Sociala jordutredningens betänkande med förslag till kungörelse angående bestämmelser om beviljande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga ränta och amortering å egnahemslån

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:39

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SOCIALA JORDUTREDNINGENS BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL KUNGÖRELSE ANGÅENDE BESTÄMMELSER OM BEVILJANDE AV UPPSKOV FÖR EGNAHEMSLÅNTAGARE ATT ERLÄGGA'RÄNTA OCH AMORTERING Å EGNAHEMSLÅN,

avgivet

den 27 december

S T O C K H O L M 1 9

3 2

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Kronologisk

förteckning

1 Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s betankande med förslag 21. Betänkande med förslag till lag o m allmänna vägar till vissa andringar i den sociala arrendelagstiftoch lag om vägdistrikt m. m. Norstedt. 223, xw ningen. Marcus. 121 s. J o . 174 s. K. 2. Betänkande rörande e r k ä n n a n d e och verkställighet 22. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkaide med förslag till reglemente angående tjänstepension föl av utländsk civildom. Av E. Marks von W u r t e m b e r g . arbetare i statens tjänst. Norstedt. 37 s. Fi. Marcus. 43 s. J u . 23. Utredning och förslag angående tie tivila tjänste3. Luftförsvarsutredningens b e t ä n k a n d e . Utredning beläkarnas ställning i städer och stadsliknande sam* träffande h e m o r t e n s och civilbefolkningens skydhällen. Beckman. 206 s. S. d a n d e vid luftanfall mot Sverige. Norstedt 139 s. F o . 21. Nornialbestämmelser för leverans och provning ;iv 4. Dödlighetsantagandcn för livränteförsäkring. Norcement (cementbestämmelser) samt fir byggnads, stedt. 142 s. H. verk av betong och armerad betong (bftongbestäöJ melser) [fjärde upplagan| j ä m t e tilläggsteslämmclsei 5. Betänkande r ö r a n d e frivilliga sammanslutningar Itredje upplagan). Norstedt. 44 s. K. mellan enskilda järnvägar i Skåne m. m. beckman. 25. Statens organisationsnämnd. Betänkarde med plan 132 s. 2 bilagor. K. för statens byggnadsverksamhet un ler närmast 6. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. k o m m a n d e tioårsperiod. Marcus. 125 s. Fi. Byggnadsordning för stad. köping och större muni- 26. Uppskattning av Sveriges skogstillgångir, verkställd] cipalsamhälle. Marcus. 37 s. K. åren 1923—1929. Norstedt. 255, 215 s. J o . 7. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 2. 27. Betänkande angående reformering av v kariatss\stc-S Byggnadsordning för m i n d r e niunicipalsamhälle. met vid häradsrätterna. Marcus. 27 s. J u . Marcus. 27 s. K. 28. I.antmätarelönesakkunnigas utredning och försiad 8. Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 3. beträffande lantmäterikontorens organsation. MarByggnadsordningar och utomplansbestämnielser för cus. 186 s. J o . landsbygden. Marcus. 18 s. K. 29. Promemoria angående lagstiftning on vissa straff-j 9. Normalförslag till byggnadsordningar rn. m. 4. processuella tvångsmedel. Norstedt. 57 s. J u . Bilagor till normalbyggnadsordningar för städer och 30. 1932 års banksakkunniga. Betänkande med förslag för landsbygden. Marcus. 32 s. K. till lag om ändring i vissa delar av lagen den 22] 10. .Jordbruksutredningens b e t ä n k a n d e n . C. Promemojuni 1911 (nr 74) om bankrörelse m. m. Marcus. 116 sJ ria r ö r a n d e inkomstutvecklingen inom Sveriges jordFl. b r u k i jämförelse m e d i andra näringsgrenar och 31. Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag tillj dess s a m m a n h a n g m e d lönepolitiken. Beckman. undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk 52 s. J o . och de k o m m u n a l a mellanskolorna m. m. Norstedt] xj, 454 s. E . 11. Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. Marcus. 10 s. K. .">2. Betänkande m e d förslag till lag om vhsa ändringar 12. J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . 7. Betänkande i förordningen angående patent m. m. Marcus. 7(i s. angående åtgärder för lindrande av j o r d b r u k e t s kreH. ditsvårigheter. Beckman. 99 s. J o . 33. Sociala jordutredningens betänkande med förslag] 13. Skatleutjämningsberedningen 1. Statistisk utredtill åtgärder för beredande av ökade mojligheter för! ning angående det k o m m u n a l a skattetrvcket. Av m i n d r e bemedlade personer att erhålla egna jord-J E. Ahlberg. Norstedt. 85*, 560 s. F l . bruk. Marcus. 84 s. J o . 14. .Jordbruksutredningens b e t ä n k a n d e n . 8. Arbetar- 31. Betänkande m e d förslag angående ornorgMiisationj frågan inom det svenska j o r d b r u k e t . Av B. Nyström. av väg- och vattenl)yggnadsstyrelsen jämte därmed* Beckman. 111 s. J o . s a m m a n h ä n g a n d e spörsmål. JLeggström. '.08 s. K.j 15. De e k o n o m i s k a verkningarna för sjöfarten av 1928 35. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelsen års lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifangående tillsättning av prästerliga tjänster. Hpegg-J ter. Norstedt. 38 s. H . ström. 215 s. E . 16. Lagberedningens förslag till revision av ärvdabal- 36. 1928 års pensionsförsäkringskommitté och organisa-i ken. 4. Förslag till lag om b o u t r e d n i n g och arvtionssakkunniga. Statistiska undersökningar samtj skifte m. m. Norstedt. 689 s J u . kostnadsberäkningar m. in. Del 2. Nostedt. x, 2491 s. S. 17. Utredning och förslag rörande ä n d r a d e g r u n d e r för biskoparnas avlöning och därmed s a m m a n h ä n g a n d e 37. Betänkande angående skyddskoppympningen. Beck-; frågor. Idun. 262 s. E . man. 131 s. S. 18. Utredning r ö r a n d e motorfordonsboståndel i Sverige 38. Statens organisationsnämnd Betänkande med ForMarcus. 50 s. K. slag rörande arbetsuppgifterna för och crganisa-j 19. 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande med förtionen av rikets landkarteverk. Marcus. 95 s. J o . j slag till reglemente angående tjänstepension för 39. Sociala jordutredningens betänkande med förslag tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, till kungörelse angående bestämmelser om bevil-» m. m. Norstedt. (2), 211 s. F i . jande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga] 20. B e t ä n k a n d e med förslag till förordning angående ränta och amortering å egnahemslån. Maicus. 24 s. J o . I handel m e d farmacevliska specialiteter. Marcus. 40. Normalförslag till gatukostnadsbestämiielser enligt 99 s. S. 19 § stadsplanelagen. Marcus. 23 s. K.

A n m . Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse-, b o k s t ä v e r n a till det departement, u n d e r vilket utredningen avgivits, t. ex. E. — ecklesiastikdepartemertet, J o . == j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars yttre ano r d n i n g Cnr 98) utgivas u t r e d n i n g a r n a i omslag med enhetlig färg för varje d e p a r t e m e n t

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1932:39

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

SOCIALA IO RD U T R E D N I N G E N S B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL KUNGÖRELSE ANGÅENDE BESTÄMMELSER OM BEVILJANDE AV UPPSKOV FÖR EGNAHEMSLÅNTAGARE ATT ERLÄGGA RÄNTA OCH AMORTERING A EGNAHEMSLÅN.

avgivet

den 27 december

1932 S T O C KII O L M 19 3 2 ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

Innehållsförteckning.

