Promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

X•

h. STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:29

JUSTITIEDEPARTEMENTET

PROMEMORIA ANGÅENDE

LAGSTIFTNING OM V I S S A STRAFF P R O C E S S U E L L A TVÅNGSMEDEL UTARBETAD INOM

J

VSTITIEJDBPARTBMBNTET

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1932 K r o n o l o g i s k

1. Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. Marcus. 121 s. J o . 2. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. Av E. Marks von Wurtemberg. Marcus. 43 s. J u . 3. Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. Norstedt. 139 B. FÖ. 4. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. Norstedt. 142 s. H. 5. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. Beckman. 132 s. 2 bilagor. K. 6. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. Marcus. 37 s. K. 7. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 2. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle. Marcus. 27 s. K. 8. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. Byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden. Marcus. 18 s. K. 9. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. Marcus. 32 s. K. 10. Jordbruksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. Beckman. 52 s. J o . 11. Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. Marcus. 10 s. K. 12. Jordbruksutredningens betänkanden. 7. Betänkande angående åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . 13. Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning angående det kommunala skattetrycket. Av B. Ahlberg. • Norstedt. 85», 560 s. F i . 14. Jordbruksutredningens betänkanden. 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. Av B. Nyström. Beckman. 111 s. J o .

f ö r t e c k n i n g

15. De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. Norstedt. 38 s. II. 10 Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m. Norstedt. 689 s. J u . 17. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor, ldun. 264 s. E. 18 Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. Marcus. 50 s. K. 19. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. Norstedt. (2), 211 s. Fl. 20 Betänkande med förslag till förordning angående handel med farmacevtiska specialiteter. Marcus. 99 B. S. 21. Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m. m. Norstedt. 223, xv, 174 s. K. 22. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst. Norstedt. 37 s. F i . 23 Utredning och förslag angående de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen. Beckman. 206 s. S. 24. Normalbestämmelser för leverans och provning av cement (cementbestämmelser) samt för byggnadsverk av betong och armerad betong (betongbestämmelser) [fjärde upplagan] jämte tilläggsbestämmelser [tredje upplagan]. Norstedt. 44 s. K. 25. Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. Marcus. 125 s. Fi. 26. Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923—1929. Norstedt. 256, 216 s. J o . 27 Betänkande angående reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. Marcus. 27 s. J u . 28. Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beträffande lantmäterikontorens organisation. Marcus. 186 s. J o . 29. Promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel. Norstedt. 57 s. J u .

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstHverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 3 2 : 29 JUSTITIEDEPARTEMENTET

PROMEMORIA ANGÅENDE

LAGSTIFTNING OM VISSA STRAFFPROCESSUELLA TVÅNGSMEDEL UTARBETAD INOM

J

USTITIEDEPARTENENTET

STOCKHOLM 1932 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT <fc SÖNER

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartemente

t

Med stöd av nådigt bemyndigande den 30 september 1932 har Herr Statsrådet den 10 oktober 1932 tillkallat undertecknad Hassler att såsom sakkunnig inom departementet deltaga i utredning av frågan om reglering i lag av vissa av de straffprocessuella tvångsmedlen. Därjämte har Herr Statsrådet uppdragit åt undertecknad Dahlman, extra ledamot för lagärenden i departementet, att biträda vid utredningen. I anledning av oss sålunda lämnade uppdrag få vi härmed överlämna bifogade promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel. Stockholm den 28 november 1932. AKE HASSLER.

GUNNAR DAHLMAN.

Promemoria angående lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel. Den förberedande undersökningen och tvångsmedlen i brottmål, med un- Framställdantag av häktning, äro synnerligen knapphändigt behandlade i svensk lag. år^riksd^P Frågan om en närmare reglering av dessa delar av straffprocessrätten har om Ugstiftockså sedan lång tid tillbaka varit aktuell, och olika lagförslag i ämnet ha n i J f ^ ö r a n " utarbetats. Det senaste av dessa är ett inom justitiedepartementet uppgjort straffproförslag till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. c ^JJ e JJ. a jämte vissa följdförfattningar, över vilket år 1920 lagrådets utlåtande inhäm- medel." tades (i det följande benämnt 1920 års förslag 1 ). Processkommissionen har därjämte i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning uppdragit riktlinjerna för lagstiftning jämväl å detta rättsområde. Att sådan lagstiftning ej kommit till stånd har berott därpå, att förevarande ämnen icke ansetts böra regleras för sig utan upptagas till behandling först i samband med den allmänna rättegångsreformen. A t denna mening gav även 1931 års riksdag uttryck, då den vid behandlingen av propositionen angående huvudgrunderna för en rättegångsreform uttalade, att en lagstiftning om den förberedande undersökningen och tvångsmedlen i brottmål borde i enlighet med vissa i propositionen uppdragna riktlinjer genomföras i samband med rättegångsreformen. Vid 1932 års riksdag framfördes emellertid ånyo frågan om lagstiftning å förevarande område genom två i första kammaren väckta motioner (motionerna nr 56 av herr Löfgren och nr 254 av herr Branting). I anledning härav förklarade riksdagen, att den visserligen icke frånginge den uppfattningen, att en fullständig reglering av dessa spörsmål lämpligast skedde i samband med genomförandet av en förbättrad åklagarorganisation och en ny rättegångsordning för brottmålen. Men enligt riksdagens mening syntes hinder ej möta att redan nu avhjälpa den kännbara bristen i svensk lag, att vissa tvångsmedel i brottmål, nämligen anhållande, beslag samt hus- och kroppsrannsakan, vore i avsaknad av närmare rättslig reglering. Dessutom ifrågasatte riksdagen införande av straffprocessuellt reseförbud. Enligt riksdagens förmenande kunde vid en särskild lagstiftning an. * förslaget jämte motiv och lagrådets utlåtande finnes tryckt såsom bilaga till motion nr 80 i törsta kammaren vid 1922 års riksdag. Förslaget till lag angående polisundersökning m. m. har iogats såsom bilaga II till denna promemoria.

6 gående tvångsmedlen bestämmelserna rörande häktning lämnas väsentligen orörda. I anslutning till vad sålunda anförts anhöll riksdagen hos Kungl. Maj:t om utredning, huruvida utan avbidan på en allmän rättegångsreform en reglering i lag av vissa av de straffprocessuella tvångsmedlen läte sig genomföras, samt om framläggande för riksdagen snarast möjligt av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Frågan Uppenbarligen kan en fullständig reglering av hela det förberedande förl h U tS2Sn f a r a n d e t o c n tvångsmedlen i brottmål icke lämpligen äga rum utan samband i ämnet nu med genomförandet av en ny rättegångsordning för brottmål. Detta synes ttfi s S d * d o c k i c k e u t e s l u t a att > såsom riksdagen ifrågasatt, en reglering i lag av vissa tvångsmedel sker redan nu utan samband med den allmänna rättegångsreformen. A t t en dylik reglering i och för sig är synnerligen önskvärd och av trängande behov påkallad, torde ej kunna bestridas. Såsom riksdagen framhållit lärer också svagheten i vår nuvarande åklagarorganisation kunna åberopas som ett ytterligare skäl för att en lagstiftning i ämnet redan nu kommer till stånd. I sakens natur ligger, att en sådan lagstiftning i viss mån måste bli av provisorisk karaktär. Sedan 1931 års riksdag godkänt vissa huvudgrunder för en rättegångsreform och i anledning därav utarbetandet av en ny rättegångslag påbörjats, torde emellertid kunna tillses, att den ifrågavarande lagstiftningen ej i väsentliga punkter kommer i motsättning till vad å förevarande område kan komma att gälla under en ny rättegångsordning. Bland de tvångsmedel, vilka kräva reglering i lag, har av riksdagen i första hand framhållits kvarhållandet av för brott misstänkt person under utredning av frågan huruvida häktningsförutsättningar föreligga. Detta ämne kan visserligen synas nära sammanhänga med regleringen av den förberedande undersökningen i brottmål. Emellertid torde hinder ej möta att upptaga till särskild behandling kvarhållandet såsom förberedelseåtgärd till häktning. Detsamma lärer vara förhållandet med de straffprocessuella instituten beslag samt hus- och kroppsrannsakan. Riksdagen har, såsom förut nämnts, även ifrågasatt införande av straffprocessuellt reseförbud, ehuru riksdagen icke ansett sig böra uttala någon bestämd mening, huruvida detta lämpligen läte sig göra vid en partiell reform sådan som den ifrågasatta. I tidigare förslag till lagstiftning om förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål har införande av reseförbud såsom ett surrogat i vissa fall för kvarhållande eller häktning förordats. Detta måste emellertid föranleda ganska omfattande ändringar i gällande lagstiftning. Behovet av reseförbud torde näppeligen kunna anses vara så kännbart, att icke med införandet av detta institut kan anstå i avbidan på den allmänna rättegångsreformen. Frågan härom synes därför icke böra upptagas till behandling i detta sammanhang. En reglering i lag av kvarhållande och därmed sammanhängande ämnen synes naturligast kunna ske därigenom, att i anslutning till gällande bestämmelser i 19 § promulgationsförordningen till strafflagen om gripande och häktning införas stadganden jämväl om kvarhållande av för brott misstänkt

7 person. Däremot torde regleringen av de övriga ovannämnda tvångsmedlen böra ske i form av en särskild lag. Enligt bestämmelserna i 19 § 10 och 11 punkterna promulgationsförordningen till strafflagen kan för brott misstänkt person i vissa fall gripas och överlämnas till administrativ häktningsmyndighet, som har att besluta om den misstänktes häktande eller omedelbara lösgivande. Bestämmelserna om gripande äro ej fullt tydliga. Av ordet »eljest» i 11 punkten framgår, att gripande kan ske i visst eller vissa andra än de i 10 punkten omförmälda fall. Vilket eller vilka de i 11 punkten antydda fallen äro har lagen icke angivit. A t t detta utgör en kännbar brist kan svårligen bestridas. I praxis torde man i allmänhet antaga, att polisman, då överordnads beslut icke utan fara kan avvaktas, har rätt att gripa den som skäligen misstankes för brott, vara kan följa straffarbete eller fängelse, eller som enligt 7 punkten kan häktas. Säkerligen går man härmed något längre än lagstiftaren åsyftat. Den, som ^ för brott gripit annan, skall enligt 11 punkten utan dröjsmål anmäla förhållandet hos administrativ häktningsmyndighet, som prövar om den gripne skall sättas i häkte eller genast lösgivas. Detta lagens uttryck torde ej kunna förstås annorlunda, än att myndigheten efter förhör med den gripne omedelbart skall besluta om hans häktande eller lösgivande. Emellertid har det i praxis visat sig nödvändigt att, i fall då ytterligare utredning erfordras för bedömande av frågan, huruvida häktningsåtgärd bör företagas, kvarhålla den misstänkte i avbidan på att sådan utredning anskaffas. Det har sålunda utbildat sig ett förfarande med den misstänktes kvarhållande såsom förberedande åtgärd till häktning. Särskilt i de större städerna förekommer i avsevärd utsträckning, att för brott misstänkta personer sålunda få stå till polisens förfogande. Bristen på lagbestämmelser rörande denna form av frihetsberövande har naturligen framträtt som en allvarlig olägenhet såväl för den enskilde som för de myndigheter, vilka omhänderha förberedande undersökning i brottmål. De anmärkta bristerna i lagstiftningen synas böra för tiden intill dess en allmän rättegångsreform kan komma till stånd avhjälpas därigenom, att rätten att gripa den, som misstankes för brott, med erforderlig tydlighet regleras samt bestämmelser meddelas om häktningsmyndighets befogenhet att för prövning av häktningsfrågan kvarhålla misstänkt person. Rättssäkerheten torde emellertid jämväl kräva, att garantier skapas för att nämnda befogenhet icke kommer att missbrukas. Säkerhet bör finnas, att kvarhållande icke sker utan tillräcklig anledning och att tiden för kvarhållandet ej utsträckes längre än som kan anses oundgängligen nödvändigt. Vid^ utarbetandet av antydda bestämmelser om gripande samt om rätt att kvarhålla för brott misstänkt person synes någon ändring i lagens nuvarande terminologi icke böra ske. Det förhåller sig visserligen så, att uttrycket gripande knappast längre förekommer i vanligt språkbruk. Man talar i stället om att »anhålla» misstänkt person; se exempelvis högsta domstolens utslag i i det rättsfall, som refereras i Nytt Juridiskt Arkiv 1932 s. 423. Men i en

Lagstift£* r °. m hållande m# m *

ni

8 lagstiftning, avsedd att gälla endast för tiden intill dess en ny fullständig rättegångslag kan komma att genomföraSj lärer det icke vara lämpligt att införa någon ny benämning, som måhända komme att stå i strid med den terminologi, vilken man kunde önska begagna i den nya lagen. Det synes därför vara att anbefalla, att termen gripande bibehålles i dess hittillsvarande betydelse, och att vid sidan av densamma ordet kvarhållande kommer till användning för att beteckna hållande i förvar av misstänkt person utan att denne är häktad. Härigenom nås överensstämmelse med den i 1920 års förslag använda terminologien. Gripandet torde böra regleras i anslutning till nu gällande bestämmelser. En var bör sålunda få gripa den, som tages på bar gärning eller flyende fot efter att ha begått brott, vara kan följa straffarbete eller fängelse, ävensom den, som är efterlyst för brott. Detta innefattar någon begränsning i den en var för närvarande tillkommande befogenheten att gripa misstänkt person, nämligen i så måtto, att den, som kan häktas enligt 7 punkten, ej får gripas av en var. Denna begränsning, som genomförts i 1920 års förslag och för övrigt torde iakttagas i nutida praxis, lärer ej behöva särskilt motiveras. Vad angår rätten att i andra fall gripa misstänkt person, synes sådan befogenhet endast böra tillkomma polisman. E t t villkor därför bör vara, att häktningsmyndighets beslut icke utan fara kan avvaktas. Då gripandet är en förberedelseåtgärd till häktning, lärer såsom en ytterligare förutsättning böra uppställas, att skäl finnas till antagande, att den misstänkte kan komma att häktas för brottet. En sådan regel har även uppställts av processkommissionen. Det kan visserligen med fog sägas, att polisman även i andra fall bör kunna försäkra sig om misstänkt person i och för dennes inställande för häktningsmyndighet. I förevarande sammanhang lärer dock ej ställning böra tagas till spörsmålet, i vilken utsträckning en sådan befogenhet bör tillkomma polisman. Denna fråga hör hemma i lagstiftningen om den förberedande undersökningen. Den, som av enskild person gripits för brott, bör så snart ske kan överlämnas till närmaste polisman. Kan den gripne inom samma eller kortare tid inställas för häktningsmyndighet, är detta tydligen att föredraga. Polisman bör naturligen utan dröjsmål inställa misstänkt, som av honom gripits eller till honom överlämnats, för häktningsmyndighet. Vad sålunda ifrågasatts torde kunna anses redan nu gälla på grund av stadgandet i 11 punkten. Häktningsmyndighet bör snarast möjligt förordna om häktande eller lösgivande av person, som inställts för myndigheten. Emellertid har, som ovan påpekats, i praxis framträtt ett behov av att i vissa fall under någon tid kvarhålla misstänkt för utredning huruvida häktningsförutsättningar äro för handen. Detta behov har blivit ännu mera kännbart sedan genom lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad föreskrivits, att meddelande om företagen häktning ofördröjligen skall göras till ordföranden i den domstol, som har att företaga rannsakningen med den häktade, varefter sådan rannsakning skall börjas snarast möjligt och senast inom viss kortare tid.

9 I anslutning till vad som får anses redan nu g,rälla i praxis synes därför böra stadgas, att om någon finnes skäligen misstänkt för brott och det anses kunna ifrågakomma att häkta honom för brottet, bäktningsmyndigheten skall kunna förordna om den misstänktes kvarhållande, där det finnes vara synnerlig vikt, att han tages i förvar i avvaktan på utredningens fullständigande. Detta torde väsentligen överensstämma med vad processkommissionen föreslagit och har jämväl motsvarighet i 1920 års förslag. Till den misstänktes skydd synes böra föreskrivas, att beslut om häktande, lösgivande eller kvarhållande skall av häktningsmyndigheten meddelas inom viss kort tid, förslagsvis tjugofyra timmar efter det den misstänkte inställts för häktningsmyndigheten. Denna regel bör också gälla, då för brott misstänkt person kommit tillstädes inför häktningsmyndigheten för att höras angående brottet. En bestämmelse av detta innehåll kan visserligen sägas åtminstone delvis falla utanför här ifrågavarande lagstiftningsområde, i det att den berör ett spörsmål, som hör hemma i regleringen av den förberedande undersökningen. Då allmänna regler om sådan undersökning saknas, torde det dock vara nödvändigt att i förevarande sammanhang meddela nämnda föreskrift om behandlingen av inför häktningsmyndighet tillstädeskommen person, som misstankes för brott. Det måste vidare anses vara av största vikt att förhindra att vid sidan av det i lag reglerade kvarhållandet kan praktiseras ett oreglerat hållande i förvar av för brott misstänkt person. Icke ens med vederbörandes samtycke bör ett dylikt hållande i förvar få förekomma. Det ligger nämligen i sakens natur, att ett samtycke, givet i en situation av här ifrågavarande art, icke bör få utgöra grund för frihetsberövande, om ej tillräckliga skäl för ett sådant i övrigt föreligga. Till följd härav torde jämväl i lagen böra intagas ett stadgande av innehåll, att för brott misstänkt person över huvud ej får hållas i förvar annorledes än bestämmelserna om kvarhållande medgiva, ändå att han samtycker därtill. Härigenom förekommes, att vare sig polisman eller häktningsmyndighet i annan ordning än ovan angivits håller någon berövad friheten på grund av misstanke för brott. Såsom förut framhållits böra nöjaktiga garantier tillskapas till förhindrande av missbruk av rätten att kvarhålla för brott misstänkt person. 1931 års riksdag har med avseende å grunderna för en allmän rättegångsreform uttalat, att varje åtgärd, även anhållande, vilken medförde förlust av den personliga friheten under någon mera avsevärd tid, borde underställas prövning av domstol eller domare. Tillika borde det stå den misstänkte öppet att oberoende härav påkalla prövning av frågan om frihetsberövandet. I 1920 års förslag stadgades, att fråga om kvarhållande skulle kunna underställas en häktningsdomares prövning såväl då den misstänkte, sedan han kvarhållits viss kortare tid, begärde sådan prövning, som ock, oavsett dylik begäran, då kvarhållandet utan den misstänktes samtycke överskrede viss i förslaget angiven tid. Häktningsdomare skulle enligt förslaget i regel vara ordföranden i den rätt, som hade att handlägga åtal för brottet; dock kunde enligt Konun-

