Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m.
Hänvisat till av
- SOU 1980:10: Ökad kommunal självstyrelse : slutbetänkande, avsnitt 4.6.3, 84 och 148
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012
Ö
STATENS OFFENTLIGA
UTREDNINGAR
1930:10
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
UTREDNING OCH FÖRSLAG BETRÄFFANDE ÅTGÄRDER FÖR ÖKAD ANVÄNDNING AV SVENSKA LANTBRUKSPRODUKTER VID ALLMÄNNA INRÄTTNINGAR M. M. MED ANLEDNING AV KUNGL. MA.I:TS U P P D R A G * AVGIVNA AV
LANTBRUKSSTYRELSEN
S
T
O
C 1 9
K
H
O
0 L
M
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1930 Kronologisk 1. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande angående åtgärder för vete- och rågmarknadehs stödjande. Beckman. 76 s. J o . 2. Jordbruksutredningens betänkanden. 2. Betänkande angående jordbrukets kreditförhållanden. Beckman, viij, 179 s. J o . 3. Skydd för äldre kulturföremål. Idun. 191 s. H. 4. Jordbruksutredningens betänkanden. 3. Betänkande angående vissa åtgärder för mejerihanteringens och smörexportens främjande. Beckman, viij, 129 s. 11 pl. J o . 5. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. Norstedt. (4), 38 s. J u .
förteckning Gränsen för Sveriges territorialvatten. Av Torsten Gihl. Norstedt. 312 s. U. Betänkande med förslag till lotsförordning samt andra författningar och föreskrifter rörande lotsverket. Marcus, xvj, 365 s. H. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. Tiden. 333 s. 1 karta. Fl. Betänkande med förslag angående ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. Marcus. 727 s. J o . Utredning och föxslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmänna inrättningar m. m. Marcus. 21 s., 3 tab. J o .
Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t., ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR
1930:10
JORDBRUKSDEPARTEMENTET
UTREDNING OCH FÖRSLAG BETRÄFFANDE ÅTGÄRDER FÖR ÖKAD ANVÄND NING AV SVENSKA LANTBRUKSPRODUKTER VID ALLMÄNNA INRÄTTNINGAR M. M. MED A N L E D N I N G AV KUNGL. MAJ:TS
UPPDRAG
AVGIVNA AV
LANTBRUKSSTYRELSEN
STOCKHOLM
1930 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG
TILL
KONUNGEN.
Genom beslut den 13 september 1929 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning rörande förutsättningarna för användning i ökad utsträckning vid allmänna inrättningar av svenska
lantbruksprodukter samt att till Kungl. Maj:t inkomma därmed jämte förslag i ämnet. Vidare har i anslutning till det sålunda givna uppdraget till lantbruksstyrelsen överlämnats härmed återgående skrivelse till Konungen från K. E. H. von Heland med framställning om bland annat sådan ändring i cirkuläret till statens upphandlingsmyndigheter den 3 mars 1922 (nr 116), att samma cirkulär komme att äga full tillämpning jämväl å svenska jordbruksprodukter. Med anledning härav får lantbruksstyrelsen anföra följande. Till statsrådsprotokollet den 13 september 1929 anförde chefen för jordbruksdepartementet i förevarande ämne bland annat följande: »I gällande förordning den 16 januari 1920 (nr 10) angående upphandling och arbeten för statens behov finnas intagna vissa föreskrifter, som avse att tillgodose önskemålet om företräde för svenska varor. Sålunda stadgas i 29 § att, då anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud å svensk vara skall antagas, därest denna är av erforderlig beskaffenhet. Sådant företräde skall även lämnas för vara, som till större delen tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft, framför vara, som blott till mindre del är att i nämnda hänseenden anse såsom svensk tillverkning. Enligt berörda paragraf må dock anbud å utländsk vara antagas bland annat, när denna i angivet avseende besitter bestämda fördelar framför den svenska eller när svensk vara i förhållande till utländsk betingar så högt pris, att upphandlingsmyndigheten finner statens intresse påkalla, att hänsyn tages därtill. I anslutning till dessa stadganden skall skriftligt leveransanbud innehålla uppgift, bland annat, huruvida varan eller de för densammas tillverkning använda materialierna äro svenska eller utländska. Ytterligare har vikten av den svenska produktionens gynnande inskärpts genom ett cirkulär till statens upphandlingsmyndigheter den 3 mars 1922. Enligt nämnda cirkulär må sålunda, när upphandlingen är av beskaffenhet att kunna i avsevärdare mån medverka till uppehållande av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, företräde givas åt svensk vara eller vid val mellan svenska varor åt vara, som till större del tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft, även om den myndighet, som har att verkställa upphandlingen, skulle anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna i upphandlingsförordningen icke vara berättigad därtill. Där skillnaden i pris mellan svensk och utländsk vara respektive mellan svenska varor av i nyssnämnda avseenden olika tillverkning är så stor, att myndigheten trots berörda medgivande icke finner sig böra träffa avtal om inköp av svensk vara av mera genomgående svensk tillverkning, äger enligt cirkuläret myndigheten underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Nämnda i cirkuläret meddelade föreskrifter skulle ursprungligen gälla högst till viss numera förfluten dag, men giltighetstiden har seder-
5 mera undan för undan förlängts, och gäller cirkuläret för närvarande till och med den 31 mars 1930. Nämnda cirkulär, som tillkommit på grund av framställningar från den svenska industrin, har såsom framgår av innehållet närmast avseende å industriprodukter. I fråga om upphandling för statens behov av mjöl och gryn har emellertid efter mönster av sagda cirkulär genom cirkulär den 9 oktober 1923 förordnats, att upphandlingsmyndighet tillsvidare vid infordrande av anbud skall dels giva tillkänna, att svensk spannmål bör i största möjliga utsträckning komma till användning vid framställande av den vara, som anbudet avser, dels ock föreskriva, att i anbudet skall såvitt möjligt uppgivas, i vilken utsträckning inhemsk spannmål använts vid varans framställning. Såsom framgår av nämnda bestämmelser angående upphandling för statens räkning, har synpunkten om företräde för svenska varor rönt allvarligt beaktande. Under senare tid har emellertid, till följd av jordbruksnäringens tryckta läge, även frågan om ökad användning i det allmännas verksamhet av svenska jordbruksprodukter ägnats uppmärksamhet, därvid särskilt framhållits den något gynnsammare ställning, som intoges av industrialster i förhållande till jordbruksprodukter.» Departementschefen anförde vidare, att det vore av stor betydelse, att allmänna inrättningar i landet — icke allenast de direkt statliga utan även av annan offentlig karaktär — vilka vore i behov av lantbruksprodukter, begagnade sig av alster utav det svenska jordbruket. Vid fullgörande av det lantbruksstyrelsen sålunda lämnade utredningsuppdraget har styrelsen ansett sig till en början böra undersöka, i vilken omfattning lantbruksprodukter förbrukas av sådana allmänna inrättningar, som torde hava åsyftats av departementschefen. Lantbruksstyrelsen har emellertid vid denna undersökning icke blott ägnat uppmärksamhet åt rena jordbruksalster och produkter därav utan även ansett sig böra vid undersökningen medtaga andra upphandlingsartiklar, som möjligen kunna tänkas bliva ersatta med dylika alster och produkter. Ifrågavarande undersökning har lantbruksstyrelsen i första hand ansett böra omfatta statens egna inrättningar och institutioner. Såsom jämväl antytts av departementschefen, synes emellertid undersökningen icke böra begränsas till enbart statliga inrättningar. Enär det i förevarande syfte tvivelsutan vore av intresse att kunna bedöma konsumtionens omfattning även vid andra allmänna inrättningar än de rent statliga, har lantbruksstyrelsen uti förevarande undersökning ansett sig böra medtaga jämväl av staten understödda anstalter samt allmänna inrättningar, tillhörande landsting och kommuner, vare sig dessa äro statsunderstödda eller ej. Det är naturligt, att lantbruksstyrelsen genom denna undersökning under den tid, som stått till buds, icke kunnat nå varje inrättning av allmän karaktär, där upphandling av ifrågavarande slag äger rum. Be-
