Betänkande och förslag angående tryggande av hos enskild arbetsgivare anställd personals rätt till utfäst pension

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1929:3

JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

TRYGGANDE AV HOS ENSKILD ARBETSGIVARE ANSTÄLLD PERSONALS RÄTT TILL UTFÄST PENSION AVGIVET AV

INOM

JUSTITIEDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1

Statens offentliga utredningar 1929 K r o n o l o g i s k

Betänkande och förslag till förenkling av organisation och förvaltning å flottans stationer och varv samt örlogsdepån i Göteborg. Vissa byggnadsarbeten m. m. vid flottans station i Stockholm (Snpplement till del 3. Lokalfrågor.) Beckman. 30 s. Fö.

f ö r t e c k n i n g

2. Betänkande och förslag angående vissa ekonomiska spörsmål beröande enskilda järnvägar. Beckman. 64 s. K. 3. Betänkande orh förslag angående tryggande av hos enskild arbetsgivare anställd personals rätt till utfäst pension, Norstedt. 92 s. J u .

Anm. Öm särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 8 febr. 1922 ang. statens offentliga ntredningars yttre anordning (nr 98) utgiva» utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1929:3 JUSTITIEDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG ANGÅENDE

TRYGGANDE AV HOS ENSKILD ARBETSGIVARE ANSTÄLLD PERSONALS RÄTT TILL UTFÄST PENSION AVGIVET AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET KALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1929 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k SÖNKB

283308 TILL-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet I. Historik II. De sakkunnigas betänkande av den 10 dec. 1927. Utkast till lag om frivillig tjänstepensionering » » om ändring i vissa delar av lagen om försäkringsrörelse . . » » om ändring i 1 § av lagen om understödsföreningar . . . . » » » om ändring i 17 kap. 11 § haDdelsbalken Motivering III. IV.

Sammandrag av över betänkandet av den 10 dec. 1927 avgivna yttranden De sakkunnigas överarbetade förslag. Utkast till lag om frivillig tjänstepensionering. . Allmän motivering Specialmotivering Exempel på lagens tillämpning

5 * 23 29 31 32 gg 48 59 gg 76 33

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartementet.

Sedan undertecknade enligt Herr Statsrådets uppdrag utarbetat och till Herr Statsrådet den 10 december 1927 överlämnat utkast till lag om frivillig tjänstepensionering m. m.3 samt utlåtanden över nämnda utkast avgivits av vissa myndigheter och korporationer, hava dessa utlåtanden överlämnats till oss för övervägande vid frågans fortsatta behandling. Med återställande av handlingarna få vi anföra följande. I de från arbetsgivarsidan ingivna yttrandena har enstämmigt avstyrkts lagstiftning på området och uttalats, att en sådan lagstiftning torde komma att minska arbetsgivarnas intresse för löntagarpensioneringen. På grund härav hava vi ej ansett oss kunna förorda ett omedelbart ingripande på lagstiftningsvägen. Emellertid har frågan synts oss vara av den betydelse, att man ej utan vidare borde låta vid dessa avstyrkanden bero. Därjämte har det förefallit oss, som om de reella skiljaktigheterna mellan de båda parternas ståndpunkter ej vore av större betydelse, än att de vid en fortsatt beredning under medverkan av representanter för arbetsgivare och löntagare borde kunna övervinnas. För underlättande av en sådan sammanjämkning hava vi utarbetat ett jämkat förslag, i vilket på sätt motiveringen närmare utvisar den hänsyn ta-

6 gits till de framställda anmärkningarna, som utan rubbning av lagstiftningens sociala värde kunnat ske. Detta förslag överlämnas härmed jämte motivering samt en historik över frågans tidigare behandling, en sammanfattning av de avgivna yttrandena och vissa exempel till närmare belysning av innebörden i de föreslagna stadgandena. Stockholm den 8 sept. 1928. P. G. L A U R I N . EVERT SANDBERG.

I. Historik. Den utredning, vars resultat härmed framlägges, har föranletts av framställningar från vissa organisationer av privatanställda. Såsom grundtankarna i dessa framställningar må inledningsvis angivas följande. En utfästelse av en arbetsgivare om pension åt hos honom anställd personal måste, om den skulle fylla sitt ändamål, bereda den anställde verklig trygghet för att pensionen komme att utgå. Sådana utfästelser lämnade emellertid härutinnan ofta åtskilligt övrigt att önska. För det första avsattes ej medel för pensioneringen i betryggande form, varigenom pensionens utgående bleve beroende av arbetsgivarens solvens i en oviss framtid. Vidare vore pensionens utgående ofta knutet till vissa villkor, särskilt om kvarstannande i arbetsgivarens tjänst under viss tid, vanligen ända till pensionsåldern. Härigenom ägde arbetsgivaren möjlighet att genom att i förtid avskeda löntagaren helt frigöra sig från utfästelsens fullgörande. Och även om så ej skedde, innebure villkoret ett otillbörligt band på löntagarens frihet att själv välja sin anställning. Då pensionen finge betraktas såsom en uppskjuten lön, vilken av löntagaren successivt intjänades genom hans arbete, borde den del därav, som motsvarade hans fullgjorda tjänst, anses såsom hans egendom, över vilken arbetsgivaren ej finge förfoga. Det är sålunda två särskilda önskemål, som här framföras. Dels böra meddelade utfästelser i ena eller andra formen tryggas, och dels böra förbehåll i utfästelserna om pensionsrättens förverkande i vissa fall förbjudas. Innan den närmare redogörelsen för framställningarnas innehåll, torde böra lämnas vissa uppgifter rörande på området nu rådande förhållanden. Före tillkomsten av lagen om allmän pensionsförsäkring var det — frånsett vid olycksfall i arbete — ej från det allmännas sida sörjt för försörjning vid ålderdom eller invaliditet annorledes än genom fattigvården. Den, som för eget och sin familjs uppehälle var beroende av sin arbetsförmåga, måste alltså genom besparingar under den tid, då han är arbetsför, sörja för framtiden. Då det härvidlag ofta brustit i förtänksamhet, hava framsynta arbetsgivare flerstädes sökt ordna saken genom att bereda sina anställda pension, såväl för deras egen som för efterlevandes del. Det bästa och säkraste sättet för sådan pensionering hade givetvis varit livränte- eller kapitalförsäkring hos någon försäkringsanstalt. Denna form har emellertid endast i mindre omfattning kom-

mit till användning. I stället hava bildats särskilda kassor för pensioneringens ordnande eller endast helt enkelt lämnats löfte om pension, med eller utan avsättande av därför erforderliga medel. PensionsDen för de anställda fördelaktigaste av sistnämnda former är pensionering assor. g e n o m pensionskassa. Här ombesörjes nämligen pensioneringen av ett från ar1un1ei912D om betsgivarens rörelse fristående rättssubjekt, vars verksamhet är lagligen regunderstöds- lerad — genom lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar. Hänförliga föreningar. u n ( j e r denna lag äro föreningar för inbördes bistånd, som avse att, utan drivande av affärsmässig försäkringsrörelse och utan att meddela sjukhjälp, åt sina medlemmar bereda egenpension eller efterlevandepension eller kapitalunderstöd eller idka annan till personförsäkring hänförlig verksamhet (1 §). Understödsförening kan genom registrering vinna rättskapacitet och är i vissa fall skyldig att registrera sig (2 § ) . Registrering av och kontroll över understödsföreningar handhaves av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet (69 §), vilken befattning för närvarande utövas av socialstyrelsen (kungörelse den 8 nov. 1912). Lagens bestämmelser reglera huvudsakligen föreningarnas organisation: stadgar, styrelse, revision, föreningssammanträden, likvidation m. m. Om dessa bestämmelser må här endast anmärkas, att förvaltningen i princip tillkommer medlemmarna själva; dock må i stadgarna kunna bestämmas, att förvaltningen skall utövas av andra personer (16, 32, 35 och 40 §§) ävensom att föreningens autonomi är på vissa andra sätt inskränkt (44 och 45 §§); en arbetsgivare kan alltså förbehålla sig det avgörande inflytandet i en av honom för hans personal inrättad pensionskassa. I fråga om försäkringsverksamhetens materiella anordning äga understödsföreningarna stor frihet. I stadgarna skola angivas försäkringsvillkoren: understödens beskaffenhet och storlek eller grunder för beräknande därav samt tid och villkor för åtnjutande av understöd; beloppen av premierna eller grunder för beräknande därav; möjligheter till uttaxering å medlemmarna; påföljd för försummad premiebetalning; grunder för fondbildningen (8 § 5 ) — 9 ) ) . Stadgarnas bestämmelser i dessa hänseenden kunna genom majoritetsbeslut av föreningen ändras; tillsynsmyndigheten har endast att tillse, att ej genom sådan ändring vissa medlemmar obehörigt gynnas på andras bekostnad (44 §). För registrering av understödsförening kan tillsynsmyndigheten ej kräva, att stadgarnas bestämmelser i ovan angivna hänseenden skola vara tillfredsställande ur försäkringssynpunkt; endast om de stå i strid mot lag eller författning eller äro till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande, får registrering vägras (72 §). Emellertid kan understödsförening som så önskar få sina stadgar godkända av tillsynsmyndigheten. Vid meddelande av sådant godkännande har tillsynsmyndigheten att pröva, huruvida stadgarnas bestämmelser om premier, fondavsättning, medelförvaltning och användning av uppkommande överskott samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade. Förening med godkända stadgar är skyldig att minst vart femte år avgiva försäkringsteknisk utredning av sin ställning (86 §). För föreningar med godkända stadgar,

9 som meddela livförsäkring, finnas dessutom vissa bestämmelser rörande fondbildningen (87 och 88 §§). För föreningar som bereda pension — pensionskassor — finnas vissa särskilda bestämmelser. Pensionskassa är, enligt lag den 18 juni 1926, som trätt i kraft den 1 januari 1928, skyldig att låta registrera sig, om den har minst fem medlemmar (2 §). Pensionskassa är vidare skyldig att minst vart femte år till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning av sin ställning (81 §). Skulle denna utredning utvisa brist, föranleder detta emellertid ej alltid något ingripande från tillsynsmyndighetens sida; allenast om fortsättandet av kassans verksamhet efter oförändrade grunder uppenbarligen är ägnat medföra allvarliga missförhållanden, äger tillsynsmyndigheten påkalla erforderliga ändringar i grunderna för verksamheten (82 §). Den brist, som sålunda kan förefinnas i pensionskassas tillgångar, får först i sista hand drabba de understödsberättigade, för vilka pensionsfallet redan inträffat; beslut om nedsättning av understödsbeloppen må ej äga tillämpning å dem (44 §), och vid likvidation eller överlåtelse av rörelsen äga de företrädesrätt till kassans tillgångar (61 och 68 §§). Vidare må märkas, att jämväl för pensionskassor gäller den för understödsföreningar i allmänhet givna regeln, att avgående medlem ej, med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, äger rätt att utfå någon del av kassans tillgångar (11 §). Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att pensionering genom medlemskap i pensionskassa ej i och för sig fyller de framförda kraven, särskilt i fråga om tjänstepensions oantastbarhet. Då medlemskapet i sådan pensionskassa i regel är knutet till anställning hos arbetsgivaren, går den anställde, därest han före pensionsfallet lämnar tjänsten, förlustig all rätt till pension, såvida ej kassans stadgar föreskriva annat. En granskning av de faktiska förhållandena giver vid handen, att löntagarnas rätt i detta hänseende är ytterst begränsad. Senast offentliggjorda statistik rörande registrerade understödsföreningar Befintliga — Sociala Meddelanden 1927 — avser åren 1921—1925. Enligt denna funnes t k ^ rör sistnämnda år registrerade 136 pensionskassor med 50 470 medlemmar och Seringa 174 041 255 kronor i tillgångar, vilka under året i understöd utbetalt 4 277 845 kronor. Av dessa hade 4 kassor, med 9 024 medlemmar och 22 104 936 kronor i tillgångar och utbetalt understöd av 164 450 kronor, godkända stadgar. Emellertid bereda ej alla dessa tjänstepension. E t t stort antal äro rent frivilliga sammanslutningar för inbördes understöd, såväl av löntagare som av självständiga yrkesutövare. Vidare äro en del avsedda för anställda vid offentliga inrättningar eller hos kommuner. Till den grupp, som här närmast har intresse, nämligen kassor för anställda vid visst eller vissa enskilda företag med större eller mindre bidrag från arbetsgivaren, torde enligt nämnda statistik kunna räknas 1 35 kassor med cirka 20 000 medlemmar 2 och 120 miljoner kro1 I det följande tages ej hänsyn till Sveriges Privatanställdas Pensionskassa, för vars verksamhet längre fram skall lämnas en något utförligare redogörelse. 8 Då det stundom finnes särskild kassa för egen och särskild för efterlevandepensionering, torde en del personer ingå två gånger i detta tal.

10 nor i tillgångar. Den ojämförligt viktigaste gruppen av sådana kassor utgöres av dem, som äro avsedda för personalen vid enskilda järnvägar. Sådana kassor finnas till ett antal av 16 med över 15 000 medlemmar och över 100 miljoner kronor i tillgångar. Den största av dem är Enskilda järnvägarnas pensionskassa, registrerad den 29 april 1916, med 8 415 medlemmar, 58 518 100 kronor i tillgångar, 6 290 036 kronor i inkomster, 1 215 083 kronor i utgifter, därav utbetalningar för försäkringsfall 1 104 103 kronor. Enligt denna kassas stadgar — de nu gällande trädde i kraft den 1 januari 1925 — är varje enskild järnvägsförvaltning i riket ävensom Svenska Järnvägsföreningen berättigad att för sin personal och dess familjer ingå i kassan. Rätten till inträde är begränsad till anställda under 40 års ålder; dock att undantag härifrån kan medgivas mot förhöjda avgifter. Kassan bereder såväl ålders-, invalid- som efterlevandepension. Rätt till ålderspension inträder vid fyllda 63 år och utgår pensionen med 70 procent av lönen. R ä t t till invalidpension inträder efter två års delägarskap i kassan, då den anställde genom sjukdom eller skada, som han ådragit sig under tid då han tillhört kassan, blivit alldeles oförmögen att i järnvägens tjänst vidare användas, eller för den som fyllt 60 år, då han ej längre är i besittning av de själs- eller kroppskrafter, som erfordras för att han skall kunna nöjaktigt sköta sin befattning. Invalidpensionen utgår med högst 70 procent av lönen och reduceras i förhållande till den tjänstetid, som fattas för pensionsålderns uppnående; lägsta invalidpension utgör 40 procent av lönen. Efterlevandepension lämnas till efterlevande make, så länge hon eller han lever ogift, och barn under 18 års ålder samt utgår med lägst 16.5 procent av lönen — för ett föräldralöst barn — och högst 38.5 procent. Avgifterna betalas med vardera hälften av medlemmarna och av vederbörande järnvägsförvaltning. Delägare, som avgår ur ansluten järnvägsförvaltnings tjänst, äger, därest han inom ett år anmäler sig därtill, kvarstå i kassan, mot att han själv erlägger alla på honom belöpande avgifter. Göres ej sådan anmälan, äger den avgående återbekomma, om avgången föranletts av indragning av den befattning han innehaft, hela beloppet av och, om avgången föranletts av annan orsak, tre fjärdedelar av de av honom själv erlagda avgifterna, dock utan ränta. Högsta förvaltningen av kassan utövas av fullmäktige, utsedda för tre år, en av varje ansluten järnvägsförvaltning och en av varje sådan förvaltnings delägare i kassan. Övriga kassor inom denna grupp hava i stort sett likartade försäkringsvillkor, ehuru naturligtvis variationer förekomma i olika hänseenden. I allmänhet är sålunda anslutningen obligatorisk för personalen vid den järnväg, för vilken kassan är avsedd. Rätt till kvarstående i kassa efter avgång ur järnvägens tjänst förekommer ej alltid. Ibland erhåller avgående medlem ränta å egna avgifter efter fyra eller fem procent. Understundom är rätten att återfå egna avgifter beroende av viss tjänstetid och understundom av huruvida avgången varit frivillig eller tvungen. I vissa fall — Uf Stockholm-VästeråsBergslagens nya järnvägsab:s pensions- samt änke och pup.k. samt Bergslager-

11 nas järnvägars pensions- samt änke och pup.k., uf. —• erhålles efter 10 års tjänstgöring vid indragning av tjänsten pension liksom vid invaliditet. Bland andra kassor för tjänstepensionering märkas de för personalen hos två av våra största banker: Skandinaviska Kreditaktiebolaget — allenast änkeoch pupillkassa — samt Svenska Handelsbanken •— en kassa för egen pensionering samt en änke- och pupillkassa. I de båda änke- och pupillkassorna — medlemmar 956 resp. 1 427, tillgångar kr. 1 576 151 resp. 1 447 754 — äga medlemmarna vid avgång återbekomma egna avgifter utan ränta — hos Svenska Handelsbanken minskade med två årsavgifter — dock först efter viss tids tjänstgöring — i Skandinaviska Kreditaktiebolaget tio, i Svenska Handelsbanken fem år. I Svenska Handelsbankens kassa för egen pensionering, i vilken inträde är obligatoriskt för hos banken anställda, — medlemmar 1 126, tillgångar kr. 8 846 279 — äro bestämmelserna än strängare. Kassans styrelse — i vilken av bankstyrelsen utsedda ledamöter hava avgörandet •— har att avgöra, huruvida och i vad mån erlagda avgifter vid anställningens upphörande i särskilda fall, undantagsvis, må återbetalas. Övriga kassor äro mindre betydande. Även i dem är pensionens oantastbarhet inskränkt till egna avgifter. Rent undantagsvis — A.-B. J . A. Wettergrens & C:os administrationspersonals pensions- och sparkassa, uf — förekommer bestämmelsen, att vid avgång efter 20 tjänsteår och 41 levnadsår på grund av sjukdom eller annan av bolagets styrelse godkänd orsak jämväl bolagets bidrag till avgifterna utbetalas. Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att pensionering genom däri berörda pensionskassor allenast i mycket begränsad omfattning tillgodoser de i framställningarna uttalade önskemålen rörande en tillfredsställande tjänstepensionering. I den mån arbetsgivaren i avsevärd grad bidrager till avgifterna — och detta är regeln — minskas löntagarens intjänade pension vid förtida avgång ur tjänsten i samma grad. Detta innebär ej blott ett starkt band på löntagarens rörelsefrihet. Arbetsgivaren kan även själv — åtminstone i regel — genom att avskeda den löntagaren beröva honom en del av den pension, varpå han räknat för sin och sina anhörigas försörjning. Allenast om de anställda själva bidraga till pensioneringen, kan en pensions- Pensionskassa registreras enligt lagen om understödsföreningar. I de fall då arbetsgi- reglementen våren helt bekostar pensioneringen, pläga grunderna därför angivas i ett av ° ch fond™"" honom utfärdat pensionsreglemente. Sådana reglementen hava utfärdats av flertalet banker — jfr dock ovan — samt ett stort antal försäkringsbolag och industriföretag. Med nuvarande lagstiftning kunna i sådana reglementen intagas vilka förbehåll som helst. Det ligger också i sakens natur, att i dessa fall de anställdas ställning är än svagare än i pensionskassor, där de dock i allmänhet få deltaga i förvaltningen. Åtskilliga fall torde ock förekomma, där de anställda icke enligt reglementet hava någon som helst juridisk rätt till pensionen; företagets styrelse beviljar endast vissa pensioner för ett år i sänder. Enligt 67 § utsökningslagen i dess lydelse före den 1 januari 1928 ägde Konungen för viss pensionsinrättning stadga, att därifrån utgående pension ej finge tagas i mät för pensionärs gäld. Sådant förordnande har givits för ett

12 stort antal pensionsreglementen för de anställda vid enskilda företag. E t t dylikt förordnande förutsätter tydligen, att en juridiskt utkrävbar rätt för pensionären uppkommer på de i reglementet angivna betingelserna. Granskar man emellertid bestämmelserna i dylika reglementen, finner man, att pensionsrätten ständigt är knuten till en långvarig tjänstetid — i allmänhet trettio år — hos arbetsgivaren. Vid förtida avgång ur tjänsten av annan anledning än sjukdom är den anställde förlustig all rätt till pension. Här föreligger alltså samma förhållande som i de förut berörda pensionskassorna, blott med den skillnaden att här förlorar löntagaren hela pensionsrätten. I dessa fall äro också löntagarna i högre grad beroende av arbetsgivarens solvens. En pensionskassa är dock ett självständigt rättssubjekt med från arbetsgivaren avskilda tillgångar. För pensionering i enlighet med ett pensionsreglemente behöva däremot ej några medel avskiljas i förväg. En samvetsgrann bokföring bör visserligen föranleda till att arbetsgivarens beräknade ansvarighet för pensionsutfästelser upptagas såsom skuld i balansräkningen. Men härigenom avskiljes ju på intet sätt medel för tryggande av premierna. Skulle arbetsgivaren komma i konkurs, kunna anställda — och av dem allenast de vilka redan fullgjort den föreskrivna tjänstetiden — endast såsom oprioriterade fordringsägare bevaka pensionernas kapitalvärde i konkursen. I flera fall avsättas väl medel för pensioneringen på ett mera effektivt sätt, genom inköpande av särskilda värdehandlingar el. d., och understundom kunna dessa medel betraktas såsom en särskild stiftelse, vars tillgångar äro oåtkomliga för arbetsgivarens borgenärer. I dessa sistnämnda fall kan väl tryggheten anses tillfredsställande. Men i fråga om oantastbarheten finnas samma nackdelar som beträffande de förut omförmälda pensionskassorna. Sveriges Förut omförmälda pensionsinrättningar hava i stort sett tillkommit på ar^as^Pen^-11" betsgivarnas initiativ, och deras principer återgiva följaktligen tämligen ensisionskassa. digt arbetsgivarnas syn på pensionsfrågan. Att en önskan att genom pensioneringen i viss mån binda personalen vid företaget därvid kommit att spela en framträdande roll, ligger i sakens natur. Då de anställda själva tagit initiativ, hava deras motsatta synpunkter även kommit till uttryck. Detta kan anses hava skett först genom bildandet av Sveriges Privatanställdas Pensionskassa (S.P.P). Första initiativet till bildandet av denna kassa togs år 1910 av Svenska Brukstjänstemannaföreningen genom hänvändelse till Sveriges Industriförbund med förslag, att förbundet skulle upptaga tjänstemännens pensionsfråga till behandling. Ungefär samtidigt upptogs frågan jämväl inom Stockholms handelskammare. För frågans lösning tillsattes i mars 1912 av industriförbundet och rikets handelskammare en kommitté. Sedan denna verkställt erforderliga utredningar, beslöts kassans bildande den 18 november 1916. Den 24 mars 1917 blev kassan registrerad såsom understödsförening med godkända stadgar. Då denna kassa spelat en betydande roll för pensioneringens utveckling, vilja vi något närmare uppehålla oss vid densamma. Enligt nu gällande stadgar — i huvudsak registrerade den 12 mars 1925 — har kassan till ändamål att mot gemensamma inbetalningar av arbetsgivare och anställda tillförsäkra hos privat arbetsgivare anställda personer, som icke

13 äro kroppsarbetare, och deras efterlevande familjer pension — egen och familjepension — samt kapitalunderstöd. Försäkringsförmånerna utgå efter en pensionsförsäkrad lön med 60 procent i egen pension, 25 procent i familjepension till ensam änka med vissa tillägg åt barn samt 20 procent i kapitalunderstöd. Medlemmarna i kassan äro dels aktiva och dels passiva, Aktiva medlemmar äro de försäkrade själva. De kunna vinna inträde i kassan allenast genom förmedling av en passiv medlem, d. v. s. en arbetsgivare eller förening, som anmäler sina anställda eller medlemmar till försäkring i kassan. För varje passiv medlem uppgöres en anslutningsplan, innehållande de närmare försäkringsvillkoren. Ställningen som passiv medlem medför skyldighet att lämna erforderliga uppgifter om de aktiva medlemmarna samt att ombesörja uppbörden av deras avgifter. Den viktigaste skillnaden mot förut omförmälda pensionskassor är, att pensionsrättens oantastbarhet fastslagits såsom norm för försäkringen. Avgår aktiv medlem ur tjänst hos den passive medlem, genom vilken han vunnit anslutning till kassan, medför detta ej, att hans medlemskap i kassan upphör; han äger genom att själv betala hela försäkringsavgiften vidmakthålla försäkringen. Och försummas avgiftsbetalningen, inträder den aktive medlemmen i delaktighet för pension, vars kapitalvärde blir lika med 97 procent av den innestående premiereserven för försäkringen. Kassans förvaltning handhaves av en styrelse med vanliga styrelsefunktioner, en överstyrelse, vilken utövar de funktioner, som enligt lagen tillkommer föreningssammanträde med undantag för viktigare stadgeändringar m. m., samt en generalförsamling, som beslutar i de ärenden, vilka äro undantagna från överstyrelsens befogenhet. Överstyrelsens medlemmar äro 36 och utses 16 av Sveriges handelskammare, 8 av Sveriges Industriförbund och 12 av vissa sammanslutningar av i privat tjänst anställda personer. Generalförsamlingen består av samtliga kassans aktiva och passiva medlemmar. Kassan har under sin hittillsvarande verksamhet vunnit en förhållandevis kraftig tillslutning. Om dess utveckling må återgivas följande tabeller, hämtade ur berättelsen om kassans tio första verksamhetsår. Av de anförda siffrorna framgår, att kassan under de första verksamhetsåren haft en kraftig utveckling, varefter från 1921 en, tydligen med den då börjande ekonomiska depressionen sammanhängande, avmattning inträtt, vilken emellertid nu åter synes hava övervunnits. Jämväl under 1927 lärer enligt inhämtade upplysningar verksamheten hava utvidgats i avsevärd grad. Bland större industriföretag som för sina anställda — helt eller delvis — anslutit sig till kassan må nämnas: A.-B. Svenska Tobaksmonopolet, Stora Kopparbergs Bergslags A.-B., Reymersholms Gamla Industri A.-B., Allmänna Svenska Elektriska A.-B., Svenska Sockerfabriks A.-B., Trafik A.-B. Grängesberg—Oxelösund. De av S.P.P. tillämpade principerna för försäkringen hava vunnit livlig an- Pensionsslutning från befintliga organisationer av privatanställda. Det väckte också a n 8 t a l t e n stark misstämning bland dessa, då det bildades ett försäkringsbolag för tjänstepensionering, där principen om pensionens oantastbarhet ej gjordes till allena-

14 Tab. A. Medlemsbeståndet vid slutet av åren 1917—1926.

Vid slutet av år

Antal aktiva medlemmar (anställda)

Antal passiva medlemmar (arbetsgivare)

Män

Kvinnor

I allt

19 58 83 88 90 93 104 109 127 U55

866 2 258 2 529 3133 3 423 3137 3 270 3 417 3 577 4 255

271 553 622 727 751 678 722 750 923 1142

1137 2 811 3151 3 860 4174 3 815 3 992 4167 4 500 2 5 397

1 Dessutom hava 18 arbetsgivare under året meddelat sin anslutning fr. o. m. år 1927. Härav 456 (382 män och 74 kvinnor) tidigare utträdda anställda, vilka beviljats åtennträde i kassan. s

Tab. B. Beståndet av pensionsförsäkringar vid slutet av åren 1917—1926. (Försäkringsfall ännu ej inträffat.)

Vid slutet av år

Sammanlagda beloppet av tillförsäkrade förmåner (i 1 000-tal kronor)

Sammanlagda beloppet av fortlöpande avgifter (i 1 000-tal kronor)

Beräknad Kapital- kapitaliEgen- Familj e- under- serad förpension pension 1 säkringsstöd summa

Egen- Familjepension pension

4 824

5 409

2 025

7 898

2 936

3 078

7 566

2 878

7 825

3 002

8 206

— — — — —

3 470 3 841

358 659

1922 1923 1924 1925 1926 1

9167 10 444

—

28 384 83 214 93 234 135 767 141 306 131 250 136 196 142 369 162 528 184 634

485 558

1050 1581 1614

856 Kapitalunderstöd

Summa

— — — — — — — — 12 23

472 1364 1608 2 407 2 470 2 293 2 367 2 468 2

2 560 2 873

I fråga om hel- eller halvkollektiv familjepension har här endast upptagits det ensam änka till försäkrade beloppet. 2 En nedsättning av avgiftssatserna under året medförde en sänkning av avgiftssumman med kr. 263 000. Avgiftssummans bruttoökning för året utgjorde alltså kr. 355 000.

