Monopolkontrollutredningens betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets verksamhet

National Library of Sweden

»enna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA

UTREDNINGAR

1928:27

FINANSDEPARTEMENTET

MONOPOLKONTROLLUTREDNINGENS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ANORDNANDET AV DEN STATLIGA KONTROLLEN AV AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLETS VERKSAMHET AVGIVET DEN 21 NOVEMBER 1928

S

T

O

C

K

H

O

1 9

0>. ^H?' A?

L

M

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Kronologisk Utrikesdepartementets organisation. Norstedt. (65. 49 s. U. Yttrande och förslag angående revision av gällande föiordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad o m. m. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 160 s. S. 1926 års pensionsntredning. Betänkande angående lamiljepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. Marcus. 73 s. F i . Monopolkontrollutredningens betänkande angående a n o r d n a n d e t av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens v e r k s a m h e t . Marcus. 183 sid. F i . B e t ä n k a n d e m e d förslag till stadsbyggnadslag och författningar som d ä r m e d hava samband. Norstedt. 504 s. J u . Betänkande med förslag angående å t g ä r d e r till h a n d e l s j ä r n h a n t e r i n g e n s stödjande. Marcus. 139 s. H. Ämbetsbrotten. Förberedande utkast till strafflag. Speciella delen. 7. Av J. C. NV. Thyrén. Lund, Berling. vj, 238 s. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen. Norstedt. 75 s. S. 1926 års arbetslöshetssakkunniga. Betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten. Norstedt. 618 s. S. B e t ä n k a n d e angående o r d n a n d e t av viss bostadskredit. Norstedt, viij, 183 s. S. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ä n d r i n g a r i bes t ä m m e l s e r n a rörande automobilbesiktningsväsendet in. m. Marcus. 88 s. K. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående o m o r g a n i s a t i o n av överstathallarämbetet samt ä n d r a d fördelning mellan staten och Stockholms stad av k o s t n a d e r n a för dess verksamhet. Beckman. 351 s. S. Utredning och förslag angående en utvidgad folkhögskolutbildning. Norstedt, vj, 50 s. E . Betänkande ined u t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e statstjänstemannens bisysslor. Marcus. 192 s. F l .

förteckning

B e t ä n k a n d e med förslag till ä n d r a d e bestämmelse r ö r a n d e tul[restitution. Marcus. 149 s. F i . Utlåtande j ä m t e utkast till lag m e d särskilda be s t ä m m e l s e r om vissa bostadsföreningar. Norstedl 98 s. J u . Betänkande angående o r d n a n d e av folktandvån (a)lmännelig tandvård). Norstedt. 247 s. S. Betänkande m e d förslag till stadga angående sinnes s j u k v å r d e n i riket m. m. 1926 års sinnessjuksak kunnigas betänkande. 2. Beckman. 183 s. S. Lagrådets u t l å t a n d e över processkonimissionens be t ä n k a n d e angående rättegångsväsendets o m b i l d n i n s Norstedt. (2), 45 s. J u . Betänkande angående o r d n a n d e av vissa ekonomisk! och organisatoriska förhållanden vid genomförandi av den ifrågasatta rättegängsrefonneh. Marcus, viijJ 461 s. J u . Städerna ocli rättegångsreformen. Särtryck u r be t ä n k a n d e angående o r d n a n d e av vissa ekonomisk! och organisatoriska förhållanden vid genomförandi av den ifrågasatta rättegångsreformen. Marcus. 112 s Ju. • Betänkande m e d förslag avgivet av k o m m i t t é n rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. Norstedt. 116 s. F ö . Betänkande och förslag r ö r a n d e försvarets central; ledning och förvaltning. Norstedt, viij, 165 s. F ö . Betänkande m e d förslag till lag om ägofred. Marcus 156 s. J u . Betänkande med förslag rörande försäljningar ocli andra upplåtelser från kronans domäner. Norstedt (2), 258 s. J o . Betänkande och förslag rörande uppförande av nvtl kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. Marcus. 146 s. E. M o n o p o l k o n t r o l l u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e angående a n o r d n a n d e t av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet Marcus. 263 s. F i .

hAL.^? *?rn ä !J s k A d t r y ? k . o r t e l angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetslil utgöra b e g y n n e l s e ' bokstäverna l.II det d e p a r t e m e n t u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet, J o . ZJZ W k s d _epartementel. Enligt kungöre sen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre ano i d n i n g (nr 98) utgivas utredningarna i omslag m e d enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1928:27

FINANSDEPARTEMENTET

MONOPOLKONTROLLUTREDNINGENS

BETÄNKANDE ANGÅENDE

ANORDNANDET AV DEN STATLIGA KONTROLLEN AV AKTIEBOLAGET SVENSKA TOBAKSMONOPOLETS VERKSAMHET AVGIVET DEN 21 NOVEMBER 1928

STOCKHOLM

192 8

ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

«Ä

Till Herr

Statsrådet

och chefen för

finansdepartementet.

Den 12 november 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att dels tillkalla högst fem utredningsmän för att inom departementet biträda vid utredning av frågan om lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål, dels ock utse sekreterare åt utredningsmännen. J ä m l i k t nämnda bemyndigande tillkallade chefen för finansdepartementet samma dag såsom utredningsmän för att inom departementet biträda vid berörda utredning ledamoten av riksdagens första kammare professorn K. G. Westman, ledamoten av riksdagens första kammare f. d. rådmannen P . A. Dahl, ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören E. Ljunggren, bankdirektören I. Rooth och ledamoten av riksdagens andra kammare ombudsmannen A. V. Sävström, varjämte departementschefen uppdrog åt professorn Westman att såsom ordförande leda utredningsarbetet. Utredningsmännen antogo namnet Monopolkontrollutredningen. Till sekreterare åt utredningsmännen utsåg chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, den 3 december 1926 förste amanuensen i departementet fil. lic. och jur. kand. G. W. Sjögren. P å dlirom gjord framställning ställde chefen för finansdepartementet den 8 december 1926, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1926, revisionstekniska biträden till utredningsmännens förfogande. Den 14 januari 1928 överlämnade utredningsmännen till chefen för finansdepartementet betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. Sedan förste amanuensen G. W. Sjögren den 25 januari 1928 på egen begäran entledigats från förordnandet såsom sekreterare åt utredningsmännen, förordnade chefen för finansdepartementet nämnda dag tjänstemannen vid riksbankens huvudkontor E. Wilhelmsson att från och med den 1 februari 1928 vara utredningsmännens sekreterare. I anförandet till statsrådsprotokollet över finansärenden den 12 november 1926 i fråga om tillkallande av utredningsmän för att inom finansdeparte-

mentet biträda vid utredning av förevarande fråga uttalade departementschefen, att han förutsatte, att de båda företagen tillhandahölle utredningsmännen de handlingar och upplysningar angående bolagen, som kunde vara av betydelse för utredningsarbetet. Med hänvisning till detta uttalande riktade utredningsmännen till Tobaksmonopolets styrelse en skrivelse den 13 december 1926 med hemställan, att den ville för utredningen tillhandahålla upplysningar och handlingar samt medgiva tillträde till lokaler i motsvarande omfattning, som enligt 3 § i lagen den 18 juni 1925 om undersökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar är stadgat för fall, som i sagda lag avses; och förbundo sig utredningsmännen att med avseende å de upplysningar och handlingar, som på sådant sätt komme till deras kännedom, iakttaga den diskretion, som förutsattes i nämnda lag. Utredningsmännen meddelade tillika, att chefen för finansdepartementet, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande, till utredningens förfogande ställt revisionstekniskt biträde, auktoriserade revisorn H. Egnell, och anhöllo, att denne, såsom utredningsmännens ombud, måtte erhålla motsvarande befogenhet som den, varom utredningsmännen för egen del hemställt. Tobaksmonopolet förklarade till svar härä, att bolaget vore villigt tillhandahålla upplysningar och handlingar samt medgiva tillträde till lokaler i den omfattning, som av utredningsmännen begärts. Vid utförandet av sitt uppdrag hava utredningsmännen sökt förskaffa sig kännedom om Tobaksmonopolets verksamhet under hittillsvarande former för organisation och kontroll. Utredningsmännen ha sålunda vid ett antal sammanträden inhämtat upplysningar av ordföranden i bolagets styrelse, statens jourhavande direktör, bolagets verkställande direktör, annan styrelseledamot och flera av bolagets tjänstemän. Till belysning av särskilda frågor ha även hörts utomstående sakkunniga. Därjämte hava ledamöter av Monopolkontrollutredningen och dess sekreterare verkställt undersökningar rörande olika grenar av bolagets verksamhet samt vid besök å bolagets huvudkontor och flera av dess fabriker tagit kännedom om bolagets organisation samt om dess bokföring, protokoll och andra handlingar. Härutöver har auktoriserade revisorn Egnell i enlighet med givna instruktioner verkställt en ingående granskning av Tobaksmonopolets bokföring, protokoll och övriga handlingar och personligen inhämtat upplysningar av Tobaksmonopolets ledning och tjänstemän samt i viss omfattning deltagit i utredningsmännens sammanträden. Närmare redogörelse för de undersökningar, som revisor Egnell utfört, lämnas i en vid betänkandet fogad bilaga. Utredningsmännens betänkande angående den statliga kontrollen av Tobaksmonopolets verksamhet och i samband därmed stående spörsmål föreligger nu färdigt. Då det enligt utredningsmännens mening är till gagn för det allmänna, att ifrågavarande betänkande i dess helhet bringas till offentligheten, och hinder för en sådan åtgärd icke synas möta, få utredningsmännen härmed vördsamt till Herr Statsrådet överlämna betänkandet.

5 För att tagas i övervägande vid fullgörande av det åt utredningsmännen lämnade uppdraget har med remiss den 14 december 1926 överlämnats en av Föreningen mot monopol gjord framställning, att Kungl. Maj:t genom finansdepartementet måtte låta föreskriva Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, Aktiebolaget Stockholmssystemet samt övriga systembolag i riket att, med helt undvikande av privatbanker, uteslutande för alla sina bankaffärer anlita Sveriges Eiksbank och postgirorörelsen, samt att jourhavande direktörerna vid monopolinrättningarna skulle åläggas att öva noggrann uppsikt över att förbudet att anlita privatbanker ej överskrides. Det spörsmål, som beröres i framställningen, torde, i den mån det äger samband med det åt utredningsmännen lämnade uppdraget, få anses besvarat med vad utredningsmännen i det härmed överlämnade betänkandet anfört. Den remitterade handlingen återställes härjämte. Vid betänkandet är fogad reservation av undertecknad Booth. Stockholm den 21 november 1928. K. G. WESTMAN. ADOLF DAHL.

ELOF LJUNGGREN.

IVAR ROOTI-1.

AUG. SÄVSTRÖM.

E. i

I

Wilhelmsson.

Innehållsförteckning. Sid.

Inledning.

Utredningsuppdragets tillkomst

Översikt av författningar ningen

rörande tobaksmonopolet och tobaksbeskatt15

Införandet av tobaksmonopol, sid. 15. — Ersättningar och understöd i anledning av monopolets införande. Åren 1915—1923, sid. 29- — Staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Åren 1915—1923, sid. 34. — Tobaksmonopolets ställning till tobaksodlingen. Åren 1915—1923, sid. 34. — Tobaksmonopolets ställning till tobakshandeln. Åren 1915—1923, sid. 36. — Tobaksmonopolets ställning till importen av tobaksvaror. Åren 1915 — 1923, sid. 37. — Tull och skatt å tobak. Åren 1915—1923, sid. 39. — Behandlingen vid 1924 års riksdag av frågan om nytt kontrakt med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet m. m., sid. 40. — Staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Åren 1925—september 1928, sid. 51. — Tobaksmonopolets ställning till tobakshandeln. Åren 1925—september 1928, sid. 53. — Tobaksmonopolets ställning till importen av tobaksvaror. Åren 1925—september 1928, sid. 56. — Skatt å tobak. Åren 1925—september 1928, sid. 58. Tobaksskattesatserna

59 Statens inkomster av tobakshanteringen

60 Översikt av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets ekonomiska ställning och organisation ä v e n s o m av bolagets ställning till handeln m e d tobaksvaror

61 Tobaksmonopolets

ekonomiska

ställning

1. Tabellarisk översikt av tillgångar och skulder, inkomster och utgifter, sid. 62. — 2. Monopolrätten, sid. 68. •— 3. Fastigheter, sid. 69. — 4. Lager av råvaror och färdiga tobaksvaror, sid. 73. — 5. Aktieinnehav, sid. 80. — 6. Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, Aktiebolaget Tobaksfrilager, Aktiebolaget Tobaksodling och Fastighetsaktiebolaget Bryggaren, sid. 81. — 7. Obligationer och banktillgodohavanden m. m., sid. 84. — 8. Aktiekapitalet, sid. 90. — 9. Nettovinst och fonder, sid. 91. — 10. Pensionsfonden och pensioneringen, sid. 93. — 11. Bruttoinkomst, sid. 96. — 12. Licensavgifter å importerade tobaksvaror, sid. 101. — 13. Rabatter till återförsäljare, sid. 102. — 14. Tobakskontorens kostnader, sid. 102. — 15. Huvudkontorets kostnader, sid. 104. — 16. Arvoden till styrelse och revisorer, sid. 105. — 17. Löner till tjänstemän och arbetare, sid. 107. — 18. Välfärdsanordningar för personalen, sid. 111. — 19. Avskrivningar, sid. 114. Tobaksmonopolels

organisation

1. Allmän översikt, sid. 119. — 2. Huvuddragen av bokföringen, sid. 123. — 3. Kontroll och inventering av lager, sid. 127. — 4. Revision och siffergranskning, sid. 129. — 5. Inköp av råtobak, sid. 131. — 6. Inköp av förpacknings-

Sid. artiklar, sid. 139. — 7. Fabriksdriften, sid. 151 (fabriker, sid. 151, maskiner, sid. 153, tillverkningen, sid. 154, fabriksarbetare, sid. 156, tillverkningskostnaderna sid. 157).

Tobaksmonopolets

ställning

till handeln

med tobaksvaror

1. Allmänna synpunkter, sid. 164. — 2. Grosshandeln med Tobaksmonopolets varor, sid. 165. — 3. Importhandeln, sid. 107. — 4. Tobaksmonopolet och detaljhandlarna, sid. 178. — 5. Tobaksmonopolets försäljning genom egna butiker och genom dotterbolaget, Aktiebolaget Havannamagasinet, sid. 183. — 6. Särskilda åtgärder av Tobaksmonopolet, åsyftande att befrämja avsättningen av bolagets tillverkning i konkurrens med importerade varor, sid. 189.

Utredningsmännens förslag

191 I. Monopolföretagets organisation såsom ett aktiebolag, sid. 191. — 2. Oktrojtid, sid. 196. — 3. St3rrelsen och verkställande direktören, sid. 196. — 4. .Jourhavande direktören, sid. 204. — 5. Direktörsrådet, sid. 205. (i. Revisionen, sid. 207. — 7. Sammanställning av utgifterna för arvoden till styrelseledamöter och revisorer, sid. 213. — 8. Delaktighet i andra företag. Dotterbolag, sid. 214. — 9. Riktlinjer för Tobaksmonopolets förvaltning, sid. 214. — 10. Leverans av tobaksskatten, sid. 217. — 11. Avskrivningar och fonderingar, sid. 217. — 12. Reglering av förhållandet vid oktrojtidens utgång, sid. 220. — 13. Ikraftträdande, sid. 220. — 14. Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror, sid. 220. — 15. Kontraktsförslagets uppställning, sid. 224.

Bilagor 1. Förslag till kontrakt angående upplåtande åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet av rättighet att utöva statens tobaksmonopol 225 2. Förslag till ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 231 3. Förslag till avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget S venska Tobaksmonopole t 234 t. Kontrakt av den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 23G 5. Tilläggsavtal den 3 november 1916 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 240 6. Tilläggsavtal den 20 juni 1924 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 241 7. Tilläggsavtal den 31 mars 1926 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 242 8. Bolagsordning för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet 243 9. Redogörelse för Tobaksmonopolets inköp av vissa förpackningsartiklar åren 1920—1927 247 10. Tobaksmonopolets styrelse och revisorer 258 I I . P. M. angående av auktoriserade revisorn II. Egnell verkställd granskning 262 12. Reservation 263

Inledning. U t r e d n i n g s u p p d r a g e t s tillkomst.

I särskilda vid 1922 års riksdag väckta motioner, nr 105 i första kam- 1923 års riksag maren av hr Hallin m. fl. samt nr 195 och 196 i andra kammaren av ' hr Olsson i Kullenbergstorp, ifrågasattes omfattande ändringar i bestämmelserna om statsrevisionens verksamhet och därmed sammanhängande frågor. Sålunda föreslogs — särskilt i motionen 1:105 — utredning angående frågorna om förlängning av tiden för revisionsarbetet samt vissa ändringar i formerna för detsamma. I samma motion samt i motionen II: 195 påyrkades vidare utredning angående frågan, huru statsrevisionens granskning skulle kunna läggas till grund för utkrävande av konstitutionellt ansvar. Slutligen framställdes i motionen II: 196 begäran om utredning angående utvidgning av revisionens arbetsområde till »vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse». I sistnämnda motion anfördes nämligen följande: »Omfattningen av det område, som statsrevisorernas verksamhet omfattar, bestämmes, som bekant, till sina huvuddrag i R. F. § 107: 3 och R. O. § 72. Enligt dessa grundlagsstadganden hava statsrevisorerna till uppgift att granska statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Under statsrevisorernas granskning falla alltså icke sådana monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, vilka tillskapats genom statens åtgärd men icke drivas av staten. Bland sådana monopol må här nämnas Vin- & Spritcentralen samt Tobaksmonopolet. Förvaltningen av dylika monopol är emellertid ur allmän synpunkt av stort intresse. Av det sätt, varpå denna förvaltning handhaves, påverkas i hög grad storleken av de inkomster, som från dessa monopol tillföras statskassan. Då de monopol, varom här är fråga, tillkommit genom direkta åtgärder från statens sida, föreligger vidare tydligen häri en särskild anledning till att det allmänna kontrollerar det sätt, varpå dessa monopol gentemot allmänheten utöva den ekonomiska maktställning, som blivit dem tilldelad. E n dylik ekonomisk granskning synes lämpligast böra anförtros åt statsrevisorerna. Givetvis skulle dessa härvid liksom vid sin granskning av statsverket, 'utan att såvitt omständigheterna medgiva förbigå detaljerna, huvudsakligen granska dispositionerna, förvaltningen och resultaten på det hela'.

10 Ett ytterligare skäl att tillerkänna statsrevisorerna den utvidgade befogenhet, som här angivits, synes ligga däri, att härigenom helt säkert skulle beredas dem möjlighet att erhålla fullständigare belysning över vissa delar av det område, som redan enligt gällande bestämmelser är underkastat deras granskning.» Med stöd av vad sålunda anförts hemställdes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser för statsrevisionen, att dess granskning måtte komma att omfatta även sådana monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse, vilka tillskapats genom statens direkta åtgärd, även om de icke dreves av staten. I utlåtande, nr 13, uttalade konstitutionsutskottet, att utskottet ansåge sig i vissa delar böra biträda de framställda förslagen och alltså föreslå vidtagande av en utredning. I andra punkter åter hade utskottet icke funnit de angivna skälen för ifrågasatta ändringar övertygande. De frågor, i avseende å vilka utskottet förordade en utredning, voro bland annat spörsmålen om tidsbestämmelserna för statsrevisionen, om statsrevisorernas berättelse såsom grundval för utkrävande av konstitutionellt ansvar samt om revision av monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse. I denna sistnämnda fråga anförde utskottet följande: »Slutligen torde även, såsom i motionen 11:196 föreslås, utredning böra ske beträffande åvägabringandet av en statlig revision av vissa monopolistiska företag av statsfinansiell betydelse. Då företag av denna art, särskilt Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen och Aktiebolaget Tobaksmonopolet, uppstått genom statliga åtgärder, då vissa överskott av deras vinstmedel skola inlevereras till statsverket och då deras förvaltning alltså är av stort intresse för statens ekonomiska ställning, bör en särskild granskning av densamma ur statsfinansiell synpunkt äga rum. Den rätt att utse vissa av bolagets revisorer, som enligt nu gällande bolagsordningar tillkommer Kungl. Maj:t, torde i detta hänseende icke kunna anses tillräcklig. Den i bolagsordningen stadgade revisionen bör i statens intresse kompletteras med en rent statlig revision, som från allmänna statsfinansiella synpunkter granskar bolagets förvaltning. Eesultaten av detta revisionsarbete böra därefter framläggas för riksdagen. Huruvida denna revision bör ske genom statsrevisionen eller på annat sätt, saknar utskottet anledning att för närvarande uttala; de olika möjligheter, som härvid kunna tänkas, böra givetvis vid utredningen uppmärksammas.» Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av förevarande motioner, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta verkställa utredning i de avseenden, beträffande vilka utskottet ansett sådan erforderlig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I två vid utskottets utlåtande fogade reservationer framlades avvikande meningar i frågan om statsrevisionens granskning av de monopolistiska företagen. I den ena reservationen, av hr Reuterskiöld, uttalades, att den

11 ifrågasatta revisionen borde ske genom statsrevisionen, då dess syfte i stort sett skulle sammanfalla med det syfte, statsrevisionen i övrigt hade att fullfölja. Skulle emellertid andra uppslag visa sig möjliga, borde de givetvis vid utredningen uppmärksammas. I den andra reservationen, av hr Persson i Fritorp, yttrades, att det tills vidare bleve alldeles tillräckligt, att ändringar vidtoges, som möjliggjorde, att, utom nuvarande revision, statsrevisionen bereddes rättighet att, när den så funne lämpligt, verkställa en överrevision av monopol istiska företag av statsfinansiell betydelse. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som alltså i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 maj 1922, nr 166, anhöll, att Kungl. Maj:t ville rörande statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma låta verkställa utredning i de avseenden, beträffande vilka riksdagen ansett sådan erforderlig, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Jämlikt bemyndiganden av Kungl. Maj:t, givna den 20 oktober 1923 och Sakkunniga utredni den 12 januari 1924, tillkallade chefen för finansdepartementet två sakkun- för y •

*••

x

j

•

.

-i

av

vissa stats-

niga tor utredning av vissa av de i nyssnämnda riksdagsskrivelse angiv- revisionen be na, spörsmål. rörande fråI sitt den 20 februari 1924 avgivna betänkande framlade de sakkunniga förslag allenast i avseende å tiden för statsrevisionens verksamhet, varemot såväl frågan om utkrävande av konstitutionellt ansvar på grundval av statsrevisorernas berättelser som frågan om statlig revision av de monopolistiska företagen lämnades åsido. Vad angår sistberörda fråga hade det nämligen vid den allenast förberedande undersökningen, som de sakkunniga medhunnit, visat sig, att ett fullständigt och noggrant inträngande i detta spörsmål krävde avsevärd tid och erbjöde stora svårigheter. Ett tillförlitligt bedömande förutsatte bland annat ett ingående studium ej endast av vederbörande företags nuvarande organisation och verksamhet utan även av åtskilliga spörsmål av såväl offentligträttslig som privaträttslig natur. I anslutning till vad de sakkunniga sålunda uttalat, förklarade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Ekeberg, vid anmälan i statsråd av fråga om proposition till 1924 års riksdag beträffande ändrade bestämmelser om tiden för statsrevisionens verksamhet, att det icke vore honom möjligt att då framlägga förslag i avseende å en statlig revision av de monopolistiska företagen. I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren framställd interpellation 1926 års rik8. riktade hr Lithander till statsrådet och chefen för finansdepartementet en " dag. fråga rörande den av 1922 års riksdag begärda utredningen om statlig revision av Spritcentralen och Tobaksmonopolet och framförde därvid det spörsmålet, huruvida 1926 års lagtima riksdag hade att emotse proposition i anledning av riksdagens skrivelse den 23 maj 1922, nr 166. I svaret på denna interpellation redogjorde chefen för finansdepartemen-

L2 tet, statsrådet Wigforss, för de utredningar och förslag, som verkställts 1 anledning av riksdagens berörda skrivelse. Vidare omförmälde departementschefen, hurusom under sommaren 1924 överläggningar förts med förutnämnda två sakkunniga om utredningens fortsättande, men att dessa överläggningar resulterat i att de sakkunniga icke ansett sig kunna till behandling upptaga spörsmålet om statlig revision av monopol företagen. Efter överenskommelse med dåvarande finansministern, statsrådet Beskow, hade utredningen i denna del fått tills vidare vila. E n av anledningarna härtill hade, enligt vad departementschefen vidare anförde, varit, att spörsmålet stode i intimt samband med frågan, huru förhållandet mellan staten och monopolbolagen i det hela borde vara organiserat, samt därför icke lämpligen kunde erhålla sin lösning annat än i detta större sammanhang. Även statsrådet Thorsson, som på hösten 1924 tillträtt chefskapet för finansdepartementet, hade hyst den uppfattningen, att den av riksdagen begärda utredningen tills vidare kunde få vila, och någon särskild undersökning av spörsmålet, utöver vissa överväganden inom finansdepartementet, hade därefter ej blivit igångsatt. — Då man sålunda inom finansdepartementet ansett, att med den fortsatta utredningen kunde något anstå, hängde detta också samman därmed, att efter det riksdagen avlåtit sin ovan nämnda skrivelse båda omförmälda monopolbolag fått sin organisation prövad och fastställd av riksdagen. Departementschefen redogjorde härefter för den under år 1923 genomförda förändringen av organisationen av partihandeln med rusdrycker ävensom för prövningen år 1924 av frågan om Tobaksmonopolets fortsatta verksamhet. Slutligen anförde departementschefen: »Av den lämnade redogörelsen framgår, att en ingående kontroll frän statens sida av de båda monopolbolagen redan nu är möjlig och även faktiskt utövas. De önskemål inom riksdagen, som togo sig uttryck i 1922 års skrivelse, kunna sålunda i realiteten anses i icke ringa mån förverkligade. Det lär under sådana förhållanden vara lämpligt att avvakta någon tids ytterligare erfarenhet, innan frågan om formerna för utövande av statens kontroll upptages till förnyad prövning. För en dylik hållning talar även följande omständighet. Därest en omläggning av den statliga revisionen av de båda bolagen erfordras, synes den naturligaste utvägen vara att i statens avtal med bolagen eller i de andra bestämmelser, som framdeles kunna komma att läggas till grund för bolagens verksamhet, intaga föreskrift om en särskild revision utöver den redan förekommande. En annan tänkbar utväg skulle måhända vara att genom en ändring av aktiebolagslagen stadga skyldighet för på visst sätt karaktäriserade bolag att underkasta sig en särskild statlig revision. Vilken av de båda utvägarna som än väljes, tyckes det vara rimligt att invänta utgången av löpande avtalsperiod för den nya anordningens genomförande.» Departementschefen uttalade till sist den meningen, att utredningen borde upptagas och slutföras i så god tid, att förslag kunde framläggas, innan frågan om förnyade avtal med de båda bolagen komme till avgörande.

13 Frågan om fullföljande av berörda utredning upptogs sedermera i statsråd Chefen för den 12 november 1926 av chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg. menteTdln Efter en redogörelse för 1922 års riksdagsskrivelse i ämnet ävensom för de i% novemb 1926

sakkunnigas yttrande erinrade departementschefen därom, att under tiden efter det att 1922 års riksdag avlåtit sin nyssberörda skrivelse Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen fått sin organisation av statsmakterna prövad och fastställd. Departementschefen omnämnde därvid de kontrollåtgärder, som i samband därmed vidtagits. Vidare erinrade departementschefen, att jämväl i avseende å Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet staten hade vissa möjligheter att övervaka företaget och inverka på dess förvaltning. I anslutning härtill anförde departementschefen följande: »Även om sålunda kontroll från statens sida av de båda monopolbolagen redan nu förefinnes och utövas, låter det sig dock svårligen förnekas, att gällande kontroll föreskrifter lida av åtskillig oklarhet, samt att kontrollverksamheten måhända delvis på grund härav brustit i effektivitet och i varje fall icke i tillräcklig grad tagit sikte på de statsfinansiella intressenas tillgodoseende, övervägande skäl synas fördenskull tala för att den av 1922 års riksdag begärda, men icke slutförda utredningen återupptages. Den nuvarande tidpunkten synes vara så mycket lämpligare för utredningens igångsättande, som avtalet mellan staten och Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen utlöper med år 1928 samt avtalet mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet med år 1929. Frågan om förnyande av avtalet med förstnämnda bolag bör sålunda föreläggas 1928 års riksdag, och senast vid framläggandet av förslag härutinnan böra riktlinjerna för den statliga kontrollen ligga klara. Det är uppenbarligen ett organisatoriskt problem av synnerligen invecklad och grannlaga natur, som det här gäller att lösa. Med de betydande intressen för det allmänna, som äro knutna till ifrågavarande båda företag, är det, såsom redan av mig antytts, icke minst av statsfinansiella skäl ofrånkomligt, att statens kontroll blir i möjligaste mån effektiv, och samtidigt böra den konsumerande allmänhetens befogade krav å de tillhandahållna varornas pris och beskaffenhet ävensom andra berättigade hänsyn tillbörligen beaktas. A andra sidan är det av icke mindre vikt, att kontrollen så organiseras, att densamma icke kominer att utgöra ett obehörigt band på företagens ekonomiska rörelsefrihet och affärsmässiga skötsel. Vad angår sättet för kontrollens organisation, torde, förutom det av motionären vid 1922 års riksdag framkastade förslaget att för ifrågavarande ändamål anlita statsrevisionen, olika möjligheter böra tagas under övervägande. Sålunda synes vara förtjänt att undersökas lämpligheten av att inrätta ett utanför företagen stående kontrollorgan, som skulle hava att enligt givna regler och anvisningar följa och kontrollera förvaltningen. Till detta organ skulle då jämväl utomstående kunna hänvända sig rörande förhållanden, som syntes påkalla uppmärksamhet. I händelse en kontroll av denna art komme till stånd, kunde måhända nu gällande ordning, enligt vilken staten har att direkt utse representanter i företagens ledning, undergå vissa modifikationer. Ett annat alternativ vore att, med bibehållande i princip av det nuvarande systemet, öka det allmännas direkta inflytande i avseende å ledningen av företagen och inom företagets egen organisation sörja för en förstärkt statlig kontroll. Att på förhand binda den blivande utredningen vid någon viss form för

14 kontrollfrågans lösning bör självfallet icke komma i fråga, utan torde utredningsmännen böra erhålla full frihet att undersöka de olika vägar, som vid en mera ingående behandling av ämnet kunna erbjuda sig. Med det nära samband, i vilket spörsmålet om den statliga kontrollen av de monopolistiska företagen står till frågan om förhållandet i allmänhet mellan staten och dessa företag, synes det böra stå öppet för utredningsmännen att, om anledning därtill gives, även upptaga frågor, som avse andra jämkningar i organisationen än de direkt med kontrollen sammanhängande. J a g förutsätter, att de båda företagen tillhandahålla utredningsmännen de handlingar och upplysningar angående bolagen, som kunna vara av betydelse för utredningsarbetet.» I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t bemyndiga honom att tillkalla högst fem utredningsmän för att inom departementet biträda vid utredning av frågan om lämpligt anordnande av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet ävensom i samband därmed stående spörsmål. Jämlikt detta bemyndigande tillkallade departementschefen nämnda dagfem utredningsmän för fullgörande av ifrågavarande uppdrag. Dessa utredningsmän, som bedrivit arbetet under namnet Monopolkontrollutredningen, hava den 14 januari 1928 till chefen för finansdepartementet överlämnat betänkande angående anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet.

Översikt av författningar rörande tobaksmonopolet och tobaksbeskattningen. Införandet a v t o b a k s m o n o p o l . Efter ett omfattande, av olika kommittéer och sakkunniga bedrivet utredningsarbete framlades för 1914 å r s senare riksdag förslag om införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Genom proposition den 20 juli 1914, nr 254, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket; dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med ett aktiebolag, avsett att i enlighet med de i propositionen bilagt förslag till stiftelseurkund angivna grunder bildas under benämning Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet och med bolagsordning i huvudsaklig överensstämmelse med vid propositionen fogat förslag till dylik ordning, träffa överenskommelse angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen närlagt förslag till sådan överenskommelse. Samma dag avlämnades till riksdagen proposition nr 255 angående anslag av lånemedel för gäldande av kostnader för införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt proposition nr 256 angående ändrad lydelse av vissa rubriker för tobak i gällande tulltaxa. Huvudpunkterna i ovannämnda förslag, i den mån de ha betydelse för den utredning, som av utredningsmännen blivit verkställd, framgå av följande redogörelse. Monopolets omfattning. Det föreslagna statsmonopolet v a r ett partiellt monopol, avseende allenast tillverkningen av tobaksvaror men däremot icke odlingen av tobak samt handeln med tobaksvaror. Staten skulle enligt förslaget med ett obetydligt undantag förbehållas uteslutande rätt att till riket införa oarbetad tobak. Tobakshandlarnas import av färdiga tobaksvaror skulle fortfarande vara fri, men den skulle underkastas vissa särskilda beskattnings- och kontrollåtgärder. Enskildas import av tobaksfabrikat skulle däremot upphöra; dock

wu års s enare . °g'

16 gjordes i detta hänseende visst undantag för från utrikes ort ankommande resande samt för vederbörligen legitimerade handelsresande. Ersättnings- och inlösningsförfarande. Dä efter monopolets ikraftträdande all annan verksamhet ä tobakstillverkningens område skulle upphöra än den, som bedrevs av monopolets utövare, måste staten uppenbarligen vara beredd att ikläda sig ersättningsskyldighet i viss omfattning gentemot sådana enskilda personer och bolag, vilka genom monopollagstiftningen förbjödos fortfara med utövning av sin dittills bedrivna verksamhet. De närmare föreskrifterna rörande det ersättnings- och inlösnmgsfortarande, som skulle komma i fråga, innehöllos i förslaget till förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol ä tobakstillverkmngen i riket. Det skulle åligga staten att enligt vissa grunder: dels inlösa tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning av tobaksvaror, vissa andra inventarier samt lager, ävensom utgiva ersättning för värdeminskning å vissa inventarier, dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för värdeminskning a labriksfastighet och vissa därtill hörande inventarier, dels till tobaksfabrikant utgiva ersättning för förlorad näringsverksamhet, dels ock utgiva ersättning för förlorad anställning inom tobakstillverkningen. . Personlig ersättning skulle under vissa förutsättningar tillkomma: 1) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare, torman eller arbetare, vilken vid tiden för monopolets ikraftträdande var i sin e-enskap av inom tobakshanteringen yrkesutbildad, hos tobaksfabrikant stadigvarande anställd, härunder även inbegripna på enahanda satt anställda hemarbetare, ävensom vissa tobaksfabrikanter; 2) yrkesutbildad handelsresande i tobaksvaror, vilken vid tiden for monopolets ikraftträdande var fast anställd hos tobaksfabrikant; 3) person, vilken utan att vara i tobakshantering yrkesutbildad vid tiden för monopolets ikraftträdande var fast anställd vid fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, använda av tobaksfabrikant för hans tobakstillverkning. Den personliga ersättningen skulle utgå med vissa gånger medeltalet av på särskilt sätt beräknad årsinkomst. För under 1) upptagna personer skulle ersättningen icke kunna överstiga fem gånger, för under 2) upptagna tva och en halv gånger medelårsinkomsten. För personer, tillhörande grupp 3), skulle ersättningen utgöra en halv medelårsinkomst. Monopolets utövare. Sedan staten genom monopollagstiftning bragt tobaksindustrien i sina händer, skulle utövningen av monopolet jämte allt vad staten genom omförmälda inlösningsförfarande från enskilda förvärvat av staten överlämnas

17 ät ett enskilt, av staten kontrollerat aktiebolag, i vilket staten inginge såsom delägare. Rättsförhållandet mellan staten och bolaget skulle regleras genom kontrakt, som från bolagets sida vore ouppsägbart men av staten kunde uppsägas efter tio år. Begagnade staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skulle staten emellertid vara skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga av enskilda personer innehavda aktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande andel i vinsten för sista räkenskapsåret. Förslag till kontrakt mellan staten och bolaget ävensom till stiftelseurkund och bolagsordning för bolaget åtföljde propositionen nr 254. Enligt kontraktet skulle staten upplåta till bolaget de enligt monopolförordningen staten uteslutande tillkommande rättigheterna i avseende å tobakshanteringen inom riket, varemot bolaget skulle förbinda sig att månadsvis för alla av bolaget inom riket tillverkade eller dit importerade tobaksvaror ävensom för alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande i monopolförordningen angivna procentsatser. Då bolaget sålunda i förhållande till staten bleve ensam skattebetalare, behövde för skatteuppbörden något stämpelförfarande icke ifrågakomma, utan skattebeloppen kunde uträknas med ledning av bolagets böcker och därefter av bolaget till statskontoret inlevereras. Bolaget skulle grundas å aktier, vilka skulle utfärdas i två serier, litt. A, omfattande preferensaktier, och litt. B, omfattande stamaktier. Preferensaktieserien, som skulle utgöra 17 000 000 kronor, var avsedd att tecknas av allmänheten, stamaktieserien däremot att innehavas av staten. Stamaktieserien komme, enligt vad som framgick av förslagen till kontrakt och bolagsordning, att under alla förhållanden uppgå till mera än hälften av hela aktiekapitalet. För vad staten till bolaget uppläte och överläte, skulle bolaget erlägga likvid med belopp, motsvarande vad staten för monopolets införande finge utbetala i inlösning, ersättningar, understöd och särskilda kostnader ävensom vad staten finge vidkännas i kostnader för bolagets bildande. I likviden skulle ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18 000 000 kronor, dock att, därest hela likvidsumman överstege 40 000 000 kronor, staten skulle vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det belopp, varmed likvidsumman överstege 40 000 000 kronor. Det övriga av likvidsumman skulle erläggas kontant, i den mån utbetalning från statsverket ägde rum. Preferensaktierna skulle framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent å aktiebeloppet, varefter och sedan jämväl å stamaktierna utdelats 6 procent, överskjutande vinstmedel skulle så fördelas mellan de båda aktieserierna, att för varje 7/8 procent, som härav tillfölle stamaktie, 1/8 procent skulle tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter återstående vinst fördelades så, att för varje 9/10 procent å stamaktie y i 0 2 — 8519.

Monopolkontrollutredningen.

18 procent skulle tillfalla preferensaktie. Härvid är emellertid att märka, att enligt det upprättade kontraktsförslaget staten skulle garantera 4 »/, procents utdelning å preferensaktiekapitalet och sålunda, därest de tillgängliga vinstmedlen icke förslogo till så stor utdelning å nyssberörda kapital, tillhandahålla bolaget vad som utöver intjänta vinstmedel erfordrades för att utdelning å preferensaktierna av 4 >/i procent måtte kunna äga rum. Den ledande tanken vid utarbetande av bestämmelserna om vinstfördelningen hade, enligt vad departementschefen anförde, varit, att vinstfördelningen skulle komma att äga rum efter sådana principer, att på samma gång det privata intresset för företagets utveckling holies vederbörligen uppe och statsnyttan behörigen tillgodosåges. Styrelseledamöter och revisorer i bolaget ävensom suppleanter för dem skulle till lika antal utses av Kungl. Maj:t och preferensaktieägarna. E n av de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna skulle tillika vara jourhavande direktör, medan preferensaktieägarna ensamma skulle äga utse bolagets verkställande direktör. Ersättningarna till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och revisorerna skulle bestämmas av Kungl. Maj:t. Detta skulle, enligt departementschefen, äga betydelse icke blott såsom utgörande en måhända obehövlig garanti mot att dessa arvoden sattes oskäligt låga utan också och kanske än mer såtillvida, att därigenom uteslötes varje tänkbar risk för att dessa personer, vilka ju komme att utöva en väsentligen kontrollerande verksamhet, genom alltför rikligt av bolaget anvisade arvoden kunde komma att i någon mån förlora sin självständiga ställning gentemot de privata intressena inom bolaget. Vid bestämmande av ersättning till de av preferensaktieägarna utsedda styrelseledamöterna skulle rösträtt få utövas jämväl för stamaktierna. Staten kunde alltså såsom innehavare av den städse till minst preferensaktieseriens belopp uppgående stamaktieserien utöva ett avgörande inflytande vid bestämmandet av arvodena åt de av de privata aktieägarna valda styrelseledamöterna och sålunda, om så skulle befinnas nödigt, förhindra, att arvodena sattes alltför höga. För bildandet och finansieringen av det tilltänkta monopolbolaget hade departementschefen träffat preliminärt avtal med ett konsortium av privata banker. Monopolets ställning till .tobaksodlingen. Beträffande den ifrågasatta lagstiftningens förhållande till den inhemska tobaksodlingen anförde departementschefen bland annat, att ehuru tillverkningsmonopolet torde komma att såtillvida medföra en förändring i odlarnas ställning, att de efter monopolets genomförande icke kunde räkna på mer än en köpare av den odlade tobaken, nämligen monopolets utövare, han dock ansåge någon olägenhet av detta förhållande icke vara att befara. Det torde nämligen kunna antagas, att under ett eventuellt monopolsystem odlingen av tobak i regel komme att ske efter med monopolets utövare

19 träffad överenskommelse angående pris och kvantitet, och då särskilt för snustillverkningen svensk råtobak alltjämt torde bliva erforderlig till samma mängd som den då inom landet producerade, syntes monopolets utövare, för att försäkra sig om att den behövliga kvantiteten dylik råtobak städse komme att stå till monopolets förfogande, icke komma att underlåta att vid överenskommelsernas träffande erbjuda odlarna sådana villkor, att dessa funne med sin fördel förenligt att fortfarande i oförminskad omfattning fortsätta med sin tobaksodling. Tobaksodlingen inom riket lämnades sålunda alltjämt fri och gjordes beroende allenast av föregående anmälan till kontrollstyrelsen. Departementschefen betonade, att han ansåge det dåvarande tullskyddet för den inhemska tobaksodlingen böra oförändrat bibehållas, samt att förslaget sålunda förutsatte, att den stadgade tullavgiften för importerad råtobak, 1 krona per kilogram, jämväl skulle erläggas av monopolets utövare. Monopolets ställning till tobakshandeln. Som i det föregående nämnts, avsåg förslaget till statsmonopol å tobakstillverkningen att lämna handeln med tobaksvaror såsom dittills till fri utövning och att endast binda densamma genom sådana ordnings- och kontrollföreskrifter, som måste anses vara för tillverkningsmonopolets behöriga utövning oundgängligen nödvändiga. Sålunda stadgades i förslaget till monopolförordning, att tobaks varor icke fmgo försäljas till allmänheten till annat pris än det av • monopolets utövare å varan utsatta priskurantpriset, och i 1 mom. av samma paragraf meddelades vissa föreskrifter angående tobaksvarornas saluhållande i vederbörligen kontrollstämplade originalförpackningar m. m. Tobaksvarornas pris skulle såsom nämnts bestämmas av monopolets utövare. I förslaget till kontrakt mellan staten och det bolag, som skulle utöva monopolet, fanns intagen en allmän bestämmelse, varigenom bolaget ålades att för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avsåge att lämna vinst å rörelsen, komme att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag. Den säkraste garantien mot tobaksvarornas oskäliga fördyring eller andra missförhållanden vid varornas prissättning vore emellertid enligt departementschefens mening att söka i det inflytande över bolagets förvaltning, som dess organisation tillförsäkrade staten. Å de fastställda priskurantprisen skulle återförsäljarna vid sina inköp äga åtnjuta rabatt, avsedd att täcka deras försäljningskostnader och bereda dem vederbörlig försäljningsvinst. Rabattförhållandena liksom ock övriga frågor rörande utförsäljningen till allmänheten skulle ordnas genom frivilliga överenskommelser mellan tillverkare och återförsäljare, och handeln med tobaksvaror skulle alltså fritt få gestalta sig i de former, som av omständigheterna

20 betingades. I den mån mellanhänder visade sig behövliga mellan monopolbolaget och detaljhandlarna, skulle dylika äga att fritt utöva sin verksamhet, medan å andra sidan detaljhandlarna skulle kunna göra sina inköp direkt hos monopolbolaget liksom tidigare hos fabrikanter och importörer. Beträffande rabattsatserna var det avsett, att dessa skulle kunna variera efter förhållandena, så att desamma till exempel för återförsäljare, boende å platser, där handlandenas försäljningskostnader voro särskilt stora, eller i mera avlägsna trakter, dit transportkostnaderna voro höga, vid behov skulle göras relativt större, så att försäljningsvinsten icke till följd av dylika förhållanden skulle behöva bliva mindre än som eljest skulle hava varit fallet. E t t fullt tillfredsställande korrektiv mot möjliga maktmissbruk från monopolbolagets sida beträffande kreditförhållanden och rabattsatser syntes, enligt departementschefens mening, ligga i det sätt, varpå bolagets styrelse skulle vara sammansatt. De av staten utsedda styrelseledamöterna, vilka på grund av ordförandens utslagsröst alltid kunde förskaffa sig majoritet i styrelsen, vore givetvis ansvariga för att bolaget icke läte några dylika maktmissbruk komma sig till last utan i förhållande till de enskilda handlandena liksom ock eljest i sina göranden och låtanden förfore på ett sätt, som kunde anses stå fullt i överensstämmelse med billighetens fordringar. Den synnerligen skarpa statskontroll, varunder bolaget enligt förslaget vore ställt, torde enligt departementschefens uppfattning vida bättre än några allmänt hållna författningsbestämmelser om rätt till kredit och minimirabatt vara ägnad att erbjuda de enskilda handelsidkarna det skydd, varav de efter monopollagstiftningens genomförande till äventyrs kunde vara i behov. Monopolets ställning till importen av tobaksvaror. I det betänkande och förslag angående reglering av tobaksbeskattningen, som år 1911 avlämnats av särskilt utsedda kommitterade, hade monopolets utövare förbehållits uteslutande rätt att till riket importera icke blott oarbetad tobak utan ock färdiga tobaksvaror av utländskt fabrikat, Allvarliga invändningar mot en sådan monopolisering av importen av tobaksvaror hade emellertid framställts, särskilt från tobakshandlarehåll. Departementschefen ansåg sig därför år 1914 böra frångå nämnda förslag och i stället söka utfinna någon anordning, som bättre än nämnda förslag tillgodosåge handlandenas berättigade intressen. Att låta importhandeln fortgå under samma fullt fria former som dittills vore, om den föreslagna beskattningsformen komme till användning, av naturliga skäl fullkomligt otänkbart. För att det åsyftade beskattningsresultatet icke måtte förryckas, måste i främsta rummet tillses, att den skattebelastning, som enligt monopolförordningen skulle påläggas alla av monopolbolaget tillverkade och importerade tobaksvaror, jämväl komme att åvila alla sådana utländska, för försäljning avsedda tobaksfabrikat, som av enskilda handlande finge till riket införas. Men icke nog härmed. Då staten skulle ingå såsom delägare i monopol-

21 bolaget och sålunda finge ett omedelbart intresse av att bolaget komme att giva ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte, vore det — särskilt med hänsyn till de stora kapitalutlägg, som staten måste underkasta sig för genomförande av den nödiga koncentrationen inom tobaksindustrien — för staten av största vikt, att monopolbolaget genom lämpliga anordningar sattes i stånd att upptaga kampen mot den utländska konkurrens, som, därest möjlighet till importhandel med tobaksvaror i större eller mindre utsträckning fortfarande lämnades öppen, tvivelsutan komme att göra sig kännbar, icke minst såtillvida, att bolaget till följd av densamma nödgades underkasta sig betydande kostnader för annonser, reklam, resande o. d., vilka eljest kunnat i väsentlig mån besparas. Därest man icke ansåg sig böra förbjuda all annan import av färdiga tobaksvaror än den, som bedreves genom monopolbolaget, syntes det sålunda bliva nödvändigt att utöver stadgad tull pålägga den genom enskilda handlande utövade importen en särskild avgift, så hög, att den icke blott komme att innefatta den jämväl för monopolbolagets tillverkning och import utgående skatten utan även erbjöde monopolets varor ett effektivt skydd mot att överflyglas av den utländska konkurrens, som, därest icke särskilda åtgärder av här ovan angiven eller annan art vidtoges, lätt torde kunna bliva monopolbolaget och därmed också statsintresset övermäktig. I överensstämmelse med dessa principer ordnades i förslaget importhandelns ställning. Varje firmaregistrerad tobakshandlare skulle äga att i obegränsad omfattning till riket införa tobaksvaror av utländskt fabrikat. Denna rätt skulle författningsenligt fastslås och således vara oberoende av varje tillstånd från monopol bolagets sida. För alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror skulle emellertid, innan varorna utlämnades till respektive importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas en för den särskilda varan av monopolets utövare uträknad s. k. licensavgift, innefattande dels den å varan enligt monopolförordningen belöpande skatten, dels ock ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare pålade vara med samma priskurantpris för täckande av sina omkostnader samt vinst. Till omkostnader skulle i detta hänseende hänföras alla utgifter, som monopolets utövare i och för rörelsen finge vidkännas, med undantag, beträffande egna fabrikat, av råmaterialets värde och arbetslöner och, beträffande importerad vara, av inköpspris, frakt och tull. I sitt yttrande i ämnet ifrågasatte kommerskollegium — under framhållande av att handlandenas fria importrätt enligt kollegiets åsikt utgjorde ett betydelsefullt regulativ på monopolets arbetssätt, produkter och prissättning samt att det därför vore av vikt, att importrätten icke kringgärdades med så starka begränsningar, att densamma bleve illusorisk — huruvida icke i själva monopolförfattningen borde intagas mera preciserade bestämmelser angående sättet för licensavgifternas beräknande samt storleken av den vinst, som därvid skulle påläggas. Kollegium framkastade i sistnämnda hänseende tanken på möjligheten att kunna begränsa denna

22 vinst till exempelvis 6 procent å inbetalt aktiekapital. Vad av kommerskollegium sålunda föreslagits, ansåg sig departementschefen dock icke kunna förorda. Den närmare redogörelsen för sättet för licensavgifternas beräknande syntes lämpligare böra meddelas i motiveringen än i själva författningstexten. Beträffande åter den ifrågasatta begränsningen av den vinstbelastning, som skulle påläggas de av enskilda handlande importerade tobaksvarorna, stode en dylik begränsning icke i överensstämmelse med den grundprincip, som varit ledande vid utarbetandet av bestämmelserna om den enskilda importhandelns ställning under monopolsystemet, nämligen att monopolets utövare å alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror skulle erhålla samma vinst, som om de importerats av monopolets utövare själv. Uträknandet av licensavgifternas belopp skulle enligt departementschefen tillgå ungefärligen på följande sätt. Bolaget har först att med stöd av vunnen erfarenhet göra en överslagsberäkning rörande det omsättningsbelopp, i priskurantpris räknat, till vilket hela försäljningen inom riket av tobaksvaror, såväl av bolagets egen tillverkning som importerade, under året kan antagas komma att belöpa sig. Därefter har bolaget att på enahanda sätt beräkna, hur stort belopp, som kan anses behövligt för att täcka bolagets samtliga årsomkostnader, inberäknat nödiga avskrivningar och ränteutgifter, men frånräknat, beträffande egna fabrikat, tillverkningsvärdet eller närmare bestämt värdet av för tillverkningen behövlig tobak och annat råmaterial jämte utgivna arbetslöner samt, beträffande importerade varor, anskaffningsvärdet, d. v. s. varornas inköpspris jämte å desamma belöpande frakt och tull. Sedan det sålunda uppskattade omkostnadsbeloppet ökats med den för året beräknade vinsten å bolagets aktiekapital, undersökes, huru många procent det sålunda erhållna omkostnads- och vinstbeloppet utgör å ovan omförmälda omsättningsbelopp. Summan av detta procenttal samt av den i monopolförordningen angivna skatteprocenten angiver då det procenttal å varje varas priskurantpris, med vilket licensavgift skall utgå. Det torde utan vidare vara klart, att i bolagets berörda kostnader icke böra inräknas de försäljningsrabatter, som av bolaget beviljas detaljhandlare och engrossister. Såsom avsedda att täcka handlandenas utgifter samt bereda dem vederbörlig försäljningsvinst, äro dessa rabatter, ehuru de ingå i priskurantpriset, givetvis icke jämförliga med bolagets övriga kostnader. Däremot böra bland dylika omkostnader inräknas sådana utgifter för försäljningen, som bolaget självt får vidkännas, till exempel löner till resande, försäljningschefer och lagerpersonal samt hyra och kostnader för försäljningsdepåer och dylikt. Licensavgifterna skulle inbetalas till monopolbolaget, vilket skulle hava att till statsverket månadsvis inleverera de i licensavgifterna ingående skattebeloppen men äga att för egen del behålla återstoden därav, vadan bolaget således komme att å alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror erhålla samma vinst, som om importen skett för bolagets egen räkning. För

23 bolaget vore det sålunda, enligt departementschefens mening, likgiltigt, till huru stor del importen till riket av färdiga tobaksvaror komme att ske genom enskilda handlande. I händelse av missnöje med det sätt, varpå licensavgiften beräknats, skulle importör äga underställa frågan härom Kungl. Majrts prövning. Under iakttagande av dessa beskattnings- och kontrollanordningar skulle under ett eventuellt monopolsystem tobakshandlarnas — såväl engrossisters som detaljisters — fria rätt att från utlandet införa färdiga to baks varor för försäljning här i riket bibehållas. I sammanhang med frågan om tobaksimportens ställning berördes vissa ändringar i tulltaxan, vilka i anledning av den nya tobakslagstiftningen ansetts böra ifrågakomma. Enligt förslaget skulle tullen å råtobak, 1 krona per kilogram, bibehållas oförändrad. Vid import av färdiga tobaksvaror skulle tull fortfarande erläggas av varje importör, således efter monopollagstiftningens genomförande såväl av monopolbolaget som av de enskilda handlandena. I förslaget tillmötesgick man de från såväl industriidkar- som arbetarhåll vid upprepade tillfällen framförda önskningarna om avsevärt ökat tullskydd för färdiga tobaksvaror i form av en höjning av tullsatserna för dylika varor med 50 procent. Tullen skulle således komma att höjas å cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter från 4 till 6 kronor per kilogram och på färdiga tobaksvaror av andra slag från 1 krona 20 öre till 1 krona 80 öre per kilogram. Tillika föreslogs den ändring i rådande tullförhållanden i avseende å färdiga tobaksvaror, att medan enligt gällande tulltaxa nettoförtullning ägde rum och således emballage, i vilket tobaksvaror voro förpackade, finge tullfritt införas, i stället bruttoförtullningssystemet skulle komma till tillämpning. Skatt å tobak. Enligt förslaget skulle den ökade inkomst, som den ifrågasatta regleringen av tobaksbeskattningen avsåg att tillföra statsverket, uttagas genom en till vissa procent å tobaksvarornas priskurantpris bestämd skatt, som av monopolbolaget månadsvis inlevererades till statskontoret. Den föreslagna monopollagstiftningen skulle träda i kraft den 1 november 1914. I anledning av propositionerna väcktes inom riksdagen ett antal motioner, vilka i den mån de äro av intresse för den nu verkställda utredningen beröras i följande redogörelse för det utlåtande, nr 1, som avgavs av särskilda utskottet nr 3. Monopolets omfattning. Utskottet anslöt sig till den modifierade form av statsmonopol, som föreslagits av Kungl. Maj:t.

24 Ersättnings- och inlösningsförfarande. Ehuru utskottet sålunda i princip anslöt sig till det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget, hade utskottet i vissa detaljer en från Kungl. Maj:t avvikande mening, varför det föreslog vissa tillägg till samt modifikationer och ändringar i Kungl. Maj:ts förslag. Särskilt hade utskottet låtit sig angeläget vara att tillse, att vid det ifrågakommande inlösnings- och ersättningsförfarandet full rättvisa vederfors dem, som till följd av monopolets införande skulle komma att förlora sin förut utövade verksamhet inom tobaksindustrien, ävensom att för alla dem, som eljest berördes av monopolets införande, i möjligaste mån mildra de svårigheter, som övergången från fri näring till statsmonopol kunde komma att medföra. Utskottet föreslog, att i vissa fall ersättning skulle utgå enligt för de ersättningsberättigade gynnsammare beräkningsgrunder än vad Kungl. Maj:t föreslagit. Beträffande storleken av de ersättningar, som skulle utgå till de inom tobaksindustrien sysselsatta personerna, fann utskottet i ett fall anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag, nämligen i fråga om handelsresandena. Enligt utskottets mening kunde det knappast bestridas, att det för de äldre hos tobaksfabrikanterna sysselsatta handelsresandena och platsförsäljarna i flertalet fall torde komma att möta synnerligen stora svårigheter att inom annat yrke förskaffa sig sitt uppehälle. Utskottet föreslog därför beträffande dylika personer en höjning av ersättningarnas maximibelopp från två och en halv till fyra gånger den på vederbörligt sätt uppskattade medelårsinkomsten. Utskottet föreslog även, att ersättning för minskning i näringsverksamheten i vissa fall skulle utgå till tobaksimportörer och råtobakshandlare, vilka båda kategorier enligt Kungl. Maj:ts förslag icke voro ersättningsberättigade. I detta hänseende anförde utskottet: »Det syntes utskottet obestridligt, att de enskilda importörerna åtminstone beträffande vissa varuslag genom tillkomsten av ett monopolbolag, som självt uppträder såsom konkurrent på tobaksimportens område, fått sin ställning i viss mån försvagad. Av denna anledning torde det kunna anses befogat, att de enskilda handlande, vilkas affärer uteslutande eller till huvudsaklig del varit baserade på import av utländska tobaksvaror, erhålla någon ersättning för den minskning i näringsverksamhet, som de på grund av monopolets införande till äventyrs komma att få vidkännas. Att dessa ersättningar bora utgå efter andra och mindre generösa grunder än gottgörelsen till dem, som på grund av monopolets införande nödgas helt och hållet upphöra med sm förut bedrivna verksamhet, torde utan vidare få anses självfallet. Därjämte torde emellertid den inskränkning i ersättningsrätten böra göras, att densamma begränsas till att omfatta endast importörer av cigarrer och cigarrcigarretter. Vad cigarrettimporten beträffar, karaktäriseras densamma nämligen, efter vad i 1911 års kommittébetänkande framhålles, väsentligen av det förhållande, att de viktigaste av de inom Sverige gångbara utländska märkena säljas med ensamrätt för vissa firmor, som sålunda hava ett slags

25 monopol å denna import, uteslutande möjligheten för varje annan att kunna tillhandla sig varan direkt från den utländska producenten. Det torde under sådana omständigheter och med kännedom om de förhållanden, som i övrigt råda på cigarrettmarknaden, knappast vara tvivel underkastat, att dessa importörer komma att bliva tämligen oberörda av monopollagstiftningen, vadan någon anledning att i samband med monopolets införande tillerkänna dem ersättning av ett eller annat slag knappast torde föreligga. Och vad beträffar importen av övriga slags tobaksvaror, synes denna icke vara av den betydenhet, att det kan anses nödvändigt att i detta sammanhang taga hänsyn till densamma.» En av förutsättningarna för att importör skulle vara ersättningsberättigad, skulle enligt utskottets förslag vara, att han i medeltal under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande inom riket försålt av honom direkt från utlandet importerade cigarrer och cigarrcigarretter till värde, som utgjort minst 50 procent av hela hans försäljning av tobaksvaror under samma tid. Ovan nämndes, att utskottet jämväl föreslog, att ersättning skulle utgå till en annan enligt den kungl. propositionen icke ersättningsberättigad kategori av yrkesidkare, nämligen råtobakshandlare. Då den inom Sverige odlade tobaken enligt förslaget icke finge försäljas till annan än monopolets utövare, och då det beträffande utländsk råtobak måste anses ovisst, i vilken utsträckning monopolbolaget kunde komma att vid sina inköp begagna sig av nuvarande råtobakshandlares förmedling, ansåg nämligen utskottet det vara av billigheten påkallat, att även råtobakshandlarna under vissa förutsättningar tillerkändes ersättning. Till grund för bestämmandet av ersättningen till importörer föreslog utskottet dylik handlandes medelomsättning av direkt importerade cigarrer och cigarrcigarretter under de fyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraftträdande, medan beträffande råtobakshandlare föreslogs, att beräkningsgrunden skulle utgöras av medelårsinkomsten. Monopolets utövare. Utskottet anslöt sig i huvudsak till Kungl. Maj:ts förslag men hade i vissa detaljer avvikande mening. I enlighet med motioner av hrr Steffen och Palmstierna m. fl. föreslog utskottet, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla om förbud för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse att innehava aktier i bolaget. I likhet med samma motionärer ansåg utskottet, att monopolbolagets verkställande direktör borde väljas av styrelsen, icke av bolagsstämman, och föreslog förtydligande i sådant hänseende. Vad slutligen beträffade samma motionärers yrkande om närmare reglering genom statens medverkan av förhållandet mellan det tilltänkta monopolbolaget och dess arbetare, fann sig utskottet särskilt böra framhålla önskvärdheten av att arbetarna hos ett företag, vilket såsom det planerade

monopolbolaget skulle hava ensamrätt till viss yrkesverksamhet i hela riket, kunde i möjligaste mån säkerställas mot risken att genom ett på grund av framtida koncentrering av driften eller av liknande anledning föranlett avskedande bliva berövade möjligheten till fortsatt försörjning genom sitt yrkesarbete. E n viss garanti för att arbetarnas intressen i händelse av införande av statsmonopol i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag icke skulle komma att bliva förbisedda syntes ligga redan däri, att halva antalet ledamöter i monopolbolagets styrelse skulle utses av Kungl. Maj:t. Det torde enligt utskottet kunna ifrågasättas, huruvida någon ytterligare åtgärd för arbetarnas säkerställande kunde vidtagas. Utskottet ansåg sig emellertid icke böra göra någon särskild hemställan utan hade endast velat framhålla en del önskemål, förvissat om att Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att vidtaga de åtgärder i ifrågavarande hänseenden, som arbetarnas berättigade intressen skäligen finge anses kräva. Monopolets ställning till tobaksodlingen. I avseende å de föreslagna bestämmelserna om tobaksodling upptog utskottet i anledning av i motion av hrr Ekerot och Nilsson i Kristianstad, n r 260, samt i nyssnämnda motioner av hrr Steffen och Palmstierna m. fl. framställda yrkanden bestämmelser om särskild ordning för prissättning av inom riket odlad tobak. Enligt utskottets förslag skulle prissättningen å råtobak årligen verkställas av därtill förordnad prisnämnd, bestående av en av Kungl. Maj:t utsedd ordförande och fyra ledamöter, bland vilka två skulle företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av monopolets utövare. P å Kungl. Maj:t skulle ankomma att utfärda närmare föreskrifter om ordningen för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för prisnämnd. Kostnaden för prissättningen borde bestridas av monopolets utövare. Monopolets ställning till tobakshandeln. Handeln med tobaksvaror skulle enligt det kungl. förslaget alltjämt vara en fri näring. Men utskottet påpekade, att från olika håll framhållits, att monopolbolaget komme att gentemot de enskilda handelsidkarna intaga en sådan maktställning, att grundsatsen om handelns frihet i själva verket skulle bliva mer eller mindre illusorisk. Då det väl läte tänka sig, att denna maktställning av bolaget utnyttjades därhän, att handlandenas nuvarande vinstmöjligheter i alltför hög grad kringskures, borde, ansåg man, i författningarna meddelas särskilda bestämmelser av olika slag för att bereda handlandena större trygghet i ekonomiskt hänseende samt eventuellt hålla dem skadeslösa för de förluster eller den minskning i näringsverksamhet, som de till följd av monopolets införande till äventyrs kunde få vidkännas. Utskottet var för sin del benäget att anse dylika farhågor icke oväsentligt överdrivna men ansåg, att det svårligen kunde förnekas, att handlandenas ställning i icke ringa grad komme att påverkas av industriens monopolisering, samt att det fördenskull varit önskligt, att i författningarna

27 eller eljest särskilda garantier, starkare än de som innefattades i det kungl. förslaget, kunnat träffas till tryggande av handlandekårens berättigade intressen. Att, på sätt i motion av h r Nydal, nr 257, yrkats, tillerkänna alla tobakshandlare, som vid monopolets införande ville upphöra med sin näringsverksamhet, full ersättning härför, ansåg utskottet icke kunna ifrågakomma. Rimligare syntes det utskottet vara att söka realisera det från andra håll uttalade önskemålet om viss minimirabatt åt handlandena vid inköp från monopolbolaget samt om kreditförhållandenas reglering åtminstone under övergångsperioden genom lämpligt avpassade författningsbestämmelser. Utskottet hade emellertid efter övervägande kommit till den bestämda uppfattningen, att det av praktiska skäl svårligen läte sig göra att genom generella författningsbestämmelser ordna vare sig kredit- eller rabattförhållandena. Därför återstode knappast annat än att i enlighet med departementschefens anvisning lita till det korrektiv mot möjliga maktmissbruk från bolagets sida, som låge i det sätt, varpå bolagets styrelse skulle vara sammansatt. För att stärka betydelsen av sagda korrektiv syntes det utskottet lämpligt, att riksdagen uttryckligen hos Kungl. Maj:t anhölle om åläggande för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse att, i vad på dem ankomme, tillse, att bolaget gentemot de enskilda handlandena i såväl det ena som det andra hänseendet förfore på ett sätt, som kunde anses stå i överensstämmelse med billighetens fordringar. Särskilt syntes därvid böra framhållas vikten av att dels under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaksvaror kredit av monopolbolaget beviljades återförsäljare i den omfattning, som av omständigheterna kunde anses påkallad, dels ock sådana försäljningsförmåner lämnades återförsäljare, att dessa i vad på monopolbolaget berodde och med hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln måtte äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av densamma. Vad därmed sagts skulle givetvis icke så förstås, som om monopolbolaget därigenom skulle vara förhindrat att vidtaga sådana förändringar i försäljningsförhållandena, som en rationell skötsel av bolagets rörelse måtte anses påkalla, utan utgjorde endast en erinran, att varje dylik förändring borde ske med nödig varsamhet och under behörigt iakttagande av handlandekårens berättigade intressen. Monopolets ställning till importen av tobaksvaror. De av Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna i avseende å importhandelns ställning under monopolsystemet fann utskottet i stort sett välbetänkta. I likhet med departementschefen ansåg utskottet sålunda nödvändigt att pålägga den av enskilda handlande utövade importen en särskild licensavgift, och utskottet hade icke heller något att erinra mot grunderna för beräkningen av denna avgift. För utskottets förslag beträffande ersättning till vissa importörer har i det föregående (sid. 24) redogjorts.

28 Mot den föreslagna ökningen av tullskyddet hade utskottet icke något att erinra. Utskottet fann däremot den föreslagna övergången från nettotill bruttoförtullning icke erforderligt motiverad, varför detta förslag avstyrktes. P å grund av de särskilda förhållanden, som inträtt å det ekonomiska området efter avlåtandet av propositionerna om monopollagstiftning, skulle det enligt utskottets mening icke vara välbetänkt att fastställa viss dag för nämnda lagstiftnings ikraftträdande, utan borde avgörandet härutinnan överlämnas åt Kungl. Maj:t, Det bemyndigande, som i sådant hänseende kunde komma att av riksdagen lämnas, borde dock begränsas till att gälla endast intill utgången av år 1915. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen efter sammanjämkning beträffande ett stadgande i förslaget till ersättningsförordning, nämligen i fråga om villkoren för att ersättning skulle utgå till importör av tobaksvaror. Medan första kammaren godkände utskottets ståndpunkt, hade andra kammaren för sin del beslutat, att sådan importör skulle vara ersättningsberättigad, som under de fyra närmaste åren före monopolets ikraftträdande försålt av honom direkt från utlandet importerade tobaksvaror (sålunda icke endast cigarrer och cigarrcigarretter) till värde, som utgjort minst 33 (sålunda icke 50) procent av hela hans försäljning av tobaksvaror under samma tid. Utskottet hemställde (utlåtande nr 4), att första kammarens mening skulle gälla i fråga om att hänsyn endast skulle tagas till importerade cigarrer och cigarrcigarretter och andra kammarens mening beträffande procenttalet, som skulle bliva 33, och detta blev även riksdagens beslut. Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Såsom förut omtalats hade chefen för finansdepartementet träffat avtal med ett bankkonsortium rörande bildandet och finansieringen av det tilltänkta monopolbolaget. Enligt avtalet skulle konsortiet övertaga monopolbolagets hela preferensaktiekapital samt ett för finansieringen erforderligt obligationslån å 20 miljoner kronor. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 25 augusti 1914 förklarade emellertid bankerna, att förhållanden inträtt, som enligt bankernas förmenande frikallade dem från detta deras åtagande. Efter särskild hemställan förklarade sig bankerna sedermera villiga att, så snart förhållandena bleve sådana, att de ansåge möjligt genomföra emissionen, ånyo åtaga sig densamma på i huvudsak oförändrade villkor. Nytt avtal träffades med bankerna den 11 december 1914. Den 15 i samma månad utfärdade Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med riksdagens beslut, förordning (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, förordning (nr 437) om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt kungörelse (nr 439) angående ändrad lydelse av vissa rubriker för tobak i gällande tulltaxa, varjämte i kungörelse

29 (nr 438) förordnades angående ikraftträdandet av nämnda förordningar. Förordningen nr 437 trädde i kraft den 1 januari 1915 och förordningen n r 436 samt kungörelsen nr 439 den 1 juni 1915. Stiftelseurkund för monopolbolaget, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, upprättades den 15 december 1914. Konstituerande bolagsstämma avhölls den 23 i samma månad, därvid bolagsordning antogs. Registrering beviljades den 19 januari 1915. Bolagsordningen är av den lydelse, bilagan n r 8 vid detta betänkande utvisar. P å extra bolagsstämma den 26 januari 1915 bemyndigades bolagets styrelse att underteckna kontrakt med staten, varigenom monopolrätten uppläts till bolaget. Kontraktet, dagtecknat den 12 februari 1915, har den lydelse, bilaga 4 angiver. Den 26 februari 1915 utfärdade Kungl. Maj:t dels instruktion för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet och dels instruktion för de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna för granskning av Aktiebolaget Svenska Tobaks monopolets styrelses förvaltning och räkenskaper. Sedan härmed behandlats monopolets införande samt grundandet av monopolbolaget, kommer redogörelsen att föras vidare under indelning av ämnet enligt följande rubriker: Ersättningar och understöd i anledning av monopolets införande, Staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Tobaksmonopolets ställning till tobaksodlingen, Tobaksmonopolets ställning till tobakshandeln, Tobaksmonopolets ställning till importen av tobaksvaror, Tull och skatt å tobak. Inom varje avdelning kommer redogörelsen att i en följd föras fram till år 1924. Sedan innehållet och behandlingen av den proposition, som sistnämnda år avläts till riksdagen angående nytt kontrakt med monopolbolaget m. m., refererats, kommer redogörelsen med användande av ovanstående rubriker att inom varje avdelning i en följd fortsätta till den 1 oktober 1928. E r s ä t t n i n g a r och u n d e r s t ö d i a n l e d n i n g av m o n o p o l e t s införande. Åren 1915—1923. I anledning av en till 1915 års riksdag avlåten proposition, nr 37, och en inom andra kammaren av hr G. Nilsson i Kristianstad väckt motion, n r 199, anvisade riksdagen till understödjande av arbetslösa tobaksarbetare för år 1916 ett förslagsanslag av 365 000 kronor.

isis åi riksda s

30 Genom proposition till 1915 års riksdag, nr 151, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Förslaget, som avsåg vissa mindre ändringar beträffande villkoren för och storleken av ersättning till den inom tobaksindustrien förut sysselsatta personalen, bifölls med viss av bevillningsutskottet föreslagen ändring. Förordning i ämnet utfärdades den 11 juni 1915 (nr 199). Vid 1915 års riksdag väcktes två motioner (i första kammaren av h r Biörklund m. fl., nr 33, och i andra kammaren av hr Lithander m. fl., nr 44, vilka avsågo ändringar i de antagna grunderna för lösen och ersättning till utövarna av tobaksnäringen och därmed sammanhängande yrken. Motionerna voro i huvudsak likalydande. Enligt deras motivering borde ersättning lämnas även åt vissa kategorier, vilka enligt gällande grunder icke voro därtill berättigade, samt, i vissa fall, ersättning utmätas enligt för de ersättningsberättigade gynnsammare grunder än som beslutats. Sålunda skulle ersättning utgå till importörer jämväl i förhållande till deras import även av andra tobaksvaror än cigarrer och cigarrcigarretter, och till handelsresande och icke yrkesutbildad personal skulle ersättningen höjas. Motionärerna hemställde, att riksdagen måtte taga under omprövning, vad som i motionerna framförts, och vidtaga de ändringar, som kunde finnas med billigheten överensstämmande. I båda motionerna anvisades därvid såsom en utväg, att riksdagen skulle giva de i ersättningsförordningen omförmälda kommissioner utvidgad befogenhet vid fastställandet av ersättningsbeloppen. I sitt betänkande, nr 14, hemställde bevillningsutskottet, att motionerna icke skulle till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vid betänkandet voro fogade flera reservationer. Riksdagens kamrar stannade i olika beslut i ämnet, i det att första kammaren biföll en reservation, avseende vidgat uppdrag för den s. k. centralkommissionen, varemot andra kammaren biföll utskottets hemställan. Frågan hade sålunda förfallit. 1916 års Bibehållandet av grossistverksamheten i handeln med tobaksvaror visade riksdag. g i g g n a r t e n l i g t Tobaksmonopolets mening vara både oekonomiskt och opraktiskt. Efter upprättandet i olika landsdelar av särskilda för varudistributionen erforderliga tobakskontor ansåg sig bolaget kunna undvara grossisterna såsom mellanhänder vid förmedling av monopolvaror. Redan i april månad 1915 uttalade styrelsen för Tobaksmonopolet i ett yttrande till bevillningsutskottet rörande höjning av tobaksskatten, att styrelsen hade för avsikt att efter bolagsstämmans hörande snarast möjligt hos Kungl. Maj:t göra framställning, åsyftande avveckling av grossisternas verksamhet inom tobaksbranschen. I ett yttrande till Kungl. Maj:t i oktober samma år tillstyrkte styrelsen på det livligaste, att åtgärder för dylik avveckling vidtoges. För utredning av frågan tillkallade Kungl. Maj:t sakkunniga, och

31 på grundval av dessas betänkande avläts den 28 april 1916 till riksdagen proposition, nr 227, med förslag till förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Propositionen utgick från att monopolbolaget borde erhålla fria händer att ordna sin varudistribution utan alla hänsyn till tobaksgrosshandeln, vilket innebure, att monopolbolaget skulle äga att indraga grossistrabatten. Det skulle då åligga staten att dels utgiva ersättning till tobaksgrossist för förlorad eller minskad näringsverksamhet och dels utgiva ersättning för förlorad anställning inom grosshandeln med tobaksvaror. Enligt förslaget skulle ersättning under vissa förutsättningar utgå till tobaksgrossist, som i medeltal under åren 1912—1914 inom riket för egen räkning idkat försäljning en gros av svenska tobaksvaror, som av annan tillverkats, eller av utländska tobaksvaror, som av annan importerats, eller idkat försäljning av cigarrer och cigarrcigarretter, som av honom direkt från utlandet importerats, till värde av tillhopa minst 25 procent av värdet av hela hans varuförsäljning under samma tid. Enligt ersättningsförordningen av 1914 hade för importör av tobaksvaror ersättningsrätten gjorts beroende av att under angiven tidsperiod direkt importerade cigarrer och cigarrcigarretter försålts till värde, som utgjort minst 33 procent av hela hans försäljning av tobaksvaror under samma tid. Den i propositionen föreslagna gränsen hade bestämts i relation till vederbörandes hela varuförsäljning, och det ansågs, att det i ytterst få fall skulle komma att inträffa, att de föreslagna stadgandena verkade såsom en utvidgning av importörernas ersättningsrätt enligt 1914 års ersättningsförordning. Ersättningen till grossister skulle stå i viss relation till medelårsomsättningen. Den personliga ersättningen för förlorad anställning inom grosshandeln med tobaksvaror skulle enligt propositionen beräknas sålunda, att affärsledare, handelsresande och platsförsäljare skulle erhålla ersättning enligt enahanda villkor som tillämpats beträffande ersättning till handelsresande hos tobaksfabrikerna vid monopolets införande, övriga i tobaksgrosshandeln anställda jämställdes beträffande ersättningsrätt med icke yrkesutbildad, å tobaksfabriks kontor eller lager anställd personal. Genom proposition den 28 april 1916, nr 228, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall i anledning av införandet av tobaksmonopol. Härvid avsågs närmast vissa handelsresande och platsförsäljare, såsom framgår av följande redogörelse. I oktober 1915 hade utsedda kommitterade för Sveriges handelsresande och platsförsäljare vid tobaksfabriker till Kungl. Maj:t gjort framställning om beredande av ytterligare ersättning åt dem för intrång i deras yrkesutövning genom tobaksmonopolets införande. I framställningen erinrades om,

32 hurusom den rätt till personlig ersättning, som jämlikt ersättningsförordningen tillerkänts ifrågavarande handelsresande och platsförsäljare, bestämts väsentligen lägre än ersättningen till andra i tobakshanteringen sysselsatta yrkesutbildade personer. Anledningen därtill var bland annat den, att man utgick ifrån att handelsresandena och platsförsäljarna icke genom monopolets införande förhindrats att fortsätta sin verksamhet utan endast skulle få vidkännas någon minskning i arbetstillfället å sitt förutvarande verksamhetsfält, Emellertid hade det efter monopolets införande i verkligheten visat sig omöjligt för annan att driva vare sig importhandel eller annan grosshandel med tobaksvaror, och frågan om beredande av ersättning åt tobaksgrossister hade blivit av monopolbolaget självt väckt. Samtliga handelsresande och plats försäljare hade efter den 1 juni 1915 måst upphöra med sin verksamhet och befunne sig nu i samma ställning som övriga yrkesutbildade personer inom tobakshanteringen, vilka i följd av monopolets införande måste söka erhålla sysselsättning på annat verksamhetsområde. Ersättning till handelsresande och platsförsäljare borde därför utgå efter samma beräkningsgrunder som ersättningen till övriga yrkesutbildade personer inom tobaksnäringen. Styrelsen för Tobaksmonopolet avstyrkte bifall till den nu refererade framställningen, som därefter remitterades till de sakkunniga, som tillkallats för utredning av frågan om ersättning till tobaksgrossister och deras personal. I utlåtande över framställningen bekräftade nämnda sakkunniga, att handelsresande och platsförsäljare inom tobaksbranschen efter monopolets införande i de flesta fall icke kunnat erhålla ny anställning inom tobaksbranschen. Att fortsättandet av deras verksamhet ytterligare komme att försvåras efter avlösningen av grosshandeln i tobaksvaror, var tydligt. Ur nämnda synpunkt torde alltså ifrågavarande yrkeskategori i det hela vara att jämställa med övriga inom tobakstillverkningen anställda yrkesutbildade personer. Å andra sidan kunde det efter de sakkunnigas uppfattning näppeligen förnekas, att i fråga om graden av yrkesutbildning en viss skillnad förefanns mellan handelsresande och platsförsäljare å ena sidan och övriga yrkesutbildade personer å andra sidan. I regel borde för en handelsresande eller platsförsäljare möta mindre svårighet mot övergång till annan varuförsäljning än för en tobaksarbetare att förvärva sig uppehälle utom tobakstillverkningen. Det syntes av sådan anledning billigt, att de förras gottgörelse tillmättes efter lägre grunder än de senares. Huruvida den skillnad i yrkesutbildning, som sålunda utan tvivel förefanns mellan handelsresande och platsförsäljare å ena sidan och övriga kategorier yrkesutbildade inom tobaksfabrikationen å andra sidan, vore så stor, att den fullt motsvarade den rätt betydande olikheten i ersättningsrätt, kunde enligt de sakkunniga vara föremål för olika meningar. De sakkunniga hade emellertid kommit till det resultat, att tillräckliga skäl knappast förelåge att i nu berörda avseende föreslå någon ändring i de redan fast-

33 ställda och tillämpade grunderna för bestämmande av ersättningarna till ifrågavarande anställda. Däremot hade de sakkunniga funnit större fog för den erinran, som av kommitterade för Sveriges handelsresande och platsförsäljare vid tobaksfabriker riktats mot att fabriksanställda enligt tillämpad tolkning av ersättningsförordningen icke finge räkna sig till godo föregående verksamhet hos tobaksgrossist. De sakkunniga ansågo sig böra söka åvägabringa ändring i det anmärkta förhållandet och framlade förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning, genom vilken ett dylikt tillgodoräknande skulle möjliggöras. I likhet med de sakkunniga fann departementschefen icke tillräckliga skäl föreligga för att föreslå sådan ändring i gällande ersättningsbestämmelse, att handelsresande och platsförsäljare vid fabriker skulle likställas med övriga yrkesutbildade ersättningsberättigade. Däremot framlades i förutnämnda proposition nr 228 förslag till förordning om utvidgad rätt till ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag. Med vissa av bevillningsutskottet föreslagna ändringar vann propositionen nr 227 riksdagens bifall. Förordning i ämnet utfärdades den 17 juni 1916 (nr 212). Det genom proposition nr 228 framlagda förslaget till förordning om utvidgad rätt till ersättning i vissa fall antogs av riksdagen utan ändring. Förordning utfärdades nyssnämnda 17 juni 1916 (nr 213). I anledning av en vid 1916 års riksdag inom andra kammaren av hr Söderberg väckt motion, nr 78, antog riksdagen förslag till förordning om utvidgande i vissa fall av rätt till understöd åt personer, som genom monopolets införande förlorat anställning eller sysselsättning inom tobakstillverkningen, och som vore berättigade till ersättning härför. Med godkännande av vad riksdagen beslutat, utfärdade Kungl. Maj:t den 17 juni 1916 förordning i ämnet (nr 214). Genom proposition till 1916 års riksdag, nr 229, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att antaga förslag till förordning angående skattefrihet för ersättning eller understöd, som av staten utgåves enligt ersättningsförordningen den 15 december 1914. Bevillningsutskottet hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att skattefrihet skulle få åtnjutas även för de understödsbelopp, som komme att utgå jämlikt ovannämnda av riksdagen efter motion av hr Söderberg antagna förordning. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Kungl. Maj:t utfärdade förordning i ämnet den 17 juni 1916 (nr 215). Sedan Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet till Kungl. Majrts förfogande ställt ett belopp av 125 000 kronor att enligt de grunder, som Kungl. Maj:t funne skäligt bestämma, användas till understödjande i vissa fall av genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer, utfärdade Kungl. Maj:t den 2 augusti 1919 kungörelser i ämnet (nr 535 och 536). 3 — 3010.