6 träffande statens inrättningar har lantbruksstyrelsen ansett sig kunLa inskränka sin undersökning att gälla dem, som tillhöra armén, flotten och fångvården eller som lyda under medicinalstyrelsen. Vidkommance arméns upphandling har lantbruksstyrelsen använt sig av de i von Helands förenämnda framställning lämnade uppgifterna, vilka utgöra sanmandrag av arméns egna uppgifter. Ifråga om kaffe och svagdriclu, vilka förnödenheter icke omnämnas i nyssberörda framställning, ha\a dock uppgifter inhämtats från arméförvaltningen. Landstingen hava genom sina tjänstemän lämnat uppgifter om underlydande sjukvårdsinrättningar och vårdhem. För att få en uppfattning av omfånget utav förbrukningen av jordbruksalster inom de kommunala inrättningarna har lantbruksstyrelsen infordrat uppgift från 50 kommuner och hava sådana inkommit från 43 av dem. Då styrelsen samtidigt infordrat uppgifter angående antalet försörjningsmånader, som uppgifterna avse, har styrelsen därefter med ledning av statistiska centralbyråns uppgifter angående antalet personer, som underhållas av kommunerna, sökt beräkna den kommunala förbrukningen i dess helhet. Till den sålunda erhållna summan har sedermera lagts resultatet av från hälsovårdsnämnderna i Stockholm, Göteborg och Malmö infordrade uppgifter. Vidare har lantbruksstyrelsen inhämtat uppgifter från några få institutioner, som åtnjuta statsbidrag. Däremot har styrelsen ansett fristående stiftelser icke falla under den kategori allmänna inrättningar, som undersökningen närmast torde avse. Sålunda ingå bland föremålen för undersökningarna icke t. ex. folksanatorierna och därmed jämförliga inrättningar. Något egentligt skäl att undersöka dylika institutioners förbrukning har lantbruksstyrelsen knappast ansett föreligga, då styrelsen förutsätter, att de icke på samma sätt som statliga och andra i egentlig mening allmänna inrättningar äro underkastade direktiv från statsmakterna. Beträffande de varor, vilkas förbrukning borde underkastas undersökning, har lantbruksstyrelsen ansett endast sådana förnödenheter böra komma i fråga, som utgöras av eller varuti ingå sådana jordbruksalster, vilka äro föremål för produktion inom landet eller också sådana varor, som styrelsen ansett eventuellt åtminstone i viss utsträckning kunna utbytas mot produkter av svenskt jordbruk. Då åtminstone under nu rådande förhållanden kött och fläsk samt dylika varor av utländskt ursprung knappast i större omfattning torde vara föremål för upphandling, och stora svårigheter syntes föreligga att med den mångfald köttvaror av synnerligen växlande art, som förekomma, införskaffa tillförlitliga uppgifter och en klar överblick av förbrukningens betydelse, har styrelsen lämnat denna varugrupp utanför utredningen. Undersökningen har sålunda omfattat följande varuslag, nämligen av lantbruksprodukter, som äro föremål för svensk produktion: smör,
ost, oskummad och skummad mjölk, gula och gröna ärter, mjöl och bröd av vete och råg, kornmjöl, korngryn, havre och havregryn, potatis och äpplemos, samt av andra produkter: margarin, torkad frukt, kaffe, svagdricka och fisk. Att lantbruksstyrelsen upptagit äpplemos under lantbruksprodukter men torkad frukt under andra varor beror därpå, att efter vad lantbruksstyrelsen har sig bekant upphandlad, torkad frukt i regel om än icke alltid är av utländskt ursprung, under det att äpplemos av inhemsk tillverkning i stor utsträckning uppköpes för utspisningsändamål. Resultatet av undersökningen, vars detaljer innehållas i bifogade tabeller (Bil. A.), framgår av följande sammanställning, uti vilken årsförbrukningen angives i kilogram — för mjölk och svagdricka i liter — av däri upptagna varor: Årsförbrukning vid institutioner, tillhörande eller förvaltade av
V a r u s l a g
staten
landsting
Summa
kommuner
andra
10 492
210 830
172 225
3 686
397 233
244 076
99 899
197 913
3 281 722
8 593 129
774 983
67 245
25 717 079
8 875 035
1 330 166
744 873
48 373
17 998 447
Ärter, gula
278 967
188 830
523 229
» gröna Rågmjöl
85 059
10 843
32 613
128 806
1 131605 759 288
285 077
438 355
2 855 538
173 850
216 084
6 820
1 156 042
2 362 372
442 130
291 396
8 300
5 104 200
1 014 786
506 906
384 214
5 760
2 911666
19 346
123 521
168 235
1 021 942
264 149
180 886
4 530
2 471 509
Korngryn
74 531
59 576
145 963
Havregryn
347 778
196 915
489 548
11000 633
22 838
612 904
77 869
16 082
56 019
150 270
7 074 455
2 239 349
014 535
29 590
15 357 929
Smör Ost Mjölk, oskummad »
skummad •.
i
Rågbröd, hårt »
mjukt
Vetemjöl Vetebröd, hårt »
mjukt
4 028
Kornmjöl
Havre Makaroner 1
Potatis
4 028 1 035 441 11636 376
54 432
17 705
64 545
136 748
Torkad frukt
186 218
73 431
114 665
374 986
Margarin
730 974
220 474
610 520
4 263
1 566 232
Kaffe
266 031
125 364
348 147
741 262
I 1 626 959
396 870
419 173
2 220
3 445 222
219 480
439 688
I960
1 196 209
471 974
887 146
3 373
2 082 969
Äpplemos
Svagdricka
•
Salt sill Färsk fisk 1
I
Uppgiften för låg. Särskilt kommunernas förbrukning av denna vara täckes nämligen delvis av vid respektive anstalt hemodlad vara, som icke torde hava inräknats i lämnad uppgift.
8 För att n ä r m a r e belysa, vad ovan angiven förbrukning av spannmålsprodukter k a n betyda för svensk produktion, h a r lantbruksstyrelsen beräknat, vilka mängder de redovisade produkterna motsvara i spannmål. Styrelsen h a r därvid förutsatt, att av 100 kg råg eller vete erhålles i medeltal 100 kg sammanmalet mjöl » 100 » » » » » » » 75 » siktat mjöl » 100 » rågmjöl » » » 80 » hårt bröd » 100 » » » » » 140 » mjukt bröd » 100 » vetemjöl » » » HO » hårt bröd » 100 » » » » » 140 » mjukt bröd » 100 » korn » » » 65 » mjöl » 100 » » » » » 65 » gryn » 100 » havre » » » 50 » » . Med stöd h ä r a v beräknas totalförbrukningen vid ovan omförmälda inrättningar av råg till » vete » » korn » » havre»
9 617 465 kg 6 342 535 » 230 985 » 12 154 473 » .
Av stort intresse skulle h a v a varit, om genom undersökningen kunde h a v a fastslagits, i vad m å n de förbrukade förnödenheterna varit av svenskt u r s p r u n g eller icke. Då vederbörande i n r ä t t n i n g a r åtminstone i regel icke ens själva torde veta, h u r u härmed förhållit sig, har lantbruksstyrelsen emellertid icke ansett någon möjlighet föreligga för verkställandet av en sådan utredning. A t t huvuddelen av varorna varit svenska, torde dock kunna förutsättas. Under hand gjorda förfrågningar giva vid handen, att understundom, särskilt vid upphandlingar för arméns räkning, uppgift begärts, h u r u v i d a de utbjudna varorna vore svenska eller ej och att viss h ä n s y n till lämnade uppgifter tagits vid upphandlingen. Oftast torde emellertid — t. ex. ifråga om mjöl — endast hava uppgivits, att mjölet förmalts vid svensk kvarn, och ifråga om t. ex. bröd torde inga uppgifter alls hava lämnats angående r å v a r a n s ursprung. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande synas starka skäl föreligga för det antagandet, att de upphandlade i n r ä t t n i n g a r n a ansett sig hava följt lämnade föreskrifter, därest endast tillsetts, a t t den upphandlade v a r a n i sin utbjudna form icke varit importerad och att mindre vikt lagts vid om däri ingående r å m a t e r i a l delvis införts till landet. I vissa fall torde det också k u n n a förutsättas, att oförädlade importerade lantbruksprodukter uppköpts för statens i n r ä t t n i n g a r s r ä k n i n g i större omfattning, än som varit nödvändigt. I von Helands framställning meddelas sålunda, a t t i inköpen för den armén tillhöriga kvarnen i Boden årligen inginge cirka 25 procent r å g och vete av utländskt ursprung. Även ifråga om allmänna i n r ä t t n i n g a r s uppköp av havre — en vara, för
