett avsevärt antal broschyrer, folders och affischer (huvudsakligen på tyska och engelska), en mängd artiklar och bilder i utländska tidningar och tidskrifter, föredrag med ljusbilder samt förberedelsearbete för en stor Danmark-film. Genom den nordiska turisttrafikkommittén har föreningen deltagit i utgivandet av gemensam nordisk reklammaterial. Föreningen har tillsammans med statsbanorna och Det Forenede Dampskibs-Selskab deltagit i konstindustriutställningen i Paris. Föreningen har under försommaren placerat två av statsbanorna till förfogande ställda tjänstemän på Bennett's resebyrå i Oslo och Nordisk resebureau i Stockholm för att där lämna upplysningar om Danmark, utdela reklambroschyrer o. s. v. Föreningens huvudkontor i Köpenhamn har i stigande grad besökts av utlänningar, som där erhållit vägledning för resor, och har särskilt hållit kontakt med en rad större och mindre sällskap av besökande utlänningar. Turistföreningen har underhållit intimt samarbete med de ovan nämnda danska resebyråerna i Berlin och London samt med Skandinavien—Amerikalinjens generalagent i New York och försett dem med fylligt reklammaterial, varigenom en värdefull reklam erhållits för landet. Särskilt Londonbyrån har erhållit ett stort bildmaterial och anordnat en rad specialutställningar i sitt skyltfönster. Turistföreningen har emellertid samtidigt inom landet en funktion, som i Sverige motsvaras av Svenska turistföreningens verksamhet. Statsbanornas generaldirektorat utsänder med lämpliga mellanrum reklamaffischer och broschyrer till järnvägsförvaltningar, resebyråer m. fl. med anhållan om uppsättning resp. framläggning därav, vidare annonseras då och då i utländska tidskrifter, och emellanåt har filmen använts som resepropaganda. Keklamkostnaderna variera år från år och uppgingo till 7 000 kronor år 1926, då likväl ingen broschyr eller affisch utgavs; eljest torde summan minst hava fördubblats. Statsbanornas ovannämnda resebyrå i Berlin är i budgeten 1926—1927 upptagen till 75 000 kronor. Byrån säljer biljetter från Berlin, Hamburg m. m. endast till Danmark, Sverige, Norge, Finland och till Amerikalinjens båtar.

105 Bet Forenede Dampslcibs-Selskabs ovannämnda resebyrå i London bekostas helt av bolaget och mottager icke bidrag från något håll, frånsett biljettför. säljningsprovision av statsbanorna,

4. Holland. Hollands turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet är koncentrerad hos en privat sammanslutning »Algemeene Nederlandsche Vereeniging voor Yreemdelingenverkeer» (ANVV) med säte i Haag. Denna driver icke resebyrårörelse utan endast turistpropaganda. Däremot upprätthållas resebyråer utom landet — i Antwerpen, Berlin, Leipzig, Köln och Aachen — av »de nederländska järnvägarna» d. v. s. de bolag, som med staten som majoritetsinnehavare driva större delen av landets järnvägsnät. Föreningen A N W bedriver propagandaverksamhet av olika slag, såsom utgivande av tryckalster, underlättande av utländska journalisters besök i landet o. s. v. För spridning av reklammaterialet anlitar föreningen dels nämnda officiella resebyråer och dels även andra resebyråer och firmor på skilda orter, med vilka föreningen för ändamålet knutit förbindelser. Föreningens budget för år 1926 balanserar på cirka 73 000 gulden, varav statsbidrag 25 000 gulden och bidrag av de nederländska järnvägarna 15 000 gulden. (Statsbidraget har tidigare, åren 1922—1925, utgjort resp. 35 000, 30 000, 15 500 och 15 500 gulden och år 1926 åter höjts till 25 000 gulden; järnvägarnas bidrag har samma år varit oförändrat 15 000 gulden.) Dessutom erhållas bidrag från några rederier, handelskammare m. m. Föreningen har ett rätt avsevärt antal medlemmar (hotell, firmor av olika slag o. s. v.), vilka betala medlemsavgifter. Järnvägarnas resebyråer i utlandet hava bl. a. till åliggande att träda i förbindelse med andra byråer och organisationer, som anordna sällskapsresor, i syfte att om möjligt leda dessa resor över det holländska järnvägsnätet. Eljest äro ifrågavarande byråer icke bemyndigade till reklam verksamhet på egen hand, utan varje åtgärd i sådan riktning måste i förväg godkännas av järnvägarnas centralstyrelse. Kostnaderna för dessa byråer uppgingo år 1926 till 34 000 gulden och gäldas i sin helhet av de nederländska järnvägarna. 5. Tyskland. Tyska riksbanebolaget driver icke självt resebyråer eller reklamställen, men har överlåtit denna verksamhet till särskilda organisationer, nämligen Mitteleuropäisches Beisebiiro G. m. b. H. i Berlin (förkortning M. E. R.) för inrättande av drift av resebyråer samt Reichszewtrale fur Deutsche VerJcehrswerbung E. V. i Berlin (förkortning JR. D. V.) för propaganda i in- och utlandet. Båda företagen, vilka torde få anses som dotterföretag till riksbanebolaget, arbeta hand i hand. Reichszentrale fur Deutsche Verkehrswerbung bildades år 1920 enligt regeringskonferensens beslut av rikstrafikministern, som vid den tiden direkt hade ledningen av statsbanorna. R. D. V. är registrerad förening. Medlemmar äro 10 representanter för riksbanebolaget samt de korporationer och personer, som gjort sig särskilt förtjänta av tysk trafikpropaganda, och av generaldirektören för riksbanebolaget efter förslag av förvaltningsrådet utses till medlemmar. Till medlemmar kunna vidare av förvaltningsrådet väljas andra riks- eller landsmyndigheter, som främja B. D. V., samt

R. B

106 centralföreningar

eller

intressentgrupper,

vilkas medlemmar

understödja

R. D. V:s verksamhet skötes av en styrelse, som övervakas av ett förvaltningsråd. I förvaltningsrådet, vilket bl. a. har att utse styrelse, har generaldirektören för riksbanebolaget att utse minst halva antalet ledamöter; de övriga utses av föreningens årsmöte. Generaldirektören för riksbanebolaget äger vetorätt mot förvaltningsrådets och årsmötets beslut. R. D. V:s inkomster utgöras av: 1) de vinstmedel från M. E. R., som stadgeenligt skola överlämnas till riksbanebolaget för trafikvärvande ändamål (jfr nedan); 2) särskilda anslag av riksbanebolaget för utlandspropaganda; 3) frivilliga bidrag från för främlingstrafikens främjande särskilt intresserade kretsar bland industri, handel, trafikföretag, städer o. s. v. (I den mån dessa bidrag äro årsavgifter för medlemskap fastställas de av förvaltningsrådet för varje medlem för sig.) Enligt uppgift inflyta sådana bidrag från de stora näringsorganisationerna, såsom industriförbundet och grosshandelsförbundet, från många städer, från rederi- och trafikföretag o. s. v. R. D. V:s årsinkomst torde uppgå till mycket betydande belopp. R. D. V:s ändamål är enligt stadgarna att genom planmässig propaganda på allmännyttig grundval främja den tyska resandetrafiken, i främsta rummet från utlandet till Tyskland men även inom Tyskland; härvid kommer företrädesvis ifråga: upplysningsställen i in- och utlandet, anskaffande och spridning av reklamskrifter, propaganda genom affischer, bilder, ljusbilder, film, genom pressen, genom utgivning av trafiktidskrifter och tidtabeller, genom föredragsresor, främlingsstatistik, studium av tilldragelser och reklamåtgärder i utlandet, understödjande av trafikfrämjande utställningar, festspel, sportsliga och liknande anordningar. Såsom trängande nödvändigt framstår det för R. D. V. att snarast möjligt åvägabringa tillräckligt propagandamaterial, varav behovet ännu icke är fyllt. Av trycksaker synes R. D. V. hittills mest hava lagt an dels på affischer och dels på regionala reseböcker (»Deutsche Verkehrsbucher») och bildserierna »Deutsche Bilder»; därjämte sprides reklamtryck, som tillkommer på enskilt initiativ. Särskilt stor vikt lägges på propaganda genom fotografier, skioptikonbilder och film, varav stora arkiv upplagts; fotografiska förstoringar för upphängning i resebyråer o. s. v. tillhandahållas. R. D. V:s presstjänst utsänder regelbundet inom och utom landet korta sakliga meddelanden i aktuella frågor, varigenom en stor publicitet erhållits. R. D. Y. strävar att målmedvetet centralisera den tyska utlandspropagandan och vill fungera som ledare för den från alla enskilda håll utövade reklamen för att giva denna större ändamålsenlighet och effektivitet. För propagandans spridning har R. D. V. dels med understöd av riksbanebolaget upprättat egna öppna upplysningsbyråer i New York och London (German Railroads Information Office, 630 Fifth Avenue, öppnad 1925, respektive German Railways Information Bureau, Lower Regent Street 19, öppnad 1926), dels ock upprättat egen representation, men utan öppna byråer, i Paris, Rotterdam, Ziirich, Prag och Wien. Ingen av dessa byråer eller representanter sysslar med biljettförsäljning eller resebyrårörelse, utan dessa funktioner handhavas uteslutande av det samverkande företaget M. E. R. R. D. V:s byråer och representanter äro således enbart upplysnings- och propagandaställen. Inom Tyskland har R. D. V. två egna upplysningsställen, båda i Berlin, inrymda i M. E. R:s resebyråer,

107 London- och New Yorkbyråerna, som båda hava centrala lägen, driva en omfattande propaganda. New Yorkbyrån t. ex. sprider affischer och reklamtryck till järnvägsstationer och resebyråer, samverkar med resebyråer, biträder dem vid upprättande av planer för sällskapsresor och ordnar åt dem försterskyltning för Tyskland; vidare drives propaganda genom film och radio och en intensiv presspropaganda genom artiklar, notiser och annonser o. s. v. Representationen — utan öppna byråer — i andra länder torde främst arbeta genom spridning av reklam saker och genom samverkan med resebyråer, men även genom film, föredrag, tidningsartiklar o. s. v. Mitteleuropäisches Reiseburo (M. E. R.) bildades år 1918 av de tyska regeringar, som ägde statsbanor, samt av Hamburg—Amerikalinjen och Norddeutsche Lloyd. M. E. R:s uppgift är att inrätta resebyråer i in- och utlandet för att främja trafiken i och till Tyskland. M. E. R. skall också åvägabringa erforderliga förbindelser med utländska järnvägar, rederier och resebyråer. M. E. R. har monopol på all genom resebyråer gående försäljning av biljetter för tyska riksbanan. Andra in- och utländska resebyråer måste alltså genom M. E. R. få sin biljettförsäljningsrätt. M. E. R. måste vid avtal med dessa byråer tillerkänna dem tillräckligt stor provision (minst 2/3 av M. E. R:s egen provision) för att de skola bli angelägna att verka för resor på Tyskland. M. E. R:s inkomster komma icke blott av försäljningsprovision å riksbanebiljetter, utan också av provisioner av främmande järnvägar, båt-, bil- och flygbiljetter samt av sällskapsresor, myntväxling, reseförsäkringar o. s. v. M. E. R:s aktiekapital är 250 000 Mark, varav riksbanan och ländernas regeringar äga den övervägande delen. Riksbanan har ett bestämmande inflytande över M. E. R., som är att anse som dess dotterbolag. Av vinsten skall % jämte utdelning tillfalla riksbanan (jfr ovan om R. D. V.). M. E. R. är inriktad på resebyrårörelse av alla slag inom och utom landet. Om också dess uppgift i första hand är att tjäna tyska trafikintressen, så är den dock icke begränsad därtill, utan dess organisation är uppbyggd såsom ett internationellt resebyråföretag, och förbindelser hava knutits med alla viktigare järnvägs-, rederi- och trafikföretag i alla delar av världen och med cirka 6 000 hotell i olika länder för att kunna erbjuda kunderna alla erforderliga anordningar. M. E. R:s representanter utgöras av cirka 300 byråer inom Tyskland och cirka 500 i utlandet. Dessutom har M. E. R. egna byråer, nämligen dels i några större städer i Tyskland och dels i Neiv York (Amerop Travel Service Inc., 574 Fifth Avenue, upprättad år 1926). Dessa driva fullständig resebyrårörelse. New Yorkbyrån arbetar — i motsats till andra internationella byråer där — icke enbart för resor till Tyskland, ty amerikaner önska alltid att på samma resa besöka flera olika länder. M. E. R:s egna byråer liksom de andra resebyråer, som fungera som M. E. R:s representanter, sprida det av R. D. V. framställda reklammaterialet och utöva även propaganda genom att meddela upplysningar, sammanställa resor o. s. v. M. E. R:s alla representanter äro förpliktigade att driva propaganda för Tyskland.

6. Tjeckoslovakien. Den viktigaste institutionen för propaganda i utlandet är utrikesdepartementets sektion III (»Upplysningssektion»). Under chefen för denna sektion lyda fem avdelningar, var och en med sin chef, nämligen 1) propagandaavdelningen, 2) litterära avdelningen, 3) redaktionsavdelningen (huvudsakligen tidningar), 4) arkivavdelningen och 5) översättningsavdelningen.

M. E. R.

108 Därjämte finnas vid vissa legationer, t. ex. i Stockholm, en pressattaché, som till sitt förfogande har rika samlingar av fotografier, klichéer och skioptikonbilder. Ustredi zemskych cizineclcych svazu (Centralförbundet för främlingstrafik) är en sammanslutning av trafikföreningar, som intressera sig för främlingars besök i landet. Regeringen är representerad i förbundets styrelse, liksom den även tillsätter ett visst antal medlemmar. Av statsbanorna har förbundet erhållit ensamrätten till försäljning av resebiljetter utanför bangårdarna, och för detta ändamål har ett särskilt bolag, Cedok, bildats av det nämnda förbundet, »Tjeckoslovakiska legionernas bank» och enskilda. I bolagets råd äro handels- och järnvägsministerierna representerade, men staten har icke lämnat något kapital, ej heller understöd] es verksamheten genom subventioner. Tvärtom åligger det Cedok att till staten betala 20 % av nettovinsten. Utdelningen å aktierna får icke överstiga 6 V2 %, återstoden skall användas till propaganda. I Prag har Cedok två byråer och i övriga delar av landet 15 byråer. Av egna medel underhåller Cedok resebyråer i Berlin, Paris och London samt är delägare i rumäniska resebyråbolaget i Bukarest. I Wien och Budapest ha informationsbyråer upprättats. Den privata tjeckoslovakiska informationsbyrån i Stockholm erhåller bidrag av handelsministeriet. Statsbanorna ombesörja själva sin reklam i utlandet genom annonser, affischer, broschyrer och deltagande i utställningar. Statsbanornas reklampublikationer ställas även till övriga korporationers disposition. Hotellägareförbundet är medlem av Centralförbundet och driver propaganda genom sändandet av prospekt och broschyrer till utländska hotellägareförbund och vissa större hotell.

7. Schweiz. Den schweiziska turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet ombesörjes dels av V Office Suisse du Tourisme, som är verkställande organ för 1'Association Nationale pour le Développement du Tourisme, dels av le Service de publicité des Chemins de Fer Fédéraux, vilken bland annat handhar flera resebyråer i främmande länder. På grund av de analoga uppgifter, som tillkomma dessa båda organisationer, hava de genom en överenskommelse mellan sig uppdelat områdena för sin verksamhet. Office Suisse Förstnämnda Association bildades år 1917 just i syfte att upprätta en du Tounsme. Office Suisse du Tourisme och därigenom bl. a. åstadkomma bättre samverkan och större effekt i utlandspropagandan. Stiftandet skedde efter långvariga förhandlingar mellan förbundsregeringen och intresserade parter och efter det att förbundsregeringen godkänt företagets stadgar och förbundsförsamlingen beviljat ett första årsanslag till verksamheten. Såsom stiftare stodo de fyra organisationerna TUnion des sociétés suisse de développement (d. v. s. ett riksförbund av lokala föreningar), la Société suisse des hoteliers, 1'Association »Pro Sempione» och »la Nouvelle association du Gothard». Hela antalet anslutna medlemmar utgör nu omkring 150, varibland märkas flertalet kantoner, åtskilliga städer, vidare järnvägsbolag, handelskammare, banker, industribolag, lokala »société de développement» o. s. v. samt en del lokala hotellföreningar, varemot de särskilda hotellen var for sig i regel icke synas vara direkt anslutna. Medlemsavgiften är minst 500 francs per år (hotellföreningen t. ex. betalar 15 000 francs).

109 Inkomsterna uppgingo år 1925 till omkring 550 000 francs, varav statsbidrag 200 000 francs, bidrag av förbundsbanorna 25 000 francs, medlemsavgifter 208 000 francs, frivilliga bidrag 5 000 francs, tillskott till gemensam reklam 83 000 francs och diverse 28 000 francs. Organisationen är sålunda till formen en privat institution, men dess verksamhet är till betydlig del beroende av statens och förbundsbanornas bidrag, och dess stadgar fastställda av regeringen. Verksamheten ledes av en överstyrelse (conseil du tourisme) och en styrelse (comité de direction) samt en anställd direktör för 1'Office du tourisme. 1 överstyrelsen insätter förbundsregeringen 9 och förbundsbanorna 2 representanter; varje medlem, som erlägger minst 5 000 francs i årsavgift, insätter 2 representanter och i övrigt välja medlemmarna minst 11 representanter. (Överstyrelsen bestod år 1925 av 63 personer.) Överstyrelsen utser inom sig styrelsen, bestående av 11 ä 13 personer. L'Office suisse du tourisme har sitt säte i Zurich och Lausanne, och har huvudsakligen till ändamål: att enhetliggöra publiciteten i utlandet, utgiva propagandapublikationer, organisera och kontrollera spridningen i utlandet av propagandamaterial, deltaga i organisationer för turistutställningar, organisera nya schweiziska agenturer i utlandet, hålla förbindelser med resebyråer och diplomatiska och konsulära representanter, organisera pressinformationstjänst, anordna föredrag och filmförevisningar, studera trafik och turism, föreslå förbättrade trafikanordningar, organisera turistarkiv bl. a. av fotografier och skioptikonbilder etc. Av föreliggande årsberättelser framgår, att 1'Office utövat en till synes betydande verksamhet i dessa olika slag av propaganda: utgivit broschyrer och affischer, åstadkommit presspublicitet, anskaffat och distriburat film, fotografier, skioptikonbilder, anordnat föredrag, deltagit i utställningar etc. L'Office organiserar kollektiv annonsering i utlandet av lokalföreningar, hotell och transportföretag, och omfattningen härav belyses av nyssnämnda siffra 83 000 francs influtna bidrag till sådan annonsering. Distributionen av propogandatryck till utlandet genom 1'Office — uteslutande efter rekvisition — omfattade år 1925 176 000 ex. eget tryck och 256 000 ex. som tryckts av andra intresserade, samt .22 000 ex. affischer. Detta utgör dock icke hela den schweiziska distributionen av reklamtryck, ty mycket distribueras direkt till utlandet utan förmedling av 1'Office, mycket distribueras till förbundsbanornas byråer och åtskilligt utgives direkt av agenturer i utlandet. Överhuvud torde förekomma mycken reklam, som ej förmedlas av 1'Office, även om 1'Office genom sin verksamhet lyckats åstadkomma en avsevärd koncentration i propagandan. (Det må omnämnas, att totalkostnaderna för schweizisk utlandsreklam före kriget uppskattades till 3 milj. francs per år.) L'Office verkar uteslutande för utlandspropoganda. Inom landet begränsar sig 1'Office till att upprätthålla förbindelser med myndigheter, sammanslutningar och företag, som äro intresserade av turistväsendet, och torde även väcka förslag och avgiva yttranden i frågor, som beröra underlättandet av resandetrafiken. I Nizza och i Eom har 1'Office egna representanter, vilka ha till uppgift att utöva turistreklam- och upplysningsverksamhet. Vidare finnes i Briissel, Prag, Marseilles, Aten, Madrid och Buenos Aires en representation för 1'Office, som dock icke torde utgöras av egna organ, utan ombesörjes av annat företag eller person för 1'Office's räkning; biljettförsäljning ingår som regel icke i denna representations uppgifter. I Wien har 1'Office en byrå gemensam med förbundsbanorna. I övrigt har 1'Office i många olika länder överenskommelser med resebyråer eller dylikt, enligt vilka dessa fungera såsom agenter eller representanter för 1'Office.