15 rådande. Detta bolag — Pensionsanstalten Sverige — stiftades i oktober 1925 av femton av våra största livförsäkringsbolag, vilka ansvara för anstaltens förbindelser intill ett belopp av 5 000 000 kronor. Anstalten erhöll i februari 1926 Kungl. Maj:ts stadfästelse å bolagsordning och verksamhetsgrunder och konstituerades å bolagsstämma den 31 januari 1927. I fråga om pensionens oantastbarhet innehåller grunderna för anstaltens försäkringsverksamhet, jämte förbud mot återköp av försäkring i andra fall, följande bestämmelse : »I avtal med arbetsgivare em pensionsförsäkring av hans anställda må kunna stadgas, att, i den mån arbetsgivaren är försäkringsägare, avgångsvärdet av försäkring, belöpande på en från anställningen på grund av annan orsak än sjukdom eller invaliditet i förtid avgående försäkrad, skall kunna användas som engångspremie för andra hos samma arbetsgivare anställda, detta dock endast under förutsättning att arbetsgivaren lämnar sådant läkarbetyg eller annat lika betryggande bevis om den avgångnes och vid familjepensionsförsäkring även om dennes hustrus hälsotillstånd, att styrelsen finner sig kunna medgiva sådan användning.» I anledning av protester mot den arbetsgivare sålunda medgivna rätten från vissa organisationers sida har anstalten i en broschyr belyst sin ställning till spörsmålet. I denna broschyr uttalas, att idealet ur såväl de anställdas som samhällets synpunkt onekligen vore, att personalpensioneringen allmänt genomfördes efter oantastbarhetens princip. Denna princip hade emellertid ej fullständigt slagit igenom. I statens pensionering vore den ej genomförd. Flera enskilda arbetsgivare ställde sig även avvisande däremot. Då anstalten satt som sin uppgift att kunna tillfredsställa behovet för olika former av pensionsförsäkring, hade den ej ansett sig kunna binda sig för principen, utan medgåve de inskränkningar däri, som ej strede mot god samhällsanda. Vidare uppgavs, att i den vanligaste typen av försäkringsavtal oantastbar pensionsrätt medgavs de anställda enligt följande formulering: »Vid utträde ur arbetsgivarens tjänst av vilken som helst orsak äger den anställde tillgodogöra sig den andel av försäkringen, som på grund av den av honom själv erlagda premieandelen tillkommer honom. Enligt medgivande av arbetsgivaren gäller härförutom för denna försäkring den särskilda bestämmelsen, att den anställde vid utträde ur arbetsgivarens tjänst äger tillgodogöra sig jämväl den andel av försäkringen, i den mån den avser honom, som motsvarar den av arbetsgivaren erlagda premieandelen. Enahanda rätt tillkommer honom, därest avtalet i dess helhet upphör att gälla.» Såsom exempel på inskränkningar i oantastbarheten anfördes följande bestämmelser i försäkringsavtal: »Enligt medgivande av arbetsgivaren gäller för denna försäkring den särskilda bestämmelsen, att den anställde vid utträde ur arbetsgivarens tjänst äger tillgodogöra sig jämväl den andel av försäkringen i den mån den avser honom r som motsvarar den av arbetsgivaren erlagda premieandelen, detta dock under förutsättning att den anställde antingen vid utträdet ur arbetsgivarens tjänst

16 varit hos honom anställd minst 5 resp. 10 år eller, i fråga om kvinnlig befattningshavare, utträdet är beroende på ingånget giftermål.» »Vid utträde ur arbetsgivarens tjänst av vilken som helst orsak äger den anställde tillgodogöra sig den andel av försäkringen, som på grund av den av honom själv erlagda premieandelen tillkommer honom. Därest den anställde utan att hava gjort sig skyldig till allvarlig förseelse avskedats eller genom lönereduktion föranledes till utträde ur arbetsgivarens tjänst, äger han tillgodogöra sig även den andel av försäkringen, i den mån den avser honom, som motsvarar den av arbetsgivaren erlagda premieandelen. Enahanda rätt tillkommer den anställde, därest avtalet i dess helhet upphör att gälla.» Den första av de nu ifrågavarande framställningarna är avgiven av Svenska Framställningarna. Bankmannaföreningen den 20 januari 1925. Den berörde närmast förhållandena Den 20 ja- inom bankvärlden, där såsom förut anmärkts pensioneringen, i den mån dennuari 1925.

samma ordnats, huvudsakligen verkställes från en pensionsfond i enlighet med bestämmelserna i ett pensionsreglemente. I framställningen framhålles, att de genom successiva avsättningar bildade pensionsfonderna väl avsetts skola utgöra säkerhet för lämnade pensionsutfästelser. Detta hade framhållits för de anställda och de hade bibragts den övertygelsen, att deras rätt till pension i enlighet med pensionsreglementena vore tryggad genom dessa avsättningar. Även om man förstått, att den juridiska säkerheten vore otillfredsställande, hade man slagit sig till ro med uppfattningen, att en svensk bank ej gärna skulle vidtaga en åtgärd, som vore a&t betrakta som ett återtagande av en gång skänkta medel. Denna uppfattning hade emellertid visat sig falsk. Vid flera rekonstruktioner och sammanslagningar inom bankvärlden hade nämligen pensionsfonden helt enkelt avsknvits till täckande av lidna förluster. Pensionsfonderna hade sålunda behandlats, som om de utgjorde dispositionsfonder. Detta kunde väl anses vara av mindre betydelse, så länge pensionsutfästelserna ägde bindande kraft. Men förfaringssättet bottnade i en felaktig uppfattning av pensioneringens uppgift, vilken uppfattning tagit sig än betänkligare uttryck. Under den gångna lågkonjunkturen hade nämligen i flera banker, där både pensionsreglementen och pensionsfonder funnits, ett stort antal befattningshavare, i många fall med långvarig och tadelfri tjänstgöringstid, avskedats, utan att på något sätt kompenseras för den förlorade pensionsrätten och åtminstone i en bank icke heller för av dem själva erlagda pensionsavgifter. Dessa förhållanden hade föranlett föreningen att ägna pensionsfrågan närmare uppmärksamhet. Såsom grundläggande för frågans bedömande ansåge den sig kunna framhålla, att den anställdes arbete under medelåldern måste bereda hans försörjning ej blott under denna tid utan även på ålderdomen och då arbetsförmågan av annan anledning upphört samt efter hans död åt hans familj. Pension som utfästs måste anses såsom en del av vederlaget för hans arbete, och indroges denna, innebure detta, att den anställde berövades en del av detta vederlag. Någon skyldighet för arbetsgivare att giva pension förelåge ju ej, och utfästes ej någon sådan, finge den anställde själv söka trygga

17 sig. Men hade utfästelse lämnats, borde han kunna räkna med att han ej själv behövde avsätta något av den utgående lönen för sådana ändamål. Pensionsutfästelsen vore en del av lönen och intjänades liksom denna successivt. Konsekvensen härav vore, att det belopp, som svarade mot den fullgjorda tjänstetiden, finge anses såsom den anställdes egendom, ehuru det först senare utbetalades till honom. Härav följde, att rätten därtill ej borde få göras beroende av några obehöriga villkor, såsom kvarstannande i arbetsgivarens tjänst, samt att för ändamålet avsatta medel — pensionsfonder — ej finge disponeras av arbetsgivaren för andra ändamål. De nuvarande förhållandena hade för de anställda skapat en tryckande osäkerhet. För dem vore det av största betydelse att äga klarhet, i vad mån de kunde bygga på arbetsgivarens utfästelse om pension. Framställningen utmynnade i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte söka åvägabringa, att åtgärder från det allmännas sida vidtagas för att i de fall, där arbetsgivare gentemot sina anställda göra utfästelser om pension, 1. sådana villkor eller förbehåll för pensions erhållande ej må uppställas, att pension berövas sin karaktär av att vara den anställdes egendom, som förvärvas successivt under den tid anställningen hos arbetsgivaren varar, 2. mot sålunda intjänad pensionsrätt svarande medel må varda i erforderlig utsträckning av arbetsgivaren avsatta, och 3. de avsatta medlen må på betryggande sätt avskiljas så, att de ej kunna tagas i anspråk för andra ändamål än det vartill de äro avsedda. Svenska Batikföreningen, vilken beretts tillfälle yttra sig över framställnin- yttrande av gen, avgav yttrande däröver den 18 mars 1925. Svenska bankI yttrandet uppgavs först, att av 26 till föreningen anslutna banker en ord- foremngen nat pensioneringen genom en fristående pensionskassa, organiserad såsom understödsförening, en hade för ändamålet en särskild fond, bildad av en av bankens verkställande direktör skänkt grundplåt och av banken givna årliga bidrag, vilken fonds tillgångar förvarades avskilda från bankens tillgångar, tio hade såväl pensionsreglemente som pensionsfond, fyra pensionsfond men ej pensionsreglemente, en pensionsreglemente men ej pensionsfond och nio varken pensionsfond eller pensionsreglemente. Utom i understödsföreningen bidrog personalen endast i ett fall till pensioneringen. Beträffande bankmannaföreningens yrkanden framhölls, att en arbetsgivare, som utfäster pension, tydligen vore berättigad att uppställa de villkor för pensionens åtnjutande han finner lämpliga. Att pension ej tillerkändes dem, som ej fyllde de uppställda betingelserna, kunde ej anses såsom något obehörigt. Den påyrkade oantastbarheten av pensionsrätten stode i strid mot statens egna grunder för tjänstepensioneringen, och det kunde ej vara lämpligt, att staten för enskilda arbetsgivare uppställde strängare principer än den själv tillämpade såsom arbetsgivare. Avsättandet av medel till en pensionsfond innebure ej, att medlen bleve de anställdas egendom. Det hade allenast till syfte att möta de på grund av pen2—283308

18 sionsutfästelser uppkomna förpliktelserna på samma sätt som avsättning för mötande av förluster, för skatter m. m. Denna pensionsfondernas karaktär hade ock kommit till uttryck i flera Kungl. Maj:ts domar, där bolag, vilka avsatt medel till av dem själva förvaltade pensionsfonder, förvägrats att vid beskattningen göra avdrag för avsättningen. Då pensionsfonder avskrivits, hade detta skett för att undvika katastrofer, vilka kommit att gå ut jämväl över de anställda. Slutligen framhölls, att en lagstiftning i den av bankmannaföreningen förordade riktningen troligen komme att minska arbetsgivarnas intresse för tjänstepensioneringen. Vidare hade Svenska Kontoristföreningarnas Förbunds verkställande utskott den 8 juli 1925 till Kungl. Maj :t ingivit en framställning i ämnet. I denna hänvisades till bankmannaföreningens framställning och bankföreningens däröver avgivna yttranden. Gentemot bankföreningens ståndpunkt åberopades ett vid framställningen fogat föredrag av fil. lic. Emil Liedstrand, ur vilket särskilt åberopades följande uttalanden: Vid besvarandet av frågan, huruvida pensionen bör ha karaktär av understöd, belöning eller rättighet, säger herr Liedstrand, efter att först ha berört de två förstnämnda alternativen: »Det sista steget är det, som gör pensionen till en ovillkorlig rättighet, som förvärvas efter hand som tjänstemannen fullgör sin tjänst. Denna sistnämnda uppfattning om pensionen är givetvis den enda rimliga. Skyddet på ålderdomen och vid förtidig arbetsoförmåga samt omvårdnaden om familjen äro angelägenheter av sådan betydelse, att tjänstemännen icke få låta sig nöja med en mer eller mindre oviss förhoppning, de måste för honom vara en fullt säker verklighet. Av denna uppfattning följer också, att vid avgång från tjänst före pensionsåldern den på den fullgjorda tjänstgöringen belöpande delen av pensionerna bör vara oantastbar. Det är nämligen uppenbart, att om pensionernas utgående vore beroende av att tjänstemannen vore kvar i arbetsgivarens tjänst ända till pensionsåldern, pensionernas värde vore väsentligen förringat.» Efter att ytterligare hava utrett detta sitt påstående fortsätter herr Liedstrand: »Om slutligen en arbetsgivare vid ordnandet av tjänstemannapensioneringen följde den vägen att låta tjänstemännen själva helt betala pensionskostnaden, skulle han väl knappast göra pensionsrätten beroende av att tjänstemännen stannade kvar i hans tjänst intill pensionsåldern. Någon principiell skillnad finnes emellertid icke mellan den nämnda vägen och den, att han själv helt bestrede kostnaden och satte lönerna lika mycket lägre. Ytterst bleve det ju ändå tjänstemännen, som genom sitt arbete finge betala pensionskostnaden. Huru denna än uttages, blir sålunda pensionen ingenting annat än en uppskjuten lön.» Utskottet ansåge den av Liedstrand uttalade meningen vara den enda, som kunde tillerkännas vitsord i ett på lag och rätt grundat anställningsförhållande. En tjänstepensionering efter andra principer syntes vara av ringa värde för de anställda. Den kunde snarare leda till deras vilseledande än till deras fromma. Det syntes nödvändigt, att den enskilda tjänstepensioneringen lagligen

19 reglerades. Det hemställdes därför om lagstiftning på området i överensstämmelse med de av Liedstrand uttalade åsikterna. Därefter hava Svenska Bankmannaföreningen, FörsäkringstjänstemannaförDen 23 deeningen i Stockholm, Sveriges Kontoristförening och Kvinnliga Kontoristför- cember 1925 eningen i Stockholm den 23 december 1925 ingivit en gemensam framställning augustiei926 i ämnet. I denna refereras först olika fall, då i företags bokföring såsom skuld upptagna pensionsfonder avskrivits för täckande av lidna förluster. I dessa fall hade den utsikt till pension, som de i företagen anställda ansett sig hava, helt tillspillogivits. För undvikande av sådana missförhållanden funnes olika möjligheter. En arbetsgivare, som ville trygga de anställdas rätt till pension, kunde göra detta genom försäkringsavtal med enskild försäkringsinrättning eller pensionsstyrelsen, genom bildande av en egen pensionskassa eller genom medels avsättande till en självständig stiftelse. Någon skyldighet för arbetsgivare att anlita någon av dessa utvägar förelåge emellertid ej. Ehuru sökandena ansåge starka skäl föreligga för lagstiftning om obligatoriska bidrag till löntagares pensionering, ansåge de sig ej kunna yrka därpå. Men de ansågo, att om ett företag förklarat sig vilja sörja för de anställdas pensionering, lagstiftningen kunde och borde se till, att härför avsedda, successivt intjänade lönemedel tillförsäkrades ett effektivt skydd. Den närmast till hands liggande formen för beredande av ett sådant skydd syntes vara medlens överförande till en pensionskassa, registrerad enligt lagen om understödsföreningar. Denna lag vore väl ej tillämplig, då pensioneringen bekostades av arbetsgivaren ensam. Men lagen borde kunna kompletteras så, att den bleve tillämplig även i dessa fall. För tillgodoseende av arbetsgivarens intressen kunde man medgiva honom att under vissa garantier själv förvalta medlen. Under åberopande av det anförda hemställdes, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning, på vilket sätt erforderlig trygghet kunde beredas åt arbetsgivares utfästelse om pensionering av hos dem anställd personal samt för riksdagen framlägga de förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda. I detta yrkande instämde Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalförbund och Sveriges Arbetsledareförbund i en den 5 augusti 1926 ingiven framställning. Samtliga nu nämnda framställningar jämte bankföreningens yttrande över Yttranden, den förstnämnda utremitterades tillsammans med ett inom justitiedepartementet utarbetat förslag till lag om offentligen erkända stiftelser till ett flertal myndigheter för avgivande av yttrande däröver. I flera av de inkomna yttrandena uttalades sympati för en lagstiftning i den i framställningarna angivna riktningen, utan att vederbörande dock närmare gingo in på spörsmålet. Allmänt uttalades emellertid, att spörsmålet borde behandlas fristående från lagstiftning om stiftelser. Slutligen hava Sveriges Arbetsledaréförbund, Svenska BankmanndföreninDen 20 degen, Svenska Kontoristföreningarnas Förbund, Sveriges Grafiska Faktorsför- c e m b e r 1926 bund, Sveriges Mekaniska Verkmästareförbund och Svenska Järnvägarnas

20 Kontorspersonalförbund den 20 december 1926 ingivit en gemensam framställning i ämnet. I denna hänvisas först till de förut nämnda framställningarna och uppgives, att ytterligare fall inträffat, då från enskild arbetsgivare utgående pensioner indragits. Behovet av en lagstiftning syntes således trängande. Lämpligast torde vara, att en särskild lag om pension gåves. I fråga om innehållet i en sådan lag angåves följande önskemål: a ) En klar och uttömmande definition på begreppet pension. Denna definition bör göras så vidsträckt, att arbetsgivare, som gör utfästelse om pension, icke genom användandet av annan beteckning, exempelvis »understöd», »ålderdomshjälp», »tjänstevederlag» eller dylikt, kan kringgå lagens bestämmelser. b) Ett klarläggande av, när utfästelse om pension skall anses vara gjord. Jämväl i detta avseende bör lagen vara så klarläggande, att den, såvitt möjligt är, utesluter, att löften givas eller att pension ställes i utsikt utan att löftena infrias. Då det icke minst ur social synpunkt bör vara angeläget, att en arbetstagare icke invaggas i en falsk trygghetskänsla, torde lagen jämväl taga sikte på den indirekta form av utfästelse, som kan ligga däri, att viss grupp av arbetstagare efter vedertagen praxis erhåller pension vid viss uppnådd ålder. Om arbetsgivaren vid sådana fall samtidigt med pensionens beviljande icke vid därom gjord förfrågan upplyser övriga medlemmar av vederbörande arbetstagaregrupp om att pensions beviljande icke innebär utfästelse om pension för övriga, torde utfästelse böra anses vara gjord. c) Bestämmelse om pensionens säkerställande. Med utfästelse om pension bör följa skyldighet att ekonomiskt säkerställa utfästelsens infriande. Där icke samtidigt med utfästelsen om pension utfästelsen i annan ordning på försäkringsmässigt sätt fullt tryggas, bör den som gör utfästelsen vara skyldig ansluta sig till eller bilda en pensionskassa i enlighet med lag. d) Förbud mot ovidkommande inskränkning i rätten till pension. Enligt numera allmänt vedertagen uppfattning är pension att betrakta såsom uppskjuten lön, för vilken sålunda den pensionstillförsäkrade genom arbete lämnat motprestanda. Under sådana omständigheter bör lagen stadga förbud mot att pensionsutbetalning förbindes med villkor om kvarstannande i viss arbetsgivares eller grupps av arbetsgivare tjänst eller i visst yrke eller göres beroende av förefintligheten av ekonomiskt behov hos förmånstagaren eller i övrigt förbindes med någon annan inskränkning, som måste anses vara av ovidkommande art. e) Stadgande om utmätnings frihet. Hittills har k. m:t för varje pensionskassa för sig medgivit utmätningsfrihet för av sådana kassor utanordnade pensioner. Starka skäl torde tala för att denna utmätningsfrihet göres generell att gälla all pension. f) Övergångsbestämmelser. Med den genomgripande betydelse, lagen skulle erhålla, torde övergångsbestämmelser böra utfärdas, som taga skälig hänsyn till förhållandena vid de företag, där innan lagens ikraftträdande pensionsfonder o. dyl. upplagts eller utfästelse om pension blivit gjord.

21 Då pension enligt samtliga auktoriteter finge betraktas som en uppskjuten lön och ej såsom ett understöd, borde pensionskassor särskiljas från understödsföreningar. Beträffande lagstiftningen om pensionskassor angåves i en vid framställningen fogad P.M. vissa önskemål. I denna föreslogs en uppdelning av nu gällande lags begrepp »understödsföreningar» i tre särskilda typer, »pensionskassor», »livförsäkringskassor» och »understödsföreningar». Registreringsskyldighet borde finnas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande lagstiftning. Bestämmelserna om firma borde giva garanti för att ej de särskilda typerna kunde förväxlas. För pensionskassor och livförsäkringskassor borde meddelas bestämmelser, som tryggade en fullt försäkringsmässig skötsel, under det att för understödsföreningar föreskrifterna i sådant hänseende kunde vara av mycket enkel beskaffenhet. Tillsynsmyndighet borde vara, för pensionskassor och livförsäkringskassor försäkringsinspektionen samt för understödsföreningar socialstyrelsen. För understödsföreningar borde föreningsstämman hava högsta beslutanderätten, medan för pensionskassor och livförsäkringskassor större frihet att anordna förvaltningen kunde medgivas. Frågan har även varit föremål för riksdagens behandling på initiativ av enskilda motionärer. Vid 1923 års riksdag väcktes i andra kammaren motion nr 74 av herrar RiksdagsLaurén och Gustafsson i Älvsered, i vilken påpekades den osäkra ställning behandling. med pensionsrätt anställd personal hade. Även om pensionsfond upptagits så- Moti<>n 192a som skuld i företagets bokföring, hade ny ägare ansett sig fri från förpliktelsen. Under den rådande depressionen hade pensionsfonder även använts såväl till täckande av lidna förluster som till utdelning åt aktieägare, då sådan eljest ej kunnat beredas. Och råkade företaget i konkurs, hade allenast de av personalen, för vilka pensionsbrev utfärdats, kunnat göra sin rätt gällande och detta endast såsom oprioriterade borgenärer. Dessa missförhållanden syntes böra avhjälpas genom ändring i aktiebolagslagen, eventuellt genom införande av en förmånsrätt för fordran på pension. Första lagutskottet, till vilket motionen hänvisats, anförde i utlåtande nr 17. Första lagUtskottet funne liksom motionärerna de anmärkta förhållandena stötande, utskottet. För deras undanröjande erfordrades skydd för de för pensioneringen avsedda medlen såväl mot arbetsgivaren själv som mot hans borgenärer. De i motionen föreslagna lagstiftningsåtgärderna skulle knappast bereda sådant skydd. En förmånsrätt för fordran å pension skulle dessutom kunna missbrukas. För de arbetsgivare, vilka ville bereda personalen erforderlig trygghet, funnes redan möjlighet härtill genom försäkring antingen enligt lagen om allmän pensionsförsäkring eller i pensionskassa, registrerad enligt lagen om understödsföreningar. Att föreskriva något tvång därtill syntes ej tillrådligt. Det skulle möta svårigheter att giva lämpliga bestämmelser. Därjämte torde bestämmelser av denna art minska arbetsgivarnas intresse för tjänstepensioneringens ordnande. Utskottet hemställde på grund av det anförda, att motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

22 Utskottets hemställan bifölls av riksdagens båda kamrar utan votering. Allenast i andra kammaren förekom debatt i frågan. Därvid framhölls mot motionen särskilt de betänkligheter, som ur den allmänna kreditens synpunkt mötte en förmånsrätt för sådana fordringar. Motion vid Frågan framfördes ånyo vid 1926 års riksdag i motion nr 207 i första kam1926 års riksmaren av herr Carl Gustaf Ekman. I denna återgives i huvudsakliga delar dag. den förut refererade framställningen av den 23 december 1925. Motionären ansåg, att här anmärkta missförhållanden borde kunna undanröjas genom lagstiftningsåtgärder. Emellertid syntes det tveksamt, i vilka hänseenden lagändringar vore erforderliga och en utredning härom borde företagas. Motionen utmynnade i yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning huruvida och på vilket sätt erforderlig giltighet lämpligen kunde beredas arbetsgivares utfästelser om pension åt hos dem anställd personal, och framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Första lagFörsta lagutskottet, till vilket motionen hänvisats, erinrade i sitt utlåtande utskottet. om frågans behandling vid 1923 års riksdag. Vidare påpekade utskottet, att frågan genom förutnämnda framställningar bragts under Kungl. Maj:ts prövning, samt att riksdagen i skrivelse den 9 mars 1926 hos Kungl. Maj:t anhållit om förslag till lagstiftning om stiftelser, i samband med vilket lagstiftningsarbete frågan kunde vinna beaktande. Utskottet förklarade sig intaga samma ställning till spörsmålet som 1923 och hemställde alltså, att motionen ej måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd. Två reservanter, herrar Edward Larsson och Jansson i Edsbäcken, hemställde om bifall till motionen. Riksdagen. Utskottets utlåtande bifölls av båda riksdagens kamrar. Under debatten i första kammaren erinrades mot bifall till motionen främst, att frågan, oavsett riksdagens initiativ, vore föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Utskottets ordförande förklarade, att han endast på denna grund ställt sig avvisande mot motionen. Därjämte erinrades, att en lagstiftning om stiftelser skulle bringa frågan i ett gynnsammare läge. Beträffande spörsmålets materiella sida påpekades, att såväl utfästelse om pension som utfästelsens innehåll och tryggande vore en avtalsfråga, som de därav berörda arbetsgivaren och hans löntagare hade att själva göra upp sins emellan. En lagstiftning därom innebure ett ingrepp i avtalsfriheten. E t t sådant ingrepp torde minska arbetsgivarnas benägenhet att göra pensionsutfästelser. I andra kammaren anfördes mot motionen huvudsakligen risken för att pensionsutfästelser ej vidare komma att givas, därest de skulle bliva lagligen reglerade. Riksdagen.

II. De sakkunnigas betänkande av den 10 december 1927. Utkast till

Lag om frivillig tjänstepensionering. 1 §• Med tjänstepension förstås i denna lag förmåner av nedan angivna slag, som arbetsgivare utfäst åt löntagare: livränta, som skall utgå till löntagaren från viss ålder eller från hans avgång ur arbetsgivarens tjänst efter uppnående av viss ålder (ålderspension), livränta, som skall utgå till löntagaren från avgång ur arbetsgivarens tjänst på grund av sjukdom eller varaktig nedsättning i arbetsförmågan (sjuk- och invalidpension), livränta, som efter löntagarens ffånfälle skall utgå till hans anhöriga (familjepension), kapital, som skall utbetalas åt löntagaren under samma omständigheter som ålders-, sjuk- eller invalidpension eller efter hans frånfälle till hans rättsinnehavare. 2 §.

Med pensionsålder förstås i denna lag den ålder, efter vars uppnående avgång ur arbetsgivarens tjänst medför rätt för löntagaren att uppbära ålderspension eller utfäst kapital. Om arbetsgivaren ej bestämt viss pensionsålder för löntagaren, skall vid tillämpning av bestämmelserna i 8 och 11 §§ pensionsåldern anses vara sextiofem år för man och sextiotvå år för kvinna. 3 §.

Vad i denna lag stadgas om tjänstepension skall äga tillämpning, ändå att annat finnes föreskrivet i pensionsreglemente eller annat rörande pensionsrätten träffat avtal.

4§. För den, vilken innehar med pensionsrätt förenad anställning, må ej genom bestämmelse i pensionsreglemente eller annat rörande pensionsrätten träffat

24 avtal pensionsrättens inträde vara uppskjuten till tid efter det han fyllt trettio år och ej heller till mer än fem år efter det han erhållit sådan anställning, tjänstetid innan löntagaren fyllt tjugu år därvid dock oräknad. Vad sålunda stadgats äge ej tillämpning i fråga om befattning, för vilken avlöningen huvudsakligen utgår i form av provision. 5 §• Utfästelse om tjänstepension skall, där ej utfästelsen är av beskaffenhet som i 17 § sägs, vara tryggad genom av svensk försäkringsgivare meddelad försäkring (tjänstepensionsförsäkring), dock att försäkringen må i avseende å sjuk- och invalidpension inskränkas till att avse endast de fall, då sjukdomen varat minst tre år eller arbetsförmågan varaktigt nedsatts med minst hälften, även om i utfästelsen sådan inskränkning icke gjorts, samt att om pensionsåldern är lägre än sextiofem år för man och sextiotvå år för kvinna, denna högre ålder må stadgas i försäkringsavtalet. Vad i denna lag stadgas om tjänstepensionsförsäkring skall gälla för en var av de delar av densamma, som svara mot de olika försäkringsförmånerna. 6 §.

Avser ej försäkringsgivarens verksamhet allenast meddelande av tjänstepensionsförsäkring, skall i ansökan om försäkringen uppgivas, att den avser tjänstepensionsförsäkring. Förbehåll i avtal om tjänstepensionsförsäkring, som strider mot denna lag, vare utan verkan. 7 §.

Styrker arbetsgivaren, att han genom avtal med löntagaren förbundit sig att bidraga till premien, äger han påfordra, att i försäkringsavtalet införes uppgift om storleken av hans bidrag och av den del av försäkringsförmånen, som svarar däremot. Sådan anteckning vare dock utan verkan med avseende å före dess införande erlagda premier.

8§. Vid beräkning av tjänstepensionsförsäkrings premiereserv skall iakttagas, att reservpremie ej må beräknas för tid efter pensionsålderns uppnående eller efter försäkringsfallets inträffande, samt att, så länge försäkringsförmånen är oförändrad, reservpremie icke må beräknas högre för ett år än för det föregående. I de för försäkringsgivaren fastställda grunderna må anvisningar lämnas, enligt vilka beräkningen göres endast approximativt. 9§. Avtal om tjänstepensionsförsäkring må ej i annan ordning än i de för försäkringsgivarens verksamhet fastställda grunderna sägs ändras, så att försäkringens premiereserv vid tidpunkten för ändringen nedsättes.