vars avsättning särskilt uppköpen för arméns räkning spela en icke obetydlig roll — torde starka skäl föreligga för det antagandet, att särskilt på grund av låga utbud från länder, som tillämpa utförselpremier, importvara i icke obetydlig utsträckning upphandlats, så mycket mera som det torde vara omöjligt för upphandlande myndigheter att särskilja utländsk vara från svensk. Om lantbruksstyrelsen också icke siffermässigt kan belysa förhållandena, synes det styrelsen dock klart, att det svenska jordbruket, så som förhållandena nu gestalta-sig, icke i samma utsträckning som industrin är tillförsäkrad fördelen av förhandsrätt vid upphandling för statens inrättningar. Innan lantbruksstyrelsen ingår på en prövning av de åtgärder, som kunna tänkas böra vidtagas för att säkerställa, att landets jordbruk icke i förevarande avseende blir sämre tillgodosett än övriga näringar, vill styrelsen söka klarlägga dels huruvida ett gynnande av svensk produktion vid upphandling av lantmannaprodukter eller varor därav för allmänna inrättningar är av sådan betydelse för jordbruket, att särskilda åtgärder kunna anses motiverade, dels ock huruvida svenska produkter ur upphandlingssynpunkt kunna anses vara tillfredsställande. En granskning av ovan anförda slutresultat av den undersökning, lantbruksstyrelsen verkställt, rörande allmänna inrättningars förbrukning av vissa varor giver vid handen, att det här är fråga om avsevärda mängder, som onekligen kunna hava en stor ekonomisk betydelse uti förevarande hänseende. Om hänsyn tages till risken, att varor av utländskt ursprung skola undantränga svenska varor, torde spannmålsslagen och produkter därav i första rummet komma i betraktande. Redan anförda siffror — vilka dock såsom nämnt icke angiva hela förbrukningen, då en del mindre allmänna inrättningar icke ingått i undersökningen — giva vid handen, att det här rör sig om avsevärda mängder och betydande värden. Förbrukningen uppgår sålunda vid de undersökta inrättningarna till över 12 100 ton havre 9 600 » råg 6 300 » vete och 230 » korn. Dessa spannmålsmängder representera jämväl med nuvarande låga spannmålspriser ett värde av mer än 4 miljoner kronor. Om också nyssnämnda siffror i jämförelse med landets totalproduktion och värdet av densamma måhända icke förefalla så betydande, måste det dock enligt lantbruksstyrelsens förmenande anses såsom ett starkt jordbruksintresse, att upphandling av dessa varor i största möjliga utsträckning förbehålles den svenska produktionen. Ifråga om havre och korn samt mjöl och gryn av dessa sädesslag synes ingen tvekan råda därom, att produkter av svensk råvara äro likvärdiga
med sädana av utländskt ursprung. Eedan nu torde man kunna förutsätta, att behovet av kornprodukter helt täckes av svensk vara. I fråga om havre och produkter därav torde däremot förhållandet vara ett annat. Med den stora import av havre för grynkvarnarnas behov, som veterligen äger rum, torde man med skäl kunna antaga, att havregrynoch havremjöltillverkningen i stor utsträckning sker med anlitande av importerad råvara. Som redan sagts torde det jämväl ifråga om foderhavre icke vara uteslutet, att importerad vara vid upphandling, varom här är fråga, undantränger svensk vara. Även produkter av svensk råg, såsom mjöl eller bröd, måste enligt lantbruksstyrelsens förmenande under år med normala skördeförhållanden anses fullt jämställda med motsvarande produkter av utländsk råvara. Några allvarliga erinringar emot eventuella bestämmelser att för allmänna inrättningar skall upphandlas rågmjöl och rågbröd av svensk råvara, synas därför icke skäligen kunna göras, om Kungl. Maj:t i särskilda fall, där skördeförhållandena sådant föranleda, medgiver upphandling av varor utav utländsk råvara eller med viss inblandning av produkter av sådan. I fråga om produkter av vete äro meningarna betydligt mera delade. Allmänt har ju ansetts, att en viss inblandning av utländskt vete skulle vara, om icke nödvändig, dock i hög grad önskvärd för att giva vetemjölet erforderlig bakkraft. Det torde icke heller kunna förnekas, att vissa utländska vetesorter med sin högre glutenhalt giva vetemjölet ökad bakkraft, så att ett kilogram mjöl, som helt eller delvis tillverkats av sådana sorter, lämnar betydligt större kubikmassa bröd än ett kilogram mjöl, framställts av enbart svenskt vete. Samtidigt med att bröd, som tillverkats av mera glutenhaltigt vetemjöl, jäser upp bättre, får det också ett mera tilltalande utseende. Det är under sådana förhållanden naturligt, att framför allt bagare, vilka sälja bröd av viss storlek, givetvis föredraga det glutenhaltigare mjölet. Ingen torde emellertid kunna påstå, att bröd av utländskt vetemjöl är näringsrikare, mera välsmakande eller hälsosammare än sådant av svensk råvara, därest denna är normalt utvecklad och skördad under gynnsamma förhållanden. Med den allmänt äggviterika kost, som i regel användes, torde den högre glutenhalten ur näringssynpunkt icke få tillmätas någon större betydelse. Erfarenheten synes också giva vid handen, att vetebröd av svensk råvara ofta är mera välsmakande och längre bibehåller sin mjuka, saftiga konsistens än vetebröd av utländskt ursprung. Då det utländska mjölets egentliga företräde har huvudsaklig betydelse ur bageriernas synpunkter, synes det lantbruksstyrelsen, som om dess egenskap att lämna ett till utseendet något vackrare bröd knappast borde kunna åberopas såsom skäl emot att produkter av vete bliva föremål för bestämmelser till fördel för förbrukning av svenska produkter, under förutsättning likväl att Kungl. Maj:t, såsom ifråga om råg, härifrån medgiver undantag, när särskilda
skäl därtill föranleda. Erfarenheten från de hundratusentals lantmannahem, där utom i rena undantagsfall, då skörden misslyckats, aldrig annat vetemjöl än sådant, som härstammar från egen produktion kommer till användning, talar för riktigheten av styrelsens uppfattning i denna punkt. Ärter, såväl gula som gröna, ingå såsom en viktig del i utspisningen vid nästan alla allmänna inrättningar. Man torde emellertid med fog kunna antaga, att endast svenska produkter av dessa varuslag upphandlas. Något skäl emot bestämmelser, att så i regel skall vara fallet, torde icke kunna anföras. Även upphandlad potatis torde numera, sedan införsel av potatis till Sverige till följd av gällande bestämmelser till skydd mot potatiskräftan blivit i hög grad inskränkt, i regel vara av svenskt ursprung. Emellertid torde det icke vara uteslutet, att vid leverans inom Stockholm eller dess grannskap jämväl utländsk potatis kan komma att utbjudas. Några bärande skäl emot att till förmån för svensk vara förbehålla leverans till allmänna inrättningar av denna för det mindre och medelstora jordbruket ofta betydelsefulla produkt torde icke förefinnas. Av animala produkter hava, som redan anförts, kött och fläsk samt varor därav icke ingått i den av lantbruksstyrelsen verkställda undersökningen. Omfattningen av förbrukningen utav dessa varor och deras värde är lantbruksstyrelsen sålunda icke i tillfälle att bedöma. Detta torde icke heller hava någon större betydelse för den fråga, som här är föremål för omprövning. Såsom förhållandena på den svenska köttmarknaden nu gestalta sig, torde kunna förutsättas, att kött och köttvaror, som förbrukas av allmänna inrättningar, endast i undantagsfall äro av annat än svenskt ursprung. Några skäl mot att så icke alltid skall vara fallet, synas lantbruksstyrelsen knappast kunna åberopas. Eventuella bestämmelser att allmänna inrättningar skola förbruka svenska lantmannaprodukter synes därför böra gälla jämväl i fråga om kött och fläsk samt produkter därav, inklusive konserverade sådana. Förbrukningen av mejeriprodukter är vid allmänna inrättningar betydande. Trots det att margarinförbrukningen här är i det närmaste fyra gånger större än smörförbrukningen, uppgår dock värdet av smör, ost, mjölk och grädde, som förbrukas vid de undersökta allmänna inrättningarna årligen till cirka åtta miljoner kronor. Här torde gälla, vad som anförts om flera föregående varuslag, eller att förbrukningen endast i undantagsfall är av annat än svenskt ursprung. En bestämmelse, som säkerställer, att så även framdeles blir fallet, torde därför icke medföra ändring av rådande förhållanden. Av trädgårdsprodukter och produkter därav har undersökningen som sagt endast berört äpplemos och torkad frukt. En utredning angående andra trädgårdsprodukters förbrukning lärer icke lätt kunna åvägabringas, då flertalet allmänna inrättningar knappast torde kunna angiva för-