10 gens förordnande jämväl annan utöva befattningen som häktningsdomare. Vid förslagets granskning i lagrådet lämnades nämnda bestämmelser i huvudsak utan erinran. I anslutning till vad sålunda anförts synes fråga om kvarhållande böra under vissa betingelser underkastas prövning av domare. Sådan prövning bör i första hand kunna begäras av den misstänkte. För att rättsskyddet skall bli fullt effektivt måste han äga påkalla prövning omedelbart sedan förordnande om kvarhållande meddelats. Men dessutom torde, oavsett att den misstänkte ej påkallat prövning av kvarhållandet, detta icke böra få utsträckas utöver viss tid utan att dylik prövning sker. Denna tid torde lämpligen kunna sättas till sju dagar. Då kvarhållen person begärt prövning av frågan om han vidare skall kvarhållas, bör tydligen prövningen, om syftet med densamma skall nås, anställas så snart som möjligt. Den misstänkte synes vidare böra beredas tillfälle att muntligen inför domaren framställa sina synpunkter. I allmänhet torde det vara möjligt att inom tjugofyra timmar efter det begäran gjorts inställa den misstänkte för ordföranden i den underrätt, inom vars domvärjo han förvaras. Är detta på grund av långt avstånd till ordförandens ämbetslokal eller bostad eller av annan orsak ej möjligt, bör inställandet ske snarast görligt, och en maximigräns av fyrtioåtta timmar torde då kunna stadgas. Hör åtal för brottet till annan domstol än underrätten i förvaringsorten, bör den misstänkte inställas för ordföranden i förstnämnda domstol, såvitt det kan ske utan längre tidsutdräkt. Vad angår den domarprövning, som skall ske ex officio för att kvarhållandet skall få utsträckas utöver sju dagar, synes det böra ankomma på häktningsmyndighetens bedömande, huruvida misstänkt, som förvaras å annan ort än den, där brottet skall åtalas, skall transporteras till denna senare ort och inställas för ordföranden i den rätt, till vilken åtal för brottet hör. Då fråga om kvarhållande dragits under domares prövning, bör denne, om han ej finner, att den misstänkte omedelbart bör lösgivas, bestämma viss tid, inom vilken han skall häktas eller sättas å fri fot. Kan frågan härom icke avgöras inom nämnda tid, bör domaren efter nytt förhör med den misstänkte kunna medgiva utsträckning av tiden för kvarhållandet. Skäl att medgiva sådan utsträckning kan bland annat vara, att misstanke uppkommit att den kvarhållne begått annat brott än det, som föranlett kvarhållandet. Det torde emellertid vara nödvändigt att i lag fastställa viss tid, utöver vilken kvarhållande för visst brott ej får utsträckas. Denna tid synes böra bestämmas till fjorton dagar. Närmare bestämmelser angående förfarandet vid prövning av fråga om kvarhållande torde ej lämpligen böra meddelas. Förfarandet bör nämligen ej vara formbundet utan lämpas efter förhållandena i det särskilda fallet. Uppenbart är, att prövningen av kvarhållande måste bliva av ganska summarisk karaktär. I sakens natur ligger, att ordförandens beslut ej bör få överklagas. E t t särskilt spörsmål är, huruvida införandet i lag av ett förfarande med kvarhållande såsom förberedelse till häktning bör föranleda ändring i gällande

11 bestämmelser om häktning. Enligt dessa kan häktad person erhålla domstols prövning av häktningsåtgärdens befogenhet först i samband med domstolens handläggning av målet. I syfte att sådan prövning skall komma till stånd så snart ske kan efter häktningen har häktningsmyndighet ålagts att omedelbart anmäla häktning till vederbörande domstol, varefter domstolen skall företaga rannsakningen snarast möjligt och senast viss kort tid efter det anmälan inkommit. Om nu möjlighet beredes kvarhållen person att när som helst erhålla domares prövning av frågan om kvarhållandet, kan det synas naturligt att medgiva samma rätt åt häktad eller ock, därest hinder skulle anses möta för genomförande av de ingripande lagändringar, som betingas härav, att förkortning sker av den tid, inom vilken häktad person skall rannsakas. Sålunda kan ifrågasättas att begränsa denna tid till åtta dagar å landet och fyra dagar i stad. Möjlighet att erhålla en särskilt snabb prövning av ett frihetsberövande torde dock vara av större vikt, då fråga är om kvarhållande än då det gäller häktning. Vid ett frihetsberövande på det stadium av utredningen, då kvarhållande kommer att ske, föreligger större risk för misstag från häktningsmyndighetens sida än då fråga är om häktning, som får äga rum först då sannolika skäl förebragts mot den misstänkte och förutsättningar för häktning i övrigt äro konstaterade. Det torde icke med fog kunna befaras, att efter införande av den här ovan föreslagna ordningen möjligheten att häkta skulle komma att missbrukas i syfte att förekomma prövning av kvarhållande. Mera skäl föreligger till antagande, att ett i lag reglerat förfarande med kvarhållande som förberedelse till häktning får till följd, att häktningsbeslut meddelas först sedan saken utretts noggrannare än för närvarande i brist på legala regler om kvarhållande sker. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde, såsom även riksdagen antagit, någon ändring i gällande bestämmelser rörande häktning ej behöva ske i detta sammanhang. I samband med införande av bestämmelser om kvarhållande av för brott misstänkt person och prövning av sådant kvarhållande böra däremot stadgandena i 19 § 9 och 12 punkterna promulgationsförordningen till strafflagen underkastas vissa ändringar. Sålunda synes lämpligt att i en punkt sammanföra bestämmelserna om vilka administrativa myndigheter, som kunna besluta om häktning. Vidare lärer den föreslagna regeln, att kvarhållande i vissa fall skall prövas av rättens ordförande, böra föranleda borttagande av den rätt att häkta, som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer borgmästare och råd samt magistratens ordförande. Denna häktningsbefogenhet saknar numera praktisk betydelse. Bestämmelser torde böra utfärdas av Konungen rörande behandlingen av för brott gripen eller kvarhållen person. Såsom ledande grundsats bör härvid gälla, att den gripne eller kvarhållne icke underkastas andra inskränkningar i sin frihet eller hårdare behandling än som påkallas av ändamålet med frihetsberövandet eller betingas av hänsyn till ordningen å förvaringsplatsen eller av allmän säkerhet. De ifrågasatta bestämmelserna böra gälla även för brott misstänkt, som utan att vara gripen inställts för häktningsmyndighet, eller som kommit tillstädes inför sådan myndighet för att höras angående brottet.

12 LagstiftRörande tvångsmedlen beslag samt hus- och kroppsrannsakan finnas i svensk beslås1 odi ^ a g * n g a a ^ m a n n a bestämmelser. Om beslag — vilket innebär myndighets omskingrings- händertagande av föremål, som antages vara genom brott åtkommet eller på hus^och1* g r u n c ^ a v brottslig handling förverkat eller eljest ha betydelse för utredning kropps- angående brott — finnas föreskrifter i vissa specialförfattningar, bland annat rannsakan. • författningar om införsel av varor samt om tillverkning och försäljning av rusdrycker. Oaktat allmänna stadganden om beslag saknas, torde dock få anses, att enligt gällande svensk rätt en viss befogenhet att företaga beslag finnes även i fall, då detta icke kan grundas på uttryckligt stadgande. — I fråga om husrannsakan innehålla 16 § 7 och 8 punkterna promulgationsförordningen till strafflagen stadganden om rätt för enskild person att under vissa förutsättningar företaga sådan rannsakan efter stulet gods. Härutöver finnas bestämmelser om husrannsakan i vissa specialförfattningar, såsom lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel, lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin samt förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin. Beträffande kroppsrannsakan upptager allmän lag ej bestämmelser i annan mån än att i 19 § 21 punkten promulgationsförordningen till strafflagen stadgas, att kroppsrannsakan må företagas å häktad till utrönande, om han har något på sig, varav säkerheten i häktet eller under hans forslande kan äventyras. I lagen om straff för olovlig varuinförsel samt lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin meddelas stadganden om kroppsrannsakan, som i ändamål att eftersöka förstucket gods må företagas å den, som ankommer till riket från utlandet. Ehuru sålunda allmänna bestämmelser om hus- och kroppsrannsakan ej finnas, ha myndigheterna otvivelaktigt enligt gällande rätt viss befogenhet att företaga sådan rannsakan även i andra fall än ovan angivits. — Straffprocessuellt skingringsförbud förekommer ej i svensk rätt. Såsom tidigare framhållits är det angeläget, att jämväl förevarande rättsområde regleras i lag. Detta påkallas av såväl den enskildes krav på skydd mot onödigt intrång som myndigheternas behov av vägledande bestämmelser. I 1920 års förslag ha ifrågavarande tvångsmedel gjorts till föremål för en ingående reglering. Processkommissionen har i sitt betänkande angående rättegångsväsendets ombildning uppdragit riktlinjerna för en blivande lagstiftning å detta område. I propositionen till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för en rättegångsreform ha däremot dessa spörsmål icke närmare berörts. Vid en lagstiftning å förevarande område böra naturligen i första hand meddelas bestämmelser rörande de omständigheter, under vilka ingrepp av ifrågavarande art i den enskildes rättigheter må tillåtas. Härvid torde 1920 års förslag, med iakttagande av vissa utav processkommissionen förordade avvikelser därifrån, samt i nyssnämnda specialförfattningar förekommande bestämmelser i huvudsak kunna läggas till grund för lagstiftningen. Denna torde sålunda komma att i nämnda avseende i stort sett överensstämma med vad som redan nu får anses vara gällande sedvanerätt. Av vikt är vidare att i lag fastslå, åt vilka myndigheter handhavandet av ifrågavarande tvångsmedel

13 skall överlämnas, samt att, i den mån så kan ske, bereda den enskilde möjlighet att erhålla domstols eller domares prövning av befogenheten av dylikt ingrepp, som företagits av administrativ myndighet. Såsom förut nämnts finnas i vissa specialförfattningar särskilda bestämmelser rörande ifrågavarande ämnen. I samband med förevarande lagstiftning lärer ändring icke böra ske i vad sålunda är särskilt stadgat. Härefter skall i korthet redogöras för de bestämmelser, som torde böra meddelas angående ifrågavarande tvångsmedel. Beslag bör få ske, då sådana omständigheter föreligga, att omhändertagande Beslag och av föremål i straffprocessuellt syfte kan anses berättigat. Sålunda bör beslag 8&J5?J5J£*" kunna läggas å föremål, som skäligen kan antagas vara någon genom brott avhänt eller på grund av brott förverkat eller eljest ha betydelse för utredning angående brott. Beslag bör kunna ske oavsett huruvida innehavaren av föremålet i fråga misstankes för brottet eller ej. Vidare bör beslag kunna äga rum oberoende av brottets beskaffenhet, Från sistnämnda grundsats torde dock undantag böra göras för visst fall, nämligen i fråga om rätt att taga i beslag försändelser i post- eller telegrafverkets vård. Huruvida enligt gällande rätt dylika försändelser kunna tagas i beslag kan vara föremål för tvekan. Emellertid anse postmyndigheterna sig ej befogade att till polismyndighet eller åklagare utlämna postförsändelse, och beträffande utlämnande av telegram kräva telegrafmyndigheterna särskilt tillstånd därtill av Kungl. Maj:t. I enlighet med den uppfattning, som gjort sig gällande i 1920 års förslag och processkommissionens betänkande, torde med hänsyn till straffrättsskipningens effektivitet möjlighet böra beredas myndigheterna att jämväl taga i beslag dylika försändelser, ehuru strängare villkor böra uppställas härför än då fråga är om beslag av andra föremål. Beslag å försändelse, varom nu är fråga, bör sålunda endast få göras, då försändelsen skäligen kan antagas härleda sig från eller vara avsedd för den, vilken misstankes för brottet. Men dessutom bör sådant beslag endast få äga rum, då fråga är om så grovt brott, att det allmännas intresse av dess utredande gör sig särskilt starkt gällande. Med hänsyn härtill synes beslag i förevarande fall endast böra få förekomma vid brott, vara kan följa straffarbete. Detta överensstämmer med den ståndpunkt, som intagits av tidigare förslag. I enlighet med vad i dessa jämväl ifrågasatts torde i fall, då anledning är, att försändelse, som må tagas i beslag, skall inkomma till post- eller telegrafanstalt, myndighet böra äga förordna, att försändelsen, när den inkommer, skall innehållas, till dess frågan huruvida beslag skall äga rum blivit avgjord. Härtill är emellertid anledning att återkomma i det följande. I processkommissionens betänkande ha vissa handlingar undantagits från beslag, bland annat skriftliga meddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Bestämmelserna härom sammanhänga med processkommissionens reglering av den förberedande undersökningen och rättegångsförfarandet i brottmål i övrigt och kunna därför ej upptagas i nu förevarande sammanhang. Enligt gällande sedvanerätt har häktningsmyndighet otvivelaktigt rätt att

14 besluta om beslag. I vad mån polisman kan anses äga sådan rätt är mera oklart. Under vissa förhållanden, särskilt då fara i dröjsmål föreligger, torde dock polisman kunna i viss omfattning utan häktningsmyndighets order tillsvidare verkställa beslag. Enligt 1920 års förslag skulle häktningsdomare, domstol, Kungl. Maj:ts befallningshavande, undersökningsledare eller allmän åklagare äga förordna om beslag, varjämte polisman vid fara i dröjsmål skulle kunna tillsvidare taga föremål i beslag, dock att det sålunda företagna provisoriska beslaget ofördröjligen skulle för prövning anmälas hos den vanliga beslagsmyndigheten. Enligt processkommissionens förslag skulle statsåklagare och polismyndighet äga förordna om beslag så ock rätten, då mål handlades inför densamma. Polisman skulle även kunna verkställa beslag, då synnerlig fara vore i dröjsmål, varjämte vid misstänkt persons anhållande, häktande eller gripande eller vid hus- eller kroppsrannsakan den, som verkställde sådan åtgärd, skulle äga taga i beslag föremal, som därvid påträffades. Hade beslag företagits av annan myndighet än rätten, skulle anmälan därom genast göras hos denna för prövning av beslagets vidare bestånd. Rätt att besluta om beslag bör, såsom hittills, tillkomma administrativ häktningsmyndighet — alltså Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal samt polisämbetsman i stad. Även domstol bör äga förordna om beslag i mål, som där handlägges. Det torde vara av behovet påkallat att medgiva även polisman en viss beslagsrätt. Sålunda bör polisman kunna verkställa beslag, då fara är i dröjsmål, så ock vid misstänkt persons gripande eller häktande eller vid hus- eller kroppsrannsakan. Då polisman sålunda företagit beslagsåtgärd, bör dock anmälan därom genast göras hos den administrativa häktningsmyndigheten, vilken har att omedelbart avgöra, huruvida beslaget skall bestå. Däremot synes ej nödvändigt att, såsom processkommissionen ifrågasatt, föreskriva, att beslag, som företagits av annan myndighet än domstol, ovillkorligen skall prövas av denna. Den enskildes intresse torde kunna anses tillräckligt tillgodosett därigenom, att möjlighet beredes honom att på yrkande få frågan om beslagets fortbestånd prövad av domstol eller domare. Vad angår beslag å post- eller telegrafförsändelse eller förordnande om innehållande av dylika försändelser, ha förutnämnda båda förslag ansett strängare bestämmelser nödvändiga i fråga om de myndigheter, som skulle äga besluta om dylik åtgärd, än då fråga vore om beslag i allmänhet. Sålunda skulle enligt 1920 års förslag förordnande om beslag å post- eller telegrafförsändelse eller innehållande av dylik försändelse endast få meddelas av häktningsdomare, domstol och Kungl. Maj:ts befallningshavande; dock skulle, därest förordnande om beslag icke kunde utan våda avvaktas, eller fara :örelåge vid dröjsmål med meddelande av förordnande om innehållande, urdersökningsledare och allmän åklagare kunna tillsvidare företaga sådan åtgärd med skyldighet att ofördröjligen anmäla densamma till häktnings domaren för prövning. Processkommissionen ansåg sig ej böra uppställa lika stränga villkor i fråga om beslag. Förordnande om beslag skulle alltid kunna medde-

15 las av statsåklagare eller polismyndighet, dock med skyldighet att anmäla verkställt beslag för rätten, som hade att pröva om beslaget skulle bestå. Beslut om innehållande av försändelse skulle däremot alltid meddelas av rätten. Under nuvarande organisatoriska förhållanden torde man icke kunna i fråga om beslag av post- eller telegrafförsändelse frångå den allmänna regeln, att häktningsmyndighet äger besluta om tvångsåtgärd. Däremot synes den enskildes intressen kräva, att polisman ej under några förhållanden skall äga företaga dylik åtgärd utan order av häktningsmyndighet. Ej heller lärer böra föreskrivas, att åtgärd, varom nu är fråga, skall ovillkorligen underställas domstols prövning. Liksom i fråga om beslag i allmänhet torde dylik prövning böra bero på klagan av den av åtgärden drabbade. Mera tveksamt är, huruvida handhavandet av det till sina verkningar understundom ganska ingripande tvångsmedlet innehållande av post- eller telegrafförsändelse skall anförtros de administrativa häktningsmyndigheterna. Med hänsyn till nuvarande^ domstolsorganisation synes icke böra ifrågasättas att låta detta ankomma på domstol eller domare. Då det ligger i sakens natur, att underrättelse om beslut angående innehållande ej kan meddelas den därav drabbade, kan ej heller rätt att överklaga sådant förordnande ifrågakomma. På grund härav kan anledning förefinnas att hysa tvekan huruvida bestämmelser om innehållande böra meddelas i förevarande lagstiftning. Då emellertid i allt fall övervägande skäl synas tala härför, har även detta tvångsmedel ansetts böra anförtros åt administrativ häktningsmyndighet. Rörande förfarandet vid beslags verkställande måste närmare regler meddelas. Sålunda synes uttryckligen böra stadgas, att beslag skall verkställas på sådant sätt, att därigenom vållas så ringa olägenhet som möjligt. Vidare böra bestämmelser givas om beslagtaget föremåls omhändertagande eller utmärkande, om skyldighet i vissa fall för den beslagtagande myndigheten att underrätta föremålets ägare eller innehavare samt vid beslag å post- eller telegrafförsändelse försändelsens mottagare och avsändare om företaget beslag. Särskilda föreskrifter lära böra meddelas rörande post- eller telegraf försändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som tagits i beslag, i syfte att förhindra, att innehållet däri obehörigen yppas. Dylik handling bör sålunda, om den är förseglad, ej få öppnas av annan än häktningsmyndighet och ej heller eljest närmare undersökas av annan än sådan myndighet. Detta bör naturligen ej utgöra hinder för häktningsmyndighet att uppdraga åt sakkunnig eller annan att företaga för utredningen erforderlig undersökning av handlingen. Över beslagsförrättning eller undersökning av enskild handling bör föras protokoll. Den, som drabbats av beslag, bör på begäran erhålla bevis därom. Det måste, såsom av det föregående framgår, anses vara av behovet påkallat att bereda den, som drabbats av beslag, möjlighet att få frågan om beslagets bestånd prövad av judiciell myndighet. Sådan prövning bör kunna omedelbart erhållas hos ordföranden i den rätt, som har att handlägga åtal för brott, som föranlett beslaget. Sedan målet anhängiggjorts vid domstol, bör

16 det ankomma på denna att efter yrkande pröva huruvida beslaget skall bestå. Det är givet, att särskilda regler erfordras angående klagan över och verkställighet av domstols beslut i fråga om beslag. I tidigare förslag har ifrågasatts införande av straffprocessuellt skingringsförbud. Då syftet med beslag kan nås genom mindre ingripande åtgärd, är det tydligen önskvärt att öppna möjlighet därtill. Bestämmelser om skingringsförbud böra därför meddelas i sammanhang med reglering av beslagsinstitutet. Reglerna om beslag torde i stort sett böra gälla i fråga om skingringsförbud. Hus- och Husrannsakan innebär ett så kännbart ingripande mot den enskilde, att sårannsakan d a n åtgärd bör få företagas endast då det påkallas av ett viktigt straffprocessuellt intresse. I enlighet med vad i tidigare förslag förordats bör husrannsakan under vissa förutsättningar tillåtas antingen för eftersökande av föremål, som är underkastat beslag, eller av annat, som kan bidraga till utredning angående brott, eller ock för eftersökande av person, som skall gripas eller häktas för brott. Vad först angår husrannsakan för eftersökande av föremål eller av annat, som kan bidraga till utredning angående brott, synes för sådan åtgärd böra fordras, att någon på sannolika skäl misstankes för brott av viss svårhetsgrad. Detta överensstämmer med specialförfattningarnas bestämmelser samt processkommissionens förslag, varemot i 1920 års förslag endast fordrats, att anledning till sådan misstanke skulle finnas. Rörande brottets beskaffenhet böra strängare krav uppställas, då fråga är om husrannsakan hos annan än då sådan skall företagas hos den misstänkte. I enlighet med vad härutinnan gäller enligt specialförfattningarna och även ifrågasatts i nyssnämnda båda förslag lärer husrannsakan hos den misstänkte kunna tillåtas så snart å brottet kan följa straffarbete eller fängelse, varemot husrannsakan hos annan bör ifrågakomma allenast då straffarbete kan följa å brottet. Beträffande husrannsakan hos annan än den misstänkte måste vidare uppställas kravet, att sannolika skäl föreligga för att vad som eftersökes skall där anträffas. För rätt till husrannsakan i ändamål att eftersöka person, som skall gripas eller häktas, fordras i processkommissionens betänkande icke någon viss svårhetsgrad hos brottet. För gripande eller häktande av den, som misstankes för brott, vara endast kan följa bötesstraff, lärer dock en så ingripande åtgärd som husrannsakan ej böra få företagas varken hos den misstänkte eller hos annan. Avser misstanken svårare brott, bör däremot husrannsakan i förevarande syfte få ske. I enlighet med vad processkommissionen ifrågasatt bör för rätt att företaga husrannsakan i detta syfte hos annan än den, som skall gripas eller häktas, fordras, att sannolika skäl finnas, att den eftersökte uppehåller sig där. Oavsett brottets beskaffenhet och utan att särskild anledning behöver föreligga, att vad som eftersökes skall anträffas i lägenheten, har såväl i specialförfattningarna som i 1920 års och processkommissionens förslag husrannsakan