25 10 §. Försummar försäkringstagaren att erlägga avtalad premie och föreligger ej rätt till fribrev för löntagaren enligt 11 §, skall försäkringen gälla såsom fribrev å en på det sätt nedsatt försäkringsförmån, att premiereserven vid tidpunkten för premiebetalningens avbrytande blir oförändrad. 11 §• Avgår löntagaren ur arbetsgivarens tjänst, utan att enligt försäkringsavtalet försäkringen blivit premiefri för återstående försäkringstiden på grund av uppnådd pensionsålder eller löntagarens sjukdom eller invaliditet, skall han äga rätt till fribrev å försäkringsförmån, beräknad på sätt nedan sägs. 1. Fribrevets premiereserv skall vara lika med försäkringens avgångsvärde, a) om löntagaren avskedats av arbetsgivaren och denne ej styrker, att avskedandet föranletts av otillbörligt förhållande i tjänsten från löntagarens sida, eller b) om löntagaren själv begärt sitt entledigande och med läkarintyg styrker, att hans arbetsförmåga är nedsatt med tjugufem procent eller mera eller att han på grund av sitt hälsotillstånd ej bör kvarstanna i tjänsten, eller c) om löntagaren entledigats på egen begäran, som framställts inom ett år från det hans anställningsvillkor genom lönenedsättning eller annorledes i avsevärd mån försämrats. Med försäkringens avgångsvärde förstås dess premiereserv; dock att om arbetsgivaren vid försäkringens tecknande erlagt engångsavgift och i försäkringsavtalet sådan anteckning gjorts som i 7 § sägs, det må kunna i avtalet stadgas, att den mot engångsavgiften svarande delen av premiereserven skall ingå i avgångsvärdet med det lägre värde, som beräknas, om engångsavgiften utbytes mot en konstant årlig avgift, utgående till pensionsåldern. 2. Jämväl i annat fall än i 1 mom. sägs skola fribrevets försäkringsförmåner beräknas på där angivet sätt; dock att, om i försäkringsavtalet anteckning gjorts enligt 7 §, det för sådant fall må kunna stadgas, att arbetsgivaren äger föreskriva, att fribrevets premiereserv skall minskas med den del av försäkringens avgångsvärde, som motsvarar hälften av arbetsgivarens beräknade avgifter under de sista tio åren, i den mån denna del ej överstiger en tredjedel av avgångsvärdet. 12 §. I de för försäkringsgivarens verksamhet fastställda grunderna må kunna stadgas, att, där försäkring, som avser sjuk- eller invalidpension, förvandlas till fribrev, detta skall lyda å annan försäkringsförmån; dock må sådan ändring ej ske utan löntagarens medgivande, om han företer läkarintyg som i 11 § 1 mom. b) sägs. 13 §. I de för försäkringsgivarens verksamhet fastställda grunderna må kunna stadgas, att om i fribrev utfäst livränta understiger visst belopp, som ej må

sättas högre än femtio kronor, försäkringsgivaren skall äga rätt att, i stället för att lämna fribrev, utbetala dess återköpsvärde till den försäkrade. I annat fall än nu sagts må återköp av tjänstepensionsförsäkring eller av fribrev ej ske. Förskott eller lån mot säkerhet av tjänstepensionsförsäkringsbrev eller fribrev må ej beviljas av försäkringsgivaren. I stället för att lämna avgående löntagare fribrev äge försäkringsgivaren att hos annan av tillsynsmyndigheten godkänd försäkringsgivare åt honom inköpa å samma försäkringsförmån lydande fribrev. Om återköp och belåning av sådant fribrev gälle vad ovan stadgats. 14 §. Om löntagare, vilken under minst tre år eller den kortare tid, som i försäkringsavtalet stadgas, varit försäkrad, avgår ur arbetsgivarens tjänst, skall han, om försäkringen avser sjuk-, invalid- eller familjepension eller kapital, som skall utgå vid hans frånfälle, äga att inom en månad efter avgången påfordra, i stället för fribrev enligt 11 §, fribrev å oförändrad försäkringsförmån, gällande för den tid, för vilken det förra fribrevets premiereserv är tillräcklig som engångspremie. Vid beräkning av premien må hänsyn ej tagas till sådan försämring i löntagarens hälsotillstånd, som inträtt efter det försäkringsavtalet slöts. 15 §, Om arbetsgivare förpliktat löntagare att taga försäkring, vilken bereder förmån som i 1 § sägs, skall om sådan försäkring gälla vad i denna lag stadgas om tjänstepensionsförsäkring. 16 §. I den mån utfästelse om tjänstepension tryggats genom tjänstepensionsförsäkring, är arbetsgivaren fri från ansvar för utfästelsen. Är sådan utfästelse ej alls eller endast ofullständigt tryggad genom tjänstepensionsförsäkring, svare arbetsgivaren såsom för annan sin gäld för den icke tryggade delen av utfästelsen och gälle därvid, i den mån utfäst förmån ej förfaller till betalning omedelbart efter avgång ur arbetsgivarens tjänst eller efter löntagarens död, följande bestämmelser. a) Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst med rätt att genast erhålla pension, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare inköpa fribrev åt honom å den utfästa förmånen. b) Om utfästelsen avser förmån, som efter löntagarens frånfälle skall utgå till hans anhöriga eller annan rättsinnehavare, och löntagaren avlider, innan han avgått ur arbetsgivarens tjänst, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare åt de förmånsberättigade inköpa fribrev å den utfästa förmånen. c) Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst utan rätt att genast erhålla pension, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare åt

27 honom inköpa fribrev, vilket skall lyda å den utfästa förmånen, om löntagarens arbetsförmåga är nedsatt med hälften eller mera, och i annat fall å den utfästa förmånen så nedsatt, att fribrevets premiereserv blir lika med premiereserven för den tjänstepensionsförsäkring, som enligt denna lag skolat trygga utfästelsen. Sistnämnda premiereserv skall beräknas enligt av Konungen fastställda grunder, under antagande av premiefrihet vid varaktig nedsättning i arbetsförmågan med minst hälften. 17 §. Har arbetsgivare utan att utfästa viss tjänstepension åtagit sig att, i annan form än gäldande av försäkringspremier, avsätta vissa belopp för beredande av sådan förmån åt löntagare, skola sålunda avsatta belopp insättas hos svenskt försäkringsbolag eller bankinrättning på nedan angivna villkor (tjänstepensionsinsättning) . Vad om sålunda, insatta medel stadgats gälle jämväl om därå upplupen ränta. 18 §. Vid insättningen skall angivas dess egenskap av tjänstepensionsinsättning, så ock den löntagare, till vars förmån insättningen sker, samt den ordning, i vilken de insatta medlen skola komma honom till godo. 19 §. över insatta medel må ej vare sig arbetsgivaren eller löntagaren förfoga genom uttagning, överlåtelse, pantsättning eller annorledes. Ej heller äge den, hos vilken insättningen gjorts, använda medlen till kvittning mot fordran hos arbetsgivaren eller löntagaren. Utan hinder av vad sålunda stadgats må efter överenskommelse mellan arbetsgivaren och löntagaren insatta medel användas för beredande av tjänstepensionsförsäkring åt löntagaren. 20 §. Förbehåll om rätt för arbetsgivaren att utbekomma de insatta medlen eller del därav vare utan verkan; dock att vid insättningen må stadgas, att, om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst under andra förhållanden än i 11 § 1 mom. sägs, till arbetsgivaren skall utbetalas hälften av de av honom under de sista tio åren gjorda insättningarna, i den mån denna del ej överstiger en tredjedel av hela det insatta beloppet. 21 §. Har arbetsgivare förpliktat löntagare att för beredande av tjänstepension i annan form än gäldande av försäkringspremier avsätta vissa belopp, vare avtal om att arbetsgivaren vid löntagarens avgång ur tjänsten skall äga rätt till viss del av sådant belopp utan verkan.

28 22 §. Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å tjänstepensionsutfästelse av staten eller av kommun eller å sådan försäkring, som i 15 § sägs, vilken staten eller kommun förpliktat sina löntagare att taga. 23 §. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931 men skall icke äga tillämpning å utfästelse till löntagare, gentemot vilken utfästelsen blivit bindande före nämnda dag, ändå att utfästelsen ändrats därefter.

29 Utkast till Lag om ändring i vissa delar av lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse. 1§. Försäkringsrörelse må, förutom av anstalt, som inrättats av staten, drivas endast av försäkringsaktiebolag eller av bolag eller förening, grundad på delägarnas ömsesidiga ansvarighet (ömsesidigt försäkringsbolag). Försäkringsbolag må icke driva annan rörelse än försäkringsrörelse samt, där bolaget meddelar tjänstepensionsförsäkring, mottagande och förvaltning av tjänstepensionsinsättningar. Om utländsk — — — särskilt.

2§. Med livförsäkring livsfall. Vad i tio år. Vad i denna lag stadgas om försäkringsrörelse skall gälla jämväl i fråga om den del av försäkringsbolags rörelse, som avser mottagande och förvaltning av tjänstepensionsinsättningar, och skola därvid de särskilda bestämmelserna om livförsäkring äga motsvarande tillämpning. 225 §. Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation och verksamhet skall försäkringsbolag årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen. Detta bidrag må icke i något fall överstiga en femtedels procent av bolagets hela inkomst av avgifter för nästföregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i riket och icke äro tjänstepensionsförsäkringar. 265 § ( n y ) . I fråga om ömsesidigt försäkringsbolag, vars försäkringsverksamhet skall avse allenast att meddela tjänstepensionsförsäkring åt löntagare, som äro anställda hos en eller flera i bolagsordningen angivna arbetsgivare, skall vad i 119 § första stycket stadgas ej äga tillämpning samt följande särskilda bestämmelser gälla.

30 1) Om enligt bolagsordning, vara fastställelse sökes, det antal försäkringar, som skola vara tecknade, innan bolaget må anses bildat, är för ringa för en betryggande försäkringsverksamhet, skall för fastställelse fordras, antingen att bolaget har det kapital, som prövas erforderligt, eller att i bolagsordningen föreskrives, att hela försäkringsrisken återförsäkras; dock att, om bolaget skall meddela försäkring allenast för livsfall, fastställelse må kunna beviljas utan att sådant kapital finnes och utan föreskrift om hela försäkringsriskens återförsäkring, därest arbetsgivarna, en för alla och alla för en, förpliktat sig att, om bolaget ej kan på föreskrivet sätt redovisa sin premiereserv, omedelbart täcka bristen. 2) Det må kunna i grunderna stadgas, att försäkringspremien skall bestämmas icke efter löntagarens verkliga ålder vid inträdet i försäkringen eller vid försäkringsförmånens höjning eller efter försäkringsförmånens verkliga storlek utan efter vissa medelåldrar vid inträdet eller vid befordran eller vissa medelvärden av försäkringsförmånerna; dock att den försäkrades verkliga ålder vid inträdet eller befordran och verkliga försäkringsförmån skola läggas till grund för beräkningen av försäkringens premiereserv. 3) Det må kunna i grunderna stadgas, att bolagets totala premiereserv för försäkringar, vilkas premier bestämts såsom i 2) sägs, skall beräknas icke såsom summan av de särskilda försäkringarnas premiereserv utan såsom skillnaden mellan å ena sidan kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter för alla försäkringsförbindelsernas fullgörande och för förvaltningen samt å andra sidan kapitalvärdet av alla försäkringstagares återstående försäkringspremier, dessa dock minskade med däri ingående säkerhetstillägg. Försäkringsinspektionen må kunna medgiva, att bolaget gör en noggrannare beräkning av denna premiereserv endast vart femte år, under det densamma för de mellanliggande åren beräknas endast approximativt. 4) Om bolaget meddelar försäkring allenast åt löntagare, som äro anställda hos en enda arbetsgivare, må försäkringsinspektionen kunna medgiva, att bolaget redovisar försäkringsfonden med arbetsgivarens skuldförbindelse, även om bolaget icke för densamma äger sådan säkerhet som i 215 § 5) sägs. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

31 Utkast till Lag om ändring i 1 § av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar. Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse och utan att meddela sjukhjälp eller tjänstepension bereda — — — • ålder; vid — — familj ; meddela •— —• — barn; bereda — arbetsförmågan (invaliditet) ; eller -—• — — verksamhet. Understödsförening pensionskassa. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931 men utgör ej hinder för understödsförening att fullgöra före nämnda dag meddelad utfästelse om tjänstepension.

32 Utkast till Lag om ändring i 17 kap. 11 § handelsbalken. Därefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans, rikets ständers, städers och allmänna av Konungen stadfästade kassors, penningeverks och inrättningars fordringar hos de tjänstemän, som äro satte att deras inkomster uppbära, för vad av sådan uppbörd hos dem innestår; fordringar hos utmätningsmän och andra, som äga att med utsökningsmål taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning, för vad till dem i sådan egenskap överlämnats; ömsesidigt försäkringsbolags fordran hos arbetsgivare på grund av förbindelse, som i 265 § 4 mom. i lagen om försäkringsrörelse sägs; så ock fordringar i övrigt hos kronans ämbets- eller tjänstemän för egendom, som desse, i och för ämbete eller tjänst, emottagit. Har ersättning av allmänna medel utgått för vad av ämbets- eller tjänsteman, eller av annan, som äger att med utsökningsmål taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning, tillgripits och förskingrats, skall, där kronan av honom söker sitt åter, den fordran utgå med förmånsrätt, som nu är sagd. Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1931.

33 Motivering. De nu framlagda utkasten äro närmast föranledda av en till Kungl. Maj:t den 20 december 1926 ingiven framställning av Sveriges Arbetsledareförbund, Svenska Bankmannaföreningen, Svenska Kontoristföreningarnas Förbund, Sveriges Grafiska Faktorsförbund, Sveriges Verkmästareförbund och Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalförbund. I denna framställning framhålles, att den rätt till pension, som av arbetsgivare utlovas åt deras anställda, för närvarande är synnerligen svagt skyddad. Särskilt vid arbetsgivarens obestånd kan denna rätt, som nu ej kan göras gällande, förrän pensionsfallet inträffat, gå helt och hållet förlorad. Under de senare åren hava också vid flera företag de anställda, vilka haft anledning att anse sin pensionsfråga ordnad, blivit berövade denna förmån. Under hänvisning till att pension måste betraktas såsom en uppskjuten lön, vilken ej bör kunna av arbetsgivaren ensidigt inskränkas, yrkas vidare, att rätten till pension ej måtte få göras beroende av kvarstannande i arbetsgivarens tjänst eller andra dylika omständigheter. I fråga om förstnämnda önskemål synas delade meningar ej kunna ifrågakomma, I det andra hänseendet — frågan om pensionsrättens oantastbarhet — hava däremot av arbetsgivarnas och löntagarnas olika syn på spörsmålet betingade skiljaktigheter yppat sig. Det är naturligt, att arbetsgivaren i främsta rummet intresserar sig för pensioneringen av dem, som kvarstå i hans tjänst till ålderdomen. Mången arbetsgivare, som känner sig förpliktad att sörja för dessa, anser sig icke hava någon plikt gentemot de i förtid avgående. Genom att binda sin pensionsutfästelse vid det villkoret, att den anställde ej går i förtid, minskar han pensionskostnaden och vinner även den fördelen, att de anställda känna sig bundna vid hans tjänst. Att dessa synpunkter tillmätas ej ringa vikt på vissa håll framgår tydligt av från arbetsgivarsidan gjorda uttalanden. För den anställde ter sig saken på helt annat sätt. Utsikten att få pension, om han kvarstår i arbetsgivarens tjänst till pensionsåldern, är av ett i samma mån ovisst värde för honom, som han känner sig osäker på att ej arbetsgivaren entledigar honom tidigare eller kommer på obestånd eller att han själv av någon anledning nödgas begära sitt entledigande. Vill han bereda sig verklig trygghet på ålderdomen, måste han göra det genom egna besparingar utan att räkna med den ovissa pensionsutfästelsen. Men denna frestar honom att underlåta att göra detta och frestelsen blir starkare, ju knappare avlöningen är. Följden blir, att den i förtid avgående ofta icke har några egna besparingar. O—2S330S

34 Har han då icke någon pensionsrätt för sin tidigare anställning, kan det bliva svårt för honom att hos annan arbetsgivare få anställning med pensionsrätt, därför att hans pensionering blir dyrbar i följd av hans högre ålder. Den anställde har därför ett mycket stort intresse av att pensionen betraktas som en uppskjuten lön, som han år för år intjänar, så att han vid förtida avgång har intjänat viss del av densamma. Förslaget ansluter sig principiellt till de anställdas uppfattning om pensionens karaktär. Det avser därför att trygga icke endast att den, som kvarstår i tjänsten, får den utfästa pensionen, utan även att den, som avgår i förtid, får den del därav, som han skäligen kan anses hava intjänat. De för dessa ändamål föreslagna bestämmelserna äro sammanförda i ett förslag till lag om frivillig tjänstepensionering, innehållande regler dels till tryggande av att utfäst pension verkligen kommer att utgå och dels rörande reglering av rättsförhållandet vid löntagarens avgång ur tjänsten före pensionsfallet. |i I !4E Den viktigaste formen för tryggande av utfästelsen är försäkring. Dylik försäkring kan nu tagas bl. a. i pensionskassa, som registrerats enligt lagen om understödsföreningar av den 29 juni 1912. Men denna lags bestämmelser äro i flera hänseenden olämpliga eller icke tillräckligt betryggande för en försäkring av nu ifrågavarande art. I stället för att göra en genomgripande omarbetning av denna lag har det föreslagits, att pensionskassor, som skola meddela tjänstepensionsförsäkring, skola vara underkastade lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917 och att för den skull vissa mindre ändringar skola göras i denna lag med hänsyn till dessa kassors särskilda förhållanden, samt att understödsföreningar förbjudas meddela tjänstepensionsförsäkring.

1. Utkast till lag om frivillig tjänstepensionering. 1 §• Någon laglig skyldighet för arbetsgivare att bidraga till löntagares pensionering föreligger icke; hans förpliktelser därutinnan kunna härledas allenast ur ett frivilligt åtagande i samband med tjänsteavtalets slutande eller eljest. Den föreslagna lagstiftningen avser ej att göra ändring härvidlag; den syftar allenast till att skydda de anställdas rätt till dem utlovade pensionsförmåner samt att förbjuda sådana inskränkningar i pensionsrätten, som kunna anses obehöriga. Förutsättning för lagstiftningens tillämpning är således, att en bindande utfästelse om pension från arbetsgivarens sida föreligger. Huruvida detta är fallet får bedömas efter allmänna regler om avtals ingående. Att, såsom i den förutnämnda framställningen påyrkats, i lagen giva en uttömmande bestämning om, när utfästelse om pension skall anses vara gjord, torde icke låta sig göra. Här må allenast framhållas, att därför ej kräves ett uttryckligt avtal — anställningskontrakt, kollektivavtal el. dyl. — utan att arbetsgivaren även på annat sätt kan giva de hos honom anställda berättigad anledning antaga, att pension ingår i deras löneförmåner. Sålunda torde väl i

35 allmänhet utfärdandet och tillämpandet av ett pensionsreglemente utgöra en tillräcklig grund för ett sådant antagande, därest detsamma ej motsäges av några i reglementet eller eljest för de anställda bekantgjorda förbehåll. Att en försäkring på förmåner av nu angivet slag faktiskt tagits torde ock kunna innebära en presumtion för att en utfästelse föreligger. Även en viss praxis i fråga om pensionering kan understundom tänkas motivera ett dylikt antagande, ehuru detta troligen allenast i undantagsfall. Enbart upptagandet i arbetsgivarens balansräkning av en pensionsfond el. dyl. torde, om det ock kan ingiva de anställda vissa förhoppningar om pension, ej kunna anses grunda någon rätt för dem. Lika med utfästelse att utbetala pension är naturligtvis att anse en utfästelse att betala premierna för pensionsförsäkring. Och detta gäller, även om löntagaren själv får bekosta viss del av premierna; i så fall kan den betraktas som en utfästelse på villkor att löntagaren bidrager; fullgöres detta villkor av löntagaren, blir utfästelsen bindande för arbetsgivaren. Utfästelsen kan vara av två olika slag: antingen utfäster arbetsgivaren en på visst sätt — till fixt belopp, i procent av lönen eller i förhållande till guldna pensionsavgifter — bestämd pension att utgå i vissa fall, eller ock åtager han sig att avsätta vissa belopp för att bereda arbetaren pension. Allenast förstnämnda slaget av utfästelser kunna vara föremål för egentlig försäkring och endast för dem stadgar förslaget försäkringsplikt. Utfästelser av det senare slaget skola tryggas genom insättning — se härom nedan vid 17 §. Utanför lagens bestämmelser torde i regel falla donationer och stiftelser, gjorda till förmån för anställda vid visst företag. Dessa kunna nämligen ej anses tillförsäkra de anställda någon rätt; utgåendet av pensioner eller understöd blir beroende av tillgången på medel och väl stundom på villkor, som det ej står i arbetsgivarens makt att jämka, Ofta förekomma väl sådana donationer i samband med pensionsreglementen och användas då såsom fond för pensioneringen. I allmänhet torde väl arbetsgivaren äga befogenhet att disponera donationen på sådant sätt, att den helt enkelt överlämnas till en försäkringsgivare såsom en dennes tillhörighet, och donationen konsumeras sålunda av pensionsreglementet. Skulle detta ej vara fallet, får arbetsgivaren anses hava genom pensionsreglementet åtagit sig gälda skillnaden, och det blir å denna skillnad, som lagen har avseende. Härvid är att märka, att, om donationens medel ej kunna användas för beredande av fribrevsförmåner enligt 11 § åt avgående löntagare, arbetsgivaren svarar fullt ut för dessa fribrevsförmåner. 2 §.

I allmänhet torde väl begreppet pensionsålder vara klart. För att fastslå, att med pensionsålder även förstås den ålder, vid vilken utfäst kapital skall betalas, har emellertid bestämmelse därom införts i lagen. Pensionsutfästelse kan understundom meddelas, utan att någon pensionsålder fastslagits — det kan exempelvis heta, att löntagaren erhåller pension, »sedan han på grund av sjukdom eller hög ålder avgått ur arbetsgivarens tjänst». För tillämpning av vissa lagens bestämmelser kräves emellertid en viss ålder fast-

satt; och har denna med hänsyn till förhållandena inom den privata verksamheten föreslagits till sextiofem år för man och sextiotvå år för kvinna. 3§. I allmänhet härskar på civilrättens område avtalsfrihetens grundsats; lagbuden gälla allenast, då annat ej uttryckligen avtalats mellan kontrahenterna. På senare tid har denna grundsats i stor utsträckning modifierats inom lagstiftningen; för att skydda den part, som kan tänkas ej äga tillräcklig kraft eller förstånd att vid en uppgörelse själv bevaka sina intressen, hava inom olika rättsområden — ex. lagstiftningen om avbetalningsköp och om arrende — givits regler av tvingande natur. Det kunde väl ifrågasättas att giva den nu föreslagna lagstiftningen en enbart deklaratorisk karaktär; man skulle kunna hysa den förhoppningen, att, därest i lagen upptoges de avtalsbestämmelser, vilka ansåges böra gälla för tjänstepensionering, praxis skulle rätta sig därefter och mot lagen stridande avtal skulle bliva mindre vanliga. Emellertid synes det ovisst, huruvida verkligen en sådan utveckling vore att påräkna. Skall man med någon större grad av sannolikhet kunna påräkna verklig effekt av lagstiftningen, torde det bliva nödvändigt att i viss utsträckning göra den tvingande. Härför talar ej blott den omständigheten, att vid tjänsteavtalets ingående löntagaren i allmänhet befinner sig i en svagare ställning än arbetsgivaren utan även att de ekonomiska konsekvenserna av de olika bestämmelserna i ett sådant avtal ofta äro ganska svårfattliga; och om avtalets reella innebörd ej står klar för båda kontrahenterna, synes avtalsfriheten av ringa värde. I 3 § har därför givits regeln, att lagens bestämmelser äro av tvingande natur.

4§. Då arbetsgivare ej kan förpliktas att överhuvud pensionera sina befattningshavare, kan naturligtvis given pensionsutfästelse inskränkas till vissa personer eller kategorier av de anställda, En uppdelning, som i viss omfattning kan äga sitt berättigande, är efter tjänstetid hos arbetsgivaren; även om man räknar pensionen som uppskjuten lön, kan den senare tillkomna pensionsrätten motiveras såsom ett ålderstillägg. Den första tjänstgöringstiden kan i vissa fall anses såsom en lärotid; först efter denna tids utgång kan arbetsgivaren draga full nytta av den anställdes arbetskraft, och det är ganska naturligt, om han vill låta pensionsrätten inträda först efter denna tid. Emellertid kan en obegränsad frihet i detta hänseende göra lagens bestämmelser illusoriska. Därest nämligen rätten till pension framflyttas till nära pensionsåldern, befrias arbetsgivaren i stor utsträckning från försäkringsplikten, och även värdet av pensionens oantastbarhet blir i stort sett borttagen. Löntagaren har visserligen utsikt att få pension, men allenast om han kvarstannar hos arbetsgivaren hela tjänstetiden och arbetsgivarens ekonomi vid avgången möjliggör pensioneringen. En inskränkning i arbetsgivarens befogenhet att framflytta pensionsrättens inträde synes sålunda befogad. I allmänhet torde arbetsgivarens berättigade

37 intressen vara tillgodosedda, om man bestämmer tiden till fem år från erhållandet av den med pensionsrätt förenade anställningen. I denna tid medräknas ej den tid, som löntagaren innehaft annan, ej med pensionsrätt förenad anställning hos arbetsgivaren. Men arbetsgivaren äger naturligtvis ej genom att för olika tidsperioder giva en anställning, som i realiteten är densamma, olika benämningar framflytta pensionsrättens inträde: han kan t. ex. ej i ett pensionsreglemente säga, att pensionsrätt tillkommer allenast förste bokhållaren men ej annan bokhållare, därest sistnämnda befattning automatiskt efter tio års tjänst byter namn utan att någon verklig skillnad finnes i befattningens karaktär. Ovan anförda skäl för framflyttande av pensionsrättens inträde gälla ej, därest den anställde vid inträdet i arbetsgivarens tjänst kan anses fullt utlärd i yrket. Det har därför föreslagits, att pensionsrättens inträde ej heller får framflyttas längre än till löntagaren fyllt trettio år. Tjänstetid efter nämnda ålder torde nämligen endast i rena undantagsfall kunna räknas som utbildningstid. Från samma synpunkter synes det befogat, att i den föreslagna anställningstiden, fem år, ej inräknas tjänstetid före det löntagaren fyllt tjugu år. För ett visst slag av anställda har undantag från denna regel ansetts böra medgivas, nämligen för agenter. Inom denna kategori av befattningshavare torde nämligen ombyten av plats vara så vanliga, att man kan antaga, att en arbetsgivare, som överhuvud vill göra något för deras pensionering, anser sig berättigad att av dem fordra en längre tids tjänstgöring. 5§. Arbetsgivaren är enligt lagförslaget i följande fall icke pliktig att genom försäkring trygga sin pensionsutfästelse i dess helhet. När arbetsgivare utlovar pension åt den, som entledigas för sjukdom eller invaliditet, sker det i regel utan att det bestämmes, att sjukdomen skall hava räckt viss längre tid eller att invaliditetsgraden skall vara av viss storlek. Om en sådan utfästelse överhuvud kunde försäkras, skulle den betinga en mycket hög premie, enär försäkringsgivaren måste räkna med att arbetsgivaren kunde komma att entlediga löntagaren efter en kort sjukdom eller vid en mindre invaliditetsgrad. Därför föreskrives det, att försäkringen må avse endast pension, som beviljas på grund av sjukdom, som varat under 3 år eller mera, eller invaliditet av minst 50 %. När arbetsgivare bestämmer lägre pensionsålder för en anställning än för en annan, motiveras detta ofta ej därav, att den anställde i regel blir tidigare utsliten i den förra än i den senare tjänsten, utan därav att den förra anställningen ej anses lämpligen kunna skötas av den, som överskridit den lägre pensionsåldern, även om han vore fullt användbar i den andra tjänsten. Då pensionsålderns sänkning medför en betydlig höjning av den erforderliga försäkringsavgiften och under nämnda förutsättning den i förtid avgående icke synes hava befogat anspråk på att få fribrev å pension, utgående redan från den lägre pensionsåldern, har det medgivits arbetsgivaren att i försäkringsavtalet bestämma högre pensionsålder än den för anställningen bestämda, dock ej högre än 65 år för man och 62 år för kvinna.

6§. Är arbetsgivaren själv försäkringstagare, äger han, därest annat ej föreskrivits i försäkringsavtalet, själv disponera över försäkringen. Det är emellertid påtagligt, att löntagarens rätt är ytterst ofullständigt tryggad, om arbetsgivaren kan genom sina dispositioner, återköp, pantsättning el. dyl., minska densamma. Följaktligen är det av stor betydelse, att löntagarens rätt säkras även gent emot försäkringsgivaren. Men å andra sidan kan man ej begära, att varje försäkringsgivare skall veta, i vad mån en försäkring är grmidad på försäkringsplikt enligt denna lag och lagens bestämmelser alltså tillämpliga därå. För vinnande av detta mål föreslås skyldighet för försäkringstagaren att anmäla försäkringen såsom tjänstepensionsförsäkring. Har sådan anmälan .skett, följer därav skyldighet jämväl för försäkringsgivaren att iakttaga lagens föreskrifter; han kan ej åt arbetsgivaren medgiva vidare rättigheter än lagen medgiver, och hava i avtalet inkommit mot lagen stridande bestämmelser, bliva de utan verkan. 7—14 §§. I dessa paragrafer givas, i anslutning till uppfattningen om pensionen såsom en utfäst lön, vissa bestämmelser angående försäkringsvillkoren, avseende att skydda löntagarens intressen, särskilt vid avgång i förtid ur arbetsgivarens tjänst. Innan det redogöres för dessa bestämmelser, må här framhållas, att ett erkännande av pensionens lönekaraktär ej i och för sig — även om utfästelsen är tryggad genom försäkring — är tillräckligt för att få en ordning, som är tillfredsställande ur den anställdes synpunkt. Ty att den försäkrade pensionen anses som lön innebär ingenting annat, än att hela pensionsavgiften betraktas som en del av den anställdes avlöning (vare sig den utgår av den avtalsenliga lönen eller såsom arbetsgivarens bidrag därutöver). Men därmed är ingenting sagt om hur pensionsavgiften skall bestämmas. Sättes den låg i början av tjänstetiden och hög mot slutet av densamma, så sker tydligen intjänandet långsammare och blir därför av mindre värde för den anställde, än om pensionsavgiften är lika hög under hela tjänstetiden. En arbetsgivare skulle därför kunna, utan att kränka pensionens lönekaraktär, väsentligt inskränka den i förtid avgåendes pensionsrätt, genom att ordna försäkringen så, att pensionsavgiften vore stigande. Detta skulle blott innebära, att han gåve den anställde vissa ålderstillägg, som skulle användas för att bereda honom pension. Detta vore stridande mot pensionens lönekaraktär, endast om pensionsavgiften stege på sådant sätt, att dess höjning vore oskäligt stor i förhållande till den avtalsenliga lönen, eller stigningen fortsatte så länge, att det vore orimligt att betrakta avgiftshöjningen som ålderstillägg. Stadgandena i 8 §, åt vilka av vissa skäl måst givas en försäkringsteknisk form, innebära, dels att hela den utfästa pensionen skall vara intjänad senast vid pensionsåldern, dels att den pensionsavgift (»reservpremie»), som skall tillgodoräknas löntagaren vid bestämmande av hans under en viss tid intjänade pension, icke må stiga från ett år till det följande, så länge pensionsutfästelsen

39 är oförändrad. Såsom ovan nämnts, går intjänandet långsammare, när avgifterna äro stigande, än när de äro konstanta. Genom föreskrifterna i denna paragraf och 4 § är det alltså sörjt för, att den vid en viss tidpunkt intjänade delen av den utfästa pensionen beräknas på ett för löntagaren förmånligt sätt. En enskild arbetsgivare kan i regel ej giva en pensionsutfästelse, som är helt orygglig. Hans ekonomiska ställning kan komma att bliva så ändrad, att han måste minska eller helt återtaga sin utfästelse. Har han själv tagit tjänstepensionsförsäkringen, äger han då begära nedsättning av densamma. Är löntagaren försäkringstagare och har arbetsgivaren lämnat bidrag till premien, kan löntagaren bliva nödsakad att begära nedsättning av försäkringen. För sådana fall föreskrives det i 9 §, att avtalets ändring icke får medföra sänkning av försäkringens premiereserv, alltså ej heller av den intjänade pensionen. Dock kan det tänkas, att det i de av Konungen för försäkringsgivaren fastställda grunderna stadgas, att sådan nedsättning skall kunna ske i samband med ändring av grunderna för beräkning av premie eller premiereserv. Har detta stadgats, bör försäkringsavtalet innehålla, att försäkringstagaren är underkastad sådan ändring. Om försäkringstagaren försummar premiebetalningen, utan att detta föranletts av löntagarens avgång, skall enligt 10 § försäkringen gälla som fribrev å den intjänade pensionen. Försäkringsavtalets villkor för premiebetalningens återupptagande bestämmas enligt de för försäkringsgivarens verksamhet fastställda grunderna. Om löntagaren avgår i förtid ur arbetsgivarens tjänst, gäller enligt 11 § som huvudregel, att han skall erhålla fribrev å den intjänade pensionen. Men det har dock, av skäl som nedan angivas, ansetts nödvändigt att giva arbetsgivaren rätt att i vissa fall något reducera fribrevet, nämligen om löntagaren gjort sig skyldig till otillbörligt förhållande i tjänsten och därför avskedats eller om han själv begärt sitt entledigande utan att detta föranletts av att hans arbetsförmåga i avsevärd mån blivit varaktigt nedsatt eller han på grund av sitt hälsotillstånd ej bör kvarstanna i tjänsten eller hans anställningsvillkor under sista året i avsevärd mån försämrats. Denna reduktion må ej överstiga den del av den intjänade pensionen, som motsvarar hälften av arbetsgivarens bidrag till pensionsavgifterna under de sista 10 åren, och ej heller utgöra mer än V3 av hela den intjänade pensionen. Nedanstående tabell ger exempel på reduktionens storlek. Löntagaren antages hava fått pensionsutfästelsen vid 30 års ålder; pensionsåldern är 65 år och den utfästa ålderspensionen är 1 000 kronor samt betalas helt av arbetsgivaren. Löntaearens ålder v"d avgången