brukningen i bestämda mängder. Att lantbruksstyrelsen upptagit ifrågavarande två varuslag sammanhänger därmed, att allvarliga försök på senare åren gjorts att i form av äpplemos vinna avsättning av svensk frukt just till allmänna inrättningar, då svårigheter mött för svensk torkad frukt att här konkurrera med utländsk vara. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, synes det med skäl kunna antagas, att torkad frukt så gott som helt och hållet utgöres av importerad vara, under det att äpplemoset åtminstone i stort sett torde vara av svenskt ursprung. Det är givetvis ur den svenska fruktodlingens synpunkt önskvärt, att svensk frukt i största möjliga utsträckning kommer till användning. En bestämmelse, att torkad frukt skall vara av svenskt ursprung, torde emellertid knappast kunna anses genomförbar, då åtminstone för vissa allmänna inrättningar utländsk torkad frukt, särskilt katrinplommon, torde vara en nödvändighetsvara. Givetvis upphandlas även färska trädgårdsprodukter — särskilt kål och vissa rotfrukter — i jämförelsevis stor utsträckning vid allmänna inrättningar. Ifråga om sådana varor förefinnes enligt lantbruksstyrelsens förmenande inga skäl emot bestämmelser, att svenska produkter skola hava företräde framför utländska annat än möjligen vid den tid av året, då den svenska produktionen är hänvisad till artificiella hjälpmedel, som avsevärt fördyra varan. Till följd av de betänkligheter, som således föreligga ifråga om såväl frukt som under vissa tider även andra trädgårdsprodukter, synes det tveksamt, om för denna varugrupp absoluta bestämmelser om företrade för svensk vara böra utfärdas. I lantbruksstyrelsens undersökning hava upptagits jämväl makaroner, en produkt varuti vete ingår såsom huvudsaklig råvara. Inhämtade uppgifter giva emellertid vid handen, att för tillverkning av denna vara användes en särskild veteart, nämligen hårdvete, (triticum durum), som icke odlas inom landet. Denna speciella veteart, som odlas i bland annat Amerika, införes hit för tillverkning av vetegryn, vilka sedermera i sin tur utgöra råmaterial till makaroner, som tillverkas vid svenska fabriker. En övergång till råvara av svenskt ursprung anses av fackmän utesluten, om makaronerna skola bibehålla sina karakteristiska egenskaper. Bland varor, som vid upphandling, varom här är fråga, skulle kunna tänkas böra vara av svenskt ursprung, har lantbruksstyrelsen slutligen i förberörda undersökning upptagit fisk, såväl salt sill som färsk fisk. Salt sill ingår, såsom av förut anförda siffror framgår, i jämförelsevis stor utsträckning i utspisningen vid allmänna inrättningar. Då den utanför svenska kusten fångade sillen nästan helt och hållet förbrukas i färskt tillstånd, är det blott obetydliga kvantiteter därav, som saltas. I regel torde därför norsk sill eller islandssill förekomma vid upphandling för allmänna inrättningar. Visserligen fiska svenska fiskare vid Islaind
årligten cirka 10,000 tunnor sill, som hitföras direkt av svenska fartyg, men (denna kvantitet är i förhållande till den svenska totalförbrukningen av salt sill, som lärer uppgå till cirka 250,000 tunnor, obetydlig och torde för (övrigt redan på förhand vara disponerad för svenska fiskkonservfabrilkers räkning. Att med hänsyn till det svenska sillfisket på Island besluta om företräde för svensk saltad sill vid upphandling, varom här är fråga, synes under sådana förhållanden icke kunna komma ifråga. Bestäimmelser angående företräde för svensk saltad sill vid upphandling skulle under sådana förhållanden lätt kunna leda till större minskning av förbrukningen utav denna vara, än som med hänsyn till förefintliga vanor kan anses önskvärt. Till denna fråga återkommer lantbruksstyrelsen emellertid senare i samband med undersökningen huruvida åtgärder kunna och böra vidtagas i syfte att ändra utspisningen vid allmänna inrättningar i riktning mot ökad förbrukning av svenskproducerade varor. Enligt vad lantbruksstyrelsen kunnat inhämta, förekomma redan nu vid upphandlingen av färsk fisk för allmänna inrättningar nästan enbart svenska varor. En allmän föreskrift om företräde för svensk produkt torde icke kunna medföra några olägenheter, men anses ur det svenska fiskets synpunkt önskvärd och rättvis. Den av lantbruksstyrelsen verkställda undersökningen omfattar endast födoämnen. Av andra varor, som förbrukas av allmänna inrättningar, torde knappast några av betydelse härstamma från jordbruket med undantag av yllevaror. Frågan att till den svenska fåravelns stödjande söka åstadkomma ökad användning av svensk ull i ullprodukter, som användas av allmänna inrättningar, har redan tidigare varit föremål för prövning. Sedan riksdagen i skrivelse den 10 maj 1915 (nr 101) hemställt om en undersökning rörande möjligheten av en förbättrad fåravel, infordrade nämligen Kungl. Maj:t gemensamt yttrande i ärendet från kommerskollegium och lantbruksstyrelsen. Av lantbruksstyrelsen då tillkallade sakkunniga föreslogo — förutom vissa åtgärder till främjande av fåraveln i allmänhet — att bestämmelser skulle utfärdas om företräde vid leverans till staten av yllevävnader och yllevaror för den tillverkare, som kunde styrka, att hans vara helt eller delvis innehölle svensk ull. I sitt den 14 mars 1917 avgivna yttrande i ärendet ställde sig ämbetsverken emellertid tveksamma mot sådana bestämmelser. Bland de åtgärder till fåravelns främjande, som Kungl. Maj:t i proposition den 10 april 1917 (nr 205) framlade för riksdagen, upptogs icke heller frågan om företräde vid upphandling för statens räkning av yllevaror, som innehölle inhemsk råvara. I skrivelse den 14 juni 1917 (nr 9, punkt 37) i ämnet framhöll emellertid riksdagen, med anledning av de utav de sakkunniga ifrågasatta åtgärderna för vinnande av ökad avsättning av inom landet producerad
14 ull, att riksdagen ansåge synnerligen önskvärt, att vid inköp för statens räkning företrädesrätt måtte lämnas svensk ull, därest staten icke därigenom skulle erhålla kvalitativt underlägsen vara. Svenska fåravelsföreningen, som bildats för att tillvarataga den inhemska får a veins intressen, hemställde i en år 1921 till Kungl. Maj: t avlåten skrivelse, varöver kommerskollegium och lantbruksstyrelsen anbefalldes avgiva yttrande, om åtgärder i syfte att ull av inhemsk produktion måtte i största möjliga utsträckning vinna användning vid tillgodoseendet av statens behov utav yllevaror. Med anledning härav föranstaltade ämbetsverken en utredning, som gav till resultat, att arméförvaltningens intendentsdepartement redan år 1921 meddelat vissa föreskrifter rörande upphandling utav yllevaror av innehåll, att sängfiltar, hästfiltar, ullgarn och boj, som uppköptes för arméns räkring, skulle innehålla minst 50 procent ull av inhemskt ursprung samt »kommisskläde» minst 10 procent sådan ull. Ämbetsverken, som på grund av uppgifter i centralupphandlingssakkunnigas betänkande I I I (avgivet den 21 januari 1921) uppskattade den ullmängd, som inginge i statens inrättningars årliga upphandling till 576,710 kilogram, beräknade, att med tilllämpning av de principer, som armén tillämpade för sina uppköp, cirka 132,000 kilogram av denna ullmängd skulle komma att utgöras av svensk vara. Då ämbetsverken ansågo sig icke kunna föreslå en allmän föreskrift om ovillkorligt företräde för inhemsk ull vid statens upphandling av yllevaror, hemställdes, att vissa centralmyndigheter, inom vilkas förvaltningsområden upphandling för statens räkning av textilvaror av ull i större utsträckning förekomme, skulle åläggas att dels i tillämpliga fall tillsvidare följa samma leveransbestämmelser ifråga om användningen av inhemsk ull som arméförvaltningen, dels ock i övrigt verka för ökad användning av svensk ull vid statens inrättningar. Framställningen föranledde emellertid ingen åtgärd (Kungl. Maj:ts resolution den 24 november 1922). År 1927 hemställde fåravelsföreningen i skrivelse till Kungl. Maj:t ånyo, att bestämmelser måtte utfärdas, att vid alla statens verk, som upphandlade yllevaror, svensk ull i största möjliga utsträckning skulle ingå däri. Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen, som i ärendet hörde mera betydande upphandlande centralmyndigheter, anförde i ett över framställningen den 13 december 1927 avgivet yttrande, att ämbetsverken hade det intrycket, att vederbörande myndigheter redan gjorde, vad som inom skäliga gränser vore möjligt för att gynna svensk ull, samt att man måste beakta, att ett önskvärt främjande av svenskullens avsättning icke rimligen borde drivas så långt, att det medförde en kännbar ökning av statsverkets omkostnader för anskaffning av yllevaror. Såsom förhållandena gestaltat sig, ansågo ämbetsverken, att bestämmelserna i upphandlingsförordningen, § 29, jämförda med Kungl. Maj:ts cirkulär den 3 mars 1922 angående ökat företräde för svenska varor vid