Monopolkontrolliitredninqen.

34 De sålunda till förfogande ställda medlen beräknades förbrukade för angivet ändamål vid utgången av februari månad 1920. Efter att hava inhämtat yttrande från arbetslöshetskommissionen föreslog Kungl. Maj:t 1920 års riksdag genom propositionen n r 66 att för understöd i vissa fall åt genom Tobaksmonopolets införande nödlidande personer i enlighet med av chefen för finansdepartementet angivna grunder å tilläggsstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor samt på extra stat för år 1921 ett förslagsanslag av 150 000 kronor. Riksdagen biföll såtillvida propositionen, att ett belopp av 140 000 kronor för vartdera av åren 1920 och 1921 beviljades att användas efter vissa av riksdagen angivna grunder som understöd i vissa fall åt genom monopolets införande nödlidande personer. I kungörelsen den 9 april 1920 (nr 157) angåvos grunderna för understöd från berörda anslag. Med upphävande av kungörelsen den 9 april 1920 meddelades i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) bestämmelser om ifrågavarande understöd att lända till efterrättelse tills vidare, så länge anslag för ändamålet utginge. ml-i933

Till understöd i vissa fall åt genom Tobaksmonopolets införande nödlidande års riksdagar. p e r S o n e r anvisades av 1921, 1922 och 1923 års riksdagar förslagsanslag a respektive 140 000, 70 000 och 160 000 kronor. Staten och A k t i e b o l a g e t S v e n s k a T o b a k s m o n o p o l e t . Åren 1915 — 1923. 1916

W22

'

Den 3 november 1916 undertecknades tilläggsavtal till kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och Tobaksmonopolet, varigenom bolaget förband sig att lämna staten gottgörelse för understöd och ersättningar, utbetalda enligt i det föregående omförmälda förordningar den 11 juni 1915 och 17 juni 1916. (Tilläggsavtalet är avtryckt som bilaga 5.) I anledning av den särskilda skatt å tobaksvaror, som beslutats av 1922 års riksdag, undertecknades den 25 februari 1922 nytt tilläggsavtal (bilaga 6) till kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och Tobaksmonopolet. Genom tilläggsavtalet förband sig bolaget att på enahanda sätt, som galide angående den ordinarie tobaksskatten, erlägga och till staten inleverera den särskilda skatten. T o b a k s m o n o p o l e t s ställning till t o b a k s o d l i n g e n . Åren 1915 — 1923.

1921 år» I en vid 1921 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 189, **•**• hemställde hr Jönsson i Fridhill, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Ma 3 :t ville anhålla om sådana ändringar i monopolförordningen och instruktionen

35 för prisnämnden för inköp av inom riket odlad tobak, att prissättning på tobak skulle ske före den 1 april varje år, att monopolbolaget förpliktades att inköpa all inom riket odlad tobak, för vars odling godkänd utfästelse bhvit gjord i enlighet med 10 § i nämnda förordning, såvida icke annorlunda tillkännagivits före 1 april, att bolaget förpliktades att årligen före den 1 december mottaga leveransduglig tobak, att Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län borde utgöra ett prissättningsdistrikt, samt att ordföranden i den i 13 § i förenämnda förordning omförmälda prisnämnd skulle utses gemensamt av ledamöterna i densamma. I avgivet yttrande över motionen anförde styrelsen för monopolbolaget i huvudsak följande: Tobaksmonopolet vore av den åsikt, att någon förändring i gällande bestämmelser angående tobaksodling och prissättning å svensk tobak icke för närvarande borde ifrågakomma, varemot Tobaksmonopolet funnit sig och alltjämt funne sig det oaktat kunna i viss omfattning tillmötesgå de i motionen framställda önskemålen. Tobaksmonopolet hade i odlarnas intresse under de senare åren före den 1 april varje år lämnat underrättelse om det mmiimpris för de olika tobaksklasserna, Tobaksmonopolet vore villigt att betala. Med detta förfaringssätt, som Tobaksmonopolet även i fortsättningen ville tillämpa, syntes de väsentligaste olägenheterna för odlarna av en prissättning å hösten hava undanröjts. Tobaksmonopolet hade dittills låtit inköpa all inom riket odlad tobak av godkänd kvalitet. Skulle tobaksodlingen tendera till att taga en sådan omfattning, att Tobaksmonopolet icke i "sin rörelse kunde finna användning för all den odlade tobaken, skulle Tobaksmonopolet i så måtto gå motionärens önskan till mötes, att Tobaksmonopolet före den 1 april varje år meddelade, från huru stor areal Tobaksmonopolet ansåge sig till det satta minimipriset kunna uppköpa svensk tobak. Rörande motionärens yrkande, att Tobaksmonopolet skulle förpliktas att före den 1 december mottaga all leveransduglig tobak, ville Tobaksmonopolet anföra, att det icke syntes föreligga skäl att meddela någon bestämmelse i sådant hänseende utöver vad i 13 § 3 st. av monopolförordningen redan stadgats. Ehuru avlämnandet av tobaken i allmänhet ägde rum redan tidigare än den av motionären angivna tidpunkten den 1 december, kunde det likväl på grund av exceptionella klimatiska förhållanden inträffa, att tobakens avlämnande icke lämpligen kunde äga rum förrän efter nämnda tidpunkt. — Den inom olika distrikt odlade tobaken vore av väsentligt olika karaktär. Som den olika karaktären av tobaken svårligen läte sig tekniskt beskrivas, hade det ansetts, att prissättningen borde ske distriktsvis. I stort sett hade därvid ett distrikt sammanfallit med länet. Den av motionärerna påyrkade ändringen, att Kristianstads, Malmöhus och Blekinge län skulle utgöra ett prissättningsdistrikt, kunde av anförda skäl icke vara lämplig. — Beträffande slutligen motionärens hemställan, att ordföranden i den i 13 § monopolförordningen omförmälda prisnämnd borde utses av ledamöterna gemensamt, funne Tobaksmonopolet, att denna lösning endast skulle vålla

36 onödig tidsutdräkt vid prisnämndens konstituering. Då det för övrigt icke syntes vara möjligt att erhålla en anordning, som i så hög grad som den nuvarande verkade betryggande för att såsom ordförande en verkligt opartisk och sakkunnig person bleve utsedd, ansåge Tobaksmonopolet det icke finnas någon anledning till vidtagande av ändring i gällande, bestämmelser om sättet för ordförandens utseende. Bevillningsutskottet hemställde, betänkande nr 26, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, och detta blev även riksdagens beslut.

T o b a k s m o n o p o l e t s ställning till t o b a k s h a n d e l n . Åren 1915—1923. Kedogörelse för avlösningen av grosshandeln i tobaksvaror har lämnats i det föregående å sid. 30 o. ff. Genom proposition den 4 februari 1921 föreslogs bland annat tillägg till 20 § 1 mom. monopolförordningen, avseende att möjliggöra kontroll från allmänhetens sida över att den tobaksvara, som erhölls å restaurant, hotell och liknande lokal, verkligen betingade det fordrade priset. Förslaget bifölls av riksdagen, och paragrafens nya lydelse meddelades i förordning den 29 j u n i 1921 (nr 415). I en den 9 februari 1921 inom riksdagens andra kammare framställd interpellation riktade h r Loven till chefen för finansdepartementet följande förfrågan: »Vill hr statsrådet medverka till att Kungl. Maj:t genom en kommitté, sammansatt av opartiska köpmän och representanter för konsumenterna, eller på annat lämpligt sätt skyndsamt låter utreda, huruvida tobakshandlarna under nuvarande förhållanden kunna anses hava möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse? Om så icke visar sig vara förhållandet, vill hr statsrådet då medverka till att Kungl. Maj:t vidtager de åtgärder, som kunna anses påkallade för att tillförsäkra tobakshandlarna denna deras rätt?» Som svar å interpellationen anförde departementschefen, statsrådet Beskow, den 20 maj 1921, att han vid de undersökningar han företagit i denna sak icke kunnat konstatera, att styrelsens av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter tillämpat sin instruktion rörande förhållandet till tobakshandlarna på annat sätt, än vad riksdagen en gång därmed torde hava avsett. Departementschefen utgick nämligen, i likhet med Tobaksmonopolets styrelse, därifrån, att rabattens skälighet icke kunde hava att göra med om en särskild tobakshandlare av sin handel vunne full försörjning, utan att skäligheten måste bedömas med hänsyn till det arbete, det behov av kapital och den risk, som vore förbunden med detaljhandeln med tobaksvaror. Att vid detta förhållande rabatten icke kunde beräknas så hög, att handlandena, även de med den minsta omsättningen, under alla omständigheter skulle erhålla full för-

87 sörjning enbart av sin försäljning av monopolets varor, syntes departementschefen tydligt. En allmän höjning av den sedan 1918 med 15 procent utgående rabatten, exempelvis med 5 procent, skulle medföra en ökning i rabattutgifterna av cirka 10 miljoner kronor, varmed då antingen statens inkomster skulle minskas eller tobaksvarorna fördyras. Det syntes finnas så mycket mindre skäl till en dylik allmän höjning, som monopolet kunde finna snart sagt obegränsat antal personer, som vore villiga handla med tobaksvaror mot denna rabatt av 15 procent. En höjning av rabatten till enbart specialtobakshandlarna skulle, såvida den icke kompenserades av motsvarande sänkning av rabatterna till andra återförsäljare, medföra rätt betydande ekonomiska konsekvenser. Dessutom skulle vissa olägenheter uppstå genom tillkomsten av dubbla rabattsatser, olägenheter, som Tobaksmonopolet genom uppgörelse med specialtobakshandlarna år 1918 lyckats borteliminera. Med det sagda förnekades icke, att ett betydande antal av tobakshandlarna befunne sig i en svår ställning. Särskilt gällde detta många av dem, som hade den minsta omsättningen. Lösningen av problemet syntes i första hand vara att söka i en förbättrad organisation av handeln, närmast gående ut på en gradvis skeende avveckling av sådana små tobaksaffärer, som på grund av en alltför ringa omsättning förde en tynande tillvaro. Då därför Tobaksmonopolet funnit sig böra i vissa fall, efter prövning av föreliggande omständigheter, bevilja visst engångsbelopp såsom avveckiingshjälp, förefölle det departementschefen, att man vore inne på en riktig väg. Genom en dylik utveckling komme uppenbarligen för de kvarlevande mera livskraftiga affärerna möjlighet att beredas till ökad omsättning och sålunda till en förbättrad ställning. Det syntes departementschefen fördenskull vara att livligt anbefalla, att genom lämpliga åtgärder frän monopolets sida avvecklingen av mindre bärkraftiga affärer i möjligaste mån påskyndades. Såsom ett medel härför syntes i första hand böra tillses, att de ersättningar, som lämnades, bestämdes till skäliga belopp, liksom man över huvud syntes böra framgå ej blott med nödig varsamhet utan ock med största möjliga välvilja mot de handlande, vilkas affärer ställdes på avskrivning. Departementschefen ansåg icke nödigt föreslå Kungl. Maj:t vidtagande av några särskilda åtgärder i det syfte interpellanten föreslagit. T o b a k s m o n o p o l e t s s t ä l l n i n g till i m p o r t e n av t o b a k s v a r o r . Åren 1915 — 1923. 1918 års riksdag biföll av Kungl. Maj:t genom proposition nr 289 framlagt förslag till den ändring i monopolförordningen, att tobaksmjöl icke skulle anses som tobaksvara, som kunde till riket införas av handlande med tobaksvaror. Förordning i ämnet utfärdades den 6 juni 1918 (nr 420).

1918 års riksdag.

38 Genom proposition den 18 mars 1919, nr 323, begärde Kungl. Maj:t riksdagens medgivande till att restitution i viss utsträckning av för importerad tobaksvara erlagd licensavgift måtte kunna medgivas. Enligt förslaget, som var föranlett av prisfallet å tobaksvaror, skulle restitution medgivas endast, där alldeles särskilda billighetsskäl förelåge. Bevillningsutskottet tillstyrkte propositionen men förutsatte, att det avsedda restitutionsförfarandet komme att i tillämpningen bliva begränsat till sådana fall, där verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens krav icke kunde tillgodoses med mindre än att sådan restitution medgåves. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordning i ämnet utfärdades den 27 juni 1919 (nr 134). 1921 års riksdag.

Genom proposition den 4 februari 1921, nr 61, framlades för riksdagen fö r s l a g till förordning avseende bland annat ändrad lydelse av 18 § och 22 § i monopol förordningen. Ändringen av 22 § 1 mom. avsåg ett förtydligande, så att någon tvekan icke skulle kunna råda om att importrätt tillkomme endast den, som bevisligen inom riket yrkesmässigt dreve handel med tobaksvaror. Genom ändringarna i övrigt inrymdes rättighet för Tobaksmonopolet att vid bestämmandet av licensavgiften för importerad tobaksvara pröva, huruvida det av importören begärda priskurantpriset med hänsyn till inom landet gängse priser å tobaksvaror kunde anses giva ett någorlunda riktigt uttryck för det värde, som tobaksvaran vid försäljning i detaljhandeln skäligen kunde anses äga. Därest vid denna prövning det av importören uppgivna priskurantpriset befunnes uppenbart för lågt, skulle till utgångspunkt vid licensavgiftens bestämmande tagas, i stället för priskurantpriset, varans sålunda uppskattade värde. Bevillningsutskottet hade, i betänkande nr 58, icke något att erinra mot de framlagda förslagen men tillade: »Utskottet har endast velat fästa uppmärksamheten på angelägenheten därav, att därest monopolets utövare erhåller den av Kungl. Maj:t föreslagna prövningsrätten vid licensavgiftens bestämmande, utövaren omsorgsfullt undviker att begagna denna rätt på sådant sätt, att enskilda importörer hindras att till priser, som äro lägre än de av monopolet för motsvarande slag av varor tillämpade, men vilka stå i skäligt förhållande till de inköpspris, importörerna fått betala, inom landet försälja sina varor.» Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt. Förordning i ämnet utfärdades den 29 juni 1921 (nr 415). Angående den särskilda skatt, som år 1922 infördes å importerade tobaksvaror, hänvisas till redogörelse under nästa rubrik.

39 T u l l o c h skatt å tobak. Åren 1915—1923. I överensstämmelse med beslut av 1915 års riksdag utfärdade Kungl. Maj:t den 11 juni 1915 kungörelse (nr 214) angående vissa förhöjningar av skattesatserna för tobaksvaror. De nya skattesatserna trädde i kraft den 1 januari 1916. Deras belopp finnas angivna i uppställningen över tobaksskattesatser å sid. 59.

I9i5 års

Den 7 januari 1922 utfärdade Kungl. Maj:t förordning (nr 1) angående förbud mot viss införsel av tobaksvaror. Förbudet, som trädde i kraft den 9 januari 1922, avsåg utom sådana färdiga tobaksvaror, som ännu ej inkommit i tullinlandet, jämväl till tullinlandet redan inkomna tobaksvaror, som ej efter förtullning uttagits från tullverket, och för vilka varor före den 9 januari 1922 licensavgift icke erlagts. Genom proposition den 13 januari 1922, n r 14, föreslog därefter Kungl. Maj:t riksdagen införandet av en särskild, dels efter stycketal, dels efter vikt utgående skatt å tobaksvaror med skattesatser så avpassade, att till riket införda tobaksvaror skulle beskattas högre än i riket tillverkade. De nya skattesatserna skulle träda i kraft dagen efter den, då förordningen angående desamma utkommit från trycket, samt gälla till och med den 30 juni 1923, och skulle de tillämpas jämväl å sådana av handlande med tobaksvaror till riket införda, i tullverkets förvar befintliga tobaksvaror, för vilka före den 9 januari 1922 licensavgift icke erlagts. Närmare uppgifter om orsaken till den föreslagna högre beskattningen å importerade än å inom riket tillverkade tobaksvaror lämnas å sid. 170. Bevillningsutskottet anslöt sig i princip till Kungl. Maj:ts förslag men föreslog vissa ändringar beträffande skattesatserna. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Den 24 februari 1922 utfärdade Kungl. Maj:t dels förordning (nr 67) angående särskild skatt å tobaksvaror, dels kungörelse (nr 68) angående upphävande av förordningen den 7 januari 1922 angående förbud mot viss införsel av tobaksvaror, dels ock kungörelse (nr 77) angående ordningen för framställning om uträknande av licensavgift för till införsel avsedda tobaksvaror och särskild skatt å tobaksvaror. Även utfärdades den 3 mars 1922 kungörelse (nr 78) angående vissa ändringar i gällande tulltaxa, avseende den s. k. resandetullen. De beslutade skattesatserna, som trädde i kraft den 1 mars 1922, finnas angivna i uppställningen å sid. 59.

1922 års n & ag '

Genom proposition den 23 februari 1923, nr 113, framlade Kungl. Maj:t för riksdagen förslag om förnyad särskild skatt å tobaksvaror. Förslaget

1923 års riksdag.

innebar viss omläggning av skattesatserna för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, medan övriga skattesatser lämnades oförändrade. Bevillningsutskottet tillstyrkte (betänkande nr 31) Kungl. Maj:ts förslag. Genom skrivelse den 3 maj 1923, nr 135, anmälde riksdagen, att riksdagen antagit Kungl. Maj:ts förslag. I överensstämmelse med vad bevillningsutskottet i sitt betänkande anfört, framhöll riksdagen tillika följande: »Statsverkets inkomster av tobakshanteringen inflyta — bortsett från ej mindre den kronoskatt, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet har att erlägga, än även utdelningen å de preferensaktier i nämnda bolag, i vilka en mindre del av pensionsförsäkringsfonden är placerad — enligt de från monopolets början gällande bestämmelserna i tre olika former, nämligen dels såsom utdelning å de staten tillhöriga samtliga stamaktierna i bolaget, dels såsom tobaksskatt, vilken utgår med belopp motsvarande vissa procent av priskurantpriset eller varans värde, och dels såsom tullavgifter. Till nämnda skatteformer kommer såsom en fjärde den år 1922 införda särskilda skatten. Den skattebelastning, som sålunda samfällt påvilar tobaksvarorna, är otvivelaktigt synnerligen stark. Därest det kommer att visa sig nödvändigt att även framdeles av tobaken uttaga mera än som inflyter enligt de ursprungliga bestämmelserna, synes det vara lämpligt att taga under omprövning, huruvida tobaksbeskattningen, sådan densamma för närvarande är ordnad, är ur de olika ekonomiska och statsfmansiella synpunkter, som inverka på frågans bedömande, fullt tillfredsställande.» Den 4 maj 1923 utfärdade Kungl. Maj:t förordning (nr 95) angående fortsatt tillämpning av förordningen den 24 februari 1922 angående särskild skatt å tobaksvaror. De nya skattesatserna finnas angivna i uppställningen å sid. 59. B e h a n d l i n g e n v i d 1924 å r s r i k s d a g av frågan o m nytt k o n t r a k t m e d A k t i e b o l a g e t S v e n s k a T o b a k s m o n o p o l e t m. m. Genom proposition den 24 mars 1924, nr 192, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen bland annat: att antaga upprättade förslag till dels förordning om vissa ändringar i monopolförordningen, dels kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa, dels förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror; att bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet träffa tilläggsöverenskommelse till det mellan staten och bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontrakt angående utövande av svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med propositionen bifogat förslag. P å grund av propositionen väcktes flera motioner, vilka i den mån de äro av intresse för nu ifrågavarande utredning beröras i den redogörelse, som lämnas i det följande för bevillningsutskottets betänkande, nr 35, i anledning av propositionen.

4]

Enligt det utdrag av protokoll över finansärenden, som återgives i propositionen, lämnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, vid ärendets föredragning till en början en kort översikt över tobaksmonopolets införande, monopolbolagets tillkomst samt dess dittills varande verksamhet. Vid prövning av frågan om kontraktets uppsägning inställde sig till besvarande två huvudfrågor, den ena huruvida statsmonopol å tobakstillverkningen alltjämt borde bibehållas, och den andra huruvida, därest den förra frågan besvarades jakande, utövandet av statsmonopolet även framdeles borde upplåtas åt enskild. I den förra frågan anförde departementschefen följande: »Såsom i det föregående framhållits, infördes statsmonopol å tobakstillverkningen i vårt land först efter omfattande utredningsarbeten och grundliga överväganden. Vad därvid såsom huvudskäl anfördes för och emot monopolsystemet, synes i det stora hela hava besannats av de gångna årens erfarenhet. Avsikten med tobaksmonopolet var att för staten möjliggöra genomförandet av tobaksbeskattning av tillräcklig elasticitet för att medgiva uttagandet av de ökade inkomster, varav statsverket kunde komma i behov. I sådant hänseende kan monopolet sägas hava väl infriat de förhoppningar, som ställts på detsamma. Statens inkomster av tobakshanteringen under de gångna monopoiåren hava varit betydande, och det vill förefalla, som om dessa icke kunnat med ett annat skattesystem uttagas med större belopp, i allt fall icke utan att den konsumerande allmänheten i högre grad än nu varit fallet måst vidkännas ökade utgifter för tobaksförbrukningen. Och olägenheterna med monopolsystemet synas icke hava varit större än man redan vid dess införande haft anledning att räkna med. Samma skäl, som å r 1914 åberopades till förmån för monopolets införande, kunna således nu, sedan den av monopolets införande betingade organisationen vunnit erforderlig fasthet, så mycket mer anföras till stöd för monopolets fortsatta bibehållande. I detta avseende ifrågasätter jag fördenskull icke någon ändring.» Vidkommande därefter frågan departementschefen:

om statsdrift

eller enskild drift yttrade

»De skäl, som år 1914 anfördes till stöd för överlåtandet å enskild a v utövandet av statens monopolrätt, lära alltjämt äga giltighet, och den vunna erfarenheten av denna anordning kan knappast anses hava givit vid handen något behov av ändring härutinnan. Visserligen har svenska tobaksindustriarbetareförbundet vid en kongress i juli månad 1923 framhållit, att enligt dess mening ett statens eget tobaksmonopol, i vars förvaltning och styrelse tobaksarbetarna hade medinflytande, vore den rätta och lämpligaste lösningen av tobaksindustriens monopolisering. Genom en dylik omläggning skulle, menade man, resultatet av driften giva staten en högre vinst samt arbetarna bliva bättre tillgodosedda såväl i ekonomiskt som i andra hänseenden och framförallt bliva säkerställda som utövare av sitt yrke. J a g har svårt att kunna dela denna kongressens uppfattning. Det vill synas mig, som om kongressen å ena sidan överskattade fördelarna av statsdrift samt å andra sidan dels underskattade betydelsen av det privata initiativ och det personliga affärsintresse, som genom nuvarande anordning kunna utnyttjas till statens bästa, dels förbisåge de olägenheter, som enligt min mening äro och måste vara förknippade med ett statens direkta uppträdande såsom industriell före-

42 tagare i stor skala. Och vad särskilt beträffar arbetarnas ställning i det nuvarande monopolföretaget, lärer allt tyda på, att företagets ledning förstått att i skilda avseenden väl sörja för arbetarnas bästa. J a g finner alltså icke anledning föreligga att ifrågasätta en så väsentlig förändring, som att staten själv övertog och utövade tobaksmonopolet.» I likhet med departementschefen fann utskottet skäl icke föreligga att frångå anordningen med statsmonopol å tobakstillverkningen eller att däri ifrågasätta någon ändring med avseende å monopolets allmänna utformning eller utövande. I det följande redogöres för propositionens och utskottsbetänkandets innehåll i övrigt med begagnande av förut använda rubriker. Ersättningar och understöd i anledning av monopolets införande. Närmast i anledning av framställning från arbetslöshetskommissionen föreslogs i propositionen, att kostnaden för understöd, som kunde komma att utgå på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409), skulle åvila monopolbolaget. Bestämmelse därom infördes i nedan omnämnd tilläggsöverenskommelse till kontraktet mellan staten och monopolbolaget. Utskottet hade icke något att erinra mot detta förslag. Staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Det mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet avslutade kontraktet om utövandet av statens tobaksmonopol gällde till utgången av år 1924 samt skulle sedermera förlängas för tio år i sänder, där ej från statens sida uppsägning skedde. Uppsägning skulle ske minst sex månader före kontraktets utlöpande. Från bolagets sida var kontraktet ouppsägbart. Därest staten begagnade sin rätt att uppsäga kontraktet, skulle staten vara skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinsten för sista räkenskapsåret. I en inom finansdepartementets lagbyrå upprättad promemoria hade ifrågasatts, huruvida det icke borde tagas under övervägande att begränsa kontraktstiden till att avse fem i stället för tio år, och förslag till bestämmelse om sådan ändring i kontraktet hade upprättats. I yttrande häröver hade styrelsen för Tobaksmonopolet anfört: »Det ligger i sakens natur, att ledningen av ett av oktroj beroende industriföretag av stor omfattning lätt kan komma att lida av osäkerhet och obeslutsamhet mot slutet av en oktrojperiod, då ju helt naturligt styrelsen drager sig för att vidtaga åtgärder, som ingripa i företagets gång på andra sidan oktrojperioden. Det är också självfallet, att alla de olikartade intressen, som stå i relation till Tobaksmonopolets verksamhet, vid en oktrojtids utgång finna ett lämpligt tillfälle att försöka se sig själva till godo och göra sitt bästa att få även av statsmakterna prövade framställningar ånyo behandlade. Av allt detta lider kontinuiteten av företagets skötsel, utan att, såvitt styrelsen kan finna, något motsvarande gagn vinnes. Det har ej heller

48 anförts något som helst skäl till att en så grundläggande bestämmelse i det mellan staten och Tobaksmonopolet ingångna kontraktet nu skulle ändras. Av dessa skäl anser sig som sagt styrelsen böra avråda från denna punkts upptagande i kontraktsförslaget.» För egen del anförde departementschefen i detta ämne: »Jag anser lämpligt, att staten vid upplåtandet av monopolrätten nu icke binder sig för en längre tid framåt än fem år. För ett med monopolbolaget jämförligt företag, nämligen Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, är oktrojtiden bestämd till fem år. Vidare är jag för min del ej övertygad om att icke nya former för monopolrättens handha vande kunna ifrågakomma. Vid sådant förhållande och då de erinringar, som framställts från monopolbolagets styrelse, icke synas mig kunna tillmätas någon avgörande betydelse — såvitt jag har mig bekant, hava olägenheter av den art, styrelsen antytt, icke nu vid oktrojtidens stundande utgång i nämnvärd grad gjort sig kännbara — förordar jag en begränsning av upplåtelsetiden till fem år.» Departementschefen berörde därefter tobaksmonopolets ställning till odlingen av tobak, tobakshandeln och importen av tobaksvaror. För hans uttalanden i dessa ämnen lämnas redogörelse under respektive rubriker. Departementschefen fann icke skäl att i nämnda avseenden ifrågasätta ändring i den bestående ordningen. Enligt departementschefens mening mötte därför icke hinder för att åt kontraktet med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet gåves förlängd giltighet. Ej heller förelåge eljest skäl att uppsäga nämnda kontrakt, därvid departementschefen dock utgick ifrån att vissa tillägg till detsamma kunde behöva vidtagas. Bolagets handhavande av monopolrätten hade icke givit anledning till berättigade erinringar, ett omdöme, som syntes allmänt kunna vitsordas, särskilt om hänsyn toges till de onormala förhållanden, varunder bolaget började sin verksamhet och som sedan fortvarit under flertalet av bolagets verksamhetsår. Bolagets ställning vore god och dess förvaltning, såvitt departementschefen kunnat utröna, väl organiserad. Departementschefen ansåg sig alltså böra tillstyrka, att statens monopolrätt alltfort upplätes åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. De tillägg till det gällande kontraktet, som departementschefen ansåg önskvärda, hade sammanfattats i ett förslag till tilläggsöverenskommelse till kontraktet, vilken skulle äga tillämpning från och med den 1 juli 1924. Genom densamma skulle avtalet den 25 februari 1922 mellan staten och Tobaksmonopolet upphävas. I likhet med departementschefen förordade utskottet, att statens monopolrätt alltjämt skulle upplåtas åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet på i huvudsak oförändrade villkor. Utskottet hade icke något att erinra mot förslaget, att monopolrätten skulle upplåtas på endast fem år, och hade icke heller i övrigt någon erinran att göra mot förslaget till tilläggsöverenskommelse.

44 Tobaksmonopolets ställning till tobaksodlingen. 1924 års riksdag.

I propositionen framhölls, att monopolets införande såvitt försports, icke i anmärkningsvärd mån hade inverkat störande på den inhemska tobaksodlingen, och ändring i de bestående förhållandena härutinnan hade icke heller från något håll ifrågasatts. Utskottet gjorde intet uttalande i ämnet. Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror.

:92a"års ag '

Enligt vad i propositionen anfördes hade förhållandet mellan Tobaksmonopolet och detaljhandeln visat sig på enstaka punkter vara mindre tillfredsställande. I det stora hela hade dock den fria handelns bestånd vid sidan av monopolet icke i principiellt avseende givit anledning till särskild erinran. Vid sådant förhållande vore icke påkallat att ifrågasätta någon omläggning, såvitt avsåge organisationen av handeln med tobaksvaror. F r å n handlandekåren hade framförts vissa speciella önskemål, vilka av departementschefen närmare berördes. Representanter för tobakshandlarekåren hade i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 1 november 1923 framhållit önskvärdheten av åtgärders vidtagande i syfte, att återförsäljarnas antal skulle begränsas genom utlösning av mindre bärkraftiga affärer, att i avvaktan på denna reglering, som endast kunde genomföras så småningom, monopolboiagets försäljningsrabatt bestämdes till minst 16 procent av varans priskurantpris, så att åtminstone de tobaksaffärer, som hade naturliga betingelser att bestå, kunde existera, att premierabatt å cigarrer beviljades i likhet med vad som skett under år 1922, att olaga försäljning av tobaksvaror om möjligt förhindrades, samt att återförsäljarna erhölle medinflytande i monopolbolagets styrelse. Från enstaka handlande hade hemställts, att monopolbolagets försäljningsrabatt måtte bestämmas till lägst 18 procent av priskurantpriset. Vidare hade styrelsen för tobakshandlarnas riksförbund i skrivelse den 15 februari 1924 förnyat en tidigare hemställan om vidtagande av åtgärder till skapande av garantier, som vore ägnade att trygga tobakshandlarnas ekonomiska existens. Efter det departementschefen ingående berört tobakshandlarnas ställning till monopolbolaget och vad i frågan tidigare förekommit samt därvid redogjort för det av honom vid 1921 års riksdag avgivna interpellationssvaret, yttrade departementschefen vidare: »Vid de förnyade överväganden, jag nu ägnat denna fråga, har jag icke funnit anledning att i det stora hela frångå den uppfattning, jag i mitt nyss återgivna interpellationssvar uttalade år 1921. Det synes mig förklarligt, att den speciella tobakshandlarekåren strävar efter att åt sina medlemmar förskaffa bästa möjliga försäljningsvillkor och på så sätt söker verka för en allmän höjning av kårens ekonomiska ställning. Naturligt är också, att uppmärksamheten därvid i första hand riktas på de rabattförmåner, som vid försäljning tillgodokomma dessa. Tobakshandlarnas existens beror emellertid i hög grad jämväl av omsättningen. Vid sådant förhållande

45 och då enligt förut av mig lämnade uppgifter över en tredjedel av tobaksspecialisterna fortfarande har en årlig omsättning, som ej uppgår till 20 000 kronor, synes mig grunden till de mindre gynnsamma förhållandena inom kåren icke vara så mycket att söka i rabatternas nuvarande läge som fastmera i åtskilliga av vederbörandes ringa handelsomsättning. J a g håller således alltjämt före, att frågan om tobakshandlarnas förbättrade ställning icke kan finna sin lösning genom en reglering av rabattsatserna. Utöver vad jag framhöll 1921, vill jag beträffande dessa senare endast uttala, att jag har anledning förvänta, att monopolbolaget icke vill underlåta tillse, att försäljningsrabatten såväl till tobaksspecialisterna som till andra återförsäljare så avväges, att den i genomsnitt täcker försäljningskostnaderna, där dessa i förhållande till omsättningen och jämväl i övrigt äro rimliga, samt därutöver lämnar skälig försäljningsvinst, I anslutning till vad styrelsen (för monopolbolaget) framhållit torde styrelsen sålunda vid förskjutningar i de förhållanden, som äro normerande för försäljningsrabattens bestämmande, ägna rabattfrågan vederbörligt beaktande samt därvid, så långt som är förenligt med en rationell skötsel av bolagets rörelse och nöjaktig hänsyn till allmänheten, tillgodose återförsäljarnas berättigade intressen. En fråga att av styrelsen tagas under övervägande synes mig ock vara, huruvida icke vissa kategorier av återförsäljare, vilka hava jämförelsevis små omkostnader och vilkas verksamhet i övrigt icke är hänförlig till handel i vanlig bemärkelse, såsom kiosker, kaféer, automater m. fl., borde kunna till förmån för övriga återförsäljare åtnöjas med något lägre rabatt. Det förefaller mig slutligen kunna göras till föremål för undersökning från styrelsens sida, huruvida icke vid utsläppandet i handeln av nya märken reklamrabatt kunde lämnas i större utsträckning än hittills, varigenom, samtidigt som försäljningen stimulerades, vederbörande återförsäljare under tiden för märkenas inarbetande erhölle en något ökad förtjänst. En verklig förbättring i specialtobakshandlarnas ställning torde emellertid, såsorn jag tidigare framhållit, vara att vinna allenast genom en förbättrad organisation av handeln, närmast gående ut på avveckling av mindre bärkraftiga affärer. Denna avveckling har monopolbolagets styrelse, efter vad det vill synas, påskyndat i önskvärd riktning, och de utlösnings belopp, som under de gångna åren utbetalts, äro ej oväsentliga. E t t fortsatt framskridande på denna väg bör tydligen alltjämt ske. De senare årens erfarenhet giver ock vid handen, att uppsättandet av nya tobaksaffärer synes ske med en viss varsamhet. I vad den nu föreliggande framställningen innefattar yrkanden om åtgärder till förekommande av olaga tobakshandel tillåter jag mig erinra om följande. I lagen den 30 maj 1919 (nr 270) om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse givas åtskilliga föreskrifter med avseende a tiden för öppethållande av handelsbod i allmänhet. Lagen har avseende jämväl å tobaksaffär. Från tillämpning av lagens stadganden äro emellertid undantagna bland annat för resande avsedd försäljning vid järnvägs- eller ångbåtsstation samt försäljning, som bedrives under utövning av eller i samband med kafé- eller restaurangrörelse och sker allenast till förtäring eller förbrukning å stället. Tobakshandlarna framhålla nu, att olaglig försäljning av tobaksvaror från kiosker och kaféer försigginge i stor utsträckning. Reglerandet av denna fråga är givetvis av synnerligen grannlaga natur. Emellertid synes mig monopolbolaget skäligen kunna öva den tillsyn å försäljningen, att återförsäljare, som enligt monopolbolaget tillhandakommen

46 underrättelse blivit dömd för olaga tobakshandel, från bolagets sida uppmärksamgöres å nödvändigheten att' följa givna föreskrifter med avseende å handelns utövande, vid äventyr att eljest varda berövad möjligheten att hos monopolbolaget mot rabatt inköpa tobaksvaror. Likaledes vill det framstå som ett önskemål, att bolaget i största möjliga utsträckning förser kiosker och kaféer med varor i sådana förpackningar, att styckeförsäljning därur lämpligen kan äga rum. Vidkommande slutligen det framställda yrkandet om beredande åt handlandekåren av medinflytande i monopolbolagets styrelse torde det syfte, som därmed avses, kunna i ej ringa mån tillgodoses genom ömsesidig strävan till förtroendefullt samarbete.» Utskottet gjorde följande uttalande i ämnet: »Utskottet inser å ena sidan till fullo vikten av att försäljningsorganisationen ordnas efter ekonomiska och affärsmässiga principer till nedbringande av försäljningskostnaden. Men å andra sidan hyser utskottet den uppfattningen, att, även inom den ungefärliga ramen för de nuvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något större utsträckning än hittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering av rabattsatserna. Därvid bör uppenbarligen i främsta rummet hänsyn tagas till sådana detaljhandlare, som utöva tobaks varuförsäljning såsom huvudsaklig förvärvskälla. I övrigt vill utskottet särskilt understryka vikten av förtroendefull samverkan mellan monopolbolaget och handelns utövare. » Tobaksmonopolets ställning till importen av tobaksvaror. Beträffande frågan om monopolets förhållande till importen anförde departementschefen i propositionen följande: »Vid tiden för förarbetena till Tobaksmonopolets införande framhöll kommerskollegium i avgivet yttrande, att handlandenas fria importrätt enligt kollegiets åsikt utgjorde ett betydelsefullt regulativ på monopolets arbetssätt, produkter och prissättning. Till detta uttalande kan jag giva min anslutning. Visserligen äro med den fria importen förenade åtskilliga olägenheter, från vilka icke kan bortses. Den kan leda till inskränkningar i en efter förhållandena väl avpassad arbetarstam och medföra betänkliga rubbningar i en på viss konsumtion inriktad tillverkning med däri bundna kapitalvärden. Den kan ock vålla exempelvis ökade kostnader i form av annonser och annan reklam för den inhemska tillverkningen. H u r u kännbara dessa olägenheter än kunna anses vara, måste dock importens obestridliga värde såsom reglerande faktor i förut angivna hänseenden bliva bestämmande för den fria importens bibehållande. Det är alltså av vikt, att importrätten icke så betungas, att den blir skenbar, likaväl som staten har ett omedelbart intresse av att importen icke tager sådan omfattning, att den alltför menligt inverkar på den inhemska näringen.» I en skrivelse den 9 november 1923 hade svenska tobaksengrossisternas förening framfört vissa önskemål med avseende å importhandelns ställning till Tobaksmonopolet. Föreningen hade ifrågasatt, att importörkåren måtte tillerkännas en rättsligt skyddad och avgränsad ställning, samt att en avveckling eller utlös-

47 ning måtte ske i syfte att förbehålla importen åt de importörer, som dittills haft import till sitt huvudsakliga näringsfång. Tillika hade föreningen anhållit, att restitution av er lagd licensavgift måtte beviljas i fall, då den vara, vara avgiften beräknats, erhölle sitt priskurantpris sänkt, eller då varan på grund av dess mögliga eller eljest skadade skick för förstöring överlämnades till Tobaksmonopolet. Vidare hade föreningen hemställt, att tobaksvara, som till riket inkommit och licensbehandlats, måtte få reexporteras med rätt för importören att vid kommande dylik behandling bliva gottskriven för å varan erlagd licensavgift. Slutligen hade föreningen begärt, att ersättning för de förluster, som drabbat importörer av tobaksvaror genom det av Kungl. Maj:t den 7 januari 1922 utfärdade importförbudet för sådana varor, måtte beredas vederbörande i form av dels restitution av erlagd skatt för tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av förbudet, dels rätt till förtullning från tullager av där kvarliggande tobaksvarupartier utan erläggande av den särskilda skatten. Till genomförandet av vare sig önskemålet om en särskild ställning för importörkåren eller en reglering av importen på sätt föreningen ifrågasatt kunde departementschefen icke lämna sin medverkan. Ett tillmötesgående av dessa krav skulle enligt departementschefens mening uppenbarligen äventyra det egentliga värdet med den fria importens bestånd jämsides med monopolverksamheten. Beträffande frågan om restitution av erlagd licensavgift lämnade departementschefen en redogörelse för vad i frågan tidigare förekommit. Av denna redogörelse framgick, att beträffande återbetalning av licensavgift för det dåvarande gällde efter beslut av riksdagen, att sådan kunde förekomma, då verkställd utredning tydligt ådagalagt, att billighetens krav icke kunde tillgodoses, med mindre sådan restitution medgåves. Vidare gällde enligt förklarande av Kungl. Maj:t, att restitution kunde få av monopolbolaget medgivas, där importerad tobaksvara utan importörens vållande skadats före eller under licensbehandlingen samt till följd därav underkastats förstöring, eller då vissa på licensavgiftens storlek inverkande misstag förekommit vid licensbehandlingen. Det syntes departementschefen, att det känsliga avgörandet från fall till fall, huruvida billighetsskäl kunde anses föreligga eller icke, vore en föga tillfredsställande anordning. Denna anordning borde upphöra och den i ämnet den 27 juni 1919 utfärdade kungörelsen upphävas. Dock syntes lämpligt, att importör därvid bereddes möjlighet att ännu någon tid, förslagsvis till 1924 års utgång, få restitutionsansökning beträffande vara, som till riket inkommit, innan kungörelsen trätt u r kraft, prövad enligt bestämmelserna i nämnda kungörelse. Departementschefen föreslog, att i monopolförordningen borde intagas uttrycklig föreskrift därom, att nedsättning i priskurantpriset icke berättigade till återbekommande av erlagd licensavgift. Den reglering av licensavgifter, som enligt Kungl. Maj:ts nyssnämnda

48 förklarande kunde av monopolets utövare vidtagas vid skada å varan eller misstag beträffande denna i sammanhang med licensbehandlingen, syntes böra, såsom innebärande allenast en rättelse av förelupna fel vid licensbehandlingen, även i fortsättningen bestå. Vad anginge frågan om restitution av licensavgifter vid utförsel ur riket av tobaksvaror hade enligt departementschefens mening tillräckliga skäl ej visats föreligga för medgivande av en så omfattande och ur det allmännas synpunkt vansklig åtgärd. Frågan om restitution av tullavgift förfölle i och med det föreslagna upphävandet av tullpliktigheten för tobaksvaror. I övrigt borde restitutionsfrågan, enligt departementschefens förmenande, vinna sin lösning genom införande av den av departementschefen tillstyrkta nya lagerhusinstitutionen, tobaksskattelager, vilken komme att bereda importörerna ungefär samma ställning som monopolets utövare i avseende å rätten att få beskattningen av tobaksvaror förlagd så nära försäljningstillfället som möjligt samt hur ringa del som helst av dessa skattebelagd. Importörernas begäran om restitution av särskild skatt å tobaksvaror, som kvarhållits hos tullverket i anledning av införselförbudet år 1922 men sedermera uttagits, kunde departementschefen icke tillstyrka. Däremot tillmötesgick propositionen i viss omfattning yrkandet om utförtullning utan erläggande av särskild skatt av de ännu å tullnederlag kvarliggande tobaksvaror, som drabbats av importförbudet. I en av hr Winkler m. fl. i andra kammaren väckt motion hade hemställts, dels att importör måtte medgivas generell rätt till restitution av erlagd licensavgift å tobaksvara, så snart varan överlämnas till monopolets utövare för förstöring eller ur riket återutföres, dels att riksdagen måtte medgiva, att vid bedömande av billighet jämlikt kungörelsen den 27 juni 1919 hänsyn tages jämväl till annat än till sökandens ekonomiska ställning. Utskottet anslöt sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit i anledning av de framförda önskemålen inom importhandeln. Med beaktande av vad som i den av hr Winkler m. fl. väckta motionen i första punkten anförts samt i viss analogi med den lättnad, som i propositionen förordats i fråga om utförtullning av före angiven dag införda men å tullnederlag ännu kvarliggande tobaksvaror, ansåg utskottet dock billigt, att restitution för någon del av erlagd licensavgift måtte åtnjutas i fall, då varan överlämnades till monopolets utövare för förstöring eller återutfördes till utrikes ort, varunder icke borde inbegripas svensk frihamn. Den del, som skulle få restitueras, syntes utskottet skäligen böra bestämmas till det belopp, som utgjordes av den å varan enligt 18 § monopolförordningen i dess dåvarande lydelse belöpande skatt. Denna av särskilda billighetsskäl föranledda utvidgning av restitutionsrätten syntes böra avse allenast sådana varor, som införts före ikraftträdandet av den nya ordningen med tobaksskattelager, och gälla endast en kortare tid. I sistnämnda avseende föreslog utskottet, att ansökning

49 om restitution skalle vara vederbörligen ingiven före den 1 januari 1925. Restitutionsförfarandet syntes av Kungl. Maj:t lämpligen böra så anordnas, att sökande erhölle resiitutionsbeloppet i form av en utav monopolets utövare utställd anvisning, som finge av sökanden användas som betalningsmedel vid erläggande av licensavgift för senare av honom införda varor. Att gå längre, än vad utskottet sålunda förordat, syntes icke böra ifrågakomma. Det syntes isynnerhet icke föreligga något skäl att för framtiden, sedan tobaksskattelager inrättats, från vilket vederbörande kunde uttaga h u r små kvantiteter som helst, upptaga som restitutionsgrund den omständigheten, att varan förstördes eller reexporterades. Tull och skatt å tobak. I anledning av 1923 års riksdags skrivelse med anhållan om närmare utredning i fråga om tobaksbeskattningens framtida ordnande hade inom finansdepartementet verkställts utredning i det av riksdagen angivna syftet. Det i propositionen framlagda förslaget beträffande tobaksbeskattningen innebar i sina huvuddrag, att de dåvarande tullavgifterna å såväl råtobak som färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående skatt, i samband varmed till skydd för den svenska odlingen monopolets utövare berättigades att tillgodoföra sig ett mot råtobakstullen svarande belopp för varje inköpt kilogram av svensk tobak, att den ordinarie och särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, tre procent av monopolbolagets totalomsättning överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget, som då utgick med 18 procent av priskurantpriset, begränsades till högst 14 procent av samma pris, att skattesatserna de olika varuslagen emellan så avvägdes, att med utgångspunkt från den dåvarande skattebelastningen den föreslagna överföringen av vinst till skatt i huvudsak drabbade röktobak, som då var lågt beskattad och som visat den ojämförligt kraftigaste omsättningen, samt därefter i fallande skala snus, cigarretter, tuggtobak och cigarrer, samt att den sedan år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade varorna, bibehölles, ehuru med någon jämkning nedåt. (Beträffande skattesatsernas storlek, se sid. 59.) Vad anginge frågan om överförande, a v vinst till skatt ansåg departementschefen, att den inkomst, som staten ville erhålla ur tobakshanteringen, för framtiden borde i större utsträckning än då var fallet uttagas i form av skatt, medan utdelningen å såväl stamaktie- som preferensaktiekapitalet borde kunna icke oväsentligt nedsättas. Denna princip vore av den grundläggande betydelse, att densamma, på sätt jämväl två ledamöter av monopolbolagets styrelse förordat, borde i den konsumerande allmänhetens intresse komma till uttryck i avtalet mellan staten och bolaget såsom ledning för bolagets framtida prispolitik. I förslaget till tilläggsöverenskommelse var där4

8619. Monopolkontrollutredningeii.

års 9-

rik8da

50 för införd en bestämmelse om att det åligger Tobaksmonopolet att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, ait vinsten därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen. Enligt förslaget skulle tobaksvaror bliva tullfria. Därmed upphörde rätten att upplägga sådana varor å nederlag och provianteringsfrilager. I stället skulle enligt förslaget inrättas en ny lagerinstitution, benämnd tobaksskattelager. F r å n tobaksskattelager skulle importör kunna för licensbehandling uttaga så stora partier, som han för varje gång funne lämpligt. Vidkommande beskattningens omläggning anförde utskottet i huvudsak följande. Den föreslagna omläggningen av tobaksbeskattningen hade närmast föranleds av 1923 års riksdags skrivelse, i vilken uttalats önskvärdheten av förenkling i de mångahanda former, under vilka staten uttog inkomster av tobakshanteringen. Riksdagens önskningar i nämnda avseende hade vunnit beaktande i Kungl. Majrts förslag, och det sätt, varpå omläggningen genomförts, hade icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet kunde sålunda icke förorda bifall till det motionsvis framförda yrkandet om råtobakstullens bibehållande. De av Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna syntes utskottet hava väl avpassats i syfte att lämna det med förslaget avsedda inkomstresultatet, och skattesatsernas avvägande å de särskilda varuslagen samt å inhemsk och importerad vara hade icke givit utskottet anledning till erinran. De i anledning av tobaksbeskattningens omläggning föreslagna författningsändringarna och nya författningarna hade utskottet funnit ändamålsenliga; särskilt syntes utskottet införandet av den nya lagerinstitutionen, tobaksskattelager, för importörerna medföra ej ringa fördelar. Vidkommande yrkande i hr Bomans i första kammaren väckta motion nr 296 om uteslutande av punkt 5 i förslaget till tilläggskontrakt med monopolbolaget rörande vinstens beräkning vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris kunde utskottet icke dela motionärens uppfattning. Bestämmelsen var enligt utskottets förmenande tvärtom nödig och nyttig i syfte att till allmänhetens fromma hålla varupriserna nere vid det prisläge, som betingades av kostnaderna för varans tillverkning och försäljning, av den för varan bestämda skatten samt av skälig vinst å rörelsen. Att en sänkning av den under de senaste åren till 9 och 10 procent uppgående vinsten å preferensaktier, som äro tillförsäkrade 4 l/t procent och hava företrädesrätt till 6 procent, är berättigad, därom torde, enligt utskottets uppfattning, icke mer än en mening kunna råda. Också hade givetvis den höga vinsten i huvudsak framkallats av onormala förhållanden. Någon fara, att icke preferensaktieägarna skulle erhålla vad de rimligen kunde begära, torde icke föreligga. För ett med monopolbolaget i viss mån jämförligt företag, Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, var vinsträtten för preferensaktierna

51 bestämd till 7 procent, och det torde, enligt utskottets mening, vara anledning antaga, att denna procentsats komme att öva inflytande vid monopolbolagets bedömande av vad som enligt tilläggskontraktet skulle vara skälig vinst. Med omförmälda ändringsförslag i anledning av motion av hr Winkler m. fl. tillstyrkte utskottet bifall till propositionen. liiksdagen biföll bevillningsutskottets hemställan och anmälde i skrivelse den 9 maj 1924, n r 150, sina beslut i ämnet för Kungl. Maj:t. Sedan chefen för finansdepartementet den 16 maj 1924 erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att underskriva tilläggskontraktet till det mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet den 12 februari 1915 upprättade kontraktet i överensstämmelse med det med propositionen nr 192 för riksdagen framlagda förslaget ocli tilläggskontraktet blivit vid stämma den 19 maj 1924 med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet av bolaget godkänt, skedde undertecknandet den 20 juni 1924 (se bilaga 6). Sistnämnda dag utfärdade Kungl. Maj:t följande författningar: nr 245, förordning om vissa ändringar i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket; de i förordningen intagna nya skattesatserna finnas angivna i uppställningen å sid. 59; nr 246, kungörelse angående vissa ändringar i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor samt därvid fogad tulltaxa; n r 247, förordning angående behandlingen av till riket inkommande tobaksvaror; n r 248, kungörelse med vissa ordningsföreskrifter för in- och utförseln av tobaksvaror m. m.; n r 249, kungörelse angående ordningen för framställning om uträknande av licensavgift för till införsel avsedda tobaksvaror; n r 250, förordning angående restitution i vissa fall av erlagd skatt, som ingår i tobakslicensavgift. I det följande föres redogörelsen under varje rubrik i en följd fram till den 1 oktober 1928. Staten o c h A k t i e b o l a g e t S v e n s k a T o b a k s m o n o p o l e t . Åren 1925—september 1928. I proposition den 7 januari 1926, nr 36, behandlades bland annat även frågan om vidgad r ä t t för Tobaksmonopolet till fondering. I skrivelse den 25 september 1925 hade styrelsen för Tobaksmonopolet 1926 års rörande denna fråga framhållit, att det vore synnerligen lämpligt, om ™ksdag. Tobaksmonopolet kunde beredas möjlighet att göra erforderliga avsättningar i vinstregleringssyfte.

52 Styrelsen anförde vidare i en den 24 november 1925 dagtecknad, till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse i huvudsak följande. Möjligheten till dylika avsättningar avsåge att giva monopolbolaget en lättnad vid genomförande av den prispolitik, som bland annat skulle hava till syfte att hålla den utdelningsbara vinsten vid en sådan nivå, att preferensaktieägarna erhölle cirka 7 procents utdelning. Vid den diskussion, som förekommit inom styrelsen rörande de åtgärder, som borde vidtagas, för att bolaget skulle beredas en sådan möjlighet till avsättningar, hade två olika uppfattningar framkommit. Å ena sidan hade framhållits, att bolagets prispolitik jämlikt punkt 5 i det mellan staten och bolaget den 20 juni 1924 träffade tilläggskontraktet borde hava nämnda syfte. Men därest likväl en utdelningsbar vinst utöver 7 procent skulle framkomma, vore det enligt denna mening åtminstone mycket tveksamt, huruvida icke preferensaktieägarnas rätt träddes för när, om icke utdelning av hela vinsten verkställdes eller i varje fall medlen finge kvarstå å vinst- och förlustkonto. Om överskjutande vinstmedel skulle fonderas, borde detta ske på ett sätt, som tillförsäkrade preferensaktieägarna del i sålunda fonderade medel. Företrädarna för den andra uppfattningen hade betonat, att därest preferensaktieägarna tillförsäkrades rätt till 7 procents utdelning, innan fondering av vinstmedel finge äga rum, preferensaktieägarna — med hänsyn till av bevillningsutskottet i anslutning till punkt 5 i förslaget till tilläggskontrakt, gjorda uttalanden, vilka vunnit riksdagens godkännande — icke kunde grunda några juridiska anspråk på del i sådana fonderade medel. Då det vore för bolagets skötsel önskvärt, att en fondavsättning tillätes, hade styrelsen enats om ett förslag av innebörd, att möjlighet till fondavsättning bereddes bolaget, sedan 7 procents utdelning till preferensaktieägarna ägt rum. Styrelsen hade därvid tänkt sig, att till tryggande av 7 procents utdelning å preferensaktierna och däremot svarande utdelning å stamaktierna avsättning i första rummet skulle ske till en vinstregleringsfond samt att, sedan sådan fond uppgått till 5 miljoner kronor, avsättning till andra fonder finge äga rum. Departementschefen ansåg i likhet med monopolbolagets styrelse, att då det med hänsyn till omfattningen av bolagets verksamhet kunde erbjuda svårighet att verkställa affärsberäkningarna så, att bolaget för varje år erhölle just den vinst, som förutsattes i punkt 5 av tilläggskontraktet den 20 juni 1924, borde bolaget erhålla möjlighet till ytterligare fondbildning. Med hänsyn till de av riksdagen år 1924 godkända uttalandena angående skälig norm för aktieutdelningen funne departementschefen betänkligheter icke kunna resas mot det av styrelsen föreslagna stadgandet om avsättning till en vinstregleringsfond och — sedan denna uppnått angiven storlek — jämväl till andra fonder. För genomförandet av styrelsens förslag om rätt till ytterligare fondbildning erfordrades ändring i kontraktet mellan staten och bolaget.

53 Genom propositionen föreslogs sådan ändring i kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet den 12 februari 1915, att bolaget skulle medgivas rätt till fondering. Sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, skulle avsättning kunna ske till vinstregleringsfond och, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5 000 000 kronor, jämväl till andra fonder. Bevillningsutskottet (betänkande nr 6) hade icke någon erinran att framställa mot den föreslagna ändringen i det mellan staten och monopol bolaget den 12 februari 1915 upprättade kontrakt. Men det hade icke undgått utskottets uppmärksamhet, att, till följd av berörda ändring av kontraktet, vinstmedel, som icke äro erforderliga för rörelsens bedrivande, skulle komma att hopsparas hos bolaget. Det syntes därför, enligt utskottets mening, böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången av avtalstiden en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten omedelbar dispositionsrätt till de medel, som med de föreslagna bestämmelserna skulle komma att fonderas hos bolaget. Riksdagen godkände utskottets ståndpunkt. Den 19 februari 1926 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att å statens vägnar underskriva överenskommelse om ifrågavarande ändring i det mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet den 12 februari 1915 upprättade kontraktet. Sedan Tobaksmonopolets bolagsstämma för sin del godkänt förslaget, undertecknades överenskommelsen (bilaga 7).

T o b a k s m o n o p o l e t s ställning till t o b a k s h a n d e l n . Åren 1925—september 1928. I skrivelse till chefen för finansdepartementet den 18 december 1924 anmälde styrelsen för Tobaksmonopolet, att den vid ett flertal sammanträden prövat och övervägt de frågor, som stodo i samband med ordnandet av detaljhandeln med tobaks varor. Styrelsen redogjorde därefter för de uttalanden, som rörande detaljhandeln gjorts i propositionen nr 192 till 1924 års riksdag. Ett genomförande av dessa förslag skulle enligt styrelsens mening i stort sett icke leda till åsyftat resultat. Särskilt ville styrelsen göra gällande, att en differentiering av rabattsatsen till förmån för vissa handlande skulle vara förenad med synnerliga svårigheter och giva anledning till ständiga meningsskiljaktigheter mellan bolaget och dess återförsäljare. Återförsäljarerabatten å tobaksvaror borde, enligt styrelsens mening, bestämmas icke efter vissa handlandes eller handlandegruppers uppgivna behov utan — liksom fallet var inom andra branscher — uteslutande efter vad som erfordrades för att bolagets varor på lämpligt sätt bleve tillgängliga för den konsumerande allmänheten.

54 Sedan Sveriges tobakshandlares riksförbund hemställt att, genom medverkan av chefen för finansdepartementet underhandlingar mellan Tobaksmonopolet och förbundet måtte åvägabringas rörande förbättrande av specialtobakshandlarnas ställning, kallade departementschefen den 24 juli 1925 representanter för Tobaksmonopolet och förbundet till överläggningar i denna fråga, därvid särskilt till behandling upptogs spörsmålet, huruvida specialtobakshandlarna kunde beredas fördel genom högre rabatt. Sedermera meddelade Tobaksmonopolets styrelse i skrivelse den 25 september 1925, att styrelsen, som ansåg sig icke kunna frånträda sin i skrivelsen den 18 december 1924 intagna ståndpunkt, emellertid ville hemställa om åtgärder för avlösning av de särskilda hänsyn, vilka vissa tobakshandlare i enlighet med 1914 års riksdagsbeslut skulle kunna anses berättigade a t t fortfarande åtnjuta. Därest denna hemställan vunne bifall, förklarade sig styrelsen villig att till blivande bolagsstämma ingå med förslag om att bolaget, under förutsättning att detsamma för framtiden finge fullt fria händer att ordna handeln efter de grundsatser, som för bolaget vore lämpligast, skulle åtaga sig att bära kostnaden för avlösningen. Efter ytterligare överläggningar i ärendet förhandlade Tobaksmonopolets styrelse och representanter för tobakshandlarnas riksförbund på grundval av ett av bolagsstyrelsen framlagt förslag av huvudsakligen följande innehåll. Tobaksmonopolet skulle åtaga sig att bära kostnaderna för en avlösning av de särskilda hänsyn mot tobakshandlarna, varpå 1914 och 1924 års riksdagar gjort häntydan. Ersättning skulle, med vissa undantag, utgå endast till tobakshandlare, som år 1918 varit i bolagets böcker upptagen såsom tobaksspecialist samt i denna egenskap under nämnda år erhållit »avlösning». Ersättning skulle i regel utgå med ett belopp, motsvarande 8 procent å den totalsumma, för vilken vederbörande handlande enligt bolagets räkenskaper under år 1924 inköpt tobaksvaror från bolaget, dock lägst med 1200 kronor och högst med 3 000 kronor. Fråga om ersättning skulle prövas av en på visst sätt tillsatt kommission. Sveriges tobakshandlares riksförbund skulle förklara, att genom denna överenskommelse de särskilda hänsyn gentemot tobakshandlarna, vara 1914 och 1924 års riksdagar gjort häntydan, blivit fullständigt och slutligt avlösta. Varje handlande, som av kommissionen tillerkändes ersättning, skulle dessutom mot beloppets utfående skriftligen förklara, att han erhållit fullständig och slutlig ersättning för ifrågavarande, av riksdagen åsyftade hänsyn. — Bolaget skulle vidare förbinda sig att avsätta en fond av 600 000 kronor, som skulle förräntas efter 5 procent och varav avkastningen finge användas till understöd åt sådana f. d. tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet funnes vara i särskilt behov därav. Fonden skulle tillhöra bolaget och skulle, sedan anledning att utdela understöd enligt de i överenskommelsen givna principer icke vidare förelåge, tillika med odisponerade räntor återgå till bolagets M a disposition. — Det förutsattes, att överenskommelsen genom Kungl. Maj:ts

55 försorg i en eller annan form förelades riksdagen till godkännande, och att densamma jämväl antoges av Tobaksmonopolets bolagsstämma. Det förutsattes vidare, att, sedan överenskommelsen blivit sålunda godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skulle vara oförhindrat att i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga grundsatser, som bolaget funne vara riktiga. Avtalsförslaget anmäldes för 1926 års riksdag genom proposition den 7 .januari 1926, nr 36, i vilken även behandlades andra frågor rörande Tobaksmonopolet. Rörande avtalsförslaget anförde departementschefen följande: »Genom den organisation, som givits Tobaksmonopolet, och de direktiv, vilka tid efter annan lämnats av statsmakterna, hava dessa sökt bland annat sörja för att specialtobakshandlarnas ställning icke försämrades genom monopolbolagets verksamhet. Nämnda handlaregrupp ansågs till en början få sina intressen tillgodosedda genom åtnjutande av viss tilläggsrabatt. Emellertid befanns sådan rabatt olämplig, och i anledning härav infördes under ä r 1918 enhetlig rabattsats mot särskild ersättning till specialtobakshandlarna för den frångångna förmånen. Ehuru det från monopolbolagets sida gjorts gällande, att de personer, som uppburit gottgörelse i angivna hänseende, därefter icke kunna göra anspråk på någon förmånsställning i förhållande till övriga återförsäljare av bolagets varor, har 1924 års riksdag, såsom förut nämnts, haft vissa uttalanden, vilka tolkats så, att särskilda hänsyn borde tagas till sådana detaljhandlare, som utövade tobaksvaruförsäljning såsom huvudsaklig förvärvskälla, samt att vederbörandes intressen kunde tillgodoses genom lämplig differentiering av rabattsatsen. Monopolbolagets styrelse har dock ansett sådan differentiering oförenlig med drivande av bolagets rörelse enligt sunda affärsprinciper, i anledning varav förslag om andra åtgärder till specialtobakshandlarnas förmån varit under övervägande. Efter prövning av olika förslag hava monopolbolagets styrelse och Sveriges tobakshandlares riksförbund förhandlat på grundval av det förslag till avtal, för vilket jag nyss redogjort. Det föreliggande avtalsförslaget innebär i huvudsak engångsgottgörelse till de tobakshandlare, vilka å r 1918 varit i monopolbolagets böcker upptagna såsom tobaksspecialister och i denna egenskap under nämnda år erhållit viss ersättning av bolaget. Det är emellertid icke otvivelaktigt, att ett avtal med dylikt innehåll kan grundas på de av riksdagen gjorda uttalandena eller att monopolbolaget vinner det med avtalets genomförande avsedda syftet. Vid sådant förhållande är jag visserligen icke beredd att nu tillstyrka någon åtgärd från statsmakternas sida i förevarande fråga. Men det har synts mig lämpligt att i detta sammanhang redogöra för densamma, på det att vad som sålunda förekommit må bringas till riksdagens kännedom.» I betänkande nr 6 anförde bevillningsutskottet rörande ovannämnda spörsmål: »Vad — — — angår frågan om åtgärder för tillgodoseende av specialtobakshandlarnas önskemål, uttalade 1924 års bevillningsutskott den uppfattningen, att, inom den ungefärliga ramen för de dåvarande försäljningskostnaderna, hänsyn i något större utsträckning än dittills skulle kunna tagas till de olika handlaregruppernas behov genom lämplig differentiering

1926 års "ksdag.

56 av rabattsatserna. Mot en sådan åtgärds Lämplighet ur merkantil synpunkt hava starka betänkligheter rests från monopolbolagets sida. Då — — — förslaget till ordnande av mellanhavandet mellan bolaget och vissa återförsäljare torde tillgodose alla de berättigade anspråk på gottgörelse, som kunna resas från deras sida, utan att därigenom åtgärder tillgripas, som u r synpunkten av rörelsens affärsmässiga drivande befinnas vara mindre tilltalande, anser utskottet det kunna försvaras, att en uppgörelse träffas i huvudsaklig överensstämmelse med berörda förslag. Därest en dylik överenskommelse kommer till stånd, anser utskottet, att bolaget helt fullgjort de särskilda förpliktelser mot tobakshandlarna, vara riksdagen år 1924 liksom år 1914 häntytt.» Riksdagen godkände utskottets ståndpunkt. I huvudsaklig överensstämmelse med förutnämnda avtalsförslag träffades den 30 april 1926 överenskommelse i ämnet mellan Tobaksmonopolet och Sveriges tobakshandlares riksförbund.

T o b a k s m o n o p o l e t s ställning till i m p o r t e n av t o b a k s v a r o r . Åren 1925—september 1928. I förutnämnda proposition den 7 januari 1926, nr 36, omtalades, att Svenska Tobaksengrossisternas förening i en den 19 december 1925 till departementschefen ingiven skrivelse framfört vissa önskemål i avseende å importen av tobaksvaror. Föreningen meddelade, att den med representanter för Tobaksmonopolet överlagt om möjlighet till en omläggning av nuvarande system för importen, innebärande den fria importhandelns avskaffande mot gottgörelse till näringsidkarna inom denna gren av handeln. Då föreningen emellertid förutsatte, att en prövning av berörda fråga icke kunde komma att äga rum vid 1926 års riksdag, anhöll föreningen om vidtagande av andra åtgärder i importörernas intresse. Under framhållande att gällande skattesatser icke längre tilläte upprätthållande av importens ställning såsom nödig och nyttig regulator å monopolbolagets verksamhet, hemställde föreningen om nedsättning av skatten a importvarorna. Vidare uttalade föreningen önskvärdheten av åtskilliga bestämmelser, avseende skydd för föreningens medlemmar mot den osunda konkurrens, som enligt föreningens förmenande förelåge inom importhandeln. Föreningen förklarade sig slutligen upprätthålla tidigare framställda önskemål, såsom licensrestitution för såväl skadade som reexporterade och till förstöring hembjudna varor. I avseende å engrossistföreningens skrivelse anförde departementschefen följande: »Vad först angår de av föreningen upprepade önskemålen, hava dessa vid tidigare prövning funnits icke böra föranleda åtgärd. Enligt min meningföreligger icke heller nu anledning att bifalla föreningens framställning i berörda punkter. Beträffande beskattningen å tobaksimporten erinrar jag

57 därom, att de år 1924 beslutade skattesatserna inneburo någon förbättring av importhandelns ställning i skattehänseende. Importörernas intressen blevo jämväl på andra sätt tillgodosedda i samband med fastställande av nu gällande skattesatser. De av mig nu föreslagna ändringarna i beskattningen i ändamål att överföra viss del av monopolbolagets vinst till skatt medföra med hänsyn till licensavgiftens sänkning icke någon rubbning av importhandelns ställning. Väl anser jag det vara angeläget, att förefintligheten av statens tobaksmonopol icke i och för sig försvårar importhandeln, men då de svårigheter, med vilka föreningen uppgivit sig hava att kämpa, icke torde vara att tillskriva omständigheter, beroende av tobaksbeskattningen, har jag under förhandenvarande förhållanden icke funnit skäl biträda föreningens hemställan i övrigt.» I betänkande n r 6 anförde bevillningsutskottet, att engrossistföreningen i en till utskottet ingiven skrift anhållit, att antingen en omläggning av beskattningen måtte äga rum eller ock åtgärder vidtagas för inlösen av importfirmorna. Utskottet hade emellertid icke funnit skäl att under förhandenvarande förhållanden vidtaga någon åtgärd i anledning av skriften. Denna ståndpunkt godkändes av riksdagen. Vid 1927 års riksdag hemställdes i motion, n r 336, i andra kammaren av hr Leffler, att riksdagen ville ingå till Kungl. Maj:t med en anhållan att till 1928 års riksdag inkomma antingen med förslag till en omläggning av tobaksskatterna, så att dessa ej drabbade importen hårdare, än att jämviktsläget från år 1916 mellan monopolbolagets försäljning och den enskilda importen åter uppnåddes, eller med ett förslag till ordnande av importhandeln på annat sätt, utan äventyrande av denna handels allmänna uppgift; eventuellt i samband med ersättning åt engrosimportörerna för det intrång i deras näringsverksamhet, de sedan år 1922 förändrade skattesatserna medfört. Bevillningsutskottet anförde (i betänkande nr 39) beträffande denna motion följande: »Av den ståndpunkt, utskottet intagit beträffande förhållandet mellan tobaksimporten och den inhemska tillverkningen, följer, att utskottet icke kan förorda verkställande av utredning i det i motionen nr 336 i andra kammaren angivna syftet att underlätta tobaksimporten genom sänkning av skattesatserna för importerade varor. I anledning av den i motionen framförda tanken om eventuell ersättning åt importgrossisterna för det intrång i deras näringsverksamhet, som de sedan år 1922 förändrade skattesatserna skulle medfört, vill utskottet erinra om att samma fråga på grund av väckt motion var föremål för bevillningsutskottets uppmärksamhet redan vid 1922 års riksdag, men att samma år bevillningsutskottet och riksdagen icke funno anledning att föreslå någon åtgärd i denna riktning. Utskottet finner inga omständigheter sedan dess hava förekommit, som kunna föranleda utskottet att nu intaga en annan ståndpunkt i frågan. Därtill kommer, att den nu fortgående minskningen i importgrossisternas omsättning till väsentlig del är beroende på att importen av färdiga tobaksvaror numera i växande omfattning ombesörjes av detaljhandlarna själva. Då staten alltså icke iklätt sig någon garanti för grosshandelns bestånd, synes någon ersättningsskyldighet för intrång i importgrossisternas näringsfång icke åligga staten.»

1927 år» rikada 9-

58 Riksdagen anslöt sig till utskottets ståndpunkt. Genom proposition den 22 februari 1927, n r 187, föreslog Kungl. Maj:t, att beträffande tobaksvara, i fråga om vilken jämlikt förordningen den 20 juni 1924 (nr 250) restitution åtnjutits för den del av för varan erlagd licensavgift, som motsvarat varan påförd skatt, restitution skulle av Tobaksmonopolet få lämnas jämväl med belopp, som utgjort bolagets andel av licensavgiften. Bevillningsutskottet tillstyrkte förslaget, som bifölls av riksdagen.

Skatt å tobak. Åren 1925—september 1928. 1926 års TI a ag.

Genom proposition den 7 januari 1926, n r 36, föreslog Kungl. Maj:t, att ärdeskatten för alla tobaksvaror skulle höjas med 4 procent. Samtidigt v skulle Tobaksmonopolets andel av licensavgiften å importerade tobaksvaror sänkas med samma procentsats. Förslaget tillstyrktes av bevillningsutskottet, betänkande nr 6, och bifölls av riksdagen. Förordning i ämnet utfärdades den 19 februari 1926 (nr 23). De beslutade skattesatserna finnas angivna i uppställningen å sid. 59.

1927 års nkadag.

Genom proposition den 22 februari 1927, nr 187, föreslog Kungl. Maj:t [ v s s a höjningar av tobaksskattesatserna ävensom viss nedsättning av värdeskatten för importerade cigarrer. Bevillningsutskottet tillstyrkte (i betänkande nr 39) de föreslagna höjningarna men biträdde däremot icke förslaget i vad det avsåg sänkning av värdeskatten å importerade cigarrer. Riksdagen biföll utskottets hemställan. Förordning i ämnet utfärdades den 6 maj 1927 (nr 138). De beslutade skattesatserna finnas angivna i uppställningen å sid. 59.

Tobaksskattesatserna. Tobaksskatten utgår för närvarande dels såsom värdeskatt, beräknad i procent av försäljningspriset, dels beträffande cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter såsom styckeskatt och beträffande rök- och tuggtobak samt snus såsom viktskatt, beräknad per kilogram. Nedanstående uppställning innehåller uppgifter å samtliga skattesatser efter införande av monopol å tobakstillverkningen. V a r u s 1a g Cigarrer

% A.

Inom

riket varor.

CigarrcigarCigarretter retter

pr st. 7o öre

pr st. öre

%

Röktobak

Tuggtobak

1 pr st. p r kg. % kr. öre

%

10 Snus pr kg. kr.

Pr kg. kr.

%

— —

—

-

0-30

tillverkade

Från och med: 1 juni 1915 ...

1 januari 1916

1 mars 1922...

— —

1 juli 1923

0-3

1 juli 1924

1 mars 1926 ... 1 juni 1927 ... B.

Till riket varor.

0-i

1-50

0 70

0-6

0-5

1-50

0-70

0-30

0-8

0-4

0-2

1 — 25

1 — 33

0-50

0-8

29 O'*

0-2

1 — 29

1 — 37

0-60

0-8

0-i

0-2

1-fiO

1 — 37

0-75

—

—

—

— —

införda

F r å n och med: 1 juni 1915

1 januari 1916

—

—

—

1 mars 1922

4-— 15

2—5

1 — 20

—

—

4-— 20

4-— 25

4-_ 4 -

1 juli 1923

3-— 15

1-8

0-7

4 -

4-— 25

1 juli 1924

4--

2-

1 — 35

1*50

1-50

1-50

1 mars 1926

2-

39 I' — 39

1-5 0 i 39

1-50

1-50

1 juni 1927

4 — 32 4-._ 32

9-

1-8 1 39

1*50

1-50

1"50

Statens inkomster av tobakshanteringen. Till statsverket hava under åren 1915—1927 inlevererats följande medel härflytande från tobakshanteringen (i tusental kronor): 1920

15 290 1 18 875;

28 716;

43 498 i 45 887

41 750

—

1080 :

4 770 ;

4 770 :

7 685 ;

7 685

8 990

Tull å råtobak och färdiga tobaksvaror, cirka

2 275

5 700

5 S00 :

5 250 i

I 7 200 j

9 100 j

Inkomst- och förmögenhetsskatt Summa'

1614 1

1983 1

4 400:

22 161 !

29 874!

39 733 '

59 995!

64 655 1 61331

192G

1927 Summa

51 433!

54 725

59 787

495 475

6 380 ;

3 770

86 310

— i

—

58 825

2 054

1 058

22 891

Tobaksskatt Utdelning ;1 stamaktiekapitalet

191G

2 125 |

1917 Tobaksskatt

43 142 i 42 615 i 47 634

Utdelning å stamaktiekapitalet

8 990

11 600

11 600 '< 8 990 j

Tull å råtobak och färdiga tobaksvaror, cirka

6 000

6 100 |

3 100

Inkomst- och förmögenhetsskatt Summa

—

3 726 i 3 459 2 139 j 3 050 l 60 271 ! 63 365 1 66 060 | 63 882

2 291

681691 64 616 ! 663 501 ;

Från och med år 1924 är tobaksskatten i tabellen uppförd efter avdrag av följande belopp, som Tobaksmonopolet ägt tillgodoföra sig för angiven myckenhet inköpt, inom riket odlad tobak (efter 80 öre per kilogram): r 1924: 191249 kg 1925: 1083 448 » 1926: 782 933 » 1927: 558 527 »

kronor 152 999*20 » 866 758*40 » 626 346*40 » 446 821*60

Översikt av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets ekonomiska ställning och organisation ävensom av bolagets ställning till handeln med tobaksvaror. Sedan i det föregående lämnats en översikt av författningarna rörande monopolet å tobakstillverkningen och tobaksbeskattningen, redogöres i det följande för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets ekonomi och organisation, varjämte även beröres bolagets ställning till handeln med tobaksvaror. För att bereda möjlighet till ett allsidigt bedömande av monopolbolagets ekonomiska ställning och verksamhet ha i redogörelsen behandlats de viktigaste sidorna av bolagets ekonomi och organisation. Särskilt utförligt ha belysts sådana förhållanden, exempelvis bolagets upphandlingsväsen, som äga direkt betydelse för bedömandet av frågan om det lämpligaste anordnandet av den statliga kontrollen av bolagets verksamhet. Likaledes har mera ingående redogjorts för monopolbolagets ställning till handeln med tobaksvaror. En anledning därtill ha de framställningar utgjort, som under utredningsarbetet ingivits från representanter för olika sammanslutningar inom tobakshandeln. En ytterligare anledning därtill har varit det förhållande, att bolaget självt uppträder som detaljhandlare i tobaks varor.

62 Tobaksmonopolets

eko-

1. Tabellarisk översikt av Tobaksmonopolets tillgångar Nedanstående tabeller äro sammanställda efter Tobaksmonopolets i förvaltdock vissa poster specificerats på sätt, som i det följande TillVid

u 1-

1918 Monopolrätten

40 000

40 000

37 960 !

38 000

Förskott å övertagna råvaror och material

9 910 6 000

Avräkning med staten

522 Fastigheter Maskiner

1501 Inventarier

3 296 !

1229 !

177 i

i

10 611

17 256

21 796

utländsk och svensk råtobak vid fabrikerna

1438 !

3 297

svensk råtobak å magasin

1998 ;

3 476

4 555

2 689

2 080

2 086

3 114

2 511

6 691

Verktyg och redskap

332 \

611 Tobak: utländsk råtobak å magasin inom landet råtobak i utlandet

16 295 14 031 j

snusmjöl Färdiga tobaksvaror: vid fabrikerna „

tobakskontoren

lager av importerade Diverse varor Halvfabrikat Förbrukningsartiklar och ingredienser

—

Förpackningsartiklar

1688 Aktier

140 1 688

Obligationer m. m Fordringar: 3 964

dotterbolag diverse personer

17 274

4 638

6 447

banker inkl. kassa

13 573

13 483

6 241

84 750 ! 105 779

89 449

124 470

Summa

n o mi s k a

ställning.

och skulder, inkomster och utgifter åren 1915—1927. ningsberättelserna införda balans- samt vinst- och förlusträkningar, varvid närmare angives. Uppgifterna äro i tusental kronor. gångar. g å n g e n

av

i

38 000

38 000

38 000

38 000

38 000

38 000

38 000

38 000

•139

1 795

3 018

4 617

4 625

4 564

4 207

4 858

4 876

159 985

164 1440

145 267

123 166

99 135

89 124

148 167

135 54

120 81

32 225

26 943

17 073

9 619

8 273

8 231

9 044

8 217

7 782

14 587

13 284

2 482

2 586

2 259

3 486

3 413

971 270

2 383

3 080

3 006

—

360 667 906

340 370

—

282 740 914

3 710

5 362

6 335

2 330

7 160

8 230

4 490

2 741

1 175

2 401

4 050

2 536

2 569

510 633

46 494

17 472

7 610

8 470

7 838

1456 5 304

261 499 958

i

2 310

—

—

—

—

795 988

1 092

8 326

13 682

2 312

2 833

3 568 6 257

5 973

8 669

8 431

7 603

6 599

6 618

7 424

7 738

4 612

5 302

3 953

3 240

2 885

4 015

4 335

4 602

6 499

6 636

3 846 |

15 644

39 003

37 465

37 503

23R67

17 597

23 320

116 561

118 761

118 837

122 330

100 521

95 607

100 338

136 669

137 416

(i 4

SkulBalansräkningens post: huvudkontorets skulder har uppdelats på följande prisreglering å utländska valutor V i d 1917

1916 Monopolrätten

22 000

22 000 i

Skuld för övertagna råvaror och material

11257 I

u t-

—

10 898

Staten i avräkning"

30 000

10 000 I

20 000

20 000

2 772

1 515

5 285

2 678

6 579

1 584

2 983

15 925

300 i

— ! 1 196

2 230

preferens

17 000 |

17 000

17 000

stam

18 000 i 18 000

29 000

29 000

650 237

7 768 |

7 777

11 188

84 750 ! 105 779 i 89 499

124 470

Obligationslån Tullverket Tobaksskatt för december månad föregående år Bankskulder

1 102

i

Huvudkontorets övriga skulder Fabrikers och tobakskontors skulder Prisreglering å råtobak Prisreglering å utländska valutor

—

Till skatter reserverade medel

i

—

özi:

4 148

Aktiekapitalet:

_

1 leservfonden

i

260 Vinstregleringsfonden —

Fonden för understöd åt vissa tobakshandlare ... Pensionsfonden Balanserade vinstmedel

—

Årets vinst

2 494 ! Summa

—

i

der. rubriker: bankskulder, huvudkontorets övriga skulder, prisreglering å råtobak, samt till skatter reserverade medel. ;• å n g c n a v 1919

1 — 30000

30 000

30 000

30 000

30 000

30 000

—

—

—

—

3756 ,

3 822

3 253

3 901

3 666

4 598

5 302 i

—

—

—

—

3 452 ;

2 646

1 117

3 532

916 23 250

378 i 20 823

456 10 849

385 ! 5 225

3 748

3 500

loooo ; 10 000 — — i 4 584

;

2 618 i 270 ! 2 000

5 189 !

