Betänkande och förslag rörande den centrala försvarsförvaltningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 7 : 2 9 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

DEN CENTRALA FÖRSVARSFÖRVALTNMEN AVGIVET

D E N 14 N O V E M B E R AV

DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT DEN 2 9 OKTOBER 1 9 2 6 TILLSATTA . BEREDNINGEN

S T O C K H O L M 19 2 7

*w*

*a>

19 27

Statens offentliga utredningar 1927 Kronologisk fört e ck ning B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r för t r y g g a n d e av skogsv å r d s s t y r e l s e r n a s e k o n o m i m . m . Murens. 109 s. J o . U t r e d n i n g m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r rör a n d e a l l m ä n n a h a n d l i n g a r s offentlighet. Av X. Herlitz. N o r s t e d t . (2), 289 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om vissa av l a n d s t i n g eller k o m m u n e r d r i v n a s j u k b u s va. ra. N o r s t e d t . 89 B. S. I n r e d n i n g a r till b e l y s a n d e av a r b e t s f r e d s f r å g a n . Norstedt. 387 s. S. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e den andliga v å r d e n vid a r m é n . N o r s t e d t . 51 s. F ö . S u p p l e m e n t n r 3 till Sverges f a m i l j e n a m n 1920. Stat. repr.-anjät. öl s. J u . B e t ä n k a n d e a n g å e n d e sjöfartsavgifter. I d u n . 370 s. H. 1926 å r s p e n s i o n s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e med förslag till n y civil p e n s i o n s l a g in. m . M a r c u s . 163 s. F i . H u s s v a m p e n och k o n s e r v e r i n g av trä m o t r ö t a . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 2. T u l l b e r g . 68 s. 16 s. p l a n s c h e r . K. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s i n n e s s j u k a och om u n d e r s ö k n i n g a n g å e n d e sinnesbeskaffenhet m . m . 1926 å r s s i n n e s s j u k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . 1. Norstedt. 128 s. S. . 1824 å r s b a n k k o m m i t t é . B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om ä n d r i n g i vissa d e l a r av lagen den 22 j u n i 1911 (nr 71) o m b a n k r ö r e l s e m . m . M a r c u s . 228 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e den s t a t s u n d e r s t ö d d a e g n a h e m s v e r k s a m h e t e n . M a r c u s . 269 s. J o . B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e vidgad r ä t t till utt r a d e u r s v e n s k a kyrkan j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. N o r s t e d t . 428 s. J u . Y t t r a n d e a n g å e n d e a l l m ä n n a p r i n c i p e r för en n y g r u v l a g s t i f t n i n g . T i d e n . 175 s. F i . Y t t r a n d e n i a n l e d n i n g av p r o c e s s k o m m i s s i o n e n s betänkande angående rättegångsväsendets ombildning. N o r s t e d t m . fl. (4), 322 s. J u .

1 16. B e t ä n k a n d e m e d förslag till å t g ä r d e r g e n t e m o t missb r u k av a l k o h o l h a l t i g a a p o t e k s v a r o r ni. m . s a m t av | b e h ö r i g h e t e n a t t å r e c e p t u t s k r i v a s p r i t d r y c k e r m . in. i från a p o t e k s i n r ä t t i i i n g . M a r c u s . 154 s. F i . 17 J ä r n v ä g s - och antomobiltrafikkonfY-rensen i S t o c k h o l m d e n 23—25 m a j 1927. Norstedt. 109 s. K. ! 1 8 S i n n e s s l ö v å r d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e o r d n a n d e t av v å r d e n av v u x n a v a n a r t a d e s i n n e s s l ö a (asociala i m b e c i l l a ) . Norstedt. j 71 s. S . j 19. U t l å t a n d e a n g å e n d e t i l l v e r k n i n g av a l k o h o l s v a g a ext r a k t r i k a m a l t d r y c k e r . M a r c u s . 35 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g m e d t u l l t a x a . M a r c u s . 510 s. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till k u n g ö r e l s e a n g å e n d e ans t ä l l a n d e av k o m i u i s s i o n ä r e r h o s s t a t s d e p a r t e m e n t och vissa ä m b e t s v e r k m . fl. m y n d i g h e t e r . Av K. A. Gislén. B e c k m a n . 41 s. S. U t r e d n i n g a n g å e n d e d i s p o s i t i o n av s k o g s a v k a s t n i n g e n vid b o s t ä l l e n a n s l a g u a till k l o c k a r e och l ä r a r e v i d de a l l m ä n n a l ä r o v e r k e n . Av G. T h u l i n . N o r s t e d t . 97 s. E . j 23, P r o m e m o r i o r r ö r a n d e vissa b e s k a t t n i n g s f r å g o r . M a r c u s . 90 s. F i . j j 24 T a b e l l e r r ö r a n d e t a x e r i n g e n av j o r d b r u k s f a s t i g h e t å r 1922 i r i k e t s l a n d s k o m m u n e r . M a r c u s . (2), 39 s. F i . 25, F ö r s l a g a n g å e n d e de s v e n s k a l a p p a r n a s r ä t t till r e n b e t e i Sverige m . m . B e c k m a n . 83 s. S. 26 B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e Undrad o r g a n i s a t i o n av väg- och v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . B e c k m a n . 58 s. K. 27 U t r e d n i n g och f ö r s l a g r ö r a n d e i n r ä t t a n d e av k o m m u n a l a flickskolor. N o r s t e d t . 144 s. F . 28, B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e t u r i s t r e k l a m - och u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n i u t l a n d e t . B e c k m a n . 151 s. K. 29 B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g r ö r a n d e d e n c e n t r a l a f ö r s v a r s f ö r v a l t n i n g e n . B e c k m a n , viij, 291 s. F ö .

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k stäverna t i l l d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s departementet. E n l i g t k u n g ö r e l s e n den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (nr 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t . *

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 2 7 : 2 9 FÖRSVARSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

DEN CENTRALA FÖRSVARSFÖRVÅLTNINGEN AVGIVET

DEN 14 NOVEMBER AV

DEN JÄMLIKT KUNGL. MAJ:TS BESLUT DEN 2 9 OKTOBER 1 9 2 6 TILLSATTA BEREDNINGEN

STOCKHOLM 1927 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [1677 27]

ur

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. else till Statsrådet och Chefen för Kungl. Försvarsdepartementet

Kortfattad historik rörande organisationen av försvarsväsendets ledning

Sid. vn

i

A.

Försvarsväsendets högsta ledning 1. Allmän överblick av försvarsväsendef s ledning till omkring år 1800 2. Högsta ledningen av försvarsväsendet efter omkring år 1800

1 1 3

B.

JLantförsvarets centrala ledning och förvaltning efter omkring år 1 8 0 0 9 1. Kommandomyndigheternas organisatoriska ntveckling 9 2. Arméförvaltningens uppkomst och utveckling 10 3. Förslag om arméförvaltningens omorganisation 12

C. Sjöförsvarets centrala ledning och förvaltning efter omkring år 1 8 0 0 13

Den nuvarande organisationen av försvarsväsendets ledning

17 A.

Försvarsväsendets högsta ledning 1. Allmänna grunder 2. Försvarsdepartementet a. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli b. Kommandoexpeditionerna

17 17 18 18 19

B.

Centrala m y n d i g h e t e r 21 1. Lantförsvaret 21 a. Arméförvaltningen 21 b. Generalstaben 26 c Arméns truppslagsinspektioner 29 2. Sjöförsvaret 31 a. Marinförvaltningen 31 b. Marinstaben 36 c. Högste befälhavaren över kustflottan 39 d. Inspektören för undervattensbåtvapnet 39 e. Marinöverdirektören 40 f. Marinöverintendenten 40 g. Marinöverläkaren 40 h. Chefen för kustartilleriet 40 i. Övriga direkt under Konungen lydande befälhavare och anstalter 41 j . Sj ökarteverket 42 3. Flygvapnet 42 4. Kontroll och revision samt besvär 44

C. Kommissioner, k o m m i t t é e r och nämnder, biträdande högsta ledningen 46 1. För försvarsväsendet gemensamma kommissioner 46

IV

Sid.

2. Lantförsraret tillhörande kommissioner 3. Sjöförsyaret tillhörande kommissioner

III.

48 49

Allmänna riktlinjer för den av beredningen föreslagna organisationen 1. Allmänna erinringar emot den nuvarande organisationen 2. Erfarenheter från utlandet 3. Den centrala förvaltningens organiserande å ett eller flera ämbetsverk 4. Huvuddragen av den föreslagna organisationen

IV.

Försvarsdepartementet

54 60

65 65

Arméstyrelsen

76 A.

76 Allmänna grunder

B.

VI.

51 52

1. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli 2. Kommandoexpeditionerna

T.

51 Arméförvaltningen 1. Allmänna synpunkter 2. Departementens inre organisation a. Vapendepartementet b. Fortifikationsdepartementet c. Intendenturdepartementet d. Sjukvårdsdepartementet e. Civila departementet C. G e n e r a l s t a b e n

79 79 90 90 94 96 102 103 109

D.

Arniéns truppslagsinspektioner

116 E.

L a n t f ö r s v a r e t t i l l h ö r a n d e k o m m i s s i o n e r och k o m m i t t é e r

118 F.

S a m m a n f a t t n i n g av de föreslagna f ö r ä n d r i n g a r n a i gällande stater 119

Marinstyrelsen

185 A. Allmänna grunder B . M a r i n s t y r e l s e n s a v d e l n i n g a r ni. in. 1. Artilleriavdelningen 2. Min- och torpedavdelningen 3. Kommunikationsavdelningen 4. Skeppsbyggnadsavdelningen 5. Intendenturavdclningen 6. Sjukvårdsavdelningen 7. Centralavdelningen 8. Kustartilleriavdelningen 9. Civilavdelningen och amiralitetsrådet m. 10. Operationsavdelningen

125 134 134 136 138 141 144 145 145 147 149 152

fl.

v 11. 12. 13. 14. 15.

Sid. Utrikesavdelningen 153 Sjökrigshistoriska avdelningen 154 Kominandoavdelningen .. 156 Avdelningar m. in., som föreslås skola upphöra 157 Sammanfattning beträffande avdelningarnas verksamhetsområden 159

C. Marinstyrelsens sektioner

160 D. Arbetsformer i n o m marinstyrelsen m. m.

162 E.

Förslag till stat för marinstyrelsen m. m.

165 F.

Ä m o e t s l o k a l e r för marinstyrelsen m.

fl.

168 VII. Flygstyrelsen

173 Till. Kostnaderna

178 IX. Övergången till den nya organisationen

181 X. Beredningens hemställan

185 BILAGOR Bil. 1. Kortfattad översikt rörande organisationen av försvarsväsendets ledning och förvaltning i vissa främmande länder 191 Bil. 2. Förslag till instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition 208 Bil. 3. Förslag till instruktion för flygvapnets kommandoexpedition 210 Bil. 4. Förslag till instruktion för arméstyrelsen 212 Bil. 5. Förslag till instruktion för marinstyrelsen 241 Bil. 6. Förslag till instruktion för flygstyrelsen 273

VII

Till Statsrådet

D

och Chefen för Kungl.

Försvarsdepartementet.

en 29 oktober 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för försvarsdepartementet att dels tillkalla högst fem utredningsmän — därav en i egenskap av ordförande — att inom departementet verkställa utredning rörande omorganisation av den centrala förvaltningen inom försvarsväsendet m. m., dels, i den mån så för behandlingen av de särskilda hithörande spörsmålen funnes påkallat, för sådan frågas utredning tillkalla ytterligare en eller flera speciellt sakkunniga personer, dels ocJc tillhandahålla ifrågavarande beredning erforderlig kanslipersonal. På grund härav anmodade Herr Statsrådet enligt skrivelse den 6 november 1926 undertecknade: Landshövdingen C. A. G. MALMROTH, ledamöterna av rikdagens andra kammare, lantbrukaren E . A. GUSTAFSON, redaktören P . A. HANSSON och kommendören B. F . HOLMGREN samt ledamoten av riksdagens första kammare, generalkrigskommissarien J. L. W I D E L L att utföra ifrågavarande uppdrag, därvid undertecknad Malmroth skulle leda utredningsarbetet. De sålunda utsedda utredningsmännen sammanträdde första gången den 15 november 1926 och beslöto då att för sig antaga benämningen »1926 års beredning rörande den centrala försvarsförvaltningen». Till sekreterare hos beredningen utsagos jämlikt departementschefsskrivelse den 23 november 1926 överstelöjtnanten vid intendenturkåren J. H. F . SÖDERBOM och kaptenen vid flottan S. E. P:SON WETTER. Såsom sakkunniga biträden hava jämlikt särskilda förordnanden varit ställda till beredningens förfogande: Överstelöjtnanten i armén, majoren vid fortifikationen S. E. ALIN, fälttygmästaren, majoren i Upplands artilleriregemente S. H. THORÉN, majoren vid generalstaben G. A. NYQVIST, kaptenen vid Upplands infanteriregemente J. NYBERG, kaptenen vid flottan G. A. B L I X , kaptenen vid

VIII

kustartilleriet G. H. ENGBLOM, förste marinintendenten J. G. L. H A L L D É N , e. byråchefen i arméförvaltningen K. M. KINNANDER och sekreteraren i marinförvaltningen T. R. MOBERG. Slutligen har beredningen för vissa specialutredningar anlitat kaptenen vid intendenturkåren C. C. I. AHLIN, kaptenen vid Norrlands artilleriregemente C. J. A. MOLLSTADIUS och marinintendenten J. B R I N G . Till fullgörande av sitt uppdrag får beredningen härmed överlämna »Betänkande och förslag rörande den centrala försvarsförvaltningen». Ifråga om förslagets huvudprinciper och allmänna grunddrag har inom beredningen rått fullständig enighet. I vissa detaljfrågor hava dock särskilda meningar uttalats, nämligen: av beredningens ledamöter Hansson och Holmgren beträffande flygvapnets kommandoexpedition (sid. 75) samt beträffande souschefsbefattningen vid generalstaben (sid. 115); av beredningens ledamot Hansson beträffande försvarsrådet (sid. 64), beträffande chefernas för armén och marinen tjänsteställning (sid. 78 och 133), beträffande dispositionen av brigadchefsbefattningarna (sid. 116) och beträffande uppförandet å artilleristabens stat av 1 kaptensbeställning (sid. 93); av beredningens ledamöter Gustafson och Hansson beträffande kavalleriinspektörsbefattningen (sid 117); samt av beredningens ledamot Widell beträffande avlöningsförmånerna åt en av arméförvaltningens revisionskommissarier (sid. 105). E n till beredningen ställd remiss angående tillsättandet av en sjökrigshistorisk kommission torde få anses besvarad genom vad därom i betänkandet anförts. Stockholm den 14 november 1927. CARL MALMROTH. E M I L GUSTAFSON. BJ.

HOLMGREN.

H. Söderhom.

P.

ALBIN

HANSSON.

LUDVIG

WIDELL.

E. Wetter.

I.

Kortfattad historik rörande organisationen av försvarsväsendets ledning. A. Försvarsväsendets högsta ledning.

1. Allmän överblick av försvarsyäsendets ledning till omkring år 1800. En egentlig överstyrelseorganisation, i detta ords nuvarande bemärkelse, av försvarsväsendets högsta ledning kom till stånd först i och med den av Gustaf I I Adolf grundade och genom 1634 års regeringsform stadfästa ordningen för rikets styrelse. Enligt denna handhades alla ärenden rörande lantförsvaret i det av de fem rikskollegierna, som ursprungligen benämndes krigsrådet, sedermera krigskollegium, under det att motsvarande uppgifter i fråga om sjöförsvaret uppdrogos åt amiralitetet, sedermera utvecklat till amiralitetskollegium. Ifrågavarande kollegier voro var för sig underställda, det förra riksmarsken och det senare riksamiralen, vilka båda höga riksämbetsmän voro medlemmar av rådet. Då riksråden voro Konungens närmaste rådgivare, skapades genom denna styrelseform en starkt centraliserad ledning, inom vilken kollegierna intogo platsen av ett slags statsdepartement. Någon uppdelning av ärendena efter deras natur av egentliga militära ärenden (kommandoärenden) eller förvaltningsärenden synes icke hava förekommit, utan torde frågor av såväl ekonomiskt innehåll som av rent militär art hava beretts och avgjorts på en och samma väg. En ställning på visst sätt över de andra kollegierna intogs av kanslikollegium, vilket var dels ett förvaltande verk, dels en expedition för samtliga regeringsärenden och i sin sistnämnda egenskap gavs den betecknande benämningen »anima regni». Den sålunda skapade styrelseformen underkastades tid efter annan förändringar. Särskilt beträffande sjöförsvaret gjordes under åren 1692—1732 olika försök att fördela beredningen och handläggningen av förekommande ärenden efter deras art till olika verk. Härigenom blev amiralitetskollegium under kortare perioder nära nog enbart en militär överstyrelse, under det att amiralitetsstatskammarkontoret eller andra myndigheter övertogo den teknisk-ekonomiska ledningen. Den härigenom uppkomna splittringen i den marina överstyrelsen visade sig dock medföra allvarliga olägenheter, varför amiralitetskollegium snart nog återfick sin forna alltomfattande verksamhet beträffande sjöförsvaret. Då under Karl XI:s regering »riksens råd» övergick till att bliva »kungl. råd», reducerades dess makt och inflytande samtidigt som riksrådens själv1677 27

2 skrivna chefskap för kollegierna upphörde. Genom 1720 års regeringsform upplöstes även formellt den omedelbara förbindelsen mellan regeringen och kollegierna, vilka, från att förut hava utgjort verkliga regeringsdepartement, övergingo till att bliva självständiga centrala ämbetsverk. Samtidigt organiserades kansliet å fyra expeditioner, av vilka den ena under en statssekreterares ledning hade att handlägga alla krigsärenden (krigsexpeditionen). Härmed inleddes det system med ledningens och förvaltningens uppdelning i tre instanser, den lokala, den centrala och den högsta, som sedan dess blivit beståndande, och som även på andra områden är karakteristisk för svensk statsförvaltning. Vad lantförsvaret beträffar, infördes 1796 genom inrättandet av generaladjutantsexpeditionen för armén definitivt den allt sedan dess bibehållna uppdelningen av militära regeringsärenden i kommandomål och kanslimål. De förra handlades beträffande armén i generaladjutantsexpeditionen och föredrogos av Konungens tjänstgörande generaladjutant för armén, undertecknades i regeln av denne »på nådigste befallning» och utfärdades såsom »generalorder». De senare, kanslimålen, förbereddes i regeln i krigskollegium och föredrogos av statssekreteraren för krigsärenden (krigsexpeditionen), varefter expeditionerna utgingo under benämningen »kungl. brev». Den uppmärksamhet, som ägnades arméns förvaltningsorganisation, utsträcktes icke till de militära kommandomyndigheterna. Sannolikt sammanhänger detta därmed, att ledningens tyngdpunkt inom den på indelningsverkets grund vilande försvarsorganisationen blev förlagd till det administrativa området. Behovet av en komplettering av kommandomyndigheterna med organ över regementsförbandet framträdde därför icke med särskild styrka. Härtill bidrog även — framför allt vid periodens början, då organisationen utformades — den högsta maktens koncentrering i en enväldigkonungs hand, varigenom betydelsen av dylika organ undanskymdes. Ar 1697 utfärdades visserligen bestämmelser rörande såväl organiserandet av en generalstab som av högre truppförband, men dessa kommo icke - delvis på grund av de utrikespolitiska förhållandena — att bliva beståndande för någon längre tid. Först vid 1700-talets slut framträdde strävanden att åstadkomma en verklig organisation på detta område. Ar 1792 fastställdes sålunda en indelning av armén på 8 fördelningar, men redan fem år senare upphävdes densamma, och i stället inrättades trenne generalinspektioner för övervakande av utbildning och övningar samt för förrättandet av mönstringar vid armén. Dessa generalinspektioner omfattade: en infanteriet, en kavalleriet och en trupperna i Finland. För artilleriet fanns redan förut en särskild chef, generalfälttygmästaren, till vars förfogande från år 1807 ställdes en särskild stab, artilleristaben. Fortifikationsstaten bildade en särskild kår, underställd generalkvartermästaren (chefen för fortifikationen). Till generalinspektionernas förfogande funnos särskilt beordrade adjutanter. Däremot saknades allt fortfarande en generalstabskår. Enligt beslut av den 10 februari 1805 bestämdes emellertid, att arméns generalstab skulle

3 utgöras av ett icke fixerat antal officerare, tillhörande arméns truppförband. Dessa officerare tjänstgjorde vid behov i de olika staberna. Vad sjöförsvaret beträffar, underkastades dess överstyrelseorgan under tiden 1780—1794 täta och omfattande förändringar, vilka 1791 ledde till indragning av amiralitetskollegium. Erfarenheterna av de olika försök till uppdelning av sjöförsvarets ledning, som dessa förändringar inneburo, ledde dock 1794 till inrättandet av storamiralsämbetet för flottorna. Härigenom förlades åter beredningen och handläggningen av såväl förvaltnings- som kommandoärenden till ett och samma ämbetsverk, vilken organisationsform — om än under olika namn — i stort sett blev beståndande till 1805. Ar 1797 inrättades, i samband med upplösandet av storamiralsämbetet, ett generaladjutantsämbete för sjöförsvaret med ungefär motsvarande uppgifter och befogenheter som den föregående år inrättade generaladjutantsexpeditionen för armén. Generaladjutanten för flottorna hade dock — förutom föredragning inför Konungen av kommandomål — dessutom en betydande kontrollerande myndighet över sjöförsvaret såväl i militärt som i tekniskt-ekonomiskt avseende. Beredningen av såväl kommandomål som förvaltningsärenden verkställdes dock, såsom förut nämnts, av de centrala organen. För att än mera sluta samman ledningen av sjöförsvaret erhöll generaladjutanten, om ock endast under en kortare tidsperiod, säte och stämma i den dåvarande centrala överstyrelsemyndigheten, förvaltningen av sjöärendena.

2. Högsta ledningen av förs vars väsendet efter omkring år 1800. Det nya statsskicket av år 1809 medförde till en början icke någon förändring med avseende å sättet för militära ärendens handläggning och avgörande. Flera utredningar och förslag i syfte att åstadkomma nödiga ändringar hava likväl tid efter annan framlagts och även underställts statsmakternas prövning. Då beredningen ansett en kortfattad redogörelse icke blott för de vidtagna organisationsförändringarna utan även för de viktigaste av nämnda utredningar och förslag vara av värde för belysandet av den beredningen förelagda uppgiften, lämnas i det följande en kort sammanfattning i förevarande hänseende. Av de framkomna spörsmålen är det huvudsakligen trenne, som tilldraga sig större uppmärksamhet, nämligen frågorna rörande dels kommandomålen, deras omfattning och handläggning, dels försvarsdepartementens uppkomst och sammanslagning, dels ock frågan om departementens sammanförande med förvaltningsverken. I det följande komma därför främst ifrågavarande tre spörsmål att göras till föremål för närmare behandling. Yad då först kommandomålen beträffar, hava utredningarna rörande dessa Kommandosärskilt tagit sikte på åstadkommandet av en uttömmande definition på be- målens a) o m f a t t n i n greppet kommandomål. s-

I § 7 av 1809 års regeringsform, sådan denna paragraf ursprungligen lydde, angåvos kommandomål vara sådana, som Konungen i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten till lands och sjöss omedelbarligen ombesörjde, varjämte i § 15 föreskrevs, att dessa mål skulle handläggas »i närvaro av den ämbetsman, åt vilken Konungen allmän befattning därmed uppdragit». I proposition till 1817—18 års riksdag framlades förslag till sådan formulering av förstnämnda §, att därav skulle tydligt framgå, vilka ärenden som skulle hänföras till kommandomål. Förslaget föll dock vid 1823 års riksdag. Dessförinnan hade emellertid redan 1819 utfärdats ett kungl. cirkulär, som i anslutning till nyssnämnda proposition uppdrog vissa gränser för kommandomålens omfattning. I motioner vid 1893, 1896, 1899, 1901 och 1904 årens riksdagar liksom ock av 1894 års kommitté för utredande av spörsmålet om länt- och sjöförsvarsdepartementens förening framfördes olika förslag, syftande till ett positivt eller negativt angivande av de militära mål, som fingo av Konungen avgöras utom statsrådet. Icke heller dessa förslag ledde till något resultat. Härtill torde framför allt hava bidragit, dels att föredragning av såväl kommando- som kanslimål genom 1840 års organisation förenats hos en och samma person, departementschefen, varigenom uppdragandet av en klar gräns emellan dessa båda slag av ärenden icke längre ansågs lika trängande som förut, dels den omständigheten, att en viss praxis på området så småningom utformats. De den 11 december 1908 tillsatta s. k. departementalkommitterade ägnade även denna fråga sin uppmärksamhet och uttalade sig för att bestämmelser om kommandomål borde meddelas i särskild lag. Även vid riksdagarna 1911, 1916 och 1917 framfördes yrkanden av innehåll, att begreppet kommandomål måtte närmare bestämmas, och garantier givas för att viktigare ärenden inom försvarsväsendet bleve behandlade i statsrådet. . t Då utfärdandet av särskild lag om kommandomål förutsatte viss ändring av bl. a. § 15 regeringsformen, framlades vid 1919 års riksdag proposition om sådan grundlagsändring. Sedan denna slutgiltigt antagits vid 1921 års riksdag, förelades samma riksdag förslag till lag om kommandomål, innefattande en uttömmande definition på vad till kommandomål vore att hanföra. Det framlagda förslaget blev av riksdagen antaget, och lagen utfärdades den 28 januari 1921. b) handJämsides med frågan om kommandomålens omfattning har spörsmålet läggning. o m formen för sagda måls föredragning och avgörande tilldragit sig intresse. Av 1834—35 års konstitutionsutskott framlades sålunda förslag, åsyftande att statsråden och cheferna för de tillämnade länt- och sjöförsvarsdeparte menten skulle bliva föredragande även i fråga om de ärenden, som angåvos i § 15 regeringsformen (kommandomålen). Genom den av 1840—41 års riksdag beslutade departementalreformen blev detta förslag i huvudsak antaget.

5 Efter sistnämnda riksdag hava emellertid ytterligare förslag i förevarande hänseende framkommit. I åtskilliga under åren 1889—1901 i riksdagen väckta motioner föreslogs ett överflyttande av kommandomålen till konseljen, och av den förut omnämnda 1894 års kommitté ifrågasattes, att särskilda militära föredragande skulle utses för dessa ärendens handhavande. I huvudsak samma innehåll som sistnämnda förslag hade en motion vid 1904 års riksdag, som förordade sådan ändring av § 15 regeringsformen, att kommandomål skulle avgöras av Konungen i närvaro av statsministern, försvarsdepartementens chefer och särskilda överbefälhavare för länt- och sjöförsvaret. Departementalkommitterade anslöto sig till den åsikten, att kommandomålen borde fortfarande utanför konseljen föredragas av vederbörande statsråd, vare sig denne vore militär eller icke, men förordade, som förut antytts, ett närmare preciserande av målen ifråga. Därjämte instämde de kommitterade i det av 1907 års kommitté för granskning av förslag till samfälld plan för rikets försvar m. m. tillstyrkta förslaget om inrättandet av en generalinspektör för armén. Denne var avsedd att vara chef för lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition och fungera såsom statsrådets närmaste rådgivare i lantmilitära frågor. För marinen föreslogs inrättandet av en motsvarande generalinspektörsbefattning, förenad med chefsskapet för marinens kommandoexpedition. I en motion vid 1911 års riksdag återupptogs frågan om kommandomålens Överflyttande till konseljen, och motiverades detta därmed, att så 1909 skett med de ministeriella ärendena. Intet av ovan omförmälda förslag föranledde emellertid någon ändring i fråga om sättet för kommandomålens handläggning. Jämlikt 1809 års regeringsform handlade statssekreteraren för krigsärenden Försvarssamtliga förvaltningsmål rörande försvarsväsendet. departemenSedan vid 1812 och 1818 årens riksdagar förslag framkommit, att för var- och^ammandera försvarsgrenen skulle införas en särskild målsman, tillsattes 1819 en slagning. kommitté med uppdrag att verkställa undersökning angående ny reglering av rikets ämbeten och tjänster samt föreslå ett förbättrat arbetssätt inom rikets styrelseverk. Kommittén föreslog i sitt år 1822 avgivna betänkande, att sex statsdepartement skulle inrättas, och att till det ena av dessa, krigsdepartementet, skulle hänföras alla ärenden, som rörde krigsmakten till lands och sjöss, utom kommandomålen. Vid avgivandet av detta förslag ansåg sig kommittén bunden av grundlagens föreskrift, att endast en statssekreterare för krigsärenden skulle finnas. Samtidigt framhölls emellertid, att, därest man kunde bortse från denna grundlagens föreskrift, skulle det vara mer ändamålsenligt att hänföra länt- och sjökrigsärenden till skilda departement, och borde i så fall i spetsen för dessa ställas högre militära tjänstemän såsom statssekreterare för krigsärendena respektive sjöärendena. I departementen borde både förvaltnings- och kommandomål sammanföras under en föredragande. En reservant inom kommittén föreslog, att statsrådet skulle bestå av

6 lägst nio högst tio medlemmar, av vilka sju skulle vara departementschefer, därav två för försvarsdepartementen. De i nyssnämnda reservation uttalade åsikterna tillvunno sig i viss mån erkännande från konstitutionsutskottet vid 1823 års riksdag, men då betänkligheter av konstitutionell art ansågos föreligga, stannade utskottet vid att förorda bibehållandet av en gemensam föredragande för armén och flottan. Vid frågans behandling inom riksstånden vann idén om två departementschefer majoritet, och blev ett i överensstämmelse härmed redigerat förslag till ändring av § 6 regeringsformen förklarat vilande till nästa riksdag. Yid denna blev emellertid förslaget av ständerna förkastat. Vid 1834—35 års riksdag upptogs frågan ånyo. Konstitutionsutskottet fann sig nu kunna understödja förslaget att dels uppdela krigsärendena på två departement, dels sammanföra kansli- och kommandomålen under samma föredragande för varje departement. Den vid 1840—41 års riksdag antagna departementalreformen innebar bl. a. en uppdelning av expeditionen för krigsärenden på länt- och sjöförsvarsdepartementen samt indragning av generaladjutantsexpeditionerna. Efter departementalreformens genomförande uppkom fråga om förening av försvarsdepartementen första gången vid 1868 års riksdag. Yid ett stort antal av de följande riksdagarna upptogs samma fråga dels i sammanhang med spörsmål om nyorganisationer inom Kungl. Maj:ts kansli, dels som uttryck för en strävan till förenkling, enhetlighet och planmässighet i försvarsförvaltningen. Även den förut nämnda 1894 års kommitté ägnade denna angelägenhet sin uppmärksamhet ur synpunkten av en konsekvent genomförd enhetlighet i försvarets ledning och förberedelse för krig. Departementalkommitterade anslöto sig, som förut antytts, till tanken på en sammanslagning av försvarsdepartementen. Som viktigaste skäl härför anfördes önskvärdheten av att samverkan mellan försvarets olika grenar vore fast organiserad med hänsyn till såväl krigsförberedelserna som krigshändelsernas ledning. Det dittills rådande systemet lämnade icke betryggande garantier för en dylik ekonomisk och politisk samverkan. Kommitterades förslag, som omfattade organisationen av Kungl. Maj:ts kansli i dess helhet, avsåg i fråga om försvarsväsendet inrättandet för hithörande ärenden av ett departement inom kansliet, benämnt »försvarsdepartementet». För förberedande av en reform enligt departementalkommitterades förslag i de delar, så ansågs böra ske, antogs av 1917 års riksdag såsom vilande en sådan ändring av § 5 regeringsformen, som i fråga om antalet statsdepartement endast angav övre och nedre gränser och i nämnda hänseende hänvisade till en särskild lag. Sagda grundlagsändring antogs slutgiltigt vid 1918 års riksdag, och utfärdades i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut lag om statsdepartementen. I denna lag upptogos oförändrade de båda dittillsvarande försvarsdepartementen. Yid 1919 års riksdag framlades därefter förslag till förändring av försvars-

7 departementens organisation, vilket efter en utförlig motivering utmynnade i hemställan om inrättandet av ett gemensamt försvarsdepartement. Nämnda förslag blev av riksdagen godkänt, och utfärdades i enlighet b armed den 19 juni 1919 ny lag om statsdepartementen, upptagande nio departement, varibland ett för försvarsärenden. Under åren efter departementalreformens genomförande gjordes flera för- Förslag om sök att giva departementscheferna ökat inflytande över förvaltningsverken- t^f^^nI sådant syfte utfärdades ett kungl. cirkulär den 18 maj 1849, varigenom förande med förv departementschef medgavs rätt icke blott att, då han så funne nödigt, bev^^'' vista sessionerna hos underlydande verk utan även att av nämnda verk och deras tjänstemän inhämta erforderliga upplysningar. I skrivelse vid 1856—58 års riksdag anhöllo ständerna, att Kungl. Maj:t genom en kommitté måtte låta undersöka möjligheterna för en närmare sammangjutning av departementen och förvaltningsverken, varvid dock ständerna uttryckligt förklarade sig icke åsyfta en »ministerstyrelse». E n sådan syntes bereda väsentliga olägenheter bland annat genom det olämpliga i att åt departementschef överlämna medelsförvaltning med därmed förenat redovisningsansvar. Ifrågavarande riksdagsskrivelse föranledde tillsättandet av en kommitté, vars år 1859 avgivna betänkande dock icke upptog tanken på förvaltningsverkens förening med statsdepartementen. I stället borde, enligt kommitténs åsikt, med bibehållande av de centrala verken, sambandet emellan dessa och statsdepartementen ordnas på så sätt, att ärendena erhölle en ändamålsenlig, efter deras skiljaktiga natur påkallad behandling. Detta förslag, som följaktligen mera avsåg de centrala ämbetsverkens organisation, behandlas närmare vid redogörelsen för arméförvaltningen. År 1868 framlade en kommitté förslag till omorganisation av flottans överstyrelse, gående ut på att den centrala förvaltningsmyndigheten borde upphöra, och att i dess ställe dels de lokala myndigheternas förvaltningsbefogenhet skulle utökas, dels vissa särskilda byråer inrättas inom sjöförsvarsdepartementet. De resultat, till vilka detta förslag så småningom ledde, behandlas närmare under redogörelsen för organisationen av sjöförsvarets centrala ledning och förvaltning efter omkring år 1800. Vid 1868 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag att till lättande av statsdepartementens arbetsbörda medgiva departementschefen rätt att avgöra vissa ärenden av mindre vikt. Konstitutionsutskottet, som förklarade sig väl inse de fördelar, som med en dylik anordning stode att vinna, fann dock förslaget innebära en alltför väsentlig förändring av statsskicket, för att utskottet skulle våga tillstyrka detsamma. Vid ärendets behandling i riksdagen stannade kamrarna i skiljaktiga beslut, vadan frågan föll. Kungl. Maj:t återkom till 1885 års riksdag med nytt förslag i samma syfte. I propositionen framhölls, att vissa ärenden redan då avgjordes av departementscheferna, och att gränserna för dessas befogenhet härutinnan borde i grundlag angivas genom visst tillägg till § 7 regeringsformen. Även denna gång ställde sig konstitutionsutskottet avvisande och framhöll, att grundsatsen om Konungen som beslutande och statsråden som rådgivare

8 utgjorde en av hörnpelarna i författningen, och att denna grundsats icke utan nödvändighet borde rubbas. Förslaget blev ock av riksdagen avslaget. Lika litet hava senare, av motionärer i liknande syfte framförda förslag vunnit riksdagens godkännande. Vid departementalkommitterades behandling av förevarande spörsmål ville de kommitterade icke godkänna en anordning, som strede emot principen om Konungens beslutanderätt i regeringsärenden. En dylik åtgärd vore enligt deras mening ett skapande av »ministerstyrelse», som icke blott skulle införa ett nytt, hittills okänt moment i vårt statsliv utan även i tillämpningen medföra svårigheter av oöverskådlig räckvidd. Ett sådant system, konsekvent tillämpat, innebure nämligen tilldelande åt departementschef icke blott av befogenheter, som förut tillkommit Konungen, utan även av de uppgifter, som dittills varit anförtrodda åt de centrala ämbetsverken. De kommitterade ansågo det vara av vikt, att de centrala verkens fristående ställning gentemot Kungl. Maj:t i statsrådet lämnades i stort sett obeskuren. Denna självständighet bestode nämligen dels i obegränsad initiativrätt, dels i rätt att inom vederbörligt förvaltningsområde göra alla de framställningar till Kungl. Maj:t, som befunnes gagneliga. Bestämmelserna i regeringsformens § 10, att nödiga upplysningar i regeringsärenden skola inhämtas från ämbetsverken, förhöjde även värdet av berörda anordning. Emellertid borde denna verkens fristående ställning icke drivas alltför långt. För att uppnå det mål, man velat vinna i och med departementalstyrelsens införande, nämligen att departementscheferna såsom chefer för vederbörliga förvaltningsgrenar skulle leda desamma, krävdes enligt de kommitterades övertygelse ett närmare samband mellan statsdepartementens chefer och underlydande förvaltningsverk. Ett dylikt samband kunde bäst ernås därigenom, att de sistnämnda organen förenades med det statsdepartement, till vilket de hörde, varigenom sakkunskapen direkt kunde tillgodogöras, omgång och tidsutdräkt undvikas samt enhetlighet och planmässighet vinnas. Vad angår det av länt- och sjöförsvarsdepartementen bildade departementet, skulle detsamma enligt förslaget organiseras på följande underavdelningar, nämligen departementskansli, artilleri-, fortifikations-, marin-, intendentur-, sjukvårds- och kameralavdelningar samt arméns och marinens kommandoexpeditioner. Beträffande det föreslagna ämbetsverkets arbetsformer förutsatte de kommitterade, dels att tjänstemännen på de olika avdelningarna skulle förbereda ärendena och föredraga dem i statsrådsberedningen, dels ock att departementsavdelningarna skulle utöva självständig förvaltnings verksamhet efter ungefär samma linjer som dittills armé- och marinförvaltningarna. I de utlåtanden, som av ämbetsverken avgåvos över departementalkommitterades förslag, framhölls med synnerlig skärpa, att detsamma i nu förevarande avseende vedervågade den verkens fristående ställning gentemot departementschefen, som vore ett så betydelsefullt värn för saklighetens och självständighetens bevarande vid frågors behandling. E n rubbning av denna ställning befarades kunna leda till ministerstyrelse och till att politik och partiväsende indroges i ämbetsverken.

9 Icke heller departementalkommitterades nu nämnda förslag har lett till någon organisationsförändring.

B. L a n t f ö r s v a r e t s c e n t r a l a ledning och förvaltning efter o m k r i n g å r 1800. 1. Kommaiidomyndigheteriias organisatoriska utveckling. Tiden närmast efter år 1800 medförde icke några andra förändringar ifråga om de militära kommandomyndigheterna, än att jämlikt beslut av den 26 mars 1816 de till arméns generalstab hörande officerarna — vilka fortfarande tillhörde arméns truppförband och endast tidvis förrättade stabstjänst — blevo underställda generaladjutanten för armén. Vid departementalr eformens genomförande bibehölls organisationen, allenast med den skiljaktigheten att generaladjutantens befogenheter beträffande generalstaben övergingo till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet. De påtagliga brister, vilka vidlådde denna organisation av stabstjänsten, föranledde upprepade förslag till ändrade grunder ifråga om generalstabens sammansättning m. m. Först år 1873 fann det brännande spörsmålet sin lösning genom beslut om organiserandet av generalstaben såsom självständig kår. Organisationen utformades i huvudsak enligt nu gällande grunder. Eedan år 1815 hade för arméns truppförband fastställts en indelning av infanteriet och kavalleriet på 6 inspektioner, omfattande — förutom liv- och hustrupperna — 9 infanteri- och 2 kavalleribrigader. Inspektionernas verksamhet var i huvudsak begränsad till utbildningens område. Chefen för artilleriet kvarstod allt fortfarande vid sin befattning. Efter smärre ändringar beslöts år 1833 en indelning av armén på 6 militärdistrikt, vartdera underställt en generalbefälhavare. I samband härmed indrogos inspektörsbefattningarna med undantag av kavalleriinspektörens och chefens för artilleriet. Ar 1847 begränsades antalet militärdistrikt till 5. Inom den nyskapade generalstaben utarbetades snart nog ett förslag till ny härordning, vilket även innefattade en omorganisation av arméns högre förband. Armén skulle sålunda indelas på sex arméfördelningar, vilka skulle utrustas »med intendentur och allt övrigt, som fordras för självständig verksamhetsförmåga». I arméfördelningsstaberna skulle redan i fred ingå tjänstegrenschefer, och de högre cheferna skulle sålunda givas även administrativ befogenhet, något som dittills icke ifrågakommit. Detta förslag, som förelades 1875 års riksdag, blev dock icke antaget. Först genom 1892 års förbättrade härordning skapades av alla truppslag bestående, högre administrativa enheter genom en indelning i sex arméfördelningar och Gotlands trupper. Chefen för artilleriet blev nu i stället truppslagsinspektör med bibehållande av sin ställning såsom generalfälttygmästare och såsom sådan även departementschef i arméförvaltningen. För kavalleriinspektören indrogos de fasta avlöningsförmånerna och ersattes med arvode. Redan förut hade tillsatts en inspektör (chef) för trängen på förordnande. Ar 1901 förelåg förslag om

inrättandet av särskilda beställningar för kavalleri- och tränginspektörer, men först genom antagandet av 1914 års härordning förverkligades detta förslag. Samtidigt tillkommo inspektörerna för infanteriet och militärläroverken, varjämte generalintendenten tilldelades befogenhet såsom inspektör för de nyuppsatta intendentnrtrupperna. Rörande de olika här angivna myndigheternas nuvarande organisation och verksamhet hänvisas till kap. I I .

2. Arméförvaltningens uppkomst och utveckling. I den organisation, som skapades genom 1809 års statsförfattning, utgjorde krigskollegium liksom tidigare det centrala ämbetsverket för lantförsvarets förvaltning. Kollegiet bestod under de närmast följande åren av en president, en vice ordförande, generalfälttygmästaren, chefen för ingenjörkåren och två ledamöter av överstes eller överstelöjtnants värdighet, samtliga dessa militärpersoner, samt sex krigsråd. Ärendena fördelades först på fyra, därefter på fem departement, benämnda artilleri-, fortifikations-, utrednings- och underhålls- samt civila departementen. Inom varje departement handlades ärendena på ett militär- och ett kammarkontor. Krigskollegium ägde även viss domsrätt, vilken dock, liksom beträffande andra styrelseverk, 1828 överflyttades till domstolarna. År 1831 ändrades organisationen så, att ärendena uppdelades på två departement, det första motsvarande huvudsakligen förutvarande artilleri- och fortifikationsdepartementen, och det andra, omfattande i stort sett de tidigare utrednings-, underhålls- och civila departementen. Departementalreformen av 1840 medförde ingen omedelbar förändring i krigskollegii ställning och arbetsuppgifter. Först 1850 fick kollegiet en förändrad organisation på sex avdelningar, nämligen: artilleri-, fortifikations-, utrednings-, underhålls-, avlönings- och krigsmanshusavdelningarna, av vilka avdelningar var och en erhöll förvaltningen och redovisningen av de medel, som voro anslagna för vederbörligt förvaltningsändamål. Nämnda anordning utbyttes dock redan i slutet av år 1850 mot en indelning på endast fyra avdelningar. Vid denna tid var presidenten ordförande icke blott i plenum utan även för varje avdelning. Under 1850-talet inleddes vissa utredningar, syftande till ombildning av försvarsförvaltningens centrala organ, vilka utredningar i viss mån kunna sägas leda sitt ursprung från 1840 års departementalreform. 1858 års kommitté för förändring i styrelseverkens organisation framhöll, att för beredandet av större enkelhet i krigskollegii sammansättning och ökad drift i ärendenas behandling vore det mest ändamålsenligt, att verkets avdelningar finge var sin chef, varvid dock vissa viktigare ärenden borde avgöras i plenum. I anslutning härtill föreslogo kommitterade, att krigskollegium skulle upphöra såsom rikskollegium och presidentämbetet indragas, samt att i kollegii ställe skulle träda en arméförvaltning, organiserad på fyra, av varandra oberoende avdelningar, nämligen för artilleri-, fortifikations-, intendents- och avlöningsärenden.

11 Därefter upptog den s. k. lautförsvarskommittén av år 1861 frågan om krigskollegii omorganisation. Kommittén kom till den slutsatsen, att den mest ändamålsenliga formen för försvarsärendenas handläggning såväl i fred som i krig vore en ombildning av kollegium till en krigsförvaltning, bestående av särskilda, av varandra oberoende avdelningar eller ämbeten, som i vissa fall sammanfördes till gemensamt handlande. Till 1862—63 års riksdag avgavs kungl. proposition, i huvudsak grundad på 1861 års kommittés förslag. Propositionen blev av ständerna bifallen, dock med uttalande av vissa önskemål beträffande den nya arméförvaltningens organisation och arbetssätt. Med beaktande i det väsentliga av vad riksdagen anfört, utfärdades den 26 september 1865 arméförvaltningens första instruktion. Enligt densamma indelades ämbetsverket i fyra departement, nämligen artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departementen, utan någon gemensam chef men med departementscheferna sammanförda i plenum för vissa ärendens avgörande. Ärenden, som berörde mer än ett departement, avgjordes vid gemensamma sammanträden. I enskilt departement ägde chefen ensam beslutanderätt, men i plenum eller vid gemensam behandling skedde avgörandet efter omröstning. Den organisation, arméförvaltningen år 1865 erhöll, bibehölls i stort sett oförändrad till år 1907 men blev i vissa detaljer utvecklad för att bättre tillgodose framkomna krav. Sålunda inrättades i anslutning till 1892 års härordning en särskild sjukvårdsbyrå inom intendentsdepartementet, men, då vissa sjukvårdsfrågor alltjämt behandlades dels av medicinalstyrelsen, dels av andra myndigheter, kunde denna åtgärd icke i längden anses tillfredsställande. Detta framhölls även av den kommitté, som 1893 tillsattes för att utarbeta förslag till de förändringar i förvaltningen, vartill förbättringarna i härordningen kunde föranleda. Av denna kommitté påpekades dessutom bl. a., att hela kassaväsendet borde överföras till civila departementet. Nu nämnda kommittéutredning fullföljdes sedermera av vissa 1896 tillkallade sakkunniga, vilkas utlåtande låg till grund för den proposition i ämnet till 1898 års riksdag, för vilken längre fram närmare redogöres. Frågan om arméförvaltningens omorganisation överlämnades därefter år 1905 åt en kommitté, som den 28 maj 1906 avlämnade sitt betänkande. Därvid ifrågasattes den ändringen av ämbetsverkets organisation, att en särskild sjukvårdsstyrelse skulle upprättas för samtliga sjukvårds- och veterinärärenden. Beträffande verkets inre arbetsformer föreslogs en mera distinkt uppdelning av ärendena efter deras natur, och återupptogs härvid bl. a. tanken på överförandet till civila departementet av samtliga kassa- och bokföringsangelägenheter. Yid 1907 års riksdag godkändes ett förslag till ändringar i arméförvaltningens organisation och arbetssätt, i huvudsak grundat på nyssnämnda betänkande, och utfärdades som följd härav den 11 oktober 1907 ny instruktion för ämbetsverket. Genom de samma år utfärdade förvaltningsreglemen-

12 tena fastställdes konsekventa grundsatser för arméns förvaltning, och skapades överensstämmelse ur ansvarssynpunkt och så vitt möjligt även i arbetsformer mellan den centrala instansen och de lokala myndigheterna. Förvaltningsorganisationen av år 1907 har sedan dess förblivit beståndande med allenast några mindre påbyggnader, bland vilka må nämnas tillkomsten å civila departementet av en särskild byrå för revisionsärenden, vars personal dock tills vidare uppförts å extra stat, samt å artilleridepartementet av en extra byrå för ärenden angående industriens krigsorganisation.

3. Förslag om arméförvaltningens omorganisation. Utredningarna i fråga om den centrala försvarsförvaltningen, som förut huvudsakligen syftat till inrättandet av ett ämbetsverk för lantförsvaret, upptogo på 1890-talet tvenne nya mål, nämligen dels arméförvaltningens uppdelning i flera verk, dels sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna. Uppdelning Först berörda spörsmål framfördes i det förslag till ny organisation av i särskilda arméns förvaltning, som inrymdes i proposition till såväl 1898 som 1899 års riksdag, och som beträffande den centrala instansen byggde på arméförvaltningens uppdelning på tre självständiga överstyrelser: artilleri-, fortifikationsoch intendenturstyrelserna, av vilka den sistnämnda skulle omfatta de göromål, som dittills tillkommit intendents- och civila departementen med undantag av sjukvårdsärenden, som skulle övertagas av en nytillkommen myndighet: överfältläkarens stab. Förslaget vann ej riksdagens bifall. SammanSom förut nämnts, uttalade sig lantförsvarskommittén av år 1894 för en slagmng vied sammanslagning av försvarsdepartementen och ansåg, att som en konsekvens ningen. härav borde följa, att jämväl de båda centrala ämbetsverken förenades under en gemensam chef. Ifrågavarande förslag föranledde icke någon framställning till riksdagen. Frågan upptogs emellertid vid 1905 års riksdag i icke mindre än fyra motioner, vilka samtliga avstyrktes av konstitutionsutskottet och icke heller ledde till något positivt beslut. Departementalkommitterade uttalade sig, som förut anförts, i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande för att hela den centrala försvarsförvaltningen skulle sammanföras i ett gemensamt ämbetsverk, vilket även skulle omfatta hithörande avdelningar av Kungl. Maj:ts kansli. De kommitterade sammanfattade skälen för en dylik sammanslagning i följande tre huvudpunkter: 1. Större enhet i försvarets ledning och bättre samverkan mellan dess grenar skulle vinnas. 2. Anslagen till försvaret skulle kunna mera ändamålsenligt fördelas mellan dess huvudgrenar. 3. Större planmässighet skulle skapas i förvaltningen och tillgängliga medel bättre utnyttjas.

13 I proposition till 1919 års riksdag med förslag till ny lag om statsdepartementen framhöll föredragande departementschefen, att det borde undersökas, huruvida i samband med den nu tillstyrkta föreningen av länt- och sjöförsvarsdepartementen jämväl armé- och marinförvaltningarna borde sammanslås till ett gemensamt centralt ämbetsverk. Jämlikt Kungl. Maj:ts den 6 februari 1920 givna bemyndigande tillkallades särskilda sakkunniga för att biträda med utredning av förutsättningarna för och sättet för genomförande av en sådan anordning. De sakkunniga, vilka avgåvo betänkande den 23 november 1921, kommo till den slutsatsen, att upprättandet av allenast ett ämbetsverk skulle vara den obetingat bästa formen för frågans lösning. Endast därigenom kunde samverkan och nödig enhetlighet i ledningen vinnas, ävensom den lättnad i samarbetet åstadkommas, som möjliggjordes av de smidiga former, vilka kunde tillämpas inom ett och samma verk. Det ämbetsverk, de sakkunniga förordade, tänkte de sig organiserat på sex avdelningar, nämligen en kameral-, en intendentur-, en sjukvårds-, en artilleri-, en fortifikations- och en marinavdelning, och skulle på de fem förstnämnda handläggas ärenden av gemensam natur för de båda huvudförsvarsgrenarna, under det att åt marinavdelningen skulle överlåtas frågor av speciell sjöförsvarsteknisk art. Någon gemensam chef ansågs icke erforderlig, utan syntes enhetligheten i ärendenas behandling kunna säkerställas genom bestämmelser, att ordförandeskapet i plenum skulle utövas av chefen för kameralavdelningen (generalkrigskommissarien). De sakkunnigas förslag, vilket längre fram göres till föremål för en kritisk belysning, möttes av synnerligen starka invändningar från vederbörande myndigheter. Detsamma har icke heller hittills föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

C. Sjöförsvarets centrala ledning och förvaltning efter omkring år 1800. Den år 1803 organiserade förvaltningen av sjöärendena hade enligt för densamma utfärdad instruktion att utöva »överinseende, direktion och kontroll av speciella förvaltningen vid alla stationer, där Kungl. Maj:ts och rikets iiottor, eskadrar och eskaderdivisioner nu äro, eller framdeles bliva förlagda, omsorgen för deras tjänstbarhet, vidmakthållande, förseende och bemannande samt möjligaste förbättring; ävenledes i avseende på alla därtill erforderliga byggnader, inrättningar och tillhörigheter av alla slag; och för övrigt allt, vad till sjöförsvarsverket i det hela samt därtill hörande anstalter hänföras kan.» Förvaltningen, i vars överläggningar föredraganden i kommandomål, generaladjutanten för flottorna, ägde deltaga, utövade sålunda vid denna tid en vidsträckt såväl militär som administrativ verksamhet. Häri vidtogs dock snart ändring, i det att Kungl. Maj:t år 1805, i samband med att generaladjutanten befriades från deltagande i förvaltningens göromål, förklarade, att förvaltningen av sjöärendena hade att utöva överstyrelsen över örlogsnottan blott i ekonomiskt avseende, under det att befälhavande

14 amiralen i Karlskrona skulle utgöra den militära överstyrelsen. Är 1824 inrättades såsom ren militär överstyrelsemyndighet i stället ett chefsämbete för Kungl. Maj:ts flotta. Kraven på större sammanhållning inom sjöförsvarets ledning ledde dock kort därefter, år 1827, till införandet av ett storamiralsämbete, vars innehavare skulle under Konungen i egenskap av flottans chef utöva befälet över flottan. Samtidigt indrogs chefsämbetet för Kungl. Maj:ts flotta. Verksamheten inom storamiralsämbetet var fördelad på trenne, storamiralen omedelbart underordnade avdelningar, den första omfattande ärenden rörande personalen under generaladjutanten som chef, vilken dock samtidigt alltjämt var föredragande i kommandomål, den andra bestående av förvaltningen av sjöärendena och den tredje omfattande landets vattenvägar, sjökarteverk m. m. Ett nytt utvecklingsskede inleddes med år 1840. Såsom följd av den då genomförda förändrade organisationen av statsrådet och införandet av departementalstyrelse upplöstes storamiralsämbetet. Dess första avdelning ingick i departementet som kommandoexpedition direkt under sjöministern. Kommandomålen bereddes inom denna expedition och föredrogos av sjöministern. Generaladjutantsämbetet indrogs. Storamiralsämbetets andra avdelning bildade fortfarande förvaltningen av sjöärendena men som centralt, kollegialt ämbetsverk. Storamiralsämbetets tredje avdelning överflyttades till största delen till dåvarande civildepartementet. Departementalreformens genomförande medförde sålunda, att den rent militära överstyrelsen övertogs av sjöministern, som blef flottans chef. Sjöministern ägde i förvaltningsfrågor från förvaltningen av sjöärendena infordra de upplysningar, förslag och kalkyler, som kunde befinnas erforderliga. I denna organisation synes ändring icke hava blivit ifrågasatt förr än i sammanhang med det i det föregående omnämnda, år 1859 avgivna kommittébetänkandet angående styrelse- och förvaltningsverkens organisation, vilket förslag, vad sjöförsvaret beträffar, dock icke föranledde något resultat. Men under de därpå följande 20 åren gjordes förvaltningens av sjöärendena organisation till föremål för såväl utlåtanden av ett flertal kommittéer och av ämbetsverket självt som för praktiska ändringsförsök. Yad det därvid rörde sig om var dels att från ämbetsverket skilja och åt särskilda byråer inom sjöförsvarsdepartementet överlämna vissa ärenden, huvudsakligen de militärtekniska, dels att förändra sättet för ärendenas behandling inom ämbetsverket genom att utbyta den kollegiala prövningen av ärendena mot enmansbeslut. Såsom resultat härav avskildes år 1872 lots- och livräddningsväsendena samt sjökarteverket från förvaltningens av sjöärendena verksamhetsområde, varjämte inom sjöförsvarsdepartementet inrättades en byrå för handläggandet av militärtekniska frågor, vilkas behandling avlyftades från förvaltningen av sjöärendena. Endast några år därefter genomgick sjöförsvarets överstyrelse ännu en genomgripande förändring, i det år 1875 dels en central, rent militär myn-

15 dighet skapades genom inrättandet av chefsämbetet för flottans militärpersonal, vilket från sjöministern i väsentlig grad övertog chefsskapet över flottans personal, dels den militärtekniska byrån efterträddes av tre nya byråer i sjöförsvarsdepartementet, varav en av militär och två av teknisk art. Den sålunda söndersplittrade ledningen av flottan, särskilt i teknisktekonomiskt avseende, varade dock helt kort tid, i det att år 1877 förvaltningen av sjöärendena organiserades till marinförvaltningen, samtidigt som de militärtekniska frågorna åter överlämnades till denna centrala myndighets verksamhetsområde. För att gynna ett sammanförande av hela sjöförsvarets centrala överstyrelse skulle chefen för flottans militärpersonal hava säte och stämma i förvaltningen vid behandling av vissa militärtekniska frågor. Enligt instruktionen skulle det nya ämbetsverket bestå av tre avdelningar, nämligen militäravdelningen, ingenjöravdelningen och civilavdelningen, samt ärendena avgöras i plenum eller, om de voro av militärteknisk natur eller rörde verkställighetsåtgärder, av vederbörande avdelningschef. År 1881 ställdes marinförvaltningen under gemensam chef. Ar 1884 blev den kollegiala formen för avgörandet av alla ärenden i marinförvaltningen fullt genomförd. Behovet av att i flottans överstyrelse hava särskilda målsmän för de militärtekniska ärendena erhöll i 1884 års instruktion det uttryck, att medan den förutvarande militäravdelningen förändrades till en intendentavdelning, till vilken utom ärenden angående proviantering, beklädnad och sjukvård endast skulle höra, så att säga, allmänt militära ärenden, blevo för de militärtekniska ärendena inrättade en artilleri- och en minavdelning, vardera med den uppgift, namnet angiver. Utvecklingen visade sedermera nödvändigheten av en ytterligare uppdelning av sistnämnda ärenden, och så blev år 1900 marinförvaltningens torpedavdelning inrättad. År 1902 tillkom i sammanhang med kustfästningarnas överflyttande till sjöförsvaret en fortifikationsavdelning, och år 1903 skildes sjukvårdsärendena från intendentavdelningen och tilldelades den då tillkomna sanitetsavdelningen. Från och med år 1908 anordnades en nautisk avdelning, till vilken överflyttades de intendentavdelningen tillhörande, ovan såsom »allmänt militära» betecknade ärendena. Efter föregången utredning av sakkunniga framlade Kungl. Maj.-t för 1908 års riksdag förslag till omorganisation av marinförvaltningen, vilket jämväl av riksdagen bifölls. Organisatoriska förändringar inom marinförvaltningen hava sedermera föranlett vissa förändringar i den på grundval av 1908 års riksdagsbeslut utfärdade instruktionen. År 1917 tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning och uppgöra förslag rörande erforderliga ändringar i marinförvaltningens organisation med hänsyn till, bland annat, kustartilleriärendenas handläggning inom ämbetsverket. Uppdraget inskränktes sedermera till att omfatta utredning och förslag, huvudsakligen i syfte att lindra chefens för ämbetsverket arbetsbörda. Sedan de sakkunniga i enlighet härmed avgivit

16 förslag, utfärdade Kungl. Maj:t den nu för marinförvaltningen med vissa ändringar gällande instruktionen. Om sålunda den teknisk-ekonomiska överstyrelsen för flottan i stort sett förblivit oförändrad efter 1877, har däremot den militära överstyrelsen undergått betydande förändringar. Ar 1884 indrogs chefsämbetet för flottans militärpersonal, och fördelades detta ämbetes göromål mellan sjöministern, som åter blev chef för flottan, och stationsbefälhavarna. Vid sidan av kommandoexpeditionen hade samtidigt inom sjöförsvarsdepartementet tillsatts chefen för flottans stab med uppgift att biträda sjöministern i rent militära frågor. Chefen för staben var dessutom några år framåt inspektör för flottans praktiska övningar. År 1896 utbröts flottans stab från sjöförsvarsdepartementet och bildade med utökade uppgifter en under Konungen lydande myndighet, som år 1908 erhöll benämningen marinstaben. Det år 1902 uppsatta kustartilleriet organiserades under en personalchef, chefen för kustartilleriet, vilken såsom sådan blev Konungen direkt underställd. Genom tillskapande av nya ämbeten och befattningar utökades sedermera de centrala, militära överstyrelseorganen till att omfatta, vad i kap. I I återgiven redogörelse utvisar. Den år 1920 verkställda föreningen av de båda dåvarande länt- och sjöförsvarsdepartementen till ett gemensamt departement, försvarsdepartementet, medförde ingen förändring i sjöförsvarets centrala ledning och förvaltning. I det föregående har lämnats en kortfattad redogörelse för förslag, syftande till en sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna. Under senare år hava emellertid jämväl andra förslag framkommit, avseende omorganisation av marinens överstyrelse. År 1912 framlades ett av dåvarande statskommissarien Tenow på Kungl. Maj:ts uppdrag utarbetat förslag till omorganisation av marinens överstyrelse, enligt vilket marinens verksamhet i sin helhet skulle huvudsakligen fördela sig på tre skilda huvudgrenar, nämligen en militär, en teknisk och en ekonomisk, med var sin särskilda överstyrelse. Förslaget, som fick sin vidare behandling i samband med de förut omnämnda departementalkommitterades förslag, föranledde icke vidtagandet av några organisatoriska förändringar i marinens överstyrelse.

17 II.

Den nuvarande organisationen av försvarsväsendets ledning. A. Försvarsväsendets högsta ledning. 1. Allmänna grunder.

Jämlikt regeringsformen äger Konungen högsta befälet över rikets krigsmakt till lands och sjöss. Där Konungen finner gott så bestämma, utövar chefen för försvarsdepartementet närmast under honom och i hans namn befälet över krigsmakten. På sätt regeringsformen stadgar, utövar Konungen även i övrigt högsta ledningen av försvarsväsendet, varvid han dock är skyldig att inhämta underrättelser och råd av sitt statsråd. Chefen för försvarsdepartementet bär såsom sådan närmast ansvaret för Konungens beslut i frågor rörande försvarsväsendet. Alla regeringsärenden rörande försvaret skola av chefen för försvarsdepartementet föredragas inför Konungen i statsråd och där avgöras, dock med undantag av kommandomål, vilka Konungen i egenskap av högste befälhavare över krigsmakten avgör utan föredragning i statsråd. Chefen för försvarsdepartementet är tillika Konungens rådgivare i kommandomål. Organisationen av försvarsväsendets högsta ledning har till väsentlig del fått sin prägel av hithörande regeringsärendens uppdelning i kommandomål och kanslimål (förvaltnings- och befordringsärenden m. fl.). I högsta instans handläggas dessa båda slag av ärenden inom olika delar av försvarsdepartementet: de förra inom kommandoexpeditionerna, de senare inom försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli. Överensstämmelsen och enhetligheten emellan kommandomål och kanslimål betryggas dock dels därigenom, att försvarsministern föredrager samtliga ärenden inför Konungen, dels genom samarbete vid ärendenas beredning mellan kansliet och vederbörlig kommandoexpedition. Chefen för försvarsdepartementet äger att från Kungl. Maj:t underställda myndigheter inhämta för ärendenas behandling erforderliga upplysningar samt omedelbart meddela vederbörande föreställningar och erinringar om verkställighet av fattade beslut. Ävenledes har han rätt att bevista sessionerna hos underlydande ämbetsverk och därvid deltaga i överläggningarna men icke i besluten. Den förberedande handläggningen av de ärenden, som skola avgöras av Kungl. Maj:t, utföres av olika myndigheter, i det att kanslimålen i regel beredas av de centrala förvaltningsmyndigheterna, armé- och marinförvaltningarna samt flygstyrelsen, under det att kommandomålen jämte befordringsärendena förberedas av de militära cheferna (kommandomyndigheterna). E t t undantag från denna allmänna regel utgöra de ärenden, som beröra flyg1077 27

18 vapnet. Genom den organisation, som givits detta vapens överstyrelse, sammanknytas nämligen i chefens för flygvapnet hand samtliga ärenden, berörande detta vapen, vare sig de äro av kansli- eller kommandomåls natur. Yad särskilt den rent militära ledningen beträffar, framstår såsom synnerligen anmärkningsvärt, att de båda stora huvudgrenarna av försvarsväsendet, armén och flottan, sakna omedelbart under Konungen stående enande och sammanhållande chefer med direkt ansvar för respektive vapens tjänstbarhet och krigsduglighet. Till följd härav lyda direkt under Konungen icke mindre än ett fyrtiotal olika myndigheter, tillhörande försvarsväsendets olika grenar.

2. Försvarsdepartementet, a. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Majtts kansli. Enligt den från och med den 1 juli 1920 gällande organisationen skulle inom försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Majrts kansli vara anställda 1 statssekreterare, 1 expeditionschef, 6 kansliråd, 6 förste kanslisekreterare, 1 registrator, 6 andre kanslisekreterare, 6 kvinnliga biträden, 1 förste expeditionsvakt och 2 expeditionsvakter jämte amanuenser och annan icke-ordinarie personal i mån av behov. Jämlikt beslut av 1923, 1924, 1926 och 1927 års riksdagar har emellertid såväl viss personalindragning ägt rum som andra jämkningar i departementets stat vidtagits. P å grund härav utgöres numera den ordinarie personalen inom departementets kansliavdelning av: 1 statssekreterare, 1 expeditionschef, 4 kansliråd, 2 förste kanslisekreterare, 4 andre kanslisekreterare,

1 kansliskrivare, 1 förste expeditionsvakt, 2 kanslibiträden, 1 expeditionsvakt och 3 kontorsbiträden.

Härtill komma 1 registrator (pensionerad officer med arvode) samt amanuenser och övrig icke-ordinarie personal. Kansliet är organiserat på statssekreterarens avdelning samt fyra byråer, var och en under ett kansliråd såsom byråchef. Arbetsfördelningen inom kansliet är i stort sett följande. Statssekreteraren åligger i huvudsak att ansvara för utarbetandet av departementets andel i statsverkspropositionen samt av departementets övriga propositioner till riksdagen och att även i övrigt tillhandagå departementschefen med biträde i hans åligganden beträffande frågor, som skola bliva föremål för riksdagens handläggning, samt att ägna slutlig granskning åt på departementet ankommande lagar och författningar, som varit underställda riksdagens prövning eller eljest äro av större betydelse m. m. Expeditionschefen granskar koncept till utgående expeditioner, övervakar de löpande ärendenas behöriga gång och tillser, att följdriktighet och enhetlighet iakttagas.

19 Å de olika byråerna handläggas följande ärenden, nämligen: å l:a hyran ärenden rörande undervisning, värnplikt, befordringar och andra personalärenden; å 2:a byrån ärenden rörande avlöning, pensionering, rekrytering m. m.; å 3:e byrån ärenden rörande intendentur, sjukvård och expenser m. m.; samt å 4:e byrån ärenden angående mark, byggnader, fartyg och övningar m. m. Ärendena föredragas av vederbörande kansliråd eller annan tjänsteman inför departementschefen i närvaro av expeditionschefen (vanlig beredning). Därest departementschefen finner skäl därtill föreligga, äger förnyad föredragning rum i statsrådsberedning. Militära befordringsärenden — s. k. kabinettsärenden — föredragas inför departementschefen av vederbörande tjänsteman i närvaro av expeditionschefen och chefen för vederbörlig kommandoexpedition (kabinettsberedning). b.

Kommandoexpeditionerna.

Enligt vad i det föregående anförts, beredas och handläggas kommandomålen i vederbörliga kommandoexpeditioner. Såsom kommandomål behandlas ärenden, som avse verkställighet i militäriskt hänseende av vad krigsmakten har att fullgöra på grund av lagar, författningar eller särskilda av Konungen i statsrådet fattade beslut. I den ordning, som är stadgad för behandling av kommandomål, får icke fattas beslut, som innebär rubbning eller förklaring av gällande lag eller författning eller särskilda av Konungen i statsrådet meddelade bestämmelser eller berör svenska medborgare annorledes än med avseende på dem åliggande tjänstgöring vid krigsmakten eller är av beskaffenhet att för statsverket medföra utgift, för vars bestridande medel icke blivit av riksdagen anvisade eller eljest äro för Konungen tillgängliga. Avgörandet av kommandomål av enklare beskaffenhet kan av Konungen uppdragas åt militär tjänsteman eller myndighet. Personalen vid lantförsvarets kommandoexpedition utgöres enligt 1925 års Lantförsvarets härordning av: komman doexpedition 1 chef, regementsofficer med arvode å. försvarsdepartementets stat; 1 souschef, regementsofficer ur generalstaben; 3 kaptener ur generalstaben; 7 pensionerade officerare med arvoden å departementets stat; 2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden; 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare med arvoden å departementets stat; samt 1 expeditionsvakt med lön å departementets stat. Tre aspiranter vid generalstaben äro dessutom i regel beordrade till tjänstgöring vid kommandoexpeditionen. Såsom kommandomål, i vad desamma avse lantförsvaret, handläggas huvudsakligen ärenden, som angå

20 fastställande av exercis- och tjänstgöringsreglementen samt instruktioner för personalens utbildning och övningar; uttagning och fördelning av värnpliktiga till tjänstgöring; mobiliseringsf öreskrifter; fastställande av modeller samt utförande av försök med nya persedlar och ny materiel; kommendering och placering av officerare och vederlikar till tjänstgöring och extra förrättningar; samt vissa ansökningar om tjänstledighet och tillåtelse att vistas utrikes m. m. För ärendenas handläggning är kommandoexpeditionen enligt 1925 års försvarsbeslut organiserad på åtta särskilda detaljer, nämligen registratorsdetaljen, rulldetaljen, mobiliseringsdetaljen, vapenövningsdetaljen, personaldetaljen, värnpliktsdetaljen samt bokdetaljen och detaljen för »Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret» (T.-L.-detaljen). Mobiliserings- och vapenövningsdetaljen förestås vardera av en kompaniofficer ur generalstaben samt övriga detaljer av pensionerade officerare med arvoden från departementets stat. Sjöförsvarets

Personalen vid sjöförsvarets kommandoexpedition utgöres enligt 1925 års

kommando- f ö r s v a r s o r d n i n g

av:

1 chef, kommendör eller kommendörkapten med arvode från försvarsdepartementets stat; 4 kaptener, kommenderade officerare (av vilka 1 bör vara från kustartilleriet och 1 hava tjänstgjort vid flygvapnet); 3 underofficerare (därav 1 från kustartilleriet); samt 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer, de båda sistnämnda med arvoden från försvarsdepartementets stat. Dessutom tjänstgöra för närvarande ytterligare 2 officerare i kommandoexpeditionen. Enligt gällande bestämmelser har sjöförsvarets kommandoexpedition att handlägga såväl marinen som flygvapnet berörande kommandomål. Någon särskild kommandoexpedition för flygvapnets kommandomål finnes nämligen icke. Genom brev den 30 april 1926 har Kungl. Maj:t förordnat, att vad i gällande instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition stadgas om sagda kommandoexpeditions befattning med militära frågor rörande sjöförsvaret skall i tillämpliga delar tillsvidare gälla även beträffande militära frågor rörande flygvapnet. Såsom kommandomål handläggas, förutom ärenden av liknande art som lantförsvarets kommandomål, ärenden, som angå fartygs rustande, förseende med besättningar och utrustande i övrigt, utsändande på expedition m. m.; samt instruktioner för befälhavare över fartyg och fästningar. För ärendenas handläggning är expeditionen organiserad å åtta särskilda

21 detaljer, nämligen registratorsdetaljen, flottans detalj, kustartilleridetaljen, flygdetaljen, värnpliktsdetaljen, statistiska detaljen, isbrytardetaljen, marinens och flygvapnets bokcentral. 1 ) Av de olika detaljerna förestås: flottans detalj av en kapten vid flottan; kustartilleri- och värnpliktsdetaljerna av en kapten vid kustartilleriet; flygdetaljen av en kapten, som bör hava tjänstgjort vid flygvapnet; registratorsdetaljen av en kapten vid flottan; statistiska och isbrytardetaljerna av en kapten vid flottan; marinens och flygvapnets bokcentral av en pensionerad officer från marinen.

B. Centrala myndigheter. 1. Lantförsvaret. Närmast under Kungl. Maj:t lyda följande myndigheter, vilka kunna anses vara den högsta ledningen närmast biträdande organ, nämligen dels den centrala förvaltningsmyndigheten (arméförvaltningen), dels följande kommandomyndigheter: chefen för generalstaben, truppslagsinspektörerna och inspektören för militärläroverken ävensom i vissa avseenden arméfördelnings- och med dem jämställda chefer. a. Arinéförvaltningen. Enligt gällande instruktion utövar arméförvaltningen under Kungl. Maj:t Arméförvalti tekniskt och ekonomiskt avseende högsta uppsikten över och ledningen av .. T^nf ^ o

rr

&

ambetsbefatt-

torsvarsverket till lands. ning och inI sådant avseende åligger det arméförvaltningen att i överensstämmelse delning. med gällande författningar, fastställda stater och Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter förvalta de för lantförsvaret anvisade statsanslag, använda de åt lantförsvaret anslagna, under statskontorets förvaltning ställda kassor och fonder, övervaka förvaltningen jämväl av sådana för lantförsvarets behov anvisade medel, över vilka arméförvaltningen ej omedelbart förfogar, draga försorg därom, att en ändamålsenlig hushållning med lantförsvarets medel och materiel äger rum, utöva effektiv kontroll ifråga om handhavanclet av de särskilda förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter, redovisa för alla ämbetsverket anförtrodda medel, ombesörja, att arméns materiel underhålles i tidsenligt och brukbart skick, och att lantförsvarets befästningar, byggnader och övriga egendom väl vårdas och underhållas, samt J ) Intill dess denna bokcentral träder i verksamhet, handläggas dess ärenden å marinens hittillsvarande tryckeri- och bokdetaljer.

22 föranstalta därom, att truppernas utrustning, beväpning och förplägnad ske på tidsenligt sätt, ävensom att arméns förråd äro i fullständigt och gott skick. Det åligger arméförvaltningen jämväl att avgiva utlåtanden och förslag i ärenden, som av Kungl. Maj:t eller chefen för försvarsdepartementet till ämbetsverket remitteras. Arméförvaltningen skall i utövandet av sin ämbetsbefattning låta sig angeläget vara, att armén städse är försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig materiel och övriga erforderliga förnödenheter, samt att truppernas behov under fred varda tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt, allt med iakttagande av förutseende, planmässighet och sparsamhet i förvaltningen. Arméförvaltningen utgöres av: a) arméförvaltningens artilleridepartement för ärenden angående arméns vapen, ammunition, artilleri- och målskjutningsmateriel, skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält, driften av artilleriets fabriker och tyganstalter med för desamma erforderliga maskinella och andra anordningar m. m.; b) arméförvaltningens fortifiJcationsdepartement för ärenden angående arméns kasernetablissemang och övriga byggnader, övningsplatser med övningsfält, skjutbanor och andra markområden, lantbefästningar, ingenjörmateriel, inkvartering i de under departementets vård ställda byggnader m. m., allt i den mån särskilda bestämmelser ej föranleda undantag; c) arméförvaltningens intendentsdepartement för ärenden angående arméns förplägnad, intendenturmateriel, remonteringsväsende m. m.; d) arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för ärenden angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende; samt e) arméförvaltningens civila departement för ärenden angående arméns avlöning samt kassa-, räkenskaps- och medelsredovisningsväsende m. m. Den i arméförvaltningen tjänstgörande personalen utgöres dels av civil, civilmilitär och pensionerad personal, uppförd å staten för arméförvaltningen, dels av personal, uppförd å staterna för generalitetet, generalstaben, artilleristaben, artilleriets fabriker och tyganstalter, fortifikationen och intendenturkåren samt i förteckningen över i stat icke uppförda arvoden. Den å arméförvaltningens stat upptagna civila personalen fördelas till tjänstgöring såväl å civila departementet som å övriga departement och sjukvårdsstyrelsen. Den å staten upptagna civilmilitära och pensionerade personalen ävensom en generalstabsofficer tjänstgör i sjukvårdsstyrelsen. Den i övrigt omnämnda personalen tjänstgör å de andra tekniska departementen. Närmare redogörelse för personalens antal och placering å de olika departementen lämnas i kap. V i samband med det där framlagda förslaget till arméförvaltningens omorganisation. Den ämbetsbefattning, som tillkommer arméförvaltningen, utövas huvudsakligen på ämbetsverkets särskilda departement (sjukvårdsstyrelsen). Varje sådant är indelat i byråer under var sin byråchef. Inom departementen avgöras ärendena av departementschefen på föredragning av vederbörande

23 byråchef. Inom civila departementet kan även annan å departementet placerad tjänsteman föredraga vissa ärenden. Utan föredragning äger byråchef, i den omfattning departementschefen bestämmer, att inhämta förklaringar, upplysningar och yttranden i ärenden, som höra till byråns handläggning, samt ombesörja vissa löpande ärenden av formell natur. Föredragande är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta anteckna densamma i protokoll. Skulle departementschef besluta en statsutgift av 10 000 kronor eller därutöver eller en åtgärd, vars verkställighet skulle kunna medföra kostnader för statsverket till minst nämnda belopp, men föredraganden reserverat sig, får beslutet icke gå i verkställighet, med mindre Kungl. Maj:t gillat detsamma. Vid behandlingen av frågor om leveransavtal eller andra kontrakt rörande materialier i större omfattning o. d. må biträde av merkantil eller tekniskt utbildad konsulent anlitas. Sjukvårdsstyrelsen må anlita biträde av konsulent i hygieniska frågor. Ärenden, som röra arméförvaltningen i allmänhet, Jantförsvarets medelsbehov för nästföljande statsregleringsår o. d., andra gemensamma angelägenheter samt vissa personalfrågor, behandlas i arméförvaltningens plenum, som utgöres av departementscheferna. I detsamma deltager även chefen för sjukvårdsstyrelsen, då pleniärendena beröra härens sjukvårds- och veterinärväsende. Vid frågor om den civila personalens med lägre grad än krigsråd tillsättning, placering, uppflyttning till högre löneklass, tjänstledighet, förordnande eller avsked samt om tillämpningen av ämbetsverkets disciplinära befogenhet hava även krigsråden säte och stämma i arméförvaltningens plenum. Ordförande i arméförvaltningens plenum är den till tjänsteåldern äldste departementschefen. Vid skiljaktiga meningar i plenum avgöres ärende på sätt allmän lag och särskilda författningar för domare stadga. Rör förvaltningsärende två eller flera departement, avgöres det i sammanträde dem emellan. Däri deltaga vederbörande departementschefer och en byråchef från varje departement. Departementscheferna äro ensamt beslutande. Vid skiljaktiga meningar skola dessa, om frågan gäller framställning eller utlåtande till Kungl. Maj:t, i skrivelsen givas till känna. Skulle åter frågan hava avgjorts av arméförvaltningen, hänskjutes den till Kungl. Maj:ts prövning. Gemensam för hela ämbetsverket är arméförvaltningens ombudsman, vilken det åligger att bevaka och fullfölja kronans rätt i alla till hans handläggning överlämnade mål, att avgiva utlåtanden över till honom remitterade ärenden, att, när så prövas erforderligt, deltaga i anbefallda inventeringar och att utföra rättegångar m. m., som uppdragas åt honom. Chef för artilleridepartementet är generalfälttygmästaren och inspektören för Departementen3 inr artilleriet. . f Göromålen handläggas å två byråer, en militärbyrå och en civilbyrå, samt Artiiieriå en extra byrå för ärenden angående industriens krigsorganisation. departementet.

24 Chef för militärbyrån är fälttygmästaren. Byrån, i vilken artilleristabsofficerare efter behov och departementsskrivare tjänstgöra, indelas i två, expeditionsavdelningar, den ena handläggande ärenden rörande infanteriets vapen och ammunition, den andra handläggande ärenden rörande artilleriets vapen, ammunition, fordon m. m., en konstruktionsavdelning och en kontrollavdelning samt en teknisk revision. A militärbyrån handläggas ärenden angående arméns vapen, ammunition, gasskydd och målskjutningsmateriel; artilleriets och kulsprutekompaniernas fordon med tillbehör och utredning; skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält; driften av artilleriets fabriker och tyganstalter; granskning av materielredogörelser samt teknisk granskning av medelsredogörelser m. m. Chef för civilbyrån är ett krigsråd, tillika chef för fortifikationsdepartementets civilbyrå. A byrån handläggas ärenden angående upprättande av leverans- och andra kontrakt, arbetarfrågor, utbetalningsåtgärder, tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser m. m. Chef för den extra byrån är en major vid artilleristaben. A byrån, vid vilken en artilleristabsofficer tjänstgör, handläggas ärenden rörande industriens krigsorganisation samt hithörande frågor. Jämlikt särskilda kungl. brev skola vissa frågor, tillhörande den industriella krigsberedskapen, handläggas gemensamt av arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygstyrelsen. Under artilleridepartementet lyda dels artilleriets fabriker (Carl Gustafs stads gevärsfaktori, ammunitionsfabriken och Åkers krutbruk), dels artilleriets tyganstalter (tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden samt tygverkstäderna vid Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen, Smålands arméartilleriregemente och Gotlands artillerikår), dels ock artillerimuseum. FortifikationsChef för fortifikationsdepartementet är chefen för fortifikationen. Görodepartementet. m å l e n handläggas å fyra militära byråer, nämligen truppbyrån, materielbyrån (extra byrå), befästningsbyrån och kasernbyrån samt en civilbyrå och en maskin- och värmebyrå (extra byrå). Chef för en var av militärbyråerna är en regementsofficer ur fortifikationen. Personalen i övrigt utgöres av officerare m. fl. ur fortifikationen. A truppbyrån handläggas ärenden rörande ingenjörtruppernas övningar, å materielbyrån ärenden rörande ingenjörtruppernas materiel (ingenjör- och signalmateriel), å befästningsbyrån ärenden rörande landfästningarnas nybyggnad och underhåll samt å kasernbyrån ärenden rörande lantförsvarets kasernbyggnader, övningsfält, skjutbanor m. m. Chef för civilbyrån är ett krigsråd, tillika chef för artilleridepartementets civilbyrå. A byrån handläggas motsvarande ärenden som å artillerideparte-

25 , mentets civilbyrå ävensom ärenden angående förvärv och försäljning av fast egendom m. m. A civilbyrån är arméförvaltningens domäntjänsteman placerad. Denne åligger att handlägga ärenden angående övningsfält, skjutfält och övriga jordområden m. m. Chef för maskin- och värmebyrån är en ingenjör med arvode, upptaget i »förteckning över i stat icke uppförda arvoden m. m.» A denna byrå handläggas ärenden rörande värme-, vatten-, avlopps- och elektriska anläggningar m. m. Teknisk revision sker å de särskilda byråerna genom den därstädes anställda militära personalen. Chef för intendentsdepartementet är generalintendenten. Göromålen hand- intendentsläggas å två militära byråer — utrustningsbyrån och underhållsbyrån — epar samt en civilbyrå. Chef för en var av de militära byråerna är en regementsofficer ur intendenturkåren, och å dem tjänstgör personal ur samma kår. A utrustningsbyrån handläggas ärenden angående intendenturmateriel, remonteringsväsendet m. m. samt å underhållsbyrån ärenden angående förplägnad, bränsle, lyse och tvätt, truppförbandens övningar m. m. Teknisk revision m. m. är ordnad gemensam för båda byråerna och utföres av å departementet placerad militär personal. Chef för civilbyrån är ett krigsråd. Å byrån handläggas motsvarande ärenden som å artilleridepartementets civilbyrå. Under intendentsdepartementet lyda arméns centrala intendenturförråd och förplägnadsanstalter i Stockholm, Karlsborg och Boden m. fl. Chef för sjukvårdsstyrelsen är generalfältläkaren. Ärendena handläggas å Sjukvårds8 yre sentvå byråer, fältläkarbyrån och fältveterinärbyrån. Chef för fältläkarbyrån är överfältläkaren. A byrån handläggas ärenden angående härens sjukvårdsväsende och sjukvårdsmateriel m. m. Chef för fältveterinärbyrån är överfältveterinären. A byrån handläggas ärenden angående härens veterinärväsende och veterinärmateriel. Under sjukvårdsstyrelsen lyder det centrala sjukvårdsförrådet i Stockholm. Chef för civila departementet är generalkrigskommissarien. Göromålen Civila handläggas å två byråer, kanslibyrån och kameralbyrån, samt å en extra byrå, de P ;,rtementet revisions- och bokföringsbyrån. Chef för var och en av de båda förstnämnda byråerna är ett krigsråd, för den sistnämnda en såsom byråchef särskilt förordnad civil tjänsteman. Å kanslibyrån handläggas ärenden angående härens rekrytering, avlöning åt härens fast anställda personal, rese- och traktamentsersättning m. m. samt besvär över underordnade myndigheters beslut i kassaärenden m. m. Ä kameralbyrån handläggas ärenden angående de värnpliktigas avlöning, inskrivning, mönstring och färder, kostnaderna för undervisningsanstalter och undervisningsmateriel, pensionering och understöd, skrivmaterialier, expenser, tryckningskostnader m. m. A revisions- och bokföringsbyrån handläggas

26 ärenden angående arméförvaltningens kamerala revision, bokföring och bokslut, arméförvaltningens kassa m. m. Till civila departementet höra dessutom arméförvaltningens boksluts- och hassahontor ävensom den för arméförvaltningen gemensamme ombudsmannen. Särskilda be- Enligt gällande krigsinstruktion av den 24 januari 1914 (nr 67) utövar rörandetrigs- arméförvaltningen liksom i fredstid under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekoförvaltningen. nomiskt avseende högsta uppsikten över och ledningen av försvarsverket till lands. I sådant avseende åligger det arméförvaltningen att förvalta lantförsvarets krigsfond; att vidtaga anstalter för att lantförsvarets befästningar krigsrustas samt att för krigsändamål erforderliga byggnader, arbeten och övriga anordningar m. m. utföras; samt att i övrigt utöva ungefär enahanda verksamhet som i fred. Vid mobilisering inträder högste befälhavaren för fälthären såsom krigsförvaltningsmyndighet direkt under Kungl. Maj:t och blir sålunda på visst sätt sidoordnad med arméförvaltningen. Är Konungen högste befälhavare för fälthären, utövas dennes förvaltningsmyndighet genom generalstabschefen i högkvarteret. Arméförvaltningens särskilda departement och sjukvårdsstyrelse utöva såsom centrala krigsförvaltningsmyndigheter under Kungl. Maj:t högsta uppsikten över och ledningen av krigsförvaltningen beträffande de slag av ärenden, som äro samma departement (sjukvårdsstyrelsen) underställda enligt i fred gällande bestämmelser eller kunna till visst departement (sjukvårdsstyrelse) hänföras på grund av föreskrift i gällande krigsförvaltningsreglemente. I vissa avseenden inskränkes dock arméförvaltningens myndighet genom den förvaltningsbefogenhet, som är tillagd högste befälhavaren för fälthären. Central krigsförvaltningsmyndighet skall nämligen, så långt ske kan, tillmötesgå de allmänna anvisningar i krigsförvaltningshänseende, som högste befälhavaren kan komma att i krigföringens intresse meddela. Utan att inhämta sådan anvisning från högste befälhavaren får central krigsförvaltningsmyndighet ej fatta beslut i krigsförvaltningsärende, som berör fälthären eller förhållandena å krigsskådeplats, och som i någon mån kan hava inflytande på krigföringen. Arméförvaltningens särskilda departement (sjukvårdsstyrelse) hava att på anfordran eller eljest, då sådant synes erforderligt, lämna generalstabschefen i högkvarteret i krigsförvaltningshänseende nödiga upplysningar, uppgifter o. d. I övrigt är arméförvaltningen avsedd att i krig funktionera på i stort sett samma sätt som i fredstid. b. Generalstaben. Enligt gällande instruktion har generalstaben till uppgift: att bidraga till vidmakthållande och utveckling av den krigsvetenskapliga bildningen inom armén;

27 att utbilda sina officerare för deras särskilda sysselsättning under krig; att inhämta, granska och sammanställa underrättelser rörande militärväsendet i utlandet, särskilt grannländerna, samt därigenom, så vitt möjligt, anskaffa tillförlitligt och fullständigt materiel rörande de militära förhållandena därstädes; att uppgöra planer för arméns mobilisering, uppmarsch och koncentrering på olika krigsskådeplatser och alla därmed sammanhängande arbeten; att skriva fäderneslandets krigshistoria och vårda dess krigshistoriska arkiv; att utföra undersökning och beskrivning i militärtopografiskt hänseende av fäderneslandet samt hava den befattning med rikets allmänna kartverk, varom i särskilda författningar stadgas; att avlämna nödig personal till lantförsvarets kommandoexpedition och åt vissa av arméns högre befälhavare; samt att utbilda lärare i en del av de rent militära ämnena vid arméns högre undervisningsanstalter. Generalstaben, under 1 generalsperson såsom chef, utgör i organisatoriskt hänseende en särskild kår och består enligt 1925 års försvarsordning av följande fast anställd personal, nämligen: Militär personal. 1 överste, 4 överstelöjtnanter, 1 överstelöjtnant,

Överadjutanter och stabsadjutanter: 11 majorer, 34 kaptener. Militärattachéer: 3 majorer. Pensionerad

1 redogörare, 1 bibliotekarie, 1 professor, 1 krigsarkivarie,

personal: 3 aktuarier, 2 expeditionsunderofficerare.

Civil personal. 1 förste expeditionsvakt, 3 expeditionsvakter.

Chefen uppbär lön (O. 8) å generalitetets stat, övrig personal uppbär lön eller arvode å generalstabens stat. Förutom den fast anställda personalen tjänstgöra vid generalstaben dels aspiranter dels ock annan från truppförbanden inkommenderad personal. Såsom aspiranter beordras från arméns regementen och kårer högst 24 officerare, som gjort sig kompetenta för sådan tjänstgöring. Den inkommenderade personalen är avsedd för tjänstgöring dels såsom militärassistenter vid kommunikationsverken, dels såsom biträden vid topografiska avdelningen eller såsom tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å de övriga avdelningarna dels ock såsom biträden vid expeditionsarbetet inom staben.

28 Generalstabens officerare tjänstgöra i fredstid dels vid huvudstationen i Stockholm, dels i vissa befattningar utom densamma. Verksamheten vid huvudstationen är fördelad på en chefsexpedition och sju avdelningar, nämligen centralavdelningen, organisationsavdelningen, utrikesavdelningen, kommunikationsavdelningen, tekniska avdelningen, krigshistoriska avdelningen och topografiska avdelningen. Yarje avdelning står under uppsikt och ledning av en regementsofficer såsom avdelningschef. Topografiska avdelningen är, vad vidkommer de allmänna kartverken, genom avdelningschefen såsom kartverkschef underställd jordbruksdepartementet. Chefen för generalstaben åligger att med oavlåtlig uppmärksamhet följa militärväsendets utveckling och framsteg såväl inom som utom landet samt, när han finner vikten av gjorda rön eller vunna erfarenheter det kräva, hos Konungen göra framställning om försöks anställande eller förändrings vidtagande inom försvarsverkets olika grenar. Han äger således en ganska vidsträckt initiativrätt. Då emellertid vederbörlig truppslagsinspektör närmast är målsman för det truppslag, han företräder, torde det beträffande frågor, som röra endast ett truppslag, böra i främsta rummet tillkomma vederbörade truppslagsinspektör att främja dess utveckling och föreslå eller i mån av befogenhet vidtaga för ändamålet erforderliga åtgärder. Chefens för generalstaben initiativ torde sålunda främst avse frågor, som beröra hela hären eller åtminstone två eller flera truppslag. Även på de särskilda truppslagens utbildningsföreskrifter utövar emellertid chefen för generalstaben inflytande, i den mån detsamma är erforderligt för att tillgodose kraven på truppslagens samverkan eller eljest mellan föreskrifterna åvägabringa önskvärd eller erforderlig överensstämmelse. Chefen för generalstaben är ledamot av krigsundervisningskommissionen, utrustningskommissionen och industriberedskapskommissionen samt ordförande i kartverkskommissionen. Därigenom är han i tillfälle att utöva ett omedelbart inflytande på de ärenden, som tillhöra dessa kommissioners handläggning. Centralavdelningen har till uppgift att studera frågor, som sammanhöra med rikets försvar, att utarbeta härför erforderliga planer beträffande landstridskrafternas användning vid krig och att bearbeta andra med försvarsförberedelserna sammanhängande göromål. Avdelningen handlägger även ärenden rörande krigsanvändningen av telegraf-, telefon- och postväsendet. Organisationsavdelningen handlägger huvudsakligen ärenden rörande dels mobilisering samt organisation och utbildning i fred och krig, dels värnpliktsärenden i allmänhet. Avdelningen bearbetar därjämte den svenska militärstatistiken. Utrikesavdelningen inhämtar, granskar och sammanställer underrättelser rörande militärväsendet i utlandet. Avdelningen biträdes av de på generalstabens stat uppförda militärattachéerna. KommuniTcationsavdelningen har att följa utvecklingen av landets och grannstaternas kommunikationsväsende samt utarbeta transportplaner för arméns

29 uppmarsch och koncentrering. Avdelningen planlägger härens större fälttjänstövningar och för dessa erforderliga transporter. Tekniska avdelningen handlägger vissa tekniska ärenden av beskaffenhet att ej falla inom annan avdelnings verksamhetsområde. Krigshistoriska avdelningen har att skriva fäderneslandets krigshistoria och vårda krigsarkivet. Topografiska avdelningen har att ombesörja landets militära kartläggning. c. Arméns truppslagsinspektioner. Inspektören för infanteriet är generalsperson med lön (O. 8) från staten för infanterigeneralitetet. inspektionen. Hans huvudsakliga uppgift i fred är att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt tillståndet inom infanteriet, vaka över att dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt att för detta ändamål hos Konungen göra framställning om vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. Vidare skall han inspektera infanteriregementenas praktiska och teoretiska utbildning samt vaka över att gällande utbildningsföreskrifter efterföljas och att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes regementena emellan. Inspektören har befäl och överinseende över infanteriskjutskolan. Till sitt biträde har inspektören en stab, bestående av 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare ur infanteriet, därav en med teknisk utbildning, samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode. Inspektören för kavalleriet är generalsperson med lön (O. 7) från staten för Kavallerigeneralitetet. Inspektören har i fråga om kavalleriets utbildning motsvarande inspektionen. uppgift och åligganden som inspektören för infanteriet. Han har därjämte överinseendet över ridskolan samt är tillika chef för remonteringsväsendet. Till sitt biträde har inspektören en stab, bestående av 1 stabschef, regementsofficer eller kapten ur generalstaben, 1 redogörare, pensionerad officer, och 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode. Inspektören för artilleriet, tillika generalfälttygmästare och chef för armé- Artilleriförvaltningens artilleridepartement, är generalsperson med lön (0.8) från inspektionen staten för generalitetet. I egenskap av inspektör har han ifråga om artilleriet motsvarande uppgifter som inspektörerna för infanteriet och kavalleriet samt har därjämte befäl och överinseende över artilleriets skjutskola. Såsom generalfälttygmästare åligger det honom att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt förbättringen av eldvapnen med därtill hörande ammunition och materiel samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om försöks anställande eller själv ordna sådana. Vidare skall han förelägga Konungen till prövning och fastställande förslag till nya eller förändrade vapenkonstruktioner m. m. Slutligen skall han övervaka verksamheten vid artilleriets fabriker och tyganstalter samt hava uppsikten över tillverkningen i riket av vapen, ammunition och artillerimateriel för arméns behov.