17 ansetts böra tillåtas i lokal, som är tillgänglig för envar eller är känd såsom tillhåll för misstänkta personer eller såsom förvaringsplats för misstänkt gods. Denna regel synes böra upptagas i allmän lag. Vad härefter angår frågan vilka myndigheter böra äga förordna om husrannsakan, så lärer enligt gällande sedvanerätt häktningsmyndighet ha befogenhet härtill. Detsamma torde gälla åklagare, som ej har häktningsrätt. Enligt 1920 års förslag skulle undersökningsledare, allmän åklagare, domstol och Kungl. Maj:ts befallningshavande äga förordna om husrannsakan. Processkommissionen föreslog, att beslut om husrannsakan skulle meddelas av rätten; dock skulle, därest rättens beslut ej utan olägenhet kunde avvaktas, statsåklagare och, om det vore av synnerlig vikt att husrannsakan skyndsamt företoges, polismyndighet äga föranstalta därom. I fråga om husrannsakan i allmän eller misstänkt lokal föreslogos dock mindre stränga bestämmelser. Enligt specialförfattningarna får husrannsakan hos den misstänkte eller annan beslutas av Kungl. Maj :ts befallningshavande, landsfogde, lands- och stadsfiskal, chef för polisväsen i stad samt, då fråga är om olovlig varuinförsel, tullåklagare och vissa tullmyndigheter. Även enligt dessa författningar gälla mindre stränga regler beträffande husrannsakan i allmän eller misstänkt lokal. Det kan för närvarande ej ifrågasättas, att, såsom processkommissionen föreslagit, göra husrannsakan under den förberedande undersökningen beroende av rättens beslut, och att endast då sådant beslut ej utan olägenhet kan avvaktas eller fråga är om rannsakan i allmän eller misstänkt lokal låta administrativ myndighet förordna om åtgärden. Husrannsakan måste, såsom ovan föreslagits rörande beslag och i nära överensstämmelse med vad i 1920 års förslag ifrågasatts, kunna beslutas av administrativ häktningsmyndighet, varjämte domstol bör äga förordna om sådan åtgärd i mål, som handlägges inför densamma. Uppenbarligen måste häktningsmyndighet kunna för särskilt fall uppdraga åt polisman att verkställa husrannsakan. Enligt processkommissionens förslag skulle sådant uppdrag företrädesvis meddelas polisman av högre grad. I specialförfattningarna föreskrives, att företagandet av husrannsakan må uppdragas åt, förutom då fråga är om olovlig varuinförsel vissa tulltjänstemän, polisman i befälsställning, som av Konungens befallningshavande därtill särskilt förordnats. Då det emellertid synes nödvändigt att giva häktningsmyndighet friare händer i berörda avseende, torde endast böra stadgas, att uppdraget må lämnas polisman, som finnes lämplig därför. En annan fråga är, huruvida polisman bör äga på eget bevåg företaga husrannsakan. Med hänsyn till rättsskipningens effektivitet torde det ej vara tillrådligt att helt förbjuda detta. En sådan ståndpunkt har ej heller intagits varken av tidigare förslag eller speciallagstiftningen å området. Enligt 1920 års förslag skulle polisman äga utan förordnande verkställa husrannsakan, därest ändamålet vore att fasttaga den, som enligt häktningsmyndighets beslut skulle häktas för brott, så ock, därest för brott misstänkt person eller eftersökt föremål på färsk gärning följts eller spårats, i ändamål att finna den misstänkte eller det eftersökta föremålet. Dessutom skulle husrannsakan utan för2—323071

18 ordnande kunna verkställas av polisman för fasttagande av den, som rymt ur häkte eller förklarats kvarhållen men olovligen avlägsnat sig. Processkommissionen ville medgiva polisman att företaga husrannsakan utan särskilt uppdrag i ändamål att verkställa honom meddelad order att gripa, anhålla eller till förhör hämta för brott misstänkt person. Polisman skulle ock, enligt kommissionens förslag, då han utan myndighets beslut ägde gripa misstänkt person, kunna för detta ändamål verkställa husrannsakan i lägenhet, till vilken den misstänkte under förföljande tagit sin tillflykt. Enligt lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel och lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilka lagar medgiva företagande av husrannsakan av tulltjänsteman i lägst överuppsyningsmans ställning, då fara är i dröjsmål, äger polisman vidtaga sådan åtgärd, när egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten. Förordningen den 11 juni 1926 angående tillverkning och beskattning av brännvin tillåter, att husrannsakan företages av polisman i befälsställning, när fara är i dröjsmål, samt jämväl av annan polisman, när egendom, som kan antagas förverkad, på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten. Enligt nämnda specialförfattningar äger polisman dessutom utan order verkställa husrannsakan i allmän eller misstänkt lokal, då honom anbefalld tjänstgöring föranleder därtill. Det synes naturligt, att polisman skall äga utan förordnande företaga husrannsakan, då ändamålet är att eftersöka person, som enligt häktningsmyndighets beslut skall gripas eller häktas, så ock då misstänkt person eller eftersökt föremål på färsk gärning följts eller spårats till lägenheten. Starka skäl torde kunna anföras för att även eljest låta polisman företaga husrannsakan såvida fara är i dröjsmål. Emellertid synes det icke tillrådligt att medgiva polisman i allmänhet en så vidsträckt befogenhet. Däremot lära betänkligheter ej med fog kunna anföras mot att i överensstämmelse med 1926 års förordning i fall, som nu avses, medgiva polisman i befälsställning rätt till husrannsakan. Detta torde överensstämma med gällande sedvanerätt. Husrannsakan bör icke, såsom för närvarande är i vissa fall medgivet, få företagas av enskild målsägande. Rörande förfarandet vid husrannsakan torde i stort sett böra gälla samma bestämmelser, som förekomma i specialförfattningarna. I vissa avseenden synas dock ytterligare föreskrifter vara erforderliga. Sålunda bör uttryckligt stadgande meddelas därom, att målsägande, sakkunnig eller annan under vissa förhållanden må kunna vara närvarande vid husrannsakan, för vilket fall det dock bör åligga förrättningsmannen att noga tillse, att skada icke uppkommer därigenom, att vid förrättningen yppas förhållande, som icke angår utredningen i målet. Även bör stadgas, att post- eller telegraf försändelse, handelsbok eller annan enskild handling, som anträffas vid husrannsakan, ej må öppnas eller närmare undersökas av annan än häktningsmydighet. Vad slutligen angår kroppsrannsakan bör sådan, såsom föreslagits av processkommissionen, få ske å den, som på sannolika skäl misstankes för brott, vara

19 frihetsstraff kan följa. Det lärer ej vara tillrådligt att, i likhet med 1920 års förslag, endast fordra, att anledning föreligger till sådan misstanke. Ändamålet med kroppsrannsakan skall vara att upptäcka föremål, som är underkastat beslag, eller annat, som kan bidraga till utredning angående brott. Däremot torde ej vara lämpligt att i denna lag meddela bestämmelser motsvarande det nu i strafflagens promulgationsförordning förekommande stadgandet om kroppsrannsakan å häktad person till utrönande att han ej har på sig något, varav säkerheten i häktet kan äventyras. Kroppsrannsakan för dylikt ändamål kan nämligen ej anses vara straffprocessuellt tvångsmedel, och regler därom böra följaktligen ej meddelas i ifrågavarande lag. I övrigt torde rörande kroppsrannsakan böra i stort sett gälla samma regler som angående husrannsakan. I samband med införandet av lagregler rörande kvarhållande av för brott Följdmisstänkt person torde, såsom även ifrågasattes i 1920 års förslag, 5 kap. 8 §, aSdr^laga 10 kap. 17 och 18 §§ samt 15 kap. 10 § strafflagen böra undergå vissa jämkningar. De föreslagna reglerna om beslag torde böra i huvudsaklig överensstämmelse med 1920 års förslag föranleda viss ändring av 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken samt 10 kap. 21 § strafflagen. I anslutning till vad sålunda anförts ha utarbetats utkast till dels lag angående ändring i vissa delar av förordningen om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, dels lag med vissa bestämmelser om tvångsmedel i brottmål, dels lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken, dels ock lag om ändrad lydelse av 5 kap. 8 §, 10 kap. 17, 18 och 21 §§ samt 15 kap. 10 § strafflagen, vilka lagutkast jämte specialmotivering härvid fogas såsom bilaga I. 1920 års förslag till lag angående polisundersökning i brottmål samt häktning m. m. har till jämförelse med de föreslagna bestämmelserna medtagits såsom bilaga I I .

20 Bilaga I.

Utkast till

Lag angående ändring i vissa delar ar förordningen om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall. Härigenom förordnas, att 19 §• 9—12 punkterna förordningen om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall den 16 februari 1864 (nr 11 s. 101) skola erhålla följande ändrade lydelse: 19 §. 9. Konungens befallningshavande, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal, så ock polisämbetsman, där sådan för viss stad är särskilt förordnad, äge besluta om häktning av den, som hålles misstänkt för brott. I denna punkt ha de nuvarande 9 och 12 punkterna sammanförts. Därvid har ansetts icke böra bibehållas den i gällande lagtext upptagna skillnaden mellan sådana administrativa häktningsmyndigheter, vilka äga förordna om häkte, och de, som ha makt att häkta eller låta häkta. Denna skillnad torde numera sakna reellt innehåll. Som i den allmänna motiveringen framhållits ha de föreslagna reglerna om domares prövning av kvarhållande för brott ansetts böra föranleda, att borgmästare och råd samt magistratens ordförande ej vidare upptagas bland administrativa häktningsmyndigheter. Polisämbetsmans häktningsrätt bibehålles däremot, men då sådana ämbetsmän ej finnas annat än i vissa städer, ha orden »eller ort» i nuvarande 12 punkten funnits ej böra medtagas. I en reformerad rättegångsordning lära polisämbetsmän icke komma att beklädas med häktningsrätt, och det synes då ej lämpligt att i lagen öppna möjlighet, att polisämbetsmän i vidare utsträckning än nu är fallet erhålla sådan rätt. 10. Den, som begått brott och å bar gärning eller flyende fot träffas, må av en var gripas, om på brottet efter lag kan följa straffarbete eller fängelse. En var have ock rätt att gripa den, vilken av häktningsmyndighet är efterlyst för brott. Kan beslut av sådan myndighet icke utan fara avvaktas, må polisman även eljest gripa den, som skäligen misstankes för brott, såvida antagas må, att han kan komma att häktas för brottet. Har enskild person enligt vad ovan sägs gripit annan, skall han så snart ske kan överlämna den gripne till polisman. Kan den gripne inom samma eller kortare tid inställas för häktningsmyndighet, skall det ske. Polisman skall utan dröjsmål inställa gripen person för häktningsmyndighet. Förestående stadganden motsvara i huvudsak nuvarande 10 och 11 punkterna och upptaga bestämmelserna om gripande.

21 Enligt nu gällande lag kan den, som efter Konungens befallningshavandes lysning bör häktas för brott, gripas av en var. Det torde dock icke numera förekomma, att Konungens befallningshavande utfärdar lysning efter person, som misstankes för brott. Efterlysning sker i stället genom tillkännagivande i polisunderrättelserna, och sådant tillkännagivande intages på begäran av polis- och åklagarmyndighet samt jämväl av polisman i befälsställning, vilken ej har häktningsrätt. Det synes emellertid icke riktigt att annan än häktningsmyndighet får utfärda efterlysning, som ju innebär anmodan att gripa för brott misstänkt person och inställa honom för den, som utfärdat efterlysningen, eller underrätta denne om gripandet. Det har därför ansetts böra stadgas, att den, som är efterlyst av häktningsmyndighet, får gripas av en var. En följd härav lärer bli, att efterlysning får intagas i polisunderrättelserna endast om den begärts av sådan myndighet. Polisman är naturligen berättigad att gripa för brott misstänkt person på häktningsmyndighets order; befogenheten att häkta måste anses innefatta rätten att beordra gripande. Vad angår polismans rätt att vid fara i dröjsmål utan häktningsmyndighets order gripa misstänkt person, som ej tagits å bar gärning eller flyende fot eller är efterlyst, hänvisas till den allmänna motiveringen. Bestämmelserna i andra stycket torde ej tarva någon motivering. De innehålla endast vad som får anses redan nu gälla på grund av stadgandet i 11 punkten samt hävdvunnen sedvänja. Finner polisman, då till honom överlämnas misstänkt, som gripits av enskild person, att gripandet saknat fog, bör han naturligen lösgiva den gripne. I tvivelaktigt fall bör dock saken bringas under prövning av överordnad. 1 1 . D å för b r o t t m i s s t ä n k t person inställts för h ä k t n i n g s m y n d i g h e t , förordne denna inom tjugofyra t i m m a r om den misstänktes h ä k t a n d e eller give honom inom s a m m a tid lös,, d ä r ej anledning ä r till k v a r h å l l a n d e , som nedan sägs. F i n n e s någon, som inställts för h ä k t n i n g s m y n d i g h e t , v a r a skäligen misst ä n k t för b r o t t , och synes det k u n n a ifrågakomma a t t h ä k t a honom för brottet, m å h ä k t n i n g s m y n d i g h e t e n inom ovan n ä m n d a tid förordna om hans k v a r hållande, d ä r det finnes v a r a a v synnerlig vikt, a t t h a n tages i förvar t i l l dess avgöras k a n , h u r u v i d a h ä k t n i n g s k a l l äga rum. H a r någon s å l u n d a k v a r h å l l i t s , förordne h ä k t n i n g s m y n d i g h e t e n så s n a r t ske k a n om hans häkt a n d e eller lösgivande. V a d h ä r s t a d g a s gälle ock d ä r för brott m i s s t ä n k t person kommit tillstädes inför h ä k t n i n g s m y n d i g h e t för a t t höras angående brottet. E j må n å g o n såsom m i s s t ä n k t for brott annorledes än nu sagts hållas i förvar, ä n d å a t t han därtill samtycker. Vad angår förutsättningarna för kvarhållande, må, utöver vad därom anförts i den allmänna motiveringen, följande anmärkas. Kvarhållandet avser att bereda rådrum för utredning huruvida häktning skall äga rum. Det måste därför kunna antagas, att den misstänkte kan komma att häktas. Därvid torde särskilt vara att märka, att utsikten till att häktning kan undvikas på grund av att villkorlig dom synes kunna ifrågasättas eller av annan dylik anledning ej bör utgöra hinder för att kvarhållande sker till dess häktningsmyndigheten hunnit bilda sig en bestämd åsikt härom, över huvud torde ej böra fordras mera, än att häktning synes kunna ifrågakomma, även om någon omständighet till äventyrs skulle peka i annan riktning. Det är nödvändigt att bereda häktningsmyndigheten möjlighet att nöjaktigt utreda de omständigheter, som kunna inverka på häktningsfrågan, och då tillfälle

22 gives den kvarhållne att omedelbart påkalla domares prövning av frågan om kvarhållandet, lärer hänsyn till rättssäkerheten ej behöva hindra, att häktningsmyndigheten utrustas med den befogenhet, som kräves för ett effektivt beivrande av brott. I sakens natur ligger, att häktningsmyndigheten, då någon kvarhålles, måste med största möjliga skyndsamhet bedriva utredningen, så att frågan om häktning eller lösgivande kommer till avgörande så snart ske kan. Särskilt bör framhållas, att den frist om sju dagar, som namnes i den föreslagna 12 punktens andra stycke, icke är avsedd som någon normaltid för kvarhållande i fall, då den misstänkte ej begär prövning av kvarhållandet. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits böra reglerna om förfarandet med person, vilken såsom misstänkt för brott inställts för häktningsmyndighet, vara tillämpliga även i det fall, att för brott misstänkt frivilligt kommit tillstädes inför häktningsmyndigheten för att höras angående brottet. Stadgandet i sista stycket har ansetts erforderligt till inskärpande därav, att varken häktningsmyndighet eller polisman får på grund av misstanke för brott hålla någon i förvar i annan ordning än lagen föreskriver, även om den misstänkte samtycker därtill. 12. Har för brott misstänkt person efter ty ovan sägs kvarhållits av häktningsmyndighet, äge han begära, att frågan om han vidare skall kvarhållas för brottet prövas av domare. Då sådan begäran gjorts, skall den misstänkte inom tjugofyra timmar eller, om i något fall längre tid oundgängligen erfordras, så snart ske kan, dock sist inom fyrtioåtta timmar, inställas för ordföranden i den underrätt, inom vars domkrets den misstänkte förvaras. Hör åtal för brottet till annan rätt, och kan den misstänkte utan längre tidsutdräkt inställas för ordföranden i denna, skall det ske. Finner häktningsmyndigheten, i fall då den misstänkte ej framställt begäran, som i första stycket sägs, behov föreligga av hans kvarhållande utöver sju dagar, skall frågan härom underställas rättens ordförande. Den misstänkte skall i sådant fall inställas för ordföranden inom sagda tid. Då fråga om kvarhållande dragits under rättens ordförandes prövning, skall denne efter den misstänktes hörande antingen förordna om hans lösgivande eller bestämma viss tid för fortsatt kvarhållande. Finnes skäl därtill, må rättens ordförande efter den misstänktes hörande besluta ytterligare utsträckning av kvarhållandet. Ej må dock i något fall misstänkt för samma brottsliga gärning kvarhållas längre än fjorton dagar. Rättens ordförandes beslut i fråga om kvarhållande skall med angivande av skälen därför skriftligen delgivas häktningsmyndigheten och den misstänkte. Mot sådant beslut må talan ej föras. Konungen äger beträffande rådstuvurätt förordna, att prövning av frågor om kvarhållande skall i ordförandes ställe ankomma på annan ledamot av rätten. Bestämmelser om för brott gripen eller kvarhållen persons förvaring och underhåll samt vad därmed har sammanhang meddelas av Konungen. Då kvarhållen person begärt prövning av frågan om hans vidare kvarhållande, bör, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, prövningen ankomma på ordföranden i den underrätt, inom vars domkrets den kvarhållne förvaras. Kan den kvarhållne utan längre tidsutdräkt inställas inför ordföranden i den domsto., till vilken åtal för brottet hör, bör emellertid denne företaga prövningen. Om såkmda