Skrivelse till Konungen Förslag till kungörelse med bestämmelser om beviljande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga ränta och amortering ä egnahemslån Redogörelse för de åtgärder, som statsmakterna vidtagit under år 1932 för att hjälpa egnahemslåntagare under jordbrukskrisen Yttrande från statens egnahemsstyrelse över vissa av sociala jord utredningen föreslagna grunder för moratorium åt egnahemslåntagare Framställningar till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet från egnahemslåntagare i Breareds socken, Hallands län, och Ovanåkers socken, Gävleborgs län Statens egnahemsstyrelses utredning rörande exekutiva åtgärder m. m. i avseende å egnahemslåntagare Sociala jordutredningens motivering

TILL

KONUNGEN.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 december 1930 uppdrog statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet åt ledamöterna av riksdagens första kammare, professorn K. G. Westman, lantbrukaren Elof B. Andersson i Fältenborg och jägmästaren C. G. L. H:son Tamm samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, bankofullmäktigen P. E. Sköld och ombudsmannen H. Molander att verkställa de av riksdagen i skrivelse den 23 maj 1930, nr 276, ifrågasatta utredningar samt att därmed och med förslag i ifrågavarande ämnen inkomma till Kungl. Maj:t. Nämnda kommitté, som antog namnet sociala jordutredningen, avgav tlen 5 december 1931 betänkande med förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen (Statens offentliga utredningar 1932:1). Sedan bankofullmäktigen Sköld den 24 september 1932 utnämnts och förordnats till statsråd och chef för kungl. jordbruksdepartementet, tillkallades don 26 i samma månad i hans ställe såsom ledamot av kommittén sekreteraren hos Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet redaktören Hemming Sten i Gävle. Den 17 november 1932 avgav kommittén betänkande med förslag till bestämmelser angående egnahemslån åt samfällda jordbruk. Den 5 december 1932 avgavs betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade personer att erhålla egna jordbruk. (Statens offentliga utredningar 1932:33.) I sociala jordutredningens uppdrag ingår bland annat att undersöka förutsättningarna för bärighet av mindre jordbruk. Vid utredningsarbetet härutinnan har sociala jordutredningen haft anledning iakttaga, att den nuvarande ekonomiska krisen för ett betydande antal egnahemslåntagare medfört svårigheter att fullgöra ränte- och amorteringsskyldigheterna. Sociala jordutredningen vill i detta avseende erinra om de uppgifter, som särskilt för innevarande år utvisa, att hos vissa låneförmed-

6 lare egnahemslåntagare i r ä t t stort antal icke k u n n a fullgöra dessa skyldigheter liksom även om det stora behovet av stödlån, som framgått vid prövning av de inlämnade ansökningarna. Till sociala jordutredningen h a r statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet den 17 november 1932 remitterat för y t t r a n d e dels framställningar från egnahemslåntagare i Breareds socken, Hallands län, och i Ovanåkers socken, Gävleborgs län, angående nedskrivning av egnahemslåneskulder m. m., dels statens egnahemsstyrelses u t r e d n i n g rörande exek u t i v a å t g ä r d e r m. m. i avseende å egnahemslåntagare. Enligt sociala jordutredningens mening synes m a n nödgas r ä k n a med att kristidens ekonomiska svårigheter ännu icke blivit övervunna och a t t för ett a n t a l egnahemslåntagare även under kommande å r svårigheter, som överstiga deras krafter, skola möta för a t t fullgöra ränte- och amorteringsskyldigheterna. Sociala jordutredningen får härmed i underdånighet överlämna ett av motivering åtföljt förslag till kungörelse med villkor och bestämmelser för beviljande av uppskov åt egnahemslåntagare a t t erlägga r ä n t a och amortering å egnahemslån. Vid uppgörande av detta förslag hava ovann ä m n d a till sociala jordutredningen remitterade handlingar beaktats. Med K u n g l . Maj:ts medgivande avlämnas detta betänkande tryckt. Stockholm den 27 december 1932. Underdånigst K. G. WESTMAN

ELOF B. ANDERSSON

GUSTAF TAMM

HELMER MOLANDER

HEMMING STEN Sture

Centerwall.

7 Förslag till Kungörelse med bestämmelser om beviljande av uppskov för egnahemslåntagare att erlägga ränta och amortering å egnahemslån. Härigenom förordnas som följer: § 1. För att bringa egnahemslåntagare hjälp i ekonomiskt nödläge må, i den utsträckning, som må vara medgiven, samt i den ordning och under de villkor nedan sägs, innehavare av jordbrukslån eller bostadslån, som utlämnats från egnahemslånefonden, erhålla uppskov med ränta och amortering. §2. Uppskov må ej beviljas annan än den, som på grund av svårigheter, vilka icke äro självförvållade, befinnes vara i trängande behov av ekonomiskt bistånd, under förutsättning att han kan antagas hava gjort vad på honom skäligen ankommit för att övervinna svårigheterna, genomföra egnahemsföretaget och behörigen sköta lägenheten; att han synes äga goda förutsättningar att, om uppskov erhålles, kunna behålla lägenheten; att han i övrigt befinnes vara förtjänt av bistånd. § 3.

Uppskov må beviljas en eller flera gånger under lånetiden, dock med högst så stort sammantaget belopp, att det icke överstiger en femtedel av egnahemslånets ursprungliga storlek. Uppskov må omfatta såväl ränta som amortering eller delar därav, ävensom restantier. §4. Belopp, med vars betalning uppskov beviljas, tillägges egnahemslånets stående del samt förräntas och återbetalas i enlighet méd de grunder, som gälla beträffande nämnda del. Därest så ske kan bör mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare

8 överenskommelse träffas därom att uppskovsbeloppet skall inbetalas genom årliga amorteringar inom fem år från det sista inbetalningen å egnahemslånets amorteringsdel bort fullgöras. Låneförmedlaren är skyldig att därutöver mottaga de amorteringar, som erbjudas. §5. Ansökan om uppskov göres av låntagare hos vederbörande egnahemslåneförmedlare. Sådan ansökan skall upprättas å formulär, som fastställts av statens egnahemsstyrelse. I ansökningen skall angivas det egnahemslån, som avses, samt anledningen till uppskovsansökningen. Låneförmedlare äger att efter erforderlig utredning upptaga ansökan om uppskov till prövning. Uppskov, som låneförmedlaren förordat, skall för godkännande underställas statens egnahemsstyrelse på sätt styrelsen närmare bestämmer. §6. För skuldbelopp, som uppkommit genom uppskov, skall låntagare utfärda och till låneförmedlare avlämna skuldförbindelse, i vilken skola angivas det egnahemslån, till vars stående del skuldbeloppet skall läggas, tiden från vilken ränta å detsamma skall räknas, försäkran att mellan låneförmedlare och låntagare gällande kontraktsbestämmelser skola omfatta jämväl den ökning av lånet, som föranletts av uppskov, ävensom övriga lånevillkor. För nu nämnt skuldbelopp skall lämnas säkerhet som låneförmedlare finner sig kunna godtaga. Skuldförbindelse skall beträffande den ökning av egnahemsstatslån, som föranledes genom uppskov, utfärdas av låneförmedlare enligt formulär, som fastställes av statskontoret, och överlämnas till nämnda myndighet, därvid låneförmedlande bolag och förening jämväl skola till statskontoret avlämna säkerhet, som kan godkännas, för förbindelsens uppfyllande. §7. Till uppskov med restantier hänförligt belopp, som före uppskovets beviljande av låneförmedlare inbetalts till statskontoret, skall av statskontoret krediteras vederbörande låneförmedlare. §8. Det åligger egnahemsstyrelsen att årligen senast den 1 februari till statskontoret överlämna redovisning rörande uppskov, som beviljats under nästföregående år.

§ 9. Beviljas å egnahemslån uppskov enligt denna kungörelse, ansvarar låneförmedlaren icke för förlust, som kan uppkomma på den del av lånet, vilken överskjuter egnahemslånets ursprungliga storlek. I fråga om avskrivning av förlust, som till följd härav åsamkas statsverket, bestämmer Konungen. § 10. Närmare föreskrifter rörande vad låneförmedlare i övrigt har att iakttaga i samband med prövning av ansökningar om uppskov må meddelas av statens egnahemsstyrelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 maj 1933.

LO

R e d o g ö r e l s e för de åtgärder, s o m s t a t s m a k t e r n a v i d t a g i t u n d e r å r 1932 för att hjälpa e g n a h e m s l å n t a g a r e u n d e r j o r d b r u k s k r i s e n . F r å n statsmakternas sida h a v a under år 1932 vidtagits vissa åtgärder för att hjälpa egnahemslåntagarna under den pågående jordbrukskrisen. Sålunda h a r riksdagen för budgetåret 1932/1933 anvisat ett e x t r a reservationsanslag å 1100 000 kronor för utlämnande av stödlån till egnahemslåntagare. N ä r m a r e bestämmelser om utbekommande av dylika lån äro lämnade i kungl. kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 296) om stödlån åt egnahemslåntagare. Genom nådigt brev den 30 september 1932 har Kungl. Maj:t vidare förordnat, att sökande av stödlån till egnahemslåntagare, som av brist på för ändamålet tillgängliga medel icke kunnat erhålla sådant stödlån och beträffande vilken anledning finnes antaga, att h a n må k u n n a ifrågakomma till erhållande av stödlån enligt de för stödlån till j o r d b r u k a r e gällande grunder (kungl. kungörelsen den 30 j u n i 1932, nr 366, om ackordslån och stödlån till jordbrukare), skall av egnahemslåneförmedlare hänvisas att senast den 1 november 1932 hos vederbörande lånenämnd för ackords- och stödlåneärenden göra ansökning om erhållande av stödlån till jordbrukare. Efter medgivande av riksdagen har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 j u n i 1932 (nr 247) förordnat att i fråga om statslån från egnahemslånefonden, som för år 1920 eller senare år beviljats eller beviljas för utlämnande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, r ä n t a n skall för åren 1932 och 1933 nedsättas till 3*7 % å statslån, varför amorteringsskyldighet ej föreligger, och till 3-3 % å den stående delen av statslån, varför amorteringsskyldighet föreligger, allt under villkor att låneförmedlare medgiver innehavare av egnahemslån från ifrågavarande statslån enah a n d a nedsättning av r ä n t a n . Genom beslut vid 1932 års riksdag har riksdagen bemyndigat K u n g l . Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande omständigheter bevilja förmedlare av lån ur egnahemslånefonden anstånd under högst 3 månader med erläggande helt eller delvis av föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar till fonden. Kungörelse härom h a r utfärdats den 17 j u n i 1932 (nr 248).