110 _ L'Office önskar icke konkurrera med resebyråföretag men har dock orga niserat en del gruppresor. 1925 års utgifter stego till 530 000 francs och redovisas i runda tal på rubrikerna: överstyrelse och styrelse 16 000, direktionen 25 000 (varav löner 19 000, hyra, porto etc. 6 000), propaganda 442 000, trafik 36 000 (varav löner 20 000, hyra, porto etc. 4 000) och diverse andra 11000 francs. Av propagandans 442 000 francs voro de största utgiftsposterna: propagandapublikationer 62 000, fotografier 5 000, presspropaganda 153 000, agenturer i utlandet 85 000, utställningar och föredrag 9 000, expedition av propagandamaterial 38 000, löner 59 000, resekostnader 8 000. hyra, kontorsmaterial, porto etc. 21 000 francs. FörbundsInom de schweiziska förbundsbanorna är, såsom ovan nämnts, inrättad banornas en särskild Service de publicité. Denna publicerar propagandamaterial av ZTlTcité o l i k a s l a § ( b r o s c l l y r e r > kartor, affischer m. m.) samt leder och övervakar förbundsbanornas fem resebyråer i London, Paris, Berlin, Wien och New York. Samtliga dessa resebyråer utöva fullständig resebyrårörelse men skola icke försälja biljetter annat än till och genom Schweiz och konkurrera således icke i övrigt med privata resebyråer. Besebyråernas personal består, med undantag för ett mindre antal biträden av främmande nationalitet, av personer anställda i förbundsbanornas tjänst. År 1925 uppgick biljettförsäljningen vid Londonbyrån till 5 016 000 francs, vid Parisbyrån till 1 231 000 francs och vid Berlinbyrån till 461000 francs; sannolikt avse dessa siffror ej blott schweiziska utan även främmande banors biljetter; till jämförelse må meddelas, att enligt en uppskattning skulle främlingstrafiken år 1912 hava tillfört de schweiziska banorna en inkomst av 15 ä 20 milj. francs. (Hela inkomsten av främlingstrafiken i Schweiz samma år uppskattades till 500 milj. francs, varav hälften till hotellrörelsen.) De fem byråerna tjäna jämväl som organ för propagandan. De sprida propagandamaterial, som tillhandahålles från förbundsbanorna och från hemlandet i övrigt och utgiva även själva ett växande antal publikationer av olika slag (broschyrer, tidtabellshäften, prospekt med prisuppgifter o. s. v.). Närmare upplysningar om byråernas propagandaverksamhet och om deras förhållande till TOffice suisse de tourisme hava icke varit tillgängliga för de sakkunniga. Förbundsbanorna måste själva bära kostnaderna för sin Service de publicité och sina resebyråer. Kostnaderna äro i banornas budget för år 1927 upptagna till 503 000 francs för personalkostnader och 728 000 francs för övriga kostnader eller tillsammans 1 231 000 francs; möjligen inneslutas i dessa kostnader även andra ändamål än de, som direkt syfta på persontrafik från utlandet. Enligt uppgift i förbundsbanornas förvaltningsberättelse uppgingo år 1925 kostnaderna för publicitet, frånsett centralbyråns och agenturernas personal, till 608 000 francs.

8. Frankrike. L'Office national du tourisme är ett vid ministeriet för allmänna arbeten upprättat statligt centralorgan för turistväsende och turistpropaganda. Detta organ samverkar med ett flertal andra institutioner och sammanslutningar och har bl. a. upprättat upplysningsbyråer inom och utom landet. Parallellt med turistväsendet har upprättats en statlig organisation för brunns- och kurortsväsendet. De grundläggande bestämmelserna inneslutas i lagen den 24 september 1919 samt regeringsdekreten den 4 maj 1920, den 30 maj 1923, den 23 oktober 1924 och den 14 mars 1925 med i huvudsak följande innehåll:

Ill Kommuner — eller delar eller grupper av sådana — kunna genom regeringsdekret upphöjas (ériger) till brunns- eller kurorts- eller turiststationer (stations hydrominérales ou climatiques ou du tourisme). Ändamålet härmed är att underlätta och gynna besök vid stationen och främja dess utveckling genom förskönings-, förbättrings- och underhållsarbeten etc. Upphöjandet till sådan station sker efter noggrann prövning med hänsyn till bl. a. sanitära anordningar och hotellförhållanden. Med upphöjandet till sådan station följer rätt för kommunen att av orten besökande personer uppbära en skatt (taxe de séjour), vilken skall användas till arbeten av nämnda slag; den kan även användas till upplysnings- och propogandaändamål. Skatten utgår med lägst CHo och högst 2'o o francs per person och dag, graderad efter klassindelning av hotell och andra logi. Skatten uppbäres av hotellen och inlevereras till kommunen, som har att föra särskild räkenskap för dessa medel och avgiva redogörelse för deras användning. Vid varje turiststation inrättas en offentlig »turistindustrikammmare» — Chambre d'industri touristique — och vid brunns- och kurstationerna analogt en Chambre d'industri thermale ou climatique. Dessa kammare övervaka, att skattemedlen användas på i lagen åsyftat sätt, och hava bl. a. att yttra sig över förslag till arbeten, som skola utföras. Vid alla såväl turist- som brunns- och kurortsstationer skall obligatoriskt uttagas en tilläggsskatt (taxe additionelie), utgående med 10, 15 eller 20 % av nyssnämnda främlingsskatt. Av tilläggsskatten går en fjärdedel till institutet för hydrologi och klimatologi vid 1'Ecole partique des hautes études, och tre fjärdelar gå till l'Office national du tourisme för att användas till propaganda och till företag, som antingen tjäna att gynna frekvensen och utvecklingen vid brunns-, kurorts- och turiststationer eller tjäna att förbättra förhållandena där. Vid slutet av år 1925 funnos 41 turiststationer samt 114 brunns- och kurortsstationer. Främlingsskatten inbragte under året c:a 14'7 milj. francs och tilläggsskatten c:a 2'8 milj. francs. Nyssnämnda V Office national du tourisme, som bildades redan år 1910, är enligt 1919 års lag juridisk person och har finansiell självständighet samt förvaltas under arbetsministerns myndighet (auctorité) av en styrelse (conseille d'administration); därjämte förefinnes en överstyrelse (conseille supérieure du tourisme). Styrelsen består av: l:o) vicepresidenterna i överstyrelsen; 2:o) 9 självskrivna ledamöter, nämligen presidenten i statsrådets sektion för allmänna arbeten, 6 ministerialdirektörer från resp. arbets-, inrikes-, hälsovårds-, jordbruks-, undervisnings- och utrikesministerierna, presidenten i permanenta kommissionen för brunns- och kurortsstationer samt direktören för l'Office national du tourisme; 3:o) en »conseiller d'Etat», utsedd av regeringen; 4:o) en representant för finansministern, utsedd av denne; 5:o) två representanter för handels- och industriministern, utsedda av denne, och varav den ene skall vara speciellt kompetent rörande hotellväsendet ; 6:o) en representant för järnvägarna, utsedd av arbetsministern; 7:o| en representant för sjöfarten, utsedd av vederbörande minister; 8:o) 20 ledamöter, av arbetsministern till lika antal utsedda bland överstyrelsens representanter för dels brunns- och kurortsstationer, dels turiststationer. Ledamöterna utses — utom de självskrivna — för fyra år och äro oavlönade.

112 Arbetsministern utser årligen en ordförande bland de icke självskrivna ledamöterna. Styrelsen sköter l'Office national's angelägenheter. Dock skall budgeten fastställas genom regeringsdekret. Styrelsen sammanträder en gång i månaden. Direktören för l'Office national utnämnes av regeringen bland tre av styrelsen föreslagna; han svarar under styrelsen för verksamhetens fortgång och styrelsebeslutens verkställighet. Ärligen avgives rapport till ministern. En av regeringen utnämnd kassadirektör handhar på eget ansvar inkomster och utgifter och är underkastad statens revision. Likvida medel placeras utan ränta hos skattkammaren. Överstyrelsen består av 21 självskrivna och 85 av arbetsministern utsedda ledamöter. De självskrivna utgöras huvudsakligen av statsämbetsmän samt budgetrapportörer i senaten och kammaren. De övriga 85 utses av ministern: 9 från vissa statsmyndigheter, 3 från handelskamrarna, 6 från järnvägsförvaltningarna, 3 från sjöfarten, 19 från turiststationerna, 19 från brunns- och kurortsstationerna (varav 4 läkare), 3 från »skönhetsråd», 1 representant för vardera sjö-, kolonial- och luftfartsturismen, 4 representanter för hotellindustrien samt 16 utsedda bland personer, som kunna nyttigt bidraga till turismens utveckling. Arbetsministern presiderar i rådet. Självskriven vicepresident är styrelsens ordförande, och dessutom utser arbetsministern 3 vice presidenter. Överstyrelsen sammanträder minst en gång om året. Den erhåller del av styrelsens ovannämnda årsrapport och föreslår alla åtgärder, som synas nyttiga för turismens utveckling. L'Office national du tourisme har enligt lagen följande uppgifter: l:o) att centralisera och tillhandahålla upplysningar av alla slag rörande turismen i alla dess former; 2:o) att söka alla lämpliga medel att utveckla turismen samt att föreslå och om nödigt vidtaga anstalter för att förbättra villkoren för turisters resor och uppehåll; 3:o) att organisera in- och utrikes propaganda för såväl turiststationerna som brunns- och kurortsstationerna och att med alla medel sprida kännedom om Frankrikes samfällda naturliga eller konstnärliga skönhetsvärden och rikedomar; 4:o) att med alla medel uppmuntra och gynna brunns-, kurorts- och turiststationernas förbättrande samt underlätta besök vid dem. L'Office skall — alltjämt enligt lagen — studera spörsmål om upprättande och utvecklande av turiststationer. Den ger utlåtande i frågor, som underställas den av arbetsministern, speciellt rörande upphöjande av en kommun till turiststation. Den rapporterar årligen till ministern rörande iakttagelser över användningen vid de olika stationerna av de medel, som influtit genom de särskilda avgifterna. L'Office's inkomster utgöras huvudsakligen av ovannämnda andel i tilläggsskatten; därjämte synes l'Office årligen erhålla 1 milj. francs av statens spelinkomster. Utgifterna för år 1926 uppgingo till omkring 3 milj. francs. E t t väsentligt led i verksamheten utgöres av de i utlandet samt i franska hamnar och å atlanterångare av l'Office upprättade byråerna. Dessa äro uteslutande upplysnings- och propagandabyråer, men driva icke biljettförsäljning. De stå såväl allmänheten som alla resebyråfirmor och institutioner till tjänst med material, upplysningar, upprättande av resplaner etc, men avhålla sig från all affärskonkurrens med resebyrårörelsen. De fyra främsta byråerna äro under namn av »Office franchise du tourisme» upprättade i London, Neiv York, Barcelona och Geneve och äro l'Office

113 national du tourisme's egna organ med egna lokaler och egen personal. De hålla en öppen, välbelägen upplysningsbyrå (t. ex. i London vid Haymarket) för muntliga och skriftliga upplysningars lämnande, tillhandahålla och distribuera broschyrer, affischer, prospekt etc, som från Frankrike utsänts av 1'Office national eller av järnvägar, lokala »syndicats d'initiative», kurorter och diverse organisationer. Med resebyråfirmorna upprätthålla de utmärkta förbindelser, animera dem att verka för resor till Frankrike, förse dem med propagandamaterial, bistå dem på allt sätt med upprättande av resplaner o. s. v. De franska byråerna driva vidare en omfattande propaganda genom föredrag av egna eller professionella föreläsare (bl. a. i klubbar, universitet och skolor), genom bilder och film, genom förbindelser med författare och publicister, genom regelbunden nyhetsförmedling till pressen och genom artiklar i tidningar och tidskrifter, men däremot — efter vad det vill synas — icke genom annonsering. London- och New Yorkbyråerna utgiva egen tidning, av vilka den förra lär i det närmaste bära sig genom de annonser, som erhållas. L'Office national du tourisme har vidare under benämning av »Bureau national de renseignements de tourisme» upprättat byråer i Amsterdam, Briissel, Köpenhamn, Stockholm, Wien, Madrid, Cairo, Alexandria, Rio de Janeiro och Buenos Aires. Dessa skötas i allmänhet av vederbörande handelsattaché eller franska handelskammare — med eller utan extra personalbiträde — och äro väl icke fristående upplysningsbyråer i fullt samma bemärkelse som de nyssnämnda, men utöva dock en avsevärd och fruktbärande verksamhet genom att lämna upplysningar, sprida reklamtryck, anordna föredrag, tidningsartiklar o. s. v.; de stå även i kontakt med resebyråfirmor. Yidare äro upplysningsbyråer upprättade på några franska atlanterångare samt i de viktigaste hamnarna för främlingstrafiken, nämligen Calais, Boulogne, le Havre, Cherbourg och Bordeaux. Dessa torde vara upprättade genom samverkan med andra närmast intresserade parter. Slutligen har 1'Office öppnat en byrå i Paris, som torde fylla behovet av en central upplysningsbyrå för direkt betjänande av allmänheten. Beträffande den av V Office national du tourisme själv bedrivna verksamheten må i övrigt nämnas, att den, såsom ovan anförts, i enlighet med statuterna är inriktad såväl på utlandet som på inhemska förhållanden. L'Office utger själv propagandamaterial (broschyrer, hotellförteckning etc.) samt fungerar som central för distribution av tryck, som utgives av andra; i själva verket torde en större del av det franska reklamtrycket utgivas av järnvägsbolagen, lokala »syndicats d'initiative», kurorter och diverse organisationer, men tillgången på reklammaterial uppgives alltjämt vara mindre än behovet. Överhuvud taget synes 1'Office i väsentlig grad basera sin verksamhet på samverkan med andra turist- (samt kurorts- etc.) institutioner, och torde av allt att döma därigenom kunna begränsa sitt behov av penningmedel. Främst bland dessa torde vara att nämna de lokala »syndicats d'initiative» till ett antal av 600 jämte deras krets- och riksförbund, vilka representera de direkta ekonomiska intressena i turiströrelsen och kurortsväsendet och hava avsevärda medel till förfogande genom sina medlemsavgifter och genom subventioner av transportföretag, kommuner, handelskammare m. m.; deras sammanlagda årliga budgetbelopp överstiger 6 milj. francs; bl. a. användas dessa till att bekosta reklammaterial. Slutligen må här omnämnas, att den utländska turisttrafiken beräknas tillföra Frankrike 7 a 8 miljarder francs per år. Av de 410 000 amerikaner, som år 1925 lämnade U. S. A:s hamnar, besökte 220 000 Frankrike, och härav anses 180 000 vara turister; dessa beräknades genomsnittligt nedlägga mer än 1 000 dollars per person i Frankrike. 1886 27

114 9.

Italien.

Genom kungl. dekret den 12 oktober 1919, lagfäst den 7 april 1921, bildades Ente Nationale per le Industrie Turistiche, som vanligen benämnes med förkortningen Enit. Statuter för Enit äro vidfogade dekretet och därigenom stadfästa. Enits uppgifter äro enligt statuterna i huvudsak följande: l:o) att samla och publicera upplysningar rörande turisttrafiken; att med hänsyn till turistväsendet studera kommunikations-, transport- och tullväsendets samt den kommersiella samfärdselns villkor och behov samt studera turistväsendet ur demografisk synpunkt och dess inverkan på sociala förhållanden ; 2:o) att föreslå regeringen erforderliga åtgärder för turistväsendets utveckling ; 3:o) att till turistväsendets fromma främja publicitet och propaganda inom och utom landet; 4:o) att hos regeringen utverka sådan lagstiftning, som kan undanrödja olägenheter och brister, vilka hindra turistnäringens utveckling; 5:o) att främja åtgärder till underlättande av kreditgivning till hotellnäringen ; 6:o) att instifta premier eller eventuellt giva understöd ur egna fonder för att uppmuntra hygieniska, sanitära, artistiska eller andra initiativ, som lända till fördel för turistväsendets utveckling; 7:o) att i turistväsendets intresse främja inrättandet av skolor och yrkesorganisationer; 8:o) att avgiva yttranden över förslag till lagar och åtgärder, berörande turistväsendefc, och i övrigt yttranden i alla frågor, som av regeringen underställas Enit för prövning; 9:o) att fullgöra varje annan uppgift, som har till ändamål att främja turistväsendets utveckling. Enits angelägenheter handhavas av en styrelse, bestående av 15 oavlönade medlemmar, varav 1 senator, 1 deputerad, 3 utsedda av turistföreningen (Touring Club Italiano), 1 av hotellägareföreningen (Associazione Italiana Albergatori), 1 av utlänningstrafikföreningen (Associazione Italiana per il Movimento Forestieri) och 1 av handelskammareförbundet (Unione delle Camere di Commercio e Industria), vidare 3 sakkunniga medborgare, utsedda av regeringen på handelsministerns förslag, samt 4 ämbetsmän, representerande resp. handelsministern, finansministern, utrikesministern och järnvägsstyrelsen, utsedda av handelsministern i samförstånd med resp. ministrar. Styrelsen utser inom sig president och vicepresident samt ett arbetsutskott, bestående av dessa båda samt 5 andra ledamöter. Styrelsen utser med handelsministerns godkännande en generaldirektör för Enit och bestämmer dennes åligganden. På initiativ av Enit bildades år 1920 italienska konsortiet för rese- och turistbyråer: Consorzio Italiano per gli TJffici di Viaggi e Turismo. Dess uppgift angives på följande sätt: »Konsortiets syfte är att under Enits egid sammanföra för turistväsendets utveckling i Italien intresserade företags verksamhet och upprätta reseoch turistbyråer såväl i Italien som i utlandet i enlighet med den med statsbanorna ingångna konventionen den 1 december 1920.» Grundvalen för konsortiets verksamhet är nämnda konvention mellan Enit och de italienska statsbanorna, enligt vilken bl. a. på Enit överläts statsbanornas då befintliga rese- och reklambyråer i Paris, London och New

115 York ocli åt Enit gavs koncession på att inrätta nya byråer å viktigare orter inom och utom Europa. Enligt konventionen hava statsbanorna även på Enit överlåtit all utrikes biljettförsäljning vid resebyråer och agenturer, undantagandes blott försäljningen genom de fyra firmorna Cook, Mer, Wagons Lits och American Express. Konsortiet är bemyndigat att verka såsom Enits organ. Konsortiets eget namn kommer icke tillsynes i förhållande till allmänheten, utan verksamheten framträder vanligen under Enits namn. Generaldirektören för Enit är direktör för konsortiet. Utom de båda huvudkontrahenterna, Enit och statsbanorna, äro till konsortiet anslutna de viktigaste rederierna, de största bankerna, handelskammareförbundet, hotellägareföreningen, Touring Club Italiano, Club Alpino Italiano, Associazione Italiana per il Movimento Forestieri och några andra organisationer och företag. Även det internationella sovvagnsbolaget Wagons Lits är anslutet. Varje medlem har att erlägga en årsavgift om minst 20 000 lire. Statens myndigheter äro representerade i konsortiet på ungefär samma sätt och i huvudsak genom samma personer som i Enit. — För närvarande är konsortiet under ombildning till ett bolag, Compagnia Italiana del Turismo (C. I. T.), med 5 milj. lire aktiekapital och Enit, statsbanorna, Banco di Napoli och Banco di Cicilia som största aktieägare; bolaget skall alltjämt, liksom hittills konsortiet, stå under Enits överledning. Konsortiet utövar en mycket omfattande rese- och turisibyråverlcsamhet inom och utom Italien. Konsortiet har i utlandet 31 rese- och turistbyråer och 618 korresponderande agenturer, vilka senare till övervägande del utgöras av andra resebyråfirmor, ångbåtsagenturer e t c , med vilka konsortiet uppehåller regelbundna förbindelser (t. ex. för Sverige Nordisk Resebureau och S. J. resebyråer). Inom Italien och dess kolonier har konsortiet 24 rese- och turistbyråer samt 151 korresponderande agenturer. Vidare upprätthåller konsortiet 4 informationsbyråer på atlanterångare, 16 upplysningsställen i italienska hamnar och städer, 3 underagenturer i italienska städer, 6 kontor för automobilutflykter och 16 centraler för tolkar. De 31 rese- och turistbyråerna i utlandet äro i Basel, Geneve, Lausanne, Luzern, Lugano, Locarno, S:t Gallen, Zurich, Paris, Marseille, Nizza, Briissel, London, Berlin, Miinchen, Wien, Prag, Budapest, Bukarest, Konstantinopel, Barcelona, Madrid, Lissabon, S:t Sebastian, Tunis, Alexandria, Cairo, New York, Buenos Aires, Rio de Janeiro och San Paolo. Dessa, liksom de 24 byråerna inom Italien, betecknas såsom »italienska statsbanornas och Enits rese- och turistbyråer, förvaltade av italienska konsortiet för rese- och turistbyråer». Emellertid förvaltas de flesta byråerna dock icke direkt av konsortiet utan av andra intresserade företag — anslutna till konsortiet — givetvis dock under intim samverkan med och väl också under ledning av konsortiet. Rörande förhållandet mellan konsortiet och de företag, som förvalta de särskilda byråerna, hava de sakkunniga icke erhållit närmare kännedom, men det torde innebära, att det förvaltande företaget bär en avsevärd del av kostnaderna, medan konsortiet dock bibehåller ledningen och utom reklammaterial måhända även i viss mån sörjer för reklamoch resebyråpersonal. Konsortiet har egen ekonomisk självständighet, men dess överskott tillföres Enit, och i Enits räkenskaper införas konsortiets dels inkomster, dels utgifter. Enits vinst- och förlusträkning för år 1925 återgives å sid. 117. Enits egna inkomster utgöras praktiskt taget uteslutande av statsbidrag, 1 900 000 lire år 1925, och därtill kommer vad som erhålles från konsortiet.

