Betänkande angående tjänstepensionsförsäkringens organisation

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:26 HANDELSDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TJÄNSTEPENSIONSFÖRSÄK RINGENS ORGANISATION A V G I V E T DEN 9 F E B R U A R I

1946 AV

T JANS TEPENSIONS

UTREDNINGEN

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

14. 1940 års skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utredning1. Betänkande angående r u n d r a d i o n i Sverige. Dess ar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verkPraktiska linjer. I d u n . 193 s. E. samhet. Norstedt. 167 s. K . 15. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utred2. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksko. samband med nativitetsminskningen och dess förlan. B . Förslag till undervisningsplaner. Idun. 253 hållande vid olika former a v förlossningsvård s a m t s. E. dess socialmedicinska och befolkningspolitiska b e 16. B e t ä n k a n d e angående forsknings- och försöksverktydelse. Av C. Gyllensvvärd. Beckman. 115 s. S. samheten p å jordbrukets område i Norrland. V. P e t 3. Betänkande m e d förslag till ä n d r a d e g r u n d e r for terson. 133 s. J o . flottningslagstiftningen m. m . Hseggström. 99 s. J o . 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 4. Betänkande m e d förslag angående uniformspliktens s. S. omfattning för viss personal v i d försvarsväsendet. 18. P M angående utvecklingsplanering p å jordbrukets V. Petterson. 59 s. F ö . område. Marcus. 252 s. J o . 5. Betänkande o m b a r n k o s t n a d e r n a s fördelning m e d 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e den ekonomiska förslag angående allmänna b a r n b i d r a g m. m . V. P e t terson. 351 s. S. försvarsberedskapens framtida organisation. I d u n . 6. Betänkande o m b a r n k o s t n a d e r n a s fördelning m e d 20. 92 s. Fo. förslag ingående allmänna b a r n b i d r a g m . m . BilaB e t ä n k a n d e angående den centrala organisationen gor. Beckman. 153 s. S. a v det civila medicinal- och veterinärväsendet. I d u n . 7. Betänkande och förslag r ö r a n d e å t g ä r d e r för a t t be"a 21. 361 s. S. gränsa antalet k o n t r a k t s a n s t ä l l t m a n s k a p inom B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående krigsmakten. Beckman. 136 s. F ö . r ä t t e n till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 8. 1941 års lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e m e d för22. s. J u . slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m . B e t ä n k a n d e med förslag till ordnande av kreditgiv Marcus. 146 s. Fi. nings- och rådgivningsverksamhet för hantverk och 9. 1945 å?s universitetsberedning. 1. Doccntmstitusmåindustri samt bildande a v företagarnämnder tionen. Haeggström. 62 e. E. 23. Marcus. 144 s. H. 10. Betänk&nde m e d förslag till omorganisation av vagSocialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 12. Utredning och vattenbyggnadsstyrelsen m . m . Katalog- och Tidoch förslag angående moderskapsbidrag. Beckman skriftstryck. 217 s. K. 24. 115 s. S. 11. 1940 å i s skolutrednings b e t ä n k a n d o n och utredningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. FolkskoK o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra betänkande. 1. l a n . A. Allmän del. I d u n . 341 s. E. Förslag till effektiviserad k u r a t o r s - och arbetsför12. Betänkande o m t a n d l ä k a r u t b i l d n i n g e n s ordnande medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m . 25. Katalog- och Tidskriftstryck. 200 s. S. m. m . Del 1. Beckman. 216 s. E. 13 Investeiingsutredningens b e t ä n k a n d e med utredning B e t ä n k a n d e med förslag till lag med särskilda be- I rörande personal- och materielresurser m . m . för stämmelser om uppfinningar m . m . a v betydelse 1 26. för rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . genomförande a v e t t a r b e t s p r o g r a m enligt a v utredningen tidigare framlagt förslag. Marcus 72 s. Fi. B e t ä n k a n d e angående tjänstepensionsförsäkringens organisation. Marcus. 71 s. H.

Anm 0:n särskild tryckort ej angives, ä r tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelseb o k s t ö v e S a ill d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket utredningen avgivits, t . ex. E. = ecklesiastikdepartementet Jo.. = f o r d b m k l d t p a r t e m L t e l E n l i g t kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag m e d enhetlig färg for varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR HANDELSDEPARTEMENTET

1946:26

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TJÄNSTEPENSIONSFÖRSÄKRINGENS ORGANISATION AVGIVET D E N 9 F E R R U A R I 1946 AV TJÄNSTEPENSIONSUTREDNINGEN

STOCKHOLM

1946 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 467030

Innehållsförteckning. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för handelsdepartementet

5 Inledning

7 Vissa begreppsdefinitioner m. m

12 Allmän översikt av nuvarande pensioneringsformer för tjänstemän i enskild tjänst

1. Utbetalning av pension direkt från arbetsgivaren (direktpensionering) samt bildande av aktiebolags pensionsstiftelse 2. Insättning i bank eller inbetalning till egen sparkassa av penningmedel, som sedermera få disponeras för pensioner i den mån dessa bliva aktuella 3. Bildande av s. k. fri stiftelse, till vilken arbetsgivaren avsätter medel och från vilken pension därefter utbetalas 4. Bildande av understödsförening 5. Pensionering genom anlitande av pensionsstyrelsens frivilliga försäkring.. 6. Pensionering genom Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag 7. Blandformer för pensioneringens ordnande 8. Pensionering genom statens pensionsanstalt Lagstiftningsåtgärder härom

16 16 16 17 18 19 20

på tjänstepensioneringens område och vissa utredningar 21

Statistiska sammanställningar Pensionsstiftelserna Understödsföreningar för tjänstepensionering (tjänstepensionskassor) Tjänstepensionering genom pensionsstyrelsens frivilliga försäkring Tjänstepensionsförsäkringar, tecknade hos Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) Tjänstepensionsförsäkringar, tecknade hos andra livförsäkringsbolag än SPP Antalet privatanställda tjänstemän

28 28 29 32

Vilka fordringar böra ställas på en ändamålsenlig tjänstepensionering? Organisation av tjänstepensionsförsäkringen Vissa åtgjärder till främjande av utvecklingen på tjänstepensioneringens område

39 43

Sammanfattning

33 34 37

4 Sid. 57 Bilagor till betänkandet Bilaga A. PM angående pensioneringen av statstjänstemän 57 Bilaga B. PM angående den kommunala pensioneringen 59 Bilaga C. Skrivelse från SPP angående pensionskassans bestånd av tjänstepensionsförsäkringar . . , . , . . . "2 Bilaga D. PM utarbetad inom Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) och avsedd att belysa i vilken utsträckning tjänstemän, förmän och arbetare inom det enskilda näringslivet äro pensionsförsäkrade eller i andra former kunna påräkna pension under medverkan av arbets-

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Handelsdepartementet.

Genom beslut den 22 september 1944 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst sex utredningsmän för att verkställa utredning rörande riktlinjerna för ett framtida ordnande av tjänstepensionsförsäkringen och därmed sammanhängande spörsmål samt avgiva de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade Herr Statsrådet såsom utredningsmän ombudsmannen i Sveriges arbetsledareförbund C. E. N. Ahlberg, landshövdingen O. Ekblom, dåvarande förste aktuarien nuvarande direktören för statens pensionsanstalt T. B. Kjellén, direktören i svenska arbetsgivareföreningen W. B. Kugelberg samt försäkringsdirektören E. F. O. Lundberg. Tillika uppdrogs åt landshövdingen Ekblom att såsom ordförande leda utredningens arbete. Den 23 november 1944 förordnade Herr Statsrådet förste aktuarien hos försäkringsinspektionen O. M. Vineli att tills vidare vara sekreterare hos utredningen. Sedan Vineli på grund av sjukdom anhållit om befrielse från sekreteraruppdraget, förordnade Herr Statsrådet den 5 april 1945 ledamoten av utredningen Kjellén att, räknat från och med den 5 mars 1945, i Vinelis ställe vara sekreterare hos utredningen. Utredningen har antagit benämningen »Tjänstepensionsutredningen». Utredningen har samrått med försäkringsutredningen genom dess ordförande samt haft överläggningar med representanter för Livförsäkrings-Aktiebolaget Thule och Svenska Personal-Pensionskassan. Till utredningen har, för att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget, genom remiss den 6 december 1945 överlämnats en den 12 juni 1945 dagtecknad framställning från Livförsäkrings-Aktiebolaget Thule angående ändrade föreskrifter rörande anbringande av egendom, tillhörig aktiebolags pensionsstiftelse.

6 Utredningen får härmed till Herr Statsrådet vördsamt avgiva sitt betänkande. De i betänkandet intagna statistiska sammanställningarna hava ombesörjts av förste aktuarien Vineli. Stockholm den 9 februari 1946. O. EKBLOM. ERNST AHLBERG.

BERTIL KJELLÉN.

BERTIL KUGELBERG.

F. LUNDBERG.

Inledning. Direktiven för t j ä n s t e p e n s i o n s u t r e d n i n g e n s a r b e t e innefattas i det a n f ö r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t ö v e r h a n d e l s ä r e n d e n för d e n 22 s e p t e m b e r 1944, v a r m e d c h e f e n för h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t E r i k s s o n , m o t i v e r a d e sin hemställan om utredningens tillsättande. Departementschefen anförde därvid bland a n n a t följande: Såsom kollektiv tjänstepensionsförsäkring kan betecknas en pensionsförsäkring, som av arbetsgivare eller för dennes räkning tagits hos en försäkringsinrättning till förmån för en grupp personer, vilka äro eller varit anställda hos arbetsgivaren. Sådan försäkring meddelas för närvarande i vårt land — förutom av ett antal i regel till särskilda företag knutna understödsföreningar, vilkas verksamhet regleras av lagen den 24 mars 1938 om understödsföreningar — av allenast ett företag, Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), vars verksamhet regleras av lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse. I skrivelse till Konungen den 20 februari 1943 haT emellertid livförsäkringsaktiebolaget Thule ansökt om stadfästelse jämlikt 3 § första stycket lagen om försäkringsrörelse av grunder för kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Enligt nyssnämnda lagrum skola de, som vilja stifta försäkringsaktiebolag, upprätta fullständig bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets rörelse livförsäkring eller visst annat slag av försäkring, skola tillika upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäkringsverksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen prövar dels bolagsordningens och de övriga grundernas överensstämmelse med lagen om försäkringsrörelse samt lag och författning i övrigt och dels om och i vad mån särskilda bestämmelser därutöver må, med hänsyn till vidden och beskaffenheten av bolagets rörelse, erfordras. Vidare föreskrives, att Konungens stadfästelse skall sökas även å beslut om ändring av stadfäst bolagsordning eller av övriga stadfästa grunder för bolags verksamhet. I motiveringen till sin hemställan har Thule anfört bland annat följande. År 1929 träffades mellan SPP och de större livförsäkringsbolagen en överenskommelse av innebörd, bland annat, att all kollektiv ränteförsäkring skulle förbehållas SPP under det att all kapitalförsäkring och all individuell ränteförsäkring skulle förbehållas livbolagen. Den med överenskommelsen skapade gränsdragningen mellan SPP:s och livbolagens verksamhetsområde hade emellertid icke blivit klar och tydlig. Starka friktioner hade tid efter annan uppstått. Inom Thule hade ledningen kommit till den uppfattningen, att de förhållanden, som skapats genom överenskommelsen, icke i längden borde få bestå. Samtidigt hade inom företagarekretsar framkommit allt starkare önskemål om att de anställdas pensionsfråga skulle kunna lösas även på annat sätt än enligt de standardformer, som SPP av ålder erbjuder. Dessa krav avsåge Thule att söka tillgodose. Gent emot det från auktorativt håll framförda påståendet, att centralisering av tjänstepensionsförsäkringen till en enda anstalt i princip vore att föredraga och att en splittring på flera anstalter om möjligt borde undvikas, ville Thule framhålla, att konkurrens allmänt ansåges främja en sund utveckling, medan monopol lätt ledde till stagnation. Tjänstepensionsförsäkringen utgjorde härvid intet undantag. Såsom ett skäl för verksamhetens centralisering till en enda

8 anstalt hade framhållits, att betydande olägenheter eljest skulle uppstå, då en befattningshavare flyttade från en arbetsgivare till en annan. Dessa farhågor vore betydligt överdrivna. Även för en och samma pensionsanstalt uppkomme vid överflyttningar motsvarande problem, då olika arbetsgivare tillämpade olika pensionsplaner. Ett sätt att förenkla problemet vore, att de olika pensionsanstalterna träffade överenskommelse om att vid flyttning ömsesidigt överlämna hela premiereserven för den anställdes pensionsförsäkring. Thule vore för sin del i princip berett att biträda en sådan överenskommelse. I anledning av Thules framställning har De Anställdas Centralorganisation (Daco) till Kungl. Maj:t ingivit en skrift och däri framhållit bland annat följande. Tjänstemannaorganisationerna hyste ett stort intresse för pensionsfrågan och hade tagit en aktiv del i tjänstepensionsförsäkringens utveckling. Det vore genom tjänstemannaorganisationerna, som den egentliga ackvisitionsverksamheten på tjänstepensionsförsäkringens område nu bedreves. Genom dessa organisationers framställningar aktualiserades i skilda fall pensionsfrågan för olika yrkesgrupper. För att emellertid organisationernas verksamhet i detta avseende skulle kunna bedrivas med framgång, fordrades en intim kontakt med vederbörande försäkringsföretag. Genom SPP:s uppbyggnad — bland annat vore Daco representerad i SPP:s styrelse — hade förutsättningar skapats för att dylik kontakt skulle kunna äga rum. Daco ansåge sig därför kunna betrakta SPP som ett arbetsmarknadens organ för lösandet av tjänstemännens pensionsfråga. Tjänstepensionsförsäkringen hade en utpräglat social karaktär, och konkurrens på ett socialekonomiskt område kunde icke anses vara av godo. Sålunda förtjänade framhållas, att SPP:s verksamhet grundade sig på principen att ackvisition skall bedrivas genom fast avlönade tjänstemän, medan Thule avsåge att utbetala viss provision. Ett dylikt system måste medföra ogynnsamma verkningar, enär en ackvisitör, som hade ett betydande provisionsintresse att bevaka, hade sin verksamhet i första hand inriktad på att erhålla denna provision och först i andra hand komme att intressera sig för de anskaffade försäkringarnas sociala innebörd, vilket en fast avlönad tjänsteman kunde förutsättas göra. Enligt allmänt vedertagen uppfattning betraktades pensionen numera såsom uppskjuten lön, varför pensionsförmånerna principiellt vore att anse som löneförmåner. Under sådana omständigheter borde tjänstemännens organisationer medverka vid dessa förmåners fastställande. Om tjänstepensionsförsäkringen överlätes till andra livförsäkringsbolag än SPP, skulle denna medverkan försvåras eller helt omöjliggöras. Ett bifall till Thules ansökan skulle dessutom med visshet leda till icke enbaTt att flertalet övriga livbolag likaledes upptoge tjänstepensionsförsäkring utan även att SPP i sin tur upptoge kapital- och livförsäkringsverksamhet, varmed konkurrensen skulle vara i full gång. Detta skulle medföra en för tjänstepensioneringen i dess helhet synnerligen farlig utveckling. Sålunda kunde befaras, att de nu gängse pensionsplanerna försämrades. Daco hemställde, att Thules ansökan måtte avslås eller, om Kungl. Maj:t icke ansåge sig böra föregripa det arbete, varmed de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 november 1942 tillkallade sakkunniga angående försäkringsverksamheten — försäkringsutredningen — vore sysselsatta, att med beslut i ärendet måtte få anstå i avvaktan på det resultat, vartill försäkringsutredningen kunde komma. Även Kvinnliga kontoristföreningen har i skrivelse till Kungl. Maj:t framfört synpunkter, som liknade av Daco anförda. Sedan ärendet remitterats till försäkringsinspektionen, har inspektionen berett Svenska livförsäkringsbolags förening tillfälle att avgiva yttrande över Dacos och Kvinnliga kontoristföreningens skrifter. I anledning härav har livförsäkringsföreningen framhållit, bland annat, att det viktigaste spörsmålet för bedömande av den föreliggande frågan vore, huruvida tillämpandet inom kollektiv pensionsförsäkring av det hittills använda premiereservsystemet i längden kunde tillgodose de trygghetskrav, som lagen om försäkringsrörelse uppställer. Det kunde bliva nödvändigt att övergå till ett smidigare system än det rena premiereservsystemet. Vidare borde

9 uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida kollektiv pensionsförsäkring och vanlig livförsäkring skulle få bedrivas såsom integrerande delar av en och samma verksamhet. En utredning borde verkställas i syfte att vinna en klar gränsdragning mellan de båda försäkringsformerna. Därjämte borde undersökas, om den kollektiva pensionsförsäkringen borde få drivas allenast av särskilda för detta ändamål bildade anstalter eller om den kunde få utövas jämväl av de vanliga livförsäkringsbolagen. Skulle sistnämnda fråga besvaras jakande, måste särskilda krav uppställas för ernående av en fullt betryggande boskillnad mellan de olika verksamhetsgrenarna, vilket med nuvarande lagstiftning svårligen vore genomförbart. Om man räknade med att de former, i vilka den privata tjänstepensionsförsäkringen hittills meddelats, inom en icke alltför avlägsen framtid komme att stöpas om, måste man finna det mindre välbetänkt, att utvecklingen påskyndades eller komplicerades genom att kollektiv pensionsförsäkring enligt premiereservsystemet upptoges av nya organ, innan det svåröverskådliga komplexet av hithörande frågor kunde överblickas. Det anförda gjorde enligt föreningens mening en snar utredning angelägen. Utredningen borde göras förutsättningslös och icke taga sikte på en avvägning mellan olika institutioners och organisationers intressen. Frågan syntes kunna hänskjutas till försäkringsutredningen, om denna på lämpligt sätt förstärktes. I avvaktan på den sålunda förordade utredningen syntes avgörandet av Thules ansökning böra uppskjutas. Försäkringsinspektionen har i sitt den 23 december 1943 med anledning av remissen avgivna utlåtande framhållit, bland annat, att det enligt inspektionens uppfattning varit till stor fördel för tjänstepensionsförsäkringens utveckling i vårt land, att denna verksamhet i stort sett handhafts av endast ett organ. Gentemot Thules uttalande, att konkurrens allmänt ansåges främja en sund utveckling, ville inspektionen framhålla, att verksamhetsområden uppenbarligen existerade, där konkurrensens olägenheter vägde tyngre än dess fördelar. Redan den individuella livförsäkringen vore i alltför hög grad socialt betonad för att kunna helt likställas med en vanlig affärsverksamhet, inom vilken konkurrens vore naturlig eller rent av nödvändig. Dessa synpunkter framträdde ännu starkare i fråga om den del av livförsäkringen, som utgöres av tjänstepensionsförsäkringen, vilken närmast kunde betraktas såsom tillhörande gränsområdet mellan privat försäkring och socialförsäkring. Att konkurrensen inom tjänstepensionsförsäkringen måste medföra ett fördyrat anskaffningsarbete vore självfallet. Även förvaltningsarbetet i övrigt fördyrades i vissa avseenden genom konkurrensen, nämligen beträffande sådana detaljer, som ägde samband med anställdas övergång från en pensionsinrättning till en annan. Även om å andra sidan konkurrensen kunde tvinga till nedskärning av utgifter, ansåge inspektionen en stegring av omkostnadsnivån såsom en sannolik följd av konkurrensens införande, och detta icke blott för de nytillkommande konkurrenterna utan även för SPP, vadan sålunda tjänstepensionsförsäkringen i sin helhet skulle komma att fördyras. Enligt inspektionens mening borde man också räkna med möjligheten att jämväl SPP:s kostnader komme att öka i sådan grad, att premierna måste höjas. Den av Daco uttalade farhågan för att konkurrensens införande skulle kunna bidraga till pensionsplanernas försämrande vore enligt inspektionens mening ej helt obefogad. Man måste räkna med, att de konkurrerande bolagen skulle lämna offerter, som i ett eller annat avseende avveke från varandra. Det låge härvid nära till hands för en arbetsgivare — och även för de yngre anställda — att välja det pensioneringsförslag, som medförde lägre kostnader, varmed också följde sämre förmåner. Inspektionen uttalar vidare på anförda skäl såsom sin mening, att tjänstepensionsförsäkring och individuell försäkring icke borde få drivas inom samma bolag. Den av livförsäkringsbolagens förening upptagna frågan rörande premiereservsystemets lämplighet vid tjänstepensionsförsäkring vore, framhåller inspektionen vidare, en synnerligen betydelsefull fråga, som enligt inspektionens uppfattning borde ägnas ingående uppmärksamhet.

10 Såsom sammanfattning av sin ståndpunkt anför inspektionen, att inspektionen funne det synnerligen olämpligt att under nuvarande förhållanden, innan riktlinjerna för ett framtida ordnande av tjänstepensionsförsäkringen utretts, införa en ordning, varigenom denna för försäkringsbolagens del hittills centraliserade försäkring skulle komma att bedrivas av ett stort antal försäkringsbolag i konkurrens med varandra. Stöd för denna mening funnes även däri, att en sådan utveckling av tjänstepensionsförsäkringen torde komma att skapa ökade svårigheter för en rationell lösning av hithörande problem. På grund härav hemställde inspektionen, att Kungl. Maj:t snarast möjligt måtte föranstalta om en utredning rörande tjänstepensionsförsäkringen och därmed sammanhängande spörsmål samt att Thules ansökan icke måtte för närvarande till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda. Två av inspektionens ledamöter ha i särskilt yttrande — under hänvisning till tidigare av Kungl. Maj:t meddelade beslut, varigenom försäkringsbolag vägrats eller förbjudits att samtidigt bedriva vissa olika slag av försäkringsverksamhet — funnit vad inspektionen anfört vara av beskaffenhet att hava bort jämlikt 3 och 117 §§ lagen om försäkringsrörelse föranleda ett avstyrkande av Thules ansökning. Dessa ledamöter ha samtidigt förklarat sig icke ha något att erinra mot att hela frågan om tjänstepensionsförsäkringsverksamheten bleve föremål för utredning. En annan ledamot av inspektionen har uttalat sin anslutning till den sålunda reservationsvis framförda tolkningen av 3 och 117 §§ lagen om försäkringsrörelse. Kungl. Maj:t torde nämligen vid prövning av grunderna för ett försäkringsbolag kunna finna att den rörelse, som bolaget bedreve eller hade för avsikt att bedriva, vore av den beskaffenhet, att den särskilda bestämmelse erfordrades, att med rörelsen icke måtte förenas viss annan rörelse. Thules nu föreliggande ansökan om tillstånd att med sin försäkringsverksamhet förena kollektiv tjänstepensionsförsäkring har, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, föranlett en diskussion av vissa grundläggande problem rörande den lämpligaste gestaltningen av denna ur social synpunkt mycket värdefulla försäkringsform. I förgrunden ha trätt de organisatoriska frågorna huruvida en försäkringsanstalt bör få bedriva kollektiv tjänstepensionsförsäkring vid sidan av annan livförsäkring samt huruvida mer än en anstalt bör få bedriva kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Jag är icke beredd att på det föreliggande materialet fatta ståndpunkt till dessa ur olika synpunkter vanskliga och svårlösta spörsmål. Ytterligare utredning av frågorna är erforderlig. I avbidan på det resultat, vartill en sådan utredning kan leda, ämnar jag tills vidare icke göra hemställan om vare sig bifall till eller avslag å Thules föreliggande koncessionsansökning. Vissa skäl kunna tala för att åt försäkringsutredningen anförtro jämväl den sålunda erforderliga utredningen. Då emellertid denna kommer att beröra även sådana frågor, som ligga utom ramen för försäkringsutredningens uppdrag, torde den nya utredningen lämpligen böra anförtros åt särskilt tillkallade utredningsmän. Dessa böra dock vid fullgörandet av sitt uppdrag samråda med försäkringsutredningen. Utredningen bör i första hand avse nyss berörda organisatoriska frågor. Om utredningsmännen finna anledning därtill, böra emellertid även frågan om en övergång till ett annat system för den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen än premiereservsystemet samt därmed sammanhängande spörsmål upptagas till behandling. I sådan händelse böra utredningsmännen framlägga det material som kan vara erforderligt för frågans allsidiga bedömande i ett vidare sammanhang. S å s o m av direktiven f r a m g å r h a r åt u t r e d n i n g e n l ä m n a t s en viss valfrihet i fråga o m u t r e d n i n g s a r b e t e t s o m f a t t n i n g , och u t r e d n i n g e n h a r därför vid p l a n l ä g g n i n g e n av sitt a r b e t e ansett sig b ö r a i första h a n d taga ställning till

11 detta spörsmål. Det har härvid framstått såsom naturligt att begränsa arbetet till att i huvudsak avse allenast de i direktiven i främsta rummet satta organisatoriska frågorna. Behandlingen av det i direktiven berörda spörsmålet om en övergång till ett annat system för den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen än premiereservsystemet har synts böra ankomma på försäkringsutredningen, vars uppdrag omfattar, bland annat, behandlingen av premiereservproblem för försäkringsväsendet i dess helhet. Med avseende å ramen för utredningsarbetet må vidare anföras följande. Närmaste anledningen till utredningens igångsättande har varit den av Livförsäkrings-Aktiebolaget Thule gjorda ansökningen om stadfästelse av grunder för kollektiv tjänsitepensionsförsäkring. 1 Enligt vad bolaget i senare skrivelse till försäkringsinspektionen meddelat äro sagda grunder icke avsedda att tillämpas vid eventuell pensionsförsäkring av kroppsarbetande personal. Nämnas må även, att SPP enligt de för dess verksamhet gällande grunderna ej äger medgiva pensionsförsäkring för kroppsarbetande personal. I de för tjänstepensionsutredningen meddelade direktiven har ej direkt utsagts, huruvida utredningen borde till behandling upptaga de särskilda frågor, vartill ordnandet av tjänstepensionering för kroppsarbetande personal kunde giva upphov. Utredningen har emellertid funnit sig böra begränsa sitt arbete till att avse allenast pensionering av tjänstemannapersonal. Att så skett har synts naturligt i betraktande av vad som utgjort den närmaste anledningen till utredningens igångsättande. Ett starkt bidragande skäl till nämnda begränsning av arbetet har även varit, att ordnandet av tjänstepensioneringen för kroppsarbetande personal kan väntas bliva särskilt starkt påverkat av det sätt, varpå den aktuella omgestaltningen av folkpensioneringen kommer att genomföras. 1

Thules ansökan har efterföljts av liknande framställningar från ett flertal andra livförsäkringsbolag.