11 Ytttrande från statens egnahemsstyrelse över vissa av sociala j<jordutredningen föreslagna grunder för moratorium åt egnahemslåntagare. Medd anledning av de svårigheter, som uppkommit för ett antal egnahemsldåntagare att fullgöra deras ränte- och amorteringsskyldighet, ansåg scociala jordutredningen önskvärt att åstadkomma utredning rörande möjligheterna att medgiva egnahemslåntagare att i trängande fall erhålla uppskov med skyldigheten att erlägga ränta och amortering. I skriveelse den 21 oktober 1932 till statens egnahemsstyrelse hemställde därföir sociala jordutredningen, att egnahemsstyrelsen ville delgiva sociala jorduttredningen styrelsens uppfattning rörande lämpligheten och den närrmare utformningen av ett förslag, som i sina huvuddrag innebar följande :: I syvfte att bereda egnahemslåntagare tillfälle att erhålla uppskov med orläg^gande av annuitet skulle låneförmedlare kunna erhålla uppskov med ] honom åliggande återbetalning av utbekommet egnahemsstatslån. Uppsl-kov skulle beviljas egnahemslåneförmedlare för lika stort belopp som t det, för vilket han efter prövning av behovet beviljat egnahemslåntaj-gare uppskov. Uppskov skulle kunna beviljas låneförmedlare endast xunder förutsättning att statens egnahemsstyrelse funnit egnahemslåntaj-garens ansökan om uppskov grundad och hans behov därav så trängande att det borde tillgodoses inom ramen av det i statsbudgeten upptagna i belopp, vartill enligt statsmakternas beslut uppskovsansökningar sammianlagt högst finge bifallas. Då det vore tänkbart att egnahemslånefcörmedlare av hänsyn till ränteförlust, som möjligen i visst fall kundee åsamkas honom genom meddelande av uppskov, skulle föranledas vägrat bifalla låntagares ansökan om uppskov, ifrågasattes, att staten borde-, hålla honom skadeslös för den ränteförlust, som han kunde styrka sig hmva lidit. Uppskov skulle kunna beviljas varje låntagare för ett år i säntder, sammanlagt för högst fem år. Ett uppskovsbeslut skulle innebära, att amorteringstiden skulle förlängas med ett år. I fråga om ett uppsfeovsbesluts ytterligare innehåll förelåge två möjligheter. Den ena vore, att beslutet innebure, att annuitetsplanen i dess helhet utan någon ändrimg i densamma förskötes ett år framåt i tiden. Den andra möjligheten, vore, att ett uppskovsbeslut hade den verkan, att den ränta, som skulke erlagts ett år men ej erlades till följd av meddelat uppskov, från förfalllodagen inräknades i och tillades kapitalskulden, vilket medförde att njy plan måste uträknas från och med nästa år för annuiteterna å det såluntda höjda kapitalbeloppet. Formella hänsyn syntes icke böra möta för aitt de lättnader, som medgåves innehavare av jordbrukslån, bereddes imnehavare av bostadsegnahemslån, därest vid prövning lika starka soeialla skäl befunnes tala därför.

12 I skrivelse den 25 oktober 1932 anförde egnahemsstyrelsen med anledning härav följande: Till en början ville egnahemsstyrelsen framhålla, att styrelsen ännu icke kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning om resultatet av de stödåtgärder, som i dagarna vidtagits med tillämpning av dels kungörelsen den 17 juni 1932 om stödlån till egnahemslåntagare (nr 296) och dels kungörelsen den 30 i samma månad om ackordslån och stödlån till jordbrukare (nr 366). Vidare avvaktade egnahemsstyrelsen infordrade uppgifter från egnahemslåneförmedlarna i anledning av Kungl. Maj:ts remisser angående exekutiva åtgärder m. m. i avseende å egnahemslåntägare ävensom angående framställningar från vissa egnahemslåntagare om hjälpåtgärder. I anseende till berörda omständigheter kunde egnahemsstyrelsen icke nu fastslå i vad mån extra ordinära åtgärder bleve framdeles nödvändiga till bistånd åt de låntagare, som kunde anses hava själva gjort vad på dem skäligen ankommit för övervinnande av de ekonomiska svårigheterna att genomföra egnahemsföretaget. Liksom egnahemsrörelsen över huvud taget byggde på såsom en första och ofrånkomlig förutsättning, att låntagare beflitade sig om att, så långt egen förmåga medgåve, reda sig själv, syntes det egnahemsstyrelsen angeläget, att staten trädde hjälpande emellan, där svårigheterna blivit den enskildes krafter övermäktiga. I likhet med sociala jordutredningen befarade även egnahemsstyrelsen, att jämväl under de närmaste åren de ekonomiska svårigheterna komme att i ett icke obetydligt antal fall överstiga låntagarnas krafter. Såsom sociala jordutredningen i sin skrivelse antytt drabbade, enligt gällande bestämmelser, å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster vederbörande egnahemslåneförmedlare. På grund av inteckningsförordningens stadgande därom att den med inteckning förenade förmånsrätten icke omfattade ränta för längre tid än två år, vore låneförmedlare nödgad att inom nämnda tidsrymd vidtaga åtgärder för att om möjligt hålla sig skadeslös. Tvånget till rättsliga åtgärder kunde givetvis under stundom föranleda låneförmedlare att tillgripa dylika åtgärder med påföljd att låntagare måste lämna lägenheten även i fall, där under förhandenvarande omständigheter möjligheten till annan utväg för låneförmedlaren vore icke blott önskvärd utan även tillrådlig för att öppna möjlighet för därav förtjänt låntagare att bibehållas vid lägenheten, därest hans ekonomiska ställning icke vore till den grad ohållbar att icke utsikt funnes till svårigheternas övervinnande genom statsingripande inom rimliga gränser. Låntagaren förutsattes också hava väl underhållit byggnader och väl hävdat jorden. För dylika fall syntes det egnahemsstyrelsen vara behjärtansvärt och till det allmännas bästa, att låneförmedlare sattes i tillfälle att begagna sig av annan utväg än omförmäLda indrivningsåtgärder. Egnahemsstyrelsen hade med denna begränsning av ytterligare hjälp-