116 Konsortiets verksamhet, som under tidigare år lämnat blott mindre överskott, har år 1925 (pilgrimsår) lämnat ett stort överskott: inkomster utgifter

5 728 595 lire, 3914883 » överskott 1 813 712 lire.

En verklig inblick i konsortiets ekonomiska ställning kan icke erhållas ur de summariska uppgifter, som meddelas i Enits årsredogörelser. Den stora inkomstsumman, inemot 6 milj. lire, torde bestå dels av medlemmarnas ovannämnda bidrag om minst 20 000 lire vardera — måhända lämna några, t. ex. statsbanorna och de stora rederisammanslutningarna, mera betydande sådana bidrag — men dels framförallt av bruttoinkomsten i resebyrårörelsen, alltså biljettförsäljningsprovisioner, kursvinster etc. Då konsortiet har partiellt monopol på utrikes biljettförsäljning för statsbanorna, torde det hava avsevärda vinster av biljetter, som förmedlas till främmande byråer och agenturer. Av konsortiets utgifter angivas 2 470 000 lire såsom ordinarie utgifter, vilket torde innebära kostnader för centralförvaltningen och för de olika byråernas löpande verksamhet, exklusive de egentliga propagandakostnaderna. Denna summa, som i svenskt mynt motsvarar blott c:a 400 000 kronor, kan icke gärna innesluta hela kostnaden för det omfattande resebyrånätet, utan det är tydligt, att en mycket väsentlig del av byråkostnaderna bäras av respektive förvaltande företag. Konsortiets övriga utgifter äro 944 000 lire propagandautgifter för Enits räkning samt 500 000 lire för Enits verksamhet för förbättringar av turistväsendet i södern. Enits egna utgifter äro 534 000 lire förvaltningskostnader, 1218 000 lire propagandautgifter och 178 000 lire för studium av turistväsendet m. m. Emellertid bör ihågkommas, att åtskilligt av det reklammaterial, som Enit ombesörjer, helt eller delvis bekostas av statsbanorna, Pro Loco-föreningar o. s. v. Börande verksamheten, som enligt statuterna har både in- och utrikes syftning, må i korthet anföras följande. Enit utger en myckenhet propagandapublikationer, till stor del med bidrag av statsbanorna; andra publikationer utgivas under Enits ledning på initiativ av lokala föreningar (föreningar »Pro Loco» såsom t. ex. »Pro Piemonte» etc). Särskilt stor vikt lägger Enit på spridning av fotografier — även förstoringar — klichéer, skioptikonbilder och films. Spridning sker till och genom egna och främmande resebyråer, till pressen, till skolor och till föredragshållare. Genom sin presstjänst avser Enit att sprida notiser och artiklar till tidningar och tidskrifter, följa den utländska pressen, rätta felaktiga notiser, tillhandahålla illustrationer samt ombesörja annonsering. Av brist på medel har annonseringen dock varit starkt begränsad, men det anses, att Enits annonsering dock givit impuls till ökad annonsering från enskilda företags sida i utländsk press. E t t mycket betydande arbete nedlägger Enit på att inom Italien åvägabringa bättre förhållanden för turisttrafiken. Enit samarbetar med de c:a 300 »Pro Loco »-föreningarna och söker förmå dem till aktivitet för de olika orternas nytta. Enit har upprättat en nationell kår av guider. Slutligen förtjänar omnämnas, att Enit nedlagt stor omsorg att kunna erhålla en tillförlitlig statistik över främlingstrafiken. Konsortiets rese- och turistbyråer såväl inom som utom Italien utöva all sådan verksamhet, som tillhör en fullständig resebyrårörelse och kan främja

117 ENIT:s inkomster och utgifter år 1925. Inkomster. Ordinarie inkomster: Statsbidrag från ekonomiministeriet » » utrikesministeriet Extra ordinarie inkomster: Räntor Diverse inkomster av sålda publikationer m. m

Lire 1 5 0 0 000 400 000 1 900 000 51 622 82 277

Inkomster från särskild verksamhet: Inkomst från konsortiet för rese- och turistbyråer Bokförd h y r a för förvaltningslokalen

5 728 595 36 000

Summa inkomster Utgifter. Ordinarie utgifter: Allmänna organisations- och förvaltningskostnader Propagandautgifter a) utomlands b) inom landet

7 798 494

534 494 880 479 337 918 i o j s 397

Utgifter för studium av turistväsendet (statistik, årsberättelse etc.) samt för lokal turistorganisation i Italien Extra ordinarie utgifter: Räntor Inventarier och anläggningar Utgifter för särskild verksamhet: Konsortiets för rese- och turistbyråer utgifter a) för ordinarie förvaltning b) för propaganda för Enits räkning utomlands inom landet diverse turistiska ändamål

133 899

177 732 1043 96 515

97 558

2 470 661 569 976 244 521 129 725

g^^ 222

c) förbindelser för Enits speciella verksamhet för förbättringar av turistväsendet i södern

500 000

Bokförd hyra för förvaltningslokalen

39x4883 36 000

Summa utgifter

5 979 064

Behållning

1819 430

Summa

7 798 494

Balansräkningen per 31 / 12 1925 utvisar: Aktiva Passiva

Nettobehållning 31/12 1925

7 193 711 3 902 825

• 3 290 886 7 x937a

118 turisttrafiken. Biljettförsäljningen avser särskilt resor till Italien men även till andra länder. Samtidigt fungera de som viktiga organ för den allmänna propagandan; de utgöra centraler för upplysnings- och propagandaverksamheten inom respektive länder och åtminstone några av dem synas fungera även som centraler för främmande byråers förseende med biljetter. Det anses att upprättandet av Enits byråer ökat aktiviteten för Italien hos andra byråer. Antalet Italien besökande utlänningar uppgives för år 1924 till 835 000 och för år 1925 (pilgrimsår) till 1 100 000, och de beräknas hava tillfört Italien 2 900 respektive 3 600 milj. lire.

I samband med den italienska turistpropagandaorganisationen bör även nämnas den på italienskt initiativ tillkomna internationella organisationen Unione Nazionale Industrie Turistiche Italiano (förkortat Uniti), som är en sammanslutning av hotell, järnvägar, rederier, turistorganisationer o. s. v., och vari även Svenska trafikförbundet är medlem. Uniti fullföljer dels vissa praktiskt-ekonomiska intressen för sina medlemmar, dels även reklamoch propagandasyften och tjänstgör därvid såsom ett organ för ömsesidig spridning av propagandamaterial.

T. De sakkunnigas utlåtande och förslag. 1. Allmänna synpunkter. Då de sakkunniga nu gå att taga ställning till de dem förelagda spors- Utgångsläge målen, kan utgångsläget sammanfattningsvis angivas sålunda. Utländsk reklam- och upplysningsverksamhet i turisttrafiksyfte bedrives sedan 25 år av Svenska trafikförbundet. De av förbundet såsom lokala utrikesorgan successive upprättade resebyråerna i Berlin, Paris, London och New York äro fr. o. m. år 1924 övertagna i statens järnvägars regi och bedriva, förutom egentlig resebyrårörelse (likväl ej i New York), även ett omfattande reklam- och upplysningsarbete, dels i form av självständig propaganda och dels såsom lokalorgan för distribution av trafikförbundets reklammaterial. Mellan trafikförbundet och resebyråerna äger samarbete rum med iakttagande av en viss arbetsfördelning. Därvid har trafikförbundet främst koncentrerat sig på framställning av reklammaterial — böcker, broschyrer, affischer, fotografier, filmer etc. — på att vägleda och hjälpa främmande journalister, författare m. fl., som genom resor i Sverige förbereda utländsk publicitet, samt på att inom landet åvägabringa för turisttrafiken nödiga åtgärder, medan på resebyråerna ankommer att sprida reklammaterialet, annonsera i tidningar och tidskrifter, införa uppsatser och fotografier i sådana, anordna föreläsningar, upprätthålla kontinuerliga förbindelser med främmande resebyråer samt tillhandagå allmänheten med muntliga och skriftliga upplysningar och reseplanläggningar o. s. v. Trafikförbundet rör sig med en årsbudget (år 1926/27) av 141 000 kronor, varav 61 000 kronor medlems- och kommunalbidrag, 35 000 kronor inkomst a,v restaurantbolaget, 10 000 kronor direkt bidrag av statens järnvägar, 6 000 kronor inkomst av annonser å järnvägsbiljetter, 26 000 kronor andra annonsinkomster samt 3 000 kronor övriga inkomster. På utgiftssidan äro 76 000 kronor direkta reklamutgifter, 54 000 kronor förvaltnings- och allmänna omkostnader, 7 000 kronor provisioner och 4 000 kronor andra utgifter. — Statens järnvägars nettokostnad för egna resebyråer i utlandet och den vid dem bedrivna reklamen uppgår (år 1926) till 271 000 kronor, varjämte ytterligare 32 000 kronor tillskjutas av enskilda till reklamen vid London- och New Yorkbyråerna. Dessutom understödja statens järnvägar trafikförbundet med ovannämnda 10 000 kr., Svensk-amerikanska nyhetsbyrån med 10 000 kronor och resebyråer i Amsterdam och Wien med tillsammans c:a 10 000 kronor. Sammanlagda beloppet av nu nämnda kostnader för resebyråer och för propaganda uppgår till 464 000 kronor. Med ifrågavarande verksamhet sammanhänger å ena sidan dels liknande reklamverksamhet, som bedrives av enskilda företag med eller utan trafikförbundets medverkan (främst Svenska Amerikalinjen, men även ångfartygsaktiebolagen Göta kanal och Gotland, lokala turisttrafikföreningar m. fl.) och dels av andra institutioner bedriven turistisk upplysningsverksamhet utan egentliga propagandaformer (Svenska turistföreningen och även Kungl. automobilklubben) samt å andra sidan annan politisk, kulturell och ekonomisk upplysningsverksamhet, som utan turistisk inriktning åsyftar att sprida kännedom om land och folk, och varibland främst må nämnas utrikesdepartementets pressavdelning, Sveriges allmänna exportförening och Svensk-

120 amerikanska nyhetsbyrån samt vidare det från tid till annan, oftast med statsunderstöd åvägabragta deltagandet i utländska utställningar, mässor m. m. och arrangerandet i Sverige av kongresser o. dyl. Ej sällan kommer denna allmännare upplysningsverksamhet, t. ex. exportföreningens, i sina yttringar i ganska nära beröring med den turististiska. Rörande dessa olika verksamhetsgrenar kan en sammanfattande kostnadsuppgift ej givas. På statsverket falla 125 000 kronor för utrikesdepartementets pressverksamhet (förutom själva byrån i departementet) och 50 000 kronor anslag till exportföreningen samt i övrigt de mera oregelbundna bidragen till utställningar, kongresser etc. De enskilda institutionernas upplysningsverksamhet ingår i allmänhet som ett partiellt medel i arbetet för resp. institutioners allmänna syfte. Några enskilda trafikföretag nedlägga synnerligen betydande belopp för reklamen, vilket utan tvivel till en viss grad kommer hela landet tillgodo. Ekonomisk Ekonomiskt har turisttrafiken avsevärd betydelse. Enligt den förebragta och kulturell statistiken besökes vårt land årligen, frånsett 25 000 till 30 000 utlänningar, betydelse. g o m k o m m a h i t f ö r yrkesutövning, av 30 000 till 40 000 utländska turister, häruti inberäknat även studieresande och andra, för vilka resan icke enbart tjänar till förströelse, men däremot icke inberäknat mer än en del av de kortvariga danska turistbesöken. Enligt de, låt vara approximativa, uppskattningar, som de sakkunniga verkställt, representerar denna turisttrafik en årlig penningtillströmning till landet av omkring 25 milj. kronor. Utan att överdriva torde man kunna beteckna denna summa som en icke obetydlig post i folkhushållningen — vare sig man närmast beaktar de icke föraktliga tillskott i inkomster, som därav härflyta för trafikföretag, hotell och rekreationsorter m. fl. och indirekt även för mycket vidsträcktare befolkningslager och för statens och kommunernas skatteintäkter — eller man vill beakta beloppets betydelse för jämvikten i den svenska betalningsbalansen, därvid beloppet kanske närmast bör jämföras med den sannolikt än större summa, som genom svenska turister flyter ur landet, eller med den egentliga handelsbalansens passivum (c:a 70 milj. kronor år 1926), i det man då betraktar turisttrafiken som en, såsom det sagts, »intern export». 1 Under alla omständigheter är det tydligt, att turisttrafiken representerar en ekonomisk faktor för landet, som är värd att räkna med. Likväl vore det ingalunda berättigat att betrakta turisttrafiken enbart ur denna ekonomiska synvinkel och värdesätta den blott med hänsyn till penningtillförseln. Det kan icke gärna betvivlas, att utländsk turisttrafik tillför ett land vissa andra positiva värden av såväl kommersiell som kulturell art. Särskilt från engelskt-svenskt håll har betonats turisttrafikens betydelse för uppodlandet av kommersiella förbindelser. Affärs- eller industrimannen ordnar gärna en rekreationsresa så att han samtidigt kan se något inom sitt fack, och svenska firmor torde därför vara angelägna att förmå affärsvänner eller andra personer med inflytande att förlägga en semesterresa till Sverige. Sådana turistbesök, vid vilka vederbörande få tillfälle att med egna ögon se svenska naturtillgångar och industrianläggningar, anses avgjort befordra svensk handel och svensk export och stärka tron på Sveriges möjligheter. Något motsvarande gäller helt visst även inom andra områden än affärslivet. Läkare, tekniker, arkitekter, vetenskapsmän m. fl. komma hit för att överlägga med svenska fackmän och för att studera våra institutioner. I turistströmmen ingår sålunda en i olika avseenden mycket kvalificerad publik. 1 Om m a n så vill, kan m a n anställa jämförelser med exportvärdet av n å g r a svenska standardartiklar, t. ex. (år 1926) kullager 23 milj. kronor, separatorer 30 milj. kronor, tändstickor 43 milj. kronor.

121 Förströelseresorna kombineras med allvarligare syften och skapa anknytningar inom yrkesfacket. I likhet med andra nationer ägnar Sverige på mångahanda sätt omsorg åt att göra landet känt i kulturellt, ekonomiskt och politiskt avseende till underlättande av förbindelserna med andra folk och deras kultur. Även staten medverkar till sådan upplysningsverksamhet. Ingen sådan, hur god den än må vara, lärer emellertid kunna undvara det viktiga komplement, som ligger i personliga besök. De personliga besöken utgöra i regel de starkaste band, som knytas mellan olika länder. Utlänningen kan genom dem erhålla omedelbara intryck av och bilda sig en uppfattning om vad vårt land äger av värde i kultur och näringsliv, i folkkaraktär, i socialt framåtskridande, i naturskönhet o. s. v. Enligt de sakkunnigas mening är det därför berättigat att, även frånsett den direkta penningtillströmningen, anse turisttrafiken såsom för landet i dess helhet gagnelig ur såväl ekonomisk som kulturell synpunkt. Genom att Sverige blir känt och uppskattat skapas ett förtroende eller, om man vill använda ett uttryck från affärslivet, en »good will», som gör det lättare för svensk verksamhet på olika områden att finna anknytning. Arbetet för den utländska turisttrafiken bör härvid ses såsom ett led i den allmänna upplysningsverksamheten angående Sverige. Denna uppfattning om saken framträder särskilt starkt hos svenskar, vilka hava sin verksamhet i utlandet och vilka kanske lättare än de hemmavarande få en överblick av betydelsen härav. Såsom belysande må erinras om beskickningens och generalkonsulatets i London uttalande, att en svensk resebyrå i hjärtat av det brittiska väldet och ett av världens stora centra är en faktor av betydelse icke endast för turistväsendet uti inskränkt mening utan även för främjandet av kunskap om Sverige uti mera vidsträckt bemärkelse, och att den utgör ett av de visserligen underordnade men nödvändiga verktygen för hävdandet av Sveriges ställning bland nationerna. Likaledes må erinras om Svenska handelskammarens i London vitsord, att den uppmärksamhet, som riktats på Sverige i och med resebyråns fördelaktiga läge och genom dess reklam, betydligt utvidgats, och att intresset för och kännedomen om Sverige stigit i hög grad. Emellertid förekomma även motsatta synpunkter beträffande turist- Befarade trafiken. ölägenheter. Icke sällan möter man den tanken, att en omfattande utländsk turisttrafik medför fara för spolierande av omistliga nationella värden, särskilt genom de moraliska vådorna för befolkningen i sådana trakter, där främmande turister snarast bliva betraktade som affärsobjekt, eller där lätt förtjänta inkomster under en kort turistsäsong kunna leda till dagdrivarliv under årets övriga delar samt till ohåga och ringaktning för det ihärdiga och trägna arbete, som dock är bygdens livsnerv. På landsbygden kan för övrigt redan kontrasten mellan å ena sidan turistens till synes onyttiga lyxtillvaro och å andra sidan lantbefolkningen, som under årets brådaste tid går i sitt strävsamma arbete, framkalla en känsla av avsmak eller en avundsjuk önskan hos åskådarna att själva få det lika bekvämt som turisterna. De sakkunniga vilja icke bestrida, att turisttrafik, såväl inhemsk som utländsk, under vissa omständigheter kan utvecklas till att bringa olägenheter av antytt slag i dagen. Härvid bör dock ihågkommas, att redan den inhemska turisttrafiken medför dessa vådor, och att man knappast behöver befara, att i vårt land skall uppväxa en stor turistindustri såsom i Schweiz eller Italien, vilken kan översvämma landsbygden och påverka folkets karaktär. E t t utländskt inslag