12 Vissa begreppsdefinitioner m. m. Någon fullständig definition av begreppet pension finnes icke i svensk lagstiftning. I kommunalskattelagen ha visserligen meddelats föreskrifter om vad som vid denna lags tillämpning skall avses med pension, men dessa föreskrifter äro ej sådana, att de kunna uppfattas såsom en allmängiltig definition av begreppet. Ej heller kan man säga, att eljest en allmänt vedertagen uppfattning av pensionsbegreppet utbildat sig. Om man emellertid, såsom i denna utredning sker, begränsar sig till pension, som utgår till en tjänsteman eller dennes efterlevande anhöriga och som har sin grund i tjänstemannens anställning, äro begreppen mera fixerade. Man torde härvidlag i allmänhet med pension förstå en livränta, som utgår till tjänstemannen efter det anställningen frånträtts och antingen viss ålder uppnåtts eller ock bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan inträtt, samt vidare livränta, som vid tjänstemannens död utgår till efterlevande make (eller frånskild make) och barn. Även vissa engångsbelopp, som understundom utbetalas i samband med att en fortlöpande pension tillträdes, anses höra hemma under pensionsbegreppet. För sådana med en anställning eller tjänst förknippade pensionsförmåner, som här berörts, vill utredningen begagna den sammanfattande benämningen tjänstepension. Med anställning bör förstås tjänst hos annan, varför därunder icke hänföres självständig näringsutövning. Tjänstepension förutsätter medverkan av arbetsgivaren. Den är sålunda en del av anställningsvillkoren, som kunna vara ordnade genom avtal (enskilt eller kollektivt) eller genom tjänstereglemente. Understundom utgår dock tjänstepension utan att särskilda bestämmelser därom upprättats. Pensionens belopp bestämmes vanligen i visst förhållande till avlöningen. Tjänstepension kan vara utfäst att utgå direkt från arbetsgivaren. Pensioneringen kan även vara ordnad, helt eller delvis, genom inbetalning av erforderliga medel till ett från arbetsgivaren fristående rättssubjekt, som övertager arbetsgivarens ansvar för utgivande av pensionsförmånerna. Där tjänstepension göres till föremål för försäkring, uppkommer tjänstepensionsförsäkring, som kan vara kollektiv eller individuell. Kollektiv tjänstepensionsförsäkring föreligger, då arbetsgivare träffat avtal med en försäkringsanstalt om en bestämd plan för anslutning till denna av viss kategori eller vissa kategorier anställda. Dylikt avtal möjliggör — om anslutningsplanen omfattar en jämförelsevis stor grupp — s. k. kollektiva villkor och anordningar, innebärande bland annat medgivande av hel-

13 eller halvkollektiv familjepension, 1 inskränkning av riskprövningen vid anslutning av nyanställda eller vid ökning av försäkring, modifikationer i premie- och premiereservgrunderna m. m. Annan tjänstepensionsförsäkring än kollektiv sådan skall här benämnas individuell. Kollektiv tjänstepensionering kan ordnas jämväl på annat sätt än genom försäkring, exempelvis genom stiftelse. Termen tjänstepension bör begagnas allenast i de fall, där pensionen verkligen utgör en med anställningen sammanhörande förmån. Skulle, där sådant fall icke föreligger, en tjänsteman själv teckna och bekosta en pensionsförsäkring, får denna icke karaktär av tjänstepensionsförsäkring. Pensionsförsäkring, som icke är att betrakta såsom tjänstepensionsförsäkring, benämnes i det följande enskild pensionsförsäkring. 1 Med hel- eller halvkollektiv familjepension förstås sådan efterlevandepension, där försäkringsavgiften helt eller delvis bestämmes på grundval av genomsnittsantaganden i fråga om sammansättningen av de anställdas familjer, trots att pensionsförmånerna avvägas i förhållande till den efterlämnade familjens verkliga sammansättning.

14 Allmän översikt av nuvarande pensioneringsformer för tjänstemän i enskild tjänst. Enligt äldre åskådning betraktades pensionen såsom ett av arbetsgivaren lämnat understöd, vars utgivande sålunda, ehuru det var föranlett av ett anställningsförhållande, närmast hade karaktären av gåva. Numera däremot torde man allmänt vara av den uppfattningen, att en på grund av anställning utgående pension är att anse såsom en del av vederlaget för det i anställningen utförda arbetet. I samband med denna förskjutning i uppfattningen av pensionens karaktär har utvecklingen gått hän mot att pensionering utan några på förhand uppgjorda regler eller byggd allenast på en inom arbetsgivarens företag mer eller mindre fast utbildad praxis alltmera ersattes med pensionering, grundad på en av arbetsgivaren gjord utfästelse av viss fixerad rätt till pension. Detta har i sin tur både hos arbetsgivare och hos anställda utlöst en allt starkare strävan att åstadkomma anordningar för säkerställande av de utfästa pensionernas framtida utbetalning. Utvecklingen har härvid tenderat mot att ansvaret för pensioneringen i allt större utsträckning överflyttas till ett från arbetsgivaren fristående rättssubjekt. Med den här förut skildrade förskjutningen med avseende å uppfattningen av pensionens karaktär har följt ett allt starkare hävdande av principen om pensionsrättens oantastbarhet. Pensionsrälten är att anse såsom oantastbar, då den anställde under alla förhållanden, således även om han lämnar anställningen i förtid utan att pensionsfall föreligger, bevarar den rätt till pension, som kan anses vara intjänad under den tilländalupna tjänstetiden. De olika möjligheter, vilka för närvarande erbjuda sig för ordnande av pensionering av i enskild tjänst anställda, äro i huvudsak följande.

1.

Utbetalning av p e n s i o n direkt från a r b e t s g i v a r e n ( d i r e k t p e n s i o n e r i n g ) s a m t b i l d a n d e av a k t i e b o l a g s pensionsstiftelse.

Direktpensionering äger rum såväl med som utan utfästelse av arbetsgivaren att utgiva pension. I vissa fall saknas bestämmelser, som reglera pensionens storlek etc, i andra fall åter finnas mer eller mindre utförliga pensionsreglementen. Vid direktpensionering förekommer understundom avsättning till pensionsfond för säkerställande av de pensioner, arbetsgivaren utfäst sig eller avser att utbetala. Någon annan trygghet för den anställde än den, som ligger i den genom fondavsättningen uppkommande allmänna konsolideringen av arbets-

15 givarens e k o n o m i s k a ställning, å s t a d k o m m e s dock icke h ä r i g e n o m . I fråga o m aktiebolag gäller, att fond ej m å i bolagets b a l a n s r ä k n i n g redovisas u n d e r b e n ä m n i n g e n p e n s i o n s f o n d eller u n d e r s t ö d s f o n d eller u n d e r a n n a n b e n ä m n i n g , som u t m ä r k e r att f o n d e n bildats för t r y g g a n d e av p e n s i o n eller eljest för a n s t ä l l d a s eller d e r a s a n h ö r i g a s välfärd. V a d a k t i e b o l a g a n g å r h a r emellertid g e n o m lagen d e n 18 j u n i 1937 (nr 521) o m a k t i e b o l a g s p e n s i o n s - och a n d r a personalstiftelser b e r e t t s visst s k y d d för de a v s ä t t n i n g a r av v i n s t m e d e l , s o m av s å d a n t bolag g ö r a s till en av dets a m m a enligt lagen b i l d a d pensionsstiftelse. Pensionsstiftelse av här avsett slag skall registreras hos patent- och registreringsverket eller, då fråga är om försäkringsaktiebolags pensionsstiftelse, hos försäkringsinspektionen. I fråga om sin förvaltning står stiftelsen under pensionsstyrelsens tillsyn. De medel, som avsättas hos pensionsstiftelsen, kunna kvarstå i aktiebolagets rörelse och av stiftelsen redovisas såsom fordran hos bolaget. Stiftelsens hela förmögenhet kan bestå av fordran hos bolaget, men i förmögenheten kunna även andra tillgångar ingå. Föreskrifter angående placering av annan stiftelsen tillhörig egendom än nämnda fordran meddelas av Konungen. Bolaget skall årligen betala ränta på sin skuld till stiftelsen enligt anvisningar i lagen. Dock kan bolaget genom förbehåll vid stiftelsens bildande fritaga sig från ränteplikten. Stiftelsens medel skola vara definitivt bestämda för tryggande av pension åt anställda och deras efterlevande och få icke återgå till bolaget för att användas till andra ändamål än utgivandet av pension. Bildandet av pensionsstiftelse medför icke någon ändring i bolagets skyldighet att självt betala utgående pensioner. Försättes bolaget i konkurs, skola de som äga fordran på grund av pensionsrätt mot bolaget, bevaka sina fordringar i konkursen. Med avseende å dessa fordringar äger stiftelsen ställning av medgäldenär i konkursen. I den mån utdelning utgår på pensionsfordringarna, skola dessa utdelningar avräknas på utdelningen för stiftelsefordringen. Ur de medel, som tillfalla stiftelsen på grund av bevakningen av fordringen (för vilken viss förmånsrätt åtnjutes av stiftelsen), äga först de som haft fordran mot bolaget på grund av pensionsrätt eThålla betalning för sina fordringar, i den mån betalning till dem ej utgått i konkursen. Skulle därefter medel återstå, skall utdelning äga rum efter billighet till övriga intressenter i stiftelsen, d. v. s. till pensionstagare, som utan att äga fordran mot bolaget på grund av pensionsrätt faktiskt åtnjutit pension från detsamma, samt till dem, som varit anställda hos bolaget och ej på grund av utfästelse ägt fordran hos bolaget, ävensom till efterlevande efter anställda. Skulle vid delningen överskott uppkomma, skall detta ej återgå till bolaget utan tillfalla en allmän fond, svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond. Sina under visst räkenskapsår havda utgifter för pensionering får bolaget avräkna från den ränta, bolaget eventuellt har att erlägga å sin skuld till stiftelsen. Eljest äger bolaget icke bereda sig gottgörelse från stiftelsen i annan mån än dennas tillgångar bringats att överstiga den så kallade pensionsreserven. Denna utgör det med 10 °/o ökade kapitalvärdet av de pensioner, som utgå eller på grund av pensionsutfästelse skolat utgå från bolaget, samt av pensioner, som bolaget utfäst sig att framdeles utgiva till anställda och efterlevande. Nämnda kapitalvärde skall beräknas enligt grunder, fastställda av Konungen. Medel, som aktiebolag avsatt för tryggande av anställdas pensionering i annan ordning än genom desammas överförande till pensionsstiftelse av ovan nämnt slag, få icke upplagas i dess balansberäkning under beteckningen pensionsfond eller under annan benämning, som utmärker att medlen avsatts för tryggande av pension.

1(5 2. Insättning i bank eller inbetalning till egen sparkassa av penningmedel, som sedermera få disponeras för pensioner i den mån dessa bliva aktuella. Denna primitiva form av pensionering torde numera anlitas i relativt ringa utsträckning.

3. Bildande av s. k. fri stiftelse, till vilken arbetsgivaren avsätter medel och från vilken pension därefter utbetalas. Bildandet av en fri stiftelse står öppet för alla företagsformer, även aktiebolag. Enligt lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser skall, om någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna ett bestämt ändamål, den sålunda grundade stiftelsen med i lagen angivna undantag anmälas hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall utövas. Anmälningsplikt föreligger ej för det fall stiftaren föreskrivit, att stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen. Tillsynen avser huvudsakligen att trygga, att stiftelsens medel icke dragas från ändamål, vartill de äro bestämda, och att förmögenheten är på nöjaktigt sätt placerad. De medel, vilka arbetsgivaren avsätter till stiftelse, som grundats för att vara organ för pensionering av hos arbetsgivaren anställda och deras efterlevande, skola såsom framgår av ovanstående avskiljas från hans tillgångar och såsom självständig förmögenhet förvaltas av stiftelsen. En stiftelse av nu nämnd art är icke underkastad de restriktiva bestämmelser i fråga om disposition av tillgångarna i och för pensionsutbetalningar, som gälla för aktiebolags pensionsstiftelser enligt lagen den 18 juni 1937. Ej heller finnas föreskrifter om försäkringsteknisk beräkning av stiftelsens förpliktelser. Tillsynsbestämmelserna äro mycket enkla, och stiftelsen kan för övrigt helt undandraga sig tillsyn.

4. Bildande av understödsförening. Lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar innehåller ganska detaljerade föreskrifter rörande sådan förenings bildande och verksamhet. Enligt nämnda lag skall understödsförening registreras hos tillsynsmyndigheten, som är pensionsstyrelsen. Registrering skall vägras, om det befinnes, att föreningens stadgar icke äro betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller att de eljest icke äro upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Lagen innehåller uttryckliga bestämmelser om, bland annat, minsta antalet medlemmar, avgifter, understöd, fondbildning, försäkringsteknisk utredning och placering av tillgångar.

17 Till verksamhetens bedrivande skola uttagas fasta medlemsavgifter. Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter ävensom till föreskriven fondbildning. Beloppen av de fasta avgifterna eller grunderna för beräknande av desamma skola vara angivna i stadgarna. Dessa senare kunna genom av understödsföreningen i laga ordning fattade beslut ändras, vilket innebär, att avgifterna kunna höjas, om så skulle visa sig erforderligt för föreningens ekonomi. Stadgeändring kan åläggas föreningen av tillsynsmyndigheten. Närmare bestämmelser angående grunder för avgiftsberäkningen liksom för upprättande av försäkringsteknisk utredning meddelas av tillsynsmyndigheten. Pension skall, i den mån rätten till densamma grundar sig på erlagda medlemsavgifter, utgå med fasta belopp. Understödsförening, som bereder pension, har att vart femte år upprätta och till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning av föreningens ställning vid föregående års slut. 1 den försäkringstekniska utredningen skall såsom skuld upptagas en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Föreningen skall av överskottsmedel avsätta säkerhetsfond intill en tjugondel av premiereserven. Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att tagas i anspråk, därest och i den män underskott på rörelsen uppstår eller enligt nästkommande utredning sä erfordras. De medel, vilka enligt bestämmelserna i lagen blivit avsatta till fond eller reserverats skola redovisas i vissa i lagen angivna värdehandlingar eller i föreningen tillhörig fastighet intill 2 / 3 av taxeringsvärdet. Medlem av understödsförening äger att efter egenhändigt underskriven uppsägning utträda ur föreningen, därest han icke pä grund av viss anställning är skyldig tillhöra densamma. Medlem får ej uteslutas ur föreningen av annan grund än stadgarna angiva. Dä medlem avgått ur förening, äger han eller hans rättsinnehavare icke, med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt utfå någon del av föreningens tillgångar.

5. P e n s i o n e r i n g g e n o m a n l i t a n d e av p e n s i o n s s t y r e l s e n s frivilliga försäkring. I s a m b a n d m e d att obligatorisk a l l m ä n p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g i n f ö r d e s g e n o m 1913 å r s lag h ä r o m a n o r d n a d e s ä v e n en frivillig f ö r s ä k r i n g , g e n o m vilken m ö j l i g h e t ö p p n a d e s för varje svensk m a n eller k v i n n a att medelst frivilliga avgifter tillförsäkra sig p e n s i o n u t ö v e r v a d s o m k o m m e att u t g å p å g r u n d av d e n obligatoriska f ö r s ä k r i n g e n . Nu g ä l l a n d e b e s t ä m m e l s e r h ä r o m inneh å l l a s i 35 § lagen d e n 28 j u n i 1935 (nr 434) o m folkpensionering s a m t k u n g l . k u n g ö r e l s e n d e n 6 d e c e m b e r 1935 (nr 599) a n g å e n d e a n o r d n a n d e av p e n s i o n s s t y r e l s e n s p å frivilliga avgifter g r u n d a d e f ö r s ä k r i n g och ä r o i h u v u d s a k av följande i n n e b ö r d . Försäkringen omhänderhaves av pensionsstyrelsen under medverkan av postverket. Avgifter kunna inbetalas ä varje postanstalt i riket. Inbetalning antecknas och kvitteras i en försäkringsbok, utfärdad ä den person, till förmån för vilken inbetalningen sker. Försäkring lämnas i följande former: 2—167030.

18 a) Försäkring, utan villkor om återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall, för beredande av pension att omedelbart utgå. Avgift får erläggas först efter utgången av den månad, då den försäkrade fyller 67 är. b) Försäkring, utan villkor om återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall, för beredande av pension från och med den månad, under vilken den försäkrade inger ansökan om pension, dock tidigast vid fyllda 55 är och senast vid 67 års ålder. c) Försäkring, med villkor om återbetalning av erlagda avgifter vid dödsfall, för beredande av ålderspension på sätt under b) sägs. Villkor om avgiftsåterbetalning vid dödsfall innebär, att vid den försäkrades död återbetalning till dödsboet skall ske med hela beloppet av erlagda avgifter, minskat med 1 / 6 0 för varje månad, för vilken pension utgått. Om den försäkrade blir varaktigt oförmögen till arbete före 55 års ålder, kan vid försäkring enligt b) eller c) förtidspension utgå med reducerat belopp. Varje inbetalad avgift är försäkringstekniskt sett att betrakta som en engångsavgift, för vilken en bestämd pension utgår, oberoende av om ytterligare avgifter erläggas eller ej. För en person fär under loppet av ett kalenderår inbetalas högst så stort belopp, att detsamma tillhopa med för honom under tidigare år erlagda avgifter uppgår till 300 kronor gånger det antal levnadsår, som han uppnår under nästfoljande kalenderår; dock får efter den månad, under vilken en person uppnått 67 års ålder, icke för honom inbetalas så stort belopp, att hans totala frivilliga pension därigenom skulle komma att överstiga 1 800 kronor ärligen. Beträffande pensionsstyrelsens frivilliga f ö r s ä k r i n g ä r att m ä r k a , atl p e n sion till efterlevande ej g e n o m d e n s a m m a k a n erhållas, att en rationell invalidpensionering ej d ä r k a n a n o r d n a s , att p r e m i e s a t s e r n a n ä r som helst k u n n a ä n d r a s s a m t att r ä t t e n att g ö r a i n b e t a l n i n g a r ä r b e g r ä n s a d .

6. Pensionering genom Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) eller annat försäkringsföretag. I fråga om försäkringar i SPP och övriga livförsäkringsanstalter gälla bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse den 25 maj 1917 (nr 257). De försäkringstekniska grunderna för försäkringsverksamheten fastställas av Kungl. Maj:t. Avgiften för en meddelad försäkring är genom försäkringsavtalet definitivt bestämd och kan icke (utan ömsesidig överenskommelse) ändras. Livförsäkringsbolag skola för försäkringstagarnas Täkning pantsätta värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden enligt lagen redovisas. Dessa värdehandlingar skola förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av Försäkringsinspektionen förordnat ombud. Angående försäkringstagarnas rätt till fribrev och återköp av försäkring samt beräkningsgrunderna härför bestämmes i bolagets av Kungl. Maj:t fastställda grunder. M e d a n S P P , s o m j u ä r t j ä n s t e p e n s i o n e r i n g e n s speciella f ö r s ä k r i n g s o r g a n , ä r i n r ä t t a d för kollektiva p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g a r , m e d d e l a de vanliga livförs ä k r i n g s b o l a g e n allenast t j ä n s t e p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g av s a m m a t y p som enskild p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g . Olika b e r ä k n i n g s g r u n d e r ä r o fastställda för de b å d a slagen a v p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g a r , vilket m e d f ö r t , att avgifterna i regel bliva lägre för den kollektiva f ö r s ä k r i n g e n ä n för den e n s k i l d a . SPP, som är organiserad såsom ett ömsesidigt försäkringsbolag, har till ändamål att meddela pensionsförsäkring ät arbetsgivare för hos dem anställda, som ej äro

19 kroppsarbetare. Kassans medlemmar äro dels passiva, dels aktiva. De förra utgöras av de arbetsgivare eller föreningar, vilka som försäkringstagare ansluta sig till SPP för sina anställdas respektive sina medlemmars räkning, och de senare bestå av personer, vilka av de passiva medlemmarna anmälts till inträde i kassan. Vid anslutningen till SPP skall överenskommelse träffas med kassan om anslutningsplan, vilken skall innehålla uppgift om de grupper av anställda, som skola försäkras, och de förmåner, anslutningen avser m. m. Medlemskapet för den passiva medlemmen medför skyldighet att till inträde i kassan anmäla de personer, som omfattas av anslutningsplanen. Försäkringen får härigenom kollektiv karaktär. Genom medlemskap i SPP kunna följande förmåner beredas: a) pension vid viss ålder (pensionsåldern) ål den aktive medlemmen själv (ålderspension) ; b) pension åt den aktive medlemmen själv vid inträffad varaktig arbetsoförmåga före pensionsåldern (invalidpension); c) pension åt manlig aktiv medlems efterlevande hustru, eventuellt frånskild hustru, samt barn (.familjepension); d) engångsbelopp, som utfalla i samband med att ålders-, invalid- eller familjepension tillträdes (kapitalunderstöd). Beträffande försäkringarna i SPP tillämpas oantastbarhetsprincipen i full utsträckning. Vid p e n s i o n e r i n g g e n o m a n d r a livförsäkringsbolag än S P P t e c k n a s ens k i l d a f ö r s ä k r i n g a r för de a n s t ä l l d a . H ä r v i d a n v ä n d e s såväl k a p i t a l f ö r s ä k r i n g s o m l i v r ä n t e f ö r s ä k r i n g , i vissa fall en k o m b i n a t i o n av b å d a dessa. De h ä r v i d vanligaste f ö r s ä k r i n g s f o r m e r n a t o r d e n u m e r a v a r a följande: a) Försäkring av egenpension: pensionen erhålles, sedan den försäkrade uppnätt viss i avtalet angiven ålder, och utgår så länge den försäkrade lever, dock minst under viss garantitid, vanligen 20 är; skulle den försäkrade avlida före nämnda ålder, utbetalas pensionen under garantitiden. b) Försäkring av överlevelsepension: pensionen börjar utbetalas, sedan försörjaren avlidit, och utgår, så länge förmånstagaren lever, dock minst under viss garantitid, vanligen 20 år. c) Försäkring av egen- och överlevelsepension: pensionen börjar utbetalas, antingen dä försörjaren uppnått viss i avtalet angiven ålder eller ock då han dessförinnan avlidit; pensionen utgår i förra fallet så länge endera försörjaren eller förmånstagaren lever, och i senare fallet, så länge förmånstagaren lever, i båda fallen dock minst under viss garantitid, vanligen 20 år. I andra försäkringsbolag än SPP är oantastbarhetsprincipen ej alltid i full utsträckning genomförd. I d e u n d e r f ö r s ä k r i n g s l a g e n l y d a n d e r ä n t e - och k a p i t a l f ö r s ä k r i n g s a n s t a l t e r n a k a n rationell t j ä n s t e p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g n ä p p e l i g e n o r d n a s , d e t t a e n ä r h o s d e m e n d a s t u p p s k j u t n a eller g e n a s t b ö r j a n d e l i v r ä n t o r k u n n a e r h å l l a s .

