Utredning och förslag rörande viss omläggning av Socialstyrelsens lönestatistik

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1931:32 SOCIALDEPARTEMENTET

UTEEDNINGr OCH FÖRSLAG RÖRANDE

VISS OMLÄGGNING AV SOCIALSTYRELSENS LÖNESTATISTIK AV

SOCIALSTYRELSEN

S

T

O

C

K

H

O

1 9

1 L

M

Statens offentliga utredningar 1931 Kronologisk f ö r t e c k n i n g Förslag till växellag m. m. Norstedt. 254 s. J u . 1. Sammandrag a? yttranden över 1927 års prästlöneregProvdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömansleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder husavgift. Marcus. 64 s. H . för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förRiktlinjer för vinnande av viss koncentration inom valtningen av den därtill anslagna egendomen. Idun. det svenska fångvårdsväsendet. Av S. Hagströmer. 622 s. E . Marcus, v, 162 s. J u . 2. Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allUtredning och förslag rörande fortsättningsskolanmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalorganisation. Hseggström. 94 s. E . ter. Norstedt. 131 s. E . 1928 års lönekommitté. Betänkande med lörslag till 3. Betänkande med förslag angående arbetslöshetens motlönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsverkande genom beredskapsarbeten. Norstedt. 81 s. S. fiskaler m. m. Norstedt, vij, 324 s. F i . Betänkande med förslag till lag med särskilda bestäm4. Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inmelser om delning av jord å landet inom vissa delar skränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorgaav Kopparbergs län m. m. Marcus. 307 s. 4 bilagor J u . nisationen samt om statens övertagande av de utav Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbetslöslandstingen och vissa städer upprätthållna småskolehetens omfattning, karaktär och orsaker. Norstedt. seminarierna m. m. Norstedt. (2), 215 s. E . xix, 554 s. S. Utlåtande angående utförselbevissystemets verkningar Arbetslöshetsutreduingens betänkande. 1. Bilagor, m. m. Marcus. 25 s. J o . band 1. Orsaker till arbetslöshet. Av G. Bagge. P. M. Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande anang. arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma gående åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. Beckdess utveckling. Av G. Huss. Norstedt, xij, 149 s. S. man, vj, 109 s. J o . 1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie Jordbruksutredningens betänkanden. 5. Statistisk överpersonal vid försvarsväsendet. Beckman, vj, 101 s. F ö . sikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. Betänkande och förslag angående anskaffning, underAv E. Höijer. Marcus. 74 s. J o . håll och drift av för tulltjänsten erforderlig fortskaffNy värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning ningsmateriel. Marcus. 91 s. F i . i Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. Stat. Repr.24, Betänkande med förslag till huvudgrunder för en deanst. 43 s. K . centraliserad förvaltning av prästlönejorden m. m. Lagberedningens förslag angående vissa internationella Idun. 200 s. E . rättsförhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Betänkande med förslag till prästlönelag m. m. Idun. Sverige, Daumark, Finland, Island och Norge om er138 s. E . kännande och verkställighet av domar, m. m. Norstedt. Betänkande med förslag angående vissa ändringar i 39 s. J u . riksdagens arbetsformer m. m. Beckman. 204 s. J u . 1.0. Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjande inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker av säkerheten vid flygning. Beckman. 194 s. F ö . m. fl. områden. Marcus, iv, 398 s. J o . Förslag till checklag m. m. Norstedt. 241 s. J u . Utredning med förslag angående premiering av välskötta 11 Betänkande angående flygstyrelsens materielanskaffmindre skogsbruk. Hreggström. 66 s. J o . ning m. m. Marcus. 354 s. F ö . 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till 12 avlöningsreglemente för extra ordinarie och extra 30. Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelser). Beckman. 76 s. K. tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen Repartitionstalen för jordbruksfastighet. Marcus. 60s. F i . m. m. Norstedt, vj, 131 s. F i . Utredning och förslag rörande viss omläggning av 1?, Utlåtande över utkast till näringslag m. m. Marcus. socialstyrelsens lönestatistik. Ilteggström. 109 s. S. 28 s. H.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E . = ecklesiastikdepartementet. J o . = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3* febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R SOCIALDEPARTEMENTET

1931:32

UTREDNING OCH FÖRSLAG RÖRANDE

VISS OMLÄGGNING AV SOCIALSTYRELSENS LÖNESTATISTIK AV

SOCIALSTYRELSEN

STOCKHOLM 1931 IVAR H^EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

0 CKKOV

T I L L KONUNGEN.

Sedan 1926 års besparingssakkunniga med skrivelse den 15 mars 1928 till chefen för finansdepartementet ingivit förslag rörande förenklingar och omläggningar i olika hänseenden beträffande bl. a. socialstyrelsens lönestatistiska publikationer och socialstyrelsen beretts tillfälle att den 27 juli 1928 avgiva utlåtande över de sakkunnigas förslag, har Kungl. Maj:t den 9 november 1928 dels förordnat, att beträffande socialstyrelsens årliga lantarbetarstatistik skulle fr. o. m. år 1929 verkställas vissa förändringar i fråga om primäruppgifternas a r t och berättelsens uppställning, dels uppdragit åt socialstyrelsen att i fråga om lönestatistiken för industri och sjöfart, u t a n särskild kostnad för statsverket, snarast möjligt verkställa utredning beträffande förändrade anordningar i enlighet med vissa direktiv, som av chefen för socialdepartementet lämnats i statsrådsprotokollet för n ä m n d a dag. Med anledning h ä r a v har inom socialstyrelsen verkställts efterföljande utredning, vilken efter dess preliminära färdigställande underkastats granskning dels vid sammanträde med sociala rådets sektioner för arbetarskydd och arbetarfrågor i allmänhet samt för socialstatistik, dels av särskilt tillkallade representanter för vissa arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Stockholm i oktober 1931. GUNNAR HUSS. BERTIL NYSTRÖM.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

1. 2. 3. 4. 5. 6.

Uppkomsten och utvecklingen av socialstyrelsens lönestatistik Ifrågasatta förändringar i socialstyrelsens lönestatistik Utvecklingen av övrig lönestatistik i Sverige under senare år Lönestatistikens utveckling i utlandet under senare år Internationella enhetssträvanden inom lönestatistiken Förslag till omläggning i vissa avseenden av socialstyrelsens lönestatistik

5 15 23 35 59 87

1. Uppkomsten och utvecklingen av socialstyrelsens lönestatistik. Lönestatistiken förr och nu. Under de närmaste årtiondena efter det socialstatistiken i slutet av 1890-talet införlivats med statsförvaltningen i vårt land, ansågos — i enlighet med tidens uppfattning, vilken särskilt kom till uttryck i en av V. Böhmert föreslagen resolution vid internationella statistiska institutets kongress år 1891 — begreppen arbetsstatistik och lönestatistik nästan sammanfalla, i det att under denna senare inbegrepos snart sagt alla spörsmål, som knöto sig till arbetarnas löne- och levnadsstandard. Under den följande tiden ha emellertid flera av de uppgifter, som ursprungligen ansågos tillhöra lönestatistiken, däribland fastställandet av arbetarnas levnadskostnader och utredandet av deras bostadsvillkor, vuxit ut och fått självständig betydelse, i samband varmed lönestatistiken begränsats till att avse undersökningar endast över arbetslön och arbetstid. Denna snävare uppfattning angående omfånget av begreppet lönestatistik torde numera få anses allmänt godtagen såväl i den vetenskapliga teorien som i den praktiska statistiken. 1 På samma gång lönestatistikens arbetsområde sålunda begränsats, ha emellertid dess syftemål och uppgifter blivit allt flera och mera varierande. Ursprungligen var huvuduppgiften att på möjligast noggranna och ingående sätt klarställa löneläget inom olika näringsgrenar och yrken, för arbetare av olika kön och ålder o. s. v. Alltjämt kvarstår denna huvuduppgift, ehuru densamma närmast under intryck av lönenivåns häftiga förskjutningar under årtiondet närmast efter år 1914 kommit att i viss mån undanskjutas för strävandena att genom fortlöpande observationer söka utröna arbetslönernas fluktuationer och huru desamma ställa sig till motsvarande förändringar i fråga om levnadskostnaderna. Vid sidan av dessa huvuduppgifter ha även särskilda krav börjat ställas på den officiella lönestatistiken. Ett sådant härflyter ur den allt mer framträdande tendensen att avväga lönerna för statens befattningshavare i enlighet med »marknadslönerna» inom motsvarande privata verksamhetsområden. Slutligen har grundlig kunskap om det faktiska löneläget blivit av växande betydelse vid samhällets ingripande till förmån för arbetsfreden. De tvister, som störa lugnet på arbetsmarknaden, bottna ju till största delen uti arbetsgivarnas och arbetarnas motsatta uppfattningar i lönefrågan. För klarläggande av de faktiska förhållandena härvidlag är det av vikt att äga tillgång till en lönestatistik, som detaljerat redovisar de olika yrkenas och fackens arbetspriser, sedda såväl ur arbetarens synpunkt, såsom bestämmande hans årsinkomst och därmed hans levnadsstandard, som från arbetsgivarens ståndpunkt såsom ett av produktionskostnadernas betydelsefullaste element. I syfte att tillgodose de mångskiftande och betydelsefulla krav, som 1

Jfr bl. a. N i l s W o h l i n : Modern lönestatistik, Stockholm 1915, samt International Labour Office: Methods of Statistics of wages and hours of labour. Studies and Reports, Series N: 2, Geneva 1923.

6 sålunda ställts på lönestatistiken, har denna i v å r t land under de senaste årtiondena företett en betydande utveckling och ägnats intresse från ett flertal offentliga och privata institutioner. H ä r skall i första r u m m e t uppmärksamhet ägnas åt den lönestatistik, som utarbetats inom k o m m e r s k o l l e g i i a v d e l n i n g f ö r a r b e t s s t a t i s t i k samt dess efterföljare (fr. o. m. 1913) s o c i a l s t y r e l s e n . Ben industriella lönestatistiken. P å grund av den faktiska omständigheten, att de aktuella arbetarpolitiska problemen i v å r t land först uppstodo inom de industriella yrkena, kom lönestatistiken till en början att så gott som uteslutande belysa industriarbetarnas förhållanden. Sålunda utgåvos under åren 1899—1909 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik undersökningar över bagerinäringen, tobaksindustrien, den mekaniska verkstadsindustrien och tryckerihanteringen, utförda efter grundsatserna för den förut omnämnda »allomfattande» lönestatistiken. E n fortsättning av serien av socialstatistiska industrimonografier, ehuru upplagda efter ett, av socialstatistikens allmänna utveckling och fortgående differentier i n g betingat mera begränsat program, innebära de av socialstyrelsen under senare å r publicerade undersökningarna rörande sjömansyrket, hamnarbetarfacket, hemindustrien, hotell- och restaurangfacket, kontors-, butiks- och teknisk personal i enskild tjänst, försvarsväsendets civila arbetare m. fl. Under år 1931 ha framlagts utredningar rörande löne- och arbetsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst samt för hotell- och restauranganställda och badhuspersonal, och under arbete äro undersökningar angående arbetstidsförhållandena för olika grupper av »anställda» inom handel och kontorsverksamhet, vid sjukhus och a n d r a anstalter, inom nöjesindustrien m. m. H ä r ifrågavarande lönestatistiska monografier, vilka i regel tillkommit på grund av särskilda utredningsuppdrag, meddelade av Kungl. Maj:t, äro merendels grundade på individuella uppgifter, avgivna efter utförliga formulär av vederbörande arbetsgivare och i viss utsträckning även av a r b e t s t a g a r n a själva, men avse i flertalet fall blott viss del av personalen inom resp. näringsgrenar. De på grundval av sådant m a t e r i a l utarbetade socialstatistiska industrimonografierna, utvisa, h u r u arbetsinkomsten ställt sig för arbetare inom olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper, med skilda grader av utbildning, tillhörande olika yrkesspecialiteter och bosatta på skilda orter. Med hänsyn till materialets omfattning, detaljrikedom och kombinationsmöjligheter har åstadkommandet av ett dylikt tabellverk av n a t u r l i g a skäl måst bliva i hög g r a d tids- och arbetskrävande, varför resultaten merendels kunnat framläggas först efter det avsevärd tid förflutit sedan tidpunkten för primärmaterialets införskaffande. Under åren före världskriget, då arbetslönernas förändringar från det ena året till det andra voro tämligen obetydliga och inbördes likformiga, v a r tidsutdräkten av icke alltför stor betydelse. Annorlunda blev förhållandet under tiden efter år 1914, då hastiga och olikformiga förändringar i de ekonomiska förhållandena hotade att göra det lönestatistiska materialet föråldrat redan strax efter dess insamlande. Under så skiftande konjunkturer fick det tidigare, övervägande statiska betraktelsesättet av lönestatistiken vika för mera dynamiska synpunkter. Medan förut huvudvikten lagts på en möjligast tillförlitlig och fullständig redovisning av löneläget inom en viss industri, krävde n u tidsförhållandena företrädesvis

7 att erhålla en hastig orientering i frågan rörande lönernas allmänna stegring under kristiden och i vad mån levnadskostnadernas ökning h ä r a v kompenserats. Man kan visserligen icke säga, att socialstatistiken tidigare alldeles förbisett intresset av att, vid sidan av ingående monografiska undersökningar av särskilda näringsgrenar, även äga tillgång till orienterande översikter över den allmänna lönenivån och dess förändringar. Redan omedelbart efter sitt u p p r ä t t a n d e började kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik sammanföra lönestatistiska notiser, hämtade ur olika källor. H ä r v i d riktades snart uppmärksamheten på de mellan arbetsgivaroch arbetarorganisationer ingångna k o l l e k t i v a v t a l , genom vilka löne- och arbetsförhållandena n u i stigande utsträckning började regleras inom de industriella näringsgrenarna. Sedan Kungl. Maj:t den 18 oktober 1907 anbefallt kommerskollegium att verkställa utredning angående kollektivavtalens innebörd och räckvidd, utarbetades bl. a. en utförlig redogörelse för arbetstidens längd och arbetslönens storlek enligt gällande kollektivavtal (1907—08).1 E n liknande, ehuru mera sammanträngd översikt ingick även i socialstyrelsens redogörelse för kollektivavtalen vid årsskiftet 1920—21.s J ä m v ä l i de av styrelsen utgivna årliga berättelserna över nyingångna kollektivavtal uppmärksammas lönebestämmelserna, och under de senaste åren ha även i Sociala Meddelanden publicerats kvartalsöversikter över lönebestämmelserna i viktigare nya avtal. Betydelsen av denna kollektivavtalsstatistik ligger i, att den omspänner ett mycket vidsträckt område — vid årsskiftet 1929—30 berördes c:a 541000 arbetare av dylika avtal — liksom även däri, att den framlägger de lönesatser, som äro karakteristiska för varje särskild bransch, just i den uppställning och avgränsning de erhållit inom ramen av yrkets tekniska och ekonomiska organisation. Men denna konkreta utformning blir ur lönestatistisk^synp u n k t till nackdel genom att försvåra jämförelser mellan lönenivån inom olika yrken och fack. H ä r t i l l kommer, att de avtalsenliga minimi- eller normallönerna på grund av förekomsten av individuella timlöner samt genom användningen av ackordsarbete och av övertids-, resp. korttidsarbete sällan sammanfalla med de faktiska arbetsförtjänsterna u t a n skiljas från dessa genom ett avstånd, som dock i hög grad växlar ej blott inom olika, industrier samt å större och mindre orter, u t a n även under olika tider allt efter rådande ekonomiska konjunkturer. Det är dylika överväganden, som ligga bakom tillkomsten av de summariska översikter rörande den industriella l ö n e n i v å n s förändring a r från år 1913, vilka sedan längre tid tillbaka utarbetats inom socialstyrelsen, till en början enligt särskilda ålägganden (kungl. brev den 6 juni och d e n 18 oktober 1918 m. fl.) och sedermera såsom en ordinarie arbetsuppgift. Dessa översikter ha den betydande förtjänsten, att de omspänna en mycket stor del av näringslivet. Sålunda förelågo för år 1929 löneuppgifter beträffande ungefär 63 000 förvaltningspersoner och 318 000 arbetare, anställda hos n ä r a 4 500 arbetsgivare inom industri, handel och samfärdsel. Oaktat den betydande numeriska omfattningen av denna statistik har densamma visat sig kunna publiceras mycket snabbt, så att preliminära resultat i regel föreligga inom ett halvt år efter redogörelseårets utgång 1 Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållandena i Sverige: Del I—III (utg. 1908—11). 2 Kollektivavtal i Sverige vid årsskiftet 1920—21: Del I—II (utg. 1922).

8 (i Sociala Meddelanden) och definitiva n å g r a månader senare (tidigare i Sociala Meddelanden, fr. o. m. 1929 i en särskild publikation Lönestatistisk årsbok). Men den snabba publiceringen har till stor del måst köpas på bekostnad av primärmaterialets a r t och kvalitet. Detta insamlas nämligen medelst ett för ett helt företag avsett tabellformulär, på vilket arbetsgivaren skall anteckna personalens antal, arbetstid och löneförmåner, med fördelning på förvaltnings- och arbetspersonal, män, kvinnor och minderåriga samt, vad arbetspersonalen beträffar, tidlöns- och ackordsarbetare. Denna materialets summariska n a t u r medförde knappast n å g r a större olägenheter under åren t. o. m. 1922, då lönenivån till en början höjdes och sedermera sänktes med flera tiotal procent per år. Men när löneförhållandena med år 1923 begynte stabiliseras, gjorde sig svårigheter gällande med avseende på den av det nya läget påkallade skarpare fixeringen och längre gående differentieringen av de lönestatistiska uppgifterna. Önskemål i denna riktning framkommo ej blott inom ämbetsverket u t a n även från arbetsgivar- och arbetarorganisationerna samt i tidningspressen. Till någon del har man kunnat tillgodose nämnda syften genom delvis r ä t t betydande förändringar i frågeformuläret. Såsom framgår av en jämförelse mellan å ena sidan den här (sid. 9) återgivna blankett, som kom till användning vid insamlande av primärmaterialet för de tidigaste å r g å n g a r n a av ifrågavarande statistik, å den andra det f. n. använda formuläret (sid. 10), ha dessa ändringar åsyftat dels en n ä r m a r e precisering av de för statistiken grundläggande arbetslöns- och arbetstidsbegreppen, dels ett klargörande av arbetets a r t vid varje särskilt företag, dels en ytterligare avgränsning och uppdelning av de å formuläret redovisade grupperna av arbetare och anställda. Härigenom har lönestatistiken kunn a t väsentligt utvidgas och fördjupas. F r a m h å l l a s må särskilt utbytande av dagsverket mot arbetstimmen såsom grundläggande tidsenhet fr. o. m. å r 1921, omräknande av nominallönerna till reallöner med användande av levnadskostnadsindex (1925) samt strävandena att klarlägga löneläget ej blott för industrien i dess helhet u t a n även inom export- och hemmamarknadsindustri, inom olika dyrortsgrupper och å betydelsefullare industriorter (1923, 1928). Oaktat all den omsorg, som från socialstyrelsens sida nedlagts på uppställningen av frågeformuläret och på bearbetningen av primärmaterialet, måste dock dettas art medföra, förutom svårigheter med avseende på uppgifternas verksamma kontrollering, en r ä t t snäv avgränsning av de statistiska huvudsiffror, som med större anspråk på tillförlitlighet kunna däru r framräknas. Mot genomsnittslönerna per timme och per dag torde ej n å g r a vägande erinringar kunna göras, och detsamma gäller i fråga om årsförtjänsterna vid företag, som året om sysselsätta en någorlunda konstant arbetsstyrka. Vid mera utpräglade säsongföretag tenderar däremot den framräknade medelförtjänsten mera att giva ett m å t t på löneinkomsten för de inom dessa fack relativt fåtaliga å r s a r b e t a r n a än på den arbetsinkomst, som faktiskt intjänas under yrkets normalsäsong. Med hänsyn härtill ha också ifrågavarande medeltal fr. o. m. år 1927 utelämnats inom de mera markerade säsongyrkena. Betydelsefullt är även, att avlöningsbelopp allenast kunna fastställas för vissa näringsgrupper och näringsgrenar, men icke för inom dessa verksamma yrkesutövare med skiljaktig sysselsättning, utbildning och

9 OBS.I Nedanstående uppgifter äro tillförsäkrade skydd jämlikt § 2 mom. 4 tryckfrihet/förordningen och kunna följaktligen icke komma till obehörigas kännedom.

Angiv här nedan antalet anställda och totalsumma utbetalad avlöning i kontant (inberäknat dyrtidstillägg o. d.) och in natura (bostad m. m.) under år 1920: a) FörvaltningR- och befälspersonal. OBS.! Företagsledare (direktörer, disponenter, förvaltare o. d.) medräknas icke.

Medeltal anställda under verksamhetstiden. Män

Kvinnor

Summa

Totalsumma utbetalad avlöning, kontant och in natura (inberäknat dyrtidstillägg). Män

Kvinnor

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Teknisk personal (ingenjörer, kemister, ritare, verkmästare) Kontorspersonal (kamrerare, bokhållare, kontorister m. fl.; även vaktmästare o. d.) Butikspersonal (ej tillika använd i industriellt arbete)

b) Arbetare (inberäknat förmän, som själva deltaga i arbetet).

Medelantal arbetare under verksamhetstiden.

Antal under året utgjorda dagsverken.

Totalsumma utbetalad avlöning, kontant och in natura (inberäknat dyrtidstillägg). Kronor

Män över 18 år Kvinnor över 18 år Minderåriga Summa I överensstämmelse med anvisningarna för dagsverksuppgifterna till Kommerskollegium och Riksförsäkringsanstalten räknas såsom dagsverke varje dag, som arbetare eller arbetsförman varit i arbete hos arbetsgivaren, oberoende av huru stor del av dagen han arbetat. Nattskift räknas såsom dagsverke. Anmärkningar

(avsedda att förtydliga och komplettera ovanstående uppgifter):

den ...

... 1921.

Formuläret utsändes i 2 exemplar, varav det ena är avsett att av uppgiftslämnaren behållas som kopia.

10 St Jj

.5 * a a

I£

; JA

:JA

.5

i

JA

\M

:5

M

•

J2

i J<

;J3

ö •

2 c

2 a~

3 . e l •- s

12*

M

1 g 02

3»

.5 M

a g ö

ej

Äg

2 >

a S

:

B '• 3

: B 3

a

: ce

: oj

:3 J3

"SS

"C 0)

8 K

a 6*1 rf4 1 "i 0C 0 s 1* :° OJ

t. -8

E a. A u c

s s t i Ös

!j ©e.

•0 3 SS 0

•*• g

'a

a

«9

cS —

te

SI

1a t

81 a

cU : a

P-S

1 i **! é«

s

11I

1 i

1 1 1

as a) B > ea (H

3 i 3

•

I \ Summa

3 a — c! H M

Kontorspersonal a) kamrerare, bokhållare, kontorister 0. d b) vaktmästare, springpojkar 0. d. Butikspersonal (ej tillika använd i industriellt arbete)

§5

Ii

3 1 1 3 'å " > 3 g S!•»<

£ "2 "g -g •« w • S « O E"J B"

hl

H5

",-a-- a ^£

5 s fi i 5 .? > .« 3 a *. ~ 0

3'å

F 5

•C

d

P' h B * * £ a

«o

-C '--*

a .g ? a

•ö

t)

w

«—.—• 3 "ö "ö ci "3

S '»* c "S t- -v ^ * J O

te; E-i

- 5 te!

S I * 5 -sr

11 kompetens (t, ex. verktygsarbetare, maskinarbetare, gjutare, smeder, plåtslagare, målare, snickare, maskinister etc. vid en mekanisk verkstad). Då emellertid olika industrier i n r y m m a yrkes- och grovarbetare i mycket växlande proportioner, måste en jämförelse mellan löneförhållandena för att bliva fullt exakt möjliggöra en direkt sammanställning av motsvarande yrkesspecialiteter. Vidare kunna allenast uträknas genomsnittslöner för olika arbetargrupper, men icke någon fördelning ske av arbetarna efter deras faktiska löneinkomster. Löneinkomsternas spridning är emellertid knappast mindre betydelsefull för åskådliggörande av en viss näringsgrens löneuppbyggnad än deras medeltal, enär ju en och samma medellön kan framkomma ur mycket skiljaktiga serier av faktiska lönebelopp och sålunda ge uttryck åt skäligen olikartade ekonomiska och sociala förhållanden. Så kan man t. ex. erhålla ett och samma genomsnitt för ett yrke med jämn lönenivå och för ett annat, v a r u t i förefinnes ett fåtal högt avlönade kvalitetsarbetare men ett stort antal lågt betalda hantlangare. P å en modern lönestatistik, som vill söka fylla de m å n g a h a n d a k r a v socialpolitiken, som förut nämnts, har på densamma, borde kunna ställas den fordran, att statistiken i nödig utsträckning meddelar icke blott genomsnittslöner u t a n även belyser lönernas spridning och det icke blott för vissa huvudgrupper av yrken u t a n med så långt driven specialisering, som skäligen kan anses motiverad med hänsyn till åstadkommandet av full jämförbarhet mellan löneläget inom olika näringsgrenar, inom allmän och enskild tjänst o. s. v. E n förutsättning härför är emellertid, att statistiken grundas icke, såsom nu är fallet med den fortlöpande lönestatistiken, enbart på genom arbetsgivaren verkställda sammandrag för hela arbetsstället u t a n i viss utsträckning även på individualuppgifter, upptagande nödiga personliga, sociala och ekonomiska upplysningar för varje särskild arbetare. E t t förslag i denna riktning, vilket i huvudsak gick ut på att komplettera den fortlöpande summariska lönestatistiken medelst specialundersökningar för viktigare större industrigrupper, diskuterades vid sammanträde med sociala rådets sektion för socialstatistik den 2 november 1922, men ledde ej till något beslut. Även om avsevärda möjligheter föreligga att nedbringa kostnaderna för dylika forskningar efter intensiva metoder genom tillämpande av förenklad frågeställning, genom primärmaterialets reducering med användande av representativa undersökningsmetoder samt medelst genomförd mekanisering av den statistiska bearbetningen, ligger det emellertid i sakens natur, att åvägabringandet av en dylik detaljerad lönestatistik, vilken för varje särskilt arbetsställe kan ha att r ä k n a med hundratals blanketter i stället för en enda, måste ställa betydande k r a v på medel och arbetskrafter. Närmast med hänsyn härtill har m a n inom socialstyrelsen tills vidare ställt sig avvaktande till frågan om en dylik omläggning eller komplettering av socialstyrelsens lönestatistik för de industriella yrkena. Det må i detta samband framhållas, att man inom socialstyrelsen ej blott sökt i mån av tillgängliga medel och arbetskrafter utbygga och fördjupa den förefintliga årliga lönestatistiken u t a n även att komplettera densamma medelst material ur a n d r a k ä l l o r . För att erhålla en ungefärlig uppskattning om löneförhållandena för vissa yrkesgrupper inom hantverk, transportarbete, hotell- och restaurangrörelse samt husligt arbete, från vilka på grund av smådriftens dominerande betydelse löneuppgifter icke lämpligen ansågos k u n n a införskaffas genom direkt hän-

12 vändelse till arbetsgivarna, har socialstyrelsen alltsedan år 1918 (Soc. Medd. årg. 1918, sid. 810) årligen anhållit hos de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, att dessas föreståndare på grundval av tillgängliga uppgifter och gjorda erfarenhetsrön skulle söka uppskatta den normala kontantlönen för dessa yrkesgrupper. Ifrågavarande löneuppgifter, vilka näppeligen kunna anses ge något fullt tillförlitligt uttryck för den faktiska genomsnittsinkomsten, åtminstone inom mera utpräglade ackordsfack, ha alltsedan år 1923 publicerats i samband med den på arbetsgivaruppgifter grundade industriella lönestatistiken. Så har även efter hand blivit fallet med de löneuppgifter, vilka i huvudsak på grundval av företagens egen lönestatistik sedan år 1915 sammanställts i Sociala Meddelanden för statens j ä r n v ä g a r s och statens vattenfallsverks anläggningsarbetare. 1 Likaledes redovisas i denna summariska lönestatistik från vederbörande sjömansförmedlingar inhämtade uppgifter om s j ö f o l k s h y r o r n a , vilka tidigare gjorts till föremål för särskilda undersökningar. 2 Lantarbetarstatistiken. Biktar man därefter uppmärksamheten på den a n d r a huvudgrenen av socialstyrelsens lönestatistik, nämligen den som avser jordbruket, har densamma på grund av särskilda omständigheter fått en väsentligt avvikande utformning. Lantarbetarstatistiken tillkom närmast på initiativ av 1907 års riksdag, som i skrivelse den 30 maj nämnda å r hos Kungl. Maj:t anhöll om utredning angående lämpligaste sättet för åstadkommande av en undersökning och statistisk utredning rörande lantarbetarnas levnadsförhållanden samt framläggande för riksdagen av de förslag, som med anledning därav kunde synas påkallade. I skrivelsen framhöll riksdagen den bristande kännedomen om lantarbetarnas förhållanden såsom en allvarlig olägenhet, vilken i hög grad försvårade strävandena att åstadkomma nödiga förbättringar i deras ställning. För att däru t i n n a n något väsentligt skulle kunna åtgöras, erfordrades nämligen enligt riksdagens mening ett »statistiskt material, ägnat a t t giva en i alla avseenden, såvitt möjligt, fullständig inblick i de förhållanden, under vilka hela denna arbetarklass lever och verkar». P å grund av denna framställning anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegium att avgiva utlåtande i ärendet, I anledning härav tillkallade kollegium den 20 maj 1908 särskilda sakkunniga, vilka den 3 mars 1910 avgåvo utredning och förslag rörande anordnandet av lantarbetarstatistik. Under åberopande av sagda utredning och förslag avgav Kungl. Maj:t till 1910 års riksdag proposition av innehåll, att riksdagen ville till anordnande försöksvis inom kommerskollegium av statistiska undersökningar rörande lantarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden anvisa nödiga medel, och denna framställning vann riksdagens bifall. När socialstyrelsen upprättades, övertogs lantarbetarstatistiken fr. o. m. år 1913 såsom en ordinarie arbetsuppgift av nämnda ämbetsverk. Under den följande tiden har lantarbetarstatistiken i huvudsak utvecklats efter grundlinjerna i den arbetsplan, som uppgjorts av nyssnämnda 1

Se Soc. Medd. årg. 1929, sid. 871 o. f. samt t i d i g a r e årg. ävensom en å r 1924 av socialstyrelsen verkställd specialutredning: Löner och l e v n a d s k o s t n a d e r vid statens j ä r n v ä g s b y g g n a d e r och statens vattenfallsverks b y g g n a d s f ö r e t a g samt inom d ä r m e d j ä m f ö r l i g a a r b e t s o m r å d e n . — U n d e r åren 1919—23 offentliggjordes även s ä r s k i l d a lönestatistiska u p p g i f t e r för A.-B. Svenska tobaksmonopolet, men h a dessa s e d e r m e r a inarbetats i den a l l m ä n n a industriella lönestatistiken. 2 Soc. Medd. årg. 1926, sid. 705 o. f., årg. 1928, sid. 20 o. f.

13 sakkunniga och sedermera godkänts av Kungl. Maj:t och riksdagen. I enlighet härmed skulle för erhållande av en ingående kännedom om lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden anordnas följande olika slag av undersökningar: 1) vissa regelbundet återkommande, mera allmänna utredningar, åsyftande a) en allmän översikt över vissa socialt betydelsefulla jordbruksförhållanden, avsedd att upprepas exempelvis v a r t femte år, b) en årlig redogörelse för arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk samt c) utredning angående individuell arbetslön och arbetstid å utvalda lantgårdar i olika trakter av Sverige; 2) mera ingående lokalundersökningar, åsyftande en mera intim och allsidig kännedom om lantarbetarnas levnadsförhållanden i olika bygder, samt 3) specialundersökningar dels rörande särskilda arbetargrupper, såsom torpare, statare, daglönare, tjänstefolk, trädgårdsarbetare, mejeripersonal, skogs- och flottningsarbetare, fiskare, betodlingsarbetare, utländska jordbruksarbetare o. s. v., dels rörande särskilda spörsmål, såsom lantarbetarnas bostadsfråga, småbruks- och egnahemsfrågan, lantarbetarnas anställnings- och avtalsförhållanden, prisförhållandena och levnadskostnaderna på landsbygden, lantarbetarnas avflyttning från landsbygden m. m. A t t systematiskt och fullständigt genomföra detta undersökningsprog r a m har icke varit möjligt med de begränsade personliga och ekonomiska resurser, som stått lantarbetarstatistiken till buds. Man har måst koncent r e r a arbetet på den i en berättelse över Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk sammanförda årliga statistiken samt på ett par större undersökningar (för år 1911 och 1920/22) rörande individuella arbetstider och arbetslöner, vilka ansetts nödvändiga för kontroll och komplettering av de årliga summariska löneuppgifterna, Special- och lokalundersökningar ha i regel endast verkställts i de visserligen ganska talrika fall, då dylika påkallats från Kungl. Majrts eller riksdagens sida. P å detta sätt ha tillkommit specialundersökningar rörande skogsarbetarnas levnads- och arbetsförhållanden, levnadskostnaderna på landsbygden, jordbrukets arbetstid, arbetsvillkoren för betodlingsarbetare i Skåne, legostadgan, lantarbetarnas bostadsförhållanden m. m. Alltsedan år 1920 ha, närmast av sparsamhetsskäl, dylika specialundersökningar, vilka tidigare plägat utgivas i form av särskilda publikationer, i koncentrerad form intagits i den förenämnda årsboken Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk. E h u r u sålunda lantarbetarstatistiken avsett att innefatta — och jämväl i sitt nuvarande skick innefattar — åtskillig annan statistik än lönestatistik, synes man för jordbruket b ä t t r e än för industrien ha lyckats lösa problemet att genom kombination av extensiva och intensiva undersökn i n g a r ernå en kunskap om löneförhållandena, som är på en gång omfattande och ingående. Den sedan år 1911 förda årliga summariska lönestatistiken för vissa huvudgrupper av jordbruksarbetare, vilken i huvudsak grundats på uppgifter från landsbygdens kommunalstämmoordförande, har nämligen, såsom nyss nämnts, med ungefär tioåriga mellantider kompletterats medelst omfattande, på individualuppgifter grundade specialundersökningar avseende arbetsförhållandena å ett större antal lantegendomar åren 1911 och 1920/22. Härigenom ha de årligen framräknade genomsnittslönerna och stegringsprocenterna för vissa typiska länt-

14 arbetargrupper kunnat kontrolleras och kompletteras med tillhjälp av belysande tvärsnitt genom näringsgrenens samtliga löneklasser och löntagargrupper. — Något liknande gäller även om s k o g s b r u k e t , där man genom årliga summariska undersökningar (publicerade i Sociala Meddelanden) sökt så att säga fortskriva de lönesiffror, som erhållits genom en å r 1916 framlagd specialundersökning. De uppgifter, som meddelas i n ä m n d a utredning, måste visserligen numera anses till god del föråldrade, men med hänsyn till att arbetsförhållandena inom skogsbruket under de senaste åren varit stadda i omläggning under inverkan av den pågående organisations- och kollektivavtalsrörelsen har m a n ansett sig tills vidare böra avstå från tanken på en ny specialutredning. 1

1 1 och för ifrågasatt utvidgning av skogshärbärgeslagen har inom socialstyrelsen verkställts en utredning rörande arbetarnas bostadsförhållanden m. m. vid vägbyggnads-, flottledsbyggnads- och dikningsarbeten i ödebygder eller mera glest befolkade trakter, vilken utredning i sammandrag återges i kungl. prop, nr 42 vid 1931 års riksdag.

2. Ifrågasatta förändringar i socialstyrelsens lönestatistik. Den utveckling socialstyrelsens lönestatistik genomgått under årens lopp har till god del skett under samverkan med de kommittéer och sakkunniga^ vilka under det senaste årtiondet haft till uppdrag att g r a n s k a den officiella statistiken närmast ur besparingssynpunkt. 1920 års statistiksakkunniga. De år 1920 tillkallade statistiksakkunniga, vilka i huvudsak ägnade sitt granskningsarbete åt den officiella statistikens fortlöpande publikationer, lämnade den förenämnda årsboken Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk u t a n anmärkning eller förslag till inskränkningar. 1 I fråga om lönestatistiken för industri, handel och samfärdsel inskränkte sig statistiksakkunniga att framhålla, att det vore ett aktuellt k r a v även under dåvarande ekonomiskt tryckta tider att erhålla en rationell statistik på ifrågavarande område. 2 1926 års besparingssakkunniga ha, såsom förut antytts, ingått på en detaljerad granskning av socialstyrelsens löne- och lantarbetarstatistik. Angående ifrågavarande statistik gjorde besparingssakkunniga i skrivelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet den 15 m a r s 1928 ett allmänt uttalande, v a r i det sades ligga i öppen dag, att löneförhållandena på arbetsmarknaden hade en central betydelse inom socialstatistiken och att det för ett ämbetsverk med socialstyrelsens arbetsuppgifter måste anses önskvärt, ej blott att denna gren av dess statistiska verksamhet upprätthölles, u t a n även att den officiella lönestatistiken erhölle en efter moderna fordringar möjligast god utbyggnad. H ä r liksom på a n d r a håll inom den officiella statistiken ansågs besparingsarbetet böra bedrivas på sådant sätt, att statistiken beskures, i vad den avsåge mindre viktiga områden, där densamma på grund av skilda förhållanden bleve mindre tillförlitlig eller mindre vägledande, medan bemödandena borde gå ut på att under iakttagande av god sparsamhet förbättra mera centrala och för det ekonomiska och sociala arbetet inom landet mera betydelsefulla grenar av statistiken. Ur dessa synpunkter hade besparingssakkunniga funnit socialstyrelsens befattning med lönestatistiken böra alltjämt för framtiden bibehållas men samtidigt en bättre avvägning böra genomföras i fråga om å ena sidan de statistiska undersökningarna rörande arbetarförhållandena inom jordbruket, vilka syntes besparingssakkunniga v a r a allt för omfattande och onödigt detaljerade, och å andra sidan den industriella lönestatistiken, vilken torde v a r a allt för ofullständig för att motsvara sitt betydelsefulla ändamål. Besparingssakkunnigas förslag angående lantarbetarstatistiken. Vad lantarbetarstatistiken beträffar, funno besparingssakkunniga för sin del det v a r a möjligt att u t a n äventyrande av statistikens värde genomföra r ä t t betydande inskränkningar i densamma. De stödde sig därvid på infordrade utlåtanden från samtliga hushållningssällskap i riket ävensom från Sveriges allmänna lantbrukssällskap och svenska lantarbetsgivarnes 1 2

S t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r 1922: 15, sid. 157. A. a. sid. 62, jfr sid. 140.

16 centralförening. N å g r a yttranden från svenska lantarbetareförbundet, Upplands lantarbetareförbund eller a n d r a arbetarorganisationer å jordbrukets område förelågo däremot icke. P å sätt ett flertal av de hörda hushållningssällskapen framhållit, ansågo besparingssakkunniga, att det skulle v a r a möjligt att u t a n olägenhet överflytta avlämnandet av primäruppgifter till den årliga lantarbetarstatistiken från kommunalstämmoordförandena till de häradsombud (resp. ordförande i hushållningssällskapens häradsavdelningar) eller häremot svarande personer, vilka enligt gällande ordning för den officiella jordbruksstatistiken hade att till hushållningssällskapen insända vissa p r i m ä r u p p gifter för denna statistik. Genom en dylik förändring skulle kommunalstämmoordförandena befrias från ett uppgiftslämnande, vilket veterligen i hög grad tyngde dem och bland dem alstrat ett visst missnöje, som för övrigt icke vore till gagn för statistikens tillförlitlighet. De ifrågavarande häradsombuden eller häremot svarande personer finge enligt besparingssakkunnigas uppfattning anses tillräckligt förtrogna med jordbruksförhållandena inom sina områden för att kunna tillfyllestgörande lämna begärda uppgifter, och förhållandena inom ett h ä r a d eller motsvarande område för de nu åsyftade jordbruksstatistiska uppgifternas avgivande torde med avseende å lantarbetarnas arbetstid och löner m. m. icke v a r a mera skiftande, än att en dylik utvidgning av områdena för uppgiftslämnandet läte sig väl försvaras. Förutom en sådan omläggning av grundvalen för den fortlöpande lantarbetarstatistiken föreslogo de sakkunniga även vissa förändringar i dess uppställning och innehåll, vilka emellertid i detta samband skola beröras allenast i den mån de avsågo statistiken över arbetslön och arbetstid. Med avseende å statistiken rörande arbetstiden meddelade besparingssakkunniga, att det från flera hörda korporationer påyrkats, att densamma på grund av de jämförelsevis små förändringarna h ä r u t i n n a n från ett år till ett annat borde kunna för framtiden utgå. Då emellertid en modern statistik över arbetslönerna enligt besparingssakkunnigas mening påfordrade en jämsides härmed verkställd statistik över arbetstiden, kunde de sakkunniga för sin del ej biträda ett så långt gående yrkande utan föreslogo, att de begärda uppgifterna m å t t e begränsas till att avse allenast nettoarbetstiden utan angivande av a n d r a för statistikens huvudsyfte mindre väsentliga tidsuppgifter, såsom tidpunkten för arbetets början och slut samt längden av raster m. m. Liksom dittills borde statistiken redovisa arbetstiden och arbetslönen för de olika kategorierna av lantarbetare, med uppgifter för vissa av dessa i fråga om såväl kontantlön som naturaförmåner m. m., ehuru en viss koncentration med åtföljande större översiktlighet syntes kunna genomföras i text och tabeller. Beträffande specialundersökningarna rörande jordbrukets arbetsförhållanden, uttalade besparingssakkunniga endast, att desamma hädanefter borde i görligaste mån och med iakttagande av största möjliga sparsamhet koncentreras till de viktigaste, som de i varje fall avsåge, samt att även här erforderliga förkortningar i textframställningen borde planmässigt genomföras. Socialstyrelsens yttrande angående lantarbetarstatistiken. I sitt den 27 juli 1928 avgivna utlåtande över de sakkunnigas förslag, medgav socialstyrelsen, att vissa omständigheter, såsom kollektivavtalens normerande inflytande på lönevillkoren i vissa trakter samt pris- och löneförhållandenas stabilisering under senare år, kunde göra det påkallat

17 att upptaga till prövning, huruvida ej primärmaterialet till ifrågavarande gren av lantarbetarstatistiken skulle kunna införskaffas i mindre omfattning och på enklare sätt än som dittills skett. Denna utredning syntes emellertid böra göras vidare än besparingssakkunniga åsyftat. Det gällde ej blott att undersöka, huruvida och i vad mån hushållningssällskapen och deras lokalavdelningar vore lämpliga och villiga att i detta fall tjänstgöra som uppgiftslämnare, u t a n borde även beaktas den utveckling, som lönestatistiken inom jordbruket under de senare åren undergått i v å r a grannländer och annorstädes i utlandet, varvid m a n ofta funnit det lämpligt att övergå från summariska upplysningar rörande gängse löner inom olika bygder till uppgifter rörande faktiskt utbetalda löner på vissa representativa lantgårdar. 1 Då detta i huvudsak innebure en tillämpning av metoderna för den industriella lönestatistiken, syntes ifrågavarande utredning böra samordnas med den av de sakkunniga begärda allmänna utredningen angående lönestatistiken för industri, handel och samfärdsel (jfr nedan). — I fråga om förslaget till förenkling av uppgifterna rörande arbetstiden framhöll socialstyrelsen, att en dylik begränsning mötte betydande svårigheter genom den obestämdhet, som inom jordbruket vidlådde begreppet arbetstid. Det erfordrades en r ä t t noggrann beskrivning av det faktiska arbetsschemat, för att man skulle kunna frånskilja rykt, gångtid, passningsarbete etc, från »nettoarbetstiden». Ville m a n likväl nå någon besparing på denna punkt, skulle man med hänsyn till arbetstidsförhållandenas relativa stabilitet under senare år kunna t ä n k a sig att infordra dylika detaljuppgifter blott med vissa längre mellantider (t. ex. vart femte år). Vad angår statistikens uppställning och omfattning hade socialstyrelsen sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på möjligheterna till förkortning och förenkling av de lantarbetarstatistiska publikationerna och därför givetvis med intresse beaktat de nu framkomna uppslagen, vilka j ä m v ä l merendels genomförts beträffande 1927 års lantarbetarstatistiska årsbok. Beträffande specialundersökningarna erinrades om, att de, i den m å n de v a r i t av något större omfattning, i regel verkställts efter särskilt u p p d r a g av Kungl. Maj:t, vilken merendels även fastställt arbetsplaner för desamma. Kungl. Maj:ts beslut %i 1928 angående lantarbetarstatistiken. Den 9 november 1928 förordnade Kungl. Maj:t bl. a., att beträffande publikationen Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk skulle verkställas vissa av chefen för socialdepartementet förordade förändringar. I fråga om statistiken över arbetstiden skulle inga egentliga inskränkningar vidtagas, varemot borde beaktas, vad socialstyrelsen anfört rörande inhämtande av uppgifter i detta hänseende blott v a r t femte år. Beträffande den fortlöpande arbetslönestatistiken samt specialundersökningarna borde ökad koncentration och större överskådlighet eftersträvas. Rörande sättet för det regelbundna insamlandet av primäruppgifter för ifrågavarande statistik fann sig statsrådet böra biträda de sakkunnigas förslag. Genomförande av detta förslag krävde emellertid viss författningsändring, och den 4 september 1929 utfärdades kungl. kungörelse angående insamlande av uppgifter till lantarbetarstatistiken (Sv. förf. saml. 1929 n r 281). H ä r i g e n o m förordnades, att det skulle ankomma på hushållnings1

2 Se Soc. Medd. årg. 1927, sid. 380 o. f. och 618 o. f.

18 sällskapen att till den officiella lantarbetarstatistiken fr. o. m. år 1929 anskaffa dels årligen uppgifter angående bl. a. arbetslönerna inom jordbruket, dels ock vart femte år upplysningar om arbetstiden inom detsamma. Nämnda uppgifter skulle inom varje hushållningssällskap insamlas av högre underavdelning eller, d ä r sådan ej vore inrättad, av häradsombud, som jämlikt gällande reglemente av hushållningssällskapet utsetts för anskaffande av årliga uppgifter till jordbruksstatistiken. Uppgifterna borde till hushållningssällskapet insändas före den 15 november, varefter hushållningssällskapet hade att efter granskning och erforderlig kompletter i n g före den 15 december insända dem till socialstyrelsen. Det skulle tillkomma socialstyrelsen att fastställa formulär för ifrågavarande uppgifter samt meddela anvisningar för deras ifyllande. Samtidigt upphävdes dittills gällande föreskrifter angående insamlande och insändande till statistiska centralbyrån av uppgifter om arbetsprisen för jordbruksarbetare. I enlighet med nämnda kungl. kungörelse utarbetades inom socialstyrelsen ett särskilt frågeformulär till uppgifter för tjänsteåret 1929—30 angående vissa lantarbetarförhållanden. F o r m u l ä r e t överensstämde i huvudsak med det tidigare använda, ehuru detsamma, i enlighet med vad som stadgats i förenämnda kungl. kungörelse, i vissa avseenden förkortades och preciserades. Detta frågeformulär utsändes av socialstyrelsen i oktober 1929 till samtliga hushållningssällskap med anhållan, att de ville ombesörja, att från var och en av sällskapens högre underavdelningar resp. häradsombud m å t t e för tjänsteåret 1929—30 avgivas möjligast n o g g r a n n a och fullständiga uppgifter rörande inom resp. område sysselsatta lantarbetares löneoch arbetsförhållanden, varvid uppgifterna för årsanställda arbetare m. fl. borde avse arbetsvillkoren sådana dessa reglerats vid flyttningstiden i slutet av oktober månad. Med anledning h ä r a v inkommo tillhopa 352 primäruppgifter, i regel avseende h ä r a d och motsvarande områden, medan föregående år införskaffats c:a 2 000 sockenuppgifter. I Sociala Meddelanden (årg. 1930, häfte 2), infördes en preliminär redogörelse för huvudresultaten av ifrågavarande undersökning, bl. a. ur lönestatistisk synpunkt. H ä r a v framgick, att ombytet av uppgiftslämnare medfört, ej blott att antalet primäruppgifter minskats till omkring en sjättedel mot tidigare, u t a n även att redovisningsområdena blivit tämligen olikformiga samt att uppgiftslämnarna måst med ett fåtal undant a g utses bland personer, vilka ej såsom landsbygdens kommunalstämmoordförande eller hushållningssällskapens sockenombud besuttit långvarig förtrogenhet med avgivande av lönestatistiska uppgifter. I vad mån dylika olägenheter kunnat uppvägas genom större överblick över och djupare insikter rörande de särskilda bygdernas jordbruksekonomiska förhållanden hos de nya uppgiftslämnarna hade icke kunnat med någon säkerhet avgöras på grundval av uppgifterna för ett enda år. Härads- och sockenvis verkställda jämförelser mellan 1929 och 1928 års uppgifter hade visserligen i många fall ådagalagt så starka inbördes avvikelser, att dessa näppeligen kunde förklaras genom under mellantiden inträffade förskjutningar, helst som av samstämmiga uttalanden att döma åtminstone löneläget å jordbrukets arbetsmarknad v a r i t tämligen oförändrat under de senaste sex, sju åren. Det måste dock erkännas, att påvisade olikformigheter kunde bero på brister i redovisningen från vederbörande kommunalstämmoordförande år 1928 och tidigare och ej blott på bristande represen-

19 tativitet i häradsombudens uppgifter för år 1929. F r å n vissa hushållningssällskap hade också meddelats, att ansträngningar gjorts att erhålla verkliga medeltal för uppgiftslämnarens hela rapportområde. Oavsett anledningarna uppvisade sålunda 1929 års uppgifter, särskilt vad arbetslönerna beträffar, på åtskilliga punkter bristande anknytning till do serier av lantarbetarstatistiska uppgifter, som efter enahanda grunder insamlats ända sedan år 1911. Övergången till en ny bas för lantarbetarstatistiken hade emellertid underlättats därigenom, att den ägt rum under en tid, då jordbrukets löneförhållanden enligt samstämmiga uppgifter v a r i t så gott som oförändrade. Man hade vidare haft ett gott stöd i de mellan lantarbetsgivarnas och lantarbetarnas organisationer ingångna kollektivavtal, vilka i stor utsträckning varit normerande för lönesättningen, särskilt i östra och södra Sverige. Den definitiva lönestatistiken över lantarbetarlönerna för 1929 (i Lönestatistisk årsbok) ger också en sammanställning av avtalsenliga och faktiska löner å olika orter. P å grundval av motsvarande material för år 1930 ha framlagts preliminära beräkningar rörande de kontanta arbetslönerna inom jordbruket detta år. 1 Med stöd av erfarenheterna från de båda senaste åren torde det kunna sägas, att det oaktat omläggningen varit möjligt att bevara kontinuiteten inom jordbrukets lönestatistik, låt v a r a att det visat sig nödvändigt att underkasta primärmaterialet en mycket ingående granskning, vilken i m å n g a fall lett till en större eller mindre korrigering. Till fullo är angivna problem ännu icke löst, och detsamma gäller om uppgiften att söka fortskriva den genom 1929 års kungl. kungörelse jämväl avbrutna, ända till år 1865 tillbakagående serien av i samband med den officiella jordbruksstatistiken insamlade lönestatistiska uppgifter. Emellertid bör det beaktas, att jordbrukets lönestatistik haft och har till uppgift icke blott att m ä t a den allmänna lönenivåns fluktuationer från det ena året till det andra, utan även att giva en beskrivning av löneförhållandena inom olika landsdelar och för olika arbetargrupper. En dylik lönestatistik torde näppeligen kunna grundas på mer eller mindre uppskattningsvis angivna genomsnittsuppgifter sådana som de för årsstatistiken tillgängliga, u t a n allenast på detaljerade individualuppgifter för samtliga lantarbetare å vissa utvalda egendomar, såsom skedde vid de i det föregående omnämnda specialundersökningarna för åren 1911 och 1920—22. Rörande dylika intensivundersökningar ha besparingssakkunniga ej uttalat sig på annat sätt än genom att framlägga vissa allmänna grundsatser för specialundersökningar, vilket skett i en underdånig skrivelse den 30 j a n u a r i 1929, som även återges i kungl. propositionen n r 206 till 1929 års riksdag (sid. 28). Enligt dessa grunder borde inga andra spörsmål göras till föremål för utredning än sådana, där en statistisk undersökning kunde förväntas verkligen lämna ett värdefullt bidrag till frågans belysning. Vidare borde det i de fall, där en statistisk utredning av vissa frågor ansågos v a r a påkallad, noga tillses, att den plan, som för undersökningens utförande upprättades, begränsades till det strängt nödvändiga. Ofta torde det i sådant fall v a r a fullt tillräckligt med mindre vidlyftiga representativa undersökningar. Där så kunde ske, syntes också en såvitt möjligt noggrann beräkning av kostnaderna för utredningen böra föregå beslutet om utredningens verkställande. ^ o c . Medd. å r g . 1931, sid. 114.