30 Till sitt biträde har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet i sistnämnda egenskap till" förfogande viss personal ur artilleristaben. Denna personal, vilken tillsammans bildar artilleriinspektionen, utgöres dels av chefen för artilleristaben, tillika chef för artilleriets skjutskola, med underställda statistiska och skjutskoleavdelningarna, dels av stabschefen vid artilleriinspektionen, major ur artilleristaben, med underställda utrustningsavdelningen och inspektörens expeditionsavdelning. Personalen å avdelningarna utgöres av artilleristabsofficerare och inbeordrade officerare. Inspektörens för artilleriet expedition förestås närmast av en pensionerad officer med arvode från artilleristabens stat. Chefen för Chefen för fortifikationen, tillika chef för arméförvaltningens fortifikationsf0r medatstaben departementet, är generalsperson med lön (O. 8) å staten för generalitetet, I egenskap av truppslagschef har han i huvudsak enahanda ställning gent emot ingenjörtrupperna som arméfördelningschef i förhållande till denne underlydande truppförband och skall sålunda inspektera nämnda trupper och övervaka, att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes de olika kårerna emellan. Över fortifikationens personal har han därjämte regementschefs makt och myndighet. Vidare skall han ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt fortifikations- och ingenjörtruppväsendets utveckling m. m. Slutligen åligger det honom att såsom inspektör över länt- och kustfästningarna med avseende å dessa utarbeta erforderliga nybyggnads- och förändringsarbeten. Till sitt biträde har chefen för fortifikationen i sin egenskap av inspektör till förfogande dels fortifikationsstaben (1 chef och 7 övriga officerare), dels vissa inkommenderade officerare, vilka tillsammans utgöra fortifikationens huvudstation. Denna är indelad i följande avdelningar, nämligen trupp-, utrustnings-, befästnings- och statistiska avdelningarna, vartill kommer en expeditionsavdelning. Personalen å de tre förstnämnda avdelningarna tjänstgör samtidigt å arméförvaltningens fortifikationsdepartement. Chefen för Chefen för intendenturhåren, tillika generalintendent och chef för arméför^l-årcnm^d v å n i n g e n s intendentsdepartement, är generalsperson med lön (O. 8) å genestab. ralitetets stat. Han är tillika inspektör för intendenturtrupperna och har ifråga om dessa truppers utbildning motsvarande åligganden som övriga inspektörer. I sin egenskap av chef för intendenturkåren och truppslagsinspektör för intendenturtrupperna biträdes han närmast av intendenturstabens personal (1 chef och 6 övriga officerare m. fl.). Tränginspek- Inspektören för trängen, vilken tillika har regementschefs makt och mynionen. dighet över trängens officerare och underofficerare med vederlikar, är överste med lön å staten för officerare, underofficerare med vederlikar m. fl. vid trängen. I sin egenskap av truppslagsinspektör har han ifråga om trängtruppernas utbildning motsvarande uppgift och åliggande som övriga insj)ektörer. Inspektören för trängen biträdes av en stab, bestående av 1 adjutant, kapten vid trängen, samt 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode.

31 Enligt 1925 års härordning skall den i Stockholm stationerade brigad- MiUtärchefen tillika vara inspektör för militärläroverken. inspektionen. Han biträdes i denna egenskap av 1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben, och 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer med arvode. Inspektören har befäl och överinseende över krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan samt arméns underofficersskolor, och åligger det honom i huvudsak att följa den teoretiska och praktiska undervisningen, inspektera tillämpningsövningarna vid militärläroverken samt vidtaga eller föreslå åtgärder för främjandet av läroverkens ändamålsenliga utveckling, att pröva och i mån av befogenhet avgöra framställningar av läroverkens chefer samt att handlägga personalärenden berörande läroverken, såsom anmälan om lediga lärar- eller repetitörsbefattningar, elevers inträde vid eller avgång från militärläroverken, skolchefers, lärares och elevers vid krigshögskolan trupptjänstgöring, stipendiefrågor m. m.

2. Sjöförsvaret. Jämlikt för marinen gällande reglemente utövas under Konungen marinens överstyrelse av marinförvaltningen, chefen för marinstaben, högste befälhavaren över kustflottan, inspektören för undervattensbåtvapnet, marinöverdirektören, marinöverintendenten, marinöverläkaren och chefen för kustartilleriet. Jämte överstyrelsen finnas inom marinen vissa befälhavare och anstalter, vilka i militäriskt hänseende lyda direkt under Konungen, medan de däremot i ekonomiskt avseende äro underställda marinförvaltningen. Till sjöförsvaret hänföres därjämte sjökarteverket. a. Marinförvaltningen. Enligt för marinförvaltningen gällande instruktion utövar ämbetsverket Marinförvaitunder Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende överstyrelsen över ämbetTrikets sjöförsvar. I sådant avseende tillkommer det marinförvaltningen att befattning och tillse, att sjöförsvaret vidmakthålles i så fullständigt och tidsenligt skick, organisation. som med anvisade medel kan genom omtanke och klok hushållning vinnas, så ock att hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som härför finnas erforderliga. I överensstämmelse härmed åligger marinförvaltningen: att utöva det allmänna inseendet över dels den marinen tillhörande personalens avlönande, provianterande, förseende med beklädnad och sängservis, inkvartering samt hälso- och sjukvård, dels de för övandet av denna personal erforderliga anordningar i tekniskt eller ekonomiskt hänseende; att övervaka, det marinens materiel med fullständiga inventarier och nödiga utredningar vidmakthålles samt att dess byggnader och övriga egendom behörigen tillses, vårdas och underhållas; att, sedan Kungl. Maj:t godkänt huvudritning till nybyggnad av större fartyg eller till fortifikatorisk anläggning eller till uppförande av större hus

32 eller annan byggnad, fastställa inrednings- samt, där så må erfordras och i den mån ej arbetenas utförande uppdragits åt annan myndighet, detaljritningar för fartyget, fortifikationsanläggningen eller byggnaden ävensom fastställa behövliga ritningar och modeller till förrådsartiklar, med undantag av skjutvapen, projektiler, minor, lavettage och den beklädnad, vartill modell fastställes av Kungl. Maj:t; att besörja de nybyggnader, anskaffningar, förhyrningar och transporter, vilka av Kungl. Maj:t åt marinförvaltningen uppdragas, och i allmänhet anskaffningen av de för marinen erforderliga stridsmedel, ävensom eljest förnödenheter i större omfattning och andra föremål, när sådant av mariniörvaltningen prövas lämpligt, samt att övervaka marinens upphandlingsväsende ; att till utförande anbefalla erforderliga förbättringar i marinens materiel -och förrådsartiklar samt hus och andra byggnader, såvida för ändamålet anvisade medel därigenom icke överskridas; att övervaka, det marinens förråd äro försedda i överensstämmelse med givna föreskrifter, ävensom medgiva försäljning av marinen tillhöriga förrådsartiklar, vilka, ehuru icke kassabla, anses vara för sjöförsvaret obehövliga eller oanvändbara; att avgöra besvär i anledning av de utav vederbörande myndigheter i civila mål utfärdade beslut, över vilka klagan må hos marinförvaltningen föras; att förvalta alla från statsverket till sjöförsvaret anvisade medel; att tillhandahålla marinens vederbörande myndigheter jämte sjökarteverket i ö r dem erforderliga penningbelopp samt bestrida förefallande utgifter för övriga behov, som höra under fjärde huvudtiteln, avdelning I I I , sjöförsvaret ; att härvid övervaka, att utgifterna äro rätteligen grundade, och att, i vad på marinförvaltningen ankommer, beviljade anslag användas för de därmed avsedda ändamål och fastställda stater rätt efterlevas; att redovisa för alla av marinförvaltningen omhänderhavda penningmedel; att pröva från vederbörande myndigheter inkommande förslag till avskrivning av kronans fordringar; att handlägga egna ekonomiska angelägenheter och åtal för fel och försummelse i tjänsten av marinförvaltningens civila personal; samt att redovisa för till ämbetsverkets omedelbara befattning hörande persedlar. Till marinförvaltningen höra för närvarande nio avdelningar, nämligen: artilleriavdelningen, torpedavdelningen, minavdelningen, nautiska avdelningen, fortifikationsavdelningen, ingenjöravdelningen, intendentavdelningen, sanitetsavdelningen och civilavdelningen. Inom civilavdelningen finnas ett kansli och en kameralbyrå. Till kansliet höra registratorskontoret och advokatfiskalskontoret, till kameralbyrån bokslutskontoret, revisionskontoret och kassakontoret.

33 Enligt 1925 års försvarsproposition utgick chefen för försvarsdepartementet vid verkställandet av undersökningen angående stampersonalens fördelning i fredstid från att antalet avdelningar i marinförvaltningen skulle minskas med en. En dylik minskning har emellertid ännu ej blivit vidtagen. Marinförvaltningen utgöres av: en chef av flaggmans eller kommendörs grad samt nio ledamöter, nämligen: fem därtill förordnade officerare av regementsofficers grad, tillhörande fyra marinen och en fortifikationen, och tjänstgörande såsom avdelningschefer för resp. artilleri-, torped-, min-, nautiska- och fortifikationsavdelningarna; marinöverdirektören, som är avdelningschef för ingenjöravdelningen; marinöverintendenten, som är avdelningschef för intendentavdelningen; marinöverläkaren, som är avdelningschef för sanitetsavdelningen och marinöverkommissarien, som är avdelningschef för civilavdelningen. Chef för kameralbyrån är amiralitetsrådet. Vid handläggning av ärende, som i något hänseende tillhör amiralitetsrådet, inträder denne såsom ledamot av marinförvaltningen. På framställning av ledamot må marinförvaltningen uppdraga åt någon å vederbörande avdelning tjänstgörande att vid handläggning av särskilt ärende eller viss grupp av ärenden i dennes ställe inträda såsom ledamot av ämbetsverket. I marinförvaltningen tjänstgöra inspektören för undervattensbåtvapnet och stabschefen hos chefen för kustartilleriet, vilka deltaga i beredningen av ärenden, som beröra resp. undervattensbåtvapnet samt kustfästningarna och kustartilleriet, ävensom dels civil och pensionerad personal uppförd i staten för marinförvaltningen, dels militär och civilmilitär personal uppförd å aktiv stat. De civila befattningshavarna fördelas till tjänstgöring av marinförvaltningen, den militära och civilmilitära personalen i utav ämbetsverkets chef fastställd ordning. Enligt 1925 års försvarsbeslut avsågos för tjänstgöring i marinförvaltningen bl. a. 1 fiaggman, chef, 5 kommendörer och kommendörkaptener såsom avdelningschefer m. m., 10 kaptener och löjtnanter, 12 mariningenjörer, 7 marinintendenter, 2 marinläkare och 4 underofficerare, samtliga från flottan, 3 kaptener från kustartilleriet samt 4 pensionerade underofficerare från marinen. Med avseende på den civila personalen hänvisas till vad därom under kap. VI, civilavdelningen, anföres. Marinförvaltningen tillhörande ärenden beredas och föredragas av ledamöterna i stort sett enligt följande fördelning, nämligen av chefen för artilleriavdelningen ärenden, som angå fartygens och den övriga flytande materielens ävensom kustfästningarnas artilleribestyckning, personalens beväpning, skjutbanor och målmateriel m. m.; chefen för torpedavdelningen ärenden, som angå fartygens och den övriga flytande materielens samt kustfästningarnas torpedbestyckning, inventarier och utredning för marinens trådlösa telegraf- och telefonväsende m. m.; 1677 27

3 Ärendena8 fördelning.

34 chefen för minavdelningen ärenden, som angå minförsvaret, telegraf- och telefonmateriel samt telegraf- och telefonledningars anläggning, underhåll och betjänande, kustfästningarnas stridsbelysning m. m.; chefen för nautiska avdelningen ärenden, som angå marinens krigsberedskap, övningar och organisation, sjöinstrument- och sjökarteförråden, skeppar- och styrmansuppbörderna samt eldsläckningsväsendet, polis, sjötransporter m. m.; chefen för fortifikationsavdelningen ärenden, som angå konstruktion och nybyggnad samt underhåll av kustfästningar och till dem hörande eller eljest för kustartilleriet avsedda kasern- och andra byggnader m. m.; chefen för ingenjör avdelning en ärenden, som angå konstruktion och nybyggnad samt underhåll av fartyg och annan flytande materiel jämte därtill hörande maskinerier, flottans mekaniska inrättningar samt elektrisk belysning för marinens etablissemang och fartyg i de delar, som icke angå minavdelningen, ävensom tekniska frågor rörande flottans hamnområden, tomter, vägar, kajer, hus, byggnader m. m.; chefen för intendentavdelningen ärenden, som angå förplägnad, beklädnad, sängservis och inkvartering för marinens personal samt upphandling av kol, olja, intendenturmateriel m. m.; chefen för sanitetsavdelningen ärenden, som angå hälso- och sjukvården vid marinen m. m.; chefen för civilavdelningen ärenden, som angå marinens fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning, förklaring, ändring m. m. av eller förslag till allmänna författningar, avskrivnings- och besvärsmål samt övriga ärenden av administrativt-juridisk beskaffenhet. Inom denna avdelning bereder och föredrager amiralitetsrådet ärenden, som angå uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinförvaltningens befattning hörande medel, avskrivnings- och besvärsmål undantagna, ävensom sammanfattandet av förslagen till staterna å fjärde huvudtiteln, i vad marinförvaltningen vidkommer. Samtliga avdelningar inom marinförvaltningen hava att, en var inom omfattningen av sin verksamhet, följa utvecklingen inom försvarsväsendet såväl inom som utom landet. Med avseende på marinförvaltningens uppgift i fråga om kameral och teknisk revision hänvisas till vad därom i det följande anföres. Advokatfiskalen åligger att vara marinförvaltningens ombud i frågor rörande kronans rätt; att avgiva utlåtande i de ärenden, som i sådant hänseende av marinförvaltningen eller ledamot till honom remitteras; att å kronans vägnar, när så prövas nödigt, deltaga i anbefallda inventeringar; samt att utföra de åtal, vilka av marinförvaltningen åt honom uppdragas. Ärendenas Ärende, som i olika avseenden tillhör två eller flera avdelningar, beredes avgörande. a v vederbörande ledamöter gemensamt. Ärenden avgöras på något av följande sätt: a) i plenum antingen av marinförvaltningens chef eller ock efter omröstning mellan de i beslutet deltagande;

35 b) av marinförvaltningens chef i närvaro endast av föredraganden; c) av vederbörande ledamot. Vid avgörande av viktigare fråga, som berör marinens arbetare, skall socialstyrelsen beredas tillfälle att vara representerad. Plenum utgöres av ämbetsverkets chef, chefen för civilavdelningen samt, allt efter ärendets beskaffenhet, en eller flera av ämbetsverkets övriga ledamöter. Yid handläggningen i plenum av ärende, som tillhör amiralitetsrådet men icke i något avseende jämväl chefen för civilavdelningen, deltager amiralitetsrådet men icke bemälde avdelningschef. Chefen för marinförvaltningen samt ämbetsverkets samtliga ledamöter jämte amiralitetsrådet skola i plenum deltaga i ärenden, som angå statsregleringen, marinförvaltningens organisation samt tillsättning m. m. av ämbetsverkets civila personal. Marinförvaltningens chef äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i vilkas handläggning han deltager, med undantag av vissa i instruktionen angivna ärenden, vilka avgöras efter omröstning mellan de i beslutet deltagande. Fattar chefen beslut, som strider mot någon tillstädesvarande ledamots åsikt, åligger det denne att till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. I skrivelse till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement skall sådan mening anmälas eller skriftligen bifogas. Därest chefen skulle besluta en statsutgift till belopp av tiotusen kronor eller däröver eller en åtgärd, vars verkställighet skulle kunna medföra kostnader för statsverket till minst nämnda belopp, men föredraganden låtit till protokollet anteckna sin avvikande mening, får beslutet icke gå i verkställighet med mindre Kungl. Maj:t gillat detsamma. De ärenden, som avgöras av vederbörande ledamöter i marinförvaltningen, äro av militär-teknisk eller rent teknisk natur. Beslut i sådant ärende får dock icke äga någon principiell innebörd av vikt, medföra annan utgift än som kan bestridas med för ändamålet tillgängliga och av marinförvaltningen till vederbörande avdelnings förfogande ställda medel, eller föranleda skrivelse, utlåtande eller yttrande till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement. Ledamot må ej heller fatta beslut, som medför utgift, så framt icke amiralitetsrådet vid samråd biträder detsamma. Berör ärende, som ledamot äger avgöra, flera ledamöters verksamhetsområden, skall samråd äga rum och, därest skiljaktiga meningar förefinnas, ärendet avgöras i plenum. Ledamot äger vidare att i ärenden, som höra under hans handläggning, infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, meddela detaljbestämmelser i anslutning till ämbetsverkets beslut samt besvara förfrågningar i viss omfattning. Amiralitetsrådet må meddela beslut angående vissa utbetalningar. Vid handläggning av frågor om leveransavtal eller andra kontrakt rörande materialier i större omfattning o. d. må biträde av merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent anlitas. Anmärkningsmål avgöras av marinöverkommissarien. I frågor, som röra äskande av anslag till ny eller till förändring eller ombestyckning av förefintlig krigsmateriel;

36 äskande av anslag till ny eller till viktigare förändring av befintlig kustfästning ; planläggning av ny eller viktigare förändring eller nedläggande av befintlig kustfästning; uj)pgörande av förslag till militära ocli civilniilitära personalstater; samt viktigare förändring i avseende å utrustning ocli beklädnad av marinens personal skall marinförvaltningen samråda med chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet, en var i vad hans befattning angår. Sådant samråd skall ock äga rum med chefen för marinstaben i frågor rörande planläggning av ny fartygsanskaffning eller viktigare förändring eller utrangering av äldre fartyg; med chefen för kustartilleriet angående äskande av anslag till andra åtgärder än förut nämnts beträffande kustfästningarna och övriga för kustartilleriets förläggning avsedda byggnader, så ock i andra frågor, som röra planläggning av ny eller viktigare förändring av dylik byggnad; samt med chefen för fortifikationen i frågor, som röra äskande av anslag till ny eller viktigare förändring av befintlig kustfästning, så ock i övriga frågor, som röra planläggning av ny eller viktigare förändring eller nedläggande av befintlig kustfästning. Fattar marinförvaltningen i ärende, vari enligt ovan samråd ägt rum, beslut, som strider mot chefens för marinstaben, chefens för kustartilleriet eller chefens för fortifikationen mening, skall, därest ärendet är av beskaffenhet att skola underställas Kungl. Maj:ts prövning, anmälan om skiljaktigheten göras hos Kungl. Maj:t. Särskilda beDå befälet över marinstridskrafterna vid krig eller fara för krig utövas rörande1 kries- a v n o 8 ' s ^ e befälhavaren för fälthären och marin stridskrafterna, skall marinförvaitningen. förvaltningen i fråga om åtgärder beträffande materiel, förnödenheter o. d. dels så långt ske kan tillmötesgå de allmänna anvisningar, som bemälde högste befälhavare kan komma att i krigföringens intresse meddela, dels uppå anfordran eller eljest, då sådant synes erforderligt, lämna marinstabschefen i högkvarteret nödiga upplysningar, uppgifter o. d. Utan att inhämta ovan nämnda anvisningar från högste befälhavaren över marinstridskrafterna må marinförvaltningen ej fatta beslut i fråga om åtgärder i angivna hänseenden, därest detsamma berör marinstridskrafterna och i någon mån kan hava inflytande på krigföringen. A andra sidan har marinstabschefen i högkvarteret att lämna marinförvaltningen upplysningar i fråga om de anvisningar, som högste befälhavaren över marinstridskrafterna lämnat under marinförvaltningen ställda myndigheter i sådana avseenden, som beröra förvaltningens verksamhet. to. Marinstatoen. Enligt gällande instruktion har marinstaben till uppgift: att uppgöra planer för marinens mobilisering samt behandla frågor, som röra dess sättande i stånd att fylla sin uppgift;

37 att med uppmärksamhet följa den flottan tillhörande personalens utbildning, övningar och tjänstbarhet samt uppgöra förslag till förbättringar i dessa hänseenden; att noggrant följa sjökrigsväsendets utveckling såväl inom som utom riket samt verkställa sjökrigshistoriska forskningar; att efter erhållet uppdrag utarbeta för tjänsten erforderliga författningar, reglementen, instruktioner och föreskrifter; att verkställa utredningar och avgiva utlåtanden i sjömilitära frågor, som till staben hänskjutas, samt att samla alla härför erforderliga uppgifter rörande såväl marinens personal och materiel som ock sjökommunikationerna samt sådana anstalter inom landet, vilka äro avsedda för allmänna sjöfartens befrämjande. Jämlikt särskilt kungl. brev har dessutom chefen för marinstaben till åliggande att övervaka ställningen å anslaget till flottans krigsberedskap och övningar samt verkställa kostnadsberäkningar med avseende på nämnda övningar. Chefen för marinstaben äger att hos Konungen och hos försvarsministern göra de framställningar, som kunna föranledas av stabens verksamhet. Han äger således en betydande initiativrätt och är den högste målsmannen inom marinen i frågor, som beröra marinens organisation och användning, samt beträffande personalens vid flottan utbildning i så gott som alla avseenden. Chefen för marinstaben är ordförande i styrelsen för Sveriges frivilliga motorbåtskår och marinundervisningskommissionen samt ledamot av industriberedskapskommissionen och kommissionen för de allmänna kartarbetena. Verksamheten inom marinstaben är för närvarande fördelad på en chefsexpedition samt på fem särskilda avdelningar enligt nedanstående. Mobiliseringsavdelningen har huvudsakligen till uppgift att utarbeta vissa planer för marinens mobilisering ävensom att handlägga ärenden rörande kustartilleriet och värnplikten. Operationsavdelningen har till huvuduppgift att utarbeta planer för marinstridskrafternas krigsberedskap och användning vid krig samt att handlägga frågor rörande operationsbaser, lokalförsvar, krigsövningar, stridskrafternas samverkan med andra vapen ävensom frågor rörande marinstridskrafternas taktik, signalväsende och bevakningstjänst. På avdelningen handläggas även folkrättsliga spörsmål. Kommunikationsavdelningen har att studera rikets och andra länders kustgeografi samt handlägga frågor rörande militärleder, militärhamnar, sjökort, kanaler och övriga kommunikationsanstalter m. m. Avdelningen handlägger dessutom frågor rörande kustsignal-, lots-, telegraf-, telefon- och postväsendena ävensom frågor rörande sjötransporter. Organisationsavdelningen handlägger huvudsakligen ärenden rörande marinens organisation samt planer för flottans årliga övningar ävensom förslag till för tjänsten erforderliga författningar, reglementen, instruktionsböcker m. m., i den mån de icke tillfalla annan avdelning.

38 Utrihesavdelningen inhämtar och sammanställer underrättelser angående sjökrigsväsendet i andra länder, varjämte avdelningen skall verkställa sjökrigshistoriska forskningar. Avdelningen utövar vården av marin stabens bibliotek. Enligt 1925 års försvarsbeslut avsågos för tjänstgöring i marinstaben bl. a. 1 flaggman, chef, samt följande personal, kommenderad till tjänstgöring i nämnda stab, nämligen: 7 kommendörkaptener såsom avdelningschefer eller marinattachéer, 14 kaptener och löjtnanter, 1 marinintendent, 2 expeditionsunderofficerare (stam), samtliga från flottan, ävensom 1 kapten från kustartilleriet. Härtill komma med lön resp. arvode å marinstabens stat: 1 expeditionsvakt, 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer. Nödvändigheten av att taga till tjänstgöring i marinstaben kommenderade sjöofficerare i anspråk för sjötjänstgöring reducerar i regel, särskilt sommartid, de ordinarie arbetskrafterna i större eller mindre utsträckning. Eventuella förändringar i organisationen av marinstabens verksamhet på olika avdelningar ansågos enligt försvarsbeslutet vara en inre organisatorisk fråga, som borde överlämnas åt närmare bestämmande av Kungl. Maj:t inom ramen av tillgängliga arbetskrafter och de beräknade staterna. Förutom tjänstgöringen i marinstaben bestrider stabens ordinarie militära personal följande befattningar, nämligen: ordförande i fartygsuttagningskonimissionen, extra ledamot av lotsstyrelsen, marinassistent vid telegrafstyrelsen och militärledsassistent i sjökarteverket. Jämlikt kungörelse den 3 december 1915 och i kommandoväg utfärdade bestämmelser gälla beträffande marinstabens verksamhet vid krig eller fara för krig bland annat följande. Då vid krig eller fara för krig befälet över marinstridskrafterna övertages av högste befälhavaren för fälthären och marinstridskrafterna, övergår marinstabens verksamhet delvis på högkvarterets marinstab. Chefen för marinstaben övertager härvid med bibehållande av sin förutvarande befattning även chefsskapet för högkvarterets marinstab. Då Konungen är högste befälhavare för fälthären och marinstridskrafterna, äger marinstabschefen i högkvarteret utöva högste befälhavarens över marinstridskrafterna myndighet i administrativa ärenden, såvitt de äro av beskaffenhet, att de skola slutligt avgöras av Konungen i statsrådet eller i kommandoväg, eller att besvär kunna komma att anföras hos Konungen. Denna befogenhet för marinstabschefen i högkvarteret tillkommer chefen för marinstaben, intill dess högkvarteret trätt i verksamhet. Närmare bestämmelser angående organisationen av högkvarterets marinstab samt om den verksamhet, som tillkommer marinstaben och högkvarterets marinstab, meddelas i kommandoväg. Hittills utfärdade dylika bestämmelser äro av hemlig natur.

39 c. Högste befälhavaren över kustflottan. Högste befälhavaren över kustflottan är en därtill av Konungen förordnad flaggman. Han ansvarar för att i kustflottan ingående stridskrafter, vad beträffar såväl personal som materiel, innehava den högsta grad av krigsduglighet, som genom planmässiga övningar samt omtanke och klok hushållning kan vinnas. Högste befälhavaren över kustflottan har i stort sett till åliggande: att känna för rikets försvar uppgjorda försvarsplaner;, att utarbeta de strategiska och taktiska detaljplanerna för kustflottans användning i krigstid; att gemensamt med chefen för marinstaben avgiva förslag till flottans personals övningar ombord; samt att inspektera eller låta inspektera dels under hans befäl varande, dels även omedelbart under Konungen lydande fartyg m. m. Högste befälhavaren över kustflottan äger att hos Konungen, chefen för försvarsdepartementet, marinförvaltningen eller chefen för marinstaben göra framställning om vidtagande av de åtgärder ifråga om personal och materiel samt övningar m. m., vilka han finner erforderliga för att flottans sjöstridskrafter och särskilt kustflottan skola kunna fylla sina uppgifter. Högste befälhavaren över kustflottan biträdes av en stab, vars chef är regementsofficer. Enligt 1925 års försvarsproposition beräknades staben i övrigt skola bestå av 2 flaggadjutanter, 1 stabsingenjör och 1 stabsintendent. d. Inspektören för undervattensbåtvapnet. Inspektören för undervattensbåtvapnet är en därtill av Konungen förordnad regementsofficer. Han skall med uppmärksamhet följa och söka främja undervattensbåtvapnets utveckling och användbarhet, såväl vad beträffar materiel som personal, samt äger att i sådant syfte hos Konungen, chefen för försvarsdepartementet, marinförvaltningen, chefen för marinstaben eller högste befälhavaren över kustflottan föreslå erforderliga åtgärder. Inspektören tjänstgör i marinförvaltningen och deltager där i beredning av ärenden, som angå hans verksamhetsområde. Han skall vidare inspektera rustade undervattensbåtar samt undervattensbåtpersonalens utbildning m. m. ävensom i förekommande fall avgiva förslag till uttagning och kommendering av denna personal. Inspektören har till sitt biträde en adjutant samt en underofficer. Enligt 1925 års försvarsproposition beräknades för tjänstgöring i marinförvaltningen 1 regementsofficer från flottan såsom representant för undervattensbåtvapnet men därutöver ingen ytterligare personal för ändamålet. Huruvida nämnda officer jämte sin tjänstgöring i marinförvaltningen borde bestrida befattning såsom inspektör för undervattensbåtvapnet skulle bero på framtida prövning.

40 e. Marinöverdirektören. Marinöverdirektören är, förutom chef för marinförvaltningens ingenjöravdelning, chef för mariningenjörkåren, i vilken egenskap han beträffande denna kår fullgör en personalchefs allmänna åligganden. Han handlägger dessutom ärenden angående antagning, utbildning och befordran m. m. av till mariningenjörkåren hörande elever, aspiranter, stipendiater samt extra mariningenjörer. Framställningar i ärenden, i vilka beslutanderätten icke tillkommer marinöverdirektören, ingivas till Konungen eller chefen för försvarsdepartementet. Marinöverdirektören har dessutom vissa åligganden med avseende på förandet av rullor över värnpliktiga ingenjörer, tillhörande marinen, samt handhavandet av denna personals mobiliseringsinkallelse. f. Marinöverintendenten. Marinöverintendenten är, förutom chef för marinförvaltningens intendentavdelning, chef för marinintendenturkåren, i vilken egenskap han i stort sett beträffande denna kår och värnpliktiga intendenter har enahanda åligganden och befogenheter som marinöverdirektören i fråga om mariningenjörkårens personal m. fl. g. Marinöverläkaren. Marinöverläkaren är, förutom chef för marinförvaltningens sanitetsavdelning, chef för marinläkarkåren, i vilken egenskap han under Konungen och i vissa fall under medicinalstyrelsen i stort sett fullgör en personalchefs allmänna åligganden. Enligt instruktionen äger marinöverläkaren verkställa kommendering av personal i reserven. I fråga om rullföring m. m. av värnpliktiga läkare har marin överläkaren vissa åligganden, närmast överensstämmande med dem, som i sådant avseende i fråga om värnpliktiga ingenjörer tillkomma marinöverdirektören. Marinöverläkaren utövar dessutom under marinförvaltningen och i ärenden, som tillhöra medicinalstyrelsens handläggning, under denna styrelse inseendet över hälso- och sjukvården inom marinen. I denna sin egenskap har han att verkställa inspektioner, varvid såväl de hygieniska förhållandena och sjukvården m. m. inom marinen som även personalens utbildning härutinnan särskilt skola vara föremål för hans uppmärksamhet. Han biträder medicinalstyrelsen vid handläggning av ärenden, som röra marinen. h. Chefen för kustartilleriet. Chefen för kustartilleriet, som är generalsperson med lön på kustartilleriets stat, utövar under Konungen högsta befälet över kustartilleriets personal med den inskränkning, som följer av kommendants befälsrätt. Han är jämväl inspektör för kustartilleriet. Såsom personalchef åligger det chefen för kustartilleriet att fördela officerare och underofficerare mellan olika truppförband, att befordra underofficerare, avgiva befordringsförslag beträffande vissa officerare, antaga och avskeda kustartillerikadetter och reservkadetter, utarbeta förslag till vissa

41 författningar och andra föreskrifter rörande rekrytering, befordran, tjänstledighet, avsked, värnplikt m. ni. I egenskap av inspektör är chefen för kustartilleriet ansvarig för de vapnet tillhörande truppförbandens krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Honom åligger: att inspektera underlydande truppförband samt den honom direkt underställda skjutskolan; att granska till honom inkomna rapporter över övningar; att fördela kustartilleriets övningsanslag mellan underlydande förband och skolor samt övervaka medlens användning; att tillse, att för utbildningen erforderliga reglementen och instruktioner äro fullt ändamålsenliga samt, i den mån så ej är fallet, med biträde av sin stab utarbeta förslag till nya dylika. Chefen för kustartilleriet är även i viss mån inspektör för kustfästningarna — Vaxholms, Karlskrona, Älvsborgs och Hemsö fästningar. Honom åligger nämligen att med stöd av under inspektionerna vunna erfarenheter framställa de erinringar beträffande kustartilleriets materiel och byggnader samt fortifikatoriska anordningar, vartill fog må förefinnas, samt yttra sig över kommendanternas framställningar rörande nyanskaffning av materiel, fördelning av ordinarie underhållsanslag m. m. Därjämte åligger det chefen för kustartilleriet att inspektera krigsförberedelserna beträffande honom underlydande truppförband. Chefen för kustartilleriet biträdes av en stab, bestående av 1 chef (regementsofficer), 2 kompaniofficerare och 1 underofficer. i. Övriga direkt under Konungen lydande befälhavare och anstalter. Stationsbefälhavaren i Karlskrona och stationsbefälhavaren i Stockholm utöva under Konungen samt i ekonomiskt avseende jämväl under marinförvaltningen styrelsen vid respektive flottans station med undantag av till stationen hörande örlogsvarvs ekonomiska förvaltning. Stationsbefälhavare äger att till Konungen, chefen för försvarsdepartementet, marinförvaltningen eller chefen för marinstaben ingiva förslag, vilka avse avhjälpandet av brister, som röra honom underställd personal eller materiel. Befälhavande amiralen i Karlskrona utövar under Konungen högsta militära myndigheten i Karlskrona. Befälhavande amiralen i Karlskrona är kommendant i Karlskrona fästning och tillika, såvida icke annorlunda förordnats, stationsbefälhavare vid flottans station i Karlskrona. Såvida icke för särskilt fall annat föreskrivits, lyda eskaderchef, avdelningschef och chef å enkelt fartyg omedelbart under Konungen. Kommendant i kustfästning lyder i militärt hänseende, med de inskränkningar, varom beslut i kommandoväg må utfärdas, omedelbart under Konungen. I tekniskt och ekonomiskt hänseende lyder kommendant närmast under marinförvaltningen. Kommendant har endast begränsad befälsrätt över i besättningen ingående truppförband.

42 Chefen för sjöJcrigshögskolan och chefen för sjökrigsskolan lyda direkt under Konungen, och utövas högsta inseendet över dessa skolor av chefen för försvarsdepartementet. Skolorna äro i ekonomiskt avseende underställda marinförvaltningen. j . Sjökarteverket. Sjökarteverket, vars stat är uppförd under riksstatens fjärde huvudtitel, sjöförsvaret, intager i stort sett en självständig ställning i förhållande till marinens myndigheter. Chef för sjökarte verket är en därtill utav Kungl. Maj:t förordnad regementsofficer vid flottan. Till tjänstgöring vid kartverkets byrå- och mätningsarbeten beordras i kommando väg viss militär personal från flottan. Vid kartverket tjänstgör i övrigt civil personal, upptagen å den för verket fastställda staten. Till chefen för marinstaben skall kartverkschefen meddela upplysningar om under sjömätning inom vissa områden anträffade grund. Vid handläggning av ärenden, som beröra det militära sjökortsmaterialet, militärledsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål, biträdes kartverkschefen av en till tjänstgöring i verket såsom militärledsassistent beordrad, i marinstaben tjänstgörande sjöofficer. Sjökarteverket rekvirerar för sin förvaltning medel från marinförvaltningen samt redovisar jämväl dit.

3. Flygvapnet. Under Kungl. Maj:t utövas ledningen av flygvapnet av chefen för flygvapnet (generalsperson eller flaggman) och flygstyrelsen. Chefen för flygvapnet, vilken lyder omedelbart under Konungen, är chef för flygvapnets officers- och underofficerspersonal samt civilmilitära personal av motsvarande tjänsteklasser. Han har befälsrätt över flygvapnets förband, formationer och anstalter med undantag av dem, som äro underställda myndighet eller befälhavare vid armén eller marinen, samt är Konungen ansvarig för flygvapnets krigsduglighet och tjänstbarhet i övrigt. Chefen för flygvapnet biträdes i sin tjänstgöring närmast av stabschef, adjutant och övrig beordrad personal. Chefen för flygvapnet är tillika chef för flygvapnets centrala förvaltningsorgan, flygstyrelsen, i vilken även stabschefen ingår. Härigenom sammanknytes den militära ledningen av flygvapnet med dess centrala förvaltning. Flygstyrelsen utövar under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende överstyrelsen över rikets flygvapen. Styrelsen skall tillse, att flygvapnet vidmakthålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel kan genom omtanke och klok hushållning vinnas. Flygstyrelsen åligger att förvalta flygvapnet anvisade statsanslag, att draga försorg om en ändamålsenlig hushållning med flygvapnets medel och materiel, att redovisa flygstyrelsens medel, att ombesörja att flygvapnets materiel underhålles i tidsenligt skick, att sörja för att den flygvapnet tillhörande

personalens förläggning, förplägnad, liälso- och sjukvård, utrustning och beväpning ske på tidsenligt sätt. Flygstyrelsen skall därjämte, sedan Kungl. Maj:t godkänt huvudritning till nybyggnad, flygplantyp, byggnad m. m., fastställa inrednings- och detaljritningar ävensom fastställa modeller till förrådsartiklar med undantag av de vapen och den beklädnad, vartill modell fastställes av Kungl. Maj:t. Flyg-styrelsen skall slutligen uppgöra erforderliga planer för flygindustriens krigsorganisation och förslag i fråga om de önskemål, som ur militär synpunkt böra uppställas i avseende å lufttrafikföretagens i landet personal, materiel och flygstationer. Flygstyrelsen handlägger därjämte ärenden rörande flygvapnets personal, organisation och luftstridskrafternas mobilisering. Chefen för flygvapnet är chef för flygstyrelsen. Denna utgöres i övrigt av stabschefen hos chefen för flygvapnet samt cheferna för flygstyrelsens förvaltningsbyråer, nämligen: chefen för militärbyrån, som är regementsofficer vid flygvapnet; chefen för tekniska byrån, som är flygöveringenjör; samt chefen för intendenturbyrån, som är regementsofficer i intendenturbefattning vid flygvapnet. Stabschefen deltager i flygstyrelsens beredning av ärenden, som angå personalens förläggning, utrustning och beväpning samt anslag till flygvapnets övningar, konstruktion, nybyggnad och underhåll av flygmaterielen, byggnader, skjut- och flygfält m. m. samt flygindustriens krigsorganisation. Han bör närvara vid föredragning av dylika ärenden. Å militärbyrån handläggas ärenden, som angå anskaffning och underhåll av flygmateriel, vapen, ammunition m. m.; uppförande, underhåll och vård av flygvapnets byggnader, flyg- och skjutfält, flygstationer m. m.; utarbetande av reglementen; anslag till övningar och flygindustriens krigsorganisation m. m. Å tekniska byrån handläggas ärenden, som angå flygplans och motorers konstruktioner; kontroll av byggda flygplan eller motorer; provning av materialier; försök med flygplan och motorer; tekniska ärenden i övrigt. Å intendenturbyrån handläggas ärenden, som angå avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.; skrivmaterialier och expenser; mathållning och furagering; beklädnads- och munderingsutrustning samt kasern- och förplägnadsutredning; bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt; hälso-, sjuk- och veterinärvård; kassa- och räkenskapsväsende; samt ansvar för tjänstefel. Ärendena beredas å vederbörliga byråer, varvid erforderligt samråd skall äga rum dels med stabschefen, dels de olika byråerna emellan. I ärenden rörande flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor skall samråd äga rum med armé- och marinförvaltningarna. I frågor rörande flygstationer samt konstruktion av flygplan jämte beväpning och utrustning, vilka äro avsedda för sådana flygformationer, som skola tilldelas eller operera tillsammans med armén eller marinen, skall samråd äga rum med vederbörande armé- och marinmyndigheter.

44 Konstruktion, tillverkning och i erforderlig omfattning underhåll av bomber, torpeder, minor, kulsprutor, ammunition, radio, fartyg, båtar, byggnader m. m. dylikt må rekvireras hos armé- respektive marinförvaltningen mot ställande av härför erforderliga medel till vederbörande ämbetsverks förfogande. I avseende å ärende rörande hälso- och sjukvård samt veterinärvård m. m. skall samråd äga rum med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse eller marinförvaltningen. Genom kungl. brev den 27 juni 1927 har därjämte bestämts, att en militärläkare må under budgetåret 1927—1928 tjänstgöra i flygstyrelsen såsom särskild föredragande i ärenden angående hälso- och sjukvård. Då så erfordras, äger flygstyrelsen anlita juridiskt biträde eller biträde av merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent. Chefen för flygstyrelsen äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i vilkas avgörande han deltager. Den föredragande och annan närvarande byråchef hava reservationsrätt. Byråchef får meddela beslut i av chefen för flygvapnet bestämda ärenden av mindre betydelse. Kassaärenden avgöras av assistenten å intendenturbyrån. En bland de i styrelsen tjänstgörande äldre officerarna förordnas som kassakontrollant. Chefen för intendenturbyrån har i förhållande till styrelsens egen kassa en ställning, motsvarande regementschefs, samt i förhållande till kassaväsendet i övrigt en ställning, närmast motsvarande fördelningsintendents. Grunderna för flygvapnets Jcrigsförvaltning hava icke bestämts i någon kungl. förordning. Någon krigsinstruktion för flygstyrelsen har icke heller ännu utfärdats.

4. Kontroll och revision samt besvär. Kontroll och Kontrollen över högsta ledningen utövas av riksdagen genom konstitutionsremsion. 0(fa statsutskotten, riksdagens revisorer och militieombudsmannen. Högsta ledningens kontroll över densamma närmast biträdande organ utövas dels genom den chefen för försvarsdepartementet tillförsäkrade rätten att utfärda föreskrifter och erinringar om verkställighet av utfärdade beslut, att bevista sammanträden i de centrala verken och att från myndigheterna infordra erforderliga upplysningar, dels genom granskning av den redogörelse för förvaltningen, som de centrala ämbetsverken äro skyldiga att till Kungl. Maj:t avgiva. Den kontroll, som de centrala ämbetsverken äga att utöva över underlydande myndigheter, är dels av allmän, dels av speciell natur. Den allmänna kontrollen utövas i enlighet med vederbörliga ämbetsverks instruktioner rörande verkens allmänna ämbetsomfattning. Den speciella kontrollen utövas i enlighet med de uppgifter, som enligt vederbörlig förvaltningsinstruktion för viss materiel m. m. (t. ex. artillerimateriel, förplägnad, sjukvård) i speciellt detta avseende åligga vederbörande centrala ämbetsverk. Departementschef i arméförvaltningen äger sålunda att, då han så anser nödigt, efter föregången anmälan hos chefen för försvarsdepartementet genom

45 inspektion taga personlig kännedom om tillståndet av kronans, lantförsvaret underlydande byggnader, förråd och övrig egendom samt tillse, huru arméns lokala förvaltningsmyndigheter utföra sina åligganden och tillämpa givna föreskrifter. Sådan departementschef äger jämväl uppdraga åt underlydande byråchef att, med biträde då sådant erfordras, verkställa besiktning eller inventering hos lokalmyndighet. Liknande rätt tillkommer chefen för marinförvaltningen ävensom, med dennes samtycke, ledamot i marinförvaltningen. Chefen för flygstyrelsen har även sådan inspektionsrätt. Ett viktigt led i kontrollen är revisionen. En noggrant genomförd revision är ock nödvändig för åstadkommande av fullständig kontroll. Under det att de kontrollerande uppgifterna avse verksamheten i allmänhet, är revisionen fast förbunden med räkenskaperna. Revisionen försiggår dels i försvarsväsendets centrala ämbetsverk, dels i riksräken skåp sverket. Den egentliga revisionen av försvarsväsendets förvaltning är förlagd till de centrala ämbetsverken — armé- och marinförvaltningarna — samt i visst avseende även till flygstyrelsen. Revisionen är dels teknisk, dels kameral. Den tekniska revisionen äger rum vid a r m é f ö r v a l t n i n g e n å vart och ett av artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen samt å sjukvårdsstyrelsen, vid m a r i n f ö r v a l t n i n g e n å var och en av artilleri-, torped-, min-, nautiska-, fortifikations-, ingenjör-, intendent- och sanitetsavdelningarna samt vid f l y g s t y r e l s e n å dess byråer (militärbyrån, tekniska byrån och intendenturbyrån). Denna revision har till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida gjord utgift står i rätt förhållande till varans eller arbetets värde och gällande marknadsläge, kontrollera persedelvården samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i materiel- (persedel-) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika delar samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden. Den kamerala revisionen äger rum vid a r m é f ö r v a l t n i n g e n å civila departementets revisionskontor, där den verkställes av revisionskommissarier och revisorer med erforderligt biträde av annan personal, vid m a r i n f ö r v a l t n i n g e n å till civilavdelningens kameralbyrå hörande revisionskontor, där den verkställes av förste revisorn, revisorer och kommenderade marinintendenter med erforderligt biträde av annan personal. Yid flyg s t y r e l s e n äger icke någon kameral revision rum, utan flygvapnets hela förvaltning revideras kameralt i riksräkenskapsverket. Den kamerala revisionen har till uppgift att kontrollera, att utgifterna

4(1

Besvär.

stå i överensstämmelse med gällande författningar och föreskrifter samt äro behörigen bokförda och verificerade, tillse att inflytande medel bliva uppdebiterade eller inlevererade samt undersöka, att givna förvaltningsföreskrifter, i vad de angå de under fjärde huvudtiteln för försvarsdepartementet uppförda medel, iakttagas. BiJcsräkensJcapsverJcet utövar den centrala kontrollen å hela statsverkets inkomster och utgifter. Före 1924 undergingo försvarsväsendets räkenskaper i sin helhet förnyad revision i riksräkenskapsverket, men efter nämnda tidpunkt detalj granskas endast de centrala verkens egna räkenskaper därstädes, under det att lokalförvaltningarnas räkenskaper endast i form av stickprov underkastas viss specialrevision. Som ovan nämnts sker dock fullständig revision av flygvapnets lokalförvaltningar i riksräkenskapsverket. Besvär över beslut i vanliga förvaltningsärenden avgöras i första instans av de centrala ämbetsverken. Den, som icke åtnöjer sig med lokal förvaltningsmyndighets beslut, äger sålunda anföra besvär däröver hos det centrala ämbetsverk, under vilket myndigheten ifråga lyder. Dylika ärenden rörande flygvapnet hänskjutas dock till arméförvaltningens vederbörande departement. Besvär över sådant beslut avgöres vanligen i andra och tillika högsta instans av Kungl. Maj:t. Vissa ärenden, såsom besvär över vederbörande förvaltningsmyndighets beslut i frågor angående överskott och brister i persedelförråd (reskontreringsmål), avgöras dock i andra och tillika högsta instans av kammarrätten. Besvär över beslut i Jcassaärenden, d. v. s. ärenden rörande avlöningsförmåner, rese- och traktamentsersättningar, pensionsförmåner samt kassa-, räkenskaps- och medelsredovisningsväsendet, avgöras i första instans av vederbörande centrala ämbetsverk, varvid dylika ärenden rörande flygvapnet dock hänskjutas till arméförvaltningens civila departement, i andra och tillika högsta instans i regel av kammarrätten. Besvär över beslut i revisionsmål', som meddelats av vederbörande ämbetsverk i anledning av anmärkningar, framställda av deras egna revisioner, avgöras i fråga om kassaärende av kammarrätten, eljest av Kungl. Maj:t. Oberoende av instansordning avgöres framställning om nåd eller dispens av Kungl. Maj:t.

C. Kommissioner, k o m m i t t é e r och n ä m n d e r , b i t r ä d a n d e högsta ledningen. 1. För försvarsväsendet gemensamma kommissioner. Industriberedskapskommissionen.

Genom kungl. brev den 31 december 1924 har förordnats, att en kommission för industriens krigsberedskap, industriberedskapskommissionen, skulle träda i verksamhet fr. o. m. år 1925. Kommissionens uppgift är att verka för säkerställandet av den inhemska industriens förmåga att tillgodose de krav, som i krigstid komma att ställas på densamma ur såväl militär som allmän synpunkt, och skall kommissionen

47 i detta syfte åvägabringa och understödja härför erforderligt samarbete mellan förvaltningsmyndigheterna och det industriella näringslivets organ m. fl. Därvid åligger det kommissionen att avgiva förslag till ekonomiskt lämpliga åtgärder för att trygga den industriella råvaruförsörjningen i krig och att uppdraga riktlinjer för en allmän organisationsplan, avseende det industriella näringslivets verksamhet i krigstid. Ledamöter av kommissionen äro cheferna för arméförvaltningens artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartement samt sjukvårdsstyrelse, chefen för marinförvaltningen, chefen för flygstyrelsen, chefen för generalstaben, chefen för marinstaben, generaldirektören och chefen för kommerskollegium, verkställande direktören för ingenjörsvetenskapsakademien samt verkställande direktören för Sveriges industriförbund. Chefen för artilleridepartementet är ordförande i kommissionen. Från och med den 1 november 1926 har industriberedskapskommissionen erhållit ett provisoriskt sekretariat. Jämlikt lag den 9 april 1926 skall förslag till uttagning av för krigsmak- Fartygsuttagtens ställande på krigsfot erforderliga fartyg upprättas av en fartygsuttag- ningskommissionenningskommission, bestående av 6 ledamöter, vilka jämte lika antal ställföreträdare för en tid av 4 år utses av Konungen, nämligen 1 regementsofficer av marinen, tillika ordförande, efter förslag av chefen för marinstaben, 1 mariningenjör, efter förslag av marinförvaltningen, 1 officer av armén, efter förslag av chefen för generalstaben, 1 tjänsteman i kommerskollegium samt 2 representanter för sjöfartsnäringen. Fartygsuttagningskommissionen biträdes av en sekreterare och, i den utsträckning Konungen bestämmer, av fartygsinspektörerna. Det antal fartyg, som erfordras för ifrågavarande ändamål, bestämmes av Konungen samt uttages, likaledes av Konungen, redan under fredstid. Besiktning å ifrågakommande fartyg må verkställas genom fartygsuttagningskommissionens försorg. Där det enligt avlöningsreglementet för officerare m. fl. ankommer på Försvarsväsendets Kungl. Maj:t att utfärda allmänna föreskrifter i ämne, som omhandlas i av- lönenämnd. löningsreglementet, bör, innan sådant ärende till avgörande företages, yttrande inhämtas av försvarsväsendets lönenämnd, som jämväl har att bereda andra ärenden av löneteknisk natur, vilka Kungl. Maj:t kan finna lämpligt hänskjuta till densamma. Lönenämnden åligger att hos Kungl. Majt göra de framställningar beträffande löneförhållandena för försvarsväsendets personal, vilka nämnden finner påkallade. Lönenämnden, i vilken löntagar-, förvaltnings- och de allmänna intressena böra vara representerade, skall bestå av ordförande och sex medlemmar, vilka jämte lika antal suppleanter för dem tillsättas av Kungl. Maj:t, varje gång för en tid av tre år. Lönenämnden äger antaga sekreterare och övrig kanslipersonal. Statens bostadsnämnd äger att handlägga frågor om bostadsförmåner åt Statens bl. a. beställnings- och befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet för bostadsnämnd. officerare m. fl. äger tillämpning.

48 Statens bostadsnämnd består av två ständiga ledamöter, av vilka en är nämndens ordförande, samt tre särskilda ledamöter, därav en representant för försvarsväsendets personal. Ledamöter i nämnden förordnas av Kungl. Maj.-t. Nämnden antager sekreterare och övrig erforderlig kanslipersonal.

2. Lanttörsvaret tillhörande kommissioner. Permanenta. Viktigare frågor rörande arméns fältutrustning hänskjutas av Kungl. Maj:t utrustnings- till utrustningskommissionen. kommissionen. Ledamöter av kommissionen äro inspektören för infanteriet, inspektören för kavalleriet, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, inspektören för trängen och generalintendenten samt, i frågor som röra hälso- och sjukvården, generalfältläkaren. Ordförande i kommissionen förordnas av Kungl. Maj:t. Av kommissionen skola handläggas samtliga fältutrustningsangelägenheter med undantag av dem, som röra sådan artilleriets fältutrustning tillhörande materiel, som anskaffas av artilleridepartementet, och sådan ingenjörvapnets utrustning, som anskaffas av fortifikationsdepartementet. Dock skola även sådana angelägenheter, därest de äro av stor vikt eller avse genomgripande förändringar eller kunna utöva inverkan på beskaffenheten av arméns utrustningsmateriel, efter vederbörande vapenchefs prövning av honom föredragas i kommissionen. KrigsunderÖverinseendet över militärläroverken, vari inbegripas krigshögskolan, arTisningskom- tilleri- och ingenjörhögskolan, krigsskolan och arméns underofficersskolor, missionen tillkommer inspektören för militärläroverken och krigsundervisningskommissionen. Uti krigsundervisningskommissionen ingå som ständiga ledamöter chefen för generalstaben, inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen och inspektören för militärläroverken. Såsom ledamöter ingå vid behandling av frågor, som beröra krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan, respektive chefer för dessa skolor samt vid behandling av frågor rörande arméns underofficersskolor inspektörerna för infanteriet, kavalleriet och trängen, chefen för intendenturkåren och chefen för arméns underofficersskolor. Då frågor rörande utbildningen vid militärläroverken av personal tillhörande marinen förekomma, ingår såsom ledamot en regementsofficer ur marinen, som därtill i kommandoväg utses. Ledamot av kommissionen, tillhörande generalitetet, kan på egen begäran ersättas av honom underställd officer av regementsofficers grad, vilken därtill i kommandoväg utses. Såsom ordförande i krigsundervisningskommissionen förordnar Kungl. Maj:t för ett år i sänder en av kommissionens ständiga ledamöter. Kommissionen åligger att för läroverken och särskilda kurser vid dessa uppgöra förslag till allmän undervisningsplan; att pröva förslag till ändringar i läroverkens organisation och undervisningen vid desamma; att för varje läroverk utfärda undervisningsstadga; att granska och fastställa undervis-

49 ningsprogram; samt att pröva ansökningar till ledig befattning vid militärläroverken och avgiva förord för viss sökande. Infanteriskjutskolans chef och förste lärare sammanträda i egenskap av Skjutkommitterade. skjutkommitterade i allmänhet en gång om året för att bearbeta skjutrapporter och utreda skjutfrågor m. m. Tid och plats för skjutkommitterades sammanträde bestämmas i generalorder på av skolans chef till chefen för försvarsdepartementet avgivet förslag. För avgivande av yttrande över försvarsorganisatoriska frågor av stor om- Tillfälliga. fattning har Kungl. Maj:t genom generalorder för varje särskilt fall kallat Generalskomtill sammanträde i regel följande generalspersoner, nämligen chefen för ge- missionen. neralstaben, samtliga arméfördelningschefer, kommendanten i Boden, militärbefälhavaren på Gotland, inspektören för militärläroverken, inspektörerna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet samt i vissa fall även chefen för fortifikationen, inspektören för trängen, generalintendenten och generalfältläkaren samt generalkrigskommissarien. Kommissionen har tidigare även anmodats avgiva befordringsförslag till regementsofficers- och högre grader vid armén. För handläggning av ärenden, som angå artilleriets exercisreglementen, Artilleriutbildningsinstruktioner eller särskilda materiel, sammanträder den s. k. ar- kommittén. tillerikommittén. Ordförande och ledamöter hava för varje särskild gång beordrats i kommandoväg. Fortifikationskommittén sammankallas för enahanda uppgifter beträffande Fortifikations ingenjörtrupperna som artillerikommittén för artilleriet. Ordförande är kommittén. chefen för fortifikationsstaben. För utredning av särskilda frågor rörande försvarsväsendet äro vissa kom- Övriga tillkommittéer eller särskilt tillkallade sakkunniga i verksamhet. Beträffande dessas fälliga mittéer. sammansättning, verksamhet m. m. hänvisas till vad därom anföres i berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit.

3. Sjöförsvaret tillhörande kommissioner. Marinundervisningskommissionen utgöres av chefen för marinstaben, ordförande, högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet eller till ställföreträdare för dessa chefer utsedda officerare samt cheferna för sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Avdelningscheferna i marinförvaltningen och inspektören för undervattensbåtvapnet kunna kallas att deltaga i kommissionens överläggningar. Såsom sekreterare hos kommissionen tjänstgör adjutanten hos chefen för marinstaben eller annan officer i denna stab. Marinundervisningskommissionen har till huvudsaklig uppgift att verka för åstadkommande av enhetlighet och planmässighet med avseende på den utbildning, som meddelas i sjökrigshögskolan och sjökrigsskolan. Förslag och yttrande härom samt i avseende på läroverkens organisation avgiver kommissionen till Konungen.

Marinundoryisningskommissioncn.

50 BefordringsFör avgivande av förslag till befordran till vissa grader inom flottans kommissioner. 0 fft c e r s kå r finnes inrättad en av vissa högre befattningshavare inom flottan sammansatt befordringskommission, i vissa fall förstärkt med ett mindre antal därtill särskilt beordrade officerare. För avgivande av förslag till besättande av vissa regementsofficersbeställningar vid kustartilleriet finnes inrättad en av vissa högre befattningshavare inom kustartilleriet sammansatt befordringskommission. - Befordringskommissionerna sammankallas genom generalorder. Tillfälliga Beträffande tillfälliga kommittéer och sakkunniga gäller, vad därom förut kommittéer. u n d e r i a n t försvaret anförts.

51 III. Allmänna riktlinjer för den av beredningen föreslagna organisationen. 1. Allmänna erinringar emot den nuvarande organisationen. Den nuvarande organisationen av försvarsväsendets ledning och framför allt dess förvaltning stammar till sina huvuddrag från en relativt avlägsen tidsperiod. Även om denna organisation tidigare varit i stort sett tillfredsställande, så måste densamma med hänsyn till numera rådande förhållanden, särskilt till kraven på koncentration och enhetlighet, anses vara behäftad med avsevärda brister, vilka det är angeläget att undanrödja. Inom andra områden av statsförvaltningen har man funnit det nödvändigt att redan i en lägre instans än Kungl. Maj:t säkerställa en i möjligaste mån enhetlig behandling av förekommande ärenden. Det torde härvid endast böra erinras om förhållandena inom kommunikationsdepartementets tre stora verksamhetsområden, järnväg, post och telegraf, där vederbörande generaldirektör utövar ledning av och har ansvaret för såväl förvaltningsärendena som sådana ärenden, som närmast motsvara kommandomålen vid försvarsväsendet. Betydelsen av en dylik gemensamhet och sammanhållning av ärendena är dock än mera framträdande i fråga om försvarsväsendets olika grenar. De olika myndigheterna inom en var av dessa böra därför på lämpligt sätt sammanknytas under gemensam ledning, för att nödig enhetlighet skall kunna skapas. Särskilt framträder behovet härav i fråga om mobiliseringsförberedelserna. Den organisatoriska och strategiska planläggningen är på detta område ålagd myndigheter, vilka icke kunna utöva något direkt inflytande på förberedelserna på förvaltningens område och tvärtom. Detta kan icke vara till fördel för ett ändamålsenligt tillgodoseende av försvarets allmänna krav och för dess effektivitet. Men även för fredsverksamheten är det ett starkt framträdande önskemål att åstadkomma en större sammanhållning av ärendena än vad för närvarande är fallet. I viss mån torde den nuvarande skiljaktigheten i fråga om kommandomålens och förvaltningsärendenas handläggning vara motiverad och lämplig. I andra avseenden åter är det nödvändigt att sammanföra de båda olika slagen av ärenden till en myndighet för vardera försvarsgrenen. Vad kommandomålen beträffar, torde det få anses obestridligt, att den nuvarande anordningen i fråga om dessa ärendens förberedande handläggning inom ett flertal olika myndigheter med ofta rätt skiljaktig uppfattning måste innebära avsevärda olägenheter. Yad särskilt förvaltningsmyndigheterna angår, har utvecklingen — starkt påverkad av den långa fredsperioden och av de med det gamla indelningsverket sammanhängande säregna förhållandena — lett därhän, att deras

52 arbetsformer och verksamhetsområden i väl hög grad kommit att präglas av kameralt och formellt juridiskt betonade synpunkter, under det att de militärtekniska och allmänt ekonomiska synpunkterna i viss mån trängts i bakgrunden. Slutligen torde en erinran även kunna riktas emot den rådande bristen på samarbete emellan de olika försvarsgrenarnas förvaltningsmyndigheter, även om det måste erkännas, att förhållandena i detta avseende de senaste åren undergått förbättring. E n samverkan emellan nämnda myndigheter får emellertid icke vara beroende allenast av enskilda tjänstemäns initiativ och myndigheternas goda vilja utan bör organisatoriskt ordnas. Särskilt bör detta vara fallet beträffande anskaffning av materiel och andra förnödenheter, som äro av likartad beskaffenhet inom flera försvarsgrenar.

2. Erfarenheter från utlandet. Innan beredningen angiver de riktlinjer, efter vilka försvars väsendets ledning i vårt land lämpligen bör ordnas, har beredningen ansett sig böra undersöka, på vilket sätt de högre militära myndigheterna i vissa andra länder hava organiserats, och huru deras verksamhet där befunnits böra sammanknytas. Resultatet av denna undersökning framgår av den i bil. 1 lämnade redogörelsen. Yid bedömandet av de utländska organisationerna och särskilt deras lämplighet för våra förhållanden bör emellertid beaktas, att formerna för försvarsväsendets ledning nära sammanhänga med i de olika länderna gällande statsskick och förvaltningssystem samt med vederbörande lands läge och rådande förhållanden i övrigt. Då organisationerna ofta framvuxit ur en viss historisk grund och i stor utsträckning anpassats efter förhållandena i det ena eller andra landet, är det ingalunda säkert, att en för ett visst land lämpad organisationsform utan vidare kan överföras till ett annat land och även där visa sig ändamålsenlig. Beredningen har ock kommit till den uppfattningen, att ingen av de i bil. 1 återgivna organisationerna i oförändrat skick lämpligen bör tillämpas i vårt land men däremot funnit åtskilliga såväl principer som detaljer inom nämnda organisationer värda beaktande. Såsom av ovannämnda bilaga framgår, växla formerna för den högsta ledningens utövande betydligt. I åtskilliga länder har det befunnits lämpligt att skapa en gemensam högsta instans för såväl kommandomåls som förvaltningsärendens handläggning, motsvarande såväl den högsta som den centrala ledningen hos oss. I de flesta fall utgöres denna instans av ett gemensamt försvarsministerium eller ett ministerium för vederbörlig försvarsgren med organ för såväl de rent militära ärendenas som förvaltningsärendenas fackmässiga behandling. I andra fall åter sammanlöpa trådarna från de olika försvarsgrenarnas sins emellan åtskilda kommando- och förvaltningsmyndigheter hos en minister för hela försvarsväsendet eller hos en minister för vardera försvarsgrenen. I flera länder representeras den högsta rent militära ledningen antingen av en

53 gemensam befälhavare för hela krigsmakten eller av en befälhavare för varje försvarsgren, i regel direkt underställd statsöverhuvudet. I samtliga fall är dock ministern den konstitutionellt och parlamentariskt ansvarige representanten för försvarsväsendet. Efter världskriget har en strävan allmänt gjort sig gällande att starkare än förut koncentrera verksamheten inom försvarsledningen och åstadkomma en intim samverkan mellan den rent militära ledningen och ledningen av förvaltningen. E t t fastare sammanknytande av dessa båda grenar måste även för vår del anses vara eftersträvansvärt. I detta syfte torde man i huvudsak vara hänvisad till tvenne olika vägar för att åstadkomma en mera tillfredsställande anordning än den nuvarande: antingen genom organiserandet av ett försvarsministerium, som i sig inrymmer även den centrala förvaltningen, eller genom tillskapandet under Kungl. Maj.-t av en med såväl kommandomyndighet som förvaltningsbefogenhet utrustad central myndighet antingen för krigsmakten i dess helhet eller för var och en av de särskilda försvarsgrenarna, i vilket fall även samarbetet emellan dessa måste på lämpligt sätt sammanknytas. Inrättandet av ett försvarsministerium efter utländskt mönster erbjuder i åtskilliga avseenden betydande fördelar men förutsätter en genomgripande omläggning av grunderna för hela vårt förvaltningssystem. Då en sådan omläggning ur andra synpunkter icke är önskvärd, måste följaktligen lösningen av frågan för vårt vidkommande sökas på den andra vägen. För sammanknytandet av verksamheten de olika försvarsgrenarna emellan har man i åtskilliga länder inrättat s. k. försvarsråd eller liknande organ. Där ett flertal särskilda organ för ändamålet skapats, torde man hava avsett att genom viss decentralisation underlätta arbetet och bereda olika intressen tillfälle att göra sig gällande utan att därigenom åstadkomma en alltför otymplig organisation. Givet är ock, att personvalet inom dessa orgarj måste vara helt olika, om försvarspolitiska, operativa, ekonomiska eller rent tekniska frågor där skola behandlas. Det bör också beaktas, att krigsmaktens omfattning i de särskilda länderna utövat ett visst inflytande å förekomsten av dylika organ, liksom även att de under kriget mer eller mindre provisoriskt tillskapade organisationerna sannolikt medverkat till de rådgivande institutionernas bibehållande. I fråga om den egentliga förvaltningen hava krigserfarenheterna i ett flertal länder framtvingat ett större hänsynstagande till den industriella produktionens gestaltning vid förvaltningsorganisationens uppbyggande, varjämte anskaffningen av likartad materiel för åstadkommande av ökad systematisering och standardisering såvitt möjligt sammanförts till en och samma myndighet. Materielens oerhörda betydelse under nutida krig har i ett flertal länder föranlett upprättandet av mer eller mindre omfattande organisationer och andra åtgärder för omhänderhavande av det för industriens krigsorganisation erforderliga planläggnings- och förberedelsearbetet. I åtskilliga länder hava därjämte stora organisationer skapats för det förberedelsearbete, som erfordras

54 icke blott för det militära försvarets materiella tillgodoseende utan även för tryggandet av folkförsörjningen och det samhälleliga arbetets fortgång under ett krig.

3. Den centrala förvaltningens organiserande å ett eller flera ämbetsverk. Såsom i det föregående angivits, erhöll frågan om sammanslagning av länt- och sjöförsvarsdepartementen sin lösning genom den departementsindelning, som beslöts vid 1919 års riksdag. Enligt det statsrådsprotokoll, som vidfogades den för 1919 års riksdag framlagda propositionen med förslag till ny lag om statsdepartement, framhöll föredragande departementschefen, att det borde undersökas, huruvida i samband med den av honom tillstyrkta föreningen av de båda försvarsdepartementen jämväl armé- och marinförvaltningarna borde sammanslås till ett gemensamt centralt ämbetsverk. Då emellertid för denna frågas bedömande erforderlig utredning icke förelåg, ansåg sig departementschefen vid ifrågavarande tillfälle icke närmare kunna ingå på frågan om sammanslagning av de båda nämnda centrala ämbetsverken. Den 6 februari 1920 anmäldes berörda fråga ånyo inför Kungl. Maj:t, varvid statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet bemyndigades att i samråd med statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet tillkalla särskilda sakkunniga — i det följande benämnda 1920 års förvaltningssakkunniga — för att biträda med verkställande av utredning beträffande ordnandet av den centrala förvaltningen under försvarsdepartementet och därmed sammanhängande frågor samt därvid avgiva det yttrande och de förslag, vartill denna utredning kunde föranleda. Beträffande riktlinjerna för det utredningsarbete, om vars utförande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet gjorde framställning, anförde han, att i frågans dåvarande läge icke borde göras några närmare uttalanden. I främsta rummet syntes honom böra undersökas, huruvida för vinnande av det förut angivna syftemålet ifråga om försvarsärendenas handläggning i den centrala förvaltningen kunde vara ändamålsenligt, att armé- och marinförvaltningarna sammansloges till ett ämbetsverk, eller om andra organisationer kunde utfinnas, som säkerställde den enhetliga behandlingen av de båda försvarsgrenarnas förvaltningsärenden. Ett sådant sammanförande av armé- och marinförvaltningarna hade i kommitterades för statsdepartementens organisation (departementalkommitterades) den 31 december 1912 avgivna betänkande förordats i samband med av bemälda kommitterade föreslagen förening av de båda försvarsdepartementen. Det syntes som om, därest icke vid en närmare undersökning bestämda hinder häremot reste sig, en på ändamålsenligt sätt anordnad sammanslutning av ämbetsverken skulle vara den mest rationella lösningen av den föreliggande frågan. A andra sidan torde med hänsyn till dessa verks stora omfattning svårigheter kunna befaras uppstå för att ett nytt ämbetsverk, bildat av dessa båda verk, skulle, särskilt med hänsyn till åvägabringandet av en enhetlig led-

55 ning, kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fungera. Därjämte borde härvid beaktas, att, även om förvaltningsgöromålen inom de båda ämbetsverken på vissa betydelsefulla områden vore av likartad natur, det även gåves förvaltningsangelägenheter av stor vikt inom vardera försvarsgrenen, vilka icke ägde motsvarighet inom den andra, samt att för sistnämnda angelägenheters handhavande någon samverkan mellan försvarsgrenarna följaktligen icke erfordrades. I anledning av det sålunda erhållna uppdraget avlämnade de sakkunniga den 23 november 1921 betänkande och förslag angående organisationen av den centrala försvarsförvaltningen. Innan 1920 års förvaltningssakkunniga togo ställning till den förelagda uppgiften och särskilt till den i de sakkunnigas direktiv uppställda frågan om centralförvaltningens organiserande å ett eller flera ämbetsverk, hade de sakkunniga verkställt en undersökning av de olika förvaltningsärendenas art och beskaffenhet inom de båda huvudgrenarna av försvarsväsendet samt med ledning härav grupperat dem i »likartade» och »olikartade» ärenden. Till förstnämnda grupp hänfördes samtliga ärenden rörande avlöning, kassa- och räkenskapsväsende m. m. samt huvudparten av byggnads-, intendentur- och sjukvårdsärendena. Till gruppen »olikartade» ärenden hänfördes i stort sett arméns vapenärenden samt de speciella marinärendena, d. v. s. sådana ärenden, som handläggas å marinförvaltningens ingenjör-, artilleri-, torped-, min- och nautiska avdelningar. För det stora antalet likartade ärenden borde enligt de sakkunnigas mening eftersträvas en i möjligaste mån enhetlig behandling, vilket bäst skulle vinnas genom organiserandet av endast ett centralt ämbetsverk för hela försvarsväsendet, benämnt försvarsförvaltningen. Detta borde bestå av följande sex avdelningar, nämligen kameral-, intendentur-, sjukvårds-, fortifikations-, artilleri- och marinavdelningarna, varvid de likartade ärendena från armén och marinen allt efter sin natur skulle handläggas inom någon av de fyra förstnämnda avdelningarna samt de olikartade ärendena inom artilleri- och marinavdelningarna. De särskilda avdelningarna skulle givas en mycket vidsträckt befogenhet och i de flesta fall praktiskt taget fungera såsom självständiga styrelser. Någon gemensam chef för ämbetsverket ansågo de sakkunniga icke erforderlig. Den bland de sakkunniga ingående sjömilitäre representanten anmälde mot majoritetens förslag avvikande mening, i det han ansåg, att armé- och marinförvaltningarna fortfarande borde vara två från varandra skilda förvaltande verk.

1920 års °YkunniSa"

Över det av 1920 års förvaltningssakkunniga arméns och marinens myndigheter yttranden.

Yttranden °yer 1^20 års

J

°

J

avgivna förslaget avgåvo

förvaltnings-

Chefen för generalstaben framhöll därvid, att hären och marinen visserligen sakkunnigas ors ag hava den gemensamma uppgiften att försvara fäderneslandet, men att de äro ' två i många avseenden väsentligen skiljaktiga grenar av försvaret, beroende av

5G de olika element, i vilka de uppträda, och som för vardera försvarsgrenen skapa säregna villkor och förhållanden. I krig måste naturligtvis verksamheten av dessa båda grenars försvarsmedel enhetligt ledas för att uppnå bästa möjliga verkan. Hänsynen till denna enhetliga ledning eller befintligheten av ett gemensamt försvarsdepartement fordrade dock icke med logisk nödvändighet en för hären och marinen gemensam försvarsförvaltning. Fastmera syntes det icke uteslutet, att en sådan anordning skulle innebära en allför långt driven centralisering av den militära förvaltningen, en centralisering, som kunde komma att, åtminstone i vissa avseenden, överskrida den praktiska ändamålsenlighetens gräns. Ur allmänt militär synpunkt syntes knappast några sådana fördelar v a r a att förvänta av en för hären och marinen gemensam försvarsförvaltning, att d e n n a på grund härav kunde förordas. I flera länder med gemensamt försvarsdepartement, såsom Danmark, Norge och Tyskland, hade man icke heller ansett sig böra förena de styrelse- och förvaltningsgrenar, som hos oss motsvara härens och marinens centralförvaltningar. De allmänna synpunkterna talade, enligt chefens för generalstaben uppfattning, sålunda för a t t två särskilda militära förvaltningar borde äga bestånd även för framtiden: en för hären och en för marinen, så ordnade, att de med lätthet kunde anpassas till rådande här- och marinorganisationer. Arméförvaltningen fann sig icke heller av de u t a v de sakkunniga anförda skälen övertygad därom, att en sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna skulle i alla avseenden vara fördelaktig, även om några av de utav de sakkunniga angivna fördelarna därigenom skulle, särskilt för vissa delar av förvaltningen, kunna ernås. Otvivelaktigt vore den ifrågasatta sammanslagningen av de självständiga ämbetsverken ägnad att ingiva betänkligheter och föranleda till fråga, huruvida icke det uppgivna ändamålet om enhetlighet och planmässighet, därest brister härutinnan ansåges föreligga, skulle k u n n a vinnas genom a n d r a mindre genomgripande åtgärder. Det måste i allt fall antagas, att upprättandet av särskilda ämbetsverk för förvaltningen av arméns och marinens ärenden skett på grund av omständigheterna och föreliggande behov; och de särskilda förvaltningsgrunderna hade därefter utvecklat sig hos vartdera ämbetsverket med anslutning till organisationen av den under detsamma hörande del av försvaret. De skiljaktigheter, som inom de särskilda ämbetsverken förefunnes, torde h a v a sin förklaring uti säregenheter för de i många avseenden skiljaktiga förhållanden, som förefunnos emellan länt- och sjöförsvaret. Det kunde givetvis förutses, a t t stora svårigheter skulle uppkomma vid strävandena att åstadkomma den likformighet och enhetlighet i ärendenas handläggning, som deras inrymmande i e t t gemensamt ämbetsverk nödvändiggjort; och det kunde vara att befara, att slitningar därvid uppkomme till men för ärendenas rationella handläggning. Slutligen ansåg arméförvaltningen, att, om ändamålet med sammanslagningen skulle k u n n a vinnas, denna ej kunde ske, förr än samtliga avdelningar kunde inrymm a s i samma byggnad eller i byggnader, som sinsemellan kunde förenas. Chefen för marinstaben erinrade till en början därom, att de sakkunniga syntes hava förbisett en viktig olikhet mellan armé- och marinförvaltningarnas i vederbörliga instruktioner fastställda uppgifter. Under det att arméförvaltningen hade till uppgift bl. a. att »föranstalta därom, att truppernas utrustning, beväpning och förplägnad skedde på tidsenligt sätt, ävensom att arméns förråd vore i fullständigt och gott skick», tillkomme det marinförvaltningen att »tillse, att sjöförsvaret vidmakthålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel kunde genom omtanke och klok hushållning vinnas, så ock att hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som härför funnes erforderliga». Denna olikhet i formuleringen av ämbetsverkens åligganden hade givetvis sin grund i de båda försvarsgrenarnas av deras skilda uppgifter betingade olika

57 sammansättning och organisation. Under det att arméförvaltningen sålunda h a d e att sörja för den behöriga u t r u s t n i n g e n av förefintliga truppförband, tillkomme det marinförvaltningen att tillse, att sjöförsvaret såsom helhet betraktat vidmakthölles, vartill bl. a. hörde, att fartyg av lämpliga typer bleve anskaffade och bemannade med erforderlig personal. Härför erfordrades oundgängligen en enhetlig ledning av sjöförsvaret, därest de olika kraven skulle kunna ställas i r ä t t proportion till varandra och tidpunkterna för deras tillgodoseende avpassas efter deras olika vikt och betydelse. Denna fordran, utan vars tillgodoseende den önskvärda planmässigheten i arbetet för sjöförsvarets vidmakthållande ej vore möjlig att åstadkomma, kunde icke behörigen uppfyllas med den av de sakkunniga föreslagna organisationen. Ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle, yttrade chefen för marinstaben slutligen, desorganisera vårt sjöförsvar genom att sönderbryta den nu förefintliga av sjövapnets n a t u r ofrånkomligt påkallade enhetligheten i ledningen av denna försvarsgrens förvaltningsangelägenheter, omöjliggöra en i erforderlig mån planmässig och sakkunnig behandling a v dessa angelägenheter, försvåra den tekniskt-ekonomiska marinledningens samarbete med marinstaben och andra sjömilitära överstyrelseorgan, ställa sjöförsvarets lokala förvaltningsmyndigheter under flera sidoordnade myndigheter samt äventyra det samförstånd mellan armén och marinen, som utgjorde en viktig förutsättning för en god samverkan mellan försvarets båda huvudgrenar. P å grund h ä r a v avstyrkte chefen för marinstaben genomförandet av den av de sakkunniga föreslagna organisationen. Jämväl marinförvaltningen avstyrkte på det bestämdaste de sakkunnigas förslag. De sakkunniga hade icke verkställt en undersökning om ändamålsenligheten av en eventuell sammanslagning av de båda förvaltningsgrenarna utan helt enkelt antagit, att för vinnande av enhetlighet i försvarsförvaltningen tanken på bibehållandet av armé- och marinförvaltningarna måste lämnas helt åsido. Förslaget till organisation av den centrala förvaltningen vore byggt på den förutsättningen, att armé- och marinförvaltningarnas arbetsuppgifter och organisationer vore väsentligt likartade, vilket emellertid icke vore fallet. Organisationsförslaget fyllde icke i något avseende berättigade krav på enhetlighet, planmässighet och ändamålsenlighet överhuvud. Under skenet av att med förslaget skulle vinnas en gemensam central försvarsförvaltning bildades i själva verket på den nuvarande arméförvaltningens grund sex i stort sett fristående förvaltningar, lösligt och även i rent formellt hänseende synnerligt svagt sammanhållna inom en ram. Vad anginge arméns centrala förvaltning, i avseende å vilken, enligt uttalande i statsrådsprotokollet den 6 februari 1920, gjort sig gällande brist i enhetlig ledning, hade, enligt ämbetsverkets uppfattning, denna brist ingalunda hävts. Tvärtom torde den bliva ökad i följd därav, att i denna till sin huvudstomme oförändrade förvaltning inplockats densamma helt ovidkommande grenar av den marina centrala förvaltningen. Marinens centrala förvaltning åter, vilken obestritt åtnjöte förmånen av en fast, enhetlig, på historisk grund framvuxen och efter sjöförsvarets krav avpassad organisation, skulle sönderbrytas och upplösas. Den nu befintliga, för fyllande av sjöförsvarets ändamål oundgängligen erforderliga kontakten mellan den centrala marina förvaltningens olika grenar, de lokala förvaltningsmyndigheterna och vissa av de marinmilitära överstyrelseorganen skulle äventyras. Avgörandet av vitala frågor för sjöförsvaret lades till stor del i händerna på personer, som icke kunde äga för ändamålet erforderlig kompetens. Förutom de direkta vådor, s å d a n t medförde, undergrävdes därigenom ock den centrala marina förvaltningens

58 auktoritet. Marinens lokala förvaltningsmyndigheter underställdes ända till fem sidoordnade myndigheter och löpte härigenom fara att desorganiseras. Några besparingar vare sig till namnet eller gagnet torde icke komma att vinnas. Det rådande goda samarbetet och samförståndet mellan armén och marinen, vilket utgjorde den viktigaste förutsättningen för en tillfredsställande samverkan mellan försvarets båda huvudgrenar, skulle äventyras. Enligt marinförvaltningens uppfattning skulle förslagets genomförande lända sjöförsvaret såväl som försvaret i dess helhet till obotlig skada. Beredningens I likhet med förenämnda myndigheter har icke heller beredningen funnit y ran e. ^Q a y - j ^ o års förvaltningssakkunniga förebragta skälen för en sammanslagning av armé- och marinförvaltningarna till en gemensam försvarsförvaltning övertygande. Enligt beredningens uppfattning synas de sakkunniga vid uppläggandet av organisationen huvudsakligen hava tagit sikte på dess formella sida och uppdelat ärendena därefter. På denna väg hava emellertid de sakkunniga på grund av de båda försvarsgrenarnas helt olika uppgifter och beskaffenhet ej kunnat komma längre än att sammanföra arméns och marinens civil-, intendentur-, sjukvårds- och fortifikationsärenden till handläggning inom särskilda avdelningar av den gemensamma försvarsförvaltningen, under det att de måst lämna de ur militär synpunkt viktigaste ärendena, d. v. s. dem, som röra själva vapnen och den övriga stridsmaterielen, i stort sett åtskilda. Men icke ens de förstnämnda ärendena hava konsekvent sammanförts enligt de sakkunnigas förslag. Så hava t. ex. intendenturärendena visserligen förenats inom en och samma avdelning av det gemensamma verket men sedermera, utan hänsyn till sin art av förplägnadsärenden, beklädnadsärenden o. s. v., fördelats på särskilda byråer för arméns och särskilda för marinens intendenturärenden. Genom det starka framhävandet av frågans formella, juridiska och rent kamerala synpunkter hava de sakkunniga kommit att i alltför hög grad förbise frågans militärtekniska och praktiskt-ekonomiska sida. Och dock är det enligt beredningens uppfattning framförallt sistnämnda förhållanden, som böra ställas i främsta rummet, när det gäller att skapa en ändamålsenlig organisation för försvarsväsendets förvaltning. Härvid förbiser emellertid beredningen ingalunda den stora betydelsen av ett i möjligaste mån enkelt, överskådligt och enhetligt räkenskaps- och redovisningsväsende, vilket är behövligt såväl för vederbörliga förvaltningsmyndigheters egen del som ur kontrollens synpunkt. I stället för den indelningsgrund av ärendena, till väsentlig del fotad på deras formella likhet, som 1920 års förvaltningssakkunniga utgått ifrån, bör enligt beredningens mening läggas en annan grund av mera reell innebörd, nämligen det militära verksamhetsområde i stort, som de olika ärendena tillhöra. E n dylik utgångspunkt leder, enligt beredningens uppfattning, till bibehållandet av den bestående indelningen efter de olika försvarsgrenarna. Det torde nämligen få anses ligga i sakens natur, att denna indelningsgrund är den ur militär synpunkt mest ändamålsenliga. Länt- och sjöförsvaret utgöra nämligen tvenne för olika uppgifter avsedda grenar av försvaret, vilka

59 var för sig måste sammanhållas ej blott i militärt utan även i tekniskt-ekonomiskt hänseende, så att vardera försvarsgrenen erhåller en helgjuten organisation. Detta synes beredningen vara långt viktigare, än att vissa tjänstegrenar (intendenturväsende, sjukvårdsväsende o. s. v.) inom den ena försvarsgrenen anpassas till motsvarande tjänstegrenar inom den andra. I överensstämmelse härmed har också det år 1925 tillkomna självständiga flygvapnet erhållit självständig central förvaltning. Tillgodoseendet av nyssnämnda krav behöver dock på intet vis utesluta en samverkan mellan de olika försvarsgrenarnas förvaltningsorgan. E n dylik samverkan är tvärtom i vissa avseenden av behovet påkallad och måste på ett ändamålsenligt sätt anordnas. Beredningen har emellertid ansett angeläget att undersöka, huruvida vissa grupper »likartade» ärenden av mera kameral natur, såsom avlönings-, kassa- och räkenskapsärenden, vissa civilärenden m. fl., skulle kunna utbrytas ur försvarsväsendets nuvarande centrala ämbetsverk samt — utan att skada den enhetlighet, som måste förefinnas inom vederbörlig försvarsgrens förvaltning — förenas i en för hela försvarsväsendet gemensam kameralförvaltning. Ifrågavarande undersökning har givit vid handen, att vissa fördelar skulle kunna förväntas uppstå genom en dylik organisation. Sålunda skulle ärenden rörande avlöning, vissa pensionsfrågor, flyttningsersättning o. s. v. både från armén, marinen och flygvapnet redan i denna instans kunna handläggas och bedömas efter ensartade principer för hela försvarsväsendet, varjämte hela kassatjänsten skulle få en enhetlig ledning. Förutsättningarna för en organisation av försvarsväsendets centrala förvaltning å fyra skilda ämbetsverk äro emellertid, att dessa fyra verk så fast sammanknytas, att ett fullt betryggande samarbete dem emellan i erforderliga delar kan äga rum, att samtliga verk beredas lokaler inom samma fastighet för underlättande av såväl det nödvändiga samarbetet dem emellan som arbetet inom varje särskild förvaltningsgren, såsom vid behov av utredningar eller inhämtande av upplysningar från det å kameralförvaltningen befintliga räkenskapsmaterialet m. m., samt att arméns, marinens och flygvapnets truppförband, formationer, fabriker och varv erhålla samma bokföringssystem. Av lätt insedda skäl torde ingen av de nu nämnda förutsättningarna kunna åsidosättas, utan att de med en dylik organisation eftersträvade fördelarna skulle vedervågas. I betraktande av att särskilt lokalfrågan icke torde vara möjlig att lösa förrän i en jämförelsevis avlägsen framtid och att verkställda kostnadsberäkningar givit vid handen, att den ekonomiska vinsten av den antydda organisationen skulle stanna vid ett mycket ringa belopp, men att betydande olägenheter skulle vara förenade med en fristående kameralförvaltning, har beredningen ansett, att icke heller en dylik förvaltning bör komma till stånd. Av vad ovan anförts torde alltså framgå, att beredningen anser sig kunna förorda varken ett sammanförande av försvarets samtliga centrala förvaltningar till ett enda ämbetsverk eller en organisation å särskilda verk för

60 varje försvarsgren och ett fristående gemensamt verk för den kamerala förvaltningen. Beredningen har följaktligen kommit till den slutsatsen, att försvarsväsendets centrala ledning bör i överensstämmelse med de principer, som vunnit tillämpning inom kommunikationsväsendet, organiseras å trenne ämbetsverk, ett för armén, ett för marinen och ett för flygvapnet. Även i andra avseenden torde kommunikationsdepartementets centralförvaltningar, järnvägs-, post- och telegrafstyrelserna, kunna tjäna till ledning vid uppbyggandet av en ändamålsenlig organisation för försvarsväsendets ledning och förvaltning, så mycket mera som försvarsförvaltningen med hänsyn till sina viktigaste uppgifter i åtskilliga avseenden har långt större likhet med statens aflärsdrivande verk än med de egentliga ämbetsverken med deras mera kamerala än förvaltande karaktär.

4. Huvuddragen av den föreslagna organisationen. Jämlikt uttalande i statsrådsprotokoll den 29 oktober 1926 skulle det åt beredningen lämnade uppdraget, vad marinen angår, icke blott avse organisationen av den centrala förvaltningsmyndigheten, marinförvaltningen, utan borde undersökningen utvidgas till att omfatta frågan om organisationen av marinens överstyrelse i dess helhet. Den nuvarande anordningen med ett flertal direkt under Kungl. Maj:t lydande överstyrelseorgan, vilkas verksamhetsområden djupt ingripa i varandra, hade nämligen visat sig vara förenad med olägenheter i olika hänseenden. Då motsvarande olägenheter gjort sig gällande även inom lantförsvaret, har beredningen vid fullgörandet av sitt uppdrag icke kunnat undgå att till undersökning upptaga samtliga överstyrelseorgan inom försvarsväsendet, helst som beredningen kommit till den uppfattningen, att en ändamålsenlig och rationell lösning av frågan om den centrala försvarsförvaltningens ordnande icke kan ske, utan att dess ställning och förhållande till de militära kommandomyndigheterna samtidigt klarläggas och på lämpligt sätt regleras. Vid utformandet av organisationen av försvarsväsendets ledning och förvaltning har man givetvis att å ena sidan taga hänsyn till sådana erinringar, som tid efter annan riktats såväl emot den i det föregående berörda bristen på enhetlighet, sammanhållning och samverkan emellan de olika överstyrelseorganen som emot de olika myndigheternas inre organisation och arbetssätt, samt å andra sidan beakta de förändringar, vilka på grund av den inre och yttre utvecklingen under tiden efter den nuvarande organisationens tillkomst visat sig önskvärda. Särskilt erfarenheterna från världskriget hava ådagalagt, att frågan om de olika försvarsgrenarnas ledning och den militära förvaltningens organisation icke längre kan betraktas såsom ett isolerat spörsmål, skilt från statsförvaltningen i övrigt. Världskriget har även visat, att det moderna kriget utgör icke blott en kamp mellan väpnade styrkor utan i lika hög grad en kraftmätning mellan de stridande parternas moraliska, ekonomiska och industriella resurser. Men icke nog härmed. Påfrestningarna i sistnämnda avseenden sträcka sig även till de neutrala

61 staterna, i det att stora svårigheter för desamma uppkomma med hänsyn till folkförsörjningen, varjämte allvarliga ekonomiska rubbningar i övrigt inträda. Till försvarsproblemen måste alltså numera även hänföras tryggandet av folkförsörjningen och det samhälleliga arbetets fortgång. Stora delar av det sålunda vidgade problemkomplexet torde böra tagas under behandling av den rikskommission för den ekonomiska försvarsberedskapen, som förutsatts enligt den år 1925 antagna försvarsordningen, varigenom dessa frågor så småningom kunna väntas vinna sin lösning. Andra delar däremot äro av sådan natur, att de icke kunna komma under behandling av nämnda kommission utan böra, på sätt beredningens majoritet i det följande föreslår, behandlas inom ett härför särskilt sammansatt organ, försvarsråd, under det att slutligen vissa delar böra tillhöra de militära myndigheternas direkta behandling. För flygvapnets vidkommande har kravet på större enhetlighet redan förverkligats genom den organisation, som flygstyrelsen erhållit jämlikt 1925 års försvarsbeslut, varigenom den centrala förvaltningen anslutits till den militära ledningen. Det ligger då nära till hands att jämväl för de båda övriga försvarsgrenarna ifrågasätta ett liknande sammanknytande i en ansvarig chefs hand av såväl kommandomyndigheten som i vissa avseenden även förvaltningsmyndigheten. Härigenom torde de bästa förutsättningarna skapas för att det operativa planläggningsarbetet blir på lämpligaste sätt tillgodosett samt att de med varandra nära sammanhängande personal-, materiel- och förvaltningsfrågorna bliva skärskådade och bedömda i sitt rätta sammanhang. Efter övervägande av olika på frågan inverkande omständigheter har beredningen också funnit sig böra för armén och marinen förorda en organisation, som i viss mån motsvarar den, flygvapnet erhållit, allt med de jämkningar, som betingas av de olika försvarsgrenarnas omfattning, ställning och verksamhet. I överensstämmelse med dessa grundsatser bör för vardera av dessa försvarsgrenar förordnas en direkt under Konungen lydande chef med ständig befälsrätt över till respektive försvarsgren hörande truppförband, sjöstyrkor, formationer och anstalter m. m. samt med erforderlig befogenhet även i fråga om förvaltningen. En dylik koncentration redan i fredstid av ledningen kommer naturligen att medföra en mera enhetlig beredning av såväl förvaltnings- som kommandoärenden ävensom en enande verksamhet på alla till försvarsberedskapen hörande områden. E n anordning av denna art kommer att redan i och för sig medföra en icke obetydlig lättnad i chefens för försvarsdepartementet arbetsbörda och sätta honom i stånd att mera odelat ägna sig åt ledningen i stort av det omfattande verksamhetsområde, som är honom anförtrott. E n ytterligare minskning av departementschefens arbetsbörda vinnes genom möjligheten att till försvarsgrenarnas chefer överlämna avgöranderätten av ett betydande antal ärenden, vilka nu avgöras såsom kommandomål.

62 KommandoHiålens allmänna natur kunde göra det önskvärt, att nämnda chefer utrustades med en mycket omfattande befogenhet i fråga om dessa måls avgörande, ja, att de bleve högsta kommandomyndigheter. Då detta emellertid icke kan förverkligas utan föregående grundlagsändring och även av andra anledningar kan synas mindre önskvärt, bör, enligt beredningens mening, en sådan anordning icke komma till stånd. I stället bör, såsom ovan antytts, vissa ärenden, som nu behandlas såsom kommandomål, överlämnas till avgörande av cheferna för respektive försvarsgrenar, under det att de övriga bibehålla sin nuvarande karaktär av kommandomål. Det är emellertid icke nog med att på ovan angivet sätt åstadkomma en större koncentration inom de särskilda försvarsgrenarna; desamma måste även i och för sin verksamhet sins emellan på lämpligt sätt sammanknytas. E t t dylikt sammanförande är nödvändigt redan i fredstid icke blott för att på bästa ekonomiska sätt utnyttja de för försvarsväsendet anslagna medlen utan även för att åstadkomma en enhetlig ledning av det operativa och materiella förberedelsearbetet. Ur krigsberedskapssynpunkt vore det givetvis -fördelaktigt att redan i fredstid skapa en högste befälhavare, som närmast under Konungen skulle föra befälet över hela krigsmakten. Med hänsyn till de stora svårigheter och olägenheter av olika slag, som en dylik organisation otvivelaktigt skulle föra med sig, torde man emellertid få avstå från tanken härpå och i stället på andra vägar söka vinna det önskvärda samarbetet och sammanhållningen emellan de olika försvarsgrenarna. Beträffande det operativa förberedelsearbetet torde få erinras därom, att erfarenheterna från världskriget tydligt påvisat vikten av att planerna för de olika försvarsgrenarnas användning uppgöras av de ansvariga militära myndigheterna i samråd, samt att de grundläggande planerna föreläggas Kungl. Maj:t för gillande. Det moderna krigets art kräver jämväl, att planer finnas icke blott för den rent militära verksamheten i krig utan även för snart sagt all slags samhällelig verksamhet. Dessa erfarenheter hava i flera länder lett till skapandet av s. k. försvarsråd, sammansatta av de ansvariga statsmännen och de högsta militära cheferna. I dessa försvarsråd diskuteras de stora försvarsproblemen, t. ex. frågor rörande förändringar i försvarsordningen, och granskas de grundläggande planerna för verksamheten under krig. Beredningens majoritet är av den uppfattning, att behovet av ett dylikt försvarsråd föreligger även i vårt land. Inrättandet av ett sådant råd kan dock självfallet icke föranleda någon ändring i det ansvar, som åvilar såväl vederbörande statsråd som de militära och civila myndigheterna. Vidare måste framhållas, att medlemsantalet i rådet i betraktande av sekretessen måste strängt begränsas. Med hänsyn till dessa synpunkter synes det lämpligt, att rådet får en rent konsultativ uppgift, samt att det sammansättes av statsministern såsom ordförande, utrikesministern, cheferna för försvars- och finansdepartementen, de tre försvarsgrenarnas chefer samt ordföranden i rikskommissionen för den ekonomiska försvarsberedskapen. Dessutom böra,

63 då ärendenas art så fordrar, även andra personer tillfälligtvis kunna kallas till rådets förhandlingar. Det operativa förberedelsearbetet bör åligga cheferna för armén, marinen och flygvapnet gemensamt. De grundläggande planerna böra efter försvarsrådets hörande fastställas av Kungl. Maj:t. Ledningen och sammanhållningen av det viktiga, hela landet omfattande förberedelsearbetet på det materiella och ekonomiska området bör, såsom redan antytts, uppdragas åt en rikskommission för den ekonomiska försvarsberedskapen. Slutligen torde för åstadkommande av samarbete och samverkan emellan likartade verksamhetsområden inom de skilda försvarsgrenarna särskilda förvaltningsutskott böra tillsättas. Personalen i dessa utskott, i vilka böra ingå tjänstemän från de olika förvaltningsgrenarna, bör framför allt hava att behandla och förbereda gemensam anskaffning av inom de olika försvarsgrenarna erforderlig likartad materiel samt i övrigt verka för åstadkommande av ökat samarbete emellan de olika försvarsgrenarnas myndigheter. Dylika förvaltningsutskott böra sålunda tillsättas för gemensam behandling av frågor rörande vapen och ammunition m. m., intendenturväsendet, sjukvårdsväsendet, kassa- och räkenskapsväsendet o. s. v. I anslutning till vad ovan anförts, skulle försvarsväsendets ledning och förvaltning i fred utövas — förutom av försvarsdepartementet med kansli och kommandoexpeditioner — av följande organ, nämligen: arméstyrelsen under en generalsperson, chefen för armén; marinstyrelsen under en flaggman, chefen för marinen; samt flygstyrelsen under en generalsperson eller flaggman, chefen för flygvapnet. Härtill komma dels försvarsrådet, dels rikskommissionen för den ekonomiska försvarsberedskapen dels ock särskilda förvaltningsutskott. Den av beredningen föreslagna organisationen av armé-, marin- och flygstyrelserna ävensom den för desamma erforderliga personalen komma att i det följande bliva föremål för närmare behandling. Vad beträffar rikskommissionens sammansättning och verksamhet, hava särskilda sakkunniga därom framlagt ett den 28 oktober 1926 dagtecknat betänkande och förslag, vilket sedermera undergått ytterligare överarbetning av en särskilt tillkallad sakkunnig i samråd med kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och socialstyrelsen. Emot det sålunda överarbetade förslaget har beredningen ingen annan erinran att framställa än att — om beredningens förslag till organisation av armé- och marinstyrelserna vinna statsmakternas gillande — cheferna för armén och marinen böra ingå såsom ordinarie ledamöter i kommissionen i stället för cheferna för general- och marinstaberna. Vad däremot angår försvarsrådet och de ovan omnämnda förvaltningsutskotten, torde en närmare prövning av desammas organisation och verksamhet böra företagas, när den föreslagna organisationen i övrigt trätt i funktion.

64 Beredningens ledamot Hansson har i avseende på försvarsrådet anmält en från majoriteten avvikande mening. Enligt hans förmenande föreligger i vårt land icke något behov av en dylik ny organisation. Det nödvändiga samarbetet mellan de tre försvarsgrenarnas chefer kan ordnas genom att i instruktionerna stadgas skyldighet för dem att samråda i ärenden, som beröra mer än en av försvarsgrenarna. Samrådet mellan regeringens ledamöter och cheferna för försvarsgrenarna kan liksom hittills ske genom sammankallandet i varje särskilt fall till konferenser. Ledamoten Hansson avstyrker alltså förslaget om upprättandet av ett försvarsråd.