7. B l a n d f o r m e r f ö r p e n s i o n e r i n g e n s

ordnande.

F ö r u t o m de f o r m e r för t j ä n s t e p e n s i o n e r i n g , för vilka o v a n redogjorts, förek o m m a olika b l a n d f o r m e r . E n särskilt u n d e r s e n a r e år b e g a g n a d s å d a n utgör e n k o m b i n a t i o n av en g e n o m a r b e t s g i v a r e n s försorg g r u n d a d stiftelse (i a l l m ä n h e t en s. k. fri stiftelse) och f ö r s ä k r i n g i ett livförsäkringsbolag. H ä r vid t i l l ä m p a s e x e m p e l v i s d e n m e t o d e n , att en del av p e n s i o n e n f ö r s ä k r a s h o s

försäkringsbolaget, medan återstoden utgår från stiftelsen. I andra fall handhaves hela pensioneringen av stiftelsen, vilken emellertid som stöd för pensionsutfästelsernas fullgörande hos försäkringsbolag tecknar försäkringar å de pensionsberättigades liv.

8. P e n s i o n e r i n g g e n o m s t a t e n s p e n s i o n s a n s t a l t . Det må slutligen nämnas, att viss pensionering av befattningshavare i enskild tjänst förekommer inom statens pensionsanstalt. Denna pensionering, som understödes med statsmedel, avser huvudsakligen befattningshavare inom social verksamhet och på undervisningens område. Den omfattar endast sådana grupper, som genom beslut av statsmakterna fått möjlighet tilll delaktighet i densamma, och är av relativt ringa omfattning. Huvudgrunderna för denna pensionering finnas refererade i den till betänkandet fogade redogörelsen för den kommunala pensioneringen (Bil. B).

21 Lagstiftningsåtgärder på tjänstepensioneringens område och vissa utredningar härom. Beträffande de under tidigare år genomförda eller ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna på tjänstepensioneringens område torde få hänvisas till den redogörelse härför, som lämnats i det av särskilt tillkallade sakkunniga, den s. k. Harteliuskommittén, den 28 juni 1938 avgivna betänkandet med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m. (SOU 1938: 18). Vissa delar härav, som i nu förevarande sammanhang äro av särskilt intresse, skola emellertid här i korthet beröras. Sedan lång tid tillbaka har det förekommit, att av anställda eller grupper av anställda bildats sammanslutningar för ett gemensamt ordnande av pensionering m. m. Förhållandena på detta område vunno rättslig reglering genom lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar, vilken sedermera ersatts med en motsvarande lag av den 24 mars 1938 (nr 96). En kortfattad redogörelse för den senare lagens innebörd har lämnats här ovan å s. 16 och 17. En obligatorisk ålderdoms- och invalidiletsförsäkring, som i princip omfattade hela befolkningen, infördes genom lagen den 30 juni 1913 (nr 120) om allmän pensionsförsäkring, i vilkens ställe sedermera trätt den nu gällande lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering; lagen kompletteras genom ett flertal författningar med bestämmelser om särskilda ersättningar i vissa fall samt om olika slag av tillägg till pensionerna och de övriga ersättningarna. Denna lagstiftning har emellertid endast syftat till att lämna de gamla och arbetsoförmögna livets oundgängliga nödtorft, och vid sidan av folkpensioneringen finns därför behov av kompletterande pensioneringsanordningar. Ett sådant behov skulle i många fall komma att kvarstå även efter ett genomförande av något av de förslag till reformering av folkpensioneringen, som framlagts i socialvårdskommitténs i november 1945 avgivna betänkande XI med utredning och förslag angående lag om folkpensionering (SOU 1945:46). Folkpensionen kan ökas genom inbetalning till pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring, men av flera skäl, som närmare berörts å s. 18, kan ej heller härigenom en fullständig tjänstepensionerinff erhållas. Frågan om beredande av pension åt i enskild tjänst anställda har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för uppmärksamhet från statsmakternas sida Sålunda föranstaltades år 1926 om en utredning i ämnet, vilken utmvnnade i ett den 10 december 1927 dagtecknat utkast till lag om frivillig tjänstepen-

sionering. Den härvid föreslagna lagstiftningen syftade till att i de fall, där pensionsförmåner utlovats, skydda de anställdas pensionsrätt samt att förbjuda sådana inskränkningar i pensionsrätten, som kunde anses obehöriga. | Utfästelse av tjänstepension skulle tryggas genom en av svensk försäkringsgivare meddelad försäkring (tjänstepensionsförsäkring) eller genom insättning av medel (tjänstepensionsinsättning) hos svenskt försäkringsbolag eller bankinrättning. I yttranden, som avgåvos över utkastet, avstyrktes emellertid, att detsamma lades till grund för lagstiftning i ämnet. Vad som härvid särskilt framhölls var, att en lagstiftning i enlighet med utkastet skulle innebära ett alltför allvarligt ingrepp i avtalsfriheten, och att det vore att befara, att en sådan lagstiftning komme att minska arbetsgivarnas intresse för att ordna pensionering för de anställda och därför för dessa senare bliva mera till skada än gagn. Med anledning av gjorda erinringar företogo de sakkunniga en överarbetning av utkastet och framlade den 8 september 1928 betänkande med nytt utkast till lag om frivillig tjänstepensionering (SOU 1929:3). Även enligt detta skulle inskränkningar i avtalsfriheten förekomma, ehuru bestämmelserna härom i vissa avseenden uppmjukats; tryggandet av pensionsutfästelse skulle liksom enligt det tidigare utkastet ske genom tjänstepensionsförsäkring eller tjänstepensionsinsättning. Sedan kommittén angående privatanställda fått i uppdrag att till vidare behandling upptaga de i sistnämnda betänkande avhandlade spörsmålen men sedermera befriats från detta uppdrag, anbefallde Kungl. Maj:t den 15 november 1935 lagberedningen att avgiva utlåtande i ärendet, såvitt detsamma berörde området för åt lagberedningen tidigare lämnat uppdrag att verkställa utredning av frågan om revision av aktiebolagslagstiftningen och vad därmed kunde äga sammanhang. De förslag, som lagberedningen med anledning härav den 10 februari 1937 framlade, resulterade i lagen den 18 juni 1937 (nr 521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser samt i lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken, vari upptagits bestäm- i melser om förmånsrätt för pensionsfordringar och för fordran, som tillkommer en enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildad pensionsstiftelse på grund av överföring av medel från bolaget till stiftelsen. Rörande innebörden av nämnda lag om aktiebolagsstiftelser hänvisas till s. 15 h ä r ovan. Efter det att frågan om pensionering av personer anställda i enskild tjänst vid olika tillfällen efter de förut nämnda kommittéutredningarna berörts i I riksdagsskrivelser med begäran om ytterligare utredning av frågan, hade Kungl. Maj:t den 11 september 1936 tillkallat sakkunniga för detta ändamål. Dessa, den s. k. Harteliuskommittén, avgåvo den 28 juni 1938 betänkande med förslag till Lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m. I den allmänna motiveringen till lagförslaget preciserades de fordringar, som borde ställas på en ändamålsenligt ordnad pensionering av i enskild tjänst anställda. Dessa fordringar finnas refererade här nedan å s. 39—41.

23 Den föreslagna lagen skulle äga tillämpning allenast i de fall, där skriftlig pensionsutfästelse förelåg. Kommittén anförde härom följande: »Vid en rättslig reglering av pensionsfrågan kan det måhända synas ligga närmast till hands att giva lagen sådan räckvidd, att den blir tillämplig å varje pensionsutfästelse oberoende av huru denna kommit till uttryck. Emellertid torde det på olika grunder kunna sättas i fråga, huruvida en lag av sådan omfattning innebär den lösning, som bäst främjar pensioneringens sunda utveckling, och som man alltså bör eftersträva.» Lagförslaget avsåg såväl ålders-, invalid- och familjepension som vissa engångsbelopp i samband med tillträdande av pension och innehöll en detaljerad pensionsplan, som var avsedd att kompletterande träda i tillämpning i den mån arbetsgivarens utfästelser icke voro i erforderlig grad fullständiga. I fråga om utfästelse av pension stadgades emellertid, att densamma, där ej annat framginge av utfästelsen, skulle anses omfatta allenast ålderspension. Beträffande de i lagförslaget upptagna bestämmelserna om pensionsbeloppens storlek angavs i den allmänna motiveringen, att dessa bestämmelser, vilka åsyftade att angiva omfånget av en ur social och humanitär synpunkt önskvärd pensionering, byggde på en lika fördelning mellan arbetsgivaren och arbetstagaren av kostnaderna för pensioneringen. Den anställdes rätt att vid förtidsavgång ur arbetsgivarens tjänst erhålla avkortad ålders- och familjepension fastställdes i förslaget. Storleken av avkortad pension skulle bestämmas genom linjär interpolation. Obligatorisk skyldighet att försäkringsmässigt säkerställa en pensionsutfästelse skulle icke föreligga. Dock skulle utfästelse om pension, som arbetsgivaren avsåge att själv utgiva, tryggas försäkringsmässigt i de fall, där arbetstagaren deltog i kostnaderna för utfästelsens fullgörande. Detta skulle då ske genom tjänstepensionsförsäkring, som finge meddelas — förutom av anstalt, som inrättats av staten — allenast av svenskt försäkringsbolag, som upprättat särskilda av Kungl. Maj:t fastställda grunder för tjänstepensionsförsäkring. I fråga om försäkringsbolags rätt att bedriva tjänstepensionsförsäkring gjorde kommittén i motiveringen till lagbestämmelsen härom, 42 §, följande uttalande: »Med hänsyn till tjänstepensionsförsäkringens betydelse i socialt hänseende torde för behörighet att meddela sådan försäkring särskilda villkor böra uppställas utöver dem, som gälla enligt lagen om försäkringsrörelse. Kommittén har i detta sammanhang övervägt, huruvida icke rätten att meddela tjänstepensionsförsäkring borde förbehållas vissa anstalter. Fördelar av olika slag skulle givetvis vara förenade med en sådan anordning. Sålunda torde man bland annat ernå större enhetlighet i tjänstepensioneringen och i följd därav bättre möjligheter att undvika de komplikationer, som kunna uppstå vid arbetstagarnas flyttning mellan de olika företagen. Kommittén anser dock icke tillräckliga skäl tala för en lösning av frågan i sådan riktning. Tjänstepensionsförsäkring bör enligt kommitténs uppfattning kunna meddelas av varje svenskt försäkringsbolag. Emellertid torde det ock böra stå öppet för staten att, om sä befinnes önskvärt, driva sådan verksamhet. Vad angår utländsk försäkringsanstalt, som här i riket äger driva försäkringsrörelse, anser kommittén med hänsyn till tjänstepensionsförsäkringens socialt betonade karaktär det icke böra få ankomma å sådan anstalt att omhänderhava försäkringen.

24 Vill försäkringsbolag meddela tjänstepensionsförsäkring, åligger det enligt andra stycket i förevarande paragraf bolaget att upprätta särskilda grunder för försäkringen och alt därå söka Konungens fastställelse. Vid grundernas upprättande torde särskild uppmärksamhet böra ägnas omkostnadsberäkningarna för rörelsen samt möjligheterna att vid arbetstagares övergång till annat företag överflytta försäkringen å det försäkringsbolag, med vilket den nya arbetsgivaren mä hava träffat avtal om tjänstepensionsförsäkring av i hans tjänst anställda arbetstagare.» I förslagets § 43 s t a d g a d e s a n g å e n d e t j ä n s t e p e n s i o n s f ö r s ä k r i n g e n följande. »Tjänslepensionsförsäkring skall meddelas pä följande villkor: a) Arbetstagaren eller dennes efterlevande skall erhålla sådan rätt till försäkringen, som enligt lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal tillkommer förmånstagare, då förordnandet om förmånstagarens insättande gjorts oåterkalleligt. b) Åligger det arbetstagaren att deltaga i premiebetalningen, skall i försäkringsavtalet angivas, huru betalningsskyldigheten är fördelad mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. c) Belåning eller återköp av försäkringen må icke medgivas beträffande annan del av försäkringen än den, som jämlikt 44 § x kan tillkomma arbetsgivaren.» L a g e n skulle t i l l ä m p a s även å utfästelse a v pension, s o m u n d e r s t ö d s f ö r ening l ä m n a t en i enskild arbetsgivares t j ä n s t anställd a r b e t s t a g a r e , så f r a m t det ålåg a r b e t s g i v a r e n a t t b i d r a g a till föreningens k o s t n a d e r för u t f ä s t e l s e n s fullgörande. S å d a n u n d e r s t ö d s f ö r e n i n g skulle v a r a skyldig a t t s ö k a f ö r k l a ring, att föreningens s t a d g a r stode i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d f ö r e s k r i f t e r n a i lagförslaget. F ö r t r y g g a n d e av p e n s i o n s r ä t t e n i d e fall, d ä r lagförslaget icke k r ä v d e , a t t pensionsutfästelsen f ö r s ä k r a d e s , föreslog k o m m i t t é n en u t v i d g n i n g a v b e s t ä m m e l s e r n a o m f ö r m å n s r ä t t i k o n k u r s enligt 17 k a p . 11 § h a n d e l s b a l k e n ; k o m m i t t é n föreslog även en ä n d r i n g a v 9 § lagen o m a k t i e b o l a g s p e n s i o n s och a n d r a personalstiftelser, s o m i n n e h å l l e r b e s t ä m m e l s e r o m f ö r d e l n i n g a v stiftelsens tillgångar vid a k t i e b o l a g s likvidation. V a d d e n u t v i d g a d e f ö r m å n s r ä t t e n i k o n k u r s angick, a n f ö r d e k o m m i t t é n : »Fränfallés kravet att pensionsutfästelse i varje fall skall försäkras, far man laga i övervägande att i annan ordning trygga pensionsrätten. Den lösning, som här närmast erbjuder sig, är en utvidgad förmänsrätt. Den förmänsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, varmed fordran ä pension efter 1937 års lagändring i viss utsträckning är förenad, förutsätter, att pensionsfallet inträffat vid tiden för konkursen och är sålunda av begränsad betydelse. Ett väsentligt ökat skydd skulle emellertid komma att föreligga, därest arbetstagaren respektive hans efterlevande erhölle förmänsrätt i arbetsgivarens konkurs för pensionsrättens kapitalvärde. Kommitténs förslag innebär införande i 17 kap. 11 § handelsbalken av stadgande om sådan förmånsrätt.» K o m m i t t é n v a r ä v e n i n n e p å f r å g a n o m å t g ä r d e r för f r ä m j a n d e av p e n s i o n e r i n g e n av i enskild tjänst a n s t ä l l d a och y t t r a d e h ä r o m följande: »Kommittén har — bland annat övervägt möjligheterna att genom skattelindring tillföra arbetsgivarna viss kompensation för den ekonomiska tunga, de ikläda sig genom sin medverkan vid pensioneringen. Ett system med skattelindring 1 I 44 § stadgades, huru vid arbetstagarens förtidsavgång ur arbetsgivarens tjänst skulle förfaras, om försäkringens fribrevsvärde översteg den intjänade pensionen. Skillnadsbeloppet kunde förvärvas av arbetstagaren mot ersättning till arbetsgivaren enligt försäkringsteknisk beräkning.

25 torde dock vara förenat med vissa brister. En företagare, som icke redovisade vinst pä sin rörelse, skulle icke kunna komma i åtnjutande av förmånen och för de större företagarna skulle en skattelindring av den omfattning, som kunde tänkas ifrågakomma, icke bliva av egentligt värde. En mera framkomlig väg vore måhända, att det allmänna åtoge sig att på vissa villkor och i viss utsträckning lämna direkta tillskott till de av arbetsgivarna utfästa pensionerna. Det mä i detta sammanhang anmärkas, att — sådan den frivilliga pensionsförsäkringen enligt 1913 ärs lag om allmän pensionsförsäkring frän och med år 1918 var organiserad — tillskott av statsmedel utgick till pension på grund av frivillig försäkring. Pensionen pä grund av under ett kalenderår erlagda avgifter intill sammanlagt 30 kronor höjdes sålunda genom tillskott av statsmedel med en åttondel. Statsbidraget slopades i 1935 års lag om folkpensionering. Som skäl härför framhölls bland annat, att bidraget vore så obetydligt, att det icke i nämnvärd mån påverkade anslutningen till försäkringen. Avser man alt främja pensioneringen av i enskild tjänst anställda genom direkta bidrag frän det allmännas sida, är det tydligt, att dessa bidrag, om de skola fylla sitt syfte, måste bestämmas enligt väsentligt fördelaktigare grunder än de enligt 1913 års lag gällande. Den belastning i ekonomiskt hänseende, som därigenom skulle komma att läggas å samhället, bleve givetvis betydande. Även om denna belastning icke skulle överstiga samhällets resurser, måste man dock ställa sig tveksam till frågan, huruvida en social hjälpverksamhet av det omfång, det här gäller, till förmån för en speciell kategori — de i enskild tjänst anställda — bör ifrågakomma. Kommittén finner för sin del, att sä icke bör vara förhållandet. Anser man överhuvud, att samhället utöver de betungande ekonomiska bördor, som pålagts det allmänna genom folkpensioneringens ordnande och vilka icke oväsentligt skärpts genom den nyligen genomförda dyrortsgraderingen av folkpensionerna och lagstiftningen om barnbidrag, skall binda sig för ytterligare utgifter i pensioneringsändamål, böra frukterna härav icke förbehållas en viss grupp av samhällets medlemmar utan såsom hittills komma dessa mera allmänt till godo.» Att s å s o m ett led b l a n d d e å t g ä r d e r , s o m k u n d e t ä n k a s f r ä m j a frivillig p e n s i o n e r i n g av i e n s k i l d tjänst a n s t ä l l d a , u t b y g g a pensionsstyrelsens frivilliga f ö r s ä k r i n g , f ö r o r d a d e s i c k e a v k o m m i t t é n , e n ä r i s å d a n t fall s k u l l e erf o r d r a s i c k e blott en u t b y g g n a d u t a n en g e n o m g r i p a n d e o m g e s t a l t n i n g , v a r i g e n o m f ö r s ä k r i n g e n s k u l l e f ö r l o r a d e n enkelhet, s o m gör d e n till ett l ä m p ligt k o m p l e m e n t till d e n o b l i g a t o r i s k a folkpensioneringen. Ä v e n det h ä r sist b e r ö r d a lagförslaget h a r vid r e m i s s b e h a n d l i n g e n blivit u t s å l t för s t a r k k r i t i k . I f r ä m s t a r u m m e t h a r m o t d e t s a m m a erinrats, a t t e n lagstiftning, s o m e n d a s t h a d e a v s e e n d e å s å d a n a arbetsgivare, s o m frivilligt l ä m n a d e pensionsutfästelser, m e n d ä r e m o t icke å arbetsgivare, s o m u n d e r l ä t o att l ä m n a utfästelser, skulle k o m m a a t t v e r k a i m o t s a t t riktning m o t d e n a v s e d d a . L a g s t i f t n i n g i enlighet m e d förslaget h a r icke k o m m i t till s t å n d . I en d e n 8 o k t o b e r 1938 d a g t e c k n a d f r a m s t ä l l n i n g till chefen för h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t h a r f ö r s ä k r i n g s u t r e d n i n g e n anfört, att enligt dess u p p f a t t n i n g en s ä r s k i l d u t r e d n i n g r ö r a n d e det f r a m t i d a o r d n a n d e t a v a n s t ä l l d a s o c h a r b e t a r e s p e n s i o n e r i n g vore erforderlig. Slutligen m å n ä m n a s , att i en vid 1944 å r s r i k s d a g v ä c k t m o t i o n h e m ställts, a t t riksdagen m å t t e i skrivelse till Kungl. Maj :t a n h å l l a o m en s k y n d sam utredning av frågan, o m en företagarpension lämpligen k a n genomföras m e d lagstiftningens h j ä l p .