20 Besparingssakkunnigas förslag angående den industriella lönestatistiken. Medan besparingssakkunniga i sin skrivelse den 15 mars 1928 hållit före, att löneförhållandena inom jordbruket av socialstyrelsen gjordes till föremål för årliga undersökningar av alltför stor omfattning och detaljrikedom, ansågo de, att det motsatta delvis gällde i fråga om statistiken rörande arbetslöner inom industri, handel och samfärdsel. De sakkunniga framförde den uppfattningen, att den av socialstyrelsen utarbetade och offentliggjorda statistiken rörande de industriella löneförhållandena framdeles borde, i den mån detta läte förena sig med sparsamhetssynpunkterna, utvecklas till en mera representativ och även i övriga avseenden mera tillfredsställande statistik. Utan att själva i mera positiv form föreslå förändringar i den officiella statistiken anslöto sig de sakkunniga till vad landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningen anfört i till besparingssakkunniga avgivna yttranden. Landsorganisationen hade besvarat en av besparingssakkunniga ställd fråga, i vad mån socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik med sin nuvarande omfattning och i sin n u v a r a n d e form kunde anses motsvara de anspråk, som borde ställas på en officiell lönestatistik, genom att hänvisa till införskaffade yttranden från de särskilda fackförbunden. Dessa hade i allmänhet uttalat, att denna statistik i sitt dåvarande skick ej vore tillfredsställande. Två förbund ansågo, att arbetet med denna statistik borde upphöra, medan de övriga önskade, att densamma borde utvidgas till att omfatta alla arbetsområden samt uppgifterna i högre grad specificeras så, a t t man kunde avläsa löneläget för olika arbetargrupper inom skilda industrier och orter. N å g r a förbund hade härutöver framfört särskilda a n m ä r k n i n g a r och önskemål. Sålunda hade järnvägsmannaförbundet påy r k a t en fullständigare redovisning av lönerna vid kommunikationsföretagen och i statens olika verksamhetsgrenar, medan kommunalarbetareförbundet önskade lönestatistik jämväl för brandmän, sjukvårdspersonal o. d. kommunala befattningshavare; måleriarbetareförbundet, skogs- och flottningsarbetareförbundet samt sågverksindustriarbetareförbundet framhöllo starkt omöjligheten att med nu använda summariska redovisningsmetoder erhålla en tillförlitlig uppfattning om den normala säsonginkomsten inom sådana fack, där blott ett mindretal arbetare ha anställning året om. För egen del ansåg sig landssekretariatet böra understryka, att enligt dess mening lönestatistiken hade en så utomordentligt stor betydelse, att en kraftansträngning borde göras för att få den fullt tillfredsställande. Om härför krävdes lagstiftningsåtgärder, torde sådana vidtagas, varvid från landssekretariatets sida framhölls såsom en enligt dess förmenande lämplig väg, att arbetsgivarna ålades att l ä m n a nödiga löneuppgifter och att de å arbetsplatsen anställda arbetarna genom sin fackförening eller på a n n a t lämpligt s ä t t gåves r ä t t och skyldighet att kontrollera uppgifterna och skriftligen göra de erinringar, som enligt deras mening eventuellt vore påkallade. Slutligen betonades önskvärdheten av, a t t när nya frågeformulär och bearbetningsplaner uppgjordes för den officiella lönestatistiken, bl. a. landsorganisationen finge del av förslagen för inhämtande av yttranden från fackförbunden. Även svenska arbetsgivareföreningen besvarade nekande frågan, huruvida den industriella lönestatistiken i sin nuvarande omfattning och form kunde anses motsvara moderna anspråk på en officiell lönestatistik. Föreningen framhöll, a t t primärmaterialet dels vore ofullständigt och icke

fullt representativt, dels icke tillräckligt differentierat med avseende på löntagarnas ställning inom företaget. Dessa förhållanden skulle kanske ej vara av avgörande betydelse, om den officiella lönestatistikens huvudsyfte allenast ansåges v a r a att mäta den allmänna lönenivåns fluktuationer från det ena året till det andra. Enligt föreningens uppfattning borde dock målet för denna statistik ställas högre, nämligen att giva en jämförande beskrivning av lönenivån inom olika g r e n a r av näringslivet. För detta ä n d a m å l måste materialet förstoras och samtidigt kvalitativt förbättras, och föreningen lämnade åtskilliga förslag i detta avseende, varom mera i a n n a t sammanhang (sid. 94 o.f.). Till sist framhöll föreningen, att ehuru utlåtande ej begärts om den på uppgifter från arbetsförmedlingsanstalterna grundade lönestatistiken för hantverks- och transportarbetare samt i restaurangrörelse och husligt arbete anställda personer, vore det likväl påkallat att anmärka, att denna statistik i flera avseenden vore underlägsen motsvarande statistik beträffande anställda inom industrien och således ännu mera i behov av förbättring än sistnämnda statistik. Såsom förut antytts, ingingo besparingssakkunniga själva ej n ä r m a r e på de detaljförslag, som landsorganisationen och svenska arbetsgivareföreningen sålunda framfört, under uttalande av a t t det knappast torde tillkomma besparingssakkunniga att i mera positiv form föreslå förändringar i den officiella statistiken, vilka möjligen kunde komma att leda till något ökade utgifter. De sakkunniga funno sig därför i frågans dåvarande läge böra begränsa sig till att förorda en utredning, huruvida och i vad m å n den av ämbetsverket för n ä r v a r a n d e utarbetade statistiken rörande de industriella arbetslönerna måtte kunna u t a n införande av obligatorisk uppgiftsplikt för näringsidkarna så utvecklas, att den inom de olika grenarna av industrien representerade ett större antal företag än för n ä r v a r a n d e eller åtminstone ett sådant u r v a l av företag, att materialet bleve mera representativt för lönenivån inom vederbörande industribranscher än vad för det dåvarande vore fallet, ävensom ytterligare, i vad m å n en något större differentiering mellan olika kategorier av arbetare inom de särskilda branscherna kunde genomföras. Denna utredning borde anförtros åt socialstyrelsen själv och så anordnas, att den ej medförde n å g r a särskilda kostnader för statsverket. Socialstyrelsens yttrande angående den industriella lönestatistiken. I sitt yttrande den 27 juli 1928 biträdde socialstyrelsen de sakkunnigas förslag rörande utredning men anförde, att utredningen syntes böra bliva helt förutsättningslös, detta jämväl vad anginge näringsidkares uppgiftsplikt. Vid utredningen syntes böra beaktas ej blott de av besparingssakkunniga angivna riktlinjerna utan även utvecklingen på ifrågavarande område såväl i utlandet som i Sverige, särskilt inom arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer. Besparingssakkunniga hade även u p p m ä r k s a m m a t den kortfattade statistik rörande löneförhållandena inom sjömansyrket åren 1925 och 1926, som socialstyrelsen framlagt i Sociala Meddelanden (årg. 1926, sid. 70o o. f., årg. 1928, sid. 20 o. f.), närmast som komplement till en tidigare verkställd större specialundersökning. I fråga om förstnämnda statistik hade besparingssakkunniga inhämtat yttranden från Sveriges redareförening och svenska maskinbefälsförbundet, varemot inga uttalanden förelågo frän sjöfolkets organisationer. Den omförmälda statistiken hade av de korporationer, som y t t r a t sig rörande densamma, ansetts mindre tillfredsstal-

22 lande i vissa avseenden. Besparingssakkunniga uttalade sig för a t t ifrågavarande statistik — därest densamma skulle anses böra även framdeles bibehållas — utfördes under större iakttagande av vad från den praktiska sakkunskapens sida på detta område gjordes gällande. Med anledning härav framhölls i socialstyrelsens meromnämnda yttrande den 27 juli 1928, att den officiella lönestatistiken, vilken j ä m v ä l enligt besparingssakkunnigas mening borde bliva så fullständig och omfattande som möjligt, svårligen kunde undgå att beakta löneförhållandena jämväl inom en så betydelsefull socialgrupp som sjöfolket. 1 Vid den allmänna lönestatistiska utredning, som ställts i utsikt, syntes även böra upptagas till prövning, i vad mån det vore möjligt att även på detta område skapa en statistik, som på en gång tillfredsställde den praktiska sakkunskapens k r a v och sparsamhetens fordringar. Kungl. Maj:ts beslut 9 /n 1928 angående den industriella lönestatistiken. Genom beslut den 9 november 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen att, u t a n särskild kostnad för statsverket, snarast möjligt verkställa utredning beträffande förändrade anordningar i fråga om lönestatistik för industri och sjöfart i enlighet med de sakkunnigas förslag. Denna utredning borde emellertid, i anslutning till vad socialstyrelsen anfört, göras helt förutsättningslös, och vid densamma beaktas jämväl de av socialstyrelsen anförda, i det föregående återgivna synpunkterna.

Fr. o. m. år 1927 ha uppgifter om normala månadshyror för vissa grupper av sjöfolk införskaffats från Sveriges offentliga arbetsförmedling och publicerats i samband med de från dessa anstalter årligen erhållna upplysningarna om löneförhållandena för hantverks- och transportarbetare, restaurangpersonal och hembiträden (jfr ovan).

3.

Utvecklingen av övrig lönestatistik i S v e r i g e under senare år.

Vid sidan av socialstyrelsens lönestatistik utarbetas i vårt land åtskillig a n n a n lönestatistik av mera allmän betydelse, dels av vissa ämbetsverk och myndigheter, dels av ett flertal privata organisationer och företag. Enligt de direktiv, vilka, som förut nämnts, givits för socialstyrelsens utredning, borde därvid även uppmärksammas utvecklingen inom här ifrågavarande områden. Statistiska centralbyrån. Statistiska centralbyrån har lämnat ett betydelsefullt bidrag till lönestatistiken genom att i samband med 1920 års f o l k r ä k n i n g bearbeta självdeklarationerna och taxeringslängderna för år 1921 ur inkomst- (och förmögenhets-) synpunkt. P å grundval av detta material meddelades i folkräkningsberättelsen uppgifter rörande manliga och kvinnliga yrkesutövares medelinkomster samt fördelning på olika inkomstklasser inom olika yrkes- och åldersgrupper på landsbygden och i städerna. 1 E h u r u uppgifterna avsågo år 1920 och sålunda ett i prisavseende mycket onormalt år, äger ifrågavarande statistik, vilken omfattar över 2 milj. företagare, förvaltningspersonal och arbetare, betydelse även såsom en allmän bakgrund för socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik, vilken aldrig kan beräknas uppnå en sådan grad av fullständighet, framför allt icke beträffande de mindre företagen. Det är ur denna synpunkt av betydande värde, att en inkomststatistik efter i huvudsak samma grunder som för år 1920 kommer att utarbetas i samband med 1930 års folkräkning. A v övrig inom statistiska centralbyrån utarbetad statistik är det egentligen j o r d b r u k s s t a t i s t i k e n , som ägnat uppmärksamhet jämväl åt lönefrågorna. I den årliga statistiken över jordbruk och boskapsskötsel ha ända sedan år 1865 meddelats uppgifter om arbetspris, vilka sedan å r 1913 lämnats i form av genom hushållningssällskapens sockenombud avgivna uppgifter om årslön för tjänstehjon i husbondes kost (dräng och piga), värdet av stat och lön för statdräng (oberäknat bostad och bränsle) samt sommar- och vinterdagsverkspris för manlig och kvinnlig jordbruksarbetare med egen kost. Såsom förut nämnts (sid. 18), har denna statistik upphört fr. o. m. år 1929. — I den årliga statistiken över mejerihanteringen lämnas uppgifter ej blott om personalens storlek u t a n ävensom vissa avlöningsbelopp, vilka emellertid närmast äro avsedda att ingå i driftskostnadsstatistiken för andelsmejerierna. Uppgifter rörande arbetslönernas betydelse för driftskostnaderna inom det egentliga jordbruket återfinnas däremot icke i den officiella jordbruksstatistiken utan i de av L. Nanneson på lantbruksstyrelsens uppdrag årligen bearbetade och publicerade räkenskapsresultaten från svenska jordbruk (f. n. c:a 400) inom olika storleksklasser. 2 Kommerskollegium. Detta ämbetsverk har i enlighet med sin uppgift beaktat arbetslönerna närmast i deras egenskap av ett viktigt element i 1 F o l k r ä k n i n g e n den 31 dec. 1920. V. Yrkesräkningen I I : y r k e , inkomst och förmögenhet, kombinerade inbördes samt med kön, civilstånd och ålder (utg. 1927). 2 S e Medd. från K u n g l . Lantbruksstyrelsen n r 284 (1931).

24 produktionskostnaderna. Den årliga berättelsen över den större industrien ger visserligen, oaktat noggrann redovisning av i n d u s t r i a n l ä g g n i n g a r n a s förvaltnings- och arbetspersonal med avseende på antalet arbetare och arbetstimmar, inga som helst upplysningar i fråga om arbetslönerna. Uppgifter rörande dessa i deras samband med a n d r a driftskostnader lämnas dels i vissa av kommerskollegium verkställda specialundersökningar angående särskilda näringsgrenar (textil- och beklädnadsindustri, läder-, hår- och gummivaruindustri, bergshantering, monterad vattenkraft), dels i tvenne sammanfattande undersökningar angående produktionskostnadernas fördelning på skilda kostnadselement inom olika industrigrenar, verkställda den ena för år 1913 genom tull- och traktatkommittén, 1 den andra för år 1926 efter framställning av arbetslöshetsutredningen. 2 Riksförsäkringsanstalten. För övervakande av olycksfallsförsäkringspliktens fullgörande och för vissa andra ändamål föres inom riksförsäkringsanstalten ett register över samtliga kända arbetsgivare i landet, grundat på uppgifter, som årligen införskaffas i samband med mantalsskrivningen och på annat sätt. I detta register voro i slutet av år 1929 registrerade 43 100 större arbetsgivare (med i regel fem eller fler anställda arbetare) samt 426 230 mindre arbetsgivare med stadigvarande verksamhet, vartill kommo 5111 tillfälliga arbetsföretag. Hos samtliga arbetsgivare funnos år 1927 (det senaste år, för vilket definitiva uppgifter föreligga) anställda tillhopa 1469 073 årsarbetare (motsvarande 300 dagsverken eller i vissa fall 2 400 arbetstimmar), nämligen 956 254 hos större arbetsgivare, 399 877 hos mindre arbetsgivare och 112 942 hos staten. I dessa siffror ingå icke blott kroppsarbetare (dock icke hemarbetare o. d.) u t a n även samtliga tjänstemän och anställda; bestämmelsen om viss maximilön (9 000 kr.; tidigare 5 000 kr.) såsom övre gräns för försäkringsplikt avskaffades fr. o. m. år 1927. I och för fastställandet av de större arbetsgivarnas försäkringsavgifter införskaffas årligen från varje sådan dagsverks- och löneuppgift enligt särskilda formulär. Enligt detta (i något avvikande form tillämpat vid jordbruk och tillfälliga företag) skall personalen efter vars och ens huvudsysselsättning fördelas i grupper på sådant sätt, att bl. a. kontorspersonal och transportarbetare noggrant särskiljas från övriga arbetare. För varje sådan grupp uppges, särskilt för m ä n och för kvinnor, summa dagsverken (skift eller arbetstimmar) samt summa avlöningar (naturaförmåner inräknade). Enligt gällande lag skall å ena sidan avlöning understigande 450 kr. för år (1.50 kr. för dag) upptagas till nämnda belopp, å den andra icke högre avlöningsbelopp redovisas än 3 000 kr. (före 1 jan. 1927 2 400 kr.). Vid nuvarande löneläge minskar ifrågavarande maximering givetvis i väsentlig grad ifrågavarande uppgifters betydelse såsom kunskapskälla rörande faktiskt gällande arbetslöner. De genomsnittslöner, som för vissa år framräknats på grundval av ifrågavarande material, röna även inflytande av vidtagna förändringar i fråga om maximum för arbetsförtjänstens beräkning. 3 Statens affärsdrivande verk ävensom vissa andra ämbetsverk med stor underlydande personal (dock icke fångvårdsstyrelsen samt sedan 1929 ej heller medicinalstyrelsen för hospitalspersonalen) meddela i sina årliga berättelser mer eller mindre utförlig statistik rörande befattningshavar1

Statens offentliga utredningar 1923: 37. Meddelanden 1927, sid. 1015 o. f. Olycksfall i arbete åren 1918—1922 (utg. 1928), sid. 20 o. f.

2 Kommersiella 3

25 nas a n t a l och fördelning. Alldeles fullständig är dock icke alltid ifrågavarande statistik, särskilt icke vad beträffar extra tjänstemän och tillfälligt anställda samt kroppsarbetare i egentlig mening. Ännu större ofullständigheter vidlåda ej sällan redovisningen av avlöningsbeloppen, ty det synes v a r a r ä t t vanligt att i stor utsträckning bokföra arbetspersonalens avlöningsförmåner såsom sakliga kostnader. Lönestatistik i egentlig mening förefinnes vid dessa verk blott inom vissa förvaltningsgrenar. Denna statistik avser i regel att tjäna vissa speciella syften och företer betydande växlingar i fråga om innehåll och uppställning. Av trycket utgives lönestatistik blott för vissa avdelningar av statens järnvägar, nämligen banavdelningen, maskinavdelningen (inkl. förrådsavdelningen och huvudverkstäderna) samt statens järnvägsbyggnader. I banavdelningens berättelse meddelas årsvis statistik över banarbetarnas (ban- och byggnadsarbetare utgjorde tillhopa 3 379 år 1928) normaltimlöner samt medelförtjänster per arbetstimme inom olika bansektioner och ortsgrupper, med fördelning på banans drift och underhåll samt förändrings- och nybyggnadsarbeten. Maskinavdelningens berättelse innehåller en halvårsvis utarbetad statistik över genomsnittliga timförtjänsterna vid tidlönsoch ackordsarbete för grovarbetare och yrkesarbetare inom ett 40-tal olika fack vid drift- och huvudverkstäderna (1929 i medeltal 3 025 arbetare). Av statens järnvägsbyggnader publiceras månatligen en statistik över medelförtjänsten per timme (mot tid- och ackordslön) samt per levnadsdag vid olika byggnadsföretag för 27 olika grupper av grov- och yrkesarbetare (1929 i medeltal 1234 arbetare). Denna lönestatistik, vilken även återges i grafisk form, ingår sedermera i sammandrag i statens järnvägsbyggnaders årsberättelse. 1 Kommunala verk och arbeten. I fråga om kommunalarbetarna meddelas uppgifter om de för övriga lönesatser merendels grundläggande grovarbetartimlönerna i årsberättelsen för svenska städernas förhandlingsorganisation. E n utförligare sammanställning av lönebestämmelserna i gällande kollektivavtal plägar årligen utgivas av svenska kommunalarbetareförbundet. Nämnda båda organisationer h a även påbegynt statistik rörande arbetarnas faktiska löneinkomster, delvis i samband med den inom socialstyrelsen verkställda utredningen rörande lägre personal i allmän tjänst (se sid. 6). Lönestatistik icke blott för arbetare utan även för tjänstemän utarbetas regelmässigt av vissa städer, i första rummet de tre största. I statistisk årsbok för Stockholms stad meddelas sålunda, förutom en översikt av antalet befattningar och tjänster samt löner, arvoden o. d. enligt stat, en tabell över fördelningen på olika yrken och årsinkomstklasser av stadens stadigvarande arbetare, varmed förstås sådana, vilka vid resp. verk fullgjort minst 2100 arbetstimmar per år (för år 1929 tillhopa 3 043 arbetare eller omkring hälften av samtliga). Liknande lönestatistiska uppgifter meddelas i de statistiska årsböckerna för Göteborg och Malmö. 1 Järnvägsbyggnads- och banavdelningens lönestatistik meddelas i sammandrag i socialstyrelsens allmänna lönestatistik (se Lönestatistisk årsbok 1929, sid. 69), vari även ingår en sammanfattning av en i manuskript föreliggande motsvarande statistik för statens vattenfalls verks byggnadsföretag. — Nämnas må i detta samband, att sedan ett antal år tillbaka arbetscheferna vid kommunikationsverkens och försvarsväsendets större metall- och maskinverkstäder kvartalsvis utarbeta och sinsemellan utbyta en lönestatistik, uppställd efter ungefär samma schema som Sveriges verkstadsförenings (se nedan).

26 Arbetsgivarorganisationer. Nästan ända ifrån sin tillkomst ha de svenska arbetsgivarorganisationerna varit medvetna om, vilket gagn de för sin verksamhet kunde ha av en tillförlitlig lönestatistik. Syftemålet med denna var närmast att belysa, vilka arbetskostnader föranleddes av lönesatserna i gällande kollektivavtal, och huvudvikten lades därför på att f r a m r ä k n a timförtjänsterna på ordinarie tid vid tidlöns- och ackordsarbete. Efter sådana grunder upplades S v e r i g e s v e r k s t a d s f ö r e n i n g s lönestatistik, vilken började antaga fastare former omkring år 1908 och alltjämt utarbetas med här ovan n ä m n d a syfte. 1 Till och med år 1917 baserades statistiken på helårsuppgifter, men därefter lämnar varje anslutet företag uppgifter kvartalsvis. För n ä r v a r a n d e har m a n dock under övervägande att utarbeta lönestatistiken för längre period än kvartal. — Företagen lämna individuella uppgifter rörande varje arbetares sysselsättning, födelseår, antagningsår och timpenning samt beträffande hans inkomst och arbetstid under kvartalet med uppdelning på tidlöns- och ackordsarbete. Övertidsarbete, med undantag för s. k. övertidstillägg enligt gällande riksavtal, innefattas i dessa uppgifter. A r b e t a r n a grupperas efter kompetens och sysselsättning enligt särskilda detaljerade föreskrifter. P å grundval av detta material utarbetas lönestatistik, varvid redovisning sker i enlighet med verkstadsorternas indelning i minimilönegrupper efter avtalet. Vid dessa sammanställningar särskiljas manliga arbetare i åldern 21—59 år, manliga minderåriga arbetare, manliga arbetare fyllda 60 år samt kvinnliga arbetare. Inom den förstnämnda gruppen fördelas arbetarna efter kompetens i tre grupper, nämligen y r k e s a r b e t a r e , som efter förfluten utbildningstid utför arbete, vartill erfordras en utbildningstid av minst fyra år, t e m p o a r b e t a r e , som vid längre tids utförande av arbete fått en viss övning, möjliggörande utförande av en större arbetsmängd, u t a n att härigenom vinnes yrkesutbildning, samt g r o v a r b e t a r e , som utföra arbeten, vilka ofta k r ä v a fysisk s t y r k a men däremot aldrig yrkesskicklighet. Inom varje sådan kompetensgrupp sker en ytterligare uppdelning efter sysselsättningens a r t i 25 avdelningar, såsom verktygsarbetare, maskinuppsättare etc. N å g r a av dessa avdelningar, såsom gjuteriarbetare, snickeriarbetare m. fl., äro i sin t u r fördelade på flera yrkesspecialiteter. Kvinnliga arbetare samt minderåriga manliga arbetare redovisas med viss uppdelning i åldersgrupper. Beträffande varje sålunda redovisad grupp angives i lönestatistiken antal arbetare och medeltimpenning för ackordsarbetare samt medeltiminkomst för samtliga medräknade arbetare vid tidlönsarbete, vid ackordsarbete och i genomsnitt för båda löneformerna. Statistiken omfattar samtliga till föreningen anslutna verkstäder, vid vilka över 63 000 arbetare voro anställda år 1930. S v e r i g e s t e x t i l i n d u s t r i f ö r b u n d s lönestatistik är ungefär j ä m n å r i g med verkstadsföreningens och överensstämmer i mycket med denna. Huvudsyftet är även härvidlag att beräkna genomsnittliga timförtjänsten på ordinarie tid (inkl. extra förmåner i kontant och in natura). Karakteristiskt för textilindustriförbundet har v a r i t en målmedveten s t r ä v a n att genom utarbetande av förslag till avlöningsjournaler o. cl. förmå förbundsmedlemmarna att så i n r ä t t a sin lönebokföring, att exakta uppgifter om arbetarnas förtjänster och därför a n v ä n d arbetstid u t a n svårighet kunde lämnas. Tack vare denna normalisering av bokföringen 1 Sveriges (nr 7).

verkstadsförening

1896—1926, j u b i l e u m s n u m m e r

av

»Verkstäderna»

27 ha primäruppgifterna till förbundets lönestatistik kunnat successivt förenklas u t a n men för statistikens kvalitet. Medan tidigare uppgifter infordrades angående löne- och arbetsförhållandena för varje enskild arbetare, begäras numera endast uppgifter om arbetarnas löner vid varje särskilt arbetsföretag. Å sistnämnda formulär äro arbetarna uppdelade på tro huvudgrupper, nämligen A) förmän (inkl. vävlagare), B) textilarbetare och C) specialarbetare såsom maskinister, eldare, smörjare, montörer, reparatörer, hantverkare, kuskar m. fl. Inom grupperna B och C göres i enlighet med bestämmelserna i gällande kollektivavtal skillnad mellan män över och under 21 år samt kvinnor över och under 18 år. Textilarbetarna fördelas därjämte på tre fabriksavdelningar, nämligen spinneri, väveri samt färgeri, appretur, tryckeri etc. För var och en av nu n ä m n d a arbetargrupper begäras för redogörelseperioden uppgifter om timantal och arbetslön med fördelning på ordinarie tid (med särskillnad mellan tidlöns- och ackordsarbete) och övertid, varjämte särskilt skall meddelas värdet av förmåner, såväl kontant utbetalda (dels semesterpengar, dels andra såsom familjebidrag, gratifikationer, hyresbidrag etc.) som naturaförmåner (fri bostad, bostad med nedsatt hyra, fri ved, potatisland e t c ) . P å grundval av dessa uppgifter, vilka tidigare avgåvos kvartalsvis men fr. o. m. 1928 blott för år, utarbetas förbundets lönestatistik, vilken f. n. omfattar över 25 000 arbetare, v a r a v n ä r a 2/3 kvinnor. I det t r y c k t a sammandrag, som tillhandahålles förbundets medlemmar, lämnas uppgifter om timförtjänster för samtliga ovan angivna arbetargrupper och fabriksavdelningar, såväl för industrien i dess helhet som för olika tillverkningsbranscher [1) ylle, 2) bomull, 3) trikå, 4) lin, hampa och jute, 5) övriga branscher]. I statistiken u t r ä k n a s även textilarbetarnas förtjänster inom olika dyrortsgrupper (enligt socialstyrelsens gruppering) samt lämnas en översikt över antalet arbetare, som vid olika tidpunkter arbetat med full och med inskränkt arbetstid. — Vid sidan av denna fortlöpande lönestatistik verkställas vid särskilda tillfällen specialundersökningar, grundade på individuella uppgifter och avseende större eller mindre delar av förbundets verksamhetsområde. J ä r n b r u k s f ö r b u n d e t s lönestatistik, vilken första gången utarbetades för år 1907, avviker r ä t t mycket från den förut beskrivna. Den omfattade ursprungligen endast den del (c:a V») av förbundets ungefär 30 000 arbetare, vilka äro s. k. tonlönsarbetare, d. v. s. de arbetare i »gåendo verk» (masugnar, martinverk, bessemerverk, lancashireverk, olika slag av valsverk m. m.), vilka förenade i vissa arbetslag åtnjuta sin avlöning huvudsakligen genom en viss, efter kvantiteten framställd v a r a beräknad tonlön, som efter en bestämd grund med olika procent fördelas på olika arbetarkategorier i laget. Statistikens huvudsyfte v a r att framlägga, h u r u dessa tonlöner blivit avvägda såväl i jämförelse mellan olika arbetarkategorier hos samma arbetsgivare som ock vid jämförelse mellan olika arbetsgivare. P å grund av de vitt skiftande tekniska anordningarna vid de särskilda verken kan nämligen ingen direkt sammanställning ske mellan de i järnbrukens ackordsprislistor u p p t a g n a tonlönerna, utan möjliggöres jämförelse allenast genom en sammanställning av de medelförtjänster, som medelst respektiva tonlöner kunna ernås av olika yrkeskategorier. E n ä r vid ett bruk en arbetare ofta flyttas från den ena befattn i n g e n till den andra, kan upprättandet av en lönestatistik för järnbrukens olika arbetskategorier under t. ex. ett halvår vanligen ej ske genom enkel

28 nedsummering av varje enskild arbetares av avlöningsjournalen utvisadtde inkomster under halvårets löneperioder, utan måste i m å n g a fall deilen individuella arbetarens förtjänster för olika avlöningsperioder uppföraras under olika yrkesrubriker. Detta arbete har inom järnbruksförbundelet lämpligen ansetts k u n n a göras ute vid bruken, och i detta syfte ha för d<de olika t y p e r n a av verk (tillhopa 21) utarbetats formulär, vilka ä n n u äro a1 av i huvudsak samma innehåll som vid statistikens upprättande. I förspal alten upptagas de särskilda verkens arbetskategorier, och för var och en a1 av dessa skall anges antalet arbetare (med fördelning på dag-, tvåskifts- ocbch treskiftsarbetare), nettoarbetstiden per dygn, timlönen vid tidlönsarbetete samt arbetsförtjänsten vid arbete på ackord (eller blandat avlöningsgssystem) och antalet härför använda arbetstimmar. P å grundval av dett.tta material utarbetas inom järnbruksförbundet halvårsvis en detaljerad lönenestatistik, vilken i tabeller och diagram utvisar timförtjänsterna för d de särskilda arbetskategorierna inom olika fabrikationsgrenar vid respektivive bruk. — Vid sidan av denna lönestatistik för järnbrukens viktigaste yrkesesgrupper h a r efter hand tillkommit sådan för a n d r a arbetargrupper. Fö.^ör gruvarbetare (i åldern 21—60 år) utarbetas lönestatistiken efter ungefäfär samma grunder som för bruksarbetare, i det att fördelningen sker efteter olika slag av arbete (tillhopa 14, vartill komma 16 i anriknings- och brbriketteringsverk), varefter för varje arbetskategori anges t i m a n t a l och föiörtjänstbelopp med fördelning på tidlöns- och ackordsarbete. Sistnämndida gruppering förefinnes även i formuläret för uppgifter rörande »vissa spcpeciella arbetargrupper» (verkstadsarbetare, hantverkare, grovarbetare m. fl fl., tillhopa ett 40-tal), men grupperingen sker härvidlag efter »slag av arbebetare» (i åldern 21—60 år), icke efter »slag av arbete». A t t m ä r k a är, at att järnbruks förbundets lönestatistik genomgående avser ordinarie arbetete, icke övertidsarbete. Vid timförtjänstens beräkning har mycken uppmärkrksamhet ägnats åt värderingen av de naturaförmåner (bostad, ved, mjölölk o. d. billigare än ortspriset), vilka alltjämt äro av betydelse för bruks- ocjch gruvarbetarna. Med den n u skildrade erbjuder s å g v e r k s f ö r b u n d e t s lönestatatistik, som går tillbaka till åren 1907—08, vissa likhetspunkter, vilka väsentntligen förklaras genom överensstämmelse i rådande lönesystem. Inom så^ågverksindustrien, där personalen kan fördelas i två huvudgrupper, nänimligen sågarbetare å ena sidan samt staplings- och lastningsarbetare å delen andra, utgå nämligen inom den förra gruppen de särskilda arbetarkateg(goriernas förtjänster i form av vissa procentsatser av försågarackordet; inoiom den senare gruppen sker betalningen övervägande i form av ackord, b< beräknade för på visst s ä t t sammansatta arbetslag. E n statistik över tinimförtjänsterna möjliggör alltså även ett bedömande av ackordssättninge^en för varje särskild arbetsplats. E n på särskilda uppgifter grundad statisti;tik över arbetskostnaderna per standard för tillverkning och skeppning a av sågade och hyvlade t r ä v a r o r utgör en viktig del av den av sågverksföiorbundet utarbetade statistiken, vilken avser ett 60-tal företag med n ä r m a i a r e 20 000 arbetare. Huvudinnehållet av denna består dock av statistik övever avlöningsförhållandena vid olika sågverk för olika kategorier (tillhopa 1111) av sågning-, staplings-, justerings-, hyvlings- och lastningsarbetare. PrPrimäruppgifterna upptagas å formulär, å vilka för varje sådan kategoiori anges medeltal man, summa å huvudackordet utgjorda arbetstimmar oeoch intjänta avlöningsbelopp samt motsvarande uppgifter för extra ackordrds-

29 ocbch tidlönsarbeten (med specifikation av övertidsarbete). P å grundval hära v i v beräknas för varje sågverk och arbetarkategori genomsnittliga timfönörtjänsten å arbete under ordinarie arbetstid och å övertid samt totala åmrsinkomsten, inberäknat ställningspengar, semesterbidrag och värde av u t ^ t g å e n d e naturaförmåner. 1 Inom pappersmasseindustrien sätter tonlönen sin prägel på lönesystemet, ocbch n ä r inom p a p p e r s m a s s e f ö r b u n d e t lönestatistik först nppladades år 1910, fick denna k a r a k t ä r e n av en kombinerad arbetaravlöningsocbch arbetskostnads- (samt arbetsintensitets-) statistik. Dessa grundtankar h a i a fasthållits vid de förändringar statistiken sedermera genomgått, särskskilt under de senaste åren. F . n. insamlas beträffande ett 40-tal fabriker mened tillhopa c:a 18 000 arbetare halvårsvis tvenne statistikuppgifter, benänämnda A och B. Den senare, vilken är av olika typ för trämassefabriker, suBulfitfabriker, sulfatfabriker och pappersbruk, begär uppgifter om antal arhrbetare per dygn samt arbetstimmar (verkliga) och arbetslöner på ordmaria-ie tid och på övertid, varjämte skall meddelas fabrikens produktion (under hahalvåret i engelska ton). Form. A avser att kunna ligga till g r u n d för såväl fölförbundets egen som för socialstyrelsens och svenska arbetsgivareföreningegens lönestatistik (se nedan). Å denna blankett skall för varje fabrik halvå r å r s v i s meddelas uppgifter om medeltal arbetare, tidlöns- och ackordsarbete påpå ordinarie tid samt arbete på övertid, varvid i alla tre fallen arbetstimmanar och arbetslöner specificeras, ävensom beloppet av förmåner i kontant (s£(semesterpengar o. d.) och m n a t u r a (t. ex. bostad, ved o. d., fritt eller till bilbilligt pris). Arbetarna fördelas i manliga och kvinnliga, varjämte de fölförra enligt gällande riksavtal uppdelas i grupp I (arbetare vid driften elleller skiftarbetare), grupp I I (reparations- och andra yrkesarbetare) och gr grupp I I I (utearbetare), vilka grupper i sin ordning underindelas i man övöver och under 18 år samt överåriga och av annan orsak mindre arbetsföra. : Mer eller mindre utförlig lönestatistik, närmast avsedd att belysa kolleliektivavtalens ekonomiska konsekvenser ur arbetskostnadssynpunkt, uta r a r b e t a s även av så gott som samtliga övriga svenska arbetsgivarorganisatiotioner, vare sig de äro fristående eller anslutna till s v e n s k a a r b e t s g ig i v a r e f ö r e n i n g e n . Denna centralförening erfor redan tidigt behov avav att såsom grundval för bedömande av arbetarnas löneförhållanden och säsärskilt såsom material vid avtalsförhandlingar äga tillgång till en efter mcmöjligast enhetliga grunder uppgjord lönestatistik. För ändamålet tillsasatte föreningen en särskild kommitté, vilken år 1911 avgav utredning och föiförslag i ämnet. Enligt detta förslag, som godkändes av föreningens styrelrelse och föranledde införandet i stadgarna av en bestämmelse om statististisk uppgiftsplikt (§ 31 mom. 6), tänkte man sig den nya lönestatistiken n ä n ä r m a s t som ett komplement till den statistik, vilken, som nämnts, utar arbetades dels inom vissa föreningens yrkesförbund (för textil-, järnbruks-, såsågverks- och pappersmasseindustrierna), dels inom vissa d å fristående ar arbetsgivarorganisationer (särskilt för den mekaniska verkstadsmdustistrien). Vidare lades stor vikt på lönestatistikens samband med avlönmgsbobokföringen och betonades, att utveckling av den förra krävde motsvsvarande framsteg beträffande den senare. Grundvalen för lönestatistiken boborde v a r a avlöningsjournalen, vilken innehåller uppgifter om avlonmgegens storlek för varje enskild arbetare vid varje avlömngstillfalle. Vid susummeringen av dessa löneuppgifter kunde, som förut antytts, läggas till g r g r u n d antingen de olika slagen av arbete, och man kunde då erhålla en

80 arbetskostnadsstatistik, eller också de enskilda arbetarna, då m a n fick en arbetaravlöningsstatistik för år eller a n n a n längre tidsperiod; en summarisk avräkning efter sistnämnda metod nödvändiggjordes ju i viss m å n genom gällande skattelagstiftning. Man förutsatte, att den senare synpunkten skulle i huvudsak anläggas vid den nya lönestatistiken. Då denna skulle ligga till grund för förhandlingar om löneavtal, erfordrades emellertid siffror över årsförtjänst och timförtjänst i varje särskild yrkesspecialitet vid varje fabrik, med specifikation av timförtjänsten i dels timförtjänst å ordinarie arbete samt timförtjänst å övertidsarbete, dels ytterligare i fråga om ordinarie arbetsförtjänst å tidlönsarbete och å ackordsarbete. I juli 1912 upprättades svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå, och under de närmast följande åren verkställde denna statistiska utredningar rörande stuveribranschen samt socker-, bryggeri-, pappers-, kvarn-, superfosfat-, buteljglas-, »eskilstuna-» och stenindustrierna, ävensom för verkmästare och förmän, vilka utredningar i sammandragen form men med utförlig textredogörelse framlades i Meddelanden från svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå. Åtskilliga av föreningens delägare hyste dock betänkligheter mot denna detaljerade statistik såsom skadlig för deras affärs- och produktionsintressen. Med hänsyn härtill omorganiserades snart lönestatistiken och publicerades i form av en årsbok, vars första årgång (1914) meddelade uppgifter för tillhopa 27 industrigrenar med 50 382 arbetare angående arbetarnas antal och arbetslönens art ävensom timförtjänst (för samtliga arbetare på ordinarie tid, inkl. förmåner, och på övertid) samt års- eller säsongförtjänst (inkl. förmåner och övertidsförtjänst för de årsarbetare — 30—40 % av alla — som tjänstgjort minst 11/i2 av arbetsåret, resp. normalsäsongen). Under å t t a år utarbetades svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik efter nu angivna grunder och utvidgades därvid till att omfatta c:a 70 000 arbetare (bortsett från c:a 28 000, beträffande vilka timlönsuppgifter till årsboken meddelades av Sveriges verkstadsförening och elektriska arbetsgivareföreningen). Primäruppgifterna avgåvos årsvis efter ett formulär, vara för varje särskild arbetare angavs födelseår (i statistiken urskildes minderåriga under 18 och överåriga över 70 år), civilstånd och yrkesslag (enligt den för vederbörande industrigren fastställda yrkeslistan) samt avlöningsform (avlöning per år, månad, vecka, dag, skift, timme) ävensom arbetsförtjänst under året på ordinarie arbete (arbetstimmar och kronor vid tidlöns- och ackordsarbete) samt på övertidsarbete; ytterligare specificerades förmåner i kontant (gratifikationer, ålderstillägg, vinstandel, hyresbidrag, premier, flitpengar, dyrtidstillägg m. m.) och in n a t u r a (penningvärde av fri bostad, ved m. m.). Förutom nu nämnda individuella förmåner skulle även (å formulärets baksida) anges arbetsgivarens årskostnader för sådana kollektiva förmåner, som ej sammanhörde med arbetet och därför icke inräknades i arbetsförtjänsten, nämligen sjukkasseavgifter, annan sjukhjälp, olycksfallsförsäkring och olycksfallsersättning, avsättning för arbetarpensionering m. m. Om en arbetare under året använts vid flera olika slag av yrkesarbeten, skulle uppgifter om arbetstimmar och arbetsförtjänst lämnas å särskilda rader beträffande v a r t och ett av de olika slagen av arbete. Den h ä r framträdande arbetskostnadssynpunkten ledde till en »delarbetarstatistik», som i betydande grad utökade det redan förut maktpåliggande arbetet med ifrågavarande statistik.