10 000

— 5 419 j

—

—

2 585 i

4272 !

298 |

224 j

113 1

5 421 ;

5 863 |

5 992 1

6 254 ;

7 766

8 516

7 083 '

4 635 ;

113 i 3 540

17000;

17 000

17 000

17 000 ! 17 000

17 000

17 000 j 17 000

29 000 |

29 000

29 000

29 000

29 000

29 000

29 000 | 29 000 ! 29 0Ö0

2 975

4 100 |

4 600

4 600

4 600

4 600

— —

—

~~ 1

— j — ;

— —

— -

2 120

3 307 i

2 334 !

3 254

5 413

7 089

467 |

414 :

262 j

11202 |

11481 i 15158 j

15 438

118 837 ' 122 330

136 669 | 137 410 ! 116 561 ! 118 761

5 — 8619.

Monopolkontrollutredningen.

17 000

4 600 |

4 600 j

3 513

5 000

9 289 |

9 471

9 566

2 885

—

10 968

6 488

8 777

100 521 '

96607 ' 100 338

_

66 Inkomster. Beträffande de inkomstposter, som upptagas i vinst- och förlusträkningen, har den uppdelning skett, att bolagets andel av licensavgifter å tobakshandlarnas import meddelas som särskild post.

Bruttoinkomst av tillverkning och försäljning inkl. skatt j Tobaksmonopolets andel av licensavgifter å tobakshandlarnas import av tobaksvaror Uppburen skatt å tobakshandlarnas import av tobaksvaror

9 267

36 481

43 557

56 661 i 81454 j 80 265 i

4 828 i

4114 | i

5 799 I I

6 692 I

6 541

7 470 !

|

I

i Utdelning a aktier ! Räntor Summa! 10 706 i 39 078 I 46 503 | 68 181 ! 92109 I 93 534

Bruttoinkomst av tillverkning och försäljning inkl. skatt

73 181

79 978

77 090

77 111 74 339 79 315!

i

Tobaksmonopolets andel av licensavgifter å tobakshandlarnas import av tobaksvaror

5 675

2 860

2 638|

2 324

1645 Uppburen skatt å tobakshandlarnas import av tobaksvaror

6 436

5 293

4 746

5 793J

7 030

7 904!

199!

419!

Utdelning å aktier Räntor

i

t

1 Diverse Summa 1

85 2921 88 537! 84 836J 90 864

427 i

86 7751 83 360 89 870

Återförd värdenedsättning å fordran hos Fastighetsaktiebolaget Bryggaren kronor 220 000 :> Vinst vid Aktiebolaget Tobaksodlings likvidation 207 000 Kronor 427 000

67 Utgifter. 1915

1916 Tobaksskatt.

3 227

Rabatt till återförsäljare Tobakskontorens frakter

kostnader

15 566

19 288

30 096

44 081 i 45 953

3 175 ! 12 029

14 079

17 858

26 420 '• 24 286

i

och

665 837 8

Huvudkontorets kostnader Räntor Beräknade krono- och kommunal-! skatter ] Arets nettovinst Summa

2 233 I 3 261

4 581 j

870 |

924 j 1265

1155 :

397 625

502 i

5 069

1700 1 3 626

3 800

3 800

2 494

7 768

7 777 j 11 188

11 202

11 907

10 706 l: 39 078 j 46 503 | 68 181 | 92 109 I 93 534

1925 Tobaksskatt

43 790

42 380

49 039

52 098 55 934 60 463

Rabatt till återförsäljare

19 968

16 420

16 228

15 259 15 311 15 332

4 877J

3 658

3 095

2 820

2 787

441!

249 Tobakskontorens frakter

kostnader

och

Huvudkontorets kostnader Pensioner och pensionsförsäkringsavgifter , Räntor Beräknade krono- och k o m m u n a l skatter rets nettovinst

1 154

3 800 I 11 481

4 000

6 000 15 438

6 500

4 500

15 147

10 968

2 710 2 610 l

2 000 1500 6 488 8 777

86 775 83 360 89 870 1

Ökningen beror huvudsakligen på att vissa löner, som förut debiterats fabriker och tobakskontor, fr. o. m. 1927 förts å huvudkontoret.

I det följande redogöres närmare för de viktigaste av i ovanstående tabeller upptagna poster.

68 Tillgångar. 2.

Monopolrätten.

Enligt förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skulle staten enligt vissa grunder dels inlösa materiella tillgångar hos tobaksfabrikanter, dels utgiva ersättning för förlorad näringsverksamhet, dels även utbetala andra ersättningar och diverse kostnader för monopolets införande. Jämlikt kontraktet mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet skulle nämnda bolag för övertagen egendom och för utövande av monopolrättigheten erlägga likvid med belopp, motsvarande vad staten sålunda fått utbetala. I likviden skulle ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18 000 000 kronor; om hela likvidsumman översteg 40 000000 kronor, skulle staten dock vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det belopp, varmed likvidsumman översteg sistnämnda belopp. Det övriga av likvidsumman skulle erläggas kontant. Ersättningsfrågorna voro icke avgjorda förrän på hösten 1917. I Tobaksmonopolets balansräkningar den 31 december 1915 och 1916 bokfördes därför preliminärt på tillgångssidan under rubriken »monopolkostnad, monopolrätten» ett belopp av 40 000 000 kronor, varemot på skuldsidan svarade ett konto med samma benämning å 22 000 000 kronor och ett stamaktiekapital å 18 000 000 kronor. Som tillgång fördes nämnda år avbetalningar å övertagna materiella tillgångar, vilkas sammanlagda värde fördes såsom skuld. Å r 1917 visade det sig, att statens sammanlagda utgifter i anledning av monopolets införande uppgingo till 51131837'2 8 kronor. Till staten hade då av bolaget utgivits 18 000 000 kronor i stamaktier, medan 22 000 000 kronor successivt likviderats kontant, eller tillsammans 40 000 000 kronor, och det avtalades mellan staten och bolaget, att resterande 11131837*2 8 kronor skulle gäldas med ytterligare 11000 000 kronor i stamaktier och med 131837-2 8 kronor kontant. Aktiekapitalet ökades därför med nämnda belopp i stamaktier, varefter stamaktiekapitalet utgjorde 29 000 000 kronor. Av de totala utgifterna i anledning av monopolets införande utgjorde 13 172 074-34 kronor totalbeloppet för övertagna materiella tillgångar, medan övriga ersättningsbelopp och kostnader tillsammans uppgingo till 37 959 762*9 4 kronor. Sistnämnda belopp påfördes i Tobaksmonopolets räkenskaper ett konto, benämnt »monopolrätten». Enligt bestämmelse i förutnämnda förordning den 15 december 1914 skulle viss personlig ersättning icke utgå till den som erhållit anställning hos monopolets utövare; dock skulle den som erhållit dylik anställning äga utbekomma föreskriven ersättning, därest han inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av ersättningen, därest han inom fem år från

69 nämnda tid blivit utan eget förvållande från anställningen skild. I anledning av denna bestämmelse utbetalades av staten under år 1918 ersättningar å tillsammans 78 880*8 3 kronor, vilket belopp Tobaksmonopolet kontant likviderade till statsverket. Beloppet skulle i bolagets räkenskaper hava påförts monopolrätten, men för att å densamma erhålla ett jämnt bokföringsvärde av 38 000 000 kronor, höjdes det bokförda värdet av monopolrätten endast med 40 237*0 6 kronor, medan återstoden av beloppet avfördes såsom, kostnad. Under åren 1919 och 1920 utbetalades av staten i dylika ersättningar ytterligare 287 579'ii kronor, vilket belopp av bolaget likaledes kontant inbetalades och avfördes såsom kostnad. För monopolrätten bibehölls därigenom ett bokföringsvärde av 38 000 000 kronor. Ä detta värde skall enligt kontraktet mellan staten och bolaget avskrivning icke äga rum. 3.

Fastigheter.

När Tobaksmonopolet började verksamheten, hade bolaget genom avtal med förutvarande fabrikanter förskaffat sig tillgång till erforderliga fabrikslokaler, vilka förhyrdes eller övertogos. Redan under de första åren vidtog bolaget åtgärder, avseende uppförandet av egna och modernisering av övertagna fastigheter. Följande uppställning angiver det bokförda värdet av såväl Tobaksmonopolets egna fastigheter som de fastigheter, vilka ställts under förvaltning av dotterbolag. Det bör observeras, att å r 1923 en betydande extra avskrivning (se sid. 116) ägde rum å fastigheterna. 1

B okf ö r t

i : Vid utg. av år 1916 1917

f a s t i g h e t s v ä r ( e (i tusental cronor)

TobaksFastighets- ' Aktiebolaget Aktiebolaget monopolet j aktiebolaget | Tobaksfri- j Tobaksodling lager

Fastighets- j aktiebolaget i Bryggaren j

H Summa

j

—

3 296

3 296

5 968

_

5 616

1919 1920

7 574

10 909

8 073

11381 11089

7 500

7 839

7 268

9 356

7 23G

8 214

— — —

8 762

8 348

' —

— _

t j

1 397

1 363

10 330 8 550

i

,

Till ovan angivna belopp bör läggas ytterligare ett fastighetsvärde, nämligen Aktiebolaget Tobaksodlings till 248 324-5 0 kronor bokförda innehav

under hela dess verksamhetstid av samtliga aktier i Aktiebolaget Sörbyoch Fyrbygårdarna, ett bolag, som till ändamål hade fastighetsförvaltning. Beträffande Tobaksmonopolets köp och försäljningar av fastigheter ha följande transaktioner observerats. Den 16 juli 1917 godkände Tobaksmonopolets styrelse verkställt inköp av fastigheten n r 37 Rosenborg i Södertälje för ett pris av 207 515 kronor. Tobaksmonopolet hyrde fastigheten av Aktiebolaget Tollander & Klärichs tobaksfabrik i likvidation. Som motiv för köpet angavs, att det visat sig, att den förhyrda fastigheten komme att bliva för bolaget behövlig för lång tid framåt. P å grund av den starka ökningen i cigarrettillverkningen och för att bereda askfabrikationen bättre lokaler beslöts vid sammanträde den 27 oktober 1919 med Tobaksmonopolets styrelse att söka inköpa en fabriksfastighet i Södertälje, vilken tillhörde Aktiebolaget Ohlssons motorfabrik. Emellertid förklarade sig Ohlssons motorfabrik icke vilja sälja fastigheten, varför andra planer beträffande lokalfrågan av Tobaksmonopolet togos under behandling. Styrelsen beslöt den 23 september 1920 att av Aktiebolaget Bostäder inköpa fastigheten nr 40 kv. Oxbacken i Södertälje för ett pris av 250 000 kronor. Botten- och källarvåningarna skulle inredas till askfabrikation, medan de övriga våningarna skulle användas till bostadslägenheter för Tobaksmonopolets personal. Den 17 januari 1921 meddelades i styrelsen, att Ohlssons motoraktiebolag nu erbjudit sig försälja sin fabriksfastighet i Södertälje till ett pris av 650 000 kronor. Styrelsen beslöt antaga detta anbud i och för beredande av nya lokaler för cigarrettfabrikationen. Den 26 november 1923 bemyndigade Tobaksmonopolets styrelse ledningen att försälja fastigheten nr 37 Rosenborg till Södertälje stad för ett pris av 85 000 kronor. Försäljningen ägde rum i början av år 1924. E n ä r å fastigheten förutom ordinarie avskrivningar år 1923 även avskrivits ett belopp av 98 600 kronor, så lämnade försäljningen en bokföringsmässig vinst av 4 800 kronor. I oktober 1924 inlämnade Tobaksmonopolets tjänstemannaförening till styrelsen en skriftlig förfrågan, huruvida Tobaksmonopolet skulle vara benäget att till föreningen försälja fastigheten nr 40, Oxbacken, Södertälje. Föreningen hade för avsikt att använda densamma till semesterhem. I fastigheten bedrevs då icke längre någon askfabrikation, men vissa lägenheter voro uthyrda. Den 19 oktober 1925 beslöt Tobaksmonopolets styrelse att till tjänstemannaföreningen försälja fastigheten till ett pris av 75 000 kronor. Å fastigheten hade år 1923 gjorts en extra avskrivning av 135 300 kronor, vilket belopp tillsammans med ordinarie avskrivningar minskat dess bokförda värde till 85 300 kronor. Den bokföringsmässiga förlusten blev alltså 10 300 kronor. Vid bedömandet av de ovan angivna förlustbeloppens storlek bör givetvis hänsyn tagas till penningvärdets förändringar.

71 Beträffande Tobaksmonopolets utgifter för den av bolaget förhyrda fastigheten Luntmakaregatan 19, Stockholm (Ljunglöfska snusfabriken) lämnas redogörelse å sid. 117. Nedan följer en förteckning å Tobaksmonopolets och dess dotterbolags samtliga fastigheter den 31 december 1927 med angivande av bokföringsvärde, taxeringsvärde och brandförsäkringsvärde. Bokfört värde den S1/i2 1927

Fastighetens namn

Tomter Kr.

Byggnader Kr.

>umma Kr.

Brandförsäkringsvärde Kr.

Taxeringsvärde Kr.

Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet : Södertäljefastigheten Galg- och Lundtorpstäppan Stockholmsfastigheten Timmermannen

30 000

30 000

59 400

75 000

97 000

172 000

450 000

565 000

105 000

97 000

202 000

509 400

565 000

236 000

137 500

373 500

550 000

600 000

65 500

107 000

172 500

400 000

550 000

Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag: Malmöfastigheten Suell

Frans

Malmöfastigheten

Sämjanj

Malmöfastigheten den

Trevna31500

38 500

70 000

76 000

150 000

Karlskronafastigheten Psilander

kv.j I

235 000

266 000

475 000

499 500

Karlskronafastigheten Lindblad

kv.j I

36 200

52 300

88 500

220 000

316 500

Jön köpingsfastigheten kv. Harven nr 1

|

18 600

33 400

52 000

93 000

110 000

Göteborgsfastigheten Bronsen 10—IG ..

214 000

952 000

1166 000

1 268 000

2 235 000

G öteb orgs fastigheten B ronsen 9

38 800

271 400

310 200

100 000 J

Göteborgsfastigheten Bronsen 8

163 421

163 421

I

Sörlby- och hieten

14 300

15 900

43 900 j

Södiertäljefastigheten nr 1 o«ch 2 Lejonet

424 800

436 500

128 700 |

Stockholmsfastigheten Tobaksmonopolet

385 000

3 230 500

3 615 500

649 300 i

10 000

10 000

5 600 000 I

177 000

175 000 j

Fyrt^fastig-

Stoickholmsfastigheten 9 Tanto mindre Arvikafastigheten nr 35—37

nr

16 000

185 000

!

16 000 800 000 ; 5 830 000 450 000 427800 ;

72 Bokfört värde den 31/ 12 1927

Fastighetens n a ni n

Tomter Kr.

Byggnader Kr.

Summa Kr.

Taxerings- \ värde Kr.

Brandförsäkringsvärde Kr.

• Arvikafastigheten tomt 163 A

1 500

—

—

Arvikafastigheten nr 36 •••

7 500

7 500

15 000

44 000

51800 i

Arvikafastigheten nr 38 A och B

8 500

16 000

24 500

47 000

65 000 ;

1 000

35 000

109 200

127 300

120 000

202 800

4 000

81 500

85 500

205 000

513 000

15 450

16 950

45 000

75000 :

1 000

1 000

2 000

—

1000 ;

24 000

417 500

441 500

680 000

1 121 000 i

Arvikafastigheten 2 magaArvikafastigheten nr och 282 kv 19

281 Charlottenbergsfastigheten 1 öre 4'3S pgr. skatt av h e m m a n e t S. Emterud... Charlottenbergsfastigheten 5 pgr. skatt av hemmaCharlottenbergsfastigheten 1*45 o m 215 kvm., avsöndr. fr. 10 pgr. skatt av S. Emterud l ' 5 Gävlefastigheten nr 1 i kv. Gävlefastigheten nr 281 — 283 i kv. nr 5

5 600

87 500

153 100

11 700

49 600

61 300

177 300

185 000

4 000

23 000

27 000

57 400

79 300

40 000

275 500

315 500

1 250 000

2 116 000

6 700

35 300

42 000

SO 000

161000 |

20 900

25 000

79 900

122 000 j

7 500

8 500

20 000

25 000

24 500

26 000

49 800

75 000

10 000

12 400

26 300

53 000

18 600

67 000

85 600

80 000

5 000

19 500

24 500

32 000

110 100 61 075

8 347 571

13 147 800

17 324 875

H agaströms fastigheten Hudiksvallsfastigheten 27 i v. stadsdelen

nr

Härnösandsfastigheten n r 283, 285, 289, 291 och 293 i 8:e kvarteret Luleåfastigheten nr 7 i kv. Dösjöbrofastigheten Karahv 2

i

i

Balsbyfastigheten nr 50 Rinkabyfastigheten litt. 1 n r 32

Åhusfastigheten Summa

!i

260 000

1 428 721

6 918 850

73 4.

Lager av r å v a r o r och färdiga t o b a k s v a r o r .

När Tobaksmonopolet började verksamheten, övertog bolaget förutvarande tobaksfabrikanters råtobakslager. I avvaktan på monopolets införande hade dessa icke bibehållits i normal storlek, varför de övertagna råtobakskvantiteterna, vilka bolaget icke var i tillfälle att komplettera under år 1915, icke torde ha utgjort ett efter Tobaksmonopolets behov avpassat råtobakslager. Lagret ökades dock redan 1916. Dess storlek åren 1915—1922 framgår av följande översikt: År

Lager (i ton) av råtobak och snusmjöl

Ar

Lager (i ton) av råtobak och snusmjöl

1015 1916 1917 1018

9 088 12 190 11 754 11 630

1019 1020 1021 1022

18031 20 460 17 844 16 747

Under krigsåren och åren närmast därefter mötte helt naturligt svårigheter för en rationell anskaffning av lämplig råtobak. Under samma tid kunde ej heller försäljningens omfattning på förhand beräknas med samma säkerhet som för närvarande. Först efter år 1922 synes Tobaksmonopolet ha kunnat genomföra en mera systematisk lagerhållning. Följande tabell lämnar en specifikation av lagret av råtobak och snusmjöl åren 1923—1927 (i ton): Ar

Cigarrråtobak

Cigarrettråtobak

Rök- och tuggråtobak

Snusråtobak

Svensk tobak

|

I

:

i

| Snusmjöl j S u m m a

6 433

4 189

2 393

1 485

2 838

4 366

12 548

1 354

2 573

4 423

12 513

Summa

7 039

7 253

23 563

5 155

6 700

Medeltal för år

2 398

4 712

| j

61 699

! 1031

!

12 340

Fluktuationerna i lagerbehållningarna äro, som synes, icke synnerligen stora, och medeltalssiffrorna torde kunna anses angiva ett för Tobaksmonopolets nuvarande behov ungefärligen avpassat normallager av råtobak. För varje fabrikationsföretag är det av vikt att särskilja resultatet av tillverkning och försäljning från exceptionella vinster och förluster, härrörande från förändringar i penningvärdet. För Tobaksmonopolet, som alltid innehaft ett betydande råtobakslager, blev redan från början detta problem av särskild betydelse. Under inflationsåren var priset å råtobak liksom å andra varor i ständigt

74 stigande. Hade Tobaksmonopolet under den tiden bokfört den råtobak, som förbrukades i tillverkningen, till dess anskaffningskostnad, skulle detta hava inneburit, att den förbrukade råtobaken blivit bokförd till lägre anskaffningskostnad än som gällde förbrukningsåret, enär tobaken i regel inköpes minst ett år före förbrukningen. Genom ett dylikt förfarande skulle tydligen de bokförda vinsterna ha blivit betydligt större än de nu redovisade. Sannolikt skulle de sålunda ökade vinsterna ha föranlett högre utdelningar ä n som lämnats. Bolaget skulle därigenom ha frånhänts tillgångar, som behövde tagas i anspråk, när priskurvan vände, dels för att utgöra täckning för de förluster, som uppkommo vid fallande pris genom värdeminskning å inneliggande lager, och dels för att bära den av de höjda vinsterna stegrade skattebelastningen. Under deflationsåren skulle nämligen Tobaksmonopolet _ m e d den i tillverkningen förbrukade råtobaken bokförd till föregående års högre anskaffningskostnad — hava uppvisat lägre vinster än de nu redovisade; det är till och med möjligt, att förlust uppstått. Först sedan prisfallet avstannat och bolagets råtobakslager blivit bokfört enligt det slutliga prisläget, skulle årsresultatet enligt denna metod åter angivit det normala resultatet av rörelsen. Om Tobaksmonopolet på angivet sätt under prisstegringsåren uppvisat betydligt större vinster och som konsekvens därav under prisfallet betydligt ogynnsammare resultat än som ifrågavarande år verkligen redovisades, skulle detta sannolikt framkallat kritik och ansetts som bevis på bolagsledningens brist på förutseende. Tobaksmonopolets ledning har emellertid i motsats till många andra företag tillämpat andra värderingsprinciper än som i det föregående förutsatts. För ett fabrikationsföretag sådant som Tobaksmonopolet med kontinuerlig, likformig drift och som följd därav tämligen oförändrad lagerhållning bör gälla, att tillverkningen varje år pålägges årets anskaffningskostnad för erforderlig råvara. Driftsresultatet skall sålunda icke påverkas av andra råvarupris än de under tillverkningsåret gällande. Ej heller bör företagets ställning för övrigt röna inflytande av övergående fluktuationer i råvarans pris. H u r u dessa principer kunna tillämpas i bokföringen, framgår av följande redogörelse, som samtidigt i huvudsak belyser Tobaksmonopolets förfaringssätt. När råvaran ett år stigit från prisläget p till prisläget p l f utgörande medelpriset för alla inköp av råvaran ifrågavarande år, förfares i bokföringen sålunda, att det ingående råvarulagret, förut bokfört till priset p, uppskrives till priset p,. Det belopp, som erfordras för uppskrivningen, d. v. s. lagrets kvantitet multiplicerad med (Pi—p), bokföres samtidigt som företagets skuld på ett lagervärderegleringskonto. P å råvarukontot komma således in- och utgående lager samt under året inköpt kvantitet av råvaran att vara bokförda till årets pris ( p j , och samma pris kommer då även att åsättas den i tillverkningen förbrukade lagerkvantiteten. Driftsresultatet blir sålunda oberört av prisstegringen. E n ä r det belopp, varmed uppskriv-

75 ningen ägt rum, förts å ett värderegleringskonto, som ingår å skuldsidan i företagets balans, påverkas icke heller årsresultatet i dess helhet. Skillnaden mellan lagervärdet å tillgångssidan i balansen och beloppet å regleringskontot å skuldsidan blir, då lagerkvantiteten under året förutsattes oförändrad, lika med lagrets värde, avräknat efter priset p. Stiger priset å råvaran följande år ytterligare, förfares i bokföringen på enahanda sätt. Det varje år ingående lagret uppskrives till de nya prislägena, och de belopp, varmed uppskrivningen ägt rum, föras å värderegleringskontot. Sedan priskurvan vänt och råvarupriset börjar falla, blir bokföringen i princip densamma, men i stället för att det ingående lagret förut uppskrivits i värde, blir det nu nedskrivet, och det belopp, varmed nedskrivningen äger rum, belastas värderegleringskontot, vars saldo därigenom minskas. Vid ytterligare prisfall å råvaran reduceras saldot ännu mera, och då prisfallet återfört råvarans pris till förutnämnda prisläge p, bör värderegleringskontot vara utjämnat. Det har i det föregående framhållits, att ovanstående resonemang gäller för företag med oförändrad lagerhållning. Om samma lagervärderingsprinciper tillämpas beträffande företag med varierande lagerkvantitet, blir värderegleringskontot vid priskurvans återgång till normalläge eventuellt icke utjämnat, utan ett saldo kvarstår, angivande företagets vinst eller förlust a v lagerändringarna. Tobaksmonopolet har som nämnts tillämpat de lagervärderingsprinciper, för vilka nu redogjorts, men det synes icke hava varit någon exakt tillämpning. Över huvud torde kunna sägas, att bolaget bemödat sig att hålla lagervärdet på en synnerligen betryggande nivå, och därvid har lagret blivit bokfört så lågt, att i lagervärdet för närvarande finnes dold en betydande reserv. I februari 1927 deklarerade Tobaksmonopolet till beskattning ett för lagervärderegleringsändamål kvarstående saldo å 2 154 000 kronor. Bolaget meddelade därvid, att tobaken å råtobakskontot i 1926 års balansräkning var upptagen till pris, som vore något lägre än prisen år 1915. Då tobaken sålunda var upptagen till pris, som icke överstego anskaffningskostnaderna före kriget, syntes det bolaget, med hänsyn till den inträdda stabiliseringen av konjunkturen, vara riktigt, att nämnda belopp i deklarationen upptogs till beskattning. Beloppet redovisades dock icke i bokslutet som vinst utan kvarstår alltjämt som skuld i balansen. I februari 1928 anmälde bolaget till beskattning ett övervärde å lagret av 2 000 000 kronor. Verkställer man på sätt som angives i det följande enligt bolagets principer en beräkning av råtobakslagrets värde, kommer man till det resultat, att övervärden funnos, som voro ännu högre än de ovan angivna. Vid omräkningen har kalkylerats med ett normallager av råtobak av den storlek, som angives å sid. 73, vilket alla år skolat bibehållas vid ett enligt 1915 års pris avräknat normalvärde. Efter nämnda pris har värdet

76 å normalkvantiteten blivit 18 797 000 kronor. Härifrån har dock för erhållande av säkerhetsmarginal mot varuförsämring etc. fråndragits 25 procent, varför värdet å normallagret ansetts vara 14 098 000 kronor. Lagrets nettovärde, d. v. s. skillnaden mellan lagervärdet å tillgångssidan enligt respektive års gällande pris och beloppet å värderegleringskontot, har i de fall, då lagret icke överensstämde med normalkvantiteten, erhållits på följande sätt. När det inneliggande lagret varit större än normalkvantiteten, har den överskjutande kvantiteten avräknats efter årets medelpris och det sålunda erhållna värdet tillagts förutnämnda normalvärde. När åter det inneliggande lagret varit mindre än normalkvantiteten, har värdet å bristen, beräknat på enahanda sätt, fråndragits normalvärdet. Resultatet av omräkningen framgår av följande tabell (i tusental kronor): Skillnad mellan omräkningens och ToYid omräk- baksmonopolets nettoTobaksmono ningen framvärden (minustecken polets netto- i skuldsaldo å kommet netto- angiver att Tobaksvärde värdereglevärde monopolets värde ringskonto är större)

Ar Tobaksmonopolet bokfört Yid ute. av år bruttovärde

12 163

19 109

O 10

18 534

i:i 479

- 5 055

23 677

2 983

20 694

17 181

- 3 513

32 631

15 925

16 706

17 323

49 933

23 250

26 683

34 988

8 305

44 393

20 823

23 570

44 958

25 416

10 848

14 568

14 805

15 168

5 225

9 943

29 371 24 459

13 266

3 748

9 518

4 786

11 319

3 500

7 819

14 304 9 340

12 448

2 000

10 448

12 163

12 049

9 895

11 018 13 508

10 953

8 799

14 621

14 516 1 521 570 3 613 5 822

Av tabellen framgår, att råtobakslagret åren 1919—1922 av Tobaksmonopolet bokförts till synnerligen låga värden jämfört med de belopp, som framkommit vid kontrollräkningen. Orsaken till de stora undervärderingarna torde framför allt ligga däri, att Tobaksmonopolet ifrågavarande år bokfört hela lagret och icke blott normalkvantiteten till förkrigsanskaffningspris, medan, som förut nämnts, vid omräkningen 1915 års pris tillämpats på normalkvantiteten, under det att överskjutande kvantitet värdesatts efter inköpspris. Att Tobaksmonopolet höll så stora lager råtobak nämnda period 1919— 1922 berodde på huvudsakligen följande förhållanden: konsumtionen var större än normalt; de osäkra valutaförhållandena gjorde större lager än vanligt önskvärda; i lagren ingingo icke obetydliga kvantiteter, beträffande

77 vilka man icke med säkerhet visste, om eller när det var möjligt att få dem hemförda. Av tabellen framgår, att Tobaksmonopolet i februari 1927 kunde ha redovisat ett övervärde å råtobakslagret av 3 613 000 kronor i stället för förutnämnda 2 154 000 kronor. Vid utgången av år 1927 var bolagets värdering än försiktigare. Tobaksmonopolets nettovärde å råtobakslagret understeg då med icke mindre än 5 822 000 kronor det vid omräkningen på 1915 års pris framkomna värdet, d. v. s. bolagets värdering hade skett till pris, som icke obetydligt understego prisen vid inflationstidens början. 1915 års råtobakspriser ligga dock alltjämt betydligt under nuvarande marknadspris, och avräknas råtobakslagret efter sistnämnda pris, erhåller man därför ett lagervärde, som högst betydligt överstiger även det lagervärde, som framkommit vid ovannämnda omräkning. I revisionsberättelsen till bolagsstämman innevarande år berörde Tobaksmonopolets revisorer även frågan om lagervärderingen. Efter att hava framhållit, att skillnaden mellan det bokförda och det verkliga värdet av råtobakslagret; var vida större än det värde, som balansräkningen upptog, gjorde revisorerna följande uttalande: »Denna betydande skillnad i värdet har uppkommit därigenom, att för värdering av inneliggande lager av råtobak m. m. även år 1927 tillämpats det system, som infördes under den s. k. kristiden och som hade sin fullt berättigade motivering i då rådande osäkerhet på varumarknaden med dess oberäkneliga prisfluktuationer. Då det kan antagas, att mera normala marknadsförhållanden nu inträtt, ha vi velat ifrågasätta, huruvida icke tidpunkten nu vore inne för en värdesättning av ifrågavarande tillgångar efter grunder, som härav betingas. Påtagligt är, att alltjämt vid värdesättningen en skälig säkerhetsmarginal måste finnas, men synes denna säkerhetsmarginal numera icke behöva tilltagas så bred, som hittills varit fallet.» Det belopp, varmed lagret kunde uppskrivas, skulle enligt revisorerna lämpligen kunna användas till nedskrivning av monopolrättens bokförda värde, sedan dylik nedskrivning blivit möjliggjord genom ändring i kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet. I anledning av detta uttalande har Tobaksmonopolet verkställt en beräkning av värdet å lagret av utländsk råtobak den 31 december 1927 efter marknadsvärdet sagda dag. Enligt beräkningen, vilken i viss mån torde få betraktas såsom approximativ, enär tillförlitliga marknadsvärden vid årsskiftet, särskilt i fråga om äldre tobak, knappast torde kunna angivas, skulle värdet å nämnda lager uppgå till i runt tal 22 223 000 kronor. Tilllägges värdet å lagret av svensk tobak, cirka 370 000 kronor, och av snusmjöl, cirka 2 860 000 kronor, erhålles ett sammanlagt värde å råtobakslagret a v icke mindre än 25 453 000 kronor, vilket belopp med 16 654 000 kronor överstiger det bokförda nettovärdet å lagret. Till bolagsstämman innevarande år lämnade Tobaksmonopolets styrelse i anledning av revisorernas ovan berörda uttalande en redogörelse för av bolaget följda lagervärderingsprinciper samt förklarade sig för sin del be-

7<S

redd att, sedan nedskrivning av inonopolrätten blivit möjliggjord, låta tilllämpa de av revisorerna åsyftade riktlinjer för värdering av råtobakslagret. Den hittills behandlade lagervärderingen avser följande tillgångsposter i balansräkningen: utländsk råtobak å magasin och under transport inom landet, råtobak i utlandet, svensk råtobak och snusmjöl. I det följande redogöres för en beräkning av värdet å Tobaksmonopolets övriga lagerbehållningar den 31 december 1927. Råtobak vid fabrikerna. Då beträffande den vid fabrikerna befintliga råtobaken mött svårighet att beräkna inköpspriset, har vid värderingen i stället räknats med det pris, som av huvudkontoret tillämpats, när tobaken i bokföringen påförts fabrikerna, det s. k. utdebiteringspriset. Dock har undersökts, att detsamma icke avsevärt avviker från inköpspriset (plus frakt och med hänsyn tagen till svinn). Färdiga tobaksvaror av egen tillverkning. Varorna ha värderats till tillverkningskostnad. Denna, som uträknats i procent av försäljningspriset, har ansetts gälla även för det obetydliga lagret av importerade tobaksvaror. Diverse varor för fabrikationen. Dessa varor ha avräknats efter inköpspris plus fraktkostnader. Halvfabrikat. Vid värderingen har använts utdebiteringspriset å råvaran samt inräknats arbetskostnad. Förbrukningsartiklar och ingredienser. Även beträffande dessa varor har värderingen gjorts med ledning av utdebiteringsprisen. Dessa ha dock varit högre än inköpsprisen, vilket framgått därav, att kontot för nämnda varor visat vinst. Utdebiteringsprisen ha därför reducerats med den vinstprocent, som kontot i fråga utvisat för respektive år. Förpackningsartiklar. Samma beräkningsmetod har använts som beträffande i närmast föregående stycke omnämnda varor. Värderingen har givit det resultat, som framgår av nedanstående tabell i tusental kronor, i vilken även insatts siffrorna för det förut behandlade råtobakslagret : Tobaksmonopolets bokförda nettovärde

Råtobak å magasin och i utlandet m. m.

Beräknat värde

I Tobaksmonopolets undervärdering ((minustecken angiver, att det bokförda i värdet varit större I än det vid omräkningen framkomna)

8 799

Råtobak vid fabrikerna Färdiga tobaksvaror: egen tillverkning importerade Diverse varor Halvfabrikat Förbrukningsartiklar och ingredienser Förpackningsartiklar Summa

14 577

20 140

7!)

Medan samtliga Tobaksmonopolets lager vid utgången av år 1927 voro bokförda till 14*6 miljoner kronor, ba de vid omräkningen erhållit ett sammanlagt värde av 34*7 miljoner kronor. Således skulle i lagren ha funnits dolda reserver å tillsammans cirka 20 miljoner kronor. Det må dock erinras om att detta resultat endast torde vara approximativt riktigt. I det föregående har funnits anledning beröra svårigheterna för Tobaksmonopolet att under krigsåren rationellt komplettera sitt råtobakslager. Förhållandena under nämnda år medförde för bolaget mycket betydande förluster på grund av beslag å inköpt råtobak, fördröjd import eller förändring av marknadsläget i Sverige. Vissa av dessa förlustbringande transaktioner skola nedan i korthet omnämnas. I februari 1918 inköpte Tobaksmonopolet till ett pris av 8.02 kronor per kilogram (inkl. alla kostnader) 125 799 kilogram Seedleaf-råtobak att användas i cigarr-, cigarrett- eller röktobaksfabrikationen. Då ytterst trängande behov av snusråtobak förelåg, måste en stor del av nämnda tobak användas i snustillverkningen, där dess värde i anseende till helfabrikatets art kunde uppskattas till högst 1 krona per kilogram. Skillnaden mellan inköpssumman och det sammanlagda i fabrikationen debiterade värdet uppgick till 539 535 kronor, som sålunda blev förlusten på transaktionen. I snusfabrikationen förbrukades även 46 ton av 90 ton Manillatobak, som inköptes i februari 1918 i Holland. P å väg till Göteborg beslagtogs lasten och fördes till Kiel, där den kvarlåg till våren 1919. Vid ankomsten till Sverige var partiet genom stöld avsevärt reducerat. Vad som återstod var försämrat till kvaliteten, varför partiet delvis användes till snus och delvis såldes till Tyskland. Transaktionen lämnade en förlust av 714 200 kronor. Under krigsåren erhöll Tobaksmonopolet cigarrettråtobak även från Ryssland. Tobaksmonopolets lager i Petrograd och Ekaterinodar beslagtogos av de ryska myndigheterna i december 1918. Någon ersättning har icke erhållits. Förlusten utgjorde 1 481 000 kronor. Den stegrade konsumtionen av cigarretter av Virginiatyp föranledde Tobaksmonopolet att under mars 1919 inköpa för dylika cigarretter lämplig råtobak. Konsumtionen sjönk emellertid, och tobaken måste användas för röktobaksfabrikationen, där ett lägre fabrikspris samtidigt var nödvändigt. E n del av den inköpta tobaken försåldes dock. Förlusten å denna transaktion blev 1 385 000 kronor.

80 5.

Aktieinnehav.

TobaksHionopolets innehav av aktier i andra bolag den 31 december 1927 framgår av följande uppställning: Tobaksmonopolets innehav bokfört värde

Aktiernas Aktiekapital nom. bel.

Bolagets namn

antal

st.

st.

kr.

| 1000

I 1500

I -196

96 000

I 1000

3 996

199 800

Summa kronor

kr. Tobaksmonopolets hets-A-B.

Fastig- j 1500 000 i

300000 A.-B. Havannarnagasinet

400 000

| 4 000

155 500

j

i

kr.

796 000

!

Fastighets-A.-B. Brvggaren ii likvidation J A.-B. Gavlegårdarna

per st. |hela innehavet/

antal

kr.

I

150 I balansräkningarna vid utgången av åren 1918—1921 upptogos även dels 496 st. aktier å nominellt 1000 kronor i Aktiebolaget T obaks frilager, bokförda till pari, dels även 196 st. aktier å nominellt 1 000 kronor i Aktiebolaget Tobaksodling, likaledes bokförda till pari. Sistnämnda aktier i Aktiebolaget Tobaksodling voro även upptagna i balansräkningarna vid utgången av åren 1922—1926 men voro då bokförda till inalles 96 000 kronor. Beträffande Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, Aktiebolaget Tobaksfrilager, Aktiebolaget Tobaksodling och Fastighetsaktiebolaget Bryggaren lämnas närmare uppgifter i nästa avdelning. För Aktiebolaget Havannamagasinet redogöres å sid. 185 o. ff. Aktiebolaget Gavlegårdarna är ett företag, som uppför bostadshus i samarbete med Gävle stad. I Tobaksmonopolets vinst- och förlusträkningar redovisas ingen utdelning å aktier förrän år 1922. Dotterbolagen hava dessförinnan använt uppkommen vinst för avsättning till reservfond eller överfört densamma i ny räkning. Tobaksmonopolet har redovisat följande utdelningsbelopp: år 1922 » 1923 » 1924

kronor » »

99 200 139 910 199 550

år 1925 » 1926 » 1927

kronor » »

229 550 169 880 160 156

Utdelningen år 1927 uppkom sålunda: Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag Fastighetsaktiebolaget Bryggaren Aktiebolaget Havannamagasinet » Gavlegårdarna

7 7 Sl/2 5

104 720 kronor 20 720 » 33 966 » 750 S u m m a 160 156 kronor o,'

81 6.

Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, Aktiebolaget Tobaksfrilager, A k t i e b o l a g e t T o b a k s o d l i n g o c h F a s t i g h e t s a k t i e b o l a g e t Bryggaren.

Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, Aktiebolaget Tobaksfrilager och Aktiebolaget Tobaksodling bildades i november 1917. I ordningarna för samtliga dessa bolag infördes bland annat följande bestämmelser: Bolagets styrelse består av tre ledamöter med lika många suppleanter. Styrelsen är beslutför, när två ledamöter äro närvarande och om beslutet ense. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen två revisorer med lika många suppleanter. Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag har till ändamål att förvärva och äga fastigheter, förvalta och uthyra fastigheter ävensom utöva annan med fastighetsinnehav förbunden verksamhet. Aktiekapitalet utgjorde ursprungligen 1 000 000 kronor, varav Tobaksmonopolet innehade aktier å 996 000 kronor, bokförda till pari. Bolagets fastigheter uthyras till Tobaksmonopolet med undantag för viss jordbruksfastighet, och fastighetsbolagets huvudsakliga inkomster utgöras av de uppburna hyrorna. Normala avskrivningar å fastigheterna ha årligen verkställts med två procent av byggnadernas anskaffningsvärde. Men därutöver ha, som omförmäles under rubriken »avskrivningar», extra fastighetsavskrivningar ägt rum. Efter värdering av fastigheterna nedskrev Tobaksmonopolet år 1922 sitt aktieinnehav i bolaget med 700 000 kronor, och år 1923 avskrev Tobaksmonopolet å sin fordran hos bolaget 1036 468*5 0 kronor, med vilket sistnämnda belopp bolagets fastigheter därefter nedskrevos. Bolagets vinst för år 1927 samt fonder och balanserade vinstmedel vid utgången av samma år utgjorde: vinst för 1927 reservfond balanserade vinstmedel

kronor 174 496-27 » 150 000- — » 35 031-19

Då Aktiebolaget Tobaksfrilagers verksamhet år 1923 upphörde, övertogs dess fastighet av Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, som i anledning därav ökade aktiekapitalet från 1000 000 till 1500 000 kronor. Den 31 december 1926 övertog fastighetsbolaget därjämte i anledning av Aktiebolaget Tobaksodlings trädande i likvidation samtliga nämnda bolags fastigheter, däri inberäknad den icke försålda delen av egendomen Sörby- och Fyrbygårdarna, vilken tillhört ett dotterbolag till Aktiebolaget Tobaksodling, Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna i likvidation. Uppgifter om de fastigheter, som den 31 december 1927 innehades av Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag, finnas å sid. 71. Bolagets styrelse har från och med år 1919 utgjorts av trenne ledamöter av Tobaksmonopolets styrelse, nämligen en av de ledamöter, som Kungl. Maj:t förordnat, och två av de ledamöter, som valts å bolagsstämma. Revisorerna ha samtidigt, med undantag för år 1921, utgjorts av tvenne av 6 — 8519.

Monopolkontrollutredningen.

82 Tobaksmonopolets revisorer, nämligen en av de revisorer, som Kungl. Maj:t utsett, och en av de revisorer, som valts å bolagsstämma. År 1921 var den ene revisorn en av Tobaksmonopolets å bolagsstämma utsedda revisorer och den andre revisorn föreståndaren för Tobaksmonopolets siffergranskningsbyrå. Till styrelseledamöter och revisorer h a r icke utgått särskilt arvode för uppdraget. Aktiebolaget T obaks frilag er hade till ändamål att å lämpliga platser inom riket inrätta frilager för tobak ävensom idka därmed sammanhängande rörelse. Aktiekapitalet utgjorde 500 000 kronor, varav Tobaksmonopolet innehade aktier å 496 000 kronor, bokförda till samma belopp. P å grund av kriget kom bolagets verksamhet att inskränkas till fastighetsförvaltning, och dess fastighet i Göteborg uthyrdes till Tobaksmonopolet. Bolagets inkomst utgjordes av influtna hyror. År 1922 trädde bolaget i likvidation. Dess fastighet övertogs, som förut nämnts, av Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag. Beträffande vilka personer, som utsetts till styrelse och revisorer, gäller i huvudsak vad som anförts i fråga om förut omnämnda bolag. Särskilt arvode till dessa personer har icke utgått. Aktiebolaget Tobaksodling hade till ändamål att å lämpliga platser inom riket odla tobak, inköpa och förhyra fastigheter ävensom utöva annan därmed förbunden verksamhet. I Tobaksmonopolets förvaltningsberättelse för år 1917 uttalas härom: »Då intresset för tobaksodling inom landet synes vara i avtagande, har Tobaksmonopolet vidtagit åtgärder för uppmuntrande av denna produktion genom att i praktiken söka omsätta de vetenskapliga odlings- och förädlingsförsök, som under doktor B. Kajanus' ledning med — såvitt hittills kunnat utrönas — god framgång påbörjats i Landskronatrakten.» Odlingsförsök igångsattes å för ändamålet inköpta jordbruksfastigheter i Malmöhus, Östergötlands och Stockholms län. Under år 1918 inköpte bolaget samtliga aktier i Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna i likvidation, vilket bolag ägde en jordbruksfastighet i närheten av Norrköping. Förutom odling och lagring av tobak bedrev bolaget lantbruksrörelse. I berättelsen för 1921 omtalas dock, att sedan lantbruksrörelsen visat sig förlustbringande, hade vissa egendomar utarrenderats med undantag för den areal, vara tobaksodling bedrevs. Aktiekapitalet utgjorde 200 000 kronor, varav Tobaksmonopolet innehade aktier å 196 000 kronor, ursprungligen bokförda till samma belopp. Normala avskrivningar å fastigheterna verkställdes årligen med två procent å anskaffningsvärdet. Men därutöver ägde liksom beträffande Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag extra avskrivningar rum. Efter värdering av fastigheterna nedskrev Tobaksmonopolet år 1922 sitt aktieinnehav i bolaget med 100 000 kronor, och år 1923 avskrev Tobaksmonopolet å sin

83 fordran hos bolaget 12 800 kronor, med vilket sistnämnda belopp bolagets fastigheter därefter nedskrevos. Att Aktiebolaget Tobaksodlings räkenskaper utvisade ett gynnsamt ekonomiskt resultat, var helt beroende på det understöd bolaget erhöll av Tobaksmonopolet. Under åren 1 9 2 2 - 1 9 2 5 utgjorde bolagets sammanlagda redovisade nettovinster 119 956 kronor, medan bolagets understöd från Tobaksmonopolet inalles uppgick till 238 973 kronor. Under samma år erlade Tobaksmonopolet till bolaget såsom hyror för tobakslador tillsammans 112 780 kronor och såsom ersättning för mottagning, fermentering och lagring av svensk tobak tillsammans 61100 kronor. I berättelsen för år 1924 meddelade styrelsen, att verksamheten skulle inskränkas. Styrelsen uttalade, att bolaget »genom experiment och försöksodling under en följd av år vunnit erfarenhet i fråga om tobaksodling inom landet samt utrönt olika tobakssorters acklimatiseringsförmåga och lämplighet i övrigt och därmed fyllt sin huvudsakliga uppgift». Sedan Aktiebolaget Tobaksodling försålt en del av sina fastigheter och likaså dess dotterbolag, Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna i likvidation, försålt större delen av sin egendom, beslöts år 1926, att förstnämnda bolag skulle träda i likvidation. Som förut nämnts, övertogos såväl dess som dotterbolagets återstående fastigheter av Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag. Tidigare har omtalats, att Aktiebolaget Tobaksodling år 1918 inköpte samtliga aktier i Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna. Å den erlagda köpeskillingen, 248 324*5o kronor, företogs icke någon avskrivning. Vid avslutandet år 1926 av sistnämnda bolags likvidation uppkom en förlust å Tobaksodlings aktieinnehav av 129107 kronor. Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna hade då till Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag för 15 000 kronor försålt vissa fastigheter, vilka torde ha haft ett värde av cirka 60 000 kronor. Med hänsyn tagen härtill bör alltså ovan angivna förlust vid likvidationen av Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarna minskas med cirka 45 000 kronor. Aktiebolaget Sörby- och Fyrbygårdarnas redovisade vinst under åren 1919— 1926 utgjorde endast 2 000—6 000 kronor per år. Beträffande vilka personer som utsetts till styrelseledamöter och revisorer i Aktiebolaget Tobaksodling, gäller vad förut anförts i fråga om Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag. Till desamma utgick icke särskild ersättning för uppdraget. Fastighetsaktiebolaget Bryggaren bildades i juli 1920. Enligt bolagsordningen skulle styrelsen bestå av en ledamot med en suppleant, och bolaget skulle revideras av en revisor med en suppleant. Bolagets fastighetsinnehav utgjordes av fastigheten nr 9, kvarteret Bryggaren i Stockholm, vilken uthyrdes till Tobaksmonopolet. Hyran utgjorde bolagets inkomst. Aktiekapitalet utgjorde hela tiden 300 000 kronor, varav Tobaksmonopolet innehade aktier å 296 000 kronor, ursprungligen bokförda till samma belopp.

84 Normala avskrivningar å fastigheten verkställdes årligen med två procent av anskaffningsvärdet. Därutöver ägde extra avskrivningar rum, vilka buros av Tobaksmonopolet. Efter värdering av fastigheten nedskrev Tobaksmonopolet år 1922 sitt aktieinnehav i bolaget med 200 000 kronor, och år 1923 avskrev Tobaksmonopolet å sin fordran hos bolaget 220 200 kronor, med vilket sistnämnda belopp fastigheten nedskrevs i bolagets räkenskaper. Sedan bolagets fastighet försålts till Stockholms stad, trädde bolaget under å r 1927 i likvidation. Bolagets styrelse utgjordes samtliga år av en tjänsteman i Tobaksmonopolet. Räkenskaperna för åren 1920 och 1921 reviderades av en auktoriserad revisor, som är siffergranskare vid Tobaksmonopolets huvudkontor. Därefter fungerade som revisor en av de revisorer i Tobaksmonopolet, som Kungl. Maj:t utsett. Arvode för styrelse- och revisionsuppdrag har icke utgått.

7.

Obligationer o c h b a n k t i l l g o d o h a v a n d e n m. m. Obligationer och skattkammarväxlar.

översikten av Tobaksmonopolets ställning utvisar, att bolaget vid utgången av åren 1915 och 1921—1927 icke hade någon bankskuld utan i stället mycket betydande banktillgodohavanden. Därjämte hade bolaget vissa år avsevärda belopp placerade i skattkammarväxlar och obligationer, såsom framgår av nedanstående sammanställning (i miljoner kronor): Vid utgången av år

1993 Svenska Egna obligationer Skattkammarstatens 6 % 1 växlar 1915 års lån 1918 års lån dollarlån 1911 6-0

1-7

Summa

0-6

8-8

0-7

0-6

1-7

0-6

2-3

2-2

0-6

2-8

2'9

0-6

4-0

8-4

Tobaksmonopolets obligationslån av år 1915 inlöstes år 1925, och lånet av år 1918 inlöstes innevarande år. Bankinsättningar i svenska kronor. Av ställningsöversikten framgår, att Tobaksmonopolets samtliga bankoch kassatillgodohavanden vid slutet av åren 1921—1927 utgjorde: Vid utg. av år

Milj. kr.

Vid utg. av år

Milj. kr.

1921 1922 1923 1924

15-6 39'0 37*5 37-5

1925 1926 1927

23*7 17-6 23-3

85 För åren 1922—1927 har undersökts, huru stora belopp som under loppet av varje år varit innestående å huvudkontorets bankräkningar. En beräkning, byggd på tillgodohavandena den 1, 5, 10, 15, 20 och 25 i varje månad giver till resultat, att Tobaksmonopolet ifrågavarande år hade i medeltal följande belopp innestående å nämnda räkningar: Ar

ilj. kr.

1922 1923 1924

22*9 23-9 26'4

Ar 1925 192Ö 1927

Milj. kr.

Milj. kr. 8'5 7'4 13-8

18*8 15*4 21*2

Lägsta tillgodohavandet utgjorde: År

Milj. kr.

År

1922 1923 1924

14*1 14-7 14-6

1925 1926 1927

Insättningarna ha under nämnda år gjorts i fem privata banker och skett å depositions-, uppsägnings- och checkräkning. Fördelningen på de olika slagen av insättningsform framgår av följande medeltal, beräknade på förutnämnda sätt (i miljoner kronor): Depositions- Uppsägningsräkning räkning

Checkräkning

5-5

l-i

16-8

7-7

7-4

8-8

8o

13-2

5-2

6-2

8-6

4-o

7-5

5-1

2-8

7-3

0-8

E n av de fem bankerna har anlitats i mindre utsträckning än de övriga, och insättning hos densamma har endast skett å uppsägningsräkning. Såsom framgår av ovanstående, ha mycket betydande belopp varit innestående å checkräkning, och härav har under år 1922 omkring en tredjedel och övriga år omkring hälften varit insatt hos Tobaksmonopolets huvudbankförbindelse, Stockholms Enskilda Bank. (Vid bedömandet av behållningen å checkräkning hos denna bank bör dock hänsyn tagas till att i regel varje dag insatts omkring 250 000 kronor, som icke kunnat disponeras förrän påföljande dag.) Ovan har framhållits, att Tobaksmonopolets insättningar å checkräkning — den insättningsform som giver den lägsta ränteavkastningen — varit mycket avsevärda. Insättning å räkning med högre räntegottgörelse av en 1

Insättningsformen »uppsägningsräkning» infördes av bankerna på våren 1922, och Tobaksmonopolet begagnade dj^lik räkning först under andra halvåret 1922.

86 icke obetydlig del av de medel, som innestått å checkräkning, torde ha varit möjlig, utan att bolaget behövt lida brist på likvida medel. För övrigt synes bolaget ha haft onödigt stora belopp innestående å bankräkningar. En betydande del av dessa belopp torde kunna hava placerats på ett sådant sätt (exempelvis i svenska statens eller andra förstklassiga obligationer), att bolaget tillförts större ränteinkomst, än som uppburits å bankräkning. Banktillgodohavanden i utländska valutor. Tobaksmonopolet har haft betydande och fasta tillgodohavanden i vissa utländska valutor. En beräkning enligt samma metod som beträffande bankinsättningarna i kronor giver för åren 1924—1927 till resultat följande medeltillgodohavanden i engelska pund, U. S. A.-dollar, floriner och finska mark. Å 1924: l:a halvåret

und stg.

Dollar

52 866

Floriner

Finska mark

2 555 000

716 000

5 352 000

2:a

»

58 775

2 861 000

693 000

5 586 000

1925: l:a

» »

7 537

2 919 000

406 000

5 736 000

4 522

2 575 000

114 000

5 431 000

> »

2137 000

148 000

4 555 000

4 856

762 000

25 000

3 902 000

» »

6 247

49 000

94 000

3 367 000

60 000

28 000

2 831 000

Floriner

Finska mark

2:a 1926: l:a 2:a 1927: l:a 2-a

Lägsta tillgodohavandet utgjorde: Ar

Pund stg.

Dollar

5 355

2 411000

95 000

5 177 000

2:a

»

2 708 000

102 000

5 454 000

1925: l:a

» »

6 035

2 684 000

57 000

5 479 000

2 263 000

4 948 000

» »

2 023 000

14 000

3 889 000

45 000

16 000

3 885 000

17 000

25 000

2 866 000

18 000

5 000

2 387 000

1924: l:a halvåret

2:a 1926: l:a 2:a 1927: l:a 2:a

» »

P å hösten år 1922 insatte Tobaksmonopolet i Stockholms Enskilda Bank 1500 000 dollar, vilket belopp i mars följande år ökades till 1960 000 dollar. Insättningen steg sedan genom räntor och uppgick i januari 1924 till 2 000 000 och i januari 1926 till 2 125 000 dollar. Ännu i juni sist-

87 nämnda år utgjorde det insatta beloppet 2 000 000 dollar. I september samma år var hela beloppet uttaget. Under cirka 3x/o år hade sålunda omkring 2 000 000 dollar varit fast placerade i Stockholms Enskilda Bank. Behov av dollar under tiden för denna insättning tillfredsställde bolaget genom nya inköp. Ränta å insättningen beräknades efter nedanstående satser: Period

Tillgodohavande

21 oktober 1922—30 juni 1923 25 november 1922—30 juni 1923 1 juli 1923—30 april 1924 1 maj 1924—31 oktober 1924 1 november 1924 — 31 augusti 1925 1 september 1925 — 13 september 1926

1000 000 dollar 500 000 » cirka 2 000 000 » » 2 000 000 » » 2 000 000 » » 2 000 000 »

Räntefot %

2 7, 3 3 3V8 27/8 3

Depositionsräntan i de större svenska bankerna under samma tid framgår av följande uppställning: Period

Räntefot %

1 juli 1922—8 november 1923 9 november 1923 — 8 oktober 1925 9 oktober 1925 — 14 april 1926 15 april 1926—31 december 1926

3 4 3'/ 4

Genom ifrågavarande dollarinsättning har sålunda bolaget fått vidkännas en betydande ränteförlust. Om bolaget tidigare ansett en placering i dollar lämpligare än i kronor, borde detta skäl icke ha varit av betydelse, sedan vårt land våren 1924 återgått till guldmyntfot. I varje fall borde bolaget ha kunnat erhålla större ränteavkastning å dollartillgodohavandet än som erhölls av Stockholms Enskilda Bank, exempelvis genom köp av obligationer, tillhörande svenska statens dollarlån. Såsom framgår av ovanstående, synas bolagets tillgodohavanden i utländsk valuta vissa tider ha varit onödigt stora i förhållande till rörelsens behov. Tobaksmonopolet har för sina utländska affärer i allmänhet begagnat sig av sin huvudbankförbindelse. Riksbanken har icke anlitats. F r å n hösten 1924 synes placeringen av bolagets valutatillgodohavanden ha regelbundet anmälts till styrelsen, vilket, såvitt man ser av styrelsens protokoll, icke tidigare ägt rum. Upplåning av utländsk valuta. Vid den granskning, som kunnat verkställas av de särskilda transaktionerna i utländska valutor, har observerats, att Tobaksmonopolet år 1920 företagit en betydande upplåning av dollarvaluta.

88 Den 10 april 1920 bokfördes, att bolaget av sin verkställande direktör upptagit ett lån å 175 000 dollar. Beloppet motsvarade i svenskt mynt enligt samma dags riksbankskurs å dollar, 4'56 kronor 798 000 Lånet återbetalades den 8 oktober samma år med 50 000 pund stg. Efter riksbankens kurs, 17'5 6, var värdet därav i kronor kronor 882 500 Efter avdrag av » 500 som erlades av långivaren, utgjorde lånelikviden i svenskt mynt » 882 000. Differensen utgjorde alltså kronor 84 000. Å tillgodohavanden i New York gottgjordes under tiden 10 april 1920— 30 juni 1920 ränta efter 2'/ 2 procent. P å sitt utlånade dollarbelopp erhöll verkställande direktören under samma tid ränta efter 7'/,. procent eller samma räntesats, som de större svenska bankerna samtidigt noterade för skuld i löpande räkning. För lånets återstående löpetid beräknades ränta efter de satser, som samtidigt tillämpades för tillgodohavanden i New York. Dessa räntesatser voro: 1 juli 1920—25 juli 1920 2'/ 3 % 26 juli 1920—8 oktober 1920 3 » Under år 1920 företog Tobaksmonopolet betydande inköp av dollar, såsom framgår av följande översikt: Inköp av dollar

Inköp 3 k u r s högst

lägst

1920, januari ...

100 000

4'95

4*95

mars

350 000

5"20

4-68

april

600 000

4-7 8

4'5 7

maj

150 000

4*7 7

4" 7 7

juni

550 000

4-66

4,685

juli

200 000

4-6 7

4*665

augusti •••

200 000

4-81

4-81

oktober...

450 000

5*15

5-05

november

200 000

5-21

5'20

december

250 000

5'17

5 - 0575

Av översikten framgår, att bolaget under år 1920 nästan varje månad inköpt stora poster dollar, och att under april månad, då upplåningen av 175 000 dollar ägde rum, bolaget inköpte 600 000 dollar. Härav inköptes 100 000 dollar den 3 april till en kurs av 4*5 7, medan upplåningen skedde den 10 april, då kursen var 4*5 6. Om det upplånade beloppet ansågs erfor-

89 derligt för rörelsen, förefaller det, som om inköp i stället för upplåning borde ha tett sig lika naturligt den 10 april 1920 som för övrigt under året. En upplåning kunde ställa sig fördelaktigare för bolaget endast under den förutsättning, att man till tidpunkten för lånets återbetalning kunde räkna med en nedgång i dollarkursen, vilken ju skulle gagna låntagaren, men samtidigt vara ofördelaktig för långivaren. Riksbankens kurs å dollar var den 19 april 1920 4*51 och några dagar i början av juli månad samma år 4*5 2. Vid nämnda tidpunkter kunde således återbetalning av dollarlånet ha ägt rum med någon kursvinst för bolaget. Ovan har omtalats, att å lånetransaktionen uppstod en differens till Tobaksmonopolets nackdel av kronor 84 000. Detta belopp synes emellertid böra minskas med nedan angivna vinstbelopp: För reglering av dollarlånet inköpte Tobaksmonopolet den 29 september 1920 50 000 pund stg, vilka disponerades först den 8 oktober 1920, då pundkursen stigit. Därigenom uppstod en kursvinst av kronor 6 500 Hade bolagt inköpt i stället för att upplåna ifrågavarande 175 000 dollar, och hade bolaget nödgats anlita bankkredit i kronor, skulle bolaget från och med den 1 juli 1920 fått erlägga högre ränta än som påfördes dollarlånet. Bolagets beräknade räntevinst utgör cirka » 10 000 » 16 500. Tobaksmonopolets nettoförlust å lånetransaktionen utgjorde sålunda cirka » 67 500. Upplysningar om villkoren för lånet (exempelvis föreskrifter beträffande lånetid eller uppsägningstid) finnas icke antecknade å ifrågavarande konto, någon revers finnes icke som verifikation, och icke heller har denna transaktion med verkställande direktören behandlats av styrelsen. Utlåning av utländsk valuta. Under december 1920 köpte Tobaksmonopolet 2 300 000 finska mark till en medelkurs av 12*9 8. Bolagets tillgodohavande i nämnda valuta vid utgången av 1920 utgjorde 3 730 000 finska mark. Den 28 februari 1921 utlånade Tobaksmonopolet till direktörsassistenten i bolaget P. O. Holsti 850 000 finska mark. Enligt riksbankens kurs samma dag, 12*25, utgjorde lånet i svenskt mynt cirka 104 000 kronor. Beloppet utlånades för inköp av obligationer, tillhörande finska statens 6 1/2 procents obligationslån av 1921. Räntan å lånet beräknades under tiden 28 februari— 30 juni 1921 efter 7 procent, under tiden 1 juli 1921—30 juni 1923 efter 5 procent och därefter till den 1 januari 1924 efter 5 1/i procent. Å lånet gjordes mindre avbetalningar under åren 1921—1922, varefter det slutbetalades den 31 december 1923, då en inbetalning av 659 054*2 6 finska

mark verkställdes. Riksbankens medelkurs å finska mark var under åren 1921—1923 9'3 7, 8*31 och 10'12 respektive. Lånet återbetalades sålunda vid tidpunkter, då finska mark noterades lägre än vid lånets upptagande. Då ifrågavarande markbelopp tydligen ansågs kunna undvaras för en längre tid, hade det varit fördelaktigare för bolaget att sälja i stället för att utlåna detsamma. Ej heller beträffande denna lånetransaktion finnas särskilda villkor angivna å vederbörande konto. Säkerhet för lånet har icke ställts och utlåningen har icke behandlats i styrelsen. Jourhavande direktören har meddelat, att han icke haft kännedom om förutnämnda lånetransaktioner med verkställande direktören och direktörsassistenten.

Skulder. 8.

Aktiekapitalet.

Enligt bolagsordningen utgör Tobaksmonopolets aktiekapital lägst 17 000 000 kronor och högst 51 000 000 kronor. Aktierna äro dels preferensaktier, dels stamaktier. Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17 000 000 kronor. Bolaget konstituerades den 23 december 1914 med ett preferensaktiekapital av 17 000 000 kronor. Vid extra bolagsstämma den 26 januari 1915 beslöts att öka aktiekapitalet med 18 000 000 kronor i stamaktier, som skulle överlämnas till staten jämlikt kontraktet mellan staten och bolaget. Efter ökningen utgjorde aktiekapitalet alltså 35 000 000 kronor, varav 18 000 000 kronor voro stamaktier. Stamaktierna övertogos av staten i avräkning å den likvid — svarande mot statens inlösnings- och ersättningsskyldighet i anledning av monopolets införande — som bolaget enligt kontraktet med staten hade att erlägga för monopolrättens utövande. Vid den slutliga uppgörelsen rörande ersättningskostnaderna erhöll staten stamaktier till ytterligare ett belopp av 11 000 000 kronor, varmed aktiekapitalet höjdes genom beslut vid extra bolagsstämma den 29 december 1917. Av preferensaktierna tecknade pensionsförsäkringsfonden — närmast i anledning av svårigheterna att erhålla för bolagets bildande erforderligt kapital — 12 000 000 kronor, medan återstående 5 000 000 kronor tecknades av enskilda, med företrädesrätt till teckning för ersättningsberättigade personer och företag. I aktiekapitalets storlek och fördelning har sedermera icke någon ändring skett; aktiekapitalet uppgår således för närvarande till 46 000 000 kronor, varav 17 000 000 kronor i preferensaktier och 29 000 000 kronor i stamaktier. Staten äger direkt 29 000 000 kronor och indirekt 12 000 000 kronor eller tillhopa 41 000 000 kronor, utgörande cirka 89 procent av hela aktiekapitalet. I september 1927 fördelades preferensaktierna på följande sätt (varje aktie lydande å 100 kronor):

91 Minst 250 pref.-aktier på en och samma aktieägare Preferensaktieägare

Antal

Medeltal

1 — 249 pref.-aktier på en och samma aktieägare Antal

Medeltal

aktieägare st.

aktier st.

120 000

Fonder, föreningar etc.

2 390

485 Privatpersoner

9 299

c:a 1 430

37 826

131 689

st.

aktieägare st.

aktier st.

st.

Pensionsförsäkringsfon-

Summa

9.

120 000

48 26

—

38 311

Nettovinst och fonder.

Tobaksmonopolets nettovinst samt vinstmedlens fördelning framgår av följande uppställning (i tusental kronor):

År

BalanseNetto- rat från Summa vinst föregående år

%

1915 .....

2 494

7 768

7 777

1921 • • 11481

F ö r d e l n i n g utdelning avsatt till Fört i ny vinstpreferensstamreserv- pens.regi.- Diverse räkaktier aktier fond fond ning fond

2 494 6

/o

_

1020 6 1445 261/»

4 770

1445 26l/«

4 770

1445 261/»

7 685

467 11669 8l/« 414 12 321 9 301 11782 9

1445 261/*

7 685

1 125

1530 31

8 990

1530 31

7 902 8'/»

8 014 81/» 659 11847 81/»

237 659 1

8 990

262 15 420 10

1700 40

2 000

15 438

120 15 558 10

1700 40

2 000

8 990

2 000

10 968

258 15 405 9 2 885 13 853 8

1 530 31

1360 22

6 380

3 513 * 2 600

6 488

6 488 7

8 777

1 190 13 1 190 13

3 770

8 818 7

3 770

2 885 41 3

3 858

Tobaksmonopolets fonder samt balanserade vinstmedel vid utgången av åren 1916—1927 framgå av ställningsöversikten å sid. 64—65. Enligt kontraktet mellan staten och bolaget skall till reservfond årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan reservfonden uppgår till 10 pro1

Detta belopp ställdes av 1919 års bolagsstämma till Kungl. Maj:ts förfogande att användas som understöd åt genom Tobaksmonopolets införande arbetslösa, nödlidande personer. 2 Härav voro 2 000 000 k r o n o r avsedda för »avlösning> av tobaksspecialister, medan 600 000 kronor avsattes till en fond för understöd till tobaksspecialister. 3 Beloppet avsatt till dispositionsfond.

92 cent av aktiekapitalet, skall avsättning till reservfond icke vidare äga rum. Det föreskrivna maximibeloppet, 4 600 000 kronor, uppnåddes med avsättning från vinsten å 1920 års rörelse. Till pensionsfond må enligt samma kontrakt genom bolagsstämmans beslut avsättning äga r u m av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent. Närmare redogörelse för pensionsfonden och pensioneringsfrågan lämnas i nästa avdelning. Såsom omtalas i författningshistoriken, godkändes av 1926 års riksdag förslag till sådan ändring av 8 § femte stycket i kontraktet mellan staten och bolaget, att sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning skulle kunna äga rum till vinstregleringsfond, samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5 000 000 kronor, jämväl till andra fonder. Avsättningar till vinstregleringsfond ha därefter verkställts av 1925 och 1926 års vinster, så att fonden uppnått sitt maximibelopp av 5 000 000 kronor. I förestående tabell angives, att av 1925 års vinst ett belopp av 2 000 000 kronor avsattes för »avlösning» av tobaksspecialister och ett belopp av 600 000 kronor till en fond för understöd till tobaksspecialister. Eedogörelse för nämnda avlösning lämnas i författningshistoriken. Den medförde för Tobaksmonopolet en utbetalning under år 1926 av 2 120 332'5i kronor. Härav täcktes 2 000 000 kronor genom avsättningen, medan återstoden, 120 332'51 kronor, avfördes såsom kostnad. Fonden å 600 000 kronor skall gottgöras ränta efter 5 procent. Avkastningen skall användas till understöd åt sådana tobaksspecialister, som på grund av ålderdom eller sjuklighet äro i särskilt behov därav. Fonden tillhör bolaget och skall, sedan anledning att utdela understöd icke vidare föreligger, tillika med odisponerade räntor övergå till bolagets fria disposition.

10.

Pensionsfonden och pensioneringen.

Tobaksmonopolets pensionsfond, som vid utgången av år 1927 utgjorde 9 566 390*2 6 kronor, har uppkommit på följande sätt: År

Av bolagsstämman avsatt belopp kr. 650 000

Summa

Gottgjord ränta

Avgår enl. nedan Fonden vid årets lämnad specifikation

(i avrundat krontal) 650 000

350 000

% — —

1 000 000

1 000 000

187 200

1 187 200

— — — —

1 000 000

258 432

1 258 432

2 231 563

2 334 069

1 000 000

200 044

1 200 04+

280 242

3 253 871

103 409

5 413156

— — 120 000

350 000 1 120 000

650 000 1 000 000 2 1 2 0 000 3 307 200

2 000 000

262 694

2 262 694

2 000 000

370 658

2 370 658

695 041

7 088 773

2 000 000

454 439

2 454 439

253 772

9 289 440

— —

464 472

464 472

282 708

9 471 204

378 848

378 848

283 662

9 566 390

1927 Specifikation

å de utbetalningar, som debiterats pensionsfonden: Retroaktivavgifter

År l

förvaltningspersonal

för Diverse

teknisk personal

arbetare

(i avrundat krontal) 207 900 15 000

2 231 563

144 380 — 46 694"

-

280 242

6 051

97 358

103 409

2 008 663

—

—

182 556

—

{

613 938

6 331

74 772

222 067

1 641

30 064

— — —

23 640

16 847

241 859

282 708

27 369

2 456

253 567

283 662

695 041 253 772

Utöver ovan angivna, pensionsfonden påförda utbetalningar har Tobaksmonopolet debiterat vinst- och förlusträkningen följande belopp, för åren 1922—1925 utgörande skillnaden mellan ut- och inbetalda årliga pensions1

Årsavgifter för arbetare. Ersättning för mistad anställning. 3 Beloppet återbetalat av pensionsstyrelsen; utgör under 1921 för mycket inbetalda r e t r o aktiv- och årsavgifter. 4 Pensioner samt understöd och dyrtidstillägg å pensioner. 2

94 avgifter jämte pensioner, pensionstillägg och dyrtidstillägg å pensioner samt för åren 1926 och 1927 endast skillnaden mellan ut- och inbetalda årliga pensionsavgifter: Ar

1922 1923 1924

(i avrundat krontal)

År

(i avrundat krontal)

kronor 527 384 » 432 718 » 440 735

1925 1926 1927

kronor 459 500 » 249 027 » 249 933

Ovanstående uppgifter belysas närmare av följande redogörelse för Tobaksmonopolets åtgärder beträffande personalens pensionering.

Förvaltningspersonal. Tobaksmonopolet är från och med juni månad 1917 passiv medlem av Sveriges privatanställdas pensionskassa, i vilken bolagets samtliga ordinarie tjänstemän, vilkas ålder vid inträdet icke översteg för män 47 och för kvinnor 42 år, äro aktiva medlemmar. Enligt pensionskassans stadgar skola avgifterna till kassan bestridas till ungefär lika delar av aktiva och passiva medlemmar, men Tobaksmonopolet betalade under åren 1917 och 1918 i form av dyrtidstillägg jämväl tjänstemännens andel av avgifterna för dem, som varit anställda som ordinarie före inträdet i pensionskassan. Från och med å r 1923 har även den lägre kontorspersonalen, för vilken bestämmelser om pensionering icke tidigare fastställts, anmälts till inträde i förutnämnda pensionskassa. I samband med lönereglering i december 1924 erlade Tobaksmonopolet till pensionskassan så beräknade retroaktiva pensionsavgifter, att tjänsteman icke behöver vidkännas högre årlig pensionsavgift än för man 8 procent och för kvinna 6 procent av grundlönen. De från pensionskassan utgående änkepensioner, som beviljats före år 1925, och vilka således äro beräknade å oreglerade löner, äro medelst från Tobaksmonopolet utgående tillägg höjda med 50 procent.

Teknisk personal. I enlighet med beslut vid extra bolagsstämma den 11 december 1922 träffade Tobaksmonopolet med pensionsstyrelsen sådant tilläggsavtal till i det följande omnämnt avtal angående gruppförsäkring av arbetare, att sistnämnda avtal från och med år 1922 även omfattar bolagets tekniska förvaltningspersonal och vissa därmed jämförliga anställda bland den lägre förvaltningspersonalen. I samband härmed beslöts, att bolaget skulle självt ombesörja sådan fyllnadspension, att här berörda befattningshavare vid den pensionsålder, som stadgas för övrig förvaltningspersonal, erhålla lika stor

95 pension som de skulle hava erhållit, om de varit anslutna till Sveriges privatanställdas pensionskassa, samt att efterlevande efter manlig befattningshavare, tillhörande nu ifrågavarande grupp, skulle tillförsäkras familjepension enligt sistnämnda kassas stadgar, därest befattningshavaren i fråga vid dödsfallet var anställd hos Tobaksmonopolet. Årsavgifterna för såväl avtals- som fyllnadspensioner fördelas lika mellan den försäkrade och Tobaksmonopolet. Erforderliga retroaktivavgifter erläggas av Tobaksmonopolet. Tobaksmonopolet betalar för den tekniska personalen 50 procents tillägg å pensioner, som utgå efter oreglerade löner. Arbetare. Enligt beslut vid extra bolagsstämma den 7 november 1921 träffade Tobaksmonopolet avtal med pensionsstyrelsen om gruppförsäkring av den stadigvarande anställda arbetarepersonalen med undantag av dem som före år 1921 fyllt, män 50 år och kvinnor 45 år. Den årliga pensionsavgiften utgör för man 50 kronor och för kvinna 40 kronor. Tobaksmonopolet uppbär dessa avgifter genom avdrag å lönen och redovisar dem till pensionsstyrelsen. Såsom bidrag till varje stadigvarande arbetares pensionsavgift betalar Tobaksmonopolet ett årligt belopp av 100 kronor för man och 80 kronor för kvinna, vilket bidrag utgår från och med det år, då arbetaren fyller 25 år. För de arbetare, som före år 1921 fyllt 25 år, erlade Tobaksmonopolet under nämnda och närmast följande år retroaktivavgifter å 2 328 000 kronor, vilka avgifter motsvara kapitalvärdet av den pension, som utan statsbidrag skulle hava erhållits för bolagets bidrag till ifrågavarande arbetares pensionsavgifter, om bidraget utgått från och med det kalenderår, då arbetaren fyllde 25 år, till och med år 1920. Tobaksmonopolet ombesörjer självt pensioneringen för den del av personalen, vilken på grund av ålder eller nationalitet icke inbegripes i avtalen med pensionsstyrelsen, och tillämpar därvid i huvudsak samma grunder som gälla för enligt nämnda avtal försäkrade befattningshavare.

Å pension utgår dyr tidstillägg med 75 procent av det dyrtidstillägg, som skulle hava utgått å en grundlön av samma storlek som pensionen. I sin innevarande år avgivna berättelse framhöllo Tobaksmonopolets revisorer, att det icke är osannolikt, att pensionsfonden är avsevärt högre än vad som är erforderligt med hänsyn till fondens uppgift. De ansågo det därför vara av vikt, att genom en försäkringsteknisk utredning fastslogs, till vilket belopp fonden rätteligen borde uppgå, för att den skulle kunna fylla det med densamma avsedda ändamålet. Någon dylik utredning har ännu icke verkställts.

96 Inkomster. 11.

Bruttoinkomst. Prispolitik.

Enligt instruktionen den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i styrelsen för Tobaksmonopolet åligger det dessa bland andra uppgifter att särskilt tillse, »att vid fastställandet av tobaksvarornas priskurantpris sådana grunder tillämpas, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, fördelas i möjligaste mån jämnt å alla varuslag». Att det under krigets och de därpå följande krisårens abnorma förhållanden, icke minst i fråga om penningvärdet, mötte svårigheter för bolaget att noggrant iakttaga nämnda direktiv för dess prispolitik, lär icke kunna förnekas. Å andra sidan borde bolagets ställning som monopolföretag och neutraliseringen av konkurrensen från den fria importen genom dess belastning med licensavgift, varav Tobaksmonopolet erhöll viss del, ha möjliggjort säkrare kalkyler än andra ekonomiska företag kunde uppgöra. Den prispolitik, som av Tobaksmonopolet tillämpades, föranledde, att bolaget ända fram till år 1924 så gott som oavbrutet uppvisade stegrade nettovinster med åtföljande successivt höjd utdelning. För åren 1922 och 1923 utdelades till preferensaktieägarna 10 procent, varvid samtidigt utdelningen till statenstamaktieägaren jämlikt föreskrivna beräkningsgrunder blev 40 procent. När år 1924 frågan om ny oktroj åt Tobaksmonopolet behandlades, föreslogs, såsom närmare belyses i författningshistoriken, att statens inkomst av tobakshanteringen i större utsträckning än dittills varit fallet skulle uttagas i form av skatt, medan utdelningen å aktiekapitalet skulle begränsas. I anslutning härtill infördes i förslaget till tilläggsöverenskommelse mellan staten och Tobaksmonopolet en bestämmelse om viss begränsning av bolagets vinst. Med anledning därav framhöll Tobaksmonopolets styrelse, som ansåg, att nämnda bestämmelse borde utgå, att styrelsen i sin dittills förda prispolitik å ena sidan varit ledd av den tanken, att under de sedan länge rådande abnorma förhållandena samt innan bolaget blivit vederbörligen konsoliderat, försiktigheten måste bjuda att tillämpa en vinstmarginal, som varit relativt hög och i varje fall högre än styrelsen under normala och stabila förhållanden skulle ansett sig böra räkna med; å andra sidan hade styrelsen haft i beaktande, att den uppkomna vinsten till allra största delen skulle komma staten eller en statens fond (pensionsförsäkringsfonden) till godo.— Emellertid godkändes av riksdagen den föreslagna bestämmelsen (nr 5 i tilläggsavtalet av 1924), vilken är av följande lydelse: »Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris, varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen å varan, som avser

97 att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen.» Med »skälig» inkomst borde, enligt vad bevillningsutskottet vid 1924 års riksdag antydde, kunna förstås en vinst, som medgåve en utdelning till preferensaktieägarna av 7 procent, varemot svarar 13 procents utdelning å stamaktierna. I enlighet med nämnda bestämmelse har Tobaksmonopolet oaktat successivt höjd tobaksskatt genomfört omfattande prisnedsättningar, vilka resulterat i minskad nettovinst. Sedan utdelningen till preferensaktieägarna för år 1923, såsom förut nämnts, uppgått till 10 procent, har den därefter varit i sjunkande och för de två senaste åren utgjort 7 procent (se sid. 91). Tobaksmonopolets prispolitik belyses ytterligare av nedanstående uppställning över medelprisen å försäljningen av de olika varuslagen under åren 1916 samt 1921—1927. Cigarrer, cigarrcigarretter och snus nådde sitt högsta pris år 1921, övriga varuslag år 1922. 1916 kr.