26 I sitt ö v e r m o t i o n e n avgivna u t l å t a n d e , n r 47, h a r a n d r a l a g u t s k o t t e t y t t r a t följande. »För anställda tillhörande tjänstemannakategorierna har inom näringslivet frivillig pensionering ordnats i betydande utsträckning. Arbetsgivarna ha ofta visat stort intresse härför och lämnat avsevärda bidrag till kostnaderna. Särskilt under det senaste årtiondet har ordnandet av pensionsfrågan för tjänstemännen tagit en allt större omfattning. Säkerställandet av pensionerna har skett pä olika sätt, framförallt genom försäkring i Svenska personal-pensionskassan. Det finns dock alltjämt många tjänstemän, för vilka pensionsfrågan ej blivit löst. Vad angår den största gruppen av arbetstagare i enskild tjänst, de egentliga arbetarna, förekommer ordnad pensionering endast i begränsad utsträckning. Även om vissa förhoppningar skulle kunna hysas, att pensionsfrågan så småningom i full utsträckning kan lösas genom överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter själva, är det enligt utskottets mening föga sannolikt, att ett sådant resultat avtalsvägen kan uppnås inom överskådlig framtid. Såsom framgår av vad ovan anförts har frågan om vilka åtgärder som frän det allmännas sida kunna vidtagas till främjande av i enskild tjänst anställdas pensionering vid några tillfällen varit föremål för utredning. Utredningarna ha emellertid begränsats till att avse pensionering genom frivilliga pensionsutfästelser från arbetsgivarnas sida och åtgärder för tryggande av dessa utfästelser. De förslag, i vilka dessa utredningar resulterat, ha under remissbehandlingen därav mött mycket stark kritik. I främsta rummet har invänts, att en lagstiftning, som endast hade avseende å sådana arbetsgivare vilka frivilligt lämnade pensionsutfästelser, men däremot icke å arbetsgivare, som underläto att lämna dylika utfästelser skulle fä den effekten, att arbetsgivarnas benägenhet att ordna de anställdas pensionering snarare komme att minska än öka. Det vill enligt utskottets mening synas som om den sålunda framförda anmärkningen icke saknar fog. Om så är förhållandet, uppkommer emellertid frågan, huruvida man, i stället för att undersöka vilka åtgärder, som skulle kunna vidtagas för att främja den frivilliga pensioneringen, bör taga under övervägande spörsmålet om obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda. Även omständigheter av försäkringsteknisk natur föranleda emellertid till antagande, att det är tveksamt, om pensionsfrågan i längden kan lösas utan att en obligatorisk pensionering genomföres. Utskottet vill härutinnan framhålla, att en livränteförsäkring med frivillig anslutning måste vara baserad på det s. k. premiereservsystemet, som innebär, att försäkringsgivaren vid varje tidpunkt skall kunna redovisa tillgångar motsvarande kapitalvärdet av sina förpliktelser mot de försäkrade. Dessa tillgångar skola avskiljas på betryggande sätt enligt särskilda i lagen om försäkringsrörelse givna regler. I en den 8 oktober 1938 dagtecknad, till chefen för handelsdepartementet ingiven skrivelse, som innehöll begäran om utredning rörande det framtida ordnandet av anställdas och arbetares pensionering, har försäkringsutredningen såsom ovan anförts behandlat de svårigheter med avseende å fonderingen som det alltmer ökade livförsäkringsväsendet medfört. Därest arbetarpensioneringen komme att vinna ökad utbredning, skulle detta enligt utredningen medföra en ny och utomordentligt stark ökning av placeringsbehovet, enär en frivillig pensionsförsäkring icke syntes kunna uppbyggas annat än på premiereservsystemet. Utredningen erinrade om att samma problem'förelegat för 1928 års pensionsförsäkringskommitté samt att i 1935 års folkpensioneringslag premiereservsystemet därför slopats och ersatts med ett s. k. fördelningssystem. Såsom en möjlighet att ordna en pensionering för anställda och arbetare nämnde utredningen en pensionering ordnad efter sådana linjer, att finansieringen i stort sett kunde ske efter principerna för ett fördelningssystem eller i varje fall utan den betydande fondbildning premiereservsystemet krävde. Denna möjlighet inbegrepe såväl en lösning

27 av problemet genom en i lag föreskriven obligatorisk pensionsförsäkring för anställda och arbetare som vinnandet av det åtrådda syftet på andra vägar, exempelvis genom en av näringslivets egna organisationer ordnad pensionering. Ehuru utskottet inser, att stora svårigheter äro förenade med genomförandet axen obligatorisk pensionering, anser utskottet likväl, att de omständigheter som här ovan åberopats utgöra ett starkt stöd för att en förutsättningslös utredning angående denna fråga bör komma till stånd. Pensionsfrågan torde i första hand böra betraktas såsom ett spörsmål av ekonomisk art. I princip torde vid en obligatorisk pensionering kostnaderna för pensioneringen böra täckas genom bidrag såväl från arbetsgivare som från anställda. Vid en utredning i ämnet måste givetvis beaktas, å ena sidan, att företagarna icke utsättas för en ekonomisk belastning, som icke rimligen bör ifrågakomma, och å andra sidan, att arbetarens avgifter med beaktande jämväl av hans övriga utgifter för sin sociala försäkring icke bliva för betungande. Vad angår de med obligatorisk pensionering förenade svårigheterna av teknisk och organisatorisk art har försäkringsutredningen i nyssnämnda skrivelse till chefen för handelsdepartementet gjort gällande, att några oöverkomliga sådana svårigheter icke syntes vara för handen. Vid prövningen, huruvida en obligatorisk pensionering bör införas, uppstå en mångfald spörsmål angående bl. a. pensionernas avvägning, pensionsavgifternas storlek, pensionsåldern, pensioneringens anordnande som en ren ålderdomspensionering, ren invaliditetspensionering eller en kombinerad ålderdoms- och invaliditetspensionering samt frågan om pensionen bör omfatta förutom egenpension jämväl familjepension. En särskilt betydelsefull fråga är den ifrågasatta pensioneringens förhållande till folkpensioneringslagen, särskilt till dess bestämmelser om privilegierad inkomst och om frivillig folkpensionering. Att här angiva några närmare riktlinjer i nu omförmälda hänseenden kan icke ifrågakomma. Folkpensioneringslagstiftningen befinner sig som bekant för närvarande under revision. Den av utskottet förordade utredningen måste givetvis i väsentlig grad taga hänsyn till den omgestaltning av folkpensioneringen, som sålunda torde komma att äga rum. På grund härav skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke utredningen bör anstå i avvaktan på revisionen av folkpensioneringslagstiftningen. Spörsmålet om obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda är emellertid så viktigt och svårlöst, att utredningen därom bör komma till stånd snarast möjligt. Det är uppenbart, att en hel del förarbeten kunna utföras, innan statsmakterna tagit slutlig ståndpunkt till frågan om ändringar i folkpensioneringslagen.» R i k s d a g e n beslöt m e d a n l e d n i n g av f ö r e v a r a n d e m o t i o n skrivelse till K u n g l . Maj:t m e d a n h å l l a n o m e n förutsättningslös u t r e d n i n g a n g å e n d e m ö j l i g h e t e n o c h l ä m p l i g h e t e n av e n o b l i g a t o r i s k p e n s i o n e r i n g av i enskild t j ä n s t a n s t ä l l d a .

28 Statistiska sammanställningar. Vid fullgörande av sitt uppdrag har utredningen ansett det vara av värde att hava tillgång till uppgifter, som belysa, i vilken omfattning ordnad tjänstepensionering för närvarande förekommer och i vilken mån olika till buds stående pensioneringsanordningar blivit anlitade. Sådana uppgifter hava därför införskaffats. I fråga om vissa pensioneringsformer har det emellertid visat sig svårt att utan mycket omfattande och tidsödande undersökningar uppnå nöjaktig fullständighet hos uppgiftsmaterialet. Utredningen har därför ansett sig böra i fråga om en del pensioneringsanordningar insamla uppgifter allenast i begränsad omfattning. Här nedan följer en redogörelse för erhållna uppgifter samt därå grundade sammanställningar.

Pensionsstiftelserna. I fråga om antalet stiftelser avser nedanstående redogörelse förhållandena vid utgången av år 1944. Uppgifterna om storleken av stiftelsernas tillgångar avse i allmänhet förhållandena den 3 7i 2 1943. Ett mindre antal stiftelser hava dock icke avgivit uppgifter för år 1943; för dessa hava i stället uppgifter för tidigare år använts. I fråga om stiftelser, som registrerats under år 1944, avse uppgifterna om tillgångarnas storlek förhållandena vid stiftelsens bildande. Uppgifterna hava erhållits från tillsynsmyndigheterna. I. Aktiebolags pensionsstiftelser. Antal stiftelser A. Allmänna stiftelser B. Särskilda stiftelser. 1. Avseende tjänstemän, kontorspersonal och likställda 2. Avseende arbetare 3. Yrkesställningen ej specificerad Summa för särskilda stiftelser Summa för samtliga aktiebolagsstiftelser

341 250 32 17 299 640

Summa tillgångar kronor 87 081 037 35 356 019 18 146 013 775 449 54 277 481 141 358 518

29 Nedanstående tabell utvisar antalet under vart och ett av åren 19381944 registrerade aktiebolagsstiftelser. Registreringsår

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 Summa II.

Antal allmänna stiftelser

Antal särskilda stiftelser

Summa

89 59 28 36 28 43 58 341

82 39 39 32 29 44 34 299

171 98 67 68 57 87 92 640

S. k. fria p e n s i o n s s t i f t e l s e r , s o m ä r o r e g i s t r e r a d e h o s länsstyrelserna (eller överståthållarämbetet) i enlighet med 1929 å r s lag o m t i l l s y n ö v e r stiftelser. Stiftelser under länsstyrelsens tillsyn

Stiftelser, som av länsstyrelsen undantagits från tillsyn, antal

Antal stiftelser

Summa tillgångar kronor

37 862 561

19 Av nedanstående sammanställning framgår antalet fria pensionsstiftelser, som blivit registrerade under var och en av femårsperioderna efter lagens tillkomst. Antal stiftelser, som registrerats under vidstående femårsperiod

Femårsperiod

1930—1934 1935—1939 1940—1944 Summa

19 35 121 175

U n d e r s t ö d s f ö r e n i n g a r för t j ä n s t e p e n s i o n e r i n g pensionskassor).

(tjänste-

Lagen om understödsföreningar av den 24 mars 1938 trädde i kraft den 1 juli 1938, varvid förut gällande lag, lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar, upphörde att gälla. Med avseende å understödsförening, som då var registrerad enligt 1912 års lag, skulle dock denna lag fortfarande äga tillämpning under viss övergångstid. I efterföljande redogörelse för understödsföreningar för tjänstepensionering, här nedan benämnda tjänstepensionskassor, hava kassorna uppdelats

på sådana, som inordnats under 1938 års lag, och sådana, som ännu icke inordnats under denna. Uppdelningen avser förhållandena vid början av år 1945. De statistiska uppgifterna angående kassornas kapital och antalet medlemmar avse förhållandena vid 1943 års utgång, dock med undantag för ett fåtal kassor, för vilka i saknad av uppgifter för år 1943 i stället meddelats uppgifter för annat år. I nedanstående tabell 1 redogöres för antalet kassor och medlemmar i desamma samt storleken av kassornas fonder. Jämlikt 1938 års lag skola närmare bestämmelser angående grunder för avgiftsberäkningen och för upprättandet av försäkringsteknisk utredning meddelas av tillsynsmyndigheten (pensionsstyrelsen). Från dessa normalgrunder kan tillsynsmyndigheten emellertid medgiva avsteg, om den arbetsgivare, vars anställda tjänstepensionskassan avser, lämnar erforderliga ekonomiska garantier. Räntefoten har enligt hittills gällande normalgrunder icke fått överstiga 3 °/o. På grund av att arbetsgivare åtagit sig förräntningsgaranti har dock tillämpandet av högre räntefot medgivits för vissa kassor. I tabell 1 hava därför kassor, inordnade under 1938 års lag, uppdelats efter den räntefot, som tillämpats vid senast utförda försäkringstekniska utredning angående kassans ekonomiska ställning. I de undantagsfall, där olika räntefötter tillämpats för olika medlemsbestånd inom en kassa, har densamma förts under den räntefot, som tillämpats för nytillkommande medlemmar. T a b e l l 1.

Antal k a s s o r o c h m e d l e m m a r s a m t s t o r l e k e n a v f o n d e r .

A n ta 1 Kassor Kassor, inordnade under 1938 års lag a) Räntefot 2-5 % C)

i

3 % S-2b%

d> e) f)

»

3-5 % 4

%

•

%

g)

'

5-5 %

b)

Summa B. Kassor, icke inordnade under 1938 års lag Summa för samtliga kassor

4 36 18 o

4 2 1 67 44 111

Aktiva medlemmar

Aktiva Pensions- medlemmar och pentagare sionstagare

24 678 9145 2 338

4 200

28 878 9 596 2 699

Fonder kronor

451 361 41 201 3

3 105 422 117 114 821 62 704 651 10 701 707 3 102 347 34 918 230 200 000

18 582

8 500 13 796

27 082

310 067 611 541914 789

454 1853

57 444

495 2 054

71240 I fråga om de kassor, som ännu icke inordnats under 1938 års lag, är att märka, att 14 kassor med ett sammanlagt kapital av 236 000 000 kronor avse personal vid enskilda järnvägar. Av dessa kassor torde flertalet komma att övertagas av staten.

31 I nedanstående tabeller 2 och 3 hava tjänstepensionskassorna fördelats efter verksamhetsområden och efter de försäkringsformer, som tillämpas inom desamma. Tabell 2.

F ö r d e l n i n g efter v e r k s a m h e t s o m r å d e . Inordnade under 1938 års lag Antal kassor

Kassor, knutna till visst företag eller viss sammanslutning av företag Branschkassor Allmänna kassor Summa

T a b e l l 3.

Icke inordnade under 1938 års lag

Antal med- Antal lemmar kassor

55 11 1 67

Antal medlemmar

19 848 20630 3 680

43 1

17 538 9 544

27 082

F ö r d e l n i n g efter f ö r s ä k r i n g s f o r m .

Enbart ålderspension Ålders- och invalidpension Ålders- och familjepension Ålders-, invalid- och familjepension Enbart familjepension

Inordnade under 1938 års lag

Icke inordnade under 1938 års lag

Antal Antal medlemmar kassor

Antal kassor

Antal medlemmar

1 8 2 27 6

167 831 116 24 804 1164

27 0S2

20 29 5 Summa

4 661 2 672 4 507 26 469 5 849 44158

Det övervägande antalet tjänstepensionskassor äro avsedda endast för förvaltningspersonal. Tabell 4 utvisar kassornas fördelning efter de personalgrupper (förvaltningspersonal eller arbetare), desamma omfatta. T a b e l l 4.

F ö r d e l n i n g efter p e r s o n a l g r u p p e r . Inordnade under 1938 års lag Antal Antal medkassor lemmar

Fonder kronor

Icke inordnade under 1938 års lag Antal Antal medkassor lemmar

Kassor, avsedda endast för förvalt-

Fonder kronor

64 282 116

27 461

195 496 717

9 765

Kassor avsedda för både förvaltningspersonal och arbetare Kassor avsedda endast för arbetare.

8 3

7 667 9 030

25 298 900 11051561

17 1

Summa

231847 178

245 326 205 459 290 27 082 310067 611 17071 246

32 Pensionsförmånernas storlek är i allmänhet beroende av den försäkrades avlöning under åren närmast före pensionsåldern. I flertalet av dessa fall utgör ålderspensionen 60 % av avlöningen. I en del kassor utgår pension med från början bestämt fast belopp, i andra är den till sin storlek beroende av de erlagda avgifterna. Änkepensionen utgör, där den bestämmes i förhållande till avlöningen, i allmänhet 25 °/o av denna. I en del kassor utgår änkepensionen med från början bestämt fast belopp, och ibland fastställes den i förhållande till de erlagda avgifterna. Den vanligaste pensionsåldern är för man 65 år och för kvinna 60 år. Oantastbar pensionsrätt — innebärande att den anställde vid förtidsavgång ur tjänsten erhåller ett enligt försäkringsteknisk beräkning fastställt fribrev, motsvarande premiereserven på grund av såväl egna avgifter som arbetsgivarens bidrag — är i fråga om tjänstepensionskassor, som äro inordnade under 1938 års lag, införd i mindre än halva antalet kassor. 1 Undantagsvis förekommer, att pensionsrätten vid förtidsavgång ur tjänsten bestämmes under antagande att densamma intjänas med lika delar per tidsenhet av tjänstetiden från anställningen till pensionsåldern. I fråga om kassor, som ännu icke inordnats under 1938 års lag, förekommer oantastbar pensionsrätt endast undantagsvis. I övriga kassor gälla växlande bestämmelser angående den anställdes rätt vid förtidsavgång ur tjänsten. Vanligast är, i kassor inordnade under 1938 års lag, att erlagda avgifter återbetalas med eller utan ränta, medan i kassor, som ännu icke inordnats under denna lag, sådan återbetalning visserligen ofta äger rum, men vanligen dock ingen rätt till ersättning föreligger.

T j ä n s t e p e n s i o n e r i n g g e n o m p e n s i o n s s t y r e l s e n s frivilliga försäkring. Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring omfattade vid 1944 års utgång omkring 50 000 försäkrade, varav 4 700 som redan uppburo pension. I vilken utsträckning dessa försäkringar avse tjänstepensionering är icke bekant. Pensionsstyrelsen har emellertid i fråga om de under åren 1941—1943 nytecknade försäkringarna gjort en undersökning i syfte att erhålla en uppfattning om huru desamma fördela sig på av arbetsgivare anmälda försäkringstagare och andra försäkringstagare. Undersökningen har utförts med ledning av de uppgifter, som lämnats i samband med försäkringarnas tecknande, vilka uppgifter dock icke alltid giva säker ledning för fördelningen. 1

Bland kassor med sådan oantastbar pensionsrätt ingå 15 kassor för bankanställda med likalydande stadgar och gemensam styrelse. Inom dessa gäller den oantastbara pensionsrätten personer, som erhållit ordinarie anställning efter viss av vederbörande ban* fastställd dag, medan för personer, som erhållit ordinarie anställning tidigare, i allmänhet icke oantastbar pensionsrätt föreligger.

33 Det i nedanstående uppställning angivna resultatet av undersökningen måste därför betraktas som approximativt. Samtliga anmälda

Anmälda a\ arbetsgivare

Å r

1941 1942 1943 Summa

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

1369 1979 2 333 5681

912 1014 1386 3 312

1058 1461 1644 4163

475 369 522 1366

Såsom av uppställningen framgår har det övervägande antalet under åren 1941—1943 nytillkomna försäkringstagare anmälts av arbetsgivare, nämligen 5 529 av tillhopa 8 993 försäkringstagare. En undersökning angående yrkesfördelningen bland de av arbetsgivare anmälda försäkringstagarna har även utförts, och denna utvisar, att omkring 80 % av försäkringstagarna äro att hänföra till arbetarpersonal. Antalet under åren 1941—1943 nytecknade tjänstepensionsförsäkringar avseende förvaltningspersonal skulle alltså utgöra i genomsnitt mindre än 400 per år. Denna siffra torde dock vara mycket approximativ.

Tjänstepensionsförsäkringar, tecknade hos Svenska PersonalPensionskassan (SPP). Från SPP har erhållits en ganska detaljerad redogörelse för kassans bestånd av tjänstepensionsförsäkringar vid utgången av år 1944. Denna redogörelse finnes såsom bil. C. fogad till betänkandet. Här nedan lämnas ett utdrag ur de i densamma lämnade uppgifterna. Antalet till SPP anslutna passiva medlemmar (arbetsgivare, föreningar) utgjorde 2 776, och antalet aktiva medlemmar (de av försäkringen omfattade, hos de passiva medlemmarna anställda personerna) var 53 314. En fördelning av de passiva medlemmarna efter antalet hos dem anställda försäkrade personer ter sig på följande sätt: Antal försäkrade

Antal passiva medlemmar med vidstående antal försäkrade

1 2—5 6—10 11—50 över 50 Summa 3—467030.

683 852 428 636 177 2 776

34 Med avseende å försäkringens medlemmarna redovisats:

omfattning har följande uppdelning av Antal passiva medlemmar

Pensionsförsäkringsform: a) utan avgiftsbefrielse vid invaliditet: enbart ålderspension enbart familjepension ålders- och familjepension b) med avgiftsbefrielse vid invaliditet: ålders- och invalidpension enbart familjepension ålders-, invalid- och familjepension . . Summa

. . , *.. Antal ... , forsakrade

25 2 37

144 2 2 405

301 29 2 382 2 776

1 927 1 159 47 677 53 314

I fråga om pensionsavgiftens fördelning mellan den anställde och arbetsgivaren tillämpas den i SPP:s normalplan intagna regeln eller snarlika bestämmelser för omkring 90 % av de aktiva medlemmarna. Nämnda regel innebär, att den anställdes andel i avgiften utgör för man, i vilkens försäkring familjepension ingår, 8 °/o av lönen, för övriga anställda 6 °/o av lönen, dock högst halva avgiften; återstoden bestrides av arbetsgivaren, vars avgiftsbidrag alltså utgör lägst 50 % . Beträffande andra förekommande regler för uppdelning av avgifterna hänvisas till Bil. C. För den genom SPP meddelade tjänstepensionsförsäkringen är oantastbarhetsprincipen grundläggande. Endast ett fåtal, av särskilda omständigheter föranledda undantag härifrån finnas (se härom s. 65). Pensionsförmånerna bestämmas i regel i förhållande till löneförmånerna, varvid dock lönebelopp över viss gräns ej medräknas (den vanligaste gränsen är 15 000 kronor). I allmänhet utgör egenpensionen 60 % och familjepensionen till änka 25 °/o av det till grund för försäkringen liggande lönebeloppet. I fråga om ytterligare detaljer rörande pensioneringen genom SPP hänvisas till den i Bil. G intagna redogörelsen. SPP:s sammanlagda fonder uppgingo vid utgången av år 1944 till något över 605 miljoner kronor.

Tjänstepensionsförsäkringar, tecknade hos andra b o l a g än S P P .

livförsäkrings-

De hos andra livförsäkringsbolag än SPP förekommande tjänstepensionsförsäkringarna tecknas såsom individuella försäkringar efter samma tariffer och grunder som de för bolagens allmänna försäkringsverksamhet gällande. Av inkomna svar på cirkulärskrivelse till livförsäkringsbolagen framgår, att registreringen av försäkringarna icke skett på sådant sätt, att fullständiga

35 uppgifter angående tecknade tjänstepensionsförsäkringar kunna lämnas. Dessa försäkringar kunna nämligen icke alltid avskiljas från de övriga. Dessutom äro de uppgifter, som livförsäkringsbolagen erhållit angående pensioneringsavtalen mellan arbetsgivare och anställda, ofta mycket knapphändiga. De inkomna uppgifterna angående livförsäkringsbolagens bestånd av tjänstepensionsförsäkringar, som avse förhållandena vid 1944 års utgång och av vilka nedanstående utgör en sammanställning, äro därför i vissa avseenden ofullständiga. Tjänstepensionsförsäkringarna hava uppdelats i två huvudgrupper. Grupp I avser de fall, där arbetsgivaren direkt försäkrat pensionsutfästelser, som lämnats de anställda, och grupp II sådana fall, där arbetsgivaren bildat en stiftelse eller understödsförening såsom organ för pensioneringen och där de tecknade försäkringarna utgöra ett led i finansieringen av den på detta organ stödda pensioneringen. Antalet tjänstepensionskollektiv och antalet försäkrade inom vardera av de nyssnämnda huvudgrupperna samt kollektivens fördelning efter antalet medlemmar inom desamma framgår av efterföljande uppställningar. Antal Antal kollektiv försäkrade Grupp 1 1 172 5 259 Grupp II Pensioneringsorganet utgöres av a) understödsförening 4 165 b) fri stiftelse 81 1 103 c) aktiebolags pensionsstiftelse 11 618 Summa för grupp II 96 1 886 Totalsumma för grupperna I och II 1 268 7 145 Antal kollektiv med ett medlemsantal av

Grupp I Grupp II Summa

2-5

6—10

11—50

mer än 50

383 21

125 26

101 43

11 6

17 För flertalet av de försäkrade har en uppdelning efter yrkesgrupp erhållits. Denna uppdelning, som dock torde vara mycket approximativ, visar följande resultat:

Summa

Personer i direktörs- eller företagarställning

Tjänstemän, kontorspersonal, lagerpersonal

Arbetare, förmän, hantverkare

630 63

3 452 800 4 252

567 407 974

693 Summa

4 649 1270 5 919

36 Inom grupp I förekommer i det övervägande antalet fall s. k. pensionsförsäkringar med garanti, där pensionen, sedan pensionsåldern uppnåtts, utbetalas under viss garanterad tid, vanligen 20 år, oavsett om den försäkrade genomlever denna tid eller icke. Avlider den försäkrade, innan h a n uppnått pensionsåldern, utbetalas pensionen genast och utgår under det garanterade antalet år. Försäkring av detta slag förekommer antingen fristående eller i förening med överlevelseränta till hustrun, vilken överlevelseränta börjar utgå efter den nämnda garantitidens slut. Efterlevandepension ingår med få undantag i pensionsförmånerna såväl inom grupp I som inom grupp II, ehuru densamma inom den förstnämnda gruppen i stor utsträckning torde vara begränsad till de i pensionsförsäkringen ingående, för visst antal år garanterade pensionsutbetalningarna. Sjukersättning eller invalidpension ingår inom grupp I i omkring en tredjedel och inom grupp II i omkring hälften av antalet pensionsförsäkringskollektiv. S. k. motförsäkring, som innebär, att de erlagda premierna återbetalas, om den försäkrade avlider före pensionsålderns uppnående, tillämpas inom vissa pensionsförsäkringskollektiv ehuru icke i någon större utsträckning (omkring 10 °/o av antalet kollektiv). I fråga om pensionsrättens oantastbarhet äro förhållandena icke alltid kända för försäkringsbolagen. Av de lämnade uppgifterna framgår emellertid, att inom grupp I pensionsrätten i allmänhet är oantastbar, medan inom grupp II detta som regel icke är fallet. I fråga om flertalet kollektiv inom grupp II gäller dock, att den anställde äger rätt till hela värdet av den tecknade försäkringen, vilken dock icke är så anordnad, att den till fullo täcker de av arbetsgivaren gjorda pensionsutfästelserna. Beträffande storleken av pensionsförmånerna i förhållande till lönen och fördelningen av kostnaderna för försäkringen mellan arbetsgivaren och den anställde hava endast mycket ofullständiga uppgifter kunnat erhållas, ur vilka inga bestämda slutsatser kunna dragas. De försäkringar, som tecknats inom grupp II, utgöras i en del fall av vanliga pensionsförsäkringar men mestadels av blandade liv- och kapitalförsäkringar, vilkas utfallande försäkringsbelopp tillfalla pensioneringsorganet och förvaltas av detta. Pensioner utbetalas enligt bestämmelser i särskilt pensionsreglemente. I allmänhet hava beräkningar utförts för arbetsgivarens räkning rörande den omfattning, i vilken pensionsutfästelserna bliva täckta genom försäkringarna, varvid försäkringsbolaget utgått från vissa antaganden om den räntefot, efter vilken pensioneringsorganet antages kunna förränta sina tillgångar. Det vanligaste h a r härvid varit, att man förutsatt förräntning efter en räntefot av 3 %>; detta har skett med avseende å 63 kollektiv. I fråga om 3 kollektiv utgör den antagna räntefoten 2 Va %>, i fråga om 8 kollektiv 4 °/o och i fråga om 1 kollektiv 6 °/o.