31 Den på individualuppgifter grundade fortlöpande lönestatistik, som av svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå utarbetades för åren 1914—1921, torde i sitt slag kunna anses som den mest omfattande, som hittills framlagts i vårt land. Den utvisade icke blott genomsnittslönernas höjd inom olika yrken och fack utan även de individuella arbetslönernas variationer omkring medeltalet. Tillika med yrkesförbundens alltjämt fullfölja lönestatistik har den varit av stor betydelse även ur allmän socialstatistisk synpunkt, icke minst genom att befordra lönebokföringens utveckling och yrkesbenämningarnas normalisering. Emellertid framträdde bland arbetsgivareföreningens delägare ett visst missnöje med statistiken i dess dåvarande gestalt, vilket, förutom av alltjämt kvarlevande farhågor för produktionsförhållandenas blottläggande, föranleddes av de betydande kostnaderna för statistikens utarbetande och av tidsutdräkten för resultatens framläggande (c:a 1 X> år efter redovisningsårets slut). Denna sistnämnda synpunkt vann särskilt i betydelse under krisåren med deras snabba och våldsamma löneförskjutningar. Under år 1922 omlades därför svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik till en kvartalsstatistik, närmast avsedd att ge en fortlöpande översikt av arbetslönernas förändringar vid till föreningen anslutna industrier. Denna n y a lönestatistik utsträcktes till att omfatta största delen (c:a 3 A, efter hand ökad till 9/io) av de hos föreningens c:a 2 500 delägare anställda c:a 300 000 arbetarna, vilket möjliggjordes bl. a. därigenom, att de yrkesförbund, som utarbetade egen lönestatistik efter avvikande grunder, åtogo sig att komplettera denna därhän, att den kunde infogas i föreningens allmänna arbetaravlöningsstatistik. Denna sistnämnda grundades ej längre på individuella uppgifter rörande de enskilda arbetarna, u t a n på sammandrag för de särskilda företagen (tillhopa över 2 000). Formulären voro i huvudsak av två slag, det ena (form. 1) avsett för tillverkningsindustri, det andra (form. 2) för annan rörelse. I det senare fördelades arbetarna i fyra grupper, nämligen män och kvinnor över och under 18 år (eller annan i gällande kollektivavtal förekommande åldersgräns mellan v u x n a och minderåriga — 19, 20, 21 å r ; till de minderåriga hänföras alltid lärlingar). Å form. 1 utgöra nämnda köns- och åldersgrupper undergrupper under trenne tidigare i de lönestatistiska årsböckerna utskilda huvudgrupper, nämligen A) arbetare (förmän redovisas särskilt) i själva industrifacket, d. v. s. sysselsatta med framställande av arbetsföretagets produktionsvaror och dessas försättande i handelsfärdigt skick, B) maskinister, eldare, smörjare och reparatörer samt C) övriga arbetare, d. v. s. packkarlar, lastare, kuskar, vakter, renhållningspersonal m. fl. Den sålunda åsyftade särskillnaden mellan å ena sidan »fack- och förrådsarbetare», å den andra hjälparbetare av olika slag har emellertid vid genomförandet mött svårigheter, vilka medfört, att medan inom vissa industrigrenar ingen som helst dylik uppdelning k u n n a t göras, ha inom a n d r a ända upp till hälften och däröver av arbetsstyrkan redovisats som hjälparbetare. För var och en av ifrågavarande arbetargrupper skall vederbörande arbetsföretag lämna i huvudsak samma uppgifter rörande arbete å ordinarie tid, övertidsarbete och individuella förmåner i kontant (särskilt semesterpengar och sjukavlöning) och in n a t u r a som de, vilka tidigare lämnats för varje enskild arbetare. J ä m v ä l har man behållit kostnadsuppgifterna för diverse av arbetarna å t n j u t n a kollektiva förmåner, såsom bidrag till sjukhjälp, olycksfallsförsäkringspremier, pensioner och understöd m. m.

32 P å grundval av angivna material utarbetas kvartalsvis (fr. o. m. 1928 årsvis) vissa löneöversikter, vilka betecknas som strängt konfidentiella. 1 De enda resultat av denna lönestatistik, vilka regelmässigt bringas till offentligheten, torde v a r a vissa i svenska arbetsgivareföreningens årliga styrelseberättelse meddelade uppgifter, utvisande arbetarnas medelinkomst per timme och per år samt denna inkomsts relation till levnadskostnaden (reallön). Särskilda företag. E h u r u arbetsgivarorganisationerna numera i huvudsak uppbära den lönestatistik, som från företagarhåll utarbetas i v å r t land, finnes det dock åtskilliga stora industri- och kommunikationsföretag, vilka, vid sidan av den personliga löneavräkning taxeringsförfattningarna ålägga alla löngivare, för egen del upplagt en arbetaravlöningsstatistik, som ibland kan v a r a både ingående och upplysande. Så är exempelvis fallet med Höganäs-Billesholms A. B. (c:a 3 600 arbetare), A. B. Svenska kullagerfabriken (c:a 7 000 anställda vid hela koncernen inom landet), Luossavaara-Kiirunavaara A. B. (c:a 4 000 arbetare) m. fl. Till samma grupp höra vidare de båda halvstatliga monopolbolagen A. B. Vin- och spritcentralen (c:a 425 tjänstemän och 750 arbetare) samt A. B. Svenska tobaksmonopolet (362 tjänstemän och 2 806 arbetare). I sistnämnda bolags förvaltningsberättelser offentliggöres en ganska ingående statistik över både förvaltnings- och arbetarpersonalens löner och särskilda förmåner. Bland hithörande tabeller må särskilt nämnas en, som årsvis redogör för, i vilken utsträckning manliga och kvinnliga arbetare u t n y t t j a t erbjuden arbetstid. — Lönestatistik utarbetas även inom en del sammanslutningar av företag, t. ex. Norbergs gruvförvaltning (c:a 300 arbetare) och Föreningen Stockholms hamnarbetskontor (750 ordinarie och e. o. arbetare), vilka årligen beräkna ej blott arbetsförtjänstens belopp, u t a n även arbetskostnaden per enhet (d. v. s. brytningskostnad, resp. lossnings- och lastningskostnad). Arbetarorganisationer. I v å r t land ha ej blott arbetsgivarorganisationerna u t a n även arbetarorganisationerna tidigt visat intresse för lönestatistik. Huvudsyftet har i båda fallen merendels varit att utröna, vilka arbetsförtjänster gällande avtalslöner möjliggjorde, men medan arbetsgivarsammanslutningarna kunde bygga sin statistik direkt på företagens avlöningsbokföring, voro arbetarorganisationerna hänvisade a t t från sina medlemmar insamla löneuppgifter, varvid ofta utnyttjades de anteckn i n g a r om arbetslön och arbetstid, som kunde finnas på eller i de vid löneutbetalningarna använda lönekuverten eller påsarna. Mest utvecklad är lönestatistiken inom s v e n s k a metallindus t r i a r b e t a r e f ö r b u n d e t , vilket är det största fackförbundet med f. n. över 100 000 medlemmar. Redan för åren 1891 och 1897 insamlades vissa statistiska uppgifter, men en mera permanent lönestatistik upplades först sedan 1909 års kongress beslutat tillsätta en särskild statistiktorare, vilken helt skulle ägna sig åt lönestatistiken, samt sedermera föreskrift intagits i förbundsstadgarna (§ 24 mom. 2) om medlems plikt att lämna erforderliga uppgifter om sina löne- och arbetsförhållanden. Tidigare 1 Vid sidan av den löpande lönestatistiken ha inom svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå verkställts vissa specialundersökningar, däribland en under år 1929 avslutad statistisk utredning om verkmästare och förmän inom till svenska arbetsgivareföreningen anslutna industrier samt statistisk utredning om till svenska arbetsgivareföreningen anslutna industriers utgifter för arbetarnas läkare- och sjukvård m. in. år 1930.

88 verkställdes undersökningarna mera sporadiskt, i regel i samband med avtalsförhandlingar, men sedan år 1920 har regelmässigt (kvartalsvis) insamlats siffermaterial, utvisande löneförhållandena vid foretag å skilda orter, till att börja med uteslutande inom den mekaniska verkstadsindustrien men efter hand även inom övriga grenar av förbundets verksamhetsområde, nämligen järnbruk, rörledningsverkstäder, »eskilstunaindustrien», guld- och silvervarufabriker m. fl. Statistiken, vilken, i detaljerad form tillställes arbetarorganisationerna vid de särskilda företagen och i samm a n d r a g plägar utges av trycket, avser närmast att utvisa genomsnittlig timlön och totalinkomst per timme inom de yrkes- och åldersgrupper, vilka finnas angivna i respektive kollektivavtal. P r i m ä r m a t e r i a l e t insamlas a blanketter, där av eller för varje enskild arbetare — för järnbrukens tonlönsarbetare är dock arbetslaget enhet — skall, förutom födelseår, anställningstid och yrkestitel, för varje avlöningsperiod (eller för samtliga sådana under ett kvartal) antecknas arbetstimmar, timlön samt totalförtjänst, inklusive övertidsersättning, dyrtidstillägg och naturaförmåner men exklusive förmanspengar, gratifikationer, semester- och reseersättning, dagtraktamenten, verktygsersättning, sjukhjälp samt olycksfalls- och invaliditetsersättning. Detta mycket betydande primärmaterial (omfattande tillhopa c:a 70 000 arbetare) upptages närmast av inom de särskilda verkstadsklubbarna utsedda statistikinsamlare och insändes kvartalsvis till förbundets statistiska avdelning, där det överföres på statistikkort och bearbetas medelst helautomatiska sorterings- och tabelleringsmaskiner (Powers' system). Efter liknande grunder som inom metallindustriarbetareförbundet utarbetas även mer eller mindre regelmässigt lönestatistik inom åtskilliga andra fackförbund, såsom g j u t a r e f ö r b u n d e t , g r o v - o c h fabriksarbetareförbundet, kommunalarbetareförbundet, pappersindustriarbetareförbundet, sågverksindustriarbetareförbundet, sko- o c h läderindustria r b e t a r e f ö r b u n d e t m. fl. I den mån fackorganisationerna kunnat erhålla löneuppgifter från flertalet anställda inom ett visst fack, synas, i den mån jämförelse varit möjlig, resultaten av deras lönestatistik merendels r ä t t n ä r a överensstämma med dem, som framräknats av motsvarande arbetsgivarorganisationer. Också ha inom åtskilliga fackförbund, bl. a. metall- och sågverksindustriarbetareförbunden, förslag framkommit om, att fackets lönestatistik borde utarbetas inom en för båda p a r t e r n a gemensam organisation, ett uppslag, som dock veterligen ej vunnit någon anslutning på arbetsgivarhåll. Inom v ä g - o c h v a t t e n b y g g n a d s a r b e t a r e f ö r b u n d e t — liksom inom vissa på samma område verksamma syndikalistiska lokala samorganisationer tillhörande Sveriges arbetares centralförbund (S. A. C.) — h a r man strävat efter att upprätta en arbetsprisstatistik, utvisande kostnaden per kbm för jordschaktning, bergsprängning o. d. Däremot synes man varken inom detta eller andra byggnadsarbetarförbund beaktat de möjligheter dessa — i högre grad än motsvarande arbetsgivarorganisationer — ha att beträffande sina på växlande arbetsställen sysselsatta medlemmar beräkna den sammanlagda års- eller säsonginkomsten. Vid lösningen av detta lika betydelsefulla som vanskliga socialstatistiska problem torde man dock numera kunna påräkna hjälp genom vissa av taxe3

34 ringsmyndigheterna i Stockholm och n å g r a a n d r a städer vidtagna åtgärder för fortlöpande inkomstregistrering beträffande ifrågavarande och en del a n d r a mycket rörliga arbetargrupper. Slutligen må nämnas, att l a n d s o r g a n i s a t i o n e n , till vilken f. n. äro anslutna 40 fackförbund med tillhopa c:a 571000 medlemmar, för egen del visserligen icke u p p r ä t t a t någon lönestatistik, men genom att i sin årliga berättelse meddela, för huru många organiserade arbetare och med vilka belopp (kr. per vecka) årets lönerörelser medfört höjning eller nedsättning av avtalsenliga eller faktiskt utgående tidlöner, har landsorganisationen skapat den enda motsvarighet vi i v å r t land äga till den i vissa främmande länder ganska utvecklade direkta löneförändringsstatistiken.

4.

L ö n e s t a t i s t i k e n s u t v e c k l i n g i utlandet under s e n a r e år.

Allmänna synpunkter. Vid utförandet av det åt socialstyrelsen uppd r a g n a utredningsarbetet har det ansetts lämpligt att i n h ä m t a kännedom om och lämna redogörelse icke blott för lönestatistikens utveckling i v å r t land u t a n även för det väsentligaste av vad som på detta område genom offentligt — samt i viss utsträckning även genom enskilt — initiativ under senare år åtgjorts i främmande länder. En genomgång av såväl internationella arbetsbyråns översikter 1 som de särskilda ländernas statistiska publikationer 2 synes emellertid ge vid handen, att på de flesta håll den officiella lönestatistiken befinner sig på ett lägre plan än i v å r t land. Detta gäller även i fråga om länder som F r a n k r i k e och Belgien, vilka genom landsomfattande lönestatistiska undersökningar på 1890-talet blevo banbrytare för den moderna lönestatistiken, 3 men numera förfoga över en lönestatistik, som kan betraktas som tillfredsställande blott med avseende på vissa särskilda industrier (speciellt stenkolsgruvorna), medan den i övrigt i huvudsak vilar på summariska uppskattningar av för olika yrkesgrupper gällande löner (salaires courants), verkställda av märer, conseils de prud'hommes o. d. myndigheter å viktigare orter. 4 Mest att lära synes m a n för Sveriges del ha av lönestatistiken i Förenta staterna, England, Tyskland och Danmark. I syfte att vinna mera ingående kunskap om dessa länders lönestatistik än som kunde vinnas enbart med tillhjälp av den tryckta litteraturen har byråchefen Bertil Nyström, som hösten 1927 besökte Amerika, med statsbidrag företagit en studieresa till de tre övriga länderna sommaren 1929. Förenta staterna. Alltsedan sin tillkomst år 1885 har unionens arbetsstatistiska byrå såväl i årliga berättelser som i specialundersökningar, vilka ingå såsom en egen serie (»Wages and hours of labor series») i dess »Bulletins», offentliggjort omfattande och ingående undersökningar rörande löneförhållandena. De löneuppgifter, som sålunda offentliggöras, ä r o av tvenne huvudslag, nämligen å ena sidan uppgifter om gällande tidlönssatser och arbetstimmar, godkända av vederbörande fackorganisationer, å den andra uppgifter om verkliga arbetsförtjänster och faktiskt utgjord arbetstid, erhållna genom bearbetning av vissa arbetsgivares lönelistor m. m. 1 Förutom den förut omnämnda publikationen »Methods of statistics of wages and hours of labour» särskilt »Wage changes in various countries 1914—1925» (Studies and Reports Series D: 16, utg. 1926) samt fortsättningar för följande år i »International Labour Review». Jfr nedan sid. 59. 2 Nämnas må, att ur de uppgifter rörande arbetslöner i ett trettiotal europeiska och utomeuropeiska stater, som meddelas i »Statistisches Jahrbuch fur das Deutsche Reich», kunna åtskilliga upplysningar även hämtas rörande lönestatistikens anordning i resp. länder. 3 Salaires et durée du travail dans 1'industrie francaisc, 1891, Torne I—IV, Paris 1893— 97. — Recensement general des industries et des metiers 31 octobre 1896, Vol. IX—XV, XVIII, Bruxelles 1898—1902. 4 Se »Mouvement des salaires en France en 1929». Bulletin de la Statistique Générale XIX: 2, jan.—mars 1930. — En sammanfattande redogörelse för den nuvarande franska pris- och lönestatistiken har lämnats av M. Huber i Journal de la Société de Statistique de Paris 1927: 1.

36 P r i m ä r u p p g i f t e r n a till l ö n e s a t s s t a t i s t i k e n avse »fackföreningsJonerna» (union scale of wages), varmed förstås de lönesatser, som å en viss ort godtagits av branschens fackorganisation och en eller flera arbetsgivare, så att minst 50 % a v yrkets organiserade arbetare å orten u p p b ä r a lön efter eller över denna skala. Uppgifter om dylika lönesatser införskaffas årligen omkring den 15 maj beträffande sådana yrken och orter, där med h ä n s y n till organisationsförhållandena fackföreningslöner kunna anses såsom allmänt godtagna, sålunda i första hand byggnadsfacken i de stora städerna (omfattande c:a 2/3 av samtliga till denna statistik redovisade arbetare) samt en del andra yrken därstädes, nämligen stenhuggare, elektriska montörer, chaufförer och åkare, bageriarbetare, arbetare vid t v ä t t i n r ä t t n i n g a r , hamnarbetare, tryckeri- och bokbinderiarbetare, spårvägs- och omnibuspersonal samt frisörbiträden (tillhopa n ä r a 80 yrken och underavdelningar av sådana). Uppgifterna insamlas av särskilt utsända agenter genom personlig hänvändelse till sekreterare eller andra funktionärer i de lokala fackorganisationerna och uppföras på ett särskilt ganska detaljerat formulär, å vilket yrkesvis angives ordinarie avlöning per timme eller vecka, övertidsprocent, ordinarie arbetstid per vecka etc. Därest skriftligt löneavtal förefinnes, bör avskrift d ä r a v bifogas formuläret. 1 P å g r u n d v a l av det sålunda erhållna primärmaterialet utarbetas en särskild publikation, benämnd »Union scales of wages and hours of labor», vilken hittills utkommit i sjutton å r g å n g a r . Av dessa avsåg den första åren 1907—1912, medan den senaste hänför sig till den 15 maj 1929. Denna berör över 800 000 organiserade arbetare i 67 större städer i 36 olika stater. I fyra av dessa, nämligen Massachusetts, Ohio, Pennsylvania och Wisconsin, ombesörjes numera materialets insamling genom vederbörande staters myndigheter, medan i de övriga hela arbetet utföres av unionens arbetsbyrå. P å grundval av de särskilda fack- och ortsuppgifterna redogöres för inträffade förändringar i fråga om löner och arbetstimmar samt u t r ä k n a s yrkesvis efter antalet organiserade arbetare vägda löneindextal, ett arbete, som dock försvåras genom olikformigheten i yrkesfördelning och yrkesnomenklatur i skilda delar av landet. P r e l i m i n ä r a sammandrag av uppgifterna pläga publiceras i arbetsbyråns månadsskrift »Monthly Labor Review», och sådana föreligga även för år 1930. Såsom huvudsakligen avseende vissa »skyddade» fack i storstäderna äro dessa »fackföreningslöner» mycket höga. I f r å g a v a r a n d e yrken innefattas icke i den statistik, som unionens arbetsstatistiska b y r å utarbetar över de faktiska arbetsförtjänsterna och som g r u n d a r sig på uppgifter från arbetsgivarnas avlöningsböcker. Alltsedan år 1907 h a dylika undersökningar verkställts inom flertalet viktigare g r e n a r av storindustrierna, såsom kol- och malmgruvor, petroleum-, tegel- och lervaru-, järn- och stål-, mekanisk verkstads-, automobil-, trävaru- samt trämasse- och pappersindustri, skofabrikation, cigarrtillverkning, storslakterier, olika grenar av textil- och beklädnadsindustrien m. fl. Flertalet av dessa näringsgrenar har undersökts upprepade gånger med mellantider, vilka m a n sökt inskränka till t v å år. Vid dessa undersökningar användes av ekonomiska skäl den represent a t i v a metoden, i det m a n med utgångspunkt från de numera v a r t a n n a t A En på detta material grundad översikt över gällande kollektivavtal har publicerats under titeln »Trade agreements, 1927» (Bull. 468).

37 år återkommande industriella företagsräkningarna (Census of manufactures) inom viktigare centra för industrien i fråga utväljer vissa företag, merendels motsvarande 20—30 (i vissa fall upp till 40) % av samtliga, efter arbetarantalet räknat, samt bearbetar dessas lönelistor för en viss avlöningsperiod, som kan variera i längd från en vecka till en månad. Detta arbete utföres antingen genom vederbörande arbetsgivare med ledning av dem tillställda frågeformulär eller — vanligare — genom arbetsbyråns utsända agenter. P r i m ä r m a t e r i a l e t införes med ledning av utförliga instruktioner och yrkeslistor på ett särskilt formulär för varje företag eller företagsavdelning. Kontorspersonal o. d. medtages icke, ej heller verkmästare och förmän, för så vitt de ej själva deltaga i arbetet, ej heller kraftstationspersonal, byggnadsarbetare o. d. För de återstående antecknas å formuläret för var och en å lönelistan upptagen yrkesspecialitet (exkl. lärlingar, övereller underåriga arbetare o. d.; om arbetare under perioden arbetat inom flera specialiteter, r ä k n a s han lika många gånger) antalet dit hänförda arbetares a n t a l och kön, antalet utgjorda arbetsdagar och arbetstimmar samt utgående timlön och uppburen arbetsförtjänst under redovisningsperioden. F ö r ackordsarbetare användes ett särskilt formulär, å vilket för varje person dag för dag antecknas antalet utgjorda arbetstimmar, vilka summeras för perioden och antecknas tillika med totalförtjänsten. I denna inräknas även övertidsersättning, premier o. d., liksom övertidstimmar medtagas i den redovisade arbetstiden utan att särskiljas från ordinarie arbetstid — dock införes icke sådan tid, som väl betalats men icke arbetats (t. ex. n ä r i lönelistan en övertidstimme upptages som 1 XA timme, medräknas ej halvtimmen). Sedan primärmaterialet erhållits och granskats, u p p r ä t t a s av arbetsbyrån detaljerade tabeller, som för olika industriområden och stater utvisa genomsnittsförtjänsten per timme och per vecka inom ett stort a n t a l olika yrkesgrupper, vilkas arbetsuppgifter pläga anges i resp. publikationer. Arbetarna fördelas även på löne- och arbetstidsgrupper, varvid emellertid på grund av primärmaterialets a r t enheten i regel måste bliva ej den enskilde arbetaren utan yrkesgruppen vid ett visst företag. Huvudresultaten av denna detaljerade statistik kunna blott med svårighet sammanfattas till allmänna genomsnitt. Det synes emellertid framgå, att lönerna inom den amerikanska fabriksindustrien icke uppgå till mer än hälften till två tredjedelar av lönebeloppen inom de nyssn ä m n d a organiserade storstadsyrkena. Överhuvud ställa sig löneförhållandena mycket olika inom olika yrken och landsdelar. Särskilt tydligt kommer detta fram i den statistik rörande grovarbetares begynnelselöner (entrance wages rates for common labor), vilken, på grundval av uppgifter från arbetsgivare, sysselsättande över 150 000 dylika arbetare, sedan år 1926 årligen publicerats i »Monthly Labor Review» med avseende på byggnadsverksamheten och ett dussin viktigare fabriksindustrier. 1 F ö r u t o m n u n ä m n d a arbetaravlöningsstatistik offentliggör arbetsstatistiska byrån såsom led i sin konjunkturstatistik sedan år 1915 månatligen i »Monthly Labor Review» uppgifter till belysning av löneutvecklingen inom industrien. Ursprungligen avsåg denna statistik endast fabrikss ä r s k i l d a undersökningar rörande löneförhållandena för kvinnor och minderåriga inom olika näringsgrenar ha verkställts av de under unionens arbetsdepartement sorterande »Women's bureau» och »Children's Bureau».

38 industrien, av vilken ett femtiotal grenar äro representerade med över 10 000 företag, vilka sysselsätta bortåt 3 milj. arbetare eller omkring Vz av landets samtliga industriarbetare. Under de senaste åren, då arbetslöshetsfrågan tilldragit sig ökad uppmärksamhet även i Amerika, har under denna rapportering indragits ytterligare c:a 20 000 företag med tillhopa c:a 1 K» milj. anställda inom gruvdrift, gross- och minuthandel, hotell- och restaurangrörelse samt vid gas- och elektricitetsverk och annan kommunalindustri (public utilities, i staterna övervägande bedrivna ej av kommunerna utan i bolagsform); planlagda äro ytterligare utvidgningar av ifrågavarande statistik. För varje näringsgren meddelas månatligen antalet uppgiftslämnande företag, antalet arbetare på lönelistorna samt totala utbetalta lönebeloppet för en avlöningsperiod. P å grundval av dessa siffror beräknas den sammanlagda veckoförtjänsten och procenttal för förändringarna under olika månader. Däremot publiceras inga genomsnittliga arbetsförtjänster, vilka ju, såsom avseende arbetare av olika kön, ålder och yrken, också skulle bliva av föga värde. De arbetsstatistiska b y r å e r n a i vissa stater, bl. a. Newyork, offentliggöra däremot dylik statistik över arbetslönerna inom fabriksindustrien, vilka dock härvidlag i vissa fall äro differentierade efter kön och yrke. 1 Rörande l a n t a r b e t a r n a s löneförhållanden föreligga tämligen regelmässiga uppgifter ända sedan år 1866, vilka numera kvartalsvis offentliggöras av jordbruksdepartementet i dess veckoskrift »Crops and Markets». Statistiken, som bygger på uppgifter från ett stort antal skördekorrespondenter å olika orter (county crop reporters), meddelar genomsnittslöner i olika stater för manliga lantarbetare med och u t a n kost, såväl fasta (månadsavlönade och i regel årsanställda) som tillfälliga (daglönare, mest skördearbetare). De på detta sätt erhållna löneuppskattningarna kunna anses ge en någorlunda riktig bild av lönenivåns rörelser men knappast av det faktiska löneläget, i synnerhet som detta växlar i så hög grad inom olika landsdelar, att lönerna i sydstaterna knappt äro hälften så höga som i de norra, mellersta och västra staterna. Särskilt under de senaste åren har också jordbruksdepartementet genom sin lantbruksekonomiska byrå (Bureau of agricultural economics) sökt erhålla nogg r a n n a r e kännedom om lantarbetarnas faktiska löne- och arbetsförhållanden genom specialundersökningar av olika slag. Vid de talrika undersökningar av jordbrukarnas ekonomi och levnadsstandard i olika bygder, vilka föranletts av den brännande »farmarfrågan», har m a n ofta haft uppmärksamheten riktad ej blott på jordägare och arrendatorer u t a n även på jordbruksarbetarna, helst som i Amerika gränserna mellan dessa grupper äro mindre skarpt utpräglade än i flertalet a n d r a länder. Undersökningar föreligga även rörande lantarbetarnas löner hos särskilda farmare, varvid m a n bl. a. sökt erhålla mera tillförlitliga och detaljerade värdeuppgifter rörande de naturaförmåner, vilka i form av fri kost och husrum till de ogifta samt bostad, mjölk och andra livsmedel, trädgårdsland, r ä t t att hålla kor, svin och höns m. m. tillkomma m e r a fast anställda lantarbetare i så stor utsträckning, att ungefär 10 % av totalavlöningen beräknats utgå in natura. 2 Förmånerna ha därvid uppskattats efter värdet å farmen eller 1 Se Newyorksbyråns månadsskrift »The industrial bulletin». Jfr även Employment and Earnings of Men and Women in New York State factories 1923—1925. — Övriga stater äro Massachusetts, Illinois och Wisconsin. 2 Se »Perquisites and Wages of hired farm hands in 1925». Crops and Markets 1929, nr 7.

39 för farmaren, u t a n tillägg av det »förädlingsvärde» arbetaren k a n ge dem och än mindre av de pålägg, förnödenheterna pläga betinga i detaljhandeln i städerna. En sammanfattning av den officiella lantarbetarstatistikens olika gren a r meddelas — i utförligare form än i den allmänna statistiska årsboken, »Statistical abstract of the United States», som även upptager vissa serier av industrilöner — i jordbruksdepartementets årsbok, »Yearbook of agriculture». I Förenta staterna spelar den p r i v a t a lönestatistiken en stor roll, och bland hithörande publikationer må särskilt nämnas de, som utgivas genom den av vissa amerikanska arbetsgivarorganisationer, inklusive representanter för unionens armé- och marinförvaltningar, å r 1916 grundade statistiska byrå, som benämnes »The National Industrial Conference Board». Denna utredningsinstitution följer med uppmärksamhet aktuella problem på det ekonomiska och sociala området och för bl. a. sedan år 1920 en egen fortlöpande industriell lönestatistik, vilken så småningom utvidgats till att omfatta omkring 1600 företag med omkring % milj. arbetare, representerande 25 av landets viktigaste industrier och samtliga stater på t r e undantag när. Denna statistik upptages månatligen på tämligen enkla formulär, v a r a för en viss angiven avlöningsperiod skall beträffande varje företag angivas, förutom tillverkningens art och normala arbetstidens längd, hela antalet arbetare samt antalet av dem utgjorda arbetstimmar och arbetsförtjänstens sammanlagda belopp, allt med fördelning på manliga grovarbetare (common and unskilled), manliga »tillärda» och yrkeslärda (semi-skilled and skilled) samt kvinnliga arbetare. E h u r u denna statistik sålunda är grundad på ett i förhållande till undersökningsområdets storlek tämligen knapphändigt underlag — den torde ej omfatta mer än c:a 20 % av de representerade industriernas hela arbetarstam och c:a 8 % av hela fabriksindustriens — har den blivit föremål för mycken uppmärksamhet och kommit till allmän användning såväl mom som utom Förenta staterna (bl. a. av internationella arbetsbyrån). 1 Härtill har också bidragit, a t t statistiken meddelas i mycket överskådlig form och förtydligad genom grafiska framställningar, dels månatligen i en av byrån utgiven tidskrift, dels årligen i särskilda publikationer. 2 För ovan angivna trenne arbetargrupper samt särskilda industrigrenar meddelas såväl tim- som veckoförtjänster, och för att erhålla en i möjligaste mån representativ siffra för den genomsnittliga löneinkomsten inom industrien i allmänhet »väges» medeltalet för varje industri med hela antalet arbetare inom resp. industrigrenar enligt de officiella industriräkningar, vilka som nämnt anordnas v a r t a n n a t år. 1 olikhet med den officiella inskränker sig denna privata lönestatistik icke till att meddela allenast nominella löner, u t a n omräknar penninglönerna till reallöner med tillhjälp av ett eget levnadskostnadsindex, som visserligen vad livsmedelspriserna angår i huvudsak vilar p å den fortlöpande levnadskostnadsstatistik, som utarbetas av F ö r e n t a staternas arbetsstatistiska byrå. Under de senaste åren har »The National Industrial Conference Board» sökt utvidga sin lönestatistik till att avse även andra delar av näringslivet löneutvecklingen för industriarbetare enligt denna statistik plägar regelmässigt följas i Sociala Meddelanden. 2 »Wages in the United States» 1914—1929, New York 1930.

a n fabriksindustrien. Sedan år 1925 meddelas sålunda årliga löneuppgifter for »public utilities», vilka för år 1928 avsågo 119 gasverk med c:a 17 000 arbetare (% av samtliga) och 262 elektricitetsverk med 27 000 anställda (c:a Vo av alla). Liknande undersökningar verkställas även sedan år 1922 med avseende på 164 antracitgruvor sysselsättande omkring 110000 personer (70 % av samtliga inom denna gren av kolgruveindustrien). Vidare sammanställas för byggnadsindustrien i 23 större städer i olika delar av landet gällande timlöner inom 18 olika byggnadsfack på grundval av månatliga uppgifter i facktidskriften »The American Contractor». Härtill ha lagts bearbetningar av de löneuppgifter för c:a 1,6 milj. järnvägsmän av olika slag, vilka månatligen publiceras av den federala »Interstate Commerce Commission», ävensom u t a v de förut nämnda, av jordbruksdepartementet insamlade lantarbetarlönerna. Medan de amerikanska arbetsgivarorganisationernas lönestatistik länge stått på en ganska hög nivå, har man på a r b e t a r h å l l först under de senaste åren börjat intressera sig för utredningar av detta slag. Under år 1927 upplade American Federation of Labor en fortlöpande arbetslöshetsstatistik, grundad på uppgifter från fackorganisationer i 24 större städer och publicerad i månadsskriften »The American Federationist». Samtidigt utarbetades även tvenne i huvudsak genom bearbetning av officiellt material erhållna indexserier, avseende att utvisa arbetets andel dels i den industriella produktionen, dels i konsumtionen av livsmedel och kläder. Publiceringen av sistnämnda båda talserier synes emellertid ha avbrutits under år 1929.1 De avsågo att stödja federationens n y a lönepolitik, enligt vilken man skulle kämpa ej blott för högre penninglöner och högre reallöner, utan för löner, som stiga i förhållande till priser och produktionsvolym. Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, är lönestatistiken i Förenta staterna ganska rikt utvecklad, och detta erfordras även bl. a. med hänsyn till de starka lokala växlingar i arbetslönerna, som äro karakteristiska för detta land, vilket ju snarast är en hel kontinent. Den officiella^ och privata lönestatistik, som förefinnes, existerar ej enbart sida vid sida, utan mellan dem försiggår i stor utsträckning en samverkan, vilken utgör ett lika karakteristiskt som betydelsefullt element i amerikansk samhällskunskap. E t t dylikt samgående underlättas i hög grad därigenom, att man i Amerika icke i på långt n ä r samma utsträckning som i Europa anser det nödvändigt att med s t r ä n g sekretess omgiva angelägenheter av ekonomisk natur. E n god uppfattning av formerna för och betydelsen av detta samarbete får m a n genom att t a g a kännedom om den av unionens handelsdepartement årligen utgivna »Commerce Yearbook», vilken i likhet med departementets tidskrift »Survey of current business» till ungefär halva sitt innehåll torde grunda sig på privata källor. Granskar man i årsbokens senaste årgång 2 det kapitel, som redogör för arbets1 Sannolikt står detta i samband med, att den närmaste upphovsmannen till denna delvis på rätt svaga grunder fotade statistik, tysk-amerikanen dr. Jiirgen Kuczynski lämnat federationens tjänst och återvänt till Tyskland. De båda talraderna erhöllos genom att ställa det kombinerade indextalet för lönesumma och sysselsättningsgrad i relation till totalvärdet av fabriksindustriens produktion, resp. produktionen av födoämnen och textilvaror värderade efter detaljhandelspris. Se »American Federationist» aug. 1927— april 1929 samt Jiirgen & Marguerite Kuczynski: Der Fabrikarbeiter in der amerikanischen Wirtschaft, Berlin och Leipzig 1930. 2 Commerce Yearbook 1930. Vol. I. United States, Compiled by the Bureau of Foreign and Domestic Commerce.

41 tid, arbetslöner och arbetsinkomster, inledes detta med en allmän översikt över arbetsförtjänsternas årliga fluktuationer inom industrien, grundad på genomsnittstal från de förenämnda, numera v a r t annat år återkommande industriella företagsräkningarna. 1 Därpå följa löneuppgifter för de senaste årtiondena beträffande åtskilliga arbetargrupper, såsom järnvägsmän (jfr ovan) och vägarbetare (sammanställda inom jordbruksdepartementets Bureau of Public Roads) samt fabriksarbetare (enligt den lönestatistik, vilken, som förut nämnts, utarbetats av vissa delstaters arbetsstatistiska byråer samt av the National Industrial Conference Board). Slutligen komma uppgifter från unionens arbetsbyrå om »fackföreningslöner» inom byggnads- och hantverksfacken samt angående faktiska arbetsförtjänster inom textil-, sko-, järn- och stål- samt sågverksindustrierna, kompletterade medelst jordbruksdepartementets lönestatistik för lantarbetare. Storbritannien. I detta land ägde man redan före världskriget en tämligen fullständig officiell lönestatistik. I den av den arbetsstatistiska avdelningen av Board of Trade (fr. o. m. 1917 Ministry of Labour) utgivna »Labour Gazette» (nu benämnd »Ministry of Labour Gazette») publicerades månatligen uppgifter om överenskomna lönesatser och förändringar i dessa, vilka utökades till årliga berättelser över vid en viss tidpunkt gällande timlöner (standard time rates of wages) och över lönenivåns och arbetstidsförhållandenas förändringar under årets lopp. Till komplettering av dessa mera summariska data plägade man med längre mellantider verkställa s. k. löneräkningar (census of wages), avseende att utröna de faktiska löneinkomsterna inom så gott som hela näringslivet. Den första efter systematiska grunder genomförda lönecensus d a t e r a r sig från år 1886, och resultaten av denna offentliggjordes åren 1889—1893 i fem volymer. Tjugo år senare eller åren 1906—1907 företogs den andra stora löneundersökningen, vilken huvudsakligen gick ut på att erhålla upplysningar om den faktiska arbetsförtjänsten under en viss arbetsvecka (i regel sista veckan i september 1906) inom olika industrier och för olika yrkesgrupper, låt v a r a att man n ä r m a s t till kontroll av dessa uppgifter tillika begärde upplysningar om totala lönesumman för året. Resultaten av denna undersökning, till vilken genom arbetsgivarnas frivilliga medverkan uppgifter erhöllos för n ä r a 3 milj. arbetare, publicerades i åtta volymer åren 1909—13, vilka giva en detaljerad bild av medelförtjänsterna och deras variationer inom olika industrier och viktigare yrken samt för tidlöns- och ackordsarbetare. 2 Under krigsåren avbröts merendels publiceringen av lönestatistiken, men efter fredens återställande ha dess olika grenar återupptagits och delvis vidare utvecklats, låt v a r a under det starka tryck, som den av krigsbördorna framkallade nödtvungna sparsamheten lagt på hela den brittiska statsförvaltningen. I »Ministry of Labour Gazette» publiceras månatliga 1

En i huvudsak på detta material baserad statistik över nominal- och reallönernas utveckling under år 1899—1927 inom olika industrier och delstater meddelas i U. S. Department of Commerce, Bureau of the Census: Earnings of factory workers, 1899 to 1927. An analysis of pay-roll statistics by Paul F. Brissenden. Census monographs X, Washington 1929. 2 Earnings and Hours enquiry. Report of an enquiry by the Board of trade into the earnings and hours of labour of workpeople of the United Kingdom. London 1909—1912. I Textile trades, II Clothing trades, III Building and woodworking trades, IV Public utility services, V Agriculture, VI Metal, engineering and shipbuilding trades, VII Railway service, VIII Paper, printing etc.

42 uppgifter om arbetstillgången inom 16 (före kriget 35) viktigare näringsgrenar och i fråga om vissa av dessa (bomulls-, ylle-, skofabriks-, tegeloch keramikindustrierna) meddelas ej blott antalet anställda u t a n även det under en viss vecka utbetalade avlöningsbeloppet, varigenom slutsatser kunna dragas rörande lönenivån och dess rörelser. Emellertid i n h ä m t a s särskilda uppgifter i detta avseende från arbetsgivarorganisationer och enskilda större arbetsgivare, fackföreningar och arbetarkommuner, och på grundval av det sålunda inkommande, ganska rikhaltiga materialet meddelas i nämnda tidskrift, inom vilka näringsgrenar samt för h u r u m å n g a arbetare och med vilka belopp veckolönen ökats eller minskats under månadens lopp. P å grundval av denna månadsstatistik utarbetas sedermera en sammanfattning av lönefluktuationerna under hela året. 1 Sedan år 1920 kompletteras denna fortlöpande löneförändringsstatistik medelst periodiska beräkningar av lönenivåns läge, i den mån detta kan belysas på grundval av lönesatser, som fastställts i kollektivavtal, av lönenämnder (Trade Boards), skiljedomare o. d., eller som tillämpas av vederbörande fackorganisationer, inom områden där inga dylika avtal eller beslut föreligga. 2 Före kriget kompletterades dessa tidskriftsöversikter genom utförligare årspublikationer, men sedermera ha dylika utkommit blott med långa mellantider. Så utgavs år 1921 en översikt över gällande timlöner och arbetstimmar, och sedermera har utkommit en ny årgång, avseende den 31 augusti 1929.3 Den ger en detaljerad översikt över lönenivån inom det stora antal yrken och fack, där tidlönerna blivit i större utsträckning »standardiserade» genom lönenämnder o. d. institutioner eller genom kollektiva överenskommelser mellan arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer. De »erkända» löner, som här angivas, äro ingalunda alltid de, vilka verkligen utgå inom resp. orter och fack, ty i m å n g a fall är det fråga om minimilöner, vilka i betydande utsträckning överskridas, i andra om »fackföreningslöner», vilka för oorganiserade arbetare kunna underskridas. — Det må framhållas, att i denna statistik meddelas löner ej blott för industriarbetare u t a n även för jordbruksarbetare. Källorna härför utgöras av de minimilöner, vilka enligt 1924 års lag angående reglering av lantarbetarnas löner (Agricultural Wages Regulation Act) skola uppgöras av paritetiskt s a m m a n s a t t a lönekommittéer för varje grevskap och lastställas av en för hela landet gemensam lönenämnd (Agricultural Wages Board). E h u r u brittiska arbetsministeriet sålunda publicerar en fortlöpande statistik över de avtalsenliga veckolönernas procentuella förändringar sedan år 1914 och likaledes utarbetar en serie av indextal för levnadskostnaderna, h a r m a n dock ej ansett sig böra kombinera dessa serier till en beräkning av reallönens förskjutningar. Anledningen härtill torde varit dels att de till grund för levnadskostnadsberäkningarna liggande hushållsbudgeterna 1 Changes in rates of wages and hours of labour in 1930. Ministry of Labour Gazette 1931 nr 4. 2 »Relative levels of rates of wages at August 1914 and December 1930.» Ministry of Labour Gazette 1931 nr 3. I sammandrag ingår denna liksom annan lönestatistik i den periodiska publikationen »Abstract of Labour statistics» (nr XX, utg. 1931). 3 Standard time rates of wages and hours of labour in Great Britain and Northern Ireland at 31st August 1929. — Då kollektivavtalens viktigaste innehåll sålunda tillgodogöres för lönestatistiken, har man i England ägnat rätt liten uppmärksamhet åt själva avtalsstatistiken. En berättelse över »Collective agreements between employers and workpeople» publicerades 1910 och en ny upplaga lär förberedas.

43 betraktats som föråldrade, 1 dels och framför allt att lönestatistiken avser lönesatser, efter vilka lönerna beräknas, och icke de arbetsförtjänster, som faktiskt uppburits under de olika åren. Upplysningar i sistnämnda avseende förelågo, som nämnt, för år 1906, men i syfte att erhålla n y a uppgifter anordnade arbetsministeriet i m a r s 1925 en allmän undersökning rörande genomsnittsförtjänster och arbetst i m m a r per vecka för olika arbetargrupper i Storbritannien och Nordirland. Denna lönecensus, vilken verkställdes samtidigt med en industriell produktionsundersökning och i samverkan med arbetsgivarnas centralorganisation (National Confederation of Employers' Organisations), utfördes med användande av ett enhetligt frågeformulär, å vilket med avseende på fyra utvalda veckor av år 1924 (nämligen de, som slutade resp. 19 januari, 12 april, 12 juli och 18 oktober) begärdes uppgifter för varje särskilt arbetsställe beträffande antalet sysselsatta arbetare och beloppet av utbetald avlöning, båda summorna såvitt möjligt fördelade på manliga och kvinnliga arbetare. Vidare begärdes upplysningar om arbetstiden under en full normalvecka (exkl. måltidsraster och övertid), ävensom såvitt möjligt totalantalet faktiskt utgjorda arbetstimmar. Slutligen önskades uppgifter om korttids- och skiftarbete samt angående totala lönesumman för år 1924. Uppgifterna skulle avse samtliga arbetare. Såsom arbetare räknades även förmän, u t k ö r a r e och lagerarbetare, varemot uteslötos förvaltningspersonal, kontorister, handelsresande och »anställda» i allmänhet (salaried persons), ävensom arbetare, som i hemmet förarbetade av arbetsgivaren tillhandahållet material. Undersökningen avsåg hela fabriksindustrien och vissa andra näringsgrenar, dock icke jordbruk och hamnarbete, vilka ansågos påkalla särskilda undersökningsmetoder, samt stenkolsgruvor, j ä r n v ä g a r och varudistribution, för vilka det redan förelåg viss statistik över arbetsförtjänsterna. 2 I och för ifrågavarande lönecensus, vilken grundades på frivilligt avgivna uppgifter, utsändes frågeformulär till n ä r a 300 000 arbetsgivare, och av dessa insändes a n v ä n d b a r a uppgifter av c:a 130 000, tillhopa sysselsättande omkring 5 milj. arbetare. F ö r samtliga dessa kunde man u t r ä k n a medelförtjänsterna per vecka, beträffande det övervägande flertalet (4,3 milj.) med fördelning på m ä n och kvinnor. Vidare erhöllos uppgifter rörande antalet utgjorda arbetstimmar för omkring 3 milj. arbetare, och för dessa uträknades j ä m v ä l medelförtjänsten per arbetstimme. Huvudresultaten av denna löneundersökning publicerades successivt under tiden juni 1926—juli 1927 i »Ministry of Labour Gazette» 3 , varjämte en sammanfattning meddelades i den arbetsstatistiska årsboken. I syfte att hålla »up-to-date» det upplysningsmaterial, som erhållits 1 De gälla närmast år 1904. Någon allmän levnadskostnadsundersökning har sedermera icke kommit till stånd, bl. a. enär de ledande arbetsgivar- och arbetarorganisationerna ej funnit tiden lämplig. Committee on Industry and Trade: Further factors in industrial and commercial efficiency, London 1928, sid. 280. 2 För kolgruvor och järnvägar föres fortlöpande lönestatistik av Mines Department, resp. Ministry of Transport, vilken även i sammandrag redovisas i »Ministry of Labour Gazette» och »Abstract of Labour Statistics». Detsamma gäller även om de undersökningar, vilka närmast i syfte att undersöka behovet av lönenämnder av Ministry of Labour under åren 1924—25 verkställdes beträffande gross- och detaljhandeln med kött, specerier och manufakturvaror samt för vissa slag av restauranger (the catering trade). 3 En allmän resumé lämnas i »Ministry of Labour Gazette», årg. 1927, sid. 250 o. f., jfr tillägg, sid. 330.

44 genom 1924 års lönecensus, planerade arbetsministeriet att anordna årliga löneundersökningar i mindre skala. Blott en sådan undersökning har dock hitintills utförts, nämligen för år 1928, då man utsände ett kortfattat frågeformulär med begäran om uppgifter rörande h u r u många arbetare, såvitt möjligt fördelade på m ä n och kvinnor, som voro i arbete den vecka, som slutade 27 oktober 1928, samt totalbeloppet av till dem utbetalade avlöningar, ävensom beträffande förekomsten av förkortad arbetstid vid angivna tidpunkt. Resultatet av denna undersökning publicerades i »Ministry of Labour Gazette» under tiden oktober—december 1929. Vid 1928 års undersökning hänvände man sig till samma arbetsgivare, som lämnat löneuppgifter för år 1924, men uteslöt omkring hälften av dem, som sysselsatte mindre än 100 arbetare. Tillhopa utsändes formulär till c:a 51000 firmor, och de återkommo i besvarat skick från n ä r a 40 000, sysselsättande tillhopa ungefär 4 milj. arbetare. Bearbetningen skedde på sådant sätt, att m a n först uträknade höjningen, resp. sänkningen av veckoarbetsförtjänsten hos de arbetsgivare, som lämnat uppgifter både för oktober 1924 och oktober 1928, och därefter tillämpade de sålunda funna procentsatserna på de arbetsinkomstuppgifter, som framkommit såsom genomsnittstal för samtliga arbetare i oktober 1924 vid detta års allmänna lönecensus. 1 De nu skildrade löneundersökningarna kunna väl anses giva en någorlunda riktig bild av de genomsnittliga arbetsförtjänsternas läge och förskjutningar inom olika näringsgrenar, men, i olikhet med 1906 års lönecensus, utsäga de ingenting i fråga om löneläget och löneutvecklingen för särskilda yrken och fack. Rörande behovet av en dylik mera ingående lönestatistik synes m a n allmänt v a r a överens i England, men däremot tyckes m a n ännu ej ha funnit någon form för en sådan, vilken på en gång kan tillgodose vetenskapens k r a v och sparsamhetens fordringar. Detta belyses genom uttalanden bl. a, av den »Committee on I n d u s t r y and Trade», vilken under ordförandeskap av sir A r t h u r Balfour under åren 1924—1929 slutförde ett mycket omfattande utredningsarbete rörande ekonomiska och sociala förhållanden inom det brittiska näringslivet. I ett år 1928 avgivet utlåtande anslöt sig kommittén till ett inom arbetsministeriet uppgjort förslag att söka ernå önskade detaljerade löneuppgifter icke genom en allomfattande engångsundersökning utan förmedelst en »rotational census of occupational time rates, earnings and hours», vilken skulle gå fram successivt industri efter industri, tills efter en period av tio år hela näringslivet vore genomgånget. 2 Men i sitt halvtannat år senare avgivna slutbetänkande föreslår kommittén, att arbetsministeriet skall bemyndigas att åtminstone v a r t femte år verkställa en på frivilligt lämnade uppgifter grundad lönecensus, utvisande lönesatser och arbetsförtjänster inom olika industrier samt för olika yrken och fack. Kontinuiteten mellan de särskilda löneräkningarna borde upprätthållas genom förande av en fortlöpande serie av löneindextal (lönesatser) på samma sätt som det inom Board of Trade upprättade produktionsindex är avsedd att slå en brygga mellan de med vissa års mellantid återkommande industriräkningarna. 3 Kommitténs förslag har ännu ej förverkligats, men inom brittiska arbets1 En redogörelse för vad denna lönestatistik ger och icke ger lämnas i R o y a l E c o n o m i c S o c i e t y (by arrangement with the London and Cambridge Economic Service) Mem. No. 21: Report on Current economic Conditions (April 1930). 2 Further factors in industrial and commercial efficiency, London 1928, sid. 281. 3 Final Report, London 1929, sid. 232.