23 häradshövding är bosatt i stad med rädstuvurätt bör häradshövdingen pröva kvarhållande av person, som finnes i staden, då åtal för brottet ankommer på häradsrättens handläggning. Även då enligt andra stycket fråga om kvarhållande underställes eller enligt tredje stycket ytterligare utsträckning av kvarhållande påkallas av häktningsmyndigheten böra nyss angivna regler gälla. Det torde nämligen ej vara lämpligt att beträffande dessa fall föreskriva, att den misstänkte alltid skall inställas för ordföranden i den rätt, som har att handlägga åtal för brottet. Förhållandena kunna nämligen vara sådana, att en förflyttning av den kvarhållne till en måhända långt avlägsen ort bör undvikas. Hänsyn bör härvidlag kunna tagas till den kvarhållnes önskemål. H a r rättens ordförande vid prövning av kvarhållandet uttalat sig i frågan huruvida förflyttning bör ske, bör detta naturligen i allmänhet vara bestämmande. Men avgörandet i frågan torde dock böra ligga hos häktningsmyndigheten i åtalsorten, enär denna myndighet är ansvarig för utredningen i målet. Beträffande häradsrätt kan svårighet att iakttaga de föreskrivna tiderna för kvarhållen persons inställande inför ordföranden uppstå, när denne befinner sig i tjänsteärenden å avlägsen ort. Utan särskild föreskrift i lagen torde Kungl. Maj:t äga i administrativ ordning — lämpligen i domsagostadgan — meddela föreskrift, att i dylikt fall rättens ordförandes ifrågavarande åliggande skall ankomma på annan i domsagan anställd person, som är behörig mottaga förordnande som rättens ordförande. I fråga om rådstuvurätt, som arbetar på mer än en avdelning, lärer Konungen likaså äga i administrativ ordning fastställa bestämmelser angående den eller de ordförande, som skola pröva frågor om kvarhållande. Det torde emellertid särskilt i större städer vara lämpligt att prövningen av dylika frågor ankommer å annan ledamot av rådstuvurätten än ordföranden. Det har därför föreslagits, att Konungen skall äga förordna härom. Rättens ordförandes prövning av fråga om kvarhållande måste, såsom i den allmänna motiveringen framhållits, bli ganska summarisk. Häktningsmyndigheten, som inställer den misstänkte, bör föredraga frågan och överlämna det skriftliga material i form av polisförhörsprotokoll och dylikt, som kan stå till buds. Därefter bör den misstänkte få förklara sig och göra de erinringar mot häktningsmyndighetens framställning, som han kan önska framföra. Något bevisupptagande bör näppeligen få förekomma, åtminstone ej i någon mera avsevärd utsträckning. Det torde få anses ligga i sakens natur, att domaren skänker tilltro åt häktningsmyndighetens uppgifter i den mån de ej framstå såsom uppenbart oriktiga. Vill den misstänkte ha vittnen avhörda eller annan utredning införskaffad, bör beslut om fortsatt kvarhållande meddelas och häktningsmyndigheten av domaren anmodas att gå i författning om erforderliga utredningsåtgärders vidtagande. Handläggningen bör givetvis, med hänsyn till vad i detta avseende eljest gäller beträffande förberedande undersökning i brottmål enligt vår rätt, ej vara offentlig. Huruvida och i vad mån försvarare eller anhöriga till den misstänkte skola få närvara vid prövningen, synes böra ankomma på domaren att bestämma. Någon skyldighet att föra protokoll över förhandlingen torde ej böra åläggas domaren. Däremot synes det lämpligt stadga, att domarens beslut i fråga om kvarhållande skall med angivande av skälen därför skriftligen delgivas häktningsmyndigheten och den misstänkte. Att beslut i dylik fråga ej bör få överklagas, har förut framhållits. D e n n a l a g t r ä d e r i k r a f t den 1 juli 1933.

24 Utkast till

Lag med vissa bestämmelser om tvångsmedel i brottmål. Med u p p h ä v a n d e a v 16 § 7 och 8 p u n k t e r n a förordningen om n y a straffl a g e n s införande och vad i avseende d ä r å i a k t t a g a s skall den 16 f e b r u a r i 1864 ( n r 11 s. 101) förordnas som följer: Om beslag o c h skingringsförbud. 1 §• P å t r ä f f a s föremål, som skäligen k a n a n t a g a s v a r a n å g o n genom b r o t t avh ä n t eller p å g r u n d av b r o t t f ö r v e r k a t eller eljest h a v a betydelse för u t r e d n i n g a n g å e n d e brott, må s å d a n t föremål, oberoende a v b r o t t e t s beskaffenhet, t a g a s i beslag, d ä r ej f r å g a är om försändelse, som i 2 § s ä g s . J f r 1920 års förslag 3 : 1 ; Processkommissionen 6 : 1 . Se den allmänna motiveringen s. 13. De av processkommissionen föreslagna reglerna om beslag avse allenast myndighets besittningstagande av föremål, som icke av innehavaren frivilligt utlämnas. För det fall, att detta sker, har kommissionen allenast ansett behövligt, att i ordningens intresse föreskrift meddelas därom, att föremålet, där så erfordras, tages i förvar. Då över huvud användande av makt icke nödvändigt sammanhänger med begreppet tvångsmedel och någon anledning att skilja mellan tagande i förvar utan och beslagtagande med tvång icke synes förefinnas, har i föreliggande utkast, i överensstämmelse med 1920 års förslag, skillnad ej gjorts mellan sådana fall, då föremålets innehavare samtycker till dess utlämnande, och de fall, då han motsätter sig detta. Beslag kan endast avse föremål, som är för beslagsmyndigheten tillgängligt. Hus- eller kroppsrannsakan blir därför strängt taget ej medel att verkställa beslutat beslag utan får sin betydelse såsom åtgärd i syfte att påträffa föremål, vilkets tagande i beslag sedan kan beslutas. Med föremål, som kan antagas ha betydelse för utredning angående brott, avses icke allenast sådant, som kan komma att senare åberopas som bevis i målet, utan även föremål, vars omhändertagande kan vara av värde såsom utgångspunkt för undersökningarnas bedrivande eller såsom ledtråd för spaningarna. 2 §• F i n n e s hos post- eller t e l e g r a f a n s t a l t försändelse, som skäligen k a n antag a s h ä r l e d a sig från eller v a r a avsedd för den, vilken m i s s t a n k e s för brott, och k a n å brottet efter l a g följa straffarbete, m å försändelsen t a g a s i beslag, d ä r det k a n a n t a g a s v a r a av betydelse för u t r e d n i n g a n g å e n d e brottet. Ä r anledning, a t t försändelse, som enligt v a d s å l u n d a s t a d g a t s , må t a g a s i beslag, skall inkomma till post- eller t e l e g r a f a n s t a l t , m å förordnande med-

25 delas, a t t försändelsen, n ä r den inkommer, skall innehållas, till dess f r å g a n h u r u v i d a b e s l a g s k a l l ä g a rum blivit avgjord. S å d a n t förordnande s k a l l meddelas att g ä l l a viss tid, h ö g s t en månad från den d a g då förordnandet delgavs a n s t a l t e n s f ö r e s t å n d a r e . Det åligger denne att, n ä r försändelse innehållits, därom ofördröjligen u n d e r r ä t t a myndighet, som meddelat förordnandet. J f r 1920 års förslag 3 : 2 , 5; Processkommissionen 6 : 5 , 6. Se den allmänna motiveringen s. 13, 15. Bestämmelserna om innehållande av post- eller telegrafförsändelse avse att göra stadgandet om beslagtagande av sådan försändelse mera effektivt. Det ligger i sakens n a t u r att dessa bestämmelser böra tillämpas med synnerlig varsamhet. Sålunda bör förordnande om innehållande icke givas större omfattning än som är oundgängligen påkallat. Där så kan ske bör, såsom processkommissionen framhållit, noga angivas adress eller annat kännetecken å den eller de avsedda försändelserna. Naturligen bör beslagsmyndigheten kunna förlänga fastställd tid för innehållande, om så skulle visa sig erforderligt. 3 §• K o n u n g e n s befallningshavande, landsfogde, landsfiskal och s t a d s f i s k a l , s å ock polisämbetsman, d ä r s å d a n för viss stad är s ä r s k i l t förordnad, äge bes l u t a om beslag s a m t meddela förordnande, som i 2 § 2 stycket s ä g s . S a m m a r ä t t have ock domstol i mål, som där handlägges. J f r 1920 års förslag 3: 3—5; Processkommissionen 6: 3, 5, 6. Se den allmänna motiveringen s. 13—15. Uppenbart är, att beslag icke kan av administrativ myndighet beslutas i annat fall än då det brott, varom fråga är, kan beivras av offentlig myndighet. Naturligen möter ej hinder för beslagsmyndighet att för särskilt fall uppdraga beslags verkställande åt polisman. Tydligen bör därvid noga tillses, att denne är lämplig för uppdraget. 4 §• Vid för brott m i s s t ä n k t persons gripande eller h ä k t a n d e eller vid h u s - eller k r o p p s r a n n s a k a n m å polisman, som verkställer s å d a n å t g ä r d , t a g a i b e s l a g föremål, som därvid p å t r ä f f a s och som är u n d e r k a s t a t beslag. D å f a r a ä r i dröjsmål, må ock polisman eljest företaga beslag d ä r ej f r å g a ä r om försändelse, som i 2 § avses. H a r enligt vad nu ä r s t a d g a t föremål tagits i beslag, skall a n m ä l a n d ä r o m ofördröjligen göras till m y n d i g h e t , som i 3 § sägs, vilken h a r a t t omedelbart avgöra, h u r u v i d a beslaget skall bestå. J f r 1920 års förslag 3 : 4 ; Processkommissionen 6: 3. Se den allmänna motiveringen s. 14—15. Den i första stycket upptagna bestämmelsen förekommer i processkommissionens betänkande men ej i 1920 års förslag. I 1920 års förslag har polisman ansetts böra vid fara i dröjsmål och, enligt processkommissionens betänkande, då synnerlig fara i dröjsmål vore för handen, äga göra beslag, varvid dock undantagits post- och telegrafförsändelse. Lagrådet ifrågasatte vid sin granskning av 1920 års förslag lämpligheten av ett sådant undantag. Såsom framgår av den allmänna motiveringen har emellertid avvikelse från vad tidigare föreslagits rörande rätt för polisman att beslagtaga dylik försändelse ej ansetts tillrådlig.

26 Stadgandet i tredje stycket utgör ej hinder för polisman eller hans överordnade att återlämna av polisman beslagtaget föremål innan anmälan om beslaget hunnit göras.

5 §. Beslag skall så verkställas, att därigenom vållas så ringa olägenhet som möjligt. Den, som verkställer beslag, skall omhändertaga beslagtaget föremål eller sätta det i förvar under försegling. Kan detta ej ske, skall föremålet genom skriftligt anslag eller på annat sätt utmärkas, så att uppenbart är, att detsamma tagits i beslag. Föremål, som tagits i beslag, skall så vårdas, att det ej kan förbytas, förändras eller annorledes missbrukas. Omhändertages beslagtaget föremål eller sättes det i förvar, och är den, hos vilken beslaget äger rum, ej närvarande, skall han underrättas om åtgärden. Då försändelse tagits i beslag å post- eller telegrafanstalt, skall underrättelse därom meddelas försändelsens mottagare och, om avsändaren är känd, även denne. Jfr 1920 års förslag 3: 6 2—3 st.; Processkommissionen 6: 7, s. 112. De i förevarande paragraf upptagna bestämmelserna återfinnas i huvudsak i 1920 års förslag. Bestämmelsen i sista punkten av paragrafen är hämtad från processkommissionens betänkande. Beslagsförrättning bör naturligen givas den minsta möjliga omfattning, som är förenlig med uppnåendet av dess syfte och över huvud bör tillses, att så ringa olägenhet och obehag som möjligt därigenom vållas. Vad nu är sagt gäller i aii synnerhet, då fråga är om beslag av föremål, som innehaves av annan än den misstänkte, men även denne bör kunna påräkna hänsyn och varsamhet vid verkställande av beslag. Om innehavare av föremål, som skall tagas i beslag, sätter sig till motvärn mot förrättningsmannen eller den, som biträder honom, får givetvis erforderligt våld användas för motståndets övervinnande. Underrättelse om företaget beslag skall lämnas så snart förhållandena det medgiva. Så länge lämnande av underrättelse medför fara för utredningens behöriga gång, bör naturligen därmed anstå. 6 §.

Tages post- eller telegrafförsändelse eller handelsbok eller annan enskild handling i beslag, må handlingen, om den är förseglad, icke öppnas och i annat fall ej närmare undersökas av annan än i 3 § nämnd myndighet. Utan hinder av vad nu är sagt må dock sakkunnig eller annan, som av sådan myndighet anlitas för utredningen angående brottet eller eljest höres inför densamma, efter myndighetens anvisningar granska föremål, varom här är fråga. Verkställes beslag av enskild handling, som ej är förseglad, och äger förrättningsmannen icke närmare undersöka handlingen, skall den av honom förseglas. Enskild handling, som tagits i beslag, skall snarast möjligt undersökas. Finnes beslag å post- eller telegrafförsändelse ej genast kunna hävas, men kan innehållet i sådan försändelse i dess helhet eller till någon del utan fara

27 för u n d e r s ö k n i n g e n s behöriga g å n g meddelas försändelsens m o t t a g a r e , skall a v s k r i f t eller u t d r a g a v handlingen ofördröjligen tillställas denne. Jfr 1920 års förslag 3 : 7—8; Processkommissionen s. 112. Stadgandena i de två första styckena av förevarande paragraf, vilka avse att förhindra obehörigt yppande av innehållet i enskilda handlingar, innefatta i vissa avseenden avvikelser från motsvarande bestämmelser i 1920 års förslag. I detta förbjöds annan än viss myndighet eller den, åt vilken myndigheten uppdragit undersökningen av beslagtagen enskild handling, att utan tillstånd av den, som drabbats av åtgärden, öppna eller undersöka handlingen. Såsom lagrådet vid granskning av förslaget anmärkte, måste emellertid ofta en viss undersökning redan från början äga r u m för att kunna avskilja handling, som bör tagas i beslag, från andra handlingar. Förbudet synes därför böra avse endast närmare undersökning av handlingen. Vidare torde det vara mindre lämpligt att göra tillåtligheten av undersökning i de fall, som nu avses, beroende av medgivande av den, som drabbats av åtgärden. Bestämmelse av denna innebörd har därför ej ansetts böra meddelas. Processkommissionen framhåller, att vid undersökning av enskild handling bör, om det är möjligt och kan ske utan att undersökningens gång äventyras, den misstänkte eller hans försvarare eller annan, hos vilken handlingen tagits i beslag, beredas tillfälle att närvara. Då frågan om den misstänktes ställning i den förberedande undersökningen icke regleras i förevarande sammanhang, torde den av processkommissionen ifrågasatta regeln ej nu böra lagfästas. I 1920 års förslag har stadgats förbud mot obehörigt yppande av vad vid undersökning av enskild handling inhämtats ävensom straff för brytande av tystnadsplikten. Det har dock icke synts lämpligt att här upptaga bestämmelser i nämnda syfte, då det ej är möjligt att i detta sammanhang reglera frågan om tystnadsplikt med avseende å vad som överhuvud inhämtats under den förberedande undersökningen. Stadgandet att mottagare av beslagtagen försändelse skall i den mån så kan ske erhålla meddelande om försändelsens innehåll är hämtat från tidigare förslag.

7 §• ö v e r beslag och undersökning enligt 6 § tredje stycket skall föras protokoll, v a r i angives ä n d a m å l e t med beslaget eller undersökningen så ock v a d vid förrättningen förekommit. Föremål, som tages i beslag, skall noga u p p tecknas och beskrivas. H ä v e s beslaget helt eller delvis eller vidtages ä n d r i n g i f r å g a om b e s l a g t a g e t föremåls förvaring, skall anteckning därom göras i protokollet. Den, som d r a b b a t s av beslag, äge på begäran erhålla bevis om å t g ä r d e n , innehållande j ä m v ä l u p p g i f t om det brott, som föranlett dess v i d t a g a n d e . J f r 1920 års förslag 3 : 6 i st.; Processkommissionen s. 112. Bestämmelserna i denna paragraf överensstämma i huvudsak med motsvarande stadganden i 1920 års förslag. Protokoll över beslag eller undersökning behöver ej föras särskilt utan tillräckligt är, om anteckning angående beslaget eller undersökningen sker i polisförhörsprotokoll eller protokoll över den rannsakan, vid vilken beslaget gjorts. I 1920 års förslag upptogs bestämmelse, att protokollet skulle undertecknas av förrättningsmannen och föras så, att därav kunde bedömas, huruvida de i lag givna föreskrifterna rörande förrättningens gång blivit iakttagna. Det har ej ansetts erforderligt att intaga uttrycklig föreskrift härom.

28 Såväl föremålets ägare som annan, hos vilken föremålet tagits i beslag, bör kunna erhålla bevis om verkställt beslag. Utfärdandet av beviset ankommer i första hand å den, som verkställer beslaget. Enligt 1920 års förslag skulle beviset innehålla, förutom uppgift om det brott, som föranlett åtgärdens vidtagande, jämväl övriga skäl därför. Lagrådet ansåg detta ej erforderligt, därvid lagrådet framhöll, bland annat, att bevisets huvuduppgift vore att tjäna vederbörande, särskilt tredje man, hos vilken åtgärden skett, till bevis därom och till kvitto å föremål, som därvid av myndigheterna omhändertagits. Med hänsyn till vad lagrådet sålunda anfört har nämnda föreskrift ej ansetts böra här upptagas. 8 §. F i n n e s v i d m a k t h å l l a n d e av beslag ej l ä n g r e erforderligt, skall beslaget genast hävas. I n n a n domstol h a f t tillfälle a t t p r ö v a beslag, m å den, som d r a b b a t s a v å t g ä r d e n , p å k a l l a dess hävande hos ordföranden i den r ä t t , som h a r a t t p r ö v a å t a l för brott, som föranlett beslaget. Ordföranden meddele efter h ö r a n d e av den m y n d i g h e t , som förordnat om å t g ä r d e n , sitt beslut så s n a r t ske k a n . Mot beslutet m å talan ej föras. V a r d e r ej brottslig g ä r n i n g , som föranlett beslag, å t a l a d inom tre m å n a d e r från beslagets v e r k s t ä l l a n d e , eller f a t t a s dessförinnan beslut, a t t å t a l å g ä r ningen ej skall ä g a rum, vare beslaget förfallet. J f r 1920 års förslag 3 : 9 l—2 st.; Processkommissionen 6 : 8 , 10. Se den allmänna motiveringen s. 15. I enlighet med vad processkommissionen ifrågasatt har uttrycklig bestämmelse ansetts böra meddelas därom, att beslag skall hävas så snart vidmakthållande av detsamma ej längre är erforderligt. Det ankommer på den myndighet, som förordnat om beslaget eller om dess bestånd, att tillse, att beslag ej vidmakthålles längre än nödvändigt. Bestämmelserna om domares prövning av beslag överensstämma i huvudsak med vad som förordats i 1920 års förslag. Stadgandet i tredje stycket, att beslag skall anses förfallet, om åtal ej kommer till stånd inom viss tid efter beslaget, återfinnes i nämnda förslag. Med hänsyn till möjligheten för den av beslaget drabbade att när som helst påkalla domares prövning av beslagets bestånd torde erinran ej med fog kunna göras mot att nämnda tid bestämts till tre månader. Såsom i den allmänna motiveringen framhållits kan klagan över förordnande om innehållande av post- eller telegrafförsändelse ej ifrågakomma. » 9 §. D å inför domstol h a n d l ä g g e s m å l a n g å e n d e brott, som föranlett beslag, pröve domstolen p å y r k a n d e av den, vilken d r a b b a t s av beslaget, om detta fortf a r a n d e s k a l l bestå. Domstolen meddele ock i s l u t l i g a u t s l a g e t bestämmelse i f r å g a om beslag, som gjorts i målet och ä n n u ej h ä v t s . Om. k l a g a n över domstols beslut i f r å g a om beslag skils i r ä t t e g å n g s b a l k e n . Domstols beslut om h ä v a n d e av b e s l a g g å n g e , d ä r domstolen så förordnat, i v e r k s t ä l l i g h e t u t a n h i n d e r därav, a t t beslutet ej v u n n i t l a g a k r a f t . J f r 1920 års förslag 3 : 9 3 st., 10. Vad angår klagan över domstols under rättegång meddelade beslut i fråga om