35 40 45 50 55 60 64

-^

• .... J Janade pensumen

T> J ^ e " redUCerade pensionen

Reduktionens kapitalvärde viofavgången

265 475 640 768 868 944 989

177 317 452 621 754 856 919

173 395 600 603 609 623 636

D611 m t

40 Det vore givetvis mest överensstämmande med lagförslagets allmänna syfte, om ingen djdik reduktion vore medgiven. Vore det fråga om obligatorisk pensionering, borde den ej medgivas. Men i fråga om pensionering, som arbetsgivaren frivilligt ordnar, ställer det sig annorlunda. Ty när, såsom ovan nämnts, stora grupper av arbetsgivare synas obenägna att erkänna pensionens lönekaraktär och de i förtid avgåendes rätt till någon del av den pension, som arbetsgivarna själva bekosta, så är det att befara, att arbetsgivarnas benägenhet att göra pensionsutfästelser skulle i väsentlig mån minskas, om intjänandet under alla omständigheter skulle ske enligt de i 4 och 8 §§ givna föreskrifterna. Och då dessa föreskrifter icke äro en nödvändig konsekvens av pensionens lönekaraktär, är det icke stridande mot denna att medgiva arbetsgivaren att göra viss inskränkning i den avgåendes rätt till den enligt dem intjänade pensionen. Detta medgivande är fasthellre att anse som en kompensation för att arbetsgivaren genom nämnda föreskrifter förhindras att ordna försäkringen på ett sätt, som gjorde intjänandet långsammare och därför vore mindre betungande för honom, ehuru det vore fullt förenligt med pensionens lönekaraktär. Reduktionen verkar nämligen i stort sett så, att de som drabbas av densamma få den pension, som de skulle hava intjänat, om försäkringen ordnats icke med konstanta avgifter utan med avgifter, som tid efter annan höjts med belopp, som ej vore större, än att de skäligen kunde betraktas som ålderstillägg. Detta må belysas med föregående exempel. I detsamma är den under hela tjänstetiden konstanta pensionsavgiften 90 kronor. Efter denna avgift är den intjänade pensionen beräknad. Antar man i stället, att pensionsavgiften varit 60 kronor under de första 10 åren och höjd vid 40 års ålder med 60 kronor, blir den intjänade pensionen vid alla avgångsåldrar under denna lika stor som den ovan beräknade reducerade pensionen. Det skulle alltså innebära en försämring för alla, som avgå vid dessa åldrar under sådana omständigheter, att deras intjänade pension icke får enligt lagförslaget reduceras. Om avgiften antages vara 40 kronor under de första 10 åren och höjd med 60 kronor från 40 års ålder samt ytterligare höjd med 60 kronor från 45 års ålder, skulle den intjänade pensionen bliva mindre än den enligt lagförslaget reducerade för alla avgångsåldrar intill 50 år. För högre avgångsåldrar skulle den förra visserligen bliva något högre än den senare, men skillnaden vore endast 20 kronor vid avgångsåldern 55 år, 45 kronor vid 60 år och 65 kronor vid 64 år. De här antagna avgiftshöjningarna äro tydligen ej större, än att de kunna anses som ålderstillägg, och en så ordnad pensionering strider sålunda icke mot pensionens lönekaraktär. P å grund av det anförda synes det nödvändigt att välja mellan dessa två alternativ : 1) att, såsom föreslås i utkastet, stadga konstanta avgifter och medgiva viss mindre reduktion av den därefter beräknade intjänade pensionen vid sådan förtida avgång, som är att anse som beroende på löntagaren själv, 2) att uppgiva fordran på konstanta avgifter. Skulle det senare alternativet väljas, skulle inga andra ändringar behövas i lagförslaget, än att 7 och 8 §§ utginge och 11 § finge följande lydelse: »Avgår löntagaren ur arbetsgivarens tjänst, utan att enligt försäkringsavta-

let försäkringen blivit premiefri för återstående försäkringstid på grund av uppnådd pensionsålder eller löntagarens sjukdom eller invaliditet, skall han äga rätt till fribrev å försäkringsförmån, så beräknad, att fribrevets premiereserv blir lika med försäkringens premiereserv; dock att om arbetsgivaren vid försäkringens tecknande erlagt engångsavgift och i avtalet anteckning gjorts om storleken av densamma och av den del av försäkringsförmånen, som svarar däremot, det må kunna i avtalet stadgas, att den mot engångsavgiften svarande delen av försäkringens premiereserv skall ingå i fribrevets premiereserv med det lägre värde, som beräknas, om engångsavgiften utbytes mot en konstant årlig avgift, utgående till pensionsåldern.» Det må framhållas, att då det senare alternativet icke valts i utkastet, är anledningen den, att detsamma synes avgjort ofördelaktigt för löntagarna. Ty det synes icke möjligt att genom lagföreskrifter begränsa avgifternas stigning, om den överhuvud är tillåten. Det vore därför enligt nämnda alternativ möjligt för arbetsgivarna att nära nog hur mycket som helst fördröja pensionernas intjänande och därigenom göra de i förtid avgåendes rätt till den intjänade pensionen i väsentlig mån illusorisk. Det förra, i utkastet antagna alternativet tryggar däremot i förtid avgående löntagares rätt till att, även i de fall då reduktion är medgiven, erhålla den intjänade pension, som svarar mot endast måttligt stigande avgifter, och att i övriga fall få den intjänade pension, som svarar mot konstanta avgifter. Ä andra sidan tillmötesgår det arbetsgivarna genom att medgiva dem att ordna pensioneringen, så att den ej blir dyrare för dem, än den skulle vara, om den tryggades genom försäkring med måttligt stigande avgifter. Och de arbetsgivare, som anse sig hava intresse av att binda löntagarna vid sin tjänst genom sin pensionsutfästelse, hava möjlighet att göra det genom att förbehålla sig rätt till den av lagen medgivna reduktionen. Ur denna synpunkt blir denna att anse som ett vite för otillbörligt förhållande i tjänsten eller fullt frivillig avgång. Vitets storlek (reduktionens kapitalvärde vid avgången) angives i ovanstående exempel i tabellens sista kolumn. Som synes stiger det i början, men är från 45 års avgångsålder praktiskt taget konstant. Det är visserligen ej litet ur löntagarens synpunkt och inskränker kännbart hans rörelsefrihet. Ur samhällets synpunkt är det därför önskvärt, att dess tillämpning ej blir allmän. Men löntagarnas rörelsefrihet skulle kunna bliva vida mer inskränkt, om det andra alternativet väljes. Enär sjuk- och invalidrisken är olika i olika yrken, kan det vara nödvändigt att medgiva (12 §) försäkringsgivaren att i stället för fribrev å sjuk- eller invalidpension giva fribrev å annan förmån, t. ex. ålderspension. Dock bör sådant utbyte ej få ske mot den avgångnes önskan, om hans hälsotillstånd redan är försämrat eller hans arbetsförmåga i avsevärd mån nedsatt. Då förvaltningen av fribrev å små livräntebelopp vållar försäkringsgivaren jämförelsevis stort arbete, stadgas det i 13 §, att försäkringsgivaren har rätt att frigöra sig från ansvaret för sådana fribrev genom att utbetala deras återköpsvärden. I andra fall må återköp ej beviljas, vare sig av tjänstepensionsförsäkring eller fribrev. E j heller må förskott eller lån mot säkerhet av försäkringsbrev beviljas.

42 För löntagare, som flera gånger byter arbetsgivare, är det tydligen fördelaktigt, om hans fribrev samlas hos en försäkringsgivare. Och för pensionskassa, som är bildad för en eller några bestämda arbetsgivares löntagare, är det fördelaktigt att ej behöva förvalta, fribrev för dem, som avgått i förtid. Därför medgives det i samma paragraf, att försäkringsgivaren må kunna frigöra sig från ansvaret för fribrev genom att hos annan försäkringsgivare inköpa fribrev a samma försäkringsförmån. Bestämmelsen i 14 § av lagförslaget avser att skydda den löntagares intresse, som varit försäkrad för sjukdom, invaliditet eller dödsfall och som avgår i förtid på grund av sjukdom och därför har anledning vänta, att försäkringsfallet skall inträffa inom kort. Han har enligt densamma rätt att i stället för fribrev enligt 11 § å nedsatt förmån få fribrev å oförändrad förmån gällande under viss begränsad tid. Denna giltighetstid skall så bestämmas, att det förra fribrevets premiereserv är tillräcklig som engångspremie för det senare. Vid denna beräkning må hänsyn icke tagas till den avgångnes sjukdom. Däremot må hänsyn tagas till andra förhållanden, som hava inflytande på försäkringsgivarens risk, såsom familjens storlek och familjemedlemmarnas ålder, när fråga är om familjepension. Denna rätt för den avgående kan tydligen vara av stor betydelse för honom. Men å andra sidan kan den medföra en ej ringa risk för försäkringsgivaren, i det att rätten kommer att begagnas företrädesvis av dem, som hava anledning att vänta, att försäkringsfallet skall komma att inträffa under detta högre fribrevs giltighetstid. Denna risk kan emellertid minskas väsentligt eller helt upphävas, om dödsfallsförsäkringen kombineras med livsfallsförsäkring. Det bör givetvis, där så prövas erforderligt, Add fastställandet av kassans grunder tillses, att så sker. 15 §. Med utfästelse om pension har likställts, att arbetsgivaren förbundit de anställda att vara försäkrade i viss försäkringsinrättning. Vare sig arbetsgivaren bidrager till försäkringspremierna eller ej, synas sådana anställningsvillkor innebära, att tjänsten är förenad med pension. Denna pensionering bör sålunda följa samma regler som utfäst tjänstepension. 16 §. Då införandet av försäkringsplikten innebär ett nytt — och kanske efter mångas uppfattning obefogat — ingrepp i den enskildes rörelsefrihet, synes det ej tillrådligt att kriminalisera försummelse att fullgöra densamma. Den civila påföljden av underlåtenheten lärer enligt allmänna regler bliva, att arbetsgivaren är skyldig själv tillhandahålla löntagaren de förmåner, som försäkringen skulle hava medfört för denne. Emellertid medger ju lagen vissa variationer i försäkringsvillkoren, varav — liksom ock av grunderna för försäkringsgivarens verksamhet — löntagarens rätt kan bli beroende. Lagen

kan fördenskull ej inskränka sig till nyssnämnda regel utan måste giva vissa supplerande bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet vid försummad försäkringsplikt. Dessa regler upptagas i 16 §. Med hänsyn till önskvärdheten av att försäkringsplikten allmänt fullgöres, har man i sådant hänseende utgått från för arbetsgivaren mindre gynnsamma antaganden; de inskränkningar i löntagarens rätt han enligt 7 och 11 §§ vid försäkring kan göra, synas ej böra komma den arbetsgivare till godo, som åsidosatt försäkringsplikten. Främst föreslås en positiv fördel med försäkringspliktens fullgörande; arbetsgivaren befrias från vidare ansvar för pensionsförmånernas utgörande. Detta gäller naturligtvis endast i den mån försäkringsavtalet är bindande för försäkringsgivaren; har arbetsgivaren genom felaktiga uppgifter eller annorledes givit försäkringsgivaren fog för att vägra fullgöra avtalet, kan pensionsutfästelsen ej anses tryggad. Däremot svarar arbetsgivaren ej för försäkringsgivarens solvens. Denna fördel är väl ej av så stor praktisk betydelse; den statliga tillsynen över försäkringsinrättningarna är av den noggranna karaktär, att en försäkring redan nu torde befria arbetsgivaren från all nämnvärd risk i sådant hänseende. Vad därefter angår försummad försäkring, torde sedan pensionsfallet inträffat arbetsgivaren utan något särskilt lagstadgande vara skyldig utgiva pensionsförmånerna i den mån de förfalla till betalning. För så vitt förmånerna ej i sin helhet omedelbart förfalla till betalning, har emellertid denna regel ej ansetts tillfyllestgörande till tryggande av löntagarens rätt. Han bör åtminstone skyddas för de risker, som rubbningar i arbetsgivarens solvens under understödstiden kunna medföra. Arbetsgivaren bör således vara pliktig att genast vid pensions fallet inköpa fribrev å de utfästa pensionsförmånerna; den betalningsskyldighet, som han genom premiebetalning bort fullgöra redan under anställningstiden, får han ej ytterligare undanskjuta efter anställningstidens slut. Bestämmelser härom givas under a) och b ) . Om löntagarens rätt till fribrev vid förtida avgång ur tjänsten stadgas under c). Här fastslås, att löntagaren skall hava samma rätt till fribrev, som om utfästelsen varit tryggad genom försäkring — såsom redan nämnts utan de inskränkningar, som enligt 7 och 11 §§ kunnat göras. Fribrevsrätten gäller alltså ej de förmåner, som enligt 5 § ej behövt försäkras. En i avtal om pensionsförsäkring ofta förekommande bestämmelse är att — även om invalidpension ej utfästs -— premiebetalningen upphör vid invaliditet eller sjukdom, resp. nedsättes i förhållande Ull nedsättningen av arbetsförmågan. Stadgandet under c) innehåller, att vid beräkningen av fribrevsförmånerna sådant villkor rörande premiebetalningen skall antagas vara uppställt. Enligt dessa bestämmelser häftar arbetsgivaren i en verklig skuld till löntagaren å de intjänade pensionsförmånerna, en skuld som visserligen under vissa omständigheter kan bortfalla men å andra sidan när som helst kan aktualiseras genom löntagarens avgång ur tjänsten. Är arbetsgivaren skyldig föra handelsböcker, bör tydligen denna skuld upptagas i hans balansräkning, vid påföljd, som gäller för försummad bokföring.

44 17—21 §§. I det följande behandlar förslaget de stundom förekommande fall, då viss pension ej utfästs men arbetsgivaren åtagit sig att avsätta vissa belopp för beredande av tjänstepension. Utfästelsen kan gå ut på att de avsatta medlen vid pensionsfallet skola utbetalas till löntagaren eller förvandlas till en livränta, Någon försäkring kan i dessa fall ej komma i fråga. Men löntagarens rättigheter böra i lika mån som beträffande bestämd pension skyddas. De förmåner, som lagförslaget bereder löntagaren, böra bliva desamma i båda fallen: utfästelsens säkrande för fall av arbetsgivarens insolvens och inskränkning i arbetsgivarens rätt att begränsa löntagarens rätt. Medlet för utfästelsens tryggande är insättning i någon säker inrättning (tjänstepensionsinsättning). Mottagandet av en sådan insättning torde väl ej för närvarande vara en för försäkringsbolag medgiven verksamhet. Det synes emellertid lämpligt, att de försäkringsbolag, vilka inriktat sig på tjänstepensionering, skulle kunna utöva sådan verksamhet. En ändring i lagen om försäkringsrörelse för beredande av denna möjlighet har därför föreslagits. Vilja bankinrättningar mottaga sådana insättningar, synes detta vara lika tillfredsställande. Insättningar av angivet slag skola betecknas såsom tjänstepensionsinsättningar, vid insättningen skall angivas den löntagare, till vars förmån insättningen sker och under vilka omständigheter han äger uppbära dem — pensionsfallet. De insatta medlen skola intill dess pensionsfallet inträffar vara oåtkomliga för såväl arbetsgivaren som löntagaren ävensom för deras borgenärer. Från denna regel gives emellertid två undantag. Det kan ofta vara lämpligt, att insatta medel uttagas för att användas som engångsavgift till tjänstepensionsförsäkring åt löntagaren. Äro arbetsgivaren och löntagaren ense härom och om beskaffenheten av tjänstepensionen, synes sålunda medlens uttagande för ändamålet böra medgivas — insättningsmottagarens skyldighet att utbetala dem är naturligtvis beroende på förbehåll, som må vara gjort vid insättningen. Härvid bör märkas, att en på detta sätt successivt uppsamlad engångsavgift ej bör få användas till minskande av försäkringens avgångsvärde enligt 11 §. Emellertid torde kravet på löntagarens medgivande få anses innebära tillräckligt korrektiv mot en sådan oegentlighet. Vidare bör arbetsgivaren äga samma rättighet som i fråga om försäkring att vid löntagarens frivilliga eller självförvållade avgång ur tjänsten förbehålla sig rätt till viss andel av de insatta medlen; alltså hälften av hans under de sista tio åren gjorda insättningar inklusive därpå upplupen ränta. I fråga om tjänstepensionsinsättning har ej någon bestämmelse motsvarande den i 8 § för tjänstepensionsförsäkring, till tryggande av pensionens successiva intjänande givna, ansetts erforderlig. Utfästelsens bestämmelser skola därvid lända till efterrättelse och insättningarna kunna alltså göras stigande år för år. I detta fall äger löntagaren vid antagandet av tjänsten en vida större möjlighet att bedöma utfästelsens värde än i fråga om en på stigande premiebetalning baserad tjänstepensionsförsäkring; antager han tjänsten, oaktat insättningarna skola ske i en för honom ogynnsam ordning, har han sig själv att skylla.

45 Någon bestämmelse om påföljd för försummelse att göra insättningar har ej ansetts erforderlig. Den skada löntagaren lider genom uraktlåtenheten torde utan svårighet kunna fastställas. Med av arbetsgivaren gjord utfästelse om tjänstepensionsinsättning torde — liksom i fråga om tjänstepensionsförsäkring — böra jämställas insättningar, som löntagaren enligt tjänsteavtalet är skyldig verkställa för beredande av tjänstepension. 22 §.

För statens pensionering av sina löntagare gälla särskilda bestämmelser. Då villkoren för anställning i statens tjänst äro i väsentlig grad olika mot vad som förekommer inom privata företag, synes en absolut konformitet med dessa bestämmelser ej nödvändig. Detsamma gäller, om ock i mindre utsträckning, beträffande kommunernas befattningshavare. Då man får förutsätta, att kommunerna i fråga om pensionering av sina befattningshavare handla efter tillfredsställande principer, synes det ej nödvändigt att ålägga dem de band, som ett efterföljande av denna lagstiftning skulle medföra. En tillämpning av lagstiftningen å kommunerna torde ock hava nödvändiggjort särskilda bestämmelser för oavsättliga befattningshavare. 23 §.

E n tillämpning av den nya lagstiftningen kräver befintligheten av försäkringsinrättningar, vilka kunna åtaga sig tjänstepensionsförsäkringar och insättningar. Sådana försäkringar torde väl redan nu kunna meddelas av livförsäkringsbolag. Men i den mån tjänstepensioneringen redan ordnats, har den i stor utsträckning försäkrats hos pensionskassor, registrerade efter understödsföreningslagen. Dessa kassor torde allenast undantagsvis, utan vittgående ändringar i sin verksamhet, kunna meddela försäkring efter den nya lagen. För att bereda dem tillfälle vidtaga sådana ändringar föreslås en övergångstid av två år. Beträffande redan gällande utfästelser torde arbetsgivaren, därest han ej vill låta den nya lagens bestämmelser bliva gällande för dem, väl i allmänhet äga möjlighet att före dess ikraftträdande frigöra sig därifrån. Ur denna synpunkt skulle det sålunda knappast möta några betänkligheter att låta lagen gälla även för de äldre utfästelser, vilka vid lagens ikraftträdande ägde gällande kraft. Emellertid skulle lagens tillämpning å dessa äldre utfästelser lägga så avsevärda bördor på arbetsgivarna, att det vore att befara, att utfästelser, som eljest komme att fullgöras, i så fall i stor utsträckning komme att återkallas. Det har därför ansetts försiktigast att ej giva lagen någon tillbakaverkande kraft. Då det säges, att lagen ej äger tillämplighet å äldre utfästelser, avses därmed naturligtvis ej, att exempelvis ett förut utfärdat pensionsreglemente är alldeles undantaget från lagens verkningsområde. I den mån nya befattningshavare antagas efter lagens ikraftträdande, bliva reglementets bestämmelser att likställa med till dem vid antaganden givna utfästelser, som äro underkastade lagens reglering. Däremot har det ej ansetts lämpligt göra lagen tillämplig å ökningar i tidigare utfästelser.

2. Ändringar i lagen om försäkringsrörelse av den 25 maj 1917. De ändringar, som föreslås i lagen om försäkringsrörelse, betingas dels därav, att försäkringsbolag, som meddelar tjänstepensionsförsäkring, även bör erhålla rätt att mottaga tjänstepensionsinsättning, dels av att pensionskassa, som meddelar sådan försäkring, föreslås skola vara underkastad denna lag. Beträffande dessa insättningar skola enligt 2 § de särskilda bestämmelserna om livförsäkring tillämpas. I avseende å ömsesidigt försäkringsbolag bliva sålunda insättarna att betrakta såsom delägare. Försäkringsbolags premiereserv skall motsvara jämväl dess förpliktelser på grund av tjänstepensionsinsättningar (212 § ) ; insättarna skola njuta panträtt såsom livförsäkringstagare (217 § ) ; och bestämmelserna om särskild administration av livförsäkringar (231—235 §§) samt om överlåtelse av sådana försäkringar (237 §) skola gälla beträffande tjänstepensionsinsättningar. De särbestämmelser, som fordras för vissa pensionskassor med inskränkt verksamhetsområde, hava sammanförts i en ny paragraf (265 §). Rörande dem må följande påpekas. Är kassans verksamhet inskränkt till en enda arbetsgivares löntagare, föreslås det, att kassan må kunna, med försäkringsinspektionens medgivande, till redovisning av sin försäkringsfond använda skuldförbindelse av arbetsgivaren, även om kassan icke har sådan säkerhet (inteckning i fast egendom inom 2/3 av taxeringsvärdet), som i 215 § av lagen sägs. Detta medgivande motiveras därav, att arbetsgivaren kan hava ett legitimt intresse av att den del av fonden, som svarar mot hans bidrag, får innestå i hans rörelse. För att säkerställa kassans fordran på grund av sådan skuldförbindelse, föreslås sådan ändring i handelsbalken 17 kap., att fordringen får viss förmånsrätt. En kassa för löntagare hos en enda eller några få arbetsgivare får i regel ett så ringa antal försäkringstagare, att tillfälligheter alltför lätt kunna medföra, att den går med förlust. Ur denna synpunkt vore det befogat att stadga, att sådan kassa ej finge bildas utan garantikapital. Men då en sådan föreskrift skulle kunna försvåra bildandet, har den icke ansetts lämplig, utan fasthellre föreslagits, att 119 paragrafens krav på garantikapital icke skall äga tillämpning på sådan kassa. Kassans solvens får i stället tryggas på det sätt, att det vid fastställelse av dess bolagsordning tillses, att betryggande föreskrifter om återförsäkring däri givas. Antalet försäkringstagare kan, särskilt om kassan omfattar endast en arbetsgivares löntagare, vara så litet, att hela försäkringsrisken bör återförsäkras, så att kassan endast svarar för fondens förvaltning. Det är dock föreslaget, att mindre återförsäkring må kunna stadgas, om kassan icke skall meddela sjuk- eller invalidpension eller försäkring för dödsfall (t. ex. familjepension) och arbetsgivarna förpliktat sig att solidariskt svara för fondens redovisning. Understundom tillämpa pensionskassorna en genomsnittlig beräkning av premierna, varigenom somliga löntagare få betala mera, andra mindre, än som motsvarar individuell beräkning. Då sådan beräkning synes böra vara med-

given även framgent, hava bestämmelser därom införts i lagen. Även om premierna bestämts på dylikt sätt, skola de särskilda försäkringarnas premiereserver beräknas, som om premierna bestämts individuellt. Men kassans totala premiereserv för dylika försäkringar må kunna beräknas icke såsom summan av de enskilda försäkringarnas premiereserver, utan såsom skillnaden mellan å ena sidan kapitalvärdet av kassans förpliktelser enligt samtliga dessa försäkringsavtal och av dess framtida utgifter för förvaltningen och å andra sidan kapitalvärdet av försäkringstagarnas återstående avgifter, dessa dock minskade med däri ingående säkerhetstillägg. Det blir försäkringsinspektionens sak att övervaka, att den så beräknade totala premiereserven är tillräcklig. Enligt den nu för pensionskassorna gällande understödsföreningslagen kan tillsynsmyndigheten medgiva, att en kassa beräknar sin premiereserv endast vart femte år. Det har ansetts, att sådant medgivande bör kunna lämnas även framgent och att i så fall premiereserven i balansräkningen för ett år, då sådan beräkning ej gjorts, må uppföras med ett belopp, som bestämmes endast approximativt.

3. Ändring i 17 kap. 11 § handelsbalken. Den i 265 § 4 mom. av lagen om försäkringsrörelse för vissa ömsesidiga försäkringsbolag medgivna rätten att redovisa premiereserv i enkel skuldförbindelse av arbetsgivaren bör naturligtvis ej få rubba försäkringarnas säkerhet. Försäkringsinspektionen, som har att meddela tillstånd i sådant hänseende, lärer ock i varje särskilt fall pröva, huruvida erforderlig trygghet finnes. Dess möjlighet att bedöma frågan härom är dock ganska begränsad. Det har därför, såsom redan nämnts, föreslagits en viss förmånsrätt för sådana fordringar. Med förslagets utgångspunkt om pensionen såsom uppskjuten lön kunde det väl anses mest konsekvent, att sådan fordran erhölle samma förmånsrätt som arbetares innestående lön eller enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Då det här kan röra sig om ganska betydande belopp, har man emellertid ej, särskilt av hänsyn till fastighetskrediten, ansett sig kunna föreslå en så stark förmånsrätt. I stället har denna fordran jämställts med allmänna av Konungen stadfästade kassors fordringar hos deras förvaltare enligt 11 § i samma kapitel. Stockholm den 10 december 1927. P. G. LAURIN. EVERT SANDBERG.