upphandling för statens räkning, i betraktande av den vilja till tillmötesgående i förevarande hänseende, som kommit till uttryck i vissa ämbetsverks uttalanden i ämnet, tillsvidare borde vara tillräckliga för att vid upphandling för statens räkning tillförsäkra den svenska ullen ett berättigat företräde framför utländsk ull. Fåravelsföreningens skrivelse föranledde icke heller då någon åtgärd (Kungl. Maj:ts resolution den 27 juli 1928). De yttranden, som i kommerskollegii och lantbruksstyrelsens sistnämnda utlåtande åberopas, giva såsom nyss antytts vid handen, att vissa upphandlande myndigheter — särskilt arméns intendentsdepartement — sökt tillmötesgå strävandena att stödja den svenska fåraveln genom att främja uppköp av varor, varuti svensk ull kommit till användning. Det kan emellertid av dessa yttranden konstateras, att icke alla statens upphandlande myndigheter ställt sig lika förstående för denna ur svensk jordbrukssynpunkt ingalunda betydelselösa fråga. Uti ifrågavarande utlåtande framhöll ämbetsverken endast, att de tillsvidare ansåge vid redan förefintliga bestämmelser kunna bero. Av de utredningar, som sedermera gjorts i frågan, torde framgå, att svensk ull visserligen i viss mån användes vid tillverkning av varor för statens räkning, men också, att den svenska ullen å vissa håll mötts med misstroende. Lantbruksstyrelsen kan icke underlåta att framhålla, det detta misstroende i viss mån torde hava varit berättigat, innan åtgärder från statens sida vidtogos till fåravelns främjande, i det att svensk ull, som förr fördes i marknaden, kanske med rätta haft ett mindre gott anseende. Den verksamhet, som staten ävensom svenska fåravelsföreningen bedrivit, har emellertid i stor utsträckning åsyftat förbättrande av den svenska ullens kvalitet. Att detta skett med framgång, torde icke kunna bestridas. Erfarenheten från arméns upphandling synes giva vid handen, att svensk ull numera i avsevärd utsträckning utan olägenhet kan komma till användning vid allmänna inrättningar. Svensk ullproduktion torde, lågt räknat, kunna beräknas till 1,500,000 kilogram per år. Om också en del av denna produktion kommer till användning hos producenterna själva, utgör dock överskottet en avsevärd mängd, vars avsättning i hög grad skulle underlättas, om allmänna inrättningar i allmänhet mer använde sig av varor, varuti svensk ull ingår. En av fåravelns största stötestenar skulle därmed kanske vara undanröjd. En föreskrift om allmänt företräde för varor av svensk ull torde emellertid icke lämpligen kunna meddelas, då svensk ull i regel med fördel endast kan användas i viss utsträckning vid förfärdigande av yllevaror, allt efter de krav som ställas på varorna. Utan olägenhet synes dock kunna föreskrivas, att i vid allmänna inrättningar upphandlade yllevaror svensk ull skall ingå i den utsträckning, som enligt vad
redan anförts befunnits möjligt ifråga om arméns upphandling eller med 50 procent i filtar, boj, ullgarn och strumpor samt med 10 procent i kläde. Av vad ovan anförts torde framgå, att lantbruksstyi elsen finner gällande bestämmelser angående upphandling för statens räkning, såsom de av vederbörande myndigheter tillämpas, icke giva jordbrukets produk:er samma ställning som industrins, och icke heller den hjälp, som jordbruket med rätta borde kunna påräkna, särskilt i det kritiska läge, variiti det för närvarande befinner sig. Vidare synes det otvivelaktigt, att svenska jordbrukets alster i stort sett måste anses utan olägenhet kunna komma till användning vid alla slag av allmänna inrättningar. Då gällande bestämmelser icke medfört avsedd verkan, synes skäl föreligga att vidtaga effektiva åtgärder, varigenom det svenska jordbruket beredes en mera gynnad ställning vid allmänna inrättningars upphandling av olika förnödenheter. Tydligt är emellertid, att möjligheterna för statsmakterna att påverka denna upphandling i för jordbruksnäringen gynnsam riktning är väsentligt olika allt efter de olika slag av allmänna inrättningar, som enligt förestående utredning kunna komma ifråga. Lättast kan frågan givetvis lösas beträffande de rent statliga inrättningarna, då beträffande dessa reglerande föreskrifter i ämnet torde kunna utfärdas av Kungl. Maj: t i administrativ väg. Vad därefter beträffar sådana allmänna inrättningar, som upprätthållas med bidrag av statsmedel, föreligger givetvis möjlighet för statsmakterna att påverka även deras upphandling i här avsedd riktning. Detta torde sålunda kunna ske därigenom, att såsom allmänt villkor för tillgodonjutande av statsbidrag uppställes fordran på att vederbörande inrättning vid sin upphandling på visst sätt giver företräde åt alster av det svenska jordbruket och produkter därav. Hava, såsom här i allmänhet torde vara fallet, grunderna för statsbidrags utgående och åtnjutande fastställts av riksdagen, torde jämväl riksdagens medverkan i någon form erfordras för det här ifrågasatta villkorets införande och tillämpande. På här antydda sätt torde saken kunna ordnas ifråga om alla allmänna inrättningar, som uppehållas med bidrag av statsmedel, och sålunda även beträffande sådana statsunderstödda inrättningar, som tillhöra landsting eller kommuner. Vidkommande övriga landsting eller kommuner tillhörande inrättningar, det vill säga sådana, som icke åtnjuta understöd av statsmedel, möta onekligen vissa svårigheter för genomförande av en motsvarande reglering av dessa inrättningars upphandling. Konstitutionellt sett skulle det måhända icke möta något absolut hinder att på lagstiftningsväg meddela direktiv i ämnet för landstingens och kommunernas allmänna inrättningar att vid sin upphandling av förnödenheter giva företräde åt det svenska jordbrukets alster och produkter därav. Med hänsyn till denna upphandlings stora omfattning och värde — i vilket avseende lantbruksstyrelsen hänvisar till vad ovan härom anförts —
samt den hjälp, som härigenom skulle beredas jordbruket, skulle det ur det svenska jordbrukets synpunkt vara värdefullt, om dylika tvingande direktiv kunde av statsmakterna meddelas. Lantbruksstyrelsen förbiser emellertid icke de betänkligheter, som måste resas mot ett dylikt starkt ingrepp i landstingens och kommunernas självstyrelse och ekonomiska förvaltning. Dessa betänkligheter, som icke kunna utan vidare avvisas, hava föranlett lantbruksstyrelsen att undersöka, huruvida icke samma syfte, åtminstone till någon eller huvudsaklig del, skulle kunna vinnas på andra vägar. Såvitt lantbruksstyrelsen kan döma, skulle den enda framkomliga vägen härvidlag kunna vara, att staten uti förevarande avseende föreginge med gott exempel och reglerade sina egna inrättningars upphandling på sätt här ifrågasatts, och att sedermera från auktoritativt håll, från vederbörande departementschef eventuellt av Kungl. Maj:t, hänvändelse gjordes till samtliga landsting ävensom till de kommuner, där någon upphandling av betydenhet kunde förväntas förekomma, att var i sin stad taga under övervägande, huruvida icke en liknande reglering av vederbörandes egen upphandling vore möjlig genomföra. Givetvis skulle vid denna hänvändelse frågans stora betydelse för det svenska jordbruket och landet i dess helhet närmare belysas och redogörelse lämnas för de statliga åtgärderna på området. Ehuru resultatet av sålunda här ifrågasatta åtgärder icke bör överskattas, så håller lantbruksstyrelsen likväl före, att åtskilligt skulle på den nu antydda vägen kunna vinnas och att förty en dylik hänvändelse till landsting och kommuner bör ske, därest icke en tvångsvis genomförd reglering av ifrågavarande inrättningars upphandling anses möjlig och lämplig. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande böra här ifrågasatta föreskrifter så avfattas, att — där Kungl. Maj:t icke medgiver undantag för vissa, för allmänna inrättningars behov upphandlade varor, tillhörande spannmålsslagen eller därav tillverkade produkter — följande uppharicllingsartiklar, nämligen mjöl, gryn eller bröd, ärter, kött och fläsk eller därav tillverkade varor — inklusive konserver — margarinprodukter och färsk fisk skola bestå av uteslutande svensk råvara, samt att ifråga om varor, varuti ull ingår såsom råvara, därav i filtar, boj, garn och strumpor skall ingå minst 50 procent svensk ull och i kläde minst 10 procent sådan vara. Formuleringen av det lantbruksstyrelsen givna uppdraget giver vid handen, att syftet med utredningen icke endast är att utreda, vilka åtgärder, som kunna vidtagas för att säkerställa, att de allmänna inrättningarnas upphandling av lantbruksprodukter förbehålles den svenska produktionen, utan även att undersöka, huruvida icke förändringar i upphandlingen till förmån för ökad användning av lantbruksprodukter må kunna komma till stånd. Att på detta område verkställa en mera fullständig utredning synes 2 — 301466.