åtgärder velat minska den verkliga fara för egnahemsverksamheten, som hotade, därest från statens sida ställdes i utsikt ekonomiskt stöd i sådan utsträckning att låntagare därav tillägnade sig den uppfattningen, att även om han själv underläte att göra vad på honom ankomme, det allmänna trädde hjälpande emellan för att skydda honom i besittningen av lägenheten, eller med andra ord att låntagarens ansvarskänsla för de för egnahemmet ingångna förbindelserna så uppmjukades, att han utan uppbjudande av egna krafter överläte åt staten att bära svårigheterna. Nämnda skäl av psykologisk art för återhållsamhet med statliga ingripanden i den enskilde låntagarens svårigheter torde böra tillmätas allt större vikt efter vad erfarenheten syntes giva vid handen ute i bygderna från under senaste tiden vidtagna extra ordinära stödåtgärder. Egnahemsinspektören hade i sin berättelse för 1931 särskilt uppmärksammat berörda avslappning i ansvarskänslan och framhållit vådorna därav. Egnahemsstyrelsens pågående granskning av stödlåneansökningar gåve även belägg för det berättigade uti sagda farhågor. Egnahemsstyrelsen ville erinra därom att 1932 års riksdag beslutat nedsättning jämlikt kungl. kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 247) av räntan för åren 1932 och 1933 å vissa egnahemslån. Vidare hade samma riksdag lämnat låntagarna lättnad i betalningsvillkoren från och med år 1933 genom bemyndigande för Kungl. Maj:t att efter prövning i varje särskilt fall bevilja låneförmedlare anstånd under högst tre månader med erläggande av ränte- och kapitalavbetalningar till egnahemslånefonden enligt kungl. kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 248). Fortfarande saknade emellertid låneförmedlarna i regel ekonomiska möjligheter att utöver nämnda tid medgiva låntagarna utsträckt betalningstid i någon större omfattning. Den av sociala jordutredningen i sådant syfte föreslagna anordningen med uppskov med erläggandet av ränta och amortering å lån syntes egnahemsstyrelsen vara tillrådlig, under förutsättning dock att densamma erhölle här ovan angivna begränsning till icke självförvållade fall av verkligt nödläge. Där låneförmedlare i dylikt undantagsfall funne sig stå inför nödvändigheten av att för bevarande av sin rätt mot låntagare tillgripa rättsliga åtgärder, skulle — enligt vad egnahemsstyrelsen i detta sammanhang ville föreslå icke blott med hänsyn till det aktuella nödläget utan ock såsom en för normala förhållanden till sin omfattning lämpligt avvägd nödfallsutväg — egnahemsstyrelsen bemyndigas att på framställning av vederbörande låneförmedlare och efter sorgfällig prövning av fallet medgiva låneförmedlaren att för undvikande av exekutiv åtgärd överhuvud eller till förekommande av exekutiv auktion å lägenheten bevilja antingen uppskov med inbetalningen eller avskrivning av beloppet i fråga, som finge avse ränta eller amortering. Staten måste därvid förutsättas hålla låneförmedlaren skadeslös för uppkommande förlust. Uppskov torde icke böra beviljas för mer än ett år i sänder.

14 Vid uppskov torde amorteringsperioden framflyttas ett motsvaraide år, varigenom nndginges upprättande av ny amorteringsplan. Enäi beloppet av för ändamålet erforderliga statsmedel vore till sin storlek beroende på huru tiderna utvecklade sig i ekonomiskt hänseende, torde medlen böra anvisas såsom förslagsanslag.

Framställningar till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet från egnahemslåntagare i Breareds socken, Hallands län, och Ovanåkers socken, Gävleborgs län. I skrivelse den 6 oktober 1932 till statsrådet och chefen för jorcbruksdepartementet hemställde representanter för egnahemslåntagarna Breareds socken, Hallands län, om dels avskrivning av egnahemslåntsgarnas förfallna räntor och nedsättande av deras egnahemsskulder till ett aelopp, som motsvarade lägenheternas taxeringsvärde, dels moratorium fö? egnahemslåntagarna till den tid regering och riksdag fattat beslut i :*rågan, så att inga exekutiva åtgärder finge vidtagas på grund av oguldei ränta och amortering å egnahemslån eller ogulden premie å försäkring, som erhållits i samband med egnahemslån. I skrivelse den 13 oktober 1932 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet hemställde vidare representanter för egnahemslåntajarna i Ovanåkers socken, Gävleborgs län, om nedskrivning av deras egnihemslån till ungefärligen taxeringsvärdet samt, i avvaktan å beslut lärom, om moratorium för oguldna räntor och amorteringar, så att utmätning av deras kreatur förhindrades. Över dessa framställningar infordrade chefen för jordbruksdepartementet yttrande från statens egnahemsstyrelse. I skrivelse den 15 november 1932 avgav egnahemsstyrelsen det begärda yttrandet. Vid detta voro fogade yttranden, som egnahemsstyrelsen inhämtat från samtliga hushållningssällskap ävensom från fyra erskilda låneförmedlare. En sammanställning av hushållningssällskapens och de enskilck låneförmedlarnas yttranden utvisar följande. Samtliga låneförmedlare hava uttalat sina betänkligheter gentemot ifrågaTarande i framställningen från låntagarna i Breareds socken begärda extra ordinära stödaktion. Ingen låneförmedlare har förordat bifall till framställningen i dess förevarande omfattning. Enligt egnahemsnämnden i Malmöhus län vore en nedskrivning av egnahemsskulderna till belopp, motsvarande fastigheternas nuvarande värde, vilka emellertid ingalunda alltid sammanfalla med deras taxeringsvärden, u:an tvivel en verksam hjälp för låntagarna. Endast i vissa särskilda fall finner egnahemsnämnden i Örebro län det kunna vara skäl medgiva avkortning av egnahenslåneannuiteten. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län anser som säkert, alt vissa låntagare icke bliva hjälpta med åtgärder, som avse ökad skuldsättning. Samma egnahemsnämnd förordar införandet av ett ackordsförfarande.

15 Lånesförmedlarna vitsorda, att egnahemsägarna fortfarande lida hårt under jordb r u k s k r i s e n s betryck, men betona samtidigt, att detta är minst lika mycket förhållandet imed skuldbelastade mindre jordbrukare i allmänhet. Sålunda meddelar egnahemsnäämnden i Stockholms län, att ställningen för ett stort antal av länets låntagare kam anses vara sådan att extra ordinära åtgärder till deras hjälp torde komma att bliwa nödvändiga. Det synes Kronobergs läns egnahemsnämnd angeläget, att staten — efter individuell prövning och på sätt, som kan befinnas ändamålsenligt — laminar erforderlig hjälp åt de sämst ställda låntagarna. Likaså anför egnahemsn ä m n d e n för Skaraborgs län, att särskilda hjälpåtgärder äro påkallade för att låntaganua skola kunna reda sig. Egnahemsnämnden för Kalmar läns norra del framhåller, att enskilda låntagare redan nu kunna befinna sig eller inom den närmaste framtuden, om krisen fortsätter, komina att befinna sig i sådant läge, att hjälp är oundviikligen nödvändig, om de ej skola bliva tvungna att lämna sina egnahem. Såvida iccke krisen blir alltför svår och långvarig, synes, meddelar egnahemsnämnden i Blekinge län, flertalet egnahemsägare i länet hava utsikt att kunna fullgöra sina åttagna förbindelser. Kristianstads läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd tror si|g våga säga, att sedan våren 1932 en ej oväsentlig omsvängning till det bättre ägt ruim i fråga om de ekonomiska förhållandena för det mindre jordbruket. Tidpunkten för beslutande av åtgärder i enlighet med föreliggande framställning anses :av låneförmedlarna i allmänhet olämplig med hänsyn till att resultatet av den pågåemde tilldelningen av stödlån bör avvaktas ävensom därtill att redan föreliggande beslut om ekonomiska lättnader för låntagarna ännu ej hunnit genomföras. Medi hänsyn till konsekvenserna uttala flera låneförmedlare sina farhågor om större skada än gagn av statligt bistånd i den begärda ordningen. Ett bifall till de framförda kraven skulle enligt egnahemsnämndens i Gävleborgs län åsikt medföra synnerligen allvarliga och djupgående konsekvenser. Egnahemsnämnden har redan n u mött den uppfattningen, att staten i högre grad än låntagaren bär ansvaret för eg;nahemsföretagets genomförande. Egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län antecknar från vidtagna stödaktioner gjorda erfarenheter, att redan efter första tidningsnotis om förslag att bispringa låntagarna inbetalningarna av räntor och amorteringar minskas och reparationer å fastigheter underlåtas i väntan på blivande statshjälp. Det värsta, som kan hända egnahemsverksamheten, framhåller Norrbottens läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, torde vara, att den åsikten mera allmänt vinner insteg bland låntagarna, att staten såsom långivare är skyldig att träda hjälpande emellan i kritiska situationer. Ett bifall till framställningen skulle, betonar egnahemsnämnden i Kristianstads län, innebära orättvis behandling av de låntagare, som lyckats i sina ansträngningar att fullgöra sina skyldigheter. Om egnahemsiigarna, som åtnjuta förmånen av lån med lång amorteringstid och till låg ränta, skulle ytterligare gynnas med nu ifrågasatta förmåner, kunna, förklarar Gotlands läns egnahemsnämnd, övriga jordbrukare i lika bekymmersam ställning som egnahemslåntagarna med full rätt fordra att bliva delaktiga av samma förmåner. Egnahemsnämnden i Blekinge län anför, att de begärda åtgärderna skulle innebära en skriande orättvisa mot den stora grupp av småbrukare, som äro likställda med egnahemsägarna i allt utom att de sakna förmånen av egnahemslån, ävensom att, därest åtgärderna genomföras, med största sannolikhet och med i vissa fall kanske lika starka skäl dylika framställningar kunna väntas från andra befolkningsgrupper. Egnahemsnämndens i Jämtlands län yttrande slutar med liknande uttalanden. De låneförmedlare, som över huvud taget uttalat sig om sättet och formen för fortsatta hjälpåtgärder, framhålla alla såsom ett ofrånkomligt krav, att principen om individuell prövning under inga förhållanden bör få ersättas genom en generellt utmätt statshjälp med exempelvis taxeringsvärdet såsom utgångspunkt. Rörande sättet för eventuellt statsingripande framdeles har egnahemsnämnden i Upp-