29 beslag synes i överensstämmelse med 1920 års förslag böra gälla samma regler som angående klagan över dylikt beslut av domstol rörande kvarstad eller skingringsförbud. Detta föranleder, såsom även ifrågasatts i nämnda förslag, ändring i 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken. I 1920 års förslag har upptagits den bestämmelsen, att rättens beslut i fråga om beslag skall gå i verkställighet utan hinder av förd klagan. E n dylik regel synes dock mindre lämplig för vissa fall, såsom då genom beslutet förordnats om hävande av beslag å gods, vilket förmenats vara genom brott åtkommet eller på grund av brott förverkat. Med hänsyn härtill har i stället föreslagits, att det skall bero på domstolen att avgöra huruvida dess beslut skall gå i verkställighet utan hinder därav, att det ej vunnit laga kraft. Däremot bör, såsom framgår av följande paragraf, domstols beslut om hävande av skingringsförbud omedelbart gå i verkställighet. 10 §. F i n n e s syftet med beslag å föremål, som i 1 § avses, k u n n a vinnas d ä r i g e nom, a t t föremålet sättes under förbud a t t säljas eller s k i n g r a s , m å beslag ej ä g a r u m u t a n i stället skingringsförbud meddelas innehavaren av föremålet. F ö r e m å l , som sättes under skingringsförbud, förblive u n d e r innehavarens v å r d och n y t t j a n d e . V a d i 3 §, 4 §, 5 § första stycket, 6 § första och tredje s t y c k e n a , s a m t 7—>9 §§ s t a d g a s om beslag skall i t i l l ä m p l i g a delar g ä l l a om s k i n g ringsförbud, dock a t t domstols beslut om h ä v a n d e av s k i n g r i n g s f ö r b u d alltid s k a l l g å i v e r k s t ä l l i g h e t u t a n hinder därav, a t t beslutet ej v u n n i t l a g a k r a f t . J f r 1920 års förslag 3: 1, 3, 4, 6—10; Processkommissionen 6: 9—10. Se den allmänna motiveringen s. 16. Skillnaden mellan beslag och skingringsförbud består däri, att vid skingringsförbud föremålet får förbli i innehavarens besittning. Vid överträdelse av skingringsförbud gör sig den, mot vilken förbudet riktats, förfallen till ansvar enlifft 10 kap. 22 § strafflagen. 11 §. Om beslag eller skingringsförbud, som enligt särskilda f ö r f a t t n i n g a r m å ä g a rum, gälle v a d d ä r är s t a d g a t . J f r 1920 års förslag 3 : 1 1 . Samma bestämmelse har upptagits i 1920 års förslag. Såsom skäl härför ana d e s , att det ej vore lämpligt att i ett sammanhang uttömmande behandla de tall, dar beslag kunde ske. De redan förefintliga bestämmelserna på området visade behovet av en viss obundenhet i nämnda avseende med möjlighet att i de särskilda forfattningarna gestalta åtgärden efter det där använda särskilda förfarandet eller dar framkomna speciella behov. Vad sålunda anförts har även varit avgörande for stadgandets upptagande i detta utkast.

O m h u s - och k r o p p s r a n n s a k a n . 12 §. Ä r någon p å sannolika s k ä l m i s s t ä n k t för brott, v a r a efter l a g k a n följa s t r a f f a r b e t e eller fängelse, må h u s r a n n s a k a n företagas hos honom för eftersök a n d e av föremål, som är u n d e r k a s t a t beslag, eller av a n n a t , som k a n b i d r a g a

30 till u t r e d n i n g a n g å e n d e brottet. F ö r s a m m a ä n d a m å l må h u s r a n n s a k a n i anledning av brott, v a r a efter l a g k a n följa s t r a f f a r b e t e , ä g a r u m hos a n n a n ä n den m i s s t ä n k t e , d å brottet förövats eller den m i s s t ä n k t e g r i p i t s där eller eljest sannolika s k ä l föreligga, a t t föremål, som är u n d e r k a s t a t beslag, eller a n n a t , som k a n b i d r a g a till u t r e d n i n g angående brottet, skall där a n t r ä f f a s . F ö r eftersökande av person, som skall g r i p a s eller h ä k t a s för brott, v a r a efter l a g k a n följa straffarbete eller fängelse, m å h u s r a n n s a k a n företagas hos denne så ock hos a n n a n , om sannolika s k ä l finnas, a t t den eftersökte u p p e håller sig d ä r . Oberoende av brottets beskaffenhet må h u s r a n n s a k a n för u t r e d n i n g a n g å ende b r o t t eller för g r i p a n d e eller h ä k t a n d e av för b r o t t m i s s t ä n k t person företagas i lägenhet, som enligt sin bestämmelse är t i l l g ä n g l i g för envar, eller som p l ä g a r t j ä n a till h ä r b ä r g e eller tillhåll för lösdrivare eller för personer, vilka äro s t r a f f a d e eller m i s s t ä n k t a för brott, ävensom inom lägenhet, d ä r s å d a n t gods, som eftersökes, p l ä g a r u p p k ö p a s eller m o t t a g a s såsom p a n t . J f r 1920 års förslag 4 : 1 — 2 ; Processkommissionen 7 : 1 — 3 . Lagen d. 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel 12 §. K. F . d. 11 juni 1926 ang. tillverkning och beskattning av brännvin 44 §. Se den allmänna motiveringen s. 16. I förevarande utkast ha bestämmelser meddelats endast angående husrannsakan i anledning av misstanke om begånget brott. 1920 års förslag medgav husrannsakan i allmän eller misstänkt lokal för upptäckande av brott. Processkommissionen har däremot ej upptagit bestämmelser om husrannsakan i dylikt syfte. Då en husrannsakan, som ej sker i anledning av misstanke om begånget brott, närmast torde vara att anse som en polisåtgärd i ordningssyfte och ej såsom ett straffprocessuellt tvångsmedel, ha bestämmelser härom ej ansetts böra meddelas i detta sammanhang. Bland de lokaler, i vilka husrannsakan skulle få ske under mindre stränga förutsättningar än eljest, upptogs i 1920 års förslag »lägenhet, där föremål pläga förvaras, som kunna antagas utgöra bevis om brott eller vara genom brott avhända eller på grund av brott förverkade». Lagrådet anmärkte, att en sådan bestämmelse bleve föga tillämplig. Det här föreslagna stadgandet är hämtat ur processkommissionens betänkande. 13 §. Myndighet, som i 3 § sägs, äge förordna om h u s r a n n s a k a n . V e r k s t ä l l a n d e a v h u s r a n n s a k a n m å k u n n a u p p d r a g a s å t polisman, som därför finnes l ä m p l i g . U t a n förordnande, v a r o m i första s t y c k e t förmäles, må h u s r a n n s a k a n föret a g a s av polisman i befälsställning, n ä r f a r a är i dröjsmål, så ock av a n n a n polisman, då ä n d a m å l e t ä r a t t eftersöka person, som enligt h ä k t n i n g s m y n d i g hets beslut skall g r i p a s eller h ä k t a s , ävensom då m i s s t ä n k t person eller eftersökt föremål p å f ä r s k g ä r n i n g följts eller s p å r a t s till lägenheten. J f r 1920 års förslag 4 : 4 — 5 ; Processkommissionen 7 : 4 — 5 . Lagen d. 8 juni 1923 12 §. K. F . d. 11 juni 1926 44 §. Se den allmänna motiveringen s. 16—18. H a r annan än häktningsmyndighet verkställt husrannsakan, vare sig det skett på eget initiativ eller efter myndighetens uppdrag, bör anmälan därom snarast möjligt ske hos häktningsmyndighet. Bestämmelse härom har dock icke ansetts behöva meddelas i detta sammanhang.

31 14 §. Vid h u s r a n n s a k a n skola såvitt möjligt såsom vittnen n ä r v a r a t v å av förr ä t t n i n g s m a n n e n d ä r t i l l anmodade ojäviga personer. Den, hos vilken husr a n n s a k a n sker, ä g e j ä m v ä l tillkalla vittnen, dock a t t undersökningen ej därigenom må u p p e h å l l a s . H a r varken h a n eller hans husfolk eller av honom tillkallade v i t t n e n n ä r v a r i t , skall underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden. E r f o r d r a s vid h u s r a n n s a k a n biträde av målsägande eller annan, äge myndighet, som i 3 § s ä g s , efter särskild prövning förordna, a t t s å d a n person må n ä r v a r a för a t t t i l l h a n d a g å med u p p l y s n i n g a r och råd. F ö r r ä t t n i n g s m a n n e n skall vid f ö r r ä t t n i n g e n noga tillse, a t t icke s k a d a tillfogas den av å t g ä r d e n d r a b b a d e genom y p p a n d e av förhållande, som icke a n g å r utredningen i målet. Jfr 1920 års förslag 4: 6 l st., 7 l st.; Processkommissionen s. 121. Lagen d. 8 juni 1923 13 § 1 mom. 1; K. F . d. 11 juni 1926 45 § 1 st. Bestämmelserna i första stycket av förevarande paragraf överensstämma med motsvarande stadganden i lagen den 8 juni 1923. I motsats till vad där föreskrives har dock underrättelse om husrannsakan ansetts ej behöva lämnas den av åtgärden drabbade, om hans husfolk närvarit vid förrättningen. Vad under 5 § anförts rörande uppskov med underrättelse om beslag gäller även meddelande om husrannsakan. I fråga om förrättningsmannens skyldighet att tillkalla vittnen framgår av bestämmelsens ordalydelse, att om förrättningsmannen gjort vad skäligen på honom ankommer för att anskaffa vittnen, frånvaro av sådana icke får hindra husrannsakans genomförande. I 1920 års förslag har ifrågasatts bestämmelse att till polisen hörande person ej finge anlitas som vittne, om annan funnes att tillgå och hans tillkallande ej föranledde uppskov, som kunde äventyra förrättningens ändamål. Processkommissionen har givit uttryck åt samma tanke. Sådan bestämmelse har emellertid icke ansetts böra meddelas. Det kan nämligen antagas, att genom grannars eller närboendes tillkallande som vittnen kännedom om den företagna åtgärden ofta skulle spridas, vilket ej torde ligga i dens intresse, mot vilken åtgärden riktas. Det med sagda bestämmelse avsedda syftet torde bättre kunna vinnas därigenom, att den, hos vilken åtgärden vidtages, berättigas att själv tillkalla vittnen, därvid dock det förbehåll måste stadgas, att undersökningen därigenom ej må uppehållas. Av de föreslagna bestämmelserna framgår, att den, hos vilken husrannsakan företages, bör beredas tillfälle att övervara förrättningen samt att, om detta ej låter sig göra, tillstädesvarande husfolk bör tillkallas. I regel bör målsägande eller dennes ombud ej tillåtas närvara vid husrannsakan. Stundom kan emellertid närvaro av målsäganden eller hans ombud vara av behovet påkallad, såsom för identifiering av eftersökt föremål, liksom det kan vara erforderligt att sakkunnig biträder vid förrättningen. Detta bör dock endast tillåtas sedan haktnmgsmyndigheten efter särskild prövning lämnat medgivande därtill. Särskilt då det är fara för att genom målsägandens eller annans närvaro skada kan tillfogas den, vilken drabbas av åtgärden, såsom genom yppande av affärseller andra yrkeshemligheter eller dylikt, bör den största varsamhet iakttagas. Målsägande eller annan, som sålunda får närvara, bör därför ej tillåtas att mer eller mindre pa egen hand verkställa efterforskningar utan endast tillhandagå med uppysnmgar och råd. Det har för sådana fall även ansetts erforderligt att uttryckligen stadga, att forrättningsmannen skall noga övervaka, att icke skada tillfogas den av åtgärden drabbade genom yppande av förhållande, som icke angår utredningen i målet.

32 15 §. Vid h u s r a n n s a k a n må olägenhet eller s k a d a ej förorsakas utöver v a d som är oundgängligen nödvändigt. Ö p p n a s ej s t ä n g d lägenhet eller slutet f ö r v a r i n g s r u m , må erforderligt våld användas. L ä g e n h e t eller förvaringsrum, som öppnats med våld, skall efter verkställd f ö r r ä t t n i n g p å lämpligt s ä t t åter t i l l s l u t a s . H u s r a n n s a k a n må ej, med mindre s ä r s k i l d a s k ä l d ä r t i l l föranleda, företagas mellan klockan sju eftermiddagen och klockan sex förmiddagen. Jfr 1920 års förslag 4 : 6 — 7 ; Processkommissionen s. 121. Lagen d. 8 juni 1923 13 § 1 mom. i ; K. F . d. 11 juni 1926 45 §. De stadganden, som upptagas i förevarande paragraf, återfinnas i huvudsak i specialförfattningarnas bestämmelser om husrannsakan. Varken i dessa författningar eller i 1920 års förslag förekommer emellertid stadgandet, att vid husrannsakan även slutet förvaringsrum må kunna öppnas med våld. Sådan bestämmelse torde dock vara erforderlig. Däremot har ej ansetts lämpligt att, såsom skett i specialförfattningarna, föreskriva, att öppnande med våld endast får ske i vittnens närvaro, om varken den misstänkte eller lägenhetens innehavare eller någon av dennes husfolk är tillstädes. E n sådan bestämmelse skulle säkerligen i vissa fall alltför mycket försvåra genomförandet av husrannsakan.

16 §. P o s t eller telegrafförsändelse, handelsbok eller a n n a n enskild h a n d l i n g , som a n t r ä f f a s vid h u s r a n n s a k a n , må, om den ä r förseglad, icke öppnas och i a n n a t fall ej n ä r m a r e undersökas av a n n a n än i 3 § n ä m n d m y n d i g h e t . J f r 1920 års förslag 4 : 8 ; Processkommissionen s. 121. Enligt 1920 års förslag skulle enskild handling, som anträffades vid husrannsakan, ej få öppnas eller undersökas utan tillstånd av den, hos vilken rannsakan företoges. Såsom framhållits under 6 § bör emellertid den undersökning av oförseglad handling, som erfordras för utrönande huruvida anledning föreligger till beslag, alltid få verkställas och rätten till brytande av förseglad handling eller annan handlings närmare undersökning ej göras beroende av tillstånd av den, hos vilken husrannsakan verkställes. Befogenhet att vid husrannsakan öppna eller närmare undersöka enskild handling bör, oavsett sådant tillstånd, tillkomma häktningsmyndigheten. Tages handlingen i beslag, bli naturligen bestämmelserna i 6 § tillämpliga. 17 §. Över h u s r a n n s a k a n skall föras protokoll, v a r i angives ä n d a m å l e t med förr ä t t n i n g e n och vad därvid förekommit. Den, hos vilken h u s r a n n s a k a n företagits, äge p å b e g ä r a n erhålla bevis om å t g ä r d e n innehållande j ä m v ä l u p p g i f t om det brott, som föranlett dess vidtagande. J f r 1920 års förslag 4 : 7 ; Processkommissionen s. 121. Lagen d. 8 juni 1923 13 §; K. F . d. 11 juni 1926 45 §. Angående denna paragraf hänvisas till vad som anförts under 7 §.

33 18 §. Är någon på sannolika skäl misstänkt för brott, vara efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, må kroppsrannsakan verkställas å honom i ändamål att upptäcka föremål, som är underkastat beslag, eller annat, som kan bidraga till utredning angående brottet. I fråga om beslut om kroppsrannsakan och dess verkställande skall i tilllämpliga delar gälla vad i 13—17 §§ om husrannsakan är stadgat. Där kroppsrannsakan är av mera väsentlig omfattning, skall den verkställas inomhus och i avskilt rum. Kroppsrannsakan å kvinna må ej utan hennes medgivande verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare. Jfr 1920 års förslag 4: 3—8; Processkommissionen 7: 6. Lagen d. 8 juni 1923 14 §. Se den allmänna motiveringen s. 18—19. I 1920 års förslag upptogs vid sidan om kroppsrannsakan såsom ett särskilt rättsinstitut kroppsbesiktning. Därmed avsågs undersökning av den misstänktes kropp, under det att kroppsrannsakan innefattade undersökning av vad han bar på sig. Såsom processkommissionen framhållit torde det dock vara onödigt att skilja mellan kroppsrannsakan och kroppsbesiktning, för vilka samma regler böra gälla. Under kroppsrannsakan inbegripes därför i förevarande utkast även vad som i 1920 års förslag benämndes kroppsbesiktning. 19 §. Om hus- eller kroppsrannsakan, som enligt särskilda bestämmelser må företagas, gälle vad där är stadgat. Jfr 1920 års förslag 4: 9. Angående denna paragraf hänvisas till vad som anförts under 11 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

U t k a st till Lag om ändrad lydelse av 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken. Härigenom förordnas, att 16 kap. 10 § och 30 kap. 11 § rättegångsbalken, vilka lagrum senast ändrats, det förra genom lagen den 6 juni 1924 (nr 210) och det senare genom lagen den 8 juni 1917 (nr 253), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse: B—323071

34 16 Kap. 10 §. Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgivande av vite eller till ansvar för uteblivande eller annan förseelse i målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller om ådömande av förelagt vite för uteblivande; eller utlåtit sig angående ersättning åt förundersökare jämlikt lagen angående villkorlig straffdom eller lagen innefattande bestämmelser om förfarandet i brottmål rörande vissa minderåriga eller åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt någon, som förordnats att biträda part i rättegången eller att i visst mål eller ärende biträda såsom tolk; eller skilt fullmäktig från fullmäktigskapet: mot det beslut skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet av rätten meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som av underrätt meddelats under rättegången, förordnats om kvarstad eller beslag eller skingringsförbud eller därmed jämförlig åtgärd eller yrkande om hävande av sådan åtgärd ogillats. Vad i partens klagan. 30 Kap. 11 §. Har underrätt förordnat om kvarstad, beslag eller skingringsförbud eller därmed jämförlig åtgärd eller ogillat yrkande om hävande av sådan åtgärd, och varder det beslut av hovrätten upphävt, vare ej klagan över hovrättens utslag tillåten. Har hovrätt —• är stadgat. Hovrätts utslag hovrätten fastställt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933. Rörande detta utkast, som i huvudsak överensstämmer med 1920 års förslag, hänvisas till vad som anförts under 9 § i utkastet till lag med vissa bestämmelser om tvångsmedel i brottmål.

Utkast till

Lag om ändrad lydelse av 5 kap. 8 §, 10 kap. 17, 18 och 21 §§ samt 15 kap. 10 § strafflagen. Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 §, 10 kap. 17, 18 och 21 §§ samt 15 kap. 10 § strafflagen skola erhålla följande ändrade lydelse:

35 5 Kap. 8 §. Rymmer fånge eller häktad eller den, som kvarhållits såsom misstänkt för brott, eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare eller annan, som honom från rymning hindra vill, eller sätter sig någon, som skall häktas, till motvärn emot den, som äger verkställa häktningen eller därvid biträder; då må det våld brukas, som till rymningens förekommande eller häktningens verkställande nödigt är. Sätter sig fånge eller häktad person till motvärn emot föreståndare eller uppsyningsman vid straffinrättning eller häkte, då denne honom till ordning inom inrättningen eller häktet hålla skall; då må ock det våld brukas, som till ordningens bibehållande är nödigt. Lag samma vare, där annan än fånge, häktad eller kvarhållen eller den, som skall häktas, sätter sig med våld eller hot emot den, som vill hindra rymningen, bibehålla ordningen eller verkställa häktningen. Förevarande paragraf innehåller i dess nuvarande lydelse bestämmelser bland annat om rätt att använda våld mot fånge eller häktad, som försöker rymma, eller mot den, som sätter sig till motvärn, då han skall häktas, så ock emot annan, som sätter sig med våld eller hot emot den, som vill hindra rymningen eller verkställa häktningen. Enligt 1920 års förslag skulle vad sålunda stadgas även gälla i fråga om kvarhållen person, som tagits eller skulle tagas i förvar. Enligt de nu föreslagna bestämmelserna rörande kvarhållande göres emellertid ej skillnad mellan kvarhållen, som tagits i förvar, och annan kvarhållen, utan kvarhållen person är alltid att anse såsom tagen i förvar. Kvarhållen bör därför alltid i förevarande hänseende vara likställd med häktad. Bestämmelse angående rätt till våld vid kvarhållens tagande i förvar torde ej erfordras. 10 Kap. 17 §. Tager man häktad eller fånge eller den, som kvarhållits såsom misstänkt för brott, med våld lös av den, som honom gripit eller i vård haver, eller befriar man honom genom häktes eller fängelses brytande; varde dömd till straffarbete i högst fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till fängelse. Gör man försök till brott, som nu sagt är, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan förhindrad; straffes högst med straffarbete i två år. Befriar man häktad eller fånge eller kvarhållen person, genom list eller annorledes, utan våld; domes till fängelse i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må till böter, dock ej under fem dagsböter, dömas. 18 §. Vid tillämpning av straff i fall, som i 17 § sagt är, skall synnerligt avseende göras å beskaffenheten av brott, därför den kvarhållne, häktade eller fångne var kvarhållen, häktad eller dömd.