1921 kr.

1922 kr.

1923 kr.

1924 kr.

1925 kr.

1926 kr.

1927 kr.

136-05

269-62

246-11

248-9 0

250-so

223-2 0

219-73

222-0 7

72-04

125-60

123-74

123-60

123-40

116 — 112-—

110-96

C i g a r r e t t e r , p r 1 0 0 0 st.

28-17

43(3

44-58

44-2 0

42-90

41-60

37-7 1

37-02

Röktobak, pr kg

7-98

18-96

19-32

19-20

19-50

18-50

18-63

18-81

Tuggtobak, pr kg

7*95

17-18

17-24

16-20

15-90

14-60

14-31

14-31

S n u s , p r kg.

3-18

5-47

5-43

4-90

4-80

4-09

3-86

3-86

V a r u s l a g

Cigarrer, p r 1 0 0 0 st Cigarrcigarretter,

pr

1 000 st

Prisfallet efter år 1922 har försvagats av den alltmera skärpta tobaksbeskattningen. Om man minskar 1916 års pris med då utgående råtobakstull och tobaksskatt och 1927 års pris med tobaksskatten efter den 1 juni samma år, blir skillnaden mellan de sålunda reducerade prisen betydligt mindre än ovan angives — och för cigarretter och snus inträder t. o. m. lägre pris 1927 — såsom framgår av följande uppställning: 1916 c: a kr.

1927 c:a kr.

C i g a r r e r , p r 1 0 0 0 st

107-64

165-21

C i g a r r c i g a r r e t t e r , p r 1 000 st.

57-23

72-56

C i g a r r e t t e r , p r 1 000 st.

19-13

17-25

R ö k t o b a k , p r kg

5'3S

9-97

T u g g t o b a k , p r kg.

5-29

9-16

S n u s , p r kg

1-97

1-68

Monopolkontrolhitredningen.

98 Bruttoinkomst av fabrikernas tillverkning. Den huvudsakliga inkomstposten i Tobaksmonopolets vinst- och förlusträkningar utgöres av »bruttoinkomst av tillverkning och försäljning samt av licensavgifter å tobakshandlarnas import av färdiga tobaksvaror». Efter avskiljande av licensavgifterna, vilket skett i översikten av bolagets inkomster å sid. 66 i betänkandet, återstår sålunda bruttoinkomsten av tillverkning och försäljning. Bolagets inkomst å försäljning av importerade tobaksvaror har de senare åren på grund av den egna importens nedgång varit mycket obetydlig. Den såsom bruttoinkomst av tillverkning och försäljning redovisade inkomsten blir sålunda väsentligen bruttoinkomst av fabrikernas tillverkning, d. v. s. försäljningsvärdet av de tillverkade varorna minskat med tillverkningskostnaderna, och denna belyses närmare i det följande vad beträffar åren 1924—1927. I denna bruttoinkomst ingår även tobaksskatt, men denna har i följande framställning frånskilts bruttoinkomsten, och återstoden betecknas såsom bruttovinst. / procent av tillverkningens försäljningspris angivas i följande tabell dels för varje varuslag och dels för hela tillverkningen tillverkningskostnader, tobaksskatt och bruttovinst. Därjämte meddelas tillverkningens försäljningspris i tusental kronor.

A r

Cigarrer

Cigarrcigarretter.

Cigarretter

Röktobak.

Tuggtobak

Tillverkningskostnader

Tobaksskatt

Bruttovinst

Tillverkningens försäljningspris

%

%

%

%

Tillverkningens försäljningspris i 1000-tal kr,

47-65

19-91

32-44

8 676

48-69

21-63

29-es

9 444

49-02

25'22

25-76

9 373

45-90

25-62

28-48

9 383

43-12

24-3 0

32-6 8

15 439

43-2 9

28-45

28-2 6

16 714

41-52

32'—

26-48

17 661

48-7 6

33-83

27-41

15 764

27-50

43-22

29-28

47 070

27-7 5

44-82

27-43

46 405

26-04

48-76

25-2 0

47 087

24-0 2

51-89

24-0 9

45 772

30-3 5

34-0 5

35-60

19 488

29-71

40-4 0

29-89

19 389

28-84

43-77

27-3 9

18 975

28-15

45-88

25-97

19 045

40-2 6

27-81

31-93

3 757

3 284

41-33

31-87

26-80

42-30

35-36

22-34

2 986

42-07

35-99

21-94

2 787

99 Tillverkningskostnader

A r

Snus

Hela tillverkningen

Tobaksskatt

Bruttovinst

28-50

37-46

34-04

25-3 7

45-21

29-42

26-70

49-31

23-99

26*4 5

53-76

19-79

32-0 5

35-75

32-2 0

31-94

39-72

28-34

31-23

43-41

25-36

29-50

46-28

242 2

TillverkTillverkningens ningens förförsäljsäljningspris i ningspris 1 000-tal kr, %

100 100 100 100 100 100 100 100

25 499 21494 20 248 19 842 119 929 116 731 116 329 112 593

Tabellen visar, att bruttovinstens andel av tillverkningsvärdet för samtliga varuslag oavbrutet minskats ända till år 1927, då för cigarrer och cigarrcigarretter angives en högre siffra för bruttovinsten än närmast föregående år, medan för övriga varuslag nedgången fortsätter. Denna bruttovinstens minskning, vilken, såsom nedan skall visas, icke blott är relativ, har föranletts av den för varje år ökade tobaksskattebelastningen, vilken ökning varit starkare än minskningen i tillverkningskostnader utom beträffande nämnda tvenne varuslag år 1927. Tobaksskatten och bruttovinsten å fabrikernas tillverkning angivas i absoluta tal i nedanstående översikt. Cigarrer

Cigarrcigarretter

Cigarrett er

Röktobak

Tuggtobak

Snus

Summa

(i miljoner kronor)

Ar 1924 Skatt

1-7

20-3

6-6

1-1

9-5

42-9

Bruttovinst

2-8

5i

13-8

7o

1-2

38e

Summa

4-5

8-8

34-1

13-6

8-7 18-2

Skatt

2-1

4-8

20-8

7-9

1-1

9-7

46-4

Bruttovinst

5-8

0-8

33i

Summa

4-9

9-5

33-5

13-7

1-9

16-0

79-5

81-5

År 1925

År 1926, Skatt

2-4

5-7

23-0

8-3

1-1

10-o

50-5

Bruttovinst

0-6

4-s

29e

Summa

4-8

10-4

34-8

13-5

1-7

14-8

80-0

Skatt

2-4

5-4

23-8

8-s

10-7

52-1

Bruttovinst

2-6

ll-o

4-9

0-6

27-3

Summa

5-o 1

9-7

34-8

13-7

1-6

14-6

79-4

År

1927.

100 Summan av tobaksskatten för varje år visar under perioden oavbruten ökning, medan bruttovinsten lika oavbrutet minskas. Av de olika varuslagen dominera cigarretter såväl i fråga om skatt som bruttovinst. Beträffande det sammanlagda beloppet av skatt och bruttovinst kommer snus närmast, ehuru den avtagande konsumtionen oavbrutet minskar avkastningen från denna tillverkningsgren. Detsamma gäller för tuggtobak. Röktobak har i skatt och bruttovinst givit nästan lika mycket som cigarrer och cigarrcigarretter tillsammans, och den sammanlagda avkastningen från denna tillverkningsgren har under de fyra åren varit mycket jämn. Om man endast tager hänsyn till bruttovinsten, visa samtliga varuslag så gott som oavbruten tillbakagång. Det enda undantaget utgöra cigarrer, vilka år 1927 på grund av betydligt minskade tillverkningskostnader givit högre bruttovinst än närmast föregående år. Ovan angivna bruttovinster av fabrikernas tillverkning, ökade med tobaksskatten, överensstämma icke med de bruttoinkomstuppgifter, som återfinnas å sid. 66 i betänkandet. Orsaken därtill är, att för erhållande av sistnämnda inkomstsiffror har bruttoinkomsten av fabrikernas tillverkning belastats respektive gottskrivits förluster och vinster, härrörande från värdesättning av lager av råtobak, färdiga tobaks var or m. m., vilka poster icke förts separat i vinst- och förlusträkningen. Bruttovinstens fördelning på rabatter, försäljningskostnader, allmänna kostnader samt nettovinst åren 1924—1927 framgår av nedanstående översikt. Uppgifterna äro i procent av tillverkningens försäljningspris. Rabatt

Försäljn.kostnader

Allm. kostnader

Nettovinst

Summa bruttovinst

/o

/o

%

°/

%

16-23

2-33

6-17

T 71

32-44

16-79

2 - 45

4" 8 9

5 - 55

29-6S

17*86

2-41

5'oo

1'04

25'76

17-34

2-30

2-14

6-70

28-4 8

13-2 4

2-3 3

6-17

10-84

32-5 s

13-36

2-45

4'89

-

7 56

28-2 6

13-65

2-41

5 - 06

5'36

26-48

13-45

2 - 30

2-14

9-52

27-41

13-11

2-33

6-17

7'S7

29-2 8

13-n

2-45

4 - 89

6'98

27 - 43

13-23

2-41

-

5 oc

4'50

25'20

13-18

2-30

2-14

6-4 7

24-0 9

13-4 1

2'33

6'17

13-69

35" 6 0

13-14

2-45

4'89

9-41

29*8 9

13-25

2-41

5'oc

6-67

27'3 9

13-14

2'30

2-14

8-39

25-9 7

År

101 Tuggtobak

Snus

Rabatt

Försälja.kostnader

13 —

1925 Allm. kostnader

Nettovinst

Summa bruttovinst

2 - S3

6-17

10-43

31-93

13 —

2-45

4'89

6-46

26-80

13-11

2-41

5'0G

1'76

22-34

13-01

2'30

2-14

4-49

21-94

13--

2*33

6-U

12-54

34'04

13'-

2-45

4'8 9

9-os

29-4 2

13-n

2-41

5-06

3-41

23-9 9

13-—

2 - 30

2-14

2-35

19-79

Såsom framgår av tabellen, ha försäljningskostnader (d. v. s. tobakskontorens kostnader) och allmänna kostnader (d. v. s. krono- och kommunalutskylder, huvudkontorets kostnader, lagernedskrivningar m. m.) för varje år debiterats de olika tillverkningsgrenarna med enahanda procentsats. 12.

Licensavgifter å i m p o r t e r a d e t o b a k s v a r o r .

Enligt 22 § 2 mom. monopolförordningen skall för importerad tobaksvara erläggas en licensavgift, som utgöres av den å varan belöpande skatten ävensom av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma försäljningspris. Licensavgiften inbetalas till Tobaksmonopolet, som till staten inlevererar den i avgiften ingående tobaksskatten men behåller återstoden såsom sin inkomst. Tobaksmonopolets andel av licensavgiften har utgått med följande procentsatser av importerad tobaksvaras försäljningspris: fr. o. m. den 1 juni 1915 t. o. m. den 25 maj 1920 13 % 26 maj 1910 » 30 juni 1924 18 » 1 juli 1924 » 28 februari 1926 14 » » » 1 mars 1926 10 » P å grundval av de preliminära beräkningar, som kunde verkställas, innan Tobaksmonopolet började verksamheten, fastställdes Tobaksmonopolets andel av licensavgiften till 13 procent. Sedan mera exakta beräkningar kunnat göras, visade det sig, att 13 procent understego Tobaksmonopolets kostnader och vinst. Emellertid fann bolaget icke anledning vidtaga någon förhöjning, så länge brist på tobaks varor rådde inom landet och importen ansågs böra befrämjas. År 1920, då tillgången på importerade tobaksvaror var riklig och bolaget ansåg sig kunna tillverka landets behov av tobaksvaror, fann bolaget lämpligt att genomföra förhöjning av den bolaget tillkommande andelen av avgiften. Nedsättningarna av samma andel åren 1924 och 1926 till ett maximum av 14 respektive 10 procent beslötos av riksdagen i samband med ökning av tobaksskatten genom s. k. överföring av vinst till skatt.

102 Licensavgiftens belopp skall uträknas av Tobaksmonopolet. Anser importör, att avgiften beräknats för hög, kan han hos Kungl. Maj:t begära fastställande av avgift. I anledning av ovannämnda höjning år 1920 från 13 till 18 procent anförde vissa importörer klagomål hos Kungl. Maj:t, vilka dock icke föranledde någon åtgärd. Storleken av de belopp, som Tobaksmonopolet gottgjort sig såsom bolaget tillkommande andel av influtna licensavgifter, framgår av översikten av bolagets inkomster å sid. 66. Utgifter. 13. Rabatter till återförsäljare. Under rubriken »handeln med tobaksvaror» redogöres för Tobaksmonopolets rabatter till återförsäljare dels vid försäljning genom tobakskontoren och dels vid försäljning genom dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet. Den genomsnittliga rabattsatsen i procent av försäljningspriset framgår av följande översikt: År

Procent

År

Procent

1916 1917 1918 1919 1920 1921

20-37 18-92 15-27 14-99 15-12 15-15

1922 1923 1924 1925 1926 1927

14-04 13-59 13-40 13-41 13-59 13-50

14. Tobakskontorens kostnader. Tobakskontoren ombesörja distribueringen av tobaksvaror från fabrikerna till återförsäljarna. Vinst- och förlusträkningarnas utgiftspost »tobakskontorens kostnader» böra således representera Tobaksmonopolets distributionskostnader. Sammansättningen av denna post framgår av följande översikt (i tusental kronor): 1915 1 1916

1574 1513

Löner Försäljarnas resekostnader o. löner (efter år 1923 endast resekostn.)

187 Hyror, arrenden, försäkringar, fastighetsunderhåll m. m Trycksaker, porto, telefon, telegram m. m. Körslor och övriga t r a n s p o r t k o s t n a d e r . . . Emballage Frakter för mottagna och avsända varor Diverse Prisskillnad å till fabrikerna varor

1918 I 1919

139 526

återsända

Summa

186 288 315 331 186 203 195 196 1728 1946 181 227 12

665 1 693 2 233

3 261 | 4 581 5 069 | 4 8

103 Löner Försäljarnas resekostnader o. löner (efter år 1923 endast resekostn.) Hyror, arrenden, försäkringar, fastighetsunderhåll m. m. Trycksaker, porto, telefon, telegram m. m Körslor o. övriga transportkostnader Emballage Frakter för mottagna och avsända varor Diverse Prisskillnad å till fabrikerna varor

1 189

288 209 141 47 245

253 146 118 53 962 204

232 127 92 52 860 139

228 112 92 47 841 138

211 102 94 43 818 131

228 105 75 29 742 134

—

—

—

-

3 658

3 095

2 821

2 787

2 710

2 610

återsända Summa

Ehuru bokförd under tobakskontorens kostnader utgör den sista posten i ovanstående tabell: »prisskillnad å till fabrikerna återsända varor» icke någon distributionskostnad. Nedan angivas tobakskontorens kostnader, minskade med nämnda post, samt värdet av Tobaksmonopolets försäljning av egen tillverkning och av importerade varor, varjämte kostnaderna angivas i procent av försäljningsvärdet.

År

Tobakskontorens kostnader enligt ovanstående (1 000 kr.)

Försäljningsvärdet (1 000 kr.)

Kostnaderna i % av försäljningsvärdet

15 793

4-2

59 051

2-9

2 223

74 394

3-o

1918 1919

3 252

98 747

3'3

4 569

158 848

2-9

5 007

160 240

3-1

4 623

143 555

3-2

3 620

133 152

2-7

3 086

120 784

2-6

2 821

121 064

2-3

2 787

113 777

2-4

2 710

112 651

2 610

113 569

2'3

Om man bortser från år 1915, då försäljningen ännu icke kommit i gång, ha distributionskostnaderna således utgjort högst 3*3 och lägst 2*3 procent av försäljningsvärdet. Då procenttalen beräknats å värdet av försäljningen,

104 påverkas de givetvis av prisförhöjningar och prisnedsättningar å Tobaksmonopolets varor, även om de distribuerade kvantiteterna och distributionskostnaderna därvid äro oförändrade.

15.

Huvudkontorets kostnader.

Sammansättningen av den utgiftspost, som i vinst- och förlusträkningarna benämnes »huvudkontorets kostnader», framgår av följande översikt (i tusental kronor):

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927

127 176 215 434 491 482 485 485 365 360 395 427 617 17 43 44 74 68 67 60 75 87 58 26 — —

Löner och arvoden Tantieme Resekostnader för styrelse, revisorer och tjänstemän vid huvudkontoret Hyror, arrenden, försäkringar, lyse, värme o. städning Porto, telefon o. telegram Kontorsmaterial Annonser Frukostrummet Diverse utgifter Summa

5 17 7

16 23 6 11 - 16 11 — 11 8 2 5 11 662 100 149

34 34

28 39 41 70 66 47 39 38 39 42 21 45 36 38 19 20 17 17 17 18 14 20 24 18 13 8 8 10 14 16 69 23 111 138 130 102 90 91 93 144 24 25 17 18 8 — — — — — 56 69 98 95 50 59 83 93 45 52

837 397 503 751 817 949 983 894 721 689 704 668 939

Under rubriken »diverse utgifter» i tabellen ha åren 1915—1917 förts bland annat följande utgiftsposter: år 1915: kostnader för sammanförande av övertagna partier råtobak kronor 483 209*5 8 diverse organisationskostnader » 117 538-06 år 1916: diverse organisationskostnader » 63 298*67 år 1917: avgifter till Sveriges privatanställdas pensionskassa » 78 557*06 Under rubriken »tantieme» i tabellen ingå dels samtliga ifrågavarande år det tantieme, som uppburits av verkställande direktören, dels åren 1915— 1921 de tantiémebelopp, som tillkommit övriga trenne å bolagsstämma valda ledamöter av styrelsen — allt enligt de beräkningsgrunder, som angivas under rubriken »arvoden till styrelse och revisorer» — dels även åren 1918 —1924 ett belopp, utgörande l^ procent av nettovinsten minskad med 6 procents utdelning, vilket av respektive bolagsstämmor ställts till styrelsens förfogande »för beredande av sakkunnigt biträde åt styrelsen i förekommande fall m. m.». Sistnämnda avsättningar, vilka uppgått till ett sam-

105 manlagt belopp av cirka 180 000 kronor, ha under åren 1920 — 1926 tagits i anspråk för huvudsakligen följande utbetalningar: År 1920: till Centralförbundet för socialt arbete såsom bidrag till bildande av ett socialekonomiskt institut i Stockholm kronor 10 000. Åren 1920—1922: extra arvode till styrelsesuppleant, för de tre åren tillsammans cirka kronor 10 400. Härigenom och genom att ifrågavarande suppleant utsågs till verkställande direktör i ett av Tobaksmonopolets dotterbolag, bereddes åt honom samma förmåner, som tillkommo å bolagsstämma vald styrelseledamot. Styrelsen skulle genom denna anordning beredas möjlighet att fortfarande tillgodogöra sig erfarenheten och sakkunskapen hos ifrågavarande suppleant, vilken förut varit ordinarie ledamot av styrelsen men ställt sin plats till förfogande, när pensionsstyrelsen framställde anspråk på att bliva representerad i styrelsen. Efter år 1922 har motsvarande arvodesfyllnad utanordnats över annat konto. Åren 1921—1926: gratifikationer, lönetillägg och arvoden till vissa föreståndare och experter, tillsammans cirka kronor 129 000. Av ifrågavarande till styrelsens förfogande anvisade tantiémebelopp återstodo vid 1927 års utgång odisponerade cirka kronor 25 000.

16.

A r v o d e n till s t y r e l s e o c h r e v i s o r e r .

Arvoden till styrelse och revisorer ingå i vinst- och förlusträkningen under rubriken »huvudkontorets kostnader». Arvodenas storlek framgå av följande översikt: Av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter jämte suppleanter: Ordföranden Jourhavande direktören

Ar 1915—1928

Årligt arvode kronor 10 000

1915—1917 1918—1921 1922 — 1928

12 000 18 000 24 000

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 maj 1919 stall dyrtidstillägg utgå å jourhavande direktörens arvode i enlighet med vad som är bestämt för befattningshavare i statens tjänst. Ar

Årligt arvode kronor

1915—1917 1918—1921 1922—1926 1927—1928

3 000 4 000 5 000 4 000

Var och en av s u p p l e a n t e r n a . . . 1915—1917 1918—1926 1927—1928

1000 1 250 1 000

Var och en ledamöter

av

övriga tvenne

106 Av preferensaktieägarna valda styrelseledamöter jämte suppleanter: Verkställande direktören

Ar

Årligt arvode kronor

1915—1917

20 000 jämte tantieme, ulg. '/a % av nettovinsten minskad med 6 % utdelning (det garanterade.-, att arvode och tantieme tillsammans skulle utgöra minst 40 000 kronor).

1918—1925

40 0 0 0 jämte tantieme, beräknat på ovan angivet sätt; dock skulle det därvid framkomna beloppet minskas med 20 000 kronor.

1926—1928

50 000

Var och en av övriga trenne ledamöter 1915—1921

3 000

jämte tantieme, utg. V*» % a v nettovinsten minskad med 6 % utdelning.

(För år 1918 var arvodet fastställt till 4 000 kronor jämte tantieme, men samtliga ifrågavarande ledamöter utom en, som fungerade cirka 4 månader, uppburo arvode efter 3 000 kronor jämte tantieme.) År

igt arvode k

1922—1926 1927—1928

5 000 4 000

Var och en av suppleanterna... 1915 — 1917 1918—1926 1927—1928

1 000 1 250 1 000

Av ovanstående framgår, att efter år 1925 tantieme icke utgår. Av Kungl. Maj:t u t s e d d a r e v i s o r e r j ä m t e s u p p l e a n t e r : År

Årligt arvode kronor

1915—1917 1918—1921 1922—1926 1927—1928

1 500 2 000 2 500 2 000

Var o c h e n a v s u p p l e a n t e r n a .... 1 9 1 8 — 1 9 2 8

500 Var och en av revisorerna

Av preferensaktieägarna valda revisorer jämte suppleanter: År

Var och en av revisorerna

1915—1917 1918—1926 1927—1928 Var och en av suppleanterna .... 1918—1928

Årligt arvode kronor

1 500 2 000 1 600 500

De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava från och med å r 1922 högre arvoden än de å bolagsstämman valda, enär de förra — utöver deltagande i revisionen — hava som särskild uppgift att deltaga i granskningen av månadsredovisningarna över statsverket tillkommande tobaksskattemedel. Denna granskning verkställes av jourhavande direktören jämte

107 en av ifrågavarande revisorer, vilka i den tur och ordning, varom de sinsemellan överenskomma, fullgöra nämnda åliggande. Styrelseledamöter och styrelsesuppleanter ävensom revisorer äga enligt beslut av Tobaksmonopolets styrelse rätt att uttaga fria tobaksvaror intill ett belopp av 250 kronor för år, räknat efter varornas försäljningspris. Därutöver äro de berättigade att till obegränsat belopp inköpa tobaksvaror med 30 procents rabatt. Revisorssuppleanter äga inköpa tobaksvaror med 30 procents rabatt för belopp, som stå i rimligt förhållande till deras levnadsomständigheter. 17.

L ö n e r till t j ä n s t e m ä n o c h arbetare. Tjänstemännens löner.

Tobaksmonopolets vinst- och förlusträkning innehåller icke några direkta uppgifter om löneutgifter. Dessa äro påförda olika konton. Emellertid innehåller förvaltningsberättelsernas text utförliga uppgifter till belysning av såväl tjänstemännens som arbetarnas löner. Uppgifterna för tjänstemännen äro från och med år 1922 likformigt uppställda, varför vissa tabeller i det följande förts tillbaka till och med nämnda år. Förvaltningspersonalens storlek (= tjänstemännens antal) framgår av följande översikt. Talen för åren före år 1922 äro ur jämförelsesynpunkt något för höga, enär desamma, i motsats till vad därefter är fallet, även innefatta tillfälligt anställd personal. År

Antal tjänstemän

Ar

Antal tjänstemän

1916 1917 1918 1919 1920 1921

410 528 545 698 753 517

1922 1923 1924 1925 1926 1927

455 403 382 373 363 364

Tobaksmonopolets utgifter för löner, dyrtidstillägg, »dyrtidshjälp» och »tobakspengar» (närmare upplysningar om sistnämnda förmån lämnas nedan) till tjänstemännen framgå av följande uppställning, omfattande tiden från och med år 1922. År

Lön och dyrtidstillägg

Dyrtidshjälp

Tobakspengar

Summa

(I tusental kr.) 1922

2 801

2 931

2 394

2 514

2 247

2 308

2 164

2 772

2 256

2 366

.

108 Efter lönereglering för tjänstemännen i december 1924 har dyrtidstillägget samtliga följande år utgått med 18 procent av grundlönen. Dyrtidstillägg har utgått med samma procentsats, oberoende av lönens storlek. »Dyrtidshjälp» utgick åren 1922 — 1924, liksom tidigare år, med 5 procent av grundlönen, dock med lägst 100 och högst 335 kronor per år för varje enligt bolagets särskilda bestämmelser försörjningsberättigad familjemedlem. Under åren 1925—1927 sänktes procentsatsen till 3'/ a , men nämnda minimum och maximum bibehöllos. Även dylik »hjälp» utgår oberoende av lönens storlek. Sålunda uppbär direktörsassistenten, vilkens lön jämte dyrtidstillägg för närvarande överstiger 41 000 kronor för år, dyrtidshjälp för fem personer, nämligen dels för hustru och barn och dels även för tvenne andra anhöriga. Ovan angivna tobakspengar utgöra en kontant ersättning till verkmästare och förmän i stället för de fria tobaksvaror, som de förut erhöllo. För verkmästare utgå tobakspengar med 300 kronor, för manliga förmän med 240 kronor och för kvinnliga förmän med 200 kronor för år räknat. Antalet tjänstemän inom olika grupper framgår av följande översikt, avseende åren 1922—1927: I

37 14 23 101 22 25 50

34 13 22 90 21 21 38

31 14 22 87 18 23 39

31 14 25 80 18 23 38

32 14 27 77 17 23 38

31 14 28 75 18 22 42

Summa manliga

230 Intressekontors- och fabriksavd.-föreståndarinnor

12 35 128 8

14 35 110 B

14 35 94 5

14 36 89 5

12 33 85 5

12 34 83 5

364 Manliga: Föreståndare för fabriker, tobakskontor och vid huvudkontoret Resande Utlämnings- och lagerföreståndare Kontorister Verkmästare Underverkmästare Förmän

Kvinnliga: Kassörskor Kontorister och telefonister Förmän Summa kvinnliga Samtliga tjänstemän

I följande översikt lämnas uppgifter å de medellöner (jämte dyrtidstillägg), som efter 1924 års lönereglering utgått inom var och en av ovannämnda grupper under åren 1925—192' . Beträffande lönerna är dyrortsgruppering genomförd. De angivna bel >ppen äro beräknade som medel-

109 tal av lönerna å de olika orterna. I sista kolumnen av nedanstående översikt lämnas uppgifter å medellönen i Stockholm innevarande år. Medellön j ä m t e d y r t i d s t i l l ä g g .

För samtliga orter

FölStockholm

1928 Föreståndare för fabriker, tobakskontor och vid huvudkontoret

14 343

14 528

16 444

Resande (och platsförsäljare)

8 600

8 798

8 987

8 380

Manliga:

Utlämnings- o. lagerföreståndare

5 539

5 426

5 602

6 507

Kontorister

4 568

4 613

4 757

5 077

Verkmästare

8 435

8 510

8 790

9 984

Underverkmästare

6 382

6 399

6 451

7 261

Förmän

5 068

5 677

i Intressekontors- o. fabriksavd.-föreståndarinnor...

4 317

4 413

4 413

5 030

! Kassörskor

3 640

3 682

3 737

4 421

Kontorister och telefonister

3 009

3 252

3 361

3 807

Förmän

3 404

3 379

3 410

4 248

Kvinnliga:

Under innevarande år utgående löner (jämte dyrtidstillägg) till de tjänstemän, som i det föregående betecknats som föreståndare för fabriker e t c , ävensom till tvenne tobaksexperter och en tjänsteman, som är under utbildning till tobaksexpert, ha nedan ordnats i storleksgrupper med angivande av antalet löner för varje grupp: Lön (jämte dyrtidstillägg) m e r än » » » » » » » » högst

35 0 0 0 k r o n o r 25 0 0 0 » , dock högst 20 000 » , » » 15 0 0 0 » , » » 10 0 0 0 » , » » 10 0 0 0 k r o n o r

35 0 0 0 k r o n o r 25 0 0 0 » 20 0 0 0 » 15 0 0 0 »

Antal 1 3 3 6 16 5 S u m m a 34 st.

I ovanstående uppgifter äro icke verkställande och jourhavande direktörerna samt direktörsassistenten inbegripna. Beträffande de tvenne förstnämndas förmåner lämnas redogörelse å sid. 105—106. Assistenten åtnjuter innevarande år, inberäknat dyrtidstillägg och dyrtidshjälp, en avlöning av 43 020 kronor. Lön, dyrtidstillägg och i vissa fall tobakspengar utbetalas i förskott månadsvis. Dyrtidshjälp utbetalas kvartalsvis. Tjänstemän, som icke uppbära tobakspengar, erhålla vid inköp av tobaksvaror 30 procents rabatt å en inköpssumma, som för män icke får överstiga

110 sex och för kvinnor icke tre procent av vederbörandes kontanta årsinkomst från bolaget. För ordinarie tjänstemän räknas en ömsesidig uppsägningstid av tre månader och för extra tjänstemän av en månad. Arbetarnas löner. Tobaksarbetarnas löneförhållanden regleras genom kollektivavtal med svenska tobaksindustriarbetareförbundet. Det senaste avtalet träffades i februari 1926 och gällde två år framåt från den 1 februari nämnda år samt förnyas därefter automatiskt för ett år i sänder, såvida icke uppsägning äger rum minst tre månader före avtalstidens utgång. Beträffande Tobaksmonopolets arbetare finnes lönestatistik utarbetad av Tobaksmonopolet för tiden från och med år 1919. För arbetarnas liksom för tjänstemännens löner tillämpas dyrortsgruppering, och de medelinkomstbelopp per timme och år för olika arbetarekategorier, som meddelas i bolagets förvaltningsberättelse, äro medeltal för samtliga arbetare å alla orter, där fabriker finnas. Nedanstående löneuppgifter avse cigarrarbetare, vilka torde få anses representativa för Tobaksmonopolets arbetare, enär de omfatta mer än hälften av antalet arbetare vid fabrikerna. Å r 1927 utgjorde de manliga cigarrarbetarna 31 och de kvinnliga cigarrarbetarna 63 procent av samtliga manliga respektive kvinnliga fabriksarbetare, medan samtliga cigarrarbetare utgjorde 55 procent av samtliga arbetare vid fabrikerna. Uppgifterna angiva medellöneinkomsten (för arbetare i åldern 21—59 år) för vart och ett av åren 1919, 1926 och 1927, varvid för möjliggörande av jämförelse även verkställts en omräkning av inkomsten till 1913 års prisnivå efter socialstyrelsens levnadskostnadsindex. 1919

kr.

kr.

3 920

3183 Enl. 1913 års prisnivå

kr.

1919 kr.

1926 kr.

1927 kr.

3 201

1872 Kvinnlig cigarrarbetare:

för packning och sortering

2 304

2 593

2 060

2 046

1142 1 198

1111 1 IQfi

2 755

2 023

2 037

1 176

l 191

Tabellen utvisar för ifrågavarande period en betydande stegring av reallönen. Enligt den av socialstyrelsen publicerade lönestatistiken utgjorde år 1926 medellöneinkomsten (inberäknat värdet av naturaförmåner) för manliga tobaksarbetare över 18 år 3 467 kronor och för kvinnliga tobaksarbetare över samma åldersgräns 1 851 kronor. För samtliga arbetare, som statistiken omfattar, äro motsvarande medeltal 2 707 kronor respektive 1 567 kronor.

Ill Tobaksmonopolets rörelse har endast i obetydlig omfattning oroats av strejker, och de strejker, som förekommit, åren 1918 och 1920, ha varit mycket kortvariga. Beträffande de förmåner, av vilka Tobaksmonopolets tjänstemän och arbetare komma i åtnjutande genom bolagets välfärdsanordningar för personalen, lämnas redogörelse i nästa avdelning. 18. V ä l f ä r d s a n o r d n i n g a r för p e r s o n a l e n . Tobaksmonopolet har vidtagit omfattande välfärdsanordningar av olika slag till förmån för såväl tjänstemän som arbetare. Följande redogörelse belyser omfattningen och beskaffenheten av vad bolaget på detta område åtgjort under de senaste åren. Intressekontorsrörelse och social verksamhet. Intressekontor finnas inrättade vid huvudkontoret och vid samtliga fabriker. Kontorens verksamhet omfattar förutom vanlig intressekontorsrörelse — d. v. s. mottagande av insättningar genom regelbundna avdrag å lön i och för bestridande av större utgifter — sparkasseverksamhet och utlåning samt s. k. social verksamhet. Vid utgången av år 1927 utgjorde de hos kontoren insatta medlen tillsammans cirka 170 000 kronor. De förräntas efter 5 procent. Lån ha beviljats av olika orsaker: till personer som kommit i ekonomiskt trångmål på grund av sjukdom, för tandvård, för större utgifter, såsom förskott vid helger etc. Intressekontorens fordran på grund av utestående lån utgjorde vid 1927 års utgång cirka 139 000 kronor. Lånen löpte med en ränta, beräknad efter 5 procent. Intressekontorens lån ha huvudsakligen gått till arbetare. Därutöver ha av Tobaksmonopolet lån utlämnats till tjänstemän (och i enstaka fall till arbetare), vilka råkat i ekonomiska svårigheter eller av annan orsak. Beloppet av dylika lån utgjorde vid 1927 års utgång cirka 96 000 kronor, och räntan beräknades i allmänhet efter 4 procent. (Häri äro icke inräknade utgivna egnahemslån, för vilka särskild redogörelse lämnas i det följande.) Under åren 1925—1927 ha å lån, som utlämnats av intressekontoren, avskrivits följande belopp: År 1925 kronor 607 » 1926 » 1029 » 1927 » 1 312 Å lån, som icke utlämnats av intressekontoren utan av Tobaksmonopolets ledning (egnahemslån alltjämt undantagna) ha följande avskrivningar under nämnda å r ägt r u m : År 1925 kronor 512*75 » 1926 » 11 460-99

112 H ä r o v a n u p p t a g n a a v s k r i v n i n g a r för å r e n 1925 och 1926 h a i t v å fall g ä l l t l å n t a g a r e , v i l k a a v l i d i t , och i t v å fall personer, v i l k a g j o r t sig skyld i g a till f ö r s k i n g r i n g , m e d a n i det å t e r s t å e n d e fallet, a v s e e n d e l å n å 3 353*4 0 k r o n o r , bolaget i n n e h a r viss i n t e c k n i n g s s ä k e r h e t . Den sociala verksamhet, som b e d r i v i t s , h a r , såsom f r a m g å r a v nedanstående specifikation a v u t g i f t e r n a för d e n s a m m a , o m f a t t a t å t s k i l l i g a g r e n a r . E n del a v dessa b e t i n g a s a v a t t Tobaksmonopolet a n v ä n d e r k v i n n l i g arbetsk r a f t i m y c k e t stor u t s t r ä c k n i n g . Å r 1927 voro a v bolagets 2 707 a r b e t a r e icke m i n d r e ä n 2 028 k v i n n o r . A v de k v i n n o r , som fyllt 21 å r , voro omk r i n g hälften gifta. Tobaksmonopolets utgifter för den sociala v e r k s a m h e t e n u t g j o r d e u n d e r å r e n 1925—1927 följande belopp: J925 kr.

Utgifter för

Barnkrubbor Skolbarnhem Barnkolonier Kurser i matlagning, skomakeri, sömnad och vävnad Bidrag till undervisning vid yrkesskolor Vilohem Understöd till sjuka arbetare Hälsovård (gymnastik, skidklubbar, idrottspris, sommarstugor) Bibliotek och studiecirklar Sång- och musikföreningar Samkväm Bevistande av kurser vid folkhögskola Diverse utgifter vid Södergården Diverse Lokalhyror, cirka

1926 kr.

1927 kr.

10 897 9 035 23 784 15 552 1 159 11 699 18 665

9 654\ 13 3 6 0 / 22 820 13 271 1 987 14 301 14 301

15 801 11 187 336 14 256 12 815

2 632 490 989 1 780 4 045 10 678 4 487 11 000

977 1 860 948 2 167 2 762 11 825 3 338 11 000

1 480 1 167 765 1 753 4 592 10 835 2 409 9 800

Summa 126 892

124 577

106 353

19 157

Ovan a n g i v n a h y r o r u t g å för lokaler, b e n ä m n d a » S ö d e r g å r d e n » , som Tobaksmonopolet f ö r h y r t i h u s e t G ö t g a t a n 37, Stockholm. U t g i f t e r n a u n d e r r u b r i k e n »Södergården» u t g ö r a g e m e n s a m m a k o s t n a d e r för k u r s e r , studiec i r k l a r , s a m k v ä m m . m., v i l k a icke k u n n a t u p p d e l a s på de o l i k a r u b r i k e r n a . I de a n g i v n a u t g i f t e r n a i n g å r icke h y r a för de lokaler, T o b a k s m o n o p o l e t i vissa fall u p p l å t e r , och icke heller e r s ä t t n i n g för v ä r m e och lyse vid begagnandet av desamma. I n e d a n s t å e n d e t a b e l l h a s a m m a n f ö r t s u t g i f t e r n a för i n t r e s s e k o n t o r e n , den sociala v e r k s a m h e t e n , b i d r a g t i l l t j ä n s t e m ä n och a r b e t a r e v i d t u b e r k u l o s och a n n a n s j u k d o m s a m t b i d r a g till t j ä n s t e m ä n n e n s s e m e s t e r h e m : Intressekontoren Föreståndarinnornas resekostnader Social verksamhet Diverse bidrag vid sjukdom Tjänstemännens semesterhem

1925 kr.

1926 kr.

1927 kr.

45 400 2 100 126 900 6 600 —

46 600 2 000 124 600 6 100 6 500

49 700 1500 106 300 9 200 6 500

Summa 1 8 1 0 0 0

185 800

173 200

113 Vid sammanträde den 17 oktober 1927 beslöt Tobaksmonopolets styrelse på förslag av en delegation inom densamma, som utrett omfattningen av intressekontorens rörelse och den sociala verksamheten: att större lån till personalen skulle avvecklas men att fortfarande mindre lån skulle beviljas, nämligen upp till 12 procent av lönen och högst 1 200 kronor, samt att den sociala verksamheten i avbidan på beslut av nästföljande bolagsstämma, vilken skulle föreläggas frågan om nämnda verksamhets omfattning, tills vidare skulle bedrivas i samma omfattning som förut. Beträffande anslaget till bevistandet av kurser vid folkhögskola hade delegationen ansett, att detsamma icke borde överstiga 2 500 kronor, och har anslaget i staten för år 1928 begränsats till detta belopp. I anledning av styrelsens beslut framhöllo bolagets revisorer i den innevarande år framlagda berättelsen, att lånerörelsen snarast möjligt borde avvecklas och nya lån icke vidare beviljas, varjämte de underströko vikten a v att kostnaderna för den sociala verksamheten bibehölles inom den dåvarande ramen. I skrivelse till årets bolagsstämma förklarade sig styrelsen beredd att efterkomma revisorernas önskan beträffande lånerörelsen men framhöll, att mindre förskott å lön i ömmande fall undantagsvis skulle få beviljas, vilken ståndpunkt av stämman godkändes. Stämman biföll även styrelsens hemställan, att den sociala verksamheten tills vidare skulle få bedrivas i högst samma omfattning som ditintills. Egnahemslån. I anledning av den 1919 rådande bostadsbristen började Tobaksmonopolet nämnda år till anställda utlämna egnahemslån. Lånen ha beviljats mot säkerhet av inteckning inom två tredjedelar av fastighetens värde. Efter å r 1922 har räntan å dylika lån utgått efter 4 procent. Vid utgången av å r 1927 voro 56 st. dylika lån utestående, och låntagarnas sammanlagda skuld utgjorde cirka 390 000 kronor. Är 1927 avskrevs förlust å 3 900 kronor å egnahemslån. — Enligt vad bolagets styrelse meddelade årets bolagsstämma, har styrelsen för avsikt att icke längre utlämna egnahemslån. Marketenterirörelse. Marketenterirörelse bedrives vid fabrikerna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Gävle, Härnösand och Södertälje. Mest omfattande är rörelsen i Stockholm. Vid samtliga fabriker utom i Stockholm äro de pris, som åsättas de serverade matportionerna, för låga för att täcka kostnaderna för inköp av matvaror. Minst betalade under år 1927 arbetarna i Härnösand, som då endast erlade 65 procent av vad matvarorna kostat. Vid marketenteriet i Stockholm var förhållandet omvänt, i det arbetarna därstädes under år 1927 betalade cirka 118 procent av vad matvarorna kostat i inköp. Emellertid täckte 8 — 8619.

Monopolkontrollutredningen.

114 icke heller i Stockholm inkomsterna för matportionerna samtliga utgifter för marketenterirörelsen. Tobaksmonopolets utgifter för denna rörelse utgjorde under år 1927 51 800 kronor. I detta belopp ingå icke hyror för använda lokaler och icke heller kostnader för lyse och värme. Sjukförsäkring och läkarvård. Vid sjukdom uppbär ordinarie tjänsteman i regel under två månader oavkortade löneförmåner samt under ytterligare fyra månader 70 procent av löneförmånerna. För arbetarnas sjukförsäkring finnes en sjuk- och begravningskassa, vilken de flesta av arbetarna tillhöra. Därjämte finnes anordnad en tilläggsförsäkring för åstadkommande av fyllnad i sjukhjälpsbeloppet, varjämte ordnats en särskild sjukhjälpsverksamhet för sådana arbetare, vilka på grund av sitt hälsotillstånd eller sin ålder icke kunnat tillräckligt försäkra sig genom sjuk- och begravningskassan eller genom tilläggsförsäkringen. Enligt gällande löneavtal med arbetarna skall sjukhjälp utgå under högst 180 i stället för tidigare 90 dagar per år. För varje medlem i sjuk- och begravningskassan och för varje tilläggsförsäkrad arbetare har Tobaksmonopolet förpliktat sig att erlägga viss avgiftsfyllnad. Likaså lämnar Tobaksmonopolet visst bidrag till nämnda sjukhjälpsverksamhet för icke fullt friska och för äldre arbetare. De bidrag, Tobaksmonopolet lämnat, ha under åren 1925—1927 utgjort respektive 28 200, 35 000 och 39 700 kronor. Dessutom avlönar Tobaksmonopolet den person, som uteslutande är sysselsatt med att handhava kassarörelse och bokföring för sjukförsäkringen, och ställer därjämte lokal till förfogande. Samtliga tjänstemän och arbetare hos Tobaksmonopolet åtnjuta fri läkarvård. Samma förmån tillkommer även medlemmar i sjukkassan, vilka icke längre äro anställda hos bolaget. Läkararvodena för sådana icke hos bolaget anställda personer uppgingo år 1927 till ett belopp av 760 kronor, medan samtliga från Tobaksmonopolet utgående läkararvoden samma år utgjorde 52 000 kronor.

19.

Avskrivningar.

De i Tobaksmonopolets förvaltningsberättelser intagna vinst- och förlusträkningarna innehålla icke uppgifter å avskrivningar, men i texten till berättelserna lämnas upplysning om de enligt kontraktet med staten verkställda, regelbundna avskrivningarna å maskiner och inventarier samt å fastigheter, I berättelserna ha även omförmälts extra avskrivningar å fastigheter. I vinst- och förlusträkningarna för dotterbolagen angivas beträffande de fastighetsförvaltande bolagen avskrivningar å fastigheter och i fråga om Aktiebolaget Havannamagasinet avskrivningar å fordringar och inventarier.

115 A. Avskrivningar å fordringar. Varken hos Tobaksmonopolet eller Havannamagasinet synas avskrivningar å fordringar ha varit avsevärda. I vissa fall har särskild ersättning till befattningshavare hos Tobaksmonopolet bokförts såsom avskrivning. Därvid liar dock endast varit fråga om mindre belopp. B.

Avskrivningar å aktier.

Under år 1921 förvärvade Tobaksmonopolet för 900 000 kronor rätt att övertaga samtliga aktier i Aktiebolaget Havannamagasinet å nominellt 400 000 kronor. Formellt ordnades förvärvet såsom en försträckning till ägaren av aktierna mot pant av samtliga aktier och med betingelse av rätt för Tobaksmonopolet att påfordra lånesummans återbetalning genom överlåtelse av äganderätten till aktierna. Utlägget fördes som utestående fordran; å densamma avskrevs: år 1921 kronor 400 000 och » 1923 ytterligare » 300 000. Sedan år 1924 den formella äganderätten till aktierna övergått på Tobaksmonopolet överfördes återstående » 200 000 från fordringar till aktier och redovisas sålunda från och med den 31 december 1924 som aktiepost i balansräkningen. Till följd av det sålunda tillämpade bokföringsförfarandet har det icke varit möjligt att ur Tobaksmonopolets förvaltningsberättelser inhämta kännedom om de verkliga kostnaderna för ifrågavarande aktieförvärv. C.

Avskrivningar å utländska valutor.

Tobaksmonopolets utländska tillgodohavanden voro i 1927 års bokslut bokförda till gällande dagskurs eller något därunder. I samma bokslut redovisade bolaget ett överskott av 113 244-9 7 kronor, utgörande saldot å ett värderegleringskonto för tillgodohavanden i utländska valutor. Kontot har debiterats kursförluster och krediterats kursvinster å utländsk valuta, men därjämte har kontot år 1920 krediterats 650 000 kronor, vilket belopp tagits från bolagets vanliga rörelse. Tobaksmonopolet har således å utländska valutor förlorat skillnaden mellan 650 000 och 113 244*9 7 kronor, eller 536 755*0 3 kronor. D.

Avskrivningar å maskiner och inventarier.

Enligt kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet skall å inventarier årligen avskrivas 10 procent. Bolaget tillämpar denna föreskrift sålunda, att anskaffningsåret och elfte året avskrivas 5 procent å anskaffningsvärdet av maskiner och inventarier, medan 10 procent avskrivas vart och ett av mellanliggande nio år. Ett föremål blir alltså helt avskrivet efter elva år. Såsom ovan nämnts, omförmälas dessa regelbundna avskrivningar i bolagets förvaltningsberättelser. Därutöver ha ytterligare värdenedsättningar ägt r u m ,

116 vilka föranletts därav, att maskiner och inventarier utrangerats eller försålts före utgången av den beräknade elvaåriga varaktighetstiden. Genom dylika åtgärder har det bokförda värdet å maskiner och inventarier åren 1918—1927 i medeltal minskats med något över 100 000 kronor per år. Tobaksmonopolet bokför inventarier även å kontot »verktyg och redskap». Dessa nedskrivas i regel till ett minnesvärde av 1 krona vid närmast efter inköpet följande bokslut. Vissa maskin- och inventariekostnader ha förts på utgiftskonton och således omedelbart bortförts. Så har förfarits med ersättningar till Aktiebolaget Formator för utexperimenterandet av i tillverkningen använda maskiner. Detsamma gäller beträffande vissa butiksinredningar. År 1925 bortfördes såsom engångskostnad ett belopp av 466 250 kronor, utgörande royalty under åren 1926—1931 för 26 st. cigarrmaskiner. Beträffande försäljning av inventarier har följande transaktion observerats. P å grund av de under efterkrigsåren rådande svåra transport- och lagringsförhållandena i Göteborgs hamn påbörjade Tobaksmonopolet under å r 1920 byggandet av fyra pråmar. Byggnads- och andra kostnader i samband med denna affär avskrevos under åren 1920—1923 med tillsammans 328 000 kronor. P r å m a r n a såldes under åren 1923 och 1924, och resultatet av denna affär blev, att Tobaksmonopolet under fyra år hade en kostnad för pråmarna, exkl. driftkostnader, av cirka 303 000 kronor. E.

Avskrivningar å fastigheter.

Enligt kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet skall å byggnader årligen avskrivas 2 procent, och dylik avskrivning har även regelbundet ägt rum å byggnaders anskaffningsvärde. Men därutöver har bolaget företagit ytterligare avskrivningar å fastigheter. År 1923 lät Tobaksmonopolet verkställa värdering av egna och dotterbolagens samtliga fastigheter. Värderingen gav till resultat, att ifrågavarande fastigheter, vilka voro bokförda till ett sammanlagt belopp av kronor 10 947 668*50 (därav tomt- och jordareal kronor 1580 368*50 och byggnader » 9 367 300*—) borde nedskrivas till » 8 558 800*— eller med inalles » 2 388 868*50. Fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde utgjorde 13 275 700 kronor. Den föreslagna avskrivningen, vilken motiverades med en hänvisning till fastigheternas värde vid eventuell försäljning, genomfördes av Tobaksmonopolet på det sätt, att bolagets aktieinnehav i dotterbolagen i 1922 års bokslut nedskrevs med följande belopp: Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag kronor 700 000*— Aktiebolaget Tobaksodling » 100 000*—

117 Fastighetsaktiebolaget Bryggaren kronor 200 000— kronor 1000 000* — att å fordringarna hos nämnda dotterbolag i 1923 års bokslut avskrevos följande belopp: Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag kronor 1036 468*50 Aktiebolaget Tobaksodling » 12 800*— Fastighetsaktiebolaget Bryggarn » 220 0 0 0 * » 1269 468-50 varemot dotterbolagen vidtogo motsvarande avskrivningar å sitt fastighetsinnehav, samt att Tobaksmonopolet å egna fastigheter i 1923 års bokslut avskrev » 119 400*— Summa kronor 2 388 868*50. Emellertid ha utöver denna extra avskrivning ytterligare avskrivningar ägt rum, därigenom att som kostnad bokförts utgifter för arbeten å fastigheter av värdeförhöjande natur. Dylika avskrivningar uppgå till: År 1925 » 1926

kronor 277 784*76 » 608 260-32

Utöver den stipulerade avskrivningen med 2 procent av anskaffningsvärdet ha sålunda avskrivningar ägt rum med följande belopp: År 1922 » 1923 » 1925 » 1926

kronor 1000 000' — » 1388 868-50 » 277 784-76 » 608 260-32 eller tillsammans kronor 3 274 913-5 8

Tobaksmonopolet har sålunda beträffande fastigheter verkställt avskrivningar, betydligt överstigande vad som föreskrives i kontraktet med staten. I sina deklarationer har bolaget ökat vinsten enligt vinst- och förlusträkningarna med dessa avskrivningsbelopp. Åren 1915—1926 förhyrde Tobaksmonopolet den s. k. Ljunglöfska fastigheten, Luntmakaregatan 19, Stockholm, i vilken bolaget bedrev tillverkning av snus och röktobak. Å denna fastighet verkställde bolaget 1915—1921 omfattande ombyggnadsarbeten, såsom framgår av följande uppgifter å kostnaderna för desamma: År 1915 » 1916 » 1917 » 1918

kronor 10 000 » 48 000 » 51000 » 122 000

År 1919 » 1920 » 1921

kronor 905 000 » 394 000 » 228 000 ' Summa 1 758 000

118 År 1918 härjades fastigheten av eldsvåda. I brandskadeersättning erhöll Tobaksmonopolet 60 000 kronor. År 1926 flyttade Tobaksmonopolet snusfabrikationen till en nyuppförd fastighet å Södermalm i Stockholm intill bolagets därvarande stora fabriksfastighet, i vilken röktobakstillverkningen redan i december 1924 inrymts.

Tobaksmonopolets organisation. 1.

Allmän översikt.

Redogörelse för sammansättningen av Tobaksmonopolets styrelse finnes å sid. 196 i betänkandet. Styrelsen sammanträder i regel en gång varje månad. Tobaksmonopolets direktion utgöres av verkställande direktören, jourhavande direktören och verkställande direktörens assistent, vilken utsetts av styrelsen. Direktionssammanträden hållas en eller flera gånger varje vecka. Bland ärenden, som behandlas vid sådant sammanträde, märkas inköp av råtobak, förbruknings- och förpackningsartiklar m. m. För bolagets förfaringssätt i fråga om inköp av råtobak och förpackningsartiklar lämnas redogörelse å sid. 131 respektive sid. 139. Ärende vid direktionssammanträde föredrages vanligen av den avdelningschef, tobaksexpert eller fabriksföreståndare, vars arbetsområde ärendet närmast berör. Vid sammanträdet föres protokoll, som justeras av samtliga i beslutet deltagande och därjämte förses med påskrift av vederbörande föredragande, att ärendet blivit riktigt protokollfört. Som styrelsens och direktionens sekreterare och bolagets ombudsmän fungera tvenne jurister, varav en ordinarie med ständig tjänstgöring. Under verkställande direktörens överinseende handlägger en kvinnlig tjänsteman, som är direktörens sekreterare, personalfrågor, löneutbetalningar etc. Direkt under direktionen sortera: tvenne tobaksexperter, vilka äro rådgivare vid inköp av utländsk råtobak ; tvenne försäljningschefer. Försöksvis har från och med innevarande år uppdragits åt tvenne fabriksföreståndare att vid sidan av sin övriga verksamhet fungera som försäljningschefer. Försäljningschef för södra Sverige är för närvarande föreståndaren för tobaksfabriken i Malmö och för norra Sverige föreståndaren för tobaksfabriken i Härnösand. Försäljningschefernas uppgift är att söka befrämja omsättningen av Tobaksmonopolets varor och att fördenskull särskilt söka vinna avsättning för den inhemska tillverkningen hos sådana återförsäljare, som huvudsakligen tillhandahålla allmänheten importerade varor.

120 Direkt under direktionen sorterar även dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet. Tobaksmonopolets organisation är för övrigt byggd på en indelning i tre huvudavdelningar, nämligen: huvudkontoret, fabrikerna och tobakskontoren. Huvudkontoret. Huvudkontoret, som står under direktionens direkta överinseende, ä r organisationens medelpunkt, och därifrån utgå direktiv i alla ärenden av betydelse till föreståndare för fabriker och tobakskontor. Huvudkontoret dirigerar allt räkenskapsarbete och sammanfattar med stöd av rapporter från fabriker och tobakskontor bolagets bokföring, för vilken särskild redogörelse lämnas i det följande. För hela rörelsen erforderliga lokaler, maskiner och inventarier samt viktiga råvaror och förnödenheter anskaffas genom huvudkontorets försorg och tillhandahållas fabriker och tobakskontor. Vid huvudkontoret kan det arbete, som icke handlägges av direktionen eller tobaksexperterna, anses vara uppdelat på fem avdelningar, vilkas arbetsområden dock icke äro skarpt avgränsade. De viktigaste av de arbetsuppgifter, som kunna hänföras till de olika avdelningarna, angivas nedan. I) Räkenskapsavdelningen är huvudkontorets största avdelning. Dess föreståndare, kamreraren, har samtidigt såsom kontorschef överinseende över personalen å huvudkontorets samtliga avdelningar. Räkenskapsavdelningen åligger bland a n n a t : att upprätta förslag till instruktioner i organisations- och räkenskapsärenden samt att särskilt ur räkenskapssynpunkt granska övriga till fabriker och tobakskontor utgående instruktioner; att verkställa alla kassa- och räkenskapsarbeten vid huvudkontoret, jämväl för dotterbolaget Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag; att hava överinseende av kassa- och räkenskapsarbetet vid samtliga bolagets rörelsegrenar; att verkställa intern kontroll av bokföringen inom verksamheten; att upprätta redovisning till statsverket över tobaksskatt samt verkställa beräkningar rörande statsverkets inkomst från tobakshanteringen; att upprätta självkostnadsberåkningar rörande tillverkningen; att anskaffa och distribuera erforderliga kontorsmaskiner och kontorsförnödenheter för samtliga rörelsegrenar; att handlägga ärenden rörande licensbehandling av importerade tobaksvaror ävensom Tobaksmonopolets egen import av färdiga tobaksvaror samt att utöva bokmässig tillsyn över tobaksskattelagren. Licensbehandling av importerade färdiga tobaksvaror sker utom i Stockholm huvudsakligen i Göteborg och Malmö.

121 II) Råtobaksavdelningen. Avdelningen åligger bland a n n a t : att infordra prover, utöva kontroll och handlägga ärenden i samband med köp av råtobak genom så kallad inskrivning (se sid. 133); att notera alla avtal om köp av råtobak; att ombesörja erforderlig lagring i utlandet, skeppning, sjöförsäkring och mottagning av i utlandet inköpt råtobak; att ombesörja, att inköpt råtobak blir granskad av tobaksexpert eller vederbörande fabriksföreståndare; att hava överinseende av lager inom landet av råtobak och snusmjöl; att i samband med årsboksluten upprätta förteckningar över råtobak i lager; att följa råtobaksmarknaden. För besiktning, lagring, försäkring och skeppning av i Förenta Staterna inköpt råtobak har Tobaksmonopolet eget kontor i New York, vilket står under tillsyn av därvarande svenske generalkonsul O. H. Lamm. Kontorsgöromålen handläggas av en tjänsteman och besiktningen av råtobak verkställes av en amerikansk tobaksexpert. III) Avdelningen för ärenden, som röra inköp av maskiner, inventarier, förbrukningsartiklar och ingredienser samt försäkringar. Avdelningens huvudsakliga åligganden framgå av dess benämning. Avdelningen handlägger alla försäkringar utom sjöförsäkring av råtobak. IV) Avdelningen för ärenden, som röra inköp av förpackningsartiklar samt reklam. V) Avdelningen för ärenden, som röra återförsäljarna samt inspektion av tobakskontoren. E n till tobaksfabriken i Stockholm förlagd avdelning, Statistikcentralen, som sorterar under huvudkontoret, har till åligganden att föra registerkort över samtliga arbetare, att föra lönestatistik och utöva kontroll över utbetalda avlöningar med ledning av avlöningslistor från fabriker och tobakskontor samt att handlägga pensionsärenden och utbetala pensioner. Föreståndaren för denna avdelning har därjämte att utöva tillsyn över fabriksfastigheten, de mekaniska och elektriska verkstäderna samt lager och förråd å fabriken (dock icke råtobakslagret). Fabrikerna. Särskild redogörelse för Tobaksmonopolets fabriksdrift med uppgifter om nuvarande fabriker och s. k. hjälpanläggningar finnes å sid. 151 o. ff. Varje fabrik ledes av en föreståndare. Tobaksfabriken i Stockholm ä r dock uppdelad i tre avdelningar, vardera med sin föreståndare, en avdelning för cigarr- och cigarrcigarrettillverkning, en för cigarrett- och röktobakstillverkning och en för snustillverkning. Hjälpanläggningen i Stockholm står under överinseende av förutnämnde föreståndare för »statistikcentralen».

122 Eljest sortera hjälpanläggningarna i allmänhet under de tobaksfabriker, till vilka de äro förlagda. Ärenden, som beröra tobaksfabriken i Stockholm i dess helhet, ävensom inköp av vissa förnödenheter avgöras vid sammanträden med samtliga föreståndare vid fabriken, varvid föreståndaren för hjälpanläggningen fungerar som ordförande. Avser dylikt inköp vara, som skall användas gemensamt eller inom mer än en fabriksavdelning, avgör majoriteten. Gäller inköpet vara, som skall användas inom en enda avdelning, äger respektive föreståndare bestämmanderätt. Vid övriga fabriker avgöras inköpsfrågor av föreståndaren i närvaro av siffergranskaren. Protokoll över inköp skola föras i två exemplar, av vilka det ena insändes till huvudkontoret. Inköp av förnödenheter vid fabriker och tobakskontor får endast äga rum i mycket begränsad omfattning. För övrigt äro inköpen centraliserade till direktionen och huvudkontoret. Beträffande inköpen vid fabrikerna gäller enligt instruktion den 14 oktober 1926, att anbud under betryggande former böra infordras från lämpliga leverantörer. Därest anbud icke infordras, skall till protokollet göras anteckning om orsaken därtill, över lämpliga leverantörer skall föras förteckning. I förteckningen icke upptagen leverantör må dock icke förvägras att inkomma med anbud, utan att skälet därtill antecknas i protokollet. Tobakskontoren. Uppgifter om nuvarande tobakskontor finnas å sid. 166. Varje tobakskontor ledes av en föreståndare. Tobakskontoren i Arvika, Härnösand, Karlskrona och Norrköping förestås dock av fabriks föreståndarna å respektive orter, och föreståndaren för tobakskontoret i Härnösand har överinseende även över tobakskontoret i Sundsvall. Vid tobakskontoren äro anställda resande och platsförsäljare. Eesandena sortera under tobakskontorens föreståndare men avgiva rapporter, som granskas jämväl av inspektören för tobakskontoren och huvudkontorets räkenskapsavdelning. För Tobaksmonopolets försäljning direkt till allmänheten redogöres å sid. 183 o. ff. Beträffande tobakskontorens egna inköp av vissa förnödenheter gäller ovannämnda i fråga om fabrikerna åberopade instruktion den 14 oktober 1926, vilken beträffande tobakskontorens inköp föreskriver enahanda förfarande som i fråga om fabrikerna. Dotterbolag. Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag behandlas å sid. 81. Som ovan nämnts, handhavas detta bolags räkenskaper av huvudkontorets räkenskapsavdelning.

123 Aktiebolaget Havannamagasinet, som behandlas å sid. 185 o. ff., har däremot fullständigt fristående organisation. Sedan Fastighetsaktiebolaget Bryggaren under innevarande år likviderat, har Tobaksmonopolet intet ytterligare dotterbolag. 2.

H u v u d d r a g e n av bokföringen. Bokföringen vid fabrikerna.

Fabriks fastigheter, maskiner och inventarier tillhöra enligt räkenskaperna huvudkontoret. Fastigheter »förhyras», maskiner och inventarier »arrenderas» av fabriken. Av huvudkontoret debiterade hyror skola täcka räntor och avskrivningar, arrenden endast avskrivningar. Utgifter, som göras vid fabriken för underhåll av fastigheter, maskiner och inventarier, bäras direkt av fabriken. Samtliga lager av råtobak och snusmjöl tillhöra ur räkenskapssynpunkt huvudkontoret. Då råtobak eller snusmjöl uttages för tillverkningen, debiterar huvudkontoret fabriken efter av huvudkontoret beräknade pris, varefter motsvarande bokföring äger rum vid fabriken. Huvudkontoret är enligt bokföringen även ägare till vissa ingredienser, förbruknings- och förpackningsartiklar, vilka i allmänhet lagras vid fabrik (och tobakskontor) för huvudkontorets räkning. Vid uttag av dylika varor för fabrikationen lämnas rapport till huvudkontoret, som för uttaget debiterar fabriken, vilken därefter verkställer motsvarande bokföring. Varor av ifrågavarande slag, som endast förbrukas i obetydliga kvantiteter, äger fabriken själv inköpa. Även kontrollomslag, d. v. s. askar, omslag och etiketter med påtryckt kontrollstämpel, samt kontrollstämplar inköpas av huvudkontoret för fabrikens räkning. Vid fabriken bokförda tillverkningskostnader äro: råmaterialkostnader, d. v. s. kostnader för råtobak, ingredienser, förbruknings- och förpackningsartiklar, löner till arbetarna samt diverse mindre kostnader. Dessa kostnader upptagas i till huvudkontoret varje månad insänd så kallad tillverkningskostnadsrapport. övriga tillverkningskostnader bokföras endast vid huvudkontoret. Vid fabriken befintligt lager av färdiga tobaksvaror anses även tillhöra huvudkontoret. För lagerkontroll lämnas redogörelse å sid. 127 o. ff. För värdet av alla råvaror, som varje månad förbrukas i tillverkningen, debiteras »tillverkningens» konto och krediteras motsvarande materialkonton, vilka debiterats, då varorna uttagits för tillverkningen. Likaså debiteras tillverkningen vid månadens slut för löner till arbetarna och för diverse kostnader. Däremot krediteras tillverkningen för tillverkningsvärdet av de

124 under månaden tillverkade varorna, vilket belopp samtidigt debiteras huvudkontoret. Fabriken redovisar således varken vinst eller förlust. Vid fabrik föras dagbok och omkostnadsbok med genomskriftssystem. Det ena exemplaret av noteringarna tillsändes successivt huvudkontoret för granskning och erforderlig bokföring. Dessutom föras avräkningsbok för vissa fördelningskonton samt, likaledes med genomskriftssystem, dagböcker för intressekontor och marketenterier, där sådana finnas anordnade. Bokföringen vid tobakskontoren. För kontrollen av tobakskontorens lager liksom för övrig lagerkontroll lämnas redogörelse å sid. 127 o. ff. Liksom vid fabrikerna föras vid tobakskontoren dagbok och omkostnadsbok med genomskriftssystem. Bokföringen vid huvudkontoret. Såsom framgår av det föregående, handhar huvudkontoret likvideringen av alla fakturor, avseende inköp av större betydelse. Utbetalningen av löner såväl till egna som till fabrikernas och tobakskontorens tjänstemän och förmän sker även genom huvudkontoret, som därvid i allmänhet låter insätta lönebeloppet å vederbörandes bankräkning. Tobakskontoren insätta dagligen influtna medel hos bank å sin ort, vilka medel successivt överföras till huvudkontorets checkräkning hos Stockholms Enskilda Bank. Dagbokföringen vid huvudkontoret är på grund av dess betydande omfattning uppdelad på mer än ett tiotal dagböcker. F r å n dagböckerna ske införingarna för varje månad till huvudboken. I dagböckernas kolumner för diverse konton införda poster sammanföras först i särskild journal å respektive huvudbokskonton. Specifikationer till huvudbokskonton föras i vissa fall i särskilda avräkningsböcker. Huvudbokens konton äro i allmänhet så kallade rena konton, antingen rena balanskonton eller rena resultatkonton. Endast ett fåtal blandade balans- och resultatkonton förekomma. Preliminärt månadsbokslut upprättas den 3—4 i varje månad. E x a k t sådant bokslut föreligger i mitten av månaden. Årsbokslutet brukar vara färdigt omkring den 10 januari. I den i styrelsens förvaltningsberättelse intagna balansräkningen äro tillgångarna tydligt specificerade, och någon sammanföring i en tillgångspost av olikartade poster har icke ägt rum. Bland skulderna förekommer däremot en post: »huvudkontorets skulder», vars innebörd icke framgår av dess benämning. Nämnda skuldpost är sammansatt av flera huvudbokskonton, nämligen: »avräkning Sverige», »avräkning utlandet» och »avräkning med banker». I »avräkning Sverige» ingå bland annat följande poster: »prisreglering å tobak och förbrukningsartiklar», »prisreglering å utländska va-

125 lutor» och »reserverade medel till krono- och kommunalskatter». I ställningsöversikten å sid. 64—65 har viss specifikation av »huvudkontorets skulder» blivit genomförd. I huvudboken äro resultatkonton upplagda för ofta förekommande inkomst- och utgiftsposter. Mera sällan förekommande sådana poster föras å avräkningskonton och sammanföras vid årets slut å ett huvudbokskonto, som benämnes »diverse resultatposter». Å detta konto föras dessutom dels resultatet enligt blandade konton och dels, i samband med bokslutet, vissa lagervärderegleringsposter. I den offentliggjorda vinst- och förlusträkningen är den viktigaste inkomstposten: »bruttoinkomst av tillverkning och försäljning samt av licensavgifter å tobakshandlarnas import av färdiga tobaksvaror». Denna inkomstpost är sammansatt av saldon från följande konton: fabrikernas tillverkning, Tobaksmonopolets andel av licensavgifter samt kostnader för licensbehandling samt diverse resultatposter. Kontot »fabrikernas tillverkning» debiteras för samtliga tillverkningskostnader, d. v. s. dels sådana som bokföras även vid fabrikerna (se sid. 123) och dels sådana som endast bokföras vid huvudkontoret. Den senare gruppen består av följande kostnader: hyror för lokaler, arrenden för maskiner och inventarier, försäkringar, löner till förvaltningspersonal, kontorsmaterial, bidrag till kostnaderna för sjukförsäkringen, bidrag till kostnaderna för den sociala verksamheten. Kontot krediteras för varje månads tillverkning av färdiga varor enligt försäljningspris. Ä kontot »Tobaksmonopolets andel av licensavgifter m. m.» bokföras förutom nämnda andel även inbetalda stämpel- och bokföringsavgifter m. m. Å kontot »diverse resultatposter» ha förts bland annat följande utgifter: lagervärderegleringsposter, ersättningar till entledigade arbetare och tjänstemän, ersättningar till genom monopolets införande nödlidande personer, vissa omändringsarbeten å fastigheter, vissa sjukkassebidrag, kostnader för reklamavtal, överkurs vid återköp av obligationer, förlust å minutaffärerna, och följande inkomster: lagervärderegleringsposter, återgångsmedel från Aktiebolaget Alga (se sid. 190), vinst å hjälpanläggningarnas rörelse, vinst å försålt cigarrettpapper.

126 I översikten av inkomsterna å sid. 66 i betänkandet har Tobaksmonopolets andel av licensavgifter förts separat, medan i övrigt någon uppdelning av »bruttoinkomsten av tillverkning och försäljning» icke ägt rum. I vinst- och förlusträkningen rinnas icke uppgifter om avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier. Detta beror, som redan nämnts, därpå, att avskrivningarna, som krediteras kontona för nämnda tillgångar, debiteras »hyror» och »arrenden», å vilka konton i allmänhet någon vinst uppstår, vilken föres å »diverse resultatposter». Emellertid meddelas i förvaltningsberättelsens text uppgift å avskrivningsprocent beträffande fastigheter och avskrivningsprocent samt avskrivningsbelopp i fråga om maskiner och inventarier. Redovisning av tobaksskatten. Tobakskontoren insända varje månad till huvudkontoret försäljningssammandrag, angivande värdet av under månaden försålda tobaksvaror med uppdelning i varor av inhemsk tillverkning och importerade varor. Uppgifterna om försäljningen kontrolleras medelst tobakskontorens lagerrapporter, i vilka likaledes åtskillnad göres mellan inhemska och importerade varor. Såväl sammandrag som lagerrapporter undertecknas av tobakskontorets föreståndare och förses med påskrift av dess siffergranskare. Vid huvudkontoret införas såväl kvantitets- som värdesiffrorna för försäljning i en s. k. skatteliggare, varvid inhemsk vara särskiljes från import. För varje post importerade tobaksvaror, som importör önskar få licensbehandlad, inlämnar importören en licensnota. Licensnotornas uppgifter om de importerade varornas värde och kvantitet införes i en »dagbok för tobakshandlarnas import». Från denna införas månadssummorna i skatteliggaren. Å totalsummorna per månad för i skatteliggaren införda uppgifter om försäljning och import uträknas tobaksskatten. Från det upplupna tobaksskattebeloppet göres i förekommande fall avdrag med 80 öre för varje kilogram under skattemånaden inköpt svensk tobak. Sedan skatteliggaren av siffergranskaren vid huvudkontoret kontrollerats mot försäljningssammandrag, lagerrapporter och licensnotor, och jämväl den uträknade tobaksskatten med eventuellt avdrag för inköpt svensk tobak av honom kontrollerats och attesterats, utskrives redovisning till statskontoret enligt särskilt formulär. Skatteredovisningen granskas och undertecknas av verkställande direktören, jourhavande direktören samt en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna.

]27

3.

Kontroll o c h i n v e n t e r i n g av lager.

Tobaksmonopolets förråd av utländsk råtobak äro upplagda å s. k. råtobaksmagasin, vilka äro förlagda vid fabrikerna å följande orter: Stockholm» Göteborg, Malmö, Arvika, Charlottenberg, Gävle, Härnösand, Norrköping och Södertälje. Svensk tobak förvaras först i bolagets tobakslador, vilka äro förlagda till de delar av landet, där tobak företrädesvis odlas, och upplägges sedan i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Snusmjöl, som erhålles genom målning av råtobak, finnes upplagt i Stockholm, Göteborg, Härnösand, Karlskrona och Norrköping. Tobaksmagasinen förestås av särskilda föreståndare, vartill i allmänhet förordnas vid fabrikerna anställda verkmästare. För magasinsföreståndaren är särskild instruktion fastställd, enligt vilken föreståndaren är ansvarig för å magasinet lagrad tobak. Föreståndaren för särskild magasinsjournaL Vid uttag av råtobak eller snusmjöl utskrives uttagningslista i två exemplar, av vilka det ena överlämnas till fabriken, som i kvitterat skick översänder detsamma till huvudkontoret. Det andra exemplaret sändes av magasinsföreståndaren till huvudkontoret, som återsänder detsamma, vederbörligen påtecknat. P å enahanda sätt förfares vid transiteringar från ett till annat råtobaksmagasin. Vid varje månads utgång insändes till huvudkontoret av fabriksföreståndaren upprättat sammandrag över uttag (och transiteringar) av råtobak och snusmjöl. Sammandragen skola vara försedda med magasinsföreståndarens påskrift om lika notering samt med attest av siffergranskaren. Över fabriken tillhörig tobak skall likaledes till huvudkontoret för varje månad insändas redovisning, vilken utgör bilaga till den av vederbörande föreståndare undertecknade och av siffergranskaren attesterade kopian a v fabrikens dagbok. Å huvudkontorets råtobaksavdelning föras fortlöpande noteringar enligt kortsystem över utländsk och svensk tobak. Genom dessa noteringar kan kontroll erhållas å räkenskapsavdelningens konton för de olika magasinen ävensom å magasinsjournalen. Realinventering av huvudkontorets å råtobaksmagasinen befintliga lager av tobak och snusmjöl verkställes av magasinsföreståndaren och siffergranskaren under fabriksföreståndarens ansvar i samband med årsbokslutet. Därvid räknas balar och fat, vilka kontrollvägts vid tobakens mottagande å magasinet. Realinventering av fabrikens lager av tobak och snusmjöl äger rum vid årsskiftet eller oftare, om fabriksföreståndaren anser erforderligt. Därvid väges den i balar förpackade tobaken, medan fattobaken upptages till den myckenhet den skall utgöra enligt lagerbokföringen. För varje enstaka fat föres nämligen särskilt lagerkort, varigenom kontroll vinnes för varje förbrukad fatmängd.

128 Vissa ingredienser, förbrukningsoch förpackningsartiklar äro, som förut nämnts, lagrade vid fabriker och tobakskontor för huvudkontorets räkning. Uttag för tillverkningen rapporteras till huvudkontoret. Särskilt noggrann kontroll är föreskriven vid uttag av kontrollomslag och kontrollstämplar. Realinventering av ingredienser m. m., som tillhöra huvudkontoret, verkställes vid årsskiftet under fabriksföreståndarens ansvar. över dylika varor, som tillhöra fabriken, föras lagerkort, efter vilka till huvudkontoret insändes månatlig redovisning, vilken liksom redovisningen över fabriken tillhörig tobak utgör bilaga till kopian av fabrikens dagbok. Inventering företages varje månad av vederbörande lagerföreståndare. Halvfabrikat inventeras varje månad av respektive verkmästare. Färdiga tobaksvaror. Lagren av färdiga tobaksvaror vid fabriker och tobakskontor tillhöra, som förut nämnts, huvudkontoret, men respektive föreståndare äro ansvariga för desamma. Färdigpackade tobaksvaror överlämnas dagligen från fabrikernas packningsavdelningar till lagren av färdiga varor. Lagerkort föras för varje märke och förpackning. Vid varje månadsskifte realinventeras lagret av lagerföreståndaren, varefter lagerrapport insändes till huvudkontoret. Att arbetarna icke obehörigt medföra tobaksvaror vid utgåendet från fabriken, kontrolleras genom visitering av ett antal arbetare, som utväljas medelst en lampa, som tänder sig automatiskt. Föremål för visitering bli de arbetare, som passera utgången, när lampan tänder sig. Den 1 och 15 i varje månad skola tobakskontoren till huvudkontoret insända uppgift om önskad tilldelning av tobaksvaror (utom snus) under följande 14-dagarsperiod. Med ledning av dessa uppgifter upprättar huvudkontoret expeditionslistor, vilka tillsändas fabrikerna och tobakskontoren omkring den 3 och 18 i varje månad. Snus rekvirera tobakskontoren direkt från fabrikerna. Vid leverans från fabrik till tobakskontor utskrives vid fabriken leveranslista i tre exemplar, varav ett behålles av fabriken, ett sändes till tobakskontoret och ett till huvudkontoret. Vid utgången av varje månad insända tobakskontoren till huvudkontoret sammandrag av samtliga under månaden mottagna leveranslistor. Vid tobakskontor uppgöres för varje dag ett sammandrag över försäljningens värde och kvantitet. För värdebeloppen uppgöres ett månadssammandrag, som insändes till huvudkontoret. Liksom fabrikerna föra tobakskontoren lagerkort för varje märke och förpackning. Korten föras med ledning av leveranslistor och försäljningssammandrag. Vid utgången av varje månad insändes lagerrapport, vilken kontrolleras genom realinventering, som verkställes av lagerföreståndaren vid varje månadsskifte — eller oftare, om kontorets föreståndare så finner lämpligt. Skillnad mellan vid inventering konstaterad behållning och uppgift å lagerrapporten anmäles för huvudkontoret. Såväl försäljningssammandrag som lagerrapporter undertecknas av vederbörande föreståndare och attesteras av siffergranskaren.

129 Butikernas lager inventeras vid varje månads utgång av butikens föreståndare i närvaro av annan Tobaksmonopolets tjänsteman. Av inventeringsmännen undertecknad lagerförteckning insändes till huvudkontoret. Över lagret föras dagligen kontrollanteckningar, upptagande inkomna och försålda varor. Under butiksföreståndarens semester företages alltid lagerinventering. Inventering av varulagret hos dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet sker av respektive lager- och butiksföreståndare med biträde i Stockholm av siffergranskaren och å andra orter av någon Tobaksmonopolets tjänsteman eller annan därtill av verkställande direktören förordnad person. Inventering verkställes i regel endast vid årsskiftet. Som allmän regel gäller, att föreståndarna för fabrikerna och tobakskontoren alltid skola genom sin underskrift bestyrka, att samtliga lager äro riktigt upptagna i de till huvudkontoret vid varje månadsskifte insända rapporterna. Siffergranskaren svarar för den siffermässiga riktigheten av rapporterna. Samtliga lagerförteckningar vid årsskiftet skola vara till riktigheten bestyrkta, förutom av föreståndaren, av vederbörande inventeringsman, samt försedda med siffergranskarens attest. Förutom genom nu omtalade åtgärder kontrolleras Tobaksmonopolets lager: genom av inspektören för tobakskontoren 1—2 gånger om året verkställda inventeringar av alla lager utom tobak och halvfabrikat; genom av siffergranskarna minst 12 gånger om året genom stickprov verkställd kontroll av lagren av färdiga tobaksvaror; genom ytterligare av siffergranskarna några gånger varje år verkställda inventeringar av lagren av färdiga varor enligt uppdrag varje gång av Tobaksmonopolets siffergranskningsbyrå. Ovan har åtskilliga gånger berörts siffergranskarnas andel i kontrollen av Tobaksmonopolets varulager. För siffergranskarnas ställning och arbetsuppgifter i övrigt redogöres närmare i härpå följande avdelning. 4. R e v i s i o n o c h siffergranskning. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen fyra revisorer jämte lika många suppleanter för dem. Kungl. Maj:t utser två revisorer och lika många suppleanter, medan övriga revisorer och suppleanter väljas av preferensaktieägarna å bolagsstämma. För de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna är instruktion utfärdad den 26 februari 1915. Före år 1926 torde Tobaksmonopolets revisorer endast ha sammanträtt för själva årsrevisionen. År 1926 ägde ett ytterligare sammanträde rum i anledning av den s. k. Seiersenaffären (se sid. 146), och under 1927 sammanträdde revisorerna, förutom för årsrevisionen, ytterligare sex gånger. Vid dessa sammanträden ha förts protokoll. Revisorerna ha vid varje revision från föreståndaren för Tobaksmonopolets 9 — 8519.

Monopolkontrollutredningen.