16 sala län funnit den genom förutsättningarna för erhållande av stödlån fastslagna t principen vara lämplig. Jämväl för egnahemsnämnderna i Älvsborgs län vill det [ synas som om den av årets riksdag beträdda vägen med stödlån vore att föredraga [ i den mån ytterligare hjälp anses nödvändig. Liknande åsikter framföras av egna- I hemsnämnden i Västernorrlands län. Gävleborgs läns hushållningssällskaps egna- I hemsnämnd betonar, att eventuell hjälp icke må på något sätt sammankopplas med I låntagarens sätt att fullgöra sina förpliktelser med avseende å egnahemslånen. Beträffande generell hjälp åt jordbrukarna i gemen och egnahemslåntagare i syn- j nerhet torde enligt egnahemsnämndens i Gotlands län uppfattning ingen annan väg I vara framkomlig än genom höjning av priserna på jordbrukets produkter. Även I om den ekonomiska ställningen bland egnahemslåntagarna liksom hos andra likställda företagare i många fall är ytterst svag, torde dock, anför egnahemsnämnden i Västmanlands län, svårigheterna näppeligen vara av den allmänna och ingripande omfattning, att desamma skulle påfordra åtgärder av den extra ordinära art, som här föreslagits. Helt visst är det angeläget, att åtgärder vidtagas i syfte att få till stånd en förbättring snarast möjligt, men böra enligt nämndens mening dylika anstalter i första hand avse att skapa ett förbättrat ekonomiskt läge för jordbruksnäringen i allmänhet, och synes det nämnden som om ansträngningarna i sådant syfte framför allt böra inriktas på ett skyndsamt upphjälpande av priserna på och avsättningsförhållandena för jordbrukets produkter. Liknande synpunkter anföras av Skaraborgs läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd, som framhåller, att hjälpen åt låntagarna, så länge icke den enda verkliga och varaktiga ändringen till det bättre kan åvägabringas för såväl cgnahemslåntagare med jordbruk som andra jordbrukare, nämligen genom åtgärder, som göra jordbruksnäringen bärig, bör ske pä den redan inslagna vägen med stödlän. Egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län anser för sin del, att förekommande säraktioner för hjälp ät egnahemslåntagare helst böra undvikas. Vad särskilt angår egnahemslåntagarna i Breareds socken meddelar egnahemsnämnden i Hallands län, att verkställd utredning visar, att ifrågavarande låntagares ställning visserligen är hårt ansträngd men likväl icke härdare än för övriga egnahemslåntagare i länet utan snarare tvärtom. Enär egnahemsnämnden i Gävleborgs län anser hjälp i den form, låntagarna i Ovanåkers och Breareds socknar begärt, principiellt olämplig, anser nämnden sig, trots att särskilt tvä låntagares och framförallt en låntagares i Ovanåkers socken ställning ingalunda är lätt, böra avstyrka bifall till den från låntagarna i Ovanåkers socken gjorda framställningen.

För egen del anförde statens egnahemsstyrelse följande. Styrelsen ville framhålla, att egnahemslåntagarna just nu icke syntes vara i sådant nödläge att åtgärder av i förevarande framställningar begärd omfattning kunde anses oundgängliga och att i allt fall den i framställningarna angivna ordningen i och för sig icke kunde anses tillrådlig för en stödaktion, vilket även vore den bland låneförmedlarna allmänt rådande uppfattningen. Erfarenheten från den hos egnahemsstyrelsen pågående prövningen av beviljade stödlån motsade icke, såvitt av handlingarna kunnat bedömas, nämnda uppfattning om egnahemslåntagarnas ekonomiska ställning, ej heller den till departementschefen avlämnade statistiken över exekutiva åtgärder i avseende å egnahemslåntagarna och restantier å egnahemslåneuppbörden. Den omständigheten, att resultatet av låntagarna tilldelade stödlån ännu icke kunde bedömas samt att övriga utav årets riksdag fattade beslut i syfte att lätta egnahemslån-

tagarnias erläggande av räntor och amorteringar vore under genomförande, äveensom årets jämförelsevis goda skörd och de allvarliga strävanden, som kcommit till uttryck för att upphjälpa avsättningen av jordbrukets saluprcodukter, torde böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om yttterligare stödåtgärder. Åtskdlliga egnahemsägare likaväl som andra skuldsatta jordbrukare befunmo sig emellertid otvivelaktigt fortfarande i bekymmersamma ekonomislka omständigheter och därav förorsakade stora svårigheter att kunna f mil göra låneförbindelserna för innehavda fastigheter. Emellertid torde böra bemärkas, att egnahemsägarna i mycket stor utsträckning åtnjöte förmånen av fast reglerade statslån, under det att andra jordbrukare •"vore helt beroende av enskilda fordringsägare, som givetvis icke kunnat förväntas erbjuda ens samma eftergivanden, som staten redan berett egnahemslåntagarna. Egnahemslånen vore oavhängiga den fria lånermarknadens högre räntesatser och taxeringsvärdet, vilkas växlingar andra låntagare alltid måste räkna med. Därest ytterligare hjälpåtgärder från statens sida utöver de beslutade stödlånen och andra lättnader för eg;nahemslåntagarna skulle komma i fråga, torde böra övervägas, huruvida icke vissa egnahemsägare komme att genom det allmännas försorg teliva orättvist tillgodosedda, enär nämnda företagare praktiskt taget airbetade under samma ekonomiska förhållanden som småbrukare i allmäinhet, dock med den skillnad att de förra åtnjöte de med egnahemslånen förbundna förmånerna. Egnahemsstyrelsen ansåge sig icke heller kunna underlåta att understryka den verkliga fara för egnahemsverksamheten, som hotade, därest av staten ställdes i utsikt ekonomiskt stöd i sådan utsträckning att låntagare därav tillägnade sig den uppfattningen, att även om han själv under läte att göra vad på honom ankomme, det allmänna trädde hjälpande emellan för att skydda honom i besittningen av fastigheten, eller med andra ord att låntagarens ansvarskänsla för de för egnahemsföretaget ingångna förbindelserna så uppmjukades, att han utan uppbjudande av egna krafter överläte åt staten att bära krisens svårigheter. Nämnda skäl av psykologisk art för återhållsamhet med statliga ingripanden i den enskilde låntagarens svårigheter torde böra tillmätas stor vikt. Även om sålunda det aktuella tidsläget icke syntes oundgängligen påkalla i och för sig icke tillrådlig statlig stödaktion i större omfattning, förutsågo likväl egnahemsstyrelsen, att oberoende av huru konjunkturerna för det mindre jordbruket utvecklade sig, vissa undantagsfall — till exempel på grund av sjukdom — kunde uppstå, för vilka måste tillskapas någon framkomlig väg för beredande av ekonomiskt bistånd från statens sida. Härpå funne dock egnahemsstyrelsen icke anledning att vidare ingå i detta sammanhang. På grund av vad låneförmedlarna enligt ovan och i övrigt yttrat samt 2 — S23123.

IS

med stöd av vad egnahemsstyrelsen här anfört, funne egnahemsstyrelsen sig böra hemställa, att förevarande framställningar från egnahemslåntagare i Breareds socken av Hallands län och Ovanåkers socken, Gävleborgs län, icke måtte föranleda till någon departementschefens vidare åtgärd.