36 Ändringarna i dessa paragrafer, vilka föranledas av de föreslagna bestämmelserna angående rätt att kvarhålla för brott misstänkt person, överensstämma i huvudsak med 1920 års förslag. 21 §. Bryter man offentlig myndighets insegel, varmed saker eller skrifter tillslutna äro, eller rubbar man lös egendom, som är tagen i beslag, satt i kvarstad eller utmätt, vare ock straffet böter eller fängelse i högst sex månader. I denna paragraf har, i likhet med vad som ifrågasatts i 1920 års förslag, straffbelagts rubbande av lös egendom, som tagits i beslag. 15 Kap. 10 §. Nu har någon utan laga skäl berövat annan friheten på grund av misstanke för brott; skedde det ej av argt uppsåt, och blev med den misstänkte så förfaret, som om laga gripande, kvarhållande eller häktning är stadgat; då skall till fängelse i högst sex månader eller böter dömas. I 1920 års förslag ifrågasattes sådan ändring i förevarande lagrum, att den mildring i straffet vid berövande av friheten utan laga skäl, som där stadgas, skulle komma till tillämpning vid alla fall, då berövandet skett på grund av misstanke om brott eller för utredning angående brott, försåvitt så förfarits, som om laga häktning eller annat lagligt tagande i förvar vore stadgat. Då i förevarande sammanhang den förberedande undersökningen i brottmål ej regleras, har emellertid uttrycklig bestämmelse i ifrågavarande avseende ej ansetts kunna meddelas beträffande andra fall av frihetsberövande än gripande, kvarhållande och häktning. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

37 Bilaga

1920 års f ö r s l a g till

II.

lag

angående polisnndersökning i brottmål samt häktning m. m. Med upphävande av 16 § 7 och 8 samt 19 § 5—28 i förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall samt förordningen den 10 april 1810, i vad'den innehåller bestämmelser om den tid, inom vilken häktad person bör ställas för rätta, stadgas som följer:

1 KAP. Om polisundersökning, kvarhållande m. m. 1§. Innan allmän åklagare vid allmän underrätt, polisdomstol eller poliskammare anhängiggör åtal för brott, vara efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, skall genom polisundersökning utredas, huruvida skäl till åtal föreligger, och skall genom sådan undersökning mål, som anhängiggöres, om möjligt så förberedas, att fullständig bevisning och utredning i övrigt föreligga vid första rättegångstillfället. Vad nu är sagt gälle ej, då åklagare vill vid rätten väcka talan mot den, som själv är där tillstädes; ej heller när åtalet anhängiggöres på grund av annan myndighets förordnande eller då rannsakning med den, som är för brott tilltalad, för fortsatt handläggning hänvisas till annan domstol. Med allmän åklagare avses ej åklagare, som äger tala endast å vissa slag av brott. 2 §. Är polismyndighet, som på grund av gällande instruktion eller andra bestämmelser har att ombesörja utredningen angående brott, som här sägs, skild från åklagarmyndigheten, åligger det förstnämnda myndighet att börja och, där så kan ske, fullborda undersökningen. Ledningen av den undersökning, vilken sålunda ankommer å polismyndigheten, skall utövas av undersökningsledare, som utses enligt av Konungen utfärdade bestämmelser. Den polisundersökning, som efter avslutandet av undersökningsledarens utredning kan före eller efter första rättegångstillfället finnas ytterligare erforderlig, skall ombesörjas av åklagaren, och gälle därvid, i fråga om befogenheter och skyldigheter, om

38 denne vad om undersökningsledäre är stadgat. Finner åklagaren sig ej böra själv verkställa berörda undersökning, må han kunna därför anlita vederbörande undersökningsledare. Förenas polis- och åklagarmyndigheten hos samma befattningshavare, är denne undersökningsledare, där ej jämlikt av Konungen utfärdade bestämmelser annorlunda föreskrives. Rörande undersökningsledares verksamhet, utöver vad därom sägs i denna lag, utfärdar Konungen närmare föreskrifter. 3 §.

Polisundersökningen skall så bedrivas, att bevisning, som kan vara av betydelse, tillvaratages och beaktas, oberoende av om den talar för eller mot den, som misstankes för brottet. Ej må under polisundersökningen, i syfte att förmå den, som höres, till bekännelse eller annan uppgift i viss riktning, brukas hot, förespeglingar om särskilda förmåner för honom under polisundersökningen eller andra otillbörliga åtgärder. Den, som höres, må ej förmenas att å sedvanliga tider intaga föda eller att åtnjuta nödig vila. 4 §.

Undersökningsledaren äge till förhör inför sig eller underlydande polisman inkalla en var, som antages kunna lämna upplysningar av betydelse för undersökningen. Förhöret må ej utan den kallades medgivande hållas å plats, som är belägen längre än femton kilometer från det ställe, där den kallade uppehöll sig vid kallelsens delgivning. 5 §. Underlåter någon utan laga förfall att hörsamma erhållen kallelse, må undersökningsledaren kunna förordna om hans inställande. Finnes anledning att för brottet eller delaktighet däri misstänka den, som jämlikt 4 § må kallas till förhör, och kan det befaras, att kallelse ej skulle av honom hörsammas, må undersökningsledaren kunna förordna, att han skall utan föregående kallelse inställas. Vad nu är sagt gälle ock om den, som, ehuru ej anledning finnes att misstänka honom för brottet eller delaktighet däri, anses kunna lämna upplysningar av synnerlig vikt för utredningen samt av särskilda skäl antages skola, där han kallas, utebliva utan laga förfall. Om platsen för förhör med sålunda inställd person gälle vad i 4 § är sagt; dock räknas där angivet avstånd från den inställdes uppehållsplats vid inställandet. 6 §.

Uppehåller sig den, som skall höras, å så avlägsen ort, att förhör, som i 4 eller 5 § sägs, ej lämpligen kan hållas av undersökningsledaren eller denne underlydande polisman, må undersökningsledaren kunna för anställande av så-

39 dant förhör anlita från nämnda ort närmast tillgängliga undersökningsledare. Har innan sådan begäran framställts, omständighet, som visar att dylikt förhör icke kan utan våda uppskjutas, kommit till sistnämnde undersökningsledares kännedom, skall denne ofördröjligen utan föregående begäran anställa förhöret. Vad i 4 och 5 §§ är stadgat om rätt för undersökningsledaren att inkalla eller låta inställa till förhör, gälle ock i fall, som här avses. 7 §•

Anträffar polisman person, som jämlikt 5 § andra stycket må kunna inställas till förhör, och föreligger fara vid dröjsmål att vidtaga sådan åtgärd, må polismannen jämväl utan undersökningsledares beslut kunna inställa honom till förhör inför närmast tillgängliga undersökningsledare. Om platsen för sådant förhör gälle vad i 5 § är sagt. 8 §• Förhör, som i 4—7 §§ sägs, skall äga rum snarast möjligt, sedan den, som skall höras, anlänt, och må ej utan hans medgivande utsträckas över sex timmar från förhörets början. Finner den, som leder förhöret, av synnerlig vikt för utredningen, att jämväl efter nämnda tid förhöret fortsattes eller nytt förhör anställes, må han dock kunna ålägga den hörde att kvarstanna ytterligare högst sex timmar. Den, som utan tillstånd söker avlägsna sig före utgången av tid, som jämlikt första stycket bestämmes, eller skäligen kan antagas göra sig därtill skyldig, må under denna tid kunna tagas i lämpligt förvar. 9 §. Blir den hörde ej förklarad kvarhållen, på sätt i nästföljande paragraf sägs, vare han ej pliktig inställa sig till nytt förhör, förrän tolv timmar förflutit, från det han tillåtits avlägsna sig efter det tidigare förhörets slut. Finnes anledning att misstänka den hörde för brottet eller delaktighet däri, må nu stadgad tid kunna av förhörsledaren förkortas, dock ej så att den understiger fyra timmar. Vad i 8 § är sagt gälle ock om förhör, som här avses. Till ytterligare förhör rörande samma brottsliga gärning är den hörde, där han ej jämlikt 10 § förklarats kvarhållen, ej skyldig att inställa sig. 10 §. Är för polisundersökningens behöriga fortgång erforderligt, att den> som efter förhör, varom i 4—9 §§ förmäles, skäligen kan misstänkas för brottet eller delaktighet däri, finnes tillgänglig för ytterligare förhör eller hålles avstängd från andra, må, där å brottet kan efter lag följa straffarbete, undersökningsledaren kunna förklara den misstänkte kvarhållen. I fall, som i 6 och 7 §§ avses, äge undersökningsledare, som där sägs, ändå att han ej har att leda undersökningen angående det ifrågavarande brottet, meddela beslut om den hördes kvarhållande, såvida icke beslutet kan utan våda uppskjutas.

40 11 §. Kvarhållen person skall av undersökningsledaren anvisas viss uppehållsplats. Den kvarhållne må ock kunna ställas under bevakning, ävenså förvaras i låst rum eller cell. Han kan, där så sker, förbjudas att utan undersökningsledarens tillstånd meddela sig med annan; dock skall det tillåtas honom att om kvarhållandet underrätta sina närmaste anhöriga, där ej detta är förenat med fara för polisundersökningens behöriga gång. Undersökning må kunna å honom anställas för att utröna, huruvida han innehar något, varav säkerheten vid bevakningen eller förvaringen kan äventyras. Han må ej beläggas med särskilt fängsel, där ej detta kräves för tryggande av bevakningspersonals eller annans personliga säkerhet eller synnerlig anledning finnes att befara hans avvikande. Undersökningsledaren skall iakttaga, att den kvarhållnes frihet ej inskränkes i vidare mån, än som för vinnande av syftet med kvarhållandet är oundgängligen nödvändigt, samt att hans förvaring eller förflyttande ej onödigtvis väcker för honom menlig uppmärksamhet. 12 §. Anvisas kvarhållen person uppehållsplats utom sitt hem, skall han av allmänna medel förses med nöjaktigt husrum samt sund och tillräcklig kost. Rum eller cell, där kvarhållen hålles förvarad, skall vara tillfredsställande inrättad med hänsyn särskilt till sundhet, snygghet, utrymme, luftväxling, uppvärmning, belysning och möjlighet till vila samt, där så erfordras, vara försedd med säkerhetsanordningar till förebyggande av den kvarhållnes avvikande. Närmare bestämmelser rörande den kvarhållnes nöjaktiga underhåll och förvaring samt vad därmed har sammanhang utfärdar Konungen. 13 §. Kvarhålles den misstänkte över tjugufyra timmar, skall undersökningsledaren, såvida den misstänkte det begär, hos myndighet, varom i 2 kap. 9 § förmäles (häktningsdomaren), omedelbart för prövning anmäla kvarhållandet. Ej må den misstänkte utan eget medgivande för samma brottsliga gärning kvarhållas längre än sammanlagt sjuttiotvå timmar; dock må häktningsdomaren kunna på framställning av undersökningsledaren, när särskilda skäl därtill äro, medgiva utsträckning av den sålunda stadgade längsta tiden med högst fyrtioåtta timmar. Göres anmälan eller framställning, som här sägs, skall undersökningsledaren snarast möjligt till häktningsdomaren överlämna handlingarna rörande polisundersökningen. I övrigt förfares vid häktningsdomares prövning av ärendet, på sätt i 2 kap. 9 § andra stycket är sagt. 14 §. I fråga om gripande, häktning och reseförbud, beslag och skingringsförbud, hus- och kroppsrannsakan samt kroppsbesiktning, som finnas böra äga rum under polisundersökningen, gäller vad i 2, 3 och 4 kap. är stadgat.

41 15 §. Det åligger offentlig myndighet att på begäran av undersökningsledaren utfärda för polisundersökningen behövligt bevis eller annan dylik handling samt meddela för undersökningen erforderliga upplysningar. Begäres skyndsam behandling av ärendet, skall om möjligt beviset eller handlingen avsändas med omgående post samt upplysningen omedelbart meddelas. Om skyldighet för offentlig myndighet att avgiva för polisundersökningen erforderligt utlåtande eller eljest verkställa för undersökningen behövlig utredning gälle vad Konungen därom föreskriver. Undersökningsledaren äge enligt bestämmelser, som Konungen utfärdar, anlita enskild sakkunnig för utredning av frågor, som uppkomma under polisundersökningen. 16 §. Vid förhör, som undersökningsledare eller honom underlydande polisman under polisundersökningen håller med kvarhållen eller häktad eller jämlikt 4—9 §§, skall såvitt möjligt såsom förhörsvittne närvara en av förhörsledaren därtill anmodad ojävig person. Därvid må ej anlitas den, som å tjänstens vägnar tagit del i polisundersökningen eller antages kunna lämna upplysningar av betydelse för densamma; dock skall vad nu är sagt ej utgöra hinder för att å landsbygden, när annan ej finnes att tillgå, använda fjärdingsman såsom förhörsvittne. Skyldighet att stå till förfogande såsom förhörsvittne föreligger ej för annan än den, som på grund av sin befattning såsom polisman kan vara därtill förpliktad. Kungl. Maj :ts befallningshavande må kunna för särskilt eller särskilda tillfällen förordna förhörs vittne. Huruvida vid förhör, som i första stycket sägs, annan än förhörsvittne, varom där förmäles, eller den, som har att å tjänstens vägnar därmed taga befattning, må vara tillstädes, ankommer på förhörsledaren att bestämma; dock må vid förhör med kvarhållen eller häktad det icke förvägras denne att hava av honom tillkallad, för förhörsledaren känd ojävig person närvarande såsom förhörsvittne, såvida dennes närvaro ej förutsätter uppskov med förhöret eller skäligen kan, befaras motverka polisundersökningens behöriga gång eller äventyra säkerheten i den kvarhållnes eller häktades vård. Vägran att godtaga av den kvarhållne eller häktade föreslaget förhörsvittne skall jämte grunderna därför anmärkas i de anteckningar, varom i 17 § sägs. Har kvarhållen person förbjudits meddela sig med annan eller är eljest på grund av kvarhållandet sådant meddelande försvårat eller omöjliggjort, åligger det förhörsledaren att såvitt möjligt omedelbart ombesörja, att den, vars närvaro såsom förhörsvittne den kvarhållne önskar och förhörsledaren godkänner, varder därom underrättad. Vid förhör med kvarhållen eller häktad må på begäran av den, som skall höras, förhörsledaren kunna bestämma, att förhörsvittne skall under viss del av förhöret avträda; dock må den hördes därunder avgivna berättelse ej intagas i de anteckningar, varom i 17 § förmäles, med mindre densamma av den hörde upprepats i förhörsvittnets närvaro.

42 Utan förhörsledarens tillstånd må ej förhörsvittne eller annan person, som är närvarande vid förhör, varom här förmäles, därunder meddela sig med den, som höres, ej heller, med mindre det sker å tjänstens vägnar eller inför domstol eller annan offentlig myndighet, sedermera yppa vad vid förhöret förekommit. Den som bryter häremot, straffes med böter från och med tjugu till och med ettusen kronor, vilka böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna strafflagen. 17 §. Vad vid polisundersökningen förekommit av betydelse för utredningen skall noggrant antecknas. Sådan anteckning skall, om den avser berättelse av därvid hörd person, för denne uppläsas på sådant sätt, att innehållet lätt kan uppfattas, med förfrågan tillika för varje punkt, om den hörde har något att erinra beträffande avfattningen. Vidtages ej rättelse i överensstämmelse med gjord erinran, skall sådan erinran omedelbart antecknas. Anteckningar, som här avses, skola föras så, att därav kan bedömas, huruvida de föreskrifter, som i denna lag givits rörande polisundersökningens gång, blivit iakttagna. De skola underskrivas av den, som fört densamma, och av närvarande förhörsvittnen. Vägrar förhörsvittne att underskriva, skall anledningen därtill uppgivas av vittnet och antecknas. Anteckningar, vilka gjorts av annan än den undersökningsledare, som har att leda polisundersökningen angående brottet, skola ofördröjligen tillställas denne. Samtliga anteckningar skola jämte övriga till ärendet hörande handlingar sammanföras till en akt. 18 §. Den, som i egenskap av undersökningsledare lett undersökningen angående brottet, skall, där ej undersökningen nedlägges, på grundval av de i undersökningsakten sammanförda handlingarna ofördröjligen upprätta en klar och noggrann sammanfattning av den framkomna utredningen (polisrapport). Har ej åklagaren i egenskap av undersökningsledare lett undersökningen, skola efter dennas avslutande polisrapporten och två avskrifter av densamma ävensom undersökningsakten ofördröjligen överlämnas till åklagaren. 19 §. Vad i detta kapitel 3—17 §§ är stadgat skall gälla även beträffande den polisundersökning, som jämlikt 2 § andra stycket skall ombesörjas av åklagaren. Vid undersökning, som på framställning av åklagaren företages av polismyndigheten, äge åklagaren närvara. Rörande utredning, som åklagaren verkställt, skall han, på enahanda sätt som i fråga om polisrapporten är sagt, upprätta en klar och noggrann sammanfattning. 20 §. Åklagaren skall, sedan i 18 och 19 §§ omförmälda handlingar blivit av polismyndigheten till honom överlämnade eller av honom uppsatta, snarast möjligt meddela beslut, huruvida åtal skall anställas eller ej.

43 Anteckning härom skall, med angivande av dag för beslutets meddelande, göras å polisrapporten. 21 §. Är den för brottet misstänkte häktad, skall, där åklagaren i egenskap av undersökningsledare lett polisundersökningen, beslut, huruvida åtal skall anställas, meddelas inom fem dagar från den dag, då åklagaren avlämnade den häktade till rannsakningshäktet för den domstol, vid vilken rannsakning skall företagas, eller erhöll meddelande om den häktades ankomst dit. Har ej åklagaren i egenskap av undersökningsledare lett polisundersökningen, skola polisrapport jämte avskrifter och undersökningsakt tillställas åklagaren snarast möjligt och senast inom fem dagar från den dag, då undersökningsledaren avlämnade den häktade till rannsakningshäktet eller erhöll meddelande om hans ankomst dit; och skall beslut, huruvida åtal skall anställas, meddelas senast inom två dagar från den dag, då polisrapporten och akten mottogos. Finnes uppskov för polisundersökningens behöriga utförande eller för avgörande av frågan, huruvida åtal skall ske, i särskilt fall erforderligt, eller är uppskov av annat giltigt skäl behövligt, må, på framställning av vederbörande undersökningsledare eller åklagare, myndighet, varom i 2 kap. 9 § förmäles (häktningsdomaren), kunna medgiva utsträckning av de i första och andra styckena bestämda tiderna intill högst dubbla antalet dagar. Föreligga med hänsyn till brottets svårhet och utredningens vidlyftiga beskaffenhet synnerliga skäl för förlängning av tider, som häktningsdomaren sålunda bestämt, må han kunna medgiva ytterligare uppskov, med iakttagande dock att de tider, som sålunda komma att gälla, ej må överskrida fyra gånger det i första eller andra stycket för motsvarande fall bestämda dagantalet. Om medgivet uppskov skall häktningsdomaren genast underrätta föreståndaren för häktet med angivande tillika av grunden för uppskovets beviljande; och har denne att därom göra anteckning i vederbörlig förteckning rörande den häktade. 22 §.