122 i den svenska turistströmmen däremot kan ju icke i och för sig hava någon olägenhet till följd, och i den mån utlänningsströmmen rör sig till Stockholm och andra större orter, kan det väl överhuvud ej bliva tal om några ogynnsamma verkningar. Några speciella anläggningar för att draga en viss typ av utlänningar torde ej här behöva befaras. I stort sett torde man därför kunna säga, att olägenheterna av turisttrafiken icke äro beroende av om den har något utländskt inslag eller ej. Ofantligt mycket vilar emellertid härvid på huru den utländska turisttrafiken handhaves och ledes och huru den allmänna reklamen lägges. Man kan erinra om att vissa områden, som äro föremål för tämligen talrika besök av svenska turister, t. ex. i det inre av Lappmarken, av åtskilliga skäl åtminstone för närvarande icke ägna sig för utländsk turisttrafik i gemen. De enkla förhållanden, under vilka svensken här tränger in i naturen, passa icke för en utländsk publik med vana och anspråk på bekvämlighet. Det kan heller icke vara lyckligt, om Sveriges rent kulturella sevärdheter (t. ex. Stockholm, Uppsala, Vadstena, Gripsholm o. s. v.) i den utländska propagandan allt för mycket tillbakasättas för naturscenerier, varav Sverige icke har så bländande företeelser att erbjuda som vissa andra länder. E n rätt lagd turistreklam bör komma att medverka till att den utländska trafiken inriktas efter lämpliga linjer och därmed även medverka till att olägenheterna av den utländska turisttrafiken bli mindre än eljest. På grund härav vilja de sakkunniga för sin del uttala, att risken av de ovan antydda olägenheterna i vad den utländska turisttrafiken beträffar näppeligen kan leda till ett krav på att trafiken skall avvisas eller icke främjas, men däremot med skärpa visar hän på att rörelsen och speciellt reklamen eller propagandan måste handhavas på ett klokt och ansvarskännande sätt. Sker det, torde frågan om åtgärder för att befordra den utländska turisttrafiken kunna bedömas nära nog med bortseende från nyssnämnda olägenheter. Propaganda. I avseende på reklam eller propaganda för turisttrafiken bör till en början framhållas såsom en nationell svensk angelägenhet, att tillräckliga och vederhäftiga upplysningar utan svårighet finnas att tillgå för den avsevärda turistström, som årligen söker sig till vårt land. En sådan upplysningsverksamhet kan emellertid icke gärna begränsas till rent passiva former — den skulle då sannolikt bli skäligen ineffektiv — utan det är rimligt, att den, såsom faktiskt sker inom andra grenar av vårt utåtriktade upplysningsarbete, även får form av publicitet och måttfull reklam. En i lämpliga former utövad propaganda bör kunna öka den nationella nyttan av turisttrafiken såväl genom att dirigera turistströmmen efter sunda linjer som genom att förvärva de mest önskvärda kretsarna av resenärer och överhuvud vidmakthålla och upparbeta trafikens storlek. I modern tid torde reklam vara oundgänglig, om man vill uppnå sitt syfte. Det kan visserligen vara svårt, i synnerhet som man saknar statistik för en längre tidsperiod, att direkt uppskatta reklamarbetets effekt för turisttrafikens utveckling. Med hänsyn till erfarenheter såväl från andra länder som från några svenska trafikföretag, vilka under senare år genom intensiv reklam uppnått en påfallande stegring av turistfrekvensen, torde man dock kunna påstå, att målmedveten reklam ger positiva resultat även på turisttrafikens område, och att reklam icke kan undvaras, om trafiken skall kunna vidmakthållas. Av särskild vikt vid bedömande av reklam- och upplysningsverksamhetens betydelse är det att beakta, att vi för närvarande utan tvivel befinna oss i ett skede av mycket stor internationell resefrekvens av bl. a. rent turistisk karaktär. Av allt att döma är denna internationella trafik i världen nu långt

123 större än någonsin förr, och det synes särdeles sannolikt, att turistfrekvensen fortfarande kommer att stiga och kommer att omfatta allt vidsträcktare befolkningslager i olika länder. Denna de senaste årens starka utveckling har åtföljts av en enorm utveckling av resebyrårörelsen i världen, såväl av de som enskilda affärsföretag arbetande byråerna som av nationella byråer med uppgift att i främmande länder propagera för det egna landet. 1 Flera länder, främst Tyskland, Frankrike, Italien och Schweiz hava skapat mäktiga statliga eller halvstatliga organisationer för turistpropaganda och använda avsevärda penningmedel för ändamålet, och praktiskt taget varje land i Europa har efter råd och lägenhet gjort något för samma ändamål; exempelvis hava nästan alla Europas länder egna rese- eller propagandabyråer i London. Om under ett sådant skede av livlig resandetraiik och livlig propaganda ett mindre land underlåter att framhålla sina betingelser, kan det icke gärna påräkna nämnvärd delaktighet i den resandeström, varom många tävla, men om det däremot gör en skälig propaganda, som handhaves med måttfullhet och smak, är det, i synnerhet för ett kulturellt och materiellt högt stående land, övervägande sannolikt, att det skall till sig attrahera en del av den resande publiken. Då den stora internationella turisttrafiken räknas i inånga hundratusental, är ju också redan en bråkdel därav för våra förhållanden en stor turistström. Sverige saknar visserligen sådana säregna turistattraktioner som vissa andra länder men äger otvivelaktigt åtskilliga sevärdheter av rang, och överhuvud visar erfarenheten, att vår svenska natur i sina olika skiftningar i regel gör ett starkt intryck på utlänningar. De sakkunniga känna sig således övertygade om att en lämpligt bedriven reklam i synnerhet under nuvarande tidsskede har stora möjligheter att vidmakthålla och öka turisttrafiken till vårt land på ett sätt, som icke kan påräknas, om man underlåter att sprida den för resor nödvändiga kännedomen om landet. Turistreklamen och vad därmed sammanhänger är att anse som en omkostnad för turisttrafiken, och då enligt förut omnämnda beräkningar turisttrafiken representerar en ekonomisk verksamhet av avsevärd storleksordning, måste de reklamkostnader, varom nu är fråga, anses vara en ganska blygsam omkostnadspost. Av det anförda följer dock icke nödvändigtvis, att staten bör understödja Motiv för en reklam- och upplysningsverksamhet i utlandet, som närmast är inriktad statlig på turisttrafik. medverkan. Eftersom verksamheten delvis har privatekonomiskt syfte, kan det ifrågasättas, att de ekonomiska intressenterna skola bekosta den — eventuellt under statens tillsyn över rörelsens kvalitet. De främsta intressenterna äro rederier och järnvägar, hotell, restauranter, badorter etc, men därutöver flyta inkomster såväl direkt som indirekt till en mängd olika företag och personer. Emellertid har det hitintills icke visat sig möjligt att av dessa intressenter — frånsett statens järnvägar — få ut tillräckliga belopp för att uppbära det för landet i sin helhet organiserade samfällda upplysnings- och reklamarbetet, som i viss mån måste läggas opartiskt i förhållande till de särskilda intressenterna. Tillsammans förbruka nog enskilda företag för utlandsreklamen långt större belopp än här äro ifråga. Men de stora företagen av speciell karaktär, t. ex. Amerika- och Göta kanallinjerna, kunna ej släppa sin särskilda reklam till ett syndikat för gemensam propaganda; de taga med 1 Som ett symptom, må nämnas, att tre nya resebyråer öppnats i Stockholm under det senaste året.

124 tacksamhet emot det tillskott till specialreklamen, som en allmän reklam kan giva, använda trafikförbundet och resebyråerna som stödjepunkter och hjälpare i arbetet samt bidraga till den allmänna reklamen med ej föraktliga belopp. Antalet andra intressenter åter, som ej kunna fås med på en skälig insats, därför att vinsten för dem av ett tillskott till reklamkostnaderna ej blir så direkt märkbar i det stora sammanhanget, är alltför stort för att summan av de enskilda bidragen skulle bli tillräcklig. Vad särskilt angår hotell, badorter och dylika företag finnes för närvarande bland dem ingen tillräckligt stark organisation för att kunna bära upp en sådan verksamhet på längre sikt och förenad med vissa fasta utgifter. Oaktat deras påtagliga intresse av utländsk välsituerad turistpublik, synas de därför ej kunna påräknas som ett mera väsentligt stöd för reklamverksamheten. Liknande erfarenheter synas, så vitt de sakkunniga kunnat inhämta, merendels hava gjorts även i andra länder. Även om hotellnäringen och andra enskilda företag använda stora belopp för reklam, så har dock en gemensam utlandspropaganda för landet i dess helhet icke kunnat organiseras utan att staten — eller statsbanorna — på ett väsentligt sätt trätt till som ekonomisk uppbärare av rörelsen. I Tyskland utgör riksbanebolaget det ekonomiska stödet och behärskar ledningen; i Schweiz handhava och bekosta förbundsbanorna en avsevärd del av rörelsen, och staten lämnar därutöver ett betydande bidrag; i Frankrike har staten genom främlingsskatt och i Italien genom ett stort statsanslag skaffat rörelsen ekonomisk ryggrad och äger bestämmande inflytande över dess utövande, och i Italien lämna dessutom statsbanorna en väsentlig medverkan; endast i England har en nybildad »Come-to-England-movement» utan någon statshjälp organiserats av rederier, järnvägar, hotell, industrier m. fl., men om resultatet därav är det ännu för tidigt att bilda sig ett omdöme. I alla de förstnämnda länderna tillkomma även enskilda bidrag antingen — till synes dock i rätt begränsad omfattning — genom direkta penningbidrag till centralorganisationen, eller genom att reklammaterial utgives eller bekostas av lokala organisationer och enskilda företag (t. ex. järnvägar), eller, såsom i Italien, genom att enskilda intressenter fungera såsom förvaltare av organisationens olika resebyråer. Det torde dock vara vanskligt att få en klar uppfattning om, till vilken storleksordning sådana enskilda tillskott stiga i förhållande till verksamhetens totalkostnader. För Sveriges del är att erinra om att resebyrå- och reklamverksamheten städse i avgörande grad vilat på statens järnvägars direkta och indirekta bidrag, och att hela resebyrårörelsen antagligen hade fallit samman år 1924, om ej statens järnvägar då övertagit den i egen regi. Man lärer sålunda få utgå från att en allmän turistupplysnings- och reklamverksamhet åtminstone för närvarande icke kan grundas allenast på de privatekonomiska intressena. Om, såsom de sakkunniga mena, en sådan verksamhet är för landet i sin helhet gagnelig ur ekonomisk och kulturell synpunkt, måste den därför stödjas och organiseras med statens hjälp, samtidigt som åtminstone för närvarande den bästa anslutningen till den allmänna upplysningsverksamheten vinnes under statens medverkan.

2. Erforderliga utrikesorgan och centralorgan. För utövandet av turistreklam- och upplysningsverksamhet erfordras dels yttre organ i olika länder och dels ett centralorgan i hemlandet. Intetdera av dessa båda led kan undvaras, om en god effekt skall uppnås.

125 Dessa påståenden kräva sin särskilda motivering, och härvid må till en början understrykas två grundläggande synpunkter, den ena att turistreklamen icke bör bedömas isolerad för sig utan ses i samband med den allmänna upplysningsverksamheten, och den andra att hela upplysningsarbetet — turistreklam och annat — i varje särskilt land måste bedrivas efter de speciella förutsättningar, som där äro för handen. Vad angår frågan om behovet av de yttre organen torde de sakkunniga Utrikesorgan. genom sin föregående redogörelse för nuvarande resebyråers verksamhet hava ådagalagt, att den allmänna propagandan genom artiklar och bilder i pressen, genom annonser, affischer och föredrag med utsikt till verklig framgång kan bedrivas endast genom personer, som leva på platsen och bliva intimt förtrogna med publikens smak och aktuella intressen i de särskilda länderna och som tillika kunna skaffa sig personlig anknytning till företag och personer, som genom publicistisk verksamhet av olika slag kunna tjäna den svenska upplysningens sak. Från hemlandet utsänt reklammaterial kan enligt erfarenheter och omdömen från olika håll icke erhålla tillräcklig spridning och beaktande enbart genom skriftlig kommunikation med resebyråfirmor utomlands, utan det erfordras särskilda organ å utländsk botten för att kontrollera, att trycksaker bliva utlagda och beaktade å resebyråer, hotell och klubbar samt för att genom personliga besök oavlåtligen informera och intressera resebyråerna på platsen, särskilt deras personal i upplysningstjänst, för trafik på Sverige. Betydande resultat hava redan uppnåtts genom dylika personliga förbindelser. Det kan erinras, att utländska resebyråer, även de största, ofta på framträdande sätt skyltat med svenska affischer och broschyrer och emellanåt även ordnat verkliga svenska utställningsfönster. I sina allmänna prospekt hava de infört Sverigeturer, utarbetade av de svenska byråerna, och i övrigt i mångfaldiga avseenden vant sig att anlita de svenska byråernas hjälp vid uppgörandet av resplaner och lämnandet av upplysningar åt kunder. Alla de mindre firmor, som icke kunna påtaga sig det avsevärda besväret och kostnaderna att hålla svenskt biljettlager, bruka rekvirera biljetter från de svenska byråerna och få därvid uppbära provision (Londonbyrån t. ex. anlitades föregående år av 35 olika byråer för biljettutlämning). I alla dessa avseenden uppträda alltså de svenska byråerna såsom medhjälpare och rådgivare åt de enskilda byråerna, av vilka en stor del icke utan detta bistånd skulle kunna betjäna sina kunder vare sig med tillförlitliga upplysningar eller med biljetter för Sverigeresor. Därförutan skulle de antagligen hänvisa kunderna till resor åt andra håll, för vilka byrån hade bättre utrustning med material. Slutligen ingår såsom ett mycket viktigt led i propagandan, vilket tillika representerar en avsevärd del av de nuvarande byråernas arbetskvantum, att till enskilda personer samt föreningar och grupper, som redan reflektera på en Sverigeresa, tillhandahålla muntliga och skriftliga råd och upplysningar av alla slag. Utan tvivel är det ett svenskt intresse, att den resande publiken kan i vederhäftig och god form erhålla dylik vägledning, vilken endast i begränsad utsträckning kan stå till buds utan egna utrikesorgan. Emellertid kan det invändas, att härmed dock icke är visat, att dessa utrikesorgan behöva vara statliga eller eljest officiella byråer. Man skulle i stället kunna tänka sig, att den propagandaverksamhet, som behövs på vissa platser i utlandet, skulle kunna utövas genom privata byråer under kontroll, eventuellt också med understöd av svenska staten. Enligt de sakkunnigas uppfattning är det dock icke möjligt att på denna väg komma till ett fullgott resultat.

126 Om för reklamverksamheten anlitades utländska privatbyråer, hade man säkerligen att förvänta avsevärda svårigheter. För dem komme självfallet inkomsten genom provisioner, genom sällskapsresearrangemang och genom ekonomiska förbindelser med olika företag att vara det i främsta rummet avgörande, och de måste därför i första hand reklamera för sådana linjer, framför allt de redan upparbetade, där den starkaste turistströmmen kan påräknas. E t t turistland av andra ordningen kommer således oundvikligen i bakgrunden i jämförelse med de mycket stora ekonomiska intressen, som inriktas på och leda de stora turistströmmarna, naturligtvis under förutsättning, att man icke såsom direkt understöd anslår belopp, som kunna uppväga dessa intressen, men då kommer också utgiften att röra sig om summor, långt överskjutande vad som kan ifrågasättas för en statlig eller halvstatlig organisation. De främmande byråerna kunna visserligen, såsom nyss framhållits, genom en intensiv bearbetning på platsen bringas därhän, att de låta bruka sig även för den svenska trafiken, men att tro att denna för dem skulle kunna bliva en huvudsak är säkerligen felaktigt. Ej heller hade man någon säkerhet för att de skulle hålla personal med tillräcklig sakkunskap ifråga om svenska förhållanden. Någon svensk enskild resebyråorganisation av beskaffenhet att kunna omhänderhava den allmänna svenska turistreklamen utomlands finnes icke för närvarande och lär väl knappast kunna åstadkommas för ett rimligt statsunderstöd. De särskilda trafikföretag, som driva reklam i främmande länder, måste naturligtvis i första hand inrikta denna efter sitt eget speciella och icke efter det allmänna intresset, ehuru de även kunna vara detta senare till stort gagn. Svenska resebyråer i utlandet av rent privatekonomisk karaktär skulle självfallet sträva att genom såväl biljettförsäljning som övrig rörelse uppnå största möjliga inkomster och kunde då näppeligen undgå att komma i verkligt konkurrent- i stället för medarbetareförhållande till de stora utlandsbyråerna; de skulle sannolikt av dessa betraktas såsom direkta konkurrenter och t. o. m. såsom tämligen svaga sådana, vilka icke behöva bemötas med synnerlig hänsyn. I förhållande till de stora utländska trafikförvaltningarna finge sådana enskilda byråer i flera avseenden svagare ställning än de nuvarande. Vidare är det antagligt, att den allmänna propagandaverksamheten genom annonser och artiklar i pressen, genom föredrag och personliga förbindelser med publicitetens män icke skulle tillfredsställande skötas av en enskild byrå. I detta som i andra avseenden får nog Sverige följa de stora ländernas exempel och skaffa sig egna officiella organ, om det skall upptaga tävlan på de främmande marknadsplatserna. På en av dessa, i Berlin, torde dessutom statens järnvägars speciella affärsintresse i sammanhang med ångfärjelinjen redan i och för sig förutsätta en byrå, och vid denna kan reklam verksamheten naturligt anknytas. De sakkunniga hava således kommit till den uppfattningen, att varken utländska eller svenska privata byråer kunna på tillfredsställande sätt användas såsom organ för den svenska turistpropagandan utomlands. I en speciell fråga angående sättet för det utländska byråarbetets bedrivande torde de sakkunniga böra uttala sig, nämligen huruvida reklam- och upplysningsverksamheten även bör kombineras med egentlig resebyrårörelse med biljettförsäljning till allmänheten. De sakkunniga hava kommit till den bestämda uppfattningen, att det är en stor styrka, om så kan ske på några viktigare orter. Till en början är biljettförsäljningen ett synnerligen naturligt och fruktbringande tillbehör till råd- och upplysningslämnandet. Det kan icke betvivlas, att allmänheten känner sig och även blir mindre väl betjänad, om den måste vända sig till en byrå för att inhämta upplysningar och få

127 resan planlagd, men nödgas vända sig till en annan byrå för att köpa biljetter, få tåg- och båtplatser reserverade och övriga praktiska resedetaljer ordnade. Effekten av propagandan blir härigenom helt säkert förminskad. För propagandaverksamheten själv är den oavlåtliga kontakten med publiken i resebyrårörelsen av befruktande betydelse. Och vidare visar det sig, huru naturlig kombinationen är, därutinnan att den för resebyrårörelsen erforderliga, välbelägna och för allmänheten öppna lokalen i och för sig har ett synnerligen högt reklamvärde, som vad nuvarande Londonbyrån och i viss mån även Berlinbyrån beträffar knappast kan överskattas och väl uppväger den höga hyran. Som belysande har anförts en jämförelse mellan hyran för den utomordentligt välbelägna Londonbyrån, 2 250 pund, och priset för en enda helsidesannons i en stor Londontidning 1 000 ä 1 200 pund. Nu har som bekant häremot rests den kritiska invändningen, att egen biljettförsäljning till allmänheten bringar det svenska arbetet i konkurrensförhållande till de i branschen affärsmässigt arbetande firmorna, men att verklig effekt av propagandan icke kan påräknas, med mindre de stora världsfirmorna, som behärska de största klientelen, kunna animeras att i eget ekonomiskt intresse arbeta för resor även till Sverige. Invändningen torde hava uppkommit genom att Londonbyrån — under namn av Scandinavian & Continental Tourist Agency — ursprungligen upprättades såsom en allmän internationell resebyrå och därmed uppväckte fruktan för konkurrens hos andra byråer. Sedan emellertid propagandan uteslutande inriktats på trafik till Sverige, och byrån övergivit all strävan att förvärva biljettförsäljning för andra resor, lärer enligt samstämmiga vittnesbörd även från officiellt svenskt håll i London denna anledning till missämja hava bortfallit och byrån uppnått ett alltigenom vänskapsfullt förhållande till andra byråer. De sakkunniga hava också själva övertygat sig om att samarbetet med andra resebyråer är gott och friktionsfritt såväl i London som i Berlin och Paris. Cheferna för några av de största företagen hava muntligen till de sakkunniga vitsordat det goda samförståndet. Detta bestyrkes även av att andra resebyråer, såsom nyss nämnts, villigt mottaga och framhäva svenskt reklammaterial, allt mer och mer intaga Sverigeresor i sina prospekt samt härvid och i många andra avseenden anlita de svenska byråernas hjälp för såväl upplysningar och reseplanläggningar som för biljettförsäljning. Det måste alltså anses bestyrkt, att någon avvoghet icke stör samarbetet, men att de svenska byråerna faktiskt fylla en viktig mission genom att till förmån för Sverige animera andra resebyråer och deras personal. Avgörande härvid är att byråerna vidhålla sin strängt nationella karaktär med uppgift att överhuvud arbeta för ökad trafik till Sverige, men icke inlåta sig på strävan att draga till sig klientel från affärsbyråerna eller göra intrång i deras rörelse — t. ex. genom att affärsmässigt anordna sällskapsresor — utan tvärtom beflita sig om att på allt sätt hjälpa de andra byråerna i deras arbete. Så många resebyråer, som nu finnas (t. ex. i Londons centrum 52 st. inom 400 meters avstånd från svenska byrån), ar det för övrigt mindre sannolikt, att en svensk nationell byrå skall ses med oblida ögon. Det är således enligt de sakkunnigas mening av synnerligt värde, att på några viktigare utrikes orter genom egna svenska organ med officiell ställning drives en fullständig såväl reklam- och upplysnings- som resebyrårörelse. Av kostnadsskäl kan detta icke komma ifråga mer än på ett fåtal platser. De där upprättade byråerna böra utgöra centraler för propagandaarbetet inom resp. länder och eventuellt även utom dessas gränser, därvid