130 siffergranskningsbyrå (om vilken förmäles i det följande) mottagit rapport över under året utfört siffergranskningsarbete. Därjämte har nämnde föreståndare inkallats för att inför revisorerna meddela, huruvida i fråga om den verksamhet han förestår något av vikt inträffat under året. Enligt instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna åligger det dessa — och således icke revisorerna — att tillse, »att fullständig och kontinuerlig sifferrevision av bolaget anordnas». Vid sammanträde av Tobaksmonopolets styrelse den 19 juli 1915 anmäldes av bolagets revisorer uppgjorda förslag till siffergranskare vid fabriker och tobakskontor samt till instruktion för siffergranskarna, vilka förslag av styrelsen lämnades utan erinran. I oktober samma år beslöt styrelsen att tillerkänna en av bolagets å bolagsstämma valda revisorer, auktoriserade revisorn I. Cassel, ett arvode för år av 1 500 kronor (utöver revisorsarvodet) för överinseende av bolagets siffergranskning. Efter det att Cassel icke omvalts till revisor vid 1917 års bolagsstämma, meddelade revisorerna i oktober samma å r styrelsen, att de till föreståndare för siffergranskningen antagit Cassel, vilken i denna egenskap av styrelsen tillerkändes ett årligt arvode av 3 000 kronor. Cassel lämnade år 1918 ifrågavarande befattning, och sedan dess har såsom föreståndare för siffergranskningen fungerat auktoriserade revisorn E. Cassel. Från och med år 1923 har föreståndarearvodet utgjort 4 500 kronor för år. Instruktion för föreståndaren för siffergranskningsarbetet har icke utfärdats vare sig av Tobaksmonopolet eller dess revisorer i annat avseende än att den nuvarande föreståndaren i december 1922 ålagts att varje år göra minst ett revisionsbesök vid varje ort, där Tobaksmonopolet bedriver rörelse. (I samband därmed genomfördes nyssnämnda arvodesförhöjning.) Föreståndaren kan dock uppdraga åt annan auktoriserad revisor att i hans ställe företaga dylik resa. Något samarbete mellan bolagets jourhavande direktör och föreståndaren synes icke hava ägt rum. Ovan omtalades, att förslag till instruktion för siffergranskarna vid fabriker och tobakskontor år 1915 framlagts av revisorerna och av styrelsen lämnats utan anmärkning. Denna instruktion var dock helt kortfattad och innehöll endast vissa mera allmänna riktlinjer för siffergranskningen. Av föreståndaren för siffergranskningen utfärdades i december 1919 i samråd med Tobaksmonopolets ledning promemorior rörande siffergranskningen vid fabriker och tobakskontor. Dessa instruktioner ha därefter i vissa avseenden kompletterats. Beträffande siffergranskningen av huvudkontorets räkenskaper har instruktion icke utfärdats, enär denna granskning står under föreståndarens direkta ledning. I början av varje år skall siffergranskare till föreståndaren insända en redogörelse för under det gångna året utförd siffergranskning. Med stöd av dessa redogörelser avfattar föreståndaren sin förutnämnda rapport till bolagets revisorer.

131 Enligt instruktionerna åligger siffergranskarna vid fabriker och tobakskontor huvudsakligen följande. Granskning av räkenskaperna. Dagbok och samtliga specialböcker granskas. Beträffande omkostnadsverifikationerna undersökes såvitt möjligt utgiftens behörighet och i fråga om verifikationer i allmänhet tillses, att de äro i behörig ordning påtecknade av fabrikens eller tobakskontorets föreståndare. Granskning av rapporterna till huvudkontoret. Försäljningssammandrag och lagerrapporter jämte vissa specialrapporter granskas och attesteras. Inventeringar. Kassainventering företages minst tolv gånger varje år, i regel en gång i månaden. (Dessutom inventeras kassan av fabrikens eller tobakskontorets föreståndare.) Stickprovsinventering av lagret av färdiga tobaksvaror verkställes likaledes minst tolv gånger om året, i regel en gång i månaden. Inventering av kontrollomslag och kontrollstämplar företages varje månad. — Kontrollomslag och kontrollstämplar, som genom prisförändring eller av annan orsak blivit oanvändbara, skola brännas eller på annat sätt förstöras under kontroll av siffergranskaren. Realinventering av lagret av färdiga tobaksvaror företages några gånger varje år enligt uppdrag varje gång av föreståndaren för siffergranskningen. Dessutom deltaga siffergranskarna i inventeringarna av samtliga varulager vid årsskiftet. Å sid. 122 har omtalats, att siffergranskarna vid fabriker och tobakskontor (utom dem i Stockholm) skola närvara vid avgörandet av inköpsfrågor. Fabrikernas och tobakskontorens direkta inköp äro dock numera av mycket begränsad omfattning. Förutom årsredogörelsen insända siffergranskarna fortlöpande rapporter till föreståndaren för siffergranskningen. Siffergranskningen vid huvudkontoret omfattar även granskning av tobaksskatteliggaren (se sid. 126) samt av bolagets brandförsäkringshandlingar. Sistnämnda granskning sker genom stickprov. Under år 1927 upgingo samtliga siffergranskningsarvoden, föreståndarens inberäknat, till 41 050 kronor.

5.

I n k ö p a v råtobak.

Värdet av Tobaksmonopolets inköp av råtobak från de olika produktionsländerna belyses av följande uppställning, som angiver värdet i kronor av till Tobaksmonopolet under år 1927 levererad råtobak:

132 Produktionsland

Förenta staterna Cuba Brasilien Sumatra Java Grekland och Turkiet Övriga produktionsländer

Under år 1927 till Tobaksmonopolet levererad råtobak Kronor

5 161000 500000 557 000 3 195 000 287 000 7 790 000 477 000 Summa 17 967 000

Inköpen av utländsk råtobak ha alltid skett genom huvudkontorets försorg. I oktober 1926 fastställdes för dylika inköp en instruktion av i huvudsak följande lydelse: Frågor rörande inköp av råtobak för Tobaksmonopolets räkning skola behandlas av en inköpsnämnd, bestående av verkställande och jourhavande direktörerna samt verkställande direktörens assistent å sammanträden, därvid av styrelsens sekreterare föres protokoll, som skall av sekreteraren förvaras och ligga till styrelsens förfogande. Vid sammanträden böra samtliga närvarande angiva sin uppfattning av föredragen fråga, men verkställande direktören fattar beslut. Därest avvikande mening uttalas, skall anteckning härom ske till det vid sammanträdet förda protokollet. Vid inköp av råtobak bör användas antingen upphandlingsförfarande å huvudkontoret i Stockholm (s. k. inskrivning) eller ock direkta inköp å de viktigaste utländska marknadsplatserna genom särskilt utsedda ombud. Det som inskrivning betecknade inköpssättet skall i regel användas. Därvid infordras anbud jämte prover från lämpliga leverantörer. Samtliga inkomna prover underkastas granskning av sakkunniga. Provningen skall vara anonym, d. v. s. provarna skola sakna kännedom om anbudsgivarnas namn. Experternas utlåtande föredrages inför inköpsnämnden, som fattar beslut. Över lämpliga leverantörer, från vilka anbud för upphandlingsförfarande böra infordras, skall av inköpsnämnden föras förteckning. Därest leverantör, som icke finnes upptagen å sådan förteckning, anmäler önskan att få inkomma med anbud, må sådant icke vägras, utan att skälet härför antecknas i protokollet. Därest inköpsnämnden finner, att inköp bör göras å utländsk marknadsplats, skola helst två sakkunniga utses till ombud, vilka dela ansvaret för verkställda inköp. Till inköpsombud utsedd person har att över verkställt uppdrag snarast möjligt till verkställande direktören avlämna fullständig rapport, vilken skall vid inköpsnämndens nästkommande sammanträde föredragas och behandlas samt fogas till det vid sammanträdet förda protokollet. Så ofta detta lämpligen kan ske, böra en eller flera av bolagets tjänstemän,

133 som befinnas lämpliga för utbildning till inköpsexperter, få åtfölja utsett inköpsombud. Nu givna bestämmelser må erforderligen modifieras, därest inköpsnämnden finner, att inköp lämpligast bör ske genom platsombud. Inköpssätten beträffande de viktigaste produktionsländerna framgå av följande redogörelse. Råtobak från Förenta staterna. Den från Förenta staterna inköpta tobaken användes huvudsakligen som råvara för tillverkning av rök- och tuggtobak samt snus men kommer även till användning i cigarrettfabrikationen. Till stor del inköper Tobaksmonopolet numera den nordamerikanska tobaken genom i ovan berörda instruktion omtalat inskrivningsförfarande i Stockholm. Den första inskrivningen ägde rum i oktober 1924. Nästa inskrivning försiggick på hösten 1926, och därefter ha inskrivningar ägt rum varje höst. Dessutom ha extra inskrivningar varit anordnade. Offerter infordras per brev från bolagets vanliga leverantörer, icke genom annonsering. Kontrakt angående vid inskrivningen accepterad offert upprättas med resp. säljare. Enligt kontraktet ansvarar säljaren för tobakens lagring, försäkring etc, intill dess densamma godkänts efter ankomst till Sverige. Förskott, uppgående till 70 procent av köpesumman, kan av säljaren erhållas, sedan tobaken besiktigats av Tobaksmonopolets ombud. Beträffande av amerikanska firmor inköpt tobak sker dylik besiktning i Amerika av vid Tobaksmonopolets kontor i New York anställd expert. I fråga om tobak, som inköpts av tyska firmor, sker besiktningen i Bremen av expert, som utsänts från Sverige. Slutlikvid lämnas, sedan tobaken anlänt till Sverige och stickprov därav tagits. Inskrivningsförfarandet torde av Tobaksmonopolet ha införts för att bereda huvudsakligen följande fördelar: att skapa garantier mot ett obehörigt gynnande av någon särskild leverantör ; att åstadkomma effektiv konkurrens; att sätta bolagets tjänstemän i tillfälle att i större utsträckning än eljest skulle vara möjligt deltaga i behandlingen av ifrågavarande inköpsfrågor. I instruktionen angives, att provningen vid inskrivningen skall vara anonym. Emellertid hava bedömarna genom anteckning å proven erhållit upplysning om storleken av offererade kvantiteter och om de pris, till vilka offert lämnats. Skulle leverantör, i strid mot syftet med inskrivningsförfarandet, på förhand underrätta bedömare om nämnda förhållanden, blir ju den anonymitet, som man avser, att inskrivningen skall garantera, tämligen illusorisk. Innevarande höst ha två inskrivningar ägt rum. Vid den sista av dessa, som hölls i oktober månad innevarande år, har ett i vissa avseenden ändrat förfaringssätt tillämpats. I nedanstående uppställningar meddelas värdeuppgifter om den råtobak

134 för röktobaks- och snusfabrikation, som under åren 1924—1927 levererats till Tobaksmonopolet, varvid uppdelning gjorts i inköp från en viss firma, N. N., och samtliga övriga firmor. Uppställningarna omfatta även inköp, som ägt rum med användning av annan metod än inskrivning. Inköp från firman N. N.

Inköp från andra firmor än N. N.

Kr.

% av värdet av samtliga inköp

Kr.

% av värdet av samtliga inköp

3 082 000

2 120 000

3 567 000

1416 000

2 529 000

2 594 000

2 883 000

519 000

—

723 000

10 9 12

2 781 000

100 90 91 88

Rökråtobak:

Snusråtobak: 1924 1925

311 000

211 000

299 000

2 017 000 2 100 000

Leveranserna av rökråtobak under nämnda år ha således till lägst 49 och högst 85 procent skett från en enda firma. Det år, under vilket inskrivningsförfarandet torde ha vunnit sin största tillämpning, nämligen 1927, uppvisar beträffande rökråtobak det högsta procenttalet för leveranserna från firman N. N. Av en speciell sort rökråtobak, mörk Virginia, kom nämnda å r hela det införda partiet, till värde av 1 669 000 kronor, från denna firma. Även om densamma förstått att väl anpassa sig efter Tobaksmonopolets behov och levererat goda varor, är det, med hänsyn till att offerter å rökråtobak inkommit från flera framstående firmor, ägnat att väcka uppmärksamhet, att inskrivningsförfarandet icke givit till resultat annan fördelning av leveranserna än den ovan angivna. Under utredningen ha hörts flera av Tobaksmonopolets fabriksföreståndare. Enligt vad en av dessa till svar å förfrågan meddelat, har det förekommit, att han, som tjänstgör som expert vid inskrivning av snusråtobak, av firman N. N:s representanter före inskrivning av nämnda vara erhållit uppgift om de offerter, firman lämnat vid inskrivningen. Även har samme fabriksföreståndare av N. N:s representanter erbjudits provision å tobakspartier, som av Tobaksmonopolet inköpts från firman. Första gången provision erbjöds var år 1925, då tvenne representanter för firman N. N., som besökte ifrågavarande fabriksföreståndare, vid avskedet å hans bord kvarlämnade ett hopvikt papper, innehållande penningar. Föreståndaren förklarade, att han ej ville mottaga penningar, men de avlägsnade sig utan att återtaga beloppet. Detsamma uppräknades därpå av annan därför tillkallad person.

135 Föreståndaren satte sig omedelbart i förbindelse med verkställande direktören, som infann sig a fabriken. P å föreståndarens fråga, huru i saken skulle förfaras, gav verkställande direktören tillsägelse, att penningarna tills vidare icke skulle återsändas. Sedan föreståndaren enligt egen uppgift vid senare tillfällen av verkställande direktören ånyo begärt order, huru han skulle förfara med penningarna, utan att erhålla definitivt besked, återsände han i slutet av maj 1926 till en av firmans representanter dels det belopp, som mottagits första gången, dels ytterligare mottagna penningar, tillsammans 6 275'o 5 kronor. Därefter ha vid upprepade besök av N. N:s representanter till fabriksföreståndaren överlämnats notor, utvisande dels att det återsända beloppet hos firman gottskrivits fabriksföreståndaren, dels att detsamma ökats genom gottskrivning av ränta och nya provisionsbelopp. Provisionsbeloppen synas utgöra 2 procent av värdet av firmans leveranser till Tobaksmonopolet i fabriksföreståndarens bransch. Av det nu anförda torde bland annat framgå, att det av Tobaksmonopolet tillämpade inskrivningsförfarandet icke uteslutit möjligheten att obehörigt gynna en särskild leverantör. Inskrivningsförfarandet torde även vara behäftat med vissa positiva svagheter. Inskrivningarna äga i regel rum på hösten, för att Tobaksmonopolet skall kunna köpa tobak, som redan viss tid varit packad och därvid undergått fermentering. Andra fabrikanter köpa emellertid tobaken redan på ett tidigare stadium, och försäljningarna av den tobaksskörd, av vilken Tobaksmonopolet infordrar offert till inskrivningen på hösten, ha vid tidpunkten för inskrivningen redan pågått under cirka tio månader. Under denna tid torde det i mer än ett fall hända, att av vissa tobakssorter, beträffande vilka utbudet är mera begränsat, de för fabrikanterna fördelaktigaste kvaliteterna bliva avyttrade. Tobaksmonopolet löper därför risken att beträffande dessa sorter offereringen blir begränsad till ett mindre antal kvaliteter, och att icke de för Tobaksmonopolet lämpligaste kvaliteterna erbjudas. Blir utbudet i fråga om vissa sorter mindre, löper bolaget även fara att få betala högre pris vid inskrivningen, än vad bolaget skulle hava fått betala vid en upphandling tidigare på året. För att erhålla lämplig tobak kan bolaget även bliva nödsakat att inköpa onödigt dyra kvaliteter. Innevarande år har Tobaksmonopolet köpt nordamerikansk tobak såväl genom inskrivning som med användning av annan inköpsmetod. Tvenne av bolagets fabriksföreståndare besökte i februari månad Förenta staterna och lämnade order till tobakshandlare att för bolagets räkning i kommission köpa och packa snusråtobak till viss kvantitet. Återstoden av behovet av rök- och snusråtobak har som vanligt köpts genom inskrivning. Råtobak från Cuba. Havannatobak, vilken utgör råvara för tillverkning av cigarrer och cigarrcigarretter, inköpes av Tobaksmonopolet genom ombud å produktionsorten.

136 Inköpen ske genom en amerikansk tobakshandlare, som har filial i Havanna. Inköpsordern, som i allmänhet lämnas i maj eller juni, innehåller, att ombudet skall köpa vissa kvantiteter av angivna tobakssorter, men Tobaksmonopolet är icke förpliktat att övertaga andra inköpta partier än sådana, som godkännas vid den besiktning av den köpta tobaken, som i slutet av året verkställes i Havanna av bolagets utsände expert. Ombudet har skyldighet att inom viss tid meddela, huru stor del av den beställda kvantiteten, som levereras från ombudets eget lager, samt priset för denna del. Efter verkställd besiktning erlägges likviden. Denna utgöres av vad ombudet erlagt för tobaken, kostnader för lagring, försäkring etc., ränta å av ombudet lämnade förskott samt ombudets provision, vilken utgår med visst belopp per bal. Vid ankomsten till Sverige kontrollväges tobaken, varjämte den besiktigas av vederbörande fabriksföreståndare. Råtobak från Brasilien. Brasiltobak är råvara för cigarr- och cigarrcigarrettillverkning. Inköpen verkställas av Tobaksmonopolets ombud i Bahia, vilket representerat bolaget sedan år 1918. Ombudet beordras inköpa viss kvantitet inom viss prisgräns, vilken fastställes i Stockholm med ledning av marknadsrapporter rörande tobaken. Inköpen ske direkt från odlarna. Tobaksmonopolet har träffat avtal med en engelsk bank med kontor i Bahia, vilken tillhandahåller ombudet likvid för inköpen. Utbetalningarna verkställas av banken mot ombudets skuldförbindelse. Dessa skuldförbindelser, som kunna vara å betydande belopp, inlösas successivt av ombudet genom överlämnande av lagerhusbevis å för Tobaksmonopolets räkning lagrad tobak. När tobak skall skeppas till Sverige, utlämnas motsvarande lagerhusbevis av banken till ombudet, som är skyldigt att inom tio dagar till banken överlämna vederbörliga konossement. Ombudet erhåller i provision visst belopp för varje 15-tal kilogram inköpt tobak. Till banken utgår viss mindre ersättning för dess åliggande. Vid ankomsten till Sverige kontrollväges och besiktigas tobaken. Råtobak från Sumatra och Java. Sumatra- och Javatobak utgör råvara för cigarr- och cigarrcigarrettfabrikation. Sumatra- och Javatobak saluföres i första hand endast å auktioner, s. k. inskrivningar, i Amsterdam, och Tobaksmonopolet täcker sitt behov av dylik tobak genom inköp vid dessa auktioner. Inköpen verkställas av bolagets utsände expert. Ofta medföljer å dylik resa någon av bolagets cigarrfabriksföreståndare. Auktioner avhållas mycket ofta, vissa perioder av året en gång i veckan.

137 Vid dylika auktioner ingivas skriftliga, förseglade anbud genom förmedling av auktoriserad mäklare. Då Tobaksmonopolet oftast önskar köpa endast viss del, utgörande för bolaget lämplig kvalitet, av utbjudet tobaksparti, förenar sig bolaget med andra spekulanter, i allmänhet tyska och amerikanska firmor, vilka önska giva anbud på övriga delar av dylikt parti. Antages icke ingivet anbud, nödgas bolaget efter auktionen hos köparen av partiet eller hos tobakshandlare på platsen söka förvärva erforderlig kvantitet. Sedan Tobaksmonopolet underrättats om avslutat köp, verkställes omedelbart av huvudkontoret hela likviden till mäklaren, som förmedlat köpet, varvid även erlägges mäklaren tillkommande provision. Kontroll å de pris, som erlagts vid auktionen, erhålles genom av mäklaren efter varje auktion insänt officiellt meddelande om samtliga avsluten å densamma. Den inköpta tobaken skeppas till Stockholm eller Malmö, varest bålarna kontrollvägas. Besiktning av tobaken verkställes genom stickprov av vederbörande cigarrfabriksföreståndare. Råtobak från Grekland och Turkiet. Den orientaliska råtobaken utgör råvara för cigarrettfabrikation. Tobaksmonopolet köper orientalisk råtobak huvudsakligen å dess viktigaste marknadsplatser å Balkanhalvön, t. ex. Saloniki, Xanthi, Cavalla och Pirasus, genom särskilt utsända ombud. Uppköpare för Tobaksmonopolet var under en följd av år en tobaksexpert J . Nicou, vilken till och med år 1923 var anställd som tjänsteman hos bolaget. Sedan denne frånträtt sin tjänstemannaställning, biträdde han under åren 1924—1926 mot ett årligt arvode Tobaksmonopolet vid inköp och blandningar av cigarrettobak. Samtidigt med att han gjorde inköp för Tobaksmonopolet, ägde han att göra affärer i tobak för egen räkning. Han företog i regel sina inköpsresor ensam. H a n kunde per telegram förfråga sig om Tobaksmonopolets ståndpunkt till ifrågasatta inköp, men bolagsledningen torde vid sitt bedömande i allmänhet ha varit hänvisad till att bygga på ombudets upplysningar. P å den tredje resa, som nämnde expert år 1925 företog för bolagets räkning, medföljde bolagets verkställande direktör samt direktörsassistenten, vilken senare även var med på en av inköpsresorna år 1926. Efter utgången av år 1926 har experten icke längre företagit några inköp för Tobaksmonopolets räkning. Å r 1927 verkställdes inköpen av direktörsassistenten, vilken på resan åtföljdes av en å bolagets cigarrettfabrik anställd verkmästare, och som på marknadsplatsen samarbetade med förutnämnde expert. Att orientalisk tobak endast undantagsvis inköpes i Stockholm efter företedda prov, beror därpå, att man anser det vara önskvärt att före inköp noggrant besiktiga salubjuden vara. Kvalitets- och prisskillnaden mellan tvenne olika tobakssorter, vilka till det yttre i hög grad kunna likna varandra, kan vara mycket avsevärd. E n ohederlig tobakshandlare kan göra sig en betydande vinst genom att uppblanda dyr tobak med billig tobak av

138 samma utseende och sedan sälja hela partiet såsom tillhörande den dyra sorten. När sammansättningen av tobaksbalarna gjorts på ett skickligt sätt, lär det vara svårt att utan noggrann undersökning upptäcka bedrägeriet. Dylika försök att bedraga köpare lära icke vara ovanliga, vilket även belyses därav, att en institution, »1'Office de Protection du Tabac Hellénique», med viss officiell ställning, såsom en av sina arbetsuppgifter h a r att motarbeta falsarier med oriktig ursprungsbeteckning å tobak. Icke blott Tobaksmonopolet utan även utländska monopolföretag och enskilda fabriker uppköpa därför grekisk och turkisk tobak genom att sända ombud till handelsplatserna å Balkanhalvön. Tobaksmonopolet köper »färdigmanipulerad», d. v. s. slutligt sorterad och packad tobak av tobakshandlarna, medan åtskilliga andra stora tobaksfabrikanter finna det vara fördelaktigare att köpa tobak direkt av odlarna för att sedan själva manipulera densamma. P å sistnämnda sätt förfara de största avnämarna av orientalisk tobak, fabrikanterna i Förenta Staterna samt även vissa europeiska monopolföretag. Dessa stora förbrukare ha upprättat egna organisationer för tobakens manipulering och lagring. Genom sin inköpsmetod undgå de risken av bedräglig packning. I stället utsätta de sig givetvis för den affärsrisk, som kan följa med svårigheten att bedöma tobaksmarknadens läge redan på den tidpunkt, då inköpen från bönderna äga rum. Amerikanarna exempelvis göra sina inköp redan i mars, medan de svenska inköpen av färdigmanipulerad vara i fjol icke företogos förrän i oktober. Ett annat förfaringssätt vid inköpen, som tillämpas av utländska fabriker, är att köpa genom en tobakshandlare, hos vilken köparen har en kontrollant, vilken har möjlighet att följa inköpen från odlarna och att övervaka manipuleringen. En dylik kontrollant blir ju för köparen även en värdefull expert genom den sakkunskap han småningom måste förvärva. En dylik kontrollantanordning kan å andra sidan binda köparen, så att han förhindras att i tillräcklig utsträckning draga fördel av konkurrensen mellan många säljare. När direktörsassistenten verkställde inköpen för Tobaksmonopolets räkning å r 1927, anlände han till Saloniki den 21 oktober 1927 och besökte därefter orterna Drama, Cavalla, Xanthi, Konstantinopel, Piraeus och Athen. I Konstantinopel medhann kommissionen, enligt vad som meddelats i reseberättelsen, att studera »olika sorters tobak, som eventuellt kunde tjäna som substitut för grekisk tobak». Direktörsassistenten återkom till Stockholm den 10 november 1927. Å ovannämnda platser i Grekland och Turkiet hade då inköpts råtobak för cirka 6 000 000 kronor. Dessutom köptes vissa partier tobak i Hamburg och Dresden på vägen till Grekland, så att hela inköpsbeloppet uppgick till 6 835 000 kronor. Efter direktörsassistentens hemkomst beslöt inköpsnämnden på dennes förslag att inköpa turkisk tobak för ytterligare 2 267 000 kronor. För studiet i Grekland och Turkiet av marknadsläget och för den nödvändiga undersökningen av de erbjudna tobakspartiernas sammansättning och beskaffenhet disponerades således något mera än tio dagar. Då salubjuden tobak undersökes, äro bålarna försedda med nummerbeteckning. Dylikt nummer angives sedan å fakturan över inköpt parti. Emel-

139 lertid förekommer även, att Tobaksmonopolet, när det gäller handlande, till vilka bolaget anser sig kunna hysa förtroende, köper balar, som ännu icke äro på något sätt märkta. Tobaken emballeras fullständigt först i samband med skeppningen. När förutnämnde Nicou var bolagets uppköpare, övervakade han även, att de köpta partierna levererades. Dylik kontroll utövades icke vid inköpen år 1927, men innevarande år lär sådan kontroll komma att ånyo införas. Av likviden för inköpt tobak erläggas 60—70 procent av fakturans belopp, sedan tobaken inlastats för Tobaksmonopolets räkning. Återstoden betalas, sedan varan mottagits i Stockholm och där godkänts. Då varje bal innehåller flera olika kvaliteter, medföras icke till Sverige prov å de köpta partierna. Granskningen efter tobakens ankomst omfattar dels kontroll av bålarnas nummer, dels undersökning av vederbörande uppköpare i syfte att utröna, huruvida det är den inköpta tobaken, som levererats. Givetvis kontrollvägas bålarna vid ankomsten.

6.

Inköp av förpackningsartiklar.

Med förpackningsartiklar förstås i det följande askar, etiketter, stanniol, kontrollstämplar m. fl. varor, vilka användas vid packning av färdiga tobaksvaror. Under de första åren av Tobaksmonopolets verksamhet verkställde föreståndarna för tobaksfabrikerna var och en för sin fabrik inköp av erforderliga förpackningsartiklar. Inköpen av dylika varor började centraliseras till huvudkontoret omkring år 1920, och redan detta år synas inköpen av flertalet av de viktigaste och dyraste förpackningsartiklarna ha beslutats vid huvudkontoret och verkställts genom huvudkontorets försorg. Centraliseringen av inköpen var enligt Tobaksmonopolets uppgift genomförd vid slutet av år 1923. Tobaksmonopolets totala inköp av förpackningsartiklar under åren 1920— 1927 framgå av nedanstående översikt, som även lämnar särskilda uppgifter om inköpen från tvenne av bolagets huvudleverantörer, nämligen firman Axel Seiersen & Co., Malmö, och Stockholms Kartong- & Litografiska Aktiebolag, Stockholm. I det följande förkortas dessa firmors namn till Seiersen och Kartongbolaget.

Å r

Seiersen kr.

I n k ö p från KartongAndra firmor bolaget kr. kr.

Summa kr.

791 000

825 000

1 425 000

3 041 000

710 000

590 000

546 000

1 846 000

819 000

346 000

65 000

1 230 000 1 825 000

1 339 000

276 000

210 000

2 075 000

311 000

127 000

2 513 000

1 972 000

341 000

234 000

2 547 000

182 000

319 000

1 3 4 5 000

211 000

457 000

566 000

1 234 000

140 Tabellen visar, att åren 1926—1927 en betydande minskning ägde rum i fråga om inköpen från firman Seiersen. Denna minskning står bl. a. i sammanhang med ett ändrat förfaringssätt i fråga om inköp av förpackningsartiklar, vilket tog sin början under år 1926, och som kommer att omtalas i det följande. En detaljerad redogörelse för Tobaksmonopolets inköp av vissa viktiga förpackningsartiklar, vilka använts vid cigarrettfabriken i Stockholm, är fogad vid betänkandet såsom bilaga nr 9. Eedogörelsen omfattar åren 1920—1927. Följande på nämnda redogörelse grundade översikt av inköpsförfarandet och därmed sammanhängande frågor under ifrågavarande åtta år är uppdelad i tre avdelningar. Den första avdelningen behandlar tiden före september 1921, den andra tiden september 1921—maj 1926 och den tredje tiden juni 1926—1927. Tiden före september 1921. Leverantörer av förpackningsartiklar till Tobaksmonopolet under bolagets första verksamhetsår voro huvudsakligen företag, vilka ägdes av Aktiebolaget Sveriges Litografiska Tryckerier, den s. k. litograftrusten. Den firma, som nämnda tid erhöll de största leveranserna, var Kartongbolaget. Inköpen från detta bolag uppgingo år 1919 till över en miljon kronor. Firman Seiersen hade de första åren av Tobaksmonopolets verksamhet mindre leveranser till bolaget. År 1919 hade inköpen från Seiersen stigit till 269 000 kronor. År 1920 ökades inköpen från Seiersen betydligt, så att Seiersen nämnda år var nästan lika stor leverantör som Kartongbolaget. Inköpsbeloppen utgjorde 791 000 kronor respektive 825 000 kronor. Seiersen synes under år 1920 ha arbetat sig in hos Tobaksmonopolet genom att i åtskilliga fall offerera förpackningsartiklar till avsevärt lägre pris än Kartongbolaget. Under de första åtta månaderna av 1921 erhöll Seiersen beställningar även i flera fall, då Kartongbolaget offererat till lägre pris. Men även Kartongbolaget erhöll alljämt stora beställningar. Tobaksmonopolet syntes sträva efter att åstadkomma konkurrens inom branschen. Att detta var Tobaksmonopolets avsikt, har bolaget självt framhållit. I skrivelse den 6 augusti 1926 till institutet för bekämpande av mutor och bestickning, det s. k. antimutinstitutet, belyser bolaget på följande sätt sin ståndpunkt. I skrivelsen omtalas, att det stod för bolaget »redan efter en kort tids verksamhet klart, att Tobaksmonopolet icke kunde ställa sig i alltför stort beroende av en enda större leverantör. Om man jämför de pris, Tobaksmonopolet i början av sin verksamhet nödgades betala, med dem Tobaksmonopolet senare kunde betinga sig, erhålles bekräftelse å att denna Tobaksmonopolets uppfattning var riktig. Sedan Tobaksmonopolet efter en preliminär undersökning kommit till insikt om att det icke då vore rådligt att upprätta ett eget tryckeri, beslöts att söka träffa uppgörelse med något utom

141 trusten stående tryckeriföretag, som vore benäget så anordna sin fabrikation, att det vore väl rustat att förse Tobaksmonopolet med för dess fabrikation behövliga förpackningsartiklar och dylikt, och vilket företag med tiden skulle kunna konkurrera med trusten.» Firman Seiersen synes på våren 1921 ha tagit initiativ till etablerandet av visst samarbete med Tobaksmonopolet. Enligt av den ene dåvarande delägaren i Seiersen, Osvald Seiersen, lämnade uppgifter, gjorde denne vid nämnda tidpunkt Tobaksmonopolet vissa förslag, vilka icke accepterades av Tobaksmonopolet. I juni 1921 lades förhandlingarna mellan Tobaksmonopolet och firman Seiersen på en annan bas. Förslag till avtal upprättades angående igångsättandet av ett tryckeriföretag i Södertälje, till vilket Tobaksmonopolet i realiteten skulle vara ägare, och som skulle förestås av Osvald Seiersen. Vissa maskiner till företaget skulle inköpas av Seiersen. Förslaget förutsatte, att Osvald Seiersen omedelbart utträdde ur firman Seiersen, och dylikt utträde ägde också rum den 1 juli 1921. Emellertid avbröt Tobaksmonopolet i slutet av juli månad 1921 förhandlingarna med Osvald Seiersen. I stället inledde bolaget nya förhandlingar med firman Seiersen. Dessa fördes med firmans tryckeriföreståndare G. Olsson, vilken samma år blev delägare i firman. Såsom hjälp till Osvald Seiersen för att bereda honom tillfälle att i utlandet skapa sig en ny verksamhet och som ersättning för de tjänster han enligt uppgift gjort Tobaksmonopolet genom goda uppslag beträffande förpackningsartiklar, utbetalade Tobaksmonopolet den 28 november 1921 ett belopp av 10 000 kronor, vilket belopp påfördes cigarrettfabriken i Stockholm, som för detsamma debiterade firman Seiersen. Den 27 mars 1922 remitterades till Osvald Seiersen ytterligare 5 000 kronor. Hela beloppet, 15 000 kronor, återbetalades av firman Seiersen genom av Tobaksmonopolet med 5 000 kronor varje gång gjorda avdrag å fakturalikvider till firman den 7 april, 8 november och 13 december 1922. Eesultatet av ovannämnda förhandlingar med tryckeriföreståndaren Olsson blev, att Tobaksmonopolet den 6 september 1921 lämnade Seiersen ett amorteringslån å 215 473 kronor mot lösöreköp av maskiner. Lånet, som löpte med 7 procents ränta, slutbetaltes i september 1926. Utlåningen godkändes a v Tobaksmonopolets styrelse, men beslutet blev icke protokollfört. Sedan Tobaksmonopolet beviljat detta lån, synes bolagets inköpsförfarande i fråga om förpackningsartiklar ha kommit in i ett nytt skede. Tiden september 1921—maj 1926. Under denna period infordrades beträffande de varor, som beröras i den som bilaga nr 9 införda redogörelsen, offerter från annan firma än Seiersen endast en gång, nämligen i januari 1924, då även Kartongbolaget inbjöds att offerera. Seiersens och Kartongbolagets offerter vid nämnda tidpunkt å ifrågavarande varor framgå av följande översikt:

142 314 Ladies Small skjutaskar

315 Bridge med munst. askämnen

Seiersen

19 —

7-76

22-—

Kartongbolaget

7-75

3-85

9-20

414 Klubb skjutaskar

415 (461) K. S. S. S. skjutaskar

451 K. S. S. S. skjutaskar

Allt i kronor per 1 000 st.

20-—

20-—

Mot bakgrunden av dessa offerter böra ses följande beställningar. Å askar till 314 Ladies Small erhöll Kartongbolaget, som offererat till 7*7 5 kronor, ingen beställning, medan däremot Seiersen, som offererat till 19 kronor, under år 1924 erhöll beställningar till det offererade priset å tillsammans 4 miljoner st. Å askämnen till 315 Bridge erhöll Kartongbolaget, som offererat till 3*8 5 kronor, ingen beställning, medan däremot Seiersen, som offererat till 7*7 5 kronor, till det offererade priset under tiden 1924—april 1926 erhöll beställningar å över 100 miljoner st. (Beträffande en provbeställning till Kartongbolaget å 1 miljon st. i mars 1926 lämnas närmare redogörelse i det följande.) Å askar till 414 Klubb erhöll Kartongbolaget, som offererat till 9*2 o kronor, under år 1924 beställningar till det offererade priset å tillsammans 1175 000 st., medan Seiersen, som offererat till 22 kronor, under åren 1924 och 1925 erhöll beställningar till det offererade priset å tillsammans 1 500 000 st. Å askar till 415 (461) K. S. S. S. erhöll Kartongbolaget, som offererat till 8 kronor, en beställning å 500 000 st. att levereras en månad efter order från cigarettfabriken i Stockholm. Leveransorder hade i oktober 1928 ännu icke lämnats. Seiersen, som offererat till 20 kronor, erhöll under åren 1924 och 1925 beställningar till det offererade priset å tillsammans 600 000 st. Å askar till 451 K. S. S. S. erhöll Kartongbolaget, som offererat till 8 kronor, ingen beställning, medan däremot Seiersen, som offererat till 20 kronor, under åren 1924 och 1925 till det offererade priset erhöll beställningar å tillsammans 5 miljoner st. Efter mottagandet av ovan angivna offerter från Seiersen och Kartongbolaget gjorde Tobaksmonopolet en förfrågan hos Seiersen, huruvida icke firman kunde något sänka sina pris. Seiersen svarade avböjande och hänvisade till översända arbetslistor, vilka visade, att företaget med de offererade prisen endast kunde påräkna skälig vinstmarginal. Praktiskt sett helt oberoende av konkurrens höll Seiersen under åren 1922—1925 tämligen oförändrade pris beträffande ovannämnda varor, såsom framgår av följande översikt:

143 Ar

314 Ladies Small skjutaskar

315 Bridge med munst. askämnen

415 (461) K. S. S. S. skjutaskar

414 Klubb skjutaskar

451 K. S. S. S. skjutaskar

Allt i kronor per 1 000 st. 1922

20-—

8-—

20-—

19 —

!

—

I

22-—

22-—

8-— 7-7 5

22-— 22'—

[SI— 20-—

2120-

7-75

22-—

20-—

20'

I

j

21-

Från och med år 1924 äro ovan angivna pris nettopris, medan före nämnda år Tobaksmonopolet gottgjorde sig 2 procents kassarabatt vid likvider av fakturor å förpackningsartiklar. Den nedgång, som vissa av prisen utvisa med 1924 års ingång, är således delvis endast skenbar. Vid bedömandet av Seiersens pris bör hänsyn tagas till att firman, oavsett storleken av lämnad beställning, synes ha kunnat inställa sin tillverkning på mycket stora kvantiteter. Firman synes nämligen ha varit underkunnig om att den kunnat påräkna ny beställning. Därpå tyder det förhållande, att firman ibland kunnat verkställa leverans omedelbart efter det den erhållit beställning. Beträffande förpackningsartiklar till märket Karpathos tillämpades ett särskilt inköpsförfarande. Medan inköpen av övriga förpackningsartiklar koncentrerades till huvudkontoret, torde beställningarna å Karpathosartiklar ha gjorts direkt från cigarettfabriken i Stockholm. Beställningarna synas ha lämnats per telefon eller vid besök av representant för firman Seiersen. Anteckningar om beställningar ha icke gjorts. Offerter infordrades icke, och sedan stora beställningar under år 1923 kommit i gång, voro prisen oförändrade. P å grund av det otillfredsställande inköpsförfarande, som Tobaksmonopolet tillämpat, har bolaget fått erlägga alltför höga pris vid inköp av förpackningsartiklar. Att något så när exakt beräkna storleken av bolagets överbetalningar är givetvis icke möjligt. Den beräkning, som nedan framlägges, synes dock vara ägnad att giva ett approximativt riktigt resultat. Den har inskränkts till att avse åren 1924 och 1925 och är uppgjord under införande av två förutsättningar. Den utgår för det första därifrån, att bolaget haft möjlighet att under nämnda tvenne år utnyttja konkurrensen inom branschen lika effektivt som 1926 och därpå följande år. Denna förutsättning torde böra anses ha förelegat, sedan bolaget under åren 1922 och 1923 genom gynnande av firman Seiersen med stora beställningar till höga pris måste antagas ha ernått sin avsikt att av firman skapa en konkurrensduglig fabrikant. Samtidigt h a r Tobaksmonopolet tydligen haft tillfälle att, för den händelse Kartongbolagets leveranser av vissa askar icke varit tillfredsställande 1 , genom samråd med 1

Frågan om kvaliteten å Kartongbolagets leveranser beröres närmare i det följande.

144 sistnämnda firma få fram en fullgod vara. Den av Tobaksmonopolet åstundade konkurrensen borde sålunda kunna ha förelegat vid 1924 års ingång. För det andra bygger beräkningen på den förutsättningen, att tillverkningskostnaderna inom kartongbranschen under åren 1924 och 1925 varit desamma som följande år. Att denna förutsättning är riktig, framgår bland annat av ett uttalande av den i redogörelsen (bilaga 9) omnämnde sakkunnige, direktören A. Lindblad. Enligt detta uttalande ha tillverkningskostnaderna inom branschen icke avsevärt förändrats sedan ingången av å r 1922. Beräkningen innebär en jämförelse mellan de likvidbelopp, som av Tobaksmonopolet erlagts till firman Seiersen, och de kalkylerade belopp, som erhållas genom att uträkna värdet av Seiersens leveranser i vissa fall efter de å-pris, som Tobaksmonopolet uppnått, sedan år 1926 ett affärsmässigt upphandlings förfarande införts, och i andra fall, där dylika prisuppgifter icke stå till buds, efter de pris, som förutnämnde sakkunnige förklarat vara skäliga för leveranser av den storlek, Seiersen utfört. Beräkningen omfattar samtliga i redogörelsen omtalade förpackningsartiklar med undantag för skjutaskar till 315 Bridge med munstycke, vilka efter år 1921 icke längre användes i tillverkningen, enär Bridge med munstycke från den tiden packas maskinellt i så kallade askämnen. För märkena Ladies Small, Bridge askämnen, Klubb, K. S. S. S. guld och kork samt Karpathos skjutaskar har räknats med det pris, som uppnåtts första gången offert infordrats efter maj 1926, medan för lockaskar till Karpathos använts det av den sakkunnige angivna priset. Beräkningen giver till resultat, att Tobaksmonopolets överbetalningar till firman Seiersen å nämnda förpackningsartiklar utgjort: för under år 1924 lämnade beställningar för » » 1925 » » eller för båda åren tillsammans

kronor 747 498 » 610 622 kronor 1 358 120

Såsom omtalats i det föregående, har Tobaksmonopolet som motiv för det stöd, som år 1921 lämnades firman Seiersen, anfört, att man till bolagets fördel ville skapa konkurrens på ett område, där sådan förut saknades. Litograftrusten hade tidigare, enligt Tobaksmonopolets mening, kunnat betinga sig alltför höga pris. P å grund av konkurrensen med Seiersen skulle detta icke längre bliva möjligt. Tobaksmonopolet skulle draga fördel av tävlan om beställningarna mellan dessa båda fabrikanter. Men Tobaksmonopolet synes mycket snart ha glömt sitt motiv för det understöd, som lämnades Seiersen. Att upprätthålla en verksam konkurrens framstår icke längre som ett behov, vilket man bemödar sig att tillgodose. Enligt vad som meddelas i en promemoria rörande beställning av förpackningsartiklar, vilken den 25 maj 1926 uppgjordes av den sex dagar senare avlidne J. A. Edeen, som var chef för den avdelning vid Tobaksmonopolets huvudkontor, som handhar inköpen av dylika artiklar, beslöt Tobaks-

145 monopolets ledning den 22 januari 1924, »att Seiersen så gott som ensam skulle få alla beställningar rörande dylika varor till cigarrettfabriken i Stockholm, medan Stockholms Kartong så gott som ensamt fick leverera sådana varor till cigarrfabriken i Stockholm». Beträffande motiven till beslutet meddelas i promemorian följande: »Ledningen ansåg det nämligen lämpligt försöksvis tillämpa den principen att icke ha olika leverantörer vid en och samma fabrik rörande dessa varor, enär härigenom störningar lätt kunde inträffa i fabrikationen. Med denna principiella utgångspunkt var det givet, att i fråga om vissa förpackningsartiklar den leverantör, som fick leveransen, icke alltid lämnat det lägsta anbudet. — Denna fördelning visade sig vara fördelaktig, emedan leverantören härigenom blev i tillfälle att på bättre sätt kunna efterkomma de önskemål, föreståndarna vid fabrikerna krävde beträffande förpackningsartiklarnas kvalitet och övrigt utförande. Det är givetvis av stor betydelse för Tobaksmonopolet att erhålla sådana förpackningsartiklar, som ur fabrikationssynpunkt äro mest lämpliga. Den princip, som varit avgörande för ledningens beslut år 1924, tillämpades försöksvis år 1925. För att ernå bästa resultat med denna princips användning infordrades från den leverantör, som under år 1924 till viss fabrik levererat förpackningsartiklar, anbud å ny leverans av sådana varor under år 1925.» Ledningens beslut angående fördelning av beställningarna medförde, såsom framgår av tabellen å sid. 139, att inköpen av förpackningsartiklar under åren 1924 och 1925 fördelade sig på följande sätt:

År

Seiersen kr.

Kartongbolaget kr.

Övriga leverantörer kr.

2 075 000

311 000

127 000

1 972 000

341 000

234 000

Anledningen till Seiersens fullständigt dominerande ställning var helt enkelt den, att cigarrettfabriken i Stockholm, som Seiersen fick på sin lott, var Tobaksmonopolets största förbrukare av förpackningsartiklar. Ledningens nyssnämnda beslut stod sålunda i överensstämmelse med de föregående årens praxis: att med inskränkande av konkurrensen föredraga en leverantör, nämligen Seiersen. Men tydligt är, att beslutet icke är förenligt med den önskan att åstadkomma effektiv konkurrens, vilken angivits såsom orsak till det stöd, som år 1921 lämnades firman Seiersen. Vid bedömandet av den ställning, Tobaksmonopolets ledning intagit i förhållande till firmorna Seiersen och Kartongbolaget, bör hänsyn tagas därtill, att föreståndaren för cigarrettfabriken i Stockholm, O. Delbanco, anfört vissa klagomål mot Kartongbolagets leveranser och med hänsyn till kvaliteten förordat, att inköp av askämnen och skjutaskar skulle göras hos Seiersen. Klagomålen mot Kartongbolagets leveranser ha väsentligen gällt askämnen 10 — 8 519.

Monopolkontrollutredningen.

146 för maskinpackning av cigarretten 315 Bridge. Under åren 1920—1922 levererade Kartongbolaget dylika askämnen till en kvantitet av omkring 35 miljoner st. Den sista leveransen skedde till ett pris av 6*7 5 kronor per 1 000 st., medan Seiersens pris samma tid var 9*5 o per 1 000 st. Stora partier av Kartongbolagets leverans till nämnda pris returnerades till leverantören, enär askämnena icke »gingo» tillfredsställande i maskinerna. Den 6 april 1922 antecknade direktörsassistenten å e n faktura från Kartongbolaget följande förbud mot inköp av askämnen från Kartongbolaget: »På grund av askarnas underhaltiga utförande skall inga ytterligare inköp av Automat Bridge ske från Sthlms Kartong.» Kartongbolaget fick därefter under åren 1923—1925 icke leverera några askämnen. Prov med askämnen, som tillverkats av Kartongbolaget, anställdes under dessa år vid flera tillfällen men utföllo icke tillfredsställande. I mars 1926 erhöll Kartongbolaget, som flera gånger hos Tobaksmonopolet anfört klagomål över att bolaget icke, trots lämnade mycket låga offerter, erhöll beställningar, en provbeställning å 1 miljon st. askämnen till 5*6 o kronor per 1 000 st. (I april månad samma år erhöll Seiersen en beställning å 20 miljoner st. askämnen till 7*7 5 kronor per 1000 st.) I början av maj månad samma år anställdes prov med Kartongbolagets i april påbörjade leverans. Icke heller detta prov utföll tillfredsställande. Trots resultatet av provet likviderade Tobaksmonopolet den 15 maj 1926 Kartongbolagets faktura å samtliga under april månad levererade askämnen. Kartongbolagets leveranser fortsatte under maj månad, och nya prov anställdes vid cigarrettfabriken. Även konfererade en av Tobaksmonopolets maskiningenjörer i början av juni månad med Kartongbolaget angående askämnenas tillverkning. Småningom synes en enligt cigarrettfabrikens mening fullgod vara ha erhållits, och den sista delleveransen av beställningen fullgjordes under första hälften av augusti månad 1926. Hela leveransen likviderades successivt av Tobaksmonopolet. Såsom omtalas i nästa avdelning, har Kartongbolaget därefter verkställt mycket stora leveranser av askämnen. Klagomål ha av föreståndaren för cigarrettfabriken vid något tillfälle framförts även mot Kartongbolagets leveranser av skjutaskar. I dylika askar packas cigarretterna för hand. Kartongbolaget har före september 1921 fullgjort betydande leveranser av skjutaskar, och även efter maj 1926 har Kartongbolaget haft stora leveranser av dylika askar. Det bör nämnas, att vissa anmärkningar även förekommit mot Seiersens leveranser av förpackningsartiklar. Tiden maj 1926—1927. Den 17 maj 1926 inlämnade Kartongbolaget till institutet för bekämpande av mutor och bestickning, det s. k. antimutinstitutet, för den åtgärd, som på institutet enligt dess stadgar kunde bero, en anmälan av de pris, vartill Tobaksmonopolet hos firman Seiersen gjort inköp av vissa förpacknings-

147 artiklar för cigarrettfabrikens i Stockholm tillverkning. Kartongbolaget hade erhållit kännedom om ifrågavarande pris därigenom, att en lista över beställningar hos Seiersen medföljt ett brev från Tobaksmonopolet till Kartongbolaget. I anmälan påpekades, bland annat, att av listan framgick, att de pris, som Tobaksmonopolet betalade till Seiersen för leveranser till cigarrettfabriken i Stockholm, för vissa artiklar utgjorde dubbelt eller ända upp till tre gånger så mycket som de pris, till vilka Kartongbolaget offererat samma artiklar. I anledning av denna anmälan anmodade antimutinstitutet tvenne auktoriserade revisorer att verkställa granskning av Tobaksmonopolets och Seiersens räkenskaper och tillhörande korrespondens, närmast i syfte att klarlägga, huruvida i samband med Seiersens leveranser till cigarrettfabriken i Stockholm sådana hemliga provisioner givits eller tagits, som lagen om vissa bestämmelser mot illojal konkurrens avser förhindra. Bekant är, att den av revisorerna verkställda undersökningen lämnade upplysning om att firman Seiersen genom oriktig bokföring dolt betydande vinster å sina leveranser till Tobaksmonopolet. Utredning av firman Seiersens ställning har därefter verkställts av skattemyndigheterna i Malmöhus län, vilka enligt uppgift småningom fått taga del av firmans samtliga räkenskaper. Utredningen har bekräftat, att firman haft mycket betydande vinster å sina leveranser till Tobaksmonopolet, och att firmans innehavare gjort sig skyldiga till falskdeklaration. Den 31 augusti 1926 angav Kartongbolaget hos överståthållarämbetet för polisärenden firman Seiersens innehavare till åtal enligt lagen den 19 juni 1919 med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Genom den i anledning av angivelsen verkställda polisundersökningen kunde, enligt vad som meddelas i polisrapporten, inga upplysningar vinnas för utrönande av huruvida mutor eller eljest någon överträdelse av nämnda lag förekommit. Samma resultat gav en under år 1927 verkställd förnyad polisundersökning. Kartongbolagets anmälan till antimutinstitutet sammanföll ungefär med tidpunkten för den omläggning, som av Tobaksmonopolet verkställdes beträffande dess upphandling av förpackningsartiklar. I april 1926 började bolaget före inköp av dylika voror regelbundet infordra offerter från flera firmor, varefter beställningen i regel lämnades åt den firma, som inkommit med lägsta anbudet. Sedan under april och maj månader ett dylikt upphandlingsförfarande tillämpats beträffande mera billiga förpackningsartiklar såsom etiketter, har det efter ingången av juni månad 1926 utsträckts att omfatta bolagets samtliga inköp av förpackningsartiklar. Under denna period har Kartongbolaget — efter augusti 1926 och till april 1928 — levererat icke mindre än 110 miljoner st. askämnen, medan Seiersen endast levererat 4 miljoner st. Sedan april innevarande år tillfredsställer Tobaksmonopolet sitt behov av askämnen genom egen tillverkning. Enligt Tobaksmonopolets kalkyler stå askämnena bolaget i en självkostnad av 3*6 9 kronor per 1000 st.

148 Skjutaskar ha under denna period inköpts såväl från Kartongbolaget som från andra firmor, vilka förut icke levererat dylika varor. Därigenom att bolaget sålunda systematiskt och affärsmässigt utnyttjar den konkurrens, som finnes inom landet, har bolaget kunnat erhålla förpackningsartiklarna till betydligt lägre pris än föregående år. Tobaksmonopolet har gjort en uträkning i syfte att få fram bolagets besparingar å det nya inköpsförfarandet. Enligt denna uträkning, som belyser inköpen av förpackningsartiklar i viss mån från annan synpunkt än den förut å sid. 144 omtalade beräkningen, skulle bolaget förorsakats en merutgift av cirka 645 000 kronor, om de förpackningsartiklar, som inköptes till 1927 års pris, i stället inköpts till de pris, som gällde år 1925. Av nämnda belopp skulle på förpackningsartiklar för cigarrettfabrikationen komma huvudparten eller cirka 454 000 kronor. Då Tobaksmonopolet under år 1925 inköpte vissa dyra förpackningsartiklar, vilka icke inköptes år 1927 (och alltså icke ingå i nämnda uträkning), torde de angivna beloppen såsom mått å Tobaksmonopolets överbetalningar under år 1925 vara att betrakta såsom minimisiffror. I september 1926 beslöt Tobaksmonopolets styrelse fastställa en instruktion rörande inköp av vissa varor, däribland förpackningsartiklar. Instruktionens huvudsakliga innehåll framgår av följande utdrag ur densamma: Inköp för Tobaksmonopolets räkning böra i regel göras centralt vid huvudkontoret. Sådana inköpsfrågor böra behandlas av en inköpsnämnd, bestående av verkställande direktören, jourhavande direktören och verkställande direktörens assistent samt, om någon av dem så anser erforderligt, vederbörlig fabriksföreståndare eller annan sakkunnig. Frågorna företagas till behandling vid sammanträden, som hållas på bestämda dagar, helst en gång i veckan. Vid dessa sammanträden böra ärendena föredragas av vederbörande avdelningsföreståndare vid huvudkontoret, och skall av styrelsens sekreterare föras protokoll, som skall av sekreteraren förvaras och ligga till styrelsens förfogande. Vid inköp böra anbud under betryggande former infordras från lämpliga leverantörer. Då anbud undantagsvis icke anses böra infordras, skall till protokollet göras anteckning om skälet till sådant undantag. över lämpliga leverantörer skall för varje varuslag föras förteckning. Därest leverantör, som icke finnes upptagen i sådan förteckning, anmäler önskan att få inkomma med anbud, må sådant icke vägras, utan att skälet härför antecknas till protokollet. Vid sammanträdena böra samtliga närvarande angiva sin uppfattning av föredragen fråga, men verkställande direktören fattar beslut. Därest avvikande mening uttalas, skall anteckning härom ske till det vid sammanträdet förda protokollet. Där annat anbud än det lägsta antages, skola skälen därför angivas i protokollet. Det ankommer på verkställande direktören att ombesörja erforderlig kon-

149 troll av verkställd leverans och att i sådant avseende utfärda nödiga föreskrifter för underlydande personal. Frågan om fortsatt affärsförbindelse med Axel Seiersen & Co. I det föregående har omtalats, att Kartongbolaget i maj 1926 hos antimutinstitutet hemställde om undersökning av huruvida firman Seiersens innehavare i samband med firmans leveranser till Tobaksmonopolet gjort sig skyldiga till brott mot lagen om illojal konkurrens, ävensom att skattemyndigheterna i Malmöhus län verkställt utredning av huruvida firmans innehavare förbrutit sig mot skatteförordningarna. Vid sammanträde den 25 oktober 1926 av styrelsen för Tobaksmonopolet hemställde jourhavande direktören om styrelsens uttalande, huruvida bolagets ledning vid infordrande av anbud å förpackningsartiklar borde vända sig till firman Seiersen. Styrelsen beslöt att taga ståndpunkt till den förelagda frågan endast för den tid, under vilken frågorna om firman Seiersens innehavares förseelser mot lagen om illojal konkurrens eller mot skatteförordningarna icke blivit avgjorda, och att ärendet ånyo skulle av styrelsen prövas, sedan dessa frågor blivit klarlagda, samt att under mellantiden firman Seiersen icke skulle uteslutas från att ingiva anbud i sådana fall, då erforderlig inhemsk konkurrens icke kunde åvägabringas, utan att firman anlitades. Detta beslut tillämpades till styrelsens sammanträde den 21 mars 1927, då verkställande direktören under hänvisning till av landskamreraren i Malmöhus län verkställd utredning i skattemålet hemställde om befogenhet för ledningen att icke vidare begära anbud från firman Seiersen. Styrelsen biföll denna hemställan. I maj månad 1927 började Tobaksmonopolet på begäran av Aktiebolaget Malmö Litografiska Anstalt infordra offerter å förpackningsartiklar från detta företag. Offerterna gällde endast etiketter, det vill säga rena tryckerisaker, och firman erhöll på grund av de offererade prisen vissa beställningar. När firman i skrivelse den 6 oktober 1927 anhöll att få inkomma med anbud även å kartonger och askämnen, beslöt Tobaksmonopolet inhämta upplysningar om densamma, och det visade sig därvid, att innehavarna av firman Seiersen innehade aktiemajoriteten i företaget samt voro medlemmar av dess styrelse. I anledning härav underställde verkställande direktören vid sammanträde den 17 oktober 1927 Tobaksmonopolets styrelse frågan, huruvida offert å förpackningsartiklar vidare borde infordras från firman. Samtidigt anmäldes för styrelsen, att poliskammaren i Stockholm efter tvenne undersökningar förklarat den av Kartongbolaget gjorda anmälan mot firman Seiersens innehavare för brott mot lagen om illojal konkurrens icke föranleda någon åtgärd. Styrelsen förklarade, att de av verkställande direktören framhållna omständigheterna icke borde föranleda, att hänsyn icke skulle tagas till offerter-

150 å förpackningsartiklar och dylikt, som inkommo från Malmö Litograiiska Anstalt. Firman erhöll därefter fortfarande beställningar. I en promemoria, som av ledningen framlades vid Tobaksmonopolets styrelsesammanträde den 16 januari 1928, meddelades, att det gjorts gällande, att leveranserna från Malmö Litografiska Anstalt utförts vid firman Seiersens fabrik. Det kunde därför ifrågasättas, om icke, därest firman Seiersen icke anlitades, även Malmö Litografiska Anstalt borde avstängas från att inkomma med anbud. Beträffande firman Seiersen framhölls emellertid i promemorian, att kronoombudet i skattemålen, landskamreraren i Malmöhus län, uttryckligen hemställt, att firman Seiersen icke måtte på grund av dess innehavares förseelse mot skatteförordningarna avstängas från leveranser till Tobaksmonopolet, vilket skulle innebära, att innehavarna drabbades även av andra än de i dessa förordningar stadgade påföljder. E n dylik avstängning skulle kunna medföra konsekvenser icke blott för firmans innehavare utan även för i företaget anställd personal. Ledningen hemställde, att styrelsen ville giva ledningen bemyndigande att i fortsättningen få för åstadkommande av erforderlig inhemsk konkurrens från firman Seiersen infordra anbud i för inköpsfrågor stadgad ordning samt att, därest detta skulle bifallas, få i fråga om anbuds avgivande behandla Malmö Litografiska Anstalt på enahanda sätt som firman Seiersen. Efter föredragning av promemorian framhöll styrelsens vice ordförande, h r Hammarström, att verkställande direktörens på sin tid hos styrelsen gjorda hemställan om bemyndigande att avbryta Tobaksmonopolets förbindelser med firman Seiersen motiverats medelst framhållande av att firman missbrukat Tobaksmonopolets förtroende. Vid sålunda upplyst förhållande syntes ett återupptagande av affärsförbindelserna med och infordrande för sådant ändamål av leveransanbud från firman icke böra ifrågakomma utan tvingande skäl, och ehuruväl nödigt måste anses att vidtaga åtgärder i syfte att vid inköp av kartongmaterial Tobaksmonopolet icke måtte vara uteslutande hänvisat till litograftrusten, ansåg vice ordföranden dock mera tilltalande utvägar än Seiersens anlitande icke saknas för åvägabringande av nödig konkurrens. I detta avseende finge man ingalunda lämna ur räkningen möjligheten att, tills vidare och så länge icke erforderlig konkurrens inom landet kunnat komma till stånd, infordra nya anbud även från utlandet. Denna utväg vore, framhöll vice ordföranden, eljest icke tilltalande med hänsyn till inhemskt näringsliv och det egna landets arbetsmarknad. — Sedan vice ordföranden därefter avlägsnat sig, beslöt styrelsen att bifalla den av ledningen i ärendet gjorda hemställan. I skrivelse till styrelsen för Tobaksmonopolet den 10 maj innevarande år anhöll revisorn i bolaget, hr Röing, att styrelsen till förnyad behandling måtte upptaga frågan om bolagets förbindelser med firman Seiersen samt Malmö Litografiska Anstalt. I skrivelsen hänvisades bland annat till Tobaksmonopolets egen tillverkning av förpackningsartiklar, vilken beträffande vissa märken gjorde bolaget oberoende av inköp från enskilda näringsidkare.

151 Skrivelsen slutbehandlades vid styrelsens sammanträde den 18 juni innevarande år. Vid sammanträdet föredrogs en P. M. i ämnet av verkställande direktören. I denna lämnades några exempel på att det visat sig av värde att kunna påräkna firman Seiersen såsom leverantör. I fråga om utländsk konkurrens omtalades, att ledningen infordrat offerter från vissa utländska firmor. Om man toge hänsyn till tullavgifter samt frakt- och lossningskostnader, hade dessa offerter visat sig mindre fördelaktiga än de offerter, som samtidigt kunde erhållas inom landet. Detta för Tobaksmonopolet gynnsamma läge var resultatet av rådande konkurrens, och för upprätthållandet av konkurrensen torde det vara nödvändigt, att Tobaksmonopolet icke utestängde firman Seiersen från möjligheten att få inkomma med anbud. Trots Tobaksmonopolets egen tillverkning av förpackningsartiklar, avseende främst de största standardmärkena, torde det för bolaget alltid komma att förefinnas ett visst behov att även anlita utomstående firmor. I promemorian hemställdes, att styrelsen måtte finna hr Röings framställning icke föranleda till ändring i styrelsens förut i ärendet fattade beslut. Styrelsen beslöt förklara, att styrelsen ansåg icke något förhållande hava inträffat efter styrelsens tidigare i ärendet fattade beslut, som motiverade en ändring i detsamma.

7.

Fabriksdriften. Fabriker.

Tobaksmonopolet förskaffade sig till en början de lokaler, som erfordrades för fabriksverksamheten, genom överenskommelser med förutvarande fabrikanter av tobaksvaror, varigenom vissa fabriker förhyrdes eller övertogos. Under åren 1915 och 1916 bedrevs tillverkningen vid 32 fabriksavdelningar inom 22 fastighetskomplex. De följande åren genomfördes småningom en betydande koncentration av tillverkningen genom vissa fabrikers nedläggande och genom modernisering av andra, varigenom deras tillverkningsförmåga ökades, Även uppfördes nya fabriker. År 1917 påbörjades grundläggningsarbetena till den stora fabriksanläggningen i nuvarande kvarteret Tobaksmonopolet å Södermalm i Stockholm, i vilken dock inflyttning kom att äga rum först under åren 1922 och 1923. Vid utgången av sistnämnda år voro i drift 17 fabriksavdelningar inom 11 fastighetskomplex. Därefter har beträffande fabrikslokalerna endast de åtgärder vidtagits, att från den s. k. Ljunglöfska fastigheten, Luntmakaregatan 19 i Stockholm, år 1924 röktobakstillverkningen och år 1926 snustillverkningen överflyttats till den stora fabriksanläggningen på Södermalm, varför vid 1927 års utgång tillverkningen bedrevs vid 17 fabriksavdelningar inom 10 fastighetskomplex. Dessa äro belägna å nedan angivna orter, för vilka även meddelas uppgift å respektive tillverkningsgrenar.

152 Fabriksort

Stockholm Göteborg Malmö Arvika Charlottenberg Gävle Härnösand Karlskrona Norrköping Södertälje

Tillverkningsgrenar

cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter, röktobak och snus snus cigarrer och cigarrcigarretter rök- och tuggtobak rök- och tuggtobak cigarrer och cigarrcigarretter cigarretter, röktobak och snus snus snus cigarretter

Vid flertalet fabriker finnas inrättade s. k. hjälpanläggningar, vilka i allmänhet sortera under de fabriker, vid vilka de äro förlagda. Vid dessa anläggningar tillverkas emballage av olika slag, varjämte där utföres reparationer och vissa andra arbeten, som icke kunna anses tillhöra den egentliga tobaksfabrikationen. Vid hjälpanläggningarna i Stockholm, Göteborg, Härnösand, Karlskrona och i mindre omfattning i Norrköping äger tillverkning r u m av snusaskar, varjämte i Arvika tillverkas askar för röktobak. Därjämte har vid anläggningen i Stockholm under det senaste året upptagits tillverkning i betydande omfattning av förpackningsartiklar för cigarretter. Samtliga fabriksfastigheter å ovan angivna orter ägas av Tobaksmonopolet med undantag av fastigheten i Norrköping, vilken är förhyrd. Innevarande år har bolagets styrelse beslutat att i Göteborg låta uppföra ett lagerhus av mycket betydande dimensioner. F r å g a n om ökad koncentration av fabriksdriften var under år 1927 föremål för revisorernas uppmärksamhet. I en inlaga till Tobaksmonopolets styrelse den 7 november nämnda år framhöllo revisorerna, att vissa skäl talade för att fabrikationskostnaderna skulle kunna förbilligas genom ökad koncentration. Enligt revisorernas mening borde särskilt undersökas, om icke en indragning av fabriken i Charlottenberg och överflyttning till annan ort av den därstädes bedrivna tillverkningen skulle verka i sådan riktning. Även beträffande fabriken i Norrköping ifrågasattes möjligheten av en liknande åtgärd. Revisorerna hemställde, att hela koncentrationsfrågan skulle bliva föremål för utredning. F r å g a n behandlades vid sammanträde av Tobaksmonopolets styrelse den 21 november samma år, vid vilket en redogörelse lämnades för den koncentration av driften, som ägt rum, sedan bolaget började sin verksamhet. Av verkställande direktören framhölls, att sedan den planerade nybyggnaden i Göteborg blivit färdig, skulle det yppas möjlighet att verkställa förflyttning av fabrikationen i Norrköping och Charlottenberg. Att fabrikationen i Norrköping borde överflyttas till Göteborg och Karlskrona syntes icke komma att bliva föremål för tvekan, medan något uttalande ännu icke kunde göras om förflyttning av den i Charlottenberg bedrivna tillverkningen. En

153 tidigare plan att flytta fabrikationen i Charlottenberg till Arvika hade uppgivits på grund av framställningar från Charlottenbergs kommun. Styrelsen beslöt uppdraga åt ledningen att fortfarande hava sin uppmärksamhet riktad på frågan, huruvida anledning kunde föreligga för ytterligare koncentrering av tillverkningen. Fabrikationen i Norrköping drives endast i mindre omfattning; åren 1926 och 1927 sysselsattes vid snusfabriken därstädes 16 arbetare. Tillverkningen i Charlottenberg omfattar rök- och tuggtobak. Under åren 1926 och 1927 sysselsattes 112 respektive 113 arbetare. Under samma år ägde viss inskränkning av driften rum, i det år 1926 i medeltal 108 arbetare voro permitterade 23 lördagar och under 1927 95 arbetare 25 lördagar. Dylik lördagspermittering har nämnda år, ehuru i mindre omfattning, även ägt rum vid fabriken i Arvika (med samma tillverkningsgrenar som fabriken i Charlottenberg) samt vid snusfabrikerna i Göteborg och Karlskrona. Såsom framgår av i det följande meddelade uppgifter om tillverkningskvantiteterna har tillverkningen av tuggtobak och snus alltsedan år 1919 visat en oavbruten och mycket betydande tillbakagång, medan åter tillverkningen av röktobak varit i stigande. Fortsätter konsumtionsminskningen beträffande tuggtobak och snus, blir givetvis en koncentrering lättare att genomföra i fråga om dessa tillverkningsgrenar. Eöktobaksfabrikationen kräver ganska ringa personalstyrka och är därför jämförelsevis lätt att förflytta, om blott lämpliga utrymmen finnas till förfogande. Tillverkningen av cigarrer och cigarrcigarretter är för närvarande förlagd till Stockholm, Malmö och Gävle. Cigarrtillverkningen i Gävle är dock mycket obetydlig, varför denna tillverkningsgren redan kan anses koncentrerad till Stockholm och Malmö. I och med ökad användning av maskiner frigöres lokalutrymme vid fabriken i Stockholm, varigenom en överflyttning dit av Gävlefabrikens cigarrcigarrettillverkning torde bliva möjlig. Cigarretter tillverkas för närvarande i Stockholm, Södertälje och Härnösand. E n framtida ytterligare koncentrering av denna gren torde närmast komma att avse att förlägga, tillverkningen till tvenne av de nuvarande fabrikerna, varvid Stockholmsfabriken alltjämt skulle bibehållas. Maskiner. Då Tobaksmonopolet började sin verksamhet, kunde moderna tillverkningsmaskiner endast erhållas från utlandet. Under år 1916 påbörjade bolaget anskaffningen av dylika maskiner och därmed fortsattes under följande år. Emellertid började man även inom landet tillverka maskiner för tobaksbranschen, och i förvaltningsberättelsen för år 1919 kunde Tobaksmonopolet uttala, att bolaget beträffande vissa cigarrettmaskiner gjort sig oberoende av utlandet. Under åren 1920 och 1921 ökades maskinanskaffningen i betydande omfattning. De nya maskinerna inköptes framförallt för cigarrettillverkningen men även för tillverkningen av cigarrer. Den alltjämt fortgående mekanise-

154 ringen av driften har även de följande åren föranlett omfattande maskinanskaffningar, vilka dock även förorsakats av nödvändigheten att skaffa ersättning för oekonomiska eller utslitna maskiner. De senaste årens maskininköp ha avsett tillverkningen av cigarrer och cigarretter samt framförallt cigarrcigarretter, av vilka tillverkningskvantiteterna sedan år 1922 visa en mycket betydande ökning. Under år 1927 ha även inköpts maskiner för tillverkning av förpackningsartiklar till cigarretter. För närvarande är maskinanvändningen inom fabrikationen utvecklad därhän, att tillverkningen av cigarrcigarretter och cigarretter är praktiskt taget helt och hållet mekaniserad, medan inom cigarrtillverkningen, vars mekanisering även är mycket högt utvecklad, ännu en del handarbete förekommer, dels därför att handarbete ännu föredrages för de förnämsta kvaliteterna, men dels även emedan minskningen av antalet cigarrarbetare av hänsyn till de anställda icke kunnat ske i den takt, som övergången till maskindrift faktiskt möjliggör. Av övriga tillverkningsgrenar har röktobakstillverkningen fått den maskinella utrustningen i mycket avsevärd grad förbättrad. Anskaffningsvärdet å maskiner utgjorde åren 1916—1927 i avrundade tal nedan angivna belopp: År

Kronor

År

Kronor

1916 1917 1918 1919 1920 1921

494 000 357 000 429 000 737 000 1 5 9 2 000 2 321000

1922 1923 1924 1925 1926 1927

781000 803 000 331000 1421000 903 000 473 000

Det bokförda värdet å maskiner utgjorde vid utgången av åren 1917 respektive 1927 cirka 1 229 000 kronor och 4 457 000 kronor. Tillverkningen. I förvaltningsberättelsen för år 1916 kunde Tobaksmonopolet meddela, att bolaget, sedan erfarenhet om allmänhetens smakriktning vunnits och fabrikationen kunnat anpassas därefter, var i stånd att tillgodose landets behov av tobaksvaror. Tillverkningen begränsades till ett antal mera allmänt efterfrågade märken inom de olika varugrupperna. Bristen på råvaror vållade under år 1918, att bolaget måste försämra kvaliteten genom tillsats av ersättningsmedel, men under år 1919 kunde bolaget åter börja tillverka varor av fullgod kvalitet. En oerhört stark ökning av konsumtionen gjorde sig sistnämnda år gällande, och trots högt uppdriven tillverkning kunde bolaget icke fullt tillfredsställa behovet. Även under år 1920 nådde tillverkningen mycket höga tal, men den inträdande depressionen föranledde de följande tvenne åren en kraftig reducering av tillverkningskvantiteterna. Nedgången blev starkast för cigarrer, för vilken tillverkningsgren även den av valutaförhållanden stimulerade importen från utlandet vållade avbräck. Efter en

155 lågpunkt år 1922 har tillverkningen därefter, samtidigt med att prisnedsättningar minskat värdet av densamma, för cigarretter och i stort sett även cigarrcigarretter visat oavbruten ökning t. o. m. år 1926, medan 1927 visar någon nedgång. För cigarrtillverkningen är den stigande kurvan mera oregelbunden. År 1924 visade tillbakagång, liksom även siffrorna för 1926 och 1927 voro något lägre än för närmast föregående år. Tillverkningen av röktobak steg oavbrutet till år 1926, som visade tillbakagång. 1927 var läget ungefär oförändrat. Av tuggtobak och snus har tillverkningen allt sedan år 1919 — det första år, för vilket Tobaksmonopolet i sina berättelser meddelat uppgifter å tillverkningen — oavbrutet gått tillbaka. Nedanstående tabell angiver Tobaksmonopolets tillverkning av de olika varuslagen åren 1919—1927. Cigarrer

Cigarrcigarretter

Cigarretter

antal

vikt

antal

antal

98 540

550 116 780 262j 1560 726

99 362 553 121916

48 513 286 127 815 338 1 345 382

6 085

29 617 181 104 321 304 1 007 210

5 657

5 511 5 370

A r

vikt

Röktobak

Tuggtobak

Snus

vikt

vikt

vikt

vikt

1 000 st. resp. 1 000 kg

7 098

314 1 524 121 1075

6 542

40 832 250 129 244 371 1 049 387

35 204 224 125 548 362 1 091 097

42 758 280 145 303 411 1 105 147

5 294

42 525 279 157 163 444 1 274 321

5 243

42 323 278 142 036 397 1 238 380

5134 I procent av tillverkningssiffrorna för år 1920 — 1919 får anses som ett icke normalt år, då brist ännu, före fredsslutet, rådde på råvaror av olika slag — visar tillverkningen under åren 1924—1927 följande utveckling:

År

Cigarrer och cigarrcigarrettT

Cigarretter

Röktobak Tuggtobak

Snus j

antal

vikt

antal

vikt

79-7

72-0

88-3

60-5

55-9

76-9

72'ö

vikt

vikt

vikt

85-6

113-4

86-1

93-o

66i

67-2

128-3

77-1

86-5

71-6

68-8

72-4

139-2

68-8

84-2

67-6

71-6

80-0

141-7

62-7

82-1

85-o

79-7

72-5

79-0

150-2

60-5

80-9

90-2

83-4

83-6

90-2

144-7

55-7

80-1

83-3

77-9

81-3

87-9

143-9

52-0

78-4

Anm.

Aren 1921 och 1922 förekommo vissa tillfälliga

driftsinskränkningar.

156 Fabriksarbetare. Arbetareantalet vid Tobaksmonopolets olika fabriker under åren 19191927 framgår av följande uppställning: Cigarrer o. cigarr- Cigarretter Röktobak Tuggtobak cigarretter

Å r

Snus

Hjälpanläggningar

Summa

3 352

5 546

3 158

4 988

2 076

3 674

2 201

3 539

3 224

2 933

1923 1924

13S

3 078

2 846

2 570

I procent av antalssiffrorna för år 1920 visar arbetareantalet vid de olika fabrikerna under åren 1924—1927 följande utveckling: Cigarrer och cigarrcigarretter

Cigarretter

Röktobak

Tuggtobak

Snus

1920 1921

65-7

80- 7

103-3

85-8

99-5

1922 1923

69'7

67*0

101-6

82-5

92-0

62-1

62-8

102-5

70-7

89-0

53-6

64-1

115-7

64-2

84-9

58-5

65-7

114-0

59-8

80-0

52-3

64-4

105-0

52-0

76-3

45-1

61o

103-3

52-0

73-1

Å r

Jämförelsen mellan den procentuella utvecklingen i fråga om tillverkningen och beträffande arbetareantalet belyser, hurusom mekaniseringen av tillverkningen möjliggjort betydande besparingar av levande arbetskraft. Minskningen i Tobaksmonopolets arbetarestam har icke genomförts utan betydande ekonomisk uppoffring för bolaget. Enligt bestämmelserna i ersättningsförordningen den 15 december 1914 skulle vid monopolets införande personlig ersättning icke utgå till eljest ersättningsberättigad person, om denne vunne anställning hos monopolbolaget. Skildes han utan eget förvållande från sådan anställning inom fem år efter monopolets ikraftträdande, skulle han dock vara berättigad till ersättning enligt vissa grunder. Jämlikt denna bestämmelse utbetalade Tobaksmonopolet intill den 1 juni 1920 vissa ersättningsbelopp, föranledda av per-

157 sonalens minskning. Men även efter nämnda tidpunkt har bolaget fortsatt med dylika utbetalningar. Sålunda har under åren 1921—1927 till tjänstemän och arbetare i bolaget, vilka icke längre varit behövliga för rörelsens uppehållande, efter prövning i varje fall utbetalats nedan angivna belopp: År

Kronor

Ar

Kronor

1921 1922 1923 19-24

555000 426 000 452 000 277 000

1925 1926 1927

146 000 65 000 216 000 eller tillsammans 2 137 000

Tillverkningskostnaderna. Samtidigt med att arbetarnas antal genom driftens koncentrering och mekanisering minskats, ha arbetarnas löneförmåner förbättrats, såsom framgår av redogörelse å annat ställe i betänkandet. Ur driftsekonomisk synpunkt har emellertid denna utveckling varit gynnsam, och lönekontots nedgång har för de flesta av varuslagen bidragit till en nedpressning av tillverkningskostnaderna, vilken beträffande de fyra sista åren närmare belyses i det följande. Hela årstillverkningens värde i försäljningspris och samtliga tillverkningkostnader i procent av försäljningspriset framgå av följande översikt, avseende åren 1924—1927:

1927 Tillverkningens försäljningspris i miljoner kronor

119-9

116-7

116*3

112-6

Tillverkningskostnaderna i procent av försäljningspriset

32-05

31-94

31-23

29-50

Ovanstående siffror lämna emellertid ingen upplysning om tillverkningskostnaderna per tillverkningsenhet. Av större intresse är därför att undersöka utvecklingen av tillverkningskostnaderna för Tobaksmonopolets viktigaste standardmärken. Beträffande dessa torde för de senare åren kunna antagas, att kvaliteten i det närmaste bibehållits oförändrad. En nedgång i tillverkningskostnad kommer således att innebära en verklig driftsbesparing. Nedanstående tabeller angiva de olika slagen av tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste märken inom varje varuslag. Tabellerna ha inskränkts till att omfatta beträffande cigarrmärket åren 1925 —1927 och i fråga om övriga märken åren 1924—1927, för vilken tid jämförbara siffror kunnat erhållas.

158 Tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste cigarrmärken: Försäljningspris åren 1925—1927

200 kronor per 1 000 st. Tillverkningkostnader för 1000 st. 1925 1926 1927 kr. kr. kr.

Tobak Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader vid fabrikerna Hyror, arrenden för maskiner med flera nader, bokförda vid huvudkontoret

57-42 6'95 39*54 4*89

50*02 5*78 34*82 3*83

50*31 5*67 31*73 2*82

8*77

10 59

11*15

Summa tillverkningskostnader 117*5 7

111*04

101*6 8

kost-

Tillverkningskostnaderna ha minskats för: Tobak Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader

kronor » » »

7*11 1'28 7*81 2*0 7

kronor 18*27 Men ökats för: Hyror etc

» Nettominskning

2*38

kronor 15*89 = 13*5 °4

D e t jämförelsevis h ö g a beloppet för löner å r 1925 b e r o r i viss m å n d ä r p å , a t t t i l l v e r k n i n g för h a n d d å förekom. Å a n d r a s i d a n bör o b s e r v e r a s , a t t c i g a r r a r b e t a r n a s löner n å g o t ö k a t s e n l i g t l ö n e a v t a l e t i f e b r u a r i 1926.

Tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste cigarrcigarettmärken: Försäljningspris: 1924 och någon del av 1925 Därefter

120 kronor per 1 000 st. 100 » » 1 000 » 1924 kr.

Tillverknings-kostnader för 1000 st. 1925 1926 kr. kr.

19*59 2*90 11*76 4*64

19*84 2*56 11*55 3*6 6

1927 kr.

Tobak Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader vid fabrikerna .... Hyror, arrenden för maskiner med flera kostnader, bokförda vid huvudkontoret

22*12 3*30 16*25 4*45

18*14 2*19 11*61 2*7 9

6*87

4*38

5*43

5*65

Summa tillverkningskostnader

52*99

43*27

43*04

40*38

159 Tillverkningskostnaderna ha minskats för: Tobak Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader Hyror etc.

kronor » » » »

Nettominskning

3'98 1-n 4-64 1-66 1-22

kronor 12*61 = 23-8 %

Tillverkningskostnader för ett Tobaksmonopolets viktigaste cigarrettmärken: Försäljningspris: 1924, 1925 samt januari 1926... 40 kronor per 1 000 st. därefter 35 » » 1000 » Tillverkningskostnader för 1 000 st. 1925 1926 1927 kr. kr. kr.

1924 kr.