Statens egnahemsstyrelses utredning rörande exekutiva åtgärder m. m. i avseende å egnahemslåntagare. I skrivelse den 12 oktober 1932 anmodade chefen för jordbruksdeparte- | mentet statens egnahemsstyrelse att efter erforderlig utredning inkommå med uppgifter för skilda låneförmedlare samt sammanställning därav rörande 1) de fall då exekutiva åtgärder under tiden den 1 januari—den 30 september 1932 vidtagits mot egnahemslåntagare a) efter framställning av låneförmedlaren och b) efter framställning av annan, jämte kortfattade uppgifter om orsaken till åtgärden; 2) de fall då egnahemslåntagare under sagda tid på grund av obestånd men utan att exekutiva åtgärder vidtagits måst lämna lägenheten; samt 3) omfattningen av restantierna å egnahemslån. I ovannämnda hänseenden borde tillika meddelas lämpligt jämförelsematerial från tidigare år. Med skrivelse den 15 november 1932 inkom egnahemsstyrelsen med den begärda utredningen, omfattande 1) sammanställning av utmätningsärenden rörande egnahemsfastigheter, 2) sammanställning av konkursärenden och ärenden angående frivilliga överlåtelser av egnahemsfastigheter genom låneförmedlarnas medverkan på grund av låntagares obestånd, 3) sammandrag rörande försålda egnahemsfastigheter, 4) omfattningen av restantier samt 5) uppgifter angående uppbörden av räntor och amorteringar å egnahemslån, vilka uppgifter hämtats från 1931 års egnahemsutrednings handlingar. I sin berörda skrivelse anförde egnahemsstyrelsen bl. a. följande. Flertalet låneförmedlare ombesörjde själva uppbörden av räntor och amorteringar å egnahemslån — vanligen med anlitande av postverket. För övriga låneförmedlare ägde egnahemsläneuppbörden r u m i samband med kronouppbörden. Beträffande utmätningsärendena hos de hushållningssällskap, vilkas uppbörd skedde genom länsstyrelserna, hade egnahemsstyrelsen erfarit, att inom Gotlands, Malmöhus och Jämtlands län landsfiskalerna i regel beslutat utmätning för restantier å egnahemslån utan att höra vederbörande hushållningssällskap. Från och med år 1932 hade emellertid Gotlands läns hushållningssällskap självt omhändertagit uppbörden. Jämväl i Västerbottens län hade landsfiskalerna på eget initiativ föranstaltat om utmätning för restantier. Numera hade dock på framställning av hushållningssällskapet landsfiskalerna i sistnämnda län anbefallts att härom först rådgöra med egnahemsnämnden. Utmätningsåtgärderna i Blekinge, Västernorrlands och Norrbottens län företoges i samråd med hushållningssällskapen. Detsamma vore vanligen förhällandet inom jämväl Gävleborgs län, där hushållningssällskapet i varje fall godkänt utmätningsärendets fullföljande.

19 Det j jämförelsevis stora antalet inställda ulmätningsärenden för vissa hushållningss ä l l s k a p förklarades åtminstone delvis av egnahemsverksamhetens olika organisation huos skilda låneförmedlare. Där egnahemsombuden i socknarna anlitades i högre i grad för verksamheten, gjordes genom ombuden också anmaningar till låntagamsa om fullgörande av försummade inbetalningar å uppbörden för undvikande av rätttsliga åtgärder. Andra låneförmedlare nödgades i större utsträckning begagna sig av utmätningsförfarandet för indrivningsändamål. Uppgifterna om överlåtelser av egnahemsfastigheter på grund av låntagares obestånd unen utan vidtagande av exekutiva åtgärder torde måhända, enär någon bokföring häröver ej förekomme, vara något ofullständiga. Redcovisade restantiebeloppen för Blekinge län kunde icke utan jämkning nedåt tagas $ såsom uttryck för verkligen uppkomna restantier. Ehuru egnahemsstyrelsen icke kiunnat erhålla exakta siffror härutinnan, hade emellertid senare vid inspektion avseväirt lägre belopp konstaterats än som ifrågavarande till 1931 års egnahemsutredninjg avlämnade uppgifter utvisa. Numera uppdagade oegentligheter med räkenskaipsföringen hos Östergötlands läns hushållningssällskaps egnahemsnämnd kunde möjligen hava gjort primäruppgifterna därifrån mindre tillförlitliga. Median de till egnahemsutredningen avlämnade restantieuppgifterna hänförde sig till vis;st års uppbörd jämte för tidigare år debiterad men ej influten uppbörd, avsage dte av egnahemsstyrelsen infordrade uppgifterna beloppet vid viss tidpunkt av samtlitga oguldna räntor och amorteringar. Uppgifterna vore sålunda icke likvärdiga. Enär låneförmedlarnas uppbördsterminer infölle å olika tider, måste givetvis med hiänsyn till den fortgående indrivningen redovisade restantier vara mindre, i den män mppbörden skett tidigare i förhållande till viss tidpunkt. De olika låneförmedlarnas uppgifter vore i anseende härtill fullt jämförliga endast för låneförmedlare ined Siamma uppbördsordning. Av de vid egnahemsstyrelsens y t t r a n d e fogade s a m m a n s t ä l l n i n g a r n a torde h ä r böra å t e r g i v a s följande: Re&tanlierna utgjorde beträffande lån, som u t l ä m n a t s av hushållningssällskapen, vid nedanstående t i d p u n k t e r följande belopp: den 7 , 1928 jordbrukslån 221 840 kr. ( 6'0 2 %) bostadslån 44 487 kr. (3*0 9 %) d e n 1 / ; 1929 252 034 » ( 6-oa X ) * 52 895 » (3*32 %) den YL 1930 244 767 » ( 5*28 %) 58 080 » (3*07 %) den Vi 1931 » 327 035 » ( 6 * 5 4 % ) 64 599 » (3*10 %) d e n 1 / ; 1932 » 525 890 » (10*22 %) » 101091 » (4*60 %) Motsvarande siffror voro beträffande enskilda låneförmedlarna:

lån, som utlämnats

av

de större

den Vi 1928 jordbrukslån 20 258 kr. ( 9'25 %) bostadslån den Vx 1929 » 27166 » (11*21 %) » den Vx 1930 » 32 939 » (12*73 %) » den Vi 1931 » 41349 » (15-26 %) » den V, 1932 » 43196 » (12*11 %) »

11 774 kr. (3*63 % 10137 » (3*oi % 12 015 » (3*42 % 11722 » (3*is % 10 768 » (2*6 5 %

Antalet på grund av utmätning försålda lägenheter lägenheter, som belånats hos hushållningssällskapen:

voro beträffande

20 å r 1929 jordbrukslägenheter 103 (0*4o %)\ bostadslägenheter 22 (O-is %) å r 1930 » 141 (0-5o %) » 37 (0*2 7 %) å r 1931 » 135 (0*4 5 %') » 32 (0*2 8 %) å r 1932 t. o. m. 3 % » 150 (0-47 %) » 31 (0*19 %) Motsvarande siffror voro beträffande lägenheter, som belånats hos de större enskilda låneförmedlarna: å r 1929 jordbrukslägenheter å r 1930 » å r 1931 » å r 1932 t. o. m y % »

1 (0'0 9 %)\ bostadslägenheter 3 (0*2 8 %) » 4 (0*3 6 %) » 3 (0' 2 6 °{) »

Antalet på grund av konkurs försålda lägenheter heter, som belånats hos hushållningssällskapen: år 1929 jordbrukslägenheter å r 1930 » år 1931 » år 1932 t. o. m. 3 % »

1 (0'ii %) 2 (0'2 2 %) 3 (0*3 2 %) 5 (0*30 %)

voro beträffande lägen-

13 (0*0 5 %); bostadslägenheter 1 (0*oi %) 17 (0"0 6 %") » 12 (0*0 9 %) 31 (0-io %) » 12 (0'os %) 37(0*12%) » 16 (0*io %)

Motsvarande siffror voro beträffande lägenheter, som belånats hos de större enskilda låneförmedlarna: å r 1929 jordbrukslägenheter å r 1930 » å r 1931 » •år 1932 t. o. m. 8 % »

0 2 (0*16 %) l (O-os %) 3 (0'23 %)

bostadslägenheter » » »

0 1 (0'oe %) 2 (0'ii %) 0

Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s m o t i v e r i n g . Den verkställda undersökningen h a r enligt sociala jordutredningens mening givit vid handen, att fall förekomma, då det är av behovet påkallat att, utöver vad redan åtgjorts, genom ytterligare stödåtgärder l ä m n a hjälp till egnahemslåntagare, som u t a n eget förvållande r å k a t i sådant nödläge, att h a n icke är i stånd att uppfylla de förpliktelser, som h a n åtagit sig enligt egnaliemslånekontraktet. F ö r a t t bringa sådan egnahemslåntagare hjälp i hans ekonomiska svårigheter torde den lämpligaste vägen v a r a a t t i viss utsträckning medgiva honom uppskov med ränte- och amorteringsskyldigheten. Om låneförmedlaren vill undvika a t t hans förlust ökas utöver storleken av hans riskfond, tvingas h a n nämligen med nuvarande bestämmelser, även om h a n anser synnerligen ömm a n d e skäl föreligga för anstånd med inbetalning, att med hänsyn till sina egna skyldigheter mot statsverket på laglig väg söka indriva sin fordran. Sociala jordutredningen vill erinra om bestämmelsen i 18 § 1 mom. in-