III. Sammandrag av över betänkandet av den 10 dec. 1927 avgivna yttranden. Socialstyrelsen lämnar inledningsvis vissa uppgifter om förekomsten av frivillig tjänstepensionering. Vidare redogör styrelsen för viss utländsk lagstiftning om obligatorisk tjänstepensionering samt om nu förevarande frågas behandling vid 1923 och 1926 års riksdagar. Därefter berör styrelsen frågans förhållande till den svenska allmänna folkpensioneringen. Därvid framhålles, att denna saknar möjlighet att sörja för en efter de olika samhällsklassernas ekonomiska och sociala förhållanden avpassad pensionering utan måste inskränka sig till att tillförsäkra en var ett visst existensminimum. För de högre stående samhällslagren gällde det att genom egen förtänksamhet anskaffa vad som därutöver krävdes. För uppmuntrande av åtgärder i sådan riktning innehölle lagen bestämmelser om frivillig pensionsförsäkring med statsbidrag. Denna försäkring hade emellertid vunnit allenast obetydlig tillslutning. Det vore tydligen ett allmänt intresse, att frivillig pensionsförsäkring allt mer utvecklades, och det vore således befogat, att lagstiftningen ingrepe därför. Härvid borde emellertid största hänsyn tagas till de bestående förhållandena. En viktig förutsättning för denna frivilliga pensionsförsäkrings utveckling vore, enligt vad erfarenheten visade, att vederbörande arbetsgivare intresserade sig därför. Det syntes alltså nödvändigt att vid lagstiftningens genomförande taga hänsyn ej blott till de anställdas utan även till arbetsgivarnas synpunkter på frågan. Gjordes ej detta, kunde man befara, att arbetsgivarnas intresse för frågan slappades, och ville styrelsen härom hänvisa till farhågor, som uttalats i till styrelsen ingivna, nedan omförmälda, uttalanden från olika pensionskassor. Grundvalarna för det framlagda förslaget vore, å ena sidan, pensionernas säkerställande genom försäkring eller insättning, och å den andra pensionens oantastbarhet. Beträffande den förstnämnda principen kunde inga skiljaktiga meningar råda, men väl i fråga om sättet för dess genomförande. Pensionsförsäkring kunde för närvarande tagas dels i livförsäkringsbolag, dels i pensionskassa, registrerad enligt understödsföreningslagen, och dels hos pensionsstyrelsen. Förslaget godkände allenast den förstnämnda försäkringsformen. Visserligen kunde väl pensionsstyrelsen anses såsom svensk försäkringsgivare, men förslagets bestämmelser om försäkringens beskaffenhet syntes ej förenliga med

49 den av pensionsstyrelsen bedrivna frivilliga försäkringsverksamheten. Detta syntes så mycket mindre befogat, som riksdagen vid frågans behandling pekat på denna försäkring som medel att trygga tjänstopensionering ävensom år 1927 uttalat sig för ökad användning av denna försäkring. Förslaget att tjänstepensionsförsäkring ej skulle få meddelas av understödsföreningar stode i strid mot den hittillsvarande utvecklingen, vilken tenderade att skilja den socialt betonade försäkringsverksamheten från den affärsmässiga. Några bärande skäl för bestämmelsen hade ej anförts, och styrelsen ansåge densamma opåkallad. Nuvarande enligt understödsloreningslagen registrerade pensionskassor arbetade fullt tillfredsställande och styrelsen hade sig ej bekant något fall, då en pensionskassa för beredande av tjänstepension ej kunnat fullgöra sina förpliktelser. Denna organisationsform vore ock synnerligen lämplig för befästande av solidariteten mellan arbetsgivare och anställda på detta område. Försäkringslagen innehölle visserligen strängare bestämmelser rörande verksamheten än understödsföreningslagen. Men flertalet av de pensionskassor, som meddelade tjänstepensionsförsäkring, hade verksamheten ordnad efter, försäkringstekniskt sett, fullt hållbara grunder. Skulle några strängare bestämmelser anses erforderliga för dessa kassor, syntes dessa kunna inarbetas i understödsföreningslagen, möjligen i den form att bestämmelserna om understödsföreningar med godkända stadgar gjordes tillämpliga å pensionskassor, som meddelade tjänstepensionsförsäkring. Att försäkringslagens stadganden vore onödigt betungande för dessa kassor framginge av att man för dem föreslagit vissa undantagsbestämmelser. I fråga om pensionsrättens oantastbarhet bröte sig arbetsgivarnas och de anställdas uppfattning, i det arbetsgivaren betraktade utfästelsen såsom villkorlig, beroende av viss tjänstetid el. d., under det att de anställda ansåge den såsom en successivt intjänad löneförmån. Styrelsen erinrade om att statens egen pensionering ursprungligen ej godkänt principen om pensionens oantastbarhet, men att denna princip så småningom trängt fram, om ock med en del modifikationer. Styrelsen anslöte sig själv till principen och hade i utlåtanden rörande förslag till civil tjänstepensionslag hävdat denna uppfattning. Emellertid syntes det betänkligt att i en lagstiftning om frivillig tjänstepensionering giva så stränga bestämmelser, som nu föreslagits på denna punkt. Det vore nämligen att befara, att arbetsgivarnas intresse för pensioneringen i hög grad skulle minskas därigenom. Till den del pensioneringen grundades på de anställdas egna avgifter, borde väl pensionen vara oantastbar. I den mån arbetsgivaren bidragit därtill syntes större frihet kunna medgivas honom. Styrelsen ifrågasatte såsom en medelväg, att bestämmelserna om fribrevsrätt skulle gälla, allenast då avgången förorsakats av arbetsgivaren. Vidare anför styrelsen en del detaljanmärkningar mot förslaget. Sålunda syntes närmare bestämmelser böra givas om när bindande utfästelse kommit till stånd, och förordade styrelsen, att lagen erhölle tillämpning endast å skriftliga utfästelser. Bestämmelserna i 4 § om viss tid för pensionsrättens inträde syntes stå i strid med principen, att endast utfäst pension skall tryggas; i varje fall förefölle tidsbestämmelserna för snäva. Bestämmelserna i 13 § andra 4—2*3305

50 stycket syntes ej innebära tillräckligt skydd mot att arbetsgivaren begagnade sig av den honom enligt 102 och 108 §§ i lagen om försäkringsavtal medgivna rätten att återkalla, överlåta eller pantsätta försäkringen. Såsom sammanfattning anför styrelsen: Såsom av det ovan anförda torde framgå, innebära de erinringar, som styrelsen här framställt mot föreliggande förslag till lagstiftning rörande frivillig tjänstepensionering, icke ett avståndstagande i och för sig från tanken på en rättslig reglering, i den mån den befinnes önsklig och möjlig av hithörande förhållanden. Icke heller gälla dessa erinringar de båda huvudsakliga önskemål, pensionernas tryggande och pensionsrättens oantastbarhet, som förslaget vill i främsta rummet förverkliga, och vilka sts^relsen för sin del finner lika självklara som naturliga. Erinringarna gälla däremot, att lagbestämmelserna i så stor utsträckning som skett erhållit tvingande karaktär, och särskilt att lagstiftningen skulle utestänga möjligheten till tjänstepensionering i annan ordning än den i lagen stadgade. Den skarpa motsättningen mellan å ena sidan själva förutsättningarna för lagstiftningen — pensionsutfästelsen såsom en fullständigt fri akt av arbetsgivaren — och å andra sidan lagbestämmelsernas tvingande karaktär skulle enligt styrelsens åsikt äventyra dess framgång. De betänkliga ingrepp i avtalsfriheten, som lagförslaget innebär, kunna befaras motverka arbetsgivarnas villighet till och intresse för pensioneringen och därför mera skada än gagna de anställdas intressen. Många arbetsgivare, som för närvarande utfästa tjänstepension åt sina löntagare, torde hellre upphöra därmed än underkasta sig lagens bestämmelser. I stället för en pensionering i enlighet med på förhand gjorda utfästelser kan möjligen komma pensionering efter prövning i varje särskilt fall med därmed följande ovisshet och otrygghet för de anställda. Grundsatsen om arbetsgivarens plikt att om möjligt trygga sina tjänstemän vid uppnådd ålder och inträffande arbetsoförmåga håller otvivelaktigt på att vinna terräng även inom sådana områden av näringslivet, där man tidigare stått tämligen främmande inför tanken. Tillkomsten under senare år av ett antal, av arbetsgivarna kraftigt understödda pensionskassor talar här ett nog så tydligt språk. En lagstiftning, som svarar mot sitt ändamål, har att taga hänsyn härtill och i görligaste måtto stödja och hjälpa denna utveckling. Även i detta hänseende fyller föreliggande lagförslag icke måttet. Långt ifrån att stödja pensionskassorna och, i den mån deras organisation och verksamhet anses kräva förbättringar, föreslå dylika, går lagförslaget tvärtom ut på att komma dessa på erfarenhetens grund uppvuxna och av arbetsgivare och anställda med varmt intresse omfattade organisationer till livs. I de till styrelsen inkomna yttrandena hava också bestämda gensagor rests häremot. E n lagstiftning, som vill gagna den frivilliga tjänstepensioneringen, kan med de förutsättningar, som nu existera, vara av endast deklaratorisk natur. Det hör till lagstiftningens uppgift att uppställa normer för denna pensionering, normer, som efter hand kunna bliva vägledande och bestämmande för denna verksamhet. Det är möjligt att härför kräves en speciallag. Möjligen skulle dock bestämmelserna härom kunna intagas i understödsföreningslagen i sam-

51 band med en allmän omarbetning och komplettering av de i denna lag meddelade, pensionskassor berörande föreskrifterna. Vid utlåtandet funnes fogade dels protokoll, hållet vid sammanträde med Sociala rådets sektion för understödsföreningar den 9 januari 1928, därvid frågan behandlats, dels ock yttrande i frågan från flera såsom understödsföreningar registrerade pensionskassor, Jvilka meddelade tjänstepensionsförsäkring. Inom sektionen hade två medlemmar uttalat sympati för en lagstiftning enligt utkastets principer, under det att de övriga avstyrkt sådan lagstiftning, därför såsom skäl anfördes, att lagstftningen komme att onödigtvis inskränka avtalsfriheten samt minska intresset för frivillig tjänstepensionering. Samtliga hörda pensionskassor avstyrkte förslaget. Såsom skäl anfördes, att pensioneringen i dessa kassor redan vore ordnad på ett för den anslutna personalen tillfredsställande sätt, att förslaget, därest det bleve tillämpligt å dessa kassor, skulle, särskilt med hänsyn därtill, att de måste förvandlas till livförsäkringsbolag, medföra vittgående ändringar beträffande såväl verksamhet som organisation, vilka ändringar skulle onödigtvis betunga kassorna, samt att det vore att befara, att arbetsgivarnas intresse för pensioneringen skulle minskas, varigenom kassorna, vilka i allmänhet åtnjöte betydande bidrag från arbetsgivare, skulle kunna ställas inför allvarliga svårigheter, ja rent av hotas till sin existens. I vissa av dessa uttalanden underkännes principen om pensionens oantastbarhet, i det man framhåller såsom obilligt för de löntagare, vilka fylla de för pensions åtnjutande nu stipulerade villkor, att de skulle betungas med de ökade avgifter, som den föreslagna fribrevsrätten skulle medföra. Pensionsstyrelsen framhåller, att frågan om anordnande av frivillig tjänstepensionering på senare tid vunnit växande förståelse och att pensionens karaktär av uppskjuten lön vunnit en allmännare anslutning. Då man avsåge att genom lagstiftning stödja denna uppfattning, syntes det emellertid, så länge arbetsgivare ej vore skyldig bidraga till de anställdas pensionering, nödvändigt gå fram med varsamhet, så att ej arbetsgivarnas intresse för frågan minskades. Styrelsen ansåge, att förslaget sträckte sig längre än vad ur denna synpunkt vore tillrådligt, och ville fördenskull avstyrka förslaget. Möjligen kunde man för att främja utvecklingen i önskvärd riktning giva en lagstiftning av enbart deklaratorisk karaktär. Det sjmtes vidare önskvärt att finna en form, varigenom medel, som av arbetsgivare avsatts för anställdas pensionering men icke frånskilts hans övriga tillgångar, kunde för de anställdas räkning säkerställas, och förordades en fortsatt utredning av denna fråga. Vidare påpekade styrelsen, att den av styrelsen bedrivna frivilliga pensionsförsäkringen ofta med fördel kunde användas för tjänstepensionering, men att förslagets bestämmelser syntes omöjliggöra denna form. Två av styrelsens ledamöter uttalade en avvikande mening beträffande det av styrelsen uttalade önskemålet om fortsatt utredning rörande skydd för medel, avsatta för tjänstepensionering, i vilket önskemål dessa ledamöter ej kunde instämma.

52 Tre av de till styrelsens biträde förordnade sakkunniga instämde i styrelsens yttrande. Sveriges Industriförbund framhåller, att inom förbundet funnes ett stort intresse för de industrianställda tjänstemännens pensionsfråga, och hänvisade till förbundets medverkan till bildande av Sveriges Privatanställdas Pensionskassa. Denna, vars verksamhet vore baserad på den i utkastet intagna ståndpunkten, att pensionen vore att anse som uppskjuten lön, hade vunnit betydande anslutning bland industriföretagen. Detta visade, att nämnda principuppfattning ägde stora sympatier. Emellertid kunde densamma ingalunda anses hava fullt slagit, igenom. E t t flertal arbetsgivare ansåge fortfarande, att pensionen vore en extra förmån, vars utbetalande borde göras beroende av huruvida den anställde vid pensionsålderns inträde fortfarande stode kvar i arbetsgivarens tjänst. Under sådana omständigheter syntes det betänkligt, att i lag för alla pensionsutfästelser fastslå den förstnämnda ståndpunkten. Då någon ovillkorlig skyldighet för arbetsgivare att bidraga till de anställdas pensionering ej förelåge, torde nämligen de arbetsgivare, som ej kunde godkänna lagens principer, ej vidare befinnas villiga att lämna, några pensionsutfästelser. Lagstiftningen skulle alltså komma att motverka frågans gynnsamma utveckling. De missförhållanden på området, som kunnat påvisas, hade icke varit av den omfattningen, att de obetingat påkallade ett ingripande genom tvångsföreskrifter. På grund av det anförda avstyrktes den föreslagna lagstiftningen. Svenska Järnvägs föreningen upplyser, att föreningen samt flertalet av de till densamma anslutna järnvägsförvaltningarna för pensionering av sin personal vore anslutna till Enskilda järnvägarnas pensionskassa. En del järnvägsförvaltningar hade egna pensionskassor, om vilkas stadgar föreningen emellertid saknade närmare kännedom. Förstnämnda kassa syntes föreningen fylla alla krav på en tillfredsställande personalpensionering. E t t antagande av lagutkastet skulle emellertid för kassan medföra en betydande omläggning av dess verksamhet. Ur denna kassas synpunkt förefölle således förslaget varken nödigt eller lämpligt. Även i övrigt syntes bestämmelser, vilka utvidgade arbetsgivarens pensionsutfästelser utöver vad därmed avsetts, mindre lämpliga, och föreningen ville ifrågasätta, huruvida en utveckling av den frivilliga tjänstepensioneringen befrämjades genom sådana regler. Föreningen ansåge sig alltså böra avstyrka förslagets upphöjande till lag. Svenska Bankföreningen framhåller, att anställningsförhållandena inom den svenska bankvärlden måste anses vara gynnsamma för de anställda. Jämväl pensionsfrågan hade beaktats av bankerna och lämnades i en vid yttrandet fogad P . M. härom följande uppgifter: »Frågan om ordnandet av personalens pensionering har sedan länge varit föremål för intresse inom Sveriges banker. Så avsatte Göteborgs Enskilda Bank så tidigt som 1868 medel för bildandet av en pensionsfond och år 1876 följdes exemplet av Skånes Enskilda Bank. De första pensionsreglementena datera sig från år 1892. Om också något enhetligt system icke kan sägas hava tillämpats av bankerna, har dock frågan inom övervägande antalet av dem vunnit beaktande, vilket

53 framgår därav, att av de till Svenska Bankföreningen anslutna 25 bankerna endast fyra icke vidtagit generella åtgärder för frågans ordnande. Dessa fyra bankers omslutningssummor representera emellertid tillsammans endast omkring 7 1/2 % av samtliga till föreningen anslutna bankers omslutningssummor. Av övriga banker hava följande anordningar vidtagits. En bank har ordnat pensioneringen genom fristående pensionskassor, organiserade såsom understödsföreningar. En bank har en särskild pensionskassa. Kassans samtliga medel ingå enligt reglementet i bankens räkenskaper under särskilt konto, men kassan har en egen styrelse. I en av bankerna finnes en särskild fond, bildad genom en av bolagets verkställande direktör skänkt grundplåt och därefter av bolaget lämnade årliga bidrag. Fonden är organiserad som en särskild stiftelse och dess tillgångar äro avskilda från bankens tillgångar. Av övriga banker hava åtta såväl pensionsreglemente som pensionsfond, fyra banker pensionsfond men ej pensionsreglemente, tre banker pensionsreglemente men ej pensionsfond. I tre av bankerna är frågan om personalens pensionering för närvarande under utredning och i en av dessa föreligger redan ett utarbetat förslag till leglemente, vilket styrelsen i princip antagit. E t t avsevärt antal av bankerna hava även sörjt för pensionering av avlidna tjänstemäns änkor och minderåriga barn. I två banker bidraga tjänstemännen till pensioneringen. Det här ovan omförmälda förslaget till reglemente är byggt på samma grundsats. I övrigt bekostas pensionering helt av bolagen. A fastställda pensionsbelopp utgå nästan undantagslöst dyrtidstillägg.» Att de svåra förluster, som deflationskrisen förorsakat det svenska näringslivet, i någon mån kommit att gå ut över de anställdas pensioner, syntes ej vara tillräcklig grund för en generell lagstiftning. Utkastet byggde på principen om pensionen såsom uppskjuten lön. Denna princip vore väl värd beaktande, men det vore tvivelaktigt, om densamma kunde tillerkännas ensamt berättigande. Man kunde ej bortse från synpunkten, att den i viss mån hade karaktären av vederlag för långvarig och väl vitsordad tjänstgöring. Föreningen ville framhålla, att förstnämnda princip i statens egen pensionering ej givits en tillnärmelsevis så sträng tillämpning som i nu förevarande förslag. Frågan om de privatanställdas pensionering omfattades nu med stort intresse av arbetsgivarna. Och i den mån näringslivet återhämtade sig från krisens efterverkningar, torde på frivillighetens väg goda resultat stå att vinna. Att tvångsvis pålägga näringslivet en löntagarepensionering syntes ej kunna komma i fråga. Då man alltså vore hänvisad till frivilliga utfästelser, torde den i utkastet inslagna vägen att pålägga dessa utfästelser stränga band snarast hindra tillkomsten av sådana.

54 Beträffande förslagets detaljer anmäikes, att detsamma innehölle flera förhållandevis svårförståeliga detaljbestämmelser av försäkringsteknisk natur. Frågan om när pensionsutfästelse skulle anses vara gjord vore ej klarlagd. Bestämmelserna om fribrevsrätten i 11 § vore ej tillfredsställande. Uttrycket »otillbörligt förhållande i tjänsten» vore otydligt. Att en löntagare, som gjort sig skyldig till oredlighet och därför avskedats, ändock skulle erhålla fribrev, omfattande jämväl bidrag från arbetsgivaren, syntes stötande. Då så stränga regler uppställts för enskilda näringsidkares pensionsutfästelser, syntes det egendomligt, att kommunerna lämnas full frihet; ej heller hos dem vore oantastlighetsprincipen genomförd. För Svenska Försäkringsföreningen har dess sakkunnigenämnd avgivit yttrande, vari anföres följande. Lagutkastet avsåge i huvudsak att tillgodose två önskemål, dels att i händelse av arbetsgivares insolvens säkerställa löntagare tillförsäkrad pension, och dels att göra pensionsrätten »oantastbar», d. v. s. oberoende av villkor om kvarstannande i arbetsgivarens tjänst till uppnådd pensionsålder eller viss tid. I förutnämnda hänseende hade stadgats försäkringsplikt. Då emellertid man ej uppställt tillräckligt stränga påföljder för underlåtenhet, och då man därjämte medgivit vissa mindre tryggande former för försäkringen, måste bestämmelserna i detta hänseende anses mindre effektiva. 1 det andra hänseendet hade stadgats rätt för avgående löntagare att erhålla fribrev å pensionsförmåner, som kunde anses intjänta under tjänstetiden. Här medgåves visserligen mindre modifikationer, bl. a. i det fall att löntagaren avskedats på grund av »otillbörligt förhållande». Emellertid finge även en löntagare, som avskedats på grund av oredlighet, behålla större delen av den intjänta pensionen, något som måste anses orimligt. Under det att förslaget således innehölle stränga bestämmelser för de arbetsgivare, vilka utfäste pension, stadgade det ej någon plikt att pensionera sina löntagare. E t t sådant förhållande torde avskräcka arbetsgivarna från att meddela utfästelser eller eljest pensionera de anställda. Särskilt framhölle nämnden, att arbetsgivare ofta utan att ursprungligen hava utfäst pension meddelade sådan åt avgående löntagare. En sådan pensionering kan nu fullgöras successivt genom utbetalande av pensionsbeloppen. Enligt utkastet åter måste omedelbart hela kapitalvärdet utgivas, vilket bleve avsevärt mer betungande. Vidare kunde oantastbarheten medföra ökade kostnader, särskilt för arbetsgivare med många kvinnliga anställda, vilka i stor utsträckning avgå i förtid på grund av giftermål och andra omständigheter. De privatanställdas pensionsfråga befunne sig för närvarande i en glädjande utveckling. Många arbetsgivare hade ordnat frågan genom försäkring. Komme, som man hade anledning att antaga, en lagstiftning om stiftelser till stånd, torde denna erbjuda en möjlighet för arbetsgivare, som ej vilja anlita försäkring, att på ett för de anställda tillfredsställande sätt ordna frågan. Det syntes under sådana omständigheter mindre lyckligt att genom lagstiftning binda utvecklingen. Särskilt principen om pensionens oantastbarhet vore ej allmänt erkänd av arbetsgivarna. Och motståndet vore i vissa fall förklarligt. Exempelvis kunde det finnas fog för att genom pensionsbestämmelser

binda löntagare till företaget och förhindra, att han överginge till ett konkurrerande företag. Vidare syntes det möta svårigheter att bestämma, när en bindande utfästelse skett. Överhuvud kunde en lagstiftning knappast taga hänsyn till livets alla växlande förhållanden, bland annat de betydelsefulla olikheterna beträffande såväl själva pensionsutfästelsernas innehåll som anställningsvillkor i övrigt. Nämnden ansåge sig alltså böra avstyrka utkastet till lag om frivillig tjänstepensionering. Beträffande övriga lagutkast ansåge nämnden det oavsett lagförslagets öde i övrigt önskvärt, att pensionskassor för tjänsteförsäkring, åtminstone de av större omfattning, ombildades till försäkringsbolag. Däremot syntes de lättnader, som utkastet medgåve vissa sådana bolag, betänkliga, särskilt möjligheten att redovisa försäkringsfond i enkel skuldförbindelse av arbetsgivare. Därest dessa bolag ej skulle bidraga till kostnaderna för försäkringsinspektionen, borde på dem belöpande kostnader gäldas av staten. Svenska Lif försäkringsbolags Direktörsförening instämmer i sakkunnigenämndens yttrande. Därjämte framhålles, att från lagens tillämplighetsområde vore staten och kommuner undantagna. Om också dessa kunde medgivas undantag från försäkringsplikten, syntes det oförklarligt, att man ej jämväl för dem uppställt oantastbarhetsprincipen. Enligt gällande civila pensionslag ginge de statsanställda vid förtida avgång ur statstjänst förlustiga även sina egna bidrag till pensionen. I flertalet kommuner vore ej heller oantastbarhetsprincipen genomförd. Att strängare principer skulle tillämpas för enskilda arbetsgivare syntes oriktigt. Lagutskottets utformning lämnade rum för betydande anmärkningar. Landssekretariatet framhåller såsom önskemål för en lagstiftning på området, dels att klarhet skapades, huruvida en bindande pensionsutfästelse, varpå den anställde kunde lita, förelåge, dels att säkerhet bereddes för utfästelsernas fullgörande, samt dels att till förmån för anställda gjorda donationer effektivt skildes från arbetsgivarnas egendom. Dessa de anställdas önskemål syntes ej tillräckligt tillgodosedda i utkastet. Utkastet innehölle ej några bestämmelser om när pensionsutfästelse skulle anses gjord. Den i motiveringen gjorda hänvisningen till allmänna regler om avtals ingående vore ej tillfyllestgörande. Den för de anställda så viktiga frågan, om de kunde påräkna pension, borde ej överlämnas åt den växlande tolkning domstolarna kunde giva åt utfästelserna. Beträffande utfästelsernas tryggande hade utkastet visserligen stadgat försäkringsplikt. Men det innehölle ej några verksamma tvångsmedel för framtvingande av vare sig försäkringens tagande eller för premiebetalningens ordentliga fullgörande. De i 16 § upptagna bestämmelserna om arbetsgivarens egen ansvarighet syntes ej — frånsett möjligen ansvarighetens överflyttande från arbetsgivaren till försäkringsinrättningen, vilket överflyttande finge anses oriktigt — i nämnvärd grad kunna påverka arbetsgivare att taga försäkring; detta särskilt som tagande av försäkring för större arbetsgivare måste ställa sig mindre ekonomiskt än självrisken. Fullt effektiv bleve försäkrings-

56 plikten endast, därest premierna i likhet med vid olycksfallsförsäkring uttoges genom det allmänna med förmånsrätt. Ville man ej gå så långt, syntes man böra giva de anställdas pensionsfordran en effektiv förmånsrätt. Vidare anmärktes, att donationer och stiftelser, ej direkt knutna till en pensionsutfästelse, lämnats utan reglering. Därjämte framställdes vissa detaljanmärkningar mot utkastet. De i 5 § medgivna undantagen från försäkringsplikten syntes ej tillräckligt motiverade. I fråga om tjänstepensionsinsättning anmärktes, att uttrycklig bestämmelse om vem som vore ägare till det insatta beloppet, något som vore av betydelse ur skattesynpunkt. Man syntes ej hava tagit hänsyn till det stundom förekommande fallet, att avsättning av medel gjordes för de anställda kollektivt och ej för en var särskilt. Sveriges Arbetsledareförbund, Svenska B ankmannaf öreningen, Sveriges Mekaniska Verkmästareförbund, Sveriges Grafiska Faktors förbund och Svenska Järnvägarnas Kontorspersonalförbund hava genom en av nämnda sammanslutningar jämte Svenska Brukstjänstemannaföreningen, Svenska Skogvaktareförbundet och Sveriges Verkstäders Tjänstemannaförening tillsatt pensionskommitté avgivit gemensamt yttrande. I detta framhålles först, att de framställningar från nämnda sammanslutningar, vilka närmast föranlett frågans upptagande, gått ut på, dels säkerställande av gjorda pensionsutfästelser, dels ock fastslående av pensionens karaktär av en successivt intjänad lön, vilken ej kunde berövas vederbörande löntagare. I motiveringen till utkastet hade även dessa krav i princip godtagits. Emellertid vore utförandet av dem ej tillfredsställande. Anmärkningarna mot utkastet riktade sig mot de bestämmelser, som berörde lagens tillämplighetsområde, pensionsmedlens tryggande och pensionsrättens oantastbarhet. I förstnämnda hänseende anmärktes, att, såsom i motiven uttalats, utfästelse om pension kunde anses given utan att ett uttryckligt avtal därom slutits. Detta borde framgå av själva lagtexten. Vidare framginge av motiveringen, att en pensionsutfästelse kunde återkallas av arbetsgivaren. Det syntes då erforderligt, att bestämmelser gåves om i vilken form detta finge ske. Såsom en konsekvens av denna arbetsgivarens rätt borde löntagaren även vara berättigad att frigöra sig från honom av arbetsgivaren ålagd förpliktelse att bidraga till pensioneringen. I fråga om pensionsmedlens tryggande vore visserligen försäkringsplikt föreskriven, men dess eftersättande vore ej belagd med någon påföljd. Arbetsgivarens egen ansvarighet enligt 16 § innebure ej ett tillräckligt skydd häremot, så mycket mindre som löntagarens fordran enligt denna paragraf ej utrustats med någon förmånsrätt. Möjligheten för arbetsgivare att i egen pensionskassa redovisa försäkringsfond med enkel skuldförbindelse vore ock ägnad att väcka betänkligheter. Spörsmålet om pensionsrättens bevarande vid övergång från en tjänst till en annan hade lämnats obeaktat. De inskränkningar i pensionsrättens oantastbarhet, som förslaget medgåve, syntes huvudsakligen motiverade med arbetsgivarnas motvilja mot denna princip. M-an befarade, att arbetsgivarna skulle ställa sig mindre intresserade

57 gent emot en på full oantastbarhet byggd pensionering. Detta skäl vore ej bärande. Något intresse förelåge ej att framkalla mindre tillfredsställande utfästelser om pension. Det vore för löntagarna av största betydelse att erhålla full klarhet om sin ställning. Bättre än en oviss pensionsrätt vore ingen alls, då vederbörande i så fall genom egen försäkring eller annorledes måste skydda sig själv. Särskilt betänkligt vore medgivandet, enär principen om fullt oantastbar pension, vilken på senare tid vunnit allt livligare anslutning, genom lagfästande av modifikationer däri kunde drabbas av ett bakslag. Beträffande bestämmelserna i 11 § anmärktes vidare, att det bleve vanskligt att avgöra, när en avgång vore frivillig; ofta vore den formellt sett frivillig, ehuru den föranletts av tillsägelse från arbetsgivaren. Den medgivna reduktionen kunde inom yrken med livlig personalomsättning bliva högst betydande. Slutligen påpekades, att de föreslagna bestämmelserna skulle giva ett företag, som ville anlita den begränsade oantastbarheten, ett företräde i konkurrensen om arbetskraft gentemot dem som antagit den fulla oantastbarheten; från det sistnämnda kunde en anställd övergå till det förstnämnda utan inskränkning i sin pensionsrätt men ej vice versa. I övrigt hava gjorts vissa detaljerinringar mot förslaget. Såsom slutomdöme förklarar kommittén sig icke kunna tillstyrka förslaget i befintligt skick. Kommittén förordade, att förslaget underkastades ytterligare bearbetning under medverkan av de intresserade parterna, arbetsgivare och löntagare. Svenska Kontoristföreningarnas Förbund ansåg förslaget ur synpunkten av de anställdas önskemål, nämligen pensionens säkerställande och dess oantastbarhet, mindre tillfredsställande. Bestämmelsen om pensionsutfästelses tryggande genom försäkring hade ej fått stöd av erforderliga tvångsmedel. Arbetsgivarens egen ansvarighet vid försummad försäkring innebure ej någon garanti för de anställda i händelse av arbetsgivarens insolvens. Försummelse att fullgöra försäkringsplikten borde beläggas med straffpåföljd. Ur denna synpunkt vore ock den medgivna möjligheten att placera pensionskassas tillgångar i arbetsgivarens rörelse utan säkerhet betänklig. Den arbetsgivaren i 11 § medgivna rätten att vid den anställdes avgång ur tjänsten under särskilda omständigheter göra vissa avdrag från den intjänade pensionen syntes stå i strid mot den i utkastet såsom riktig angivna principen om pensionen såsom uppskjuten lön. Även om ett utkrävande av vite för förtida avgång skulle anses berättigat, borde detta ej få uttagas ur den anställdes pension. E t t sådant förfaringssätt måste anses stå i strid med den lagfästa principen om pensions skydd för utmätning. Förbundet hemställde om utkastets omarbetning i angivna hänseenden. Försäkringstjänstemannaföreningen i Stockholm ansåg förslaget på ett lyckligt sätt lösa den intressekollision i frågan, som förefunnes mellan arbetsgivarnas och de anställdas synpunkter. Skulle det emellertid visa sig, att opinionen bland arbetsgivarna ställde sig bestämt avvisande mot förslaget, och man alltså kunde befara, att dess genomförande skulle minska arbetsgivarnas intresse för tjänstepensioneringen, syntes det lämpligt, att frågan under-

58 kastades förnyat övervägande, under inedverkan från såväl arbetsgivare som löntagare. Stockholms handelskammare uttalade såsom sin mening, att frågan om tjänstepensioneringen bäst främjades genom frivilliga åtgärder. Då man ej ansett sig kunna ålägga arbetsgivarna att bidraga till de anställdas pensionering, kunde en lagstiftning om de former, i vilka sådan medverkan finge ske, lätt motverka arbetsgivarnas intresse för saken. Frågan om förvandling av befintliga pensionskassor till försäkringsbolag syntes ej tillräckligt utredd. Förslaget avstyrktes alltså.

IV. De sakkunnigas överarbetade förslag. Utkast till

Lag om frivillig tjänstepensionering. 1 §• Med tjänstepension förstås i denna lag förmåner av nedan angivna slag, »om tillkomma löntagare på grund av hans anställning: livränta åt löntagaren på hans ålderdom (ålderspension), livränta åt löntagaren vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan (invalidpension), livräntor åt löntagarens anhöriga efter hans frånfälle (familjepension), kapital, som skall utbetalas åt löntagaren under samma omständigheter som ålders- eller invalidpension eller efter hans frånfälle till hans anhöriga eller annan rättsinnehavare (ålders-, invalid- och dödsfallskapital). 2 §.