45 ministeriet pågå vissa planläggningsarbeten för en ny lönestatistik, varvid man bl. a. lär söka i besparingssyfte tillgodogöra sig de representativa metoder, som på detta och angränsande områden med framgång använts av enskilda forskare. I motsats till vad förhållandet är i Förenta staterna och merendels även på den europeiska kontinenten ha i England a r b e t s g i v a r och a r b e t a r o r g a n i s a t i o n e r n a spelat en relativt ringa roll för utvecklingen av en privat lönestatistik. Den centrala arbetsgivarorganisationen, »National Confederation of Employers' Organisations», utgör en tämligen nybildad, relativt lös sammanslutning för tillvaratagandet av arbetsgivarnas socialpolitiska intressen nationellt och internationellt. Den för ingen egen lönestatistik, och så göra merendels ej heller de talrika organisationer, som på ett åtminstone för en utomstående skäligen svåröverskådligt sätt företräda arbetsgivarintresset inom olika distrikt och branscher. Vissa undantag finnas dock, däribland särskilt »Engineering and Allied Employers' National Federation», som utarbetar en ganska ingående lönestatistik över den mekaniska verkstadsindustrien. I stort sett synas emellertid engelska arbetsgivarföreningar vid löneförhandlingar o. d. lita på sina underhandlingsdelegerades allmänna insikter på området, efter behov kompletterade genom särskilda enquéter, och vid avgöranden av större räckvidd u t g å r man merendels från den officiella lönestatistiken. P å samma sätt göra även fackorganisationerna. Dessa ha emellertid upprättat en särskild forskningsavdelning, »Trade Union Congress Research Department», vilken bl. a, i den av Labour P a r t y (Research Department) utgivna »Labour Bulletin» 1 offentliggjort vissa på officiellt o. d. material grundade undersökningar rörande reallönens utveckling under åren 1850—1928, under beaktande av bl. a. arbetslöshetens inverkan. N ä r det gäller lönestatistikens utveckling genom enskilt initiativ, intages i England förgrundsställningen av vetenskapliga institutioner och e n s k i l d a f o r s k a r e , bland vilka må nämnas mr. Charles Booth, mr. Seebohm Rowntree och professor A. L. Bowley. Nu liksom tidigare ägnas stor uppmärksamhet åt olika metoder för mätande av förändringar i levnads- och inkomststandarden — i någon mån även beträffande arbetskostnaderna — varvid m a n i huvudsak gått fram efter två vägar, den ena extensiv och den andra intensiv. I förra fallet har man sökt u p p r ä t t a serier av indextal, vilka t a g a hänsyn ej blott till förändringar i tid- och stycklönssatser, u t a n även beakta inverkan av arbetstidens längd, ackordsförtjänstens förändringar och förskjutningarna mellan olika arbetargrupper inom samma industri och mellan olika näringsgrenar. Såsom exempel må anföras den löneindexserie, vilken såsom ett led i konjunkturstatistiken månatligen utarbetas av »London and Cambridge Economic Service». Efter senaste omläggning basera sig dessa indextal på vägda medeltal av lönerna inom 20 olika arbetargrupper, representerande landets viktigaste export- och hemmamarknadsindustrier. 2 Reallöneberäkningar på sådan grundval synas ge vid handen, att medan sedan år 1914 inkomststandarden (per vecka räknat) i genomsnitt foga höjts för yrkesarbetare, har det försiggått en mycket väsentlig förbättr i n g av Laget för grovarbetare o. d. Detta belyses även genom undersok1

Labour Bulletin, Vol. V no. 1, Juni 1929. A. L. Bcwley: A new index-number of wages. Royal Economic Society, Memorandum No. 12, Lonion 1929. 2

4(i ningar efter den intensiva metoden, vilka g å t t ut på att genom i detalj ingående utforskning av de personliga och ekonomiska förhållandena för ett mindre antal utvalda familjer (från 20 ned till 2 % av samtliga) fastställa läget och rörelserna hos det »existens-» eller »fattigdomsstreck» (subsistence or poverty line), nedom vilket falla sådana personer och hushåll, vilkas inkomster ej nå upp till det minimum, som anses nödvändigt för att säkerställa livets nödtorft i fråga om föda, kläder, bostad m. m. Enligt undersökningar av professor Bowley för fem engelska landsortsstäder har ifrågavarande socialgrupp minskat med hälften mellan åren 1912—14 och 1923—24.1 Sannolikheten talar för, att m a n kommer att ernå liknande resultat vid det arbete, som n u p å g å r att med avseende på närvarande tid upprepa och komplettera Charles Booths stora undersökning av levnads- och arbetsförhållanden i London på 1890-talet.2 Tyskland. Den officiella lönestatistiken i Tyskland var före världskriget tämligen litet utvecklad. De inom åtskilliga näringsgrenar under åren 1892—1902 av »Kommission fur Arbeiterstatistik» och sedermera av »Abteilung fur Arbeiterstatistik» (inom Kaiserl. Statistisches Amt) verkställda arbetsstatistiska undersökningarna berörde visserligen i stor utsträckning arbetstidsförhållandena, men gingo endast undantagsvis, såsom beträffande kommunal- och statsanställda arbetare, in på arbetslönerna. Alltifrån tillkomsten av »Reichsarbeitsblatt» å r 1903 ha emellertid d ä r offentliggjorts vissa periodiska uppgifter angående löneförhållanden, särskilt kvartalsöversikter över g r u v a r b e t a r n a s arbetsförtjänster i Preussen, småningom utvidgade till att omfatta stenkols- och malmgruvor även i övriga tyska stater. I dessa översikter — vilka i något utvidgad och preciserad form publiceras än i dag 3 — redovisas beträffande arbetare under och över jord medelförtjänsterna för arbetsskift (eller dag) beräknade på grundval av en ända sedan år 1884 förd fortlöpande statistik angående utbetalade lönebelopp och antalet utgjorda normalskift (exkl. övertid). Vidare plägade i Reichsarbeitsblatt offentliggöras en löneklasstatistik för vissa större lokala sjukkassor (Ortskrankenkassen) samt uppgifter om de för vissa socialförsäkringsändamål m. m. fastställda ortslönerna (Ortsubliche Tagelöhne) för v u x n a manliga arbetare (i kommuner med mer än 10 000 invånare). År 1906 publicerades en mycket ingående och utförlig redogörelse för samtliga gällande kollektivavtal i Tyskland 4 , men på grund av det kollektiva avtalsväsendets jämförelsevis r i n g a och ojämna utbredning i det dåtida Tyskland v a r den bearbetning av kollektivavtalens bestämmelser om lönesatserna, som ägde r u m dels i den grundläggande beståndsundersökningen, dels i efterföljande årsberättelser rörande nyingångna avtal, knappast av något större v ä r d e för bedömande av löneförhållande för industriarbetarnas stora massa vid denna tid. Ända till för ett decennium sedan ansågs lönestatistiken i Tyskland egentligen som en angelägenhet för arbetsgivar- och arbetarorganisationerna, och, såsom nedan n ä r m a r e beröres, utvecklade dessa också inom sin givna r a m arbetaravlöningsstatistiken till en ganska hög g r a d av fulländning. I m å n av den ökade betydelse de ekonomiska och sociala frå1 Livelyhood 2

and poverty (1915) och Has poverty diminished? (1925). Sir H. Llewellyn-Smith: The new survey of London life and labour. Journal of the Royal Statistical Society, Vol. XIII: 4, London 1929. »Poverty line», som i den äldre undersökningen lagts vid 18—21 sh. per vecka och normalfamilj, har nu lagts Tid 40 sh. 3 Se Statistisches Jahrbuch fiir das Deutsche Reich. 4 Der Tarifvertrag im Deutschen Reich, Beträge zur Arbeiterstatistik Nr. 3, 4 och 5.

47 goma tillmättes efter världskriget, började man dock även från officiellt håll ä g n a lönestatistiken större uppmärksamhet. En n ä r a till hands liggande möjlighet var att i lönestatistiskt syfte utnyttja de k o l l e k t i v a v t a l , vilka enligt nu gällande lagstiftning skulle insändas till det statistiska centralämbetsverkets »Tarifarchiv», i synnerhet som efter omvälvningen dylika avtal utgjorde den normala formen för löne- och arbetsförhållandenas reglering inom så gott som alla näringsgrenar. Sålunda kom den tyska lönestatistiken efter kriget att i första hand grundas på uppgifter om de enligt kollektivavtal gällande arbetslönerna, »Tariflöhne», inom de viktigaste näringsgrenarna, nämligen 7 produktionsmedelsindustrier (gruvdrift, metall-, kemisk, byggnads-, trävaru-, pappers- och grafisk industri), 4 konsumtionsvaruindustrier (textilindustri, kartongindustri samt bryggerier och bagerier) ävensom riks j ä r n v ä g a r n a (banarbetare o. d.). Denna lönestatistik, vars resultat ursprungligen för varje månad men numera med längre mellantider framläggas i den av Statistisches Reichsamt utgivna tidskriften »Wirtschaft und Statistik», upptager de mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer överenskomna (eller genom skiljedom fastställda) lönesatserna för vissa typiska grupper av yrkeslärda och icke yrkeslärda arbetare (inkl. ev. familjetillägg för h u s t r u och två barn). P å grundval av de avtalsenliga ortslönerna u t r ä k n a s vägda riksmedeltal för varje industri, för produktionsmedels- och konsumtionsvaruindustrierna samt för näringslivet i dess helhet. Vissa jämförelser ha anställts med lönerna före kriget (1913), varvid emellertid åtskilliga reservationer måst göras. Särskilt framhålles, att av de redovisade näringsgrenarna endast byggnads-, trävaru-, bryggeri- och grafiska industrierna före världskriget hade genom kollektivavtal reglerade löner, medan m a n för övriga yrken är hänvisad till uppgifter om faktiska genomsnittsförtjänster, som icke u t a n vidare äro jämförbara med kollektivavtalens tidlönssatser. 1 Den inom Statistisches Reichsamt utarbetade »tarifflönestatistiken» avser även l a n t a r b e t a r e , sedan efter 1918 års omvälvning kollektivavtalet kommit till allmän användning även inom jordbruket. För åren 1924 och 1925 ha även offentliggjorts lönestatistiska undersökningar, som grunda sig på avtalens lönebestämmelser för gifta lantarbetare med stat (Deputat) inom olika landsdelar. 2 Det är här närmast fråga om normaleller minimilöner, varvid hänsyn ej kunnat tagas till de på resp. egendomar faktiskt utgående lönebeloppen. Då de gifta lantarbetarnas avlöning till väsentlig del utgår in natura, har viirderingen av staten givetvis här som annorstädes erbjudit vissa svårigheter. (Nämnas må, att bostad uppskattats till ett årsvärde av 60 Rrn och potatisland till 4,25 E m per ar; för spannmål och potatis ha lagts till grund börsnoteringar i partihandeln och för mjölk lantbrukskamrarnas genomsnittsnotering för provinsen Brandenburg.) I lönestatistiken meddelas även vissa löneuppgifter för s. k. friarbetare, varmed förstås lantarbetare, som bo i eget hus eller eljest utom egendomen och icke arbeta under fasta arbetsavtal. Den lönestatistik, för vilken nu redogjorts, utgör en sammanställning av lönesatserna, icke av l ö n e i n k o m s t e r n a , vilka ju röna inverkan e3 1 Dessa brister i fråga om jämförbarheten ha särskilt understrukits i den tyska centrala arbetsgivarorganisationens tidskrift »Der Arbeitgeber». Se bl. a. arg. 1926, nr b, sid. 192

Wirtschaft und Statistik årg. 1925, sid. 579, årg. 1926, sid. 221. För de följande åren meddelas uppgifter i Statistisches Jahrbuch fiir das Deutsche Reich.

48 blott av det pris, som betalas för arbetet, u t a n även av den tid, under vilken arbete står till buds, ävensom av ev. merförtjänster genom ackordsoch övertidsarbete o. s. v. A v nu antydda skäl fann man sig snart föranledd att anordna särskilda undersökningar i syfte att söka fastställa den efter konjunkturerna m. m. växlande differensen mellan avtalsenliga och faktiska löner. År 1920 anordnades, efter gemensamt beslut av riksarbetsoch riksekonomiministrarna och med stöd av en genom förordning av den 9 m a r s 1920 stipulerad uppgiftsplikt, en stor löneundersökning, som avsåg hela tyska riket och omfattade 1559 994 arbetare och 226 521 »anställda» inom samtliga näringsgrenar med undantag för gruvdrift och jordbruk. 1 Inom de olika n ä r i n g s g r e n a r n a utvaldes inom olika delar av Tyskland vissa stora, medelstora och små företag (tillhopa 11 697) efter förslag av de olika s. k. »Reichsarbeitsgemeinschaften», i vilka arbetsgivare och arbetare då voro sammanslutna. För såväl arbetare som förvaltningspersonal användes tvenne, något olika avfattade frågeformulär, av vilka det ena, förutom vissa allmänna frågor för n ä r m a r e kännetecknande av företaget, upptog uppgifter rörande antalet i företaget den 28 februari 1920 sysselsatta arbetare och anställda, den normala veckoarbetstiden samt totalbeloppet av under undersökningsperioden (2—29 februari) utbetalta löner för arbetare och anställda. P å det andra frågeformuläret, av vilka ett exemplar ifylldes för varje enskild arbetare (resp. anställd) genom arbetsgivarens försorg men som borde godkännas och undertecknas av resp. arbetare, skulle angivas namn, kön, ålder, civilstånd, yrke samt arbetstid och arbetsförtjänst, den sistnämnda (vad arbetare beträffar) fördelad på tid- och ackordslön samt med särskild redovisning av ev. övertidstillägg. Undersökningens genomförande ålades de statistiska landsämbetsverken under riksämbetsverkets överinseende och i samverkan med de förenämnda »Reichsarbeitsgemeinschaften», vilka även upprättade förteckningar över typiska yrkesspecialiteter. För dessa beräknades såväl den genomsnittliga timlönen (exkl. övertidsersättning) som genomsnittsförtjänsten (inkl. övertidsersättning m. m.) under de fyra undersökningsveckorna. I motsats till lönestatistiken för arbetarna bearbetades lönestatistiken för förvaltningspersonalen icke till medeltal för vissa yrkesspecialiteter, u t a n till en löneklasstatistik för fyra huvudgrupper av anställda, nämligen affärsanställda, teknisk personal, verkmästare o. d. samt kontorspersonal. P å grund av penningväsendets utveckling i landet blev ifrågavarande siffermaterial föråldrat redan före publiceringen. Det dröjde också ända till år 1927, innan man, n ä r m a s t efter hemställan från riksdagen och arbetarorganisationerna, på allvar återupptog tanken på en officiell statistik rörande de faktiska arbetsförtjänsterna. Därvid följde man dock delvis n y a riktlinjer. Medan man förut närmast åsyftat en större del av näringslivet omspännande »lönecensus», tänkte man sig nu en serie av lönestatistiska specialundersökningar, genom vilka man under loppet av ett p a r år med ungefär två månaders mellantid skulle successivt genomgå de i kollektivavtalsstatistiken redovisade näringsgrenarna. Grundvalen för en sådan statistik lades därigenom, att en särskild »Ausfuhrungsverordnung» av 14 juli 1927 gav n ä r m a r e innehåll åt en den 27 juli 1922 utfärdad 1 Lohn- und Gehaltserhebung vom Februar 1920. Statistik des Deutschen Reichs, Band 293, Berlin 1921. — En specialbearbetning för Bayern finnes i Zeitschrift des Bayerischen Statistischen Landesamts 1921 nr. 1.

49 lag om obligatorisk uppgiftsplikt till den officiella lönestatistiken. Genom denna statistik åsyftade man att för vissa, i samråd med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer utvalda företag för fyra (i vissa fall två) p å v a r a n d r a följande arbetsveckor införskaffa uppgifter rörande antalet faktiskt utgjorda arbetstimmar (med utskiljande av särskilt betald övertid), den härför uppburna bruttoarbetsförtjänsten (med specifikation av övertidsersättningen) samt avdragen för avlöningsskatt och socialförsäkringsbidrag, allt redovisat för varje särskild arbetare i enlighet med den genom gällande kollektivavtal föreskrivna indelningen efter yrkesgrupper, åldersklasser och löneformer. När det gällde att omsätta dessa planer i praktiken, visade det sig dock nödvändigt att i åtskilliga avseenden modifiera desamma, särskilt beträffande tidsfristen för undersökningarnas färdigställande. Till den första löneundersökningen, vilken skulle avse textilindustrien, representerad genom 263, å 19 olika orter belägna företag tillhopa sysselsättande 36 519 arbetare, insamlades materialet i september 1927, men först ett halvår senare (mars 1928) publicerades undersökningsresultaten i de båda officiella tidskrifterna »Wirtschaft und Statistik» (utg. av Statistisches Reichsamt) och »Reichsarbeitsblatt» (utg. av Reichsarbeitsministerium). Likväl hade man bemödat sig att i görligaste m å n begränsa undersökningens omfång genom att koncentrera den till 11 h u v u d g r e n a r (bomullsindustri, kamgarnsspinneri, streichgarnsspinneri, klädesväveri, linneindustri, bandväveri, linnestrumpstickeri, spetsväveri, sammetsväveri, sidenväveri och trikåindustri) och 19 huvudorter samt från undersökningen utesluta icke blott förvaltningspersonalen 1 u t a n även alla arbetare, som ej kunde rubriceras som ackordsavlönade manliga eller kvinnliga fackarbetare (spinnare, vävare, stickare) eller tidavlönade m a n l i g a och kvinnliga hjälparbetare över 20 år. Tillhopa utgjorde de inom dessa yrkesgrupper, löneformer och åldersklasser redovisade 21 % av samtliga å resp. orter sysselsatta textilarbetare (enligt 1925 års yrkesräkning). Primäruppgifterna, vilka upptogos på särskilda formulär för de olika medtagna arbetargrupperna, redovisade med avseende på den avlöningsperiod, som avslutades närmast före den 12 september 1927, för varje enskild arbetare, antalet utgjorda arbetstimmar och beloppet av uppburen arbetslön, varvid särskilt antecknades antalet övertids- och e x t r a t i m m a r samt övertidsersättningens belopp. Den upptagna avlöningen var »bruttolönen», inklusive arbetaren påvilande löneskatt och socialförsäkringsbidrag, men ifrågavarande avdrag redovisades till sitt belopp i särskilda kolumner. Härigenom möjliggjordes förverkligandet av ett av den n y a lönestatistikens syftemål, nämligen att söka utröna, h u r u nettolönen, såväl nominallönen som den över det officiella levnadskostnadsindex u t r ä k n a d e reallönen, förändrat sig sedan år 1913, i den mån det v a r i t möjligt att fastställa förkrigslönen på grundval av retrospektiva undersökningar med a n v ä n d a n d e av arbetsgivar- och arbetarorganisationens lönestatistik samt uppgifter från vissa ledande företag. E t t annat huvudsyfte var a t t för olika yrken och fack m ä t a avståndet mellan den avtalsenliga lönen och den faktiska arbetsförtjänsten. Detta åstadkoms genom att, med nogg r a n n anpassning efter kollektivavtalens arbetargruppering, för vissa vik1 Uppgifter om löneförhållandena för »anställda» på grundval av gällande kollektivavtal ha vid olika tillfällen meddelats i »Wirtschaft und Statistik». Där har även redogjorts för huru riks- och statstjänstemännens (Beamten) löner ställa sig efter gällande »Besoldungsgesetze».

50 tiga kategorier jämföra å ena sidan de avtalsenliga lönesatserna (för stycklönsarbetare »ackordsriktlönerna»), å den a n d r a de faktiska timförtjänsterna (exkl. övertidsersättning). E n tredje huvuduppgift var att belysa det faktiska löneläget inom olika branscher och fack, vilket tillgodosågs genom att beräkna totalinkomsten per vecka (inkl. övertidsersättning och »socialtillägg» d. v. s. tillskott för hustru och barn, där sådana ännu utgå) och redovisa dessa ej blott i form av genomsnittstal u t a n även i spridningstabeller, där de särskilda arbetarna yrkesvis fördelats efter veckoinkomstens höjd, kombinerad med veckoarbetstidens längd. Efter i huvudsak sådana grunder, som här ovan angivits, ha under de senaste avlöningsåren lönestatistiska undersökningar för 2—4 löneveckor verkställts rörande träindustrien (byggnads- och möbelsnickeri, materialet för mars 1928, publ. aug. 1928), den kemiska industrien (för juni 1928, publ. febr. 1929), metall- och maskinindustrien (för okt. 1928, publ. juni —dec. 1929), skofabriksindustrien (för mars 1929, publ. okt. 1929), byggnadsindustrien (för aug. 1929, publ. febr.—april 1930, sammanfattning i febr. 1931), järn- och stålindustrien (för okt. 1928, publ. febr. 1930), boktryckerier och stentryckerier (för juni, resp. juli 1929, publ. resp. april och juli 1930) ävensom pappersmasse- och pappersfabriker (för maj 1930, publ. april 1931), bryggeriindustrien (för aug. 1930, ännu ej publ.) samt choklad-, konfekt- och käxfabriker (för m a r s 1931, ännu ej publ.). Då vid slutet av år 1930 det uppgjorda programmet var i huvudsak genomgånget och ett tiotal »nyckelindustrier» undersökta, begynte man en ny omgång av lönestatistiken, börjande med textilindustrien (uppgifter för sept. 1930) samt trävaru- och bryggeriindustrierna (för m a r s 1931). Föreliggande prelimin ä r a resultat av dessa undersökningar visa, att under inverkan av de försämrade konjunkturerna avståndet mellan avtalsenliga och faktiska arbetsförtjänster merendels ansenligt minskats. Alla dessa undersökningar ha planlagts efter ingående förhandlingar med vederbörande arbetsgivaroch arbetarorganisationer och verkställts med avseende på ett representativt urval av företag, sysselsättande en viss ehuru något växlande del (1/s—2/.i merendels c:a Va) av totalantalet arbetare inom resp. branscher, samt med användande för olika arbetargrupper av specialformulär, vilkas antal inom vissa näringsgrenar kunnat stiga till ett tjugotal. 1 Den n y a tyska lönestatistiken, för vilken nu redogjorts, erbjuder stort intresse ur åtskilliga synpunkter. Medan en svaghet måste anses ligga däruti, att omedelbara lönejämförelser icke u t a n vidare kunna göras mellan olika industrier, enär primärmaterialet inhämtats vid skilda tidpunkter, har statistiken sin styrka i den ingående och mångsidiga belysningen av lönesättningen inom de särskilda yrkesgrupperna och deras underavdelningar. Då officiell statistik eljest merendels tenderar att giva en något schematisk och schablonmässig bild av lönevillkoren inom de olika grenarna av näringslivet, framträder här en s t r ä v a n att så noggrant ske kan anpassa lönestatistiken efter de särskilda förhållandena inom varje bransch, i den m å n dessa komma till uttryck uti gällande kollektivavtal. Dessa »tarifflöner» anses beteckna den relativt oföränderliga delen av arbetslönen, vilken ställer sig någorlunda lika under längre tid och för hela näringsgrenen, medan den »övertariffliga» arbetsförtjänsten kan 1 E n sammanfattning av huvudresultaten av denna statistik meddelas i Stalistisches Jahrbuch fur das Deutsche Reich samt Deutsche Wirtschaftskunde, bearb. im Statistischen Reichsamt, Berlin 1930, sid. 276 o. f.

51 växla från företag till företag och från m å n a d till månad. Genom den n ä r a anpassningen mellan lönesats- och löneinkomststatistiken vill man även tillgodose det praktiska syftet att ge upplysningar, som kunna vara till direkt n y t t a vid löneförhandlingar och särskilt vid de avgöranden i lönefrågor, som tillkomma riksarbetsministeriet genom dess r ä t t att förklara skiljedomar bindande. Men den officiella statistikens uppläggning och anordning förklaras också därigenom, att den tillkommit närmast som en överbyggnad på den specialiserade och detaljerade lönestatistik, som framskapats av de tyska arbetsgivar- och arbetarorganisationerna. Redan före världskrigets utbrott hade denna statistik nått en hög grad av utveckling, framför allt på a r b e t s g i v a r s i d a n , där man hade direkt tillgång till de behövliga lönebokföringshandlingarna. Såväl vid enskilda stora företag (t. ex. Kruppverken, Siemens-Schuckertverken) som inom ett flertal arbetsgivarföreningar, dock mindre inom centralorganisationerna (nu merendels inordnade i Vereinigung der Deutschen Arbeitgeberverbände) än inom lokal- och yrkesförbund sådana som Arbeitgeberverband Dusseldorf, Zechenverband (Essen a. d. Ruhr), Verband Berliner Metallindustrieller, Verband Bayrischer Metallindustrieller m. fl. E h u r u denna statistik upplagts uteslutande för att tjäna direkta praktiska syften, såsom att möjliggöra en beräkning av företagens avlöningsutgifter eller att ligga till grund för förhandlingar om löneavtal, möjliggjorde dock dess h ä r a v påkallade noggrannhet och detaljrikedom för ledarna, som ofta voro intresserade, vetenskapligt utbildade statistiker, att vidare utveckla lönestatistikens teori, exempelvis i fråga om särskillnad mellan arbete på ordinarie tid och på övertid samt mellan olika yrkesspecialiteter etc. 1 I den m å n man v å g a r döma i fråga om en statistik, vars resultat ytterst sällan offentliggjorts i tryck eller eljest bragts till kännedom utom kretsen av de närmast intresserade, vill det synas, som om nyss antydda utveckling i huvudsak bragts att avstanna genom kriget och sedermera knappast återupptagits. Visserligen utarbetas hos tyska industrifirmor och arbetsgivarorganisationer alltjämt en hel del lönestatistik, men det förefaller, som om man, väl närmast av ekonomiska skäl, flerstädes sökt begränsa omfattningen av statistiken och omlägga denna helt u r synpunkten av en kontrollanordning på de förtjänstmöjligheter gällande kollektivavtal möjliggöra för olika arbetargrupper hos särskilda firmor. P å a r b e t a r s i d a n synes däremot lönestatistiken följt en väsentligt a n n a n utvecklingslinje. Före världskriget förefunnos i huvudsak allenast redogörelser för genom kollektivavtal eller eljest fastställda lönesatser för olika orter och yrkesspecialiteter, sammanställda av vederbörande fackförbund. Men efter fredsslutet och särskilt sedan den tyska landsorganisationen, Allgemeiner Deutscher Gewerkschaftsbund, u p p r ä t t a t en särskild statistisk avdelning, har lönestatistiken, såsom m a n kan följa den i förbundets publikationer »Gewerkschaftszeitung», »Die Arbeit» och »Jahrbuch», utvecklats allt mångsidigare i syfte att belysa de olika faserna och resultaten av arbetarorganisationernas lönepolitik. Vid sidan av fackförbundens årsöversikter över gällande arbetslöner inom deras resp. verksamhetsområden, vilka alltjämt fullföljts, har u p p r ä t t a t s en central lönesatsstatistik, vilken på grundval av särskilt införskaffade uppgifter månads-, halvårs- och årsvis belyser kollektivavtalslönernas fluktuationer i 48 större städer för 42 yrkesgrupper av manliga och 15 av kvinnliga indu1

Se härom Wohlin a. a. sid. 6 o. f.

52 striarbetare, ävensom för lantarbetare inom olika landsdelar, nämligen statavlönade manliga (Deputanten) och kontantavlönade kvinnliga (Freiarbeiterinnen). I landsorganisationens årsbok gives vidare en tabellarisk redogörelse för lönerörelserna inom olika fack, vari bl. a. meddelas rörelsernas resultat, angivna genom löneförhöjningens (ev. lönesänkningens) genomsnittliga belopp per vecka och arbetare. Emellertid åsyftade m a n att till komplettering av tarifflönesammanställn i n g a r n a även åstadkomma en statistik över de verkliga arbetsförtjänsterna. E n sådan utarbetades också för veckan 2—7 november 1925 med avseende på 145 497 arbetare inom 22 yrken och bosatta i samma 54 städer, som då deltogo i kollektivavtalsstatistiken. Undersökningen verkställdes genom de lokala fackliga centralorganisationerna (Ortsausschiisse) med fackföreningarnas medverkan på sådant sätt, att man för angivna avlöningsperiod insamlade arbetarnas lönekuvert, kompletterade medelst anteckningar om antalet under perioden utgjorda arbetstimmar, h u r u v i d a vederbörande var yrkeslärd, »tillärd» (Angelernter) eller icke yrkeslärd, tidslöns- eller ackordsarbetare, man eller kvinna ävensom angående ålder, civilstånd och försörjningsplikt. Vid materialets bearbetning lades särskild vikt vid jämförelser mellan den avtalsenliga lönen och den faktiska arbetsförtjänsten. 1 I detta avseende har den privata lönestatistiken v a r i t en förebild för den sedermera, som nämnts, på bredare bas u p p r ä t t a d e och med ett bättre primärmaterial arbetande officiella löneinkomststatistik, vilken synes ha överflödiggjort motsvarande gren av landsorganisationens lönestatistik. Till denna kan även spåras upphovet till åtskilliga a n d r a karakteristiska detaljer i den officiella statistiken, såsom t. ex. särskiljandet av de avdrag för skatte- och socialförsäkring, som ingå i arbetarens bruttolön 2 m. m. Banmark. Den danska lönestatistiken går tillbaka ända till 1870-talet, men de första mera omfattande undersökningarna rörande arbetslönen inom industri och hantverk företogos i samband med de åren 1897 och 1906 utförda industriräkningarna. 3 Vid dessa undersökningar, vilkas resultat offentliggjorts i särskilda häften av »Statistiske Meddelelser», sökte man, i motsats till vid de tidigare, mera enquéteartade undersökningarna, erhålla uppgifter om den utbetalda arbetslönen. 4 År 1897 nöjde m a n sig med summariska uppgifter rörande arbetarnas antal och fördelning på yrkeslärda (Svende) och grovarbetare m. fl. (Arbejdsmend) samt angående det avlöningsbelopp, som för tredje avlöningsveckan i maj utbetalades till var och en av dessa grupper. Vid 1906 års undersökning utgjordes primärmaterialet av enligt särskilt frågeformulär av arbetsgivarna avgivna uppgifter 1 Jahrbucbi 1925 des Allgemeinen Deutschen Gewerkschaftsbundes, Berlin 1926, sid. 194 o. f. 2 Jfr B r u n o G l e i t z e : Die soziale und steuerlichc Belastung der deutschen Arbeiterschaft seit 1924, »Die Arbeit», 1927 sid. 403. 3 En utförlig redogörelse för den danska lönestatistikens utveckling lämnas i K. D a 1g a a r d : »Arbejderklassens ökonomiske Kaar i Danmark i de sidste 50 Aar». Nationalökonomisk Tidsskrift 1926, sid. 105. Jfr även J. P e d e r s e n : Arbejdslönnen i Danmark under skiftende Konjunkturer 1850—1913. Köpenhamn 1930. 4 Detta för den danska lönestatistiken karakteristiska intresse för de faktiska lönerna torde bl. a. förklara, att man aldrig sökt utnyttja kollektivavtalens lönebestämmelser i lönestatistiskt syfte, ehuru dylika avtal nått en mycket stor utbredning i Danmark (de omfatta e:a 300 000 arbetare). I en specialundersökning rörande »Arbejdsöverenskomster i Danmark den 1 aug. 1925» (Stat. Meddel. IV: 81: 1) anföres (sid. 295), att särskilt avtalens lönebestämmelser äro svåra att statistiskt bearbeta.

53 om varje enskild hos dem anställd arbetares kön, ålder, civilstånd, yrke och sysselsättning samt rörande antalet av honom under år 1905 utgjorda dagsverken ävensom totalbeloppet av därför erhållen gottgörelse, fördelad på tidlön, stycklön och särskilda förmåner. P å grundval av detta m a t e r i a l beräknades den genomsnittliga totalförtjänsten per vecka inom olika näringsgrenar samt för yrkes- och grovarbetare. I samband med industriräkningen 1914 verkställdes däremot icke någon lönestatistisk undersökning, ty fr. o. m. detta år har den officiella lönestatistiken grundats på material, tillhandahållet av Dansk Arbejdsgiverog Mesterforening. 1 Enligt föreningens stadgar åligger det varje ansluten arbetsgivare att inom två veckor efter utgången av varje k v a r t a l genom vederbörande yrkesförbund till arbetsgivarföreningen insända lönelistor, avsedda att dels läggas till grund för beräkningen av medlemmarnas avgifter till föreningen, dels att tjäna som grundval för lönestatistik. Lönelistorna äro numera uppgjorda efter ett enhetligt formulär, som tillämpas för samtliga arbetargrupper med undantag av n å g r a specialfack (kuskar, hamnarbetare, byggnadssnickare i Köpenhamn m. fl.), beträffande vilka förhållandena ej medgiva åstadkommande av så detaljerade arbetstids- och arbetslönsuppgifter, som det allmänna formuläret påkallar. Å detta skall nämligen för varje arbetare (och förman, för så vitt han deltager i arbetet men däremot ej för förvaltnings- och kontorspersonal 2 ), veckovis antecknas den uppburna arbetsförtjänsten, fördelad på ackords- och tidlönsarbete, ävensom det antal ordinarie timmar samt övertids-, natt- och söndagst i m m a r han arbetat inom var och en av dessa löneformer. Tillägg för övertidsarbete (samt skiftarbete) skola ej inräknas i den ordinarie arbetslönen utan redovisas i en särskild kolumn. I en annan antecknas arbetarens avtalsenliga tim- eller veckolön samt under »Anmärkningar» alla särskilda, ej förut redovisade tillägg och förmåner, såsom sjukpengar, semesterpengar (Sommerferiepenge), kostpengar, gratial, gång- och resepengar etc. P å grundval av detta material, som omfattar c:a 12 000 arbetsgivare med över 110 000 arbetare, utarbetas inom arbetsgivarföreningens, år 1908 upprättade statistiska kontor, som sysselsätter ett 30-tal personer och förfogar över statistikmaskiner av Holleriths typ, kvartalsvis en detaljerad lönestatistik över timförtjänsterna (i vissa fall även vecko- eller årsförtjänsterna) för olika yrkesgrupper av arbetare, anställda hos föreningens medlemmar. Statistiken är upplagd efter yrkesförbund och plägar bringas till medlemmarnas kännedom genom att tryckas eller på annat sätt mångfaldigas. Den överenskommelse, vilken, såsom ovan nämnts, träffades mellan Det Statistiske Departement och arbetsgivarföreningen, innebär i huvudsak, att ett sammandrag av denna kvartalsstatistik, v a r u t i de talrika yrkesspecialiteterna sammanförts under ett mindre antal huvudrubriker — exempelvis upptagas för järn- och metallindustrien allenast 15 fack mot 1

Lönestatistik har utarbetats för år 1914, för andra kvartalet 1917 samt fr. o m. andra kvartalet 1918 regelmässigt för varje kvartal, när icke landsomfattande arbetskontlikter lagt hinder för materialets insamling. 2 Beträffande löneförhållandena för »Privatfunktionaerer» ha specialundersökningar på grundval av från personalen särskilt införskaffade uppgifter verkställts for aren 1913 och 1923 och offentliggjorts i Statistiske Meddelelser IV: 45: 3 och IV: 73: 2. Jfr också en undersökning om ingenjörernas inkomstförhållanden i Statistiske Efterretninger 1929 nr 21. — Nämnas må i detta samband, att rörande manskapslonerna inom sjöfarten (ång- och motorfartyg) uppgifter meddelas i Statistisk Aarbog (årg. 1929, tab. 129), erhållna från Danske Dampskibsrederforening.

54 over ett h u n d r a t a l i arbetsgivarföreningens statistik. Dessa sammandrag underkastas genom departementets försorg viss kontroll och offentliggöras därefter i »Statistiske Efterretninger» inom fyra till fem månader efter utgången av resp. kvartal. Härvid meddelas blott en löneuppgift, nämligen den genomsnittliga timförtjänsten, vilken merendels beräknats på grundval av den totala löneutbetalningen under kvartalet (exkl. övertidsersättning) fördelad på antalet utgjorda arbetstimmar, oavsett om arbetet skett på tidlön eller på ackord. Beträffande vissa fack, där veckolönssystem tillämpas (bageriarbetare, kvarnarbetare, bryggeriarbetare, tobaksarbetare, färgeriarbetare, typografer, kuskar, chaufförer, eldare m. fl.), har dock timförtjänsten måst beräknas på grundval av den sedvanliga genomsnittliga veckolönen. Inom departementet utarbetas även vissa sammanfattningstal, avseende att möjliggöra en allmän översikt över löneutvecklingen för samtliga arbetare samt inom vissa huvudgrupper av yrken, nämligen yrkeslärda och icke yrkeslärda manliga arbetare samt kvinnliga arbetare allt med fördelning på Köpenhamn, landsorten och hela landet. För åren 1914—25 har det lönestatistiska materialet utnyttjats till en specialundersökning av »Arbejdslönnen i Industrien m. v. i D a n m a r k 1914—251.» Det framhålles här, att det av arbetsgivarföreningen tillhandahållna primärmaterialet icke blott tillgodoser mycket höga fordringar i kvalitativt avseende, utan även i kvantitativ synpunkt måste anses fullt representativt, åtminstone vad beträffar städerna och de större företagen. I specialundersökningen sammanställas icke blott de förut i »Statistiske Efterretninger» meddelade kvartalssiffrorna för timförtjänsterna inom olika arbetargrupper, u t a n meddelas även motsvarande uppgifter för vecka och år, de senare jämväl korrigerade med hänsyn till förlust av arbetstid genom arbetslöshet, arbetskonflikter och sjukdom — de sålunda förlorade arbetsdagarna beräknas för de olika åren ha växlat mellan 21 och 78. Vidare har man även med användande av officiellt levnadskostnadsindex beräknat tim-, vecko- och årsförtjänsternas reella värde vid olika tidpunkter. Slutligen meddelas speciella undersökningar rörande ackordsarbetets betydelse och ackordsöverskottets storlek inom olika yrkesgrupper (för åren 1920—25) samt angående timförtjänsternas spridning omkring medeltalet, det sistnämnda dock allenast för smeder och maskinarbetare samt h a n t l a n g a r e inom järn- och metallindustrien under tredje kvartalet 1925. E n undersökning av samma slag som denna har sedermera utförts för sko-, textil- och tobaksindustriarbetare beträffande andra kvartalet 1926, varvid hänsyn även tagits till arbetarnas fördelning på ackords- och tidlönsarbetare samt på olika åldersgrupper. 2 Ifrågavarande lönestatistik omfattade, såsom nämnts, länge uteslutande arbetare, som sysselsattes av medlemmar av danska arbetsgivarföreningen. P å grund av organisationsväsendets starka utbredning måste dessa uppgifter anses fullt representativa för större delen av den danska industrien. Till komplettering h ä r a v h a r emellertid Det Statistiske Departement från och med första kvartalet 1926 insamlat motsvarande lönestatistiskt material från vissa företag, som i c k e äro anslutna till arbetsgivarföreningen, med användande av »lönelistor» av i huvudsak samma uppställning som föreningens. För fjärde kvartalet 1929 har departementet erhållit dylika löneuppgifter beträffande 14 000 arbetare, av vilka c:a 5 500 voro anställda 1 2

Statistiske Meddelelser IV: 78: 1, Köpenhamn 1927. Statistiske Efterretninger 1927, nr 7 (sid. 41).

55 hos enskilda företag (särskilt kooperativa sådana) och c:a 8 500 i statens och kommunernas tjänst. 1 P å grundval av såväl detta material soin det genom arbetsgivarföreningen insamlade (tillhopa omfattande drygt 125 000 arbetare) h a r man inom departementet verkställt kompletterande beräkningar a v arbetsförtjänsten för de ovannämnda huvudgrupperna av arbetare. F ö r att eliminera den inverkan, som arbetarnas växlande fördelning mellan olika fack kunde ha vid beräkningen av medelförtjänsten, har man i stället för med det faktiska arbetarantalet r ä k n a t med ett visst normalt a r b e t a r a n t a l inom varje fack, nämligen medlemsantalet i fackföreningarna vid utgången av år 1924. Genom dylik standardberäkning har m a n möjliggjort en jämförelse mellan arbetsförtjänsterna vid olika tidpunkter, utan att förändringar i arbetstillgången för olika arbetargrupper inverka störande. Det ä r också denna lönestatistik, som numera återges i »Statistisk Aarbog» 2 . E n ä r primäruppgifterna till den officiella danska lönestatistiken huvudsakligen h ä r r ö r a från arbetsgivarhåll, har det ansetts önskvärt att till kontroll och komplettering av detta material även verkställa lönestatistiska undersökningar, vartill primärmaterialet insamlats från a r b e t a r håll. I detta syfte har Det Statistiske Departement t r ä t t i samverkan med landsorganisationen och vissa fackförbund, i första rummet Dansk Smedeog Maskinarbejderforbund. Sålunda insamlade den danska landsorganisationen, De samvirkende Fagforbund, efter överenskommelse med Det Statistiske Departement upplysningar från sina medlemmar angående arbetslönen under de t v å första avlöningsveckorna i december 1920, och på g r u n d v a l av detta material utarbetades en lönestatistik, vari arbet a r n a yrkesvis fördelades efter ålder och avlöningens storlek. 3 Vidare har departementet för v a r t och ett av åren 1920—22 och 1924—26 verkställt sammanställningar rörande arbetslönerna för smeder och maskinarbetare på grundval av uppgifter för en avlöningsvecka i november insamlade av Dansk Smede- och Maskinarbejderforbund och avseende hälften till två tredjedelar av dess c:a 25 000 medlemmar. 4 Dessa löneuppgifter visade i stort sett god överensstämmelse med motsvarande från arbetsgivarsidan, om m a n tager hänsyn till skiljaktigheter i materialets art och omfattning, framför allt att arbetaruppgifterna avse förhållandena vid ett relativt större antal småföretag. N ä r det gällt undersökningar inom metallarbetarbranschen, har man haft förmånen att kunna stödja sig på en lönestatistik, som på fackförbundets eget initiativ n å t t en hög grad av utveckling. Sedan år 1927 är denna statistik anordnad på sådant sätt, att för förbundets c:a 10 000 medlemmar i Köpenhamn föres en fortlöpande statistik, vilken tillkommer sålunda, att medlemmarna vid varje avlöningstillfälle överlämna sina avlöningskuvert (eller avlöningslappar) till en av verkstadsklubben utsedd statistikförare, vilken i en särskild statistikbok för varje medlem antecknar grundtimlön samt avlöningsbelopp, ävensom särskilda tillägg for övertids-, natt- och skiftarbete m. m. Härigenom erhålles möjlighet att 1 Statistiske E f t e r r e t n i n g e r 1930 n r 15. — Beträffande staden K ö p e n h a m n s arbetare uta r b e t a s och p u b l i c e r a s en g a n s k a utförlig å r l i g lönestatistik av D i r e k t o r a t e t for lvob e n h a v n s K o m m u n e s L ö n n i n g s - og Pensionsvoesen. 2 Statistisk A a r b o g 1929, tab. 130, 1930, t a b . 135, 1931, t a b . 138. 3 S t a t i s t i s k e Efterretninger, 1921 n r 17. 4 Statistiske E f t e r r e t n i n g e r 1921 n r 22, 1922 n r 11, 1923 n r 15, 1925 n r 25, 1926 n r 16 och 1927 n r 22.

56 beräkna timavlönmgen på ordinarie tid, och det är denna timförtjänst, som tillika med den genomsnittliga individuella timlönen kvartalsvis u t r ä k n a s och publiceras av centralavdelningen för huvudstadens olika arbetsplatser varvid arbetarna genomgående fördelas i tidavlönade samt ackordsavlönade (helt eller delvis). Efter ungefär samma grunder utarbetas lönestatistik ior smed- och maskinarbetarförbundets medlemmar i landsorten, men denna statistik, vilken uppges omfatta inemot 2/3 av ifrågavarande 'arbetare, är icke fortlöpande utan insamlas genom avdelningskassörerna beträffande en avlöningsvecka i vardera av februari, maj, augusti och november månader. I Danmark är det emellertid ej allenast industriens lönevillkor, som sedan länge varit föremål för statistisk observation, u t a n även beträffande löneförhållandena inom j o r d b r u k e t föreligga officiella statistiska uppgifter så långt tillbaka som från åren 1872, 1888 och 1892.1 F ö r åren 1897, 1905, 1910, 1915, 1918 och 1921 har Statens Statistiske Bureau, numera Det Statistiske Departement, insamlat och i skilda häften av »Statistiske Meddelelser» publicerat upplysningar rörande arbetslönerna för tjänstefolk och daglönare inom jordbruket. H ä r v i d insamlades i första hand från enskilda lantbrukare och sammanslutningar av sådana (Landboföreningar) upplysningar om sedvanliga arbetslöner i olika bygder. Men sedan år 1897 och sedermera allt framgent upptogos genom särskilda frågeformulär, som tillställdes ett antal jordbrukare, uppgifter om de löner, som faktiskt utbetaltes till hos dem anställda arbetare. Sålunda bragtes även beträffande lantarbetarlönerna i tillämpning den grundsats, som genomgår den danska lönestatistiken, nämligen att särskilt söka utröna de i verkligheten utgående arbetslönerna. ^ Åren 1905 och 1910 utsändes frågeformulär för genomsnittsuppgifter till såväl Landbo- som Husmands(småbrukar)föreningar, och vid undersökningarna för 1915 och 1918 införskaffades dessutom uppgifter från lantarbetarnas fackföreningar, vilka nu började få större betydelse. Den senaste undersökningen av lantarbetarnas löneförhållanden företogs år 1921. Denna avvek i fråga om sättet för primärmaterialets insamlande från de tidigare undersökningarna så till vida, att man nu överhuvud icke inhämtade genomsnittsuppgifter, u t a n uteslutande sökte erhålla uppgifter om den faktiskt utbetalta arbetslönen. Genom Landboföreningarna införskaffades sålunda från ett stort antal föreningsmedlemmar uppgifter om den faktiskt utbetalta lönen till varje särskild hos dem anställd tjänare och daglönare (tillhopa c:a 4 900). Vidare erhöllos genom lantarbetarförbundet löneuppgifter för över 2 400 arbetare, vilka i fråga om tjänstefolk omfattade hela året 1920—21, men för daglönare endast de två första arbetsveckorna i december 1920.2 Denna undersökning blev den sista i serien, ty kort efteråt erhöll Danm a r k en ärlig jordbrukslönestatistik därigenom att med den officiella statistiken införlivades den serie av uppgifter rörande arbetslönerna inom jordbruket, vilka sedan år 1923 utarbetats av en halvoffentlig institution, »Det landökonomiske Driftsbureau», som h a r till uppgift att verkställa undersökningar av jordbrukets räntabilitetsförhållanden m. m. Vid byråns första undersökning förelågo löneuppgifter från c:a 600 egendomar, övervägande bondgårdar, men för bokföringsåret 1928—29 hade antalet g å r d a r 1 2

Se Dalgaard a. a. sid. 127 o. f. Statistiske Meddelelser IV: 67: 1.