21 teckniingsförordningen, att inteckning för fordran icke medför ratt till ränta för längre tid än 2 år före den dag utmätning sker eller konkurs börjas.;. Författningsenlig rätt för långivaren att bevilja låntagaren anstånd med betalning skulle i många fall medföra, att en för tillfället nödställd låntagare likväl skulle kunna i fortsättningen bibehållas vid sin lägenlhet. Uppskov skulle givetvis endast få förekomma i mycket ömmandce fall och endast beträffande låntagare, som gjort sig förtjänt därav. Från statens sida får nämligen icke ställas i utsikt sådan uppmjukning av eg;nahemslånevillkoren, att låntagarens ansvarskänsla för ingångna förbimdelser avtrubbas. Förutsättningarna för uppskov synas böra vara dels aatt låntagaren kan antagas hava gjort vad på honom skäligen ankommiit för att övervinna svårigheterna, genomföra egnahemsföretaget och boehörigen sköta lägenheten, dels att låntagaren synes äga goda förutsätttningar att, om uppskov erhålles, kunna behålla lägenheten, dels ock attt han i övrigt befinnes vara förtjänt av bistånd. De åtgärder, som böra vidtagas för att bereda möjlighet för egnahemsllåntagare att i särskilda fall erhålla uppskov, torde icke böra få rubba de? för lånen gällande betalningsplanerna. Men även en sådan anordning, som utan att inverka på själva amorteringsplanen medför en mot antaket uppskovsår svarande förskjutning framåt av lånetiden, torde vara mindire lämplig. Särskilt för statskontorets del torde såväl den ena som den aandra av dessa anordningar komma att förorsaka ett invecklat och tidsöcdande arbete med bokföringen av egnahemslånefonden. En genom uppskov framflyttad betalningstid för vissa enskilda lån skulle sålundaa vid beräkning av ränta och amortering för statskontoret nödvändiggcöra en uppdelning av de egnahemsstatslån, som beröras av uppskovssbeslutet, enär för den del av ett statslån, som bleve föremål för betaliningsuppskov, ränta och amortering finge beräknas på annat sätt än fcör statslånebeloppet i övrigt. Eniligt sociala jordutredningens uppfattning torde endast någotdera av föoljande system böra komma i fråga, nämligen antingen att de belopp, med vars erläggande uppskov beviljats, få bilda en skuld för sig vid sidam av egnahemslånet, vilken skuld amorteras och förräntas på särskilt sätt, eller att den del av egnahemsstatslånet, som omfattas av uppskovfsbeslutet, jämte upplupen ränta utbrytes och överföres för sammanläggming med egnahemsstatslånets stående del. Av dessa två möjligheter syne3s den sistnämnda vara att föredraga. Attt vid sidan av egnahemslånen tillskapa nya lån för hjälpändamål tordce knappast vara den lämpligaste utvägen. Dels skulle ett isärhållandle av de nya särskilda lånen medföra ett icke oväsentligt ökat arbete för ]långivarna, dels torde kunna befaras att utdelandet av nya särskilda lån kan skada den grundidé, på vilken egnahemsrörelsen bygger, nämligen att den, som genom statens hjälp beredes tillfälle att förvärva ett egett hem, bör i fortsättningen kunna reda sig själv.

22 Nu n ä m n d a olägenheter torde åtminstone i viss m å n komma a t t b o r t - 1 falla, därest de belopp, med vars erläggande låntagaren erhåller anstånd, 1 tilläggas redan befintligt egnahemslån. För att amorteringsplanorna ej skola behöva rubbas, böra beloppen läggas till lånens stående del. Uppskov synes böra beviljas innehavare av såväl jordbruks- som bo- stadslån och bör kunna omfatta även delar av annuiteter. E n och samma låntagare bör kunna erhålla uppskov vid mer än ett tillfälle, dock bör det sammanlagda belopp, med vars erläggande en l å n t a g a r e skall kunna erhålla uppskov, begränsas till att i intet fall tillika med egnahemslånets obetalda del överstiga det värde, som av låneförmediaren åsatts lägenheten vid lånets beviljande. Då högsta länegränsen för jord- ' brukslägenheter är 5/« av lägenhetens åsatta värde, skulle sålunda Va eller 20 % av egnahemslånets storlek bliva det största sammanlagda belopp, som uppskovet k a n komma att omfatta. Detta maximibelopp torde lämpligen böra stadgas i fråga om alla låntagare, även bostadslåntagare, och bör gälla även om därmed det å lägenheten s a t t a värdet icke i varje fall uppnås. Då efter amorteringsskyldighetens inträdande annuiteten för egnahemslån, beviljade under åren 1905—1919, uppgår för jordbrukslån till 4-s % och för bostadslån till 5*8 % av det beviljade lånet, för lån beviljade under åren 1920—1927 till resp. 5*15 och 5*875 % samt för lån beviljade år 1928 och därefter till resp. 5*3 och 6*2 %, så skulle möjligheten för uppskov i allmänhet komma att omfatta sammanlagt ungefär fyra annuiteter för innehavare av jordbrukslån och t r e och en halv annuiteter för innehavare av bostadslån. Alldenstund även före amorteringstidens inträde svårigheter kunna drabba låntagare av den art, att uppskov med betalningsskyldigheten kan befinnas v a r a berättigat, synes uppskovsmöjligheten böra kunna få omfatta även denna tid. Likaså torde uppskov böra medgivas för gäldande av förefintliga restantier. Till uppskov med restantier hänförliga belopp, som före uppskovets beviljande av låneförmedlaren inbetalts till statskontoret, böra givetvis av statskontoret krediteras låneförmedlaren. De uppskovsbelopp, som läggas till egnahemslånets stående del, torde böra förräntas efter samma räntefot, som gäller för den stående delen i övrigt. För att genom ett exempel visa i vad m å n en egnahemslåntagare blir betungad genom uppskov må anföras följande fall. För en låntagare kommer, sedan amorteringsskyldigheten i n t r ä t t , för den händelse uppskovsbeloppet u p p g å r till m a x i m u m eller 20 % av egnahemslånet, annuiteternas storlek beträffande 1905—1919 års lån att för både jordbruks- och bostadslån ökas med 0'72 % av det ursprungliga egnahemslånet, för 1920— 1927 års lån att ökas för jordbrukslån med 0-86 % och för bostadslån med 0*985 % samt för 1928 och senare års lån att ökas för jordbrukslån med 0*9 % och för bostadslån med 1 %. Uppskovsbeloppet synes böra återbetalas inom tid, som är föreskriven

23 för egnahemslåns stående del. Såvitt möjligt bör mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare överenskommelse träffas därom att uppskovsbeloppet skall inbetalas genom årliga amorteringar inom fem år från det sista inbetalningen å egnahemslånets amorteringsdel bort fullgöras. Givetvis bör gälla, att låneförmedlaren är skyldig att därutöver mottaga de amorteringar, som erbjudas. Såsom säkerhet för den ökning av egnahemslånet, som föranledes av beviljat uppskov, torde i första hand böra pantförskrivas de ägarehypotek, som förefinnas eller efter hand uppkomma i egnahemslägenheten, eller, i den m å n dylikt ägarehypotek icke förefinnes, a n n a n inteckning i lägenheten, inventarieinteckning, borgensförbindelse av vederhäftiga personer eller a n n a n säkerhet. Alldenstund den säkerhet, som kan anskaffas av egnahemslåntagaren, i många fall ej torde bliva fullt betryggande, synes det böra stadgas, att den risk, som kan uppkomma genom det beviljade uppskovet, skall i viss utsträckning åvila staten. Statens ansvar torde böra begränsas till att omfatta n ä m n d a risk endast till dess egnahemslånet nedgått till sin ursprungliga storlek. H ä r a v följer, att statens ansvar minskas i samma mån som de av uppskov berörda egnahemslånen nedamorteras. Proceduren vid beviljande av uppskov bör lämpligen vara följande. Ansökan om uppskov göres hos vederbörande låneförmedlare. Ansökan u p p r ä t t a s enligt formulär, som fastställts av statens egnahemsstyrelse. I ansökan skall angivas det egnahemslån, som avses, samt anledningen till uppskovsansökningen. Efter erforderlig utredning skall låneförmed låren bestämma, huruvida h a n vill antingen avslå ansökningen eller med tillstyrkan överlämna densamma till egnahemsstyrelsen. Ansökningar, som avstyrkas av låneförmedlaren, kunna icke u p p t a g a s av egnahemsstyrelsen. Beslut h u r u v i d a uppskov skall lämnas meddelas av egnahemsstyrelsen. I fråga om avskrivningar av förluster, som uppkomma å belopp, vilka hänföra sig till beviljade uppskov, bestämmer K u n g l . Maj:t efter de i 9 § givna regler. Det torde v a r a erforderligt att för nästa budgetår bestämma det belopp, vartill av egnahemsstyrelsen beviljade uppskov högst må uppgå. Detta möter emellertid stora vanskligheter. Visserligen k a n sägas, att antalet på grund av u t m ä t n i n g eller konkurs försålda egnahemslägenheter icke är a n m ä r k n i n g s v ä r t stort men å a n d r a sidan måste uppmärksammas den avsevärda stegring i summan av restantierna, som enligt ovan meddelade tabeller i n t r ä t t efter den 1 januari 1931. Sociala jordutredningen anser sig därför böra föreslå att uppskovsbeloppet fastställes till 1000 000 kronor. När sociala jordutredningen s t a n n a t vid detta belopp, har sociala jordutredningen tagit hänsyn därtill att stödlån beviljats egnahemslåntagare under år 1932 till belopp, som torde hava uppgått till omkring 3 000 000 kronor. Sociala jordutredningen har även