65 IV. Försvarsdepartementet. 1. Försvarsdepartementets avdelning av Kung]. Maj:ts kansli. Av den i kap. I I lämnade redogörelsen för den nuvarande organisationen framgår, att en betydande indragning av personal inom kansliavdelningen ägt rum under de senaste åren. I samband därmed har antalet byråer minskats till fyra samt den omgruppering av ärendena emellan de olika byråerna ägt rum, som även framgår av ovannämnda redogörelse. Utöver den å ordinarie stat uppförda personalen tjänstgör för närvarande å departementet viss till övergångsstat överförd personal. När övergången till den år 1925 beslutade försvarsorganisationen genomförts, torde kunna förväntas, att arbetet inom departementet kommer att minskas så, att detsamma skall kunna utföras av den å ordinarie stat uppförda personalen. Huruvida den av beredningen föreslagna organisationen av försvarsväsendets ledning kan komma att medföra sådan minskning i arbetsbördan inom departementet, att någon ytterligare personalindragning där skall kunna vidtagas, undandrager sig för närvarande allt bedömande. På grund härav ifrågasätter beredningen icke någon ändring i den för kansliet av 1927 års riksdag beräknade personalen. Till kansliet bör emellertid av skäl, som längre fram angives, överflyttas en av de för kommandoexpeditionerna avsedda båda expeditionsvakterna, under det att den andre bör indragas. Kansliets expeditionsvakter avses emellertid för tjänstgöring jämväl å kommandoexpeditionerna.

2. Kommandoexpeditionerna. Såsom förut angivits, stadgas uti särskild lag om de ärenden, vilka må Allmänna handläggas och avgöras såsom kommandomål. I samma lag medgives ock synpunkter. rätt för Konungen att i den för behandling av kommandomål stadgade ordning åt särskild militär tjänsteman eller myndighet uppdraga att avgöra ärenden, vilka enligt lagen må behandlas såsom kommandomål och som äro av enklare beskaffenhet. P å grund av i det föregående anförda skäl — lättandet av försvarsministerns arbetsbörda m. m. — har i det av beredningen framlagda förslaget till organisation av de olika försvarsgrenarnas ledning förutsatts, att avgörandet av vissa ärenden, vilka för närvarande behandlas såsom kommandomål, skulle överlämnas till cheferna för respektive försvarsgrenar *). Dessa chefer äro vid utfärdandet av bestämmelser för övningar och utbildnings*) I det följande benämnas dvlika ärenden kommandoärenden, u n d e r det att benämningen kommandomål förbehålles för de ärenden, som avgöras av Kungl. Maj:t. 1677 27

66 kurser, komniencleringar m. m. givetvis bundna av den kostnadsbegränsning, som fastställda stater, anvisade anslag, gällande reglementen eller eljest fastställda föreskrifter innebära. Därest ett kommandoärende i ett eller annat avseende skulle medföra ekonomiska konsekvenser, måste sålunda, innan beslut fattas, Kungl. Maj:t antingen genom generellt utfärdade föreskrifter eller genom beslut i varje särskilt fall liava ställt erforderliga medel till förfogande. Det sammanförande av kommando- och förvaltningsärenden, som beredningen föreslagit, torde i hög grad gynna en allsidig och ändamålsenlig beredning av kommandoärendena och sätta de olika försvarsgrenarnas chefer i stånd att övertaga beslutanderätten i ett fleral av dessa ärenden. Vid en utskiftning av avgöranderätten i kommandomål från Kungl. Maj:t till de olika försvarsgrenarnas chefer synes det lämpligt, att, såsom lagen om kommandomål jämväl synes avse, för Kungl. Majrts avgörande bibehålla sådana mål, som äro av större räckvidd eller gälla högre beställningshavare inom försvarsväsendet. LäntBeslut i kommandomål rörande lantförsvaret iitfärdas från lantförsvarets försvarets kommandoexpedition i form av qeneralorder. Övriga tiänstemeddelanden, kommando-

,

O

J

I

expedition, som utfärdas från kommandoexpeditionen, benämnas departementschefsslcrivelser (tjänstemeddelanden från chefen för försvarsdepartementet), expeditionsskrivelser (tjänstemeddelanden från chefen för försvarsdepartementet, vilka chefen för lantförsvarets kommandoexpedition på befallning utfärdar) samt expeditionschefssJcrivelser (tjänstemeddelanden från chefen för lantförsvarets kommandoexpedition i denna hans egenskap). En sammanfattning av de under ett normalår utfärdade expeditionerna framgår av nedanstående sammanställning. Generalorder angående: tjänstledighet 316 kommendering av personal till staber m. m. 115 kommendering av personal till annan tjänstgöring 384 resolutioner å personliga ansökningar i övrigt 37 föreskrifter om mobilisering 62 bestämmelser om vapenövningar och skolor m. m 302 bestämmelser om utrikes tjänstgöring 60 bestämmelser om nådevedermälen m. m 119 bestämmelser om nya reglementen 28 föreskrifter angående högskolor etc 50 beordrande av extra läkare och veterinärer 7 inskrivningsärenden 450 fastställande av modeller 9 försök med nya persedlar och materiel 13 fält- och fälttjänstövningar 33 förläggning, garnisonsorter, tillträde till fästning m. m. 116 infordrande av yttranden och förslag 12 förordnanden m. m 46 Summa 2 159

67 Departementschefsskrivelser angående: anvisningar rörande mobilisering infordrande av yttranden rekvisition av penningmedel framställningar om utrikes tjänstgöring framställningar till civila myndigheter framställningar om nådevedermälen infordrande av uppgifter eller förslag framställningar angående försök överlämnande av handlingar inskrivningsnämnder Summa Eocpeditionsskrivelser och expeditionschefsskrivelser angående: överlämnande av böcker, reglementen m. m överlämnande av blanketter infordrande av yttranden rekvisition av penningmedel rekvisition av böcker, kartor, blanketter bestämmelser om bokrekvisitioner m. m meddelanden om nådevedermälen meddelanden om nya reglementen meddelanden om kommenderingar m. m infordrande av uppgifter överlämnande av handlingar och uppgifter meddelanden om utrikes tjänstgöring V. P. M. angående tjänstgöring och avlöning inskrivningsärenden förläggning, garnisonsorter, tillträde till fästning m. m räkningar från bokdetaljen

2 10 12 12 4 9 7 1 5 2 64

3 206 1 107 152 66 279 132 37 1814 42 124 148 13 38 34 39 869 Summa 8 100

Innan man bedömer, huru en uppdelning av dessa ärenden till avgörande mellan Kungl. Maj:t och chefen för armén bör ske, torde böra erinras, hurusom de ärenden, vilka expedieras genom departementschefsskrivelser och expeditionsskrivelser, icke föredragas eller anmälas för Konungen. De äro sålunda icke att anse såsom kommandomål i den mening, som § 15 regeringsformen avser, utan äro vanliga expeditionsåtgärder och kunna åläggas kommandoexpeditionen eller chefen för armén under hänsynstagande allenast till lämplig arbetsfördelning. En undersökning av de ovan angivna ärendena inom kommandoexpeditionen giver vid handen, att följande ärenden kunna överlämnas till avgörande av chefen för armén, nämligen Personal: placering av arméns officerare av kaptens och lägre grad samt underofficerare ävensom civilmilitär personal av motsvarande tjänsteklasser, i den mån dylik placering icke verkställes av vederbörande personalchefer; kommendering till tillfällig tjänstgöring vid truppförband, skolor, utbildningskurser o. d. av annan personal än chefer av regementsofficers eller högre grad;

GS tjänstledighet samt tillstånd att vistas utom riket för arméns militära och civilmilitära personal av kaptens och lägre tjänstegrad (-klass), i den mån sådan icke kan beviljas av underlydande myndigheter; redovisning och rullföring av arméns personal (fast anställda, reservpersonal och värnpliktiga); Utbildning m. m.: utbildningsbestämmelser utom grundläggande reglementen; anskaffning och tillhandahållande till staber, truppförband m. m. av böcker, kartor, blanketter o. d.;

och skolor

Utländska undersåtar*: besök å militära etablissemang och anstalter; Övriga ärenden: inkvartering, disposition av övningsplatser och etablissemang för arméns behov, i den mån dessa frågor icke tillhöra egentliga förvaltningsärenden; utrustningsfrågor, som icke tillhöra egentliga förvaltningsärenden; samt expeditionsföring och inre tjänst vid staber och truppförband. Antalet expeditioner, som enligt vad ovan nämnts alltså skulle avgöras av chefen för armén, uppgick enligt den lämnade översikten under ett år till omkring 9 300, av vilka dock omkring 7 400 beröra bokdetaljens arbetsområde. Chefen för armén skulle därutöver erhålla till uppgift att utfärda närmare föreskrifter rörande frågor, varom avgörande i princip träffats genom utfärdade generalorder eller genom i konselj fattade beslut. För handläggningen i kommandoexpeditionen komma sålunda att återstå omkring 900 ärenden. Av dessa utgöras dock åtskilliga av sådana, som beröra nådevedermälen och penningrekvisitioner, och som sålunda äro av enklare beskaffenhet och i övrigt knappast hänförliga till kommandomål. I stort sett skulle endast återstå omkring 700 egentliga kommandomål att handläggas inom lantförsvarets kommandoexpedition. För tjänstgöring i kommandoexpeditionen synes under angiven förutsättning erfordras endast den personal, som nu avses för vapenövnings- och registratorsdetalj erna. Av de 2 officerare, vilka enligt 1925 års härordning beräknas kommenderade från truppförbanden, bör den ene avses för kommandoexpeditionen och den andre för generalstaben. Av de pensionerade underofficerarna med arvoden å departementets stat bör på samma sätt en avses för vardera av dessa myndigheter. Med hänsyn till den föreslagna minskningen av kommandoexpeditionerna bör, såsom redan angivits, en av de för dessa expeditioner beräknade expe* Ärenden angående utländska undersåtars vistelse inom fästnings skyddsområde böra avgöras av Konungens befallningshavande efter yttrande av vederbörande kommendant (militärbefälhavare). Dylikt ärende hänskjutes till Kungl. Maj:t endast för det fall, att Konungens befallningsnavande och vederbörande kommendant (.militärbefälhavare) äro av olika mening.

69 ditionsvakterna indragas och den andre överföras till kansliavdelningen, genom vilkens försorg departementets gemensamma behov av expeditionsvakter bör tillgodoses. För lantförsvarets kommandoexpedition beräknas sålunda, förutom chefen, följande personal, nämligen: 1 kapten ur generalstaben, 1 pensionerad officer med arvode å departementets stat såsom registrator, 1 kompaniofficer å aktiv stat, beordrad ur truppförband, och 1 pensionerad underofficer med arvode å departementets stat såsom expeditionsbiträde. I mån av behov böra härutöver aspiranter vid generalstaben inbeordras till tjänstgöring i expeditionen. Chefen för kommandoexpeditionen bör, i likhet med vad nu är fallet, hava till åliggande — förutom föredragning inför departementschefen av vederbörliga kommandomål — att vara sakkunnig rådgivare åt denne även i sådana frågor rörande lantförsvaret, som handläggas å kansliavdelningen. Vissa smärre jämkningar i den för lantförsvarets kommandoexpedition nu gällande instruktionen bliva erforderliga på grund av de ovan föreslagna förändringarna. Beträffande sjöförsvaret utfärdas generalorder, departementschefsskrivelser, Sjöförsvarets komm expeditionsskrivelser och expeditionschefsskrivelser genom sjöförsvarets kom^domandoexpedition. Nedanstående sammandrag giver en ungefärlig uppfattning om antal och karaktär av de viktigare ärenden, som under ett normalår handläggas i sjöförsvarets kommandoexpedition. Generalorder angående: Personal: antagning, befordran, entledigande utbildning kommendering tjänstledighet studier och besiktningar utom riket inskrivning, inryckning m. m. av värnpliktiga resolutioner i övrigt å personliga ansökningar besättningslistor klädsel föreskrifter om läkarundersökning Fartyg, sjöstyrkor: rustning och avrustning reparation och beredskap instruktioner för sjöstyrkebefälhavare inspektion benämning handelsfartyg för krigsbruk

58 126 247 132 53 39 35 13 12 2

Transport

31 17 13 4 4 7 793

70 Transport 793 Operationsplaner, taktik: strategisk och taktisk indelning taktiska föreskrifter för flottan, krigstjänstgöringsreglemente ningarna

3 för kustfäst5

Vapen och h j ä l p m e d e l : artilleri och handvapen torped minor och minsvep nautisk tjänst förbindelsetjänst skydds- och gastjänst sjömätning

6 1 6 2 18 3 2

R e g l e m e n t e n m. m.: reglemente för marinen fördelningsböcker

11 7

Utländska undersåtar: vistelse inom fästnings skyddsområde besök å fartyg, varv, skolor m. m

259 58

Upplysningsverksamhet: handel och sjöfart, pressen, film m. m

13 Nådevedermälen

46 I sbry t a r t j ä n s t

19 Bevakningstjänst m. m.)

med flottans fartyg (för övervakande av fiske 6 Summa 1 258

Departementschefsskrivelser angående i stort sett samma slag av ärenden som ovan under lantförsvarets kommandoexpedition upptagits 94 Summa 94 Dessutom tillkommer ett mycket stort antal ärenden av mindre vikt, huvudsakligen expeditions- och expeditionschefsskrivelser av samma karaktär som för lantförsvarets kommandoexpedition upptagits, men vilka i många fall icke diarieföras såsom utgående expeditioner, varför deras antal icke här angivits. Utöver de synpunkter, som i det föregående anförts beträffande utskiftande av beslutsrätten i kommandomål till chefen för armén respektive chefen för marinen, torde följande för marinen säregna förhållanden böra framhållas. Inom armén äro de olika anstalterna och formationerna samlade till vissa bestämda, varandra ganska likartade organisationer, såsom kompanier, regementen, arméfördelningar o. s. v. Därigenom kunna redan med nuvarande

71 organisation alla militära ärenden, såvida de icke på grund av sin karaktär av regeringsärende måste hänskjutas till Kungl. Maj:t, avgöras av vederbörande militära befälhavare. Detsamma gäller inom marinen kustartilleriet. Inom flottan däremot äro förhållandena annorlunda. Så tjänstgör exempelvis samma personal tidvis ombord under en sjöstyrkebefälhavare, tidvis i land under en annan befälhavare. Detta har haft till följd, att beträffande flottan ett stort antal militära ärenden blivit förlagda till sjöförsvarets kommandoexpedition och behandlade såsom kommandomål icke på grund av sin karaktär utan därför, att sjöförsvarets kommandoexpedition är ett för såväl sjö- som landtjänsten vid flottan gemensamt centralorgan. Det senast sagda gäller särskilt personalärenden, vilket till en del även är beroende på det förhållandet, att sjöofficerskåren saknar personalchef. Ärenden rörande isbrytartjänst utgöra likaså en art av ärenden, som äro speciella för sjöförsvarets kommandoexpedition, och vilka i allmänhet icke hava kommandomåls karaktär. Man finner sålunda, att sjöförsvarets kommandoexpedition handlägger ett stort antal ärenden, vilka sakna motsvarighet å lantförsvarets kommandoexpedition. En granskning av i sjöförsvarets kommandoexpedition handlagda ärenden har givit vid handen, att följande kunna utsöndras från kommandoexpeditionen och, såvida icke annorlunda angives, avgöras av chefen för marinen, nämligen ärenden rörande: Personal: antagning, befordran och entledigande av kadetter, aspiranter m. fl.; placering å tjänstgöringsort av officerare och civilmilitär personal av kaptens och lägre tjänstegrad (-klass); förordnande eller kommendering av personal till befattningar, som skola bestridas av officerare eller civilmilitär personal av kaptens och lägre tjänstegrad(-klass), dock med undantag för vissa fartygschefer; tjänstledighet samt tillstånd att vistas utom riket för marinens militära och civilmilitära personal av kaptens och lägre tjänstegrad (-klass), i den mån sådan icke kan beviljas av underlydande myndighet; utbildningsbestämmelser utom grundläggande reglementen; föreskrifter angående läkarundersökning; fastställande av läroböcker; Fartyg (sjöstyrkor): rustning och avrustning samt förläggande under reparation och i beredskap, baserade å av Kungl. Maj:t gillad och visst antal år omfattande rustningsplan; instruktioner för sjöstyrkebefälhavare, i vad de avse flottans övningar; inspektion av fartyg (sjöstyrkor); handelsfartygs utrustning och bestyckning m. m. vid mobilisering; fastställande av fördelningsböcker;

72 Vapen och hjälpmedel: föreskrifter för vapnens utnyttjande och betjänande, såsom skjutinstruktioner, exercisreglementen m. m.; Utländska undersåtar * : besök å fartyg, varv m. m.; Upplysningsverksamhet för handel och sjöfart, pressen, film m. m.; Isbrytartjänst; Bevakningstjänst med flottans fartyg (för övervakande av fiske m. m.); General-(års-)rapporter ; Statistik och redovisning av personal; Marinens rullor för officerare, underofficerare och civilmilitär personal etc.; samt Bok- och tryckeriärenden. Chefen för marinen skulle därutöver erhålla till uppgift att utfärda närmare föreskrifter rörande frågor, varom avgörande i princip träffats genom utfärdade generalorder eller genom i konselj fattade beslut. Likaså komme chefen för marinen att från sjöförsvarets kommandoexpedition övertaga flertalet ärenden rörande meddelanden till samt infordrande av yttranden m. m. från marinens och andra myndigheter ävensom flertalet remisser och andra expeditionsåtgärder. Sjöförsvarets kommandoexpeditions nuvarande arbete beträffande meddelande av generalorder och andra Kungl. Maj:ts beslut skulle även avsevärt minskas genom inrättandet i marinstyrelsen av en detalj för »Tjänstemeddelanden för Marinen» — motsvarande arméns T. L.-detalj — vilken skulle komma att meddela såväl Kungl. Maj:ts beslut som av chefen för marinen utfärdade order ävensom av marinstyrelsen eller av vederbörande personalchefer i övrigt meddelade föreskrifter. För handläggning i sjöförsvarets kommandoexpedition skulle på detta sätt komma att återstå omkring 500 ärenden, varav omkring 100 äro av relativt obetydlig omfattning (nådevedermälen, aviser angående utnämningar och befordringar, överlämnande av handlingar och rapporter m. m.). Chefen för kommandoexpeditionen bör, i likhet med vad nu är fallet, hava till åliggande — förutom föredragning inför departementschefen av vederbörliga kommandomål — att vara sakkunnig rådgivare åt denne även i sådana frågor rörande sjöförsvaret, som handläggas å kansliavdelningen. För tjänstgöring i sjöförsvarets kommandoexpedition avses, förutom chefen, 1 kapten samt 1 underofficer, stam. Övriga nu i kommandoexpeditionen tjänstgörande officerare samt underofficerare avses att överföras till marinstyrelsen. Förslag till instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition återfinnes i bil. 2. * Ärenden rörande utländska undersåtars vistelse inom fästnings skyddsområde böra avgöras på sätt under lantförsvarets kommandoexpedition för liknande ärenden angivits.

73 I 1925 års försvarsproposition angav föredragande departementschefen, Flygvapnets att det med hänsyn till flygvapnets omfattning icke kunde vara erforder- expTdUion ligt att organisera en särskild kommandoexpedition för detsamma. För att ernå en enhetlig handläggning av dess kommandomål borde de emellertid koncentreras till endera av de båda redan befintliga kommandoexpeditionerna. Då sjöförsvarets kommandoexpedition var den minst arbetstyngda, borde flygvapnets kommandomål dit förläggas. I så fall borde tillses, att en av de i sjöförsvarets kommandoexpedition tjänstgörande officerarna vore flygutbildad. Yad departementschefen sålunda föreslagit, föranledde ingen annan erinran från riksdagens sida, än att riksdagen ansåg, att flygvapnets kommandomål borde koncentreras till den kommandoexpedition, som Kungl. Maj:t efter verkställd utredning kunde finna lämplig. Såsom i kap. I I omförmälts, hava ifrågavarande kommandomål sedermera förlagts till sjöförsvarets kommandoexpedition. Med avseende härå tillåter sig beredningen erinra, att chefen för flygvapnet i en till Kungl. Maj:t den 29 november 1926 ingiven framställning på vissa anförda skäl föreslagit upprättandet av en flygvapnets egen kommandoexpedition. Även beredningens majoritet håller före, att beaktansvärda fördelar för flygvapnets enhetlighet och självständighet och för dess samarbete med de båda andra försvarsgrenarna skulle vinnas, därest flygvapnet erhölle egen kommandoexpedition. En dylik anordning kan jämväl förväntas befrämja enhetlighet, sammanhållning och följdriktighet beträffande flygvapnets kommandomål. Inrättandet av en egen kommandoexpedition för flygvapnet måste dessutom anses vara en logisk följd av 1925 års försvarsbeslut, vilket avsåg upprättandet av ett självständigt flygvapen. För att utröna, huruvida det arbetsomfång, som kan beräknas tillkomma en kommandoexpedition, avsedd enbart för flygvapnet, skulle giva full sysselsättning åt en för denna expedition avsedd officer, har beredningen låtit verkställa undersökning härom. Undersökningen giver vid handen, att under budgetåret 1926—1927 å sjöförsvarets kommandoexpedition utfärdats sammanlagt 203 generalorder rörande flygvapnet. Därvid är att märka, att ett avsevärt antal av dessa generalorder äro föranledda av att flygvapnet under ifrågavarande år nyuppsatts, varför det angivna antalet väsentligt överstiger det, som kan förmodas komma att expedieras under ett normalår, även om hänsyn tages till flygvapnets framtida utveckling. På grund av den delegering av avgöranderätten i kommandomål, vilken, enligt vad i kap. I I I framhållits, bör ske från Kungl. Maj:t till cheferna för de olika försvarsgrenarna, beräknas antalet flygvapnets generalorder nedgå till omkring 130 under ett normalår. A länt- och sjöförsvarets kommandoexpeditioner beräknas, som förut nämnts, motsvarande antal bliva omkring 700 respektive 400. Ehuru alltså det arbete, som skulle åvila en flygvapnets kommandoexpedition, icke synes komma att bereda en därför särskilt avsedd officer full sysselsättning, föreslår likväl beredningens majoritet på grund av förut an-

74 förda skäl, att en sådan expedition upprättas, och att den ställes under en chef, vilken, i likhet med vad för de båda andra kommandoexpeditionerna gäller, bör vara regementsofficer. Då det synes vara angeläget, att inrättandet av en flygvapnets kommandoexpedition icke medför personalökning, och då ingen av de å flygvapnets stat nu upptagna regementsofficerarna synes med bibehållande av sin befattning inom flygvapnet böra jämväl bestrida chefskapet för nämnda expedition, torde flygvapnets stat böra för ifrågavarande ändamål ökas med 1 major och samtidigt minskas med 1 kapten (den å sjöförsvarets kommandoexpedition tjänstgörande flygutbildade officeren). Den härigenom uppstående kostnadsökningen uppgår till endast 1 500 kronor. För att bereda chefen för flygvapnets kommandoexpedition full sysselsättning bör denne, enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, jämväl tagas i anspråk för utförande av arbetsuppgifter inom flygstyrelsen, på samma sätt som nu är fallet beträffande den å sjöförsvarets kommandoexpedition tjänstgörande flygutbildade officeren. A flygvapnets kommandoexpedition förekommande skrivgöromål synas kunna utföras å någondera av de båda andra kommandoexpeditionerna. Enligt beredningens majoritets åsikt bör alltså för flygvapnets kommandoexpedition avses 1 chef, major (kommendörkapten av 2. graden) å flygvapnets stat. Förslag till instruktion för flygvapnets kommandoexpedition återfinnes i bil. 3. I överensstämmelse med vad ovan anförts, skulle för försvarsdepartementet avses de beställningar, som finnas angivna i nedanstående förslag till stat för försvarsdepartementet: Befattning

Lönegrad

Kansliavdelningen. Ordinarie

befattningshavare.

1 statssekreterare, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 expeditionschef, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 4 kansliråd B. 30 2 förste kanslisekreterare B. 26 4 andre kanslisekreterare B. 21 1 kansliskrivare B. 11 1 förste expeditionsvakt B. 7 2 kanslibiträden B. 7 2 expeditionsvakter B. 5 3 kontorsbiträden B. 4 Pensionerad personal. 1 registrator, arvode

Befattning

Lönograd

Kommandoexpeditionerna. Ordinarie

befattningshavare.

1 chef för lantförsvarets kommandoexpedition, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 chef för sjöförsvarets kommandoexpedition, arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet 1 chef för flygvapnets kommandoexpedition med lön å flygvapnets Pensionerad

—

personal.

1 registrator i lantförsvarets kommandoexpedition, arvode 1 expeditionsunderofficer i d:o, arvode

Avlöning till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag kronor 183 600: — Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare m. m. å kansliavdelningen, förslagsanslag » 22 680: — Arvoden till pensionerad personal » 8 460: — Summa förslagsanslag kronor 214 740: —

75 Den nuvarande staten för departementet slutar på 244 200 kronor, om den till övergångsstat överförda personalen frånräknas. Med hänsyn till den ringa arbetsomfattning, som komme att åvila en flygvapnets egen kommandoexpedition, hava beredningens ledamöter Hansson och Holmgren icke funnit tillräckliga skäl föreligga för upprättandet av en dylik expedition utan ansett, att flygvapnets kommandomål liksom hittills böra handläggas inom någon av de båda andra kommandoexpeditionerna enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Beredningen av flygvapnets ärenden inom denna expedition bör liksom hittills ske genom en vid flygvapnet tjänstgörande officer. Nämnda ledamöter hava därför ansett, att någon ändring i flygvapnets stat icke bör vidtagas.

7fi

V. Arméstyrelsen. A. Allmänna grunder. Såsom under kap. I I I angivits, innebär beredningens förslag till organisation av arméns centrala ledning och förvaltning, att dessa för åstadkommande av största möjliga enhet och koncentration sammanföras till en arméstyrelse under ledning av en såsom chef för armén förordnad generalsperson. Arméstyrelsen bildas i stort sett av generalstabens huvudstation, till vilken vissa detaljer av lantförsvarets kommandoexpedition överflyttas, samt arméförvaltningens olika departement och sjukvårdsstyrelse. Härigenom kommer styrelsen att innesluta erforderliga organ för behandling av såväl kommandosom förvaltningsärenden. Arméstyrelsen bör i militärt, tekniskt och ekonomiskt avseende under Rimgl. Maj:t utöva högsta uppsikten över och ledningen av försvarsverket till lands. Arméchefens organ för den rent militära ledningen bliver den i arméstyrelsen ingående generalstaben; hans organ för den tekniska och ekonomiska ledningen bliva arméförvaltningens olika departement. Med den ställning, chefen för armén erhåller inom organisationen, är det givetvis erforderligt, att han tillägges ständig befälsrätt över samtliga lantförsvaret tillhörande staber, truppförband, formationer och anstalter, samt att han äger inspektera och i övrigt på lämpligt sätt utöva överinseendet över desamma. Chefens för armén allmänna uppgift bör bliva att övervaka tjänstens handhavande inom armén, ävensom att, under ägnande av ständig uppmärksamhet åt det allmänna tillståndet inom armén, vara Konungen ansvarig för dess stridsduglighet och krigsberedskap. Chefen för armén bör emellertid icke blott erhålla överinseendet över det rent praktiska handhavandet av den militära tjänsten utan även över förvaltningen. Med hänsyn till det omfattande arbete, som kommer att åvila chefen för armén på grund av den rent militära ledningen av armén, torde det emellertid vara nödvändigt, att hans verksamhet med avseende å förvaltningen begränsas till vad som kan anses oundgängligen erforderligt. I överensstämmelse härmed bör hans allmänna verksamhet inom den egentliga förvaltningen i huvudsak begränsas till viktigare frågor rörande krigsorganisationen, försvarsförberedelserna och armébudgeten samt vad därmed närmast sammanhänger. I övrigt bör hans befattning med förvaltningen inskränkas till att följa och övervaka de olika departementens arbeten. Den del av arméförvaltningens verksamhet, som berör revision, bokföring och kassaväsende, bör helt och hållet undandragas hans verksamhet. Vad först beträffar arméns krigsorganisation, torde få erinras, att dess omfattning till stor del beror av fredsorganisationen. Sådana förvaltnings-

Ti ärenden, som beröra förändringar i personalstater eller hästbestånd, böra därför avgöras av chefen för armén. Möjligheten att vid mobilisering uppställa strids- och operationsdugliga trupper är bland annat beroende av den utbildning, dessa erhålla i fredstid. P å utbildningen inverkar i förvaltningsavseende främst storleken och fördelningen av de medel, som ställas till förfogande för befälets och truppens utbildning, särskilt under fältmässiga förhållanden. Härmed sammanhängande anslagsfrågor böra därför, då så i särskilda fall befinnes erforderligt, kunna avgöras av chefen för armén. I regel bör dock, utom då det gäller mera genomgripande förändringar i anslagens storlek eller fördelning, beslutanderätten i dessa ärenden förbliva hos vederbörligt departement. Enligt nu gällande instruktion åligger det arméförvaltningen bl. a. att draga försorg om att armén städse är försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig materiel och övriga erforderliga förnödenheter. Arméförvaltningens olika departement torde alltjämt böra förvalta de för respektive materielgruppers anskaffning och underhåll anvisade medlen. Däremot synes chefen för armén böra själv avgöra sådana förvaltningsärenden, som röra ny krigsmateriel eller förändring av förefintlig materiel, ävensom ärenden rörande annan viktigare förändring av utrustning och beklädnad av arméns personal. I samband härmed står frågan om fastställandet av modeller å olika slag av persedlar. Därest dylika frågor icke i särskilda fall fordra Kungl. Maj:ts beslut, böra desamma avgöras av chefen för armén. Enligt den föreslagna organisationen torde chefen för armén komma att äga större förutsättningar än arméförvaltningens departementschefer att rätt avväga anslagsbehovet för de olika materielgrupperna i förhållande till varandra, varför han även i fråga om de årliga anslagsäskandena bör hava ett avgörande inflytande. Slutligen har han att, där han så finner lämpligt, övervaka och kontrollera, att de för materielens anskaffning och underhåll anvisade medlen användas på ändamålsenligt sätt. Med hänsyn såväl härtill som även till chefens för armén förut angivna uppgift synes denne böra behandla samtliga framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov, vilka skola till Kungl. Maj:t ingivas för att tjäna till ledning vid upprättandet av nästpåföljande års statsverksproposition. Förberedelsearbetet i fred avser dels en upplagring av de omedelbart vid och för tiden närmast efter mobiliseringen erforderliga förråden av ammunition, materiel och livsmedel m. m., dels planläggning av den ökade anskaffning härav, som blir erforderlig efter mobilisering. Chefen för armén bör bliva den inom armén sammanhållande kraften i nu berörda frågor, särskilt vad avser den industriella försvarsberedskapen, härens livsmedelsförsörjning o. s. v. Arméförvaltningens olika departement handlägga nu de industriella beredskapsfrågorna under ledning av artilleridepartementet. Även framdeles torde det sålunda erforderliga samarbetet i regel kunna åstadkommas utan chefens för armén ingripande. Ett ställande av de mänskliga produktionskrafterna till krigsindustriens förfogande kräver emellertid samverkan med den myndighet, som handhar det rent militära förberedelsearbetet. I dessa

78 förhållanden berörande frågor bor följaktligen chefen för armén utfärda reglerande bestämmelser. Detta förberedelsearbete griper in på så många av statsförvaltningens olika områden, att det kräver ytterligare behandling i en gemensam instans, för att arméns, marinens, flygvapnets och olika civila krav skola kunna på bästa sätt vägas mot varandra. Detta bör, såsom under kaj). I I I angivits, ske inom rikskommissionen för den ekonomiska försvarsberedskapen, av vilken chefen för armén bör vara ledamot. Av det ovan anförda framgår, att chefen för armén bör tilläggas full förvaltningsbefogenhet i ärenden, som beröra armébudgeten, krigsorganisationen och försvarsberedskapen i allmänhet och i dess huvudsakliga detaljer. I dessa ärenden skall han följaktligen ensam fatta beslut. För att erhålla fullt klara tjänstevägar böra nu berörda ärenden instruktionsvis närmare preciseras. För handläggningen av dylika ärenden förfogar givetvis chefen för armén över arméförvaltningens vederbörliga departement såsom förvaltningsorgan. Föredragande böra bliva respektive byråchefer i närvaro av vederbörande departementschefer. Såväl departements- som byråcheferna böra dela förvaltningsansvaret med chefen för armén. Båda böra ock därför äga rätt att reservera sig emot hans beslut. Med hänsyn såväl till den stora vikt och betydelse, som måste tillmätas chefens för armén ämbete, som ock till önskvärdheten av att, om så undantagsvis befinnes erforderligt, utan större omgång kunna verkställa ett ombyte av dess innehavare anser beredningens majoritet, att han bör givas samma ställning och avlöningsförmåner, som enligt 5 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk äro tillerkända däri omnämnda generaldirektörer (cheferna för socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kommerskollegium samt tullverket). Det kan på intet sätt göras gällande, att vare sig ansvar eller arbetsuppgifter skulle för chefen för armén bliva mindre än för nyssnämnda generaldirektörer. För nämnde chef bör således i staten för generalitetet uppföras ett avlöningsbelopp av 19 000 kronor. Samtidigt bör chefens för armén pensionsförhållanden ordnas i överensstämmelse härmed. Av avgörande betydelse för organisationens rätta fungerande är valet av lämplig person såsom chef för armén. Yid utseeendet av denne måste, enligt beredningens uppfattning, hänsyn uteslutande tagas till skicklighet och lämplighet för befattningen men icke till tjänstegrad eller tjänsteålder. F ö r att möjliggöra ett dylikt val samt för reglerande i samband därmed av befälsförhållandena bör chefen för armén vid förordnandet utnämnas till generallöjtnant i generalitetet. I samband härmed synes den för närvarande förekommande utnämningen av generalmajorer till generallöjtnanter efter visst antal tjänsteår böra upphöra och dylik utnämning endast sparsamt förekomma i samband med avsked från beställning på stat såsom belöning för framstående duglighet och förtjänst. P å denna punkt har inom beredningen ledamoten Hansson hävdat en från majoriteten i så måtto avvikande mening, att han ansett den högre tjänsteställningen böra följa med själva ställningen såsom chef för armén, och att

TU alltså särställningen icke nödvändigtvis behöver markeras genom särskild utnämning till högre grad. Möjlighet bör hållas öppen att eventuellt förflytta chefen för armén till annan generalsbeställning. Detta skulle försvåras genom den av majoriteten föreslagna ordningen. Med hänsyn härtill avstyrker Hansson majoritetens förslag i denna del.

B.

Arméförvaltningen.

1. Allmänna synpunkter. Enligt de för arméförvaltningen i fred och krig gällande instruktionerna skall densamma under Kungl. Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva högsta uppsikten över och ledningen av försvarsverket till lands. Härför åligger det särskilt arméförvaltningen att ombesörja, att arméns materiel underhålles i tidsenligt och brukbart skick, att lantförsvarets befästningar, byggnader och övriga egendomar väl vårdas och underhållas, att truppernas utrustning, beväpning och förplägnad ske på tidsenligt sätt, samt att arméns förråd äro i fullständigt och gott skick, allt med iakttagande av att en ändamålsenlig hushållning med lantförsvarets medel och materiel äger rum, samt att en effektiv kontroll utövas. Arméförvaltningens huvuduppgift i fred som krig är sålunda att svara för anskaffning och underhåll av arméns materiel, befästningar och byggnader o. s. v. Särskilt i krig blir materielanskaffningen och ersättningstjänsten av dominerande betydelse. Vid en omorganisation av den centrala förvaltningen kan icke någon förändring förutsättas i detta avseende, särskilt som erfarenheterna från världskriget till ytterlighet skärpt materielens oerhörda betydelse vid nutida krigföring och vikten av ingående förberedelser i fredstid för att kunna ersätta den betydande materielförbrukningen under krig. Vid nu förestående omorganisation torde man sålunda böra tillse, att den centrala förvaltningen gives en sådan organisation, att densamma, utan att andra arbetsuppgifter eftersättas, väl kan fylla denna sin huvuduppgift. 1 det föregående hava under kap. I I angivits de olika materielgrupper med därtill hörande anslag, som varje departement i arméförvaltningen jämlikt dess instruktion nu har att bära ansvaret för. I anslutning härtill äro även de olika departementens verksamhetsområden i krigstid jämlikt gällande krigsinstruktion för arméförvaltningen och krigsmaterielreglementet avvägda. Varje departement har sålunda att ansvara för sin särskilda huvudgrupp av materiel, som överensstämmer med gällande fredsgruppering. Verkställes en granskning av de materielslag, som anskaffas och förvaltas av de olika departementen, så finner man, att i många fall ett och samma slag anskaffas av två eller flera departement. Så t. ex. anskaffas fordon och hästutredningspersedlar av både artilleri-, fortifikations- och intendentsdepartementen samt sjukvårdsstyrelsen, signalmateriel samt vissa optiska och finmekaniska instrument av de tre förstnämnda departementen, pionjärmateriel av såväl fortifikations- som intendentsdepartementen o. s. v.

80 Vid denna indelning liar sålunda icke alltid hänsyn tagits till materielanskaffningens tekniska likheter och olikheter, till gemensamma behov av råvaror eller till befintlig teknisk sakkunskap i konstruktions- och tillverkningshänseende, utan i stället har materielens användning vid olika truppslag eller dess hävdvunna beteckning såsom artilleri-, ingenjör- eller intendenturmateriel o. s. v. till stor del alltjämt fått tjäna som indelningsgrund. För säkerställande av materielanskaffningen i krig och för ordnande av en rationell anskaffning i fred bör emellertid densamma i organisationshänseende såvitt möjligt ansluta sig till industriens organisationsformer. Indelningsgrunden för industriens organisation är tillverkningens beskaffenhet. Efter denna grund bör då även krigsmaterielanskaffningen planläggas. Den nuvarande indelningen av krigsmaterielen försvårar såväl den privata industriens ändamålsenliga utnyttjande som en lämplig fördelning av landets råvarutillgångar och kräver till följd härav en onödigt omfattande organisation inom förvaltningsmyndigheterna själva, då till art och väsende likartad materiel i många fall måste anskaffas och redovisas genom ett flertal myndigheters försorg. Anskaffning av likartad materiel fördyras ock säkerligen härigenom, vartill kommer, att standardiserings- och ersättningsämnesfrågornas enhetliga behandling även försvåras. Den lämpliga anslutningen av krigsmaterielanskaffningen till den allmänna produktionsverksamheten kräver således en annan indelningsgrund för anskaffnings väsendet än den nuvarande. Materielen själv och på dess tillverkning inverkande förhållanden torde vara den naturliga grund, efter vilken det militära anskaffningsväsendet bör utformas. Efter dessa grunder ordnades materielanskaffningen under världskriget i samtliga krigförande stater, där en inhemsk tillverkning kunde komma till stånd, och efter kriget hava organisationerna även upprättats med hänsyn härtill. När man på grund av erfarenheterna under världskriget på allvar började sysselsätta sig med materielersättningstjänstens organiserande i vårt land, visade det sig ock omedelbart, att anskaffningen måste systematiseras och likartad materiel sammanföras under en och samma myndighet. Då fredsorganisationen icke förändrats, hava sålunda två skilda indelningsgrunder för materielen erhållits, nämligen en med hänsyn till anskaffningen i krigstid och en med hänsyn till materielens anskaffning och förvaltning i fredstid. Den indelningsgrund för materielen, som med beaktande av ovan angivna synpunkter befunnits lämplig att läggas till grund för materielanskaffningen i krigstid, upptager i stort sett följande materielgrupper, nämligen: 1. 2. 3. 4.

Projektil-, vinggranat- och handgranathylsor. Rör och antändningsmedel, patron- och laddningshylsor. Artilleri pjäser med verktyg, tillbehör och reservdelar samt viss utredning. Handvapen, kulsprutor och lyspistoler med verktyg, tillbehör och reservdelar. 5. Handvapensammunition och lyspatroner. 6. Fordon (ej motordrivna) och fordonspersedlar ävensom vintermateriel. 7. Stridsvagnar och pansarbilar. 8. Övriga motorfordon och velocipeder.

81 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18.

Strålkastar- och belysningsmateriel. Ballongmateriel. Optiska och meteorologiska instrument, fotografimateriel. Artilleriets mätmateriel. Krut och sprängämnen. Gasskydd, kemiska preparat m. m. Flytande bränsle och smörjmedel. Telegraf-, telefon- och signalmateriel. Radiomateriel. Verktyg och redskap för fältarbeten samt pionjärmateriel (utom sprängämnen). Materialier för ingenjörtekniska arbeten (cement, balkar, armeringsjärn, taggtråd). Väg- och brobyggnadsmateriel. Speciell befästningsmateriel. Beklädnadspersedlar. Utrednings- och remtygspersedlar (för personal och hästar). Skidor. Lägermateriel. Proviant och furage. Läkemedel. Apoteks- och laboratorieutrustning. Förbandsmateriel. Hovbeslagsinateriel.

19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30.

Till dessa materielgrupper komma sedermera vissa för fredstjänsten erforderliga grupper. Då materielanskaffningen i fred så långt ske kan bör vara överensstämmande med anskaffningen under krig, torde det vara lämpligt, att den ovan angivna grupperingen i stort sett tjänar till ledning vid uppgörandet av fredsorganisationen. För detta ändamål böra nämnda materielgrupper allt efter sin art och beskaffenhet sammanföras i ett mindre antal med industriens tillverkningsförhållanden överensstämmande huvudgrupper, vilka böra fördelas å arméförvaltningens olika departement med hänsyn till den tekniska sakkunskap och erfarenhet, som där finnas representerade. Härigenom blir ock i tillverkningshänseende likartad materiel anskaffad genom en enda förvaltningsmyndighets försorg. Om man endast ser på anskaffningen, bör sålunda krigsmateriel, hänförlig till industri- och yrkesgrupperna malmbrytning och metallindustri, pappers- och grafisk industri samt kemisk-teknisk industri, i och för anskaffning hänföras till en avdelning (för vapen och fordon m. m.) samt materiel, hänförlig till livsmedelsindustri, textil- och beklädnadsindustri samt läder-, hår- och gummivaruindustri, hänföras till en avdelning (för intendenturmateriel och livsmedel m. m.). Till den avdelning, som måste handhava arméns byggnadsväsende, bör hänföras krigsmateriel, tillhörande jord- och stenindustri samt byggnadsverksamhet. Slutligen böra liksom nu läkemedel och förbandsmateriel m. m. hänföras till en särskild avdelning. Förutom den rena krigsmaterielen tillkommer, som ovan nämnts, för fredsutbildning eller fredstjänst erforderlig materiel, såsom målskjutnings- och 1G77

82 kasernvårdsmateriel, kasernutredning, ekononiifordon, bränsle m. m., ävensom maskiner och verktyg m. m. erforderliga för driften av arméns fabriker ocli verkstäder. Denna materiel torde i stort sett böra anskaffas efter nu gällande grunder. Ovan angivna principer för anskaffning av krigsmateriel i fred och krig innebära icke med nödvändighet, att materielen förvaltas av den anskaffande myndigheten. Visserligen torde det vara fördelaktigt, att anskaffning och förvaltning ombesörjas av en och samma centrala myndighet, men med hänsyn dels till den nuvarande anslagsfördelningen, som åtminstone vid övergången till en ny organisation icke bör rubbas mer än som befinnes oundgängligen erforderligt, dels till förvaltnings- och uppbördsförhållandena vid truppförbanden, torde det bliva oundvikligt att i vissa undantagsfall, som i det följande närmare komma att beröras, göra avsteg från denna princip, och låta anskaffningen av materielen ombesörjas av en myndighet men förvaltningen däremot av andra myndigheter. Någon egentlig olägenhet torde emellertid icke uppstå genom en sådan anordning, då i varje fall huvudprincipen, att anskaffning av likartad materiel skall ske av en myndighet, likväl upprätthålles. I det föregående har frågan om en rationell indelningsgrund av materielen och en därpå grundad organisation av arméns centrala förvaltning uteslutande setts ur synpunkten av materielanskaffningens förenkling ock systematisering. Vid organisationens uppgörande gäller det emellertid även att tillse, att de olika truppslagens, framför allt huvudtruppslagens, särskilda fordringar på krigsmaterielens beskaffenhet och deras behov av dylik materiel bliva på bästa sätt tillgodosedda och säkerställda. Då stridens krav äro avgörande för krigsmaterielens beskaffenhet och mängd, måste det tillkomma de befälhavare, som under striden få att ansvara för materielens användning, att hava ett avgörande inflytande på dess konstruktion samt i viss utsträckning vara medbestämmande i fråga om dess anskaffning och vård. På grund härav är ett intimt och fruktbringande samarbete mellan vederbörande truppslagsinspektioner och de centrala förvaltningsmyndigheterna ett nödvändigt villkor för ernående av en ändamålsenlig materielförvaltning. Ett dylikt samarbete äger för närvarande rum emellan artilleridepartementet och artilleriinspektionen, fortifikationsdepartementet och fortifikationens huvudstation framför allt därigenom, att departementscheferna samtidigt äro trupp slagsinspektörer. Inom dessa inspektioner finnas därjämte särskilda avdelningar för behandling av frågor rörande respektive truppslags organisation och utrustning samt för försöks- och konstruktionsverksamhet, varigenom dylika frågor från början till slut bliva på ett sakkunnigt och enhetligt sätt behandlade. Vid infanteriinspektionen däremot finnes ingen avdelning inrättad, som på motsvarande sätt kan utreda och behandla de för huvudtruppslaget så viktiga utrustnings- och beväpningsfrågorna. På grund härav behandlas dylika frågor av ett flertal myndigheter (infanteriinspektion, generalstab, artilleridepartement med underlydande organ m. fl.) utan att en bestämd myndighet är direkt ansvarig för desamma. Med den utveckling av strids-

8;; medlen, som på grund av världskrigets erfarenheter skett vid infanteriet och i vapentekniskt hänseende därmed jämställda truppslag, torde det vara icke blott berättigat utan även rent av nödvändigt, att infanteriet tillerkännes ett större inflytande än vad som nu är fallet vid handläggningen av för huvudtruppslaget viktiga beväpnings- och utrustningsfrågor. Endast härigenom torde man kunna erhålla säkerhet för att samtliga på dessa frågor inverkande förhållanden av såväl taktisk som vapenteknisk natur bliva tillbörligt beaktade vid deras behandling och avgörande. Med tillämpning av ovan angivna huvudgrunder torde i stort sett tvenne olika organisationsformer för centralförvaltningen kunna ifrågakomma. Enligt det första alternativet, där tyngdpunkten vid organisationens uppgörande lägges på materielanskaffningens rationella ordnande, skulle den egentliga förvaltningen koncentreras till tvenne större departement, nämligen ett vapendepartement för de egentliga stridsmedlen, vapen, ammunition, fordon m. m. och ett intendenturdepartement för beklädnad och övrig utrustning samt förplägnad m. m. Härtill skulle komma tvenne mindre departement för byggnadsväsendet m. m. samt för sjukvårdsväsendet. Till dessa tekniska departement kommer slutligen ett departement, civila departementet, för frågor rörande avlöning, kassa- och räkenskapsväsende, revision m. m. Inom en dylik organisation synes befattningen såsom chef för vapendepartementet icke böra förenas med befattningen såsom inspektör för artilleriet. Det torde nämligen vara av största vikt, att vid utseendet av chef för detta viktiga departement hänsyn tages endast till vederbörandes vapentekniska och administrativa skicklighet utan att samtidigt fordra sådana speciella kvalifikationer, som måste ställas på en inspektör för artillerivapnet. Med den starka utveckling av infanteriets stridsmedel, som blivit en följd av världskriget, torde det knappast heller vara lämpligt och riktigt, att artilleriinspektören i beväpnings- och förvaltningshänseende alltjämt skall företräda även infanteriets och i stridsavseende därmed jämställda truppslags vapentekniska intressen. Det synes vara en fördel, att departementschefen praktiskt taget står fri från varje speciellt truppslagsintresse och endast företräder det för hela armén gemensamma intresset för vapen, fordon och övrig dylik krigsmateriel. Därest det nu skisserade alternativet lägges till grund för den framtida organisationen, synas de olika truppslagens speciella intressen dels böra företrädas av vederbörliga inspektörer, vilkas staber böra vara på lämpligt sätt härför organiserade, dels ock av de inom det gemensamma vapendepartementet tjänstgörande specialutbildade officerare även från andra truppslag än artilleriet, främst från infanteriet. Inom en dylik organisation skulle genom inspektionernas försorg på grund av in- och utländska trupperfarenheter de taktiska fordringarna å materielen uppställas, det förberedande liksom det slutliga konstruktionsarbetet utföras inom förvaltningsmyndigheten i samråd med inspektionerna, försöksverksamheten utföras genom de senares försorg samt, sedan modeller blivit prövade och fastställda, tillverkning, kontroll och besiktning ske genom förvaltningsmyndigheten.

84 Enligt det andra alternativet skulle det erforderliga samarbetet mellan förvaltningsmyndigheterna och de viktigaste inspektionerna ernås därigenom, att inspektörerna för de båda huvudtruppslagen, infanteri och artilleri, samt chefen för fortifikationen gåves säte och stämma inom förvaltningsmyndigheten på alldeles samma sätt som redan nu är fallet med de båda sistnämnda cheferna. Genomförandet av denna tanke innebär, att den nuvarande arméförvaltningen komme att utökas med ett departement för handvapen och kulsprutor m. m., vilka ärenden i huvudsak skulle utbrytas ur det nuvarande artilleridepartementet. Arméförvaltningen skulle alltså enligt detta "alternativ komma att organiseras på ett departement för handvapen, kulsprutor m. m. (här benämnt infanteridepartementet) under infanteriinspektören, ett artilleridepartement under artilleriinspektören, ett fortifikationsdepartement under chefen för fortifikationen, ett intendenturdepartement under generalintendenten och en sjukvårdsstyrelse under generalfältläkaren samt civila departementet under generalkrigskommissarien. Det nytillkomna infanteridepartementet skulle alltså närmast företräda det för samtliga truppslag gemensamma intresset för handvapen, kulsprutor och annan lätt beväpning m. m., ett intresse, som närmast är knutet till arméns huvudtruppslag, infanteriet. Det är givet, att den högsta grad av samarbete, som överhuvud taget är möjlig att åstadkomma mellan infanteriinspektionen och infanteridepartementet, emellan artilleriinspektionen och artilleridepartementet o. s. v. borde, åtminstone teoretiskt sett, ernås, om respektive inspektörer, liksom hittills varit fallet med artilleriinspektören, chefen för fortifikationen o. s. v., samtidigt äro chefer för motsvarande departement. Däremot torde samarbetet emellan inspektionerna och andra departement icke bliva lättare eller bättre tillgodosett enligt detta alternativ än enligt det föregående; snarare torde motsatsen kunna befaras. Härtill kommer, att det nödvändiga samarbetet emellan departementen försvåras ju flera dylika självständiga avdelningar, som inrättas, och ju mera det ena departementets verksamhetsområde kommer att gripa in i det andras, såsom fallet skulle bliva med två vapentekniska departement. Särskilt ogynnsamt torde få anses, att ärenden rörande den krigsindustriella organisationen icke kunna garanteras samma enhetliga behandling inom två dylika departement som inom ett stort vapentekniskt departement, ävensom att den nuvarande enhetliga ledningen av artilleriets fabriker och tyganstalter blir delad. Man torde nämligen knappast kunna undgå att till infanteridepartementet överföra gevärsfaktoriet jämte vissa andra förråd och anstalter. Särskilt det sistnämnda är förenat med avsevärda olägenheter ur såväl personalorganisatorisk- som förvaltningssynpunkt. Såsom en olägenhet torde även få anses, att nu behandlade alternativ kräver en större söndersprängning av åtskilliga anslag under fjärde huvudtiteln än vad som blir behövligt vid tillämpning av alternativ I, vartill kommer, att kostnaderna för alternativ I I bliva något högre än för alternativ I. Det bör icke heller förbises, att vissa svårigheter, särskilt till en början, kunna möta vid besät-

85 tandet av chefsposten för infanteridepartementet därigenom, att lian samsamtidigt skall vara inspektör för infanteriet. Det torde nämligen vara ofrånkomligt, att vid besättandet av denna viktiga chefspost hans speciella kvalifikationer såsom inspektör tillmätas den största vikten, och att hans förmåga och skicklighet inom det vapentekniska och administrativa området sättas i andra rummet. Emellertid torde sistnämnda olägenhet komma att förminskas i samma mån, som infanteriets vapentekniska utrustning utvecklas och dess officerare erhålla större erfarenhet och förtrogenhet med tekniska problem. Till nu angivna olägenheter kommer, att alternativ I I tenderar åt en truppslagsvis ordnad förvaltning, vilket ur skilda synpunkter icke kan vara lyckligt. Det har utan tvivel varit en brist i den nuvarande organisationen, att vissa departement till följd av sina benämningar uppfattats, som om de närmast haft att bevaka mera vederbörande truppslags intresse än arméns i dess helhet, något som icke varit till gagn för förvaltningens allsidiga skötsel. Med hänsyn till vad ovan anförts och efter prövning jämväl av övriga på frågan inverkande omständigheter, har beredningen kommit till den uppfattningen, att arméstyrelsen bör organiseras enligt det först angivna alternativet. Det nyinrättade departementet för vapen, fordon och övrig egentlig krigsmateriel synes lämpligen böra benämnas vapendepartementet ( = nuvarande artilleridepartementet). I övrigt ifrågasätter beredningen i detta avseende ingen annan förändring än att dels benämningen intendentsdepartementet ändras till intendenturdepartementet, vilken benämning bättre uttrycker departementets verksamhetsområde än den nuvarande, dels ock benämningen sjukvårdsstyrelsen för vinnande av enhetlighet utbytes mot benämningen sjukvårdsdepartementet och att dess chef sålunda jämställes med övriga departementschefer. Vid tillämpning av nu nämnda riktlinjer för armést} r relsens omorganisation böra de å sid, 80—81 angivna viktigare materielgrupperna i stort sett fördelas på de olika departementen enligt nedan angivna grunder. Till vapendepartementet hänföras i huvudsak materielgrupperna 1—20 samt 24, d. v. s. vapen och ammunition, fordon 1 ), optiska och finmekaniska instrument, gasskydd, radio-, telegraf-, telefon- och övrig signalmateriel, ingenjörteknisk materiel, skidor m. m. Till intendenturdepartementet hänföras materielgrupperna 22, 23, 25 och 26, d. v. s. beklädnads-, utrednings- och remtygspersedlar, lägermateriel samt proviant och furage, vidare kasernutredning, förplägnadsutredning, bränsle, lyse och vatten, remontering m. m. samt förvaltningen av den nuvarande intendenturfordonsmaterielen 2). Till fortifikationsdepartementet hänföres materielgruppen 21, d. v. s. speciell befästningsmateriel. Härtill kommer förvaltningen av befästningar, byggnader och domäner. v ) Förvaltningen av intendentur- och sjukvårdsfordon ombesörjes dock av resp. intendenturoch sjukvårdsdepartementet. 2 ) Infanteriammunitionsvagnar överflyttas till vapendepartementet.

86 Till sjukvårdsdepartementet hänföras materielgrupperna 27—30, d. v. s. egentlig sjukvårds- och veterinärmateriel ävensom förvaltningen av sjukvårdsfordonsmaterielen ni. m. Civila departementet bör i stort sett bibehålla sitt nuvarande verksamhetsområde. Beredningens ledamot Widell har ansett tveksamt, huruvida icke materielgrupperna 18—20 borde hänföras till fortifikationsdepartementet i stället för som här föreslagits till vapendepartementet. Genom en omgruppering och överflyttning av ärendena emellan de olika departementen på sätt ovan angivits, blir det även nödvändigt att på motsvarande sätt verkställa en omläggning av vissa anslag under lantförsvaret. Beträffande de viktigaste av ifrågavarande anslag torde följande få anföras. Till vapendepartementet överföres anslaget till ingenjörmateriel med undantag av den del, som är erforderlig för underhåll av hästutredningspersedlar, vilken överföres till det under intendenturdepartementet stående munderingsanslaget. Av det nuvarande vapenanslaget utbrytes likaledes den del, som motsvarar kostnaderna för underhåll av hästutredningspersedlar, och överflyttas till munderingsanslaget. Till vapenanslaget överföras i stället de under intendenturanslaget uppförda posterna för underhåll av skidmateriel samt för signal- och pionjärmateriel. Den nyanskaffning av fordon, som är avsedd att äga rum genom vapendepartementet, föranleder däremot ingen förändring beträffande de olika fordonsanslagen, enär förvaltningen av fordon jämte därtill hörande anslag i stort sett är avsedd att äga rum i samma ordning som hittills. Däremot måste den del av det nuvarande intendenturfordonanslaget, som motsvarar underhållskostnaderna för motorcyklar och velocipeder, utbrytas och tilläggas vapenanslaget. I det föregående har redan angivits, att det under intendenturdepartementets förvaltning stående munderingsanslaget bör tillföras vissa belopp från vapen- och ingenjörmaterielanslagen. Detta bör ske på så sätt, att tjänstgöringsdagar beräknas för artilleriets och ingenjörtruppernas hästar, varigenom anslaget automatiskt höjes med erforderligt belopp. Övriga anslagunder intendenturdepartementet, som delvis överflyttas till annat departements förvaltningsområde, hava likaledes förut berörts. Från civila departementet bör titel I av undervisningsanslaget (undervisnings- och gymnastikmateriel) överflyttas till intendenturdepartementet och där förenas med kasernutredningsanslaget. Slutligen bör anskaffning av sängar, filtar, sängutredning o. d. materiel även för sjukvårdsdepartementets räkning ske genom intendenturdepartementets försorg. Från fortifikationsdepartementet överföras, som ovan nämnts, huvuddelen av ingenjörmaterielanslaget till vapendepartementet samt en mindre del till intendenturdepartementet för underhåll av hästutredningspersedlar. Beträffande de under sjukvårdsdepartementets förvaltning stående anslagen förutsattes ingen förändring. Såsom ovan angivits, bör dock viss materiel för sjukvårdsdepartementets räkning anskaffas genom vapen- och intendenturdepartementens försorg.

87 Av de under civila departementets förvaltning stående anslag bör, såsom ovan angivits, titel I av det nuvarande undervisningsanslaget överflyttas till intendenturdepartementet och förenas med kasernutredningsanslaget. I övrigt synes ingen förändring av de under civila departementet stående anslagen erforderlig. Innan de särskilda departementens inre organisation närmare beröres, synes det lämpligt att i ett sammanhang till behandling upptaga frågan om den å de tekniska departementen placerade civila perso?ialen, dess ställning och ämbetsåligganden i allmänhet. I personalberäkningarna till 1925 års härordning har viss för tjänstgöring i arméförvaltningen avsedd militär personal upptagits. Givet är dock, att beräkningarna i detta hänseende icke kunnat vara fullt tillförlitliga, då frågan om arméförvaltningens omorganisation icke behandlats i samband med den nya härordningens antagande. Böra sålunda på grund härav dessa personalberäkningar upptagas till förnyad prövning i samband med frågan om arméförvaltningens omorganisation, så är det i än högre grad nödvändigt, att de nu gällande grunderna för den å arméförvaltningens olika departement beräknade civila personalen underkastas vederbörlig granskning. Detta är så mycket angelägnare, som det enligt härordningsbeslutet förutsatts, att vid arméförvaltningens omorganisation besparingar skulle göras till ett belopp, som motsvarar kostnaderna för arméförvaltningens å extra stat uppförda personal (32 900 kronor). Den civila personal, som under 1927 är placerad å arméförvaltningens tekniska departement (sjukvårdsstyrelse), framgår av nedanstående tabell.

1 Art.dep. Å ordinarie

Å extra

I1) 1

-2) 1

Sjukv.styr.

Summa

1 1 1 1 1 1

1 1 2 1 2 1

2 3 3 3 4 3 1

stat:

1 1 1 1

2 2

1 2 3

1 4 8

1 1 1 r

Icke-ordinarie

tjänstemän :

Förste amanuenser Amanuenser Kvinnliga biträden Summa l

Int.dep.

stat:

Krigsråd (byråchef) Sekreterare och kamrerare Notarie, bokhållare Kansliskrivare 1 Kontorsbiträden ' Expeditionsvakter i Domäntjänsteman, arvode

Sekreterare Notarie Kansliskrivare Kanslibiträde...

Fort.dep.

) Tillika byråchef å fortifikationsdepartementet. -) Befattningen som bokhållare upprätfchålles av en expeditionsunderofncer.

88 Som härav framgår, är särskilt vid fortifikations- och intendentsdepartementen en jämförelsevis talrik civil personal placerad. Av densamma tjänstgöra ett krigsråd såsom chef för artilleri- och fortifikationsdepartementens civilbyråer och ett krigsråd såsom chef för intendentsdepartementets civilbyrå. Övrig personal är placerad dels för egentlig b}'råtjänst å nämnda byråer, dels såsom kamrerare och bokhållare samt såsom gemensam kanslipersonal för respektive departements samtliga byråer. I förhållande till övriga departement är artilleridepartementet försett med ett mycket begränsat antal civil kanslipersonal. Detta beror därpå, att uppsättandet av utgående expeditioner i alla ärenden, som handläggas inom detta departements militärbyrå, är anförtrott åt de inom byråns båda expeditionsavdelningar placerade officerarna. Härtill kommer, att bokhållarens åligganden med dispositionsbokföringen ombesörjas av en expeditionsunderofficer. P å de båda andra departementen däremot är arbetet ordnat så, att ärendenas beredning å militärbyråerna ombesörjes av dess militära personal, under det att expeditioners och andra skrivelsers uppsättande verkställes av den civila kanslipersonalen, vilken till stöd härför i alla viktigare ärenden från militärbyråerna erhåller där uppsatta promemorior eller memorial, i regel så avfattade, att expeditionerna endast komma att utgöra avskrifter av desamma. Här äger sålunda ett fullkomligt onödigt dubbelarbete rum. I likhet med vad nu är fallet vid artilleridepartementet, bör till undvikande härav expeditionernas uppsättande vid såväl fortifikations- som intendenturdepartementets militärbyråer ombesörjas genom byråernas egen personal. Någon större ökning av arbetsbördan kommer därigenom icke att påläggas nämnda personal. Intill 1907 års förvaltningsreform hade varje departement i arméförvaltningen icke blott egen medelsförvaltning utan även särskild medelsanvisning till truppförbanden samt särskild kassabokföring och revision. Ifrågavarande verksamhet var förlagd till respektive departements civilbyrå. Genom nämnda förvaltningsreform avlyftades hela denna medelsredovisning och revision från de militära departementen och sammanfördes till civila departementet. Oaktat den större delen av civilbyråernas verksamhetsområde sålunda överflyttades till ett annat departement, hava nämnda byråer likväl bibehållit sin självständiga ställning. Ehuru deras nuvarande verksamhetsområde jämlikt gällande instruktion i allmänhet endast omfattar följande ärenden, nämligen: a) upprättande av leverans- och andra kontrakt (dock icke sådana, som inom intendentsdepartementet tillhöra utrustnings- och underhållsbyråernas handläggning); b) departementet vidkommande utbetalningsåtgärder; c) tolkning av kontraktsbestämmelser och författningar samt förvaring av kontrakt och andra värdehandlingar m. m.; samt d) vid fortifikationsdepartementet förvärv eller försäljning av fast egendom o. d., ha dock för åstadkommande av en jämnare arbetsfördelning byråerna emellan eller av andra praktiska skäl åtskilliga ärenden, som egentligen tillhöra militärbyråernas förvaltningsområden, överflyttats på civilbyråerna.

80 Med den minskning av ärendenas omfattning, som blir en följd av de stundande truppförbandsindragningarna, bör åtminstone en del av sistnämnda ärenden åter kunna överflyttas till respektive militärbyråer. A civilbyråerna skulle då komma att kvarstå ett starkt begränsat antal ärenden av rent juridisk eller civiladministrativ natur, vartill vid fortifikationsdepartementet skulle komma vissa ärenden rörande domänförvaltningen. För handläggning av dessa civilärenden synas särskilda byråer vara erforderliga endast vid de båda stora materieldepartementen, vapen- och intendenturdepartementen. De båda krigsråden böra sålunda placeras å nämnda departement, dock med skyldighet för det å vapendepartementet placerade krigsrådet att även stå till chefens för fortifikationsdepartementet förfogande i förekommande fall. Det å intendenturdepartementet placerade krigsrådet bör, såsom under kap. Y I I omförmäles, därjämte i förekommande fall stå till flygstyrelsens förfogande såsom rådgivare i frågor av administrativ och allmänt juridisk natur. Sjukvårdsdepartementets behov av dylikt biträde torde böra tillgodoses från civila departementet. För sekreterar- och kamrerartjänst inom departementen samt såsom ersättare för krigsråden vid semester, sjukdom eller annat förfall bör bibehållas ett mindre antal tjänstemän i 24. lönegraden. Dessutom erfordras — förutom kvinnliga biträden i ungefär nuvarande omfattning — å sjukvårdsdepartementet en civil tjänsteman för att biträda vid expeditioners uppsättande o. d. Den främste av de å vederbörliga departement placerade civila tjänstemännen bör fungera såsom chef för departementets kansli. Enligt beslut av 1927 års riksdag skall den å försvarsdepartementets stat uppförda registratorn ersättas av pensionerad officer med arvode. I överensstämmelse härmed böra samtliga nuvarande registratorer inom arméförvaltningen i mån av avgång ersättas av pensionerade officerare med arvoden. Departementens dispositionsbokföring bör lämpligen, på sätt nu sker å artilleridepartementet och sjukvårdsstyrelsen, ombesörjas av pensionerad militärpersonal. Likaledes bör befattningen såsom domäntjänsteman liksom hittills upprätthållas på dylikt sätt. Enligt ovan angivna grunder skulle den manliga civila personalen å de militär-tekniska departementen kunna begränsas till det antal, som angives i nedanstående schema. Den personalminskning, som härigenom uppstår, framgår närmare av de i det följande under de särskilda departementen verkställda personalberäkningarna. Intendenturdepartementet

Fortifikationsdepartcmcntet

1 krigsråd *)

1 krigsråd

1 kamrerare ock sekreterare a)

1 kamrerare och sekreterare

1 kamrerare ock sekre- 1 amanuens terare

1 amanuens

1 amanuens

Vapendopartomentet

') Står även till förfogande å fortifikationsdepartementet. ') Handlägger tillika vissa domänärenden.

Sjukyårdsdcparteincntet

1 notarie

2. Departementens inre organisation, a. "Vapendepartementet. I det föregående hava angivits de materielgrupper, vilka med därtill hörande anslag böra anskaffas och förvaltas av A^apendepartementet. Detta innebär, att till nämnda departement överflyttas icke blott det nuvarande artilleridepartementets hela förvaltningsområde med nedan angivna undantag utan även viss materiel från fortifikations- och intendentsdepartementen samt sjukvårdsstyrelsen. Till vapendepartementet överföras sålunda — förutom de nuvarande ärendena å artilleridepartementet — från samtliga departement och sjukvårdsstyrelsen nyanskaffning av all fordons- och bilmateriel samt dessutom från fortifikationsdepartementet ärenden rörande radio-, telegraf-, telefon- och övrig signalmateriel, strålkastar- och ballongmateriel samt ingenjörteknisk materiel i allmänhet, från intendentsdepartementet ärenden rörande kikare och kompasser, ammunitionsvagnar, motorcyklar och velocipeder samt skid-, signaloch pionjärmateriel. Från det nuvarande artilleridepartementets förvaltningsområde överflyttas till intendenturdepartementet ärenden rörande remtygs- och hästutredningspersedlar samt till civila departementet ärenden rörande pensionering av arbetare vid de fabriker, tyganstalter och verkstäder, som komma att lyda under vapendepartementet. Vapendepartementets verksamhetsområde skulle alltså komma att omfatta ärenden, som angå arméns vapen, ammunition och sprängmedel samt målskjutningsmateriel, kikare och andra optiska instrument, gasskydd m. m.; signalmateriel; pionjär- och annan ingenjörteknisk materiel; skidmateriel; stridsvagnar och pansarbilar, motorcyklar och velocipeder, artilleriets motor- och anspannsfordon samt infanteriets ammunitionsvagnar, kulsprute-, signal- och pionjärfordon m. m. ävensom nyanskaffning av alla övriga fordon; skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält; samt driften av artilleriets fabriker och tyganstalter, allt med därtill hörande anslagsförvaltning av ordinarie och extra ordinarie medel. Till departementets verksamhetsområde komma slutligen dels teknisk revision av de under departementets vård stående anslagen, dels ock handläggning av de synnerligen omfattande ärendena rörande krigsindustrien samt övriga mobiliseringsärenden. Ärendenas handläggning inom artilleridepartementet sker för närvarande, såsom under kap. I I angivits, å en militär- och en civilbyrå samt å en extra byrå för ärenden angående industriens krigsorganisation. Såsom förut angivits, arbetar militärbyrån på tvenne expeditionsavdelningar jämte en konstruktions- och en kontrollavdelning samt en teknisk revision. Den ökning av vapendepartementets arbetsbörda, som inträder genom

91 överflyttning till departementet av vissa ärenden från intendentsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen, är av jämförelsevis ringa omfattning och torde ungefärligen motsvaras av den minskning, som blir en följd av de stundande truppförbandsindragningarna och överflyttningen från departementet av vissa mindre ärenden. Men härtill kommer den betydande ökning av arbetet, som otvivelaktigt blir en följd dels av tillkomsten av nya vapen vid artilleriet och dess motorisering, dels och framför allt av den beslutade utvecklingen av infanteriets och kavalleriets stridsmedel (pansarvagnar och pansarbilar, kulsprutor och kulsprutegevär, granatkastare o. s. v.). Denna ökning av arbetsbördan jämte önskvärdheten av att sätta infanteriet och kavalleriet i tillfälle att, i större omfattning än vad nu är fallet, medverka på det vapentekniska området gör det nödvändigt att inom vapendepartementet inrätta tvenne byråer för anskaffning och förvaltning av den egentliga vapenmaterielen m. m., nämligen en byrå för handvapen m. m. och en för artillerimateriel och fordon m. m. För handhavande av arméns hela signal-, pionjär- och ingenjörmateriel (utom den speciella fästningsmaterielen) bör fortifikationsdepartementets nuvarande materielbyrå överföras till vapendepartementet. Vapendepartementet skulle alltså komma att organiseras å sammanlagt tre byråer med anskaffande och förvaltande uppgifter, nämligen en handvapenbyrå, en artilleribyrå och en ingenjörbyrå, jämte därtill hörande konstruktions- och kontrollavdelningar, samt teknisk revision. Härtill komma en byrå för industriens krigsorganisation m. m. (centralbyrån) samt en civilbyrå jämte departementets kansli. Arbetsfördelningen å de olika byråerna skulle bliva följande. Centralbyrån handlägger ärenden rörande industriens krigsorganisation och departementets övriga mobiliseringsärenden ävensom allmänna organisationsärenden. Handvapenbyrån handlägger ärenden rörande handvapen, kulsprutor, lyspistoler och granatkastare m. m. med tillhörande ammunition, stridsvagnar och pansarbilar, motorcyklar och velocipeder, skidmateriel, målskjutningsmateriel för handvapen samt driften av gevärsfaktoriet. Artilleribyrån handlägger samtliga övriga ärenden, tillhörande departementets förvaltningsområde med undantag av signal-, pionjär- och ingenjörteknisk materiel. Ingenjörbijrån handlägger ärenden rörande signal-, pionjär- och ingenjörmateriel. Konstruktions- och kontrollavdelningama samt ett tekniskt revisionskontor organiseras gemensamt för hela departementet. Arbetets omfattning å de båda vapentekniska byråerna torde kunna bedömas med ledning av de ärenden, som i medeltal under åren 1923 och 1924 handlagts inom artilleridepartementet. Dessa hava utgjort: å militärbyråns 1. expeditionsavdelning 1685 2. » 1615 Summa 3 300

92 å civilbyrån: utbetalningar övriga ärenden

550 440 990

Summa

Ett mindre antal av sistnämnda ärenden överflyttas dels till de vapentekniska byråerna, dels till civila departementet. Enligt den föreslagna byråindelningen skulle i övrigt ärenden under 1. expeditionsavdelningen komma att hänföras till handvapenbyrån samt ärenden under 2. expeditionsavdelningen till artilleribyrån. Som ovan anförts, torde en icke obetydlig ökning av ärendena på båda dessa byråer komma att inträda. På grund av vad sålunda anförts samt med hänsyn till arbetets art och omfattning ävensom till behovet av på olika områden specialutbildade officerare, beräknas personalbehovet för de militära byråerna på sätt framgår av nedanstående tabell. För jämförelse är även angiven den personal, som för närvarande tjänstgör å artilleridepartementet, varvid den å staterna för artilleristaben samt artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda angivits för sig och den från truppförbanden kommenderade för sig. A

särs kilda

stat

off.

Komp. off.

Pens, off.

Pens, und. off.

1 3 U 1

l

)l 1

— — — — —

Beg.

Enligt nuvarande organisation Föreslagen organisation: Centralbyrån Handvapenbyrån Artilleribyrån Ingenjörbyrån Konstruktionsavdelningen Kontrollav delningen Teknisk revision

x

B r

Kommenderade

Dep. skr.

)7

_

_ — — —

Officerare

Underofficerare

i8

j

— — — — Summa

s

—

)6

— — 9

1 )2 »)1 1 2 1

_

m *)2 8

)2

5) 10) 3

— —

!

— —

—

i

—

—

i

J

) Därav 5 expeditionsunderofficerare, varav 1 tjänstgörande såsom bokhållare, samt 2 kontrollb i träden. 2 ) Därav 1 infanteriofficer, 4 kontrollofficerare, 1 motorspecialist (konstruktionsavdelningen) och 2 aspiranter. 3 ) Ny beställning, som bör uppföras å staten för infantcriinspektionen. 4 ) Aspirant(er). 5 ) Under vinterhalvåret inkommenderas dessutom vissa lärare vid infanteriskjutskolan. 6 ) Därav 1 tjänstgörande såsom bokhållare. 7 ) A staten för fortifikationen. 8 ) Officerare ur fortifikationen, därav 1 regementsofficer (byråchef). I m å n av behov beordras för särskilda fall ytterligare officerare u r skilda truppslag. 9 ) Därav 1 n y beställning, som bör uppföras å staten för infanteriinspektionen, och 1 ny beställning (för motorspecialist), som bör uppföras å staten för artilleristaben. 10 ) D ä r a v 1 fortifikationsofficer och 2 aspiranter.

I enlighet med vad i det föregående anförts, bibehålles departementets nuvarande civilbyrå. A nämnda byrå handläggas de inom departementet förekommande civilärendena, varjämte byråchefen står till förfogande såsom rådgivare i frågor av juridisk och civiladministrativ natur.

93 Av den å artilleridepartementet nu tjänstgörande personalen (1 krigsråd, jämväl tjänstgörande å fortifikationsdepartementet, 1 sekreterare och kamrerare, 1 amanuens, 1 kontorsbiträde och 1 extra ordinarie kvinnligt biträde) är erforderlig jämväl inom vapendepartementet. Den såsom registrator tjänstgörande kansliskrivaren bör ersättas med 1 pensionerad officer med arvode. Utöver ovan angivna personal böra dessutom tillkomma 1 kontorsbiträde och 1 extra ordinarie kvinnligt biträde. E n sammanfattning av jjersonalbehovet för vapendepartementet giver vid handen, att — förutom departementschefen, generalfälttygmästaren — följande militära och civila personal är erforderlig, nämligen: militär personal å särskilda stater: 3 regementsofficerare, därav 1 å staten för vapendepartementets fabriker och tyganstalter 1 ), 1 å staten för artilleristaben och 1 å staten för infanteriinspektionen, 9 kompaniofficerare, därav 7 å staten för artilleristaben och 2 å staten för infanteriinspektionen, 2 departementsskrivare, 3 pensionerade officerare, därav 2 å staten för vapendepartementets fabriker och tyganstalter samt 1 (registrator), uppförd å staten för arméförvaltningen och 8 pensionerade underofficerare, därav 7 å staten för vapendepartementets fabriker och tjrganstalter samt 1 å staten för fortifikationen; kommenderad militär personal: 13 officerare, därav 2 å 3 ur infanteriet eller kavalleriet, 7 å 8 ur artilleriet och 3 ur fortifikationen, vartill under vinterhalvåret komma vissa lärare vid infanteriskjutskolan, samt 1 underofficer; civil personal: 1 krigsråd, 2 kontorsbiträden samt 1 sekreterare och kamrerare, 2 e. o. kvinnliga biträden. 1 amanuens, I jämförelse med nuvarande organisation innebär den föreslagna organisationen — om den kommenderade personalen icke medräknas — en personalökning av 1 regementsofficer, 3 kompaniofficerare (kaptener), 2 pensionerade officerare, 1 kontorsbiträde och 1 e. o. kvinnligt biträde samt en personalminskning av 1 kansli skrivare. Beredningens ledamot Hansson anser, att särskild beställning för en motorutbildad officer icke med nödvändighet behöver uppföras å artilleristabens stat, utan behovet bör liksom hittills kunna tillgodoses genom inkommendering från truppförband. I likhet med vad som nu är fallet beträffande den å artilleridepartementet tjänstgörande personalen böra stabsarvoden ä 600 kronor utgå till ovan omförmälda på stat uppförda kaptener. För en av infanteriofficerarna är dylikt arvode redan upptaget å artilleristabens stat. För de båda övriga erfordras således två arvoden å 600 kronor. *) Benämningen »artilleriets fabriker och tyganstalter» synes böra titbytas emot den mera omfattande och riktigare benämningen »vapendepartementets fabriker och tyganstalter».

1)4 För att under en längre följd av år kunna bibehålla samma person vid befattningen såsom chef för handvapenbyrån bör den härför avsedda regementsofticersbeställningen i staten uppföras med lön såsom major eller överstelöjtnant. Av samma anledning bör den för centralbyrån avsedda beställningen vid artilleristaben ävenledes uppföras med samma löneförmåner. För den tredje byrån är önskemålet om kontinuitet på chefsbefattningen redan tillgodosett genom den för fälttygmästaren bestämda avlöningen. Det är emellertid icke nog med att på ovan angivet sätt söka bibehålla kontinuitet och stadga å byråchefsbefattningarna. Även på andra ledande platser, särskilt inom konstruktions- och kontrollavdelningarna samt vid vapendepartementets fabriker och tyganstalter, är detta oundgängligen erforderligt. Det vill förefalla beredningen, som om vissa fördelar skulle vinnas därigenom, att de för vapendepartementet samt infanteri- och artilleriinspektionerna avsedda tekniska befattningarna ävensom vissa ledande befattningar vid artilleriets fabriker och tyganstalter m. fl. sammanfördes till en vapenteknisk kår, underställd generalfälttygmästaren. För inträde i denna kår borde fordras genomgången högre kurs vid artilleri- och ingenjörhögskolan eller däremot svarande utbildning samt viss ytterligare specialutbildning och genomgången provtjänstgöring. Till den vapentekniska kåren borde sedermera även en reserv av värnpliktig ingenjörsutbildad personal anslutas. Innan en dylik organisation kan komma till stånd, torde emellertid ytterligare utredning böra verkställas. Härmed synes dock kunna anstå, tills den av beredningen i övrigt föreslagna förvaltningsorganisationen har trätt i funktion. b.

Fortifikationsdepartementet.

I enlighet med de grunder, som i det föregående angivits, böra från det nuvarande fortifikationsdepartementets förvaltningsområde överflyttas till vapendepartementet ärenden rörande signal- och ingenjörmateriel (utom den egentliga fästningsmaterielen), strålkastar- och ballongmateriel, anskaffning av krut och sprängämnen, fordon och fordonspersedlar, optiska och finmekaniska instrument samt fotografimateriel. Till intendenturdepartementet överflyttas ärenden rörande hästutrednings- och remtygspersedlar samt till civila departementet ärenden angående pensionering av arbetare. Fortifikationsdepartementets verksamhetsområde skulle alltså endast komma att omfatta ärenden, som angå förvaltningen av lantförsvaret tillhöriga fastigheter (domänförvaltningen); nybyggnad och underhåll av rikets landfästningar jämte speciell befästningsmateriel av ingenjörteknisk art; samt nybyggnad och underhåll av lantförsvarets byggnader och övriga anstalter (kasernvård och kasernunderhåll) jämte kasernvårdsmateriel. Till departementets verksamhetsområde komma därjämte dels teknisk revision av de under departementets vård stående anslagen, dels ock handläggning av vissa mobiliseringsärenden.

95 Ärendenas handläggning inom fortifikationsdepartementet sker för närvarande å icke mindre än sex byråer, nämligen å trupp-, materiel-, befästnings- ocli kasernbyråerna, värme- och maskinbyrån (extra byrå) samt civilbyrån. Genom överflyttning av ovan angivna ärenden från departementet skulle den nuvarande arbetsbördan komma att väsentligt minskas och departementets verksamhetsområde i stort sett inskränkas till en lantförsvarets byggnadsförvaltning. På grund härav kan antalet byråer inom departementet reduceras till två, en fortifikations- och byggnadsbyrå samt en maskin- och värmebyrå. Arbetsfördelningen å de olika byråerna skulle bliva följande. Fortifikations- och byggnadsbyrån handlägger ärenden rörande befästningar och byggnader med undantag av de ärenden, som, enligt vad nedan säges, skola tillhöra maskin- och värmebyråns förvaltningsområde. Maskin- och värmebyrån handlägger ärenden rörande ångpanne- och uppvärmningsanläggningar, ledningar med tillbehör för belysning, gas, vatten och avlopp ävensom (gemensamt med intendenturdepartementets underhållsbyrå) ärenden angående kok-, bad- och tvättanläggningars maskinella utrustning. Den tekniska revisionen förlägges till vederbörliga byråer. Chefen för fortifikationen bör fortfarande vara chef för departementet. I denna egenskap synes han böra benämnas generalkvartermästare, vilken titel han burit under tiden 1579—1812. Personalbehovet i övrigt beräknas på sätt framgår av nedanstående tabell. För jämförelse är även angiven den personal, som för närvarande tjänstgör å fortifikationsdepartementet. Fortifikationens

Enligt nuvarande organisation truppbyråns personal)

stat

Reg. off.

Komp. off.

Pens, off.

Pens, und. off.

Dep. skr.

o

i)8

)1 —

1 1

1 KommenCivil derade personal officerare

(utom

Föreslagen organisation: Fortifikations- och b y g g n a d s b y r å n Summa

!

)1

4 5

)1 )1 2

) Därav två tjänstgörande tillika vid fortifikationsstaben samt vid marinstyrelsen (befästningsärenden). 2 ) Domänofficer. 3 ) Skjutbaneofficer u r infanteriet. 4 ) Arkitekt, 5 ) Byråchef (ingenjör); vid tillfälligt behov anställes till dennes biträde personal, avlönad från vederbörligt nybyggnads- eller underhållsanslag.

I enlighet med vad i det föregående anförts, indrages departementets civilbyrå jämte viss civil kanslipersonal. Förutom ovan å byråerna upptagen personal beräknas för departementet följande civila personal, nämligen 1 sekreterare och kamrerare, 1 amanuens,

96 1 kontorsbiträde och 1 e. o. kvinnligt biträde samt 1 expeditionsvakt. Den såsom registrator tjänstgörande kansliskrivaren bör ersättas med 1 pensionerad officer med arvode. Den vid fortifikationsstaben placerade fortifikationskassören beräknas tjänstgöra jämväl som bokhållare vid departementet. En sammanfattning av personalbehovet för fortifikationsdepartementet giver vid handen, att — förutom departementschefen, generalkvartermästaren — följande militära och civila personal är erforderlig, nämligen: Militär personal: 1 regementsofficer, 2 pensionerade officerare, därav 1 do3 kompaniofficerare, mänofficer och 1 registrator, samt 1 departementsskrivare, 2 pensionerade underofficerare, samtliga uppförda å staten för fortifikationen utom 2 pensionerade officerare (domänofficeren och registratorn), vilka uppföras å staten för arméförvaltningen. Ciyil personal: 1 ingenjör (byråchef), 1 expeditionsvakt, 1 sekreterare och kamrerare, 1 kontorsbiträde samt 1 amanuens, 1 e. o. kvinnligt biträde. Härtill komma 1 arkitekt samt 1 ur infanteriet kommenderad officer, skjutbaneofficer. Det å vapendepartementet placerade krigsrådet tjänstgör i mån av behov även å fortifikationsdepartementet. I jämförelse med nuvarande organisation innebär den föreslagna organisationen, om hänsyn icke tages till den i det föregående angivna personalöverflyttningen till vapendepartementet (1 regementsofficer, 1 kapten och 1 pensionerad underofficer) eller därtill, att viss personal, som nu samtidigt tjänstgör både vid fortifikationsdepartementet och fortifikationsstaben, enligt beredningens förslag är avsedd för tjänstgöring endast vid nämnda stab, en personalökning med 1 pensionerad officer samt en personalminskning med 1 notarie, 1 bokhållare, 1 kansli skrivare, 1 amanuens och 1 e. o. kvinnligt biträde. c. Intendenturdepartementet. I enlighet med de grunder, som i det föregående angivits, överflyttas till intendenturdepartementets förvaltningsområde från artilleri- och fortifikationsdepartementen samt sjukvårdsstyrelsen samtliga ärenden rörande hästutrednings- och remtygspersedlar, från sjukvårdsstyrelsen därjämte anskaffning av sängar, filtar, sängutredning och dylik materiel samt från civila departementet ärenden rörande undervisnings- och gymnastikmateriel. Från intendentsdepartementet överflyttas till vapendepartementet ärenden rörande kikare och kompasser, skid-, signal- och pionjärmateriel, ammunitionsvagnar, motorcyklar och velocipeder. Nyanskaffning av all fordonsmateriel skall, såsom förut angivits, ske genom vapendepartementet. Till civila departementet överflyttas slutligen ärenden rörande pensionering av arbetare. Intendenturdepartementets verksamhetsområde skulle alltså komma att omfatta ärenden, som angå beklädnadspersedlar;

97 personliga utrednings- och remtygspersedlar (utom till dylika persedlar nu hänförda kikare, kompasser och personlig signalutrustning); hästutredningspersedlar; musikmateriel; f örplägnadsutredning; kasernutredning samt nyanskaffning av därmed jämställd sjukvårdsmateriel; undervisnings- och gymnastikmateriel; bränsle-, lyse-, renhållnings- och tvättmateriel; intendenturfordons- och bilmateriel (utom infanteriammunitionsvagnar, motorcyklar och velocipeder), dock att nyanskaffning av ifrågavarande materiel skall ske genom vapendepartementet; mathållning och furagering; remontering och hästlejning m. m.; truppförbandens övningar; fält- och fälttjänstövningar; ävensom till ovanstående materiel- och anslagsgrupper närmast hänförliga extra ordinarie anslag. Till departementets verksamhetsområde komma slutligen dels teknisk revision av de under departementets vård stående anslagen, dels ock handläggning av ärenden rörande krigsindustrien, krigsmateriel- och krigsförplägnadsplaner samt övriga mobiliseringsärenden. Ärendenas handläggning inom departementet sker för närvarande å tre byråer, nämligen en utrustningsbyrå, en underhållsbyrå och en civilbyrå. Den avdelning inom utrustningsbyrån, som handlägger ärenden rörande industrimobilisering m. m., har i vissa avseenden praktiskt taget fungerat såsom en fjärde byrå. I det föregående hava angivits de ärenden, som för närvarande falla inom de olika byråernas verksamhetsområden. Med hänsyn till önskvärdheten av att på ett ändamålsenligt och naturligt sätt uppdela de ärenden, som tillhöra intendenturdepartementets förvaltningsområde, bör nämnda departement indelas i trenne militära byråer, nämligen en centralbyrå, en utrustningsbyrå och en underhållsbyrå, samt en civilbyrå. Härtill kommer ett tekniskt revisionskontor. A de militära byråerna böra ärendena fördelas på följande sätt. Till centralbyrån hänföras ärenden rörande arméns övningar, remontering och hästhållning, personalfrågor samt övriga ärenden av organisatorisk natur m. m. Utrustningsbyrån handlägger alla ärenden rörande den till arméns krigsutrustning hänförliga intendenturmaterielen, såväl anskaffning och underhåll därav i fred som planläggningen av den erforderliga krigstillverkningen. Den s. k. mobiliseringsavdelningen, som hittills så gott som uteslutande sysslat med det krigsindustriella förberedelsearbetet, skulle följaktligen fortfarande utgöra en underavdelning av denna byrå. Underhållsbyrån handlägger ärenden rörande arméns mathållning och fura1 6 7 7 27

98 gering i fred och krig samt planläggningen av förplägnaden i krig, vidare ärenden angående kasern utredning samt bränsle, lyse, renhållning och tvätt. Tydligt är, att å den förstnämnda byrån arbetets omfattning bleve väsentligt mindre än å de andra byråerna. Med hänsyn härtill och då ärendena å centralbyrån skulle komma att till sin natur vara nära besläktade med de frågor, som handläggas å intendenturstaben, varför ett intimt samarbete mellan dessa två institutioner under alla omständigheter måste komma till stånd, bör chefen för intendenturstaben lämpligen vid sidan av sin nuvarande tjänst bestrida chefsbefattningen å centralbyrån. Ett länge närt önskemål att knyta chefen för intendenturstaben närmare till intendenturdepartementet skulle därigenom bliva tillgodosett. Med den här föreslagna indelningen av de militära byråerna skulle den fördelen vinnas, att samhörigheten mellan förvaltningsarbetet i fred och krig bleve klart betonad. Ansvaret för krigsförberedelserna komme ock att i möjligaste mån vila på de befattningsinnehavare, som vid mobilisering äga att genomföra de planlagda arbetena. Byråerna böra vidare, var för sig, under departementschefen omhänderhava sina respektive statsanslag och själva ombesörja dispositionsbokföringen, varigenom en sund och klar arbetsfördelning komme till stånd jämte därmed sammanhängande tydlig ansvarsuppdelning. Arbetets omfattning å byråerna och dessas behov av arbetskraft torde kunna bedömas med ledning av nedanstående sammanställning av de ärenden — mobiliseringsärendena härifrån undantagna — som i medeltal under åren 1923 och 1924 handlagts inom intendentsdepartementet. Dessa ärenden hava utgjort: å utrustningsbyrån: Antal. signal- och pionjärmateriel 26 kikare och kompasser 7 munderingsutrustning i övrigt 572 kasernutredning, intendenturfordon (utom njanskaftning av fordon, bilar och velocipeder) 392 anspannsfordon, bilar, motorcyklar och velocipeder (nyanskaffning) 49 skidmateriel 25 remontering, hästlejning m. ni 347 landstormen 19 diverse 169 Summa 1 606 å underhållsbyrån: mathållning 344 f örplägnadsutredning 269 bränsle, lyse, vatten och renhållning 237 tvätt 92 furagering 126 truppförbandens övningar 105 fält- och fälttjänstövningar 31 diverse ärenden 150 Summa 1 354

99 å civilbyrån: avlöningar och ersättningar pensioner marketenterirörelse o. d anmärkningsärenden besvärsmål utbetalningar bokförings- och anslagsfrågor och dylikt upphandlings- och leveransärenden juridiska ärenden diverse ärenden

Antal. 195 60 50 693 47 920 1 064 87 195 285

Summa 3 596 å tekniska revisionen: Utgående expeditioner: avgivna memorial, uppgifter, yttranden m. m 80 avskrivnings- och ersättningsärenden 25 yttranden över anmärkningar 251 antal ärenden, som blivit föremål för »iakttagelser» eller anmärkningsyrkanden 2 270 övriga mindre ärenden 53 Summa 2 679 Granskning av: årsräkenskaper verifikationer till medelsredovisningar persedelredogörelser proviantjournaler fur age journaler bränslejournaler tvättmedels journaler redogörelser över hästar

Antal. 84 — 282 3 300 2 223 2 192 453 80

Antal fol. 5 655 277 955 16 690 26 243 13 195 6 883 1 123 1 528

Summa 8 614

349 272

U t g å r m a n från ovan angivna medeltalssiflror och t a g e r h ä n s y n dels till de föreslagna överflyttningarna av vissa ä r e n d e n till a n d r a d e p a r t e m e n t , dels till d e n ovan angivna o m g r u p p e r i n g e n av ä r e n d e n emellan b y r å e r n a , skulle a n t a l e t ä r e n d e n k o m m a a t t i m e d e l t a l p e r år u p p g å till o m k r i n g 500 å centralbyrån, 800 å utrustningsbyrån och 1 200 å underhållsbyrån. E t t stort antal av o v a n n ä m n d a ä r e n d e n är av s t ö r r e beskaffenhet och kräver före a v g ö r a n d e t en m e r eller m i n d r e o m f a t t a n d e u t r e d n i n g . Till o v a n n ä m n d a ä r e n d e n komm e r e m e l l e r t i d e t t b e t y d a n d e a r b e t e , s ä r s k i l t å u t r u s t n i n g s b y r å n , för handl ä g g n i n g av ä r e n d e n a r ö r a n d e k r i g s i n d u s t r i e n och övriga mobiliseringsä r e n d e n . S l u t l i g e n b ö r a b o k f ö r i n g s ä r e n d e n a , vilka n ä r a s a m m a n h ä n g a m e d m i l i t ä r b y r å e r n a s anslagsförvaltning, överflyttas från civilbyrån till de m i l i t ä r a byråerna. V i d b e r ä k n i n g av b y r å e r n a s p e r s o n a l b e h o v bör, förutom vad ovan anförts r ö r a n d e vissa ä r e n d e n s överflyttning, h ä n s y n tagas å ena s i d a n till d e n minskn i n g i a r b e t e t s omfattning, s o m givetvis b l i r en följd av d e s t u n d a n d e t r u p p f ö r b a n d s i n d r a g n i n g a r n a , å a n d r a s i d a n till d e n ö k n i n g av a r b e t e t för byråer-

100 nas militära personal, som blir en följd av den i det föregående berörda förändringen ifråga om tillvägagångssättet vid de utgående expeditionernas uppsättande och utfärdande. Vad beträffar den förutsedda minskningen i den nuvarande arbetsbördan, torde denna i huvudsak komma att hänföra sig till ärenden av enklare beskaffenhet, framställningar i olika avseenden från truppförbanden o. d., under det att de större ärendena, som ofta beröra förvaltningsåtgärder för hela armén, ett visst truppslag eller en viss arméfördelning och före avgörandet ofta kräva ingående utredning, i stort sett komma att förbliva oförändrade. Den minskning av arbetsbördan, som härigenom kan beräknas uppstå, torde säkerligen komma att fullt uppvägas därigenom, att expeditionernas uppsättande, liksom vid artilleridepartementet redan nu är fallet, anförtros åt den å byråerna placerade militära personalen i stället för åt den civila kanslipersonalen, och att dispositionsbokföringen m. m. överlämnas åt byråernas egen personal. Enligt den föreslagna omgrupperingen av de olika byråernas verksamhetsområden hava ärenden rörande arméns hästar sammanförts till centralbyrån, vilkens chef alltså skulle bliva närmast ansvarig för förvaltningen av såväl remonterings- som hästlejningsansslagen. I samband härmed har beredningen undersökt, huruvida icke den nuvarande remonteringsnämnden borde närmare anknytas till intendenturdepartementet och särskilt till dess centralbyrå, på det att departementet vid avgörandet av frågor rörande remontering och hästhållning skulle komma att äga direkt tillgång till den sakkunskap, som denna nämnd representerar. Enligt den före 1925 års härordning gällande organisationen bestod remonteringsstyrelsen av chef och två ledamöter, vilka jämte fyra suppleanter på förslag av inspektören för kavalleriet förordnades av Kungl. Maj:t för viss tid, ej över fem år i sänder. För redovisningen och handhavandet av styrelsens penningmedel samt såsom biträde vid expeditionsföringen fanns en särskild redogörare anställd. Chefen och redogöraren åtnjöto arvoden, den förre med belopp motsvarande majors avlöning, den senare med ett mindre belopp. Ledamot och till tjänstgöring inkallad suppleant uppbar endast dagarvode jämte rese- och traktamentsersättning. Jämlikt 1925 års försvarsbeslut har inspektören för kavalleriet övertagit de åligganden, som förut tillkommit chefen för remonteringsstyrelsen. Inspektören biträdes av en remonteringsnämnd om tre personer, varav en ställföreträdare för chefen. Denne jämte de två övriga ledamöterna verkställa anskaffandet av för armén erforderliga remonter. Den ovan omnämnde redogöraren har överflyttats till inspektörens för kavalleriet stab med enahanda uppgifter som förut. Enligt beredningens uppfattning tala vägande skäl till förmån för den ovan antydda organisationsförändringen. Den främste ledamoten i remonteringsnämnden bör härvid bliva chef för remonteringsväsendet samt i förvaltningshänseende ingå i intendenturdepartementet och där närmast i dess centralbyrå. Han bör inom nämnda byrå erhålla ställning såsom byrådirektör med föredragningsskyldighet inför departementschefen i ärenden rörande remontering m. m.