57 stigit till över 1000, sammanlagt sysselsättande c:a 2 700 manliga och 1200 kvinnliga »Medhjaelpere» (tjänare) samt omkring 700 daglönare. Uppgifterna, vilka insamlas genom byråns konsulenter i november månad varje år, avgivas efter ett särskilt frågeformulär, å vilket för 14 olika lantarbetargrupper antecknas den utbetalda halvårslönen, resp. daglönen. Nämnas k a n även, att upplysningar samtidigt inhämtas om ackordspris för sockerbetsskötsel. De sålunda erhållna löneuppgifterna publiceras för varje lantbruksår (räknat från 1 maj) i byråns »Meddelelser» ävensom i »Statistisk Aarbog» 1 . Lönestatistiska utvecklingslinjer i de särskilda länderna. E h u r u den redogörelse, som i det föregående lämnats för lönestatistiken i utlandet, blott avser fyra länder och knappast ens beträffande dessa gör anspråk på att vara alldeles fullständig, framgår det med all tydlighet, att denna statistik under de senaste årtiondena undergått en betydande utveckling, men ock att denna utveckling ingalunda framgått efter enhetliga linjer, vare sig man låter jämförelserna avse förhållandena under skilda tidsperioder eller i olika länder. Årtiondena närmast före år 1914 karakteriserades i stort sett genom strävanden att ersätta äldre tiders, på mer eller mindre godtyckliga uppskattningar av inom olika yrken och å olika orter gängse löner grundade löneundersökningar medelst på uppgifter från resp. företag byggd statistik över de faktiska arbetsförtjänsterna. Målet v a r härvid ofta en allmän lönecensus, som efter enhetliga grunder utvisade löneinkomsten i genomsnitt per år, vecka eller dag inom så vidsträckta områden av näringslivet som möjligt. Tiden efter världskriget karakteriseras däremot genom en viss opposition mot den tidigare åsyftade likformigheten och tydliga strävanden att genom mångsidiga och ingående undersökningar erhålla en möjligast verklighetstrogen bild av de skiftande löneförhållandena inom olika områden av näringslivet. I sådant syfte har man åter börjat uppmärksamma de gängse lönerna, i synnerhet som detta begrepp fått ökad fasthet och skarpare utprägling, sedan löne- och arbetsförhållandena i allt flera länder börjat allmänt regleras genom mellan arbetsgivar- och arbetarorganisationerna ingångna kollektivavtal. I samtliga ovannämnda länder med undantag av D a n m a r k h a r man i huvudsak på sådan bas u p p r ä t t a t en fortlöpande statistik över gängse lönesatser och förändringar i dessa, vilken tillmätes stor betydelse för belysande av löneutvecklingen såväl i och för sig som såsom led i den allmänna konjunkturstatistiken. H ä r v i d har man emellertid ingalunda förbisett, att mellan den lönesats, efter vilken avlöningen beräknas, och den löneinkomst, som faktiskt uppbäres av arbetaren, finnes en differens, som växlar under olika konjunkturer samt inom olika näringsgrenar och arbetargrupper. Att söka fastställa storleken av denna differens har allt mera blivit ett huvudsyfte för löneinkomststatistiken, vilken därför i mycket givits en annan utformning än tidigare. I stället för en visserligen synnerligen omfattande men merendels skäligen grund och schablonmässig lönecensus ha kommit mera fördjupade och individualiserande undersökningar av olika typer. Även i England, d ä r man alltjämt gärna vill fasthålla principen om en periodiskt verkställd allmän löneinventering, synes man v a r a böjd att omlägga denna efter representativa grunder i syfte att u t a n större tidsutdräkt och Statistisk Aarbog 1931, tab. 139.

ökade kostnader erhålla noggrannare kunskap om de faktiska lönevillkoren ej blott inom olika näringsgrenar utan även för viktigare arbetargrupper inom dessa. I Förenta staterna och Tyskland har den officiella lönestatistiken anslutit sig till principen om en »rotational census», varvid man med vissa kortare mellantider övergår de viktigaste näringsgrenarna medelst djupgående efter representativa grunder anordnade löneundersökningar, avseende att konstatera de faktiska arbetsförtjänsterna inom olika branscher och för skilda arbetarkategorier. Ett ytterligare framsteg ur synpunkten av periodisk löneobservation innebär Danmarks officiella lönestatistik och den privata lönestatistik, som i Förenta staterna utarbetas av National Industrial Conference Board, ty härvid följas fortlöpande (kvartals- eller månadsvis) löneinkomsternas fluktuationer inom vidsträckta delar av näringslivet. Nu berörda utveckling av lönestatistiken har dock merendels haft till förutsättning upprättandet av ett intimt samarbete mellan å ena sidan den officiella lönestatistiken, å den andra den avlöningsstatistik, som närmast i lönepolitiskt syfte upplagts av arbetsgivar- och arbetarorganisationerna och i vissa fall bragts till en hög grad av utveckling, särskilt när det gällt att anpassa sig efter och ge uttryck åt de faktiska avlöningsvillkoren inom näringslivet. England torde numera vara nästan det enda större industriland, där jämväl arbetsgivar- och arbetarorganisationerna övervägande betrakta lönestatistiken som en uteslutande statlig uppgift, beträffande vilken organisationernas medverkan knappast anses böra gå längre än att ge råd och anvisningar vid de officiella undersökningarnas planläggning och utförande. I Förenta staterna står den officiella och den privata lönestatistiken tämligen jämbördiga sida vid sida, och dessa undersökningar komplettera ömsesidigt varandra. I Tyskland synes däremot den nya lönestatistiken närmast vara att betrakta som en överbyggnad på särskilt arbetarorganisationernas löneundersökningar, medan i Danmark en faktisk sammansmältning skett mellan den officiella och den privata lönestatistiken, den senare särskilt representerad av den på arbetsgivarhåll utarbetade arbetaravlöningsstatistiken. Vad nu sagts om lönestatistikens olikartade utveckling i de fyra länder, där hithörande förhållanden gjorts till föremål för särskild granskning, gäller även övriga länder med det tillägget, att i åtskilliga av dessa denna statistik överhuvud synes befinna sig på ett skäligen outvecklat stadium. Denna olikformighet hos de särskilda ländernas lönestatistik är så mycket mer att beklaga, som nationernas ökade gemenskap på det ekonomiska och sociala området visat sig i stigande grad påkalla möjligast tillförlitlig och jämförbar kunskap rörande industriens arbetskostnader och arbetarnas levnadsstandard i olika länder.

5. Internationella enhetssträvanden inom lönestatistiken. När under åren närmast omkring sekelskiftet en officiell lönestatistik först upprättades i v å r t land, sökte man, som förut nämnts (sid. 5), härvid i största möjliga utsträckning tillämpa de principer för en objekt i v och tillförlitlig arbetaravlöningsstatistik, vilka blivit framlagda vid i n t e r n a t i o n e l l a s t a t i s t i s k a i n s t i t u t e t s session i Wien 1891.1 Även under senare tider har institutet, vilket bland sina c:a 200 medlemmar r ä k n a r ledande statistiker i så gott som alla länder (även Förenta staterna och Sovjet-Ryssland, som ej äro anslutna till nationernas förbund), visat intresse för särskilt den teoretiska sidan av lönestatiken, och institutets alltjämt fortgående arbete för de lönestatistiska metodernas vetenskapliga utformning synes väl v ä r t a t t beaktas, n ä r det gäller frågan om omläggning av den svenska lönestatistiken. I fråga om praktiska insatser för lönestatistikens utveckling efter enhetliga linjer har sedan år 1919 huvudrollen spelats av den till nationernas förbund anknutna i n t e r n a t i o n e l l a a r b e t s b y r å n . I sin egenskap av medlem av nationernas förbund har vårt land med uppmärksamhet följt dessa strävanden och givit dem sin intresserade medverkan. Internationella arbetsbyråns tidigare lönestatistik. För internationella arbetsbyrån har lönestatistiken närmast utgjort ett led i dess allmänna, i fredstraktaterna angivna uppgift att sammanfatta och meddela upplysningar rörande alla ämnen, som äro av betydelse för den mellanfolkliga regleringen av arbetarnas förhållanden och arbetets villkor. Vid sina strävanden för åstadkommande av en ur sådana synpunkter tillfredsställande internationell lönestatistik h a r arbetsbyrån i huvudsak följt tvenne, vara n d r a kompletterande riktlinjer, nämligen dels att själv utarbeta och framlägga internationella översikter över lönefluktuationerna och löneläget grundade på bearbetning av den lönestatistik, som utarbetas av de särskilda ländernas statistiska ämbetsverk, dels a t t söka på olika vägar förmå dessa att använda sig av mera enhetliga arbetsmetoder. Redan i de första häftena av arbetsbyråns sedan år 1921 utgivna tidskrift »International Labour Review» infördes uppsatser och siffersammanställningar rörande löneförhållandena i olika länder, och år 1922 utgavs under titeln »Wage changes in various countries 1914—1921» en översikt över löneutvecklingen i 13 olika länder. 2 Denna publikation följdes året d ä r p å av en annan, som avsåg 16 länder och förde lönesiffrorna fram till år 1922.3 I dessa rapporter redogjordes icke blott för penninglönernas skiftningar, u t a n sökte man även i görligaste m å n uppskatta reallönernas förändringar genom att sammanställa förskjutningar beträffande nominallönerna med sådana i den allmänna prisnivån. H ä r v i d nödgades arbetsb y r å n konstatera, att de särskilda staternas lönestatistik företedde så stora 1 Se Undersökning av tobaksindustrien 2 Studies and Reports, Series D: 2. 3

i Sverige, Stockholm 1899, sid. 107.

Studies and Reports, Series D: 10. År 1926 offentliggjordes en rapport, som avsåg löneutvecklingen 1914—1926 i 29 olika länder (D: 16). Det speciella problemet om löneutvecklingen under inflationstider har behandlats i »Workers' standard of life in countries with a depreciated currency (Germany, Austria, Poland)». Ser. D: 15 (1925).

olikheter i metodiskt avseende, att man på sin höjd kunde åskådliggöra löneutvecklingen inom ett visst antal länder, som förde en någorlunda kontinuerlig lönestatistik, men näppeligen fastställa och inbördes jämföra lönenivån inom dessa länder. För n å g r a av dessa meddelades blott gällande lönesatser, medan a n d r a begränsade statistiken till att avse allenast faktiska arbetsförtjänster. Ofta uppgåvos tim- eller veckolöner u t a n upplysning om det normala eller faktiska antalet arbetstimmar. Vidare förefanns en framträdande brist på tillfredsställande levnadskostnadsstatistik, vilken vore nödvändig för att klarställa relationen mellan nominal- och reallöner samt uppskatta verkningarna av prisnivåns förändringar på arbetarnas levnadsvillkor. Slutligen publicerades lönestatistiken i vissa fall så, att man meddelade löner för vissa yrkesspecialiteter (t. ex. svarvare, gjutare, modellsnickare, hantlangare inom metallindustrien), medan i andra fall genomsnittslöner beräknades för större grupper (exempelvis yrkesutbildade eller icke yrkesutbildade arbetare) eller ock för alla kategorier tillsammantagna. Ben första internationella socialstatistiska konferensen 1923. Såsom ett led i strävandena att söka åstadkomma en högre grad av enhetlighet och standardisering inom de olika ländernas socialstatistik sammankallade internationella arbetsbyrån en expertkonferens av socialstatistiker, utsedda av de särskilda medlemsstaterna, vilken sammanträdde i Geneve under tiden 29 oktober—2 november 1923. Denna konferens, vid vilken voro representerade 33 stater och däribland även Sverige, ägnade mycken uppmärksamhet åt lönestatistiken, vars syftemål, ämnesområde och metoder belystes genom en särskild rapport. 1 I anslutning till denna framlades från arbetsbyråns sida ett förslag till resolution, enligt vilket för varje land borde meddelas dels gällande lönesatser (per timme eller vecka) och normala arbetstimmar för typiska kategorier av tidavlönade arbetare, dels faktiska arbetsförtjänster och utgjorda arbetstimmar för typiska arbetarkategorier, särskilt ackordsavlönade sådana, dels slutligen indextal för reallöner, grundade på sammanställningar av nominallöner och levnadskostnader. Vid förslagets behandling inom en särskild kommitté (ordf. M. Huber, chef för den franska »Statistique générale») föreslogs, att dessa »minimiprogram» borde utökas medels ett »maximiprogram», vilket skulle representera det ideal socialstatistiken i de olika länderna borde eftersträva att förverkliga. Ur diskussionen framgick följande resolution: Detaljerad statistik över lönesatser och faktiska arbetsförtjänster samt över normala och verkliga arbetstimmar bör insamlas och publiceras i varje land så ofta som möjligt, under hänsynstagande till de särskilda omständigheter och villkor, som föreligga i varje särskilt fall. I syfte att underlätta internationella jämförelser böra vederbörande myndigheter i varje land härvid, såvitt möjligt, följa nedanstående principer: 1. Med regelbundna mellanrum och åtminstone en gång om året böra publiceras uppgifter om: a) lagstadgade minimilöner, b) lönesatser fastställda genom kollektivavtal, c) lönesatser, som godkänts av arbetsgivar- och arbetarorganisationer för typiska arbetarkategorier. 1 Methods of statistics of wages and hours of labour. Studies and Reports, Series N: 2, Geneva 1923.

61 2. För att erhålla en uppfattning om löneutvecklingens allmänna riktning böra med kortare mellantider publiceras uppgifter rörande arten och storleken av samtliga de förändringar, som uppkomma genom ändringar av de lagstadgade minimilönerna eller genom överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetare. Särskilda uppgifter böra lämnas angående förändringar beträffande den normala arbetstiden samt rörande stycklönernas nivå. 3. Med jämna mellanrum, dock minst en gång om året, böra för var och en av de viktigaste näringsgrenarna angivas de faktiska medelförtjänsterna och den verkliga arbetstiden under ett år eller annan typisk tidsperiod, allt på grundval av uppgifter lämnade av representativa arbetsgivare eller företag. 4. På grundval av ovannämnda uppgifter böra framräknas indextal i syfte att utvisa, i vilken riktning de nominella lönesatserna och de faktiska arbetsförtjänsterna förändrats. Indextal för lönernas köpkraft böra också uträknas genom att jämföra förändringarna i de faktiska arbetsförtjänsterna med levnadskostnadernas förändringar, varvid nödiga åtgärder böra vidtagas för att säkerställa full jämförbarhet mellan de båda serierna av uppgifter. De vid indexberäkningarna använda absoluta lönesiffrorna skola för varje fall angivas. 5. Med mindre täta mellanrum böra utföras allmänna löneundersökningar, varvid uppgifter skola införskaffas ur företagens avlöningslistor i avsikt att utröna lönesatser och faktiska arbetsförtjänster under en typisk arbetsvecka. Uppgifterna böra publiceras med fördelning efter näringsgrenar, geografiska områden, yrkesspecialiteter och kön samt med särskiljande av vuxna och minderåriga arbetare. Intill dess att ovannämnda principer kommit i tillämpning i de olika^ länderna, bör den av dem publicerade statistiken över löner och arbetstid såsom ett minimum omfatta: a) gällande lönesatser (per dag eller vecka) och normala arbetstimmar för typiska kategorier av tidlönsarbetare samt med jämna mellantider även medellöner, vägda med hänsyn till det antal arbetare uppgifterna avse, såväl för dessa kategorier var för sig som för dem alla tillsammantagna; b) faktiska arbetsförtjänster (vid full sysselsättning) samt verkliga arbetstimmar för typiska arbetarkategorier, i synnerhet sådana med ackordsarbete; denna statistik skall upprättas för vissa representativa tidsperioder åtminstone en gång om året; c) indextal för reallöner, beräknade på grundval av sådana för nominallöner och levnadskostnader. Nämnas må, att vid konferensen förslag väcktes om, att arbetsförtjänststatistik, som grundats på uppgifter från arbetsgivarhåll, borde kontroller a s av vederbörande arbetare. Förslaget v a n n dock ej majoritet, och konferensen höll före, att företagens avlöningslistor utgjorde den bästa, om an icke den enda källan till kunskap rörande de faktiska arbetsförtjänsterna. 1 Vid denna konferens lades i viss mån grunden till internationell lonenivåstatistik, i det att konferensen, på förslag av denna statistiks upphovsm a n mr. J . Hilton, gjorde hemställan om, att en av brittiska arbetsministeriet fr. o. m. juli 1923 utarbetad jämförande statistik över loner 1 En redogörelse för denna konferens, vid vilken Sverige representerades av byråchefen Bertil Nyström, meddelas i internationella arbetsbyråns publikation: International Conference of labour statisticians. Studies and Reports, Series N: 4, Geneva 1924. Jfr Soc. Medd., årg. 1923, sid. 1042 o. f.

62 och levnadskostnader i olika länders huvudstäder 1 skulle fr. o. m å r 1924 överflyttas till internationella arbetsbyrån, vilken därför från ifrågav a r a n d e länders statistiska ämbetsverk borde regelmässigt tillställas motsvarande primäruppgifter, som brittiska arbetsministeriet dittills erhållit i e n p ! g h £ t h ™ e d började arbetsbyrån fr. o. m. juli 1924 att i sin månadsskrift offentliggöra en fortlöpande statistik över reallönernas nivå för vissa typiska grupper av arbetare i de viktigaste städerna i omkring 20 olika lander. Denna statistik grundade sig på gällande tidlöner för en standardarbetsvecka om 48 timmar för vissa grupper av yrkes- och grovarbetare mom byggnadsverksamhet, mekanisk verkstadsindustri och möbelindustri samt vid boktryckerier och bokbinderier. Såsom enhet för lonejamforelsen användes prisen på viktigare födoämnen, 2 beträffande vilka man beräknade penninglönernas köpkraft i de särskilda städerna. H ä r v i d togs hänsyn till de kvantiteter av 15 viktigare livsmedel, som konsumerades i de olika länderna i enlighet med sex normalbudgeter — en brittisk, en västeuropeisk, en centraleuropeisk, en sydeuropeisk, en nordeuropeisk och en transoceanisk — vilka närmast avspeglade de genom hushallsstatistiska undersökningar åskådliggjorda konsumtionsvarorna i resp. Storbritannien, Belgien, Tyskland. Italien, Sverige och Förenta staterna. I själva verket kan man säga, att denna statistik skulle åskådliggöra, h u r u manga, på visst sätt sammansatta »korgar» med livsmedel kunde köpas för den i olika länder gängse veckolönen. 3 Det ligger i sakens natur, att på dylikt sätt beräknade internationella reallöner blott till en viss grad kunde återspegla de verkliga förhållandena och arbetsbyrån hade också till sina beräkningar fogat betydelsefulha reservationer. Det framhölls sålunda, att lönerna blott avsågo ett fåtal arbetargrupper mom fyra industrier, och att även för dessa löneuppgift e r n a ej voro av samma a r t i de olika städerna, u t a n ibland utgjorde lönesatser fastställda genom kollektivavtal e. d., ibland individuella timlöner, ibland faktiska arbetsförtjänster, inneslutande merförtjänster genom ackords- och övertidsarbete o. d. P å liknande sätt togo de använda levnadskostnadstalen ingen hänsyn till differenser i fråga om hyror beklädnadsutgifter skatter o. d., u t a n allenast till prisläget på ett begränsat antal livsmedel, vilka icke u t a n vidare kunde anses innesluta de för konsumtionen viktigaste i de särskilda länderna (så saknades t. ex. de särskilt för Sydeuropa så viktiga grönsakerna). Kunde sålunda de framräknade indextalen icke anses fullt representativa för reallönenivån i de redovisade huvudstäderna, så voro de det ännu mindre i fråga om vederbörande länder i_ deras helhet. Siffrorna skulle emellertid, enligt arbetsbyråns uppfattning, kunna tjäna som en grov indikator beträffande det relativa löne1 Se Ministry of Labour Gazette, July 1923. - Denna statistik återgår i sin ordning pa en under aren 1908-11 verkställd brittisk undersökning av löner och levnadskostnader i England, Belgien, Frankrike, Tyskland och Förenta staterna. Se B o a r d of i r a c l e : Report of an enquiry into working class rents, housing and retail prices, together with the rates of wages in certain occupations in the principal industrial towns. I United Kingdom. I I Belgium. I l l France. IV Germany. V United States. 2 Dessa voro bröd, mjöl, smör, margarin, oxkött, fårkött, fläsk, potatis, socker, kaffe, te, ris, agg och mjölk. s Detaljerade uPP^ifter om beräkningsmetoden meddelas i International Labour Review fon oktober 1924 samt följande häften.

63 läget för v u x n a manliga arbetare inom vissa yrken och städer i olika länder. 1 Ben andra socialstatistiska konferensen 1925. Inom de särskilda länderna beaktades dock icke alltid de sålunda gjorda reservationerna i fråga om arten och räckvidden av internationella arbetsbyråns reallöner, utan dessa uppfattades ofta såsom avseende att ge jämförbara u t t r y c k för industriarbetarnas levnadsstandard i de olika länderna. Då siffrorna gåvos en sådan betydelse, visade de sig stundom svåra att bringa i överensstämmelse med den faktiska verkligheten, varför de gjordes till föremål för kritik på åtskilliga håll, ej minst i vårt land. 2 Detta torde v a r i t en av anledningarna till styrelsens för internationella arbetsbyrån beslut att till 20—25 april 1925 inkalla en ny socialstatistisk konferens, 3 låt v a r a att m a n vid avslutandet av den första sammankomsten av detta slag givit uttryck åt den förhoppningen, att arbetsbyrån inom icke alltför lång tid måtte sammankalla en ny expertkonferens för behandling av de många grenar av socialstatistiken, som icke hunnit bli föremål för diskussion, i första rummet den med lönestatistiken nära förknippade l e v n a d s k o s tnadsstatistiken. Med avseende å denna förelåg nu en tryckt rapport av arbetsbyrån, 4 varjämte utarbetats ett utförligt resolutionsförslag, som sedermera antogs med vissa förändringar. H ä r i förordades bestämt budgetsmetoden, som baserade sig på en genom hushållsstatistiska undersökningar erhållen familjebudget, framför beräkningar, grundade på den totala konsumtionen inom landet e. d. I länder, där någon budgetsundersökning icke ägt r u m sedan år 1920/21, borde en sådan verkställas, så snart de ekonomiska förhållandena kunde anses tillräckligt stabiliserade och om möjligt icke senare än år 1928, varjämte sedermera ett och samma år, lämpligen år 1930, borde tagas som utgångspunkt för en ny indexserie. 5 F r å g a n om r e a l l ö n e s t a t i s t i k e n inleddes från internationella arbetsbyråns sida med en orienterande översikt, varvid erinrades om de svårigheter, som mött ifrågavarande statistik, beroende dels på den bristfälliga jämförbarheten hos de tillgängliga löneuppgifterna, dels på den omständigheten att levnadsstandarden och konsumtionsvanorna bland arbet a r n a vore växlande i olika länder. Under diskussionen underströks, bl. a. från svenskt håll, att de svårigheter, som voro förenade med upprättandet av en statistik av här ifrågavarande slag, voro så betydande, att man kunde ifrågasätta, om tiden ännu vore mogen för att överhuvud publicera dylika uppgifter. I varje fall borde dock det villkoret fästas vid uppgifternas publicering, att de ledsagades av detaljerade upplysningar rörande beskaffenheten av såväl primärmaterialet som beräkningsmetoderna. Här1 Det må i detta samband framhållas, att vid den första socialstatistiska konferensen _ liksom vid de båda följande — mycken uppmärksamhet ägnades åt frågan om en i n t e r n a t i o n e l l k l a s s i f i c e r i n g a v n ä r i n g s g r e n a r o c h y r k e n , utan att man dock lyckades komma till en lösning av detta, ej minst ur den internationella lönestatistikens synpunkt betydelsefulla problem. Denna fråga har sedermera upptagits till gemensam behandling av internationella arbetsbyrån och internationella statistiska institutet. 2 Se Soc. Medd. årg. 1925, sid. 5 o. f., jfr International Labour Review, April 1925. 3 Denna bevistades av 42 representanter för 24 stater, däribland för Sverige byråcheferna N. Bergsten och B. Nyström samt socialrådet E. Sjöstrand. 4 Methods of compiling cost of living index numbers. Studies and Reports, Series N: 6, Geneva 1925. 5 Resolutionen återges i Soc. Medd., årg. 1925 sid. 524 o. f.

64 emot framhölls, att även om denna statistik ännu vore ofullkomlig, måste den dock anses som den bästa i sitt slag, och faktiskt hade förefintligheten av dessa lönesiffror på hithörande område förebyggt tillkomsten av en mängd fantastiska eller intressebetonade uppskattningar. Man gjorde också gällande, att syftemålet med denna statistik vore att för olika länder beräkna det reala motvärdet per arbetsenhet, varför timlönssatserna borde läggas till grund, icke de verkliga arbetsförtjänsterna, vilka däremot hade sin givna plats vid en ev. blivande beräkning av arbetarnas levnadsstandard i olika länder. H ä r v i d underströks bl. a. från danskt håll, att det vore en dylik reallönestatistik man i främsta rummet borde åsyfta, och från italienskt håll betonades t. o. m., att det härvidlag icke vore nog att medtaga endast familjeförsörjarens arbetsförtjänst u t a n borde man även beakta övriga familjemedlemmars arbetsförtjänster. Den i konferensens plenum a n t a g n a resolutionen angående internationella jämförelser mellan reallöner gick i viss mån en medelväg mellan de sålunda framkomna yrkandena, såsom framgår av dess här nedan återgivna ordalydelse: Konferensen erkänner den stora teoretiska och praktiska betydelsen av de internationella jämförelser mellan reallöner, vartill initiativet tagits av det brittiska arbetsministeriet, ävensom intresset av de undersökningar, som internationella arbetsbyrån sedermera företagit och vilka helt visst beteckna ett framsteg på detta område. — Konferensen anser emellertid, att eftersom de erhållna indextalen icke kunna anses representativa för de verkliga skiljaktigheter i fråga om arbetarnas levnadsstandard, som framträda i olika länder, det är önskvärt, att en andra indexserie publiceras jämsides med den första, utvisande arbetarklassens relativa levnadsstandard i olika länder. Härvid är erforderligt att grunda beräkningarna på arbetarhushållens verkliga arbetsförtjänster och att taga i beräkning de skiljaktigheter i befolkningens fysiologiska behov, som betingas framför allt av klimat och ras. — Vid publiceringen av dessa indextal bör internationella arbetsbyrån i detalj framlägga originalsiffrorna och de använda beräkningsmetoderna ävensom låta dem åtföljas av alla nödiga reservationer. — De särskilda länderna böra till arbetsbyrån insända detaljerade upplysningar med en fullständig beskrivning över de av dem lämnade sifferuppgifternas beskaffenhet och värde. 1 Ben tredje socialstalistiska konferensen 1926. Även vid den tredje socialstatistiska konferensen, som sammanträdde i Geneve den 18—23 oktober 1926 och bevistades av ombud för 21 stater, däribland Sverige (genom samma ombud som år 1925), behandlades bl. a. vissa frågor, som stodo i samband med den internationella lönestatistiken. 2 E n sådan v a r frågan om m e t o d e r n a f ö r b u d g e t s u n d e r s ö k n i n g a r , vilka n ä r m a r e avhandlades i en i förväg utarbetad rapport av internationella arbetsbyrån. 3 Efter en livlig diskussion antogs en utförlig resolution angående metoderna för budgetsundersökningar. E t t annat för lönestatistiken betydelsefullt spörsmål, som behandlades på konferensen, var frågan om stati1 I n t e r n a t i o n a l L a b o u r Office: The Second I n t e r n a t i o n a l Conference of L a b o u r Statisticians, Studies a n d Reports Series N: 8, Geneva 1925. — J f r Soc. Medd. årg. 1925, sid. 518 o. f. 2 The Third I n t e r n a t i o n a l Conference of L a b o u r Statisticians. Studies and R e p o r t s Series N: 12, Geneva 1926. J f r Soc. Medd. å r g . 1927, sid. 179 o. f., d ä r även resolutionerna återgivas. 3 Methods of conducting family budget inquiries, Studies and Reports series N : 9, Geneva 1926.

65 stik rörande k o l l e k t i v a v t a l . I en av arbetsbyrån utarbetad rapport i ämnet gjordes gällande, att kollektivavtalen lämpligen borde göras till föremål för statistisk behandling, men skulle man härvid begränsa sig till kollektivavtalens så att säga yttre r a m (utbredning, parter, giltighetstid o. s. v.), medan behandlingen av deras lönebestämmelser och övriga realinnehåll borde överlämnas åt lönestatistiken och andra grenar av socialstatistiken. 1 Under diskussionen i vederbörande kommitté (ordf. M. Huber) framhölls (bl. a. från svenskt håll), att jämväl avtalets bestämmelser angående arbetsvillkorens reglering o. d. med fördel kunde beredas plats i kollektivavtalsstatistiken, medan man å andra sidan (särskilt från engelskt håll) ville göra gällande, att kollektivavtal överhuvud icke lämpade sig för statistisk bearbetning u t a n borde behandlas efter rent deskriptiva metoder. I den a n t a g n a resolutionen enade man sig om ett allmänt uttalande, att i varje land borde uppgifter rörande kollektivavtalen och deras huvudsakliga innehåll insamlas och i summarisk form publiceras med bestämda mellanrum. Man fastslog även vissa principer för en på grundval av sådana uppgifter ev. utarbetad statistik, men avsågo dessa principer allenast redovisningen av avtalens antal, parter, giltighetsområde, giltighetstid, tillkomst, gruppering efter näringsgrenar, omfattning m. m., icke deras reala innebörd, vilken ansågs böra tillgodogöras i annan statistik, särskilt lönestatistiken. Lönestatistiken och internationella statistiska institutet. Efter överenskommelse mellan internationella arbetsbyrån och internationella statistiska institutet tillsattes i april 1925 en »blandad kommission» (ordf. generalsekreteraren i belgiska industriministeriet A. Julin), med uppdrag att närmast ur vetenskapliga synpunkter granska de resolutioner, som antagits av 1923 och 1925 års socialstatistiska konferenser. Till institutets sextonde session i Rom 26 september—2 oktober 1925 avgav kommissionen bl. a. utförliga betänkanden rörande löne- och levnadskostnadsstatistiken. I betänkandet angående den allmänna l ö n e - o c h a r b e t s t i d s s t a t i s t i k e n (rapportör M. Huber) 2 erinrades inledningsvis om detta spörsmåls behandling vid institutets session i Wien 1891 av en särskild kommitté (rapportörer h r r Böhmert och Cheysson, jfr ovan sid. 59), varvid m a n i en särskild rekommendation fastslagit vissa grundsatser, bl. a. att det ej vore nog att inhämta genomsnittslöner, u t a n man borde söka fastställa varje arbetares årliga löneinkomst på grundval av avlöningsböckerna, ävensom komplettera denna statistik genom monografiska undersökningar av arbetarfamiljer, deras hushållsbudgeter m. m. De framsteg, som lönestatistiken vunnit under de närmast följande åren, föranledde institutet att vid dess session i Bern 1895 (rapportör h r von I n a m a Sternegg) uttala sig för, att de arbetsstatistiska industrimonografierna borde utvidgas till allmänna löneundersökningar för större områden eller hela länder, varvid m a n även borde beakta lantarbetarnas förhållanden. Kommissionen av å r 1925 framhöll emellertid, att de senaste trettio årens stora förändringar i fråga om arbetsförhållandena och arbetarnas organisation torde påkalla vissa modifikationer i fråga om de lönestatistiska metoderna. Särskilt fästes uppmärksamheten på, hurusom i m å n g a länder genom lagstiftning eller kollektivavtal minimi- eller normallöner fastställts i stor utsträckning, varigenom man i de sålunda fixerade lönesatserna fått ett 1

Methods of statistics of collective agreements. Ser. N: 11, Geneva 1926. * Tryckt i Bulletin de 1'Institut International de Statistique Torne XII: 2, sid. 318 o. f.

;)

GO lättillgängligt material för lönestatistiken. Denna bör sålunda numera r ä k n a med tvenne källor, nämligen dels reglementen och avtal, fastställande allmänna regler för arbetslönens höjd och arbetstidens längd, dels avlöningsböcker eller andra handlingar, inregistrerande h u r u dessa regler tillämpats i de särskilda fallen. Medan man knappast kan från de tilllämpade lönesatserna räkna sig till de faktiska lönerna, 1 kan man däremot i viss mån gå den motsatta vägen, och vidare är det blott på grundval av u r aylöningsböckerna hämtade individuella uppgifter man kan utröna de enskilda arbetarnas fördelning på lönegrupper och beräkna vägda medeltal. Kommissionen understryker, att den bästa källan för en lönestatistik måste, nu liksom 1891, anses v a r a företagens avlöningsböcker, men betonar, att dessas bearbetning är synnerligen tidskrävande och därför blott i regel k a n äga r u m med längre mellantider. E n ä r lönerna emellertid ofta undergå snabba förändringar, synes det önskvärt att vid sidan av periodiska löneräkningar för hela länder eller särskilda industrier anordna fortlöpande sammanställningar av gällande lönesatser, varigenom man kan följa arbetslönernas fluktuationer under mellantiden. — Mot bakgrunden av dessa allmänna grundsatser upptog så kommissionen till granskning den vid 1923 års arbetsstatistiska konferens antagna resolutionen om lönestatistik. H ä r v i d anmärktes, att även i dennas »idealprogram» beretts en alltför undanskymd plats åt den allmänna löneräkningen, ehuru denna allena torde k u n n a lämna alla önskvärda upplysn i n g a r i fråga om löner och arbetstid. Vidare framhölls, att man i resolutionen väl mycket sett löneproblemet från arbetarens synpunkt och knappast beaktat, att för arbetsgivaren arbetslönen närmast vore att betrakta som ett element i produktionskostnaderna. _ Kommissionen föreslog dock ej n å g r a ä n d r i n g a r i konferensens resolutioner. I fråga om arbetsbyråns reallönestatistik nöjde sig kommissionen med att redogöra för denna och för däröver framkommen kritik, under uttalande av att det ej var institutets sak att undersöka de lösningar, som gjorts av ett vanskligt specialproblem, u t a n att formulera allmänna regler, vilka man borde följa för att tillförsäkra de statistiska observationerna vetenskapligt värde och göra dem m e r a exakta och lämpade för vetenskapliga jämförelser. Ur denna synpunkt underströks faran av förhastade eller alltför generaliserande uttolkningar av osäkra undersökningsresultat samt hemställdes, att institutet m å t t e tillsätta en kommission med uppd r a g att verkställa en uttömmande undersökning av alla de problem, som stå i samband med frågan om internationellt jämförbara reallöner. Institutet tillsatte även en särskild kommission med uppdrag att undersöka arbetslönen såsom element i produktionskostnaderna och dess samband med produktionens kvantitet och värde. 2 I fråga om statistiken över arbetslön och arbetstid förekom en livlig diskussion, varunder bl. a. framhölls nödvändigheten att noggrant ange innebörden och räckvidden hos siffror, som kunde användas som vapen i den ekonomiska striden mellan 1 Det kan förtjäna omnämnas, att man dock sedan länge sökt göra detta i Australiens statistik genom att korrigera lönestatistiken med hänsyn till arbetslöshetens storlek. Se Methods of statistics of wages and hours of labour (N: 2), Geneva 1923, sid. 19. Differensen mellan löner och arbetsförtjänster beror dock på åtskilliga andra faktorer än sysselsättningsgraden, såsom proportionen av högre och lägre betalda arbetare, arbetsintensiteten vid ackordsarbete m. m. 2 Bulletin de 1'Institut International de Statistique, Torne XXII: 1, sid. 153 o. f., 201 o. f., 226 o. f.

67 arbetsgivare och arbetare samt mellan nationerna inbördes. Detta kom även till uttryck i följande av institutet a n t a g n a rekommendation: »Internationella statistiska institutet vill, under hänvisning till sina tidigare beslut i ämnet och särskilt till dem, som antagits i Wien år 1891, beträffande nödvändigheten av att bestämma arbetstidens längd och den individuella arbetslönen i stället för att inskränka sig till genomsnittsuppgifter ävensom att beakta med lönen förenade förmåner, I. bekräfta dessa regler och i första hand anbefalla det förfaringssätt, som består i att genom allmän lönecensus eller speciella undersökningar insamla uppgifter rörande arbetslöner ur avlöningsregister eller löneböcker för arbetare och anställda; II. rekommendera, då detta förfaringssätt icke kan förnyas med tillräckligt korta mellantider, att följa lönernas fluktuationer under varje mellanliggande period medelst indikationer, insamlade och publicerade i görligaste mån efter följande grunder.» Härefter följa med n å g r a obetydliga formella ä n d r i n g a r p u n k t e r n a 1—4 i den resolution i ämnet, som antagits av 1923 års socialstatistiska konferens (se sid. 60). I stället för dennas punkt 5 infördes emellertid följande: »Statistiska uppgifter om arbetslöner böra åtföljas av upplysningar ägnade a) att definiera arbetsenheten med hänsyn till dess tre element: natur, intensitet och varaktighet, b) att ge kännedom om metoderna för uppgifternas erhållande och beräknande, c) att då uppgifterna erhållits genom den representativa metoden, ge en fullständig redogörelse för under vilka förutsättningar denna metod tillämpats.» Såsom förut nämnts, avgavs vid institutets session även ett kommissionsbetänkande om l e v n a d s k o s t n a d s s t a t i s t i k e n . 1 I denna rapport erinras om, att institutet vid sitt första sammanträde efter världskriget, i Bryssel år 1923, behandlat frågan om indextal i allmänhet och i sådant samband även ingått på spörsmålet om levnadskostnadsindex. I fråga om de grunder för uppgörande av sådana, vilka antagits av 1925 års socialstatistiska konferens (jfr sid. 63), föreslogos vissa modifikationer, vilka, efter någon tvekan i fråga om lämpligheten för institutet att i fråga om officiella konferensresolutioner gå längre än till allenast »helpful comment», jämväl antogos av institutets sektion för socialstatistik och sedermera av dess plenarförsamling. Till institutets nästföljande session, i K a i r o 29 december 1927—5 jan u a r i 1928, förelågo betänkanden från de kommissioner, vilka haft a t t behandla spörsmålen om reallönerna och om lönen såsom produktionskostnadselement. Betänkandet angående internationella jämförelser angående r e a l l ö n e r (rapportör M. Huber) åsyftade icke att söka lösa ett föreliggande praktiskt problem u t a n att upplägga ämnet ur vidare, mera teoretiska synpunkter. 2 F r å g a n gällde att u r den efter penningvärdet skiftande penninglönen framräkna reallönen, d. v. s. den motsvarande köpkraften eller lönen uttryckt i nyttigheter nödvändiga för arbetarens existens. De element, som erfordrades för fastställande av reallönen, voro sålunda dels statistik över nominallönen, dels uppgifter rörande arbetarfamiljers utgifter, d. v. s. levnadskostnadsstatistik. I fråga om lönestatistiken måste den 1 2

Tryckt i Bulletin de 1'Institut International de Statistique, Torne XXII: 2, sid. 280. Bulletin de 1'Institut International de Statistique, Torne XXIII: 2, sid. 693.

68 grundläggande arbetsenheten av praktiska skäl bliva en viss idsenhet (timme eller vecka), ehuru det borde beaktas, att arbetets intensitet och effektivitet i hög grad växlade i olika länder. I fråga om levnadskostnaderna måste man ha en utgiftsenhet, vilken lämpligen borde sättas lika med en typisk arbetarbudget. P å grundval av angivna faktorer kinde man beräkna reallönen betraktad antingen såsom uttryck för arbetslönens köpkraft (d. v. s. uttryckt i en viss kvantitet av nyttigheter) eller som index på arbetarklassens levnadsstandard, varvid även borde beaktas andra faktorer, särskilt arbetsförtjänstens varaktighet. Men i ingendera fallet kunde m a n för n ä r v a r a n d e ernå någon fullkomlig lösning, utan allenast partiella sådana, vilande på förenklade hypoteser och ledande till allenast tillnärmelsevis riktiga resultat. Knappast möjligt torde det vara att jämföra reallönerna beträffande arbetarbefolkningar, som levde på mycket olika levnadsfot. Man borde dock ej lämna ur sikte, att det härvidlig gällde att uppdraga de gränser, bortom vilka det bleve svårt eller farligt att använda den statistiska metoden och d ä r siffermässiga beräkningar väl behövde stödet av undersökningar efter den historiska eller den znonografiska metoden. Efter förslag av kommissionen och vederbörlig behandling inmi institutets sektion för socialstatistik antogs vid plenarsammanträde följande resolution: 1 Under hänvisning till sina tidigare uttalanden i fråga om statistiken rörande arbetslöner, priser och levnadskostnader förordar internationella statistiska institutet iakttagandet av efterföljande regler vid internationella jämförelser mellan vad som skall betraktas som arbetarnas reallöner. A. A l l m ä n n a i a k t t a g e l s e r . 1. Det är nödvändigt att i samband med publiceringen av de verkställda beräkningarna rörande reallönerna också framlägga de till grund härför liggande uppgifterna rörande nominella löner, levnadskostnader ock rormalbudgeter, ävensom erforderliga upplysningar i fråga om de tillämpade arbetsmetoderna, så att man får tillfälle att bilda sig en riktig uppfattning om tillförlitligheten av de erhållna resultaten och om de reservationer, som måste göras i fråga om siffrornas jämförbarhet. I allmänhet kan en jämförelse mellan reallönernas växlingar inom samma yrken i ett visst land från tid till annan ske med mycket säkrare resultat än en jämförelse mellan reallönernas storlek i olika länder vid en och samma tidpunkt. En jämförelse av sistnämnda slag kan dock vara fullt befogid med hänsyn till vissa forskningsändamål. B. R e a l l ö n e n

b e t r a k t a d s å s o m en i n d e x f ö r a r b e t a r klassens köpkraft. 2. De nominella löneuppgifter, som komma till användning, böra som regel avse en och samma arbetsenhet, beräknad efter använd arbetstid samt arbetets intensitet och produktivitet. 3. När fråga är om likartade yrken eller grupper av yrken, är diet i allmänhet möjligt att som arbetsenhet använda viss tidsenhet. Då statistiken lämnar uppgift om vecko- eller daglöner, är det cinskvärt, att man även anger antalet arbetstimmar per vecka eller per dag, så att man därur kan beräkna arbetslönen per timme. 1 Bulletin de 1'Institut International de Statistique, Torne XXIII: 1, sid.. 111,153, 220. Jfr Soc. Medd. årg. 1928, sid. 687.

69 4. Den lön, man har att räkna med, är icke grundlönen, där sådan finnes, utan den totala löneinkomsten; häri böra inräknas, såvitt möjligt, alla lönetillägg, premier, utgående socialförsäkringsavgifter, vare sig dessa åligga arbetsgivaren eller arbetaren, samt övriga ersättningar och naturaförmåner, omräknade i kontanta belopp. 5. Då man ej har tillgång till uppgifter rörande totala löneinkomsten, kan man med nödig urskillning använda tillgängliga uppgifter rörande normala eller gängse löner samt gällande prislistor eller tariffer; men man får icke i samma statistik sammanställa annat än löner, som äro beräknade efter jämförbara grunder. 6. Den normalbudget, som lägges till grund för de jämförande beräkningarna rörande levnadskostnaderna, bör som regel innefatta alla slag av utgifter, som äro nödvändiga för att fylla en arbetarfamiljs väsentliga behov, så att man kan erhålla en uppskattning av den nominella lönens köpkraft i fråga om samtliga de nyttigheter och tjänster, som motsvara en dylik familjs vanliga levnadssätt. 7. Därest det icke är möjligt att taga med i räkningen mer än en del av dessa utgifter, bör man noggrant angiva de reservationer, som måste göras med hänsyn till materialets ofullständighet. 8. Jämförelsen mellan reallönerna kan aldrig bliva fullt tillfredsställande, därest icke alla de medtagna arbetarnas levnadssätt motsvarar och under hela undersökningsperioden bibehåller sig ungefär på den nivå, som den till utgångspunkt valda, oförändrade normalbudgeten representerar. En någorlunda tillfredsställande jämförelse kan emellertid åstadkommas, om det visar sig, att beräkningen ger i stort sett likartade resultat, när den utföres med tillämpning av de olika normalbudgeter, som sammanställts med hänsyn till det levnadssätt, som är representativt för de skilda, i undersökningen ingående befolkningsgrupperna; det erhållna medeltalet, helst det geometriska medeltalet, kan då betraktas såsom en god approximation av det sökta resultatet. 9. Då jämförelsen avser arbetare, vilkas normala levnadsförhållanden avsevärt skilja sig från varandra på grund av det allmänna ekonomiska läget, ras- eller klimatolikheter m. m., eller som avsevärt förändrat sig under observationstiden, kunna resultaten ej anses annat än som en första a p p r o x i m a t i v i n d i k a t i o n beträffande reallönernas relativa nivå under en viss tidsperiod eller inom ett land i förhållande till ett annat. Det är då särskilt av vikt att komplettera de statistiska resultaten genom angivande av uppgiftskällor och undersökningsmetoder samt att anföra de reservationer och särskilda omständigheter, som kunna bidraga till ett säkrare bedömande av de erhållna siffrornas begränsade tillämplighet. C. R e a l l ö n e n

b e t r a k t a s s å s o m en i n d e x f ö r klassens levnadsstandard.

arbetar-

10. Vid internationella jämförelser mellan reallönerna, betraktade som indices för arbetarklassens levnadsstandard, är det nödvändigt att som beräkningsgrund taga den effektiva arbetsinkomsten. 11. I den mån så är möjligt, bör jämförelsen beträffande levnadsstandarden kompletteras med en annan jämförelse, varvid man till arbetarens ^ egen inkomst lägger även de inkomster, som eventuellt uppbäras av familjens övriga medlemmar, så att man som grundval för beräkningarna erhåller hushållets sammanlagda inkomst med inräknande av alla biförtjänster.