128 de för att med sitt arbete nå möjligast vida kretsar dels böra söka erhålla samarbete och bistånd av beskickningar, konsulat, handelskammare och andra inflytelserika svenskar och dels genom sina personligt etablerade förbindelser med andra resebyråer böra söka nå även dessas filialer utanför huvudorten. Verksamhetens art gör, att en avsevärd självständighet måste tillerkännas personalen i initiativ och i handlande. I länder, som icke kumm nås genom dessa propagandacentralers arbete, kan det vara lämpligt att med enklare medel söka sprida någon svensk propaganda genom att hemifrån Sverige söka anknyta sådana förbindelser, vartill tillfälle kan erbjuda sig. Exempel på hittills etablerade förbindelser av dylik art äro Tjeckoslovakiska kommittén för förbindelser med Sverige i Prag, Nordisches Fremdenbiiro i Wien, turistorganisationen Uniti i Italien m. fl. länder, o. s. v. Börande arbetet i de särskilda länderna må följande anföras. Från Tysldanå till Sverige går redan en mycket betydande turistström med avsevärd ekonomisk betydelse. Uppgiften att betjäna och vägleda denna synes väl motivera resebyrån i Berlin i synnerhet som den även fyller en viktig funktion som lokalförvaltning åt statens järnvägar och speciellt ångfärjeleden Sassnitz—Trälleborg. Ur många synpunkter vore det emellertid önskvärt, att även ekonomiskt ledande och framskjutna kretsar i större omfattning förvärvades för turistresor till Sverige. För ändamålet bör säkerligen nuvarande reklamverksamhet i press och tidskrifter fortsättas, men därjämte måste man söka anknyta personliga förbindelser, och i detta avseende torde en mycket värdefull hjälp kunna påräknas från beskickning, konsulat och svenskar, som i Tyskland skapat sig en framskjuten position. Den vid resebyråns sida provisoriskt inrättade rådgivande kommittén torde i bl. a. detta avseende kunna fylla en viktig mission. Därjämte bör svenska pressombudet i Berlin biträda resebyrån i dess verksamhet. Icke minst bör denna hjälp samt den rådgivande kommitténs impulser kunna vara till nytta ifråga om verksamheten i andra delar av Tyskland. Nämnda kommitté bör även kunna medverka vid uppgörandet av årsplanen för reklamverksamhéten. Den kan däremot naturligtvis icke deltaga i det dagliga arbetet såsom annonsering, spridning av fotografier i tyska pressen, utlåning av film, besvarandet av förfrågningar om studieresor i Sverige av tyska publicister, uppgörandet av resplaner för grupper eller enskilda, övervakning av reklammaterialens användning, där den utdelats, omhänderhavandet av de löpande förbindelserna med främmande resebyråer och andra reklamorgan m. m. Detta arbete har, såsom framgår av den föregående redogörelsen, hittills utförts av resebyråns personal, och så bör det förbliva för framtiden enligt de sakkunnigas uppfattning. Arbetet står delvis mycket nära den rena resebyråverksamheten. Att upprätta ett särskilt lokalorgan för reklamen skulle medföra dubbelarbete och ökade kostnader och dessutom ur ren reklam synpunkt innebära en avsevärd organisatorisk försämring enligt vad den föregående utredningen ger vid handen. Om reklamarbetet, särskilt under en viss del av året, skulle överstiga den regelbundna byråpersonalens krafter, bör personalen ökas i erforderlig omfattning, men reklamarbetet och det rena resebyråarbetet fortfarande hållas samman. Från Frankrike kommer f. n. blott ett fåtal franska turister till Sverige, och man kan måhända ej heller för framtiden påräkna någon avsevärd turistström därifrån. På grund av Frankrikes stora betydelse ur kulturell och politisk synpunkt måste det dock anses viktigt att icke lägga upplysningsverksamheten i detta land åsido. På grund av pariserpressens knappa utrymme och andra omständigheter är det ytterst svårt att få in artiklar i dagstidningarna. Större möjligheter förefinnas, såsom det hittillsvarande ar-

129 betet utvisat, i den illustrerade pressen och i facktidskrifter av olika slag. Rena reklam artiklar om Sverige som turistland torde ej komma ifråga, men däremot är det lättare att få in uppsatser av övervägande kulturell prägel eller ekonomiskt facklig art, vilka tillika innehålla upplysningar om Sverige som turistland. Såsom andra verksamma propagandamedel har av svenskar i Paris framhållits, att mässor, mindre utställningar, föredrag av franska föreläsare med film eller fotografier anordnas, och detta framförallt i de betydelsefulla stora städerna i franska landsorten. Genom personlig påverkan, särskilt i samband med ekonomiska förbindelser, borde det även vara möjligt att förmå framstående fransmän att resa hit för att studera vår produktion och samtidigt ägna någon tid åt att som turister bättre lära känna landet och folket. Med dessa speciella utgångspunkter för propagandaverksamheten i Frankrike är det självfallet, att den helt övervägande måste skötas genom en organisation därute och lämpas efter speciell fransk smak. Det är även nödvändigt, att samverkan i största möjliga mån äger rum med beskickning, konsuler, pressombud och handelskammare. Det har också framhållits, att Paris f. n. är samlingsplats för både gamla och nya världens turister, och att denna internationella publik kan påverkas att resa till Sverige genom lämplig reklam i Paris och på Rivieran under dess högsäsong. Fördenskull har ock Parisbyrån skapat en rätt omfattande publicitet i den i Frankrike utkommande engelska och amerikanska pressen. Huruvida och i vad mån en sådan möjlighet till påverkan föreligger, särskilt om man tänker på planläggningen av resor till ett kommande år, kunna de sakkunniga ej f. n. uttala sig om. Reklamverksamheten i Paris har hittills helt och hållet utförts av resebyråns personal, framförallt dess föreståndare. Genom samarbete mellan resebyrån och Banque de Suéde et de Paris, vilket kunnat fortgå på grund av dess fördelar för båda parterna, och genom andra gynnsamma omständigheter har resebyrån i Paris och den därifrån skötta reklamen hittills icke dragit några nettokostnader. För närvarande skulle det ur trafiksynpunkt vara oriktigt att indraga resebyrån och samma synpunkt motiverar otvivelaktigt en representation för de svenska statsbanorna i Paris, även om denna skulle draga vissa kostnader. Hur stora belopp för reklamverksamheten, som böra nedläggas i Frankrike, torde böra bedömas framförallt med hänsyn till den allmänna propagandan. Att under alla förhållanden reklamverksamheten såsom hittills bör närmast omhänderhavas av resebyrån synes klart. Men därjämte vore det enligt de sakkunnigas uppfattning säkerligen önskvärt, om även i Paris bildades en kommitté, liknande de i London och Berlin upprättade, för att stödja reklamverksamheten med råd och anvisningar samt medlemmarnas personliga förbindelser. En sådan kommitté torde närmast böra utgå från legationens initiativ och stödja sig på den svenska handelskammaren. Turistströmmen från England till Sverige är ännu av tämligen måttlig omfattning. Med hänsyn till engelsmännens kända reslust torde dock trafiken kunna upparbetas, och då de engelska turisterna i allmänhet tillhöra välsituerade samhällslager, bör den kunna tillföra Sverige betydande inkomster. Från den livaktiga svenska turisttrafikkommittén i London har också framhållits möjligheten att få en del av engelsmännen från kolonierna att under sina periodiskt återkommande, i regel långvariga vilotider i hemlandet besöka Sverige. Även dessa utgöra säkerligen en kulturellt och ekonomiskt högtstående publik, vars besök ur alla synpunkter äro önskvärda. I den mån den kan nås av svensk reklam, måste detta ske med London som utgångspunkt. 1886 27

130 Yid sidan av det rent ekonomiska intresset av turisttrafiken från det stora brittiska väldet måste därjämte starkt framhållas betydelsen av allmän propaganda i England. Där berör man dock ett politiskt och ekonomiskt världscentrum och en tidningspress, vilkens inflytande sedan gammalt ansetts synnerligen stort. Att där få in någon kännedom om svenska förhållanden och väcka intresse och respekt för vårt land på de många olika områden, där beröringspunkter finnas, måste äga stor betydelse ur allmän synpunkt. Enstämmigt betonas dock, att en sådan propagandaverksamhet endast har utsikt att lyckas, om man känner språket, sådant det lever för dagen i tal och press, den engelska publikens smak och dess aktuella intressen samt därjämte genom personliga förbindelser lyckas få kanaler till de avgörande punkterna, allt sådana ting, som förutsätta intim kännedom om förhållandena i London och bedömande av särskilda åtgärder på platsen. Keklamverksamheten har hittills bedrivits av resebyrån, vilken på senare tid haft ett värdefullt bistånd av den förut omnämnda turisttrafikkommittén. Den propaganda, som de sakkunniga här förorda, bör också för framtiden omhändertagas av samma organ. I Nordamerikas förenta stater har under påverkan av det växande välståndet reslusten i allmänhet och speciellt benägenheten att företaga resor till Europa väsentligt ökats efter kriget, och denna benägenhet stimuleras planmässigt av de stora rederierna och järnvägsbolagen. I den tilltagande turistströmmen bör Sverige hava en given andel genom svensk-amerikanernas anknytningar till moderlandet; en annan del åter, som huvudsakligen lockas av de moderna storstadscentra med deras nöjesliv, kunna vi mindre räkna på. Men det återstår säkerligen en stor och viktig kategori av i alla avseenden såsom turister mycket eftersträvansvärda amerikaner, t. ex. universitetsmän, läkare, tekniker, nationalekonomer m. fl., som börjat med intresse taga del av vad vi hava att visa i natur och i materiell och andlig kultur. Ur alla synpunkter torde det vara betydelsefullt, om de ömsesidiga förbindelserna med dessa kretsar kunna ökas, och det förefaller, som om den rätta tiden härför vore inne. Till den allmänna propaganda från Sverige, som sedan några år bedrivits i Förenta staterna, kan turistreklamen väl ansluta sig. Ett intimt samarbete emellan dessa båda grenar av samma verksamhet bör sålunda alltjämt äga rum. Att vid denna propagandaverksamhet den amerikanska tekniken och smaken måste utnyttjas ligger i öppen dag. Den nuvarande byrån i New York skiljer sig från Berlin-, Paris- och Londonbyråerna därigenom, att den icke driver egentlig resebyrårörelse till allmänheten utan — frånsett den allmänna propagandan — allenast tillhandagår andra resebyråer med uppgörande av resplaner, beräkning av resekostnader och försäljning av biljetter, för vilket ändamål den, liksom övriga svenska byråer, håller biljettlager. Organisationen i New York liksom på de övriga orterna måste bedömas med hänsyn till de särskilda förhållandena på platsen. En förändring till fullständig resebyrårörelse i New York skulle säkerligen medföra mycket betydligt ökade kostnader, bl. a. för lokal. Den nuvarande arbetsformen har, redan den, givit mycket goda resultat. Det bör ock beaktas, att den rena amerikanska publiken sällan nöjer sig med att besöka blott ett land i Europa, och att därför viktigare än en egentlig rent svensk resebyrå är en reklam* organisation av nuvarande typ, vilken tillika kan opartiskt informera och samarbeta med resebyråföretagen. P å grund härav hava de sakkunniga, dock utan närmare undersökning på stället, kommit till den uppfattningen, att New Yorkbyrån tillsvidare bör bibehållas med sin nuvarande karaktär. Här är att erinra om att Svensk-amerikanska nyhetsbyrån utövar en synnerligen omfattande och framgångsrik publicitet för Sverige och att dess före-

131 ståndare utövar tillsyn över resebyråns reklamverksamhet samt biträder vid planläggningen och även vid åtskilliga detaljer av dess arbete. Detta förhållande bör fortfara för framtiden, men det oaktat torde det vara nödvändigt, att resebyråns föreståndare själv har förmåga att sköta det löpande reklamarbetet, samarbetet med övriga byråer och kontroll. Eljest kommer givetvis nyhetsbyrån att betungas med dit ej hörande uppgifter. I avseende på New York bör vidare erinras, att Svenska Amerikalinjen i eget intresse sköter den ojämförligt största delen av den svenska turistpropagandan i Nordamerika. En ekonomisk eller organisatorisk sammansmältning av dessa olika svenska arbeten, skulle kunna ifrågasättas. De sakkunniga hava dock icke funnit tillräcklig anledning till förslag i sådan riktning men vilja betona nödvändigheten av att samarbete dem emellan äger rum och vilja även framhålla, att det sannolikt skulle vara till gagn för alla parter, om en lokal sammanslutning, t. ex. i en byggnad, kunde komma till stånd. Be sakkunniga förorda således, att nuvarande byråer i Berlin, Paris, London och New York bibehållas i nuvarande form. Med dessa byråer täckas de länder, från vilka Sverige enligt den förebragta statistiken erhåller den största turistströmmen och de största inkomsterna, grannländerna möjligen undantagna. Vad Banmark beträffar kunna enligt de sakkunnigas mening vägande skäl anföras för att, på sätt svenska ministern i Köpenhamn föreslagit, ombilda den s. k. sovplatscentralen till en fullständig resebyrå med central, välbelägen lokal, därvid också ett något större mått av reklam borde förutsättas. Ehuru den av de sakkunniga upprättade statistiken av anförda skäl är bristfällig beträffande danska och norska turister och således ej kan giva vägledning, är det dock otvivelaktigt, att en avsevärd dansk turisttrafik redan har uppvuxit, och att förutsättningar förefinnas för dennas ytterligare upparbetning och utvidgning till allt bredare folklager. Det gäller härvid ej endast kortare utflyktsresor till skånska kusten, vilka redan torde kunna räknas i tiotusental, utan också längre verkliga turistresor. Den ekonomiska betydelsen härav torde vara avsevärd, ej minst för statens järnvägar, och ur allmän synpunkt är det önskvärt, att de personliga förbindelserna mellan frändefolken underlättas. Emellertid är det uppenbart, att mot de direkta och indirekta fördelar, som kunna väntas genom en ökning av den danska turisttrafiken under påverkan av en svensk resebyrå, måste ställas kostnaderna för byrån. Enligt från järnvägsstyrelsen inhämtade upplysningar skulle en sådan draga omkring 34 000 kronor i utgifter utöver nuvarande kostnader för sovplatscentralen, omkring 26 000 kronor, en ökning, som huvudsakligen faller på lokalhyran. Dessutom har järnvägsstyrelsen framhållit, att från danska statsbanornas sida för närvarande inrättandet av en officiell svensk resebyrå skulle anses mindre önskvärt. En bidragande orsak till resandeströmmen under senaste år han också vara dyrtiden i Danmark, varför måhända trafikens fortsatta tillväxt är oviss. Under dessa förhållanden hava de sakkunniga funnit sig icke f. n. böra framställa positivt förslag om inrättandet av en svensk resebyrå i Köpenhamn, men hemställa, att järnvägsstyrelsen måtte erhålla uppdrag att med uppmärksamhet följa den danska trafiken i Sverige samt, om denna fortfarande utvecklas och en ökning, svarande mot kostnaderna, synas kunna uppnås genom en svensk resebyrå i Köpenhamn, anmäla frågan till Kungl. Maj:ts övervägande. Holland kommer enligt statistiken främst bland de mindre länderna i avsende på antalet resenärer till Sverige. Holländarna äro ett mycket resande

132 folk, och en svensk resebyrå där liar otvivelaktigt betydelse för att tillföra Sverige turisttrafik, men givetvis kommer arbetet därstädes i andra planet efter arbetet i de stora länderna. Med allt erkännande av betydelsen av turistpropaganda i Holland, synes det de sakkunniga därför f. n. knappast vara motiverat att lämna ett mera avsevärt understöd till en enskild byrå i Holland. I varje fall kunna de sakkunniga icke föreslå, att trafikförbundet för sin propaganda skall åtaga sig ett sådant understöd. Huruvida ur statens järnvägars speciella intressen, bl. a. men hänsyn till godstrafiken, en fortsatt subvention kan vara motiverad, kunna de sakkunniga icke bedöma med säkerhet. Om en sådan subvention utgår, synes denna emellertid innebära en så avsevärd förmån för byrån, att statens järnvägar väl må vara berättigade att till gengäld fordra, att byrån tillhandagår som reklamorgan även med avseende å persontrafiken. Övriga länder. I övrigt torde det enligt de sakkunnigas förslag få bliva trafikförbundets sak att bedöma, huruvida och på vad sätt mindre understöd till reseb} r råer eller andra företag på olika orter kunna vara motiverade för att sprida svensk propaganda i länder, där icke egna resebyråer äro inrättade. Detta blir praktiska tillämpningsdetaljer rörande propagandaarbetets bedrivande, för vilka det icke kan vara lämpligt att på förhand uppställa några regler. Till denna kategori av frågor hör ett eventuellt fortsatt understöd till resebyrån i Wien samt frågan, huruvida man, på sätt Aktiebolaget Aerotransport ifrågasatt, skulle kunna upprätta en mindre byrå i Reval. Centralorgan Om ock, såsom förut framhållits, propagandan i avgörande grad måste i Sverige. y l i a på relativt självständig verksamhet av de i utlandet upprättade byråerna, kan dock ett centralorgan i hemlandet icke undvaras. Betydande och mycket arbetskrävande uppgifter påvila ett sådant organ. Främst kommer uppgiften att utarbeta och anskaffa allt slags reklammaterial, som för den utrikes verksamheten är oundgängligt men icke lämpligen kan framställas av utlandsbyråerna själva, således broschyrer av olika slag, varav massupplagor ständigt äro behövliga, affischer, fotografier, klichéer, skioptikonbilder, film, i viss mån även turistiskt nyhetsmaterial och tidningsartiklar eller underlag för sådana, vidare hotellförteckningar och tidtabeller m. m. för utländska resebyråers och utländsk publiks behov, om möjligt även tjänliga resehandböcker, allt avfattat på olika främmande språk och helst under medverkan av de svenska utlandsbyråerna. Yidare gäller det att omhändertaga och vägleda främmande journalister, författare, fotografer, föredragshållare e t c , som genom resebyråernas förmedling eller annorledes hitkomma och med sin resa förbereda utländsk publicitet av olika slag, samt att söka medel för lämplig propaganda i länder, som icke nås av resebyråernas verksamhet, och upprätthålla förbindelser med nationella och internationella propagandainstitutioner i utlandet. De förstnämnda bland dessa propagandauppgifter innebära bl. a. att genom rationell arbetsuppdelning bereda underlag och material för utlandsbyråernas propagandaspridning, och enligt de sakkunnigas uppfattning är det önskvärt, att uppgiften vidgas till att, utan onödigt ingrepp i deras fria initiativ och handlande, utgöra en överledning och sammanhållande tillsyn över deras reklamarbete. Under inspektionsresor bör fruktbringande rådplägning kunna äga rum och ömsesidiga impulser givas, därvid erfarenheterna från en byrå, i den mån de äro tillämpliga, kunna utnyttjas vid en annan. Även en direkt undervisning och utbildning av personalen dels i avseende på reklamteknik och dels i avseende på kännedom om turistplatser och turistförhållanden synes lämplig. Så vitt angår statens järnvägars personal, bör denna utbildning betraktas såsom tillhörande tjänsten.