101 Såsom chef för remonteringsväsendet bör förordnas officer i reserven med arvode, vilket lämpligen synes böra sättas till samma belopp, som utgår till arméförvaltningens domäntjänsteman, eller 5400 kronor. Den vid kavalleriinspektionen anställde redogöraren kan i samband härmed indragas. Å tekniska revisionskontoret torde arbetet komma att minskas i ungefärlig proportion till de indragna truppförbanden. Med hänsyn till vad ovan anförts beräknas personalbehovet för de militära byråerna och tekniska revisionskontoret på sätt angives i nedanstående tabell. För jämförelse är även angiven den personal, som beräknats enligt 1925 års härordning. Officerare Eeg.-off.

Komp.off.

8 Enligt 1925 års härordning

Dep.skrivare

Pensionerad personal Officerare

Und.-off.

)1 1 1 1

2 Föreslagen organisation: 2

)2 1

Tekniska revisionskontoret Summa

1 3 3 1 8

3 J

) Befattningen som chef för byrån upprätthålles av chefen för intendenturstaben. ) En av regementsofficerarna avses såsom föreståndare för mobiliseringsavdemingen. 3 ) Chef för remonteringsväsendet. 2

Under intendentsdepartementet finnes för närvarande, förutom de militära byråerna, en civilbyrå under ett krigsråd som chef. Till densamma hänföres även den för departementet gemensamma kanslipersonalen. Den civila personal, som för närvarande är placerad till tjänstgöring å intendentsdepartementet, framgår av tabellen å sid. 87. Av den i det föregående lämnade sammanställningen framgår vilka ärenden, som årligen i medeltal handläggas å civilbyrån. Såsom förut angivits, böra ärendena rörande dispositionsbokföringen överflyttas från civilbyrån till vederbörliga militärbyråer samt pensionsärendena till civila departementet. En stor grupp av ärenden under civilbyrån utgöra utbetalningar för verkställda leveranser o. d. Dessa ärenden kunna till viss del överflyttas från intendentsdepartementet till de organ, som i regel verkställa anskaffning och mottagande av leveranserna för departementets räkning, nämligen arméns centrala intendenturförråd och beklädnadsverkstad, vilkas kassaförvaltningar redan nu verkställa en stor del liknande utbetalningar. Genom nu angivna åtgärder minskas antalet ärenden under civilbyrån så att en betydande reducering av den därstädes nu tjänstgörande personalen kan företagas. Förutom byråchefen torde sålunda endast 1 sekreterare och kamrerare samt 1 amanuens vara erforderliga. Härtill kommer den för departementet gemen-

102 samma kanslipersonalen, vilken beräknas till 2 kontorsbiträden och 2 e. o. kvinnliga biträden samt 1 expeditionsvakt. Den såsom registrator tjänstgörande kansliskrivaren ersattes av 1 pensionerad officer med arvode. 1 enlighet med vad ovan anförts, skulle intendenturdepartementet sålunda organiseras å fyra byråer, nämligen en centralbyrå för ärenden rörande organisation och övningar m. m., två byråer med anskaffande och förvaltande uppgifter, utrustnings- och underhållsbyråerna, en civilbyrå samt ett tekniskt revisionskontor. Till civilbyrån hänföres den för departementet gemensamma kanslipersonalen. E n sammanfattning av personalbehovet för intendenturdepartementet giver vid handen, att — förutom departementschefen, generalintendenten — följande militära och civila personal är erforderlig, nämligen:

3 regementsofficerare, 8 kompaniofficerare, 2 departementsskrivare samt

militär personal: 5 pensionerade officerare och 3 pensionerade underofficerare,

samtliga uppförda å staten för intendenturkåren utom 2 pensionerade officerare (chefen för remonteringsväsendet och registratorn), vilka uppföras å staten för arméförvaltningen. civil personal: 1 krigsråd, 2 kontorsbiträden, 1 sekreterare och kamrerare, 2 e. o. kvinnliga biträden samt 1 amanuens, 1 expeditionsvakt. I jämförelse med den nuvarande organisationen (1925 års härordning) innebär detta en personalökning av 3 pensionerade officerare, varav en chef för remonteringsväsendet och en registrator, samt en personalminskning av 1 pensionerad underofficer, 1 notarie, 1 bokhållare, 2 amanuenser, 1 kansliskrivare, 1 kanslibiträde och 1 e. o. kvinnligt biträde. d. Sjukvårdsdepartementet. Enligt de i det föregående angivna allmänna grunderna skulle sjukvårdsstyrelsens nuvarande verksamhetsområde och organisation med nedan angivna mindre jämkningar förbliva oförändrade. Såsom förut angivits, bör styrelsens benämning ändras till sjukvårdsdepartementet. Beträffande dess verksamhetsområde överflyttas ärenden angående hästutredningspersedlar m. m. till intendenturdepartementet. Vidare bör anskaffningen av samtlig fordonsmateriel ske genom vapendepartementet samt av sängar, filtar, sängutredning o. d. materiel genom intendenturdepartementet. I fråga om sjukvårdsdepartementets organisation ifrågasattes ingen annan förändring än att den å extra stat uppförde sekreteraren ersattes med en

103 notarie och den såsom registrator tjänstgörande kansli skrivaren med en pensionerad officer med arvode. Å detta departement finnes icke någon civil byråchef såsom rådgivare i frågor av juridisk och civiladministrativ natur. Såsom dylik rådgivare bör tjänstgöra byråchefen å civila departementets kanslibyrå. En sammanfattning av personalbehovet för sjukvårdsdepartementet giver vid handen, att följande personal är erforderlig, nämligen: 1 generalfältläkare, 1 överfältläkare, 1 byråassistent, regementsläkare, 1 överfältveterinär, 1 byråassiötent, regementsveterinär,

1 notarie, 1 expeditionsvakt, 1 förrådsvaktmästare, 1 kontorsbiträde och 1 extra ordinarie kvinnligt biträde.

Härtill komma 1 generalstabsofficer, 1 registrator, pensionerad officer, samt 1 sjukvårdsintendent (assistent), pen1 förrådsförvaltare, pensionerad undersionerad officer, officer, sistnämnda tre befattningshavare uppförda å staten för arméförvaltningen. I jämförelse med nuvarande organisation innebär detta, om den å extra stat uppförda personalen medräknas, en personalökning med 1 notarie, 1 kontorsbiträde och 1 pensionerad officer samt en personalminskning med 1 sekreterare, 1 kansliskrivare och 1 e. o. kvinnligt biträde. e. Civila departementet. Enligt de allmänna grunder, som i det föregående angivits, bliver civila departementets versamhetsområde oförändrat med undantag av att dels en mindre grupp ärenden av enklare beskaffenhet, nämligen pensionering av arbetare vid arméns fabriker och anstalter överflyttas från de tekniska departementen till civila departementet, dels ärenden angående undervisningsoch gymnastikmateriel överföras från sistnämnda departement till intendenturdepartementet. Ärendenas handläggning inom civila departementet sker för närvarande, såsom under kapitel I I angivits, å två byråer, kanslibyrån och kameralbyrån, samt å en extra byrå, revisions- och bokföringsbyrån. Efter genomförandet av 1925 års härordning kommer civila departementets arbetsbörda att i åtskilliga avseenden avsevärt lättas. Denna lättnad kommer dock att verka olika beträffande de särskilda byråerna inom departementet, beroende på arten och beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som tillkomma desamma. Den relativt minsta minskningen i arbetsbördan inträder å kanslibyrån, där antalet ärenden icke står i direkt förhållande till antalet och storleken av de arméförvaltningen underställda förvaltningsenheterna (arméns trupp-

104 förband, fabriker och anstalter). Så t. ex. äro flertalet besvärsmål, som handläggas å denna byrå, framkallade av avlöningsfrågor, rörande vilka prejudikat i regel icke finnas, och äro därför oftast av mera invecklad beskaffenhet. Även om antalet besvärsmål till följd av de med övergången till den nya härorganisationen sammanhängande förhållandena (övergångsstaterna) inom den närmaste tiden icke kommer att minskas, torde dock kunna antagas, att desamma så småningom komma att nedgå. En annan grupp av ärenden av krävande natur är den, som rör författnings- och organisationsfrågor. Ehuru dessa frågor under senare tider visat tendens till ökning, torde dock en minskning inträda, så snart den nya organisationen vunnit full stadga. För att dels åstadkomma en önskvärd utjämning i arbetsbördan emellan kansli- och kameralbyråerna, dels bereda byråchefen tillfälle att tjänstgöra å sjukvårdsdepartementet såsom rådgivare i juridiska och civiladministrativa ärenden, böra de ärenden, som avse flyttningsersättning och pensionering, överlämnas till kameralbyrån. Av de inom Tcameralbyrån förekommande ärendena stå åtskilliga mindre grupper i direkt proportion till antalet förvaltningsenheter inom armén. Då detta antal kommer att minskas med omkring 12 ä 15 %, inträder härigenom någon minskning i kameralbyråns arbetsbörda. På grund av denna minskning kan, såsom i det följande närmare angives, den å byrån placerade kamreraren avses för tjänstgöring jämväl å revisionsbyrån, varigenom 1 kamrerartjänst å denna byrå kan indragas. Vidare synas sekreterargöromålen å byrån, vilka för närvarande fullgöras av en tjänsteman i 24. lönegraden, lämpligen kunna uppdragas åt en tjänsteman i 21. lönegraden. I fråga om pensionsärendena medför å ena sidan den fortgående avgången bland de s. k. gratialisterna en minskning av antalet pensionsärenden, men å andra sidan komma ärendena rörande pensionering av reservofficerare och reservunderofficerare m. fl. att med den nya härordningen så småningom ökas. Beträffande underhandsgranskningen på kameralbyrån av förskottsredogörelser, räkningar m. m. kommer densamma icke att röna någon minskning av den genomförda nya härordningen. Den tjänsteman (revisionskommissarie), som verkställer underhandsgranskningen, innehar lönegraden B. 24. Enligt arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 25 januari 1924 angående uppflyttning i lönegrader har arméförvaltningen ansett, att denne tjänsteman borde placeras i lönegraden B. 26. I olikhet mot vad förhållandet är beträffande övriga revisionstjänstemän, kamrerare och sekreterare hos ämbetsverket, åligger honom ekonomiskt redogörareansvar för de utlåtanden och dylikt, han avgiver vid granskning av de talrika redovisningar och räkningar av varjehanda slag, som skola gäldas av ämbetsverkets kameralbyrå. Visserligen åligger honom icke någon föredragningsskyldighet, men det arbete, han utför, är av den natur, att det hos honom kräver samma vaksamhet, omdömesförmåga och självständighet i arbetet, som måste förutsättas hos den, som har självständig föredragning sig anförtrodd. Bered-

105 ningen anser emellertid, att någon uppflyttning i högre lönegrad för närvarande icke bör äga rum. Beredningens ledamot Widell har anmält en härifrån avvikande mening, i det att han ansett, att revisionskommissariebefattningen på de skäl, som förut angivits, bör uppflyttas i lönegraden B. 26. För revisions- och bokföringsbyrån kommer den största minskningen i arbetsbördan att inträda. Revisionsmaterialet kommer nämligen att minskas dels på grund av indragningen av truppförband, dels på grund av begränsningen av de kvarvarande förbanden. Antalet räkenskapsverifikationer vid arméns truppförband, formationer och anstalter har under de tre senaste budgetåren i medeltal utgjort omkring 582 800 fol. Då motsvarande antal vid de truppförband, som skola indragas, uppgått till omkring 135 900 fol., uppstår således en minskning med omkring 23 %. För de kvarvarande truppförbanden kommer revisionsmaterialet vidare att minskas på grund av den beslutade reduceringen av manskapskadern och värnpliktsstyrkan. Den härav föranledda nedgången av antalet avlöningslistor kan beräknas medföra en ytterligare minskning av revisionsmaterialet med omkring 7 %. I övrigt torde detsamma icke komma att nämnvärt påverkas av truppförbandsindragningarna. Den sammanlagda minskningen i revisionsmaterialet torde följaktligen kunna beräknas till omkring 30 %. Härvid är dock att märka, att nedgången icke kommer att uppgå till fullt denna siffra de närmaste åren på grund av det betydande antal officerare och underofficerare, som en lång följd av år kommer att kvarstå å övergångsstat. Den med granskningen sysselsatta personalen utgöres för närvarande av 2 revisionskommissarier, 10 revisorer (9 revisorer + 1 notarie), 4 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden, 7 amanuenser och 4 extra kvinnliga biträden eller tillhopa 31 personer. På grund av vad ovan anförts, torde den personal, som direkt sysselsattes med revisionsarbete, kunna minskas med omkring 30 %, eller med 3 revisorer, 1 kanslibiträde, 1 kontorsbiträde, 3 amanuenser och 2 extra kvinnliga biträden, tillhopa 10 personer. Slutligen torde böra framhållas, att viss minskning i arbetet med kassakontroll och bokföring m. m. inträder å byrån efter genomförd härordning. På grund härav och genom en omgruppering av arbetsuppgifterna skulle viss besparing av arbetskraft uppstå. Det mera krävande arbete, som utföres av de båda kamrerarna på kameralbyrån och revisionsbyrån, är till väsentlig del av säsongarbetes natur. Den brådaste tiden för den förre infaller under senvintern och våren och för den senare under hösten och förvintern. Överflyttas vissa smärre, dessa tjänstemän nu åliggande ärenden på andra personer, skulle de å dessa tjänster kvarvarande mera krävande arbetsuppgifterna kunna förenas på en tjänst. På så sätt skulle, som redan angivits, 1 tjänsteman i 24. lönegraden kunna ytterligare indragas. Vidare skulle genom vidtagandet av vissa förenklingar i arbetsmetoderna ett extra kvinnligt biträde kunna indragas. Den nuvarande byråindelningen å civila departementet har ägt rum sedan september 1915, då ärenden rörande revision och bokföring utbrötos ur

106 kameralbyrån och sammanfördes till en särskild byrå. Samtidigt härmed gjordes vissa omgrupperingar av arbetsuppgifterna under kansli- och kameralbyråerna. Den såsom byråchef förordnade tjänstemannen uppbar till en början lönefyllnad från anslaget till extra utgifter. Från och med den 1 juli 1920 har en byråchefsbefattning å extra stat varit uppförd för revisions- och bokföringsbyrån. Såsom av det ovan anförda framgår, kommer civila departementets arbetsbörda att i åtskilliga avseenden minskas efter genomförd härordning. Minskningen avser dock i regel endast sådana arbetsuppgifter, som handläggas av underordnad personal. De kvarstående arbetsuppgifterna, som äro av natur att de böra direkt handläggas av departementets byråchefer, torde allt framgent bliva av den omfattningen, att de få anses lämna full sysselsättning åt tre personer. Under sådana omständigheter, och då arbetsfördelningen byråerna emellan synes rationellt ordnad, bör civila departementet organiseras på tre byråer, nämligen en kanslibyrå, en kameralbyrå samt en revisionsoch bokföringsbyrå. Någon annan förändring av byråernas arbetsuppgifter än att, såsom ovan anförts, ärenden angående flyttningsersättning och pensionering överföras från kansli- till kameralbyrån, ifrågasattes icke. Den efter den nya härordningens genomförande uppkommande minskningen i departementets arbetsbörda medgiver, såsom av det föregående framgår, en icke obetydlig reducering av den å departementet tjänstgörande personalen. Såsom chef för civila departementet erfordras fortfarande generalkrigskommissarien. Personalen i övrigt framgår av v.idstående tabell. För jämförelse är även angiven den personal, som för närvarande tjänstgör å departementet.

107 Ordinarie Manliga i lönegraden

tjänstemän

Exp.vakter

Kvinnliga i lönegraden

e. o. Ama- kvinnnuen- liga biträser den

B. 11 B. 7 j B. 4

B. 30 B. 26 B. 24 B. 21 Nuvarande organisation. Kanslibyrån

2 Kameralbyrån: för egentlig byråtjänst » underhandsgranskning... » pensionsärenden Revisions-

1 1

2 1 1

3 4

och bokföringsbyrån :

för egentlig byråtjänst » revisionen » boksluts- och kassakon-

1 2

10 Gemensam

1 4 7

personal:

Ombtidsman Registrator med biträde Förste expeditionsvakt Expeditionsvakter Skrivbiträden Summa

1 1

1 1 4

1 2

2 3

12 2

10 Föreslagen organisation. 2

Kameralbyrån: för egentlig byråtjänst » underhandsgranskning... » pensionsärenden Revisions-

1 1

1 1

3 3

och bokföringsbyrån:

för egentlig byråtjänst ...... » revisionen » boksluts- och kassakontoret Gemensam

1 2

2 4

personal:

Ombudsman Registrator med biträde Förste expeditionsvakt Expeditions vakter Skrivbiträden Vikariatspersonal Summa l

1 1 1

1 1 1 3 2 3

) Pensionerad officer med arvode.

1 2 71

108 En sammanfattning av jDersonalbehovet för civila departementet giver vid handen, att följande personal är erforderlig, nämligen: 1 generalkrigskommissarie, 3 krigsråd (byråchefer med lön B. 30), 4 tjänstemän i lönegraden B. 26, därav 1 ombudsman, 1 sekreterare och 2 revisionskommissarier, 4 tjänstemän i lönegraden B. 24, därav 1 pensionskamrerare, 1 kamrerare (med tjänstgöringsskyldighet å kameralbyrån och å revisionsbyrån), 1 revisionskommissarie och 1 krigskassör, tillika bokslutskamrerare, 10 tjänstemän i lönegraden B. 21, därav 3 notarier och 7 revisorer, 17 kvinnliga tjänstemän, därav 2 kansliskrivare (B. 11), 7 kanslibiträden (B. 7) och 8 kontorsbiträden (B. 4), 1 förste expeditionsvakt och 3 expeditionsvakter, samtliga befattningshavare uppförda å staten för arméförvaltningen. Härtill komma 1 registrator, pensionerad officer med arvode samt icke-ordinarie personal, förslagsvis 7 amanuenser (därav 2 med halvtidstjänstgöring) och 7 kvinnliga biträden. I jämförelse med den nuvarande organisationen innebär detta, om den å extra stat uppförda personalen medräknas, en personalölcning med 1 pensionerad officer samt en personalminskning med 2 tjänstemän i lönegraden B. 24, 3 tjänstemän i lönegraden B. 21, 1 kanslibiträde (B. 7) och 1 kontorsbiträde (B. 4), 1 expeditionsvakt samt 5 amanuenser och 3 extra ordinarie kvinnliga biträden. Förslag till instruktion för arméstyrelsen, utarbetad i överensstämmelse med de ovan angivna grunderna för styrelsens organisation, återfinnes i bil. 4. Härutöver erfordras givetvis vissa särskilda föreskrifter såväl för chefens för armén rent militära verksamhet som beträffande generalstaben. Arbetslokaler.

Beträffande frågan om ämbetslokaler åt arméstyrelsen ifrågasätter beredningen i stort sett inga förändringar. Såväl generalstaben som arméförvaltningen böra sålunda förbliva i de åt dem nu upplåtna ämbetshusen. De mindre jämkningar i fråga om lokalutrymme, som bliva erforderliga i anledning av de föreslagna förändringarna inom de olika förvaltningsdepartementen, torde böra vidtagas genom arméförvaltningens egen försorg. Vapen(artilleri)departementets konstruktions- och kontrollavdelningar äro icke inrymda i arméförvaltningens ämbetshus utan äro förlagda till den s. k. artillerigården. Då de åt nämnda avdelningar upplåtna lokalerna äro synnerligen trånga och otidsenliga, torde dessa avdelningar böra beredas andra lokaler. Därest för arméns underofficersskola nu disponerade utrymmen inom artillerigården (artilleri- och ingenjörhögskolans förutvarande undervisningslokaler) bliva lediga, synas desamma lämpligen böra tagas i anspråk av vapendepartementets ovannämnda avdelningar. I anslutning till desamma torde även artilleriinspektionen böra förläggas.

109 Beträffande de under arméförvaltningens olika departement lydande fabriker, verkstäder, förråd och andra anstalter ifrågasätter beredningen inga andra förändringar än som betingas av den föreslagna överflyttningen av vissa materielgrupper från ett departement till ett annat. Genom att tillverkning av remtygs- och utredningspersedlar samt hästutredningspersedlar skall ombesörjas genom intendenturdepartementet, bör ifrågavarande tillverkning vid artilleriets och ingenjörtruppernas verkstäder upphöra samt i stället för hela armén sammanföras till den i arméns centrala intendenturförråd i Stockholm ingående sadelmakeriverkstaden. Genom en dylik koncentration torde icke oväsentliga besparingar stå att vinna.1) I övrigt torde det böra tillkomma arméförvaltningens vederbörliga departement att undersöka, vilka förändringar som kunna befinnas erforderliga inom de centrala anstalterna, och efter befogenhet själv vidtaga erfoderliga åtgärder eller eljest framlägga förslag härtill. I detta sammanhang anser sig beredningen böra framhålla önskvärdheten av att anstalter vidtagas i syfte att erhålla erforderlig enhetlighet och likhet i avlöningsbestämmelser för den vid försvarsväsendet anställda civila arbetarpersonalen.

C.

Generalstaben.

Det är tydligt, att det omfattande verksamhetsområde, som enligt beredningens förslag kommer att åläggas chefen för armén, icke gör det möjligt för honom att befatta sig med alla detaljer av de underlydande organens arbete. Detta har beaktats i beredningens förslag i avseende på arméförvaltningen. Det gäller även, om ock i mindre grad, beträffande generalstaben. : ) Till belysande härav h a r nedanstående jämförande tabell över nuvarande tillverkningskostnader vid n ä m n d a intendenturförråd samt vid Stockholms tygstation och Svea ingenjörkårs tygverkstäder h ä r intagits.

Persedelsla

Sadel, manskapsD:o, officers Kandarbetsel (utan bett) Bridongtyglar Stångtyglar Förbygel Officerspackfickor, framD-.o, bakVojlock Stallgrimma

A. I. F; i Stockholm

Stockholms tygstation

Ing. I:s tygverkstad

125 160 16 4 4 7 21 20 23 *;9

138 234 25 4 5 12 30 26 25 12

145 175 25 6 6 9 30 24 25 15

50 BO

95 70 85 90 30

80 70

Anm. Allmänna omkostnader (verkstadskostnader) beräknas sålunda: vid A. I. F. och Stockholms tygstation 10 % å summa av arbetslöner kostnader; vid Ing. I:s tygverkstad 7'5 % å beräknade arbetslöner. *) Viss del av arbetet utföres genom fångvården.

50 50

och materiel-

Arméns centrala fabriker och anstalter.

110 Den stabspersonal, som för utövandet av arméchefens verksamhet i fråga om kommandoärendenas handläggning erfordras, bör utgöras huvudsakligen av generalstabsofficerare jämte ett mindre antal från truppförbanden inkommenderade officerare och underofficerare. Vid uppgörande av det förslag till organisation av generalstabens huvudstation, som i det följande framlägges, har beredningen eftersträvat att med minsta möjliga rubbning av dess nuvarande sammansättning erhålla en organisation, vilken såväl lämpar sig för fredsverksamhetens bedrivande som erbjuder överensstämmelse med krigsorganisationen och till följd därav underlättar en övergång till densamma. I fråga om kommunikations-, topografiska och krigshistoriska avdelningarna förutsattes icke någon ändring. Vad utrikesavdelningen angår, bör till densamma i huvudsak koncentreras all verksamhet inom armén, vilken avser inhämtande och sammanförande av underrättelser rörande militärväsendet i främmande länder. Därigenom kan den för ändamålet erforderliga personalen i möjligaste mån begränsas och arbetet göras mera fruktbringande. Enligt nuvarande organisation avses för utrikesavdelningen, förutom kommenderade officerare, en regementsofficer och två kaptener. Av dessa officerare torde den ena kaptenen under nedan nämnd förutsättning kunna undvaras. För handläggande av frågor, vilka beröra tekniska förhållanden, och vilka nu äro föremål för bearbetning i artilleri- och fortifikationsstaberna, bör utrikesavdelningen förses med i vapenoch ingenjörtekniskt avseende fullt sakkunnig personal. För ändamålet torde en lämplig och kompetent kompaniofficer ur vartdera artilleriet och fortifikationen böra placeras å utrikesavdelningen. Därigenom skulle sagda avdelning erhålla 4 officerare, vilka äro fullt kvalificerade för ledande och ordnande av ifrågavarande arbete, vilket givetvis måste verkställas under oavlåtlig samverkan med de olika truppslagsinspektionerna, så att dessas behov bliva på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda. Liksom nu är fallet erfordras givetvis även ett antal kommenderade officerare, vilka besitta erforderliga språkkunskaper. Ur dessa officerares led torde vissa specialbefattningar vid mobilisering kunna tillgodoses. Av organisationsavdelningen böra allt fortfarande handläggas de ärenden, som beröra arméns freds- och krigsorganisation. Till denna avdelning bör även behandlingen av värnpliktsärendena vara förlagd, varför till organisationsavdelningen bör överflyttas värnpliktsdetaljen i den nuvarande kommandoexpeditionen. Såsom redan förut framhållits, bliver det en viktig uppgift för chefen för armén att övervaka det rent praktiska handhavandet av tjänsten i fred, utbildningen av fast anställda och av värnpliktiga, ledandet av övningar, disciplinens upprätthållande och tillsyn över allmän ordning inom krigsmakten. För denna del av verksamheten inom generalstaben är det synnerligen önskvärt, att en fristående utbildningsavdelning upprättas inom staben. Till densamma bör överflyttas handläggningen av samtliga med utbildningen sammanhörande ärenden, således även de, vilka nu undergå behandling å organisations- och

Ill krigshistoriska avdelningarna ni. fi. Till utbildningsavdelningen bör sålunda koncentreras handläggningen av alla frågor, som beröra utbildningen vid truppförbanden och av generalstabens egen personal, anordnandet av inspektioner, bearbetandet av inspektionsrapporter, utarbetandet av reglementen m. m. Inom avdelningen böra vidare bearbetas de taktiska m. fl. rön, som vunnits under övningar inom landet, ävensom från andra länder inhämtade erfarenheter rörande utbildning, övningar m. m. Såsom chef för utbildningsavdelningen bör avses en regementsofficer. Såsom förut angivits, böra sådana förvaltningsärenden, vilka skola avgöras eller i övrigt handläggas av chefen för armén, beredas inom vederbörligt förvaltningsdepartement och sedermera föredragas inför chefen för armén av vederbörande byråchef. Inom generalstaben handläggas emellertid en hel del ärenden, för vilkas behandling erfordras tillgång å förvaltningsutbildad personal. Särskilt för central-, organisations- och utbildningsavdelningarna framträder behovet av att kunna omedelbart samråda med personal, som äger ingående kännedom i förvaltningsärenden. Detta gäller såväl vid handläggning av utbildnings- och organisatoriska frågor som framför allt vid behandlingen av ärenden rörande ersättningsväsendet i krig, krigsindustriens organiserande och mobiliseringsverket i övrigt på förvaltningens område. För tillgodoseende av nu berörda önskemål kan ifrågavarande personal antingen placeras å någon eller några av ovan angivna avdelningar eller ock sammanföras till en särskild avdelning. För att icke behöva öka antalet avdelningar inom staben synes det förra alternativet böra väljas. Med hänsyn till centralavdelningens nuvarande arbetsuppgifter synes den förvaltningsutbildade personalen lämpligen böra införlivas med nämnda avdelning och där bilda en särskild förvaltningsdetalj. Å densamma skulle sålunda handläggas ärenden, vilka beröra förvaltningen och organisation av krigsindustrien, ävensom vissa ärenden rörande ersättningsväsendet i krig m. m. dylikt. Till detaljen böra vidare förläggas utarbetande och revidering av fältutrustningslistor och vissa andra frågor, som för närvarande hänskjutas till utrustningskommissionen. Slutligen bör detaljchefen hava till uppgift att upprätthålla den nödiga kontakten emellan generalstaben och förvaltningsdepartementen, särskilt beträffande ovan berörda frågor. Då det är önskvärt att för nu berört ändamål undvika en ökning av antalet officerare vid generalstaben, har undersökts, huruvida icke någon minskning möjligen skulle kunna vidtagas inom någon av de nuvarande avdelningarna. Denna undersökning har givit vid handen, att det torde vara möjligt att till andra avdelningar överflytta de ärenden, som nu handläggas å tekniska avdelningen, varför beredningen ifrågasätter att taga i anspråk den för sistnämnda avdelning beräknade personalen för den uppgift, som här avses för förvaltningsdetaljen. Förvaltningsdetaljens personal torde med hänsyn till sina arbetsuppgifter samt på grund av de särskilda kvalifikationer ifråga om förvaltningskunskap, som måste ställas på densamma, komma att rekryteras ur andra personalkategorier än dem, som eljest ingå i generalstaben. P å

112 grund härav böra dessa befattningshavare i likhet med militärattachéerna särskilt för sig uppföras å generalstabens stat med lön respektive arvode. De personalfrågor (befordringar, avsked o. s. v.), vilka här förutsättas skola handläggas inom generalstaben, bliva synnerligen talrika. Då arbetet med desamma torde bliva ganska omfattande samt dessutom av grannlaga natur, är det nödvändigt — icke minst med hänsyn till den blivande krigsorganisationen — att skapa en särskild personalavdelning inom generalstaben. Såsom chef avses en regementsofficer, och i övrigt beräknas i avdelningen ingå den nuvarande kommandoexpeditionens personaldetalj. I övrigt synas icke några organisationsförändringar inom generalstaben vara erforderliga. Skulle det emellertid befinnas önskvärt, att en överflyttning av vissa ärenden de olika avdelningarna emellan framdeles verkställes eller annan organisationsförändring inom generalstaben vidtages, torde dessa frågor böra upptagas till undersökning av chefen för armén och härpå grundade förslag genom hans försorg framläggas. Slutligen måste inom generalstaben finnas en särskild expedition. Betydelsen av att det rent formella oeh expeditionella handhavandet av samtliga inom staben förekommande ärenden, som av chefen för armén skola avgöras, bliver på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosett, gör det nödvändigt, att expeditionen förestås av en officer med stor erfarenhet och förmåga. Särskilt framträder betydelsen härav med hänsyn till det stora antal kommandomål (kommandoärenden), som därstädes måste beredas och avgöras. Såsom chef för expeditionen bör därför placeras en regementsofficer ur generalstaben. För undvikande av en ökning av antalet regementsofficerare vid generalstaben, och då så utan olägenhet torde kunna ske, bör chefen för personalavdelningen samtidigt vara chef för expeditionen. I övrigt tjänstgöra inom expeditionen en kapten ur generalstaben samt erforderligt antal kommenderade officerare m. fl. Till expeditionen böra hänföras de i kommandoexpeditionen nu ingående rulldetaljen, T. L.detaljen och bokdetaljen med däri tjänstgörande personal. För ledning och sammanhållning av arbetet inom generalstabens huvudstation bör finnas en souschef (generalsperson), direkt underställd chefen för armén. Av naturliga skäl kan det icke ifrågasättas, att souschefen skall inför chefen för armén föredraga samtliga inom staben handlagda ärenden, utan bliver det nödvändigt att fördela arbetet på flera personer. Antalet föredragande bör å andra sidan icke göras allt för stort, varför det icke kan förordas, att samtliga avdelningschefer bliva föredragande. Den lämpligaste anordningen torde vinnas därigenom, att vissa avdelningschefer bliva föredragande direkt inför chefen för armén, under det att ärenden från övriga avdelningar sammanföras till föredragning av souschefen. Med hänsyn till personalärendenas grannlaga natur liksom också under hänsynstagande till chefens för personalavdelningen mera självständiga ställning såsom chef för expeditionen torde det bliva lämpligast, att han bliver direkt föredragande för personalärenden. I övrigt torde det böra tillkomma chefen för armén att bestämma de avdelningschefer, som skola vara direkta föredragande inför honom.

113 Souschefen vid generalstaben bör tillika bliva personalchef vid generalstaben med arméfördelningschefs befogenhet, samtidigt som han utövar regementschefs makt och myndighet över generalstabens personal. Eörande personalbehovet vid de olika avdelningarna torde med ovan angivna undantag nu tillämpade grunder för beräkningarna i stort sett böra följas. E n sammanfattning av personalbehovet vid generalstabens huvudstation och lantförsvarets kommandoexpedition framgår av nedanstående tablå, som även angiver den för tjänstgöring därstädes nu beräknade personalen. Generalsperson

Pens, EegePens, ments- Kaptener officerare underofficerare officerare

Nuvarande organisation. Lantförsvarets

J

kommandoexpedition

Generalstabens huvudstation: Chef för generalstaben Chefsexpeditionen Central avdelningen Organisationsavdelningen Utrikesavdelningen Kommunikationsavdelningen Tekniska avdelningen Ivrigshistoriska avdelningen Topografiska avdelningen

)l

1 1 1 1 1 1 2

1 4 6 2 3 2 1 3

1 2 1 1 1 1 1 1

1 5 4 2 3 1 1 3

1 Summa

2 Föreslagen organisation. Lantförsvarets

kommandoexpedition

Generalstabens huvudstation : Souschef Chefs expedition och personalavdelning Centralavdelningen Organisationsavdelningen Utbildningsavdelningen Kommunikationsavdelningen Utrikesavdtdningen Krigshistoriska avdelningen Topografiska avdelningen

...

Summa Minskning i förhållande till nuvarande organisation Anm.

4 Härtill komma i b å d a fallen från truppförbanden kommenderade officerare samt de å generalstabens s t a t u p p t a g n a pensionerade officerarna m. fl.

*) Dessutom chefen för kommandoexpeditionen, som åtnjuter lön å försvarsdepartementets stat.

Å staten för generalstaben böra, i enlighet med vad ovan anförts, följande beställningar uppföras, nämligen:

1G77 27

1 överste, 4 överstelöjtnanter,

Militär personal. Över adjutanter och stabsadjutanter: 10 majorer och 29 kaptener.

Militärattachéer: 1 överstelöjtnant och 3 majorer. För förvaltningsdetaljen: 1 överstelöjtnant eller major och 1 kapten. 1 redogörare, 1 bibliotekarie, 3 aktuarier, 1 chef för personaldetaljen, 1 chef för bokdetaljen, 1 professor, 1 krigsarkivarie,

Pensionerad personal: 1 chef för rulldetaljen, 1 » » värnpliktsdetaljen, 1 officer å bokdetaljen, 3 expeditionsunderofficerare. Civil personal. 1 förste expeditionsvakt och 3 expeditionsvakter.

Frånsett att 6 pensionerade officerare och 1 pensionerad underofficer överflyttas från försvarsdepartementets stat, innebär det av beredningen framlagda organisationsförslaget för generalstaben en personalminskning av 4 kaptener. Den till förvaltningsdetaljen överflyttade regementsofficeren torde böra uppföras med lön såsom överstelöjtnant eller major för att under en längre följd av år kunna bibehållas vid sin tjänst å nämnda detalj. Befattningen såsom souschef vid generalstaben bör, enligt beredningens mening, uppföras med lön i lönegraden O. 7 enligt gällande avlöningsreglemente för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet. Uppförandet i vederbörlig stat av en ny beställning för nu ifrågavarande befattningshavare ävensom av en i det följande föreslagen ny beställning såsom inspektör för artilleriet, jämväl med lön i lönegraden O. 7, skulle medföra en motsvarande ökning av antalet beställningshavare i nämnda lönegrad. Av åtskilliga skäl anser beredningen emellertid önskvärt, att en dylik ökning av antalet högre beställningshavare motväges av en liknande minskning inom någon annan del av organisationen. E n sådan utväg synes ock beredningens majoritet möjlig genom att på annat sätt än som förutsatts enligt 1925 års härordning disponera de nytillkomna brigadchefsbeställningarna. Givet är att härvid icke ifrågasattes någon förändring beträffande den för östra brigaden avsedde chefen eller den brigadchef, som skall stationeras i Stockholm och bland annat övertaga inspektörens för militärläroverken åligganden. Utan att på något sätt underskatta betydelsen av att brigadchefsbefattningarna redan i fredstid i viss omfattning besättas med särskild ordinarie personal i enlighet med härordningsbeslutet, anser dock

115 beredningens majoritet, att de båda befattningarna såsom souschef vid generalstaben och inspektör för artilleriet äro av så stor betydelse för försvarsväsendet i dess helhet, att den finner sig böra föreslå, att två av brigadchefsbeställningarna disponeras för upprätthållandet av nämnda befattningar såsom souschef vid generalstaben och inspektör för artilleriet. Härigenom undvikes ock helt och hållet någon ökning av antalet beställningshavare i lönegraden O. 7. Yad slutligen angår den återstående i stat nu uppförda beställningen såsom brigadchef, bör densamma avses för Övre Norrlands militärområde. På sätt arméförvaltningen i underdånig skrivelse den 7 juli 1927 föreslagit, bör nämligen kommendantens göromål särskilt i fråga om förvaltningen övertagas av militärbefälhavaren för Övre Norrland. Härigenom skulle militärbefälhavaren komma att erhålla alldeles samma ställning och befogenhet som en arméfördelningschef och förvaltningsförhållandena bliva rationellt ordnade inom militärområdet. Med den föreslagna organisationen blir den nuvarande beställningen såsom kommendant i Boden obehövlig och kan indragas. Den till militärbefälhavarens förfogande stående brigadchefen skulle i huvudsak få till uppgift att biträda militärbefälhavaren i fråga om tjänsten inom fästningen samt handlägga samtliga med det tidiga gränsförsvaret sammanhängande frågor. Av nu berörda beställningar böra lämpligen de för souschefen vid generalstaben samt inspektören för artilleriet avsedda beställningarna överflyttas till staten för generalitetet. Beredningens ledamöter Hansson och Holmgren ha ansett, att den för ledningen och sammanhållningen av arbetet inom generalstabens huvudstation avsedde generalspersonen bör vara chef för generalstaben. Han har självklart att utöva sin verksamhet under chefen för arméstyrelsen men bör kunna i stor utsträckning beredas tillfälle till en mera självständig verksamhet och ledning än den han enligt beredningsmajoritetens förslag skulle erhålla. Med hänsyn till den chefen för arméstyrelsen åvilande arbetsbördan synes det också vara nödvändigt att begränsa dennes direkta befattning med arbetet inom generalstaben så långt en sådan begränsning är förenlig med upprätthållandet av en verklig ledning av armén. Beredningsmajoriteten anser, att chefen för arméstyrelsen må kunna delegera sin beslutanderätt i ärenden, som handläggas inom generalstaben, till souschefen vid generalstaben. I avseende på arméförvaltningen har beredningen föreslagit ett förfarande, enligt vilket chefens för arméstyrelsen handläggning av ärendena från början begränsas till vissa grupper av dylika eller till sådana särskilda ärenden, vari chefen för arméstyrelsen själv förbehåller sig att besluta. På grund av arten av de ärenden, som handläggas inom generalstaben, låter det sig måhända icke göra att här tillämpa samma ordning som i fråga om förvaltningsärenden. Men det bör icke möta några oöverkomliga svårigheter att i arméstyrelsens instruktion närmare fixera en självständigare ställning för ledaren av generalstabens arbete. Förutom det anförda ha ledamöterna Hansson och Holmgren mot bered-

116 ningsmajoritetens förslag i denna punkt den invändningen, att det måste anses i hög grad olämpligt, att chefen för armén samtidigt är chef för en särskild av arméns kårer, generalstabskåren. Beredningens ledamot Hansson har, med hänsyn till de uppgifter, som enligt 1925 års försvarsbeslut tillagts brigadcheferna, icke kunnat biträda beredningsmajoritetens förslag i avseende på dessa befattningshavares användning. För att ändock undvika en ökning av generalsbeställningarna genom tillkomsten av chefen för generalstaben förordar ledamoten Hansson, att inspektören för kavalleriet indrages. Inspektionen över artilleriet kan lämpligen förenas med chefskapet för artilleriets skjutskola. Inspektören för artilleriet bör i övrigt erhålla den ställning, beredningens majoritet föreslagit. För uppgiften bör disponeras den generalsbeställning, som nu avses för kommendanten i Boden, medan den sålunda ledigblivna överstebeställningen disponeras för nämnde kommendant.

D. Arméns truppslagsinspektioner. Med den av beredningen föreslagna organisationen av arméns ledning blir en naturlig följd, att arméns truppslagsinspektörer — inspektörerna för infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen samt cheferna för fortifikationen och intendenturkåren — vilka nu lyda direkt under Kungl. Maj:t, underställas arméstyrelsen. InfanteriSåsom förut angivits, handhavas infanteriets beväpnings-, utrustnings- och ispekhonen. utbildningsfrågor av en mångfald myndigheter utan gemensam ledning. Genom den vidtagna ökningen av infanteriets beväpning och tekniska utrustning i övrigt, vilken visat sig medföra ett avgörande inflytande på truppslagets hela gestaltning och på dess angelägenheter i allmänhet, är det av största vikt, att dylika frågor givas en enhetlig behandling under fullt sakkunnig ledning. För den skull böra desamma centraliseras till infanteriinspektionen och där handläggas av personal, vilken i såväl taktiskt som tekniskt hänseende gjorts fullt förtrogen därmed icke blott genom teknisk specialutbildning utan även genom utbildning och tjänstgöring vid det egna truppslaget. För att inom infanteriinspektionen omhändertaga ovan angivna ärenden bör därstädes bildas en utrustningsdetalj, vars personal bör hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs eller vid annan högre undervisningsanstalt hava förvärvat motsvarande teknisk bildning. Personalbehovet å denna avdelning beräknas till 1 major och 1 kapten, av vilka den senare redan nu ingår i infanteriinspektionen och inkommenderas från något av infanteriets truppförband. För ifrågavarande kompaniofficer bör dock å infanteriinspektionens stat beräknas ett stabsarvode ä 600 kronor i likhet med motsvarande personal vid artilleri- och fortifikationsstaberna. Under vinterhalvåret böra vissa av infanteriskjutskolans lärare dessutom tjänstgöra vid inspektionen. Beträffande den personal i övrigt, som bör uppföras å infanteriinspektionens stat, hänvisas till vad ovan under vapendepartementet anförts.

117 Enligt vad förut nämnts, har inspektören för kavalleriet jämlikt 1925 års Kavalhriwnen försvarsbeslut tillagts jämväl de åligganden, som förut tillkommit chefen för mspe remonteringsstyrelsen. Enligt vad beredningen i det föregående anfört, böra emellertid ifrågavarande göromål skiljas från inspektörskapet och överflyttas till arméstyrelsens intendenturdepartement samt där handläggas av en såsom chef för remonteringsväsendet förordnad officer i reserven. Med hänsyn till den minskning i kavalleriinspektörens arbetsbörda, som härigenom kommer att inträda, hava beredningens ledamöter Gustafson och Hansson ansett, att den för kavalleriinspektören avsedda generalsbeställningen i lönegraden O. 7 skulle kunna indragas och nämnda inspektörsbefattning upprätthållas av en såsom inspektör förordnad regementschef vid kavalleriet mot åtnjutande av ett arvode av förslagsvis 2 000 kronor. Beredningens majoritet har emellertid icke kunnat ansluta sig till denna uppfattning, enär densamma ansett, dels att den ovanberörda minskningen i kavalleriinspektörens arbetsbörda uppväges av den ökning, som kommer att inträda genom tillkomsten av de nya uppgifter av teknisk natur, som kavalleriets utökning med skytteskvadroner, pansarbilavdelningar m. fl. tekniska formationer pålägger inspektören, dels att en dylik anordning i övrigt är förenad med avsevärda olägenheter framför allt därigenom, att regementschefsbefattningen vid ett av de få kavalleriregementena skulle komma att upprätthållas på förordnande under de ur utbildningssynpunkt viktigaste tidsperioderna, beväringsrekrytskolans senare del och regementsövningarna, då den ordinarie regementschefen framför allt bör vara närvarande och leda sitt regemente. Därest för behandling av vissa specialfrågor särskild teknisk sakkunskap erfordras inom kavalleriinspektionen, torde dylik för visst fall kunna ställas till förfogande från vapendepartementet, infanteriinspektionen eller vintertid från infanteriskjutskolan. Den i inspektörens för kavalleriet stab ingående, för remonteringsväsendet avsedde redogöraren kan med den föreslagna organisationen av remonteringsväsendet indragas. Såsom i det föregående angivits, bör befattningen såsom inspektör för Artilleriartilleriet skiljas från befattningen såsom generalfälttygmästare. För artilleri- inspektionen. inspektionen tillkommer således en ny beställning såsom inspektör, vilken torde böra uppföras med lön i lönegraden O. 7 enligt gällande avlöningsreglemente. I övrigt ifrågasätter beredningen ingen förändring inom artilleriinspektionen. I fråga om chefen för fortifikationen med stab — fortifikationens huvud- chefen för station — ifrågasattes ingen annan förändring än att, i överensstämmelse fortifikationen med vad i det föregående anförts, från densamma överflyttas dels 1 regementsofficer och 2 kaptener samt 1 pensionerad underofficer, avsedda för tjänstgöring vid vapendepartementets ingenjörbyrå, dels 1 kompaniofficer,

118 avsedd för tjänstgöring vid generalstabens utrikesavdelning. Till fortifikationsdepartementet (fortifikations- och byggnadsbyrån) överflyttas slutligen 1 officer, 1 departementsskrivare och 1 expeditionsunderofficer. Sistnämnda personal, utom expeditionsunderofficeren, är emellertid avsedd att tjänstgöra jämväl vid fortifikationens huvudstation och marinstyrelsens fortifikationsbyrå. Huvudstationen skulle alltså komma att bestå av 2 regementsofficerare, 9 kompaniofficerare, 1 fortifikationskassör, tillika tjänstgörande å fortifikationsdepartementet, 1 expeditionsvakt, 2 pensionerade officerare, därav 1 expeditionsofficer och 1 bibliotekarie, samt 1 pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer. Härtill kommer den ovan angivna personalen å fortifikations- och byggnadsbyrån. Såsom under kapitel VI. Marinstyrelsen närmare omförmäles, föreslår beredningen, att chefens för fortifikationen inspektörskap över kustfästningarna skall upphöra. Övriga I fråga om övriga inspektioner ifrågasätter beredningen ingen annan förpeMioner. ändring än att vid intendenturstaben dess chef jämväl ingår som chef för intendenturdepartementets centralbyrå.

E. Lantförsvaret tillhörande kommissioner och kommittéer. I kapitel I I C har beredningen lämnat en redogörelse för de kommiS' sioner, kommittéer och nämnder, som för närvarande biträda den högsta ledningen. Till vissa av dessa kommittéer hänskjutas särskilda, för hela försvarsväsendet gemensamma frågor, under det att andra hava att behandla frågor, som uteslutande beröra viss försvarsgren. I den mån nämnda kommittéer allt fortfarande böra bestå, torde de förstnämnda, som hittills varit fallet, böra subordinera direkt under försvarsministern, under det de senare närmast böra lyda under chefen för vederbörlig försvarsgren. Av de för försvarsväsendet gemensamma kommittéerna bör industriberedskapskommissionen i och med tillkomsten av en »Bikskommission för den ekonomiska försvarsberedskapen», såsom ock antytts i 1925 års försvarsproposition, upplösas. I fråga om de övriga gemensamma kommittéerna har beredningen ingen annan förändring att föreslå än att beredningen ifrågasätter, huruvida icke genom viss förändring av lönenämndens sammansättning densamma skulle kunna lämpa sig såsom centralorgan för behandling av de i det föregående omnämnda lönefrågorna för försvarsväsendets civila personal. Med den organisation av lantförsvarets ledning och förvaltning, som beredningen ovan föreslagit, torde de i kapitel I I omnämnda lantförsvaret tillhörande kommittéerna utan större olägenhet kunna upphöra med sin verksamhet.

119 F. Sammanfattning av de föreslagna förändringarna i gällande stater. Av vad förut anförts framgår, att den av beredningen föreslagna organisationen av arméstyrelsen och inspektionerna medför en hel del personalförändringar inom nämnda organ. I vad desamma beröra den militära personalen, torde böra framhållas, att beredningen vid uppgörandet av sina i det föregående framlagda förslag strävat att icke överskrida de enligt 1925 års organisation reducerade staterna. Den verkliga personalökningen uppgår till 5 officerare, därav 4 å infanteriinspektionens stat och 1 å artilleristabens stat. Då emellertid däremot svarar en personalminskning av 4 officerare vid generalstaben och 1 beställning såsom kommendant i Boden, innebär följaktligen beredningens förslag ingen förändring i antalet officerare enligt 1925 års försvarsorganisation. Förändringarna i övrigt avse endast omflyttningar av personalen från en stat till en annan. I fråga om den i arméförvaltningen nu anställda civila personalen innebär beredningens förslag en icke obetydlig minskning. En sammanfattning av de erforderliga förändringarna i gällande stater framgår av följande sammanställningar. Staten för arméförvaltningen undergår den förändring, som framgår av nedanstående tabell: Antal

befattningar

Nuvarande organisation ord. stat extra stat Summa Civil personal. Generalkrigskommissarie (A- 3) Krigsråd (B. 30) Chef för maskin- och värmebyrån (B. 30) Ombudsman (B. 26) Revisionskommissarier (B. 26) Sekreterare (B. 26) Pensionskamrerare (B. 24) K a m r e r a r e (B. 24) Krigskassör (B. 24) Revisionskommissarie (B. 24) Sekreterare (B. 24) Sekreterare och k a m r e r a r e (B. 24) Bokhållare (B. 21) Notarier (B. 21) Registrator (B. 21) Revisorer (B. 21) Kansliskrivare (B. 11) Förste expeditionsvakt (B. 7) Kanslibiträden (B. 7) Expeditionsvakter (B. 5) Kontorsbiträden (B. 4) Civilmilitär personal. Generalfältläkare Överfältläkare Överf ältveterinär

Föreslagen organisation

1 2 1 1 3 1 1 1 2 2 41) 1 9») 5 1 8 6 13

1 5 1 1 2 1 1 3 1 1 2 2 2 5 1 9 6 1 9 7 13

7 2 1 7 6 14

1 1 1

1 1 1

1 1 1

1 4

*) Varav 1 tjänstgör som revisor. 2 ) H ä r u t ö v e r tjänstgör 1 notarie såsom revisor (se not 1).

120 Antal

befattningar

Nuvarande organisation ord. stat extra stat Summa Byråassistent, regementsläkare .... Byråassistent, regementsveterinär . Förrådsvaktmästare Pensionerad personal. Domäntj änsteman, arvode Remonteringsofficer, arvode Registratorer, arvoden Sjukvårdsintendent, arvode Förrådsförvaltare, arvode Icke-ordinarie personal, Domäntjänsteman, arvode Amanuenser Kvinnliga biträden

1 1

1 1

1 17 18

1 17 18

Löner till ovanstående ordinarie civil personal . Löner till ovanståenende personal å extra s t a t : från fjärde huvudtiteln 2 ).

*)

från sjunde huvudtiteln Löner till ovanstående civilmilitär personal — Löner till ovanstående pensionerad personal . Vikariatsersättningar Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare. Summa kronor

Föreslagen organisation

10 13

Nuvarande organisation kronor

Föreslagen organisation kronor

398 616 x)

355 536

32 900 11610 2 639 60 468 5 310 11000 75 500

60 468 31980 8 000 55 870

598 043

511854 J

) Beloppet är beräknat efter samma grunder, som i allmänhet följts vid löneberäkningar. I arméförvaltningens stat för innevarande budgetår h a r beloppet med h ä n s y n till befintliga vakanser upptagits med allenast 385 700 kronor. 2 ) Anslaget till arméförvaltningens verksamhet. 8 ) Anslaget till avlöning till personal vid staber och truppförband (arvodesförteckningen).

Staten för gener alitetet undergår den förändring, som framgår av nedanstående tabell: Antal beställningar 1~925 års Föreslaorganisa- gen orga tion nisation Chef för armén, arvode Ge n eralstabschef Inspektör för infanteriet, arméfördelnings chefer, militärbefälhavare för Övre Norrland, generalfälttygmästare, generalkvartermästare och chef för fortifikationen, generalintendent Souschef vid generalstaben ., Inspektör för artilleriet Inspektör för kavalleriet

Löner och arvode till ovanstående ordinarie beställningshavare

9 11]) l ) 1 kronor

kronor

| 183 000

215 000

*) Beställningen överflyttad från staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner.

121 Staten för generalstaben undergår den förändring, som framgår av nedanstående tabell: Antal beställningar 1925 års Föreslaorganisa- gen organisation tion Militär personal. Överadjutanter och stabsadjutanter. 1 4 11 34

Överste Överstelöjtnanter. Majorer Kaptener

1 4 10 29

Militärattachéer. Överstelöjtnant. Majorer Förvaltningsdetaljen. Överstelöjtnant eller major Kapten Pensionerad personal. Bedogörare Bibliotekarie Aktuarier ..' Cheferna för värnplikts-, bok-, personal- och rulldetaljerna samt detaljen för »Tjänstemeddelanden rörande Lantförsvaret» Biträde åt chefen för bokdetaljen Expeditionsnnderofficerare

51) l1) 32)

Civil p e r s o n a l . Professor Krigs arkivarie Förste expeditionsvakt Expeditionsvakter kronor Löner till ovanstående officerare, förslagsvis Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis Arvoden ä 3180 kr. till ovanstående pensionerade officerare Arvoden å 2 100 kr. till ovanstående pensionerade underofficerare Arvoden till militärattachéer E r s ä t t n i n g åt aspiranter och inkommenderade officerare E r s ä t t n i n g åt officerare, kommenderade till j ä r n v ä g a r n a För passagesystemets genomförande i kaptensgraden Summa kronor 1 2

kronor

347 622 318 018 33 264 33 264 34 980 15 900 6 300 4 2()0 48 000 48 000 19 200 19 200 25 200 25 200 1530 1530 494 916

) Befattningarna överflyttade från lantförsvarets kommandoexpedition. ) En av befattningarna överflyttad från lantförsvarets kommandoexpedition.

486 492

122 Staten för artilleristaben undergår den förändring, som framgår av nedanstående tabell: Antal beställningar 1925 års Föreorganisa- slagen organisation tion Ordinarie beställningshavare. Överste, chef Överstelöjtnant eller major Majorer Kaptener Kaptener eller löjtnanter Expeditionsvakt

1 1 1 10 3 1

Pensionerad personal. Expeditionsofficer, arvode Expeditionsuiiderofficer, arvode Kronor Löner till ovanstående ordinarie militära beställningshavare, förslagsvis 115 872 123 573 Lön till expeditionsvakten, förslagsvis 2 988 2 988 Arvode till 1 artilleristabsofficer, chef för konstruktionsavdelningen ... 1200 1200 Arvoden å 600 kronor till 11 artilleristabsofficerare och 1 infanteriofficer 7 200 Arvoden å 600 kronor till 12 artilleristabsofficerare 7 200 Summa kronor 127 260 134 961

Staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner undergår den förändring, som framgår av nedanstående tabell: Antal beställningar 1925 åra Föreorganisa- slagen organisation tion

Brigadchefer ... Fältläkare Fältveterinärer

a) Arméfördelningsstaberna. Ordinarie beställningshavare. i)5 4 4

*)1 4 4

12 Pensionerad personal. Expeditionsunderofficerare, arvoden b) Militärbefälet för Övre Norrland. Ordinarie beställningshavare. Brigadchef Kapten, adjutant, arvode Begementsläkare (därav 1 fästnings- respektive stabsläkare) B åtal j onsläkare Regementsveterinär (fästnings- respektive stabs veterinär)

)1 1

4)2

—

)2

J ) Härav äro 2 beställningar överflyttade till staten för generalitetet samt 3 beställningar h ä r nedan under b), c) och g). 2 ) Tillika inspektör för militärläroverken. 3 ) Överflyttad från a) Arméfördelningsstaberna. *) Överflyttad från kommendantskapet i Boden.

123 Antal beställningar Före1925 års slagen organisa- organisa tion tion Övrig personal. Garnisonspastor, arvode , Expeditionsunderofficerare, arvoden ...

l

)l

»)3

o) Ö s t r a b r i g a d e n . Ordinarie beställningsnavare. 3

Brigadchef Kapten, adjutant, arvode

)1 1

Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer, arvode d) Militärbefälet på Gotland. Ordinarie beställningshavare. Militärbefälhavare Regementsläkare (stabsläkare) Batalj onsläkare Pensionerad personal. Fortifikationsofficer, arvode Officer, biträde hos stabsintendenten, arvode Expeditionsunderofficerare, biträden hos fortifikationsofficeren stabsintendenten, arvoden ; Förrådsförvaltare vid intendenturförrådet å Tingstäde, arvode e) I n f a n t e r i i n s p e k t i o n e n . Ordinarie beställningshavare. Överstelöjtnant eller major Major Kaptener, arvoden Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer, arvode f) K a v a l l e r i i n s p e k t i o n e n . Pensionerad personal. Bedogörare, officer, arvode Expeditionsunderofficer, arvode g) M i l i t ä r l ä r o v e r k s i n s p e k t i o n e n . Pensionerad personal. Expeditionsunderofficer, arvode J 2 3

) Överflyttad från kommendantskapet i Boden. ) Därav 2 överflyttade från kommendantskapet i Boden. ) överflyttad från a) Arméfördelningsstaberna.

och

1 1 1

1 1 1

1 1

1 1

3 1

2 1

124 Antal beställningar Före1925 års slagen organisaorganisation tion Kronor

Löner respektive arvoden till ovanstående ordinarie beställningshavare 191 674 237 200 Arvoden ä 1 170 kr. till en var av regementsläkarna, bataljonsläkarna och. regementsveterinären i Boden 5 850 Arvoden ä 600 kr. till 3 kaptener vid infanteriinspektionen och vapendepartementet 1) 1800 Arvoden å 3 180 kr. åt pensionerade officerare 6 360 9 540 Arvoden ä 2 100 kr. åt pensionerade underofficerare 42 000 46 200 Arvode åt garnisonspastorn 4 200 Summa kronor _2 4 3 214 J

am 6io

) Ett av dessa arvoden är för närvarande uppfört å staten för artilleristaben.

Staten för JcommendantsJcapet i Boden, vilken — om arvoden till 2 expeditionsunderofficerare medräknas — slutar på 70 482 kronor, utgår. Staten för intendenturMren ökas med 1 pensionerad officer men minskas med 1 pensionerad underofficer. Kostnadsökningen uppgår till sammanlagt 1 080 kronor. Såsom av kap. V I I I närmare framgår, skulle den av beredningen föreslagna organisationen av lantförsvarets ledning och förvaltning medföra en årlig kostnadsbesparing av omkring 90000 kronor.

125 YL Marinstyrelsen. A. Allmänna grnnder. I kap. I I I hava framlagts huvuddragen av den utav beredningen föreslagna organisationen av de olika försvarsgrenarnas centrala ledning och förvaltning. Därvid har beträffande marinen förordats inrättandet av en marinstyrelse. Innan beredningen framlägger ett närmare utformat organisationsförslag beträffande denna styrelse, torde emellertid böra framhållas ytterligare en del härmed sammanhängande förhållanden, vilka äro kännetecknande speciellt för marinen. Marinens centrala ledning — i nuvarande organisation benämnd dess överstyrelse — har i stort sett till huvuduppgift att, inom ramen av de anslagsmedel, som ställas till dess förfogande, vidmakthålla ett så effektivt sjöförsvar som möjligt. Bortses till en början från kustartilleriet och kustfästningarna, torde denna ledning i första hand böra inrikta sig på att vidmakthålla en i möjligaste mån operationsduglig flotta. Tages då först hänsyn till den för en flottas verksamhet högst betydelsefulla fartygsmaterielen, kommer flottans sammansättning av olika fartygsslag samt anskaffandet av fartygen med alla dess olika stridsmedel och tekniska hjälpmedel m. m. att utgöra resultatet av utredningar och beslut beträffande dessa frågor ur respektive teknisk, ekonomisk och militär (strategisk och taktisk) synpunkt. Endast om alla olika synpunkter härvid på ett kontinuerligt och rätt avvägt sätt blivit beaktade, torde resultatet bliva det under givna ekonomiska förutsättningar, militärt sett, bästa möjliga. Yid planläggning och anskaffning av sjökrigsmateriel måste sålunda ett ständigt och intimt samarbete äga rum mellan teknisk-ekonomisk och militär sakkunskap, ett samarbete, som bör igångsättas genast från första början av en frågas uppkomst och under ärendets beredning bedrivas från de lägsta instanserna inom den marina ledningen och uppåt för att så småningom växa fram till ett fullmoget resultat i ledningens topp. E n dylik samverkan säkerställes bäst, såsom i kap. I I I framhållits, därest den teknisk-ekonomiska och den militära ledningen beträffande materielen äro förenade i en och samma myndighet, av vilken fullt ansvar kan utkrävas för flottans tillstånd och operationsduglighet. En uppdelning av ledningen i å ena sidan en teknisk-ekonomisk och å andra sidan en eller flera militära myndigheter medför ofrånkomligen en söndersprängning av ett till sin natur enhetligt verksamhetsområde och därmed också en uppdelning av ansvaret. Därtill komma svårigheter att klart angiva gränserna för dylika varandra sidoordnade myndigheters verksamhetsområden. Enligt beredningens åsikt

126 bör därför ansvaret för flottans materiel i såväl tekniskt-ekonomiskt som militärt avseende påvila en enda myndighet. Ledningen av den för en flottas verksamhet ytterst betydelsefulla personalen, dess organisation och utbildning m. m. kan ur många synpunkter anses vara av rent militär art. I flottans hela verksamhet höra emellertid personal och materiel tillsammans i vida högre grad, än vad som i allmänhet är fallet inom andra verksamhetsområden av försvaret, t. ex. inom armén. Materiel och personal inom flottan intaga nämligen i förhållande till varandra ställningen av likvärdiga faktorer, då däremot inom armén den levande kraften, personalen, trots den alltmera framträdande tekniska utrustningen, utan tvekan måste anses vara den utslagsgivande faktorn. Endast under förutsättning att personalens organisation och utbildning noga anpassas efter materielen, kan flottan erhålla största möjliga slagkraft. Bedan en så grundläggande faktor för personalens organisation som fartygens besättningslistor kräver, att dessa listor utarbetas huvudsakligen av det organ, som handhar materielens ledning. För de olika vapnens och maskinernas skötsel erfordras nämligen personal, vars antal och kvalifikationer säkrast kunna beräknas av den, som har fackkunskap om materielen. Och endast därest detta organ jämväl erhåller ansvaret för personalens organisation, kan det förutsättas bliva i stånd att vid äskande av medel för anskaffning av ny materiel ansvarigt och sakkunnigt framlägga alla med frågan sammanhängande omständigheter och konsekvenser. Personalens utbildning är dessutom i mycket hög grad beroende på materielens beskaffenhet. En gemensam ledning beträffande materielen och personalens utbildning kan åstadkomma, såväl att personalen blir skickad att på bästa sätt handhava materielen som att vid konstruktion av materiel vederbörlig hänsyn tages till den yrkesskicklighet, som är möjlig att bibringa personalen. Särskilt är detta av vikt vid tillkomsten av ny materiel, då personalens organisation och utbildning snabbt och smidigt måste anpassa sig efter den under utveckling varande materielen. Härtill kommer, att personalens utbildning och övningar inom flottan medföra avsevärda ekonomiska konsekvenser icke blott i och för sig utan jämväl i form av betydande kostnader för materielens underhåll. Endast därest ledningen av och ansvaret för såväl personalen och dess utbildning som materielen äro förlagda till en och samma myndighet, kunna, enligt beredningens åsikt, organisatoriskt sett skapas möjligheter för lämplig avvägning mellan anslagen till övningar och underhåll samt till ett effektivt utnyttjande av dessa. De för flottan säregna förhållanden, vilka ovan i korthet angivits, skapa sålunda inom detta vapen ett starkt utpräglat samband mellan personal och materiel, vilket nödvändiggör förläggandet av ledningen av dessa båda huvuddelar till en och samma myndighet. Något motsatsförhållande mellan personal och materiel får icke förefinnas. Det är den för sjökrigföringen skolade personalen, som skall leda båda dessa grenar, men ledningen måste utövas gemensamt och enhetligt och kan icke utan stora olägenheter vara fördelad på olika myndigheter, fördelningen må nu göras på ena eller andra sättet.

127 Samma krav på enhetlig ledning göra sig gällande beträffande kustfästningarna och det för desammas betjänande avsedda kustartilleriet. Här blir ledningens mål att åstadkomma effektiva kustfästningar. Vid utnyttjande av dessa medverka visserligen förband även från andra vapen än marinen, men kustartilleriet utgör otvivelaktigt huvudbemanningen inom kustfästningarna. Kustfästningarna äro därför intimt sammanhängande med kustartilleriet. I anslutning härtill anser beredningen, att begreppet »kustartilleriet» bör innefatta ej blott det nuvarande kustartilleriet utan även kustfästningarna. I överensstämmelse härmed avses i det efterföljande med kustartilleriet såväl kustfästningarna som det nuvarande kustartilleriet. Flottan och kustartilleriet äro visserligen i många avseenden av olika karaktär beträffande personalens utbildning, materiel och taktik, men de bindas dock samman därigenom, att de hava samma huvuduppgift, nämligen att skydda rikets kuster mot fientliga anfall över havet, liksom även därigenom, att en av kustartilleriets främsta uppgifter är att skydda flottans baser. Med hänsyn härtill böra de båda vapnen stå under gemensam ledning. Kustartilleriets personal måste emellertid erhålla en speciell utbildning, avsedd att bibringa insikt i en kustfästnings materiel och dennas skötsel ävensom i kustfästningarnas mobilisering och taktik. Såväl på grund härav som med hänsyn till kustfästningarnas speciella karaktär skulle det kunna anses berättigat, att kustartilleriets ledning i militärt och teknisktekonomiskt avseende och vad beträffar såväl personal som ovan nämnd materiel sammanfördes till ett särskilt styrelseorgan, på lämpligt sätt inordnat i den marina ledningen i övrigt. Då emellertid inom flottan och kustartilleriet vissa grupper av ärenden äro av gemensam natur eller av mycket likartad beskaffenhet, skulle en sådan helt genomförd organisation medföra bland andra olägenheter en tudelning beträffande dylika ärendens behandling med därav följande ökat personalbehov. Med hänsyn till nu angivna förhållande synes det lämpligt, att kustartilleriets ärenden rörande intendentur och sjukvård handläggas av de marina organ, som behandla hithörande frågor. E n del tekniska utredningar ävensom ärenden rörande skötsel och vård av viss kustartilleriet tillhörande materiel böra likaledes — även om därmed följa vissa olägenheter — handläggas av de organ, vilka handhava ärenden rörande likartad materiel tillhörande flottan. Den speciella kustartilleriledningen bör dock genom samråd givas erforderligt inflytande på ifrågavarande ärendens behandling. I det föregående har den marina överstyrelsens verksamhet huvudsakligen skärskådats med hänsyn till personal och materiel. Det för marinens övergång från freds- till krigsfot erforderliga mobiliseringsarbetet ävensom den rent operativa ledningen av marinstridskrafterna vid neutralitetsskydd och under krig (högkvarterets verksamhet) sammanhänga beträffande såväl flottan som kustartilleriet med ledningen av både personalen och materielen. Det utomordentligt viktiga förberedelsearbete, som under fred måste äga rum å nu nämnda områden, gynnas därför otvivelaktigt, om det kan förläggas till den myndighet, som utövar den gemensamma ledningen av personalen och

128 materielen. Av enahanda skäl böra därvid vissa för flottan och kustartilleriet gemensamma strategiska och operativa ärenden handläggas av de organ, som handhava dylika ärenden beträffande flottan, varvid dock kustartilleriets ledning genom samråd bör givas erforderligt inflytande.

Såsom framhålles i statsrådsprotokollet den 29 oktober 1926 har den nuvarande anordningen av marinens överstyrelse med ett flertal direkt under Kungl. Majrt lydande överstyrelseorgan, vilkas verksamhetsområden djupt ingripa i varandra, visat sig vara förenad med olägenheter i olika hänseenden. Sålunda råder oklarhet beträffande arbets- och ansvarsfördelningen mellan de särskilda myndigheterna, och framför allt har en viss brist på enhetlighet uti marinens överledning i ekonomiskt, tekniskt och militärt avseende gjort sig gällande. Beredningen har i det föregående sökt påvisa de svårigheter, som förefinnas för en å flera myndigheter splittrad marin överstyrelse att utöva en enhetlig ledning av marinen, inom vars område militär och teknisk-ekonomisk verksamhet måste djupt ingripa i varandra. Detta har också starkt framhållits av de marina myndigheterna i deras yttranden över 1920 års förvaltningssakkunnigas förslag till inrättande av en gemensam försvarsförvaltning. Så t. ex. anför marinförvaltningen i sitt yttrande över nämnda förslag bland annat: — Marinförvaltningen vill här med instämmande citera följande av chefen för marinstaben i sitt utlåtande över det föreliggande förslaget gjorda uttalande: »Vad särskilt angår sambandet mellan den tekniska och den militära verksamheten må det vara nog att påpeka, hurusom exempelvis ett fartygs konstruktion, dess bemanning och taktiska användande samt personalens övande för materielens rätta hanterande stå i oupplöslig förening med varandra. Samma förhållande äger rum i fråga om de olika vapnens — artilleri, torpeder, minor o. s. v. — konstruktion och användning m. m. — — —;» och på ett annat ställe anför ämbetsverket: samt att, när förvaltningsföreskrifter understundom sammanförts »med rent militära eller kommandoföreskrifter», detta berott därpå, att, såsom ovan flerstädes redan blivit framhållet, de rent militära funktionerna i marinen på intimaste sätt äro förenade med förvaltningsfunktionerna. — — — Såsom i det föregående framhållits, är det dessa särskilt för marinen kännetecknande förhållanden, som tala för en koncentrering av marinens överstyrelse till en central myndighet, som har att under Kungl. Maj:t utöva ledningen av marinen med allt vad därtill hör såväl i militärt som i tekniskt-ekonomiskt avseende. Genom införandet av en sådan organisation skulle, enligt beredningens uppfattning, kunna rådas bot för de svagheter, som otvivelaktigt vidlåda den nuvarande marina överstyrelsens verksamhet. En koncentrering av den centrala ledningen till endast en myndighet innebär visserligen en icke obetydlig förändring i förhållande till vår under senaste årtionden så småningom framvuxna marina överstyrelse men är dock

129 i stort sett endast en återgång till den organisation, som i forna tider präglade sjöförsvarets centrala ledning, då den under sekler utövades av endast en myndighet, om än under olika namn, såsom amiralitetskollegium, generalamiralsämbetet, förvaltningen av sjöärendena (under dess första skede) ävensom storamiralsämbetet. Att märka är också, att den nuvarande marina överstyrelsen organiserats under den förutsättningen, att i spetsen för ett särskilt sjöförsvarsdepartement stode en fackman, vilken i viss mån kunde utöva ett enande och samlande inflytande på den centrala överstyrelsens verksamhet. Ett sammanförande av marinens ledning till endast en myndighet är ej heller något för våra tider oprövat. Såsom av den i bilaga 1 till detta betänkande lämnade redogörelsen framgår, överensstämde den tyska marina överstyrelsens organisation före kriget i sina väsentligaste drag med den nuvarande svenska. Av samma redogörelse framgår jämväl, hurusom under kriget uppstående nödläge framtvingade en länge eftertraktad omorganisation av denna ledning till en enhetlig marinstyrelse, omfattande ledningen av marinen i såväl militärt som tekniskt-ekonomiskt avseende. Enligt de underrättelser, som stått beredningen till buds, synes denna nya marinstyrelse med framgång fylla sin uppgift, liksom den hos den egna marinen skapat tillfredsställelse och tillvunnit sig dess aktning. Även om denna marinstyrelse på visst sätt ingår i det tyska försvarsministeriet — på grund av i detta land rådande s. k. ministerstyrelse — hava de grundläggande motiven för den tyska marinstyrelsens bildande varit desamma, som beredningen anser tala för skapandet av en svensk marinstyrelse.

Vid utformandet av marinstyrelsens organisation kunna givetvis olika synpunkter göra sig gällande. En nära överensstämmelse med arméstyrelsens organisation kan i många avseenden synas önskvärd, men man bör icke glömma, att de olika vapnens överstyrelseorganisationer i första hand böra fylla de anspråk, som ur respektive vapens egen synpunkt böra ställas å dess ledning. Förutsättningen för organisationen av en marinstyrelse bör vara, att densamma lämpar sig för marinen och för dess samverkan med de andra vapnen. Härvid bör beaktas, att det, såsom tidigare framhållits, inom marinen otvivelaktigt föreligger ett särskilt stort behov av intim samverkan mellan teknisk-ekonomisk och militär sakkunskap samt mellan ledningen för materielen och ledningen för 'personalen. I kap. V har beträffande arméns förvaltning framhållits betydelsen av att arméstyrelsen organiseras med hänsyn till behovet av att vid krig underlätta ett utnyttjande av industrien och landets råvarutillgångar för krigsmaktens behov. För marinens vidkommande böra dessa synpunkter givetvis beaktas, men på grund av ovan nämnda förhållanden kunna de vid uppbyggandet av marinstyrelsens organisation icke tillmätas samma avgörande betydelse som beträffande arméstyrelsen, i synnerhet som det icke kan bliva fråga om att inom den förra skapa jämförelsevis självständiga förvaltningsdepartement utan endast av1 6 7 7 27

"

130 delningar inom en enhetlig myndighet. Omfånget och beskaffenheten av det verksamhetsområde, som tillkommer en marinstyrelse, medgiver även en betydande koncentration. I fråga om den tyska marinstyrelsens organisation är att märka, att dess verksamhet under den ensamt beslutande chefen för marinstyrelsen är uppdelad på tre s. k. »Amt», av vilka i stort sett ett har militär, ett teknisk och ett ekonomisk verksamhet. Amten sönderfalla sedermera i ett flertal avdelningar m. m. Såsom av redogörelsen i bilaga 1 framgår, tjänstgör å de olika amten personal av skilda kategorier, vilket väl synes erforderligt, för att ärendena från början skola kunna få den allsidiga beredning, vilken, enligt vad förut påvisats, är nödvändig beträffande marina förhållanden. E n sådan organisation torde vara mycket fördelaktig för ett land, som kan avse en talrik personal för tjänsten i ledningen. Beredningen har utgått från att den personal, som bör avses för tjänst inom marinstyrelsen, i stort sett bör begränsas till vad 1925 års försvarsbeslut innebär. Med hänsyn till teknikens utveckling och därmed uppkommande nya verksamhetsområden, berörande såväl personal som materiel, är otvivelaktigt denna personaltillgång så pass knapp, att en koncentrering av ärendena till marinstyrelsens underavdelningar måste äga rum i högre grad än vad fallet synes vara inom den tyska motsvarande organisationen. Fördelningen av förekommande ärenden bör därför åsyfta att förhindra utförandet av dubbelarbete inom ledningens olika organ, samtidigt som den bör gynna den samverkan mellan militär, teknisk och ekonomisk sakkunskap, som i det föregående framhållits vara för marinens vidkommande nödvändig. Denna fördelning underlättas därigenom, att åtskilliga naturliga verksamhetsområden finnas inom marinen, vilka vart för sig enbart gagnas av ett sammanhållande i såväl tekniskt-ekonomiskt och militärt avseende som beträffande personal och materiel, t. ex. tjänstegrenarna artilleriväsendet, kommunikationsväsendet, sjukvårdsväsendet m. fl. E n uppdelning av ärendena med hänsyn till nämnda verksamhetsområden synes leda till klara och enkla gränser mellan de olika organens arbetsfält samt till en tydlig fördelning av ansvaret beträffande såväl det som utföres som jämväl för vad som försummas. Med en sådan fördelning av verksamhetsområdena inom marinstyrelsen sammanföras i vissa fall s. k. stabsbetonade ärenden med förvaltningsbetonade. Inom de nämnda tjänstegrenarna finnas nämligen båda slagen representerade, i all synnerhet om man med stabsbetonade ärenden menar sådana, som i vår nuvarande överstyrelse handläggas t. ex. av marinstaben. Vissa verksamhetsområden finnas dock, som äro av huvudsakligen militär art, t. ex. det operativa planläggningsarbetet, inhämtandet av marina underrättelser från utlandet m. m., vilka lämpligen böra fördelas till av företrädesvis stabsutbildad personal bestående avdelningar. Andra militära frågor däremot, såsom angående mobiliseringsarbetet i vissa delar, personalens specialutbildning m. m., höra intimt ihop med flertalet tjänstegrenar. Den personal, som inom marinstyrelen har att företräda viss tjänstegren, är emellertid, även

131 om den icke är stabsutbildad, på grund av sin specialutbildning och tjänstgöring i allmänhet väl skickad att handlägga jämväl sistnämnda frågor. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, anser beredningen, att följande principer böra vara vägledande vid marinstyrelsens indelning i avdelningar. Ärendena böra så fördelas, att varje avdelning erhåller ett verksamhetsområde, så vitt möjligt skilt från annan avdelnings. Avdelning, som handlägger frågor rörande viss materiel, bör jämväl sörja för utarbetandet av de föreskrifter och reglementen, som erfordras för denna materiels handhavande och utnyttjande, specialbestämmelser för uttagning av personal till materielens betjänande, utbildningsföreskrifter, i vad avser personalens specialutbildning vid ifrågavarande materiel, ävensom med tjänstegrenen sammanhängande mobiliseringshandlingar. Härvid förutsattes, att avdelningen i sig innesluter på så sätt utbildad arbetskraft, att ärendena kunna inom avdelningen bedömas ur såväl teknisk-ekonomisk som militär synpunkt. Härigenom kan av avdelningens chef med rätta utkrävas ansvar för att materielen med hänsyn till tillgängliga medel är i militärt avseende den bästa möjliga, samt att personalens fördelning och utbildning äro, i vad på avdelningen ankommer, lämpade efter materielen. Yid den organisatoriska inpassningen av ärenden, som beröra kustartilleriet, måste dock — med hänsyn till att viss med flottan gemensam ledning är nödvändig — vissa avsteg från ovan nämnda riktlinjer göras. Då ärenden rörande personalens specialutbildning, mobiliseringsarbetet m. m. komma att handhavas av flera avdelningar, bör givetvis tillses, att dessa uppgifter inpassas och sammanhållas i den allmänna utbildnings- och mobiliseringsorganisationen. Att märka är, att materielens fördelning på olika inventarieuppbörder inom marinen är av stor betydelse för materielens förvaltning och redovisning. Önskvärt synes därför vara, att såvitt möjligt ärenden rörande inventarier, tillhörande en viss uppbörd, tillfalla en och samma avdelning inom marinstyrelsen. För ernående av detta torde beträffande flottans uppbörder vissa omflyttningar erfordras, varjämte beträffande kustartilleriet en omläggning av indelningen i uppbörder i stort sett efter samma linjer som äro gällande för flottan behöver verkställas. E n sådan omläggning skulle medföra enhetlighet på detta område inom marinen i dess helhet. Beredningen har i sitt förslag till ärendenas fördelning på marinstyrelsens olika avdelningar utgått ifrån att en dylik omläggning vidtages. För erhållande av en grund för uppdelningen av marinstyrelsens verksamhet på olika avdelningar i enlighet med ovan angivna principer har beredningen låtit utföra en analytisk undersökning av de ärenden, som under några av de närmast föregående åren handlagts av olika organ i den nuvarande överstyrelsen. Denna undersökning har också i viss grad kunnat tjäna till ledning vid beräknandet av de olika avdelningarnas personalbehov. Härvid är att märka, att den i det följande angivna fördelningen av personalen hänför sig till det s. k. vinterhalvåret. Under sommarhalvåret måste — såsom även förutsatts i 1925 års försvarsbeslut — en minskning av per-

132 sonalstyrkan äga rum på grund av sjökommenderingar och kommenderingar till annan praktisk tjänstgöring m. m. Intet hinder finnes dock att, därest tillgång på personal så medgiver, genom tillfällig kommendering förstärka marinstyrelsens arbetskrafter.

Därest vid ärendenas fördelning till olika avdelningar inom marinstyrelsen ovan angivna riktlinjer följas, kommer varje avdelning att erhålla ett i och för sig enhetligt verksamhetsområde. Ehuru varje avdelning därigenom bliver i stånd att ensam bereda flertalet av på densamma ankommande ärenden, sammanhänga dock i många fall ärenden, tillhörande en viss avdelning, med frågor, fallande inom andra avdelningars verksamhetsområden. Tid dylika ärendens beredning erfordras därför samråd med därav berörda avdelningar. E t t sådant samarbete bör exempelvis i många fall äga rum i frågor, som röra planer för stridskrafternas användning, förbindelseväsendet, besättningslistor, personalens organisation och utbildning m. m. Särskilt uppenbart blir behovet av samråd i vissa frågor rörande fartygs byggande, då så gott som alla avdelningar mer eller mindre beröras därav. Detta samarbete mellan olika avdelningar tillgodoses bäst därigenom, att dessa på lämpligt sätt inordnas under en gemensam ledning, vilken har att fördela och leda deras arbeten samt skärskåda förekommande större frågor ur synpunkten av marinen i dess helhet. Såsom redan i kap. I I I framhållits, anser beredningen, att såväl för armén som för marinen bör förordnas en direkt under Konungen lydande chef med ständig befälsrätt över till respektive försvarsgren hörande truppförband, sjöstyrkor, formationer och anstalter ni. m. samt med erforderlig befogenhet även i fråga om förvaltningen. Den önskvärda enhetligheten inom marinens ledning bör i första hand tillgodoses genom att chefen för marinen erhåller chefs befogenhet jämväl med avseende på förvaltningen. Chefen för marinen blir sålunda i främsta rummet ansvarig för marinens ledning i såväl militärt som tekniskt-ekonomiskt avseende. Han bör i stort sett hava möjlighet och rätt att ingripa i all marinstyrelsens verksamhet. I likhet med vad i det föregående föreslagits beträffande chefen för armén, bör chefen för marinen vara ledamot av rikskommissionen för den ekonomiska försvarsberedskapen. Av skäl, som tidigare anförts beträffande chefen för armén, bör, enligt beredningens majoritets åsikt, chefen för marinen erhålla den ställning och de avlöningsförmåner, som enligt 5 § i avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement med flera verk äro tillerkända däri omnämnda generaldirektörer. Han bör alltså uppföras å marinstyrelsens stat med ett arvode av 19 000 kronor, samt hans pensionsförhållanden ordnas i överensstämmelse härmed. Samtidigt bör staten för flottans officerskår minskas med en flaggmansbeställning. Med hänsyn till sin tjänsteställning bör chefen för marinen innehava grad av viceamiral vid flottan. I samband härmed synes den för närvarande förekommande utnämningen av konteramiral (generalmajor) till viceamiral (generallöjtnant) efter visst antal tjänsteår

133 böra upphöra och dylik utnämning endast sparsamt förekomma i samband med avsked från beställning på stat såsom belöning för framstående duglighet och förtjänst. Vid befattningens tillsättande bör hänsyn tagas uteslutande till skicklighet och lämplighet men icke till tjänstegrad eller tjänsteålder. Beträffande chefens för marinen tjänsteställning har beredningens ledamot Hansson åberopat, vad han i det föregående anfört beträffande chefen för armén. På grund av det stora ansvar och det omfattande verksamhetsområde, som tillkommer chefen för marinen, är det uppenbart, att han måste ägna sin huvudsakliga tid och uppmärksamhet åt att dirigera marinens verksamhet i dess helhet. Därjämte tillkommer det honom att genom inspektioner av marinens olika grenar utöva en viktig kontrollerande verksamhet. Det torde därför icke bliva möjligt för chefen för marinen att ensam utöva den samlande och enhetliga ledning av arbetet inom marinstyrelsens olika avdelningar, som, enligt vad förut framhållits, bör eftersträvas. Härtill kommer, att chefen för marinen i egenskap av marinens högste befälhavare stundom — särskilt under krigstid, då han bör ingå i högkvarteret — torde bliva förhindrad att utöva den omedelbara ledningen av marinstyrelsen. Efter prövning av de olika utvägar, som kunna stå till buds för lösande av denna fråga, har beredningen funnit, att marinstyrelsens avdelningar böra sammanföras till sektioner, underställda var sin under chefen för marinen lydande sektionschef. Av dessa sektionschefer bör en samtidigt vara ställföreträdare för chefen för marinen. Sektionscheferna skola vara chefen för marinen behjälpliga vid utövandet av ledningen av marinens verksamhet. Sektionsindelningen bör uppgöras med hänsyn såväl härtill som till synpunkten att erhålla en smidig övergång från freds- till krigsorganisation samt avse att befrämja samarbetet mellan de avdelningar, vilkas uppgifter äro av den art, att ett sådant samarbete dem emellan ofta är av behovet påkallat. Härigenom vinnes även, att sektionerna komma att erhålla lämpligt avpassade verksamhetsområden. Beredningen anser sig böra särskilt understryka, att sektionsindelningen icke får innebära ett uppdelande av marin styrelsen i från varandra skilda myndigheter. Sektionerna äro delar av en och samma styrelse, där samarbete ständigt kan och bör pågå såväl mellan avdelningar, tillhörande en och samma sektion, som mellan avdelningar, tillhörande skilda sektioner.

Enligt vad i det föregående framhållits, skulle marinstyrelsen under Kungl. Maj:t utöva ledningen av rikets sjöförsvar. I jämförelse med marinens nuvarande centrala ledning skulle marinstyrelsen således komma att övertaga de verksamhetsområden, som nu tillkomma marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören, marinöverintendenten, marinöverläkaren, inspektören för undervattensbåtvapnet och marinundervisningskommissionen. Marinstyrelsen bör vara ett centralt verk samt intaga det rum bland rikets ämbetsverk, som förvaltningen av sjöärendena tidigare innehaft.

134 Övriga nu direkt under Konungen lydande befälhavare ock anstalter böra närmast underställas marinstyrelsen. Således bör även högste befälhavaren över kustflottan, som nu ingår i marinens överstyrelse, intaga samma ställning av lokal, verkställande myndighet som stationsbefälhavare m. fl. I sjökarteverkets nuvarande ställning ifrågasätter beredningen icke någon ändring.

B. Marinstyrelsens avdelningar m. m. 1. Artilleriavdelningen. A marinförvaltningens artilleriavdelning handläggas huvudsakligen ärenden, rörande artilleribestyckningen inom marinen, och vad därtill i tekniskt och ekonomiskt avseende hör, såsom materielbeskrivningar, föreskrifter för materielens skötsel och vård m. m. Utarbetandet av exercisreglementen för materielens handhavande, av skjutregler för vapnens utnyttjande samt av detaljföreskrifter för uttagning och specialutbildning av för artilleri- och eldledningsmaterielens betjänande avsedd, flottan tillhörande personal (riktare, avståndsobservatörer m. fl.) faller däremot inom marinstabens verksamhetsområde. Emellertid förfogar marinstaben på grund av personalknappheten i allmänhet ej över personal, specialutbildad för artilleriets utnyttjande, varför vid dessa reglementens utarbetande personal utanför marinstaben måste anlitas. De utarbetade reglementena remitteras sedermera i regel till marinförvaltningen för yttrande och bliva där av artilleriavdelningen granskade och eventuellt överarbetade. E t t sådant förfaringssätt måste givetvis leda till försening av arbetet samt dessutom medföra dubbelarbete. Ansvaret för de utarbetade reglementena åvilar marinstaben, men då, såsom ovan nämnts, i denna ofta icke ingår för dessa arbeten kvalificerad personal, torde i allmänhet ett sådant ansvar därifrån näppeligen kunna utkrävas. I varje fall måste likväl den myndighet, som handhar materielen i tekniskt och ekonomiskt avseende, granska förslaget, varigenom det ovan påtalade dubbelarbetet fortfarande komme att äga rum. I marinförvaltningens artilleriavdelning åter finnas i allmänhet tjänstgörande — förutom viss, huvudsakligen tekniskt utbildad personal — officerare, vilka under långvarig tjänstgöring sysslat med vapnens användning och personalens utbildning å ifrågavarande område. På grund härav och i överensstämmelse med de för den föreslagna organisationen grundläggande riktlinjerna har beredningen ansett, att alla till flottans artilleriväsende hörande frågor böra handläggas på en och samma avdelning inom marinstyrelsen, artilleriavdelningen. Formellt sett innebär detta visserligen en ökning i denna avdelnings arbetsbörda men knappast reellt, då, såsom ovan nämnts, en stor del av de ifrågakommande nya arbetsuppgifterna redan nu i viss omfattning påvila marinförvaltningens artilleriavdelning. Till den nuvarande artilleriavdelningens arbetsuppgifter har under senaste åren kommit det tekniskt-ekonomiska handhavandet av en del materiel, som icke direkt tillhör artilleriväsendet, men till vars anskaffande avdelningen

135 tagit initiativet. Exempel härpå är dimbildnings- och gasskyddsmaterielen. Då dimbildningsapparaterna till största delen tillverkas å varvens artilleridepartement, och för de rörliga apparaterna äro avsedda kemiska ämnen, vilkas liandhavande och vård betinga liknande skyddsåtgärder som krutet, torde en utbrytning från artilleriavdelningen av ärenden rörande dimbildningsmaterielen icke få anses påkallad. Vad gasskyddsmaterielen beträffar, kan denna visserligen betraktas såsom ett motmedel i den kemiska krigföringen och följaktligen anses nära sammanhörande med artilleriväsendet, men å andra sidan är den även ett viktigt redskap i den allmänna skyddstjänsten och således hänförbar jämväl till denna tjänstegren, vilken förutsattes böra tillhöra den i det efterföljande omnämnda skeppsbyggnadsavdelningen. Vid sådant förhållande och då dessutom ärenden rörande å fartygen fast inbyggd gasskyddsmateriel, vilken ofta är av samma natur som den personliga skyddsmaterielen, måste tillkomma skeppsbyggnadsavdelningen såsom sammanhörande med frågor angående fartygens inredning, synes det beredningen lämpligt, att samtlig gasskyddsmateriel hänföres till sistnämnda avdelning. Dessa ärenden komma alltså att avlastas från artilleriavdelningen. Med avseende å kustartilleriets artilleriväsende förutsattes, att det skall tillkomma den i det efterföljande omnämnda kustartilleriavdelningen att upptaga spörsmål beträffande anskaffning och ändring av hithörande materiel. I den händelse det vid ett dylikt ärendes beredning erfordras teknisk sakkunskap för konstruktioners eller kostnadsberäkningars utförande, bör, sedan genom beredning å kustartilleriavdelningen riktlinjer härför angivits, ärendet för sagda ändamål överlämnas till artilleriavdelningen. Sedan ärendets tekniska beredning på detta sätt genomförts, bör fattandet av beslut om anskaffning tillhöra kustartilleriavdelningen, varemot själva anskaffningen och därmed sammanhängande frågor samt kontroll och besiktning utföras genom artilleriavdelningens försorg. Kontroll av underhållsanslagen för kustartilleriets artilleriinventarier och handvapenförråd samt av skötsel av kustartilleriets artilleriammunitionsförråd bör, såsom nu är fallet, handhavas av artilleriavdelningen, som jämväl skall hava att handlägga ärenden rörande skötsel och vård av kustartilleriets artillerimateriel. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, skulle till artilleriavdelningen komma att höra ärenden, som angå marinens artilleriväsende, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; inventarier tillhörande artilleriuppbörden jämte för nämnda uppbörd behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens skjutbanor och artillerimålmateriel, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen, läroböcker, skjutläror m. ni., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel;

136 föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; tillsättning eller förordnande av samt ledighet och avsked för marinstyrelsens kemist; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. A artilleriavdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 4 officerare från flottan, 2 officerare från kustartilleriet, 1 artilleriingenjör, 1 kemist samt erforderlig kontors- och ritpersonal. 2. Min- och torpedavdelningen. De sjökrigets vapen, som i omfattning närmast efter artilleriet finnas representerade inom marinen, äro minan och torpeden. Under senare tid har utvecklingen inom sjökrigsväsendet pekat på lämpligheten av ett sammanförande av den personal, som avses att å flottans fartyg betjäna och utnyttja dessa vapen. Minan och torpeden hava dessutom, materiellt sett, en viktig gemensam beröringspunkt i sprängämnet, där försök beträffande det ena vapnet kunna vara av största värde för det andra. I marinförvaltningen handläggas ärenden rörande dessa båda vapen på två skilda avdelningar, nämligen minavdelningen och torpedavdelningen. Dessa båda avdelningar behandla dessutom vissa andra ärenden, som icke hava direkt samband med min- och torpedväsendet. Till minavdelningen höra sålunda ärenden rörande telegraf- och telefonmaterielen med tråd, såväl kustartilleriets fasta anläggningar som även flottans bevakningstelefonmateriel, samt dessutom kustartilleriets strålkastare. (Flottans strålkastare däremot tillhöra ingenjöravdelningen.) Minavdelningens nuvarande chef har dessutom f. n. marinförvaltningens uppdrag att handlägga vissa ämbetsverket i dess helhet tillkommande frågor rörande industriens krigsorganisation. Till torpedavdelningen åter hör, förutom torpedväsendet, jämväl radioväsendet i tekniskt och ekonomiskt avseende; intill den 1 juli 1926 åvilade jämväl frågor rörande marinens flygväsende sistnämnda avdelning. Såsom längre fram i annat sammanhang närmare utvecklas, föreslår beredningen ett sammanförande av samtliga ärenden rörande förbindelse- och kommunikationsväsendena till en särskild avdelning. I anslutning härtill böra ärenden rörande telegraf- och telefonmaterielen utbrytas från minavdelningen och ärenden rörande radioväsendet från torpedavdelningen. Frågor rörande kustartilleriets strålkastare synas i den utsträckning, de icke enligt

137 det följande böra ankomma på kustartilleriavdelningens prövning, böra tillhöra den avdelning, som handhar ärenden angående flottans strålkastare, nämligen skeppsbyggnadsavdelningen. Minavdelningens chef nu tillkommande ärenden rörande industriens krigsorganisation, i vad de beröra marinstyrelsen i dess helhet, föreslås, såsom under skeppsbyggnadsavdelningen närmare beröres, tillhöra denna senare avdelning. Det synes således ändamålsenligt, att min- och torpedavdelningarna befrias från de extra arbetsuppgifter, som de under senare år erhållit, och såsom verksamhetsområden uteslutande få min- och torpedväsendena. Med hänsyn till det starka samband, som, enligt vad i det föregående framhållits, finnes mellan min- och torpedvapnen, håller beredningen före, att dessa vapens ärenden böra handhavas av en och samma avdelning inom marinstyrelsen, lämpligen benämnd min- och torpedavdelningen, samt att dessa båda vapens personalgrupper böra förenas till att betjäna bägge vapnen. Den utgallring av ärenden från min- och torpedavdelningarna, som ovan föreslagits, underlättar jämväl en sammanslagning av dessa avdelningar. Av samma skäl som anförts beträffande artilleriavdelningen, bör på minoch torpedavdelningen vila — förutom det tekniskt-ekonomiska handhavandet av min- och torpedmaterielen — jämväl ansvaret för utarbetandet av föreskrifter för denna materiels utnyttjande och för personalens specialutbildning m. m., i vad berör flottan. Ärenden rörande kustartilleriets min- och torpedmateriel böra handläggas å min- och torpedavdelningen på det sätt och i den utsträckning, som föreslagits i fråga om motsvarande ärenden rörande kustartilleriets artillerimateriel. Till min- och torpedavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå marinens min- och torpedväsenden, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; inventarier tillhörande min- och torpeduppbörderna jämte för nämnda uppbörder behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens min- och torpedammunition, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens torpedskjutbanor och torpedmålmateriel; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen, läroböcker, skjutläror m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.;

138 mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad^ avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. A avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från ; flottan), 3 officerare från flottan, 1 miningenjör och 1 torpedingenjör samt erforderlig kontors- och ritpersonal. Å avdelningen bör dessutom tjänstgöra 1 kustartilleriofficer, avsedd för tjänstgöring jämväl å kommunikations- och skeppsbyggnadsavdelningarna. 3. Kommuiiikationsavdeliiiiigen. Marinens förbindelseväsende är i den nuvarande överstyrelsen splittrat på ett flertal avdelningar inom marinförvaltningen och marinstaben. Signaleringssystemen inom marinen måste dock, därest icke förvecklingar skola uppstå, vara ensartade, vare sig det gäller olika slags optisk signalering eller radiosignalering. Inom förbindelseväsendet sammanhänga vidare frågor angående materielens konstruktion i hög grad med frågor angående personalens organisation och utbildning. Sammanförandet av ärenden rörande marinens förbindelseväsende till en avdelning har sedan länge varit ett önskemål. Detta önskemål bör i den föreslagna marinstyrelsen tillgodoses genom inrättandet av en särskild avdelning, lämpligen benämnd JcommuniJcationsavdelningen. På skäl, som förut anförts, bör denna avdelning hava till uppgift icke blott anskaffning m. m. av samtlig förbindelsemateriel utan jämväl utarbetandet av föreskrifter för materielens utnyttjande ävensom, vad beträffar flottan, för personalens specialutbildning m. m. på ifrågavarande område. Givet är, att förbindelseväsendet måste utvecklas efter linjer, som under arbetet med den operativa planläggningen visa sig lämpliga. Då denna planläggning, i enlighet med vad längre fram angives, bör förläggas till en operationsavdelning, bör det tillkomma denna avdelning att angiva, huru förbindelseväsendet, operativt sett, bör utnyttjas. Härigenom vinnes, att den operativa planläggningen erhåller erforderligt inflytande på förbindelseväsendet, samtidigt som detta till sin natur enhetliga verksamhetsområde sammanhålles. För att än mera stärka sambandet mellan operations- och kommunikationsavdelningarna bör en officer avses för tjänstgöring å båda dessa avdelningar. I överensstämmelse med vad i det föregående framhållits, skulle sålunda till kommunikationsavdelningens handläggning överföras ärenden rörande radiotelegraf- och radiotelefonväsendet från nuvarande torpedavdelningen samt ärenden rörande trådtelegraf- och trådtelefonväsendet från nuvarande minavdelningen; den sistnämnda materielen bör beträffande flottan lämpligen samtidigt överföras från min- till radiouppbörden. Till radiouppbörden bör därjämte från elektriska uppbörden överföras undervattenssignal- och hydrofonmaterielen, vilken materiel är avsedd att betjänas av radiopersonalen, och

139 ärenden rörande denna materiel överflyttas från ingenjöravdelningen till kommunikationsavdelningen. Den optiska signalmaterielen är för närvarande beträffande flottan fördelad dels å skepparuppbörden, dels, vad beträffar sådan signalmateriel av elektrisk karaktär, å elektriska uppbörden. Ärenden rörande den förra uppbörden handläggas i marinförvaltningen å nautiska avdelningen, under det att ärenden rörande den senare tillkomma ingenjöravdelningen. Ärenden rörande den optiska signalmaterielen böra såvitt möjligt handläggas å den föreslagna kommunikationsavdelningen, dock att avdelningens verksamhet icke bör utsträckas till att omfatta fast inbyggd elektrisk signalmateriel eller strålkastare. Anskaffning av signalpistoler och pyroteknisk signalmateriel torde dessutom, såsom nära sammanhängande med artilleri väsendet, böra ske å artilleriavdelningen. En sådan koncentrering av ärenden rörande den optiska signalmaterielen torde medföra en del mindre förändringar i nuvarande indelning av fartygens uppbörder. Den optiska signalmaterielen bör därvid till den utsträckning, i vilken den faller inom kommunikationsavdelningens verksamhetsområde, tillhöra styrmansuppbörden. Till styrmansuppbörden höra bland annat jämväl vissa kompasser samt nautiska instrument och sjökort. Ärenden rörande denna materiel handläggas i marinförvaltningen å nautiska avdelningen. Då av skäl, som längre fram angivas, någon särskild nautisk avdelning icke är avsedd att ingå i marinstyrelsen, böra nu angivna ärenden i marinstyrelsen i stället tillhöra kommunikationsavdelningen. Med marinens förbindelseväsende sammanhänga även kustsignalväsendet och allmänna väderlekstjänsten. Hithörande ärenden handläggas nu å marinstabens kommunikationsavdelning. I marinstyrelsen böra dessa ärenden tillhöra kommunikationsavdelningen. Till denna avdelning böra vidare hänföras ärenden rörande kommunikationer till lands och vatten samt i luften utom kustfästningarnas inre kommunikationer. Med kommunikationerna sammanhänga även frågor rörande den militära sjömätningen, och vad därtill hör, ärenden, som för närvarande handläggas å marinstabens kommunikationsavdelning. Ärenden rörande materiel av ovannämnda slag, tillhörande kustartilleriet, böra handläggas å kommunikationsavdelningen på det sätt och i den utsträckning, som föreslagits i fråga om motsvarande ärenden rörande kustartilleriets artillerimateriel. "Vid utförandet av sina uppgifter torde kommunikationsavdelningen behöva samverka med vissa andra statliga myndigheter; och synes det lämpligt, att personal, tillhörande denna avdelning, bestrider befattningarna såsom extra ledamot av lotsstyrelsen, militärledsassistent (lämpligare benämnd marinassistent) i sjökarteverket samt marinassistent i telegrafstyrelsen. Till kommunikationsavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå marinens förbindelseväsende (radiotelegraf-, radiotelefon-, trådtelegraf-,

140 trådtelefon-, optiska signal-, undervattenssignal-, hydrofon-, kustsignal- och kustrapportväsenden), i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; inventarier tillhörande radio- och styrmansuppbörderna jämte för nämnda uppbörder behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; ' inventarier tillhörande kustsignal- och kustrapportväsendena jämte för dessa behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen och läroböcker m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; till marinens förbindelsetjänst hörande signaleringsföreskrifter, chifferoch censurbestämmelser, bestämmelser angående post- och telegrafväsendena m. m.; väderlekstjänsten vid marinen; militär sjömätning, militärleder och militärhamnar samt kommunikationsleder, hamnar och kustgeografi, i vad berör marinen; sjökarteväsendet, sjökort och annan kartmateriel för marinens behov; marinen berörande sjö-, luft- och lanttrafikfrågor i allmänhet för personoch godstransport i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; landets radioväsende ävensom allmänna sjöfarten och dess upprätthållande under krig och vid neutralitetsskydd, i vad på marinen ankommer; statsisbrytarens ledning och verksamhet; samverkan med sjökarteverket, telegraf-, post-, järnvägs- och lotsstyrelserna samt kommerskollegium, i vad avser marinens förbindelseväsende; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. ra.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning i taxeringsavseende av avgiftsbelagda radiotelegram vid marinens radiostationer; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. Å avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 5 officerare från flottan, varav 1 samtidigt tjänstgörande å operationsavdelningen, 1 radioingenjör samt erforderlig kontors- och ritpersonal. A avdelningen bör dessutom tjänstgöra 1 kustartilleriofficer, avsedd för tjänstgöring jämväl å min- och torpeclavdelningen samt å skeppbyggnadsavdelningen.