70 12. Det är förmånligt, om man kan jämföra reallönerna i olika ländier för vissa begränsade yrkesgrupper var för sig, t. ex. jordbruk, bergsbruk byggnadsverksamhet, verkstadsindustri o. s. v. Om jämförelsen avser alla yrkesgrupper tillsammantagna, är det önskvärt, att man vid beräkningen av genomsnittslönerna tar hänsyn till de olika gruppernas relativa betydelse. 13. Med hänsyn till mångfalden av de faktorer, som inverka på en familjs levnadssätt, är det omöjligt att reducera jämförelsen mellan olika arbetargruppers levnadsstandard till en enkel sammanställning av två siffror, även om denna beräkning icke i och för sig behövde åtföljas av några viktigare reservationer. Den statistiska metoden kan på denna punkt lämpligen kompletteras med den deskriptiva genom monografier, som meddela de för en riktig uppskattning av arbetarklassens levnadsstandard erforderliga detaljerna, under hänsynstagande till seder och levnadsvanor, ekonomiska förhållanden samt yrkes-, klimat- och rasfaktorer. 14. Internationella statistiska institutet uttrycker den önskan, att kommissionen fortsätter sitt studium av frågan om reallönerna. Av diskussionen framgick, att de fortsatta undersökningarna i första hand skulle gälla årsinkomstens beräkning, särskilt för arbetare med växlande sysselsättning, ävensom möjligheten att taga existensminimum till m å t t på arbetslönen. Vid institutets sammanträde i K a i r o framlades även från den fören ä m n d a kommissionen för undersökning av a r b e t s l ö n e n s o m p r o duktionskostnadselement (rapportör prof. A. L. Bowley) en preliminär rapport, v a r i med utgångspunkt från en bibliografi över produktionskostnadsundersökningar i olika länder (bl. a. i Sverige) påvisades, h u r u ofullkomlig denna statistik i allmänhet var och h u r u skiljaktiga u p p f a t t n i n g a r n a voro även rörande de grundläggande begrepp sådana som arbetskostnad och produktionsvärde. 1 Vidare lades hinder i vägen för dylika undersökningar genom den sekretess, som, m e r a i Europa ä n i Amerika, ansågs böra tillämpas beträffande företagens ekonomiska ställning. Emellertid hade på åtskilliga håll framgångsrika undersökningar verkställts på området, och de moderna kostnadsberäkningarna främjade en vidare utveckling på området genom enhetliga bokföringsgrunder och skarpare^ analys av olika faktorers betydelse för tillverkningskostnaderna. Då det sålunda ansågs förefinnas utsikter till en visserligen långsam men effektiv utforskning av ett vidsträckt ehuru hittills tämligen okänt område av det ekonomiska livet, beslöt institutet på kommissionens förslag att u p p d r a g a åt en ny kommission att fullfölja de p r e l i m i n ä r a undersökningarna. Till institutets adertonde session, som ägde rum i Warschau den 20—24 (29) augusti 1929, hade dock ej inkommit någon rapport i detta ämne. Likaledes förelåg ej heller den i utsikt ställda kompletterande rapporten rörande reallönestatistiken. 2 Nordiska socialstatistiska mötet 1928. Av betydelse för utvecklingen av en förbättrad internationell lönestatistik är givetvis, om närliggande stater med likartade ekonomiska och sociala förhållanden k u n n a enas om enhetliga principer i förevarande avseende. Nämnas må i d e t t a samband, b u l l e t i n de 1'Institut International de Statistique Torne, XXIII: 2, sid. 452. Bulletin quoditien No. 1—8, Varsovie 20—24 Aout 1929. Jfr Bulletin de 1'Institut International de Statistique, Torne XXIV: I, II, Varsovie 1930. 2

71 att arbetslönestatistiken utgjorde en av de frågor, som handlades på nordiska socialstatistiska mötet i Helsingfors den 21—22 augusti 1928.1 Däri deltogo representanter för den officiella socialstatistiken i Danmark, Finland, Norge och Sverige ävensom såsom särskilt inbjudna en representant för Estland och en för internationella arbetsbyrån. Spörsmålet om lönestatistiken inleddes av departementchefen Adolph Jensen, Köpenhamn. Efter en livlig diskussion, som närmast anknöt sig till den internationella lönestatistikens behandling ur teoretisk och praktisk synpunkt av internationella arbetsbyrån och internationella statistiska institutet, antogs följande resolution: »Enär mötet hyser den uppfattningen, att den säkraste grundvalen för statistiken över arbetslönerna utgöres av uppgifter rörande den inom olika yrken faktiskt utbetalda totalavlöningen per tidsenhet och att upplysningar härom bl. a. måste anses vara en nödvändig förutsättning för jämförande beräkningar angående reallönens höjd i de olika länderna, vill mötet uttala en önskan om, att statsmakterna samt arbetsgivar- och arbetarorganisationerna snarast möjligt måtte sätta de statistiska ämbetsverken i de olika länderna i tillfälle att utarbeta periodisk lönestatistik på grundval av sådana uppgifter.» Lönestatistiska konferensen i Geneve 1929. Vid denna tid hade ett nytt steg tagits till den internationella lönestatistikens vidare utveckling i teoretiskt och praktiskt avseende. Initiativet kom denna gång från Amerika, där m a n sedan länge intresserat sig för lönerna i främmande länder, framför allt i de på världsmarknaden konkurrerande stora industriländerna. »The Social Science Research Council», vilket år 1923 bildats av representanter för sju nationalorganisationer såsom en centralinstitution för socialvetenskapliga studier, hade genom sin kommitté för industriellt samarbete (ordförande industriidkaren mr. H. Dennison) vidtagit åtgärder i syfte att undanröja de hinder, som nu stodo i vägen för tillförlitliga jämförelser beträffande löner och arbetskostnader i olika länder. Till en början begränsades uppgiften till att avse de förnämsta industriländerna, nämligen utom F ö r e n t a staterna (och Kanada), Storbritannien, F r a n k r i k e , Tyskland och Italien, och det första steget blev a t t i var och en a v dessa stater söka bilda nationalkommittéer med uppgift att framlägga vad resp. länders lönestatistik gåve och icke gåve ur internationell jämförelsesynpunkt. Dylika kommittéer tillsattes i Storbritannien (ordförande prof. Clay) och F r a n k r i k e (ordförande prof. Picard), medan för Tyskland och Italien cheferna för vederbörande länders statistiska riksämbetsverk (presidenten dr. Wagemann och prof. Gini) lämnade liknande rapporter. Förbindelser anknötos även med internationella arbetsbyrån. I syfte att n ä r m a r e sammanknyta och utveckla det sålunda påbegynta samarbetet mellan den internationella lönestatistikens producenter och konsumenter sammankallade »Social Science Research Council» den 12—16 j a n u a r i 1929 en konferens i Geneve, vilken bevistades av ett 20-tal represent a n t e r för nämnda länder och organisationer, men, i motsats till de förenämnda socialstatistiska konferenserna, ej hade någon officiell karaktär. Konferensen, vars ordförande v a r mr. Dennison, utförde sitt huvudsakliga arbete genom trenne kommittéer. »Generalkommittén», d ä r Mr. Dennison presiderade, granskade de lönestatistiska rapporterna från de särskilda länderna, varvid m a n konstaterade bristen på enhetlighet och för dess av1

Soc. Medd. årg. 1928, sid. 887.

72 hjälpande utarbetade särskilda »synoptiska tabeller», vilka för varje land skulle visa arten och omfattningen av föreliggande statistiska data. Kommittén beslöt vidare, att hos Social Science Research Council anhålla om utarbetande av en rapport över konferensens förhandlingar, 1 ävensom att medlemmarna skulle uppehålla kontakten inbördes och vid lämpligt tillfälle samlas till en ny konferens. Kommittén nummer två, där professor Gini förde ordet, skulle framlägga principerna för utarbetande av löneindextal. Kommittén framhöll att det icke vore möjligt att uppgöra ett löneindextal, som kunde tjäna alla olika andamål, u t a n att särskilda indextal måste utarbetas för olika syften. Man angav sex olika slag av sådana, nämligen att fastställa ett av elementen for mätande av fluktuationerna i levnadsstandard (dels för arbetarklassen i dess helhet, dels för särskilda grupper av arbetare), att beräkna avlöningen per arbetstimme, att beräkna arbetskostnaden'per produktionsenhet, att m ä t a variationerna i den totala lönesumman såsom en del av nationalinkomsten samt att a n v ä n d a arbetslönen som en faktor i den ekonomiska konjunkturstatistiken. I fråga om var och en av dessa indextyper borde hänsyn tagas till arten av föreliggande lönestatistiska data, de näringsgrenar och arbetargrupper, till vilka dessa d a t a skulle hänföras, de områden, från vilka uppgifter skulle inhämtas och vilka tidsperioder dessa skulle avse, samt slutligen metoden för indextalens beräkning (yägning av olika arbetargrupper och industrier, val av basperiod e t c ) . Med utgångspunkt härifrån hade kommittén uppställt vissa, sedermera av konferensen antagna r e s o l u t i o n e r b e t r ä f f a n d e u p p s t ä l l a n de av a l l m ä n n a i n d e x t a l för a r b e t s l ö n e r n a s förändr i n g a r . Dessa betecknades som »idealresolutioner», d. v. s. angivande de metoder, som måste anses som de bästa, under förutsättning att alla nödiga d a t a förelågo, och voro av rent teoretisk natur. Den tredje kommittén, vars ordförande var fransmannen M. Dubreuil, hade fått sig förelagd den praktiska uppgiften att söka åstadkomma förbättringar i fråga om i n t e r n a t i o n e l l a lönejämförelser. E n ä r de enda fortlöpande jämförelserna av denna art voro de, vilka verkställas av internationella arbetsbyrån, tog kommittén dessa till utgångspunkt för sina överläggningar. Kommittén lade stor vikt på distinktionen mellan »lönesatser» i betydelsen av betalning för en viss tidsenhet och »arbetsförtjänster» eller det belopp, som faktiskt mottagits av arbetaren vid slutet av en avlöningsperiod. Kommittén diskuterade fördelarna och nackdelarna med var och en av dessa avlöningstyper och framhöll, att bättre jämförbarhet skulle erhållas, om varje land sökte utveckla det slag av data, vilka voro sämst företrädda i dess n u v a r a n d e statistik. I syfte a t t visa, i vad utsträckning nuvarande statistik vore inbördes jämförbar, föreslogs, att internationella arbetsbyrån m å t t e publicera en årlig översikt, vilken för var och en av de viktigaste industrierna skulle utvisa, vilka typer av löneuppgifter för närvarande förefunnes i de viktigaste länderna. Vidare var kommittén av den mening, att arbetsbyråns internationella lönestatistik borde förbättras genom utökning av antalet däri företrädda yrken och orter. N ä r m a r e framgick detta av kommitténs resolutionsförslag, vilket oförändrat antogs av konferensen och återges å nästa sida. *. Då n ä £ ° n officiell rapport över konferensens förhandlingar ännu ej publicerats, följer har den »provisoriska» redogörelse, som lämnats i International Labour Review (April 1929).

73 I. 1. Kommittén har fått ett starkt intryck av, att den lönestatistik, som insamlas i de olika länderna, är av mycket skiftande art. I allmänhet kan denna statistik anges som statistik över arbetsförtjänster eller över lönesatser. Några länder ha sin styrka i lönesatsstatistiken, andra i arbetsförtjänststatistiken. Det är önskvärt, att uppgifter föreligga rörande förändringarna såväl i fråga om lönesatser som beträffande arbetsförtjänster. Kommittén rekommenderar därför, a) att länder, vilkas arbetsförtjänststatistik är mindre utvecklad, vidtaga åtgärder för att utöka den genom att för de viktigaste yrkena och de förnämsta industrierna insamla statistiska uppgifter om arbetsförtjänster och totalantalet arbetade timmar, på grundval varav det är möjligt att beräkna timförtjänsterna, samt b) att de länder, vilka koncentrera sig på arbetsförtjänststatistik, förbättra sina uppgifter rörande gällande lönesatser och förändringar i dessa. 2. Det är tydligen av största betydelse, att uttrycken »arbetsförtjänster» och »lönesatser» ha samma betydelse i de olika ländernas statistik. I detta syfte rekommenderar kommittén a) att i de särskilda ländernas statistik klart anges, vad som skall förstås med uttrycken »lönesatser» och »arbetsförtjänster» och särskilt vilka ersättningar i kontant och in natura, som ingå i dessa sistnämnda; b) att med vissa mellantider specialundersökningar anordnas i syfte att utvisa, huru stora differenserna äro mellan lönesatser och genomsnittslöner (arbetsförtjänster) inom olika näringsgrenar och arbetargrupper. 3. Kommittén är av den uppfattningen, att uppmärksamheten särskilt skulle riktas på de brister, som föreligga i de för närvarande tillgängliga uppgifterna från olika länder, därest internationella arbetsbyrån ville upprätta en årlig översikt, om möjligt i tabellform, som industrivis meddelade uppgifter om lönesatser, arbetsförtjänster eller bådadera. Översikten borde såvitt möjligt även för de olika näringsgrenarna i varje särskilt land ange ordinarie och faktiska arbetstimmar samt deras förläggning. — Man är av den meningen, att publiceringen av dylika upplysningar borde uppmuntra de särskilda länderna att komplettera sin statistik med avseende på lönesatser eller arbetsförtjänster eller bådadera, samt att under tidens lopp den årliga översikten skulle gradvis förbättras, intill dess den kunde ge material för mera exakta jämförelser. II. Kommittén har fått ett bestämt intryck av begränsningen av den nuvarande kvartalsstatistik över arbetslöner, som offentliggöras av internationella arbetsbyrån, vilket sammanhänger med, att man medtagit så få näringsgrenar och yrken samt i allmänhet blott en stad i varje land. — Kommittén anser, att det skulle vara möjligt att förbättra statistiken genom att utöka antalet yrken och städer. Den rekommenderar därför, att konferensen måtte hemställa hos internationella arbetsbyrån att taga under övervägande, om dessa bristfälligheter möjligen skulle kunna avhjälpas genom att anmoda myndigheterna i resp. länder att tillhandahålla för ändamålet erforderliga kompletterande uppgifter. — Kommittén har utvalt några få tilläggsyrken, vilka icke synas olämpliga att omedelbart tagas med. De äro upptagna i en bilaga till dessa rekommendationer. Kommittén anser även, att antalet yrken framdeles kan utökas. Kommittén tillåter sig även föreslå att anmoda internationella arbetsbyrån

74 att taga under övervägande möjligheten att rådföra sig med kompetenta institutioner i de särskilda länderna, huruvida andra orter skulle kunna uppföras på den nuvarande listan, ävensom beträffande spörsmålet, om det kunde vara möjligt att mera bestämt ange, till vilka industrigrupper några av de medtagna yrkena höra, samt att utesluta sådana orter, vilka icke äro verkligt representativa för ett land som helhet betraktat. — De yrken, som föreslås skola tilläggas, äro begränsade till icke lokaliserade näringsgrenar. 1 Det kan vara möjligt att även innesluta yrken tillhörande andra, icke lokaliserade näringar såsom järnvägstransport och även anställda inom handeln och hos kommunerna. Lokalbestämda industrier, sådana som järn- och stålindustri, textilindustri, gruvdrift och skeppsbyggnad, kunna upptagas blott efter rådplägning med representanter för de särskilda länderna, och under samma förutsättning kunna vissa yrken, vilka komma under denna rubrik, samt städer, i vilka de förefinnas, även tillföras listan. — Om man kan erhålla fullständigare upplysningar efter nu angivna linjer, synes insamling och publicering av statistik för lokaliserade och icke lokaliserade näringsgrenar lämpligen böra äga rum på en halvårlig eller årlig bas. Bilaga. B y g g n a d s i n d u s t r i : järnkonstruktionsarbetare, betongarbetare. E l e k t r i s k d i s t r i b u t i o n : maskinskötare. E l e k t r i s k ins t a l l a t i o n : montörer. T r a n s p o r t a r b e t e : Spårvägs- och omnibusförare, spårvägs- och omnibuskonduktörer, lastbilchaufförer, åkeriarbetare. Utvecklingen av internationella arbetsbyråns fortlöpande löneförändrings- och reallönestatistik. De önskemål i fråga om den internationella lönestatistiken, vilka under de senaste åren framkommit vid konferenser av skilda slag och d ä r utformats till riktlinjer, i n ä r a samarbete bl. a. med representanter för internationella arbetsbyrån, ha givetvis i betydande grad påverkat den statistik, som av arbetsbyrån sedan ett antal å r tillbaka utarbetats i syfte att dels belysa löneutvecklingen i de särskilda länderna, dels att jämföra löneläget inom desamma. Vad först beträffar l ö n e u t v e c k l i n g e n i n o m r e s p . l ä n d e r , hade de i vissa publikationer t. o. m. år 1925 lämnade uppgifterna (se sid. 59) fortsatts genom en serie i »International Labour Review» under tiden maj 1928—april 1929 publicerade artiklar, v a r i för 19 olika länder lämnades monografiska redogörelser för den nationella statistikens upplysningar i detta avseende. I tidskriftens nummer för juli 1929 publicerades emellertid en i väsentliga delar omlagd statistik, avseende att två gånger om året (i j a n u a r i och juli) ge en sammanfattande bild av den allmänna lönenivåns förändringar i de särskilda länderna. Löneuppgifter för speciella näringsgrenar medtogos ej (med undantag för jordbruket i F ö r e n t a staterna och Kanada) och likaledes beaktades blott löneserier med ett förkrigsår till basår. Härigenom inskränktes antalet redovisade länder till 12, nämligen Tyskland, Australien, Sydafrika, Kanada, Danmark, F r a n k r i k e , Storbritannien, Nya Zeeland, Sverige, Tjeckoslovakien, Schweiz och F ö r e n t a staterna. Även för vissa av dessa länder måste man i avsaknad av landsomfattande statistik nöja sig med siffror för vissa områden, t. ex. huvudstaden. Likaledes fick m a n på vissa håll använda uppgifter om lönesatser, på a n d r a om arbetsförtjänster. För varje särskilt land lämnades en redogörelse för lönestatistikens anordning och omfattning. F ö r vinnande av önskvärd likformighet i metodiskt avseende hänvisade arbetsbyrån till resolutionerna från 1929 års konferens samt ut1

D. v. s. sådana som äro företrädda i praktiskt sett varje stad.

75 talade den förhoppningen, att framläggandet av denna löneserie m å t t e u p p m u n t r a länder, som blott ha lönestatistik för vissa näringsgrenar, att utveckla och sammanfatta dem till allmänna löneindextal. Denna hemställan kröntes såtillvida med framgång, som m a n i nästa upplaga av denna statistik, som publicerades i arbetsbyråns »Review» för j a n u a r i 1930 kunde meddela uppgifter för ytterligare fem länder, nämligen Estland, Finland, J a p a n , Polen och Rumänien. I fråga om Estland, J a p a n och Polen måste m a n dock nöja sig med ett efterkrigsår som bas för löneserierna. E n nyhet var, att man med avseende på fem länder (Australien, Estland, Förenta staterna, Polen och Sverige) n u även beräknat reallönens utveckling genom att ställa indextalen för penninglönen i relation till motsvarande levnadskostnadsindextal. 1 Beträffande denna lönestatistik framhåller arbetsbyrån, att dess syfte ä r att visa förändringar i tiden inom varje särskilt land, och att det på grund av olikheter i syftemål och arbetsmetoder ej är möjligt att med anspråk på noggrannhet jämföra de olika ländernas statistik inbördes. A t t avhjälpa denna brist har däremot varit huvudsyftet med arbetsbyråns m e r a n ä m n d a s t a t i s t i k ö v e r r e a l l ö n e r n a i vissa städer. I sin ursprungliga form publicerades denna för sista gången i aprilhäftet för 1929 av »International Labour Review». H ä r v i d framhölls, att arbetsbyrån eftersträvade att i enlighet med önskemålen vid den n å g r a månader tidigare avhållna internationella lönestatistiska konferensen utöka antalet städer i varje land, från vilka löne- och prisuppgifter erhöllos, ävensom utvidga kretsen av yrken och varuslag, som dessa avsågo. F ö r a t t möjliggöra för de särskilda ländernas socialstatistiska byråer att u t a n alltför stor ökning av arbetet lämna dylika mera detaljerade uppgifter skulle arbetsbyråns statistik ej längre publiceras månatligen eller kvartalsvis, u t a n blott två gånger om året, första gången för juli 1929. I detta syfte utsände arbetsbyrån i maj 1929 en cirkulärskrivelse till vederbörande länders socialstatistiska ämbetsverk, v a r i hemställdes om medverkan för den internationella reallönestatistikens utökning i vissa avseenden. Medan denna statistik tidigare varit begränsad till byggnadsindustri, mekaniska verkstäder, möbelfabriker samt boktryckerier och bokbinderier, skulle den nu utvidgas till att avse åtskilliga a n d r a näringsgrenar, nämligen elektrisk installations- och distributionsverksamhet, kommunala arbeten samt transportverksamhet av olika slag (järnvägsoch spårvägsdrift, automobiltransport och åkerirörelse). F ö r u t hade man insamlat löner blott med avseende på huvudstaden (i vissa fall en annan storstad) i varje land, under det att m a n nu önskade löneuppgifter för flera representativa städer. Under det tidigare lönerna ställts i relation till kostnaderna för 15 viktigare slag av livsmedel, blev nu varuslagens antal mer ä n fördubblat (till 32) genom att utsträckas till att avse åtskilliga andra födoämnen samt de viktigaste slagen av lyse och bränsle m. m. Slutligen åsyftade arbetsbyrån att icke, såsom tidigare, erhålla uppgifter antingen om gällande lönesatser eller om faktiska löneinkomster u t a n helst om bådadera, så att m a n kunde utröna differensen mellan kollektivavtalens lönesatser och de arbetsförtjänster dessa möjliggjorde. F ö r att kunna tillhandahålla arbetsbyrån de sålunda önskade uppgifterna visade det sig nödigt att verkställa specialundersökningar i åtskilI

I den i julihäftet 1930 införda internationella löneförändringsstatistiken ha tillkommit uppgifter för Italien.

76 liga länder, bl. a. Sverige. 1 A v detta och a n d r a skäl drog arbetet ut på tiden, och när resultaten av den omlagda statistiken framlades för första gången, nämligen i oktober 1929, förelågo erforderliga uppgifter endast från tolv länder, nämligen Amerikas förenta stater, Australien, Danmark, Estland, Frankrike, Irland, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige och Österrike. Det ställdes emellertid i utsikt, att kompletterande uppgifter sedermera, i den mån sådana inkommo, skulle lämnas från flera länder. I decemberhäftet av byråns »Review» kunde de mest iögonenfallande luckorna i statistiken fyllas genom att till de förut redovisade länderna kunde läggas ytterligare tre betydande industristater, Tyskland, Italien och Kanada. Inom de inalles femton länder, som kunde medtagas i lönestatistiken för juli 1929, förelågo löneuppgifter från inalles 62 städer. För Sveriges vidkommande voro Stockholm, Göteborg och Malmö representerade. När i »International Labour Review» för april 1930 motsvarande statistik fördes vidare beträffande januari s. å., hade de medtagna länderna ökat till 16, därigenom att 2 tillkommit, nämligen Polen och Tjeckoslovakien, medan ett avgått (Portugal). De redovisade städerna hade stigit till 68. I den i tidskriftens oktoberhäfte meddelade reallönestatistiken för juli 1930 hade städernas antal nedgått till 60 och ländernas till 13, därigenom att Australien, Estland, F r a n k r i k e och Tjeckoslovakien utgått, medan Jugoslavien kommer till. Samtidigt med att antalet yrken och orter avsevärt utökats, hade man vid statistikens omläggning också i vissa hänseenden modifierat de levnadskostnadsberäkningar, som legat till grund för uppskattningen av arbetslönernas köpkraft i de olika länderna. I samband med den ansenliga utökningen av antalet redovisade varuslag övergavs den förutvarande anordningen med uppställandet av sex olika landsbudgeter och räknades i stället för samtliga länder med en enhetlig konsumtionsbudget. Den »världsbudget», som lades till grund för beräkningarna för juli 1929,2 synes dock h a ansetts representera en väl låg levnadsstandard, varför den för j a n u a r i 1930 icke oväsentligt utökades särskilt beträffande animaliska livsmedel. 3 Vid reallöneberäkningen tillämpades i övrigt följande principer. Prisuppgifter skulle insamlas från samma städer som löneuppgifterna. Där inom ett land material erhållits från ett flertal orter, beräknades som riksmedeltal ett ovägt medeltal av de olika löne- resp. prisuppgifterna. För erhållande av internationell jämförbarhet omräknades vidare dessa riksmedeltal till dollar. Genom sammanställning av den för varje land beräkn a d e medellönen och kostnaden för en veckoranson av de i den uppställda budgeten ingående varuslagen erhöll m a n till en viss grad ett mått å arbetslönens köpkraft (reallönen). Sammanställas de på detta sätt erhållna reallönerna för j a n u a r i och juli 1930 med motsvarande för j a n u a r i 1929, beräknade efter den äldre metoden, framträda åtskilliga förskjutningar, vilka, då pris- och löneförändringarna under mellantiden veterligen icke varit alltför olikformiga i de särskilda länderna, till större delen återspegla v e r k n i n g a r n a av de vidtagna ä n d r i n g a r n a i arbetsmetoder vid reallönestatistikens utarbetande. E t t av de länder, som företedde de relativt största förändringarna, var 1 Se Soc. Medd. 2 Denna budget 3

årg. 1929, sid. 499. återges i Soc. Medd. årg. 1930, sid. 32. Soc. Medd. årg. 1930, sid. 491.

77 Sverige, och anledningen därtill torde väsentligen ligga däri, att medan man för Sverige vid löneberäkningarna tidigare använt kollektivavtalslöner, hade man nu upptagit faktiska arbetsförtjänster, vilka ju ligga på en väsentligt högre nivå. Samma slag av löneuppgifter ha även kommit till användning för Danmark, medan man för övriga länder blott kunnat redovisa gällande lönesatser. Det framhålles, a t t idealet vore, att för alla jämförelseländer känna arbetarnas faktiska förtjänster, inklusive förmåner av alla slag, semesterersättning, d ä r sådan gives, samt bidrag till socialförsäkringen. Det framhålles vidare, att i länder, d ä r h y r o r n a ä n n u äro begränsade genom lagstiftning och där alltså utgiften för bostad blott utgör en ringa del av totala hushållsbudgeten, arbetaren är i gynnsammare läge i förhållande till andra länders arbetare än som direkt anges av de på kostnaderna för föda, lyse, bränsle etc. beräknade talen. Emellertid håller arbetsbyrån före, att jämförbara uppgifter om hyror knappast kunna erhållas på a n n a t sätt än genom undersökningar på ort och ställe, och något liknande gäller även om utgifterna för kläder. Även i sitt n u v a r a n d e förbättrade skick måste sålunda, efter vad arbetsbyrån själv framhåller, den internationella reallönestatistiken göras till föremål för s t a r k a reservationer med hänsyn till dess omfattning och innehåll. Beräkningarna äro alltjämt grundade på lönerna för ett fåtal arbetargrupper, och genomsnittslönens köpkraft framställes blott med avseende på viktigare födoämnen, bränsle, lyse och rengöringsmedel. Önskvärt vore att kunna inbegripa även bostad, kläder och diverse konsumtionsutgifter, och medtagandet av dessa poster skulle påverka det allmänna indextalet allt eftersom den relativa kostnaden för dessa förnödenheter i de särskilda länderna avviker från relativa kostnaden för föda, tvål, bränsle och lyse. Slutligen bör det ihågkommas, att indextalen allenast representera lönenivån i ett fåtal stora städer i de olika staterna. 1 Arbetsbyrån har dock ingalunda uppgett strävandena att ytterligare förbättra sin löne- och levnadskostnadsstatistik. Vid sammanträde med arbetsbyråns styrelse i februari 1930 beslöts att inom styrelsen tillsätta en kommitté för frågan om vissa förbättringar i denna statistik, och vid ett senare sammanträde beslöts, att kommittén skulle bestå av 12 medlemmar, fyra representerande medlemsstaternas regeringar och lika många arbetsgivar- och arbetargrupperna. Kommittén sammanträdde för första gången i Geneve den 4—5 december 1930 under ordförandeskap av den kanadensiske regeringsrepresentanten Dr. Riddell. H ä r v i d belystes de svårlösta, tekniska spörsmål, som framställa sig i samband med arbetet på u p p r ä t t a n d e av en tillförlitlig internationell statistik rörande arbetslönens relativa köpkraft. Såsom resultat av kommitténs arbete framgick en resolution, i vilken kommittén framlade vissa förslag till förbättring av statistiken i fråga. Kommittén ansåg, att reallönestatistiken, som hädanefter blott borde publiceras en gång om året, borde avse vissa noga bestämda yrken eller arbetarkategorier i städer eller industricentra, som väl ägnade sig för jämförelser med varandra. Den arbetslön, som skulle ingå i statistiken, borde så långt möjligt innefatta alla förekommande tillägg till den egentliga arbetslönen, så att man erhölle den verkligen utgjorda effektiva lönen för ordinarie arbete. E n särskild tabell borde angiva indextal för arbetsx E n sammanfattande redogörelse för internationella arbetsbyråns reallönestatistik föreligger i J. H. R i c h a r d s o n : International comparison of real wages. Journal of the Royal Statistical Society, Vol. XCIII: in, 1930.

7S lönernas värde mätt i guld. För undvikande av felaktigheter därigenom, att för jämförelse utvaldes skilda kvaliteter av olika livsmedel, skulle arbetsbyrån inhämta särskilda uppgifter om, vilka kvaliteter avsåges i statistiken för varje särskilt land. För att det skulle bliva möjligt att bedöma jämförbarheten hos indextal, som hänförde sig till länder, där smak, behov och levnadsvanor skilde sig avsevärt från varandra, borde indextalen utarbetas på basis av särskilda budgeter. Allvarliga ansträngningar borde göras att från samtliga länder införskaffa uppgifter om den verkliga_ arbetsförtjänsten per tidsenhet. Vidare skulle hänsyn tagas till sådana jämte den egentliga arbetslönen utgående förmåner som socialförsäkring, premier, semester med lön, familjetillägg m. m. (dock icke till övertidsersättning). Antalet i statistiken ingående industrier borde ökas, så att d ä r a v komme att omfattas en så stor del som möjligt av arbetarbefolkningen. Man borde vidare söka införskaffa uppgifter om beklädnadsartiklar och bostadshyror, på det att dessa viktiga utgiftsposter även måtte ingå i jämförelsen. Slutligen vore det lämpligt undersöka möjligheten av att för åstadkommande av jämförelser mellan länder med avsevärt skilda levnadsförhållanden begagna sig av en metod, som n ä r m a s t toge sikte på länder, där förhållandena vore mera omedelbart jämförbara. Ben fjärde socialstatistiska konferensen. För att främja den jämförande lönestatistikens vidare utveckling föreslog kommittén, att representanter för de länder, som tidigare lämnat sin medverkan vid statistikens utarbetande eller på vilkas medverkan man räknade i framtiden, skulle sammanträda för överläggning om förbättringar i statistiken. Närmast för att tillgodose denna praktiska uppgift inbjöd arbetsbyråns styrelse medlemsstaterna till en f j ä r d e s o c i a l s t a t i s t i s k k o n f e r e n s den 20—23 maj 1931. Av denna konferens, vid vilken voro företrädda 24 olika länder (däribland även Amerikas förenta stater), 1 antogs följande resolution: Konferensen, som erkänner värdet av de upplysningar rörande löner och priser, vilka tidigare insamlats av internationella arbetsbyrån för beräkningar rörande arbetslönernas köpkraft i olika länder, och som tagit under övervägande de resolutioner, vilka godkänts av arbetsbyråns styrelse vid dess femtioförsta sammanträde i syfte att förbättra grundvalen och metoderna för utarbetandet av dylik statistik, gör följande hemställanden: 1) Internationella arbetsbyrån bör fortsätta att insamla och publicera detaljerade uppgifter om arbetslöner inom ett representativt urval av städer, industrier och yrken i de länder, beträffande vilka sådana upplysningar kunna erhållas; den hittills publicerade statistiken bör så långt möjligt utökas, och vid uppgifternas publicering bör byrån lämna detaljerade uppgifter beträffande källorna till samt beskaffenheten och omfattningen av de meddelade upplysningarna. 2) Upplysningar rörande den faktiska arbetsförtjänsten per tidsenhet äro att föredraga vid internationella jämförelser, men kunna i allmänhet icke erhållas annat än genom specialundersökningar. Vederbörande regeringar böra låta verkställa sådana undersökningar efter enhetliga linjer på grundval av de resolutioner, som antogos vid den första internationella socialstatistiska 1 Sverige representerades av byråcheferna N. Bergsten och B. Nyström och socialrådet E. Sjöstrand, av vilka dock den förstnämnde var förhindrad att deltaga i konferensen. En redogörelse för förhandlingarna meddelas i »International Labour Review» för juli 1931 samt Soc. Medd., årg. 1931, sid. 614 o. f.

79 konferensen, och böra giva arbetsbyrån del av undersökningsresultaten. P å grundval av dessa upplysningar bör arbetsbyrån sammanställa och publicera jämförande siffror. 3) Uppgifter om tidlönssatser och om minimitidlöner vid ackordsarbete, sådana de fastställts i kollektivavtal eller på annat sätt, kunna av många länder lämnas utan särskilda undersökningar. Dylika uppgifter äro av värde för internationella jämförelser samt böra insamlas och publiceras. 4) I princip är det icke önskvärt att jämföra lönesatser i ett land med verkliga arbetsförtjänster i ett annat; men då till följd av ofullständiga upplysningar lönesatser i vissa länder måste jämföras med arbetsförtjänster i andra länder, böra alla tillgängliga upplysningar rörande förhållandet mellan lönesatsernas och arbetsförtjänsternas nivå användas för att korrigera siffrorna för lönesatserna. 5) Förutom de uppgifter rörande penninglöner, vilka avses i föregående punkter, böra i förekommande fall uppgifter meddelas rörande beloppet av de familjetillägg, som utbetalas till olika kategorier av arbetare. 6) Internationella arbetsbyrån bör fortsätta att insamla och publicera statistiska uppgifter rörande detaljpriser å sådana livsmedel, som konsumeras av arbetarfamiljer i de städer, från vilka löneuppgifter inhämtas; uppgifter böra också insamlas rörande priser på bränsle och lyse i dessa städer. Den hittills utgivna statistiken bör utvidgas så långt möjligt, och vid publiceringen av dessa data bör arbetsbyrån meddela de upplysningar byrån kan erhålla rörande de lämnade uppgifternas omfattning. 7) Med hänsyn till önskvärdheten av att i uppgifterna rörande levnadskostnaderna innefatta upplysningar rörande bostadshyrornas relativa nivå i olika länder bör internationella arbetsbyrån uppmana de statistiska myndigheterna i resp. länder att meddela regelbundna upplysningar rörande den genomsnittliga hyran för de förhärskande typerna av arbetarbostäder i de städer, beträffande vilka löne- och prisstatistiska uppgifter lämnas, jämte en beskrivning av ifrågavarande bostäders beskaffenhet och storlek. Internationella arbetsbyrån bör undersöka möjligheten att fastställa en eller flera standardtyper av bostäder i och för olika internationella jämförelser. 8) I de länder, där hushållsbudgetsundersökningar icke verkställts under de senaste tio åren, böra dylika undersökningar företagas snarast möjligt i enlighet med de riktlinjer, som fastställdes i de vid tredje socialstatistiska konferensen år 1926 antagna resolutionerna. 9) De löne- och prisuppgifter, som avses i föregående punkter, böra årligen insamlas och publiceras av internationella arbetsbyrån. Byrån bör varje år till de statistiska ämbetsverken i respektive stater utsända ett frågeformulär, i vilket anhålles om så fullständiga uppgifter som möjligt rörande löner, detaljpriser och hyror, avseende så vitt möjligt oktober månad. Med hänsyn därtill att priserna på vissa livsmedel förete betydande säsongvariationer böra dylika priser införskaffas flera gånger om året. 10) De så erhållna upplysningarna böra tabelleras i en form, som möjliggör snabba jämförelser, och böra så snart som möjligt publiceras i en särskild årspublikation. Denna publikation skall i huvudsak utgöra en fortsättning och utökning av de statistiska tabeller, som med regelbundna mellanrum publicerats av arbetsbyrån i »International Labour Review». I fråga om löner bör denna publikation innehålla tabeller över såväl lönesatser som arbetsförtjänster. Dessutom bör den innehålla förklarande noter rörande källorna till samt beskaffenheten och omfattningen av samtliga meddelade

80 siffror, ävensom framställa och belysa de olika metoder, som kunna mvändas för att sammanställa uppgifterna, så att därpå kunna grundas allaönskliga indextal för reallönernas relativa storlek. Konferensen är av den neningen, att en sådan publikation skall komma att ökas i omfattning och letydelse, allteftersom de erhållna upplysningarna utökas, och att den från början kan komma att bilda stommen till vad som i sin tid måste bliva en aultoritativ uppslagsbok för jämförande internationella upplysningar rörande löner och detaljpriser i alla länder med mera utvecklad industri. 11) Efter det att nämnda publikation offentliggjorts, bör utarbetas och i »International Labour Review» publiceras en artikel, i vilken de den utgivna boken meddelade uppgifterna bearbetas i syfte att fastställa lönernas relativa köpkraft i olika länder. I artikeln böra de med dylika beräkningar förenade svårigheterna fullständigt och öppet framläggas. P å olika grundtal beräknade indextal böra meddelas i syfte att angiva de olika synpunkter, ur vilka jämförelser kunna anställas, och förebygga, att någon viss åfferserie betraktas såsom den för alla olika önskemål utslagsgivande. Med hänsyn därtill att indextal för arbetslönernas köpkraft tjina olika ändamål i varje särskilt land, låter det sig icke göra för interrationella arbetsbyrån att anställa alla tänkbara jämförelser mellan olika länder samt mellan olika yrken och industrier. De serier av indextal, som sammanställas av byrån, böra belysa de metoder, enligt vilka uppgifterna kunna användas för beräknandet av nya serier. 12) I all statistik, som framdeles må sammanställas av internatknella arbetsbyrån rörande lönernas relativa köpkraft i olika länder, bör hänsyn tagas till de olikartade förhållandena och arbetarnas olika ställning i skilda länder, vilken betingas av exempelvis skillnader beträffande a) sättet för lönernas utbetalande; b) beskaffenheten och beloppet av sådana tillägg till lönen som familjetillägg och semesteravlöning; c) socialförsäkringens anordning. Alternativa serier av indextal böra såvitt möjligt beräknas för att visa verkan av att dylika poster innefattas eller uteslutas. 13) Beräkning av dessa indextal med användandet av sådana upplysningar rörande arbetarklassens förbrukning, som erhållas genom hushållsbudgetsundersökningar, bör ske icke endast som hittills på grundval av en oföränderlig internationell budget utan jämväl på grundval av olika nationella eller regionala budgeter. 14) Konferensen anser, att jämförelser icke lämpligen kunna anställas mellan länder med vitt skilda levnadsvanor och bruk, och att, ju mera närbesläktade konsumtionsvanorna äro i olika länder, desto tillförlitligare torce jämförelserna bliva. 15) Konferensen är icke i stånd att förorda ett framlagt förslag alt jämföra länder med olikartade förhållanden genom att successivt indraga i jämförelsen länder, som intaga en mellanställning, då man för närvarande saknar härför nödvändiga upplysningar rörande dylika förhållanden samt varje kriterium för att mäta graden av olikhet bland länderna i mellanställning. 16) Vid alla jämförelser mellan två eller flera länder bör emellertid aänsyn tagas till skillnaden mellan de varuslag, som konsumeras i vart och ett av länderna, genom att successivt grunda beräkningarna på en förteckniig över de viktigare varor, som konsumeras i ett land, och på en förteckning över de viktigare varor (icke nödvändigtvis desamma), som förbrukas i de andra länderna. 17) Det är också önskvärt, att beträffande vissa livsmedel, i fråga on vilka

81 direkt jämförelse mellan priserna i ett land och i ett annat icke låter sig anställa, internationella arbetsbyrån verkställer en undersökning av frågan om komplettering av den för närvarande använda beräkningsmetoden medelst en metod, i vilken hänsyn tages till möjligheten av jämförelser mellan priserna på basis av näringsvärdet. Hemställan. Konferensen hemställer, att styrelsen uppför frågan om införskaffandet av de uppgifter, som erfordras för de internationella jämförelserna i fråga om arbetslöner och levnadskostnader, på dagordningen för en kommande internationell arbetskonferens i syfte att åstadkomma en konvention, vilken förpliktar de regeringar, som ratificera densamma, att med regelbundna mellantider insamla och avgiva erforderliga upplysningar. Konferensen hemställer vidare om tillsättandet av en mindre expertkommitté, representerande vederbörande länders statistiska myndigheter. Denna kommittés uppgift skulle vara att bistå arbetsbyrån i dess arbete med att utveckla och utgiva statistiken rörande arbetslöner och levnadskostnader och att träffa förberedelser för den internationella konferens, som eventuellt må anses önskvärd inom en närmare framtid. Internationella arbetsbyråns lönestatistiska specialundersökningar. Ur synpunkten av den internationella lönestatistikens utveckling är det v ä r t att uppmärksammas, att internationella arbetsbyrån, vid sidan av sin fortlöpande lönestatistik, närmast för tillgodoseende av vissa praktiska utredningsändamål haft att verkställa lönestatistiska specialundersökningar med avseende på vissa industrier av den »lokaliserade» typen. Den första av dessa undersökningar avsåg löner och arbetstid i s t e n k o l s g r u v o r å r 1925 och hade verkställts med anledning av en resolution antagen vid internationella arbetskonferensens sjunde session i juni 1925.1 Resultaten av denna undersökning, vari för första gången meddelades enhetlig och jämförbar statistik för alla viktigare kolproducerande länder i Europa (tillhopa 8, vartill kommo 3 utomeuropeiska), blev mycket uppmärksammad, och nationernas förbunds ekonomiska organisation, som igångsatt en undersökning av det internationella läget på stenkolsmarknaden, uppmanade arbetsbyrån att upprepa sin undersökning med avseende på år 1927. Så skedde och resultaten framlades i arbetsbyråns »Review» (häftena för oktober och december 1929 samt j a n u a r i 1930).2 Undersökningen verkställdes i båda fallen efter samma plan, vilken uppgjorts i s a m r å d med experter, representerande myndigheter, arbetsgivare och arbetare i olika länder. Materialet införskaffades från resp. länder medelst vissa tabellformulär, men uppgifterna torde sedermera i stor utsträckning kontrollerats och kompletterats genom besök på ort och ställe av arbetsbyråns funktionärer. Vid löneberäkningen utgick man från näringsgrenens totala lönesumma, och genom att dividera denna med antalet arbetare, antalet utgjorda arbetsskift och antalet producerade ton kol erhöll m a n medelförtjänsten per arbetare och per skift och genomsnittliga löneutgiften per ton kol. Arbetarna fördelades blott i två grupper, allteftersom de arbetade under eller över jord, men lönesummans sammansättning ägnades en noggrann analys med hänsyn till att i den1 Wages and hours of work in the coal-mining industry. Studies and reports. Series D.2 no. 18, Geneva 1928. Undersökningen om kolgruveindustrien har upprepats för år 1929. Vidare pågår en specialundersökning rörande löneläget inom textilindustrien ur internationell synpunkt.

82 samma, utöver kontantlönerna, även skulle ingå naturaförmåner, såsom kol fritt eller till nedsatt pris, fri bostad eller hyresbidrag, semesterersättningar, familjebidrag o. d. Vad beträffar bidrag till socialförsäkringen ansågos sådana givetvis utgöra en del av lönen, när de betalades av arbetarna, även när detta skedde genom löneavdrag, men penninglönen minskad med dessa bidrag betecknades som »nettopenninglön». Vad beträffar de socialförsäkringsbidrag, som erläggas av andra, ansågo somliga, att de icke borde medräknas. I fråga om statliga och kommunala bidrag torde de av praktiska skäl (frånvaro av statistik o. d.) icke kunna medtagas, men annorlunda ställde sig saken i fråga om arbetsgivarnas bidrag, om vilka med visst skäl kan sägas, att de utgöra en del av arbetskostnaden och att de förmåner arbetarna draga därav i själva verket utgöra ett tillägg till deras lön. Arbetsbyrån har ej ansett sig kunna träffa något bestämt avgörande i frågan, u t a n meddelar tvenne sifferserier, den ena med arbetsgivarens bidrag inräknade, den andra med dessa frånräknade. Problemet att internationellt jämföra kolgruvearbetarnas löner har arbetsbyrån sökt lösa efter tvenne olika vägar. Den ena innebär en omräkning av de olika penninglönerna i guld, som ju utgör världsekonomiens enhetliga värdemätare, den andra en beräkning avseende att utvisa lönernas köpkraft inom resp. länder. Medan den förstnämnda kalkylen visade sig av särskilt värde för beräkningen av arbetskostnaden per ton kol, hade den senare sin betydelse för uppskattningen av arbetarnas levnadsstandard. Man utgick härvid från de prisuppgifter på 16 viktigare födoämnen, som erhöllos från de olika gruvdistrikten, och beräknade, hur m å n g a kg bröd, smör, ägg o. s. v. exempelvis en engelsk gruvarbetare kunde i sitt land köpa för sin daglön och h u r m å n g a kg en belgisk arbetare kunde köpa för sin, varefter lönernas relativa köpkraft gentemot bröd, smör, ägg o. s. v. kombinerades med tillhjälp av livsmedelsbudgeter för resp. distrikt. Till ungefär samma slutsatser kom m a n genom att utgå direkt från ifrågavarande budgeter. Arbetsbyrån v a r n a r emellertid för att av de sålunda beräknade siffrorna för arbetskostnaderna d r a g a slutsatser beträffande de totala produktionskostnaderna, då man ej känner priset på övriga produktionsfaktorer. Likaså måste beräkningarna rörande arbetarnas levnadsstandard lida därav, att hänsyn blott kunnat tagas till födoämnesbudgeten, ej till utgifterna för bostad, kläder o. d., vilka om de relativt sett mera väsentligt avvika från livsmedelspriserna, kunna ha ett r ä t t betydande inflytande på kalkylens resultat. E n möjlighet att n ä r m a r e undersöka betydelsen av sistnämnda faktorer föreligger genom en för n ä r v a r a n d e inom internationella arbetsbyrån pågående undersökning, igångsatt på begäran av F o r d M o t o r Co. och avseende att fastställa, vilka minimilöner detta bolag skulle behöva betala i 17 europeiska städer (däribland Stockholm), där bolaget hade eller ämnade u p p r ä t t a filialfabriker, därest man ville sätta de anställda i var och en av dessa städer i stånd att upprätthålla samma allmänna levnadsstandard som bolagets arbetare vid huvudfabrikerna i Detroit. Ifrågavarande standard åskådliggöres i detalj genom en av den amerikanska Bureau of Labor Statistics (se sid. 34) efter anmodan verkställd undersökning utvisande utgiftsfördelningen och levnadssättet för ett representativt antal (100) av Fordbolagets arbetare i Detroit, vilka underhöllo en

83 familj (hustru och 2—3 barn under 16 år) på den dåvarande minimilönen 7 doll, per dag, motsvarande 35 doll, per vecka (fem arbetsdagar) och omkring 1700 doll, per år. Denna amerikanska undersökning, 1 meddelar icke blott genomsnittskostnaden för varje post (över 400) i familjebudgeten, u t a n söker även angiva de konsumerade kvantiteterna och beskriva de särskilda varuslagen i angivet syfte att möjliggöra, att normalbudgetens kostnad i v a r och en av de europeiska städerna skulle kunna erhållas genom att prissätta var och en av de upptagna posterna och därefter summera resultaten. Så enkelt ä r dock knappast problemet. När internationella arbetsbyrån sommaren 1930 hemställde om medverkan vid undersökningen hos vederbörande socialstatistiska ämbetsverk i Europa (bl. a. socialstyrelsen), hade b y r å n framhållit, att undersökningen icke åsyftade att bestämma, vilket belopp en till Europa överflyttad Detroitarbetare skulle behöva utbetala för att kunna föra alldeles samma levnadssätt som i sin hemstad, utan att bestämma levnadskostnaderna för på respektive undersökningsorter bosatta arbetare med vederbörlig hänsyn till därstädes rådande levnads- och konsumtionsvaror. Det skulle sålunda gälla att m ä t a kostnaderna icke för en »identisk» u t a n för en »likvärdig» levnadsstandard i de olika länderna. Man förutsatte sålunda, att vissa varukvaliteter eller tjänster, vilka väl äro tillgängliga för arbetaren i Detroit men knappast för hans europeiska yrkesbröder, kunde utbytas mot andra motsvarande under fasthållande av principen om levnadssättets likvärdighet. I praktiken visade sig denna grundsats v a r a relativt enkel att tillämpa beträffande födoämnesbudgeten, medan den mötte väsentligt större svårigheter i andra fall, exempelvis när det gällde att åstadkomma en utjämning mellan amerikansk och europeisk bostadsstandard eller att bedöma automobilens väsentligt olika realkostnad och skiljaktiga bruksvärde i Amerika och i Europa. I maj 1931 förelågo preliminära resultat av undersökningen, vilka, under inseende av chefen för Förenta staternas arbetsstatistiska byrå mr. Ethelbert Stewart, granskades vid ett möte i Geneve av sakkunniga representanter för så gott som alla de intresserade länderna, däribland Sverige. Vid sammanträdet gjordes åtskilliga detaljanmärkningar, vilka påkallade kompletteringar av undersökningen i olika avseenden, och framhölls tillika den begränsning, som vidlådde denna nya form av internationell reallönestatistik genom dess starka anknytning till enbart den amerikanska levnadsstandarden. Arbetsgivaroch arbetarorganisationernas internationella lönestatistik. Inom v å r a dagars stora organisationer av företagare och arbetare hyser man intresse ej blott för arbetslönerna i eget land u t a n även för avlöningsförhållandena i främmande länder. Arbetsgivarna låta sig härvid närmast leda av konkurrenssynpunkter under beaktande av löneutgifternas stora betydelse för produktionskostnaderna. F r å n de organiserade arbetarnas sida framhålles önskemålet om likartade löne- och arbetsförhållanden för Europas eller t. o. m. hela världens arbetare, men i avvaktan på förverkligandet av detta avlägsna ideal ha särskilt organisationerna i länder med relativt hög lönenivå blicken öppen för låglönsländernas möjligheter^ att genom »social dumping» och på annat sätt påverka arbetsvillkoren i de 1 S t a n d a r d of living of employees of F o r d Motor Co. in Detroit. Monthly L a b o r Review, J u n e 1930.