Tobak Ingredienser Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader vid fabrikerna Hyror, arrenden för maskiner med flera kostnader, bokförda vid huvudkontoret

5*83 0'49 0-97 0'77 0*61

5*93 0*51 0*93 0*75 0*55

5'53 0'49 0'86 0*72 0'43

5-22 0*32 0*54 069 033

0-7 8

0 - 8i

0#6 8

0*6 8

Summa tillverkningskostnader

9*4 5

9 48

8*71

7-78

Tillverkningskostnaderna ha minskats för: Tobak Ingredienser Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader Hyror etc

kronor 0*61 » 0-17 » 0*43 » 0'08 » 0*28 » 0'io

Nettominskning

kronor l - 67 = 17*7 %

Tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste röktobaksmärken: Försäljningspris: 1924 samt ett par månader 1925 22 kronor per kilogram, därefter 20 » » » 1924 kr. Tob

ak Ingredienser Förpackningsartiklar Lön er Diverse kostnader vid fabrikerna Hyror, arrenden för maskiner med flera kostnader, bokförda vid huvudkontoret Summa tillverkningskostnader

Tillverkningskostnader för 1 kilogram 1925 1926 1927 kr. kr. kr.

5-18 0-20 061 0"23 0'io

4-68 0'19 058 0'25 0"10

4-62 0'19 0'53 0"24 008

4*51 0'19 0*47 0"22 007

0'26

0"24

0 - 23

0'18

#

6*04

5*89

5 - 64

6 58

160 Tillverkningskostnaderna ha minskats för: Tobak Ingredienser Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader Hyror etc Nettominskning

kronor * » » * » kronor

067 0'0l °"14 °01 O' 0 3 °'08 0'9 4 = 1 4 " 3 %

Tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste tugg t o b a k s m ä r k e n : Försäljningspris: 1924 och januari samt någon del av februari 1925 15*84 kronor per kilogram därefter 14-40 » » » Tillverkningskostnader för 1 kilogram 1924 1925 1926 1927 kr. kr. kr. kr.

Tobak Ingredienser .' Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader vid fabrikerna Hyror, arrenden för maskiner med flera

3'9C 0'15 0"25 1'1« 0i9

3-55 0-13 0'21 l'" 0-19

3-48 0-16 0"2l *'** 0i9

3-45 015 0'20

kostnader, bokförda vid huvudkontoret

Q-5 7

0*52

0'56

0'48

Summa tillverkningskostnader

6*18

5*86

5-52

Tillverkningskostnaderna ha minskats för: Tobak Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader Hyror etc Nettominskning

Vo7

1*17

kronor 0-05 0*45 0-05 0-02 0-09 kronor 0'6 6 = 10'7 %

Tillverkningskostnader för ett av Tobaksmonopolets viktigaste snusmärken: Försäljningspris: 1924 Mars—april 1925 Därefter

5-— kronor per kilogram 4*50 » » » 4-— » » » Tillverkningskostnader för t kilogram 1924 1925 1926 1927 kr. kr. kr. kr.

Tobak Ingredienser Förpackningsartiklar Löner Diverse kostnader vid fabrikerna Hyror, arrenden för maskiner med flera kostnader, bokförda vid huvudkontoret

1*15 0-028 0-07 0-038 0*040

0-78 0o3 0'07 0-04 0*03

0"79 0029 0*07 0-048 0043

0'79 0*025 0"07 0-028 0*042

Q-10

Ojj

Q-ll

0 11

Summa tillverkningskostnader

1*43

1*06

Lo 9

1*07

Tillverkningskostnadernas nettominskning beror i huvudsak på minskade utgifter för tobak.

kronor 0-36 = 25-2 %

161 Såsom framgår av tabellerna, ha tillverkningskostnaderna under ifrågavarande år avsevärt minskats. Minskningen är i första rummet resultatet av sänkta utgifter för tobak. Till minskningen ha dessutom avsevärt bidragit beträffande cigarrmärket och cigarrcigarrettmärket minskade lönekostnader och i fråga om samtliga berörda märken utom snus sänkta kostnader för förpackningsartiklar. Att lönekostnaderna så avsevärt gått ned, synes vara att tillskriva den allt längre drivna mekaniseringen av tillverkningen. De sänkta kostnaderna för förpackningsartiklar torde framför allt bero på den omläggning i fråga om inköpen av dylika varor, som omtalas å sid. 147 o. ff. De nu meddelade uppgifterna om tillverkningskostnaderna belysa utvecklingen inom Tobaksmonopolets tillverkning. Det bör givetvis vara av intresse att jämföra Tobaksmonopolets tillverkningkostnader med utländska fabrikers kostnader för framställning av motsvarande varor. Visst material för en dylik jämförelse erbjuda de importerade tobaksvarorna. De inköpspris, som importören erlägger för de till Sverige införda varorna, böra för den utländska fabrikens vidkommande motsvara Tobaksmonopolets tillverkningskostnader, allmänna kostnader och nettovinst. Försäljningspriset för den cigarr och den cigarrcigarrett, för vilka tillverkningskostnaderna angivits i det föregående, fördelar sig under år 1927 i tobaksskatt, rabatt och försäljningskostnader, tillverkningskostnader samt allmänna kostnader och nettovinst på sätt som framgår av följande specifikation (för cigarrcigarretten har räknats med den högre tobaksskatt, som trädde i kraft den 1 juni 1927): 10-öres 20-öres cigarr cigarrcigarrett kr. kr. per 1 300 st.

Tobaksskatt

52 —

Rabatt och försäljningskostnad

39-28

15-7 5

Tillverkningskostnad

101-68

40-38

7-04

8-87

200-—

100-—

Allmänna kostnader och nettovinst

35 —

Nedan har en uppdelning av försäljningspriset efter ungefär enahanda grunder gjorts beträffande importerade cigarrer och cigarrcigarretter i vissa olika prislägen:

11 — 8519.

Monopolkontrollutredningen.

162 Importerade cigarrer. 35-öres kr.

per 1 000 st. 118

131-—

25— 2'50

35 - —

3-50

50-—

70 —

182-50

239-50

67-50

110-50

250-

300—

350-

105—

Tobaksskatt Tobaksmonopolets andel av licensavgiften Frakt, assurans etc. (1 %) Importörens kostnader och vinst antagas utgöra (20%) Inköpspriset bör således utgöra

30-öres kr.

25-öres kr.

20-öres kr.

Importerade cigarrcigarretter. 10-öres kr.

15-öres kr.

20-öres kr.

per 1 000 st. Tobaksskatt Tobaksmonopolets andel av licensavgiften

52—

68-

84—

10—

15-—

Frakt, assurans etc. (1 %) is utgöra Importörens kostnader och vinst antagas (20%)

1—

1'50

20-— 2-

20—

30—

40—

83—

114-50

146—

17-—

35-5 0

54—

100—

150—

200—

Inköpspriset b ö r således utgöra

Ovan har antagits, att importörens kostnader och vinst utgöra inalles 20 procent av försäljningspriset. Denna procentsats torde dock endast kunna anses gälla beträffande av detaljhandlare verkställd import. För engrosimportören, som måste bevilja återförsäljaren en rabatt av 15—20 procent, utgöra givetvis kostnader och vinst tillsammmans mera än 20 procent av försäljningspriset. För dylik importör måste därför det pris, han erlägger till den utländske fabrikanten, vara lägre än det ovan angivna. Summan av tillverkningskostnader, allmänna kostnader och vinst för berörda 20-öres cigarr av Tobaksmonopolets tillverkning utgör kronor 108' 12. Närmast motsvarande inköpspris för ovan angivna importerade cigarrer är kronor 110-5 0, avseende importerad 35-öres cigarr. Summan av tillverkningskostnader,' allmänna kostnader och vinst för den inhemska cigarrcigarretten å 10 öre är kronor 49'2 5, vilket belopp närmast motsvaras av inköpspriset för den importerade 20-öres cigarrcigarretten. Under förutsättning att Tobaksmonopolets och vederbörande utländska fabriks allmänna kostnader och vinst äro ungefär lika stora, och att exporten

163 till Sverige icke skett till dumpingpris, skulle man således kunna påstå, att tillverkningskostnaderna för en svensk 20-öres och en importerad 35-öres cigarr äro ungefär lika stora, och att tillverkningskostnaderna för en svensk 10-öres cigarrcigarrett äro nästan lika stora som för en importerad 20-öres eigarrcigarrett. Att tillverkningskostnaderna för en svensk tobaksvara äro betydligt större än tillverkningskostnaderna för en importerad vara i samma prisläge, beror enligt Tobaksmonopolets mening därpå, att den svenska varan är mycket överlägsen i kvalitet. Huruvida den högre kvaliteten till fullo motsvarar den mycket betydande skillnaden i tillverkningskostnader, lärer icke kunna bedömas utan närmare kännedom om kostnaderna för den utländska fabrikationen. Att exempelvis den tyska tobaksfabrikationen arbetar med betydligt billigare arbetskraft än den svenska är bekant. Skillnaden i lönekostnader torde emellertid enligt Tobaksmonopolets mening i varje fall beträffande vissa tillverkningsgrenar uppvägas därav, att den svenska fabrikationen i särskilt hög grad begagnar sig av maskinell drift.

Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror. 1.

Allmänna synpunkter.

Femte paragrafen av förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket har följande lydelse: »Handeln med tobaksvaror är fri, under iakttagande av de i denna förordning meddelade föreskrifter jämte vad i övrigt gäller angående handel med tobaksvaror. Monopolets utövare låter på lämpligt sätt tillhandahålla såväl inom riket tillverkade som ock importerade tobaksvaror.» De åberopade föreskrifterna i monopolförordningen innehålla huvudsakligen, att tobaksvara endast må försäljas till det pris, som av monopolets utövare utsatts å varje förpackning, och att tobaksvara må förekomma till försäljning endast i med kontrollstämpel försedd originalförpackning. Grundsatsen om den fria handeln förutsattes vid monopolets införande skola gälla såväl för grosshandeln som för detaljhandeln. I propositionen till 1914 års senare riksdag om statsmonopol å tobakstillverkningen uttalades härom, att handeln med tobaksvaror skulle liksom förut få fritt gestalta sig i de former, som av omständigheterna betingades; rabatt- och kreditförhållanden ävensom övriga frågor rörande tobaksvarornas distribuering bland konsumenterna skulle ordnas genom frivilliga överenskommelser mellan tillverkare och återförsäljare. I den mån mellanhänder visade sig behövliga mellan monopolbolaget och detaljhandlarna, skulle dylika äga att fritt utöva sin verksamhet, medan å andra sidan detaljhandlarna skulle kunna göra sina inköp direkt hos monopolbolaget liksom tidigare hos fabrikanter och importörer. Emellertid var det ju sannolikt, att tobakshandelns ställning skulle bliva en annan än den dittillsvarande på grund av den maktställning, som monopolbolaget komme att intaga såsom innehavare av monopol å tobakstillverkningen. Det särskilda utskott, som behandlade monopolpropositionen, föreslog i anledning av de förändrade förhållanden, som komme att inträda för tobakshandeln, åtgärder i följande tvenne avseenden. Utskottet konstaterade, att det svårligen läte sig göra att genom generella författningsbestämmelser ordna tobakshandlarnas kredit- och rabattförhållanden till monopolbolaget. Därför finge man nöja sig med det korrektiv

165 mot möjliga maktmissbruk från monopolbolagets sida, som låge i sammansättningen av bolagets styrelse. Dock borde de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna av styrelsen åläggas tillse, att bolaget gent emot de enskilda handlandena förfore på ett sätt, som stode i överensstämmelse med billighetens fordringar. Utskottets ståndpunkt godkändes av riksdagen, och i enlighet med riksdagens skrivelse infördes i instruktionen den 26 februari 1915 för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i Tobaksmonopolet föreskrifter om att de skola särskilt tillse: att endast med nödig varsamhet samt med tagen hänsyn till återförsäljares berättigade intressen sådana ändringar i försäljningsförhållandena vidtagas, som äro erforderliga för en rationell skötsel av bolagets rörelse, att under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaks varor kredit av bolaget beviljas återförsäljare i den omfattning, som av omständigheterna kan anses påkallad, att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse. Vidare kunde utskottet beträffande importen av tobaksvaror icke dela den i propositionen framförda meningen, att monopolets införande icke komme att förorsaka något intrång i importhandlarnas näringsverksamhet. Utskottet tillstyrkte därför ersättning enligt vissa grunder till importörerna. Tobaksmonopolets förhållande till de olika kategorierna av tobakshandlare skall närmare belysas i det följande, varvid även Tobaksmonopolets direkta försäljning till allmänheten, dels genom egna butiker, dels genom ett dotterbolag, Aktiebolaget Havannamagasinet (som dock även driver försäljning en gros till detaljhandlare) kommer att behandlas. Även skall beröras vissa av Tobaksmonopolet vidtagna åtgärder, som åsyfta att befrämja avsättningen av bolagets tillverkning i konkurrens med importerade varor. Tobaksmonopolets förbindelser med tobakshandlarna hava icke varit friktionsfria, och fortfarande framställa importörer och detaljhandlare krav på lättnader och förmåner beträffande sin verksamhet, vilka Tobaksmonopolet icke anser sig kunna bevilja.

2.

Grosshandeln med Tobaksmonopolets varor.

Före Tobaksmonopolets tid skedde inom tobaksindustrien — bortsett från Aktiebolaget Förenade Svenska Tobaksfabriker, som begagnade sig av distriktskontor — varudistributionen till detaljhandlarna dels direkt från fabrikerna, dels ock genom grossister såsom mellanhänder. Redan på ett tidigt stadium av Tobaksmonopolets verksamhet fann bolaget det vara lämpligt att upprätta särskilda kontor, s. k. tobakskontor, i de olika landsdelarna, avsedda

166 att från fabrikerna mottaga tobaksvarorna för distribuering till kunderna. Då emellertid, såsom redan nämnts, i instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna av Tobaksmonopolets styrelse föreskrivits, att ändringar i försäljningsförhållandena, som äro erforderliga för en rationell skötsel av rörelsen, endast skola vidtagas med nödig varsamhet och med tagen hänsyn till återförsäljares berättigade intressen, träffade Tobaksmonopolet till en början i ett stort antal fall uppgörelser med grossister, varigenom dessa tillförsäkrades grossistrabatt, uppgående till cirka 3 procent utöver detaljistrabatten, för försäljning av bolagets varor. Allt eftersom organisationen av tobakskontor utvidgades, syntes det Tobaksmonopolet, att ett rationellt ordnande av varudistributionen kunde genomföras utan anlitande av grossisterna som mellanhänder. Enligt Tobaksmonopolets mening skulle tobakskontorsorganisationen medföra mindre kostnader än grossistrabatten, vilken dock enligt grossisternas förmenande var beräknad i knappaste laget, om man utginge ifrån att den skulle bereda skälig inkomst av grossisternas rörelse. I avsikt att erhålla fria händer beträffande sin varudistribution hemställde Tobaksmonopolet därför hos Kungl. Maj:t om åtgärders vidtagande för beredande av ersättning i lämplig omfattning till tobaksgrossister och deras personal. Närmare redogörelse för propositionen i ämnet till 1916 års riksdag och för riksdagens beslut finnes å sid. 30 o. ff. i författningshistoriken. Förordning om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket utfärdades den 17 juni 1916. Kostnaderna för ersättningar enligt nämnda förordning, vilka utbetalades av statsverket under förra delen av år 1917, och vilka påfördes Tobaksmonopolet i samband med övriga kostnader för monopolets införande, uppgingo, räntor inberäknade, till inalles 2 125 051 kronor. Då Tobaksmonopolet efter grossisternas avlösning upphörde att lämna grossistrabatt, upphörde i huvudsak engroshandeln med bolagets varor, och försäljningen till detaljhandlarna har därefter ombesörjts av tobakskontoren. För närvarande finnas dylika kontor å följande orter: Stockholm, Göteborg, Malmö, Arvika, Gävle, Hudiksvall, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Luleå, Norrköping, Sundsvall, Uppsala, Örebro och Östersund. Kontoret i Kalmar är filial till kontoret i Karlskrona och kontoret i Karlstad filial till kontoret i Arvika. Gotland anses tillhöra Stockholms distrikt, men distributionen därstädes ombesörjes mot visst arvode av en därvarande grossist. Förutom tobakskontoret finnas i Stockholm och Göteborg i olika stadsdelar fem respektive tre utlämningsställen. Såsom å annat ställe nämnts, ha kostnaderna för tobakskontoren under år 1927 uppgått till 2*3 procent av försäljningsvärdet.

3.

Importhandeln.

Såsom förut nämnts, utgick monopolpropositionen till 1914 års senare riksdag ifrån att importrätt i obegränsad utsträckning skulle bibehållas för varje tobakshandlare; importen skulle dock till skydd för monopolbolaget, utöver tull, belastas med en särskild licensavgift, som skulle innefatta icke blott den jämväl för monopolbolagets tillverkning och import utgående skatten utan därjämte ett belopp, motsvarande vad monopolbolaget pålade vara med samma försäljningspris för täckande av sina omkostnader samt vinst. I propositionen framhölls, att systemet med bibehållandet av den fria importrätten samt införandet av särskilda licensavgifter visserligen torde komma att medföra en fördyring av importörernas varor men däremot icke skulle förorsaka något intrång i deras näringsverksamhet. Vid sådant förhållande kunde någon ersättning vare sig till importörerna själva eller till hos dem anställda personer icke ifrågakomma. I författningshistoriken har (å sid. 24) redogjorts för hurusom riksdagen godkände principen om den fria importens bibehållande under tillämpning av systemet med licensavgifter men samtidigt beslöt, att importörerna skulle tillerkännas viss ersättning för intrång i deras näringsverksamhet. Dylik ersättning beviljades dock endast importörer av cigarrer och cigarrcigarretter. Storleken av tobakshandlarnas import från och med år 1916 framgår av följande tabeller, som även belysa importen i procent av Tobaksmonopolets försäljning. I fråga om cigarrettimporten har uppdelning i import av cigarretter med och utan munstycke endast gjorts för åren 1924—1927, för vilka år uppgifter funnits tillgängliga.

V ä r d e t av t o b a k s h a n d l a r n a s i m p o r t av t o b a k s v a r o r (i tusental kronor).

1 Varuslag

1916 1917 1 1918 1919

1921 I

1922 1 1923 1924 1925

4 710 5 730 26 535 9 244 12 252 10 654 4 640 4 260 4 320 3 512 3 296 3 181 Cigarrcigarret450

570 1935 2 264 2 823 3 603 1738 2 452 2 403 1836 1720 1689

Cigarretter •. •1641 2 010 5 344 6 433 8 745 8 269 4 601! 4 506 5 842 8 502 7 777 9165 1097 1016 3 944 14 375 12 827 9 047 6 760 4 708 3 847 2 931 2 415 2 334 Röktobak 9 9 8 7 93 35 49 14 15 14 22 Övriga varuslag

Summa 7 920 9 340 37 75832 365 36 74031608 17 753 15 941 16 420 16 338 15 217 16 378 Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets import har inräknats i tobakshandlarnas import även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185).

168 V ä r d e t a v t o b a k s h a n d l a r n a s i m p o r t av c i g a r r e r , c i g a r r c i g a r r e t t e r , c i g a r r e t t e r o c h r ö k t o b a k i p r o c e n t av m o t s v a r a n d e v ä r d e s i f f r o r för h e l a k o n s u m t i o n e n ( = Tobaksmonopolets försäljning + tobakshandlarnas import). Varuslag

Cigarrcigarretter

•

32l

61-8

24-3

33-9

40-5

23'2

30-1

30-6

28-5

26-7

26-3

8-6

7-5

15'8

13-6

16-2

19-7

10-6

14-2

13-2

10-4

9-8

11-7

12-3

11-2

15-2

14-6

16-2

7-6

7-0

30-3

41-6

39-4

45-3

13-3

11-3

ll-o

12-6

12-6

Cigarretter — i % av h e l a c i g a r r e t t k o n s u m t i o n e n ... Cigarretter — i % av k o n s u m t i o n e n av c i g a r r e t t e r u t a n

12o

47-7

Röktobak Samtl.

8-4

9i

tobaksvaror

19-o 11-8

13-9 11-2

35-o 27-7

49-1 16-9

18-7

8-8

37-n 18-o

9S-1 11-8

20-7 11*7

lfi-6 11-9

Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets import har inräknats i tobakshandlarnas import även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185). K v a n t i t e t e n av t o b a k s h a n d l a r n a s i m p o r t a v c i g a r r e r , c i g a r r c i g a r r e t t e r , c i g a r r e t t e r och röktobak (för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter i miljoner stycken, för röktobak i tusen kilogram). Varuslag

18-0

22-5

47-2

21-2

30-7

33-2

12-8

11M

12-6

9-4

8-7

8-4

C i g a r r c i g a r r e t t e r ...

5-o

6i

10-4

13-2

19-8

25-9

11-3

16-4

16-3

12-1

10-9

10-8

Cigarretter

30-5

32-4

37-6

56-1

71-4

84-2

41-1

68-0 105-8 106-2 128-1

52-3

43-4

69-7 370-5 291-1 191-6 137-1 100-7

...

Röktobak

88-1

74-9

66-7

69-7

Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets import har inräknats i tobakshandlarnas import även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185). K v a n t i t e t e n av t o b a k s h a n d l a r n a s i m p o r t a v c i g a r r e r , c i g a r r c i g a r r e t t e r , c i g a r r e t t e r o c h r ö k t o b a k i p r o c e n t av m o t s v a r a n d e k v a n t i t e t s s i f f r o r för h e l a k o n s u m t i o n e n ( = Tobaksmonopolets försäljning + tobakshandlarnas import). Varuslag

1927 Cigarrer

22-3

21-5

14-5

25-7

36-4

17-0

21-9

24-4

19-2

17-5

17-3

Cigarrcigarretter •••

6-9

5-9

9-4

9-1

14-3

18-1

8-7

12-0

11-3

8-1

7-2

7-1

Cigarretter — i % av hela cigarrettkonsumtionen • ••

4-2

3-5

3-5

3-7

4-4

5-9

3-4

3-7

5-9

8-9

8-1

9-1

27-9

42-9

38-0

44-3

8-2

5-5

11-5

29-3

27-3

19-o

13-3

9-6

8-1

6'8

6i

6-5

Cigarretter — i % av konsumtionen av cigarretter utan munstycke Röktobak

Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets i m p o r t har inräknats i tobakshandlarnas i m p o r t även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185).

169 Följande tabeller belysa importvarornas prisläge: M e d e l p r i s å av t o b a k s h a n d l a r n a i m p o r t e r a d e c i g a r r e r , c i g a r r c i g a r r e t t e r o c h cigarr e t t e r (i k r o n o r p e r 1 000 s t y c k e n ) s a m t r ö k t o b a k (i k r o n o r p e r k i l o g r a m ) . (Beträffande medelprisen å Tobaksmonopolets tillverkning lämnas uppgifter å sid. 97.)

Varuslag

1917 1918

1920 1921

1923 1924 1925 1926 1927

Cigarrer

261-6 254-9 561-8 435-7 399-7 321-4 363-3 384-e 342-7 372-3 376-7 378-3

Cigarrcigarretter

90-o

93-4 185-3 171-8 142-6 139-1 153-3 149-4 147-3 151-4 157-5 155-7

Cigarretter

53-7

62-1 142-5 114-6 122-5

98-2 114-6 109-7

85-9

76-1

73-3

71-5

Röktobak

21-0

23-4

47-2

46-6

43-7

39-1

36-2

33-5

56-6

38-8

44-1

49-3

Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets import har inräknats i tobakshandlarnas import även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185).

M e d e l p r i s å t o b a k s h a n d l a r n a s i m p o r t av c i g a r r e r , c i g a r r c i g a r r e t t e r , c i g a r r e t t e r o c h r ö k t o b a k i p r o c e n t av m o t s v a r a n d e m e d e l p r i s å T o b a k s m o n o p o l e t s försäljning.

Varuslag

1917 1918

1919 1920 1921 1922

1924 1925

1926 1927

Cigarrer

192-2 172-2 277-2 189-3 148-4 119-2 147-6 154-5 136-6 166-8 171-5 170-4

Cigarrcigarretter

1250 131-0 179-6 157-2 115-5 110-7 123-9 120-9 119-4 130-5 140-6 140-4

Cigarretter — i av medelpriset för Tobaksmonopolets hela cigarrettförsäljning 190-4 208-4 379-0 264-1 288-9 224-7 257-0 248-2 200-2 183-4 194-4 193-3 Cigarretter — i % av medelpriset för Tobaksmonopolets försäljning av cigarretter utan munstycke Röktobak

112-s

94-9 106-1 1040

262-5 277-6 410-7 232-8 243-c 248-4 255-4 242-7 224-1 211-4 194i 178-0

Anm. Aktiebolaget Havannamagasinets import har inräknats i tobakshandlarnas import även de år, då företaget varit i Tobaksmonopolets ägo (se sid. 185).

Den utveckling, som förestående tabeller angiva, bör lämpligen bedömas mot bakgrunden av den jämförande översikt av belastningen å inom riket tillverkade tobaks varor och å handlandenas import av tobaks varor genom tull, tobaksskatt och, beträffande importvarorna, Tobaksmonopolets andel av licensavgiften, som lämnas i det följande. Vid monopolets införande bibehölls oförändrad den gällande tullen å råtobak, 1 krona per kilogram. Däremot genomfördes en höjning med 50 procent av tullsatserna för importerade tobaksvaror. Tullsatserna blevo för cigarrer, cigarrcigarretter och

170 cigarretter 6 kronor per kilogram (förut 4 kronor per kilogram) och för övriga tobaksvaror T 8 o kronor per kilogram (förut 1/2 o kronor per kilogram). Dessa tullsatser voro således betydligt högre än tullsatsen för råtobak. Nämnda tullsatser, såväl för råtobak som för färdiga tobaksvaror, bibehöllos oförändrade till den 1 juli 1924. Såsom skydd för den inhemska tillverkningen verkade även Tobaksmonopolets andel av licensavgiften. Av redogörelse å sid. 101 framgår, att nämnda andel från monopolets införande till och med maj 1920 utgjorde 13 procent och därefter till den 1 juli 1924 18 procent av försäljningspriset. Uppgift å de sedan monopolets införande gällande tobaksskattesatserna är införd å sid. 59. Av densamma framgår, att tobaksskatten från monopolets införande och till den 1 mars 1922 för varje varuslag utgick med samma procent av försäljningspriset för inom riket tillverkade och för importerade varor. Såsom framgår av tabellerna, stegrades importen åren 1918—1921 betydligt, vilket 1920 och 1921, då den under och omedelbart efter krigsåren mycket livliga efterfrågan å tobaksvaror återgått till normala proportioner, började menligt inverka på den inhemska tillverkningen. Orsaken till den ökade importen låg framförallt däri, att vissa länders deprecierade valutor möjliggjorde billiga inköp. På grund av statsverkets behov av ökade inkomster var en höjning av tobaksskatten önskvärd och ansågos importerade tobaksvaror böra påläggas en tyngre skattebelastning än inom riket tillverkade. I anledning därav infördes från och med den 1 mars 1922 en särskild skatt å tobaksvaror (utgående dels efter stycketal, dels efter vikt), vilken, såsom framgår av uppgifterna å sid. 59, hårdare drabbade importerade än inom riket tillverkade varor. Då den särskilda skatten ansågs vara föranledd av övergående orsaker, skulle den upphöra att gälla med utgången av juni månad 1923. Efter ikraftträdandet den 1 mars 1922 av den särskilda skatten skyddades således den inhemska tillverkningen dels av tull å färdiga tobaksvaror, vilken var betydligt högre än tullen å råtobak, dels av Tobaksmonopolets andel av licensavgiften och dels av högre tobaksskatt än som gällde för den inhemska tillverkningen. Såsom framgår av tabellerna över importen, minskades densamma betydligt år 1922, och man hade sålunda vunnit syftet med att pålägga importen en särskild skatt. Därtill bidrog även, att Tobaksmonopolet under 1921— 1922 beviljade detaljhandlarna en särskilt hög rabatt (s. k. premierabatt) å cigarrer (sid. 179), varigenom importörernas konkurrensmöjligheter försvagades. Det statsfinansiella läget gjorde en särskild skatt å tobaksvaror erforderlig även under budgetåret 1923—1924. Emellertid genomfördes en jämkning av skattesatserna för cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, i det för nämnda varuslag styckeskatten för den inhemska tillverkningen höjdes, medan motsvarande skattesatser för importerade varor sänktes. Såsom fram-

171 går av uppgiften över skattesatserna, blev dock styckeskatten även för ifrågavarande varuslag alltjämt betydligt högre för importerade än för inom landet tillverkade varor. Ett återinförande av systemet före den 1 mars 1922 med tobaksskatt enligt enahanda grunder för inhemsk tillverkning och import ansågs av hänsyn till den inhemska tillverkningen icke vara tillrådligt. Sedan 1923 års riksdag framhållit önskvärdheten av en förenkling i de mångahanda former, under vilka staten uttog inkomst av tobakshanteringen, framlades vid 1924 års riksdag förslag till ny ordning beträffande ifrågavarande förhållanden. Förslaget godkändes av riksdagen. Detsamma innebar i sina huvuddrag, att tullavgifterna å såväl råtobak som färdiga tobaksvaror överfördes till en efter stycketal respektive vikt utgående skatt, att den ordinarie och särskilda skatten sammanslogos till en efter värdet utgående procentuell skatt, att, med bibehållande i övrigt av ungefär den dåvarande sammanlagda skattebelastningen å tobak och tobaksvaror, tre procent av monopolbolagets totalomsättning överfördes från vinst till skatt, i samband varmed den i licensavgiften ingående andelen till monopolbolaget sänktes från 18 till 14 procent av försäljningspriset. Genom de nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 juli 1924, bibehölls, ehuru med någon jämkning nedåt, den år 1922 införda merbelastning, som utöver tullen åvilade de importerade varorna. Såsom nämnts, sänktes samtidigt Tobaksmonopolets andel av licensavgiften med 4 procent. De år 1924 beslutade skattesatserna blevo oförändrade till den 1 mars 1926. Enligt beslut av riksdagen sistnämnda år ökades värdeskatten för alla varuslag med 4 procent, varmed samtidigt Tobaksmonopolets andel av licensavgiften minskades. Denna blev därefter 10 procent av försäljningspriset. Av 1927 års riksdag beslötos vissa förhöjningar i tobaksskattesatserna, vilka trädde i kraft den 1 juni 1927. De varuslag, som berördes av förhöjningarna, voro cigarrcigarretter, cigarretter, röktobak och snus. Beträffande cigarretter höjdes värdeskatten för den inhemska tillverkningen med 4 procent och styckeskatten för importen med 0'3 öre. Övriga skatteförhöjningar träffade endast den inhemska tillverkningen. För närmare uppgifter hänvisas till sid. 59. Nuvarande belastning — genom tobaksskatt — å den inhemska tillverkningen av cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter samt röktobak och nuvarande belastning — genom tobaksskatt samt Tobaksmonopolets andel av licensavgiften — å handlandenas import av nämnda varor, belyses i fråga om vissa prislägen av följande översikt.

172 Cigarrer Prisläge (öre per st.)

50 Belastning (i öre) å: Handlandenas import Inhemsk tillverkning

11*2 5-2

130 6-3

14*8 7'4

16-6 8 '5

18'4 9'6

22o 11-8

Merbelastning å import, i öre D:oiX

6'0 30-0

6-7 26-8

7*4 24/7

8i 23l

8'8 22- 0

10-2 20-4

6'2 35

7-04 4i2

8*3 505

1G"4 6'6

2-7 27-0

2'92 24-3

3-25 21'7

3*8 19'0

Prisläge (i öre per st.)

10 Belastning (i öre) å: Handlandenas import Inhemsk tillverkning

4"24 3-Q8

5-22 4-Q4

6*2 5-p

Merbelastning å handlandenas import, i öre D:o i %

116 19-3

1*18 14-8

1'2 12-0

Prisläge (i kr. per kg.)

40 Belastning (i kr.) å: Handlandenas import Inhemsk tillverkning

16-20 13-20

21-10 17-10

Merbelastning å handlandenas import, i kr D:o i %

3*0 10-0

4'0 10-0

handlandenas

Cigarrcigarretter Prisläge (i öre per st.) Belastning (i öre) å: Handlandenas import Inhemsk tillverkning

•

Merbelastning å handlandenas import, i öre D:o i % Cigarretter

Röktobak

A v tabellen å sid. 167 f r a m g å r , a t t h a n d l a n d e n a s i m p o r t a v t o b a k s v a r o r u n d e r å r e n 1923—1927 h å l l i t sig i ett å r l i g t v ä r d e a v 15—16 m i l j o n e r k r o nor. D e n m i n s k n i n g a v i m p o r t e n s m e r b e l a s t n i n g , som genomförts u n d e r n ä m n d a period, h a r således icke f ö r a n l e t t ökad i m p o r t . D e t t a torde f r a m förallt h a b e r o t t på Tobaksmonopolets p r i s n e d s ä t t n i n g a r å sin t i l l v e r k n i n g . D å m e r b e l a s t n i n g e n å i m p o r t e r a d e t o b a k s v a r o r p å g r u n d a v den för dessa h ö g r e stycke- r e s p e k t i v e v i k t s k a t t e n ä r p r o c e n t u e l l t h ö g r e v i d b i l l i g a r e p r i s , ä r k o n k u r r e n s f r å n i m p o r t e n e n d a s t m ö j l i g över ett visst p r i s l ä g e för v a r j e v a r u s l a g och m i n d r e effektiv j u l ä g r e p r i s e t är. N u m e r a ä r v i k t s k a t t e n för r ö k t o b a k d e n s a m m a för i n h e m s k och för i m p o r t e r a d v a r a , m e n den s t o r a

173 prisskillnaden mellan den inhemska tillverkningen och importen har gjort det svårt för importen att konkurrera. I fråga om de olika varuslagen har importen under perioden 1923—1927 företett följande huvuddrag. Cigarrer. Efter en mindre stegring år 1924 har importen under nämnda år oavbrutet och avsevärt minskats såväl till värde som kvantitet. Minskningen är både relativ (mätt i förhållande till hela konsumtionen) och absolut. Prisskillnaden mellan importen och den inhemska tillverkningen har under perioden ökats. Cigarrcigarretter. Utvecklingen av importen efter år 1922 är nästan fullt analog med vad ovan angivits i fråga om cigarrimporten. Såväl värdesom kvantitetssiffror visa oavbruten minskning. De importerade cigarrcigarretterna voro dyrare år 1927 än år 1923, medan av Tobaksmonopolet tillverkade cigarrcigarretter blivit billigare. Cigarretter. Importen visar efter år 1922 en mycket betydande ökning såväl till värde som kvantitet. Importen avser huvudsakligen cigarretter utan munstycke, och importens andel av hela årskonsumtionen av dylika cigarretter steg åren 1924—1927 i fråga om värdet från 30 till 45 procent och beträffande kvantiteten från 28 till 44 procent. Den starka importökningen år 1927 faller på årets första fem månader, varunder importerades cigarretter för icke mindre än 6*3 miljoner kronor, medan under årets sista sju månader, sedan en förhöjning av skatten å cigarretter genomförts, importen endast uppgick till 2-9 miljoner kronor. Prisen å såväl importcigarretter som Tobaksmonopolets tillverkning ha varit nedgående. Röktobak. Importen efter år 1922 har betydligt minskats såväl till värde som kvantitet. Medelpriset å importen har under åren 1923—1927 gått ned från 47 till 34 kronor per kilogram. Samtidigt har den inhemska tillverkningen blivit endast obetydligt billigare, men prisskillnaden mellan inhemsk och importerad vara är, såsom redan nämnts, alltjämt mycket betydande. Av tuggtobak och snus är importen ytterst obetydlig. Ovan har belysts importens utveckling under tiden 1923—1927, d. v. s. efter införandet år 1922 av tilläggsskatten å importerade varor, och därvid har visat sig, att under nämnda period importen av cigarrer, cigarrcigarretter och röktobak minskats såväl absolut som relativt sett, medan importen av cigarretter ökats. Samma resultat giver en jämförelse mellan importen åren 1916 och 1927. När från den organisation, svenska tobaksengrossisternas förening, som representerar grosshandeln inom importen, f ramhålles, att importen icke längre kan upprätthålla sin förutvarande ställning, är detta uttalande sålunda riktigt beträffande vissa varuslag men gäller dessutom speciellt engrosimporten. Importen av tobaksvaror sker numera i större omfattning än som var fallet vid monopolets införande av detaljhandlare. Den har således delvis glidit de förutvarande importörerna ur händerna. Kan detaljhandlaren genom goda förbindelser och tillgång på kapital göra i det närmaste lika billiga inköp som grossisten, torde han — bortsett från

174 tobaksskatt och Tobaksmonopolets andel av licensavgiften — kunna kalkylera med ett lägre försäljningspris än grossisten, som förutom kontors- och försäljningskostnader samt vinst även måste i priset inräkna rabatt till återförsäljare. Skillnaden mellan grossistens och detaljhandlarens försäljningspris blir ännu större därigenom, att Tobaksmonopolets andel av licensavgiften och till väsentlig del tobaksskatten utgå i procent av försäljningspriset, och skillnaden blir desto större, Ju högre belastningen är. I mån av stegrad skatt har givetvis inköpspriset för tobaksvaran (beträffande vilket grossisten genom större resurser kunde väntas uppnå gynnsammare villkor) blivit av mindre betydelse vid försäljningsprisets bestämmande — exempelvis torde för en importcigarr, som säljes till 20 å 25 öre, inköpspriset endast utgöra 4 å 5 öre. Till belysning av konkurrensen mellan grossist och detaljhandlare kan nämnas, att det förekommit, att samma importcigarr (under olika namn) samtidigt förts i marknaden av grossist och detaljhandlare, varvid den sistnämnde åsätt varan ett lägre pris. Genom att under rådande förhållanden kunna tillhandahålla den importerade varan till lägre pris har således detaljhandlaren-importören berövat engrosimportören en del av dennes verksamhetsområde. I en till kommittén överlämnad promemoria har svenska tobaksengrpssisternas förening särskilt framhävt följande önskemål: 1) Frågan om ersättning till respektive inlösen av importen avgöres under beaktande av det nödläge, vari engrosverksamheten befinner sig. 2) Bibehålles den fria handeln, bör denna omgärdas av garantier dels mot ändring under oktrojtiden av dessförinnan beslutade, för importen nödvändigtvis lindrigare skattesatser, dels genom en begränsning av importörernas antal och importkvantums rättvisa fördelning dem emellan. 3) Kraven på returlicenser bifalles förbehållslöst. 4) E n kontrollinstans tillskapas, till vilken importörerna kunna vädja sina önskemål i fall av bristande tillmötesgående från monopolets sida. Vidare har Alfred Lindahls Import Aktiebolag, Malmö, i skrivelse till kommittén, med understrykande av engrosimportörernas bekymmersamma läge, framhållit önskvärdheten av ersättning till nämnda importörer dels för genom statens ingripande omöjliggjort drivande av deras affärsrörelse, dels ock för lager, som genom statligt ingripande (höjning av tobaksskatten) blivit osäljbara. Slutligen har Tobaksimportförsäljareföreningen, som utgör en sammanslutning av handelsresande och platsförsäljare inom engrosimporten, i skrivelse till kommittén betonat, att engrosimportens tillbakagång medfört svåra olägenheter för de anställda inom denna näringsgren. Föreningen anför, att om importen bibehålles under oförändrad merbelastning, bör ersättning för minskat arbetstillfälle beredas åt inom engrosimporten anställda handelsresande och platsförsäljare; skulle åter den fria engrosimporten upphöra, begäres ersättning för förlorad verksamhet, i båda fallen enligt grunder, motsvarande dem som tillämpades för yrkesutbildade anställda inom tobaks-

175 branschen vid monopolets införande. Föreningen har även gjort sig till talesman för den inom engrosimporten anställda kontors- och lagerpersonalen, framhållande, att denna bör bliva delaktig av eventuell ersättning. Enligt vad föreningen framhållit, har engrosimportens tillbakagång medfört mycket avsevärd inkomstminskning för många av de anställda och även avskedande av personer, vilka redan åtskilliga år före monopolets införande haft sitt uppehälle inom branschen, över huvud framhålles av engrosimportörerna, att deras verksamhet för närvarande befinner sig i ett nödläge, som nödvändiggör nedläggandet av deras rörelse, om icke åtgärder vidtagas till deras stöd. Av redogörelsen för Svenska tobaksengrossisternas förenings önskemål framgår, att föreningen liksom Alfred Lindahls Import Aktiebolag framhåller önskvärdheten av ersättning till importörerna för intrång i deras rörelse. Alternativt ifrågasätter föreningen införandet av ett importmonopol, varvid importörerna skulle på ett eller annat sätt inlösas. Bibehålles den fria importen, bör denna enligt föreningen omgärdas av vissa garantier. Såsom framgår av författningshistoriken, har riksdagen vid flera tillfällen haft anledning behandla frågan om engrosimportörernas ställning. Detta skedde senast år 1927. I anledning av väckt motion erinrade bevillningsutskottet därom, att ersättningsfrågan var föremål för bevillningsutskottets uppmärksamhet redan vid 1922 års riksdag, men att samma år bevillningsutskottet och riksdagen icke funno anledning att föreslå någon åtgärd i sådan riktning. Utskottet fann, att sedan dess inga omständigheter förekommit, som kunde föranleda utskottet att nu intaga en annan ståndpunkt till frågan. Därtill kom, anförde utskottet, att den fortgående minskningen i engrosimportörernas omsättning till väsentlig del var beroende därpå, att importen av tobaks varor numera i växande omfattning ombesörjdes av detaljhandlarna själva. Då staten icke iklätt sig någon garanti för grosshandelns bestånd, syntes någon ersättningsskyldighet för intrång i grossisternas näringsfång icke åligga staten. — Riksdagen hade icke något att invända mot detta utskottets uttalande. Såsom punkt 3) av Svenska tobaksengrossisternas förenings önskemål angives ovan kravet på returlicenser. Restitution av för importerad vara erlagd licensavgift har av importörerna begärts huvudsakligen i följande fall: då varan utan importörens förvållande blivit skadad; då vid licensbehandlingen visat sig, att varan varit av lägre kvalitet än som i licensanmälan uppgivits, eller av misstag oriktigt pris uppgivits i nämnda anmälan; vid prisnedsättning å varan; då varan återutförts till utlandet. Beträffande de tvenne första fallen ha importörernas anspråk till viss del blivit uppfyllda. Enligt gällande praxis förfares nämligen sålunda, att om vid licensbehandlingen upptäckes, att i licensanmälan angiven vara är

176 skadad, får importören, om han så önskar, avgiva ny anmälan, upptagande ett lägre försäljningspris än det han förut angivit. Kan det konstateras, att importören av misstag upptagit felaktigt pris i anmälan, medgives importören att få ifrågavarande vara underkastad ny licensbehandling, varvid skillnaden i licensavgift regleras. — Om importören efter licensbehandlingen, sedan varan alltså någon tid varit under hans vård, upptäcker, att densamma ä r skadad, medgives däremot icke restitution. I författningshistoriken redogöres (å sid. 38) för 1919 års riksdags beslut angående restitution i visst fall på grund av prisnedsättning å tobaksvara. Kungörelse utfärdades den 27 juni 1919. Restitution enligt densamma medgavs under åren 1920—1921 och 1923—1924 med följande belopp: År

Kronor

År

Kronor

1920 1921

436 311 19 053

1923 1924

6 762 12 155

Under år 1922 medgavs icke restitution i något fall. I författningshistoriken meddelas vidare, hurusom nämnda bestämmelser angående restitution upphävdes i samband med införande år 1924 av den nya lagerinstitutionen »tobaksskattelager». Genom tobaksskattelagret bereddes importör möjlighet att få beskattningen av varorna förlagd så nära försäljningstidpunkten som möjligt. Å dylikt lager uppläggas nämligen importerade tobaksvaror i avvaktan å deras förbrukning inom landet eller deras återutförande utan erläggande av licensavgift, och från detsamma kunna varor uttagas i huru ringa myckenhet som helst. Går vara, som är upplagd å tobaksskattelager, förlorad genom olyckshändelse, eller uttages varan såsom obrukbar för förstöring, åtnjutes befrielse från den å varan belöpande licensavgiften. I anslutning till införande av denna för importörerna fördelaktiga lagerinstitution beslöt 1924 års riksdag, att förutnämnda kungörelse av 1919 skulle upphävas, och att i monopolförordningen (§ 22) skulle införas följande alltjämt gällande bestämmelse: »Nedsättning av priskurantpriset berättigar icke till återbekommande av erlagd licensavgift.» Dock skulle kungörelsen fortfarande tillämpas beträffande ansökningar om restitution, som ingivits före den 1 januari 1925, och som gällde tobaksvaror, vilka inkommit till riket före den 1 juli 1924. Någon ytterligare restitution enligt ifrågavarande kungörelse utöver vad i det föregående omtalats blev emellertid icke av Kungl. Maj:t medgiven. Emellertid beslöt 1924 års riksdag, att restitutionen av den i licensavgiften ingående procentuella tobaksskatten (alltså den ordinarie tobaksskatten men icke tilläggsskatten) skulle beviljas i vissa fall. Förordning utfärdades den 20 juni 1924. Enligt densamma skulle för tobaksvaror, som importerats före den 1 juli 1924 (således före ikraftträdandet av den nya ordningen med tobaksskattelager), och som överlämnades till Tobaksmonopolet att förstöras eller att befordras vidare till tullverket för återutförsel, resti-

177 tution åtnjutas för nyssnämnda del av tobaksskatten. Ansökning om dylik restitution skulle ingivas före den 1 januari 1925, och före samma dag skulle även varan hava överlämnats till Tobaksmonopolet. I anledning av denna förordning restituerades ett tobaksskattebelopp av 49 906-9 7 kronor. Endast en obetydlig del av de varor, för vilka restitution beviljades, återutfördes. År 1927 beslöt riksdagen i enlighet med avgiven proposition att medgiva, att beträffande tobaksvara, för vilken restitution av tobaksskatt enligt nyssnämnda förordning åtnjutits, restitution jämväl skulle av Tobaksmonopolet lämnas med det belopp, som utgjorde bolagets andel av licensavgiften. Sedan Tobaksmonopolets stämma fattat enahanda beslut, återbetalades av Tobaksmonopolet 32 710-9 0 kronor, utgörande dylika licensmedel. Den restitution, som medgavs genom förutnämnda förordning den 20 juni 1924 (och som utökades genom ovannämnda beslut år 1927) var föranledd av särskilda billighetsskäl och avsåg dessutom tobaksvaror, som importerats före införandet av tobaksskattelagerinstitutionen. Den har därför ingen principiell betydelse för nuvarande förhållanden. Såsom framgår av det föregående, gäller för närvarande, att restitution av licensavgift icke medgives på grund av nedsättning av försäljningspriset och icke heller vid återutförsel av importerad vara. Prisnedsättningar å licenserade importerade varor medgivas visserligen av Tobaksmonopolet men medföra icke återbekommande av någon del av den erlagda licensavgiften; å andra sidan möjliggör tobaksskattelagerinstitutionen, att prissättning för varje gång endast behöver omfatta så stort parti, som importören finner lämpligt. Vid Tobaksmonopolets egna prisnedsättningar, såväl å inhemska som å av bolaget importerade varor, förses varorna helt enkelt med ny kontrollstämpel, som klistras över den förutvarande. Den tobaksskatt, som faller på Tobaksmonopolets varor, beräknas på bolagets försäljning och är oberoende av en dylik ombanderollering. Tobaksmonopolets egen import. Tobaksmonopolet uppträder även självt som importör av utländska tobaksvaror. Vissa år har importen varit rätt betydande, såsom framgår av följande redogörelse. Åren 1915 och 1916 var Tobaksmonopolets import obetydlig. År 1917 träffade bolaget överenskommelse med ett flertal fabriker i Havanna om ensamförsäljning av deras cigarrer. Förutom Havannacigarrer omfattade importen även cigarretter. Importens sammanlagda försäljningsvärde utgjorde cirka 930 000 kronor. Medan år 1918 ingen import förekom, uppvisade år 1919 den största import, som något år ägt rum. Dess sammanlagda försäljningsvärde utgjorde 7 023 000 kronor. På grund av konsumtionsökningen nämnda år kunde Tobaksmonopolet trots ökning av arbetareantalet, så långt fabrikslokalerna det medgåvo, icke genom egen tillverkning tillfredsställa efterfrågan å cigarrer. Bolaget träffade då uppgörelse med en tysk firma om 12 — 8 513.

Monopolkontrolliitrcdiiingen.

178 leverans av 50 miljoner st. cigarrer. För leveransen användes Tobaksmonopolets recept, formar och råtobak. Tobaksmonopolets import åren 1919—1921 omfattade huvudsakligen större delen av de i Tyskland beställda cigarrerna (en mindre del av beställningen annullerades) samt cigarretter. Dessutom importerades Havannacigarrer och röktobak. Efter år 1921 har Tobaksmonopolets egen import endast omfattat mindre poster Havannacigarrer. Däremot har Aktiebolaget Havannamagasinet, som år 1921 förvärvades av Tobaksmonopolet, företagit en icke obetydlig import, såsom framgår av redogörelse å sid. 186. 4. T o b a k s m o n o p o l e t och detaljhandlarna. Enligt vad förut berörts, föreskrives i monopolförordningen, att handeln med tobaksvaror skall vara fri under iakttagande av vissa för densamma meddelade föreskrifter. Enligt sådan föreskrift må tobaksvara endast försäljas till det å förpackningen utsatta priset. Prissättningen blev alltså icke fri, och såväl härigenom som genom att Tobaksmonopolet var den ende tillverkaren av inhemska tobaksvaror, var tobakshandelns frihet beträffande dylika varor från början ganska begränsad och kom enligt Tobaksmonopolets tolkning huvudsakligen att innebära, att handeln icke förbehölls Tobaksmonopolet ensamt, utan att de personer, som vid lagstiftningens början bedrevo sådan handel, alltjämt skulle äga fortsätta därmed. Tobaksmonopolet var däremot icke skyldigt att lämna rabatt till en var som önskade bedriva försäljning med dess varor. När rabatt beviljades, skulle, såsom förut nämnts, dess storlek fastställas genom frivilliga överenskommelser mellan Tobaksmonopolet och återförsäljarna, varvid jämlikt instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna i Tobaksmonopolet (se sid. 165) skall iakttagas, »att sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att, i vad på bolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande förhållanden inom tobakshandeln, återförsäljare må äga möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse». När Tobaksmonopolet började verksamheten, fastställdes den gemensamma rabatten till detaljhandlarna till 16 procent av försäljningspriset. Men därutöver beviljades åt s. k. tobaksspecialister, vilken beteckning Tobaksmonopolet gav åt handlande, vilkas försäljning av tobaksvaror utgjorde minst 75 procent av hela deras omsättning, en tilläggsrabatt av 8 procent. Dylika handlande kommo sålunda i åtnjutande av en rabatt å 24 procent. Denna differentiering av rabatten medförde emellertid vissa ölägenheter. Den stipulerade gränsen ansågs givetvis tor hög av dem som icke uppnådde densamma, och det blev svårt att kontrollera gränsfallen. Även var det svårt att övervaka, att tobaksspecialister icke sålde tobaksvaror en gros, vilket var ett villkor för tilläggsrabatten. Det blev därför ett önskemål för Tobaks-

179 monopolet att få en enhetlig rabattsats genomförd för samtliga återförsäljare. Då Tobaksmonopolet tog under övervägande att sänka rabatten för tobaksspecialisterna, inkom emellertid dessas organisation, Sveriges tobakshandlares riksförbund, med det förslag, att Tobaksmonopolet genom engångsersättning till tobaksspecialisterna skulle så att säga diskontera den förmånsställning, de i rabattavseende intogo. Efter utbetalande av sådan ersättning skulle samtliga återförsäljare kunna beviljas samma rabatt. En dylik avlösning kom också till stånd, och Tobaksmonopolet utbetalade under februari—juli 1918 ett sammanlagt ersättningsbelopp av 5 384 524 kronor. I samband med ordnande av nämnda ersättning sänkte Tobaksmonopolet från och med den 1 februari 1918 rabatten till samtliga återförsäljare till 15 procent. År 1920 hemställde riksförbundet hos Tobaksmonopolet om förhöjning av rabatten till 20 procent, vilket icke beviljades. I avsikt att stimulera försäljningen av cigarrer beviljade Tobaksmonopolet en särskild premie åt de återförsäljare, som under tiden 1 december 1921 —december 1922 från bolaget inköpte cigarrer till högre belopp än under tiden januari—oktober 1921. Sammanlagda premiebeloppet uppgick till 1279 368 kronor. Den 6 april 1922 sänkte Tobaksmonopolet rabatten för alla varuslag utom cigarrer till 13 procent, vilken sats ännu gäller. För cigarrer utgör rabatten alltjämt 15 procent. I februari 1924 förnyade riksförbundet hos Kungl. Maj:t en redan år 1920 gjord framställning om vidtagande av åtgärder till skapande av garantier, som vore ägnade att trygga tobakshandlarnas ekonomiska existens. I proposition till 1924 års riksdag angående statsmonopolet å tobakstillverkningen gjorde finansministern vissa uttalanden om tobakshandlarnas önskemål. Redogörelse för dessa uttalanden ävensom för riksdagens behandling av frågan lämnas i författningshistoriken (sid. 44 o. ff.). I författningshistoriken belyses även den nya »avlösning» av tobakshandlarna, som godkändes av 1926 års riksdag. Avtal mellan Tobaksmonopolet och Sveriges tobakshandlares riksförbund av det innehåll riksdagen godkänt träffades den 30 april 1926. De enligt detsamma utbetalade ersättningsbeloppen utgjorde tillsammans 2 120 332*5 4 kronor. Därjämte avsattes i enlighet med avtalet en fond å 600 000 kronor, som skall förräntas efter 5 procent, och av vilken avkastningen skall användas till understöd åt f. d. tobaksspecialister, som äro i särskilt behov därav. Sista stycket av avtalet har följande lydelse: »Det förutsattes vidare, att sedan denna överenskommelse blivit sålunda godkänd samt genomförd, bolaget för framtiden skall vara oförhindrat att i avseende å försäljning av dess produkter allenast tillämpa sådana affärsmässiga grundsatser, som bolaget finner vara riktiga.» Beträffande de rabattsatser, Tobaksmonopolet tillämpar vid försäljning

180 genom sitt dotterbolag, Aktiebolaget Havannamagasinet, lämnas redogörelse å sid. 186. Tobaksmonopolets särskilda hänsyn för de s. k. tobaksspecialisterna visade sig i fråga om försäljningsvillkoren i den förut omtalade högre rabatt, som beviljades dessa tobakshandlare i början av bolagets verksamhet, och kom även till uttryck beträffande antagandet av nya återförsäljare. Tiden för ransoneringen av tobaksvaror, d. v. s. 1918 och större delen av 1919, var ju icke lämplig för en ökning av återförsäljarnas antal. Men även sedan tillgången på tobaksvaror åter blivit god, var Tobaksmonopolet mycket återhållsamt i fråga om beviljandet av rabatt till nya specialtobakshandlare. Bolagets ståndpunkt i detta avseende belyses därav, att över ansökningar om rabatt för dylika affärer yttrande i regel begärdes från tobakshandlarnas riksförbund — denna praxis varade till december 1924 — vilken organisation helt naturligt ansåg en begränsning av antalet tobaksaffärer vara önskvärd. Då restriktionerna gällde specialaffärer i tobaksvaror, kom återhållsamheten beträffande rabatt åt nya återförsäljare egentligen endast att beröra de större städerna, dit sådana affärer äro förlagda. Därjämte bidrog Tobaksmonopolet till en minskning av antalet »tobaksspecialister» genom att lämna ekonomiskt understöd till dylika handlande, som önskade nedlägga sin rörelse på grund av för ringa omsättning. Under åren 1920—1924 utbetalade Tobaksmonopolet för dylikt ändamål tillsammans 469 000 kronor. I det föregående har redan omnämnts, att finansministern år 1924 uttalade sitt gillande av en försäljningspolitik från Tobaksmonopolets sida enligt nu berörda restriktiva principer. Emellertid ledde denna politik icke till åsyftat resultat, enligt vad Tobaksmonopolet i december 1924 ansåg sig kunna uttala. Man hade visserligen därigenom reducerat antalet tobaksspecialister och över huvud hållit nere antalet hos Tobaksmonopolet antecknade återförsäljare, men antalet försäljare av tobaksvaror hade ändock avsevärt ökats. Om Tobaksmonopolet icke beviljade rabatt åt nya försäljare, förskaffade sig dessa ändock tobaksvaror till försäljning, dels utländska varor från importörer och dels även tobaksmonopolets varor, som de köpte i andra hand från någon av Tobaksmonopolets återförsäljare, som fann med sin fördel förenligt att för ökande av sin omsättning avstå en del av sin rabatt, (En statistik av senare datum än ifrågavarande uttalande visar beträffande Stockholms distrikt, att av 97 handlande, vilka fått sina ansökningar om rabatt avslagna under år 1925, icke mindre än 88 st. ändock började handel med tobaksvaror.) En restriktiv politik från Tobaksmonopolets sida i berörda avseende kunde sålunda föranleda en ökad försäljning av importerade tobaksvaror till nackdel för den inhemska tillverkningen. Tobaksmonopolet fann av angivna skäl lämpligt att småningom ändra sin praxis i fråga om beviljandet av rabatt till nya tobaksaffärer. Efter år 1924 upphörde bolaget att bevilja understöd åt tobaksspecialister, som

181 nedlade sin rörelse, och sedan specialisterna av 1926 års riksdag beviljats ny »avlösning», för vilken redogjorts i det föregående, beslöt Tobaksmonopolets styrelse den 21 december 1926: »att vid bedömandet av ansökningar om rabatt skola uteslutande rent affärsmässiga principer i Tobaksmonopolets intresse tillämpas utan hänsyn till någon annan återförsäljare eller grupp av återförsäljare». Under år 1926 inkommo till Tobaksmonopolet 1 967 ansökningar om att få köpa tobaksvaror med rabatt för återförsäljning i nya affärsrörelser eller för fortsättning av äldre sådana. Av dessa ansökningar biföllos 1 806 st., medan sålunda 161 ansökningar icke biföllos. Ar 1927 inkommo 2 079 ansökningar, av vilka 1 912 biföllos, medan 167 icke biföllos. De icke bifallna ansökningarna utgöras av dels ansökningar, avseende nya tobaksaffärer på platser, där Tobaksmonopolet icke funnit behov av ytterligare återförsäljare föreligga, dels ansökningar från så obetydliga affärsrörelser, att bolaget icke kunnat betrakta dem såsom återförsäljare i egentlig mening, och dels ansökningar från affärer av sådan art — sjukvårds-, grönsaks-, skoaffärer m. m. — att tobaksvaruförsäljning i desamma icke ansetts lämplig. Börjar sökande, vars ansökning icke blivit bifallen, ändock handel med importerade eller i andra hand köpta inhemska tobaksvaror och lyckas driva upp sin omsättning, torde han i regel vid förnyad ansökning av Tobaksmonopolet antagas till återförsäljare med rabatt. Samtliga i Tobaksmonopolets böcker antecknade återförsäljare utgjorde år 1916 cirka 18176 och vid utgången av år 1927 19 414. De sistnämndas fördelning på olika grupper framgår av följande översikt: Tobaksaffärer Diverseaffärer Kooperativa föreningar Hotell, restauranger, kaféer etc Marketenterier, mässar Kiosker

1 $94 S( U 999 » 965 » 15 071 » 291 » 594 » Summa 19 -114 st.

Sedan Tobaksmonopolet till tobakshandlarna utbetalt ett sammanlagt belopp av cirka 8 000 000 kronor (»avlösningar» åren 1918 och 1926 samt understöd för avveckling av vissa tobaksaffärer) och därjämte till förutvarande tobakshandlares förmån avsatt en fond av 600 000 kronor, har bolaget sålunda funnit sig kunna med full frihet beträffande sin försäljning tillämpa de affärsmässiga grundsatser, som bolaget finner vara riktiga. E n ä r återförsäljarnas vinstmarginal endast kan utvidgas genom höjning av Tobaksmonopolets rabatt, torde dock bolagets rabattsatser allt framgent bliva föremål för återförsäljarnas kritik. Att rabattsatserna äro tillräckligt höga för att framkalla talrika ansökningar om rätt till rabatt har ovan belysts. Att de å andra sidan i många fall, i fråga om affärer med för ringa omsättning

182 i förhållande till omkostnaderna, äro för låga för att bereda uppehälle åt en handlande, som endast vill omsätta tobaksvaror, torde vara sannolikt. Handeln med tobaksvaror blir därför i de flesta fall en handel förenad med annan handel. År 1925 — det sista år, för vilket statistik föreligger — var Tobaksmonopolets försäljning till andra än specialtobakshandlare icke mindre än 65 procent av hela försäljningen. Redan 1909 års kommitterade angående reglering av tobaksbeskattningen konstaterade, »att i alla länder, som hava fullständigt monopol, strävar man efter och har även genomfört den anordningen att så mycket som möjligt kombinera utförsäljningen av tobaksvarorna med försäljning av andra artiklar, detta givetvis i syfte att bringa ned försäljningskostnaderna». E n höjning av rabattsatserna med endast 1 procent skulle på exempelvis 1927 års försäljning ha inneburit en merutgift av över 1100 000 kronor. I viss mån torde importörernas rabattsatser verka reglerande på Tobaksmonopolets rabattpolitik. Importörernas satser ligga högre än Tobaksmonopolets. För importcigarrer torde högre rabatt än 25 procent och för övriga tobaksvaror högre rabatt än 20 procent dock icke förekomma. I en skrivelse till kommittén har Sveriges tobakshandlares riksförbund framfört vissa önskemål rörande tobakshandlarnas ställning. Förbundet framhåller, att Tobaksmonopolets nuvarande praxis i fråga om beviljande av rabatt till nya återförsäljare medför, att antalet återförsäljare oavbrutet ökas. Under sådana förhållanden måste enligt förbundets mening tobakshandlarekårens ekonomiska ställning inom kort bli fullständigt ohållbar. Skola de av Tobaksmonopolet tillämpade rabattsatserna även gälla i fortsättningen, synes förbundet en mera förnuftig organisation av handeln vara ofrånkomlig. Vidare framhåller förbundet önskvärdheten av att Tobaksmonopolet tillhandahåller vissa för »yrkestobakshandlarna» reserverade märken. I det föregående har berörts, att importörerna framfört önskemål om en instans, dit de kunna vädja vid bristande tillmötesgående från Tobaksmonopolets sida. Tobakshandlarnas riksförbund önskar, att en lämplig anordning skapas, så att diskussion av förbundet berörande frågor kan äga rum mellan Tobaksmonopolet och förbundet under opartiskt ordförandeskap. Självklart är, att tobakshandlarna ogärna se den konkurrens, som Tobaksmonopolet driver genom egen detaljhandel, och som närmare skall belysas i nästa avdelning.

183 5.

T o b a k s m o n o p o l e t s försäljning g e n o m e g n a butiker o c h g e n o m dotterbolaget, A k t i e b o l a g e t H a v a n n a m a g a s i n e t .

Tobaksmonopolet driver detaljhandel dels genom butiker, som sortera direkt under huvudkontoret, och dels genom dotterföretaget Aktiebolaget Havannamagasinet, som dessutom säljer tobaksvaror en gros. A.

Tobaksmonopolets egna butiker.

Tobaksmonopolet har tre egna butiker, två i Stockholm (Norrmalmstorg 16 och Hornsgatan 1), och en i Göteborg (Östra Hamngatan 31) *. Den butik, vars nuvarande adress är Norrmalmstorg 16, förvärvades av bolaget år 1921. Den förutvarande ägaren erhöll för densamma 25 000 kronor förutom ersättning för inventarier, 6 800 kronor, och för varor, 6 200 kronor. För inredning och igångsättande av affären utbetalades cirka 20 500 kronor. Dessa utbetalningar utom för varor fördes av Tobaksmonopolet såsom omkostnader och avfördes samma år med 52 300 kronor. Dessutom avskrevs viss förlust å det övertagna varulagret. Vid förflyttning år 1925 av butiken till dess nuvarande lokal betalades för inredningsarbeten ytterligare cirka 26 000 kronor, vilket belopp samma år avskrevs. Denna butik har således att förränta ett kapital av 78 300 kronor. Butiken vid Hornsgatan i Stockholm och butiken i Göteborg öppnades i december månad år 1925 respektive år 1926. Inredningskostnaderna uppgingo till 3 900 respektive 15 000 kronor, vilka belopp avskrivits. Lokalen för butiken Norrmalmstorg 16 är förhyrd till den 1 oktober 1935. Hyran utgör 21 000 kronor, varav dock 9 000 kronor anses belöpa på lokalen för det invid butiken belägna utlämningsstället. Lokalen för butiken Hornsgatan 1 är förhyrd till den 1 oktober 1930. Hyran utgör 7 000 kronor jämte ersättning för värme och varmvatten. Lokalen för butiken i Göteborg är förhyrd till den 1 oktober 1931. Hyran är 18 000 kronor, varav 7 200 kronor anses belöpa på lokalen för utlämningsställe. Butikerna gottskrivas för sina inköp av tobaksvaror vanlig rabatt, för närvarande 15 procent å cigarrer och 13 procent å andra tobaksvaror. Förutom av tobaksvaror ha butikerna en obetydlig försäljning av utensilier. Butikerna ombesörja även utlämnandet till Tobaksmonopolets styrelseledamöter, revisorer och tjänstemän av de tobaksvaror, som dessa erhålla utan ersättning eller mot särskild rabatt. Butikernas försäljning och utlämning av tobaksvaror under åren 1924— 1927 framgår av följande översikt. (För butikerna vid Hornsgatan i Stockholm och i Göteborg ha icke medtagits uppgifter för år 1925 respektive 1926, enär butikerna öppnades i december månad nämnda år): 1

I oktober månad innevarande år har Tobaksmonopolet öppnat en butik i Uppsala, varefter bolaget således disponerar fyra egna butiker.

184 Butiken

Norrmalmstorg,

j

Försäljning och utlämning till styrelseledamöter, revisorer och tjänstemän Hornsgatan,

kr.

kr.

kr.

kr.

118 000 000

161 000

150 000

148 000

35 100

31 500

26 400

26 400

— —

21 600

20 700

5 200

4 200

—

—

Stockholm:

Försäljning till allmänheten

Butiken

1924 Stockholm.

Försäljning till allmänheten »

»

tjänstemän Butiken

i Göteborg:

Försäljning till allmänheten »

51 200

tjänstemän

3 800 i

Butikernas ekonomi framgår av följande översikt av deras inkomster och utgifter; för butiken vid Norrmalmstorg åren 1924—1927, för butiken vid Hornsgatan åren 1926—1927 och för butiken i Göteborg år 1927: B u t i k e n vid N o r r m a l m s t o r g , S t o c k h o l m Inkomster:

Bruttovinst å försäljningen Utgifter: Löner Hyra, värme, lyse m. m Diverse

1924 kr.

1925 kr.

1926 kr.

1927 kr.

17(521

22 823

23 0(57

22 954

8 557 10 594 1123(5 11292 (5 700 7 495 12 695 12 509 2 692 1294 4 627 1729 S u m m a utgifter

Vinst.... Förlust

17 9 4 9

19 3 8 3

28 558

25 5 3 0

— 328

3 440

— 5 191

— 2 576

Butiken bör även belastas med ränta å i densamma nedlagt kapital, vars storlek angivits i det föregående. Om räntan, inklusive riskpremie, beräknas efter 7 procent och hänsyn tages till penningvärdets förändringar efter kapitalinvesteringen, erhållas följande räntebelopp: 1924 kr. 2 600

Om dessa belopp belastas rörelsen, kommer butiken att visa följande resultat: Vinst Förlust

1925 kr. 2 800

1926 kr. 4 400

1927 kr. 4 300

9 891

6 87(5

(540 2 928

185 Butiken vid Hornsgatan, Stockholm Inkomster: 1926 kr.

1927 kr.

2 912

3 032

5 526 7 427 3 400 Summa utgifter 16 353

3 578 7 359 663 11600

Bruttovinst av försäljningen Utgifter: Löner

Hyra, värme, lyse m. m Diverse

Förlust 13 441 Efter tillägg av ränta å i affären nedlagt kapital blir förlusten 1927 —

8 568

8 838

Butiken i Göteborg 1927 kr.

Inkomster: Bruttovinst å försäljningen Utgifter: Löner Hyra, värme, lyse m. m Nyanskaffning, reparationer ni. m Diverse

8 100 7 464 10 993 3 239

Summa utgifter 21 696 Förlust 13596 Efter tillägg av ränta å i affären nedlagt kapital blir förlusten 14 646 B.

Aktiebolaget Havannamagasinet.

Förut har (å sid. 115) omnämnts, huru Tobaksmonopolet år 1921 förvärvade Aktiebolaget Havannamagasinet. Inköpssumman utgjorde 900 000 kronor. År 1921 avskrevs å köpeskillingen 400 000 kronor och år 1923 ytterligare 300 000 kronor. Aktieinnehavet i Havannamagasinet å tillsammans nominellt 399 600 kronor är således för närvarande bokfört till ett värde av 200 000 kronor. Havannamagasinets styrelse har hela tiden utgjorts av en person, vilken icke tillhört Tobaksmonopolets styrelse, och i bolagets revision har ända till år 1926 icke deltagit någon av Tobaksmonopolets revisorer. Vid övertagandet av Havannamagasinet år 1921 bedrev detta företag handel med tobaksvaror i fem butiker, två i Stockholm och en i vardera av städerna Göteborg, Malmö och Karlskrona. Därefter har Havannamagasinet övertagit en butik i Falun och en i Skövde, så att antalet butiker för närvarande är sju. Havannamagasinet driver handel såväl med importerade som inom landet tillverkade tobaksvaror. Havannamagasinets egen import har dock varit i starkt nedåtgående, såsom framgår av följande översikt:

186 Ar

Kr.

År

Kr.

1922 1209 000 1925 500 000 1923 1016 000 1926 298 000 1924 908 000 1927 246 000 Havannamagasinets totala försäljning — alltså med inberäknande av mindre poster tidningar och utensilier — har åren 1924—1927 utgjort följande belopp: År

Kr.

År

Kr.

1924 1925

1498 000 1721000

1926 1927

1940 000 2 055 000

Havannamagasinets försäljning av Tobaksmonopolets varor sker såväl en gros som i minut. Grosshandeln omfattar ett antal för Havannamagasinets räkning tillverkade så kallade extramärken av cigarrer, cigarrcigarretter och röktobak i prislägen, överstigande medelnivån. Å denna försäljning åtnjuter Havannamagasinet sedan den 1 juli 1924 en så kallad bonus, som till och med maj månad detta år utgått med 10 procent och som därefter utgjort 9 procent av priskurantpriset. Dessutom lämnar Tobaksmonopolet på dylika extramärken en rabatt, som för cigarrer utgör 18—25 procent, för cigarrcigarretter 18—20 procent och för röktobak 20 procent av priskurantpriset, men denna rabatt gottgör Havannamagasinet i sin tur återförsäljarna av extramärken. För grosshandeln äro för närvarande hos Havannamagasinet anställda tre resande. I detalj säljer Havannamagasinet förutom importerade tobaksvaror dels Tobaksmonopolets vanliga märken, å vilka Havannamagasinet åtnjuter samma rabatt som andra återförsäljare, dels förutnämnda extramärken, å vilka företaget kan tillgodoräkna sig såväl bonus som den beviljade särskilda rabatten, för närvarande alltså tillsammans 27—34 procent av priskurantpriset. Havannamagasinets bokföring är icke så anordnad, att av densamma framgår fördelningen av försäljningen på grosshandel och på detaljhandel. Detta förhållande torde försvåra en effektiv kontroll av rörelsen i de butiker, som driva försäljningen såväl en gros som i detalj. Havannamagasinets inkomster och utgifter under åren 1924—1927 framgå av följande översikt: Inkomster: 1924 kr. 1

Bonus från Tobaksmonopolet 32 525 Övrig bruttovinst » ^ ^ j 192 045 Summa bruttovinst 224 570 Räntor 3 381 Kursvinster 1227 3 808 T)iverse Summa 232 986

1925 kr.

1926 kr.

111672 157 135 126 592 88 168 238 264 245 303 5 373 10 128 432 219 1 333 6 476 245 402 " 262 126

192i kr.

170 066 80_6_87 250 753 6 058 8 366 5_409 270 586

Uppdelningen av bruttovinstén i -bonus» ocb övrig bruttovinst är endast ungefärlig.

187 1921 kr.

kr.

kr.

kr.

25 000 69 750 35 353 31 925 3 987 1 556 2 142 1 523 29 072 11 497 3 000 214 805

25 000 77 31-1 38 159 33 675 4 154 1 937 2 480 1 939 34 632 8 630

Utgifter: Verkst. direktörens Lön och tantieme 25 000 Löner, dyrtidstillägg m. m 60 529 Provisioner åt resande 28 069 Hyror 30 387 Frakter 4 151 Försäkringspremier 1 150 Annonser 1 496 Representation 3 311 Diverse kostnader 29 161 Avskrivning å fordringar 17 25 1 » » inventarier Summa utgifter 200 511 Nettovinst

32 475 Summa 232 986

30 597 245 402

— 227 920 34 206

262 126

25 000 79 377 35 044 34 050 4 766 — 3 258 — 30 330 6 760 — 218 591 51 995 270 586

Ovan a n g i v n a nettovinstbelopp u n d e r i f r å g a v a r a n d e å r , v i l k a återfinnas i företagets t r y c k t a vinst- och f ö r l u s t r ä k n i n g a r , k r ä v a e m e l l e r t i d a v t v e n n e a n l e d n i n g a r k o r r i g e r i n g , i n n a n slutsatser a v d e s a m m a k u n n a d r a g a s om företagets a v k a s t n i n g . F ö r det första h a r rörelsen dessa å r icke belastats med n å g r a u t g i f t e r för skatter. U t b e t a l d a s k a t t e r h a n ä m l i g e n d e b i t e r a t s ett u n d e r å r 1921 för s k a t t e r r e s e r v e r a t belopp a v c i r k a 45 000 k r o n o r , v a r a v vid u t g å n g e n a v 1927 kvarstodo 10 350 k r o n o r . De u t b e t a l d a s k a t t e r n a u t g j o r d e följande belopp: År

Kr.

År

Kr.

1924 1925

4 422 4 578

1926 1927

3 858 3 911

F ö r det a n d r a i n g å i de b r u t t o v i n s t e r , som a n g i v i t s i u p p s t ä l l n i n g e n , vissa belopp, som icke h ä r l e d a sig f r å n rörelsen respektive å r , u t a n som h ä m t a t s från en i det för v a r u l a g r e t a n g i v n a v ä r d e t dold reserv. V i d i n g å n g e n a v 1924 utgjorde d e n n a r e s e r v 245 508 k r o n o r . E f t e r a v d r a g a v de n e d a n a n g i v n a belopp, som t a g i t s i a n s p r å k för a t t öka v i n s t e n å r e n 1924—1926, u p p g i c k s a m m a r e s e r v vid 1927 å r s u t g å n g till 216 216 k r o n o r . A v reserven a n v ä n d a b e l o p p : Ar

Kr.

År

Kr.

1924 1925

7 688 16 604

5 000

H a d e r ö r e l s e n fått b ä r a u t g i f t e r för s k a t t e r och hade medel icke tillförts f r å n f ö r u t n ä m n d a reserv, skulle H a v a n n a m a g a s i n e t s n e t t o v i n s t e r u t g j o r t : År

Kr.

År

Kr.

1924 1925

20 365 9 415

1926 1927

25 348 48 051

188 Inköpssumman för Havannamagasinet utgjorde, som förut nämnts, 900 000 kronor, vilket belopp, omräknat efter levnadskostnadsindex i respektive års penningvärde, motsvarar: År 1924 1925

Kr. 650 000 670 000

År 1926 1927

Kr. 655 000 645 000

I procent av dessa belopp utgöra ovanstående korrigerade nettovinster: År 1924 1925

% 3'1 1-4

År 1926 1927

% 3*9 7-4

Avkastningen enligt Havannamagasinets räkenskaper har således varit tillfredsställande år 1927 men svag åren 1924—1926. Därvid bör observeras, att någon avsättning för personalens pensionering icke ägt rum. Vid bedömandet av Havannamagasinets betydelse för Tobaksmonopolets ekonomi bör emellertid hänsyn även tagas därtill, att i vissa fall förlust uppstått å de extramärken, som Tobaksmonopolet tillverkat för Havannamagasinets räkning, medan i andra fall vinsten varit obetydlig. Utdelningen i Havannamagasinet har åren 1924—1927 utgjort: 7 1/i, 7 7 2 , 1 8 /2 och 10 Yi procent respektive. Havannamagasinets balansräkningar finnas avtryckta i Tobaksmonopolets förvaltningsberättelser. Av förestående redogörelser framgår, att driften av Tobaksmonopolets egna butiker lämnat en mycket betydande förlust, och att Havannamagasinet, som dock beträffande detalj försäljningen av extramärken åtnjuter särskilt hög rabatt, först år 1927 givit tillfredsställande avkastning å det i företaget nedlagda kapitalet, vartill kommer, att tillverkningen av Havannamagasinets extramärken icke alltid varit vinstgivande. Uppehållandet av dessa försäljningsorganisationer har således icke kunnat motiveras med en hänvisning till deras ekonomiska bärkraft. För Tobaksmonopolet torde också motivet ha varit ett annat. De egna butikerna och Havannamagasinet torde av Tobaksmonopolet betraktas såsom ett hjälpmedel att öka försäljningen speciellt i konkurrensen med försäljningen av importerade tobaksvaror. I Tobaksmonopolets egna butiker har allmänheten tillfälle att göra inköp av samtliga tobaksvaror, bolaget tillverkar, medan i enskilda tobaksaffärer sorteringen av bolagets varor i regel icke torde vara lika fullständig. Kostnaderna för butikerna torde ur Tobaksmonopolets synpunkt närmast vara att betrakta såsom reklamkostnader. Genom förvärvet av Havannamagasinet har Tobaksmonopolet speciellt åsyftat att vinna avsättning för sin tillverkning genom sådana återförsäljare, som förut huvudsakligen intresserat sig för försäljning av importvaror. Redan under sina första verksamhetsår genomförde Tobaksmonopolet kontantförsäljning av sina varor. De enskilda importörerna lämna däremot alltjämt detaljhandlarna kredit. Havannamagasinet lämnar i detta avseende

189 detaljisterna samma förmån som importörerna, i det större delen av dess försäljning sker på kredit. — År 1927 utgjorde Havannamagasinets kontantförsäljning 732 000 kronor och försäljningen på kredit 1 323 000 kronor. Det har redan nämnts, att importörerna lämna högre rabatt än som ätnjutes å Tobaksmonopolets vanliga märken. För Havannamagasinets återförsäljning tillverkar därför Tobaksmonopolet förutnämnda extramärken, vilka av Havannamagasinet försäljas med en rabatt, som torde motsvara den som beviljas av importörerna. Om Havannamagasinet, såsom sannolikt är, bidragit till en ökning i avsättningen av Tobaksmonopolets tillverkning, framförallt dess cigarrer, varigenom ökade möjligheter till arbete beretts bolagets cigarrmakare, har detta således skett genom beviljande åt återförsäljarna av ungefär samma förmåner som de kunna påräkna vid försäljning av importerade varor. Det torde böra erinras om att när Tobaksmonopolet år 1921 — alltså före införandet av den särskilda skatten å importerade tobaksvaror —• förvärvade Havannamagasinet, utgjorde importörernas cigarrimport 40*5 procent av hela cigarrkonsumtionen, beräknat efter värdet, och 36*4 procent, beräknat efter kvantiteten. År 1927 voro motsvarande siffror 26*3 respektive 17*3 procent. (Mellan nämnda år har cigarrkonsumtionen visat en mycket betydande tillbakagång.) I vad mån Havannamagasinet bidragit till denna utveckling är givetvis icke möjligt att i siffror angiva.

6.

S ä r s k i l d a åtgärder av T o b a k s m o n o p o l e t , åsyftande att befrämja a v s ä t t n i n g e n av bolagets t i l l v e r k n i n g i k o n k u r r e n s m e d importerade varor.