141 4. Skeppsbyggnadsavdelningen. Den avdelning, som i marinstyrelsen avses övertaga ingenjöravdelningens verksamhetsområde, föreslås erhålla benämningen skeppsbyggnadsavdelningen såsom mera betecknande för dess verksamhet samt stående i bättre överensstämmelse med benämningarna å marinstyrelsens övriga avdelningar. Skeppsbyggnadsavdelningen bör helt övertaga ingenjöravdelningens verksamhetsområde, varjämte av skäl, som förut anförts, densamma bör erhålla uppgiften att handlägga ärenden rörande specialutbildning m. m. av personal, erforderlig för handhavande av sådan flottans materiel, som tillhör avdelningen. Enligt vad i det föregående framhållits, böra dessutom till skeppsbyggnadsavdelningen överföras följande ärenden, nämligen från artilleriavdelningen ärenden rörande gasskyddsmaterielen, från minavdelningen ärenden rörande kustartilleriets strålkastare (härigenom komma samtliga strålkastarärenden att handläggas å en och samma avdelning, vilken tillika besitter den bästa tekniska fackkunskapen å ifrågavarande område) samt slutligen från nautiska avdelningen ärenden rörande inventarier tillhörande skepparuppbörden m. fl. uppbörder. Då ingenjördepartementen å flottans varv sysselsätta huvudparten av marinens arbetare, synes det ändamålsenligt, att skeppsbyggnadsavdelningen övertager handläggningen av ärenden rörande marinstyrelsen vidkommande arbetarfrågor. Enär under krig en omfattande nybyggnads- och reparationsverksamhet av stridsfartyg, berörande en betydande del av landets industrier, torde uppstå, erfordras redan under fred en noggrann planläggning av denna verksamhet. På grund härav och då skeppsbyggnadsavdelningen till följd av dess ingenjörtekniska struktur står i god kontakt med den privata industrien, synes det ändamålsenligt att till denna avdelning förlägga uppgiften att sammanhålla ärenden rörande industriens krigsorganisation, vad beträffar marinen i dess helhet. Beredningen har i sitt förslag också följt denna linje men anser, att frihet bör lämnas marinstyrelsen att, därest skäl tala därför, besluta om denna uppgifts förläggande till annan avdelning. Den till nautiska avdelningen nu hörande inkallelsedetaljen bör, såsom ägande ett starkt samband med ärenden angående industriens krigsorganisation, tillhöra den avdelning, som får sig anförtrott sammanhållandet av Ärenden rörande denna organisation. Med skeppsbyggnadsavdelningens verksamhetsområde sammanhör planläggningen i tekniskt avseende av handelsfartygs användning i krigstid. Avdelningens uppgift i detta avseende kan underlättas genom samverkan med den i kap. I I omnämnda fartygsuttagningskommissionen. Skeppsbyggnadsavdelningen tillhörande ärenden rörande kustartilleriet böra handläggas å avdelningen på det sätt och i den utsträckning, som föreslagits i fråga om motsvarande ärenden rörande kustartilleriets artillerimateriel. Marinöverdirektören förutsattes vara chef för skeppsbyggnadsavdelningen,

142 samtidigt chef för mariningenjörkåren. De ärenden rörande mariningenjörkårens personal m. fl., som det nu tillkommer marinöverdirektören att handlägga, böra beredas å skeppsbyggnadsavdelningen. Då det gäller byggande av krigsfartyg, vilket till övervägande del ankommer på skeppsbyggnadsavdelningen att leda, måste givetvis ett ständigt samarbete mellan representanter för alla dithörande intressen äga rum, för att fartyget i största möjliga mån skall bliva lämpat för sitt yttersta ändamål, striden. Erfarenheterna från världskriget beträffande krigsfartygs konstruktion visa, att, därest ett intimt samarbete mellan representanter för militära och tekniska synpunkter föreligger vid såväl fartygets planläggning som sedermera vid samtliga detaljers utarbetande, möjlighet finnes att i fråga om fartygens stridsvärde, flytbarhet och motståndskraft nå utomordentligt goda resultat. E t t sådant samarbete är i marinförvaltningen förutsatt att äga rum mellan ingenjöravdelningen och övriga avdelningar, men härvid koncentrerar helt naturligt varje avdelningschef sitt intresse huvudsakligen till de frågor, som beröra hans egen avdelning. E t t liknande samarbete mellan skeppsbyggnadsavdelningen och övriga avdelningar inom marinstyrelsen måste givetvis allt fortfarande äga rum. För att emellertid ytterligare vidga möjligheterna till samarbete på ifrågavarande område, anser beredningen, att i skeppsbyggnadsavdelningen bör ingå, förutom ingenjörtekniskt utbildad personal, jämväl militär personal. Denna militära personal bör hava till huvuduppgift dels att medverka vid avdelningens samarbete med övriga avdelningar, dels även att inom avdelningen representera de allmänt militära synpunkterna. Såsom föregångare till en dylik anordning kan betecknas den tidigare å ingenjöravdelningen tjänstgörande undervattensbåtutbildade sjöofficeren, vilkens verksamhet, enligt uppgift, varit synnerligen gagnelig. Av denna militärpersonal bör en officer vara utbildad till undervattensbåttjänst och en hava praktisk erfarenhet av skyddstjänst. En sådan förstärkning av skeppsbyggnadsavdelningen med militär personal torde ock sätta avdelningen i stånd att mera allsidigt kunna följa fartygsmaterielens utveckling i militärtekniskt hänseende till båtnad för dess konstruktionsverksamhet. Denna militärpersonal bör dessutom i lämplig omfattning handlägga ärenden rörande skyddstjänsten, däri inbegripet gasskyddstjänsten, strålkastare och inventarier tillhörande skepparuppbörden ävensom vissa avdelningen tillhörande mobiliseringsärenden. Till skeppsbyggnadsavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå inventarier tillhörande maskin-, timmermans- och skepparuppbörderna samt elektriska uppbörden, elektriska belysningen för marinens etablissemang jämte för nämnda uppbörder och materiel behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; skyddstjänsten å flottans fartyg; materieibeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård;

143 exercisreglementen och läroböcker m. ni., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag av ovan nämnd materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; fartygsmaterielens utveckling i såväl militärt som tekniskt avseende; konstruktion och nybyggnad samt underhåll av fartyg och annan flytande materiel; flottans tekniska inrättningar i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; marinmuseum; stationernas och kustfästningarnas eldsläckningsväsende, varvspolis, sjötransporter, körslor och järnvägstrafik, i den mån dylika ärenden icke handläggas å annan avdelning; den rörliga materielen till flottans järnvägar; förhyrning och försäkring samt bärgning av flytande materiel; trupptransportmateriel; marinens justeringsväsende; flottan tillhörande hamnområden, tomter, gatudelar, marker, vägar, kajer, hus och andra byggnader med tillhörande inventarier, gas- och vattenledningar med vad därtill hör i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; arbetarfrågor berörande marinen; samverkan med fartygsuttagniugskommissionen; industriens krigsorganisation såväl vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel som även sammanställande av från andra avdelningar lämnade uppgifter beträffande behov av materiel ävensom erforderlig samverkan härutinnan med andra myndigheter m. fl.; med industriens krigsorganisation sammanhängande mobiliseringsinkallelser av vid enskilda verk och fabriker anställd värnpliktig personal; mobiliseringshandlingar i övrigt m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver. Till skeppsbyggnadsavdelningen höra dessutom ärenden, som angå mariningenjörkårens personal samt mariningenjörsstipendiater, mariningenjörsaspiranter och mariningenjörselever, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m. A avdelningen föreslås tjänstgöra, förutom avdelningschefen, marinöverdirektören, mariningenjörer till samma antal som å ingenjöravdelningen, 3 officerare från flottan, därav 1 regementsofficer (samtidigt ordförande i fartygsuttagnings-

144 kommissionen), 1 officer från kustartilleriet (jämväl avsedd för tjänstgöring å min- ocli torpedavdelningen samt å kommunikationsavdelningen) jämte erforderlig kontors- och ritpersonal. 5.

Intendenturavdelningen.

Av enahanda skäl, som framhållits beträffande skeppsbyggnadsavdelningen, bör den avdelning, som i marinstyrelsen skall övertaga intendentavdelningens verksamhetsområde, benämnas intendenturavdelningen. Till denna avdelning böra, i överensstämmelse med vad förut framhållits, förläggas ärenden angående föreskrifter för specialutbildning av flottans ekonomipersonal med undantag av sjukvårdspersonalen. Marinöverintendenten förutsattes vara chef för intendenturavdelningen, samtidigt chef för marinintendenturkåren. De ärenden, som det nu tillkommer marinöverintendenten att handlägga i egenskap av personalchef, böra tillhöra intendenturavdelningens verksamhetsområde. Till intendenturavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå den marinen tillhörande personalens provianterande och förseende med beklädnad och sängservis samt inkvartering i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; materialutredning i de delar, som ej tillhöra annan avdelning; marinens förrådsväsende; välfärdsinrättningar för personalen i intendenturavseende; upphandling av dels kol, olja och intendenturmateriel, dels eljest förnödenheter i större omfattning, där så prövas lämpligt och upphandlingen icke tillhör annan avdelning; uthyrning eller annan upplåtelse av marinens för egen räkning ej använda fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning; föreskrifter m. m. beträffande uttagning av personal till utövande av ekonomitjänsten vid flottan, med undantag av sjukvårdare, ävensom för den härför erforderliga specialutbildningen av ifrågavarande personal; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver. Till intendenturavdelningen höra dessutom ärenden, som angå marinintendenturkårens personal samt marinintendentskadetter, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m. För tjänstgöring å intendenturavdelningen beräknas personal i samma omfattning som för närvarande å intendentavdelningen.

145 6. Sjnkvårdsavdelningen. Sanitetsavdelningens verksamhetsområde bör i marinstyrelsen övertagas av sjukvårdsavdelningen, varvid namnförändringen föranletts av enahanda skäl, som förut angivits beträffande skeppsbyggnads- och intendenturavdelningarna. Yerksamhetsområdet förutsattes utökat med ärenden rörande sjukvårdspersonalens specialutbildning m. m. Marinöverläkaren förutsattes vara chef för sjukvårdsavdelningen, samtidigt chef för marinläkarkåren. De ärenden, som det nu tillkommer marinöverläkaren att handlägga i egenskap av personalchef, böra tillhöra sjukvårdsavdelningens verksamhetsområde. Till sjukvårdsavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå hälso- och sjukvården vid marinen ävensom därför avsedda inventarier och utredning; materielbeskrivningar och föreskrifter för sjukvårdsmaterielens skötsel och vård; för handhavandet av ovan nämnd materiel erforderliga exercisreglementen och läroböcker m. m.; föreskrifter m. m. beträffande uttagning av personal till utövande av sjukvårdstjänsten vid marinen ävensom för den härför erforderliga specialutbildningen av marinens personal; samverkan med medicinalstyrelsen, i vad angår avdelningens verksamhet; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning av inkommande redogörelser beträffande sjukvårdsmaterielen; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. Till sjukvårdsavdelningen höra dessutom ärenden, som angå marinläkarkårens personal, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m. För tjänstgöring å sjukvårdsavdelningen beräknas personal i samma omfattning som för närvarande å sanitetsavdelningen. 7. Centralavdelningen. Såsom av det föregående framgår, förutsattes, att förut omnämnda avdelningar skola hava att handlägga bland annat vissa ärenden rörande personalen. Dessa ärenden beröra huvudsakligen en del föreskrifter för specialutbildningen av flottans personal ävensom uppställandet av de fordringar, som böra gälla vid uttagning av personal, avsedd att betjäna viss materiel. Det enhetliga sammanställandet av dessa föreskrifter jämte ärenden rörande 1677 27

146 personalens allmänmilitära utbildning — med andra ord flottans skolreglementen — böra handhavas å en särskild avdelning, benämnd centralavdelningen. Denna skall hava att från övriga vederbörande avdelningar inhämta och sammanställa uppgifter rörande de speciella krav beträffande persolen, som från dessa avdelningar kunna framkomma, samt därvid utöva en sammanhållande verksamhet beträffande de reglementen m. m., som beröra personalens organisation och utbildning. Med stöd av från de olika avdelningarna framlagda detaljförslag bör centralavdelningen utforma de besättningslistor, som erfordras för fartyg m. m. Centralavdelningen får sålunda bland annat samma uppgifter som en personalavdelning. Avdelningen får dock ett starkt samband med samtliga förut nämnda avdelningar, enär dess arbete i angivna hänseenden måste vara grundat på dessas specialutredningar. Med hänsyn till det tydliga samband, som finnes mellan de olika utbildningsföreskrifterna och planläggningen av personalens övningar, bör detta planläggningsarbete jämväl åvila centralavdelningen. Centralavdelningen bör vidare handlägga ärenden rörande allmänna reglementen för flottan. Avdelningen erhåller således i detta avseende liknande verksamhetsområde som marinstabens nuvarande organisationsavdelning. Ärenden rörande värnpliktiga sammanhöra givetvis med övriga personalärenden, i det att bland annat besättningslistorna till stor del utfyllas av denna personalkategori. I enlighet med den strävan efter koncentration av ärenden, som nödvändiggöres av den rådande personalknappheten, böra därför samtliga värnpliktsärenden — utom beträffande utbildningen av kustartilleriets värnpliktiga — förläggas till centralavdelningen. Denna kommer alltså att omfatta' även marinstabens mobiliseringsavdelnings verksamhetsområde i detta hänseende. Centralavdelningen bör jämväl utöva den sammanhållande verksamhet beträffande för flottans mobilisering erforderliga planer, som nu åvilar marinstabens mobiliseringsavdelning. I enlighet med vad sålunda anförts, skulle till centralavdelningen komma att höra ärenden, som angå för tjänsten inom flottan erforderliga författningar, reglementen ock föreskrifter, som icke huvudsakligen falla inom annan avdelnings verksamhetsområde ; för flottan erforderliga exercis- och skolreglementen samt instruktioner i övrigt för personalens organisation, uttagning och utbildning m. m., vilka äro av allmän natur och ej skola av annan avdelning handläggas; enhetligheten och sammanhållningen i övrigt av skolreglementen, exercisreglementen, skjutläror, instruktioner och föreskrifter rörande personalens vid flottan organisation, uttagning för olika yrkesgrenar och tjänster samt dess utbildning i skolor och kurser m. m.; idrott; personalens omhändertagande under fritid m. m. dylikt, vad beträffar flottan;

147 planläggandet av övningar med flottans personal och med till sjöförsvaret anslutna frivilliga kårer jämte kostnadsberäkningar härför; övningar med och personalutbildningen vid flygvapnet, i vad angår marinen ; instruktioner för befälhavare över de sjöstyrkor och fartyg, som rustas i fredstid; strafflagstiftningen för krigsmakten, i vad berör marinen; lagar, författningar och föreskrifter rörande värnplikten inom marinen samt deras tillämpning; flottans organisation; mobiliseringshandlingar m. m. berörande å avdelningen handlagda ären^ den; samt sammanhållandet i övrigt av planläggningen för flottans mobilisering. A avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 4 officerare från flottan, 1 marinintendent samt erforderlig kontorspersonal. 8. Kustartilleriavdelningen. Beträffande kustartilleriet — vilket begrepp enligt vad förut nämnts bör omfatta även kustfästningarna — har beredningen ansett, att det bör tillkomma en ansvarig kustartilleriavdelning att inom marinstyrelsen handlägga ärenden rörande detta vapenslags personal, materiel, krigsförberedelser m. m. Dessa ärenden böra därför sammanföras till en kustartilleriavdelning, i den mån de icke — med hänsyn till kustartilleriets samband med flottan samt nödvändigheten av att undvika dubbelorganisation — böra förläggas till de avdelningar, som hava att handlägga likartade ärenden rörande flottan. Vad beträffar personalen, dess organisation och utbildning, bör avdelningen i stort sett omfatta samma verksamhetsområde, som nu tillkommer chefen för kustartilleriet, utökat med de ärenden rörande detta vapen, som nu handläggas av marinstaben. Härvid böra dock undantagas de ärenden, vilka hava sådant samband med liknande inom flottan, att de icke lämpligen böra handläggas uteslutande av å kustartilleriet utbildad personal. Bland sådana ärenden märkas kustfästningarnas allmänna användning under krig, förbindelsetjänsten i vissa avseenden samt redovisning av värnpliktiga. Beträffande frågor rörande kustartilleriets materiel bör, i anslutning till vad tidigare anförts, kustartilleriavdelningen utföra den dirigerande handläggningen, under det att de avdelningar, som behandla ärenden angående materiel av liknande art, tillhörande flottan, böra ombesörja erforderliga tekniska och ekonomiska utredningar samt handlägga ärenden rörande underhåll och förvaltning av den förefintliga materielen ävensom förrådsförvaltning. Den nuvarande fortifikationsavdelningen handlägger ärenden, som beröra kustfästningarnas fortifikatoriska anordningar, byggnader och fortifikationsmateriel. Med hänsyn till att kustartilleriledningen bör erhålla en så vid ansvarsställning som möjligt beträffande hithörande frågor, samt då de forti fikatoriska anordningarna inom ett kustförsvar i nutida krigföring synas

148 hava fått minskad betydelse, torde fortifikationsavdelningen lämpligen kunna ingå såsom en fortifikationsbyrå i kustartilleriavdelningen. Till kustartilleriavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå upptagandet av spörsmål beträffande anskaffning eller ändring av sådan materiel, som på grund av sin natur avses att tillföras, respektive tillhör kustfästningarnas tygförvaltningar, ävensom beslut om anskaffning eller ändring av dylik materiel; befästningar, kaserner, byggnader och materiel, som tillhöra kustfästningarnas fortifikationsförvaltningar, med därtill hörande inventarier och utredning, ävensom skötsel och vård av ifrågavarande befästningar, byggnader m. m.; kustfästningarnas hamnområden, tomter, vägar, kajer o. d. samt yttre renhållning; kustfästningarnas sjötransporter samt övriga trafikfrågor; kustartilleriets organisation, taktik och krigsberedskap; kustartilleriets samverkan med armé- och flygstridskrafter samt civila myndigheter under krig och vid neutralitetsskydd, i den mån dessa ärenden ej handläggas å annan avdelning; kustartilleriets förbindelsetjänst, i den mån dessa ärenden ej handläggas å annan avdelning; planläggandet av kustartilleriets övningar och krigsövningar jämte kostnadsberäkningar härför; för tjänsten inom kustartilleriet erforderliga utbildningsföreskrifter, exercisoch skolreglementen och läroböcker m. m., i den mån dessa ärenden icke handläggas å annan avdelning, ävensom för tjänsten inom kustartilleriet erforderliga författningar, föreskrifter och reglementen; mobiliseringshandlingar och mineringsplaner m. m., i vad de beröra kustartilleriet; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av fortifikationsmateriel samt beräknande av behov av övrig kustartilleriet tillhörande materiel m. m.; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande årsredogörelser för fortifikationsförråden; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver. Till kustartilleriavdelningen höra dessutom ärenden, som angå kustartilleriets personal, i vad beträffar rekrytering, antagning, utnämning, befordran, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor, klädselföreskrifter och omhändertagande under fritid m. m.; samt kustartilleriets personals tjänsteduglighet ävensom ordning och krigstukt inom kustartilleriets förband och anstalter m. m.; Av ovan nämnda ärenden tillhöra följande kustartilleriavdelningens fortifikationsbyrå, nämligen ärenden, som angå

149 befästningar, kaserner, byggnader och materiel, som tillhöra kustfästningarnas fortifikationsförvaltningar, med därtill hörande inventarier och utredning, ävensom skötsel och vård av ifrågavarande befästningar, byggnader m. m. A avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från kustartilleriet), 4 officerare från kustartilleriet samt erforderlig kontorspersonal. Av officerarna avses en för tjänstgöring jämväl å kommandoavdelningen samt lämpligt antal såsom adjutanter hos chefen för kustartilleriet. Vidare bör å kustartilleriavdelningens fortifikationsbyrå tjänstgöra personal från fortifikationen i samma omfattning som nu är fallet å marinförvaltningens fortifikationsavdelning. Slutligen bör om möjligt å avdelningen tidvis tjänstgöra en officer ur armén såsom biträde vid behandling av frågor rörande användningen av arméns stridskrafter inom kustfästningarna (samtidigt avsedd för tjänstgöring å operationsavdelningen). 9. Civilavdelningen och amiralitetsrådet m. fl. Av den i kap. I I lämnade redogörelsen för marinförvaltningens nuvarande organisation framgår, att chefen för civilavdelningen, marinöverkommissarien, samt amiralitetsrådet hava sin verksamhet inriktad å dels uppgifter av mera självständig art, där beredningen ankommer på den civile ledamoten, dels även uppgifter såsom rådgivande vid annan ledamots föredragning. I båda dessa hänseenden ankommer det större antalet ärenden på amiralitetsrådet. Enligt beredningens uppfattning kan det icke vara lämpligt att bibehålla en anordning, som hos samme befattningshavare förenar mera självständiga uppgifter med en ganska betydande rådgivande verksamhet. Beredningen håller före, att fördelningen av göromålen mellan marinöverkommissarien och amiralitetsrådet bör så avpassas, att den förre såsom avdelningschef övertager, förutom handläggningen av de mål, som nu ankomma på civilavdelningen, jämväl ärenden rörande uppbörden, anordnandet och redovisningen av till marinstyrelsen hörande medel och i stället befrias från skyldighet att deltaga i avgörandet av ärenden, som, utan att direkt beröra civilavdelningen, föredragas av annan ledamot. Denna senare skyldighet bör helt och hållet överflyttas på amiralitetsrådet. En sådan anordning kommer att medföra vissa avsevärda fördelar även ur annan synpunkt. Sålunda skulle de rent ekonomiska frågorna i marinstyrelsen komma att företrädas av avdelningschef, jämställd med de ledamöter, vilka handlägga de tekniska spörsmålen. Chefen för civilavdelningen kommer därigenom även att intaga den ställning med hänsyn till den ekonomiska förvaltningen, som 1908 års kommitté för avgivande av förslag till marinförvaltningens omorganisation avsåg, men som ej blivit genomförd. I likhet med vad som i det följande förutsattes rörande delegering av viss beslutanderätt till avdelningscheferna för de tekniska avdelningarna, anser beredningen lämpligt, att — till underlättande av ledningens arbetsbörda — en något ökad befogenhet gives även chefen för civilavdelningen i de på honom ankommande frågorna. I sådant avseende ifrågasattes, icke

150 blott att amiralitetsrådets nuvarande befogenhet enligt § 13 i instruktionen för marinförvaltningen överflyttas på chefen för civilavdelningen, utan även att denne avdelningschef skall fatta beslut i kassaärende samt i besvär över underlydande myndighets beslut i kassaärende r varvid med kassaärende skulle förstås sådant ärende, i vilket enligt kungörelsen med föreskrifter angående fullföljd av talan i vissa besvärs- och anmärkningsmål m. m. (SFS 528/1924) klagan emot beslut fullföljes till kammarrätten, och vilka frågor samtliga äro av den art, att utbetalningsbeslutet beror å tillämpning av gällande författning eller annan rättsgrund. Såsom föredragande i dylika besvärsmål avses en sekreterare, vilken — i likhet med förste revisorn, som är föredragande i anmärkningsmål — bör vara placerad i lönegraden B 26. Vidare förutsattes, såväl att denne sekreterare deltager i handläggningen inför chefen för civilavdelningen av anmärkningsmål, som ock att förste revisorn på enahanda sätt deltager i avgörandet av besvär i kassaärenden, båda med reservationsrätt. Amiralitetsrådet bör däremot icke deltaga i behandlingen av dessa kassaärenden och anmärkningsmål. Till civilavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå utgifter rörande: avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.; de värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning; undervisning, understöd och expenser m. m.; marinens fasta egendom i rättsligt hänseende samt i övrigt i de delar, som ej ankomma på annan avdelning; uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinstyrelsens befattning hörande medel; sammanfattandet av förslagen till nya eller förändrade stater angående marinstyrelsen tillhörande medelsförvaltning; frågor av administrativ och allmänt juridisk natur, som icke tillhöra annan avdelning; tillsättning och avsked från civil tjänstebefattning vid marinstyrelsen i 26. eller lägre lönegrad, ledighet från och förordnande å dylik befattning samt ansvar för tjänstefel av marinstyrelsens civila personal; placering i löneklass av marinstyrelsens civila personal; samt avskrivnings-, besvärs- och anmärkningsmål. A civilavdelningen böra finnas kansli, advokatfiskalskontor, bokslutskontor, kassakontor och revisionskontor. Då registratorskontoret är gemensamt för hela marinstyrelsen, synes det beredningen mindre lämpligt att, såsom nu är fallet, bibehålla detsamma under civilavdelningen. Beredningen föreslår därför, att detta kontor överflyttas till kommandoavdelningen, vilken är avsedd att lyda direkt under chefen för marinen. F ö r tjänstgöring å kansliet beräknas 1 sekreterare, 1 notarie och 1 amanuens. E n av de å kansliet nu tjänstgörande amanuenserna indrages. Advokatfiskalskontoret, bokslutskontoret, kassakontoret och revisionskontoret böra bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter och den härför avsedda personalen. Med den organisation, som beredningen, enligt vad under kommandoavdelningen sägs, ifrågasätter rörande registratorskontoret, komma aktuarien

151 och registratorn samt en amanuens att indragas, under det att till tjänstgöring å samma kontor placeras en kansliskrivare i lönegraden B i l . Denne senare befattningshavare ersätter den å registratorskontoret nu tjänstgörande ickeordinarie befattningshavaren i 11. lönegraden, vilken således bör indragas. I marinförvaltningen tjänstgöra för närvarande fyra kontorsbiträden i lönegraden B 4 och i marinstaben två icke-ordinarie biträden, vilka senare biträden avlönas från den å marinstabens stat uppförda anslagsposten å 5 000 kronor. För marinstyrelsen beräknas fem ordinarie kontorsbiträden erforderliga, varemot den förenämnda anslagsposten å 5 000 kronor bör utgå. Antalet expeditionsvakter utgör för närvarande i marinförvaltningen tre, varav en förste expeditions vakt, och i marinstaben en. För tjänstgöring i marinstyrelsen beräknas fyra expeditionsvakter, därav en förste expeditionsvakt, bliva erforderliga. Till avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. i marinförvaltningen beräknas för budgetåret 1927—1928 ett belopp av 79 000 kronor. Då, såsom beredningen ovan föreslagit, två amanuenser och en icke-ordinarie befattningshavare i 11. lönegraden kunna indragas, beräknas en däremot svarande minskning i förenämnda anslagspost kunna äga rum. Den rådgivande verksamhet i ekonomiskt och administrativt hänseende, som skulle tillkomma amiralitetsrådet, synes kunna underlättas på så sätt, att hans justering av ärenden av mindre vikt i regel begränsas till själva anslagsfrågan. Han bör däremot jämväl i administrativt hänseende deltaga i större ärendens beredning. Amiralitetsrådet skall därjämte hava att, i enlighet med vad därom finnes särskilt stadgat, biträda flygstyrelsen i frågor av administrativ och allmänt juridisk natur. Såsom biträde åt amiralitetsrådet bör avses en sekreterare i lönegraden B 24. I marinstyrelsen skulle sålunda komma att tjänstgöra följande civila personal : A. CivilaTdelningen, Chef: marinöverkommissarien. Kansliet: en sekreterare i lönegraden B 26, en notarie » > B 21, en amanuens. AdvoJcatftsJcalskontoret: advokatfiskal med arvode. Bohslutshontoret: en kamrerare i lönegraden B 24, en revisor och bokhållare i lönegraden B 21. Kassakontoret: en kassör i lönegraden B 21. JReviszonsJcontoret: en förste revisor i lönegraden B 26, två revisorer » » B 21, två amanuenser.

152 B. Amiralitetsrådet. Kansli: en sekreterare i lönegraden B 24. C. Övrig" personal. En kemist i lÖDegraden C 12 (artilleriavdelningen), > kansliskrivare i lönegraden B 11 (registratorskontoret), fem kontorsbiträden » » B 4, en förste expeditions vakt i lönegraden B 7, tre expeditionsvakter » » B 5, erforderlig icke-ordinarie personal. A revisionskontoret böra dessutom tjänstgöra 2 marinintendenter. 10.

Operationsavdelningen.

De avdelningar, som hittills behandlats, hava inom sina verksamhetsområden såväl ekonomiska frågor som personalärenden, varjämte, med undantag för central- och civilavdelningarna, tillkomma tekniska frågor. Såsom under avdelning A här ovan framhållits, finnas inom marinen vissa verksamhetsområden, vilka icke på samma sätt som de hittills behandlade hava direkt samband med personalen eller materielen. Planläggningen för sjöförsvarets uppträdande vid krig eller neutralitetsskydd fordrar givetvis en ingående kännedom om marinens personal och materiel, men det utomordentligt viktiga arbetet med dessa planer kännetecknas framför allt av sin spekulativa art. Detta arbete bör anförtros åt en operationsavdelning med i stort sett samma verksamhetsområde som marinstabens operationsavdelning. Avdelningen bör dock helt koncentrera sig på detta planläggningsarbete och därför såvitt möjligt frigöras från andra uppgifter. I enlighet härmed hava folkrättsliga spörsmål överförts till utrikesavdelningen samt ärenden rörande förbindelseväsendet — i enlighet med vad under kommunikationsavdelningen framhållits — till denna senare avdelning. Till operationsavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå sjöstyrkornas och kustfästningarnas användning under krig och till neutralitetsskydd; sjöstyrkornas krigsberedskap, fördelning och gruppering; instruktioner för befälhavare över sjöstyrkor och för kommendanter i kustfästningar under krig och vid neutralitetsskydd; mineringsplaner för flottan; operationsbaser, krigsankarplatser samt planer för deras förberedande; samverkan mellan marinstridskrafter och lantstridskrafter, luftstridskrafter, till försvaret anslutna frivilliga kårer samt civila myndigheter, i vad avser stridskrafternas användning under krig och till neutralitets skydd; krigsövningar, som beröra flottan; sjöstyrkornas taktik och bevakningstjänst; utnyttjandet i operativt hänseende av marinens förbindelseväsende, särskilt i vad avser marinstridskrafternas ledning under krig; samt

153 mobiliseringshaDdlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden. Å avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 4 officerare från flottan, varav 1 avsedd för tjänstgöring jämväl å kommunikationsavdelningen, samt erforderlig kontorspersonal. A avdelningen bör om möjligt tidvis tjänstgöra en officer ur armén (samtidigt avsedd för tjänstgöring å kustartilleriavdelningen). 11. Utrikesavdelningen. Underrättelseväsendet skall i första hand sörja för införskaffandet av upplysningar om förhållanden inom andra länder och bör därför handhavas av en särskild avdelning, utrikesavdelningen, med i huvudsak samma verksamhetsområde som marinstabens utrikesavdelning. Avdelningen torde lämpligen även böra handhava ärenden rörande internationell rätt och Nationernas Förbund, i den mån dessa frågor beröra sjöförsvaret. Till utrikesavdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå inhämtandet av sjömilitära underrättelser, såsom beträffande olika mariners organisation, personal, materiel, budget, övningar och fartygsförflyttningar m. m.; handhavandet av marinens underrättelseväsende i övrigt; svenska och utländska undersåtars tillträde till marinens etablissemang, befästningar, fartyg, övningar och utbildningskurser; främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten; internationell rätt, Nationernas Förbund, för tjänsten erforderliga reglementen, författningar, föreskrifter och uppslagsböcker, som beröra rikets förhållande till utländska makter och deras undersåtar, allt i den mån ärendena beröra sjöförsvaret och icke skola av annan avdelning handläggas; instruktioner för marinattachéer och deras verksamhet; beskrivningar över utländska orter, som äro avsedda att besökas av svenska örlogsfartyg; besvarande av marinen berörande förfrågningar från representanter för främmande makter; ordnande och distribution av särskilda föreskrifter, som vid svenska örlogsfartygs expeditioner till främmande farvatten skola iakttagas i fråga om tillträde till utländska hamnar och farleder, kommunikation med och besök i land m. m. dylikt; föreskrifter om salut, honnör och dylikt; film- och annan bildcensur; samt mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden. A avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 3 officerare från flottan samt erforderlig kontorspersonal. Till avdelningens personal hänföras dessutom 3 marinattachéer (officerare från flottan).

154 12. Sjökrigshistoriska avdelningen. Vid framläggandet av 1925 års försvarsproposition framhöll föredragande •departementschefen bland annat följande: »Beträffande ifrågasatt inrättande av en sjökrigshistorisk avdelning, motsvarande den inom generalstaben befintliga krigshistoriska avdelningen, torde något förslag icke böra framläggas i detta sammanhang, men jag förutsätter, att ett bättre tillgodoseende av den sjökrigshistoriska forskningen, vartill ock hörer ordnandet av flottans arkiv under chefens för marinstaben ledning, skall kunna åvägabringas utan ökning av personalstaterna.» I marinstabens instruktion finnes också inrymd uppgiften: »att verkställa historiska forskningar beträffande såväl Sveriges som främmande makters sjökrig». På grund av andra och mera trängande arbetsuppgifter samt begränsad personal tillgång har inom marinstaben det sjökrigshistoriska arbetet dock avsevärt måst eftersättas. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 27 maj 1927 har chefen för marinstaben framhållit nu rådande brister beträffande den sjökrigshistoriska forskningen samt uttalat den åsikten, att detta arbete helst borde förläggas till en särskild avdelning inom marinstaben. Med hänsyn till beredningens pågående arbete ansåge sig dock marinstabschefen icke för närvarande böra föreslå inrättandet av en dylik avdelning. Den uppgift, som borde tillkomma en sådan avdelning, syntes honom tillsvidare lämpligen kunna anförtros åt en under chefen för marinstaben ställd sjökrigshistorisk kommission. Ett särskilt arvode av 2 500 kronor för år borde därvid beräknas, för att en officer, antingen tillhörande stammen (övergångsstat) men jämväl kommenderad till annan tjänstgöring eller också en officer ur reserven, som lämpade sig för uppdraget, skulle kunna anlitas som ledare av kommissionen. Likaså borde ett arvode av 2 500 kronor för år utgå till en tjänsteman inom riksarkivet, med uppdrag att tillhandagå marinstaben med erforderliga upplysningar och anvisningar beträffande inom riksarkivet befintliga sjökrigshistoriska arkivalier (sjökrigsarkivarie). I övrigt skulle den sjökrigshistoriska kommissionens personal bestå av en eller annan för ändamålet lämpad officer, ävensom några värnpliktiga studenter. Ett belopp av 500 kronor borde beräknas för erpenser o. d. I ett över ifrågavarande förslag den 5 augusti 1927 avgivet yttrande tillstyrker riksarkivet chefens för marinstaben förslag, varvid dock förutsattes, att den nuvarande anordningen av förvaringen och vården av de sjömilitära arkivalierna under riksarkivets ledning även för framtiden förbliver orubbad. Tillvaratagandet av den rent vetenskapliga inriktningen av intresset hos de personer, som framdeles kunde ifrågakomma som deltagare i den sjökrigshistoriska forskningen, och på deras grundläggande utbildning i källkritisk forskningsmetod, borde, enligt riksarkivets mening, främst tillkomma ledningen av sjökrigshögskolan, i vars undervisningsplan krigshistorien måhända i samband därmed kunde förutsättas vinna stärkt ställning. Riksarkivet anslöte sig slutligen också till förslaget, att den tjänsteman inom verket, som hade särskild befattning med de sjömilitära serierna, mot sär-

155 skilt arvode skulle avses att tillhandagå marinstaben med erforderliga upplysningar och anvisningar. Beredningen, som anser det vara synnerligen önskvärt, att den sjökrigshistoriska forskningen organisatoriskt sett bliver fastare ordnad än hittills, vill för sin del föreslå, att en sjökrigshistorisk avdelning inrättas i marinstyrelsen. Härvid förutsattes, att ett nära samarbete äger rum mellan denna avdelning och den krigshistoriska avdelningen inom generalstaben. Beredningen håller visserligen före, att den sjökrigshistoriska avdelningens verksamhet i hög grad skulle gagnas, därest, såsom chefen för marinstaben föreslagit, en sjökrigsarkivarie tillkomme, men anser denna fråga böra upptagas till avgörande, först sedan erfarenhet vunnits om avdelningens arbetssätt m. m. Huruvida inrättandet av en sjökrigshistorisk avdelning inom marinstyrelsen bör medföra någon förändring i den nuvarande anordningen av förvaringen och vården av de sjömilitära arkivalierna torde även böra bero på framtida prövning. Förutom uppgiften att ordna och öva tillsyn över marinstyrelsens arkiv bör till avdelningen jämväl hänföras handhavandet av marinstyrelsens bibliotek. Detta bör omfatta ej blott marinstabens bibliotek utan jämväl i övrigt de bok- och tidskriftsamlingar, som för närvarande finnas i marinförvaltningen och hos chefen för kustartilleriet. Dock synes intet hindra, att den speciella litteratur, som erfordras för avdelningarnas arbeten, förvaras å respektive avdelningar. Genom central upphandling och katalogisering bör expensanslaget på ett ekonomiskt sätt kunna utnyttjas, i vad avser anskaffandet av litteratur. Då, såsom i det föregående framhållits, beredningen utgått från att någon ökning av personalstaterna enligt 1925 års försvarsbeslut icke bör äga rum, har beredningen undersökt, huruvida arbetet på denna avdelning skulle kunna utföras av personal, som därjämte innehar andra befattningar inom marinen i Stockholm. Beredningen har därvid kommit till den uppfattningen, att chefen för sjökrigshögskolan lämpligen skulle med denna sin befattning kunna förena chefsskapet för sjökrigshistoriska avdelningen i marinstyrelsen, en anordning, vilken jämväl torde medföra vissa fördelar för nämnda skola. Därjämte bör en pensionerad officer med arvode, såsom hittills, avses att bestrida befattningen såsom bibliotekarie, jämväl biträdande vid den sjökrigshistoriska forskningen. Beredningen anser dessutom, att ytterligare en pensionerad officer med arvode bör avses att tjänstgöra å avdelningen, varigenom den föreslagna organisationen kommer att föranleda en kostnadsökning, motsvarande arvodesbeloppet till sist nämnd officer. Till sjökrigshistoriska avdelningen skulle alltså komma att höra ärenden, som angå historiska forskningar beträffande såväl Sveriges som främmande makters sjökrig; samt ordnandet och vården av inom marinen befintliga bibliotek och arkiv. A avdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (chefen för sjökrigshögskolan), 2 pensionerade officerare med arvode samt erforderlig kontorspersonal.

156 13. Kommandoavdelningen. Såsom under kap. I I I framhållits, skulle enligt beredningens förslag en del av de ärenden, som nu behandlas såsom kommandomål, i stället avgöras i centrala instanser. Dessa kommandoärenden komma, vad beträffar marinen, givetvis att falla delvis inom de verksamhetsområden, som föreslagits för de olika avdelningarna inom marinstyrelsen. Särskilt blir detta fallet med vissa personalärenden. Beträffande de civilmilitära kårerna och kustartilleriet böra dylika ärenden tillhöra den avdelning, som är underställd vederbörande personalchef. Däremot böra personalärenden rörande flottans officerare samt sjö- och reservkadetter, vilkas beredning nu till största delen sker i sjöförsvarets kommandoexpedition, i marinstyrelsen beredas å en särskild kommandoavdelning med uppgift tillika att sammanhålla övriga avdelningar tillkommande rena kommandoärenden, vilka enligt det följande skola avgöras av chefen för marinen. Inom kommandoavdelningens verksamhetsområde skulle därjämte falla beredningen av en stor del av de övriga ärenden, som nu tillkomma sjöförsvarets kommandoexpedition, varjämte genom kommandoavdelningens försorg bör expedieras större delen av de beslut (order), vilka utgå från marinstyrelsen, och vilka avse verkställighet i militäriskt hänseende av vad marinen har att fullgöra på grund av lagar, författningar eller särskilda av Konungen eller marinstyrelsen fattade beslut (kommandoärenden). Expedierandet av dessa order och av marinstyrelsen i övrigt meddelade beslut eller föreskrifter m. m. synes — därest desamma böra komma till ett flertal underlydande myndigheters kännedom — lämpligen böra ske i form av »tjänstemeddelanden rörande marinen», (TM), i ungefärlig överensstämmelse med nuvarande »tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret». Såsom förut nämnts, bör till kommandoavdelningen förläggas marinstyrelsens registratorskontor. Registratorsgöromålen synas kunna betydligt förenklas. Förutom expeditionslistor över utgående handlingar böra å registratorskontoret endast föras förteckningar i löpande följd över inkommande dels hemliga, dels öppna handlingar. Diarier (rotlar) jämte sakregister böra, såsom nu, föras på de särskilda avdelningarna, vilka jämväl böra hava att svara för handlingarnas redovisning. Den nuvarande benämningen aktuarie och registrator bör i anslutning härtill ändras till registrator. Av skäl, som förut anförts beträffande registratorer i arméstyrelsen, bör såsom registrator i marinstyrelsen tjänstgöra 1 pensionerad officer med arvode eller officer på övergångsstat. Dessutom bör å kontoret tjänstgöra 1 ordinarie kansliskrivare. Kommandoavdelningen synes även böra övertaga den till sjöförsvarets kommandoexpedition nu förlagda marinens bokcentral. I enlighet med vad sålunda anförts, skulle till kommandoavdelningen komma att höra ärenden, som angå flottans officerare av stam och reserv samt sjö- och reservkadetter, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, tjänstledighet och studieresor m. m.

157 förande av generalrulla med straffregister över flottans officerare av stam och reserv samt övriga för anteckningar om nämnda personals tjänsteförhållanden erforderliga liggare och register m. m.; utfärdande av order rörande kommendering av civilmilitär personal; utfärdande av order rörande kommendering av kustartilleriets officerare, i den mån dylika ärenden icke avgöras av chefen för kustartilleriet; tjänsteförhållanden och tjänstledighet m. m. för militär och civilmilitär personal inom marinstyrelsen; klädselföreskrifter för flottans officerare och underofficerare samt utfärdande av order rörande klädselföreskrifter för marinens övriga personal; utgivande av rulla över marinens officerare, civilmilitära personal av officers tjänsteklass och civila personal samt rulla över marinens underofficerare ; utgivande av tjänstemeddelanden rörande marinen; marinens bokcentral; samt expedierande, efter handläggning å vederbörande avdelning, av beslut (order), som avse verkställighet i militäriskt hänseende av vad marinen har att fullgöra på grund av lagar, författningar eller särskilda av Konungen eller marin styrelsen fattade beslut (kommandoärenden), till den utsträckning, som i arbetsordningen bestämmes. A kommandoavdelningen föreslås tjänstgöra en avdelningschef (regementsofficer från flottan), 4 officerare från flottan, varav 2 pensionerade med arvode såsom registrator, respektive föreståndare för bokcentralen, 1 officer från kustartilleriet, samtidigt tjänstgörande å kustartilleriavdelningen, samt erforderlig kontorspersonal. Av de å kommandoavdelningen tjänstgörande officerarna avses två såsom adjutanter hos chefen för marinen. 14. Avdelningar ni. ni., som föreslås skola upphöra. Marinförvaltningens nautiska avdelning handlägger ärenden av skiftande Nautiska beskaffenhet, vilka dock i stort sett torde kunna särskiljas i två huvud- avdelningen. grupper. Den ena gruppen avser tekniskt-ekonomiskt handhavande av sjöinstrument- och sjökarteförråden samt av inventarier, tillhörande skepparoch styrmansuppbörderna. Såsom redan förut framhållits, torde ärenden rörande nämnda materiel lämpligen kunna tilldelas kommunikationsavdelningen med undantag av dem, som avse inventarier tillhörande skepparuppbörden, vilka ärenden böra överflyttas till skeppsbyggnadsavdelningen. Till den andra gruppen kunna hänföras ärenden, som äro av allmänt militär natur, samt sådana, vilka icke anses hava direkt samband med någon annan avdelning. Avdelningen har härigenom kommit att bliva en representant för de rent sjömilitära intressena, varjämte den är ett sammanhållande organ för frågor av allmän natur, vilka ej lämpligen ansetts tillhöra annan avdelning. Ett stort antal ärenden, tillhörande den senare gruppen, behandlas jämväl av marinstaben. Inom marinstyrelsen, organiserad efter beredningens förslag, erfordras

158 icke någon särskild avdelning såsom representant för de sjömilitära intressena, då ju varje avdelning har att för sitt vidkommande tillvarataga dessa intressen. Införandet av en sådan avdelning skulle, enligt beredningens mening, fast mer kunna föranleda oklarhet i ansvarsfördelningen samt uppkomsten av dubbelarbete, vilket man i den föreslagna organisationen av marinstyrelsen sökt undvika genom en lämplig fördelning å avdelningarna av marinens olika verksamhetsområden. Ärenden rörande industriens krigsorganisation hava redan nu inom marinförvaltningen delvis överflyttats från nautiska avdelningen till chefen för minavdelningen. I marinstyrelsen böra dessa ärenden ävensom nautiska avdelningens inkallelsedetalj, såsom förut sagts, tillkomma skejDpsbyggnadsavdelningen eller eventuellt annan avdelning. A nautiska avdelningen handläggas för närvarande frågor rörande marinens arbetarpersonal. I föreliggande förslag till marinstyrelse har skeppsbyggnadsavdelningen, som torde hava det största intresset av dessa frågor, förutsatts övertaga dessa ärenden. Övriga nautiska avdelningen jämlikt marinförvaltningens instruktion tillkommande ärenden, som äro av mindre omfattning, hava överflyttats till andra avdelningar. Med hänsyn till den sålunda föreslagna uppdelningen av nautiska avdelningens arbetsuppgifter förefinnes icke längre behov av en särskild nautisk avdelning. Mobiliserings- Den nuvarande mobiliseringsavdelningens verksamhet omfattar i stort sett av e nmgen. ^ huvudgrupper av ärenden, nämligen dels vissa mobiliseringsärenden, dels ärenden rörande värnplikt. Yid uppgörandet av förslag till marinstyrelsens organisation har beredningen tagit under övervägande inrättandet av en särskild mobiliseringsavdelning med huvuduppgift att förbereda marinens övergång från freds- till krigsfot. Beredningen har därvid funnit, att en dylik avdelning i de flesta frågor skulle bliva tvungen att förlita sig på övriga avdelningars fackkunskap och således icke bliva lämpad att på egen hand bereda hithörande ärenden. Avdelningen skulle följaktligen beträffande flertalet frågor icke kunna göras ansvarig annat än i formellt hänseende. Med fasthållande av den grundläggande principen för ärendenas fördelning på de olika avdelningarna hava därför, såsom förut angivits, mobiliseringsärendena tilldelats de avdelningar, under vilkas handläggning de med hänsyn till sin art — exempelvis operativa mobiliseringsärenden, mobiliseringsärenden rörande viss personal eller materiel etc. — ansetts böra komma. Den sammanhållande verksamhet, som erfordras för mobiliseringsarbetets enhetliga bedrivande, skulle utövas av centralavdelningen, vilken avdelning härför torde vara den lämpligaste. U r mobiliseringssynpunkt föreligga sålunda icke tillräckliga skäl för inrättandet i marinstyrelsen av en särskild mobiliseringsavdelning. Ej heller värnpliktsärendena påkalla, enligt beredningens åsikt, inrättandet av en särskild avdelning, avsedd att handlägga dessa. Vissa personalärenden — oberoende av om de beröra värnpliktiga, reserv- eller stampersonal — fördelas nämligen med hänsyn till personalgruppernas yrkeskaraktär

159 mellan marinstyrelsens vederbörande avdelningar med centralavdelningen såsom sammanhållande organ. Yärnpliktsärenden i övrigt böra av skäl, som under centralavdelningen framhållits, tillhöra denna senare avdelning. På grund av nu anförda skäl anser beredningen, att en särskild mobiliseringsavdelning icke bör inrättas inom marinstyrelsen. Befattningen såsom inspektör för undervattensbåtvapnet har i den nuva- Inspektören rande organisationen av marinens överstyrelse tillkommit delvis på grund förA,und,el~ , , . ,

.

,

. ,

. .

.

...

av nödvändigheten att, såvitt det i denna organisation varit möjligt, sammanhålla frågor rörande personal och materiel inom undervattensbåtvapnet till ett överstyrelseorgan, vilket särskilt vid detta vapens uppsättande varit av stort värde. Då undervattensbåtvapnet nu torde få anses hava erhållit erforderlig stadga, och då marinstyrelsen i sig förenar ledningen av marinens såväl personal som materiel, anser beredningen, att någon särskild målsman för undervattensbåtvapnet icke längre erfordras. Såsom under skeppsbyggnadsavdelningen framhållits, bör en å denna avdelning tjänstgörande officer vara undervattensbåtutbildad. Då marinstyrelsen inom sig kommer att förfoga över erforderlig sakkunskap beträffande alla marina frågor, anser beredningen, att marinunder«

.

,

i

visningskommissionen bör upplösas. Kommissionen tillkommande uppgifter böra, i likhet med alla andra undervisningsfrågor, tillkomma marinstyrelsen. 15. Sammanfattning beträffande avdelningarnas verksamhetsområden. En sammanfattande jämförelse mellan å ena sidan avdelningarna inom marinstyrelsen och å andra sidan marinförvaltningens och marin stabens avdelningar samt chefen för kustartilleriet m. fl. giver följande resultat. Den föreslagna artilleriavdelningen skall i stort sett motsvara den nuvarande artilleriavdelningen, varvid dock den förra kommer att handlägga jämväl vissa ärenden, vilka nu handläggas i marinstaben. Min- och torpedavdelningen övertager de nuvarande min- och torpedavdelningarnas verksamhet, i vad avser min- och torpedväsendet, vartill kommer handläggandet av vissa ärenden, vilka nu åvila marinstaben. Den föreslagna kommunikationsavdélningen koncentrerar hos sig ärenden rörande förbindelse- och kommunikationsväsendena med tillhörande viss personal. Avdelningen övertager härvid bland annat de uppgifter, som nu åvila marinstabens kommunikationsavdelning. Skeppsbyggnads-, intendentur- och sjukvårdsavdelningarna skola i stort sett hava samma verksamhetsområden som respektive ingenjör-, intendent- och sanitetsavdelningarna, varjämte å dem överflyttas vissa ärenden, vilka nu handläggas i marinstaben. Centralavdelningen övertager i stort sett organisationsavdelningens verksamhet samt handlägger de värnplikts- och mobiliseringsärenden, som nu ankomma på mobiliseringsavdelningen, varvid dock en stor del av organisationsavdelningen tillkommande utredningar angående personalens specialutbildning m. m. äro avsedda verkställas av andra avdelningar. De föreslagna operations- och utrikesavdelningarna skola i huvudsak hava

vattensbåt-

vapnet.

Marindervis-

un

mngskommis

sionen.

160 samma verksamhetsområden som respektive nuvarande operations- och utrikesavdelningar i marinstaben, varvid dock utrikesavdelningen nu tillkommande uppgift att verkställa sjökrigshistoriska forskningar överflyttas på den nyskapade sjöhrigshistorisha avdelningen. Kustartilleriavdelningen kommer att övertaga huvudsakligen den verksamhet, som nu utövas av chefen för kustartilleriet samt av fortifikationsavdelningen. Till avdelningen hänföres därjämte en del ärenden, berörande kustartilleriet, som nu handläggas i marinstaben och marinförvaltningen. Den föreslagna civilavdelningen samt amiralitetsrådet övertaga den nuvarande civilavdelningens verksamhetsområde. Kommandoavdelningen slutligen övertager en betydande del av det verksamhetsområde, som nu tillkommer sjöförsvarets kommandoexpedition. Inspektören för undervattensbåtvapnet, nautiska avdelningen i mariniörvaltningen, mobiliseringsavdelningen i marinstaben samt marinundervisningskommissionen hava i marinstyrelsen icke någon direkt motsvarighet.

C. Marinstyrelsens sektioner. Under avdelning A, allmänna grunder för marinstyrelsens organisation, har beredningen framlagt de synpunkter, som böra vara vägledande vid sammanförandet av marinstyrelsens avdelningar till sektioner. De ärenden, som enligt det föregående tillkomma operationsavdelningen, utrikesavdelningen och sjökrigshistoriska avdelningen, skilja sig i väsentlig grad från övriga avdelningars verksamhetsområden bland annat däri, att de varken i nämnvärd grad beröras av teknisk-ekonomiska synpunkter eller direkt sammanhöra med personalens utbildning. Beredningen anser därför, att dessa tre avdelningar böra sammanföras till en sektion. Då krigsorganisationen träder i verksamhet, bör högkvarterets marina personal tagas huvudsakligen från denna sektion samt sektionschefen ingå såsom stabschef hos chefen för marinen i högkvarteret. Under fred bör personal från denna sektion beredas tillfälle att följa övningar av taktisk och strategisk natur, vilket är av stort värde vid utförandet av det planläggningsarbete, som blir en av sektionens viktigaste uppgifter. Med hänsyn till krigsorganisationen och till önskvärdheten att undvika statökning beträffande antalet flaggmän bör såsom chef för nu nämnd sektion ställas en kommendör. Till artilleriavdelningen, min- och torpedavdelningen, kommunikationsavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen, sjukvårdsavdelningen och centralavdelningen hava hänförts ärenden angående såväl materiel som personal, av vilka en del är av rent militär, andra åter av förvaltningsteknisk natur. Mellan dessa avdelningar måste i många frågor ett vidsträckt samarbete äga rum, exempelvis rörande fartygs konstruktion och förseende med strids- och hjälpmedel, personalens utbildning m. m. Dessa omständigheter tala för ifrågavarande avdelningars sammanförande till en och samma sektion. Beredningen har emellertid övervägt, huruvida icke

161 centralavdelningen hellre borde hänföras till samma sektion som operations-, utrikes- och sjökrigshistoriska avdelningarna, med vilken sektion avdelningen ävenledes har ett visst samband och varigenom skulle vinnas, att arbetsomfånget å de olika sektionerna bleve jämnare fördelat. Beredningen anser dock, att det ovan framhållna samarbetet mellan centralavdelningen och övriga först nämnda avdelningar är av särskilt stor betydelse, och att detta samarbete bäst kommer att tillgodoses, därest centralavdelningen ingår i samma sektion som dessa. Några nackdelar på grund av arbetsområdets omfattning å den sist åsyftade sektionen torde icke uppstå, därest en lämplig arbetsfördelning mellan denna sektions chef och avdelningschefer genomföres. Enligt beredningens åsikt böra därför artilleriavdelningen, min- och torpedavdelningen, kommunikationsavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen, sjukvårdsavdelningen och centralavdelningen tillsammans bilda en sektion. Chefen för denna sektion bör tillika vara ställföreträdare för chefen för marinen. Med hänsyn härtill ävensom med beaktande av det stora ansvar och den relativt stora arbetsbörda, som kommer att åvila denne sektionschef, bör han vara konteramiral. Vid krig komma sektionens organisation och arbetsomfång att i stort sett bliva desamma som i fred. Civilavdelningen hänföres på grund av sitt nära samband med sektionens arbetsuppgifter till denna sektion. De ärenden, som tillkomma kustartilleriavdelningen, äro av den art, att avdelningen enligt beredningens mening bör utgöra en sektion för sig. Då chefen för denna sektion tillika, närmast under chefen för marinen, bör vara chef och inspektör för kustartilleriet, bör han vara generalmajor vid kustartilleriet. Det nuvarande förordnandet för chefen för fortifikationen att vara inspektör för kustfästningarna bör i anslutning härtill upphöra. Genom att giva kustartilleriets högste målsman sektionschefs ställning torde kustartilleriets intressen bliva tillvaratagna, samtidigt som detta vapen inordnas under den marina ledningen. Under krig bör personal från denna sektion ingå i högkvarteret. Då chefen för kustartilleriet kommer att erhålla inspektionsrätt över bland annat Karlskrona fästning, synes det beredningen böra tagas under övervägande, huruvida icke befälhavande amiralen bör upphöra att samtidigt vara kommendant i Karlskrona fästning och denna senare befattning, i vissa avseenden underställd befälhavande amiralen, i stället förenas med befattningen såsom chef för Karlskrona kustartilleriregemente. Kommandoavdelningen och amiralitetsrådet synas ej böra ingå i någon viss sektion utan vara direkt underställda chefen för marinen. Inom marinstyrelsen skulle sålunda komma att finnas — förutom kommandoavdelningen och amiralitetsrådet — tre sektioner med följande omfattning : en sektion, omfattande operationsavdelningen, utrikesavdelningen och sjökrigshistoriska avdelningen; en sektion, omfattande artilleriavdelningen, min- och torpedavdelningen, 1677 27

162 kommunikationsavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen, sjukvårdsavdelningen, centralavdelningen och civilavdelningen; samt en sektion, omfattande kustartilleriavdelningen. Sektionerna böra lämpligen erhålla nummerbeteckning I, I I och I I I i ovan nämnd ordning. Därjämte böra sektionerna lämpligen givas benämningar, vilka i möjligaste mån motsvara deras väsentliga verksamhetsuppgifter, vadan I sektionen kan benämnas marinstaben, I I sektionen förvaltningen av flottan och I I I sektionen förvaltningen av kustartilleriet.

D. Arbetsformer inom marinstyrelsen m. m. Enligt vad i det föregående framhållits, skall marinstyrelsen utöva den centrala ledningen av marinen i såväl militärt som tekniskt och ekonomiskt avseende. Inom marinstyrelsen komma således att handläggas såväl rent militära ärenden som förvaltningsärenden. Emellertid förefinnes en skillnad mellan dessa båda grupper av ärenden bland annat i sättet för deras avgörande. Jämlikt hos oss gällande förvaltningsprinciper bäres sålunda i förvaltningsärenden ansvaret för beslutet av, förutom den beslutande, jämväl föredraganden i ärendet samt de ledamöter, vilka vid beslutets fattande varit närvarande och mot detsamma icke anmält avvikande mening. I vissa fall förekommer dessutom, exempelvis i marinförvaltningen, kollegialt beslut. E t t rent militärt ärende åter kan visserligen föredragas av viss person, eventuellt i närvaro av även andra, men ansvaret för beslutet tillkommer den beslutande ensam. Eeservation mot beslutet kan således i detta fall icke anmälas. Att märka är, att beslut i ett militärt ärende, som medför ekonomiska konsekvenser, måste stödja sig på ett beslut beträffande dessa, fattat i den för förvaltningsärende stadgade formen. Beredningen anser, att i sättet för ärendenas avgörande inom marinstyrelsen den förändringen bör vidtagas i förhållande till för närvarande tillämpade former, att den kollegiala beslutandeformen, utom beträffande ärenden angående bestraffning av ämbetsverkets civila personal, bortfaller och ersattes av bestämmelser, när marinstyrelsens ledamöter böra vid föredragning vara närvarande, varvid beträffande förvaltningsärenden reservationsrätt tillkommer dem. I syfte att förenkla arbetssättet i förhållande till det nu i marinförvaltningen tillämpade, och i likhet med vad som äger rum inom exempelvis järnvägsstyrelsen, bör dock i mindre frågor närvaro vid föredragning utbytas mot samråd före ärendets avgörande mellan föredraganden och övriga av frågan berörda ledamöter. Därest den beslutande icke anser sig böra följa föredragandens förslag, böra dock jämväl dessa senare närvara vid avgörandet. Enligt vad förut framhållits, skall marinstyrelsen övertaga de åligganden, som i nuvarande organisation tillkomma marinförvaltningen, chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören, marinöverintendenten, marinöverläkaren, inspektören för undervattensbåtvapnet och marinundervisningskommissionen. Alla dessa myndigheter, med undantag av marinförvaltnin-

163 gen, handlägga huvudsakligen rent militära ärenden, vilka — i den mån de underställas Konungen — i regel avgöras såsom kommandomål. Dylika militära ärenden komma inom marinstyrelsen att beredas och föredragas av viss avdelningschef, i många fall efter erforderligt samråd med andra ledamöter. Uppgiften att handlägga dylika ärenden bör därför, enligt beredningens åsikt, icke särskiljas från marinstyrelsens arbetsuppgift och genom särskild instruktion påläggas viss chef, exempelvis chefen för marinen eller någon av ovannämnda personalchefer, utan tillkomma marinstyrelsen. I enlighet med det för militära ärenden karaktäristiska beslutandesättet bör beslutet därvid fattas av viss inom marinstyrelsen tjänstgörande chef såsom representant för marinstyrelsen. E t t sådant förfaringssätt, möjliggör, att personalcheferna kunna ingå i marinstyrelsen, utan att deras lydnadsställning i förhållande till chefen för marinen eller till styrelsen i sin helhet bliver oklar, och står därjämte i full överensstämmelse med principen att hos ett och samma organ förena ansvar för ledningen, i vad den avser såväl personal som materiel. Det kan måhända förefalla anmärkningsvärt, att militära beslut fattas av en styrelse, men står detta i överensstämmelse med stadgandet i 4 § av lag om kommandomål. På grund av det ansvar för marinen i dess helhet, som åvilar chefen för marinen, bör denne, i enlighet med vad tidigare framhållits, hava möjlighet och rättighet att ingripa i all marin styrelsens verksamhet samt äga ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i vilkas handläggning han deltager, med undantag av ärenden rörande bestraffning av marinstyrelsens civila personal. I likhet med vad som föreslagits för arméstyrelsen, bör dock chefen för marinen befrias från ansvar för beslut i anmärkningsmål och kassaärenden samt besvär i kassaärenden, vilkas avgörande bör ankomma enbart på chefen för civilavdelningen. Då chefen för marinen av helt naturliga skäl huvudsakligen bör ägna sig åt dirigerande och övervakande verksamhet, bör han hava möjlighet att i betydande grad delegera avgöranderätten av ärenden till honom underställda chefer i marinstyrelsen. E n dylik decentralisation är även naturlig, på grund av att marinstyrelsens olika sektioner, resp. avdelningar erhållit i och för sig enhetliga verksamhetsområden, varigenom dessas ledning utan olägenhet kan erhålla vidsträckt själv verksamhet, bidragande att skapa ansvarskänsla och förmåga till initiativ. A andra sidan får dock den möjlighet till själ v verksamhet, som härigenom uppstår för sektions(avdelnings-)chefer, icke drivas därhän, att hela styrelsens enhetlighet äventyras vare sig i militärt eller tekniskt-ekonomiskt avseende. Den erforderliga regulatorn härvidlag bör utgöras av i marinstyrelsens instruktion i detta hänseende givna föreskrifter, kompletterade med av chefen för marinen fastställd arbetsordning för styrelsen. Ärende, som skall underställas Konungen eller chef för statsdepartement, bör under alla förhållanden avgöras i marinstyrelsen av chefen för marinen. I militära ärenden underlättas möjligheten att delegera avgöranderätten redan därigenom, att cheferna för kustartilleriet, mariningenjörkåren, marin-

164 intendenturkåren och marinläkarkåren avses vara, den förstnämnde sektionschef och de övriga avdelningschefer i marinstyrelsen, ävensom genom att de ärenden, som beröra dessa personalkårer, fördelats att tillhöra dessa chefer underställda avdelningars verksamhetsområden. Nämnda personalchefer böra under chefen för marinen allt fortfarande utöva chefskapet över dem underställd personal samt erhålla befogenhet att, i stort sett i samma utsträckning som hittills, avgöra rent militära ärenden rörande densamma. Beträffande befordringsärenden anser beredningen, att, i likhet med vad nu är fallet beträffande vissa flottans och kustartilleriets officerare, på lämpligt sätt sammansatta befordringskommissioner böra avgiva förslag till befordringar jämväl vid de civilmilitära kårerna, samt att dessa förslag böra inlämnas till chefen för marinen, som skall hava att fatta beslut beträffande det förslag härutinnan, som marinstyrelsen bör ingiva; börande därvid vederbörande befordringskommissions förslag bifogas. En del militära ärenden kunna sålunda med fördel decentraliseras från chefen för marinen till nu nämnda personalchefer. Dessutom bör beträffande militära ärenden i övrigt lämnas öppet för chefen för marinen att till vederbörande sektionschef överlämna avgöranderätten av vissa ärenden eller grupper av ärenden av mindre vikt. Beträffande förvaltningsärenden synes det vara av vikt, att genom en betydande decentralisation självverksamhet skapas inom marinstyrelsens olika organ. I många fall kan självverksamheten här regleras genom att vissa anslag eller delar av anslag, med eller utan inskränkning, ställas till resp. sektions eller avdelnings förfogande för bestämda ändamål. Den administrativa och förvaltningstekniska enhetligheten är tryggad genom amiralitetsrådets inpassning i organisationen på sätt förut är sagt. Med ett ändamålsenligt delegerande av avgöranderätten i förvaltningsärenden torde också arbetsomfånget kunna på ett lämpligt sätt fördelas såväl mellan chef och ledamöter som dessa senare sinsemellan. En betydande arbetsbörda kommer likväl att åvila chefen för I I sektionen. Vid en jämförelse mellan dennes arbetsbörda och den, som nu åvilar exempelvis chefen för marinförvaltningen, bör dock bemärkas, att å ena sidan visserligen en del militära ärenden tilldelats I I sektionen, beträffande vilka sektionschefen dock i regel icke behöver fatta beslut, men att å andra sidan från honom avlastats såväl vissa å civilavdelningen ankommande ärenden som även ett stort antal ärenden rörande kustartilleriet. Härtill kommer, att på grund av beskaffenheten av de olika avdelningarnas verksamhetsområden decentralisation av ärenden från sektionschef till avdelningschef torde kunna ske i betydligt större utsträckning inom marinstyrelsen än som nu är möjligt i marinförvaltningen. Den arbetsbörda, som i marinstyrelsen kommer att åvila chefen för I I sektionen, torde därför icke bliva större än den, som nu åvilar chefen för marinförvaltningen.

165 Förslag till instruktion för marinstyrelsen, utarbetad i överensstämmelse med de av beredningen uttalade principerna för styrelsens organisation, återfinnes i bil. 5. Denna instruktion är sålunda avsedd att ersätta de instruktioner och föreskrifter, som nu gälla för marinförvaltningen, marinstaben, chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören, marinöverintendenten, marinöverläkaren, inspektören för undervattensbåtvapnet och marinundervisningskommissionen samt i vissa delar även gällande instruktion för chefen för sjöförsvarets kommandoexpedition. Det är givet, att nämnda instruktioner och de av organisationen i övrigt betingade förändringarna i marinens ledning nödvändiggöra smärre jämkningar i nu gällande reglemente för marinen och i vissa utfärdade instruktioner m. m. Beredningen har emellertid icke ansett sig böra härutinnan avgiva förslag bland annat av den anledningen, att en fullständig omarbetning av reglementet för marinen år 1922 uppdragits åt en särskild kommitté, vilkens arbete fortfarande pågår. Emellertid synes utarbetandet av de erforderliga ändringarna icke behöva vålla någon större tidsutdräkt; om erforderligt, torde därmed även kunna anstå, till dess marinstyrelsen trätt i verksamhet. Ej heller har beredningen ansett sig böra utarbeta förslag till närmare bestämmelser att gälla för högkvarterets och marin styrelsens organisation under krig. Detta arbete bör tillkomma marinstyrelsen.

E. Förslag till stat för marinstyrelsen m. m. Nedanstående sammanställning utvisar fördelningen i fredstid av den marinen tillhörande militära och civilmilitära personal, som enligt beredningens förslag beräknats för tjänstgöring i sjöförsvarets kommandoexpedition och i marinstyrelsen. Därjämte angives för jämförelse den personal, som enligt 1925 års försvarsordning avsetts för tjänstgöring i sjöförsvarets kommandoexpedition, marinförvaltningen, marinstaben och kustartilleriets chefsexpedition.

166 FÖRSLAG till fördelning- i fredstid av för sjöförsvarets kommandoexpedition och marinstyrelsen avsedd militär och civilmilitär personal av marinen. Personal tillhörande kustartilleriet

Personal tillhörande flottan Officerare

Underofficerare

Stam e c

3 S 5-

3 CO

en

p:

Sjöförsvarets expedition

kommando-

H

a

B'

3 OQ

*

o 2 co 3 3 «>

p

Officerare m

3 2

II

o' 3 o V

CD 3 en GG

s

ft

o"

5 >1 p

ft.

S" a<? a>

o:

•i co H

d

p'

3'

p

B'

5]

s3

p: »T P

o B

co

ft

fl

•

co

0 c? co 'H-

S B a a 1

CO

pn

^

P CO

3 K

§

o

hj o P 3-

>-i O

o o

•i

i o

o

o

^

C3

o

p^

P

3 CO

CD

ft

O o>

1 Marinstyrelsen. Chef för marinen

1 Chef för I sektionen (marinstaben) Operationsavdelningen Utrikesavdelningen Sjökrigshistoriska avdelningen

1 1 2 3 *)4 ) 4

4 Chef för II sektionen (förvaltningen av flottan) ... Artilleriavdelningen Min- och torpedavdelningen Kommunikations avdelningen Skeppsbyggnadsavdelningen Intendenturavdelningen .... Sjukvårdsavdelningen Centralavdelningen Civilavdelningen

)-

1 1

4 3

2 1

1 1

5 ) 4

5 2

1 2

Chef för III sektionen (förvaltningen av kustartilleriet) Kustartilleriavdelningen ...

1 Kommandoavdelningen Summa Enligt 1925 års försvarsordning för sjöförsvarets kommandoexpedition, marinförvaltningen och marinstaben samt kustartilleriets chefsexpedition avsedd personal x

1-

1 °j 4

2 1 l|

) Från flottan eller kustartilleriet. 2 ) En av officerarna tjänstgör dessutom å kommunikationsavdelningen. 3 ) Därav tre marinattachéer. 4 ) Chefen för sjökrigshögskolan har förutsatts skola bestrida befattningen såsom chef för sjökrigshistoriska avdelningen. 5 ) En av officerarna å operationsavdelningen tjänstgör dessutom å kommunikationsavdelningen. 6 ) En av officerarna tjänstgör dessutom å kommandoavdelningen. 7 ) En av officerarna å kustartilleriavdelningen tjänstgör dessutom å kommandoavdelningen.

167 I enlighet med den föreslagna organisationen har beredningen uppgjort följande Förslag till stat för marinstyrelsen. Löneplan och lönegrad enligt Antal vederbörligt avlöningsreglemente

Löneplan och lönegrad enligt An tal vederbörligt avlöningsreglemente

Militär personal. Ordinarie beställningshavare. Chef för marinen, arvode.. Pensionerad personal. Registrator, arvode Bibliotekarie, arvode Föreståndare för marinens bokcentral, arvode Officer å sjökrigshistoriska avdelningen, arvode Expeditionsunderoffieerare, arvoden

Civil personal. Marinöverkommissarie ... Amiralitetsråd Kemist Förste revisor Sekreterare Kamrerare Sekreterare Marinkassör Notarie Revisorer Revisor och bokhållare.. Kausliskrivare Förste expeditionsvakt... Expeditionsvakter Kontorsbiträden Advokatfiskal, som tillika förrättar advokatfiskals göromålen vid flottans station i Stockholm,arvode

A 1 B 30 C 12 B 26 B 26 B 24 B 24 B 21 B 21 B 21 B 21 B 11 B 7 B 5 B 4

Arvode till chefen för marinen kronor 19 000 136 300 Löner till ovanstående ordinarie civil personal, förslagsvis » 36 000 Arvoden m. m. till marinattachéer » Arvoden å 3 180 kronor till 1 registrator, 1 bibliotekarie, 1 föreståndare för marinens bokcentral samt 1 officer 12 720 å sjökrigshistoriska avdelningen » 12 600 Arvoden ä 2 100 kronor till 6 expeditionsunderoffieerare » 4 000 Arvode till advokatfiskalen » 2 500 Yikariatsersättningar, förslagsvis » 65 580 Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m » Summa förslagsanslag kronor 288 700 Eftersom avlöning till chefen för marinen uppförts i staten för marinstyrelsen, bör antalet i staten för flottans officerskår upptagna flaggmansbeställningar minskas från fem till fyra, vilket medför en nedsättning av det för löner m. m. till flottans militära kårer beräknade anslaget, nu 7 611 452 kronor, med 17 040 kronor till 7 594 412 kronor. Såsom av kap. V I I I närmare framgår, skulle den av beredningen föreslagna organisationen av sjöförsvarets ledning och förvaltning kunna genomföras utan någon kostnadsökning.

168 F. Ämfoetslokaler för marinstyrelsen m. fl. Under framhållande av vikten därav, att marinstaben och marinförvaltningen bleve lokalt nära förbundna med varandra, förklarade föredragande departementschefen i 1925 års försvarsproposition (sid. 222) sig förutsätta, att dessa båda myndigheter skulle kunna beredas lokaler i vissa kaserner å Skeppsholmen, vilka antoges bliva för detta ändamål disponibla. Härvid borde jämväl hänsyn tagas till möjligheten att bereda sjökrigshögskolan plats å Skeppsholmen, enär denna skola borde vara lokalt nära förbunden med marinstaben. En samlad förläggning av de marina organen vore nämligen ett verksamt medel att förenkla administrationen samt medföra avsevärda besparingar. Med ett definitivt ståndpunktstagande i denna fråga måste dock anstå, tills frågan om Stockholms stations blivande förläggning blivit närmare utredd. Departementschefen förutsatte emellertid, att marinförvaltningen, huru än lokalfrågan komme att ordnas, skulle erhålla ämbetslokaler i kronans hus. Enligt uttalande till 1926 års statsverksproposition (sid. 244) ansåg departementschefen, att, som en förflyttning av Stockholms station för närvarande måste anses vara utesluten, hinder icke syntes möta att upptaga frågan om förläggning till Skeppsholmen av marinens centrala myndigheter till behandling. Härför erforderlig utredning skulle verkställas i samband med redan påbörjad undersökning av övriga aktuella spörsmål rörande dispositionen av kronans byggnader å stationsområdet. Riksdagen lämnade förenämnda uttalanden utan erinran. Flottans Uti ett den 30 november 1926 avgivet »Betänkande och förslag till för] T™f™ns~ enkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg, del I I I lokalfrågor» hava flottans organisationssakkunniga uttalat (sid. 42—44), att de vid sin undersökning av de lokala spörsmålen beträffande Stockholms station utom varvet i första hand ansett sig böra utreda behovet av lokalutrymme för stationens eget behov samt därefter om och i vad mån det vore möjligt att, sedan detta behov tillgodosetts, bereda lokaler å Skeppsholmen för marinförvaltningen m. fl. marinens myndigheter. Därvid borde ej blott marinförvaltningen och marinstaben komma ifråga utan jämväl högste befälhavaren över kustflottan och chefen för kustartilleriet. Mellan samtliga dessa marina verk och myndigheter förefunnes nämligen ett så nära samarbete, att det torde få anses av stor betydelse, att de vore lokalt anslutna till varandra. Däremot ansåge de sakkunniga, att sjökrigshögskolans lokalfråga numera blivit på annat sätt definitivt löst. Enligt det förslag till de lokala spörsmålens ordnande vid Stockholms station utom varvet, som de sakkunniga framlagt, bleve emellertid de byggnader, som enligt 1925 års försvarsproposition ifrågasatts att tagas i anspråk för beredandet av lokaler för marinförvaltningen m. fl., icke för ändamålet tillgängliga. Icke heller någon annan byggnad å Skeppsholmen, stor nog att härvid komma ifråga, funnes disponibel. Då nybyggnad för ändamålet ifråga ansåges utesluten, förefunnes alltså icke någon möjlighet att med i de

169 sakkunnigas förslag angivna förutsättningar bereda lokalutrymme å Skeppsholmen för marinens centrala myndigheter m. fl. Skulle emellertid statsmakternas beslut i kasernfrågan å Skeppsholmen gå ut på en lösning på grundval av ett år 1918 framställt förslag, skulle, enligt organisationssakkunnigas mening, en möjlighet yppa sig att för ändamålet taga i anspråk kasern I I I samt arméns förrådsbyggnad. Toges endast hänsyn till golvytan, skulle dessa byggnader väl räcka till för att ersätta, vad ifrågavarande myndigheter för närvarande disponerade. Mot läget vore heller intet att erinra, förutsatt att frågan om bättre kommunikationer mellan Skeppsholmen och staden bleve tillfredsställande löst. Yad anginge de olika byggnadernas lämplighet för inredande till administrationsbyggnader, syntes kasern I I I icke utan mycket dyrbara förändringar kunna inredas. Förrådsbyggnaden finge helt ombyggas. Organisationssakkunniga omnämnde slutligen vissa uttalanden i denna fråga dels av byggnadsstyrelsen, dels av de s. k. statens byggnadssakkunniga, vilka uttalanden ansåges giva en antydan om de möjligheter till en tillfredsställande lösning, som syntes föreligga utan att taga i anspråk någon eller några av byggnaderna å Skeppsholmen. Behovet av att marinens överstyrelseorgan erhålla tjänstelokaler i gemen- Beredningen. sam byggnad har sedan länge gjort sig starkt gällande. Då beredningen i sitt förslag till organisation av marinstyrelsen i hög grad bygger på ett intimt samarbete, vilket fullt effektivt endast kan äga rum, därest styrelsen är inrymd i en och samma byggnad, har beredningen ansett, att frågan om gemensam lokal för marinens centrala ledning bör i detta sammanhang upptagas till prövning. Därvid bör i första hand marinstyrelsen erhålla tjänstelokal i en och samma byggnad, varjämte högste befälhavarens över kustflottan expedition bör dit förläggas. Om så är möjligt, bör därjämte sjökrigshögskolan förläggas till samma byggnad. Då beredandet av lokal å Skeppsholmen för marinstyrelsen torde medföra avsevärda olägenheter fölen lämplig lösning av de lokala spörsmålen för flottans station i Stockholm, har beredningen hos byggnadsstyrelsen hemställt om förberedande utredning, huruvida marinstyrelsen samt högste befälhavarens över kustflottan expedition skulle kunna beredas tjänstelokaler i gemensam byggnad i Stockholm. Beredningen har därvid föreslagit, att undersökningen i första hand skulle avse Positionsartilleriregementets kasern, vilken enligt den nya härordningen beräknas bliva disponibel. Beredningen angav dessutom såsom önskvärt, att även sjökrigshögskolan om möjligt bereddes lokal i samma byggnad som marinstyrelsen. Med anledning av denna hemställan överlämnade byggnadsstyrelsen till beredningen den 28 maj 1927 resultatet av den gjorda undersökningen. Enligt denna utredning vore de marina myndigheternas lokalfråga för Byggnadss yre s n närvarande ordnad på följande sätt. ' Marinförvaltningen förhyrde i huset nr 6 Mästersamuelsgatan 81 tjänsterum om 1940 m 2 nyttig golvyta jämte 2 arkivrum och 2 vaktmästarbostäder. Önskemål om utvidgning av dessa lokaler medelst förhyrande av ytterligare 365 m 2 nyttig yta hade av marinförvaltningen framhållits. Hyran

170 för nu disponerade rum utgjorde 63 000 kronor genom hyresavtal till den 1 april 1931, vilket avtal från hyresvärdens sida vore ouppsägbart. Marinstaben vore inrymd i patentverkets f. d. hus, Birger Jarlsgatan 7, varest åt marinstaben upplåtits 26 rum med en nyttig golvyta av 637 m 2 samt en vaktmästarbostad. Chefen för kustartilleriet disponerade inom samma byggnad 8 rum om 224 m2 nyttig golvyta. Högste befälhavaren över kustflottan disponerade inom samma byggnad 10 rum om 249 m 2 nyttig golvyta. Sammanlagda arealen av ovan nämnda marina myndigheters lokaler utgjorde sålunda 3 050 m 2 nyttig golvyta, fördelade på 125 tjänsterum. Sjökrigshögskolan, som vore förlagd till kvarteret Kandidaten, Östermalmsgatan 8, disponerade därstädes 12 rum och salar om 445 m 2 golvyta. Byggnadsstyrelsen ansåge, att ytan per rum i medeltal för de marina myndigheternas nuvarande lokaler, utgörande 24.4 m2, vore större än vad i allmänhet inom byggnadsstyrelsen räknades som normal medelyta per rum, även då man toge i betraktande, att en del rum i dessa ämbetsverk vore ritsalar. I de följande utredningsförslagen hade därför styrelsen räknat med en medelyta per rum av cirka 20 m2. Vad Positionsartilleriregementets kasern beträffar, skulle densamma efter ombyggnad med genomförande av korridorsystem komma att innehålla cirka 3 000 m2 nyttig golvyta, lämpligen fördelad på cirka 150 rum, varjämte en del överbelysta rum eventuellt skulle kunna inredas å vinden. Kostnaderna för kasernens iordningställande kunde approximativt uppskattas till 650 000 kronor. De nuvarande stallbyggnaderna skulle måhända kunna tagas i bruk för marinmuseets räkning. Däremot skulle näppeligen sjökrigshögskolan kunna beredas lokaler i samband med marinstyrelsen, med mindre särskild nybyggnad uppfördes å kaserntomten, vilket sannolikt skulle på ett oförmånligt sätt inverka på möjligheterna att rationellt utnyttja detta synnerligen värdefulla område. På Livregementets dragoners kasernområde funnes tre kasernbyggnader, vilka beräknades bliva disponibla efter det nya härordningsförslagets genomförande. Byggnaderna skulle efter ombyggnad och genomförande av korridorsystem komma att innehålla cirka 150 rum, upptagande cirka 3 000 m 2 nyttig golvyta. Kostnaderna för genomförande av behövliga ändringar och ombyggnader beräknades av byggnadsstyrelsen approximativt till 850 000 kronor. Sjökrigshögskolan skulle kunna förläggas antingen i kanslibyggnaden öster om kasernen eller i den nuvarande manskaps- och underofficersmässbyggnaden. Inom en särskild byggnad funnes vissa lägenheter, användbara såsom vaktmästarbostäder. Exercishuset och ridhuset vore användbara för museiändamål, eventuellt för marinmuseum, samt även för utställningsändamål. Med hänsyn till blivande stadsplan för Norra Djurgården borde icke gränserna för markupplåtelsen definitivt bestämmas, och borde därjämte marken närmast Brunnsviken reserveras såsom parkområde.

171 Med anledning av ett av statens byggnadssakkunniga på sin tid framlagt förslag rörande förläggande av vissa marina myndigheter till Artillerigården antingen tillsammans med arméförvaltningen eller med flottans museum i samband med artillerimuséets förflyttning till Karlberg hade vidare byggnadsstyrelsen verkställt ytterligare utredning angående detta förslag. Härvid hade en av utgångspunkterna varit att använda de å tomten befintliga flygelbyggnaderna i, vad det yttre beträffar, oförändrat skick med hänsyn till det kulturhistoriska värdet av denna synnerligen tidstypiska anläggning. Artil; lerigårdens flyglar upptoges för närvarande dels av Stockholms tygstations verkstäder och lokaler samt av delar av artilleristaben och arméförvaltningens artilleridepartement och dels av bostäder för generalfälttygmästaren samt tygstationens förvaltare, ingenjör och verkmästare jämte portvakts- och vaktmästarbostäder. Lokalernas ledigblivande vore beroende av Stockholms tygstations förflyttning. Flyglarna stode delvis på mark, som föreslagits att utläggas till gatumark för breddning av Sibylle- och Artillerigatorna, vilket dock icke torde hindra ett iordningställande av flyglarna för ifrågavarande ändamål. Detta innebure nämligen en ombyggnad, som icke kunde hänföras till nybyggnad. I flyglarna skulle kunna erhållas cirka 3 000 m 2 nyttig golvyta, fördelad på cirka 150 tjänsterum. Kostnaderna för flygelbyggnadernas iordningställande beräknades till cirka 550 000 kronor. Lokaler för sjökrigshögskolan skulle möjligen kunna beredas i översta våningen i huvudbyggnaden, tidigare upplåten till annan militär läroanstalt. Beträffande Fredrikshovsområdets utnyttjande hänvisade byggnadsstyrelsen till vad förenämnda byggnadssakkunniga i sitt betänkande anfört. Av där framlagd utredning framginge, att å tomten skulle kunna anordnas en änibetsbyggnad, innehållande cirka 3 100 m 2 nyttig golvyta, vilken skulle kunna uppdelas på cirka 145 rum. Behövligt utrymme och rumsantal skulle sålunda, enligt byggnadsstyrelsen, kunna beredas för de marina myndigheter, varom här vore fråga. Inga möjligheter syntes däremot föreligga att inom eller i samband med ämbetsbyggnaden även bereda sjökrigshögskolan lokaler. Det ovannämnda förslaget innebure vidare en ren nybyggnad, då den i komplexet ingående byggnadsdelen vore av relativt ringa omfattning. Ett iordningställande i enlighet med förslaget skulle draga en kostnad, som approximativt kunde uppskattas till 1 700 000 kronor. Vid en prövning av ovannämnda förslag har beredningen funnit, att Beredningen. Artillerigården av praktiska skäl icke lämpar sig såsom lokal för marinstyrelsen m. fl. Fredrikshovsområdets utnyttjande synes medföra onödigt höga kostnader. Livregementets dragoners kaserner kunna väl för ändamålet användas, men synas dels kostnaderna för deras iordningställande vara jämförelsevis höga, dels kasernernas läge vara så pass avlägset från försvarsledningen i övrigt samt marinens övriga institutioner i Stockholm, att betydliga olägenheter för verksamheten därav komme att uppstå. Däremot håller beredningen före, att Positionsartilleriregementets kasern | på ett fördelaktigt sätt skulle kunna utnyttjas såsom lokal åt marinstyrelsen. Visserligen torde icke kasernen efter ombyggnad kunna inrymma jämväl

172 sjökrigshögskolan, men detta innebär icke så stora ölägenheter, då avståndet till denna skolas nuvarande lokal i kvarteret Kandidaten är jämförelsevis kort. För staten torde en lösning av lokalfrågan för marinens centrala myndigheter i enlighet med detta förslag även bliva ur ekonomisk synpunkt mycket gynnsam, då å ena sidan den nu för marinförvaltningen utgående hyreskostnaden skulle inbesparas och å andra sidan den mycket värdefulla fastigheten vid Birger Jarlsgatan 7 efter de marina myndigheternas bortnyttning kunde försäljas. P å grund av vad sålunda anförts, får beredningen föreslå, att marinstyrelsen och högste befälhavaren över kustflottan beredas lokaler i Positionsartilleriregementets kasern, som för ändamålet bör ombyggas och inredas. Beredningen anser det synnerligen angeläget för den verksamhet, som den föreslagna marinstyrelsen kommer att utöva, att lokalfrågan så snart som möjligt löses i enlighet med detta förslag. Intill dess så skett, kan marinstyrelsen inrymmas i de lokaler, som nu disponeras av marinförvaltningen, marinstaben och kustartilleriets chefsexpedition.