84 förra, ävensom för de internationella trusternas och kartellernas tendenser att sig till fördel utnyttja de särskilda ländernas vitt skilda lönenivåer. 1 Råder sålunda inom de stora arbetsgivar- och arbetarorganisationerna merendels ett starkt intresse för och behov av kunskap om arbetslönerna i främmande länder, har från dessa organisationers sida hittills ej mycket gjorts för att fylla detta behov. I regel har m a n nöjt sig med d i r e k t a sammanställningar av ur olika källor, officiella och privata, hämtade uppgifter eller anlitat internationella arbetsbyråns statistik, låt v a r a att detta sistnämnda ofta skett under stark kritik av de för respektive länder beräknade reallönerna. Ser man först på a r b e t s g i v a r o r g a n i s a t i o n e r n a , h a r den 1920 bildade internationella arbetsgivarorganisationen (Organisation Internationale des employeurs industriels) i Bryssel såvitt bekant ej sysselsatt sig med lönestatistik. Så har däremot ofta förhållandet varit med de särskilda ländernas centralorganisationer. Vad de nordiska arbetsgivarorganisationerna beträffar, lära de sinsemellan utbyta vissa resultat a v sin efter tämligen enhetliga grunder förda lönestatistik (jfr ovan), men publiceras veterligen intet härav. Däremot plägar i svenska arbetsgivareföreningens årliga styrelse- och revisionsberättelse liksom i dess tidskrift »Industria» publiceras ur olika källor hämtade löneuppgifter från de stora industriländerna, i regel dock u t a n jämförelser de särskilda länderna emellan. Så sker däremot stundom i de mera specialiserade internationella löneöversikter, som framläggas av vissa branschorganisationer. Bland dessa må särskilt omnämnas den statistik över medelinkomsten per timme för verkstadsarbetare (yrkes-, tempo- och grovarbetare) i 10 olika europeiska länder, vilken sedan någon tid årligen publiceras av »Arbeitgeberverband schweizerischer Maschinen- und Metallindustrieller». Mera utvecklad är, av de publicerade resultaten att döma, den internationella statistiken på a r b e t a r s i d a n . Den av landsorganisationerna i flertalet europeiska och en del utomeuropeiska länder år 1903 grundade och 1920 rekonstruerade fackföreningsinternationalen i Amsterdam (Internationaler Gewerkschaftsbund) synes visserligen själv begränsa sig till enquéter om arbetstid, arbetarsemester o. d. socialpolitiskt mera aktuella frågor och hänvisa lönestatistiken till de till ett 30-tal uppgående internationella yrkesfederationerna (Internationale Berufssekretariate). J ä m förande lönestatistik publiceras också mer eller mindre regelmässigt av åtskilliga bland dessa, t. ex. transportarbetarfederationen (för järnvägsmän), metallarbetarsekretariatet, byggnadsarbetarförbundet (för m u r a r e och grovarbetare), livsmedelsarbetarunionen, träarbetarunionen m. fl. Även om man vid dessa internationella lönejämförelser sökt tillämpa vissa gemensamma grunder (t. ex. genom att vid reallöneberäkningar använda 1 Belysande för uppfattningen härvidlag äro följande punkter i fackföreningsinternationalens ekonomisk-näringspolitiska program, antaget vid kongressen i Stockholm 7—11 juli 1930: 1. F o r d r i n g a r a v i n t e r n a t i o n e l l k a r a k t ä r . e) U t j ä m n a n d e a v a r b e t s v i l l k o r e n . Då låga löner och dåliga arbetsförhållanden ofta föra till smutskonkurrens och även avspärrning av marknader, fordrar fackföreningsinternationalen uppställandet av internationella minimivillkor för arbetsförhållandena genom utveckling av de internationella arbetsskyddskonventionerna, genom internationella överenskommelser om arbetstid, arbetslöshetsförsäkring o. s. v., detta icke endast av socialpolitiska orsaker utan även såsom en fordran, motiverad av ett rent ekonomiskt betraktelsesätt. Fackföreningsinternationalen kräver därför ratificering, sträng tillämpning och utvidgning av de internationella arbetskonventionerna.

85 internationella arbetsbyråns »proviantkorgar», se sid. 62), erkännes det dock även från fackföreningsinternationalens sida, att åtskilligt ä n n u brister i fråga om metodernas enhetlighet, yrkesklassificeringens noggrannhet samt materialets kvalitet och kvantitet. 1 Då primäruppgifterna i huvudsak erhållas genom förfrågningar hos de särskilda ländernas fackförbund, framstår klart det n ä r a sammanhang och växelverkan, som råder mellan den nationella och den internationella fackföreningsstatistiken. Lärdomar av den internationella diskussionen om lönestatistik. Den livliga diskussion angående de lönestatistiska problemen, som under de senast förflutna åren förts inom åtskilliga internationella institutioner, v a r i i regel även Sverige varit representerat, har, oaktat den ej kan frånkännas en viss, genom det skiftande auditoriet förklarlig, benägenhet för upprepningar och omtagningar, dock otvivelaktigt bidragit att föra frågan framåt såväl u r praktiska som ur teoretiska synpunkter. I det förra avseendet torde kunna sägas, att internationella arbetsbyråns löneförändrings- och lönenivåstatistik efter den senaste tidens förbättringar med avseende på primärmaterialets likformighet och bearbetningsmetodernas enhetlighet kommit åtskilliga steg n ä r m a r e sitt avsedda syftemål a t t möjliggöra en någorlunda tillförlitlig jämförelse mellan lönefluktuationerna och löneläget i de viktigaste industriländerna, låt v a r a att åtskilliga bristfälligheter alltjämt föreligga, särskilt med avseende på den komparativa lönenivåstatistiken. Vad beträffar problemets teoretiska sida och n ä r m a s t lönestatistikens arbetsmetoder, ha framstegen knappast varit mindre betydelsefulla, och de gälla härvid ej blott den internationella u t a n även den nationella statistiken. Under inverkan av de senaste decenniernas omskiftelser på det ekonomiska och sociala området har det äldre m e r a statiska betraktelsesättet av löneundersökningens problem till väsentlig del fått vika för dynamiska synpunkter. Och när det gällt att söka följa en lönenivå, som ständigt skiftar, har det blivit nödvändigt att vid sidan av omfattande och tidskrävande »löneräkningar» ställa snabbinventeringar av lönesituationen, närmast byggda på sammanställningar av l ö n e s a t s e r , vilka sociallagstiftningen och kollektivavtalsväsendet nu givit en helt annan fasthet och räckvidd än tidigare varit fallet. E n följd h ä r a v har emellertid blivit, att till det gamla huvudproblemet att fastställa skillnaden i löneläge mellan olika arbetargrupper kommit ett nytt, nämligen att mäta a v s t å n d e t mellan lönesatserna och de faktiska arbetsförtjänsterna för en och samma kategori. Även ett annat problem ha de senaste tidernas ekonomiska växlingar skjutit i förgrunden, nämligen att söka skapa en annan löneenhet än penninglönen, vilken i hög grad påverkas a v förändringar i myntvärdet vid olika tider och i olika länder. Med hänsyn härtill har mycken uppmärksamhet ägnats åt försök att u r nominallönen söka framräkna r e a l l ö n e n , d. v. s. m ä t a lönens köpkraft u t t r y c k t i form av för ett arbetarhushåll erforderliga förnödenheter. Men på grund h ä r a v har den moderna lönestatistiken måst utvidgas till att avse även indexberäkningar, hushållsbudgeter och annat material för de ofta skäligen komplicerade beräkningar reallönens fastställande erfordrar. Även om man vid den internationella lönediskussionen ej sällan nödgas x J f r »Statistische Aufgaben der Internationalen Berufssekretariate». Die Internationale Gewerkschaftsbewegung, årg. 1927, sid. 90.

86 konstatera, att siffrornas och tabellernas metod har sin begränsning och ej ensam för sig m ä k t a r åskådliggöra arbetslönernas komplicerade problem, u t a n att härför även kräves tillämpning av a n d r a metoder, såsom den deskriptiva och den monografiska, måste dock den senare tidens forskningar, debatter och resolutioner tillmätas stor betydelse särskilt genom fastställande av vissa riktlinjer för det lönestatistiska materialets insamling, sovring och bearbetning. Dessa principer äro av högt värde även för den nationella statistiken, då j ä m v ä l inom ett enskilt land en tillförlitlig lönestatistik måste läggas på en möjligast fast och enhetlig bas samt utarbetas efter vetenskapligt hållbara principer.

6.

F ö r s l a g till o m l ä g g n i n g i v i s s a a v s e e n d e n av s o c i a l s t y r e l s e n s lönestatistik.

Frågan om lönestatistikens omläggning. Av den redogörelse, som i det föregående (sid. 5 o. f.) lämnats för uppkomsten och utvecklingen av socialstyrelsens lönestatistik, framgår, att denna utgöres av tvenne v a r a n d r a ömsesidigt kompletterande grenar, nämligen dels specialundersökningar anordnade på given anledning vid särskilda tillfällen, dels mera summarisk fortlöpande statistik. Tidigast tillkommo specialundersökningarna i form av vittomfattande socialstatistiska inventeringar av särskilda arbetsområden, men dessa undersökningar ha under årens lopp omvandlats till mera knapphändigt avfattade utredningar, direkt inriktade på att i deras r ä t t a miljö belysa vissa socialpolitiskt aktuella spörsmål. Å andra sidan har den fortlöpande lönestatistiken för de industriella näringsgrenarna, som först tillkom år 1918 (se sid. 7), steg för steg utvecklats från en »kristidsstatistik», närmast avsedd att ge ett grovt och ungefärligt mått på den allmänna lönenivåns fluktuationer, till en jämförande beskrivning av löneläget inom olika grenar av näringslivet, visserligen med den begränsning, som måste betingas av primärmaterialets a r t av summariska uppgifter från de särskilda företagen. — E n dylik beskrivande redogörelse för sitt speciella område lämnade motsvarande årsstatistik för jordbruket ända sedan tillkomsten år 1911. Men härvidlag utgjordes löneuppgifterna icke av faktiska arbetsförtjänster u t a n av uppskattade ortslöner, för vilkas kontroll och komplettering erfordrades med vissa mellantider verkställda specialundersökningar av löneförhållandena på typiska lantegendomar i skilda landsändar. I sitt förut (sid. 15 o. f.) återgivna utlåtande ha 1926 års besparingssakkunniga icke riktat någon kritik mot de nu angivna huvudelementen i socialstyrelsens lönestatistik i och för sig, men väl emot deras inbördes avvägning och anpassning. De sakkunniga betecknade undersökningarna rörande jordbrukets arbetsförhållanden såsom allt för omfattande, medan den industriella lönestatistiken åter ansågs alltför ofullständig för att motsvara sitt ändamål. Av a n d r a uttalanden synes framgå, att specialundersökningarna i viss mån ansågos böra träda tillbaka för den fortlöpande statistiken. Lönestatistikens yttre enhetlighet. E t t första steg för tillgodoseende av den bättre avvägning och n ä r m a r e gemenskap mellan jordbrukets och industriens lönestatistik, vilken, som nyss nämnts, påkallats av 1926 års besparingssakkunniga, togs av socialstyrelsen genom att i en »1 ö n e s t at i s t i s k å r s b o k » sammanföra de redogörelser för arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk samt för löneförhållandena inom industri och hantverk, transportväsen m. m., vilka tidigare utgivits var för sig, den förra i form av den årliga publikationen Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk, den senare såsom en regelmässigt återkommande uppsats i Sociala Meddelanden (senast i årg. 1929, sid. 841 o. f.). Årsbokens första å r g å n g (1929) utkom omkring årsskiftet 1930—31 och har blivit föremål för mycken uppmärksamhet och erkännande.

88 Konsekvenser av lantarbetarstatistikens begränsning. Den séhinda vidtagna förändringen inskränkte sig dock ej till ett sammanförande i en publikation av nämnda båda berättelser, utan den nya årsboken avvek även till sitt innehåll r ä t t väsentligt från redogörelserna för förtgående år. Sålunda hade, som redan omförmälts (sid. 17), från och med å^ 1929 ändrade bestämmelser tillämpats för insamlande av uppgifter till den officiella l a n t a r b e t a r s t a t i s t i k e n , vilka föranlett betydande omläggningar av såväl text som tabeller. I jämförelse med föregående år har lantarbetarstatistikeis p r i m ä r material från och med år 1929 reducerats till omkring en femtedel. Redan förut var detta material icke alltför betydande till sin omfaitning (c:a 2 000 uppgifter) och därtill av en typ (uppskattningsvis avgivna ippgifter), vilken den vetenskapligt inriktade lönestatistiken i och för sig icke tillmäter så högt värde. Skall ifrågavarande statistik kunna fylla sin uppgift att giva en beskrivning av, h u r u löneförhållandena inom jordbruket gestaltat sig inom olika bygder och för olika lantarbetirgrupper, synes detta knappast kunna ske med mindre nyssnämnda p r i m i r m a t e r i a l i betydande utsträckning kompletteras ur andra källor. I den lönestatistiska årsboken för 1929 har man för sådant ändamål, efter den moderna lönestatistikens anvisningar (jfr sid. 85), använt sig av de mellan lantarbetsgivarnas och lantarbetarnas organisationer ingångna k o l l e k t i v a v t a l , vilka i ganska stor utsträckning äro normerande för lönesättningen, särskilt i östra och södra Sveriges storbruksbygder samt vid Bergslagens industrijordbruk. Inom stora delar av landet förefinnas dock inga kollektivavtal, och även där dylika tillämpas, reglera de icke löneförhållandena för samtliga lantarbetargrupper, särskilt icke för de specialutbildade yrkesmän, vilka spela en allt större roll i mån av jordbrukets fortgående mekanisering och kreatursskötselns starka utveckling. För att få kännedom om lönevillkoren för dessa yrkesmän och överhuvud om löneuppbyggnaden inom jordbruket, vilken under det senaste årtiondet torde icke oväsentligt förändrats genom inverkan av betydande förskjutningar inom jordbrukets ekonomi och arbetssystem, lärer erfordras, att under den närmaste framtiden kommer till stånd en på nominativa löneuppgifter från ett tillräckligt antal utvalda typiska lantegendomar i olika bygder grundad specialundersökning av ungefär samma a r t som de för åren 1911 och 1920—22 verkställda (se ovan sid. 13). Behovet av en ingående undersökning av lantarbetarnas löne- och arbetsförhållanden torde ej v a r a mindre nu än vid den officiella lantarbetarstatistikens upprättande för ett par årtionden sedan. Man har härvid att göra med en mycket betydande arbetargrupp, vilken, även efter frånräkning av det stora antalet i lantbruksarbete deltagande hemmasöner och hemmadöttrar, torde omfatta d r y g t 200 000 personer, någorlunda jämnt fördelade på det medelstora och på det större jordbruket. Därest i en specialundersökning sådan som den här ifrågasatta även komme att innefattas ett lämpligt antal skogsegendomar, skulle man på samma gång kunna förvänta att tillika erhålla ett icke obetydligt faktiskt lönematerial till komplettering av de summariska uppgifter, som sedan vintern 1917—18 årligen i februari månad pläga införskaffas från revirförvaltarna rörande s k o g s a r b e t a r n a s löneförhållanden och som för år 1929 sammanställts i den lönestatistiska årsboken (sid. 31). En kompletterande undersökning rörande förhållandena under vintersäsongen

89 1929/1930 verkställdes i juni 1930 i syfte att utröna, i vad mån de på grundval av tidigare uppgifter beräknade genomsnittliga dagsförtjänsterna kunde anses typiska jämväl vid den tidpunkt, då fullständiga uppgifter förelågo rörande drivningarnas ekonomiska resultat för ackordstagarna, detta särskilt med hänsyn till den ovanligt ringa snötillgång och blida temperatur, som under nämnda vintersäsong varit rådande inom större delen av landet. En sammanfattning av de sålunda i februari resp. juni insamlade löneuppgifterna visade i stort sett god överensstämmelse. I båda fallen hade man dock att göra med uppskattningar av ackordsförtjänster, vilka det skulle v a r a a v behovet påkallat att kunna komplettera medelst individuella uppgifter om faktiska arbetsinkomster genom en specialundersökning av samma typ som den, vilken av socialstyrelsen publicerades år 1916. Denna avsåg förhållandena under åren närmast före världskrigets utbrott, och sedan dess ha betydande förändringar ägt rum i skogsbrukets arbetsförhållanden. Ifrågasatt utvidgning av lönestatistiken för industri, handel och samfärdsel, allmän tjänst m. m. Beträffande den industriella lönestatistiken skulle den av besparingssakkunniga föranledda utredningen åsyfta (jfr sid. 20) att klarställa, huruvida och i vad mån den för n ä r v a r a n d e utarbetade statistiken kunde så utvecklas, att dels materialet bleve mera representativt för lönenivån inom vederbörande industribranscher, dels större differentiering genomfördes mellan olika kategorier av arbetare inom de särskilda branscherna. Vad först beträffar den industriella lönestatistikens omfattning inom olika geografiska och industriella huvudområden må framhållas, att denna statistik aldrig avsett att innefatta eller ens representera hela den del av näringslivet, som faller under benämningen industri och hantverk, handel och samfärdsel. I den plan, som genom kungl. brev den 18 oktober 1918 fastställdes för en utredning av löneförhållandena inom olika verksamhetsområden, gjordes gällande, att utredningen borde omfatta industri, handel och varulager, samfärdsel, statliga och kommunala arbeten samt banker, försäkringsinrättningar o. d.1 Uteslutas skulle icke blott jordbruk och skogshantering, för vilka, som nämnts, lönestatistik redan förefanns, utan även hantverk, husligt arbete samt hotell- och restaurangrörelse, beträffande vilka yrkesgrupper sedan år 1918 löneuppgifter insamlats från de offentliga arbetsförmedlingarna. 2 Uppgifternas inhämtande skulle ske genom utsändande till vederbörande arbetsgivare a v särskilda frågeformulär. Något åläggande för arbetsgivarna att avgiva uppgifterna ansågs ej böra ifrågakomma, u t a n förutsattes, att erforderligt material på frivillighetens väg skulle kunna åstadkommas. Ett visst stöd, för den händelse n å g r a betänkligheter från arbetsgivarhåll skulle yppa sig mot den anordnade utredningen, ansåg sig socialstyrelsen kunna p å r ä k n a från vissa ledande arbetsgivarorganisationer inom olika näringsområden, vilkas representanter före undersökningens igångsättande blivit satta i tillfälle att taga del av och y t t r a sig över den uppgjorda planen och de för uppgifternas inhämtande avsedda formulären. När formulären utsändes omkring årsskiftet 1918—19, använde sig styrelsen i huvudsak av från ifrågavarande organisationer tillhandahållna medlemsförteckningar och adresslistor. Sålunda inhämtades uppgifter 1 2

Soc. Medd. årg. 1919, sid. 871 o. f. Soc. Medd. årg. 1918, sid. 810 o. f.

90 bland annat från samtliga till svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges allmänna handelsförening (sedermera uppgången i Sveriges köpmannaförbund) och svenska järnvägsföreningen anslutna arbetsgivare samt från ett antal arbetsgivare inom bageriyrket och byggnadsbranschen, utvalda efter anvisningar från Sveriges bageriidkareförening och centrala arbetsgivareförbundet (numera upplöst; ett stort antal medlemmar t i l l l ö r a Sveriges byggmästareförbund av svenska arbetsgivareföreningen). Beträffande kommunala arbeten, banker, försäkringsanstalter och tidningar skedde hänvändelse till i den officiella statistiken eller a n d r a tillgängliga källor redovisade företag. Rörande statsförvaltningen verkställdes en särskild utredning på grundval av material, som införskaffats genom finansdepartementet, varom mera i annat sammanhang. Inom det sålunda angivna området har lönestatistiken i huvudsak hållit sig de följande åren, låt v a r a a t t den efter hand utsträckts till allt flera, särskilt mindre företag, såsom framgår av nedanstående uppställning: 1918

1924 Antal till lönestatistiken redovisade företag (för 1918—27 beräknade 3180 3617 3 801 3 641 3 579 3 697 4 019 tal) 46 983 52119 53 443 46 322 44 835 49 023 51368 Förvaltningspersonal 264 057 276 076 282 576 215 764 216 986 239 688 273 146 1925 Antal till lönestatistiken redovisade företag (för 1918—27 beräknade tal) Förvaltningspersonal

1 3 857 4 596 4 427 4 454 4 454 5 260 1 52155 54 627 56 734 59 349 62 650 72 8851 270 216 280 390 290 694 308 387 318 104 367 399

Under tiden 1918—1929, för vilka år definitiva uppgifter föreligga, har antalet redovisade företag stigit med ungeför V», medan förvaltningspersonalens antal ökats med omkring 1U och arbetarantalet med ungefär */»• Under samma tidrymd ha de arbetsställen, som upptagits i koinmerskollegii årliga industristatistik, ökats från 10 518 till 14 272 eller med icke fullt 2/s. Till denna s t a r k a ökning har ej endast bidragit tillkomsten av n y a industriföretag u t a n även den omständigheten, att ett antal företag genom ökning av sin arbetsstyrka (till 10 arbetare och däröver) eller tillverkningsvärde överskridit fabriksindustriens i statistiken uppdragna nedergräns. Samtidigt h a r företagens förvaltningspersonal vuxit från 37 767 till 49 762 eller med n ä r a Va samt arbetarpersonalen från 385 280 till 453 244 eller med c:a Ve. I genomsnitt kommo år 1929 på varje till industristatistiken redovisat företag 32 arbetare, medan för socialstyrelsens lönestatistik motsvarande siffra var 70, sålunda mer än dubbelt så hög. Tolv år tidigare uppgick dock sistnämnda genomsnitt till 97. Vill man erhålla n ä r m a r e uppfattning om lönestatistikens nuvarande omfattning, bör observeras, att denna statistik berör en vidare del av näringslivet än industristatistiken, och att direkt jämförelse endast är möjlig med avseende på de näringsgrenar, som innefattas under den sistnämnda. E n dylik sammanställning för år 1929 meddelas å n ä s t a sida: 1 Preliminära tal. — ökningen beror bl. a. på, att c:a 17 000 statsanställda arbetare nytillkommit. Jfr sid. 93.

91 Förvaltningspersonal l b) enligt a) enligt industrilönestatistatististiken ken1

Arbetare' 2

b) enligt a i a) enligt, industriproc. lönestatistatististiken av b ken *

a i proc. av b

Malmbrytning och metallindustri Jord- och stenindustri Träindustri Pappers- och gransk industri . . . Livsmedelsindustri Textil- och beklädnadsindustri . Läder-, hår-och gummivaruindustri ICemisk-teknisk industri Kraft-, belysnings- och vattenverk

12 927 1 175 1351 3 966 2 796 3 406 1254 1528 1 835

17 584 1797 2 610 5104 3 756 4123 1765 1905 2131

73,5 65,4 51,8 77,7 74,4 82,6 71,0 80,2 86,1

91762 21862 28 049 37 246 20124 38 839 12 202 11924 5 681

141 408 43 729 63 214 56 459 45 041 59 286 20 835 15 075 8197

64,9 50,0 44,4 66,0 44,7 65,5 58,6 79,1 69,3

Tillhopa

30 238

40 775

74,2

267 689

453 244

59,1

Denna jämförelse utvisar, att redovisningen i fråga om förvaltningspersonalen ä r fullständigare än i fråga om arbetarpersonalen, vilket sammanhänger med, att lönestatistiken omfattar förhållandevis många stora företag. I fråga om arbetarantalet ger tablån i huvudsak samma resultat som den beräkning, vilken i utlåtande till besparingssakkunniga verkställts av svenska arbetsgivareföreningen. Beaktas bör emellertid, att genomsnittliga redovisningsprocenten under tiden 1925—29 ökats från 57 till 59. Tabellen utvisar emellertid även, att nämnda genomsnittssiffra är underkastad betydande variationer inom de olika industrigrupperna. Starkast representerade äro grupperna kemisk-teknisk industri (79 %) samt kraft-, belysnings- och vattenverk (69 %), svagast åter livsmedelsindustri (45 %) och t r ä i n d u s t r i (44 %). Går man än längre i detalj och undersöker de särskilda industrigrenarna, befinnas dessa v a r a företrädda i lönestatistiken i än m e r a växlande utsträckning. Medan statistiken exempelvis omfattar praktiskt taget samtliga arbetare inom pressjästfabriker, sockerbruk, tobaksfabriker, konstgödningsfabriker och tändsticksfabriker, äro näringsgrenar s å d a n a som torvindustri, mejerirörelse samt färgerier, blekerier och impregneringsfabriker endast företrädda med ned till 1/io av totalantalet arbetare enligt industristatistiken. Godtager man den i arbetsgivareföreningens nyssnämnda yttrande uppställda nedre gränsen för en industrigrens medtagande i lönestatistiken, nämligen ett redovisat arbetarantal av minst 25 % av industristatistikens, bör m a n alltså i fråga om sådana branscher som de sistnämnda söka påskynda de alltjämt fortgående s t r ä v a n d e n a att under statistiken indraga ett allt större antal företag. Att ernå en numeriskt fullständig redovisning lärer dock icke v a r a möjligt, med m i n d r e den nuvarande frivilligheten i fråga om uppgiftslämnandet skulle u t b y t a s mot uppgiftstvång i en eller annan form (se sid. 104). Därest man emellertid avstår från kravet på ett alldeles fullständigt uppgiftsmaterial, bör det beaktas, att de särskilda företagsgruppernas avvikande s t r u k t u r (särskilt frekvensen av större och mindre företag) kan föranleda 1

Teknisk förvaltningspersonal, kontorspersonal och lagerbokhållare (ej företagsledare och resande). 2 Oberäknat hemarbetare.

92 och motivera vissa variationer i fråga om det antal enheter, villas innefattande i statistiken kan anses nödigt för säkerställande av ett fullt representativt primärmaterial. Den i kommerskollegii statistik redovisade fabriksindustrien omfattar dock icke mycket över hälften av totala antalet arbetare inom industri och hantverk, vilket enligt 1920 års folkräkning uppgick till nära 700 000 och nu säkerligen torde v a r a väsentligt högre. Enligt en beräkning skulle inom de i fabriksstatistiken icke redovisade g r e n a r n a av industri ich hantverk år 1920 varit sysselsatta, förutom åtminstone 64 000 företagare eller företagsledare, omkring 15 000 ingenjörer, verkmästare och kontorister samt 285 000 arbetare. 1 Fördelningen på olika viktigare fack belyses av nedanstående uppställning. Slag

av

industri

eller

hantverk

Tvätt och strykning Skrädderi- och sömnadsarbete Skomakeri Husbyggnad Måleri Väg- och vattenbyggnad Kraftverk samt elektriska ledningsarbeten och montering . . . Mekaniskt verkstadsarbete, vagnmakeri, smide samt skeppsoch båtbyggeri Elektro-mekaniskt arbete Stenhuggeri, torvupptagning, kalk-och tegelbruksrörelse m . m . Kvarnrörelse Sågverksrörelse Snickeri Bageri Slakteri och charkuteri Trikåstickning Övriga yrken Tillhopa

Antal företagare

Antal arbetare

1401 11063 8 446 4160 3 948 101 160

8 640 48 509 14 843 42132 12 208 23 841 8 018

5 893 322 105 5 042 3 666 3 262 539 13 453

22 440 5 325 11 000 3 991 5 811 22 778 7 313 5 098 5 038 37 752

64 061

285 237

2 500

Såsom h ä r a v framgår, ingå inom de i industristatistiken oredovisade näringsgrenarna icke blott de egentliga hantverksfacken, av vilka de starkast företrädda äro smeder (och reparatörer), snickare, skräddare och sömmerskor samt skomakare, u t a n även åtskilliga yrken, inom vilka arbetet numera till väsentlig del ä r av industriell natur, framför allt byggnadsverksamhetens olika grenar. P å grund av byggnadsverksamhetens starka ökning —• produktionen av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen var 1929 d r y g t tre gånger större än 1920, men å andra sidan synes byggnadsverksamheten på landsbygden gått tillbaka — torde antalet byggnadsarbetare n u m e r a knappast understiga 100 000, och av dessa redovisades till lönestatistiken — förutom en till c:a 3 200 uppgående förvaltningspersonal — c:a 12 000, vartill kommo c:a 8 000 byggnads- och anläggningsarbetare i städernas tjänst. Övriga i tablån angivna näringsg r e n a r äro, om man bortser från ett tiotal t v ä t t i n r ä t t n i n g a r med 603—700 anställda, knappast företrädda i socialstyrelsens lönestatistik, enäi man, enligt den ursprungligen uppgjorda planen för denna lönestatistik (se 1 A. L i l i e n b e r g : N å g r a uppgifter lender 1927, sid. 27 o. f.

om Sveriges h a n t v e r k . Svensk

hant\erkska-

93 sid. 89), skulle beträffande hantverket och vissa a n d r a näringsgrenar med hänsyn till smådriftens dominerande betydelse begränsa sig till de uppgifter, som kunde erhållas genom den offentliga arbetsförmedlingen (se nedan sid. 101). Däremot ingå i socialstyrelsens årliga lönestatistik vissa näringsgrenar, vilka icke tillhöra den industriella huvudgruppen u t a n h a n d e l o c h s a m f ä r d s e l . Ifrågavarande uppgifter, tillika med en approximativ beräkning av deras representativitet, meddelas h ä r nedan. Förvaltningspersonal a) enligt b) beräk- a i lönestati- nat total- proc. stiken antal av b Handel (inkl. bank- och försäkringsföretag m. m.) Samfärdsel (enskilda järnvägar, stuveriföretag, åkerirörelse o.d.)

Arbetare a) enligt b) beräk- a i lönestati- nat total- proc. stiken antal av b

26 045

105 000

24,8

5 891

45 000

13,1

2 949

10 000

29,5

18 697

60 000

31,2

Av något mera betydande löntagargrupper i enskild tjänst återstå nu i huvudsak handelsflottans personal (c:a 24 000), hotell- och restaurangpersonal (c:a 40 000) samt hembiträden (c:a 180 000), beträffande vilka inga andra löneuppgifter meddelas i den fortlöpande lönestatistiken än de, vilka erhållas från den offentliga arbetsförmedlingen. I fråga om sjömansyrket avser denna statistik närmast att fortskriva lönesiffrorna från en tidigare specialundersökning (se sid. 21). Riktar man därefter uppmärksamheten på löntagare i a l l m ä n t j ä n s t , äro, som förut antytts, kommunalarbetarna (c:a 20 000) tämligen fulltaligt representerade i den årliga lönestatistiken. Beträffande vägdistriktens personal, uppskattad till något mer än 20 000 »årsarbetare», verkställdes för åren 1927—1928 en särskild undersökning, vilken är avsedd att i summarisk form fullföljas år för år. 1 Beträffande arbetare i statens tjänst ha i socialstyrelsens årliga lönestatistik plägat meddelas vissa, ur vederbörande verks egen statistik hämtade löneuppgifter för statens j ä r n v ä g a r s (c:a 4 600) och vattenfallsverkets byggnadsarbetare (c:a 160). För försvarsväsendets civila arbetare (c:a 6 000) verkställdes för år 1925 en specialundersökning. 2 F r . o. m. år 1930 ingå statsverkets alla viktigare arbetsplatser (tillhopa c:a 200 med c:a 17 000 arbetare) i socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik. Dessa lönesiffror skulle i viss mån innebära en fortsättning av den mera ingående löneutredning för år 1927, vilken lämnats i en inom socialstyrelsen nyligen slutförd specialundersökning rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst. Denna utredning har omfattat n ä r a 120 000 personer, v a r a v inemot 1U betecknas som arbetare och resten som tjänstemän av lägre grad, samtliga anställda hos staten och hos kommuner, landsting m. fl.3 Såsom ovan nämnts, äro stats- och kommunalanställda i arbetar1

Soc. Medd n årg. 1929, sid. 659 o. f., årg. 1930, sid. 693 o. f. Löneförhållandena för försvarsväsendets civila a r b e t a r e och med dessa j ä m f ö r l i g a a r b e t a r g r u p p e r i enskild t j ä n s t (utgiven 1927). 3 A v m e r a s u m m a r i s k n a t u r ä r en a v socialstyrelsen å r 1925 p å g r u n d v a l av genom finansdepartementet införskaffat m a t e r i a l verkställd u n d e r s ö k n i n g »Befattningshavare i statens och de större städernas tjänst, deras a n t a l och löneförmåner åren 1919—1924». E n t i d i g a r e u n d e r s ö k n i n g av s a m m a a r t för åren 1913—1919 offentliggjordes i Soc. Medd. å r g . 1919, sid. 871 o. f. 2

94 ställning redan innefattade under den fortlöpande lönestatistiken, och det synes därför förtjänt att tagas under omprövning, om ej, som bl. a. ifrågasatts av svenska kommunalarbetareförbundet m. fl. (se sid. 20), så borde ske även med de vida talrikare befattningshavarna i allmän tjänst. Såsom en sammanfattande bild av storleken av arbetsfältet för en hela näringslivet omfattande statistik må erinras om det ovan (sid. 24) anförda förhållandet, att i riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarregister funnos upptagna omkring 469 000 arbetsgivare med stadigvarande verksamhet, v a r a v omkring 43 000 större (med i regel minst 5 arbetare) och c:a 426 000 mindre (flertalet inom grupperna jordbruk och husligt arbete). Antalet hos dem anställda tjänstemän och arbetare uppgick till n ä r m a r e 1 Y2 milj. (i »årsarbetare» räknat), av vilka n ä r a 1 milj. kommo på större arbetsgivare, 0,4 milj. på mindre sådana och 0,1 milj. på staten. Möjligheter att fördjupa lönestatistiken för industri, handel och samfärdsel, allmän tjänst m. m. När det gäller att inom en begränsad kostnadsram — eller, för att använda ett uttryck av besparingssakkunniga, med iakttagande av god sparsamhet — söka vidare utveckla den n u v a r a n d e industriella lönestatistiken, bör det ej lämnas u r sikte, att man svårligen kan t ä n k a sig att med avseende på hela detta vidsträckta område erhålla en fortlöpande statistik, som på en gång går på djupet och omfattar flertalet hithörande företag. I huvudsak måste man bestämma sig antingen för det ena eller det andra, men valet synes ej behöva träffas under ett för hela undersökningsfältet, u t a n avgörandet k a n lämpligen ske med avseende på olika områden av detsamma, under beaktande av d e r a s ' s t ö r r e eller mindre betydelse ur olika synpunkter. Hittills har lönestatistiken i stort sett utvecklat sig på sådant sätt, a t t m a n sökt med en mera summarisk statistik överspänna ett möjligast vidsträckt fält, medan specialundersökningar satts in med avseende på sådana områden och vid sådana tillfällen, och då så ansetts påkallat särskilt u r socialpolitiska synpunkter. Vad som skulle erfordras för en systematisk utforskning av löneförhållandena i v å r t land vore närmast att vid avvägningen mellan intensiva och extensiva undersökningar de praktiskt statistiska synpunkterna gåves en mera erkänd och t r y g g a d ställning vid sidan av de socialpolitiska. Förbättrad lönestatistik för förvaltningspersonal. I av svenska arbetsgivareföreningen till besparingssakkunniga avgivet yttrande, till vilket dessa givit sin anslutning (sid. 20), ha framförts vissa önskemål rörande vidare u t b y g g n a d av socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik, såväl vad förvaltningspersonalen som vad a r b e t a r n a beträffar. F r å n föreningens sida har sålunda framhållits, hurusom enligt dess uppfattning i fråga om den inom industrien anställda förvaltningspersonalens löneförhållanden en statistik av värde ej torde kunna åstadkommas u t a n användande av individualuppgifter, emedan abstrakta medeltal på grund av lönernas stora spelrum bleve i hög grad missvisande eller alldeles värdelösa. Då beträffande denna personal arbetstiden icke behövde i detalj redovisas och så gott som alltid endast en löneform förekomma, kunde primäruppgifterna inskränkas till att omfatta anställningens art, totala inkomsten och anställningens längd under kalenderåret (ev. under verksamhetstiden) samt födelseåret. Vid den statistiska bearbetningen vore det i alla händelser nödvändigt att skilja mellan olika grupper efter anställningens art, t. ex. mellan förvaltningspersonal i ledande ställning (disponent, avdelningschef, kontorschef m. fl.), övriga tjänstemän med teknisk

95 eller m e r k a n t i l utbildning samt betjäning (vaktmästare m. fl.). H ä r v i d måste vidare noggrant iakttagas, att till förvaltningspersonal räknades endast tjänstemän i egentlig mening, varför man borde utesluta dels företagschefer (direktörer m. m.), dels specialutbildade arbetare (maskinister, reparatörer m. fl.). Inom var och en av förvaltningspersonalens grupper borde vid bearbetning om möjligt materialet uppdelas efter större åldersgrupper, t. ex. personer under 20 år, mellan 20 och 50 år samt över 50 år. Det skall icke förnekas, att socialstyrelsens årliga lönestatistik över förvaltnings- och befälspersonalen skulle väsentligt vinna i värde, därest den grundades icke, som för närvarande är fallet, på summariska uppgifter rörande de vid varje särskilt företag anställda med fördelning på teknisk, kontors- och butikspersonal och inom dessa på m ä n och kvinnor (se sid. 8), utan på uppgifter rörande de personliga och ekonomiska förhållandena för varje särskild tjänsteman. Den nuvarande statistiken kan icke giva någon egentlig beskrivning av de anställdas avlöningsförhållanden vid ett visst tillfälle, och j ä m v ä l dess framställning av löneutvecklingen år från år måste på g r u n d av förhållandenas egen natur meddelas med mera reservation än motsvarande redogörelse för arbetarpersonalen. E n viktig omständighet, till vilken det nuvarande materialet ej medger att hänsyn tages, ä r sålunda den under redovisningsperioden möjligen förändrade ålderssammansättningen. Särskilt inom sådana grupper av anställda, där avståndet mellan begynnelse- och slutlön är stort och tjänsteåldern merendels medför successiva löneuppflyttningar, kunna årsmedeltalens förändringar återspegla icke blott faktiska löneförhöjningar eller lönenedsättningar u t a n även växlingar i personalens åldersfördelning. Tala sålunda i viss mån sakliga skäl för det från svenska arbetsgivareföreningen framkomna uppslaget till utvidgning av lönestatistiken för förvaltningspersonalen, synas förslagets arbetstekniska och ekonomiska konsekvenser bliva r ä t t avskräckande. I föreningens y t t r a n d e talas endast om den inom industrien anställda förvaltningspersonalen och denna utgör enligt kommerskollegii industristatistik c:a 50 000 personer, vilka reduceras till c:a 41000, därest man, såsom sker i socialstyrelsens lönestatistik, icke medräknar företagsledare och handelsresande med deras ofta svårbestämbara inkomster. Men industriens tekniska och kontorspersonal torde utgöra föga mer än Vs av hela antalet anställda i enskild tjänst, vilket på grundval av tillgängliga källor torde kunna uppskattas till omkring 200 0O0.1 Av häri ingående grupper äro kontorspersonal inom handel (inkl. banker och försäkringsföretag) och samfärdsel samt butikspersonal mer eller mindre fullständigt redovisade inom socialstyrelsens lönestatistik. Skäl finnas att utsträcka denna till övriga grupper av anställda i enskild tjänst (t. ex. vid jordbruk, hotell och restauranger, »byråer» av olika slag) och, såsom bl. a. påyrkats i framställningar från svenska järnvägsmannaförbundet och svenska kommunalarbetareförbundet, j ä m v ä l till betydande grupper av det allmännas tjänstemän, vilka tillsammans torde v a r a ungefär lika många som de privatanställda. Förnekas skall icke, att de anställdas löne- och arbetsförhållanden för n ä r v a r a n d e ä r o föremål för ökad uppmärksamhet och att en utvidgning av den officiella statistiken på detta område kan anses v a r a av omständigheterna väl motiverad. Men det kan ifrågasättas, om icke den sålunda önskvärda statistiska belysningen enklare och ändamålsenligare kan er^ o c . Medd. årg. 1931, sid. 291.