37 Antalet privatanställda tjänstemän. F ö r att k u n n a belysa, i v i l k e n o m f a t t n i n g t j ä n s t e p e n s i o n e r i n g för tjänstem ä n r e d a n finnes o r d n a d , s k u l l e m a n b e h ö v a h a v a tillgång till u p p g i f t e r å antalet a r b e t s g i v a r e s a m t å a n t a l e t av de t j ä n s t e m ä n , vilkas a n s t ä l l n i n g ä r s å d a n , att m e d d e n s a m m a b ö r följa p e n s i o n s r ä t t . E t t i n f ö r s k a f f a n d e a v det h ä r f ö r e r f o r d e r l i g a m y c k e t o m f a t t a n d e u p p g i f t s m a t e r i a l e t h a r emellertid a n setts icke b ö r a s k e i detta s a m m a n h a n g . E n viss u p p f a t t n i n g o m s t o r l e k e n a v d e n t j ä n s t e m a n n a p e r s o n a l , v a r o m n u ä r fråga, t o r d e dock k u n n a e r h å l l a s u r d e u n d e r s ö k n i n g a r , som verkställts vid 1940 å r s f o l k r ä k n i n g . Enligt s t a t i s t i s k a c e n t r a l b y r å n s redogörelse h a r vid d e n n a f o l k r ä k n i n g m e d a v s e e n d e å g r ä n s d r a g n i n g e n m e l l a n f ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l och a r b e t a r p e r s o n a l gällt, att a r b e t e t s n a t u r i h u v u d s a k fått v a r a utslagsgivande. Vid s i d a n h ä r a v h a r h ä n s y n tagits till u t b i l d n i n g , y r k e t s k a r a k t ä r av befälspost s a m t a n s l u t n i n g till t j ä n s t e m a n n a - eller till a r b e t a r o r g a n i s a t i o n . B l a n d g r u p p e r , d ä r avg r ä n s n i n g e n varit t v e k s a m , n ä m n a s b u t i k s p e r s o n a l , v a k t m ä s t a r p e r s o n a l , förm ä n i n o m j o r d b r u k och i n d u s t r i s a m t s e r v e r i n g s p e r s o n a l . Dessa g r u p p e r h a v a emellertid m e d t a g i t s i den a l l m ä n n a r e d o v i s n i n g e n av f ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l och ingå d ä r f ö r i efterföljande, u r d e n n a r e d o v i s n i n g h ä m t a d e siffror. Antal privatanställda (inklusive kommunalanställda) Manliga Kvinnliga Summa

Näringsgren Jordbruk med binäringar Industri och hantverk Samfärdsel Handel Allmän förvaltningstjänst och fria yrken . . Husligt arbete Ospecificerad verksamhet Summa

18 653 84 011 18 207 99 184 52 744 6 4 796 277 601

500 21 706 2 827 113 846 79 186 5 200 3 226 226 491

19 153 105 717 21034 213 030 131 930 5 206 8 022 504 092

Härav kommunalanställda

42 248

54 064

96 312

Storleken av o v a n n ä m n d a s ä r s k i l d a g r u p p e r av f ö r v a l t n i n g s p e r s o n a l , i fråga o m vilka t v e k s a m h e t r å t t , f r a m g å r av n e d a n s t å e n d e u p p s t ä l l n i n g , v a r i d o c k även s t a t s a n s t ä l l d a ingå. Manliga Kvinnliga Summa Butikspersonal Vaktmästare Förmän Serveringspersonal Summa 1

30 300 12 165 25 776 3 345 71 586

59 211 900 1 327 16 434 77 872

89 511 13 065 l 27 103 19 779 149 458

De Anställdas Centralorganisation (Daco) har uppskattat antalet förmän i klar tjänstemannaställning till ungefär 17 000.

38 Det torde emellertid få antagas, att för en del av den ovan redovisade privatanställda förvaltningspersonalen anställningen icke är av sådan art, att enligt gängse uppfattning pensionsrätt bör ingå i anställningsvillkoren. Den tveksamhet, som vid folkräkningen rått då det gällt att avgöra vilka grupper som borde hänföras till förvaltningspersonal, har föranlett De Anställdas Centralorganisation (Daco) att verkställa vissa kompletterande undersökningar. Av dessa har ansetts framgå, att antalet privatanställda tjänstemän k a n uppskattas till 352 000 (204 000 män och 148 000 kvinnor). Siffrorna avse år 1940. Man torde böra räkna med att en viss ökning av antalet därefter inträtt. Det skulle givetvis vara av stort intresse, om man kunde beräkna för huru stor del av tjänstemannakåren en tillfredsställande pensionering redan finnes ordnad. Något försök till en sådan beräkning skall emellertid ej här göras, detta enär tillgängligt siffermaterial ej är av den art, att därur härledda resultat skulle kunna anses besitta nöjaktig grad av tillförlitlighet. Anledningarna härtill äro flera. Sålunda saknas beträffande vissa av de anlitade pensioneringsorganen, t. ex. stiftelserna, uppgifter rörande antalet däri delaktiga tjänstemän. Visserligen föreligga en del uppgifter rörande stiftelsernas kapital men att med ledning härav söka bilda sig en uppfattning om antalet delägare kan ej förordas, eftersom förhållandet mellan delägarantal och kapital inom olika stiftelser är mycket skiftande; många stiftelser äro relativt nybildade och kunna därför, då man jämför dem med äldre sådana, hava ett i förhållande till delägarantalet ganska litet kapital. Statistiken kompliceras även genom att somliga pensionskassor och stiftelser m. fl. anordningar äro att betrakta såsom kompletteringar eller övergångs anordningar till en exempelvis genom SPP ordnad pensionering. Bredvid en försäkringsmässigt ordnad pensionering finnas vidare hos en del företag särskilda bestämmelser om direktpensionering av vissa vid försäkringens ordnande »överåriga» befattningshavare, vilka ej ingå i statistiken men vilkas efterträdare komma att omfattas av försäkringen. Det må slutligen framhållas, att en jämförelse mellan antalet tjänstemän med ordnad pensionering och hela antalet tjänstemän försvåras genom att de skilda pensioneringsanordningarna i kvalitativt hänseende äro synnerligen olikartade. E n viss uppfattning om i vilken utsträckning de i enskild tjänst anställda för närvarande äro pensionsförsäkrade eller i andra former kunna påräkna pension under medverkan av arbetsgivaren torde emellertid kunna erhållas ur den inom SPP utarbetade PM, som fanns fogad till andra lagutskottets utlåtande, nr 47, över en vid 1944 års riksdag väckt motion angående utredning rörande lagstiftning om företagarpension och vilken PM finnes såsom bilaga fogad till detta betänkande (Bil. D.).

39 Vilka fordringar böra ställas på en ändamålsenlig tjänstepensionering? Då man vill uppdraga riktlinjer för ett framtida ordnande av tjänstepensioneringen i organisatoriskt hänseende, bör man lämpligen först klargöra för sig de fordringar, som böra uppställas för att en pensionering skall kunna betraktas såsom ändamålsenligt uppbyggd. Med hänsyn till att den pensionsrätt, som följer med en anställning, får anses utgöra en del av den för arbetet utgående ersättningen, är det naturligt, att pensionsvillkoren — liksom anställningsvillkoren i övrigt — hos olika arbetsgivare och för skilda anställningar kunna vara ganska växlande. Även de för pensioneringen vidtagna anordningarnas form är mycket varierande, vilket kan hava sin orsak i, bland annat, att de ekonomiska betingelserna på skilda områden äro rätt olikartade. Det är även att märka, att tjänstepensioneringen såväl till sitt innehåll som till sin form är stadd i utveckling. Av det sagda torde framgå, att några i detalj gående generellt tillämpliga regler för utformningen av tjänstepensioneringen svårligen kunna uppställas. Det finns dock vissa mera allmänna krav, vilkas uppfyllande får anses vara av grundläggande betydelse för tjänstepensioneringen, och det är dessa, som här nedan skola behandlas, närmast med inriktning på deras värde för bedömningen av de organisatoriska frågorna. Förevarande spörsmål har tidigare behandlats av bland andra de sakkunniga, som den 28 juni 1938 avgåvo betänkande med förslag till lag om frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda m. m. Med utgångspunkt från de i nämnda betänkande uppställda fordringarna och med tillägg av en punkt, som bör medtagas, hava följande krav ansetts böra ställas på en ändamålsenlig tjänstepensionering (de i punkterna 1—4 angivna kraven äro hämtade u r berörda betänkande): 1. Pensionsutfästelse bör lämnas i sådan form, att tvekan icke kan uppkomma, vare sig huruvida pensionsrätt föreligger eller angående utfästelsens innehåll. Det här uppställda kravet är ur de anställdas synpunkt sett av grundläggande betydelse. Det måste nämligen för den anställde, då han planlägger tryggandet av sin egen och familjens framtida försörjning, vara nödvändigt att veta, huruvida pensionsskydd finnes och vad detta innefattar. En oklarhet i dessa avseenden kan, då pensionsfall sedermera inträffar, få svårartade följder.

2. Arbetstagaren bör tillförsäkras de förmåner, som med hänsyn till hans levnadsvillkor må anses erforderliga dels för hans egen och familjens försörjning, då han på grund av ålder eller invaliditet icke längre kan arbeta, och dels för försörjning av familjen efter hans död. Att uppställa allmänt tillämpliga regler för pensionsförmånernas omfattning och storlek är under nuvarande förhållanden ej gärna möjligt; fixeringen av förmånerna torde nämligen böra betraktas såsom en avtalsfråga, som får lösas genom förhandlingar mellan arbetsgivare och anställda. De i denna punkt intagna kraven beträffande pensionsförmånerna äro därför mycket allmänt hållna. De syfta till att utsäga, alt pensionsskyddet skall vara fullständigt — det bör omfatta ålders-, invalid- och familjepension — samt att det skall inriktas på att åstadkomma en försörjning, som står i skäligt förhållande till den anställdes levnadsvillkor. I samband härmed förtjänar emellertid framhållas, att utvecklingen inom samhället medfört, att behovet av vissa av de hävdvunna pensionsformerna blivit modifierat. Ett exempel härå är änkepensionen. Genom att kvinnan under de senaste årtiondena allt mera vunnit inträde på arbetsmarknaden, i samband varmed det även blivit allt vanligare, att hon bibehåller sin anställning efter ingående av äktenskap, har behovet av änkepensioner i vissa fall minskats. Om en hustru innehar tjänst, varmed följer tillräckligt pensionsskydd för henne själv, är familjepension efter mannen behövlig allenast under barnens uppväxttid. Även för hustru, som saknar sådan anställning, bör rätten till änkepension kunna under vissa förhållanden vara reducerad, nämligen så länge hon är barnlös och befinner sig i sådan ålder och vid sådan hälsa, att hon vid makens frånfälle bör kunna erhålla anställning, som ger henne full försörjning och tillräckligt pensionsskydd. Även ett annat exempel på huru behovet av en pensionsform kan ändras genom utvecklingen må anföras. Genom införande av skatt vid källan minskas behovet av det särskilda engångsbelopp, som enligt en del pensioneringsplaner skall erhållas i samband med att pension börjar utgå till tjänstemannen eller hans efterlevande och som motiverats med, bland annat, de eftersläpande skatterna för tidigare år med högre inkomst. Uppfattningen om vad som över huvud taget bör ingå i en ändamålsenlig tjänstepensionering och om förmånernas relativa belopp undergår för övrigt förändringar. Bland frågor, som ännu icke kunna sägas hava nått en tillfredsställande lösning, kan nämnas frågan om pension till frånskild maka. Här berörda frågor böra göras till föremål för särskild utredning. 3. Rätten till pension bör i princip vara oberoende av, huruvida den prestation i form av arbete, som berättigar till pension, fullgöres hos en arbetsgivare eller successivt i flera arbetsgivares tjänst. Den fordran, som här kommit till uttryck, innebär tillämpning av vad som plägar betecknas såsom principen om pensionsrättens oantastbarhet. Dennas

41 innebörd kan även uttryckas så, att den, som frånträder en anställning, alltid utan inskränkning skall föra med sig den rätt till pension, som må anses hava intjänats under den tilländalupna anställningstiden. Vad som härvid skall förstås med intjänt pensionsrätt är icke utan vidare klart, utan blir i viss mån beroende av tekniken för pensionsutfästelsernas finansiering. Där pensioneringen ombesörjes genom försäkring, torde man erhålla en i allmänhet tillfredsställande regel genom att föreskriva, att den intjänta pensionsrätten skall till sitt värde motsvara den på försäkringen belöpande, enligt retrospektiv metod beräknade andelen i premiereserven. För fall, där till följd av räntegaranti från arbetsgivarens sida den till grund för pensioneringen liggande räntefoten satts högre än som utan sådan garanti kunde ansetts tillrådligt, torde emellertid frågan om den intjänta pensionsrätten böra särskilt uppmärksammas av tillsynsmyndigheten. 4. Utfästelsens infriande bör ekonomiskt tryggas och pensionsrätten säkerställas mot förfoganden av beskaffenhet att inkräkta på pensionens utgivande. Här fastslås, att pensionsutfästelsens infriande bör ekonomiskt tryggas, men krav reses ej på att tryggandet skall ske under någon viss bestämd form. Även den fordran uppställes, att pensionsrätten skall skyddas, så att för densamma avsedda medel ej kunna utnyttjas iör annat ändamål eller för annan person än som varit avsett. 5. En tjänstepensionering betsgivare som tjänstemän.

bör ordnas under medinflytande

av såväl ar-

I betraktande av att pensionsrätten får anses ingå bland de mellan arbetsgivare och tjänstemän avtalade anställningsvillkoren och dess verkningar sträcka sig lång tid efter det en anställning upphört, ter det sig naturligt, att i varje anstalt för tjänstepensionerings ordnande — det må gälla ett försäkringsbolag, en understödsförening eller en stiftelse — arbetsgivare och tjänstemän tillförsäkras fortlöpande inflytande på anstaltens ledning.

Även om de krav, som ovan uppställts på en tjänstepensionering, äro uppfyllda, kan det inträffa, att pensioneringen ej helt kommer att tillgodose de behov, den är avsedd att fylla. Sålunda kan en försämring av penningvärdet komma att så minska köpkraften hos de tillförsäkrade pensionsförmånerna, att den levnadsstandard för pensionärerna, som åsyftats, icke kan upprätthållas. Väl hava hittills många arbetsgivare i en dylik situation trätt hjälpande emellan, men detta har skett helt och hållet utanför pensioneringsplanen, som ju bygger på principen att pension är »uppskjuten lön». Såväl av principiella som av praktiska skäl kan det näppeligen komma i fråga att pålägga arbetsgivare skyldighet att genom dyrtidstillägg å pensionsförmånerna kompensera en penningvärdeförsämring, som inträtt efter det pension börjat utgå eller tjänstemannen eljest lämnat sin anställning. För dylika tillägg, som måste ligga utanför pensioneringsplanen, får man liksom

42 hittills lita till åtgärder från arbetsgivaren vid sidan av pensioneringsplanen. Ej heller är det möjligt att genom värdebeständiga kapitalplaceringar säkra värdebeständiga pensionsförmåner. För en rationell och betryggande lösning av de privatanställdas pensioneringsfråga är det på skäl, som nyss anförts, en oundgänglig förutsättning att statsmakterna sörja för ett i görligaste mån stabilt penningvärde och att framför allt en fortgående stark försämring av penningvärdet undvikes.

43 Organisation av tjänstepensionsförsäkringen. Såsom ofta framhållits står tjänstepensionsförsäkringen på gränsen till socialförsäkringens område, detta enär den utgör ett av de bäst lämpade och mest anlitade hjälpmedlen för ordnandet av ålderdoms-, invaliditets- och efterlevandeförsörjningen för stora grupper inom vårt folk. Det är därför ett starkt samhällsintresse, att denna försäkringsgren erhåller en för sin speciella verksamhet väl lämpad organisation, som skapar bästa möjliga garantier för att verksamheten skall väl fylla sin uppgift och ge försäkringsskyddet till lägsta möjliga kostnad. Med utgångspunkt från de krav, som i det föregående ansetts böra ställas på en ändamålsenlig tjänstepensionsförsäkring, har tjänstepensionsutredningen funnit följande synpunkter böra beaktas vid uppdragandet av riktlinjer för denna försäkringsgrens framtida organisation. Det har tidigare understrukits, att pensioneringens ordnande i främsta rummet måste betraktas såsom en fråga, vilken, på grund av att tjänstepension utgör en del av vederlaget för utfört arbete, bör lösas gemensamt av arbetsgivare och anställda. Med hänsyn bland annat härtill bör man icke förvägra arbetsgivare, eller sammanslutningar av sådana, att upprätta egna organ för pensioneringen och för pensionsutfästelsernas tryggande. Dessa böra ha karaktär av slutna pensioneringsorgan, som alltså icke stå öppna för anställda hos vilka arbetsgivare som helst, och torde under nuvarande förhållanden få förutsättas i allmänhet komma att utgöras av understödsföreningar och stiftelser. Utredningen vill emellertid såsom sin åsikt framhålla, att nu gällande lagstiftning om nämnda pensioneringsorgan och om offentlig tillsyn över dem i vissa avseenden icke skapar nödig garanti för att de i det föregående uppställda kraven på ändamålsenlighet hos pensioneringsanordningarna bliva uppfyllda. Utredningen återkommer härtill i följande kapitel. Det måste emellertid, såsom utvecklingen visat, betraktas som en stor fördel för arbetsgivare och tjänstemän, att möjlighet finnes att i en stor, öppen försäkringsanstalt täcka behovet av tjänstepensionsförsäkring. Utredningen skall nu ingå på en närmare diskussion av den härför erforderliga och lämpliga organisationen. Vad först angår ledningen av en dylik pensionsförsäkringsanstalt så anser utredningen det vara av grundläggande betydelse, att i densamma gives r u m för ett fortlöpande bestämmande inflytande från arbetsgivare och tjänstemän. Tjänstepensioneringen äger nämligen ett så intimt samband med arbetsmarknadsfrågorna, att pensionsförsäkringsanstalten bör hava omedelbar kontakt

med dessa och kunna i sin verksamhet direkt påverkas av arbetsgivarnas och de anställdas önskemål rörande pensioneringens utformning. Av försäkringsinspektionen har också framhållits, att åtskilliga frågor inom tjänstepensionsförsäkringen, exempelvis invaliditetsärenden, äro av den art, att en lämplig lösning svårligen kan vinnas annat än under samarbete mellan representanter för arbetsgivare och anställda. För kollektiv tjänstepensionsförsäkring är karakteristiskt, att den förverkligar eller tryggar en pensionsplan, som överenskommits mellan en arbetsgivare och hans anställda eller fastställts i ett reglemente. Försäkringsanstalten blir sålunda närmast ett arbetsgivarnas och tjänstemännens verkställande organ utan utpräglat företagarintresse. Det ter sig därför naturligt, att den får formen av ömsesidigt försäkringsbolag (under försäkringslagen). En sådan anstalt bör emellertid även självständigt propagera för pensioneringsidén och verka för att försäkringsformerna fortlöpande anpassas efter samhällets och näringslivets krav. Det kan dock icke godtagas, att arbetssättet får glida över till starkare affärsbetoning. Till skydd mot en sådan utveckling böra finnas vissa korrektiv, som lämpligen hava sin plats i bolagsordningen eller motsvarande föreskrifter samt i grunderna för försäkringsverksamheten. Sålunda bör icke provisionsavlöning eller över huvud arbete med ombud utan tjänstemannaställning tillåtas (mera härom nedan). Någon särskild belastning för anskaffningskostnader torde följaktligen icke böra ingå i premierna. Detta är motiverat jämväl därav att — i betraktande av tjänstepensionsförsäkringens socialt betonade uppgift samt med hänsyn till att denna försäkring över huvud taget är mycket dyrbar — varje möjlighet att förbilliga försäkringen bör tillvaratagas; man bör i organisationen söka sorgfälligt undvika sådant som är ägnat att fördyra förvaltningen. Ett oeftergivligt villkor bör vara att pensionsförsäkringsanstalten tillämpar principen om pensionsrättens oantastbarhet. För en i förtid, utan genast börjande pension avgående befattningshavare bör värdet av intjänt pensionsrätt kunna överföras till annan pensionsinrättning eller ock i form av fribrev bibehållas i den pensionsförsäkringsanstalt där den anställde ägde delaktighet. Vilken av dessa båda utvägar som bör givas företräde beror på omständigheterna; dock kan det icke vara praktiskt, att en person får sin pension splittrad på utfästelser från flera håll. övergår en försäkrad till en anställning, där pensionsrätten är ordnad hos ett tjänstepensionsförsäkringsbolag, bör han kunna ställa anspråk på att värdet av den intjänta pensionsrätten överföres till detta bolag. Sker däremot övergång till en arbetsgivare, som icke säkerställer de anställdas pensionering genom försäkring, måste pensionsrätten för föregående anställning kvarstå i form av fribrev. Utredningen vill härefter övergå till att behandla den i utredningsuppdraget centrala frågan huruvida mer än en öppen anstalt för meddelande av kollektiv tjänstepensionsförsäkring bör få finnas. Nu gällande lagstiftning innehåller — bortsett från den av 1945 års riksdag antagna interimistiska lagen om vissa inskränkningar i rätten att driva