173 VII. Flygstyrelsen. Uti sitt vid beredningens tillsättande den 29 oktober 1926 till statsrådsprotokollet avgivna yttrande framhöll statsrådet och chefen för försvarsdepartementet bland annat, att frågan om ett mera definitivt ordnande av förvaltningen vid flygvapnet borde upptagas till prövning. Departementschefen erinrade i detta sammanhang om att riksdagen i skrivelse den 29 maj 1926 (nr 4) framhållit, hurusom det, enligt vad riksdagen erfarit, vid utarbetandet av för flygvapnets administration erforderliga författningar visat sig medföra betydande olägenheter och efter hand med all säkerhet väsentligt ökade kostnader att ordna det självständiga flygvapnets förvaltning i full överensstämmelse med den av 1925 års riksdag godkända organisationen, vilken innebure, att den ekonomiska förvaltningen skulle göras fullt fristående från arméns och marinens centrala förvaltningsorgan. Kiksdagen hade med hänsyn till nämnda svårigheter ansett det böra underkastas förnyat övervägande, om icke en ändring borde vidtagas i fråga om flygvapnets förvaltning och räkenskapsväsende. Såsom framgår av vad under kap. I I I anförts, har beredningen intagit den principiella ståndpunkten, att varje försvarsgren skall i militärt, tekniskt och ekonomiskt avseende sammanhållas under gemensam ledning samt intaga en fullt självständig ställning direkt under Kungl. Maj:t. Inom den nuvarande organisationen av flygvapnet är chefen för flygvapnet jämväl chef för flygstyrelsen, varjämte stabschefen hos nämnde chef ingår i sagda styrelse och deltager där i beredningen samt föredragningen av ett flertal ärenden av vikt. Den nuvarande organisationen av flygvapnets centrala ledning fyller således en av de huvudbetingelser, som, enligt beredningens mening, måste ställas på en dylik organisation, nämligen att den militära ledningen skall vara förbunden med den centrala förvaltningen. Vid uppgörandet av flygvapnets organisation förutsattes, att flygstyrelsen i åtskilliga militärtekniska frågor skulle hänvända sig till armé- och marinförvaltningarna, varigenom personal för flygstyrelsens vidkommande för behandling av dessa frågor icke erfordrades. I flygstyrelsens nuvarande instruktion är i överensstämmelse härmed föreskrivet, att konstruktion, tillverkning och i erforderlig omfattning underhåll av bomber, torpeder, minor, kulsprutor, ammunition, radio, fartyg, båtar, byggnader m. m. dylikt må rekvireras hos armé- respektive marinförvaltningen mot ställande av härför erforderliga medel till vederbörande ämbetsverks förfogande. I detta hänseende ifrågasätter beredningen ingen förändring utan håller före, att, även när flygvapnet erhållit den omfattning, som förutsatts enligt 1925 års försvarsordning, armé- och marinstyrelserna med fördel skola kunna utnyttjas för flygstyrelsens ifrågavarande behov av teknisk sakkunskap. I frågor rörande den militära sjukvården (veterinärvården) skulle flygstyrelsen enligt de förutsättningar, som förelågo vid uppgörandet av flygvapnets

174 organisation, samråda med arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse eller marinförvaltningens sanitetsavdelning, varigenom särskild personal för dessa uppgifter skulle kunna undvaras inom flygstyrelsen. I kungl. brev den 19 november 1926 har emellertid bestämts, att vid flygvapnet anställda läkare skola lyda under generalfältläkaren, som det även skall tillkomma att efter anmälan hos statsrådet och chefen för försvarsdepartementet inspektera hälsooch sjukvården vid flygvapnet. Uti skrivelse till Konungen den 17 december 1926 gjorde arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse framställning om bland annat anställande av en tjänstegrenschef såsom föredragande i hälso- och sjukvårdsärenden inom flygstyrelsen. I häröver avgivet utlåtande den 12 februari 1927 hemställde flygstyrelsen på anförda skäl, att flygstyrelsens organ skulle tillföras en föredragande i ärenden angående hälso- och sjukvård, vilka ärenden samtidigt borde utbrytas från intendenturbyråns handläggning. Föredraganden borde såsom sådan lyda under chefen för flygvapnet och förlänas samma ställning som byråchef. I denna hans egenskap borde det även tillkomma honom att under chefen för flygstyrelsen hava närmaste tillsynen över hälso- och sjukvården vid flygvapnet ävensom att övervaka utförandet av läkarnas vid flygvapnet tjänsteåligganden. Tjänsten borde på förslag av chefen för flygstyrelsen tillsättas av Kungl. Maj:t. Genom kungl. brev den 27 juni 1927 har därefter medgivits, att en militärläkare finge under budgetåret 1927—1928 tjänstgöra i flygstyrelsen såsom särskild föredragande i ärenden angående hälso- och sjukvård mot ersättning i ett för allt av 1 000 kronor att utgå av flygvapnets anslag till extra utgifter. Beredningen anser, att uppsikten över hälso- och sjukvården inom flygvapnet fortfarande bör i regel åvila generalfältläkaren. Beträffande den hälso- och sjukvård, som flygvapnets personal åtnjuter å marinens etablissemang, fartyg m. m., bör dock självfallet uppsikten utövas av marinens vederbörande organ. Med hänsyn till vikten av att en på området specialiserad läkare står till flygstyrelsens förfogande vid behandling av frågor, som röra hälso- och sjukvården inom flygvapnet, anser beredningen, att inom flygstyrelsen särskild föredragande bör finnas för ifrågavarande ärenden, dock utan att någon särskild byrå därigenom upprättas. Då det synes lämpligt, att denne föredragande står i nära anknytning till generalfältläkaren, torde assistenten å sjukvårdsdepartementets fältläkarbyrå böra förordnas att för ifrågavarande ändamål jämväl tjänstgöra i flygstyrelsen. Med hänsyn till den minskning i arbetsbördan ä sjukvårdsdepartementet, som kan beräknas bliva en följd av 1925 års försvarsbeslut, har icke beräknats något särskilt arvode för detta uppdrag. I frågor rörande veterinärvård bör flygstyrelsen liksom hittills kunna hänvända sig till arméstyrelsens sjukvårdsdepartement. I flygstyrelsens nuvarande organisation är den juridiska och administrativa sakkunskapen icke företrädd på samma sätt eller i samma omfattning som inom armé- respektive marinstyrelsen. Enligt gällande instruktion äger visserligen flygstyrelsen att i frågor, där juridisk sakkunskap anses erforderlig, anlita juridiskt biträde. Beredningen anser, att den svaghet, som likväl i detta avseende kvarstår beträffande flygstyrelsens organisation, kan

175 avhjälpas genom att i armé- respektive marin styrels en tjänstgörande civil tjänsteman vid förekommande fall ålägges att stå till flygstyrelsens förfogande i frågor av administrativ och allmänt juridisk natur. Såsom i kap. V och V I framhållits, föreslår beredningen, att i arméstyrelsen krigsrådet å intendenturdepartementet och i marinstyrelsen amiralitetsrådet avses för sistnämnda uppgifter. Vad kassa- och räkenskapsväsendet beträffar, handhaves detsamma f. n. inom flygstyrelsen å intendenturbyrån. På grund av de uttalanden, som härutinnan gjorts av 1926 års riksdag, har beredningen underkastat denna anordning en omprövning. Beredningen har därvid kommit till den slutsatsen, att flygstyrelsens ansvarsområde och befogenheter i nu nämnda hänseenden äro väl avvägda, och att ett bibehållande av ifrågavarande uppgifter inom fiygstyrelsen står i överensstämmelse med de principer, vilka, enligt beredningens mening, böra ligga till grund för organisationen av de olika försvarsgrenarnas centrala ledning. Enligt vad beredningen inhämtat, skulle, även när flygvapnet erhållit sin i 1925 års försvarsbeslut avsedda omfattning, någon utökning av den enligt organisationsplanen för ifrågavarande uppgifter avsedda personalen icke erfordras. Jämlikt bestämmelser i kungl. brev den 29 juni 1926 avgöras besvär över beslut i förvaltnings- och kassaärenden, meddelade av flygstyrelsen underlydande myndigheter, i första instans inom arméförvaltningen. Beredningen anser, att arméförvaltningens befattning med dessa besvärsmål bör upphöra. Besvär i förvaltningsärenden böra, sedan flygstyrelsen enligt beredningens förslag tillförts civiladministrativ sakkunskap, i första instans avgöras av flygstyrelsen, under det att besvär i kassaärenden böra överlämnas till avgörande av riksräkenskapsverket, som redan nu avgör anmärkningsmål, uppkomna i anledning av den kamerala granskning, som åligger detta verk med avseende på flygvapnets räkenskaper. I den nuvarande organisationen av flygvapnets centrala ledning och förvaltning intager chefen för flygvapnet ställningen av central militär myndighet, under det att flygstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten, ett förhållande, som även erhållit uttryck genom särskilda instruktioner för de båda myndigheterna. Såsom i kap. I I I framhållits, bör flygvapnets centrala ledning i såväl militärt som tekniskt och ekonomiskt avseende utövas av endast en myndighet. För vinnande av detta ändamål bör den handläggning av vissa ärenden, som nu tillkommer stabschefen hos chefen för flygvapnet, i stället ske inom flygstyrelsen å en särskild byrå, lämpligen benämnd centralbyrån. Befattningen såsom stabschef bör ersättas med befattningen såsom chef för centralbyrån, samtidigt ställföreträdare för chefen för flygvapnet. Till centralbyrån böra även höra de kommandoärenden, i vilka avgöranderätten, i enlighet med vad i kap. I I I framhållits, bör tillkomma chefen för flygvapnet. De övriga byråerna böra i stort sett bibehålla sina hittillsvarande verksamhetsområden. Fiygstyrelsen under chefen för flygvapnet skulle således komma att organiseras å fyra byråer och hava att handlägga de ärenden, som tillkomma flygvapnets centrala ledning och förvaltning. E n sådan

176 anordning komme att sammanföra den militära och den teknisk-ekonomiska sakkunskapen på sätt beredningen föreslagit beträffande marinstyrelsen. De ändringar i ärendenas nuvarande fördelning å flygstyrelsens olika byråer, som beredningen anser erforderliga, framgå av i bil. 6 framlagt förslag till instruktion för flygstyrelsen och röra i stort sett dels ärenden angående flygvapnets övningar, dels utarbetandet av vissa reglementen m. m. Beträffande ärenden angående flygvapnets övningar böra dessa, i vad avser övningsanslagets utnyttjande samt härför erforderliga kostnadsberäkningar, såsom nära sammanhörande med utbildningsorganisationen tillhöra centralbyrån, varvid erforderligt samråd skulle äga rum med intendenturbyrån. Med en sådan anordning skulle undvikas en annars lätt uppstående oklarhet beträffande ansvaret för detta anslag, samtidigt som militärbyråns nu betydliga arbetsbörda något lättades. Fördelningen till olika byråer av uppgiften att utarbeta för materielens handhavande och utnyttjande erforderliga föreskrifter, specialbestämmelser för uttagning av personal till materielens betjänande samt utbildningsföreskrifter, i vad avser personalens specialutbildning vid ifrågavarande materiel, bör, enligt beredningens mening, ske efter samma grunder som i kap. Y l föreslagits beträffande marinstyrelsens avdelningar. Centralbyrån bör tillkomma att övervaka enhetligheten på dessa områden på samma sätt som ifrågavarande uppgift inom marinstyrelsen tillkommer centralavdelningen. Yid utformandet av de uppgifter, som, jämlikt nu gällande instruktioner för flygvapnets ledning och enligt vad i det föregående framhållits, böra tillkomma den på nu nämnt sätt organiserade flygstyrelsen, har beredningen i förslag till instruktion följt samma grunder som beträffande marinstyrelsen. I likhet med vad beredningen föreslagit beträffande vissa personalkategorier inom marinen, har även beträffande flygvapnet förutsatts inrättandet av lämpligt sammansatt befordringskommission, vars förslag inlämnas till chefen för flygvapnet. Beträffande den personal, som enligt beredningens förslag till organisation av flygstyrelsen bör tjänstgöra å styrelsens olika byråer, ifrågasätter beredningen icke någon annan ändring i förhållande till nu rådande fördelning än att den personal, som nu tjänstgör under stabschefen hos chefen för flygvapnet, skall göra tjänst å centralbyrån, till vilken byrå registratorn och bibliotekarien jämväl böra höra. Vad angår chefen för flygvapnet, skulle denne, enligt vad vid organisationen av flygvapnet förutsatts, i tjänsteställning vara likställd med arméns och marinens högsta chefer och därför erhålla generalspersons eller flaggmans tjänsteställning. Med hänsyn till den i förhållande till armén och marinen jämförelsevis begränsade omfattning, som flygvapnet har, anser beredningen, att chefen för flygvapnet i den nu föreslagna organisationen alltjämt bör innehava generalmajors (konteramirals) tjänstegrad samt därmed förenade avlöningsförmåner. Beträffande ärendenas handläggning och avgörande inom flygstyrelsen anser beredningen, att de principer, som föreslagits skola gälla i marinstyrelsen, böra i tillämpliga delar följas även inom flygstyrelsen.

177 Under hänvisning till vad sålunda anförts, föreslår beredningen: att flygvapnets ledning under Konungen i såväl militärt som teknisktekonomiskt avseende skall utövas av en flygstyrelse under chefen för flygvapnet; att flygstyrelsen skall vara organiserad å fyra byråer, nämligen: a) centralbyrån, omfattande ungefärligen den nuvarande stabschefens verksamhetsområde, b) militärbyrån, c) tekniska byrån, och d) intendenturbyrån, de tre sistnämnda med i stort sett motsvarande verksamhetsområden som nuvarande byråer med samma namn; samt att befattningen såsom stabschef hos chefen för flygvapnet ersattes med befattningen såsom chef för centralbyrån, tillika ställföreträdare för chefen för flygvapnet.

1 6 7 7 27

178 VIII. Kostnaderna. Vid beräknandet av kostnaderna för den av beredningen föreslagna organisationen har beredningen utgått från de enligt 1925 års försvarsordning godkända personalstaterna. Hänsyn har sålunda icke tagits till å övergångsstat överförd eller eljest befintlig övertalig personal. Däremot hava i staterna medtagits arvodesbelopp för de befattningar, som äro avsedda att bestridas av pensionerad personal. FörsvarsSåsom framgår av den i kap. IV föreslagna staten för försvarsdepartedepartementet. m e n t e t ; slutar densamma å 214 740 kronor. Då den nu gällande staten, om den till övergångsstat överförda personalen frånräknas, drager en kostnad av 244 200 kronor, skulle vid genomförd organisation å departementets stat uppstå en kostnadsminskning av (244 200 — 214 740 = ) 29 460 kronor, därav 21192 kronor för lantförsvarets kommandoexpedition och 8 268 kronor för sjöförsvarets kommandoexpedition. Lantförsvaret. De förändringar i gällande stater, som bliva en följd av den av beredningen föreslagna organisationen av arméstyrelsen, framgå av den under kap. V införda sammanfattningen av de föreslagna förändringarna i gällande stater. Enligt nämnda sammanfattning ställa sig kostnaderna för den nuvarande och den föreslagna organisationen på följande sätt: Kostnadsminskning, kronor

Kostnadsökning, kronor

Staten för arméförvaltningen Staten för generalitetet Staten för generalstaben Staten för artilleristaben Staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner Staten för kommendantskapet i Boden Staten för intendenturkåren

86 189 — 8 424 —

— 32 000 — 7 701

— 70 482 —

58 396 — 1080

Summa kronor

165 095

99 177

Nettominskningen skulle således komma att uppgå till (165 095 — 99 177 = ) 65 918 kronor. Lägges härtill den minskning, som, enligt vad förut nämnts, uppstår å lantförsvarets kommandoexpedition, eller 21 192 kronor, uppgår den sammanlagda kostnadsbesparingen för lantförsvaret till (65 918 + 21192 = ) 87 110 kronor. I detta sammanhang tillåter sig beredningen erinra, att i Kungl. Maj:ts proposition den 20 februari 1925, nr 50, angående försvarsväsendets ordnande föredragande departementschefen förutsatte, att vid arméförvaltningens

179 omorganisation en besparing, motsvarande kostnaderna för den för närvarande å extra stat uppförda personalen, borde kunna göras. Ifrågavarande kostnader uppgå för närvarande till 32 900 kronor, vartill kommer ett belopp på omkring 2 600 kronor för ålderstillägg från det under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till avlöningsförhöjning åt vissa icke-ordinarie befattningshavare inom den civila statsförvaltningen. Beredningens förslag innebär sålunda en väsentligt större besparing än som förutsattes vid antagandet av 1925 års försvarsordning. I kap. VI har beredningen framlagt förslag till stat för marinstyrelsen, avsedd att ersätta nu gällande stater för marinförvaltningen samt för vid marinstaben anställd personal, ävensom angivit den förändring av gällande stat för flottans officerskår, som bliver en följd av den nya organisationen. Nedanstående sammanställning utvisar kostnaderna för nu gällande och den av beredningen föreslagna organisationen av marinens överstyrelse.

Staten för marinförvaltningen Staten för marinstaben Staten för marinstyrelsen Staten för flottans officerskår Summa kronor

Kostnadsminskning, kronor

Kostnadsökning, kronor

215 522 49 268 — 17 040 281 830

— — 288 700 — 288 700

Nettoökningen skulle således komma att uppgå till (288 700 — 281 830 = ) 6 870 kronor. Tages emellertid hänsyn till den minskning, som, enligt vad förut nämnts, uppkommer å sjöförsvarets kommandoexpedition, eller 8 268 kronor, uppstår å sjöförsvaret en kostnadsbesparing av (8 268 — 6 8 7 0 = ) 1398 kronor. Orsaken till att någon större besparing icke kunnat vinnas inom sjöförsvaret, såsom fallet varit beträffande lantförsvaret, är, att såväl vid genomförandet av 1925 års försvarsordning som dessförinnan en stark beskärning av marinförvaltningens civila personal ägt rum, under det att arméförvaltningens civila personal vid 1925 års försvarsbeslut lämnades orörd. Det av beredningens majoritet föreslagna upprättandet av en flygvapnets egen kommandoexpedition skulle, såsom i kap. IV framhållits, medföra en ökning i staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet av omkring 1 500 kronor. E n sammanställning av i det föregående angivna kostnadsökningar och kostnadsminskningar återfinnes i nedanstående tablå.

Lantförsvaret Sjöförsvaret Flygvapnet Summa kronor

Kostnadsminskning, kronor

Kostnadsökning, kronor

87 110 1398 — 88 508

— — 1 500 1 500

Sjöförsvaret.

Flygvapnet.

Sammanställning.

180 Nettominskningen utgör således (88 508 — 1 500 = ) 87 008 kronor. Lägges härtill den besparing, som kommer att uppstå med av beredningen föreslagen indragning av vissa kommissioner, kommer genomförandet av den föreslagna organisationen att medföra en årlig besparing av i runt tal 90 000 Jcronor. Beredningen vill slutligen fästa uppmärksamheten på att genomförandet av dess förslag kommer att skapa större möjligheter än hittills för ett effektivt utnyttjande av till försvaret anvisade medel.

181 IX. Övergången till den nya organisationen. Det synes beredningen önskvärt, att den föreslagna organisationen av armé-, marin- och. flygstyrelserna träder i kraft snarast möjligt efter ingången av budgetåret 1928—1929 vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t torde böra äga bestämma. Cheferna för armé- och marinstyrelserna böra dock tillsättas från och med nämnda budgetårs ingång för att då planlägga och leda det förestående omorganisationsarbetet. De erforderliga förändringarna i gällande stater böra, i överensstämmelse med vad ovan anförts, vidtagas redan i de stater, vilka skola tillämpas under nämnda budgetår, dock med rätt för Kungl. Maj:t att i fråga om staternas tillämpning vidtaga de avvikelser och jämkningar, som under budgetåret kunna befinnas erforderliga med hänsyn till den nya organisationens tillämpning. Inom försvarsdepartementet skall enligt beredningens förslag 1 expeditions- Förava^vakt indragas samt viss militär personal överflyttas till armé- och marin- epar eraen styrelserna. Förstnämnde befattningshavare torde böra överföras till departementets övergångsstat med enahanda avlöningsförmåner, som av 1927 års riksdag tillerkänts de till dylik stat överförda befattningshavarna. De av beredningen föreslagna förändringarna ifråga om lantförsvarets Lantförsvare militära personal äro jämförelsevis få och avse i åtskilliga fall, såsom ifråga om brigadcheferna, endast överflyttning av beställningshavare från en befattning till en annan. Följaktligen torde ifrågavarande förändringar utan svårighet kunna genomföras omedelbart eller i varje fall under budgetåret 1928— 1929 i samband med då inträffande avgångar. De inom generalstaben föreslagna indragningarna synas lämpligen böra ske på så sätt, att erforderlig personal uttransporteras från staben vid uppstående vakanser inom truppförbanden. Detta torde i stort sett kunna ske i samband med tillsättandet av de nytillkomna beställningarna å infanteriinspektionens stat. De nytillkomna befattningar, som äro avsedda att besättas med pensionerad personal, torde tillsvidare i regel böra upprätthållas av personal å övergångsstat. Yissa av ifrågavarande befattningar, nämligen de för registrators^ änst avsedda, böra i regel dock icke tillsättas, förrän den civila per. sonal, som nu upprätthåller desamma, och som, enligt vad nedan säges, bör överföras till övergångsstat, avgår från dylik stat eller tages i anspråk för annan tjänst. Vad därefter beträffar den civila personal, som genom den föreslagna organisationen bliver övertalig, är densamma uppförd dels på ordinarie stat, dels på extra stat enligt nedanstående sammanställning:

182 Sekreterarbefattningar Kamrerarbefattning Notariebefattningar Bokhållarebefattningar Registratorsbefattning Revisorsbefattningar Kansliskrivarebefattningar Kanslibiträdesbefattningar Expeditionsvaktsbefattning

Å ord. stat Å extra stat Summa 1 1 2 B. 24 — 1 1 B. 24 1 1 2 B. 21 — 2 2 B. 21 — 1 1 B. 21 — 3 B. 21 3 1 4 B. 11 3 2 1 1 B. 7 1 1 B. 5 — ingår

18 Därjämte skulle 7 amanuenser och 4 extra kvinnliga biträden bliva övertaliga. Av förestående, å ordinarie stat uppförda befattningar äro 2 revisorsbefattningar och 1 kansliskrivarbefattning för närvarande vakanta. De övriga till indragning föreslagna, på ordinarie stat uppförda befattningarna äro besatta med ordinarie innehavare. Övergången till den nya personalorganisationen synes, i likhet med vad som ägt rum vid den senaste omorganisationen av Kungl. Maj:ts kansli, böra genomföras omedelbart och i ett sammanhang. De tre vakanta befattningarna på ordinarie stat och de fem på extra stat upptagna befattningarna synas böra omedelbart indragas. Av den personal, som förordnats uppehålla dessa åtta befattningar, äro fyra ordinarie befattningshavare i lägre grad och fyra extra ordinarie. De ordinarie befattningshavarna hava vid innevarande budgetårs utgång innehaft sina förordnanden mellan 81/., och 3 år och den extra ordinarie personalen mellan 8V6 och 4 år. Levnadsåldern för nu ifrågavarande personal uppgår för den manliga till mellan 38 och 43 år och för den kvinnliga till mellan 33 och 44 år. Endast en ringa del av denna personal kan vid organisationens genomförande beredas fast plats i den lönegrad, de innehaft på förordnande. Vad den extra personalen beträffar, kan densamma, dock med undantag för den extra vaktmästaren, beredas sysselsättning inom ämbetsverket. Det är emellertid att märka, att befordringsmöjligheterna, på grund av de föreslagna indragningarna, avsevärt försämrats för den nu berörda personalen, i det att under närmaste tioårsperioden endast fem befattningshavare i lönegraderna B. 26—21 komma att avgå med pension, nämligen en år 1932, två år 1934 och en vartdera av åren 1937 och 1938. Med hänsyn såväl härtill som till att de manliga befattningshavarna (med undantag för vaktmästaren) framdeles komma att utföra ett arbete, som är av samma natur eller ock likvärdigt med det arbete, de utförde å de befattningar, de uppehållit på förordnande, samt att de kvinnliga befattningshavarna komma att fullgöra arbete, som i det närmaste är likvärdigt med det, de utförde under förordnandena, synes det vara med billighet och rättvisa överensstämmande, att de av dessa befattningshavare, som längre tid innehaft sina förordnanden, icke komma att genom omorganisationen lida någon minskning i den avlöning, dyrtidstillägget oräknat, de innehava vid omorganisationens genomförande. De synas

183 därför böra tilldelas en häremot svarande lönefyllnad, intill dess de kunna erhålla befordran. För åtnjutandet av denna förmån torde, särskilt med hänsyn till de försämrade befordringsmöjligheterna, lämpligen kunna bestämmas en tjänstetid av fyra år för manliga och fem år för kvinnliga befattningshavare. Samma förmån bör tillförsäkras övriga nu ej berörda befattningshavare, som vid omorganisationens genomförande måste frånträda förordnande å sådan vakant tjänst, som enligt organisationsförslaget skall bibehållas. Skillnadsbeloppen mellan befattningshavarnas nuvarande avlöning och den av dem efter organisationens genomförande tillkommande avlöning synes lämpligen kunna beräknas å övergångsstaten för arméförvaltningen. Vad beträffar den extra vaktmästaren, är denne erforderlig för tjänstgöring inom departementet åtminstone till och med utgången av budgetåret 1928— 1929. Vid sådant förhållande synes det ur alla synpunkter fördelaktigast, att han bibehålies i e. o. befattning, intill dess en år 1930 inträffad avgång bland de ordinarie expeditionsvakterna möjliggör hans befordran till befattning på stat. Nu nämnda (3 + 5 = ) 8 befattningar synas sålunda kunna indragas, utan att deras nuvarande innehavare överföras på indragnings- eller övergångsstat. De återstående, på ordinarie stat uppförda befattningar, som föreslagits att utgå ur arméförvaltningens personalstat, äro till antalet 10. De äro samtliga besatta med ordinarie innehavare. Av dessa komma 2 befattningshavare vid innevarande budgetårs utgång att innehava en levnadsålder, som med mindre än två år understiger den för erhållande av pension stadgade åldern. Dessa befattningshavare synas, i överensstämmelse med innevarande års riksdags i ämnet uttalade åsikt, böra överföras till indragningsstaten utan tjänstgöringsskyldighet. Återstående 8 ordinarie befattningshavare böra överföras till övergångsstat med tjänstgöringsskyldighet. Den övertaliga personalen synes böra åtnjuta samma avlöningsförmåner som vid innevarande års riksdag tillerkänts de från Kungl. Maj:ts kansli till indragningsstaten och till övergångsstaten överförda befattningshavarne. Vad den icke-ordinarie personalen beträffar, skulle enligt förslaget 7 amanuenser, därav 2 s. k. heltids- och 5 s. k. halvtidsamanuenser, samt 4 extra kvinnliga biträden indragas. Därvid torde man böra utgå från, att den yngre personalen i regel icke bör bibehållas. De yngre amanuenserna innehava i allmänhet en ålder av mellan 31 och 38 år. Med hänsyn därtill att ämbetsverket om möjligt må erhålla en jämn och ändamålsenlig rekrytering, synes emellertid antalet tjänsteår icke böra utgöra den enda utgångspunkten vid bedömandet av frågan om vilka av den extra personalen, som böra entledigas. Beträffande frågan huruvida och i vad mån ersättning bör utgå till den extra personal, som måste avskedas, synes någon ersättning i regel icke behöva utgå till s. k. halvtidsamanuenser, vilka i allmänhet hava anställning samtidigt hos annat ämbetsverk. De två heltidsamanuenser, som måste entledigas, hava en tjänstetid av 10 respektive 8 år. I betraktande härav och med hänsyn såväl till den ersättning, som utgått till andra personalkategorier inom försvarsväsendet som till svårigheten för en tjänsteman, som endast

184 har kameral utbildning, att under nu rådande förhållanden bereda sig utkomst inom annat yrke, synes billighet och rättvisa kräva, att nämnda tjänstemän beredas någon gottgörelse. Vilken form härför, som skall väljas, torde böra bero på framdeles skeende prövning, eventuellt i samband med prövning av frågor om ersättning vid andra liknande indragningar inom statsförvaltningen. Då här ifrågavarande tjänstemän äro erforderliga för tjänstgöring inom arméstyrelsen under budgetåret 1928—1929, behöver icke något förslag till ersättning åt desamma framläggas för 1928 års riksdag. Sjöförsvaret. Den ordinarie befattningshavare vid marinförvaltningen, som genom indragningen av tjänsten såsom aktuarie och registrator bliver övertalig, torde — därest han icke omedelbart vinner anställning i annan befattning å ordinarie stat i samma eller högre lönegrad — böra med full tjänstgöringsskyldighet uppföras å särskild övergångsstat, som jämväl bör upptaga å övergångsstaten för marinförvaltningen nu uppförd personal. Samtliga övertaliga befattningshavare böra fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet vid marinstyrelsen, där — till följd av det starkt begränsade antalet civila tjänster, särskilt sådana för revisionsarbete avsedda — full sysselsättning kan beredas för den till övergångsstat överförda personalen. P å grund av vad i kap. VI föreslagits i fråga om indragning av ickeordinarie personal, böra tvenne amanuenser, 1 heltids- och 1 halvtidsamanuens, frånträda sina befattningar. Sådan befattningshavare bör tilldelas ersättning i enlighet med vad som föreslagits beträffande motsvarande personal vid arméförvaltningen. Minskningen med en extra ordinarie kansliskrivare i marinförvaltningen behöver icke medföra entledigande av denna befattningshavare, enär tjänsten i stället uppförts såsom ordinarie befattning. Vid marinstaben för närvarande anställt extra ordinarie kontorsbiträde beräknas vinna anställning såsom kontorsbiträde vid marinstyrelsen.

185 X. Beredningens hemställan. På grund av vad i det föregående anförts, får beredningen — under erinran om att vissa ledamöter i detaljfrågor uttalat särskilda meningar — föreslå: att försvarsväsendets ledning och förvaltning skola utgöras — förutom av försvarsdepartementet med kansli, lantförsvarets, sjöförsvarets och flygvapnets kommandoexpeditioner — av följande centrala organ, nämligen: a r m é s t y r e l s e n under en generalsperson, chefen för armén; m a r i n s t y r e l s e n under en flaggman, chefen för marinen; samt f l y g s t y r e l s e n under en generalsperson eller flaggman, chefen för flygvapnet; att arméstyrelsen skall bestå av: a) arméförvaltningen, bestående av v a p e n d e p a r t e m e n t e t under generalfälttygmästaren, f o r t i f i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t under generalkvartermästaren, i n t e n d e n t u r d e p a r t e m e n t e t under generalintendenten, s j u k v å r d s d e p a r t e m e n t e t under generalfältläkaren och c i v i l a d e p a r t e m e n t e t under generalkrigskommissarien. Vapendepartementet indelas i fem byråer, nämligen en central-, en handvapen-, en artilleri-, en ingenjör- och en civilbyrå. Fortifikationsdepartementet indelas i en fortifikations- och byggnadsbyrå samt en maskin- och värmebyrå. Intendenturdepartementet indelas i fyra byråer, nämligen en central-, en utrustnings-, en underhålls- och en civilbyrå. Sjukvårdsdepartementet indelas i en fältläkarbyrå och en fältveterinärbyrå. Civila departementet indelas i en kanslibyrå, en kameralbyrå samt en revisions- och bokföringsbyrå; b) generalstaben under en såsom souschef förordnad generalsperson. Dess huvudstation indelas i en chefsexpedition och åtta avdelningar, nämligen central-, organisations-, utbildnings-, kommunikations-, utrikes-, krigshistoriska-, personal- och topografiska avdelningarna;

att marinstyrelsen

uppdelas på

a) t o l v a v d e l n i n g a r , sammanförda till tre sektioner, nämligen: I sektionen (marinstaben), omfattande en operations-, en utrikes- och en sjökrigshistorisk avdelning. Sektionen står under ledning av en kommendör; II sektionen (förvaltningen av flottan), omfattande en artilleri-, en min- och torped-, en kommunikations-, en skeppsbyggnads-, en intendentur-, en sjukvårds-, en central- och en civilavdelning. Sektionen står under ledning av en konteramiral, som tillika är ställföreträdare för chefen för marinen. Avdelningschefer för skeppsbyggnads-, intendentur- och sjukvårdsavdelningarna äro respektive marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren. Avdelningschef för civilavdelningen är marinöverkommissarien; III sektionen (förvaltningen av kustartilleriet), omfattande en kustartilleriavdelning, vartill hör en fortifikationsbyrå. Sektionen står under ledning av chefen för kustartilleriet;

186 b) e n k o m m a n d o a v d e l n i n g . T i l l m a r i n s t y r e l s e n h ö r jämväl a m i r a l i t e t s r å d e t . att fly g styr elsen u p p d e l a s p å fyra b y r å e r , n ä m l i g e n : en centralbyrå, en militärbyrå, en t e k n i s k b y r å och en i n t e n d e n t u r b y r å , ä v e n s o m a t t b e f a t t n i n g e n såsom stabschef h o s chefen för flygvapnet e r s a t t e s m e d b e f a t t n i n g e n s å s o m chef för c e n t r a l b y r å n , tillika ställföreträdare för chefen för flygvapnet; att lokal för marinstyrelsen beredes i Positionsartilleriregementets kasern. I a n s l u t n i n g härtill h e m s t ä l l e r b e r e d n i n g e n v i d a r e : att a n t a l e t b e s t ä l l n i n g a r (befattningar) i n e d a n s t å e n d e s t a t e r skola u p p tagas sålunda:

Lantförsvaret. a) Staten för Kansliavdelningen. Ordinarie befattningshavare 1 statssekreterare, 1 expeditionschef, 4 kansliråd, 2 förste kanslisekreterare, 4 andre kanslisekreterare, 1 kansliskrivare, 1 förste expeditionsvakt, 2 kanslibiträden, 2 expeditionsvakter, 3 kontorsbiträden. Pensionerad personal. 1 registrator. b) Staten för

försvarsdepartementet: Kommandoexpeditionerna. Ordinäre befattningshavare. 1 chef för lantförsvarets kommandoexpedition, 1 chef för sjöförsvarets kommandoexpedition, 1 chef för flygvapnets kommandoexpedition med lön å flygvapnets stat. Pensionerad personal. 1 registrator å lantförsvarets kommandoexpedition, 1 expeditionsunderofficer å lantförsvarets kommandoexpedition. arméförvaltningen:

Civil personal. 6 expeditionsvakter, 1 generalkrigskommissarie, 14 kontorsbiträden. 5 krigsråd, Civilmilitär personal. 1 chef för maskin- och värmebyrån, 1 generalfältläkare, 4 tjänstemän i lönegraden B. 26 (1 om1 överfältläkare, budsman, 2 revisionskommissarier 1 överfältveterinär, och 1 sekreterare), 1 byråassistent, regementsläkare, 7 tjänstemän i lönegraden B. 24 (1 pensionskamrerare, 1 kamrerare, 1 krigs- 1 byråassistent, regementsveterinär, 1 förrådsvaktmästare. kassör, 1 revisionskommissarie, 3 Pensionerad personal. sekreterare och kamrerare), 1 domäntjänsteman, 11 tjänstemän i lönegraden B. 21 (4 1 remonteringsofficer, notarier och 7 revisorer), 5 registratorer, 2 kansliskrivare, 1 förste expeditionsvakt, 1 sjukvårdsintendent, 7 kanslibiträden, 1 förrådsförvaltare.

187 Staten för

generalitetet:

1 generalkvartermästare och chef för Ordinarie beställningsbarare. fortifikationen, 1 generalintendent och chef för inten1 chef för armén, denturkåren, 1 inspektör för infanteriet, 1 souschef vid generalstaben, 4 arméfördelningschefer, 1 militärbefälhavare för Övre Norrland, 1 inspektör för artilleriet, 1 inspektör för kavalleriet. 1 generalfälttygmästare, F ö r chefen för a r m é n , vilken tillsättes p å f ö r o r d n a n d e på viss tid, u p p föres i s t a t e n e t t a r v o d e o m 19 000 k r o n o r . d) Staten för Militär personal. Öreradjutanter och stabaadjutanter. 1 överste, 4 överstelöjtnanter, 10 majorer, 29 kaptener. Militärattachéer. 1 överstelöjtnant, 3 majorer. Förvaltningsdetaljen. 1 överstelöjtnant eller major, 1 kapten.

för förvaltningsdetaljen

1 bibliotekarie, 3 aktuarier, 1 chef för värnpliktsdetaljen, 1 » » bokdetaljen, 1 » » persondetaljen, 1 » » rulldetaljen, 1 » » detaljen för »Tjänstemeddelanden rörande Lantförsvaret», 1 biträde åt chefen för bokdetaljen, 3 expeditionsunderofficerare. Civil p e r s o n a l . 1 professor, 1 krigsarkivarie, 1 förste expeditionsvakt, 3 expeditionsvakter.

Pensionerad personal. 1 redogörare, Den

generalstaben:

a v s e d d e k a p t e n e n u p p f ö r e s m e d a r v o d e så-

som kapten. e) Staten för Ordinarie beställningshavare 1 överste, chef, 1 överstelöjtnant eller major, 1 major, 10 kaptener, f) Staten för

arméfördelningsstaber,

Arméfördelningsstaberna. Ordinarie beställningshavare. 1 brigadchef för Östra arméfördelningen, tillika inspektör för mililäroverken, fältläkare, fältveterinärer. Pensionerad personal. 12 expeditionsunderofficerare.

artilleristaben: 3 kaptener eller löjtnanter, 1 expeditionsvakt. Pensionerad personal. 1 expeditionsofficer, 1 expeditionsunderofficer. militärbefäl

och

inspektioner:

Militärbefälet för Ö v r e N o r r l a n d . Ordinarie beställningshavare. 1 brigadchef, 1 kapten, adjutant, 2 regementsläkare, därav 1 stabsläkare, 2 bataljonsläkare, 1 regementsveterinär (stabsveterinär), 1 garnisonspastor. Pensionerad personal. 3 expeditionsunderofficerare, arvoden.

188 Östra brigaden. Ordinarie beställningshavare. 1 brigadchef, 1 kapten, adjutant.

1 förrådsförvaltare vid intendenturförrådet i Tingstäde. Infanteriinspektionen. Ordinarie beställningshavare.

Pensionerad personal.

1 överstelöjtnant eller major, 1 major, 2 kaptener.

1 expeditionsunderofficer. Militärbefälet på Gotland. Ordinarie beställningshavare. 1 militärbefälhavare, 1 regementsläkare (stabsläkare), 1 bataljonsläkare.

Pensionerad personal. 1 expeditionsunderofficer Kavalleriinspektionen. Pensionerad personal.

Pensionerad personal.

1 expeditionsunderofficer.

1 fortifikationsofficer, 1 officer, biträde hos stabsintendenten, 2 expeditionsunderofficerare, biträden hos fortifikationsofficeren och stabsintendenten,

Militärläroverksinspektionen. Pensionerad personal. 1 expeditionsunderofficer.

D e s å s o m a d j u t a n t e r vid militärbefälet för Övre N o r r l a n d och vid Ö s t r a b r i g a d e n u p p t a g n a k a p t e n e r n a uppföras m e d a r v o d e n s å s o m k a p t e n e r . g) D e n n u v a r a n d e staten för Jcommendantshapet i Boden u t g å r , h) Staten för intendenturhåren ökas m e d 1 p e n s i o n e r a d officer och m i n s k a s m e d 1 p e n s i o n e r a d underofficer.

Sjöförsvaret. Staten för Militär personal. Ordinarie beställningshavare. 1 chef för marinen. Pensionerad personal. 1 registrator, 1 bibliotekarie, 1 föreståndare för marinens bokcentral, 1 officer å sjökrigshistoriska avdelningen, 6 expeditionsunderofficerare. Civil p e r s o n a l . 1 marinöverkommissarie,

marinstyrelsen: 1 amiralitetsråd, 1 kemist, 2 tjänstemän i lönegraden B. 26 (1 förste revisor och 1 sekreterare), 2 tjänstemän i lönegraden B. 24 (1 kamrerare och 1 sekreterare), 5 tjänstemän i lönegraden B. 21 (1 marinkassör, 1 notarie, 2 revisorer samt 1 revisor och bokhållare), 1 kansliskrivare, 1 förste expeditionsvakt, 3 expeditionsvakter, 5 kontorsbiträden och 1 advokatflskal.

F ö r chefen för m a r i n e n , vilken tillsättes p å f ö r o r d n a n d e p å viss tid, u p p föres i s t a t e n ett arvode om 19 000 k r o n o r .

189 j) De nuvarande staterna för marinförvaltningen och för vid marinstaben anställd personal utgå. k) Staten för flottans officerskår, underofficersMr, sjömansMr och slceppsgossekår minskas med 1 flaggmansbeställning.

Flygvapnet. 1) Staten för officerare och underofficerare m. fl. vid flygvapnet ökas med 1 majorsbeställning och minskas med 1 kaptensbeställning.

191 BILAGOR. Bil. 1.

Kortfattad översikt rörande organisationen av försvarsväsendets ledning och förvaltning i vissa främmande länder på uppdrag av beredningen utarbetad av dess sekretariat. I.

FRANKRIKE.

Republikens president utövar författningsenligt högsta ledningen av armén och marinen. Under honom äro emellertid åt krigs- och marinministrarna uppdragna praktiskt taget samtliga såväl kommando- som förvaltningsbefogenheter. De ärenden, vilka skola hänskjutas till presidenten, handläggas i dennes militärkansli, där de i regel endast erhålla behandling ur principiell synpunkt. Presidenten meddelar sedermera beslut ur denna synpunkt, eller gör endast principuttalande i ärendet. Alla verkställighetsåtgärder överlåtas därefter åt vederbörande minister. Såsom rådgivande myndighet åt presidenten fungerar ett högsta nationalförsvarsråd (conseil supérieur de la defense nationale), vilket består av konseljpresidenten (ordförande), krigs- och marinministrarna, utrikes-, inrikes-, finans- och kolonialministrarna samt ministern för offentliga arbeten. Såsom rådgivande medlem ingår den militäre chef, som avses att i krig föra befälet över de franska arméerna. Rådet har ett permanent sekretariat. Den franska militärförvaltningen präglas av en konsekvent genomförd centralisation. Detta förhållande kommer bl. a. till uttryck däruti, att frågor angående såväl medelsanvisningar som anskaffningar i stor utsträckning avgöras i högsta instanser. Övervakandet och kontrollen av förvaltningstjänsten i olika avseenden utövas av fristående kontrollkårer, direkt underställda vederbörande minister. Härigenom möjliggöres en grundlig kontroll och vinnes likformighet i ärendenas avgörande, men systemet erfordrar även en ofantligt talrik personal. Ledningen utövas icke blott genom vissa ämbetsverk utan även i ovanligt stor utsträckning med tillhjälp av ständiga rådgivande kommissioner, vilkas funktioner i vissa fall beröra ärenden av allmän förvaltningsnatur, i andra fall särskilda specialgrenar av den ekonomiska och tekniska tjänsten. De säregna politiska förhållandena i Frankrike utgöra i viss mån en anledning till förekomsten av kommissioner av det förstnämnda slaget. De ofta förekommande ombytena av krigsministrar innebära nämligen en fara för kontinuitet och enhetlighet i administrationen. Förekomsten av rådgivande organ med mera permanent sammansättning torde utgöra en viss garanti för bibehållande av kontinuitet och stadga inom förvaltningen.

192 A r m é n. Under presidenten är krigsministern högsta kommando- och förvaltningsmyndighet och utövar denna verksamhet med biträde av dels krigsministeriet med generalstaben, dels vissa inspektioner och kommittéer. Till krigsministerns förfogande står dessutom såsom rådgivande organ högsta krigsrådet (conseil supérieur de la guerre). Detta består av den militäre chef, som är avsedd att i krig föra befälet över de franska arméerna, marskalkarna av Frankrike och högst 12 generaler (bland dem generalstabschefen och Paris' militärguvernör). Krigsministern måste i vissa frågor såsom beträffande mobilisering, försvarsplaner etc. höra rådet, vilket i regel sammanträder en gång i månaden. Krigsministeriet med generalstaben. Arméns ledning är förlagd till krigsministeriet, vilket är direkt underställt krigsministern. Denne har till sitt omedelbara förfogande ett ministerns kabinett, indelat å två avdelningar, nämligen: m i l i t ä r k a b i n e t t e t för vissa ärenden av konfidentiell natur, högre befordringar, propaganda, meddelanden till pressen m. m.; samt c i v i l k a b i n e t t e t för behandling av vissa parlamentariska frågor. Krigsministerns närmaste man är generalsekreteraren, som har högsta överinseendet över den egentliga förvaltningen. Generalsekreteraren, som äger yttranderätt i folkrepresentationen, har under sig ett generalsekretariat, som handlägger ärenden rörande administrativa frågor i allmänhet, militär rättskipning, granskning av lagar och förordningar ur administrativ och finansiell synpunkt samt frågor om civila arbetare inom försvarsväsendet. I övrigt är krigsministeriet indelat på ett antal förvaltningsdirektioner, varjämte även generalstaben ingår i detsamma. Generalstaben. Generalstaben under en särskild chef utgör icke någon självständig kår utan innefattar endast kommenderade officerare. Chefen har under sig en divisionsgeneral och två brigadgeneraler såsom souschefer. Verksamheten är ordnad på en chefsexpedition och följande 12 underavdelningar: 1. byrån för organisation och mobilisering, 2. » » utländska förhållanden, 3. » » operationer, 4. » » etapp- och kommunikationsväsende, en avdelning för ärenden rörande generalstabens personal, » » » afrikanska angelägenheter, » » » krigshistoria med arkiv och bibliotek, » » » administrativa frågor rörande materiel och räkenskapsväsende, » » » militära skolor, » » » ärenden rörande reservofficerare samt » » » fysisk fostran. Förvaltningsdirektionerna. Krigsministeriets indelning i direktioner framgår av nedanstående sammanställning: Direktionen för infanteriet: a) personalärenden, b) organisation och utbildning,

193 c) materiel och tekniska frågor, d) militära skolor, ej infanteriets kaserner, f) stridsvagnstrupper, g) rekrytering och redovisning, h) reservpersonal; direktionen för kavalleriet: a) personalärenden, b) organisation och utbildning, ej veterinärärenden, dj remontering; direktionen för artilleriet: a) organisation och utbildning, bj personalärenden, ej materielärenden, dj räkenskaps- och byggnadsfrågor; direktionen för ingenjörväsendet: a) organisation, utbildning, skolor, bj personalärenden, c) materielärenden och frågor angående ingenjörarbeten; direktionen för intendenturväsendet: a) utbildning och mobilisering, bj personalärenden, ej förplägnad, dj värme och lyse, ej beklädnad, fj avlöning, g) transportväsende; direktionen för krut och sprängämnen: direktionen för sjukvårdsväsendet; direktionen för kolonialtrupperna: direktionen för kontrollväsendet: a) budgeten, bj materiel och krigsförråd, ej medelsanvisningar, d) räkenskapsväsende; direktionen för det militära rättsväsendet och finansiella rättsfrågor; direktionen för inre tjänsten (centralförvaltningens personal, materiel m. m.); samt direktionen för flygvapnet. Slutligen finnes en avdelning för arméns topografiska arbeten. Varje direktion handlägger, var och en inom sitt område, samtliga förvaltnings-, personal- och organisationsärenden, dock att direktionerna i fråga om de två sistnämnda slagen av ärenden äro underställda generalstabschefen. Vederbörande direktör utövar å krigsministerns vägnar beslutanderätten i vissa frågor. Direktörerna äro i regel högre officerare och likställda men kunna även vara civila personer. För övervakande av tjänstens olika områden finnes ett stort antal inspektioner såväl för de olika truppslagen som för olika grenar av förvaltningen. Likaså finnes, förutom de förut omnämnda nationalförsvarsrådet och högsta krigsrådet, ett stort antal andra rådgivande kommissioner o. d. till krigsministerns och ministeriets förfogande. 1677 27

13 Bil

194 I krigsministeriet och generalstaben tjänstgöra för närvarande omkring 680 officerare och tjänstemän av officers tjänsteklass, vartill kommer ett stort antal underofficerare m. fl. 31 a r i n e n. Marinens ledning är förlagd till marinministeriet under marinministern. Marinministeriet består av nedanstående huvuddelar, nämligen kansliet, marinstaben och förvaltningsdirektionerna. Till marinministerns förfogande står dessutom såsom rådgivande organ högsta marinrådet (le conseil supérieur de la marine), bestående av marinstabschefen och 5 viceamiraler med en kommendörkapten såsom sekreterare. Detta råd behandlar ärenden rörande krigsförberedelser och marinens allmänna organisation. Kansliet. Kansliet står till ministerns omedelbara förfogande. Kansliets militärsida står under ledning av en kommendör och dess civilsida under ledning av en jurist. Kansliet fördelar inkommande ärenden till ministeriets olika organ. A militärsidan handläggas frågor rörande personalen i marinministeriet, befordringar, pensionering, budget, lagförslag till och från parlamentet, propaganda, pressen samt en del judiciella (fiskal-) ärenden. A civilsidan finnes en revisionsavdelning. Marinstaben. Såsom chef för marinstaben tjänstgör en viceamiral med två konteramiraler såsom souschefer. Marinstaben är i främsta rummet ministerns organ för befälsutövningen samt för krigsförberedelserna. Marinstaben är organiserad på fyra byråer och fyra särskilda, marinstabschefen direkt underställda organ (sektion och avdelningar) enligt nedanstående indelning. 1. byrån (för organisation m. m.): a) M o b i l i s e r i n g s a v d e l n i n g : marinens mobilisering rörande såväl personal som materiel; b) P e r s o n a l a v d e l n i n g : rekrytering, utbildning, skolor, fysisk fostran, sport m. m.; c) M a t e r i e l a v d e l n i n g : flottplaner, nybyggnader, kustförsvar, manöveroch skyddstjänst, maskiner, organisation av och reglementen m. m. rörande olika vapen och skyddsmedel m. m. 2. byrån (för underrättelseväsendet m. m.). Byrån är indelad i fyra avdelningar. 3. byrån (för operativa ärenden m. m.): a) S t r a t e g i s k och t a k t i s k a v d e l n i n g : marinens användning under krig, taktiska föreskrifter, flottprogram, flottpolitik m. m.; b) O v n i n g s a v d e l n i n g : övningar med samtliga marin stridskrafter; c) A v d e l n i n g för f l o t t r ö r e l s e r : instruktioner för befälhavare över sjöstyrkor och fartyg, utrustnings- och förläggningsplaner; d) R e p a r a t i o n s a v d e l n i n g : underhåll och reparationer, hamnar och örlogsstationer. 4. byrån (för transporter och förråd m. m.): a) V a r v s - o c h f ö r r å d s a v d e l n i n g : stationer och varv, marinens arbetare, förråd av kol, olja m. m.; b) A v d e l n i n g för v e r k s a m h e t b e r ö r a n d e a n d r a m i n i s t e r i e r : skeppsbrott, bärgningar, lotsning, försäkringar, fiske, hadelsmarinen och handelshamnar m. m;

195 c) F ö r b i n d e l s e a v d e l n i n g : radio- och optisk signalering, avlyssningsoch chiffertjänst m. m.; d) T r a n s p o r t a v d e l n i n g : planer för transporter och för handelsflottans utnyttjande. Luftväsendets militärsektion, som jämväl ingår i 2. förvaltningsdirektionen, för frågor rörande det marina luftväsendets organisation, operationer, baser, utrustning och förråd m. m. Avdelningen för maskinväsendet, som i tekniska frågor är självständig myndighet, handlägger frågor rörande maskiners handhavande och underhåll, bränslen och smörj ämnen, förråd ombord och i land, maskinpersonalens sammansättning, utbildning och övningar. Avdelningen för vetenskapliga undersökningar. Historiska avdelningen för historiska studier, arkiv, bibliotek, marinmuseum. Förval tningstlirektionerna. Dessa myndigheter, som i främsta rummet skola sörja för tillgodoseendet av de marina stridskrafternas olika behov, äro till antalet nio. 1. direktionen, som står under ledning av en viceamiral, handlägger ärenden angående militärpersonalens organisation och administration, besättningar, rättsväsende, arrester m. m. 2. direktionen, som står under ledning av en viceamiral, handlägger ärenden angående marinens luftväsende. Direktionen är indelad i två sektioner. a) M i l i t ä r s e k t i o n e n är underställd chefen för marinstaben (se marinstaben). b) F ö r v a l t n i n g s s e k t i o n e n : personal, materiel, förvaltning, budget, tomter, byggnader m. m. 3. direktionen, som står under ledning av en general vid ingenjörkåren, handlägger ärenden angående skeppsbyggnad, verkstäder, torpeder, minor, reparationer, personal, navigeringsinstrument, signalmateriel, mobilisering m. m. Under direktionen lyder k o n s t r u k t i o n s d e t a l j e n , som under ledning av en general vid ingenjörkåren i vissa frågor är direkt underställd marinministern, samt en d e t a l j för ö v e r v a k a n d e t av b y g g e n vid p r i v a t a varv. 4. direktionen handlägger ärenden rörande marinens artilleriväsende, dess förvaltning, personal samt mobilisering. Under direktionen äro ställda den tekniska a r t i l l e r i t j ä n s t e n samt a r t i l l e r i t i l l v e r k n i n g s i n s p e k t i o n e n . 5. direktionen, sjökarteverket, är organiserad på 8 byråer. 6. direktionen handlägger ärenden rörande marinens intendenturväsende, dess personal, förråd, transporter, mobilisering, personalens avlöning och pensionering, förplägnad, tryck, publikationer och rekvisitioner m. m. 7. direktionen handlägger ärenden rörande marinens sanitetsväsende, dess förvaltning och mobilisering. Centrallaboratoriet för kemiska analyser är underställt denna direktion. 8. direktionen handlägger ärenden rörande marinens allmänna arbeten och byggnader och härmed sammanhängande tekniska ärenden samt förvaltning. 9. direktionen handlägger ärenden rörande marinens räkenskapsväsende, redogörare, fonder, anordningar, finanscentral, räkenskaper. Till direktionen är ansluten marinkassan. Cheferna för kansliet och för marinstaben ävensom direktörerna för förvaltningsdirektionerna hava viss befogenhet att, envar beträffande sitt verksamhetsområde, utfärda beslut i marinministerns namn. Chefen för marinstaben är marinministerns rådgivare i alla viktigare frågor rörande såväl personal som materiel. Han framlägger direkt för mi-

Bil. 1.

196 Bil. 1.

nistern sin uppfattning i frågor rörande utnämning och placering av vissa högre officerare samt av officerare, avsedda för speciella uppdrag. Chefen för marinstaben har, förutom ledningen av marinstabens verksamhet, vissa befogenheter jämväl i förhållande till förvaltningsdirektionerna i marinministeriet. Dessa direktioner skola rätta sin verksamhet efter chefens för marinstaben direktiv samt hålla denne chef underkunnig om tillgängliga styrkor, förråd, nybyggnader, reparationer samt utvecklingen i övrigt. Chefen för marinstaben äger sammankalla direktionerna för att åstadkomma enighet i uppfattningen om de militära kraven samt om möjligheten att tillgodose dessa i organisatoriskt, tekniskt eller ekonomiskt hänseende ävensom infordra yttranden och förslag från förvaltningsdirektionernas sida. Under chefens för marinstaben ledning skola de olika cheferna samarbeta för att marinstridskrafterna skola erhålla den bästa möjliga förberedelse för kriget. Sålunda är även krigsindustriens organisation ställd under hans ledning, men kontrolleras denna gren av förberedelserna dessutom av en särskild generalinspektör. Inspektioner ni. ni. Såsom generalinspektörer för de marina stridskrafterna inom olika operationsområden tjänstgöra de officerare, som i krigstid äro avsedda att föra befälet inom området i fråga. Dessutom kunna medlemmarna av högsta marinrådet av ministern anförtros särskilda inspektionsuppdrag. För övervakande av förvaltningstjänstens olika grenar finnes dessutom ett stort antal inspektioner. Dessa inspektioner inkräkta icke på förvaltningsdirektionernas initiativ eller minska dessas ansvar utan avse endast att utöva marinministerns direkta kontroll å olika områden. Inspektörerna lyda direkt under ministern och utföra de inspektioner, som denne åt dem uppdrager. Likaså finnes, förutom det förut omnämnda högsta marinrådet, ett stort antal rådgivande kommissioner o. d. till marinministerns och marinministeriets förfogande. Personalens omfattning. I marinministeriet tjänstgör personal i ungefär följande omfattning: officerare 110 civilmilitär personal 210 civil personal 270 Summa personer 590 Härtill kommer ett stort antal underofficerare m. fl.

II. TYSKLAND. Organisation före världskriget. Armén. I motsats till den franska förvaltningsorganisationen utmärktes den tyska av en långt gående decentralisation. Förvaltningsbefogenhet med följande ansvar var i rikt mått utskiftad på de olika militära cheferna. Förvaltningens tyngdpunkt var förlagd till myndigheterna vid armékårerna samt i vissa avseenden till de lägre truppförbanden.

197 Den högsta ledningen och förvaltningen av preussiska armén utövades under konungen (kejsaren) av nedanstående myndigheter, nämligen militärkabinettet, krigsministeriet, inspektionerna och arméns generalstab. Militärkabinettet. Militärkabinettet, som stod under ledning av en högre generalsperson, var verkställande organ för konungens beslut i följande hänseenden, nämligen: personalärenden rörande officerare (utnämningar, befordringar, avsked m.m.); samt kommandomål och sådana förvaltningsärenden, som ej föranledde statsutgift (civilärenden). Personalärendena avgjordes av konungen på föredragning av chefen för militärkabinettet, vilken härför varken var ansvarig inför riksdagen eller preussiska lantdagen. Dessa ärenden voro sålunda undandragna det konstitutionella ansvaret. Kommando- och civilärendena föredrogos av krigsministern. Konungens beslut i kommandomål expedierades från militärkabinettet i form av en »Allerhöchste Kabinetts-ordre» (== g. o.), kontrasignerad av krigsministern och ställd till krigsministeriet. Densamma innehöll några kortfattade, i allmänna ordalag hållna stadganden och avslutades med ett bemyndigande för ministeriet att utfärda närmare föreskrifter i frågan. I civilmål utfärdades i stället för »Kabinettsordre» en »Allerhöchste Erlass» ( = K u n g l . förordning). Även denna kontrasignerades av krigsministern, ställdes till krigsministeriet och avslutades med samma bemyndigande. Krigsministeriet. Vid sidan av militärkabinettet stod krigsministeriet. Här handlades dels rena förvaltningsärenden, dels sådana ärenden, som fått sitt principuttalande i militärkabinettet. Krigsministern, som var konstitutionellt ansvarig, ägde beslutanderätt i alla ovannämnda frågor och utövade sålunda den högsta ledningen av den militära förvaltningen. Full ministerstyrelse var följaktligen genomförd i fråga om den egentliga förvaltningen. Alla personalärenden voro dock, som ovan nämnts, undandragna krigsministerns verksamhetsområde. Någon befälsmyndighet utövade han icke heller över arméns trupper. Krigsministeriet indelades i nedanstående sex departement och självständiga avdelningar, nämligen centraldepartementet, allmänna krigsdepartementet, arméförvaltningsdepartementet, departementet för pensions-, invalid- och lagärenden samt remonteringsinspektionen och medicinalavdelningen. I spetsen för varje departement stod en generalsperson såsom direktör; i spetsen för medicinalavdelningen generalstabsläkaren. Centraldepartementet handlade alla ärenden, vilka voro av den natur, att de skulle avgöras av krigsministern själv. Departementet var alltså att betrakta som krigsministerns egen expedition inom ministeriet. Departementet bestod av två avdelningar: m i n i s t e r i e l l a a v d e l n i n g e n , med vilken avdelning författnings- och läroboksdetaljen var förenad; samt in t en d e n t u r a v d e l n i n g e n . Allmänna lerigsdepartementet handlade ärenden, som rörde de olika truppslagen och tjänstegrenarna. Departementet bestod av följande sju avdelningar, nämligen: a r m é a v d e l n i n g e n (organisation i fred och krig); i n f a n t e r i a v d e l n i n g e n (infanteri, handvapen och ammunition); k a v a l l e r i a v d e l n i n g e n (kavalleri, veterinärväsende m. m.);

Bil

198 Bil. 1.

f ä l t a r t i l l e r i a v d e l n i n g e n (fältartilleri och träng, fältartillerimateriel och ammunition); f o t a r t i l l e r i a v d e l n i n g e n (fotartilleri och tekniska anstalter); i n g e n j ö r - o c h p i o n j ä r a v d e l n i n g e n (ingenjör- och pionjärtrupper, telegraf- och belysningsväsende, fästningsbygge); samt k o m m u n i k a t i o n s a v d e l n i n g e n (järnvägstrupper, järnvägsbygge, elektroteknik). Under allmänna krigsdepartementet sorterade inspektören för infanteriskolorna, gevärsprövningskommissionen, artilleriprövningskommissionen, tyghusförvaltningen, armémusikinspektören samt i vissa avseenden militära ridinstitutet, fälttygväsendet och inspektionen för militärveterinärväsendet. Arméförvaltningsdepartementet bestod av sex avdelningar, nämligen: k a s s a a v d e l n i n g e n (avlönings- och kassaärenden, vissa personalärenden); f ö r p l ä g n a d s a v d e l n i n g e n (freds- och krigsförplägnad, vissa personalärenden) ; b e k l ä d n a d s a v d e l n i n g e n (beklädnad och utrustning, vissa personalärenden, rese- och transportkostnader); f ö r l ä g g n i n g s a v d e l n i n g e n (garnisonsförvaltningarna jämte dess personal); ö v n i n g s p l a t s a v d e l n i n g e n (truppövningsplatser och skjutfält); b y g g n a d s a v d e l n i n g e n (byggnadsärenden av teknisk art jämte vederbörlig personal). Under arméförvaltningsdepartementet sorterade generalmilitärkassan samt prövningskommissionen för besättande av högre intendenturbeställningar. De övriga departementens och avdelningarnas verksamhetsområden framgå av deras respektive benämningar. Under departementet för pensions-, invalid- och lagärenden sorterade bland annat inspektionen för de militära straffanstalterna samt de evangeliska och katolska fältprosterierna. Under remonteringsinspektionen sorterade fem remonteringskommissioner och remontdepåerna samt under medicinalavdelningen akademien för militärläkares utbildning. I fråga om ärendenas avgörande inom krigsministeriet var en vidsträckt decentralisation genomförd, i det att flertalet ärenden avgjordes av vederbörande direktörer. Endast viktigare ärenden voro förbehållna krigsministern för avgörande. Krigsministeriet inrymde en sådan fond av fackkunskap inom förvaltningens olika grenar, att ärendenas utredning i regel kunde verkställas utan tidsödande remittering till utomstående myndigheter. Någon rälcenskapsrevision förekom icke i ministeriet. Dit insändes endast utdrag ur räkenskaperna, så att anslagens ställning kunde överblickas. Räkenskapsrevisionen ägde rum i »der Rechnungshof des deutschen Reiches». Det preussiska krigsministeriet kan hos oss anses motsvaras av vederbörlig del av försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, lantförsvarets kommandoexpedition, arméförvaltningen, del av generalstaben (organisationsoch tekniska avdelningarna), remonteringsstyrelsen och arméns pensionskassa. Inspektionerna. Inom tyska armén hade redan före världskriget mycken uppmärksamhet ägnats åt alla frågor rörande materielanskaffning och den tekniska utvecklingen inom skilda områden. Åtskilliga inspektioner och kommissioner voro ock helt och hållet eller delvis sysselsatta med dylika frågor. Av de förut nämnda inspektionerna (kommissionerna) hade sålunda gevärsprövningskommissionen till uppgift att pröva nya uppfinningar och förslag inom eldhandvapnens område samt däröver avgiva yttrande, och artilleriprövning shommissionen hade motsvarande uppgift beträffande artilleribeväp-

199 ningen. Liknande uppgifter för ingenjörtrupperna och kavalleriet voro anförtrodda åt en ingenjörkommitté och en kavallerikommission. Det under allmänna' krigsdepartementet lydande fälttygväsendet hade till uppgift att tillverka eller på annat sätt anskaffa arméns behov av vapen, ammunition, fordon och annan materiel och att hava överinseendet av nämnda materiel. Fälttygväsendet lydde under en generalsperson, vilken till sitt förfogande bland annat hade 4 vapeninspektörer Till fälttygväsendet räknades i huvudsak m i l i t ä r a f ö r s ö k s a n s t a l t e n , i n s p e k t i o n e n för i n f a n t e r i e t s t e k n i s k a a n s t a l t e r med underlydande gevärs- och ammunitionsfabriker, i n s p e k t i o n e n för a r t i l l e r i e t s t e k n i s k a a n s t a l t e r med underlydande artillerikonstruktionsbyrå, artilleriverkstäder, kanongjuteri, ammunitionsfabrik, fyrverkerilaboratorier och krutfabriker, a r t i l l e r i d e p å i n s p e k t i o n e n och t r ä n g i n s p e k t i o n e n . Av övriga rent militära inspektioner voro de viktigaste a r m é i n s p e k t i o n e r n a , var och en omfattande 3 a 4 armékårer, g e n e r a l i n s p e k t i o n e n för kavall e r i e t , g e n e r a l i n s p e k t i o n e n för f ä l t a r t i l l e r i e t , g e n e r a l i n s p e k t i o n e n för f o t a r t i l l e r i e t , g e n e r a l i n s p e k t i o n e n för i n g e n j ö r - och p i o n j ä r t r u p p e r n a o c h för f ä s t n i n g a r n a samt g e n e r a l i n s p e k t i o n e n för militärläroverken. Armé- och generalinspektionerna lydde samtliga direkt under konungen (kejsaren). Arméns generalstab. Arméns generalstab indelades i stora generalstaben samt generalstaberna vid de högre truppförbanden och fästningsguvernementen. Stora generalstaben hade till uppgift att utarbeta planer för arméns mobilisering (samverkan med krigsministeriet), uppmarsch och transportväsende, att insamla upplysningar om grannstaternas militära förhållanden, att studera krigsförfattningar och härorganisationer inom olika länder samt arméernas beväpning, utrustning och taktiska egendomligheter m. m., att bearbeta landets krigshistoria och ombesörja den militära kartläggningen ni. m. Generalstaberna vid truppförbanden handlade ärenden rörande mobilisering, större fälttjänstövningar, järnvägstransporter o. s. v.

Marinen. Bedogörelse för organisationen av tyska marinens överstyrelse före världskriget återfinnes i departementalkommittérades betänkanden, del 11:2 och IV. Såsom av denna redogörelse framgår, var den tyska marinens överstyrelse i huvudsak gestaltad på följande sätt. Den teknisk-ekonomiska överstyrelsen utövades av det med relativt stor maktbefogenhet utrustade »Reichs-Marine-Amt», i spetsen för vilket ämbetsverk stod statssekreteraren såsom chef för amtet. Eeichs-Marine-Amt hade under rikskansleren ledningen av och ansvaret för marinens förvaltning. Amtet handlade jämväl i stor utsträckning närmast under kejsaren personalorganisatoriska, utbildnings^ och mobiliseringsfrågor och ägde enligt kejsarens bestämmande avgöranderätt även med avseende på dessa. Det högsta militära befälet över marinen utövades av kejsaren personligen. Kejsarens rådgivare var härvid, i vad angick förberedandet av sjö stridskrafternas användande i krig och därmed sammanhängande frågor, chefen för amiralstaben, vilken utarbetade de strategiska planerna för sjöstridskrafternas användande under olika krigsfall, sjöstridskrafternas taktik, samlandet och bearbetandet av underrättelser från främmande mariner, marinpolitik och folkrättsfrågor m. m. Chefen för amiralstaben hade icke befälsmyndighet

200 Bil. 1.

eller befogenhet att självständigt utfärda order och föreskrifter ens i de enklaste frågor utan endast att hos monarken söka utverka utfärdandet av kejserlig order i ärendet. Dessutom fanns vid tyske kejsarens sida ett under befäl av en amiral stående marinkabinett, som huvudsakligen handlade personalkommenderingarna inom marinen, vad officerare och vederlikar beträffar. Chefen för marinkabinettet kom dock ofta att, på grund av sin ställning, utöva inflytande på andra viktiga sjöförsvarsfrågor. Cheferna för självständiga sjöstyrkor ävensom stationsbefälhavarna å vissa örlogsbaser lydde direkt under kejsaren. Eedan före kriget torde friktioner och stridigheter mellan den tyska överstyrelsens olika, med varandra i militärt avseende sidoordnade myndigheter hämmande hava inverkat på dessas arbete. Redan i juli 1914 hade den tyska flottans skapare, chefen för Reichs-Marine-Amt storamiral von Tirpitz, med klar blick för det ohållbara i en sålunda organiserad svag och splittrad ledning av marinen, genom kabinettschefen gjort framställning hos kejsaren om att förena amiralstaben och Reichs-Marine-Amt under en gemensam överbefälhavare med full ansvarighet och vittgående befogenhet. En dylik åtgärd skulle, enligt det tyska officiella sjökrigshistoriska verket »Der Krieg zur See», »hava undanröjt den bestående dualismen mellan de två högsta överstyrelsemyndigheterna och därmed skapat möjligheten att tillfullo utnyttja det av dem båda utförda arbetet till ernående av ett gynnsamt resultat av sjökriget». Vilket namn man valde för överbefälhavarebefattningen var, säger nämnda verk, en bisak, liksom även under vilka yttre former övergången till ett enhetligt amiralitet verkställdes, om man endast uppnådde att i stället för en rad under kejsaren direkt lydande sidoställda myndigheter få en överbefälhavare och chef för ett amiralitet, som icke behövde varje gång, ett viktigare beslut skulle fattas, först inhämta kejsarens samtycke därtill. Denna framställning föranledde ingen åtgärd. _ Under kriget framträdde emellertid olägenheterna av den splittrade ledningen mycket skarpt. I december 1915 gjorde amiral von Tirpitz ett nytt försök att få en organisationsändring genomförd, motiverande sitt förslag med att endast genom skapandet av en enhetlig ledning olägenheterna av den rådande månghövdade organisationen kunde övervinnas och alla marinens personella och materiella krafter förenas i en målmedveten, enhetlig och verksam kraftutveckling. Till motsats mot detta ansågs den dittillsvarande organisationen med naturnödvändighet medföra, att tid, krafter och penningmedel bortslösades till ingen nytta. I sina »Erinnerungen» säger också amiral von Tirpitz: »Yad som främst saknades hos oss, var ett enhetligt amiralitet». Även denna gång motsatte sig dock kejsaren tillsättandet av en enhetlig sjökrigsledning. Först några månader före krigets slut tvungo omständigheterna till införandet av en enhetlig marinöverstyrelse för den tyska marinen, vilket till en början löstes på det sättet, att den nyutnämnde chefen för amiralstaben erhöll oinskränkt maktbefogenhet över hela marinen. Med stöd av de dyrköpta erfarenheter, som den tyska marinen erhållit under världskriget, har den nuvarande tyska marinöverstyrelsen organiserats, över vilken organisation redogörelse lämnas här nedan.

Nuvarande organisation. Tysklands nuvarande försvarskrafter — riksvärnet — består av rikshären och riksmarinen.

201 Rikshären, som omfattar 100 000 man, varav 4 000 officerare, indelas i två »Gruppenkommando» (arméer), av vilka det ena omfattar 4 infanteri- och 2 kavallerifördelningar och det andra 3 infanterifördelningar och 1 kavallerifördelning. Riksmarinen med en personalstyrka om 15 000 man, varav 1 500 officerare, omfattar, förutom reservfartyg, 6 slagskepp, 6 kryssare, 12 jagare och 12 torpedbåtar ävensom rikets kustfästningar. Rikspresidenten är överbefälhavare för samtliga försvarskrafter. Under honom utövar riksvärnsministern befälet över rikshären och riksmarinen. I spetsen för rikshären står en general såsom chef för arméledningen (»Heeresleitung»). Högsta ledningen av härens förvaltning utövas under riksvärnsministern av en general såsom chef för arméförvaltningen (»Heeresverwaltung»). I spetsen för riksmarinen står en amiral såsom chef för marinstyrelsen (»Marineleitung»). Såväl chefen för arméledningen som chefen för marinstyrelsen har säte men ej stämma i regeringskonseljen. Samtliga organ för den högsta ledningen och förvaltningen av riksvärnet äro sammanförda inom ett riksvärnsministeriam med riksvärnsministern såsom chef. Organisationen av riksvärnets högsta ledning och förvaltning har liksom organisationen i övrigt givetvis starkt påverkats av den i Versaillesfreden stadgade begränsningen i försvarsorganisationen och övriga därmed sammanhängande restriktiva bestämmelser. Men så långt det varit möjligt, torde man å andra sidan sökt utnyttja världskrigets erfarenheter vid organisationens uppbyggande, varför densamma i åtskilliga avseenden bjuder på mycket av intresse.

Ministerns avdelning. Å denna avdelning handläggas sådana ärenden, som avgöras av ministern själv. Avdelningen består av följande underavdelningar. Adjutantur. Underrättelse- och förbindelseavdelningen. Avdelningen svarar för säkerställandet av sambandet och förbindelsen såväl emellan riksvärnsministeriets olika avdelningar som inom försvaret i sin helhet, frågor rörande personal, organisation, rekrytering, utbildning m. m. Ekonomiska avdelningen med en underavdelning för hären och en för marinen. A avdelningen sammanställas de olika äskandena till kommande statsverksproposition m. m. liätts- och lagavdelningen för behandling av frågor rörande det militära rättsväsendet, själavården, lagar och förordningar m. m. Såsom en underavdelning i denna ingår »Marine-Justitiariat», vilken även är underställd chefen för marinstyrelsen, i vad avser juridiska frågor berörande marinen och dess personal, samt lämnar marin styrelsen sakkunnig hjälp beträffande internationella sjörättsfrågor m. m. Riksvärnsavdelningen för meddelanden till pressen angående försvaret, angående film m. m. Avdelningen fungerar även såsom underrättelsecentral till riksvärnsministerns hjälp. Bibliotek. Araiéledningen (Heeresleitung). Chefen för arméledningen har till sitt direkta förfogande dels en stab med till densamma hörande utbildningsavdelning, dels följande byråer, nämligen :

Bil

202 Bil. 1.

personalbyrån, truppbyrån, vilken arbetar på: a) arméavdelning, b) organisationsavdelning, c) statistisk avdelning, d) avdelning rörande fredskonimissioner. I truppbyrån ingå även följande inspektioner, nämligen för undervisningsväsendet, » infanteriet, » kavalleriet, » artilleriet, » pionjärtrupper och fästningar, » trängväsendet, * förbindelsetrupperna, » sanitetsväsendet och » veterinärväsendet. Cheferna för de olika byråerna kunna efter förberedande föredragning inför chefen för härledningen direkt föredraga inför riksvärnsministern. Under chefen för arméledningen är dessutom underställd inspektionen för vapen och materiel. Denna inspektions viktigaste uppgift faller inom försöksoch konstruktionsverksamhetens område, i det att inspektionen utgör ett centralorgan för nämnda verksamhet. Genom detta organ åstadkommes lämplig standardisering och förenkling av materielen, vilket ur såväl ekonomisk som mobiliseringssynpunkt är av största betydelse. Inspektören är generalsperson, ^ och personalen i övrigt utgöres av officerare med högre teknisk eller akademisk bildning.

Arméförvaltningen (Heeresverwiiltung). Arméförvaltningen är underställd chefen för arméledningen; i vissa avseenden sidoordnad med denne. Arméförvaltningen utgöres av följande avdelningar: Stab och adjutantur, bestående av dels en militär stab och adjutantur för behandling av rent militära frågor samt för förbindelse med arméledningen, dels en förvaltnings stab för behandling av allmänna förvaltningsfrågor samt för förbindelse med ministerns avdelning; Förvaltningsdepartementet med avdelningar för: a) personalen; b) förläggnings- och övningsplatser; c) förplägnad och beklädnad; d) kassa- och avlöningsväsende; e) byggnader; Vapendepartementet för anskaffning av krigsmateriel med avdelningar för: a) vapen och ammunition (med olika detaljer för handvapen och stålhjälmar, artilleripjäser, min- och granatkastare, ammunition och sprängmedel, samt fordon); b) ingenjörmateriel (med avdelningar för järnvägs-, bro- och pionjärmateriel, för telefon- och telegrafmateriel, för motormateriel, för veterinär- och sjukvårdsmateriel m. m.). I vapendepartementet ingå även ett tygdepartement] för förvaring, vård och redovisning av krigsmaterielen, en sanitetsinspektion och en veterinärinspektion. I arméledningen och arméförvaltningen tjänstgöra för närvarande omkring 230 officerare och 410 civila tjänstemän, vartill kommer ett stort antal under-

203 officerare. Härtill kommer emellertid ett betydande antal tjänstemän.

icke-ordinarie

Marinstyrelsen (Marineleitung). Marinstyrelsen är riksmarinens högsta kommando- och förvaltningsmyndighet. Chefen för marinstyrelsen (amiral) för befälet över hela marinen med allt vad därtill hör. Chefen för marinstyrelsen har vidsträckt beslutanderätt och äger utfärda föreskrifter i de flesta fackfrågor, även rena kommandoärenden. Endast frågor av större räckvidd hänskjutas till regeringens avgörande. Under chefen är marinstyrelsen uppdelad i följande huvuddelar, omfattande avdelningar med verksamhetsområden enligt nedanstående. Stab des Chefs der Marineleitung under ledning av stabschefen. (I staben tjänstgöra officerare, civilmilitära och civila tjänstemän.) I staben med tillhörande adjutantur handläggas frågor rörande marinstyrelsens personal, utländska marinattachéer, marinstyrelsens organisation och arbetssätt, anslags fördelning, officerares och civilmilitära personalens kommenderingar och personliga angelägenheter, marinens sanitetsväsende, sammanfattning av statsverkspropositionen m. m. Till staben hör ledningen av marinstyrelsens tryckeri, registrator samt vakt- och ordonnanstjänst. Marinekoramanåoamt under befäl av en konteramiral. (A avdelningarna tjänstgöra officerare, mariningenjörer, marinintendenter och civila tjänstemän.) 1) M a r i n e - W e h r a b t e i l u n g . Personalorganisation, personalstater, personalens allmänna utbildning, personalens omhändertagande under och efter tjänstetiden. Medprövning i frågor, som beröra den militära personalen m. m. 2) F l o t t e n a b t e i l u n g . Allmänna strategiska och taktiska frågor, samarbete med hären, militära frågor rörande folkrätten och den internationella sjörätten, underrättelser angående främmande mariner, beredskapsbestämmelser m. m. 3) M a r i n e - A u s b i l d u n g s a b t e i l u n g . Fartygsrustningar, sjöexpeditioner, vissa krigsövningar, personalens utbildning ombord, de olika specialvapnens taktik och utnyttjande, militära frågor rörande konstruktion av fartyg samt dessas förseende med vapen och maskinerier, militära frågor rörande förbindelseväsendet, kustförsvarsfrågor, transportfrågor m. m. 4) V ö l k e r b u n d s g r u p p e M a r i n e (tillfällig). Frågor sammanhängande med Nationernas Förbunds förberedande avrustningskommission. AUgemeines Marineamt under befäl av en konteramiral. (A avdelningarna tjänstgöra officerare, mariningenjörer och civila tjänstemän.) 1) W e r f t a b t e i l u n g . Varvsdrift och varvstjänst, arbetarfrågor, magasinsväsendet, byggnader och deras maskininventarier, hamnar, materiel tillhörande förbindelseväsendet, gasskyddsfrågor. 2) M a r i n e - W a f f e n a b t e i l u n g . Anskaffning och utveckling av artillerimaterielen, torpedmaterielen, spärrmaterielen, kustfästningarna m. m. Medprövning i alla frågor, som beröra ifrågavarande materiel. 3) N a u t i s c h e A b t e i l u n g . Nautiska handböcker, sjökarteverk, sjömätningar, militärt sjökortsväsende, kust-, lots- och utprickningsväsendet, nautiska instrument, läroböcker berörande ovanstående materiel m. m. 4) S e e t r a n s p o r t a b t e i l u n g . Frågor rörande allmänna sjöfarten, segelsällskap och motorbåtsklubbar, träng- och hjälpfartygsväsendena, marinens transportfartyg m. m. 5) M a r i n e - K o n s t r u k t i o n s a b t e i l u n g . Byggandet av fartyg av alla slag, fartygens underhåll, konstruktionsförslag till nya fartyg av alla slag, elektriska anläggningar och maskinanläggningar ombord m. m. Medprövning i frågor rörande fartygens stridsmedel m. m.

204 Marine-Verwaltungsamt under ledning av en >Ministerial-Direktor». (Å avdelningarna tjänstgör civil personal.) 1) M a r i n e - V e r w a l t u n g s a b t e i l u n g . Intendentur, beklädnad, förplägnad, kassa- och räkenskapsväsende, revision, själavård. Frågor rörande avlöning, resor, flyttning och inkvartering, motortransportväsendet, anskaffning av hästar m. m. 2) A b t e i l u n g fiir a l l g e m e i n e B e a m t e n a n g e l e g e n h e i t e n . Allmänna avlöningsfrågor, pensionering m. m. Under Marine-Verwaltungsamt lyder marinstyrelsens kassa. De olika avdelningarna äro uppdelade i underavdelningar, var och en omfattande visst verksamhetsområde. Samråd är i stor utsträckning påbjudet mellan marinstyrelsens olika avdelningar och underavdelningar. Beslut i viktigare ärenden fattas av chefen för marinstyrelsen ensam efter föredragning av vederbörande avdelningschef och, därest så anses lämpligt, efter hörande av de avdelningschefer, som beröras av ärendet i fråga. I mindre viktigare frågor fattas beslut av vederbörande avdelningschef eller honom underställd chef. Kollegialt beslutandesätt tillämpas ej. I marinstyrelsen tjänstgör personal i ungefär följande omfattning: sjöofficerare (varav 6 flaggmän och 10 kommendörkaptener av 1. graden) mariningenjörer marinintendenter marinläkare civila tjänstemän (varav ett stort antal pensionerade underofficerare) ... Summa personer

67 14 4 4 139 228

Organisationen av marinens ledning under krig synes kunna på ett lämpligt sätt anpassa sig till den ovan skisserade fredsorganisationen. III.

HOLLAND.

Regenten utövar i fred högsta ledningen av armén och marinen. Närmast under regenten utövar krigsministern 1 ) högsta såväl kommandosom förvaltningsmyndighet över de båda försvarsgrenarna och äger beslutanderätt i flertalet förekommande ärenden. Någon uppdelning av ärendena i kommandomål och kansliärenden förekommer icke. I viktigare frågor utfärdar regenten allmänna bestämmelser, under det erforderliga detaljföreskrifter meddelas av ministern. Ledningen av armén är förlagd till ett krigsministerium, ledningen av marinen till ett marinministerium. 1 ) För behandling av ärenden rörande samtliga försvarsmedel står till ministerns förfogande en permanent rådgivande institution, försvarsrådet (Raad van Defensie). I detsamma ingå såsom ledamöter från armén: chefen för generalstaben, chefen för fältarmén, truppslagsinspektörerna, kommendanterna i fästningen Holland och ställningen vid Helder (amiral); från marinen: chefen för marinstaben, marinbefälhavaren i Middelburg, en flaggman eller regementsofficer; övriga: fyra av regenten utsedda civila personer. *) Under år 1920 fattades beslut om inrättandet av ett försvarsministerium, gemensamt för armé och marin. Detta har likväl hittills endast resulterat i att krigsministern i allm ä n h e t samtidigt varit marinminister ad interim. H u r u sammanslagningen i övrigt kommer att inverka på organisationen av krigs- och marinministerierna samt på ärendenas fördelning och handläggning synes ej ännu vara beslutat.

205 Försvarsrådet arbetar på tre avdelningar. Första avdelningen behandlar ärenden, som röra försvaret i allmänhet, andra avdelningen ärenden, som uteslutande röra armén, samt tredje avdelningen ärenden, som uteslutande röra marinen. Ministern är ordförande i rådet och har rösträtt. Såsom sekreterare tjänstgör en officer från vardera generalstaben och marinstaben. Armén. Direkt under krigsministern-lyda — förutom krigsministeriet — följande myndigheter: chefen för generalstaben, chefen för fältarmén *), truppslaginspektörerna, inspektörerna för den inre administrativa tjänsten, för den frivilliga landstormen, för gendarmeriet, den militära undervisningen och sjukvårdsväsendet, befälhavarna för militärområdena och för fästningarna. Krigsministern biträdes närmast av en generalsekreterare. Krigsministeriet. Krigsministeriet är indelat på åtta avdelningar med i stort sett följande verksamhetsområden. 1. avdelningen handlägger parlamentariska, juridiska och internationella frågor. Dess personal är civil. 2. avdelningen handlägger frågor rörande organisation, mobilisering, övningar och utbildning, remontering, gendarmeri m. m. Avdelningens personal är militär. 3. avdelningen handlägger frågor angående personalens rekrytering, befordran, pensionering etc. Avdelningschefen är civil ämbetsman; personalen i övrigt militär. 4. avdelningen handlägger frågor rörande arméns beväpning samt artilleriförråd. Avdelningens personal är militär. 5. avdelningen handlägger frågor rörande ingenjörtrupperna, befästningar och byggnader m. m. Avdelningens personal är militär. 6. avdelningen handlägger frågor rörande förplägnad, beklädnad, utrustning, förläggning, sjukvård och transporter. Å avdelningen tjänstgör intendenturpersonal. 7. avdelningen handlägger värnpliktsfrågor. Avdelningschefen är civil ämbetsman; i övrigt militär personal. 8. avdelningen handlägger frågor angående budget och kontroll. Avdelningschefen är civil ämbetsman; i övrigt tjänstgöra administrationsofficerare å avdelningen. Härtill komma ett gemensamt leansli, bibliotek m. m. Generalstaben. Generalstaben motsvarar i stort sett den svenska generalstaben med undantag av dess organisationsavdelning. I krigsministeriet ingår en generalstabsavdelning (2. avdelningen), som i Sverige i stort sett torde motsvaras av dels generalstabens organisationsavdelning, dels kommandoexpeditionens vapenövningsdetalj. l ) Huvuddelen av rikets försvarskrafter till lands är i fred underställd chefen för fältarmén. Luftvärns-, fästnings- och kustartilleri-, krigsbro- och ingenjörtrupper, intendenturtrupper, frivilliga landstormen, sjukvårdstrupper, skolor och inrättningar ingå dock ej i fältarmén utan äro direkt underställda vederbörlig inspektör.

Bil

206 I generalstabens huvudstation ingå eller lyda direkt under densamma dessutom: en topografisk anstalt, en topografisk avdelning, krigshistoriska arkivet, generalstabens krigsvetenskapliga bibliotek, rikspostduvetjänsten, flygavdelningen och automobilkompaniet. Inspektörerna hava direkt befälsrätt över alla truppförband, skolor och inrättningar, vilka enligt fredsorganisationen ej ingå i fältarméns divisioner (lätta brigaden). Kavalleriinspektören är tillika chef för lätta brigaden, inspektören för ingenjörvapnet är dessutom avdelningschef i krigsministeriet. I artilleriets stab ingår direktionen för artillerimateriel. Under denna direktion lyda dels en artilleriprövningskommission, dels artilleriförråden. Artilleriverkstäderna (ammunitionsfabrik, gevärsfaktori, konstruktionsverkstäder) med ett antal officerare och underofficerare lyda direkt under en direktion (Staatsbedrijf der Artilleri-Inrichtungen), som torde lyda direkt under krigsministern. Ordföranden i denna direktion är en pensionerad generalmajor Marinen. Marinministeriet har hittills handhaft marinens ledning 1 ). Ministern biträdes närmast av en generalsekreterare (för närvarande pensionerad flaggman), som svarar för ärendenas behandling ur formell synpunkt, samt av en s. k. raad-adviseur (för närvarande kommendör), vilken jämte cheferna för nedanstående avdelningar handlägga ärendena ur saklig synpunkt. Inom marinministeriet finnas följande avdelningar med i stort sett nedan angivna verksamhetsområden. 1. Stab. Såsom avdelningschef tjänstgör en flaggman, tillika chef för marinstaben. Staben omhänderhar marinstabsärenden, men synes verksamhetsområdet vara av ganska ringa omfattning. 2. Materielavdelning. Såsom avdelningschef tjänstgör en flaggman. Avdelningen handlägger huvudsakligen ärenden rörande nybyggnader, anskaffningar, underhåll samt örlogsvarven, varjämte inom avdelningen befintliga byråer handlägga ärenden rörande torped- och minmaterielen samt elektriska anläggningar. 3. Personalavdelning. Såsom avdelningschef tjänstgör en kommendör, tillika för närvarande tjänstgörande såsom ovannämnd raad-adviseur. Avdelningen handlägger ärenden angående organisation, undervisning, placeringar, kommenderingar, värnplikt och pensionering. 4. Intendentavdelning. Avdelningen under marinöverintendenten handlägger ärenden rörande avlöning, beklädnad och förplägnad. o. Avdelning för lotsväsendet. Såsom avdelningschef tjänstgör en flaggman över stat. Lots-, fyr-, kustvakt- samt stormvarningsväsendena tillhöra avdelningens verksamhetsområde. 6. Avdelning för sjökarteväsendet. Såsom avdelningschef tjänstgör en kommendör över stat. Avdelningen handlägger ärenden, som angå hydrografi, sjökort, beskrivningar samt underrättelser för sjöfarande. 7. Avdelning för räkenskaperna. Avdelningen, vars chef är civil ämbetsman, handlägger ärenden, som angå budget, fonder, utbetalningar och räkenskaper m. m. Härtill komma ett gemensamt kansli, bibliotek m. m. *) Se noten å sid. 204.

207 Förutom ovannämnda avdelningar äro till ministeriet anknutna fem särskilda byråer, nämligen för respektive skeppsbyggnad, artilleri, maskintjänst (under marinöverdirektörens ledning), marininfanteriinspektion samt för räkenskaper rörande örlogsvarvens materiel. Avdelningscheferna föredraga muntligt för ministern eller avgiva skriftliga yttranden. Deras beslutanderätt synes starkt begränsad. De till departementet anknutna byråerna arbeta i viss mån självständigt, men beslut från dem utåt expedieras genom någon av ovannämnda avdelningar, vilka de sålunda på visst sätt äro underställda. Någon särskild avdelning för marinens sanitetsväsende finnes icke, utan remitteras ärenden rörande detta till överläkaren vid holländska flottans huvudstation vid Nordsjön. Den i Nederländska Indien befintliga delen av flottan lyder i första hand under marindepartementet i Indien, vars chef samtidigt är befälhavande amiral i Indien.

208 Bil. 2.

Förslag till

instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition. Kungl. Maj:ts instruktion för sjöförsvarets kommandoexpedition; given Stockholms slott den

1928.

§1Sjöförsvarets kommandoexpedition biträder chefen för mentet i militära frågor rörande sjöförsvaret.

försvarsdeparte-

§2. Till chef för kommandoexpeditionen förordnas av Konungen för viss tid eller tillsvidare en officer från flottan. Kommandoexpeditionens personal består i övrigt av en tjänstgörande officer från marinen, tillika adjutant hos chefen för försvarsdepartementet. I expeditionen tjänstgöra dessutom expeditionsunderofficerare, skrivbiträden och ordonnanser till erforderligt antal. Expeditionsvakt i departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli tjänstgör jämväl i kommandoexpeditionen. §3. Chefen för kommandoexpeditionen är ansvarig för göromålens behöriga handläggning inom expeditionen. Han har att i regel själv inför departementschefen föredraga till expeditionen hörande ärenden. Han äger att utfärda erforderliga föreskrifter för arbetet inom kommandoexpeditionen. Från expeditionen utgående tjänsteskrivelser utgöras av: generalorder, vilka underskrivas av departementschefen »På nådigste befallning» ; departementschefssJcrivelser, vilka underskrivas av departementschefen; expeditionsskrivélser, vilka underskrivas av chefen för expeditionen »Enligt uppdrag»; samt expeditionschefsskrivelser, vilka underskrivas av chefen för expeditionen. Varje av departementschefen underskriven handling, vilken utgår från kommandoexpeditionen, skall vara kontrasignerad av chefen för expeditionen eller den hans tjänst förrättar. Telegram må undertecknas: »Marinkommando».

209 § 4. Chefen för kommandoexpeditionen skall, i den mån så erfordras, samarbeta med departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli samt lämna kansliavdelningen meddelande om de ärenden å kommandoexpeditionen, vilka böra inom kansliavdelningen vara kända, och om de beslut, som fattas i sådana ärenden. Det åligger honom att för departementschefen anmäla, då han anser sin närvaro erforderlig vid beredning av ärenden inom kansliet samt att, då så påkallas, närvara vid dylik beredning. Vid beredning av ärenden rörande befordringar, avsked och dylikt, i vad angår marinens personal, skall chefen för kommandoexpeditionen städse vara närvarande. §5Beträffande protokoll i kommandomål är stadgat i regeringsformen § 15. I expeditionen skola föras, förutom protokoll i kommandomål, diarier, sakregister och liggare m. m., som äro erforderliga för vinnande av tydlig och fullständig översikt över de ärenden, som handlagts eller äro under handläggning inom expeditionen. Inom expeditionen skola förvaras originalexemplar till samtliga från expeditionen utgångna reglementen, instruktioner, order och handlingar m. m. §6. Departementschefen bestämmer den tid, varunder chefen för kommandoexpeditionen må åtnjuta tjänstledighet. Till underlydande militär personal må chefen för kommandoexpeditionen bevilja en månads tjänstledighet årligen medskyldighet för chefen för expeditionen att, därest tjänstledigheten beviljats för vistelse utom riket, därom göra anmälan till chefen för försvarsdepartementet. Tjänstledighet för längre tid sökes hos Konungen. §7. Då chefen för kommandoexpeditionen åtnjuter tjänstledighet eller förfall för honom inträffar att utöva sin befattning, skall, intill dess Konungen annorlunda förordnar, hans befattning uppehållas av den i kommandoexpeditionen tjänstgörande officeren.

Denna instruktion länder till efterrättelse fr. o. m. den 1928, vid vilken tid instruktionen för sjöförsvarets kommandoexpedition den 16 december 1921 upphör att gälla. Det alla, som vederbör etc.

1677 27

14 Bil

210 Bil. 3. Förslag till

instruktion för flygvapnets kommandoexpedition. Kungl. Maj:ts instruktion för flygvapnets kommandoexpedition; given Stockholms slott den

1928.

§1. Flygvapnets kommandoexpedition biträder chefen mentet i militära frågor rörande flygvapnet.

för

försvarsdeparte-

§2. Till chef för kommandoexpeditionen förordnas av Konungen för viss tid eller tillsvidare en officer från flygvapnet. Biträde för utförande av inom expeditionen erforderliga skrivgöromål lämnas av länt- eller sjöförsvarets kommandoexpedition. Expeditionsvakt i departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli tjänstgör jämväl i kommandoexpeditionen. §3. Chefen för kommandoexpeditionen är ansvarig för göromålens behöriga handläggning inom expeditionen. Han har att i regel själv inför departementschefen föredraga till expeditionen hörande ärenden. Han äger att utfärda erforderliga föreskrifter för arbetet inom expeditionen. Från expeditionen utgående tjänsteskrivelser utgöras av: generalorder, vilka underskrivas av departementschefen »På nådigste befallning»; departementschefsskrivelser, vilka underskrivas av departementschefen; expeditionsskrivelser, vilka underskrivas av chefen för expeditionen »Enligt uppdrag»; samt expeditionschefsskrivelser, vilka underskrivas av chefen för expeditionen. Varje av departementschefen underskriven handling, vilken utgår från kommandoexpeditionen, skall vara kontrasignerad av chefen för expeditionen eller den hans tjänst förrättar. Telegram må undertecknas »Flygkommando».

211 § 4. Chefen för kommandoexpeditionen skal], i den mån så erfordras, samarbeta med departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli samt lämna kansliavdelningen meddelande om de ärenden å kommandoexpeditionen, vilka böra inom kansliavdelningen vara kända, och om de beslut, som fattas i sådana ärenden. Det åligger honom att för departementschefen anmäla, då han anser sin närvaro erforderlig vid beredning av ärenden inom kansliet samt att, då så påkallas, närvara vid dylik beredning. Vid beredning av ärenden rörande befordringar, avsked och dylikt, i vad angår flygvapnets personal, skall chefen för kommandoexpeditionen städse vara närvarande. §5. Beträffande protokoll i kommandomål är stadgat i regeringsformen § 15. I expeditionen skola föras, förutom protokoll i kommandomål, diarier, sakregister och liggare m. m., som äro erforderliga för vinnande av tydlig och fullständig översikt över de ärenden, som handlagts eller äro under handläggning inom expeditionen. Inom expeditionen skola förvaras originalexemplar till samtliga från expeditionen utgångna reglementen, instruktioner, order och handlingar m. m. §6. Chefen för kommandoexpeditionen tjänstgör jämväl i flygstyrelsen till den utsträckning, som chefen för försvarsdepartementet bestämmer. § 7Departementschefen bestämmer den tid, varunder chefen för kommandoexpeditionen må åtnjuta tjänstledighet. §8. Då chefen för kommandoexpeditionen åtnjuter tjänstledighet eller förfall för honom inträffar att utöva sin befattning, skall, intill dess Konungen annorlunda förordnar, hans befattning uppehållas av chefen för länt- eller sjöförsvarets kommandoexpedition enligt chefens för försvarsdepartementet bestämmande. Denna instruktion länder till efterrättelse fr. o. m. den Det alla, som vederbör etc.

1928.

Bil

212 Bil. 4.

Förslag till

instruktion för arméstyrelsen. Kungl. Maj:ts instruktion för a r m é s t y r elsen; given Stockholms slott den

1928.

I. Arméstyrelsens ämbetsbefattning. §1Åligyanden i allmänhet.

Arméstyrelsen utövar under Konungen ledningen av rikets försvarsväsende till lands. I sådant avseende tillkommer det arméstyrelsen att i enlighet med denna instruktion, gällande författningar, fastställda stater och eljest utfärdade föreskrifter tillse, att armén hålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel och genom klok planläggning och god hushållning kan vinnas, samt är i stånd att, så långt tillgänglig personal och materiel det medgiva, fylla sina uppgifter vid rikets försvar, så ock att hos Konungen föreslå de åtgärder, som i dessa hänseenden befinnas erforderliga. Börande arméstyrelsens verksamhet vid krig eller fara för krig är särskilt stadgat. §2. Åligganden I överensstämmelse härmed åligger det arméstyrelsen: angående att förvalta de för lantförsvaret anvisade statsanslag; arméns anslagsmedel att använda de åt lantförsvaret anslagna, under statskontorets förvaltning och materiel. ställda kassor och fonder; att övervaka förvaltningen jämväl av sådana för lantförsvarets behov anvisade medel, över vilka arméstyrelsen ej omedelbart förfogar; att draga försorg därom, att en ändamålsenlig hushållning med lantförsvarets medel och materiel äger rum; att utöva effektiv kontroll i fråga om handhavandet av de särskilda förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter; att redovisa för alla ämbetsverket anförtrodda medel; att ombesörja, att arméns materiel underhålles i tidsenligt och brukbart skick, och att lantförsvarets befästningar, byggnader och övriga egendom väl vårdas och underhållas; att, sedan Konungen godkänt huvudritning till nybyggnad av fortifikatorisk anläggning eller till uppförande av större hus eller annan byggnad, fastställa inrednings- samt, där arbetenas utförande ej uppdrages åt annan myndighet, erforderliga detaljritningar ävensom fastställa behövliga ritningar och modeller till vapen, fordon, beklädnad och övrig utrustning med undan-

213 tag av de vapen och den beklädnad m. m., vartill modell fastställes av Konungen; att föranstalta därom, att truppernas utrustning, beväpning, förplägnad och sjukvård ske på tidsenligt sätt, ävensom att arméns förråd äro i full ständigt och gott skick; att vidtaga eller föreslå alla de åtgärder, vilka erfordras, för att armén städse skall vara försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig materiel och övriga erforderliga förnödenheter, samt att truppernas behov under fred varda tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt, allt med iakttagande av förutseende, planmässighet och sparsamhet i förvaltningen; samt att samarbeta med andra myndigheter eller institutioner inom riket i frågor rörande rikets försvarsväsende till lands.

Bil. 4.