96 hållas genom att i efter föreliggande sakläge modifierad form upprepa den undersökning av arbets- och löneförhållandena för affärsanställda, vilken socialstyrelsen på sin tid verkställde i huvudsak med avseende på åren 1920 och 1921. E n specialundersökning erbjuder ju vida större möjligheter än en fortlöpande statistik till anpassning efter de för n ä r v a r a n d e aktuella och relevanta sidorna i de anställdas problem, t. ex. övertidsarbetets omfattning, anställningsformerna, förmåner av semester och pension e t c , allt frågor, vilka icke alls eller blott otillräckligt skulle belysas genom en statistik sådan som den i arbetsgivareföreningens skrivelse föreslagna. Anordnades n u en specialundersökning och sammanställdes dess resultat med motsvarande för tio år sedan, torde det även bliva möjligt att erhålla verksamma korrektiv för den missvisning i vissa avseenden, som kan förmodas vidlåda den nuvarande summariska årsstatistiken över löneutvecklingen för förvaltningspersonal. Förbättrad lönestatistik för arbetarpersonal. Beträffande statistiken över industriarbetarnas löneförmåner framhålles det i svenska arbetsgivareföreningens yttrande, att det torde allt framgent bliva omöjligt att grunda densamma på individualuppgifter, hur önskvärt detta än vore från vetenskaplig synpunkt. P r i m ä r m a t e r i a l e t måste således inskränkas till uppgifter om sammanlagd arbetsförtjänst och arbetstid i timmar. P å grund av den statistiska redovisningens och bearbetningens summariska k a r a k t ä r torde det, heter det vidare, v a r a överflödigt att specificera löneinkomsten på ordinarie tid och övertid eller efter tidlön och ackordslön. Primärmaterialet behövde således endast omfatta sammanlagda löneinkomsten under verksamhetstiden, sammanlagda antalet arbetstimmar samt medeltalet arbetare per dag under verksamhetstiden. Vid beräkningen av sammanlagda löneinkomsten skulle medtagas värdet av naturaförmåner samt kontant utbetalade, i den egentliga arbetslönen ej ingående förmåner. Arbetslönen per timme (oavsett löneformen) borde alltid uträknas, men årslönen däremot endast i det fall att genomsnittliga arbetstiden per arbetare under året uppginge till minst 11/i2 av den beräknade arbetstiden för en industri, som varit i gång hela året, d. v. s. till minst 2 200 arbetstimmar ( u /i2X8X300). F r å n bearbetningen eller åtminstone från publiceringen borde slutligen uteslutas de industrigrenar, för vilka materialet ev. befunnes omfatta mindre än t. ex. 25 % av alla i riket befintliga arbetare enligt den officiella industristatistikens uppgifter. Vid bearbetningen borde arbetarna helst uppdelas pä de grupper, som finnas angivna i svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik och i alla händelser skulle de uppdelas efter kön och inom vartdera könet på grupperna fullvuxna och minderåriga. Slutligen framhölls såsom ett önskemål, att redovisningen av löneförhållanden inom olika dyrortsgrupper samt i vissa större städer kombinerades med statistiken över löneförhållanden inom industrigrupper, fördelade efter avsättningsförhållandena. Individualuppgifter eller summariska uppgifter. Ur flera synpunkter torde man kunna instämma i det ovan återgivna uttalandet om önskvärdheten av att lönestatistiken, i den mån så är möjligt, grundas på individualuppgifter. P å grundval av ett dylikt material kan m a n exempelvis belysa de faktiska inkomsternas variationer omkring genomsnittet och icke allenast framlägga allmänna medeltal, såsom sker i socialstyrelsens — och även i svenska arbetsgivareföreningens — nuvarande lönestatistik. Den förut omnämnda, inom socialstyrelsen nyligen avslutade specialunder-

97 sökningen rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst ger en god illustration till de vitt skilda utnyttjningsmöjligheterna av å ena sidan gruppuppgifter, å den andra individualuppgifter. Till denna undersökning hade redovisats c:a 120 000 personer i statlig och kommunal tjänst, och beträffande dessa förelågo nominativa uppgifter i fråga om den knappa tredjedel, som betecknas såsom arbetare, medan tjänstemännen, vilka utgjorde återstående två tredjedelar, redovisats inordnade i vissa, delvis på förhand angivna grupper. Även om tjänstemannalönerna i och för sig erbjuda mindre variationer än de under inverkan av ett flertal olika faktorer skiftande arbetarlönerna, beror dock den vida mera ingående och belysande statistiska behandlingen av de senare i huvudsak på primäruppgifternas art. Men å andra sidan bekräftades härvid till fullo det kända förhållandet, att individualuppgifternas bearbetning kräver ojämförligt mycket mera tid och kostnader än material av mera summarisk natur. Tabelleringsarbetet för undersökningen rörande lägre personal i allmän tjänst erfordrade tillhopa c:a 120 »arbetsmånader», vilket utgör mer än ett års arbete av 10 kvinnliga biträden, och h ä r a v kom den ojämförligt mesta arbetstiden på de c:a 40 000 arbetaruppgifterna. Bearbetningen utfördes visserligen efter den manuella metoden, men då formulären voro avfattade på sådant sätt, att originaluppgifterna icke behövde omskrivas på bearbetningskartoliner utan kunde direkt uppdelas i sådana medelst en skärmaskin, skulle man, av gjorda kalkyler att döma, knappast gjort någon besparing i tid och kostnader genom att använda sig av metoden med hålkort och helautomatiska sorterings- och tabelleringsmaskiner efter Holleriths eller Powers' system. Annorlunda torde visserligen saken ställa sig, om m a n skulle tänka sig ett omförande till individualuppgifter av socialstyrelsens hela årliga lönestatistik, vilken skulle komma att omfatta minst 400 000 förvaltningspersoner och arbetare, sedan man vidtagit vissa, vid nuvarande olikformigheter oundgängliga kompletteringar av uppgifterna för vissa näringsgrenar (se sid. 91). Men även under förutsättning av planmässig och effektiv arbetsledning samt genomförda maskinella bearbetningsmetoder måste man under sådana förhållanden nog r ä k n a med en bearbetningskostnad av ett par hundra tusen kronor per år. Detta belopp förefaller icke osannolikt med hänsyn till vad som ä r känt angående kostnaderna för lönestatistik efter liknande grunder och av motsvarande omfång inom vissa arbetsgivar- och arbetarorganisationer. Men beloppet synes v a r a av en sådan storleksordning, att det näppeligen låter sig inpassas inom den begränsade kostnadsram, inom vilken, åtminstone under nuvarande förhållanden på det statsfinansiella området, socialstyrelsens lönestatistik synes nödgas röra sig. Även om m a n sålunda kommer till samma slutsats som i svenska arbetsgivareföreningens yttrande, nämligen att det allt framgent måste bliva omöjligt att grunda socialstyrelsens fortlöpande löneuppgifter helt och hållet på individualuppgifter, utesluter dock detta ingalunda, att man i viss utsträckning kan och bör använda dylika till kontroll och komplettering av den p å mera summariska uppgifter grundade statistiken. Såsom förut antytts, synes det v a r a möjligt att genom mera systematisk planläggning av sådana socialstatistiska specialundersökningar, vilka, framdeles som hittills, torde komma att anordnas av socialpolitiska och andra skäl med avseende på olika tidpunkter och områden av näringslivet, utt

98 nyttja den individualiserande undersökningsmetodens större skiirpa och detaljrikedom i syfte att erhålla nödiga kompletterande upplysningar särskilt rörande löneuppbyggnaden inom olika näringsgrenar i dess växelverkan med förvaltnings- och arbetarpersonalens ålders- och yrkessammansättning. Utvidgad yrkesgruppering. Tala således starka ekonomiska skäl för, att socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik även framdeles grundas icke på nominativa d a t a för de särskilda arbetarna u t a n på summariska uppgifter för de särskilda företagen, följer därav icke, att ifrågavarande uppgifter skola ha samma uppställning och innehåll som för närvarande (sid. 10). Såsom förut nämnts, ha formulären förändrats under årens lopp, och det finnes ej anledning antaga, att ifrågavarande utveckling nu skulle v a r a avslutad. Bortser man från formulärets avdelning A, förvaltningsoch befälspersonal, samt riktar uppmärksamheten på avdelning B, arbetare (inberäknat lagerarbetare och förmän, som själva deltaga i arbetet), finner man, att dessa i förspalten icke fördelas på annat sätt än i män över 18 år, kvinnor över 18 år och minderåriga. Genom att inordna dessa köns- och åldersgrupper i en detaljerad uppdelning av de särskilda företagen efter arten av dessas rörelse har m a n kunnat erhålla en ganska detaljerad statistik över lönenivån inom olika näringsgrenar, vid exportoch hemmamarknadsindustri samt inom olika dyrortsgrupper, jämväl ur den kombinerade synpunkt, som i svenska arbetsgivareföreningens yttrande framhålles. Vid ett och samma företag kunna emellertid sysselsättas arbetare med mycket olika göromål och yrkesutbildning, och rörande arbetarnas personliga yrken finnes i socialstyrelsens lönestatistik för n ä r v a r a n d e ingen som helst redovisning. Med hänsyn härtill ifrågasattes i svenska arbetsgivareföreningens yttrande, om ej i den officiella statistiken borde infogas den gruppering efter sysselsättning, som tillämpas i föreningens egen lönestatistik, nämligen A arbetare i själva industrifacket, B maskinister, eldare, smörjare och reparatörer samt C övriga arbetare (packkarlar, lastare, kuskar, vakter, renhållningspersonal m. fl.). Denna indelning, vilken i sin ordning synes återgå på den i kommerskollegii industristatistik använda uppdelningen i a) arbetare vid fabrikationen och b) lagerarbetare, packkarlar, transportarbetare o. d., tillämpas emellertid icke beträffande annan rörelse än tillverkningsindustri och även i fråga om denna icke beträffande samtliga fabriksgrupper (se sid. 31). Sålunda använda sig t. ex. Sveriges verkstadsförening och järnbruksförbundet av andra yrkesgrupperingar, varvid den ledande synpunkten är icke arbetarens sysselsättning i eller utanför fabriken utan hans yrkesutbildning och yrkesutövning. Bland mängden av yrkesbeteckningar framträda mer eller mindre tydligt såsom huvudgrupper dels yrkesutbildade arbetare, dels grovarbetare, dels en emellan dessa båda stående grupp av arbetare, vilka efter viss kortare tids övning vunnit nödig färdighet vid handhavandet av vissa specialmaskiner. Denna sistnämnda, för åtskilliga grenar av den moderna storindustrien karakteristiska grupp, som i verkstadsföreningens statistik benämnes »tempoarbetare», har i de stora industriländerna sina motsvarigheter i Tysklands »angelernte Arbeiter», Frankrikes oca Belgiens »mancevres specialises» och Englands och Amerikas »semi-skilled workers». Gäller det att ur yrkessynpunkt åstadkomma en grov två- eller tredel-

99 ning av de arbetare, som omfattas av socialstyrelsens lönestatistik, förefaller en uppdelning i grovarbetare och yrkesarbetare samt ev. en mellangrupp v a r a ur social synpunkt mera betydelsefull och allmängiltig än den mera tekniskt betonade och blott för tillverkningsindustrien avpassade gruppering, som användes i svenska arbetsgivareföreningens statistik. A t t från de mer eller mindre yrkesutbildade arbetarna utskilja den egentliga grovarbetargruppen måste tillmätas stor betydelse icke blott ur vetenskapliga u t a n även ur socialpolitiska synpunkter, då med avseende på denna grupp exempelvis löneförhållandena och arbetsmarknaden förete karakteristiska särdrag. 1 Dock måste man göra klart för sig, att ifrågavarande uppdelning kommer att möta ganska betydande svårigheter inom sådana näringsgrenar, där densamma icke redan tillämpas i lönestatistiken, och att den näppeligen kan genomföras, med mindre m a n för varje näringsgren på grundval av särskild utredning anger, vilka av mängden i v a r a n d r a övergående yrkesbeteckningar skola inordnas under den ena eller den a n d r a av ifrågavarande samlingsrubriker. I samband härmed synes även böra avgöras, i vad m å n man bör röra sig med tre huvudgrupper, nämligen yrkeslärda arbetare, »halvyrkeslärda» (eller »tillärda») samt grovarbetare, samt i vad m å n de båda förstnämnda grupperna k u n n a sammanföras till en enda, såsom ej sällan sker i utlandet (se sid. 39). Säsongproblemet. I svenska arbetsgivareföreningens m e r a n ä m n d a yttrande framhålles, att vid lönestatistikens bearbetning timförtjänsten bör uträknas under alla förhållanden, men årsinkomsten blott i sådana fall, att genomsnittliga arbetstiden per å r och arbetare uppgått till minst 2 200 arbetstimmar. E n sådan regel tillämpas redan i socialstyrelsens lönestatistik, e h u r u med hänsyn till arbetstidens faktiska längd minimiarbetstiden ansetts böra sättas lägre eller till c:a 2100 timmar. A t t göra någon höjning härvidlag synes knappast v a r a tillrådligt, då en genomgång av tab. 10 i Lönestatistisk årsbok för det från stora arbetskonflikter så gott som fria året 1929 utvisar, att i sådant fall man u r årsförtjänststatistiken måste utesluta ett icke obetydligt antal industrier, som v a r i t i gång hela året. Genom tillämpning av n u berörda regler kan man visserligen i huvudsak undvika de svårigheter, vilka det särskilt i v å r t land så utbredda s ä s o n g a r b e t e t medför för lönestatistiken, men m a n löser därigenom ingalunda dessa vanskliga problem. E n dylik lösning synes emellertid böra eftersträvas, i synnerhet som den kritik mot socialstyrelsens lönestatistik, som framkommit från arbetarhåll och kommit till uttryck bl. a. i landssekretariatets förut omnämnda yttrande till besparingssakkunniga med tillhörande bilagor, i huvudsak synes bottna i svårigheten att med nu tillämpade lönestatistiska metoder få ett verkligt grepp på löneinkomster av diskontinuerligt arbete. Sålunda framhåller svenska måleriarbetareförbundet, att man vid beräkning av årsförtjänsten inom detta fack måste t a g a hänsyn till, att det är det mest utpräglade säsongyrket inom byggnadsindustrien samt att varje medlem av förbundet även under å r med god arbetstillgång varit arbetslös i genomsnitt åtminstone t r e månader per år. Även sågverksindustriarbetareförbundet och skogs- och 1 Arbetslöshetsutredningen har i sitt år 1931 avgivna betänkande I (Statens offentliga utredningar 1931: 20) betecknat såsom den största bristen i industrilönestatistiken, att lönerna utgöra genomsnittstal för industrigrenar och icke för yrkesspecialiteter, varför det icke är möjligt att särskilja yrkes- och grovarbetarlöner (a. a. sid. 172).

100 flottningsarbetareförbundet framhålla säsongarbetslöshetens stora betydelse för den årliga arbetsinkomsten. Nu berörda svårigheter för uppgörande av en tillförlitlig och differentierad lönestatistik ha ingalunda förbisetts inom socialstyrelsen, och i Lönestatistisk årsbok 1929 framhålles flerstädes (särskilt sid. 40, 54) omöjligheten att endast på g r u n d v a l av summariska företagsuppgifter belysa inkomstförhållandena inom mera utpräglade säsongyrken, såsom byggnads- och måleriarbete, flottning, stenbrott och stenhuggerier, torvberedning, sockerindustri m. fl. För en del av dessa industrigrenar h a r det varit möjligt att ur på officiellt eller enskilt initiativ tillkomna utredningar h ä m t a vissa siffror rörande säsongens normala längd. Denna skulle sålunda för byggnadsarbetare i genomsnitt utgöra c:a 1800 arbetstimmar, för måleriarbetare c:a 1600 timmar, för stenarbetare c:a 1400 timmar, för arbetare vid sorteringsverk (flottning) 1000—1100 timmar och för torvarbet a r e c:a 800 timmar, medan råsockerbrukens kampanjarbetare i genomsnitt blott skulle arbeta i 300—400 t i m m a r per år. Det ligger emellertid i sakens natur, att dylika genomsnittssiffror, även om de skulle v a r a någorlunda riktigt beräknade, ingalunda ge någon mera fullständig bild av de faktiska arbetsförhållandena inom respektive fack, med mindre de kompletteras medelst upplysningar rörande de enskilda arbetarnas arbetstider och dessas avvikelser från medeltalet. Härför kräves dock ingående specialundersökningar med individuella uppgifter för varje arbetare rörande faktisk arbetstid och arbetslön, helst anordnade på sådant sätt, att man kan fastställa verkningarna ej blott av den av klimatiska, arbetstekniska eller traditionella förhållanden betingade arbetssäsongen utan även av arbetstidsförluster under mellantiderna mellan de ej sällan kortvariga anställningarna å varierande arbetsplatser. E n undersökning efter dylika grunder för husbyggnadsindustrien föranstaltades på sin tid av de s. k. byggnadsarbetarsakkunniga (Statens offentliga utredningar 1922: 2), men denna undersökning avsåg n ä r m a s t åren 1919 och 1920 och dess resultat torde knappast längre k u n n a u t a n vidare tillämpas på byggnadsverksamheten i v å r a dagar, vilken i arbetstekniskt och ekonomiskt avseende rönt betydande inverkan av bostadsproduktionens enorma ansvällning under de senaste åren (se sid. 92). Avtalsenliga löner och faktiska löneinkomster. I svenska arbetsgivareföreningens utlåtande ha dock beträffande socialstyrelsens lönestatistik icke blott ifrågasatts utvidgningar u t a n även inskränkningar. Sålunda har föreslagits att slopa den uppdelning av arbetslönen (och arbetstiden) på ordinarie tid och övertid samt på tidlöns- och ackordsarbete, vilken återfinnes i det nuvarande formuläret, och allenast begära klumpsummor för löneinkomster och arbetstimmar. Detta skulle praktiskt sett innebära en återgång till den formulärtyp, som användes under de första åren efter lönestatistikens u p p r ä t t a n d e (se sid. 9), och ett avklippande av den utveckling under det senaste årtiondet, som föranletts ej minst av den anpassning efter arbetsgivar- och arbetarorganisationernas egen statistik, vilken i v å r t land som i a n d r a torde få anses vara en viktig förutsättning för en officiella lönestatistikens utveckling till ökad tillförlitlighet och praktisk användbarhet. I detta samband bör vidare beaktas, att ett av de mest karakteristiska d r a g e n hos v å r a dagars lönestatistik, sådan denna framträder såväl vid dess praktiska handhavande ute i de stora industriländerna som vid de mera teoretiska överläggningarna inom de internatio-

101 nella statistiska institutionerna, just torde v a r a den ökade betydelse denna vid sidan av den på bokföringsmaterial grundade löneinkomststatistiken tillmäter statistiken över lönesatser, när denna grundas icke på mer eller mindre lösa och godtyckliga uppskattningar u t a n på fastställda bestämmelser i kollektivavtal o. d. (se sid. 85). Vill man erhålla en lönestatistik, vilken ger en översiktlig och detaljrik bild av näringslivets lönevillkor på samma gång den kan utarbetas u t a n allt för stora kostnader och tidsutdräkt, synes man böra söka kombinera löneinkomststatistiken med en väsentligen på kollektivavtal byggd lönesatsstatistik. I Sverige har man, som förut nämnts (sid. 7), sedan länge haft en väl utvecklad kollektivavtalsstatistik, vilken ger en ingående beskrivning av kollektivavtalens innehåll, dels beträffande hela avtalsbeståndet vid vissa tidpunkter (årsskiftena 1907—08 och 1920—21), dels av de under varje särskilt å r nyingångna avtalen, vilkas viktigare lönebestämmelser även meddelas kvartalsvis (i Sociala Meddelanden). Men till ett direkt utnyttjande av kollektivavtalsmaterialet i lönestatistiskt syfte har man först gått under de senaste åren. Som det första försöket i detta avseende torde m a n kunna beteckna den sammanställning av avtalsenliga löner och faktiska löneinkomster inom vissa näringsgrenar och yrkesspecialiteter i Stockholm, Göteborg och Malmö, 1 vilken med avseende på förhållandena omkring årsskiftet 1928—29 verkställdes på hemställan av internationella arbetsbyrån i syfte att lämna ett mera belysande och tillförlitligare material för arbetsbyråns jämförande internationella reallönestatistik (se sid. 76). Undersökningen har sedermera fullföljts med avseende på vissa senare tidpunkter. Tankegången att åstadkomma en kombinerad lönesats- och löneinkomststatistik har även i viss utsträckning tillämpats i Lönestatistisk årsbok 1929 (sid. 19, 72). Det synes v a r a lämpligt att söka gå vidare fram på denna väg, oaktat de svårigheter kollektivavtalens olikformiga uppställning och lönesättning lägga i vägen för en statistisk behandling efter enhetliga linjer. Så h a r också skett i den förut omnämnda, inom socialstyrelsen nyligen slutförda undersökningen av anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst, v a r i man eftersträvat att för samtliga statsoch kommunalanställda arbetare söka fastställa differensen mellan å ena sidan de i kollektivavtal (eller arbetsreglementen) fastställda lönerna, å den andra de faktiska löneinkomsterna. Det är tydligt, att därest det skulle bliva möjligt att för större delen av näringslivet m ä t a den i v å r t land ofta mycket betydande spännvidden mellan dessa båda olika uttryck för arbetslönen, skulle man kunna i betydande grad förebygga de misstag rörande lönenivåns faktiska läge, som nu ej sällan göras med utgångspunkt allenast från kollektivavtalens lönebestämmelser. Men de lönesatser kollektivavtalen i allmänhet innehålla avse i regel lönen på ordinarie tid vid tidlönsarbete, och en kombinerad lönesats- och löneinkomststatistik måste därför erfordra en löne- och arbetstidsspecialisering å primäruppgifterna för den sistnämnda, efter i huvudsak samma grunder som för närvarande. Löneuppgifter eller löneuppskattningar för småföretag. I svenska arbetsgivareföreningens meranämnda utlåtande säges det till sist, att besparingssakkunniga ej begärt något utlåtande beträffande socialstyrel1

Soc. Medd. årg. 1929, sid. 499.

102 sens statistik över löneförhållandena för personal inom handel och samfärdsel, hantverks- och transportarbete samt restaurangrörelse och husligt arbete, varför föreningen inskränkt sig till att i förbigående a n m ä r k a , att denna statistik i flera avseenden vore underlägsen motsvarande statistik beträffande anställda inom industrien och således ännu mer i behov av förbättring än sistnämnda statistik. Detta u t t a l a n d e synes knappast avse den i det föregående berörda statistiken över löneförhållandena inom handel och samfärdsel m. m., vilken på samma sätt som motsvarande inom industrien grundas på från respektive företag införskaffade uppgifter, utan snarare de lönestatistiska upplysningar rörande hantverks- och transportarbetare, sjöfolk samt i restaurangrörelse och husligt arbete anställd personal, vilka sedan längre tid tillbaka i n h ä m t a s från föreståndarna från de offentliga arbetsförmedlingskontoren (för år 1929 förelågo uppgifter från 123 arbetsförmedlingsföreståndare, se Lönestatistisk årsbok, sid. 64). I fråga om hantverks- och transportarbete lämnas upplysningarna rörande den beräknade veckoavlöningen vid tidlönsarbete för 13 olika arbetarkategorier, nämligen stenhuggeriarbetare, bleck- och plåtslageriarbetare, möbel- och finsnickeriarbetare, murare, byggnadsträarbetare, måleriarbetare, herrskrädderiarbetare, skomakeriarbetare, bageriarbetare, hamn- och stuveriarbetare, åkeriarbetare, tvätterskor och strykerskor samt springpojkar. Jämföras de sålunda erhållna löneuppgifterna med motsvarande enligt kollektivavtal och företagsuppgifter för industrien, befinnas de förra merendels understiga de senare, och detta ej sällan även när m a n bortser från i arbetsförmedlingsstatistiken icke redovisade merförtjänster vid ackordsarbete o. d. I vad mån angivna avvikelser betingas av materialets olika art och beskaffenhet och i vad m å n de återspegla faktiska löneolikheter vid större och vid mindre arbetsställen torde ej k u n n a med säkerhet avgöras u t a n härpå inriktade specialundersökningar. D å av här ifrågavarande fack omkring hälften torde k u n n a räknas till byggnadsbranschen, torde en dylik kontrollundersökning lämpligen k u n n a verkställas i samband med den specialundersökning av denna näringsgren, som av andra skäl ansetts erforderlig (se sid. 100). A t t en viss löne åtskillnad föreligger mellan större och mindre orter och företag synes framgå bl. a. av en jämförelse mellan socialstyrelsens lönestatistik för 1920, vilken ju övervägande avser större industriella företag, och den i samband med samma å r s folk- och yrkesräkning insamlade löneinkomststatistiken, vilken i högre grad fått sin prägel av förhållandena i de t a l r i k a smärre företagen. I fråga om s j ö f o l k e t s levnads- och arbetsförhållanden verkställde socialstyrelsen, som ovan nämnts (sid. 21), på sin tid en omfattande specialundersökning, i vars år 1918 publicerade del I I meddelades uppgifter om bl. a. lönevillkoren, grundade på uppgifter dels från vederbörande befälhavare, dels från besättningen (individuellt), dels från sjömanslhusen. År 1926 gjordes ett försök att i huvudsak på grundval av sistnämnda båda källor samt inom sjömansyrket gällande kollektivavtal belysai månadshyrornas belopp och fluktuationer inom olika storleksklasser a v fartyg. 1 Då det a n v ä n d a materialet delvis visade sig v a r a mindre lämpat; för en så pass ingående bearbetning — något som i sin mån jämväl fram går av de förut omnämnda yttrandena till besparingskommittén från Sveriges ^ o c . Medd. årg. 1926, sid. 705 o. f.

103 redareförening och svenska maskinbefälsförbundet — inskränktes fr. o. m. år 1927 lönestatistiken för sjöfolk till att avse normala månadshyror för t i m m e r m ä n (och båtsmän), matroser, lättmatroser, jungmän, eldare och motormän, kollämpare, stuertar och kockar å ång- och motorfartyg samt å segelfartyg för samma kategorier med undantag för eldare och kollämpare. 1 Uppgifterna införskaffas uteslutande från arbetsförmedlingsanstalterna, vilka övertagit den tidigare av Sveriges redareförening bedrivna sjömansförmedlingen, men de uppgivna hyrorna sammanställas med mots v a r a n d e kollektivavtal, vilka i form av riksavtal reglera arbetsvillkoren inom den större sjöfarten och genom lokalavtal stora delar av kust-, kanaloch insjöfarten. Då denna summariska lönestatistik näppeligen k a n enbart för sig anses giva någon mera fullständig bild av avlöningsförhållandena inom sjöfarten, har det ansetts lämpligt att underställa vissa av sjöfartsnäringens sammanslutningar det av besparingssakkunniga berörda spörsmålet, i vad mån det vore möjligt att u t a n tidsödande specialundersökningar åstadkomma en u r den praktiska sakkunskapens synpunkt fullt tillfredsställande lönestatistik för sjömansyrket. Såsom sva,r på denna hänvändelse har från S v e r i g e s r e d a r e f ö r e n i n g meddelats, att man ansåge de av socialstyrelsen n u publicerade uppgifterna angående normala månadshyror för vissa kategorier av fartygspersonal sakna praktisk betydelse, i varje fall för redareföreningens vidkommande. Vid statistikens uppgörande hade ej beaktats gällande kollektivavtals föreskrifter om lönetariffer växlande efter fartygets storlek och destinationsorter, ej heller de farttillägg, ålderstillägg m. m., som i m å n g a fall u t g å utöver grundhyrorna. Även jämförelser med tidigare år vore vanskliga, då beräkningsgrunderna för hyrornas utgående ändrats efter kriget. A t t för sjömansyrket u p p r ä t t a en tillförlitlig lönestatistik skulle dock enligt redareföreningens mening medföra så stora kostnader, att de på intet sätt komme att motsvara n y t t a n av denna statistik, varför föreningen vore av den mening, att lönestatistik på detta område icke borde för framtiden utarbetas och publiceras. — Inom s j ö f o l k e t s organisationer synes man däremot v a r a av den uppfattningen, att den nuvarande lönestatistiken för sjöfarten alltjämt bör bibehållas, men att det vore önskvärt, om den efter hand bleve utvidgad och fördjupad. Inom socialstyrelsen är man av den uppfattningen, att det visserligen icke torde bliva möjligt att under den närmaste framtiden verkställa en ny specialundersökning rörande arbetsvillkoren inom sjömansyrket, men att man icke därför borde slopa den nuvarande summariska lönestatistiken och därigenom lägga en betydande del av näringslivet u t a n någon som helst lönestatistisk belysning. Det synes icke v a r a omöjligt att förbättra den n u v a r a n d e statistiken genom att åtminstone från de större sjömansförmedlingskontoren införskaffa mera detaljerade hyresuppgifter, exempelvis beträffande olika farter och storlekstyper av fartyg, ävensom att i kontroll- och kompletteringssyfte bearbeta kollektivavtalens hyrestariffer. E n på dylikt material grundad fortlöpande lönestatistik för sjöfarten ingår i den officiella socialstatistiken för ett flertal länder, bl. a. Norge 2 och Danmark 3 . 1

Soc. Medd. årg. 1928, sid. 20 o. f., Lönestatistisk årsbok 1929, sid. 65. Lönninger 1930, Norges offisielle statistikk VIII: 147, sid. 20. Statistisk Årbok 1930, sid. 145. 3 Statistisk Aarbog 1931, sid. 125; jfr ovan sid. 53. 2

104 I fråga om h o t e l l - o c h r e s t a u r a n g r ö r e l s e n upptar den fortlöpande lönestatistiken uppgifter från arbetsförmedlingskontoren om månadslöner för dels hotelldrängar, månadskarlar o. d., dels restaurangdiskerskor och -köksor, vilka båda kategorier kunna anses representera fackets manliga och kvinnliga grovarbetargrupper. H u r u löneförhållandena ställa sig för den yrkesutbildade köks-, hotell- och serveringspersonalen känner man emellertid ganska väl genom tvenne av socialstyrelsen utförda specialundersökningar, den ena väsentligen avseende år 1914, den andra år 1929. Bådadera belysa fackets löneuppbyggnad, icke blott vad de fasta lönerna angår, u t a n även med behörig hänsyn till det för yrket karakteristiska avlöningssättet genom drickspengar, betjäningsavgifter o. d. Katt n ä r a det nyss berörda området står det h u s l i g a arbetet, inom vilket i lönestatistiken redovisas dels månadslöner för fast anställda hembiträden (hushållerskor, husjungfrur, ensamjungfrur, köksor), dels tillfällig arbetshjälp (tvätt- och rengöringsarbeterskor). De genom arbetsförmedlingarna meddelade uppgifterna om löner (samt värdet av kost och logi) torde få anses ge en ganska tillfredsställande bild av begynnelselönerna för mera ovan arbetskraft, men däremot l ä r a de icke ge någon riktig föreställning om vad som inom detta yrke faktiskt betalas till personal med särskilda kvalifikationer eller långvarig anställning hos en och samma familj. A t t klarställa detta borde bliva en av uppgifterna för en specialundersökning av arbetsförhållandena inom detta vidsträckta och betydelsefulla verksamhetsområde, vilket jämväl nyligen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1 Den redogörelse, som nu lämnats för den del av socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik, vilken i huvudsak vilar på uppgifter från den offentliga arbetsförmedlingen, torde utvisa, att ifrågavarande löneuppgifter otvivelaktigt måste anses lida av åtskilliga bristf älligheter, särskilt n ä r det gäller att belysa inkomsten vid ackordsarbete o. d. eller gottgörelsen för mera kvalificerade arbetsprestationer. Men å andra sidan torde framgått, att det är förenat med nästan oöverkomliga svårigheter av arbetsteknisk och ekonomisk n a t u r att inom en relativt snäv kostnadsram u t b y t a det nuvarande systemet med av sakkunniga institutioner och personer verkställda löneuppskattningar mot löneuppgifter införskaffade från vederbörande arbetsgivare. Såsom ovan (sid. 94) meddelade siffror utvisa, kunna småföretagarna räknas i tiotusental och härtill kommer, att dessa merendels lära sakna förutsättningar för och vana vid avfattande av statistiska uppgifter. Åtminstone för n ä r v a r a n d e synes det v a r a lämpligast att med bevarande av den n u v a r a n d e metoden söka i görligaste m å n avhjälpa dess bristfälligheter, framför allt på sådant sätt, att när specialundersökningar av olika anledningar anordnas inom här ifrågavarande arbetsområden, dessa undersökningar inriktas på och utnyttjas för vinnande av kunskap om de faktiska förhållandena jämväl vid småföretagen. Frågan om statistisk uppgiftsplikt. Såsom framgår av den föregående redogörelsen (sid. 21), borde enligt besparingssakkunnigas uppfattning frågan om införande av obligatorisk uppgiftsplikt för vederbörande näringsidkare icke ingå i socialstyrelsens utredningsuppdrag, men enligt de av socialministern givna direktiven skulle utredningen j ä m v ä l härvidlag v a r a förutsättningslös. 1 Motion II: 333 vid 1931 års riksdag. Utlåtande nr 2 av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott.

105 F r å g a n om lagstadgad skyldighet att avgiva statistiska uppgifter har blivit avgjord på olika sätt i olika länder och inom olika statistikgrenar. Vad Sverige beträffar lärer sålunda uppgiftsplikt för vederbörande merendels föreligga i fråga om befolkningsstatistiken och näringsstatistiken men blott i undantagsfall beträffande socialstatistiken (t. ex. vid allmänna bostads- och hyresräkningar, i fråga om vissa uppgifter för utredningar rörande dyrortsförhållandena m. m.). Vad lönestatistiken beträffar, ha såväl specialundersökningarna som den fortlöpande statistiken grundats och utvecklats medelst frivilligt avgivna uppgifter. Visserligen har det understundom inträffat, att enstaka företag — och däribland ett och annat av de allra största — vägrat avgiva begärda uppgifter under hänvisning till att ingen laglig skyldighet förelåge. Men dylika fall ha hört till undantagen, och i regel ha de lönestatistiska uppgifterna lämnats med förståelse och intresse. Måhända skulle ett anlitande av tvångets väg minska detta intresse och därmed försämra primärmaterialets kvalitet på ett sätt, som knappast kunde uppvägas genom uppgifternas kvantitativa ökning. Därest m a n icke sätter fordringarna på lönestatistikens representativitet inom särskilda näringsgrenar högre än som ovan skett (sid. 91), torde det icke v a r a av omständigheterna påkallat att stadga obligatorisk uppgiftsplikt. Ser m a n på förhållandena i utlandet, har man i detta avseende slagit in på olika vägar, varvid man till synes låtit sig leda mindre av allm ä n n a statistiska grundsatser än av rådande uppfattning och läge i respektive länder. Medan man i Tyskland grundat den officiella lönestatistiken på lagstadgad uppgiftsplikt (se sid. 48), vilken tillmätes betydelse särskilt under den mentalitet, som plägar föranledas av dåliga konjunkturer, h a r m a n i F ö r e n t a staterna, England och D a n m a r k ansett sig kunna bygga uteslutande på frivillig medverkan från näringslivets sida. Samarbete med arbetsgivaroch arbetarorganisationer. Denna medverkan har ej sällan tagit formen av direkt samarbete. Mest utvecklat synes detta blivit i Danmark, där lönestatistiken till större delen utarbetas av Dansk Arbejdsgiver- og Mesterforening, varefter Det Statistiske Departement efter vederbörlig kontroll offentliggör de delar därav, som kunna v a r a av m e r a allmänt intresse (se sid. 53), samt kompletterar statistiken medelst uppgifter från sådana företag, vilka ej tillhöra arbetsgivareföreningen, ävensom med undersökningar grundade på av arbetarorganisationerna tillhandahållet material (se sid. 55). N ä r svenska arbetsgivareföreningen för ett par årtionden sedan upplade sin årliga lönestatistik, synes man varit inne på en liknande tankegång, nämligen att på denna väg söka åstadkomma en fortlöpande lönestatistik för den svenska storindustrien. 1 Såsom förut uppvisats (sid. 30), kom emellertid utvecklingen att gå i annan riktning, och arbetsgivareföreningens statistik erhöll efter hand samma konfidentiella karaktär, som yrkesförbundens statistik haft alltifrån början. Den huvudsakliga drivkraften härvidlag h a r varit föreningsmedlemmarnas farhågor, att statistikens offentliggörande skulle kunna obehörigt blottlägga de särskilda företagens ekonomiska och drifttekniska förhållanden. U t a n att vilja förneka det berättigade i denna ståndpunkt beträffande det enskilda företaget — något som j u jämväl i fråga om officiell statistik kommit till uttryck i tryckfrihetsförordningens bestämmelser rörande hemlighållande 1 Frågan om en fortlöpande lönestatistik för den svenska industrien. Meddelanden från svenska arbetsgivareföreningens statistiska byrå 1913, sid. 575 o. f.

106 av vissa primäruppgifter — synes m a n dock kunna göra åtskillnad mellan å ena sidan sådana detaljuppgifter av p r i v a t natur, beträffande vilka sekretess kan v a r a av omständigheterna påkallad, å den a n d r a de genom bearbetning av dylika specialuppgifter v u n n a generella resultat, vilka med hänsyn till deras ekonomiska och sociala upplysningsvärde lämpligen kunna tänkas böra bliva allmän egendom. E r i n r a s må även om de från arbetarhåll framkomna uppslagen om gemensam lönestatistik för arbetsgivare och arbetare (se sid. 33), ehuru veterligen inga förslag framställts, huruvida för ändamålet borde uppr ä t t a s ett gemensamt statistikkontor eller anslutning sökas till någon redan förefintlig, på området sakkunnig institution. I den rapport, som den 27 september 1929 avgavs av den s. k. arbetsfredsdelegationen, gjordes i detta avseende följande, av såväl arbetsgivarnas som arbetarnas representanter gillade uttalande: »Det framstår såsom en viktig angelägenhet, att p a r t e r n a å arbetsmarknaden kunna ä g a tillgång till material, vilket från ömse håll erkänts såsom objektivt och som kan tjäna dem till vägledning vid bedömandet av den ekonomiska situationen och utvecklingstendensen vid ett givet tillfälle. I sådant avseende har staten otvivelaktigt en betydelsefull uppgift att fylla genom sina ämbetsverk, socialstyrelsen, kommerskollegium och statistiska centralbyrån. I detta sammanhang må ock påpekas önskvärdheten av att arbetsgivar- och arbetarorganisationer stödja strävanden att åstadkomma en tillförlitlig lönestatistik.» F r å n socialstyrelsens sida skall erkännas det värdefulla stöd arbetsgivar- och arbetarorganisationerna sedan länge givit styrelsens lönestatistik genom intresserad medverkan vid planläggning och utförande av såväl specialundersökningar som den fortlöpande statistiken. Det h a r från styrelsens sida varit en medveten strävan att söka vidare utveckla detta samarbete. Sålunda har med pappersmasseförbundet träffats överenskommelse om, att detta förbund fr. o. m. år 1930 skulle från sina medlemmar införskaffa för socialstyrelsens fortlöpande lönestatistik erforderliga uppgifter, varvid dessa skulle upptagas på ett formulär med sådan uppställning, att detsamma även kunde utnyttjas för uppgifter till svenska arbetsgivareföreningens lönestatistik. Socialstyrelsen har för avsikt att söka genom underhandlingar med andra yrkesförbund vidare utveckla denna metod för primärmaterialets insamling, d å den synes erbjuda betydande fördelar, icke blott för socialstyrelsen genom förenklad expedition och kontroll u t a n även för vederbörande företagare genom att standardisera och förminska arbetet med primäruppgifternas åstadkommande. Arbetet skulle ytterligare kunna förenklas, därest det skulle visa sig möjligt att åtminstone för vissa näringsgrenar åstadkomma enhetlighet och samstämmighet vid utarbetande av samtliga de löneuppgifter, vilka vederbörande företag ha att avgiva, sålunda utom de båda förut nämnda jämväl uppgifter till riksförsäkringsanstalten (se sid. 24), taxeringsmyndigheterna samt respektive yrkesförbund. E n annan form av samarbete har tillämpats vid den meranämnda, inom socialstyrelsen nyligen slutförda undersökningen rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för lägre personal i allmän tjänst. Vid denna undersökning ha svenska städernas förhandlingsorganisation och svenska kommunalarbetareförbundet ställt till förfogande deras statistiska^ material, varigenom möjliggjorts att kontrollera och komplettera utredningens eget siffermaterial.

107 A v betydelse torde det få anses v a r a att få tillgång till statistiskt m a t e r i a l från vederbörande arbetarorganisationer, ty härigenom kunde m a n i viss utsträckning tillgodose de önskemål i kontrollavseende, som framburits av en del fackförbund och j ä m v ä l kommit till uttryck i landssekretariatets förut berörda yttrande till besparingssakkunniga. A t t såsom från vissa håll ifrågasatts (se sid. 20) söka åstadkomma en kontroll från vederbörande arbetares sida med avseende på de av de särskilda företagen avgivna löneuppgifterna har visat sig bliva förenat med betydande tidsutdräkt och svårigheter. Men därest denna direkta väg icke skulle befinnas framkomlig, kan man nå ungefär samma resultat på den indirekta genom att för samma företag bearbeta från vederbörande arbetare avgivna löneuppgifter parallellt med de lönestatistiska data, som erhållits från arbetsgivaren. Ett från arbetarhåll lämnat lönestatistiskt material är emellertid icke blott av betydelse ur kontrollsynpunkt u t a n kan även ge viktiga kompletterande upplysningar, framför allt med avseende på arbetare, sysselsatta å växlande arbetsplatser. Därest det visade sig möjligt att efter dylika linjer åstadkomma ett närm a r e samarbete med arbetsgivar- och arbetarorganisationerna, skulle detta givetvis i mycket hög grad underlätta strävandena att inom en begränsad kostnadsram åstadkomma en väsentlig utvidgning och fördjupning av den officiella lönestatistiken. Om ur detta samarbete kunde framgå en mera rationell arbetsfördelning mellan officiell och privat lönestatistik, skulle detta genom inbesparing av dubbelarbete o. d. kunna innebära en nationalekonomisk vinst av icke obetydlig valör, t y tillgängliga uppgifter synas ge vid handen, att arbetsgivar- och arbetarorganisationerna för sin lönestatistik årligen utgiva över 200 000 kr., oberäknat värdet av det statistiska arbete, som utföres av organisationernas ombudsmän o. d. tjänstemän med andra uppgifter. Sammanfattning av lönestatistikens arbetsprogram. Den i det föregående förslagsvis uppgjorda arbetsplanen för lönestatistiken under de n ä r m a s t e åren innebär visserligen icke någon mera genomgripande förändring i de huvudgrunder, vilka sedan länge med framgång tillämpats beträffande ifrågavarande statistik. Framdeles såsom hittills synes denna böra utgöras av d e l s en årlig lönestatistik, omspännande möjligast stora delar av näringslivet och grundad på summariska uppgifter, inhämtade direkt från de större företagen men i fråga om de mindre genom förmedling av sakkunniga institutioner och personer, d e l s vid särskilda tillfällen anordnade specialundersökningar, avseende att belysa ålders- och yrkesgruppering, arbetssäsong och andra på lönenivån och löneuppbyggnaden inverkande förhållanden inom särskilda arbetsområden och baserade på individuella uppgifter rörande därstädes anställd personal. Men i högre grad än förut böra dessa undersökningsgrenar bringas i inbördes växelverkan och utvecklas till ökad likformighet och fullständighet. I sådant syfte bör den årliga lönestatistiken genomgås näringsgren för näringsgren under jämförelse med förefintliga arbetsgivarregister, i första rummet de företagsförteckningar, vilka med utgångspunkt från riksförsäkringsanstaltens arbetsgivarregister (se sid. 24) uppgjorts inom kommerskollegium för 1931 års företagsräkning. 1 I fråga om större företag inom industri, handel och samfärdsel undersökes härvid, 1 Se angående denna Bil. till 1931 års statsverksproposition X, sid. 149 o. f. och statsutskottets utlåtande 1931: 10.

108 i vilken utsträckning de äro representerade i lönestatistiken och i v a d mån de m e d t a g n a arbetsställena böra utökas i syfte att sammantagna kunna anses väl karakterisera den allmänna lönenivån inom branschen. P a r a l lellt med strävandena efter materialets kvantitativa utökning bör man arbeta på dess kvalitativa förbättring, enkannerligen genom att på grundval av föreliggande uppgifter och efter förhandlingar med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer söka fördela arbetarna vid varje särskilt företag å yrkes- och grovarbetare, ev. även i en mellangrupp, bestående av »halvyrkeslärda» eller »tempoarbetare». De sålunda differentierade arbetsförtjänstuppgifterna böra därefter sammanställas med motsvarande kollektivavtalslöner i syfte att erhålla ett tillnärmelsevis riktigt u t t r y c k för differensen mellan avtalsenliga löner och faktiska löneinkomster. — Kollektivavtalslönerna böra även användas till kontroll av de av sakkunniga verkställda löneuppskattningar, vilka synas böra bibehållas som kunskapskälla rörande avlöningsförhållandena inom områden med övervägande smådrift, såsom jordbruk, småindustri och hantverk, handel och transportarbete, hotell- och restaurangrörelse samt husligt arbete. Dock bör m a n eftersträva att i görligaste m å n erhålla faktiska löneuppgifter även för dessa verksamhetsområden, särskilt genom att i sådant syfte utnyttja specialundersökningar, omfattande jämväl smärre arbetsställen. Vid den centrala ställning frågan om arbetslönen intar för socialstatistiken torde flertalet socialstatistiska specialundersökningar kunna tillgodogöras för lönestatistiken, även om den direkta anledningen till utredningens anordnande varit en annan. Nämnas må sålunda, att den fören ä m n d a undersökningen angående l ä g r e p e r s o n a l i a l l m ä n t j ä n s t n ä r m a s t tillkom i syfte att till bruk för de s. k. arbetsfredssakkunniga införskaffa upplysningar rörande nämnda personals anställningsförhållanden, varvid det emellertid visade sig nödvändigt att för klarstäljlande av dessa även ingående behandla avlöningsvillkoren, däribland särskilt differensen mellan avtals- (eller reglements-)enliga löner och faktiska löneinkomster. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1931 ha åt socialstyrelsen uppdragits vidlyftiga undersökningar rörande arbetstidsförhållandena för olika grupper av » a n s t ä l l d a » , vilka påkallats av den vid 1930 års internationella arbetskonferens antagna konventionen i dessa frågor och trenne därtill sig anslutande rekommendationer. Arbetstiden står emellertid i n ä r a samband med arbetslönen, vilket särskilt framträder däruti, att i nu berörda frågekomplex en betydelsefull plats intages av spörsmålet om övertidsarbetet och ersättningen därför. Det vill därför synas, som om det skulle v a r a möjligt att u t a n n ä m n v ä r d rubbning av de förestående u t r e d n i n g a r n a s inriktning i viss utsträckning införskaffa även sådana löne- och a n d r a uppgifter, vilka, efter vad förut (sid. 95) angivits, måste anses erforderliga för kontroll och komplettering i vissa avseenden av socialstyrelsens fortlöpande statistik över löneutvecklingen för i enskild tjänst anställd förvaltningspersonal. Emellertid synas såväl nu iöreliggande förhållanden som den officiella lönestatistikens traditioner påkalla, att, i den m å n medel och arbetskrafter stå till buds, även n å g r a specialundersökningar anordnas i direkt syfte att u t b y g g a och fördjupa den officiella lönestatistiken. Ur dylika synpunkter skulle det v a r a av särskild betydelse att k u n n a verkställa en ny ingående undersökning av arbetsförhållandena inom det arbetsområde, vilket f. n.

109 torde v a r a föremål för alldeles särskild uppmärksamhet, nämligen b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n . Genom en dylik specialundersökning skulle ökad kännedom kunna vinnas om ett flertal betydelsefulla arbetsvillkor, rörande vilka ovan (sid. 100, 102) framhållits, att v å r n u v a r a n d e kunskap är ganska bristfällig, exempelvis beträffande arbetssäsongens längd och förläggning inom olika branscher och å olika orter samt arbetsförtjänsternas nivå, speciellt å mindre orter samt inom till byggnadsindustrien a n k n u t n a hantverksfack. Vidare har framhållits (sid. 88), att den verkställda starka inskränkningen av den årliga lantarbetarstatistikens numeriska underlag gjort det särskilt av behovet påkallat att inom den n ä r m a s t e tiden verkställa en specialundersökning av de faktiska arbetslönerna på typiska l a n t g å r d a r av samma a r t som den, vilken senast utfördes för åren 1921—22. Ävenledes ha anförts skäl för en ny ingående undersökning av arbetsvillkoren inom s k o g s b r u k e t , enär dessa torde ha i hög g r a d förändr a t s sedan den senaste undersökningen av detta slag, vilken avsåg åren n ä r m a s t före världskrigets utbrott. Kännedom om de faktiska arbetsförhållandena på detta område torde vara av stor betydelse för bedömande av den genom den ekonomiska depressionen aktualiserade frågan om beredande av ökade arbetstillfällen inom skogshanteringen.

Statens offentliga utredningar 1931 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen. Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. V a t t e n v ä s e n . S k o g s b r u k . Bergsbruk. Lagberedningens förslag ang. vissa internationella rätts- Betänkande med förslag till lag om vård av vissa skogar förhållanden. 3. Förslag till konvention mellan Sverige, inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker Danmark, Finland, Island och Norge om erkännande m. fl. områden. [10] och verkställighet av domar, m. m. [9] Utredning med förslag ang. premiering av välskötta mindre Riktlinjer för vinnande av viss koncentration inom det skogsbruk. [11] svenska fångvårdsväsendet. [16] Industri. Ny värmeledning samt elektrisk belysningsanläggning i Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Nationalmuseibyggnaden i Stockholm. [8] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till av- Normalbestämmelser för järnkonstruktioner till byggnadsverk (järnbestämmelser). [80] löningsreglemente för extra ordinarie och extra tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen m. m. [12] 1928 års lönekommitté. Betänkande med förslag till lönereglering för landsfogdar, lappfogdar och landsfiskaler H a n d e l och sjöfart. m. m. [18] Beta 'kände och förslag ang. anskaffning, underhåll och Provdebitering av fyr- och båkavgift samt sjömanshusdrift av för tulltjänsten erforderlig fortskaffningsmateavgift. [15] riel. [23] Betänkande med förslag ang. vissa ändringar i riksdagens arbetsformer m. m. [26] Kommunikationsväsen. Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. Utlåtande ang. utförselbevissyslemets verkningar m.m. [5] Repartitionstalen för jordbruksfastighet. [31]

Bank-, kredit- och p e n n i n g v ä s e n Förslag till växeUag m. m. [14] Förslag till checklag m. m. [28]

Försäkringsväsen. Politi. Kyrkoväsen.

Socialpolitik. Betänkande med förslag ang. arbetslöshetens motverkande genom beredskapsarbeten. [3] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Arbetslöshetens omfattning, karaktär och orsaker. [20] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 1. Bilagor, band 1. Orsaker till arbetslöshet. P. M. ang. arbetsmarknaden och de faktorer, som bestämma dess utveckling. [21] Utredning och förslag rörande viss omläggning av socialstyrelsens lönestatistik. [32]

H ä l s o - och sjukvård.

Allmänt näringsväsen. Utlåtande över utkast till näringslag m. m. [13]

U n d e r v i s n i n g s v ä s e n . Andlig odling i övrigt. Sammandrag av yttranden över 1927 års prästlöneregleringssakkunnigas betänkande rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning och förvaltning av den därtill anslagna egendomen. [1] Utredning och förslag rörande läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämförliga läroanstalter. [2] Utredning och förslag av frågorna om ytterligare inskränkningar i den nuvarande folkskoleseminarieorganisationen samt om statens övertagande av de utav landstingen och vissa städer upprätthållna småskoleseminarierna m. m. [4] Utredning och förslag rörande fori kolans organisation. [17] Betänkande med förslag till huvudgrunder för en decentraliserad förvaltning av prästlönejorden m. m. [24] Betänkande med förslag till prästlönelag m. m. [25

Försvarsväsen.

1930 års militäravlöningssakkunniga. Betänkande ined förslag till avlöningsbestämmelser för icke-ordinaiie personal vid försvarsväsendet. [22] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande och förslag rörande åtgärder för höjande av säkerheten vid flygning- [27] Jordbruksutredningens betänkanden. 4. Betänkande ang. åtgärder för fjäderfäskötselns främjande. [6] 5. Statistisk Betänkande ang. flygstyrelsens materielanskaffningm.m. [29] översikt över det svenska jordbrukets utveckling och läge. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Utrikes ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt. Kopparbergs län m. m. [19]

Stockholm 1931, Ivar Haiggströms Boktryckeri A. B .