Är reseförbud meddelat, gälle om fattande av beslut, huruvida åtal skall anställas, samt avlämnande till åklagaren av polisrapport med avskrifter och undersökningsakt, vad i 21 § är sagt, dock att vid reseförbud skall räknas dubbla dagantalet mot det i nämnda paragraf för varje fall angivna samt att i fråga om tidpunkt, från vilken sålunda bestämd tid skall räknas, undersökningsledarens eller åklagarens avlämnande av den häktade till häktet skall motsvaras av reseförbudets delgivning, när denna verkställts av undersökningsledaren eller åklagaren personligen, samt meddelande, som undersökningsledaren eller åklagaren mottagit rörande den häktades ankomst till häktet, skall motsvaras av erhållet meddelande om skedd delgivning av reseförbudet. Anmälan om medgivet uppskov jämte grunderna därför skall häktningsdomaren genast för granskning insända till hovrätten; och skall sålunda inkommen anmälan behandlas på sätt om ingivna fångförteckningar är stadgat.

44 23 §.

Har åklagaren beslutat åtal, skall han omedelbart vidtaga åtgärd för den misstänktes instämmande till rätten eller, där denne är häktad eller erhållit reseförbud, tillställa honom åtalsskrift. I stämning och åtalsskrift skola angivas den brottsliga gärning, som åtalet avser, samt det eller de lagrum, som enligt åklagarens mening äro tillämpliga. 24 §.

Åklagaren skall, omedelbart efter det han delgivit stämning eller bevis om dess delgivning kommit honom till hända, eller, där åtalsskrift är föreskriven, samtidigt med dennas avsändande till den häktade eller under reseförbud ställde, översända avskrift av stämningen med delgivningsbevis eller avskrift av åtalsskriften till rättens ordförande samt avskrift av polisrapporten ävensom, där av åklagaren jämlikt 19 § upprättad sammanfattning föreligger, avskrift av denna till rättens ordförande samt till den stämde eller häktade eller under reseförbud ställde. Har polisundersökning ägt rum jämväl efter första rättegångstillfället, skall avskrift av däröver upprättad polisrapport och av åklagaren verkställd sammanfattning i god tid före instundande rättegångstillfälle tillställas såväl den tilltalade som ock rättens ordförande. Äro flera personer tilltalade i samma mål, skola avskrifter, som här avses, tillställas en av de tilltalade; och är denne pliktig att tillåta övriga tilltalade taga del av desamma. 25 §. De erinringar från den tilltalades sida, vartill stämning eller åtalsskrift samt polisrapport och åklagarens sammanfattning kunna giva anledning, böra skriftligen meddelas såväl åklagaren i så god tid, att denne må kunna till det instundande rättegångstillfället inkomma med den utredning, vartill erinringarna kunna föranleda, som ock samtidigt rättens ordförande. 26 §.

Stadgandena i detta kapitel medföra icke ändring eller inskränkning i de befogenheter, som eljest må tillkomma allmän åklagare eller polismyndigheterna tillhörande befattningshavare vid deras verksamhet för uppdagande av brott eller de sistnämnda vid upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet. Företager polismyndighet på framställning av åklagare, som må tala endast å vissa slag av brott, undersökning angående sådant brott, och kan å brottet efter lag följa straffarbete eller fängelse, skall ledningen av undersökningen utövas av vederbörande undersökningsledare samt bestämmelserna i 3—18 §§ i detta kapitel därvid tillämpas. Åklagare, vars befogenhet att föra talan ej är begränsad till vissa slag av brott, må i fall, som i 1 § andra stycket avses, därest å brottet kan efter lag

45 följa straffarbete eller fängelse, kunna besluta, att rörande brottet skall verkställas undersökning jämlikt bestämmelserna i 3—17 §§ i detta kapitel. Åklagaren må för sådant ändamål kunna anlita vederbörande undersökningsledare eller ock själv verkställa undersökningen; och gälle därvid stadgandena i 18 och 19 §§. Har polisundersökning ägt rum på grund av stadgandena i andra eller tredje stycket i denna paragraf, skall avskrift av däröver upprättad polisrapport och av åklagaren verkställd sammanfattning såvitt möjligt är i god tid före instundande rättegångstillfälle tillställas såväl den tilltalade som rättens ordförande, och skola jämväl bestämmelserna i 24 § tredje stycket samt 25 § äga tilllämpning.

2 KAP. Om gripande, häktning och reseförbud. 1§. Den, som misstankes att hava begått brott, för vilket i lag såsom lägsta straff bestämmes straffarbete i två år eller längre tid, skall tagas i häkte.

2§. Misstankes någon att hava begått brott, som är ringare än i 1 § sägs, men vara dock straffarbete efter lag kan följa, må han kunna tagas i häkte eller ock förbjudas att utan tillstånd avlägsna sig från viss honom anvisad vistelseort (reseförbud). Har han ämbete eller tjänst eller fast egendom eller eljest stadig hemvist eller yrke, må han ej häktas, där ej skäligen kan befaras, att han avviker eller överträder honom meddelat reseförbud eller genom undanröjande av bevis eller egendom hindrar sakens tillbörliga utredning eller att han gör sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet av enahanda eller liknande beskaffenhet som den, för vilken han misstankes. Varder den, som ej har stadigt hemvist, misstänkt för brott, som är ringare, än förut sägs, men vara dock fängelse kan följa efter lag, och förekommer skälig anledning antaga, att den misstänkte avviker, må han kunna häktas eller reseförbud kunna meddelas honom. Kan med hänsyn till den misstänktes ungdom och det straff, som efter lag kan följa å den brottsliga gärningen, den misstänkte, där straff ådömes honom, jämlikt 5 kap. 3 § strafflagen komma att insättas i allmän uppfostringsanstalt, må häktning ske endast då uppenbart är, att därförutan ej kan förebyggas, att den misstänkte avviker eller genom undanröjande av bevis eller egendom hindrar sakens tillbörliga utredning, eller därest han överträder honom meddelat reseförbud, eller då skäligen kan befaras, att den misstänkte gör sig skyldig till fortsatt brottslig verksamhet av enahanda eller liknande beskaffenhet som den, för vilken han misstankes.

46 3 §.

Undandrager sig okänd person, som är misstänkt för brott, att uppgiva sitt namn eller sin hemort, eller förekommer skälig anledning antaga, att hans uppgift därom är osann, må han, till dess tillförlitlig upplysning i sagda hänseenden vinnes, kunna tagas i häkte, ändå att brottet är belagt med endast fängelse eller böter. 4 §. Ej må på grund av misstanke för brott någon häktas eller reseförbud meddelas, där ej misstanken är grundad på sannolika skäl. 5 §. Undersökningsledare, allmän åklagare, domstol och Kungl. Maj:ts befallningshavande äge besluta om häktning och reseförbud. Den, som leder undersökningen angående det brott, som föranlett åtgärden, skall, där ej beslutet fattats av honom, ofördröjligen underrättas om detsamma. Med allmän åklagare avses ej åklagare, som äger tala endast å vissa slag av brott. 6 §.

Beslut om häktning eller reseförbud skall skriftligen avfattas och innehålla beteckning av den person, beslutet avser, samt uppgift å det brott, som föranlett åtgärden, ävensom övriga skäl för densamma samt, vid reseförbud, noggrant angivande av de gränser, inom vilka den under reseförbud ställde skall uppehålla sig. Beslutet skall, då häktningen äger rum eller reseförbudet delgives, tillställas den häktade eller under reseförbud ställde. 7 §.

Den, som begått brott och träffas på bar gärning eller flyende fot, må kunna av en var gripas, om å brottet kan efter lag följa straffarbete eller fängelse. Den, som må häktas enligt 3 §, må kunna gripas av polisman. En var äge rätt att gripa jämlikt 1 kap. 10 § kvarhållen person, som olovligen avlägsnat sig, så ock den, som rymt ur häkte eller på grund av häktningsmyndighets beslut skall häktas för brott. Har annan än polisman gripit den misstänkte, skall anmälan därom genast göras till närmaste polisman. Den gripne skall genom polisens försorg omedelbart inställas inför närmast tillgängliga undersökningsledare; och har denne att besluta, huru med den gripne skall förfaras. Sådant beslut skall fattas snarast möjligt efter inställandet och senast inom tolv timmar därefter, om polisundersökning, som i 1 kap. sägs, skall äga rum, men eljest inom tjugufyra timmar.

8§. Innan underrätt haft tillfälle att pröva av annan myndighet meddelat beslut om häktning eller reseförbud, åligger det undersökningsledaren, medan av ho-

47 nom ledd polisundersökning pågår, och eljest åklagaren, såvida denne jämlikt 5 § äger besluta om häktning eller reseförbud, att oavlåtligen uppmärksamma, huruvida åtgärden skall bestå eller ej, samt i sistnämnda fall ofördröjligen häva densamma. Enahanda skyldighet har domstol under pågående rannsakning. Frikännes tilltalad av rätten, förordne denna samtidigt om hävande av häktning eller reseförbud, där ej åtgärden bör bestå i anledning av annat brott än det, för vilket den tilltalade frikänts. 9 §. Häktning eller reseförbud, som underrätt ej haft tillfälle att pröva, må av den, som häktats eller erhållit förbudet, kunna för prövning av åtgärdens bestånd eller, vad reseförbud beträffar, lämpligheten av den anvisade vistelseorten och därför bestämda gränser anmälas hos häktnings domaren. Häktningsdomare är, där åtal för brottet skall handläggas vid häradsrätt, domhavanden i domsagan, och eljest ordföranden i den underrätt, som har att handlägga åtal för brottet, där ej jämlikt av Konungen givna bestämmelser annan förordnats att helt eller delvis utöva domhavandens eller ordförandens befattning såsom häktningsdomare. Huru förfaras skall vid förfall för särskilt förordnad häktningsdomare eller eljest i fråga om hans tjänstledighet, därom stadgar Konungen. Har anmälan enligt första stycket skett, skall häktningsdomaren från vederbörande myndighet omedelbart infordra handlingarna rörande den angående brottet verkställda undersökningen samt efter granskning av desamma och den ytterligare utredning, häktningsdomaren kan hava genom polis- eller åklagarmyndigheten eller annorledes anskaffat, ävensom, där så lämpligen bör ske, förhör med den, vilken åtgärden gäller, snarast möjligt besluta, huruvida häktningen eller reseförbudet skall bestå eller ej. Beslutet skall skriftligen avfattas och ofördröjligen tillställas myndighet, som beslutat åtgärden, samt den, som påkallat prövningen. Har beslut ej kunnat fattas före instundande rättegångstillfälle, eller har, innan beslutet kunnat fattas, åtgärden hävts, skall anmälan anses förfallen. Har jämlikt 8 eller 9 § häktning eller reseförbud hävts av annan än rätten eller dess ordförande, skall denne därom omedelbart underrättas. 10 §. Rannsakning med den, som är häktad, skall börjas snarast möjligt och senast på den åttonde dagen efter den dag, då avskrift av åtalsskrift, som i 1 kap. sägs, inkom till underrättens ordförande eller, där åtalsskrift ej är föreskriven, senast på den åttonde dagen efter den dag, då domstolens ordförande erhöll meddelande om den häktades ankomst till rannsakningshäkte, som i 14 § omförmäles. Ä r inom viss del av landet eller vid viss domstol på grund av särskilda förhållanden svårighet rådande att börja rannsakningar med häktade inom tid, som nyss är sagd, ankommer det på Konungen att för sådan del av landet eller sådan domstol bestämma längre tid, än i första stycket sägs. Denna tid må

48 dock ej utsträckas över fjorton dagar från den dag, varifrån tiden i första stycket skall räknas. Föreligger i särskilt fall hinder mot rannsakningens företagande inom tid, som här avses, eller förekommer eljest vägande skäl för uppskov, må rättens ordförande kunna utsätta rannsakningen att hållas senast på den åttonde dagen efter den eljest för rannsakningens företagande stadgade senaste dag. Meddelande, om denna åtgärd och om skälen därför skall ordföranden ofördröjligen insända till föreståndaren för häktet; och har denne att därom göra anteckning i vederbörlig förteckning rörande den häktade. 11 §• Är reseförbud meddelat, gälle om rannsaknings företagande vad i 10 § är sagt, dock att tid, inom vilken rannsakning senast skall börjas, utgör dubbla dagantalet mot vad i 10 § är för motsvarande fall bestämt samt räknas, där ej åtalsskrift är föreskriven, från det rättens ordförande fick meddelande om delgivningen av förbudet. Ordföranden skall till rannsakningen i god tid före densamma, själv eller genom åklagaren, inkalla den under reseförbud ställde eller ock, där så finnes erforderligt, förordna om hans inställande. Anmälan om uppskov med rannsaknings företagande, på sätt i 10 § tredje stycket sägs, skall, där reseförbud meddelats, jämte grunderna därför av rättens ordförande genast för granskning insändas till hovrätten; och skall sålunda inkommen anmälan behandlas, på sätt om inkomna fångförteckningar är stadgat. 12 §. Finnes vid rannsakning, som i 10 eller 11 § avses, ytterligare bevisning nödvändig, eller föreligger eljest giltigt skäl för uppskov med målets vidare handläggning till ett senare rättegångstillfälle, må rannsakningen kunna uppskjutas, dock ej utan vägande skäl längre än till den fjortonde dagen därefter vid domstol på landet och den åttonde daeren vid domstol i stad, därest den tilltalade är häktad, och, där reseförbud meddelats, ej utöver dubbla dagantalet. Finnes vägande skäl för längre uppskov, må dock den fortsatta handläggningen ej utsättas senare än till den åttonde dagen efter utgången av de i första stycket angivna tiderna. Meddelande om sådant längre uppskov och grunderna därför skall av rättens ordförande ofördröjligen insändas, om den tilltalade är häktad, till föreståndaren för häktet för att antecknas i vederbörlig förteckning rörande den häktade, och, om den tilltalade erhållit reseförbud, till hovrätten för granskning och behandling i övrigt, på sätt i 11 § är sagt. Vad nu är föreskrivet skall ock tillämpas i fråga om uppskov, som vid uppskjuten handläggning kan finnas ytterligare erforderligt. Rätten må kunna, där så finnes behövligt, förordna, att den under reseförbud ställde skall till den uppskjutna rannsakningen inställas. 13 §'. Har rannsakning med häktad hänvisats till annan domstol för fortsatt handläggning, skall denna utsättas senast till den fjortonde dagen efter den dag,

49 då denna domstols ordförande erhöll meddelande om hänvisningen. Föreligger i särskilt fall hinder mot den fortsatta rannsakningens företagande inom nu angiven tid, eller förekommer eljest vägande skäl för längre uppskov, må rannsakningen kunna utsättas att äga rum senast på den åttonde dagen efter den eljest för rannsakningens företagande stadgade senaste dag. Vad nu är sagt gälle ock, när den misstänkte står under reseförbud, dock att tiden, inom vilken den fortsatta handläggningen senast skall företagas, utgör dubbla dagantalet mot vad i fråga om häktad är för motsvarande fall bestämt. Ordförande i den rätt, som meddelat beslut om hänvisning, skall därom omedelbart underrätta ordföranden i den domstol, till vilken rannsakningen hänvisats, med angivande tillika när rannsakningshandlingarna komma att översändas; och har den sistnämnde att bringa detta till vederbörande åklagares kännedom, ävensom till rannsakningen i god tid före densamma, själv eller genom åklagaren, inkalla den under reseförbud ställde eller ock, där så finnes erforderligt, förordna om hans inställande. 14 §. Den, som häktats, skall, där ej rannsakning genast anställes, så snart ske kan föras till häkte, som enligt bestämmelser, vilka givas av Konungen eller den Konungen förordnar, är rannsakningshäkte för den domstol, vid vilken rannsakningen bör förrättas. Med den häktade bör följa skriftlig uppgift om hans namn samt tiden för hans födelse och hans hemvist, så ock å det brott, för vilket han är häktad, samt å vederbörande undersökningsledares, åklagares och rättens ordförandes tjänstebenämningar och adresser. Är den häktade tjänsteman, skall den, som beslutat häktningen, ofördröjligen göra anmälan om densamma hos den häktades närmaste förman. 15 §. Uppgift om häktads ankomst till rannsakningshäktet skall föreståndaren för häktet omedelbart tillställa rättens ordförande samt, där ej den häktade avlämnats å häktet av undersökningsledaren eller åklagaren, jämväl denne. 16 §. Föreståndaren för häktet skall ofördröjligen underrätta den häktade om hans rätt enligt gällande lag att erhålla av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnat biträde vid sin talans förberedande och utförande; och skall framställd begäran om sådant biträde omedelbart bringas till Kungl. Maj:ts befallningshavandes kännedom. 17 §. Å häktad må undersökning verkställas för att utröna, huruvida han innehar något, varav säkerheten i häktet eller under hans forslande kan äventyras. Kan häktad säkert vårdas utan särskilt fängsel, må han ej därmed beläggas, ej heller må det ske annorlunda eller för längre tid än säkerheten fordrar. 4—323071

50 18 §. Cell, där häktad förvaras, skall vara tillfredsställande inrättad med hänsyn särskilt till sundhet, snygghet, utrymme, luftväxling, uppvärmning, belysning och möjlighet till vila samt trygghet vid förvaringen. Flera häktade böra ej förvaras i samma cell, där det kan undvikas. Den, som häktats för brott, vara efter lag kan följa allenast fängelse eller böter, må ej hållas i samma cell som den, vilken tagits i häkte för grövre brott, ej heller häktad tillsammans med den, som undergår straffarbete eller fängelsestraff, där ej sällskap av annan finnes nödvändigt till avhjälpande eller förebyggande av men för häktads andliga hälsa. De, vilkas samvaro kan äventyra utredningen i målet, samt personer av olika kön må ej förvaras i samma cell. 19 §. Den, som är häktad, skall av allmänna medel förses med sund och tillräcklig kost samt annan förnödenhet. Vill och kan han förskaffa sig bättre underhåll eller större bekvämlighet, än i häktet allmänneligen bestås, vare det honom tillåtet, såvida ej därigenom ordningen inom häktet kan störas eller säkerheten i den häktades vård äventyras. E j må den häktade bereda sig eller emottaga bättre underhåll eller större bekvämlighet, än som är förenligt med måttlighet och enkelhet. 20 §. Häktas kvinna, som har spätt barn, och kan det ej annorstädes åtnjuta uppehälle och skötsel, må hon hava det hos sig och till dess föda erhålla erforderlig ökning i kosten. 21 §. Är någon sjuk, under det han sitter i häkte, skall han på allmän bekostnad åtnjuta vård och läkemedel efter sjukdomens beskaffenhet. Kan han ej vårdas inom häktet, skall han förvaras på annat ställe, där han kan åtnjuta tjänlig vård. 22 §. Det åligger häktets föreståndare att, där misstanke uppstår om psykisk abnormitet hos den häktade eller att denne lider eller vid brottets begående lidit av sinnessjukdom, därom göra skriftlig anmälan till den, som leder undersökningen angående brottet, eller, efter rannsakningens början, till domstolen. 23 §. Häktad må ej tvingas till arbete. Vill han arbeta, have han rätt därtill, om han själv förskaffar sig lämpligt arbete eller ock tillgång därpå finnes inom häktet. Föreståndaren för häktet skall låta sig angeläget vara att, da den häktade så önskar, bereda honom tillfälle till sådant arbete. 24 §. Häktad vare ej förment att skriva. Ej heller läsning må förvägras honom, där arten av densamma ej strider mot god ordning eller polisundersökningens

51 eller rannsakningens behöriga gång därigenom kan motverkas eller säkerheten i den häktades vård äventyras. Angående läsning av periodisk skrift gälle av Konungen utfärdade bestämmelser. Den häktade må ej avsända eller mottaga brev eller annan skrift, utan att han fått lov därtill av häktets föreståndare. Sådant lov må ej vägras, där skriften är ställd till Kungl. Maj :ts befallningshavande eller annan, som har tillsyn över häktet, eller till häktningsdomaren, eller den häktade medgiver, att brevet eller skriften må läsas, och därvid finnes, att den ej innehåller något, varigenom polisundersökningens eller rannsakningens behöriga gång kan motverkas eller ordningen inom häktet störas eller säkerheten i den häktades vård äventyras. 25 §. Häktad må mottaga besök, såvida ej därigenom polisundersökningens eller rannsakningens behöriga gång kan motverkas eller ordningen inom häktet störas eller säkerheten i den häktades vård äventyras. Föreståndaren för häktet skall utsätta viss tid, å vilken besöket skall ske, samt, där det ej finnes uppenbarligen obehövligt, själv vara närvarande eller låta annan eller andra därför lämpade personer vara tillstädes. Har undersökningsledaren eller åklagaren hemställt om närvaro av sådan person, skall denna hemställan efterkommas. Vid besök av präst eller läkare, som är anställd vid häktet, må dock utan den besökandes medgivande annan person ej närvara. Detsamma gäller, sedan åtalsskrift tillställts den häktade, eller, där åtalsskrift ej är föreskriven, sedan första rannsakningen i målet ägt rum, jämväl om besök av den, som enligt gällande lag angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad förordnats till biträde åt den häktade. Vid förhör, som hålles jämlikt stadgandena i 1 kap. 3—13 §§ skall, jämväl där förhöret hålles å häktet, tillämpas vad i 15 § i nämnda kapitel är stadgat, dock att föreståndaren för häktet må kunna avvisa av den häktade tillkallat förhörsvittne, om genom dess närvaro ordningen inom häktet kan störas eller säkerheten i den häktades vård kan äventyras. Vid förhör, som hålles å häktet, må föreståndaren för häktet närvara, där han så finner lämpligt. 26 §.