Konkurrensen med de enskilda importörerna har, såsom framgår av följande redogörelse, från Tobaksmonopolets sida föranlett även andra åtgärder än öppnandet av egna butiker och övertagandet av Havannamagasinet. Förutom extramärken till Havannamagasinet tillverkar Tobaksmonopolet även ett antal andra extramärken, å vilka återförsäljare åtnjuta högre rabatt än den som utgår å bolagets vanliga märken. Dessa extramärken, som ligga i ett tämligen högt prisläge, äro särskilt avsedda för restauranger men tillhandahållas samtliga återförsäljare. Omsättningen av dessa märken uppgick år 1927 till något över en halv miljon kronor. År 1917 träffade Tobaksmonopolet avtal med Tobakshandlarnas Riksförbunds Engrosaktiebolag angående engrosaktiebolagets övertagande av en tobaksaffär i Operahuset i Stockholm. Tobaksmonopolet iklädde sig kostnaderna för affärens reparation och inredning samt borgen för viss ersättning till den förutvarande affärsinnehavaren. Engrosaktiebolaget å sin sida förband sig att i butiken uteslutande sälja tobaksvaror, som tillverkats eller

190 importerats av Tobaksmonopolet. Avtalet förnyades 1925 att gälla till den 1 april 1930. År 1927 förhyrde Tobaksmonopolet av statens järnvägar en butikslokal i stora hallen vid Stockholms centralstation. Samma år överlämnade Tobaksmonopolet till Aktiebolaget Alga handhavandet av försäljningen av tobaksvaror och utensilier i den förhyrda butiken. I densamma få endast saluföras sådana tobaksvaror, som äro inköpta från Tobaksmonopolet. Alga skall bestrida alla genom försäljningens handhavande uppkommande kostnader såsom hyra, löner etc. Av den i butiken influtna totala försäljnings» summan skall Alga till Tobaksmonopolet som återgångsmedel överlämna sex procent å det belopp, som för varje månad överstiger 15 000 kronor. Dylika återgångsmedel utgjorde år 1927 5 378*9 9 kronor och ha under de sex första månaderna innevarande år uppgått till 6 557*6 3 kronor. Med ett antal återförsäljare såväl i Stockholm som i andra städer har Tobaksmonopolet träffat s. k. reklamavtal. Enligt sådant avtal förbinder sig återförsäljaren mot viss årlig ersättning att å sitt försäljningsställe icke saluhålla andra tobaksvaror än sådana, som äro tillverkade eller importerade av Tobaksmonopolet. Under år 1927 voro 13 dylika avtal i kraft, och det av Tobaksmonopolet utbetalade ersättningsbeloppet utgjorde inalles 12 900 kronor.

Utredningsmännens förslag. 1.

Monopolföretagets o r g a n i s a t i o n s å s o m ett aktiebolag. Aktieägare och aktiekapital.

Utövningen av svenska statens tobaksmonopol har under hela monopoltiden varit anförtrodd åt ett som aktiebolag organiserat företag, och någon förändring av monopolföretagets organisationsform är för närvarande icke från något håll ifrågasatt. Vid monopolets införande anfördes som skäl för den valda organisationsformen, att man genom densamma skulle kunna utnyttja ett enskilt företags fria former och enskilda delägares initiativkraft och förtrogenhet med affärslivet, samtidigt som man skulle undvika olägenheten av att staten inträdde som ensam arbetsgivare inom en stor industrigren. Dessa skäl synas fortfarande äga giltighet. Utredningsmännen förorda därför, att aktiebolagsformen alltjämt bibehålles. Upplåtes utövningen av statens tobaksmonopol fortfarande åt ett aktiebolag, är det givetvis av praktiska skäl lämpligt, att det nuvarande monopolbolaget, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, bibehålies såsom monopolets utövare. Såsom villkor därför förutsätta dock utredningsmännen, dels att det enskilda vinstintresset i bolaget ytterligare begränsas utöver vad som för närvarande är fallet, dels även att sådana ändringar genomföras i avseende å bolagets förvaltnings- och kontrollorganisation, att trygghet vinnes för att denna ur såväl statsfinansiella som affärsmässiga synpunkter är väl avpassad för sitt ändamål. Vidare ifrågasätta utredningsmännen en anordning i fråga om placeringen av Tobaksmonopolets preferensaktier, som avser att innebära garantier för en ur olika synpunkter lämplig enskild representation i bolaget. Utredningsmännen ha upprättat: dels förslag till kontrakt mellan staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet angående upplåtande åt bolaget av rättigheten att utöva statens tobaksmonopol (bilaga 1); dels förslag till ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet (bilaga 2); dels även förslag till avtal mellan staten och vissa intressenter angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet (bilaga 3).

192 Gällande be- Enligt för Tobaksmonopolet gällande bolagsordning skall bolagets aktieTriakiZZl k a P i t a l utgöra lägst 17 000 000 kronor och högst 51 000 000 kronor. Aktie skall lyda å 100 kronor. Aktierna skola vara dels preferensaktier, dels stamaktier. Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Majrts tillstånd. Rätt till teckning av stamaktier vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet tillkommer endast svenska staten. Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17 000 000 kronor. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig ackumulativ utdelning av 6 procent. Efter det preferensaktierna erhållit 6 procents utdelning, skola å stamaktierna utdelas intill 6 procent. Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet, skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7/8 procent, som härav tillfaller stamaktier, x/8 procent skall tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje v/10 procent å stamaktie i/U) procent skall tillfalla preferensaktie. Jämlikt § 8 i kontraktet mellan staten och bolaget må utdelning till aktieägare ej ske, innan avskrivningar å byggnader och inventarier samt avsättning till reservfond ägt rum. Då reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall avsättning till reservfond icke vidare äga rum. Skulle den efter avskrivningar och avsättning tillgängliga årsvinsten ej förslå till 4 7 2 procents utdelning å preferensaktiekapitalet, skall staten vara förpliktad att av influtna tobaksskattemedel tillhandahålla bolaget sä stort belopp som erfordras, för att utdelning å preferensaktierna av 4 l/2 procent må kunna ske. Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall jämlikt § 15 i kontraktet staten vara skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst för sista räkenskapsåret. Upplöses bolaget, skall jämlikt bolagsordningen innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte 6 procents utdelning, i den mån sådan ej guldits. Vid bolagsstämma röstar envar röstberättigad för fulla antalet aktier som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan. — Vid de val, som å bolagsstämma verkställas, av halva antalet styrelseledamöter och halva antalet revisorer utövas rösträtt endast för preferensaktieägarna.

at

AMiekapi I propositionen den 20 juli 1914 med förslag till förordning angående alets oh ut- statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m. beräknades hela det för storlek. monopolets införande och utövning erforderliga kapitalet utgöra 55 000 000 kronor. Detta kapital skulle anskaffas på det sätt, att staten mot stam-

193 aktier i bolaget bidrog med 18 000 000 kronor, att 17 000 000 kronor i form av preferensaktier utbjödos till teckning av allmänheten, och att 20 000 000 kronor upplånades mot obligationer. I översikten av Tobaksmonopolets skulder har å sid. 90 redogjorts för huru stamaktiekapitalet år 1917 höjdes till 29 000 000 kronor. Bolagets nuvarande aktiekapital ä r således 46 000 000 kronor, varav 17 000 000 kronor utgöra preferensaktier. P å grund av de extraordinära förhållanden, som rådde under senare delen ÄV år 1914, kunde de banker, med vilka avtal träffats om finansiering av monopolbolaget, icke placera preferensaktiekapitalet hos allmänheten. Man lyckades emellertid genomföra emissionen på det sätt, att pensionsförsäkringsfonden övertog 12 000 000 kronor, alltså mer än två tredjedelar av preferensaktiekapitalet, medan återstående 5 000 000 kronor tecknades av allmänheten. Är 1916 utdelades å preferensaktiekapitalet 6 procent, åren 1917—1920 S V8 procent, åren 1921—1922 9 procent och åren 1923—1924 10 procent. (Motsvarande utdelning å stamaktiekapitalet var 6, 26 % 31 och 40 procent respektive.) Sedan 1924 års riksdag uttalat sig för en reducering av Tobaksmonopolets utdelning, har utdelningen å preferensaktierna utgjort: år 1925 <> procent, år 1926 8 procent och åren 1927 och 1928 7 procent. (Motsvarande utdelning å stamaktierna har varit respektive 31, 22 och 13 procent.) Enligt bevillningsutskottets uttalanden såväl år 1924 som år 1926 skulle 7 procents utdelning å preferensaktiekapitalet kunna betraktas såsom skälig utdelning. Vid organiserandet av Tobaksmonopolet såsom ett aktiebolag avsåg man, utredning»sasom förut nämnts, att till fördel för bolagets verksamhet såsom ett stort männ™* industriellt företag kunna utnyttja enskildas initiativkraft och praktiska *"""*• erfarenhet från näringslivets förhållanden. I detta syfte infördes bestämmell^TåTu mom 2 serna, att de enskilda delägarna i bolaget — preferensaktieägarna — skulle - tillsätta halva styrelsen och halva antalet revisorer. JioiagsordninStaten, som var innehavare av stamaktiekapitalet, blev genom pensions- AvUlLrsla et forsäkringsfondens förutnämnda förvärv av 12 000 000 kronor i preferens^ aktier indirekt även innehavare av större delen av preferensaktiekapitalet. Därigenom ändrades innebörden av monopolbolagets organisation på ett sätt, som icke kunnat förutses vid den tidpunkt, då riksdagen fattade beslut om monopolets införande. Ett statens organ erhöll möjlighet att bestämma den representation i monopolbolagets styrelse och revision, som varit avsedd att företräda enskilda delägare. H u r u pensionsförsäkringsfonden låtit sig företrädas i Tobaksmonopolet, framgår av bifogad förteckning över bolagets styrelseledamöter och revisorer (bilaga 10). Av densamma synes, att sedan bolagsstämman år 1918 en byråchef i pensionsstyrelsen varit ordinarie styrelseledamot, och att från nämnda stämma och till bolagsstämman år 1927 preferensaktieägarnas båda representanter i revisionen varit byråchefer i pensionsstyrelsen. 18 — 8519.

Monopolkonlrollutrediiingen.

194 Enligt utredningsmännens mening finnes icke anledning att bibehålla pensionsförsäkringsfonden vid dess ställning som preferensaktieägare i Tobaksmonopolet. Såsom förutsattes vid monopolets införande, böra preferensaktierna vara placerade hos enskilda. Pensionsförsäkringsfondens preferensaktier böra därför inlösas. Förutom pensionsförsäkringsfondens aktieinnehav linnas i Tobaksmonopolet preferensaktier å tillsammans 5 000 000 kronor, vilka, såsom meddelas å sid. 91, äro fördelade på många olika innehavare. Utredningsmännen föreslå, att även dessa preferensaktier inlösas. Därest enligt utredningsmännens förslag samtliga preferensaktier komma att inlösas, beredes tillfälle att vid utgivandet av nya preferensaktier träffa sådan anordning, att garantier vinnas för ett lämpligt enskilt delägarskap i bolaget. Även underlättas genom en sådan åtgärd genomförandet av en begränsning av den preferensaktieägarna tillkommande vinsten. Att preferensaktiekapitalet vid bolagets bildande fastställdes till ett så högt belopp som 17 000 000 kronor, torde huvudsakligen hava föranletts därav,, att man önskade i motsvarande mån minska de anspråk, som ställdes på staten för monopolbolagets finansiering. Även ett betydligt lägre preferensaktiekapital kunde hava utgjort tillräckligt underlag för utövandet av de enskilda delägarnas funktioner. Hinder av statsfinansiell natur mot en nedsättning av preferensaktiekapitalet synes för närvarande icke vara för handen. Den kredit, som för inlösen av preferensaktier kan visa sig erforderlig, lär Tobaksmonopolet utan svårighet kunna uppbringa. Möjligen kunde för övrigt beträffande pensionsförsäkringsfondens aktieinnehav den anordningträffas, att pensionsförsäkringsfullmäktige läte likvidsumman för detsamma kvarstå såsom lån till Tobaksmonopolet. Med hänsyn till vad ovan anförts och i betraktande av att möjligheterna för en lämplig placering av preferensaktierna ökas, om preferensaktiekapitalet fastställes till ett jämförelsevis lågt belopp, föreslå utredningsmännen, att Tobaksmonopolets preferensaktiekapital begränsas till 1 000 000 kronor. Skulle den anordning beträffande placeringen av Tobaksmonopolets preferensaktier, som beröres i det följande, befinnas lämplig, torde dock knappast hinder möta mot att fastställa aktiekapitalet till ett högre belopp, förslagsvis 5 000 000 kronor. Stamaktierna i Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen innehavas för närvarande av tio enskilda personer, vilka på förslag av bolagets styrelse utses av Kungl. Maj:t. E n motsvarande anordning i fråga om preferensaktierna i Tobaksmonopolet har varken vid bolagets bildande eller senare varit ifrågasatt, och i sitt betänkande angående Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen ha utredningsmännen föreslagit, att innehavet av dess stamaktier skall ordnas på ett annat sätt än det nuvarande. Vad beträffar innehavet av preferensaktier i Tobaksmonopolet, synes man äga särskild anledning att bibehålla den förut omtalade grundsats, som kom till uttryck vid bolagets bildande och som innebar, att enskild företagsam-

195 het skulle beredas möjlighet att på ett självständigt sätt inverka på bolagets skötsel vid sidan av statens inflytande såsom stamaktieägare. Det synes emellertid ej vara lämpligt, att preferensaktierna skulle kunna förvärvas av företrädare för vilka enskilda intressen som helst. Utan tvivel måste det anses ändamålsenligt att i samband med en ny oktrojs meddelande träffa sådan anordning, att preferensaktierna överlämnas åt enskilda delägare med vissa kvalifikationer. Ur allmän synpunkt synas följande kvalifikationer önskvärda i fråga om Tobaksmonopolets preferensaktieägare. Preferensaktieägarna böra vara så ekonomiskt oberoende, att kontinuitet möjliggöres i fråga om aktieinnehavet, och hava en sådan finansiell ställning, att de kunna fritt och självständigt utöva sin funktion som aktieägare. Vidare böra dylika preferensaktieägare besitta den erfarenhet och personkännedom, att de äga förutsättningar att från affärslivet tillföra Tobaksmonopolets styrelse och revision personer med initiativkraft och praktisk duglighet. Slutligen böra preferensaktieägarna vara villiga att åtnöja sig med en jämförelsevis låg avkastning å sitt i bolaget insatta kapital. E n möjlighet att erhålla preferensaktieägare med ovan angivna kvalifikationer synes vara att inbjuda de svenska livförsäkringsbolagen att inträda i Tobaksmonopolet såsom preferensaktieägare. Genom underhandlingar med representanter för dylika bolag ha utredningsmännen erfarit, att det kan påräknas, att ett antal av dem äro villiga att förvärva preferensaktierna i Tobaksmonopolet, om detta kan anses vara till gagn för det allmänna, och att dessa bolag kunna förväntas sinsemellan åstadkomma den samverkan, som är önskvärd vid fullgörandet av de uppgifter, vilka äro förenade med innehavet av preferensaktierna. Inlösen av Tobaksmonopolets preferensaktier kan äga rum med stöd av § 15 i bolagsordningen och synes böra verkställas, när det nu gällande kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet utgår den 31 december 1929. Utgivandet av de nya preferensaktierna bör ske till parikurs. Den årliga utdelningen å preferensaktierna begränsas till fem procent. Denna utdelning garanteras av staten, vilken sålunda, om preferensaktiekapitalet fastställes till 1 000 000 kronor, ikläder sig garanti för en utdelning å tillsammans 50 000 kronor. Genom det föreslagna avtalet mellan staten och preferensaktieägarna tillförsäkras statsverket rätt att när helst Kungl. Maj:t så påfordrar, inlösa samtliga preferensaktier eller det mindre antal därav, Kungl. Maj:t bestämmer. Preferensaktieägarna förbinda sig vidare att icke överlåta aktie till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare. När preferensaktieägare överlåter aktie till annan än statsverket, skall han tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, avtalet innehåller. Preferensaktieägarna skola deponera ifrågavarande aktier, transporterade in bianco, hos riksbanken, under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna.

196 Enligt utredningsmännens förslag kommer utdelningen å stamaktierna icke längre att stå i visst förhållande till utdelningen å preferensaktierna, utan sedan å de sistnämnda utbetalats fem procents utdelning och avsättning till fonder, i den mån sådan må förekomma, blivit verkställd, kan återstående vinst disponeras för utdelning å stamaktierna. Det synes utredningsmännen lämpligt, att staten betingar sig rätt att därest den så önskar och kan erbjuda lika förmånliga villkor som vid upplåning hos andra kunna erhållas, lämna Tobaksmonopolet lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det belopp, av vilket bolaget har mera stadigvarande behov.

2.

Oktrojtid.

Gällande le- Kontraktet den 12 februari 1915 mellan staten och Tobaksmonopolet gällde stämmelser. ^ utgången av år 1924. Skedde ej från statens sida uppsägning minst sex månader före kontraktets utlöpande, skulle kontraktet vara förlängt för ytterligare tio år. Genom tilläggsavtalet den 20 juni 1924 ändrades den i huvudkontraktet föreskrivna oktrojtiden till fem år, varför den nuvarande oktrojen utlöper den 31 december 1929. vtrednings- Då genom en förlängning av oktrojtiden från fem till sex år man dels randeytt' vinner större kontinuitet, dels erhåller möjlighet att fastställa mandattiden Kontrakts- * 8 r revisorerna på ett lämpligare sätt, föreslå utredningsmännen, att rättigförslaget § i. heten att utöva statens tobaksmonopol må upplåtas för tiden från och med den 1 januari 1930 till och med den 31 december 1935.

män

3. (lällande bestämmelser.

Styrelsen o c h v e r k s t ä l l a n d e d i r e k t ö r e n .

Enligt gällande bolagsordning skall Tobaksmonopolets styrelse bestå av sex eller åtta ledamöter med en suppleant för varje ledamot. Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter, och av dessa ledamöter skall en tillika vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter väljas av preferensaktieägarna å bolagsstämma. Bland sistnämnda ledamöter skall styrelsen utse bolagets verkställande direktör. Avgående styrelseledamot och suppleant kan återväljas. Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid vara en av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna eller deras suppleanter, äro närvarande. Styrelsen skall senast den 1 april till revisorerna avlämna förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning och balansräkning för senaste räkenskapsåret.

197 För de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna har av Kungl. Maj:t utfärdats instruktion den 26 februari 1915. Enligt densamma skola dessa styrelseledamöter vid fullgörande av sitt uppdrag, med särskilt aktgivande på att statens och det allmännas intressen varda av bolaget behörigen tillvaratagna, i möjligaste mån verka för en ur olika synpunkter rationell skötsel av bolagets angelägenheter och för dylikt ändamål göra sig noggrant underrättade om bolagets alla förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets förvaltning och drift. Särskilt åligger det dessa ledamöter att vaka över att bolaget i allo ställer sig till efterrättelse gällande bestämmelser angående statens tobaksmonopol samt föreskrifterna i bolagsordningen och i kontraktet mellan staten och bolaget. Uttryckligen föreskrives, att ledamot skall närvara vid styrelsens sammanträden och vid bolagsstämmor. Finner sig ledamot icke kunna biträda beslut, som fattas vid styrelsesammanträde, bör han låta till protokollet anteckna sin avvikande mening. — § 5 i instruktionen lämnar föreskrifter angående vad dessa styrelseledamöter särskilt skola uppmärksamma i avseende å bolagets förvaltning och skötsel. — Varje fabrik bör årligen besökas av någon av dessa ledamöter. — Ledamot eller suppleant, utsedd av Kungl. Maj:t, må icke innehava aktier i bolaget; dock att på Kungl. Majtts prövning skall bero, huruvida dylik ledamot eller suppleant, som genom arv, testamente eller giftorätt blivit ägare av sådana aktier, det oaktat må kunna kvarstå i styrelsen. Av Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller suppleant må icke heller vare sig bekläda befattning eller tjänst bos bolaget, med undantag dock av befattningen såsom jourhavande direktör, eller för bolagets räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av styrelseledamot, eller utöva annan verksamhet, vars bedrivande för honom medför ett väsentligt intresse, som kan vara stridande mot bolagets. — Finner av Kungl. Maj:t utsedd ledamot i bolagets styrelse något av bolaget eller styrelsen fattat beslut stridande emot gällande bestämmelser angående statens tobaksmonopol eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen eller det mellan svenska staten och bolaget avslutade kontraktet, eller anser han eljest i bolagets förvaltning något hava förekommit, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet. Vad sålunda stadgats gäller ock för av Kungl. Maj:t utsedd suppleant i styrelsen i avseende å beslut, som av styrelsen eller bolaget fattats vid sammanträde, däri han i ledamots ställe deltagit. Redogörelse för i instruktionen intagna bestämmelser angående jourhavande direktören lämnas (å sid. 204) vid den särskilda behandlingen av denne styrelseledamots ställning. Ersättning utgår till såväl ledamöter som suppleanter i styrelsen. Om ersättningsbeloppens storlek lämnas uppgifter å sid. 105. Till av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter och suppleanter bestämmas ersättningarna av Kungl. Maj:t.

198 Styrelseledamöternas funktionstid.

Styrelsens sammansättning under bolagets hela verksamhetstid framgår av bilaga 10. Av de nuvarande av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och suppleanterna hava tre ledamöter och tre suppleanter tillhört styrelsen, sedan bolaget började verksamheten. Den fjärde ledamoten har fungerat sedan 1926, då hans företrädare, som suttit i styrelsen, sedan bolaget bildades, avled. Den fjärde suppleantplatsen har haft tre innehavare under respektive sex, fem och två år. Av de nuvarande av preferensaktieägarna valda ledamöterna och suppleanterna hava tre ledamöter och en suppleant fungerat allt sedan bolaget började verksamheten. Den fjärde ledamotsplatsen har haft tre innehavare med en funktionstid av respektive tre, sju och tre år. En av suppleantplatserna har haft två innehavare, vilka fungerat under respektive fyra och nio år, medan en annan haft två innehavare under respektive tre och tio år. E n tredje suppleantplats har haft tre innehavare, vilka fungerat fyra, åtta och ett år respektive. Den nuvarande innehavaren av denna plats har förut under många år varit revisor.

Den förut i betänkandet lämnade översikten av Tobaksmonopolets verksamhet vittnar om att förvaltningen i vissa avseenden handlagts på ett erkännansvärt sätt. Sålunda har bolaget, så snart kristidens svårigheter överKontraktsförslaget §§ vunnits, hållit varorna vid hög kvalitet. Vidare har bolaget målmedvetet 12, 15. i allt större omfattning ökat användningen av maskiner inom tillverkningen. BolagsBolagets lagervärdering h a r verkställts med förutseende och under beakordningen S§ tande av konjunkturläget. 7, 11. Utredningsmännens yttrande.

Omdöme om I översikten omtalas emellertid också åtgärder av olika slag, vilka icke förvaltningen. g t ^ . ö v e r e n s s t ä m m e l s e med en affärsmässigt och effektivt organiserad förvaltning. Vissa av dessa hava för bolaget medfört betydande förlust. Utredningsmännen erinra om följande förhållanden, som framkommit vid undersökningen. Tillräcklig uppmärksamhet har icke alltid ägnats åt bolagets penningplaceringar. Medel ha tidvis innestått å bankräkning i allt för stor omfattning, och av bankmedlen ha onödigt stora belopp varit insatta å checkräkning. Genom bolagets praxis beträffande insättningarna har en enskild bank under viss tid i hög grad gynnats. E n mera affärsmässig placering av ifrågavarande tillgångar skulle ha berett bolaget större avkastning å desamma. Först från hösten 1924 ha valutaplaceringarna regelbundet anmälts till styrelsen. (Sid. 84.) Bolagets upplåning år 1920 hos dess verkställande direktör av 175 000 dollar (sid. 88), vilken för bolaget medfört förlust, hade enligt utredningsmännens mening icke bort förekomma. Transaktionen beslutades av verkställande direktören. Bolagets utlåning år 1921 till dess direktörsassistent av 850 000 finska mark (sid. 89) borde icke heller hava ägt rum. Hade det utlånade belöp-

199 pet kunnat undvaras, borde det i stället hava försålts, varigenom bolaget besparats förlust. Även denna transaktion beslutades av verkställande direktören. Under vissa år har bolagets förfaringssätt i fråga om inköp av förpackningsartiklar icke uppfyllt de krav, som måste ställas på en affärsmässigt ordnad organisation. Trots det förhållande, att inköpen av dylika varor enligt bolagets egen uppgift centraliserats till huvudkontoret, synas mycket betydande beställningar ha lämnats från cigarrettfabriken i Stockholm. Anteckningar om dessa beställningar ha icke blivit verkställda. Bolaget har vissa år icke begagnat sig av de möjligheter, som funnits att åstadkomma konkurrens mellan olika leverantörer av förpackningsartiklar. Svårighet torde icke ha mött att — eventuellt efter samråd med fabrikant — betydligt tidigare än 1926 erhålla fullgod vara från annan leverantör än firman Axel Seiersen & Co. och till lägre pris än dem, som denna firma betingat sig. Till följd av det tillämpade förfaringssättet har bolaget för förpackningsartiklar fått erlägga mycket högre pris än som skulle hava uppnåtts, därest bolaget utnyttjat möjligheterna till konkurrens. Bolagets överbetalningar på inköpen av förpackningsartiklar under ifrågavarande tid kunna visserligen icke exakt angivas, men enligt en beräkning under vissa å sid. 144 angivna förutsättningar skulle bolagets överbetalningar åren 1924 och 1925 å vissa förpackningsartiklar ha uppgått till inalles omkring 1 358 000 kronor. Fördelen av att genom s. k. inskrivningsförfarande inköpa nordamerikansk tobak i Stockholm (sid. 133), i den utsträckning som tidigare skett, torde vara tvivelaktig. Det synes kunna ifrågasättas, om icke denna inköpsmetod i vissa fall minskar möjligheten att erhålla goda kvaliteter och dessutom fördyrar inköpen. Vid utredningen har framkommit, att inskrivningsmetoden icke utesluter möjligheten att obehörigt gynna viss leverantör. Representanter för en av Tobaksmonopolets största råtobaksleverantörer ha erbjudit en av bolagets fabriksföreståndare, vilken såsom expert deltager i inskrivningarna, provisioner å vissa av bolagets tobaksinköp. Den anmälan härom, som fabriksföreståndaren gjort till verkställande direktören, borde hava föranlett denne att verkställa en undersökning rörande förekomsten av illojala affärsmetoder. Att inköpen å Balkanhalvön av orientalisk tobak under flera år verkställdes av en person, som hade bolagets medgivande att köpa tobak för sin enskilda affärsrörelse samtidigt med att han gjorde inköp för bolagets räkning (sid. 137), synes hava varit en anordning, som bort undvikas. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas, huruvida det tillämpade upphandlingsförfarandet i fråga om dylik tobak inneburit tillräcklig kontroll av att leveranser fullgjorts i enlighet med köpeavtalet. Utredningsmännen vilja i detta sammanhang nämna, att dåvarande fabriksföreståndaren O. Delbanco, som av utredningsmännen hörts beträffande bolagets inköp av förpackningsartiklar och vissa andra förhållanden, utan

200 styrelsens vetskap vid sidan av sin anställning i bolaget enligt egen uppgift sysslat med enskilda affärer i råtobak. Förvärvet och driften av Aktiebolaget Havannamagasinet har för bolaget medfört betydande ekonomisk uppoffring. Som skäl för inköpet av detta företag har anförts, att bolaget ville stärka sin ställning i konkurrensen med försäljningen av importerade tobaksvaror. Utredningsmännen, som i det följande återkomma till frågan om Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror, vilja redan här uttala, att det synes vara tvivelaktigt, huruvida utgifterna för inköpet av Havannamagasinet och uppehållandet av dess rörelse motsvaras av den fördel, som Havannamagasinet tillfört bolaget genom avsättning av dess tillverkning. Havannamagasinets bokföring borde hava varit så anordnad, att man kunnat särskilja dess omsättning i detalj från dess försäljning en gros. Det synes utredningsmännen olämpligt, att Havannamagasinets styrelse under samtliga de år, företaget varit i Tobaksmonopolets ägo, endast utgjorts av en person, som därtill icke tillhört Tobaksmonopolets styrelse, och att i revisionen av detsamma ända till år 1926 ingen av Tobaksmonopolets revisorer tagit del. Av vad ovan anförts framgår, att Tobaksmonopolets styrelse under vissa år lämnat verkställande direktören en i vissa avseenden alltför stor handlingsfrihet. Instruktioner rörande verkställande direktörens inköp av tobak, förpacknings- och förbrukningsartiklar ha av styrelsen icke utfärdats förrän år 1926. Först under bolagets elfte verksamhetsår har styrelsen således funnit anledning att organisera vissa arbetsformer, avsedda att utgöra en garanti för en affärsmässig handläggning av vissa viktiga förvaltningsärenden. Såsom framgår av det följande, föreslå utredningsmännen en ändrad organisation av bolagets direktion. Genom denna ombildning torde styrelsen erhålla större möjlighet att följa den löpande förvaltningen. I fråga om styrelsens sammansättning föreslå utredningsmännen ingen annan ändring, än att antalet styrelseledamöter fastställes till åtta, såsom det varit hela verksamhetstiden (bolagsordningen föreskriver för närvarande »sex eller åtta»), och att antalet suppleanter minskas från åtta till fyra, varav två skola utses av Kungl. Maj:t och två av preferensaktieägarna. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden. Enligt gällande bestämmelse skall verkställande direktören utses av styrelsen bland de av preferensaktieägarna valda styrelseledamöterna. Praktiska skäl tala enligt utredningsmännens mening för en friare anordning, så att till verkställande direktör även må kunna utses person utom styrelsen. Det synes utredningsmännen önskvärt, att styrelsen beträffande verkställande direktörens uppgifter, befogenheter och skyldigheter fastställer en all-

203 män instruktion. I en sådan böra lämpligen ingå de uttalanden, styrelsen vid olika tillfällen gjort angående behandlingen av särskilda ärenden. E n dylik instruktion bör icke utesluta ett bibehållande av så stor handlingsfrihet för verkställande direktören, att den dagliga förvaltningens affärsmässighet icke äventyras. Mandattiden för styrelseledamöter och suppleanter är för närvarande tre Mandattiden år. Utredningsmännen föreslå en begränsning av densamma till två år. ?ör *fyrelsenVarje år bör uppdraget utlöpa för halva antalet styrelseledamöter och suppleanter. Hinder bör ej möta mot förnyat uppdrag. Där särskilda kvalifikationer äro för handen, bör det vara värdefullt, att dylikt uppdrag fortlöper. Ä andra sidan bör betänkas — såsom utredningsmännen redan haft tillfälle anföra i sitt betänkande angående Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen att i alla förvaltningsorganisationer en viss förnyelse kan vara önskvärd, och att således uteblivandet av uppdragets förnyande ingalunda bör anses äga tycke av personligt misstroende.

Utredningsmännens förslag beträffande placeringen av bolagets preferens- Kungl. Maj:ts aktier föranleder, att bestämmelsen i nu gällande instruktion, att aktie i f^iism^stybolaget icke må innehavas av utav Kungl. Maj:t utsedd ledamot eller supp- reiseledamoter leant i styrelsen, blir överflödig och kan utgå. I stället synes böra stadgas, ' att av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot eller suppleant icke må vara ledamot eller suppleant i styrelsen för sådant försäkringsbolag, som inträder som preferensaktieägare i bolaget. Vidare föranleda utredningsmännens i det följande framlagda förslag angående indragning av jourhavande direktörsbefattningen och angående revisionen ändringar av instruktionen i därav berörda delar. Tobaksmonopolets styrelse sammanträder för närvarande i regel en gång styrelsesamma r en i månaden. Det synes utredningsmännen lämpligt, att bestämmelse införes ^^ i bolagsordningen, att sammanträde i regel bör äga rum varje månad och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde bör ock utlysas, när det påkallas av minst två styrelseledamöter. Till underlättande för styrelsens ledamöter att sätta sig in i förekommande ärenden bör stadgas, att kallelse till sammanträde jämte föredragningslista i god tid skall tillställas samtliga ledamöter och suppleanter. Frågor av större betydelse böra, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden. Styrelsen skall vara beslutför, när minst fyra av styrelsens ledamöter, däribland två av de utav Kungl. Maj:t utsedda, äro närvarande. Vid lika röstetal skall ordföranden äga utslagsröst. Ordförande vid sammanträde skall såsom hittills alltid vara en av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, bör enligt utredningsmännens mening

202 icke vara giltigt, med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavtal kunna slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. Till underlättande av en effektiv kontroll bör avskrift av vid styrelsens sammanträden fört protokoll omedelbart efter justeringen tillställas samtliga revisorer. 'tyreisens för- Enligt bolagsordningen skall bokslutet vara verkställt senast den 1 april, »altningsbe- d a räkenskaperna jämte styrelsens förvaltningsberättelse skola avlämnas till rättelse. r e v i s o r e m a < F ö m t h a r m e ddelats, att bokslutet vanligen föreligger färdigt redan under första hälften av januari månad. Hinder torde sålunda icke möta för en ändring av ovannämnda bestämmelse därhän, att räkenskaperna och förvaltningsberättelsen skola tillhandahållas revisorerna senast den 1 mars. Därigenom möjliggöres, att bolagsstämman kan avhållas tidigare än som för närvarande är fallet. Tobaksmonopolets förvaltningsberättelser innehålla utförliga uppgifter angående personalförhållanden, tillverkning, import m. m. Däremot äro bolagets vinst- och förlust- samt balansräkningar i vissa avseenden icke tillräckligt specificerade. Inkomstposten »bruttoinkomst av tillverkning och försäljning samt av licensavgifter å tobakshandlarnas import av färdiga tobaksvaror» är såsom förut omtalats (sid. 125) sammansatt av saldon från tre konton: »fabrikernas tillverkning», »licensavgifter» samt »diverse resultatposter». Ä sistnämnda konto bokföras inkomster och utgifter av olika beskaffenhet, såsom lagervärderegleringsposter, ersättningar till entledigad personal, ändringsarbeten å fastigheter m. m. Enligt utredningsmännens mening böra licensavgifterna redovisas separat, och detta bör även ske i fråga om de mera betydelsefulla poster, som föras å kontot »diverse resultatposter». Avskrivningar å fastigheter och inventarier framgå på grund av det använda bokföringssättet (sid. 126) icke av vinst- och förlusträkningen utan meddelas i särskild tabell i förvaltningsberättelsen. I denna tabell angives i fråga om avskrivningar å fastigheter endast det procenttal, efter vilket avskrivningen sker å anskaffningsvärdet. Det synes lämpligt, att uppgift även meddelas å anskaffningsvärdet och å avskrivningarnas belopp. I balansräkningen äro tillgångarna tydligt specificerade. Däremot förekommer bland skulderna en samlingspost »huvudkontorets skulder», som är sammansatt av flera olikartade konton. I nämnda skuldpost ingå bland annat: »prisreglering å tobak och förbrukningsartiklar», »prisreglering å utländska valutor» och »till skatter reserverade medel». Samtliga dessa poster böra redovisas separat. Så bör även ske beträffande bankskulder, när sådana förekomma. Över huvud taget är det önskvärt, att i vinst- och förlust- samt balansräkningarna olikartade poster av större betydelse icke sammanföras utan redovisas var för sig.

203 I avseende å ersättningarna till styrelseledamöter och suppleanter föreslå Arvoden till utredningsmännen vissa ändringar. styrelseledamöter och

Styrelsens ordförande åtnjuter för närvarande ett arvode av 10 000 kronor suppleanter. för år. Med hänsyn till att ordföranden enligt utredningsmännens förslag skall vara ordförande jämväl i det föreslagna direktörsrådet synes ett högre arvode motiverat. Utredningsmännen ha funnit en förhöjning nx arvodet till 12 000 kronor skälig. För uppdraget som vice ordförande utgår för närvarande ett årligt arvode av 4 000 kronor. E n förhöjning härav är motiverad av skäl motsvarande de som anförts i fråga om ordförandearvodet. Utredningsmännen föreslå, •att arvodet för vice ordföranden skall utgå med 5 000 kronor. Övriga styrelseledamöter åtnjuta för närvarande ett arvode för år av 4 000 kronor. Någon ändring härav synes icke påkallad. Även suppleanterna äro för närvarande i åtnjutande av arvode, som till varje suppleant utgår med 1 000 kronor för år. Sådant arvode är givetvis endast motiverat, om suppleanterna bland annat genom närvaro vid sammanträdena bereda sig den kännedom om företaget, som må erfordras vid deras inträde i tjänstgöring i styrelsen. Under denna förutsättning kunna utredningsmännen anse ett bibehållande av suppleantarvodena befogat. Beträffande arvodets storlek föreslås ingen ändring. Genom den av utredningsmännen föreslagna minskningen av suppleanternas antal från åtta till fyra blir denna utgiftspost av mindre betydelse än för närvarande. Utredningsmännen föreslå i det följande inrättandet av ett direktörsråd, bestående av förutom verkställande direktören styrelsens ordförande samt ytterligare en ledamot av styrelsen. För sistnämnda ledamot föreslå utredningsmännen ett tilläggsarvode av 2 000 kronor. Varje styrelseledamot och styrelsesuppleant åtnjuter för närvarande fria tobaksvaror till ett belopp av 250 kronor för år, räknat efter varornas försäljningspris, samt är därutöver berättigad att till obegränsat belopp inköpa tobaksvaror med 30 procents rabatt, (Samma förmåner åtnjuta revisorer m. fl.) Utredningsmännen föreslå, att berörda förmåner, som utgöra en olämplig arvodesform för styrelseledamöter och deras suppleanter, icke skola bibehållas. Tobaksmonopolet bör förbinda sig att icke bestämma högre ersättning för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant än som av Kungl. Maj:t fastställts för av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot och suppleant. Ersättningarna till av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter och suppleanter skola gäldas av bolaget.

4.

Jourhavande direktören.

Gällande E n av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna är förordnad att stammeiser. tillika y a r a jourhavande direktör. Instruktionen för nämnda styrelseledamöter innehåller beträffande jourhavande direktören vissa särskilda föreskrifter av huvudsakligen följande innehåll. Jourhavande direktören har att göra sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt att med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, i synnerhet i vad den kan hava inflytande på statens trygghet för att skattebelopp vederbörligen debiteras och inbetalas, samt att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva vederbörligen uppfyllda, eller på allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror ej obehörigen fördyras. Särskilt åligger det honom därvid: att granska uppgörandet av kalkylerna rörande bolagets fabrikat samt fastställandet av priskurantpris och licensavgifter; att gemensamt med en av de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget med ledning av bolagets böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten; att i god tid före varje bolagsstämma, såväl ordinarie som extra, hos chefen för finansdepartementet göra anmälan om stämman; samt att årligen, så snart ske kan, till chefen för finansdepartementet ingiva styrelsens förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning. Jourhavande direktören äger att för fullgörande av sitt uppdrag, när han sådant åstundar, taga del av bolagets samtliga handlingar och räkenskaper samt inspektera dess förråd och tillhörigheter. H a n bör i regel vara tillstädes å bolagets huvudkontor under den dagliga kontorstiden. Finner jourhavande direktören under utövningen av sin befattning någon vidtagen eller tillämnad åtgärd sådant föranleda, äger han hos styrelsens ordförande göra framställning om utlysande av styrelsesammanträde; dock att sådant ej skall anses utgöra hinder mot verkställigheten av tillämnad åtgärd. För jourhavande direktören liksom för övriga av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöter gäller, att om han finner något av bolaget eller styrelsen fattat beslut stridande mot gällande bestämmelser angående statens tobaksmonopol eller mot föreskrifterna i den för bolaget gällande ordningen eller det mellan svenska staten och bolaget avslutade kontraktet, eller om han eljest i bolagets förvaltning anser något hava förekommit, som kan anses påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, har han att ofördröjligen därom göra anmälan hos chefen för finansdepartementet. Någon dylik anmälan har icke av jourhavande direktören blivit gjord. Beträffande arvodet till jourhavande direktören lämnas uppgifter å sid. 105.

205 Jourhavande direktören, som enligt instruktionen har att under daglig tjänstgöring hålla sig noga underrättad om bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet följa dess verksamhet, har biträtt verkställande direktören med handläggning av vissa förvaltningsfrågor, särskilt handlandefrågan. Såsom omtalas i den ekonomiska översikten, har jourhavande direktören icke haft kännedom om upplåningen år 1920 av dollarvaluta hos verkställande direktören och icke heller om utlåningen av finska mark till direktörsassistenten å r 1921. Ej heller har han haft tillfälle att noga följa bolagets inköp av förpackningsartiklar. Först under de senaste åren synes jourhavande direktören hava beretts tillfälle att mera ingående följa förvaltningen. År 1926 blev han ledamot av den direktion, som jämlikt av styrelsen fastställda instruktioner handlägger alla inköpsärenden av större betydelse, och som även behandlar andra frågor, vilka verkställande direktören förelägger densamma. I direktionen har jourhavande direktören endast yttranderätt. Man har icke lyckats organiskt inpassa jourhavande direktörens ställning uiudmngi i förvaltningen och icke heller har man utbildat effektiva former för den männens fortlöpande kontroll, som jourhavande direktörens dagliga tjänstgöring borde y möjliggöra. Det är sannolikt, att i den mån man lyckats därmed, skulle man ha kommit att använda vissa av de arbetsformer, under vilka en systematiskt ordnad revisionsavdelning arbetar. Såsom framgår av det följande, föreslå utredningsmännen en djupgående omorganisation av bolagets kontrollapparat, revisionen. Denna omorganisation avser bland annat, att revisionen skall övertaga den kontrollverksamhet, som för närvarande åvilar jourhavande direktören. Av dennes arbetsuppgifter skulle därefter huvudsakligen återstå deltagandet i förvaltningsarbetet, speciellt arbetet såsom ledamot av bolagets direktion. Men att för dessa åligganden bibehålla jourhavande direktörsbefattningen synes utredningsmännen icke påkallat. Det förslag, som utredningsmännen i det följande framlägga i fråga om direktionen, innebär, att styrelsens ordförande och ytterligare en styrelseledamot skola tagas i anspråk för direktionsarbetet. Även utan jourhavande direktörsbefattningens fortvaro kommer styrelsen därigenom att hållas underrättad om alla viktiga förvaltningsåtgärder. Enligt utredningsmännens mening bör därför befattningen såsom jourhavande direktör indragas. 5.

Direktörsrådet.

Bestämmelser angående ett direktörsråd eller en liknande beredning finnas icke intagna i Tobaksmonopolets bolagsordning eller i avtalen mellan staten och bolaget. Emellertid infördes genom beslut av bolagets styrelse den 27 september 1926 en anordning, vilken i sak kommit att innebära inrättandet av ett direktörsråd. På förslag av en kommitté inom styrelsen,

206 vilken tillsattes den 17 maj 1926 eller samnia dag, som Kartongbolagets å sid. 146 omtalade anmälan till antimutinstitutet gjordes, beslöt styrelsen att fastställa instruktioner rörande tillvägagångssättet vid bolagets inköp av vissa viktiga varor (råtobak, förpackningsartiklar m. m.), oeh dessa instruktioner förutsätta inrättandet av en inköpsnämnd, bestående av verkställande oeh jourhavande direktörerna samt direktörsassistenten. Emellertid har inköpsnämnden kommit att fungera som en direktion i mera vidsträckt betydelse, i det att densamma behandlat alla förvaltningsärenden av större vikt. Direktionssammanträden äga rum 1—2 gånger i veckan. Vid sammanträdena föres protokoll. Ärende föredrages av vederbörande expert eller avdelningsföreståndare. Vid sammanträde böra samtliga närvarande angiva sin mening, men verkställande direktören fattar beslut. Avvikande mening antecknas till protokollet. utredmngz-

mannens ytt-

Tobaksmonopolets egen erfarenhet har sålunda föranlett inrättandet av en

rande, direktion, vilken utgör en torm, vari verkställande direktören kan underKontraktsför- kasta ärenden, som beröra den dagliga förvaltningen, en ingående behandsiaget § io. i j n g i närvaro av representanter för styrelsen. Bestämmelser om en dylik beredning, ett direktörsråd, synas böra införas. Dess organisation torde dock i vissa avseenden böra avvika från den nuvarande direktionens. Direktörsrådet bör dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, prissättning och saluförande av viktigare varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande av dess verksamhet. Direktörsrådet bör utgöra en beredning, vars prövning resulterar i tilleller avstyrkande. Åtgärd i strid mot rådets uttalande må icke vidtagas med mindre styrelsen godkänner densamma. Direktörsrådets sammansättning synes i vissa avseenden böra avvika från den nuvarande direktionens. E n ändring är redan föranledd av utredningsmännens förslag om indragning av jourhavande direktörsbefattningen. Utredningsmännen föreslå, att direktörsrådet skall bestå av ordföranden i bolagets styrelse, tillika ordförande i rådet, en annan ledamot, som styrelsen inom sig utser, tillika vice ordförande i rådet, samt verkställande direktören. Att styrelsens ordförande sålunda tages i anspråk för arbetet i direktörsrådet, synes särskilt lämpligt med hänsyn därtill, att den person, som innehar den viktigaste funktionen inom styrelsen, bör vara väl orienterad beträffande bolagets löpande förvaltning. Genom att i rådet bliva representerad av två ledamöter (utom verkställande direktören, som ju även kan tillhöra styrelsen) bör styrelsen erhålla ökad förtrogenhet med de förvaltningsärenden, som komma under rådets behandling. Såsom föredragande i rådet böra fungera de tjänstemän, på vilkas handläggning ärende ankommer. Hinder bör givetvis icke möta, att även annan tjänsteman än föredraganden beredes tillfälle närvara vid behandling av

207 fråga, beträffande vilken han är sakkunnig. För rådets överläggningar bör en sådan anordning vara av värde, och för vederbörande tjänstemän synes ett deltagande i rådets överläggningar kunna vara av instruktiv betydelse. Särskilt med hänsyn till den centralisation av förvaltningen, som i hög grad genomförts inom bolaget, förefaller det vara önskvärt, att föreståndarna för bolagets fabriker beredas tillfälle deltaga i rådets överläggningar, när det gäller förvaltningsåtgärder, som direkt beröra deras eget verksamhetsområde. Av tjänsteman vid dylik överläggning uttalad mening, som avviker från rådets beslut, bör antecknas till rådets protokoll. Avskrifter av direktörsrådets protokoll böra omedelbart efter justeringen tillställas samtliga styrelseledamöter och revisorer. 6.

Revisionen.

Enligt bolagsordningen skola för granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper årligen utses fyra revisorer jämte lika många suppleanter. Kungl. Maj:t utser två revisorer och två suppleanter, medan övriga revisorer och suppleanter utses av preferensaktieägarna. Senast den 1 maj böra revisorerna över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. För de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna är instruktion utfärdad den 26 februari 1915. Enligt denna skola nämnda revisorer hava att göra sig noggrant underrättade om bolagets förhållanden samt med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet. Av Kungl. Maj:t utsedd revisor, som i något hänseende finner sig icke kunna instämma i vad i revisionsberättelsen yttras eller hemställes, bör tillkännagiva sin särskilda mening medelst berättelsen vidfogad skrift. Inom en månad efter granskningens avslutande skola de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna till chefen för finansdepartementet ingiva berättelse om granskningen med särskild anmälan, huruvida enligt deras åsikt bolagets förbindelser mot staten blivit vederbörligen uppfyllda, ävensom huruvida genom någon förvaltningsåtgärd eller något beslut statens eller det allmännas intressen trätts för nära. Finner dylik revisor under löpande förvaltningsår eljest anledning till anmärkning förekomma eller åtgärd från statens sida vara erforderlig, skall han likaledes därom ofördröjligen göra anmälan hos chefen för finansdepartementet. De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hava att i tur och ordning efter den fördelning, varom de sinsemellan överenskomma, gemensamt med jourhavande direktören i bolaget med ledning av bolagets böcker till riktigheten bestyrka de uträkningar, som skola ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten. Av Kungl. Maj:t utsedd revisor och revisorssuppleant må icke utan Kungl. Maj:ts särskilda medgivande bekläda befattning eller tjänst hos bolaget eller för bolagets räkning åtaga sig eller utföra annat med ersättning i någon form förenat uppdrag än sådant, som åligger honom i egenskap av revisor.

208 Ersättningarna till de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Maj:t. Storleken av de ersättningar, som utgått till samtliga revisorer, framgår av uppställningen å sid. 105. I den föreskrivna berättelsen till chefen för finansdepartementet ha de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna vissa år gjort särskilda uttalanden. I den i april 1922 avlåtna berättelsen f ramhöllo revisorerna, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke före utlöpandet av monopolbolagets oktroj samtliga dotterbolag borde upplösas och ingå i moderbolaget, så att vid oktrojens utgång monopolrätten funnes odelad på en hand. Härigenom skulle uppgörelsen mellan staten och monopolbolaget lättare åstadkommas, vare sig bolaget avlöstes från monopolrätten eller bolagets oktroj förnyades. I samma berättelse meddelades, att värdet å monopolbolagets lager av råvaror, ingredienser m. m. och färdiga tobaksvaror »under år 1921 nedskrivits med cirka 14 000 000 kronor». I den i april 1924 avgivna berättelsen lämnades vissa upplysningar angående bolagets omsättning och innehav av amerikanska dollar. Revisorernas Den ena av de revisorsplatser, som tillsättas av Kungl. Maj:t, har under funktionstid bolagets verksamhetstid haft två innehavare, av vilka den förste fungerade ni. m.

till bolagsstämman 1927, varefter han utsågs till revisor av preferensaktieägarna. Den andra av nämnda revisorsplatser har haft fyra innehavare, vilka fungerat under respektive nio, ett, ett och två år. Den ena av de revisorsplatser, som tillsättas av preferensaktieägarna, Kar haft två innehavare med en funktionstid av respektive två och elva år, medan den andra haft tre innehavare, vilka fungerat tre, nio och ett år respektive. Av bilaga n r 10 framgår, vilka personer som fungerat som revisorer. Av densamma synes, att Kungl. Majtt ända till bolagsstämman 1926 uteslutande utsett ämbetsmän till revisorer, och att preferensaktieägarna sedan bolagsstämman 1918 förfarit på enahanda sätt. Av den undersökning, utredningsmännen verkställt, framgår, att konmännens trollen av Tobaksmonopolets förvaltning icke varit effektiv. Den av jouryttran e. j l a v a n ( j e direktören utövade kontrollen har berörts i det föregående (sid. steget*a§§Sf°n 2 °5)- Beträffande revisorernas verksamhet få utredningsmännen anföra 12, 13 och is! följande. BoiagsordninRevisorerna, som ända till år 1926 i regel endast sammankommit en gång geil o('h ii' 10 årligen, nämligen för årsrevisionen, ha därvid från föreståndaren för bolagets siffergranskningsbyrå mottagit rapport över siffergranskningen av nästföregående års räkenskaper. I dylika rapporter ha icke påpekats de valutatransaktioner med verkställande direktören och direktörsassistenten, för vilka utredningsmännen i den ekonomiska översikten lämnat redogörelse. Ej heller synas dessa transaktioner ha uppmärksammats av revisorerna. Härvid ä r dock att märka, att det till direktörsassistenten utlånade beloppet ingått i Utrednings

209 den specifikation av bolagets fordringar, som tillhandahållits revisorerna vid utgången av såväl 1921 som 1922. Åt den viktiga gren av verksamheten, som utgöres av bolagets upphandlingsväsen, synas revisorerna icke ha ägnat tillräcklig uppmärksamhet. Först i den år 1927 avgivna berättelsen meddelas, att revisorerna år 1926 i samband med revisionen av 1925 års förvaltning till verkställande direktören framfört vissa önskemål beträffande inköp av emballage, förpackningsartiklar och dylikt, vilka önskemål blivit tillgodosedda genom den omläggning av bolagets inköpsförfarande, som genomfördes år 1926. Vid det förslag till ny organisation för Tobaksmonopolets revision, som framlägges i det följande, ha för utredningsmännen framstått såsom huvudsynpunkter, dels att i revisionen ökat inflytande bör beredas åt det allmänna, och dels att revisionen bör erhålla en sådan organisation, att den kan utöva en fortlöpande och ingående granskning av förvaltningen. E n förstärkning av det allmännas inflytande inom revisionen betingas redan av förslaget att indraga jourhavande direktörsbefattningen. Härjämte tala ytterligare skäl för en sådan förstärkning. Utredningsmännen erinra om det stora statsfinansiella intresse, som är förknippat med monopolet å tobakstillverkningen. Såsom framgår av uppställningen å sid. 60 utgjorde till statsverket under år 1927 inlevererade medel, härflytande från tobakshanteringen, omkring 65 miljoner kronor, varav huvudparten bestod av tobaksskattemedel. Tobaksmonopolet har blivit ett allt betydelsefullare skatteinstrument i statens hand, ehuru det alltjämt bibehållit det enskilda aktiebolagets form. Genom utredningsmännens förslag om ytterligare begränsning av det enskilda intresset i bolaget, blir dess ställning som ett statens skatteorgan ännu mera markerad. Utredningsmännen ha därför ansett det vara riktigt, att riksdagen medverkar vid utseendet av revisorerna. Under behandlingen vid 1922 års riksdag av frågan om ändringar i bestämmelserna om statsrevisorernas verksamhet framfördes förslag därom, att granskningen av monopolföretagens verksamhet skulle anförtros åt statsrevisorerna. Såsom utredningsmännen redan framhållit i sitt betänkande angående Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen, kan till förmån för ett dylikt förslag åberopas, att statsrevisionen framträder såsom ett omedelbart organ för riksdagen, och att granskningens verkställande genom detta organ skulle förläna en särskild styrka åt revisionen. Liksom i fråga om Vin- & Spritcentralen synas dock vissa svårigheter möta att underkasta Tobaksmonopolet en granskning från statsrevisorernas sida. Utredningsmännen erinra om följande synpunkter, som de redan framfört i nyssnämnda betänkande. För monopol företaget föreslå utredningsmännen bibehållandet av aktiebolagsformen, varmed följer, att aktiebolagslagens föreskrifter om revision och beslut i fråga om ansvarsfrihet skola tillämpas. Därest en revision genom statsrevisorerna stadgades, komme således en dubbel revisionsapparat 14 — 85 L9.

Monopolkontrollutredningen.

att fungera med av varandra oavhängiga organ. Bevisionen enligt aktiebolagslagen komme att avgiva sin berättelse och bolagsstämman skulle besluta i ansvarsfrågan, innan statsrevisionen företagit sin granskning. Liksom i fråga om Vin- & Spritcentralen ha utredningsmännen därför kommit till den slutsats, att man vinner den lämpligaste anordningen genom att riksdagen beredes tillfälle utse representanter i den enligt aktiebolagslagen fungerande revisionen. Därigenom undviker man olägenheterna av en tvåfaldig revision. Eiksdagens representanter, som böra kunna utses inom eller utom riksdagen, böra väljas med hänsyn till lämplighet och intresse särskilt för detta uppdrag. Utredningsmännen ha redan i betänkandet angående Vin- & Spritcentralen uttalat, att en dylik anordning ej lär kräva ändring i riksdagsordningen utan att det torde vara tillräckligt, att riksdagen förklarar sig villig att åtaga sig ifrågavarande uppgift. I fråga om Vin- & Spritcentralen ha utredningsmännen med hänsyn till önskvärdheten av att skilda meningsriktningar beredas utrymme, föreslagit, att antalet revisorer, som skola utses av riksdagens kamrar, skall fastställas till fyra, två från vardera kammaren. Då de sociala synpunkter, som inverkat vid förslaget i fråga om revisorer i Vin- & Spritcentralen, icke torde äga samma betydelse beträffande Tobaksmonopolet, synes det med riksdagens medverkan avsedda syftet bliva tillgodosett genom att riksdagen utser två revisorer, en från vardera kammaren. För närvarande utser Kungl. Maj:t två revisorer, och denna anordning synes alltjämt böra bibehållas. Slutligen böra bolagets enskilda delägare vara representerade i revisionen. De äga för närvarande utse två revisorer, men med hänsyn till den effektiva organisation av revisionen, som utredningsmännen föreslå, synes antalet kunna begränsas till en. Antalet revisorer skulle således bliva fem, under det att revisionen för närvarande består av fyra personer, vartill dock kommer, att jourhavande direktören, vars befattning enligt utredningsmännens förslag skall indragas, utövar en fortlöpande kontroll. För varje revisor bör finnas en suppleant, utsedd på samma sätt som revisorn. Liksom i fråga om Vin- & Spritcentralen torde Tobaksmonopolets revisorer böra utses i följande ordning. Kungl. Maj:t lämnar i början av året riksdagen uppgift å de två revisorer jämte suppleanter, vilka enligt Kungl. Maj:ts förordnande skola tjänstgöra i revisionen. Sedan riksdagens kamrar för Kungl. Maj:t anmält, vilka personer av kamrarna utsetts, lämnar Kungl. Maj:t Tobaksmonopolet meddelande om berörda förordnanden och val, varefter bolagsstämman utser en revisor och suppleant för denne. Mandattiden för de av riksdagens k a m r a r och å bolagsstämma utsedda revisorerna bör fastställas till ett år. Däremot böra de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna, vilka, såsom föreslås i det följande, få sig särskilda arbetsuppgifter anförtrodda, förordnas för två år i sänder. Den på angivet sätt utsedda revisionen bör för att kunna utöva en fort-

211 löpande och ingående kontroll av bolagets förvaltning och räkenskaper organiseras på ett för detta ändamål avpassat sätt. Den fortlöpande kontrollen bör åvila de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna, av vilka den ene bör förordnas till revisionens ordförande och den andre till jourhavande revisor. Dessa revisorer böra hava möjlighet till ständig kontakt med varandra. Sammanträden med samtliga revisorer böra hållas minst en gång varje kalenderkvartal och eljest, då ordföranden eller minst två revisorer anse erforderligt. För att underlätta för revisionens ordförande och jourhavande revisorn att utöva en fortlöpande kontroll synas följande anordningar böra träffas. Dessa revisorer böra beredas tillfälle att såsom åhörare närvara vid sammanträden med styrelsen och direktörsrådet. E n dylik anordning synes motiverad ur arbetsbesparingens synpunkt. Den avser att bereda revisorerna möjlighet att på ett praktiskt sätt bliva orienterade i viktigare frågor utan att ålägga dem att närvara vid alla sammanträden. Särskilt beträffande sådana företag som monopolbolagen synes ringa fog finnas för ett antagande att en dylik anordning skulle vare sig ofördelaktigt påverka styrelsens känsla av ansvar för dess uppgift eller medföra, att revisorerna skulle känna sig förhindrade att fritt och obundet granska förvaltningsåtgärder, om vilka beslut fattats i deras närvaro. De av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna böra ock utses till revisorer hos Tobaksmonopolets dotterbolag samt beredas tillfälle närvara vid sammanträdena med styrelserna för dessa bolag. För revisionens ordförande och jourhavande revisorn synes instruktion böra utfärdas av Kungl. Maj:t. I fråga om den fortlöpande kontrollen skola dessa revisorer övertaga jourhavande direktörens kontrolluppgifter. De skola med uppmärksamhet följa bolagets verksamhet, varvid i synnerhet bör beaktas, att vederbörliga skattebelopp debiteras och inbetalas, att bolagets förbindelser mot staten i övrigt bliva uppfyllda, och att förvaltningen tillgodoser allmänhetens intresse därav, att tobaksvaror ej obehörigen fördyras. Vidare skola de granska bolagets tillverkningskalkyler samt fastställande av priskurantpris och licensavgifter. Därjämte skola de bestyrka de uträkningar, som ligga till grund för bolagets inlevereringar av skatt till staten. För fullgörande av sitt uppdrag böra de i erforderlig mån taga del av bolagets handlingar samt inspektera dess förråd och tillhörigheter. Förekommer anledning till anmärkning av sådan beskaffenhet, att Kungl. Majtt bör få kännedom därom, skola de göra anmälan till Kungl. Maj:t. Revisionens ordförande skall sammankalla revisionen, leda dess förhandlingar, mottaga rapporter från jourhavande revisorn och övriga revisorer samt föredraga dessa för revisionen. Revisionens ordförande bör vara en man med betydande allmän insikt och erfarenhet inom näringslivet men torde icke behöva vara revisionstekniskt utbildad. För jourhavande revisorn, som i detalj skall följa den dagliga förvalt-

212 ningen och leda siffergranskningsarbetet, synes däremot böra fordras viss garanti för revisionsteknisk kompetens. För sådant ändamål torde vara lämpligt föreskriva, att han skall vara av handelskammare auktoriserad revisor. Siffergranskarna skola utses av revisorerna, som även böra utfärda instruktion för deras verksamhet. I denna instruktion synes böra föreskrivas, att siffergranskaren skall för revisorerna rapportera jämväl sådana vid hans granskning påträffade transaktioner, vilkas lämplighet han ur saklig synpunkt anser kunna ifrågasättas. Tobaksmonopolet skall till revisorernas förfogande ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av siffergranskning och övrig kontroll, som de pröva nödig. Vid revisorernas sammanträden böra redogörelser lämnas för vad som förekommit sedan nästföregående sammanträde av intresse för revisionens verksamhet. Protokollen för sammanträdena med styrelsen och direktörsrådet böra anmälas för revisionen. Vidare böra framläggas jourhavande revisorns och siffergranskarnas rapporter och utredningar. För inspektionsresa, som revisor företagit, bör redogörelse lämnas. I direktiven för utredningsarbetet framhöll finansministern, att man borde undersöka lämpligheten av att inrätta ett utanför företaget stående kontrollorgan, till vilket jämväl utomstående skulle kunna hänvända sig rörande förhållanden i förvaltningen, som syntes påkalla uppmärksamhet. Dylika framställningar från utomstående synas lämpligen kunna ingivas till bolagets revision. De böra mottagas av revisionens ordförande och föredragas vid revisionens sammanträden. Vid revisionssammanträdena skall föras protokoll, angivande vilka närvarit vid sammanträdena, vad därvid förekommit och de uttalanden, vartill revisorerna funnit de särskilda ärendena föranleda. Då bolagets räkenskaper samt styrelsens förvaltningsberättelse enligt vad utredningsmännen föreslå senast den 1 mars skola överlämnas till revisorerna, böra revisorerna senast den 1 april avgiva föreskriven berättelse över sin granskning. I denna böra även uppgifter lämnas, som belysa revisorernas verksamhet under året, exempelvis om antalet sammanträden, verkställda resor etc. Till följd av utredningsmännens förslag om förändringar i revisionens sammansättning och arbetsformer böra ersättningarna åt revisorerna bestämmas efter andra grunder än de nu gällande. Med hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som bliva förenade med uppdraget att vara revisionens ordförande, och de fordringar å särskilda kvalifikationer, som skola ställas å honom, synes ersättning för detta uppdrag icke skäligen böra sättas till lägre belopp än 12 000 kronor för år. Såsom förut framhållits, skulle jourhavande revisorn utses bland de auktoriserade revisorerna. Han skulle ägna huvudparten av sin arbetstid åt revisionsarbetet, varför han endast i ganska begränsad omfattning blir i tillfälle att åtaga sig andra uppdrag. Med beaktande av den inkomst, som auktori-

213 serad revisor av erkänd duglighet kan påräkna, torde hans arvode såsom jourhavande revisor ej kunna sättas till lägre belopp än 12 000 kronor. För det arbete, som kommer att åvila de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i egenskap av revisorer i dotterbolag till Tobaksmonopolet, bör särskild ersättning icke lämnas. Ät envar av de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna torde ett arvode av 2 000 kronor för år böra utgå. Nu nämnda ersättningar böra fastställas av Kungl. Maj:t och gäldas av Tobaksmonopolet. Arvodet åt den av bolagsstämman utsedda revisorn tillkommer det stämman att fastställa. Det torde kunna antagas, att stämman icke anser sig äga anledning att sätta detta arvode till högre belopp än det, som utgår till de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna. Lika litet som styrelseledamöter och styrelsesuppleanter synas revisorer och deras suppleanter böra åtnjuta förmånen av fria eller förbilligade tobaksvaror.

7.

S a m m a n s t ä l l n i n g av utgifterna för a r v o d e n till möter och revisorer.

styrelseleda-

I enlighet med de grunder, som föreslagits i avseende å ersättning till styrelse och revision i Tobaksmonopolet, ställer sig en beräkning av de sammanlagda årliga kostnaderna för dylika ersättningar på följande sätt: Styrelsen: Av Kungl. Maj:t utsedda: ordföranden vice ordföranden två ledamöter (vardera 4 000 kronor) två suppleanter (vardera 1000 kronor) Av bolagsstämman utsedda: fyra ledamöter (var och en 4 000 kronor) två suppleanter (vardera 1000 kronor) Ersättning för ledamolskap i direktörsrådet Revisionen: Av Kungl. Maj:t utsedda: ordföranden jourhavande revisorn två suppleanter Av riksdagens kamrar utsedda: två revisorer (vardera 2 000 kronor) två suppleanter Av bolagsstämman utsedda: en revisor en suppleant

kronor

12 0 0 0

» » »

5 QQQ 8 000 2 000

» » »

16 000 2 000 2 000

» » »

12 000 12 000

» »

4 000

» 2 000 » Summa kronor 77 000

214 Den sammanlagda kostnaden är ungefär lika stor som summan av nuvarande utgifter för arvoden till styrelsen och revisionen. Vid beräkningen har hänsyn icke tagits till kostnader för siffergranskningsarbetet samt för rese- och traktamentsersättningar. 8. D e l a k t i g h e t i a n d r a företag. Dotterbolag. KontraktsförTobaksmonopolet har för närvarande tvenne dotterbolag, nämligen Tobaksslaget §§ 3, monopolets Fastighetsaktiebolag och Aktiebolaget Havannamagasinet. Vid be' handling av frågan om Tobaksmonopolets ställning till handeln med tobaksvaror (sid. 223) föreslå utredningsmännen, att Havannamagasinet skall avvecklas och dess rörelse övertagas av en särskild avdelning inom Tobaksmonopolet. Förutom aktierna i nämnda dotterbolag äger Tobaksmonopolet för närvarande inga andra aktier än en till 1 krona bokförd aktiepost i Aktiebolaget Gavlegårdarna i Gävle, vilket företag i samverkan med Gävle stad uppfört egnahems- och arbetarebostäder m. m. Ej heller har Tobaksmonopolet för närvarande delaktighet av annat slag i något företag. Utredningsmännen, som anse, att Tobaksmonopolets rörelse till fromma för överskådligheten av densamma skall utövas i egen drift, ha dock funnit det önskvärt, att bolaget, efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, må kunna förvärva aktie eller annan delaktighet i a n n a t företag, och infört bestämmelse därom i § 14 i kontraktsförslaget. I §§ 17 och 18 i kontraktsförslaget ha införts bestämmelser, som beröra förvaltningen av dotterbolagen och deras revision. Det allmännas inflytande i styrelsen skall förstärkas därigenom, att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse skola utses bland de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i Tobaksmonopolets styrelse. Vidare skola till revisorer hos dotterbolagen utses de av Kungl. Maj:t utsedda revisorerna hos Tobaksmonopolet. Dotterbolagens revisorer böra beredas tillfälle att såsom åhörare närvara vid dotterbolagens styrelsesammanträden. Avskrivningar må icke av dotterbolag verkställas i vidare mån än enligt de bestämmelser, som skola gälla för moderbolaget. Särskild bestämmelse har icke ansetts nödig beträffande dotterbolags rätt att göra avsättning till fonder. I båda de nuvarande dotterbolagen har reservfonden redan uppnått i lag föreskriven storlek. Ytterligare fondering synes därför icke påkallad, och vinsten bör sålunda i sin helhet kunna användas till utdelning å aktierna. 9. Riktlinjer för T o b a k s m o n o p o l e t s förvaltning. Kontraktsföi-3laget § 4.

Vissa riktlinjer för Tobaksmonopolets verksamhet finnas angivna i § 7 av 1915 års kontrakt mellan staten och bolaget och i § 5 av 1924 års tillläggsavtal. Därjämte innehåller instruktionen för de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna vissa anvisningar rörande vad som är att iakt-

215 taga vid bolagets förvaltning. Utredningsmännen hava sammanställt ifrågavarande bestämmelser i kontraktsförslagets § 4, varvid samtidigt föreslagits viss ändring, för vilken redogöres i det följande. I huvudsaklig överensstämmelse med förutvarande bestämmelser har föreskrivits, att det åligger bolaget att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för varor av god och jämn beskaffenhet, att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens smak och vanor, och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag. Beträffande bolagets prissättning å varorna föreskrives i 5 § av 1924 års tilläggsavtal, att det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas högre, än som är erforderligt för beredande åt bolaget av »skälig inkomst å rörelsen». Denna bestämmelse giver uttryck åt den uppfattningen, att statens vinst ur tobakshanteringen huvudsakligen bör uttagas i form av skatt, medan utdelningen bör begränsas. Av direktiv, som riksdagen meddelat, framgår, att stadgandet innebär, att vinsten skall vara så stor, att den medgiver en utdelning av sju procent å preferensaktierna och däremot svarande tretton procent å stamaktierna. Utdelningen å preferensaktierna skall enligt utredningsmännens förslag utgöra fem procent, och utdelningen å stamaktierna kommer enligt förslaget icke längre att stå i viss relation till utdelningen å preferensaktierna. För att bolaget skall erhålla en norm för sin prispolitik erfordras därför, att riksdagen uttalar sig beträffande storleken av den utdelning, som bolaget bör lämna å stamaktierna. Till ökad säkerhet för att sålunda angiven utdelning må kunna lämnas, bör bolaget disponera en vinstregleringsfond. Storleken av en dylik fond synes kunna begränsas till 2 000 000 kronor. I kontraktsförslaget hava utredningsmännen bibehållit bestämmelserna, att bolaget för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader å alla områden av sin verksamhet skall handhava driften på det mest rationella och effektiva sätt. Såsom omtalas å sid. 163, förefinnes en betydande skillnad mellan summan av tillverkningskostnad och nettovinst beträffande av bolaget tillverkade varor och inköpspriset å importvaror i samma prisläge. Ifrågavarande förhållande synes utgöra en maning till Tobaksmonopolets ledning att undersöka, huruvida nämnda skillnad uteslutande beror på att Tobaksmonopolets vara är överlägsen i kvalitet, och att, därest detta visar sig icke vara fallet, fortsätta sina bemödanden att förbilliga tillverkningen, utan att därför hänsynen till varans kvalitet åsidosattes. Fortsatt rationalisering av tillverkningen torde kunna åstadkommas genom

2J6 ytterligare koncentration av driften. Tobaksmonopolets ledning har i visst M l (sid. 152) förklarat sig beredd härtill, och det förhållande, att fabrikerna på sina håll icke äro helt utnyttjade, synes böra föranleda, att nya koncentrationsåtgärder tagas under övervägande. Vid genomförandet av dylika åtgärder bör givetvis hänsyn tagas till de anställdas befogade intressen. Ehuru driftens koncentrering medför, att antalet högre befattningar minskas, synes dock angeläget, att Tobaksmonopolets ledning i tid sörjer för utbildning av sakkunnig personal för viktigare befattningar inom rörelsens olika grenar. I detta sammanhang synes böra framhållas vikten av att bolaget utan att uppgiva centralisationens fördelar bereder de anställdas förmåga av initiativ tillfälle att göra sig gällande. I anledning av det framgångsrika arbete, bolagets ledning hittills nedlagt på ökad användning av maskiner inom tillverkningen, torde man kunna utgå ifrån att även framgent vederbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt denna möjlighet att nedbringa tillverkningskostnaderna. Beträffande bolagets varudistribution torde kunna ifrågasättas, huruvida icke i något fall tobakskontor kan indragas eller ombildas till s. k. utlämningsställe. Vid bolagets upphandling av råtobak synes det s. k. inskrivningsförfarandet, som användes vid inköp i Stockholm av nordamerikansk tobak, böra begränsas till att användas vid inköp av vissa tobakssorter med särskilt stor marknad, och av vilka en avsevärd kvantitet är erforderlig för Tobaksmonopolet. Att formerna för inskrivningen tidigare icke varit tillfredsställande, hava utredningsmännen framhållit för bolagets ledning. Vid den senaste inskrivningen, i oktober innevarande år, har dock en förbättrad metod använts. Bolagets ledning synes böra ägna ytterligare uppmärksamhet åt tillvägagångssättet vid ifrågavarande upphandling. Förfarandet vid inköp av orientalisk tobak synes i vissa avseenden böra undergå förändring. För dylika inköp torde bolaget böra begagna sig av en inköpskommission av minst två personer, vilka handla under gemensamt ansvar. Tillräcklig tid bör anslås för undersökning av marknadsläget och av den saluförda tobakens beskaffenhet. Leveranserna av den köpta tobaken böra underkastas en effektiv kontroll. Vid inköpen av förpackningsartiklar synes bolaget, såsom med fördel skett under de två senaste åren, böra begagna sig av befintlig konkurrens. Undersökningen av bolagets upphandlingsväsen giver utredningsmännen anledning framhålla, att den ställning bolaget intager bör anses medföra en särskild förpliktelse att vaka över att leverantörer till bolaget icke söka begagna sig av illojala affärsmetoder. Förut har omtalats, att tjänstemännen i bolaget äga rätt att inköpa tobaksvaror med viss rabatt. Om det anses lämpligt, att denna förmån bibehålles, synes högre rabatt icke böra beviljas än som åtnjutes av återförsäljarna. Att bolaget för sina insättningsräkningar begagnar sig av bank, hos vilken ränta å insättningar erhålles, synes lämpligt. Beträffande bolagets bank-

217 affärer i utländska valutor lära hinder icke möta, att bolaget anlitar riksbanken. 10.

L e v e r a n s av t o b a k s s k a t t e n .

Enligt gällande bestämmelser skall Tobaksmonopolet före utgången av värje månad till statskontoret inleverera de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående månad uppburit stadgad licensavgift. Tobaksmonopolet verkställer ifrågavarande skatteleverans den 29 i varje månad. Under år 1927 utgjorde det inlevererade beloppet i genomsnitt fem miljoner kronor i månaden. Det synes utredningsmännen önskvärt, att ifrågavarande skattemedel tidigare än som nu sker tillföras statsverket. Utredningsmännen föreslå därför, att bolaget den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret skall inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad. Den beräkning av tobaksskatten, som härvid förutsattes, kan endast bliva approximativ och bör göras med iakttagande av sådan försiktighet, att det vid nämnda tidpunkter inbetalade beloppet icke visar sig överstiga en tredjedel av månadens skattebelopp. I samband med inbetalningen näst sista dagen i månaden bör slutlig avräkning äga r u m beträffande leveransen av nästföregående månads tobaksskatt. Vid denna inbetalning bör även avdrag göras för det belopp, som skall tillgodoföras bolaget för inköp av svensk tobak under nästföregående månad. Slutavräkningen bör vara å bolagets vägnar avgiven av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn.

Kontraktsfo sl et ^ y

Utredningsmännen hava förvissat sig, att med hänsyn till Tobaksmonopolets likviditet hinder icke möter mot den föreslagna framflyttningen av tidpunkten för skatteleveranserna.

11.

A v s k r i v n i n g a r och fonderingar.

Enligt nuvarande bestämmelser skall å byggnader årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10 procent. Å den så kallade monopolrätten (sid. 68) skall avskrivning icke äga rum. Då avskrivningsprocenten beträffande inventarier visat sig något för låg, föreslå utredningsmännen, att densamma förhöjes till 15 procent. Monopolrätten, som närmast utgör en goodwillpost, är bokförd till 38 000 000 kronor. Bestämmelsen, att avskrivning icke skall äga rum å monopolrätten, torde hava föranletts därav, att man ville undvika den minskning av utdelningen, som en dylik avskrivning skulle hava kunnat medföra. Om man bortser från det bokförda värdet av monopolrätten, synas stamaktierna, som ägas av staten, även med hänsyn tagen till övervärdet å lagret icke vara

Kontraktsförslaget § 16.

218 värda sitt nominella belopp. Tobaksmonopolets tillgångar och skulder skulle således för närvarande icke kunna övertagas av statsverket utan förlust. Utredningsmännen föreslå, att förbudet mot avskrivning å monopolrätten icke bibehålles. Emellertid synes någon avskrivningsplan icke böra fastställas, utan avskrivningar böra ske efter prövning i varje särskilt fall. Såsom framgår av det följande, föreslå utredningsmännen, att viss avskrivning å monopolrätten må äga rum med användning av fondmedel. Enligt nu gällande bestämmelser om fondering skall till reservfonden årligen avsättas 10 procent av årsvinsten, intill dess reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet. Sitt maximibelopp uppnådde reservfonden redan år 1921. Till pensionsfond må genom bolagsstämmas beslut avsättning kunna äga r u m av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent. Enligt 1926 års tilläggsöverenskommelse till kontraktet den 12 februari 1915 må i övrigt, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5 000 000 kronor, jämväl till andra fonder. I riksdagens skrivelse den 16 februari 1926, vari meddelades, att riksdagen bifallit förslaget att bereda Tobaksmonopolet sistnämnda rätt till fondavsättning, uttalades, att det syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke vid utgången av avtalstiden en anordning kunde träffas, som tillförsäkrade staten omedelbar dispositionsrätt till de medel, som med de föreslagna bestämmelserna skulle komma att fonderas hos bolaget. Utredningsmännen ha icke funnit nödigt att föreslå införandet av bestämmelser angående avsättning till fonder. Tobaksmonopolets bolagsstämma, på vilken Kungl. Maj:t, såsom innehavare av stamaktierna, genom sitt ombud har beslutanderätt, skall sålunda äga frihet att träffa avgörande rörande dylik avsättning. I det föregående ha utredningsmännen uttalat den mening, att det vore lämpligt, att bolaget disponerar över en vinstregleringsfond å högst 2 000 000 kronor. Genom en försäkringsteknisk utredning bör undersökas, huru stor bolagets pensionsfond bör vara för att möta bolagets samtliga pensionsförpliktelser. Möjligen kan därvid visa sig, att ytterligare avsättning till pensionsfonden bör äga rum. Vidare ifrågasattes av utredningsmännen (sid. 222), att avsättning må ske till en fond, vars avkastning skulle användas till understöd åt före detta handelsresande inom tobaksbranschen. Slutligen må erinras, att bolaget avsatt en fond för understöd till vissa tobakshandlare. Man kan förutsätta, att denna fond bibehålles. Utöver vad nu nämnts, synes bolaget icke komma att hava behov av fondering. Förutom reservfonden, pensionsfonden och fonden till förmån för vissa tobakshandlare utgjorde bolagets fondmedel efter disposition av 1927 års vinst:

219 vinstregleringsfond dispositionsfond prisregleringsfond för utländska valutor

kronor » » kronor

5 000 000 3 857 72(5 113 000 8 970 726

vartill kommer ett övervärde å råtobakslagret, utgörande, om lagret värdesättes efter 1915 års pris, minst » 5 822 000 och om värderingen sker efter marknadsläget, ett avsevärt högre belopp. Summa kronor 14 792 726 Av sistnämnda belopp skulle således såsom vinstregleringsfond bibehållas : ^_ 2 000 000 Av återstoden kronor 12 792 726 skulle enligt utredningsmännens förslag avsättning äga rum till fonden till förmån för vissa f. d. handelsresande, och, i den mån så visade sig behövligt, till pensionsfonden. Vid ovanstående uppställning har hänsyn icke tagits till de medel, som kunna komma att fonderas med användning av 1928 och 1929 års vinster. Enligt utredningsmännens förslag skall preferensaktiekapitalet nedsättas från 17 000 000 till 1 000 000 kronor, och bolaget har således att för inlösen av preferensaktier verkställa en utbetalning av 16 000 000 kronor. För sådant ändamål måste bolaget upplåna viss del av nämnda belopp, medan för återstoden likvida medel finnas disponibla. Med hänsyn till ovannämnda riksdagsuttalande synes det utredningsmännen lämpligt, att bolaget upplånar det belopp, 12 000 000 kronor, som erfordras för inlösen av pensionsförsäkringsfondens preferensaktier, och att återstoden, 4 000 000 kronor, utbetalas med användning av banktillgodohavanden. Det torde, såsom förut nämnts, böra undersökas, huruvida icke nämnda upplåning kan verkställas hos pensionsförsäkringsfonden. Utredningsmännen ha i det föregående (sid. 217) föreslagit, att Tobaksmonopolet skall till statsverket inleverera tobaksskattemedel redan samma månad som de uppbäras, medan leveransen för närvarande sker i slutet av nästföljande månad. Tillämpas den föreslagna anordningen från och med ingången av 1930, kommer bolaget att under första halvåret 1930 inbetala tobaksskatt för sju månader, nämligen såväl för december 1929 som för januari—juni 1930, och statsverket kommer härigenom att ifrågavarande budgetår tillföras en extra inkomst av dylika skattemedel av omkring 5 000 000 kronor. Enligt vad utredningsmännen inhämtat, torde bolaget för närvarande (oktober 1928) utan men för sin likviditet kunna avvara ett belopp av omkring 10 000 000 kronor, och det torde kunna antagas, att detta belopp alltjämt finnes till förfogande vid oktrojtidens utgång. Till följd av nyssnämnda anordning beträffande skatteleveranserna komma omkring 5 000 000 kronor av de disponibla medlen att tagas i anspråk. Av återstående 5 000 000 kronor skola enligt utredningsmännens förslag 4 000 000 kronor användas

220 för ovannämnda inlösen av preferensaktier. Utöver dessa utbetalningar å sammanlagt 9 000 000 kronor kan bolaget således, med bibehållande av likvid ställning, utbetala 1 000 000 kronor, och synes detta belopp, med användning av bolagets fondmedel, böra utbetalas till statsverket. Enligt förslaget till ändringar i bolagsordningen för Tobaksmonopolet kommer utdelningen å stamaktierna icke längre att stå i viss relation till utdelningen å preferensaktierna, och utbetalningen till statsverket av ifrågavarande belopp synes, sedan ändringarna i bolagsordningen trätt i kraft, lämpligen kunna äga rum i form av utdelning å stamaktierna. Vad som återstår av bolagets fondmedel, sedan nämnda utbetalning till statsverket av 1 000 000 kronor ägt rum, och sedan avsättning skett till fonden till förmån för vissa f. d. handelsresande och, om så visar sig behövligt, till pensionsfonden, synes böra användas för avskrivning å monopolrätten. I detta sammanhang vilja utredningsmännen erinra, att de såsom alternativ ifrågasatt, att preferensaktiekapitalet fastställes till 5 000 000 kronor. Skulle detta alternativ föredragas, erfordras icke förutnämnda utbetalning av 4 000 000 kronor för inlösen av preferensaktier, och detta belopp skulle i stället kunna disponeras såsom ytterligare utdelning å stamaktiekapitalet. Under denna förutsättning skulle således statsverket av fondmedel såsom utdelning erhålla ett belopp av 5000000 kronor. Det belopp, som finnes till förfogande för avskrivning å monopolrätten, skulle i dylikt fall minskas med 4 000 000 kronor. 12,

R e g l e r i n g av f ö r h å l l a n d e t v i d oktrojtidens utgång.