§3. I överensstämmelse med vad i § 1 stadgats, åligger det vidare arméstyrel- Åligganden angående sen att genom utfärdande av order, reglementen, föreskrifter m. m. själv arméns perombesörja eller, i enlighet med vad i denna instruktion eller eljest är stadgat, sonal, mobilisering hos Konungen föreslå erforderliga åtgärder beträffande arméns personal; ordnings och krigstukts upprätthållande; arméns organisation, utbildning, övningar och därmed sammanhängande frågor; föreskrifter för vapnens utnyttjande och betjänande; för arméns mobilisering samt för dess användning och verksamhet i krigstid och till neutralitetsskydd erforderliga planer, mobiliseringshandlingar m. m.; vidmakthållandet och utvecklandet av den krigsvetenskapliga bildningen inom armén; inhämtandet, granskandet och sammanställandet av underrättelser rörande militärväsendet i utlandet; skrivandet av fäderneslandets krigshistoria och vårdandet av dess krigshistoriska arkiv; samt undersökning och beskrivning i militärtopografiskt hänseende av fäderneslandet.

§ 4Dessutom åligger det arméstyrelsen att till Konungen årligen avgiva i försvarsdepartementet: a) senast den 15 december: årsrapport rörande verksamheten inom armén under nästförflutet arbetsår, omfattande tiden 1 november—31 oktober; b) senast den 15 mars: förteckning över de före utgången av nästföregående år till arméförvaltningen inkomna ärenden, vilka icke inom två månader efter nämnda års utgång blivit slutligen handlagda; c) inom därför bestämd tid: framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov, vilka anses böra göras hos nästfoljande års riksdag; samt

Berättelser m. m.

214 Bil. 4.

i finansdepartementet: d) inom därför bestämd tid: en för riksdagens revisorer avsedd berättelse angående tillståndet och styrelsen av under arméstyrelsens förvaltning stående delar av statsverket, omfattande den tid, för vilken avslutade räkenskaper skola vid den närmast förestående revisionen företes.

Ärenden, som skola underställas Konungens prövning eller hos Konungen anmälas.

Förutom sådana frågor, i vilka Konungen eljest förbehållit sig att meddela beslut, skola följande ärenden av arméstyrelsen underställas Konungens prövning eller till Konungen anmälas, nämligen ärenden rörande placering av officerare och civilmilitär personal av regementsofficers och högre tjänstegrad (klass); kommendering till tillfällig tjänstgöring vid truppförband, skolor, utbildningskurser och dylikt av chefer för truppförband, formationer och anstalter samt annan personal av överstes eller högre tjänstegrad (-klass); kommendering av personal för utbildning eller tjänstgöring vid marinen eller flygvapnet; tjänstledighet och tillstånd att vistas utom riket för officerare och civilmilitär personal av regementsofficers och högre tjänstegrad (-klass), i den mån ansökan därom icke kan beviljas av underlydande myndigheter; tjänstgöringstider för armén tilldelade värnpliktiga, enligt vad därom är särskilt stadgat; modeller till vapen och uniformspersedlar; allmänna tjänstgörings- och utbildningsreglementen för armén; plan för större fälttjänstövningar, omfattande lämpligt antal år, ävensom allmänna bestämmelser rörande anordnandet av dylika övningar; planer m. m. för samövningar med marinen eller flygvapnet efter samråd med marin- respektive flygstyrelsen; för arméns mobilisering och användning i krigstid och vid neutralitetsskydd erforderliga planer och föreskrifter m. m. av grundläggande art, i erforderliga fall efter samråd med marin- och flygstyrelserna; personals studier eller tjänstgöring vid skolor eller anstalter, ej tillhörande försvarsväsendet, ävensom utom riket; de förhållanden i övrigt, vilka på grund av sin art anses böra underställas Konungens prövning eller till Konungen anmälas.

§5-

§6. att till Konungen avgiva förslag till utbefordran av officerare och civilmilitära viss personal, tjänstemän av officers tjänsteklass, vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, skola av Konungen utnämnas (förordnas), varvid enligt särskilda föreskrifter av underlydande myndigheter inlämnade förslag eller yttranden skola bifogas, ävensom att i enlighet med gällande föreskrifter anmäla, då sådan personal vid uppnådd pensionsålder eller av annan anledning bör avgå eller avgått ur tjänsten. Vidare åligger det arméstyrelsen Förslag till befordran nämning eller förordnande till och m. m. av

215 Bil. 4.

I I . Arméstyrelsens organisation. §71. Arméstyrelsen utgöres, under chefen för armén, av arméförvaltningen, som består av följande departement, nämligen: v a p e n d e p a r t e m e n t e t under generalfälttygmästaren, i n t e n d e n t u r d e p a r t e m e n t e t under generalintendenten, f o r t i f i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t under generalkvartermästaren, s j u k v å r d s d e p a r t e m e n t e t under generalfältläkaren och civila d e p a r t e m e n t e t under generalkrigskommissarien; samt generalstaben under en generalsperson, souschef vid generalstaben. 2. Arméförvaltningens departement uppdelas på b y r å e r samt generalstaben på a v d e l n i n g a r , enligt vad i denna instruktion närmare angives. III. Chefens för armén åligganden. §8. 1. Chefen för armén utövar närmast under Konungen högsta befälet över Åligganden. armén och är i främsta rummet Konungen ansvarig för dess tjänstbarhet och krigsduglighet. Han har att tillse, att arméns personal med noggrannhet och nit fullgör sina skyldigheter. 2. De chefen för armén tillkommande befogenheterna utövar han på sätt i denna instruktion eller eljest särskilt stadgas. Chefen för armén äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, med undantag av de i § 28 omförmälda, i vilkas handläggning han deltager. §9Inspektion, 1. Chefen för armén bör genom tid efter annan företagna inspektioner tjänsteresor vid samtliga honom underställda staber, truppförband, befästningar, formam. m. tioner och anstalter förskaffa sig kännedom om arméns tillstånd, personalens tjänsteduglighet, allmän ordning och krigstukt m. m. samt därvid tillse, att meddelade föreskrifter efterlevas, ävensom undersöka de förhållanden, vilka i övrigt kunna vara av vikt. Anmälan om inspektionsresa göres hos chefen för försvarsdepartementet. Chefen för armén äger beordra i arméstyrelsen ingående personal eller annan, som därtill befinnes lämplig, att medfölja vid dylik inspektion ävensom att i övrigt företaga tjänsteresa inom riket. 2. För kontroll eller besiktning av utom riket beställd materiel äger chefen för armén dessutom att, efter anmälan till chefen för försvarsdepartementet, beordra i arméstyrelsen eller vid armén i övrigt tjänstgörande person att företaga erforderlig tjänsteresa, i den mån därmed förknippade utgifter kunna bestridas av för anskaffandet av ifrågavarande materiel anvisade medel.

216 Bil. 4. IV.

Arméförvaltningen. A. Organisation. §10. Vapendeparte1. Chef för vapendepartementet är generalfälttygmästaren. mentet. Departementet indelas i fem byråer: centralbyrån, handvapenbyrån, artilleribyrån, ingenjörbyrån och civilbyrån. För departementets gemensamma räkning finnas en konstruktions- och en kontrollavdelning samt ett tekniskt revisionskontor. 2. Chef för centralbyrån är en regementsofficer ur artilleristaben, chef för handvapenbyrån en regementsofficer, uppförd å staten för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner, chef för artilleribyrån fälttygmästaren, chef för in gen j örbyrån en regementsofficer ur fortifikationen samt chef för civilbyrån ett krigsråd, tillika rådgivare åt fortifikationsdepartementet i frågor av administrativ eller allmänt juridisk natur. 3. A departementet tjänstgör i övrigt personal ur artilleristaben samt viss personal uppförd i staterna för arméförvaltningen, för arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner, fortifikationen samt för vapendepartementets fabriker och tyganstalter ävensom vid behov från infanteriskjutskolan eller från armén i övrigt beordrad personal.

§H. intendentur-

1. Chef för mtendenturdepartementet är generalintendenten, vilken tillaenelika är chef för intendenturkåren och inspektör för intendenturtrupperna. Departementet indelas i fyra byråer: centralbyrån, utrustningsbyrån, underhållsbyrån och civilbyrån. Gemensamt för departementet organiseras ett tekniskt revisionskontor. 2. Chef för centralbyrån är chefen för intendenturstaben, chefer för utrustnings- och underhållsbyråerna äro regementsofficerare ur intendenturkåren. Chef för civilbyrån är ett krigsråd, tillika rådgivare åt flygstyrelsen i frågor av administrativ eller allmänt juridisk natur. 3. A centralbyrån ingår såsom särskild föredragande i ärenden rörande remontering och hästhållning en remonteringsofficer. A departementet tjänstgöra i övrigt dels personal ur intendenturkåren, dels personal uppförd å staten för arméförvaltningen.

§ 12. Fortifikations1. Chef för fortifikationsdepartementet är generalkvartermästaren, vilken departementet. t i U i k a ^ c h e f för f ort ifikationen och inspektör för ingenjörtrupperna. Departementet indelas i två byråer: fortifikations- och byggnadsbyrån samt maskin- och värmebyrån. 2. Chef för fortifikations- och byggnadsbyrån är en regementsofficer ur fortifikationen, chef för maskin- och värmebyrån en i staten för arméförvaltningen uppförd befattningshavare. 3. A fortifikations- och byggnadsbyrån ingå såsom särskilda föredragande i ärenden angående förvärv eller försäljning av fast egendom eller upplåtelse av nyttjanderätt till sådan egendom en såsom sekreterare och kamrerare placerad civil tjänsteman samt i övriga domänärenden en domänofficer.

217 Krigsrådet å vapendepartementet tjänstgör såsom rådgivare åt fortifikationsdepartementet i frågor av administrativ eller allmänt juridisk natur. Han skall vara närvarande vid föredragning av i detta mom. omförmälda ärenden. A departementet tjänstgöra i övrigt dels personal ur fortifikationen samt en ur infanteriet såsom skjutbaneofficer beordrad officer, dels personal uppförd i staten för arméförvaltningen. § 13. 1. Chef för sjukvårdsdepartementet är generalfältläkaren. Departementet indelas i två byråer: fältlakarbyrån och fältveterinärbyrån. 2. Chef för fältlakarbyrån är överfältläkaren, chef för fältveterinärbyrån ö verf ältveterinären. 3. A departementet tjänstgöra i övrigt en officer ur generalstaben samt en regementsläkare och en regementsveterinär såsom assistent å respektive byråer ävensom viss övrig å arméförvaltningens stat uppförd personal. Krigsrådet å civila departementets kanslibyrå tjänstgör såsom rådgivare åt sjukvårdsdepartementet i frågor av administrativ eller allmänt juridisk natur. Assistenten å fältlakarbyrån är jämväl föredragande i sjukvårds ärenden inom flygstyrelsen, enligt vad därom är särskilt stadgat.

Bil. 4.

Sjukvårdse p a r eraen

§14. 1. Chef för civila departementet är generalkrigskommissarien. Civila Departementet indelas i tre byråer: en kanslibyrå, en kameralbyrå samt en de P artomentet revisions- och bokföringsbyrå. Till departementet hör även arméförvaltningens ombudsman. Chef för en var av departementets byråer är ett krigsråd. A kanslibyrån tjänstgörande krigsrådet tjänstgör tillika såsom rådgivare åt sjukvårdsdepartementet i frågor av administrativ eller allmänt juridisk natur. Såsom särskilda föredragande tjänstgöra å kanslibyrån en sekreterare, å kameralbyrån en pensionskamrerare samt å revisions- och bokföringsbyrån två revisionskommissarier. A departementet tjänstgör i övrigt viss å arméförvaltningens stat uppförd personal. B. Departementschefs, byråchefs och övriga tjänstemäns åligganden. § 151. Departementschef är ansvarig för det honom underställda departe- Departementsmentets förvaltning samt för ärendenas jämna och ändamålsenliga gång inom „ chefs ,

.

. ,

°

J

°

ö

"

departementet. 2. Departementscheferna skola, under inbördes samarbete, envar i vad avser hans departement tillhörande byråer, tillse, att förekommande ärenden bliva allsidigt beredda och, på sätt i denna instruktion sägs, vederbörligen föredragna och avgjorda. Departementschef tillhör att utfärda arbetsordning för honom underställt departement i den del, detta till honom överlämnats. 3. Departementschef äger att, då han anser sådant nödigt och övriga göromål det medgiva, efter anmälan hos chefen för försvarsdepartementet

åligganden.

218 Bil. 4.

Byråchefs åligganden.

Övrig personals åligganden.

Till arméförvaltningen hörande ärenden. Ärenden å vapendepartementet.

och chefen för armén, genom inspektion taga personlig kännedom om tillståndet av kronans, lantförsvaret underlydande byggnader, förråd och övrig egendom samt tillse, att arméns lokala förvaltningsmyndigheter utföra sina åligganden och tillämpa givna föreskrifter. Den inspekterande må därvid begagna erforderligt biträde. Departementschef äger jämväl uppdraga åt underlydande byråchef att, med biträde då sådant erfordras, verkställa besiktning eller inventering hos lokalmyndighet. § 16. Byråcheferna skola, under inbördes samarbete, biträda departementschefen vid handläggandet av ärendena inom vederbörligt departement. Byråchef åligger, på sätt i denna instruktion och i arbetsordningen för vederbörligt departement närmare bestämmes, att bereda och antingen föredraga eller ock själv avgöra de ärenden, vilka tillhöra hans byrå, och vilkas handläggning icke tillkommer annan tjänsteman. Byråchef åligger vidare att öva tillsyn över arbetet inom byrån samt att ansvara för att arméstyrelsens beslut, i vad på honom ankommer, bliva skyndsamt expedierade. §17. > Närmare bestämmelser rörande övriga tjänstemäns inom arméförvaltningen åligganden och tjänsteförhållanden meddelas i vederbörlig arbetsordning. C. Ärendenas handläggning. § 18. Ärenden, vilka beröra den del av arméstyrelsens verksamhet, som avses i §§ 2 och 4 b)—d), handläggas i arméförvaltningen, allt på sätt nedan stadgas. § 19Av vapendepartementet handläggas: å centralbyrån ärenden, som angå industriens krigsorganisation och departementets mobiliseringsärenden ävensom andra allmänna organisationsärenden, varjämte det tillkommer byrån att inhämta för förvaltningsmyndigheternas gemensamma räkning behövliga uppgifter rörande den privata industrien och dess verksamhet ävensom att handleda och fördela sådant krigsindustriellt arbete, som för förvaltningsmyndigheterna är av gemensam natur; å handvapenbyrån ärenden, som angå handvapen, kulsprutor, lyspistoler, granatkastare m. m. med tillhörande ammunition; stridsvagnar och pansarbilar, motorcyklar och velocipeder samt infanteriets och kavalleriets fordon; skidmateriel; målskjutningsmateriel för handvapen; belöningar för skicklighet i skjutning med handvapen; skjuttekniska anordningar å skjutbanor för handvapen och kulsprutor; samt driften vid gevärsfaktoriet;

219 å artilleribyrån ärenden, som angå artilleripjäser med därtill hörande ammunition samt sprängmedel; artilleriets motor- och anspannsfordon; nyanskaffning av arméns motor- och anspannsfordon, i den mån de icke tillhöra annan byrås handläggning; gasskydd och saneringsmedel samt optiska instrument m. m.; granskning av fortifikatoriska anordningar för artilleripjäser, observationsanstalter och belysning av terräng; artilleriets målskjutningsmateriel; belöningar för skicklighet i skjutning med artilleripjäser; skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält; samt driften av vapendepartementets fabriker och tyganstalter utom gevärsfaktoriet, personal vid vapendepartementets fabriker och tyganstalter ävensom kontrollpersonal vid enskilda verkstäder och fabriker; å ingenjörbyrån ärenden, som angå signal-, pionjär- och ingenjörteknisk materiel samt ingenjörtruppernas fordon; å civilbyrån ärenden, som angå upprättandet av leverans- och andra kontrakt; departementet vidkommande utbetalningsåtgärder; tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av administrativa och ekonomiska författningar, som angå departementet eller äga tillämplighet å dess förvaltning, varjämte civilbyrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds- och leveransbevis samt värdehandlingar ävensom att vidtaga åtgärder för bibehållande av dylika handlingars gällande kraft; å konstruktions- och kontrollavdélningarna ärenden, som angå materielens tekniska konstruktion och tillverkning med tillhörande tekniska prov och försök; materialbestämmelser, konstruktions- och tillverkningsritningar m. in.; samt ekonomiska beräkningar rörande tillverkningskostnader; tekniska prov med och kontroll av nyanskaffad materiel ävensom upprättandet av tekniska bestämmelser rörande leverans- och andra kontrakt; skolande arbetet å dessa avdelningar planläggas och ledas av fälttygmästaren. A tekniska revisionskontoret verkställes för vederbörlig byrås räkning: granskning av gevärs-, ammunitions-, materiel- och persedelredogörelser; granskning i tekniskt hänseende av medelsredogörelser för användning av de utav departementet disponerade anslagen och utarbetandet av statistik däröver. §20. Av intendenturdepartementet handläggas: å centralbyrån ärenden, som angå kostnader för arméns övningar; remontering och hästhållning; intendenturförvaltningens organisation; samt

Bil. 4.

Ärenden å intendentur departementet.

220 mobiliseringsärenden av allmän natur, berörande nämnda förvaltningsområde; å utrustningsbyrån ärenden, som angå: den till arméns krigsutrustning hänförliga intendenturmaterielen (beklädnadspersedlar, personliga utrednings- ocli remtygspersedlar, hästutredningspersedlar och musikmateriel m. m.); intendenturfordons- och bilmateriel, dock att nyanskaffning av denna materiel skall ske genom vapendepartementet; krigsindustrien, krigsmaterielplaner och övriga mobilseringsärenden, i vad de beröra byråns verksamhetsområde; å underhållsbyrån ärenden, som angå f örplägnad; förplägnadsutredning, undervisnings- och gymnastikmateriel samt kasernutredning ävensom nyanskaffning av därmed jämställd sjukvårdsmateriel; bränsle-, lyse-, renhållnings- och tvättmateriel; krigsförplägnadsplaner och övriga mobiliseringsärenden, i vad de beröra byråns verksamhetsområde; å civilbyrån ärenden, som angå upprättande av leverans- och andra kontrakt, i vad detta icke tillhör de övriga byråernas handläggning; departementet vidkommande utbetalningsåtgärder; samt tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av administrativa och ekonomiska författningar, som angå departementet eller äga tillämplighet å dess förvaltning; varjämte byrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds- och leveransbevis samt andra värdehandlingar ävensom vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars gällande kraft. A tekniska revisionskontoret verkställes för vederbörlig byrås räkning: granskning av persedel- och magasinsredogörelser, i vad rör till respektive byrå hörande materiel och förnödenheter m. m.; granskning i tekniskt hänseende av medelsredogörelser rörande samma materiel och förnödenheter m. m.; utarbetande av statistik över användningen av de till departementet hörande anslagsmedel m. m. §21. Ärenden å Av fortifikationsdepartementet handläggas: fortifikationså fortifikations- och byggnadsbyrån ärenden, som angå departementet. förvaltningen av lantförsvaret tillhöriga fastigheter; rikets landfästningar jämte speciell befästningsmateriel av ingenjörteknisk art; uppförande av nya byggnader för lantförsvaret ävensom underhåll och vård av lantförsvarets byggnader jämte kasernvårdsmateriel; inkvartering i under departementets vård ställda byggnader; samt granskning i tekniskt avseende av hithörande medelsredogörelser m. m.; å maskin- och värmebyrån ärenden, som angå ångpanne- och uppvärmningsanläggningar, ledningar med tillbehör för belysning, gas, vatten och avlopp ävensom, gemensamt med intendenturdeparBil. 4.

221 tementets underhållsbyrå, kok-, bad- och tvättinrättningars maskinella utrustning; samt granskning i tekniskt avseende av hithörande medelsredogörelser m. m. Departementet vidkommande utbetalningsåtgärder handläggas av departementets sekreterare och kamrerare. §22. 1. Av sjukvårdsdepartementet handläggas: å fältläkarlyrån ärenden, som angå J

J

'-m

"

arméns sjukvårdsväsende i allmänhet; anskaffning, vård och redovisning av arméns sjukvårdsmateriel, dock att anskaffning av fordonsmateriel skall ske genom vapendepartementet och av med kasernutredning jämförlig sjukvårdsmateriel genom intendenturdepartementet; granskning av ritningar och förslag till sjukhusbyggnader eller till förändringar av sådana ävensom till andra arméns byggnader, i den mån hygienisk sakkunskap är för sådan granskning erforderlig; granskning av läroböcker och instruktioner, i vad de beröra hälso- och sjukvård inom armén; granskning av portionsstater; garnisonssjukhusens organisation och verksamhet; samt granskning av persedelredogörelser angående sjukvårdsmaterielen och granskning i tekniskt avseende av medelsredogörelser rörande samma materiel m. m.; å fältveterinärbyrån ärenden, som angå arméns veterinärväsende i allmänhet; anskaffning, vård och redovisning av arméns veterinärmateriel; granskning av rationsstater; skoning av hästar samt ersättning för störtade hästar; granskning av protokoll och rapporter angående skadade och störtade hästar samt kassation av hästar; granskning av ritningar och förslag till stallbyggnader vid armén; granskning av läroböcker och instruktioner, i vad de beröra veterinärvården inom armén; granskning av persedelredogörelser angående veterinärmaterielen och granskning i tekniskt hänseende av medelsredogörelser rörande samma materiel m. m.; Departementet vidkommande utbetalningsåtgärder handläggas av den å departementet placerade sjukvårdsintendenten. 2. Utöver de i mom. 1 omförmälda ärenden handlägger sjukvårdsdepartementet jämväl sådana ärenden, som angå lakar- och veterinärpersonals anställande vid armén samt militärläkares och militärveterinärers befordran och avsked, ävensom — enligt vad därom är särskilt stadgat — ärenden rörande veterinärvårdens uppehållande vid vakans i militärveterinärbeställ-

Bil. 4.

Ärenden å sjukvårdsdeja art em ent et.

222 Bil. 4.

ning eller då innehavaren av sådan beställning åtnjuter tjänstledighet eller är av laga förfall hindrad att förrätta sin tjänst. Vid handläggande av sådant ärende, som angår tillsättande av bataljonsoch regementsläkarbeställning på stat vid truppförband, skall jämväl en ledamot av medicinalstyrelsen deltaga. Ar den ledamot av medicinalstyrelsen, som deltager i sjukvårdsdepartementets handläggning av dylikt ärende, av skiljaktig mening, hänskjutes ärendet, där denne ledamot anser dess vikt det kräva, till gemensamt sammanträde av sjukvårdsdepartementet och medicinalstyrelsen för slutligt avgörande. Vid sammanträde med medicinalstyrelsen skola från sjukvårdsdepartementet närvara chefen samt, då ärendet rör militärläkare, överfältläkaren och byråassistenten å fältläkarbyrån och, då ärendet rör militärveterinär, överfältveterinären och byråassistenten å fältveterinärbyrån. 3. Ärenden, som angå militärläkarnas och militärveterinärernas medicinska verksamhet, tillhöra medicinalstyrelsen ensam. 4. Personalfrågor rörande fältläkar- och fältveterinärkårernas reserver tillhöra generalfältläkaren, dock med den inskränkning beträffande sistnämnda reserv, som föranledes av bestämmelsen i mom. 2 om handläggning av ärenden rörande veterinär vårdens uppehållande i där angivna fall.

§23. Ärenden å 1. Av civila departementet handläggas följande ärenden, nämligen: civila depar- ^ kanslibyrån ärenden, som angå kostnader för arméns rekrytering; avlöning åt arméns fast anställda personal; rese- och traktamentsersättningar, såvitt de skola utgå från det under fjärde huvudtiteln för lantförsvaret härför särskilt avsedda anslaget; resestipendier; besvär över underlydande myndighets beslut i kassaärende; frågor av allmänt juridisk och administrativ natur; samt gemensamt med kammarkollegium: frågor rörande indelnings- och roteringsverket för armén; å Icameralbyrån ärenden, som angå flyttningsersättning; avlöning åt de värnpliktiga samt kostnader för de värnpliktigas inskrivning, mönstring och färder; kostnader för undervisningsanstalter och utbildningskurser; studiestipendier; kontroll i vissa delar av befintliga roterings- och därmed jämförliga kassor; pensionering, understöd från Vadstena krigsman shuskassa, invalidhusfonden samt beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond, ersättning för olycksfall under tjänstgöring ävensom begravningshjälp efter avlidna militärpersoner, där sådan skall av statsmedel utgå; pensionering av civila arbetare;

223 understöd åt föreningar och för skrifters utgivande; anslagna medel till det frivilliga skytteväsendet; soldathem sverksamhet; skrivmaterialier, expenser, tryckningskostnader m. m.; upprättande av årlig liggare över fjärde huvudtiteln, i vad avser försvarsdepartementet och lantförsvaret; samt antagning och placering av arméförvaltningens civila befattningshavare i lönegraden B. 26 och lägre, varvid samråd i erforderliga fall skall äga rum med övriga departement, ävensom placering i löneklass av arméförvaltningens civila personal. å revisions- och bohföringsbyrån ärenden, som angå arméförvaltningens kamerala revision; arméförvaltningens bokföring och bokslut; arméförvaltningens kassa, i dessa ärenden inbegripna rekvisitioner från statskontoret, bestämmande av kredit för arméns lokala myndigheter samt förande av avräkningar med riksbanken; anmärkningsmål; samt övervakandet av bokföringen inom arméförvaltningens olika departement. 2. Civila departementet tillhandahåller arméns truppförband, formationer och anstalter nödiga penningmedel på sätt i reglementet för arméns kassaväsende i fred närmare stadgas.

Bil. 4.

§24. 1. Ärendena beredas å vederbörligt departement på sätt i utfärdad arbets- Ärendenas ordning närmare bestämmes; skolande ärende, som inom samma departe- ^^™dfag_ ment berör två eller flera byråer, beredas i samråd mellan vederbörande ning. byråchefer samt ärende, som berör två eller flera departement, beredas i samråd mellan vederbörande departement, vart och ett beträffande dess verksamhetsområde. 2. Vid handläggning av frågor om avslutande av leveransavtal eller andra kontrakt rörande materialier och förnödenheter i större omfattning för armén bör för erhållande av upplysningar om ifrågakommande handelsbruk, gynnsammaste platsen och tidpunkten för leveransen samt om förhållande mellan fordrat pris och varas värde m. m., då så erfordras, anlitas biträde av merkantilt eller tekniskt utbildad konsulent. Sjukvårdsdepartementet må, vid behov, anlita biträde av konsulent i hygieniska frågor. 3. Därest ärende berör generalstabens verksamhetsområde, skall samråd med denna äga rum. 4. Då ärende berör område, vilket har sin motsvarighet inom marinen eller flygvapnet, bör erforderligt samråd äga rum med marin- respektive flygstyrelsen. 5. De till arméförvaltningens handläggning hörande ärendena föredragas på sätt i vederbörlig arbetsordning bestämmes av den eller de byråchefer, som berett ärendet, eller ock av särskilt förordnad föredragande.

224 Bil. 4.

§

25 Ärendenas

Ärende avgöres på något av följande sätt:

avgörande.

\

i

r

<•••

a) av chefen for armen; b) av plenum genom omröstning; c) av två eller flera departementschefer i sammanträde; d) av vederbörande departementschef. Därjämte tillkommer byråchef viss befogenhet, enligt vad i § 31 närmare stadgas. §26. Ärenden, som Till chefen för armén skola följande ärenden hänskiutas för avgörande, som skola

••

v

•••

hänskjräas nämligen: till chefens a) ärenden, som angå iZgöTandl framställningar rörande lantförsvarets medelsbehov, vilka skola till Konungen avgivas för att tjäna till ledning vid upprättande av nästföljande års statsverksproposition ; Konungens befallningar rörande den ekonomiska förvaltningen, som angå arméstyrelsen i allmänhet, varvid verkställigheten i särskilda delar må hänvisas till vederbörligt departement; utfärdandet av kungörelser eller cirkulär rörande den ekonomiska förvaltningen, vilka röra arméstyrelsen i allmänhet; de i § 4 omförmälda berättelser m. m.; arméförvaltningens arbetsordning i de delar, vilka böra allmänt inom ämbetsverket tillämpas, ägande varje departement inom arméförvaltningen att för sig besluta om ordnandet av arbetena inom departementet; samt b) ärenden, som angå fastställande av modeller å vapen, fordon, beklädnads-, utrednings- och andra persedlar m. m.; allmänna krigsmateriel-, krigsförplägnads-, krigssjukvårds- och krigskassaplaner m. fl., vilka för fastställande skola insändas till Konungen, ävensom andra viktigare mobiliseringsplaner; sådana i § 29 omnämnda ärenden, beträffande vilka skiljaktiga meningar uppstå, eller där eljest någon av departementscheferna anser, att ärendet bör avgöras av chefen för armén; samt annat ärende av allmän natur, vilket är av den vikt, att chefen för armén särskilt förbehåller sig beslutanderätten. §27. Departements- 1. Vid föredragning inför chefen för armén av ärende, som namnes i C närva7o vid § 2 6 ' s k o l a > förutom vederbörande föredragande, följande personer närvara, föredragning %n

nämligen:

fb°r aSn. ^ f ö r e d r a g n i n g av ärende enligt nämnda § punkt a) samtliga departementsEeservations- chefer och, enligt chefens för armén bestämmande, souschefen vid generalrätL staben; samt

225 vid föredragning av ärende enligt samma § punkt b) den eller de departeBil. 4. mentschefer, som av ifrågavarande ärende beröras, och, enligt chefens för armén bestämmande, souschefen vid generalstaben. 2. Såväl närvarande departementschef och souschefen vid generalstaben som vederbörande föredragande äger skyldighet uttala sin mening samt, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta anteckna densamma till protokollet. Förekommer i ärende, som skall anmälas till Konungen eller chef för statsdepartement, skiljaktig mening, skall protokollsutdrag däröver bifogas skrivelsen i ämnet. §28. 1. Plenum utgöres antingen av chefen för armén och departementscheferna Ärenden, som ,,

,

.

j

i

t

skola

avgöras

eller av departementscheferna. av viemim Då frågor om den civila personalens med lägre grad än krigsråd tillsätt- gen om owning, placering, tjänstledighet, förordnande eller avsked samt om tillämpning r s mng' av den enligt § 61 arméstyrelsen tillkommande disciplinära befogenheten förekomma i plenum, skola krigsråden hava säte och stämma därstädes. 2. Ordförande i plenum är chefen för armén eller, då han ej är närvarande, den till tjänsteåldern äldste departementschefen. 3. Beslut av plenum fattas genom omröstning, varvid såsom arméstyrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar sig, eller, vid lika röstetal, den mening, som biträdes av ordföranden. 4. I plenum skola handläggas och avgöras ärenden, som angå: tillsättning och placering av arméförvaltningens ordinarie och icke-ordinarie civila befattningshavare; fördelningen mellan de särskilda departementen av i staten uppförda medel till vikariatsersättning, arvoden åt icke-ordinarie befattningshavare, tillfälligt biträde och renskrivningskostnad ävensom till skrivmaterialier och expenser m. m.; provtjänstgöring enligt § 53; tjänstledighet för civila befattningshavare och förordnande av vikarie, där icke avgörandet ankommer på visst departement, ävensom ärenden rörande dylika befattningshavares avsked; samt fel och försummelser i tjänsten av arméstyrelsens civila befattningshavare, varvid, då fråga gäller befattningshavare vid generalstaben, souschefen vid generalstaben inträder såsom ledamot av plenum. §29. 1. I sammanträde mellan två eller flera departement skola handläggas Sammanträde följande ärenden, nämligen: dtr'/Jem remisser, som äro ställda till gemensamt utlåtande av mer än ett departe- departement. ment; samt de ärenden, i vilka ingå frågor, som, enligt vad ovan sägs, tillhöra olika departements behandling, eller vilka av vederbörande chefer anses böra av departementen gemensamt behandlas. 1677 27

226 Bil. 4.

2. I sammanträde mellan två eller flera departement deltaga vederbörande chefer samt en byråchef från varje departement. Cheferna äro därvid ensamma beslutande. Uppstå dem emellan skiljaktiga meningar, hänskjutes ärendet till chefens för armén prövning. Beträffande skyldighet för närvarande byråchef och annan föredragande att till protokollet låta anteckna skiljaktig mening gäller vad därom i § 27 mom. 2 stadgas. §30. Ärenden, som 1. Departementschef avgör de ärenden, som tillhöra honom underställt Sl a av vederio- departement, därest desamma icke jämlikt §§ 26, 28 och 29 skola avgöras rande depar- på annat sätt. tementschef. <% Cheferna för vapen-, intendentur-, fortifikations- och sjukvårdsdepartementen äga besluta om utbetalningar från anslag, som enligt denna instruktion, fastställda stater eller särskilda föreskrifter få, helt eller delvis eller gemensamt med annat departement, av dem disponeras, vilka beslut för verkställighet överlämnas till civila departementet. 3. Då ärende föredrages av annan än byråchef, skall denne vara tillstädes, därest han icke för särskilt fall därifrån befrias. Föredraganden ävensom närvarande byråchef är skyldig att uttala sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta anteckna densamma i protokoll. 4. Därest departementschef skulle besluta en statsutgift till belopp av tiotusen kronor eller däröver eller en åtgärd, vars verkställighet skulle kunna medföra kostnader för statsverket till minst nämnda belopp, men föredraganden låtit till protokollet anteckna sin avvikande mening, skall ärendet underställas chefens för armén prövning.

§31. Byråchefs befogenhet.

1. Utan föregående föredragning äger byråchef att själv eller genom underlydande tjänsteman inhämta uppgifter, upplysningar eller förklaringar, som för ärendenas beredande befinnas erforderliga, samt att befordra till bearbetning, granskning, anteckning, förvaring eller behörig åtgärd inkommande rapporter och andra handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd av departementet, dock att, därest dessa handlingar innehålla något av beskaffenhet att böra i departementet anmälas, sådan anmälan skyndsamt skall verkställas. Likaledes må byråchef själv eller genom underlydande tjänsteman besvara till departementet inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, varigenom dock föregripande av något arméstyrelsens beslut icke må ske. Sådan befogenhet, som enligt vad nu är sagt tillkommer byråchef, kan genom vederbörlig arbetsordning eller särskilt beslut av vederbörande departementschef tilläggas jämväl annan tjänsteman. 2. Byråchef äger att, efter uppdrag av departementschefen, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställande av arméstyrelsens beslut, så ock att,

227 utan särskilt uppdrag, meddela sådana detaljbestämmelser, som utgöra omeBil. *. delbar tillämpning eller påföljd av arméstyrelsens beslut. 3. Byråchef må även i övrigt meddela beslut i ärenden av beskaffenhet, att de rinnas i varje särskilt fall icke påkalla departementschefens prövning. Vilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes av vederbörande departementschef, vilkens beslut därutinnan emellertid anmäles till Konungen och chefen för armén. 4. Byråchef må dock icke avgöra ärende, som berör även annan byråchefs verksamhetsområde, därest vid jämlikt § 24 anbefallt samråd skiljaktig mening förefinnes. Vid sådant fall skall ärendet underställas vederbörande departementschefs prövning. §32. Under inspektions- eller annan tjänsteresa så ock eljest, då beslut i ärende Beslut under är så brådskande, att föredraganden icke lämpligen kan tillkallas, må de- inspektionsresa och i partementschef i arméförvaltningen, utan att föredragning jämlikt stadgan- brådskande fall. dena i denna instruktion ägt rum, meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder av beskaffenhet att icke tåla uppskov. Föranleder dylik föreskrift utgift, eller rör den allmänna förhållanden inom armén, eller kan den föranleda ändring i redan stadgad ordning, skall den skriftligen utfärdas. §33. 1. Arméförvaltningens departement äga att, genom lämpliga vitens föreläggande, tillhålla vederbörande underordnade tjänstemän och redogörare att fullgöra, vad dem i avseende å de till departementen författningsenligt hörande ärenden åligger eller särskilt förordnas. När förelagt vite försittes, äger vederbörligt departement förordna om dess uttagande. 2. Vägrar eller fördröjer ämbetsverk eller myndighet äskat biträde eller någon begärd upplysning eller verkställighetsåtgärd, bör sådant till Konungen anmälas. 3. Då från enskild part förklaring infordras, må vederbörligt departement förelägga honom viss tid för förklarings avgivande, vid äventyr att uteblivande därav icko hindrar målets avgörande.

Vite m. m.

§ 34. Över alla de ärenden, som föredragas inför chefen för armén, i plenum, Föredragvid gemensamt sammanträde eller inför departementschef, skall genom veder^in9sllstor °

*

.,

.

.

börande föredragandes försorg upprättas en lista, å vilken vid varje ärende medelst en kort anteckning utmärkes det beslut, som blivit fattat. Lista av enahanda slag upprättas jämväl över de ärenden, i vilka byråchef jämlikt § 31 äger besluta. Dessa listor, å vilka jämväl antecknas, vilken eller vilka i ärendenas handläggning deltagit, sammanhäftas för varje år och förvaras. 2. Protokoll föras, utom i de fall, då sådant i gällande författningar är föreskrivet, jämväl då ärende rörande bestraffning av civil personal avgöres,

och protokoi

228 Bil. 4.

då skiljaktiga meningar i fråga om beslut förekomma, då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, ävensom då chefen för armén, plenum eller departementschef finner anledning särskilt förordna, att protokoll skall föras. Då protokoll föres, skall det av den eller de, inför vilka föredragning ägt rum, till riktigheten vitsordas. §35. Expeditioners 1. Utgående expeditioner underskrivas av den eller dem, som avgjort ärenunderteckdet. Expedition, som avlåtes till Konungen eller chef för statsdepartement, skall nande. innehålla uppgift å de personer, som i ärendets handläggning deltagit, med angivande av den, som varit föredragande. Expeditionerna kontrasigneras till bestyrkande av expeditionernas överensstämmelse med fattade beslut av tjänsteman inom vederbörligt departement enligt i arbetsordningen givna bestämmelser. 2. Är chefen för armén respektive departementschef förhindrad att underteckna expedition i förvaltningsärende, i vilket han fattat beslut, skall den till tjänsteåldern äldste departementschefen respektive byråchefen underteckna expeditionen, därvid ovan namnet tecknas »För chefen för armén» respektive »För departementschefen». 3. Telegram må undertecknas »Arméstyrelsen» eller, om ärendet berör endast visst departement, med vederbörligt departements benämning. 4. Protokollsutdrag undertecknas av protokollsföraren.

Bokföring.

§36. 1. Samtliga från arméns truppförband, formationer och anstalter inkommande redogörelser över medelsuppbörd och utbetalningar skola bokföras å arméförvaltningens civila departement i den ordning, som av departementet bestämmes. 2. De handlingar, vilka tjäna såsom verifikationer för utbetalningar, som verkställts för arméförvaltningens övriga departements räkning, skola överlämnas till civila departementet för att bifogas huvudboksverifikationerna.

§37. Arméförvalt- 1- Arméförvaltningens kassa är ställd under krigskassörens närmaste vård ningens QQ^ uppbördsmannaansvar och skall minst en gång i veckan inventeras av krigsrådet å civila departementets revisions- och bokföringsbyrå samt en å civila departementet placerad tjänsteman, som av departementet därtill förordnas; skolande därvid föras protokoll. 2. Kassabehållningen skall vara i riksbanken innestående å arméförvaltningens räkning med rätt för civila departementet att till krigskassörens räkning överflytta erforderliga förskottsmedel intill tjugufemtusen kronor, vilka förskottsmedel dock må i fall av behov för utbetalande vid månadsskifte av avlöning åt hos departementen anställd personal ökas till sjuttiofemtusen kronor. Användningen av och behållningen å dessa förskottsmedel kontrolleras varje söckendag av den i mom. 1 omförmälde tjänstemannen.

229 3. Arméförvaltningens civila departement utfärdar i övrigt de bestämmelser rörande räkenskapsföringen, kassavården och kassakontrollen, som kunna finnas erforderliga.

Bil. 4.

D. Arméförvaltningens revision. §38. Revisionens 1. Arméförvaltningens revision är dels teknisk, dels kameral. uppgift9 Den tekniska revisionen äger rum å vart och ett av arméförvaltningens vapen-, intendentur-, fortifikations- och sjukvårdsdepartement och verkställes av därstädes tjänstgörande militär eller civilmilitär personal. Denna revision har till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse med varas beskaffenhet och gällande marknadsläge, kontrollera persedel vård en samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i materiel- (persedel-) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden. 3. Den kamerala revisionen äger rum å civila departementets revisionsoch bokföringsbyrå och verkställes av dess revisionskommissarier och revisorer med erforderligt biträde av annan personal. Denna revision har till uppgift att kontrollera, att utgifterna stå i överensstämmelse med gällande författningar och föreskrifter samt äro behörigen bokförda och verificerade, tillse, att inflytande medel bliva uppdebiterade eller inlevererade, samt undersöka, att givna förvaltningsföreskrifter, i vad de angå de under fjärde huvudtiteln för försvarsdepartementet och lantförsvaret uppförda medel, iakttagas. §39. Därest under den tekniska revisionen anledning förekommer till anmärk- Förfaringssätt vid ning av sådan beskaffenhet, att den bör handläggas i den ordning, som för anmärkning. anmärkningsmål i allmänhet är stadgad, skall vederbörligt departements beslut därom lämnas till civila departementets revisions- och bokföringsbyrå, som vidare utför anmärkningsmålet. Sedan anmärkning sålunda eller, efter granskning å den kamerala revisionen, av denna blivit framställd, skall anmärkningsakten genom revisionsoch bokföringsbyrån utställas till förklaring. Efter det förklaring inkommit och påminnelser avgivits, skall anmärkningsmålet, på sätt i § 23 mom. 1 sägs, föredragas och avgöras å civila departementet. Såväl före som efter anmärkningsmålets avgörande bör detsamma, om det ej uteslutande berör civila departementet, kommuniceras med det departement, som det tillika angår. E. Besvär. § 40. _ 1. Ändring i arméstyrelsens beslut i anmärkningsmål ävensom i mål Besvär. angående avskrivning av allmänna medel eller av persedlar samt angående

230 Bil. 4.

överskott och brister i arméns persedelförråd (reskontreringsmål) må sökas hos kammarrätten genom besvär, som skola vara dit inkomna senast före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet. Vad sålunda stadgats, gäller jämväl beträffande arméstyrelsens beslut i mål om avlöningsförmån samt om resekostnads- och traktamentsersättning m. m. av sådan beskaffenhet, att besvär i dylikt mål enligt särskilda föreskrifter skall fullföljas till och avgöras av kammarrätten. 2. Den, som icke åtnöjes med arméstyrelsens beslut i andra frågor än som omförmälas i mom. 1, äger att hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, som skola till försvarsdepartementet inkomma före klockan tolv å trettionde dagen efter delfåendet; skolande beslut om tjänstetillsättning eller om förslag därtill anses hava kommit klaganden till del den dag, beslutet, enligt vad i § 54 föreskrives, tillkännagivits genom anslag i vederbörlig ämbetslokal.

V.

Generalstaben.

A.

Organisation.

§41. 1. Generalstaben uppdelas på åtta avdelningar, nämligen: centralavdelningen, organisationsavdelningen, utbildningsavdelningen, kommunikations avdelningen, utrikes avdelningen, krigshistoriska avdelningen, p e r s o n a l a v d e l n i n g e n och topografiska avdelningen. Härtill kommer en c h e f s e x p e d i t i o n . 2. Avdelningschefer vid generalstaben äro regementsofficerare ur generalstaben. Chefen för personalavdelningen är tillika chef för chefsexpeditionen. 3. Inom generalstaben tjänstgöra i övrigt enligt därom givna bestämmelser dels generalstabsofficerare och aspiranter samt från truppförbanden inkommenderade officerare m. fl. dels ock den i staten för generalstaben uppförda civila personalen. 4. Topografiska avdelningen är, vad vidkommer de allmänna kartarbetena, genom avdelningschefen såsom kartverkschef, enligt vad därom är särskilt stadgat, underställd jordbruksdepartementet. Den vid kartarbetena anställda personal, som tillhör krigsmakten, är dock att anse såsom tjänstgörande vid armén. §42. ArbetsChefen för armén tillhör att utfärda arbetsordning för generalstaben. ordning. Härutöver erforderliga bestämmelser rörande tjänstgöringen m. m. inom staben utfärdas av souschefen vid generalstaben.

Organisation.

231 B.

Souschefens och övrig personals åligganden.

§43. Souschefen vid generalstaben, vilken under chefen för armén utövar be fälet över generalstabens personal med arméfördelningschefs makt och myndighet, biträder chefen för armén vid utövandet av hans i § 46 omförmälda uppgifter och är ansvarig för arbetet inom generalstaben. Han är föredragande i de ärenden, som icke skola enligt i arbetsordningen meddelade föreskrifter av viss avdelningschef föredragas.

Bil. 4.

Sonschefens åligganden.

§ 44 1. Avdelningscheferna skola under inbördes samarbete biträda souschefen Avdelningsvid generalstaben vid handläggandet av ärenden inom generalstaben. De åUgganden. böra, envar inom omfattningen av sin verksamhet, följa utvecklingen inom förs vars väsendet till lands såväl inom som utom riket samt, i mån av befogenhet, vidtaga eller föreslå de anordningar och åtgärder, som främja utförandet av arméstyrelsens uppgifter. Avdelningschef åligger, på sätt i denna instruktion och i arbetsordningen för generalstaben närmare bestämmes, bereda och föredraga de ärenden, vilka tillhöra hans avdelning, samt att utöva tillsyn över arbetet inom avdelningen. 2. Chefen för chefsexpeditionen är ansvarig för samtliga ärendens formella handläggning. Han kontrasignerar samtliga från expeditionen utgående skrivelser. Körande expeditionens organisation och verksamhet stadgas i arbetsordningen. §45. Närmare bestämmelser rörande övrig personals åligganden och tjänsteÖvrig •• T

i

J.

i •

förhållanden meddelas i vederbörlig arbetsordning. C.

personals

åligganden.

Ärendenas handläggning.

§46. Ärenden, vilka beröra den del av arméstyrelsens verksamhet, som avses Till generalstabens i §§ 3, 4 a) och 6 av denna instruktion, handläggas inom generalstaben, i handläggning hörande den mån de icke i förvaltningsavseende ankomma på arméförvaltningen. ärenden.

§47. De till generalstaben hörande ärendena fördelas på de särskilda avdel- Ärendenas fördelning ningarna på sätt närmare angives i arbetsordningen. mellan avdelningarna.

§48. 1. Ärendena beredas å vederbörliga avdelningar på sätt i arbetsordningen närmare bestämmes; skolande ärende, som berör två eller flera av-

Ärendenas beredning och föredragning.

232 Bil. 4.

delningar, beredas i samråd mellan vederbörande avdelningschefer, envar i vad hans befattning angår. 2. Då ärende berör område, vilket har sin motsvarighet inom marinen eller flygvapnet, bör erforderligt samråd äga rum med marin- respektive flygstyrelsen. 3. Ärendena föredragas i enlighet med vad i arbetsordning för generalstaben bestämmes. § 49. Ärendenas Ärendena avgöras av chefen för armén eller av souschefen vid generalavgorande, staben, varjämte avdelningschef äger den befogenhet, som i § 51 sägs.

Souschefens vid generalstaben befogenhet.

Avdelningschefs befogenhet.

§50. Souschefen vid generalstaben äger att själv eller genom honom underlydande officer vidtaga sådana åtgärder, till vilka avdelningschef enligt § 51 är berättigad. Han äger även fatta beslut i de inom generalstaben handlagda ärenden, vilkas avgörande bliver i arbetsordning eller eljest av chefen för armén honom anförtrodda. Anmälan härom göres till Konungen. §51. Utan föregående föredragning äger avdelningschef att själv eller genom honom underlydande tjänsteman inhämta förklaringar, upplysningar eller yttranden, som för ärendes beredande befinnas erforderliga, samt att befordra till bearbetning, granskning, anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd inkommande rapporter och andra handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd av chefen för armén eller souschefen vid generalstaben, dock att, därest dessa handlingar innehålla något av beskaffenhet att böra för nämnda chefer anmälas, sådan anmälan skyndsamt skall verkställas. Likaledes må avdelningschef själv eller genom underlydande tjänsteman besvara till generalstaben inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, varigenom dock föregripande av något arméstyrelsen beslut icke må ske.

VI. Särskilda bestämmelser rörande tjänstetillsättning, arbetstid, tjänstledighet, avsked m. m. samt åtal och ansvar för tjänstefel. §52. Tjänstetillsättning, a) chefen för armén. b) Tid arméförvaltningen.

1. Chefen för armén förordnas av Konungen för en tid av högst sex år. 2. Departementscheferna i arméförvaltningen utnämnas av Konungen. 3. Krigsråden samt chefen för maskin- och värmebyrån utnämnas av Konungen efter anmälan av arméstyrelsen i plenum. De militära byråcheferna förordnas av Konungen efter anmälan av arméstyrelsen.

233 4. Överfältläkaren, överfältveterinären samt byråassistenterna å sjukvårdsdepartementet utnämnas av Konungen, de två förstnämnda efter anmälan och de senare efter förslag av sjukvårdsdepartementet. Den för sjukvårdsdepartementet avsedda förrådsvaktmästarbeställningen tillsättes av departementet, under iakttagande i tillämpliga delar av de föreskrifter, som gälla i fråga om tillsättande av förrådsvaktmästare vid arméns truppförband. 5. Övrig ordinarie militär och civilmilitär personal å vapen-, intendentur-, fortifikations- och sjukvårdsdepartementen beordras av arméstyrelsen. De i arméförvaltningens stat upptagna och för pensionerad militär personal avsedda befattningarna tillsättas av arméstyrelsen i plenum. 6. Befattningshavarna vid arméförvaltningen i 24—29 lönegraderna i avdelning B av löneplanen i gällande avlöningsreglemente för statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, utnämnas av Konungen medelst fullmakt efter förslag av arméstyrelsen i plenum. Övriga civila ordinarie befattningshavare tillsättas av arméstyrelsen i plenum, befattningshavare i 21 lönegraden i nämnda löneplans avdelning B medelst fullmakt, övriga genom konstitutorial. Den civila icke-ordinarie personalen antages av arméstyrelsen i plenum. 7. Souschefen vid generalstaben utnämnes av Konungen. 8. Avdelningschef vid topografiska avdelningen förordnas av Konungen uppå chefens för armén förslag, vilket ingives till jordbruksdepartementet. Avdelningschef vid annan avdelning förordnas av chefen för armén. 9. Placering till tjänstgöring inom de olika, avdelningarna av övrig militär personal, tillhörande generalstaben eller dit inkommenderad, sker av souschefen vid generalstaben. Angående den personal av generalstaben, som skall vara anställd vid topografiska avdelningen i och för kartarbetens utförande, är särskilt stadgat. 10. Professorn vid generalstaben och krigsarkivarien utnämnas av Konungen efter anmälan respektive förslag av chefen för armén. 11. Förste expeditionsvakt och expeditionsvakt tillsättas genom konstitutorial av souschefen vid generalstaben.

Bil. 4.

vid generalstaben.

§53. 1. Arméstyrelsen i plenum äger att, där så prövas erforderligt, fast- Kompetensvillkor och, ställa såväl kompetensvillkor för erhållande av anställning såsom civil icke- provtjänstordinarie befattningshavare vid arméförvaltningen som ock bestämmelser göring för i om provtjänstgöring inom arméförvaltningen såsom villkor för dylik an- anställning arméförvaltställning. ningen. 2. I den mån arméstyrelsen prövar nödigt, skall civil icke-ordinarie befattningshavare, därest han icke undergått utbildning till officer i intendenturkårens reserv, beredas tillfälle att under en tid av omkring sex månader mot ersättning av tre kronor om dagen tjänstgöra i regementsinten-

234 Bil. 4.

dents eller fördelningsintendents expedition för att erhålla insikt i förvaltningsärendenas behandling hos lokalmyndigheterna. 3. Överfältläkaren vid arméförvaltningens sjukvårdsdepartement skall uppfylla de för anställning såsom regementsläkare stadgade villkor. Överfältveterinären därstädes skall hava fullgjort de villkor, som äro föreskrivna för anställning såsom regementsveterinär. Till byråassistenter vid sjukvårdsdepartementet må icke föreslås andra än de, som äro kompetenta att söka regementsläkar- respektive regementsveterinärbeställning. 4. Domänofficeren skall äga vitsordad kunnighet och erfarenhet i lanthushållning samt fallenhet för expeditionsgöromål. §54.

Kungörande 1. Då civil befattning, vars innehavare utnämnes eller förordnas av "tjänst9 Konungen efter förslag av arméstyrelsen respektive chefen för armén, blir ledig, utfärdar arméstyrelsen kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i vederbörlig ämbetslokal med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat från den dag, kungörandet i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids utgång insändas ansökningshandlingarna till Konungen samt förordas därvid till tjänstens eller förordnandets erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, eller anmäles, att sådant förord icke kan åt någon bland de sökande lämnas. Sedan handlingarna insänts till Konungen, skall tillkännagivande om myndighetens beslut i saken ofördröjligen anslås i ämbetslokalen. 2. Då civil befattning, vars innehavare utnämnes, konstitueras eller förordnas av arméstyrelsen i plenum respektive souschefen vid generalstaben, blir ledig, skall densamma kungöras på sätt i mom. 1 nämnts med föreläggande av enahanda ansökningstid. Sedan utnämning eller förordnande skett, skall tillkännagivande därom ofördröjligen anslås i ämbetslokalen. §55. Civila tjänstc- Fullmakt eller konstitutorial å annan civil befattning i arméförvaltmans place- n i n g e n j j n byråchefs, avser icke viss tjänstebefattning utan tjänst i allmänhet inom vederbörlig lönegrad. Tjänstemännen placeras av arméstyrelsen i plenum i de befattningar, där de behövas, eller för vilka de äro företrädesvis passande. När så anses erforderligt, förändras denna placering. §56. Arbetstid å tjänsterummet ni. m.

1. För civil ordinarie befattningshavare skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag utgöra sju timmar, förlagda till tider, varom meddelas närmare bestämmelser i vederbörliga arbetsordningar. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast.

235 Yid alla tillfällen, då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra nödig utsträckning av arbetstiden å tjänsterummet. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må arméstyrelsen för högst tre månader under tiden juni—september medgiva inskränkning i den i första stycket angivna arbetstiden, dock ej med mera än nio timmar i veckan. För fullgörande av något av Konungen eller på grund av Konungens bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av vederbörande departementschef respektive souschefen vid generalstaben. Fråga om inskränkning eller ändring i särskilda fall i övrigt av den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda ordning. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som för ämbetslokalernas bevakning finnes erforderlig; dock skall den, av vilken sådan nattjänstgöring fullgöres, åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. Civil personal, som icke avses här ovan, skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid, varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrifter meddelas i vederbörlig arbetsordning eller av vederbörande departementschef respektive souschefen vid generalstaben. 2. I arbetsordningen bestämmes i den omfattning, som prövas skäligt, de tider av dagen, då i regel tjänstemännen skola vara skyldiga att å tjänsterummet mottaga besök i tjänsteärenden; och skall anslag beträffande dessa tider finnas i styrelsens lokal. 3. Arméförvaltningens kassa och registratorskontor skola hållas öppna minst fem timmar varje söckendag å genom anslag tillkännagiven tid, som av arméstyrelsen i plenum bestämmes; dock att plenum må, där sådant finnes utan olägenhet kunna äga rum, för högst tre månader under tiden juni—september inskränka den sålunda bestämda dagliga mottagningstiden med högst en timme.

Bil. 4.

§57. 1. Angående rätt till semester för befattningshavare gäller vad därom Semester och finnes särskilt stadgat. Fördelning av semester för underlydande befattnings. «w»«n jj#ns< havare uppgöres av departementscheferna respektive souschefen vid generalstaben efter samråd med vederbörande byråchefer respektive avdelningschefer. 2. Utöver semester äga chefen för armén, departementscheferna i arméförvaltningen och souschefen vid generalstaben åtnjuta ledighet under högst femton dagar årligen, då de finna sig därav vara i behov. Äro ifrågavarande befattningshavare under längre tid än nu sagts hindrade att sina ämbeten utöva, göre hos Konungen ansökan om tjänstledighet.

236 Bil. 4.

Nämnda chefer skola, då de ämna begagna sig av semester eller tjänstledighet under högst femton dagar, ävensom då de därefter åter inträda i utövningen av sina ämbeten, därom göra anmälan hos chefen för försvarsdepartementet, departementscheferna och souschefen vid generalstaben jämväl hos chefen för armén. 3. Vid arméförvaltningen må annan ledighet än semester av vederbörligt departement i fall av behov beviljas de civila tjänstemännen i lönegrad B. 12 eller högre under högst femton dagar. Ledighet därutöver meddelas av arméstyrelsen i plenum; dock att fråga om ledighet för byråchef under större del av ett kalenderår än fyrtiofem dagar skall underställas Konungens avgörande. Om dylik ledighet för befattningshavare i lönegraderna B. 1—11 äger civila departementet besluta. 4. För beredande av visst ärende eller viss grupp av ärenden äger krigsråd, efter vederbörande departementschefs beprövande, erhålla befrielse från handläggning under viss kortare tid av övriga till hans verksamhetsområde hörande ärenden; och må departementschefen uppdraga åt annan tjänsteman att i krigsrådets ställe handlägga sistnämnda ärenden. 5. Vid generalstaben må annan ledighet än semester beviljas den civila personalen av souschefen därstädes; dock att fråga om ledighet för professorn under större del av ett kalenderår än fyrtiofem dagar skall underställas Konungens avgörande. 6. Beträffande tjänstledighet åt den vid arméstyrelsen anställda militära personalen gäller vad därom är särskilt stadgat.

§58. Vikarie för När chefen för armén åtnjuter semester eller eljest är förhindrad att sitt Ch armén°r ä r Q b e t e utöva, uppehälles detta utav en av Konungen för viss tid förordnad generalsperson såsom ställföreträdare för chefen för armén.

Vikarie för befattningshavare. a) i arméförvaltninffcn.

§59. 1. Då generalkrigskommissarien eller generalfältläkaren åtnjuter semester eller annan ledighet, skall ämbetet under tiden uppehållas, generalkrigskommissariens av den till tjänsteåldern äldste av krigsråden å civila departementet samt generalfältläkarens av överfältläkaren; dock att, där fråga om tjänstledighet ankommer på Konungens prövning, jämväl förordnande om ämbetets uppehållande meddelas av Konungen. Då annan departementschef åtnjuter semester eller annan ledighet, skall ämbetet under tiden uppehållas, i fråga om vapendepartementet av fälttygmästaren eller vid förfall för honom av den till tjänsteåldern äldste militäre byråchefen samt i fråga om intendentur- och fortifikationsdepartementen av den till tjänsteåldern äldste militäre byråchefen eller, vid förhinder för nu nämnd byråchef, utan särskild gottgörelse, av vederbörande civile byråchef. Då annan byråchef än krigsråd åtnjuter semester eller annan ledighet eller eljest är hindrad att tjänsten förrätta, skall denna upprätthållas å mili-

237 tär byrå av den till tjänsteåldern äldste å byrån tjänstgörande officeren och Bil. 4. å sjukvårdsstyrelsens fältläkar- eller fältveterinärbyrå av den å byrån anställde byråassistenten. 2. Erfordras vikarie för civil tjänsteman, må vederbörligt departement eller, beträffande kvinnlig befattningshavare eller expeditionsvakt, civila departementet förordna lämplig person att uppehålla befattningen; dock att, där jämlikt § 57 mom. 3 fråga om ledighet ankommer på prövning av arméstyrelsen i plenum eller blivit hänskjuten till Konungens avgörande, jämväl förordnande angående vikarie meddelas av plenum respektive av Konungen. 3. Vid inträffande vakans i befattning förhålles med dess upprätthållande enligt ovan angivna grunder; dock äger arméstyrelsen i plenum i de fall, då Konungens beslut i ämnet skall inväntas, att i händelse av behov förordna om befattningens bestridande. 4. Beträffande upprätthållande av militär befattning i generalstaben under b) i generalordinarie innehavarens tjänstledighet gäller vad därom särskilt är stadgat. staben. 5. Då professorn eller krigsarkivarien tilldelats semester eller beviljats tjänstledighet av souschefen vid generalstaben, äger denne förordna vikarie, därest han prövar sådan erforderlig. Där fråga eljest uppstår om förordnande av vikarie för professorn eller krigsarkivarien, eller då någon av dessa befattningar är vakant, åligger det souschefen att hos Konungen göra framställning om tjänstens uppehållande. 6. Därest expeditionsvakt vid generalstaben åtnjuter tjänstledighet eller expeditionsvaktbefattning är vakant, äger souschefen vid generalstaben bestämma om tjänstens upprätthållande under tiden. Det åligger souschefen att, där det kan ske, så ordna semester för expeditionsvakterna, att särskild vikarie därunder icke erfordras. § 60. Ansökan om avsked eller entledigande från befattning i arméstyrelsen skall, då sysslan är av Konungen tillsatt, till Konungens avgörande överlämnas, men i annat fall prövas av den myndighet, som tillsatt befattningshavaren. Innan sökt avsked av myndigheten beviljas, bör, då fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning.

Avsked.

§61. 1. Begår chefen för armén, departements- eller byråchef i arméförvaltÅtal och ningen eller souschefen vid generalstaben fel eller försummelse i tjänsten, ansvar för tjänstefel. varde därför av justitiekanslern åtalad inför Konungens högsta domstol. 2. Begår professorn eller krigsarkivarien vid generalstaben fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal härför inför Svea hovrätt. 3. Gör ordinarie civil tjänsteman, som icke är nämnd i mom. 1 eller 2, sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad, äger arméstyrelsen i plenum efter omständigheterna an-

238 Bil. i.

tingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst trettio dagar från tjänst och lön. Har den felande icke låtit sig därav rätta, eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt samt, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av vederbörande myndighet skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger myndigheten avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har beslut fattats om tjänstemans suspension eller skiljande från tjänsten, äger myndigheten likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövningen av tjänsten. 4. Ådagalägger civil befattningshavare, som icke är ordinarie, försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, eller visar han sig eljest olämplig, äger arméstyrelsen i plenum att tilldela honom varning eller skilja honom från ämbetsverket eller att, beträffande den, som förordnats av Konungen, hos Konungen göra framställning om hans skiljande från förordnandet. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt; dock att, där förseelsen är begången under förordnande å befattning, varom i mom. 1 förmäles, åtalet sker inför högsta domstolen. 5. Ar fråga om åtal mot befattningshavare i avseende å redovisning av allmänna medel, förhålles efter vad därom särskilt finnes stadgat.

Denna instruktion träder i kraft fr. o. m. den 1928, då instruktionen för arméförvaltningen den 31 december 1921 (nr 858) med däri gjord ändring samt instruktionen för generalstaben den 17 mars 1916 med däri gjord ändring upphöra att gälla. Det alla, som vederbör etc.

SÄRSKILD MOTIVERING beträffande vissa p a r a g r a f e r i den föreslagna i n s t r u k tionen för a r m é s t y r e l s e n . Då det förestående förslaget till instruktion för arméstyrelsen endast utgör en sammanställning i författningsform av den organisation av arméstyrelsen, beredningen i sitt betänkande angivit, samt formuleringen av de flesta paragraferna återfinnes i arméförvaltningens, generalstabens eller andra ämbetsverks instruktioner, har en motivering av varje paragraf ansetts obe-

239 hövlig. Nedanstående förklaringar till vissa paragrafer torde dock vara erforderliga.

§ ii Det förutsattes, att erforderliga bestämmelser rörande arméstyrelsens ombudsman samt de i §§ 10—14 nämnda särskilda föredragandena utfärdas i arbetsordningen. §§ 26 och 27. I dessa paragrafer angivas de ärenden, i vilka chefen för armén eller, vid förfall för honom, hans ställföreträdare tillkommer ensam beslutanderätt, ävensom formerna för ärendenas föredragning och avgörande inför chefen för armén. I överensstämmelse med vad i betänkandet, sid. 76, angivits, har chefens för armén egentliga förvaltningsverksamhet i huvudsak begränsats till viktigare frågor rörande armébudgeten och försvarsförberedelserna m. m. Men därutöver har han, i anslutning till vad å sid. 77 anförts, medgivits rätt att förbehålla sig beslutanderätten i ärende av allmän natur, som han finner vara av särskild vikt. På grund av den betydelse, som ur allmän militär synpunkt måste tillmätas de i § 26 omförmälda ärenden, har bestämmelse införts om souschefens vid generalstaben närvaro vid föredragning av desamma. §28. Till behandling i plenum hava sammanförts sådana personalärenden, vilka enligt nu gällande regler i arméförvaltningen avgöras genom omröstning av i plenum närvarande ledamöter. Till dylik behandling hava även hänförts ärenden rörande fel och försummelser i tjänsten av generalstabens civila personal, varvid souschefen vid generalstaben skall inträda såsom ledamot. Avdelning Y. Generalstaben omfattande §§ 41—51 har erhållit samma formella uppställning som avdelning IV. Arméförvaltningen. Då formuleringen av åtskilliga bestämmelser under nämnda paragrafer överensstämmer med avfattningen av motsvarande bestämmelser i instruktionen för generalstaben, hänvisas till densamma. I övrigt torde endast böra framhållas, att chefen för armén tillerkänts en vidsträckt befogenhet att efter det ur olika synpunkter lämpligaste sättet organisera arbetet inom generalstaben. Under avdelning Yl. Särskilda bestämmelser rörande tjänstetillsättning, arbetstid, tjänstledighet, avsked m. m. hava sammanförts gemensamma bestämmelser för såväl arméförvaltningens som generalstabens personal. Ifrågavarande bestämmelser återfinnas i huvudsak dels i instruktionen för arméförvaltningen §§ 26 och 31—38, dels i instruktionen för generalstaben §§ 8—10.

Bil. 4.

240 Bil. 4,

Instruktionens ikraftträdande m. m.

Såsom framgår av instruktionsförslaget, har beredningen föreslagit, att i instruktionen för generalstaben skall upphöra att gälla, då instruktionen för arméstyrelsen träder i kraft. Beredningen förutsätter, att i samband härmed t erforderliga föreskrifter utfärdas rörande generalstabens militära personal m. m. Förslag härtill torde böra avgivas av chefen för generalstaben. Då beredningen förutsatt, att åtskilliga av de kommissioner och kommittéer, som nu äro i verksamhet, skola efter den nya organisationens ikraftträdande upphöra, böra även de för dessa kommissioner gällande instruktionerna vid lämplig tidpunkt upphävas.

241 Bil. 5.

Förslag till

instruktion for marinstyrelsen. Kungl. Maj:ts instruktion för marinstyrelsen; given Stockholms slott den

1928.

I. Marinstyrelsens ämbetsbefattniug. §1Marinstyrelsen utövar under Konungen ledningen av rikets sjöförsvar. Åligganden I sådant avseende tillkommer det marinstyrelsen att i enlighet med denna l aUmänhetinstruktion, gällande författningar, fastställda stater och eljest utfärdade föreskrifter tillse, att marinen hålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel och genom klok planläggning och hushållning kan vinnas, samt är i stånd att, så långt tillgänglig personal och materiel det medgiva, fylla sina uppgifter vid rikets försvar, så ock att hos Konungen föreslå de åtgärder, som i dessa hänseenden befinnas erforderliga. Rörande marinstyrelsens verksamhet vid krig eller fara för krig är särskilt stadgat. §2. I överensstämmelse härmed åligger det marinstyrelsen: Åligganden angående att förvalta för marinen anvisade statsanslag; marinens att tillhandahålla marinens vederbörande myndigheter ävensom sjökarte anslagsmedel verket för dem erforderliga penningbelopp samt bestrida förefallande utgifter och materiel för övriga behov, som höra under fjärde huvudtiteln, avdelning I I I , sjöförsvaret ; att härvid övervaka, att utgifterna äro rätteligen grundade, och att, i vad på styrelsen ankommer, beviljade anslag användas för de därmed avsedda ändamål och fastställda stater rätt efterlevas; att redovisa för alla av marinstyrelsen omhänderhavda medel; att pröva från vederbörande myndigheter inkommande förslag till avskrivning av kronans fordringar; skolande med beslut om avskrivning, sedan fråga därom blivit slutligen prövad, förfaras på sätt särskilt är stadgat; att ombesörja, att marinens materiel med fullständiga inventarier och nödiga utredningar underhålles i tidsenligt och brukbart skick, och att dess fartyg, befästningar, byggnader och övriga egendom väl vårdas och underhållas ; att utöva det allmänna inseendet över den marinen tillhörande personalens avlönande; 1677 27

242 Bil. 5.

Berättelser m m - -

att föranstalta därom, att den marinen tillhörande personalens förläggning, förplägnad, hälso- ocli sjukvård, utrustning och beväpning ske på tidsenligt sätt; att, sedan Konungen godkänt huvudritning till nybyggnad av större fartyg eller till fortifikatorisk anläggning eller till uppförande av större hus eller annan byggnad, fastställa inrednings- samt, där arbetenas utförande ej uppdrages åt annan myndighet, erforderliga detaljritningar ävensom fastställa behövliga ritningar och modeller till förrådsartiklar med undantag av de vapen och den beklädnad m. m., vartill modell fastställes av Konungen; att besörja de nybyggnader, anskaffningar, förhyrningar och transporter, vilka av Konungen åt marinstyrelsen uppdragas, och i allmänhet anskaffningen av för marinen erforderliga stridsmedel ävensom eljest förnödenheter i större omfattning och andra föremål, när sådant av marinstyrelsen prövas lämpligt; att till utförande anbefalla erforderliga förbättringar i marinens materiel och förrådsartiklar samt hus och andra byggnader m. m., såvida för ändamålet anvisade medel därigenom icke överskridas; att, i den mån anvisade medel det medgiva, anställa tekniska försök; att övervaka, att marinens förråd äro försedda i överensstämmelse med givna föreskrifter, ävensom medgiva försäljning av marinen tillhöriga förrådsartiklar, vilka, ehuru icke kassabla, anses vara för sjöförsvaret obehövliga eller oanvändbara; att, i enlighet med vad särskilt stadgas, förbereda industriens krigsorganisation, i vad avser marinens behov; att avgöra besvär i anledning av de utav vederbörande myndigheter i civila mål utfärdade beslut, över vilka klagan må hos marinstyrelsen föras; samt att övervaka marinens upphandlingsväsende. §3. Dessutom åligger det marinstyrelsen 1. att till Konungen årligen avgiva i försvarsdepartementet: a) senast den 15 februari: årsrapport rörande verksamheten inom marinen, omfattande nästförflutet kalenderår; b) senast den 15 mars: förteckning över de före utgången av nästföregående år till marinstyrelsen inkomna ärenden, vilka icke inom två månader efter nämnda års utgång blivit slutligen handlagda; c) inom därför bestämd tid: framställningar rörande marinens medelsbehov, vilka anses böra göras hos nästfoljande års riksdag; d) inom därför bestämd tid: förslag för nästkommande statsregleringsår dels till de nya eller förändrade stater angående marin styrel sen tillhörande medelsförvaltning, vilka av omständigheterna kunna vara påkallade, dels till arbetsplan för flottans varv; samt i finansdepartementet:

243 e) inom därför bestämd tid: en för riksdagens revisorer avsedd berättelse angående tillståndet och styrelsen av under marin styrelsens förvaltning stående delar av statsverket, omfattande den tid, för vilken avslutade räkenskaper skola vid den närmast förestående revisionen företes; samt 2. att årligen före utgången av augusti månad till riksräkenskapsverket avlämna marinstyrelsens huvudbok med tillhörande kassaräkningar och verifikationer för nästförflutet budgetår.

Bil. 5.

§4. I överensstämmelse med vad som i § 1 stadgas, åligger det vidare Åligganden marinstvrelsen att genom utfärdande av order, reglementen och föreskrifter angående J

o

•

.

.

.

.

marinens

m. m. själv ombesörja eller, i enlighet med vad i denna instruktion eller eljest personal, farär stadgat, hos Konungen föreslå erforderliga åtgärder beträffande tygsutrust.

iM-i-

•

i. i

i—

mngar och

personalens antagning, utnämning, utbildning, tjänstedughghet, tjänst- mobilisering m m göring, placering å tjänstgöringsort, placering i löneklass, befordran, tjänst- ledighet, vistelse utom riket, rullföring, klädsel, avgång och pensionering m. m.; ordnings och krigstukts upprätthållande inom marinens sjöstyrkor, fästningar, förband och anstalter m. m.; marinens övningar; fartygs rustning, avrustning och förläggande under reparation eller i beredskap ; instruktioner för befälhavare och marinattachéer; föreskrifter för vapens och hjälpmedels utnyttjande och betjänande; för marinens mobilisering samt för dess användning och verksamhet i krigstid och till neutralitetsskydd erforderliga planer, instruktioner och mobiliseringshandlingar m. m.; isbrytning och fiskets övervakande, i den mån sådan verksamhet är åt marinen anförtrodd; tillträde till marinens fartyg, etablissemang och övningar m. m. av utomstående personer; följandet av den sjömilitära utvecklingen utom riket ävensom krigskonstens utveckling särskilt i de hänseenden, denna kan öva inflytande å marinens användning eller dess samverkan med länt- eller flygstridskrafter; sjökrigshistorisk forskning; samt samarbete med andra myndigheter eller institutioner inom riket beträffande såväl rikets försvar som allmän sjöfart, sjö- och landkartor, allmänna farleder, kanaler och övriga kommunikationsleder, hydrografi och meteorologi m. m.

§5. skola icnderFörutom sådana frågor, i vilka Konungen eljest förbehållit sig att med- Ärenden, som ställas dela beslut, skola följande ärenden av marinstyrelsen underställas Konungens Konungens prövning prövning eller till Konungen anmälas, nämligen ärenden rörande eller till placering å tjänstgöringsort av officerare och civilmilitär personal av rege- Konungen anmälas. mentsofficers och högre tjänstegrad (-klass);

244 Bil. 5.

förordnande eller kommendering av personal till befattningar, som enligt gällande bestämmelser skola bestridas av officerare eller civilmilitära tjänstemän av regementsofficers ocli högre tjänstegrad (-klass), av marinattachéer samt av chef å fartyg, vars expedition är avsedd att tjäna näringslivets intressen ; kommendering av personal för utbildning eller tjänstgöring vid armén eller flygvapnet; tjänstledighet och tillstånd att vistas utom riket för officerare och civilmilitär personal av regementsofficers och högre tjänstegrad (-klass), i den mån ansökan därom icke kan beviljas av marinens myndigheter; tjänstgöringstider för marinen tilldelade värnpliktiga, enligt vad därom är särskilt stadgat; allmänna tjänstgörings- och skolreglementen för marinen; modeller till vapen och uniformspersedlar; rustningsplan för flottans fartyg omfattande lämpligt antal år; planer m. m. för samövningar med armén eller flygvapnet efter samråd med armé- respektive flygstyrelsen; större krigsövningar vid marinen; rustande av fartyg, vars expedition är avsedd att tjäna näringslivets intressen, samt instruktion för dylikt fartygs befälhavare; namn på fartyg och kustfästningar (fort); för marinens mobilisering erforderliga planer m. m. enligt i gällande mobiliseringsinstruktion givna föreskrifter; instruktioner för befälhavare över sjöstyrkor och kustfästningar att gälla vid neutralitetsskydd och vid krig; personals studier (tjänstgöring) vid skolor eller anstalter, ej tillhörande försvarsväsendet, ävensom utom riket; instruktioner för marinattachéer samt från marinattachéer inkomna rapporter; främmande örlogsfartygs tillträde till svensk hamn ävensom ankomst till eller avgång från rikets krigshamnar; samt de förhållanden i övrigt, vilka på grund av sin art anses böra underställas Konungens prövning eller till Konungen anmälas.

§6. Förslag till Vidare åligger det marinstyrelsen att till Konungen avgiva förslag till utnlem.rda7viss n ä m n i n g e l l e r förordnande till och befordran av officerare och civilmilitära personal, tjänstemän av officers tjänsteklass, vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, skola av Konungen utnämnas (förordnas), varvid enligt särskilda föreskrifter av vederbörlig befordringskommission och personalchef inlämnade förslag eller yttranden skola bifogas, ävensom att i enlighet med gällande föreskrifter anmäla, då sådan personal vid uppnådd pensionsålder eller av annan anledning bör avgå eller avgått ur tjänsten.

245 Bil. 5. II.

Marinstyrelsens organisation och sammansättning.

§7. 1. Marinstyrelsen uppdelas på Organisation. a) tolv avdelningar, sammanförda till tre sektioner, nämligen: I sektionen (marinstaben), omfattande operationsavdelningen, utrikesavdelningen och sjökrigshistoriska avdelningen; I I sektionen (förvaltningen av flottan), omfattande artilleriavdelningen, min- och torpedavdelningen, kommunikationsavdelningen, skeppsbyggnadsavdelningen, intendenturavdelningen, sjukvårdsavdelningen, centralavdelningen och civilavdelningen; I I I sektionen (förvaltningen av kustartilleriet), omfattande kustartilleriavdelningen; samt b) en kommandoavdelning. Till marinstyrelsen hör jämväl amiralitetsrådet. 2. Civilavdelningen omfattar ett kansli, advokatfiskalskontoret, bokslutskontoret, revisionskontoret och kassakontoret. 3. Till kustartilleriavdelningen hör en fortifikationsbyrå. 4. Till kommandoavdelningen hör registratorskontoret. §8. 1. Marinstyrelsen utgöres av marinstyrelsens chef, chefen för .

o

,

i

Chef och leda marinen, som är viceamiral vid flottan; , m<>ter

...

samt såsom ledamöter en chef för I sektionen, som är kommendör vid flottan; en chef för II sektionen, som är konteramiral vid flottan, tillika ställföreträdare för chefen för marinen; en chef för III sektionen, som är generalmajor vid kustartilleriet, tillika chef för kustartilleriet; nio militära avdelningschefer, nämligen åtta regementsofficerare vid flottan såsom avdelningschefer för envar av operations-, utrikes-, sjökrigshistoriska-, artilleri-, min- och torped-, kommunikations-, central- samt kommandoavdelningarna ävensom en regementsofficer vid kustartilleriet såsom avdelningschef för kustartilleriavdelningen; marinöverdirektören såsom avdelningschef för skeppsbyggnadsavdelningen, tillika chef för mariningenjörkåren; marinöverintendenten såsom avdelningschef för intendenturavdelningen, tilllika chef för marinintendenturkåren; marinöveoiäkaren såsom avdelningschef för sjukvårdsavdelningen, tillika chef för marinläkarkåren; marinöverkommissarien såsom avdelningschef för civilavdelningen; samt amiralitetsrådet. 2. P å framställning av ledamot må marinstyrelsen uppdraga åt någon å vederbörande avdelning tjänstgörande att vid handläggning av särskilt ärende eller viss grupp av ärenden i dennes ställe inträda såsom ledamot av styrelsen.

i

styrelsen.

246 Bil. 5. Tjänstemän momstyrelsen-

1.

§ 9. Såsom chef för fortifikationsbyrån

tjänstgör en officer vid fortifika-

^

2. I marinstyrelsen tjänstgöra i övrigt dels enligt styrelsens närmare bestämmande därtill beordrad militär och civilmilitär personal, dels ock civil personal, i enlighet med vad i gällande stat angives, varjämte, i den mån tillgängliga anslag sådant medgiva, erforderlig icke-ordinarie personal må anställas.

III. Chefens för marinen, sektionschefernas och övriga ledamöters i marinstyrelsen tjänsteåligganden. § io. Chefens för mannen åligganden

Chefen för marinen utövar närmast under Konungen högsta befälet över marinen. Han har att tillse, att marinens personal med noggrannhet och nit fullgör sina skyldigheter. Chefen för marinen är i främsta rummet Konungen ansvarig för marinens ledning. Han äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, med undantag av de i § 34 mom. 2 omförmälda, i vilkas handläggning han deltager. Chefen för marinen tillhör att utfärda arbetsordning för marinstyrelsen.

§11SektionsSektionscheferna äro närmast under chefen för marinen ansvariga för åligaanden a r ^ e ^ e ^ & dem underställda avdelningar samt äga beslutanderätt i de å dessa avdelningar handlagda ärenden till den omfattning, som i denna instruktion stadgas. Sektionscheferna skola, under inbördes samarbete, en var i vad avser hans sektion tillhörande avdelningar, tillse, att förekommande ärenden bliva allsidigt beredda och, på sätt i denna instruktion sägs, inom marinstyrelsen föredragna. Chefen för I sektionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt marinens försvarsberedskap i strategiskt samt, beträffande flottan, även i taktiskt hänseende. Chefen för I I sektionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt flottans försvarsberedskap i tekniskt och vapentaktiskt hänseende. Chefen för I I I sektionen skall ägna särskild uppmärksamhet åt kustartilleriets försvarsberedskap i tekniskt och taktiskt hänseende. § 12. Chefen för Chefen för I I I sektionen utövar i egenskap av chef för kustartilleriet åligganden6 a r m a s t under chefen för marinen och enligt därom utfärdade särskilda föreskrifter befälet över kustartilleriet. § 13. Avdelnings1. Avdelningscheferna skola, under inbördes samarbete, bistå chefen för chefernas m a r i n e n och sektionscheferna vid handhavandet av marinens ledning. De åligganden-

D

247 böra, en var inom omfattningen av sin verksamhet, följa den marina utvecklingen såväl inom som utom riket samt, i mån av befogenhet, vidtaga eller inom styrelsen föreslå de anordningar och åtgärder, som främja utförandet av marinstyrelsens uppgifter. 2. Avdelningschef åligger, på sätt i denna instruktion och i arbetsordningen för marinstyrelsen närmare bestämmes, att bereda och antingen föredraga eller ock själv avgöra de ärenden, vilka tillhöra hans avdelning, och vilkas handläggning icke tillkommer annan tjänsteman. Avdelningschef åligger vidare att öva tillsyn över göromålen inom avdelningen samt att ansvara för att styrelsens beslut, i vad på honom ankommer, bliva skyndsamt expedierade.

Bil. 5.

§ 14. Amiralitetsrådet åligger att vaka över, att de ärenden inom marinstyrelsen, Amiralitetsrådets i vilkas handläggning han deltager, behandlas enhetligt och i enlighet med åliggandengällande författningar, att disposition av medel sker inom ramen av anvisade anslag, ävensom att anslagna medel användas till därmed avsedda ändamål. Beträffande amiralitetsrådets verksamhet inom flygstyrelsen är särskilt stadgat. §15. Marinöverdirektören, marinöverintendenten och marinöverläkaren utöva Vissa personalchefers närmast under chefen för marinen och enligt därom utfärdade särskilda åligganden. föreskrifter chefskapet för respektive mariningenjör-, marinintendentur- och marinläkarkåren. § 16För befattningshavare, som jämlikt § 8 mom. 2 ingår såsom ledamot av Tillfällig ledamots marinstyrelsen, gäller i tillämpliga delar, vad i § 13 stadgas i fråga om av- åligganden. delningschef. §17. För utövandet av den inspekterande myndighet, som tillkommer marin- Inspektion och styrelsen i förhållande till marinens myndigheter och befälhavare m. fl., bör tjänsteresor m. m. chefen för marinen tid efter annan företaga inspektionsresor för att förskaffa sig kännedom om marinens tillstånd, personalens tjänsteduglighet, allmän ordning och krigstukt m. m. samt därvid tillse, att meddelade föreskrifter efterlevas. Chefen för marinen må vidare företaga tjänsteresa för att eljest undersöka förhållanden, som kunna för marinen vara av vikt. Anmälan om tjänsteresa göres hos chefen för försvarsdepartementet. Chefen för marinen äger dessutom uppdraga åt sektions- eller avdelningschef eller annan i marinstyrelsen tjänstgörande person att beträffande viss del av marinen eller dess verksamhet företaga eller medfölja vid dylik inspektionsresa eller i övrigt företaga tjänsteresa inom riket. För kontroll eller besiktning av utom riket beställd materiel äger chefen för marinen dessutom att efter anmälan till chefen för försvarsdepartementet beordra i marinstyrelsen tjänstgörande eller marinen i övrigt tillhörande person att företaga erforderlig tjänsteresa, i den mån därmed förknippade

248 Bil. 5.

Bestämmelser om övrig personals åligganden.

utgifter kunna bestridas avför anskaffandet av ifrågavarande materiel anvisade medel. § 18Närmare bestämmelser rörande övriga tjänstemäns inom styrelsen åligganden ocli tjänsteförhållanden äger chefen för marinen att, i överensstämmelse med i denna instruktion angivna eller av Konungen eljest stadgade grunder, meddela i arbetsordningen för styrelsen.

IY. Ärendenas handläggning inom marin styrel sen. § 19Ärendenas fördelning mellan avdelningarna.

Ärenden å operationsavdelningen.

Ärenden å utrikesavdelningen.

De till marinstyrelsen hörande ärendena fördelas å ämbetsverkets särskilda avdelningar på sätt närmare angives i §§ 20—32. Ärende, som berör flera avdelningars verksamhetsområden, tillhör den avdelning, inom vars verksamhetsområde ärendet på grund av sin natur huvudsakligen anses falla. Chefen för marinen äger att dels i tvivelaktiga fall dels ock eljest, då särskilda omständigheter påkalla ett frångående av de i denna instruktion eller i arbetsordningen för styrelsen meddelade stadgandena rörande ärendenas fördelning å de olika avdelningarna, bestämma, till vilken avdelning ett ärende skall höra, ävensom, därest ett ärende i olika delar anses tillhöra olika avdelningar, ärendets fördelande på dessa. § 20. Till operationsavdelningen höra ärenden, som angå sjöstyrkornas och kustfästningarnas användning under krig och till neutralitetsskydd; sjöstyrkornas krigsberedskap, fördelning och gruppering; instruktioner för befälhavare över sjöstyrkor och för kommendanter i kustfästningar under krig och vid neutralitetsskydd; mineringsplaner för flottan; operationsbaser, krigsankarplatser samt planer för deras förberedande; samverkan mellan marinstridskrafter och lantstridskrafter, luftstridskrafter, till försvaret anslutna frivilliga kårer samt civila myndigheter, i vad avser stridskrafternas användning under krig och till neutralitetsskydd; krigsövningar, som beröra flottan; sjöstyrkornas taktik och bevakningstjänst; utnyttjandet i operativt hänseende av marinens förbindelseväsende, särskilt i vad avser marinstridskrafternas ledning under krig; samt mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden. § 21. Till utrihesavdelningen höra ärenden, som angå inhämtandet av sjömilitära underrättelser, såsom beträffande olika mariners organisation, personal, materiel, budget, övningar och fartygsförflyttningar m. m.;

249 handhavandet av marinens underrättelseväsende i övrigt; svenska och utländska undersåtars tillträde till marinens etablissemang, befästningar, fartyg, övningar och utbildningskurser; främmande örlogsfartygs tillträde till svenska hamnar och annat svenskt territorialvatten; internationell rätt, Nationernas Förbund, för tjänsten erforderliga reglementen, författningar, föreskrifter och uppslagsböcker, som beröra rikets förhållande till utländska makter och deras undersåtar, allt i den mån ärendena beröra sjöförsvaret och icke skola av annan avdelning handläggas; instruktioner för marinattachéer och deras verksamhet; beskrivningar över utländska orter, som äro avsedda att besökas av svenska örlogsfartyg; besvarande av marinen berörande förfrågningar från representanter för främmande makter; ordnande och distribution av särskilda föreskrifter, som vid svenska örlogsfartygs expeditioner till främmande farvatten skola iakttagas i fråga om tillträde till utländska hamnar och farleder, kommunikation med och besök i land m. m. dylikt; föreskrifter om salut, honnör och dylikt; film- och annan bildcensur; samt mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden. § 22. Till sjökrigshistoriska avdelningen höra ärenden, som angå historiska forskningar beträffande såväl Sveriges som främmande makters sjökrig; Samt

Bil. 5.

Ärenden ^^*^f*~ avdelningen.

ordnandet och vården av inom marinen befintliga bibliotek och arkiv. § 23. Till artilleriavdelningen höra ärenden, som angå Ärenden marinens artilleriväsende, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan av- å artilleriavdelningen. delning ; inventarier tillhörande artilleriuppbörden jämte för nämnda uppbörd behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens skjutbanor och artillerimålmateriel, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen, läroböcker och skjutläror m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel;

250 Bil. 5.

tillsättning eller förordnande av samt ledighet och avsked för marinstyrelsens kemist; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver.

§24. Ärenden Till min- och torpedavdelningen höra ärenden, som angå toneå- l marinens min- och torpedväsenden, i den mån dylika ärenden ej tillhöra avdelningen, annan avdelning; inventarier tillhörande min- och torpeduppbörderna jämte för nämnda uppbörder behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens min- och torpedammunition, i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; marinens torpedskjutbanor och torpedmålmateriel; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen, läroböcker och skjutläror m. m., erforderliga för handhavan det av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. §25. Ärenden Till Icommunikationsavdelningen höra ärenden, som angå mimikations- marinens förbindelseväsende (radiotelegraf-, radiotelefon-, trådtelegraf-, trådavdelningen. telefon-, optiska signal-, undervattenssignal-, hydrofon-, kastsignal- och kustrapportväsenden), i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; inventarier tillhörande radio- och styrmansuppbörderna jämte för nämnda uppbörder behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; inventarier tillhörande kustsignal- och kustrapportväsendena jämte för

251 dessa behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen och läroböcker m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel; föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag avdelningen berörande materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; till marinens förbindelsetjänst hörande signaleringsföreskrifter, chiffer- och censurbestämmelser, bestämmelser angående post- och telegrafväsendena m. m.; väderlekstjänsten vid marinen; militär sjömätning, militärleder och militärhamnar samt kommunikationsleder, hamnar och kustgeografi, i vad berör marinen; sjökarteväsendet, sjökort och annan kartmateriel för marinens behov; marinen berörande sjö-, luft- och lanttrafikfrågor i allmänhet för personoch godstransport i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; landets radioväsende ävensom allmänna sjöfarten och dess upprätthållande under krig och vid neutralitetsskydd, i vad på marinen ankommer; statsisbrytarens ledning och verksamhet; samverkan med sjökarteverket, telegraf-, post-, järnvägs- och lotsstyrelserna samt kommerskollegium, i vad avser marinens förbindelseväsende; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning i taxeringsavseende av avgiftsbelagda radiotelegram vid marinens radiostationer; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. §26. Till shep'psbijggnadsavdelningen höra ärenden, som angå inventarier tillhörande maskin-, timmermans- och skepparuppbörderna samt elektriska uppbörden, elektriska belysningen för marinens etablissemang jämte för nämnda uppbörder och materiel behövlig utredning med vad därtill hör, allt i den mån dylika ärenden ej tillhöra annan avdelning; skyddstjänsten å flottans fartyg; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård; exercisreglementen och läroböcker m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd flottan tillhörande materiel;

Bil. 5.

Ärenden å skeppsbyggnadsavdelningen-

252 Bil. 5.

Ärenden å intendenturavdelningen.

föreskrifter m. m. beträffande flottan för uttagning av personal till betjänande av olika slag av ovan nämnd materiel ävensom för specialutbildningen av ifrågavarande personal, i vad avser betjänandet eller utnyttjandet av denna materiel; fartygsmaterielens utveckling i såväl militärt som tekniskt avseende; konstruktion och nybyggnad samt underhåll av fartyg och annan flytande materiel; flottans tekniska inrättningar i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; marinmuseum; stationernas och kustfästningarnas eldsläckningsväsende, varvspolis, sjötransporter, körslor och järnvägstrafik, i den mån dylika ärenden icke handläggas å annan avdelning; den rörliga materielen till flottans järnvägar; förhyrning och försäkring samt bärgning av flytande materiel; trupptransportmateriel; marinens justeringsväsende; flottan tillhörande hamnområden, tomter, gatudelar, marker, vägar, kajer, hus och andra byggnader med tillhörande inventarier, gas- och vattenledningar med vad därtill hör i de delar, som icke tillhöra annan avdelning; arbetarfrågor berörande marinen; samverkan med fartygsuttagningskommissionen; industriens krigsorganisation såväl vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel som även sammanställande av från andra avdelningar lämnade uppgifter beträffande behov av materiel ävensom erforderlig samverkan härutinnan med andra myndigheter m. fl.; med industriens krigsorganisation sammanhängande mobiliseringsinkallelser av vid enskilda verk och fabriker anställd värnpliktig personal; mobiliseringshandlingar i övrigt m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver; Till skeppsbyggnadsavdelningen höra dessutom ärenden, som angå maringenjörkårens personal samt mariningenjörsstipendiater, mariningenjörsaspiranter och mariningenjörselever, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m. §27. Till intendentur avdelning en höra ärenden, som angå den marinen tillhörande personalens provianterande och förseende med beklädnad och sängservis samt inkvartering i de delar, som icke tillhöra annan avdelning;

253 materialutredning i de delar, som ej tillhöra annan avdelning; marinens förrådsväsende; välfärdsinrättningar för personalen i intendenturavseende; upphandling av dels kol, olja och intendenturmateriel, dels eljest förnödenheter i större omfattning, där så prövas lämpligt och upphandlingen icke tillhör annan avdelning; uthyrning eller annan upplåtelse av marinens för egen räkning ej använda fasta egendom i de delar, som ej tillhöra annan avdelning; föreskrifter m. m. beträffande uttagning av personal till utövande av ekonomitjänsten vid flottan, med undantag av sjukvårdare, ävensom för den härför erforderliga specialutbildningen av ifrågavarande personal; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande förrådsredogörelser; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver. Till intendenturavdelningen höra dessutom ärenden, som angå marinintendenturkårens personal samt marinintendentskadetter, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m.

Bil. 5.

28. Till sjulcvårdsavdelningen höra ärenden, som angå Ärenden å hälso- och sjukvården vid marinen ävensom därför avsedda inventarier sjukvårdsav delningen. och utredning; materielbeskrivningar och föreskrifter för sjukvårdsmaterielens skötsel och vård; för handhavandet av ovan nämnd materiel erforderliga exercisreglementen och läroböcker m. m.; föreskrifter m. m. beträffande uttagning av personal till utövande av sjukvårdstjänsten vid marinen ävensom för den härför erforderliga specialutbildningen av marinens personal; samverkan med medicinalstyrelsen, i vad angår avdelningens verksamhet; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av avdelningen vidkommande materiel m. m.; mobiliseringshandlingar m. m. berörande avdelningen tillhörande ärenden; granskning av inkommande redogörelser beträffande sjukvårdsmaterielen; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, och utarbetande av statistik däröver. Till sjukvårdsavdelningen höra dessutom ärenden, som angå marinläkarkårens personal, i vad beträffar antagning, utnämning, befor-

254 Bil. 5.

Ärenden å centralavdelningen.

Ärenden å civilavdelningen.

dran, placering i löneklass, avsked (entledigande), pensionering, konmendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor och klädselföreskrifter m. m. §29. Till centralavclelningen höra ärenden, som angå för tjänsten inom flottan erforderliga författningar, reglementen och föreskrifter, som icke huvudsakligen falla inom annan avdelnings verksamhetsområde ; för flottan erforderliga exercis- och skolreglementen samt instruktioner i övrigt för personalens organisation, uttagning och utbildning m. n., vilka äro av allmän natur och ej skola av annan avdelning handläggas; enhetligheten och sammanhållningen i övrigt av skolreglementen, exercisreglementen, skjutläror, instruktioner och föreskrifter rörande personalens vid flottan organisation, uttagning för olika yrkesgrenar och tjänster samt dess utbildning i skolor och kurser m. m.; idrott; personalens omhändertagande under fritid m. m. dylikt, vad beträffar flottan; planläggandet av övningar med flottans personal och med till sjöförsvaret anslutna frivilliga kårer jämte kostnadsberäkningar härför; övningar med och personalutbildningen vid flygvapnet, i vad angår marinen ; instruktioner för befälhavare över de sjöstyrkor och fartyg, som rustas i fredstid; strafflagstiftningen för krigsmakten, i vad berör marinen; lagar, författningar och föreskrifter rörande värnplikten inom marinen samt deras tillämpning; flottans organisation; mobiliseringshandlingar m. m. berörande å avdelningen handlagda ärenden; samt sammanhållandet i övrigt av planläggningen för flottans mobilisering. §30. Till civilavdelningen höra ärenden, som angå utgifter rörande: avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.; de värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning; undervisning, understöd och expenser m. m.; marinens fasta egendom i rättsligt hänseende samt i övrigt i de de.ar, som ej ankomma på annan avdelning; uppbörden, anordnandet och redovisningen av alla till marinstjrelsens befattning hörande medel; sammanfattandet av förslagen till nya eller förändrade stater angående marinstyrelsen tillhörande medelsförvaltning; frågor av administrativ och allmänt juridisk natur, som icke tillhöra, annan avdelning;

255 tillsättning av och avsked från civil tjänstebefattning vid marinstyrelsen i 26 eller lägre lönegrad, ledighet från och förordnande å dylik befattning samt ansvar för tjänstefel av marinstyrelsens civila personal; placering i löneklass av marinstyrelsens civila personal; samt avskrivnings-, besvärs- och anmärkningsmål.