18 lantbruksstyrelseii vara förenat med stora svårigheter och, därest en sådan skulle ske, torde den knappast falla inom området för lantbruksstyrelsens sakkunskap. Den mängd allmänna i n r ä t t n i n g a r av de mest skilda slag, varom här är fråga, gör det för övrigt enligt lantbruksstyrelsens förmenande omöjligt att verkställa någon allmängiltig utredning. Varje slag av i n r ä t t n i n g a r måste för denna frågas utredning undersökas för sig. I n r ä t t n i n g a r n a s olika n a t u r medför skilda behov såväl på omväxling i kosten som i dietiskt avseende. Utspisningen måste därför i hög grad bliva beroende av de krav, som i detta avseende böra uppställas. De av lantbruksstyrelsen anförda siffrorna rörande förbrukningen av en del större upphandlingsartiklar, som icke kunna anses vara alster av svenska jordbruksprodukter, visa, att det här är fråga om avsevärda kvantiteter, representerande stora värden. Att i vissa fall utbyte av förnödenheter till förmån för alster av det svenska jordbruket skulle v a r a tänkbart, finner lantbruksstyrelsen emellertid ligga i öppen dag. De varuslag, som lantbruksstyrelsen härvid i första hand finner vara av betydelse och på grund d ä r a v upptagit i föreliggande utredning, äro: makaroner, torkad frukt, m a r g a r i n , kaffe, svagdricka och salt sill, sistnämnda v a r a givetvis av hänsyn till det svenska fisket. Makaroner förbrukas enligt förestående uppgifter årligen till en mängd av något över 150,000 kilogram. Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört i denna del framgår, att makaroner helt och hållet tillverkas av utländskt vete och att en omläggning h ä r u t i n n a n icke gärna torde kunna tänkas genomförd. Skälet till att denna vara fått en så betydande plats i utspisningen, torde väl n ä r m a s t vara en önskan att skapa mera omväxlande kost. A t t icke dietiska skäl föreligga för användning av makaroner, synes framgå av den jämförelsevis obetydliga förekomsten av denna vara inom landstingens allmänna i n r ä t t n i n g a r — sjukhusen. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande borde det icke v a r a uteslutet att utbyta större delen av denna upphandlingsartikel mot alster av svenskt jordbruk och svensk trädgårdsskötsel. Torkad frukt förbrukas vid de i n r ä t t n i n g a r , som varit föremål för undersökning, till en mängd av cirka 375,000 kilogram årligen. Som lantbruksstyrelsen redan anfört, torde denna vara, åtminstone i stort sett, vara av utländskt ursprung. F r å g a n om dess utbytande mot alster av svensk fruktproduktion, i första hand äpplemos, har under senare åren varit aktuell. Redan för cirka 10 år sedan började armén efter framställning från för svensk fruktodling intresserade håll att försöksvis utbyta den torkade frukten mot mos av svenskt ursprung. Användningen av den senare v a r a n h a r därefter undan för undan ökats. Enligt vad lantbruksstyrelsen under h a n d inhämtat, är resultatet av detta utbyte sådant, att intendenturen icke har något emot att öka användningen av mos och kanske så gott som helt övergå till denna artikel. A n d r a
19 s t a t l i g a i n r ä t t n i n g a r synas icke på samma sätt hava medverkat att gynna den svenska produktionen. Då detta emellertid visat sig möjligt vid a r m é n , synes det som om samma möjlighet borde föreligga även vid ö v r i g a allmänna inrättningar. Denna fråga har, såsom framgår av chefens för jordbruksdepartementet anförande till förenämnda statsrådsprotokoll varit föremål för dennes uppmärksamhet, i det att departementschefen i särskilda skrivelser den 11 j a n u a r i 1929 till cheferna för justitie- och socialdepartementen hemställt om deras medverkan till åtgärder för användning i vidgad omfattning av svensk frukt vid utspisning inom de till nämnda departement hörande allmänna anstalter. A t t på detta o m r å d e åtskilligt torde kunna vara att vinna för den svenska fruktproduktionen, särskilt om åtgärder i samma syfte även vidtagas vid a n d r a a l l m ä n n a i n r ä t t n i n g a r än statens, synes lantbruksstyrelsen vara tydligt. Årsförbrukningen av margarin vid de av lantbruksstyrelsen undersökta i n r ä t t n i n g a r n a uppgår till avsevärt över 1 V» miljon kilogram. Omfattningen av förbrukningen utav detta varuslag framträder tydligast genom jämförelse med smörförbrukningen vid samma i n r ä t t n i n g a r , vilken icke uppgår till fullt 400,000 kilogram. H ä r föreligger ett klart bevis för h u r u ett artificiellt näringsmedel u n d a n t r ä n g t det svenska jordbrukets alster i marknaden. Ur jordbrukets synpunkt måste detta anses beklagligt. Att h ä r u t i n n a n åvägabringa en ändring, åtminstone i större omfattning, torde emellertid med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna knappast v a r a möjligt. Så länge det svenska smöret vinner avsättning i utlandet och dess prisläge ytterst beror av smörpriset å världsmarknaden, behöver förhållandet m å h ä n d a icke heller tillmätas allt för stor betydelse. Kaffebönor förbrukas såsom av utredningsresultatet framgår årligen till en mängd av cirka 750,000 kilogram och till ett värde av mer än 2 miljoner kronor. Omfattningen av denna förbrukning i jämförelse med förbrukningen av mjölk belyses närmare, om man omvandlar kaffet till beredd dryck. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat från arméns intendenturdepartement kan det beräknas, att vid kokning av 1 liter kaffe å t g å cirka 40 g r a m obränt kaffe. Ovan angivna kvantitet kaffebönor svarar sålunda mot något över 19 miljoner liter kaffe. Även om förbrukningen av oskummad och skummad mjölk vid de undersökta inrättningarna uppgår till mer än dubbelt så högt literantal, skulle det dock icke vara till skada, vare sig för folkhälsan eller för de allmänna inrättningarnas ekonomi, om kaffedrickningen minskades och mjölkkonsumtionen ökades. Av svagdricka, v a r u n d e r tydligen olika slag av dricka sammanförts, förbrukas enligt föreliggande utredning cirka 3 Va miljoner liter årligen. Om det också måste erkännas, att även svagdricka i viss mån är ett alster av jordbruket, i det att det malt, som vid tillverkningen användes, väl i regel är berett av svenskt korn, är det likväl ur svensk jordbruks-
synpunkt ett önskemål, att svagdricka i största möjliga utsträckning ersättes av mjölk eller mjölkprodukter. Det synes lantbruksstyrelsen, som om ett sådant utbyte icke vore till skada, varken för dem, som förbruka svagdricka, eller för de inrättningars ekonomi, som verkställa upphandlingen. Salt sill förbrukas enligt föreliggande utredning till en mängd av cirka 2 miljoner kilogram eller något över 18,000 tunnor årligen. Av vad lantbruksstyrelsen redan anfört rörande denna vara framgår, att den i regel torde vara av utländskt ursprung och att någon ändring härutinnan icke torde kunna lämpligen genomföras. Med hänsyn till sillens karaktär i viss mån av en jämförelsevis billig nationalrätt, synes det lantbruksstyrelsen knappast kunna ifrågasättas, att denna vara ersattes genom ökad förbrukning av färsk fisk eller kött. Det torde däremot icke vara uteslutet, att åtminstone i de delar av landet, där salt strömming förekommer, ett utbyte av sill mot strömming kunde ske. Detta skulle för den oftast fattiga fiskarbefolkning, som idkar strömmingsfiske, vara ett värdefullt stöd. Av vad sålunda anförts rörande förbrukningen vid allmänna inrättningar av vissa varor, torde framgå, att möjlighet borde föreligga för ett utbyte i viss omfattning av vissa utav dessa varor, som icke äro jordbruksalster, mot dylika alster. Några allmänna regler härför kan lantbruksstyrelsen emellertid icke angiva. Saken bör enligt lantbruksstyrelsens förmenande bliva föremål för en ingående omprövning av ledningen utav de olika slag av allmänna inrättningar, varom här är fråga. Det synes lantbruksstyrelsen icke uteslutet, att en sådan omprövning i syfte att, i den mån så lämpligen kan ske, tillgodose det svenska jordbrukets intressen skulle kunna föranleda en del ändringar i de allmänna inrättningarnas upphandling till fördel icke blott för Sveriges jordbruk utan jämväl för folkhälsan och vederbörande inrättningars ekonomi. En dylik omprövning torde emellertid icke komma till stånd utan åtgärder från Kungl. Maj:ts sida i form av åläggande för statliga och statsunderstödda inrättningar att undersöka saken och vidtaga lämpliga åtgärder samt en uppmaning till andra allmänna inrättningar i samma syfte. Resultatet av en dylik undersökning ävensom redogörelse för de ändringar, vartill den föranlett, bör givetvis i sinom tid meddelas jordbruksdepartementet. I anslutning till vad sålunda anförts får lantbruksstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes dels vidtaga erforderliga åtgärder för att vid upphandling av förnödenheter åt allmänna inrättningar visst företräde må givas alster utav svenskt jordbruk och produkter därav i enlighet med ovan föreslagna riktlinjer, dels ock ålägga statliga och statsunderstödda inrättningar samt anmana andra allmänna inrättningar att undersöka, i vad mån ändring i
21 upphandlingsavseende må kunna ske till fördel för alster av svenskt jordbruk samt härom ävensom om därav föranledda åtgärder avgiva redogörelse till jordbruksdepartementet. I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Insulander samt byråcheferna Bjurstedt, von Zweigbergk och Andersson. Stockholm den 30 december 1929. Underdånigst ERIK INSULANDER. GEORG vox ZWEIGBERGK.