45 försäkringsrörelse — icke något stadgande om att Kungl. Maj:t vid behandling av ansökan om stadfästelse av grunder för försäkringsbolags verksamhet skall pröva verksamhetens behövlighet och lämplighet. Försäkringsutredningen lärer emellertid komma att föreslå, att i fråga om det privata försäkringsväsendet hädanefter skall tillämpas ett lagstadgat koncessionssystem. Enligt tjänstepensionsutredningens åsikt bör en sådan lagstiftning vad tjänstepensionsförsäkringen angår bliva ett gott hjälpmedel vid eftersträvandet av en sund utveckling av denna viktiga försäkringsgren — till båtnad för de närmast intresserade parterna, arbetsgivare och tjänstemän. Utredningen vill därför i det följande förutsätta, att en lagstiftning kommer till stånd, enligt vilken Kungl. Maj:t skall hava att pröva, huruvida koncession skall lämnas något försäkringsbolag att meddela kollektiv tjänstepensionsförsäkring vid sidan av SPP:s verksamhet. De i Livförsäkrings-Aktiebolaget Thules ansökan och i däröver avgivna yttranden anförda synpunkterna på frågan huruvida konkurrens på tjänstepensionsförsäkringens område skall tillåtas finnas i huvudsak refererade i direktiven för tjänstepensionsutredningen. För egen del vill utredningen i denna fråga anföra följande. Det har anmärkts, att SPP kommit att allt mer intaga ställningen av monopolanstalt och att en sådan ställning lätt kan leda till stagnation, medan däremot konkurrens allmänt anses främja en utveckling. Anmärkningen lärer icke kunna frånkännas betydelse. Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att konkurrens på ett socialekonomiskt område kan vara förenad med nackdelar. Med hänsyn härtill vill det synas, att en ändamålsenlig linje borde vara att finna i vidtagande av sådana anordningar, som — med uteslutande av tanken på monopol inom tjänstepensionsförsäkringen — förhindra en ohämmad konkurrens. Utredningen vill i sådant syfte rekommendera, att Kungl. Maj:t på ansökan om tillstånd att börja tjänstepensionsförsäkringsrörelse må bevilja koncession endast om i dåvarande läge den nya verksamheten kan anses fylla ett behov och främja en sund utveckling. Om man från denna utgångspunkt vill pröva, huruvida behov av ny verksamhet på tjänstepensionsförsäkringens område för närvarande föreligger, är följande att beakta. Det förekommer redan nu en viss konkurrens, i det att man vid sidan av SPP har andra organ för tjänstepensionering, bland vilka särskilt må framhållas understödsföreningar och stiftelser. Thule har i motiveringen till sin ansökan åberopat, att inom näringslivet framkommit allt starkare önskemål om att de anställdas pensionsfråga skulle kunna lösas även på annat sätt än efter de standardformer, SPP huvudsakligen erbjuder, samt att spridningen av tjänstepensionsförsäkringen särskilt bland mindre företag skulle kunna främjas genom utnyttjande av bolagets stora agentkår. Beträffande det förstnämnda av dessa motiv har i försäkringsinspektionens yttrande framhållits, att därest inom företagarkretsar ett allt starkare önskemål framkommer om tillämpning av andra försäkringsformer än SPP:s stan-

dardformer, det icke borde finnas någon svårighet att få önskemålen tillgodosedda genom SPP med hänsyn till företagarkretsarnas starka representation inom SPP:s överstyrelse. Av dennas 42 ledamöter vore nämligen 8 valda av rikets handelskamrar, 4 av Sveriges industriförbund, 10 av kassans passiva medlemmar (alltså arbetsgivare) samt 4 av Svenska livsförsäkringsbolags förening; av de återstående 16 ledamöterna vore 6 utsedda av olika tjänstemannaorganisationer samt 10 av kassans aktiva medlemmar (d. v. s. de försäkrade tjänstemännen). Detta av försäkringsinspektionen påpekade förhållande torde enligt utredningens åsikt visa, att det nu framförda motivet för igångsättande av ny verksamhet på tjänstepensionsförsäkringens område ej kan tillmätas avgörande betydelse. För tillgodoseende av önskemål om nya försäkringsformer borde det ej vara nödvändigt att inrätta nya försäkringsföretag; nya försäkringsformer framväxa normalt — i konkurrens med förut befintliga — inom ett och samma företag. Så är enligt vad utredningen inhämtat också förhållandet inom SPP. Vad Thules andra motiv beträffar synes det icke kunna förnekas, att en ökad utbredning av pensionsförsäkringen bland de hos mindre företag anställda vore önskvärd samt att en sådan skulle kunna främjas genom utnyttjande av ett stort livförsäkringsbolags vittutgrenade agentorganisation. Å andra sidan skulle öppnandet av en ny tjänstepensionsförsäkringsanstalt kunna medföra allvarliga olägenheter, i all synnerhet om dess verksamhet skulle innefatta ackvisition mot provision. Enligt vad utredningen kan finna skulle det innebära mindre vådor, om livförsäkringsbolagen finge utnyttja sin individuella försäkring för tillgodoseende av de mindre företagens pensionsförsäkringsbehov än om man på området skulle få till stånd en verksamhet, som i sin helhet vore affärsbetonad. Det är för övrigt att märka, att även i premierna för livförsäkringsbolagens pensionsförsäkringar omkostnadsbelastningen kan hållas låg. Det förhållandet, att dessa försäkringar tillhöra de i skattehänseende gynnade pensionsförsäkringarna, medför nämligen, att ackvisitionen av desamma blir relativt lätt och att därför provisionssatserna böra kunna hållas jämförelsevis låga; även kostnaderna för bevarande av ingångna försäkringsavtal av detta slag te sig låga i förhållande till motsvarande kostnader vid kapitalförsäkring. I detta sammanhang bör vidare ihågkömmas, att de speciella förmåner i form av helkollektiv familjepension m. m., vilka den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen erbjuder medlemmar av större tjänstemannagrupper, icke kunna utnyttjas i fråga om de mindre företagens anställda. Där s. k. halvkollekth familjepension ersätter den helkollektiva, blir skillnaden mellan kollektiv tjänstepensionsförsäkring och enskild pensionsförsäkring mindre markant. Det framgår av den föregående framställningen, att man i viss utsträckning måste tillgodose tjänstepensioneringen med någon form av enskild pensionsförsäkring, vilken då kommer att göra tjänst som individuell tjänstepensionsförsäkring. Det ligger därför i sakens natur, att ett tjänstepensionsförsäkringsbolag måste hava rätt att tillhandahålla, om också icke att driva

47 — d. v. s. genom provisionsavlönade ombud anskaffa — individuell tjänstepensionsförsäkring. Ett verksamt stöd i arbetet att utbreda tjänstepensionsförsäkringen bland mindre företag borde för övrigt kunna påräknas från de intresserade parternas organisationer. Livförsäkringsbolag bör icke förvägras att driva sin individuella pensionsförsäkring för att fylla de mindre gruppernas behov av tjänstepensionsförsäkring, detta bland annat av det skälet att eljest någon annan, för sitt ändamål mindre lämplig försäkringsform kunde komma att offereras i sådana fall, där pensionsförsäkring vore på sin plats. Den kollektiva tjänstepensionsförsäkringen däremot bör förbehållas tjänstepensionsförsäkringsbolag och de slutna anstalterna. Det må slutligen framhållas, att man med den av utredningen i det föregående intagna ståndpunkten ej heller kan godtaga, att livförsäkringsbolag indirekt meddelar kollektiv tjänstepensionsförsäkring.

Vissa åtgärder till främjande av utvecklingen på tjänstepensioneringens område. De av utredningen införskaffade uppgifterna rörande den tjänstepensionering, som för närvarande finnes ordnad genom olika slag av organ, utvisa, att denna pensionering icke alltid fyller de krav på ändamålsenlighet, som utredningen ansett böra uppställas. Utredningen vill i detta avseende särskilt peka på det förhållandet, att principen om pensionsrättens oantastbarhet ännu ej blivit överallt förverkligad. Man frågar sig då gärna, vilka medel, som kunna stå till förfogande för påverkande av tjänstepensioneringens utveckling i önskvärd riktning. Såsom förut nämnts, har man tidigare vid olika tillfällen varit inne på tanken att genom lagstiftning direkt påverka tjänstepensioneringens form och innehåll. De förslag härutinnan, som framlagts, hava emellertid icke kunnat förverkligas. Även tjänstepensionsutredningen har haft sin uppmärksamhet riktad på detta spörsmål. Med anledning av att de tidigare föreslagna direkta lagstiftningsåtgärderna befunnits ej genomförbara, har utredningen ansett sig böra undersöka, om icke någon annan väg kunde vara framkomlig. Härvid har den tanken uppstått, att den med avseende å pensionsförsäkringar i skattehänseende medgivna lindringen borde kunna utnyttjas. Man skulle nämligen såsom villkor för medgivande av sådan lindring kunna uppställa fordran på att pensioneringen fyller vissa krav på ändamålsenlighet. Till närmare utvecklande av denna tanke får utredningen anföra följande. Enligt kommunalskattelagen skall vid bestämmande av livförsäkringsbolags beskattningsbara inkomst hänsyn tagas jämväl till den beräknade räntan å vissa bolagets fonder. Den härigenom uppkommande särskilda skatten å försäkringarna plägar benämnas ränteskatten; en närmare behandling av denna torde vara att finna i försäkringsutredningens blivande betänkande. Skattelagens bestämmelser äro emellertid utformade på sådant sätt, att de försäkringar, som i lagen betecknas såsom pensionsförsäkringar, bliva befriade från ränteskatten. Någon motsvarande skatt uttages ej heller för pensioner, som ordnas på annat sätt, förutsatt att pensionerna uppfylla vissa i lagen angivna villkor. Att denna åt pensionsförsäkringarna givna särställning icke är av ringa betydelse torde framgå därav, att den erhållna skattelindringen med nu gällande skattesatser beräknats motsvara inemot 15 procent av ränteavkastningen å de för försäkringarna avsatta fonderna.

49 Den förmånsställning i skattehänseende, som dessa pensionsförsäkringar intaga i jämförelse med andra slag av livförsäkringar, torde kunna motiveras med att pensionsförsäkringarna äro avsedda att täcka viktiga försörjningsbehov. En kapitalförsäkring däremot är i regel ej direkt inriktad på ett visst fixerat försörjningsbehov, utan blir behovstäckningen beroende av huru försäkringssumman kommer att disponeras sedan den utbetalats. Om man utgår från den här anförda motiveringen för pensionsförsäkringens gynnade ställning, synes det vara befogat, att man för skattelindringens erhållande uppställer vissa villkor, så att lindringens tillämplighetsområde så effektivt som möjligt begränsas till sådana försäkringar, som man vill gynna. Det förefaller härvid naturligt att uppställa följande villkor: Pensionsutfästelsen till en försäkrad skall falla inom den försörjningsram, som får anses socialt motiverad med hänsyn till den ekonomiska standarden hos den medborgarkategori, den försäkrade tillhör. Pensioneringskostnaden skall, i den mån den faller på den försäkrade själv, kunna rymmas i en budget, som kan anses normal för standarden hos den medborgarkategori, den försäkrade tillhör: arbetsgivarens bidrag skall falla inom en rationell pensionsplans kostnadsram. Man kan i enlighet härmed näppeligen godtaga pensioner, som väsentligt överstiga de i allmän tjänst vedertagna. Och man kan icke acceptera sådana påbyggnader som garanti för pensionens utbetalande under viss minimitid, oavsett om vederbörande pensionstagare genomlever denna tid eller icke, eller s. k. motförsäkring, innebärande att erlagda avgifter helt eller delvis återbetalas, om pensionen kommit att få lyftas allenast viss kortare tid eller ej alls kommit att utgå. Ej heller kan det med en pensionsförsäkrings karaktär vara förenligt, att premiebetalningen grundas på överflyttning av kapital, som icke är avsatt för pensioneringsändamål, eller på ränteavkastningen av sådant kapital. Om man med utgångspunkt från de här anförda synpunkterna granskar kommunalskattelagens definition av pensionsförsäkring, finner man å ena sidan, att denna icke är tillräckligt restriktiv, vilket medför, att skattelindring medgives även för vissa försäkringsformer som icke fylla ovan angivna krav. Å andra sidan är definitionen i vissa avseenden för snäv. Som exempel härå må nämnas ett par fall, där en under begränsad tid utgående pension ur social synpunkt bör givas företräde framför en livsvarig pension men där en sådan temporär pension ej rymmes under skattelagens definition. En ung, barnlös, arbetsför änka har icke behov av en livstidspension, som måhända skulle draga henne från förvärvsarbete under den återstående tiden i aktiv ålder, utan här synes någon form av temporär pension vara mera lämplig ur det allmännas synpunkt. Det andra här avsedda fallet gäller sådan pension, som bestämts att utgå allenast intill dess folkpension kan erhållas och som alltså syftar till att åstadkomma en lägre pensionsålder än den i folkpensioneringen tillämpade (67 år); en dylik pension förtjänar, där den är motiverad, att stödjas lika väl som andra former av pension. 4—167030.

50 Vad här anförts talar enligt utredningens åsikt för att frågan om beskattningen av pensionsförsäkring bör upptagas till förnyad prövning. Att utredningen särskilt uppmärksammat denna fråga är emellertid — såsom förut antytts — närmast föranlett av att utredningen ansett, att man genom en lämplig utformning av villkoren för en pensionsförsäkrings befrielse från ränteskatt bör kunna befordra användningen av sådana pensionsformer, som äro ändamålsenliga. Utredningen anser sig icke böra härutinnan avgiva några lagförslag men vill framhålla — förutom det ovan anförda —, att man bör ställa krav på oantastbarhet hos pensionerna samt fordra, att försäkringarna icke skola kunna ändras på sådant sätt att de helt eller delvis upphöra att vara pensionsförsäkringar. I samband härmed vill utredningen ifrågasätta det lämpliga i att, såsom nu är fallet, begreppet pensionsförsäkring definieras i kommunalskattelagen. Det torde böra övervägas, om icke definitionen hellre borde ges i försäkringslagen och i andra allmänna föreskrifter som reglera verksamheten på pensionsförsäkringens område. Givetvis bör vad här sagts i tillämpliga delar gälla även pensionering genom understödsförening eller stiftelse. Utredningen förbiser icke, att svårigheter komma att möta, då de här ovan framlagda tankarna skola överföras till lagtext. Detta torde exempelvis bliva fallet vid skapandet av praktiskt användbara regler för maximering av de från ränteskatt undantagna beloppen samt för kontroll av denna maximerings tillämpning. Utredningen anser emellertid, att de nu ifrågasatta ändringarna rörande beskattningen äro så ägnade att verksamt bidraga till en utveckling av tjänstepensionsförsäkringen i önskvärd riktning, att det är angeläget att en utredning av dessa frågor med det snaraste företages. Utredningen har förut uttalat, att nu gällande lagstiftning om den genom understödsföreningar och stiftelser bedrivna pensioneringsverksamheten samt om offentlig tillsyn över densamma i vissa avseenden icke skapar nödig garanti för att de i ett föregående kapitel uppställda kraven på ändamålsenlighet bliva uppfyllda. Vad härvid särskilt åsyftas är dels att offentlig registrering och tillsyn ej gjorts obligatorisk i fråga om pensionsstiftelser, som avses i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser, dels att den tillsyn, som förekommer i fråga om understödsföreningar och stiftelser (s. k. fria stiftelser samt aktiebolags pensionsstiftelser), splittrats på olika statliga organ. Tillsynsmyndighet är nämligen för de i nyssnämnda lag avsedda s. k. fria stiftelserna vederbörande länsstyrelse men för understödsföreningar och aktiebolags pensionsstiftelser pensionsstyrelsen. Enligt utredningens åsikt böra understödsföreningar och stiftelser, i den mån de äro att betrakta såsom organ för tjänstepensionering, obligatoriskt vara underkastade registrering och effektiv tillsyn. Vid denna tillsyn bör givetvis beaktas, att avsättning för blivande pensionering bör såsom förberedande åtgärd kunna ske innan plan för pensionering antagits och att vidtagande av sådana beredskapsåtgärder icke bör försvåras. För vinnande av en enhetlig bedömning och övervakning av de skilda slag av organ, som äro

51 verksamma på tjänstepensioneringens område, bör tillsynsmyndigheten för dessa helst vara gemensam; närmast till hands torde härvid ligga att anförtro tillsynen åt försäkringsinspektionen. Utredningen har emellertid ej heller härvidlag funnit sig böra framlägga preciserade förslag utan inskränker sig till att framhålla önskvärdheten av att dessa spörsmål snarast upptagas till prövning i särskild ordning. Det är att märka, att enligt vad utredningens statistiska sammanställningar utvisa, nya understödsföreningar och stiftelser årligen tillkomma i ej ringa antal. För de antaganden rörande räntefot, dödlighet och omkostnader m. m., på vilka uträkningen av premierna i ett livförsäkringsbolag grundas, har i gällande lagstiftning uppställts som ett oeftergivligt villkor, att de skola vara för framtiden betryggande — ordet betryggande fattat i strängaste mening. I fråga om tjänstepensionsförsäkring är det särskilt ett av premiegrundernas antaganden, som här intresserar, nämligen ränteantagandet. Försiktigheten i ränteantagandet tar sig uttryck i en låg räntefot. Frånvaron av verkliga hållpunkter för bedömande av den framtida förräntningen ävensom den långa tid framåt, vilken bedömandet måste gälla, ha gjort, att man stannat för en mycket låg räntefot. 1 En pensionspremies storlek är mycket känslig för ränteantagandet. Låg räntefot leder alltså till mycket höga premier i tjänstepensionsförsäkring. Sitt syfte att skapa trygghet motverka de höga premierna i så måtto att de många gånger av kostnadsskäl föranleda icke önskvärda begränsningar hos de utfästa pensionerna. En än mera betydelsefull, icke önskvärd konsekvens av ett lågt ränteantagande är de mycket stora fonder i pensionsplanen, vilka i längden — till följd av pensionsväsendets stora och växande andel i kapitalbildningen — måste starkt bidraga till knappheten i investeringsmaterial och successiv nedgång i medelräntefoten. Därigenom kan hela den genom ett försiktigt ränteantagande eftersträvade säkerheten tydligen komma att visa sig hava varit illusorisk. Till dessa skäl mot en alltför långt driven försiktighet i ränteantagandet kommer den viktiga omständigheten, att det alltid måste råda stor ovisshet huruvida de utfästa pensionerna komma att, vid den ofta mycket avlägsna tidpunkt, då de skola utbetalas, verkligen ha det realvärde, som från början beräknats, och huruvida de motsvara kraven på levnadsstandard i en ny tid. Vad här sagts till förmån för en uppmjukning av principen för ränteantagandet motiverar också en särbestämmelse för tjänstepensionsförsäkringsrörelse i avseende på skyldigheten att avsätta säkerhetsfond. För närvarande skall hälften av årsvinsten avsättas till säkerhetsfond intill dess denna uppgår till 5 procent av försäkringsfonden. Det är tydligen avsevärda kapital, varmed tjänstepensionsförsäkringens fondbildning växer till följd av skyldigheten att avsätta säkerhetsfond. 1

SPP liksom övriga livförsäkringsbolag grundar sina premier på 2-25 * räntefot, varvid är att uppmärksamma att livbolagen för sin kapitalförsäkringsrörelse ha att betala s. k. ränteskatt och skatt på överskottet, medan SPP är fritaget från all beskattning å själva försäkringsrörelsen.

52 Under tiden närmast före det nyligen avslutade världskrigets utbrott hade betydande svårigheter uppstått att genom placeringar av tillfredställande trygghetsgrad åstadkomma förräntning av försäkringsföretags och andra medelsförvaltande institutioners tillgångar. Även om svårigheterna denna gång eliminerades genom den av krigsförhållandena föranledda starka ökningen av statens upplåningsbehov, så kvarstår dock risken för att en liknande situation åter kan uppkomma. En behandling av medelsplaceringsfrågorna ingår i det åt försäkringsutredningen meddelade uppdraget, varför här torde få hänvisas till den närmare utvecklingen av dessa spörsmål, som lämnas av nämnda utredning. Enär emellertid tjänstepensionsförsäkringen i de för närvarande vanligaste formerna medför en mycket betydande fondbildning och enär man torde hava att se fram emot en mycket stark utveckling av denna försäkringsgren, har tjänstepensionsutredningen ansett sig böra i korthet antyda vissa åtgärder på pensioneringens område, vilka skulle kunna bidraga till att minska dessa svårigheter. En sådan åtgärd skulle bestå i att i vidgad omfattning tillåta, att de för pensionering avsedda medlen innestå i vederbörande arbetsgivares rörelse. Medelsplacering av detta slag är ju medgiven i fråga om stiftelser men torde kunna begagnas jämväl vid andra pensioneringsformer. Ett annat sätt att minska fondbildningen vore att i ökad utsträckning begagna sig av systemet med s. k. räntegaranti från arbetsgivares sida. Enligt detta system garanterar arbetsgivare, att den för pensionsändamål avsatta fonden skall komma att förräntas efter viss räntefot, som är något högre än vad eljest skulle kunna förutsättas, och härvid blir den beräknade erforderliga fonden lägre än den skulle hava blivit, om ett mera försiktigt antagande rörande den framtida ränteavkastningen måst göras. Denna metod för minskning av fondbildningen bör dock tillämpas med varsamhet. Fonderingsbehovet kan även inskränkas genom att arbetsgivaren åtager sig att själv — utan fondering — svara för en del av pensionsutbetalningarna. En sådan anordning kan jämväl ur andra synpunkter vara ändamålsenlig. Ett exempel härå är, då en arbetsgivare åstadkommer en i viss mån rörlig pensionsålder genom att vid avsättningarna för pensionsändamål förutsätta en relativt hög pensionsålder, varvid de erforderliga avsättningarna bliva jämförelsevis låga, men komplettera detta med ett åtagande att, om en anställd befinnes böra avgå med pension vid en tidigare ålder, själv direkt utbetala pensionen intill dess denna kan börja utgå av de fonderade medlen. Det må även framhållas, att minskad fondering kan åstadkommas genom att ur pensionsförmånerna utmönstra sådana delar, som äro mindre behövliga eller rent av icke önskvärda (jfr s. 49). Såsom erfarenheten från gångna tider visar kan tillgången på lämpliga objekt för placering av fondmedel pendla mellan stor knapphet och visst överflöd. Med hänsyn härtill är det önskvärt, att fondbildningen inom den starkt kapitalkrävande pensionsförsäkringen kan givas en viss smidighet och anpassbarhet, så att fonderingen under tider av brist på placeringsobjekt kan

53 återhållas, för att s e d a n vid rikligare tillgång p å m a t e r i a l direkt i n r i k t a s p å att vara behjälplig vid en a b s o r b e r i n g av detta. I s a m b a n d m e d d e n revision a v föreskrifterna o m f o n d b i l d n i n g i n o m tjänstepensioneringen, s o m alltså förordas, b ö r till p r ö v n i n g u p p t a g a s j ä m v ä l d e n av T h u l e g j o r d a f r a m s t ä l l n i n g e n o m ö p p n a n d e av möjlighet för en av aktiebolag enligt 1937 å r s lag b i l d a d pensionsstiftelse att placera stiftelsemedel i livförsäkringar. Över d e n n a f r a m s t ä l l n i n g h a v a u t l å t a n d e n avgivits a v f ö r s ä k r i n g s i n s p e k tionen, p e n s i o n s s t y r e l s e n och s v e n s k a f ö r s ä k r i n g s b o l a g s r i k s f ö r b u n d . Försäkringsinspektionen har härvid bland annat, under framhållande av den skillnad, som förefinnes mellan SPP:s premiegrunder och livförsäkringsbolagens för enskilda försäkringar avsedda grunder, påpekat, att kombinationen av försäkring och stiftelse för bolagen underlättade framläggande av kalkyler rörande pensioneringskostnaden, som oaktat premieskillnaden tedde sig fördelaktiga. Av vad pensionsstyrelsen anfört må här följande nämnas. Den 31 december 1944 uppgick sammanlagda beloppet av de nu ifrågavarande stiftelsernas tillgångar till omkring 141 miljoner kronor, varav allenast ungefär 1,7 miljoner motsvarande icke fullt 1,25 °/o utgjordes av annan egendom än fordringar hos vederbörande bolag på grund av till stiftelserna överförda vinstmedel. Ett medgivande att anbringa egendom i livförsäkringar torde därför icke få någon större praktisk betydelse. En utvidgning av placeringsföreskrifterna att omfatta jämväl livförsäkring skulle innebära tillåtelse för stiftelse att placera medel även i försäkringar, som sedermera kunde visa sig mindre lämpade med hänsyn till stiftelsens ändamål. Såsom sådana nämndes försäkringar, som icke voro förenade med återköpsrätt och därför icke vid behov kunde omvandlas i penningar. Ej heller voro alla livförsäkringar ägnade att minska verkningarna av ett ogynnsamt riskurval. Stiftelsernas målsmän torde som regel icke själva närmare kunna bedöma dylika frågor. Pensionsstyrelsens yttrande utmynnar i en hemställan, att den gjorda framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Svenska livförsäkringsbolags riksförbund anser såsom självklart, att ett tillgodohavande hos livförsäkringsbolag, motsvarande en livförsäkrings andel i livförsäkringsfonden, är fullt ut lika betryggande som de nu tillåtna placeringarna. Placeringsrätten bör dock icke utsträckas att gälla innestående vinstmedel, så länge vinstandelarna icke äro säkerställda i försäkringsfonden. F ö r egen del får u t r e d n i n g e n i d e n n a fråga uttala följande. I b e t r a k t a n d e av de föreskrifter, som gälla i fråga o m p l a c e r i n g av livförsäkringsbolags försäkringsfond, äro knappast u r trygghetssynpunkt några m e r a tungt v ä g a n d e i n v ä n d n i n g a r att göra m o t i n f ö r a n d e a v m ö j l i g h e t för aktiebolags pensionsstiftelse att p l a c e r a stiftelsetillgångar i livförsäkringar. E r i n r a s m å emellertid, att f ö r s ä k r i n g s t a g a r e s b e r ä k n a d e a n d e l i ett livbolags v i n s t m e d e l ej alltid ä r o p å s a m m a sätt s ä k e r s t ä l l d a . U t r e d n i n g e n h a r i det f ö r e g å e n d e intagit d e n s t å n d p u n k t e n , att livförsäkr i n g s b o l a g e n s e n s k i l d a f ö r s ä k r i n g a r b ö r a få u t n y t t j a s för t j ä n s t e p e n s i o n e r i n g allenast d ä r fråga ä r o m s m å kollektiv. Även m e d a v s e e n d e å den n u ifrågasatta a n v ä n d n i n g e n av d y l i k a f ö r s ä k r i n g a r s o m stöd för aktiebolags p e n s i o n s stiftelse b o r d e en s å d a n b e g r ä n s n i n g i varje fall i a k t t a g a s ; behovet av det slag av å t e r f ö r s ä k r i n g , s o m p å d e n n a väg skulle e r h å l l a s , t o r d e för övrigt v a r a störst för stiftelser m e d få d e l ä g a r e . Med h ä n s y n till d e n relativt r i n g a a n -

54 vändning, den ifrågasatta placeringen i livförsäkringar kunde tänkas få, om den begränsas till stiftelser av mindre omfattning, finner utredningen något större behov av den i Thules framställning begärda ändringen i placeringsföreskrifterna för aktiebolags pensionsstiftelser knappast förefinnas. Då härtill kommer, att den ifrågavarande placeringen i livförsäkringar i en del avseenden kunde visa sig mindre lämplig för sitt ändamål, anser utredningen för sin del tillräckliga skäl för bifall till framställningen icke föreligga. Tjänstepensioneringens utbredning hämmas genom den inom folkpensioneringen förekommande behovsprövningen, vilken medför, att folkpensionsförmånerna som regel minskas, om pensionstagare vid sidan av folkpensionen har inkomst; detta gäller även inkomst av tjänstepension, ehuru sådan härvid intager en i viss mån privilegierad ställning. Nu anförda omständighet har hos många arbetsgivare — ibland även hos de anställda — frammanat ett visst motstånd mot genomförandet av ordnad tjänstepensionering eller mot höjning av tjänstepensionen över den gräns, där pensionen börjar verka reducerande på folkpensionen. Utan att ingå på de andra skäl, som tala för eller mot upprätthållandet av en sådan behovsprövning, vill utredningen såsom sin mening uttala, att tjänstepensioneringens utveckling skulle verksamt främjas genom ett slopande av nämnda behovsprövning.