Bil. 5.

§31. Till faistartilleriavdelningen höra ärenden, som angå Ärenden å upptagandet av spörsmål beträffande anskaffning eller ändring av sådan kustartilleriavdelningen. materiel, som på grund av sin natur avses att tillföras, respektive tillhör kustfästningarnas tygförvaltningar, ävensom beslut om anskaffning eller ändring av dylik materiel; befästningar, kaserner, byggnader och materiel, som tillhöra kustfästningarnas fortifikationsförvaltningar, med därtill hörande inventarier och utredning, ävensom skötsel och vård av ifrågavarande befästningar och byggnader m. m.; kustfästningarnas hamnområden, tomter, vägar, kajer och dylikt samt yttre renhållning; kustfästningarnas sjötransporter samt övriga trafikfrågor; kustartilleriets organisation, taktik och krigsberedskap; kustartilleriets samverkan med armé- och flygstridskrafter samt civila myndigheter under krig och vid neutralitetsskydd, i den mån dessa ärenden ej handläggas å annan avdelning; kustartilleriets förbindelsetjänst, i den mån dessa ärenden ej handläggas å annan avdelning; planläggandet av kustartilleriets övningar och krigsövningar jämte kostnadsberäkningar härför; för tjänsten inom kustartilleriet erforderliga utbildningsföreskrifter, exercisoch skolreglementen och läroböcker m. m., i den mån dessa ärenden icke handläggas å annan avdelning, ävensom för tjänsten inom kustartilleriet erforderliga författningar, föreskrifter och reglementen; mobiliseringshandlingar och mineringsplaner m. m., i vad de beröra kustartilleriet ; industriens krigsorganisation, vad beträffar framställning av fortifikationsmateriel samt beräknande av behov av övrig kustartilleriet tillhörande materiel m. m.; granskning, i vad avdelningen angår, av inkommande årsredogörelser för fortifikationsförråden; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad avdelningen angår, samt utarbetande av statistik däröver. Till kustartilleriavdelningen höra dessutom ärenden, som angå kustartilleriets personal, i vad beträffar rekrytering, antagning, utnämning, befordran, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, utbildning, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, rullföring, tjänstledighet, studieresor, klädselföreskrifter och omhändertagande under fritid m. m.; samt

256 Bil. 5.

Ärenden å kommandoavdelningen.

Ärendenas beredning.

kustartilleriets personals tjänsteduglighet ävensom ordning och krigstukt inom kustartilleriets förband och anstalter m. m. Av ovan nämnda ärenden tillhöra följande kustartilleriavdelningens fortifikationsbyrå, nämligen ärenden, som angå befästningar, kaserner, byggnader och materiel, som tillhöra kustfästningarnas fortifikationsförvaltningar, med därtill hörande inventarier och utredning, ävensom skötsel och vård av ifrågavarande befästningar och byggnader m. m. §32. Till hommandoavdelningen höra ärenden, som angå flottans officerare av stam och reserv samt sjö- och reservkadetter, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, avsked (entledigande), pensionering, kommendering, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, tjänstledighet och studieresor m. m.; förande av generalrulla med straffregister över flottans officerare av stam och reserv samt övriga för anteckningar om nämnda personals tjänsteförhållanden erforderliga liggare och register m. m.; utfärdande av order rörande kommendering av civilmilitär personal; utfärdande av order rörande kommendering av kustartilleriets officerare, i den mån dylika ärenden icke avgöras av chefen för kustartilleriet; tjänsteförhållanden och tjänstledighet m. m. för militär och civilmilitär personal inom marinstyrelsen; klädselföreskrifter för flottans officerare och underofficerare samt utfärdande av order rörande klädselföreskrifter för marinens övriga personal; utgivande av rulla över marinens officerare, civilmilitära personal av officers tjänsteklass och civila personal samt rulla över marinens underofficerare ; utgivande av tjänstemeddelanden rörande marinen; marinens bokcentral; samt expedierande, efter handläggning å vederbörande avdelning, av beslut (order), som avse verkställighet i militäriskt hänseende av vad marinen har att fullgöra på grund av lagar, författningar eller särskilda av Konungen eller marinstyrelsen fattade beslut (kommandoärenden), till den utsträckning, som i arbetsordningen bestämmes. § 331. Ärendena beredas å vederbörande avdelningar på sätt i arbetsordningen närmare bestämmes; skolande ärende, som berör två eller flera avdelningar, beredas i samråd mellan vederbörande avdelningschefer, en var i vad hans befattning angår. 2. Avdelningschefen för intendenturavdelningen deltager i beredningen av alla ärenden rörande upphandling av förnödenheter i större omfattning, även där upphandlingen tillhör annan avdelning. 3. Amiralitetsrådet deltager i beredningen av alla ärenden av ekonomisk eller juridisk-administrativ art med undantag av dem, som tillhöra civilavdelningen.

257 4. Då ärende berör område, vilket har sin motsvarighet inom armén Bil. o. eller flygvapnet, bör erforderligt samråd äga rum med armé- respektive flygstyrelsen. §34. 1. De till marinstyrelsens handläggning hörande ärendena, med undantag Ärendenas av i mom. 2 i denna S nämnda, avgöras antingen av chefen för marinen f°redra9nin9 eller av vederbörande sektionschef, i båda fallen efter föredragning av veder- avgörande. börande avdelningschef eller särskilt förordnad föredragande, eller ock av vederbörande avdelningschef. 2. Ärende rörande avsättning eller annan bestraffning av civil tjänsteman skall avgöras efter omröstning mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar sig, eller, vid lika röstetal, den mening, som biträdes av chefen för marinen. § 35. 1. Sektionschef bör vara närvarande vid föredragning inför chefen för Sektionschefs närvaro vid marinen av ärende av större vikt och betydelse, som beretts å honom under- föredragning. ställd avdelning, samt jämväl i övrigt, så ofta chefen fär marinen anser sådant erforderligt. 2. Äger föredragning rum inför sektionschef av ärende av större vikt och betydelse, och har vid ärendets beredning samråd ägt rum med avdelning å annan sektion än den, å vilken föredragningen sker, bör jämväl av ärendet berörd sektionschef vara närvarande vid föredragningen. 3. Samtliga sektionschefer skola närvara vid föredragning inför chefen för marinen av ärenden, som angå framställningar till Konungen rörande de marinens medelsbehov, vilka anses böra göras hos nästföljande års riksdag; förslag till Konungen för nästkommande statsregleringsår till nya eller förändrade stater angående marinstyrelsen tillhörande medelsförvaltning; samt fel och försummelse i tjänsten av marinstyrelsens civila personal. §36. Vid föredragning inför chefen för marinen eller sektionschef av ärende, i Amiralitetsvars beredning amiralitetsrådet jämlikt vad i § 33 sägs deltagit, skall ami- radets näJ~ ralitetsrådet vara närvarande. föredragning. §37. Berör ärende, som skall föredragas inför chefen för marinen eller sektions- Samråd chef, flera sektioners eller avdelningars verksamhetsområden, skall, innan mMan föreföredragning sker, samråd om det förslag, som föredraganden ämnar fram- och andra ställa, hava ägt rum mellan föredraganden och den eller de ledamöter, vilkas ledamöter. sektioner respektive avdelningar beröras av ärendet, såvida icke ärendet anses vara av den vikt, att därav berörda ledamöter böra vara vid föredragningen närvarande. Hava vid sådant samråd skiljaktiga meningar förekommit, eller gillar 1677 27

258 Bil. 5.

icke den, inför vilken föredragning sker, föredragandens efter samråd framställda förslag, skola vid beslutets fattande vara närvarande, förutom föredraganden, jämväl övriga ledamöter, mellan vilka samråd ägt rum.

§38. Tillkallande Chefen för marinen eller sektionschef äger att vid föredragning av ärende av avdel- även i andra fall än i § 37 sägs tillkalla annan ledamot att jämte föredraningschef eller

'

o

o

annan ijänstc- ganden närvara. man att när- Likaledes äger chefen för marinen eller sektionschef att tillkalla annan föredragning, tjänsteman att vid ärendes föredragning meddela upplysningar samt i övrigt deltaga i överläggning i ärende, dock utan att därvid ingå såsom ledamot av styrelsen. §39. Ledamot Därest vid föredragning av ärende, som berör den del av marin styrelsens antecknar verksamhet, vilken är angiven i §§ 2 och 3 i denna instruktion, chefen för mening. marinen eller sektionschef fattar beslut, som strider mot föredragandens eller annan tillstädesvarande ledamots åsikt, åligger det sådan ledamot att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Förekommer i ärende, som skall anmälas till Konungen eller chef för statsdepartement, skiljaktig mening, skall protokollsutdrag däröver bifogas skrivelsen i ämnet. §40. Sakkunniga Vid handläggning av frågor om avslutande av leveransavtal eller andra biträden, kontrakt rörande materialier och förnödenheter i större omfattning för sjöförsvaret bör styrelsen för erhållande av upplysningar om ifrågakommande handelsbruk, gynnsammaste platsen och tidpunkten för leveransen samt om förhållandet mellan fordrat pris och varas värde m. m., då så erfordras, anlita biträde av merkantil eller tekniskt utbildad konsulent. §41. Avdelnings- 1. Utan föregående föredragning äger avdelningschef att själv eller genom chefs befogen- n o n o m underlydande tjänsteman inhämta förklaringar, upplysningar eller yttranden, som för ärendes beredande befinnas erforderliga, samt att befordra till bearbetning, granskning, anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd inkommande rapporter och andra handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd av styrelsen, dock att, därest dessa handlingar innehålla något av beskaffenhet att böra i marinstyrelsen anmälas, sådan anmälan skyndsamt skall verkställas. Likaledes må avdelningschef själv eller genom underlydande tjänsteman besvara till styrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, varigenom dock föregripande av något marinstyrelsens beslut icke må ske. Sådan befogenhet, som enligt vad nu är sagt tillkommer avdelningschef, kan genom arbetsordning för styrelsen eller särskilt beslut av styrelsen tillläggas jämväl annan tjänsteman.

259 2. Avdelningschef äger att, efter uppdrag av marinstyrelsen, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställande av marinstyrelsens beslut, så ock att utan särskilt uppdrag, meddela sådana detaljbestämmelser, som utgöra ome. delbar tillämpning eller påföljd av styrelsens beslut. 3. Avdelningschef tillkommer, därest ej chefen för marinen eller vederbörande sektionschef annat bestämmer, att fatta beslut i hans befattning tillhörande ärenden, i den mån dessa ärenden beröra den del av marinstyrelsens verksamhet, vilken är angiven i § 2 i denna instruktion, såvida ej beslutet a) äger principiell innebörd; b) medför annan utgift än som kan bestridas med för ändamålet tillgängliga och av marinstyrelsen till vederbörande avdelnings förfogande ställda medel; c) föranleder skrivelse, utlåtande eller yttrande till Konungen eller chef för statsdepartement; 4. Yidare må chefen för civilavdelningen meddela beslut angående utbetalning på grund av i gällande stat eller allmän författning eller eljest i behörig ordning meddelad föreskrift, som är fullständig och tydlig med hänsyn till ej blott utgiftens ändamål och belopp utan även den medelstillgång, varifrån utgiften skall bestridas. 5. Avdelningschef må dock icke med det undantag, varom i mom. 4 sägs, fatta beslut, som medför utgift, så framt icke amiralitetsrådet vid samråd biträder detsamma. Ej heller må avdelningschef avgöra ärende, som berör även annan avdelningschefs verksamhetsområde, därest vid jämlikt § 33 anbefallt samråd skiljaktig mening förefinnes. Vid ovan angivna fall skall ärendet underställas vederbörande sektionschefs prövning. 6. Beträffande avdelningschefers befogenhet att i egenskap av personalchefer avgöra vissa ärenden är stadgat i § 44.

Bil. 5.

§42. Anmärkningsmål samt besvär över underordnad myndighets beslut i Chefens för civilavdelkassaärenden avgöras av chefen för civilavdelningen på sätt i §§ 52 och 53 ningen besägs. fogenhet i vissa mål. § 43. Sektionschefs 1. Sektionschef tillkommer: att själv eller genom honom underlydande tjänsteman vidtaga sådana åt- befogenhet TO. m. gärder, till vilka avdelningschef enligt § 41 mom. 1 är berättigad; att, därest ej chefen för marinen annat bestämmer, fatta beslut i sektionen tillhörande ärenden, i den mån dessa ärenden beröra den del av marinstyrelsens verksamhet, vilken är angiven i § 2 i denna instruktion, såvida ej beslutet medför annan utgift än som kan bestridas med för ändamålet tillgängliga och av marinstyrelsen till vederbörande sektions förfogande ställda medel, samt slutligen att fatta beslut i de sektionen tillhörande, under § 4 i denna instruktion

260 Bil. 5.

omförmälda ärenden, vilkas avgörande bliver i arbetsordning eller eljest av chefen för marinen honom anförtrodda. 2. Sektionschef må dock icke fatta beslut, som föranleder skrivelse, utlåtande eller yttrande till Konungen eller chef för statsdepartement. Ej heller må sektionschef fatta beslut i ärende, som berör även annan sektionschefs verksamhetsområde, därest vid föredragning denne anmäler skiljaktig mening. I sådant fall skall ärendet underställas chefens för marinen prövning. 3. Fattar sektionschef beslut i ärende, som berör den del av marinstyrelsens verksamhet, vilken är angiven i § 2 i denna instruktion, och avser beslutet en statsutgift av tiotusen kronor eller däröver eller en åtgärd, vars verkställighet skulle kunna medföra kostnader för statsverket till minst nämnda belopp, får, därest föredraganden eller annan tillstädesvarande ledamot låtit till protokollet anteckna skiljaktig mening, beslutet icke gå i verkställighet, med mindre chefen för marinen gillat detsamma. 4. Beträffande sektionschefens för I I I sektionen befogenhet att i egenskap av chef för kustartilleriet avgöra vissa ärenden är stadgat i § 44.

§44. Vissa övriga 1. Nedan angivna chefer äga, därest ej chefen för marinen i visst fall °!lefZLbeL annorlunda bestämmer, i enlighet med därom utfärdade föreskrifter avgöra fogenhet m. m. nedanstående grupper av ärenden angående personal vid dem underställda kårer och stater, i den mån dessa ärenden beröra den del av marinstyrelsens verksamhet, vilken är angiven i § 4 i denna instruktion, och icke jämlikt stadgandena i § 5 eller eljest utfärdade föreskrifter föranleda skrivelse, utlåtande eller yttrande till Konungen eller chef för statsdepartement, nämligen; a) Chefen för kustartilleriet ärenden, som angå placering och kommendering av personal; anordnandet av övningar, skolor och kurser; antagning (utnämning), befordran och avsked (entledigande) av kustartilleriunderofficer och kustartillerikadett (reservkadett); inkallande av officer i reserven till honom åliggande repetitionsövning; fastställande av antal beställningar å varje kompani av olika lönegrader inom yrkesavdelning och yrkesgrenar; utfärdande av bestämmelser för uttagning av vissa värnpliktiga; övriga personalfrågor, föranledda av framställningar från underlydande personal, och vilka icke skola av högre myndighet avgöras eller äga principiell innebörd. b) MarinöverdireMören ärenden, som angå antagning, befordran och entledigande av mariningenjörsaspirant och mariningenjörselev; placering i löneklass; tjänstledighet, därest densamma icke skall avgöras av högre myndighet; övriga personalfrågor, föranledda av framställningar från underlydande personal, och vilka icke skola av högre myndighet avgöras eller äga principiell innebörd.

261 c) Marinoverintendenten ärenden, som angå antagning, befordran och entledigande av marinintendentskadett; placering i löneklass; tjänstledighet, därest densamma icke skall avgöras av högre myndighet; samt övriga personalfrågor, föranledda av framställningar från underlydande personal, och vilka icke skola av högre myndighet avgöras eller äga principiell innebörd. d) Marinöverläkaren ärenden, som angå placering i löneklass samt förhöjning i arvode; tjänstledighet, därest densamma icke skall avgöras av högre myndighet; övriga personalfrågor, föranledda av framställningar från underlydande personal, och vilka icke skola av högre myndighet avgöras eller äga principiell innebörd. 2. Vid förfall för någondera av chefen för kustartilleriet, marinöverdirektören, marinöverintendenten eller marinöverläkaren att sin befattning utöva, skola i mom. 1 nämnda, ifrågavarande chef tillkommande ärenden underställas chefens för marinen prövning.

Bil.

§45._ I chefens för marinen frånvaro må ej, såframt Konungen för tillfället ej Inskränki styannorlunda förordnar, lediga tjänster tillsättas i annan ordning än genom ningar relsens beförordnanden att dem tillsvidare förrätta, ej heller ansvar för fel eller för- fogenhet summelse i tjänsten ådömas, häruti likväl ej inbegripen avstängning från föri chefens marinen tjänstens utövning, eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra frånvaro. förut av styrelsen tillämpade grunder; ej heller må sådana ärenden avgöras, angående vilka chefen för marinen bestämt, att beslut i desamma ej få i iians frånvaro meddelas. §46. Under inspektions- eller annan tjänsteresa så ock eljest, då beslut i ärende Beslut wider är så brådskande, att föredraganden icke lämpligen kan tillkallas, må chefen inspektionsresa och i för marinen, utan att föredragning jämlikt stadgandena i denna instruktion brådskande fall. ägt rum, meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder av beskaffenhet att icke tåla uppskov. Samma rättighet äger ock sektionschef inom det verksamhetsområde, som jämlikt denna instruktion tillkommer honom; skolande sektionschef, då sådan föreskrift utfärdats, ofördröjligen därom göra anmälan hos marinstyrelsen. Sektionschef må dock icke meddela beslut, som föranleder ändring i någon redan av marinstyrelsen stadgad ordning eller som avser allmänna förhållanden inom marinen. Föranleder föreskrift, som här ovan nämnts, utgift, eller är föreskrift, som chefen för marinen utfärdar, utan att föredragning jämlikt denna instruktion ägt rum, av beskaffenhet att röra allmänna förhållanden inom marinen, eller kan den föranleda ändring i redan av styrelsen stadgad ordning, skall den skriftligen utfärdas och sedermera inom styrelsen snarast möjligt anmälas.

262 Bil. 5. Viten m. m.

§ 47. 1. Marinstyrelsen äger att, genom lämpliga vitens föreläggande, tillhålla vederbörande underordnade tjänstemän och redogörare att fullgöra, vad dem i avseende å de till ämbetsverket hörande ärenden författningsenligt åligger eller särskilt förordnas. När förelagt vite försittes, äger marinstyrelsen förordna om dess uttagande. 2. Vägrar eller fördröjer ämbetsverk eller myndighet äskat biträde eller någon begärd upplysning eller verkställighetsåtgärd, bör sådant till Konungen anmälas. 3. Då från enskild part förklaring infordras, må marinstyrelsen och, i fråga om anmärkningsmål ävensom besvär i kassaärenden, chefen för civilavdelningen förelägga honom viss tid för förklarings avgivande vid äventyr att uteblivande därav icke hindrar målets avgörande. §48. Över alla de ärenden, som föredragas inför chefen för marinen eller sektionschef, skall genom vederbörande föredragandes försorg upprättas en lista, å vilken vid varje ärende medelst en kort anteckning utmärkes det beslut, som blivit fattat. Lista av enahanda slag upprättas jämväl över de ärenden, i vilka avdelningschef jämlikt § 41 äger besluta. Dessa listor, å vilka jämväl antecknas, vilken eller vilka i ärendenas handläggning deltagit, sammanhäftas för varje år och förvaras. 2. Protokoll föras, utom i de fall då sådant i gällande författningar är föreskrivet, jämväl då ärende rörande bestraffning av civil personal avgöres, då skiljaktiga meningar i fråga om beslut förekomma, då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, ävensom då styrelsen finner anledning särskilt förordna, att protokoll skall föras. Då protokoll föres, skall det av den, inför vilken föredragning ägt rum, till riktigheten vitsordas.

Föredrag1. ningslistor inför och protokoll.

Expeditioners undertecknande.

§49. 1. Anvisningar på riksbanken samt anordningar undertecknas »För marinstyrelsen» av chefen för civilavdelningen, sedan de blivit av kamreraren kontrasignerade. 2. Övriga utgående expeditioner underskrivas av den, som avgjort ärendet. Expedition, som avlåtes till Konungen eller chef för statsdepartement, skall, om den avser ärende, som omförmäles i §§ 2 och 3 i denna instruktion, innehålla uppgift å de ledamöter, som i ärendets handläggning deltagit, med angivande av den, som varit föredragande. Expeditionerna kontrasigneras till bestyrkande av expeditionernas överensstämmelse med fattade beslut av tjänsteman inom marinstyrelsen enligt i arbetsordningen givna bestämmelser; dock att i allmänhet expedition i kommandoärende (§ 32) skall kontrasigneras av avdelningschefen för kommandoavdelningen. 3. Är chefen för marinen förhindrad att underteckna expedition i ärende, i vilket han fattat beslut, skall ställföreträdaren för chefen för marinen underteckna expeditionen, därvid ovan namnet tecknas »För chefen för marinen».

263 4. Är sektionschef förhindrad att underteckna expedition i ärende, i vilket han fattat beslut, skall expeditionen underskrivas av föredragande avdelningschefen, därvid ovan namnet tecknas »För sektionschefen». 5. Telegram må undertecknas »Marinstyrelsen». 6. Protokollsutdrag undertecknas av protokollsföraren. §50. Om marinstyrelsens kassarörelse är särskilt stadgat

Bil. 5.

Kassarörelsen.

Y. Marinstyrelsens revision samt handläggning av besvär i kassaärenden. §51. 1. Marinstyrelsens revision är dels teknisk, dels kameral. Revisionens 2. Den tekniska revisionen äger rum å en var av artilleri-, min och torped-, kommunikations-, skeppsbyggnads-, intendentur-, sjukvårds-, central- och kustartilleriavdelningarna samt verkställes av därstädes tjänstgörande militär eller civilmilitär personal. Denna revision har till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit av marinstyrelsen underlydande med omtanke och på ett med hänsyn till statens intressen ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida gjord utgift står i rätt förhållande till varans eller arbetets värde och gällande marknadsläge, kontrollera persedelvården samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i materiel-(persedel-) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden. 3. Den kamerala revisionen äger rum å revisionskontoret och verkställes av förste revisorn, revisorer och därtill kommenderade marinintendenter med erforderliga biträden. Denna revision har till uppgift att kontrollera, att utgifterna stå i överensstämmelse med gällande författningar och föreskrifter samt äro behörigen bokförda och verificerade, ävensom tillse, att inflytande medel bliva uppdebiterade eller inlevererade och att givna förvaltningsföreskrifter, i vad de angå sjöförsvarets medel, iakttagas. §52. Därest under den tekniska revisionen anledning förekommer till anmärk- Förfaringsvid anning av sådan beskaffenhet, att den bör handläggas i den ordning, som för sätt märkning. anmärkningsmål är stadgad, skall vederbörande avdelningschefs beslut därom lämnas till revisionskontoret, som vidare utför anmärkningsmålet. Sedan anmärkning sålunda eller, efter granskning å revisionskontoret, av den kamerala revisionen blivit framställd, skall anmärkningsakten genom förste revisorn överlämnas till civilavdelningen, som utställer densamma till förklaring. Efter det förklaring inkommit och påminnelser avgivits, skall anmärkningsmålet av förste revisorn i närvaro av den å civilavdelningen

264 Bil. 5.

Förfaringssätt vid besvär i kassaärende.

tjänstgörande sekreteraren föredragas inför chefen för civilavdelningen, varefter det, om ytterligare utredning ej anses behövlig, av avdelningschefen avgöres. Föredraganden och sekreteraren äro skyldiga att yttra sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta densamma i protokoll anteckna. Eesolution å anmärkningen undertecknas av chefen för civilavdelningen och kontrasigneras av föredraganden. Såväl före som efter anmärkningsmålets avgörande bör detsamma, om det ej uteslutande berör civilavdelningen, kommuniceras med den avdelning, som det tillika angår. Den, som icke åtnöjes med chefens för civilavdelningen beslut i anmärkningsmål, äger att däröver anföra besvär hos kammarrätten före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då beslutet honom delgivits. §53. Besvär över underordnad nryndighets beslut i kassaärende avgöres av chefen för civilavdelningen. Dylikt besvärsmål beredes av den å civilavdelningen tjänstgörande sekreteraren och föredrages av denne i närvaro av förste revisorn inför chefen för civilavdelningen. Föredraganden och förste revisorn äro skyldiga att yttra sin mening och, därest beslutet bliver därifrån avvikande, låta densamma i protokoll anteckna. Resolution å besvär i kassaärende undertecknas av chefen för civilavdelningen och kontrasigneras av föredraganden. Den, som icke åtnöjes med chefens för civilavdelningen beslut i kassaärende, äger att däröver anföra besvär hos kammarrätten före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då beslutet honom delgivits.

VI. Tjänstetillsättning, arbetstid, tjänstledighet, arsked ni. m. §54. Tjänstetillsättning.

1, Chefen för marinen förordnas av Konungen för en tid av högst sex år. Cheferna för I och I I sektionerna samt marinöverdirektören förordnas av Konungen. Chefen för kustartilleriet, marinöverintendenten, marin överläkaren och marinöverkommissarien utnämnas av Konungen. Annan avdelningschef förordnas av Konungen efter förslag av chefen för marinen. Amiralitetsrådet utnämnes av Konungen efter enahanda förslag. I styrelsen tjänstgörande, marinen icke tillhörande militär personal beordras för viss tid av Konungen efter förslag, som efter samråd med vederbörande militäre chef avgives av marinstyrelsen. 2. Befattningshavarna i 24—29 lönegraderna i avdelning B av löneplanen i gällande avlöningsreglemente för statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, utnämnas av Konungen medelst fullmakt efter förslag av marinstyrelsen.

265 Kemisten tillsättes av Konungen efter förslag av marin styrel sen och erhåller vid sin första anställning förordnande, ställt på sex månaders uppsägning, vilket förordnande efter ett års tjänstgöring kan utbytas mot fullmakt. Förordnande å advokatfiskalstjänsten meddelas av Konungen efter förslag av marinstyrelsen. Övriga civila ordinarie befattningshavare tillsättas av marinstyrelsen, befattningshavare i 21 lönegraden i nämnda löneplans avdelning B medelst fullmakt, övriga genom konstitutorial. Den civila icke-ordinarie personalen antages av marinstyrelsen.

Bil. 5.

§55. 1. Marinstyrelsen äger att, där så prövas erforderligt, fastställa såväl Kompetenskompetensvillkor för erhållande av anställning såsom civil icke-ordinarie mllkor oc^ .

.

.

.

.

,

provtyanst-

befattningshavare som ock bestämmelser om provtjänstgöring mom ämbets- goring. verket såsom villkor för dylik anställning. 2. För anställning såsom kemist i marinstyrelsen fordras att vid tekniska högskolan eller annan därmed jämförlig läroanstalt hava genomgått fackskola för kemisk teknologi och därifrån förete godkänt avgångsbetyg ävensom intyg om förvärvad insikt och erfarenhet beträffande tillverkning, förvaring och undersökning av för militära ändamål avsedda krut- och sprängämnespreparat; undantag från dessa fordringar kan dock i ena eller andra hänseendet medgivas den, som annorledes förvärvat kunskap och ådagalagt skicklighet i förenämnda avseenden. 8. I den mån marinstyrelsen prövar nödigt, skall civil icke-ordinarie befattningshavare beredas tillfälle att mot ersättning, som marinstyrelsen äger bestämma, under en tid av omkring sex månader tjänstgöra vid flottans station eller varv eller å kustartilleriregementes intendentsexpedition för att erhålla insikt i förvaltningsärendenas behandling hos lokalmyndigheterna. §56. 1. Då civil befattning, vars innehavare utnämnes eller förordnas av Kungörande Konungen efter förslag av marinstyrelsen, blir ledig, utfärdar ämbetsverket av ledig kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i ämbetsverkets lokal med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat från den dag, kungörandet i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids utgång insänder marinstyrelsen ansökningshandlingarna till Konungen samt förordar därvid till tjänstens eller förordnandets erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, eller anmäler, att sådant förord icke kan åt någon bland de sökande lämnas. Sedan handlingarna insänts till Konungen, skall tillkännagivande om marinstyrelsens beslut i saken ofördröjligen anslås i ämbetsverkets lokal. 2. Då civil befattning, vars innehavare utnämnes eller förordnas av marinstyrelsen, blir ledig, skall densamma kungöras på sätt i mom. 1 nämnts med föreläggande av enahanda ansökningstid.

266 Bil. 5.

Sedan utnämning eller förordnande skett, skall tillkännagivande om marinstyrelsens beslut i saken ofördröjligen anslås i ämbetsverkets lokal.

§57. Tjänstemans Fullmakt eller konstitutorial å civil befattning hos marinstyrelsen, med placering. u n c lantag av marinöverkommissarie- och amiralitetsrådsämbetena samt befattningen såsom kemist, avser icke viss tjänstebefattning utan tjänst i allmänhet inom vederbörande lönegrad. Tjänstemännen placeras av marinstyrelsen i de befattningar, där de behövas, eller för vilka de äro företrädesvis passande. När så anses erforderligt, förändras denna placering. §58. Arbetstid å 1. För civil ordinarie befattningshavare skall, i den mån ej nedan annortjänsterum- i u n ( j a stadgas, arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag utgöra sju timmar, förlagda till tider, varom meddelas närmare bestämmelser i arbetsordningen, eller eljest av chefen för marinen. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast. Vid alla tillfällen, då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra nödig utsträckning av arbetstiden å tjänsterummet. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må chefen för marinen för högst tre månader under tiden juni—september medgiva inskränkning i den i första stycket angivna arbetstiden, dock ej med mera än nio timmar i veckan. För fullgörande av något av Konungen eller på grund av Konungens bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av chefen för marinen eller, efter dennes bestämmande, av vederbörande ledamot. Fråga om inskränkning eller ändring i särskilda fall i övrigt av den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda ordning. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som för ämbetslokalernas bevakning finnes erforderlig; dock skall den, av vilken sådan nattjänstgöring fullgöres, åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. Civil personal, som icke avses här ovan, skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid, varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrifter meddelas i arbetsordningen eller av chefen för marinen eller, efter dennes bestämmande, av annan förman. 2. I arbetsordningen bestämmes i den omfattning, som prövas skäligt, de tider av dagen, då i regel tjänstemännen hos styrelsen skola vara skyldiga att å tjänsterummet mottaga besök i tjänsteärenden; och skall anslag beträffande dessa tider finnas i styrelsens lokal. Kassan och registratorskontoret skola hållas öppna minst fem timmar varje söckendag å genom anslag tillkännagiven tid, som av chefen för mari-

267 nen bestämmes; dock att chefen för marinen må, där sådant finnes utan Bil. 5. olägenhet kunna äga rum, för högst tre månader under tiden juni—september inskränka den sålunda bestämda dagliga mottagningstiden med högst en timme. §59. 1. Angående rätt till semester för befattningshavarna gäller vad därom Seviester och finnes särskilt stadgat. J2J *** °

#

,

i.

Utöver semester äger chefen för marinen och sektionschef åtnjuta ledighet under högst femton dagar årligen, då de finna sig därav vara i behov. Aro ifrågavarande befattningshavare under längre tid än nu sagts hindrade att sina ämbeten utöva, göre hos Konungen ansökan om tjänstledighet. Chefen för marinen skall, då han ämnar begagna sig av semester eller ock tjänstledighet under högst femton dagar, ävensom då han därefter åter inträder i utövningen av sitt ämbete, därom göra anmälan hos chefen för försvarsdepartementet. Fördelning av semester mellan övriga befattningshavare uppgöres, där ej i reglementet för marinen annorlunda stadgas, av chefen för marinen efter överläggning med ledamöterna. 2. Annan ledighet än i mom. 1 sägs beviljas av marinstyrelsen; dock att fråga om ledighet för ledamot under större del av ett kalenderår än fyrtiofem dagar skall underställas Konungens avgörande. §60. När chefen för marinen åtnjuter semester eller eljest under tid, som icke överskrider femton dagar, är förhindrad att sitt ämbete förvalta, skall, därest

ledighet

?n. m.

vikarie för chefen for 7710. V\1\ €7X •

icke annorlunda av Konungen förordnas, ordinarie chefen för I I sektionen inträda i utövningen av chefens för marinen åligganden. Yid förfall för ordinarie chefen för I I sektionen att uppehålla chefens för marinen befattning skall den till grad och tur äldste tjänstgörande sektionschefen inträda i utövningen av chefskapet, såvida icke Konungen efter om förhållandena av marinstyrelsen gjord anmälan annorlunda förordnar. Är chefen för marinen av annan anledning än den att han begagnar semester hindrad att sitt ämbete förvalta, och fortfar hindret utöver femton dagar, bör ämbetet fortfarande uppehållas på sätt nyss är sagt, intill dess Konungen å ämbetet meddelat förordnande. Vid inträffande ledighet av chefsämbetet skall detsamma uppehållas på sätt i första stycket av denna § sägs, intill dess Konungen annorlunda förordnar. §61. När sektionschef åtnjuter semester eller vikarierar för chefen för marinen vikarie för eller eljest under tid, som icke överskrider femton dagar, är förhindrad att sektionschef. sitt ämbete förvalta, skall, därest icke annorlunda av Konungen förordnas, den till grad och tur äldste å sektionen tjänstgörande ordinarie militäre avdelningschefen inträda i utövningen av sektionschefens åligganden, dock icke beträffande ärenden, som handläggas av ordinarie cheferna för skeppsbygg-

268 Bil. 5.

nåds-, intendentur-, sjukvårds- och civilavdelningarna; skolande sistnämnda avdelningschefer i nu nämnt fall, en var beträffande honom tillhörande ärenden, inträda i utövningen av sektionschefens åligganden. Ar sektionschef av annan anledning än den att han begagnar semester eller vikarierar för chefen för marinen hindrad att sitt ämbete förvalta, och fortfar hindret utöver femton dagar, bör ämbetet uppehållas på sätt nyss är sagt, intill dess Konungen å ämbetet meddelat förordnande. Yid inträffande ledighet av sektionschefsämbete skall detsamma uppehållas på sätt i första stycket av denna § sägs, intill dess Konungen annorlunda förordnar. §61. Vikarier för 1. För den tid, varunder militär avdelningschef åtnjuter semester eller chef,Éamirali- a n n a n tjänstledighet eller ock eljest är frånvarande eller vikarierar för sektetsråd samt tionschef, skall, där ej enligt mom. 4 av denna § särskilt förordnande av r min,nS C~ Konungen erfordras, ämbetet förestås av den i marinstyrelsen tjänstgörande officer, som marinstyrelsen äger bestämma. 2. För den tid, varunder civilmilitär avdelningschef åtnjuter semester eller annan tjänstledighet eller ock eljest är frånvarande eller inträder i sektionschefs åligganden, skall, där ej enligt mom. 4 av denna § särskilt förordnande av Konungen erfordras, ämbetet förestås av den å ifrågavarande avdelning tjänstgörande civilmilitäre tjänsteman, som marinstyrelsen äger bestämma. 3. För den tid, varunder chefen för civilavdelningen eller amiralitetsrådet åtnjuter semester eller annan tjänstledighet eller ock eljest är frånvarande eller, vad beträffar chefen för civilavdelningen, inträder i sektionschefs åligganden, förestås dessa ämbeten av de marinstyrelsen tillhörande civila tjänstemän, som marinstyrelsen därtill förordnar. 4. Där fråga om ledighet jämlikt § 59 mom. 2 ovan skall hänskjutas till Konungens avgörande, skall jämväl frågan om tjänstens uppehållande under ledigheten underställas Konungens prövning. 5. Yid inträffande behov av vikarie för annan civil tjänsteman än i mom. 3 i denna § nämnts äger marinstyrelsen till tjänstens uppehållande förordna kompetent person. 6. Då marinstyrelsen skall meddela förordnande å uppehållande av tjänst enligt mom. 5 i denna §, bör marinstyrelsens personal genom anslag inom ämbetsverket lämnas tillfälle att inom viss kort tid anmäla sig till erhållande av dylikt förordnande. 7. Vid inträffande ledighet i befattning förhålles med dess uppehållande på sätt ovan är stadgat; dock äger marinstyrelsen i de fall, då Konungens beslut i ämnet skall inväntas, att i händelse av behov förordna om befattningens uppehållande. § 62. Avsked. Ansökning om avsked eller entledigande från befattning inom marinstyrelsen skall, då sysslan är av Konungen tillsatt, till Konungens avgörande överlämnas men i annat fall prövas av marinstyrelsen.

269 Innan sökt avsked beviljas av marinstyrelsen, bör, då fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning.

Bil. 5.

VII. Åtal mot marinstyrelsens personal samt densammas ansvar för tjänstefel. Besvär. § 63. 1. Begår chefen för marinen eller ledamot fel eller försummelse i tjänsten Åtal oeh varde därför av justitiekanslern åtalad inför Konungens högsta domstol. ^ ^tjZTtefel. 2. Gör ordinarie civil tjänsteman, som icke är nämnd i mom. 1, sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller van vördnad mot förman eller olydnad, äger marinstyrelsen efter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst trettio dagar från tjänst och lön. Har den felande icke låtit sig därav rätta, eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt samt, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av marinstyrelsen skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger marinstyrelsen avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har beslut fattats om tjänstemans suspension eller skiljande från tjänsten, äger marinstyrelsen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövningen av tjänsten. 3. Ådagalägger civil befattningshavare, som icke är ordinarie, försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, eller visar han sig eljest olämplig, äger marinstyrelsen att tilldela honom varning eller skilja honom från ämbetsverket eller att, beträffande den, som förordnats av Konungen, hos Konungen göra framställning om hans skiljande från förordnandet. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt; dock att, där förseelsen är begången under förordnande å befattning, varom i mom. 1 förmäles, åtalet sker inför högsta domstolen. 4. Är fråga om åtal mot befattningshavare i avseende å redovisning av allmänna medel, förhålles efter vad därom särskilt finnes stadgat. §68. Den, som icke åtnöjes med marinstyrelsens beslut, äger, där ej annorlunda är stadgat, hos Konungen söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till försvarsdepartementet före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet; skolande beslut om tjänstetillsättning eller om förslag därtill anses hava kommit klaganden till del den dag, beslutet tillkännagivits genom anslag i ämbetsverkets lokal. Marinstyrelsens beslut om befattningshavares avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

Besvär.

270 Bil. 5.

Denna instruktion träder i kraft fr. o. m. den 1928, vid vilken tid följande instruktioner upphöra att gälla, nämligen: instruktionen för marinförvaltningen den 20 september 1919 med däri sedermera vidtagna ändringar; kungörelsen angående organisationen av marinstaben och denna stabs verksamhet i fredstid den 24 oktober 1913 med däri sedermera vidtagna ändringar; instruktionen för inspektören för undervattensbåtvapnet den 12 april 1918 med däri sedermera vidtagna ändringar; instruktionen för marinöverdirektören och chefsingenjörerna vid flottans stationer den 13 oktober 1905 med däri sedermera vidtagna ändringar; instruktionen för marinöverintendenten och chefsintendenterna vid flottans I stationer den 11 december 1903 med däri sedermera vidtagna ändringar; instruktionen för marinöverläkaren den 28 november 1902 med däri sedermera vidtagna ändringar; samt instruktionen för marinundervisningskommissionen den 25 september 1920 med däri sedermera vidtagna ändringar. Det alla, som vederbör etc.

SÄRSKILD MOTIVERING beträffande vissa paragrafer i den föreslagna instruktionen för marinstyrelsen. Då det förestående förslaget till instruktion för marinstyrelsen endast utgör en sammanställning i författningsform av den organisation av ämbetsverket, beredningen i sitt betänkande angivit, samt formuleringen av de flesta paragraferna återfinnes i marinförvaltningens eller andra ämbetsverks instruktioner, har en motivering av varje paragraf ansetts obehövlig. Nedanstående erinringar till vissa paragrafer torde dock vara erforderliga. §3. I denna § hava angivits samtliga berättelser m. m. av större vikt, som ansetts böra årligen avgivas. I marinförvaltningens instruktion § 18 b omförmäld berättelse har uteslutits, enär densamma icke ansetts erforderlig. §5Uti sitt betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv hava flottans organisationssakkunniga beträffande betingelserna för en rationell varvsdrift bland annat framhållit, att det vore uppenbart, att underhållsarbetena å fartygen kunde utföras med mindre kostnader, om varven kunde följa en för en längre tid uppgjord plan,

271 än om exempelvis oförutsedda rustningar anbefalldes och order om klargöring av fartyg meddelades kort tid, innan fartyget skulle utgå på expedi! tion, eller om omkastningar i planen gjordes utan tillräcklig förberedelsetid. Då beredningen anser detta uttalande böra vinna beaktande, har i denna § föreslagits, att en dylik rustningsplan, omfattande lämpligt antal år, skall av marin styrels en underställas Konungens prövning för att, sedan densamma vunnit fastställelse, ligga till grund för de order angående rustning och avrustning av fartyg m. m., som marinstyrelsen skulle äga utfärda. § 17Stadgandet i andra stycket har tillkommit bland annat i syfte att möjliggöra meddelandet av generellt uppdrag för viss person i marinstyrelsen att, då så erfordras, för visst ändamål företaga resor, exempelvis chefen för kustartilleriet för inspektion av kustartilleriet. Sista stycket står i viss överensstämmelse med den marinförvaltningen jämlikt kungl. brev den 19 juni 1919 medgivna rätten att bestämma reseoch traktamentsersättning, såvitt angår resa utom riket, åt officerare och ingenjörer, som av marinförvaltningen beordras att i utlandet kontrollera tillverkningen av för marinen där beställd materiel eller besiktiga sådan materiel, för så vitt dylik ersättning bestrides av extra anslag, som ställts till ämbetsverkets förfogande. § 18. De i marinförvaltningens instruktion förekommande uppgifterna rörande advokatfiskalens åligganden förutsättas inflyta i arbetsordningen. § 30. P å grund av stadgandet i denna § komma således att till civilavdelningen höra bland annat frågor rörande anslag, som äro att hänföra till riksstatens fjärde huvudtitel, avdelning I I I , sjöförsvaret, grupperna A. Avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.; B. De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning; samt C. Undervisning, understöd, expenser m. m. § 40. Denna § överensstämmer med § 17 i marinförvaltningens nuvarande instruktion. Däremot har i marinförvaltningens instruktion § 9 mom. 2 förekommande bestämmelse om representants för socialstyrelsen deltagande vid föredragning och avgörande av viktigare frågor rörande marinens arbetare icke längre ansetts erforderlig med hänsyn dels till den för dessa arbetare förefintliga rätten att förhandla med marinens vederbörande myndigheter dels ock därtill, att normerande bestämmelser för arbetare vid marinen numera finnas utfärdade. Allt framgent finnes likväl intet hinder för samråd mellan marinstyrelsen och socialstyrelsen i hithörande frågor, då så erfordras.

Bil

272 Bil. 5.

§ 44. Mom. 2. Det liar icke ansetts lämpligt, att vid förfall för i detta moment angivna personalchefer deras tjänsteåligganden utövas av marinstyrelsen icke tillhörande personer, exempelvis vad beträffar chefen för kustartilleriet av den till tjänsteställningen främste regementschefen, enär en dylik anordning skulle vara till men för kontinuiteten vid ärendenas handläggning samt därjämte medföra omplaceringar och kostnader. A avdelningen tjänstgörande personal torde i regel på grund av innehavande tjänsteställning icke heller kunna inträda i utövandet av sådan personalchefs ämbetsbefattning. Nu angivna skäl hava varit bestämmande för den av beredningen föreslagna anordningen. §49. Utgående exepeditioner undertecknas för närvarande, de från marinförvaltningen antingen: »På Kungl. Marinförvaltningens vägnar» eller »För Kungl. Marinförvaltningen» och de från cheferna för marinstaben och kustartilleriet av vederbörande chef utan någon särskild förmening. Enligt denna § förutsattes, att dylik förmening i regel icke skall förekomma. Däremot böra utgående expeditioner förses med marinstyrelsens tjänstestämpel varjämte, när expeditionen undertecknas av sektions- respektive avdelningschef, i stämpeln angives vederbörlig sektion eller avdelning. Utgående expedition förses, på sätt nu i marinförvaltningen äger rum, med diarienummer, i vilket jämväl kommer till uttryck vederbörande avdelning.

Beträffande de instruktioner, som föreslagits upphöra att gälla vid ikraftträdandet av instruktionen för marinstyrelsen, förutsättas de föreskrifter, som i instruktionerna för marinöverdirektören och marinöverintendenten icke beröra nämnda personalchefer, inflyta i reglementet för marinen.

273 Bil. 6.

Förslag till

instruktion för flygstyrelsen. Kungl. Maj:ts instruktion för given Stockholms slott den

flygstyrelsen; 1928.

I. Flygstyrelsens iimbetsbefattning. §1Flygstyrelsen utövar under Konungen ledningen av rikets flygvapen. I Åligganden sådant avseende tillkommer det flygstyrelsen att i enlighet med denna in- i allmänhet. struktion, gällande författningar, fastställda stater och eljest utfärdade föreskrifter tillse, att flygvapnet hålles i så fullständigt och tidsenligt skick, som med anvisade medel och genom klok planläggning och hushållning kan vinnas, samt är i stånd att, så långt tillgänglig personal och materiel det medgiva, fylla sina uppgifter vid rikets försvar, så ock att hos Konungen föreslå de åtgärder, som i dessa hänseenden befinnas erforderliga. Rörande flygstyrelsens verksamhet vid krig eller fara för krig är särskilt stadgat. §2. Åligganden I överensstämmelse härmed åligger det flygstyrelsen: angående att förvalta för flygvapnet anvisade statsanslag; flygvapnets att tillhandahålla flygvapnets vederbörande myndigheter för dem erforder- anslagsmedel liga penningbelopp samt bestrida förefallande utgifter för övriga behov, som och materiel. höra änder fjärde huvudtiteln, avdelning IV, flygvapnet; att utöva kontroll i fråga om handhavandet av de särskilda förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter; att övervaka att, i vad på styrelsen ankommer, beviljade anslag användas för de därmed avsedda ändamål och fastställda stater rätt efterlevas: att redovisa för alla av flygstyrelsen omhänderhavda medel; att pröva från vederbörande myndigheter inkommande förslag till avskrivning av kronans fordringar; skolande med beslut om avskrivning, sedan fråga därom blivit slutligen prövad, förfaras på sätt särskilt är stadgat; att ombesörja, att flygvapnets materiel med fullständiga inventarier och nödiga utredningar underhålles i tidsenligt och brukbart skick, och att dess byggnader, flygfält (-hamnar) och skjutfält samt övriga egendom väl vårdas och underhållas; att utöva det allmänna inseendet över den flygvapnet tillhörande personalens avlönande; 1677 27

274 Bil. 6.

Berättelser m m ' '

att föranstalta därom, att den flygvapnet tillhörande personalens förläggning, förplägnad, hälso- och sjukvård, utrustning och beväpning ske på tidsenligt sätt; att, sedan Konungen godkänt huvudritning till flygplanstyp eller till uppförande av större hus eller annan byggnad eller plan för anordnande av flygfält (-hamn) eller skjutfält, fastställa inrednings- samt, där arbetenas utförande ej uppdrages åt annan myndighet, erforderliga detaljritningar ävensom fastställa behövliga ritningar och modeller till förrådsartiklar, med undantag av de vapen och den beklädnad, vartill modell fastställes av Konungen; att besörja de nybyggnader, anskaffningar, förhyrningar och transporter, vilka av Konungen åt flygstyrelsen uppdragas och i allmänhet anskaffning av för flygvapnet erforderliga stridsmedel ävensom eljest förnödenheter i större omfattning och andra föremål, när sådant av flygstyrelsen prövas lämpligt; att till utförande anbefalla erforderliga förbättringar i flygvapnets materiel och förrådsartiklar samt hus och andra byggnader m. m., såvida för ändamålet anvisade medel därigenom icke överskridas; att, i den mån anvisade medel det medgiva, anställa tekniska försök; att övervaka, att flygvapnets förråd äro försedda i överensstämmelse med givna föreskrifter, ävensom medgiva försäljning av flygvapnet tillhöriga förrådsarfciklar, vilka, ehuru icke kassabla, anses vara för flygvapnet obehövliga eller oanvändbara; att, i enlighet med vad särskilt stadgas, förbereda flygindustriens krigsorganisation ävensom avgiva förslag i fråga om de önskemål, som ur militär synpunkt böra uppställas i avseende å lufttrafikföretagens i landet personal, materiel och flygstationer; att avgöra besvär i anledning av de utav vederbörande myndigheter i civila mål utfärdade beslut, över vilka klagan må hos flygstyrelsen föras; samt att övervaka flygvapnets upphandlingsväsende. §3. Dessutom åligger det flygstyrelsen att till Konungen årligen avgiva i försvarsdepartementet: a) senast den 15 februari: årsrapport rörande verksamheten inom flygvapnet, omfattande nästförflutet kalenderår; b) senast den 15 mars: förteckning över de före utgången av nästföregående år till flygstyrelsen inkomna ärenden, vilka icke inom två månader efter nämnda års utgång blivit slutligen handlagda; c) inom därför bestämd tid: framställningar rörande flygvapnets medelsbehov, vilka anses böra göras hos nästföljande års riksdag; d) inom därför bestämd tid: förslag för nästkommande statsregleringsår dels till de nya eller förändrade stater angående flygstyrelsen tillhörande medelsförvaltning, vilka av omständigheterna kunna vara påkallade, dels till arbetsplan för flygvapnets verkstäder; samt

275 i finansdepartementet: e) inom därför bestämd tid: en för riksdagens revisorer avsedd berättelse angående tillståndet och styrelsen av under flygstyrelsens förvaltning stående delar av statsverket, omfattande den tid, för vilken avslutade räkenskaper skola vid närmast förestående revision företes.

Bil. 6.

§4. I överensstämmelse med vad som i § 1 stadgas, åligger det vidare flyg- Åligganden angående styrelsen att genom utfärdande av order, reglementen, föreskrifter m. m. flygvapnets själv ombesörja eller, i enlighet med vad i denna instruktion eller eljest är personal, övningar och stadgat, hos Konungen föreslå erforderliga åtgärder beträffande mobilisering personalens vid flygvapnet antagning, utnämning, utbildning, tjänsteduglighet, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, placering i löneklass, befordran, tjänstledighet, vistelse utom riket, rullföring, klädsel, avgång och pensionering m. m.; ordnings och krigstukts upprätthållande inom flygvapnets förband, formationer och anstalter, med undantag av dem, som äro underställda myndighet eller befälhavare vid armén eller marinen; övningar vid flygvapnets förband, formationer och anstalter, med undantag av dem, som äro underställda myndighet eller befälhavare vid armén eller marinen; föreskrifter för vapens och hjälpmedels utnyttjande och betjänande; gemensamt med armé- och marinstyrelserna för flygvapnets mobilisering samt för dess användning och verksamhet i krigstid och till neutralitetsskydd erforderliga planer, instruktioner och mobiliseringshandlingar m. m.; tillträde till flygvapnets flygplan, etablissemang och övningar m. m. av utomstående personer; följandet av flygväsendets utveckling såväl inom som utom riket samt länt- ävensom sjökrigskonstens utveckling, särskilt i de hänseenden, denna kan öva inflytande å flygvapnets användning eller dess samverkan med länteller sjöstridskrafter; samt samarbete med andra myndigheter eller institutioner inom riket beträffande såväl rikets försvar som civil luftfart och därmed sammanhängande frågor.

§ 5"

Förutom sådana frågor, i vilka Konungen eljest förbehållit sig att med.

Ärenden

dela beslut, skola följande ärenden av flygstyrelsen underställas Konungens som skola underställas prövning eller till Konungen anmälas, nämligen ärenden rörande Konungens placering å tjänstgöringsort av officerare och civilmilitär personal av prövning eller till regementsofficers och högre tjänstegrad (-klass); Konungen föirordnande eller kommendering av personal till befattningar, som enligt anmälas. gällainde bestämmelser skola bestridas av officerare eller civilmilitära tjänstemän av regementsofficers tjänstegrad (-klass); förordnande av chefer för flygkårerna (flygskolan) och styresmän för de cenfcrala flygverkstäderna samt kommendering av chefer vid övriga flygvapnets förbiand, formationer och anstalter;

276 Bil. 6.

kommendering av personal för utbildning eller tjänstgöring vid armén eller marinen; tjänstledighet och tillstånd att vistas utom riket för officerare och civilmilitär personal av regementsofficers tjänstegrad (-klass), i den mån ansökan därom icke kan beviljas av flygvapnets myndigheter; tjänstgöringstider för flygvapnet tilldelade värnpliktiga, enligt vad därom är särskilt stadgat; allmänna tjänstgörings- och skolreglementen för flygvapnet; modeller till vapen och uniformspersedlar; plan för flygvapnets övningar omfattande lämpligt antal år; större krigsövningar vid flygvapnet; för flygvapnets mobilisering erforderliga planer m. m. enligt i gällande mobiliseringsinstruktion givna föreskrifter; personals studier (tjänstgöring) vid skolor eller anstalter, ej tillhörande försvarsväsendet, ävensom utom riket; främmande militära luftfartygs tillträde till ävensom ankomst till eller avgång från flygvapnets flygfält (hamnar); samt » de förhållanden i övrigt, vilka på grund av sin art anses böra underställas Konungens prövning eller till Konungen anmälas.

§6. Förslag till 1. Vidare åligger det flygstyrelsen att till Konungen avgiva förslag till befordran utnämning eller förordnande till och befordran av officerare och civilmilitära m. m. av viss

.

°

....

..

..

, .,,

pemonal. tjänstemän av officers tjansteklass, vilka, enligt vad därom ar sarsimt stadgat, skola av Konungen utnämnas (förordnas) vid eller i flygvapnet, varvid enligt särskilda föreskrifter av vederbörlig befordringskommission inlämnat förslag eller yttrande skall bifogas, ävensom att i enlighet med gällande föreskrifter anmäla, då sådan personal vid uppnådd pensionsålder eller av annan anledning bör avgå eller avgått ur tjänsten. 2. Likaså tillkommer det flygstyrelsen att, enligt vad därom är särskilt stadgat, avgiva förslag angående transport av personal mellan flygvapnet å ena sidan och armén eller marinen å andra sidan.

II. Flygstyrelsens organisation och sammansättning. §7. Organisation. 1- Flygstyrelsen uppdelas på fyra byråer, nämligen centralbyrån, militärbyrån, tekniska byrån och intendenturbyrån. 2. Till centralbyrån hör registratorskontoret. 3. Byråerna äro indelade i detaljer, enligt vad i arbetsordningen för styrelsen bestämmes.

§ 8Chef och ledamöter

1. Flygstyrelsen utgöres av: flygstyrelsens chef, chefen för flygvapnet, som är generalmajor eller konter amiral vid flygvapnet; samt såsom ledamöter

277 en chef för centralbyrån, som är kommendör eller överste vid flygvapnet, tillika ställföreträdare för chefen för flygvapnet; en chef för militärbyrån, som är regementsofficer vid flygvapnet; en chef för tekniska byrån, som är flygöveringenjör; samt en chef för intendenturbyrån, som är regementsofficer i intendenturbefattning vid flygvapnet. 2. Vid behandling av ärende rörande hälso- och sjukvård inträder såsom ledamot av styrelsen assistenten å sjukvårdsdepartementets fältläkarbyrå i egenskap av föredragande i dylika ärenden. 3. Då i § 20 mom. 7 i denna instruktion nämnt krigsråd eller amiralitetsråd deltager i ärendes handläggning, inträder denne såsom ledamot av styrelsen. 4. P å framställning av ledamot må flygstyrelsen uppdraga åt någon å vederbörande byrå tjänstgörande att vid handläggning av särskilt ärende eller viss grupp av ärenden i dennes ställe inträda såsom ledamot av styrelsen.

Bil. 6.

§9I flygstyrelsen tjänstgöra i övrigt dels enligt styrelsens närmare bestäm- Tjänstemän inom mande därtill beordrad militär och civilmilitär personal dels ock civil personal, i enlighet med vad i gällande stat angives, varjämte, i den mån tillgängliga styrelsen. anslag sådant medgiva, erforderlig icke-ordinarie personal må anställas.

I I I . Chefens för flygvapnet och ledamöternas i flygstyrelsen tjänsteåligganden. § 10. Chefen för flygvapnet utövar närmast under Konungen högsta befälet över chefens för flygvapnet. flygvapnet H a n har att tillse, att flygvapnets personal med noggrannhet och nit fullgör sina skyldigheter. Chefen för flygvapnet är i främsta rummet Konungen ansvarig för flygvapnets ledning. Han äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, med undantag av de i § 21 mom. 2 omförmälda, i vilkas handläggning han deltager. Chefen för flygvapnet tillhör att utfärda arbetsordning för flygstyrelsen.

1. Byråcheferna skola, under inbördes samarbete, bistå chefen för flyg- Byråvapnet vid handhavandet av flygvapnets ledning. De böra, envar inom om- chefernas fattningen av sin verksamhet, följa flygväsendets utveckling såväl inom som utom riket samt, i mån av befogenhet, vidtaga eller inom styrelsen föreslå de anordningar och åtgärder, som främja utförandet av flygstyrelsens uppgifter. 2. Byråchef åligger, på sätt i denna instruktion och i arbetsordningen för flygstyrelsen närmare bestämmes, att bereda och antingen föredraga eller

278 Bil. 6.

ock själv avgöra de ärenden, vilka tillhöra hans byrå, och vilkas handläggning icke tillkommer annan tjänsteman. Byråchef åligger vidare att öva tillsyn över göromålen inom byrån samt att ansvara för att styrelsens beslut, i vad på honom ankommer, bliva skyndsamt expedierade.

§ 12. För befattningshavare, som jämlikt § 8 mom. 2—4 ingår såsom ledamot ledamots av flygstyrelsen, gäller i tillämpliga delar vad i § 11 stadgats i fråga om åligganden. byråchef. § 13. Inspektion ock 1. För utövandet av den inspekterande myndighet, som, med undantag m »TS0' a v vac ^ i mom. 4 sägs, tillkommer flygstyrelsen i förhållande till flygvapnets förband, formationer och anstalter m. m., bör chefen för flygvapnet tid efter annan företaga inspektionsresor för att förskaffa sig kännedom om flygvapnets tillstånd, personalens tjänsteduglighet, allmän ordning och krigstukt m. m. samt därvid tillse, att meddelade föreskrifter efterlevas. Chefen för flygvapnet må vidare företaga tjänsteresa för att eljest undersöka förhållanden, som kunna för flygvapnet vara av vikt. Anmälan om tjänsteresa göres hos chefen för försvarsdepartementet. Chefen för flygvapnet äger dessutom uppdraga åt byråchef eller annan i flygstyrelsen tjänstgörande person att beträffande viss del av flygvapnet eller dess verksamhet företaga eller medfölja vid dylik inspektionsresa eller i övrigt företaga tjänsteresa inom riket. 2. Innan i mom. 1 nämnd inspektions-(tjänste-)resa beträffande de flygvapnets förband, formationer och anstalter, som äro underställda befälhavare vid armén eller marinen, företages, skall överenskommelse därom träffas med vederbörande här nämnd befälhavare. 3. För kontroll eller besiktning av utom riket beställd materiel äger chefen för flygvapnet dessutom att, efter anmälan till chefen för försvarsdepartementet, beordra i flygstyrelsen eller vid flygvapnet i övrigt tjänstgörande person att företaga erforderlig tjänsteresa, i den mån därmed förknippade utgifter kunna bestridas av för anskaffandet av ifrågavarande materiel anvisade medel. 4. Inspektion av hälso- och sjukvården vid flygvapnets förband, formationer och anstalter m. m. utövas, efter för varje gång till flygstyrelsen gjord anmälan, av generalfältläkaren; skolande dock inspektion beträffande den hälso- och sjukvård, som flygvapnets personal åtnjuter å marinens etablissemang och fartyg m. m., utövas av marinens vederbörande organ. Tillfällig

§ 14. Bestämmelser Närmare bestämmelser rörande övriga tjänstemäns inom styrelsen åligom oung g a n ( j e n o c n tjänsteförhållanden äger chefen för flygvapnet att, i överensstämåligganden. melse med i denna instruktion angivna eller av Konungen eljest stadgade grunder, meddela i arbetsordningen för styrelsen.

279 Bil. 6.

IV.

Ärendenas handläggning inom

flygstyrelsen.

§15. De till flygstyrelsen hörande ärendena fördelas å ämbetsverkets särskilda byråer, på sätt närmare angives i §§ 16—19. Ärende, som berör flera byråers verksamhetsområden, tillhör den byrå, inom vars verksamhetsområde ärendet på grund av sin natur huvudsakligen anses falla. Chefen för flygvapnet äger att dels i tvivelaktiga fall dels ock eljest, då särskilda omständigheter påkalla ett frångående av de i denna instruktion eller i arbetsordningen för styrelsen meddelade stadgandena rörande ärendenas fördelning å de olika byråerna, bestämma, till vilken byrå ett ärende skall höra, ävensom, därest ett ärende i olika delar anses tillhöra olika byråer, ärendets fördelande på dessa.

Ärendenas fördelning mellan byråerna-

§ 16Till centralbyrån höra ärenden, som angå Ärenden å personalen vid flygvapnet, i vad beträffar antagning, utnämning, befordran, centralbyrår> avsked (entledigande), pensionering, kommendering, tjänstgöring, placering å tjänstgöringsort, tjänstledighet och studieresor m. m.; transport av personal mellan flygvapnet å ena sidan och armén eller marinen å andra sidan; förande av generalrulla med straffregister över flygvapnets officerare samt civilmilitära personal av stam och reserv samt övriga för anteckningar om nämnda personals tjänsteförhållanden erforderliga liggare och register m. m.; förande av erforderliga liggare och register över personal, tillhörande armén och marinen, som beordrats tjänstgöra vid flygvapnet; klädselföreskrifter för flygvapnets personal; utgivande av rulla över flygvapnets officerare, civilmilitära personal av officers tjänsteklass och civila personal samt rulla över flygvapnets underofficerare ; flygvapnets bokcentral; flygstyrelsens bibliotek; expedierande, efter handläggning å vederbörande byrå, av beslut (order), som avse verkställighet i militäriskt hänseende, av vad flygvapnet har att fullgöra på grund av lagar, författningar eller särskilda av Konungen eller flygstyrelsen fattade beslut (kommandoärenden); för tjänsten inom flygvapnet erforderliga författningar, reglementen och föreskrifter, som icke huvudsakligen falla inom annan byrås verksamhetsområde; för flygvapnet erforderliga exercis- och skolreglementen samt instruktioner i övrigt för personalens organisation, uttagning och utbildning m. ni., vilka äro av allmän natur och ej skola av annan avdelning handläggas;

280 Bil. 6.

idrott och personalens omhändertagande under fritid m. m. dylikt; planläggandet av övningar med flygvapnets personal jämte kostnadsberäkningar härför, i samråd med intendenturbyrån; strafflagstiftningen för krigsmakten, i vad berör flygvapnet; lagar, författningar och föreskrifter rörande värnplikten inom flygvapnet samt deras tillämpning; flygvapnets organisation; flygvapnets mobilisering; samt enhetligheten och sammanhållningen av ärenden, vilka handläggas å annan avdelning, men som hava sammanhang med personalen eller flygvapnets organisation och mobilisering. § 17Ärenden å Till militärbyrån höra ärenden, som angå mit, ar ytan. anskaffning och underhåll av flygmateriel, i samråd med tekniska byrån; anskaffning och underhåll av flygvapnets fartyg och båtar: anskaffning och underhåll av vapen och ammunition m. m.; materielbeskrivningar och föreskrifter för ovan nämnd materiels skötsel och vård, i den mån dylika ärenden ej handläggas å tekniska byrån; exercisreglementen, läroböcker och skjutläror m. m., erforderliga för handhavandet av ovan nämnd materiel, i den mån dylika ärenden ej handläggas å tekniska byrån; uppförande, underhåll och vård av flygvapnets byggnader, flygfält(-hamnar), skjutfält, flygstationer samt övriga områden med därtill hörande anläggningar ; inkvartering i flygvapnets byggnader; upprättande av leverans- och andra kontrakt berörande av byrån handlagda ärenden; tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av administrativa och ekonomiska författningar, som angå byrån eller äga tillämpning å dess förvaltning, varjämte byrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds- och leveransbevis samt äganderätts- och andra värdehandlingar i fråga om byråns förvaltningsområde ävensom att vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars gällande kraft; flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad byrån angår, och utarbetande av statistik däröver. §18. Ärenden å Till tekniska byrån höra ärenden, som angå tekniska flygplans och motorers konstruktion samt för nämnda materiels skötsel och vård erforderliga läroböcker och instruktioner; kontroll av vid statens eller privata verkstäder byggda flygplan och motorer samt av delar därtill ävensom av materialier; provning av materialier och delar till flygplan och motorer samt av drivoch smörjmedel;

281 försök med flygplan och motorer eller delar därtill; de tekniska ärenden i övrigt, som chefen för flygvapnet bestämmer; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad byrån angår, och utarbetande av statistik däröver.

Bil. 6.

§ 19. Till intendenturbyrån höra ärenden, som angå Ärenden å avlöning, rekrytering, resekostnader m. m.; byrån. de värnpliktigas avlöning och färder m. m.; skrivmaterialier och expenser; mathållning; beklädnads- och munderingsutrustning samt kasern- och förplägnadsutredning; bränsle, lyse, vatten, renhållning och tvätt; hästhållning och furagering; hälso- och sjuk- samt veterinärvård; upprättande av leverans- och andra kontrakt berörande av byrån handlagda ärenden; tolkning och tillämpning av kontraktsbestämmelser ävensom av administrativa och ekonomiska författningar, som angå byrån eller äga tillärapning å dess förvaltning, varjämte byrån tillkommer att förvara kontrakt, uppbörds- och leveransbevis samt äganderätts- och andra värdehandlingar i fråga om byråns förvaltningsområde ävensom att vidtaga åtgärder för bevarande av dylika handlingars gällande kraft; placering i löneklass av flygstyrelsens personal; flygstyrelsens bokföring och bokslut; flygstyrelsens kassa jämte rekvisitioner från statskontoret, bestämmande av kredit för flygvapnets lokala myndigheter och förande av avräkningar med riksbanken; avskrivnings- och besvärsmål; åtal och ansvar för tjänstefel; samt granskning i tekniskt hänseende av inkommande medelsredogörelser, i vad byrån angår, och utarbetande av statistik däröver. § 20. 1. Ärendena beredas å vederbörande byråer på sätt i arbetsordningen Ärendena» närmare bestämmes; skolande ärende, som berör två eller flera byråer, be- bere nmg' redas i samråd mellan vederbörande ledamöter, en var i vad hans befattning angår. 2. I ärenden rörande flygvapnets övningar samt rörande flygindustriens krigsorganisation och därmed sammanhängande frågor skall samråd äga rum med armé- och marinstyrelserna samt i erforderlig mån med luftfartsmyndigheten. 3. I frågor rörande flygstationer samt konstruktion av flygplan jämte beväpning och utrustning, vilka äro avsedda för sådana flygformationer, som skola tilldelas eller operera tillsammans med armén eller marinen, skall sam-

282 Bil. (j.

råd äga rum med armé- och marinstyrelserna, på det att dessas önskemål må kunna bliva tillgodosedda. 4. Konstruktion, tillverkning och i erforderlig omfattning underhåll av bomber, torpeder, minor, vapen, ammunition, radio, fartyg, båtar och byggnader m. m. dylikt må rekvireras hos armé- respektive marinstyrelsen mot ställande av härför erforderliga medel till vederbörande ämbetsverks förfogande. 5. I avseende å ärenden rörande veterinärvård skall vederbörligt samråd äga rum med arméförvaltningens sjukvårdsdepartement. 6. Vid handläggning av frågor om avslutande av leveransavtal eller andra kontrakt rörande byggnader, materialier och förnödenheter i större omfattning för flygvapnet bör styrelsen för erhållande av upplysningar om ifrågakommande handelsbruk, gynnsammaste platsen och tidpunkten för leveransen samt om förhållande mellan fordrat pris och varas värde m. m., då så erfordras, anlita biträde av merkantil eller tekniskt utbildad konsulent. 7. I frågor av administrativ och allmänt juridisk natur må flygstyrelsen anlita krigsrådet å arméförvaltningens intendenturdepartement eller amiralitetsrådet i marinstyrelsen. 8. För utförande av juridiska uppdrag må flygstyrelsen anlita särskilt juridiskt biträde. 9. Då ärende, utöver vad ovan nämnts, berör område, vilket har sin motsvarighet inom armén eller marinen, bör erforderligt samråd äga rum med armé- respektive marinstyrelsen. § 21. Ärendenas i. De till flygstyrelsens handläggning hörande ärendena, med undantag och aJgörande. a v * m o m - 2 i denna § nämnda, avgöras antingen av chefen för flygvapnet efter föredragning av vederbörande ledamot eller särskilt förordnad föredragande eller ock av vederbörande byråchef. 2. Ärende rörande avsättning eller annan bestraffning av civil tjänsteman skall avgöras efter omröstning mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom styrelsens beslut skall gälla den mening, varom flertalet förenar sig, eller, vid lika röstetal, den mening, som biträdes av chefen för flygvapnet. Byråchefernas närvaro vid föredragning.

Samråd mellan före draganden och andra ledamöter.

§ 22. Samtliga byråchefer skola närvara vid föredragning inför chefen för flygvapnet av ärenden, som angå framställningar till Konungen rörande de flygvapnets medelsbehov, vilka anses böra göras hos nästföljande år riksdag; förslag till Konungen för nästkommande statsregleringsår till nya eller förändrade stater angående flygstyrelsen tillhörande medelsförvaltning; samt fel och försummelse i tjänsten av flygstyrelsens civila personal. §23. Berör ärende, som skall föredragas inför chefen för flygvapnet, flera byråers verksamhetsområden, skall, innan föredragning sker, samråd om det förslag, som föredraganden ämnar framställa, hava ägt rum mellan föredra-

283 ganden och den eller de ledamöter, vilka beröras av ärendet, såvida icke ärendet anses vara av den vikt, att därav berörda ledamöter böra vara vid föredragningen närvarande. Hava vid sådant samråd skiljaktiga meningar förekommit, eller gillar icke chefen för flygvapnet föredragandens efter samråd framställda förslag, skola vid beslutets fattande vara närvarande, förutom föredraganden, jämväl övriga ledamöter, mellan vilka samråd ägt rum.

Bil. 6.

§24. Chefen för flygvapnet äger att vid föredragning av ärende även i andra Tillkallande fall än i 8 23 sägs tillkalla annan ledamot att jämte föredraganden när- a.v. ledamot »5

J

"

°

eller annan tjänsteman

Vara.

Likaledes äger chefen för D

flygvapnet J

°

r

att tillkalla annan tjänsteman att att närvara .

.

, ,

.

vid fore-

vid ärendes föredragning meddela upplysningar samt i övrigt deltaga i dragning. överläggning i ärende, dock utan att därvid ingå såsom ledamot av styrelsen. §25. Därest vid föredragning av ärende, som berör den del av flygstyrelsens verk- Ledamot ansamhet, vilken är angiven i SS 2 och 3 i denna instruktion, chefen för flyg- klenar skiij'

o

öo

MI •• j

akhg

mening.

vapnet fattar beslut, som strider mot föredragandens eller annan tillstädesvarande ledamots åsikt, åligger det sådan ledamot att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening. Förekommer i ärende, som skall anmälas till Konungen eller chef för statsdepartement, skiljaktig mening, skall protokollsutdrag däröver bifogas skrivelsen i ämnet. §26. Utan föregående föredragning äger byråchef att själv eller genom honom Byråchefs underlydande tjänsteman inhämta förklaringar, upplysningar eller yttranden, W°9enhetsom för ärendes beredande befinnas erforderliga, samt att befordra till bearbetning, granskning, anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd inkommande rapporter och andra handlingar, som äro av beskaffenhet att icke föranleda till omedelbar åtgärd av styrelsen, dock att, därest dessa handlingar innehålla något av beskaffenhet att böra i flygstyrelsen anmälas, sådan anmälan skyndsamt skall verkställas. Likaledes må byråchef själv eller genom underlydande tjänsteman besvara till styrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, varigenom dock föregripande av något flygstyrelsens beslut icke må ske. Sådan befogenhet, som enligt vad nu är sagt tillkommer byråchef, kan genom arbetsordning för styrelsen eller särskilt beslut av styrelsen tilläggas jämväl annan tjänsteman. 2. Byråchef äger att, efter uppdrag av flygstyrelsen, vidtaga erforderliga åtgärder för verkställande av flygstyrelsens beslut så ock att, utan särskilt uppdrag, meddela sådana detaljbestämmelser, som utgöra omedelbar tillämpning eller påföljd av styrelsens beslut.

284 Bil. 6.

3. Byråchef tillkommer, därest ej chefen för flygvapnet annat bestämmer, att fatta beslut i lians befattning tillhörande ärenden, i den mån dessa ärenden beröra den del av flygstyrelsens verksamhet, vilken är angiven i § 2 i denna instruktion, såvida ej beslutet a) äger principiell innebörd; b) medför annan utgift än som kan bestridas med för ändamålet tillgängliga och av flygstyrelsen till vederbörande byrås förfogande ställda medel. Dessutom må byråchef fatta beslut i de byrån tillhörande under § 4 i denna instruktion omförmälda ärenden, vilkas avgörande bliva i arbetsordning eller eljest av chefen för flygvapnet honom anförtrodda. 4. Byråchef må dock icke fatta beslut, som föranleder skrivelse, utlåtande eller yttrande till Konungen eller chef för statsdepartement. 5. Byråchef må ej heller avgöra ärende, som berör även annan byråchefs verksamhetsområde, därest vid jämlikt § 20 anbefallt samråd skiljaktig mening förefinnes. I detta fall skall ärendet underställas chefens för flygvapnet prövning. §27. Kassaförvalt- Beträffande kassaförvaltningens vid flygstyrelsen befogenhet är stadgat ningens befogenhet.

i § 33 V '

InskränkI chefens för flygvapnet frånvaro må ej, såframt ej Konungen för tillfället nmgar % shj- annorlunda förordnar, lediga tjänster tillsättas i annan ordning än genom fogenhet förordnande att dem tillsvidare förrätta, ej heller ansvar för fel eller förz c he ens . f summelse i tjänsten ådömas, häruti likväl ej inbegripen avstängning från f.. frånvaro, tjänstens utövning, eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra förut av styrelsen tillämpade grunder; ej heller må sådana ärenden avgöras, angående vilka chefen för flygvapnet bestämt, att beslut i desamma ej få i hans frånvaro meddelas. §29. Beslut under 1. Under inspektions- eller annan tjänsteresa så ock eljest, då beslut i ärende % Tesa OCÄT ^ r s ^ brådskande, att föredraganden icke lämpligen kan tillkallas, må chefen brådskande för flygvapnet, utan att föredragning jämlikt stadgandena i denna instruktion 'a " ägt rum, meddela föreskrifter om verkställighetsåtgärder av beskaffenhet att icke tåla uppskov. Föranleder dylik föreskrift utgift, eller rör den allmänna förhållanden inom flygvapnet, eller kan den föranleda ändring i redan av styrelsen stadgad ordning, skall den skriftligen utfärdas och sedermera inom styrelsen snarast möjligt anmälas. 2. I mom. 1 medgiven rätt för chefen för flygvapnet skall under inspektions- eller tjänsteresa beträffande de flygvapnets förband m. m., som äro underställda befälhavare vid armén eller marinen, äga tillämpning endast i tekniska frågor, som kräva omedelbar åtgärd; skolande i övriga frågor, då anledning därtill föreligger, anmälan göras hos Konungen. Viten m. m.

§30. 1. Flygstyrelsen äger att, genom lämpliga vitens föreläggande, tillhålla vederbörande underordnade tjänstemän och redogörare att fullgöra, vad dem

285 i avseend«e å de till ämbetsverket hörande ärenden författningsenligt åligger Bil. 6. eller särslkilt förordnas. När föirelagt vite försittes, äger flygstyrelsen förordna om dess uttagande. 2. Väggar eller fördröjer ämbetsverk eller myndighet äskat biträde eller någon begärd upplysning eller verkställighetsåtgärd, bör sådant till Konungen anmälas. 3. Då från enskild part förklaring infordras, må flygstyrelsen förelägga honom viss tid för förklarings avgivande vid äventyr att uteblivande därav icke hindrar målets avgörande. §31. 1. Över alla de ärenden, som föredragas inför chefen för flygvapnet, skall Föredragn genom vederbörande föredragandes försorg upprättas en lista, å vilken vid 0^ ^oto^n, varje ärende medelst en kort anteckning utmärkes det beslut, som blivit fattat. Lista av enahanda slag upprättas jämväl över de ärenden, i vilka byråchef jämlikt § 26 äger besluta. Dessa listor, å vilka jämväl antecknas, vilken eller vilka i ärendenas handläggning deltagit, sammanhäftas för varje år och förvaras. 2. Protokoll föras, utom i de fall, då sådant i gällande författningar är föreskrivet, jämväl då ärende rörande bestraffning av civil personal avgöres, då skiljaktiga meningar i fråga om beslut förekomma, då beslut skall expedieras genom protokollsutdrag, ävensom då styrelsen finner anledning särskilt förordna, att protokoll skall föras. Då protokoll föres, skall det av den, inför vilken föredragning ägt rum, till riktigheten vitsordas. §32. 1. Angående undertecknandet av med kassaväsendet sammanhörande ex- Expeditioners *•«•

..

. j

• • o oo

peditioner ar stadgat i § 33. 2. Utgående expeditioner underskrivas av den, som avgjort ärendet. Expedition, som avlåtes till Konungen eller chef för statsdepartement, skall, om den avser ärende, som omförmäles i §§ 2 och 3 i denna instruktion, innehålla uppgift å de ledamöter, som i ärendets handläggning deltagit, med angivande av den, som varit föredragande. Expeditionerna kontrasigneras till bestyrkande av expeditionernas överensstämmelse med fattade beslut av tjänsteman inom flygstyrelsen enligt i arbetsordningen givna bestämmelser; dock att i allmänhet expedition i kommandoärende (§ 16) skall kontrasigneras av chefen för centralbyrån. 3. Ar chefen för flygvapnet förhindrad att underteckna expedition i ärende, i vilket han fattat beslut, skall ställföreträdaren för chefen för flygvapnet underteckna expeditionen, därvid ovan namnet tecknas »För chefen för flygvapnet» . 4. Telegram må undertecknas »Flygstyrelsen». 5. Protokollsutdrag undertecknas av protokollsföraren. §33. 1. Kassaväsendet vid flygstyrelsen ombesörjes, under uppsikt av chefen för intendenturbyrån, utav en kassaförvaltning, som utgöres av en å inten-

undertecknande

Kassaväsendet.

286 Bil. (5.

denturbyrån tjänstgörande officer, kassaförvaltare, och en vid dennes sida ställd kassakontrollant. 2. Kassaförvaltaren förrättar till kassaväsendet inom flygstyrelsen hörande göromål med redovisningsskyldighet och uppbördsmannaansvar i första hand för alla till kassan influtna medel. Han verkställer vederbörliga utbetalningar för styrelsens räkning och är för utbetalningarnas riktighet ansvarig. 3. För utövande av kontroll å kassaförvaltningen vid flygstyrelsen förordnas bland de i styrelsen placerade äldre officerare eller vederlikar en kassakontrollant. Hava till följd av kassakontrollantens försummelse i fråga om honom åliggande kassakontroll oegentligheter med avseende å kassavården ägt rum, är han i andra hand ansvarig för därigenom i kassan uppkommen brist. 4. Skrivelser rörande kassaväsendet vid flygstyrelsen ställas till kassaförvaltningen vid flygstyrelsen, som förer särskild tjänstestämpel. 5. Flygstyrelsens medel skola vara i riksbanken innestående å flygstyrelsens giroräkning, med rätt för styrelsen att för dess kassaförvaltnings räkning överflytta erforderliga medel å särskild giroräkning. Uttagning av medel å flygstyrelsens eller dess kassaförvaltnings giroräkning skall efter särskilda i behörig ordning av styrelsen, respektive kassaförvaltningen utfärdade utbetalningsorder verkställas genom check, undertecknad »För flygstyrelsen» av kassaförvaltaren och kassakontrollanten. Utbetalning sker mot kvitto antingen kontant eller, så ofta det lämpligen kan ske och i synnerhet, då större belopp är i fråga, medelst check dragen å flygstyrelsens egen eller dess kassaförvaltnings bankräkning. 6. Utbetalningsorder å förskott undertecknas av chefen för intendenturbyrån. 7. Chefen för intendenturbyrån skall minst en gång i månaden verkställa inventering av flygstyrelsens kassa. Över inventering föres protokoll, som förvaras bland kassaförvaltningens handlingar. 8. Chefen för intendenturbyrån utövar den allmänna uppsikten över förvaltningen av kassaärendena vid flygstyrelsens kassa och utfärdar de föreskrifter därför, som med hänsyn till förhållandena befinnas erforderliga. 9. I övrigt skola de beträffande kassaväsendet vid truppförbanden gällande bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

§ 34. Räkenl- Flygstyrelsen äger att i samråd med riksräkenskapsverket meddela de skapema. närmare bestämmelser beträffande räkenskapsväsendet, som må finnas nödiga för förvaltningen vid flygvapnet. 2. Flygstyrelsen åligger att sammanföra sina och lokalförvaltningarnas räkenskaper till månatliga kassarapporter samt till huvudbok för budgetåret, att senast den 20 i varje månad till riksräkenskapsverket insända kassarapport för nästföregående månad, att efter verkställd teknisk revision av lokalförvaltningarnas räkenskaper för varje månad senast före utgången av andra månaden efter den, räkenskaperna avse, till riksräkenskapsverket in-

287 sända styrelsens och lokalförvaltningarnas räkenskaper för undergående av granskning, samt att årligen före utgången av augusti månad till riksräkenskapsverket avlämna för nästföregående budgetår upprättad huvudbok.

Bil. 6.

T. Flygstyrelsens revision. §35. 1. Flygstyrelsens revision är av teknisk natur. Den kamerala revisionen Revisionens uppgift. äger rum inom riksräkenskapsverket. 2. Den tekniska revisionen äger rum å vederbörande byråer. Denna revision har till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit av flygstyrelsen underlydande med omtanke och på ett med hänsyn till statens intressen ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida gjord utgift står i rätt förhållande till varans eller arbetets värde och gällande marknadsläge, kontrollera persedelvården samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i materiel-(persedel-) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparing eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden.

§36. Därest under den tekniska revisionen anledning förekommer till anmärk- Förfaringssätt vid ning av sådan beskaffenhet, att den bör handläggas i den ordning, som för anmärkning. anmärkningsmål är stadgad, överlämnar flygstyrelsen målet till riksräkenskapsverket för vidtagande av vederbörlig åtgärd.

VI. Tjänstetillsättning, arbetstid, tjänstledighet och avsked m. m. §37. 1. Chefen för flygvapnet utnämnes av Konungen. 2. Byråchef förordnas av Konungen efter förslag av chefen för flygvapnet. 3. Expeditionsvakt tillsättes genom konstitutorial av flygstyrelsen; skolande, då denna befattning blir ledig, kungörelse därom utfärdas i allmänna tidningarna och anslås i flygstyrelsens lokal med föreläggande av trettio dagars ansökningstid, räknat från den dag, kungörandet i allmänna tidningarna sker. Sedan utnämning skett, skall tillkännagivande därom ofördröjligen anslås i flygstyrelsens lokal. §38. 1. För civil ordinarie befattningshavare skall, i den mån ej nedan annorlunda stadgas, arbetstiden å tjänsterummet varje söckendag utgöra sju timmar, förlagda till tider, varom meddelas närmare bestämmelser i arbetsordningen eller eljest av chefen för flygvapnet. I arbetstiden må icke inräknas måltidsrast.

Tjänstetillsättning.

Arbetstid å tjänsterummet.

288 Bil. 6.

Vid alla tillfällen, då göromålens gång det kräver, äger förman påfordra nödig utsträckning av arbetstiden å tjänsterummet. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må chefen för flygvapnet för högst tre månader under tiden juni —september medgiva inskränkning i den i första stycket angivna arbetstiden, dock ej med mer än nio timmar i veckan. För fullgörande av något av Konungen eller på grund av Konungens bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest arbete med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av chefen för flygvapnet eller, efter dennes bestämmande, av vederbörande ledamot. Fråga om inskränkning eller ändring i särskilda fall i övrigt av den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet prövas i enahanda ordning. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som för ämbetslokalernas bevakning finnes erforderlig; dock skall den, av vilken sådan nattjänstgöring fullgöres, åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. Civil personal, som icke avses här ovan, skall utföra sitt arbete å tjänsterummet å tid, varom, där ej annat finnes stadgat, föreskrifter meddelas i arbetsordningen eller av chefen för flygvapnet eller, efter dennes bestämmande, av annan förman. 2. I arbetsordningen bestämmes i den omfattning, som prövas skäligt, de tider av dagen, då i regel tjänstemännen hos styrelsen skola vara skyldiga att å tjänsterummet mottaga besök i tjänsteärenden; och skall anslag beträffande dessa tider finnas i styrelsens lokal. Kegistratorsexpeditionen skall för allmänheten hållas öppen minst fem timmar varje söckendag å genom anslag tillkännagiven tid, som av chefen för flygvapnet bestämmes; dock att chefen för flygvapnet må, där sådant finnes utan olägenhet kunna äga rum, för högst tre månader under tiden juni—september inskränka den sålunda bestämda dagliga mottagnings tiden med högst en timme. Kassan skall för allmänheten hållas öppen minst tre helgfria dagar varje månad enligt chefens för flygvapnet bestämmande. §39. 1. Angående rätt till semester för befattningshavarna gäller vad därom

Semester och mnan tjänstledighet m.m.

finneg

g ä r s k i l t

sta dgat.

°

..

Utöver semester äger chefen för flygvapnet åtnjuta ledighet under högst femton dagar årligen, då han finner sig därav vara i behov. Ar chefen för flygvapnet under längre tid än nu sagts hindrad att sitt ämbete utöva, göre hos Konungen ansökan om tjänstledighet. Chefen för flygvapnet skall, då han vill begagna sig av semester eller ock tjänstledighet under högst femton dagar, ävensom då han därefter åter inträder i utövningen av sitt ämbete, därom göra anmälan hos chefen för försvarsdepartementet.

289 Fördelning av semester mellan övriga befattningshavare uppgöres, där ej i reglementet för flygvapnet annorlunda stadgas, av chefen för flygvapnet efter överläggning med ledamöterna. 2. Annan ledighet än semester beviljas av flygstyrelsen; dock att fråga om ledighet för ledamot under större del av ett kalenderår än fyrtiofem dagar skall underställas Konungens avgörande.

Bil. 6.

§40. När chefen för flygvapnet åtnjuter semester eller eljest under tid, som vikarie för icke överskrider femton dagar, är förhindrad att sitt ämbete förvalta, skall, chefen för därest icke annorlunda av Konungen förordnas, ordinarie chefen för central^^vaPnetbyrån inträda i utövningen av chefens för flygvapnet åligganden. Vid förfall för ordinarie chefen för centralbyrån att uppehålla chefens för flygvapnet befattning skall ordinarie chefen för militärbyrån inträda i utövningen av chefskapet, såvida icke Konungen efter om förhållandena av flygstyrelsen gjord anmälan annorlunda förordnar. Ar chefen för flygvapnet av annan anledning än den att han begagnar semester hindrad att sitt ämbete förvalta, och fortfar hindret utöver femton dagar, b ö r ämbetet fortfarande uppehållas på sätt nyss är sagt, intill dess Konungen å ämbetet meddelat förordnande. Vid inträffande ledighet av chefsämbetet skall detsamma uppehållas på sätt i första stycket av denna § sägs, intill dess Konungen annorlunda förordnar. §41. 1. F ö r den tid, varunder ledamot åtnjuter semester eller annan tjänst- vikarier för ledighet eller ock eljest är frånvarande eller, såvitt angår cheferna för cen- ledamot och trål- och militärbyråerna, vikarierar för chefen för flygvapnet, skall, där ej ^itin™**' enligt mom. 2 av denna § särskilt förordnande av Konungen erfordras, ämbetet förestås av den i flygstyrelsen tjänstgörande person, som flygstyrelsen äger bestämma. 2. D ä r fråga om ledighet jämlikt § 39 mom. 2 här ovan skall hänskjutas till Konungens avgörande, skall jämväl frågan om tjänstens uppehållande under ledigheten av flygstyrelsen underställas Konungens prövning. 3. Vid inträffande ledighet i befattning förhålles med dess uppehållande på sätt ovan är stadgat; dock äger flygstyrelsen i de fall, då Konungens beslut i ämnet skall inväntas, att i händelse av behov förordna om befattningens uppehållande. §42. Ansökning om avsked eller entledigande från befattning inom flygstyrelsen Avsked. skall, d å sysslan är av Konungen tillsatt, till Konungens avgörande överlämnas men i annat fall prövas av flygstyrelsen. I n n a n sökt avsked beviljas av flygstyrelsen, bör, då fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara prövad i därför stadgad ordning. 1677 27

290 Bil. 6.

TIL Åtal mot flygstyrelsens personal samt densammas ansyar för tjänstefel. Besvär. §43. Åtal och ansvar för tjänstefel.

1. Begår chefen för flygvapnet, militär eller civilmilitär ledamot fel eller försummelse i avsende å förvaltningsärende, varde därför åtalad inför Svea hovrätt. I annat fall gäller vad därutinnan är stadgat i strafflagen för krigsmakten. Begår civil ledamot fel eller försummelse i tjänsten, varde därför åtalad inför Svea hovrätt. 2. Gör ordinarie civil tjänsteman, som icke är nämnd i mom. 1, sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad, äger flygstyrelsen efter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Har den felande icke låtit sig därav rätta, eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt, samt, där befattningen är tillsatt medelst konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av flygstyrelsen skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger flygstyrelsen avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har beslut fattats om tjänstemans suspension eller skiljande från tjänsten, äger flygstyrelsen likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövningen av tjänsten. 3. Ådagalägger civil befattningshavare, som icke är ordinarie, försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande, eller visar han sig eljest olämplig, äger flygstyrelsen att tilldela honom varning eller skilja honom från ämbetsverket eller att, beträffande den. som förordnats av Konungen, hos Konungen göra framställning om hans skiljande från förordnandet. Yid svårare förselse sker åtal inför vederbörande underrätt. 4. Är fråga om åtal mot befattningshavare i avseende å redovisning av allmänna medel, förhålles efter vad därom särskilt finnes stadgat. §44. Ändring i flygstyrelsens beslut i mål angående avskrivning av allmänna medel eller av persedlar samt angående överskott och brister i flygvapnets persedelförråd (reskontreringsmål) ävensom i mål om avlöningsförmån m. m., vilka enligt särskilda föreskrifter skola fullföljas hos och avgöras av kammarrätten, må sökas genom besvär, som skola vara till kammarrätten inkomna senast före klockan tolv å trettionde dagen efter den, då klaganden erhöll del av beslutet. I andra mål må ändring i flygstyrelsens beslut sökas hos Konungen genom besvär, som skola till försvarsdepartementet inkomma inom ovan angiven tid.

291 Flygsty reisers beslut om befattningshavares avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvärs anförande.

Denna instruktion träder i kraft fr. o. m. den 1928, vid vilken tid instruktionerna för chefen för flygvapnet samt för flygstyrelsen den 18 juni 1926 upphöra att gälla. Det alla, som vederbör etc.

Bil

Statens offentliga utredningar 1927 Systematisk

f öv t e'c k n in"•%

(Siffrorna i n o m k l ä m m e r b e t e c k n a u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den k r o n o l o g i s k a

Allmän lagstiftning'.

Kättskipning.

Fångvård.

Yttranden i a n l e d n i n g av p r o c e s s k o m m i s s i o n e n s k a n d e ang. r ä t t e g å n g s v ä s e n d e t s o m b i l d n i n g . ^15;

Statsförfattning.

Allmän

betän-

Yattcnväscn.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

B e t ä n k a n d e ang. å t g ä r d e r för t r y g g a n d e s t y r e l s e r n a s e k o n o m i 111. m . [1]

statsförvaltning.

U t r e d n i n g m e d förslag till ä n d r a d e b e s t ä m m e l s e r r ö r a n d e a l l m ä n n a h a n d l i n g a r s offentlighet. [2] 1920 å r s p e n s i o n s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l n y civil p e n s i ö n s l a g m . m. [8] 13etiinkai.de m e d förslag till k u n g ö r e l s e a n g . a n s t ä l l a n d e av k o u m i s s i o n ä r e r h o s s t a t s d e p a r t e m e n t och. v i s s a ä m betsverk m . fl. m y n d i g h e t e r . [21]

förteckningen.i

av

skogsvårds

Industri. H u s s v a m p e n och k o n s e r v e r i n g av t r ä m o t r ö t a . [9]

H a n d e l och

sjöfart.

B e t ä n k a n d e ang. sjöfartsavgifter. [7]

K o in ni ti ii al lii r val t u i n i

K o m m u n i k a t i o n s väsen. S t a t e n s och k o m m u n e r n a s

finnnsväseii.

B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g i n e d t u l l t a x a . .[20] P r o m e m o r i o r r ö r a n d e vissa b e s k a t t n i n g s f r å g o r . [23] T a b e l l e r r ö r a n d e t a x e r i n g e n av j o r d b r u k s f a s t i g h e t å r 1922 i rikets l a n d s k o m m u n e r . [24]

J ä r n v ä g s - och a u t o m o b i l t r a f i k k o n f e r e n s e n i S t o c k h o l m den 23—25 m a j 1927. [17] O m o r g a n i s a t i o n av väg- o c h v a t t e n b y g g n a d s v ä s e n d e t . [26] B e t ä n k a n d e och förslag a n g . t u r i s t r e k l a m - och u p p l y s n i n g s v e r k s a m h e t e n i u t l a n d e t . [28] B a n k - , k r e d i t - och p e n 11 i n g v ä s e n .

Poll ti. F ö r s l a g till å t g ä r d e r g e n t e m o t m i s s b r u k av a l k o h o l h a l t i g a a p o t e k s v a r o r m . m . 416] S i n n e s s l ö v å r d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e . 2. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e o r d n a n d e t a v v å r d e n av v u x n a v a n a r t a d e sinnesslöa (asociala i m b e c i l l a ) . [18] U t l å t a n d e a n g . t i l l v e r k n i n g av a l k o h o l s v a g a e x t r a k t r i k a m a l t d r y c k e r . [19]

1924 års b a n k k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e . [11]

F ö r s ä k r i n g s vase 11.

Socialpolitik. U t r e d n i n g a r till b e l y s a n d e av a r b e t s f r e d s f r å g a n , [4] Allmänna p r i n c i p e r för en n y g r a v l a g s t i f t n i n g . [14J Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Iliilso- ocli s j u k v å r d . B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m v i s s a av l a n d s t i n g eller k o m m u n e r d r i v n a s j u k h u s m . m . [3] B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om s i n n e s s j u k a och o m u n d e r s ö k n i n g a n g . s i n n e s b e s k a f f e n h e t n i . m. [10]

Allmänt näringsväsen.

Andlig odling i övrigt.

B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e d e n andliga v å r d e n vid a r m é n . [5] S u p p l e m e n t n r 3 till Sverges f a m i l j e n a m n 1920. '6] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. v i d g a d r ä t t till u t t r ä d e u r s v e n s k a k y r k a n . [13] U t r e d n i n g a n g . d i s p o s i t i o n av s k o g s a v k a s t n i n g e n vid bos t ä l l e n a n s l a g n a till k l o c k a r e och l ä r a r e vid de a l l m ä n n a l ä r o v e r k e n . [22] U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e I n r ä t t a n d e av k o m m u n a l a flickskolor. [27]

F ö r s l a g ang. de s v e n s k a l a p p a r n a s r ä t t t i l l r e n b e t e i Sverige m . 111. [25]

Försvarsväsen. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e den c e n t r a l a försvarsfi. v a l t n i n g e n . [29]

Fast egendom.

Jordbruk med

binäringar.

B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. d e n s t a t s u n d e r s t ö d d a egnah e m s v e r k s a m h e t e n . [12

Stockholm.

K. L. B e c k m a n s 1 6 7 7 27

Utrikes ärenden.

Boktr., . 1927.

Internationell

rätt.

10* T