133 Inom landet föreligger den viktiga uppgiften att sammanföra, ena och till ekonomiskt bistånd förmå de olika trafik-, hotell- och affärsföretag, korporationer, turisttrafikföreningar, kommuner etc, som hava ekonomiskt eller annat intresse av turisttrafiken. Det gäller bl. a. att tillgodogöra sig det propagandamaterial, som finnes samlat på olika håll, att lämna sakkunnigt råd och bistånd vid avfattning av broschyrer, affischer etc, som man från lokalt eller enskilt håll kan vilja bekosta — och varigenom verksamheten också erhåller ekonomiskt stöd — samt att i övrigt verka för tillfredsställande kvalitet och om möjligt rationell enhetlighet i enskilda företags utlandspropaganda, så att större effektivitet kan uppnås än genom en planlöst splittrad sådan. I den mån en centralisering av propagandan kan vara möjlig att uppnå, torde_ detta genom den ökade effekten vara till obestridlig fördel för såväl landet i sin helhet som för de särskilda intressenterna. — Inom landet föreligger vidare uppgiften att verka för erforderliga åtgärder för de utländska turisternas trivsel, såsom t. ex. anskaffande av språkkunnig personal, skapande av »hotellkultur» i olika avseenden, stödjepunkter för motortrafiken för turister på landsbygden, hotellkupongsystem, där det är lämpligt, guider, utflyktsmöjligheter o. s. v. Till stor del sammanfaller denna verksamhet med arbetet för de svenska turisterna. Av de sakkunnigas ståndpunkt, att turistpropagandan bör ses såsom ett led i den allmänna upplysningsverksamheten om Sverige, följer slutligen såsom en grundläggande uppgift för centralorganet, att samarbeta med andra institutioner, såsom utrikesdepartementet, kommerskollegium, exportföreningen, turistföreningen, automobilklubben, utställningsbestyrelser o. s. v., och därigenom sörja för att turistpropagandan städse står i fullgod samverkan med andra grenar av svenskt upplysningsväsende. Uppgiften såsom sådant centralorgan fylles nu i viss mån av Svenska trafikförbundet, dock med den begränsningen, att järnvägsstyrelsen leder resebyråernas reklamarbete. Dessutom synes samverkan med andra institutioner ej vara så fullt genomförd eller så fast organiserad, som man kunde önska. Av det anförda torde följa, att ett särskilt för utländsk turistpropaganda avsett centralorgan är nödvändig. De sakkunniga vilja dock något närmare utveckla sin synpunkt härpå. Att arbetet icke rimligen kan läggas såsom sidoordnad uppgift vare sig på utrikesdepartementets pressavdelning eller exportföreningen eller något annat organ för utrikes information, torde vara uppenbart, ty dessa institutioner hava dock i väsentliga delar uppgifter av annan art än det här är fråga om och behöva även andra arbetsformer. Turistpropagandans arbete är så omfattande och delvis av så speciell natur, att det ovillkorligen kräver sin särskilda personal, som helt och odelat kan ägna sig däråt. Snarare kunde det ifrågasättas att förlägga den centrala ledningen till Svenska turistföreningen. Till en viss grad kräves inom de båda institutionerna samma insikter och samma slags arbete. Trafikförbundet behöver vid utarbetande av sina publikationer just den kännedom om inre svenska förhållanden på olika orter, som är rikligt företrädd i turistföreningen och som är oundgänglig, om reklamen skall kunna leda trafiken på lämpliga banor. De av turistföreningen utgivna planschverken hava haft betydelse som kvalificerad utlandsreklam, och önskemålet om resehandböcker över Syerige för utländsk publik torde turistföreningen ha de största förutsättningarna att kunna tillgodose. Båda föreningarna hava haft behov av att upplägga omfattande samlingar av fotografier och skioptikonbilder samt att anskaffa film. Turistföreningen lämnar genom sin byrå även utländsk publik upplysningar och råd om resor på samma sätt som sker vid resebyrå-

134 erna i utlandet. På grund härav kunde det synas önskvärt att överflytta trafikförbundets arbetsuppgifter till turistföreningen. Bland annat av ekonomiska skäl — turistföreningen är utan statsbidrag en välsituerad institution med stor årsbudget, uppburen av personliga medlemsavgifter och andra egna inkomster — men även på grund av arbetets natur borde i så fall utlandsreklamen förläggas "till en fristående avdelning inom turistföreningen, men dock under gemensam ledning och med möjlighet att jämka arbetsuppgifterna mellan de båda avdelningarna på ändamålsenligaste sätt och för bådas ändamål utnyttja befintlig arbetskapacitet. Emellertid föreligga avsevärda svårigheter för en sådan sammanslagning. Olikformigheter i medelsanskaffning och i medelsförbrukning kunde vålla slitningar. Föreningens styrelse skulle hava att dirigera två i vissa avseenden olikartade verksamhetsgrenar, och detaljdispositionerna i den ena och i den andra skulle kräva anläggandet av ganska olika synpunkter, icke minst ifråga om storleken av de medel, som kunde disponeras för olika ändamål. — Det bör; också erinras, att de båda verksamhetsgrenarna en gång varit förenade hos turistföreningen men, med rätt eller orätt, skilts åt, och en särskild organisation, trafikförbundet, skapats för utlandsbehov. Såvitt de sakkunniga kunnat inhämta, är det icke sannolikt, att turistföreningen nu åter skulle vilja påtaga sig de uppgifter, som måste vila på ett centralt organ för utlandsreklam, och även av denna anledning måste frågan om sådan sammanslagning förfalla, åtminstone för närvarande. Däremot bör man icke släppa tanken på ett ingående samarbete i erforderliga delar mellan de båda organisationerna, framför allt för att turistföreningens erfarenheter skola kunna tillgodogöras, och det ideella syfte, som turistföreningen företräder, tillvaratagas jämväl i utlandspropagandan. De sakkunniga föreslå i det följande organisatoriska åtgärder av sådan innebörd. Slutligen kunde ifrågasättas att förlägga centralorganisationen till järnvägsstyrelsen, vilket skulle innebära upprättandet inom styrelsen av en särskild avdelning för att övertaga alla de olika uppgifter, som nu påvila trafikförbundet, och som med den alltmer utvecklade reklamverksamheten kunna komma att framträda. Emellertid har järnvägsstyrelsen själv ansett sig lämpligen böra frigöras även från sitt nuvarande, mera begränsade ansvar för den allmänna propagandan, bl. a. emedan denna är för järnvägsstyrelsens egentliga verksamhet något främmande, och emedan det kräves, att även enskilda bidrag anskaffas, vilket icke kan falla sig så lätt för järnvägsstyrelsen. De sakkunniga ansluta sig härtill. Utlandspropagandan berör icke blott statens järnvägars affärsintresse utan även en mängd andra, delvis därmed konkurrerande företag, järnvägar, rederier, luftrederier, hotell, kurorter o. s. v. Enandet och sammanförandet av alla dessa skilda intressen och utverkandet av frivilligt ekonomiskt stöd från så vida kretsar som möjligt måste vara ännu mycket svårare för en statsinstitution än för en fri sammanslutning. I viss mån torde även erfordras friare arbetsformer än de i statens verk vanliga. U r den allmänna synvinkel, som de sakkunniga vilja anlägga, bör turistpropagandan ses såsom ett led av den allmänna upplysningsverksamheten och intimt samarbeta med andra grenar av denna, och vid sådant förhållande synes ledningen böra anförtros åt ett organ med en mera allsidig sammansättning. Enligt de sakkunnigas mening bör alltså trafikförbundet fortfarande utgöra centralorgan för den utländska turistpropagandan, men dess ledning omorganiseras och tillföras representanter för andra grenar av svenskt informationsväsende samt reklamteknisk sakkunskap.

135 Det sålunda reorganiserade trafikförbundet bör i anslutning till järnvägsstyrelsens ovan refererade mening lämpligen övertaga jämväl ledning och tillsyn av det genom resebyråerna utövade reklamarbetet. Förut har framhållits, att propagandan bör utövas med avsevärd självständighet av de särskilda resebyråerna, så att dessas handlingskraft icke bindes genom ingående detalj dispositioner. Likväl lärer det icke kunna undvaras, att en viss allmän dirigering och en inspektion och rådgivning företages hemifrån för att giva impulser, för att övervaka och för att i alla de fall där det är möjligt förenkla arbetet genom central enhetlighet. Sambandet mellan resebyråernas yttre och trafikförbundets övervägande inre arbete är ock av intim beskaffenhet. Onekligen har över arbetet hittills vilat något i viss mån splittrat, och även om olägenheter därav icke framträtt, synes det dock övervägande sannolikt, att en enhetligare ledning skall kunna medföra ökad effekt, förhindra dubbelarbeten och kanske även medföra besparing i kostnader.

3. Organisations- och kostnadsförslag. Den riktiga formen för turistreklam- och upplysningsverksamhetens bedrivande är således dels ett centralorgan i Sverige och dels yttre statliga organ, om möjligt med öppna resebyråer på några viktiga utrikes orter. De sakkunniga föreslå, att resebyråerna alltjämt skola drivas såsom statens järnvägars egna organ, men att den positiva propagandan skall stå under ledning av och bekostas genom trafikförbundet, som för ändamålet bör undergå viss omorganisation och erhålla visst statsbidrag. Förslaget om resebyråernas bibehållande under statsbanornas förvaltning Reseär förestavat av praktiska lämplighetsskäl samt av en uppskattning av byråer- iyräerm nas betydelse för statens järnvägar. Främst gäller därvid, att det icke kan vara praktiskt eller ekonomiskt att överföra resebyråerna till trafikförbundets regi. Trafikförbundet finge i sådant fall ikläda sig en alltför stor ekonomisk risk, finge rekrytera, utbilda och vidmakthålla en avsevärd specialutbildad personal samt sörja för tillfällig reserv- och förstärkningspersonal under högsäsongen. En icke oväsentlig börda av centralförvaltning för rent resebyråändamål bleve ock erforderlig, vilket i viss mån skulle innebära arbetsdubblering, enär järnvägsstyrelsen ej kunde undgå att taga befattning med trafikärendenas stora grupp. Däremot anknyter sig själva resebyrårörelsen helt naturligt till statens järnvägar, som ur sitt personalbestånd, särskilt å inhemska resebyråer och i biljettjänst å större stationer, utan svårighet kunna uttaga och praktiskt träna för denna speciella verksamhet lämpad personal. Statens järnvägar kunna också tillhandahålla reserv- och förstärkningspersonal samt utbyta och hemkalla personal, som icke längre bör eller önskar kvarstanna i utrikes tjänst. En sådan cirkulation torde ock vara till nytta för statens järnvägar själva, som därigenom erhålla tjänstemän med grundliga erfarenheter från utlandets stora trafikcentra. Det torde även, enligt vad de sakkunniga förut framhållit, vara av viss betydelse, att resebyråerna gå under statsbanornas namn, dels därigenom att den officiella karaktären inger förtroende hos klientelet och undanrödjer den eljest icke sällsynta farhågan för uppskörtning, och dels därigenom att biljettförsäljningsrätten, rätten att affischera, att erhålla fria resor för personalen och andra mellanhavanden med främmande förvaltningar lättare kunna ordnas för ett statsbanornas eget organ än för byråer, hörande till ett trafikförbund, som dock aldrig kan uppnå samma storlek som de engelska ^ller amerikanska jätteföretagen.

136 För Berlinbyrån tillkommer det viktiga skälet, att denna faktiskt fungerar såsom en statens järnvägars station med hänsyn till ångfärjeförbindelsen samt måste föra sovvagnslistorna för svenska sovvagnar o. s. v. Det sagda hänför sig till den rena resebyråtjänsten. Emellertid synes det icke vara lämpligt att organisatoriskt och i personaluppsättning därifrån särskilja det rena reklamarbetet. Den mycket väsentliga del av byråernas arbete, som består i besvarandet av muntliga och skriftliga förfrågningar angående resor och deras planläggning, är ett naturligt komplement till resebyrårörelsen, men står ju också i det närmaste sammanhang med den rena propagandan. Enligt de sakkunnigas mening kan intet vara att vinna på att här införa en organisatorisk skiljegräns, som väl i så fall borde innebära, att enbart de positiva propagandauppgifterna — men ej upplysningslämnandet — skulle handhavas av särskild personal. Däremot kan det befaras, att en uppdelning av arbetet på två olika personalgrupper skulle medföra, att arbetskraften tidvis mindre fullständigt bleve utnyttjad. För ställningen utåt — bl. a. samarbetet med andra resebyråer, vilket omfattar både trafik- och propagandauppgifter — torde det för övrigt vara synnerligen önskvärt, att hela verksamheten på varje särskild plats ledes av en enda och tillräckligt representativ person. Det torde icke heller behöva vålla svårigheter att rekrytera och utbilda även för reklamändamål lämpad personal, eller att, om erforderligt, anställa någon till buds stående person utanför statsbanornas tjänstemannakår. Av skäl, som i det föregående närmare utvecklats, anse de sakkunniga emellertid, att den egentliga propagandan bör stå under ledning och tillsyn av trafikförbundet. De sakkunnigas förslag innebär alltså, att personaluppsättningen och resebyråernas drift enhetligt skall handhavas av statens järnvägar, men att personalen vid utövandet av propagandaarbetet skall vara underställd ledning och tillsyn av det omorganiserade trafikförbundet. Det skulle häremot kunna invändas, att personalen då får att tjäna två herrar. De sakkunniga kunna dock icke finna, att denna invändning bör tillmätas någon praktisk betydelse. Förutsatt att järnvägsstyrelsen vid tillsättande av den med reklam sysslande personalen tar vederbörlig hänsyn till trafikförbundets önskemål om härför lämpad arbetskraft samt att järnvägsstyrelsen och trafikförbundet även i övrigt arbeta i samförstånd, bör icke någon svårighet uppstå. Anordningen innebär i huvudsak intet annat än ett helt naturligt samarbete av resebyråpersonalen med det för reklamen ansvariga trafikförbundet, och om mellan de båda huvudmännen meningsskiljaktigheter skulle uppstå, som dessa icke själva kunna slita, kunna de med den ställning för trafikförbundet, som de sakkunniga föreslå, lösas genom att frågan hänskjutes till Kungl» Maj:ts avgörande. Det anförda gäller samtliga de nuvarande resebyråerna och således även den i Berlin inrättade, vilket här särskilt framhålles, därför att det möjligen kan ifrågasättas, att själva trafikarbetet där tager föreståndarens tid så starkt i anspråk, att han ej kan medhinna ledningen av propagandan. Invändningen är enligt de sakkunnigas undersökningar ej befogad. Enhetlig ledning av båda grenarna av det lokala arbetet bör även för framtiden bibehållas och biträdande arbetskrafter insättas i trafiktjänsten, i den mån det kan erfordras under vissa perioder. E n uppdelning däremot skulle förorsaka dubbelarbete, onödig skriftväxling mellan de båda lokalorganen och onödigt besvär för allmänheten, vilket bör undvikas, särskilt om staten skall bidraga till reklamverksamheten i så hög grad som de sakkunniga föreslå. Jämväl New Yorkbyrån bör enligt de sakkunnigas förslag drivas av statens järnvägar. Då även denna byrå har ett avsevärt trafikarbete för uppgörande

137 av reserouter, sammanställande av biljetter och dylikt, för vilket ändamål järnvägspersonal erfordras, förefinnes icke anledning att giva den en särställning. För personalcirkulationens skull torde ock vara bäst, att alla byråer hava samma ledning. A andra sidan bör under trafikförbundets ledning läggas den positiva propagandan även vid sovplatscentralen i Köpenhamn, vare sig denna bibehålles såsom sådan eller eventuellt framdeles ombildas till resebyrå, samt å andra platser, där ej statliga resebyråer finnas men understöd i någon form lämnas för svensk propaganda. 1 avseende på resebyråernas organisation är det enligt de sakkunnigas Rådgivande mening önskvärt, att vid resebyråföreståndarnas sida till råd och stöd för kommittéer. dem inrättas rådgivande kommittéer av utlandssvenskar i framskjuten ställning icke blott i London och Berlin, utan även i Paris och New York, på sistnämnda plats helst med någon representant även för de mellersta och västra staterna (t. ex. en Chicagosvensk). I dessa kommittéer böra självfallet resebyråernas föreståndare vara medlemmar. Det erforderliga centrala organet bör av skäl som ovan angivits, utgöras Trafikav Svenska trafikförbundet, som emellertid, innan det kan övertaga de förbundet. vidgade uppgifterna och det med statsanslag förenade större ansvaret, förutsattes vidtaga vissa ändringar i sin inre organisation. Man måste söka säkerställa en aktiv medverkan av andra offentliga och enskilda institutioner med närliggande verksamhetsfält och således sörja för en allsidig kompetens i ledningen och för full samverkan mellan olika grenar av svensk upplysningsverksamhet. I ledningen böra därför representeras: järnvägsstyrelsen, med vilken såsom förvaltare av resebyråerna ett intimt samförstånd är oundgängligt, utrikesdepartementet för att säkerställa samarbete med dess pressavdelning, exportföreningen för samarbete med den kommersiella propagandan och för tillvaratagande av de kommersiella intressena i turistväsendet samt turistföreningen, vilkens erfarenheter böra tillvaratagas bl. a. för lämplig dirigering av turistströmmen samt för samarbete i praktiska detaljer, t. ex. ifråga om fotografier och illustrationsmaterial. De ekonomiska intressenterna och bidragsgivarna böra representeras genom 3 av trafikförbundets råd utsedda ledamöter. Representanterna för järnvägsstyrelsen och utrikesdepartementet torde lämpligen böra utses av Kungl. Maj:t. Men vidare synes det de sakkunniga nödvändigt, att i styrelsen insattes en i reklamtekniskt avseende kvalificerad person. Reklamtekniken står under stark utveckling, och då förbundets arbete till stor del vilar på denna teknik, är det angeläget, att inom styrelsen, som har att leda verksamheten, sakkunskap på detta område blir företrädd. Många misstag kunna säkerligen förebyggas därigenom, mycket arbete, som eljest blir bortkastat, ledas in på rätt spår. Några detaljer skola de sakkunniga påpeka i det följande. Den speciellt reklamsakkunnige ledamoten bör lämpligen utses av trafikförbundets råd, men utan hänsyn till att representera något visst specialintresse inom förbundet. De sakkunniga föreslå således, att Svenska trafikförbundet skall hava en styrelse av 8 personer, nämligen: 2 utsedda av Kungl. Maj:t, vilka skola representera utrikesdepartementet och järnvägsstyrelsen, och av vilka den ene skall vara ordförande i styrelsen, 1 utsedd av Sveriges allmänna exportförening, 1 utsedd av Svenska turistföreningen, 4 utsedda av Svenska trafikförbundets råd, varav en speciellt reklamtekniskt sakkunnig,

138 jämte en suppleant för en var av styrelseledamöterna. Dessutom torde järnvägsstyrelsen med hänsyn till driftsgemenskapen böra berättigas att adjungera en i överläggningarna men ej i besluten delaktig representant. Revision bör verkställas av en av Kungl. Maj:t utsedd och en eller två av förbundets råd utsedda revisorer. Den på nämnda sätt utsedda styrelsen skall vara förbundets högsta beslutande organ och således övertaga nuvarande styrelses och råds uppgifter i dessa avseenden samt bland annat fastställa kostnadsstaten och antaga huvudbefattningarnas innehavare bland personalen. Liksom nu torde en verkställande direktör böra vara anställd. Denna organisation är dock ej tillräcklig. Trafikförbundet behöver för framtiden i minst lika hög grad som förut stå i direkt förbindelse med möjligast vida kretsar av alla de intressen, som beröras av turisttrafiken. Med de skilda förhållandena i olika delar av vårt land är det också nödvändigt, att de särskilda landskapens turistorganisationer samverka med det centrala organet för att detta skall kunna få tillräcklig praktisk sakkunskap att leda reklamverksamheten och väga de understundom stridiga intressena mot varandra. Rådet måste således bibehållas, och det kommer enligt de sakkunnigas förslag att få åt sig överlämnade uppgifterna att utse vissa styrelseledamöter och revisorer, samt i övrigt ha en rådgivande karaktär. Likaledes bör åt årsmötet behållas det i sista hand avgörande inflytandet på verksamheten, därutinnan att årsmötet har att välja rådets medlemmar och besluta, vilka andra institutioner, som skola äga att utse sådana. Arsmötet har även att fastställa vinst- och förlust- samt balansräkning för förbundet. KostnadsStatens järnvägars kostnader för resebyråerna i Berlin, Paris, London täckning, och New York och den vid dem bedrivna reklamen utgjorde år 1926, efter avdrag av inkomster, 271 000 kronor. Efter uppskattning av de merkostnader, som vållats i resebyråernas drift genom deras egenskap av reklamcentraler, d. v. s. den andel i driftkostnaden, som bör anses falla på reklamen, har järnvägsstyrelsen kommit till det resultatet, att endast 81000 kronor äro att hänföra till den egentliga resebyråverksamheten och 190 000 kronor till reklam verksamheten. Av beloppet 190 000 kronor hava 86 000 kronor av styrelsen angivits såsom rena reklamutgifter för annonsering, föredrag, resor och dylikt. Huruvida i övrigt den av styrelsen gjorda uppdelningen är riktig, må lämnas öppet. De sakkunniga hava icke lyckats verkställa en uppdelning, som med bestämdhet kan anses hållbar. Anledningen härtill är naturligtvis den, att vissa betydande kostnadsposter, t. ex. hyra och avlöningar, komma båda uppgifterna till godo. H u r rörelsen på resebyråerna skulle ordnas, om de helt frigjordes från reklamen, är ovisst. Det blir därför till stor del en smaksak, i vilken grad utgifterna anses belöpa på reklamen eller trafiken, och en fördelning av utgifterna på de olika konti för statens verksamhet kan i viss mån bestämmas efter lämplighetshänsyn. Då statens järnvägar enligt de sakkunnigas förslag fortfarande skola förvalta resebyråerna, synes det lämpligast, att kostnaderna för dessa med undantag av sådana utgifter, som avse den rena reklamen, stanna på statens järnvägars utgiftsstat. Hit bör således också föras kostnaderna för det synnerligen omfattande arbetet med att tillhandahålla upplysningar, råd och reseplanläggningar till allmänheten och till andra resebyråer, vilket arbete enligt de sakkunnigas uppfattning står på gränsen mellan trafikarbete och reklamarbete. Yisserligen kommer därigenom sannolikt den större intres^