A.
Berg.
23 Mjölk Margarin '• Smör
Ost
Mjöl
oskumniad skummad
Gula ärter
Gröna ärter
Korngryn
Havregryn
vete rag kg.
kg.
l i t e r kg.
kg.
kg.
k?.
k?.
Arméns upphandling
356 995
Flottans
180 727
56 379;
145 176
22 497
Statens fångvårdsanstalters upphandling
14 063
1818^
54 201
40 400
4 805 145 495
988 988 4 795 289i 168 795
i
Under medicinalstyrelsens förvaltning stående sjukvårdsinrättningar
179 189
4 63U 40 384; 2 093 357: 3 314 577; 47 275
!
52 303 19 510
kg.
kg.
ki
25 629! 117 413! 10 940 382 700;
44 733;
29 365;
40 375:
i 18 837; 145 257; 200 400 365 150 50 650
5 273
178 828; 3 300 215 405 290 013! 16 199 9 402J
korn hårt
mjukt
kg.
kg.
577 557:1 700 000; 82 327 j 145215; 68 620J 306 780! !
hårt mjukt (skorpor)! kg. kg.
Makaroner
Frukt, torkad
Äpple-
Potatis
Kaffe
Svagdricka i
Sill, salt
Fisk, färsk
kg.
kg.
kg.
kg.
kg.
liter
kg.
kg.
— I 792 615
47 773 103 758 34 332 4 053 193 140 G00 365 000 264 988 349 461 13 230 34 661 1 597j 1 167 775 60116 173 707 60 493 8 837 15 714 3 291 133; 293 922 75! 1760
132! 159 400 —
Institutet för blinda, Tomteboda
32 300
21 600;
13 246 200
i Dövstuminstitutet, Manilla
2 148
390;
19 760
24 6401
80 Röda Korsets Sjukhem
2 62U
614'
2 133
10 Under Stockholms hälsovårdsnämnd lydande 1 sjukvårdsinrättningar och andra allmänna! anstalter
62 000
57 000
43 700 2 006 500
471000; 13 500
4 000
4 200
57 000
9 700
44 800
36 300 : 194 700
38 400 218 500
Under Göteborgs hälsovårdsnämnd sjukvårdsinrättningar
27 615
503 252
180 947;
2 455
17 650
4 905
14 920
6 272
44 781
13 417
3 966
4 440
15 636
2 960
319 785
57 215
7 162
6 148
26 827
3 158
15 894
4 652
26 974
852 108
17 235
5 530
6 088
Under Uppsala
1 699
1 936
509 820
53 S78.
2 252
818!
1 197
10 504
72 191
2 608;
1038 Under Södermanlands
»
d:o d:o
3 750
4 917
329 550
115 572:
1 165
750 Under Östergötlands
»
d:o d:o
16 077
8 864
527 047
»
d:o d:o
8 228
7 607
4 261
292 31T
87 612; 2 097 991 63 535|
863 Under Jönköpings
351 Under Kronobergs
»
d:o d:o
3 531
4 517
150 848
21965!
d:o d:o
6 165
2 251
160 975;
13 72o!
Under Södra Kalmar
»
d:o d:o
3 253
3 526
1 490
.128 655;
Under Gotlands
•
d:o d:o
1 678
4 267
61 349'
Under Blekinge
»
d:o d:o
9 782
2 278
2 909
286 199!
d:o d:o
3 211
9 663
3 903
270133 795 916;
Under Kristianstads Under Malmöhus
»
Under Hallands Under Göteb. o. Bohus
»
Under Älvsborgs Under Skaraborgs Under Värmlands
»
44 508
250 50
15;
10 500
10 400
536 543
2 100
2 060
2 6OO1 4 9001 Har ej kunnat uppgivas i vikt VIKl pgivns 1
30784 4 220!
210 378! 3 400;
19 214 270 i
1 030!
775!
3 500i
18 370| 1 559 565 65 840 1 086 49
193 885
280 380 1060
1 500
710 000 36 900
13 900
59 500
186 343
9 850
12 286
6 987!
6 921
42 928
6 239
5 140 897 477 189 1085 1864 375 928 2 595 2 445 584 3 096 817 244 1213 173 300 1240 108 114 1368 679 21 347 7 389 2 317 1233 189 1909 1485 558 11414 144 163 2 45s| 513 559 2616! 243 518 5 393' 531 1720 2 296; 933 i 618 3 844! 760 i 604 3 278! 503 i 580 2 389! 747
158 270
8 521
10 356
5 475 24 500
8 690
5 600
|
Under Stockholms läns landsting stående sjukvårdsinrättningar
Under Norra Kalmar
61091! 16 866
894 728
hdande
Under Malmö hälsovårdsnämnd lydande sjuk-; vårdsinrättningar :
läns d:o d:o
56 951
A.
Bröd
Havre vete
Bil.
7 325
13 908
14 885
2 120
5 215
1 158
16 302
20 068
5 546
2 035
42 290
52 990 13 392
40 606 11 126 1662 655 16 496 6 545 2 665 849
14 495
17 307
21 510
2 782
11 672
13 615
4 803
6 165
10 500
10 036
2 744
470b
743!
4 665
2 365
296;
3 102
3 249
15 140
1 035'
2 214
9 701
9 100
8 936
18 932
105 557;
119 737 I
2 610
8 120 9 724 5 484 4 395 5 090; 2 758J 1 145' 7 826; 8 391; 21214!
54 849
53 847 \
18 589 3 888 20 067 37 178 38 746
3 592
19 186
1 114
6 218!
10 040
14 395
1 266
19 040
4 099
4 754
1 529
6 150
2 663
5 69o|
32 273
6 747
16 363
2 107
6 943
d:o d:o .
17 473
34 000
10 399
d:o d:o •
4 699
8 514
3 458
d:o d:o
10 717
2 488
3 899
246 281
73 241!
d:o d:o •
17 651.
6 186
6 624
324 829
27 063
14 495
16 799
34 451
4 185
18 932
4 403
16 501
2 291
9 475
48 279
3 009
2 464
1 400
129 6701
2 582
12 098
44 188
3 646
12 018
155 327!
357!
4 603
15 370
4 732:
6 188
896'
430;
6 317
7 858 6111 6 427
7 452
12 371 4 777 5 036
20 620
8 405.
15 573
!
d:o d:o .
7 258; 10 002
4 608
542 854
d:o d:o
12 745
3 959
323 192
11 141
i
Under Örebro
»
d:o d:o
7 00b
8 165
3413 Under Västmanlands
441437;
•
d:o d:o .
7 007!
8 544
2 090
378 609
1590; 16 106
277 9811
40 767-
16 503 10 723
104 722
7 940
6 643
18 070
10 004
9 840
5 987 2 204 2 496 1503 1324
83 061
4 778 7 412 5 345 1865 2 217 1653 644 4 110
34 160
2 788
89 614
3 041
4 349
164 579
13 635
10 443
73 686
3 432
9 640
86 005
3 335
138 953 124 128
6 592 5 988
10 095
151 168
6 001
20 055
3 509 3 300 7 900 6 271 9 034 3 944 6 028
124175 87 292 29 087 38 770 37 594 18 946
26 685 520
2 731 7 880
8 958
76 189
3 469
8 947
68 942
4 654
23 448
25 Margarin
Sm öi
bula ' brona i „ ; Havre! .. , : korngrvn arter : arter i ° gryn
oskummad skummad
Ost
B r ö d
M j ö l 1
Mjölk
i
~~
råg
vete
vete
råg
Havre ! korn hårt
mjukt
hårt (skorpor)
mjukt
kg.
kg.
kg-
kg.
liter
Under Kopparbergs läns landsting stående sjukvårdsinrättningar Under Gävleborgs
läns d:o d:o
kg-
kg.
5 734
17 667
4 353,
12 099
13 227!
kg.
kg.
kg.
457 333 -144 188
80 885 57 065
2 409, 2 799:
Under Västernorrlands
d:o d:o
13 077
11 998;
6 572J
587 275
21 595
2 233
Under Jämtlands
d:o d:o
4 491
5 367;
2 467
216 321
55 595
s
Under Västerbottens
> d:o d:o
Under Norrbottens Nacka Solna Tillinge
•
d:o d:o
ålderdomshem
Frustuna Hällestads
890:
» »
90:
» »
3 495!
»
452 333
79 715
2 292
312 502
270 222J 10!
369 24
28175 3 650
7 300
44 235
896! 2 650
14 600
16 618
7 488
23 460
692 145
4 923
Flisby
»
2 920
»
Misterhults Olstorps
»
Oskarshamns
—
10 989
18 300
7 350
48!
18 250
3 050
478 Visby
»
623!
Jämshögs
»
104 Karlskrona
»
3 325
Smedtorps •
611 I 2 665!
200!
16 601
kg.