Förbehåll i pensionsreglemente eller annat rörande pensionsrätten träffat avtal, varigenom arbetsgivarens skyldigheter eller löntagarens rättigheter inskränkas utöver vad i denna lag medgives, vare utan verkan, där ej löntagarens avlöning huvudsakligen utgår i form av provision. 3§. Har arbetsgivare antagit och för löntagarna delgivit bestämmelser rörande tjänstepension åt dem, som innehava anställning av visst slag (pensionsreglemente), eller annorledes åt löntagare utfäst tjänstepension, skall sådan tjänstepension tryggas genom försäkring hos svensk försäkringsgivare (tjänstepensionsförsäkring) eller insättning hos svensk försäkringsgivare eller bankinrättning (tjänstepensionsinsättning). Pensionsförmånen skall därvid beräknas enligt anvisningarna till denna paragraf. 4§. När pensionsreglemente eller annan utfästelse om tjänstepension bliver gällande i fråga om viss löntagare, skall den utfästa tjänstepensionen tryggas omedelbart, om löntagaren då fyllt trettio år eller mera, samt i annat fall, senast

60 när han fyller trettio år; dock att, om arbetsgivaren ålagt löntagaren att själv erlägga avgifter, motsvarande del av utfästelsen i varje fall skall tryggas omedelbart, när sådana avgifter börja erläggas. 5 §. När utfästelse tryggas genom försäkring, må försäkringsförmånen, även om den härigenom blir mindre än den utfästa tjänstepensionen, så bestämmas, att den motsvarar en premie, som för varje år är lika med premien för den i anvisningarna till denna paragraf angivna tjänstepensionsförsäkringen (normalförsäkring) ; dock att försäkringsförmånen och premiereserven vid varje tidpunkt minst skola motsvara de avgifter, som det må åligga löntagaren att själv erlägga,

6§. Förbehåll i avtal om tjänstepensionsförsäkring, som strider mot denna lag, vare utan verkan utom i fall, som nedan sägs. Försäkras utfäst tjänstepension, innan löntagaren fyllt trettio år, vare från 9 och 10 §§ i denna lag avvikande bestämmelser gällande i fråga om avgång, som sker, innan löntagaren fyllt trettio år; dock att löntagaren minst skall hava rätt till det fribrev eller återköp, som svarar mot de av honom själv erlagda avgifterna. Försäkras utfäst tjänstepension i vidare mån, än i 5 § föreskrives, vare från denna lag avvikande bestämmelser om den överskjutande försäkringen gällande, i den mån denna betalas av arbetsgivaren. 7 §.

Premie för tjänstepensionsförsäkring må ej utgå efter det löntagaren uppnått pensionsåldern eller, där ålderspension eller ålderskapital ej utfästs åt löntagaren, sextiofem års ålder. Reservpremie må icke beräknas högre för ett år än för det föregående, med mindre höjningen betingas därav, att försäkringen ändrats. Har premien beräknats genomsnittligt för en grupp av löntagare, skall likväl vid tillämpning av 5 § samt vid beräkning av försäkringens premiereserv individuell beräkning tillämpas. Löntagarens egen avgift må i intet fall överstiga den premie, som vid individuell beräkning motsvarar hela den försäkrade tjänstepensionen. 8 §.

Tjänstepensionsförsäkring må icke ändras på sådant sätt, att dess premiereserv vid tidpunkten för ändringen nedsättes, utom då återköp av någon del av försäkringen beviljats löntagaren. 9§. Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst, innan försäkringsfallet inträffat, skall han hava rätt till fribrev; dock må i försäkringsavtalet kunna

61 stadgas, att försäkringsgivaren skall hava rätt att, i stället för att själv utfärda fribrev, inköpa sådant hos annan svensk försäkringsgivare samt att lön•tagaren äger begära återköp av försäkringen i stället för fribrev. 10 §. I intet fall må någon del av försäkringens premiereserv utbetalas till eller gottskrivas arbetsgivaren. 11 §. I avtal om tjänstepensionsinsättning skola insatserna bestämmas för varje år under avtalstiden samt vara så avvägda, att de kunna beräknas vid avtalstidens slut lämna den utfästa förmånen. Om avtalet slutes med försäkringsanstalt, skall denna beräkning göras enligt de för anstalten fastställda grunderna och anstalten förplikta sig att vid avtalstidens slut tillhandahålla den utfästa förmånen. 12 §. Vad i 6—10 §§ stadgas om tjänstepensionsförsäkring skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tjänstepensionsinsättning. Därvid skall försäkringspremien anses motsvara insatsen samt premiereserven vid viss tidpunkt det vid samma tidpunkt samlade kapitalet. Avlider löntagaren före avtalstidens slut, skall det då samlade kapitalet utbetalas till hans rättsinnehavare. 13 §. Ändå att utfästelse avser annan tjänstepension än kapital, må den tryggas genom avtal om tjänstepensionsinsättning under viss tid (insättningstid) och tjänstepensionsförsäkring därefter, om tjänstepension icke utfästs för det fall, att löntagaren under insättningstiden får sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt eller avlider. Enligt avtalet skall det vid insättningstidens slut samlade kapitalet användas som engångspremie för försäkringen och insatserna vara minst så stora, att årspremien för försäkringen därefter ej blir större, än den skulle varit, om utfästelsen tryggats utan insättning genom försäkring, vars premie varit konstant för varje år, så länge försäkringsförmånen varit oförändrad. 14 §. Har arbetsgivare antagit och för löntagarna delgivit bestämmelser, enligt vilka han, utan att utfästa viss tjänstepension, förpliktat sig att för en var, som innehar anställning av visst slag, för beredande av tjänstepension göra vissa avsättningar eller erlägga vissa avgifter eller har han annorledes iklätt sig sådan förpliktelse gentemot löntagare, skall så anses, att arbetsgivaren utfäst den tjänstepension, som beräknas svara däremot enligt anvisningarna till denna paragraf. Lag samma vare, där arbetsgivare, utan att utfästa viss tjänstepension, förpliktat löntagare att erlägga vissa avgifter för tjänstepension.

15 §. I den mån utfästelse om tjänstepension tryggats enligt denna lag, vare arbetsgivaren fri från ansvar för utfästelsen. Har arbetsgivaren helt underlåtit att trygga utfästelsen på sätt och i den mån, som i denna lag föreskrives, gälle följande bestämmelser. a) Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst med rätt att genast erhålla pension, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare inköpa fribrev åt honom å hela den utfästa förmånen, i den mån densamma ej förfaller till betalning omedelbart. b) Om utfästelsen avser förmån, som efter löntagarens frånfälle skall utgå till hans anhöriga eller annan rättsinnehavare och löntagaren avlider, innan han avgått ur arbetsgivarens tjänst, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare åt de förmånsberättigade inköpa fribrev å hela den utfästa förmånen, i den mån densamma ej förfaller till betalning omedelbart. c) Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst utan rätt att genast erhålla pension, vare arbetsgivaren skyldig att hos svensk försäkringsgivare åt honom inköpa det fribrev, vartill han varit berättigad, om hela den utfästa förmånen varit tryggad genom tjänstepensionsförsäkring. Fribrevsförmånen skall beräknas enligt av Konungen fastställda grunder. Därvid skall, där fråga är om utfästelse enligt 14 § och förpliktelsen gällt endast för viss tid. premiebetalningstiden för tjänstepensionsförsäkringen antagas på samma sätt inskränkt. Har arbetsgivaren till någon del uppfyllt lagens föreskrift om utfästelsens tryggande, skall vad ovan stadgats tillämpas på hela den icke tryggade delen av utfästelsen; dock att, om avtal träffats mellan arbetsgivaren och löntagaren om försäkringens inskränkning på sätt i 5 § sägs, hänsyn skall tagas endast till den del av den utfästa pensionen, som skolat försäkras. 16 §. Arbetsgivare, som enligt denna lag tryggat utfästelse om tjänstepension, vare pliktig giva de enligt utfästelsen berättigade löntagarna uppgift om, hos vilken försäkringsgivare eller bankinrättning utfästelsen tryggats, samt om innehållet i försäkrings- eller insättningsavtalet. 17 §. Talan om fullgörande av arbetsgivarens skyldigheter enligt denna lag må. ändå att tjänstepensionens belopp ej förfallit till betalning, väckas av envar, vars rätt kan bliva av skyldighetens fullgörande beroende. 18 §. Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning å tjänstepensionsutfästelse av staten eller av kommun. 19 §. Denna lag träder i kraft den , men skall icke äga tillämpning å utfästelse till löntagare, gentemot vilken bestämmelse i pensionsregle-

(53 mente eller annan utfästelse om tjänstepension blivit bindande före nämnda dag, ändå att bestämmelsen eller utfästelsen ändrats.

Anvisningar. 3§. 1. Den tryggade tjänstepensionen skall vid varje tidpunkt vara lika med den, som beräknas enligt utfästelsen, om löntagaren antages komma att intill pensionsfallets inträffande bibehålla oförändrad anställning och oförändrade avlöningsförmåner samt oavbrutet tjänstgöra; dock att, där enligt utfästelsen invalid- eller familjepension (eller invalid- eller dödsfallskapital) skall bestämmas med hänsyn tagen till viss höjning av avlöningsförmånerna, som löntagaren framdeles skulle erhållit, om pensionsfallet ej inträffat, hänsyn härtill skall tagas vid den tryggade tjänstepensionens beräkning. 2. Kan i fråga om ålderspension (eller ålderskapital) viss pensionsålder ej bestämmas enligt utfästelsen, gäller följande. Är enligt utfästelsen ålderspensionen icke beroende av löntagarens tjänsteålder vid pensionsfallets inträffande, skall pensionsåldern i avtalet sättas lika med sextiofem år. I annat fall skall i avtalet om tryggandet den pensionsålder bestämmas enligt utfästelsen, vars antagande kräver högsta, för varje år intill pensionsåldern konstanta försäkringspremie eller insats, samt stadgas att, om löntagaren kvarstår i arbetsgivarens tjänst efter denna pensionsålders uppnående, den försäkringspremie eller insats skall årligen erläggas, som därefter må erfordras för tryggande av den höjning av ålderspension, vilken för sådant fall må vara utfäst. 5 §. I fråga om normalförsäkring gälla följande bestämmelser. 1. Pensionsåldern är 65 år. 2. Invalidpension utgår, när arbetsförmågan före pensionsåldern varaktigt nedsatts med minst 50 %; om invaliditeten icke är fullständig, nedsättes invalidpensionen i förhållande till invaliditetsgraden; invalidpension upphör vid pensionsåldern. Familjepension utgår till änka, så länge hon lever ogift, samt åt arvsberättigat eget barn intill 21 års ålder. 3. Pensionsunderlag för ålders- och invalidpension är lika med löntagarens årsavlöning och för familjepension 25 % därav; dock att det genom Överenskommelse mellan arbetsgivaren och löntagaren må kunna stadgas: a) att tiden intill pensionsåldern indelas i perioder på högst 3 år och att pensionsunderlaget ej ändras under sådan period samt bestämmes vid varje periods början efter medeltalet av de årsavlöningar, som löntagaren enligt uppskattning väntas komma att få under perioden, b) huruvida och i vad mån vid pensionsunderlagets bestämmande hänsyn skall tagas till dyrtids- och familjetillägg, avlöning i form av naturaförmåner, timpenning, provision eller ackordsbetalning, c) att hänsyn icke skall vid pensionsunderlagets bestämmande tagas till

64 löneförbättring, som löntagaren må erhålla efter fyllda 55 år, eller till den del av årsavlöningen, som må överskjuta visst belopp, vilket icke må sättas lägre än 10 000 kronor. 4. Med hel normalpension förstås pension, som är nedan angivna % av pensionsunderlaget : Ålderspension: 60 %, Invalidpension: 60 % vid fullständig invaliditet. Familjepension: åt ensam änka 100 % > änka med ett barn 130 % » » > två » 150% > » > mer än 2 barn 150% + 10 % för varje barn utöver två samt, där änka ej finnes, åt ett barn 75 % »2 » 110% »3 135 % >4 » 150% * mer än 4 barn 150% + 10 % för varje barn utöver 4. 5. Premien är konstant för varje år intill pensionsåldern, så länge försäkringsförmånen är oförändrad. 6. Vid försäkringens tecknande bestämmes försäkringspremien, så att den motsvarar hel normalpension, om löntagarens dåvarande ålder (inträdesålder) icke överstiger 35 år; om inträdesåldern är högre, bestämmes försäkringspremien, så att den skulle motsvara hel normalpension, om inträdesåldern vore 35 år. Höjes löntagarens pensionsunderlag efter försäkringens tecknande, bestämmes försäkringspremiens höjning, så att den motsvarar hel normalpensions höjning, om löntagarens dåvarande ålder (befordringsålder) icke överstiger 45 år; om befordringsåldern är högre, bestämmes försäkringspremiens höjning, så att den skulle motsvara hel normalpensions höjning, om befordringsåldern vore 45 år. Sänkes löntagarens pensionsunderlag efter försäkringens tecknande, minskas försäkringspremien på sådant sätt, att dess förhållande till pensionsunderlaget blir oförändrat. 7. Vid beräkning av den nedsatta försäkringsförmånen skall i fråga om varje slag av utfäst tjänstepension räknas med premien för normalförsäkring av motsvarande slag av pension; dock att, där utfästelsen avser invalid- och ålderspension, de nedsatta försäkringsförmånerna skola tillsammans motsvara premien för normalförsäkring av invalid- och ålderspension, samt att, där utfästelsen avser invalidpension, men icke ålderspension, den nedsatta försäkringsförmånen skall motsvara nämnda premie. Utfäst kapital skall anses motsvara ålders-, invalid- eller familjepension, alltefter som det utfästa kapitalet är ålders-, invalid- eller dödsfallskapital.

65 14 §. 1. Om enligt förpliktelsen avsättningarna eller avgifterna skola användas för tjänstepensionsinsättning, skall arbetsgivaren anses hava utfäst det kapital, som beräknas vara samlat vid pensionsåldern, då insättningarna antagas bliva fullgjorda intill denna ålder eller under den kortare tid, för vilken förpliktelsen gäller. 2. Om avsättningarna eller avgifterna icke enligt förpliktelsen skola användas för tjänstepensionsinsättning, skola de användas som premier för tjänstepensionsförsäkring och arbetsgivaren anses hava utfäst den tjänstepension, som beräknas svara mot dessa premier, då de antagas bliva erlagda intill pensionsåldern eller under den kortare tid, för vilken förpliktelsen gäller. 3. Om avsättningarnas eller avgifternas belopp enligt förpliktelsen äro beroende av löntagarens avlöningsförmåner, skall vid varje tidpunkt den utfästa pensionen beräknas under antagande, att löntagaren kommer att i framtiden bibehålla oförändrade avlöningsförmåner. 4. Där ej enligt förpliktelsen annan pensionsålder är bestämd, skall pensionsåldern anses vara sextiofem år.

5—283308

Allmän motivering. 1. Arbetsgivarens försäkringsplikt och löntagarens fribrevsrätt. Den ifrågavarande lagstiftningens syfte är att giva löntagaren större trygghet att få den av arbetsgivaren utfästa tjänstepensionen, när pensionsfallet inträffar, och bättre rätt att, om han avgår ur arbetsgivarens tjänst i förtid, få den del av den utfästa pensionen, som han skäligen bör anses hava intjänat före avgången. Den större tryggheten åstadkommes därigenom, att det ålägges arbetsgivaren att på visst sätt försäkra sin utfästelse. Den bättre rätten vid avgång i förtid beredes därigenom, att viss fribrevsrätt stadgas för den avgående. Personalorganisationerna, som anse, att tjänstepension alltid är att anse som en löneförmån, hävda i sina över det tidigare utkastet avgivna yttranden, att hela den utfästa pensionen bör försäkras och att intet avdrag från Iförsäkringens premiereserv må göras vid fribrevets beräkning. En lagstiftning, som uttryckligen medgåve sådant avdrag, skulle enligt deras mening vara ägnad att snedvrida utvecklingen, som allt mera ginge i riktning mot erkännande av pensionens fulla oantastbarhet såsom intjänad löneförmån. Såsom vi redan i vår motivering till det tidigare utkastet uttalat, anse vi, att tjänstepensionen visserligen i regel är att anse som en löneförmån, men att dess lönekaraktär ej är så oomtvistlig, att lagstiftningen kan hävda densamma under alla förhållanden. I utkastet föreslogs därför viss inskränkning av försäkringsplikten (i fråga om invalidpension och vid lägre pensionsålder än den normala) samt rätt för arbetsgivaren att göra visst avdrag från försäkringens premiereserv vid fribrevets beräkning. Personalorganisationernas påstående, att utvecklingen nu går mot full oantastbarhet av utfäst pension, innebär enligt vår mening en påtaglig överdrift. Oantastbarhet, sådan organisationerna avse, kan väsentligen anses vara tilllämpad inom S. P. P., inom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, inom några pensionskassor samt i en del av pensionsanstalten Sveriges försäkringar. Häremot stå det övervägande flertalet pensionskassor och i pensionsreglementen eller annorledes gjorda utfästelser, omfattande med säkerhet mångdubbla antalet löntagare, i vilka sådan oantastbarhet icke tillämpas. A t t någon snar och allmännare ändring skulle vara att förvänta motsäges tydligt av de över utkastet ingivna yttrandena. Det är härvid att märka, att protesterna komma ej blott från arbetsgivarehåll utan även från pensionskassor, där personalen själv medverkar i förvaltningen och protesten otvivelaktigt är ett uttryck även för personalens mening. Detta finner sin natur-

67 liga förklaring i det förhållandet, att de flesta av dessa kassors delägare kvarstå till pensionsfallets inträffande och att en utvidgad fribrevsrätt för de i förtid avgående innebär en börda för de kvarstående, i det att deras förmåner måste minskas genom utvidgningen. Ej ens inom de anställdas egna led har alltså oantastbarhetsprincipen fullt slagit igenom. Å andra sidan hava de i frågan hörda myndigheterna och arbetsgivareorganisationerna ansett, att utkastets bestämmelser om arbetsgivarens försäkringsplikt och löntagarens fribrevsrätt vore sådana, att det kunde befaras, att arbetsgivarnas villighet att utfästa pensioner skulle komma att väsentligt minskas och sålunda lagstiftningen komma att motverka sitt syfte att bereda löntagarna en tryggad pensionering. Med anledning därav hava vi i det nu framlagda förslaget så omarbetat dessa bestämmelser, att de ej för arbetsgivare, som överhuvud äro intresserade för sina löntagares pensionering, medföra bördor, som skulle kunna antagas avhålla dem från att ordna densamma. De nya bestämmelsernas innebörd är i huvudsak följande. Enligt det nya förslaget är arbetsgivaren icke skyldig att taga försäkring, förrän löntagaren fyller 30 år, även om denne dessförinnan fått pensionsutfästelse eller anställning med pensionsrätt; dock skall, om arbetsgivaren ålagt löntagaren att själv erlägga avgifter, den motsvarande delen av utfästelsen alltid tryggas omedelbart, när sådana avgifter börja att erläggas. Härigenom befrias arbetsgivaren från alla kostnader för deras pensionering, som lämna hans tjänst före nämnda ålder. I förhållande till det tidigare utkastet innebär detta en lindring i arbetsgivarens försäkringsplikt och alltså ett medgivande åt arbetsgivarnas synpunkt. Detta medgivande synes emellertid kunna göras utan att löntagarnas säkerhet beträffande ålder-, invaliditets- eller efterlevandeförsörjning i nämnvärd grad rubbas. Även vid 30-årsåldern finnes möjlighet att, utan alltför stora uppoffringar, ordna sådan försörjning. I fråga om utfästelse, som avser ålderspension eller kombinerad åldersoch invalidpension eller familjepension (eller kapital i stället för sådan pension), inskränkes försäkringsplikten. Försäkringsförmånen må nämligen, även om den därigenom blir mindre än den utfästa förmånen, så bestämmas, att försäkringspremien blir lika med premien för vad i lagen kallas normalförsäkring. Dock skall försäkringsförmånen minst motsvara löntagarens egna avgifter. Normalförsäkringen är definierad på följande sätt. Om löntagarens ålder vid försäkringens tecknande (inträdesålder) och vid därefter erhållen löneförhöjning (befordringsålder) icke överstiger 35 resp. 45 år, är den försäkrade pensionen viss av inträdes- och befordringsåldern oberoende % av löntagarens pensionsunderlag vid försäkringsfallets inträffande (hel normalpension). Om däremot löntagarens inträdes- eller befordringsålder överstiger 35 resp. 45 år, är den försäkrade pensionen lägre (avkortad normalpension) och beroende av nämnda ålder, i det att försäkringspremien vid försäkringens tecknande (grundpremien) ej sättes högre, än som motsvarar hel normalpension och inträdesåldern 35 år, och försäkringspremien vid löneförhöjning ej höjes mera, än som motsvarar hel normalpensions höjning och befordringsåldern 45 år.

68 Pensionsunderlaget för ålders- och invalidpension är lika med löntagarens årsavlöning (dock med möjlighet till vissa modifikationer) och för familjepension 25 % därav samt hel normalpension följande % av pensionsunderlaget: ålderspension: 60 %; invalidpension: 60 % vid full invaliditet; vid partiell invaliditet nedsättes invalidpensionen i förhållande till invaliditetsgraden; familjepension: ensam änkas pension 100 %; minderårigt barns pension bestämmes enligt regler, som överensstämma mecl de nu av S. P. P . tillämpade. Pensionsåldern är 65 år. Invalidpension upphör vid pensionsåldern, då i stället ålderspension utgår. Vid försäkringens inskränkning skall givetvis ej räknas med premien för normalförsäkring av andra förmåner än dem, som motsvara de utfästa: är t. ex. endast ålderspension utfäst, räknas endast med premien för normalförsäkring av ålderspension. Är invalidpension, men icke ålderspension utfäst, skall dock räknas med premien för normalförsäkring av invalid- och ålderspension. Det är vidare att märka, att endast premien skall rättas efter normalförsäkringens. Pensionsålder, villkor för erhållande av invalidpension, förhållandet mellan änke- och barnpensioner m. m. bestämmas efter utfästelsen. Till belysande av betydelsen av försäkringspliktens inskränkning till försäkring med normalpremie må följande anföras. Försäkringspremien stiger, särskilt i fråga om ålderspension, starkt i förhållande till pensionen, om pensionsåldern sänkes. Är enligt utfästelsen pensionsåldern lägre än 65 år, kan därför inskränkningen till försäkring med normalpremie innebära en kraftig reduktion av försäkringskostnaden, även om den utfästa pensionen är avsevärt mindre än normalpension (hel eller avkortad). När pensionsåldern icke understiger 65 år, torde enligt nu förekommande pensionsbestämmelser dels hel pension i regel vara ungefär lika med eller större än hel normalpension, dels pensionens avkortning vid hög inträdes- eller befordringsålder göras efter för löntagaren gynnsammare regel än i fråga om normalpension, t. ex. i förhållande till tjänsteårens antal. I allmänhet medför därför inskränkningen till försäkring med normalpremie en kraftig reduktion av försäkringskostnaden. Särskilt må framhållas den stora betydelsen härav för försäkring av pensionsutfästelser åt den personal, som arbetsgivaren har i sin tjänst, när han antager pensionsbestämmelser. För ingen av dessa anställda beräknas normalpremien efter högre ålder än 35 år, vilket i fråga om alla dem, vilkas dåvarande ålder mera avsevärt överstiger 35 år, medför en stark reduktion av normalpremien och av normalpensionen. De höga retroaktivavgifter, som arbetsgivaren måst betala för dem, om de utfästa pensionerna skolat fullt försäkras, bortfalla eller reduceras åtminstone i väsentlig mån. När en arbetsgivare antager pensionsbestämmelser, måste han uppskatta de framtida kostnaderna för pensioneringen. Därvid måste han göra vissa antaganden om de anställdas normala inträdes- och befordringsåldrar i framtiden. Men då dessa antaganden ej kunna vara annat än mycket osäkra, löper han den risken, att kostnaderna kunna komma att bliva väsentligt större än de beräknade, i följd

69 av att inträdes- och befordringsåldrarna bliva större än dem han antagit vid sin beräkning. Denna risk minskas tydligen i fråga om den av lagen fordrade försäkringen i väsentlig mån genom normalpremiens begränsning. Och arbetsgivaren kan helt eliminera densamma genom att — oavsett hur han i övrigt fördelar premien mellan sig och löntagaren — ålägga löntagaren att själv erlägga den höjning av normalpremien, som betingas av att hans inträdes- eller befordringsålder är högre än den, som arbetsgivaren beräknat vara den normala för hans anställning. Ty denna höjning (retroaktivavgift) är så begränsad, att det — frånsett extrema undantagsfall — icke genom sådant åläggande uppkommer alltför stora olikheter mellan de nettolöner, som efter pensionsavgiftens erläggande finnas i behåll för löntagare med samma slags anställning och samma bruttolön. Det framgår av det ovan anförda, att den föreslagna inskränkningen av försäkringsplikten väsentligt reducerar försäkringspremien i de fall, då den eljest skulle vara alltför hög i förhållande till lönen (hög utfästelse, låg pensionsålder, hög inträdes- eller befordringsålder), samt att den reducerade premien ej är högre, än att arbetsgivarens retroaktivavgifter i regel kunna bortfalla eller åtminstone väsentligt reduceras såväl för dem, vilka äro i hans tjänst vid pensioneringens ordnande och då nått en högre ålder, som för dem, vilka därefter träda i hans tjänst eller befordras vid högre ålder. Inskränkningen torde därför i väsentlig mån minska faran, att försäkringsplikten skall minska arbetsgivarnas villighet att medverka till löntagarnas pensionering. Det nya förslaget skiljer sig från det tidigare jämväl i fråga om löntagares fribrevsrätt vid avgång i förtid. Om löntagaren avgår före 30 års ålder, kan vid fribrevets beräkning premiereserven så nedsättas, att den motsvarar endast löntagarens egna avgifter. Vid senare avgång gäller däremot följande. Är försäkringspremien högre än normalpremien och jämväl högre än löntagarens egen avgift, har arbetsgivaren rätt att i försäkringsavtalet förordna, att premiereserven för den överskjutande delen icke skall ingå i fribrevets premiereserv. Däremot medgives icke såsom i det tidigare utkastet något avdrag, vare sig på grund av att arbetsgivaren erlagt engångsavgift eller att löntagaren gjort sig skyldig till otillbörligt förhållande i tjänsten eller frivilligt avgått utan att anställningsvillkoren försämrats. Pensionsförmån, vars försäkring ej drager högre årspremie än normal premien, är alltså helt oantastbar. Arbetsgivarens bidrag till premien för sådan förmåns försäkring betraktas som en löneförmån, som arbetsgivaren icke kan återtaga. Att detta betraktelsesätt ansetts kunna tillämpas även i fråga om arbetsgivares engångsavgift, beror därpå, att engångsavgifter i regel äro retroaktivavgifter för löntagare med hög inträdes- eller befordringsålder och sådana retroaktivavgifter icke eller endast i mindre mån erfordras för försäkring med normalpremie. Det synes ur båda parternas synpunkt, ej minst arbetsgivarens, vara en fördel, att arbetsgivarens avdragsrätt enligt det nya förslaget är fullt klar genom bestämmelser i försäkringsavtalet och ej beroende av de förhållanden, under vilka avgången sker. Om löntagaren icke fyllt 30 år vid avgången, är

70 avdragsrätten större enligt det nya förslaget än enligt det tidigare. Men att vid senare avgång intet avdrag får göras från den mot normalpremien svarande premiereserven innebär en inskränkning av avdragsrätten, om den utfästa och försäkrade pensionen icke eller endast i mindre mån överstiger normalpensionen. Enligt det tidigare förslaget kunde avdraget uppgå till x/3 av försäkringens premiereserv. Så stort avdrag kan enligt det nya förslaget ej förekomma, med mindre den utfästa och försäkrade pensionen överstiger normalpensionen med 50 %, vilket ej lär inträffa i andra fall, än då arbetsgivaren erlägger höga retroaktivavgifter på grund av hög inträdes- eller befordringsålder. Den nu föreslagna avdragsrätten synes på skäligt sätt tillgodose arbetsgivarnas intresse, att deras kostnader för de i förtid avgåendes pensionering inskränkas: inga dylika kostnader åläggas arbetsgivarna för dem, som avgå före 30 års ålder, och kostnaderna för dem, som avgå senare, inskränkas till de bidrag, som arbetsgivarna lämnat till deras normalpremie. I det föregående hava vi betraktat de nu föreslagna bestämmelserna om försäkringsplikt och fribrevsrätt ur arbetsgivarnas synpunkt och vilja nu säga några ord om dem ur löntagarnas synpunkt. Om den utfästa tjänstepensionen ej är större, än att den kan helt försäkras för en premie, som ej överstiger normalpremien, skall den helt försäkras och löntagaren skall vid avgång i förtid hava ovillkorlig rätt till fribrev svarande mot hela premiereserven. I detta fall tillfredsställer förslaget helt personalorganisationernas krav, att utfäst pension skall anses som en löneförmån och vara oantastbar, i mån som den blivit intjänad. I annat fall fordrar lagen visserligen ej fullt tryggande av pensionsutfästelsen, men dess bestämmelser äro dock sådana, att den, åtminstone i stort sett, ger löntagaren den tryggade pensionsrätt, som enligt uppfattningen om pensionen som en löneförmån bör tillkomma honom. Inskränkningen innebär nämligen i främsta rummet, att högre försäkring ej fordras, än att arbetsgivaren icke behöver åtaga sig att erlägga retroaktivavgifter för löntagaren. Och om en löntagare först vid mera framskriden ålder erhåller pensionsrätt — vare sig på grund av att hans arbetsgivare först då inför pensionsbestämmelser eller att han först då får anställning hos en arbetsgivare, som ger pension — hade det skäligen ankommit på honom själv att tidigare av sin avlöning göra erforderliga besparingar för framtida försörjning. Han hade då i dessa besparingar själv medel att gälda erforderliga retroaktivavgifter. Huruvida han gjort sådana besparingar eller ej, är en sak, som från betraktelsesättet av pension såsom uppskjuten lön ej kommer arbetsgivaren vid. Dennes utfästelse kan ej från denna synpunkt räknas till mera än att under den tid, löntagaren hos honom innehar med pensionsrätt förenad anställning, utöver den kontanta lönen erlägga de avgifter, som, beräknade efter normal tjänstetid, skolat giva den if rågakomna pensionen. Om arbetsgivaren emellertid därutöver åtager sig att gälda retroaktivavgifter, har detta löfte enligt vår uppfattning en benefik karaktär, och arbetsgivaren äger därvid foga de villkor, vartill han enligt allmänna regler om avtals ingående är befogad. Vi vilja emellertid icke underlåta att påpeka, att fall kunna tänkas, då det

71 ovan anförda ej kan ur löntagarnas synpunkt anses vara tillräcklig motivering för så stor inskränkning av försäkringsplikten som den föreslagna. Om t. ex. arbetsgivaren utfäst hel normalpension och ålagt löntagarna att erlägga halva den härför erforderliga premien (utan begränsning vid högre inträdes- eller befordringsålder), så borde han ej utnyttja den medgivna inskränkningen i vidare mån, än att han erlade halva normalpremien (med nämnda begränsning), även om försäkringspremien därigenom bleve högre än normalpremien. Den försäkrade pensionen bleve då vid högre inträdes- och befordringsålder icke så starkt avkortad som normalpensionen, men det vore då löntagaren och icke arbetsgivaren, som erlade den härför erforderliga retroaktivavgiften. I vissa fall inskränkes försäkringsplikten, även om inträdes- och befordringsåldern ej överstiger 35 resp. 45 år och sålunda avsevärda retroaktivavgifter ej skulle fordras för full försäkring, nämligen om den utfästa pensionen är högre än hel normalpension eller pensionsåldern är lägre än 65 år. Att i förra fallet den överskjutande pensionen icke tryggas och i senare fallet endast den del av pensionen tryggas, som kan försäkras mot normalpremien, motiveras därav, att en lag sådan som denna synes böra inskränka sig till att trygga pensioner, som kunna anses tillräckliga, och därvid räkna med en pensionsålder, som kan anses vara normal. Slutligen vilja vi framhålla, att vi ansett det angeläget, att lagen ålägger arbetsgivaren endast det minimum av försäkringsplikt, som synes erforderligt för att lagstiftningens värde ur social synpunkt ej må äventyras. Man undgår så faran att genom onödigt höga krav avhålla arbetsgivare från att lämna sin medverkan. Under förutsättning att en mera allmän tillämpning av lagen le'der till en tillfredsställande pensionering, är det tydligen vida viktigare att arbetsgivarna ej genom alltför höga krav avhållas från att medverka, än att i varje enskilt fall löntagaren får hela den pensionsrätt tryggad av lagen, som han enligt sin uppfattning om utfästelsens karaktär anser sig ha skäl att få. Lagen bör lämna åt honom att på förhandlingsvägen erhålla den ökade försäkring, som han anser sig kunna göra anspråk på utöver lagens minimum. Det är nämligen att märka, att samtliga lagens bestämmelser äro till löntagarnas förmån gjorda inskränkningar i avtalsfriheten. Hava löntagarna avtalsvis lyckats genomdriva förmånligare regler rörande försäkringsplikt och fribrevsrätt, bliva dessa gällande. Härav följer, att i lagen medgiven inskränkning av försäkringen eller av fribrevs rätten ej må ske i strid mot uttrycklig bestämmelse i pensionsreglemente. Om utfäst pension endast i den mån, den motsvarar normalpremien, enligt lagen skall tryggas genom försäkring och vara oantastbar, måste det emellertid tillses, att bestämmelserna om normalpension bliva sådana, att den försäkrade pensionen ej blir ur social synpunkt mindervärdig, om arbetsgivarna mera allmänt utfästa normalpensioner (eller mera). I detta avseende må följande anföras om vårt förslag. En löntagares ålder vid inträdet i sin förste arbetsgivares tjänst torde i allmänhet vara lägre än 35 år och hans ålder vid övergång till annan arbetsgivare lägre än 45 år. I regel kommer därför löntagaren att, om han är mer

än 35 år vid övergången från en arbetsgivare till en annan och båda utfäst minst normalpension, att få en fribrevspension för den gamla tjänsten, vilken kompenserar avkortningen av normalpensionen för den nya. Kompensationen är fullständig, om lönen vid övergången ej är högre i den nya tjänsten än i den gamla. Alltså komma löntagarna, trots ombyten av arbetsgivare, att i regel få normalpension, som ej avkortas mera än som betingas av att de fått löneförhöjning vid ombyte, som skett efter 35 års ålder, eller eljest efter 45 års ålder. Då det ur social synpunkt måste anses tillfredsställande, om pensioner av denna storlek i regel bleve tillförsäkrade löntagarna, skulle alltså, om arbetsgivarna allmänt utfäste pension lika med eller större än normalpensionen, en tillfredsställande löntagarepensionering erhållas vid tillämpning av de nu föreslagna bestämmelserna om försäkringsplikt och fribrevsrätt.