KontraktsförSkulle Tobaksmonopolet icke erhålla förnyad oktroj efter den 31 december slaget § 19. i935 9 b ö r a dess fastigheter, inventarier, varulager m. m. övertagas av den nya utövaren av statens tobaksmonopol. Likaledes bör denne i den mån så lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, bör i den mån överenskommelse ej kan träffas hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän. 13.

Ikraftträdande.

KontraktsförDet nya kontraktet skall träda i tillämpning den 1 januari 1930. Dock slaget § 22. s^0i& v i s s a föreskrifter, på sätt i förslaget angives, iakttagas från dagen för kontraktets slutande. 14.

T o b a k s m o n o p o l e t s s t ä l l n i n g till h a n d e l n m e d t o b a k s v a r o r .

Vid införandet av monopol å tobakstillverkningen lämnades handeln med tobaksvaror fri. För importens vidkommande innebar detta, att varje tobakshandlare hade rätt att i obegränsad myckenhet införa tobaksvaror, varvid han dock, förutom tull, hade att erlägga en licensavgift, utgörande dels tobaksskatt, dels ett belopp, motsvarande vad Tobaksmonopolet pålägger vara med samma försäljningspris för täckande av sina omkostnader samt

221 vinst. Genom denna belastning å importen skulle Tobaksmonopolets ekonomi bliva oberoende av importens storlek. Genom 1922 års tilläggsskatt å tobaksvaror infördes en ytterligare merbelastning å importen, vilken dock sedan avsevärt modifierats. Därjämte har Tobaksmonopolets andel av licensavgiften sänkts. Såsom framgår av tabellerna å sid. 172 äro dock alltjämt importerade cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter, även bortsett från Tobaksmonopolets andel av licensavgiften, hårdare belastade än inom landet tillverkade varor. Inom importen har inträtt en förskjutning, i det att detaljhandlarna börjat införa tobaksvaror i större utsträckning än tidigare varit fallet. Detaljhandlarna har möjlighet att hålla lägre pris än grossisten, och detaljhandlaren gynnas i konkurrensen med grossisten av det förhållande, att större delen av belastningen å importerade tobaksvaror beräknas i procent av försäljningspriset. En differens mellan grossists och detaljhandlares inköps- och försäljningskostnader blir alltså förstorad genom sättet för beskattningen. Då importen, räknat efter värdet, sedan år 1922 varit ungefär oförändrad, har mot den stegrade detaljistimporten svarat en minskning av importen en gros. Nu angivna förhållanden — importens belastning och förskjutningen inom densamma — ha vållat engrosimportörerna svårigheter och föranlett deras krav på ersättning för intrång i verksamheten. Av engrosimportörerna har framförts tanken på inrättandet av ett importmonopol, varvid importörerna skulle inlösas. Därigenom skulle importen såsom regulator å Tobaksmonopolets tillverkning förlora i effektivitet. Den fria importen åstadkommer emellertid ett jämförelsematerial, som möjliggör en önskvärd kontroll beträffande de inom landet tillverkade tobaksvarornas kvalitet och tillverkningskostnader. Utredningsmännen få i detta sammanhang hänvisa till redogörelsen å sid. 161 o. ff. Engrosimportörerna ha även framfört önskemål om restitution i vissa fall av erlagd licensavgift, d. v. s. tobaksskatt och avgift till Tobaksmonopolet. Dylik restitution önskas bland annat vid prisnedsättning å importerad vara, varvid restitution alltså skulle lämnas beträffande det licensbelopp, som svarar mot prisnedsättningen. Bland annat med hänsyn till de konsekvenser beträffande andra näringsgrenar, som beviljandet av en dylik restitution skulle kunna medföra, har den emellertid icke ansetts böra ifrågakomma. Därtill kommer, att importör genom användande av tobaksskattelager har möjlighet att för varje gång till licensering anmäla endast så stora partier, som han finner lämpligt. För Tobaksmonopolet medför nuvarande förfaringssätt ingen olägenhet, enär Tobaksmonopolet erlägger skatt å såväl inhemska som importerade tobaksvaror först efter försäljningen och på grundval av försäljningsvärdet. Slutligen ha importörerna även uttalat sig för inrättandet av en instans, dit de kunna framföra sina önskemål i händelse av bristande tillmötesgående från Tobaksmonopolets sida. Utredningsmännen få i detta avseende hänvisa till sitt förslag angående omorganisation av Tobaksmonopolets revision. Enligt nämnda förslag skola till revisionen kunna ingivas fram-

222 ställningar, jämväl från utomstående, berörande bolagets förvaltning och således även i fråga om bolagets förhållande till importhandeln. F r å n tobaksimportförsäljareföreningen, som utgör en sammanslutning av handelsresande och platsförsäljare inom engrosimporten av tobaksvaror, har till utredningsmännen framförts önskan om beviljandet av ersättning åt n ä m n d a yrkeskategori för minskat arbetstillfälle. Antalet handelsresande och platsförsäljare inom nämnda bransch torde för närvarande icke utgöra mera än ett 40-tal. Med hänsyn till att det gäller personer i svag ekonomisk ställning, torde billighetsskäl tala för att någon hjälp i ömmande fall lämnas åt de handelsresande och plats försäljare i tobaksbranschen, vilkas existensmöjligheter försvårats genom införandet av statsmonopol och den därav föranledda belastningen a v importen. Det synes lämpligt, att Tobaksmonopolet för understöd till dylika personer, vilka innehade anställning såsom resande eller platsförsäljare redan vid monopolets införande men nödgats eller nödgas lämna sin anställning på grund av befattningens indragning, avsätter en fond, av vilken endast avkastningen skulle tagas i anspråk. Utredningsmännen erinra, att Tobaksmonopolet, jämlikt godkännande av 1926 års riksdag, avsatt en fond å 600 000 kronor, av vars avkastning understöd i vissa fall lämnas åt f. d. specialtobakshandlare. För n u ifrågavarande ändamål synes en fond av mindre storlek kunna vara till fyllest. Förslag till närmare bestämmelser rörande beviljandet av dylika understöd torde böra utarbetas av Tobaksmonopolets styrelse. I konkurrens med Tobaksmonopolet erbjuda importörerna återförsäljarna hög rabatt samt kredit. Genom inköpet av Aktiebolaget Havannamagasinet år 1921 förskaffade sig Tobaksmonopolet möjlighet att genom ett dotterbolag erbjuda återförsäljarna liknande förmåner. Havannamagasinet har särskilt sökt bereda avsättning åt Tobaksmonopolets cigarrer i prislägen, överstigande medelpriset. Närmare uppgifter om Havannamagasinets rörelse lämnas å sid. 185 o. ff. Tobaksmonopolet har således sedan nämnda år haft tvenne försäljningsorganisationer, vilka arbetat efter olika rabatt- och kreditprinciper. Havannamagasinets konkurrens torde emellertid ha träffat icke blott importvarorna utan även Tobaksmonopolets standardvaror och s. k. specialmärken. E h u r u Havannamagasinets försäljning huvudsakligen avsett dyrare märken, har bolaget fört i handeln även 20-öres cigarrer. Förutom grosshandel har Havannamagasinet även drivit detaljhandel och därvid konkurrerat icke blott med enskilda tobakshandlare utan även med Tobaksmonopolets butiker. Såväl i Stockholm som i Göteborg ha Tobaksmonopolet och Havannamagasinet försäljningsställen i omedelbar närhet av varandra. Beträffande det ekonomiska resultatet av Havannamagasinets drift och företagets betydelse för Tobaksmonopolets ekonomi hänvisas i övrigt till redogörelsen å sid. 185. Havannamagasinets verksamhet innebär en dualism inom försäljningen, som för Tobaksmonopolet synes medföra onödiga merkostnader och dessutom

223 förhindrar ett planmässigt ordnande av försäljningsverksamheten. E n inflyttning av den av Havannamagasinet drivna rörelsen inom Tobaksmonopolets organisation torde kunna medföra avsevärda fördelar. Tobaksmonopolets tobakskontor kunna därefter ombesörja distributionen av bolagets samtliga märken, och reklam- och försäljningsverksamheten kan ställas under enhetlig ledning. Med hänsyn till nu anförda synpunkter föreslå utredningsmännen, att Havannamagasinet såsom självständigt företag avvecklas. För övertagande av dess engrosverksamhet torde böra inrättas en särskild avdelning inom Tobaksmonopolet, vilken under vederbörande försäljningschefs överinseende handlägger försäljningen av vissa märken i högre prislägen, speciellt avsedda för konkurrensen med importerade tobaksvaror. Vid ifrågavarande försäljning böra med tillgodogörande av erfarenheten från Havannamagasinets verksamhet sådana rabatt- och kreditförmåner beviljas, att en effektiv konkurrens möjliggöres. I detta sammanhang vilja utredningsmännen framhålla, att tillverkningen av de märken, beträffande vilka högre rabatt skall lämnas, i genomsnitt bör vara så kalkylerad, att försäljningen av desamma lämnar skälig vinst. Tobaksmonopolets praxis att i konkurrensen med importhandeln söka trygga avsättning för sin tillverkning genom s. k. reklamavtal (sid. 190) synes böra upphöra. Såsom omtalats å sid. 183, driver Tobaksmonopolet självt försäljning i fyra butiker, två i Stockholm, en i Göteborg och en i Uppsala. Principiellt synes bolaget böra avhålla sig från konkurrens med detaljhandlarna. E t t drivande av egna butiker synes motiverat uteslutande ur reklamsynpunkt och bör ske i mycket begränsad omfattning. Härav följer, att flertalet av Havannamagasinets butiker böra avvecklas. Så bör även ske beträffande Tobaksmonopolets butik vid Hornsgatan i Stockholm. Någon förhöjning av rabatten å Tobaksmonopolets standardvaror erfordras icke för avsättningen av varorna. Den skulle antagligen icke heller vara till gagn för detaljhandlarna, då den sannolikt skulle medföra, att deras antal komme att ökas. Detaljhandlarna ha visserligen framfört tanken att begränsa antalet återförsäljare, men en sådan begränsning kan, såsom erfarenheten visat, på grund av konkurrensen med importvarorna icke verksamt främjas av Tobaksmonopolet medelst restriktioner vid beviljandet av rabatt till nya återförsäljare och torde över huvud icke kunna genomföras inom ramen för gällande lagstiftning. Tobakshandlarna hava framfört önskemål om särskilda för »yrkestobakshandlarna» reserverade specialmärken. Vid bedömandet av denna och andra försäljningsfrågor bör Tobaksmonopolet, så långt bolagets intresse medgiver, tillmötesgå återförsäljarnas önskningar.

224 15.

Kontraktsförslagets uppställning.

Såsom bilagor nr 4—7 äro avtryckta kontraktet mellan staten och Tobaksmonopolet den 12 februari 1915 samt tilläggsavtalen till nämnda kontrakt av åren 1916, 1924 och 1926. Ett tilläggsavtal av år 1922 upphävdes genom tilläggsavtalet av år 1924. E n del av bestämmelserna i nu gällande avtal ha tillkommit för att reglera förhållanden, som hade samband med monopolets införande, exempelvis ersättningsfrågor och monopolbolagets finansiering, och hava icke längre någon tillämpning. De ha därför uteslutits vid uppgörandet av förslag till nytt kontrakt. Andra bestämmelser ha uteslutits enligt i det föregående lämnad motivering. Nedan angivas de bestämmelser, som sålunda uteslutits, varjämte meddelas, vilka bestämmelser i kontraktsförslaget, som motsvara bestämmelser i gällande avtal. Motsvarande bestämmelser återfinnas i kontraktsförslaget

Kontraktet den 12 febr. 1915

§ 1 §§ 2 — 4 if 5 § 6 § 7 § 8 § 9 § 10 § 11 § 12 § 13 § 14 § 15 Tilläggsavtalet av 1916

§ 1 §§ 4 o. 7 § 5

A n m ä r k n i n g a r

mom. B har uteslutits ha uteslutits hänvisning till § 43 i monopolförordningen har uteslutits

§ 4 § 16 har uteslutits § 6 § 13 § 21 § 20 § 1 har uteslutits ,

Samtliga bestämmelser

.

ha uteslutits

Tilläggsavtalet av 1924

§ § § § § §

1 2 3 4 5 6

§ § § § §

8 7 5 5 4 har uteslutits

Tilläggsavtalet av

Bestämmelsen i avtalet har uteslutits Uppsägning av nu gällande kontrakt skall äga rum före den 1 juli 1929. I det nya kontraktet har bestämmelse om viss uppsägningstid icke ansetts erforderlig.

225 Bilaga 1.

Förslag till kontrakt angående upplåtande åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet av rättighet att utöva statens tobaksmonopol. § 1. Med föranledande av 1 § i förordningen den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket upplåter Kungl. Maj:t å svenska statens vägnar härmed för en tid av sex år från och med den 1 januari 1930 till och med den 31 december 1935 åt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet (här nedan kallat bolaget) utövandet av staten uteslutande tillkommande rättighet att i riket tillverka tobaksvaror med de rättigheter och skyldigheter, som därmed följa, och med iakttagande av de undantag och begränsningar, som i nyssnämnda förordning stadgas. För upplåtelsen skola i övrigt följande villkor gälla. § 2.

Bolaget utfäster sig att, så snart ske kan, genomföra de ändringar i sin bolagsordning, som härvid fogad bilaga utvisar. § 3.

Bolaget må icke idka annan rörelse än sådan, som avser tobak och tobaksvaror eller tillverkning av förbrukningsartiklar, som erfordras för rörelsen. Bolagets rörelse bör utövas i egen drift. § 4.

Det åligger bolaget: att under den tid, kontraktet gäller, utöva statens tobaksmonopol på sätt förutsattes i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket och därvid noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt nämnda förordning åligga monopolets utövare; att vid inköp, tillverkning och försäljning av tobaksvaror bedriva verksamheten på sådant sätt, att leverantörers och återförsäljares berättigade handelsintressen tillgodoses, att garanti vinnes för varor av god och jämn beskaffenhet, att behörig hänsyn tages till den konsumerande allmänhetens 15 — 8 510.

Monopolkontrolliitredningen.

226 smak och vanor, och att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag; att vid försäljning av tobaksvaror tillämpa sådana prissättningsgrunder att, under beaktande av önskvärdheten att undvika allt för ofta återkommande ändringar i prissättningen, bolaget icke beredes större inkomst av rörelsen, än att bolaget efter avskrivning och avsättning till fonder, i den mån sådan avsättning må förekomma, med säkerhet må kunna lämna vederbörlig utdelning å aktiekapitalet, och att vid prissättningen tillse, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna; samt att, för vinnande av största möjliga besparing av omkostnader, å alla områden av sin verksamhet handhava rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt. § 5. För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade, vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket importeras för försäljning, skall bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser. Bolaget skall den 10, 20 och näst sista dagen i varje månad till statskontoret inleverera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den skatt å tobaksvaror, som kan beräknas belöpa för samma månad. I samband med den skatteleverans, som verkställes näst sista dagen i månaden, skall slutlig avräkning äga rum mellan staten och bolaget beträffande de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget under nästföregående månad uppburit den i 22 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och slutavräkningen för varje månad skall vara åtföljd av å nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar avgiven av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt av revisionens ordförande och jourhavande revisorn. Vid skatteleveransen näst sista dagen i månaden göres avdrag för det belopp, som, enligt vad därom är särskilt stadgat, skall tillgodoföras bolaget för inköp under nästföregående månad av inom riket odlad tobak. Detta belopp skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet av varan. § 6.

Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som därom äro eller varda utfärdade, inlösa tobak, tobaksvaror, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarrett-

227 hylsor, som förklaras förbrutna eller till kronan överlåtits enligt § 27 mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets försorg å auktion försäljas. § 7.

Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt. För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket stadgas, åligger det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen för att utdelas till rikets tullkamrar erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda uppgifter om de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning. § 8. Bolaget förbinder sig att, i den mån utbetalning från statsverket ägt rum, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten kontant gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer eller enligt däremot svarande stadganden. § 9. Bolaget förbinder sig att, så snart ske kan, nedsätta sitt aktiekapital genom inlösen av samtliga preferensaktier ävensom att inbjuda de intressenter, som av Kungl. Maj:t anvisas, till teckning av nya preferensaktier i bolaget till ett belopp av 1 000 000 kronor. Staten skall hava rätt att, därest den påfordrar och erbjuder lika förmånliga villkor, som vid upplåning hos annan kunna erhållas, lämna bolaget lån för inlösen av preferensaktier ävensom övrig kredit intill det belopp, av vilket bolaget har mera stadigvarande behov. § 10. För åvägabringande av planmässigt samarbete mellan bolagets olika verksamhetsgrenar skall finnas en beredning, direktörsrådet. Rådet består av ordföranden i bolagets styrelse, tillika ordförande i rådet, en ledamot, som styrelsen inom sig utser, tillika vice ordförande i rådet, samt verkställande direktören i bolaget, varförutom den eller de avdelningschefer, på vilkas handläggning ärendet ankommer, deltaga i rådets överläggningar men icke i dess beslut. Rådet skall dels söka åstadkomma nödig enhetlighet rörande inköp, pris-

228 sättning och saluförande av viktigare, varuslag, dels ock avhandla frågor rörande tjänstemäns och arbetarepersonals avlöningar och arbetsvillkor samt i övrigt alla spörsmål av större betydelse för bolagets handhavande av dess verksamhet. Åtgärd i strid mot något av rådet gjort uttalande må icke vidtagas av verkställande direktören eller annan, med mindre styrelsen godkänner den ifrågasatta åtgärden. Vid rådets sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga styrelseledamöter och revisorer. § 11. Bolaget förbinder sig att bereda revisionens ordförande och jourhavande revisorn tillfälle att närvara vid alla sammanträden med styrelsen och direktörsrådet, § 12. 1. Bolaget åtager sig att med belopp, som fastställas av Kungl. Maj:t, gälda ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna samt till de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna. 2. Bolaget må ej för å bolagsstämma utsedd styrelseledamot och suppleant bestämma högre ersättning än av Kungl. Maj:t fastställts för av Kungl. Maj:t utsedd styrelseledamot och suppleant. § 13. Bolaget skall till revisorernas disposition ställa erforderliga penningmedel att av dem användas för anordnande av sifferrevision och övrig kontroll, som de pröva nödig. § 14. Bolaget må ej självt eller genom dotterföretag efter denna dag utan Kungl. Majrts medgivande förvärva aktie eller annan delaktighet i annat företag. § 15. Bolaget må ej efter denna dag sluta avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, utan så är, att minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i bolagets styrelse biträda beslut därom; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. § 16. 1. Bolaget må årligen avskriva å byggnaders anskaffningsvärde högst två procent och å inventariers anskaffningsvärde högst femton procent, med iakttagande av att, sedan anskaffningsvärdet till fullo avskrivits, vidare av-

229 skrivning ej må ske. För ytterligare avskrivningar, som ej enligt lag skola ske, fordras Kungl. Majrts medgivande. 2. Skulle den till utdelning tillgängliga årsvinsten ej förslå till fem pro" cents utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel tillgodoföra bolaget så stort belopp, som erfordras för att utdelning å preferensaktierna av fem procent må kunna ske. § 17. Bolaget må ej efter denna dag utan Kungl. Maj:ts medgivande vidtaga eller biträda åtgärd, varigenom bolagets inflytande över dotterbolags rörelse och verksamhet förminskas. § 18. Bolaget förbinder sig att tillse: att efter denna dag ändring i dotterbolags ordning icke vidtages utan Kungl. Maj:ts medgivande; att minst två av ledamöterna i varje dotterbolags styrelse utses bland de av Kungl. Maj:t tillsatta ledamöterna i bolagets styrelse; att de av Kungl. Maj:t tillsatta revisorerna hos bolaget jämväl utses till revisorer hos dotterbolagen samt beredas tillfälle närvara vid alla sammanträden med styrelserna för dotterbolagen; att dotterbolag, för vinnande av största möjliga besparing, å alla områden av sin verksamhet handhar rörelsen och anordnar driften på det mest rationella och effektiva sätt; att efter denna dag dotterbolag icke utan särskilt medgivande från bolaget ikläder sig förpliktelser, som kunna medföra avsevärda utgifter, eller verkställer mera betydande kapitalplaceringar; att av dotterbolag ej verkställas avskrivningar i vidare mån än enligt de bestämmelser, som enligt § 16 mom. 1 gälla för bolaget; samt att den vinst å dotterbolags rörelse, som kan återstå, sedan avsättning till fonder blivit gjord, icke användes för annat ändamål än till utdelning åt aktieägarna i överensstämmelse med gällande bolagsordning. § 19. Därest annan än bolaget erhåller rättighet att utöva statens tobaksmonopol för tid efter den 31 december 1935, skall den nye innehavaren berättigas och förpliktas att övertaga bolagets för rörelsens bedrivande erforderliga tillgångar, såsom varulager, fastigheter, inventarier, förbrukningsartiklar, recepter m. m., liksom även förpliktas att, i den mån sådant lämpligen kan ske, bibehålla hos bolaget anställd personal. Vid överlåtelse, som nu sagts, skall värdering av tillgångar, som ifrågakomma till övertagande, i den mån överenskommelse ej kan träffas, hänskjutas till avgörande enligt lagen om skiljemän.

230 § 20. De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må icke utan statens samtycke å annan överlåtas. § 21. Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen av detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt lagen om skiljemän. § 22. Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning från och med den 1 januari 1930. § 23. Av detta kontrakt äro två exemplar upprättade och mellan parterna utväxlade.

231 Bilaga 2.

Förslag till ändringar i bolagsordningen för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. § 6. Aktiebreven — — — — tillstånd. Preferensaktiekapitalet skall utgöra högst 17 000 000 kronor. Alla — — — — staten. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst med fem procent å preferensaktiebeloppet. Därutöver skola preferensaktierna icke medföra någon rätt till utdelning. Upplöses bolaget, skola ägarna av preferensaktier hava företrädesrätt framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av akties nominella värde jämte utdelning, i den mån sådan ej guldits. § 7. 1. Bolagets styrelse består av åtta ledamöter med fyra suppleanter för dem. 2. Kungl. Maj:t utser fyra ledamöter i styrelsen, därav en såsom ordförande och en såsom vice ordförande, samt två suppleanter, övriga styrelseledamöter och suppleanter utses å ordinarie bolagsstämma. Såväl ledamöter som suppleanter utses för två år i sänder, så att två ledamöter och en suppleant bland de av Kungl. Maj:t utsedda och likaledes två ledamöter och en suppleant bland de å bolagsstämma utsedda avgå varje år; och skola i följd härav, när styrelseledamöter och suppleanter utses år 1930, av Kungl. Maj:t två ledamöter och en suppleant samt å bolagsstämma likaledes två ledamöter och en suppleant utses för blott ett år. Därest styrelseledamot eller suppleant avgår före utgången av den tid, för vilken han blivit utsedd, skall i hans ställe annan utses för den återstående tiden. Styrelsen utser verkställande direktör för bolaget. 3. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden i regel minst en gång i månaden och eljest så ofta ärendenas behandling det fordrar. Sammanträde skall ock utlysas, när minst två styrelseledamöter det påkalla. Kallelse till sammanträde jämte föredragningslista skall i god tid tillställas samtliga ledamöter och suppleanter. 4. Därest såväl ordföranden som vice ordföranden äro förhindrade att närvara vid styrelsesammanträde, skall ordet föras av annan bland de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna.

232 Styrelsen är beslutför, när fyra av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda, finnas tillstädes. Frågor av större betydelse skola, därest minst två ledamöter så påfordra, behandlas vid två styrelsesammanträden. Vid lika röstetal äger ordföranden utslagsröst. Beslut om avtal, som innefattar åtagande för längre tid än den, för vilken monopolrättigheten upplåtits åt bolaget, är ej giltigt, med mindre det biträdes av minst tre av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna; dock må utan hinder härav hyresavtal slutas till fardag, som infaller näst efter utgången av nämnda tid. 5. Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll, varav avskrift omedelbart efter justeringen tillställes samtliga revisorer. § 9. 1. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper skall finnas en revision, bestående av fem revisorer jämte lika många suppleanter. 2. Å ordinarie bolagsstämma utses årligen en revisor och en suppleant för tiden till och med nästa ordinarie bolagsstämma. Kungl. Maj:t äger utse två revisorer och två suppleanter för tiden från en ordinarie bolagsstämma till och med den ordinarie bolagsstämman två år därefter. Av dessa revisorer förordnar Kungl. Maj:t den ene att vara revisionens ordförande och den andre att vara jourhavande revisor; och må till jourhavande revisor endast förordnas av handelskammare auktoriserad revisor. Eiksdagens kamrar äga årligen var för sig utse en revisor och en suppleant för tiden från den ordinarie bolagsstämman under löpande kalenderår till och med nästa ordinarie bolagsstämma. 3. Revisionen sammanträder på kallelse av ordföranden minst en gång varje kalenderkvartal och eljest, då ordföranden eller minst två revisorer anse det erforderligt. 4. Vid revisionens sammanträden skall föras protokoll. § 10. Ersättningar till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna, styrelsesuppleanterna och revisorerna samt de av riksdagens kamrar utsedda revisorerna bestämmas av Kungl. Maj:t. § 11. Bolagets räkenskaper skola för varje kalenderår i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 mars påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balans-

233 räkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 april böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. § 11 a. Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom, av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade genom öppen omröstning sig emellan välja ordförande vid stämman. § 12. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året före april månads utgång. Å denna — lyftas. 4. Val av styrelseledamöter och suppleanter. 5. Val av en revisor och en suppleant. 6. Bestämmande av ersättningar åt de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt den revisor, som utses å bolagsstämma.

234 Bilaga

3.

Förslag till avtal angående preferensaktiekapitalet i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Sedan svenska staten i kontrakt med Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet för en tid av sex år från och med den 1 januari 1930 till och med den 31 december 1935 åt bolaget upplåtit rätt att utöva statens tobaksmonopol, i vilket kontrakt bolaget utfäst sig att inlösa nuvarande preferensaktier och inbjuda till teckning av nya preferensaktier i bolaget till ett antal av 10 000 stycken, vardera lydande å 100 kronor, eller tillhopa 1 000 000 kronor, samt nämnda aktieteckning nu ägt rum; har mellan svenska staten, å ena, samt undertecknade såsom preferensaktieägare i Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, å andra sidan, träffats följande avtal: § 1. I fråga om den rätt, som utöver vad bolagsordningen innehåller tillkommer ifrågavarande preferensaktier, gäller vad i kontraktet den mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet stadgas. § 2.

Preferensaktieägarna tillförsäkra statsverket rätt att, när helst Kungl. Maj:t så påfordrar, till parikurs inlösa samtliga ifrågavarande preferensaktier eller det antal därav, Kungl. Maj:t bestämmer, jämte kuponger, som ej förfallit till betalning, med tillägg av fem procents ränta, i den mån sådan ej genom utdelning guldits. § 3.

Preferensaktieägarna förbinda sig att icke överlåta aktierna till annan än statsverket eller den Kungl. Maj:t godkänner såsom innehavare av aktierna. Vid överlåtelse av aktie till annan än statsverket skall preferensaktieägare tillförbinda ny innehavare att underkasta sig de förpliktelser, detta avtal innehåller.

235 § 4.

Preferensaktieägarna förbinda sig att deponera ifrågavarande aktier, in bianco transporterade, hos Sveriges riksbank under förbud för banken att annat än med Kungl. Maj:ts medgivande och på villkor, som Kungl. Maj:t må bestämma, utlämna aktierna. § 5. Av detta avtal äro två exemplar upprättade, av vilka svenska staten tagit ett och N. N. för preferensaktieägarnas räkning ett.

236 Bilaga

4.

Kontrakt av den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet (i det följande benämnt bolaget). § 1. Mom. A. Staten upplåter till bolaget för den tid, detta kontrakt gäller, den jämlikt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket staten tillkommande rätten: att inom riket tillverka tobaksvaror, att till riket införa tobak och tobaksvaror, att till riket införa specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor, att inom riket tillverka dylika specialmaskiner och specialverktyg samt cigarrettpapper och cigarretthylsor, att innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara samt att innehava omförmälda specialmaskiner och specialverktyg, allt med iakttagande av de undantag och de begränsningar, som i nyssnämnda förordning stadgas. Mom. B. Staten överlåter till bolaget den egendom, som staten förvärvar i enlighet med förordningen om vad iakttagas skall vid införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. § 2. För vad staten enligt § 1 upplåter och överlåter erlägger bolaget likvid med belopp, motsvarande vad staten på grund av bestämmelserna uti den i § 1 mom. B angivna förordning får utbetala i inlösen, ersättning och understöd så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissionernas arbete ävensom vad staten får vidkännas i kostnader för bolagets bildande samt för inkassering av de varufordringar, varom i 4 § 6 mom. nämnda förordning sägs. I likviden skola ingå stamaktier till parikurs till belopp av 18 000 000 kronor; dock att, där hela likvidsumman överstiger 40 000 000 kronor, staten skall vara skyldig att ytterligare mottaga stamaktier till parikurs för det belopp, varmed likvidsumman överstiger 40 000 000 kronor. Det övriga av likvidsumman skall erläggas kontant, i den mån som utbetalning från statsverket ägt rum.

237 § 3. För fullgörande av den i § 2 omförmälda kontanta likvid upptager bolaget ett obligationslån å 20 000 000 kronor, löpande med 5 procents årlig ränta. Lånet skall kunna konverteras efter 10 år och skall amorteras under 20 år, räknat från den tid, konverteringsrätten börjar. Skulle staten begagna sin i § 14 stadgade rätt att uppsäga detta kontrakt, skall staten övertaga betalningsansvaret för obligationslånet från och med dagen för kontraktets utlöpande. § 4. Kostnaden för anskaffande av det i § 3 omförmälda obligationslån skall gäldas av staten och hänföras till sådan kostnad för bolagets bildande, varom L § 2 sägs. Vad nu ä r sagt skall ock gälla beträffande kostnaden för stämpel ä obligationerna samt å de i § 2 omförmälda stamaktier, därest sådan stämpelkostnad varder uttagen. § 5. Bolaget förbinder sig att noggrant uppfylla de förpliktelser, som enligt förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket åligga monopolets utövare. För att för tullmyndigheterna möjliggöra utövandet av kontroll över efterlevnaden av vad i 23 § 1 mom. av nämnda förordning stadgas åligger det bolaget att tillhandahålla generaltullstyrelsen, för att utdelas till rikets tullkamrar, erforderligt antal exemplar av med avbildningar försedda uppgifter om de varumärken, som inregistrerats för bolagets räkning. § 6. För alla de tobaksvaror, vare sig inom riket tillverkade eller importerade, vilka av bolaget försäljas eller eljest utlämnas, ävensom för alla tobaksvaror, som enligt 22 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket importeras för försäljning, eller för vilka enligt 43 § i samma förordning licensavgift skall till bolaget erläggas, skall bolaget till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de enligt nämnda förordning å varje tid gällande procentsatser. Före utgången av varje månad skall bolaget till statskontoret inleverera de skattebelopp, som belöpa å de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat, eller för vilka bolaget uppburit den i 22 eller 43 § i nyssnämnda förordning stadgade licensavgift. Skattebeloppen uträknas med ledning av bolagets böcker, och skall varje inleverering till statskontoret vara åtföljd av på nämnda böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara å bolagets vägnar av verkställande direktören avgiven samt till riktigheten styrkt av den utav Kungl. Maj:t utsedde jourhavande direktören och en av de utav Kungl. Maj:t utsedda revisorerna i bolaget.

238 § 7.

Det åligger bolaget för vinnande av största möjliga besparing i omkostnader att å alla områden av dess verksamhet anordna driften på det mest rationella och effektiva sätt ävensom att vid fastställande av tobaksvaras priskurantpris iakttaga, att den belastning, som avser att lämna vinst å rörelsen, kommer att vila i möjligaste mån jämnt å alla varuslag. § 8.

Utdelning till aktieägarna må ej ske, innan nedan stadgade avskrivningar och avsättning ägt rum. Å byggnader skall årligen avskrivas 2 procent och å inventarier 10 procent. Till reservfonden skall årligen avsättas 10 procent av årsvinsten. Sedan reservfonden uppgår till 10 procent av aktiekapitalet, skall vidare avsättning till reservfond ej äga rum. Till pensionsfond må genom bolagsstämmans beslut avsättning äga rum av vinstmedel, som återstå, sedan till aktieägarna utdelats 6 procent. I övrigt skall avsättning till fonder ej äga rum. Å det värde, till vilket de i § 1 mom. A omförmälda rättigheter i bolagets ingående balanskonto upptagits, skall avskrivning ej äga rum. Skulle den enligt nu angivna regler till utdelning tillgängliga årsvinst ej förslå till 4lV2 procents utdelning å bolagets preferensaktiekapital, skall staten vara förpliktad att av de enligt § 6 influtna skattemedel före ordinarie bolagsstämman tillhandahålla bolaget så stort belopp, som erfordras för att utdelning å preferensaktierna av 4 1/.2 procent må kunna ske. § 9. Bolaget förbinder sig att i så stor utsträckning som möjligt bereda anställning för personer, som eljest skulle vara ersättningsberättigade enligt förordningen om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. Erfordras för mottagande av sådan anställning hos bolaget flyttning till annan ort än personens dittillsvarande verksamhetsort, skall bolaget bestrida nödig flyttningskostnad. § 10. Det åligger bolaget att enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t utfärdas, inlösa tobak, tobaks varor, specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor, som förklarats förbrutna eller till kronan överlåtits enligt § 27 mom. 1 tullstadgan eller eljest skolat enligt tullstadgan genom tullverkets försorg å auktion försäljas.

239 § 11. Det åligger bolaget att anordna fullt tillfredsställande sifferrevision. § 12. Skulle tvist uppstå mellan staten och bolaget rörande rätta tolkningen a v detta kontrakt, skall dylik tvist avgöras enligt gällande lag om skiljemän. Skiljemännen skola vara tre till antalet och tillsättas på det sätt, att vardera parten utser en och överståthållarämbetet i Stockholm den tredje. § 13. De rättigheter, som på grund av detta kontrakt tillkomma bolaget, må icke utan statens samtycke å annan överlåtas. § 14. Detta kontrakt gäller till utgången av år 1924 samt förlänges sedermera för 10 år i sänder, där ej från statens sida uppsägning sker. Uppsägning skall ske minst 6 månader före kontraktets utlöpande. Från bolagets sida är kontraktet ouppsägbart. § 15. Begagnar staten sin rätt att uppsäga kontraktet, skall staten vara skyldig att vid kontraktstidens utgång inlösa samtliga preferensaktier i bolaget till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst för sista räkenskapsåret.

240 Bilaga

5.

Tilläggsavtal den 3 november 1916 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Emellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet är, såsom tillägg till det den 12 februari 1915 dem emellan upprättade kontrakt, följande överenskommelse träffad: 1) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig att i den ordning, § 2 i ovannämnda kontrakt stadgar, lämna staten gottgörelse för de ersättningar, som utgått eller kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna i förordningen den 11 juni 1915 om ändrad lydelse av 9 § i förordningen den 15 december 1914 om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket. 2) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, som genom förberörda kontrakt förbundit sig att i angiven ordning ersätta staten, vad denna utav för ändamålet anslagna 500 000 kronor kunde komma att utgiva såsom understöd enligt 12 § i ersättningsförordningen, medgiver, att denna förbindelse må omfatta jämväl vad staten kan komma att utgiva på grund av det utvidgande av rätt till sådant understöd, varom i nådig förordning av den 17 juni 1916 blivit stadgat, dock att bolagets ersättningsskyldighet i detta avseende begränsas till högst 100 000 kronor utöver nyss omförmälda anslagna 500 000 kronor. 3) Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet förbinder sig — under villkor att bolaget lämnas fullt fria händer i avseende å varuförmedlingen mellan bolaget och minuthandeln — att, i den ordning 2 § i meranämnda kontrakt föreskriver, ersätta staten dels vad staten får utbetala i ersättning och understöd enligt förordningen den 17 juni 1916 om ersättning till tobaksgrossister och hos dem anställda personer med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket, så ock i kostnader för de i förordningen omförmälda kommissioners arbete, dels ock vad staten i ersättning får utgiva enligt förordningen den 17 juni 1916 angående utvidgad rätt till ersättning i vissa fall med anledning av införandet av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

241 Bilaga 6.

Tilläggsavtal den 20 juni 1924 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. 1. Bolaget förbinder sig att i den ordning, § 2, sista punkten, av huvudkontraktet stadgar, för tiden från och med den 1 juli 1925 lämna staten gottgörelse för de understödsbelopp, som kunna komma att utgå på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 409) angående understöd i vissa fall åt genom tobaksmonopolets införande nödlidande personer eller enligt däremot svarande stadganden. 2. Bolaget förbinder sig att, utöver vad i § 5 av huvudkontraktet finnes stadgat, noggrant uppfylla de förpliktelser, som åligga monopolets utövare enligt bestämmelser, som äro eller må varda meddelade angående behandlingen av till riket inkommande tobak och tobaksvaror, samt i övrigt handhava befattningen därmed på ett för det allmänna tillfredsställande sätt. 3. För tobaksvaror, varom förmäles i § 6 av huvudkontraktet, skall bolaget, på sätt i nämnda paragraf finnes stadgat, till staten erlägga skatt till belopp, motsvarande de vid varje tid å tobaksvaror gällande skattesatser, samt i den ordning, samma paragraf omförmäler, till statskontoret inleverera sålunda upplupna skattebelopp. 4. Belopp, som enligt vad därom är särskilt stadgat skall tillgodoföras bolaget för inköp av inom riket odlad tobak, skall beräknas efter den vikt, som angives å de av kontrollstyrelsens ombud till riktigheten bestyrkta vågsedlar rörande till bolaget levererad myckenhet av varan. Vid inleverering till statskontoret av upplupen skatt skall bolaget göra avdrag för det belopp, som enligt vad nu sagts avser under närmast föregående månad av bolaget inköpt tobak. 5. Det åligger bolaget att vid fastställandet av tobaksvaras priskurantpris, varom förmäles i § 7 av huvudkontraktet, så avväga den del av belastningen å varan, som avser att lämna vinst å rörelsen, att vinsten därvid icke beräknas högre än som är erforderligt för beredande åt bolaget av skälig inkomst å rörelsen. 6. Med ändring av vad i § 14 av huvudkontraktet bestämmes skall under där angivna förutsättningar förlängning av kontraktets giltighet för tiden från och med den 1 januari 1925 ske för fem i stället för såsom nu för tio år i sänder. 16 — 8519.

Monopolkontrollutredningen.

242 Detta kontrakt skall, där ej annat i kontraktet sägs, äga tillämpning från och med den 1 juli 1924. Genom detta kontrakt upphäves avtalet den 25 februari 1922 mellan svenska staten och bolaget.'

Bilaga

7.

Tilläggsavtal den 31 mars 1926 till kontraktet den 12 februari 1915 mellan svenska staten och Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Emellan svenska staten samt Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet ä r överenskommelse träffad därom, att § 8 femte stycket i kontraktet den 12 februari 1915 skall erhålla följande ändrade lydelse: I övrigt må, sedan utdelning verkställts å preferensaktierna med 7 procent och å stamaktierna med 13 procent, avsättning äga rum till vinstregleringsfond samt, efter det vinstregleringsfonden uppgått till 5 000 000 kronor, jämväl till andra fonder.

243 Bilaga 8. B o l a g s o r d n i ng för Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet. Antagen vid konstituerande bolagsstämma den 23 december 1914. § 1. Detta bolag, vars firma är Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, är grundat på aktier med begränsad ansvarighet enligt bestämmelserna i 1910 års lag om aktiebolag. § 2. Bolaget har till ändamål att utöva svenska statens monopol å tobakstillverkningen inom riket, ävensom idka handel med tobaksvaror. § 3.

Bolagets aktiekapital 51000 000 kronor.

skall

utgöra lägst 17 000 000 kronor och högst § 4.

Aktie skall lyda å 100 kronor, och skola aktiebreven ställas till viss man. § 5. Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm. § 6.

Aktiobreven utfärdas i två serier, betecknade med litt. A och litt. B, och utgöres serien A av preferensaktier samt serien B av stamaktier, med särskild nummerföljd inom vardera serien. Preferensaktie kan ägas endast av svenska staten eller av svensk undersåte och stamaktie endast av svenska staten eller av svensk undersåte, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd. Preferensaktiekapitalet skall utgöra 17 000 000 kronor. Alla andra aktier skola vara stamaktier. Rätt till teckning av stamaktier, vare sig vid bolagets bildande eller vid ökning av aktiekapitalet, tillkommer endast svenska staten. Preferensaktierna skola framför stamaktierna medföra företrädesrätt till årlig utdelning av bolagets vinst intill 6 procent å preferensaktiebeloppet

244 ävensom rätt att, därest under ett eller flera år sådan utdelning ej lämnats, av följande årens vinster bekomma vad däri brustit, innan utdelning å stamaktierna må äga rum. Härefter skola å stamaktierna utdelas intill 6 procent. Giver bolagets rörelse utdelningsbar vinst utöver 6 procent å aktiekapitalet, skall den överskjutande vinsten sålunda fördelas, att för varje 7/s procent, som härav tillfaller stamaktie, Vs procent skall tillfalla preferensaktie, intill dess varje preferensaktie erhållit tillhopa 7 procent, varefter återstående vinst fördelas så, att för varje 9/10 procent å stamaktie, Vio Procent skall tillfalla preferensaktie. Upplöses bolaget, skall innehavare av preferensaktie hava företrädesrätt framför stamaktiernas ägare till erhållande ur bolagets tillgångar av aktiens nominella värde jämte 6 procents utdelning, i den mån sådan ej guldits. § 7. Bolagets styrelse består av sex eller åtta ledamöter med en suppleant för varje styrelseledamot. Kungl. Maj:t utser halva antalet styrelseledamöter jämte suppleanter för dem, och skall av de sålunda utsedda en tillika vara jourhavande direktör. Övriga styrelseledamöter jämte suppleanter för dem väljas av preferensaktieägarna, och skall bland sistnämnda ledamöter en av bolagets styrelse utses att tillika vara bolagets verkställande direktör. Såväl ledamöter som suppleanter väljas för tre år i sänder; dock skola de av preferensaktieägarna utsedda ledamöterna och suppleanterna första gången väljas för allenast ett år, varjämte samtliga första gången utsedda styrelseledamöter och suppleanter skola kvarstå intill första ordinarie bolagsstämman efter den period, för vilken de blivit utsedda. Avgående styrelseledamot och suppleant kan återväljas. Styrelsen är beslutför, när minst två tredjedelar av styrelsens ledamöter, däribland minst två av de utav Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna eller deras suppleanter, äro närvarande. Ordförande vid styrelsesammanträde skall alltid vara en av de utav Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna. § 8.

Bolagets firma tecknas av den eller dem, som styrelsen därtill inom eller utom styrelsen utser. § 9. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen fyra revisorer jämte lika många suppleanter för dem. Av dessa utser Kungl. Maj:t två revisorer och två suppleanter. Övriga revisorer och suppleanter utses av preferensaktieägarna.

245 § 10. Ersättningarna till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelseledamöterna och revisorerna bestämmas av Kungl. Maj:t. § 11. Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och föiiusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes. § 12. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året inom maj månads utgång. Å denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen. Utom övriga frågor, vilka i behörig ordning till stämmans avgörande hänskjutas, skola därjämte å densamma följande ärenden till behandling förekomma, nämligen: l:o) fastställande av balansräkningen, 2:o) fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid revisorernas utlåtande avser, 3:o) fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, samt, därest vinstutdelning beslutes, när densamma får av aktieägarna lyftas, 4:o) bestämmande av arvoden åt de styrelseledamöter och revisorer, vilka väljas av preferensaktieägarna, 5:o) val av de styrelseledamöter och styrelsesuppleanter samt de revisorer och revisorssuppleanter, vilka väljas av preferensaktieägarna. § 13. Vid bolagsstämma må envar röstberättigad rösta för fulla antalet aktier, som han äger eller för vilka han har att såsom ombud föra talan, dock må vid val av styrelse och revisorer rösträtt utövas endast för preferensaktierna. § 14. Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna kungöras i Post- och Inrikes tidningar samt i minst en annan i Stockholm

246 utkommande daglig tidning. Kungörelse angående bolagsstämma skall vara införd i nämnda tidningar senast två veckor före stämman. § 15. Efter utgången av år 1924 må aktiekapitalet nedsättas genom preferensaktiernas inlösen till nominella värdet med tillägg av den å aktierna belöpande vinst för sista räkenskapsåret.

247 Bilaga

9.

Redogörelse för Tobaksmonopolets inköp av vissa förpackningsartiklar åren 1920—1927. Redogörelsen omfattar följande förpackningsartiklar: a) skjutaskar för 10 cigarretter nr 314 Ladies Small; b) » » 10 » » 315 Bridge med munstycke; c) askämnen för maskinpackning av 10 cigarretter n r 315 Bridge med munstycke; d) skjutaskar för 10 cigarretter nr 414 Klubb; e) » » 10 » » 415 (461) K. S. S. S. guld; f) » » 10 » » 451 K. S. S. S. kork; g) askar med lock för 50 cigarretter nr 470 Karpathos; h) » » » » 10 » » 470 » ; i) skjutaskar för 10 cigarretter nr 470 Karpathos. 1 skjut- och lockaskar packas cigarretterna för hand. Samtliga ovanstående artiklar ha använts av cigarrettfabriken i Stockholm. För tiden 1920—maj 1926 lämnar översikten så fullständiga uppgifter som kunnat åstadkommas. Tabellerna för ifrågavarande tid ha sammanställts huvudsakligen med ledning av Tobaksmonopolets räkenskaper, korrespondens och anteckningar rörande ifrågavarande inköp. Materialet är för de tidigaste åren i någon mån ofullständigt. Därför ha exempelvis beställningarna hos Kartongbolaget under åren 1920—1921 i några fall icke kunnat angivas lika utförligt som eljest skett. Kopia av beställningsbrev kan ha förkommit såväl beträffande Kartongbolaget som Seiersen (i fråga om märket Karpathos ha beställningsbrev dock icke förekommit), och i något eller några fall kan offert av Seiersen ha inhämtats per telefon eller vid personligt besök, utan att anteckning därom blivit gjord. De kompletteringar, som eventuellt skulle kunnat göras med stöd av dylikt förkommet material, torde dock icke i något väsentligt avseende ha förändrat bilden av ifrågavarande inköpsförfarande. Vid jämförelse mellan prisen före år 1924 och senare å andra artiklar än Karpathos bör observeras, att å likvider för artiklar, som beställts före nämnda år, gottgjorde sig Tobaksmonopolet två procents kassarabatt såväl beträffande Kartongbolaget som Seiersen. För Karpathos-artiklarna ha nettopris angivits för alla år. I tabellerna förkortas Seiersen till Ax. S. och Kartongbolaget till S. K.

248 a)

Skjutaskar för 10 cigarretter nr 314 Ladies Small.

Inköp under tiden 1920—maj 1926. Inköp av denna ask ha under perioden endast gjorts hos Kartongbolaget och Seiersen. Inköpen framgå av följande tabell, som är uppdelad i två avdelningar, av vilka den första avser perioden 1920—augusti 1921 och den andra perioden september 1 9 2 1 - m a j 1926. B e s t ä l l n i n g

Infordrade offerter firma Ax. S. S. K.

1H--I

kvantitet st.

V» 20

3 000 000

3 100 000

49 600

B

/s 20

500 000

641 000

17 146

/s 20

1 000 000

1 090 000

20 165

/ i 2 21

600 000

700 000

15 400

1 071 500

23 573

Ax. s.

7'r> 22

1 000 000

1 220 000

24 400

Ax. s.

7i 23

500 000

666 000

13 320

Ax. s.

B

/a 23

500 000

582 000

11640 Ax. s.

74 23

500 000

566 000

11320 Ax. s.

620 500

12 410

541 000

10 820

2 000 000

2 364 500

44 925

/io 2 4 J 2 000 000

1 857 200

35 286

Ax. S. S. K.

Ax. S.

18-50

Ax- S. Ax. S.

n

Ax. s.

/io 23

500 000

Ax. s. Ax. S. S. K.

19--( 7-75/

Leveransens | värde kr.

datum

a-pris pr gjord hos 1 000 st. 20-7 5 J

Levererad kvantitet st.

Ax. s.

7i 24

Ax. s.

a-pris pr 1000 st

1 Beställningen sannolikt gjord av cigarrettfabriken i Stockholm. Kopia av beställningsbrev saknas liksom varje anteckning om beställningen. Denna har möjligen gjorts per telefon och icke bekräftats genom brev. 2

Inköp under tiden juni 1926—1927. Inga inköp ha gjorts av denna ask efter år 1924.

249 b)

Skjutaskar för 10 cigarretter nr 315 Bridge med munstycke. Inköp

under tiden 1920—maj

1926.

Inköp av denna ask ha endast gjorts åren 1920 och 1921 och blott hos Kartongbolaget och Seiersen. År 1921 började packningen av Bridgecigarretter ske maskinellt, för vilket ändamål icke skjutaskar utan s. k. askämnen (se mom. c) komma till användning. Inköpen framgå av följande tabell. Infordrade offerter firma 1

ä-pris pr 1 000 st. gjord hos

i

Best

ä 11n i n g

datum

kvantitet st.

S. K

! Ax. S. S. K. Litogr. A.-B. i Norrk.

15 ~1 X 2o-5o y

Leveransens! värde

st.

kr.

17-50

2 000 000

35 000

15 —

5 000 000

75 000

7 747 000

125 889

å-pris pr 1 000 st.

1 Levererad kvantitet

i

Ax. S.

/2 20

5 000 000

Ax. S.

2 22

/10 20

5 000 000

Ax. S.

]9

/n 20

2 000 000

16-25 j

S. K.

/n 20

6 000 000

15-50

5 536 000

85 808

Ax. S.

/e 21

6 000 000

12-50

6 760 000

84 500

S. K.

6 000 000

11-50

6 429 000

73 933

28--)

Ax. S.

17-—

Ax. S. S. K.

16-26\ 15-50/ 6

Ax. S. 5 S . K.

12-50) 11-50 J

»

»

/o 21

17-— "j

1 Samtliga offerter gällde en kvantitet av 10 miljoner st. - Beställningen sannolikt gjord av cigarrettfabriken i Stockholm. 8 Beställningen skedde till ett pris av 17 kr., men detta sänktes sedan till 162 5 eller samma pris, som gällde för beställningen en månad senare. 4 Offerten gällde en kvantitet av 12 miljoner st. 6 » » » » »10 » »

Inköp

under tiden juni

Inga inköp ha gjorts under denna period.

1926—1927.

250 c)

Askämnen för 10 cigarretter nr 315 Bridge med munstycke. Inköp

under tiden 1920—maj

1926.

Inköp av askämnen ha endast gjorts hos Kartongbolaget och Seiersen. Inköpen framgå av följande tabell, som är uppdelad i två avdelningar, av vilka den första avser perioden 1920—augusti 1921 och den andra perioden september 1921—maj 1926.

firma

Ax. S. S. K.

å-pris pr gjord hos 1 000 st.

10-- \ 14--j

1 B e s t ä l l n i n g

Infordrade offerter

datum

kvantitet st.

ä-pris pr 1 000 st. 25-—

100 750

2 518

S. K.

20 —

979 950

19 599

S. K.

16-50

2 469 500

40 746

Ax. S.

nov. 1920

n ooo ooo

10 —

759 000

7 590

S. K.

w

/ u 20

5 000 000

14-—

5 438 000

76 132

S. K.

I0

/ 3 21

8 000 000

9-—

19 600 000

176 400

S. K.

/e 21

8 000000

6-75

8 283 000

55 910

/l2 2 1

6 000 000

8135 000

77 282

Ax. S.

/s 22

6 000 000

8-—

Ax. S.

/n 22

6 000 000

8.—

Ax. S.

8 000 000

8-—

Ax. S.

T

/o 23

6 000 000

8—

Ax. S.

B

/o 23

6 000 000

8 -

Ax. S.

/i 24

15 000 000

7-75

Ax. S.

/ 8 24

15 000 000

7-7 5

15 500 000

120 125

/io 24

20 000 000

7-75

23 800 000

184 450

B

/e 25

10 000 000

7-75

32 021 000

248 162

/io 25

20 000 000

7-75

20 000 000

155 000

5- 60

960 000

5 376

20 000 000

155 000

8 Ax. S. Ax. S. 2

8 S . K.

7 75

4-25

kr.

1920 Ax. S. -

st.

i i

7-75 \ 3-85/

Leveransens värde

S. K.

Ax. S.

Ax. S. S. K.

Levererad kvantitet

Ax. S.

/ 3 23

S.K.

6 Ax. S.

1B

/ 3 26

/4 2 6

1 000 000 20 000 000

i

9-50

7-7 5

i 50 694 000

405 552

17 500 000

135 625

Beställning gjordes endast å 1 miljon st., enär firman icke tidigare levererat askämnen. Offerten, som var lämnad på Kartongbolagets eget initiativ, avsåg 10 miljoner st.

Under utredningen för det innevarande år i regeringsrätten avgjorda målet angående efterbeskattning av firman Seiersens delägare har landskamreraren i Malmöhus län låtit Seiersens leveranser av vissa förpackningsartiklar värdesättas av en på området sakkunnig och opartisk person, direktören A. Lindblad i Stockholm. I fråga om Seiersens leveranser av ovanstående askämnen under åren 1922—1925 har direktör Lindblad angivit såsom skäligt ett pris av 4'3 0 kronor per 1000 st.

251 Inköp under tiden juni 1926—1927. Under denna period har Tobaksmonopolet före beställningar av förpackningsartiklar regelbundet infordrat offerter från minst två firmor. Eedan i augusti 1926 kunde beställning å 20 000 000 st. av ifrågavarande askämnen lämnas till Kartongbolaget till ett pris, icke mycket överstigande 50 procent av å-priset för beställningen till Seiersen i april samma år. Seiersen offererade samtidigt till ett pris av 5 kronor per 1 000 st. Vid följande beställningar har priset ytterligare nedbragts. Kartongbolaget har under tiden augusti 1926—april 1928 levererat 110 miljoner st. askämnen, medan Seiersens leverans samma tid inskränker sig till 4 miljoner st. F r å n april innevarande år har Tobaksmonopolet använt askämnen av egen tillverkning.

d)

Skjutaskar för 10 cigarretter nr 414 Klubb.

Inköp under tiden 1920—maj 1926. Inköp av denna ask ha under perioden endast gjorts hos Kartongbolaget och Seiersen. Inköpen framgå av följande tabell, som är uppdelad i två avdelningar, av vilka den första avser perioden 1920—augusti 1921 och den andra perioden september 1921—maj 1926. Infordrade offerter fil ma

'

Ax. S. S. K.

B e s t ä l l

a-pris pr i 1 000 st. S j 0 r d 26-— \

datum

h08

Ax. S.

/s 20

Ax. S.

Ax. S. S. K.

)-20 /

n in

kvantitet st.

a-pris pr 1 000 st.

1 000 000

26--

Levercrad kvantitet

Leveransens värde kr.

1 064 000

27 664 20 033

500 000

910 600

Ax. S.

/4 23

300 000

364 000

8 008

Ax. S.

l0

/ 8 23

500 000

570 000

12 540

Ax. S.

/io 23

500 000

550 000

12 100

S. K.

»»/t 24

600 000

1 350 500

12 425

S. K.

aug. 24

575 000

Ax. S.

/io 24

1 000 000

1 101 500

24 233

Ax. S.

/io 25

500 000

514 800

11325 Inköp under tiden juni 1926—1927. Under denna period ha som förut nämnts offerter regelbundet infordrats. Den första beställningen under denna tid, i december 1926, omfattade 500 000 st. askar och kunde göras till ett pris, som utgjorde omkring 45 procent av å-priset för beställningen hos Seiersen i oktober 1925. Det till Seiersen anknutna företaget, Aktiebolaget Malmö Litografiska Anstalt, offererade därvid till ett pris av 13-6 5 kronor per 1000 st. Vid följande beställningar har priset hållit sig i ungefär samma nivå som ovannämnda pris i december 1926.

252 e)

Skjutaskar för 10 cigarretter nr 415 (461) K. S. S. S. guld. Inköp under tiden 1920—maj 1926. å denna ask ha endast gjorts hos Kartongbolaget och

Beställningar Seiersen. Inköpen framgå av följande tabell, som är uppdelad i två avdelningar, av vilka den första avser perioden 1920—augusti 1921 och den andra perioden september 1921—maj 1926. Infordrade offerter firma

a-pris pr gjord hos 1 000 st.

Best

i 11n i n g

datum

kvantitet st.

a-pris pr t 000 st.

250 000

23—

250 000

5 750

Levererad kvantitet

Leveransens] värde

st.

kr.

Ax. S. S. K.

Ax. S.

25-/

Ax. S. S. K.

22-— \ 15-70j

Ax. S.

/ 3 21

700 000

22—

850 000

18 700

Ax. S. S. K.

Ax. S.

16-1

/s 21

500 000

22-—

800 000

17 600

/io 21

250 000

I

3 1

Ax. S. S. K.

20--i ! 8—j !

|

5 764 i

22—

262 000

Ax. S.

22-

1 238 600

27 249

Ax. S.

21-—

643 500

13 513 i

527 000

Ax. S. 2

/n 20

Ax. S.

" / i 24

500 000

20—

S. K.

/i 24

500 000

8—

Ax. S.

B

100 000

20—

10 540 /6 25

104 500

2 090 ! Beställningen sannolikt gjord av cigarrettfabriken i Stockholm. 2 Kopior av beställningsbrev finnas icke i behåll rörande denna leverans, som skett under år 1922. 8 Kopior av beställningsbrev finnas icke i behåll rörande denna leverans, som skett under år 1923. 4 Beställningen avsåg leverans en månad efter order från cigarrettfabriken i Stockholm. Leveransorder har ännu icke lämnats. 1

Beträffande denna ask har förutnämnde direktören A. Lindblad tillhandahållit landskamreraren i Malmöhus län uppgifter å å-pris, som kunna anses skäliga för leveranser av den storlek, som Seiersen utfört. De av herr Lindblad angivna prisen äro följande: År

A-pris pr 1 000 st. kr.

1921 1922 1923 1924 1925

13*50 9-— 9*— 9-— 9'—

Inköp under tiden juni 1926—1927. Inga inköp ha gjorts under denna period.

253 f) Skjutaskar för 10 cigarretter nr 451 K. S. S. S. kork. Inköp

under tiden 1920—maj

1926.

Inköp av denna ask ha endast gjorts hos Seiersen. Inköpen framgå av följande tabell, som är uppdelad i två avdelningar, av vilka den första avser perioden 1920—augusti 1921 och den andra perioden september 1921—maj 1926. Infordrade offerter firma Ax. S. Ax. S. S. K. l Ax. S. Wx. S.

B e s t ä l l n i n

j a-pris pr gjord hos I 1 000 st.

2224-Y

Ax. S. 1 2

a-pris pr 1 000 st.

Levererad kvantitet st.

Leveransens värde kr.

Ax. S.

Vi 21

250 000

250 000

5 500

ltf-60/

Ax. S.

°/s 21

250 000

281 000

G 744

22* 22 —

Ax. S. Ax. S.

21 21

300 000 250 000

665 000

14 630

Ax. S.

U

/« 22

500 000

577 000

12117 Ax. S.

300 000

616 800

12 953

Ax. S.

7i« 22 8 h 23

500 000

565 000

11865 Ax. S.

%

500 000

500 000

10 500

/io

500 000

597 500

12 547

Vi 24

1 000 000

2 281 000

45 620

/io 5

2 500 000 500 000 1 000 000

4 078 700

81 574

Ax. S. Ax. S. S. K.

datum

kvantitet st.

1z) 20-—

18 2

6 Ax. S. Ax. S. Ax. S. Ax. S.

/s

/io

/e 7io

Muntlig offert, lämnad till föreståndaren för cigarrettfabriken i Stockholm. Beställningen sannolikt gjord av cigarrettfabriken i Stockholm.

För denna ask har förutnämnde direktören Lindblad lämnat samma prisuppgifter som ovan angivits för askar till cigarrettmärket 415 (461) K. S.S.S. Inköp

under tiden juni

1926—1927.

Vid beställning i december 1926 av 1000 000 st. askar kunde Tobaksmonopolet betinga sig ett pris, som endast obetydligt översteg 50 procent av å-priset för beställningen hos Seiersen i oktober 1925. Det till Seiersen anknutna företaget, Aktiebolaget Malmö Litografiska Anstalt, offererade samtidigt till pris, som något översteg det, till vilket beställningen gjordes. Vid följande beställningar ha ännu lägre pris uppnåtts.

254 g)

Askar med lock för 50 cigarretter nr 470 Karpathos.

Lockaskar för 50 st. Karpathoscigarretter ha uteslutande levererats av Seiersen. Av dylika askar ha levererats tvenne slag, ett dyrare och ett billigare, det senare med enklare utförande. Leveranserna av de dyrare askarna började år 1921 och upphörde år 1925. Sistnämnda år började tillverkningen av askar av den billigare typen. Följande uppgifter avse endast askar av det dyrare slaget. Offerter hava icke infordrats. Kartongbolaget påstår sig på eget initiativ hava lämnat en muntlig offert i maj 1924, avseende ett pris av 264 kronor per 1 000 st., men detta bestrides av Tobaksmonopolets verkställande direktör. Beställningarna synas ända till juni 1925 ha gjorts direkt från cigarrettfabriken i Stockholm och torde ha skett per telefon eller vid besök av representanter för Seiersen. Bekräftelse genom brev av lämnad beställning synes aldrig ha skett. — Den 5 juni 1925 beställdes från huvudkontoret 100 000 st. askar till ett pris av 823-2 o kronor netto per 1000 st. Detta var den sista beställningen av den dyrare typen. Storleken och värdet av leveranserna framgå av följande översikt:

Leveranser av kompletta askar. Leveransens värde kr.

st.

Å-pris pr 1 000 st. kr.

1 715- —

1 715 —

12 656

1 298-5 0

16 433 —

1923 1923

26 200

1 298-50

34 020 —

89 876

823-2 0

73 985 —

260 000

823-2 0

214 032 —

200 000

823-2 0

164 640"—

—

—

504 825"—

Antal Å r

Summa kronor

För dessa askar har förutnämnde direktören Lindblad lämnat följande uppgifter å å-pris, som kunna anses skäliga för leveranser av den storlek Seiersen utfört: A r

h)

A-pris pr 1 000 st. kr.

1922.

300 —

1923.

270 —

1924.

270 —

1925.

270 —

Askar med lock för 10 cigarretter nr 470 Karpathos.

Den kompletta lockasken för 10 st. Karpathoscigarretter bestod av en oklädd ask, en sats mellanläggs-, ytter- och innerlocksetiketter samt ett fodrat och präglat stanniolinlägg.

255 Detta slags förpackningsartikel började tillverkas år 1921. Tillverkningen upphörde år 1925. Därefter ha Karpathoscigarretterna förpackats i skjutaskar. Vid leveranserna ha å fakturorna särskilts oklädda askar, etiketter och stanniol. Under år 1921 levererade Kartongbolaget 25 000 st. oklädda askar till ett pris av 125 kronor per 1000 st. Alla övriga leveranser av denna förpackningsartikel ha gjorts av Seiersen. Den första leveransen från sistnämnda firma omfattade 50 000 st. oklädda askar till samma pris som Kartongbolagets leverans eller 125 kronor per 1 000 st. Dock är att märka, att alla leveranser från Seiersen av förpackningsartiklar rörande Karpathosmärket skett fritt Malmö, varför Tobaksmonopolet fått betala frakten till fabriken i Stockholm. Kartongbolagets pris gällde fritt fabriken i Stockholm. Efter år 1921 ha offerter icke infordrats. Dock uppgiver sig Kartongbolaget hava i maj 1924 lämnat muntlig offert å 1 miljon st. kompletta askar till ett pris av 110 kronor per 1 000 st. Beställningarna hos Seiersen synas samtliga år ha gjorts direkt från cigarrettfabriken i Stockholm och torde ha skett per telefon eller vid besök av representant för Seiersen. Dylikt besök lär ha ägt rum varje månad. Beställning per telefon eller muntlig beställning synes aldrig ha bekräftats genom brev. Storleken av leveranserna från Seiersen framgå av följande översikt, i vilken åtskillnad gjorts mellan oklädda askar, etiketter och stanniol. Leverans

av oklädda

askar.

Antal

k t

st.

Å-pris pr 1 000 st. kr.

Leveransens värde kr.

50 000

122-50

107-80

2 290

331 560

107*80

35 742

2 011 720

107-80

216 863

4 278 450

107-80

1 960 030

107-80

211 293

Å-pris pr 1 000 st. kr.

Leveransens värde kr.

Leverans A r

av

etiketter. Antal st.

109 333

89-67

9 803

113 000

66-64

7 530

265 000

66-64

17 659

200 000

66-64

13 328

1 000 000

61-74

1 200 000

57-82

69 384

4 750 000

57-82

274 645

1 400 000

57-8 2

80 948

/

256 Leverans

av

stanniolinlägg. Antal st.

Ar

1921 1922 1923 1924 1925

i i i

A-pris pr 1 000 st. kr.

Leveransvärde

18-62

3 984

214 000 265 000 2 400 000 4 750 000 1471000

kr.

18-62

4 934

18-62

44 688 88 445 27 390

18-6 2 18-62

Värdet av leveranserna

av oklädda

askar, etiketter

och

stanniolinlägg.

År

Oklädda askar

Etiketter

Stanniol

Summa

kr.

kr.

kr.

kr.

17 333

3 984

29 732

35 742

17 659

4 934

58 335 406 003

216 863

144 452

44 688

274 645

88 445

824 306

211 293

80 948

27 390

319 631

Priset för komplett

ask

utgjorde Pr 1 000 st. kr.

1921 maj—okt

230-79

1921 n o v — 1 9 2 3 febr.

193-oe

1923 april—aug.

1923 sept.—1924

184"24

184-24

För kompletta askar har förutnämnde direktören Lindblad lämnat följande uppgifter å å-pris, som kunna anses skäliga för leveranser av den storlek Seiersen utfört.

Ar

Ä-pris pr 1 000 st, kr.

1922 1923 1924 1925

120 120 120 120

257 i)

Skjutaskar för 10 cigarretter nr 470 Karpathos.

Inköp under tiden 1920—maj 1926. Inköp av denna ask ha under perioden endast gjorts hos Seiersen. Inköpen belysas av följande tabell: Beställnin

Infordrade offerter ,. flrma

Ax. S.

Ax. S.

å-pris pr ; . . , 1 000 st. | gJ° rd ll0S 36—

36—

datum

kvantitet st.

a-pris pr 1 000 st.

Levererad kvantitet

Leveransvärde

st.

kr.

Ax- S.

ll

1 000 000

1269 900

45 716

Ax. S.

10 L 000 000

1 000 000

36 000

Ax. S.

/2 25

2 000 000

2 249 500 I 80 982

Ax. S.

/o 25

] 000 000

1 500 000

54 000

Ax. S.

/io 25

1 500 000

1 826 000

65 736

/; 24 /2 25

Inköp under tiden juni 1926—1927. Vid beställning i maj 1927 av 2 000 000 st. askar kunde Tobaksmonopolet betinga sig ett pris per 1 000 st., som endast obetydligt översteg 40 procent av å-priset för beställning hos Seiersen i oktober 1925. Vid senare beställning av samma kvantitet har ännu billigare pris uppnåtts.

s-r> 19.

Monopolkontrollutredningeti.

258 Bilaga

10.

Tobaksmonopolets styrelse och revisorer. Av Kungl. Maj:t u t s e d d a s t y r e l s e l e d a m ö t e r .

1915-1918

Hellner, J., f. d. justitieråd, ordf.

Boman, G., gross- Nilsson, G., led. av Nordenfelt, P., injourhahandlare, v. ordf. II kam., ombuds- genjör, vande direktör man Hammarström, A., led. av I kam., landshövding, v. ordf. (förordnad 3 / 3 1915) *

1918—1921

Hellner

Hammarström

Nilsson

Nordenfelt

1921 — 1924

Hellner

Hammarström

Nilsson

Nordenfelt

1924—1927

Hellner

Hammarström

Nilsson

Nordenfelt

Bärg, A. J., led. av I kam., förrådsförman (förordnad 7/s 1926) 1927—1930

Hammarström

Hellner

Bärg

Nordenfelt

1 Den 27/4 1917 förordnades generaldirektören P. Södermark att vara styrelseledamot under den tid landshövding Hammarström komme att bekläda statsrådsämbete.

Av Kungl. Maj:t u t s e d d a s t y r e l s e s u p p l e a n t e r .

1915 — 1918

Hammarström, A., . Palmstierna, E. K., af Jochnick, J. G. A., generaldirekled. av I kam., led. av II kam. tör landshövding

Lambert-Meuller, A. F., direktör

Södermark, P., generaldirektör (förordnad s0 /i° 1917) 1918-1921

Lambert-Meuller

\

Södermark

af

Jochnick

Örne'

af

Jochnick

Örne

af

Jochnick

af

Jochnick

Palmstierna Örne, A., led. av I kam., f. d. statssekreterare (förordnad 20/i< 1920)

1921-1924

Lambert-Meuller

Södermark

1924—1927

Lambert-Meuller

Södermark

Magnusson, K. E., led. av II kam., parkföreståndare (förordnad 16/« 1926) 1927 — 1930

Lambert-Meuller

Södermark

Magnusson

1 Den 31/io 1921 förordnades led. av II kammaren parkföreståndaren K. E. Magnusson att vara suppleant under den tid f. d. statssekreterare Örne komme att bekläda statsrådsämbete.

259 Av bolagsstämman utsedda styrelseledamöter. 1915—1916

Carleson, C, kam- Mellgren, 0. E., marrättsråd hovrättsnotarie

Wallenberg, kapten

0.,

Wettergren, direktör

C. G.,

Akerlindh, G., direktör (utsedd 4/e 1915) 1916 — 1919

Carleson

Mellgren

Wallenberg

Åkerlind

Enbom, 0. F., byråchef (utsedd 13 / 6 1918) 1919 — 1922

Carleson

Enbom

Wallenberg

Akerlindh

1922—1925

Carleson

Enbom

Wallenberg

Akerlindh

1925—1928

Carleson

Elliol, H., byråchef

Wallenberg

Akerlindh

1928-1931

Carleson

Elliot

Wallenberg

Akerlindh

Av bolagsstämman utsedda styrelsesuppleanter. 1915-1916

Huselius, vokat

G., ad- Broman, J. direktör

W.,

Rooth, 0., direktör Hansen, rektör

Er.,

di-

Larsson, L ., grosshandlare, (utsedd V« 1915) 1916-1919

Larsson

Broman

Rooth

Hansen

Mellgren, 0. E., hovrättsnotarie (utsedd 17/6 1918) 1919—1922

Larsson

Holsti, P. 0., in- Mellgren genjör, direktörsassistent

1922—1925

Larsson

Holsti

Mellgren

Eriksson

1925—1928

Larsson

Holsti

Mellgren

Eriksson

Eriksson, J. B., led. av II karn., pensionsfullmäktig

Schager, F, 0., byråchef (utsedd 8 /t 1927) 1928-1931

Larsson

Holsti

Mellgren

Schager

260 Av Kungl. Maj:t u t s e d d a r e v i s o r e r . (Revisorer och deras suppleanter utses för ett år i sänder.)

1915-1924

Themptander, H., (expeditions- Landén, chef) generaltulldirektör

1924 -1925

Eden, N., landshövding

Landén

1925—1926

Eden

Landén

0. V., landskamrerare i

Beskow, E. A., statssekreterare (förordnad 12/G 1925) 1926-1927

Röing, E., led. av 11 kam., grosshandlare

Landén

1927- 1929

Röing

Egnell,

IL, auktoriserad revisor

Av Kungl. Maj:t u t s e d d a r e v i s o r s s u p p l e a n t e r .

1917 Södermark, rie

P., statskominissa- Beskow, E. A., (hovrättsråd) statssekreterare L., expeditionschef

Beskow

1917-1918

Rabenias

1918-1925

Linroth, F. St., (l:e kanslisek- Beskow reterare) byråchef

1925 — 1926

Linroth

Beskow Röing, E., led. av II kam., gross-j handlare (förordnad 19/e 1925)!

1926-1927

Linroth

Rosén, G., led. av II kam., redaktör Wikström, A., led. av II kam., redaktör (förordnad 26/e 1926)

1927-1929

Linroth

Wikström

261 Av bolagsstämman utsedda revisorer. (Revisorer och deras suppleanter utses för ett år i sänder.)

1915—1917

Cassel, I. 0., revisor

Rissler, G., direktörsassistent

1917—1918

Broberg, C, byråchef

Rissler

1918—1927

Broberg

Schager, F. 0., byråchef

1927-1929

Broberg

Landén,

0. V., landskamrerare

Av bolagsstämman utsedda revisorssuppleanter.

1915—1917

Belfrage,

1917-1918

Cassel, I. 0., revisor

Schager, F. ()., byråchef

1918—1925

Dickman,

Elliot, H., byråchef

1925—1926

Dickman

Lindberg,

1926—1927

Dickman

Broms, E., sekreterare

1927—1929

Dickman

Cassel, E., auktoriserad revisor

A., bankdirektör

K., byråchef

Lindahl,

S., ingenjör

It., byråchef

262 Bilaga 11.

P . M. P å begäran får jag meddela, att jag vid utförandet av de undersökningar hos Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet och dess dotterbolag, som enligt skriftliga och muntliga instruktioner blivit mig ålagda, genomgått bolagens samtliga styrelse- och bolagsstämmeprotokoll samt övriga handlingar och räkenskapsböcker, som kunnat lämna upplysningar på ifrågavarande områden. Undersökningsarbetet har kompletterats genom samtal med bolagens verkställande och jourhavande direktörer samt med tjänstemän, vilka alla icke lämnat någon möda ospard att på bästa sätt lämna begärda upplysningar. Stockholm den 8 november 1928. Herman

Egnell.

263 Bilaga 12.

Reservation

av herr Rooih.

Sedan utredningsmännen avlämnat sitt betänkande angående Vin- & Spritcentralen, har från olika håll framförts kritik mot förslaget att låta riksdagens kamrar utse revisorer i bolaget. De skäl av konstitutionell art, som därvid anförts, och vilka jag tidigare icke tillräckligt beaktat, synas mig så bärande, att jag icke kan ansluta mig till utredningsmännens förslag, att envar av riksdagens kamrar skall äga utse en revisor och en suppleant i Tobaksmonopolet. Med övriga utredningsmän är jag emellertid överens därom, att det allmännas inflytande på revisionen bör ökas. J a g föreslår därför, att Kungl. Maj:t berättigas utse fyra ledamöter av revisionen. Två av dessa, revisionens ordförande och den jourhavande revisorn, böra representera kontinuiteten i revisionen, medan de övriga icke böra tjänstgöra mer än t. ex. två år. Om Kungl. Maj:t utser dessa revisorer bland därtill lämpade ledamöter av riksdagen, torde det av utredningsmännen avsedda syftet ernås. J a g ansluter mig till utredningsmännens uttalande om olämpligheten av att Havannamagasinet fortsätter sin verksamhet på samma sätt som hittills och till förslaget om att Havannamagasinet bör infogas i Tobaksmonopolets försäljningsorganisation. Det synes mig emellertid icke uteslutet, att praktiska skäl kunna tala för att bolaget i någon form bör bibehållas. Kommer Havannamagasinet — även om det blott blir formellt att kvarstå som ett särskilt bolag, böra till ledamöter i dess styrelse utses samtliga ledamöter i Tobaksmonopolets styrelse. Revisorerna i Tobaksmonopolet böra likaledes utses till revisorer i Havannamagasinet. På så sätt torde en lika enhetlig förvaltning och en lika effektiv kontroll erhållas, som om bolagen sammansloges. Om Tobaksmonopolets Fastighetsaktiebolag bibehålles, böra Tobaksmonopolets styrelseledamöter och revisorer jämväl utses till styrelseledamöter och revisorer i fastighetsbolaget. Ärenden, som beröra Havannamagasinet och fastighetsbolaget, böra behandlas vid Tobaksmonopolets styrelsesammanträden. Arvoden böra icke utgå vare sig till styrelseledamöter eller revisorer i Havannamagasinet och fastighetsbolaget.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1928 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Betänkande med förslag till stadsbyggnadslag. [5] Förberedande utkast till strafflag. Ämbetsbrotten. [7] Utlåtande jämte utkast till lag med särskilda bestämmelser om vissa bostadsföreningar. [16] Lagrådets utlåtande över proeesskommissionens betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning. [19] Betänkande ang. ordnande av vissa ekonomiska och Industri. organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen. [20] Betänkande med förslag ang. åtgärder till handelsjärnStäderna och rättegångsreformen. Särtryck ur 1928:20. hanteringens stödjande. [(>] [21] Betänkande med förslag till lag om ägofred. [24] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. 192(1 års pensionsutredning. Betänkande ang. familjepensionering för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst. [3] Betänkande med utredning och förslag ang. statstjänstemännens bisysslor. [14]

Handel och sjöfart.

Kommunalförvaltning. Kommunikations väsen. Yttrande och förslag ang. revision av gällande förordningar om kommunalstyrelse på landet och i stad Betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämra. m. [2] melserna rörande automobilbesiktningsväsendet m. ra. [11] Statens och kommunernas finansväsen. Monopolkontrollutredningens betänkande ang. anordnandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Vin- & Spritcentralens verksamhet. [4| Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande tull restitution. [15] Monopolkontrollutredningens betänkande ang. anord- Betänkande ang. ordnandet av viss bostadskredit. [10] nandet av den statliga kontrollen av Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolets verksamhet. [27] Politi. Betänkande med förslag ang. omorganisation av överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms stad av kostnaderna för dess verksamhet. [12]

Försäkringsväsen.

Socialpolitik. Betänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande Kyrkoväsen. Undervisningsväsen, Andlig emigrationen. [8] odling i övrigt. 1926 års arbetslöshetssakkunnigas betänkande och förslag ang. arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och Utredning och förslag ang. en utvidgad folkhögskolreservarbeten. [9] utbildning. [13] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. ordnande av folktandvård (allmännelig tandvård). [17] Försvarsväsen. Betänkande med förslag till stadga ang. sinnessjukvården i riket m. in. [18] Betänkande och förslag rörande uppförande av nytt Betänkande med förslag avgivet av kommittén rörande vissa trygghetsåtgärder för värnpliktiga. [22] kliniskt sjukhus i Stockholm m. m. [26J Betänkande och förslag rörande försvarets centrala ledning och förvaltning. [23] Allmänt näringsväsen. Utrikes ärenden. Internationell rätt. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med förslag rörande försäljningar och andra upplåtelser från kronans domäner. [25]

Utrikesdepartementets organisation. [1]

Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 1928