Närmare bestämmelser om rannsakningshäktes beskaffenhet och om häktades behandling och bevakning samt vad därmed har sammanhang meddelar Konungen. 27 §. Vid bestämmandet av vistelseort för den, som ställes under reseförbud, bör, i den mån det är förenligt med reseförbudets syfte och ej försvårar anställandet av erforderliga förhör, sådan vistelseort väljas, som för den under förbudet ställde medför minsta rubbning i fråga om lovlig verksamhet och försörjning. Kan den, som ställts under reseförbud och skall begiva sig till honom anvisad vistelseort, ej av egna medel bekosta resan eller uppstår på grund av anvisandet av vistelseort hinder för honom att genom arbete försörja sig därstädes och

52 saknar han i övrigt medel till sitt livsuppehälle, skall, på sätt och under villkor Konungen bestämmer, understöd tilldelas honom av allmänna medel. Verkställer annan än den, som beslutat reseförbudet, delgivning av detsamma, skall han om delgivningen omedelbart underrätta den, som meddelat beslutet, eller, där rätten meddelat detsamma, dess ordförande. Den, som verkställt delgivning av reseförbud, vilket av honom beslutats, eller som erhållit underrättelse, på sätt nu är sagt, om skedd delgivning, skall därom ofördröjligen underrätta domstolens ordförande, där ej domstolen beslutat förbudet, så ock vederbörande undersökningsledare eller åklagare, där ej reseförbudet meddelats av denne. 28 §. Reseförbuds efterlevnad övervakas av polismyndigheterna. Den, som står under reseförbud, skall dagligen å utsatt tid inställa sig hos undersökningsledaren å orten eller den, vilken såsom därtill villig och lämplig av denne förordnats att utöva särskild tillsyn över reseförbudets efterlevnad; dock må inställelseplikten kunna av nämnda undersökningsledare utbytas mot annan lindrigare anmälningsskyldighet eller inskränkas eller eftergivas, där detta finnes förenligt med tillsynens behöriga utövande. Kan, utan att syftet med reseförbudet eftersattes, den under reseförbud ställde tillåtas för viss tid avlägsna sig från den honom anvisade vistelseorten, må undersökningsledaren å orten kunna utfärda sådant medgivande. Har beslut om reseförbud meddelats av annan än undersökningsledaren å den ort, där den under reseförbud ställde skall uppehålla sig, skall, där domstol meddelat beslutet, rättens ordförande, eller eljest den, som beslutat förbudet, ofördröjligen tillställa nämnda undersökningsledare beslutet samt underrättelse om delgivningen av detsamma. 29 §. Häktningsdomares beslut må icke överklagas. Om klagan över rättens beslut i fråga, som i detta kapitel avses, stadgas i rättegångsbalken. Beslutet gånge i verkställighet utan hinder av förd klagan. 30 §. Om gripande, häktning och reseförbud, som enligt särskilda författningar må ske, gälle vad där föreskrives.

3 KAP. Om beslag och skingringsförbud. 1 §• Påträffas föremål, som skäligen kan antagas på grund av brott förverkat eller genom brott någon avhänt, eller föremål, som kan vara av betydelse för

53 utredning angående brott, må sådant föremål kunna tagas i beslag eller sättas under förbud att säljas eller på annat sätt skingras.

2§. Finnes hos post- eller telegrafanstalt brev eller annan postförsändelse eller telegram, som skäligen kan antagas härleda sig från eller vara avsett för den, vilken misstankes för brott, och kan å brottet efter lag följa straffarbete, må brevet, postförsändelsen eller telegrammet kunna tagas i beslag, där anledning är antaga, att det kan vara av betydelse för utredningen.

3§. Om beslag och skingringsförbud äge häktningsdomare, domstol och Kungl. Majrts befallningshavande förordna, så ock undersökningsledare och allmän åklagare, som i 2 kap. 5 § avses, där ej åtgärden avser brev eller annan postförsändelse eller telegram. Den, som leder undersökningen angående det brott, som föranlett åtgärden, skall, där ej beslutet fattats av honom, ofördröjligen underrättas om detsamma.

4§. Undersökningsledare och allmän åklagare, varom i 2 kap. 5 § förmäles, må, där brev eller annan postförsändelse eller telegram bör tagas i beslag samt i 3 § föreskrivet beslut därom icke kan utan våda avvaktas, kunna tills vidare vidtaga sådan åtgärd. Föreligger fara vid dröjsmål och avser åtgärden ej brev eller annan postförsändelse eller telegram, må ock polisman kunna utan beslut, som i 3 § sägs, tills vidare taga föremål i beslag eller sätta det under skingringsförbud. Åtgärd, som här sägs, skall ofördröjligen för prövning anmälas, där den vidtagits av undersökningsledare eller åklagare, för häktningsdomaren, samt eljest för undersökningsledare eller åklagare, varom i 2 kap. 5 § förmäles. 5 §. Häktningsdomare, domstol och Kungl. Maj :ts befallningshavande må kunna, där någon är misstänkt för brott, vara efter lag kan följa straffarbete, förordna, att brev eller annan postförsändelse eller telegram, som inkommer till viss post- eller telegrafanstalt och kan antagas härleda sig från eller vara avsett för den misstänkte, skall av anstalten innehållas, till dess frågan, huruvida beslag skall äga rum, blivit avgjord. Det åligger anstaltens föreståndare att, där brev eller annan postförsändelse eller telegram på grund av sådant förordnande av anstalten innehållits, därom ofördröjligen underrätta den, som meddelat förordnandet. Förordnande, som här sägs, skall meddelas att gälla viss tid, högst en månad, från den dag, då förordnandet delgavs anstaltens föreståndare. Vad nu är sagt gälle ock, där ytterligare förordnande finnes erforderligt. Föreligger fara vid dröjsmål med sådant förordnandes meddelande, må undersöknings-

54 ledare och åklagare, som i 2 kap. 5 § sägs, kunna därom tills vidare förordna, med skyldighet att ofördröjligen hos häktnings domaren anmäla åtgärden för prövning. 6§. Föremål, som tages i beslag eller sättes under skingringsförbud, skall av förrättningsmannen noga upptecknas och beskrivas. Han skall jämväl föra och underskriva anteckningar om ändamålet med åtgärden och vad i Övrigt därvid förekommit. Anteckningarna skola föras så, att därav kan bedömas, huruvida de föreskrifter, som i denna lag givits rörande förrättningens gång, blivit iakttagna. Den, som beslutat åtgärden, skall ock på begäran av den, vilken drabbats av densamma, eller annan, hos vilken den verkställts, utgiva bevis om åtgärden, innehållande jämväl uppgift om det brott, som föranlett dess vidtagande, samt övriga skäl för densamma. Omhändertages ej beslagtaget föremål av förrättningsmannen, skall det av denne förseglas. Kan detta ej lämpligen ske, skall föremålet genom skriftligt anslag eller på annat sätt så utmärkas, att uppenbart är, att föremålet tagits i beslag. Omhändertages beslagtaget föremål, och är den, hos vilken beslaget äger rum, ej därvid närvarande, skall han om åtgärden underrättas, när det kan ske utan fara för undersökningens behöriga gång. Föremål, som tagits i beslag eller satts under skingringsförbud, skall så vårdas, att det ej kan förbytas, förändras eller annorledes missbrukas. 7 §. Brev eller andra postförsändelser eller telegram eller handelsböcker eller andra enskilda handlingar, som tagas i beslag eller sättas under skingringsförbud, må ej utan tillstånd av den, som drabbats av åtgärden, öppnas eller undersökas av annan än myndighet, som i 3 § är nämnd. Utan hinder av vad nu är sagt må dock sakkunnig eller annan, som av sådan myndighet anlitas för utredningen angående brottet eller eljest höres inför densamma, efter dennas anvisningar granska föremål, varom här är fråga. Äger den, som verkställer beslag av föremål, varom här förmäles, ej öppna eller undersöka detsamma, skall det av honom förseglas. Vad myndighet eller annan, som på sätt i första stycket sägs må granska där omförmält föremål, vid undersökning av detsamma inhämtat, må ej yppas i vidare mån än behövligt är för utredning angående brott. Den, som bryter häremot, straffes med böter från och med tjugu till och med ettusen kronor, vilka böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmänna strafflagen.

8§. Föremål, som i 7 § avses, skall snarast möjligt undersökas. Finnes efter undersökningen beslag eller skingringsförbud ej vidare erforderligt, skall åtgärden hävas och beslagtaget föremål, som omhändertagits, ofördröjligen återställas till den, från vilken den mottagits. Kan innehållet i handling, som

55 beslagtagits hos post- eller telegrafanstalt, i dess helhet eller till någon del utan fara för undersökningens behöriga gång meddelas den, till vilken handlingen är ställd, skall avskrift eller utdrag av handlingen ofördröjligen tillställas denne. 9 §. Har domstol ej haft tillfälle att pröva beslag eller skingringsförbud, må den, som drabbas av åtgärden, kunna för prövning av dess bestånd anmäla densamma hos häktningsdomaren. Vid dennes prövning av ärendet skall förfaras, på sätt i 2 kap. 9 § andra stycket är sagt. Har ej den brottsliga gärning, som föranlett beslag eller skingringsförbud, åtalats inom tre månader från åtgärdens verkställande, skall beslaget eller skingringsförbudet anses hävt. Den, som drabbats av beslag eller skingringsförbud, må kunna under målets handläggning vid domstolen påkalla rättens beslut, huruvida åtgärden skall bestå eller ej. I slutliga utslaget meddele rätten bestämmelser i fråga om beståndet av då förefintligt beslag eller skingringsförbud. 10 §. Häktningsdomares beslut må icke överklagas. Om klagan över rättens beslut i fråga, som i detta kapitel avses, stadgas i rättegångsbalken. Beslutet gånge i verkställighet utan hinder av förd klagan. 11 §. Om beslag eller skingringsförbud, som enligt särskilda författningar må äga rum, gälle vad där stadgas.

4 KAP. Om hus- och kroppsrannsakan samt kroppsbesiktning.

1§. Husrannsakan för upptäckande av brott må företagas inom lägenhet, som enligt sin bestämmelse är tillgänglig för envar, så ock inom lägenhet, som plägar tjäna till härbärge eller tillhåll för lösdrivare eller personer, vilka äro straffade eller misstänkta för brott, ävensom inom lägenhet, där föremål pläga förvaras, som kunna antagas utgöra bevis om brott eller vara genom brott avhända eller på grund av brott förverkade. 2 §. Finnes anledning att misstänka någon för brott, vara straffarbete eller fängelse efter lag kan följa, eller för delaktighet däri, må husrannsakan kunna företagas i den misstänktes hemvist eller annan lägenhet, som av honom inne-

56 haves, såvida ändamålet är att fasttaga den misstänkte eller att upptäcka föremål, som avhänts genom brottet eller kan antagas på grund av brottet förverkat, eller ock annat, som kan bidraga till utredningen angående den brottsliga gärningen. Hos annan må för ändamål, som i första stycket sägs, husrannsakan i anledning av brott, vara efter lag kan följa straffarbete, kunna företagas, då brottet förövats i den lägenhet, som skall undersökas, eller då särskild anledning är att antaga, att den misstänkte befinner sig där eller att annat, som eftelrsökes, skall där anträffas.

3§. Finnes anledning att misstänka någon för brott, vara efter lag kan följa straffarbete eller fängelse, eller för delaktighet däri, må, i ändamål att upptäcka föremål, som avhänts genom brottet eller kan antagas på grund av brottet förverkat, eller annat, som kan bidraga till utredningen angående detsamma, kroppsrannsakan å den misstänkte kunna anställas, så ock besiktning av hans kropp kunna företagas.

ii Undersökningsledare, allmän åklagare, som i 2 kap. 5 § avses, domstol och Kungl. Maj :ts befallningshavande äge förordna om hus- och kroppsrannsakan samt kroppsbesiktning. Den, som leder undersökningen angående det brott, som föranlett åtgärden, skall, där ej beslutet fattats av honom, ofördröjligen underrättas om detsamma. 5 §. Jämväl utan förordnande, varom i 4 § förmäles, må polisman kunna verkställa husrannsakan i fall, som ovan sägs, därest ändamålet är att faststaga den, som enligt häktningsmyndighets beslut skall häktas för brott, eller som rymt ur häkte, eller den, som jämlikt 1 kap. 10 § förklarats kvarhållen, men olovligen avlägsnat sig. Utan sådant förordnande må ock polisman, därest för brott misstänkt person eller eftersökt föremål på färsk gärning följts eller spårats, kunna företaga husrannsakan i ändamål att finna den misstänkte samt hus- eller kroppsrannsakan i ändamål att finna det eftersökta föremålet. 6 §. Vid hus- eller kroppsrannsakan eller kroppsbesiktning må skada eller olägenhet ej förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Vid sådan förrättning skola, såvitt möjligt, såsom vittnen närvara två av förrättningsmannen därtill anmodade ojäviga personer. Ej må till polisen hörande person därför anlitas, om annan finnes att tillgå och hans tillkallande ej föranleder uppskov, som kan äventyra förrättningens ändamål. Skyldighet att i sådant avseende stå till förfogande föreligger ej för annan än den, som på grund av sin befattning såsom polisman kan vara därtill förpliktad. Kroppsrannsakan eller kroppsbesiktning å kvinna må ej utan hennes medgivande verkställas eller bevittnas av annan än kvinna eller läkare.

57 7 §•

Den, hos vilken husrannsakan anställes, äge, om han är hemma, övervara förrättningen, så ock hans hemmavarande husfolk. Har varken han eller hans husfolk närvarit, skall, när det kan ske utan fara för utredningens behöriga gång, underrättelse meddelas honom om den vidtagna åtgärden. öppnas ej stängd lägenhet, må erforderligt våld användas, öppnad lägenhet skall efter verkställd förrättning på lämpligt sätt åter tillslutas. Anteckningar skola av förrättningsmannen föras om ändamålet med företagen hus- eller kroppsrannsakan eller kroppsbesiktning och vad därvid förekommit. Anteckningarna skola föras så, att därav kan bedömas, huruvida de föreskrifter, som i denna lag givits rörande förrättningens gång blivit iakttagna. De skola underskrivas av förrättningsmannen. Den, som beslutat åtgärden, skall ock på begäran av den, som drabbats av åtgärden, utgiva bevis om densamma, innehållande tillika uppgift om det brott, som föranlett dess vidtagande, samt övriga skäl för densamma. 8 §.

Enskilda brev eller andra postförsändelser eller telegram eller handelsböcker eller andra enskilda handlingar, som anträffas vid hus- eller kroppsrannsakan, må ej öppnas eller undersökas utan tillstånd av den, hos vilken rannsakan företages; dock att, där sådan handling tages i beslag eller sättes under skingringsförbud, vad om dylik åtgärd är stadgat, skall gälla även beträffande handling, som här avses. 9 §• Om hus- eller kroppsrannsakan eller kroppsbesiktning, som enligt särskilda bestämmelser må företagas, gälle vad där är sagt. Denna lag träder i kraft den ; dock gälle, jämväl efter denna dag, i fråga om dem, som därförut häktats, ej stadgandena i 1 och 2 kap. utan förutvarande bestämmelser.

5—323071

Statens offentliga utredningar 1932 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Betänkande rörande erkännande och verkställighet av utländsk civildom. [2] Lagberedningens förslag till revision av ärvdabalken. 4. Förslag till lag om boutredning och arvskifte m. m. [16] Promemoria ang. lagstiftning om vissa straffprocessuella tvångsmedel. [29] Statsförfattning.

Allmän statsförvaltning.

1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. [19] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förslag till reglemente ang. tjänstepension för arbetare i statens tjänst m. m. [22] Statens organisationsnämnd. Betänkande med plan för statens byggnadsverksamhet under närmast kommande tioårsperiod. [26] Betänkande ang. reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. [27] Lantmätarelönesakkunnigas utredning och förslag beträffande lantmäterikontorens organisation. [28] Kommunalförvaltning. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Byggnadsordning för stad, köping och större municipalsamhälle. [6] 2. Byggnadsordning för mindre municipalsamhälle. [7] 3. Byggnadsordningar och utomplansbestämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. [9] Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. [11] t

Statens och kommunernas

Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, verkställd åren 1923—1929. [26]

Industri. Cement- och betongbestämmelser (fjärde upplagan) jämte tillläggsbestämmelser (tredje upplagan). [24]

Handel och sjöfart. De ekonomiska verkningarna för sjöfarten av 1928 års loteförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. [16]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. [18] Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrikt m. m. [21]

Bank-, kredit- och penningväsen.

flnansväsen.

Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk utredning ang. det kommunala skattetrycket. [13] Försäkringsväsen. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [4] Follti. Betänkande med förslag till förordning ang. handel med farmacevtiska specialiteter. [20] Socialpolitik.

H ä l s o - ock sjukvård. Utredning och förslag ang. de civila tjänsteläkarnas ställning i städer och stadsliknande samhällen. [28] Allmänt näringsväsen.

F a s t egendom.

Jordbruk med binäringar.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Utredning och förslag rörande ändrade grunder för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande frågor. [17]

Försvarsväsen. Lnftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande hemortens och civilbefolkningens skyddande vid luftanfall mot Sverige. [3]

Utrikes ärenden.

Sociala jordutredningens betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] Jordbruksutredningens betänkanden. 6. Promemoria rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges jordbruk i jämförelse med i andra näringsgrenar och dess sammanhang med lönepolitiken. [10] 7. Betänkande ang. åtgärder för lindrande av jordbrukets kreditsvårigheter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14]

Stockholm 1982. Kgl. Boktr. P. A. Norstedt ii Söner

323071 Internationell rätt.