förutsatt, att därest laget inom jordbruket föranleder, att stödlån för I jordbrukare i allmänhet beviljas även för budgetåret 1933/1934, möjlighet att erhålla sådana lån skall stå öppen jämväl för egnahemslåntagare. Man torde kunna antaga, att av ett uppskovsbelopp på 1000 000 kronor 600 000 kronor belöpa på uppskov med räntor och 400 000 kronor på uppskov med amorteringar. Då räntan å egnahemsstatslån ingår som inkomstpost i statsbudgeten, torde ersättning böra beredas för den minskning på inkomstsidan, som uppstår genom uppskovsbesluten. Beträffande amorteringarna åter gäller, att desamma tillföras egnahemslånefonden såsom kapitalförstärkning. För budgetåret 1933/1934 har av egnahemsstyrelsen äskats ett belopp av 11600 000 kronor till förstärkning av fonden, så att därifrån må för år 1934 kunna beviljas statslån intill ett belopp av 20 000 000 kronor. Inom den sålunda givna ramen torde det vara möjligt att tillgodose det behov, som förefinnes av medel för beviljande av uppskov med amorteringar. Närmare bestämmelser om vad låneförmedlare har att iakttaga vid prövning av ansökningar om uppskov torde böra meddelas av egnahemsstyrelsen. Kungörelsen synes böra träda i kraft redan den 1 maj 1933. Genom att låta kungörelsen träda i kraft två månader före budgetårsskiftet har avsetts, att de förberedande åtgärderna skola vara vidtagna i god tid före den tidpunkt, då anslag för ändamålet finnes tillgängligt.

S t a t e n s o f f e n t l i g a u t r e d n i n g a r 1932 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna u t r e d n i n g a r n a s n u m m e r i den kronologiska förteckningen.)

A l l m ä n lagstiftning. R ä t t s s k i p n i n g . F å n g v å r d . Belänkande rörande e r k ä n n a n d e ocli verkställighet av utländsk civildom. (2] Lagberedningens förslag till revision av ä r v d a b a l k e n . 4. Förslag till lag om b o u t r e d n i n g och arvskifte m . m . [16] P r o m e m o r i a ang. lagstiftning om vissa straffprocessuclla tvångsmedel. [29] Statsförfattning. A l l m ä n s t a t s f ö r v a l t n i n g . 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande m e d förslag till reglemente ang. tjänstepension för tjänstemän, tillhörande den civila statsförvaltningen, m. m. [19] 1930 års pensionssakkunniga. Betänkande m e d förslag till reglemente ang. tjänstepension för a r b e t a r e i statens tjänst. [22] Statens organisationsnämnd. Betänkande m e d plan för statens byggnadsverksamhet u n d e r n ä r m a s t k o m m a n d e tioårsperiod. [2.")] B e t ä n k a n d e ang. reformering av vikariatssystemet vid häradsrätterna. [27] Lantmätarelönesakkunnigas u t r e d n i n g och förslag beträffande l a n t m ä t e r i k o n t o r e n s organisation. [28] Betänkande med förslag ang. omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen j ä m t e därmed s a m m a n hängande spörsmål. |34j Statens orgaiiisationsnämiid. Betänkande m e d förslag rörande arbetsuppgifterna för och organisationen av rikets landkarteverk. [38]

Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s betänkande med förslag till åtgärder för beredande av ökade möjligheter föir mindre b e m e d l a d e personer att erhålla egna jordbnuk. [33] Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s betänkande med förslag till kungörelse ang. bestämmelser om beviljande a v u p p skov för egnahemslåntagare att erlägga -änt.a och a m o r t e r i n g å egnahemslån. [39] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Uppskattning av Sveriges skogstillgångar, åren 1923-1929. [26]

verkställd

Industri. Cement- och betongbestämmelser (fjärde uppllagan) j ä m t e tilläggsbestämmelser (tredje upplagan). [224] Handel o c h sjöfart. Be ekonomiska v e r k n i n g a r n a för sjöfarten av 19!28 års lotsförfattningssakkunnigas förslag till lotsavgifter. [15]

Kommunikations väsen. Betänkande rörande frivilliga sammanslutningar n lellan Kommunalförvaltning. enskilda järnvägar i Skåne m. m. [5] Normalförslag till byggnadsordningar m. m. 1. Bygg- Utredning rörande motorfordonsbeståndet i Sverige. [18] nadsordning för stad, köping och större m u n i c i p a l - Betänkande med förslag till lag om allmänna vägar och lag om vägdistrlkt m. m. [21] samhälle. [6] 2. Byggnadsordning för m i n d r e m u n i c i palsamhålle. [7] 3. Byggnadsordningar och u t o m p l a n s bestämmelser för landsbygden. [8] 4. Bilagor till norBank-, kredit- och penningväsen. malbyggnadsordningar för städer och för landsbygden. [9] 1932 års b a n k s a k k u n n i g a . Betänkande med förslag lill Normalförslag till provisoriska byggnadsföreskrifter. [11] lag om ändring i vissa delar av lagen den 2.'juni 1911 Normalförslag till gatukostnadsbestftmmelser enligt (nr 74) om bankrörelse ra. m. [30j 49 § stadsplanelagen. [40] Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Skatteutjämningsberedningen 1. Statistisk u t r e d n i n g ang. det k o m m u n a l a skattetrycket. [13] Polltl. Betänkande med förslag till förordning ang. handel med farrnacevtlska specialiteter. [20]

Försäkringsväsen. Dödlighetsantaganden för livränteförsäkring. [1] 1928 ars pensiansförsäkringgkommitté och organisationssakkunniga. Statistiska undersökningar sami kostnadsberäkningar m. m. Del 2. [36]

Undervisningsväsen. Andlig odling I övrigt. Hälso- o c l i s j u k v å r d . Utredning och förslag rörande ändrade g r u n d e r för biskoparnas avlöning och därmed sammanhängande Utredning och förslag ang. de civila tjänsteläkarnas frågor. [17] ställning i städer och stadsliknande samhällen. [23] Läroverkssakkunniga. Betänkande med förslag till unBetänkande ang. s k y d d s k o p p y m p n i n g e n . [37] dervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de k o m m u n a l a mcllauskolorna m. in. [31 j Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser ang. Betänkande med förslag till lag om vissa ä n d r i n g a r i tillsättning av prästerliga tjänster. [35] förordningen ang. p a t e n t m. m. [32] Socialpolitik.

Kyrkoväsen.

Fast e g e n d o m . J o r d b r u k m e d b i n ä r i n g a r . Försvarsväsen. Sociala j o r d u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ändringar i den sociala arrendelagstiftningen. [1] Luftförsvarsutredningens betänkande. Utredning beträffande h e m o r t e n s och civilbefolkningens s k y d d a n d e J o r d b r u k s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e n . fi. P r o m e m o r i a vid luftanfall mot Sverige. [3] rörande inkomstutvecklingen inom Sveriges j o r d b r u k i jämförelse med i a n d r a näringsgrenar och dess samm a n h a n g med lönepolitiken. [10] 7. B e t ä n k a n d e ang. U t r i k e s ä r e n d e n . I n t e r n a t i o n e l l rätt. åtgärder för lindrande av j o r d b r u k e t s kreditsvårigheter. [12] 8. Arbetarfrågan inom det svenska jordbruket. [14] Isaac Marcus Boktr.-A.-B., Stockholm 193a