2. Avtalsfrihetens inskränkning. Från socialstyrelsens och pensionsstyrelsens sida har förordats, att, därest någon lagstiftning skulle ske, densamma måtte erhålla endast deklaratorisk karaktär. En rent deklaratorisk lagstiftning kan tjäna, två syftemål: dels kunna dess bestämmelser utfylla luckor i träffade avtal och dels kan den verka vägledande på den allmänna rättsuppfattningen. Beträffande de rättsförhållanden, som beröras i den nu föreslagna lagen, måste emellertid, ifall pensioneringen anordnas i en pensionsanstalt, uttryckliga bestämmelser förefinnas. Och även i befintliga pensionsreglementen torde i regel finnas bestämmelser, vilka skulle göra lagens stadganden ogiltiga. Någon betydelse i förstnämnda hänseendet torde alltså ej en deklaratorisk lag få, Och att döma av de från olika pensionskassor och arbetsgivare inkomna yttrandena synes möjligheten att på denna väg påverka utvecklingen ej särdeles stora. Skall alltså överhuvud något åtgöras på området, torde tvingande bestämmelser ej kunna undvaras. Det må emellertid framhållas, att det nya förslaget inskränker avtalsfriheten i väsentligt mindre mån än det tidigare: full avtalsfrihet medgives i fråga om den rätt, som löntagare vid avgång före 30 års ålder skall hava till de av arbetsgivaren betalda pensionsavgifterna; försäkrings återköp förbjudes icke; i den mån utfäst pension överstiger den, som motsvarar normalpremien eller löntagarens egna avgifter, medgives full avtalsfrihet i fråga om den överskjutande delen; normalpremiens storlek är i många fall väsentligt beroende av arbetsgivarens överenskommelse med löntagaren om den hänsyn, som vid bestämmande av normalförsäkringens pensionsunderlag skall tagas till dyrtidsoch familjetillägg, provisioner, avlöning i form av timpenning eller ackordsbetalning, löneförhöjning vid högre ålder än 55 år, lönebelopp över en viss gräns (10 000 k r . ) . (Genom dessa bestämmelser torde så mycket av avtalsfriheten vara bibehållen, som kräves för att de avtalade pensionsbestämmelserna må kunna anpassas efter de starkt växlande förhållandena. Avtalsfrihetens grundsats har på senare tid i allt vidsträcktare omfattning av sociala skäl fått maka åt sig. Även i nu förevarande fall synas sådana

skäl finnas för dess åsidosättande. Bestämmelserna i ett pensionsreglemente kunnan vara sådana, att en löntagare vid tillträdet ej förstår, hur föga tryggad hans pensionsrätt är. Och den allmänmänskliga svagheten att skjuta undan, omsorgen för morgondagen gör, att han i fråga om pension, som skall utfalla först långt fram i tiden eller efter hans död, nöjer sig med vida lösligare förbindelser än i fråga om lönen. Löntagaren kan alltså sägas vid tjänsteavtalets slutande beträffande sin pensionsrätt hava svävat i en »error in motivis», som väl ej är tillräckligt avgörande för att enligt allmänna regler verka rättsupphävande eller rättsändrande, men dock är synnerligen förklarlig. Och bristen på säkerhet kan ur social synpunkt vara ytterst ödesdiger: även om löntagaren inser svagheten i sin ställning, förledes han lätt av förhoppningen att erhålla pension att uraktlåta att själv göra några besparingar för sin ålderdom eller sina efterlevande.

3. Tillsynsfrågan. Förslaget, att de pensionskassor, som meddela tjänstepensionsförsäkring, skulle ombildas från understödsföreningar till försäkringsbolag, har väckt starkt motstånd såväl från pensionskassorna själva som från deras tillsynsmyndighet, socialstyrelsen. Understödsföreningslagen, som gäller även för pensionskassor av mycket primitiv beskaffenhet, har mycket små fordringar i fråga om pensionskassa, som ej själv önskar att få »godkända stadgar». Dess registrering kan ej vägras av den anledning, att tillsynsmyndigheten icke finner dess bestämmelser om premier och fondbildning betryggande. Visserligen skall tid efter annan försäkringsteknisk utredning göras angående kassans ställning. Men tillsynsmyndigheten kan ingripa mot kassan, endast om utredningen visar, att kassan »uppenbarligen är oförmögen att fullgöra sina utfästelser» samt att »fortsättande av kassans verksamhet efter oförändrade grunder är ägnad att medföra allvarliga missförhållanden». Då enligt den föreslagna pensionslagen arbetsgivaren blir fri från ansvarighet för sina pensionsutfästelser genom tjänstepensionsförsäkring, är det uppenbart, att sådan försäkring ej kan få meddelas av en kassa, som ej är underkastad strängare kontroll, än nu är fallet med kassor utan godkända stadgar. Men även understödsföreningslagens bestämmelser angående kassor med godkända stadgar äro sådana, att de icke passa för tjänstepensionskassor. Det må i det avseendet vara nog att här anföra följande. 1) Nämnda lag föreskriver icke såsom lagen om försäkringsrörelse, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden redovisas, skola pantsättas till säkerhet för de försäkrades fordringar. I följd härav äro bestämmelserna om likvidation helt olika för pensionskassor och försäkringsbolag. När ett försäkringsbolag träder i likvidation, inträder omedelbart en särskild administration, som handhaves av försäkringsinspektionen. Denna tar hand om de pantsatta värdehandlingarna och söker överföra försäkringsbeståndet till annat försäkringsbolag. Är detta ej möjligt utan nedsättning av försäkringsförmånerna, skall försäkringsinspektionen tillse, att så vitt möjligt alla försäk-

ringstagares rätt i lika mån tillgodoses, så att ej en grupp gynnas på andras bekostnad. När en pensionskassa träder i likvidation, äger tillsynsmyndigheten att förordna en god man, som tillsammans med kassans likvidatorer verkställer likvidationen. De försäkrade hava icke någon förmånsrätt till de värdehandlingar, varmed försäkringsfonden redovisats. Först efter vederbörlig årsstämning och all veterlig gälds betalning skola likvidatorerna söka åstadkomma försäkringsbeståndets överlåtelse till annan understödsförening eller till försäkringsbolag. Men därvid skola icke alla gruppers rätt i lika mån tillgodoses, utan i främsta rummet deras, vilkas förmåner redan börjat utgå. De behållna tillgångarna skola alltså i första hand användas till att om möjligt bereda dem oförminskade pensioner. De försäkrade, som ej vid likvidationens början fått pension, hava alltså enligt understödsföreningslagen en väsentligt sämre rätt i en pensionskassa, än de enligt försäkringslagen hava i ett försäkringsbolag. Det må påpekas, att det särskilda skydd, som understödsföreningslagen genom ifrågavarande bestämmelser ger pensionärerna, torde vara motiverat därav, att de enligt lagen anses hava utträtt ur kassan, om ej annorlunda föreskrives i stadgarna. De kunna alltså vara utan inflytande på beslutet om kassans trädande i likvidation. Det har i följd härav synts riktigt, att, om kassans premier och fondbildning varit otillräckliga och delägarna ej vilja sänka sina försäkringar eller höja sina avgifter i erforderlig mån, pensionärernas rätt i första hand skall vara tryggad. Något dylikt skäl finns tydligen lika litet i fråga om kassor, som stå under sträng kontroll, som i fråga om försäkringsbolag. Den rättsolikhet, som sålunda enligt understödsföreningslagen finns mellan de försäkrade, för vilka pensionsfallet inträffat före likvidationens början, och de övriga, strider mot pensionslagens syfte att trygga utfäst pension i mån som den intjänas. Understödsföreningslagens regel för brists täckande bör vara densamma för tjänstepensionskassor som för försäkringbolag, nämligen att alla försäkringars premiereserver skola nedsättas i samma proportion. Annan regel må dock kunna tillämpas av tjänstepensionskassa (liksom av försäkringsbolag), där så föreskrives i dess stadgar. Men den prioritet, som i stadgarna må givas pensionärerna, bör så begränsas, att ej andra försäkrade i följd av densamma kunna få så stor nedsättning av sina premiereserver, att de ej utan alltför betungande ökning av sina avgifter kunna så vidmakthålla sina försäkringar, att deras försäkrade pensioner ej nedsättas med större del än pensionärernas. Understödsföreningslagens anvisningar i fråga om, vad tillsynsmyndigheten har ' att tillse vid stadgars godkännande, böra därför kompletteras med hänsyn härtill. 2) Enligt understödsföreningslagen kan pensionskassa genom majoritetsbeslut å föreningssammanträde nedsätta utfästa pensioner, som ej börjat utgå, eller höja avgifterna, alltså nedsätta försäkringens premiereserv. Om sådant beslut fattas av tjänstepensionskassa, strider det mot den föreslagna pensionslagen (8 §). Det bör därför i understödsföreningslagen stadgas, att tillsynsmyndigheten skall äga att i så fall vägra beslutets fastställelse.

75 Om understödsföreningslagen skall vara gällande för tjänstepensionskassor, bör det alltså enligt vår mening i lagen föreskrivas, att pensionskassa som meddelar tjänstepensionsförsäkring skall hava godkända stadgar, att värdehandlingar motsvarande dess försäkringsfond skola pantsättas till säkerhet för de försäkrades fordringar, att beslut varigenom försäkringarnas premiereserver nedsättas icke är giltigt, med mindre det föranledes av att kassan icke kan redovisa full försäkringsfond, att alla försäkringars premiereserver skola nedsättas i samma förhållande, där nedsättning erfordras för täckande av brist, och annan regel för nedsättningens beräkning ej meddelats i stadgarna, att vid frivillig överlåtelse av försäkringsbestånd eller del därav samt vid kassans trädande i likvidation samma bestämmelser skola gälla som i fråga om försäkringsbolag. Då genom dessa ändringar i understödsföreningslagen bestämmelserna i fråga om en tjänstepensionskassa som är understödsförening bliva desamma, som om den vore ett försäkringsbolag, har det synts oss lämpligast, att tjänstepensionskassorna ställdes under lagen om försäkringsrörelse, enär därigenom den enhetlighet i kontrollen över tjänstepensionsförsäkringen vinnes, som synes önskvärd. Men om det är en allmän önskan hos pensionskassorna, att ingen ändring i fråga om tillsynsmyndigheten skall ske, lär denna enhetlighet kunna vinnas genom samarbete mellan de båda tillsynsmyndigheterna. På frågans nuvarande ståndpunkt hava vi dock icke ansett oss böra utarbeta något förslag till de ändringar i understödsföreningslagen, som enligt vad ovan anförts äro nödvändiga för att tillmötesgå pensionskassornas önskan att fortfarande lyda under denna lag.

4. Donationer utan pensionsutfästelser. Landsorganisationen har såsom en brist hos utkastet anmärkt, att den nya lagstiftningen ej beredde något skydd för till anställdas förmån — pension eller annorledes — avsatta medel, då därvid ej givits någon utfästelse om pension. Det är uppenbart, att sådana donationer kunna ingiva de anställda en viss tillit till en blivande ålderdomsförsörjning, även om något löfte därom ej lämnats. Att behandla dem lika med pensionsutfästelser torde emellertid ej låta sig göra. Bestämmelser av det slag som landsorganisationen förordat komme att ingripa på ett helt annat rättsområde än som här avsetts att reglera; de bleve specialbestämmelser rörande visst slag av gåva. Komme emellertid en lagstiftning om stiftelser till stånd, kunde man däremot tänka sig, att det stadgades, att sådana donationers förvaltning skall övertagas av en självständig stiftelse. Härigenom bleve medlen åtminstone skyddade för arbetsgivarens borgenärer. Huruvida sådana bestämmelser böra intagas i en lag om tjänstepensionering kan däremot synas tvivelaktigt. Klart är emellertid, att om sedermera en utfästelse om pension att utgå ur donerade medel lämnas, det på grund av detta förslags bestämmelser skulle bliva nödvändigt att överföra medlen från arbetsgivarens besittning till ett självständigt rättssubjekt (försäkringsinrättning).

5. Förhållandet till lagen om försäkringsavtal. Socialstyrelsen har erinrat om bestämmelserna i lagen om försäkringsavtal och därvid påpekat, att i fall, då arbetsgivaren själv tagit försäkring, löntagaren får anses vara enligt nämnda lags terminologi insatt såsom förmånstagare. Denna löntagarens ställning vore emellertid ej skyddad mot arbetsgivarens dispositioner, överlåtelse, pantsättning eller dylikt av försäkringen, såvida ej arbetsgivaren gentemot löntagaren förbundit sig att låta förordnandet om förmånen stå vid makt. Det syntes styrelsen, som om pensionslagen ej innebure tillräckligt skydd mot sådana dispositioner av arbetsgivaren. Denna anmärkning synes oss sakna grund. Mot pensionslagen stridande förbehåll i avtal om tjänstepensionsförsäkring äro, med de undantag som i 6 § angivas, utan verkan. Och bestämmelserna i 8—10 §§ innebära hinder för försäkringsgivaren att låta arbetsgivaren vidtaga något förfogande, som inskränker löntagarens rätt. Vore löntagaren allenast insatt som förmånstagare, kunde däremot enligt avtalslagen sådan inskränkning ske, även om arbetsgivaren såsom försäkringstagare förbundit sig att hålla förordnandet vid makt, nämligen om löntagaren gave sitt samtycke till inskränkningen; pensionslagen skyddar löntagaren mot att av arbetsgivaren pressas till sådant samtycke.

Specialmotivering. 2 §•

Motsvarar 3 § i det tidigare utkastet. Har omredigerats med hänsyn till att de lättnader för arbetsgivaren, som i det nya förslaget upptagits, såsom redan i den allmänna motiveringen påpekats, äro av deklaratorisk natur. Vidare har den ändring gjorts, att lagen skall vara allenast deklaratorisk, om löntagarens avlöning huvudsakligen utgår i form av provision. Enligt det förra utkastet gällde detta endast i fråga om tidpunkten för utfästelsens tryggande.

3§. Det tidigare utkastets 4 och 5 §§ hava omarbetats och motsvaras nu av 3—5 §§: skyldighet att trygga utfästelsen stadgas i 3 § (förut i 5 §), tidpunkten för tryggandet stadgas i 4 § (förut i 4 §) samt inskränkning av försäkringsplikten medgives i 5 § (förut i 5 §). Det har från olika håll riktats kritik mot att begreppet »pensionsutfästelse» ej definierats. Såsom vi uttalat i motiveringen till det tidigare utkastet, finna vi det icke möjligt att i lagen giva en uttömmande bestämning om, när utfästelse om pension skall anses vara gjord. Detta får alltså i första hand bedömas efter allmänna rättsregler om avtals ingående. För det fall, att arbetsgivaren antagit och för löntagarna delgivit bestämmelser om pensionsrätt för dem, som innehava anställning av visst slag (pensionsreglemente), stadgas det emellertid i denna paragraf, att pensionsutfästelse skall anses vara gjord. Lagen äger alltså — även i fall då enligt allmänna rättsregler reglementet icke skulle innebära någon utfästelse —- tillämpning på varje pensionsreglemente, som delgivits löntagarna, om dess bestämmelser överhuvud äro sådana, att pensionsförmånen kan beräknas enligt de därom givna föreskrifterna (se nedan). Skulle detta icke vara möjligt, så äro reglementets bestämmelser så vaga och intetsägande, att det bör vara klart för löntagarna, att de äro till intet förbindande och att löntagarna sålunda icke hava någon grundad anledning att räkna med att få någon pension. Den pensionsförmån, som beräknas enligt reglementet och lagens föreskrifter, skall tryggas av arbetsgivaren på sätt i lagen stadgas. Denna skyldighet kan icke inskränkas genom förbehåll i reglementet eller annat avtal (2 §). Lagen skapar alltså klarhet och säkerhet i fråga om löntagares rätt enligt det viktigaste slaget av förekommande pensionsbestämmelser. I andra fall får det visserligen bedömas enligt allmänna rättsregler, om en utfästelse föreligger eller ej. Finns emellertid en

78 utfästelse, skall pensionsförmånen beräknas enligt lagens föreskrifter, varigenom eventuell oklarhet i utfästelsen avlägsnas. För att ett pensionsreglemente skall anses delgivet löntagarna fordras naturligtvis ej något kungörande i särskild form och ej heller särskild underrättelse till envar, för vilken det är avsett. Det är tillräckligt om arbetsgivaren genom en avsiktlig åtgärd, t. ex. tillhandahållande av pensionsreglemente eller tydligt uttalande till en eller flera av löntagarna, låter detsamma komma till löntagarnas så att säga kollektiva vetskap. Har så skett, torde även pensionsreglementet komma att gälla mot senare antagen löntagare, såvida ej vid antagandet uttryckligt förbehåll däremot gjorts. Socialstyrelsen har förordat, att lagen skulle få tillämpning allenast å skriftliga pensionsutfästelser. Enär fall kunna tänkas, då det enligt allmänna rättsregler föreligger en utfästelse, ehuru den ej givits skriftligen, kunna vi ej förorda denna inskränkning. E t t uttalande i motiven om möjligheten för arbetsgivare att återkalla gjord pensionsutfästelse synes ha framkallat missförstånd och föranlett yrkanden bland annat från tjänstemannaorganisationernas pensionskommitté om stadgande, huru ett sådant återkallande finge ske. Utgår man från att pensionen är en del av lönen, är tydligen pensionsutfästelsen en del av tjänsteavtalet. Upphör tjänsteavtalet, kan utfästelsen ej medföra vidare förpliktelser för arbetsgivaren än i den mån pensionen redan anses intjänad. Arbetsgivarens möjlighet att återkalla utfästelsen beror alltså på hans möjlighet att häva avtalet; och i de anställningar, som beröras av denna, lagstiftning, torde han nästan undantagslöst ha en sådan möjlighet. Något skydd häremot kan denna lagstiftning ej giva. Den har allenast att tillse, att den dessförinnan intjänade pensionen kommer löntagaren tillgodo. Av det sagda framgår emellertid, att arbetsgivaren ej kan i tysthet indraga pensionsutfästelsen. Vill han ändra anställningsvillkoren, får han meddela de anställda förhållandet, och dessa få taga ställning till, huruvida de vilja kvarstanna å de förändrade villkoren. Om arbetsgivaren utan något meddelande till de anställda upphör att betala avgifter, inträder påföljden enligt 15 §. I anvisningarna till 3 § meddelas bestämmelser, som avse att åstadkomma klarhet i fråga om vad som skall tryggas i sådana fall, då i följd av utfästelsens beskaffenhet ovisshet därom eljest kunde råda. Följande må anföras beträffande dessa bestämmelser. Om arbetsgivaren utlovat löntagaren högre avlöning i framtiden (t. ex. i form av ålderstillägg), skall det enligt 1 mom. vid tryggandet tagas hänsyn till den därav betingade höjningen av den utfästa pensionen, först när den höjda avlöningen börjat utgå. Undantag härifrån göres dock i fråga om invalid- och familjepension. Det stadgas nämligen ej sällan i pensionsreglementen, att, när vissa ålderstillägg äro fastställda för löntagaren, sådan pension skall beräknas efter högsta lönegraden, även om löntagaren ej intjänat alla ålderstilläggen. I sådant fall skall den tryggade pensionen beräknas på samma sätt. Av synnerlig vikt är föreskriften, att vid varje tidpunkt den tryggade pen-

79 sionen skall v a r a lika med den, som enligt utfästelsen motsvarar den tjänsteålder, som l ö n t a g a r e n k a n k o m m a att uppnå, om han k v a r s t å r i arbetsgivarens tjänst till pensionsfallets inträffande och oavbrutet tjänstgör. Pensionsåldern för den t r y g g a d e ålderspensionen regleras i 2 mom. för det fall, a t t viss pensionsålder ej kan bestämmas enligt utfästelsen. Följande exempel må a n f ö r a s . Ex. 1. E n l i g t utfästelsen har löntagaren rätt till pension, endast om han vid avgången räknar 30 tjänsteår. Pensionsbeloppet beror i övrigt icke av löntagarens tjänsteålder vid avgången. Pensionsåldern iir icke angiven i utfästelsen. Löntagaren räknar icke några tjänsteår, när han erhåller utfästelsen. I detta fall är det klart, att pensionsåldern skall vara lika med löntagarens ålder, ökad med 30 år. Ex. 2. Enligt utfästelsen fordras minst 20 tjänsteår för pensions erhållande. Hel pension är 60 % av lönen och utgår, om tjänsteårens antal är 30; i annat fall avkortas pensionen i förhållande till tjänsteårens antal. Pensionsåldern är icke angiven i utfästelsen. Löntagarens ålder vid utfästelsens mottagande är 35 år och han räknar då icke några tjänsteår. I detta fall är enligt utfästelsen pensionsåldern lägst 55, högst 65 år. För att belysa föreskrifternas innebörd torde det vara lämpligt att först antaga, att försäkringen icke inskränkes enligt 5 §. Om då i försäkringsavtalet pensionsåldern sättes till 55 år och sålunda pensionen till 40 %, blir premien högre, än om högre pensionsålder och däremot svarande pension antagas. Om löntagaren kvarstannar efter 55 års ålder i arbetsgivarens tjänst och i följd därav utbetalningen av den försäkrade pensionen uppskjutes, växer den försäkrade pensionen för varje år mera än den utfästa: löntagarens rätt till högre pension vid avgång efter 55 års ålder är alltså tryggad redan genom de före denna ålder erlagda premierna. Men om i försäkringsavtalet pensionsåldern bestämmes till 55 år och enligt 5 § premien sättes lika med normalpremien, blir den försäkrade pensionen lägre än den utfästa. Det skall då i försäkringsavtalet stadgas, att normalpremien skall erläggas även efter 55 års ålder (dock högst till 65 års ålder), om löntagaren kvarstannar längre i arbetsgivarens tjänst och i följd därav utbetalningen av den försäkrade pensionen uppskjutes. Härigenom blir den för sådan senare avgång utfästa högre pensionen tryggad i den mån, som 5 § föreskriver. I stället för att i avtalet sätta pensionsåldern till 55 år och införa nämnda stadgande, kan pensionsåldern sättas till 65 år, ty denna försäkring blir likvärdig med den andra.

4§. Bestämmelsen om den t i d p u n k t , då pensionsutfästelse skall t r y g g a s , skiljer sig från m o t s v a r a n d e bestämmelse i det t i d i g a r e u t k a s t e t därigenom, a t t t r y g gandet av den del av utfästelsen, v a r s kostnad arbetsgivaren själv å t a g i t sig, icke behöver ske, innan löntagaren fyllt 30 å r . A r b e t s g i v a r n a befrias därigenom från f ö r s ä k r i n g s k o s t n a d i f r å g a om de m å n g a , som l ä m n a deras tjänst före n ä m n d a ålder. A t t i vissa fall ej hela utfästelsen behöver t r y g g a s s t a d g a s i 5 §. 5 §. Utöver vad i den a l l m ä n n a motiveringen y t t r a t s om bestämmelserna i denna paragraf, må h ä r följande anföras.

80 Hel normalpensions belopp hava i förslaget bestämts med hänsyn till de pensionsbelopp, som nu pläga förekomma, när överhuvud pensionering ordnas. Men de äro att anse endast som exempelvis anförda, då de tydligen, utan att förslaget i övrigt behöver ändras, kunna bestämmas annorlunda, om så befinnes lämpligt. Detsamma gäller om de föreslagna gränsåldrarna 35 och 45 år. I fråga om bestämmelserna angående normalförsäkringens pensionsunderlag må påpekas, att löneförhöjning efter 55 års ålder får lämnas ur räkningen, därför att motsvarande höjning av pensionsunderlaget skulle medföra en i förhållande till premieförhöjningen obetydlig höjning av normalpensionen, samt att lön över 10 000 kronor får lämnas ur räkningen, därför att en lagstiftning sådan som den föreslagna synes böra avse i främsta rummet de lägre avlönade.