55 Sammanfattning. I fråga om organisationen av tjänstepensionsförsäkringen förordar utredningen följande. Arbetsgivare, eller sammanslutningar av sådana, böra hava möjlighet att upprätta egna organ för pensioneringens ordnande. Dessa böra ha karaktär av slutna anstalter och alltså icke stå öppna för anställda hos vilka arbetsgivare som helst. De förutsättas komma att utgöras av understödsföreningar eller stiftelser. Möjlighet bör härjämte finnas att i öppen försäkringsanstalt teckna tjänstepensionsförsäkring. Sådan anstalt skall hava en för denna försäkringsgren särskilt avpassad organisation, på vilken vissa närmare angivna krav ställas. Mer än en dylik anstalt må kunna inrättas, men utredningen förordar införandet av ett koncessionssystem, enligt vilket det skall ligga i Kungl. Maj:ts hand att i varje särskilt fall pröva, huruvida inrättandet av en ny sådan anstalt är ägnat att fylla ett behov och att främja en sund utveckling. Utredningen finner det ej styrkt, att behov av en ny öppen anstalt för tjänstepensionsförsäkring för närvarande föreligger. Genom utvecklingen inom samhället modifieras behovet av en del av de hävdvunna pensionsformerna. Detta gäller exempelvis änkepensionen. Genom att kvinnan allt mera vunnit inträde på arbetsmarknaden — hon bibehåller även ofta sin anställning efter ingående av äktenskap — har behovet av livsvariga änkepensioner i vissa fall minskats. Frågan om pension till frånskild maka kan ännu ej sägas hava nätt en tillfredsställande lösning. Dessa spörsmål böra närmare utredas. Utredningen nämner slutligen vissa åtgärder, vilkas vidtagande bör kunna främja utvecklingen på tjänstepensioneringens område och vilka följaktligen böra göras till föremål för utredning. Sålunda förordas — för att stimulera användningen av ändamålsenliga pensioneringsformer —, att i fråga om den för vissa slag av pensionsförsäkringar för närvarande medgivna skattelindringen uppställas sådana villkor, att lindringen medgives allenast om pensioneringen är ändamålsenligt ordnad. Tillsynen av den genom understödsföreningar och stiftelser ordnade tjänstepensioneringen bör effektiviseras. Vissa uppmjukningar i bestämmelserna om fondavsättning för tjänstepensionsförsäkring ifrågasättas. Även andra utvägar anvisas för ernående av den

56 begränsning av fonderingen, som i allmänhet är önskvärd. Fondbildningen bör dock givas sådan smidighet, att den i viss mån kan anpassas efter växlingarna i tillgången på lämpliga objekt för kapitalplacering. Tjänstepensioneringens utbredning skulle verksamt främjas genom ett slopande av den inom folkpensioneringen förekommande behovsprövningen.

57 Bilaga A.

PM angående pensioneringen av statstjänstemän. Med anställning såsom ordinarie eller extra ordinarie statstjänsteman följer regelmässigt obligatorisk pensionsrätt, som omfattar såväl pension till befattningshavaren själv (egenpension, inom statsförvaltningen benämnd tjänstepension) som pension till efterlevande familj (familjepension). Mindre fast anställda — s. k. extra tjänstemän, aspiranter, tillfälligt anställda m. fl. — sakna pensionsrätt. Rätten till egenpension avser ej blott pension vid viss ålder (ålderspension) utan även pension vid tidigare på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte inträffad oförmåga till tjänstgöring (här sammanfattningsvis benämnd invalidpension). Familjepensionsrätten innefattar pension till efterlevande änka eller änkling samt barn; även efterlevande frånskild maka eller make kan under vissa förhållanden tilldelas familjepension. Den, som utan att avgångsskyldighet föreligger, avgår i förtid, bevarar under förutsättning att anställningen varat minst tre år viss rätt till såväl egenpension (s. k. tjänstelivränta) som familjepension (s. k. familjelivränta). Enligt det statliga lönesystemet äro lönerna för det stora flertalet tjänstemän graderade i förhållande till levnadskostnadernas höjd på de olika stationeringsorterna. Orterna äro uppdelade på 9 ortsgrupper A, B, . . ., I. Ortsgrupp A omfattar orter med de lägsta och ortsgrupp I orter med högsta levnadskostnaderna. För ett relativt fåtal tjänstemän i högre löneställning äro lönerna ej ortsgraderade. I fråga om pensionerna gäller ingen differentiering av beloppen med hänsyn till förekommande olikheter i levnadskostnaderna på skilda orter. Hel tjänstepension, det s. k. tjänstepensionsunderlaget, utgör för tjänsteman med ortsgraderad lön ungefär 2A av den högsta lön, som i den lönegrad tjänstemannen tillhör kan uppnås, då stationeringsorten är hänförd till ortsgrupp C. För högre tjänstemän med icke ortsgraderad lön är tjänstepensionsunderlaget lägre än 2 / 3 av lönen; för de högst avlönade stannar pensionen under Vs< Familjepensionen ställes icke i viss relation till lönen eller egenpensionen utan bestämmes på grundval av ett i pensionsreglementet för varje särskild lönegrad angivet belopp. Hel änkepension håller sig mellan 36 och 53 procent av hel egenpension (de högre procenttalen gälla för tjänstemän inom lägre lönegrader). Pensionsåldern är regelmässigt 60 år för tjänstemän i lägre och 65 år för tjänstemän i högre lönegrader, men åtskilliga undantag från regeln finnas. För att en tjänsteman vid avgång efter uppnådd pensionsålder skall erhålla hel pension fordras vanligen 30 tjänstår. Oantastbarhetsprincipen kan icke sägas vara fullt genomförd inom statsförvaltningen. Den s. k. tjänstelivränta, som erhålles vid 65 års ålder, utgör så stor del av hel egenpension, som den fullgjorda tjänstetiden utgör av den tjänstetid (dock lägst 30 år), som hade kunnat erhållas vid kvarstående i tjänst till 65 års ålder; är antalet tjänstår vid avgången mindre än 30, minskas dock det sålunda beräknade livräntebeloppet med Vio procent för varje felande fjärdedels år. Att märka är, att tjänstelivräntan utgår från 65 års ålder, även om tjänstemannens pensionsålder var lägre; vid inträffad varaktig oförmåga till arbete före 65 års ålder kan dock förtidslivränta med reducerat belopp erhållas. Familjelivräntas belopp beräknas på

H8 samma sätt som tjänstelivräntans, dock utan den särskilda minskning, som i fråga om tjänstelivränta sker, då antalet intjänade tjänstår understiger 30. Nämnas må, att 1945 års riksdag hos Kungl. Maj:t anhållit om utredning i fråga om tillämpning i full utsträckning inom det statliga pensionsväsendet av grundsatsen om pensionernas oantastbarhet. Rörligt tillägg och kristillägg erhållas å alla pensioner men ej å de s. k. tjänsteoch familjelivräntorna. Fondering för pensioneringen förekommer endast för de s. k. affärsdrivande verken, och den har inskränkts till att endast motsvara tjänstemännens egna bidrag.

59 Bilaga B.

PM angående den kommunala pensioneringen. Av de i kommunal tjänst anställda hava stora grupper sin pensionering ordnad genom statens pensionsanstalt i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda reglementen. Sålunda ombesörjer denna anstalt pensioneringen av folkskollärare och vissa andra lärare, viss personal vid den kommunala sjukvården, polispersonal på landet etc. Pensionerna bekostas av kommunerna med bidrag från de anställda och av statsmedel. Pensioneringen omfattar regelmässigt ålderspension, invalidpension samt änke- och barnpension. För folkskollärare och lärare vid högre kommunala skolor bestämmas pensionernas storlek efter samma grunder, som gälla för statsanställda. För övriga grupper gälla växlande bestämmelser. Pensionsrättens oantastbarhet är utan inskränkande bestämmelser införd endast för polispersonal. För folkskollärare och ämneslärare vid högre kommunala skolor tillämpas i fråga om pensionsrätten vid .förtidsavgång samma bestämmelser som de för statsanställda gällande. I övriga fall föreligger rätt till uppskjuten pension motsvarande den anställdes egna avgifter; vid avgång, som förorsakats av tjänstens indragning, har emellertid den anställde rätt till uppskjuten pension enligt oantastbarhetsprincipen. Fondering av inflytande pensionsavgifter och bidrag äger för närvarande icke n i m . Vad beträffar kommunalt anställd personal, som icke pensioneras genom statens pensionsanstalt, äro pensioneringsförhållandena beroende på de enskilda kommunernas åtgärder. För vissa befattningshavare i städer, såsom borgmästare, poliser etc, är emellertid pensioneringsskyldighet ålagd städerna genom särskilda författningsbestämmelser; så är förhållandet jämväl beträffande polispersonalen på landsbygden. Där försäkringsmässig pensionering förekommer, har den i regel ordnats genom anslutning till Sveriges Kommunalanställdas Pensionskassa (SKP). I enstaka fall har anslutning skett till Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), och understundom inbetalas avgifter till pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Vid den ifrågavarande försäkringsmässiga pensioneringen är alltid oantastbar pensionsrätt genomförd. Landstingen. Praktiskt taget samtliga landsting hava utfäst sig att utgiva pension. Pensionsutfästelserna omfatta vanligen samtliga grupper av fast anställd personal och avse egenpension jämte invalidpension samt i flertalet fall änke- och barnpension. Egenpensionen utgör i regel 60—70 procent av slutlönen (eller av genomsnittslönen under de sista tjänståren) och änkepensionen oftast 20—25 procent av samma. Pensionsåldern är i allmänhet 65 år för man och 60 år för kvinna. De flesta landstingen handhava pensioneringen i egen regi. Några hava dock anslutit sig till SKP. Oantastbar pensionsrätt tillämpas såsom förut nämnts inom SKP men är däremot i allmänhet icke genomförd i de fall, där landstingen handhava pensioneringen i egen regi. I vissa av dessa senare fall erhåller emellertid dan anställde vid förtidsavgång ur tjänsten gottgörelse för egna avgifter, understundom något mera. Dyrtidstillägg på utgående pensioner lämnas av alla landsting. Fondering efter försäkringstekniska principer har införts i de under senare år utarbetade pensionsplanerna, men mycket vanligt är, att någon fondering icke äger rum.

GO Frågan om pensionsproblemets lösning efter enhetliga linjer för samtliga landsting är för närvarande under behandling i en för ändamålet tillsatt kommitté. Städerna. Dessa hava, med undantag av ett fåtal, utfäst sig att utgiva pension till alla grupper av fast anställda befattningshavare. Flertalet städer hava även lämnat pensionsutfästelser åt arbetare. Regelmässigt avse pensionsutfästelserna egenoch invalidpension samt änke- och barnpension. Egenpensionen utgör vanligen 60— 70 procent och änkepensionen 20—25 procent av slutlönen. För arbetare utgår pension dock ofta på annat sätt än med viss procent av lönen, nämligen med ett från början bestämt belopp. Pensionsåldern är i allmänhet 65 eller 67 år för man och 60 eller 62 år för kvinna. För vissa befattningar tillämpas emellertid lägre pensionsålder. Ungefär två tredjedelar av antalet städer hava anslutit sig till SKP. De städer, vilka handhava pensioneringen i egen regi, hava i allmänhet icke infört bestämmelser om pensionsrättens oantastbarhet. Till de städer, som själva handhava pensioneringen, höra Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid en anställds förtidsavgång ur tjänsten gälla för dessa städer följande bestämmelser. Stockholms stad: Den anställde erhåller rätt till uppskjuten livränta, vilken är lika med den vid avgången intjänta delen av ålderspensionen. Intjänandet av ålderspensionen anses ske successivt med lika del för varje helt år under tiden från och med den tidpunkt, då tjänstårsrätt för pension inträtt, intill 65 års ålder. Har den anställde innehaft olika befattningar under sin anställningstid, sker beräkningen av den intjänta pensionen för var och en befattning med utgång från begynnelseaviöningen i befattningen. Den uppskjutna livräntan kommer härigenom att beräknas efter för den anställde oförmånligare grunder än full ålderspension, vilken beräknas pä medellönen under de tre sista åren före pensionsåldern. Det må framhållas, att även där pensionsåldern är lägre än 65 är beräknas den uppskjutna livräntan som om pensionsåldern varit 65 år. Den intjänta familjepensionsrätten beräknas så, att beloppet av familjepensionen utgör så stor del av hel familjepension, som antalet tjänstår vid tiden för avgången utgör av 30 eller det större antal tjänstår, som hade kunnat intjänas, om befattningshavaren kvarstått i tjänst till pensionsåldern. Göteborgs stad: Den anställde erhåller, om han frivilligt avgår från sin tjänst, icke rätt till uppskjuten livränta eller någon form av kompensation härför. Beror avgången ur tjänsten pä uppsägning frän stadens sida, bestämmes rätten till uppskjuten livränta efter prövning i varje särskilt fall. Familjepensioneringen är ordnad genom en särskild änke- och pupillkassa. Vid förtidsavgång ur tjänsten återbetalas till den anställde 50 procent av dennes till kassan erlagda egna avgifter, sä framt icke dessa enligt försäkringsteknisk beräkning motsvara en änkepension av minst 200 kronor, dä i stället fribrev pä familjepension utfärdas. Även sådant fribrev kan dock, om den anställde så önskar, utbytas mot återbetalning av 50 procent av de egna avgifterna. Malmö stad: Om den anställde frivilligt avgår från sin tjänst hos staden efter den lidpunkt, då återstående tid till pensionsåldern är lika med antalet erforderliga tjänstår för full pension, erhålles rätt till uppskjuten livränta, motsvarande viss beräknad intjänt pension. Pensionen antages härvid bliva intjänad successivt med lika del för varje är från nämnda tidpunkt till pensionsåldern. Beror avgången på uppsägning frän stadens sida, erhålles rått till uppskjuten livränta, motsvarande intjänt pension för hela tjänstetiden frän den dag, då rätten att räkna tjänstår inträdde (i allmänhet anslällningsdagen). Familjepensioneringen är, liksom hos Göteborgs stad, ordnad genom särskild änke- och pupillkassa. Vid förlidsavgång ur tjänsten kan den anställde i allmänhet kvarstå i kassan mot fortsatt avgiftsbetalning men erhåller eljest återbetalning av 60 procent av sina till kassan erlagda avgifter.

61 Städerna lämna, liksom landstingen, dyrtidstillägg på utgående pensioner. De städer, som handhava pensioneringen i egen regi, fondera i allmänhet pensionsavgifter och bidrag efter försäkringstekniska principer. Ett mindre antal städer tillämpa emellertid fondering allenast med avseende å de anställdas egna avgifter. Stockholms stad fonderar endast de anställdas avgifter, vilka avse blott familjepension och äro beräknade att motsvara hela kostnaden härför. Göteborgs stad tillämpar icke fondering för egenpensioneringen. Familjepensioneringen handhaves såsom förut nämnts av en särskild kassa, vilken skötes efter försäkringstekniska principer d. v. s. med fondering. Malmö stad verkställer försäkringsteknisk fondering för egenpensioneringen. Familjepensioneringen handhaves av en särskild efter försäkringstekniska principer skött kassa. Landskommunerna. Av köpingar, municipalsamhällen och andra större landskommuner (omkring 250 st.) hava flertalet ordnat pensioneringen för sina anställda genom anslutning till SKP. I övriga fall torde pensionsutfästelser icke hava lämnats i någon större utsträckning, ehuru nog pension ändock utgives. Frågan om pensionsförhållandenas ordnande befinner sig emellertid i ett utvecklingsskede.

Ovanstående uppgifter angående förhållandena inom den kommunala pensioneringen hava erhållits genom svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund och SKP. Det har från alla dessa håll framhållits, att pensioneringsfrågan för kommunernas del befinner sig under utveckling icke minst vad avser rätten till intjänt pension vid förtidsavgång ur tjänsten.

02 Bilaga C.

Till

Tjänstepensionsutredningen.

I anledning av Tjänstepensionsutredningens cirkulärskrivelse av den 12 januari d. å. får Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) härmed lämna begärda uppgifter angående beståndet av tjänstepensionsförsäkringar vid utgången av år 1944. Ett fullständigt svar å vissa av de uppställda frågorna skulle kräva ett alltför omfattande utredningsarbete, för att utredningen inom rimlig tid skulle erhålla de begärda uppgifterna. SPP har därför tagit fasta på det under hand lämnade meddelandet att utredningen beträffande sådana frågor kunde åtnöja sig med en orientering angående föreliggande förhållanden. Innan vi gå in på att besvara de olika frågorna torde en definition av dels begreppen passiv och aktiv medlem dels begreppet kollektiv vara erforderlig. Passiv och aktiv medlem definieras i SPP:s föreningsordning på följande sätt: »Med passiv medlem förstås arbetsgivare eller förening, vilken som försäkringstagare ansluter sig till kassan för sina anställda resp. sina medlemmars räkning.» »Med aktiv medlem förstås person, vilken genom anmälan av passiv medlem som försäkrad inträder i kassan. Arbetsgivare, som anslutit sig till kassan som passiv medlem må jämväl själv kunna inträda i kassan som aktiv medlem.» Beträffande kollektivbegreppet ha vi ansett följande alternativa definitioner böra diskuteras 1) Kollektiv = varje särskild juridisk person resp. i fråga om företag ägt av enskild varje särskild inregistrerad firma. 2) Kollektiv = passiv medlem. 3) Kollektiv = enligt SPP:s uppfattning faktiska koncernbildningar eller delar av dylika koncernbildningar med i huvudsak enhetliga pensioneringsbestämmelser. I annat fall enligt 2). 4) Kollektiv = enligt SPP:s uppfattning faktiska koncernbildningar oberoende av olikheter i pensioneringsbestämmelserna samt dessutom vissa branschsammanslutningar. I annat fall enligt 2). Utredning av antalet kollektiv har verkställts med tillämpning av alla definitionerna. Förekommande uppdelning av de passiva medlemmarna på skilda juridiska personer har därvid skett med ledning av inom SPP föreliggande noteringar härom samt tillgängliga uppslagsverk. Enär SPP.s uppgifter i detta avseende äro tämligen ofullständiga och tiden ej medgivit ett alltför omfattande utredningsarbete, ha vi ej velat tillmäta de uppgifter som framkommit enligt definition 1) något större värde. Vidare har det under utredningen framkommit, att vissa juridiska personer endast existera pro forma, exempelvis för att bibehålla good-willvärdet av ett gammalt firmanamn eller såsom arrendebolag eller kommissionärsbolag och att dessa juridiska personer av denna anledning icke ha några anställda. Definition 2) torde utgöra det riktigaste mättet på antalet förvaltningsenheter i SPP. Ur andra synpunkter medför emellertid denna definition ett oriktigt uttryck för antalet kollektiv. I en del fall omfattar nämligen en och samma passiva medlem anställda vid ett flertal varandra närstående företag, medan i andra fall varje sådant företag är inregistrerat som särskild passiv medlem. Någon enhetlig princip har i detta avseende ej tillämpats utan uppdelning eller sammanslagning har

63 skett allt efter önskemål, som framställts från huvudföretaget och vilka i allmänhet torde vara dikterade av förefintlig förvaltningsorganisation. Definition 3) torde framför allt ur anskaffningssynpunkt ge det bästa uttrycket för antalet kollektiv. Det bör dock framhållas, att många av koncernbildningarna eller delar därav tillkommit genom sammanslagningar av företag efter anslutningstillfället. Definition 4) slutligen medför, att antalet kollektiv jämfört med definition 3) blir färre genom att koncernbildningarna och deras antal bli större och genom sammanslagning av vissa branscher till kollektiv. Det har emellertid visat sig svårt att fastställa, vilka förutsättningar som böra vara för handen, för att en sammanslagning av branschföretag skall ske. Vid den verkställda utredningen enligt definition 4) ha vi till kollektiv sammanslagit passiva medlemmar inom sådan bransch, där SPP med arbetsgivarnas och/eller de anställdas organisationer i form av en rekommendation eller dylikt träffat överenskommelse om riktlinjerna för pensioneringen. Dessa förutsättningar ha dock ej visat sig utgöra ett hållbart motiv för en sammanslagning. Inom vissa branscher är nämligen anslutningen till SPP praktiskt taget 100 %-ig, utan att någon sådan överenskommelse träffats med berörda organisationer, ehuru dessa otvivelaktigt i pensionsfrågan haft ett visst inflytande över sina medlemmar. Det antal kollektiv, som framkommit med nämnda förutsättningar, torde därför ej kunna tillmätas något större värde. Med hänvisning till ovanstående har SPP stannat för definitionerna n:ris 2 och 3 såsom de enda vilka böra ifrågakomma vid besvarande av cirkulärskrivelsen. Pensionsförsäkringskollektiven i SPP hänföra sig alla till huvudgrupp I i Utredningens cirkulär, i det att varje försäkring i och för sig utgör en pensionsutfästelse till förmån för den aktiva medlemmen själv eller hans efterlevande. Annan förmänstagare kan nämligen icke insättas till SPP-försäkringen, om man bortser från de i densamma ingående kapitalunderstöden (smärre engångsbelopp), som kunna göras till föremål för vanligt förmånstagareförordnande. Det bör framhållas att SPP-försäkringen ej alltid svarar mot hela pensionsutfästelsen. Det är ingalunda ovanligt att pensioneringen delvis ordnas försäkringsmässigt, delvis genom direkta pensionsutbetalningar från den passiva medlemmen, för vilkas säkerställande medel i regel avsättas till en pensionsstiftelse. De aktiva medlemmarna fördela sig pä följande registreringsgrupper: Antal 1) Aktiva medlemmar anställda hos passiva medlemmar, som ombesörja avgiftsbetalningen 53 314 2) Direktbetalare = aktiva medlemmar för vilka försäkringen efter avgång ur passiv medlems tjänst helt eller delvis upprätthålles med eller utan avgiftsbidrag från ev. ny arbetsgivare 1 658 3) Fribrevshavare 7 070 4) Ålderspensionärer 1 940 5) övriga (uppskov, oreglerade, avgiftsbefriade på grund av sjukdom eller invaliditet) 1 030 Summa 65 012. Då de av Utredningen framställda frågorna synas taga sikte uteslutande på den första registreringsgruppen, ha vi begränsat oss till att låta de lämnade uppgifterna avse denna grupp. Frågorna 8, 12 och 13 beröra icke SPP, eftersom dessa frågor avse huvudgrupp II i cirkulärskrivelsen. Svar pä fråga 3 ha vi nödgats helt utelämna, enär någon uppgift om fördelningen på yrkesgrupper av de aktiva medlemmarna f. n. icke kan givas. Frågorna 1, 2 och 4 ha besvarats fullständigt med tillämpning av bäde definition 2 och 3 på kollektivbegreppet. I svaren på övriga frågor lämnas endast en

64 kortfattad orientering över de vanligast förekommande formerna med angivande av ungefärliga relationstal, vilka grunda sig på definition 2. Därvid ha vi begagnat oss av uppgifter, som framkommit vid tidigare för annat ändamål gjorda utredningar men vilka sedan uppskattningsvis korrigerats med hänsyn till inträffade förändringar. Vi reservera oss för felaktigheter i relationstalen pä grund av denna uppskattning. Avvikelserna från de verkliga förhållandena torde dock ej vara stora. 1. Antal kollektiv

och antal

försäkrade

Kollektivdefinition nr.