1005 l 185
9 891
3266 693
4 650
135 873
6 353
30 492
26 594
1 119
3 741
131 052
7 479
6 638
27 725
3 569
131 308
7 375
10 906
10 065
3 642
3 520
47 971
3 582
3 545
3 236
78 405
8 646
5 591
48 225
3 446
6 954
8 050
2 120
16 335
2 703
13 401
3 488
9 832;
6 802
13 032
12 035
12 885
5 330
7 110
15 450
30; 30 50 50
300; 00
200 j
825 25 90 90 20 20
24 591
2 301
60| 16
23 949
12 455
7 835
5 365
2 690
9 008
8 185
5 898
10 400
2 600
2 920
1 110
13 380
4 300
4 700
14 200
6 900
120U
na\ 9 076
65!
1 680
90J
225 120
2 080
3 890
3 600
214;
3 000
2 635
200!
300 i
4 200
44 836
24 616
800!
1 050
4 1781
17 132 1 120
3 260
15 63
72 114
32!
80!
!
!
2 260
7'
17 047
1266!
3 690
2 000
12 579
15 065
1360 206
6 542
B92
2 210
6 500
3 905
2 415
7 000
30 841
6 456
3 016
368;
4 623
7 300
14 335
2 200
5 650
7 673
2 703
65!
^2 300
9 184
• 14
4 500
7 329
12 730
5 500
8 080
165!
9 020
3 750
2 300
300 25
i
10 488
18 473
8 633
217!
kg.
kg.
19 880
liter
20 470
5 435
42 Fisk, färsk
17 436
2 000
Sill, salt
15 231
kg.
Svagdricka
18 150
kg.
Kaffe
6 249
25 933
100 Potatis
kg.
308! 40!
4391 39
9 025
' kg.
Applemos
kg.
100; 00 59 095
»
Västra Eds
2 700
843 —
76 Hässelby Växjö
6 280
889|
403-
2 035!
' »
3 760,
3 374 38
Motala Linköpings
5 750
14 0461
420 Bondkyrko Uppsala
12 826
kg.
Frukt, torkad
Makaroner
12 Norra Asunis Ängelholms Höganäs
»
420 Landskrona
»
2156 Harplinge
>
32 Halmstad
»
3 289
Skredsviks
»
32 Sunnanå
»
400 Toarps Levene
» »
144 96
6 522 5 870
728!
50 025
29 498|
24 320 — 132 50 36
3 036
4 320
809:
12 815 8 316
J
16 547
80j
6 000
49!
55 148|
3 100
7 445
20 112
2 896 12 306
3 685 35 394
14 878
34 090
415 24
25 770
12 540
1 200
3 505
17 513
7 790
2 450
180,
5 000
2 000
50 15
400 450
22 178
27 Margarin
Smör
Ost
B r ö d
Mjöl
Mjölk oskummad i skummad
Gröna ärter
Gula ärter
Korngryn
Havregryn
vete
Havre vete
korn hårt
mjukt
hårt (skorpor)
mjukt
kg.
kg.
kg.
kg.
l i t e r kg.
kg-
_
Sandvikens
»
118 48
Torps
»
—
Rödöns
»
20 52 10 170 100 102 185 6 13 75 200 78 110 83 7 132
571 024
3i
241-6
Sventorps
ålderdomshem
Undenäs
»
Vase
»
Askers
»
60 20 150
Hällefors
»
—
Skinnskattebergs Köpings
» »
341 670
6 122
»
—
»
222 Garpenbergs Husby
55 85
•
Umeå
»
360 Gällivare
>
27 60 98
43 ålderdomshem, total
26 534
4 767
»
medeltal per person
11-4
2-1
5 004 4 820
200 2 000
kg.
2 400
2 500
2 000
1 500
• 20
14 640
kg.
kg.
kg.
kg-
650 Makaroner
Frukt, torkad
Applemos
Potatis
Kaffe
Svagdricka
kg.
kg.
kr.
kg.
kg.
liter
kg.
3 600
2 500
6 000
12 000
578 25
25 000
4 000
5 000
2 800
15 805
3 066
o
60J
4 652
5 000
3 000
7 650
17 475
2 080
2 900 18 849
18 250
7 155
4 471 9 835
5 432
8 640
18 600
5 603
5 500
14 600
200 700
360 524 155-3
8 785 3-8
2 709
0-6
1-2
20 795
72 987
67 643
8 722
103 834
5 891
46 525
2 625
4 183
256 308
15 095
69 116
9-o
13-5
31-4
3-s
44-7
2-5
20o
H
1-8
1-8
110-3
6-5
29-8
172 155 2 025 089 113 260
906 080
49 834
58 895 4 997 031 294 476 1 350 059
366 962
577 557 1 700 000
792 615
47 773 103 758
34 332 4 053 193 140 000
365 000
264 988
159 400
13 230
34 661
1 167 775
173 707
60 4931 134 584
3 291
293 922
15 714
65 840 1 086 492
193 885 900
611 604 1 422 546 1 318 346
516 466
95138 140 442 10 945 446 7 035 711 172 155 27182
54 365
407 736
Arméns upphandling
356 995
4 805 145 495
117 41310 940 382
5 273 178 828
Flottans
180 727
56 379
145 176
3 300
215 405 290 013
82 327
145 215
Statens fångvårdsanstalters upphandling
14 063
54 201
16 199
9 402
68 620
306 780
Under medicinalstyrelsens förvaltning stående sjukvårdsinrättningar
179 189
894 728 536 543
30 784
210 378
19 214
16 866
44 508
3 400
10 500
3 500
10 400
8 690
6 185
33 118
5 650 1017 504
53 671
För rikets samtliga fattigvårdsanstalter
Fisk, färsk
Sill, salt
8-1
Sammandrag. »
1700 Institutet för blinda, Tomteboda Dövstuminstitutet, Manilla
2148 Röda Korsets Sjukhem
4 795 289 168 795
52 303
25 629
429 578
22 497
19 510
44 733
335 591
40 400:
29 365
40 375
18 837
145 257
4 631 40 384 2 093 357 3 314 577 47 275' 13 246
675 390
300 393 614
32 300 19 760
21600 24 640
600 340'
200 80
200 365
200 80 220
2 100
4 220
2 060
2 600
15 810
65 868
285 077
506 906
400 150
2 133
77 087 57 471 2 829 537
709 162
16 675
5 431
2 621
56 951
8 837
1600 Under Stockholms, Göteborgs och Malmö hälso vårdsnämnder lydande sjukvårdsinrättningar och andra allmänna anstalter
94 055
Under landstingens förvaltning vårdsinrättningar
220 474 210 830 99 899 8 593 129 1 330 166 54 432
10 844
196 915
22 839
516 466
27 182
54 365
407 736
611604:1422 546 1318 346
Rikets fattigvårdsanstalter
4 900
.'
Summa 1 566 232 397 233! 543 195125 717 079i 17 998 447 523 229| 128 806
4 028
700 360
69 114
72 726
43 929
266 308
54 975
274 806
173 850
442 131 123 521
264 150
16 082
73 432
17 706] 2 239 349| 125 364} 396 870 219 481
172 155 2 025 089 113 260; 906 080
49 834
81 547
58 895; 4 997 031! 294 476:1 350 059 366 962
stående sjuk95 138 140 442 10 945 446 7 035 711 172 155
18 370 1 559 565
349 461
145 963 1 035 441 TI 636 376J2 855 538 2 911 666J 4 028)1 156 042J5 104 200| 312 1472 471 509 150 270J 374 98ö! 136 74s|l5 357 929| 741 262^3 445 222T 196 209!2 082 969
S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1930 Systematisk
iörteckning
(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård.
Vattenväsen. Skogsbruk.
Bergsbruk.
Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckningar. |5|
Industri.
Kommunalförvaltning.
Handel och sjöfart. Betänkande med förslag till lotsförördning samtandra författningar och föreskrifter rörande lotsverket. |7|
Statens och kommunernas finansväsen.
Kommunikationsväsen.
Politi.
Bank-, kredit- och penningväsen.
Socialpolitik. Domänverkets omfattning, uppgifter och organisation. [81
Försäkrings väsen.
Hälso- och sjukvård. Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Skydd för äldre kulturföremål. [31 Betänkande med förslag ang. ordnande av den lägre lantbruksundervisningen. |!)1 Allmänt näringsväsen. Försvarsväsen. Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruksutredningens betänkanden. 1. Betänkande ang. Utrikes ärenden. Internationell rätt. åtgärder för vete- och rågmarknadens stödjande, m 2. Betänkande ang. jordbrukets kreditförhållanden. [2] Gränsen för Sveriges territorialvatten. [6] 3. Betänkande ang. vissa åtgärder för mejenhanteringens och smörexportens främjande. [4] Utredning och förslag beträffande åtgärder för ökad användning av svenska lantbruksprodukter vid allmanna inrättningar m. m. [10]
i r Isaac Marcus lioktr.-A.-B., Stockii