6§. Denna § motsvaras i det tidigare utkastet av sista stycket i 6 §. Det är givetvis lämpligt både ur arbetsgivarens och löntagarens synpunkt att, om löntagaren fått pensionsutfästelse före 30 års ålder, denna tryggas omedelbart, ehuru uppskov är medgivet enligt 4 §. Sker så, ger lagen löntagaren, om han avgår före nämnda ålder, ovillkorlig rätt allenast till den premiereserv, som svarar mot hans egna avgifter. Om arbetsgivaren utfäst större pension än den mot normalpremien svarande och försäkrat även den överskjutande delen, äro, såsom i den allmänna motiveringen redan nämnts, lagens bestämmelser endast deklaratoriska i fråga om den överskjutande försäkringen, i den mån denna betalas av arbetsgivaren. Det kan sålunda t. ex. stadgas i försäkringsavtalet, att löntagaren vid avgång i förtid icke har rätt till den del av premiereserven för den överskjutande försäkring, som svarar mot arbetsgivarens avgifter för densamma. Om arbetsgivaren ensam bekostat denna och försäkringsavtalet innehåller dylik bestämmelse, skall alltså vid avgång i förtid fribrev (eller återköp) motsvara endast premiereserven för den enligt 5 § inskränkta försäkringen. 7§De ändringar, som i första stycket gjorts i lydelsen av motsvarande 8 § i det tidigare utkastet, äro av formell natur. Att premiebetalningen för invalid- eller familjepensionsförsäkring skall upphöra vid försäkringsfallets inträffande, har ansetts så självklart, att det icke behöver utsägas i lagen. Visserligen förekommer det understundom t. ex., att bestämmelserna om änkepension formuleras på det sätt, att om löntagaren ej före sin död erlagt ett visst antal årsavgifter, hans änka skall erlägga det felande antalet, om hon lever så länge. Men försäkringstekniskt sett innebär detta icke en fortsatt premiebetalning, utan en reduktion av de utfästa änkepensionsbeloppen under vissa år. I de båda sista styckena tages hänsyn till att pensionskassor, som bildats för löntagare hos viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare, stundom

81 tillämpa viss genomsnittsberäkning av premien eller av löntagarens egen avgift eller av bådadera. Genomsnittsberäkningen av premierna innebär, att de sättas högre för vissa löntagare och lägre för andra, än de skulle vara vid individuell beräkning. När arbetsgivaren betalar hela premien, är tydligen intet att erinra häremot. Om löntagaren betalar hela eller en del av premien, synes ej heller något vara att erinra, under förutsättning att han ej får betala större avgift, än som vid individuell beräkning motsvarar hela den försäkrade pensionen. Tillsynsmyndigheten äger givetvis att tillse, att grunderna för genomsnittsberäkningen äro betryggande. 8—10 §§. Motsvara 9—13 §§ i det förra utkastet. Om arbetsgivarens utfästelse ej försäkrats i vidare mån, än i lagen föreskrives, skall enligt 8 § den i förtid avgåendes fribrev så bestämmas, att dess premiereserv blir lika med försäkringens premiereserv vid avgången. Även om premien beräknats genomsnittligt, skall enligt 7 § härvid individuell beräkning tillämpas. Den försäkringspliktiga delen av utfästelsen är alltså helt »oantastbar». Om däremot utfästelsen försäkrats i vidare mån, än i lagen föreskrives, må enligt 6 § i försäkringsavtalet annan föreskrift kunna lämnas beträffande fribrev för den överskjutande försäkringen, under förutsättning, att arbetsgivaren gjort sådant förbehåll i utfästelsen. Personalorganisationerna hava i sina yttranden anmärkt, att lagen förhindrade försäkringens vidmakthållande efter löntagarens avgång ur arbetsgivarens tjänst. Denna anmärkning saknade grund. Om den avgående själv kan erlägga premierna, är det naturligtvis i regel bäst för honom att vidmakthålla försäkringen. Lagförslaget innehöll intet som förhindrar detta. Det stod den avgående och försäkringsgivaren fritt att överenskomma om den kompletterande försäkring, som därför erfordras. Emellertid har bestämmelsen nu omformulerats för att undanröja detta missförstånd. De bestämmelser angående fribrevet som i det tidigare utkastet gåvos i 12 och 14 §§, hava nu uteslutits, vilket innebär avtalsfrihet i fråga om dessa förhållanden. Det nya förslaget inskränker avtalsfriheten i fråga om återköp endast på det sätt, att arbetsgivaren enligt 10 § icke har rätt att vid återköp få någon del av försäkringens premiereserv. Vid fastställande av försäkringsgivarens grunder för återköpsvärdets beräkning kommer 'det givetvis att tillses, att ej större avdrag från försäkringens premiereserv göres, än som betingas av försäkringstekniska hänsyn, så att ej försäkringsgivaren gör någon vinst på återköpet. Då vi föreslå denna avtalsfrihet i fråga om återköp, utgå vi från att det ligger i båda parternas intresse, att återköp ej medgives i försäkringsavtalet i sådan omfattning, att det sociala syftet ined försäkringen därigenom äventyras. Det torde i vissa fall — särskilt i fråga om kvinnliga befattningshavare $—283308

82 som ingå äktenskap — kunna finnas legitimt intresse av att kapitalbelopp frigöres genom helt eller partiellt återköp av försäkringen. I fråga om den nedsättning av premiereserven, som enligt tillsynslagen skall ske för täckande av brist, må hänvisas till den allmänna motiveringen, sid. 74. 11 §• Denna § är ny. Avtal om tjänstepensionsinsättning skall innehålla uppgift om insatsens storlek för varje år under avtalstiden, samt insatserna skola vara så avvägda, att de kunna beräknas vid avtalstidens slut lämna den utfästa förmånen. Om avtalet träffas med försäkringsanstalt, skall denna beräkning göras enligt anstaltens grunder och anstalten i avtalet ikläda sig förpliktelse att vid avtalstidens slut tillhandahålla den utfästa förmånen. Då den ränta en bank lämnar å insatta medel icke kan bestämmas för en längre tid, kan banken ej ikläda sig någon förbindelse med avseende på storleken av det vid avtalstidens slut samlade kapitalet. Om utfäst tjänstepensionskapital tryggas genom insättningsavtal med en bank, är det alltså mindre säkerställt, än om sådant avtal slutes med en försäkringsanstalt. Man får i detta fall nöja sig med en beräkning av de erforderliga årliga insatserna efter en räntefot, som kan antagas ungefärligen motsvara bankinrättningens räntesatser. Likafullt är arbetsgivaren enligt 15 § fri från ansvar för utfästelsen även i detta fall. 12 §. Genom bestämmelserna i 11 § har avtal om tjänstepensionsinsättning fått sådan likhet med avtal om tjänstepensionsförsäkring, att bestämmelserna i 18 —21 §§ av det tidigare utkastet kunnat få den form, som de erhållit i denna §. Skillnaden mellan insättningsavtal och försäkringsavtal är, när det förra träffas med försäkringsanstalt, endast att dödligheten ej har någon betydelse för beräkningen av de insatser, som fordras för att kapitalet vid avtalstidens slut skall vara lika med den utfästa förmånen. Om insättningsavtalet slutes med bankinrättning, tillkommer den olikheten, att, såsom redan påpekats, denna ej iklätt sig någon förpliktelse med avseende på räntefoten och det vid avtalstidens slut samlade kapitalets storlek. Stadgandet, att det vid viss tidpunkt samlade kapitalet skall anses motsvara försäkrings premiereserv, innebär i fråga om insättningsavtal med bankinrättning, att det faktiskt samlade kapitalet skall så anses. Vid löntagares avgång i förtid efter fyllda 30 år medgives icke något avdrag från det då samlade kapitalet. Någon inskränkning motsvarande den i 5 § medgives icke vid utfästelses tryggande genom insättning. 13 §. Denna paragraf är ny. I regel är det endast utfästelse om tjänstepension i form av kapital som kan tryggas genom tjänstepensionsinsättning. Men i denna § medgives det, att

83 a n n a n utfästelse t r y g g a s genom en kombination av tjänstepensionsinsättning u n d e r viss tid ( i n s ä t t n i n g s t i d ) och tjänstepensionsförsäkring därefter, under f ö r u t s ä t t n i n g a t t tjänstepension icke u t l ä s t s för det fall, a t t l ö n t a g a r e n under i n s ä t t n i n g s t i d e n blir invalid eller avlider, x^lderspension k a n s å l u n d a t r y g g a s genom a v t a l om i n s ä t t n i n g till pensionsåldern (eller viss t i d i g a r e ålder) och f ö r s ä k r i n g därefter. Invalidpension kan t r y g g a s genom avtal om i n s ä t t n i n g u n d e r v i s s t a n t a l år och f ö r s ä k r i n g därefter, under f ö r u t s ä t t n i n g a t t pension ej u t f ä s t s , om invaliditeten i n t r ä f f a r under insättningstiden. L i k a s å familjepension, n ä r pension ej u t f ä s t s , om dödsfall inträffar u n d e r insättningstiden. 14 §. D e n n a § m o t s v a r a r 15 § i det tidigare utkastet men h a r helt omarbetats. Till b e l y s a n d e av dess innebörd må n å g r a exempel anföras p å dess tillämpning vid frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen. Vid sådan f ö r s ä k r i n g behöver a r b e t s g i v a r e n ej bestämma viss pensionsålder. Det a n t a g e s , att han icke gjort det. Ex. 1. Om arbetsgivaren förpliktar sig att tills vidare för löntagaren erlägga viss årlig premie för sådan försäkring, skall han anses hava utfäst den pension, som enligt pensionsstyrelsens grunder motsvarar pensionsåldern 65 år och denna årliga premie, erlagd till pensionsåldern. Fullgör arbetsgivaren den utlovade premiebetalningen, är denna utfästelse därigenom tryggad enligt lagen. Om han, utan a t t hava meddelat löntagaren att han återtagit sin förpliktelse, avbryter premiebetalningen, blir han enligt 15 § ansvarig för den del av den utfästa pensionen, som svarar mot premierna under den återstående tiden intill pensionsåldern. Ex. 2. Om arbetsgivaren förpliktar sig att under viss tid, t. ex. de närmaste 10 åren, erlägga viss årlig premie, skall han anses hava utfäst den pension, som motsvarar pensionsåldern 65 år och denna premie, erlagd under nämnda tid. Utfästelsen är tryggad enligt lagen, om premiebetalningen fullgöres. Om samma arbetsgivare, efter att under de 10 åren hava erlagt den utlovade premien, förpliktar sig att därefter under viss tid, t. ex. de närmaste 10 åren, erlägga viss högre årlig premie, skall han anses hava utfäst den höjning av pensionen, som svarar mot den fortsatta premiebetalningen. Utfästelsen är tryggad enligt lagen, om premiebetalningen fullgöres. Ex. 3. Om arbetsgivaren däremot från början förpliktar sig att under den närmaste 10-årsperioden erlägga viss årlig premie och att under den därpå följande 10-årsperioden erlägga viss högre årlig premie, skall han anses hava från början utfäst den pension, som svarar mot alla dessa premier. Denna utfästelse är icke tryggad enligt lagen genom försäkringen hos pensionsstyrelsen. Ty enligt 7 § må premien för den försäkring, som skall trygga utfästelse, icke vara stigande, såsom den premie är, som erlägges till pensionsstyrelsen. Om löntagaren avgår ur arbetsgivarens tjänst i förtid, är arbetsgivaren därför enligt 15 § skyldig att åt löntagaren inköpa fribrev å viss tilläggspension utöver den, som han har rätt till på grund av de erlagda premierna (jfr ex. 9 här nedan). Det m å slutligen framhållas, a t t 5 och 6 §§ äga t i l l ä m p n i n g j ä m v ä l i fråga om tjänstepensionsförsäkring enligt denna §. Om de a v s ä t t n i n g a r och avgifter, till vilka a r b e t s g i v a r e n förpliktat sig och löntagaren, m o t s v a r a högre försäkringsförmån, än om förpliktelsen a v s e t t erläggande för varje å r intill pensionsåldern av normalförsäkringens premie, k u n n a alltså i f ö r s ä k r i n g s a v t a l e t in6f— 283308

84 föras från denna lag avvikande bestämmelser i fråga om den överskjutande försäkringen, i den mån denna betalas av arbetsgivaren (se ex. 10 och 11 här nedan). Om arbetsgivaren gör avsättningar till en pensionsfond, utan att hava delgivit löntagarna, hur stort belopp som avsattes för en var av dem, är paragrafen icke tillämplig. Bildandet av pensionsfond kan då visserligen giva löntagaren förhoppning att framdeles få pension, men kan ej anses grunda någon rätt för honom till viss pension. 15 §. Denna § motsvarar 16 § i det tidigare utkastet. Ändringarna äro huvudsakligen betingade därav, att tjänstepensionsförsäkringen enligt det nya förslaget kan inskränkas och att, om större försäkring tagits än den föreskrivna, för den överskjutande försäkringen villkor kunna i försäkringsavtalet stadgas, som avvika från de för tjänstepensionsförsäkring föreskrivna. I den mån utfäst pension överstiger den, som enligt lagen skall tryggas under löntagarens tjänstetid, synes ej heller försäkringsplikt böra föreskrivas vid pensionsfallets inträffande. Att lagen medgiver, att denna del av pensionen ej tryggas, kan anses innebära, att den ej betraktas som en löneförmån, utan som en gratifikation, som arbetsgivaren lovat giva löntagaren under villkor, att denne kvarstår till pensionsfallets inträffande och att arbetsgivaren då har medel därtill. Om arbetsgivaren helt åsidosatt sin plikt att trygga utfästelsen och sålunda icke begagnat sig av den rätt lagen ger honom att uppdela pensionen i försäkrad pension och (eventuellt oförsäkrad) gratifikation, förlorar han rätten att betrakta någon del av den utfästa pensionen som gratifikation. Han är då skyldig att vid pensionsfallets inträffande försäkra hela den utfästa pensionen och att vid löntagarens avgång i förtid bereda honom det fribrev, vartill han skulle varit berättigad, om hela den utfästa pensionen varit tryggad genom tjänstepensionsförsäkring. Om arbetsgivaren endast till någon del åsidosatt sin plikt att trygga utfästelsen och icke träffat avtal med löntagaren om försäkringens inskränkning på sätt i 5 § sägs, är han skyldig att vid pensionsfallets inträffande försäkra hela den icke tryggade delen av den utfästa pensionen och att vid löntagarens avgång i förtid bereda honom det fribrev, vartill han varit berättigad, om nämnda del av den utfästa pensionen tryggats genom tjänstepensionsförsäkring. Har han med löntagaren träffat avtal om försäkringens inskränkning enligt 5 §, skall däremot, vid beräkning av den pension han skall försäkra vid pensionsfallets inträffande eller av det fribrev han skall inköpa vid löntagarens avgång i förtid, hänsyn tagas endast till den del av den utfästa pensionen, som skolat försäkras. Personalorganisationerna hava yrkat, att i denna § införas bestämmelser om viss publicitet beträffande pensionsutfästelser, så att löntagare får en tillförlitlig grund att bygga sin talan mot arbetsgivare på. Såsom ovan framhållits, kan emellertid en förpliktelse för arbetsgivaren ej anses hava uppkommit,

85 därest ej pensioneringsreglerna blivit personalen på något sätt delgivna. Endast om löntagaren fått del av bestämmelserna, kan han hava den grundade anledning att hoppas på pension, som lagstiftningen avser att skydda. Någon bestämmelse av angivet slag synes alltså ej erforderlig. Vidare har påyrkats, att fordran enligt denna § borde utrustas med förmånsrätt. Vi föreslå — se nedan — rätt för löntagarna att i rättegång framtvinga försäkringspliktens fullgörande. I så fall kunde det möjligen anses vara deras ensak, om de ej i tid bevakat sina rättigheter. Då man emellertid får antaga, att löntagarna ej gärna begagna sig av denna rätt, vore det kanske rimligt, att en sådan förmånsrätt infördes. Då den knappast kan sättas gynnsammare än arbetsgivares förpliktelse enligt olycksfallsförsäkringslagen, torde den böra få sin plats i H B 17:11 andra stycket. 16 §. Denna §, som är ny, är en ordningsföreskrift. För att löntagare skall kunna utöva den honom i 17 § medgivna rätten att framtvinga försäkringspliktens fullgörande, synes det erforderligt att han erhåller behövliga upplysningar om och i vad mån denna plikt fullgjorts. 17 §. Från olika håll har gjorts gällande, att försummelse att fullgöra försäkringsplikten borde vara belagd med laga påföljd, varmed man väl avser bötesstraff. E n sådan påföljd har dock ej synts oss kunna föreskrivas, då densamma skulle göra lagstiftningen synnerligen odiös för arbetsgivarna och i hög grad skärpa farhågorna för att pensionsutfästelser i framtiden ej skulle givas. Vi hava alltså ansett oss nödsakade att stanna vid de civila påföljder, som stadgas i 15 §. Emellertid är det uppenbarligen av intresse, att arbetsgivarens skyldigheter enligt en utfästelse kunna fastslås på ett så tidigt stadium som möjligt. Han borde ej behöva avvakta den tidpunkt, då en löntagare på grund av avgång ur tjänsten kan kräva fribrev enligt 9 eller 15 §. Det kan visserligen antagas att, så länge en löntagare kvarstår i arbetsgivarens tjänst, han ej gärna gör några anspråk gällande. Närmast av detta skäl hade vi i utkastet lämnat å sido frågan om försäkrings- resp. insättningspliktens framtvingande såsom saknande större praktisk betydelse. Då det emellertid av de gjorda uttalandena att döma synes önskvärt, att lagstiftningens innebörd kommer till klarhet i lagen, föreslå vi den — väl i sakens natur liggande — bestämmelsen, att den, vars rätt beröres av pliktens fullgörande, äger föra civil talan därom. Pliktens fullgörande torde kunna framtvingas genom vitesförelägganden. Några absoluta hinder mot dess fullgörande torde ej komma att föreligga, då försäkringsanstalter, villiga att åtaga sig försäkringar enligt lagens föreskrifter, säkerligen alltid komma att finnas. Ehuru bestämmelsen endast undantagsvis torde få praktisk betydelse, kan den dock innebära en maning för arbetsgivaren att fullgöra sina skyldigheter.

86 18 §. Denna § överensstämmer med 22 § i det tidigare förslaget och har där motiverats. Det må även påpekas, att de sakkunnigas uppdrag avsett endast de i enskild tjänst anställdas pensionsrätt och att det sålunda ej tillkommit dem att giva förslag till de ändringar i fråga om de av stat eller kommun anställdas pensionsrätt, som kunna befinnas nödiga, om den föreslagna lagstiftningen kommer till stånd. 19 §. Enligt denna övergångsbestämmelse skall lagen icke äga tillämpning å pensionsreglemente, som antagits före lagens ikraftträdande, annat än i fråga om dem, som därefter erhålla sådan anställning, som reglementet avser. Och om en tjänstepensionskassa trätt i verksamhet före lagens ikraftträdande, gälla lagens föreskrifter endast i fråga om dem, som därefter inträda i kassan. Detta innebär, att lagen lämnat åt arbetsgivarna och pensionskassorna att bestämma de övergångsstadganden, som tydligen i sådana fall erfordras, om det skall undvikas, att de före lagens ikraftträdande anställdas rättigheter skola alltför mycket skilja sig från de därefter anställdas. Om arbetsgivaren vill undvika alltför höga försäkringskostnader, synas dessa skiljaktigheter lämpligen kunna utjämnas på det sätt, att de tidigare anställda få de rättigheter, som de enligt lagen skulle hava, om de dem tillkommande pensionerna utfästs åt dem först vid lagens ikraftträdande. Arbetsgivarens försäkringsplikt i fråga om dessa löntagare och deras fribrevsrätt bliva då på samma sätt inskränkta, som om reglementet först då antagits. Att hans retroaktivavgifter i följd härav — även om han tidigare alls icke försäkrat sina utfästelser — i regel bortfalla eller åtminstone väsentligen reduceras, är förut visat.

Exempel på lagens tillämpning. Vid exemplens beräkning har försäkringspremien satts lika med nettopremien, ökad med 10 %, samt i övrigt tillämpats de för pensionsanstalten Sverige nu gällande grunderna. Utfästelsen antages utom i exemplen 6—8 avse ålderspension från 65 år till manlig löntagare. För beräkningarna användes nedanstående för pensionsåldern 65 år beräknade tabell (i ex. 6—$ dessutom liknande, här ej anförda tabeller för pensionsåldrarna 55, 60 och 67 å r ) . Tabell A. Löntagarens ålder, då premiebetalningen börjar (1)

Ärlig försäkringspremie svarande mot 1 kronas ålderspension (2)

Ålderspension svarande mot 1 kronas årlig försäkringspremie (3)

0.553 I exemplen 1—4 antages arbetsgivaren tillämpa nedanstående löneskala samt hava utfäst normalpension. Löneklasa

Lön

1 2 3 4

3 000 3 500 4000 4 500

5 000

5 500

88 Ex. 1. Löntagaren A inträder i arbetsgivarens tjänst vid 25 års ålder i löneklass 1 och uppflyttas vart 5:te år i närmast högre löneklass. Inträdes- och befordringsålder

Löneklass

Hel normalpension

25 30

3 Försäkringspremie

Försäkrad pension

=137.52

137.52 + 0.1020 x 300 = 168.12

2 400

168.12+0.1389x300 = 209.79

2 400 2 700

0.0764x1800

2 700

209.79 + 0.1943x300 = 268.08

268.08 + 0.2831x300 = 353.01

3 300

353.01+0.2831 x 300 = 437.94

3 000 + 2.271x84.93 = 3193

3 600

437.94 + 0.283] x 300 = 522.87

3193 + 1.296x84.93 = 3 303

Enär A:s inträdesålder och ålder vid befordran till 2—5 löneklasserna icke överstiga 35 resp. 45 år, bestämmes i löneklassen 1—5 premien så, att den motsvarar A:s ålder och hel normalpension (tab. A kol. 2 användes vid beräkningen). Men i löneklasserna 6 och 7, elär A:s befordringsålder överstiger 45 år, bestämmes premiehöjningen så, att den motsvarar 45 års ålder och hel normalpensions höjning; den försäkrade pensionen höjes därför mindre än hel normalpension (tab. A kol. 3 användes vid beräkningen). Avgår A vid t. ex. 60 års ålder, får han fribrev å pensionen 3 303 —0.553 X 522.87 = 3 014 kr. Ex. 2. Löntagaren B inträder i arbetsgivarens tjänst vid 35 års ålder i löneklass 4 och befordras på sätt i tabellen angives. Inträdes- och befordringsålder

Löneklass

Hel normalpension

2 700

3 300

375.03+0.2831 x 600=544.89

3 900

544.89 + 0.2831x600=714.75

Försäkrad pension

Försäkringspremie

0.1389x2 700

2 700

=375.03

3 300 3 300 + 1.296 x 169.86 = 3 520

Hade B avgått t. ex. vid 50 års ålder, skulle hans fribrevspension blivit 3 300 — 2.271 X 544.89 = 2 063 kr. Ex. 3. Löntagaren C inträder i arbetsgivarens tjänst liksom B vid 35 års ålder i löneklass 4 och kvarstår där, tills han vid 40 års ålder lämnar arbetsgivarens tjänst Vid avgången får han fribrev å pensicnen 2 700 — 5.146 X 375.03 = 770 kr.

89 Ex. 4. Löntagaren C övergår omedelbart i tjänst hos annan arbetsgivare, som tillämpar samma löneskala och pensionsbestämmelser som den förre. C kommer därvid i samma löneklass 4 samt befordras på samma sätt som antogs i ex. 2. Inträdes- och befordringsålder

Löneklass

Hel normalpension

Försäkringspremie

Försäkrad pension

2 700

3 300

375.03 + 0.2831 x 600 = 544.89

1930 + 600

3 900

544.89 + 0.2831 x 600 = 714.75

2 530 + 1.296 x 169.86 = 2 750

0.1389x2 700

=375.03

5146x275.03 = 1930 = 2 530

Jämförelse med ex. 2 visar, att försäkringspremien efter övergången är densamma, som om C stannat i sin första tjänst och där befordrats på samma sätt som i den nya, och att hans pension i den nya tjänsten tillsammans med hans fribrevspension för den första tjänsten är lika med den pension, han skulle fått, om han stannat i sin första tjänst och där befordrats på samma sätt. Ex. 5. Arbetsgivaren har utfäst sig att tills vidare inbetala till svensk försäkringsgivare en årlig premie av 250 kr. för beredande av ålderspension från 65 års ålder åt en löntagare D. Dennes ålder vid erhållandet av utfästelsen är 35 år och hans lön 2 500 kronor. Enligt 14 § skall arbetsgivaren anses hava utfäst den ålderspension, som svarar mot den utfästa årliga premien, erlagd till 65 års ålder. Alltså är den utfästa pensionen 7.200 X 250 = 1800 kr. Premien för normalförsäkring är 0.1389 X 1 500 = 208.35 kr. Eftersom den utfästa premien 250 kr. är större än normalförsäkringens, kan i försäkringsavtalet göras förbehåll enligt 6 §. Avgår D efter t. ex. 10 år, blir hans fribrevspension 1 500 — 3.532 X 208.35 = 764 kr., om förbehåll gjorts, att löntagaren skall sakna fribrevsrätt för den (iverskjutande försäkringen, men om förbehåll icke gjorts 1 800 — 3.532 X 250 = 917 kr. Ex. 6. Löntagaren E får vid 30 års ålder anställning med en lön av 3 000 kr. och rätt till ålderspension av 1 500 kr. från 60 års ålder samt skyldighet att erlägga en årlig pensionsavgift av 100 kr. intill pensionsåldern. Premien för full försäkring av pensionsutfästelsen är 260.94 kr., premien för normalförsäkring är 0.1020 X 1 800 = 183.60 kr. Tjänstepensionsförsäkringen kan inskränkas så, att premien blir 183.60 kr. och försäkringsförmånen 1 055 kr:s pension från 60 års ålder. Arbetsgivaren är icke skyldig att försäkra den överskjutande pensionen 445 kr.

90 Ex. 7. Löntagaren F får vid 35 års ålder anställning med en lön av 5 000 kr. och rätt till ålderspension av 2 000 kr. från 55 års ålder samt skyldighet att erlägga en årlig pensionsavgift av 450 kr. intill pensionsåldern. Premien för full försäkring av pensionsutfästelsen är 821.96 kr., premien för normalförsäkring är 0.1389 X 3 000 = 416.70 kr. Då sistnämnda premie understiger löntagarens egen avgift 450 kr., kan tjänstepensionsförsäkring inskränkas så, att premien blir 450 kr. och dess försäkringsförmån 1 095 kr. från 55 års ålder. Arbetsgivaren är icke skyldig att försäkra den överskjutande pensionen 905 kr. Ex. 8. Löntagaren G får vid 40 års ålder anställning med en lön av 3 000 kr. och rätt till ålderspension av 1 500 kr. från 67 års ålder samt skyldighet att erlägga en årlig pensionsavgift av 150 kr. intill pensionsåldern. Premien för full försäkring av pensionsutfästelsen är 227.52 kr., premien för normalförsäkring är 0.1389 X 1 800 = 250.02 kr. Då den förra premien är mindre än den senare, skall hela utfästelsen försäkras. Ex. 9. Arbetsgivaren har utfäst sig att årligen avsätta 100 kr. under 5 år och 200 kr. under därpå följande 10 år för att bereda ålderspension vid 65 års ålder åt en löntagare. Vid utfästelsens mottagande är löntagarens ålder 30 år. Arbetsgivaren underlåter att trygga den pension, som svarar mot de utfästa avsättningarna. Den pension, som arbetsgivaren enligt 15 § skall anses hava utfäst, är 9.801 X 100 + 7.200 X 100 — 3.532 X 200 = 994 kr. Premien för den tjänstepensionsförsäkring, som arbetsgivaren varit skyldig att taga, är 994: (9.801 — 3.532) = 158.56 kr. Avgår löntagaren efter t. ex. 5 år, har han enligt 16 § rätt att begära fribrev å pensionen 158.56 X (9.801—7.200) = 4 1 2 kr., vilken svarar mot den beräknade premien, erlagd under 5 år. Detta exempel visar, att bestämmelserna i nämnda paragrafer lägga hinder i vägen för en arbetsgivare att kringgå 7 § genom att icke utfästa viss pension utan vissa stigande avgifter. I ex. 10 och 11 antages arbetsgivaren hava bildat en pensionskassa för sina löntagare och förpliktat dem att ingå i densamma. I kassans reglemente göres det förbehåll enligt 6 §, att, om försäkringen är större än den i 5 § föreskrivna, i förtid avgående löntagare icke skall hava rätt till fribrev för den överskjutande försäkringen.

91 E2x. 10. Den i kassan försäkrade pensionen är 75 % av lönen. Försäkringspreimien är 10 % av lönen, varav löntagaren betalar 2/5 och arbetsgivaren 3/s. En lönttagare X inträder i kassan vid 25 års ålder med en lön av 3 000 kr. Hans lön höjes vid 30 års ålder till 4 000 kr. O m försäkringspremien för X skulle beräknas efter hans verkliga inträdesoch1. befordringsålder, skulle den bliva: fram inträdet: 0.0764 X 2 250 = 171.90 kr. fram 30 års ålder: 171.90 + 0.1020 X 750 = 248.40 kr. FDremien för normalförsäkring är fram inträdet: 0.0764 X 1 800 = 137.52 kr. fram 30 års ålder: 137.52 + 0.1020 X 600 = 198.72 kr. D e n n a premie är alltså högre än den individuellt beräknade avgiften och även högjre än löntagarens egen avgift, 120 resp. 160 kronor. Om löntagaren avgår t. e^x. vid 50 års ålder, blir hans fribrevspension 2 400 — 2.271 X 198.72 = 1 949 kr. O m kassans reglemente ej hade innehållit förbehåll enligt 6 §, skulle fribrewspensionen blivit 3 000 — 2.271 X 248.40 = 2 436 kr. ECx. 11. Den i kassan försäkrade pensionen är 60 % av lönen, om tjänsteårems antal vid pensionsåldern är 30, men eljest avkortad i förhållande till tjämsteårens antal. Arbetsgivarens bidrag till premien är 4 % av lönen, vilket enliigt kassans grunder motsvarar halva pensionen. Löntagaren är förpliktad erläägga den premie, som motsvarar hans inträdes- och befordringsålder samt halrva pensionen. En löntagare Y inträder vid 40 års ålder med en lön av 5 0(00 kr. IDå Y vid inträdet har endast 25 år kvar till pensionsåldern, avkortas den för 25 honiom utfästa pensionen till ^7; X3 000 = 2 500 kr. IHela den efter Y :s ålder beräknade premien blir 0.1943 X 2 500 == 485.75 kr. ochi Y:s egen avgift hälften därav 242.88 kr. ^Arbetsgivarens avgift är 200 kr. IDen premie, som kassan får, är alltså 442.88 kr. och understiger sålunda den eftter Y:s ålder beräknade. JNormalförsäkrings premie är 0.1389 X 3 000 = 416.70 kr. ochi normalpension 5.146 X 4 1 6 . 7 0 = 2 144 kr.

Avgår Y vid t. ex. 45 års ålder, blir hans fribrevspension 2 144 — 3.532 X 416.70 = 672 kr. Om reglementet ej hade innehållit förbehåll enligt 6 §, skulle fribrevspensionen blivit 2 500 — 3.532 X 485.75 = 784 kr.

Statens offentliga utredningar 1929 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.

Vatténväsen. Skogsbruk.

Bergsbruk.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning.

Industri.

Kommunalförvaltning.

Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finans väsen.

Politi.

Socialpolitik.

Kominunikationsväsen. Betänkande och förslag ang. vissa ekonomiska spörsmål berörande enskilda järnvägar. [2]

Bank-, kredit- och penningväsen.

Försäkringsväsen. Betänkande och förslag ang. tryggande av hos enskild a w betsgivare anställd personals rätt till utfäst pension. [3]

Hälso- och sjukvård. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt.

Allmänt näringsväsen.

Försvars väsen. Förenkling av organisationen å flottans stationer in. m. Viss» byggnadsarbeten m. m. vid flottans station i Stockholm!. (Supplement till del 3. Lokalfrågor.) [1]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

10 Stockholm 1929. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 283308

2,0