139 senten, statens järnvägar, att få åtaga sig de förhållandevis största uppoffringarna, men det måste ihågkommas, att även den allmänna propagandan och den utrustning för själva reklamen, som resebyråerna erhålla, medför stor nytta för statens järnvägar såsom affär. För statens järnvägars egen del torde det vara en fördel, att de själva få handhava drift- och personalförhållanden. Att reklamen faktiskt verkat till väsentlig ökning av resandetrafiken har järnvägsstyrelsen själv betonat i sitt utlåtande av den 11 januari 1926 (s. 21). Systemet att låta statsbanorna huvudsakligen bära kostnaderna för resebyråerna användes också i ett flertal andra länder, där under senare år turistreklamen organiserats. De sakkunniga vilja föreslå, att statens järnvägar svara för den totala driftkostnaden (lokal-, personal- och expeditionskostnader), som för närvarande enligt ovanstående efter avdrag av inkomsterna stiga till 185 000 kronor, men att de direkta reklamutgifterna, nu beräknade till 86 000 kronor, övertagas av trafikförbundet. De direkta reklamutgifterna i Köpenhamn, 1 300 kronor år 1926, böra jämväl vila på trafikförbundet. 1 Genom att de direkta reklamutgifterna vid resebyråerna påföras trafikförbundet vinnes en enhetlig disposition av de för in- och utrikes förbrukning tillgängliga reklamanslagen och möjlighet till lämplig avvägning. Som en detaljfördel må omnämnas, att de nu förekommande debiteringarna från trafikförbundet till resebyråerna för vissa slag av utlämnad reklammaterial bortfalla. Enligt förslaget skulle trafikförbundets budget med nuvarande kostnader belastas med, noggrant räknat, 86 500 + 1 300 eller tillsammans i runt tal 88 000 kronor, varjämte statens järnvägars bidrag till trafikförbundet om 10 000 kronor skäligen bör bortfalla, d. v. s. från statens järnvägar till trafikförbundets stat skulle överflyttas en belastning av 98 000 kronor per år. De sakkunniga hava från trafikförbundet begärt och erhållit ett budgetförslag, omfattande påräkneliga inkomster och erforderliga utgifter för de närmast kommande åren. Förslaget ter sig med jämförelse för de två senaste budgetåren som efterföljande tabell utvisar. l

U 1925— 31 /s 1926

Inkomster. Bidrag och medlemsavgifter 50 400 Bidrag av Stockholms stad 10 000 Bidrag av S. J 10 000 Restaurantaktiebolaget 35 500 Biljettannonser 51500 Andra annonser 24 300 Diverse 2 600 Summa inkomster 184 300

V4 1926— S1 /s 1927

Förslagsbudget

47 900 50 000 13 200 10 000 10 000 — 35 500 45 000 2 5 500 30 000 3 25 900 15 000 * 2 900 2 000 140 900 152 000 Brist att täcka 108 000 Summa 260 000

1 Då statens j ä r n v ä g a r förut (se sid. 23) ansett sig utöver de beräknade kostnaderna för den rena resebyråverksamheten kunna bidraga med 60 000 kronor, så innebär de sakkunnigas förslag, att statens järnvägar belastas med ytterligare cirka 50 000 kronor (driftkostnaderna äro nämligen enligt ovanstående 104 000 kronor större än de beräknade rena resebyråkostnaderna), och å andra sidan hava de sakkunniga icke föreslagit att slopa bidraget till Svensk-amerikanska nyhetsbyrån. 2 För året 1927—1928 utgör inkomsten av restaurantbolaget 57 500 kronor. 3 F ö r u t s a t t att kontraktet med S. J. alltjämt får löpa, och hittillsvarande annonspris erhålles. 4 F ö r u t s a t t blott en tidtabellsupplaga per år, men i övrigt ökad annonsinkomst.

140 V* 1925— 31 /3 1926

Vi 1926— 31 /3 1927

Förslagsbudget

70 600 19 900 6 900 3 600

63 000 4 400 7 400 1000

55 000 10 000 — L 5 000

Summa 101 000

75 800

70 000

22 400 34 800 2 600 2 600

20 600 32 500 900 200

25 00O 47 000 4 000 2 5002

62 400

54 200

78 500

18 800 3 300 400

6 800 3 300 400

20 000* 3 000 500

Summa hittillsvarande utgifter 185 900

140 500

172 000

Utgifter. Direkta reklamutgifter: publikationer, artiklar m. m foto, skioptikon, film förbundets annonsering utställningar och oförutsett

Driftkostnader: allmänna omkostnader löner resekostnader representation Summa Provisioner Räntor Avskrivningar

Utgifter att övertaga från S. J. för reklam genom resebyråerna

88 000 Summa 260 000

P å p o s t e r n a l ö n e r och a l l m ä n n a o m k o s t n a d e r i f ö r s l a g s b u d g e t e n h a d e s a k k u n n i g a erhållit följande specifikation: Löner.

Allmänna

Verkställande direktör 15 000 Sekreterare 6 400 Stenograf (3 språk) 4 200 Foto- och bildavdeln 3 600 Redaktör och biträde å reklamavdelningen 6 000 Skrivbiträde 3 400 Vaktmästare 3 600 Springpojke 1 200 Kassa och bokföring 3 600 Summa 47 000

omkostnader.

Hyra Lyse Kontorsmaterial Telefoner Telegram Porton och frakter Revision Prenumeration å Svensk turisttidning Diverse kostnader

5 500 1000 3 000 1200 300 5 000 400 4 000 4 600

Summa 25 000

V a d först beträffar utgifterna faller d e t i ögonen, a t t g r u p p e n d i r e k t a reklamutgifter enligt t a b l å n skulle vara i n e d g å e n d e . D e s s a utgifter r e p r e s e n t e r a dock själva k ä r n a n i f ö r b u n d e t s v e r k s a m h e t ; d e n p r o d u k t , för vilken h e l a a p p a r a t e n är till. I d e t a b l å e r över u t l ä n d s k a o r g a n i s a t i o n e r s utgifter, 1 Ifrågavarande utgift avser huvudsakligen bidrag till London- och New Y o r k b y r å e r n a s annonsering. 2 Inklusive omhändertagande av utländska journalister m. fl. 3 Beräknad enligt samma grunder som för biljettannonser och andra annonser.

141 vilka varit tillgängliga för de sakkunniga, äro också utgifterna för sådana ändamål den dominerande gruppen. Oaktat de sakkunniga väl inse, att i löneposten ingå arvoden till personer, som direkt syssla med reklammaterialets framställning och distribution, hava de sakkunniga dock ansett sig böra fästa uppmärksamheten på att tendensen måste gå i motsatt riktning till den, som tablån antyder, och de sakkunniga vilja tillägga, att med de stegrade anspråk på reklammaterialets kvalitet, som nedan närmare skola beröras, utgifterna för reklammaterial sannolikt måste ökas. Vad härefter angår lönerna vilja de sakkunniga, i anslutning till vad som uttalats beträffande styrelsens sammansättning, betona, att det viktigaste vid personalens rekrytering är att få en reklamtekniskt fullt kvalificerad person till ledare av reklamarbetet. Om icke härtill kan erhållas någon som tillika passar att vara chef (verkställande direktör), kan det tänkas, att den senare erhåller en lägre avlöning och att mindre anspråk få ställas på hans deltagande i det dagliga detaljarbetet. Att sänka lönernas slutsumma i beräkningen anse dock de sakkunniga icke tillrådligt. I varje fall torde det för reklamchefen beräknade beloppet, 6 000 kronor, vara alldeles för lågt. Beträffande resekostnaderna bör erinras om nödvändigheten av att åtminstone reklamchefen på ort och ställe skaffar sig kännedom om publikens smak i olika länder och resebyråernas erfarenhet ifråga om reklammaterialets användbarhet. Under allmänna omkostnader ingår en post å 4 000 kronor för prenumeration å Svensk turisttidning. Även om det kan ha någon betydelse för förbundet att kunna tillhandahålla sina medlemmar ett sådant organ, synes utgiften till detta belopp icke motiverad. Likaledes torde, med det synnerligen höga belopp, som beräknats för anskaffning av kontorsmaterial, en särskild post för avskrivning ej behöva upptagas. De sakkunniga kunna ej heller underlåta framhålla, att de beräknade provisionerna, i genomsnitt omkring ! / 3 av annonsinkomsterna, förefalla synnerligen höga. Beträffande övriga utgiftsposter i förslagsbudgeten hava de sakkunniga ej ansett sig behöva ingå i granskning, då detta med det förslag till omorganisation, de sakkunniga framlägga, torde ankomma på den blivande styrelsen. Slutligen bör anmärkas, att i förslagsbudgeten icke upptagits de belopp, tillhopa 6 500 kronor, som från trafikförbundet för närvarande utgå som bidrag till London- och New Yorkbyråerna. Denna utgift representerar en reklamkostnad vid resebyråerna och bör således öka förbundets konto för dylikt ändamål. Vad härefter angår inkomsterna representera medlems- och kommunbidragen de närmast berörda ekonomiska intressena. Uppenbarligen skulle det vara önskvärt, om fasta bidrag från dessa till högre belopp än hittills kunde påräknas, men svårigheterna att erhålla en fast stock av bidragsgivare synas, såsom de sakkunniga förut framhållit, vara oöverkomliga. Någon utsikt att från större grupper få åtaganden, t. ex. för en femårsperiod framåt, torde icke finnas. Från Stockholms stad synes dock ett högre bidrag vara fullt motiverat. Framställning därom har också gjorts av trafikförbundet till stadsfullmäktige. Övriga poster på inkomstsidan utgöras av affärsavkastning samt annonsintäkter, som företett mycket stora växlingar under de gångna åren och icke ansetts kunna upptagas högre än som skett i förslagsstaten; biljettannonsinkomsten är för övrigt beroende av överenskommelse med såväl statens järnvägar som annonsören.

142 Vad däremot beträffar inkomsten från restaurantbolaget erinra de sakkunniga från redogörelsen i kap. II, att bolaget har långfristiga kontrakt med statens m. fl. järnvägar samt att dessa kontrakt enligt de sakkunnigas uppfattning äro fördelaktiga för bolaget. Också har under de år, för vilka räkenskaperna varit tillgängliga för de sakkunniga, omsättningen och vinstresultatet förbättrats, oaktat fonderingar och avskrivningar till betydande belopp ägt rum. Med hänsyn till bolagets uppgift och ställning kunna säkerligen åtgärderna av sistnämnda slag utan olägenhet hållas inom snävare gränser. Om trafikförbundet för framtiden erhåller årligt statsunderstöd, kan det nämligen icke anses skäligt, att förbundet såsom innehavare av stamaktierna, vilka vid eventuell upplösning äga rätt till behållningen i bolaget, genom allt för stora avskrivningar skaffar sig en dold tillgång. Om den här antydda ändringen genomföres i bolagets vinstpolitik och tillika rörelsen skötes fullt affärsmässigt, synes det i hög grad sannolikt, att det disponibla överskottet kan ökas mycket avsevärt. Enligt vad som framgår av överrevisorernas för statens järnvägar granskning av förvaltningen för år 1925, har järnvägsstyrelsen tillförsäkrat sig väsentligt inflytande på bolagets ledning och tillsyn över densamma. Även trafikförbundet är representerat i styrelsen. I betraktande härav anse de sakkunniga det ingalunda överdrivet att beräkna inkomsten till 30 000 kronor över vad trafikförbundet förslagsvis upptagit, eller således till 75 000 kronor. Av den i förslagsbudgeten framkomna bristen på 108 000 kronor bero 88 000 kronor av utgifter, som enligt sakkunnigas förslag skulle övertagas från statens järnvägar, 10 000 kronor på det bortfallande bidraget å samma belopp från statens järnvägar, under det att återstående 10 000 kronor utgöra den brist, som beräknas redan vid hittillsvarande arbetsuppgifter. Enligt de sakkunnigas här ovan gjorda uttalanden skulle förbundets budget erhålla följande utseende: Utgifter. Utgifter för reklammaterial o. d kr. 70 000 » » reklam vid resebyråerna » 94 500 Allmänna omkostnader » 21 000 Löner » 47 000 Resekostnader » 4 000 Representation » 2 500 Provisioner » 20 000 Räntor » 3 000 Summa kr. 262 000

Inkomster. Bidrag och medlemsavgifter kr. 50 000 » av Stockholms stad » 10 000 Restaurantaktiebolaget » 75 000 Annonser » 45 000 Statsanslag > 80 000 Diverse » 2 000 Summa kr. 262 000

Det erforderliga statsbidraget utgör således 80 000 kronor. Beloppet är beräknat efter nuvarande behov. I vad mån behovet framdeles kan stegras, får då underkastas prövning. Beloppet bör enligt vad de sakkunniga förut uttalas täckas genom anslag å statsbudgeten. Såsom villkor för anslaget bör uppställas, att förbundets övriga inkomster uppgå till sammanlagt minst dubbla statsbidraget. Dessutom bör anslagets beviljande göras beroende av att trafikförbundet erhåller den organisation, som här ovan föreslagits, i vilket syfte stadgarna böra underställas Kungl. Maj:ts prövning och godkännande, samt att i stadgarna intages förbud mot ändring utan Kungl. Maj:ts tillstånd.

143 Beträffande anslagets användning, synes det med förbundets starkt specialiserade verksamhet icke erforderligt eller ens lämpligt att stadga några detaljerade föreskrifter. De av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i trafikförbundet böra åläggas att till Kungl. Maj:t göra anmälan, därest styrelsen fattar beslut, som de finna sig icke kunna biträda. Vidare bör föreskrivas, att i revisionsberättelse, som årligen skall ingivas till Kungl. Maj:t, skall lämnas specificerad redogörelse över användningen av förbundets medel för olika ändamål dels utrikes för annonser, för övrig presspropaganda, för framställning av reklammaterial, för affischering, för föredrag, film och fotografier, för distributionskostnader, för representation och resor o. s. v. och dels inom landet för framställning av reklammaterial av olika slag, för förvaltningskostnader o. s. v., varvid det skall åligga den av Kungl. Maj:t utsedde revisorn att särskilt yttra sig, huruvida tillgängliga medel synas vara på ändamålsenligt sätt använda. De sakkunniga vilja slutligen här framföra vissa önskemål rörande vikti- Särskilda gare detalj spörsmål, vara de under utredningens gång fästat sin uppmärk- önskemål. samhet. Bland de direkta reklamutgifterna ingår som ett viktigt led utarbetandet av broschyrer o. dyl. publikationer. I avseende härå vilja de sakkunniga framhålla, att ifrågavarande publikationer måste tekniskt väl planläggas. Hit hör, bland annat, att innehållet, text, illustrationer och kartor, blir korrekt, överskådligt och fångar intresset hos den publik, för vilken publikationerna avses. Det är icke säkert, att t. ex. publikationer, avpassade för anglosachsiska turister, lämpa sig särskilt väl för tysk publik och tvärtom, och det är uppenbarligen slöseri att lägga ned pengar på stora upplagor av tryckerialster, som icke hålla måttet i avseende å kvaliteten för just sin publik. Då det nu gäller planläggning av verksamheten för längre tid framåt, måste dessa frågor noga undersökas med tillhjälp av den bästa sakkunskap, som är att tillgå, däribland även resebyråernas föreståndare. E n annan fråga av stor ekonomisk betydelse är den om reproduktionskostnaderna. Manuskript måste vara fullständigt utarbetade samt tryckeriernas anbud och räkningar underkastas sakkunnig granskning. Möjligen kan statens tryckerisakkunnige få anlitas för detta ändamål. Vad som sagts om kvalitetskraven på publikationerna gäller även ifråga om affischerna. Att åstadkomma goda affischer är tydligen en svår konst, som måste studeras med hänsyn till publikens smak, platsen för affischeringen och de artistiska fordringarna. Också i detta avseende är säkerligen massproduktionen mindre betydelsefull än kvaliteten. I detta sammanhang vilja de sakkunniga fästa uppmärksamheten på att resebyråernas utmärkta läge bör tillfullo utnyttjas genom den bästa möjliga fönsterskyltning. Såsom förut framhållits (sid. 35, 42) kan detta hittills icke sägas hava varit fallet i Berlin och London, bl. a. på grund av det skrymmande men föga effektiva framhävandet av ångfärje- och fartygsmodeller. Ökad uppmärksamhet bör ägnas det förträffliga och effektiva reklammedel, som vackra fotografier utgöra. Det har emellertid från olika håll framhållits, att det svenska fotografimaterialet hittills icke motsvarat de anspråk på utförande, som speciellt i England och Amerika numera måste ställas på bilder för reklamändamål, och att man ej heller uppmärksammat, vilket ämnesval, som där mest slår an. En omsorgsfull anpassning till smak. och teknik i olika länder synes ofrånkomlig, om verklig effekt skall kunna uppnås. Vidare är det nödvändigt, att resebyråerna erhålla en riklig tilldelning av fotografier; i besparingssyfte och för att möjliggöra snabb expe-

144 diering till utländska tidningar och tidskrifter vore det sannolikt lämpligt att fotografiska negativ tilldelades byråerna. Möjligheten av filmpropaganda förtjänar ingående prövning med beaktande av de skilda typer, som representeras av å ena sidan instruktionsfilm för särskilda förevisningar (t. ex. Sverigefilmen) och å andra sidan aktuella dagsnyheter för vanliga biografföreställningar. I avseenden på de sistnämnda kan ifrågasättas, om ej aktuella händelser med lokal inramning av svensk natur skulle kunna lanceras å utländska biografer. För instruktionsfilmen åter finnas flera möjligheter till användning, t. ex. vid universitet, i skolor, vid populära föreläsningar, i föreningar m. m.; den publicitet, som härigenom kan uppnås, torde vara mycket betydande, och överhuvud taget tillhör filmen såsom propagandamedel säkerligen de mest effektiva. Den träffar även en publik, som icke nås eller kan tillgodogöra sig broschyrer och liknande textmaterial. Då användningen för närvarande är starkt beskuren genom de höga anskaffningskostnaderna, vore det önskvärt, om någon del av statens biografbyrås överskottsmedel kunde ställas till förfogande för detta ändamål. Avsevärda tullsatser å reklambroschyrer och film i Tyskland, Frankrike och U. S. A. fördyra och försvåra kostnaderna för reklamen — t. ex. om en turistfilm från Sverige skall utlånas till ett föredrag i en förening i Tyskland. Det är därför synnerligen önskvärt, att tullfrihet utverkas för reklamlitteratur och film, som genom trafikförbundet utsändes i turistreklamsyfte. Det har i tidningspressen sagts, att tullvisiteringen vid inresa till Sverige genom sin grundlighet skulle väcka främlingars förargelse och motverka våra turistintressen. En särbehandling av turister kan visserligen icke ifrågasättas, men de sakkunniga vilja dock understryka önskvärdheten av att tullvisiteringen av inresande turister göres i möjlig mån friktionsfri med undvikande av allt som kan synas som onödig skärpa. Det torde icke vara uteslutet, att vid visiteringen — som väl alltid i viss mån har karaktären av stickprov — taga vederbörlig hänsyn till de resandes karaktär av utländska turister och osannolikheten av försök till olovlig varuinförsel från deras sida. I ett avseende vore en förändring av tullförfattningarna önskvärd, nämligen någon höjning för utländska resande av den medgivna tullfria kvantiteten tobaksvaror; utan tvivel kännes nu den rigorösa strängheten härvidlag såsom ett oangenämt ingrepp i den tillfällige besökarens personliga vanor och ger ett första ogynnsamt intryck av vårt land. Ur finansiell synpunkt, med avseende å inkomsterna från tobaksmonopolet, torde en sådan lättnad ha mycket ringa betydelse. Slutligen är det mycket önskvärt, att trafikförbundet alltjämt söker samverka med hotell och restauranter för att uppnå sådana förbättringar, som en utländsk publik utan alltför stora anspråk är van vid och gärna fordrar för att känna trevnad. Sakkunnigas De sakkunniga få på grundval av sin utredning föreslå: forslag. afö statens järnvägar bemyndigas att fortfarande i huvudsak såsom hittills driva rese- och reklambyråerna i Berlin, Paris, London och New York samt bestrida samtliga kostnader för byråernas drift, dock ej de direkta reklamutgifterna; att till råd och stöd för resebyråerna inrättas rådgivande kommittéer av utlandssvenskar i framskjuten ställning; att trafikförbundet omorganiseras på angivet sätt samt, utan att frånhända resebyråpersonalen dess erforderliga handlingsfrihet i propaganda-

145 arbetet, övertager ledning och tillsyn av det direkta reklamarbetet vid resebyråerna; att trafikförbundet, under förutsättning av företagen omorganisation och under förutsättning av att dess övriga inkomster uppgå till minst dubbla beloppet, erhåller statsbidrag om 80000 kronor att jämte förbundets övriga medel användas till turistreklam- och upplysningsverksamhet i utlandet; samt att ovan angivna särskilda önskemål beaktas.