Antal kollektiv

2 3

2 776 2 429

2. Antal kollektiv fördelade Kollektivets storlek (antal försäkrade) 1 2—5 6—10 11—50 50

efter kollektivets

Antal försäkrade inom dessa kollektiv 53 314 53 314 storlek

A n t a l k o l l e k t i v enL def.

S:a

nr

g

683 852 428 636 177

654 740 352 520 163

2 776

2 429

Anm. till svaren på frågorna 1 och 2. Vi kunna nämna, att antalet kollektiv skulle nedgå med över 100, om vid en tillämpning av definition 4 exempelvis alla anslutna mejeriföreningar sammanslogos till ett kollektiv. Av dessa falla ej mindre än 80 på 1-manskollektiv och 14 på 2—5manskollektiv. Andra branscher, som vid tillämpning av definition 4 skulle kunna sammanslås till var sitt kollektiv, utgöra de erkända sjukkassorna, sparbankerna, centralkassorna för jordbrukskredit, olika organisationer inom jordbruksnäringen, de L.O.-anslutna fackförbunden m. fl. 4. Antalet kollektiv ringsformen

och antalet

försäkrade

med fördelning

efter

pensionsförsäk-

Här har en från Utredningens fråga avvikande indelning tillämpats, som bättre anpassar sig till SPP:s försäkringsformer. Antal kollektiv enl. def. nr 2 3 Pensionsförsäkringsform a) utan avgiftsbefrielse vid invaliditet enbart ålderspension enbart familjepension ålders- och familjepension b) med avgiftsbefrielse vid invaliditet ålders- och invalidpension enbart familjepension ålders-, invalid- och familjepension S:a

Antal försäkrade

25 2 37

24 2 33

144 2 2 405

301 29 2 382

300 25 2 045

1 927 1 159 47 677

2 776

2 429

53 314

65 5.

Inträdesvillkor

De villkor för inträde i SPP, som hos olika passiva medlemmar gälla för de anställda, variera i mycket hög grad. Ett 20-tal olika typer av inträdesvillkor torde sålunda kunna uppvisas. Därav äro följande de vanligaste: 1. 2. 3. t. 5.

3 tjänsteår och 25 levnadsår. Antingen 2 tjänsteår efter 21 års ålder eller 25 levnadsår. Antingen 3 tjänsteår och 25 levnadsår eller enbart 30 levnadsår, Summan av tjänstår och levnadsår skall utgöra minst 28. 1, 2 eller 3 tjänsteår.

Ungefär hälften av antalet passiva medlemmar representerande c:a : '/ 4 av antalet aktiva medlemmar tillämpa någotdera av ovanstående villkor för inträde. De tvä första alternativen äro de vanligast förekommande. Fördelningen pä de övriga torde vara tämligen jämn. Av den andra hälften passiva medlemmar tillämpa ett mindre antal inträdesbestämmelser, som på olika sätt avvika från de ovan angivna, medan övriga icke meddelat SPP några särskilda villkor med avseende på ålder eller tjänsteår för inträde i SPP, ehuru sådana villkor i mänga fall torde gälla. 6. /t

vgiftsfördelning

Enligt SPP:s normalplan skall den anställdes andel i pensionsavgiften utgöra för man, i vilkens försäkring familjepension ingår, 8 % av lönen, för övriga anställda 6 % av lönen, dock högst halva avgiften. Återstoden bestrides av arbetsgivaren, vars avgiftsbidrag alltså kommer att ligga mellan 50 och 100 %. Denna eller snarlik regel gäller för omkring 90 % av de aktiva medlemmarna. Räknat på antalet passiva medlemmar torde motsvarande siffra ligga något under 90 °/o. Halvering av avgiften utan begränsning av den anställdes avgiftsbidrag gäller för omkring 5 % av de aktiva medlemmarna och tillämpas av 7—8 % av hela antalet passiva medlemmar. Att arbetsgivaren bestrider hela avgiften förekommer endast i ett fätal fall eller för 1—2 % av antalet såväl aktiva som passiva medlemmar. Att arbetsgivaren ej alls deltager i avgiftsbetalningen förekommer praktiskt taget endast i fråga om sådana passiva medlemmar, vilka endast ordnat en del av sin pensionering (t. ex. familjepensionen) i SPP. Man kan dock utgå ifrån, att arbetsgivaren i dessa fall bestrider större delen av kostnaden för den utanför SPP ordnade delen av pensioneringen. För övriga aktiva medlemmar tillämpas slutligen andra från ovanstående avvikande fördelningsregler. 7. Gottgörelse vid avgång ur tjänst i förtid Grundläggande för den genom SPP meddelade tjänstepensioneringen är oantastbarhetsprincipen, enligt vilken den anställde är ägare till den pensionsrätt, som vid varje tillfälle svarar mot erlagda avgifter. Vid avgång ur tjänst i förtid beräknas sålunda den intjänade pensionen på basis av de avgifter, som erlagts av såväl arbetsgivare som den anställde. Med undantag för 12 passiva medlemmar med sammanlagt 420 aktiva medlemmar tillämpas oantastbarhetsprincipen genomgående. 11 av dessa undantag utgöras av passiva medlemmar som SPP övertog från Pensionsanstalten Sverige, när denna år 1929 uppgick i SPP. Inskränkningen i pensionsrätten gäller i 8 av dessa undantagsfall, representerande 356 aktiva medlemmar, endast vid avsked på grund av brottsligt förfarande eller grov förseelse i tjänsten. 5—467030.

66 9. Bestämning

av

pensionsunderlaget

För bestämmande av de i den anställdes tjänstepensionsförsäkring ingående förmånerna tillämpas huvudsakligen tre olika metoder. Dessa äro: 1. Förmånerna fastställas antingen i förhållande till den anställdes fasta kontanta årslön (oftast - j - värdet av ev. naturaförmåner samt för vissa personalkategorier även inkl. provisioner o. d.) eller i förhållande till ett av arbetsgivaren uppgivet lönebelopp. Höjes resp. sänkes lönen, anpassas förmånerna med hänsyn härtill. Vid förmånsbestämningen medräknas endast lönebelopp intill en viss storlek. Olika arbetsgivare tillämpa härvid olika gränser. Drygt 50 % av de aktiva medlemmarna äro sålunda anställda hos passiva medlemmar, som dragit denna gräns vid 15 000 kr. lön eller högre. Räknad på antalet passiva medlemmar torde motsvarande siffra ligga omkring 20 °/o. Därnäst är 10 000 kr. vanligast, medan gränsen mera sällan ligger under 10 000 kr. 2. Förmånerna fixeras av arbetsgivaren till vissa för alla anställda lika belopp, vilka under försäkringstiden förbli orubbade, oavsett lönens variationer. 3. Arbetsgivaren bestämmer i varje särskilt fall de förmånsbelopp, som han vill tillförsäkra den anställde. Generella regler för bestämmandet av förmånernas storlek saknas alltså. Metod 1 är den vanligaste. I fråga om större passiva medlemmar (med mer än 10 aktiva medlemmar) tillämpas den med endast fä undantag. 10. K-systemets

omfattning

Definitioner: K-system = konstant pensionsavgift och variabla förmåner i förhållande till lönen. V-system = variabel pensionsavgift och konstanta förmåner i förhållande till lönen. SPP har två former av s. k. k-system dels rent k-system, där alltså pensionsavgiften under alla förhållanden bestämmes primärt, dels ett blandat v- och k-system, där pensionsavgiften begränsas till att utgöra högst vissa procent av lönen. I det senare fallet tillämpas följaktligen v-systemet, till dess avgiften når sin maximala storlek, och vid förändringar av försäkringen därefter på grund av löneförhöjning fastställes i första hand avgiften till vissa procent av löneförhöjningsbeloppet och i andra hand de mot den sålunda bestämda utökningsavgiften svarande förmånerna. Det rena k-systemet tillämpas endast av omkring 10 passiva medlemmar med cirka 500 aktiva medlemmar. Det blandade v- och k-systemet tillämpas av omkring 75 passiva medlemmar med cirka 8 000 aktiva medlemmar. (Beträffande det blandade systemet, se närmare under fråga 11 här nedan.) 11. Pensionsförmånernas

storlek i förhållande

till

pensionsunderlaget

Egenpensionen utgör som regel 60 °/o av det till grund för försäkringen liggande lönebeloppet. Avvikelser från denna procentsats förekomma i mindre utsträckning såväl i höjande som sänkande riktning. Familjepensionen till enbart änka utgör 25 °/o av lönen eller mer för omkring 80 c/o av de aktiva medlemmarna. Därnäst är procentsatsen 20 den vanligaste. Lägre procentsats förekommer ytterst sparsamt. Räknat på antalet passiva medlemmar är procentsatsen 20 något vanligare än 25. I de fall då rent k-system tillämpas, är förhållandet 60 : 20 mellan egenpension och familjepension till enbart änka vanligast. Avgiftsprocenten varierar mellan 20 och 16 °/o av lönen. I de fall blandat v- och k-system tillämpas, gäller förhållandet 60: 25 mellan egenpension och familjepensiion så gott som undantagslöst. Maximiavgiften utgör härvid vanligen iför man 24 och för kvinna 22 °/o av lönen.

67 Familjepension till änka och barn eller ensamma barn bestämmes enligt följande skala. Förmånstagarna utgöras av: änka änka och ett barn änka och två barn änka och mer än två barn ett barn två barn tre barn fyra barn mer än fyra barn

Pension utgår ined nedanstående procent av det belopp, som tillförsäkrats enbart änka: 100 % 130 % 150 % 150 % + 10 % för varje barn utöver två 75 °o 110 % 135 o/g 150 % 150 % + 10 % för varje barn utöver fyra.

Av familjepension, som tillkommer änka och barn gemensamt, åtnjuter änkan så stor del, som motsvarar 75 °/o av det belopp, som tillförsäkrats enbart änka. Pensionsbelopp, som tillkommer barn gemensamt, delas lika dem emellan. 14. Pensionsanordningar pensioneringen

för personal,

som ställts utanför

den

försäkringsmässiga

För personal, som av exempelvis åldersskäl lämnas utanför den försäkringsmässiga pensioneringen, brukar i allmänhet arbetsgivaren enligt SPP:s erfarenhet ställa i utsikt eller lämna en direkt utfästelse om pensionsförmåner, vilkas storlek i regel bestämmas i anknytning till pensionsvillkoren för den försäkrade personalen. Vanligen säkerställas pensionerna i möjligaste mån genom avsättningar till en pensionsstiftelse. Stockholm den 6 mars 1945. SVENSKA PERSONAL-PENSIONSKASSAN — ömsesidig försäkringsförening — Rudolf

Eklund.

Tim

Jansson.

68 Bilaga D.

PM utarbetad inom Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) och avsedd att belysa i vilken utsträckning tjänstemän, förmän och arbetare inom det enskilda näringslivet äro pensionsförsäkrade eller i andra former kunna påräkna pension under medverkan av arbetsgivaren. Att giva en exakt siffermässig belysning av den omfattning, i vilken ordnad pensionering genomförts inom olika befolkningsgrupper, låter sig för närvarande icke göra. Dels äro nämligen de statistiska och andra uppgifter, som skulle behövas för frågans klarläggande, i hög grad ofullständiga, dels måste alltid olika uppfattningar råda om vad som skall förstås med ordnade pensionsförhållanden. Efterföljande redogörelse avser därför endast att giva en summarisk föreställning om vad som hittills blivit åtgjort i pensionsfrågan för de i enskild tjänst anställda. Även om man med en för de anställda fullt tillfredsställande pensionering icke gärna bör förstå annat än den pensionering, som är försäkringsmässigt säkerställd och byggd på principen att den anställde är oinskränkt ägare till de för hans pensionering avsatta medlen, vilka villkor exempelvis äro uppfyllda vid en försäkring i SPP, hava dock för fullständighetens skull i denna översikt medtagits vissa pensionsanordningar, där dessa villkor icke äro uppfyllda, såsom direktpensionering, försäkringsmässig pensionering utan oantastbar pensionsrätt m. m. Industri

och

hantverk.

Det är inom industrien, som pensionsfrågan kommit längst mot sin lösning. Vad industriens förvaltningspersonal (tjänstemän och förmän) beträffar har dess pensionsfråga i mycket stor utsträckning blivit löst genom pensionsförsäkring i SPP. Här kunna några siffror lämpligen anföras. Med stöd av siffrorna i 1940 års folkräkning torde man kunna uppskatta förvaltningspersonalen inom landets industri och hantverk vid nuvarande tidpunkt till ett totalantal av ca 100 000. Av dessa äro ca 40 000 pensionsförsäkrade i SPP, efter en pensioneringsplan, som för de flesta kan anses likvärdig med den för statens tjänstemän gällande pensioneringsplanen. Vid ett företags anslutning till SPP är det regel, att anställda under viss ålder, exempelvis 25 år, liksom anställda över viss ålder, vanligtvis 50 år för man och 45 år för kvinna, undantagas från anslutningen. Härav följer, att de till SPP anslutna företagen inom industri och hantverk sysselsätta ett större antal befattningshavare än de försäkrade 40 000. Totalt torde antalet anställda hos de SPP-anslutna företagen kunna uppskattas till ca 50 000 personer. Man kan med fog göra gällande, att för dessa 50 000 befattningshavare är pensionsfrågan tillfredsställande löst. För dem, som ännu icke uppnått den föreskrivna minimiåldern, är det i regel nämligen endast en tidsfråga, innan de omfattas av den försäkringsmässiga pensioneringen, och för de överåriga, vilken kategori uppenbarligen efter en relativt kort övergångstid icke längre kommer att finnas, träffas

69 normalt i företagens egen regi anordningar (reglementen, stiftelser och dylikt), som reglera deras pensionering. Inom industrien förekommer för förvaltningspersonalen i någon utsträckning även annan försäkringsmässig pensionering än anslutning till SPP. Sålunda ha några förelag egna pensionskassor, upprättade enligt lagen om understödsföreningar. I enstaka fall förekomma vidare försäkringar hos vanliga livförsäkringsbolag eller s. k. frivillig försäkring hos Pensionsstyrelsen. Även icke försäkringsmässig pensionering förekommer i betydande utsträckning, antingen genom utfärdade pensionsreglementen eller efter beslut från fall till fall. För att finansiera direktpensioneringen har hos många företag betydande medel avsatts till pensionsstiftelser, bildade antingen enligt 1937 års lag om aktiebolags pensionsstiftelser eller som fria stiftelser. Även om exakta uppgifter icke stå att erhålla, torde det icke vara överdrivet påstå, att minst 2 / 3 av den inom industrien och hantverket sysselsatta förvaltningspersonalen i en eller annan, form har att påräkna pension (i flertalet fall jämväl för efterlevande familj) och att för huvudmassan av dessa frågan lösts efter försäkringsmässiga linjer. SPP:s snabba utveckling, som hittills icke företett någon stagnation, tyder också på att en betydande ökning inom en överskådlig framtid av den försäkringsmässigt ordnade pensioneringen är att vänta. Antalet arbetare inom industrien och hantverket kan enligt tidigare anförd källa för närvarande uppskattas till ca 800 000. För dessa förekommer försäkringsmässig pensionering ännu endast i mycket ringa utsträckning, sannolikt endast för en eller annan procent. Till den centrala pensionskassan för kroppsarbetare -— Arbetarepensionskassan (APK) — ha sålunda icke anslutit sig mera än ett par större industriföretag. Några företag hava egna pensionskassor för sina arbetare och några företag slutligen hava sina arbetare pensionerade genom Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring. Den huvudsakliga arbetarepensioneringen sker i form av direktpensionering från företagen i regel utan att pensionsutfästelser äro givna. Hos mänga industriföretag finnas större eller mindre avsättningar gjorda till stiftelser för att säkerställa denna direktpensionering. Pensionsförmånerna för arbetare torde i regel anpassas efter folkpensioneringens bestämmelser och utgå med de belopp, som lagen tillstäder utan att arbetarens rätt till s. k. full tilläggspension beskäres. I viss utsträckning torde också pensionering i form av naturaförmåner förekomma, såsom fri bostad eller dylikt. Att uttala sig om i vilken utsträckning industriens arbetare kunna påräkna pension i en eller annan form låter sig dock icke göra. Samfärdsel. Även inom samfärdseln har pensionsfrågan i mycket betydande utsträckning funnit sin lösning. För de enskilda järnvägarna finnes sålunda en gemensam pensionskassa, Enskilda järnvägarnas pensionskassa, i vilken flertalet av landets enskilda järnvägar hava såväl sina tjänstemän som sina arbetare pensionsförsäkrade. De järnvägar, som stå utanför kassan, ha i stället egna pensionskassor. Inom rederinäringen finnes likaledes en gemensam kassa för samtliga rederier, Sjöbefälets pensionskassa. Hos denna kassa eller på annat likvärdigt sätt ha rederierna enligt kollektivavtal med de anställdas organisationer ordnat för sjöbefälets (kaptener, styrmän och maskinister) pensionering. För ett stort antal rederier är tjänstemännens pensionsfråga ordnad i SPP. För sjömän av manskapsklass i utrikes fart har nyligen en förbättrad pensionering kommit till stånd inom Handelsflottans pensionsanstalt. Sedan vägväsendet nu förstatligats, sörjer staten som arbetsgivare för de däri anställdas pensionering. I den män gatu- och landsvägstrafiken ombesörjes av statliga eller kommunala företag, torde de där anställda ha sin pensionering ordnad, medan företag inom detta område av enskild karaktär endast i ringa utsträckning kunna sägas hava genomförd pensionering. Vad slutligen lufttrafiken beträffar förekommer inom branschen ett enda företag av betydelse. Detta företag torde väl ha sörjt för sina anställda i pensionshänseende.

70 Banker,

sparbanker

och

försäkringsföretag.

Inom rubricerade grupp av företag finnas knappast kroppsarbetare i egentlig mening, utan hela personalen kan i stort sett hänföras till gruppen förvaltningspersonal. Även om formerna starkt växla för pensioneringens ordnande (anslutning till SPP — särskilt i fråga om sparbanker och sakförsäkringsbolag —, egen pensionskassa, för ett flertal banker gemensam pensionskassa, livförsäkringar, stiftelser m. m.), torde huvudparten av anställda inom gruppen kunna påräkna pension, i regel utfäst och försäkringsmässigt säkerställd. Det är anmärkningsvärt, att ett flertal företag inom denna grupp icke byggt sina pensionsanordningar på den oantastbara pensionsrättens grund.

Handel. Antalet anställda inom handeln torde för närvarande kunna uppskattas till ca 300 000, varav ca 200 000 tillhörande försäljnings- och förvaltningspersonalen och ca 100 000 tillhörande gruppen kroppsarbetare. Av förvaltningspersonalen ha drygt 20 000 sin anställning inom Kooperativa Förbundet och därtill anslutna konsumtionsföreningar, för vilka pensionsfrågan i princip fått sin lösning. Pensioneringsplanen har dock ännu icke hunnit att genomföras i full utsträckning. För Spritcentralen, Tobaksmonopolet, systembolagen och de allmänna restaurantholagen, vilka i allt torde sysselsätta minst 10 000 personer tillhörande såväl förvaltningspersonal som arbetare, är pensionsfrågan löst eller står inför sin lösning. Inom handeln i övrigt är förhållandevis litet åtgjort i pensionsfrågan. Många tecken tyda emellertid på, att en ändring till det bättre snart är att vänta bl. a. såsom resultat av det arbete som i sådant syfte bedrives av olika organisationer. Man får också hålla i minnet att inom den privatägda handeln och i synnerhet detaljhandeln, till vilken flertalet av de handelsanställda är att hänföra, speciella förhållanden råda, som sätta sin prägel på pensionsfrågan. Sålunda utgöras de anställda i viss utsträckning av familjemedlemmar till ägarna och vidare torde det vara vanligt att de anställda förr eller senare bli egna företagare. I varje fall är pensionsfrågan för de inom enskild handel anställda försäkringsmässigt löst för högst 10 % av förvaltningspersonalen och ej i någon nämnvärd utsträckning för arbetarna. Huruvida direktpensionering i nämnvärd utsträckning förekommer, undandrager sig varje mera säkert bedömande. Jordbruk

och övriga

näringsgrenar.

Inom rubricerade grupp, vilken omfattar näringsgrenarna jordbruk, fria yrken, husligt arbete och ospecificerad verksamhet, torde vara anställda ca 70 000 personer tillhörande kategorien förvaltningspersonal och något över 400 000 arbetare. Förvaltningspersonalen fördelar sig med ca 20 000 pä jordbruket, ca 40 000 på fria yrken och ca 10 000 på husligt arbete och ospecificerad verksamhet. Arbetarnas fördelning blir ca 230 000 på jordbruk, ca 20 000 på fria yrken, ca 150 000 på husligt arbete och ca 20 000 på ospecificerad verksamhet. Vad förvaltningspersonalen inom jordbruket beträffar, förekommer ordnad pensionering av densamma praktiskt taget endast i den mån personalen är anställd pä jord- och skogsegendomar, som dnivas i anslutning till bruksindustri. I sådana fall är denna personals pensionsfråga i regel löst efter samma grunder som tillämpas för de direkt inom industrien anställda. Det bör måhända påpekas, att pensionsfrågan även kommit relativt långt mot sin lösning för de anställda inom jordbrukets och skogsbrukets försäljnings- och liknande organisationer, vilka anställda dock närmast äro att hänföra under rubriken »Handelsanställda». Förvaltningspersonalen inom de fria yrkena, husligt arbete och ospecificerad verksamhet torde där-

71 emot endast i relativt obetydlig utsträckning åtnjuta ordnade pensionsförhållanden i egentlig mening. Likaså torde det stora flertalet av de ovannämnda ca 400 000 arbetarna sakna ordnade pensionsförhållanden. Huruvida någon direktpensionering förekommer, kan icke uttalas någon mening om, men sannolikt är, att i varje fall mänga av de inom jordbruket anställda om inte annat hava att påräkna olika former av naturaförmåner såsom bidrag till sin ålderdomsförsörjning.

Till slut må det vara av intresse att nämna några siffror rörande storleken av de belopp, som hittills försäkringsmässigt eller pä annat sätt under myndighets tillsyn blivit avsatta inom det enskilda näringslivet för de anställdas pensionering. Fonder i SPP ca 5 2 5 m41j. k r Fonder i ca 100 understödsföreningar avsedda för tjänstepensionerin 8 •' ca 475 milj. kr. Avsättningar till pensionsstiftelser enligt 1937 års lag ca 125 milj. kr. Summa 1 125 milj. kr. Härtill komma de belopp, som för tjänstepensionering inbetalats till Pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, till de vanliga livförsäkringsbolagen liksom avsättningar till s. k. fria stiftelser. Stockholm den 14 mars 1944. SVEN FISCHERSTRÖM.

Gunnar

Ericsson.

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flott ningslagstiftningen m. m. [3]

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m. [10] Handel ock sjöfart. Kommunalförvaltning.

Statens och k o m m u n e r n a s

flnansväsen.

Kommunikationsvägen. Betänkande ang, rundradion i Sverige. Dess aktuella be hov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [11

Politi. Bank-, kredit- och penniiigväseii. Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former av förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspohtiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m. m. [5] Bilagor [6]. Investeringsutredningens betänkande med utredning rörande personal- och materielresurser m. m. för genomförande av ett arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjev&rdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] H ä l s o - och s j u k v å r d . Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväseendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22]

Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisa tion. [26]

Kyrkoväsen. UndervisningSTäsen. Andlig odling 1 övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. BetänkaEde med förslai till boställsordning för folkskolans lä:are m. m. [8 1945 års universitetsberedning. 1. Doceatinstitutionen [9] 194Ö års skolutrednings betänkanden och utredningar IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Iör3lag till un dervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m Del 1. [12]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. unlformspiktens omfatt ning för viss personal vid förs vars väsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begrän sa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmak ten. [7] Betänkande med förslag till lag med säiskilda bestäm melser om uppfinningar m. m. av betjdeäe för riket försvar. [25] Utrikes ä r e n d e n . Internationell rätt.

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utrecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Marcus Boktr.-A.-B., Sthlm 1946 467030