18S6 il

146 Bilaga. P . M.

angående europeiska nationella turist- och resebyråer i London. Eedan under 1890-talet startades upplysningsbyråer i London och påbörjades propagandaverksamhet i England av andra europeiska stater. Antalet utökades genom tillkomsten av nya byråer under början av 1900-talet, men det är först efter kriget som den nationella propagandaverksamheten vunnit allmännare beaktande och nått den oerhörda omfattning, som de senare åren uppvisa. Att England först i större utsträckning blivit föremål för andra nationers uppmärksamhet är givetvis inte beroende på en tillfällighet utan på en allmän insikt om, att den engelska nationen är den mest resande av Europas större nationer, och att man i den engelska metropolen även når den resande amerikanska publiken. Det land, som först startade en planlagd upplysnings- och propagandaverksamhet i England, var turistlandet Schweiz, som redan år 1897 öppnade en resebyrå, från vilken bedrevs en energisk propaganda och en personlig upplysningsverksamhet. Eesebyrån var förlagd till en lokal vid Shaftsbury Avenue, men redan efter cirka tio års verksamhet flyttades byrån väster ut till Lower Regent Street. Den har från början vid sidan av sin allmänna upplysnings- och propagandatjänst även sålt biljetter men befattar sig däremot ej med hotellreservationer och därmed sammanhängande frågor. Redan tidigare hade Belgiska statsbanorna, år 1894, öppnat en byrå med uppgift att arbeta för utveckling av godstrafiken över den av Belgiska statsbanorna bedrivna ångbåtsförbindelsen mellan Dover och Ostende. På senare tid har byråns verksamhet utökats att omfatta även en på bredare basis lagd allmän upplysningsverksamhet samt ren turistpropaganda i förening med biljettförsäljning, som dock bl. a. på grund av byråns därför mindre lämpliga läge är ytterst obetydlig. Då byråns huvuduppgift alltjämt avser godstrafiken har den emellertid bibehållits i sin ursprungliga lokal mellan City och West End, under det att som nedan skall visas alla andra länder förlagt sina centraler längre väster ut, till närheten av Piccadilly Circus. Ar 1900 öppnades som bekant en svensk resebyråavdelning i London hos Polytechnic. Den såldes emellertid redan efter två år till Cook's, som inrangerade den under ett av sina avdelningskontor tills den sedermera uppgick i en allmän rundrese-avdelning. Denna och därmed också den svenska underavdelningen nedlades 1915. Någon egentlig propaganda för Sverige torde ej ha bedrivits från byrån, ens under dess första skede. Något år senare öppnades i Piccadilly av den franska Paris—Lyon—Mediterranné-banan en fullständig resebyrå med uppgift att arbeta för utveckling av persontrafiken till Frankrike och naturligtvis särskilt till Rivieran, såsom varande banans huvudsakliga trafikområde. Norska statsbanorna och de ledande norska rederierna, som förut bedrivit biljettförsäljning gemensamt med en i trafiken på Norge intresserad engelsk järnväg, startade kort före kriget en resebyrå, i Strand för att genom ett eget organ kunna bedriva en kraftigare propaganda för sitt land. Snart

147 visade sig emellertid denna lokal ligga för långt från Piccadilly Circus, som blivit den naturliga centralpunkten i West End. Konkurrensen på turistområdet nödvändiggjorde också ännu kraftigare och mera ändamålsenliga åtgärder. Byrån delades ocli det Bergenske Dampskibeselskab flyttade sin agentur till närheten av Trafalgar Square, medan Norska statsbanorna etablerade sig i en stor lokal vid Cockspur Street, vid botten av Haymarket, dit den av norska staten och Reiseföreningen gemensamt bedrivna nationella propagandaverksamheten förlades. Både ovannämnda rederiagentur och statsbanebyrån bedriva full resebyråverksamhet, den senare dock med verksamheten huvudsakligen inriktad på Norge. Slutligen öppnades omedelbart före kriget en italiensk resebyrå av italienska statsbanorna i förening med den stora internationellt kända turistorganisationen Ente Nationale per le Industrie Turistiche (ENIT). Byrån öppnades från början vid Lower Regent Street men flyttades för ett par år sedan till en storslagen lokal i angränsande kvarter vid Waterloo Place, där fullständig resebyrårörelse bedrives. Av organisatoriska skäl ordnas dock för närvarande icke sällskapsresor, men det är ledningens avsikt att upptaga även denna gren av verksamheten. Det var emellertid först med åren närmast efter kriget som den nationella upplysningsverksamheten nådde sitt enorma uppsving. Den ena staten efter den andra har öppnat upplysningskontor och i anslutning därtill startat propagandaverksamhet. I London gruppera sig affärsföretag inom en viss bransch med förkärlek inom ett och samma distrikt, för att ej säga vid samma gata. Även bland turistbyråerna skönjes tydligt en dylik strävan att flytta västerut till närheten av Piccadilly Circus, särskilt till Haymarket, och de omedelbart angränsande gatorna Lower Regent Street, Pall Mall och Cockspur Street. Även de stora oceanrederierna, som nästan undantagslöst ha sina huvudkontor i City, ha funnit det önskvärt att vara representerade inom detta distrikt. Inom loppet av några få år ha dessa gator blivit översållade av turist- och resebyråer såväl som rederiagenturer. Även världsfirman Thos. Cook & Son har sett sig nödsakad flytta sitt huvudkontor västerut till Piccadilly. 1 Omedelbart efter kriget, redan år 1919, startades genom enskilt initiativ en för sin propagandaverksamhet statsunderstödd spansk resebyrå i närheten av den tidigare omtalade belgiska byrån. Läget visade sig emellertid mindre lämpligt och redan efter tre år flyttades byrån till själva Piccadilly Circus. Den är numera belägen i Regent Street. Följande år inrättades av Svenska trafikförbundet med stöd av Statens järnvägar och ett antal enskilda trafikintressenter den svenska resebyrån vid Haymarket. Den var som bekant från början organiserad som ett privat aktiebolag och avsåg att bedriva full internationell resebyrårörelse med verksamheten huvudsakligen inriktad på Skandinavien. Detta visade sig emellertid snart mindre lämpligt, och rörelsen omlades att avse resor endast till och i riktning mot Sverige. Från början av år 1924 övertogs byrån av Statens järnvägar. I samband med denna förändring startades också byråns verksamhet som propagandacentral. Samtidigt med den svenska byrån tillkommo en fransk och en holländsk byrå. Den franska byrån, som drives av den av franska staten understödda och kontrollerade propagandaorganisationen Office National de Tourisme, är en upplysningsbyrå och propagandabyrå utan biljettförsäljning. I dess kontor 1 I särskild bilaga lämnas en förteckning på turistbyråerna i den svenska byråns omedelbara grannskap.

148 vid Haymarket lämnas råd och upplysningar angående Frankrike, men inga biljetter eller hotellkuponger utställas, och byrån verkställer ej heller hotellreservationer. Det hollänska kontoret är filial till en av holländska rederier driven resebyrå och rederiagentur i City. Den drives som vanlig resebyrå och är bl. a> »listförande» för alla sovvagnar från Holland till Tyskland. Öppnandet av densamma vid Haymarket är ett typiskt exempel på en allmän önskan bland trafikföretagen att ha egen representation i West End. Följande år eller år 1921 öppnade, som tidigare nämnts, norska staten en egen byrå i Norway House vid Cockspur Street. Nu följde en tids uppehåll, men behovet av egna organ i London har påtagligen gjort sig gällande. Sedan det franska luftbolaget år 1924 öppnat eget kontor i Haymarket för sin linje London—Paris följde år 1925 en dansk resebyrå, också vid Haymarket, i omedelbart granskap av den svenska. Den danska byrån äges av »Det Forenede Dampskibeselskab» i Köpenhamn, som upprättat den till underlättandet av trafiken på bolagets linje mellan Harwich och Esbjerg. Den är liksom den ovan omnämnda holländska resebyrån en filial till en i City belägen rederiagentur. Ungefär samtidigt med den danska öppnades en jugoslavisk byrå i Cockspur Street. Byrån, som tillkommit genom enskilt initiativ, verkar för närvarande mest för upparbetandet av godstrafik mellan Jugoslavien och England, men avsikten är att senare utvidga den till att omfatta även biljettförsäljning, parad med systematisk upplysningstjänst för persontrafik. Sedan tiden slutligen blivit mogen för även de föregående fiendemakterna att genom egna representationer göra sitt inträde på turistmarknaden, öppnades förra hösten en tysk och en österrikisk byrå vid Lower Regent resp. Cockspur Street. Den tyska byrån äges av den statsunderstödda »Reichscentrale fiir Deutsche Verkehrswerbung». Den är avsedd att tjäna som centralpunkt för den nationella propaganda- och upplysningsverksamhet, som kommer att startas för Tyskland, men någon biljettförsäljning kommer åtminstone tillsvidare icke att bedrivas. Den österrikiska byrån har kommit till stånd på vederbörande ministeriums initiativ, i det att ledande hotellföretag och järnvägar förmåtts sam man skjuta medel för startandet och öppethållandet av en upplysningsbyrå. Den är belägen i samma byggnad som den ovannämnda jugoslaviska byrån, där för densamma upplåtits en liten avdelning i anslutning till en i byggnaden befintlig privat resebyrå. I och med att dessa byråer öppnats, äro alla väst- och centraleuropeiska stater utom Tjeckoslovakiet och Portugal representerade i London genom egna turistorgan. Samtliga byråer ha till uppgift att bedriva upplysningsverksamhet direkt till allmänheten och äro därför utrustade med icke blott vanlig turistlitteratur i riklig utsträckning utan även med kalendrar och andra uppslagsverk för att sätta dem i stånd att giva upplysningar och råd även beträffande platser och förhållanden, som de internationella byråerna icke kunna förväntas ha närmare kännedom om. Vid byråernas förläggning har den ledande synpunkten varit att icke blott tillförsäkra sig goda reklamfönster utan även att byråerna genom sin blotta existens i lämpligt, centralt belägna lokaler skola verka som permanenta skyltar för sina resp. länder. Ifråga om byråernas direkta betjänande av allmänheten ha ett par av de ledande staterna förfarit på ett från de övriga avvikande sätt. Den franska

149 nationella byrån (icke P. L. M. — järnvägens och luftbolagets byråer) och den tyska sälja nämligen icke biljetter, medan den belgiska byrån, av ovan angivna anledning, bedriver endast begränsad biljettförsäljning. Samtliga andra nationella byråer äro inom sina lokaler utrustade med biljetter för resor till och inom sina resp. länder. Det synes därför endast vara de största och närmast England belägna länderna, som ansett sig kunna begränsa sina byråers uppgifter huvudsakligen till informationsområdet, medan däremot länder, som äro från turistsynpunkt mindre kända eller längre bort belägna, funnit ändamålsenligt att utrusta sina byråer med möjligheter icke blott att bedriva propaganda och upplysningsverksamhet utan även att utställa biljetter och ombesörja andra resetekniska uppdrag. Detta sammanhänger uppenbarligen därmed att de internationella resebyråerna förutsättas äga tillfredsställande kunskap angående den förra kategorien av länder ifråga om trafikförhållanden, intim kontakt med hotellföretag o. s. v. Beträffande med Sverige i turisthänseende jämförliga länder däremot existerar en sådan kunskap endast inom de allra största turistbyråerna och även ifråga om deras mindre kontor endast i en mycket begränsad utsträckning. Flertalet enskilda turistbyråer av mindre storlek (och sådana finnas i stort antal) äro däremot för sin verksamhet för mindre kända länder i stor utsträckning beroende av de nationella specialbyråerna både beträffande information och utställande av biljetter m. m. Det torde i detta sammanhang förtjäna påpekas, att å Swedish Travel Bureau under juni och juli månader 1926 var fjärde biljett såldes genom andra resebyråer. Samtliga nationer bedriva utom den personliga upplysningstjänsten även en målmedveten propaganda genom artiklar och annonser i den dagliga pressen lika väl som i de periodiska tidskrifterna, genom affischering, föredrag, skioptikon och film m. m. Med avsikt att för denna viktiga del av propagandaverksamheten säkerställa största möjliga kontakt med reselivet har den i regel uppdragits åt resp. resebyråer och handhaves direkt av deras chefer såsom en av byråernas viktigaste verksamhetsgrenar. De danska och österrikiska byråerna utgöra undantag, i det att reklamen för deras resp. länder handhaves av den till London förlagda överledningen, den danska rederiagenturen resp. österrikiska legationen. Men även i dessa fall är sörjt för en intim personlig kontakt med resp. byråer. Den hollänska nationella reklamen skötes till skillnad från andra länders från hemlandet, vilket emellertid enligt de holländska representanternas utsago visat sig vara mindre effektivt och förenat med många olägenheter, då reklamens anpassning efter engelska förhållanden liksom möjligheterna att erhålla propaganda genom pressen därigenom i väsentlig grad försvåras. Full enighet råder således på alla håll om nödvändigheten att bedriva den nationella propagandaverksamheten i England från London, att anknyta den direkt till en omsorgsfullt utrustad nationell turistbyrå och att förlägga denna byrå till en välbelägen lokal i det moderna Londons centrum.

Den starka konkurrensen, som gör sig gällande på turistmarknaden, har naturligtvis icke undgått att tilldraga sig engelsmännens uppmärksamhet. I klar insikt om turisttrafikens avsevärda ekonomiska betydelse har ett stort antal affärsföretag representerande järnvägar, rederier, hotell, handelskamrar, publicitet m. m. sammanslutit sig för att i utlandet starta en »come to England »-propaganda. Man hoppas på detta sätt kunna skapa en motvikt till

150 den g u l d s t r ö m , som g e n o m e n g e l s m ä n n e n s egna r e s o r flyter u r l a n d e t . A r b e t e t h a r hittills i n r i k t a t s p å N o r d a m e r i k a i avsikt a t t draga s t ö r s t a möjliga del av d e n a m e r i k a n s k a t u r i s t s t r ö m m e n till E n g l a n d , icke b l o t t Lond o n u t a n även a n d r a t u r i s t c e n t r a u t e i landet. Nyligen h a r också av L o n d o n s h a n d e l s k a m m a r e u n d e r s t o r a n s l u t n i n g från järnvägsförvaltningar, r e d e r i e r s a m t turist- och r e d e r i a g e n t u r e r m. fl. s t a r t a t s en sektion för trafikorganisationer m e d uppgift att i sina m e d l e m m a r s int r e s s e a r b e t a för reselivets p o p u l a r i s e r a n d e och u n d e r l ä t t a n d e . L o n d o n i februari 1927. Erik Carlsten.

Turistbyråer i London i n o m ett avstånd av Vi engelsk mil = 4 0 0 m e t e r (4 m i n . promenad) från Swedish Travel Bureau. HaymarJcet. Danish Tourist Bureau Ltd., Air Union (franska luftbolagets byrå), Keith Prowse, French National Touring Office, Netherland Royal Mail Line, Royal Holland Lloyd, W. H. Miiller & Co. (holländsk turistbyrå), Sheppard-Barrett Tours Ltd., Bennett's Travel Bureau Ltd. (norsk turistbyrå), American Express Co. Ltd., Pall Mall Deposit. Gockspur Street. Orient Line, P & O Steamship Co., Canadian National Railways, Raymond & Whitcombe Co. (stor amerikansk byrå). The International Sleeping Car Co., Red Star Line, White Star Line, Shaw, Savill & Albion Line, Atlantic Transport Line, American Line, Norwegian State Railways, Frank Tourist Co. Ic. (stor amerikansk byrå), Fraser McLean Tours, Yogoslavia Express Agency Ltd., Norddeutscher Lloyd, Nippon Usen Kasha (japansk turistbyrå), Aberdeen Line, Australian National Railways, Cunard Line. Pall Mall. Thos. Cook & Son, Ltd. (filial), Holland American Line Compagnie General Transatlantic.

Lower Regent Street & Waterloo Place. Dorland Agency, United States Line, German State Railways, Cox & King's Shipping Agency, Swiss Federal Railways, J . D. Hewett & Co. Ltd., Direct Transport & Shipping Co. Ltd., Blue Star Line. Italian State Railways. Piccadilly. Lep Travel Bureau, Thos. Cook & Son, Ltd. (filial). Regent Street. L. & N. E. Railway, Spanish Travel Bureau, L. M. & S. Railway, Regent Palace Hotel (Thos. Cook's filial). Warwick Street. S. & G. W. Railway. Oxendent Street. L. & N. E. Railway. Leicester Street. Automobile Association, Daws Shipping Agency, Ltd.

Statens offentliga utredningar 1927 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän m lagstiftning, lftgsiiiiinng. liättskipning. liiuisKipning. Fångvård. rnngvuru. Yttranden i anledning av processkommissionens betänig. rättegångsväsendets ombildning. [15]

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi m. m. [1]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. [2] 1926 års pensionsutredning. Betänkande med förslag till ny civil pensionslag m. m. [8] Betänkande med förslag till kungörelse ang. anställande av kommissionärer hos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl. myndigheter. [21]

Industri. Hussvampen och konservering av trä mot röta. [9]

Handel ocli sjöfart. Betänkande ang. sjöfartsavgifter. [7]

Kommunalförvaltning.

Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande med förslag till förordning med tulltaxa. [20] Promemorior rörande vissa beskattuingsfrågor. [23] Tabeller rörande taxeringen av jordbruksfastighet år 1922 i rikets landskommuner. [24] Politi. Förslag till åtgärder gentemot missbruk av alkoholhaltiga apoteksvaror m. m. [16] Sinnesslövårdssakkunniges betänkande. 2. Betänkande med förslag rörande ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa (asociala imbecilla). [18] Utlåtande ang. tillverkning av alkoholsvaga extraktrika maltdrycker. [19]

Kommunikations väsen. Järnvägs- och automobiltrafikkonferensen i Stockholm den 23—25 maj 1927. [17] Omorganisation av väg- och vattenbyggnadsväsendet. [26] Betänkande och förslag ang. turistreklam- och upplysningsverksamheten i utlandet. [28] Bank-, kredit- ocli pen ning väsen. 1924 års bankkommittés betänkande. [11]

Försäkringsväsen.

Socialpolitik. Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan. [4] Allmänna principer för en ny gruvlagstiftning. [14]

Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag till lag om vissa av landsting eller kommuner drivna sjukhus m. m. [3] Betänkande med förslag till lag om sinnessjuka och om undersökning ang. sinnesbeskaffenhet m. m. [10] Allmänt näringsväsen. Förslag ang. de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. [25]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag ang. den statsunderstödda egnahemsverksamheten. [12]

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande och förslag rörande den andliga vården vid armén. [5] Supplement nr 3 till Sverges familjenamn 1920. [6] Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträde ur svenska kyrkan. [13] Utredning ang. disposition av skogsavkastningen vid boställen anslagna till klockare och lärare vid de allmänna läroverken. [22] Utredning och förslag rörande inrättande av kommunala flickskolor. [27] Försvarsväsen.

Utrikes ärenden.

S t o c k h o l m . K. L. Beckmans Boktr., 192 7. 1886 27

Internationell rätt.